Angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål
1940-05-24 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:294, Angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål
Dokumentets text
Kungi. Maj:ts proposition nr 294.
1
Nr 294.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa av krisläget
föranledda lönespörsmål; given Stockholms slott
den 24 maj 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
24 maj 1940.
N ärvar ande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Inom finansdepartementet har verkställts utredning beträffande vissa lönespörsmål,
som sammanhänga med krisläget. Resultatet av utredningen har
sammanfattats i en promemoria. Jag anhåller att nu få anmäla detta ärende.
I den inom departementet upprättade promemorian framhålles inledningsvis
följande:
Krisläget och de omfattande militära inkallelserna ha i flera hänseenden
medfört rubbningar inom den civila förvaltningsorganisationen. De särskilda
löneproblem, som till följd härav uppkommit, ha behandlats i olika framställningar
såväl till fjolårets urtima riksdag som till den nu sittande lagtima
riksdagen. Efter det riksdagen fattat beslut i anledning av framställningarna,
ha erforderliga åtgärder vidtagits. Emellertid återstå vissa ytterligare pro
Bihung
till riksdagens protokoll 19i0. 1 saml. Nr 29i 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
blem att lösa. Dessa avse frågor om semester, om ändrad tjänstgöringsort
för vissa befattningshavare m. m. samt om förening av civil lön under semester
eller ferier med militär avlöning.
De särskilda lönebestämmelser, som hittills meddelats, utgöra kompletterande
föreskrifter, vilka infogats i det gällande lönesystemets ram utan någon
väsentlig avvikelse från eljest tillämpade principer. De bygga också på den
förutsättningen, att förvaltningsapparaten i stort sett behålles i sin hittillsvarande
omfattning. Man måste emellertid räkna med, att en betydande
reduktion av den civila förvaltningsapparaten kan behöva vidtagas ned till
vad som är oundgängligen nödvändigt för samhällslivets fortgång. En sådan
krisadministration föranleder, att åtskilliga befattningshavare bliva övertaliga.
Härigenom uppkomma särskilda löneproblem. Genomförandet av en
krisadministration nödvändiggör jämväl en omprövning av vissa andra lönespörsmål.
De huvudfrågor, som på löneområdet uppkomma vid krisadministrations
genomförande, äro följande.
Till en början bör övervägas, vilka löneförmåner, som skola tillkomma
den personal, vilken bibehålies vid tjänstgöring inom eget verk. Härvid bör
till bedömande upptagas såväl det fall, då verksamheten fortsättes å hittillsvarande
stationeringsort, som det fall, då verksamheten på grund av evakuering
bedrives å annan ort.
Den andra huvudfrågan, som uppställer sig, är spörsmålet, vilka förmåner
som böra tillkomma den övertaliga personalen. Det må redan nu framhållas,
att det, för att nödig översyn och reda skall vinnas, är angeläget att denna
personal registreras å en särskild temporär indragningsstat, förslagsvis benämnd
krisindragningsstat.
Emellertid är det uppenbart, att den personal, som sålunda överföres på
krisindragningsstat, bör i möjligaste mån tagas i anspråk för andra uppgifter
av betydelse för samhället, vare sig detta sker vid annat civilt statligt
verk, inom försvarsväsendet eller vid kommunala eller enskilda företag av
stor allmän betydelse. Från lönesynpunkt uppkommer härvid frågan, vilka
förmåner som böra garanteras den å krisindragningsstat uppförda personalen
när den sålunda anlitas för annat arbete.
Slutligen synes böra upptagas till omprövning, vilka civila löneförmåner
böra vid genomförd krisadministration tillkomma civila befattningshavare
inkallade till militär tjänstgöring.
De befattningshavargrupper, om vilka i detta sammanhang är fråga, utgöra
i första hand tjänstemännen vid de statliga nyreglerade verken inom
civilförvaltningen. De ordinarie befattningshavarna vid dessa verk äro underkastade
antingen bestämmelserna i civila avlöningsreglementet eller, om
de anmält att de icke vilja underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser,
föreskrifterna i något av de före den 1 juli 1939 vid de nyreglerade
verken tillämpliga avlöningsreglementena. Den icke-ordinarie personalen
vid samma verk är underkastad civila icke-ordinariereglementet. Vidare
är här fråga om folk- och sinåskollärare samt med dem i avlöningshänseende
likställda befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet den 30 september
1937 (nr 868) äger tillämpning, ävensom lärare vid högre kommunala skolor,
underkastade avlöningsreglementet den 11 november 1938 (nr 660). De
spörsmål, som här beröras, äro emellertid i tillämpliga delar av betydelse
även för övriga delar av statsförvaltningen —- varvid även icke-ordinarie
personal vid försvarsväsendet samt i viss mån jämväl den under militära avlöningsreglementet
lydande militära och civilmilitära personalen kommer
Kungi. Maj:ts proposition nr 294. 3
i betraktande — samt för andra tjänstemannagrupper, avlönade med bidrag
av statsmedel.
I promemorian upptagas härefter först till behandling de lönefrågor, som
böra lösas oavsett genomförandet av en krisadministration. Därefter behandlas
de spörsmål, som direkt sammanhänga med genomförandet av en
sådan administration.
I. Vissa lönefrågor, som icke direkt sammanhänga med genomförandet
av en krisadministration.
A. Semester.
I 11 § civila avlöningsreglementet ha meddelats bestämmelser angående
den semester, som ordinarie tjänsteman äger åtnjuta. Enligt dessa bestämmelser
skall semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena
full semester icke kunnat beredas tjänsteman före kalenderårets
utgång, skall dock tjänstemannen äga utfå felande antal semesterdagar
under första kvartalet nästpåföljande år. Tjänsteman, som är stationerad
å ort, där kallortstillägg utgår, må kunna medgivas rätt att i följd
åtnjuta icke blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester
för nästföregående år.
Beträffande extra ordinarie tjänstemän, extra tjänstemän och aspiranter
är semesterförmånen på liknande sätt reglerad genom bestämmelserna i 10
respektive 31 och 45 §§ civila icke-ordinariereglementet. Därvid har bland
annat stadgats, att vad i 11 § 2 mom. civila avlöningsreglementet är för ordinarie
tjänstemän föreskrivet i fråga om semesterförmånens åtnjutande skall
äga tillämpning jämväl beträffande ifrågavarande icke-ordinarie tjänstemän.
Genom särbeståmmelser, intagna i 8 kap. civila avlöningsreglementet och
6 kap. civila icke-ordinariereglementet, ha vissa grupper tjänstemän medgivits
gynnsammare semesterförmåner än som framgår av de nyss anförda allmänna
semesterbestämmelserna. Dylika särbestämmelser ha meddelats beträffande
tjänstemän vid nedre justitierevisionen och hovrätterna, utrikesförvaltningen,
kvinnlig sjukvårdspersonal vid sinnessjukhusen, viss läkar- och
sjukvårdspersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, fyrskeppspersonal
m. fl.
De i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet intagna
semesterbestämmelserna ha icke avseende å lärare vid de allmänna läroverken,
folk- och småskoleseminarierna m. fl. statliga läroanstalter. För dessa
befattningshavare gäller, att de i stället för semester äga åtnjuta ferier å tider,
som i vederbörande stadgar föreskrivas.
Vad angår ordinarie, extra ordinarie och extra personal vid försvarsväsendet
äro i 16 § militära avlöningsreglementet respektive 10 och 31 §§ militära
icke-ordinariereglementet intagna bestämmelser i huvudsak motsvarande
dem, som återfinnas i civila avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
Enligt vad som framgår av framställningar till Kungl. Maj:t från olika
myndigheter ha vissa tjänstemän på grund av de tjänstgöringsförhållanden,
som rått sedan krigsutbrottet, icke före den 1 april 1940 kunnat utfå dem för
år 1939 tillkommande semester. Ämbetsverken ha hemställt, att dessa tjänstemän
måtte berättigas utbekomma felande antal semesterdagar under år
1940.
I avgivet utlåtande har allmänna lönenämnden ifrågasatt, att hos riksdagen
skulle utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att i fråga om verk, för vilket
sådant finge anses erforderligt, medgiva att återstående semester för år
1939 finge uttagas senare än i vederbörande avlöningsreglemente föreskreves.
I promemorian framhålles i förevarande avseende följande:
Det synes under rådande tjänstgöringsförhållanden oundvikligt, att personalen
i vissa fall ej kan beredas semester i den omfattning, som angives i vederbörande
avlöningsreglemente. Sådan begränsning i semesterrätten synes
höra till de olägenheter, som tjänstemännen i nuvarande läge måste underkasta
sig. Emellertid synes det rimligt att en tjänsteman, som icke kunnat
utfå hela semestern inom den i vederbörande avlöningsreglemente för semesterns
uttagande bestämda tiden, må, där tjänstens krav icke lägger hinder i
vägen, kunna utfå resterande semesterdagar vid pn senare tidpunkt. Givetvis
kan dock en kumulering av semester för olika år tillåtas endast i begränsad
omfattning. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att härom besluta.
Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.
B. Ändrad tjänstgöringsort för vissa
befattningshavare m. m.
Beträffande frågan om avlöningsförhållandena för tjänstemän, vilka vid
evakuering eller andra med rådande tidsläge sammanhängande förhållanden
få ändrad tjänstgöringsort eller i övrigt ändrade tjänstgöringsförhållanden,
framhålles i promemorian följande:
Inom vissa verk ha verkställts förflyttningar av samlingar och dylikt från
hittillsvarande förvaringsort till annan ort. Vissa ytterligare förflyttningar
planläggas för närvarande, varvid jämväl överväges att låta viss del av personalen
medfölja. Förflyttningarna och andra av krisläget föranledda åtgärder
kunna medföra att viss övertalig personal uppkommer, för vilken bör
beredas sysselsättning på annat håll.
Det har också i några fall förekommit, att verksamhet blivit förlagd till annan
ort därför att den vanliga lokalen tagits i anspråk för militärt ändamål.
Enligt de för nyreglerade verk nu gällande avlöningsbestämmelsema är huvudregeln,
att tjänsteman, som i ett särskilt fall ålägges att fullgöra tjänstgörmg
på ort utom stationeringsorten, äger bibehålla oavkortade löneförmåner
på sin tjänst, beräknade efter stationeringsortens ortsgrupp, och därutöver
uppbära tjänstgöringstraktamente. Nämnda traktamente, som icke i något fall
får utgå med högre belopp än den för tjänstemannen enligt allmänna resereglemente!
bestämda traktamentsersättningen, utgår efter särskilda, i tilläggsbestämmelserna
till civila avlöningsreglementet närmare bestämda grunder.
Anledning torde icke föreligga att — så länge krisadministration icke ge
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
5
nomförts — ifrågasätta någon ändring i de nu angivna grunderna för avlöningsförmånernas
beräknande.
Vad angår den övertaliga personalen, synes denna i den utsträckning så
befinnes möjligt böra anbefallas fullgöra tjänstgöring vid andra ämbetsverk,
där behov av arbetskrafter uppkommit på grund av inkallelserna till militär
tjänstgöring eller av annan anledning. Vederbörande tjänsteman torde i fall
av nu nämnt slag böra bibehålla sina avlöningsförmåner oavkortade men avlöningen
synes böra bestridas från avlöningsanslaget för det verk, där han
fullgör tjänstgöring. Härtill bör riksdagens bemyndigande inhämtas.
