Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m

1942-05-08 · 48 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 46 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:274, Angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

1

Nr 274.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lönereglering

för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m.; given

Stockholms slott den 8 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Under punkterna 168 och 231 i 1942 års åttonde huvudtitel har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1942/43

dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 1 600 000 kronor;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-

in. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1 300 000 kronor.

Bihang tili riksdagens protokoll 1042. 1 sami. Nr 274.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

I. Inledning.

Frågan om en lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolorna, vilken

länge stått på dagordningen, aktualiserades genom den lönereglering

för lärare vid statsläroverken, som genomfördes vid 1937 års riksdag. Sålunda

anbefallde Kungl. Majit den 17 december 1937 skolöverstyrelsen att

verkställa utredning och inkomma med på utredningen grundat förslag till

de ändringar med avseende på lärarnas vid folkhögskolorna löneförhållanden,

som kunde anses påkallade i anledning av 1937 års beslut örn lönereglering

för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Med skrivelse den 21 september 1938 överlämnade skolöverstyrelsen utredning

och förslag i ämnet. Förslaget befanns emellertid tarva ytterligare

beredning och föranledde icke någon framställning till riksdagen.

I samband med anslagsäskandena för budgetåret 1940/41 hemställde skolöverstyrelsen,

att i avbidan på en slutlig lönereglering för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna provisoriska anordningar måtte vidtagas för åstadkommande

av en förbättrad löneställning för extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare genom beredande åt dem av ett ålderstillägg å 500 kronor

efter 5 års full tjänstgöring. Till stöd härför framhölls, att lärarrekryteringen

vid folkhögskolorna hotades av allvarliga svårigheter, sedan de flesta

statliga och kommunalanställda lärarna numera kommit i åtnjutande av

lönereglering, vilka svårigheter av naturliga skäl komme att förstoras, ju

längre en definitiv lönereglering för folkhögskolornas lärare läte vänta på

sig. Vid min anmälan i 1940 års åttonde huvudtitel av detta förslag förklarade

jag, att, då jag med hänsyn till det statsfinansiella läget icke ifrågasatte bifall

till överstyrelsens förslag, vore det i fullt medvetande av att en lösning av

frågan icke kunde för någon längre tid uppskjutas.

Vid 1941 års riksdag väcktes motioner (1:90 och II: 120) om höjning av

den provisoriska avlöningsförbättringen för extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare vid folkhögskolorna. Riksdagen, som icke biföll motionerna,

gjorde emellertid följande uttalande:

Riksdagen delade den av departementschefen förra året uttalade uppfattningen,

att en lönereglering på ifrågavarande område inom närmaste tiden

måste komma till stånd. Folkhögskolans lärare befunne sig i ett i förhållande

till andra lärargrupper missgynnat löneläge och delta förhållande kunde

givetvis komma att oförmånligt påverka dessa läroanstalters fortsatta verksamhet.

Riksdagen holle för sannolikt, att trots det rådande statsfinansiella

läget och den skärpning av detsamma, varmed man troligen måste räkna,

en skälig lönereglering borde kunna åvägabringas för folkhögskolornas del

i samband med vidtagande av besparingar beträffande andra ändamål. Riksdagen

utginge ifrån att Kungl. Majit till närmare omprövning upptoge denna

fråga.

Med anledning av vad 1941 års riksdag anfört och under erinran om ovannämnda,

den 21 september 1938 avgivna förslag angående lönereglering för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

3

ifrågavarande lärare anbefallde Kungl. Maj:t den 16 maj 1941 skolöverstyrelsen

att, med beaktande av vad i yttrandena över 1938 års löneregleringsförslag

samt av riksdagen i ämnet anförts utarbeta och till Kungl. Majit inkomma

med nytt förslag i ämnet, lämpat efter de vid folkhögskolor rådande

arbetsförhållandena och så avvägt, att det kunde genomföras i nuvarande

statsfinansiella läge.

Med skrivelse den 20 januari 1942 har skolöverstyrelsen överlämnat förnyad

utredning med förslag till löne- och pensionsreglering för ifrågavarande

lärarpersonal. Häröver ha yttranden avgivits av statskontoret, allmänna

lönenämnden, statens pensionsanstalt, styrelsen för svenska landstingsförbundet

och styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening.

I det följande kommer jag att beröra föreliggande förslag såvitt angår den

ifrågasatta löneregleringen och därmed sammanhängande anslagsfrågor,

överstyrelsens förslag i vad avser pensionsreglering torde komma att i annat

sammanhang anmälas.

II. Förslag till lönereglering.

A. Folkhögskolornas organisation m. m.

Olika kurser vid folkhögskola. Enligt stadgan den 31 december

1919 (nr 866) för statsunderstödda folkhögskolor må folkhögskola,

allt efter förhållandena, kunna för varje arbetsår omfatta

antingen en huvudkurs örn minst 24 veckor för manliga, kvinnliga eller

både manliga och kvinnliga elever; är huvudkursen avsedd för manliga elever,

kan till densamma anslutas en kvinnlig kurs;

eller en huvudkurs örn minst 21 veckor och en fristående kvinnlig kurs

örn minst 13 eller, örn undervisning i hushållsgöromål ingår i densamma,

16 veckor.

Till såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs kan anslutas en andra

årskurs.

Eleverna inom viss kurs må, i den mån deras olika förkunskaper eller

antal göra det nödvändigt, vid undervisningen kunna uppdelas på parallellavdelningar.

Lä rarkrafter och deras anställning. Vid folkhögskola skall

linnas en vid densamma boende föreståndare, som leder och deltager i undervisningen,

samt dessutom minst en ämneslärare med fast anstålhung. Örn

vid skolan är inrättad andra årskurs i anslutning till huvudkursen och för

denna andra årskurs statsbidrag erhållits under fem år i följd, skall en

ämneslärare fast anställas för denna kurs; skolöverstyrelsen kan medgiva

undantag från sistnämnda föreskrift ävensom medgiva att flera ämneslärare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

än de föreskrivna må fast anställas. —- Extra ordinarie ämneslärare1 ävensom

lärare i övningsämne anställas till det antal undervisningens behöriga

upprätthållande kräver.

Föreståndare och ämneslärare med fast anställning antagas antingen tills

vidare med minst fyra månaders uppsägningstid eller för visst antal år; de

skola av skolstyrelsen anmälas till delaktighet i statens pensionsanstalt. Extra

ordinarie ämneslärare ävensom lärare i övningsämnen anställas tills vidare

med minst fyra månaders uppsägningstid eller på viss tid, högst en lärokurs.

Vikarie, då sådan erfordras, förordnas för viss tid, högst en lärokurs. Lärare

i övningsämne, som har en tjänstgöringstid av minst 21 veckor årligen, kan

av skolstyrelsen efter skolöverstyrelsens medgivande tillerkännas fast anställning

med delaktighet i statens pensionsanstalt under förutsättning att

lärarens lön blivit reglerad till visst belopp för år, dock minst 1 000 kronor.

Lärare antagas av skolans styrelse. Besvär över tillsättning och entledigande

av föreståndare eller ämneslärare med fast anställning må föras hos

skolöverstyrelsen.

Behörighetsvillkor. För behörighet att antagas till föreståndare

eller fast anställd ämneslärare erfordras, förutom viss ålder m. m., att genom

studier vid universitet eller högskola eller på annat sätt hava förvärvat de

insikter, som prövas nödiga för tjänstens rätta skötande. Skolöverstyrelsen

har att pröva sökandes behörighet och lämplighet.

Undervisningsskyldighet. Enligt folkhögskolestadgan är lärare

vid folkhögskola pliktig att ställa sig till efterrättelse de i skolans reglemente

givna bestämmelserna angående undervisningsskyldighet eller annan tjänstgöring.

Enligt skolöverstyrelsens uppgift tillämpas en undervisningsskyldighet

av 24—28 veckotimmar.

B. Nuvarande avlöningsförhållanden samt tidigare lönereglerings
förslag.

Gällande avlöningsbestämmelser.

Grundlön. Enligt nu gällande bestämmelser, kungörelsen den 31 december

1919 (nr 864) angående avlöning åt lärare vid folkhögskola samt

statsbidrag till sådan skola, utgår avlöning vid statsunderstödd folkhögskola

för år med minst följande belopp:

för manlig föreståndare . ~

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs

5 400 kronor;

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 4 600 kronor eller, då endast

vare sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 4 000 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, vart och ett å

500 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;

1 Härmed avses alla slag av icke-ordinarie lärare i läroämnen, således även timlärare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

5

för kvinnlig föreståndare

a) vid folkhögskola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs

4 200 kronor;

b) vid folkhögskola med endast huvudkurs 3 800 kronor eller, då endast

vare sig manlig eller kvinnlig avdelning däri ingår, 3 400 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma två ålderstillägg, vart och ett å

400 kronor, efter respektive 5 och 10 års oförvitlig tjänstgöring;

för vikarierande föreståndare ett särskilt arvode av 500 kronor vid skola

med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs samt 400 kronor vid skola

med endast huvudkurs;

för manlig ämneslärare med fast anställning

a) vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 3 700 kronor;

b) vid endast huvudkurs 3 000 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å

500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring;

för kvinnlig ämneslärare med fast anställning

a) vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 3 200 kronor;

b) vid endast huvudkurs 2 700 kronor;

till vilka avlöningsbelopp kunna komma tre ålderstillägg, vart och ett å

300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring;

för extra ordinarie och vikarierande manlig ämneslärare med full tjänstgöring
a)

vid huvudkurs 1 900 kronor;

b) vid fristående kvinnlig kurs 600 kronor;

för extra ordinarie och vikarierande kvinnlig ämneslärare med full tjänstgöring
a)

vid huvudkurs 1 700 kronor;

b) vid fristående kvinnlig kurs 550 kronor;

för manlig eller kvinnlig lärare i slöjd arvode efter 2 kronor 50 öre för

varje undervisningstimme;

för lärarinna i hushållsgöromål arvode efter 10 kronor för varje arbetsdag;

för lärare i gymnastik eller sång, vilken ej på grund av annan anställning

vid skolan har bestämd årslön, arvode efter 3 kronor 50 öre för varje undervisningstimme.

Naturaförmåner. Utöver den kontanta lönen skola vidare, jämlikt

§ 2 i kungörelsen, föreståndare och fast anställda ämneslärare åtnjuta fri

bostad jämte för densamma erforderligt bränsle. Sådan bostad skall i regel

innehålla:

a) för manlig föreståndare minst fem rum och kök jämte källare och

(övriga nödiga utrymmen,

b) för kvinnlig föreståndare minst fyra rum och kök jämte källare och

övriga nödiga utrymmen,

c) för manlig lärare, som har eget hushåll, minst fyra rum och kök jämte

källare och övriga nödiga utrymmen,

d) för kvinnlig lärare, som har eget hushåll, minst tre rum och kök jämte

källare och övriga nödiga utrymmen samt

e) för lärare, som icke har eget hushåll, minst två rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majis proposition nr 274.

Där bostadsförmån in natura icke tillhandahållas därtill berättigad befattningshavare,

skall hail erhålla kontant ersättning därför med så stort belopp,

som efter ortens pris betingas för bostad av sådan beskaffenhet, som för

olika befattningshavare stadgas, jämte för sådan bostad erforderligt bränsle;

dock att denna ersättning icke må understiga för manlig föreståndare 800

kronor, för kvinnlig föreståndare 600 kronor, för manlig lärare 500 kronor

och för kvinnlig lärare 300 kronor.

Dyrtidstillägg. De angivna beloppen utgöra, såsom ovan antytts,

den minimiavlöning, vartill befattningshavarna äro berättigade. Å denna

avlöning utgår enligt kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 306) med allmänna

grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folkhögskolor dyrtidstillägg enligt de

för statens befattningshavare vid s. k. oreglerade verk gällande grunderna

(f. n. maximerat till 44 %) å ett tilläggsunderlag motsvarande hälften av den

i avlöningsförfattningen bestämda kontanta minimilönen. Vid flertalet skolor

har vederbörande huvudman utfyllt detta dyrtidstillägg med dyrtidstillägg

å återstående del av lönen efter samma eller likartade grunder, varför folkhögskolornas

lärare i stort sett kunna sägas uppbära dyrtidstillägg i likhet

med statens befattningshavare vid oreglerade verk.

Kristillägg. Enligt kungörelsen den 17 januari 1941 (nr 29) utgår

vidare kristillägg till lärarna vid folkhögskolorna. Kristillägget beräknas i

förhållande till ett tilläggsunderlag, utgörande summan av det i månadsavlöningen

ingående belopp, varå dyrtidstillägg utgår, och det procentuella dyrtidstillägg,

som å avlöningen erhålles, då det för beräkning av sådant tillägg

fastställda talet för den efter ingången av augusti 1914 inträdda levnadskostnadsökningen

utgör 56 (d. v. s. 28 %). Vederbörande huvudmän utfylla i stor

utsträckning även kristillägget med egna medel.

Provisorisk avlöningsförbättring. I avvaktan på en definitiv

lönereglering har riksdagen sedan 1929 beviljat provisorisk avlöningsförbättring

åt lärarna vid folkhögskolor. Denna utgår enligt kungörelsen den

5 juli 1929 (nr 244) med följande belopp för budgetår — beloppen för kvinnlig

befattningshavare inom parentes:

till föreståndare

vid skola med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 600 (500)

kronor;

vid skola med endast huvudkurs men med såväl manlig som kvinnlig avdelning

500 (440) kronor;

vid skola med endast huvudkurs med en avdelning 420 (385) kronor;

till ämneslårare med fast anställning

vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs 500 (450) kronor; vid

endast huvudkurs 385 (365) kronor;

till extra ordinarie eller vikarierande lärare

vid huvudkurs 285 (255) kronor;

vid fristående kvinnlig kurs 90 (82: 50) kronor.

Dyrtids- och kristillägg utgå icke å dessa belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

7

I följande tabell (tabell I) lämnas en sammanställning av nu utgående minimiavlöningar

till föreståndare och ämneslärare vid olika slag av folkhögskolor.

Tabell I.

L ä r a r. e

Lön

Ålderstillägg

Provisorisk

avlönings-

l:a

2:a

3:e

förbättring

i Lärare med fast anställning.

I. vid folkhögskola med såväl huvudkurs som

fristående kvinnlig kurs.

Föreståndare:

manlig ............................

5 400

500

500

600

kvinnlig ..........................

4 200

400

400

—

500

Ämneslärare:

a. vid båda kurserna:

manlig..........................

3 700

500

500

500

500

kvinnlig ........................

3 200

300

300

300

450

b. vid endast huvudkurs:

manlig..........................

3 000

500

500

500

385

kvinnlig ........................

2 700

300

300

300

365

| 11. vid folkhögskola med endast huvudkurs men

med såväl manlig som kvinnlig avdelning.

Föreståndare:

manlig ............................

4 600

500

500

500

kvinnlig............................

3 800

400

400

—

440

Ämneslärare:

manlig ............................

3 000

500

500

500

385

kvinnlig ..........................

2 700

300

300

300

365

j lil. vid folkhögskola med endast huvudkurs och

med en avdelning.

Föreståndare:

manlig ............................

4 000

500

500

420

kvinnlig ..........................

3 400

400

400

—

385

ämneslärare:

manlig ............................

3 000

500

500

500

385

kvinnlig ..........................

2 700

300

300

300

365

Fxtrn ordinarie eller vikarierande ämneslärare

med full tjänstgöring.

vid huvudkurs:

manlig ............................

1 900

285

kvinnlig ..........................

1 700

—

--

—

255

vid fristående kvinnlig kurs:

manlig ............................

600

_..

__

90

kvinnlig ..........................

550

—

—

—

82: 50

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Tidigare löneregleringsförslag.

Skolöverstyrelsen avgav den 12 november 1926 förslag till lönereglering

för folkhögskolornas lärarpersonal i principiell anslutning till det för civilförvaltningen

gällande systemet.

1928 års lönekommitté förordade, ehuru endast med tvekan, en inplacering

av folkhögskolornas lärare i anslutning till det statliga lönesystemet. Härom

anförde kommittén:

Folkhögskolorna vore med avseende på sin verksamhet och dess mål långt

ifrån av sådan enhetlig karaktär som de flesta andra skolformer. I organisatoriskt

och pedagogiskt avseende ägde de och borde äga en frihet, som möjligen

utgjorde hinder för ett tillämpande på lärarna av avlöningsbestäinmelser,

som helt naturligt måste taga sikte på likheter och överensstämmelser i

fråga om anställning, arbete och kompetens. Där i dessa hänseenden olikheterna

vore väsentliga och talrika, kunde sammanförandet i ett avlöningsreglemente

med andra läroanstalters befattningshavare erbjuda svårigheter,

icke enbart av löneteknisk art utan även sådana, som kunde äventyra den

erforderliga friheten i olika avseenden att ordna med organisation, undervisning

och även avlöningsförhållanden allt efter skiftande lokala behov. I fråga

örn organisation vore att märka, hurusom vid folkhögskolorna kurser och

lästid kunde vara av olika art och längd. Undervisningens mål vore icke av

den art, att examensfordringar stadgats. Därmed sammanhängde den omständigheten,

att för lärare inga bestämda kompetensnormer befunnits erforderliga.

Antydd svårighet ökades därigenom, att avlöningen bestriddes

från olika håll. Även om såsom dittills staten förutsattes skola lämna endast

bidrag till lärarlönerna, syntes det kravet få betraktas såsom oeftergivligt,

sedan lönerna bestämts skola utgå enligt på andra lärare anpassat system,

att summan av löneförmåner icke finge överstiga de belopp, som inplaceringen

i lönesystemets lönegrader utvisade. Den frihet, som dittills t. ex.

landsting ägt att efter behag giva utfyllnad i lön, måste med inordnandet i

det nya lönesystemet upphöra. Då kommittén trots sin tvekan föresloge inplacering

i lönesystemet, vore det med hänsyn till önskvärdheten av att

även beträffande ifrågavarande skolforms lärare ett lönesystem tillämpades,

som överensstämde med det för andra lärargrupper gällande.

Skolöverstyrelsens förslag av år 1938 innebar ett inordnande av folkhögskolans

lärare i det statliga lönesystemet. Förslaget anslöt sig till de riktlinjer,

som följts vid de senast beslutade löneregleringarna för folkskollärare

och för lärare vid högre kommunala skolor. Såsom villkor för statsbidrag till

folkhögskola skulle följaktligen gälla, att lärarna vid skolan avlönades enligt

ett avlöningsreglemente, som uppbyggts på det för statliga tjänstemanna- och

lärarkåren utarbetade lönesystemet. Bidraget skulle i huvudsak utgå med

belopp, motsvarande de löneförmåner, som jämlikt bestämmelserna i nämnda

reglemente skulle tillkomma lärare, med avdrag av ett belopp, motsvarande

ersättning för tjänstebostad. I lönetekniskt hänseende innebar förslaget

bl. a. övergång från nettolön till bruttolönesystem samt införande av

dyrortsgrupperade löner.

Sammanfattningsvis må ur skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag följande

återgivas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

9

Lästidens längd.

Den största svårigheten, när det gällde att inordna lärarpersonalen vid

folkhögskolorna i det statliga lönesystemet, läge däri, att olika kurser hade

så olika längd. Uppenbart vore, att vid lönesättningen den årliga lästidens

längd borde på ett eller annat sätt komma i betraktande, överstyrelsen hade

efter en undersökning av förhållandena kommit till den övertygelsen, att en

standardisering av lästiderna genom lämpliga anordningar kunde utan olägenhet

för skolorna genomföras. I anslutning härtill hade överstyrelsen funnit

sig böra föreslå, att läsåret vid folkhögskolorna bestämdes till högst 38

veckor och lägst 26 veckor med rätt för varje skola att genom i vederbörlig

ordning fastställt reglemente få lästiden fixerad till 26, 30, 34 och 38 veckor.

För skolor, som hade både huvudkurs och fristående kvinnlig kurs, skulle

den förra omfatta antingen 22 eller 26 veckor och den senare antingen 12

eller 16 veckor. Där förutsättningar för anordnande av fristående kvinnlig

kurs icke förelåge och där sålunda endast en huvudkurs förekomme, kunde

denna pågå 26, 30, 34 eller 38 veckor, örn huvudkurserna icke varade hela

läsåret, skulle detta kunna fyllas ut med en kortare fristående kurs om 4

eller 8 veckor.

Unde ruis ning ssky Idig het.

Överstyrelsen hade för sin del funnit den undervisningsskyldighet, som

tillämpades, nämligen 24—28 veckotimmar, vara väl avvägd.

Ämneslärarnas kompetens.

Flertalet fast anställda ämneslärare hade avlagt akademisk examen, överstyrelsen

hade kommit till den uppfattningen, att även flertalet övriga lärare,

som icke avlagt akademisk examen, ägde god reel kompetens. Under senare

år hade också kraven för behörighet till dessa befattningar av överstyrelsen i

någon mån skärpts, så att sökande, som ej avlagt akademisk examen i ämnen

tillhörande folkhögskolans ämneskrets, lämnats behörighet endast då särskilt

starka skäl talade därför.

Inplacering i lönegrader.

Föreståndarna, vilka enligt förslaget skulle benämnas rektorer, skulle vid

skola med en lästid av 38 veckor placeras i 28 lönegraden; rektorerna vid

skolor med kortare arbetstid föresloges inplacerade en lönegrad lägre för

varje period örn fyra veckor, varmed lästiden understege 38 veckor.

I analogi härmed föresloges för ämneslärare med fast anställning vid kurs

om 38 veckor placering i 23 lönegraden, för lärare vid kurs om 34 veckor 22

lönegraden o. s. v.

Beträffande de icke fast anställda ämneslärarna hade dessa enligt överstyrelsens

mening dittills haft en alltför missgynnad ställning. Flertalet av

dem hade avlagt filosofie magister- eller filosofie kandidatexamen. Befordringsmöjligheterna

inom folkhögskolorna vore ganska ovissa. Av de under

huvudkursen 1936/37 anställda extra ordinarie och vikarierande lärarna hade

2 varit filosofie doktorer, 3 hade avlagt filosofie licentiatexamen, 28 filosofie

magisterexamen, 31 filosofie kandidat- eller teologie kandidatexamen; 21 lärare

hade haft annan utbildning. Väntan på att vinna fast anställning vid

folkhögskola kunde bliva lång nog. De sökande tiivlade stundom under

ganska olika villkor, och det kunde inträffa, att den svagast meriterade bleve

vald. Enligt överstyrelsens mening vore det önskvärt, att en prövning av

folkhögskollärarnas behörighet och lämplighet kunde ske vid en tidigare

tidpunkt än den, då de började söka fast anställning, överstyrelsen ville för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

denskull föreslå, att då en icke-fast anställd ämneslärare tjänstgjort någon

tid, möjlighet bereddes att underställa hans behörighet överstyrelsens prövning.

Härvid borde tillses, att vederbörande ägde akademisk examen eller

likvärdig utbildning i minst två ämnen av direkt betydelse för arbetet vid

folkhögskola. Vunnen behörighet skulle sedan hava generell giltighet såsom

behörighet till ämneslärartjänst med fast anställning. Endast sådan lärare,

som erhållit dylik behörighet, skulle kunna anställas som extra ordinarie

lärare. Annan lärare skulle anställas som extra lärare. Såväl extra ordinarie

som extra lärare skulle enligt förslaget kunna anställas endast vid huvudkurs.

Extra ordinarie lärare skulle placeras två lönegrader lägre än motsvarande

fast anställda befattningshavare, extra lärare i samma lönegrad som

de extra ordinarie men med begynnelseplacering två löneklasser lägre än

dessa.

Beträffande vikarierande lärare ansåge överstyrelsen, att lönen likaledes

borde göras beroende av vederbörandes kompetens. En vikarierande lärare,

som förklarats behörig till extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskola,

borde sålunda avlönas som extra ordinarie, en vikarie, som ej erhållit dylik

behörighet, däremot såsom extra lärare.

Icke-fast anställd lärare i läroämne, vilken antingen vore anställd under

fristående kvinnlig kurs eller fristående kortare kurs eller ock huvudkurs

utan att där hava full tjänstgöring, d. v. s. minst 24 veckotimmar, skulle avlönas

såsom timlärare efter veckotimme, beräknat för 38 veckor på liknande

sätt som vid statens undervisningsväsende.

Av övningsämnena vid folkhögskolorna intoge av gammalt kvinnlig slöjd

och hushållsgöromål en viktig plats i undervisningen av de kvinnliga eleverna.

Detta gällde såväl under huvudkurserna som under de fristående

kvinnliga kurserna. Även manlig slöjd förekomme vid några skolor. Utom i

dessa övningsämnen undervisades regelbundet, om också med växlande timtal

vid olika skolor, i gymnastik och sång. Undervisningen i de två sistnämnda

ämnena handhades stundom av någon ämneslärare, stundom åter

av timlärare. Endast i enstaka fall förelåge möjlighet att bereda en lärare

full tjänstgöring vid en folkhögskola i gymnastik och troligen ingenstädes i

sång. Enligt gällande bestämmelser avlönades Övningslärare, som icke hade

reglerad tjänst per timme eller per dag. Å halva arvodet utginge statligt dyrtidstillägg,

som i regel av huvudmannen utfylldes med dyrtidstillägg å återstående

del av lönen efter samma grunder. Härtill komme vanligen, genom

frivilligt åtagande från skolan, bostad med bränsle samt för lärarinnorna i

hushållsgöromål dessutom kost under pågående kurser. Dessa lärare hade

.sålunda en mycket låg avlöning och en osäker ställning. Överstyrelsen hade

länge haft sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att bereda dessa

lärare en förbättrad ställning. Överstyrelsen funne det lämpligast, att övningslärarnas

anställningsförhållanden ordnades efter mönster av ovan

framlagda förslag beträffande ämneslärarna. Om så skedde, skulle det alltså

komma att finnas Övningslärare av fyra slag: Övningslärare med fast anställning,

extra ordinarie Övningslärare, extra Övningslärare och timlärare.

Beträffande placering i lönegrad av Övningslärare med fast anställning

föresloge överstyrelsen, att lärare i manlig slöjd och lärarinna i kvinnlig slöjd

samt lärarinna i hushållsgöromål, allt efter längden av den lästid för vilken

vederbörande vore anställd, placerades i lönegraderna 16, 15, 14, 13 och 12

samt att lärare i teckning, sång och ggmnastik, i den mån dylika kunde

komma att anställas, allt efter längden av den lästid, för vilken vederbörande

vore anställd, placerades i lönegraderna 18, 17, 16, 15 och 14. För extra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

11

ordinarie Övningslärare föresloges placering i samma lönegrad som motsvarande

befattningshavare med fast anställning men med avlöning enligt den

löneplan, som funnes intagen i § 7 av kungörelsen den 3 december 1937

med avlöningsbestämmelser för icke ordinarie lärare m. fl. vid statens undervisningsväsende

(nr 954).

För motsvarande extra befattningshavare föresloge överstyrelsen en placering

i samma lönegrad som de extra ordinarie, men med begynnelseplacering

tre löneklasser lägre än motsvarande fast anställda befattningshavare.

Statsbidragen.

Statsbidragen till folkhögskolorna föresloges helt omlagda. Enligt överstyrelsens

förslag skulle bidragen utgå med belopp, motsvarande samtliga

vid skolan utgående lärarlöner med avdrag dels av ett belopp, motsvarande

summan av de bostadsersättningar, som vid skolan anställda lärare enligt

givna bestämmelser hade att erlägga, dels av 10 procent utav timlärararvodena.

Därjämte skulle statsverket bevilja provisoriskt dyrortstillägg och provisorisk

avlöningsförstärkning samt dyrtidstillägg till lärarna enligt de grunder,

som tillämpades vid statens s. k. reglerade verk. Som villkor för statsbidrag

till lärares avlöning skulle gälla, att löne- eller pensionstillägg av huvudmannen

icke beviljades lärarna.

Över skolöverstyrelsens ifrågavarande förslag avgåvos yttranden av bland

annat undervisningsväsendets lönenämnd och statskontoret.

Undervisningsväsendets lönenämnd uttalade, att ett inordnande av folkhögskolornas

lärare i det för statens nyreglerade verk gällande lönesystemet

åtminstone för det dåvarande icke kunde anses vara det lämpligaste sättet

alt ordna dessa lärares löneförhållanden. Lönenämnden erinrade, att skolöverstyrelsen

själv framhållit, hurusom den största svårigheten vid det föreslagna

inordnandet läge däri, att olika kurser hade så olika längd. En annan

svårighet mötte enligt lönenämndens mening i fråga örn avgränsningen av

de olika lärarkategorierna. Vid folkhögskolorna rådde i olika avseenden stor

frihet i fråga om arbetets anordning och indelningen i ämnes- respektive

Övningslärare hade icke där samma fasthet som vid skolväsendet i allmänhet.

En tredje svårighet mötte vid avvägningen i vissa fall av löneställningen

för lärarna. Särskilda kompetenskrav för ämneslärare uppställdes icke, utan

meningen vore, att man tills vidare skulle nöja sig med individuell prövning

av behörigheten från fall till fall. Lönenämnden framhöll slutligen, att såsom

skäl för en lönereglering för folkhögskolornas lärare icke åberopats

någon otillfredsställande löneställning i och för sig för de stora huvudgrupperna

av befattningshavare, nämligen föreståndare och fast anställda ämneslärare;

i själva verket syntes löneställningen för sistnämnda kategorier

icke vara särskilt ogynnsam. Det förefölle lönenämnden, att de av skolöverstyrelsen

anförda skillén för ändrade bestämmelser närmast pekade i

den riktningen, att det i första hand borde undersökas, huruvida icke en

förbättring av lönerna samt anställnings- och pensionsvillkoren för folkhögskolornas

lärare, i de fall då en sådan kunde anses motiverad, kunde åvägabringas

i anslutning till för dem gällande avlöningsbestämmelser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Även statskontoret förklarade sig anse, att de vid folkhögskolorna rådande

förhållandena icke påkallade införande av det statliga lönesystemet

för där anställda lärare. Statskontoret fann väl skäl föreligga för en förbättrad

löneställning för vissa lärargrupper men förordade, att erforderliga

reformer vidtoges med utgångspunkt från gällande bestämmelser om statsbidrag

och lärarlöner.

C. Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag.

Allmänna synpunkter.

Skolöverstyrelsen framhåller inledningsvis, att då överstyrelsen nu åter

hade att taga ställning till frågan om löneförhållandena för lärarpersonalen

vid folkhögskolorna, överstyrelsen icke kunde underlåta att — liksom

tidigare — giva uttryck åt den uppfattningen, att det lämpligaste sättet att

genomföra en lönereglering för folkhögskolornas lärare skulle vara att inordna

även dessa lärare under det för den statliga lärarpersonalen gällande

lönesystemet. Det vore visserligen obestridligt, att folkhögskolorna intoge en

särställning i pedagogiskt och organisatoriskt hänsende samt att det med

hänsyn härtill och till de för folkhögskollärarna gällande arbetsförhållandena

kunde vara förenat med svårigheter att på dem tillämpa de nyreglerade

verkens avlöningssystem. Enligt överstyrelsens åsikt borde dessa svårigheter

dock icke behöva tillmätas avgörande betydelse, när det såsom här

vore fallet gällde att avveckla ett delvis föråldrat lönesystem och att söka

ernå en i och för sig önskvärd enhetlighet i avlöningshänseende på undervisningsväsendets

område. Ur nu angivna synpunkter hade det enligt överstyrelsens

förmenande varit till fördel, om överstyrelsens senaste löneregleringsförslag

kunnat realiseras. Med hänsyn till de erinringar, som rests mot

ett inordnande av folkhögskollärarna under det statliga lönesystemet, och

då det synts angeläget, att dessa lärares lönefråga utan ytterligare uppskov

bragtes till avgörande, hade överstyrelsen emellertid funnit sig böra för närvarande

frånfalla tanken på en reglering av löneförhållandena efter de riktlinjer

överstyrelsen tidigare uppdragit. Det förslag till lönereglering, som i

det följande framlades, hade följaktligen uppgjorts med utgångspunkt från

ett bibehållande av det nuvarande lönesystemet, med beaktande därvid av de

mest framträdande kraven på förbättringar av personalens lönevillkor, överstyrelsen

funne sig emellertid mot bakgrunden av den principiella inställningen

till folkhögskolläramas lönefråga, som överstyrelsen tidigare hävdat

och alltjämt vidhölle, böra uttala den förhoppningen, att därest en lönereglering

enligt de i det följande skisserade linjerna komme till stånd, densamma

icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av dessa lärares lönefråga

i den meningen, att tanken på en omläggning av löneförhållandena

för ifrågavarande personal efter förebild av det för statens nyreglerade verk

gällande lönesystemet därigenom skulle för obestämd tid undanskjutas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

13

Beträffande de grundläggande principerna för den förordade löneregle

ringen har överstyrelsen anfört:

Fråga om dyrortsdifferentiering. Överstyrelsen hade till en

början övervägt, huruvida icke för folkhögskollärarnas del borde kunna tilllämpas

en lönegradering elter dyrort, motsvarande den inom nyreglerade

områden gällande. Med hänsyn bland annat till att överstyrelsen icke för

närvarande ifrågasatte någon övergång till bruttolönesystem utan utginge

Irån, att lärarna även i fortsättningen skulle erhålla bostad in natura vid

sidan av den kontanta lönen, hade överstyrelsen emellertid ansett sig icke

böra framlägga något förslag örn införande av dyrortsgraderade löner.

Likalön sprincip. I konsekvens med den för befattningshavarna

vid det statliga undervisningsväsendet införda likalönsprincipen föresloge

överstyrelsen, att lönerna skulle bestämmas till enhetliga belopp för såväl

manliga som kvinnliga lärare. I lcostnadshänseende vore denna omläggning

icke av någon större betydelse, enär folkhögskolornas lärarpersonal endast

till mindre del utgjordes av kvinnliga befattningshavare.

Lönens anpassning efter arbetsårets längd. Såsom en

av de allvarligare bristerna i det nuvarande lönesystemet hade plägat pekas

på den omständigheten, att kursernas längd eller med andra ord den årliga

arbetstiden icke inverkade på avlöningens storlek. I fråga om lärare, som

vore anställd vid såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs, vore denna

brist visserligen mindre framträdande, enär variationerna i lästiden i detta

fall i praktiken vore jämförelsevis obetydliga. Annorlunda vore förhållandet

beträffande lärare, som vore anställd endast vid huvudkurs. En lärare, som

vore anställd vid en huvudkurs örn 24 veckor eller därutöver åtnjöte sålunda

icke högre avlöning än en lärare med anställning vid huvudkurs örn 21

veckor. Uppenbart vore, att det måste anses utgöra ett önskemål av vikt,

att vid lönesättningen den årliga lästidens längd på ett eller annat sätt

komme i betraktande. Då emellertid även vid de kortaste huvudkurserna

lärartjänsterna utgjorde huvudsvssla och innehavarna endast undantagsvis

torde kunna påräkna annat avlönat arbete under ferietiden, vore det ofrånkomligt,

att lönen för dessa befattningar avvägdes på ett sådant sätt, att

rekryteringen av fullt kvalificerade lärarkrafter icke äventyrades. Detta vore

särskilt fallet beträffande de icke fast anställda lärarna, vilka i jämförelse

med de icke-ordinarie lärarna vid det statliga undervisningsväsendet intoge

en i hög grad missgynnad ställning. Vid övervägande av frågan, huru lönebeloppen

på lämpligaste sätt borde göras beroende av den årliga lästiden,

hade överstyrelsen stannat vid att förorda, att för lärare, som vore anställd

vid endast huvudkurs, lönen skulle bestämmas med utgångspunkt från en

minimilästid örn 21 veckor och att läraren intill en viss övre gräns skulle

beredas ekonomisk kompensation för överskjutande lästid i direkt proportion

till avvikelsen från minimilästiden. På detta sätt skulle åstadkommas en

önskvärd anpassning av lönen efter variationerna i kurstiderna. Då lärartjänsterna

även vid de kortaste huvudkurserna vore att anse som huvudsysslor,

hade del synts överstyrelsen icke vara tillrådligt vid konstruktionen av

en variabel löneskala vidtaga någon jämkning nedåt av det vid en lästid av

21 veckor nu utgående lönebeloppet. Av kostnadsskäl hade det å andra sidan

ej befunnits möjligt att anpassa lönebeloppen efter samtliga i lästiden förekommande

variationer, enär vid ett dylikt beräkningssätt lönebeloppen vid

de längsta kurstiderna skulle bliva oproportionerligt höga. Det hade fördenskull

befunnits nödvändigt all maximera lönen vid en viss icke alltför örn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

fattande lästid. Överstyrelsen hade ansett denna övre gräns böra fixeras vid

en lästid av 24 veckor. Till frågan om beräkningen av de olika lönebeloppen

återkomme överstyrelsen i det följande.

Lönebeloppens avvägning. Vid den nu tilltänkta löneregleringen

vore det enligt överstyrelsens mening ofrånkomligt, att lönebeloppen för

folkhögskollärarna genom inräknande i de fasta lönerna av viss del av utgående

dyrtidstillägg anpassades efter en mera aktuell levnadskostnadsnivå

än den, som gällt vid tiden för fastställandet av de nuvarande lönebeloppen.

Vid en dylik uppräkning av lönerna vore olika alternativ tänkbara.

För närvarande vore dyrtidstillägget till befattningshavare vid statens oreglerade

verk — med vilka befattningshavare folkhögskollärarna i fråga om

åtnjutande av sådant tillägg kunde anses i stort sett likställda — maximerat

vid 44 procent. För statliga befattningshavare med s. k. nyreglerat dyrtidstillägg

utginge tillägget efter ett procenttal, som med 18 enheter understege

det oreglerade tillägget, d. v. s. med 26 procent. Det kunde då tänkas, att

dyrtidstillägget till folkhögskollärarna i fortsättningen finge utgå efter nyreglerade

grunder och att i enlighet härmed de fasta lönerna uppräknades

med i runt tal 18 procent. Härigenom skulle lönerna anpassas efter den

levnadskostnadsnivå, som varit rådande i början av 1920-talet. Enligt överstyrelsens

mening vore det emellertid ur skilda synpunkter önskvärt, att

till utgångspunkt för löneregleringen foges en levnadskostnadsnivå, som

bättre än den nyss nämnda svarade mot de nu rådande förhållandena. Härvid

borde å andra sidan tillses, att uppräkningen av de fasta lönerna icke

skedde till en så hög nivå, att en omprövning av lönebeloppen kunde befaras

visa sig påkallad vid en eventuellt inträdande levnadskostnadsminskning.

Överstyrelsen hade vid övervägande av olika till buds stående utvägar för

frågans lösning trott sig finna en ur dessa motsatta synpunkter rimlig avvägning

genom att i princip anknyta löneregleringen till den levnadskostnadsnivå,

till vilken de senaste statliga löneregleringarna hänfört sig. I enlighet

härmed hade i de fasta lönerna inräknats så stor del av nu utgående

dyrtidstillägg att det å de nya lönebeloppen utgående tillägget kunnat anpassas

efter reglerna för det statliga rörliga tillägget. I de fasta grundlönerna

hade vidare inarbetats beloppen av den nu utgående provisoriska avlöningsförbättringen.

De sålunda framräknade beloppen hade härefter underkastats

vissa jämkningar.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket i sitt yttrande över 1938 års

löneregleringsförslag icke ansett sig kunna förorda, att ifrågavarande befattningshavare

inplacerades i det statliga lönesystemet. Då det nu föreliggande

förslaget icke förutsatte en sådan inplacering utan — åtminstone i vad anginge

befattningshavare med fast anställning — väsentligen utgjorde en löneteknisk

anpassning av det vid folkhögskolorna för närvarande tillämpade

lönesystemet med hänsyn till levnadslcostnadsstegringen, hade ämbetsverket

i princip icke något att erinra mot att förslaget lades till grund för en lönereglering.

De av överstyrelsen enligt det föregående angivna riktlinjerna för löneregleringen

föranledde emellertid principiella erinringar från statskontorets

sida i vad anginge förslaget örn särskilda lönebelopp för fast anställda ämneslärare

med 21 och 24 veckors minimitjänstgöring.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

15

Lärare med en minimitjänstgöring av 21 veckor återfunnes endast vid

skolor med såväl huvudkurs som fristående kvinnlig kurs. I sådant fall vore

emellertid läraren endast fast anställd vid huvudkursen, medan de lärare,

som tjänstgjorde jämväl vid den fristående kursen, hade en minimitjänstgöring

av (21 + 13=) 34 veckor. Då enligt statskontorets mening några

allvarliga olägenheter i organisatoriskt hänseende icke skulle möta, örn i

fortsättningen fast anställning endast medgåves lärare med minst 24 veckors

tjänstgöring, såframt möjlighet hölies öppen för skolorna att i fortsättningen

anställa extra ordinarie iimneslärare med undervisningsskyldigliet blott under

huvudkursen, ville ämbetsverket förorda, att förenämnda anställningsform

reserverades för ämneslärare med minst 24 veckors tjänstgöring vid huvudkurs.

För lärare, vilka redan beretts fast anställning vid huvudkurs örn 21

veckor, syntes särskilda övergångsanordningar bliva erforderliga.

Allmänna lönenämnden har icke riktat någon erinran mot de av överstyrelserna

angivna allmänna riktlinjerna för ifrågavarande lönereglering.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har förklarat sig, i det läge förevarande

fråga för närvarande befunne sig, intet lia att erinra mot att löneregleringen

baserades på nuvarande grunder. Den borde dock icke betraktas

såsom definitiv.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har anfört bland annat:

Folkhögskolans lärare hade, när det gällde löneförhållanden, länge befunnit

sig i en väsentligt sämre ställning än de lärare vid statliga och kommunala

läroanstalter, med vilka folkhögskolans lärare i fråga örn utbildning

och tjänstgöring kunde jämställas, genom att frågan om lönereglering för

folkhögskolans lärare gång efter annan ställts på framtiden. Genom att under

tiden en ständigt fortgående försämring av det ekonomiska läget kommit att

äga rum, hade utgångsställningen vid behandlingen av folkhögskollärarnas

lönefråga nu blivit i hög grad ogynnsam för folkhögskolans lärare. Styrelsen

hade icke kunnat undgå att konstatera, att detta i hög grad präglade det av

skolöverstyrelsen utarbetade förslaget. Till de normer, som varit bestämmande

för de tidigare framlagda löneregleringsförslagen, hade vid behandlingen

av folkhögskollärarnas lönefråga tillkommit en, som tydligen i många

avseenden tillerkänts avgörande betydelse, nämligen den som skolöverstyrelsen

angåve med orden »nu rådande läge». Den omständigheten, att den

jämförelsevis fåtaliga lärargrupp, som vore knuten till folkhögskolan, icke

fått sin lönefråga av riksdagen prövad samtidigt med andra lärargruppers,

hade alltså kommit att innebära en mycket ogynnsam särställning för folkhögskolans

lärare. Styrelsen ville principiellt sätta i fråga, örn det kunde

anses förenligt med en rättvis avvägning av folkhögskollärarnas löneförmåner

i förhållande lill motsvarande förmåner hos andra lärargrupper, att

i så hög grad som skett i det nu föreliggande Iönereglcringsförslaget det,

som skolöverstyrelsen betecknade som »nu rådande läge», fått vara avgörande.

Skolöverstyrelsen hade uttalat den förhoppningen, att den föreslagna löneregleringen

icke skulle uppfattas som en definitiv lösning av folkhögskollärarnas

lönefråga. Styrelsen ville starkt understryka detta. Vare sig en mera

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 274.

Departements
chefen.

definitiv lösning av folkhögskollärarnas lönefråga kunde ske i direkt anslutning

till det för statens nyreglerade verk gällande lönesystemet eller på annat

sätt, syntes det nu föreliggande löneregleringsförslaget på så många punkter

ha karaktär av provisorium, att alla skäl talade för att, om gynnsammare

ekonomiska förhållanden inträdde, folkhögskollärarnas lönefråga då i sin

helhet skulle tagas upp till ny behandling.

- Såsom inledningsvis erinrats, har frågan örn lönereglering för folkhögskolornas

lärare sedan länge stått på dagordningen. Denna fråga har erhållit

ökad aktualitet, sedan löneregleringar under de senaste åren genomförts

för lärarpersonalen vid flertalet övriga statliga och statsunderstödda

undervisningsanstalter. Särskilt trängande har behovet av en förbättrad

löneställning för den icke-ordinarie ämneslärarpersonalen ansetts vara. Att

en lönereglering hittills icke kommit till stånd, torde främst ha sin grund i

— förutom det statsfinansiella läget under de senaste åren — att de förslag

i ämnet, som framlagts, baserats på försök att inordna folkhögskolans lärarpersonal

i det för civilförvaltningen i allmänhet tillämpade lönesystemet.

Dessa försök ha icke kunnat fullföljas, huvudsakligen till följd av folkhögskolans

särpräglade organisatoriska och pedagogiska struktur. Det förslag

i denna riktning, som år 1938 framlades av skolöverstyrelsen, mötte sålunda7

starka gensagor från undervisningsväsendets lönenämnds och statskontorets

sida och har icke heller ansetts böra föranleda någon framställning till riksdagen.

Det av skolöverstyrelsen nu framlagda förslaget bygger på det för folkhögskolan

för närvarande gällande lönesystemet och söker inom ramen för

detta tillgodose de mest framträdande kraven på förbättringar i olika avseenden.

I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden har jag

funnit mig kunna förorda, att det föreliggande förslaget lägges till grund

för en lönereglering. Såsom skolöverstyrelsen framhållit hade det visserligen

varit önskvärt, örn en närmare anpassning till för undervisningsväsendet

i allmänhet gällande lönebestämmelser kunnat ske, men då det nu förordade

förslaget lämpats efter de vid folkhögskolorna rådande förhållandena,

torde detsamma åtminstone för närvarande höra godtagas.

De allmänna riktlinjer, som skolöverstyrelsen uppdragit för sitt förslag

till lönereglering, föranleda icke någon erinran från min sida. Jag anser mig

sålunda icke böra ifrågasätta genomförande av en lönedifferentiering efter

dyrort. Jag tillstyrker vidare införande av enhetliga lönebelopp för manliga

och kvinnliga lärare liksom ock, att löneregleringen i princip anknytes till

1935 års levnadskostnadsnivå, till vilken de senaste statliga löneregleringarna

hänfört sig. Detta innebär, att i de fasta lönebeloppen inräknas så stor del

av nu utgående dyrtidstillägg, att det å de nya lönebeloppen utgående tilllägget

kan anpassas efter reglerna för det statliga rörliga tillägget. En av

de principiellt sett viktigaste följderna härav blir att, i motsats till vad nu är

förhållandet, lärarna garanteras full kompensation enligt vedertagna grunder

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

17

för den levnadskostnadsstegring som ägt rum till och med år 1935. Såsom

förut erinrats utgår nämligen för närvarande statligt dyrtidstillägg endast

å halva grundlönebeloppen, ehuru vederbörande huvudmän i allmänhet svarat

för utfyllnad av dyrtidstillägget. Skolöverstyrelsen har även förutsatt,

att lärarna skola garanteras rörligt tillägg och givetvis även kristillägg i

enlighet med för statstjänstemän gällande grunder. Jag har för egen del icke

funnit anledning till erinran häremot. En annan fråga är, huruvida kostnaderna

för det rörliga tillägget och kristillägget böra helt eller endast delvis

åvila statsverket; till detta spörsmål återkommer jag i det följande vid behandlingen

av statsbidragsfrågan.

Skolöverstyrelsens förslag innebär även anpassning av lönerna för vissa

fast anställda ämneslärare efter antalet läsveckor. Minimiantalet läsveckor

vid huvudkurs är för närvarande för olika fall antingen 21 eller 24. Ämneslärare

kunna fast anställas vid båda dessa slag av kurser, men minimilönen

är för båda fallen fastställd till lika belopp. Detta har, såsom skolöverstyrelsen

framhållit, ansetts vara en av de allvarligaste bristerna i det nuvarande

lönesystemet, och överstyrelsen har sökt råda bot härför genom att

föreslå en viss grundlön för fast anställning vid 21-veckorskurs med rätt

för lärare med fast anställning vid kurser om högst 24 veckor att åtnjuta

lönetillägg i proportion till den längre lästiden. Motsvarande system föreslås

för extra ordinarie och vikarierande lärare. Statskontoret har — utan

att rikta erinran mot principen lön efter lästid i och för sig — likväl avstyrkt,

att olika lönebelopp skulle utgå för fast anställda ämneslärare med

21 och 24 veckors lästid, i det ämbetsverket förordat, att kategorien fast

anställda lärare med endast 21 veckors lästid skulle avskaffas och ersättas

med extra ordinarie lärare. För egen del vill jag icke bestrida, att en anordning

som den av statskontoret förordade skulle kunna genomföras, utan

svårare olägenheter i organisatoriskt hänseende. Då emellertid båda dessa

kategorier fast anställda lärare för närvarande må förekomma och olika lön

vid 21 och 24 veckors lästid i allt fall icke torde kunna undvikas, när det

gäller extra ordinarie lärare, finner jag icke tillräcklig anledning föreligga

att frångå skolöverstyrelsens förslag på denna punkt.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag funnit, att den nu ifrågasatta

löneregleringen bör förknippas med en reglering av undervisningsskyldigheten

genom införande i vederbörande författning av en allmän bestämmelse

om folkhögskollärarnas undervisningsskyldighet för vecka, innebärande

bland annat en minimiundervisningsskyldighet av 24 veckotimmar.

Föreståndare och fast anställda ämneslärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner för föreståndare och

fast anställda ämneslärare framgå av efterföljande tabell II.

Bihang till riksdagens protokoll I9A2. I sami. Nr 274.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majis proposition nr 274.

Till stöd för sitt förslag Ilar överstyrelsen anfört:

Beträffande frågan om löneavvägningen för föreståndare och fast anställda

ämneslärare hade, såsom förut nämnts, undervisningsväsendets lönenämnd

i sitt över skolöverstyrelsens år 1938 avgivna löneregleringsförslag

avgivna utlåtande framhållit, att löneställningen för dessa lärarkategorier

icke synts vara särskilt ogynnsam. Även statskontoret hade företrätt en

liknande uppfattning. Emellertid hade 1941 års lagtima riksdag uttalat, att

trots rådande statsfinansiella läge en skälig lönereglering borde åvägabringas

för folkhögskolornas del. Överstyrelsen hade vid sådant förhållande

utgått från att — även örn behovet av förbättrade löneförmåner

gjorde sig starkast gällande beträffande de icke fast anställda lärarna

— jämväl föreståndarna och de fast anställda ämneslärarna borde få komma

i åtnjutande av en viss reell löneförbättring. I nu rådande läge hade

överstyrelsen emellertid ansett försiktigheten bjuda, att löneförbättringen

hölles inom tämligen snäva gränser. En viss återhållsamhet härvidlag

torde för övrigt få anses motiverad beträffande de fast anställda lärarna,

enär ju dessa åtnjöte fri bostad jämte bränsle vid sidan av den kontanta

lönen och således för en del av sina avlöningsförmåner i realiteten erhölle

full kompensation för den inträdda levnadskostnadsökningen. Löneförbättringens

storlek belystes av tabell II, upptagande en jämförelse mellan

nuvarande och föreslagna löner i begynnelse- och slutlönelägena.

Lönebeloppen för de ämneslärare, vilka anställts för undervisning allenast

vid huvudkurs, hade ansetts böra differentieras med hänsyn till kurstidens

längd på det sätt, att lönen för kurs om 24 veckors varaktighet med

V21 skulle överstiga den för kurs örn 21 veckors längd utgående avlöningen.

Den nuvarande åtskillnaden i lönehänseende beträffande å ena sidan

föreståndare, som undervisade vid huvudkurs med både manlig och kvinnlig

avdelning, samt å andra sidan föreståndare, som vore anställd vid huvudkurs,

vari allenast manlig eller kvinnlig avdelning inginge, hade icke ansetts

böra upprätthållas. Tjänstgöringsskyldigheten kunde nämligen i båda

fallen anses vara i praktiken densamma. Till utgångspunkt vid löneregleringen

hade överstyrelsen valt lönen för föreståndare vid den förra skoltypen.

Vad ålderstilläggen beträffade hade antalet sådana tillägg — i anslutning

till antalet löneklasser inom lönegrader i närmast jämförliga lägen å löneplanerna

för de statliga befattningshavarna — ansetts böra ökas från 2

till 3 beträffande föreståndare och från 3 till 4 i fråga om de fast anställda

ämneslärarna, varjämte — i analogi med vad som härutinnan gällde inom

det statliga lönesystemet — tilläggen ansetts böra tillträdas med treåriga

intervaller. För att motverka uppkomsten av en alltför stor löneökning i

slutlönelägena till följd av utökningen av antalet ålderstillägg hade det befunnits

påkallat att vidtaga en mindre jämkning nedåt av de nuvarande

beloppen.

Då de fast anställda lärarna avsåges skola åtnjuta lön per kalenderår,

hade såväl grundlönebeloppen som ålderstilläggen gjorts jämnt delbara

med 12.

Statskontoret har, såsom förut nämnts, avstyrkt överstyrelsens förslag örn

särskilt lönetillägg för fast anställda lärare med 24 veckors tjänstgöring

vid huvudkurs. För sådan lärare borde lönen fastställas till 4 200 kronor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jämförelse mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till föreståndare och fast anställda lärare.

Skoltyp

Bef.-havare

N u v a

rande lön

Föres

lagen lön

Begynnelselön

Slutlön

Begynnelselön

Slutlön

Huvudkurs +

Föreståndare

5 400

5 400

7 560

7 560

frist, kurs

44 % dyrt.-tillägg 2 376

1 000 (2 ålders-

15 % rörl. tillägg 1 134

1 440 (3 ålders-

prov. avl.-förbättr. 600

6 400 tllla^

8 694

9000 å48C0

8 376

44 % dyrt.-tillägg 2 808

15 % rörl. tillägg 1 350 ’

prov. avl.-förbättr. 600

10 350

9 808

Huvudkurs

»

4 600

4 600

6 420

6 420

44 % dyrt.-tillägg 2 016

1 000 (2 ålders-

15 % » • 963

1 440 (3 d:o

prov. avl.-förbättr. 500

5 600 tlllagg^

7 383

7 860 d:o)

7 116

44 % dyrt.-tillägg 2 460

15% * * 1179

prov. avl.-förbättr. 500

9 039

i Huvudkurs +

Fast anst.

8 560

frist, kurs

ämneslär:e

3 700

3 700

5 280

5 280

44 % dyrt.-tillägg 1 620

1 500 (3 ålders-

15 % * * 792

1 920 (4 d:o

prov. avl.-förbättr. 500

5 200 tlliagg^

6 072

7 200 fl:o,

5 820

44 % dyrt.-tillägg 2 280

15% * * 1080

prov. avl.-förbättr. 500

8 280

7 980

Huvudkurs

D:o

3 000

3 000

4 200

4 200

(21 veckor)

44 % dyrt.-tillägg 1 320

1 500 (3 ålders-

15 % » » 630

1 920 (4 d:o

prov. avl.-förbättr. 385

4 500 tlllägg>

4 830

6120 d:o)

4 705

44 % dyrt.-tillägg 1 980

15% * * 918

prov. avl.-förbättr. 385

7 038

6 865

Huvudkurs

D:o

(=21 veckor)

(=21 veckor)

4 200

4 200

(24 veckor)

(3/21 av 4 200) 600

(3/21 av 4 200) 600

4 800

4 800

15 % rörl. tillägg 720

1 920 (4 d:o

5 520

6 720 d:o)

15 % rörl. tillägg 1 008

7 728

Anm. Till kristillägg och pensionsavgifter har i förestående jämförelse hänsyn ej tagits.

Kungl. Majus proposition nr 274.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr Tik.

utan särskilt tillägg. Statskontoret har även avstyrkt den av överstyrelsen

föreslagna omläggningen av ålderstillägg.

överstyrelsen hade föreslagit övergång från fem till treåriga intervaller

samt i samband därmed ökning av antalet ålderstillägg. Tillika skulle i

fortsättningen — i analogi med vad som gällde vid statliga nyreglerade

verk — ålderstilläggen tillträdas vid kvartalsskifte i stället för vid årsskifte.

Då enligt statskontorets mening en dylik omläggning icke vore påkallad av

lönetekniska hänsyn, samt den nuvarande ordningen ur statsbidragssynpunkt

innebure bestämda fördelar, kunde ämbetsverket icke tillstyrka förslaget

i denna del. Det nu tillämpade systemet syntes sålunda böra bibehållas

med den jämkningen, att beloppen för ålderstilläggen höjdes från

500 kronor lill 600 kronor.

Med angivna jämkningar kunde statskontoret tillstyrka den föreslagna

lönesättningen för föreståndare och fast anställda ämneslärare.

Allmänna lönenämnden har icke motsatt sig införande av det tredje respektive

fjärde ålderstillägget men ifrågasatt, att kvinnlig befattningshavare

för närvarande icke skulle erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget.

Lönenämnden har även tillstyrkt införande av ett särskilt lönetillägg för

vid 24-veckors huvudkurs fast anställd lärare men ansett tilläggets storlek

böra reduceras.

Allmänna lönenämnden erinrade, att undervisningsväsendets lönenämnd

i sitt utlåtande i anledning av skolöverstyrelsens år 1938 framlagda förslag

till lönereglering för ifrågavarande personal framhållit, att löneställningen

för föreståndare och fast anställda ämneslärare icke vore särskilt ogynnsam.

Då emellertid åtskilliga skäl talade för att även denna personal i likhet

med annan statlig och kommunalt anställd lärarpersonal komme i åtnjutande

av någon löneförbättring, ansåge sig allmänna lönenämnden nu

icke böra framställa erinran mot att ifrågavarande befattningshavares löneslällning

underkastades en omreglering. Den av skolöverstyrelsen föreslagna

löneställningen medförde — med undantag i fråga om kvinnlig

lärare samt fast anställd ämneslärare vid huvudkurs (24 veckor) — endast

relativt begränsad höjning av lönen i begynnelselöneläget. Genom att antalet

ålderstillägg ökats, bleve emellertid lönehöjningen i slutlöneläget

större. Antalet ålderstillägg hade ökats för föreståndare från 2 till 3 och

för ämneslärare från 3 till 4, i samband varmed ålderstilläggens belopp

justerats nedåt från 500 till 480 kronor. Lönenämnden ville härutinnan

framhålla, att antalet ålderstillägg till de fast anställda ämneslärarna syntes

väl högt med hänsyn till löneläget för dessa lärare. Detta torde nämligen

med hänsyn tagen till utgående naturaförmåner närmast vara att jämföra

med löneläget för sådana befattningshavare, vilka enligt det statliga avlöningssystemet

kunde komma i åtnjutande av högst tre tillägg. Lönenämnden

hade på grund härav haft under övervägande att föreslå en

minskning av antalet ålderstillägg till tre. Då emellertid en dylik nedsättning

i vissa lönelägen skulle kunna medföra en avlöningsminskning i

förhållande till nu utgående slutlön, varigenom krav på en uppräkning av

grundlönebeloppen skulle framkomma, samt då den förevarande löneregleringen

allenast betraktades såsom provisorisk, hade lönenämnden ansett

sig kunna godtaga skolöverstyrelsens förslag härutinnan.

Lönenämnden funne sig dock icke kunna oförändrat tillstyrka den före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 274.

21

slagna löneregleringen i vad beträffade fast anställda ämneslärare vid

huvudkurs (24 veckor). Löneförhöjningen för sådan befattningshavare

komme nämligen, såsom närmare framginge av tabell II, att i begynnelselöneläget

uppgå till 815 kronor och i slutlöneläget till 863 kronor. Denna

betydande löneförhöjning, som närmast föranletts därav att i lönen inräknats

ett särskilt tillägg uppgående till 3/21 av det för fast anställda ämneslärare

vid huvudkurs (21 veckor) föreslagna grundlönebeloppet, funne lönenämnden

vara väl hög. Lönenämnden ville därför ifrågasätta, att ifrågavarande

tillägg beräknades till allenast 360 kronor, vilket medförde en begynnelselön

för dylik lärare å 4 560 kronor och en slutlön å 6 480 kronor.

Löneförbättringen skulle därvid i förhållande till nu utgående avlöning

komma att uppgå till 539 kronor i begynnelselöneläget och till 587 kronor

i slutlöneläget.

Lönerna hade föreslagits till enhetliga belopp för såväl manliga som

kvinnliga lärare, vilket för sistnämnda personal komme att medföra betydligt

större löneförbättringar än som framginge av tabellen. Lönenämnden

ville härutinnan erinra, att vid genomförandet av löneregleringarna under

de senaste åren för lärarpersonalen vid folkskolorna och de högre kommunala

skolformerna kvinnliga lärare icke erhållit rätt att omedelbart tillträda

lön enligt den löneklass, vartill de enligt reglementets huvudbestämmelser

skulle varit berättigade, utan hade övergångsvis under viss tid bibehållits

vid en lägre löneställning. Med hänsyn härtill funne sig lönenämnden

böra föreslå, att kvinnlig befattningshavare vid folkhögskolorna

för närvarande icke skulle erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget.

Ledamoten Linder har anmält skiljaktig mening mot lönenämndens majoritet

i fråga om ålderstillägget och ansett, att nämnden bort tillstyrka överstyrelsens

förslag.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit bland

annat:

Den löneökning, söm föreslagits för föreståndare och ämneslärare med

fast anställning bleve i vissa fall av så ringa omfattning, att minskning av

nu utgående löner skulle ske för befattningshavare med 3 barn, om nu utgående

till dyrtidstillägget hörande barntillägg i det kommande icke skulle

komma att utgå. Styrelsen holle före att med hänsyn till den ringa ökningen

av lönernas belopp det överhuvudtaget icke kunde finnas samma

motivering för ett borttagande av barntillägg i samband med löneregleringen

för folkhögskolans lärare som för motsvarande åtgärd för lärarkategorier,

för vilka lönerna i samband med lönereglering uppräknats i

väsentligt högre grad. Styrelsen föresloge därför att nuvarande i dyrtidstillägget

ingående barntillägg skulle bibehållas för folkhögskolans lärare.

Skulle delta förslag icke vinna beaktande, föresloge styrelsen att på motsvarande

sätt som skett beträffande andra lärarkårer, för vilka lönereglering

genomförts, övergångsbestämmelser stadgades, som tillförsäkrade de

befattningshavare, som vid tiden omedelbart före löneregleringens ikraftträdande

åtnjutit barntillägg, sådant tillägg efter nu gällande bestämmelser

även efter löneregleringens ikraftträdande.

Beträffande lönerna för föreståndare bade skolöverstyrelsen i sitt förslag

icke tagit hänsyn till de principer rörande lönebeloppen för skolledare,

som genomförts vid regleringen av lönerna för befattningshavare vid stat
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Departements
chefen.

liga och kommunala läroanstalter. Styrelsen, som konstaterade, att den

föreslagna löneökningen procentuellt för vissa föreståndarbefattningar vore

mindre än för ämneslärare med fast anställning, ville dock i nu rådande

läge ej härutinnan föreslå några förändringar. Beträffande föreståndare

föresloge styrelsen att i löneförfattningar och folkhögskolestadga benämningen

rektor måtte komma till användning och moliverade detta med att

denna titel nu användes beträffande föreståndare för lantmannaskolor och

lanthushållningsskolor samt att, då folkhögskolor, lantmannaskolor och

lanthushållningsskolor fortfarande på vissa orter inginge i samma skolanläggning,

det måste anses önskvärt att de olika skolornas ledare hade

samma titel.

- Skolöverstyrelsens, statskontorets och allmänna lönenämndens förslag

innebära, inberäknat rörligt tillägg efter 15 procent men frånräknat kristillägg,

följande löneförbättringar i förhållande till nu utgående lönebelopp

(härvid har antagits, att vederbörande huvudmän, på sätt i allmänhet är

fallet, utfylla det statliga dyrtidstillägget till fullt belopp):

Föreståndare (huvudkurs-(-fristående kurs) ....

Begynnelselön

Slutlön

Skol-

över-

styrel-

sen

Stats-

kon-

toret

Allm.

löne-

nämn-

den

Skol-

över-

styrel-

sen

Stats-

kon-

toret

Allm.

löne-

nämn-

den

318

267

252

125

815

318

267

252

125

125

318

267

252

125

539

542

479

300

173

863

266

203

162

35

35

542

479

300

173

Ämneslärare (huvudkurs-(-fristående kurs) ....

» ( » 24 » ) ........

587

Utgångspunkten för skolöverstyrelsen har varit, att föreståndare och ämneslärare

med fast anställning visserligen icke kunde i fråga om lönens

storlek anses särskilt missgynnade, men att likväl en viss mindre löneförbättring

finge anses befogad. I likhet med statskontoret och allmänna

lönenämnden finner jag mig kunna godtaga denna utgångspunkt. I fråga

om löneförbättringens avvägning anser jag, att någon befogad erinran i stort

sett icke kan riktas mot överstyrelsens förslag. Statskontorets förslag om

ålderstilläggens bibehållande vid nuvarande antal i förening med en höjning

av desamma synes mig leda till mindre tillfredsställande resultat, i det

löneförbättringen i slutlöneläget komme att genomgående bli mindre än

löneförbättringen i begynnelselöneläget. Jag är därför i likhet med allmänna

lönenämnden beredd att tillstyrka skolöverstyrelsens förslag även i fråga

om ålderstilläggen. I likhet med lönenämnden förutsätter jag dock, att

kvinnlig lärare tills vidare icke erhåller rätt att tillträda det sista ålderstilllägget.

Förslaget örn införande av särskilt lönetillägg för fast anställd

ämneslärare med 24 veckors lästid har jag redan i det föregående förklarat

mig i princip tillstyrka. Beträffande lönetilläggets storlek innebär överstyrelsens

förslag, att lönen för kurs örn 24 veckor skulle med V21 överstiga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

23

lönen för kurs om 21 veckor. Allmänna lönenämnden har förklarat sig

finna denna förhöjning väl hög. Jag har icke kunnat undgå att finna ett

visst fog för denna lönenämndens ståndpunkt, övervägande skäl lia dock

synts mig tala för bifall till överstyrelsens förslag. Såsom av det efterföljande

kommer att framgå, har jag i likhet med såväl statskontoret som lönenämnden

ansett mig böra godtaga ett motsvarande beräkningssätt vid avvägningen

av lönebeloppen för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare

med 21 och 24 veckors lästid. Det må även framhållas, att frågan,

såvitt gäller fast anställda lärare, icke kan sägas lia någon större ekonomisk

betydelse för statsverket.

De av mig förordade löneförbättringarna torde kulina uppskattas till

sammanlagt omkring 55 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring

75 000 kronor beträffande slutlönen.

Vad styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening anfört ger mig

anledning framhålla, att jag förutsätter bibehållande övergångsvis av barntillägg.

Jag återkommer härtill i annat sammanhang. Förslaget, att föreståndare

för folkhögskola skulle benämnas rektor, torde böra tagas under

övervägande av Kungl. Majit i samband med meddelande av de bestämmelser,

som bli erforderliga, därest den ifrågasatta löneregleringen vinner

bifall.

Icke-fast anställda ämneslärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av

nedanstående tabell lil.

Till stöd för sitt förslag har skolöverstyrelsen anfört:

Det hade i olika sammanhang framhållits, att de icke-fast anställda ämneslärarna

intoge en i lönehänseende missgynnad ställning. Såsom framginge

av tabell III, uppbure extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare (vanlig

lärare) med full tjänstgöring vid huvudkurs ett arvode av 1 900 kronor ävensom

dyrtidstillägg — från och med ingången av år 1941 jämväl kristillägg —

å grundlönen. Det syntes överstyrelsen såväl ur synpunkten av den teoretiska

kompetens, som flertalet av dessa lärare innehade, som vid jämförelse

med löneställningen för övriga extralärarlcategorier uppenbart, att den nuvarande

löneställningen måste anses vara otillfredsställande. Enligt vad

överstyrelsen hade sig bekant, hade även betydande svårigheter på sistone

yppats att erhålla en tillfredsställande rekrytering av ifrågavarande lärare.

Delta förhållande torde få tillskrivas den i jämförelse med extralärarpersonalen

i övrigt oförmånliga ställning, som de extra ordinarie och vikarierande

ämneslärarna vid folkhögskolorna kommit att intaga. Även med hänsyn till

vikten av en fullgod rekrytering av ifrågavarande lärare syntes således starka

skäl tala för att bereda dem en förbättring i lönehänseende. överstyrelsen

ville i delta sammanhang jämväl erinra, att de extra lärarna vid de lägre

lantbruksundervisningsanstalterna — med vilka nu ifrågavarande lärare

syntes vara i viss mån jämförbara — enligt beslut av 1939 års lagtima riksdag

tillerkänts en ej oväsentlig löneförbättring (jämför propositionen nr 109,

samt riksdagens skrivelse nr 230). överstyrelsen funne sig vid nu angivna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell lil.

N5

te
-

jämförelse

mellan nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna löner till ieke-fast anställda lärare.

Skoltyp

Bef.-havare

N u v

a r a

n d e lön

Föres

lagen lön

Begynnelselön

Slutlön

Begynnelselön

Slutlön

Huvudkurs

(21 veckor)

Extra ord.

o. vik. lärare

44 % dyrt .-tillägg

prov. avl.-förbättr.

1 900

828

285

3 013

44 % dyrt.-tillägg

prov. avl.-förbättr.

1 900

828

285

3 013

3 234

15 % rörl. tillägg 485

3 719

3 234

588 (2 ålders-

3822 5 294)

15 % rörl. tillägg 572 a 1

4 394

Huvudkurs

(24 veckor)

D:o

(=21 veckor)

(=21 veckor)

3 234

(3/21 av 3 234) 462

3 696

588 (2 d:o

3 696

15 % rörl. tillägg 554

4 284

15 % * » 642

d:o)

4 250

4 926

Fristående

kvinnlig

kurs

D:o

44 % dyrt.-tillägg

prov. avl.-förbättr.

600

264

90

44 % dyrt.-tillägg

prov. avl.-förbättr.

600

264

90

6: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

954

954

Huvudkurs +

frist, kurs

Vik. före- ståndare

44 % dyrt.-tillägg

500

220

—

900 (i ett för allt)

—

720

Huvudkurs

D:o

44 % dyrt.-tillägg

400

176

—

720 (» » » » )

—

576

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

25

förhållanden böra förorda, att de icke-fast anställda ämneslärarna vid folkhögskolorna

erhölle en mera tryggad ekonomisk ställning än vad som för

närvarande vore fallet. Såsom lämplig och skälig löneavvägning föresloge

överstyrelsen följande minimilöner, nämligen 3 234 kronor till lärare med

full tjänstgöring vid huvudkurs om 21 veckors varaktighet och 3 696 kronor

till lärare vid kurs om 24 veckors varaktighet. För att full tjänstgöring skulle

anses föreligga för sådan lärare syntes böra krävas minst 24 veckotimmars

tjänstgöring. Med hänsyn till de vid folkhögskolorna rådande ojämna befordringsförhållandena,

varigenom lärarna ofta nödgades under avsevärd tid

kvarstå i icke-ordinarie anställning, hade det därjämte synts överstyrelsen

vara motiverat, att de icke-fast anställda ämneslärarna komme i åtnjutande

av två ålderstillägg, vartdera å förslagsvis 294 kronor. Såsom villkor för tillträdande

av det första ålderstillägget torde böra gälla, att läraren fullgjort

minst 3 års tjänstgöring räknat från den tidpunkt, från vilken han av skolöverstyrelsen

förklarats behörig att antagas såsom ämneslärare med fast anställning

vid folkhögskola.

Avlöningen syntes böra utgå efter lästid på det sätt, att lön utginge för

varje dag av kurstiden med 1/i47, respektive där kursen hade en varaktighet

av minst 24 veckor, med Vigs av det för läraren fastställda lönebeloppet.

För närvarande utginge till extra ordinarie eller vikarierande lärare med

tjänstgöring vid fristående kvinnlig kurs ett arvode av 600 kronor. Med

hänsyn till alt ifrågavarande lärare i praktiken endast i mindre omfattning

torde hava full tjänstgöring vid ifrågavarande kurser, hade överstyrelsen ansett

sig böra föreslå en annan ersättningsform än fast kursarvode. I den mån

icke fast anställd lärare foges i anspråk för undervisning vid dylika kurser,

syntes han lämpligen böra erhålla avlöning såsom timlärare enligt de grunder,

som i det följande föresloges gälla för sådana lärare i läsämnen.

Det hade från början varit brukligt, att extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare — liksom även slöjdlärare och skolkökslärarinnor — av skolstyrelserna

tillhandahölles förmånen av fri bostad vanligtvis i form av möblerat

enkelrum eller dubblett. Ehuru överstyrelsen ej ifrågasatte införandet

av någon rätt för dessa lärare att erhålla bostad in natura, ville överstyrelsen

betona, att det syntes önskvärt, att tillämpad praxis i förevarande hänseende

fortfarande upprättliölles.

Vikarierande föreståndare uppbure enligt gällande bestämmelser ett särskilt

arvode av 500 kronor vid skola med såväl huvudkurs som fristående

kvinnlig kurs samt 400 kronor vid skola med endast huvudkurs. Å ifrågavarande

belopp utginge därjämte dyrtidstillägg och kristillägg. Överstyrelsen

föresloge, att arvodena skulle bestämmas att utgå såsom fasta, för helt kalenderår

beräknade ersättningsbelopp av respektive 900 och 720 kronor i elt

för allt. Denna avvägning av arvodena innebure i jämförelse med vad som

nu gällde en viss reell förbättring, vilken emellertid finge anses motiverad

med hänsyn till det ej obetydliga ansvar, som ofta vore förenat med vikariat

av ifrågavarande slag. Med hänsyn till de fåtaliga fall av vikariat, varom här

vore fråga, saknade den föreslagna arvodesförbättringen betydelse ur kostnadssynpunkt.

Statskontoret har icke riktat annan erinran mot förslaget örn införande av

två ålderstillägg å vartdera 294 kronor för extra ordinarie och vikarierande

ämneslärare än alt med hänsyn till vad statskontoret anfört beträffande de

ordinarie lärarnas ålderstillägg, intervallen borde bestämmas till 5 respektive

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

10 år. Statskontoret har vidare ifrågasatt en viss reducering av de föreslagna

lönebeloppen.

Enligt förslaget skulle de extra ordinarie och vikarierande lärarna tillerkännas

icke oväsentliga löneförbättringar. Slutlönen till sådan lärare nied

24 veckors tjänstgöring komrne således att öka med mer än 60 procent. Då

emellertid dessa lärarkategorier intagit en förhållandevis missgynnad ställning,

ville ämbetsverket icke motsätta sig förslaget med den jämkningen, att

den föreslagna begynnelselönen till lärare med 21 veckors tjänstgöring sänktes

med 294 kronor samt lönen till de under 24 veckor tjänstgörande i proportion

därtill ( = 336 kronor). Som viss kompensation härför syntes — i

likhet med vad som gällde vid statsunderstödda lantbruksanstalter — de

extra ordinarie lärarna böra bliva författningsenligt berättigade att åtnjuta

fri bostad — minst ett rum — jämte bränsle. Arvodena till vikarierande föreståndare,

vilka arvoden av överstyrelsen föreslagits till 900, respektive 720

kronor, syntes kunna sänkas till 810, respektive 630 kronor.

Även allmänna lönenämnden har funnit de för extra ordinarie och vikarierande

lärare föreslagna lönebeloppen väl höga.

Lönenämnden funne befogat, att nämnda lärare bereddes en gynnsammare

löneställning. Lönenämnden ansåge emellertid den av skolöverstyrelsen föreslagna

löneförbättringen vara väl hög. Denna uppginge nämligen för lärare

vid huvudkurs (21 veckor) till 706 kronor i begynnelselöneläget och till

1 381 kronor i slutlöneläget. För lärare vid huvudkurs (24 veckor) utgjorde

löneförbättringen respektive 1 237 kronor och 1 913 kronor. Då löneökning

av denna storleksordning enligt lönenämndens mening icke vore av förhållandena

motiverad, ansåge sig lönenämnden böra förorda en justering nedåt

av de föreslaga grundlönebeloppen, vilka motsvarade ett belopp per dag

under kurstiden av 22 kronor i fråga om båda kategorierna av kurser. Såsom

lämplig beräkningsgrund ville lönenämnden föreslå en dagslön — frånsett

rörligt tillägg och kristillägg — av 21 kronor, vilket medförde en grundavlöning

vid huvudkurs (21 veckor) av 3 087 kronor och vid huvudkurs (24

veckor) av 3 528 kronor. Ålderstilläggen funne lönenämnden skäligen böra

bestämmas till hälften av de för fast anställda ämneslärare föreslagna beloppen

eller till 240 kronor. Vid sådant förhållande skulle löneförbättringen

komma att utgöra för extra ordinarie och vikarierande lärare vid huvudkurs

(21 veckor) 537 kronor i begynnelselöneläge och 1 089 kronor i slutlöneläge

och för dylik lärare vid huvudkurs (24 veckor) 1 044 kronor respektive 1 596

kronor.

Vad lönenämnden föreslagit beträffande ålderstillägg till kvinnlig föreståndare

och fast anställd ämneslärare, syntes lönenämnden även böra gälla

i fråga örn extra ordinarie och vikarierande kvinnlig lärare.

Ledamoten Lindén har anmält gentemot allmänna lönenämndens majoritet

avvikande mening och ansett, att lönenämnden bort tillstyrka överstyrelsens

förslag i vad avsåge extra ordinarie och vikarierande ämncslärares

avlöningsförmåner.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har i huvudsak tillstyrkt

skolöverstyrelsens förslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

27

Ehuru styrelsen måste gå ut ifrån, att även med de föreslagna lönerna för

extra ordinarie ämneslärare det med hänsyn till de löner, som extra och

extra ordinarie lärare vid högre allmänna läroverk och motsvarande läroanstalter

erhölle, kunde bli svårt för folkhögskolan att hävda sig i konkurrensen

örn att erhålla de mest dugande lärare, hade styrelsen i fråga örn de

föreslagna lönernas belopp inga ändringsförslag att göra. I fråga om tiden

för rätt till ålderstillägg åt extra ordinarie ämneslärare föresloge styrelsen

den ändringen, att lärare, vilkens behörighet efter en tjänstgöring av tre år

godkändes av skolöverstyrelsen, då skulle äga tillträda ett första ålderstilllägg,

varefter det andra ålderstillägget skulle erhållas efter ytterligare tre

års tjänstgöring, varvid för ifrågavarande ålderstillägg skulle fordras väl

vitsordad tjänstgöring. Skolöverstyrelsens förslag att de två första tjänstgöringsåren

icke skulle få räknas när det gällde rätt till ålderstillägg, avveke

från motsvarande bestämmelser, när det gällde extra och extra ordinarie

lärare vid högre allmänna läroverk och med dem jämställda läroanstalter.

En undantagsbestämmelse till nackdel för folkhögskolans extra

ordinarie lärare som den av skolöverstyrelsen föreslagna syntes styrelsen

icke på något sätt motiverad och avstyrktes därför, att den utan tvivel skulle

öka svårigheterna vid folkhögskolans lärarrekrytering.

Beträffande bostad för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare samt

för lärare i slöjd och huslig ekonomi 1’ramhölle skolöverstyrelsen, att det

från början varit vanligt, att dessa lärare av skolstyrelserna tillhandahölles

förmånen av fri hostad, vanligtvis i form av möblerat enkelrum eller dubblett.

Skolöverstyrelsen ifrågasatte emellertid icke, att rätt för sådana lärare att

erhålla bostadsförmån skulle stadgas, samtidigt som den betonade, att tilllämpad

praxis i förevarande hänseende fortfarande borde upprätthållas.

Styrelsen holle före, att för de lärare, som ej erhölle bostad in natura eller

ersättning därför, ett system med ortsgraderade löner måste vara det enda

möjliga. Då det emellertid enligt styrelsens mening knappast för närvarande

kunde sättas i fråga, att för nämnda lärargrupper införa dyrortsgrupperade

''öner, föresloge styrelsen, att samma grundläggande löneprincip, som förutsattes

gälla i fråga örn lönerna för föreståndare och ämneslärare med fast

anställning även måtte komma till tillämpning, när det gällde lönerna för

e. o. ämneslärare samt Övningslärare med en tjänstgöring av minst 20 timmar

pr vecka och att dessa tillerkändes rätt till fri hostad örn minst ett rum

under den tid, de vöre anställda vid folkhögskola. Visserligen torde vid de

flesta folkhögskolor sådan bostadsförmån utan särskild föreskrift tillhandahållas

ifrågavarande lärare, men det förhållandet att några folkhögskolor

hittills underlåtit att lämna sådan bostadsförmån åt ifrågavarande lärare

torde enligt styrelsens uppfattning motivera rätt för ifrågavarande lärare att

erhålla fri hostad. Styrelsen andolie alt i detta sammanhang få anföra, att

enligt kungörelsen angående statsbidrag lill lantbruksundervisningsanstalter

m. m. vid lantmannaskolor och lanthushållningsskolor e. o. ämneslärare och

c. o. ämneslärarinnor, vilka senare vid lanthushållningsskolorna undervisade

i ämnen, som i folkhögskolorna ginge under benämningen övningsämnen,

vore tillförsäkrade förmånen av minst ett rum som fri bostad.

De av skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna lönenämnden förordade Departementsreella

löneförbättringarna för extra ordinarie och vikarierande lärare uppgå che!enlill

följande belopp, inberäkna! rörligt tillägg efter 15 procent:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

Begynnelselön

Slutlön

Skolöver-

styrelsen

Stats-

kontoret

Allm.

löne-

nämnden

Skolöver-

styrelsen

Stats-

kontoret

Allm.

löne-

nämnden

Huvudkurs om 21 veckor

706

368

537

1 381

1 043

1 089

» » 24 »

1 237

851

1 044

1 913

1 527

1 596

I likhet med skolöverstyrelsen har jag funnit starka skäl tala för en relativt

betydande löneförbättring för ifrågavarande lärare. Såväl statskontoret

som allmänna lönenämnden ha emellertid funnit den av överstyrelsen förordade

löneförbättringen väl hög. Då jag delar denna uppfattning, har jag

funnit en viss beskärning av överstyrelsens förslag befogad. Jag har för egen

iel funnit statskontorets förslag, vilket i stort sett skiljer sig från lönenämndens

förslag endast såvitt angår begynnelselöneläget, lämpligt avvägt och

tillstyrker därför detsamma. I motsats till statskontoret, som förordat femårig

tjänstgöring för åtnjutande av ålderstillägg, tillstyrker jag dock skolöverstyrelsens

förslag, att allenast treårig tjänstgöring skulle fordras, ett förslag,

som icke föranlett någon erinran från allmänna lönenämndens sida.

På sätt lönenämnden framhållit, bör kvinnlig lärare för närvarande icke

erhålla rätt att tillträda det sista ålderstillägget. I likhet med statskontoret

anser jag mig böra förorda, att de icke fast anställda lärarna på huvudmannens

bekostnad tillförsäkras rätt till fri bostad jämte bränsle eller motsvarande

kontant ersättning. Härvid har statskontoret föreslagit, att bostadsförmånen

skulle utgöra ett rum, oavsett om befattningshavaren hade eget

hushåll eller ej. Emellertid kommer, enligt vad jag inhämtat, chefen för jordbruksdepartementet

vid anmälan denna dag av förslag till lönereglering för

lärarpersonalen vid de statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna

m. m., att förorda en differentiering av bostadsförmånen för den extra

ordinarie lärarpersonalen vid sistnämnda undervisningsanstalter, på det sätt

att befattningshavare med eget hushåll tillförsäkras rätt till bostad örn minst

två rum medan sådan befattningshavare, vilken icke har eget hushåll, erhåller

rätt till fri bostad om minst ett rum. I anslutning härtill finner jag

mig böra förorda motsvarande anordning för de icke fast anställda lärarna

vid folkhögskolorna. Skolöverstyrelsens förslag, i vad avser ersättning åt

icke-ordinarie lärare vid fristående kvinnlig kurs samt åt vikarierande föreståndare

anser jag mig kunna tillstyrka.

Vad styrelsen för folkhögskolans lärarförening anfört i fråga om ålderstilläggens

tillträdande torde böra tagas under övervägande av Kungl. Majit

vid utfärdande framdeles av vederbörliga författningsbestämmelser.

De av mig förordade löneförbättringarna torde kunna uppskattas till sammanlagt

omkring 45 000 kronor beträffande begynnelselönen och omkring

105 000 kronor beträffande slutlönen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

29

Övningslärare och övriga timlärare.

Nuvarande och av skolöverstyrelsen föreslagna lönebelopp framgå av följande

sammanställning:

Till stöd för sitt förslag har överstyrelsen anfört:

Övningslärare vid folkhögskola ägde för närvarande åtnjuta arvode

enligt följande grunder, nämligen lärare i slöjd efter 2 kronor 50 öre

för varje undervisningstimme, lärarinna i hushållsgöromål efter 10 kronor

för varje arbetsdag samt lärare i gymnastik och i sång efter 3 kronor 50 öre

för varje undervisningstimme. Å ifrågavarande ersättningsbelopp utginge

därjämte dyrtidstillägg och kristillägg. Vad de två förstnämnda grupperna av

lärare beträffar torde dessa i stor utsträckning tagas i anspråk i sådan omfattning,

att undervisningen kunde sägas utgöra deras huvudsakliga sysselsättning

och förvärvskälla. Det kunde vid sådant förhållande ifrågasättas, huruvida

icke — på sätt överstyrelsen tidigare föreslagit — särskilda ordinarie

övningslärartjänster borde inrättas vid folkhögskolorna. Anmärkas kunde,

att redan för närvarande möjlighet förefunnes för vederbörande huvudmän

att reglera dessa tjänster, varigenom pensionsrält kunde tillförsäkras innehavarna

av desamma. Då emellertid tillskapandet av särskilda fasta övningslärartjänster

skulle innebära en organisatorisk åtgärd, vars verkningar med

hänsyn till de vid de olika folkhögskolorna —- liksom även inom en och

samma skola — rådande, från år till år varierande förhållandena vore svåra

att överblicka, ansåge sig överstyrelsen icke böra för närvarande ifrågasätta

en dylik omläggning. Vad anginge sättet för övningslärararvodenas beräknande

hade överstyrelsen övervägt möjligheten att genom inläggande i arvodesbeloppen

av nu utgående dyrtidstillägg tillskapa fasta ersättningar. Då

emellertid, såsom nämnts, i varje fall lärarna i slöjd och i hushållsgöromål

i stor utsträckning toges i anspråk för tjänstgöring i sådan omfattning, att

undervisningen kunde sägas utgöra vederbörande lärares huvudsakliga sysselsättning,

hade överstyrelsen funnit det vara mindre lämpligt att arvodena

till dessa lärargrupper konstruerades såsom fasta ersättningar. Enligt överstyrelsens

mening torde betänkligheter icke behöva möta mot att, efter inräknande

i arvodesbeloppen av en del av dyrtidstillägget, anpassa det å de

nya beloppen utgående tillägget efter reglerna för rörligt tillägg. Såsom förut

nämnts, utginge arvode till lärarinna i hushållsgöromål för närvarande per

arbetsdag. Tillräcklig anledning att bibehålla detta beräkningssätt ansåge

skolöverstyrelsen ej föreligga, utan föresloge, att ersättningen skulle bestämmas

att utgå per undervisningstimme, förslagsvis med samma belopp som till

lärare i slöjd. I enlighet härmed ville överstyrelsen förorda, att arvodena

1 Å dessa belopp utgå därjämte dyrtidstillägg och kristillägg.

2 Å dessa belopp utgå därjämte rörligt tillägg och kristillägg.

Nuvarande belopp:1

Av skolöverstyrelsen

föreslagna belopp:

Lärare i slöjd .............

Lärarinna i hushållsgöromål

Lärare i gymnastik och sång

2: 50 per underv.-tim. 3: 60a per underv.-tim.

(högst 30 tim. per vecka)

10: — » arbetsdag 3: 601 2 per underv.-tim.

(högst 30 tim. per vecka)

3: 50 » underv.-tim. 5: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

—■ 6: 50 per underv.-tim.

(i ett för allt)

Timlärare i läsämne

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

till lärare i slöjd och lärarinna i hushållsgöromål skulle bestämmas till 3

kronor 60 öre per undervisningstimme. Samtidigt föresloge överstyrelsen

emellertid av kostnadsskäl införandet av en begränsningsregel ay innehåll,

att arvode för en och samma lärare skulle beräknas för högst 30 timmar per

vecka. Å arvodena skulle därjämte utgå rörligt tillägg — ävensom kristillägg

— enligt de för statens befattningshavare gällande grunderna. Beträffande

arvodet till lärare i gymnastik och sång föresloge överstyrelsen, att detsamma

skulle bestämmas utgå med 5 kronor 50 iire i ett för allt per undervisningstimme.

För timlärare i läsämnen — d. v. s. sådana ämneslärare, vilkas

tjänstgöring icke vöre av den omfattning, att de kunde erhålla minimilön

_funnes för närvarande icke några särskilda avlöningsbestämmelser meddelade.

Allenast i fråga örn dyrtidstillägg å avlöning åt sådana lärare stadgades,

att dyrtidstillägg skulle utgå å ett tilläggsunderlag av högst 3 kronor

per undervisningstimme, dock i intet fall å högre belopp än hälften av timlönen.

Någon norm för själva avlöningen vore därmed icke given. Överstyrelsen

vöre emellertid av den uppfattningen, att minimiavlöningen borde

fastställas i avlöningsförfattningen. Beträffande beloppet av ifrågavarande

ersättning funne sig överstyrelsen böra föreslå, att arvodet skulle bestämmas

till 6 kronor 50 öre i ett för allt per undervisningstimme.

Statskontoret har förklarat sig anse, att på timlärarersättningar icke borde

utgå några rörliga förmåner. Ämbetsverket har föreslagit, att följande minimiarvoden

fastställas, nämligen till lärare i slöjd och hushållsgöromål 4

kronor, i gymnastik och sång 5 kronor samt timlärare i läsämne 6 kronor,

allt för undervisningstimme räknat (i ett för allt).

Icke heller allmänna lönenämnden har funnit sig kunna tillstyrka en anordning

med rörliga förmåner på timlärarersättningar. En dylik anordning

skulle komma att avvika från de i allmänhet gällande principerna för det rörliga

tillägget och för fastställande! av timlärararvoden. Lönenämnden föresloge

därför, att arvodena även för dessa lärare skulle fastställas till fasta belopp,

i vilka rörligt tillägg och kristillägg vore inräknade. Vad särskilt beträffade

arvodet till lärarinna i hushållsgöromål, ville lönenämnden — med hänsyn

till svårigheterna att vid den undervisning, varom här vore fråga, avgränsa

arbetstiden — ifrågasätta, om icke den nu tillämpade anordningen med arvodets

beräknande per dag borde bibehållas.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har framhållit, att

många skäl talade för att ordinarie övningslärartjänster inrättades vid folkhögskolorna.

Vid lanthushållsskolorna, vilkas lärarinnor i huslig ekonomi och

slöjd både vad det gällde utbildning och tjänstgöring helt kunde jämställas

med Övningslärare vid vissa folkhögskolor, hade ordinarie befattningar inrättats

för sådana lärarinnor. Då enligt styrelsens uppfattning införandet av befattningar

som Övningslärare med fast anställning vid folkhögskolorna skulle

fordra en ytterligare utredning, som kunde fördröja behandlingen av löneregleringsförslaget,

föresloge styrelsen, att åtgärder måtte vidtagas för att i så stor

omfattning som möjligt utnyttja den av skolöverstyrelsen påpekade möjlighe
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 274.

31

tein för vederbörande huvudmän att reglera övningslärartjänster, varigenom

pensionsrätt kunde tillförsäkras innehavarna av desamma. Styrelsen föresloge

att i stadgan för statsunderstödda folkhögskolor föreskrift infördes om,

att vid de folkhögskolor, där undervisning i slöjd respektive huslig ekonomi

ägt rum under minst 5 år i sådan omfattning, att lärare under minst huvudkurs

om 21 veckor undervisat den för pensionsreglering föreskrivna minimitiden,

20 timmar per vecka, skolan skulle lia skyldighet att inrätta reglerad

befattning med pensionsrätt samt med bestämmelser örn ålderstillägg och

örn lön under tjänstledighet på grund av sjukdom.

I likhet med statskontoret och allmänna lönenämnden kan jag icke till- Departementsstyrka

en anordning med rörliga löneförmåner på timlärarersättningar. chef™-

Jag förordar därför, att arvodena även till lärarna i slöjd och hushållsgöromål

fastställas till vissa belopp i ett för allt. Sagda arvoden torde böra

bestämmas till 4 kronor för nndervisningstimme. I övrigt synes överstyrelsens

förslag väl avvägt och har icke givit mig anledning till erinran. På

av överstyrelsen anförda skäl anser jag mig sålunda icke för närvarande

kunna förorda inrättande av övningslärartjänster med fast anställning.

Vissa med löneregleringen sammanhängande frågor.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att den nya löneregleringen skall träda i

kraft den 1 oktober 1942.

Överstyrelsen har bifogat förslag till ny författning rörande avlöning åt

lärare vid folkhögskola. Härav inhämtas bland annat:

I § 2 av nu gällande kungörelse av år 1919 finnas bestämmelser örn

bostadsförmån m. m. Då skolöverstyrelsen, såsom av det föregående

framgår, ansett sig böra förorda, att lönerna skola bestämmas till

enhetliga belopp för såväl manliga som kvinnliga lärare, har i konsekvens

härmed förmånen av fri bostad ansetts böra bestämmas lika för manliga

och kvinnliga lärare. På grund härav ha stadgandena under § 2 givits ändrat

innehåll. Vidare har överstyrelsen föreslagit en höjning av beloppen av

den kontanta ersättning, som skall tillkomma täljare för det fall, att bostadsförmån

in natura icke kan tillhandahållas honom. De gällande och de föreslagna

beloppen, vilka senare framkommit vid en jämförelse mellan hyrorna

vid 1920 års allmänna bostadsräkning och hyrorna vid 1939 års allmänna

bostadsräkning, äro följande:

Gällande Föreslaget

belopp, belopp,

kronor kronor

Föreståndare (minst 5 rum och kök) .......... lägst 800 lägst 1 200

Lärare med fast anställning:

med bushåll (minst 4 rum och kök)\

utan » ( » 2 » » » )) I

I § 4 av gällande kungörelse finnas bestämmelser angående avlöning

under tjänstledighet m. m. Enligt dessa bestämmelser, vilka

f. n. avse endast föreståndare och ämneslärare med fast anställning, utgår

den kontanta avlöningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

a) vid sjukdom med ett avdrag, motsvarande 1js av den kontanta begynnelseavlöningen,

b) vid tjänstledighet på grund av offentligt uppdrag o. dyl. med ett avdrag

såsom vid sjukdom eller det högre belopp, som Kungl. Majit bestämmer,

samt fs,

c) vid tjänstledighet av annan anledning med avdrag, motsvarande den

kontanta avlöningen för vikarie å tjänsten.

Skolöverstyrelsen har föreslagit ett kompletterande stadgande om rätt för

extra ordinarie lärare att uppbära hälften av lönen under tjänstledighet på

grund av sjukdom. Förmånen i fråga har emellertid ansetts böra begränsas

att avse högst tiden intill avslutandet av den kurs, för vilken läraren anställts.

Under samma paragraf har även intagits en bestämmelse om avlöningsförmåner

till kvinnlig lärare vid tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd,

innebärande att befattningshavaren skulle äga att under en tid av 90 dagar

åtnjuta samtliga henne eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med

avdrag av ett belopp, motsvarande för föreståndarinna och ämneslärarinna

en tredjedel och för extra ordinarie lärarinna hälften av den kontanta begynnelselönen,

dock att extra ordinarie lärarinna skulle under här avsedd

ledighet äga åtnjuta avlöning högst för tiden intill avslutandet av den kurs,

för vilken hon anställts. Nuvarande föreskrift om rätt för befattningshavare

att vid tjänstledighet av annan anledning än sjukdom eller offentligt uppdrag

åtnjuta lön minskad med ett belopp motsvarande den kontanta avlöningen för

vikarie, har ansetts böra skärpas därhän, att förmånen i fråga icke må, utan

att skolöverstyrelsen därtill lämnat medgivande, åtnjutas för längre tid än

sammanlagt 90 dagar under två på varandra följande kalenderår.

I 1 § 3 mom. av gällande kungörelse om avlöning till lärare vid folkhögskolor

finnes intagen en bestämmelse örn att där föreståndare för folkhögskola

tillika är föreståndare för lantmannaskola, han må äga uppbära

avlöning endast i egenskap av föreståndare för endera skolan. Vissa

härmed sammanhängande bestämmelser återfinnas under 2 § 2 och 3 mom.

samma kungörelse. Då numera allt samband mellan de lägre lantbruksundervisningsanstalterna

och folkhögskolorna upphört, hava berörda bestämmelser

uteslutits ur motsvarande författningsrum av det föreliggande kungörelseförslaget.

I samband med löneregleringens ikraftträdande bleve vissa anordningarav

övergångsnatur erforderliga. Bland annat gällde detta i

fråga om tillträdandet av ålderstilläggen. Denna fråga liksom även vissa

andra spörsmål borde upptagas till närmare prövning i samband med övergångsbestämmelsernas

utarbetande.

Ett genomförande av den tilltänkta löneregleringen förutsatte, att vissa

ändringar vidtoges i stadgan för de statsunderstödda folkhögskolorna.

Bland annat syftade överstyrelsen härvid på frågan örn utfärdandet av vissa

föreskrifter rörande behörighetsförklaring för icke fast anställda lärare.

Jämväl i vissa andra hänseenden kunde ändrade bestämmelser i stadgan

bliva erforderliga. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att vidtaga

dylika ändringar i samband med löneregleringens genomförande.

I detta sammanhang kunde framhållas, att det torde komma alt visa sig

nödvändigt att bereda folkhögskolinspektören, vars ifrågavarande befattning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 274.

33

vore och jämväl i fortsättningen kunde antagas komma att förbli en bisyssla,

tjänstledighet från hans ordinarie tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål

m. m. i samband med löneregleringens genomförande.

Detta förutsatte givetvis, att möjlighet förefunnes att bereda honom ersättning

för avstådda löneförmåner under tjänstledigheten ifråga.

Statskontoret har framställt vissa erinringar mot överstyrelsens förslag.

Ett genomförande av vad statskontoret i det föregående förordat föranledde

vissa jämkningar i de föreslagna avlöningsbestämmelserna. Vid denna

överarbetning torde även uppmärksammas angelägenheten av att den numera

vedertagna terminologien för olika typer av fasta och rörliga löneförmåner

(avlöning, lön och arvode) iakltoges.

I författningen syntes böra angivas den golvyta, som de olika bostadstyperna

minst borde omfatta, förslagsvis för föreståndare omkring 130 kvadratmeter,

för fast anställd ämneslärare med eget hushåll omkring 100 kvadratmeter,

för annan sådan lärare omkring 40 kvadratmeter samt för extra

ordinarie lärare omkring 25 kvadratmeter. Vidare syntes en differentiering

av bostadsersättningarna vara ofrånkomlig. Minimiersättningarna torde förslagsvis

kunna fastställas till följande belopp: för föreståndare 1 200 kronor,

för fast anställd lärare med eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare

500 kronor samt för extra ordinarie lärare 300 kronor.

Av författningen borde klart framgå, att ålderstillägg skulle tillträdas,

sedan viss tid förflutit från det befattningshavaren efter vunnen behörighet

att antagas som ämneslärare med fast anställning vid folkhögskola tillträtt

tjänsten.

Allmänna lönenämnden har framhållit, att i samband med frågan örn

övergångsanordningar borde spörsmålet örn övergångsvis utgående barntilllägg

till folkhögskolornas lärare upptagas till omprövning.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har anfört:

Styrelsen beklagade, att icke de principer i avseende på lön vid tjänstledighet

på grund av sjukdom och de principer i fråga om ålderstillägg, som tilllämpats

när det gällde föreståndare, ämneslärare med fast anställning och

extra ordinarie ämneslärare, även kunnat vinna beaktande, när det gällde

Övningslärare med en tjänstgöring, som motsvarade den, som ämneslärare

med fast anställning och extra ordinarie ämneslärare hade. Vid de flesta folkhögskolor

hade undervisning i sådana övningsämnen som slöjd och huslig

ekonomi erhållit en betydande plats på läsordningen. Ofta vore Övningslärare

i desssa ämnen under lång tid knutna vid en folkhögskola, och deras anställning

kunde i verkligheten göra anspråk på benämningen fast i samma grad

som ämneslärares anställning.

De lärare vid statliga och kommunala undervisningsanstalter för vilka

lönereglering genomförts, hade samtliga kommit i åtnjutande av rätt till begravningshjälp.

Styrelsen löresloge, att följande bestämmelse infördes. »Avlider

lärare, skall till hans dödsbo som begravningshjälp utbetalas ett belopp,

motsvarande en tiondel av hans oavkortade årsavlöning vid tiden för dödstallet,

dock högst 500 kronor. Vid lärares dödsfall till följd av olycksfall i

tjänsten skall dock förenämnda belopp minskas med den begravningshjälp,

Bihang till riksdagens protokoll /.942. / sami. Nr 274. g

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

Departements
chefen.

vartill dödsboet är berättigat enligt olycksfallsförsäkringslagen.» Samtidigt

föresloge styrelsen, att angående statsbidrag stadgades, att till understöd åt

folkhögskolor skulle såsom särskilt bidrag till lärares avlöning begravningshjälp

utgå med föreskrivet belopp.

- Av praktiska skäl förordar jag, i likhet med skolöverstyrelsen, att den av

mig tillstyrkta löneregleringen skall träda i kraft den 1 oktober 1942.

I samband med löneregleringen torde, såsom överstyrelsen framhållit, böra

ske en justering av de värden, som i avlöningskungörelsen angivas för den

lägsta kontanta ersättning, som skall erläggas av huvudman, när naturaförmåner

icke tillhandahållas därtill berättigad befattningshavare. Härvid

har jag funnit mig böra, i anslutning till vad statskontoret anfört, tillstyrka

en större differentiering av ersättningsbeloppen än den av överstyrelsen föreslagna

och förordar i sådant hänseende fastställande av följande belopp,

nämligen för föreståndare 1 200 kronor, för fast anställd ämneslärare med

eget hushåll 900 kronor, för annan sådan lärare 500 kronor, för extra ordinarie

ämneslärare med eget hushåll 500 kronor och för extra ordinarie lärare,

som icke har eget hushåll, 300 kronor. Att särskilda belopp böra angivas

för extra ordinarie ämneslärare är en konsekvens av att jag, såsom av det

föregående framgår, tillstyrkt, att dylika lärare tillerkännas rätt till fri bostad

jämte bränsle eller motsvarande kontant ersättning. Vad statskontoret

i övrigt anfört torde böra tagas under övervägande i samband med

utfärdande av vederbörliga bestämmelser i ämnet.

Skolöverstyrelsens förslag om införande av rätt för extra ordinarie lärare

att uppbära viss del av lönen vid tjänstledighet på grund av sjukdom synes

mig välbetänkt. Det torde emellertid kunna sättas i fråga, huruvida icke

extra ordinarie lärare härvid bör likställas med den ordinarie personalen och

således berättigas uppbära lön med ett avdrag, motsvarande en tredjedel av

den kontanta begynnelselönen. Anmärkas må, att vid de statsunderstödda

lantbruksundervisningsanstalterna redan för närvarande full likställighet i

detta hänseende finnes genomförd mellan den ordinarie och den extra ordinarie

personalen. På sätt skolöverstyrelsen förordat synes vidare böra införas

en bestämmelse örn avlöningsförmåner till kvinnlig lärare vid tjänstledighet

för havandeskap eller barnsbörd, varvid emellertid skäligheten synes

bjuda, att extra ordinarie lärarinna i fråga örn grunderna för avlönings åtnjutande

under dylik ledighet jämställes med ordinarie lärarinna. Dessa

frågor torde lämpligen böra närmare övervägas i samband med utfärdande

av vederbörliga bestämmelser i ämnet.

I anslutning till vad allmänna lönenämnden anfört förutsätter jag, att

lärare vid folkhögskolor i enlighet med vedertagen praxis erhålla rätt att

övergångsvis åtnjuta barntillägg. Det av folkhögskolans lärarförening framlagda

förslaget om utbetalande av begravningshjälp kan jag icke för närvarande

tillstyrka; frågan härom torde böra upptagas framdeles i samband

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

35

med ett eventuellt inordnande av ifrågavarande personal i det för civilförvaltningen

gällande lönesystemet.

På sätt skolöverstyrelsen framhållit kan det komma att visa sig nödvändigt

att bereda folkhögskolinspektören tjänstledighet från hans ordinarie

tjänst för handläggande av vissa organisationsspörsmål m. m. i samband

med löneregleringens genomförande. Skulle så bli fallet, torde ersättning

för avstådda löneförmåner böra beredas honom. Kostnaderna härför

torde böra bestridas från den i skolöverstyrelsens avlöningsstat uppförda anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att medgiva, att posten må

för ändamålet överskridas med erforderligt belopp.

Vad skolöverstyrelsen i övrigt i förevarande hänseende anfört har icke

givit mig anledning till erinran eller uttalande. De föreskrifter, som bli erforderliga

för genomförande av den ifrågasatta löneregleringen, torde Kungl.

Majit efter beslut i regleringsfrågan böra utfärda. Bland annat torde erfordras

vissa ändringar i kungörelsen 1940: 104 med bestämmelser i fråga örn

avlöning till vissa lärare vid statsunderstödda folkhögskolor under tjänstledighet

på grund av inkallelse till militär tjänstgöring i anledning av anbefalld

förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering m. m. Jag

förutsätter, att Kungl. Majit skall äga vidtaga de ändringar i nämnda kungörelse,

som må finnas erforderliga såsom en följd av nu ifrågavarande lönereglering.

III. Förslag till statsbidragsreglering.

Gällande bestämmelser.

Av kostnaderna för lärarnas avlöning betalar staten helt endast den provisoriska

avlöningsförbättringen, ålderstilläggen samt vissa vikariatskostnader

o. dyl. Vidare betalas av statsmedel dyrtidstillägg å ett tilläggsunderlag,

motsvarande hälften av den bestämda kontanta minimilönen; på liknande

sätt är även kristillägget konstruerat. Till bestridande av kostnaderna för

undervisning i hushållsgöromål, då denna ingår i skolans första årskurs,

betalas av statsmedel ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den till

lärarinnan utgående minimilönen.

I övrigt utgår statens bidrag till folkhögskolorna i form av till vissa belopp

bestämda bidrag till kursernas uppehållande, nämligen (jfr även sammanställningen

sid. 40):

till huvudkurs högst 7 000 kronor;

till kvinnlig kurs, som pågår samtidigt med huvudkurs för manliga elever,

högst 3 500 kronor;

till fristående kvinnlig kurs, då anslag utgår även till huvudkurs, högst

3 500 kronor;

till andra årskurs, som pågår samtidigt med huvudkurs, högst 2 500 kronor

och, om nied sådan kurs är förenad skyldighet att avilina särskild äm
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

neslärare med fast anställning eller om minst två fasta ämneslärarebefattningar

före den 1 november 1919 varit inrättade vid skolan, ytterligare högst

1 OOO kronor, samt till andra årskurs, som är ansluten till fristående kvinnlig

kurs, högst 2 000 kronor;

till anordnande av parallellundervisning1, då sådan nied hänsyn till elevernas

olika förkunskaper eller behovet av uppdelning i skilda arbetslag

prövas nödvändig:

a) beträffande huvudkurs och därtill ansluten andra årskurs

till envar av manlig avdelning och kvinnlig avdelning ävensom avdelning

med såväl manliga som kvinnliga elever med högst 1 000 kronor samt, då

elevantalet inom någon av nämnda avdelningar överstiger 40, med ytterligare

högst 1 000 kronor för sådan avdelning, dock att nu förevarande anslag tillhopa

icke må överstiga 3 000 kronor;

b) beträffande fristående kvinnlig kurs och därtill ansluten andra årskurs
med

högst 750 kronor för kurs, samt, då elevantalet inom någon av

nämnda kurser överstiger 40, med ytterligare högst 750 kronor för sådan

kurs, dock att nu förevarande anslag tillhopa icke må överstiga 1 500 kronor.

Till huvudkurs och fristående kvinnlig kurs ävensom andra samtidigt

med dem pågående kurser, för det fall att ifrågavarande kurser enligt därom

stadgade villkor angående undervisningstidens längd skola pågå minst tre

veckor utöver eljest föreskrivna minsta undervisningstid, 10 procents förhöjning

av eljest utgående statsbidrag.

Är 1919 beviljade riksdagen 20 procents förhöjning av statsbidragen, vilken

förhöjning år 1920 sänktes till 10 procent och år 1933 till 5 procent.

Statsbidragen äro avpassade så, att de i stort sett täcka samtliga kontant

utgående lärarlöner. Föreståndare och fast anställd ämneslärare tillkommande

naturaförmåner, fri bostad jämte för densamma erforderligt bränsle

eller kontant ersättning därför, har däremot huvudmannen skyldighet att

bekosta. Såsom förut framhållits, hava de flesta skolornas huvudmän utfyllt

dyrtidstillägget, så att det i stort sett kan sägas överensstämma med

motsvarande förmån vid statens oreglerade verk.

Såsom villkor för statsbidrag krävas vissa ortsbidrag. Det fordras sålunda,

att landsting, hushållningssällskap, kommuner eller enskilda var för sig

eller gemensamt till vederbörande skola lämna bidrag, vilka, inberäknat

skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till minst lika stort

belopp som det, varmed statsbidraget för samtliga på en gång vid skolan

pågående kurser överskjuter 3 000 kronor för huvudkurs, 4 500 kronor för

huvudkurs med därtill ansluten kvinnlig kurs samt 1 500 kronor för fristående

kvinnlig kurs.

Skolöverstyrelsens förslag.

Skolöverstyrelsen har framhållit, att då någon egentlig rubbning av det

nuvarande avlöningssystemet icke vore avsedd att komma till stånd, över
-

1 Enligt kungörelsen 1940: 299.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

37

styrelsen icke heller ifrågasatte någon principiell omläggning av grunderna

för fördelningen mellan staten och folkhögskolornas ägare av kostnaderna

för lärarnas avlöning, överstyrelsen utginge följaktligen från att statsbidragen

även i fortsättningen skulle avpassas så, att de täckte samtliga kontant

utgående minimilöner. Föreståndare och fast anställda ämneslärare tillkommande

naturaförmåner — fri bostad jämte för deriteamma erforderligt

bränsle eller kontant ersättning därför — borde således fortsättningsvis liksom

hittills bekostas av huvudmannen. Med avseende å statsbidragens belopp

bleve emellertid vissa ändrade föreskrifter erforderliga med hänsyn till

föreslagen uppräkning av lärarlönerna. Överstyrelsen återkomme i det följande

till denna fråga.

I fråga örn dyrtidstillägg av statsmedel till folkhögskolornas lärare gällde

för närvarande, att sådant tillägg — beräknat efter de för befattningshavare

vid statens oreglerade verk gällande grunderna — utginge å ett tilläggsunderlag

motsvarande hälften av den författningsenliga minimilönen. Vid

flertalet skolor hade vederbörande huvudman utfyllt nämnda dyrtidstilllägg

med sådant tillägg å återstående del av lönen efter samma eller likartade

grunder, varför lärarna i stort sett kunde sägas uppbära dyrtidstillägg

i likhet med befattningshavare vid statens oreglerade verk. Enligt

överstyrelsens asikt talade övervägande skäl för att efter en omreglering av

lönerna låta dyrtidstillägg av statsmedel utgå å hela minimilönen. Principen

att staten påtoge sig kostnaderna för samtliga kontant utgående förmåner

hade ju kommit till uttryck vid de senaste löneregleringarna för icke-statlig

lärarpersonal, varför en omläggning i nyss antydd riktning torde framstå

såsom skälig och naturlig. Såsom i det föregående närmare berörts, förutsatte

överstyrelsen emellertid, att dyrtidstillägget i fortsättningen skulle utgå

i form av rörligt tillägg, i tillämpliga delar konstruerat enligt samma grunder

som gällde angående dylikt tillägg till befattningshavare med avlöning

enligt vederbörliga statliga avlöningsreglementen. I

I sitt år 1938 avgivna förslag till lönereglering för lärarna vid folkhögskolorna

hade skolöverstyrelsen utgått från att grunderna för fördelningen

mellan staten och respektive huvudman av kostnaderna för lärarpersonalens

avlöning skulle anpassas efter de föreslagna ändringarna av avlöningsbestämmelserna.

Statsbidragen borde i princip så utmätas, att staten ersatte

skolorna för samtliga lönekostnaderna enligt avlöningsreglementet med undantag

av värdet av de naturaförmåner, som tillkomme lärarna. I princip

skulle alltså statsbidragen utgå efter motsvarande grunder som vid folkskolorna.

En övergång till de sålunda föreslagna statsbidragsgrunderna förutsatte.

hade överstyrelsen framhållit, alt en statlig kontroll anordnades över

anställningen av lärarpersonal. Enligt förslaget skulle statsbidragssystemet

ändras därhän, att staten, i stället för gällande anordning med bidrag dels

till kursernas uppehållande, dels ock såsom särskilda bidrag till lärares avlöning

skulle bestrida samtliga enligt det löreslagna avlöningsreglementet utgående

lönebelopp med avdrag dels av ett belo])]), motsvarande summan av

värdet av de naturaförmåner, som tillkomme lärare med full tjänstgöring,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

dels av tio procent utav de arvoden, som skulle utgå till timlärare. Därjämte

skulle statsverket bevilja dyrtidstillägg till lärarna enligt de grunder, som

tillämpades vid statens s. k. reglerade verk. Som villkor för erhållande av

statsbidrag till lärarnas avlöning skulle gälla, att några löne- eller pensionstillägg

av kommunala eller enskilda medel (ortstillägg) icke beviljades

lärarna.

I samband med det nu föreliggande förslaget till lönereglering hade överstyrelsen

övervägt möjligheterna att övergå till ett statsbidragssystem liknande

det av överstyrelsen år 1938 föreslagna, i samband varmed även en

statlig kontroll skulle anordnas över anställningen av lärarpersonalen. Emellertid

hade statskontoret i sitt över 1938 års förslag avgivna yttrande uttalat,

att vid övervägande av de för folkhögskolorna lämpliga statsbidragsgrunderna

särskild hänsyn borde tagas till den fria ställning, som dessa skolor

intoge i fråga om undervisningens ordnande och anställande av lärare, ävensom

att erforderliga reformer borde vidtagas med utgångspunkt från nu gällande

bestämmelser örn statsbidrag och lärarlöner. Statsbidraget hade följaktligen

enligt statskontorets mening ansetts böra utan närmare angivande

av särskilt utgiftsändamål utgå såsom ett bidrag till skolans driftskostnader

och till beloppet bestämmas på grundval av en beräknad lönekostnad varvid

i fråga om lärarlöner allenast vissa minimibelopp borde angivas såsom villkor

för bidragets åtnjutande. Med hänsyn till den ståndpunkt, statskontoret

sålunda intagit, ansåge sig överstyrelsen icke böra ifrågasätta, att någon omläggning

av statsbidragssystemet nu skulle genomföras. I enlighet härmed

hade överstyrelsen i det föreliggande förslaget allenast vidtagit sådana ändringar

i förhållande till gällande bestämmelser, vilka betingades av det

ökade anslagsbehovet vid de olika skolorna.1

1 det föreliggande förslaget hade överstyrelsen, såsom tidigare nämnts,

utgått från att samtliga kostnader för lärarpersonalens kontanta minimilöner

skulle bestridas av staten. I förhållande till vad som nu gällde innebure

förslaget i detta hänseende den nyheten, att kostnaderna för den del av

det nuvarande dyrtidstillägget, som bekostades av skolornas huvudmän,

överflyttades på staten. I lönebeloppen hade nämligen inräknats viss del

av dyrtidstillägget, beräknat å ett underlag motsvarande hela lönen, varjämte

å de sålunda uppräknade lönebeloppen föreslagits utgå rörligt tillägg

av statsmedel enligt de för statliga befattningshavare gällande grunderna.

Statskontoret har motsatt sig överstyrelsens förslag örn överflyttning på

statsverket av vissa lönekostnader.

Enligt nu gällande bestämmelser bestrides av statsmedel endast hälften

av kostnaden för det dyrtidstillägg och kristillägg, som skulle hava tillkommit

lärarna, om de varit statsanställda (för närvarande 44 %, respektive något

över 15 %), medan vid det övervägande flertalet skolor (mer än 80 %

av samtliga) huvudmännen tillskjutit återstoden. Statens andel av dyrtidstillägget

hade under kalenderåret 1940 uppgått till i runt tal 280 000 kronor.

För innevarande kalenderår kunde kostnaderna för det statliga dyrtidstilllägget

och kristillägget beräknas till omkring (290 000 + 90 000 =) 380 000

kronor.

1 Beträffande de av överstyrelsen föreslagna ändringarna hänvisas till sammanställninge

å sid. 39.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

39

Överstyrelsens föreliggande förslag innebure bland annat, att å statsverket

skulle överföras hela kostnaden för de nu utgående rörliga avlöningsförmånerna

till lärarpersonalen, vilket med nuvarande indexläge skulle medföra

en merutgift för statsverket å omkring 380 000 kronor. En dylik överflyttning

på statsverket av kostnader, vilka sedan år 1923 i förekommande

fall bestritts av skolornas huvudmän utan bidrag av staten, ansåge sig statskontoret

i nuvarande läge icke kunna tillstyrka, särskilt som med den fria

ställning, folkhögskolorna av ålder intoge, staten ägde små möjligheter att

genom rationaliseringsåtgärder — exempelvis genom sammanslagning av

olika skolor — i besparingssyfte nedbringa kostnaderna. Enligt ämbetsverkets

mening borde därför jämväl i fortsättningen skolornas huvudmän i princip

bidraga till så stor del av de kontant utgående lärarlönerna, som motsvarade

deras nuvarande andel i kostnaden för de rörliga avlöningsförmånerna.

De nu utgående statsbidragen till kursverksamheten vid folkhögskolorna

hade i överstyrelsens förslag icke oväsentligt uppräknats, bland annat beroende

av att i de nya bidragen på grund av övergången från oreglerat dvrtidstillägg

till rörligt tillägg inlagts skillnaden mellan dessa tillägg (29 %).

Då — som statskontoret i det föregående framhållit — enligt ämbetsverkets

mening endast häften av denna kostnad i princip borde bestridas med statsmedel,

syntes de föreslagna kursbidragen böra reduceras. Statskontoret ansåge

sig emellertid icke vilja förorda en så stor reduktion, som tekniskt

skulle vara möjlig (14,5 %), utan ville ämbetsverket föreslå en minskning

med i medeltal 10 %.

De ungefärliga kostnaderna för statsverket enligt gällande bestämmelser

samt enligt de av skolöverstyrelsen, respektive statskontoret föreslagna grunderna

framgå av omstående sammanställning.1

Statskontoret har vidare anfört:

Vad anginge de särskilda statsbidragen till lärares avlöning påpekade

statskontoret, att — örn i enlighet med förslaget de extra ordinarie lärarna

medgåves rätt till sjukavlöning under viss tid i analogi med vad som gällde

för de fast anställda lärarna — staten horde bestrida kostnaden för arvode

åt vikarie för sådan lärare.

I författningsförslaget hade icke intagits några bestämmelser örn formerna

för statens bidrag till det rörliga tillägget. I avseende härå erinrade

statskontoret, att, medan statens bidrag till lärarnas grundlöner för närvarande

mera summariskt bestämdes i form av bidrag till de olika kurserna,

utbetalningen av de nu utgående dyrtidstilläggen förutsatte en detaljgranskning

av varje lärares löneförhållanden, varigenom de praktiska fördelarna

med det summariska beräkningssättet delvis omintetgjordes. Statskontoret

ville därför föreslå en omläggning såtillvida, att .statens bidrag till det rörliga

tillägget skulle fastställas utgå i form av en procentuell förhöjning av

bidragen till de olika kurserna samt å ålderstilläggen. Då — som ämbetsverket

förutsatt — huvudmännen borde bestrida halva kostnaden för det

rörliga tillägget, syntes denna procentuella förhöjning böra bestämmas till

hälften av det genomsnittliga rörliga tillägget under närmast före utbetalningen

liggande kalenderår eller budgetår.

I enlighet härmed borde i avräkning å statsbidraget för till vinterhalvåret

förlagd kurs ett förskott å 50 procent utbetalas i december, samt slutreglering

1 Beräkningarna grunda sig på indexläget under första kvartalet 194‘2.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-.ts proposition nr 274.

Nuvarande stats- bidrag, kronor:

Av skolöverstyrelsen

Av statskontoret före-

föreslagna stats- bidrag, kronor:

slagna statsbidrag,

kronor:

58 huvudkurser............

å 7 000 =

406 000

å 10 000 =

580 000

å 9 000 =

522 000

29 anslutna kvinnliga kurser

å 3 500 —

101 500

å 4 000 =

116 000

å 4 000 =

116 000

42 fristående » »

å 3 500 —

147 000

å 5 000 =

210 000

å 4 500 —

189 000

8 andra årskurser vid huvud-

å 2 500 =

20 000

å 4 000 =

32 000

å 3 500 =

28 000

43 andra årskurser vid huvud-

å 3 500 =

150 500

å 5 000 =

215 000

å 4 500 =

193 500

24 andra årskurser vid fristå-

ende kvinnliga kurser . .

å 2 000 =

48 000

å 3 000 —

72 000

k 2 750 =

66 000

44 parallellavd. vid huvudkurs

å 1 000 =

44 000

å 1 500 =

66 000

k 1 250 =

55 000

29 » » »

27 parallellavd. vid fristående

å 2000 =

58 000

å 3 000 =

87 000

å 2 500 =

72 500

å 750 =

20 250

å 1 000 =

27 000

k 1 000 =

27 000

5 parallellavd. vid fristående

å 1 500 =

7 500

å 2 000 =

10 000

å 2 000 =

10 000

Procentuell förhöjning för 15

10 % =

26 000

15 % =

39 000

II

**S

26 000

Procentuell förhöjning för 26

10 % =

15 000

15 % =

22 000

10 % =

15 000

5 % förhöjning av samtliga

—

52 250

—

■-

Provisorisk avlöningsförbätt-

ring ....................

(cirka) =

104 000

—

—

Summa =

1 200 OOO

Summa =

1 476 OOO

Summa =

1 320 OOO

Härtill komma följande kost-

noder:

(cirka)

(cirka)

130 000

(cirka)

(cirka)

200 000

(cirka)

(cirka)

170 000

Bidrag till vikariatsersättning

10 000

10 000

10 000

Undervisning i hushållsgöromål

Dyrtidstillägg av statsmedel..

(cirka)

44 %

20 000

290 000

(cirka)

30 000

(eirka)

30 000

2

15 %

2

Rörligt tillägg » »

—

15 % =

200 000

112 000

Kristillägg » »

42 %

90 000

12 % =

160 000

42 %

90 000

2 -

2

Summa =

540 OOO

Summa =

600 OOO

Summa =

412 OOO

1

1 740 000

2 076 000

1 732 000

ske i mars månad påföljande år, därvid det procentuella tillägget skulle

bestämmas på grundval av medelvärdet för rörliga tillägget under det tilländaiupna

kalenderåret. Å statsbidraget för till sommarhalvåret förlagd kurs

skulle utbetalas i juni månad ett förskott å 50 procent, medan slutreglering

skulle ske i augusti månad samma år, varvid det procentuella tillägget skulle

bestämmas efter medelvärdet för det rörliga tillägget under näst föregående

budgetår.

Alderstilläggen utbetalades för närvarande i början av det kalenderår, för

vilket de vore beräknade. Tillika vöre skolstyrelserna återbetalningsskyldiga

för de belopp, som de på sådant sätt kunde hava utbekommit för mycket

(exempelvis på grund av dödsfall under året m. m.). Då en dylik ordning ur

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

41

kontrollsynpunkt måste anses mindre lämplig, ville statskontoret i stället

föreslå, att av å ett kalenderår belöpande ålderstillägg 50 procent skulle

utbetalas förskottsvis under juli månad av kalenderåret, medan återstoden

jämte den procentuella förhöjningen — beräknad efter medelvärdet av det

rörliga tillägget under det tilländagångna kalenderåret — efter särskild

rekvisition skulle utbetalas under januari månad.

Å bidragen till avlöning av lärarinnor i hushållsgöromål borde givetvis någon

förhöjning icke utgå.

En reglering av statsbidragen efter de riktlinjer, sorn i det föregående antytts,

kunde — i vad anginge den procentuella förhöjningen — med nuvarande

indexläge beräknas draga en årlig kostnad av 112 500 kronor. Härtill

komme kostnaderna för statsbidrag till kristillägg, vilka kostnader, örn

de beräknades efter samma principer, som förutsatts skola tillämpas vid beräkningen

av statsbidraget till rörligt tillägg, torde belöpa sig till minst

90 000 kronor.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har anfört:

Enligt förslaget skulle dyrtidstillägg å hela lönen utgå av statsmedel mot

lör närvarande å endast halva lönen, varigenom huvudmännen hittills måst

lämna dyrtidstillägg å den återstående hälften. Dessa utgifter skulle nu helt

avlastas från landstingen, vilket med hänsyn till de ökade kostnaderna för

dessa skolors drift vore synnerligen tacknämligt. I ett annat avseende komme

emellertid förslaget att medföra en ökning av landstingens utgifter, nämligen

därigenom att manliga och kvinnliga lärare likställts i lönehänseende,

vilket gjorde, att de kvinnliga lärarnas bostäder måste utökas eller i stället

kontant bostadsersättning lämnas. Av allt att döma torde dock hithörande

kostnader kunna hållas inom relativt snäva gränser.

I fråga örn grunderna för statens bidrag föresloges icke någon principiell

ändring. Statsbidraget skulle alltså även i fortsättningen utgå dels till kursernas

upprätthållande med varierande belopp för olika slag av kurser, dels

i viss omfattning till lärarnas löner. Hittills torde det sammanlagda statsbidraget

i regel hava täckt kostnaderna för lärarlönerna. Häri avsåges nu

icke att någon ändring skulle ske, varför statsbidraget till kurserna föresloges

höjt. Huruvida de föreslagna beloppen vore tillräckliga för att denna

princip skulle kunna upprätthållas, undandroge sig emellertid styrelsens

bedömande. Under förutsättning att så vore fallet, hade styrelsen för sin del

intet att erinra mot vad som av skolöverstyrelsen i detta hänseende föresloges.

Styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening har yttrat:

Skolöverstyrelsen föresloge, i anslutning till av statskontoret uttalad mening,

att statsbidragen till folkhögskolorna skulle utgå som bidrag till skolornas

driftskostnader. Styrelsen ville, med hänvisning till en enhällig uppfattning

hos folkhögskolornas lärarkollegier, tillstyrka detta. Men samtidigt

mäste styrelsen vända sig emot en del av skolöverstyrelsens motivering

beträffande anslagens belopp, som kunde framkalla den missuppfattningen,

att anslaget dock i viss mån skulle vara ett löneanslag.

Skolöverstyrelsen utgingc i sin motivering ifrån, att statsbidragen även

i fortsättningen skulle avpassas så, att de täckte samtliga kontant utgående

lärarinnor. Med anledning av denna formulering ville styrelsen framhålla,

att nu utgående statsbidrag vid många skolor icke tiickte lärarlönerna. Del

gällande systemet med av staten bestämda minimilöner innebure, att sko
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

lomas huvudmän ägde rätt att ge anslag, som möjliggjorde högre löner

än de fastställda minimilönerna. Vid åtskilliga skolor hade denna rätt

begagnats. Dyrtidstillägg hade genomgående utfyllts genom anslag av huvudman

eller genom andra lokala bidrag. Vid de flesta folkhögskolor hade

en motsvarande utfyllnad av kristillägg skett. En av styrelsen gjord undersökning

visade, att lokalt kristillägg lämnats vid 40 folkhögskolor. Även

när det gällde andra löneförmåner än dyrtidstillägg hade vid åtskilliga

folkhögskolor löner utgått med högre belopp än de stadgade minimilönerna.

Men om man också endast utginge ifrån de stadgade minimilönerna,

nådde man fram till, att vid åtskilliga folkhögskolor dessa icke täcktes av

statsbidragen. Vid ett antal folkhögskolor hade, sedan huvudmannen förklarat

sig ansvara för de ökade lönekostnaderna, av skolöverstyrelsen medgivande

lämnats att anställa flera lärare med fast anställning än i folkhögskolestadgan

som minsta antal föreskrivna. Om också skolans huvudman

vid sådan anställning av lärare räknat med vissa parallellanslag som bidrag

till täckande av lön åt på detta sätt medgiven ämneslärare med fast anställning,

hade huvudmannen i varje fall måst räkna med att till den stadgade

minimilönen åt sådan lärare bidraga med ett belopp av minst 1 000 kronor.

I de fall, där Övningslärare tillerkänts fast anställning med reglerad lön, hade

skolans huvudman måst räkna med att lämna anslag till i regleringsföreskrifterna

eventuellt stadgade ålderstillägg och bidrag till avlöning åt vikarie

vid tjänstledighet på grund av sjukdom, vilka löner torde kunna

betraktas som stadgade minimilöner. Vid åtskilliga folkhögskolor hade

utöver de parallellavdelningar, för vilka statsbidrag erhållits, parallellavdelningar

anordnats med huvudmannen svarande för lönekostnaderna. Även

på annat sätt torde utvidgning av undervisningen utöver den omfattning

av undervisningen, som erfordrades för erhållande av statsbidrag, lia ägt

rum vid ett antal folkhögskolor.

Vad som här anförts torde motivera styrelsens uppfattning, att statsbidragen

icke för närvarande täckte vid skolorna utgående löner. Vid

många folkhögskolor hade, med anslag från skolornas huvudmän som

grund, skolornas verksamhet, även när det gällde antalet till skolan knutna

lärare, vidgats ut utöver den, söm kunde äga rum med de utgående statsbidragen

som normerande för vid skolan utgående löner. Det vore för styrelsen

en fråga av den allra största vikt, att även efter lönereglering en

sådan utvidgning av skolornas verksamhet kunde få äga ruin.

De flesta folkhögskolor hade gjort sig rustade att kunna taga emot det

väsentligt ökade antalet elever genom nya eller utvidgade lokaler. Från

skolornas synpunkt vore det angeläget, att det kapital, som på detta sätt

investerats, kunde fullt utnyttjas för skolornas ändamål. De för närvarande

mycket betydande kostnaderna för uppvärmning av skolanläggningarna

torde icke nämnvärt kunna reduceras, genom att någon avdelning vid

skolan indroges och elevantalet minskades. Örn vissa e. o. ämneslärare och

limlärare utöver det antal, för vilka huvuddelen av lönen kunde täckas

genom statsbidrag till parallellavdelning, anställdes vid folkhögskolorna,

lorde därvidlag huvudmännen hålla före, att den kostnad för dem, som

därigenom uppstode, vore väl motiverad genom att ett ökat antal elever

kunde antagas vid skolorna. Ännu mera vägande skäl än de ekonomiska

syntes enligt styrelsens uppfattning tala för, att den utvidgning av skolorna,

som kunde äga rum genom anslag från huvudmannen även till vissa

lärares grundlöner, allt fortfarande skulle kunna få äga rum.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

43

Under krisåren i början på 1930-talet hade folkhögskolorna, ehuru skollokaler

och elevhem i samma utsträckning som för närvarande då ej stått

dem till hilds, kunnat taga emot arbetslös ungdom i stor omfattning, och

folkhögskolorna torde genom detta lia fyllt en social uppgift av vikt. Folkhögskolorna

vore beredda att i det kommande, örn så skulle erfordras, till

det yttersta utnyttja sina möjligheter för motsvarande uppgifter. Den medborgaruppfostran,

som vore folkhögskolans viktigaste uppgift, torde under

nu rådande förhållanden vara att anse som en särskilt viktig samhällsangelägenhet,

och det vore då av betydelse, att denna medborgaruppfostran

nådde så många som möjligt. Åtgärder för att hejda flykten från landsbygden

och åtgärder för ungdomens fostran överhuvudtaget hade för närvarande

stor aktualitet, och krav torde komma att framställas på ekonomiskt

stöd från statsmakterna härutinnan. Det syntes under sådana omständigheter

för styrelsen vara av vikt, att man icke vidtoge sådana anstalter

att verksamheten vid folkhögskolorna, som i så hög grad toge sikte

på landsbygdsungdomens problem och på ungdomens fostran, utsattes för

några restriktioner.

Styrelsen hade icke någonting att invända emot att som viss grund för

beräkningen av statsbidragen till folkhögskolorna lades huvudsakliga kostnaden

av lärarnas minimilöner enligt den av skolöverstyrelsen gjorda beräkningen,

ehuru den måste utgå ifrån att ej vid någon folkhögskola, örn

dess verksamhet skulle fortgå i nuvarande omfattning, lärarlönerna komme

att helt täckas av statsbidragen. Med hänsyn även till att vid folkhögskolorna

för närvarande utginge ett till täckande av kostnader, förorsakade av

prisstegring, avsett anslag av fem procent av eljest utgående anslag samt till

de anslag vid de tidigare i anslagshänseende med folkhögskolorna alltid

jämställda lantmannaskolorna, vilka utginge till driften vid skolorna utöver

lärarlönerna, föresloge styrelsen, att två av de grundläggande anslagen som

bidrag till kursernas uppehållande måtte ökas, nämligen anslaget till folkhögskolas

huvudkurs med 1 000 kronor till högst 11 000 och anslaget till

fristående kvinnlig kurs vid folkhögskola, som åtnjöte anslag till sin huvudkurs

med 500 kronor till högst 5 500 kronor.

Ifråga örn föreslagna anslag till parallellundervisning andolie styrelsen

att få anföra följande:

Enligt 1919 års

kurs och samtidigt därmed pågående kurser sex parallellanslag, vartdera på

1 000 kronor, erhållas, medan vid fristående kvinnlig kurs fyra parallellanslag,

vartdera på 750 kronor, kunnat utgå. I skolöverstyrelsens förslag

maximerades parallellanslagen vid huvudkurs till tre, vartdera på 1 500

kronor, samt vid fristående kvinnlig kurs till två, vartdera på 1 000 kronor.

Är 1919 hade funnits 50 folkhögskolor och medeltalet elever hade årligen

under femårsperioden 1916/20 utgjort 3 126 under det att antalet folkhögskolor

1942 utgjorde 58 och medeltalet elever under femårsperioden

1936/40 hade utgjort 5 833. Dessa siffror gare vid handen, att för närvarande,

i och med att medeltalet elever vid varje skola så väsentligt ökats,

ett väsentligt större behov av parallellavdelningar vore till finnandes vid

folkhögskolorna än 1919. Genom inskränkningen av parallellanslagen

komme de större folkhögskolorna i fortsättningen, örn skolöverstyrelsens

förslag följdes, i ett ytterst ofördelaktigt ekonomiskt läge. Upprättandet av

parallellavdelningar förutsatte anställande av e. o. ämneslärare vid de större

folkhögskolorna. Med nu utgående löner lill e. o. ämneslärare hade åtskilliga

folkhögskolor haft möjlighet att upprätta parallellavdelningar utöver

s. 44 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

dem, för vilka statsbidrag erhållits. Med de höjda lönerna för de e. o. ämneslärarna

försämrades dessa möjligheter, och det torde särskilt för skolor med

annan huvudman än landsting vara att befara, att åtskilliga parallellavdelningar

måste nedläggas, att åtskilliga e. o. ämneslärare i fortsättningen ej

kunde påräkna fortsatt anställning vid folkhögskolorna och att skolornas

verksamhet på detta sätt måste inskränkas. Hänvisande till det anförda föresloge

styrelsen, att bestämmelserna ändrades så, att statsbidragen till parallellundervisning

finge uppgå till sammanlagt 7 500 kronor vid huvudkurs och

därtill anslutna kurser och till 3 000 kronor vid fristående kvinnlig kurs och

därtill ansluten andra årskurs.

Som villkor för utfående av statsbidrag föresloge skolöverstyrelsen, att

ortsbidrag skulle uppgå till minst lika stort belopp som det, varmed statsbidraget

för samtliga på en gång vid skolan pågående kurser översköte 4 000

(nu 3 000) kronor för huvudkurs, 6 000 (nu 4 500) kronor för huvudkurs

med därtill ansluten kvinnlig kurs samt 2 000 (nu 1 500) kronor för fristående

kvinnlig kurs. För folkhögskola med huvudkurs, samtidigt pågående

kvinnlig kurs, andra årskurs samt tre parallellavdelningar utginge för närvarande

som statsbidrag 17 850 kronor, varvid som villkor för erhållande

av statsbidrag fordrades bl. a. lokala bidrag på 13 350 kronor. Enligt skolöverstyrelsens

förslag skulle statsbidrag till motsvarande kurser utgå med

23 000 kronor och lokala bidrag på 17 000 kronor erfordras för erhållande av

detta statsbidrag. För fristående kvinnlig kurs med andra årskurs och två

parallellavdelningar fordrades nu lokalt bidrag med 5 500 kronor under det

att enligt skolöverstyrelsens förslag motsvarande lokala bidrag skulle uppgå

till 8 000 kronor.

Vid de flesta folkhögskolor torde för närvarande de lokala bidragen såväl

till huvudkurs och samtidigt med huvudkurs pågående kurser som till fristående

kvinnlig kurs och samtidigt med den pågående kurs uppgå till och

i många fall väsentligt överstiga de lokala belopp, som erfordrades, för att

statsbidrag til! visst belopp skulle kunna utgå. Men det funnes folkhögskolor

ifråga örn vilka det skulle vålla svårigheter och kanske vara ogörligt att

anskaffa de av skolöverstyrelsen föreslagna lokala anslagen. Det gällde i

främsta hand skolor, vilka till garantiförening måste erlägga hyra för lokaler,

som garantiföreningen tillhandahölle. Styrelsen holle före, att lokala

anslag borde krävas för erhållande av statsbidrag till folkhögskola men föresloge

av anförda skäl, med hänvisning till den ringa omfattningen av de

lokala anslag, som fordrades för statsbidrag till lantmannaskolor och då det

eljest icke syntes vara motiverat, att de lokala anslagen i så hög grad som

skolöverstyrelsen förutsatte skulle höjas, att det måtte stadgas, att ortsbidrag

skulle uppgå till minst lika stort belopp som det, varmed statsbidraget

för samtliga på en gång vid skolan pågående kurser översköte 6 000

kronor för huvudkurs, 9 000 kronor för huvudkurs och därtill ansluten

kvinnlig kurs och 3 000 kronor för fristående kvinnlig kurs.

- Statsbidragen till kursernas upprätthållande voro ursprungligen avpassade

så, att de i stort sett täckte kostnaderna för löner för det antal lärare,

som ansågs erforderligt såsom ett minimum för upprätthållande av kurser

om föreskriven minsta längd. Skolöverstyrelsen har nu förklarat sig anse,

att denna princip alltjämt horde följas, dock med den modifikationen, att

staten, som efter dyrtidstilläggens införande bidragit till dessa med i stort

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

45

sett halva beloppet, borde svara för kostnaderna för den rörliga delen av

lönen i dess helhet. Statskontoret har emellertid, under hänvisning till det

nuvarande statsfinansiella läget, avstyrkt genomförandet av en dylik överflyttning

av kostnader från huvudmännen till statsverket. Jag har för egen

del i likhet med statskontoret icke funnit anledning att förorda en dylik

utgiftsförskjutning till nackdel för statsverket. Den nuvarande kostnadsfördelningen

synes mig böra tills vidare i princip bibehållas.

Vid en strikt tillämpning av den av skolöverstyrelsen förordade principen,

att staten borde helt svara för kostnaderna för lärarpersonalens kontanta

minimilöner, skulle statens utgifter lia ökats dels med hela kostnaden för den

ifrågasatta löneförbättringen, enligt mina beräkningar omkring 170 000 kronor

vid godtagande av de av överstyrelsen föreslagna lönebeloppen, dels ock

med den skolornas huvudmän åvilande delen av dyrtidskompensationen, för

innevarande budgetår uppskattad till omkring 380 000 kronor. Statens utgifter

skulle sålunda ha ökats med omkring (170 000 + 380 000=) 550 000

kronor. Överstyrelsen har emellertid avvägt den föreslagna höjningen av

grundunderstöden så, att kostnadsökningen vid bifall till överstyrelsens förslag

skulle stanna vid omkring 336 000 kronor. Skolornas huvudmän skulle

sålunda alltjämt få att svara för en viss, icke obetydlig del av de kontanta

lönekostnaderna, eller omkring (550 000 —336 000=) 211 000 kronor. Vid

bifall till vad jag förordat i fråga om löneförbättringens avvägning skulle

sistnämnda belopp bli omkring 30 000 kronor lägre, eller cirka 184 000

kronor. Då överstyrelsen sålunda iakttagit en betydande återhållsamhet vid

avvägningen av de föreslagna statsbidragsbeloppen, finner jag mig, trots den

principiella inställning varåt jag givit uttryck, böra godtaga dessa. Däremot

finner jag mig i fråga om statens kostnader för rörligt tillägg och kristillägg

böra förorda, att staten skall lämna bidrag till bestridande av allenast hälften

av dessa kostnader. I jämförelse med skolöverstyrelsens förslag innebär detta

en minskning av statsutgifterna med omkring 180 000 kronor. Vid bifall till

vad jag förordat skulle huvudmännens kostnader vid det under första kvartalet

av år 1942 rådande indexläget komma att förbliva i stort sett oförändrade.

Ett bifall till statskontorets förslag örn halvering av de rörliga löneförmånerna

mellan staten och huvudmännen i förening med en viss beskärning

av de av överstyrelsen förordade statsbidragen skulle, såvitt jag kunnat finna,

leda till att huvudmännen .skulle få att helt svara för den ifrågasatta löneförbättringen

medan statens utgifter snarare bomme att minska än öka. En

sådan fördelning av kostnaderna synes mig icke skäligen böra förordas.

I samband med besparingsåtgärderna efter den nuvarande krisens inbrott

oegränsades statsbidragen till anordnande av parallellundervisning från och

med budgetåret 1940/41 genom nedsättning av bidragens maximibelopp i

fråga om huvudkurs från 4 000 kronor till 3 000 kronor och i fråga örn

fristående kvinnlig kurs från 2 250 kronor till 1 500 kronor. Detta beslut in
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

nebar, att antalet parallellavdelningar, för vilka statsbidrag kunde utgå,

sänktes från fyra till tre beträffande huvudkurs och från tre till två beträffande

fristående kvinnlig kurs. Skolöverstyrelsen har icke ifrågasatt någon

ändring beträffande denna begränsningsregel. Styrelsen för folkhögskolans

lärarförening har, under åberopande av bland annat den växande tillströmningen

av elever till folkhögskolorna, hemställt om höjning av maximiunderstöden

för parallellundervisning till sådana belopp, att bidrag skulle kunna

utgå till fem parallellavdelningar vid huvudkurs och tre vid fristående kvinnlig

kurs. Den fortgående stegringen av elevantalet gör det enligt min mening

befogat, att en viss uppmjukning av ifrågavarande begränsningsregel

nu vidtages. Jag har sålunda ansett mig böra förorda, att maximiunderstödet

för anordnande av parallellundervisning vid huvudkurs fastställes

till 6 000 kronor, vilket innebär, att statsbidrag må kunna utgå till anordnande

av fyra parallellavdelningar vid dylik kurs. Enligt vad jag under

hand inhämtat, torde ett bifall till detta förslag komma att medföra en merutgift

för statsverket av omkring 20 000 kronor.

Såsom villkor för åtnjutande av de nu utgående statsunderstöden stadgas

för närvarande bland annat, att landsting, hushållningssällskap, kommuner

eller enskilda var för sig eller gemensamt skola lämna bidrag, vilka, inberäknat

skolavgifter, där sådana förekomma, sammanlagt uppgå till belopp,

bestämda i visst förhållande till statsbidraget. Skolöverstyrelsen har föreslagit

viss höjning av dessa belopp. För egen del finner jag icke anledning

att i fortsättningen, på sätt som nu sker, uppställa villkor av förevarande art.

Det synes tillräckligt och mera lämpat efter de verkliga förhållandena, om

det i stället uppställes ett villkor av innebörd, att från annat håll än staten

skall tillskjutas vad som utöver statsbidragen erfordras för skolverksamhetens

behöriga upprätthållande. Såsom statsbidragsvillkor bör även fordras,

att lärarna erhålla stadgade löneförmåner, däribland vederbörliga indextiHägg.

Statskontoret har föreslagit, att statens bidrag till rörligt tillägg skulle fastställas

att utgå i form av en procentuell förhöjning av bidragen till de olika

kurserna samt å ålderstilläggen, uppgående till hälften av det genomsnittliga

rörliga tillägget under närmast före utbetalningen liggande kalenderår eller

budgetår. Jag biträder för egen del detta förslag. På motsvarande sätt torde

statens bidrag till kristillägg böra utgå.

Jag förutsätter, att staten skall bestrida kostnaderna för arvode åt vikarie

åt icke-ordinarie befattningshavare under den tid vederbörande åtnjuter sjukavlöning

eller avlöning under ledighet för havandeskap eller barnsbörd.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser,

som erfordras för genomförande av den av mig förordade statsbidragsregleringen,

vilken, i likhet med löneregleringen, torde böra träda i

kraft den 1 oktober 1942. Därvid torde böra uppmärksammas vad statskontoret

anfört beträffande förskotts- och avräkningsförfarande m. m.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 274.

47

IV. Kostnadsberäkningar för budgetåret 1942/43.

1. Förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.

Förevarande anslag är för innevarande budgetår uppfört med 1 355 000

kronor. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

undervisnings- m. fl. anstalter torde för innevarande budgetår komma

att för folkhögskolornas del belastas med omkring 290 000 kronor och förslagsanslaget

till kristillägg med omkring 90 000 kronor. Vid bifall till vad

jag i det föregående förordat, torde statens samtliga utgifter för ifrågavarande

ändamål böra avföras från förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd.

Detta anslag torde efter löne- och statsbidragsregleringens genomförande

på sätt jag förordat komma att för helt budgetår vid under första

kvartalet av år 1942 rådande indexläge belastas med i runt tal 1 940 000

kronor. Häremot svarar en minskad belastning å vederbörande dyrtidstillläggsanslag

och å kristilläggsanslaget med omkring 290 000 kronor respektive

omkring 90 000 kronor. Statens utgifter skulle alltså vid bifall till vad

jag förordat komma att öka med i runt tal (1 940 000 — 1 355 000 — 290 000

— 90 000 =) 205 000 kronor.

Då löne- och statsbidragsregleringen enligt vad jag tillstyrkt skulle träda

i kraft först den 1 oktober 1942, synes förevarande anslag för nästa budgetår

böra uppföras med i runt tal 1 900 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning

med 545 000 kronor.

2. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa undervisnings
m.

fl. anstalter.

Detta anslag har för innevarande budgetår uppförts med 1 385 000 kronor.

Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår räknat med — bortsett från den

minskade belastning, som följer av förslaget om löne- och statsbidragsreglering

för lärare vid folkhögskolor — i stort sett oförändrat medelsbehov för

nästa budgetår. En mindre justering nedåt syntes dock befogad med hänsyn

till att barntilläggen successivt skulle avvecklas. Anslagsbelastningen för

budgetåret 1940/41 utgjorde i runt tal 1 324 000 kronor. Med hänsyn till

nämnda omständigheter och då utgifter för dyrtidstillägg åt lärare vid folkhögskolor

vid bifall till vad jag förordat hädanefter icke komma att belasta

anslaget, synes detsamma kunna för nästa budgetår beräknas till i runt tal

1 050 000 kronor, vilket innebär en minskning med 335 000 kronor.

De barntillägg åt lärare vid folkhögskolor, vilka må komma att övergångsvis

utgå, torde alltjämt böra belasta förevarande anslag.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 274.

V. Hemställan.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen, att

dels godkänna av mig i det föregående angivna grunder

för avlöning åt lärare vid folkhögskolor samt för statsbidrag

till sådana skolor;

dels till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1942/43

anvisa ett förslagsanslag av............kronor 1 900 000;

dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda

undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret 1942/43

anvisa ett förslagsanslag av............kronor 1 050 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bo Tideström.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1942

216665

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BU 1942:63 Bankoutskottets utlåtande Nr 63 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1942:444 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motione s. 1 i texten
  3. SU 1942:213 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärarpersonalen vid folkhögskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten