Sök i Ratio Lex

Angående förläggningsort för nytt kär artilleriregemente

1942-05-08 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:280, Angående förläggningsort för nytt kär artilleriregemente

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förläggningsort

för nytt kär artilleriregemente; given

Stockholms slott den 8 maj 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per■ Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över'' försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 maj 1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet, fråga om förläggningsort

för nytt kårartilleriregemente samt anför därvid följande:

I sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande med förslag till plan för

organisationsarbetet inom försvarsväsendet (statens off. utredn. 1942:1) föreslog

1941 års försvarsutredning (sid. 136 i betänkandet) upprättandet av ett nytt

kårartilleriregemente, som lämpligen borde förläggas inom det nyskapade V.

militärområdet. Utredningen ville för sin del föreslå, att regementet för
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

lades till Örebro, där ett nytt kasernetablissement borde uppföras, oell benämndes

Närkes artilleriregemente (A 9).

I yttrande över försvarsutredningens förslag i denna del uttalade chefm

för armén, att Örebro syntes mindre lämpligt såsom förläggningsort för det

föreslagna nya kårartilleriregementet och förordade, att regementet i stället

förlädes till Kristinehamn. Dess namn borde därvid bliva Bergslagens

artilleriregemente.

Från Karlskoga, Kristinehamn och Örebro ingåvos framställningar rörande

förläggningsorten för det föreslagna nya kårartilleriregementet.

1942 års för sv ar sberedning fann icke något att invända mot tanken att

regementet — i stället för till Örebro — förlädes till Kristinehamn eller

annan ort inom Y. militärområdet, exempelvis Filipstad eller Karlskoga.

Yid anmälan av föreliggande fråga i statsrådet den 27 mars 1942 i samband

med hemställan örn avlåtande av proposition till riksdagen angående

den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter (propositionen

nr 210, sid. 237) biträdde jag försvarsutredningens förslag örn

upprättande av ett nytt kårartilleriregemente. I vad avsåge förläggningsort

för regementet påginge, framhöll jag vidare, genom arméförvaltningens fortifikationsstyrelses

försorg närmare utredning, vars resultat borde kunna föreligga

i så god tid, att slutligt förslag i ämnet kunde framläggas senare under

riksdagen. Jag anhöll, att framdeles få efter slutförd utredning återkomma

till denna fråga.

I proposition den 24 april 1942 angående vissa kapitalinvesteringar i försvarsväsendets

fastiglietsfond föreslog jag Kungl. Maj:t att hos riksdagen äska

medel för mötande av de under budgetåret 1942/43 uppkommande utgifterna

för ifrågavarande förläggnings ordnande. Ett belopp av 2,000,000 kronor

syntes för nämnda budgetår vara tillfyllest.

Sedan den nyssnämnda utredningen rörande förläggningsort för det

nya kårartilleriregementet numera slutförts, anhåller jag att ånyo få underställa

denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.

1. Städernas framställningar lii. ni.

Kommitterade för Karlskoga stads drätselkammare hava i skrivelse den 12

mars 1942 hemställt, att det ifrågasatta nya kårartilleriregementet måtte förläggas

till Karlskoga.

I skrivelsen framhålles, att staden torde äga företräde framför övriga i

diskussionen kring olika förläggningsalternativ nämnda städer med hänsyn

till möjligheten att erhålla centralt belägna och i övrigt ändamålsenliga

markområden för kasernetablissement samt övnings- och skjutfält. Två markområden

borde härvidlag i första hand komma i betraktande. Det ena vöre

beläget å fastigheterna Kilsta och Karlberg i stadens ägo, belägna nordväst

örn stadens centrala del i omedelbar anslutning till den egentliga stadsbebyggelsen.

Det andra området vore beläget omkring två kilometer söderom

stadens centrala del mellan sjön Möckeln och allmänna vägen Karlskoga

—Degerfors. Området befunne sig i enskild ägo.

Beträffande ordnande av skjutfält läge Karlskoga särskilt väl till, efter
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 280.

som ett enligt den militära sakkunskapen synnerligen lämpligt dylikt fält

kunde anordnas å kronan tillhörig mark söder örn oell i anslutning till

aktiebolaget Bofors skjutfält å Kilsbergen. Områdets västra gräns befunne

sig på ett avstånd åv omkring fem kilometer från stadens centrum, varigenom

längre transporter från kasernerna till skjutfältet kunde undvikas,

liksom även eljest erforderlig barackbebyggelse.

Eventuella invändningar mot Karlskoga ur luftskyddssynpunkt saknade

större betydelse, då aktiebolaget Bofors fabriksetablissement läge på över

fem kilometers avstånd från de för artilleriregementets förläggning ifrågasatta

markområdena. Framförda erinringar mot Karlskoga ur trafikteknisk

synpunkt och med hänsyn till läget på bostadsmarknaden därstädes vore

ej heller av särskild vikt. Staden stöde sålunda genom normalspårig järnväg

i förbindelse med stambanan Laxå—Charlottenberg. Beträffande bostadsfrågan

åtoge sig staden att svara för att erforderliga familjebostäder

— omkring 100 — för regementets personal komme att stå till förfogande.

Staden saknade visserligen högre allmänt läroverk, men med hänsyn till

stadens invånarantal torde vederbörande myndigheter näppeligen kunna motsätta

sig, att ett dylikt inrättades därstädes.

Härutöver borde framhållas, att staten med hänsyn till Karlskogas på

grund av den dit förlagda krigsindustrien stora konjunkturkänslighet borde

sörja för att någon kompensation för de svårigheter, vari staden således

komme att råka vid en lågkonjunktur, borde lämnas staden därigenom, att

en institution sådan som ett regemente förlädes till staden.

De förpliktelser Karlskoga stad vore villig ikläda sig, därest det nya artilleriregementet

förlädes till staden, sammanfattade staden på följande sätt:

1) kostnadsfri upplåtelse till kronan av mark intill 200 hektar eller alternativt

utfästelse att bestrida kostnaderna för expropriation av motsvarande

markområde i enskild ägo;

2) framdragande av ledningar för vatten, avlopp och elektrisk energi till

blivande kasernområde utan kostnad för kronan; samt

3) garanti att cirka 100 familjebostäder funnes tillgängliga för regementets

utom kasern bosatta personal.

Stadsfullmäktiges och drätselkammarens ordförande i Kristinehamn hava i

skrivelse den 12 februari 1942 gjort framställning i syfte att det nya kårartilleriregementet

måtte förläggas till staden.

I skrivelsen påpekas Kristinehamns fördelaktiga kommunikationsförhållanden

med läge vid stambanan Laxå—Charlottenberg samt utgörande ändstation

för Inlandsbanan. Staden ägde jämväl tillgång till djuphamn. — Ur

militär övningssynpunkt vore stadens läge invid Vänern förmånligt; goda

badmöjligheter funnes, varjämte för militära övningars bedrivande lämplig

terräng kunde ställas till förfogande. — I staden funnes bland andra läroanstalter

högre allmänt läroverk, varjämte länets landsting fattat principbeslut

örn förliiggande av lasarett till staden. Staden ägde eget elektricitetsverk,

vilket kunde erbjuda förmånliga taxor.

För förläggning av det nya regementet kunde tre områden ifrågakomma

vid staden, å en skrivelsen bifogad karta betecknade respektive A, B och C.

Området C, vilket helt befunne sig i stadens ägo, vore särskilt lämpligt.

Området i fråga vore beläget väster örn staden och bestode såväl av odlad

mark som skogs- och hagmark. Järnvägsförbindelse kunde lätt anordnas

till området, för vilket .ändamål från tidigare järnvägsanläggning kvarliimnad

terrassering lämpligen kunde komma till användning. — Tillgången på tomt

mark för bostadsändamål vore god, bland annat funnes i det förordade örn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

rådets närhet av staden ägd, delvis stadsplanerad oell i övrigt under planläggning

varande mark.

Vid en förläggning av det nya regementet till Kristinehamn vore staden

villig att bidraga till bästa möjliga lösning av förläggningsfrågan, främst

genom tillhandahållande av erforderliga markområden.

Över föreliggande framställning från Kristinehamn har arméförvaltningen,s

fortifikationsstyrelse den 24 februari 1942 avgivit utlåtande och därvid anfört

följande:

Inspektören för artilleriet hade på order av chefen för armén verkställt

vissa rekognosceringar beträffande förutsättningarna för ifrågasatt förläggning

av det nya kårartilleriregementet till Kristinehamn, varvid tre i skrivelsen

angivna alternativ, betecknade A, B och C, närmare undersökts.

Alternativ C — vilket i remisshandlingarna förordats av Kristinehamns

stad — hade därvid synts inspektören för artilleriet avgjort vara att föredraga.

Detsamma omfattade endast mark, tillhörande Kristinehamns stad,

belägen väster örn staden vid Varnumsviken.

Genom fortifikationsstyrelsens försorg hade därefter berörda tre alternativ

undersökts ur byggnadsteknisk synpunkt. Alternativen A och C hade därvid

i angivna avseende befunnits lämpliga och ungefär likvärdiga för den

avsedda bebyggelsen.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet framkommit syntes en eventuell

förläggning av Närkes artilleriregemente till Kristinehamn vara möjlig.

Slutligen har Orebro stads drätselkammare i skrivelse den 6 mars 1942

framlagt vissa synpunkter beträffande stadens lämplighet såsom förläggningsort

för det nya artilleriregementet.

Drätselkammaren har såsom allmänt omdöme framhållit, att en större stad

i de flesta fall måste anses mera lämpad såsom förläggningsort för ett

militärt förband än en mindre ort. Den större stadens ekonomiska resurser,

tillgång på arbetskraft och sociala förmåner talade i denna riktning.

Till belysande härav har drätselkammaren närmare behandlat stadens

industriella förutsättningar, bostadstillgång, undervisningsanstalter, fritidsmöjligheter,

befolkningsförhållanden, skatteförhållanden och kommunikationer.

I dessa avseenden torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Avslutningsvis har drätselkammaren förklarat sig beredd att förorda, att

staden kostnadsfritt skulle ställa de markområden till förfogande för det blivande

kasernetablissementet, vilka ifrågasatts för sådant ändamål vid överläggningar

med representanter för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse.

2. Jämförande undersökning.

Genom remiss den 19 mars 1942 anbefallde Kungl. Majit arméförvaltningens

tygdepartement och fortifikationsstyrelse att med beaktande av vad i

ärendet förekommit låta verkställa en jämförande undersökning rörande

lämpligheten i olika hänseenden av att till respektive Karlskoga, Kristinehamn

och Örebro förlägga det av 1941 års försvarsutredning föreslagna

nya kårartilleriregementet samt att till Kungl. Majit, efter hörande jämväl av

domänstyrelsen beträffande upplåtande till skjutfält av det av kommitterade

inom Karlskoga drätselkammare ifrågasatta området, till Kungl. Majit in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280. 5

komma med sagda undersökning jämte det förslag, som i anledning därav

kunde föranledas.

Till åtlydnad härav hava departementet och styrelsen den 24 april 1942

avgivit utlåtande i ärendet. Av utlåtandet och därvid fogade handlingar

inhämtas följande:

Fortifikationsstyrelsen hade låtit företaga rekognoscering av de av respektive

städer föreslagna områdena för att utröna dessas lämplighet ur byggnadssynpuukt

såsom förläggningsplats för regementet. Rekognosceringarnas

resultat innefattades i en den 10 april 1942 dagtecknad promemoria, varav framginge,

att de undersökta områdena — alternativet C vid Kristinehamn, det

omkring två kilometer söder örn Karlskogas centrala del mellan sjön Möckeln

och allmänna vägen Degerfors—Karlskoga belägna området samt ett av

Örebro erbjudet område mellan Hallsbergsvägen och Svartån sydväst örn

den centrala staden — i avseende å byggnadskostnader men exklusive markkostnader

syntes vara i stort sett likvärdiga.

Inom fortifikationsstyrelsen hade förhandlingar förts med representanter

för de tre ifrågavarande städerna örn de åtaganden städerna vore villiga

att ikläda sig i form av marköverlåtelser m. m., därest regementet bomme

att förläggas till någondera av dem. Av från städerna inkomna svar inhämtades,

att städerna vore villiga att träffa överenskommelser rörande markupplåtelser

för förläggningsplats och övningsterräng, framdragande av ledningar

för elektrisk kraft, vatten och avlopp samt garanterande av erforderligt antal

bostadslägenheter.

Fortifikationsstyrelsen hade i ärendet samrått med chefen för armén och

inspektören för artilleriet. Chefen för armén hade sammanfattat sina synpunkter

i en den 20 april 1942 dagtecknad promemoria av i huvudsak följande

innehåll:

1) Örebro vore underlägset Karlskoga och Kristinehamn ur militär övningssynpunkt.

Området erbjöde icke tillräckligt omväxlande terräng och

det stora avståndet till lämplig badplats vore en stor nackdel. Ur nu angivna

synpunkter syntes Karlskoga och Kristinehamn fullt likvärdiga.

2) Kristinehamn vore överlägset Karlskoga med hänsyn till den mindre

risken för luftangrepp, likvärdigt ur synpunkten av möjligheterna att anordna

samövningar med närliggande förband (Värmlands regemente och Livregementets

grenadjärer), överlägset med hänsyn till bostadstillgång, skolmöjligheter

och möjligen även ur allmän trevnadssynpunkt.

3) Frågan örn det nya artilleriregementets förläggning hade emellertid

kommit i ett nytt läge på grund av förslaget att anordna ett artilleriskjutfält

vid Bofors. Avståndet mellan Kristinehamn och detta skjutfält uppginge

till omkring 30 kilometer, medan avståndet mellan området invid Möckeln

vid Karlskoga och skjutfältet vore endast omkring 10 kilometer. Därest det

föreslagna skjutfältet bomme till stånd, syntes så starka skäl tala för en

förläggning av artilleriregementet till Karlskoga, att chefen för armén ansåge

sig böra förorda detta alternativ framför en förläggning till Kristinehamn,

dock endast under förutsättning, att följande betingelser uppfylldes,

nämligen att

a) det för regementets förläggning i Karlskoga föreslagna området vid

sjön Möckeln ställdes till förfogande och utvidgades till 400 hektar;

b) regementet erhölle fri dispositionsrätt till sjöstranden samt badplatsen

å ett område av omkring 300 meters liingd av stranden;

c) omläggning av allmänna vägen Degerfors—Karlskoga icke genomfördes

på sådant sätt, att regementets förläggningsområde genomskures;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

d) bostadsfrågan ordnades till tidpunkten för regementets inflyttning i

det nya etablissementet; samt

e) garanti erhölles för att Karlskoga till nämnda tidpunkt erliölle ett fullständigt

högre allmänt läroverk.

Inspektören för artilleriet hade däremot förordat förläggning av det föreslagna

kårartilleriregementet till Kristinehamn. Såsom skäl därför hade

inspektören bland annat anfört följande:

Det förmånligaste av de föreslagna undersökta områdena vid Karlskoga

omfattade blott omkring fyra kvadratkilometer och möjligheterna att utan

avsevärda kostnader utvidga detsamma vore ringa. Detta innebure att den

grundläggande utbildningen till väsentlig del måste förläggas till det omkring

10 kilometer därifrån föreslagna nya artilleriskjutfältet. Olägenheten

därav syntes artilleriinspektören större än den olägenhet, som en förläggning

till Kristinehamn med ett avstånd av omkring 30 kilometer till skjutfältet

innebure. I det senare fallet torde nämligen på grund av det föreslagna

övningsområdets storlek ett förläggande av utbildningen till skjutfältet

bliva erforderligt blott i samband med skarpskjutningar och mera

omfattande tillämpningsövningar. Med hänsyn härtill och det förhållandet,

att de av chefen för armén uppställda betingelserna för att Karlskoga skulle

givas företräde enligt inspektörens för artilleriet förmenande i väsentliga

delar icke vore uppfyllda, ville inspektören förorda förläggning av regementet

till Kristinehamn.

Såsom sammanfattning av den verkställda jämförande undersökningen har

fortifikations styr elsen för egen del anfört följande:

Beträffande villkoren för erhållande av lämplig förläggningsplats och övningsterräng

för det föreslagna regementet funnes vid Örebro och Kristinehamn

lämpliga och tillräckliga sådana, vilka respektive städer förklarat sig

beredda att utan vederlag tillhandahålla kronan.

Området vid Kristinehamn hade en sammanlagd areal av omkring 10

kvadratkilometer. Av denna mark vore 3.9 kvadratkilometer i stadens ägo,

1.7 kvadratkilometer i enskild ägo och 4.5 kvadratkilometer utgjordes av

kronopai-k. Den staden tillhöriga marken överlätes till kronan med full

äganderätt utan ersättning. Vad anginge den i enskild ägo befintliga marken,

vilken hade ett sammanlagt taxeringsvärde av omkring 43,700 kronor, hade

staden erbjudit sig att utan vederlag tillhandahålla kronan densamma, därest

den av staden kunde genom frivilliga överenskommelser förvärvas till rimligt

pris, eller i annat fall ersätta kronan dess kostnader för markens förvärvande

genom expropriation.

Beträffande eventuell förläggning till trakten av Karlskoga hade rekognoscerats

ett område beläget vid Storängen väster örn sjön Möckeln. Detta

område innehölls i areal blott omkring 2 kvadratkilometer men torde, enligt

vad som utretts, möjligtvis kunna utvidgas i sydvästlig riktning till en sammanlagd

areal av 4 kvadratkilometer, vilken areal enligt av chefen för armén

i ovannämnda promemoria uppställt villkor vore oundgängligen erforderlig.

Hela ifrågavarande markområde vore i enskild ägo och torde hava ett beräknat

taxeringsvärde av omkring 240,000 kronor. Vid expropriation av detsamma

syntes priset böra beräknas till 800,000 kronor. Av detta belopp hade

Karlskoga stad utfäst sig att såsom bidrag erlägga 400,000 kronor. Karlskoga

stad hade även ifrågasatt vissa andra områden såsom lämpliga för förläggningsplats,

av vilka områden emellertid ännu icke rekognoscering hunnit

företagas. Det ena av dessa områden, beläget å fastigheterna Karlberg och

Kilsta, vore delvis i stadens ägo, men skulle förvärv av den övriga i enskild

ägo varande marken, oaktat ett av staden utlovat bidrag å 100,000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280. 7

kronor, medföra kostnader för kronan. Det andra av staden ifrågasatta området

vore beläget å kronan tillhörig mark vid Valåsens gård öster om sjön

Möckeln.

Beträffande byggnadskostnaden hade, såsom ovan nämnts, vid inom fortifikationsstyrelsen

företagen undersökning de tre rekognoscerade förläggningsområdena

visat sig vara i stort sett jämbördiga. Likaledes hade samtliga tre

städer vid förfrågan förklarat sig beredda att ombesörja och bekosta fram

dragande av ledningar för elektrisk kraft, vatten och avlopp till av kronan

anvisad plats vid respektive områdens gräns samt att tillhandahålla kronan

elektrisk ström och vatten till den lägsta taxa, som gällde inom respektive

stad för förbrukare av samma storleksordning och för motsvarande ändamål.

Vad anginge tillgången till strand samt badmöjligheter för det föreslagna

regementets personal vore förhållandena vid Örebro tämligen tillfredsställande.

Kristinehamn hade i samband med erbjudandet örn tillhandahållande

av mark under hand utfäst sig att för enbart det militära behovet utan

ersättning överlåta en omedelbart med markområdet sammanhängande, erforderlig

strandremsa vid Vänern, vilken remsas storlek och läge senare

Hnge bestämmas av vederbörande militära myndigheter. I Karlskoga funnes

möjlighet till bad i sjön Möckeln. Därest förläggningen skedde till det nu

rekognoscerade området omedelbart väster om sjön, hade staden dock förklarat,

att stranden icke finge inhägnas utan skulle vara tillgänglig för allmänheten.

Därvid vore att observera, att chefen för armén uppställt krav

på fri dispositionsrätt till stranden såsom en betingelse för sitt förord åt

Karlskoga.

Samtliga tre städer hade förbundit sig garantera, att vid tiden för regementets

uppsättande erforderligt antal hyreslägenheter av viss angiven beskaffenhet

funnes att tillgå för regementets personal. Enligt vad som varit

synligt i pressen, torde emellertid för närvarande svår bostadsbrist vara

rådande i Karlskoga, varför det för staden möjligtvis kunde bliva svårt att

vid den ifrågavarande tidpunkten tillhandahålla lägenheterna.

Beträffande skolförhållandena syntes dessa vara bäst i Örebro. Kristinehamn

hade emellertid ett högre allmänt läroverk samt en praktisk skola. I

Karlskoga saknades läroverk och skolöverstyrelsen torde anse det osäkert

huruvida och när staden kunde erhålla sådant läroverk.

Den kommunala utdebiteringen inom städerna vore relativt jämbördig.

Debiteringen vore enligt av respektive städer lämnade uppgifter per skattekrona

i Örebro 9.52 kronor, i Kristinehamn 10.oo kronor och i Karlskoga

8.90 kronor. I den allmänna fördelningen av orterna i riket å de i civila

och militära avlöningsreglementena upptagna ortsgrupperna hade ifrågavarande

städer angivits tillhöra följande grupper: Örebro egentliga stad med

förstadsområde och järnvägsverkstäder E, Örebro landsbygdsområde C, Karlskoga

kommun C och municipalsamhälle D samt Kristinehamns egentliga

stad E och ytterområden C.

Med hänsyn sålunda dels till att kronans kostnader för förvärvande av

det rekognoscerade området vid Karlskoga torde komma att uppgå till omkring

400,000 kronor, medan de föreslagna områdena vid Örebro och Kristinehamn

komme att stå till kronans förfogande kostnadsfritt, dels till att

de av cliefen för armén uppställda betingelserna för givande av förord åt

Karlskoga framför Kristinehamn till huvudsaklig del icke kunde anses vara

uppfyllda, dels ock till övriga i ärendet framkomna omständigheter, syntes en

eventuell förläggning av regementet till Karlskoga vara minst fördelaktig av

de ifrågasatta alternativen. De militära myndigheterna hade förklarat sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

anse Örebroalternativet ur övningssynpunkt vara underlägset de andra alternativen.

Efter övervägande av vad i ärendet förekommit ansåge fortifikationsstyrelsen

sig av de tre alternativen böra förorda regementets förläggning till

Kristinehamn.

Styrelsen har i sin skrivelse dock framhållit, att förutnämnda av kommitterade

inom Karlskoga stads drätselkammare under ärendets handläggning

inom styrelsen väckta förslag örn förläggning av det n}’a kårartilleriregementet

till Valåsen vid Karlskoga öster örn sjön Möckeln icke vid skrivelsens

avlåtande kunnat undersökas.

Sedermera har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 4 maj 1942 meddelat,

att vid en inom styrelsen och artilleriinspektionen företagen rekognoscering

av sistnämnda område framgått, att området ur byggnadssynpunkt vore

mindre lämpligt och ur övningssynpunkt icke kunde anses godtagbart, varför

detta alternativ icke syntes böra ifrågakomma.

I anslutning härtill har fortifikationsstyrelsen vidare anfört följande:

Chefen för armén hade i en den 4 maj 1942 till styrelsen inkommen

skrivelse upplyst, att vid nyssnämnda rekognoscering även framkommit vissa

nya omständigheter beträffande det tidigare föreslagna området vid Storängen

väster örn sjön Möckeln. Sålunda skulle Karlskoga stad numera vara

villig att som badplats åt regementet upplåta en 300 meter bred strandremsa,

och hade staden därjämte förklarat sig beredd till vissa jämkningar

i fråga örn sträckningen av den planerade nya länshuvuclvägen till Degerfors.

Vidare hade vid undersökningen framkommit vissa möjligheter att

ytterligare utvidga det föreslagna området vid Storängen i sydvästlig riktning,

så att området kunde få en sammanlagd areal av 6 kvadratkilometer.

I skrivelsen hade chefen för armén slutligen förklarat sig anse, att frågan

örn regementets förläggning icke syntes kunna avgöras utan att beslut samtidigt

fattades om anordnande av det föreslagna artilleriskjutfältet.

För egen del har fortifikationsstyrelsen med anledning av vad sålunda

förekommit anfört följande:

Vad anginge den till badplats erforderliga strandremsan, som Karlskoga stad

numera syntes vara villig att upplåta, hade staden emellertid förklarat, att en

längs Möckelns västra strand bland annat genom ifrågavarande strandremsa

gående planerad promenad- och cykelväg icke finge spärras genom regementets

område. Detta förbehåll syntes i realiteten komma att innebära, att strandremsan

komme att bliva upplåten till allmänt begagnande. — Beträffande

den föreslagna utvidgningen av området vid Storängen syntes vidare, enligt

vad som rinder hand upplysts av stadsplanearkitekten i Karlskoga, vilken

närvarit vid rekognosceringen, blott något över 4 kvadratkilometer av hela

områdets sammanlagda areal vara beläget inom Karlskoga kommun och återstoden

inom Degerfors kommun. Hela detta område vore i enskild ägo

och torde hava ett beräknat taxeringsvärde av sammanlagt omkring 480,000

kronor. Vid expropriation av detsamma torde priset böra beräknas till

1.500.000 kronor, av vilket belopp Karlskoga stad såsom tidigare påpekats

utfäst sig att såsom bidrag erlägga 400,000 kronor. Kronans kostnader för

förvärv av hela detta område torde således komma att uppgå till omkring

1.100.000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 280. 9

Efter övervägande av vad sålunda förekommit ansåge sig fortifikationsstyrelsen

fortfarande av de ifrågasatta alternativen böra förorda regementets

förläggande till Kristinehamn.

3. Skj utfaltsfrågan.

Vidkommande slutligen frågan örn upplåtande till skjutfält av det av

de kommitterade inom Karlskoga stads drätselkammare ifrågasatta området

hava tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen framhållit, att samråd i

denna del ägt rum med chefen för armén, på vars order inom artilleriinspektionen

verkställts undersökning av berörda område.

Av den i anledning härav inom artilleriinspektionen upprättade rapporten

inhämtas bland annat följande:

Förslaget innebure, att söder örn Bofors skjutfält ett område toges i anspråk,

vilket omfattade delar av Villingsbergs, Garphyttan och Tysslinge

kronoparker samt dessutom nordost därom ytterligare ett område, som nu

befunne sig i enskild ägo. — Det föreslagna området karakteriserades av

omväxlande taktiska och skjuttekniska möjligheter, goda av kronan upprättade

vägförbindelser samt bestode till väsentlig del av myr- och sjöterräng

av jämförelsevis ringa värde ur ekonomisk synpunkt. Området syntes lärum

ligt såsom arméskjutfält, i all synnerhet — med hänsyn till den rika förekomsten

av sjöar och myrmarker — under vinterförhållanden. Terrängen

kunde karakteriseras såsom medelsvår. _ Mycket stora skottvidder kunde erhållas

från batteriplatser söder örn Villingsberg samt på Karlsdals kronopark.

Efter samråd med aktiebolaget Bofors syntes vissa ömsesidiga fördelar

kunna vinnas därigenom, att bolagets skjutfält gränsade intill det föreslagna

skjutfältet.

Inspektören för artille)-iet har i utlåtande över rapporten till chefen för

armén uttalat, att området syntes lämpligt samt att med hänsyn till de stora

fördelar, som vore förknippade med detta skjutfält, det syntes kunna ifrågasättas,

huruvida icke artilleriets skjutskola framdeles borde förflyttas från

Skillingaryd till trakten av Karlskoga.

Domänstyrelsen, som i ärendet avgivit yttrande till fortifikationsstyrelsen,

har därvid anfört följande:

Det föreliggande förslaget innebure, att skjutfältet skulle komma att beröra

kronoparken Villingsberg till en areal, som av jägmästaren angivits till

omkring 7,400 hektar, varav 4,800 hektar skogsmark, 300 hektar inägor samt

i övrigt impediment, såsom mossar, berg och vatten m. m. Enligt en i

domänstyrelsen utförd överslagsberäkning berördes kronoparken Garphyttan

till en areal av omkring 2,700 hektar, varav omkring 200 hektar vatten, och

kronoparken Tysslinge till omkring 400 hektar, varav omkring 70 hektar

vatten. Av kronoparken!!! skulle således för ändamålet komma att tagas i

anspråk sammanlagt omkring 10,500 hektar.

Av det område, som för ändamålet erfordrades av kronoparken Villingsberg,

omfattade målområdet omkring 4,600 hektar och övrig del 2,800 hektar.

Inom hela skjutfältområdet å nämnda kronopark vore belägna 38 arrendelagenheter,

varav 16 inom målområdet. — Inom skjutfältområdet å kronoparken

Garphyttan syntes vara belägna 9 arrendelägenheter, varemot å kronoparken

Tysslinge ingen arrendelägenhet folie inom skjutfiiltet.

Bilaga till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 279—280.

1008 4!! 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 280.

För domänverkets del komme anläggning av ett skjutfält i nu planerad

omfattning att medföra betydande olägenheter. Avverkningsarbeten försvarades

och utkörning av virket torde — med hänsyn till att skjutningarna,

vore avsedda att börja redan under februari månad — delvis få utföras på

barmark. För de skogsarbeten — såsom virkesutsyning, skogsodling, dikning

och vägarbeten m. m. — vilka plägade utföras under vår och sommar,

beräknades skjutningarna vålla svårigheter.

Träden inom målområdet torde bliva skadade och bemangda med språngstycken

från granater, varigenom virkets värde nedsattes, ej blott beträffande

enstaka träd utan även i allmänhet genom skada uppkommande å sågar,

hyvlar och snickerimaskiner genom järnföremål i virket, som på denna grund

för köpare bleve mindre begärligt.

Genom skjutningarna riskerades skador å byggnader och andra anläggningar,

såsom vägar och broar m. m. Bortfiyttning av inom området bosatta

personer medförde stora kostnader, da ersättningsanspråk kunde resas

av arrendatorer för tidigare upphörande av kontrakten. En betydande ekonomisk

nackdel vore även, att de inom området belägna arrendegårdarna

med därå befintliga byggnader, representerande ett avsevärt kapital, ej vidare

kunde i nämnvärd omfattning utnyttjas.

Ehuru den begränsade remisstiden ej medgivit en mera ingående utredning

av frågan, varvid kunnat framkomma även andra synpunkter än de nu

anförda, finge domänstyrelsen redan nu uttala, att — därest det ur militär

synpunkt ansåges oundgängligen nödvändigt, att det ifrågasatta området för

ändamålet disponerades — styrelsen ej ansåge sig kunna motsätta sig detta.

Styrelsen förutsatte dock därvid, att domänverket ej drabbades av kostnader,

som uppkomme på grund av den militära anläggningen, att skador

som föranleddes av anläggningen ersattes av medel anslagna till försvarsändamål

samt att domänverkets personal och arbetare skulle i verkets ärenden

äga tillträde till området under tid då skjutningar ej påginge.

Förtifikationsstyrelsen bär beträffande skjutfältsfrågan för egen del anfört,

att någon mera ingående utredning av förslagets ekonomiska innebörd icke

kunnat medhinnas. Styrelsen ville emellertid ifrågasätta, örn icke åt domänstyrelsen

borde lämnas uppdrag att verkställa närmare utiedning i sadant

avseende.

I propositionen 1942: 210 lämnades frågan örn förläggningsort för det av

mig tillstyrkta nya kårartilleriregementet öppen i avvaktan på närmare utredning

i ärendet. Denna utredning har nu verkställts av arméförv altningens

tygdepartement och fortifikationsstyrelse, som samrått med vederböiande

militära myndigheter, domänstyrelsen och de intresserade städernas representanter.

Diskussionen kring kårartilleriregementets förläggning har kommit att

röra sig örn tre platser, nämligen Örebro, Kristinehamn och Karlskoga. I

samband med Karlskoga-alternativet har fråga uppkommit örn ordnande av

ett arméskjutfält i stadens närhet.

Utredningen i ärendet ger vid handen, att Örebro, som i vissa hänseenden

äger företräde framför Karlskoga och Kristinehamn, av militära skäl — främst

de mindre goda övningsmöjligheterna — ansetts böra få stå tillbaka för de

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

båda andra städerna. Karlskoga har förordats av chefen för armén med

hänsyn till de fördelar regementets förläggning dit skulle erbjuda, därest

det ifrågasatta arméskjutfältet komrne till stånd. Arméchefens förord har

dock som av den förut lämnade redogörelsen framgår givits under villkor,

att vissa angivna betingelser uppfylldes. Kristinehamn slutligen har förordats

dels av inspektören för artilleriet ur militära synpunkter och dels av

tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen, vilka haft att underkasta spörsmålet

en allsidig prövning.

För egen del har jag på de av artilleriinspektören, tygdepartementet och

fortifikationsstyrelsen anförda skälen kommit till den uppfattningen, att

regementet icke bör förläggas till Örebro samt att Kristinehamn är att föredraga

framför Karlskoga med hänsyn bland annat till det för en regementsförläggning

väl lämpade område, som utan kostnad erbjudits statsverket av

stadens representanter. Härtill kommer att Kristinehamn även i andra

hänseenden — vad beträffar bostads- och skolförhållanden m. m. — är

bättre rustat än Karlskoga. Visserligen kan den under ärendets handläggning

väckta frågan örn anordnande av ett skjutfält i närheten av Karlskoga

synas giva denna stad företräde framför Kristinehamn ur de synpunkter,

som här komma i fråga. Såsom inspektören för artilleriet framhållit måste

emellertid de fördelar, Karlskoga-alternativet under angivna förutsättningar

kan erbjuda, vägas mot den omständigheten, att det för förläggningen av

regementet därstädes ifrågasatta området ej erbjuder gynnsamma betingelser

för bedrivande av mera omfattande övningar. Sådana övningar måste —

därest Karlskoga väljes såsom regementets förläggningsplats — bedrivas

på det ifrågasatta skjutfältet, omkring 10 kilometer från regementets område.

Däremot medgiver det för förläggningen i Kristinehamn förordade området

även ganska omfattande övningar, varför förflyttning till skjutfältet — beläget

omkring 30 kilometer från Kristinehamn — behöver ske endast vid

skarpskjutningar och vissa tillämpningsövningar. En utvidgning av området

invid Karlskoga synes visserligen möjlig att ernå men medför för statsverket

betydande kostnader.

Av det anförda framgår, att en förläggning av regementet till Kristinehamn

synes vara att föredraga, även örn ett artilleriskjutfält anordnas invid

Karlskoga. Skjutfältsfrågan, vilken icke behöver i detta sammanhang upptagas

till avgörande, befinner sig för närvarande under utredning, varvid

jämväl vissa andra möjligheter till frågans lösning undersökas.

Jag förordar således, att det nya kårartilleriregementet förlägges till

Kristinehamn å det område, som av tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen

angivits. Åt fortifikationsstyrelsen torde böra uppdragas att, med beaktande

av vad i det föregående anförts och i anslutning till de av representanter

för Kristinehamns stad gjorda utfästelserna, vidtaga erforderliga

åtgärder för möjliggörande av regementets förläggning till staden. Såsom

av det sagda framgår erfordras härför icke särskild medelsanvisning utöver

det belopp, som enligt det föregående redan äskats för budgetåret 1942/43.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 280.

I enlighet med chefens för armén förslag synes det nya regementet böra

benämnas Bergslagens artilleriregemente.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att det i propositionen nr 210 angående den

fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter

förordade nya kårartilleriregementet skall förläggas till

Kristinehamn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigurd Lind.

Stockholm 1942. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:374 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter s. 1 i texten
  2. 3SärU 1942:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts propositioner nr 210 angående den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter samt nr 280 an s. 1 i texten