C. Avlöning under tjänstledighet
för militär tjänstgöring.
Gällande bestämmelser angående avlöningsförmånerna under tjänstledighet
för militär tjänstgöring i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap
eller partiell mobilisering till civila befattningshavare vid nyreglerade
verk innebära i huvudsak följande.
Vid tjänstledighet för värnpliktstjänstgöring åtnjuter ordinarie och extra
ordinarie tjänsteman avlöning med B-avdrag. Samma förmån tillkommer,
under visst villkor beträffande längden av föregående anställningstid, jämväl
extra tjänsteman och aspirant. Tjänsteman med arvode äger i allmänhet
bibehålla halva arvodet, dock under enahanda villkor beträffande föregående
anställningstid som i fråga om extra tjänsteman; sådan rätt stadgas
emellertid i första hand endast för det fall, att anställningen enligt vederbörande
myndighets beprövande är att betrakta såsom tjänstemannens
huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla.
Vid tjänstemans tjänstledighet för tjänstgöring såsom beställningshavare
i reserven, å reservstat eller å övergångsstat, såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren
eller såsom konstituerad landstormsofficer kommer i rådande
läge hädanefter att gälla, att ordinarie, extra ordinarie och extra tjänsteman
samt aspirant skall — utan hinder av vad som finnes stadgat däremot
stridande — å den civila befattningen avstå samtliga på tjänstledighetstiden
belöpande avlöningsförmåner; dock äger han, därest honom jämlikt de
för försvarsväsendet gällande bestämmelserna tillkommande månadslön understiger
den avlöning för månad, som han vid tjänstgöring i den civila
befattningen skulle hava ägt åtnjuta, å denna befattning uppbära skillnaden
(den s. k. minimiregeln). Såsom förutsättning för åtnjutande av sistnämnda
förmån gäller beträffande extra tjänsteman och aspirant visst villkor
i fråga om längden av föregående anställningstid.
De nu angivna huvudgrunderna äga i huvudsak motsvarande tillämpning
beträffande vissa kommunanställda lärargrupper med nyreglerad lön, nämligen
lärare vid kommunala mellanskolor m. fl. högre kommunala läroanstalter
samt lärare vid folkskoleväsendet.
I promemorian uttalas, att vad sålunda för närvarande gäller på förevarande
område torde böra tillämpas även i fortsättningen, så länge krisadministration
icke är rådande.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 1940 har statens krisrevision hemställt,
att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande att utfärda föreskrifter
av innebörd, dels att semester icke må beviljas tjänsteman under tid, då
han är inkallad till militär tjänstgöring, dels ock, beträffande tjänsteman
som äger åtnjuta ferier, att av ferietiden skall såsom tjänstledighet betraktas
tid, under vilken tjänstemannen fullgör militär tjänstgöring på
grund av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering (partiell
eller allmän), vare sig särskild tjänstledighet beviljats eller ej. Till stöd
för framställningen har krisrevisionen, efter erinran om gällande bestämmelser
angående tjänstemans avlöningsförmåner under tjänstledighet för
militär tjänstgöring, anfört följande:
Gällande bestämmelser i ämnet reglera endast fall, då vederbörande tjänsteman
beviljats tjänstledighet från sin civila befattning för militär tjänstgöring.
Däremot finnes intet stadgat för det fall att tjänsteman under militärtjänstgöringen
erhållit semester eller åtnjuter ferier i den civila befattningen.
Alldenstund semester och ferier icke äro att anse som tjänstledighet
i löneteknisk bemärkelse, uppställer sig frågan, dels om semester i vanlig
ordning må kunna beviljas till militärtjänstgöring inkallad personal, dels
om ferietid skall innefattas i meddelad ledighet för militär tjänstgöring. I
dessa båda avseenden råder f. n. åtskillig oklarhet.
Enligt vad statens krisrevision erfarit hava vissa myndigheter hittills ansett
sig oförhindrade att på ansökan medgiva, att inkallad tjänsteman får
utbyta tjänstledigheten mot semester, liksom det förekommit, att lärare eller
annan tjänsteman, som i stället för semester åtnjuter ferier, beviljats tjänstledighet
till ferietidens början och därefter ansetts i vanlig ordning åtnjuta
ferier, oaktat den militära tjänstgöringen alltjämt pågått.
Detta innebär, att vederbörande under den fingerade semester- och ferietiden
erhåller oavkortad lön från sin civila befattning eller med andra ord
att förmånen av semester eller ferier i strid mot sitt egentliga syfte och —
såvitt krisrevisionen kan finna — även i strid mot grunderna för avlöningsreglementet
evalveras i kontanter. Särskilt anmärkningsvärd skulle en dylik
ordning te sig, om den komme att tillämpas å reserv- och landstormsofficerare
under nu instundande sommarferier vid rikets olika undervisningsanstalter.
En lärare, som tillika är reservofficer, skulle exempelvis
då under omkring 2V2 månader få uppbära såväl oavkortad lön från sin
civila^ befattning som krigslön i officersbeställningen, varigenom han skulle
uppnå en sammanlagd inkomst, som icke blott väsentligt överstiger hans
vanliga avlöning utan även är långt större än den aktive officerens avlöning.
I promemorian anföres:
Den av krisrevisionen berörda frågan synes böra beaktas. De olägenheter,
som krisrevisionen påpekat, gälla visserligen främst sådana tjänstemän,
som vid militär tjänstgöring uppbära högre avlöning än den, som
tillkommer värnpliktig. Det möter dock svårighet att göra åtskillnad i förevarande
avseende mellan värnpliktiga och andra inkallade tjänstemän. I
anslutning till krisrevisionens förslag torde fördenskull riksdagens medgivande
böra inhämtas till att bestämmelser meddelas av innebörd, att semester
icke må beviljas tjänsteman för tid, varunder han är inkallad till
militär tjänstgöring, samt att tid, varunder ferieberättigad tjänsteman under
ferier är inkallad till militär tjänstgöring, icke skall betraktas såsom
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
7
ferietid utan såsom tid, varunder tjänstledighet för den militära tjänstgöringen
åtnjutes, varav följer att tjänstemannen blir skyldig att vidkännas
mot tjänstledigheten svarande avdrag å lön. Vad sålunda sagts bör äga
tillämpning å såväl statstjänstemän som övriga befattningshavare, om vilka
här är fråga.
II. Löneproblem vid genomförande av en krisadministration.
De löneproblem, som uppstå vid genomförande i större eller mindre omfattning
av en krisadministration, avse dels löneförmåner åt personal, som
tjänstgör vid eget eller annat verk å personalens vanliga stationeringsort,
dels löneförmåner åt personal, som tjänstgör å evakueringsort, och dels löneförmåner
åt personal, som överförts till krisindragningsstat. Härtill kommer
frågan om löneförmåner under ledighet för militär tjänstgöring.
A. Löneförmåner åt personal tjänstgörande
å hittillsvarande stationeringsort.
Dispensibla och indispensibla avlöning sbestämmelser. För bedömande av
ifrågavarande spörsmål är det erforderligt att klargöra, i vad mån gällande
avlöningsregler äro formellt orubbliga och i vilka avseenden statsmakterna
äga befogenhet att gentemot tjänstemännen sätta ur kraft eller förändra och
jämka desamma. Med hänsyn till olika tjänstemannakategoriers anställningsform
och rättsliga ställning har denna fråga praktisk betydelse närmast
för ordinarie tjänstemän. Beträffande icke-ordinarie befattningshavare får
staten anses juridiskt sett äga full handlingsfrihet.
I fråga om avlöningsbestämmelsernas formella föränderlighet må till en
början nämnas, att enligt civila avlöningsreglementets 66 § tjänstemännen
uttryckligen äro förpliktade att generellt underkasta sig ändringar i vissa löneföreskrifter.
De stadganden, som sålunda äro generellt dispensibla, innefattas
— såvitt angår tjänstemän med lön enligt allmän löneplan — i följande
delar av avlöningsreglementet, nämligen:
22 § reseersättning,
23 § tjänstgöringstraktamente,
24 § flyttningsersättning,
25 § felräkningspenningar,
26 § övertidsersättning,
27 § ackord eller beting,
32—39 §§ sjukvård m. m,
41—44 §§ tjänstebostad m. m.,
45—47 §§ tjänstedräkt, samt
ett flertal bestämmelser i 8 kap. (48—58 §§; bland dessa bestämmelser må
nämnas flyttningsersättning, representations- och hyresbidrag samt åtskilliga
andra särskilda ersättningar till tjänstemän vid utrikesförvaltningen; arvoden
till ställföreträdare för vissa verkschefer; avlöningsförstärkningar eller
lönetillägg för vissa slag av särskilt påfrestande eller ansvarsfull tjänstgöring
el. dyl. vid vissa verk, såsom lönetillägg till revirförvaltare, fyrskepps
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
tillägg åt fyrskeppspersonal, lotslott åt lotsar o. s. v.; särskilda ersättningar
för tjänstgöring å tåg, fartyg eller andra kommunikationsmedel vid tullverket
samt de affärsdrivande verken m. m.)
I den mån dessa föreskrifter enligt särskilda stadganden i 3 avd. äro tilllämpliga
även å tjänstemän med lön enligt särskild löneplan eller eljest enligt
särskilda bestämmelser (59—64 §§), äro de givetvis även för dessas vidkommande
dispensibla. Härtill komma vissa dispensibla stadganden i de
föreskrifter, som uteslutande beröra sadana tjänstemän. Hit höra föreskrifter
om bostad för provinsialläkare, landshövdingar och rektorer, om representationsbidrag
för landshövdingar samt vissa särskilda bestämmelser för
ett par grupper av tjänstemän.
I vissa av här avsedda fall erfordras för ändring av lönereglerna beslut av
Kungl. Maj:t och riksdagen, medan däremot i andra fall Kungl. Maj:t ensam
äger meddela beslut om ändring. Kungl. Maj:ts befogenhet härutinnan omfattar
delvis en rätt att ändra såväl de närmare förutsättningarna för en viss
ersättning som ersättningsbeloppen och grunderna för dessas utgående (t. ex.
tjänstgöringstraktamente); i en del fall avser befogenheten endast att bestämma
ersättningens storlek och de närmare grunderna för dess utgående,
medan förutsättningarna angivits i reglementet (t. ex. flyttningsersättning);
i andra fall slutligen äro såväl huvudförutsättningarna som ersättningsbeloppen
fixerade i reglementet (t. ex. övertidsersättning).
Beträffande de i reglementets 4 avd. intagna bestämmelserna om lönenämnd
saknas föreskrift om jämkningsmöjlighet. Dessa bestämmelser äro
emellertid väsentligen av organisatorisk art. Detsamma gäller om bestämmelserna
i 42 § 3 mom. rörande statens bostadsnämnd.
De avlöningsbestämmelser, beträffande vilka tjänstemännen icke enligt avlöningsreglementet
äro skyldiga att underkasta sig ändrade föreskrifter, avse
för tjänstemän med lön enligt allmän löneplan i huvudsak följande löneformer:
5
§ lönebeloppen,
7—8 §§ regler om löneklassplacering och löneklassuppflyttning m. m.,
II § semester,
20 § kallortstillägg,
21 § vikariatsersättning m. m.,
29—31 §§ rörligt tillägg, samt
40 § begravningshjälp.
Samma eller motsvarande stadganden äro, i den mån de gälla för tjänstemän
med lön enligt särskild löneplan eller särskilda bestämmelser, även för
deras vidkommande indispensibla.
Även de i 2 § 4 mom. intagna reglerna om avlöningsutbetalning, vilka gälla
för samtliga tjänstemän, äro formellt indispensibla.
Beträffande vissa av de avlöningsformer, som icke tillhöra de jämkningsmöjliga,
gäller emellertid att själva grunderna för förmånernas bestämmande
helt eller delvis äro beroende av Kungl. Maj:ts beslut. Detta är exempelvis
fallet med kallortstilläggen såtillvida som orternas fördelning på olika kall
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
9
ortsklasser bestämmes av Kungl. Maj:t. Med avseende på lönens differentiering
efter olika ortsgrupper råder ett liknande förhållande icke blott så
till vida, att tjänstemannens stationeringsort är beroende på Kungl. Maj:ts
eller vederbörande myndighets beslut, utan jämväl därutinnan att grunderna
för orternas fördelning på olika ortsgrupper fastställas av Kungl. Maj:t.
Vad vikariatsersättningen beträffar, äro tjänstemännen berättigade till sådan
ersättning under vikariatsförordnande, men det ligger i Kungl. Maj:ts
eller vederbörande myndighets hand att bestämma, om förordnande å ledig
tjänst eller vikariat för en tjänstledig tjänsteman överhuvudtaget skall förekomma.
En särskild ställning intaga reglerna om tjänstledighetsavdrag (13—17 §§).
Enligt 12 § skola reglementets bestämmelser härom gälla, såframt icke
Kungl. Maj:t finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma. Närmast
torde man härvid ha tänkt sig möjligheten att medgiva förmånligare tjänstledighetsavdrag
i vissa fall (t. ex. vid sjukdom), men föreskrifterna lämna
rent formellt möjlighet även till en jämkning av avdraget i motsatt riktning.
Avfattningen av stadgandet ger emellertid vid handen, att detsamma icke
avsetts att tillämpas för beslut av sådan räckvidd att de i verkligheten innebära
ändring av avdragsreglerna.
Beträffande stadgandena om löneavdrag vid ledighet är vidare att anteckna,
hurusom i förarbetena till avlöningsreglementet förutsatts, att de i 13 §
2 mom. innefattade bestämmelserna om avlöning vid tjänstledighet för militär
tjänstgöring icke skulle vara tillämpliga under krigstid och ej heller i
vissa andra extraordinära fall. För dylika fall hava särskilda bestämmelser
ansetts böra utfärdas angående förfarandet med tjänstemännens lön under
ledigheten.
Vad här ovan sagts angående orubblighet eller föränderlighet i civila avlöningsreglementets
olika bestämmelser gäller i stort sett även beträffande
motsvarande bestämmelser i övriga här avsedda, i det föregående angivna
avlöningsreglementen.
I promemorian upptagas till specialbehandling vissa av de
dispensibla lönebestäm melserna. Härvid påpekas att en del
av dessa avse arvoden och vissa andra ersättningar (ersättning för särskilt
krävande prestationer m. m.), som i viss mån kunna sägas närma sig löns
karaktär. I dessa ersättningar förutsättes, att någon ändring icke skall vidtagas.
Härefter framhålles i promemorian följande:
En del ersättningar ha traktamentes natur. Det torde få bero på Kungl.
Maj:ts bedömande, om och i vad mån rubbningar i traktamentsreglerna bör
ske. Då vissa traktamenten bestämts med riksdagen, bör generellt jämkningsbemyndigande
inhämtas. Vad sålunda sagts gäller jämväl ersättning
till resekostnader m. m.
Vad övertidsersättningen angår, sammanhänger denna fråga i första hand
med spörsmålet om jämkning i gällande bestämmelser om arbetstidens längd.
Riksdagen har i anledning av väckta motioner berört detta spörsmål. Det
ligger principiellt i Kungl. Maj:ts hand att vidtaga en utsträckning av arbetstiden,
varav också följer en begränsning av ersättningsbestämmelsernas räck
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
vidd. Vare sig en krisadministration genomföres eller ej, kunna förhållandena
göra en sådan utsträckning påkallad inom gränser, som betingas av arbetsekonomiska
synpunkter. Samtidigt bör emellertid en begränsning av
rätten till övertidsersättning äga rum i besparingssyfte. Härför erfordras
riksdagens medverkan, och dess bemyndigande torde böra utverkas för
Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser i ämnet. Övervägande skäl synas
tala för att i allmänhet övertidsersättning icke utgår.
Med avseende å bestämmelserna om ersättning för sjukvård, vilka i sin
helhet äro underkastade ändringar genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen,
kunna vissa rubbningar bliva påkallade icke blott av besparingsskäl
utan bl. a. emedan verksläkarorganisationen ej kan beräknas ostört fungera
under de förhållanden, som föranleda införandet av en krisadministration.
Redan under nu rådande skärpt försvarsberedskap ha härutinnan och i övrigt
i sjukvårdshänseende inträtt vissa svårigheter. Emellertid torde för tjänstemän,
som kvarbliva i tjänst vare sig å stationeringsorten eller å evakueringsort,
stadgade förmåner vid olycksfall i tjänsten böra utgå oförändrade, i den
mån så är praktiskt möjligt. Hur långt restriktionerna vid andra fall av
sjukdom böra sträcka sig måste delvis bli en praktisk fråga med hänsyn till
möjligheten att anordna fri läkarvård. Av organisatoriska skäl och ur besparingssynpunkt
bör under alla förhållanden rätten till specialistvård beskäras,
ersättning för läkemedel ej utgå där ej fråga är om olycksfall i tjänsten,
förmåner av bad, massage m. m. upphöra samt ersättning för resor och
sjuktransport minskas eller helt bortfalla. Däremot synes sjukhusvård böra
beredas i huvudsakligen oförändrad omfattning, i den mån sådan kan anordnas.
Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj:t att i dessa
avseenden utfärda de inskränkande bestämmelser, vilka finnas lämpliga.
De under civila avlöningsreglementets 2 avd. 8 kap. innefattade särskilda
bestämmelserna torde i allmänhet ej böra underkastas rubbning i annan mån
än där sådant påkallas såsom konsekvens av vad som föreslås i övrigt. Med
hänsyn till krisförhållandena torde emellertid de till vissa tjänstemän utgående
representationsbidragen böra upphöra för tjänstemän som nu åtnjuta
dylika bidrag. Riksdagens bemyndigande bör utverkas för Kungl. Maj: t
att utfärda bestämmelser därom.
Beträffande de indispensibla bestämmelserna framhålles
i promemorian följande:
Bestämmelserna om lönebelopp och rörligt tillägg äro indispensibla enligt
civila avlöningsreglementet. Det har också gjorts gällande, att redan grundlagen
förhindrar en jämkning i dessa hänseenden. Huruvida så är fallet synes
i detta sammanhang icke behöva upptagas till bedömande. Övervägande
skäl lära nämligen tala mot en sådan jämkning, vilken, om den ansåges
böra vidtagas, borde utsträckas att avse även övriga löntagargrupper och alltså
föranleda ett sönderbrytande av de privata arbetsavtalen.
Enligt 2 § 4 mom. civila avlöningsreglementet skall avlöning utbetalas månadsvis
i efterskott, i den mån icke beträffande särskild ersättning utbetalning
i annan ordning är stadgad eller eljest finnes lämpligen böra ske. Härvid
har förutsatts, såsom framgår av andra föreskrifter i avlöningsreglementet,
att utbetalningen skall ske kontant. Av olika skäl, som här icke skola
närmare beröras, kan det under vissa förhållanden bliva angeläget att begränsa
de kontanta löneutbetalningarna. Utredning av denna fråga, som berör
icke blott statstjänstemännen utan löntagarna över huvud, pågår inom
vederbörande departement. Det är likväl ännu icke möjligt att bedöma, huruvida
utredningen kommer att resultera i förslag, som anses böra genom
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 294.
11
föras. Om emellertid så sker, kan det förutses, att frågan om begränsning
av de kontanta löneutbetalningarna kan bliva aktuell under sådana förhållanden,
som råda då krisadministration genomförts.
Vad angår reglerna för löneklassplacering och löneklassuppflyttning m. m.
må påpekas, att man givetvis under sådana förhållanden, som råda under tiden
för krisadministration, måste räkna med att prövningen av dylika frågor
i viss utsträckning uppskjutes. Erinras må, att enligt krigsavlöningsreglementet
uppflyttning till högre löneklass eller tillträde till löneförhöjning må,
där ej dylik åtgärd sker i anledning av befordran, äga rum endast i den mån
Kungl. Maj :t sådant föreskriver. När sedermera jämlikt dylik föreskrift eller
vederbörliga fredsbestämmelser uppflyttning i högre löneklass eller tillträde
till löneförhöjning äger rum, skall emellertid enligt sistnämnda reglemente
löntagare gottgöras för den inkomstminskning, som han i följd av uppskovet
med nämnda åtgärd fått vidkännas.
I fråga om semesterbestämmelserna kan hänvisas till vad i det föregående
anförts vid redogörelsen för de redan nu aktuella löneproblemen.
Enligt Kungl. Maj:ts cirkulär till statsmyndigheterna den 4 januari 1940 (nr
37) angående begränsning av vikariatsförordnanden m. m. må sådant förordnande
icke meddelas i annat fall, än då så prövas oundgängligen nödvändigt.
Vid en genomförd krisadministration kan förutsättas, att en strikt uppdelning
av göromål mellan olika befattningar ej kan upprätthållas. I följd härav
böra vikariatsförordnanden ej få meddelas av ämbetsverken, och beträffande
andra vikariat än de, som förenats med rätt till vikariatslön, böra jämväl tidigare
meddelade förordnanden upphöra att gälla. Därest avsteg oundgängligen
måste ske från de nu angivna principerna, bör det ankomma på Kungl.
Maj:t att härom besluta.
Såsom redan framhållits bestämmes orternas fördelning å olika dgrortsoch
kallortsklasser av Kungl. Maj:t. Det synes icke lämpligt att härutinnan
vidtaga jämkning. Ej heller bör ifrågasättas någon rubbning av gällande bestämmelser
angående begravningshjälp.
Vad slutligen angår frågorna om allmänna lönenämndens och statens bostadsnämnds
verksamhet må erinras att särskild sakkunnig tillkallats tör att
verkställa utredning rörande de bestämmelser angående förvaltningsdomstolarnas
och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, vilka kunna vara erforderliga
vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden. Enligt direktiven skall vid utredningen upptagas till
övervägande, bland annat, frågan om överföring, helt eller delvis, av de arbetsuppgifter,
som ankomma på visst förvaltningsorgan, till annan myndighet.
Vid genomförandet av en krisadministration måste hävdvunna arbetsformer
i betydande utsträckning övergivas. Bland annat måste förutsättas,
att remissväsendet väsentligt begränsas. Det kan vid sådant förhållande ifrågasättas,
om icke lönenämndens verksamhet över huvud hör inställas eller i
varje fall begränsas. I fråga om bostadsnämnden synes kunna uppkomma
behov av en tillfällig decentralisering, helt eller delvis, exempelvis till länsstyrelserna,
av handläggningen av de eljest på bostadsnämnden ankommande
ärendena.
Det framhålles i promemorian, att vad i densamma sålunda anförts i tilllämpliga
delar borde gälla jämväl de övriga tjänstemannagrupper, om vilka
i promemorian iir fråga.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
B. Löneförmåner åt personal tjänstgörande
å evakueringsort.
Beträffande löneförmåner åt personal tjänstgörande å evakueringsort anföres
i promemorian följande:
Vid förflyttning av verk eller delar av verk från hittillsvarande stationeringsort
till annan ort uppkomma vissa särskilda lönefrågor beträffande de
tjänstemän, som sättas att tjänstgöra å ort dit förflyttningen skett (evakueringsort).
Dessa frågor avse dels efter vilken ortsgrupp lön skall utgå, dels
rese- och flyttningsersättning till de evakuerade tjänstemännen.
I förstnämnda hänseende synes principen böra vara den, att de evakuerade
tjänstemännen icke ställas sämre i lönehänseende än tjänstemän, som redan
förut äro placerade på evakueringsorten. Goda skäl synas föreligga för att
de förflyttade tjänstemännen för den tid evakueringen varar tilldelas fast placering
på evakueringsorten, som alltså för dem blir ny stationeringsort. Härigenom
komma de evakuerade tjänstemännen automatiskt att erhålla lön
efter den ortsgrupp, som gäller för evakueringsorten, vare sig denna ortsgrupp
är lägre eller högre än den hittillsvarande stationeringsortens ortsgrupp.
Av den föreslagna anordningen följer, att tjänstgöringstraktamente
ej kommer att utgå till evakuerade tjänstemän.
Resa till eyakueringsorten torde i regel komma att ordnas genom statens
försorg, varvid någon reseersättning ej bör utgå. Där gemensam evakueringsresa
ej anordnas, bör reseersättning beredas enligt bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Maj:t.
Normalt skall vid förflyttning i anledning av beslut om ändrad stationeringsort
utgå flyttningsersättning. Det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela
de särskilda bestämmelser för sådan ersättning, som kunna befinnas påkallade.
Beträffande löneförmåner i övrigt åt evakuerade tjänstemän bör i tillämpHga
delar gälla vad i det föregående ifrågasatts med avseende å personal, som
tjänstgör vid verk å? hittillsvarande stationeringsort.
C. Löneförmåner åt personal å
krisindragningsstat.
Vad angår löneförmåner åt personal å krisindragningsstat framhålles i
promemorian följande:
De ordinarie nyreglerade tjänstemännen, som överföras till krisindragningsstat,
få frihet att bosätta sig å vilken ort inom riket, de önska. Hinder
synes då icke föreligga att besluta nedsättning av lönen för dem inom ramen
för de belopp, vilka inom vederbörande löneklass upptagas för lägsta ortsgrupp.
Då tjänstemännen i regel icke kunna förutsättas äga möjlighet att
genom flyttning från den dittillsvarande stationeringsorten omedeibart nedbringa
sina levnadskostnader och de dessutom i åtskilliga fall torde kunna
påräkna, att inom kort erhålla annat arbete på denna stationeringsort, synas
emellertid billighetsskäl tala för att dem beredes något understöd antingen i
form av flyttningsersättning eller i form av ett lönetillägg för en kortare
övergångstid. Det senare alternativet synes vara det enklaste. Med beaktande
av behovssynpunkter kan ifrågasättas, att tjänstemännen under viss begränsad
tid tillerkännas, utom lön efter A-ort, lönetillägg motsvarande för
familjeförsörjare hälften och för annan tjänsteman fjärdedelen av skillnaden
mellan A-ortslön och lön på den förutvarande stationeringsorten. Utöver
lön efter A-ort jämte därå belöpande rörligt tillägg samt det nu ifråga
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
13
satta lönetillägget under viss tid böra tjänstemän å kristidsindragningsstat,
då de icke fullgöra arbete, ej åtnjuta någon avlöningsförmån. Innehar sådan
befattningshavare tjänstebostad, bör han äga möjlighet att, om han så
önskar, avträda densamma utan avvaktande av avtalstidens utgång.
Vad sålunda anförts bör tillämpas även i fråga om de icke-ordinarie befattningshavare,
som överföras på krisindragningsstat och vilka åtnjuta lön
enligt nyreglerad löneplan. Beträffande övrig på krisindragningsstat överförd
personal bör Kungl. Maj:t äga bestämma avlöningsförmånerna, givetvis
med beaktande av de särskilda lönebestämmelser, som gälla för de olika
grupperna.
Det bör även ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma de förutsättningar,
under vilka icke-ordinarie personal må överföras på krisindragningsstat
i stället för att entledigas och huru länge de böra bibehållas å
sådan stat.
Löneförmånerna åt den på krisindragningsstat överförda personalen, som
icke utför annat arbete, böra bestridas av de medel, av vilka löneförmånerna
skolat bestridas, om ej sådan överföring skett. Kostnaderna torde emellertid
böra redovisas särskilt för sig i räkenskaperna.
Såsom i det föregående påpekats, är avsikten, att de befattningshavare,
som överföras på krisindragningsstat, skola tagas i anspråk för andra uppgifter.
Om de anlitas vid civilt statligt verk, böra de få åtnjuta samma avlöningsförmåner
som tillkommo dem före överflyttningen på krisindragningsstat.
Kostnaderna böra bestridas av anslagsmedlen för det verk, vid
vilket tjänstgöringen fullgöres.
Avlöningsförmåner till tjänsteman, som tages i anspråk för arbete annorstädes
än vid civilt verk, böra bestämmas med tillämpning av de enligt
tjänstepliktslagen eller eljest för sådan anställning gällande föreskrifterna.
Understiga emellertid dessa förmåner dem, som tillkomma tjänstemannen
såsom överförd på krisindragningsstat, bör vederbörande verk utbetala skillnadsbeloppet.
Givetvis böra tjänstemän, som överförts på krisindragningsstat, vara skyldiga
att, om behov uppkommer, återtaga utövningen av sin tjänst vid det
egna verket.
Slutligen må påpekas, att hinder naturligtvis icke möter, att såsom hittills
i viss utsträckning skett, taga tjänsteman i anspråk för särskild av krisläget
föranledd uppgift utan att han därför behöver överföras på krisindragningsstat.
Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t torde böra inhämtas att i
huvudsak enligt de riktlinjer, som ovan angivits, besluta om tjänstemäns
överförande på krisindragningsstat.
D. Löneförmåner vid tjänstledighet
för militär tjänstgöring.
Såsom förut nämnts har under förarbetena till civila avlöningsreglementet
förutsatts, att de i 13 § 2 mom. reglementet innefattade reglerna om lön
under ledighet för militär tjänstgöring ej äga giltighet under krigstid och
ej heller i vissa andra extraordinära fall. Under förhållanden som här avses
lärer därför Kungl. Maj:t vara oförhindrad att vidtaga jämkningar i
restriktiv riktning av reglerna för löneavdrag även så vilt angår ordinarie
tjänstemän, vilka tillträtt sin tjänst före reglementets ikraftträdande. Erinras
må härvid om de uttalanden innevarande års riksdag i skrivelsen nr
14 Kung!. Maj:ts proposition nr 294.
209 gjort i fråga om tolkningen av bestämmelserna i sagda författnings»
rum.
Enligt promemorian bör jämkning i första hand ifrågakomma beträffande
tjänstemän, vilka i egenskap av beställningshavare å reservstat eller i
reserven eller vad därmed är likställt erhålla lön och andra förmåner enligt
krigsavlöningsreglementet såsom officerare, underofficerare eller underbefäl.
I promemorian erinras, att numera den principen skall tillämpas, att
dessa tjänstemän i sin civila avlöning få i förekommande fall bibehålla vad
som erfordras för att uppbringa den totala inkomsten till vad som motsvarar
lönen i den civila befattningen (den s. k. minimiregeln). Under förhållan-,
den, som föranleda genomförande av krisadministration, kan emellertid,
framhålles i promemorian, diskuteras om för ifrågavarande tjänstemän bör
ifrågakomma annan ersättning än den, som tillkommer dem enligt krigsavlöningsreglementet.
Även beträffande civil personal, som fullgör värnpliktstjänstgöring,
bör enligt promemorian nedsättning av de civila löneförmånerna
kunna äga rum genom skärpning av avdragsreglerna. Det borde få
ankomma på Kungl. Maj:t, att meddela i förevarande hänseende erforderliga
bestämmelser.
Departements■ Vad till en början angår de i första avdelningen av departementspromechefen.
morjan berörda lönefrågorna kan jag ansluta mig till de där framförda synpunkterna.
Jag föreslår därför, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande
att meddela bestämmelser angående dels dispens från föreskrift
om tid, inom vilken semester måste uttagas, dels avlöningskostnaders bestridande
i fall, då tjänsteman vid visst verk anbefalles fullgöra tjänstgöring
vid annat verk, dels ock förbud mot att tid, under vilken tjänsteman är inkallad
till militär tjänstgöring, räknas såsom semester- eller ferietid.
I promemorian ha jämväl behandlats vissa lönefrågor, som direkt sammanhänga
med en kraftig beskärning av den icke krisbetonade civila förvaltningsapparaten.
Härvid ha emellertid endast huvudfrågorna berörts
och åtskilliga detaljproblem återstå ännu att lösa. I vad mån och på vad
sätt en sådan krisadministration, som i promemorian avses, bör genomföras,
får bedömas olika allt efter lägets växlingar. Det synes mig angeläget, att
möjlighet beredes Kungl. Maj:t att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter,
som sammanhänga med övergång till krisadministration. Enligt promemorian
bör Kungl. Maj:t i sådant syfte inhämta riksdagens bemyndigande
att besluta i vissa hänseenden, som eljest ankomma på gemensamt beslut
av Kungl. Maj:t och riksdagen. Bemyndigandet skulle avse, förutom rätt
att överföra tjänstemän på en särskild temporär krisindragningsstat och
besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner, jämväl befogenhet att, om
och i den mån så befinnes lämpligt, föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna
till den personal, som bibehålies i tjänstgöring. Sålunda skulle
Kungl. Maj:t äga begränsa ersättningar av traktamentsnatur, resekostnadsersättningar,
ersättningar för övertidsarbete samt rätten till sjukvård på
statens bekostnad och till representationsbidrag. Dessutom skulle Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 294.
15
Maj:t erhålla befogenhet att meddela bestämmelser angående löneförmåner
vid tjänstledighet för militär tjänstgöring. Jag tillstyrker, att sådant bemyn- j i
digande inhämtas. I samband med prövningen härav blir riksdagen i tillfälle
att framföra sina synpunkter på de övriga frågor, som berörts i promemorian.
Under åberopande av vad sålunda anförts och då proposition i ärendet
jämlikt § 54 regeringsformen torde kunna avlåtas utan hinder av att den
för propositioners avlåtande i allmänhet stadgade tiden gått till ända, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i
de hänseenden, som av mig i det föregående angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ossian Larsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:437 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- SU 1940:250 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av krisläget föranledda lönespörsmål jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten