Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

1942-04-30 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:276, Angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 276.

1

Nr 276.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga

åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.;

given Stockholms slott den 30 april 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 april 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Bosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför föredraganden,

statsrådet Domö:

I årets statsverksproposition (elfte huvudtiteln, punkterna 27 och 28) har

Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1942/43 beräkna dels till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, m. m. ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor,

dels ock till Ersättning åt skogsvårdsstyrelser för visst biträde vid vedavverkning

ett förslagsanslag av 200 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla

dessa frågor.

Till en början vill jag erinra om de särskilda åtgärder som vidtagits för

att öka den inhemska vedproduktionen och för att reglera vedförbrukningen

inom landet. Sålunda lia utfärdats bestämmelser rörande lån för

förskottering av avverkningskostnad för ved samt örn meddelande av garanti

åt skogsägare att ved, som av honom produceras och ej finner köpare,

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 276. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

skall av staten inlösas till fastställt pris. Vidare ha bestämmelser meddelats

dels om skyldighet för skogsägare att efter åläggande av vederbörande statliga

myndigheter avverka ved till avsalu genom lag den 12 april 1940

(nr 199) om skyldighet att avverka ved till avsalu, dels ock örn reglering

av handeln med ved genom särskilda kungörelser, nämligen kungörelsen

den 16 maj 1941 (nr 263) angående beslag å ved inom vissa orter samt

reglering av handeln med ved och träkol m. m., kungörelsen den 20 juni

1941 (nr 476) angående begränsning av rätten att yrkesmässigt sälja ved

samt kungörelsen den 3 oktober 1941 (nr 792) angående utvidgat beslag å

ved, m. m. Angående den närmare innebörden av ifrågavarande åtgärder

må hänvisas — förutom till vad i det följande därom anföres — till de

redogörelser beträffande nämnda förhållanden, som intagits i Kungl. Maj:ts

propositioner till riksdagen den 28 mars 1941 (nr 193) angående anslag

till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. samt den

27 februari 1942 (nr 186) angående ändrade grunder för främjande av vedproduktionen,

m. m. De i förstnämnda proposition omförmälda bestämmelserna

om statsgaranti för ved under avverkningssäsongen 1940/41 ha dock

ersatts av nya, avseende säsongen 1941/42. Beträffande innehållet av dessa

nya bestämmelser må hänvisas till Kungl. Maj:ts brev till statens bränslekommission

den 20 juni och den 24 oktober 1941 samt den 30 januari 1942,

vilka brev i transumerade delar intagits i svensk författningssamling

(477/41, 812/41 och 25/42).

För genomförande av åtgärder för vedförsörjningens tryggande ha vidare

medel anvisats vid upprepade tillfällen. Redogörelse härför har lämnats i

Kungl. Maj:ts till''innevarande års riksdag avlåtna proposition nr 186. Utöver

de belopp å sammanlagt 26 000 000 kronor, vilka Kungl. Maj:t enligt

sistnämnda proposition (sid. 4) anvisat för inköp av ved har Kungl. Majit

genom beslut den 10 och den 17 april 1942 medgivit, att bränslekommissionen

finge för samma ändamål använda ytterligare tillhopa högst 19 000 000

kronor av för ändamålet till förfogande ställda medel.

Genom den i det föregående omnämnda kungörelsen den 16 maj 1941

(nr 263) angående beslag å ved inom vissa orter samt reglering av handeln

med ved och träkol m. m. har bland annat förordnats om beslag å ved inom

följande s. k. handelsreglerade orter, beträffande vilka vedförsörjningen avolika

anledningar varit förenad med särskilda svårigheter, nämligen Stockholm

och Göteborg med vissa förstäder samt Malmö, Lund, Landskrona,

Eslöv och Norrköping. Inom var och en av de handelsreglerade orterna ankommer

det enligt av bränslekommissionen utfärdade föreskrifter (cirkulär

nr 62) på kristidsnämnden att på allt sätt verka för att vedförsörjningen inom

orien blir fullt tillfredsställande ordnad. För detta ändamål skall finnas ett

centralt organ, som skall bestå antingen enbart av kristidsnämnden eller ock

av nämnden i samverkan med organisation eller företag, som nämnden efter

överenskommelse därtill anlitar, exempelvis sammanslutning av kol- och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

3

kokshandlare. Bränslekommissionen har med kristidsnämnderna i de handelsreglerade

orterna träffat särskilda, av Kungl. Maj:t genom beslut den 27

februari 1942 godkända avtal om anskaffande av ved. Kommissionen har

genom dessa avtal åtagit sig att på i avtalen angivet sätt medverka till anskaffandet

av den ved, som enligt kommissionens bestämmelser erfordrades för

orternas vedförsörjning under tiden den 1 juli 1941—den 30 juni 1942, samt

förbundit sig att till kristidsnämnderna betala det belopp, varmed inköpspriset

å av kristidsnämnderna anskaffad ved överstege vissa för varje ort fastställda

basispriser. Kristidsnämnderna lia genom nu ifrågavarande avtal å

sin sida förbundit sig att till kommissionen inbetala det belopp, varmed inköpspriset

understege basispriserna. Genom nyssnämnda beslut den 27 februari

1942 har Kungl. Majit vidare bemyndigat bränslekommissionen att

anlita under händer varande medel för utbetalande av de belopp, som kommissionen

enligt avtalen förbundit sig utgiva till kristidsnämnderna, ävensom

för bestridande av kommissionens omkostnader i samband med inköp

och inlösen av ved, varjämte Kungl. Majit förklarat sig vilja framdeles,

efter förslag av bränslekommissionen före utgången av innevarande budgetår,

meddela beslut angående ersättande av de belopp, som kommissionen sålunda

utgivit, ävensom om användningen av de medel, som jämlikt avtalen

inbetalats till bränslekommissionen av kristidsnämnderna.

Beträffande landet i övrigt skola, enligt av bränslekommissionen utfärdade

bestämmelser (cirkulärskrivelserna nr 123 och 142), inom varje

kristidsstyrelseområde de särskilda kristidsnämndsområdena ur vedförsörjningssynpunkt

hänföras till någon av zonerna 1, 2 eller 3. Zon 1 omfattar

ett visst antal geografiskt begränsade områden (oftast kristidsnämndsområden),

där handeln med ved är fri. Till denna zon skall föras

hela den egentliga landsbygden, där vedhandel sedan gammalt bedrivits

direkt mellan skogsägarna och av dem kända förbrukare. Till zon 1 böra

även föras sådana tätortsområden, där förbrukningen av ved för hushållsändamål

(normalved och ersättningsved) anses kunna i sin helhet täckas

genom direkt tillförsel från producenter inom samma kristidsnämndsområde

samt, efter vederbörligt tillstånd, från producenter i angränsande kristidsnämndsområden.

Till zon 2 hänföres större delen av övriga större samhällen

ävensom medelstora och mindre samhällen, försåvitt de icke kunna

täcka sitt behov av hushållsved från eget eller angränsande kristidsnämndsområden.

lia tätorterna sådan stoxåeksordning och sådant läge att överlåtelserna

av ved böra strängare regleras skola de hänföras till zon 3. Inom

zon 3 producerad ved bör i regel övertagas av antingen kristidsstyrelsen

eller kristidsnämnden för att i första hand disponeras som regleringslager

för tätortens hushållsförbrukning. Tillstånd lill överlåtelse mellan producent

och konsument kan av kristidsnämnden lämnas i undantagsfall, men

uteslutande för hushållsförbrukning utanför den egentliga tätortsbebyggelsen,

t. ex. för fastighetsägares eller lägenhetsinnehavares vedinköp från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kringliggande skogsområde, som tillhör tätorten. Genom de för zon 3 givna

bestämmelserna avses i princip, att veden skall tillföras tätorterna i denna

zon genom kristidsstyrelsen och auktoriserade brännveduppköpare samt att

vedtillförseln för hushållsförbrukning inom zonen bör ordnas på sådant

sätt, att fastställda återförsäljningspriser kunna hållas.

Den i det föregående omnämnda kungörelsen den 20 juni 1941 (nr 476)

angående begränsning av rätten att yrkesmässigt sälja ved innebär att rätt

att yrkesmässigt sälja ved skall tillkomma endast den som är medlem av

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, förening u. p. a., eller som till

bränslekommissionen avgivit förbindelse att ställa sig till efterrättelse de

villkor angående rätt till dylik försäljning, som för medlem av riksförbundet

uppställts i ett mellan bränslekommissionen och riksförbundet den

17 juni 1941 dagtecknat avtal, enligt vilket försäljningspris å ved icke må

överstiga vissa närmare angivna priser.

Under punkten 27 i elfte huvudtiteln av årets statsverksproposition anförde

jag, att jag, med hänsyn till ovissheten om den utsträckning, i vilken

statens fortsatta medverkan kunde bliva erforderlig för att trygga landets

behov av vedbränsle, då icke kunde taga slutlig ställning till bränslekommissionens

i skrivelse den 14 november 1941 gjorda anslagsäskanden för

budgetåret 1942/43. Jag utgick därvid från att bränslekommissionen skulle

senare, då förhållandena läte sig bättre överblicka, till Kungl. Maj:t inkomma

med plan för avverkningarna för avverkningssäsongen 1942/43 ävensom

de uppgifter i övrigt, som kunde erfordras för bedömande av medelsbehovet

för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1942/43. I en till bränslekommissionen

den 2 mars 1942 avlåten skrivelse har jag vidare framhållit vikten

av att i samband med de överväganden, som kunde vara förenade med

uppgörandet av avverkningsplanen för avverkningssäsongen 1942/43, till

övervägande inom kommissionen upptages även spörsmålet, huruvida en

allmän försörjningsplan för rundvirke borde upprättas för nästa avverkningsår.

Detta skulle innebära, att planläggningen av vedavverkningarna

för år 1942/43 borde ske med hänsyn till behovet även av annat virke än

brännved och kolved. Jämsides med dessa överväganden borde, enligt vad

jag i skrivelsen framhöll, även verkställas en översyn av gällande bestämmelser

om skyldighet att avverka ved för avsalu, varvid bland annat borde

övervägas huruvida giltighetsområdet för bestämmelserna borde utvidgas

att omfatta även annat virke än ved. Jag framhöll slutligen, att kommissionen

i samband med utarbetande av förslag till avverkningsplan borde ägna

uppmärksamhet åt spörsmålet om en utjämning av transportkostnaderna för

vedbränsle, i samband varmed möjligheterna för genomförande av en allmän

utjämning av vedpriserna i sådant syfte borde undersökas samt i anledning

av undersökningen betingade förslag i samråd nied statens priskontrollnämnd

framläggas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

5

Bränslekommissionen har därefter i skrivelse den 14 april 1942 till Kungl.

Majit inkommit med förslag i av mig i förenämnda skrivelse omförmälda

hänseenden. Kommissionen har först behandlat avverkningsprogrammet

för avverkningsåret 1942/43 och betingelserna

för dess genomförande.

Kommissionen har därvid beträffande behovet av inhemskt bränsle för

bränslesäsongen 1943/44 anfört följande:

Ovissheten beträffande omfattningen av importen av fossila bränslen, industriens

sysselsättningsgrad under nuvarande försörjningsläge, kommunikationsmedlens

bränslebehov med flera förhållanden sammanhängande med

krisen samverka till att göra alla beräkningar över behovet av inhemskt

ersättningsbränsle mycket osäkra. Säkra hållpunkter saknas för bedömandet

av importens omfattning och behovet av ved redan då det gäller bränslesäsongen

1942/43. Denna osäkerhet vidlåder givetvis i än högre grad alla

beräkningar av behovet under bränslesäsongen 1943/44.

Vedavverkningarna under innevarande säsong enligt produktionsplikten

beräknas uppgå till 40 miljoner kubikmeter (travat mått). Denna kvantitet

beräknas täcka behovet av normalved och ersättningsved för hushåll och

småindustrier, statens och landstingens anläggningar samt storindustrier,

ved för framställning av träkol och bilved samt ved för järnvägarna och inrikes

sjöfarten. Ett ytterligare behov motsvarande cirka 3 miljoner kubikmeter

ved beräknas bliva tillgodosett med torv. Det är för närvarande icke

möjligt att förutsäga, hur krisen kommer att utveckla sig, och hur med hänsyn

härtill bränslebehovet kan komma att gestalta sig under bränsleåret

1943/44. Enligt kommissionens mening finnas emellertid inga omständigheter,

varpå med säkerhet kan grundas ett antagande, att behovet för nyssnämnda

bränsleår skulle överstiga innevarande års behov. För bränsleåret

1943/44 synes emellertid försiktigheten bjuda, att man räknar med ett behov

av inhemskt bränsle motsvarande minst 43 miljoner kubikmeter ved

(travat mått). Kommissionen beräknar, att torvens andel i behovstäckningen

skall för bränsleåret 1943/44 bliva avsevärt större än den man räknat

med för bränsleåret 1942/43; som förut sagts förutsättes i sistnämnda fall

en torvproduktion motsvarande 3 miljoner kubikmeter ved (travat mått),

vilket nedbringar vedbehovet till 40 miljoner kubikmeter. För sommaren

1943 anser kommissionen, att man har skäl räkna med en torvproduktion

motsvarande 5 å 6 miljoner kubikmeter ved. Med hänsyn härtill skulle behovet

av ved för bränsleändamål och kolning under bränsleåret 1943/44

utgöra 37 å 38 miljoner kubikmeter.

I sin skrivelse har bränslekommissionen även framlagt beräkningar beträffande

behovet av rundvirke under säsongen 1943/44 samt i detta avseende

anfört i huvudsak följande:

Örn stor osäkerhet måste vidlåda alla bedömanden av vedbehovet under

bränsleåret 1943/44, är detta fallet i icke mindre grad, då det gäller att

beräkna behovet av rundvirke under en period så långt fram i tiden. Förbrukningen

av sågtimmer är sålunda bland annat avhängig av byggnadsverksamhetens

utveckling, vilken i hög grad är beroende av de åtgärder

statsmakterna kunna komma att vidtaga i denna fråga. En icke oväsentlig

roll spelar vidare försvarsmaktens behov av byggnadsvirke, vilket behovs

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 276.

storlek det av naturliga skäl är synnerligen svårt att nu förutse. Behovet

av massaved bestämmes dels av våra möjligheter att exportera silkecellulosa

och annan massa samt papper, varom man för närvarande icke har möjlighet

att bilda sig en bestämd uppfattning, dels av landets behov av fodercellulosa,

sprit etc. Industriens virkesbehov är sålunda beroende av så

många omständigheter, som man nu icke kan förutse, att en försörjningsplan

för rundvirke kommer att bygga på mycket osäkra förutsättningar.

Bränslekommissionen har emellertid låtit utföra beräkningar angående

det sannolika behovet av rundvirke under år 1943. Beräkningarna och de

resonemang, som ligga till grund för desamma, ha granskats av bränslekommissionen

och industrikommissionen, vilka intet ha att däremot erinra.

Enligt ifrågavarande beräkningar borde genom avverkningar under avverkningsåret

1942/43 tillgodoses ett behov av cirka 16 miljoner kubikmeter (travat

mått) massaved som råvara för massaindustrien, 9,6 miljoner kubikmeter

(fast mått) sågtimmer samt 0,96 miljoner kubikmeter (fast mått) slipers,

stolpar och diverse annat virke.

Bränslekommissionen har därefter övergått till att behandla frågan örn

vilka åtgärder som böra vidtagas för att det av bränslekommissionen sålunda

förordade avverkningsprogrammet — 37 å 38 miljoner kubikmeter (travat

mått) ved för bränsleändamål och kolning, cirka 16 miljoner kubikmeter

(travat mått) massaved samt omkring 10,5 miljoner kubikmeter sågtimmer

och annat virke (fast mått) — skall kunna genomföras. Kommissionen har

i detta syfte i första hand föreslagit, att nu gällande lag örn skyldighet att

avverka ved till avsalu (S. F. S. 199/40) måtte till sin tillämpning utsträckas

så att den komme att omfatta icke blott ved för avsalu utan även annat virke.

Angående den närmare innebörden av detta förslag och motiven till detsamma

tillåter jag mig hänvisa till vad som anföres vid anmälan i statsrådet

denna dag av remiss till lagrådet av förslag till lag örn avverkningsskyldighet.

Beträffande frågan om storleken av de kvantiteter virke, för vilka avverkningsskgldighet

bör fastställas, har kommissionen, under åberopande

av vad kommissionen tidigare anfört, framhållit, att avverkningen

under avverkningsåret 1942/43 av ved för bränsleändamål och kolning samt

av massaved skulle uppgå till (37 å 38 + 16=) sammanlagt 53 å 54 miljoner

kubikmeter. Kommissionen har angående nämnda spörsmål anfört bland

annat följande:

Kommissionen är av den uppfattningen, att vid bestämmandet av de kvantiteter,

för vilka avverkningsskyldighet bör fastställas, viss avrundning nedåt

bör ske av de sist nämnda beloppen. Kommissionen anser sålunda, att produktionsplikten

bör begränsas till 35 miljoner kubikmeter ved för bränsleändamål

och kolning och 15 miljoner kubikmeter massaved för massaindustriens

råvarubehov, sålunda tillsammans 50 miljoner kubikmeter. Av de

35 miljonerna kubikmeter ved för bränsleändamål och kolning böra högst

5 miljoner kubikmeter få upphuggas i form av massaved.

Kommissionen är av den bestämda meningen, att större kvantitet än den

föreslagna, 50 miljoner kubikmeter (travat mått), av psykologiska skäl icke

bör åläggas skogsägarna. Större kvantitet kan enligt kommissionens uppfatt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

7

ning icke uppnås genom produktionsplikt. En nödvändig förutsättning för

att de vedmängder, som beräknats behövliga, skola bliva producerade är

därför, att skatte- och prisfrågorna avgöras på ett sådant sätt, att skogsägarna

finna med sin fördel förenligt att avverka icke blott de kvantiteter,

som åläggas dem, utan även kvantiteter därutöver. Därest det under avverkningssäsongens

lopp skulle visa sig, att de stora avverkningarna icke

på sätt, som i föreliggande framställning föreslås, frivilligt komma till stånd,

torde man lia att taga under övervägande andra åtgärder, såsom avverkningar

i statlig regi.

Bränslekommissionen har därefter beträffande betingelserna för det framlagda

avverkningsprogrammets genomförande framhållit, att möjligheterna

att åstadkomma de stora vedkvantiteter, som erfordras under nuvarande

krisförhållanden, äro avhängiga av tillgången på transportmedel, skog och

arbetskraft.

Beträffande frågan örn betydelsen av transportmedlen för ett nyttiggörande

av skogstillgångarna har kommissionen anfört bland annat följande:

I den mån krisen fortfar, bliva vedskogstillgångarna i gynnsammare avsättningslägen

allt fullständigare utnyttjade, medan de alltmer stegrade

transportsvårigheterna resa krav på att veden avverkas så nära konsumtionsplatserna

som möjligt. Möjligheterna att utnyttja de stora överskotten

på vedskog i Norrland begränsas sålunda av järnvägarnas transportkapacitet.

Vidare har den alltmer tilltagande bristen på bilgummi föranlett och kommer

väl sannolikt att föranleda ytterligare inskränkningar i transporterna med

lastbil. Allt större del av transportvolymen överflyttas på andra transportmedel,

främst järnvägarna. Allt detta gör, att avverkningarna måste i all

den utsträckning så ske kan förläggas så, att transporterna till konsumtionsorterna

bli så korta som möjligt.

I det föregående har påvisats att behovet av inhemskt bränsle för bränsleåret

1943/44 kan förväntas bliva tillgodosett med torv i betydligt större utsträckning

än som beräknas vara fallet under bränsleåret 1942/43. Torvproduktionen

är lokaliserad till landets södra och mellersta delar. I den mån

torvproduktionen ökar, skulle med hänsyn härtill vedproduktionen kunna

minskas i dessa delar av landet. De förut berörda transportförhållandena

böra emellertid föranleda ett bibehållande vid samma storlek av vedavverkningarna

i södra och mellersta Sverige. Ehuru det med hänsyn till vedskogstillgången

vore befogat, att vedavverkningarna under avverkningsåret 1942/43

i större utsträckning förlädes till Norrland, böra sålunda de nu anförda

omständigheterna medföra, att den minskning av vedavverkningarna, som

den beräknade ökningen av torvproduktionen skulle möjliggöra kommer

på Norrland.

I frågan om skogstillgångarna äro tillräckliga för genomförande av det

av bränslekommissionen ifrågasatta avverkningsprogrammet har kommissionen

framhållit huvudsakligen följande:

Kommissionen har vid tidigare förberedande överväganden beträffande

bränsleanskaffningen under avverkningsåret 1942/43 sökt bilda sig en uppfattning

örn huruvida gällande skogsvårdslagstiftning skulle utgöra hinder

mot elt fortsatt uttagande inom södra och mellersta Sverige av så stora ved
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

kvantiteter, som fallet varit de senaste åren. Kommissionen har sålunda

bland annat vid överläggningar med landets länsjägmästare den 15 januari

1942 dryftat förevarande spörsmål. Enligt länsjägmästarnas enstämmiga

åsikt lade skogsvårdens krav icke hinder i vägen för en avverkning av den

storleksordning, varom fråga är, även under avverkningsåret 1942/43.

Kommissionen har i detta sammanhang erinrat om att riksskogstaxeringsnämnden

på vederbörligt uppdrag under hösten 1941 företagit en inventering

av vedskogstillgången inom Älvsborgs, Östergötlands och Kalmar län

samt att inventeringen givit vid handen att tillgången på skog, där gallring

är möjlig med huvudsakligt utfall av veddimensioner, är större än man tidigare

räknat med, detta trots de senaste årens stora vedavverkningar. Kommissionen

har vid sin skrivelse fogat en av kommissionen på grundval av

riksskogstaxeringsnämndens utredning uppgjord preliminär plan för fördelning

på de olika länen av ved- och massavedavverkningen under avverkningsåret

1942/43. Av denna plan framgår, att under avverkningsåret 1941/42

belöpte på de 17 södra länen tillsammans 45 procent och på de 7 norra

länen tillhopa 55 procent av de för bränsle och kolning avsedda vedkvantiteterna.

För avverkningsåret 1942/43 har vedavverkningen beräknats belöpa

å de 17 södra länen till 51 procent och å de 7 norra länen till 49 procent,

under det att beträffande massaveden för industrien 15 procent beräknats

belöpa på de 17 södra och 85 procent på de 7 norra länen. Till

denna fördelningsplan har bränslekommissionen i sin skrivelse gjort följande

kommentarer:

Den föreslagna fördelningen av vedavverkningarna kan förväntas komma

att medföra, att vedtransporterna från Norrland nedgå. I stället skulle Smålandslänen

komma att spela en betydligt större roll, då det gäller att täcka

vedunderskottet i södra och mellersta Sverige. Detta bygger på den förutsättningen,

att torven i större utsträckning än tidigare kommer att bidraga

till behovstäckningen i södra och mellersta Sverige. Massavedavverkningarna

skulle till övervägande delen förläggas till de 7 norra länen, där flottlederna

utgöra ett av krisen oberoende transportmedel med praktiskt taget

obegränsad kapacitet. Det torde sålunda framgå, att vid uppgörandet av

det föreslagna produktionsprogrammet har eftersträvats en fördelning av

kvantiteterna, som i största möjliga mån tillgodoser kravet på ändamålsenlighet

beträffande transporterna. Riksskogstaxeringsnämndens utredning

och länsjägmästarnas uttalanden giva vid handen, att de stora vedavverkningarna

i södra och mellersta Sverige, som föranledas av transportförhållandena,

böra kunna företagas utan åsidosättande av skogsvårdsmässiga krav.

Rörande den tredje av de i det föregående omnämnda faktorerna, av vilka

möjligheterna att åstadkomma de erforderliga avverkningskvantiteterna äro

betingade, nämligen arbetskraften, har kommissionen framhållit huvudsakligen

följande:

Den omständigheten att åtskilliga skogsägare i södra och mellersta Sverige,

vilka tidigare fullgjort produktionsplikt, numera efter de senaste årens stora

eedavverkningar icke disponera vedtillgångar utöver husbehovet, kommer

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

9

att föranleda en koncentration av huggningarna till fastigheter nied större

vedskogstillgångar, vilket kan komma att försvåra utnyttjandet av tillgängliga

hästar och de små skogsägarnas arbetskraft. Kommissionen är medveten

örn att arbetskraftsfrågan under kommande avverkningsår kan komma

att bereda mycket stora svårigheter på grund dels av detta förhållande, dels

av att så stora kvantiteter måste avverkas. Det är sannolikt, att en ur

arbetskraftssynpunkt lämpligare fördelning av avverkningarna inom landet

kunde göras, därest kravet på rationaliserade och ändamålsenliga transporter

gjorde sig mindre starkt gällande. Det är emellertid transportförhållandena,

som före arbetskraftsfrågan måste betinga avverkningarnas förläggande. Arbetskraftsproblemet

synes framför allt vara en planläggnings- och fördelningsfråga,

som det torde ligga inom möjligheternas gräns att bemästra,

medan man då det gäller transportfrågan, som visserligen även den är ett

fördelnings- och planläggningsproblem, i högre grad är bunden av givna faktorer,

som endast inom en begränsad ram kunna påverkas.

Därefter har bränslekommissionen till behandling upptagit frågan, huruvida

även, liksom under innevarande och föregående avverkningsperioder,

under avverkningsåret 1942/43 den frivilliga vedproduktionen bör stimuleras

och stödjas av statsmakterna genom beviljande av lein till skogsägareföreningarna.

för förskottering av avverkningskostnader samt genom meddelande

av statsgaranti för vedens inlösen. Enligt kommissionens i skrivelsen

uttalade uppfattning, synes vedproduktionen även för nästa avverkningsår

böra uppmuntras efter samma riktlinjer som hittills, dock att vid

riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts förenämnda proposition den 27 februari

1942, nr 186, böra gälla de förändrade bestämmelser i fråga om sagda lån

som angivas i propositionen. Kommissionen har vidare anfört att kommissionen

i detta sammanhang övervägt frågan, huruvida icke statliga medel

borde ställas till förfogande för lån för förskottering av avverkningskostnader

för massaved, som omfattas av produktionsplikt, men att kommissionens

mening är, att statsmedel för dylika lån ej äro påkallade utom beträffande

den kvantitet massaved om högst 5 miljoner kubikmeter, som avses

för bränsleändamål.

I fråga om beviljande av statsgaranti har kommissionen anfört följande:

Statsgaranti bör beviljas i stort sett efter samma grunder som hittills. I

fråga örn garantipriser, tidsperioder under vilka ved må anmälas för garanti,

geografisk begränsning av rätten till statsgaranti etc. kommer kommissionen

senare att till Kungl. Majit ingiva förslag. Kommissionen anser sig för

närvarande icke böra för avverkningsåret 1942/43 föreslå någon generell

höjning av de garantipriser, som nu gälla.

Statsgaranti för ved för bränsleändamål och kolning har tillskapats för att

undanröja den återhållande inverkan på avverkningarna, som skulle ligga i

farhågan för alt en inträffande konjunkturändring skulle komma att minska

efterfrågan på ved. Staten har alltså förbundit sig att på vissa villkor inlösa

den ved, som vid viss tidpunkt icke funnit köpare. Då det gäller garanti

för massaved avsedd för massaindustrien är förhållandet i viss mån ett annat.

Sålunda torde icke samma risker föreligga för att ett fredsslut skulle

medföra ett avsevärt minskat behov av råvara för massaindustrien. Det

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 276.

synes emellertid kommissionen, att staten, även då det gäller massaved, bör

förbinda sig att på vissa villkor inlösa den ved, som icke finner köpare.

Detta synes av psykologiska skäl vara motiverat och påkallat. Tidens allmänna

osäkerhet skapar försiktighet hos producenterna. Det synes jämväl

uteslutet, att staten skulle ålägga en producentgrupp att framställa en förnödenhet,

utan att staten samtidigt garanterade förnödenhetens avsättning

till skäligt pris. Kommissionen anser sålunda, att staten bör lämna statsgaranti

för den massaved, som avverkas jämlikt produktionsskyldighet.

Enligt kommissionens preliminärt uppgjorda fördelning av massavedavverkningarna

skola 85 % produceras i de 7 norra länen och 15 % i de 17

södra. Det är med hänsyn till transportförhållandena nödvändigt, att dessa

stora massavedavverkningar i norra Sverige i största utsträckning förläggas

utmed flottlederna såsom normalt plägar vara fallet. På grund av att flottning

icke kan verkställas av var och en avverkare utan måste ske i större

virkesköpares flottningsmärken, kan skogsägaren icke anses ha fullgod garanti

för avsättning till skäligt pris genom ett garantipris, som gäller försl

sedan veden flottats och utsorterats; staten måste garantera honom avsättning

vid avlägget vid flottleden till visst pris motsvarande ett pris för veden

fritt utsorterad med avdrag för flottningskostnaden. Det är uppenbart, att

en statlig inlösen av massaved vid avläggen utmed flottlederna vore förenad

med mycket stora praktiska svårigheter. Vid preliminära förhandlingar

med vissa representanter för norrlandsindustrien har kommissionen emellertid

fått den uppfattningen, att industrien sannolikt vore villig att med

kommissionen träffa avtal om att till de marknadspriser, som kunna överenskommas,

uppköpa all massaved, som flottas. Genom en sådan överenskommelse

med vederbörande industrier skulle en statens garanti gentemot

skogsägarna i förevarande fall bliva av rent formell innebörd; någon sannolikhet

för att staten skulle bliva nödsakad att inlösa ved vid avläggen synes

under sådana förhållanden icke föreligga. — Kommissionen avser att efter

vidare överläggningar med industrien till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

rörande detta spörsmål.

I syfte att möjliggöra för kommissionen att övervaka fullföljandet av den

avverkningsplan, som kan komma att fastställas för avverkningsåret 1942/43,

har kommissionen vidare framhållit, att vedproducent borde förklaras skyldig

att under nämnda avverkningsår lämna månatliga uppgifter angående

vedavverkningen samt att en inventering av landets vedförråd borde ske i

början av avverkningsåret. Kommissionen har i detta sammanhang meddelat,

att inom kommissionen för närvarande överväges i vad mån deklarationsskyldighet

bör föreskrivas beträffande sågtimmer och annat rundvirke,

för vilka produktionsskyldighet ej skulle föreligga, samt om och i vilken

utsträckning en inventering bör omfatta annat virke än ved samt vid vilken

tidpunkt en inventering avseende timmer och sågade trävaror lämpligast bör

äga rum. Rörande nu nämnda spörsmål har kommissionen emellertid förklarat

sig komma att framlägga särskilda förslag.

I fråga om storleken av de anslag för budgetåret 1942/43 som

kunna beräknas erforderliga dels för förlagskapital åt brännveduppköpare

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

11

och lån till avverkningsförskott åt vedproducenter, dels ock för omkostnader

i samband med inköp och inlösen av ved m. m. har kommissionen i sin

förevarande skrivelse den 14 april 1942 anfört bland annat följande:

Vid bedömandet av medelsbehovet till lån och förlag skapital för budgetåret

1942/43 utgår kommissionen från den förutsättningen att Kungl. Maj:ts

proposition nr 186, angående ändrade grunder för främjande av vedproduktionen,

m. m., vinner riksdagens bifall, samt att sålunda såväl lån som förlagsmedel

komma att beviljas från ett och samma anslag. I sin skrivelse till

Kungl. Majit den 14 november 1941 med förslag angående medelsbehovet

för kommissionens verksamhet under budgetåret 1942/43 angav kommissionen

den vedkvantitet, som komme att uppköpas genom de auktoriserade

brännveduppköparna, till cirka 13 miljoner kubikmeter travat mått. Denna

siffra torde emellertid med hänsyn till numera vunnen erfarenhet böra höjas

till 15 miljoner kubikmeter. Efter ett genomsnittligt pris av 10 kronor

per kubikmeter skulle erfordras ett förlagskapilal av 150 miljoner kronor.

Hela detta belopp kommer givetvis icke att vara ständigt utelöpande. I den

mån leveranser utföras eller veden överlåtes av kommissionen till konsumenter,

komma återbetalningar att äga rum. Ehuruväl det är vanskligt att

beräkna den toppbelastning av anslaget, som kommer att ske, anser kommissionen

sig ändock ha skäl att räkna med, att en dylik belastning icke

kommer att överstiga % av det totala beloppet eller sålunda 100 miljoner

kronor. Som förlagskapital för transportkostnader anser kommissionen ett

belopp av 15 miljoner kronor bliva erforderligt. Sammanlagda beloppet av

lån och förlagskapital till auktoriserade brännveduppköpare synes sålunda

kunna beräknas till 115 miljoner kronor.

Utöver nämnda kapitalbehov torde medel behöva tagas i anspråk för likvid

eller förskottsbetalning av den ved, varöver kristidsstyrelse direkt förfogar.

Enligt av kommissionen meddelade bestämmelser skall nämligen

brännveden från domänverkets skogar, ävensom sådan brännved från övriga

allmänna skogar samt vissa av kommissionen bestämda enskilda skogar

(huvudsakligen bolagsskogar), vilken icke flottas, omhändertagas av vederbörande

kristidsstyrelse. Även om kristidsstyrelserna i stor utsträckning

komma att anvisa köpare till denna ved, torde en viss del därav, som är

avsedd att ligga som bränslereserv, komma att inköpas för kommissionens

räkning. Att beräkna medelsbehovet för denna del av kommissionens uppköpsverksamhet

är ävenledes svårt. Kommissionen anser sig böra räkna

med ett anslag för ifrågavarande ändamål av 15 miljoner kronor. Av nämnda

anslag skulle även bestridas förskottsbetalning av domänverkets massaved

i södra och mellersta Sverige, vilken är avsedd att utgöra en bränslereserv.

Enligt för industriveduppköparna utfärdade auktorisationer äro uppköparna

skyldiga att till kommissionen avstå viss del av den uppköpta vedkvantitelen,

avsedd att ävenledes utgöra en bränslereserv. Likvid för den i bränslereserven

ingående veden erlägges för närvarande månadsvis av kommissionen

mot approximativ räkning å de kvantiteter, som under föregående

kalendermånad inmätts och preliminärt tillförts bränslereserven. En inom

kommissionen verkställd utredning utvisar, alt för innevarande budgetår

kapitalbehovet för ifrågavarande uppköp kan uppgå till cirka 13 miljoner

kronor. Kommissionen räknar med alt liknande engagemang komma att

erfordras under kommande vinter och våren 1943 och anser, att medelsbehovet

för nämnda ändamål bitr beräknas till 15 miljoner kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

Några särskilda anslag för tvångsavverkning och för inlösen av statsgaranterad

ved anser kommissionen icke erfordras för budgetåret 1942/43. Såväl

tvångsavverkning som inlösen torde även under nästa budgetår bliva av

mycket ringa omfattning, och eventuellt erforderliga medel härför böra kunna

tagas av anslaget för lån och förlagskapital till auktoriserade brännveduppköpare.

Det totala medelsbehovet för lån och förlagskapital till auktoriserade

brännveduppköpare samt inlösen och tvångsavverkning, för inköp av ved

och massaved från domänverkets, övriga allmänna och vissa angivna enskilda

skogar samt för inköp av massaved, avsedd att ingå i kommissionens

bränslereserv, genom industriveduppköpare skulle sålunda enligt förestående

beräkningar uppgå till (115 + 15 + 15=) 145 miljoner kronor. Ett

anslag å budgeten för år 1942/43 med nämnda belopp erfordras emellertid

icke med hänsyn till att för här ifrågavarande ändamål redan finnas

anvisade sammanlagt 117 miljoner kronor. Det ifrågavarande kapitalbehovet

för budgetåret 1942/43 skulle sålunda behöva upptagas till (145 — 117 =) 28

miljoner kronor.

Beträffande storleken av de medel som kunna bliva erforderliga för bestridande

av omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved, m. m.

har kommissionen anfört bland annat följande:

Under innevarande budgetår kommer det för motsvarande omkostnader

m. m. anvisade anslaget, 3 miljoner kronor, att endast till ringa del användas

för bestridande av direkta omkostnader för vedinköp, beroende på

att den av kommissionen bedrivna uppköpsverksamheten, även om den omfattar

relativt stora kvantiteter, huvudsakligen avsett förmedling, vilket medfört

jämförelsevis små direkta kostnader. Före det allmänna vedbeslaget i

oktober 1941 verkställdes sålunda huvudparten av vedinköpen av konsumenterna

själva eller deras ombud samt vedhandlare och skogsägareföreningar.

Efter beslagets genomförande är på den egentliga landsbygden samt

i mindre tätorter vedhandeln fri, så att konsumenterna få köpa sin ved direkt

från producenterna, då det gäller hushållsändamål och smärre industrier.

I övre Norrland får även ved för kolning och framställning av gengasved

inköpas direkt från producent. Ved till medelstora och större tätorter (zon 3)

samt till större industrier, statens och landstingens inrättningar och för kolning

och gengasved i mellersta och södra Sverige får regelmässigt icke inköpas

direkt från producent utan skall till övervägande delen uppköpas

genom auktoriserade brännveduppköpare. Vedhandlare, som förut bedrivit

rörelse, tillhandahållas i allt väsentligt sin ved genom nämnda uppköpare.

Genom kommissionen och kristidsstyrelserna direkt disponeras dock ved från

statens och andra allmänna skogar, bolagsskogar och ett fåtal enskilda

skogar under ordnad förvaltning. I samband med dispositionen av ved från

dessa skogar torde några nämnvärda omkostnader icke uppkomma.

Örn sålunda vedens upphandling icke medfört eller under ett kommande

år icke bör medföra större direkta omkostnader, hava betydande utgifter

redan denna bränslesäsong förorsakats av de åtgärder, som vidtagits i prisutjämnande

syfte i samband med tillförseln av ved till handelsreglerade

orter. Till följd av de förpliktelser som kommissionen åtagit sig enligt tidi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

13

gare berörda avtal med kristidsnämnderna i de handelsreglerade orterna

beräknas nämligen årets förslagsanslag på 3 miljoner kronor helt bliva taget

i anspråk och kan eventuellt komma att överskridas.

Kommissionen har därefter behandlat frågan om vilka åtgärder, som

kunna befinnas erforderliga för ved försörj ningens ordnande under

bränsleåret 19 42/4 3. I detta hänseende har kommissionen anfört huvudsakligen

följande:

I vilken utsträckning handelsreglering skall behöva tillgripas för nästa

säsong och vilka vedkvantiteter, som densamma kan komma att omfatta,

beror främst på vilken tilldelning av fossilt bränsle, som för de mest svårförsörjda

orterna kan bliva tillgänglig. »Kommissionens planläggning av försörjningen

i stort med kol och koks har av naturliga skäl ännu icke tagit

fast form. Lokala försörjnings- och transportplaner för vedanskaffningen

hava dock upprättats av kristidsstyrelserna för varje område och äro för

närvarande föremål för kommissionens prövning. I dessa planer förutsättes

bland annat att tilldelningen av fossilt bränsle skall kunna ske efter samma

grunder och med samma kvantiteter som under innevarande bränslesäsong.

Denna förutsättning, som närmast bygger på gällande handelsavtal, kan

visa sig svår att hålla. Skulle kommissionen nödgas räkna med minskad

import av kol och koks för nästa års bränsleförbrukning, torde försörjningen

i motsvarande grad försvåras. De nu pågående vedavverkningarna synas

nämligen i vissa delar av landet icke kunna helt fullgöras i beräknad

omfattning, mycket beroende på sträng kyla och hinderliga snöförhållanden.

Av sistnämnda skäl hava även transporterna av veden från skogen till

de normala leveransplatserna försvårats; härtill har även foderbristen bidragit.

För vedens vidaretransport från bilvägar och lastplatser till förbrukningsorter

kräver den knappa tillgången på bilgummi och smörjoljor en

sträng och rationell transportordning. Samtliga nu nämnda omständigheter

anses beteckna en sådan skärpning av krisläget, att kommissionen överväger

åtgärder, som syfta till större inskräkningar i vedförbrukningen än som

hittills måst göras. En viss utökning av de handelsreglerade orternas antal

kan sålunda bliva nödvändig. Jämsides torde emellertid förbrukningen av

ersättningsved i andra större och medelstora tätorter böra på visst sätt regleras,

vilket med nuvarande inköpsordning för ved synes kunna ske utan

att fullständig handelsreglering skall behöva genomföras.

För närvarande pågår planläggningsarbetet för nästa säsong med avseende

på gränsdragningen mellan handelsreglerade och icke handelsreglerade

orter. Liksom innevarande år torde kommissionen även nästa säsong böra

svara för att veden tillföres de handelsreglerade orterna till vissa bestämda

priser. Tillförseln från Norrland beräknas omfatta 500 000 å 600 000 kubikmeter

ved (travat mått) sjöledes. I övrigt måste vedtillförseln från Norrland,

Dalarna och Värmland samt det småländska överskottsområdet huvudsakligen

ske per järnväg. Under innevarande hränslesäsong beräknas den

totala tillförseln av ved till kristidsnämnderna i de handelsreglerade orterna

komma all uppgå till cirka 2 900 000 kubikmeter travat mått, varav cirka

600 000 kubikmeter massaved per järnväg. Detta sistnämnda reservbränsle,

sorn hittills måst tågås i anspråk, har betingat priser fritt mottagningsorten,

som med upp till 4 kronor per kubikmeter överstigit de priser, som kommissionen

enligt avtal med vederbörande kristidsnämnder varit förpliktad

att hålla för sådan ved, som använts för hushållsändamål. Uppkommande

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

prisskillnader hava bestritts av anslaget till Omkostnader i samband med

inköp och inlösen av ved m. m. Liksom hittills bör det givetvis eftersträvas

att under en kommande säsong så länge som möjligt undvika, att dyr massaved

användes som bränsle. De förut berörda svårigheterna för massaindustriens

råvaruförsörjning måste även medföra, att massaved icke utan stora

olägenheter för denna industri kan avstås för bränsleändamål. Kommissionen

förutskickar emellertid redan nu, att dispositioner av massaved som

bränsle i viss utsträckning torde komma att bliva nödvändiga, och att därigenom

icke oväsentliga utgifter för utjämning av priserna på sådan ved i

de handelsreglerade orterna synas böra beräknas även för kommande

bränslesäsong.

I de handelsreglerade orterna har kommissionen svarat för vedens pris

fritt mottagningsorten. I relation till detta pris har av kommissionen fastställts

utförsäljningspriser fritt konsument för kristidsnämndens och/eller

centralorganets försäljningar av veden. Marginalen mellan utförsäljningspriserna

och kommissionens basispriser är avsedd att täcka de inom orten

uppkommande kostnaderna för vedens mottagning, transport, lagring och

distribution. En dylik anordning med ansvarsfördelning mellan kommissionen

och de lokala krisorganen torde ur det allmännas synpunkt vara lämplig

i dessa orter, där en av långväga transporter beroende vedtillförsel måste

medföra en ständig lagerhållning av ved i långt större omfattning än i sådana

tätorter, som helt kunna förses med ved från omkringliggande, naturliga

vedfångstområden.

Som förut antytts överväger kommissionen att även inom sistnämnda

större och medelstora tätorter reglera förbrukningen av ersättningsved, varvid

tillsvidare förutsättes, att detta skall låta sig genomföra utan att fullständig

handelsreglering skall behöva tillgripas. Rörande formen för en

eventuell sådan reglering har kommissionen förmält sig komma att senare

avgiva erforderligt förslag, men har kommissionen, oavsett en dylik reglering,

i fråga om prisbildningen på ved i dylika orter funnit tiden vara inne

för mera direkt ingripande och därom anfört följande:

De tätorter, varom här är fråga, hava vid den i samband med vedbeslaget

genomförda regleringen av vedmarknaden spärrats, så att förbrukare —- med vissa få undantag — icke få inköpa ved direkt från producent utan

hänvisas till vedhandlare eller auktoriserade brännveduppköpare. Dessa

spärrade orter (zon 3) omgivas i regel av ett område (zon 2), där försäljningen

av ved direkt från producent till konsument endast får ske mot inköpsnota

och efter kristidsnämndens tillstånd. En sådan anordning har blivit

nödvändig med hänsyn till svårigheten att eljest upprätthålla en nöjaktig

priskontroll.

Inom orter tillhörande zon 3, d. v. s. huvudparten av landets städer och

i vissa fall angränsande municipalsamhällen, hava fasta återförsäljarpriser

för ved varit gällande enligt den överenskommelse, som träffats med Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund jämlikt kungörelsen den 20 juni

1941 (nr 476) angående begränsning av rätten att yrkesmässigt sälja ved.

Dessa avtalade återförsäljarpriser ha varit gällande för envar, som enligt

kungörelsen ägt rätt att yrkesmässigt sälja ved i dessa tätorter. De vedhandlare,

som närmast kommit i fråga, hava sålunda i regel köpt veden vid

bilväg till fastställda normalpriser och ombesörjt transport och distribution

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 2/6''.

15

av veden i tätorterna. Då sålunda skillnaden mellan återförsäljarpriset och

normalpriset varit den marginal, inom vilken vedhandlarna haft att täcka

sig för transport-, distributions-, lagrings- och övriga kostnader, har det givetvis

varit angeläget för var och en av dem att få köpa sin ved så nära

tätorten som möjligt för att därigenom få bättre förtjänst på sin rörelse.

Detta har givetvis lett till att de närmast kring tätorterna liggande områdena

i första hand tömts på ved, och att i slutet av bränslesäsongen ved icke funnits

tillgänglig annat än på relativt långa transportavstånd. På så sätt kunna

uppkomma tillfälliga påfrestningar på dessa återförsäljarpriser, vilket givetvis

är olägligt.

Sedan vedbeslaget genomförts, kommer den ved inom en tätorts försörjningsområde,

som beräknas åtgå för täckande av förbrukningen för hushållsändamål

samt småindustrier inom tätorten, att till större delen upphandlas

av brännveduppköparna samt genom dessa och vedhandlarna tillföras

tätorten. I de flesta fall äro flera uppköpare verksamma inom samma

försörjningsområde, och deras ved måste praktiskt taget alltid komma att

ligga på olika medeltransportavstånd från tätorten. Därest uppköparna

skulle medgivas att leverera ved till återförsäljarpriser i tätort, skulle deras

förtjänst i motsvarande mån växla, om någon form av clearing dem emellan

icke genomföres. På samma sätt kunde skillnader uppkomma för vedhandlare

vid anvisning av ved genom kristidsstyrelsen. Det låter sig nämligen

i praktiken icke göra att anvisa veden så att alla vedhandlare inom

en viss tätort få sin ved på samma genomsnittliga transportavstånd och

dessutom på samma avstånd, som varit bestämmande för det fastställda

återförsäljarpriset. Till dessa ojämnheter kommer, att det i många fall kan

befinnas lämpligt att för en tätorts behov tillföra ved från sådana skogar,

vars ved disponeras av kristidsstyrelsen. För sådan ved måste producentpriset

tillämpas och icke de fastställda återförsäljarpriserna.

Bränslekommissionen har därefter, med hänsyn till nämnda ojämnhet i

prishänseende, efter samråd med priskontrollnämnden föreslagit att särskilda

åtgärder skola vidtagas för utjämning av återförsäljarpriserna inom

samtliga orter, tillhörande zon 3. Kommissionen har beträffande det ifrågasatta

clearingförfarandets anordnande anfört följande:

Bränslekommissionen fastställer efter förslag av kristidsstyrelserna återförsäljarpriserna

för leveranser av ved i tätorten för liushållsförbrukning

och smärre industrier samt till vedhandlares upplag. Den ved, som tillföres

orten genom brännveduppköparna, debiteras förbrukarna till det fastställda

återförsäljarpriset och avräknas i uppköparnas redovisningar gentemot kommissionen

på sådant sätt att örn deras verkliga kostnader (normalpris

+ transportkostnader + fastställd mellanhandsersättning) överstiga återförsäljarpriset,

skall skillnaden gottskrivas uppköparen, medan vid motsatt förhållande

skillnaden gottskrives kommissionen.

Då brännveduppköpare levererar ved till vedhandlare, sker redovisningen

med hänsyn lill leveranssättet. Örn exempelvis en vedhandlare själv ombesörjer

transporten till sin vedgård eller till förbrukare, debiteras vedhandlaren

efter återförsäljarpriset med avdrag av transportkostnaden enligt gängse

laxå (i förekommande fall med svårighetstillägg) jämte speditionsersättning,

25 öre per kubikmeter. Vid avräkningen gentemot kommissionen redovisas

uppköparens verkliga kostnader i sådant fall med normalpriser + 50 öre

per kubikmeter. Det bör nämnas, att vedhandlarens speditionsersättning,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

25 öre per kubikmeter, avser leveranser på över 100 kubikmeter, men att

distributionen i regel sker i mindre partier mot viss högre ersättning.

I fråga om sådan ved, som disponeras av kristidsstyrelsen och anvisas för

en tätort, skall liknande avräkningsförfarande anordnas genom vederbörande

kristidsnämnds försorg. Denna ved skall sålunda av producenten debiteras

kristidsnämnden till härför gällande priser, och kristidsnämnden i sin tur

debiterar mottagaren till fastställda återförsäljarpriser. Redovisning gentemot

kommissionen i fråga örn sådan ved ordnas på samma sätt som för

brännveduppköparna.

Kommissionen förutsätter, att vedtransporterna till dessa tätorter i huvudsak

kunna ske med bil och att en kontinuerlig tillförsel i stort sett kan ordnas,

så att några mera betydande lager av ved icke skulle behöva uppläggas.

Kommissionen har emellertid anmodat kristidsstyrelserna att överväga, i

vad mån vederbörande kristidsnämnder själva böra omhändertaga och upplägga

lager av ved inom tätorten eller i dess omedelbara närhet eller om

viss del av den närbelägna ved, som disponeras av brännveduppköpare, bör

reserveras för detta ändamål. Såväl vid prissättningen av veden som vid

försörjningens ordnande i övrigt förutsättes emellertid, att leveranser av helved

till dessa tätorter i allra största utsträckning skola kunna genomföras

direkt från bilväg till konsument, och att lagringskostnader, såvitt möjligt,

böra undvikas. i ''-f:

Genom ett så anordnat clearingförfarande beredas kristidsstyrelserna möjlighet

att anvisa veden från brännveduppköpare till förbrukare och till

vedhandlare utan att behöva närmare överväga, varifrån den speciella transporten

inom försörjningsområdet sker i olika fall; detta kan anpassas efter

vad som vid olika leveranstillfällen kan befinnas lägligt.

Detta clearingförfarande innebär, att kommissionen kommer att svara

för de priser på ved, som skola gälla inom dessa tätorter. Det är självfallet,

att tätortspriserna i fråga böra så avvägas, att varken vinst eller förlust uppkommer

på grund av ett sådant åtagande. Möjligheterna att åstadkomma en

sådan prissättning äro enligt kommissionens förmenande ganska goda med

hänsyn till den dispositionsrätt över veden, som vedbeslaget medgiver. Försörjningsområdena

böra således kunna tillfredsställande bestämmas, och veden

inom dessa områden bör kunna disponeras för avsedda ändamål. I den

mån clearingrapporter från brännveduppköpare och kristidsnämnder samt

lageruppgifter utvisa, att justeringar i fastställda priser böra företagas, bör

prissättningen omprövas. Som regel torde därvid böra gälla, att en höjning

av fastställda priser i tätorten icke bör ske utan att motsvarande höjning

skett av normalpriser eller transportkostnader eller på grund av förut oförutsedda

men tvingande dispositioner. Även örn sålunda i princip någon förlust

icke borde uppkomma på grund av detta clearingförfarande, anses en viss

förlustmarginal vara ofrånkomlig och även motiverad med hänsyn till önskvärdheten

att såvitt möjligt hålla och behålla prisbildningen på ved inom

dessa orter på en skälig nivå.

Kommissionen har i sin skrivelse vidare anfört, att kommissionen i samråd

med statens priskontrollnämnd övervägt — förutom nu nämnda reglering

av prisbildningen på ved i handelsreglerade orter och tätorter (zon 3)

— jämväl åtgärder för genomförande av en allmän utjämning av vedpriserna.

Härom har kommissionen anfört följande:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr ''216.

17

Under krisen hittills har det på vissa håll uppmärksammats, att priserna

pa ved tor samma slags förbrukare, närmast då industrier, kommit att vid

olika tillfällen växla betydligt, beroende på varifrån vederbörande köpare

fått täcka sitt vedbehov. Före vedbeslaget voro sådana ojämnheter måhända

mera framträdande; efter beslagets genomförande har kommissionen och

kristidsstyrelserna genom sina anvisningar örn inköp av ved kunnat i viss

man fördela tillgängliga kvantiteter på ett ur prissynpunkt mera tillfredsställande

sätt. För nästa bränslesäsong är det kommissionens förhoppning,

att de förut nämnda försörjnings- och transportplanerna för de olika kristidsstyrelseområdena

skola kunna tjäna som underlag för en betydligt rationellare

fördelning av veden ur transportsynpunkt på skilda kategorier av

förbrukare och att på så sätt även prissynpunkterna komma att i icke ringa

mån bliva tillgodosedda. Något mera framträdande behov av en utjämning

av vedpriserna anses icke föreligga i överskottsområden, det vill säga Norrland,

Dalarna och Värmland samt Smålandslänen. Samma iir förhållandet

inom de län, som med avseende på ved äro i stort sett självförsörjande, nämligen

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Älvsborgs, Skaraborgs och

Örebro län. Behovet av en prisutjämning är sålunda starkast för de stora

underskottsområdena, det vill säga Stockholms stad och län, Västmanlands

län, Göteborgsorten samt Skåne.

Vad då närmast hushållsförbrukningen av ved beträffar, där en prisutjämning

främst borde komma i fråga, har en sådan utjämning redan nu vidtagits,

därigenom att den större kokstilldelningen för de handelsreglerade

orterna uppväger de höga vedpriserna. Utjämningen måste nämligen, örn

den skall anses rationell, avse de totala bränslekostnaderna och icke enbart

vedpriserna. Vad industrien beträffar i nämnda bristområden, kommer den

ved, som tillföres från avlägset belägna överskottsområden givetvis att ställa

sig betydligt dyrare än ved från det egna länet. Det bör givetvis såvitt möjligt

tillses, att en större prisutjämning än hittills kan genomföras i sistnämnda

fall.

Vid övervägande härav bör beaktas att för skilda industrigrupper hittills

tillämpats ganska varierande tilldelning av fossilt bränsle, varvid i många

tall de tekniska möjligheterna att använda ved i olika slags värmeanläggningar

varit avgörande för tilldelningsprocenten. Under sådana förhållanden

skulle en avvägning av vedpriserna för olika industrigrupper, i syfte ali

åstadkomma enhetliga, totala bränslekostnader, innebära ett ganska invecklat

prissättningssystem i fråga örn ved, vilket ur prisbildningssynpunkt icke

kan anses lämpligt. I samma mån som industrierna i de södra delarna av

landet kunna övergå till användning av torv som bränsle i större utsträckning,

skulle en rationell prisutjämning behöva avse även tol ven och sålunda

komma att omfatta samtliga bränslen, det vill säga kol eller koks, torv och

ved, vilket skulle innebära ett mycket komplicerat avräkningsförfarande för

olika förbrukare.

\ id bedömandet av behovet av en prisutjämning för industriernas del har

kommissionen och priskontrollnämnden även undersökt vilka industrigrupper,

suni till övervägande delen måste tilldelas förhållandevis dyr ved även

i fortsättningen. Denna undersökning har visat, att större delen av den dyra

veden kommer att gå till bruksindustrien i Mellansverige samt till andra

större industrier av det slag, att deras produktpriser icke eller endast i ringa

män påverka prisnivån inom landet. För vissa industrigrupper inom de

områden, där vedpriserna måste bliva högst, torde möjligheter linnas ali

linning lill riksdagens protokoll I!)i2. I sinni. Nr 27(1. •>

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 276.

justera den nu gällande tilldelningen av fossilt bränsle uppåt för att på så

sätt erhålla kompensation för den dyra veden. Förutom en sådan utjämning

har kommissionen och priskontrollnämnden dock ansett lämpligt att vidtaga

åtgärder för att priserna på ved från överskottsområdena i Norrland,

Dalarna, Värmland och Småland bliva mera enhetliga på förbrukningsorter

i underskottsområdena än som hittills varit fallet.

I sistnämnda syfte har kommissionen föreslagit följande:

Bränslekommissionen fastställer för leveranser av exportved från nämnda

områden vissa debiteringspriser fritt banvagn avsändningsstationen, vilka

priser böra avvägas så, att desamma jämte järnvägsfrakten giva ett pris på

mottagningsorten, som för olika leveranser och transportavstånd icke lämpligen

bör differera på mera än cirka en krona per kubikmeter. Dessa priser

fritt banvagn avsändningsstation i överskottsområdena skulle alltså garanteras

av bränslekommissionen och tillämpas av brännveduppköparna vid

deras debiteringar av veden. I avräkningsförfarande gentemot kommissionen

skulle brännveduppköparna alltså för dessa leveranser upptaga sina

verkliga kostnader, det vill säga normalpris, transport- och lastningskostnader,

förekommande kostnader för buffertlager vid avsändningsstationer samt

i auktorisationen fastställda ersättningar. De upptagna omkostnaderna förutsättas

givetvis bliva granskade på ett betryggande sätt. Genom ett sådant förfarande

utjämnas dels de priser som eljest skulle uppstå fritt banvagn avsändningsstationerna

vid leveranser av ved från bilvägar på växlande avstånd

från dessa stationer, dels de olika fraktkostnader, som kunna uppstå,

beroende på varifrån veden inom ett större överskottsområde kommer att

anvisas. Liksom då det gäller prissättningen för tätorter (zon 3) böra dessa

debiteringspriser i princip avvägas så, att varken vinst eller förlust uppkommer

i avräkningsförfarandet med brännveduppköparna. I den mån erfarenhet

vinnes om resultatet av ett sådant avräkningsförfarande böra erforderliga

prisjusteringar göras.

Kommissionen har såsom en sammanfattning av vad kommissionen anfört

beträffande det av kommissionen föreslagna prisutjämningsförfarandet

framhållit följande:

Kommissionen och priskontrollnämnden lia icke funnit behov av en än

mera fullständig prisutjämning än den föreslagna. Om en sådan utjämning

skulle genomföras i form av ett mera genomgripande clearingförfarande,

som omfattade relativt stora kvantiteter av den ved, som föres i

marknaden, skulle detsamma med tanke på vedhandelns speciella struktur,

helt visst bliva mycket komplicerat och föranleda en administrativ utbyggnad

såväl centralt som lokalt, vilket i och för sig givetvis bör undvikas. Såvitt

nu kan bedömas, borde de här föreslagna åtgärderna vara ägnade att

tillräckligt motverka sådana ojämnheter i vedpriserna, som ur allmän synpunkt

icke kunna anses önskvärda.

Vad särskilt angår kostnaderna för genomförandet av de föreslagna prisutjämningsförfarandena

har kommissionen anfört följande:

Det är ofrånkomligt, att ett genomförande av dessa åtgärder kan komma

att liksom hittills medföra ganska betydande utgifter. Bränslekommissionen

har i sin tidigare omnämnda skrivelse av den 14 november 1941 föreslagit,

att anslaget till omkostnader för inköp och inlösning av ved m. m., från

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

19

vilket anslag medel för detta ändamål skulle utgå, borde upptagas till 5 miljoner

kronor för budgetåret 1942/43. Vid bedömande av de medelsbehov,

som kunna komma att uppstå på grund av ett fortsatt clearingförfarande

för ved till de handelsreglerade orterna samt nu föreslagna clearingförfaranden

i fråga om ved till tätorter (zon 3) och i fråga örn leveranser av ved

från överskottsområden har kommissionen icke funnit skäl räkna med att

nämnda anslag skall behöva upptagas till större belopp än som tidigare föreslagits.

Vid min under punkten 28 i elfte huvudtiteln av årets statsverksproposition

gjorda anmälan av en av skogsstyrelsen i skrivelse den 8 november

1941 gjord framställning om anslag till ersättning åt skogsvårdsstyrelser

för visst biträde vid vedavverkning förordade jag med

hänsyn till det nära sambandet mellan förenämnda fråga örn anslag till

skogsvårdsstyrelserna och omfattningen av statens medverkan för tryggande

av vedproduktionen, att i avvaktan på ett senare ställningstagande

från Kungl. Maj:ts sida till frågan om statliga åtgärder för tryggande av

vedproduktionen ett förslagsanslag av 200 000 kronor måtte beräknas för

bestridande av förevarande kostnader.

I sin skrivelse har skogsstyrelsen till en början anfört, att därest skogsvårdsstyrelsernas

direkta medverkan för anskaffning av vedbränsle erfordrades

jämväl under budgetåret 1942/43, borde härå belöpande kostnader,

vilka styrelserna ej kunde bestrida av egna medel, liksom närmast föregående

och nu löpande budgetår täckas genom särskild medelsanvisning,

men att några säkra hållpunkter för ett närmare avvägande av denna medelsanvisning

för närvarande icke funnes. Skogsstyrelsen har vidare framhållit,

att det på grund av vedavverkningarnas vidgade omfattning och det

tilltagande behovet av att anlita skogsvårdsstyrelsernas personal vid utsyning

av erforderliga vedkvantiteter ävensom de ökade kostnaderna för tillhandahållande

av dylikt biträde syntes sannolikt, att det belopp av förevarande

anslag, varå anspråk skäligen kunde ställas såsom ersättning åt

skogsvårdsstyrelserna för visst biträde under nu löpande budgetår komme

att icke oväsentligt överstiga, vad som för samma ändamål utbetalades för

budgetåret 1940/41. Beträffande denna verksamhet och dess omfattning

under budgetåret 1942/43 har skogsstyrelsen framhållit, att försiktigheten

syntes bjuda att räkna med att skogsvårdsstyrelsernas medverkan i bränsleförsörjningen

i varje fall icke bleve mindre än för närvarande, vid vilket

förhållande skogsstyrelsen ansåge sig böra föreslå, att för nästa budgetår

måtte för ifrågavarande ändamål beviljas ett anslag av samma storlek, som

det för budgetåret 1940/41 utanordnade beloppet, 200 000 kronor.

I utlåtande häröver den 25 november 1941 har bränslekommissionen anfört

bland annat följande:

I vad mån skogsvårdsstyrelsernas medverkan kan bliva påkallad även

under avverkningssäsongen 1942/43 kan icke nu med säkerhet angivas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Mojas proposition nr 276.

Därest krisen fortsätter, anser kommissionen, att vedanskaffningen under

nämnda avverkningssäsong torde komma att uppgå till 40 å 50 miljoner

kubikmeter, vilket belopp utgör vad som maximalt torde kunna uttagas. På

grund av järnvägarnas begränsade transportkapacitet och bristen på bilgummi

förutsätter kommissionen vidare, att ytterligare ett så stort årsuttag

av ved måste förläggas i närheten av järnvägar, vattenleder och konsumtionsorter.

En sådan förläggning av vedavverkningarna kommer att medföra,

att skogstillgångarna inom vissa begränsade områden komma att mycket

hårt anlitas och att huggningarna måste ske genom förnyade ingrepp i

under senare år genomhuggna skogar. I ännu högre grad än tidigare kommer

därför anspråk på sakkunnig hjälp att uppställas för ett rationellt utförande

av utsyningarna och skogsvårdsstyrelsernas medverkan i bränsleförsörjningen

blir än mer nödvändig. Kommissionen utgår sålunda från att

vedanskaffningen under nästkommande avverkningssäsong kommer att erfordra

skogsvårdsstyrelsernas medverkan i minst lika stor utsträckning som

för närvarande och får därför tillstyrka skogsstyrelsens förslag.

Med hänsyn till vikten av att erhålla kännedom örn de åtgärder, som vidtagits

eller kunna tänkas komma att vidtagas i syfte att nedbringa bränsleförbrukningen

i landet har från bränslekommissionen införskaffats en promemoria

i ämnet, däri anförts bland annat följande:

Inom de särskilt värmeslukande industrierna har bränslekostnaden alltid

varit av stor betydelse för industriens ekonomi. Där har man alltid varit

intresserad av bränslefrågan och på olika sätt -— genom forskning, tekniska

åtgärder och driftkontroll — sökt nedbringa bränsleförbrukningen. Såsom

exempel på detta må nämnas sulfatcellulosaindustrien, där man kommit så

långt, att man kan göra sig helt oberoende av utifrån tillfört bränsle och

kraft.

I samarbete mellan industri- och bränslekommissionerna samt de båda

ångpanneföreningarna har gjorts en undersökning av värmeförbrukningen

vid sulfatfabrikerna och kraftpappersbruken i syfte att vid behov kunna

gradera fabrikerna med avseende på bränsleförbrukningen, så att endast de

ur denna synpunkt mest ekonomiska skulle drivas. Denna undersökning har

på flera håll lett till att nya värmebesparande åtgärder vidtagits eller

planeras.

I samråd mellan industri- och bränslekommissionerna har utförts en

undersökning av värmeekonomien vid landets alla textilfabriker. Såsom villkor

för fortsatt bränsletilldelning sattes, att en av industrikommissionen

godkänd expert skulle undersöka de värmetekniska förhållandena vid fabrikerna.

Därigenom har intresse på många håll väckts för rationalisering av

värmehushållningen, särskilt vid mindre anläggningar. Inom de större textilindustrierna

har värmehushållningen länge varit föremål för intresse och en

fullgod standard varit rådande. Vid det stora antalet småanläggningar har

det varit mindre väl beställt i detta avseende.

Inom järn- och stålindustrien har alltid funnits intresse för rationell

värmehushållning. Ett kontinuerligt forskningsarbete på detta område bedrives

av Jernkontoret.

Vid cementindustrien är bränsleåtgången av så grundläggande betydelse

för hela ekonomien, att värmefrågorna där alltid varit aktuella och en ständig

rationalisering ägt rum. .

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

21

Vid den stora mängden av smärre industriföretag, där bränslekontot är

av underordnad betydelse, har man i allmänhet icke ägnat värmehushållningen

den uppmärksamhet, som man nu anser att den förtjänar.

På bostadsuppvcirmningens område har intresset för rationell bränslehushållning

före kriget i allmänhet varit ganska ringa. Undantag lia dock funnits.

Sålunda har exempelvis Stockholms stad sedan ungefär 25 år tillbaka

anlitat utomstående expertis för kontinuerlig bränsleekonomisk driftkontroll

vid alla stadens fastigheter. Flera andra kommuner, landsting och även

enskilda fastighetsägare lia länge varit anslutna till sådan driftkontroll.

Byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning utövar sedan år 1921 fortlöpande

bränsleekonomisk driftkontroll vid statens civila verk och inrättningar.

Liknande är förhållandet vid militära anläggningar och vid statens

järnvägars anläggningar.

I samarbete mellan fastighetsägarnas organisationer, ångpanneföreningarna,

konsulteringsingenjörer och tekniska föreningar anordnades under

1940 och 1941 upplysningsföredrag och utbildningskurser för fastighetsägare

och värmeledningsskötare på olika ställen i landet, framför allt i de större

städerna.

På nyåret 1940 anordnade industrikommissionen och ångpanneföreningen

vissa upplysningsföredrag i radio örn rationell eldning och om sparsamhet

med värme genom isoleringsåtgärder, varefter bränslekommissionen i upplysningssyfte

utgivit åtskilliga publikationer i hithörande ämnen.

Byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning har nedlagt mycket arbete

på fortsatt studium av vedeldningsproblemen vid värmeledningspannor och

även provat en mängd tillsatsapparater, som kommit fram i syfte att förbättra

eldningsekonomien. Byggnadsstyrelsen har på bränslekommissionens

begäran åtagit sig dessa provningar och står allmänheten till tjänst med råd

beträffande eldning med ersättningsbränslen, pannval och anskaffning av

tillsatsapparater.

De åtgärder med avseende på bostadsuppvärmningen, som här angivits,

avse alla ett omedelbart resultat. Samtidigt arbetas det emellertid även på

längre sikt. I samarbete mellan ingenjörsvetenskapsakademien, bränslekommissionen,

fastighetsägareorganisationerna, byggnadsstyrelsen och ångpanneföreningarna

har det bildats en kommitté för rationell bostadsuppvärmning

(BUV), som arbetar på flera olika sektioner. Vissa resultat ha

redan publicerats i fackpressen, andra arbeten pågå. Meningen är att successivt

publicera resultaten av utförda arbeten och undersökningar i sådana

publikationer, där meddelandena beräknas göra den bästa nyttan.

Såsom riktlinjer för mera nära liggande rationaliseringssträvanden inom

detta område har i pi‘omemorian angivits, att uppmärksamheten bör ägnas

åt tre huvudproblem, nämligen uppvärmning, värmeisolering och ventilation.

Härom innehåller promemorian bland annat följande:

Under senare år har man i vårt land vid byggnaders utförande ägnat alltför

liten uppmärksamhet åt kostnaderna flir uppvärmningen. Detta gäller

såväl offentliga byggnader som hyreshus. En annan inställning i detta avseende

måste komma fram. I första hand bör detta kunna krävas med avseende

på statliga och kommunala byggnader och sådana byggnader, som

komma lill utförande med stöd av offentliga medel.

Det är möjligt att man i nyuppförda bostadshus kan nedbringa den eljest

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

''öredragan

den.

uppkommande bränsleförbrukningen genom att införa värmemätning. Särskilt

för nedbringande av varmvattenförbrukningen borde värmemätningen

kunna bli av betydelse. Tyvärr förutsätta de nu kända metoderna för

värmemätning -—- örn de icke skola bli orimligt dyrbara att införa —, att

rörsystemet i fastigheten från början utformas med tanke på mätningen.

Därför torde det endast i ringa utsträckning bli möjligt att genom införande

av värmemätning uppnå bränslebesparing i befintliga byggnader.

Utan tvivel skulle mycket stå att vinna i bränslebesparing genom att det

befintliga byggnadsbeståndet rationaliserades med avseende på värmeisolering

och beträffande värmeanläggningens tillstånd och skötsel. Man har

anledning tro, att de nu rådande höga bränslepriserna skola verka i sådan

riktning, åtminstone så länge fastighetsägarna ha ett direkt ekonomiskt intresse

knutet till kostnaderna för uppvärmningen.

För planläggningen av avverkningarna under avverkningsåret

1942/43 torde man ha att utgå från vissa beräkningar

angående de behov för bränslesäsongen 1943/44, som skola tillgodoses

genom uttag ur skogarna. Av vad förut anförts framgår, att bränslekommissionen

beräknat behovet av ved för bränsle och kolning till omkring

37 å 38 miljoner kubikmeter. Kommissionen har därvid såsom utgångspunkt

tagit bränslebehovet under säsongen 1942/43, för vilken kommissionen

anser, att en vedkvantitet av 40 miljoner kubikmeter och en torvkvantitet,

motsvarande ungefär 3 miljoner kubikmeter ved, skola bliva erforderliga.

Då kommissionen för bränslesäsongen 1943/44 räknar med en ytterligare

utvinning av torv, motsvarande omkring 5 å 6 miljoner kubikmeter

ved, erhålles den nyss angivna siffran, 37 å 38 miljoner kubikmeter, såsom

resultat av beräkningen av vedbehovet för år 1943/44.

Dessa beräkningar ha verkställts med utgående från att vissa kvantiteter

stenkol och koks komma att importeras från utlandet under åren 1942 och

1943. Om så blir fallet i beräknad omfattning undandrager sig för närvarande

bedömande. Med hänsyn härtill är det självfallet icke tillrådligt

att nu fastställa en kvantitet, som skulle innebära en begränsning av vedavverkningarnas

omfattning uppåt. Dessa böra i stället planeras så att

möjligheter till ökning utöver en viss antagen minimikvantitet föreligger.

Detta torde kunna ske, om, på sätt fallet varit under innevarande avverkningssäsong,

avverkningskvantiteterna fastställas för skilda tidsperioder,

varigenom det blir möjligt att anpassa avverkningarna efter de rådande förhållandena.

Som en minimikvantitet för veduttagen nästa år anser jag mig

nu kunna godtaga den av bränslekommissionen angivna kvantiteten 37 miljoner

kubikmeter.

Vid sidan av dessa vedavverkningar måste även betydande kvantiteter

gagnvirke uttagas. Bränslekommissionen har i sin skrivelse beräknat behovet

av rundvirke för 1943 till cirka 16 miljoner kubikmeter (travat mått) massaved

såsom råvara för massaindustrien, 9,6 miljoner kubikmeter (fast mått)

sågtimmer samt 0,96 miljoner kubikmeter (fast mått) slipers, stolpar och di
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

23

verse annat virke eller omräknat i fast mått, sammanlagt i runt tal 22 miljoner

kubikmeter. Dessa beräkningar lida givetvis av betydande osäkerhet, enär

det i nuvarande läge föreligger föga klarhet örn huru förhållandena inom de

områden, där virket skall komma till användning, komma att gestalta sig så

långt fram i tiden. De angivna kvantiteterna torde emellertid kunna tagas

såsom utgångspunkt, då det gäller att bedöma den omfattning som avverkningarna

minst böra ha under nästa avverkningssäsong.

Det är givet att man ställer sig frågande inför möjligheterna att genomföra

ett avverkningsprogram av den storleksordning varom här är fråga.

Vid bedömandet härav bör man icke bortse från att under vissa år närmast

före krigets utbrott virkesuttagen ur våra skogar endast med 10 å

15 procent torde ha understigit de mängder, som nu äro på tal. En väsentlig

skillnad ligger dock däri att tyngdpunkten i avverkningarna numera förskjutits

från industrivirket till veden.

Ur skogsvårdande synpunkt synas några betänkligheter icke böra möta

mot genomförande av ett avverkningsprogram av angiven storleksordning.

Såsom av den i bränslekommissionens skrivelse omnämnda redogörelsen

av riksskogstaxeringsnämnden framgår är tillgången på skog, där

gallring är möjlig med huvudsakligt utfall av veddimensioner, större än

man tidigare räknat med och detta trots de senare årens stora vedavverkningar.

Uttagen av ved ur skogarna till en kvantitet av cirka 50 miljoner

kubikmeter travat mått årligen anses på grundval av riksskogstaxeringsnämndens

undersökningar vara möjlig under cirka sex år.

Den nyss berörda förskjutningen av tyngdpunkten i avverkningarna från

industrivirke till ved har emellertid medfört en starkare stegring av arbetskraftsbehovet

i skogarna än vad som svarar enbart mot de ökade uttagen, enär

det för tillredning av ved för bränsleändamål i regel åtgår ej obetydligt mera

arbetskraft än för avverkning av industrivirke. Med hänsyn till de stora

krav som vår försvarsberedskap uppställer på folk skapar det stegrade arbetskraftsbehovet

för avverkningarna problem, vilkas lösande äro av utslagsgivande

betydelse för avverkningsplanernas genomförande. En förutsättning

för att en nöjaktig lösning skall kunna åstadkommas torde vara att avverkningarna

av ved och gagnvirke samordnas.

På grund av transportsvårigheterna bör synnerlig uppmärksamhet även

ägnas åt att avverkningarna förläggas till lämpliga trakter. De sammanlagda

virkesuttagen böra nämligen så planeras, att påfrestningarna

på trafikapparaten ej bli större än nödvändigt. Ur denna synpunkt torde det

såsom bränslekommissionen framhållit vara önskvärt, att avverkningarna

av kolved och massaved i ökad omfattning koncentreras till norra Sverige.

De här anförda synpunkterna bekräfta enligt min uppfattning otvetydigt,

att behov av en allmän försörjningsplan för allt virke föreligger. En dylik

plan synes i första hand böra innebära en samordning av avverkningarna av

vedbränsle och av industrivirke. För den nu aktuella avverkningssäsongen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 2/ti.

1942/43 torde torsdrjningsplanen böra räkna med de av bränslekommissionen

beräknade kvantiteterna ved och virke. En viss kvantitet av för bränsleändamål

avsedd ved bör såsom bränslekommissionen föreslagit bestå av massaved,

som bör sparas så länge som möjligt under bränsleåret för att, om den

ej skulle behövas såsom bränsle, användas som råvara för massaindustrien.

Såsom kommissionen ifrågasatt synes skyldighet böra föreskrivas för producent

av ved och virke att månatligen lämna uppgifter om avverkningarna så

att kommissionen erhåller möjlighet att följa dessa. Förslag i detta hänseende

torde i annat sammanhang få föreläggas Kungl. Maj:t.

För genomförande av ett avverkningsprogram av den storleksordning varom

här är fråga kräves helt naturligt stöd från statens sida. Därvid torde de

hittills vidtagna åtgärderna, nämligen utfästelse att inlösa ved, som avverkats

men icke vunnit avsättning, samt utlämnande av lån för avverkningsförskott

böra stå till buds även i fortsättningen.

Reglerna för åtnjutande av statsgaranti torde icke behöva underkastas någon

ändring. Det synes därför alltjämt böra ankomma på Kungl. Maj:t att

meddela erforderliga administrativa bestämmelser, bland annat, rörande

garantiprisens höjd och om de vedsortiment, som må omfattas av statsgaranti.

1 sistnämnda hänseende bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan

örn garanti skall anses behövlig för virke, som avverkas för industriella behov,

samt vad därmed sammanhänger.

Ifråga om lån till avverkningsförskott har Kungl. Majit i proposition nr

186 till innevarande års riksdag föreslagit vissa ändringar i hittills gällande

bestämmelser. Dessa ändringar innebära, att sådana lån skola åtnjutas räntefritt

och att, utom skogsägareförening ansluten till Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, även enskilda auktoriserade uppköpare av brännved

och industrived skola kunna utlämna avverkningsförskott till skogsägare.

Därest denna ändring blir genomförd, torde föreskrifterna i dessa

hänseenden vara bättre lämpade för sitt ändamål än för närvarande.

Det torde emellertid vara klart, att de stora ved- och virkesmängder, som

ifrågasatts bliva avverkade under avverkningsåret 1942 43, icke kunna även

med statliga uppmuntringsåtgärder utvinnas enbart på frivillighetens väg.

För att säkra behoven av ved föreligger redan nu genom lagen den 12 april

1940 möjlighet för staten att ålägga skogsägare skyldighet att avverka ved

till avsalu. Med tillämpning av denna lag lia under de gångna avverkningssäsongerna

skogsägarna ålagts en produktionsplikt, som sammanlagt i regel

motsvarat vedbehovet. Med hänsyn till vikten av att våra skogsindustriers

råvaruförsörjning i görligaste mån tryggas har bränslekommissionen föreslagit

utvidgning av statens möjligheter att ålägga avverkningsskyldighet till

att avse även annat virke för avsalu, än ved. Kommissionens förslag synes

mig i stort sett kunna godtagas. En närmare redogörelse för denna fråga

torde jag få lämna i sammanhang med den remiss till lagrådet av förslag till

lag om avverkningsskyldighet, som jag samtidigt härmed föreslår Kungl.

Majit.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

25

Vad därefter angår frågan om försörjningen med ved och

virke under säsongen 1942/43 må till en början framhållas, att

som mål för avverkningarna innevarande avverkningssäsong uppställts en

vedkvantitet av omkring 40 miljoner kubikmeter. Huru stor del av denna

kvantitet som kan komma att utvinnas ur skogarna är ännu ovisst; den 1

april 1942 hade, enligt vad jag inhämtat, i runt tal 27,4 miljoner kubikmeter

avverkats. I vilken utsträckning den under innevarande bränsleår avverkade

veden förbrukats är icke nu känt, men torde komma att klargöras vid den

allmänna vedinventering, som avses att äga rum under instundande sommar.

Av massaved hade den 1 april 1942 endast avverkats 5,8 miljoner kubikmeter

av ett uppskattat totalbehov av 12,9 miljoner kubikmeter. Under

sådana förhållanden är det i hög grad angeläget att sommaravverkningen

örn möjligt forceras. Även härvid framträder tillgången på arbetskraft som

en avgörande faktor.

Beaktas bör vidare i detta sammanhang det förhållandet, att importen av

stenkol och koks hittills under 1942 varit avsevärt mindre än under motsvarande

tid förra året samt'' att till följd härav lagerställningen för nämnda

bränslen nu endast är obetydligt bättre än i fjol trots den relativt tillfredsställande

importen under senare halvåret 1941. Man vågar därför ej räkna

med att behovet av ved för bränsleändamål under kommande regleringsår

blir mindre än man tidigare utgått ifrån.

Med hänsyn till det betydande behov av cellulosa för ett flertal samhällsviktiga

ändamål som kan förväntas framträda nästa år ligger det synnerlig

vikt uppå att förbrukningen av sådan ved för bränsleändamål hålles

så låg som möjligt. Man torde ock böra räkna med att en skärpning måste

genomföras vid prövningen av de bränslebehov som skola tillgodoses med

ved. Största möjliga sparsamhet måste vidare iakttagas vid behovens tillgodoseende.

I sistnämnda hänseende bör särskilt framhållas de åtgärder,

som kunna vidtagas för att ekonomisera eldningen av värmeledningspannor.

Uppmärksamhet bör även ägnas åt problemen om bättre isolerings- och

värmebesparande ventilationsanordningar inom bostadshus. Även andra åtgärder

syftande till en minskning av bränsleförbrukningen böra tågås under

omprövning, .lag anser det i nuvarande läge synnerligen angeläget, att intet

underlates sorn kan vara ägnat att åstadkomma bränslebesparing.

Även örn användningen av massaved begränsas så långt som möjligt torde

dock såvitt nu kan bedömas tillgången på massaved för industriella ändamål

under nästa år ej komma att motsvara efterfrågan. Då lagren av massaved

hos förädlingsindustrierna redan vid ingången av innevarande bränsleår voro

jämförelsevis små kan det därför bliva nödvändigt med en reglering av

massavedsförbrukningen för olika industriella ändamål. En avvägning ur

samhällsnyttans synpunkt ej endast mellan behovet av ved för bränsleändamål

och behoven av ved för industriella ändamål utan även mellan de sistnämnda

behoven inbördes synes nämligen i så fall påkallad. Endast genom

Milling lill riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 276.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

en reglering av den industriella förbrukningen av massaved torde det för

övrigt linder dylika förhållanden bliva möjligt att förhindra omotiverade

prisstegringar å massaveden. De åtgärder som i en sådan situation må erfordras

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga.

Det under år 1941 genomförda systemet för vedhandeln synes av erfarenheterna

hittills att döma lia i stort sett verkat tillfredsställande. Någon ändring

därutinnan synes därför, åtminstone icke för närvarande, vara påkallad.

Huruvida den strängare prövning av bränslebehoven, som kan bliva

nödvändig under nästa bränsleår, behöver medföra någon skärpning av

regleringsanordningarna kan ej nu avgöras. Det torde få ankomma på Kungl.

Majit att jämväl härom närmare besluta, sedan bättre överblick över tillgången

å ved vunnits efter innevarande avverkningsårs utgång.

Ett viktigt led i strävandena att underlätta bränsleförsörjningen utgöres

av transportmöjligheternas rationella tillvaratagande. Såsom bränslekommissionen

framhållit ha viktiga åtgärder vidtagits i detta syfte genom att kristidsstyrelserna

upprättat lokala försörjnings- och transportplaner för brännved.

Även i övrigt pågår på detta område ett omfattande planläggningsarbete

inom bränsle- och trafikkommissionerna. En rationellt genomförd ordning

för vedtransporterna torde ock vara en av förutsättningarna för en tillfredsställande

försörjning med brännved under nästa bränslesäsong.

I sin skrivelse den 14 april 1942 har bränslekommissionen erinrat om

Kungl. Maj:ts beslut den 27 februari 1942, enligt vilket Kungl. Majit godkänt

vissa av kommissionen med kristidsnämnderna i de handelsreglerade orterna

ingångna avtal. Såsom tidigare framhållits inneburo dessa avtal, att kommissionen

åtagit sig att svara för tillförseln av ved till ifrågavarande orter till

vissa bestämda priser (basispriser), samt att kommissionen skulle för ved,

som vore dyrare än basispriset, utbetala skillnaden till vederbörande kristidsnämnd,

under det att nämnderna skulle, örn vedpriset understege basispriset,

till kommissionen inbetala skillnaden mellan basispriset och det lägre priset.

Resultatet av dessa avtal i ekonomiskt avseende innebär, såvitt nu kan bedömas,

att kommissionen blivit betalningsskyldig för betydande belopp, i

runt tal 3 miljoner kronor, främst på grund av att dessa orter blivit försedda

med ved från avlägsna skogrika trakter av landet. För vissa orter har

emellertid uppkommit överskott, som skall tillkomma kommissionen. Kungl.

Majit har genom nyssnämnda beslut medgivit, att kommissionen finge av under

händer varande medel tills vidare bestrida de kostnader, som uppstode på

grund av avtalen. I enlighet med de uttalanden som föregående år gjordes

rörande de utgifter, som skola bestridas från riksstatsanslaget till Omkostnader

i samband med inköp och inlösen av ved, m. m. böra kostnader

av här angiven art utgå från sistnämnda anslag. Beträffande användningen

av de medel som influtit till kommissionen på grund av

här berörda avtal kunna skilda tillvägagångssätt ifrågakomma. Antingen

synes den uppkomna behållningen få användas som utjämning

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 276.

27

av förlusterna i övrigt och således komma övriga handelsreglerade

orter till godo eller ock synes med hjälp av de uppkomna överskottsmedlen

en sänkning av basispriserna i den ort, där behållningen uppkommit,

kunna ifrågakomma. Eventuellt synes uppkommen behållning böra

få tagas i anspråk för att hålla priserna inom vederbörande ort å ved nere

under en följande bränslesäsong. Då de olika orterna för sin vedförsörjning

äro beroende av bränslekommissionens anvisningar rörande de trakter från

vilka veden skall hämtas och .således själva ej ha något inflytande över

det ekonomiska utbytet av vedanskaffningen, synes det icke innebära någon

orättvisa mot vederbörande ort, om ett eventuellt överskott kommer till användning

för utjämning av vedpriserna inom de handelsreglerade orterna

över huvud taget. Därest från riksdagens sida ej erinran föreligger häremot

har jag för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att meddela beslut i sistnämnda

riktning.

Kommissionen avser i fortsättningen att, efter erhållet godkännande av

Kungl. Maj:t, enligt uppdragna riktlinjer reglera förbrukningen av ersättningsved

och prissättningen därå ej endast inom de handelsreglerade orterna

utan även inom andra större och medelstora tätorter samt för vissa industrier.

De angivna riktlinjerna för prisutjämningen innebära i vad avser de handelsreglerade

orterna att hittills tillämpade principer alltjämt skola gälla. Därvid

synes man böra utgå från att omkostnaderna för prisutjämningen för nästa

år icke skola överstiga det belopp vartill de innevarande år beräknas uppgå

eller omkring 3 miljoner kronor. För landet i övrigt skall ifråga om prisutjämningen

gälla, att lokal utjämning sker av återförsäljarpriserna i tätorterna

samt av brännveduppköparnas försäljningspriser för den ved som

är avsedd att från överskottsområden utföras till underskottsområden. Principiellt

bör därvid utjämningen verkställas så, att varken vinst eller förlust

uppkommer. I praktiken kan det givetvis inträffa att vissa förluster uppstå,

vilka måste betalas av staten. Med hänsyn till vikten av att så långt möjligt

enhetliga prissättningar ske för bränsle i åtminstone en och samma ort finner

jag mig kunna biträda kommissionens förslag. Sedan närmare utformade

förslag i här berörda hänseenden utarbetats, torde jag få ånyo anmäla dessa

spörsmål för Kungl. Majit. Eventuell förlust torde få bestridas från riksstatsanslaget

till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved, m. in.

Såsom jag tidigare framhållit torde den nuvarande regleringen av handeln

med ved böra bestå även under nästkommande bränslesäsong. För innevarande

bränsleår stå avsevärda medelstillgångar till förfogande för att användas

såsom förlagskapital för inköp av ved och såsom avverkningsförskott.

Vid bifall till Kungl. Majits proposition nr 18(> till årets riksdag erhåller

Kungl. Majit rätt att av de båda för innevarande budgetår uppförda

kapitalinvesteringsanslagen till Lån till avverkningsförskott ål vedprodu
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 276.

center och till Förlagskapital för inköp av ved inom ramen för de båda anslagen

använda erforderliga medel för förlagskapital. Totalsumman av för

detta ändamål tillgängliga medel utgör 117 miljoner kronor. En viss ekonomisk

medverkan från statens sida för att möjliggöra utlämnande av avverkningsförskott

torde bliva erforderlig även i fortsättningen, men behovet

av medel för detta ändamål torde kunna tillgodoses inom ramen av befintliga

anslag. Bränslekommissionen har med utgångspunkt från att den vedkvantitet,

som kommer att uppköpas genom auktoriserade brännveduppköpare,

kan bestämmas till omkring 15 miljoner kubikmeter travat mått

samt att genomsnittspriset utgör 10 kronor för kubikmeter, kalkylerat med

att totalbehovet av förlagsmedel för inköp av ved skvdle uppgå till 150 miljoner

kronor. Då emellertid hela detta belopp icke kommer att vara ständigt

utelöpande, har kommissionen funnit, att behovet av förlagskapital

skulle kunna bestämmas avsevärt lägre eller till 100 miljoner kronor. Såsom

förlagskapital för transportkostnader beräknas därjämte 15 miljoner

kronor, varjämte för likvid av ved som inköpes direkt av kristidsstyrelserna

från allmänna och därmed likställda skogar, skulle erfordras ytterligare

15 miljoner kronor. Slutligen räknar kommissionen med att de industriveduppköpare,

som för kommissionens räkning avstå viss del av sina uppköp

såsom bränslereserv, skola erhålla ersättning för dessa uppköp med belopp,

sammanlagt belöpande sig å 15 miljoner kronor.

Mot här angivna beräkningar synes erinran icke kunna göras. Då emellertid,

såsom nyss påpekats, 117 miljoner kronor redan finnas tillgängliga kan

medelsanvisningen för förlagskapital för inköp av ved för budgetåret 1942/43

inskränkas till (100 + 15 + 15 + 15 — 117 =) 28 miljoner kronor. Några

särskilda anslagsmedel för inlösen av tvångsavverkad ved eller för infriande

av statens utfästelse att inlösa statsgaranterad ved torde icke bliva erforderliga.

I den mån krav skulle framställas på statsverket för inlösen av

tvångsavverkad ved, torde härav föranledda utgifter få bestridas av de för

inköp av ved tillgängliga medlen. Däremot torde, på sätt som förutsatts

för innevarande budgetår, eventuella utgifter för inlösen av statsgaranterad

ved få preliminärt bestridas från förskottsstat.

Någon uppdelning såsom under innevarande budgetår på skilda anslag

av medelstillgångarna, beroende på huruvida de användas såsom avverkningsförskott

eller såsom förlagskapital för inköp av ved torde med hänsyn

till vad förut anförts icke längre vara påkallad. Under fonden för förlag till

statsverket torde böra anvisas allenast ett reservationsanslag, förslagsvis benämnt

Reglering av vedproduktionen, vilket alltså kommer att träda i stället

för de båda nu befintliga reservationsanslagen Lån till avverkningsförskott

åt vedproducenter och Förlagskapital för inköp av ved. Å sistnämnda båda

anslag kvarstående reservationer torde få överföras till här angivna nya

anslag.

I likhet med vad som gäller enligt lagen om skyldighet att avverka ved

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 276.

29

till avsalu förutsätter den utvidgade lagen om avverkningsskyldighet att

skogsvårdsstyrelse skall biträda vid tillämpningen av lagen. Då denna medverkan

från skogsvårdsstyrelsernas sida åtminstone delvis ligger vid sidan

av styrelsernas vanliga göromål och därför åsamkar dem utgifter, synes staten

böra ersätta styrelserna för deras medverkan vid lagens tillämpning. För

ändamålet bör ett särskilt anslag anvisas under elfte huvudtiteln. Storleken

av detsamma torde i enlighet med skogsstyrelsens förslag böra bestämmas till

200 000 kronor.

Vad slutligen angår storleken av det under elfte huvudtiteln i årets statsverksproposition

beräknade förslagsanslaget till Omkostnader i samband

med inköp och inlösen av ved, m. m. synes detsamma i enlighet med bränslekommissionens

förslag böra upptagas till 5 miljoner kronor. Från detta

anslag torde få bestridas eventuella förluster å de prisutjämningsförfaranden,

vilkas genomförande jag i det föregående förordat.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels godkänna, att Kungl. Maj:t vidtager erforderliga åtgärder

för tryggande av vedförsörjningen i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående angivna riktlinjer,

dels ock för budgetåret 1942/43 anvisa

a) till Omkostnader i samband med inköp och inlösen

av ved, m. m. under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag

av .................................. kronor 5 000 000,

b) till Ersättning dt skogsvårdsstyrelser för visst biträde

vid virke savverkning under elfte huvudtiteln ett förslagsanslag

av................................ kronor 200 000,

c) till Reglering av vedproduktionen å kapitalbudgeten un
der

fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag

av ................................. kronor 28 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordund!.

Itihang lill riksdagens protokoll 1942. I sami. Nr 270.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1942:44 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om avverkningsskyldighet, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten
  2. Rskr. 1942:364 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m s. 16 i texten
  3. SU 1942:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. s. 1 i texten