Sök i Ratio Lex

Angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål

1940-05-24 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:294, Angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 294.

1

Nr 294.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa av krisläget

föranledda lönespörsmål; given Stockholms slott

den 24 maj 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 maj 1940.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Inom finansdepartementet har verkställts utredning beträffande vissa lönespörsmål,

som sammanhänga med krisläget. Resultatet av utredningen har

sammanfattats i en promemoria. Jag anhåller att nu få anmäla detta ärende.

I den inom departementet upprättade promemorian framhålles inledningsvis

följande:

Krisläget och de omfattande militära inkallelserna ha i flera hänseenden

medfört rubbningar inom den civila förvaltningsorganisationen. De särskilda

löneproblem, som till följd härav uppkommit, ha behandlats i olika framställningar

såväl till fjolårets urtima riksdag som till den nu sittande lagtima

riksdagen. Efter det riksdagen fattat beslut i anledning av framställningarna,

ha erforderliga åtgärder vidtagits. Emellertid återstå vissa ytterligare pro
Bihung

till riksdagens protokoll 19i0. 1 saml. Nr 29i 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

blem att lösa. Dessa avse frågor om semester, om ändrad tjänstgöringsort

för vissa befattningshavare m. m. samt om förening av civil lön under semester

eller ferier med militär avlöning.

De särskilda lönebestämmelser, som hittills meddelats, utgöra kompletterande

föreskrifter, vilka infogats i det gällande lönesystemets ram utan någon

väsentlig avvikelse från eljest tillämpade principer. De bygga också på den

förutsättningen, att förvaltningsapparaten i stort sett behålles i sin hittillsvarande

omfattning. Man måste emellertid räkna med, att en betydande

reduktion av den civila förvaltningsapparaten kan behöva vidtagas ned till

vad som är oundgängligen nödvändigt för samhällslivets fortgång. En sådan

krisadministration föranleder, att åtskilliga befattningshavare bliva övertaliga.

Härigenom uppkomma särskilda löneproblem. Genomförandet av en

krisadministration nödvändiggör jämväl en omprövning av vissa andra lönespörsmål.

De huvudfrågor, som på löneområdet uppkomma vid krisadministrations

genomförande, äro följande.

Till en början bör övervägas, vilka löneförmåner, som skola tillkomma

den personal, vilken bibehålies vid tjänstgöring inom eget verk. Härvid bör

till bedömande upptagas såväl det fall, då verksamheten fortsättes å hittillsvarande

stationeringsort, som det fall, då verksamheten på grund av evakuering

bedrives å annan ort.

Den andra huvudfrågan, som uppställer sig, är spörsmålet, vilka förmåner

som böra tillkomma den övertaliga personalen. Det må redan nu framhållas,

att det, för att nödig översyn och reda skall vinnas, är angeläget att denna

personal registreras å en särskild temporär indragningsstat, förslagsvis benämnd

krisindragningsstat.

Emellertid är det uppenbart, att den personal, som sålunda överföres på

krisindragningsstat, bör i möjligaste mån tagas i anspråk för andra uppgifter

av betydelse för samhället, vare sig detta sker vid annat civilt statligt

verk, inom försvarsväsendet eller vid kommunala eller enskilda företag av

stor allmän betydelse. Från lönesynpunkt uppkommer härvid frågan, vilka

förmåner som böra garanteras den å krisindragningsstat uppförda personalen

när den sålunda anlitas för annat arbete.

Slutligen synes böra upptagas till omprövning, vilka civila löneförmåner

böra vid genomförd krisadministration tillkomma civila befattningshavare

inkallade till militär tjänstgöring.

De befattningshavargrupper, om vilka i detta sammanhang är fråga, utgöra

i första hand tjänstemännen vid de statliga nyreglerade verken inom

civilförvaltningen. De ordinarie befattningshavarna vid dessa verk äro underkastade

antingen bestämmelserna i civila avlöningsreglementet eller, om

de anmält att de icke vilja underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser,

föreskrifterna i något av de före den 1 juli 1939 vid de nyreglerade

verken tillämpliga avlöningsreglementena. Den icke-ordinarie personalen

vid samma verk är underkastad civila icke-ordinariereglementet. Vidare

är här fråga om folk- och sinåskollärare samt med dem i avlöningshänseende

likställda befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet den 30 september

1937 (nr 868) äger tillämpning, ävensom lärare vid högre kommunala skolor,

underkastade avlöningsreglementet den 11 november 1938 (nr 660). De

spörsmål, som här beröras, äro emellertid i tillämpliga delar av betydelse

även för övriga delar av statsförvaltningen —- varvid även icke-ordinarie

personal vid försvarsväsendet samt i viss mån jämväl den under militära avlöningsreglementet

lydande militära och civilmilitära personalen kommer

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 294. 3

i betraktande — samt för andra tjänstemannagrupper, avlönade med bidrag

av statsmedel.

I promemorian upptagas härefter först till behandling de lönefrågor, som

böra lösas oavsett genomförandet av en krisadministration. Därefter behandlas

de spörsmål, som direkt sammanhänga med genomförandet av en

sådan administration.

I. Vissa lönefrågor, som icke direkt sammanhänga med genomförandet

av en krisadministration.

A. Semester.

I 11 § civila avlöningsreglementet ha meddelats bestämmelser angående

den semester, som ordinarie tjänsteman äger åtnjuta. Enligt dessa bestämmelser

skall semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena

full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets

utgång, skall dock tjänstemannen äga utfå felande antal semesterdagar

under första kvartalet nästpåföljande år. Tjänsteman, som är stationerad

å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna medgivas rätt att i följd

åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester

för nästföregående år.

Beträffande extra ordinarie tjänstemän, extra tjänstemän och aspiranter

är semesterförmånen på liknande sätt reglerad genom bestämmelserna i 10

respektive 31 och 45 §§ civila icke-ordinariereglementet. Därvid har bland

annat stadgats, att vad i 11 § 2 mom. civila avlöningsreglementet är för ordinarie

tjänstemän föreskrivet i fråga om semesterförmånens åtnjutande skall

äga tillämpning jämväl beträffande ifrågavarande icke-ordinarie tjänstemän.

Genom särbeståmmelser, intagna i 8 kap. civila avlöningsreglementet och

6 kap. civila icke-ordinariereglementet, ha vissa grupper tjänstemän medgivits

gynnsammare semesterförmåner än som framgår av de nyss anförda allmänna

semesterbestämmelserna. Dylika särbestämmelser ha meddelats beträffande

tjänstemän vid nedre justitierevisionen och hovrätterna, utrikesförvaltningen,

kvinnlig sjukvårdspersonal vid sinnessjukhusen, viss läkar- och

sjukvårdspersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, fyrskeppspersonal

m. fl.

De i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet intagna

semesterbestämmelserna ha icke avseende å lärare vid de allmänna läroverken,

folk- och småskoleseminarierna m. fl. statliga läroanstalter. För dessa

befattningshavare gäller, att de i stället för semester äga åtnjuta ferier å tider,

som i vederbörande stadgar föreskrivas.

Vad angår ordinarie, extra ordinarie och extra personal vid försvarsväsendet

äro i 16 § militära avlöningsreglementet respektive 10 och 31 §§ militära

icke-ordinariereglementet intagna bestämmelser i huvudsak motsvarande

dem, som återfinnas i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

Enligt vad som framgår av framställningar till Kungl. Maj:t från olika

myndigheter ha vissa tjänstemän på grund av de tjänstgöringsförhållanden,

som rått sedan krigsutbrottet, icke före den 1 april 1940 kunnat utfå dem för

år 1939 tillkommande semester. Ämbetsverken ha hemställt, att dessa tjänstemän

måtte berättigas utbekomma felande antal semesterdagar under år

1940.

I avgivet utlåtande har allmänna lönenämnden ifrågasatt, att hos riksdagen

skulle utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att i fråga om verk, för vilket

sådant finge anses erforderligt, medgiva att återstående semester för år

1939 finge uttagas senare än i vederbörande avlöningsreglemente föreskreves.

I promemorian framhålles i förevarande avseende följande:

Det synes under rådande tjänstgöringsförhållanden oundvikligt, att personalen

i vissa fall ej kan beredas semester i den omfattning, som angives i vederbörande

avlöningsreglemente. Sådan begränsning i semesterrätten synes

höra till de olägenheter, som tjänstemännen i nuvarande läge måste underkasta

sig. Emellertid synes det rimligt att en tjänsteman, som icke kunnat

utfå hela semestern inom den i vederbörande avlöningsreglemente för semesterns

uttagande bestämda tiden, må, där tjänstens krav icke lägger hinder i

vägen, kunna utfå resterande semesterdagar vid pn senare tidpunkt. Givetvis

kan dock en kumulering av semester för olika år tillåtas endast i begränsad

omfattning. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att härom besluta.

Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.

B. Ändrad tjänstgöringsort för vissa

befattningshavare m. m.

Beträffande frågan om avlöningsförhållandena för tjänstemän, vilka vid

evakuering eller andra med rådande tidsläge sammanhängande förhållanden

få ändrad tjänstgöringsort eller i övrigt ändrade tjänstgöringsförhållanden,

framhålles i promemorian följande:

Inom vissa verk ha verkställts förflyttningar av samlingar och dylikt från

hittillsvarande förvaringsort till annan ort. Vissa ytterligare förflyttningar

planläggas för närvarande, varvid jämväl överväges att låta viss del av personalen

medfölja. Förflyttningarna och andra av krisläget föranledda åtgärder

kunna medföra att viss övertalig personal uppkommer, för vilken bör

beredas sysselsättning på annat håll.

Det har också i några fall förekommit, att verksamhet blivit förlagd till annan

ort därför att den vanliga lokalen tagits i anspråk för militärt ändamål.

Enligt de för nyreglerade verk nu gällande avlöningsbestämmelsema är huvudregeln,

att tjänsteman, som i ett särskilt fall ålägges att fullgöra tjänstgörmg

på ort utom stationeringsorten, äger bibehålla oavkortade löneförmåner

på sin tjänst, beräknade efter stationeringsortens ortsgrupp, och därutöver

uppbära tjänstgöringstraktamente. Nämnda traktamente, som icke i något fall

får utgå med högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglemente!

bestämda traktamentsersättningen, utgår efter särskilda, i tilläggsbestämmelserna

till civila avlöningsreglementet närmare bestämda grunder.

Anledning torde icke föreligga att — så länge krisadministration icke ge
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

5

nomförts — ifrågasätta någon ändring i de nu angivna grunderna för avlöningsförmånernas

beräknande.

Vad angår den övertaliga personalen, synes denna i den utsträckning så

befinnes möjligt böra anbefallas fullgöra tjänstgöring vid andra ämbetsverk,

där behov av arbetskrafter uppkommit på grund av inkallelserna till militär

tjänstgöring eller av annan anledning. Vederbörande tjänsteman torde i fall

av nu nämnt slag böra bibehålla sina avlöningsförmåner oavkortade men avlöningen

synes böra bestridas från avlöningsanslaget för det verk, där han

fullgör tjänstgöring. Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.

