Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, m. m

1941-05-23 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1941:290, Med förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

1

Nr 290.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka

drabbats av kroppsskada, m. m.; given Stockholms

slott den 23 maj 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats

av kroppsskada,

2) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

hemvärnstjänstgöring,

3) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning, samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 31 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 290.

[

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

Förslag

till

Förordning om familjebidrag åt värnpliktiga nied flera, vilka drabbats

av kroppsskada.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har värnpliktig under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen

den 17 april 1940 (nr 223) varit å honom tillämplig, drabbats av

kroppsskada, som föranleder rätt till ersättning enligt förordningen den 18

juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, må till honom kunna tills vidare utgå familjebidrag.

2 §•

Familjebidrag må utgå för tid, varunder den värnpliktige på grund av

kroppsskadan enligt förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, är berättigad till sjukpenning eller livränta,

motsvarande förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma

med minst hälften; och skall rörande bidraget, där ej annat följer av vad

nedan föreskrives, vad som är stadgat angående familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

För tid, varunder den värnpliktige är berättigad till livränta, må annat

familjebidrag än familjepenning icke utgå.

3 §•

Familjepenning skall i sin helhet utgå efter behovsprövning.

Familjepenning för hustru eller annan familjemedlem, som förestår den

värnpliktiges hem, må utgå med högst de belopp, som angivas i kolumn 3

av den för familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen gällande

tariffen.

Annat familjebidrag än sjukbidrag och begravningsbidrag må ej bestämmas

till högre belopp än som tillhopa med utgående sjukpenning eller livränta

motsvarar gängse arbetsinkomst för en person i den värnpliktiges vanliga

yrke eller verksamhet.

4 §•

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten rörande den värnpliktige

tillkommande sjukpenning eller livränta må familjebidragsnämnd, därest

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

3

den värnpliktige är på grund av kroppsskadan oförmögen till arbete, genom

provisoriskt beslut tillerkänna honom familjebidrag för viss tid.

5 §•

Ansökan om familjebidrag skall göras hos vederbörande familjebidragsnämnd

enligt formulär, som fastställts för ansökan örn familjebidrag enligt

krigsfamiljebidragsförordningen; och skall vid ansökan fogas avskrift av

riksförsäkringsanstaltens beslut angående sjukpenning eller livränta, eller,

där ansökan avser provisoriskt familjebidrag, bevis att anmälan, som avses

i 15 eller 24 § förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, blivit gjord.

6 §.

Bifalles ansökan om familjebidrag enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden

ofördröjligen hos riksförsäkringsanstalten anmäla, att familjebidrag

fastställts för den värnpliktige.

Meddelar riksförsäkringsanstalten beslut beträffande sjukpenning eller

livränta åt värnpliktig, för vilken anmälan gjorts enligt vad i första stycket

sägs, skall meddelande därom genast översändas till den familjebidragsnämnd,

som gjort anmälan.

7 §•

Vad i denna förordning stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande tilllämpning

beträffande annan, som under militärtjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen

varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada,

medförande rätt till ersättning enligt förordningen om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, eller lagen den

17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen den 14 juni

1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å annat fall än i första stycket sägs föreskriva,

att i denna förordning meddelade bestämmelser om familjebidrag åt

värnpliktig skola, med de inskränkningar som må finnas påkallade, äga

motsvarande tillämpning å annan personal vid krigsmakten, som drabbats

av kroppsskada under tjänstgöring å tid, då värnpliktiga varit inkallade jämlikt

§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen.

8 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen

av denna förordning samt därjämte uppdraga åt viss myndighet att i

särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar rörande

förordningens tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. Förordningen må tilllämpas

även beträffande kroppsskada, som yppats före sagda dag; dock att

bidrag ej må utgå för tid, varunder bidrag utgått enligt kungörelsen den 23

juli 1940 (nr 730) med provisoriska bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga

m. fl., vilka drabbats av kroppsskada. Nämnda kungörelse skall från

och med förstnämnda dag upphöra att gälla; enligt kungörelsen fastställt

bidrag må likväl utgivas, intill dess högre bidrag enligt denna förordning må

varda bestämt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

5

Förslag

till

Förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

hem värnstj änstgöring.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Varder hemvärnsman (reser vhemvärnsman) under hem värnstj änstgöring

å tid, då riket icke befinner sig i krig, skadad till följd av olycksfall eller

ådrager han sig annorledes under dylik tjänstgöring sjukdom, skall ersättning

av allmänna medel utgivas i den ordning nedan stadgas.

Med hemvärnstjänstgöring avses i denna förordning dels tjänstgöring, som

hemvärnsman (reservhemvärnsman) enligt gällande bestämmelser är skyldig

att fullgöra, dels ock av vederbörligt hemvärnsbefäl anordnad frivillig tjänstgöring.

I tjänstgöringen inbegripes sådan färd till och från tjänstgöringsstället,

som föranledes av och står i omedelbart samband med tjänstgöringen.

Ersättning enligt denna förordning skall, där ej annat följer av vad nedan

stadgas, utgå i enlighet med de bestämmelser, som i förordningen den 18

juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, äro meddelade om ersättning till de i sistnämnda förordning

avsedda, vid försvarsväsendet fast anställda.

2 §.

Sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall, skall anses ådragen under

hemvärnstj änstgöring, därest tjänstgöringen skäligen kan antagas hava väsentligen

bidragit till sjukdomen.

3 §•

Vid bestämmande av livränta enligt denna förordning må den årliga arbetsförtjänsten

icke beräknas till lägre belopp än ettusensjuhundrasextiofyra

kronor.

4 §.

Där olycksfall eller sjukdom medfört eller skäligen kan antagas medföra

påföljd, som föranleder ersättning enligt denna förordning, skall vederbörande

hemvärnsområdesbefälhavare, sedan han från den skadade eller sjuke

eller eljest erhållit underrättelse örn olycksfallet eller sjukdomen, därom oför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

dröjligen avgiva skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmelser

rörande sådan anmälan meddelas av Konungen.

5 §•

Ersättning enligt denna förordning i anledning av olycksfall utgår ej i

den mån motsvarande ersättning utgives enligt lagen den 17 juni 1916 om

försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av

olycksfall.

6 §•

Ersättningstagare skall vara underkastad de bestämmelser rörande avdrag

å tillerkänd ersättning, som må varda stadgade för det fall, att motsvarande

ersättning utgår på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal

eller enskild tjänst.

7 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för denna förordnings

tillämpning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. I fråga örn olycksfall som

inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda dag skall förordningen äga

tillämpning om och i den mån Konungen det beslutar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

7

Förslag’

till

Förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.

Härigenom förordnas som följer,

1 §•

Där någon å tid, då riket icke befinner sig i krig, under fullgörande av

tjänstgöring vid luftskyddet eller under deltagande i luftskyddsövning skadas

till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom, som avses i lagen den

14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar, skall ersättning av allmänna

medel utgivas i den ordning nedan stadgas.

Med olycksfall, som i första stycket sägs, likställes olycksfall vid färd till

eller från platsen för tjänstgöringen eller övningen, där färden föranledes av

och står i omedelbart samband med tjänstgöringen eller övningen.

Ersättning enligt denna förordning skall, där ej annat följer av vad nedan

stadgas, utgå i enlighet med bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 om försäkring

för olycksfall i arbete och lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Ersättningen bestämmes av riksförsäkringsanstalten, i den mån ej för vissa

fall jämlikt 6 och 7 §§ lagen om försäkring för olycksfall i arbete beslutanderätten

tillkommer försäkringsrådet. Beträffande försäkringsrådets behandling

av ärenden, varmed försäkringsrådet har att taga befattning, skall gälla

vad i 6 § lagen den 29 juni 1917 om försäkringsrådet stadgas i fråga örn där

omförmälda ärenden.

2 §•

Den skadade eller sjuke är skyldig att underkasta sig vård eller föreskrift

av läkare, som vederbörande luftskyddsbefäl eller riksförsäkringsanstalten

må tillkalla.

3 §•

Är den skadade eller sjuke berättigad att vid skada till följd av olycksfall

eller vid yrkessjukdom av statsmedel erhålla avlöning, pension eller annan

ersättning, som icke avses i denna förordning, men som helt eller delvis utgör

understöd på grund av olycksfallet eller yrkessjukdomen, eller skall sådant

understöd utgå från kassa eller pensionsinrättning, som understödes med

statsmedel, skall i fråga om avdrag från ersättningen enligt denna förordning

i tillämpliga delar gälla vad i 11 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

stadgas angående avdrag för understöd, som av arbetsgivare utgives eller

bekostas.

Ersättningstagare skall vara underkastad de bestämmelser rörande avdrag

å tillerkänd ersättning, som må varda stadgade för det fall, att motsvarande

ersättning utgår på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal

eller enskild tjänst.

4 §•

Där olycksfall eller sjukdom medfört eller skäligen kan antagas medföra

påföljd, som föranleder ersättning enligt denna förordning, skall vederbörande

luftskyddschef, sedan han från den skadade eller sjuke eller eljest erhållit

underrättelse örn olycksfallet eller sjukdomen, därom ofördröjligen avgiva

skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmelser rörande

sådan anmälan meddelas av Konungen.

5 §•

Ersättning enligt denna förordning utgår ej i den mån motsvarande ersättning

i anledning av olycksfallet eller yrkessjukdomen utgives enligt lagen om

försäkring för olycksfall i arbete, lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar

eller förordningen den 11 juni 1918 (nr 375) angående en särskild för

fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall.

6 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för denna förordnings

tillämpning, meddelas av Konungen eller av myndighet, som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941. I fråga om olycksfall som

inträffat eller sjukdom som yppats före nämnda dag skall förordningen äga

tillämpning om och i den mån Konungen det beslutar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

9

Förslag

till

Förordning angående .ändrad lydelse ay 31 § förordningen den 26 juni

1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, att 31 § förordningen den 26 juni 1931 om erkända

sjukkassor skall erhålla följande ändrade lydelse:

31 §.

I erkänd sjukkassas stadgar må bestämmas, att för sjukdomsfall, vid vilket

den sjuke jämlikt lag eller författning eller på grund av utfästelse är berättigad

att av annan erhålla avlöning eller annan ersättning eller vård, som

ej utgör fattigvård, sjukhjälp ej skall utgå eller rätten därtill vara på visst

sätt begränsad. Dock må ej föreskrivas begränsning i rätten till sjukhjälp

under den i 29 § sista stycket stadgade sjukhjälpstid på grund av att den

sjuke må vara berättigad till pension enligt lagen örn folkpensionering eller

understöd enligt förordningen örn invalidunderstöd.

Vid sjukdom, därför den sjuke är berättigad att erhålla ersättning jämlikt

lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om försäkring för

vissa yrkessjukdomar eller enligt gällande bestämmelser om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (hemvärnstjänstgöring),

tjänstgöring vid luftskyddet eller luftskyddsövning, må sjukpenning

från erkänd sjukkassa utgivas med högst det belopp för dag räknat, varmed

den sjukpenning han tillförsäkrat sig från kassan överstiger den ersättning

för dag räknat, vartill han sålunda är berättigad.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1941.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 maj

1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, '' Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Mölter,

fråga örn provisoriska bestämmelser angående familjebidrag till värnpliktiga

m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, m. m. samt anför:

Inledning.

Sociala försvarsberedskapskommittén1 har i sitt den 10 januari 1941 dagtecknade,

såsom del III betecknade betänkande med förslag till krigspensionsförordning

m. m. (statens off. utredn. 1941:1) till behandling upptagit,

bland annat, dels frågan om ersättning i anledning av kroppsskada,

som uppkommer under tjänstgöring vid krigsmakten eller luftskyddet under

krig eller vissa beredskapstillstånd eller som eljest förorsakas av krigsåtgärd,

dels ock frågan om ersättning åt hemvärns- och luftskyddspersonal

för kroppsskada, uppkommen under tjänstgöring eller övning i fredstid. Betänkandet

utmynnar i nu nämnda delar i förslag till, bland annat, förordning

örn pension och annan ersättning i anledning av kroppsskada under

krig m. m. (krigspensionsförordning) samt förordning örn ersättning åt hemvärns-

och luftskyddspersonal i anledning av viss kroppsskada. Sistnämnda

författningsförslag torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

Över kommitténs betänkande i nyssnämnda delar hava efter remiss yttranden

avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, efter hörande

av cheferna för de olika försvarsgrenarna, arméförvaltningens civila departement

och sjukvårdsstyrelse (gemensamt yttrande), marinförvaltningen,

efter hörande av cheferna för kustartilleriet samt ostkustens och sydkustens

marindistrikt, flygförvaltningen, hemvärnschefen, socialstyrelsen, försäk
1

Kommittén består av landshövdingen A. N. Thomson, ordförande, direktören A. T. N. Gabrielsson,

docenten E. W. Håstad, ledamöterna av riksdagens andra kammare fru Elsa Johansson

och J. A. L. Persson, lantbrukaren N. I. Johansson i Mysinge samt byråchefen S. A. Skogh.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

11

ringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

luftskyddsinspektionen, Överståthållarämbetet, som bifogat yttrande från

ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms,

Kronobergs, Kristianstads, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och Norrbottens

län, socialvårdskommittén, riksluftskyddsförbundet, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska officersförbundet,

svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund,

svenska arméns reservofficersförbund, svenska flottans reservofficersförbund,

kustartilleriets reservofficersförbund, svenska reservunderofficersförbundet,

landstormsofficerssällskapens i Sverige riksförbund och svenska sjukkasseförbundet.

Skrivelser i ärendet hava jämväl inkommit från svenska metallindustriarbetareförbundet,

kvinnoföreningarnas beredskapskommitté och sekreteraren

i styrelsen för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa filosofie licentiaten

Emil Liedstrand.

I sitt förslag till krigspensionsförordning har sociala försvarsberedskapskommittén

upptagit bestämmelser örn ersättning för kroppsskador, som

under krig och vissa beredskapstillstånd drabba personal tillhörande krigsmakten

och luftskyddet. Förslaget innehåller vidare bestämmelser örn ersättning

åt civila krigsskadade. Förslaget och däröver avgivna yttranden

hava varit föremål för beredning inom socialdepartementet. Då emellertid

de i förslaget behandlade frågorna äro av synnerligen komplicerad natur,

har jag funnit dem tarva ytterligare överväganden.

För att i avvaktan på utarbetandet av slutliga bestämmelser bereda en

tillfällig förbättring av de förmåner, vilka enligt nu gällande författningar

tillkomma dem, som under tjänstgöring vid neutralitetsvakten drabbas av

kroppsskador, har jag låtit utarbeta en förordning med provisoriska bestämmelser

rörande familjebidrag till skadade värnpliktiga med flera. Vidare

hava förslag upprättats till förordningar om ersättning för kroppsskador,

som i fredstid uppkomma under tjänstgöring vid hemvärnet och luftskyddet

ävensom under luftskyddsövningar.

Jag övergår nu till att redogöra för de inom departementet sålunda utarbetade

författningsförslagen.

I. Provisoriska bestämmelser örn familjebidrag till värnpliktiga m. fl.,

vilka drabbats av kroppsskada.

Gällande bestämmelser rörande ersättning för kroppsskada

under krigstjänstgöring.

Med krigstjänstgöring avses enligt krigsavlöningsreglementet den 15 juni

1939 (nr 278, ändrat genom nr 819 år 1939, G41 och 688 år 1940 samt 285

år 1941) tjänstgöring vid mobiliserad del av försvarsväsendet — även örn

krig ej råder — och i den mån reglementet tillämpas vid förstärkt försvars
-

Departe
ments
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 290-

beredskap jämställes med krigstjänstgöring tjänstgöring över huvud vid neutralitetsvakten.

Enligt reglementet den 20 oktober 1939 (nr 757) angående sjukvård åt

personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring äger personal, å vilken

krigsavlöningsreglementet är tillämpligt, rätt till sjukvård för kroppsskada,

som inträffat under eller föranletts av krigstjänstgöring; under

kroppskada inbegripes varje slag av sjukdom eller skada. Efter tjänstgöringens

slut bibehålies rätten till sjukvård under högst tre månader, såvida

den skadade eller sjuke ej dessförinnan på grund av kroppsskadans förutsedda

varaktighet eller till följd av invaliditet avföres från det förband, där

han redovisas. Sistnämnda föreskrift har emellertid med avseende å tid,

då riket icke är indraget i krig, genom Kungl. Maj:ts brev den 24 januari

1941 (Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret 1941 A nr 5) tills vidare

ersatts med vissa bestämmelser angående hemförlovning av sjukskriven

personal m. m. Enligt dessa bestämmelser gäller, att vissa beställningshavare

skola efter att hava varit sjukskrivna under trettio dagar i följd övertöras

till vederbörande militära organisations fredsstat, varav följer, bland

annat, att aktiv personal intill återinträde i krigstjänstgöring bliver underkastad

för fredstid gällande bestämmelser. Annan personal än nyss avsedda

beställningshavare —- sålunda värnpliktiga m. fl. — skall enligt samma bestämmelser

efter sjukskrivning under tre månader i följd omedelbart hemförlovas;

dessförinnan må hemförlovning i anledning av skadan ej ske utan

vederbörandes eget medgivande. Med rätt till sjukvård enligt förenämnda

sjukvårdsreglemente, i fortsättningen benämnt krigssjukvårdsreglementet,

följer enligt kungörelsen den 3 september 1939 (nr 655, ändrad genom

kungörelser nr 758 år 1939 samt 52, 689 och 886 år 1940) med tillämpningsföreskrifter

till krigsavlöningsreglementet rätt till full krigslön; för värnpliktiga

föreligger enligt krigsfamiljebidragskungörelsen den 3 maj 1940 (nr 322,

ändrad genom kungörelser nr 955 år 1940 och 289 år 1941) även rätt till

familjebidrag.

Rätten till sjukvård och sjukavlöning efter det krigssjukvårdsreglementet

upphört att vara tillämpligt regleras för personal på aktiv stat av de i fredstid

gällande avlöningsreglementena. Därjämte gälla för officerare och underofficerare

m. fl. bestämmelserna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring

för olycksfall i arbete och i lagen den 14 juni 1929 (nr 231) örn

försäkring för vissa yrkessjukdomar, förutsatt att skadan icke förorsakats

av krigsåtgärd under krig, vari Sverige är indraget. För värnpliktiga och vissa

fast anställda gälla, såvitt angår skada under tjänstgöring i fredstid, stadgandena

i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, den s. k. militärersättningsförordningen.

Enligt kungörelsen den 23 juli 1940 (nr 730) med provisoriska

bestämmelser örn familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats

av kroppsskada, må värnpliktig, vilken tillerkänts bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen,

för sådan tid efter tjänstgöringens slut, varunder

han äger rätt till sjukpenning enligt militärersättningsförordningen, tills vi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

13

dare åtnjuta familjepennings grundbelopp för därtill berättigade familjemedlemmar

enligt bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen; bestämmelserna

äga motsvarande tillämpning å annan personal, som avlönats enligt de

för värnpliktiga gällande grunderna. Reservpersonalen har genom Kungl.

Maj:ts brev den 23 juli 1940 med provisoriska bestämmelser om särskilda

förmåner åt viss personal vid försvarsväsendet, som drabbats av kroppsskada

(Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret 1940 A nr 63), medgivits

rätt till viss sjukavlöning efter det krigssjukvårdsreglementet upphört att

vara tillämpligt; sjukavlöningen utgår vid förlust av arbetsförmågan och

motsvarar — bortsett från vissa bestämmelser örn avdrag för pension m. m.

— hälften av det belopp, som enligt fredsavlöningsbestämmelserna skulle

hava under tjänstgöring utbetalts såsom lön jämte rörligt tillägg till beställningshavare

å aktiv stat i samma löneklass som den, efter vilken den skadade

uppbar månadslön enligt krigsavlöningsreglementet.

I fråga om ersättning vid invaliditet och dödsfall gäller, att bestämmelser

härom finnas för officerare och underofficerare m. fl. i militära tjänstepensionsreglementet

samt, med avseende å fredsförhållanden, för all personal

på aktiv stat och för reservpersonal ävensom värnpliktiga i olycksfallsförsäkringslagen,

militärersättningsförordningen eller Kungl. Maj:ts förenämnda

brev den 23 juli 1940.

Efter denna översikt över gällande författningar övergår jag till att redogöra

för huvudinnehållet i olycksfallsförsäkringslagens, yrkessjukdomsförsäkringslagens

och militärersättningsförordningens ersättningsbestämmelser.

De viktigare ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen äro vid sjukdom

sjukpenning, vid invaliditet livränta samt vid dödsfall begravningshjälp

och livräntor till efterlevande. Ersättningarna stå i relation till den skadades

arbetsförtjänst före olycksfallet. Sjukpenningen utgör för dag högst 5: 50

kronor, vilket belopp utgår vid en årlig arbetsförtjänst av 2,835 kronor eller

mera. Invaliditetslivränta utgör vid förlust av arbetsförmågan — frånsett

s. k. hjälplöshetstillägg — 2/s av den årliga arbetsförtjänsten, som beräknas

till högst 3,000 kronor; är arbetsförmågan endast nedsatt, dock med minst

Vio, utgår livränta med det avkortade belopp, som svarar mot arbetsförmågans

nedsättning. Begravningshjälpen utgör Vio av den årliga arbetsförtjänsten,

dock lägst 100 kronor och högst 300 kronor. Efterlevandelivräntor

tillkomma änka med 1/t av den avlidnes arbetsförtjänst, barn (adoptivbarn)

under 16 år med Ve av arbetsförtjänsten samt, efter särskild prövning, änkling

med V* av arbetsförtjänsten och föräldrar (adoptivföräldrar) med sammanlagt

högst 1/t av arbetsförtjänsten; skulle summan av livräntorna överstiga

V3 av arbetsförtjänsten, reduceras desamma efter vissa regler till sammanlagt

detta belopp. Arbetsförtjänsten beräknas jämväl vid bestämmande

av efterlevandelivränta till högst 3,000 kronor, varför högsta livränta till

änka är 750 kronor och lill barn 500 kronor för år. — Ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen

utgår vid vissa särskilt angivna sjukdomar

efter i huvudsak samma grunder som enligt olycksfallsförsäkringslagen. —

Militärersättningsförordningen bygger på olycksfallsförsäkringslagens grun
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

der men företer vissa väsentliga skiljaktigheter. Sålunda utgår ersättning icke

endast för skada genom olycksfall utan även för sjukdom, som ådragits under

militärtjänstgöringen. Beträffande värnpliktiga har i förordningen fastslagits

visst belopp såsom arbetsförtjänst, nämligen 2,160 kronor för vissa

mera kvalificerade kategorier och 1,764 kronor för övriga. Den dagliga sjukpenningen

utgår i förra fallet med 4 kronor och i senare fallet med 3: 50

kronor; livräntor till änka och barn utgöra, bortsett från eventuell reduktion,

i förra fallet 540 respektive 360 kronor, i senare fallet 441 respektive

294 kronor.

Krigsfamiljebidragsförorilningens huvudinnehåll.

Bestämmelserna i krigsfamiljebidragsförordningen den 17 april 1940 (nr

223, ändrad genom förordning nr 288 år 1941) äga under i förordningen angivna

förutsättningar tillämpning å värnpliktiga (1 §) och skola äga motsvarande

tillämpning å annan personal vid krigsmakten, som avlönas enligt

de för värnpliktiga gällande grunder (29 §). Kungl. Maj.t må föreskriva,

att bestämmelserna med de inskränkningar, som må finnas påkallade, skola

äga tillämpning jämväl å annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten

under tid, då värnpliktiga äro inkallade enligt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2

värnpliktslagen (1 §); i enlighet härmed har genom kungörelsen den 16 maj

1941 (nr 289) om ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragskungörelsen

föreskrivits, att bostadsbidrag må kunna tillerkännas underbefäl i arméns

reserver.

Kretsen av familjemedlemmai’, för vilka familjebidrag kan utgå, utgöres

i första hand av den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever,

samt hans barn och adoptivbarn under 16 år, som äro under hans vårdnad

(3 § a)). Vidare räknas till familjekretsen den värnpliktiges hustru, barn

och adoptivbarn i andra fall än nyss sagts, hans föräldrar och adoptant,

hans hustrus barn och adoptivbarn samt hans frånskilda hustru, en var under

förutsättning, dels att den värnpliktige är underhållsskyldig gentemot

vederbörande och dels att den värnpliktige vid tiden för inkallelsen i väsentlig

mån bidrog till dennes underhåll, eller, där bidragsskyldigheten inträtt

senare, skäligen kan antagas hava skolat bidraga till underhållet, om inkallelsen

ej mellanlcommit (3 § b)). Såsom familjemedlem räknas slutligen

den värnpliktiges husföreståndarinna, under förutsättning att den värnpliktige

sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under 16 år

samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen

till arbete (3 § c)). När synnerligen ömmande omständigheter föreligga, må

annan anhörig till den värnpliktige än som avses i 3 § i fråga om rätt till

familjebidrag likställas med familjemedlem, som i 3 § b) sägs (28 a §).

Av familjebidragen finnas fem former: familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,

sjukbidrag och begravningsbidrag. Rörande familjepenningen

har genom förordningen den 16 maj 1941 (nr 290) om provisorisk höjning

av familjepenning enligt krigsfamiljebidragsförordningen föreskrivits,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

15

dels att familjepenningen må tills vidare utgå med högst de belopp, som

angivas i följande tariff:

1

2

3

4

Ortsgrupp

För hustru eller, där bidrag

ej utgår för hustru, annan

familjemedlem, som förestår

den värnpliktiges,.hem

kronor

För annan familje- medlem över 16 år

än som avses i kol. 2

kronor

För annan familje- medlem under 16 år

än som avses i kol. 2

kronor

I....................

2: —

1:25

0: 85

II ...................

2: 25

1:50

0:95

III....................

2:50

1:75

1:05

dels att det grundbelopp, som utgår utan behovsprövning, skall tills vidare

utgöra för hustru en krona 25 öre och för varje barn eller adoptivbarn under

16 år 55 öre.

Familjepenning utöver nyssnämnda grundbelopp utgår allenast i den mån

behov därav skäligen kan antagas föreligga; till de inkomster, vartill hänsyn

skall tagas vid prövningen av bidragsbehovet, räknas ej den värnpliktiges

krigslön (5 §). Kungl. Maj:t äger dels stadga undantag från bestämmelserna

örn grundbelopp, såvitt angår värnpliktiga, vilka under tjänstgöringen för

civil tjänst åtnjuta avlöning av statsmedel eller med statsbidrag, dels föreskriva,

att vid behovsprövning hänsyn icke skall tagas till sådan inkomst

av civil anställning, som den värnpliktige under tjänstgöringen äger bibehålla,

eller till understöd, som i anledning av tjänstgöringen tilldelas honom

eller hans familj; bestämmelser i dessa avseenden finnas intagna i krigsfamiljebidragskungörelsen.

Bostadsbidrag utgår, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar. Bidraget

bestämmes helt efter behovsprövning (7 §) och kan under vissa förutsättningar

tillerkännas även ensamstående värnpliktig (8 §). Beträffande bostadsbidrag

till underbefäl i arméns reserver äro särskilda bestämmelser

ifråga om behovsprövningen meddelade i förenämnda kungörelse den 16

maj 1941 (nr 289).

Näringsbidrag utgår, där Kungl. Majit med hänsyn till inkallelsens sannolika

varaktighet så förordnat, till värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse

och vilka anställt arbetskraft för verksamhetens upprätthållande

(10 §). Bidraget kan, liksom bostadsbidrag, under vissa förutsättningar tillerkännas

även ensamstående värnpliktig (13 §). Den som uppbär näringsbidrag

äger ej åtnjuta annat slag av familjebidrag (14 §). Näringsbidrag

utgår med högst 200 eller undantagsvis 300 kronor i månaden (11 §).

Sjukbidrag avser sjukvård åt familjemedlem och utgår med högst det

belopp, vartill kostnaden uppgått; rätten till sjukbidrag för annan familjemedlem

än i 3 § a) sägs är på visst sätt begränsad (15 §).

Begravningsbidrag slutligen utgives, då familjemedlem som avses i 3 § a)

avlidit, under förutsättning att den värnpliktige vid tiden för dödsfallet ägde

för familjemedlemmen uppbära familjepenning, som helt eller delvis utgick

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

efter behovsprövning; bidraget utgår med 150 kronor för hustru och 100

kronor för barn eller adoptivbarn (15 a §).

Familjebidragsärenden handläggas å kommunernas vägnar av familjebidragsnämnder.

Såsom tillsynsmyndighet har förordnats statens arbetsmarknadskommission.

Besvär över familjebidragsnämnds beslut anföras hos länsstyrelsen

eller, i vissa fall, tillsynsmyndigheten. Över länsstyrelses beslut må

klagan föras hos kammarrätten.

Beträffande familjebidragens bekostande gäller den principen, att belopp,

som utgå utan behovsprövning, i sin helhet bekostas av staten, under det

att av återstoden vederbörande kommun bekostar Vio och staten resten;

Kungl. Majit äger, då särskilda skäl därtill föranleda, medgiva kommun

förhöjt statsbidrag (19 §).

Av sociala försvarsberedskapskommittén föreslagna bestämmelser

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under krigstjänstgöring.

De i kommitténs förslag till krigspensionsförordning intagna bestämmelserna

rörande ersättning till personal vid försvarsväsendet, som skadats under

krigstjänstgöring, äro, i vad angår ersättning vid invaliditet och dödsfall,

gemensamma för samtliga personalkategorier. I fråga örn ersättningen

vid sjukdom hava däremot skilda bestämmelser föreslagits beträffande å

ena sidan sådan personal, som under tjänstgöringen avlönades enligt andra

grunder än de för värnpliktiga gällande, samt å andra sidan värnpliktiga

och med dem i avlöningshänseende jämställd personal. Sjukpenningen

skulle för förstnämnda personalkategori bestämmas med hänsyn till den

krigslöneklass, vilken vederbörande tillhört under tjänstgöringen. Till värnpliktiga

och med dem jämställda skulle sjukpenningen utgå med 4 kronor

för dag eller sålunda med det belopp, varmed sjukpenning utgår enligt militärersättningsförordningens

högre ersättningsklass för värnpliktiga; en differentiering

efter befälsställning och försörjningsplikt skulle åvägabringas

genom befälstillägg och familjebidrag. De föreslagna bestämmelserna om familjebidrag

äro i detta sammanhang av särskilt intresse, och jag vill därför

lämna en närmare redogörelse för förslaget i denna del ävensom för de

däröver avgivna yttrandena.

Familjebidrag till värnpliktiga och med dem jämställda skulle enligt kommittéförslaget

kunna utgivas för tid, varunder hel sjukpenning utginge. Rörande

familjebidragens utgivande skulle stadgandena om dylika bidrag enligt

krigsfamiljebidragsförordningen äga motsvarande tillämpning, dock med

iakttagande av vissa särskilda bestämmelser. Sålunda skulle gälla, att familjepenning

i sin helhet skulle utgå efter behovsprövning och att familjebidraget

ej finge tillhopa med sjukpenning och eventuellt befälstillägg överstiga

vad som motsvarade gängse arbetsinkomst för en person i den skadades

vanliga yrke eller verksamhet; frånsett sistnämnda regel skulle befälstillägget

icke tagas i betraktande vid bidragets bestämmande. Familjepenning

för hustru eller annan familjemedlem, som förestode den skadades hem,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

17

skulle under annan tid än då den skadade vårdades å sjukvårdsanstalt utgå

enligt de grunder, som enligt krigsfamiljebidragsförordningen gälla för övriga

familjemedlemmar över sexton år, d. v. s. famiijepenningens maximum

skulle under sådan tid nedsättas under det för hustru eljest gällande. Sjukbidrag

skulle kunna avse icke blott sjukvård åt familjemedlem utan även

sådan sjukvård åt den skadade själv, varav denne vore i behov av annan anledning

än skadan; sjukvård i anledning av skadan skulle enligt särskilda bestämmelser

i förslaget utgå utan behovsprövning. Vad angår näringsbidrag

slutligen skulle gälla, att dylikt bidrag finge utgivas allenast där sådant

bidrag utginge redan vid tiden för skadans yppande. — Beträffande vad

kommittén sålunda föreslagit hava i yttrandena erinringar gjorts allenast

i fråga om sistnämnda begränsning i rätten till näringsbidrag. Det har anförts,

att bestämmelsen kunde erhålla otillfredsställande verkningar i sådana

fall, då ansökan örn familjebidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen

icke under tjänstgöringstiden hunnit ingivas eller behandlas.

Ersättningarna vid invaliditet skulle enligt kommittéförslaget utgöras av

invalidpensioner jämte vissa kompletterande förmåner. Invalidpension skulle

bestå av grundbelopp — utgörande vid förlust av arbetsförmågan 1,440

kronor, motsvarande beloppet av livränta enligt militärersättningsförordningens

högre ersättningsklass för värnpliktiga — samt av befälstillägg och,

vid minst 30 procents invaliditet, familjetillägg. Sistnämnda tillägg skulle

utgå för hustru, med vilken den skadade sammanlevde, och barn (adoptivbarn)

under 16 år, som vore under hans vårdnad, ävensom under vissa

förutsättningar för make och barn (adoptivbarn) under 16 år i andra

fall än nyss sagts, makes barn och adoptivbarn under 16 år, föräldrar,

adoptant och frånskild make. Tilläggen skulle för make, barn (adoptivbarn)

och makes barn (adoptivbarn) utgöra följande belopp för år, därest hel

invalidpension utginge;

ortsgrupp I

för en familjemedlem.................. 240 kr.

» två familjemedlemmar.............. 420 »

» varje familjemedlem utöver tre, ytterligare.

........................... 120 »

ortsgrupp II ortsgrupp III

300 kr. 360 kr.

525 » 630 »

150 » 180 »

För barn (adoptivbarn), som ej fyllt två år, skulle de nämnda tilläggsbeloppen

ökas med 60 kronor för år. Tillägg finge icke i något fall överstiga

underhåll, som den skadade genom dom eller avtal förpliktats utgiva till

vederbörande familjemedlem. Tillägg för fader, moder, adoptant eller frånskild

make skulle utgöra högst 300 kronor för en var av dem.

Vid dödsfall skulle begravningshjälp utgå med 250 kronor eller, om begravningen

skedde annorledes än genom dödsboets försorg, med halva detta

belopp. Efterlevandepensioner skulle tillkomma de nyssnämnda familjemedlemmar,

för vilka familjetillägg kunnat utgå. Pensioner till make, barn

(adoptivbarn) och makes barn (adoptivbarn) skulle utgå med följande belopp:
Bihang

till riksdagens protokoll idit. 1 sami. Nr 290. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl Maj.ts proposition nr 290.

Departe
ments
chefen.

ortsgrupp I ortsgrupp II ortsgrupp III

make................................. 480 kr. 600 kr. 720 kr.

ett barn............................... 340 » 420 » 500 s>

två » 600 » 750 » 900 >

för varje barn utöver två, ytterligare .... 120 » 150 > 180 »

Beträffande barn under två år, familjemedlem, till vilken den skadade

förpliktats utgiva underhåll, föräldrar, adoptant och frånskild make skulle

i fråga örn efterlevandepensioner gälla samma regler som, enligt vad förut

nämnts, föreslagits beträffande familjetillägg å invalidpension.

Vid bestämmandet av familjetillägg och efterlevandepensioner skulle

samma ortsgruppsindelning tillämpas som enligt lagen örn folkpensionering.

De i sociala försvarsberedskapskommitténs förslag till krigspensionsförordning

intagna bestämmelserna rörande ersättning för kroppskada, ådragen

under krigstjänstgöring, kunna i vad angår sjukersättning till värnpliktiga

av manskaps grad anses i huvudsak innebära, att sjukpenning skulle utgå

med belopp motsvarande sjukpenning enligt militärersättningsförordningens

högre ersättningsklass men utbyggas med familjebidrag av samma slag som

dylika bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen. I motiveringen har

kommittén anfört, att sjukpenningen — vid arbetsoförmåga utgörande 4 kronor

för dag — uppenbarligen vore i flertalet fall otillräcklig för familjeförsörjare

och att genom en anknytning till krigsfamiljebidragsförordningen den

avsevärda fördelen skulle vinnas, att familjeförsörjare, som tillskyndats bestående

men, skulle beredas möjlighet att i förekommande fall få bibehålla

bostadsbidrag eller näringsbidrag under en övergångstid, varigenom anpassningen

efter de mera schematiskt bestämda invaliditetsersättningarna skulle

underlättas. Mot kommitténs sålunda angivna ståndpunkt hava erinringar

icke gjorts, och jag ansluter mig till densamma. Det må anmärkas, att ersättningarna

enligt militärersättningsförordningen icke äro avpassade med tanke

på beredskapstillstånd sådana som det nuvarande, då de inkallade till stor

del äro familjeförsörjare.

Familjebidrag skulle enligt kommittéförslaget utgå allenast för tid, varunder

hel sjukpenning utginge. Sådan sjukpenning skulle emellertid utgivas,

förutom vid fullständig arbetsoförmåga, även då den skadade vore väsentligen

oförmögen till arbete. Med ifrågavarande bestämmelser lärer hava avsetts,

att hel sjukpenning och därmed även familjebidrag i allmänhet skulle

kunna utgå vid nedsättning av den skadades arbetsförmåga med mer än

hälften.

Invaliditetsersättning till värnpliktiga i manskaps grad skulle enligt förslaget

utgå såsom invalidpension, bestående av dels ett grundbelopp — motsvarande

invaliditetslivränta enligt militärersättningsförordningens högre

ersättningsklass eller 1,440 kronor — och dels, förutsatt att arbetsförmågan

vore nedsatt med minst 7io, familjetillägg enligt de grunder, för vilka jag

förut redogjort. Familjetilläggen skulle, till skillnad från vad som skulle gälla

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

19

beträffande nyssnämnda familjebidrag, i allmänhet icke vara beroende av

behovsprövning. 1 motiveringen har kommittén härom anfört, bland annat,

att den fortlöpande kontroll, som en behovsprövning beträffande invaliditetsersättningarna

skulle förutsätta, skulle medföra mycket stora svårigheter.

Sedan det, såsom inledningsvis nämnts, visat sig, att ett ställningstagande

till kommittéförslaget i dess helhet bör föregås av ytterligare överväganden,

har inom socialdepartementet undersökts, i vad mån önskemålet örn en förbättrad

ställning för sådana skadade värnpliktiga, vilka äro familjeförsörjare,

må kunna tills vidare tillgodoses genom provisoriska bestämmelser. Vad angår

ersättning vid sjukdom, torde dylika bestämmelser kunna till sitt innehåll

nära anslutas till de av kommittén föreslagna stadgandena om familjebidrag

till skadade värnpliktiga. Vad ersättning vid invaliditet beträffar, synes

en provisorisk förbättring av sådan ersättning lämpligen kunna ske på

sådant sätt, att de, som åsamkats mera betydande invaliditet, få rätt till

familjepenning. Efter nu angivna riktlinjer har inom departementet utarbetats

förslag till en provisorisk förordning om familjebidrag ät värnpliktiga

med flera, vilka drabbats av kroppsskada, och jag övergår nu till en redogörelse

för innehållet i detta förslag.

Familjebidrag må enligt departementsförslaget tills vidare kunna utgå till

värnpliktig, vilken under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordningen

varit å honom tillämplig, drabbats av kroppsskada, som medför rätt

till ersättning enligt militärersättningsförordningen (1 §). Bidrag må utgå för

tid, varunder den värnpliktige enligt nämnda förordning är berättigad till

sjukpenning eller livränta, motsvarande förlust av arbetsförmågan eller nedsättning

av denna med minst hälften; rörande bidraget skall vad som är stadgat

om bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen — sålunda även stadgandena

beträffande administrationen och kostnadernas bestridande — i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse, i den mån ej annat föranledes av de

särskilda bestämmelser, för vilka jag i det följande redogör (2 §). För tid,

varunder den värnpliktige är berättigad till livränta, må annat familjebidrag

än familjepenning icke utgå. I kommittéförslaget finnes intagen en bestämmelse,

enligt vilken familjepenning i sin helhet skall utgå efter behovsprövning.

Kommittén har härom anfört, att föreskrifterna örn familjepennings

grundbelopp icke syntes böra i detta sammanhang tillämpas, emedan sjukpenningen

utginge utan behovsprövning. Bestämmelsen har icke föranlett

någon erinran och har upptagits i departementsförslaget (3 § första stycket).

I överensstämmelse med de principer, efter vilka familjepenningens

maximum för olika familjemedlemmar avvägts enligt krigsfamiljebidragsförordningen,

borde enligt kommitténs mening gälla, att nämnda maximum

för hustru eller annan familjemedlem, som förestode den skadades hem, skulle

under tid, då den skadade icke vårdades å sjukhus, utgöres av det för »annan

familjemedlem över lö år» gällande maximum. Under annan lid borde däremot

det i krigsfamiljebidragsförordningen angivna, högre maximibeloppet

för hustru gälla. Detta kommitténs förslag står i samband därmed, att sjukpenningen

föreslagits skola under tid för sjukhusvård reduceras med */*.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Enligt militärersättningsförordningen må däremot sjukpenningen för sådan

tid reduceras med högst hälften. På grund härav och med hänsyn jämväl

till nu ifrågavarande bestämmelsers provisoriska karaktär har i departementsförslaget

intagits en generell bestämmelse av innebörd, att familjepenning

för hustru eller annan familjemedlem, som förestår den skadades hem,

skall utgå enligt de för »annan familjemedlem över 16 år» gällande grunderna

(3 § andra stycket). Enligt kommittéförslaget skulle familjebidrag ej få

bestämmas till högre belopp än som tillhopa med sjukpenningen (och eventuellt

befälstillägg) motsvarade gängse arbetsinkomst för en person i den

skadades vanliga yrke eller verksamhet. Bestämmelsen har intagits i departementsförslaget

med den ändringen, att den icke äger avseende å det numera

införda begravningsbidraget och ej heller å sjukbidrag (3 § tredje

stycket). Av kommittén föreslagna särskilda föreskrifter rörande näringsbidrag

och sjukbidrag, enligt vilka näringsbidrag skulle kunna utgivas allenast

i det fall, att dylikt bidrag utginge redan vid skadans yppande, samt

sjukbidrag skulle kunna avse sjukvård även åt den skadade själv, hava icke

ansetts böra intagas i förevarande provisoriska författning. I avvaktan på

riksförsäkringsanstaltens beslut rörande sjukpenning eller livränta skall familj

ebidragsnämnd äga fastställa provisoriskt familjebidrag, förutsatt att

den skadade är helt arbetsoförmögen (4 §). Sådant provisoriskt familjebidrag

synes icke böra återkrävas, därest det, sedan riksförsäkringsanstaltens

beslut meddelats, visar sig, att rätt till familjebidrag icke förelegat. Vid

ansökan om familjebidrag skall fogas avskrift av riksförsäkringsanstaltens

beslut eller, örn provisoriskt bidrag sökes, bevis att anmälan till anstalten

blivit gjord (5 §). Familjebidragsnämnd, som bifallit ansökan om bidrag,

skall göra anmälan härom till riksförsäkringsanstalten, som har att delgiva

nämnden sitt beslut (6 §).

Krigsfamiljebidragsförordningen äger, såsom förut nämnts, tillämpning

jämväl å icke värnpliktiga, vilka avlönas enligt samma grunder som de

värnpliktiga, ävensom i mån av Kungl. Maj:ts beslut å viss annan personal

vid krigsmakten. Med hänsyn härtill har i departementsförslaget föreskrivits,

dels att de föreslagna bestämmelserna rörande värnpliktiga skola äga

motsvarande tillämpning å annan personal, som under tjänstgöringen omfattas

av krigsfamiljebidragsförordningen, dels ock att Kungl. Majit i övrigt

äger föreskriva, att de föreslagna stadgandena, med eventuellt påkallade inskränkningar,

skola tillämpas å annan personal vid krigsmakten, som tjänstgör

under tid, då värnpliktiga äro inkallade för krigstjänstgöring (7 §).

Sistnämnda bestämmelse kan tänkas erhålla betydelse huvudsakligen beträffande

personal, som väl under tjänstgöringen men icke efter hemförlovning

äger åtnjuta avlöningsförmåner, vilka böra utesluta från rätt till familjebidrag.

I förslaget intagna bestämmelser rörande utfärdandet av tillämpningsföreskrifter

m. m. (8 §) ansluta sig till vad som gäller med avseende å krigs»

familjebidragsförordningen.

Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1941 och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

21

äga tillämpning även beträffande kroppsskada, som yppats dessförinnan.

För tid, varunder bidrag utgått enligt förenämnda kungörelse den 23 juli

1940 med provisoriska bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl.,

vilka drabbats av kroppsskada, bör bidrag enligt den föreslagna förordningen

dock ej utgå. Nämnda kungörelse torde från de nya bestämmelsernas

ikraftträdande böra upphöra att gälla. Bidrag, som dessförinnan

fastställts enligt kungörelsen, synes emellertid böra utgå, intill dess högre

bidrag enligt den föreslagna förordningen eventuellt blivit bestämt. Genom

en föreskrift härom undvikes, att den som redan tillerkänts bidrag enligt

kungörelsen går miste om bidraget eller får detta nedsatt på grund av de

nya bestämmelserna om behovsprövning och begränsning av bidragsrätten

till tid, då arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften.

Vinner det författningsförslag, för vilket jag nu redogjort, bifall, torde

åvägabringas en i huvudsak tillfredsställande provisorisk förbättring av ersättningarna

till familjeförsörjare, som drabbas av kroppsskada under krigstjänstgöring.

Vid övervägande av frågan om en förbättring jämväl av efterlevandeersättningarna

har jag kommit till den uppfattningen, att generella

bestämmelser i detta syfte skulle bliva av alltför komplicerad natur för att

böra intagas i en provisorisk författning. Behov av en förbättring av efterlevandeersättningarna

torde emellertid förefinnas i sådana fall, där den avlidne

efterlämnar anhöriga i svag ekonomisk ställning. Då antalet dylika fall

icke torde vara större, än att varje särskilt fall kan bliva föremål för Kungl.

Maj:ts prövning, synes det lämpligt, att förslag förelägges riksdagen örn bemyndigande

för Kungl. Majit att, tills vidare i avvaktan på utfärdandet av

erforderliga bestämmelser, tilldela efterlevande efter person, som avlidit till

följd av skada under krigstjänstgöring, tillägg å författningsenligt utgående

ersättning med belopp, högst motsvarande skillnaden mellan sagda ersättning

och efterlevandepension enligt sociala försvarsberedskapskommitténs

förslag till krigspensionsförordning.

II. Ersättning för kroppsskada, ådragen under hem värnst jänstgöring.

Hcmvärnskommitténs förslag.

I sitt den 7 mars 1940 avgivna förslag till inrättande av en hemvärnsorganisation

förordade hemvärnskommittén, att hemvärnsman vid olycksfall eller

sjukdom, som ådragits under fredstjänstgöring, skulle erhålla fri läkaroch

sjukvård samt ersättning i övrigt enligt olycksfallsförsäkringslagens

grunder.

Riksförsäkringsanstalten — som avgav yttrande över hemvärnskommitténs

förslag — framhöll, att förslaget att olycksfallsförsäkringslagens stadganden

skulle vara tillämpliga vid olycksfall eller sjukdom, som hemvärnsman ådragit

sig under fredstjänstgöring, vore mindre lämpligt. Anstalten påpekade,

att olycksfallsförsäkringslagen avsåge ersättning vid olycksfall i arbete, men

icke vid sjukdom. Ädroge sig en hemvärnsman exempelvis en lungsjukdom,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

en hjärtsjukdom eller en reumatisk åkomma, kunde ersättning sålunda icke

utgå till honom. Anstalten föreslog, att ersättning i stället skulle utgå jämlikt

militärersättningsförordningen. I första hand förordade anstalten, att

hem värnspersonalen genom ändring av militärersättningsförordningen skidle

i princip jämställas med värnpliktiga. Därvid skulle de hemvärnsmän (reservhemvärnsmän),

som icke fullgjort sin värnpliktstjänstgöring, i allmänhet

jämställas med de värnpliktiga, vilkas årliga arbetsförtjänst beräknades till

1,764 kronor, och de, som fullgjort första tjänstgöring och repetitionsövningar

eller motsvarande tjänstgöring, jämställas med de värnpliktiga, vilkas

arbetsförtjänst beräknades till 2,160 kronor. Även sådana hemvärnsmän,

som frikallats från värnpliktens fullgörande eller helt eller delvis befriats

från densammas fullgörande i fredstid, kunde enligt anstaltens förmenande

möjligen hänföras till den senare kategorien från och med det år de uppnådde

trettiofem års ålder. Alternativt förordade anstalten, för det fall att

den föreslagna ändringen av militärersättningsförordningen icke kunde medhinnas,

att beslut om ersättning tills vidare skulle i varje särskilt fall meddelas

av Kungl. Majit med tillämpning av 1 § andra stycket i förordningen.

I nämnda stycke föreskrives, att, därest någon, som därtill beordrad eller

med behörigt tillstånd frivilligt deltager i militärtjänstgöring i fredstid,

drabbas av skada eller sjukdom under tjänstgöringen, Kungl. Majit äger, där

förhållandena anses böra därtill föranleda, besluta om ersättning till vederbörande

i huvudsaklig överensstämmelse med i förordningen stadgade grunder.

I proposition (nr 257) till 1940 års lagtima riksdag rörande upprättandet

av en hemvärnsorganisation förordade föredragande departementschefen,

att frågan om ersättning i anledning av sjukdom eller skada, som ådragits

under obligatorisk tjänstgöring i fred, åtminstone tills vidare skulle regleras

i enlighet med det senare av de två utav riksförsäkringsanstalten föreslagna

alternativen.

Några bestämmelser i ämnet hava icke utfärdats i annan mån än att i

12 § 4. hemvärnskungörelsen den 31 maj 1940 (nr 408) finnes angivet, att

angående ersättning för sjukdom elier skada, som ådragits under tjänstgöring,

skall gälla vad därom särskilt stadgas.

Framställning från ellef en för armén.

I skrivelse den 17 september 1940 har chefen för armén hemställt, bland

annat, att militärersättningsförordningen måtte givas sådan ändrad lydelse,

att densamma bleve direkt tillämplig på hemvärnsmännen (reservhemvämsmännen).

I skrivelsen framhålles, att de av riksförsäkringsanstalten i dess

yttrande över hemvärnskommitténs förslag förordade bestämmelserna rörande

beräknande av den skadades arbetsförtjänst syntes vara lämpliga.

I anledning av nämnda skrivelse hava utlåtanden i ärendet infordrats dels

från arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, vilka i gemensamt

utlåtande den 11 oktober 1940 tillstyrkt den av arméchefen föreslagna

ändringen av militärersättningsförordningen, dels ock från riksför
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

23

säkringsanstalten, som inkommit med utlåtande den 16 april 1941. Till innehållet

i sistnämnda utlåtande torde jag få återkomma i det följande.

Sociala försvarsberedskapskommitténs förslag.

Kommittén erinrar beträffande sitt förslag till förordning om ersättning

åt hemvärns- och luftskyddspersonal i anledning av viss kroppsskada inledningsvis

därom, att ersättning enligt 1 § andra stycket militärersättningsförordningen

kunde bestämmas antingen efter de för värnpliktiga gällande

grunderna eller ock enligt de grunder, som gällde för den i förordningen avsedda

fast anställda personalen vid försvarsväsendet. I förra fallet lades en

viss beräknad arbetsförtjänst, 1,764 eller 2,160 kronor, till grund för ersättningens

storlek, under det att arbetsförtjänsten i senare fallet beräknades enligt

olycksfallsförsäkringslagens regler. Med hänsyn till att hemvärnspersonalen,

till skillnad från vad som gällde beträffande de värnpliktiga, vore

sammansatt av personer i mycket skilda åldersgrupper och i övrigt vore

mycket heterogen, syntes enligt kommitténs mening övervägande skäl tala

för tillämpning av den senare beräkningsgrunden, som ledde till att den

skadade erhölle ersättning av samma storlek som den, vilken skulle hava

utgått, om skadan uppkommit genom olycksfall i arbete. I betraktande av

hemvärnspersonalens värdefulla, på frivillighetens grund vilande insats för

rikets försvarsberedskap borde dock skäligen gälla, att livränta icke i något

fall skulle utgå efter lägre arbetsförtjänst än lägsta arbetsförtjänsten för

värnpliktig eller 1,764 kronor.

Enligt kommitténs nyss omförmälda författningsförslag skall ersättning

av statsmedel utgivas, då någon under tjänstgöring vid hemvärnet drabbas

av kroppsskada »i annat fall än som avses i krigspensionsförordningen».

Sistnämnda förordning skulle enligt kommitténs förslag tillämpas, i vad angår

hemvärnspersonalen, i fråga om kroppsskador, ådragna under tjänstgöring

i krig eller eljest, då enligt av Kungl. Maj:t utfärdad befallning hemvärnet

skall hållas i beredskap.

Såsom ersättningsberättigande kroppsskador skall anses dels skada, som

föranledes av olycksfall under tjänstgöringen eller under färd till eller från

tjänstgöringsstället, där färden föranledes av och står i omedelbart samband

med tjänstgöringen, dels ock sjukdom, till vilken tjänstgöringen skäligen

kan antagas hava väsentligen bidragit (2 §).

Ersättningen skall utgivas med motsvarande tillämpning av vad i militärersättningsförordningen

är stadgat om ersättning till fast anställt manskap

vid försvarsväsendet. Därvid skall dock iakttagas, att vid bestämmande av

livränta den skadades årliga arbetsförtjänst icke må beräknas till lägre belopp

än 1,764 kronor (1 § första stycket).

Även i fråga örn avdrag å ersättningen på grund av förmåner, som den

skadade enligt andra bestämmelser är berättigad till, avviker kommitténs

förslag från militärersättningsförordningen. Under det alt å ersättning enligt

nämnda förordning skall — jämlikt i 11 § närmare angivna regler —

göras avdrag för annan av staten bekostad ersättning, som helt eller delvis

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

utgör understöd på grund av olycksfallet eller sjukdomen, skall enligt kommitténs

förslag avdrag ske även för sådant understöd, som utgår på grund

av den skadades eller sjukes anställning i kommunal eller enskild tjänst (1 §

tredje stycket).

Även enligt kommitténs förslag till krigspensionsförordning skulle avdrag

ske för förmåner av sistnämnda slag. I motiven till krigspensionsförordningen

framhåller kommittén, att militärersättningsförordningens avdragsregler

vore hämtade från 11 § olycksfallsförsäkringslagen, enligt vilket

lagrum avdrag finge ske endast för förmån, som helt eller delvis bekostats av

den arbetsgivare, i vars tjänst olycksfallet inträffat. Att avdrag finge ske endast

för sådan förmån torde — anför kommittén — böra sättas i samband

därmed, att syftet med bestämmelserna om avdrag i första hand varit icke

att reglera ersättningstagarens rätt utan att bereda lättnad i försäkringsplikten

för den arbetsgivare, som åtagit sig att utgiva dylik förmån till olycksfallsskadade

anställda. Materiellt saknades enligt kommitténs mening fog för att

en ersättningstagare skulle komma i bättre ställning vid olycksfall under arbete

för en tillfällig arbetsgivare än vid olycksfall i den ordinarie arbetsgivarens

tjänst.

Anmälan om inträffad kroppsskada skall av vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,

sedan han från den skadade eller eljest erhållit underrättelse

om skadan, avgivas till riksförsäkringsanstalten (3 §).

Bestämmelserna hava föreslagits skola träda i kraft den dag Kungl. Majit

förordnar och äga tillämpning jämväl å dessförinnan yppade skador, örn

och i den mån Kungl. Majit det beslutar. .

Yttranden över sociala försvarsberedskapskommitténs förslag.

De av kommittén föreslagna bestämmelserna hava i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna;

en minoritet inom riksförsäkringsanstalten1 har dock avstyrkt

kommitténs förslag.

Hemvärnschefen betonar i sitt yttrande nödvändigheten av att bestämmelserna

utformades så, att ersättning utginge icke endast under sådan tjänstgöring,

som jämlikt 11 § hemvärnskungörelsen ålåge hemvärns- och reservhemvärnsmän,

utan även under annan av vederbörande hemvärnsmyndigheter

organiserad frivillig tjänstgöring.

Riksförsäkringsanstalten påpekar, att i den föreslagna förordningen borde

intagas en bestämmelse, att ersättning enligt förordningen icke skulle utgivas,

i den mån ersättning utginge enligt förordningen den 11 juni 1918 (nr 375)

angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av

olycksfall.

I det särskilda yttrande, som förut omförmälda minoritet inom riksförsäkringsanstalten

åberopat, anföres bland annat följande:

1 Majoriteten inom riksförsäkringsanstalten har utgjorts av generaldirektören Larsson, byråcheferna

Östrand och Puke, byrådirektören Sidvall och sekreteraren Sjöfors samt minoriteten

av byråcheferna Eisen och von Schulzenheim samt byrådirektörerna Källström och Wolff.

Minoriteten har åberopat ett av byrådirektören Källström avgivet särskilt yttrande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

25

Som skäl för sitt förslag hade kommittén anfört, bland annat, att hemvärnspersonalen

vore sammansatt av personer i mycket skilda åldersgrupper

och i övrigt vore mycket heterogen. Detsamma torde likaväl kunna sägas om

de värnpliktiga, särskilt med hänsyn till gällande bestämmelser örn landstormsrepetitions-

och landstormsbefälsövningar. Vad av kommittén i berörda

hänseende anförts, syntes på grund därav icke böra föranleda ändring i

den av riksförsäkringsanstalten tidigare intagna ståndpunkten i fråga om

beräknandet av hemvämspersonalens arbetsförtjänst. Då hemvärnspersonalen

i icke ringa utsträckning bestode av personer, som av en eller annan anledning

befriats från värnpliktens fullgörande, syntes det dessutom icke vara

billigt, att en hemvärnsman, som kanske icke fullgjort någon värnpliktstjänstgöring,

skulle bliva bättre tillgodosedd i ersättningshänseende än en landstormsman.

— Då hemvärnet utgjorde en rent militär organisation, syntes

övervägande skäl tala för att militärersättningsförordningen gjordes tillämplig

å hemvärnspersonalen och att denna personal därvid i princip likställdes

med värnpliktiga.

Vid minoritetens yttrande har fogats utkast till en förordning örn ändring

av militärersättningsförordningen. Enligt detta utkast skulle militärersättningsförordningen

göras tillämplig å hemvärnspersonalen och ersättningen

beräknas enligt de av riksförsäkringsanstalten i dess förut omförmälda yttrande

över hemvärnskommitténs förslag förordade grunderna.

I det tidigare omnämnda utlåtande, som den 16 april 1941 inkommit från

riksförsäkringsanstalten i anledning av chefens för armén skrivelse den 17

september 1940, hemställer anstalten — såvitt nu är i fråga — att, då sociala

försvarsberedskapskommitténs förslag innebure rätt till högre ersättning än

vad chefen för armén föreslagit, dennes framställning icke måtte föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Förut omförmälda minoritet inom riksförsäkringsanstalten har reserverat

sig mot riksförsäkringsanstaltens utlåtande och vidhållit den mening, som

minoriteten uttalat i anstaltens yttrande över sociala försvarsberedskapskommitténs

förslag.

Med hänsyn till den anslutning hemvärnet numera vunnit synes det ej vara

lämpligt att, såsom för närvarande är fallet, varje uppkommande fråga örn

ersättning för kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, skall förutsätta

beslut av Kungl. Maj:t. Rätten till ersättning för dylika skador torde

därför böra direkt regleras i författning.

Enligt såväl det förslag, vilket riksförsäkringsanstalten avgivit i samband

med hemvärnsorganisationens upprättande, som sociala försvarsberedskapskommitténs

sedermera avgivna förslag till bestämmelser i ämnet skulle ersättningarna

utgå efter de i militärersättningsförordningen angivna grunderna.

I sak avvika de två förslagen emellertid från varandra i fråga

örn den årliga arbetsförtjänst, som skall läggas till grund för ersättningarnas

storlek. Under det att enligt förstnämnda förslag hemvärnsmännen

i ifrågavarande avseende skulle jämställas med de värnpliktiga

Departe
ments
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

och nämnda arbetsförtjänst sålunda antagas utgöra ett visst på förhand fastslaget

belopp, borde enligt kommitténs mening hemvärnsmännen närmast

likställas med de i militärersättningsförordningen avsedda fast anställda och

hänsyn sålunda tagas till vederbörandes verkliga arbetsinkomst. Det kan

visserligen, såsom en minoritet inom riksförsäkringsanstalten framhållit, synas

orättvist, att — såsom kommitténs förslag medför — hemvärnsmännen

skola kunna erhålla högre ersättningar än de värnpliktiga. Men å andra sidan

är det ej heller tilltalande, att den som vid sidan av sitt civila arbete frivilligt

fullgör hemvärnst jäns (göring och därunder skadas, skall erhålla lägre

ersättning, än om skadan uppkommit genom olycksfall i arbete. Riksförsäkringsanstaltens

förslag erbjuder visserligen ur administrativ synpunkt den

fördelen, att vid ersättningarnas bestämmande utredning icke erfordras rörande

den verkliga arbetsinkomsten. Denna omständighet lärer dock ej få

vara avgörande. Att märka är för övrigt, att de i 9 § olycksfallsförsäkringslagen

stadgade grunderna för arbetsförtjänstens beräknande — enligt vilka

grunder arbetsförtjänsten skall beräknas, då fråga är örn fast anställda vid

försvarsväsendet — medgiva skälighetsprövning i de fall, då arbetsförtjänsten

icke utan vidare kan bestämmas till det avlöningsbelopp, som den skadade

under senaste året uppburit från den arbetsgivare, i vars tjänst olycksfallet

inträffat. Jag ansluter mig alltså till kommitténs, av riksförsäkringsanslaltens

majoritet tillstyrkta och av övriga remissmyndigheter utan erinran

lämnade förslag, att hemvärnsmännen i förevarande hänseende skola jämställas

med de vid försvarsväsendet fast anställda. Mot den av kommittén

— i betraktande av hemvärnspersonalens värdefulla, på frivillighetens grund

vilande insats för rikets försvarsberedskap — föreslagna särbestämmelsen,

att livränta dock icke skall utgå efter lägre arbetsförtjänst än lägsta arbetsförtjänsten

för värnpliktiga, 1,764 kronor, torde intet vara att erinra.

Enligt kommitténs förslag skulle å ersättningarna göras avdrag icke blott

— såsom enligt militärersättningsförordningen — för sådana i annan ordning

utgående, av staten bekostade förmåner, vilka helt eller delvis utgöra

understöd på grund av olycksfallet eller sjukdomen, utan även för understöd,

som utgått på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal

eller enskild tjänst. Avdrag för förmåner av sistnämnda slag skulle

ske även enligt den av kommittén föreslagna krigspensionsförordningen. Det

synes mig emellertid icke vara lämpligt att i detta sammanhang — innan

slutlig ståndpunkt tagits till motsvarande bestämmelser i sistnämnda författningsförslag

— göra avsteg från militärersättningsförordningens avdragsregler.

Emellertid torde möjlighet till avdrag för sist omförmälda förmåner

böra hållas öppen beträffande ersättningar, som komma att fastställas,

innan sådan slutlig ståndpunkt tagits.

Bestämmelser om ersättning åt hemvärnspersonalen i enlighet med de grunder,

vilka jag i det föregående ansett mig böra förorda, hava upptagits i ett

inom socialdepartementet på grundval av kommitténs förslag utarbetat förslag

till förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

hemvärnstjänstgöring. Jag övergår nu till en närmare redogörelse för departementsförslaget.

Enligt 1 § första stycket departementsförslaget — vilket avfattats efter

förebild av 1 § första stycket militärersättningsförordningen — skall ersättning

av allmänna medel utgivas, där hemvärnsman (reservhemvärnsman)

under hemvärnstjänstgöring å tid, då riket icke befinner sig i krig, skadas

till följd av olycksfall eller annorledes under dylik tjänstgöring ådrager sig

sjukdom. Då jämväl hemvärnskretsbefälhavare och hemvärnsområdesbefälhavare

— å vilka ersättningsbestämmelserna givetvis böra vara tillämpliga -—

torde få anses vara hemvärnsmän i detta ords vidsträcktare bemärkelse, har

jag icke ansett erforderligt att i författningstexten särskilt angiva nämnda befälhavare.

Enligt kommitténs förslag skulle ersättning utgå för kroppsskador, ådragna

»under tjänstgöring vid hemvärnet». Kommittén har icke närmare angivit,

vilken tjänstgöring som avsetts. Det synes emellertid vara skäligt, att

hemvärnsmännen erhålla rätt till ersättning icke blott för skador, uppkomna

under sådan tjänstgöring, som de enligt gällande bestämmelser äro skyldiga

att fullgöra, utan även för skador, ådragna under frivillig tjänstgöring.

Såsom villkor för rätt till ersättning i sistnämnda fall torde dock böra gälla,

att tjänstgöringen skall vara anordnad av vederbörligt befäl. En i enlighet

med det anförda avfattad bestämmelse om vad som i förevarande avseende

förstås med hemvärnstjänstgöring har intagits i 1 § andra stycket departementsförslaget.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt militärersättningsförordningen

torde ersättning böra utgivas även för sådana olycksfallsskador

och sjukdomar, som ådragits under färd till eller från tjänstgöringsstället,

där färden föranletts av och stått i omedelbart samband med tjänstgöringen.

Ett stadgande av denna innebörd har upptagits i andra punkten av

nyssnämnda stycke.

Enligt 1 § tredje stycket departementsförslaget skall — där ej annat föijer

av förslagets bestämmelser — ersättning utgå i enlighet med vad i militärersättningsförordningen

är stadgat om ersättning till vid försvarsväsendet fast

anställda. Härav torde följa, bland annat, att ersättningsärendena — utan

att särskilt stadgande därom meddelas — skola avgöras av riksförsäkringsanstalten

eller, då fråga är om utbyte av livränta eller del därav mot ett engångsbelopp,

av försäkringsrådet ävensom att vad i 6 § lagen örn försäkringsrådet

stadgas skall gälla jämväl med avseende å rådets behandling av ärenden

rörande ersättning till hemvärnsmän.

Under tjänstgöring yppad sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall,

skall enligt 19 § militärersättningsförordningen anses ådragen under tjänstgöringen,

därest skälig anledning ej finnes att antaga, alt sjukdomens framträdande

föranlelts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen

bidragit därtill. Sjukdom av nyssnämnt slag, vilken icke yppats

under tjänstgöringen, skall anses ådragen under tjänstgöringen, därest denna

skäligen kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen. Då hem
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

värnstjänstgöringen — till skillnad från den i militärersättningsförordningen

avsedda tjänstgöringen — icke är en sammanhängande tjänstgöring, torde

anledning saknas att i fråga örn sjukdom, som drabbar hemvärnsman, göra

åtskillnad i förevarande avseende emellan sjukdom, som yppats under tjänstgöringen,

och annan sjukdom. Oberoende av när sjukdomen yppats, torde

såsom kommittén föreslagit böra gälla, att sjukdom, som icke är förorsakad

av olycksfall, skall anses ådragen under tjänstgöringen, därest denna skäligen

kan antagas hava väsentligen bidragit till sjukdomen. En bestämmelse

härom har intagits i 2 § departementsförslaget.

Den förut omförmälda särbestämmelsen rörande arbetsförtjänstens beräknande

vid bestämmande av livränta återfinnes i 3 § departementsförslaget.

4 § departementsförslaget, vilken innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet

rörande inträffade olycksfall och sjukdomar, överensstämmer i

sak med 3 § i kommitténs förslag. Erforderliga föreskrifter om formulär

för anmälan och örn läkarintyg torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Då hemvärnsman på grund av frivillig försäkring för olycksfall utom arbete

kan vara berättigad till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller

fiskareförsäkringsförordningen, har i 5 § departementsförslaget föreskrivits,

att ersättning enligt förslaget icke skall utgå i den mån motsvarande

ersättning utgives enligt nyssnämnda författningar. Stadgandet saknar

motsvarighet i kommitténs förslag.

I 6 § departementsförslaget har stadgats förbehåll beträffande avdrag för

understöd på grund av den skadades eller sjukes anställning i kommunal eller

enskild tjänst. Att avdrag skall ske för understöd av statsmedel följer därav,

att militärersättningsförordningens bestämmelser — däribland avdragsreglerna

i 11 § — skola tillämpas.

7 § departementsförslaget innehåller bestämmelser örn att Kungl. Maj:t

eller myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, äger meddela erforderliga

tillämpningsföreskrifter. Sådana föreskrifter erfordras rörande sättet för ersättningens

utbetalande.

Den föreslagna förordningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1941 och

örn och i den mån Kungl. Majit det beslutar -—- äga tillämpning även ä

fråga örn olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats dessförinnan.

lil» Ersättning för kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid

luftskyddet m. m.

Framställning från riksluftskyddsförbundet m. m.

I skrivelse den 28 mars 1940 anhöll riksluftskyddsförbundet, att Kungl.

Maj :t måtte föranstalta därom, att vid olycksfall eller sjukdom, som ådragits

under luftskyddsövningar eller luftskyddstjänst, fri läkar- och sjukvård samt

ersättning i övrigt måtte utgå enligt de grunder, som angåves i olycksfallsförsäkringslagen.

I framställningen anfördes, bland annat, att det frivilliga

luftskyddsarbetet i hög grad tjänade samhällsnyttan, att deltagandet i frivil
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

29

lig utbildning och övning vöre nödvändigt för att medborgarna skulle kunna

fylla sin uppgift i denna beredskapstjänst samt att risk förefunnes för att

det frivilliga deltagandet motverkades, därest ersättning icke utginge vid inträffad

skada.

Utlåtanden över riksluftskyddsförbundets skrivelse avgåvos av riksförsäkringsanstalten

och luftskyddsinspektionen.

Riksjörsåkringsanstalten, som tillstyrkte den av riksluftskyddsförbundet

gjorda framställningen, åberopade av anstalten tidigare avgivet utlåtande i ett

ärende angående ersättning för skada till följd av olycksfall under luftskyddsövning.

I berörda utlåtande hade anstalten anfört, att det enligt

anstaltens mening syntes ligga närmast till hands att, därest åtgärder ansåges

böra vidtagas för beredande i författningsväg av ersättning till civilpersoner,

som åsamkades kroppsskada vid viss verksamhet under fredstid vid luftskyddet

och som icke på annat sätt vore berättigade till ersättning därför,

liknande grunder komme till tillämpning som i fråga örn skada, som avsåges

i kungörelsen den 16 december 1938 (nr 762) angående ersättning för skada

till följd av arbete vid släckning av annan eldsvåda än skogseld m. m. Anstalten

anförde vidare, att liksom enligt nämnda kungörelse ersättning utginge

för »kroppsskada», så skulle enligt riksluftskyddsförbundets framställning

ersättning utgå såväl vid skada till följd av olycksfall som vid annan

sjukdom, som ådragits under luftskyddsövning eller luftskyddstjänst. Bestämmelser

i ämnet borde enligt anstaltens mening omfatta icke blott enskilt

luftskyddsarbete utan även arbete i allmänna luftskyddet och industriluftskyddet,

i den mån vid olycksfall eller sjukdom under arbete ersättning icke

eljest utginge.

Luftskyddsinspektionen anförde i sitt utlåtande, bland annat, att inspektionen

år 1939 uppmanat luftskyddsföreningarna att försäkra deltagarna i

de av föreningarna anordnade kurserna. Sådana försäkringar kunde antagas

förekomma i stor utsträckning. Inspektionen hade tidigare övervägt frågan

om behovet av en statlig reglering av ifrågavarande försäkringsfall men icke

funnit en dylik erforderlig, enär relativt få skador kommit till inspektionens

kännedom. Med hänsyn till önskvärdheten av att på allt sätt understödja och

underlätta den frivilliga utbildningsverksamheten ville inspektionen icke avstyrka

den gjorda framställningen, men inspektionen ansåge, att särskild

vikt borde läggas vid frågan om ersättning åt sådan luftskyddspersonal, som

vid luftskyddstillstånd uttagits till tjänstgöring jämlikt lagen den 31 mars

1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov.

Genom beslut den 24 maj 1940 överlämnades riksluftskyddsförbundets

framställning och de däröver avgivna utlåtandena till sociala försvarsberedskapskommittén

för verkställande av utredning och avgivande av förslag.

Sociala försvarsbcrcdskapskoininitténs förslag.

Kommittén framhåller i sitt betänkande, att man i fråga örn luftskyddspersonalen

kunde skilja mellan å ena sidan sådan av staten avlönad personal

vid det allmänna luftskyddet, som tagits i anspråk för ständig luftskydds
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

tjänst tills vidare, och å andra sidan övrig luftskyddspersonal. Personal av

den förra kategorien vore på samma sätt som värnpliktiga tvångsvis tagen

i anspråk för permanent tjänstgöring mot en avlöning, som utginge efter

liknande grunder som krigslönen till värnpliktiga. Det syntes därför skäligt,

att denna personal i fråga örn rätt till ersättning i anledning av kroppsskador,

uppkomna under tjänstgöringen, jämställdes med värnpliktiga.

I enlighet med det anförda har kommittén föreslagit, att bestämmelserna

i den av kommittén föreslagna krigspensionsförordningen — vilken i fråga

om försvarsväsendets personal skulle vara tillämplig icke blott under krig

utan även eljest vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap — skulle

tillämpas å sådan statsavlönad personal vid det allmänna luftskyddet, som

uttagits till ständig tjänstgöring tillsvidare, icke allenast under krig utan

även vid luftskyddstillstånd i fredstid. A övrig luftskyddspersonal däremot

skulle krigspensionsförordningen tillämpas allenast under Iuftskyddstjänstgöring

i krig.

Bestämmelser rörande ersättning i anledning av kroppsskador, som i andra

fall än som avses i förslaget till krigspensionsförordning drabba Iuftskyddspersonalen,

hava upptagits i den föreslagna förordningen om ersättning åt

hemvärns- och luftskyddspersonal i anledning av viss kroppsskada.

Enligt sistnämnda författningsförslag skall ersättning i anledning av

kroppsskada, som drabbar någon under tjänstgöring vid luftskyddet eller

under luftskyddsövning, utgivas med motsvarande tillämpning av militärersättningsförordningens

bestämmelser om ersättning till fast anställt manskap

vid försvarsväsendet, dock endast i den mån ersättning icke utgår enligt

bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen, yrkessjukdomsförsäkringslagen

eller den föreslagna krigspensionsförordningen (1 § andra stycket). I

fråga örn avdrag å ersättningen skola de bestämmelser tillämpas, för vilka

förut redogjorts vid behandlingen av frågan om ersättning till hemvärnspersonalen.

Såsom kroppsskada, vilken berättigar till ersättning, skall anses

dels skada, som föranledes av olycksfall under tjänstgöringen eller övningen

eller under färd till eller från tjänstgöringen eller övningen, där färden föranledes

av och står i omedelbart samband med denna, dels ock sjukdom,

till vilken tjänstgöringen eller övningen skäligen kan antagas hava väsentligen

bidragit (2 §). Anmälan örn inträffad skada skall av vederbörande luftskyddschef,

sedan han från den skadade eller eljest erhållit underrättelse örn

skadan, avgivas till riksförsäkringsanstalten.

Yttranden över sociala försvarsberedskapskoinmitténs förslag.

Vad kommittén sålunda föreslagit har i de avgivna remissyttrandena i

huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Luftskgddsinspektionen ifrågasätter, huruvida den av kommittén föreslagna

formuleringen »kroppsskada, som drabbar någon under tjänstgöring vid

luftskyddet eller under luftskyddsövning» fullständigt täckte de skadefall,

vilka närmast avsetts i riksluftskyddsförbnndets förut omförmälda fram
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

31

ställning, nämligen sådana fall som inträffade under utbildningskurser i luftskydd.

Med »luftskyddsövning» avsåges enligt inspektionens terminologi huvudsakligen

större tillämpningsövningar med förband ur luftskyddsorganisationen.

Inspektionen föresloge därför följande omformulering: »kroppsskada

som drabbar någon under tjänstgöring vid luftskyddet, vid av luftskyddsmyndighet

eller luftskyddsförening anordnad utbildningskurs eller under

luftskyddsövning». Syftet med den föreslagna omformuleringen kunde måhända

uppnås även genom ett uttalande i motiven, att med luftskyddsövning

skulle förstås jämväl sådan utbildningskurs i luftskydd, där praktiska tilllämpningsövningar

förekomme. Inspektionen förutsatte sålunda, att bestämmelserna

bleve tillämpliga även å sådan personal, som icke formellt uttagits

eller utsetts till viss befattning inom luftskyddet.

Även riksluftskydclsförbundet förutsätter, att bestämmelserna bomme att

medgiva ersättning för alla de skador och sjukdomar, som kunde hliva en

följd av deltagande i luftskyddsutbildning och luftskyddsövningar.

I den från kvinnoföreningarnas beredskapskommitté i ärendet inkomna

skrivelsen anföres bland annat: Under de senaste åren, då luftskyddsrörelsen

vuxit sig allt starkare i vårt land, hade det frivilliga deltagandet i luftskyddsövningar

och luftskyddsutbildning varit förenat med viss risk, emedan ersättning

vid olycksfall icke kunnat påräknas utom i de fall, då luftskyddsföreningarna

försäkrat deltagarna. Detta förhållande hade i viss mån verkat

hämmande på rörelsens snabba utveckling, emedan majoriteten av hemskyddspersonalen

utgjordes av kvinnor och ungdom, som i allmänhet icke

vore olycksfalls- eller sjukförsäkrade. Det vore därför tillfredsställande, att

enligt de föreslagna bestämmelserna ersättning skulle utgå för skador, som

uppkomme såväl under tjänstgöring vid luftskyddet som under luftskyddsövning.

Svenska metallindustriarbetareförbundet hemställer, att — därest den föreslagna

förordningen icke erhölle retroaktiv verkan — de som skadats före

förordningens ikraftträdande måtte genom särskilda beslut förklaras ersättningsberättigade.

Enligt kommitténs förslag skulle ersättning utgå, då någon under tjänstgöring

vid luftskyddet eller under luftskyddsövning drabbades av kroppsskada.

Med anledning av detta förslag har i ett pär remissyttranden framhållits

önskvärdheten av att ersättningsbestämmelserna så utformades, att de

erhölle tillämpning jämväl å skador, som drabbade deltagare i utbildningskurs,

som anordnats av luftskyddsmyndighet eller av luftskyddsförening;

därvid har åsyftats sådan utbildningskurs, där praktiska tillämpningsövningar

förekomma.

Enligt det författningsförslag i ämnet, som jag låtit upprätta — förslag till

förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring

vid luftskyddet eller under luftskyddsövning -— skall ersättning av

allmänna medel utgivas, där någon å tid, då riket icke befinner sig i krig,

under fullgörande av tjänstgöring vid luftskyddet eller under deltagande i

Departe
ments
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

luftskyddsövning skadas till följd av olycksfall eller ådrager sig yrkessjukdom.

Med hänsyn till angelägenheten av att den frivilliga utbildningen icke motverkas

på grund av avsaknad av bestämmelser om ersättning för därunder

uppkommande skador, lärer det vara lämpligt, att ersättning för sådana skador

kommer att utgå. Enligt min mening synas sådana praktiska övningar,

som förekomma i samband med luftskyddsutbildning, ingå under det i förevarande

författningsförslag använda uttrycket luftskyddsövning.

Med uttrycket tjänstgöring vid luftskyddet avses i första hand luftskyddstjänst

och sådant arbete för luftskyddet, varom förmäles i 9—11 §§ lagen om

förfoganderätt för luftskyddets behov. Därtill synes mig emellertid också

vara att hänföra tjänstgöring, som förrättas av luftskyddschefer och annat

befäl, som icke uttagits enligt bestämmelserna i nyssnämnda lag.

Enligt kommitténs förslag skulle ersättning utgå såväl för skador, förorsakade

av olycksfall, som för sjukdomar. Den tjänstgöring och de övningar,

som förekomma under fredstid, torde dock i allmänhet ej vara av beskaffenhet

att motivera bestämmelser om ersättning av allmänna medel för andra

sjukdomar än sådana, som omfattas av yrkessjukdomsförsäkringslagen. För

den personal, som uttages till stadigvarande tjänstgöring vid det allmänna

luftskvddet, torde dock rätt till vidsträcktare ersättning för sjukdom vara

befogad. Bestämmelser härom torde dock icke böra upptagas i förevarande

för fredsförhållanden avsedda författning. Med hänsyn härtill bär föreskrivits,

att i avseende å ersättning enligt departementsförslaget bestämmelserna

i olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomsförsäkringslagen i tillämpliga

delar skola lända till efterrättelse.

Beträffande övriga bestämmelser i förslaget må omnämnas, att med

olycksfall, som drabbar någon under tjänstgöringen eller övningen, i 1 §

andra stycket likställts olycksfall vid färd till eller från platsen för tjänstgöringen

eller övningen, där färden föranledes av och står i omedelbart samband

med tjänstgöringen eller övningen. Detta stadgande överensstämmer

nära med motsvarande bestämmelser i 2 § i kommitténs förslag och 1 §

olycksfallsförsäkringslagen.

I 3 § första stycket departementsförslaget har intagits stadgande därom,

att å ersättningen enligt förslaget skall — med tillämpning av 11 § olycksfallsförsäkringslagen

— göras avdrag för understöd, som eljest utgår av statsmedel

på grund av olycksfallet eller yrkessjukdomen. Stadgandet innebär,

att avdrag skall ske för samma förmåner, vilka skola föranleda avdrag

enligt militärersättningsförordningen och departementsförslaget till förordning

om ersättning åt hemvämsmän. Andra stycket i 3 § — vilket innehåller

förbehåll om avdrag för förmåner på grund av anställning i kommunal

eller enskild tjänst — överensstämmer med 6 § i sistnämnda författningsförslag.

Liksom hemvärnsförordningen torde denna förordning böra träda i kraft

den 1 juli 1941 samt, örn och i den mån Kungl. Maj:t det beslutar, äga till
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290. 33

lämpning jämväl å olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före

nämnda dag.

IV. Ändring av 31 § sjukkasseförordningen.

Enligt 31 § andra stycket förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn

erkända sjukkassor gäller, att sjukpenning vid sjukdom, som medför rätt

till ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen eller yrkessjukdomsförsäkringslagen

eller gällande bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, må av erkänd sjukkassa utgivas

med högst det belopp för dag, varmed den sjukpenning, som den sjuke

tillförsäkrat sig från kassan, överstiger nämnda ersättning.

Enligt av sociala försvarsberedskapskommitten avgivet

författningsförslag skulle ifrågavarande stadgande utvidgas att omfatta »ersättning

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete eller lagen om

försäkring för vissa yrkessjukdomar eller ock gällande bestämmelser om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

tjänstgöring vid hemvärnet eller luftskyddet eller under luftskyddsövning».

I motiveringen till den föreslagna ändringen framhåller kommittén, att bestämmelsen

i sin nuvarande lydelse uppenbarligen vore tillämplig även å

ersättning för kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid hemvärnet. För

tydlighets vinnande syntes dock böra angivas, att stadgandet vore tillämpligt

även å hemvärnspersonalen.

I yttrandena hava — bortsett från en av pensionsstyrelsen framställd,

av bestämmelserna i den föreslagna krigspensionsförordningen föranledd

anmärkning — några erinringar mot den av kommittén föreslagna

författningsändringen icke framställts, i vidare mån än att svenska sjukkasse

förbundet anfört, att bestämmelsen i 31 § andra stycket sjukkasseförordningen

i väsentlig grad försvårat anskaffningen av sjukkassemedlemmar.

Såsom kommittén föreslagit synes en reglering av förhållandet mellan

sjukpenning från erkänd sjukkassa och de föreslagna ersättningarna i anledning

av skador, uppkomna under hemvärnstjänstgöring samt tjänstgöring

vid luftskyddet och under luftskyddsövning, böra ske på samma sätt som

skett beträffande förhållandet mellan sådan sjukpenning samt ersättning enligt

olycksfallsförsäkringslagen, yrkessjukdomsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen.

Ändring erfordras därför i 31 § andra stycket. I samband

härmed torde en jämkning av formell natur böra vidtagas i första stycket.

På grundval av kommitténs förslag bär därför inom socialdepartementet

upprättats förslag till förordning angående ändrad lydelse av 31 § förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor. Förslaget överensstämmer

i sak med vad kommittén föreslagit.

En motsvarande ändring torde i administrativ ordning böra ske av § 4

kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282, ändrad genom kungörelse nr 333 år

1935) angående statsbidrag åt sjukkassor.

Bihang lill riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 290. 3

Departe
ments
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Anslagsfrågor.

Statsverkets kostnader för de föreslagna familjebidragen synas böra bestridas

i samma ordning som bidrag enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Tilläggsersättningarna å efterlevandelivräntor ävensom ersättningar till

hemvärnspersonal torde böra belasta det under tolfte huvudtiteln upptagna

förslagsanslaget till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring.

Vad slutligen angår kostnaderna för ersättningar till luftskyddspersonal

m. fl. synas dessa kunna bestridas från det under tolfte huvudtiteln upptagna

förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående

ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

Förhöjning av anslagen för nästa budgetår synes icke erforderlig.

Departementschefens hemställan. H

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
dels

förelägga riksdagen till antagande förslagen till

1) förordning om familjebidrag åt värnpliktiga med flera,

vilka drabbats av kropsskada,

2) förordning om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under hemvärnstjänstgöring,

3) förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning,

samt

4) förordning örn ändrad lydelse av 31 § förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor,

dels ock föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att tills

vidare tilldela efterlevande efter dem, som avlidit till följd

av skada under krigstjänstgöring, tillägg å författningsenligt

utgående ersättning enligt av mig i det föregående angivna

grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

35

Bilaga A.

Förslag

till

Förordning om ersättning åt hemvärns- och luftskyddspersonal

i anledning av viss kroppsskada.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Drabbas någon under tjänstgöring vid hemvärnet av kroppsskada i annat

fall än som avses i krigspensionsförordningen, skall ersättning av statsmedel

utgivas med motsvarande tillämpning av vad i förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, är stadgat om ersättning till fast anställt manskap vid

försvarsväsendet; dock att vid bestämmande av livränta den skadades årliga

arbetsförtjänst icke i något fall må beräknas till lägre belopp än 1,764 kronor.

Vad i förordningen den 18 juni 1927 stadgas örn ersättning till fast anställt

manskap vid försvarsväsendet skall ock, i den mån ersättning icke

utgår enligt bestämmelserna i lagen örn olycksfall i arbete, lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar eller krigspensionsförordningen, äga motsvarande

tillämpning beträffande ersättning i anledning av kroppsskada,

som drabbar någon under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning.

Vid tillämpning av ovan givna bestämmelser skall iakttagas, att vad i 11 §

förordningen den 18 juni 1927 är stadgat örn avdrag å ersättningen på grund

av understöd, som helt eller delvis bestrides av statsmedel, skall gälla jämväl

i fråga örn understöd, som utgår på grund av den skadades anställning i

kommunal eller enskild tjänst.

2 §.

Såsom kroppsskada, vilken berättigar till ersättning enligt 1 g, skall anses

dels skada, som föranledes av olycksfall under tjänstgöringen eller övningen

eller under färd till eller från tjänstgöringen eller övningen, där färden

föranledes av och står i omedelbart samband med denna,

dels ock sjukdom, till vilken tjänstgöringen eller övningen skäligen kan

antagas hava väsentligen bidragit.

3 §.

Inträffar skada, som medför eller skäligen kan antagas komma att medföra

rätt till ersättning enligt denna förordning, skall vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare

eller luftskyddschef, sedan han från den skadade

eller eljest erhållit underrättelse örn skadan, avgiva skriftlig anmälan till

riksförsäkringsanstalten.

Formulär till anmälan fastställes av riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den dag Konungen förordnar, och skall,

örn och i den mån Konungen det beslutar, äga tillämpning jämväl i fråga

örn kroppsskada, som yppats dessförinnan.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1941:451 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppss a1 i texten
  2. BU 1941:71 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada, m. m. s. 1 i texten
  3. BU 1941:72 Utlåtande i anledning av väckt motion om höjning av det belopp, varmed begravningshjälp må utgå vid dödsfall i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtj s. 2 i texten
  4. BU 1941:73 Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av livräntan till personer, som i militärtjänst ådragit sig varaktig invaliditet eller sjukdom. s. 4 i texten