Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation

1942-03-13 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:162, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 12 maj

1917 (nr 189) örn expropriation; given Stockholms

slott den 13 mars 1942.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

‘ . - »T *'' i • 5: i'' ''■ ''■ ‘ '' - '' ■

Under Hans Maj:ts ,

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdageni protokoll 1912. 1 sami. Nr 162.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn

expropriation.

Härigenom förordnas, att 1 § 8 samt 102—105 §§ lagen den 12 maj 1917

om expropriation ävensom rubriken före 102—105 §§ skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

8. för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort mark

till byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande

folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt

ideellt ändamål av synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst eller annan

andaktsövning; ■

9. Särskilda bestämmelser örn expropriation av mark för samlingslokaler.

102 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 8 sägs, må ej beviljas annan

än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område marken är belägen,

eller aktiebolag, förening eller stiftelse, som kan antagas komma att för

framtiden fullfölja ändamålet på ett ur allmän synpunkt gagneligt sätt.

103 §.

Expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 8 avses, må ej beviljas aktiebolag,

förening eller stiftelse utan så är att inom orten särskild svårighet möter

att genom avtal förvärva erforderlig mark eller ock sökanden äger på området

uppförd byggnad av större värde och dess bibehållande i framtiden finnes

lämpligt med hänsyn till förhållandena på platsen.

Aktiebolag, förening eller stiftelse må ej heller erhålla expropriationsrätt,

med mindre i bolagsordningen, föreningens stadgar eller de för stiftelsen gällande

föreskrifterna intagits noggrann uppgift å ändamålet för bolaget, föreningen

eller stiftelsen; och må bolagsordningens eller stadgarnas bestämmelser

eller för stiftelsen gällande föreskrifter härom ej ändras utan Konungens

medgivande, så länge bolaget, föreningen eller stiftelsen är ägare av fastig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

3

het, som genom expropriationen förvärvats. Konungens befallningshavande

åge tillse, att dylika bestämmelser eller föreskrifter, vilka ej må ändras utan

Konungens medgivande, varda efterlevda.

104 §.

Sökes för ändamål, som i 1 § 8 sägs, rätt till expropriation av mark, som

sökanden innehar med nyttjanderätt och varå honom tillhörig byggnad finnes

uppförd, äger Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande

förpliktas att avflytta tidigare än å den fardag, som infaller näst efter

det ansökningen blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, utan hinder

av vad eljest skulle gälla, kvarsitta i avvaktan att expropriationen fullbordas

eller, örn expropriationsrätten upphör eller förverkas, till den fardag, som

infaller näst därefter.

Därest på grund av vad i första stycket stadgas sökanden sitter kvar utöver

den dag, då nyttjanderätten eljest skolat upphöra, njute jordägaren skälig ersättning

som, där överenskommelse ej träffas, bestämmes av domstol. Kommer

expropriation ej till stånd och är sökandens rätt att bortföra byggnaden

eller annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse i lag begränsad

till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, varde tiden för bortförandet

räknad från den dag, då marken skall avträdas.

Exproprieras det med ansökningen avsedda området, må vid uppskattning

av dess värde hänsyn icke tagas till förbättring, vilken området vunnit genom

arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående innehavare, vars rätt

övergått å denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat enligt vad vid

upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.

105 §.

Har fastighet, som exproprierats för det i 1 § 8 angivna ändamål, överlåtits

å annan ägare eller använts i strid mot bestämmelse, som avses i 5 § tredje

stycket, eller har sådan av aktiebolag, förening eller stiftelse exproprierad

fastighet i avsevärd mån använts för annat ändamål än i bolagsordningen,

stadgarna eller de för stiftelsen gällande föreskrifterna angivits, skall, även

om fall som avses i 68 § ej är för handen, lösningsrätt äga rum enligt vad i

68—-70 §§ sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

:thali i■/ i:.''i»/ ,T;i;. ■--".■.■•I • : g ■ •

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Ewerlöf.

, Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations- och

ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, fråga om ändrade bestämmelser angående expropriation av

mark för samlingslokaler.

Föredraganden anför:

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndiganden den 19 november 1937 och den 13

april 1939 tillkallade chefen för socialdepartementet den 3 december 1937

och den 13 [april 1939 sakkunniga1 för utredning rörande behovet av allmänna

samlingslokaler. De sakkunniga ha i ett den .8 november 1939

avgivet betänkande (Statens offentl. utredn. 1939: 30) framlagt, bland annat,

förslag om vissa ändringar i lagen örn expropriation. Ärendet har i denna del

av chefen för socialdepartementet överlämnats till justitiedepartementet.

Gällande rätt.

Enligt 1 § 8 i nämnda lag må expropriation äga rum för att bereda befolkningen

eller en väsentlig del därav å en ort mark till uppförande av byggnad

för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande religiös

uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt

ideellt ändamål av synnerlig vikt.

Beträffande Konungens prövning stadgas i 5 § om expropriationsärenden

i allmänhet, att Konungen bestämmer vilket område expropriationen må omfatta.

Finnes mer än ett område vara tjänligt för det avsedda ändamålet, må

expropriationsrätt ej meddelas beträffande område, vars avstående eller upplåtande

medför större olägenhet än nödigt är; och skall jämväl i övrigt

tillses, att ändamålet må, utan oskälig kostnad för den exproprierande, vinnas

med minsta olägenhet för annan. Prövas särskilda bestämmelser erforderliga

för att trygga fastighetens användande för det avsedda ändamålet,

äger Konungen enligt 5 § tredje stycket meddela sådana bestämmelser; tillkommande

det Konungens befallningshavande att hålla hand över meddelade

bestämmelsers efterlevnad.

1 De sakkunniga vörö ledamoten av riksdagens andra kammare kyrkoherden H. Hallén, tillika

ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare redaktören E. Andersson i Bollnäs, ledamoten

av riksdagens andra kammare hemmansägaren G. E. Andersson i Södergård, ledamoten

av riksdagens andra kammare aktuarien A. V. Wallentheim, hovrättsrådet E. Eckerberg och

sekreteraren i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund F. Thunborg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

5

Har exproprierad fastighet ej kommit till användning för det avsedda ähdamålet

eller har dess användande för ändamålet upphört och är nämnda ändamål

såvitt angår dylik fastighet att anse såsom övergivet, eller användes fastigheten

i väsentlig omfattning för annat ändamål än det avsedda, må fastigheten

enligt 68 § lösas, därest talan örn dess avträdande instämmes inom

tjugo år från det expropriationen fullbordats. Lösningsrätt tillkommer, när

hel fastighet exproprierats, den, som närmast före expropriationen var fastighetens

ägare, eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet exproprierats,

ägaren av den återstående delen.

I fråga om expropriation av mark till uppförande av byggnader för överläggningar

och föredrag meddelas härutöver vissa särskilda bestämmelser i

102—105 §§. Enligt 102 § må rätt till expropriation för ändamål, som i 1 §

8 sägs, ej beviljas annan än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område

den mark expropriationen skall avse är belägen, aktiebolag eller registrerad

förening. Sökes expropriationsrätt av annan förening än ekonomisk förening

och finner Konungen ansökningen förtjäna avseende, äger Konungen

förordna, att vad i lagen om ekonomiska föreningar är stadgat skall äga tilllämpning

i fråga om föreningen, och skall därefter med prövning av ansökningen

anstå under skälig tid i avbidan på föreningens registrering. Härjämte

stadgas i 103 §, att expropriationsrätt ej må beviljas aktiebolag eller

förening, utan att i bolagsordningen eller föreningens stadgar intagits nog:

grann uppgift å ändamålet för bolaget eller föreningen; och må bolagsordningens

eller stadgarnas bestämmelser härom ej ändras utan Konungens

medgivande, så länge bolaget eller föreningen är ägare av fastighet, som genom

expropriationen förvärvats. Konungens befallningshavande äger tillse,

att dylika bestämmelser, vilka ej må ändras utan Konungens medgivande,

efterlevas. Enligt 104 § må expropriationsrätt för ändamålet beviljas endast i

fråga om obebyggd mark belägen å sådan ort på landet, varest särskild svårighet

att genom avtal förvärva erforderlig mark visas möta på grund därav

att all jord inom ett vidsträckt område tillhör samme eller ett fåtal ägare. I

105 § stadgas slutligen, att om fastigheten överlåtits å annan ägare eller använts

i strid mot bestämmelse som avses i 5 § tredje stycket, eller om av aktiebolag

eller förening exproprierad fastighet i avsevärd mån använts för annat

ändamål än i bolagsordningen eller stadgarna angivits, lösningsrätt enligt

68—70 §§ skall äga rum, även om fall som avses i 68 § ej är för handen.

I)e sakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha verkställt utredning angående befintliga samlingslokaler

i riket och därvid funnit, att ett avsevärt antal lokaler stå på ofri grund. AV

6,462 samlingslokaler, om vilka uppgift lämnats till de sakkunniga, äro enligt

lämnade upplysningar 898 belägna å ofri grund. Av dessa äro flertalet belägna

på landsbygden. Det allmänna äger 368 av nämnda 898 lokaler. I

flertalet av dessa fall synes det vara fråga örn kommunal lokal, som uppföTrts

på ecklesiastik jord. Av de 530 lokaler, som uppgivits tillhöra enskild ägare;

ha 214 rubricerats som ordenshus, 80 som folkets hus och 67 som bygde
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

gårdar. Anledningen till att lokalens ägare ej förvärvat tomtmarken har

i 171 fall uppgivits vara att marken ej varit till salu. I 63 fall har tomtmarken

ej kunnat förvärvas på grund av brist på tillgångar och i 75 fall har uppgivits,

att ingen önskan om markförvärv finnes.

Beträffande missionshusen, vilka ej inräknats i nyssnämnda antal samlingslokaler,

har uppgivits att av 4,870 missionshus å landsbygden 415 stå å

ofri grund.

Vissa föreningar som sakna egen lokal ha uppgivit att det är omöjligt att

förvärva tomtmark för uppförande av samlingslokal.

I betänkandet framhålles, att vid behandlingen av de lagförslag, vilka så

småningom ledde till antagandet av vår nu gällande expropriationslag, meningarna

skurö sig särskilt starkt i frågan om expropriation av mark till samlingslokaler.

De bestämmelser härom, vilka inflöto i lagen, bure genom sin

restriktiva karaktär tydliga spår av det motstånd som mötte tanken att medgiva

expropriation till förmån för det enskilda föreningslivet samt ideella och

sociala ändamål överhuvud taget. Lagen öppnade visserligen möjlighet till

att annan än kronan tillhörig fastighet genom expropriation toges i anspråk.

Bärare av expropriationsrätt kunde emellertid i ifrågavarande fall endast

vara — förutom kommun eller municipalsamhälle — aktiebolag eller registrerad

förening, och en sådan juridisk person vore efter expropriationen underkastad

särskild statlig kontroll ävensom skärpta bestämmelser rörande lösningsrätt

för den tidigare markägaren. Expropriationsrätt för ändamålet kunde

slutligen beviljas endast i fråga örn »obebyggd mark belägen å sådan ort på

landet, varest särskild svårighet att genom avtal förvärva erforderlig mark

visas möta på grund därav att all jord inom ett vidsträckt område tillhör

samme eller ett fåtal ägare».

Till belysning av frågan, hur bestämmelserna verkat, ha de sakkunniga

undersökt, i vilken utsträckning och med vilket resultat ansökningar gjorts

örn rätt till expropriation för det i 1 § 8 expropriationslagen omförmälda ändamålet.

Därvid har befunnits, att allenast fyra dylika ansökningar avgjorts av

Kungl. Majit samt att allenast en av dessa ansökningar vunnit bifall. De sakkunniga

ha med anledning härav uttalat, att orsaken till bestämmelsernas

ringa tillämpning ingalunda syntes vara, att det enskilda föreningslivet kunnat

på frivillighetens väg i önskvärd utsträckning förvärva mark för sitt lokalbehov.

Att icke mindre än 530 i enskild ägo befintliga samlingslokaler för

profana ändamål samt 415 missionshus stöde på ofri grund syntes tydligt utvisa,

att föreningslivet fortfarande hade att kämpa mot ofta oövervinneliga

svårigheter då det gällde att på ett betryggande sätt tillgodose sitt lokalbehov.

För de ideella rörelserna av olika slag, som hade sin verksamhet förlagd till

dessa lokaler, måste det mången gång vara förenat med betydande olägenheter

att vara eller kunna bliva i ena eller andra hänseendet beroende av markägaren,

och i dessa fall kunde den omständigheten att lokalägaren icke jämväl

vore ägare till marken knappast tyda på annat än att denna ej kunnat

förvärvas, vare sig genom köp på rimliga villkor eller genom expropriation.

En dylik förmodan vunne också bekräftelse genom de uppgifter som lämnats

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

7

rörande anledningen till att vederbörande lokalägare icke förvärvat tomtmarken.

Ehuru närmare upplysningar därom icke förelåge, hade vidare säkerligen

förekommit fall, där planerade byggen för samlingslokaler icke kommit

till stånd, enär lämplig mark ej stått att på skäliga villkor erhålla vare sig

genom köp eller nyttjanderättsavtal samt förutsättningar för ett expropriationsförfarande

icke heller varit för handen.

De sakkunniga ha framhållit, att förefintligheten av ett fritt och rikt förgrenat

föreningsliv och kulturellt liv överhuvud taget måste anses som en av

grundvalarna för ett demokratiskt samhälle. I den mån yttre hinder stöde i

vägen för en dylik samhällsgagnande och för medborgarnas trivsel betydelsefull

verksamhets ändamålsenliga bedrivande borde dessa hinder såvitt möjligt

och under hänsynstagande till andra berättigade intressen undanröjas

Vår gällande expropriationslag kunde visserligen sägas i någon mån ge uttryck

åt den nu uttalade uppfattningen, då den bland expropriationsändamålen

även upptoge förvärv av mark till samlingslokaler. Lagens bestämmelser

härutinnan vore emellertid så restriktivt hållna, att nämnda expropriationsändamål

med fog kunde sägas vara placerat i lägre klass än de övriga.

En dylik deklassering syntes icke överensstämmande med numera gängse

betraktelsesätt i vårt land.

Sedan de sakkunniga erinrat örn lagstiftningen angående inlösen av område

som upplåtits under nyttjanderätt, ha de uttalat, att det syntes rätt och

billigt att även för ägaren av en samlingslokal å ofri grund möjlighet öppnas

att inlösa den av honom nyttjade marken. Av såväl systematiska som andra

skäl borde dock bestämmelser härom icke införas i ensittarlagen utan sammanföras

med expropriationslagens stadganden angående expropriation av

mark till uppförande av samlingslokaler. Detta tillägg borde emellertid ske

med beaktande av de stadganden som i ensittarlagen meddelats rörande av

denna lag reglerade förhållanden.

Med anledning av det anförda ha de sakkunniga uppgjort förslag till lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation,

vilket förslag torde få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga

A).

Angående den närmare utformningen av förslaget framhålla de sakkunniga,

att enligt den nuvarande lydelsen av 1 § 8 expropriation må ifrågakomma

endast för erhållande av mark till uppförande av samlingslokal. Sammanställt

med bestämmelsen i 104 §, att marken ifråga skall vara obebyggd, syntes

stadgandet i 1 § 8 näppeligen kunna givas sådan innebörd, att det medgåve

ägaren av en samlingslokal å ofri grund möjlighet att genom expropriation

förvärva marken. En motsatt uppfattning vunne dock i någon mån stöd av

lagens förarbeten. Bestämmelsen i 104 § om att marken skulle vara obebyggd

infördes nämligen på förslag av 1917 års lagutskott, vilket som motivering

härtill framhöll, att för här ifrågavarande ändamål ej borde medgivas expropriation

av mark, som redan förut vöre bebyggd av ägaren för något hans

ändamål. För att emellertid på denna punkt skingra all tvekan ville de sakkunniga

nu föreslå, att orden »uppförande av» måtte utgå ur lagtexten. I

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

detta sammanhang erinra de sakkunniga om att förslaget icke innefattade

ändringar i de för expropriation gällande allmänna bestämmelserna.

Beträffande 102 § framhålla de sakkunniga, att rätt till expropriation för

ändamål, som i 1 § 8 sägs, där medgåves endast kommun, municipalsamhälle,

aktiebolag eller registrerad förening. Det hade, enligt vad som framginge

av lagens förarbeten, ansetts medföra en viss trygghet mot missbruk

av expropriationsrätt för berörda ändamål, om sådan rätt endast finge beviljas

vissa juridiska personer. Att bland de privata rättssubjekten av denna

kategori upptagits aktiebolag och registrerad förening hade motiverats därmed,

att en dylik sammanslutnings organisation gåve utsikt till samfällighetens

varaktiga bestånd och beredde möjlighet till en viss kontroll å dess

verksamhet. Emellertid vore det tänkbart, att av någon donator en stiftelse

inrättades med ändamål att förse en ort med samlingslokal. Då en dylik stiftelse

kunde antagas bliva, måhända i än högre grad än ett bolag eller en

förening, av permanent karaktär, syntes den böra kunna tillerkännas rätt

att, om så skulle visa sig erforderligt, genom expropriation förvärva den för

förverkligandet av dess ändamål erforderliga marken. De sakkunniga hade

också i annat sammanhang föreslagit, att förutom aktiebolag och förening

jämväl stiftelse måtte kunna erhålla lån av statsmedel för tillgodoseendet av

behovet av samlingslokal. Såsom förutsättning för att en stiftelse skulle

kunna tillerkännas sådan rätt, varom nu vore fråga, syntes det lämpligt att

stadga, att stiftelsen skulle stå under Konungens befallningshavandes tillsyn

i enlighet med bestämmelserna i lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser.

Härefter uttala de sakkunniga, att anledningen till att bestämmelserna om

expropriation av mark till samlingslokaler kommit i tillämpning så ytterst

sällan, som fallet varit, säkerligen i huvudsak vore att tillskriva de förutsättningar,

vilka i 104 § angivits för erhållande av rätt till sådan expropriation.

Även om man, under hänvisning till det förut återgivna uttalandet av

1917 års lagutskott, tolkade det i paragrafen förekommande begreppet »obebyggd

mark» såsom avseende allenast mark, vilken icke vore bebyggd av

ägaren för något hans ändamål, så vore denna tolkning till föga båtnad. Endast

sällan kunde nämligen marken i fråga antagas uppfylla den i paragrafen

jämväl angivna förutsättningen att vara belägen å sådan ort på landet,

varest särskild svårighet att genom avtal förvärva erforderlig mark visades

möta på grund därav att all jord inom ett vidsträckt område tillhörde

samme eller ett fåtal ägare. Ville man förhjälpa ägarna av lokaler på ofri

grund till en mer tryggad besittning, vore det därför nödvändigt att den sist

angivna förutsättningen strökes ur lagtexten. Följden härav skulle visserligen

bliva att hämnda förutsättning bortfölle även då fråga vore om expropriation

av mark till uppförande av en ny lokalbyggnad. Ansåge man emellertid,

i likhet med de sakkunniga, behovet av allmänna samlingslokaler

vara likvärdigt med åtskilliga andra behov, vilka kunde tillgodoses genom

expropriation jämväl av mark av annan än den i nu förevarande stadgande

angivna karaktären, syntes en dylik följd av den nyss förordade lagänd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

9

ringen framstå såsom önskvärd. Vad vidare anginge den för rätt till expropriation

av mark till uppförande av en ny, för inrymmande av samlingslokaler

avsedd byggnad angivna förutsättningen att marken skulle vara obebyggd,

saknade även stadgandet härom motsvarighet i de för tillgodoseendet av

andra av lagen erkända expropriationsändamål gällande bestämmelserna.

Stadgandet i fråga, vilket måste anses ha en jämförelsevis ringa betydelse

såsom skydd för den enskilda äganderätten, kunde sålunda, även det, sägas

ge uttryck åt den uppfattningen, att av de i 1 § angivna expropriationsändamålen

det i punkt 8 upptagna vore av den lägsta valören. En dylik värdering

måste anses föråldrad.

Samtliga nuvarande bestämmelser i 104 § skola således enligt de sakkunnigas

förslag helt upphävas. Såsom 104 § borde i stället upptagas vissa stadgande^

vilka föranleddes därav, att det hädanefter skulle kunna medgivas

ägare av samlingslokal å ofri grund rätt att genom expropriation förvärva

marken. Härom uttala de sakkunniga:

Icke sällan lärer det förhålla sig så, att nyttjanderätten för en dylik lokalägare

är till tiden obestämd. Nyttjanderättsavtalet kan då när som helst

uppsägas av jordägaren och upphör därmed — jämlikt 2 kap. 57 § lagen

om nyttjanderätt till fast egendom, jämfört med 5 § första stycket och 39 §

första stycket samma kap. — att gälla den fardag (14 mars), som inträffar

näst efter sex månader från uppsägningen. Nyttjanderättshavaren skall visserligen

därvid hembjuda jordägaren att inlösa byggnaden, men vill jordägaren

ej lösa, måste nyttjanderättshavaren inom tre månader från avträdesdagen

bortföra byggnaden, vid äventyr att den eljest tillfaller jordägaren

utan lösen (se 2 kap. 57 § nyttjanderättslagen, jämförd med 18 § samma

kap.). I fall en sådan lokalägare, varom nu är fråga, skulle vilja expropriera

marken, torde han vara i behov av skydd mot ett illojalt utnyttjande från

jordägarens sida av nyss återgivna bestämmelser i nyttjanderättslagen. I

sådant syfte upptar nu förevarande lagförslag en mot innehållet i 5 § sista

stycket ensittarlagen svarande bestämmelse, enligt vilken, då för ändamål,

som i 1 § 8 avses, rätt sökes till expropriation beträffande mark, som sökanden

med nyttjanderätt innehar för sådant ändamål, Konungen äger förordna,

att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas avflytta tidigare än å

den fardag, som infaller näst efter det ansökningen blivit prövad. Ett dylikt

förordnande bör meddelas endast på särskilt yrkande av sökanden och endast

örn skäl synas tala för, att ansökningen efter vederbörligt remissförfarande

kan komma att bifallas. Örn ansökningen sedermera bifalles, kommer

dock en avsevärd tid att förflyta innan sökanden slutligen kan med

äganderätt tillträda marken. Under denna tid bör hans nyttjanderätt ovillkorligen

skyddas. Enligt förslaget skall därför, örn ansökningen bifalles, sökanden

äga, utan hinder av vad eljest skulle gälla, kvarsitta till den fardag,

som infaller näst efter det expropriationsrätten enligt 5 § sista stycket upphört

eller enligt 50 § första stycket förverkats, eller till dess expropriationen

enligt 49 § första stycket blivit fullbordad.

För den tid, under vilken sökanden allenast med stöd av de nu föreslagna

bestämmelserna kvarsitter å det av honom nyttjade området, bör skälig ersättning

utgå till jordägaren. Naturligast kunde synas vara att denna ersättning,

i brist på åsämjande mellan parterna, fastställdes i samband med bestämmandet

av expropriationsersättningen — — —. Detta later sig emellertid

icke göra. Därest expropriationsrätten enligt 5 § sista stycket upphör,

komme nämligen ingen expropriationsersiittning att bestämmas, och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 162

i övriga fall vet man icke, då expropriationsersättningen bestämmes, hur

lång tid som kommer att förflyta till dess expropriationen blivit fullbordad

eller huruvida icke expropriationsrätten kommer att förverkas. På

grund härav har i förslaget införts ett stadgande av den innebörden, att

ersättning för den tid sökanden allenast på grund av nyss föreslagna

bestämmelser kvarsitter skall, i fall överenskommelse ej träffas, bestämmas

av rätten. — För de fall, då sökanden sålunda kvarsitter, har i

förslaget tillika — efter förebild av 17 § ensittarlagen — stadgats, att därest

expropriation ej kommer till stånd samt sökandens rätt att bortföra honom

tillhörig byggnad eller annat, som han påkostat, enligt avtal eller bestämmelse

i lag är begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande, skall

tiden för bortförandet räknas från den dag, då marken skall avträdas.

Bestämmelser i dessa hänseenden ha upptagits såsom 104 § i förslaget.

I nära överensstämmelse med motsvarande stadganden i 100 § expropriationslagen

samt 8 § fjärde stycket ensittarlagen, jämfört med 1 § sista stycket

samma lag, ha bestämmelserna kompletterats med ett stadgande enligt

vilket, därest det med ansökningen avsedda området exproprieras, vid uppskattning

av områdets värde hänsyn icke må tagas till förbättring vilken

området vunnit genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående

innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt å området utöver vad honom

ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.

I 105 § har slutligen vidtagits en följdändring.

Yttranden.

över de sakkunnigas betänkande ha efter remiss avgivits yttranden av

byggnadsstyrelsen, statskontoret, lantmäteristyrelsen, egnahemsstyrelsen,

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna, statens byggnadslånebyrå, svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, landsorganisationen i

Sverige, Sveriges storloges av 1. O. G. T. verkställande råd, svenska missionsförbundet,

sällskapet svenska baptistmissionen, folkets-husföreningamas

centralorganisation, styrelsen för samverkande bildningsförbunden, ungsvenskarna-högerns

ungdomsrörelse, svenska landsbygdens ungdomsförbund,

folkpartiets ungdomsförbund, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund,

riksförbundet landsbygdens folk och svenska arkitekters riksförbund. Härjämte

har ett stort antal yttranden från kommunala myndigheter inkommit.

Förslaget om ändring i expropriationslagen har i allmänhet icke särskilt

behandlats i de avgivna yttrandena. I dessa har i regel intagits en välvillig

ståndpunkt till betänkandet i dess helhet, ehuru i ett antal yttranden de i betänkandet

framlagda förslagen främst med hänsyn till det statsfinansiella läget

avstyrkts eller ock förordats, att med deras genomförande borde anstå.

Behovet av ändring i expropriationslagen har särskilt vitsordats i åtskilliga

yttranden. Bland annat har Sveriges storloges av /. O. G. T. verkställande

råd uttalat, att lagförslaget vore synnerligen förtjänt av beaktande. Med bifall

därtill skulle i stort sett de olägenheter undanröjas, som vore förenade med

nuvarande regler om villkoren för expropriation av mark för ifrågavarande

ändamål, och som gjort dessa regler till döda föreskrifter på papperet. Med

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 162

11

hänsyn till den vikt frågan ägde ansåge sig verkställande rådet böra särskilt

framhålla, att därest ett uppskov av statsfinansiella skäl i nuvarande läge skulle

visa sig oundgängligt beträffande genomförandet av kommitténs förslag i

övrigt, några skäl av denna art icke kunde åberopas för ett uppskov med

genomförandet av föreslagna ändringar i expropriationslagstiftningen. Dessa

ändringsförslag syntes därför böra upptagas lill genomförande snarast möjligt.

Folkets-husföreningarnas centralorganisation har uttalat, att förslaget,

även med de restriktiva föreskrifter som fortfarande komme att finnas i lagen,

vore av stor betydelse för folkets-husföreningarna och andra sammanslutningar

och att förslaget fördenskull bordg framläggas utan dröjsmål.

Å andra sidan ha vissa länsstyrelser ansett, att mer eller mindre vittgående

inskränkningar borde göras i de föreslagna bestämmelserna om expropriationsrätt

för samlingslokaler. Länsstyrelsen i Uppsala lån har sålunda uttalat,

att den av de sakkunniga verkställda undersökningen angående behovet av

vidgad expropriationsrätt icke gåve stöd för påståendet, att behov av lagändring

förelåge, mer än i ett avseende, nämligen beträffande sådana fall då

marken vore bebyggd med en sökanden tillhörig byggnad. Länsstyrelsen ansåge

det visserligen icke uteslutet, att nuvarande lydelse av expropriationslagen

1 § 8, jämförd med 104 §, kunde tillämpas jämväl i nyssnämnda fall. Då

tvekan emellertid härom syntes råda, kunde ett förtydligande vara påkallat.

För detta fall borde ej heller bibehållas den i 104 § för närvarande införda

inskränkningen till sådan ort på landet, varest särskild svårighet att genom

avtal förvärva erforderlig mark visas möta på grund därav att all jord inom

ett vidsträckt område tillhör samme eller ett fåtal ägare. Den mark, varom

här vöre fråga, vore ju redan individualiserad genom samlingslokalens uppförande

och nyssnämnda inskränkning skulle kunna göra expropriationsrätten

illusorisk. Annorlunda förhölle det sig beträffande nyanläggning av samlingslokaler.

Om kanske tidigare på sina håll funnits avoghet mot föreningsväsendet,

kunde det numera, såvitt länsstyrelsen kunde bedöma, med den utbredning

till alla samhällsklasser, som föreningsväsendet tagit, knappast förekomma,

att någon fastighetsägare skulle neka förvärv på den grund, att han

därigenom ville motarbeta föreningsväsendet. Däremot finge det icke förbises,

att markägaren kunde äga ett berättigat intresse att själv disponera sin

mark för framtiden. För en privatperson kunde det också medföra olägenheter

att få ett föreningshus till granne. Det vore att märka att den vidgade expropriationsrätten

skulle gälla även samlingslokaler, som icke vore underkastade

kontroll, varför markägaren skulle sakna all garanti mot att en störande användning

i framtiden skulle förekomma. Länsstyrelsen i Östergötlands län

har icke ansett tillräckliga motiv förebragta för de sakkunnigas förslag örn

upphävande av den i 104 § upptagna förutsättningen, att särskild svårighet

skulle föreligga att genom avtal förvärva erforderlig mark för uppförande av

samlingslokal. Då en samlingslokal för sin tillkomst i allmänhet icke vore

beroende därav att en viss bestämd fastighet upplätes för densamma, syntes

i första hand avtalsvägen böra anlitas. I huvudsaklig anslutning till denna

ståndpunkt har länsstyrelsen i Västerbottens län framhållit, att de föreslagna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

ändringarna närmast avsåge att bereda expropriationsrätt för tomter till allmänna

samlingslokaler på ofri grund. Detta syfte torde kunna vinnas utan

så genomgripande ändringar som de sakkunniga föreslagit. Av länsstyrelsen

i Gävleborgs län har uttalats, att vid prövning av ansökningar om expropriationsrätt

i förevarande fall hänsyn borde tagas till innebörden i redan ingångna

avtal samt till estetiska och andra skäl, som kunde föreligga mot byggnads

bibehållande i befintligt skick. Länsstyrelsen i Stockholms län har uttalat

tvekan, huruvida det vore lämpligt att utsträcka expropriationsrätten till

område som jordägaren själv bebyggt.

Enligt uttalande av riksförbundet landsbygdens folk vore det skäligt, att

behövlig tomt för ett föreningshus skulle kunna förvärvas genom expropriation

i de fall att all jord inom lämpliga områden ägdes av aktiebolag, registrerad

förening eller dylikt rättssubjekt som ej utan tvingande åtgärder ville avhända

sig mark.

Lantmäteristyrelsen har framhållit, att styrelsen förutsatte att de principer

som kommit till uttryck i 2 § andra stycket och 18 § femte och sjätte styckena

ensittarlagen samt i de bestämmelser som tillfördes ensittarlagen under 1 a,

2, 6, 8 och 13 §§ i samband med lagens utsträckande till planlagda områden

borde lända till efterrättelse vid meddelande av expropriationslov för här

avsedda ändamål. Styrelsen torde med detta uttalande ha åsyftat i huvudsak,

att hänsyn måste tagas till stadsplan, byggnadsplan och tomtindelning, där

sådan finnes, ävensom till lämplig fastighetsbildning i övrigt.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har för sin del icke ansett, att behov av

utvidgad expropriationsrätt framträtt i sådan omfattning, alt det kunde motivera

de föreslagna ändringarna.

I vissa yttranden föreslås jämkningar beträffande reglerna om de juridiska

personer som skulle få förvärva expropriationsrätt. Landsorganisationen

i Sverige, som funnit den föreslagna revisionen av bestämmelserna i lagen

om expropriation synnerligen värdefull, har för sin del förordat att den

begränsning i expropriationsrätten undanröjdes, som läge i kravet på att beträffande

föreningar endast registrerad förening kunde beviljas sådan rätt.

Landsorganisationen erinrar örn att kravet på registrering ursprungligen

tillkom för att reservera förenings expropriationsrätt till sådana sammanslutningar,

vilkas organisation gåve utsikt till samfällighetens varaktiga bestånd

och beredde möjlighet till en viss kontroll på dess verksamhet. Erfarenheten

gåve dock enligt landsorganisationens mening icke vid handen,

att registrering såsom ekonomisk förening i och för sig skulle utgöra nå1

gon garanti för föreningens varaktiga bestånd. Att restriktionen upphävdes

syntes landsorganisationen så mycket angelägnare som flertalet av de för1

eningar, för vilka den föreslagna utsträckningen av expropriationsrätten

vore av praktiskt intresse, utgjordes av ideella föreningar. Den föreslagna

möjligheten till expropriation av bebyggd tomt vore, därest begränsningen

i fråga upprätthölles, av synnerligen ringa värde vid det förhållandet att

det övervägande flertalet av de i enskild ägo befintliga samlingslokalerna

på ofri grund tillhörde ideella föreningar. Det skäl för den ''nu gällande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

13

restriktionen, som ansetts ligga i den genom registreringen beredda möjligheten

till en viss kontroll å föreningens verksamhet, vore säkerligen utan

praktisk betydelse. Bestämmelsen i 103 § lagen om expropriation syntes för

övrigt erbjuda möjlighet för en tillfredsställande sådan kontroll. Det riktiga

syntes landsorganisationen vara att frågan, huruvida expropriationsansökan

med hänsyn till den sökande föreningens organisation och verksamhet borde

vinna bifall, prövades efter omständigheterna, utan avseende vid karaktären

av ekonomisk eller ideell förening. Vad anginge den i lagens förarbeten

anvisade möjligheten för en ideell förening att med hänsyn till expropriationen

bilda en byggnadsförening och få denna registrerad i enlighet med

102 § andra stycket lagen om expropriation, ville landsorganisationen fästa

uppmärksamheten på att enligt vissa prejudicerande avgöranden folketshusföreningarnas

ändamål icke ansetts vara av sådan beskaffenhet, som avsåges

i lagen om ekonomiska föreningar. Genom inrättande av stiftelser

med uppgift att förvärva och förvalta samlingslokaler skulle visserligen enligt

förslaget även ideella föreningar indirekt kunna vinna expropriation.

Även här uppställde sig emellertid frågan vad praktiskt syfte en sådan omgång

skulle tjäna. Landsorganisationen förordade sålunda, att bland de i 102 §

första stycket lagen om expropriation angivna privata rättssubjekten upptoges

förening, oavsett om densamma vunnit registrering såsom ekonomisk

förening eller icke, samt att i följd därav andra stycket av samma paragraf

finge utgå. Svenska missionsförbundet har anmärkt, att förbundet icke vore

en registrerad förening utan ett samfund av församlingar med stadgar, församlingsordning,

gudstjänster och sakramentsförvaltning. Då det kunde tänkas

fall, där även missionssällskap eller religiös församling bleve beroende

av det stöd expropriationslagen gåve, hemställdes att rätt till expropriation

medgåves jämväl missionssällskap samt religiösa församlingar och

samm anslutningar.

Förbundet har även förordat ett förtydligande av 1 § 8 i förslaget i syfte

att utmärka att jämväl byggnad för gudstjänst innefattades under bestämmelsen.

Den verkställda utredningen har visat, att behov föreligger av ökad

möjlighet att erhålla rätt till expropriation av mark för samlingslokaler.

Det har bland annat upplysts, att ett ej obetydligt antal lokaler äro uppförda

på ofri grund. Säkerligen är det mången gång synnerligen angeläget för lokalens

ägare att i sådant fall kunna trygga dess bestånd genom att förvärva

äganderätten till marken.

De sakkunniga ha med hänsyn till sistnämnda fall till en början föreslagit

en ändring av 1 § 8 i lagen för att utmärka att expropriation må äga

rum även om lokalen i fråga redan finnes uppförd. Enligt den nuvarande

lydelsen av nämnda punkt må expropriation äga rum allenast av mark »till

uppförande» av samlingslokal. Nämnda ändring synes vara lämplig. I ett yttrande

har därjämte hemställts örn förtydligande av lagen för att angiva,

att även lokaler enbart för gudstjänst inbegripas. En sådan jämkning torde

Departe
ments
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

böra vidtagas, därvid med gudstjänst bör jämställas annan andaktsövning.

I 102 § första stycket stadgas nu, att expropriationsrätt för ändamål som i

1 § 8 sägs må tillerkännas kommun, municipalsamhälle, aktiebolag och registrerad

förening. De sakkunniga ha i sitt förslag intagit bestämmelse, att

jämväl stiftelse må komma i fråga. Denna utvidgning synes icke behöva

väcka betänkligheter. I ett par yttranden har därjämte yrkats, att expropriationsmöjligheten

måtte komma att gälla jämväl till förmån för andra

sammanslutningar än aktiebolag och registrerad förening. De skäl som anförts

till stöd för detta yrkande kunna icke frånkännas berättigande. Väl

gives ideell förening redan nu en möjlighet att erhålla rätt till expropriation,

nämligen om den efter förordnande av Konungen jämlikt 102 § andra

stycket registreras enligt vad om ekonomisk förening stadgas. Detta

tillvägagångssätt kan dock ofta vara praktiskt ogenomförbart. På grund

härav torde kravet på att förening skall vara registrerad böra uteslutas.

Härigenom beredes bland annat religiösa sammanslutningar möjlighet att

erhålla expropriationsrätt. I stället för nämnda särskilda villkor för föreningar

torde emellertid i lagen lämpligen böra införas en gemensam

bestämmelse för aktiebolag, förening och stiftelse, varav framgår att expropriation

må beviljas endast om bolaget, föreningen eller stiftelsen kan antagas

komma att för framtiden fullfölja ändamålet med expropriationen på

ett ur allmän synpunkt gagneligt sätt. Om en sådan bestämmelse meddelas,

synes man kunna undvara det av de sakkunniga föreslagna villkoret, att rätt

till expropriation må medgivas stiftelse allenast om den står under länsstyrelses

tillsyn. Frågan, huruvida stiftelsen står under erforderlig tillsyn, skall

tydligen redan på grund av den av mig föreslagna mera omfattande föreskriften

prövas av Konungen.

Uteslutes bestämmelsen i första stycket av 102 § örn att endast förening

som är registrerad må erhålla rätt till expropriation, bör jämväl uteslutas

bestämmelsen i andra stycket om att Konungen äger förordna, att å ideell

förening skall tillämpas vad om ekonomisk förening stadgas.

Enligt 104 § i nu gällande lag må expropriation för ändamål som i 1 § 8

sägs ej beviljas i fråga om annat än obebyggd mark belägen å sådan ort på

landet, varest särskild svårighet att genom avtal förvärva erforderlig mark

visas möta på grund därav att all jord inom ett vidsträckt område tillhör

samme eller ett fåtal ägare. Dessa inskränkande bestämmelser skulle helt

utgå enligt de sakkunnigas förslag. Med anledning härav har i flera yttranden

framhållits, att behovet av en utvidgning av expropriationsrätten på

denna punkt gjort sig gällande allenast då sökanden redan innehar byggnad

för ändamålet och denna är belägen på ofri grund. Det har i ett yttrande

också framställts anmärkning mot att expropriation av mark skulle kunna

äga rum, då markens ägare själv innehar byggnad därå.

Den omständigheten att rätt till expropriation inom vissa gränser må medgivas

innebär helt naturligt icke, att Konungen skulle vara nödsakad att

inom den angivna ramen utan åtskillnad bifalla ansökningar härom. Även

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 162

frånsett att Konungen enligt inledningsstadgandet i 1 § i lagen skall pröva

att expropriationen är nödig, har Konungen rätt att avslå en ansökan om

expropriation, därest bifall därtill i det särskilda fallet framstår såsom mindre

lämpligt. Oaktat en prövning av denna art bör äga rum i varje ärende, torde

det vara påkallat att i fråga om expropriation för samlingslokaler viss begränsning

alltjämt stadgas i lagen, nämligen för det fall att ansökan om

expropriation göres av aktiebolag, förening eller stiftelse. När ansökan göres

av kommun eller municipalsamhälle, synes det vara tillfyllest med lagens

allmänna villkor. För aktiebolag, förening och stiftelse torde däremot lämpligen

kunna föreskrivas, att expropriation ej må äga rum, med mindre antingen

inom orten särskild svårighet möter att genom avtal förvärva erforderlig

mark eller ock sökanden redan för ändamålet innehar byggnad av

större värde å annans mark och dess bibehållande därstädes finnes lämpligt

med hänsyn till förhållandena på platsen. Ett stadgande av detta innehåll

synes böra upptagas såsom första stycke i 103 §. Vad härefter angår

frågan om expropriation av mark som ägaren bebyggt lärer något undantagsstadgande

för sådant fall icke erfordras. Det är tydligt, att redan den

större ersättning som i så fall skall utgå utgör ett avhållande moment. Att

varje slags byggnad som tillhör markens ägare skulle få hindra expropriation

synes för övrigt ej tillfredsställande. Det torde därför böra överlämnas

åt Konungen att avgöra, huruvida expropriationsrätt i särskilda fall må kunna

beviljas oaktat bebyggelse finnes.

Med anledning av vad lantmäteristyrelsen anfört vill jag framhålla, att

Konungen givetvis bör tillse, att vid expropriation av mark inom stadsplan

eller byggnadsplan hänsyn tages till planbestämmelserna och tomtindelningen

samt att i övrigt bör tagas hänsyn till lämplig fastighetsbildning.

Enligt 5 § tredje stycket i lagen har Konungen att, om särskilda bestämmelser

prövas erforderliga för att trygga fastighetens användning för det avsedda

ändamålet, meddela bestämmelser i detta hänseende. Efterlevnaden

därav skall övervakas av länsstyrelsen. Det är angeläget att, när medgivande

lämnas till expropriation av mark för samlingslokal, sådana bestämmelser

som nu nämnts meddelas. I motiven till expropriationslagen förutsättes också

att Konungen icke skall underlåta detta vid beviljande av expropriationsrätt

för ifrågavarande ändamål. Skulle den exproprierade fastigheten komma att

i väsentlig omfattning användas för annat ändamål än det avsedda, kan visserligen

marken redan enligt lagens bestämmelser i 68 § återlösas. Särskilda

föreskrifter som enligt 5 § tredje stycket meddelas angående fastighetens användning

medföra emellertid på flera sätt större trygghet för att fastigheten

ej användes på obehörigt sätt. Enligt 105 § skall sålunda lösningsrätt som

stadgas i 68 § inträda så snart fastighet, som exproprierats för samlingslokal,

blivit använd i strid mot dylika föreskrifter. Beträffande värdet av lösningsrätten

må anmärkas, att den som begagnar sig därav enligt 68—70 §§ icke

är pliktig att lösa byggnad som ej ingick i expropriationen. Meddelandet av

särskilda föreskrifter medför också den fördelen att för den exproprierande

tydligt påpekas vad han har att iakttaga. Däri kan t. ex. med hänsyn till örn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl.- Maj:ts proposition nr 162.

ständighetema i förekommande fall uttryckligen förbjudas, att fastigheten

användes för offentlig dans eller andra nöjestillställningar som störa omgivningen

eller för af färsändamål eller i annat syfte, för vilket expropriation ej

skulle ha medgivits. Slutligen är att märka, att föreskrifter som meddelats

enligt 5 § tredje stycket bliva tillämpliga även efter utgången av den tid, tjugu

år från expropriationen, inom vilken lösningsrätt må göras gällande.

I 103 § föreskrives nu beträffande aktiebolag och förening, att expropriationsrätt

för ändamål som i 1 § 8 avses ej må beviljas utan att i bolagsordningen

eller föreningens stadgar intagits noggrann uppgift å ändamålet för

bolaget eller föreningen, varjämte stadgas visst förbud att ändra bolagsordningen

eller stadgarna och länsstyrelsen ålägges att övervaka efterlevnaden

av meddelade bestämmelser. Dessa stadganden torde med viss redaktionell

jämkning böra utvidgas att gälla jämväl stiftelser.

Under 104 § ha de sakkunniga i sitt förslag upptagit bestämmelser i syfte

att hindra, att den, som innehar annans mark under nyttjanderätt och söker

rätt till expropriation därav, skall nödgas avflytta innan expropriationsfrågan

blivit slutligt avgjord. I denna del torde böra göras den jämkningen

i förslaget, att stadgandena i fråga begränsas till det fall att sökanden äger

byggnad på annans grund.

Beträffande själva expropriationsersättningens belopp i fall, då området

förut innehaves under nyttjanderätt, ha de sakkunniga i paragrafen upptagit

en bestämmelse, att vid uppskattning av områdets värde hänsyn icke må

tagas till förbättring, vilken området vunnit genom arbete eller kostnad som

sökanden eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, nedlagt

å området utöver vad honom ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats eller

uppenbarligen varit förutsatt. Mot denna bestämmelse synes ej något vara

att erinra.

I 105 § ha de sakkunniga endast föreslagit en följdändring som torde böra

iakttagas.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 januari 1943.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

om expropriation.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Stefan Stiernstedt.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

17

Bilaga A.

Förslag

Ull

Lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189)

om expropriation.

Härigenom förordnas, att 1 § 8 samt 102, 104 och 105 §§ lagen den 12

maj 1917 om expropriation ävensom underrubriken till 102—105 §§ samma

lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 §•

8. för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort mark

till byggnad för överläggningar eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande

religiös uppbyggelse, folkbildning, nykterhetens främjande eller annat

därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt;

9. Särskilda bestämmelser örn expropriation av mark till byggnader för

överläggningar eller föredrag.

102 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 8 sägs, må ej beviljas annan

än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område den mark expropriationen

skall avse är belägen, aktiebolag, registrerad förening eller under

Konungens befallningshavandes tillsyn stående stiftelse.

Sökes sådan---föreningens registrering.

104 §.

Sökes för ändamål, som i 1 § 8 sägs, rätt till expropriation beträffande

mark, som sökanden med nyttjanderätt innehar för sådant ändamål, äger

Konungen förordna, att sökanden icke må mot sitt bestridande förpliktas

avflytta tidigare än å den fardag, som infaller näst efter det ansökningen

blivit prövad. Bifalles ansökningen, äger sökanden, utan hinder av vad eljest

skulle gälla, kvarsitta till den fardag, som infaller näst efter det expropriationsrätten

upphört eller förverkats, eller till dess expropriationen blivit

fullbordad.

Därest på grund av vad i första stycket stadgas sökanden sitter kvar utöver

den dag, då nyttjanderätten upphör, njute jordägaren ersättning med

belopp, som, i fall överenskommelse ej träffas, bestämmes av rätten; och

skall, där expropriation ej kommer till stånd samt sökandens rätt att bortföra

honom tillhörig byggnad eller annat, som han påkostat, enligt avtal

eller bestämmelse i lag är begränsad till viss tid efter nyttjanderättens upphörande,

tiden för bortförandet räknas från den dag, då marken skall avträdas.

Bihang lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 162.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Exproprieras det med ansökningen avsedda området, må vid uppskattning

av dess värde hänsyn icke tagas till förbättring, vilken området vunnit

genom arbete eller kostnad, som sökanden eller föregående innehavare, vars

rätt övergått å denne, nedlagt å området utöver vad honom ålegat enligt

vad vid upplåtelsen avtalats eller uppenbarligen varit förutsatt.

105 §.

Har fastighet, som exproprierats för det i 1 § 8 angivna ändamål, överlåtits

å annan ägare eller använts i strid mot bestämmelse som avses i 5 §

tredje stycket, eller har sådan av aktiebolag, förening eller stiftelse exproprierad

fastighet i avsevärd mån använts för annat ändamål än i bolagsordningen,

stadgarna eller de för stiftelsen gällande föreskrifterna angivits,

skall, även örn fall som avses i 68 § ej är för handen, lösningsrätt äga rum

enligt vad i 68—70 §§ sägs.

Denna lag träder i kraft den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.-ts lagråd den 11 mars

1942.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,

regeringsrådet Lundevall,

justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 9 mars 1942 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 6 mars 1942, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj

1917 (nr 189) om expropriation.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren

Gösta Walin.

Förslaget föranledde allenast följande yttrande av lagrådet.

Förslaget innefattar bland annat upphävande av den i 104 § i nu gällande

lag intagna bestämmelsen att expropriationsrätt för ändamål som i 1 § 8 sägs

ej må beviljas i fråga om annat än obebyggd mark. Åtgärden står i samband

med den ändring av 1 § 8, som föreslagits i syfte att undanröja tvekan huruvida

expropriation kan äga rum jämväl i det fall att ägaren av en samlingslokal

å ofri grund önskar förvärva äganderätt till marken. Tillika åsyftas att

utmärka att icke varje byggnad — huru obetydlig den än är — som tillhör

annan än sökanden, utgör hinder för expropriation. Redan av det i 1 § 8

angivna syftet med expropriationsförfarandet, förvärv av mark för samlingslokal,

torde däremot framgå, att expropriationsrätt ej må beviljas, därest

å området finnes sådan bebyggelse av mera avsevärd omfattning.

Ur protokollet:

G Lindencrona.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 13 mars 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

PeHRSSON-BRAMSTORP, WESTMAN, WIGFORSS, SKÖLD, ERIKSSON, BERGQUIST,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och ecklesiastikdepartementen

samt t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet

Bergquist, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman lagrådets

den 11 mars 1942 avgivna utlåtande över det den 6 mars 1942 till lagrådet

remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation.

Föredraganden anför:

Lagrådet har — utan att framställa någon erinran mot förslaget — framhållit,

att av det i 1 § 8 angivna syftet med expropriationsförfarandet, förvärv

av mark för samlingslokaler, framginge, att expropriationsrätt ej finge

beviljas, därest å området funnes bebyggelse av mera avsevärd omfattning

som tillhörde annan än sökanden. Till denna tolkning kan jag ansluta mig.

Härefter hemställer föredraganden, att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Stockholm 1942. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

420755

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:196 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 a1 i texten
  2. 2LU 1942:23 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fornminnen m. m. dels ock en i ämnet väckt motion. s. 20 i texten
  3. 2LU 1942:24 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 s. 1 i texten