C. Avlöning under tjänstledighet

för militär tjänstgöring.

Gällande bestämmelser angående avlöningsförmånerna under tjänstledighet

för militär tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap

eller partiell mobilisering till civila befattningshavare vid nyreglerade

verk innebära i huvudsak följande.

Vid tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring åtnjuter ordinarie och extra

ordinarie tjänsteman avlöning med B-avdrag. Samma förmån tillkommer,

under visst villkor beträffande längden av föregående anställningstid, jämväl

extra tjänsteman och aspirant. Tjänsteman med arvode äger i allmänhet

bibehålla halva arvodet, dock under enahanda villkor beträffande föregående

anställningstid som i fråga om extra tjänsteman; sådan rätt stadgas

emellertid i första hand endast för det fall, att anställningen enligt vederbörande

myndighets beprövande är att betrakta såsom tjänstemannens

huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla.

Vid tjänstemans tjänstledighet för tjänstgöring såsom beställningshavare

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat, såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren

eller såsom konstituerad landstormsofficer kommer i rådande

läge hädanefter att gälla, att ordinarie, extra ordinarie och extra tjänsteman

samt aspirant skall — utan hinder av vad som finnes stadgat däremot

stridande — å den civila befattningen avstå samtliga på tjänstledighetstiden

belöpande avlöningsförmåner; dock äger han, därest honom jämlikt de

för försvarsväsendet gällande bestämmelserna tillkommande månadslön understiger

den avlöning för månad, som han vid tjänstgöring i den civila

befattningen skulle hava ägt åtnjuta, å denna befattning uppbära skillnaden

(den s. k. minimiregeln). Såsom förutsättning för åtnjutande av sistnämnda

förmån gäller beträffande extra tjänsteman och aspirant visst villkor

i fråga om längden av föregående anställningstid.

De nu angivna huvudgrunderna äga i huvudsak motsvarande tillämpning

beträffande vissa kommunanställda lärargrupper med nyreglerad lön, nämligen

lärare vid kommunala mellanskolor m. fl. högre kommunala läroanstalter

samt lärare vid folkskoleväsendet.

I promemorian uttalas, att vad sålunda för närvarande gäller på förevarande

område torde böra tillämpas även i fortsättningen, så länge krisadministration

icke är rådande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 1940 har statens krisrevision hemställt,

att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande att utfärda föreskrifter

av innebörd, dels att semester icke må beviljas tjänsteman under tid, då

han är inkallad till militär tjänstgöring, dels ock, beträffande tjänsteman

som äger åtnjuta ferier, att av ferietiden skall såsom tjänstledighet betraktas

tid, under vilken tjänstemannen fullgör militär tjänstgöring på

grund av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering (partiell

eller allmän), vare sig särskild tjänstledighet beviljats eller ej. Till stöd

för framställningen har krisrevisionen, efter erinran om gällande bestämmelser

angående tjänstemans avlöningsförmåner under tjänstledighet för

militär tjänstgöring, anfört följande:

Gällande bestämmelser i ämnet reglera endast fall, då vederbörande tjänsteman

beviljats tjänstledighet från sin civila befattning för militär tjänstgöring.

Däremot finnes intet stadgat för det fall att tjänsteman under militärtjänstgöringen

erhållit semester eller åtnjuter ferier i den civila befattningen.

Alldenstund semester och ferier icke äro att anse som tjänstledighet

i löneteknisk bemärkelse, uppställer sig frågan, dels om semester i vanlig

ordning må kunna beviljas till militärtjänstgöring inkallad personal, dels

om ferietid skall innefattas i meddelad ledighet för militär tjänstgöring. I

dessa båda avseenden råder f. n. åtskillig oklarhet.

Enligt vad statens krisrevision erfarit hava vissa myndigheter hittills ansett

sig oförhindrade att på ansökan medgiva, att inkallad tjänsteman får

utbyta tjänstledigheten mot semester, liksom det förekommit, att lärare eller

annan tjänsteman, som i stället för semester åtnjuter ferier, beviljats tjänstledighet

till ferietidens början och därefter ansetts i vanlig ordning åtnjuta

ferier, oaktat den militära tjänstgöringen alltjämt pågått.

Detta innebär, att vederbörande under den fingerade semester- och ferietiden

erhåller oavkortad lön från sin civila befattning eller med andra ord

att förmånen av semester eller ferier i strid mot sitt egentliga syfte och —

såvitt krisrevisionen kan finna — även i strid mot grunderna för avlöningsreglementet

evalveras i kontanter. Särskilt anmärkningsvärd skulle en dylik

ordning te sig, om den komme att tillämpas å reserv- och landstormsofficerare

under nu instundande sommarferier vid rikets olika undervisningsanstalter.

En lärare, som tillika är reservofficer, skulle exempelvis

då under omkring 2V2 månader få uppbära såväl oavkortad lön från sin

civila^ befattning som krigslön i officersbeställningen, varigenom han skulle

uppnå en sammanlagd inkomst, som icke blott väsentligt överstiger hans

vanliga avlöning utan även är långt större än den aktive officerens avlöning.

I promemorian anföres:

Den av krisrevisionen berörda frågan synes böra beaktas. De olägenheter,

som krisrevisionen påpekat, gälla visserligen främst sådana tjänstemän,

som vid militär tjänstgöring uppbära högre avlöning än den, som

tillkommer värnpliktig. Det möter dock svårighet att göra åtskillnad i förevarande

avseende mellan värnpliktiga och andra inkallade tjänstemän. I

anslutning till krisrevisionens förslag torde fördenskull riksdagens medgivande

böra inhämtas till att bestämmelser meddelas av innebörd, att semester

icke må beviljas tjänsteman för tid, varunder han är inkallad till

militär tjänstgöring, samt att tid, varunder ferieberättigad tjänsteman under

ferier är inkallad till militär tjänstgöring, icke skall betraktas såsom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

7

ferietid utan såsom tid, varunder tjänstledighet för den militära tjänstgöringen

åtnjutes, varav följer att tjänstemannen blir skyldig att vidkännas

mot tjänstledigheten svarande avdrag å lön. Vad sålunda sagts bör äga

tillämpning å såväl statstjänstemän som övriga befattningshavare, om vilka

här är fråga.

II. Löneproblem vid genomförande av en krisadministration.

De löneproblem, som uppstå vid genomförande i större eller mindre omfattning

av en krisadministration, avse dels löneförmåner åt personal, som

tjänstgör vid eget eller annat verk å personalens vanliga stationeringsort,

dels löneförmåner åt personal, som tjänstgör å evakueringsort, och dels löneförmåner

åt personal, som överförts till krisindragningsstat. Härtill kommer

frågan om löneförmåner under ledighet för militär tjänstgöring.

A. Löneförmåner åt personal tjänstgörande

å hittillsvarande stationeringsort.

Dispensibla och indispensibla avlöning sbestämmelser. För bedömande av

ifrågavarande spörsmål är det erforderligt att klargöra, i vad mån gällande

avlöningsregler äro formellt orubbliga och i vilka avseenden statsmakterna

äga befogenhet att gentemot tjänstemännen sätta ur kraft eller förändra och

jämka desamma. Med hänsyn till olika tjänstemannakategoriers anställningsform

och rättsliga ställning har denna fråga praktisk betydelse närmast

för ordinarie tjänstemän. Beträffande icke-ordinarie befattningshavare får

staten anses juridiskt sett äga full handlingsfrihet.

I fråga om avlöningsbestämmelsernas formella föränderlighet må till en

början nämnas, att enligt civila avlöningsreglementets 66 § tjänstemännen

uttryckligen äro förpliktade att generellt underkasta sig ändringar i vissa löneföreskrifter.

De stadganden, som sålunda äro generellt dispensibla, innefattas

— såvitt angår tjänstemän med lön enligt allmän löneplan — i följande

delar av avlöningsreglementet, nämligen:

22 § reseersättning,

23 § tjänstgöringstraktamente,

24 § flyttningsersättning,

25 § felräkningspenningar,

26 § övertidsersättning,

27 § ackord eller beting,

32—39 §§ sjukvård m. m,

41—44 §§ tjänstebostad m. m.,

45—47 §§ tjänstedräkt, samt

ett flertal bestämmelser i 8 kap. (48—58 §§; bland dessa bestämmelser må

nämnas flyttningsersättning, representations- och hyresbidrag samt åtskilliga

andra särskilda ersättningar till tjänstemän vid utrikesförvaltningen; arvoden

till ställföreträdare för vissa verkschefer; avlöningsförstärkningar eller

lönetillägg för vissa slag av särskilt påfrestande eller ansvarsfull tjänstgöring

el. dyl. vid vissa verk, såsom lönetillägg till revirförvaltare, fyrskepps
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

tillägg åt fyrskeppspersonal, lotslott åt lotsar o. s. v.; särskilda ersättningar

för tjänstgöring å tåg, fartyg eller andra kommunikationsmedel vid tullverket

samt de affärsdrivande verken m. m.)

I den mån dessa föreskrifter enligt särskilda stadganden i 3 avd. äro tilllämpliga

även å tjänstemän med lön enligt särskild löneplan eller eljest enligt

särskilda bestämmelser (59—64 §§), äro de givetvis även för dessas vidkommande

dispensibla. Härtill komma vissa dispensibla stadganden i de

föreskrifter, som uteslutande beröra sadana tjänstemän. Hit höra föreskrifter

om bostad för provinsialläkare, landshövdingar och rektorer, om representationsbidrag

för landshövdingar samt vissa särskilda bestämmelser för

ett par grupper av tjänstemän.

I vissa av här avsedda fall erfordras för ändring av lönereglerna beslut av

Kungl. Maj:t och riksdagen, medan däremot i andra fall Kungl. Maj:t ensam

äger meddela beslut om ändring. Kungl. Maj:ts befogenhet härutinnan omfattar

delvis en rätt att ändra såväl de närmare förutsättningarna för en viss

ersättning som ersättningsbeloppen och grunderna för dessas utgående (t. ex.

tjänstgöringstraktamente); i en del fall avser befogenheten endast att bestämma

ersättningens storlek och de närmare grunderna för dess utgående,

medan förutsättningarna angivits i reglementet (t. ex. flyttningsersättning);

i andra fall slutligen äro såväl huvudförutsättningarna som ersättningsbeloppen

fixerade i reglementet (t. ex. övertidsersättning).

Beträffande de i reglementets 4 avd. intagna bestämmelserna om lönenämnd

saknas föreskrift om jämkningsmöjlighet. Dessa bestämmelser äro

emellertid väsentligen av organisatorisk art. Detsamma gäller om bestämmelserna

i 42 § 3 mom. rörande statens bostadsnämnd.

De avlöningsbestämmelser, beträffande vilka tjänstemännen icke enligt avlöningsreglementet

äro skyldiga att underkasta sig ändrade föreskrifter, avse

för tjänstemän med lön enligt allmän löneplan i huvudsak följande löneformer:
5

§ lönebeloppen,

7—8 §§ regler om löneklassplacering och löneklassuppflyttning m. m.,

II § semester,

20 § kallortstillägg,

21 § vikariatsersättning m. m.,

29—31 §§ rörligt tillägg, samt

40 § begravningshjälp.

Samma eller motsvarande stadganden äro, i den mån de gälla för tjänstemän

med lön enligt särskild löneplan eller särskilda bestämmelser, även för

deras vidkommande indispensibla.

Även de i 2 § 4 mom. intagna reglerna om avlöningsutbetalning, vilka gälla

för samtliga tjänstemän, äro formellt indispensibla.

Beträffande vissa av de avlöningsformer, som icke tillhöra de jämkningsmöjliga,

gäller emellertid att själva grunderna för förmånernas bestämmande

helt eller delvis äro beroende av Kungl. Maj:ts beslut. Detta är exempelvis

fallet med kallortstilläggen såtillvida som orternas fördelning på olika kall
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

9

ortsklasser bestämmes av Kungl. Maj:t. Med avseende på lönens differentiering

efter olika ortsgrupper råder ett liknande förhållande icke blott så

till vida, att tjänstemannens stationeringsort är beroende på Kungl. Maj:ts

eller vederbörande myndighets beslut, utan jämväl därutinnan att grunderna

för orternas fördelning på olika ortsgrupper fastställas av Kungl. Maj:t.

Vad vikariatsersättningen beträffar, äro tjänstemännen berättigade till sådan

ersättning under vikariatsförordnande, men det ligger i Kungl. Maj:ts

eller vederbörande myndighets hand att bestämma, om förordnande å ledig

tjänst eller vikariat för en tjänstledig tjänsteman överhuvudtaget skall förekomma.

En särskild ställning intaga reglerna om tjänstledighetsavdrag (13—17 §§).

Enligt 12 § skola reglementets bestämmelser härom gälla, såframt icke

Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Närmast

torde man härvid ha tänkt sig möjligheten att medgiva förmånligare tjänstledighetsavdrag

i vissa fall (t. ex. vid sjukdom), men föreskrifterna lämna

rent formellt möjlighet även till en jämkning av avdraget i motsatt riktning.

Avfattningen av stadgandet ger emellertid vid handen, att detsamma icke

avsetts att tillämpas för beslut av sådan räckvidd att de i verkligheten innebära

ändring av avdragsreglerna.

Beträffande stadgandena om löneavdrag vid ledighet är vidare att anteckna,

hurusom i förarbetena till avlöningsreglementet förutsatts, att de i 13 §

2 mom. innefattade bestämmelserna om avlöning vid tjänstledighet för militär

tjänstgöring icke skulle vara tillämpliga under krigstid och ej heller i

vissa andra extraordinära fall. För dylika fall hava särskilda bestämmelser

ansetts böra utfärdas angående förfarandet med tjänstemännens lön under

ledigheten.

Vad här ovan sagts angående orubblighet eller föränderlighet i civila avlöningsreglementets

olika bestämmelser gäller i stort sett även beträffande

motsvarande bestämmelser i övriga här avsedda, i det föregående angivna

avlöningsreglementen.

I promemorian upptagas till specialbehandling vissa av de

dispensibla lönebestäm melserna. Härvid påpekas att en del

av dessa avse arvoden och vissa andra ersättningar (ersättning för särskilt

krävande prestationer m. m.), som i viss mån kunna sägas närma sig löns

karaktär. I dessa ersättningar förutsättes, att någon ändring icke skall vidtagas.

Härefter framhålles i promemorian följande:

En del ersättningar ha traktamentes natur. Det torde få bero på Kungl.

Maj:ts bedömande, om och i vad mån rubbningar i traktamentsreglerna bör

ske. Då vissa traktamenten bestämts med riksdagen, bör generellt jämkningsbemyndigande

inhämtas. Vad sålunda sagts gäller jämväl ersättning

till resekostnader m. m.

Vad övertidsersättningen angår, sammanhänger denna fråga i första hand

med spörsmålet om jämkning i gällande bestämmelser om arbetstidens längd.

Riksdagen har i anledning av väckta motioner berört detta spörsmål. Det

ligger principiellt i Kungl. Maj:ts hand att vidtaga en utsträckning av arbetstiden,

varav också följer en begränsning av ersättningsbestämmelsernas räck
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

vidd. Vare sig en krisadministration genomföres eller ej, kunna förhållandena

göra en sådan utsträckning påkallad inom gränser, som betingas av arbetsekonomiska

synpunkter. Samtidigt bör emellertid en begränsning av

rätten till övertidsersättning äga rum i besparingssyfte. Härför erfordras

riksdagens medverkan, och dess bemyndigande torde böra utverkas för

Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser i ämnet. Övervägande skäl synas

tala för att i allmänhet övertidsersättning icke utgår.

Med avseende å bestämmelserna om ersättning för sjukvård, vilka i sin

helhet äro underkastade ändringar genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen,

kunna vissa rubbningar bliva påkallade icke blott av besparingsskäl

utan bl. a. emedan verksläkarorganisationen ej kan beräknas ostört fungera

under de förhållanden, som föranleda införandet av en krisadministration.

Redan under nu rådande skärpt försvarsberedskap ha härutinnan och i övrigt

i sjukvårdshänseende inträtt vissa svårigheter. Emellertid torde för tjänstemän,

som kvarbliva i tjänst vare sig å stationeringsorten eller å evakueringsort,

stadgade förmåner vid olycksfall i tjänsten böra utgå oförändrade, i den

mån så är praktiskt möjligt. Hur långt restriktionerna vid andra fall av

sjukdom böra sträcka sig måste delvis bli en praktisk fråga med hänsyn till

möjligheten att anordna fri läkarvård. Av organisatoriska skäl och ur besparingssynpunkt

bör under alla förhållanden rätten till specialistvård beskäras,

ersättning för läkemedel ej utgå där ej fråga är om olycksfall i tjänsten,

förmåner av bad, massage m. m. upphöra samt ersättning för resor och

sjuktransport minskas eller helt bortfalla. Däremot synes sjukhusvård böra

beredas i huvudsakligen oförändrad omfattning, i den mån sådan kan anordnas.

Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj:t att i dessa

avseenden utfärda de inskränkande bestämmelser, vilka finnas lämpliga.

De under civila avlöningsreglementets 2 avd. 8 kap. innefattade särskilda

bestämmelserna torde i allmänhet ej böra underkastas rubbning i annan mån

än där sådant påkallas såsom konsekvens av vad som föreslås i övrigt. Med

hänsyn till krisförhållandena torde emellertid de till vissa tjänstemän utgående

representationsbidragen böra upphöra för tjänstemän som nu åtnjuta

dylika bidrag. Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj: t

att utfärda bestämmelser därom.

Beträffande de indispensibla bestämmelserna framhålles

i promemorian följande:

Bestämmelserna om lönebelopp och rörligt tillägg äro indispensibla enligt

civila avlöningsreglementet. Det har också gjorts gällande, att redan grundlagen

förhindrar en jämkning i dessa hänseenden. Huruvida så är fallet synes

i detta sammanhang icke behöva upptagas till bedömande. Övervägande

skäl lära nämligen tala mot en sådan jämkning, vilken, om den ansåges

böra vidtagas, borde utsträckas att avse även övriga löntagargrupper och alltså

föranleda ett sönderbrytande av de privata arbetsavtalen.

Enligt 2 § 4 mom. civila avlöningsreglementet skall avlöning utbetalas månadsvis

i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning

i annan ordning är stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. Härvid

har förutsatts, såsom framgår av andra föreskrifter i avlöningsreglementet,

att utbetalningen skall ske kontant. Av olika skäl, som här icke skola

närmare beröras, kan det under vissa förhållanden bliva angeläget att begränsa

de kontanta löneutbetalningarna. Utredning av denna fråga, som berör

icke blott statstjänstemännen utan löntagarna över huvud, pågår inom

vederbörande departement. Det är likväl ännu icke möjligt att bedöma, huruvida

utredningen kommer att resultera i förslag, som anses böra genom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 294.

11

föras. Om emellertid så sker, kan det förutses, att frågan om begränsning

av de kontanta löneutbetalningarna kan bliva aktuell under sådana förhållanden,

som råda då krisadministration genomförts.

Vad angår reglerna för löneklassplacering och löneklassuppflyttning m. m.

må påpekas, att man givetvis under sådana förhållanden, som råda under tiden

för krisadministration, måste räkna med att prövningen av dylika frågor

i viss utsträckning uppskjutes. Erinras må, att enligt krigsavlöningsreglementet

uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning må,

där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån

Kungl. Maj :t sådant föreskriver. När sedermera jämlikt dylik föreskrift eller

vederbörliga fredsbestämmelser uppflyttning i högre löneklass eller tillträde

till löneförhöjning äger rum, skall emellertid enligt sistnämnda reglemente

löntagare gottgöras för den inkomstminskning, som han i följd av uppskovet

med nämnda åtgärd fått vidkännas.

I fråga om semesterbestämmelserna kan hänvisas till vad i det föregående

anförts vid redogörelsen för de redan nu aktuella löneproblemen.

Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 4 januari 1940 (nr

37) angående begränsning av vikariatsförordnanden m. m. må sådant förordnande

icke meddelas i annat fall, än då så prövas oundgängligen nödvändigt.

Vid en genomförd krisadministration kan förutsättas, att en strikt uppdelning

av göromål mellan olika befattningar ej kan upprätthållas. I följd härav

böra vikariatsförordnanden ej få meddelas av ämbetsverken, och beträffande

andra vikariat än de, som förenats med rätt till vikariatslön, böra jämväl tidigare

meddelade förordnanden upphöra att gälla. Därest avsteg oundgängligen

måste ske från de nu angivna principerna, bör det ankomma på Kungl.

Maj:t att härom besluta.

Såsom redan framhållits bestämmes orternas fördelning å olika dgrortsoch

kallortsklasser av Kungl. Maj:t. Det synes icke lämpligt att härutinnan

vidtaga jämkning. Ej heller bör ifrågasättas någon rubbning av gällande bestämmelser

angående begravningshjälp.

Vad slutligen angår frågorna om allmänna lönenämndens och statens bostadsnämnds

verksamhet må erinras att särskild sakkunnig tillkallats tör att

verkställa utredning rörande de bestämmelser angående förvaltningsdomstolarnas

och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, vilka kunna vara erforderliga

vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden. Enligt direktiven skall vid utredningen upptagas till

övervägande, bland annat, frågan om överföring, helt eller delvis, av de arbetsuppgifter,

som ankomma på visst förvaltningsorgan, till annan myndighet.

Vid genomförandet av en krisadministration måste hävdvunna arbetsformer

i betydande utsträckning övergivas. Bland annat måste förutsättas,

att remissväsendet väsentligt begränsas. Det kan vid sådant förhållande ifrågasättas,

om icke lönenämndens verksamhet över huvud hör inställas eller i

varje fall begränsas. I fråga om bostadsnämnden synes kunna uppkomma

behov av en tillfällig decentralisering, helt eller delvis, exempelvis till länsstyrelserna,

av handläggningen av de eljest på bostadsnämnden ankommande

ärendena.

Det framhålles i promemorian, att vad i densamma sålunda anförts i tilllämpliga

delar borde gälla jämväl de övriga tjänstemannagrupper, om vilka

i promemorian iir fråga.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

B. Löneförmåner åt personal tjänstgörande

å evakueringsort.

Beträffande löneförmåner åt personal tjänstgörande å evakueringsort anföres

i promemorian följande:

Vid förflyttning av verk eller delar av verk från hittillsvarande stationeringsort

till annan ort uppkomma vissa särskilda lönefrågor beträffande de

tjänstemän, som sättas att tjänstgöra å ort dit förflyttningen skett (evakueringsort).

Dessa frågor avse dels efter vilken ortsgrupp lön skall utgå, dels

rese- och flyttningsersättning till de evakuerade tjänstemännen.

I förstnämnda hänseende synes principen böra vara den, att de evakuerade

tjänstemännen icke ställas sämre i lönehänseende än tjänstemän, som redan

förut äro placerade på evakueringsorten. Goda skäl synas föreligga för att

de förflyttade tjänstemännen för den tid evakueringen varar tilldelas fast placering

på evakueringsorten, som alltså för dem blir ny stationeringsort. Härigenom

komma de evakuerade tjänstemännen automatiskt att erhålla lön

efter den ortsgrupp, som gäller för evakueringsorten, vare sig denna ortsgrupp

är lägre eller högre än den hittillsvarande stationeringsortens ortsgrupp.

Av den föreslagna anordningen följer, att tjänstgöringstraktamente

ej kommer att utgå till evakuerade tjänstemän.

Resa till eyakueringsorten torde i regel komma att ordnas genom statens

försorg, varvid någon reseersättning ej bör utgå. Där gemensam evakueringsresa

ej anordnas, bör reseersättning beredas enligt bestämmelser, som meddelas

av Kungl. Maj:t.

Normalt skall vid förflyttning i anledning av beslut om ändrad stationeringsort

utgå flyttningsersättning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela

de särskilda bestämmelser för sådan ersättning, som kunna befinnas påkallade.

Beträffande löneförmåner i övrigt åt evakuerade tjänstemän bör i tillämpHga

delar gälla vad i det föregående ifrågasatts med avseende å personal, som

tjänstgör vid verk å? hittillsvarande stationeringsort.

C. Löneförmåner åt personal å

krisindragningsstat.

Vad angår löneförmåner åt personal å krisindragningsstat framhålles i

promemorian följande:

De ordinarie nyreglerade tjänstemännen, som överföras till krisindragningsstat,

få frihet att bosätta sig å vilken ort inom riket, de önska. Hinder

synes då icke föreligga att besluta nedsättning av lönen för dem inom ramen

för de belopp, vilka inom vederbörande löneklass upptagas för lägsta ortsgrupp.

Då tjänstemännen i regel icke kunna förutsättas äga möjlighet att

genom flyttning från den dittillsvarande stationeringsorten omedeibart nedbringa

sina levnadskostnader och de dessutom i åtskilliga fall torde kunna

påräkna, att inom kort erhålla annat arbete på denna stationeringsort, synas

emellertid billighetsskäl tala för att dem beredes något understöd antingen i

form av flyttningsersättning eller i form av ett lönetillägg för en kortare

övergångstid. Det senare alternativet synes vara det enklaste. Med beaktande

av behovssynpunkter kan ifrågasättas, att tjänstemännen under viss begränsad

tid tillerkännas, utom lön efter A-ort, lönetillägg motsvarande för

familjeförsörjare hälften och för annan tjänsteman fjärdedelen av skillnaden

mellan A-ortslön och lön på den förutvarande stationeringsorten. Utöver

lön efter A-ort jämte därå belöpande rörligt tillägg samt det nu ifråga
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

13

satta lönetillägget under viss tid böra tjänstemän å kristidsindragningsstat,

då de icke fullgöra arbete, ej åtnjuta någon avlöningsförmån. Innehar sådan

befattningshavare tjänstebostad, bör han äga möjlighet att, om han så

önskar, avträda densamma utan avvaktande av avtalstidens utgång.

Vad sålunda anförts bör tillämpas även i fråga om de icke-ordinarie befattningshavare,

som överföras på krisindragningsstat och vilka åtnjuta lön

enligt nyreglerad löneplan. Beträffande övrig på krisindragningsstat överförd

personal bör Kungl. Maj:t äga bestämma avlöningsförmånerna, givetvis

med beaktande av de särskilda lönebestämmelser, som gälla för de olika

grupperna.

Det bör även ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma de förutsättningar,

under vilka icke-ordinarie personal må överföras på krisindragningsstat

i stället för att entledigas och huru länge de böra bibehållas å

sådan stat.

Löneförmånerna åt den på krisindragningsstat överförda personalen, som

icke utför annat arbete, böra bestridas av de medel, av vilka löneförmånerna

skolat bestridas, om ej sådan överföring skett. Kostnaderna torde emellertid

böra redovisas särskilt för sig i räkenskaperna.

Såsom i det föregående påpekats, är avsikten, att de befattningshavare,

som överföras på krisindragningsstat, skola tagas i anspråk för andra uppgifter.

Om de anlitas vid civilt statligt verk, böra de få åtnjuta samma avlöningsförmåner

som tillkommo dem före överflyttningen på krisindragningsstat.

Kostnaderna böra bestridas av anslagsmedlen för det verk, vid

vilket tjänstgöringen fullgöres.

Avlöningsförmåner till tjänsteman, som tages i anspråk för arbete annorstädes

än vid civilt verk, böra bestämmas med tillämpning av de enligt

tjänstepliktslagen eller eljest för sådan anställning gällande föreskrifterna.

Understiga emellertid dessa förmåner dem, som tillkomma tjänstemannen

såsom överförd på krisindragningsstat, bör vederbörande verk utbetala skillnadsbeloppet.

Givetvis böra tjänstemän, som överförts på krisindragningsstat, vara skyldiga

att, om behov uppkommer, återtaga utövningen av sin tjänst vid det

egna verket.

Slutligen må påpekas, att hinder naturligtvis icke möter, att såsom hittills

i viss utsträckning skett, taga tjänsteman i anspråk för särskild av krisläget

föranledd uppgift utan att han därför behöver överföras på krisindragningsstat.

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t torde böra inhämtas att i

huvudsak enligt de riktlinjer, som ovan angivits, besluta om tjänstemäns

överförande på krisindragningsstat.

D. Löneförmåner vid tjänstledighet

för militär tjänstgöring.

Såsom förut nämnts har under förarbetena till civila avlöningsreglementet

förutsatts, att de i 13 § 2 mom. reglementet innefattade reglerna om lön

under ledighet för militär tjänstgöring ej äga giltighet under krigstid och

ej heller i vissa andra extraordinära fall. Under förhållanden som här avses

lärer därför Kungl. Maj:t vara oförhindrad att vidtaga jämkningar i

restriktiv riktning av reglerna för löneavdrag även så vilt angår ordinarie

tjänstemän, vilka tillträtt sin tjänst före reglementets ikraftträdande. Erinras

må härvid om de uttalanden innevarande års riksdag i skrivelsen nr

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kung!. Maj:ts proposition nr 294.

209 gjort i fråga om tolkningen av bestämmelserna i sagda författnings»

rum.

Enligt promemorian bör jämkning i första hand ifrågakomma beträffande

tjänstemän, vilka i egenskap av beställningshavare å reservstat eller i

reserven eller vad därmed är likställt erhålla lön och andra förmåner enligt

krigsavlöningsreglementet såsom officerare, underofficerare eller underbefäl.

I promemorian erinras, att numera den principen skall tillämpas, att

dessa tjänstemän i sin civila avlöning få i förekommande fall bibehålla vad

som erfordras för att uppbringa den totala inkomsten till vad som motsvarar

lönen i den civila befattningen (den s. k. minimiregeln). Under förhållan-,

den, som föranleda genomförande av krisadministration, kan emellertid,

framhålles i promemorian, diskuteras om för ifrågavarande tjänstemän bör

ifrågakomma annan ersättning än den, som tillkommer dem enligt krigsavlöningsreglementet.

Även beträffande civil personal, som fullgör värnpliktstjänstgöring,

bör enligt promemorian nedsättning av de civila löneförmånerna

kunna äga rum genom skärpning av avdragsreglerna. Det borde få

ankomma på Kungl. Maj:t, att meddela i förevarande hänseende erforderliga

bestämmelser.

Departements■ Vad till en början angår de i första avdelningen av departementspromechefen.

morjan berörda lönefrågorna kan jag ansluta mig till de där framförda synpunkterna.

Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande

att meddela bestämmelser angående dels dispens från föreskrift

om tid, inom vilken semester måste uttagas, dels avlöningskostnaders bestridande

i fall, då tjänsteman vid visst verk anbefalles fullgöra tjänstgöring

vid annat verk, dels ock förbud mot att tid, under vilken tjänsteman är inkallad

till militär tjänstgöring, räknas såsom semester- eller ferietid.

I promemorian ha jämväl behandlats vissa lönefrågor, som direkt sammanhänga

med en kraftig beskärning av den icke krisbetonade civila förvaltningsapparaten.

Härvid ha emellertid endast huvudfrågorna berörts

och åtskilliga detaljproblem återstå ännu att lösa. I vad mån och på vad

sätt en sådan krisadministration, som i promemorian avses, bör genomföras,

får bedömas olika allt efter lägets växlingar. Det synes mig angeläget, att

möjlighet beredes Kungl. Maj:t att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,

som sammanhänga med övergång till krisadministration. Enligt promemorian

bör Kungl. Maj:t i sådant syfte inhämta riksdagens bemyndigande

att besluta i vissa hänseenden, som eljest ankomma på gemensamt beslut

av Kungl. Maj:t och riksdagen. Bemyndigandet skulle avse, förutom rätt

att överföra tjänstemän på en särskild temporär krisindragningsstat och

besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner, jämväl befogenhet att, om

och i den mån så befinnes lämpligt, föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna

till den personal, som bibehålies i tjänstgöring. Sålunda skulle

Kungl. Maj:t äga begränsa ersättningar av traktamentsnatur, resekostnadsersättningar,

ersättningar för övertidsarbete samt rätten till sjukvård på

statens bekostnad och till representationsbidrag. Dessutom skulle Kungl.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 294.

15

Maj:t erhålla befogenhet att meddela bestämmelser angående löneförmåner

vid tjänstledighet för militär tjänstgöring. Jag tillstyrker, att sådant bemyn- j i

digande inhämtas. I samband med prövningen härav blir riksdagen i tillfälle

att framföra sina synpunkter på de övriga frågor, som berörts i promemorian.

Under åberopande av vad sålunda anförts och då proposition i ärendet

jämlikt § 54 regeringsformen torde kunna avlåtas utan hinder av att den

för propositioners avlåtande i allmänhet stadgade tiden gått till ända, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i

de hänseenden, som av mig i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:437 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1940:250 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten