Sök i Ratio Lex

Angående bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler

1942-02-13 · 43 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:118, Angående bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag

och lån av statsmedel för anordnande av allmänna

samlingslokaler; given Stockholms slott den 13februari

1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 februari 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Mouler, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Hosander, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och ecklesiastikdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkt 23, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler

för budgetåret 1942/43 beräkna ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor.

Därjämte har Kungl. Majit föreslagit riksdagen, att å kapitalbudgeten

under kapitalinvesteringar, statens utlåningsfonder, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till lånefonden för anordnande av allmänna samlingslokaler

för budgetåret 1942/43 beräkna ett reservationsanslag av likaledes

2,500,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 118. 417 42

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

Inledning.

I skrivelse nr 271 anhöll 1937 års riksdag om utredning »huruvida och

på vilket sätt stat och kommun må kunna medverka:

1) dels till förbättring av redan nu befintliga samlingslokaler, vilka äro i

behov därav,

2) dels genom lån och subvention stimulera till uppförande av nya lokaler,

3) dels ock undersökning örn ej under statens och kommunernas medverkan

uppförda samlingslokaler må kunna i ökad omfattning tagas i anspråk

för de mångskiftande behov, som på detta område ständigt anmäla

sig.»

Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 19 november 1937

chefen för socialdepartementet att tillkalla sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning rörande behovet av allmänna samlingslokaler

samt dess tillgodoseende genom medverkan av stat och kommun jämte andra

därmed sammanhängande frågor. Till statsrådsprotokollet samma dag anförde

jag, efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen,

i huvudsak följande.

»Den fortskridande samhällsutvecklingen har otvivelaktigt låtit behovet

av lokaler för sammankomster av olika slag framträda med allt större styrka.

Detta gäller icke blott i fråga örn sammanslutningar av facklig och politisk

natur utan jämväl om sådana med skilda folkbildningsuppgifter. Även örn

numera svårigheter av den art, som tidigare ej sällan mött att tillgodose

förefintligt lokalbehov, icke längre göra sig nämnvärt påminta, äro dock förhållandena,

med hänsyn till föreningslivets i våra dagar mycket starka utveckling,

mångenstädes mycket otillfredsställande. De ideella sammanslutningar,

varom här i främsta rummet är fråga, sakna ofta ekonomiska förutsättningar

för att själva nöjaktigt tillgodose sitt lokalbehov. Jag anser det

därför vara förtjänt av övervägande huruvida och på vad sätt samhället må

kunna lämna sitt stöd åt strävandena att tillhandahålla samlingslokaler för

föreningslivet och folkbildningsverksamheten och därmed praktiskt främja

vårt lands hävdvunna församlingsfrihet.

Vid sidan av det grundläggande principspörsmålet örn avgränsningen av

de uppgifter, som böra i förevarande avseende ifrågakomma, bör till prövning

upptagas problemet vilken form — bidrag eller lån — eventuella stödåtgärder

lämpligen böra erhålla. Men därjämte är det uppenbarligen av

nöden att tillika klargöra, huru förvaltningen av sådana lokaler, som kunna

tillkomma under det allmännas medverkan, bör ändamålsenligt ordnas,

ävensom närmare överväga de regler, som böra gälla för upplåtelse av desamma.

I den mån utredningen skulle giva vid handen, att stat och kommuner

böra medverka vid tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler,

synes det förtjänt att särskilt undersökas, huruvida icke en organiserad stödverksamhet

i nu berörda avseende med fördel kan inordnas bland de beredskapsåtgärder,

som planläggas för bekämpande av en kommande ekonomisk

kris. Åtgärder i sådant syfte hava under vissa förutsättningar förordats

av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten i dess den 27 juli

1937 avgivna betänkande.

Yad beträffar den av riksdagen jämväl uppmärksammade frågan örn

grunderna för dispositionen av samlingslokaler, som redan uppförts under

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118. 3

statens oell kommunernas medverkan, i syfte att sådana lokaler må kunna i

ökad omfattning tagas i anspråk för de mångskiftande behov, som på området

föreligga, synes mig detsamma väl förtjänt av en närmare undersökning.

Det kan enligt min mening icke anses tillfredsställande, att förfoganderätten

över dylika, av det allmänna bekostade lokaler ofta begränsats på ett

sätt, som föga överensstämmer med befolkningens rimliga krav.»

Slutligen erinrade jag därom, att riksdagen i skrivelse den 27 maj 1925, nr

228, anhållit, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning, huruvida kompletterande

bestämmelser erfordrades i syfte att den, som å annan tillhörig

mark ägde byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller

åsyftande religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller

annat därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt, skulle äga genom

tvångsinlösen förvärva marken. Vid berörda sakkunnigutredning syntes mig

jämväl de i riksdagens skrivelse den 27 maj 1925 omförmälda expropriationsändamålen

böra upptagas till övervägande.

Med stöd av nämnda bemyndigande tillkallades den 3 december 1937

såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare, kyrkoherden

H. Hallén, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören E. Andersson

i Bollnäs, ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren G. E.

Andersson i Södergård, hovrättsrådet E. Eckerberg och dåvarande sekreteraren

i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund Folke Thunborg. Därjämte

uppdrogs åt Hallén att vara ordförande. Sedan Kungl. Majit den 13

april 1939 bemyndigat chefen för socialdepartementet att, utöver tidigare i

utredningen deltagande fem sakkunniga, tillkalla ytterligare en sakkunnig,

tillkallades sistnämnda dag aktuarien i pensionsstyrelsen, ledamoten av riksdagens

andra kammare A. Y. Wallentheim att såsom sakkunnig deltaga i utredningen.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1937 års utredning

angående allmänna samlingslokaler, avgåvo den 8 november 1939 betänkande

med utredning och förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna

samlingslokaler (stat. off. utredn. 1939: 30).

Över betänkandet ha utlåtanden infordrats från statskontoret, statens byggnadslånebyrå,

egnahemsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser, varjämte svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, landsorganisationen i Sverige, svenska

missionsförbundet, sällskapet svenska baptistmissionen, folkets hus föreningarnas

centralorganisation, Sveriges storloges av I. O. G. T. verkställande råd,

styrelsen för samverkande bildningsförbunden, riksförbundet landsbygdens

folk, svenska landsbygdens ungdomsförbund, ungsvenskarna, folkpartiets

ungdomsförbund, Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund och svenska

arkitekters riksförbund ävensom — genom överståthållarämbetets och länsstyrelsernas

förmedling — stadsfullmäktige i Stockholm och de kommuner,

vilkas hörande kunde vara av intresse, beretts tillfälle att avgiva yttranden

över betänkandet.

Av de sammanslutningar, som beretts tillfälle yttra sig i ärendet ha samtliga

utom svenska landsbygdens ungdomsförbund och baptistmissionen avgivit

dylika yttranden.

Sedermera har 1941 års riksdag i skrivelse nr 449 anhållit, att Kungl.

Majit ville, eventuellt efter den ytterligare utredning, som kunde befinnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

erforderlig, upptaga frågan om statens medverkan till anordnande och restaurering

av samlingslokaler till prövning samt, så snart lämpligen kunde

ske, för riksdagen framlägga det förslag, vartill prövningen kunde föranleda.

Kommitténs betänkande och förslag.

I en första avdelning av betänkandet upptager kommittén till behandling

spörsmålet örn det allmännas medverkan för tillgodoseendet av behovet av

allmänna samlingslokaler. Därefter behandlar kommittén i en andra avdelning

frågan örn expropriation av mark för allmänna samlingslokaler.

Då statsrådet och chefen för justitiedepartementet torde komma att

bringa sistnämnda spörsmål inför Kungl. Maj:ts prövning, lämnar jag i det

följande allenast en sammanfattning av innehållet i betänkandets första

avdelning.

För att belysa omfattningen av lokalbehovet lämnar kommittén en summarisk

översikt över föreningslivet i landet.

Kommittén framhåller, att den starkt stegrade utveckling, som ägt rum

på samhällslivets alla områden under det senaste seklet, har skapat en mängd

förut okända uppgifter och problem av skiftande slag, som påkallat medborgarnas

intressen. I den mån dessa divergerat, lia motsättningar och

brytningar uppstått, som än mer aktualiserat de skiftande samhällsproblemen.

Det är därvid för vårt samhällsliv karakteristiskt, att organisationen kommit

att framträda som den naturligaste arbetsformen för att förverkliga de olika

syftemålen. Men i och med uppkomsten av talrika sammanslutningar på

skiftande områden har också uppstått ett behov av möjlighet till samling

för dryftande av de gemensamma angelägenheterna, och då sedan äldre

tider inga andra lokaler för medborgarnas samling förefunnits än kyrkorna,

anmälde sig snart nog över hela landet behov av samlingslokaler.

Beträffande den gjorda översikten anhåller jag att få hänvisa till sid.

36—41 i betänkandet.

Den i betänkandet lämnade bilden av föreningsväsendets omfattning i

vårt land kan, enligt vad kommittén framhåller, självfallet ej göra anspråk på

fullständighet. Men den torde tillfyllest visa i vilken stor omfattning vårt

folk tillgodoser sina skiftande intressen i föreningslivets form. Uppenbart är

därför, att behovet av rymliga och tidsenliga lokaler för det hela landet omspännande

föreningslivet är allmänt och praktiskt taget berör hela nationen.

Behovet av åtgärder på ifrågavarande område belyses av en av kommittén

gjord inventering av lokalbeståndet i riket.

Genom medverkan av länsstyrelserna i riket införskaffade kommittén vissa

uppgifter beträffande lokalförhållandena inom de borgerliga och kyrkliga

myndigheternas förvaltningsområden. Uppgifterna lämnades å särskilda frågeformulär,

som utsändes till kommunalnämnder, drätselkammare och kyrkoråd.

Med detta förfaringssätt avsågo utredningsmännen att erhålla en viss kontroll

över att såvitt möjligt samtliga inom en kommun befintliga samlingslokaler

komme att redovisas.

Genom länsstyrelsernas försorg erhöll kommittén svar från de flesta kommunerna.

Från det fåtal kommuner, som ej svarat, införskaffade kommittén

uppgifter genom medverkan av vederbörande landsfiskal. I dessa fall an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118.

sågs det tillräckligt att begära uppgifter från den borgerliga kommunen.

Likaså Ilar i de fall, där den borgerliga kommunen lämnat svar men ej den

kyrkliga, kommittén låtit sig nöja därmed. I några fall beträffande mindre

kommuner bar svar från endast den kyrkliga kommunen ansetts tillräckligt.

Ej ens med detta noggranna tillvägagångssätt kunde man erhålla en fullständig

förteckning å landets samlingslokaler, men man torde dock lia kommit

så nära verkligheten som det är möjligt utan alltför omfattande och dyrbar

utredningsapparat. Till jämförelse kan nämnas, att vid utskottsbehandlingen

av motionen örn allmänna samlingslokaler vid 1936 års riksdag framlades

en statistik, enligt vilken man inom Jönköpings län hade tillgång till endast

48 samlingslokaler, medan för detta län till utredningen lia redovisats 266

samlingslokaler förutom 504 missionshus.

För att erhålla en uppfattning örn föreningslivets lokalbehov ur dess egna

representanters synpunkter ansågo utredningsmännen det emellertid lämpligt

att komplettera de kommunala uppgifterna med en förfrågan till vissa

större riksorganisationers lokalavdelningar ute i landet.

För utrönande av föreningarnas intresse utsändes därför en preliminär

förfrågan till vissa riksorganisationers ledning, däribland till samtliga politiska

partier, huruvida de ansågo det förefintliga lokalbeståndet i landet

vara i stort sett tillräckligt för deras lokalavdelningars behov. Därjämte

begärdes uppgifter örn medlemsantalet i respektive riksorganisationer, antalet

lokalavdelningar och organisationernas byggnader med samlingslokaler.

Av svaren å denna förfrågan framgick, att de religiösa rörelsernas lokalbehov

i stort sett kunde anses fyllt. Undantag utgjorde evangeliska fosterlandsstiftelsen

och K. F. U. K., som ansågo, att det nuvarande lokalbeståndet

ej var tillräckligt. De flesta politiska organisationerna klagade däremot över

lokalbrist. Sveriges nationella förbund och nationalsocialistiska arbetarepartiet

förklarade sig anse att lokalerna i stort sett voro tillräckliga, men

att klagomål framkommit över att befintliga lokaler på grund av politiska

skäl ej stått till förfogande för deras respektive organisationer.

De fackliga och kulturella organisationerna, som tillfrågats, funno på det

hela taget lokalbrist vara rådande i landet. Riksförbundet landsbygdens

folk ansåg dock lokalbehovet vara rätt väl fyllt.

Sedan kommittén härefter tillfrågat de riksorganisationer, som funnit det

befintliga lokalbeståndet otillfredsställande, i vilken utsträckning de voro beredda

att lämna sin medverkan vid en förfrågan hos lokalavdelningarna angående

lokalbehovet, utarbetades efter samråd med representanter för vissa

riksorganisationer ett frågeformulär, som genom vederbörande riksorganisation

utsändes till dess lokalavdelningar.

Detta frågeformulär utsändes till följande organisationers lokalföreningar,

nämligen arbetarnas bildningsförbund, godtemplarorden, nationaltemplarorden,

Sveriges blåbandsförening, nykterhetsorganisationen Verdandi, jordbrukarungdomens

förbund, landsorganisationen i Sverige, Sveriges socialdemokratiska

arbetarparti, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

ungsvenskarna, folkpartiets ungdomsförbund, svenska landsbygdens ungdomsförbund,

Sveriges kommunistiska parti, Sveriges kommunistiska ungdomsförbund,

syndikalistiska ungdomsförbundet och folkets husföreningarnas

central organisation.

Sålunda lia omkring 20,000 frågeformulär utsänts till lokala föreningar i

landet. Av dessa lia dock ej mera än omkring hälften besvarats.

Av de från föreningarna inkomna svaren, med undantag för Stockholms

stad, liro 2,064 från lokalägande föreningar oell de övriga cirka 8,000 från

icke lokalägande föreningar.

Med hänsyn till den procent av de tillfrågade föreningarna som svarat

torde den gjorda utredningen ej ens för de riksorganisationer, som dessa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

föreningar tillhöra, giva annat än mycket summarisk överblick beträffande

lokalförhållandena.

Kommittén bär därför ansett lämpligt att såsom primärmaterial i utredningsarbetet

betrakta de uppgifter, som inkommit från de kommunala myndigheterna,

och att såsom komplettering härtill taga hänsyn till de resultat,

vartill en sammanställning av föreningarnas material kunnat ge anledning.

Den av kommittén företagna undersökningen har visat, att samlingslokalerna

i stor utsträckning äro otillräckliga eller ej ändamålsenliga för de

anspråk, som med det allmänna föreningslivets nuvarande omfattning ställas

på dem, liksom även att fullständig brist på lämpliga lokaler alltjämt förekommer

i anmärkningsvärt stor omfattning.

Omkring 5,500 missionshus (varmed avses samtliga frikyrkolokaler) och

nära 6,500 övriga lokaler ha redovisats.

Av de senare lokalerna utgöra nära 1,500 sockenstugor, kommunalrum

och andra dylika lokaler. Enligt uppgifter användas av dessa 325 uteslutande

för kommunernas egna behov, 570 upplåtas endast till vissa föreningar

och 460 stå till föreningslivets förfogande i allmänhet.

Beträffande skollokalers upplåtande till föreningsändamål lia nära 80 procent

av kommunerna upplyst, att sådana upplåtelser äga rum. I vilken omfattning

denna upplåtelse sker utan hänsyn till arten av föreningarnas verksamhet

har dock som regel ej närmare angivits.

Av de över 600 redovisade församlingshusen och församlingssalarna upplåtas

icke fullt 50 utan inskränkningar till det allmänna föreningslivet.

I 422 landskommuner saknas varje föreningslokal, örn hänsyn ej tages till

missionshus.

Från 1,275 kommuner har förklarats att man önskar statens medverkan

för uppförande eller förbättring av samlingslokaler. Önskemålen gälla i 922

fall uppförande av allmänna lokaler (medborgarhus), i 330 fall uppförande

av församlingshus och i 192 fall förbättring av redan befintliga lokaler.

De kommuner som framfört önskemål örn statens medverkan för tillgodoseende

av lokalbehovet innefatta över hälften av landets befolkning och förekomma

i varje län.

Kommittén framhåller, att man i våra dagar torde vara ense örn att föreningslivet

utgör en naturlig och oumbärlig del av det medborgerliga livet.

Ender sådana förhållanden förefaller det naturligt, att frågan örn de allmänna

samlingslokalerna blir inte endast ett föreningslivets utan även ett

samhällets intresse.

Kommittén yttrar därom att tillgången till samlingslokaler, opartiskt öppna

för alla meningsriktningar, där medborgarna kunna samlas för att dryfta sina

gemensamma angelägenheter, är ett behov som hör samman med hela vårt

samhällsliv. Aven örn bristen på ändamålsenliga samlingslokaler i första

hand kännes betungande för föreningarnas medlemmar i deras egen verksamhet,

så förnimmes den dock starkt även av medborgarna i gemen. Kommitténs

förfrågningar hos de kommunala och kyrkliga myndigheterna lia

givit starka bevis därför. Detta gäller både städer och landsbygd. Det folkliga

kulturarbete, till vilket statsmakterna på olika sätt lämna sitt stöd,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118.

7

i. ex. det fria oell frivilliga folkbildningsarbetets olika grenar, har ingen

eller ringa möjlighet att tränga ut till de trakter, där samlingslokaler saknas

eller där dessa äro olämpliga för sitt ändamål. De önskvärda strävandena

att åt det offentliga nöjeslivet ge en högre standard och ett rikare innehåll

äro verkningslösa, därest icke lämpliga lokaler stå till förfogande på överkomliga

villkor. Samhällets egen verksamhet skapar vidare understundom

behov av allmänna samlingslokaler av annan karaktär än dem som samhället

förfogar över i form av skolor och kommunalhus. På sina håll har

man också börjat draga konsekvenserna därav genom uppförande av eller

bidrag till s. k. medborgarhus eller kommunalhus av sådan karaktär att de

utom rent administrativa lokaler även minima lokaler för föreningslivets

skiftande behov.

Det enskilda föreningslivet äger säkerligen alltjämt ett starkt intresse

för att så långt möjligt på egen hand söka tillgodose bygdernas behov av

allmänna samlingslokaler. Denna föreningarnas själv verksamhet bör inte

heller på något sätt undanträngas eller försvåras. Men det är uppenbart, att

det iir ett allmänt intresse att skänka dessa strävanden samhälleligt stöd i

större utstriickning än som hittills skett. Med den utbredning, föreningsväsendet

nu tagit och varigenom det i en eller annan form kommit att omfatta

flertalet medborgare, och med den betydelse, som det fått för vårt

medborgerliga liv, kan icke en sådan stödverksamhet anses ligga utom

ramen för samhällets, för statens och kommunernas uppgifter. Samhällets

intresse av att bygdernas behov av allmänna samlingslokaler tillgodoses på

ett ur medborgarnas synpunkt tillfredsställande sätt bör tvärtom vara så

stort, att man bör kunna förutsätta kommunala initiativ till frågans lösning.

Någon ändring av nu gällande bestämmelser örn kommunernas befogenheter

torde för den skull icke behöva ske; uppförande av eller bidrag till

allmänna samlingslokaler till föreningsväsendets och det medborgerliga livets

gagn lär enligt kommittén utan tvekan kunna hänföras till kommunens

gemensamma liushållningsangelägenheter.

Stöd från det allmännas sida kan emellertid givas endast under sådana

villkor, som betrygga det allmännas rätt. Detta gäller såväl i fråga om de

ekonomiska förhållandena sorn beträffande lokalernas beliövlighet, beskaffenhet

och förvaltning. I den män statens stöd lämnas i form av lån bör säkerhet

ställas i byggnadens värde efter principer, som äro likartade med dem som

gälla för andra former av statens låneverksamhet. Behovet av de lokaler,

till vilkas uppförande eller förbättrande statens ekonomiska stöd begäres,

bör granskas och bestyrkas av opartisk myndighet, och härvid komma de

kommunala myndigheterna närmast i åtanke. I detta sammanhang uttalar

kommittén den förhoppningen, att de kommunala myndigheterna komma att

visa sådant intresse för lösningen av bygdernas lokalfrågor, att de i mån

av förmåga verksamt bidraga därtill.

Likaledes bör det vara angeläget att tillse, att de med det allmännas stöd

åstadkomna samlingslokalerna fylla alla rimliga anspråk i fråga örn yttre

utseende och ändamålsenlig inredning. Byggnadskulturen på detta område

lämnar för närvarande mycket övrigt "att önska. De olika riksorganisationerna

liksom även samfundet för hembygdsvård ha under den senaste

tiden tagit lovvärda initiativ för att härvidlag åstadkomma en förbättring,

och det måste liven bli ett det allmännas intresse. Detsamma gäller örn

lokalernas ändamålsenliga planläggning, inredning och utrustning. De böra

möjliggöra ett rikt nyanserat föreningsliv med dettas behov av studierum,

bibliotek, anordningar för samkväm och fester, teater, filmförevisningar och

annat, som har betydelse såviil för föreningarnas eget arbete som för det

medborgerliga livet i allmänhet. Den omständigheten att föreningslivet på

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Kungl. Maj:ts proposition nr lis

en ort ännu icke är så rikt utvecklat bör icke få utgöra ett skäl till alltför

vittgående inskränkningar. I regel beror en dylik omständighet främst därpå

att lämpliga lokaler icke stått till föreningarnas förfogande, och det bör

ur det allmännas synpunkt vara av intresse att genom tillhandahållande av

sådana bidraga till att föreningarnas arbete får ett rikare och mera uppfostrande

innehåll. De sanitära förhållandena, som nu ofta äro bristfälliga

och olämpliga, böra också ägnas uppmärksamhet. För tillgodoseende av det

allmännas intresse i dessa olika hänseenden är en opartisk och sakkunnig

granskning av upprättade ritningar och kostnadsberäkningar nödvändig. Det

allmänna har dessutom viktiga intressen att bevaka ifråga örn lokalernas

förvaltning. Ett oeftergivligt villkor måste vara att de lokaler, som i någon

form erhålla stöd från det allmänna, vare sig de ägas av enskilda föreningar,

av för ändamålet särskilt bildade sammanslutningar eller av kommunala

organ, stå öppna för alla på skäliga och lika villkor. Endast under sådana

förutsättningar kunna de göra skäl för namnet allmänna samlingslokaler i

den mening, som kommittén avser, och bli till gagn för det medborgerliga

livet i allmänhet. Bidrag från det allmänna bör således icke kunna tillkomma

en förening eller sammanslutning, som avser att uppföra eller iordningställa

lokaler blott för sitt eget behov. Dylikt bidrag bör utgå endast

under den förutsättningen att lokalerna opartiskt ställas till förfogande för

ortens föreningsliv i allmänhet och för tillgodoseende av allmänt medborgerliga

behov. En förbindelse därom bör därför ingå bland de villkor, sorn i

övrigt stadgas för bidrag eller lån. Det allmänna bör även bereda sig möjlighet

till kontroll över att detta och andra föreskrivna villkor uppfyllas.

Detta kan ske dels genom föreskrift att för varje sådan samlingslokal skall

finnas ett av statsmyndighet fastställt reglemente, innehållande bland annat

bestämmelser örn sättet för lokalens uthyrande och avgifterna därför, dels

genom att bereda plats för av det allmänna utsedda representanter i föreningarnas

styrelser eller vid revision av lokalernas räkenskaper och förvaltning

och dels genom en av det statliga organ, som skall handhava låneoch

bidragsverksamheten, föranstaltad inspektion.

Kommittén har alltså kommit till den uppfattningen, att staten bör lämna

sitt stöd åt strävandena att tillhandahålla samlingslokaler för föreningslivets

behov. Sådant stöd bör lämnas såväl till kommuner, som vilja uppföra

samlingslokaler i kommunal regi, som till enskilda sammanslutningar. Bidrag

bör utgå såväl till uppförande av nya lokaler som till förbättring och ombyggnad

av gamla. Det material, som kommittén på olika vägar insamlat,

ger vid handen att i ett stort antal fall det nu befintliga lokalbeståndet

till sin omfattning är tillräckligt såväl för föreningsverksamheten som för

det allmänt medborgerliga livet på orten. I den mån anmärkningar här

framställas, röra de lokalernas bristfälligheter ifråga örn planläggning, inredning

och utrustning, liksom i någon mån även beträffande deras opartiska

öppethållande. Det är uppenbart, att man här bör söka att i första hand

genom det allmännas stöd avhjälpa dessa brister och att det skulle vara

olämpligt att genom att vägra lån och bidrag till restaurering av sådana

lokaler tvinga fram en nybyggnad, som i och för sig är opåkallad. Utredningsmännen

förorda även statligt stöd till ekonomisk sanering av sådana, för ortens

föreningsliv nödiga lokaler, som för närvarande tyngas av en oskäligt stor

skuldbörda. Ett sådant ingripande måste anses vara av särskild betydelse för

att befrämja strävandena till ett sunt och fostrande nöjesliv genom att lätta de

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 118.

9

ekonomiska bördor, som nu många gånger tvinga föreningarna att i förvärvssyfte

anordna nöjestillställningar, som äro uppenbart olämpliga eller som

förekomma i en för föreningslivet skadlig omfattning.

I enlighet med de givna direktiven bär kommittén närmare övervägt frågan,

huruvida samlingslokaler, som redan uppförts under statens och kommunernas

medverkan, skulle kunna i ökad omfattning tagas i anspråk för

föreningslivets behov.

Av ifrågavarande lokaler utgöres det största antalet av skolhusen. Därjämte

har staten lämnat bidrag till uppförande av en del kommunalhus såsom

beredskapsarbeten.

Kommunerna ensamma lia även på sina håll uppfört medborgarhus.

Avenså äga kommunerna sockenstugor och kommunalrum samt i vissa fall

församlingshus.

De kommunala lokalerna ha hittills i regel uppförts av kommunerna själva

och på deras egen bekostnad. Undantagen utgöras av de kommunalhus

och medborgarhus, vilka utförts som beredskapsarbeten och till vilka staten

lämnat bidrag, samt av de under senaste år nybyggda skolhusen, till

vilka statsbidrag utgått. De kommunala lokalerna, med undantag av skolhusen,

lia uppförts uteslutande för att tillgodose kommunernas behov av lokaler

för sin administration och för sammanträden med stämmor och fullmäktige.

De ha således icke tillkommit med tanke på föreningslivets särskilda

behov. Härav följer också att de i regel icke kunna tillfredsställa de

önskemål i fråga örn lokalernas disposition och inredning, som uppställas

från föreningslivets sida. De bli tillräckliga endast för vissa grenar av detsamma,

men för det egentliga föreningslivet torde de framstå endast som

nödfallslokaler. De kommunala lokalerna, särskilt kommunalrum och sockenstugor,

torde redan nu i stor utsträckning upplåtas till sådant föreningsliv

och sådana offentliga sammanträden, för vilka de lämpa sig. Bestämmanderätten

över i vilken utsträckning och på vilket sätt detta skall ske är

nu förbehållet de kommunala myndigheterna. Kommittén har den uppfattningen

att denna kommunernas självbestämmanderätt alltjämt bör bibehållas.

Det är givetvis av största betydelse att denna utövas såväl med beaktande

av de lokalmöjligheter, vilka i övrigt finnas på orten, som med iakttagande

av en fullt opartisk prövning. I en ort, där inga andra lokaler

lämpligen finnas att tillgå, kunna anspråken på tillträde till kommunens lokaler

resas med större fog. I de fall, där upplåtelse av kommunala lokaler

till föreningslivet lämpligen kan ske, bör opartiskhet iakttagas. Att de styrande

i kommunen, såsom i en del fall uppgivits till utredningen, vägra upplåtelse

av för föreningslivet fullt lämpliga lokaler till visst slag av föreningsverksamhet,

särskilt till politisk sådan, synes ej vara riktigt. Desto mera

anmärkningsvärt är givetvis att vissa politiska föreningar utestängas från

kommunens lokaler, medan politiska föreningar av annan meningsriktning

erhålla tillgång till lokalerna. Utredningsmännen anse det över huvud taget

otillfredsställande att en förening endast därför att den sysslar med politik

skall behandlas ogynnsammare än övriga i orten verksamma föreningar.

I ett demokratiskt samhälle måste enligt utredningsmännens förmenande

den politiska upplysningsverksamheten vara av sådan betydelse att de politiska

föreningarna, oavsett vilken meningsriktning de företräda, böra vara

berättigade till samma hänsynstagande från myndigheterna som andra organisationer.

När det gäller med kommunens medel uppförda lokaler ha

dessa tillkommit med tillhjälp av samtliga skattebetalare inom kommunen.

Att vägra upplåtelse till vissa grupper av kommunens invånare synes där
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

för Tara att träda medborgarnas befogade anspråk för nära. Är det fråga

om kommunala lokaler, till vilka även staten bidragit med medel, synes förfaringssättet

att utestänga vissa organisationer ännu mindre förenligt med

befolkningens rimliga krav.

Några lagstiftningsåtgärder örn skyldighet för kommunerna att upplåta

lokaler för föreningslivet tinner emellertid kommittén varken lämpliga eller

nödvändiga. Ingrepp i den kommunala självbestämmanderätten på detta

område torde närmast komma att motverka det ökade hänsynstagande till

föreningslivets lokalbehov, som kommittén vill befrämja. Därest kommitténs

förslag vinner statsmakternas gillande och de lokaler, som därefter uppföras

med bidrag av statsmedel, således komma att i princip stå öppna för alla,

torde i det allmänna medvetandet så småningom ingå den föreställningen, att

det är en samhällelig förpliktelse för kommunerna att i möjligaste män ställa

till förfogande även andra lokaler än de, som tillkommit med statens medverkan.

Vidkommande skollokalerna vill kommittén framhålla, att de i regel icke

äro lämpliga som samlingslokaler vare sig ur föreningslivets eller ur skolornas

egna synpunkter. Där lokalfrågan ej kan ordnas på annat sätt — såsom

t. ex. i smärre och avlägset belägna byar eller trakter — böra dock skollokalerna

stå, till förfogande för föreningslivet. Upplåtelse bör givetvis ske på

sådana villkor att den ej vållar större olägenhet för undervisningen eller för

den lärarpersonal, som Ilar sin bostad i skolhusen.

Såsom en övergångsform vill kommittén dessutom förorda, att skollokalerna,

på platser där ej andra lokaler finnas tillgängliga, i större utsträckning

än vad som nu synes ske upplåtas för föreningslivet och i all synnerhet för

studiecirkelverksamheten. Därvid bör iakttagas, att upplåtelsen sker under

villkor, som ej onödigtvis inkräkta på föreningarnas utövande av sin verksamhet.

I de fall, där endast skolans avklädningsrum upplåtits eller där

föreningen ej fått avhandla andra frågor än sådana, som på förhand underställts

en kommunens representant, anse utredningsmännen, att föreningarna

med fog kunna göra gällande, att vederbörande kommunala myndighet

kringgärdar föreningslivet med alltför hämmande restriktioner.

Särskild uppmärksamhet torde böra ägnas frågan om det fria och frivilliga

folkbildningsarbetets lokalbehov. Såväl i kommunernas som i de

tillfrågade föreningarnas svar på kommitténs frågeformulär har i ett flertal

fall särskilt påpekats de svårigheter, som med nuvarande lokaltillgång möta

för föreningarnas studiearbete. Man kan också av det insamlade materialet

utläsa, att studieverksamheten på många platser för en tynande tillvaro eller

rent av helt ligger nere på grund av saknad av lokaler.

Lika väl som samhället nu sörjer för skolundervisning åt det uppväxande

släktet torde det ligga i det allmännas intresse att även för de vuxna tillhandahålla

ökade bildningsmöjligheter. Det borde därför kunna sättas ifråga

örn inte kommunerna för att gynna detta bildningsarbete skulle kunna ställa

lokaler hyresfritt till förfogande. Såsom framgår av det material, som inkommit

till utredningen, sker detta redan i en del kommuner därigenom

att skollokaler få disponeras för studieändamål utan någon hyresavgift.

Med den principiella inställning som kommittén intagit, nämligen att det

måste anses vara ett samhälleligt intresse att medverka för tillgodoseendet

av föreningslivets lokalbehov kan kommittén ej förorda, att staten inskränker

sig till att lämna hjälp till ifrågavarande ändamål allenast under kristider.

Statens bidragsverksamhet beträffande samlingslokaler bör enligt utredningsmännens

förmenande bliva en normal företeelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

11

Utredningsmännen anse i likhet med 1936 års utredning angående beredskapsarbeten,

att det möjligen kan vara lämpligt att vid en kris hålla ökningen

av anslagen till de normalt bidragsberättigade arbetena inom snäva

gränser och låta även dylika arbeten, i den mån de ur arbetslöshetssynpunkt

äro särskilt angelägna, erhålla bidrag från de särskilda arbetslöshetsanslagen.

Kommittén har även dryftat frågan örn i vad mån det förändrade världs - läget inverkar på vårt lands möjligheter att åtaga sig nya ekonomiska förpliktelser

för fullgörande av uppgifter av här angiven art. Kommittén håller

emellertid före, att, örn framdeles en lågkonjunktur med åtföljande arbetslöshet

skulle inträda, erfarenheten från den senaste krisen visar, att en av

det allmänna stödd byggnadsverksamhet avsevärt medverkar till produktionens

vidmakthållande. I den byggnadsverksamhet, som kan såsom kommunalt

beredskapsarbete förväntas, synes därför byggandet av erforderliga samlingslokaler

också lia sin givna plats. Skulle därvid en viss tvekan förefinnas,

örn direkta anslag redan nu böra ifrågakomma, synes det under alla förhållanden

vara ändamålsenligt, att statsmakterna besluta om den yttre ram

och form för verksamheten som erfordras. Då samhället i denna tid gång

efter annan påkallar ej blott den enskildes utan även organisationers medverkan

för de mångahanda uppgifter, krisläget skapar, är det också av vikt

att de berörda organisationerna icke hämmas i denna sin verksamhet.

Icke minst i allvarliga kristider är det betydelsefullt, att medborgarna i

ett land med demokratiskt statsskick icke av brist på samlingslokaler hämmas

i sina möjligheter att överväga och dryfta de krävande spörsmål, som

då ständigt anmäla sig.

Eftersom statens medverkan avser att främja strävandena att tillhandahålla

samlingslokaler för föreningslivet och folkbildningsverksamheten, har

förslaget utformats till att gälla sådana lokaler, som på något sätt kunna

tjäna dessa behov.

Vid beräkningen av beloppet för statens medverkan skall hänsyn jämväl

tagas till, huruvida de allmänna samlingslokalerna äro avsedda att tillgodose

även andra än föreningslivets behov.

Kommittén föreslår, att statens medverkan till kommuner vid uppförande

av allmänna samlingslokaler lämnas i form av bidrag. Detta bidrag föreslås

kunna utgå med högst 25 procent av byggnadskostnaderna vid nybyggnad eller

ombyggnad samt av köpesumman vid inköp av äldre byggnad. Kunna

verkligt bärande skäl framför allt r;r synpunkten av kommunens ekonomiska

förhållanden anföras, bör statsbidraget kunna höjas till högst 40 procent.

Kommittén har ansett, att där så befinnes lämpligt bör även en enskild

förening, bolag eller stiftelse kunna erhålla hjälp av staten. Detta bör kunna

ske beträffande såväl nybyggnad som redan befintlig samlingslokal, vilken

ej kan på tillfredsställande sätt utnyttjas för föreningslivet, vare sig detta

beror på att lokalen är i behov av förbättring eller att ägaren med hänsyn

till ekonomiskt trångmål är nödsakad att uthyra den till ändamål, som äro

för föreningslivet främmande men för vilkas tillgodoseende kan betingas

högre hyra jin vad föreningarna i allmänhet förmå erlägga. Det måste för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 118.

utses, att en kommun av en eller annan anledning kan komma att ställa sig

likgiltig för avhjälpande av ett uppenbart lokalbehov eller att detta behov

bättre kan tillgodoses genom en förening eller en sammanslutning av föreningar.

I sådana fall anser kommittén att enskilt initiativ för nyförvärv av

lokal bör erhålla det allmännas stöd.

Oavsett huruvida syftet att erhålla tillfredsställande samlingslokaler i

orterna ernås genom kommunalt eller genom enskilt initiativ, synes statshjälpen

i de särskilda fallen böra vara något så när likvärdig. A andra

sidan kräver emellertid statsintresset garantier för, att hjälpen icke endast

temporärt utan på ett i möjligaste mån permanent sätt kommer föreningslivet

till fromma. Därför torde hjälpen, då den skall avse lokaler i enskild

ägo, böra lämnas icke i form av engångsbidrag utan i form av inteckningslån

på särskilt förmånliga villkor.

Kommittén föreslår sålunda, att i dessa fall lån må utgå med högst

50 procent av byggnadskostnaderna, byggnadsvärdet eller köpesumman, samt

att lånet skall till ena hälften utgöras av en räntefri stående del och till

andra hälften av en amorteringsdel, dock att i fråga örn lån till hjälp vid

ombyggnad den räntefria stående delen må kunna uppgå till högst fyra

femtedelar av lånesumman. Amorteringsdelen föreslås skola förräntas efter

en räntefot, som med minst 1/t procent skall överstiga medelräntan för

statens upplåning mot obligationer under budgetåret närmast före det, varunder

lånet beviljats, samt skall vara slutamorterad inom en efter de särskilda

förhållandena lämpligen avpassad tid, vilken i fråga örn lån för nybyggnad

satts till högst tjugufem år och beträffande andra lån i regel bör

vara kortare. Ehuru amorteringsdelen således icke kan sägas innefatta ett

direkt understöd, måste dock lånet till denna del bliva vederbörande till

god hjälp därigenom, att såsom säkerhet för detsamma kunna lämnas inteckningar

i den samlingslokalerna inrymmande fastigheten ända upp till

90 procent av fastighetens värde.

Den ur understödssynpunkt betydelsefullaste delen av statslånet utgöres

av den räntefria stående delen, vilken maximerats efter samma grunder

som för normalfallen skulle gälla beträffande bidrag till kommuner och

vilken är avsedd att kunna efter den fastställda amorteringstidens utgång

helt eller delvis efterskänkas. På ett beslut örn efterskänkande bör inverka

icke endast lånetidens längd utan även hur låntagaren under lånetiden

förvaltat lokalerna och hur dessa kunna förväntas komma att bliva förvaltade

under en något så när överskådlig framtid. Prövningen av dylika

ärenden bör ske med beaktande i främsta rummet därav, att efterskänkandet

är avsett som gottgörelse för att låntagaren under viss något så när långvarig

tid på förmånliga villkor ställt sina lokaler till föreningslivets förfogande.

För att denna gottgörelse, då fråga är örn lån för en kanske förhållandevis

föga kostsam ombyggnad, icke skall bliva alltför obetydlig, har

beträffande dylika lån den räntefria stående delen föreslagits kunna utgöra

ända till fyra femtedelar av lånet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr lis.

Beträffande organisationen föreslår kommittén att ärendena handläggas

av statens byggnadslån ebyrå.

I detta sammanhang framhåller kommittén önskvärdheten av ett närmare

övervägande, huruvida byrån även skulle kunna utöva en upplysande och

rådgivande verksamhet i byggnadstekniska frågor. Kommittén förmenar, att

tillgången till erforderlig teknisk sakkunskap hos den centrala myndigheten

för lokalföretagarna skulle i avsevärd mån komma att bidraga till den lämpligare

planering och inredning av samlingslokaler, som åsyftas med de av

kommittén föreslagna åtgärderna.

Såsom villkor för erhållande av bidrag eller lån bör föreskrivas skyldighet

för vederbörande att förvalta lokalerna enligt ett av länsstyrelsen fastställt

reglemente samt att rörande förvaltningen underkasta sig statlig kontroll.

Därjämte må såsom ytterligare villkor vid lån kunna föreskrivas, att kommunen

skall äga utse ledamot av den styrelse, som har att förvalta lokalerna,

eller revisor att granska sagda förvaltning.

Kommittén har funnit det ogörligt att framlägga någon beräkning av de

kostnader som det skulle medföra att förse landet med erforderliga och

tillfredsställande samlingslokaler.

Vidkommande de ekonomiska konsekvenserna av statens medverkan på

ifrågavarande område anser kommittén att desamma ej behöva ingiva några

farhågor, örn verksamheten genomföres som ett försök och medel som härtill

anvisas bliva av reservationsanslags natur. Sedan erfarenhet vunnits efter

de första årens verksamhet, blir medelsbehovet uppenbarligen beroende av

dels i vilken takt statsmakterna anse lämpligt att genomföra en genomgående

förbättring av lokalförhållandena i hela landet och dels i vilken utsträckning

de anse, att verksamheten bör anpassas med hänsyn till det allmänna

konjunkturläget.

Beträffande medelsanvisningen till den föreslagna verksamheten torde

medel böra anvisas till dels en statlig utlåningsfond för enskilda lokalföretag

och dels ett anslag för bidrag till kommuner, därvid båda medelsanvisningarna

böra ske i form av reservationsanslag.

Med hänsyn till behovet av upplysningsverksamhet på ifrågavarande område

torde medel böra ställas till förfogande för uppgörande av typritningar

samt för utarbetande och tryckning av byggnadstekniska anvisningar.

Såsom tidigare antytts torde det vara lämpligt att statens hjälpverksamhet

för allmänna samlingslokaler i början erhåller karaktär av försöksverksamhet.

Vid igångsättandet härav bör man enligt kommitténs mening framgå med

försiktighet, varefter det torde få ankomma på Kungl. Majit att till kommande

budgetår taga initiativ till en utökad verksamhet örn behov därav skulle

visa sig uppstå. Kommittén har därför för sin del stannat vid att föreslå

att för första budgetåret för ändamålet anvisas 2 miljoner kronor, därav hälften

avses för kommunernas behov och hälften för de enskilda föreningarna.

Enligt kommitténs uppfattning bör av praktiska skäl företräde i någon mån

givas åt de lokalföretag, som uppföras i kommunernas regi.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Därjämte tillkomma de kostnader vartill en utökning av byggnadslånebyråns

verksamhet kommer att föranleda.

Kommittén har utarbetat förslag till kungörelse örn bidrag och lån

av statsmedel för tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler,

vilket förslag torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll,

bilaga A.

Yttranden.

Förslaget tillstyrkes i princip av statskontoret, egnahemsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,

Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands

och Norrbottens län.

Yttrandena, vilka avgåvos hösten 1939, präglas dock i regel av tveksamhet

rörande lämpligheten att under för handen varande förhållanden påbörja

statsbidragsverksamhet för ändamålet. 1 åtskilliga i princip tillstyrkande

yttranden avstyrkes förslaget med hänsyn till rådande statsfinansiella läge.

Statskontoret föreslår, att de föreslagna åtgärderna tills vidare böra inordnas

i det i beredskapssyfte uppgjorda arbetsanskaffningsprogrammet och

vill därför icke motsätta sig att anslag för ändamålet upptages å allmän beredskapsstat.

Enligt ämbetsverkets mening bör emellertid behovet av samlingslokaler

avvägas mot behovet av bostäder, då det gäller att skapa arbetstillfälle

genom statssubvention för byggnadsverksamhet.

Egnahemsstyrelsen anser i likhet med kommittén, att tillkomsten av samlingslokaler,

opartiskt öppna för alla meningsriktningar, motsvarar ett viktigt

behov i vårt samhällsliv. De statliga åtgärderna på förevarande område

torde lämpligen kunna anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs

förslag.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det måste anses svårt att för närvarande

överblicka den omfattning statens tilltänkta understödsverksamhet i förevarande

avseende kan komma att taga, varför styrelsen vill understryka den

i betänkandet framförda meningen, att denna statliga hjälpverksamhet bör

igångsättas i viss begränsad omfattning för vinnande av erfarenhet på området.

Det vore av vikt att nya skolanläggningar allmänt planlades med

tanke på möjligheten att användas till samlingslokaler. Härigenom skulle

otvivelaktigt i någon mån kunna begränsas de väsentliga kostnader, som

genomförandet av de av utredningen föreslagna åtgärderna skulle medföra,

och därjämte vinnas en större spridning av lokalerna.

Länsstyrelsen i Stockholms län har icke funnit anledning till någon principiell

erinran i vad förslaget avser bidrag och lån av statsmedel. I författningstexten

bör emellertid klart komma till uttryck att det statliga stödet

skall begränsas till fall, där förhållandena icke medgiva behovets tillgodoseende

därförutan. Länsstyrelsen anser självfallet, att berörda stödverksamhet

icke bör igångsättas i nuvarande statsfinansiella läge.

Länsstyrelsen i Södermanlands län. Den företagna utredningen utvisar

tydligt, att behovet av allmänna samlingslokaler är stort, och att detta behov

icke torde kunna på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses utan medverkan

i en eller annan form från det allmännas sida. Då utredningsmännens förslag

i stort sett synes innebära en tillfredsställande lösning av frågan, har

länsstyrelsen intet att erinra mot förslaget. Emellertid torde frågan icke

kunna sägas vara av den överhängande betydelse, att staten under nu rådande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr I IS.

statsfrunsiella läge bör ikläda sig med förslagets realiserande förenade kostnader,

varför med genomförandet av utredningsmännens förslag synes tills

vidare böra anstå.

Länsstyrelsen i Ostergötlands län. Med hänsyn till den omfattning föreningslivet

i våra dagar äger samt dess i många hänseenden samhälleligt

gagnande verksamhet ävensom till föreningarnas ofta begränsade ekonomiska

resurser, vill det synas länsstyrelsen billigt, att det allmänna i viss utsträckning

träder hjälpande emellan för tillgodoseende av behovet av allmänna

samlingslokaler. Från denna synpunkt sett anser sig länsstyrelsen böra tillstyrka

fastställelse i huvudsak av kommitténs förslag. Örn länsstyrelsen

således i princip gillar förslaget, innebär detta icke, att samma förslag enligt

länsstyrelsens uppfattning omedelbart bör genomföras. Länsstyrelsen är forsin

del av den åsikten, att behovet av samlingslokaler icke är av så trängande

beskaffenhet, att statsverket under nu rådande förhållanden bör ikläda sig

ekonomiska uppoffringar för ändamålet, åtminstone icke med mindre starka

skäl av arbetsmarknadsnatur komma att tala därför.

Länsstyrelsen i Kalmar län. Utan tvivel har behovet av allmänna samlingslokaler

för tillgodoseende av såväl olika fackliga och politiska organisationers

som ock ideella föreningars med skilda folkbildningsuppgifter berättigade

intressen inom vårt land gjort sig starkt gällande, särskilt på landsbygden,

vilket ock framgår av det införskaffade utredningsmaterialet. Länsstyrelsen

har ej funnit anledning till erinran mot förslaget. Med hänsyn

till det numera förändrade ekonomiska läget inom landet samt rådande ovissa

förhållanden i övrigt synas emellertid några åtgärder för närvarande ej böra

vidtagas för bringande till verkställighet av utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län. Det är otvivelaktigt, att svårigheter ofta

möta för tillgodoseende av behovet av byggnader för sammankomster av

olika slag. Stöd från elef allmännas sida torde i stort sett ej kunna undvaras,

örn en tillfredsställande ordning på detta område skall uppnås. De

av kommittén föreslagna beloppen kunna anses i och för sig väl avpassade

och motsvara en försiktig avvägning. Emellertid kan det ifrågasättas, huruvida

det är riktigt, att statsmedel för närvarande tagas i anspråk för ändamålet.

Länsstyrelsen anser, att med anslag bör tills vidare anstå.

Länsstyrelsen i Hallands län. Att i nuvarande tidsläge, för tillgodoseende

av det i och för sig ingalunda oviktiga behovet av allmänna samlingslokaler

anlita medel, som i första rummet böra användas för långt angelägnare

ändamål, särskilt försvarets snara iståndsättande, finner länsstyrelsen icke

böra ifrågakomma. Först sedan tiderna åter bliva normala, torde åtgärder

i nu ifrågavarande syfte böra vidtagas. Under denna förutsättning finnér

länsstyrelsen i stort sett icke anledning till erinran mot ifrågavarande författningsförslag.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Hokus län. Utredningens omdöme örn bristen

på samlingslokaler gäller även i länet. Länsstyrelsen biträder utredningsmännens

mening, att ekonomiska stödåtgärder från statsmakternas sida

äro både berättigade och önskvärda. Anslag för understödjande av allmänna

samlingslokaler skulle vara särskilt betydelsefullt just för närvarande ur

evakuerings- och arbetslöslietssynpunkt. Enligt länsstyrelsens mening är

det långt viktigare att det stöd, som lämnas, kommer nya, ändamålsenliga

samlingslokaler — å landsbygden gärna av bygdegårdstyp — till godo,

än att ekonomisk hjälp lämnas för lättande av skuldbördan hos föreningar,

vilka redan äga lokaler.

Länsstyrelsen i Alvsborgs län tillstyrker det föreliggande förslaget i princip.

Det är enligt länsstyrelsen beklämmande att, när slutligen ett utarbetat och

an tagbart förslag föreligger, de ekonomiska förhållandena så försämrats, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

man ej kail tänka på förslagets omedelbara förverkligande. För att emellertid

något skall kunna åtgöras även under nuvarande kris, bör möjlighet beredas

till ny- och ombyggnader av samlingslokaler med medel på beredskapsstat.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län. Föreliggande lokalbehov torde svårligen

kunna tillgodoses utan stöd från det allmännas sida. Även örn det alltså

får anses önskvärt, att statsmedel på sätt som föreslagits må ställas till

förfogande för anläggning eller anordning av allmänna samlingslokaler, finner

sig länsstyrelsen likväl i nuvarande läge, då det måste anses synnerligt

angeläget att iakttaga återhållsamhet beträffande inrättande av nya statliga

lijälpformer, icke kunna tillstyrka förevarande förslag härom. Länsstyrelsen

anser de föreliggande förslagen icke eller i allt fall icke för närvarande böra

föranleda till någon vidare åtgärd.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att otvivelaktigt har den fortskridande

samhällsutvecklingen låtit behovet av lokaler för sammankomster

av olika slag framträda med allt större styrka. Länsstyrelsen har ofta funnit,

att i åtskilliga fall svårigheter att anskaffa lokaler förelegat. Befintliga lokaler

lia därjämte icke sällan varit bristfälliga samt till synes uppförda utan medverkan

av sakkunniga. Även örn goda skäl sålunda finnas för den uppfattningen,

att samhället bör lämna sitt stöd åt strävandena att åstadkomma

samlingslokaler, finner länsstyrelsen emellertid, att på grund av det rådande

världsläget vårt land för närvarande svårligen kan åtaga sig några nya ekonomiska

förpliktelser för fullgörandet av uppgifter av här angiven art, vilka

dock måste anses mindre trängande i jämförelse med andra aktuella behov,

framförallt av beredskapsnatur.

Länsstyrelsen i Orebro län. Det är otvivelaktigt en angelägenhet av vikt

att inom de olika kommunerna finnas lokaler där särskilt sysslolös ungdom

kan erhålla möjlighet till uppfostrande samvaro samt studie- och annat bildningsarbete,

allt givetvis under erforderlig kontroll till förebyggande av

missbruk. Icke förty torde under nuvarande kristid medel icke kunna beredas

för detta ändamål. Länsstyrelsen måste därför hemställa, att förevarande

fråga måtte tills vidare få vila.

Länsstyrelsen i Västmanlands län. Tillgången på goda och välbelägna

samlingslokaler torde få anses vara en så viktig faktor i kulturutvecklingen,

att det allmänna på ett eller annat sätt bör träda till för att i erforderliga

fall underlätta tillskapandet av ändamålsenliga samlingslokaler. Länsstyrelsen

vill för sin del i princip godtaga det framlagda förslaget. Med förslagets

genomförande bör dock tills vidare anstå, då det nuvarande tidsläget

icke lärer lämpa sig för investeringar av statsmedel för sådana ändamål som

det nu ifrågavarande.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län bär icke något att erinra emot det av kommittén

framlagda förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län delar kommitténs uppfattning att samhället

synes i någon form böra lämna sitt stöd åt strävandena att tillhandahålla

samlingslokaler. Detta bör dock icke få påkallas i annat fall, än då lokalproblemet

icke kan på ett tillfredsställande sätt lösas av en kommun, ett

kommunalförbund eller därstädes verksamma organisationer av förenings

natur.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner förevarande förslag för länets

vidkommande lämpligt och väl ägnat att, därest det statsfinansiella läget så

medgiver, upphöjas till lag.

Länsstyrelsen i Jämtlands län delar i princip utredningsmännens uppfattning

örn önskvärdheten av stöd från statens sida. Det synes dock länsstyrelsen

som örn frågan örn åtgärder utan allt för stora olägenheter skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

17

kunna få anstå i avvaktan på huru förhållandena komma att gestalta sig.

Den speciella bidragsform som föreslagits torde icke helt lämpa sig för

stödåtgärder under krisförhållanden och tillräcklig anledning att ur berörda

synpunkter påskynda förslagets framläggande torde knappast föreligga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att emot tanken att genom statsunderstöd

tillgodose behovet av allmänna samlingslokaler är väl icke i och

för sig något att erinra. Emellertid måste dock i förhållande till andra behov,

som på grund av det nu förändrade tidsläget påkalla statens intresse, denna

fråga anses mindre angelägen och följaktligen böra anstå till dess normala

tider inträtt.

Länsstyrelserna i Kronobergs och Västerbottens län tillstyrka en statlig verksamhet

i begränsad omfattning.

Länsstyrelsen i Kronobergs län. Med full förståelse för föreningslivets vikt

och betydelse synes det emellertid länsstyrelsen, att en statens bidragsverksamhet

i den omfattning, som av utredningen föreslagits, skulle komma att

medföra ekonomiska konsekvenser av oöverskådlig räckvidd. Med hänsyn

såväl härtill som det förhållandet att åtminstone kommunernas behov av

allmänna samlingslokaler enligt av utredningen lämnade uppgifter kan anses

vara någorlunda väl tillgodosett torde anledning förefinnas att taga under

övervägande, huruvida icke den föreslagna stödverksamheten kunde inskränkas

till endast vissa grenar av föreningslivet. Endast i hänseende till hembygdsföreningar

anser sig länsstyrelsen kunna i princip tillstyrka utredningens

förslag. Skulle emellertid Kungl. Majit anse, att utredningens förslag i dess

helhet omedelbart bör läggas till grund för lagstiftning i ämnet, vill länsstyrelsen

under alla omständigheter hemställa, att lagstiftningens tillämpning

måtte uppskjutas till sådan tidpunkt, då det statsfinansiella läget kan

medgiva stödverksamhetens fullföljande på föreslaget sätt.

Länsstyrelsen i Västerbottens län kan icke tillstyrka att städerna skola bliva

delaktiga av den understödsverksamhet, som innefattas i förslaget. Länsstyrelsen

kan ej heller tillstyrka att sådant stöd skall kunna utgå till förbättring

av byggnader i samhällen, som äro lyckliga nog att redan äga

möteslokaler.

I princip avvisande ställa sig Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i

Uppsala, Jönköpings, Gotlands, Blekinge och Kristianstads län.

Överståthållarämbetet. Den verkställda utredningen har otvivelaktigt givit

vid handen, att åtminstone på vissa håll brist föreligger på lämpliga samlingslokaler

för föreningslivet och folkbildningsverksamheten. Emellertid

synes frågan om samlingslokaler till sin natur vara en så utpräglad lokal

angelägenhet, att det i första hand bör ankomma på kommunerna eller de

enskilda sammanslutningarna att vidtaga åtgärder för bristens avhjälpande.

I varje fall synes det mindre lämpligt, att staten under nu rådande förhållanden

ikläder sig några ekonomiska förpliktelser i detta avseende. Därest

statens medverkan till lokalfrågans lösning anses önskvärd, torde denna

medverkan i första hand böra liimnas på det sätt, att åtgärder vidtagas för

att möjliggöra att redan befintliga lokaler i större utsträckning än hittills

varit fallet hållas tillgängliga flir föreningslivet.

Länsstyrelsen i Uppsala län avråder från statsbidrag under nu rådande

förhållanden. I vad mån en önskvärd utveckling av föreningsväsendet skulle

påverkas av statlig understödsverksamhet, kan enligt länsstyrelsen icke med

säkerhet bedömas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län kan ej tillstyrka förslaget. Det torde enligt

länsstyrelsen få anses uppenbart, att det icke kan vara en statsangeliigenhet

att under sådana former, som här föreslagits, lämna bidrag till berörda

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 118. 417 42 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

ändamål. Aven i betraktande av det statsfinansielia läget nu och inom överskådlig

tid lära anslag av sådan art vara uteslutna. Enligt länsstyrelsen

måste ifrågavarande stödverksamhet anses ligga iitom ramen för kommunernas

gemensamma liushållningsuppgift. Såvitt länsstyrelsen kan förstå,

torde med befintlig tillgång till lokaler, som må kunna användas för ändamålet,

något mera framträdande behov knappast kunna påvisas. Med denna

inställning finner länsstyrelsen icke nödigt att ingå på förslagets detaljer.

Länsstyrelsen i Gotlands län vitsordar för egen del att inom länet förefinnes

behov av nya allmänna samlingslokaler. Den nu föreslagna stora utvidgningen

av statens understödjande verksamhet måste dock inge stora

betänkligheter. Särskilt under nuvarande tidsförhållanden synes det ur statsfinansiell

synpunkt icke vara tillrådligt att staten engagerar sig i en understödsverksamhet

av nu föreslagen omfattning.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter lämpligheten att över huvud taget

göra tillhandahållandet av samlingslokaler till en offentlig förvaltningsuppgift

med efterföljande omfattande statskontroll. I särskilt ömmande fall står

fortfarande såsom hittills den utvägen till buds att låta staten träda hjälpande

emellan på det sätt att samlingslokaler uppföras såsom beredskapsarbeten.

Länsstyrelsen vill med styrka framhålla, att det statsfinansiella

läget i allt fall torde utesluta möjligheten av att det framlagda förslaget för

närvarande realiseras.

Länsstyrelsen i Kristianstads län förmenar, att det behov av allmänna

samlingslokaler i länet, som icke kan fyllas utan statligt ingripande, icke

torde vara särskilt framträdande. Enligt länsstyrelsens mening är det heller

icke lämpligt att annat än i undantagsfall statligt subsidiera en verksamhet,

som uppbiires av ett så starkt enskilt och kommunalt intresse som fallet

är med föreningslivet här i landet. Efter det betänkandet avgavs hava

dessutom förhållandena i olika hänseenden undergått en så radikal förändring,

att det icke synes kunna komma ifråga att under överskådlig tid belasta

staten med de säkerligen mycket betydande utgifter, som med lagförslagets

antagande äro förenade. Länsstyrelsen hemställer därför att med

förslagets framläggande för riksdagen måtte få anstå.

Byggnadslåneiyi-ån anser, utan att underskatta den stora kulturella betydelsen

av att allmänna samlingslokaler finnas tillgängliga i erforderlig utsträckning,

att anskaffning av sådana lokaler med stöd av statsmedel hör till sådan

verksamhet, som bör anstå, tills mera normala föi''hållanden inträtt. Byrån

håller före att statens stöd åt byggnadsverksamheten väsentligen bör avse

bostadsproduktion för att vinna — förutom den arbetsmarknadspolitiska

effekten ■—- ökad möjlighet att tillgodose behovet av bostäder till skäliga

priser. Byrån finner det så mycket mera angeläget att icke nu binda statsmedel,

som byrån befarar, att kommunerna under rådande förhållanden

näppeligen inrikta sin verksamhet på att bygga samlingslokaler och att

vidare svårigheten för enskilda sammanslutningar att anskaffa det kapital,

som erfordras utöver statligt lån, kommer att lägga hämsko på verksamheten

med påföljd, att medlen till stor del icke tagas i anspråk och arbetsmarknaden

blott i ringa mån främjas. Då byggnadslånebyrån vågar utgå

från att förslaget icke nu anses böra bliva förverkligat, torde det icke vara

nödvändigt för byrån att yttra sig över förslagets enskildheter.

K''

Av de 105 kommuner, som ha begagnat sig av lämnat tillfälle att avgiva

yttrande över förslaget, äro 21 städer, 4 köpingar, 2 municipalsamhällen och

78 landskommuner.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Det stora flertalet av kommunerna lia vitsordat behovet av samlingslokaler

och icke haft något att erinra mot det framlagda förslaget.

Jag anför här några yttranden av kommunala myndigheter, som med

närmare motivering tillstyrkt förslaget.

Stockholms stad. Stadsfullmäktige beslöto utan omröstning med bifall till

stadskollegiets hemställan — med överlämnande av fastighetskontorets utlåtande

— förklara sig icke hava något att erinra mot förslaget. Fastighetskontoret

hade i sitt utlåtande funnit utredningen väl ägnad att belysa lokalförhållandena

för den föreningsverksamhet, som bedrives inom landet i dess

helhet, samt att klarlägga det behov av samlingslokaler, som anses böra

tillgodoses under medverkan av det allmänna. Det i utredningen framförda

förslaget hade kontoret funnit i sin principiella uppläggning riktigt. Förslaget

vöre enligt kontoret tillfredsställande ur de synpunkter, staden hade

anledning anlägga på hithörande frågor. Fem reservanter i stadskollegiet

anförde följande.

Samlingslokalfrågor synas till sin natur vara utpräglat lokala angelägenheter,

vilkas lösande bör ankomma på enskilda sammanslutningar eller

personer eller på vederbörande ortsmyndigheter. Att göra tillhandahållandet

därav till en offentlig förvaltningsuppgift med åtföljande statskontroll är

varken påkallat eller ens lämpligt. För övrigt torde det numera föreligga

angelägnare uppgifter för stat och kommun än förevarande, örn en försvinnande

högkonjunktursmentalitet vittnande projekt.

Danderyds kommun anser att åtgärder äro synnerligen behövliga. Med

förslaget synes ifrågavarande behov bliva till det väsentligaste tillgodosett

under betryggande former, vadan åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse

med förslaget tillstyrkes, för så vitt de ekonomiska förhållandena det medgiva.

Enköpings stad. Då de allmänna synpunkterna i betänkandet äro värda

allt beaktande och lokalbristen både i länet och staden är uppenbar samt

då slutligen de förslag till lösning av lokalbristen, som betänkandet anvisar,

synas ägnade att på rimligt sätt under ekonomiskt acceptabla former tillgodose

lokalbehovet, tillstyrkes bifall till förslaget. Staden förutsätter, att

förslaget nu uppliöjes till lag, vars ikraftträdande dock bör uppskjutas, tills

det allmänna tidsläget erbjuder möjlighet härför.

Eskilstuna stad har ingen erinran, då de sakkunniga synas hava löst frågan

på ett både för samhället och dess invånare tillfredsställande sätt.

Åtvids kommun anser, att behovet av lokaler i våra kommuner, framförallt

för de mindre landskommunernas vidkommande, torde vara ganska allmänt.

Otvivelaktigt skulle såväl kommuner som enskilda både direkt och indirekt

stimuleras till sådan byggnadsverksamhet, örn de kunde erhålla statsbidrag

härtill.

Kalmar stad har icke någon erinran, då statens medverkan blott är avsedd

att stimulera såväl kommuner som enskilda till initiativ och icke innebär

någon förpliktelse för kommunerna.

Visby stad tillstyrker förslaget, då skäl för erinringar ej funnits, utan det

tvärtom i hög grad funnits önskvärt, om det kunde komma till utförande.

Oljehults kommun tillstyrker förslaget, under framhållande av att i första

hand hänsyn bör tagas till behovet på landsbygden, där statens medverkan

är av vitalt intresse för främjandet av olika arter av föreningsverksamhet.

Ljungs kommun har intet att erinra mot statens stöd men framhåller, att

det är av väsentlig betydelse att redan från början klarare ges uttryck åt

vilka syften, som skola gynnas genom lokalerna.

Västerås stad. Förslaget synes i stort sett väl avviigt och skulle med

sannolikhet bidraga till att minska bristen på samlingslokaler.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr. 118.

Svedvi kommun anser, att kommittén på ett lyckligt sätt funnit en tilltalande

utväg att bereda även mindre kommuner oell sammanslutningar av

mindre format möjlighet att åstadkomma för en effektiv föreningsverksamhet

nödvändiga lokaler samt framhåller att det är ett vitalt samhällsintresse att

så snart sig göra låter förslaget i sitt nuvarande skick lägges till grund för

lagstiftning.

Älvdalens kommun. Det omfattande och sakrika förslaget är förtjänt av

beaktande. Otvivelaktigt är att på många platser i landet behov av samlingslokaler

förefinnas, varför medverkan från stat och kommun kan vara berättigat.

Timrå kommun anser att samhällets stöd i strävandena att befrämja tillkomsten

av lokaler för föreningslivet med stort berättigande kan givas plats

bland det allmännas åtgärder.

Tuna kommun tillstyrker bifall till förslaget under framhållande av att

särskilt för orter där befolkningstätheten är ringa och därför svårigheterna

att ekonomisera byggnadsföretag av här avsedd art äro stora, skulle förslaget

innebära möjligheter för kommuner och sammanslutningar att lösa sina

samlingslokalfrågor.

Ytterlännäs kommun instämmer i förslaget, som anses böra med det snaraste

läggas till grund för förslag till riksdagen för att möjliggöra att uppförande

av samlingslokaler skulle kunna komma i fråga såsom arbetsobjekt vid förekommande

arbetslöshet.

Skellefteå stad anser starka skäl tala för förslaget och i all synnerhet för

den norrländska landsbygden, där bristen på lämpliga lokaler i alldeles

speciell grad måste göra sig kännbar. Staden ifrågasätter dock huruvida icke

med förslagets genomförande bör anstå tills mera normala tider åter inträtt.

Endast 4 av de kommuner, som yttrat sig i ärendet, ha haft vissa principiella

erinringar mot förslaget.

Malmö stad är ej övertygad att statens ekonomiska medverkan verkligen

är behövlig så allmänt, som i betänkandet förutsatts, och finner sig kunna

draga i tvivelsmål att med lån och bidrag önskat resultat kan uppnås. Då

det likväl är sannolikt, att på sina håll lokalbristerna bero på ekonomiska

svårigheter, torde det icke vara utan betydelse, att statsbidrag kan tillhandahållas.

Skulle statsbidrag för ändamålet anses böra lämnas, synes detta med

lämplig begränsning böra ske efter i stort sett de riktlinjer, kommittén föreslagit.

Det förefölle emellertid nödvändigt, att mera effektivt än som torde

kunna bliva fallet enligt förslaget ett planmässigt samordnande av olika

intressen komme till stånd.

Kungälvs stad anser betänkandet, ehuru detsamma till sin tendens är

synnerligen beaktansvärt, icke vara så utformat, att det i sin nuvarande avfattning

kan läggas till grund för en väl behövlig lagstiftning för reglerandet

av hithörande förhållanden.

Bondkyrko kommun uttalar att även örn förslaget genomföres, torde den

hjälp det avser att lämna icke bliva av så synnerligen stor betydelse eller

till så allmänt gagn, som önskvärt vore, då endast mera tätt bebyggda och

jämförelsevis folkrika platser eller orter kunna tänkas få någon nytta därav.

Barnsele kommun anser att ett rätt stort behov av samlingslokaler naturligt

nog förefinnes i de större byarna, men möjligheter torde dock finnas att

inom rimliga gränser fylla detta behov, örn något bidrag därtill skulle kunna

erhållas av statsmakterna. Med hänsyn till nuvarande krisläge torde möjligheter

därtill emellertid vara mycket små.

Jag övergår nu till att lämna en redogörelse för yttrandena från de i

ärendet hörda sammanslutningarna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Styrelsen för svenska stadsförbundet vill icke bestrida, att för kommunernas

och även för städernas del behovet av allmänna samlingslokaler kari vara

så starkt framträdande, att under normala tider ett statens stöd på detta

område kan vara befogat och önskvärt men tinner det uteslutet att det allmänna

i nuvarande finansiella läge skulle stödja företag av för närvarande

relativt ringa angelägenhetsgrad. Styrelsen anser byggnadsproduktionen böra

i första hand inriktas på åstadkommande av bostäder. Med denna uppfattning

saknar styrelsen anledning att ingå på förslagets innebörd i övrigt.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund framhåller att i det föreliggande

betänkandet har upptagits till behandling ett problem, som under

de sistförflutna åren blivit alltmera brännande. Det är nämligen ofrånkomligt,

att den synnerligen starka utvecklingen av föreningslivet i vårt land skapat

ett behov av nödiga lokaler för föreningarnas och studiecirklarnas sammanträden,

vilket på många håll icke kunnat fyllas. Styrelsen delar kommitténs

uppfattning, att föreningslivet, vare sig det är inriktat på främjandet av

ideella syften eller har politiska eller fackliga uppgifter eller avser främjandet

av gemensamma yrkesintressen, är av mycket stort samhälleligt intresse.

Tillgången till samlingslokaler, opartiskt öppna för alla meningsriktningar,

där medborgarna kunna samlas för att dryfta sina gemensamma angelägenheter

är ett behov, som hör samman med hela vårt samhällsliv. Ett statligt

stöl! av den art, som i betänkandet föreslagits, är därför att livligt förorda.

Emot det sätt, på vilket kommittén tänkt sig förslagets närmare utformning,

har styrelsen icke någonting att invända. Det är givetvis vanskligt att i nuvarande

tid med dess mycket stora krav på statskassan tilldela det allmänna

nya uppgifter av den art och med de ekonomiska fordringar, som här äro

i fråga. Främjandet av föreningslivet torde under nu rådande förhållanden

med nödvändighet komma att tillerkännas en blygsam plats i förhållande

till alla de andra uppgifter för det allmänna, vilka med hänsyn till krisläget

fått särskilt stor aktualitet. Likväl anser sig styrelsen böra understryka vad

kommittén i detta sammanhang anfört. Vidare vill emellertid styrelsen framhålla,

att, även om man med hänsyn till tidsläget icke kan förvänta, att från

statens sida några mera betydande insatser kunna göras till främjande av

det syfte, som avses i betänkandet, åtskilligt likväl kan göras på området

med kommunernas stöd. Aven för kommunerna föranleda de nuvarande förhållandena

en icke ringa återhållsamhet vid begagnandet av kommunernas

medel, men kommunerna borde i större utsträckning än som nu sker kunna

för föreningsverksamheten ställa till förfogande redan tillgängliga allmänna

lokaler. I detta hänseende ledes tanken viii närmast till skollokalerna.

Kommitténs mening, att dessa i regel icke äro lämpliga som samlingslokaler

vare sig ur föreningslivets eller ur skolornas egna synpunkter, är givetvis

riktig. Men om man uppmärksammar angelägenheten av att särskilt i kristider

medborgarna i ett land med demokratiskt statsskick icke av brist på

samlingslokaler hämmas i sina möjligheter att överväga och dryfta de krävande

spörsmål, som så ständigt anmiila sig, så synes det enligt styrelsens mening

kunna ifrågasättas om icke skollokalerna ändå böra på platser, där ej andra

lokaler finnas tillgängliga, kunna i större utsträckning än för närvarande

upplåtas för föreningslivet och studiecirkelverksamheten. Härvid beil'' naturligtvis

framförallt tillses, att undervisningens krav och hänsynen i övrigt

till lärare och skolungdom icke åsidosiittes. Med ett utnyttjande av exempelvis

skolornas gymnastiksalar torde man emellertid i regel kunna komma till en

lämplig lösning. Genom att begagna sig av redan förefintliga allmänna

lokaler bör man enligt styrelsens förmenande, trots det nuvarande tidsläget

med dess krav på sparsamhet med allmänna medel och i avvaktan på bättre

tider, kunna i viss mån tillgodose de oavvisliga behoven av samlingslokaler.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majds proposition nr 118.

Styrelsen vill alltså för sin del biträda kommitténs rekommendationer i

detta hänseende. Några lagstiftningsåtgärder om skyldighet för kommunerna

att upplåta lokaler för föreningslivet äro däremot, såsom av kommittén framhållits,

varken lämpliga eller nödvändiga.

Landssekretariatet har å landsorganisationens i Sverige vägnar anfört följande.

Utredningen rörande det nuvarande lokalbeståndet har klart ådagalagt behovet

av åtgärder för en rationell och tidsenlig lösning av särskilt de ideella

föreningarnas och folkbildningsrörelsens lokalproblem. Att statens stöd gives

åt kommunala eller enskilda initiativ i sådan riktning synes med hänsyn till

den allmänna sociala och kulturella betydelsen av denna förenings- och

bildningsverksamhet naturligt. I princip och i huvudsak kan sekretariatet

helt ansluta sig till det föreliggande förslaget. Beträffande såväl statshjälpens

omfattning som formerna och villkoren för densamma synes förslaget ändamålsenligt

och viii avvägt.

Folkets hus föreningarnas centralorganisation har ingen erinran mot principen

att staten skulle understödja tillkomsten av allmänna samlingslokaler

men vill framhålla, att när principen skall omsättas i det verkliga livet, det

är nödvändigt, att redan befintliga, kanske till synes små och obetydliga,

lokaler icke få sin ställning försvårad.

Därefter övergår organisationen till vissa detaljerinringar mot förslaget,

för vilka erinringar jag sedermera kommer att närmare redogöra.

Sveriges storloges av I. O. Gr. T. verkställande råd hälsar med stor tillfredsställelse,

att denna för vår folkliga kultur betydelsefulla fråga nu blivit föremål

för en auktoritativ och förutsättningslös utredning och för grundligt

genomarbetade förslag. Man torde vara berättigad hoppas, att frågan därmed

förts fram till sin lösning, i varje fall så snart mera normala förhållanden

inträtt. De förslag i vilka utredningen utmynnat, äro nämligen

enligt rådets mening i allt väsentligt väl avvägda och väl ägnade att läggas

till grund för åtgärder på området. Verkställande rådet vill alltså i princip

uttala sin anslutning till utredningskommitténs förslag. Såsom särskilt betydelsefullt

önskar rådet framhålla den av utredningsmännen fastslagna

grundsatsen, att stödåtgärder från det allmännas sida på ifrågavarande område

under inga förhållanden få givas en sådan utformning, att de framlocka

en i och för sig icke önskvärd nybyggnad av lokaler på orter, där

äldre sådana finnas, vilka med samma eller mindre understöd kunna fylla

det föreliggande behovet. Eli motsatt princip eller enbart oklarhet på denna

punkt skulle kunna komma mycken skada åstad genom att uppmuntra en

på grund av statsunderstödet övermäktig konkurrens från nytillkomna lokalföretags

sida gentemot redan befintliga dylika företag. Att emottagandet

av stöd i form av bidrag eller lån måste medföra skyldighet för mottagaren

såväl att underkasta sig viss offentlig kontroll som att opartiskt och i skälig

omfattning hålla samlingslokalerna tillgängliga för föreningslivet på orten,

finner rådet naturligt. Rådet förutsätter därvid, att denna skyldighet icke

kan omfatta vare sig plikt att upplåta lokalerna för en föreningsverksamhet,

som på orten allmänt uppfattas som uppenbart samhällsskadlig, eller plikt

för en nykterhetsförening att upplåta sina lokaler för sammankomster eller

tillställningar, vid vilka alkoholhaltiga drycker försäljas eller förtäras, eller

vid vilka propaganda för användningen av dylika drycker bedrives. Med

hänsyn till vad sålunda anförts hemställer rådet, att utredningskommitténs

förslag, efter förordad överarbetning i visst hänseende, lägges till grund för

lagstiftning på förevarande område.

Styrelsen för samverkande bildningsförbunden har ansett sig böra begränsa

sitt yttrande till de delar av betänkandet, som beröra det fria och frivilliga

bildningsarbetets — däri inberäknad amatörteatercirklarnas verksamhet —

lokalbehov.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition ur 118.

Sammanfattningsvis anser styrelsen

att stödåtgärder från statens sida ifråga örn tillgodoseendet av behovet

av allmänna samlingslokaler i enlighet med av sakkunniga utarbetade riktlinjer

äro i hög grad önskvärda,

att vid uppförande av allmänna samlingslokaler med statligt bidrag särskild

hänsyn måste tagas till det fria och frivilliga bildningsarbetets lokalbehov,

då denna verksamhet delvis utgör en direkt påbyggnad till den

obligatoriska skolundervisningen, samt

att lokaler för denna fria bildningsverksamhet i största möjliga utsträckning

må ställas hyresfritt till förfogande.

Svenska missionsförbundet anser, att då förbundets församlingars kyrkor

och församlingshus äro avsedda endast till gudstjänstbruk och fördenskull

icke öppnas för politiska möten ej heller för nöjesanordningar, omförmälda

byggnader icke genom lån eller på annat sätt skola vara beroende

av stat eller kommun. Av denna orsak anser svenska missionsförbundet,

att dess församlingar vid uppförande av sina lokaler icke kunna begära

bidrag från stat eller kommun. Förbundet fäster i detta sammanhang uppmärksamheten

på det stora behovet av en större kongresslokal i Stockholm,

då kongresser med större omfattning icke nu kunna inbjudas till Sverige,

emedan här saknas tillräckligt stor kongresslokal. Som exempel nämnes,

att svenska söndagsskolrådet av denna anledning icke såg sig i stånd att

mottaga erbjudandet örn att förlägga 1936 års världssöndagsskolkonferens

till Sverige, emedan det beräknade antalet delegater icke kunna rymmas i

någon av de lokaler, som nu finnas tillgängliga i Stockholm.

Riksförbundet landsbygdens folk förklarar sig principiellt hylla den åsikten,

att lika väl som enskilda i görligaste mån och utan statens ingripande böra

ordna sina egna förhållanden, är det önskvärt, att de olika föreningar och

sammanslutningar, som finnas inom landet, också tack vare eget arbete och

egna försakelser åstadkomma de för sammanslutningarnas fortbestånd nödvändiga

lokalerna. De senare årens förhållanden, med den numera bekanta

flykten från landsbygden, kräva dock i viss man särskilda ställningstaganden.

Enligt förbundets mening torde det ej råda någon egentlig brist på samlingslokaler

inom landet, även örn rätten att använda dessa lokaler på grund

av diverse inskränkningar i vederbörande ägares program i många fall blir

ganska strängt beskuren. Där så är förhållandet kan det möjligen anses

skäligt, att statsanslag för uppförandet av nya eller reparerandet av gamla

lokaler beviljas, enligt de direktiv, som framgå av det förslag till kungörelse

som kommittén avgivit. Förbundet tillstyrker därför tillgodoseendet av behovet

av allmänna samlingslokaler i enlighet med förevarande betänkande.

Ungsvenskarna anser, att av utredningsarbetets resultat framgår att ett

verkligt behov av allmänna samlingslokaler föreligger. Ett tillgodoseende

av detta genom statliga stödåtgärder skulle också, såframt normala tider

förelegat, kunnat anbefallas främst därför, att lösningen av frågan är ett

verkligt demokratiskt intresse. Det författningsförslag som föreligger torde

lia tillkommit utifrån den riktiga synpunkten att en lösning av frågan bäst

åvägabringas genom att de lokala frivilliga föreningskrafterna få arbeta hand

i hand med det statliga intresset att tillgodose behovet för särskilt landsbygdens

folk av allmänna samlingslokaler. En om också schematisk översikt

av de ekonomiska följderna för statskassan av författningsförslagets realiserande

har utredningskommittén ej presterat, ett förhållande som måste

beklagas. De starka påfrestningar, för vilka statens finanser genom kriget

blivit utsatta, böra näppeligen utsättas för en ytterligare belastning av här

avsedd art, utan att denna i förväg kan göras till föremål för en åtminstone

inom vissa gränser ungefärlig beräkning. Över huvud må med tanke på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 118.

landets nuvarande ekonomiska läge sägas, att nyskapande socialt kulturella

åtgärder från statsmakternas sida böra stå tillbaka för det allt annat överskuggande

militära och ekonomiska beredskapsarbetet.

Folkpartiets ungdomsförbund uttrycker sin förhoppning, att på det framlagda

förslaget grundade åtgärder måtte komma till stånd. Det är enligt

förbundets mening av stor principiell betydelse, att utredningen tagit avstånd

från varje konstlad gränsdragning mellan den medborgarfostran, som

äger ruin inom de politiska organisationernas ram, och den, som omhänderhuves

av politiskt »neutrala» sammanslutningar. För en demokratisk stat

måste nämligen intresset för och studiet av de centrala samhällsspörsmålen

vara väl så värdefullt och uppmuntransvärt som arbetet på mera perifera

eller begränsade och därför mindre omstridda fält. Det sagda borde kanske

vara självklart men har understrukits av det skälet att — såsom också utredningen

uppmärksammat — diskriminering av föreningsverksamhet i politisk

ram är en ganska vanlig och utbredd företeelse. Särskild uppmärksamhet

kräver därvid de kommunala myndigheternas hållning, emedan ett

mycket stort antal orter helt enkelt icke kunna uppvisa några andra för

föreningsbruk användbara eller lämpliga lokaler än de kommunala (särskilt

skol- och kommunalrum). Det är visserligen att hoppas, att redan det föreliggande

betänkandet skall i viss mån påverka kommunal praxis, men förbundet

vill framföra som sin åsikt, att sakens vikt torde kräva ännu något

mera. Ett bestämt och otvetydigt uttalande från statsmakternas sida under

frågans fortsatta behandling skulle säkerligen få ett mycket stort värde. Och

överhuvudtaget synes det vara möjligt och lämpligt att gå betydligt längre

i avseende på kommunernas befattning med allmänna samlingslokaler jin

vad utredningen föreslagit. Sålunda föreställer sig förbundet, att statsmakterna

skulle kunna, dels i allmänhet rekommendera kommunerna att vid

uppförande eller ombyggnad av kommunala lokaler beakta föreningslivets

behov, dels uppställa som villkor för alla former av statsbidrag till kommunala

byggen att förefintligt behov av föreningslokaler samtidigt tillgodoses

samt att opartiskhet gentemot olika föreningar iakttages. Förbundet vill särskilt

framhålla, att åtgärder av antytt slag böra kunna i hög grad lindra

föreningslivets »hemlöshet» utan att därför kräva några större ekonomiska

insatser speciellt för ändamålet. Självfallet är emellertid, att ur föreningslivets

egen synpunkt rena »bygdegårdar», »hembygdsgårdar» eller »ungdomsgårdar»

medgiva långt bättre lösningar än dem, som för andra ändamål

huvudsakligen inrättade lokaler med aldrig så stort tillmötesgående från

vederbörande kunna erbjuda. Och det finns ett mycket stort antal platser,

särskilt på landsbygden, där endast för ändamålet särskilt uppförda lokaler

kunna tänkas rymma hela den livaktiga och rikt nyanserade föreningsverksamheten.

De riktlinjer, som utredningen rekommenderat för statligt stöd

åt sådana företag, finner förbundet i det hela lämpliga och effektiva. Därjämte

vill förbundet framhäva en omständighet, som synes förtjäna avseende

i dagens politiska och finansiella situation. En utökning av det offentliga

byggnadsbeståndet på landsbygden är önskvärd icke blott för att berika

befolkningens fredliga liv och för att skapa arbetstillfällen av värde som

medel mot tillfällig arbetslöshet. Ifrågavarande byggnader äro också ägnade

— eller böra så planeras att de ägna sig — för att mottaga militärförläggning,

materielförråd, sjuka eller evakuerade m. m. dylikt. Av hänsyn härtill

torde de finansiella betänkligheterna mot att i nuvarande läge påbörja

den låneverksamliet, som utredningen föreslagit, icke behöva bliva avgörande

för statsmakternas ståndpunktstagande.

Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund uttalar sin tillfredsställelse med

förslaget och erinrar om vikten av att detsamma i nuvarande läge skynd
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 118.

samt underkastas den prövning av statsmakterna, som är nödvändig, för att

detsamma skall kunna läggas till grund för snabba åtgärder till lösande av

lokalfrågorna för de ideella och politiska folkrörelserna. Just nu föreligger

en allmän av staten understödd strävan att höja den moraliska motståndskraften

hos folket, att som det heter skapa en kulturell folkberedskap. Detta

arbete, i vilket enligt förbundets mening de ideella och politiska ungdomsrörelsernas

verksamhet ingår såsom en betydelsefull del, hindras mångenstädes

av lokalbrist eller i varje fall av brist på för verksamheten lämpade

och stimulerande lokaler. Det förefaller därför såsom en angelägenhet av

stor vikt, att lokalfrågorna för verksamheten snabbt lösas. Förbundet föreslår

att förslag örn statsbidrag och lån i överensstämmelse med kommitténs

förslag förelägges riksdagen samt att byggandet eller förbättrandet av allmänna

samlingslokaler beredas ett stort utrymme i den plan för arbetslöshetens

bekämpande, som av statsmakterna förberedes.

Svenska arkitekters riksförbund framhåller att de i betänkandet föreslagna

åtgärderna skulle i hög grad underlätta tillkomsten av samlingslokaler, till

stort gagn för folkbildningsarbetet och föreningslivet i landet. Riksförbundet

framhåller emellertid vikten av att de statliga medel, som ställas till förfogande

för samlingslokaler, genom sakkunnig behandling av de diirmed

sammanhängande byggnadsfrågorna, bliva på effektivaste sätt utnyttjade och

icke förbrukas för ur byggnadssynpunkt mindervärdiga byggnader. Då samlingslokalerna

måste antagas ofta komma att utgöra traktens kulturella centrum

är det även av betydelse att de givas en för detta ändamål lämplig och

vårdad utformning. Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår riksförbundet

att författningarna så utformas att de säkerställa en mera ingående sakkunnigprövning

av byggnadsfrågorna.

Som jag tidigare framhållit har en del av de hörda myndigheterna av anförda

skäl uttryckligen förklarat att de ej ingått på förslagets detaljer.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar, att länsstyrelsen beträffande

de framlagda författningsförslagen — frånsett den principiella inställningen

till hjälpverksamheten — icke funnit anledning till erinran.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har även förklarat sig icke ha något att

erinra mot förslagets detaljer.

Övriga myndigheter och organisationer ha endast i ringa omfattning yttrat

sig över förslagets närmare utformning.

I den mån så emellertid skett lämnar jag‘i det kommande en sammanfattning.

Vad till en början beträffar de föreslagna lånen och bidragen är enligt

statskontorets mening den föreslagna belåningsgränsen inom 90 procent av

fastighetens värde för hög, särskilt med hänsyn till det slag av byggnader,

varom här är fråga. Inteckningarna böra enligt ämbetsverkets åsikt ligga

inom 75 procent av fastighetens taxeringsvärde. Den föreslagna möjligheten

att bereda ombyggnadsföretag ett högre statsunderstöd än nybyggnadsföretag

synes statskontoret med hänsyn till de praktiska konsekvenserna av en sådan

understödspolitik knappast tillrådligt.

Egnahemsstyrelsen ifrågasätter, vad angår formen för hjälp till föreningar

m. fl., lämpligheten av att den räutefria stående delen av lån skall kunna

efterskänkas sedan återbetalningstiden flir amorteringsdelen utgått. En dylik

anordning, där tillämpningen av ett lånevillkor blir beroende av långivarens

bedömande, synes mindre tilltalande. Örn ett efterskänkande medgives eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

ej, blir särskilt betydelsefullt i de fall, då enligt förslaget den stående lönedelen

uppgår till fyra femtedelar av lånet. Det synes egnahemsstyrelsen

vara att föredraga, att förening, som avser att anordna en samlingslokal,

kan tilldelas ett statsbidrag av 10 ä 25 procent av anskaffningskostnaderna

— möjligen böra häri även inberäknas utgifter för tomt och vissa inventarier

—- samt dessutom kan erhålla lån till sådant belopp, att bidraget och lånet

sammanlagt högst uppgå till förslagsvis 50 procent av nämnda kostnader.

Till grund för prövning av ansökning bör ligga en av sökanden uppgjord

finansieringsplan. Vid bestämmande av bidrags belopp torde hänsyn bland

annat böra tagas till i vad mån inkomster kunna påräknas av upplåtelser

till nöjestillställningar o. dyl. Lån och bidrag torde delvis böra få utbetalas

förskottsvis för bestridande av löpande byggnadskostnader.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller att beträffande amorteringsdelen

synes lånetiden vara väl lång, ifall kravet på säkerhet i någon mån skall

uppehållas. Såvitt angår lån för ombyggnad eller förvärv av äldre byggnad,

torde nedsättning av amorteringstiden så gott som alltid vara nödvändig.

Av de kommuner, som yttrat sig, anse Timrå och Tuna kommuner att

formerna för lån och bidrag ävensom dessas storlek kunna anses lämpliga

och väl avvägda.

Kungälvs stad och Ytterlännäs kommun anse det önskvärt att även förening,

bolag och stiftelse skulle kunna komma i åtnjutande av bidrag.

Älvdalens kommun framhåller att frågan om anskaffande av medel till drift

och underhåll samt tillsyn av samlingslokalerna borde tagas under prövning.

Bondkyrko och Gråmanstorps kommuner anse att kostnader för bostad åt

vaktmästare eller annan erforderlig personal borde få inräknas i det belopp,

varå statshjälpen beräknas.

Åtvids kommun föreslår att bidrag måtte utgå jämväl till tomtmark.

Fokets hus föreningarnas centralorganisation förordar, att såväl bidrag som

lån må beviljas förening, bolag eller stiftelse, för nybyggnad eller för ombyggnad

eller inköp av äldre byggnad.

I. O. G. T.s verkställande råd finner önskvärt att möjlighet öppnas att

lämna lån eller bidrag jämväl åt byggnadsföretag på ofri grund, där expropriation

av tomtmarken av en eller annan anledning även med de av utredningen

föreslagna expropriationsbestämmelserna icke kan äga rum. Det kunde

nämligen tänkas att i en redan befintlig byggnad på ofri grund (utan tomträtt)

på en plats lämpliga och tillräckliga samlingslokaler med stöd av lån

eller bidrag kunde beredas men utan sådant stöd icke kunde iståndsättas

eller vidmakthållas, och att därför nybyggnad bleve erforderlig till förfång

för det äldre företaget och i strid mot grundsatsen, att nybyggnad icke

borde erhålla statligt stöd, där lokalbehovet lika väl kunde tillgodoses genom

stöd åt redan förefinligt lokalföretag i orten. Ur dessa synpunkter borde

jämväl vissa andra säkerheter än de i 7 § av författningsförslaget angivna

kunna godtagas.

I fråga om den föreslagna organisationen ha statskontoret och egnahemsstyrelsen

framfört vissa erinringar.

Statskontoret erinrar örn att ämbetsverket i utlåtanden den 7 februari 1938

och den 12 januari 1939 angående bostadsförsörjning för mindre bemedlade

barnrika familjer i egnahem, respektive den statliga egnahemsverksamheten

föreslagit, att egnahemsstyrelsen — med den förstärkning av arbetskrafterna,

som kunde finnas erforderlig — övertoge byggnadslånebyråns arbetsuppgifter.

Ämbetsverket, som förklarar sig vidhålla denna uppfattning, uttalar,

att, då efter ett genomförande av detta förslag byggnadslånebyråns verksamhet

skulle upphöra, det enligt ämbetsverkets mening, icke finnes något

statligt organ, som lämpligare än egnahemsstyrelsen skulle kunna anförtros

här ifrågavarande arbetsuppgifter.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 118.

Egnahemsstyrelsen framhåller i sitt den 12 mars 1940 dagtecknade utlåtande,

att kommittén varken har i detta eller något annat sammanhang diskuterat,

vilka övriga organisationsformer, som skulle kunna ifrågakomma, och sålunda

ej heller berört möjligheten att anförtro förevarande verksamhet åt

egnahemsorganisationen. Det bör ihågkommas, att inom denna byggnadssakkunskap

finnes representerad samt att densamma efter den 1 juli 1940

förfogar över statliga egnahemsnämnder med ortskännedom. Egnahemsorganisationen

torde med hänsyn härtill även ha förutsättningar att utöva erforderlig

kontroll beträffande underställd b}7ggnadsverksamhet och användningen

av därtill anslagna statsmedel. Ett anlitande av denna organisation

för den ifrågasatta verksamheten skulle i varje fall icke behöva medföra

större kostnader än verksamhetens förläggande till byggnadslånebyrån. För

såväl den ena som den andra organisationen skulle den nya verksamheten

ligga något vid sidan av de ordinära arbetsområdena. Med det här sagda

har egnahemsstyrelsen icke velat göra gällande, att byggnadslånebyrån icke

skulle kunna, efter erforderlig komplettering, handha stödverksamheten för

samlingslokaler. Egnahemsstyrelsen har allenast ansett sig böra fästa uppmärksamheten

på att kommittén något för lättvindigt synes lia avfärdat organisationsfrågan.

Enligt svenska arkitekters riksförbund synes förutsättningen för att byggnadslånebyrån

väl skall kunna fylla sin föreslagna uppgift vara, att byrån

tillförsäkras ständig tillgång till kvalificerad byggnadsfackkunskap i tillräcklig

utsträckning.

Samverkande hildning sförbunden understryker behovet av en upplysande

och rådgivande verksamhet i byggnadstekniska frågor och framhåller, att

en rådgivande och kontrollerande instans, där även föreningslivets olika

grenar äro sakkunnigt representerade skulle vara i hög grad önskvärd.

Folkpartiets ungdomsförbund framhåller nödvändigheten av att den eller

de tjänstemän vid byggnadslånebyrån, som få den närmaste befattningen

med ifrågavarande verksamhet, besitta vidast möjliga erfarenhet av föreningsverksamhet

under olika betingelser. Det synes förbundet motiverat att överväga,

huruvida icke de ideella föreningarnas riksorganisationer borde beredas

tillfälle att ställa sin erfarenhet till byggnadslånebyråns förfogande.

Från olika håll har påyrkats införande av besvärsrätt över det centrala

organets beslut i hithörande frågor.

Vidkommande kommunens medverkan såsom kontrollerande organ

anse länsstyrelsen i Västmanlands län och Västerås stad att vederbörande

kommun bör för ernående av fortlöpande kontroll över verksamheten tillerkännas

rätt att tillsätta både en ledamot i den styrelse, som förvaltar lokalen,

och en revisor att granska sagda förvaltning, medan folkets hus föreningarnas

centralorganisation förmenar, att det är tillräckligt att kommunen

utser revisor att granska förvaltningen.

Länsstyrelsen i Hallands län föreslår vissa föreskrifter för förhindrande

att samlingslokalerna komma att utnyttjas för statsfientlig verksamhet.

Malmö stad anser önskvärt, att då kommun inrättar samlingslokal, kommunens

skyldigheter att upplåta lokalen redan från början på ändamålsenligt

sätt begränsas, så att en viss prövning kan göras angående lämpligheten

ur allmän synpunkt av en begärd upplåtelse.

Även från andra håll lia krav framställts på tydligare angivande av de

ändamål, för vilka lokalerna skola upplåtas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 118.

Vidare Ilar framhållits att förslag till normalreglemente bör utarbetas.

Reglementet bör stå i överensstämmelse med vad som stadgas i lagen örn

ekonomiska föreningar samt i förordningen angående biografföreställningar.

De särskilda reglementena böra fastställas av det beslutande centralorganet

(byggnadslånebyrån).

I yttrandena har vidare framhållits önskvärdheten av att vederbörande

länsarkitekt skall höras i samtliga ärenden, att byggnadsstyrelsens yttrande

skall införskaffas i de fall, då byggn adslånebyrån s och länsstyrelsens uppfattningar

ej äro samstämmiga, att jämväl länsstyrelse skall yttra sig angåendeförefintligt

lokalbehov, att vid ansökan bör fogas av byggnadsnämnd meddelat

byggnadslov, där sådant erfordras, samt att arbetsbeskrivning skall ingivas

även beträffande om- eller tillbyggnad. Det har vidare gjorts gällande

att det icke torde vara erforderligt att, på sätt i 16 § i förslaget föreskrivits,

fordra förbindelse av innehavare av inteckningar med bättre rätt än de avstaten

belånade att tillhandahålla byggnadslånebyrån sina inteckningar, i

den mån de icke behöva tagas i anspråk på grund av den första pantförskrivningen,

att för låns stående del skulle som säkerhet få ställas inteckning

utan bästa rätt, vilket skulle underlätta ordnandet av fastighetens kreditbehov

ävensom medföra räntebesparingar under lånetiden, samt att den

tid av åtta dagar efter förfallodagen, inom vilken låneannuitet vid äventyr

av dröjsmålsränta skall erläggas, vore alltför kort och borde ersättas med

en respittid av åtminstone fjorton dagar.

I detta sammanhang torde jag få anmäla följande framställningar i ämnet,

som inkommit sedan betänkandet framlades.

1) Den 18 november 1940 har försvarsdepartementet överlämnat framställning

av generalfältläkaren med förslag, att därest nya samlingslokaler

komma till uppförande, de planeras och uppföras så, att de, utan att därför

bliva olämpliga för sitt egentliga fredsändamål, med minsta möjliga förändring

kunna tagas i anspråk såsom krigssjukvårdsanstalter.

2) Den 21 januari 1941 har ungdomskonferensernas fortsättningskommitté

framhållit vikten av att lokalfrågan för de folkliga organisationerna snabbt

bringas till lösning. Kommittén anser, att samhälleliga stödåtgärder i överensstämmelse

med av sakkunniga avgivet förslag äro nödvändiga och hemställer

därför att förslag i detta syfte framlägges för riksdagen.

3) Den 8 december 1941 har centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet

hemställt, att lokalbehovet för de frivilliga försvarsorganisationerna

måtte beaktas vid utformningen av det förslag angående statsmakternas

medverkan för en rationell lösning av lokalfrågan, som av Kungl. Maj:t

kunde komma att föreläggas riksdagen.

4) Den 12 sagda december har kommittén för folkrörelsernas samlingslokaler

bland annat anhållit, att chefen för socialdepartementet snarast ville inför

riksdagen framlägga förslag örn anslag för bidrag till sanering samt örn- och

nybyggnader av samlingslokaler.

5) Sistnämnda dag har Sverges socialdemokratiska ungdomsförbund föreslagit,

att proposition örn statsbidrag och lån för byggande av allmänna

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. 29

samlingslokaler i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag måtte föreläggas

1942 års riksdag.

6) Den 7 januari 1942 kar styrelsen för Sverges folkskollär ar förbund hemställt,

att Kungl. Majit täcktes bringa till utredning frågan örn uppförande

av fristående gymnastikhus och samlingslokaler.

7) Den 15 januari 1942 har svenska gymnastikförbundet anhållit, att örn

standardritningar uppgöras till samlingslokaler å landsbygden, förbundet

måtte beredas tillfälle att granska dessa ur gymnastisk och hygienisk

synpunkt.

8) Svenska landsbygdens kvinnoförbund har hemställt, att om en statlig

nämnd för handhavande av ifrågavarande verksamhet skulle komma att inrättas,

förbundet måtte bliva representerat i nämnden.

9) Den 22 januari 1942 har befolkningsutredningens delegation för hem- och

familjefrågor framdragit olika synpunkter på frågan örn samlingslokaler,

därvid delegationen framför allt velat påvisa vikten av att det organ, vilket

komme att få i uppdrag att omhänderha fördelningen av ett eventuellt

statsanslag och ge anvisningar för utnyttjande av dylikt anslag, finge en

sådan sammansättning, att behovet av samling för praktiska studie- och arbetsuppgifter

bleve till fullo beaktat.

10) Den 5 februari 1942 har samfundet för hembygdsvård framhållit att vid

lösningen av lokalfrågan särskild omtanke borde ägnas åt anordnande av

bygdegårdar å landsbygden.

Departementschefen.

I det statsrådsanförande i vilket jag den 19 november 1937 föreslog tillkallande

av särskilda sakkunniga för utredning rörande behovet av allmänna

samlingslokaler, uttalade jag, att vårt lands hävdvunna församlingsfrihet

skulle praktiskt främjas genom samhällets stöd åt strävandena att tillhandahålla

samlingslokaler för föreningslivet och folkbildningsverksamheten.

Som utredningsmännen framhållit är det icke minst i allvarliga kristider

betydelsefullt, att medborgarna i ett land med demokratiskt statsskick icke

av brist på samlingslokaler hämmas i sina möjligheter att överväga och

dryfta de krävande spörsmål, som då ständigt anmäla sig.

Av den av utredningen företagna inventeringen av lokalbeståndet i riket

synes mig framgå att de förefintliga lokalerna i stor utsträckning äro otillräckliga

eller ej ändamålsenliga för de anspråk, som med det allmänna

föreningslivets nuvarande omfattning ställas på dem, liksom även att fullständig

brist på lämpliga allmänna samlingslokaler alltjämt förekommer i

anmärkningsvärt stor omfattning.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har detta vunnit anslutning

från huvudparten av de hörda remissinstanserna.

Nära nog samstämmigt vitsordas behovet av åtgärder och mot dessas

föreslagna utformning riktas icke någon avgörande kritik. Remissvaren,

som avgåvos strax efter stormaktskrigets utbrott, präglas dock av den

känsla av ovisshet och oro inför framtiden, som vid nämnda tidpunkt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 118.

vållade tveksamhet inför varje mera betydande statsutgift för nya sociala

och kulturella ändamål. Samma skäl, som gjort remissinstanserna tveksamma,

föranledde mig att uppskjuta förslagets framläggande inför riksdagen.

1941 års riksdag uttalade emellertid på förslag av ett enhälligt statsutskott,

att åtgärder från statsmakternas sida vore påkallade för att frågan örn samlingslokaler

å olika orter i landet skulle vinna en tillfredsställande lösning

samt att ur olika synpunkter skäl kunde anföras för att frågan inom den

närmaste tiden upptoges till definitiv prövning.

I de framställningar i iimnet, som inkommit till socialdepartementet

sedan utredningens betänkande framlades, understryka också föreningslivets

representanter, att ett bättre tillgodoseende av lokalbehovet blivit en alltmera

trängande nödvändighet.

Sålunda ha de frivilliga försvarsorganisationerna framhållit, att krisläget

skapat vidgade uppgifter som medfört ett allt kännbarare behov av för

deras verksamhet ändamålsenliga lokaler. Framförallt gäller detta luftskyddet,

landstormsrörelsen och lottarörelsen. Tillkomsten av hemvärnet har likaledes

medfört ökade anspråk på för den teoretiska utbildningen och den föreningsmässiga

verksamheten lämpliga lokaler. I detta sammanhang förtjänar även

att nämnas den frivilliga skytterörelsens snabba medlemsökning. Vid bedömandet

av behovet av lokaler för nämnda och övriga på detta område

verksamma organisationer är det av vikt att erinra örn att de många nya

uppgifter vissa av dessa organisationer — i regel efter statsmakternas eller

de militära myndigheternas beslut — kommit att ägna sig åt kräver tillgång

till såväl mindre lokaler för utbildning och studier i smärre grupper samt

expeditionstjänst och andra göromål som större lokaler för sådana sammankomster,

som avse att samla samtliga medlemmar och utomstående till rådslag,

upplysnings- och propagandamöten etc. De lokaler, som skola tjäna dessa

syften, böra kunna bjuda på sådana tekniska resurser som möjliggöra användandet

av film, när så kan anses lämpligt, samt tillgodose rimliga anspråk

på komfort och trivsel.

Därjämte har under senare år frågan örn ungdomsvården alltmera trätt i

förgrunden. En verklig sanering av ungdomens nöjesliv lär icke kunna ske

genom att nöjeslivets avarter bekämpas örn icke samtidigt ungdomen gives

möjligheter till fritidssysselsättning av värdefullare art. Förutsättningen

för att så skall kunna ske är emellertid, att lokaler finnas där ungdomen

kan få samlas till överläggningar, möten, studier och underhållning.

Det har framhållits, att en betydande del av lokalbehovet skulle kunna

fyllas genom att förfoganderätten till redan med stats eller kommuns

stöd uppförda lokaler vidgades. Den av kommittén verkställda undersökningen

synes mig visa att vissa kommuner ofta begränsat upplåtelsen av

sådana lokaler alltför strängt. Men kommittén har ej ansett sig kunna föreslå

några lagstiftningsåtgärder örn skyldighet för kommunerna att upplåta

befintliga lokaler för föreningslivet. Härutinnan ansluter jag mig till kommitténs

uppfattning men hoppas att kommunala lokaler i mån av behov och

möjligheter ställas till föreningslivets förfogande i större utsträckning än

hittills på sina håll varit fallet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 118.

I betänkandet framhålles att upplåtelse av skollokaler bör ske på sådana

villkor att ej större olägenhet vållas för undervisningen eller för den lärarpersonal,

som bär sin bostad i skolhusen. Till denna uppfattning kan jag

ansluta mig.

En annan sak är, såsom kommittén framhållit, att skolhus, som på grund

av centralisering av skolverksamheten stå tomma, ibland borde kunna för

en jämförelsevis ringa kostnad omändras till samlingslokaler för föreningarna

i orten. Vid nyuppförandet av skolhusbyggnad borde också hänsyn kunna

tagas till föreningslivets lokalbehov, där detta ej på annat sätt skulle kunna

tillgodoses. En dylik lösning av lokalfrågan torde dock få avgöras under

beaktande av föreliggande omständigheter i varje särskilt fall.

Aven örn man i vissa fall kan erhålla en något så när tillfredsställande

samlingslokal genom att öppna ett skolhus eller liknande byggnad för föreningsverksamhet

torde dock på många orter lokalbehovet vara av den art

att det icke kan tillgodoses utan statens stöd. I överensstämmelse med

riksdagens önskan torde därför trots det ansträngda statsfinansiella läget

frågan om sådant stöd utan ytterligare dröjsmål böra upptagas till lösning.

Innan jag ingår på hur statsåtgärderna lämpligen böra utformas, torde

ett par frågor av principiell natur böra beröras.

Kommittén har ansett, att uppförande av eller bidrag till allmänna samlingslokaler

till föreningsväsendets och det medborgerliga livets gagn kunna

hänföras till kommunens gemensamma hushållningsangelägenheter

och att någon ändring av nu gällande bestämmelser örn kommunernas befogen

heter icke torde behöva ske. Att en kommun äger uppföra en kommunal

samlingslokal torde vara självklart. Även i de fall, då enskild sammanslutning

med eller utan statligt stöd anordnar samlingslokal, som principiellt skall

stå öppen för politiska och kulturella föreningar inom kommunen, synes

det uppenbart att understödjandet av sådan sammanslutning måste anses

vara av den natur att det utgör en kommunens gemensamma hushållningsangelägenhet.

Under begreppet allmänna samlingslokaler torde böra hänföras

icke endast för föreningslivet avsedda hörsalar samt rum för sammanträden,

samkväm och studiearbete utan även därtill hörande erforderliga utrymmen

såsom förstugor, avklädningsrum, apparatrum, biblioteksrum, kök, serveringsrum,

toalett-, källar- och vindslokaler ävensom bostad för tillsyningsman

(vaktmästare). Skall en byggnad inrymma jämväl andra lokaler än

allmänna samlingslokaler bör statens medverkan i förevarande ordning avse

allenast den del av kostnaderna, som kan anses belöpa å sistnämnda lokaler.

Vid beräkningen av beloppet för statens medverkan skall hänsyn

jämväl tagas till, huruvida fastigheterna äro avsedda att tillgodose även

andra än föreningslivets behov. Såsom exempel må nämnas att vissa utrymmen

äro avsedda att mera regelmässigt användas för de kommunala

myndigheternas verksamhet. Sker sådan användning allenast vid enstaka

tillfällen bör detta ej inverka vid beräkningen av statsbidraget.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr lis.

Vid anordnande av allmänna samlingslokaler bör emellertid samtidigt

undersökas örn det kan vara fördelaktigt att i en och samma byggnad inrymma

även lokaler för andra behov, som kunna vara av intresse för orten.

Utredningsmännen lia i sådant syfte erinrat örn vissa redan förefintliga

bidragsbestämmelser, som kunna vara av betydelse vid iordningställandet

av samlingslokaler. Givetvis kan det förekomma att i de allmänna samlingslokalerna

böra inrymmas lokaler även för ändamål, till vilka statshjälp

ej utgår i någon form. Lämpligheten av ett sådant förfarande torde böra

prövas i varje särskilt fall för sig. Endast i ett avseende vill jag närmare

ingå på frågan i detta sammanhang.

Det gäller tillgodoseendet av behovet av gymnastiklokaler såväl för skolornas

vidkommande som för den frivilliga gymnastikverksamheten. Såsom

påvisats från olika håll är behovet av ändamålsenliga gymnastiklokaler å

landsbygden mycket stort. Utredningsmännen upplysa i sitt betänkande,

att enligt de typritningar, som utarbetats av indenrigsministeriet i Danmark

för samlingshus, äro de flesta lokalerna avsedda att vara en kombination av

möteslokal och gymnastiksal. Då dessa lokalbehov synas väl kunna förenas,

anser jag att även här i landet på de orter, där behov av gymnastiksal föreligger,

man vid anordnande av allmänna samlingslokaler bör i största möjliga

utsträckning söka förena tillgodoseendet av de båda lokalbehoven. Jag

förutsätter emellertid, att en sådan anordning ej får komma att medföra

några olägenheter för föreningslivets vidkommande.

I de fall, då en samlingslokal avses skola tjäna jämväl den egentliga

skolundervisningen såsom exempelvis gymnastiklokal, skolkök, slöjdsal, torde

det få ankomma på Kungl. Hajd att bestämma örn kostnadsfördelningen

mellan de olika huvudtitlarna.

Stöd bör kunna påräknas endast i de fall, där verkligt behov föreligger

av samlingslokaler för ortens föreningsliv. De uppgifter, som i detta hänseende

kunna tjäna till ledning, böra därför göras så fullständiga som möjligt.

I första hand bör undersökas örn redan förefintliga lokaler skulle kunna

vara tillfyllest, därest de, kanske för en jämförelsevis ringa kostnad, utvidgades

eller sattes i bättre skick. Vid sådan prövning torde det av utredningen

införskaffade materialet angående befintliga lokaler och till viss del

även beträffande existerande föreningar, som nu finnes samlat för varje

kommun i riket, vara till god ledning.

Jag övergår nu till frågan örn statsstödets utformning. Ur det

allmännas synpunkt måste det anses önskvärt att de kommunala myndigheterna

taga initiativ till lokalfrågans lösning och att kommunen så

vitt möjligt ställer sig som företagare. Därigenom torde uppnås större

stabilitet beträffande lokalföretagen och säkrare kontroll över deras skötsel

Ett samarbete mellan de kommunala myndigheterna och representanter

för de i orten verkande föreningarna bör givetvis komma till stånd för att

olika önskemål och behov skola kunna beaktas.

Där så betin ries lämpligt bör även en enskild förening, bolag eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. 33

stiftelse kunna erhålla hjälp av statsmedel. För sådant fall bör såvitt möjligt

samarbete ske med de kommunala myndigheterna och med andra föreningar

i orten.

Jag delar kommitténs åsikt, att statshjälpen bör vara något så när likvärdig,

oavsett huruvida syftet att erhålla tillfredsställande samlingslokaler

ernås genom kommunalt eller genom enskilt initiativ.

Kommittén hade föreslagit, att kommunerna skulle kunna erhålla ett bidrag

i regel av 25 procent (i undantagsfall högst 40 procent) av byggnadskostnaderna.

Enskilda sammanslutningar däremot skulle erhålla ett lån å

högst 50 procent, varav hälften skulle utgöra en räntefri, stående del, vilken

var avsedd att kunna efterskänkas. Låneformen hade alltså reserverats för

de enskilda sammanslutningarna.

Jag har ansett det böra övervägas, örn ej lånemöjligheten borde ställas

öppen även för kommuner. Sedan jag inhämtat yttrande i denna fråga

från landskommunernas förbunds centralbyrå har jag emellertid funnit att

även i förevarande avseende den av kommittén föreslagna utformningen av

statshjälpen bör kunna godtagas.

Beträffande de invändningar, som särskilt av statskontoret framställts

mot den föreslagna höga belåningsgränsen, upp till 90 procent av fastighetsvärdet,

vill jag framhålla, att staten i regel lär komma att efterskänka

halva lånet, varför de högst liggande inteckningarna komma att utgöra

säkerhet för ett villkorligt statsbidrag. Vid sådant förhållande finner jag

den föreslagna gränsen ej behöva ingiva några betänkligheter.

Den föreslagna möjligheten att bereda ombyggnadsföretag ett högre statsunderstöd,

upp till 40 procent, än nybyggnadsföretag finner jag beaktansvärd.

Statens verksamhet bör syfta till att befintliga lokaler i möjligaste

mån saneras och därefter på förmånliga villkor ställas öppna för föreningslivet

i orten. För att få en enskild förening att efter en kanske förhållandevis

föga kostsam ombyggnad, varigenom lämplig samlingslokal dock erhålles,

ställa lokalen till det allmänna föreningslivets förfogande och underkasta sig

de statliga villkoren i övrigt, torde erfordras ett kraftigare stöd från statens

sida än vad som behöver vara fallet, då statens bidrag beräknas i förhållande

till en byggnads hela värde.

Någon möjlighet att med säkerhet bedöma i vilken utsträckning statens

ekonomiska medverkan kommer att krävas för samlingslokalfrågans lösande

föreligger icke. Kommittén ansåg sig böra avstå från att verkställa sådana

kostnadsberäkningar men anförde i detta sammanhang att de ekonomiska

konsekvenserna av statens medverkan på ifrågavarande område ej

behövde ingiva några farhågor, örn verksamheten genomfördes som ett försök

och medel som därtill anvisades bleve av reservationsanslags natur.

Sedan erfarenhet vunnits efter de första årens verksamhet, bleve medelsbehovet

uppenbarligen beroende av dels i vilken takt statsmakterna ansåge

lämpligt att medverka till en genomgående förbättring av lokalförhållandena

i hela landet och dels i vilken utsträckning de ansåge, att verksamheten borde

anpassas med hänsyn till det allmänna konjunkturläget. Kommitténs upp
Hihang

till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 118. in ii .?

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 118.

fattning att statsmakterna själva år från år kunna avgöra storleksordningen

av byggnadsverksamheten för samlingslokaler till vilka statsstöd skall utgå,

är självfallet riktig. Inledandet av verksamheten ger icke vare sig kommun

eller enskilda företag någon ovillkorlig rätt till bidrag eller lån.

I årets statsverksproposition hade beräknats ett belopp av 2,500,000

kronor för bidrag till kommunerna under nästa budgetår. Ett lika stort

belopp beräknades för lån till enskilda föreningar, bolag eller stiftelser. Då

verksamheten under den första tiden närmast får karaktären av försöksverksamhet,

torde under första budgetåret icke mera än 1,500,000 kronor för

vartdera ändamålet behöva anvisas. Bidragsanslaget torde böra hava karaktären

av reservationsanslag och uppföras under femte huvudtiteln. För lån

avsett belopp torde böra anvisas å kapitalbudgeten linder rubriken fonden

för låneunderstöd.

Beträffande organisationen av den föreslagna verksamheten har jag

icke kunnat ansluta mig till utredningens förslag.

Kommittén hade framhållit, att med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig

tillämpning av bestämmelserna på detta nya område för statens bidragsverksamhet

handläggningen av ifrågavarande ärenden borde koncentreras till ett

centralt organ. Detta organ borde även utöva en upplysande och rådgivande

verksamhet.

Att förlägga den nya verksamheten direkt hos Kungl. Majit ville utredningen

ej förorda utan föreslog till centralorgan statens byggnadslånebyrå,

som i allmänhet hade att pröva andra statsbidragsärenden av liknande beskaffenhet.

Vid sitt förord för byggnadslånebyrån lär utredningen ha beaktat, att

byrån enligt då gällande bestämmelser rörande statsbidrag till anordnande

av pensionärshem handhade denna verksamhet. Emellertid ha berörda bestämmelser

sedermera ändrats så, att beslutanderätten i fråga örn dylikt

statsbidrag numera är förbehållen Kungl. Majit i socialdepartementet.

Enligt min mening bör så bli fallet även beträffande bidrag till samlingslokaler.

Härigenom skulle bland annat vinnas, att förslag att uppföra

samlingslokaler kunna vägas mot andra byggnadsprojekt. I den mån tillgångarna

på byggnadsmateriel ej skulle räcka till täckande av alla slags

byggnadsbehov, måste företräde givas åt de mest angelägna, dit jag i första

hand räknar bostadsbyggandet.

Ännu ett skäl synes mig tala för att avgörandet förbehålles Kungl. Majit.

Det erbjuder stora svårigheter att dra upp fasta riktlinjer för lån- och bidragsbeviljandet,

innan någon erfarenhet av verksamheten vunnits. Under

den första tiden blir det närmast fråga örn en försöksverksamhet. Sedan

Kungl. Majit genom sina beslut skapat praxis bör det ånyo övervägas, örn

verksamhetens handhavande helt kan överlämnas till underordnat organ.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på vikten av att lokalerna utnyttjas

på ändamålsenligt sätt. Lika viktigt är att en olämplig användning

förhindras. Även ur denna synpunkt synes det mig lämpligt, att avgörandet

förläggas till Kungl. Majit. Enligt kommitténs förslag skall med erhållande

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Majas proposition nr 118.

av bidrag eller lån följa skyldighet för vederbörande att förvalta de allmänna

samlingslokalerna enligt ett av statlig myndighet fastställt reglemente samt

att rörande förvaltningen underkasta sig statlig kontroll. Skulle erfarenheten

på ifrågavarande område komma att utvisa behov av fortlöpande statlig kontroll

har Kungl. Maj:t möjlighet att snabbt vidtaga erforderliga åtgärder

härför.

För verkställande av behövlig utredning torde böra inrättas en statlig

nämnd, som skulle utgöra statens rådgivande organ i hithörande frågor på

samma sätt som nu statens fritidsnämnd bereder vissa under handelsdepartementet

hörande frågor. Nämnden skulle bestå av det antal ledamöter, som

Kungl. Majit bestämde, och dess verksamhet skulle regleras i en av Kungl.

Majit utfärdad instruktion. Denna nämnd borde anförtros den av kommittén

föreslagna upplysningsverksamheten. Vidare torde en av nämndens första åtgärder

böra bli att uppdraga vissa riktlinjer för verksamhetens bedrivande

och att utarbeta förslag till olika formulär, i den utsträckning detta kan

anses lämpligt. Örn riksdagen bifaller mitt förslag att inrätta en sådan nämnd

torde nämnden även kunna anförtros uppgiften att fastställa det reglemente,

som skall finnas för varje samlingslokal, till vilken statsmedel utgått. För

att nämnden väl skall kunna fylla sin uppgift bör den äga tillgång till den

expertis på ifrågavarande område, varmed representanter för de stora folkrörelserna

främst torde kunna tillhandagå. Till ledamöter i nämnden böra

därför utses representanter för föreningslivet, väl förtrogna med samlingslokalfrågor.

Därjämte bör lämplig representant finnas för tillgodoseendet av

de intressen, som kommunerna hava i samband med anordnandet av samlingslokaler.

Kostnaderna för nämnden torde få bestridas från anslaget till bidrag till

anordnande av allmänna samlingslokaler.

Närmare föreskrifter rörande nämndens verksamhet torde böra meddelas

av Kungl. Majit i den instruktion, som bör utfärdas för nämnden.

Den erforderliga byggnadstekniska granskningen av ärendena torde kunna

ombesörjas av byggnadsstyrelsen.

De detaljfrågor beträffande den nya verksamheten, vilka jag ej upptagit

till behandling i detta anförande, torde överlämnas till Kungl. Majits ställningstagande

vid utfärdande av kungörelse i ämnet.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för bidrag och lån av statsmedel

för anordnande av allmänna samlingslokaler, som av mig i det

föregående förordats,

dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa

a) under femte huvudtiteln till Bidrag till anordnande av

allmänna samlingslokaler ett reservationsanslag av 1,500,000

kronor;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.

b) å kapitalbudgeten under Kapitalinvesteringar, Fonden för

låneunderstöd till Lån för anordnande av allmänna samlingslokaler

ett reservationsanslag å likaledes 1,500,000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 118.

37

Bilaga A.

1937 års utrednings angående allmänna

samlingslokaler förslag

till

Kungörelse

örn bidrag oell lån av statsmedel för tillgodoseendet av

behovet av allmänna samlingslokaler.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Med allmänna samlingslokaler förstås i denna kungörelse för föreningslivet

avsedda hörsalar samt rum för sammanträden, samkväm och studiearbete

jämte därtill hörande förstugor, avklädningsrum, apparatrum, biblioteksrum,

kök, serveringsrum, toalett-, källar- och vindslokaler.

2 §■

För att tillgodose behovet inom en ort av allmänna samlingslokaler må

under här nedan stadgade villkor bidrag av statsmedel beviljas vederbörande

kommun eller municipalsamhälle eller ett för ändamålet bildat kommunalförbund

eller lån av statsmedel beviljas förening, bolag eller stiftelse._

Bidrag eller lån beviljas för nybyggnad eller för ombyggnad eller inköp

av äldre byggnad. Lån må jämväl beviljas förening, bolag eller stiftelse,

som är ägare av byggnad, inrymmande allmänna samlingslokaler, men på

grund av ekonomiskt trångmål icke kan i tillfredsställande ordning hålla

dessa tillgängliga för föreningslivet.

Med ombyggnad avses i denna kungörelse sådan ändring och modernisering

av byggnad, som ej är att hänföra till löpande underhåll.

3§-

Bidrag och lån beviljas av statens byggnadslånebyrå i den ordning nedan

stadgas.

4§-

Med erhållande av bidrag eller lån följer skyldighet för vederbörande att

förvalta de allmänna samlingslokalerna enligt ett av länsstyrelsen fastställt

reglemente samt att rörande förvaltningen underkasta sig statlig kontroll.

Byggnadslånebyrån må såsom villkor för beviljande av lån föreskriva, att

vederbörande kommun skall äga utse ledamot av den styrelse, som har att

förvalta de allmänna samlingslokalerna, eller revisor att granska sagda förvaltning.

Om bidrag.

5§-

Bidrag utgår med högst 25 procent eller, när synnerliga skäl därtill äro,

högst 40 procent av byggnadskostnaderna eller köpesumman, däri ej inräknade

utgifter för anskaffandet av tomt eller inventarier, dock att vid bidragets

preliminära beviljande skall med ledning av uppgjord kostnadsberäkning

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majds proposition nr 118.

(entreprenadkontrakt) eller avgivet försäljningsanbud fastställas det högsta

belopp, varmed bidraget må utgå.

Skall byggnaden inrymma jämväl andra lokaler än allmänna samlingslokaler,

må bidraget avse allenast den del av byggnadskostnaderna eller köpesumman,

som kan anses belöpa å sistnämnda lokaler. Vid beräkningen av

bidraget skall hänsyn jämväl tagas till, huruvida de allmänna samlingslokalerna

äro avsedda att tillgodose även andra än föreningslivets behov.

Om lån.

6 §.

Lån utgår med högst 50 procent av byggnadskostnaderna. byggnadsvärdet

eller köpesumman, däri ej inräknade utgifter för anskaffandet eller värdet

av tomt eller inventarier, dock att vid preliminärt beviljande av lån skall

med ledning av kostnadsberäkning (entreprenadkontrakt), värdering eller försäljningsanbud,

som av sökanden åberopats, fastställas det högsta belopp,

varmed lånet må utgå.

Skall byggnaden inrymma jämväl andra lokaler än allmänna samlingslokaler,

må lånet avse allenast den del av byggnadskostnaderna, byggnadsvärdet

eller köpesumman, som kan anses belöpa å sistnämnda lokaler. Vid

beräkningen av lånebeloppet skall hänsyn jämväl tagas till, huruvida de allmänna

samlingslokalerna äro avsedda att tillgodose även andra än föreningslivets

behov.

Byggnadsvärdet fastställes av byggnadslånebyrån.

7 §''

i ör lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i fastigheten

eller, där tomten innehaves allenast med tomträtt, i tomträtten. Inteckningen

skall ligga inom 90 procent av det värde, vilket enligt byggnadslånebyråns

prövning beräknas kunna vid tiden för lånets utbetalande åsättas

fastigheten eller tomträtten med vad därtill lagligen hör. Allenast då särskilda

omständigheter därtill föranleda må låntagaren till skyddande av

egen kapitalinsats förfoga över inteckning med bättre rätt än inteckning till

säkerhet för statslånet.

Såsom ytterligare säkerhet för lånet skola jämväl pantförskrivas hos annan

långivare belånade inteckningar med bättre förmånsrätt i fastigheten eller

tomträtten än den enligt första stycket för statslånet ställda säkerheten eller

deras värde, i den mån dessa inteckningar, eller värdet av dem, icke behöva

tågås i anspråk för gäldande av den fordran, för vilken inteckningarna i

första hand blivit pantförskrivna eller som på grund av omsättning trätt i

dess ställe.

8 §•

Lån skall utgöra till ena hälften en räntefri stående del och till andra

hälften en amorteringsdel, dock att beträffande ombyggnad lånet må utgöra

till högst fyra femtedelar en räntefri stående del och till återstoden en

amorteringsdel.

... ^ aiporteringsdelen skall amortering ske från den dag, byggnadslånebyrån

föreskriver, med en fast annuitet, som byrån fastställer. Annuiteten skall i

fråga om lån för nybyggnad bestämmas så, att amorteringsdelen därmed blir

slutare orterad inom tjugufem år. Beträffande äldre byggnad bestämmes

amorteringstiden med hänsyn till lånets storlek samt byggnadens ålder och

tillstånd. Å lånet äger låntagaren rätt att verkställa inbetalningar utöver

vad nyss sagts.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Före utgången av den i andra stycket angivna amorteringstiden kan den

stående delen av lånet icke från statens sida uppsägas, där ej sådant förhållande,

varom i 10 § sägs, mellankommer. Sedan sagda amorteringstid utgått

och amorteringsdelen blivit slutamorterad, må byggnadslånebyrån på

ansökan av låntagaren samt under beaktande av lånetidens längd och övriga

omständigheter förklara den räntefria stående delen av lånet vara att anse

såsom till viss del eller till fullo infriad.

9§-

Lånets amorteringsdel skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd

räntefot. Denna fastställes av Kungl. Majit lägst till medelräntan för

statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått

det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent.

10 §•

Vid beviljande av lån skall det förbehåll göras, att såväl den stående

delen som amorteringsdelen må kunna uppsägas till omedelbar betalning i

följande fall:

a) örn låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande;

b) örn låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskrivet annuitetsbelopp;
c)

örn låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för byggnaden

eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade

villkor;

dl örn byggnaden vanvårdas;

ej om de allmänna samlingslokalerna icke opartiskt och i skälig omfattning

hållas tillgängliga för föreningslivet i orten;

f) örn låntagaren, föreningslivet till förfång, utnyttjar de allmänna samlingslokalerna

i uppenbart vinstsyfte;

g) örn byggnaden utan byggnadslånebyråns medgivande genom köp eller

annat fång helt eller delvis övergår från låntagaren till annan; eller

h) örn eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn till

det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre bör får tillgodonjuta

lånet.

Om förfarandet i ärenden angående bidrag eller lån.

11 §•

1. Ansökan om bidrag eller lån skall, ställd till byggnadslånebyrån, ingivas

till länsstyrelsen samt innehålla uppgift örn såväl det belopp, som sökes i

bidrag eller lån, som även, då fråga är örn ny- eller ombyggnad, den beräknade

tiden för byggnadsföretagets utförande.

2. Vid ansökan skola fogas:

a) beskrivning över tomten samt uppgift örn värdet å densamma;

b) då fråga är örn nybyggnad, fullständiga byggnadsritningar jämte arbetsbeskrivning;
c)

då fråga är örn ombyggnad, fullständiga ritningar över byggnaden, utvisande

avsedda förbättringar å densamma;

d) då fråga är örn inköp av äldre byggnad eller örn lån på grund av ekonomiskt

trångmål, byggnadsritningar eller, om sådana icke finnas, skisser

över byggnaden tillika med kortfattad beskrivning över densamma;

e) dels kostnadsberäkning eller styrkt avskrift av entreprenadkontrakt rörande

byggnadens uppförande eller ombyggnad, eller, där fråga är örn inköp

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

av äldre byggnad eller om lån på grund av ekonomiskt trångmål, uppgift rörande

avgivet försäljningsanbud eller rörande värdet å byggnaden, dels oclc,

för det fall att byggnaden skall inrymma jämväl andra lokaler än allmänna

samlingslokaler, särskild beräkning rörande den del av byggnadskostnaderna,

köpesumman eller värdet å byggnaden, som kan anses belöpa å sistnämnda

lokaler;

f) utredning rörande ortens föreningsliv och dess behov av allmänna samlingslokaler;

samt

g) uppgifter huruvida och i vilken omfattning de i byggnaden inrymda

allmänna samlingslokalerna äro avsedda att tillgodose även andra än föreningslivets

behov.

3. Vid ansökan örn bidrag skola jämväl fogas uppgifter enligt av byggnadslånebyrån

fastställt formulär rörande vederbörande kommuns eller kommuners

ekonomiska förhållanden ävensom förbindelse av sökanden att ansvara

för de allmänna samlingslokalernas vård och underhåll, att opartiskt, i

skälig omfattning och mot skälig avgift hålla dessa lokaler tillgängliga för föreningslivet

i orten, att hava byggnaden brandförsäkrad till av byggnadslånebyrån

godkänt belopp, att underkasta sig bestämmelserna i denna kungörelse

ävensom de föreskrifter i övrigt, som må varda i behörig ordning meddelade,

samt att, örn något av nu nämnda villkor icke fullgöres, återbära uppburet

statsbidrag eller så stor del därav, som Kungl. Majit på framställning av

byggnadslånebyrån bestämmer.

4. Yid ansökan örn lån skola, utöver de i 2 mom. angivna handlingar,

fogas:

a) där ansökan göres av förening eller bolag, registreringsbevis, örn sådant

finnes, ävensom bestyrkt avskrift av stadgar eller bolagsordning;

b) där ansökan göres av stiftelse, bestyrkt avskrift av stiftelseurkund samt

stadgar och övriga handlingar, som innefatta föreskrifter för stiftelsen;

c) uppgifter angående sökandens ekonomiska ställning och, där lånet sökes

på grund av ekonomiskt trångmål, utredning rörande därmed sammanhängande

förhållanden; samt

d) förbindelse av sökanden att rörande förvaltningen av de allmänna samlingslokalerna

ställa sig till efterrättelse vad jämlikt 4 § är eller kan varda

föreskrivet.

12 §.

Över ansökan örn lån skall länsstyrelsen höra kommunalfullmäktige, kommunalstämman

eller stadsfullmäktige i vederbörande kommun. Yttrandet

skall särskilt avse behovet av allmänna samlingslokaler inom kommunen.

Tillstyrkes ansökan, skall i yttrandet tillika angivas, huruvida kommunen

är villig att utse ledamot av den styrelse, som har att förvalta de allmänna

samlingslokalerna, eller revisor att granska denna förvaltning. Avstyrkes

ansökan, skola skälen härför angivas.

13 §.

Sedan i förekommande fall yttrande enligt 12 § inkommit samt ansökningshandlingarna

blivit av länsstyrelsen granskade, har länsstyrelsen att till

byggnadslånebyrån insända desamma jämte eget yttrande, vilket bör innehålla

förslag till de särskilda villkor och bestämmelser, som med hänsyn

till lokala förhållanden eller eljest anses böra föreskrivas för åtnjutande av

bidrag eller lån.

14 §.

I anledning av ansökan örn bidrag eller lån har byggnadslånebyrån att,

efter granskning av handlingarna och inhämtande av de ytterligare upplys
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 118.

41

ningar, som kunna vara erforderliga, meddela preliminärt beslut i ärendet.

Där bidrag eller lån beviljas, skall i beslutet angivas med huru många procent

av byggnadskostnaderna, byggnadsvärdet eller köpesumman, med vilket

högsta belopp, på vilka övriga villkor och under vilka förutsättningar bidraget

eller lånet skall utgå.

Byggnadslånebyråns beslut skall tillställas sökanden och statskontoret

samt, i fråga örn lån, vederbörande kommun.

15 §.

Finner byggnadslånebyrån, sedan bidrag eller lån beviljats, synnerliga

skäl tala för ändring i någon därvid meddelad bestämmelse, äger byrån

härom besluta; och skall beträffande sådant beslut vad i 14 § andra stycket

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

16 §.

Beviljat bidrag eller lån må ej till beloppet fastställas, förrän byggnadslånebyrån

efter framställning av sökanden godkänt de allmänna samlingslokalerna.

I sådan framställning skall uppgivas, då fråga är örn ny- eller

ombyggnad, den tid linder vilken byggnadsföretaget blivit utfört, samt, då

fråga är örn lån, den inteckningssäkerhet som sökanden ämnar lämna för

lånet.

Vid framställningen skola fogas dels bestyrkt avskrift av reglemente rörande

förvaltningen av de allmänna samlingslokalerna jämte bevis, att reglementet

blivit godkänt av länsstyrelsen, dels ock följande handlingar rörande

fastigheten eller tomträtten:

a) äganderättsbevis eller bevis örn inskrivning av tomträtt;

b) bevis om nöjaktig försäkring mot brandskada ävensom uppgift angående

brandförsäkringsvärdet; samt

c) då fråga är örn lån, gravationsbevis, vilket beträffande fastighet skall

vara utfärdat så sent efter senast beviljad lagfart, att förbindelse å ogulden

köpeskilling ej kan intecknas med bättre rätt än den inteckning, som lämnas

för lånet.

Vidare skall, då fråga är örn lån, vid framställningen fogas förbindelse

av envar, som lämnat lån mot säkerhet av inteckningar med bättre förmånsrätt

än säkerheten jämlikt 7 § första stycket för statslånet, att, i den mån

de belånade inteckningarna eller värdet av dem icke behöva tagas i anspråk

för gäldande av den fordran, för vilken inteckningarna i första hand blivit

pantförskrivna eller som på grund av omsättning trätt i dess ställe, tillhandahålla

byggnadslånebyrån dem eller deras värde.

Formulär till framställning fastställes av byggnadslånebyrån.

17 §.

Sedan framställning, som i 16 § sägs, inkommit till byggnadslånebyrån,

har denna att låta verkställa besiktning av byggnaden samt, då fråga är örn

lån, värdering av fastigheten eller tomträtten med vad därtill lagligen hör.

Vid värderingen skola särskilda värden åsättas byggnaden och tomtmarken.

Besiktning och värdering, som i första stycket sägs, skola på sökandens

bekostnad verkställas av förrättningsmän, vilka- för dylikt ändamål utses av

byggnadslånebyrån. Vid förrättningen skola vara tillgängliga alla räkenskaper

och andra handlingar rörande byggnaden.

För förrättningsmännen skall gälla instruktion, som fastställes av byggnadslånebyrån.

I instruktionen skola särskilt angivas de grunder, enligt

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 118. m 42 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

vilka värdering skall ske. Över varje förrättning skall upprättas instrument

enligt formulär, som fastställes av byggnadslånebyrån. I instrumentet skall

särskilt angivas, huruvida de allmänna samlingslokalerna överensstämma

med godkända ritningar eller skisser och i övrigt givna föreskrifter samt

förty böra godkännas, varjämte så fullständiga uppgifter som möjligt skola

lämnas rörande förhållanden, vilka jämlikt 5 eller 6 § äro av betydelse för

bestämmandet av det belopp, varmed bidraget eller lånet skall utgå.

Instrumentet samt räkenskaperna och övriga handlingar rörande byggnaden

skola härefter omedelbart insändas till byggnadslånebyrån, varjämte avskrift

av instrumentet skall tillställas sökanden.

18 §.

Efter det instrumentet och övriga i 17 § sista stycket omförmälda handlingar

inkommit till byggnadslånebyrån samt sökanden, där byrån finner

sådant erforderligt, beretts tillfälle att yttra sig i anledning av instrumentets

innehåll, har byrån att meddela beslut angående de allmänna samlingslokalernas

godkännande och att, därest de godkännas, i beslutet därom tillika

fastställa ej mindre bidragets eller lånets belopp än även, beträffande lån,

den fasta annuiteten. Beslutet skall tillställas sökanden och statskontoret

samt, då fråga är örn lån, vederbörande kommun.

19 §.

Till beloppet fastställt bidrag må omedelbart av sökanden mot kvitto lyftas

i statskontoret.

Till beloppet fastställt lån må av sökanden mot kvitto lyftas i statskontoret,

dock först efter det sökanden till byggnadslånebyrån insänt enligt av byrån

fastställt formulär avfattad låneförbindelse ävensom de inteckningshandlingar,

som skola ligga till säkerhet för lånet. Byrån har att till statskontoret lämna

meddelande, när rätt att lyfta lånet sålunda inträtt.

Därest bidrag eller lån icke lyfts inom sex månader från den dag det

blivit till beloppet fastställt, skall rätten till dess utbekommande anses förverkad.

20 §.

Annuiteter å lån skola halvårsvis eller, där för ett år icke skall erläggas

mer än 50 kronor, en gång örn året inbetalas till statskontoret å tider, som

skola finnas angivna i låneförbindelsen.

Å annuitet, som icke erlägges inom åtta dagar efter förfallodagen, är låntagaren

skyldig att, räknat från sistnämnda dag till dess betalning skei-,

gälda dröjsmålsränta .enligt de grunder, som äro eller kunna varda i särskild

ordning bestämda. Å lånebelopp, som uppsagts till omedelbar betalning,

skall från och med dagen för uppsägningen dylik ränta jämväl utgå.

21 §.

Beslut örn uppsägning av lån meddelas, i fall varom i 10 § under b) sägs,

av statskontoret samt i övriga fall av byggnadslånebyrån. Örn dylikt beslut

skola statskontoret och byggnadslånebyrån underrätta varandra, varjämte

låntagaren skall tillställas ett exemplar av beslutet.

22 §.

Det ankommer på byggnadslånebyrån att på betryggande sätt förvara

säkerheter, som lämnats för lån, samt att i övrigt vidtaga de åtgärder, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 118. 43

äro erforderliga för säkerställande av statens fordran i anledning av utlämnade

lån.

23 §.

Över byggnadslånebyråns beslut må klagan icke föras.

Denna kungörelse träder i kraft den

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majus proposition angående bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler jämte i ämnet v s. 13 i texten
  2. SU 1942:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna samlingslokaler jämte i ämnet väckta motione s. 13 i texten