Angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1942/43, m. m
1942-04-24 · 58 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 58 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1942:289, Angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1942/43, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
1
Nr 289.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till kammarrätten
för budgetåret 1942/43, m. m.; given Stockholms
slott den 24 april 1942.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april
1942.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I. Inledning.
Nu gällande instruktion för kammarrätten är utfärdad den 18 december
1925 (nr 521). Ändringar i densamma ha vidtagits genom kungörelserna
493/1926, 103/1929, 536/1935, 359/1937, 453/1939 och 852/1939.
Jämlikt § 2 i instruktionen har kammarrätten den 11 mars 1926 utfärdat
arbetsordning för ämbetsverket, i vilken ändringar vidtagits genom beslut den
26 september 1929 och den 5 november 1937.
Handläggningen i kammarrätten av mål angående fastighetstaxering och
virkestaxering sker, jämlikt 126 § taxeringsförordningen och den med stöd
av dess 3 mom. utfärdade kungörelsen 104/1929, ändrad genom kungörelsen
83/1930, å en särskild avdelning inom ämbetsverket (fastighetstaxeringsavBihang
till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 289. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
delningen). För denna avdelning gälla i viss mån avvikande föreskrifter beträffande
målens handläggning, varför för densamma utfärdats en särskild
arbetsordning den 26 september 1929, ändrad den 22 maj 1930.
Frågan örn ändrad organisation av kammarrätten har länge stått på dagordningen.
Särskilt har den tilldragit sig uppmärksamhet som en del av det
större problemet om möjligheterna att nå en snabbare handläggning av beskattningsmålen.
Riksdagen har vid liera tillfällen behandlat detta spörsmål. Här må erinras
örn att riksdagen i skrivelse den 14 juni 1940 (nr 388) i anledning av
riksdagens år 1939 församlade revisorers berättelse under punkten 4 framhållit
vikten av att en utredning rörande organisationen och formerna för
arbetet i kammarrätten komme till stånd. Denna borde omfatta även länsstyrelserna
och förhållanden utom dessa ämbetsverk, i den mån dessa förhållanden
kunde verka fördröjande på processen i kammarrätten. I sitt av riksdagen
godkända betänkande nr 24 har sedermera bevillningsutskottet vid
1941 års riksdag understrukit önskvärdheten av att en utredning om kammarrättens
organisation snarast möjligt igångsattes. I anledning av vissa synpunkter,
som kammarrätten framfört i yttrande över i ämnet väckta motioner,
fann utskottet lämpligt att — därest detta under utredningens gång
skulle visa sig erforderligt för att åstadkomma en snabbare handläggning av
besvärsmålen — jämväl beskattningsnämndernas verksamhet upploges till
omprövning.
Frågan örn beskattningsmyndigheternas organisation har nu från angivna
utgångspunkter upptagits till utredning genom särskilda sakkunniga. Dessa,
som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1941,
äro presidenten N. J. E. Quensel, ordförande, ledamoten av riksdagens första
kammare G. I. Anderson i Arboga, kammarrättsrådet S. Norrman, landskamreraren
A. T. Rietz, ledamoten av riksdagens första kammare, t. f. underståthållaren
K. G. A. Sandström samt ingenjören S. Wallin, Norrviken. De
sakkunniga ha antagit benämningen beskattningsorganisationssakkunniga.
De sakkunniga avgåvo den 11 november 1941 förslag till vissa provisoriska
åtgärder i syfte att under år 1942 stärka det för den årliga taxeringen grundläggande
arbete, som utföres inom taxeringsnämnderna. Förslaget, vilket i
propositionerna nr 350 och 351 underställdes 1941 års riksdag under dess
höstsession, bifölls av riksdagen (skr. nr 517 och 524).
Jämsides med det alltjämt fortgående arbetet med undersökningar för genomförandet
av en omorganisation av beskattningsnämnderna ha de sakkunniga
verkställt utredning rörande behovet av omorganisation av kammarrätten.
Med skrivelse den 16 mars 1942 lia de sakkunniga avgivit betänkande
med förslag i sistnämnda avseende (SOU 1942: 18).
Betänkandet innehåller, förutom de sakkunnigas omorganisationsförslag,
en ingående redogörelse dels för kammarrättens nuvarande organisation och
arbetsformer dels ock för tidigare inom kammarrätten vidtagna organisatoriska
åtgärder samt icke genomförda förslag därtill. Beträffande dessa förhål
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
3
landen torde — i den mån icke i det följande uppgifter lämnas beträffande
ämbetsverkets nuvarande organisation och arbetsformer — få hänvisas till
betänkandet.
Efter remisser ha utlåtanden över de sakkunnigas betänkande avgivits av
statskontoret, kammarrätten och allmänna lönenämnden. Därjämte har kammarrättens
personalförening i en till Kungl. Maj:t ställd skrift framställt
vissa önskemål beträffande befattningshavarnas lönegradsplacering.
De sakkunniga anföra inledningsvis, att de under sitt arbete trott sig finna,
att betydande brister vidlåda den nuvarande organisationen av beskattningsnämnderna,
främst prövningsnämnderna. Genom skapandet av en fastare
organisation för dessa skulle man råda bot för den nuvarande lösligheten i
arbetsformerna och ernå, att beskattningsmålen redan på prövningsnämndsstadiet
bleve underkastade en verklig domstolsbehandling.
De anmärkningar, som framställts rörande tidsutdräkten med beskattningsmålens
avgörande inom kammarrätten, ha de sakkunniga funnit berättigade.
Missförhållandena härutinnan kunde icke väntas bli helt avhjälpta genom
den nedgång i antalet till kammarrätten inkommande beskattningsmål, vilken
kunde komma att inträda såsom en följd av en eventuell omorganisation
av beskattningsnämndema, utan vore i viss mån föranledda av brister
i kammarrättens organisation. Då denna jämväl ur andra synpunkter vore
mindre tillfredsställande, ha de sakkunniga funnit en omorganisation av
ämbetsverket motiverad.
De sakkunniga ha eftersträvat att åstadkomma ökad snabbhet vid målens
avgörande under iakttagande av att rättssäkerheten och den enhetliga rättstillämpningen
inom kammarrätten bevarades och i viss mån stärktes. Någon
förändring av kammarrättens egenskap av kollegial administrativ domstol
skulle icke föranledas härav, utan förslaget åsyftade allenast sådan ändrad
organisation som betingades av vissa förändringar av ämbetsverkets arbetsformer.
Det uppställda målet ha de sakkunniga velat nå i främsta rummet genom
att föreslå upprättande inom kammarrätten av ett antal fast organiserade
divisioner, inrättande å varje division av en ordförandebefattning med
uppgift för befattningens innehavare att leda arbetet å divisionen, inrättande
av flera befattningar såsom föredragande utan rösträtt i syfte att främja utbildningen
av ledamotsaspiranter och rekryteringen till ledamotsbefattningarna
inom kammarrätten, införande av enhetliga bestämmelser örn sammansättningen
av de dömande avdelningarna, kammarrättens förstärkning med
sakkunniga i bokföring och balansteknik samt i frågor om uppskattning av
inkomst av skog, införande av viss begränsning av de särskilda ledamöternas
å fastighetstaxeringsavdelningen deltagande i målens handläggning, avskaffande
av systemet med ledamöternas underskrivande av de inneliggande utslagen
och införande i stället å alla avdelningar inom kammarrätten av det
nu å fastighetstaxeringsavdelningen tillämpade systemet med enbart protokoll
samt ökning av den lägre biträdespersonalen. Härjämte lia de sakkun
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
niga föreslagit en del mindre, av de huvudsakliga reformförslagen beroende
eller därmed sammanhängande förändringar inom kammarrätten.
De sakkunniga ha även funnit anledning ingå på vissa frågor örn inrättande
av nya befattningar och örn ändrade lönegradsplaceringar för befattningshavare
vid ämbetsverket.
II. Kammarrättens arbetsbalans m. m.
I syfte att belysa tillströmningen av mål till kammarrätten och tidsutdräkten
med deras avgörande ha de sakkunniga låtit upprätta vissa tabeller,
vilka torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet. Tabellerna utvisa
dels, med specifikation beträffande olika slag av mål, arbetsmaterialets
omfattning inom kammarrätten under åren 1908—1940 (Bilaga A), dels
mera summariskt arbetsbalansen inom kammarrätten under åren 1875—
1940 (Bilaga B), dels vilka år och till vilket antal varje år de under åren
1935—1937 inkomna målen och ärendena bjivit av kammarrätten avgjorda
(Bilaga C), dels ock vilka år och till vilket antal varje år vid 1940 års utgång
inneliggande mål och ärenden inkommit till kammarrätten (Bilaga D).
Av bil. A framgår, att arbetsbalansen vid 1940 års utgång visserligen högst
väsentbgt nedbringats men dock befinner sig vid en höjd, som överstiger
vad som kan betraktas såsom normalt och för arbetets jämna gång erforderlig.
Tabellen synes också visa, hurusom varje mera betydande ändring av
lagstiftningen inom kammarrättens verksamhetsområde föranleder ökning
av balansen oavgjorda mål inom kammarrätten.
Bil. C och bil. D visa, att det dröjer tre år, innan huvudparten av de under
ett visst år till kammarrätten inkomna målen blivit av kammarrätten
avgjord samt att det dröjer ända upp till fem år, innan utslag i alla under
året inkomna mål blivit meddelade. Visserligen förefaller utvecklingen ha
gått i fördelaktig riktning, i det att målen under senare år ha avgjorts vid
en tidigare tidpunkt än förr, men dröjsmålet med deras avgörande måste
dock ytterligare förkortas.
Lagstiftningen om krigskonjunkturskatt år 1940 och år 1941 kommer att
högst väsentligt öka kammarrättens arbetsbörda. Enligt vad de sakkunniga
upplysa ha besvär hos kammarrätten anförts angående 1940 års taxering
till krigskonjunkturskatt i 515 fall och angående 1941 års taxering till sådan
skatt i 2,440 fall. Av dessa mål ha hittills endast ett obetydligt antal avgjorts.
Denna ökning av ämbetsverkets arbetsbörda är givetvis ägnad att bromsa
det pågående avarbetandet av baiansen. Detsamma gäller de talrika mål till
vilka omsättningsskatten kan väntas ge anledning. Vidare bör uppmärksammas,
att den allmänna fastighetstaxeringen — vilken normalt skulle ha
ägt rum under år 1943 — varje gång medför en stark ökning av kammarrättens
arbetsbörda. Fastighetstaxeringen har genom beslut av 1941 års
riksdag under dess höstsession uppskjutits till år 1944 och slutlig ställning
till frågan örn tidpunkten för densamma har ännu icke tagits. Vid uppdra
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
5
gandet av riktlinjerna för ämbetsverkets organisation måste uppenbarligen
hänsyn tagas även till det icke obetydliga antal fastighetstaxeringsmål, som
regelbundet inkommer till kammarrätten åren efter en allmän fastighetstaxering.
Kammarrättens stora arbetsbörda är enligt de sakkunniga i viss mån beroende
på den bristfälliga organisationen av beskattningsnämnderna. I denna
fråga anföres:
Under sitt arbete ha de sakkunniga trott sig finna, att betydande brister
vidlåda den nuvarande organisationen av beskattningsnämnderna. Detta gäller
icke blott taxeringsnämnderna utan även och kanske främst prövningsnämnderna.
Taxeringsnämnderna ha hittills varit så gott som undantagslöst
lokalt betonade, vilket medfört att likartade beskattningsfrågor icke alltid
blivit behandlade efter enhetliga grunder. Genom den provisoriska lagstiftning
— kungl, förordningen den 30 december 1941 (nr 991) med särskilda
bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942 — som på de sakkunnigas
initiativ blivit genomförd, har emellertid bestämts, att vissa grupper
av skattskyldiga inom varje län skola år 1942 sammanföras till en eller
flera särskilda taxeringsnämnder. Det är de sakkunnigas förhoppning, att
det på denna väg, på vilken det är de sakkunnigas avsikt att fortsätta, skall
kunna redan i första instans åstadkommas en mera likformig och rättvis
taxering än hittills varit fallet. Vad prövningsnämnderna angår, synes i
främsta rummet den anmärkningen kunna riktas mot desamma, att de på
grund av löslighet i arbetsformerna icke fylla kraven å en verklig instans i
beskattningsprocessen. Även den starka begränsningen av den tid, varunder
de ordinarie prövningsnämnderna arbeta, medverkar till att omöjliggöra en
sådan prövning av anförda besvär och i övrigt en sådan granskning av taxeringsnämndernas
arbete, som man bör kunna fordra av en mellaninstans. I
syfte att råda bot på prövningsnämndernas bristfälliga organisation och arbetsformer
ha de sakkunniga utarbetat preliminärt förslag till sådan reformering
av prövningsnämnderna, att beskattningsmålen redan på prövningsnämndsstadiet
bleve underkastade en verklig domstolsbehandling. Det är
de sakkunnigas förhoppning, att den strida ström av mål, som — enligt vad
bil. A och B visa — årligen, om också med växlande styrka, kommer från
beskattningsnämnderna till kammarrätten, skulle kunna i någon mån dämmas
upp genom de av de sakkunniga planerade reformerna inom taxeringsorganisationen.
I gällande regler om vilka mål, som i sista instans avgöras av kammarrätten
och i vilka talan över kammarrättens utslag må föras hos regeringsrätten,
lia de sakkunniga i det föreliggande förslaget icke förordat någon ändring.
De nuvarande bristerna i prövningsnämndernas organisation och arbetsformer
föranleda nämligen, alt beskattningsmålen inkomma till kammarrätten
i sådant skick, att de där icke lämpligen kunde avgöras i sista instans.
Då de sakkunniga emellertid, såsom här nyss behandlats, planera en
sådan omorganisation av prövningsnämnderna, att dessa skulle sättas i stånd
att handlägga och pröva där anförda besvär nied erforderlig noggrannhet och
sakkunskap, synes det de sakkunniga, att frågan om kammarrättens omvandling
till högsta instans i beskaltningsmål efter genomförandet av en dylik
omorganisation skulle kunna tagas upp tili förnyad behandling.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
De sakkunniga diskutera tanken att genom införande av stämpelavgift på
kammarrättens och regeringsrättens utslag i beskattningsmål begränsa tillströmningen
av dylika men avvisa denna lösning. En av de sakkunniga verkställd
utredning (sid. 104 i betänkandet) hade nämligen givit vid handen, att
ändringsprocenten i nämnda båda domstolar för närvarande vore så hög, att
besvärsrätten icke kunde anses vara föremål för missbruk.
lil. Ändrad organisation av kammarrätten.
A. Ordinarie divisioner och domförheten å dessa.
1. Organisationen å divisioner m. m.
Gällande bestämmelser.
För närvarande är kammarrätten organiserad med en president och 31
ledamöter, av vilka 18 ordinarie (kammarrättsråd), 1 byråchef på överflyttningsstat,
vilken med undantag för fastighetstaxeringsmål tillagts samma befogenhet
som kammarrättsråd, och 12 assessorer. Av de 12 assessorerna må
en förordnas allenast så länge innehavaren av en å kammarrättens personalförteckning
uppförd förste kanslisekreterarbefattning å överflyttningsstat är
förhindrad tjänstgöra såsom adjungerad ledamot i kammarrätten.
I sin dömande verksamhet arbetar kammarrätten, med undantag för i vissa
fall förekommande plenisammanträden, på sex eller sju avdelningar. Varje
avdelning har den sammansättning, som enligt de i det följande närmare återgivna
reglerna för kammarrättens domförhet erfordras för handläggningen
av de avdelningen tilldelade målen. Målen fördelas efter vissa grunder på
de inom avdelningen tjänstgörande föredragandena, av vilka var och en
innehar en s. k. rotel, däri anteckning sker örn alla mål och med dessa vidtagna
åtgärder. Avdelningarna äro med undantag för fastighetstaxeringsavdelningen,
när sådan finnes inrättad, mycket lösligt sammanfogade. De i domförhetsreglerna
meddelade föreskrifterna om att i avgörandet av olika grupper
av mål skola deltaga ett varierande antal kammarrättsråd öka denna löslighet
i avdelningarnas organisation genom att medföra en ständig växling av
ledamöter både inom och mellan de särskilda avdelningarna. Den relativa
bristen på ordinarie ledamöter föranleder nämligen, att å en viss avdelning
föredragning tidvis icke kan äga rum av sådana mål, för vilkas avgörande
kräves ett visst antal ordinarie ledamöter, såvida icke omplacering av ledamöter
avdelningarna emellan eller tillfälligt ledamotsbyte vidtages. Till denna
desorganisation av avdelningarna bidraga även föreskrifterna om vissa ärendens
handläggning i plenum och å lagavdelning.
De sakkunniga.
Enligt de sakkunniga bör kammarrätten liksom rikets hovrätter organiseras
på fasta ordinarie divisioner, envar under ledning av en divisionsordförande.
Enhetligheten i rättstillämpningen vid avgörandet av målen riske
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
7
rades nämligen såväl genom den påtalade växlingen i de dömande avdelningarnas
sammansättning som genom avsaknaden av den sammanhållande
kraft, vilken en i handläggningen av alla å divisionen förekommande mål
deltagande ordförande utgjorde. Desorganisationen av avdelningarna inverkade
även i övrigt menligt på arbetsresultatet, varför de sakkunniga föreslå,
att i samband med genomförande av divisionsindelningen kammarrättens organisation
skall stärkas även genom införandet av enhetliga bestämmelser
om domförhet. Till delta förslag återkommer jag senare.
Antalet ledamöter i kammarrätten föreslås av de sakkunniga till 30 eller en
ledamot mindre än för närvarande. Om hänsyn endast foges till den förefintliga
arbetsbalansen och den arbetsbelastning, som även framdeles vore att påräkna,
skulle anledning ej föreligga att minska ledamotsantalet. Genom det
föreslagna antalet ledamöter skulle dock den ändamålsenligaste divisionsindelningen
vinnas. — Därest en ökning av antalet ledamöter framdeles skulle
komma att föranledas av krigskonjunkturskattemålen eller av annan anledning,
borde denna enligt de sakkunnigas mening erhålla provisorisk karaktär.
Såsom senare skall närmare behandlas i samband med anslagsfrågorna,
föreslå de sakkunniga, att av dessa 30 ledamöter 20 skola vara kammarrättsråd
och 10 assessorer.
Antalet ordinarie divisioner föreslås till sex och antalet ledamöter på varje
division skulle således utgöra fem. Vid bestämmandet härav ha de sakkunniga
haft att tillse, å ena sidan att antalet ledamöter å varje division icke
bleve så stort, att sådant samarbete inom divisionen, som befordrar enhetlighet
i rättstillämpningen vid avgörandet av målen, försvårades, samt å
andra sidan att antalet icke bleve så litet, att de å divisionen arbetande ledamöternas
arbetskraft och divisionens arbetslokaler icke bleve i full utsträckning
utnyttjade.
Vid ovan angivna proportion mellan kammarrättsråd och assessorer skulle
till tjänstgöring kunna indelas på envar av 4 divisioner 3 kammarrättsråd
och 2 assessorer och på envar av 2 divisioner 4 kammarrättsråd och 1 assessor.
Viss förskjutning måste dock förväntas äga rum i denna fördelning till följd
av inträffande tjänstledighet.
De sakkunniga förutsätta, att kammarrätten skall kunna utökas med en
eller flera extra divisioner utöver de sex ordinarie divisionerna för det fall
att tillströmningen av mål skulle göra detta nödvändigt. Dessa extra divisioner
skola enligt förslaget organiseras på samma sätt som de ordinarie.
Varje division skulle alltså bestå av fem ledamöter av vilka en i egenskap
av divisionsordförande hade att leda divisionens arbete. Ordförande å division
skulle enligt förslaget förordnas av Kungl. Maj:t tills vidare under högst
fem år efter anmälan örn vakans från kammarrättens president. Till divisionsordförande
skulle endast kunna ifrågakomma ordinarie ledamot. Ilan
föreslås skola deltaga i avgörandet av samtliga divisionen tilldelade mål men
vara befriad från föredragningsskyldigliet. — En närmare redogörelse för
divisionsordförandens åligganden torde få lämnas i det följande (sid. 27 f).
Föredragningen på divisionen skulle fullgöras av dess övriga ledamöter
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
samt av extra föredragande, av vilka skulle finnas en å varje division, dock
icke å fastighetstaxeringsavdelningen. Sistnämnda befattningar vore avsedda
att befrämja nyrekryteringen inom ämbetsverket genom att möjliggöra för
de aspiranter, som efter föregången prövning befunnits lämpa sig för utbildning
till ledamöter, att inom ämbetsverket erhålla sådan utbildning. Härom
anföra de sakkunniga:
Å varje ledamot av kammarrätten ställas och måste enligt sakens natur
ställas synnerligen stora krav på förmåga att genom en i såväl formellt
som sakligt avseende god föredragning inför andra ledamöter av mål och
ärenden så klargöra dessa, att kammarrätten därigenom sättes i tillfälle
att pröva och avgöra dem. Det är därför naturligt, att det första prov, som
kammarrätten önskar underkasta de tjänstemän, vilka efter någon tids
tjänstgöring inom verket anses böra ifrågakomma såsom ledamotsaspiranter,
består i föredragning inför kammarrätten. Vid en sådan föredragning sättes
kammarrätten i tillfälle att utröna icke blott vederbörandes förmåga att
klarlägga målet utan även hans kunskaper på det eller de författningsområden,
som beröras av målet i fråga, samt inom lagstiftningen i allmänhet.
Under nuvarande förhållanden äger kammarrätten mycket begränsade
möjligheter att underkasta sina ledamotsaspiranter sådana prov, innan de i
egenskap av adjungerade ledamöter få säte och stämma vid kammarrättens
dombord. Inom kammarrätten finnes nu endast en befattning såsom föredragande
utan rösträtt, den s. k. extra föredragandebefattningen i lönegrad
Eo 24. Följden har blivit, att många tjänstemän erhållit förordnande såsom
adjungerade ledamöter utan att dessförinnan ha underkastats tillräcklig
prövning såsom föredragande. Ett dylikt förhållande kan icke anses tillfredsställande
eller ur rekryteringssynpunkt lämpligt.
Det synes därför vara av vikt, att det inom kammarrätten inrättas ett flertal
befattningar såsom extra föredragande. Dessa böra vara så många till antalet,
att dels icke någon tjänsteman erhåller förordnande såsom adjungerad
ledamot utan att dessförinnan ha så länge tjänstgjort såsom extra föredragande,
att alla eller i vart fall de flesta av kammarrättens divisioner
hunnit bilda sig en grundad uppfattning om hans lämplighet för adjunktion,
dels ock den tjänsteman, som erhållit förordnande att uppehålla extra föredragandebefattning,
får tillfälle att å olika divisioner föredraga olika slag av
mål och ärenden.
De sakkunniga föreslå därutöver införandet av befogenhet för kammarrätten
att uppdraga åt amanuens eller extra tjänsteman med amanuensförordnande
att utan särskild ersättning i viss utsträckning fullgöra sådan föredragning,
som skulle åvila extra föredragande. Härigenom skulle ämbetsverket
erhålla möjlighet att verkställa en första gallring bland aspiranterna.
Anordningen skulle jämväl medföra den fördelen för dessa tjänstemän, att
den skulle skänka ökat intresse för arbetet och innebära en sporre till anspänning
av krafterna. För att icke onödigtvis inskränka kammarrättens handlingsfrihet
föreslå de sakkunniga, att det lämnas öppet för ämbetsverket att
uppdraga även åt extra tjänsteman utan amanuensförordnande att mot åtnjutande
av visst arvode fullgöra sådan föredragning. Antalet dylika föredragandeaspiranter
föreslås av de sakkunniga begränsat endast på så sätt,
att arvode icke må samtidigt utgå till flera än två sådana.
En viss föredragningsskyldighet skulle liksom hittills av presidenten kunna
Kungl. Majlis proposition nr 289.
9
åläggas kammarrättens sekreterare. De sakkunniga anse dock, att detta endast
torde komma att ske i begränsad omfattning för åstadkommande av viss
tillfällig lättnad i arbetsbördan för ledamot eller extra föredragande.
Den skyldighet, som enligt nu gällande bestämmelser åvilar annan ordinarie
ledamot å fastighetstaxeringsavdelningen än ordföranden att minst en
timme i veckan föredraga sådana till fastighetstaxeringsavdelningens handläggning
icke hörande mål, som av presidenten tilldelas honom, förutsättes
av de sakkunniga skola bestå jämväl i framtiden. Denna föredragningsskyldighet
skulle liksom hittills fullgöras i närvaro av ordföranden och den andre
ordinarie ledamoten å fastighetstaxeringsavdelningen å tid, då avdelningen icke
sammanträder.
De sakkunniga föreslå slutligen, att divisionerna förses med särskilda divisionssekreterare.
Till varje division skulle vidare hänföras viss rältsbildad
biträdespersonal i amanuensställning. Den övriga biträdespersonalen föreslås
uppdelad så, att ett gemensamt kansli inrättas för varje grupp av två divisioner.
För dessa frågor skall en närmare redogörelse lämnas i samband med
behandlingen av anslagsfrågorna.
Yttranden.
I likhet med de sakkunniga har kammarrätten funnit, att en omorganisation
av ämbetsverket kunde genomföras utan att man avvaktade resultatet
av de sakkunnigas undersökningar rörande omorganisation av beskattningsnämnderna.
Emellertid har ämbetsverket upplyst, att det stora antal krigskonjunkturskattemål
och omsättningsskattemål, som förväntades inkomma
till kammarrätten, antagligen inom en ej avlägsen framtid'' skulle nödsaka
ämbetsverket att begära förstärkning av arbetskrafter. Däremot har statskontoret
anfört, att det syntes lämpligast att uppskjuta behandlingen av
frågan om kammarrättens omorganisation till dess resultatet av den övervägda
effektiviseringen av beskattningsnämnderna förelåge. Skulle emellertid
den av de sakkunniga påtalade tidsutdräkten med beskattningsmålens
avgörande anses påkalla en omedelbar omorganisation av kammarrätten,
borde denna enligt statskontorets mening begränsas till åtgärder, som kunde
vidtagas utan att nya tjänster inrättades. Förslaget om inrättande av fasta
divisioner inom kammarrätten har tillstyrkts av allmänna lönenämnden, som
dock samtidigt framhållit önskvärdheten av att det av kommunikationsverkens
lönenämnd redan 1936 väckta förslaget örn inrättande av en särskild
lönedomstol bleve genomfört. Härigenom skulle de ofta svårlösta lönefrågorna
vinna en enhetligare behandling varjämte en väsentlig lättnad skulle
vinnas i kammarrättens arbetsbörda.
Vad angår förslagets detaljer har statskontoret — under framhållande att
de extra föredragandebefattningarna sedan divisionsordförandena
befriats från föredragningsskyldighet vore nödvändiga för upprätthållande
av kammarrättens arbetskapacitet — anslutit sig till sakkunnigförslaget.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
2. Regler rörande domförhet.
Gällande bestämmelser.
De mål, med vilka kammarrätten i sin dömande verksamhet har att taga
befattning, kunna sammanföras i följande grupper: beskattningsmål, anmärknings-
och avlöningsmål, familjebidragsmål samt fattigvårds- och mantalsskrivningsmål.
Från de till beskattningsmålen hänförliga fastighetstaxeringsmålen
liksom från plenimålen, för vilkas handläggning redogörelse skall
lämnas i det följande, torde här få bortses. För övriga mål gälla följande
domförhetsregler.
Beskattningsmålen — med nyss nämnt undantag — handläggas av tre ledamöter,
kammarrättsråd eller assessorer.
Anmärknings- och avlöningsmålen handläggas — med undantag för plenimål
och vissa underställningsmål — av fem ledamöter, så ock av fyra, då
tre äro örn slutet ense. I handläggningen skola deltaga minst två ledamöter
med rotel, vilken tilldelas sådana mål och ärenden. Vid förfall för sådan
ledamot må likväl ledamot med annan rotel inkallas att deltaga i dennes
ställe. Av ledamöterna skola minst tre vara kammarrättsråd. I stället för
kammarrättsråd må presidenten deltaga.
Enahanda sammansättning är föreskriven för handläggning av sådant anmärknings-
och avlöningsmål, beträffande vilket kammarrätten utgör sista
instans och vilket tillika innefattar fråga av beskaffenhet att böra fullföljas
hos Kungl. Maj:t i statsdepartement. I sådant fall skall kammarrätten med
eget utlåtande överlämna målet till Kungl. Maj :ts prövning.
Därest i mål, vari kammarrätten utgör sista instans, med besvär är förenad
ansökning om meddelande av dispens eller örn vidtagande av annan åtgärd,
vilken är av beskaffenhet aet ankomma på beslut av Kungl. Maj:t och det erfordras,
efter det besvären blivit av kammarrätten avgjorda, att ansökningen
bliver underställd Kungl. Maj:ts prövning, skall kammarrätten avgiva sitt
utlåtande däröver. Därest vid handläggning av sådant mål kammarrätten
skulle finna, att från gällande stadganden skäligen borde medgivas något
undantag, varom ansökan ej blivit i målet gjord, må kammarrätten, sedan
besvären blivit avgjorda, underställa målet Kungl. Maj:ts prövning. Uppkommen
sådan fråga örn underställning av mål till Kungl. Maj:t avgöres av
de ledamöter, som instruktionsenligt deltagit i avgörandet av besvären i samma
mål, dock skall presidenten deltaga i behandlingen av sådan fråga, ändå
att han icke deltagit i prövningen av besvärsmålet.
Familjebidragsmålen handläggas — med undantag av plenimål — av tre
ledamöter, av vilka minst en skall vara kammarrättsråd, där icke presidenten
deltager.
Fattigvårds- och mantalsskrivningsmålen handläggas — med undantag av
plenimål — av tre ledamöter, av vilka minst två skola vara kammarrättsråd.
I stället för kammarrättsråd må presidenten deltaga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
11
De sakkunniga.
Enligt de sakkunnigas förslag skall divisionen i sin dömande verksamhet
arbeta på avdelningar och varje dömande avdelning bestå av tre ledamöter.
De nuvarande mångskiftande bestämmelserna om kammarrättens sammansättning
vid avgörandet av olika mål skulle alltså ersättas av en enhetlig
regel. Vidare skulle den i gällande instruktion fastslagna kompetensskillnaden
mellan kammarrättsråd och assessor i huvudsak avskaffas.
Orsakerna till den bristande enhetligheten i gällande bestämmelser söka
de sakkunniga i historiska förhållanden. Före 1909 avgjordes samtliga mål
och ärenden å division inom kammarrätten av fyra eller fem ledamöter.
Arbetsbalansens stegring hade emellertid framtvingat en utökning av ledamöternas
föredragningsskyldighet, varvid denna ökning av arbetsbördan
motvägts genom att antalet i målens handläggning deltagande ledamöter
minskats. I rättssäkerhetens intresse hade dock för de grupper av mål, beträffande
vilka kammarrätten utgjorde sista instans, stadgats viss kvalificerad
sammansättning av den dömande avdelningen. Den bristande enhetligheten
i gällande kvalifikationsbestämmelser berodde på att de meddelats vid olika
tidpunkter och under skiftande förhållanden.
I fråga om de med detta system förenade olägenheterna har tidigare berörts
den desorganisation av kammarrätten, som nödvändigtvis bleve följden
av gällande domförhetsbestämmelser. Härutöver framhålla de sakkunniga,
att en förstärkning i kvalitativt hänseende av en avdelning givetvis måste
medföra motsvarande försvagning av andra avdelningar. På grund härav
inträffade ofta, att sådana mål, rörande vilka inga kvalifikationsbestämmelser
meddelats, avgjordes av tre ledamöter av vilka ingen vore kammarrättsråd,
understundom till och med av tre adjungerade ledamöter av vilka icke
ens någon innehade årsförordnande som assessor.
Dessa olägenheter skulle försvinna vid genomförande av de enhetliga bestämmelser,
som de sakkunniga föreslagit. Visserligen kunde med visst fog
göras gällande, att de avdelningar inom kammarrätten, vilka i sista instans
handlade mål, borde erhålla en mera kvalificerad sammansättning än andra,
men detta finge icke ske i sådan utsträckning att mål, i vilka talan kunde
fullföljas till högre instans, avgjordes av avdelningar, som icke vore sammansatta
på ett i och för sig tillfredsställande sätt.
Då det å ena sidan av organisatoriska skäl framstode såsom synnerligen
eftersträvansvärt, att alla dömande avdelningar inom kammarrätten erhölle
enhetlig sammansättning, samt å andra sidan rimliga krav på rättssäkerhet
icke finge eftersättas, syntes det de sakkunniga, att den enda möjliga lösningen
vore vidtagande av sådana anordningar, att samtliga dömande avdelningar
inom kammarrätten erhölle enhetlig sammansättning och att denna
vore sådan, att betryggande garantier för målens rikliga avgörande kunde
anses föreligga.
En sådan garanti för ett riktigt och enhetligt avgörande skulle enligt de
sakkunnigas uppfattning skapas därigenom alt en erfaren ledamot i ordi
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
narie kammarrättsråds ställning såsom ordförande deltoge i handläggningen
och avgörandet av alia mål och ärenden å divisionen.
Vidare föreslås en föreskrift av innehåll, att tjänstgöringen å divisionerna
hör såvitt möjligt ordnas så, att i handläggningen och avgörandet av varje
mål och ärende deltager jämte ordföranden minst en ledamot, som är antingen
kammarrättsråd eller tillförordnat kammarrättsråd eller ock assessor.
Såsom nyss framhållits förutsätter det framlagda förslaget, att — i överensstämmelse
med förhållandena i hovrätterna — assessor likställes med
kammarrättsråd i vad rör tjänstgöring å division och dömande avdelning.
Härigenom förlägges den gräns i kompetensavseende, som nu går mellan
kammarrättsråd och assessor, i stället mellan assessor och adjungerad ledamot.
De sakkunniga anföra beträffande detta förslag i huvudsak följande.
Vid de nu gällande kvalifikationsbestämmelsernas utformande har avgörande
vikt lagts vid att ett eller flera kammarrättsråd skola deltaga i målens avgörande.
Däremot har ingen skillnad i kompetensavseende gjorts mellan assessor
och sådan adjungerad ledamot, som icke är assessor. Adjungerad ledamot,
som icke är assessor, kan vara antingen tjänsteman, vilken förordnats
att »med befogenhet som tillkommer assessor» uppehålla kammarrättsrådsbefattning,
eller tillförordnad assessor. I realiteten betyder detta, att enahanda
brist på kompetens har ansetts föreligga hos den tjänsteman, som efter
i regel mångårig adjunktion prövats behörig innehava ledamotsbefattning i
kammarrätten och kanske i flera år innehaft befattning såsom assessor i lönegrad
Eo 27, samt den tjänsteman, som ännu icke vunnit dylik befordran
utan endast innehar tillfälligt förordnande såsom adjungerad ledamot, kanske
rent av för första gången.
Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid icke möjligt att upprätthålla
en sådan skarp gränsdragning mellan kompetensen hos ett kammarrättsråd
och hos en assessor. En adjungerad ledamot erhåller i regel icke förordnande
å assessorsbefattning med egen rotel, d. v. s. i lönegrad Eo 27,
förrän kammarrätten hunnit bilda sig en stadgad uppfattning om hans kompetens
för ordinarie ledamotsbefattning, och assessorerna ha numera fått
en betydligt starkare och mera tryggad ställning än förr såväl i avseende å
tjänstens karaktär som i löne- och pensionshänseende.
En klart markerad gräns skall däremot enligt de sakkunnigas mening dragas
mellan kompetensen hos kammarrättsråd eller assessor, å ena, och hos
annan adjungerad ledamot än assessor, å andra sidan. Det är därför av vikt,
att, såvitt ske kan, i dömande avdelning, som består av tre ledamöter, icke
kommer att ingå mera än en adjungerad ledamot, som icke är assessor.
Detta bör utan någon svårighet kunna genomföras bland 30 på 6 divisioner
fördelade ledamöter, därest inga konstlade kvalifikationsbestämmelser tillåtas
att såsom för närvarande är fallet gynna sammansättningen av vissa dömande
avdelningar på andras bekostnad.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag att assessor likställes med kammarrättsråd
tillstyrkes av kammarrätten. Verket tillstyrker även förslaget
örn enhetliga bestämmelser om domförhet, ehuru detta i vad
rör anmärknings- och avlöningsmålen gett anledning till viss tveksamhet.
Härom anför ämbetsverket:
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
13
De sakkunnigas förslag att dömande avdelning skall bestå av tre ledamöter
torde i och för sig icke vara ägnat att uppväcka några större betänkligheter.
För närvarande är det endast beträffande anmärknings- och avlöningsmål
föreskrivet, att större antal ledamöter skola deltaga i handläggningen.
En dömande avdelning i dylika mål består som regel av tre kammarrättsråd
och en assessor. Med den föreslagna anordningen kan det emellertid inträffa,
att endast två eller till och med endast ett kammarrättsråd kommer
att deltaga. Detta måste vara ägnat att väcka en viss tvekan om lämpligheten
av de sakkunnigas förslag på denna punkt. Det bör ihågkommas att,
under det att man beträffande beskattnings- och fattigvårdsmål rör sig med
ett begränsat antal författningar, avlönings- och anmärkningsmålen spänna
över praktiskt taget hela statsförvaltningen och för sitt rätta bedömande
förutsätta kännedom om innehållet i och tillämpningen av ett mycket stort
antal författningar och andra bestämmelser av skiftande innehåll, en kännedom,
som icke kan förutsättas vara tillfinnandes annat än hos äldre erfarna
ledamöter. Med den i fråga örn kontrolläsningen föreslagna anordningen uppkommer
också lätt den situationen att — vid sammansättningen två kammarrättsråd
och en annan ledamot •— den sistnämnde, måhända en ganska oerfaren
adjungerad ledamot, ensam skall kontrolläsa de av det föredragande
kammarrättsrådet föredragna målen. Även örn detta icke behöver föranleda
större betänkligheter, måste så dock bliva fallet, om sammansättningen är
ett kammarrättsråd — ordföranden — och två tillfälligt adjungerade ledamöter,
vilka sistnämnda skola kontrolläsa varandras mål. Det kan befaras,
att i sådana fall resultatet blir det, att jämväl ordföranden anser sig nödsakad
att, ehuru detta enligt förslaget ej skulle åligga honom, verkställa kontrolläsning,
vilket i betänklig grad vore ägnat att öka den tunga arbetsbörda,
som enligt förslaget kommer att åvila honom. Betänkligheter av enahanda
art yppa sig givetvis, när det gäller kontrolläsningen av de mål, som skola
föredragas av extra föredragande och föredragandeaspiranter, till den del
denna kontrolläsning skall göras av yngre icke ordinarie ledamöter.
Emellertid innebär de sakkunnigas förslag, att till tjänstgöring å envar av
4 divisioner skola indelas 3 kammarrättsråd och 2 assessorer samt å envar
av 2 divisioner 4 kammarrättsråd och en assessor. Örn avlönings- och anmärkningsmålen
förläggas till de två sistnämnda divisionerna, skulle det
kunna ordnas så, att åtminstone som regel två kammarrättsråd deltaga i avgörandet
av dylika mål. Om så sker, vilket skulle innebäx-a att handläggningen
av avlönings- och anmärkningsmål såsom nu är fallet begränsades
till två divisioner, skulle emellertid, utan att man behövde i instruktionen införa
någon särskild bestämmelse om kvalificerad sammansättning, en i stort
sett tillfredsställande anordning för dessa måls riktiga avgörande vinnas och
betänkligheterna i denna del mot förslaget bortfalla.
Två kammarrättsråd lia med hänsyn till rättssäkerhetens krav avstyrkt
sakkunnigförslaget i denna del. Skulle förslaget ändock genomföras, borde
enligt reservanternas mening meddelas en föreskrift av innehåll, att av de i
avgörandet av anmärknings- och avlöningsmålen deltagande tre ledamöterna
två skola vara kammarrättsråd. I sistnämnda yrkande har ytterligare ett
kammarrättsråd instämt.
Vid framläggande av silf förslag till ändrad organisation av kammarrätten Departementslia
beskattningsorganisationssakkunniga förutskickat, ali de i ett senare be- chefen.
tänkande skola framlägga eli detaljerat förslag rörande omorganisation även
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
av beskattningsnämndema. Redan i förevarande betänkande uppdragas
emellertid vissa riktlinjer för lösningen av sistnämnda organisationsfråga.
Närmast åsyftas, enligt vad de sakkunniga uttala, att genom en förstärkning
av beskattningsnämndema vinna en tillförlitligare behandling av beskattningsmålen
redan på detta stadium. Härigenom förväntas även kammarrättens
arbetsbörda skola minskas. Trots att ett genomförande av ifrågavarande
förslag sålunda skulle påverka kammarrättens arbetsförhållanden,
förorda de sakkunniga, att kammarrätten redan nu underkastas en omorganisation.
Såsom skäl härför åberopas framför allt ämbetsverkets arbetsbalans
samt den stegring av arbetsbördan, som under alla förhållanden är att påräkna
inom en snar framtid.
Vid utarbetandet av sitt förslag till omorganisation av kammarrätten ha
de sakkunniga icke avsett att åvägabringa någon förändring i kammarrättens
ställning inom beskattningsprocessen. Icke heller i övrigt ha framlagts några
förslag avseende omfattningen av kammarrättens ämbetsområde. De sakkunniga
ha begränsat sig till förslag, vilkas genomförande skulle innebära en
effektivisering av kammarrättens arbetsformer och därigenom vara ägnat
att påskynda behandlingen av besvärsmålen i kammarrätten. Frågan om en
begränsning av besvärsrätten över kammarrättens utslag i beskattningsmål
ha de sakkunniga ansett böra vila i avbidan på resultatet av en blivande omorganisation
av beskattningsnämndema.
Anledning till erinran synes icke föreligga mot att en på så sätt begränsad
omorganisation av kammarrätten nu genomföres. Den av allmänna lönenämnden
berörda frågan om inrättande av en lönedomstol torde icke påkalla
ett ställningstagande i detta sammanhang eftersom det framlagda organisationsförslaget
icke sträcker sig längre än som framstår såsom motiverat, även
om löneärendena skulle anses böra framdeles överflyttas på en specialdomstol.
Den eftersträvade effektiviseringen skulle enligt sakkunnigförslaget närmast
vinnas genom en fast indelning av rättens ledamöter på divisioner, inom
vilka en ordförande skulle utöva kontinuerlig ledning av arbetet. Ordföranden
skulle åläggas att deltaga i handläggningen av alla mål å divisionen
men i gengäld befrias från föredragningsskyldighet. För upprätthållande av
kammarrättens arbetskapacitet skulle i anslutning därtill inrättas befattningar
såsom extra föredragande.
Med förslaget om en fast divisionsindelning bör sammanställas det förslag
om enhetliga domförhetsregler och viss likställighet mellan kammarrättsråd''
och assessorer, som utgör det andra huvudledet i den av de sakkunniga i
effektiviseringssyfte förordade reformen.
Enligt sakkunnigförslaget skall kammarrätten i sin dömande verksamhet
arbeta på avdelningar bestående envar av en divisionsordförande och ytterligare
två ledamöter. I fråga om antalet dömande ledamöter innebär detta en
inskränkning i förhållande till gällande bestämmelser endast vad beträffar
anmärknings- och avlöningsmålen. I fråga örn antalet i handläggningen deltagande
kammarrättsråd åter betyder förslaget en inskränkning beträffande såväl
Kungl. Maj:ts proposition nr 289. 15
anmärknings- och avlöningsmålen som fattigvårds- och mantalsskrivningsmålen.
Den föreslagna divisionsindelningen synes mig ägnad att bidraga till en
snabbare handläggning av mål och ärenden inom kammarrätten, varför jag
tillstyrker genomförande av vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. Med
hänsyn till att den föreslagna enhetligheten i domförhetsreglerna är en förutsättning
för skapandet av den åsyftade fastheten i divisionsindelningen och
med beaktande av vad kammarrätten anfört om möjligheterna att inom den
av de sakkunniga uppdragna ramen erhålla en betryggande sammansättning
av dömande avdelning, torde sakkunnigförslaget även i denna del böra godtagas,
trots de erinringar till vilka försvagningen av de dömande avdelningarna
i vissa mål kan ge anledning. Assessorernas kompetens bör förutsättas
förändrad på sätt de sakkunniga föreslagit. Föreskrift bör vidare meddelas
att i handläggningen och avgörandet av målen bör såvitt möjligt deltaga
jämte ordföranden minst en ledamot, som är antingen kammarrättsråd, tillförordnat
kammarrättsråd eller ock assessor.
B. Övriga frågor.
1. Specialdivisioner.
Jämväl för särskilda ändamål organiserade specialdivisioner skola enligt
sakkunnigförslaget kunna inrättas inom kammarrätten. Såsom exempel på
dylika, redan existerande specialdivisioner, nämna de sakkunniga lagavdelningen
och fastighetstaxeringsavdelningen.
För fastighetstaxeringsavdelningen gälla för närvarande följande bestämmelser.
Avdelningen sammanträder året näst efter det, då allmän fastighetstaxering
ägt rum, varjämte session skall efter presidentens bestämmande hållas när
det med hänsyn till antalet inkomna mål prövas erforderligt, dock minst en
gång årligen. Avdelningen består av tre kammarrättsråd, av vilka en är ordförande,
assessorer i kammarrätten, i regel fyra till antalet, såsom föredragande
ledamöter samt de särskilda ledamöter, örn vilka stadgas i 126 § 2 mom.
taxeringsförordningen. Enligt nämnda stadgande förordnar Kungl. Majit för
högst fem år i sänder minst nio, högst tolv i praktiska värv förfarna män med
god kännedom om fastighetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse inträda
såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål angående
fastighetstaxering eller taxering till skogsaccis. Av dessa personer skola minst
tre äga sakkunskap beträffande värdering av virke samt skogsmark och
växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst
två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande
värdering av annan fastighet i övrigt.
Ordföranden förordnas av Kungl. Majit tills vidare under högst fem år.
Vid handläggning i kammarrätten av mål angående fastighetstaxering eller
taxering till skogsaccis skola — jämlikt 126 § 1 mom. taxeringsförordningen
— ''deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka
sistnämnda en efter Kungl. Majits förordnande skall föra ordet, samt beträffande
mål angående fastighetstaxering två av de särskilda ledamöterna och
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
beträffande mål angående taxering till skogsaccis två av de särskilda ledamöter,
vilka äga sakkunskap beträffande värdering av virke samt skogsmark
och växande skog; dock må utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke
hindra måls avgörande, därest tre äro om slutet ense.
Fastighetstaxeringens särorganisation har föranlett särskilda bestämmelser
örn ordförandens arbetsuppgifter, varjämte en å avdelningen tjänstgörande
notarie ålagts vissa speciella göromål. Beträffande det närmare innehållet
av dessa särföreskrifter torde få hänvisas till den följande framställningen.
Efter genomförandet av den föreslagna organisationen på fasta divisioner
förutsätta de sakkunniga, att under de tider, då fastighetstaxeringsavdelningen
skall sammanträda, arbetet på en av de ordinarie divisionerna lägges ned
och denna division i stället organiseras såsom fastighetstaxeringsavdelning.
Fastighetstaxeringsavdelningens nuvarande organisation omfattar två assessorer
utöver den föreslagna ordinarie divisionens fem ledamöter. Å andra
sidan skulle enligt de sakkunnigas uppfattning å denna avdelning icke finnas
något utrymme för en extra föredragande. När fastighetstaxeringsavdelningen
skall sammanträda, borde därför enligt de sakkunnigas mening den
å divisionen tjänstgörande extra föredraganden utbytas mot en assessor och
därjämte en ny assessor förordnas. Det vore nämligen efter genomförandet
av en fast organiserad divisionsindelning icke möjligt att sönderbryta organisationen
genom återinförande av det hittills rådande systemet med överflyttning
av ledamöter mellan divisionerna. Organiserandet av fastighetstaxeringsavdelningen
skulle således för framtiden icke komma att rubba de
övriga divisionernas organisation eller arbete.
De sakkunniga ha upptagit ett av den nuvarande ordföranden å fastighetstaxeringsavdelningen
väckt förslag om viss ändring av 126 § taxeringsförordningen,
avseende begränsning av de fall, i vilka de särskilda ledamöterna
skola deltaga i handläggningen av mål å avdelningen.
Förslaget innebär — i den utsträckning de sakkunniga biträtt detsamma
— att mål, innefattande fråga av den art och begränsade omfattning, att
målet enligt grunder, som av Kungl. Maj:t fastställas, av ordföranden prövas
kunna utan anlitande av särskild ledamot avgöras, skola handläggas i närvaro
av blott de tre ledamöter av kammarrätten, som avses i 126 § 1 mom.
taxeringsförordningen, d. v. s. två ordinarie kammarrättsråd och en assessor.
Dylik befogenhet skulle tillkomma ordföranden beträffande följande mål,
nämligen:
1) fråga om skattebefrielse för dödsbo jämlikt 15 § 2 mom. kommunalskattelagen,
2) rättsfråga av den art, att teknisk sakkunskap för dess prövning ej erfordras,
(varvid erinrats därom, att sådan sakkunskap kan vara erforderlig,
då det gäller t. ex. avgörandet av en maskins egenskap av fast eller lös egendom)
,
3) följdmål, vare sig det är fråga om mål rörande samma fastighets taxering
ett efterföljande år i samma taxeringsperiod eller mål i en serie, för det
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S9.
17
fall att den i målen förekommande frågan blivit i princip av fastiglietstaxeringsavdelningen
i närvaro av de särskilda ledamöterna tidigare avgjord.
Såsom motivering anföres:
Avsikten med den sålunda ifrågasatta anordningen skulle vara att vinna
såväl arbets- som kostnadsbesparing. Då de särskilda ledamöternas deltagande
i handläggningen av mål, tillhörande någon av nämnda grupper, icke
påkallades av något behov av den särskilda sakkunskap, som dessa särskilda
ledamöter representera, saknades anledning att kräva, att flera än tre ledamöter
i kammarrätten skulle avgöra dessa mål, särskilt som en icke oväsentlig
kostnadsbesparing därigenom skulle uppstå.
På grundval av verkställd utredning beräkna de sakkunniga, att bestämmelserna
under 1) och 2) skulle medföra en begränsning av de särskilda
ledamöternas tjänstgöringsskyldighet med nära 10 procent. Följdmålens antal
kunde däremot icke med säkerhet uppskattas, men av den i bilaga A
framlagda översikten framginge, att dessa mål tidvis förekomme i stor omfattning.
Vid besvarandet av remisser har kammarrätten varierande sammansättning
för olika fall. Bortsett från de remisser, vilka skola handläggas i plenum,
skiljes mellan tre olika grupper. Kungl. Maj:ts remisser i anledning av klagan
över beslut, som kammarrätten meddelat i något på avdelning avgjort mål,
besvaras av de ledamöter, som deltagit i målets avgörande. Kungl. Maj:ts
remisser beträffande ansökningar om nåd, dispens, resning eller återställande
av försutten tid besvaras, där ansökningen äger samband med något på avdelning
avgjort mål, av presidenten och de ledamöter, som deltagit i målets
avgörande, samt i annat fall, där ej remissen skall behandlas i plenum, av
presidenten och så många ledamöter att de tillsammans med presidenten
skulle utgjort domfört antal i mål av det slag vartill ansökningen är att hänföra.
Andra remisser från Kungl. Majit eller statsdepartement besvaras, i den
mån ej plenarbehandling är föreskriven, av presidenten och sex av kammarrättens
föredragande ledamöter eller, i händelse av presidentens frånvaro, av
sju sådana ledamöter (lagavdelning). Äro under tid, då presidenten åtnjuter
ferier eller annan ledighet utan att ställföreträdare för honom förordnats, ej
flera än sex ledamöter i tjänst, må ärende, som skall handläggas å lagavdelningen
och ej tål uppskov, behandlas av dessa.
Lagavdel ningen föreslås av de sakkunniga avskaffad. Redan under
nuvarande förhållanden verkade nämligen sammanträde å lagavdelningen
menligt på arbetets jämna gång inom de vanliga avdelningarna, särskilt när,
såsom ofta vore fallet, lagavdelningens sammanträde påginge under flera
timmar eller rent av flera dagar. Efter genomförande av den av de sakkunniga
föreslagna omorganisationen av kammarrätten skulle lagavdelningens
sammanträden verka alltför sönderbrytande på det fast organiserade divisionssystemet.
Därför föreslås, alt sådana remisser, som nu behandlas å lagavdelningen,
skola i närvaro av presidenten handläggas på den division, till
vilken den vid remissens utlottning utsedde referenten hör. Vid förfall för
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. i sand. Nr 289.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
presidenten linge ärendet ändock avgöras; hade ställföreträdare för presidenten
förordnats, skulle han i presidentens ställe deltaga i remissärendets
handläggning. Till stöd härför anföra de sakkunniga:
Ett sådant system erbjuder den fördelen i jämförelse med det nuvarande
systemet, enligt vilket vissa ledamöter turvis för ett år i sänder indelas till
tjänstgöring å lagavdelningen, att samtliga ledamöter inom kammarrätten
permanent bibehålla kontakten med det pågående lagstiftningsarbetet. Systemet
har därjämte den fördelen, att det i sin praktiska tillämpning icke medför
någon organisatorisk olägenhet. När handläggningen av remissen å divisionen
i närvaro av presidenten avslutats, fortsätter arbetet å divisionen såsom
örn intet avbrott ägt rum. Den omständigheten, att det antal ledamöter, som
på detta sätt kommer att handlägga remisser, blir en mindre än å den nuvarande
lagavdelningen, kan icke anses lägga något avgörande hinder i vägen
för anordningens genomförande.
Jämsides med denna förändrade ordning för handläggningen av remisser
föreslå de sakkunniga även en inskränkning av den nuvarande lagavdelningens
arbetsområde, varigenom skulle vinnas en icke oväsentlig lättnad
i arbetet. Enligt de sakkunniga böra å division handläggas endast de remisser
från Kungl. Maj:t eller statsdepartementet, som angå stiftande, ändring
eller förklaring av lag eller författning, samt remisser, beträffande vilka
särskilt förordnats —- i remissen eller av presidenten —- att de skola behandlas
å division, övriga till den nuvarande lagavdelningens arbetsområde
hörande remisser föreslås skola handläggas å dömande avdelning i närvaro
av presidenten.
De sakkunniga lia även berört ett av kammarrätten efter Kungl. Maj:ts remiss
i samråd med centrala omsättningsskattenämnden med skrivelse den 30
juni 1941 framlagt förslag örn inrättande av en omsättningsskatteavdelning
inom kammarrätten. Denna skulle vara sammansatt av presidenten i kammarrätten
såsom ordförande, ett kammarrättsråd såsom vice ordförande, ordföranden
i centrala omsättningsskattenämnden samt två av nämndens sakkunniga
ledamöter. Vid förfall för presidenten skulle vice ordföranden inträda
såsom ordförande och hans plats fyllas av ett annat kammarrättsråd.
Till denna avdelning skulle sammanföras samtliga till kammarrätten inkommande
besvärsmål rörande tillämpningen av förordningen örn allmän
omsättningsskatt, varjämte å densamma skulle handläggas av prövningsnäinnder
och landskamrerare till kammarrätten framställda frågor rörande
tolkningen av andra delar av förordningen än dem, som röra varors egenskap
av butikshandelsvaror. Kammarrätten skulle vara sista instans såväl i om^
sättningsskattemålen som beträffande frågeärendena, där kammarrätten
skulle vara skyldig avge bindande förklaringar.
Inrättandet av en dylik specialdivision skulle enligt de sakkunniga vara
ägnat att rubba den föreslagna fasta indelningen på ordinarie divisioner och
nödvändiggöra vissa ytterligare åtgärder. Härom anföres:
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
19
Därest detta förslag genomföres, kan det således komma att inträffa, att
två kammarrättsråd på grund av arbete inom omsättningsskatteavdelningen
under längre eller kortare tid, under stundom kanske endast tillfälligt bliva
hindrade att tjänstgöra å den ordinarie division, där de regelmässigt äro indelade
till tjänstgöring. Detta blir desto mera olägligt som det antagligen
kommer att bliva en ordförande å ordinarie division, som kommer att förordnas
till vice ordförande å omsättningsskatteavdelningen. Det torde fördenskull
bliva nödvändigt att inrätta en befattning såsom vice ordförande å
den ordinarie division, å vilken vice ordföranden i omsättningsskatteavdelningen
är divisionsordförande. Givetvis böra icke de övriga ledamöterna å den
eller de ordinarie divisioner, från vilka vice ordföranden och hans suppleant
i omsättningsskatteavdelningen avgå för tjänstgöring å denna avdelning, därigenom
åsamkas ökat arbete.
Yttranden.
Kammarrättens majoritet har funnit sig icke kunna biträda de sakkunnigas
förslag örn att fastighet staxeringsavdelningen skulle lämnas
oförändrad i organisatoriskt hänseende utan i stället föreslagit, att arbetet på
denna avdelning organiseras efter samma grunder, som för de ordinarie divisionerna,
dock med de avvikelser som föranledas av rättens förstärkning med
särskilda ledamöter. Sålunda skulle ur 126 § 1 mom. taxeringsförordningen
utmönstras bestämmelsen örn kvalificerad sammansättning — minst två kammarrättsråd
— vilken vore ägnad att sönderbryta den fasta divisionsindelningen
därigenom att, i händelse av ledighet för ett kammarrättsråd å avdelningen,
måste till denna överflyttas ett kammarrättsråd från en annan avdelning.
Kammarrätten har icke funnit bärande skäl anförda för att icke indela
en extra föredragande till tjänstgöring jämväl å fastighetstaxeringsavdelningen,
i synnerhet som tidigare å denna avdelning tjänstgjort assessorer utan
ledamotsställning. När fastighetstaxeringsavdelningen inom en snar framtid
finge sina lokaler förlagda i samma hus som kammarrätten i övrigt, borde
även för ordförandens och den å avdelningen tjänstgörande notariens åligganden
gälla samma bestämmelser som för motsvarande befattningshavare å
ordinarie division.
7 kammarrättsråd lia uttalat avvikande mening och tillstyrkt sakknnnigförslaget
i denna del. Såsom skäl för denna ståndpunkt har huvudsakligen
åberopats, att de å fastighetstaxeringsavdelningen förekommande målen i allmänhet
vore av en från övriga mål i kammarrätten helt avvikande beskaffenhet
och för sitt avgörande krävde ett alldeles speciellt förfarande, varför frågan
örn denna avdelnings arbetsformer borde bedömas självständigt och med
hänsynstagande till avdelningens särskilda behov.
Det behov av en ytterligare assessor, som skulle föreligga vid omvandling
av en ordinarie division till fastighetstaxeringsavdelning, anser statskontoret
kunna lämpligen tillgodoses genom att en extra föredragande under denna avdelnings
sessioner erhåller förordnande att fullgöra assessorsgöromål mot
vikariatsersättning enligt 19 § 2 morn. civila icke-ordinariereglementet.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
Departements
chefen.
Förslaget örn begränsning av det antal mål, vari skola deltaga särskilda
ledamöter Ilar tillstyrkts av kammarrätten.
I fråga örn la g avdel ningen ansluter sig kammarrätten till förslaget
örn överflyttande till dömande avdelning av vissa remisser, som för närvarande
handläggas å lagavdelningen. Beträffande däremot frågan örn lagavdelningens
ersättande med ordinarie division påyrkar kammarrätten att
föreskrift meddelas, att minst tre av ledamöterna å den handläggande divisionen
skola vara kammarrättsråd. Till stöd liärför anföres:
Vid avgörande av frågan, på vad sätt efter den nya ordningens genomförande
kammarrättens lagavdelning bör sammansättas, måste hänsyn tagas
å ena sidan till att den föreslagna organisationen med fasta divisioner i görligaste
mån lämnas orubbad och å andra sidan till att lagavdelningens sammansättning
blir ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande. Det förstnämnda
önskemålet har av de sakkunniga tillbörligen beaktats men icke i samma utsträckning
det senare. Visserligen uttalas i betänkandet, att det bör tillses,
att den division, som för varje fall skall tjänstgöra såsom lagavdelning, är såvitt
möjligt så sammansatt, att i handläggningen av remiss å divisionen deltaga
minst tre kammarrättsråd eller tillförordnade kammarrättsråd eller ock
assessorer. Men det finnes dock ingen garanti för att den division, å vilken
vederbörande referent är indelad, vid den tidpunkt, då remissen skall föredragas,
verkligen bar en sammansättning, som medgiver realiserandet av det
sålunda uttalade önskemålet. Icke ens den sammansättning, som sålunda
framhållits såsom önskvärd, utgör för övrigt enligt kammarrättens mening
tillräcklig garanti för en tillfredsställande handläggning. Det bör ihågkommas,
att med den centrala ställning, som kammarrätten intager särskilt inom beskattningsväsendet,
där kammarrätten vad angår granskning av författnings1''örslag
i viss mån får anses ha samma uppgifter som lagrådet på sitt område,
mycket stora anspråk ställas på kammarrättens författningsgranskande
verksamhet. En minskning av antalet ledamöter i lagavdelningen på sätt föreslagits
från sex till fem synes icke behöva medföra några större olägenheter.
Men enligt kammarrättens mening synes det böra ordnas så, att i regel åtminstone
tre av de närvarande ledamöterna äro kammarrättsråd. Skulle å
vederbörande division icke så många kammarrättsråd vara i tjänst, lärer
kammarrättsråd till erforderligt antal få detacheras från annan division. Detta
är visserligen för arbetets jämna gång å sistnämnda division ofördelaktigt,
men kammarrätten vill i detta sammanhang påpeka, att de sakkunniga ansett
en dylik ordning kunna praktiseras både vid ledigheter å fastighetstaxeringsavdelningen
och i samband med inrättandet av den ifrågasatta omsättningsskattea
vdelningen.
Frågan örn kammarrättens sammansättning vid handläggning av mål angående
fastighetstaxering och virkestaxering ävensom de sakkunnigas förslag
örn begränsning av de särskilda ledamöternas skyldighet att deltaga i målens
handläggning å fastighetstaxeringsavdelningen torde jag få anmäla i annat
sammanhang denna dag.
Till vad de sakkunniga uttalat angående behandlingen av de remisser, som
för närvarande handläggas å lagavdelningen, kan jag ansluta mig.
Den redan tidigare väckta frågan om inrättande av en omsättningsskatteavdelning
inom kammarrätten för handläggning av samtliga mål örn taxering
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
21
till omsättningsskatt och för avgivande av bindande förklaringar beträffande
tolkningen av förordningen angående allmän omsättningsskatt har underkastats
fortsatt beredning inom finansdepartementet. Med hänsyn främst till
de svårlösta problem, som uppställa sig i fråga örn dylika förklaringars rättskraft,
och då tvekan kan råda örn behövligheten av den föreslagna nybildningen,
kan jag emellertid icke tillstyrka, att en sådan specialavdelning för
närvarande inrättas. När ytterligare erfarenhet vunnits beträffande rättsutvecklingen
på omsättningsskatteområdet kan anledning tänkas föreligga att
återkomma till förslaget.
2. Särskild sakkunskap i vissa mål.
Vid handläggningen av mål angående fastighetstaxering och taxering till
skogsaccis tillföres kammarrätten särskild sakkunskap i sådana frågor. Då
kammarrätten i andra frågor anser sig ha behov av särskild sakkunskap,
står det kammarrätten öppet att införskaffa sådan genom hänvändelse till
andra ämbetsverk och myndigheter. Detta förekommer i viss utsträckning
och vore enligt de sakkunnigas uppfattning i allmänhet till fyllest.
På två ytterligare områden anse emellertid de sakkunniga sådant permanent
behov av sakkunskap föreligga, att särskilda åtgärder böra vidtagas,
nämligen beträffande redovisningstekniska frågor och beträffande uppskattning
av inkomst av skog.
Rörande behovet av experter påredovisningsteknikens område
anföra de sakkunniga — med anknytning till bevillningsutskottets vid 1941
års riksdag uttalande i betänkande nr 24 — att redan nu gällande bestämmelser
lämna utrymme för tillgodoseende i erforderlig omfattning av kammarrättens
behov av sådan sakkunskap. Dels förvärvade varje ledamot genom
ingående och så småningom mångårigt sysslande med i beskattningsmålen förekommande
bokföringsfrågor en betydande erfarenhet, dels tillhandahölle
de skattskyldiga ofta särskilda sakkunnigutlåtanden, då behov därav förelåge,
och dels toge kammarrätten på hithörande område undantagsvis initiativ
till utredningar genom remiss till sakkunniga myndigheter.
De sakkunniga äro emellertid av den uppfattningen, att det i vissa fall
skulle vara av värde för kammarrätten att redan inom ämbetsverket lia tillgång
till särskild sakkunskap i frågor örn bokföring och balansleknik. Det
kunde nämligen förväntas, att behovet av dylik sakkunskap särskilt vid handläggningen
av krigskonjunkturskattemålen skulle göra sig mera gällande än
hittills.
Beträffande behovet av särskild sakkunskap i frågor rörande uppskattning
av inkomst av skoganföres:
Bestämmelserna örn rätt till avdrag för värdeminskning av skog äro av den
skogstekniska och invecklade natur, att det ej sällan, enligt vad för de sakkunniga
uppgivits, skulle vara av värde att inom kammarrätten äga tillgång
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
Departements
chefen.
till furstlig sakkunskap av samma slag som den, vilken enligt 126 § taxeringsförordningen
skall vara representerad hos de särskilda ledamöter, vilka inom
kammarrätten skola deltaga i handläggningen av mål angående taxering till
skogsaccis.
Dessa särskilda sakkunniga föreslås erhålla ställningen av konsultativa
sakkunniga. Härom anföres:
De särskilda slag av sakkunskap, varom här är fråga, skulle kunna tillföras
kammarrätten genom att förordnande meddelades två eller möjligen
flera, var på sitt område sakkunniga personer att i fall av behov biträda kammarrätten,
en eller möjligen två i frågor rörande bokföring och balansteknik
samt en eller två i frågor om uppskattning av inkomst av skog. Dessa
särskilda sakkunniga skulle icke blott stå till kammarrättens och dess ledamöters
förfogande för rådfrågning och överläggningar utan även vara skyldiga
att på anmodan avgiva skriftliga yttranden i till dem remitterade mål
eller ärenden och att efter kallelse infinna sig i kammarrätten för att närvara
vid handläggningen av visst mål eller ärende, givetvis utan rätt att deltaga
i kammarrättens beslut.
Yttranden.
Sakkunnigförslaget tillstyrkes i denna del av kammarrätten, som jämväl
överlagt örn möjligheterna att även i andra mål än beskattningsmål tillföra
ämbetsverket särskild sakkunskap i vissa frågor, men på grund av de stora
praktiska svårigheterna funnit tanken härpå för närvarande böra övergivas.
Jag tillstyrker de sakkunnigas förslag i här behandlade delar.
IV. Handläggningsfrågor och arbetsmetoder m. m.
Divisionsavdelningen och de i samband därmed föreslagna organisatoriska
förändringarna av kammarrätten nödvändiggöra givetvis även modifikationer
i de nu tillämpade arbetsformerna inom ämbetsverket. Utöver de förändringar,
vilka äro att betrakta som en följd av den föreslagna omorganisationen,
ha de sakkunniga föreslagit vissa andra rationaliseringsåtgärder med
avseende å verkets arbetsmetoder. För dessa olika förslag, vilka icke påkalla
någon prövning från riksdagens sida, torde här få lämnas en sammanfattande
redogörelse.
Kammarrättens plenum.
Till främjande av enhetlighet i rättstillämpningen innehålla gällande bestämmelser
följande angående vissa måls avgörande i plenum.
Finner någon av kammarrättens avdelningar vid överläggning till avgörande
av
1) fattigvårdsmål, barnavårdsmål, mål angående mantalsskrivning eller
angående kyrkobokföring,
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
23
2) inål angående avkortning av allmänna medel, mål angående avskrivning
av allmänna medel eller av persedlar, reskontreringsmål, sådana anmärknings-,
avlönings- eller pensionsmål, i vilka kammarrätten är högsta instans,
eller mål angående familjebidrag,
den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning,
som förut varit i sådant mål av kammarrätten antagen, må avdelningen
förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant prövas kunna ske,
allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras i plenum. Ha i särskilda
för avdelningen kända beslut mot varandra stridande åsikter i fråga
om viss rättsgrundsats eller lagtolkning å olika tider gjort sig inom kammarrätten
gällande, skall avgörande i plenum äga rum endast i det fall
att den rådande meningen befinnes avvika från det senast meddelade beslutet.
I plenum för handläggning av de i punkt 1) angivna målen skola deltaga
presidenten och samtliga tjänstgörande kammarrättsråd samt i plenum för
handläggning av de i punkt 2) angivna målen presidenten jämte kammarrättsråden
å den eller de avdelningar, vilka hava att behandla dylika mål.
Den, som föredragit målet å avdelningen, åligger att föredraga målet i plenum,
ändå att han ej skall deltaga i avgörandet däri. Plenum, varom nu är
fråga, må utsättas endast under ordinarie session.
I en med register försedd minnesbok skola av kammarrätten i sådana mål,
som kunna hänskjutas till avgörande i plenum, tillämpade rättsgrundsatser
eller meddelad tolkning av lag eller författning antecknas i de fall, då målen
avgjorts i plenum eller kammarrätten eljest finner anteckningen erforderlig
till upplysning för framtiden.
I plenum skola även handläggas remisser från Kungl. Majit eller statsdepartement,
vari fråga är örn kammarrättens organisation, avlöningsförhållanden
eller arbetets ordnande inom verket eller som angå av kammarrätten i
plenum avgjort mål eller ärende eller i vilka särskilt föreskrivits att ärendet
skall behandlas i plenum.
I plenum, som bär avses, skola deltaga presidenten och samtliga tjänstgörande
kammarrättsråd. För handläggning av pleniärende, som ej tål uppskov,
må assessor tillkallas, därest icke förutom presidenten minst sex eller i händelse
av hans frånvaro minst sju kammarrättsråd äro tillstädes. Äro under
tid, då presidenten åtnjuter ferier eller annan ledighet utan att ställföreträdare
för honom förordnats, ej flera än sex ledamöter i tjänst, må pleniärende,
som ej tål uppskov, kunna avgöras av allenast dessa ledamöter.
På enahanda sätt som nämnda remisser handläggas andra framställningar
till Kungl. Majit eller departementschef än sådana, som enligt vad tidigare
anförts (sid. 11) äga samband med anmärknings- och avlöningsmål.
I plenum handläggas även vissa ärenden, som röra kammarrättens inre
angelägenheter, nämligen:
1) anmälan av från Kungl. Majit eller statsdepartement ankommande utslag
och brev;
2) arbetsordningen för verket;
3) tjänstetillsättning, förordnanden och avsked, antagande av icke ordinarie
personal ävensom tjänstgöringsbetyg;
4) befattningshavares i kammarrätten fel och försummelser i tjänsten;
samt
5) andra ämnen, som prövas vara av sådan beskaffenhet, att de böra behandlas
i plenum.
I plenum, som här sägs, skola deltaga presidenten och samtliga tjänstgörande
kammarrättsråd, dock att plenum i fall av behov under motsvarande
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
förhållanden, som ovan är sagt rörande handläggningen av vissa remisser,
kan lia annan, där angiven sammansättning.
I gällande bestämmelser föreslå de sakkunniga vidtagande av ändring endast
såvitt angår de under kammarrättens inre angelägenheter upptagna
grupperna 1) och 3) samt i viss mån grupp 5).
Förfarandet vid anmälan av från Kungl. Majit eller statsdepartement^ ankommande
utslag och brev anse de sakkunniga böra kunna utformas på ett
mera praktiskt sätt, t. ex. genom att en avskrift av utslagen och breven delgives
varje division för att där förvaras och hållas för ledamöterna tillgänglig.
För behandling av ärende örn anställande av icke-ordinarie personal, om
tjänstledighet, adjunktion och andra förordnanden samt om tjänstgöringsbetyg
anse de sakkunniga icke erforderligt, att sammanträde i plenum hålles,
därest icke presidenten finner sådant nödigt eller någon ledamot det
äskar. Beslut i sådant ärende borde kunna fattas efter föredragning å samtliga
vid tillfället tjänstgörande dömande avdelningar var för sig. Under ferier,
då allenast en division är tjänstgörande, skulle dylikt ärende, som ej
kan uppskjutas till dess av annan orsak plenum inträffar, kunna avgöras
av denna division.
Sådana icke närmare angivna ärenden, vilka nu under stundom förekomma
till behandling i plenum, såsom fråga om överlämnande till annan myndighet
eller läggande till handlingarna av inkomna skrivelser m. m. dylikt,''
anses av de sakkunniga kunna allt efter ärendets art antingen handläggas å
dömande avdelning eller — på sätt för närvarande sker beträffande sådana
inre angelägenheter, vilka icke skola handläggas i plenum -— avgöras av
presidenten ensam på föredragning av sekreteraren.
Under nuvarande förhållanden sammanträder kammarrätten i plenum regelbundet
varje fredag. Därest ovan föreslagna förändringar vidtoges, skulle
regelbundet återkommande plena icke längre vara erforderliga.
Kammarrättens sessionstider.
Enligt gällande bestämmelser hålles ordinarie session dels från och med
den 14 januari till och med den 15 juni dels ock från och med den 14 september
till och med den 20 december. Under tisdagen och onsdagen närmast
efter påsk äga dock ledamöterna åtnjuta befrielse från eljest å dessa
veckodagar förekommande föredragningsskyldighet. Under sommarmånaderna
eller tiden från och med den 16 juni till och med den 13 september
tjänstgör varje ledamot 45 dagar. Under denna tid skola alltid minst sex
ledamöter vara i tjänst. Under ordinarie session och under sommarmånaderna
sammanträder kammarrätten dels till plenum, där så erfordras, en
dag i varje vecka, dels ock å avdelningar med den sammansättning, som för
varje fall är stadgad, så många dagar i varje vecka och så lång tid varje
dag som erfordras för fullgörande av föreskriven föredragningsskyldighet.
Under tiden mellan den 20 december och den 14 januari sammanträder kammarrätten
allenast för handläggning av mål och ärenden, som påkalla ofördröjlig
behandling. Minst sex ledamöter skola i den mån så erfordras deltaga
i dessa måls och ärendens handläggning. Tiden för kammarrättens sammanträden
bestämmes av presidenten, som jämväl äger kalla till extra sammanträde,
då sådant på grund av ärendenas brådskande beskaffenhet eller
för vinnande av ett skäligt arbetsresultat eller eljest finnes nödigt.
För fastig hetstaxeringsavdelningen gälla i viss mån avvikande
regler. Avdelningen sammanträder året näst efter det, då allmän
fastighetstaxering ägt rum, varjämte session skall, efter presidentens bestämmande,
hållas, när det med hänsyn till antalet inkomna mål prövas erfor
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
25
derligt, dock minst cn gång årligen. Session fortgår tills alla till avdelningens
handläggning hörande mål, som äro i skick att kunna företagas till slutlig
provning, blivit avgjorda. Under pågående session sammanträder avdelningen
— med avbrott för fyrtiofem dagar under sommarmånaderna, för tiden från
och med måndagen före till och med fredagen efter påsk samt under tiden
den 21 december—den 13 januari — fyra timmar varje helgfri måndag, tisdag,
onsdag, torsdag och fredag. Innan sessionen börjar, åtnjuta de blivande
föredragandena under omkring en månad befrielse från annan tjänstgöring
än skyldigheten att bereda mål lill föredragning under den stundande sessionen.
Enligt sakkunnigförslaget böra tiderna för ordinarie session lämnas i stort
sett oförändrade. Vissa smärre jämkningar föreslås dock av de sakkunniga,
vilka i frågan anföra följande.
Till en början synes det uppehåll i ordinarie session, som nu förekommer vid
påsken, böra utsträckas att omfatta även skärtorsdagen och således en hel vecka
eller tiden från och med torsdagen före till och med onsdagen efter påsk. Vidare
höra vederbörande ledamöter å division — i överensstämmelse med vad som gällde
för hovrätterna före införandet av den där nu tillämpade, av inga detaljerade
tidsbestämmelser reglerade föredragningsordningen — då division efter åtnjuten
sommarledighet återinträder i tjänstgöring, få åtnjuta befrielse från sammanträde
under två dagar, så att de komma i tillfälle att bereda mål till föredragning utan
att detta arbete inkräktar på dem tillförsäkrade sommarferier. Denna befrielse
hör ifrågakomma under de efter sommarledighetens slut först infallande två sessionsdagar,
då till handläggning enligt fastställd indelning eljest skolat företrädesvis
förekomma mål och ärenden, vilkas föredragning tillhör ledamot, dock
med skyldighet för dömande avdelning att därunder sammanträda för behandling
av mål eller ärende, med vars handläggning ej kan anstå. Däremot synes det
uppehåll i ordinarie session, som förekommer omkring julen, böra begränsas med
en vecka, så att den s. k. vårsessionen framdeles kommer att börja den 7 i stället
för som hittills den 14 januari.
Under perioden 20 december—7 januari föreslås ledamöterna och övriga
föredragande jämväl i fortsättningen skola åtnjuta befrielse från föredragningsskyldighet,
dock med skyldighet att — liksom hittills -— på kallelse av
presidenten eller divisionsordföranden sammanträda när så erfordras. Ett
visst uppehåll i föredragningen synes nämligen de sakkunniga erforderligt
för att bereda vederbörande tillfälle till rådrum för återställning av eventuellt
mellan ledamöterna cirkulerande mål och ärenden samt för utförande
av förarbeten för mera vidlyftiga mål och ärenden som avses skola föredragas
under den följande sessionen.
Den för fastighet.staxeringsavdelningen stadgade särskilda
ordningen — jämväl i vad densamma innefaltar längre ledighet vid påsken
— anses av de sakkunniga skola fortbestå såsom betingad av avdelningens
speciella förhållanden.
Föredragnings- och kontrolläsningsskyldighet.
Angående föredragningstiden innehålla gällande bestämmelser att ledamöterna
skola föredraga envar 3.5 timmar i veckan under ordinarie session
och 3 timmar i veckan under sommarmånaderna samt att den extra föredraganden
föredrager 4.5 timmar i veckan under ordinarie session och 4 timmar
i veckan under sommarmånaderna, varjämte sekreteraren efter förordnande
av presidenten föredrager 1 timme i veckan under ordinarie session.
Således förekommer varje vecka i kammarrätten under ordinarie session fö
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
redragning av mål och ärenden å division under sammanlagt (30 X 3.5 =)
105 timmar av 30 ledamöter (108.5 timmar av 31 ledamöter) jämte 4.5 timmar
av extra föredraganden och 1 timme av sekreteraren eller tillhopa 110.5
timmar, varifrån dock skall avräknas den tid, sorn, olika allt efter omständigheterna,
åtgår för återställning av kontrollästa mål och ärenden. Där så
påkallas må jämkning vidtagas av denna föredragningsskyldighet. — Efter
målens föredragning kontrolläsas de av någon avdelningens ledamot.
I regel är arbetet inom de olika avdelningarna — med undantag för fastighetstaxeringsavdelningen
— så ordnat, att varje ledamot deltager i sammanträde
under tre dagar i varje vecka och använder veckans övriga dagar till
beredande av mål för egen föredragning, kontrolläsning av mål, vilka föredragils
av andra ledamöter och i vilkas handläggning han deltagit, kontrolläsning
av mål, som föredragits av sekreteraren eller extra föredragande, avlattande
av avvikande meningar, justeringsarbete m. m. dylikt.
Beträffande vissa mål har stadgats, att de skola föredragas med förtur.
De sakkunniga avvisa tanken att föredragningsskyldigheten även för kammarrättens
vidkommande skulle ordnas på samma sätt som för hovrätterna,
där arbetstakten regleras genom bestämmelser därom att vissa en division
tilldelade mål skola vara föredragna före början av divisions ledighet under
sommarferierna och före början av julferierna. Med hänsyn till den förefintliga
arbetsbalansen samt till det växlande och stora antalet årligen till kammarrätten
inkommande mål, har det icke synts de sakkunniga möjligt att
för närvarande för kammarrättens del införa en sådan ordning, hur önskvärt
det än kunde synas.
I och med införandet av en fast divisionsindelning anse de sakkunniga dock.
att gällande bestämmelser kunna i någon mån revideras. Sålunda föreslås att
för varje division bestämmes en sessionstid av 20 timmar i veckan under
ordinarie session och av 17 timmar i veckan under sommarmånaderna. En
sessionstid av 20 timmar i veckan kunde beräknas fördela sig med en föredragningsskyldighet
för den extra föredraganden av 4.5 timmar och för envar
av de fyra ledamöterna av 3.5 timmar. Den återstående tiden av 1.5 timmar
kunde beräknas i allmänhet åtgå för återställning av kontrollästa mål. Föredragning
ej överstigande en timme i veckan av föredragandeaspirant eller
sekreteraren skulle kunna ersätta föredragning av ledamot eller extra föredragande.
Den minskning i ledamöternas bisittningsskyldighet, som kan beräknas bli
följden av divisionsordförandens skyldighet att deltaga i handläggningen av
alla mål och ärenden och genom begränsningen till tre av det domföra antalet
ledamöter, beräknas av de sakkunniga uppvägd av den ökade kontrollläsningsskyldigheten.
Divisionsordföranden kan enligt de sakkunniga icke
lämpligen åläggas kontrolläsningsskyldighet för mer än vad som belöper på
två timmars föredragning i veckan och de sakkunniga föreslå, att denna ordförandens
kontrolläsningsskyldighet begränsas till alt avse en del av den
föredragning, som verkställts av extra föredraganden, föredragandeaspirant
eller sekreteraren. Mål och ärenden, som föredragits av ledamot, föreslås
skola kontrolläsas av den ledamot som jämte ordföranden deltagit i avgörandet.
Kontrolläsningen av den del av icke-ledamots föredragning, som ej
åligger ordföranden, skall enligt förslaget fördelas mellan divisionens ledamöter
på sätt divisionen bestämmer.
Inom ramen för den sålunda föreslagna sessionstiden av 20 timmar för
division och vecka skall enligt förslaget presidenten eller på hans uppdrag
divisionsordföranden äga bestämma tiden för divisionens sammanträden.
20 timmars sessionstid för division och vecka vore att betrakta som ett
maximum och när så erfordrades, borde presidenten kunna medgiva tillfälliga
jämkningar och lättnader.
Kungl. Maj.ts proposition nr 289-
27
Grunderna för fördelning av mål och ärenden.
Enligt gällande bestämmelser lottas det stora flertalet mål och ärenden
mellan rotlarna. Presidenten äger befogenhet att beträffande vissa
grupper av mål föreskriva, att de skola undantagas från lottning och tilldelas
viss eller vissa rotlar eller sekreteraren. För utjämnande av de olika föredragandenas
arbetsbörda må presidenten förordna, såväl att viss eller vissa
rotlar ej skola deltaga i lottning eller deltaga däri efter annan grund, som
att mål eller ärende skall överlämnas från en rotel till en annan. Anmärknings-
och avlöningsmål samt familjebidragsmål tilldelas efter presidentens
bestämmande minst två rotlar. Fastighets- och skogsaccistaxeringsmålen tilldelas
fastighetstaxeringsavdelningen.
Remisser i anledning av klagan över beslut, som kammarrätten meddelat
i därstädes handlagt mål, tilldelas såvitt ske kan den som varit föredragande
i målet. Fördelning i övrigt av remisser verkställes genom lottning.
De remisser och de framställningar till Kungl. Majit eller departementschef,
som skola handläggas i plenum, lottas mellan kammarrättsråden. Lottning av
andra remisser sker mellan kammarrättens samtliga föredragande ledamöter.
I sådan lottning deltager dock icke äldsta tjänstgörande kammarrättsrådet.
Därest med hänsyn till ämnets beskaffenhet eller för arbetets underlättande
presidenten finner det lämpligt, att remiss, varom nu är fråga, beredes och
föredrages av viss ledamot, må presidenten förordna, att remissen undantages
från lottning och överlämnas till samma ledamot. Presidenten äger ock
själv föredraga remiss, där han finner det lämpligt.
Vad här är sagt om remiss, som skall handläggas i plenum, äger jämväl
tillämpning å vissa mera betydelsefulla ärenden rörande kammarrättens inre
angelägenheter. Övriga ärenden rörande kammarrättens inre angelägenheter
föredragas i regel av sekreteraren.
Enligt de sakkunnigas förslag skall införas den bestämmelsen, att blott
ledamöternas rotlar skola deltaga i lottningen av mål och ärenden. Från
dessa rotlar skola sedermera mål och ärenden överlämnas till extra föredragande
efter beslut av divisionsordföranden. Varje extra föredragande skall
lia sin rotel, i vilken de överlämnade målen och ärendena införas. Till extra
föredragande skola överlämnas alla slags mål och ärenden, således icke såsom
för närvarande endast vissa grupper. Härigenom anse de sakkunniga, att den
eftersträvade allsidiga utbildningen av de extra föredragandena skall kunna
uppnås. Föredragandeaspirant skall lia att föredraga sådana mål och ärenden,
som överlämnats till extra föredragande.
Efter införandet av enhetliga domförlietsregler bleve det enligt de sakkunniga
icke längre nödvändigt att begränsa handläggningen av anmärkningsoch
avlöningsmålen till vissa divisioner.
I övrigt föreslås gällande bestämmelser även i fortsättningen skola äga
tillämpning.
Divisionsord förande.
Divisionsordföranden på de ordinarie divisionerna skall enligt
sakkunnigförslaget leda arbetet å divisionen samt tillse, att detsamma bedrives
i stadgad ordning och utan onödig tidsutdräkt ävensom alt tjänstemännen
å divisionen fullgöra sina skyldigheter. Ilan föreslås vidare skola i tidigare
omnämnd utsträckning kontrolläsa mål och ärenden, som å divisionen
föredragas av extra föredraganden, föredragandeaspirant eller sekreteraren,
justera å divisionen förda protokoll samt föra minnesbok å divisionen, vilken
minnesbok bör innehålla icke blott uppgifter örn de åtgärder, som beslutats
i de mål och ärenden, vilka föredragits å divisionen, utan även minnes
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S9.
anteckningar om de mål och ärenden, i vilka kammarrättens beslut anses
vara av principiell betydelse eller prejudicerande karaktär. Det skall tillkomma
divisionsordföranden att tillse, att icke till extra föredraganden respektive
föredragandeaspirant överlämnas sådana mål och ärenden, som på grund
av mera säregen, invecklad eller vidlyftig beskaffenhet icke lämpa sig för
föredragning av yngre och oprövade krafter.
Därutöver skall divisionsordföranden enligt sakkunnigförslaget på referentens
föredragning besluta om kommunikation. Härom anföra de sakkunniga:
Enligt
§ 12 i gällande instruktion har föredragande ledamot eller annan föredragande,
som kammarrätten därtill bemyndigar, att, där så anses erforderligt, infordra
förklaringar samt lämna vederbörande tillfälle att inkomma med påminnelser
ävensom inhämta yttranden från ämbetsverk och myndigheter. Enligt vad
de sakkunniga inhämtat begagna sig kammarrättens ledamöter och extra föredragande
endast i mycket ringa utsträckning av ifrågavarande befogenhet, utan
överlåta i allmänhet åt vederbörande avdelning att besluta erforderlig kommunikation,
varvid visserligen givetvis föredragningen begränsas till en redogörelse för
de faktorer, vilka inverka på bedömandet av kommunikationens erforderlighet.
Det vill emellertid förefalla, som örn föredragning för kommunikation icke
borde under några förhållanden förekomma å avdelning, utan synes i de fall, där
vederbörande referent finner kommunikation påkallad sådan böra på förslag
av denne beslutas av divisionsordföranden. Härigenom kan möjligen genomförandet
av sådan vidgad skriftlig procedur, som bevillningsutskottet vid 1941 års
riksdag efterlyst, i viss mån underlättas. Därest ordföranden för sin del finner,
att målet kan i befintligt skick avgöras och förty vägrar besluta kommunikation,
skall frågan givetvis gå till avgörande å den dömande avdelningen.
Den jämlikt § 33 i kammarrättens instruktion för äldsta tjänstgörande
kammarrättsrådet föreskrivna skyldigheten att vid förfall för presidenten
utöva dennes ämbete, bör enligt de sakkunniga framdeles åvila äldsta tjänstgörande
divisionsordföranden.
För divisionsordförande på fastig hetstaxeringsavdelningen
måste på grund av denna avdelnings särskilda organisation även efter genomförande
av divisionsindelningen gälla i viss mån avvikande regler. I överensstämmelse
med gällande bestämmelser skall det sålunda åligga ordföranden å
fastighetstaxeringsavdelningen att — utöver fullgörande av övriga på divisionsordförande
ankommande skyldigheter -— jämväl inkalla de särskilda ledamöterna
till tjänstgöring, besluta om fördelning av föredragningsskyldigheten
mellan föredragandena, kontrolläsa de avdelningens handläggning icke tillkommande
mål, som på presidentens förordnande föredragas av annan ordinarie
ledamot, samt underteckna från avdelningen utgående expeditioner, som
skola å kammarrättens vägnar underskrivas. Med hänsyn till dessa ytterligare
skyldigheter föreslås att bemyndigande skall meddelas presidenten att även i
framtiden medgiva den befrielse från skyldigheten att deltaga i handläggningen
av alla mål och ärenden å avdelningen, som kan finnas vara av omständigheterna
påkallad.
Avfattandet av kammarrättens beslut.
Enligt gällande bestämmelser erhålla kammarrättens utslag den dags datum,
då beslutet fattades. De inneliggande exemplaren av kammarrättens utslag
samt av de brev, vilka innefatta slutligt beslut, undertecknas å alla andra
avdelningar än fastighetstaxeringsavdelningen av dem, som deltagit i beslutet.
Koncepten till övriga expeditioner justeras av föredragande ledamoten
eller, om annan än ledamot varit föredragande, av den ledamot, som kon
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
29
trolläst målet. Därjämte föres av notarie eller amanuens protokoll vid varje
sammanträde. Detta uppsättes först sedan samtliga vid sammanträdet meddelade
beslut blivit underskrivna eller justerade och innehåller endast klagandens
namn, målets diarienummer, angivande av om beslut i målet meddelats
genom utslag eller brev jämte hänvisning till kammarrättens dombok
eller registratur och i förekommande fall skiljaktig mening, som vid målets
avgörande må lia av någon ledamot uttalats. Det åligger protokollsföraren
att, därest binder möter för justering av protokoll inom utgången av tionde
veckan efter den, varunder protokollet hållits, härom göra skriftlig anmälan
bos äldsta tjänstgörande ledamoten å avdelningen. De utgående expeditionerna
undertecknas av presidenten eller hans ställföreträdare och kontrasigneras
av sekreteraren, där ej kontrasignationsskyldigheten i behörig ordning
ålagts extra föredragande.
Påfastighetstaxeringsavdelningen tillämpas icke detta dombokssystem
utan där föres endast protokoll. Vid detta protokoll fogas rubriken
till utslaget såsom bilaga, och kammarrättens beslut jämte eventuellt förekommande
avvikande meningar intages i protokollet. Alla under en vecka
förda protokoll justeras under loppet av följande vecka. Erfordras undantagsvis
längre tid för målets avgörande, sättes detsamma såsom cirkulant mellan
ledamöterna och återställes inom viss kortare tid. Protokollet justeras och
underskrives av äldste närvarande kammarrättsrådet och förses med kammarrättens
sigill. Omedelbart efter det att protokollet justerats utskrivas och expedieras
de utgående expeditionerna. Dessa undertecknas av avdelningens ordförande
och kontrasigneras av den å avdelningen tjänstgörande notarien.
De sakkunniga föreslå nu, att det för närvarande å fastighetstaxeringsavdelningen
tillämpade systemet genomföres på samtliga divisioner, dock att
de från de ordinarie divisionerna utgående expeditionerna jämväl framdeles
skola undertecknas av presidenten.
I fråga örn olägenheterna med dombokssystemet framhålla
de sakkunniga, att detta är synnerligen otympligt och tidsödande. De anföra
vidare:
Sedan beslut efter föredragning av ett mål å avdelning där meddelats och det
s. k. inneliggande utslaget blivit uppsatt, cirkulerar detsamma jämte akten i målet
mellan de ledamöter, som jämte föredraganden deltagit i målets avgörande. Någon
viss dag för målets återställning är icke fastställd, och den brist på fasthet hos
organisationen av divisionerna, som de sakkunniga förut påtalat, med ty åtföljande
omväxling i avseende å sammansättningen av de dömande avdelningarna gör,
att ej sällan svårighet föreligger för de i handläggningen av ett visst mål deltagande
ledamöterna att i fall av behov åter sammanträffa för gemensam överläggning
rörande ett föredraget men icke slutligt avgjort mål. En betydande försening
av det inneliggande utslagets underskrivande och således även av protokollets
justering och utslagets expedierande blir ofta följden härav.
En genomgående tillämpning av protokollssystemet .skulle enligt
de sakkunniga i hög grad befrämja arbetstakten inom kammarrätten. Icke
blott expedieringen av utslagen utan även målens slutliga avgörande skulle
påskyndas därigenom, att all återställning kunde förläggas till en viss på
förhand bestämd, ej alltför avlägsen tidpunkt, då de i målets handläggning
deltagande ledamöterna skulle vara samlade, t. ex. senast måndagen i andra
veckan efter den, varunder målet blivit handlagt. En oavvislig förutsättning
för protokollssystemets tillämpning vore emellertid införandet av fast organiserade
divisioner, å vilka ledamöterna indelats till tjänstgöring på sådant
sätt, alt samma ledamöter med viss regelbundenhet deltoge i de dömande
avdelningarnas sammanträden.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 289-
Yttranden.
I fråga om session stiderna har statskontoret ifrågasatt, huruvida
tillräckliga skäl förelåge att alltjämt bibehålla indelningen av kammarrättens
arbetsår i »ordinarie session», »sommarmånaderna» och »tiden mellan den
20 december och den 7 januari».
Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn division sordförandes
åligganden har kammarrätten givit sin anslutning medan statskontoret
däremot funnit den föreslagna överflyttningen av avgöranden örn kommunikation
m. m. endast vara av behovet påkallad i fall, då annan än ledamot
vore föredragande.
De sakkunnigas förslag örn införande av ett protokollssystem såsom metod
för avfattandet av kammarrättens beslut avstyrkes av kammarrättens
majoritet, vilken i frågan anför:
Det förefaller kammarrätten, som örn ett avskaffande av dombokssystemet och
ett införande av protokollssystemet i och för sig skulle vara fördelaktigt, då därigenom
både tid och arbete torde komma att besparas. Det föreslagna protokollssystemet
hänger emellertid intimt samman med det sätt, på vilket kontrolläsningen
av föredragna mål ordnas. Det är också detsamma, som tillämpas i högsta
domstolen och regeringsrätten. I dessa domstolar kontrolläses varje mål efter föredragningen
av en ledamot men ej av de övriga. Systemet torde där fungera på ett
fullt tillfredsställande sätt. Men det är att märka, dels att kontrollanterna där äro
ordinarie domare i högsta instans och dels att föredragandena äro personer med
stor erfarenhet från sitt arbetsområde. Annorlunda gestaltar sig situationen i kammarrätten.
En stor del av de ledamöter, som skola verkställa kontrolläsningen, äro
icke ordinarie domare, en del av dessa kunna till och med vara förhållandevis
unga och oerfarna. Föredragandena komma till en stor del att bestå av unga
adjungerade ledamöter och extra föredragande, de sistnämnda i många fall med
mycket ringa erfarenhet. Kammarrätten har tidigare (se sid. 13) framhållit, vilka
betänkliga situationer på grund härav kunna uppstå vid målens kontrolläsning.
Och vill man komma ifrån dessa svårigheter, återstår enligt kammarrättens mening
intet annat än att bibehålla den nuvarande anordningen, enligt vilken målen
efter föredragningen cirkulera mellan samtliga de ledamöter, som deltagit i avgörandet.
Givetvis kan även med sistnämnda anordning ett protokollssystem användas. I
så fall skulle inneliggande utslag ej behöva uppsättas och underskrivas av de i
målets avgörande deltagande ledamöterna, utan det skulle räcka med att rubriken
till utslaget jämte kammarrättens beslut bilades akten, när denna cirkulerade
mellan ledamöterna, för att eventuellt av dessa förses med justeringsmärke. För
att övergången till ett protokollssystem skall kunna medföra några fördelar fordras
emellertid att föreskrifter meddelas om att mål skola återställas och protokoll
skola justeras före viss ej alltför avlägsen tidpunkt. Dylika föreskrifter synas
emellertid böra meddelas jämväl för det fall att, såsom nu, inneliggare utskrivas
och målen efter föredragningen cirkulera mellan ledamöterna.
Fyra kammarrättsråd ha uttalat avvikande mening och tillstyrkt sakkunnigförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
31
V. Anslagsfrågor.
Under år 1941 lia i kammarrätten tjänstgjort — utom extra befattningshavare
utan fast avlöning — följande ledamöter och övriga befattningshavare:
Befattning
Lönegrad
1 president.................................................. B 3
18 kammarrättsråd .......................................... A 30
1 byråchef å överflyttningsstat................................ A 30
12 assessorer ................................................ Eo 27
1 förste kanslisekreterare å överflyttningsstat.................... A 26
1 sekreterare ............................................... A 24
1 extra föredragande......................................... Eo 24
1 aktuarie ................................................. A 21
8 notarier .................................................. A 21
1 andre kanslisekreterare å överflyttningsstat.................... A 21
4 amanuenser med heltidstjänstgöring.......................... Eo 18
1 amanuens med halvtidstjänstgöring.......................... Eo 18
1 amanuens med heltidstjänstgöring............................ Eo 15
5 amanuenser med halvtidstjänstgöring......................... Eo 15
3 extra tjänstemän med halvtidstjänstgöring..................... Ex 15
1 kansliskrivare ............................................ A 11
2 kanslibiträden ................... A 7
3 kontorsbiträden .......................................... A 4
6 kontorsbiträden ........................................... Eo 4
1 skrivbiträde .............................................. A 2
1 extra skrivbiträde ......................................... Ex 1
1 förste expeditionsvakt ...................................... A 7
3 expeditionsvakter ......................................... A 5
1 expeditionsvakt ........................................... Eo 5
1 extra expeditionsvakt ...................................... Ex 5.
Anm. 1. Byråchefen har genom kungl, brev den 31 maj 1929 tillagts samma befogenhet som
kammarrättsråd, med undantag dock vad angår handläggningen av sådana mål angående fastighetstaxering
och virkestaxering, vilka skola handläggas i den i 126 § taxeringsförordningen stadgade
ordning.
Anm. 2. Å en av assessorstjänsterna må förordnande meddelas endast för tid, då den å överflyttningsstat
uppförda förste kanslisekreteraren är förhindrad att tjänstgöra såsom adjungerad
ledamot i kammarrätten.
Genom beslut den 23 maj 1941 har Kungl. Majit föreskrivit, att tills
vidare under budgetåret 1941/42 finge, så länge session fortginge å fastighetstaxeringsavdelningen,
utgå dels arvoden åt ordföranden å nämnda avdelning
samt åt notarie, vilken erhåller uppdrag att å avdelningen förrätta vissa
sekreterar- och aktuariegöromål, med, för år räknat, 500 kronor, respektive
360 kronor, dels ock ersättningar åt särskilda ledamöter vid handläggning
av mål angående fastighets- och virkestaxering.
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 289-
För budgetåret 1941/42 ha genom beslut den 23 maj 1941 fastställts följande
stater:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 370,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, förslagsvis ................................ » 6,400
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ » 240,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... »_86,000
Summa kronor 703,000.
Omkostnadsstat.
Utgifter:
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 3,000
2. Expenser, förslagsvis .............................. » 22,600
Summa kronor 25,600
Särskilda uppbördsmedel:
Ersättning för uppvärmning av vissa av riksräkenskapsverket
och riksarkivet disponerade lokaler:
av riksräkenskapsverket .................. kronor 600
av riksarkivet............................ * 1,000 kronor 1,600
Nettoutgift kronor 24,000.
Av anslagsposten till expenser må för nedan nämnda ändamål tagas i
anspråk följande belopp:
Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis...................... kronor 5,000
övriga expenser, högst ................................ » 17,600
Summa kronor 22,600.
I statsverkspropositionen ha anslagen till kammarrättens avlöningar och
omkostnader — med hänsyn till den utredning, vars resultat nu föreligger —
upptagits med allenast beräknade belopp. Dessa angåvos till vad kammarrätten
i skrivelse den 12 september 1941 föreslagit, eller avlöningsanslaget
till 704,600 kronor och omkostnadsanslaget till 27,000 kronor.
Det av de sakkunniga framlagda förslaget förutsätter en utökning av kammarrättens
personal. I anslutning till omorganisationsförslaget ha de sakkunniga
jämväl upptagit frågan örn ändrad lönegradsplacering för ett flertal
befattningshavare. Den ändrade organisationens inverkan på kammarrättens
omkostnadsstat har behandlats i ämbetsverkets yttrande över förslaget, där
ämbetsverket även framlagt en beräkning av anslagsbehovet för nästkommande
budgetår. Samtliga frågor rörande anslagsberäkningen torde här få
behandlas i ett sammanhang.
/
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
33
Personalbehov och lönegradsplacering.
l)e .sakkunniga.
Proportionen mellan ordinarie och
icke-ordinarie ledamöter,
Såsom tidigare angivits, föreslå de sakkunniga, att antalet ledamöter
minskas till 30 från nuvarande 31. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör
även för kammarrättens vidkommande upprätthållas den principen, att domare
skall vara ordinarie tjänsteman. Detta bör dock enligt de sakkunniga
icke föranleda inrättande av flera ordinarie befattningar än som motsvarar
det konstanta ledamotsbeliovet, i synnerhet som de sakkunnigas förslag även
innebär ett stärkande av assessorernas ställning. En viss försiktighet bör
sålunda enligt de sakkunnigas mening iakttagas i fråga om utökning av antalet
kammarrättsråd, icke minst med hänsyn till den minskning av kammarrättens
arbetsbalans, som ägt rum under senare år, och till den minskning
av arbetsbördan, som kan bli följden av ett genomförande av de sakkunnigas
kommande förslag örn omorganisation av beskattningsnämnderna.
Ifråga om den proportion, som bör råda mellan ordinarie och icke-ordinarie
ledamöter i kammarrätten ha de sakkunniga anslutit sig till den av ämbetsverket
självt vid flera tillfällen tillkännagivna uppfattningen, att antalet
icke ordinarie ledamöter i rättssäkerhetens intresse icke borde vara större
än att det motsvarade högst hälften av antalet ordinarie. De sakkunniga ha
därför, såsom redan nämnts, föreslagit, att antalet kammarrättsråd fastställes
till 20 och antalet assessorer till 10. Detta skulle innebära, att örn byråchefsbefattningen
indroges och dess innehavare utnämndes till kammarrättsråd,
endast en kammarrättsrådsbefattning skulle nyinrättas och två assessorsbefattningar
kunna indragas.
Ditti sionsord förande.
De sakkunniga föreslå, att divisionsordförandeposterna skola besättas nied
ordinarie kammarrättsråd och att envar av dessa såsom ersättning för
det krävande arbete, sorn ordförandeskapet innebär, skall erhålla ett arvode
av 2,500 kronor för år, eller samma belopp som utgår till divisionsordförande
i hovrätt. Skulle hovrätternas divisionsordförande mot avstående av arvode
inplaceras i högre lönegrad än A 30, böra enligt de sakkunnigas förmenande
divisionsordförandena i kammarrätten komma i åtnjutande av samma förmåner
som de förstnämnda.
1 ''issa sak k tini tiyarv oden.
De särskilda sakkunniga i frågor örn bokföring och balansteknik samt
uppskattning av inkomst av skog, vilka enligt de sakkunnigas förslag skola
knytas till kammarrätten, föreslås skola åtnjuta dels ett mindre arvode dels
ock ersättning för varje särskilt uppdrag. Kostnaden härför beräknas av de
sakkunniga till 4,000 kronor för år.
Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 28!). ■’>
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
I de grunder som gälla för fastställande av arvode åt de särskilda ledamöterna
å fastighetstaxeringsavdelningen föreslås icke någon ändring. Genom
den föreslagna begränsningen av dessa ledamöters tjänstgöring skulle
dock viss besparing ernås.
Assessorsbe fattningarna.
De sakkunniga lia till behandling upptagit frågan örn kammarrättsassessorernas
jämställande i lönegradshänseende med assessorerna i hovrätterna. De
senare åtnjuta i regel lön och övriga förmåner som om de vore extra ordinarie
tjänstemän i lönegraden Eo 29 medan kammarrättsassessorerna äro placerade
i lönegraden Eo 27. Assessorsbefattningarna i kammarrätten äro emellertid
— till skillnad mot samma befattningar i hovrätt — att betrakta såsom
föranledda av kammarrättens behov av förstärkta ledamotskrafter. Med hänsyn
till att detta behov alltjämt vore att anse såsom tillfälligt samt till kamrättsassessorernas
möjlighet att erhålla vikariatsförordnande såsom kammarrättsråd,
varigenom de komme i bättre ställning än hovrättsassessorerna,
ha de sakkunniga avvisat tanken på en uppflyttning i lönegrad av assessorsbefattningarna.
På grund av den långsamma befordringsgången inom ämbetsverket
föreslå de sakkunniga emellertid en viss uppmjukning av nuvarande
bestämmelser. Enligt förslaget skulle gälla, att assessor, vilken innehaft
assessorsförordnande i minst tre år, kunde placeras i 28 löneklassen
samt att kammarrätten skulle äga att, där kammarrätten eljest funne anledning
föreligga till assessors placering i högre löneklass än 26, därom göra
framställning hos Kungl. Majit.
Sekreterarbefattningen.
De sakkunniga ha — i anslutning till tidigare av kammarrätten framställda
förslag i denna fråga —- förordat, att sekreterarbefattningen uppflyttas från
nuvarande lönegrad A 24 till lönegrad A 26. Såsom skäl härför har åberopats
sekreterarens stora arbetsbörda och delvis mycket kvalificerade arbetsuppgifter.
Beträffande de sekreteraren nu åvilande arbetsuppgifterna
torde få hänvisas till en utförlig redogörelse i de sakkunnigas betänkande
(sid. 85—86). Efter genomförande av den allmänna effektivisering av
arbetet inom kammarrätten, som ämbetsverkets omorganisation beräknas
medföra, synes det de sakkunniga, att sekreterarens arbete skulle bli så krävande
och ansvarsfullt, att sekreterarbefattningen borde uppflyttas till åtminstone
den lönegrad, i vilken sekreterarna i de mindre hovrätterna äro
placerade, eller A 26. Samtidigt därmed skulle tjänstebenämningen ändras till
kammarrättssekreterare.
Befattningarna såsom extra föredragande och
föredragandeaspirant.
De sakkunniga föreslå inrättande av fem ytterligare befattningar såsom
extra föredragande vid kammarrätten, utöver den redan befintliga befattningen
i Eo 24. Härigenom skulle en extra föredragande kunna indelas till
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
35
tjänstgöring å varje division, dock icke å fastighetstaxeringsavdelningen. En
av de sakkunniga verkställd jämförelse (se betänkandet sid. 62—63) mellan
den ställning, innehavarna av de föreslagna extra föredragandebefattningarna
skulle intaga, och ställningen såsom fiskal i hovrätt jämlikt nuvarande bestämmelser,
har föranlett de sakkunniga att föreslå, att av de sex befattningarna
som extra föredragande tre skulle placeras i lönegraden Eo 24 och tre i
lönegraden Eo 21. De sakkunniga förklara, att hänsyn härvid tagits såväl
till den för närvarande mycket långsamma befordringsgången inom kammarrätten
som även till önskemålet att erhålla en gradvis förbättrad löneställning
för de tjänstemän, som i avvaktan på befordran till assessorer tjänstgöra
inom kammarrätten.
Förordnande såsom föredragandeaspirant skall enligt förslaget icke medföra
någon extra ersättning för befattningshavare i amanuensställning. Till
föredragandeaspirant utan amanuensförordnande föreslås utgå arvode med
3,360 kronor för år eller samma belopp som uppbäres av fiskalsaspirant i
hovrätt. Såsom förut nämnts förutsättas högst två dylika arvoden kunna samtidigt
utgå.
Aktuariebefattningen.
Under åberopande att aktuariens ställning efter ämbetsverkets omorganisation
i alla avseenden skulle bliva densamma som under nuvarande förhållanden
föreslå de sakkunniga icke någon ändring i nu gällande föreskrifter
om aktuariens löneställning. Dock anse de sakkunniga, ali aktuarien bör beredas
sådan lättnad i arbetsbördan som kan vinnas genom en förstärkning av
biträdespersonalen å aktuariekontoret. Denna fråga kommer att i det följande
behandlas i samband med den övriga lägre biträdespersonalens lönegradsplacering.
Notariebefattningarna.
Inom kammarrätten finnas enligt gällande bestämmelser 8 notarier och 1
andre kanslisekreterare å överflyttningsstat, samtliga befattningar placerade
i lönegraden A 21. Notarierna åligger att upprätta på ledamöternas föredragning
beslutade utslag och brev, verkställa eller övervaka alla de åtgärder, som
erfordras för expediering av dessa, tjänstgöra vid protokollet, uppgöra förslag
till rubriker och, där så lämpligen kan ske, promemorior i mål, som av ledamot
skola föredragas, ävensom i övrigt lämna ledamöterna det biträde, sorn
av dem i tjänsten äskas.
Notarierna äro i regel indelade till tjänstgöring på så sätt, att varje notarie
biträder två föredragande.
En av notarierna tjänstgör såsom kammarrättens kassör, och åt denne
har kammarrätten även uppdragit att verkställa granskning av riksräkenskapsverkets
räkenskaper.
På fastighetstaxeringsavdelningen gälla i viss mån andra förhållanden.
Under de tider, då session pågår å denna avdelning, förordnas en notarie
att mot ett arvode av 360 kronor för år förrätta vissa sekretcrar- och aktuariegöromål
å avdelningen. Dessa göromål beslå däri, alt en notarie efter
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 2S9.
uppdrag av kammarrätten — vilket uppdrag kammarrätten äger meddela
så länge lokalen för fastighetstaxeringsavdelningen är skild från kammarrättens
övriga lokaler — under de tider session å avdelningen fortgår, såväl
i sekreterarens som aktuariens ställe kontrasignera!'' från avdelningen
utgående expeditioner, mottager, registrerar och i behörig ordning förvarar
protokoll, konceptexpeditioner och handlingar, som höra till å avdelningen
avgjorda mål, som ock granskar de särskilda ledamöternas å avdelningen
rese- och arvodesräkningar. Han biträder därjämte ordföranden å avdelningen
i dennes arbete med den planläggning av arbetel å avdelningen, som erfordras
för att detta skall kunna bedrivas fullt rationellt. För att han på ett
riktigt och tillfredsställande sätt skall kunna fylla denna uppgift kräves, att
han med sakkunskap och intresse sätter sig in i de inkommande målens beskaffenhet,
så att han vid föredragning inför ordföranden kan tillhandahålla
förslag i avseende å målens fördelning i grupper.
De mål, som skola handläggas å fastighetstaxeringsavdelningen, inkomma
till betydande antal även under de tider, då session å avdelningen icke pågår.
Målen böra då omedelbart underkastas en första granskning i syfte att undersöka,
örn ytterligare kommunikation eller utredning däri erfordras. Denna
granskning utföres för närvarande av en assessor på grund av frivilligt
åtagande.
Enligt de sakkunniga bör varje ordinarie division tilldelas viss kanslipersonal,
däribland en notarie. Det skall enligt förslaget åligga denne att föra
protokollet vid sessionerna å divisionen, att lämna divisionsordföranden det
biträde, denne kan behöva för ledning av divisionens arbete, att utöva överinseende
över amanuensernas verksamhet och fördela arbetsuppgifterna mellan
dem, samt att i övrigt själv biträda ledamöterna med rubrik- och promemorieuppsättning.
Notariens halva tid beräknas av de sakkunniga åtgå lill
protokoll töring m. lii., varför han beräknas kunna biträda ledamöterna endast
i samina utsträckning sorn en tjänsteman med halvtidstjänstgöring.
Beträffande kassörsgöromålen förorda de sakkunniga bibehållandet av rådande
system, varvid dock framhållits, att den till kassör förordnade notarien
icke kunde beräknas få någon tid disponibel för att biträda föredragandena.
Beträffande fastighetstaxeringsavdelningen lia de sakkunniga, nied hänsyn
till de långa och regelbundet förekommande avbrotten i avdelningens
sessioner, avvisat tanken på inrättandet av en sekreterarbefattning i lönegrad
A 24, vars innehavare skulle jämte andra kvalificerade uppgifter fullgöra
de åligganden, som nu utföras av den särskilt förordnade notarien.
I stället förordas att nuvarande system bibehålies -— dock oberoende albur
lokalfrågan ordnas — samt att arvodet höjes till belopp motsvarande
skillnaden å I-ort mellan lönegraderna A 21 och A 24 eller 1.080 kronor
för år.
Då kammarrätten föreslagits skola omfatta sex divisioner, skulle alltså erfordras
sex notariebefattningar. De två övriga notariebefattningarna och den
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
37
på överflyttningsstat uppförda andre kanslisekreterarbefattningen föreslås
överförda på övergångsstat.
De sakkunniga föreslå att notarietjänsterna bibehållas i lönegraden A 21
men att dessa befattningshavare erhålla tjänstebenämningen divisionssekreterare.
Härom anföres:
Genom den omläggning av arbetet, som de sakkunniga föreslagit, skulle
notariernas arbete erhålla en i viss mån ändrad karaktär, i det att varje notarie
skulle bliva ledare och övervakare av kansliarbetet å en division. Härigenom
har den kvalitetsförstärkning, som notariebefattningarna under senare
år må lia undergått, visserligen understrukits, men den kan icke anses vara så
utpräglad, att den gent emot de principiella invändningar mot uppfattning i
högre lönegrad av notariebefattningar, som tjänsteförteckningssakkunniga i
sitt nyssnämnda betänkande framställt, kan föranleda de sakkunniga att
ifrågasätta någon lönegradsuppflyttning för kammarrättens notarier.
Vad därefter angår notarietjänsternas benämning, finna de sakkunniga det
önskvärt, att dessa befattningshavare erhålla en annan benämning, och vilja
för sin del framhålla, att de nuvarande notarierna efter omorganisationen möjligen
skulle nied hänsyn till det deni därefter huvudsakligen åliggande arbetet
nied protokollsföringen å divisionerna och deras tjänsteställning i övrigt
kunna benämnas divisionssekreterare.
Amanuensbefattningarna.
Hos kammarrätten tjänstgöra enligt gällande bestämmelser fyra amanuenser
nied heltidstjänstgöring och en amanuens nied halvtidstjänstgöring i lönegraden
Eo 18 samt sju amanuenser nied halvtidstjänstgöring i lönegraden
Eo 15. E''nder den tid arbetet på fastighetstaxeringsavdelningen senast fortgick,
avlönade kammarrätten dessutom tre extra tjänstemän i lönegraden
Ex 15.
Amanuenserna fullgöra för närvarande enahanda tjänsteåligganden som
notarierna.
De sakkunniga föreslå, att två amanuenser tilldelas varje division för att
— utöver det biträde, som av notarien lämnas under hans halva tjänstgöringstid
— biträda divisionens föredragande. Härigenom skulle envar av divisionens
fem föredragande — fyra ledamöter och en extra föredragande — kunna
påräkna biträde motsvarande en befattningshavares halva tjänstetid. Den
extra föredraganden skulle dock kunna erhålla biträde endast i den mån
tiden tilläte, medan föredragandeaspirant och sekreteraren överhuvud icke
skulle kunna påräkna dylikt biträde. Utöver sålunda erforderliga 12 amanuenser
.skulle erfordras en amanuens med halvtidstjänstgöring för att bestrida
den biträdeshjälp, som annars skulle lämnats av den lill kassör förordnade
notarien.
Under de lider, då fastighetstaxeringsavdelningen sammanträder, kommer,
framhålla de sakkunniga, att erfordras sådan ökning av amanuensernas antal,
som betingas av arbetet på denna avdelning.
Amanuensernas tjänsteåligganden skulle jämväl framdeles vara desamma
som nu med allenast den ändring i arbetets art, som betingas av dombokssystemets
avskaffande och ersättande med protokollssystem.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
Beträffande amanuensbefattningarnas lönegradsplacering anföra de sakkunniga,
att kammarrättens avdöningsanslag torde böra beräknas till sådan
höjd, att möjlighet beredes kammarrätten att förordna minst halva antalet
eller sex amanuenser med heltids- och en amanuens med halvtidstjänstgöring
i lönegraden Eo 18 samt sex amanuenser med heltidstjänstgöring i
lönegraden Eo 15. De sakkunniga framhålla, att så länge de notariebefattningar
och den andre kanslisekreterarbefattning, vilka föreslås uppförda
på övergångsstat, fortfarande äro besatta, motsvarande minskning bör ske
av amanuensernas antal.
Den lägre biträdespersonalen.
Enligt den av de sakkunniga uppgjorda tjänsteförteckningen tjänstgöra för
närvarande inom kammarrätten 14 biträden i olika lönegrader. Av denna
personal sysselsättas kansliskrivaren, ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde
å aktuariekontoret, ett kanslibiträde å sekreterarexpeditionen och ett kontorsbiträde
med expediering av avgående post, under det att den övriga personalen
bestående av sju kontorsbiträde!! och två skrivbiträden utför renskrivnings-
och kollationeringsarbete.
I fråga om divisionernas biträdespersonal anföra de sakkunniga beträffande
de med nuvarande ordning förenade bristerna:
Kammarättens lägre biträdespersonal bar sedan många år tillbaka varit
för ändamålet otillräcklig. Såsom en följd härav har extra- eller övertidsarbete
måst tillgripas i den utsträckning tillgängliga medel lämnat möjlighet
därtill. Men i trots härav har arbetet permanent legat efter. Till följd
av den omständigheten, att arbetet å divisionerna legat helt nere under tiden
den 21 december—den 13 januari och under sommarmånaderna utföres endast
i begränsad omfattning, har det blivit möjligt att under dessa perioder
avarbeta den under ordinarie session hopade balansen av renskrivningsgöromål,
så att någon dylik balans i allmänhet icke brukat förekomma vid tiden
för den s. k. höstsessionens början den 14 september.
Enligt de sakkunnigas förslag skall renskrivningsarbetet i viss mån
centraliseras så att samina biträden i regel utföra allt det renskrivningsarbete,
som erfordras för två divisioner. Då enligt de sakkunnigas beräkning skulle
erfordras tre biträden för varje division, skulle varje grupp av två divisioner
tilldelas sex biträden. Av dessa anse de sakkunniga ett böra äga större erfarenhet
samt förmåga att organisera och leda arbetet och till följd därav inneha
kanslibiträdes tjänsteställning under det att de andra böra vara kontors-
och skrivbiträden. Således skulle enligt sakkunnigförslaget — i stället
för nuvarande 9 biträden, därav 7 kontors- och 2 skrivbiträden — erfordras
18 biträden, därav 3 kanslibiträden, 7 kontorsbiträden och 8 skrivbiträden.
Örn beräkningen av detta biträdesbeliov anföres:
Att verkställa någon fullt pålitlig beräkning av behovet av den personal,
som kräves för att renskrivnings- och kollationeringsarbetet skall utföras så
att någon eftersläpning icke uppkommer, ställer sig mycket svårt. En viss
ledning härutinnan kan givetvis erhållas med utgångspunkt från antalet i
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
39
kammarrätten under ett år avgjorda mål. Under de fem åren 1936—1940
Ilar kammarrätten avgjort i medeltal över 10,000 mål om året. Därest 10,000
mål avgöras örn året, innebär detta, att minst 5,000 rubriker till utslagen
måste utskrivas — det räknas då med att nära 5,000 rubriker skrivas av vederbörande
notarie eller amanuens å blankett — samt att minst 10,000 utgående
expeditioner måste utskrivas. Till dessa expeditioner måste emellertid
i ett mycket stort antal fall kopior utskrivas, enär antingen expeditionen
skall tillställas mera än en part eller avskrift av den utgående expeditionen
skall tillställas en eller flera myndigheter.
Under antagande att kammarrätten kommer att sammanträda å dömande
avdelning 5 dagar i veckan å 6 divisioner skola 30 protokoll i veckan utskrivas.
Därtill kommer att behov av renskrivning förekommer för en mängd
andra ändamål såsom mångfaldigande av sådana rubriker och tabellariska
eller andra sammanställningar, som erfordras vid målens föredragning å avdelning,
samt utskrivning i ett flertal exemplar av indelningsplaner rörande
ledamöternas deltagande i sammanträden och utlåtanden i anledning av
Kungl. Maj:ts remisser m. m. Allt renskrivningsarbete måste kollationeras,
vilket tar en väsentlig tid
En viss ledning kan vidare hämtas av förhållandena å fastiglietslaxeringsavdelningen,
där någon sådan eftersläpning som inom kammarrätten i övrigt
icke plägat förekomma. Å denna avdelning ha 4 kontorsbiträden varit indelade
och där varit fullt sysselsatta. Av dessa har emellertid en biträtt med
diarieföring, varjämte å vanliga divisioner renskrivningsarbete icke, enligt
vad som uppgivits, lärer erfordras i fullt samma utsträckning som å fastighetstaxeringsavdelningen.
De sakkunniga lia fördenskull ansett sig böra räkna med ett behov av
i medeltal 3 biträden för varje division.
Personalen å aktuariekontoret består av en kansliskrivare, ett kanslibiträde
och ett kontorsbiträde.
Kansliskrivaren åligger att på eget ansvar föra det med register försedda
s. k. beskattningsmålsdiariet samt att utföra åtskilliga andra göromål å aktuariekontoret.
Det å aktuariekontoret tjänstgörande kanslibiträdet åligger att deltaga i
de aktuarien åvilande göromålen. Därjämte har detta biträde att för varje
månad till presidenten lämna uppgift å antalet inkomna och avgjorda mål.
Enligt den å aktuariekontoret uppgjorda arbetsfördelningen för kanslibiträdet
under tillsyn av aktuarien det s. k. allmänna diariet samt ombesörjer,
likaledes under aktuariens tillsyn, den på aktuariekontoret ankommande
expeditionen av de rekvisitioner av handlingar, som från finansdepartementet
göras i anledning av att talan fullföljts hos regeringsrätten i av
kammarrätten avgjorda beskattningsmål.
Det å aktuariekontoret tjänstgörande kontorsbiträdet, som på grund av de
ökade göromålen å kontoret anställdes där under januari månad 1942, biträder
aktuarien i hans arbete.
Därjämte tjänstgör en extra tjänsteman på övertid å aktuariekontoret för
att biträda aktuarien i det honom personligen åliggande arbetet.
De sakkunniga föreslå, att det å auktuariekontoret tjänstgörande kanslibiträdet
uppflyttas till kansliskrivare och ålägges att å eget ansvar utföra
40
Kunyl. Majlis proposition nr 289.
sina åligganden. Såsom skäl härför åberopas, att innehavaren av den nuvarande
kanslibiträdesbefattningen utför ett arbete, som är alldeles likartat
och fullt likvärdigt med det arbete, som utföres av den å aktuariekontoret
tjänstgörande kansliskrivaren, samt att båda dessa befattningshavare äro att
hänföra till verksregistratorer och således borde placeras i 11 lönegraden enligt
av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga förordade, av Kungl. Majit
godkända grunder.
Det på sekreterarexpeditionen tjänstgörande kanslibiträdet föreslås av de
sakkunniga uppflyttat från lönegraden A 7 till kontorist i lönegraden A 9.
Såsom skäl härför åberopas den mångskiftande och delvis mycket kvalificerade
arten av detta biträdes åligganden samt det förhållandet, att i samband
med arbetsbördans ökning en förskjutning av kanslibiträdets tjänsteåligganden
inträtt mot övervägande kvalificerade arbetsuppgifter.
Det å kammarrättens expedition för avgående post placerade kontorsbiträdet
föreslås av de sakkunniga uppflyttat till kanslibiträde i lönegraden
A 7, härom anföres:
Det å expeditionen för kammarrättens avgående post placerade kontorsbiträdet
har att självständigt handhava expediering av all från kammarrätten
avgående post samt att i vederbörliga expeditionslistor göra anteckning örn
expedieringen. Vidare åligger det kontorsbiträdet att i första hand kontrollera
expeditionslistorna, att i början av varje månad upprätta listor över mål, som
ej inom föreskriven tid blivit expedierade, att upprätta register till och ordna
kammarrättens skrivelser och missivkoncept samt att i någan mån tillhandagå
sekreterarexpeditionen med hjälp vid kollationering m. m.
Såvitt de sakkunniga kunnat finna, utför ifrågavarande kontorsbiträde
göromål av den art och omfattning, att befattningens uppflyttning till kanslibiträdesbefattning
måste anses väl motiverad.
Vid bifall till de sakkunnigas förslag skulle förteckningen över den lägre biträdespersonalen
inom kammarrätten få följande utseende:
Befattningshavare Lönegrad
2 kansliskrivare ............................................. A 11
1 kontorist .................................................. A 9
4 kanslibiträden ............................................. A 7
8 kontorsbiträdet! ............................................ A 4
3 skrivbiträden .............................................. A 2
5 » .............................................. Ex 2.
Yttranden.
Den föreslagna proportionen mellan kammarrättsråd
och assessorer tillstyrkes av kammarrätten.
Vad de sakkunniga föreslagit beträffande arvode åt divisionsordförandena
har tillstyrkts av kammarrätten, som jämväl framhållit,
att vid en eventuell inplacering i lönegrad av dessa tjänster lönegraden B 2
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
41
borde ifrågakomma, då lönen i denna lönegrad, 1 6,000 kronor, motsvarade
summan av lönen i högsta löneklassen å I-ort i lönegraden A 30, 13,500 kronor,
och det föreslagna arvodet å 2,500 kronor.
Statskontoret har däremot föreslagit, att arvodet bestämmes till högst 500
kronor, och till stöd härför anfört:
I avlöningshänseende skola enligt de sakkunnigas förslag divisionsordförandena
jämställas med motsvarande befattningshavare vid hovrätterna och
sålunda tillerkännas ett särskilt arvode å 2,500 kronor för år. Att märka är
emellertid, att därest ordförandena befrias från all föredragningsskyldighet
och vidare ovan antydda jämkning i deras av de sakkunniga föreslagna
tjänståligganden vidtages, någon ökning av deras arbetsbörda icke torde inträda.
Med anledning härav kan det synas tveksamt, örn särskild ersättning
hör utgå, en fråga, till vilken för övrigt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
torde ha att taga ställning i samband med behandlingen av byråchefernas
i civilförvaltningen lönegradsplacering. Statskontoret kan i varje fall
icke för sin del finna skäl föreligga, att i avlöningshänseende jämställa kammarrättens
divisionsordförande med hovrätternas. Stöd för denna uppfattning
har statskontoret funnit i statsmakternas uttalanden vid de tillfällen, då hovrättsdivisionsordförandenas
arvoden, som år 1909 fastställdes till 500 kronor,
varit föremål för höjning. 1928 års riksdag (rd. skr. 293) fann sålunda skäligt,
att ordförandena och vice ordförandena å division bereddes ersättning med
1,000 respektive 500 kronor för år för den ökning i deras arbetsbörda, som
väntades inträda på grund av samma riksdags beslut, att det i fortsättningen
skulle åligga dem att i stället för vederbörande division meddela beslut rörande
kommunikation i besvärsmål m. m. Riksdagen hade därjämte genom
fastställandet av nämnda ersättningar velat öppna vidgade möjligheter för
Kungl. Majit att till dessa poster förvärva de i varje särskilt fall mest skickade.
År 1937, då ordförandenas arvoden höjdes med ytterligare 1,000 kronor,
framhöll departementschefen (prop. 1/1937, II ht, sid. 33 f.), bland annat,
att anledningen till svårigheterna att för hovrättsrådsämbetena förvärva
framstående jurister, som vore villiga att tjänstgöra och kvarstanna i hovrätterna,
alltjämt bestode. Det ansågs emellertid mest angeläget — med hänsyn
till den då nyligen genomförda lagstiftningen örn muntliga förhör i hovrätterna
— att sörja för att tillgång lunnes på lämpliga personer för ordförande-
och viceordförandeposterna. För att icke föregripa förestående allmän
omprövning av lönesättningen för statliga befattningshavare borde ingen
annan åtgärd vidtagas jin en höjning av de särskilda arvodena med 1.000,
respektive 500 kronor.
För övrigt bör i detta sammanhang framhållas, att kammarrätten redan år
1929, då arvodet till ordföranden å fastighetstaxeringsavdelningen fastställdes,
uttalade, att detta borde i överensstämmelse med 1928 års riksdags beslut
rörande arvode till ordförande i hovrättsdivision bestämmas till 1,500
kronor. Departementschefen (k. prop. 1/1929, VII ht., sid. 41) ansåg emellertid
tillräckliga skäl icke föreligga att sätta arvodet åt ordföranden å nämnda
avdelning till högre belopp än som tidigare i sådant hänseende förutsatts
eller till 500 kronor. Därest nu särskild ersättning finnes böra utgå lill samtliga
divisionsordförande i kammarrätten, bör denna enligt statskontoret icke
överstiga sistnämnda belopp.
Vid förfall för ordförande torde arvodet böra utgå lill hans vikarie.
Allmänna lönenämnden har under åberopande av enahanda synpunkter
föreslagit, alt arvodet fastställes lill 1,200 kronor.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
I fråga om assessorsbefattningarna tillstyrka sakkunnigförslaget
av kammarrätten. Såväl statskontoret som allmänna lönenämnclen ha
emellertid motsatt sig införandet av speciella undantagsregler örn assessors
placering i löneklass. Härom har lönenämnden anfört:
Enligt lönenämndens mening måste ett förslag, som innebär ett avsteg från
de författningsenligt gällande reglerna för extra ordinarie tjänstemäns normala
uppfattning från lägre till högre löneklass, väcka starka betänkligheter
ur principiell synpunkt. Det må understrykas, att bestämd skillnad råder såväl
i anställnings- sorn i avlöningshänseende mellan adjungerad ledamot i
hovrätt, som icke är assessor, och assessor i kammarrätten. Då vidare praktiskt
taget alla assessorer vinna befordran till kammarrättsråd, kunna kammarrättsassessorernas
befordringsutsikter icke enligt lönenämndens mening
anses såsom dåliga. Lönenämnden finner sig fördenskull böra avstyrka förslaget
om rätt till särskild löneklassuppflyttning för assessorerna i kammarrätten.
.
Kammarrättens personalförening har föreslagit, att assessorsbefattningarna
placeras i lönegrad Eo 29, och såsom skäl härför åberopat, att den nu rådande
kompetensskillnaden mellan kammarrättsråd och assessor skulle vid genomförande
av sakkunnigförslaget i stort sett utplånas.
Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om sekreterarens uppflyttning
från lönegraden A 24 till lönegraden A 26 tillstyrkes av kammarrätten
och allmänna lönenämnden men avstyrkes av statskontoret under hänvisning
till att genomförandet av omorganisationen icke skulle medföra en sådan
förändring i sekreterarens arbetsuppgifter som i och för sig utgjorde skäl för
en uppflyttning av tjänsten till lönegraden A 26. På grund härav funne statskontoret
anledning icke föreligga att frångå 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas
ståndpunkt, varför tjänsten borde bibehållas i av tjänsteförteckningssakkunniga
förordad lönegrad eller A 24.
Beträffande de extra föredragandenas lönegradsplacering tillstyrkes
sakkunnigförslaget av allmänna lönenämnden medan däremot statskontoret
förordar, att samtliga dessa befattningar placeras i 21 lönegraden.
Med hänsyn såväl till befattningarnas karaktär av prov- och utbildningstjänster
som till den omständigheten, att de vid en eventuell framtida nedgång
av kammarrättens arbetsbörda i första hand torde ifrågakomma till
indragning, har ämbetsverket ifrågasatt huruvida de böra erhålla extraordinarie
natur. Två reservanter inom allmänna lönenämnden förorda, att
samtliga dessa befattningar placeras i lönegraden Eo 24. Kammarrätten föreslår,
att dessa befattningshavare erhålla tjänstebenämningen kammarrättsfiskal
(Eo 21) och förste kammarrättsfiskal (Eo 24).
Fastställande av särskilda arvoden till föredragandeaspiranter har icke
synts statskontoret erforderligt, utan ersättning till dessa liksom till övriga
mer eller mindre tillfälliga befattningshavare borde såsom hittills efter kammarrättens
beslut utgå av därför tillgängliga medel.
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
43
I fråga örn aktuariebefattningen Ilar sakkunnigförslaget tillstyrkts
av kammarrätten. Ett kammarrättsråd Ilar nied hänsyn till de nied
befattningen förenade göromålens mängd och betydelse samt till befattningens
karaktär av sluttjänst förordat dess placering i lönegrad A 22. Kammarrättens
personalförening bär biträtt reservantens förslag.
Kammarrätten föreslår, att de sex notariebefattningar, som föreslås
skola uppföras på ordinarie stat, inplaceras i lönegraden A 24. Till stöd
härför anför ämbetsverket följande.
Beträffande frågan örn notariernas placering i lönehänseende liava de sakkunniga
uttalat, att notariernas arbete blivit av mera kvalificerad art än tidigare,
i samma mån som de av ledamöterna tagits i anspråk för utarbetande
av föredragningspromemorior, samt att genom att enligt förslaget varje notarie
skulle bliva ledare och övervakare av kansliarbetet å en division den
kvalitetsförstärkning, som notariebefattningarna under senare år kunde ha
undergått, understrukits. Under hänvisnig till vad tjänsteförteckningssakkunniga
anfört i sitt den 21 maj 1941 avgivna betänkande angående revision
av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen hgi de sakkunniga
emellertid icke ansett sig kunna föreslå någon lönegradsuppflyttii
ing.
Kammarrätten kan icke undgå att finna, att nied de uppgifter, som enligt
förslaget komma att åvila notarierna, dessas arbete kommer att bliva av betydligt
mera kvalificerad natur än vad för närvarande är fallet. Deras ställning
som ledare och övervakare av kansliarbetet å divisionerna måste medföra
betydligt större ansvar än vad som brukar åvila innehavarna av notarietjänster.
Man torde därför med fog kunna säga, att genom göromålens förändring
tjänsterna komma att ändra karaktär och från notarietjänster övergå
till att vara sekreterartjänster. Men anser man detta, synes det kammarrätten,
som om nian också bör taga konsekvenserna och i lönehänseende hänföra
tjänsterna till (den lägre) sekreterargraden eller lönegrad A 24.
Till kammarrättens förslag i denna del har kammarrättens personalförening
givit sin anslutning.
Beträffande notarien å fastighetstaxeringsavdelningen har kammarrätten i
överensstämmelse nied sitt förslag om denna avdelnings organisation anfört,
att denne notarie torde få i huvudsak samma uppgifter som notarierna å ordinarie
divisioner, varför något särskilt arvode ej borde tillkomma honom.
Statskontoret anser, att ifrågavarande notarie i stället för arvode borde under
tid då session pågår å avdelningen förordnas att mot vanlig vikariatsersättning
utföra de speciella aktuarie- och sekreterargöromålen.
Mot förslaget örn bibehållande av nuvarande ordning i fråga örn kassörsgöromålen
inom kammarrätten har allmänna lönenämnden framställt erinran.
Härom anföres:
Enligt betänkandet åligger det en av kammarrättens notarier alt såsom kassör
hos ämbetsverket föra kammarrättens räkenskaper, varvid han bland
annat har att rekvirera och utbetala avlöningsmedel. Därjämte har åt nämnde
notarie uppdragits att granska riksräkenskapsverkets räkenskaper. De sak
-
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
kunniga uttala, all kassörsgöromålen — vilka beräknats kräva ungefär hullten
av ifrågavarande notaries arbetstid — även efter omorganisationen synas
böra åläggas en notarie.
Lönenämnden anser för sin del, att anordningen med en notarie, som
tjänstgör såsom kammarrättens kassör, icke kan anses tillfredsställande. Så
vitt lönenämnden kan finna, vore inrättandet av en kansliskrivarbefattning
för kassagöromålens handhavande en naturlig åtgärd. Vederbörande befattningshavares
arbetstid skulle emellertid därvid behöva utfyllas med andra
arbetsuppgifter av mera kvalificerad art. Därest en heltidstjänst i 11 lönegraden
icke skulle befinnas behövlig, synes den utvägen kunna anlitas, att
en kassörstjänst i 17 lönegraden inrättas, vars innehavare även tages i anspråk
för fullgörande av amanuensgöromål.
Förslaget örn införande av tjänstebenämningarna kaminarrättssekr etera re
och divisionssekreterare avstyrkes av statskontoret och allmänna lönenämnden
under hänvisning till det 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga åvilande
uppdraget alt verkställa formell översyn av samtliga tjänstebenämn
ingar.
Indragningen av tjänsten såsom andre kanslisekreterare å överflyttningsstat
borde enligt kammarrättens förmenande föranleda vissa övergångsanordningar.
Härom anföres:
Befattningen såsom andre kanslisekreterare å övergångsstat, vilken befattning
blivit ledig genom innehavarens utnämning till kammarrättsråd, torde
kunna indragas. Därest så sker, skulle förste amanuensen Friberg, vilken
sedan den 4 december 1937 uppehållit notarietjänst mot åtnjutande av vikariatslön,
komma att falla tillbaka på sin förste amanuenstjänst och följaktligen
lida avsevärd löneminskning. Då detta icke synes vara med rättvisa och
billighet överensstämmande, hemställer kammarrätten, att en extra ordinarie
tjänst i 21 lönegraden måtte för Fribergs räkning inrättas, eller, därest detta
icke skulle befinnas lämpligt, att ersättning för löneminskningen måtte i annan
form beredas Friberg.
Beträffande a m a nuensbefattninga r n a ifrågasätter statskontoret
örn icke den ökning av arbetskraft, som tillföres kammarrätten genom inrättandet
av befattningarna såsom extra föredragande vilka skulle lia att förbereda
mål och ärenden utan biträde av amanuenser, skulle kunna medföra
en reducering av den av de sakkunniga föreslagna amanuenspersonalen.
Kammarrättens personalförening hemställer att med hänsyn till befordringsgången
inom ämbetsverket medel anvisas till sju amanuenser i Eo 18 och
fem i Eo 15 samt en halvtidstjänst i Eo 15 i stället för sex i Eo 18 och sex i
Eo 15 samt en halvtidsamanuens i Eo 18 såsom de sakkunniga föreslagit.
Förslaget i fråga örn den lägre biträdespersonalen, vilket
tillstyrkes av kammarrätten, har föranlett statskontoret till följande uttalande:
Den
för renskrivnings- och kollationeringsarbelen avsedda personalen föreslås
utökad från 9 till 18. De sakkunniga synas därvid ha utgått från att
allt dylikt arbete skall utföras av ordinarie eller extra befattningshavare utan
att någon »eftersläpning», d. v. s. balans av renskrivningsgöromål skall före
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
45
ligga, då jul- och sommarferierna taga sin början den 21 december, respektive
den 16 juni. Eftersom — vid oförändrad indelning av kammarrättens arbetsår
— en dylik organisation måste innebära ett ofullständigt utnyttjande av
ifrågavarande personal under de tider av året, då kammarrättens verksamhet
är mer eller mindre begränsad, kan statskontoret icke tillstyrka densamma.
En jämförelsevis stor del av skrivgöromålen synes i stället såsom hittills böra
utföras av tillfällig personal och en motsvarande minskning av den för divisionerna
föreslagna biträdespersonalen vidtagas. För övrigt vill statskontoret
förorda en fullständig centralisering av renskrivningsarbetet, så att endast ett
kanslibiträde blir erforderligt för dess organiserande och ledande.
På aktuariekontoret synes — under aktuariens chefskap — en kansliskrivare
böra bära ansvaret för såväl det allmänna diariets som beskattningsmålsdiariets
förande. Behovet av biträde härvid och med övriga på aktuariekontoret
förekommande göromål torde kunna tillgodoses med två kontorsbiträden.
Av de sakkunniga föreslagna upp flyttningar av kanslibiträdet å sekreterarexpeditionen
till kontorist i lönegraden A 9 och av det med expedieringen av
kammarrättens post m. m. sysselsatta kontorsbiträdet till kanslibiträde i lönegraden
A 7 kan statskontoret icke tillstyrka.
Allmänna lönenämnden, som icke ansett sig på grundval av den förebragta
utredningen kunna bedöma, huruvida den föreslagna avsevärda utökningen
av biträdespersonalen verkligen bleve av behovet påkallad, har beträffande
de föreslagna åtta skrivbiträdestjänsterna — av vilka tre skulle vara ordinarie
och fem extra befattningar — anfört följande.
Därest — vilket i och för sig framstår såsom naturligt — en del av de nya
skrivbiträdestjänsterna anses böra upptagas såsom icke-ordinarie befattningar,
böra sistnämnda befattningar givas karaktären av extra ordinarie tjänster
i lönegraden Eo 2, vilket givetvis icke hindrar, att befattningshavarna i fråga
lill en början under viss prövotid kunna erhålla ställning av extra befattningshavare.
Kammarrättens personalförening förordar uppflyttning av kanslibiträde å
sekreterarexpeditionen till kansliskrivare i lönegrad A 11.
Jag har i det föregående förordat genomförandet av den av de sakkunniga Departement*- föreslagna divisionsindelningen. I samband med denna omorganisation torde cheftnäven
åtgärder böra vidtagas för vinnande av en bättre proportion me 1- 1 a n ordinarie och icke-ordinarie leda lii oter i kammarrätten.
Med tillstyrkande av sakkunnigförslaget i denna del vill jag förorda,
att av 30 ledamöter 20 skola vara kammarrättsråd och 10 assessorer. Innehavaren
av byråchefsbefattningen på överflyttningsstat torde böra erhålla
fullmakt som kammarrättsråd och byråchefsbefattningen liksom även de två
övertaliga assessorstjänsterna indragas.
De kammarrättsråd, vilka förordnas lill divisio nsordförande,
torde såsom de sakkunniga föreslagit böra erhålla särskild ersättning. I
avbidan på resultatet av 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas utredning
örn byråchefsbefattningarnas lönegradsplacering bör denna lämpligen ges
formen av ett vid sidan av kammarrättsrådslönen utgående arvode. Såsom
statskontoret och allmänna lönenämnden erinrat lia vissa speciella skäl för
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
anlett fastställandet till nuvarande belopp av arvodet till divisionsordförande
i hovrätt. Frågan om divisionsordförandearvodena i kammarrätten torde därför
böra bedömas såsom en fristående fråga och lösas under hänsynstagande
till de speciella förhållanden, som efter omorganisationen komma att bliva
rådande inom kammarrätten. Jag kan för min del icke tillstyrka högre ersättning
än den av lönenämnden föreslagna, eller 1,200 kronor för år.
Vad de sakkunniga förordat beträffande ersättning till de särskilda
sakkunniga föranleder icke erinran från min sida.
Med hänsyn till de skäl, statskontoret och allmänna lönenämnden anfört
mot de föreslagna speciella reglerna om assessors uppfattning i löneklass,
finner jag mig icke kunna tillstyrka sakkunnigförslaget i denna del.
De av de sakkunniga och av kammarrätten framlagda förslagen örn ändrade
tjänstehon ämningar för vissa befattningar torde i avbidan
på resultatet av den översyn av tjänstebenämningarna som uppdragits åt
1939 års tjänsteförteckningssakkunniga icke böra föranleda någon åtgärd.
Såsom de sakkunniga föreslagit, synes sekreteraren i samband med
omorganisationen böra uppflyttas från nuvarande lönegrad A 24 till lönegrad
A 26.
Av de sex befattningarna såsom extra föredragande föreslås tre
placerade i lönegrad Eo 24 och tre i lönegrad Eo 21. Med hänsyn till befordringsgången
inom ämbetsverket torde det icke vara erforderligt att placera
mer än två av dessa befattningar i lönegraden Eo 24. De övriga fyra
befattningarna torde böra placeras i lönegraden Eo 21.
Vad de sakkunniga föreslagit beträffande aktuariebefattningen
föranleder icke någon erinran från min sida.
I likhet med de sakkunniga anser jag, att notariernas antal lämpligen
bör begränsas till sex, eller en å varje division, och de två övertaliga
notariebefattningarna uppföras å övergångsstat.
Såsom för närvarande är förhållandet torde böra uppdragas åt en notarie
att handha kassörsgöromålen inom ämbetsverket.
Notarien å fastighetstaxeringsavdelningen torde jämväl efter omorganisationen
erhålla en ställning, som i viss mån avviker från de övriga notariernas
och som därför motiverar en särskild gottgörelse. Denna torde få av Kungl.
Majit bestämmas att utgå såsom en vikariatsersättning.
Liksom de sakkunniga finner jag notariebefattningarna böra bibehållas i
21 lönegraden.
Den å överflyttningsstat uppförda andre kanslisekreterarebefattningen
torde såsom kammarrätten föreslagit böra indragas. För beredande av lämplig
kompensation åt den tillförordnade notarie, som härigenom skulle nödsakas
falla tillbaka på sin förste amanuenstjänst synes dock icke behöva
inrättas en extra ordinarie notariebefattning i lönegrad Eo 21 utan kammarrätten
bör bemyndigas att av tillgängliga medel till honom framdeles utbetala
skillnaden mellan högsta löneklassen i lönegraden Eo 18 och den
löneklass, efter vilken befattningshavaren åtnjuter lön vid den tidpunkt, då
denna kanslisekreterarbefattning indrages.
De sakkunniga ha beräknat det erforderliga antalet amanuenser till
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
47
tolv med heltidstjänstgöring och en med halvtidstjänstgöring. I avvaktan på
närmare erfarenhet av arbetets utveckling efter omorganisationen torde man
för närvarande höra stanna vid ett lägre antal. Med hänsyn till att icke-ledamot
i regel skall bereda mål till föredragning ulan biträde av amanuens eller
notarie, torde det föreslagna antalet amanuenser nu kunna reduceras med
tre. Det erforderliga antalet amanuenser skulle sålunda vara nio med heltidstjänstgöring
och en med halvtidstjänstgöring. Av dessa torde fem böra
placeras i lönegrad Eo 18 och de övriga i Eo 15. På grund av att efter
omorganisationens genomförande två notarier å övergångsstat komma att
kvarstå i tjänst, behöva medel tillsvidare icke beräknas för två av amanuenseiaia
i lönegraden Eo 18.
Såsom statskontoret anfört synas några särskilda föredragandeaspirantarvoden
icke böra utgå. Det bör stå kammarrätten fritt att av tillgängliga
medel bestrida avlöning till dylika tillfälliga befattningshavare.
I fråga örn den lägre biträdespersonal, som skall verkställa renskrivnings-
och kollationeringsarbete för de ordinarie divisionernas räkning,
föreslå de sakkunniga en fördubbling av befattningshavarnas antal i det att
i stället för nuvarande sju kontorsbiträden och två skrivbiträden skulle erfordras
tre kanslibiträden, sju kontorsbiträden och åtta skrivbiträden. Dessa
skulle enligt förslaget indelas till tjänstgöring på tre avdelningar, av vilka
var och en skulle vara gemensam för två divisioner. En sådan splittring
av biträdespersonalen torde på sätt statskontoret anfört knappast kunna anses
innebära en rationalisering. Försöksvis torde böra inrättas ett gemensamt
kansli för hela ämbetsverket. Med hänsyn till osäkerheten av beräkningar
rörande det framtida behovet av dylik personal torde böra iakttagas viss
försiktighet vid bestämmande av antalet befattningshavare. Då därjämte
den av de sakkunniga påtalade eftersläpningen av renskrivningsgöromålen
icke torde med fog kunna åberopas såsom skäl för en utökning av den fasta
biträdespersonalen, synes mig behovet av dylik personal icke böra uppskattas
till högre antal än två biträden för varje division. Vid sidan härav
böra till ämbetsverkets förfogande ställas medel för anställning av tillfällig
arbetskraft i den utsträckning, att vid början av höst- respektive vårsession
någon arbetsbalans i fråga örn skrivgöromål icke föreligger. Av förutnämnda
tolv biträden bör ett biträde äga större erfarenhet samt förmåga
att organisera och leda arbetet och lill följd därav inneha kanslibiträdes
ställning. Av de övriga torde fem böra vara ordinarie kontorsbiträden. Då
omorganisationen icke torde böra medföra en försämring för den nuvarande
biträdespersonalen inom ämbetsverket, bör jämväl en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning
bibehållas till dess vakans å densamma inträffar. Härutöver
skulle fem skrivbiträdesbefattningar bliva erforderliga. I anslutning
till vad allmänna lönenämnden anfört synas av dessa en böra vara ordinarie,
två extra ordinarie och två extra befattningar.
Den av de sakkunniga förordade uppflyttningen av kanslibilrädena på
aktuariekontoret och på sekreterarexpeditionen till kansliskrivare respektive
kontorist samt av det med expedieringen av avgående post sysselsatta kontorsbiträdet
till kanslibiträde kan jag icke tillstyrka, enär omorganisationen för
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
dessa befattningshavares vidkommande icke torde medföra någon ändring
beträffande arbetsuppgifterna.
De föreslagna utvidgningarna av kammarrättens personal torde lämpligen
böra genomföras från och med den 1 juli 1942. Den av mig förordade omorganisationen
av kammarrätten synes däremot, såsom ämbetsverket i sitt
utlåtande över de sakkunnigas förslag förordat, böra i sin helhet genomföras
först den 1 januari 1943. Härigenom erhåller kammarrätten möjlighet att
väl förbereda övergången från nuvarande ordning.
Anslagsberäkningar.
Avlöningsanslaget.
I bilagan G till sukkunnigbetänkandet lia anförts specificerade beräkningar
över kammarrättens avlöningsanslag efter omorganisation enligt de sakkunnigas
förslag. Dessa beräkningar upptaga en anslagssumma av i runt tal
769,600 kronor, därav 415,400 kronor till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
23,000 kronor till arvoden och särskilda ersättningar bestämda av
Kungl. Maj:t, 238,000 kronor till avlöningar lill övrig icke-ordinarie personal
och 93,200 kronor till rörligt tillägg.
I sitt utlåtande över sakkunnigförslaget har kammarrätten beräknat, att
efter genomförande av omorganisationen sådan den förordats av ämbetsverket
skulle för helt budgetår erfordras avlöningsmedel örn tillhopa 762,300
kronor, varav 386,300 kronor till ordinarie tjänstemän, 22,000 kronor till arvoden
och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Majit, 260,800 kronor
till övrig icke-ordinarie personal samt 93,200 kronor till rörligt tillägg.
Beträffande de huvudsakliga avvikelser kammarrätten härvid gjort från
de sakkunnigas beräkningar har kammarrätten lämnat följande redogörelse:
Posten avlöningar till ordinarie tjänstemän har ansetts kunna minskas
med 40,000 kronor, motsvarande de avlöningsförmåner, som beräknas komma
att avstås av ordinarie tjänstemän under tjänstledighet i sådana fall,
där ersättning åt vikarie skall bestridas av annan anslagspost. Däremot har
anslagsposten ökats med 2,232 kronor med hänsyn till att kammarrätten
upptagit 6 divisionssekreterare i lönegrad A 24 löneklass 25, medan de sakkunniga
räknat nied 6 notarier i lönegrad A 21 löneklass 24. Under samma
anslagspost har även uppförts kostnaden för 2 notarier å övergångsstat i lönegrad
A 21 löneklass 23 med sammanlagt 16,146 kronor. Däremot räknar
kammarrätten med att befattningen som andre kanslisekreterare å överflyttningsstat,
vilken befattning nu är vakant, kommer att indragas.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, har kammarrätten beräknat till 1,000 kronor lägre än de sakkunniga,
med hänsyn till att den tilltänkta omsättningsskatteavdelningen ej lärer
komma till stånd.
Beträffande anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal erfordras
ett jämförelsevis stort belopp för vikariatsersättningar. Då icke-ordinarie
personal under andra förhållanden än då vikariatslön utgår förordnas
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
49
uppehålla ordinarie befattning, skall hela ersättningen åt vikarien belasta
denna anslagspost. För närvarande är i anslagsposten inberäknad en summa
av 22,000 kronor för vikariatsersättning. Detta belopp har emellertid visat
sig vara väl knappt beräknat, varför kammarrätten i sin skrivelse med anslagsäskanden
för budgetåret 1942/43 upptagit detsamma till 27,000 kronor.
Då härjämte nyorganisationen torde påkalla en ytterligare höjning av beloppet,
bar kammarrätten ansett detsamma icke kunna sättas lägre än till
35,000 kronor, vilket något understiger den på grund av tjänstledigheter
bland ordinarie befattningshavare beräknade minskningen i anslagsposten
avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Såsom redan påpekats har kammarrätten under sistnämnda anslagspost
beräknat medel för avlöningar till två notarier å övergångsstat. Så länge
kammarrätten har dessa tjänstemäns arbetskraft att tillgå, behöva två förste
amanuensbefattningar icke tillsättas. Härigenom uppstår en besparing av
11,268 kronor å anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Med hänsyn till kammarrättens förslag att, vid indragning av den å överflyttningsstat
uppförda andre kanslisekreterarbefattningen, den å denna
tjänst nu förordnade tjänstemannen i avvaktan på erhållande av ordinarie
tjänst beredes anställning såsom extra ordinarie notarie i lönegrad Eo 21,
böra medel för en dylik tjänst beräknas under nu ifrågavarande anslagspost.
Å andra sidan kan, så länge denne befattningshavare innehar förordnande
i lönegrad Eo 21, ytterligare en förste amanuensbefattning lämnas obesatt.
På nu anförda skäl bör under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal upptagas avlöning för en extra ordinarie befattning i lönegrad
Eo 21, varemot anslagsposten minskas med avlöning till tre förste amanuenser
med heltid.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle posten till avid- Departementsningar
till ordinarie tjänstemän, av kammarrätten beräknad chefentill
386,300 kronor, kunna nedräknas med i runt tal 18,000 kronor motsvarande
de av kammarrätten beräknade kostnaderna för uppflyttning i lönegrad
av notarierna samt innehavarna av vissa biträdesbefattningar. Vidare
torde till vikariatsersättningar kunna beräknas ett lägre belopp än de sakkunniga
och kammarrätten föreslagit. Anslagsposten synes böra upptagas
till 367,000 kronor.
I posten till arvoden och särskilda ersättningar bestämda
av Kungl. Majit lia de sakkunniga och kammarrätten inräknat
arvoden å 2,500 kronor till envar av sex divisionsordförande. Då dessa
arvoden enligt mitt förslag böra fastställas till 1,200 kronor, bör anslagsposten
beräknas 7,800 kronor lägre än kammarrätten föreslagit eller till ett avrundat
belopp av 14,000 kronor.
Till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har kammarrätten beräknat 260,800 kronor. De av mig förordade begränsningarna
beträffande antalet amanuenser och biträden lii. m. medföra en
sänkning av medelsbehovet med i runt tal 22,900 kronor. Till vikariatscrsättningar
m. m. bär kammarrätten beräknat 35,000 kronor. För ifrågavarande
ändamål torde, nied inberäknande jämväl av erforderliga medel för
aspirantarvoden och tillfällig skrivlijälp, ett belopp av 30,000 kronor böra
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 289.
4
Departements
chefen.
50 Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
förslå. Anslagsposten skulle nied dessa jämkningar upptagas till i runt tal
233.000 kronor.
Posten till rörligt tillägg synes böra upptagas till 86,000 kronor.
Kammarrättens avlöningsanslag skulle således upptagas till (367,000 +
14.000 + 233,000 + 86,000 —) 700,000 kronor, innebärande en minskning i
förhållande till innevarande budgetår med 3,000 kronor.
Omkostnadsanslaget.
Kammarrätten har beräknat medelsbehovet för omkostnader efter omorganisationen
för helt budgetår till 31,600 kronor, varav till sjukvård m. m. 3,000
kronor, till bränsle, lyse och vatten 5,000 kronor samt till övriga expenser
23.600 kronor. Detta innebär i förhållande till löpande budgetår en höjning
med 6,000 kronor av posten till övriga expenser. För nästa budgetår har kammarrätten,
under förutsättning att omorganisationen genomföres fran och
med år 1943, räknat med att posten till övriga expenser skulle kunna begränsas
till 22,100 kronor. Därjämte har kammarrätten emellertid beräknat,
att omorganisationen skall nödvändiggöra nyanskaffningar till ett belopp av
10.000 kronor.
Posten till övriga expenser synes för nästa budgetår böra beräknas till
24.600 kronor, däri inbegripet ett belopp av 4,000 kronor för nyanskaffningar.
I övrigt synes medelsbehovet kunna beräknas i enlighet med kammarrättens
förslag.
Kammarrättens behov av medel till omkostnader skulle salunda beräknas
till (3,000 + 5,000 + 24,600 =) 32,600 kronor. Från denna summa böra
dock liksom hittills dragas särskilda uppbördsmedel till ett sammanlagt belopp
av 1,600 kronor, varför omkostnadsanslaget bör upptagas till 31,000
kronor.
VI. Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för kammar
-
rätten:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
1 president .................................... B 3
20 kammarrättsråd .............................. A 30
1 sekreterare .................................. A 26
1 aktuarie .................................... A 21
6 notarier .................................... A 21
1 kansliskrivare ................................ A 11
1 förste expeditionsvakt ........................ A 7
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
51
Befattning Lönegrad
3 kanslibiträden ........ A 7
3 expeditionsvakter ............................A 5
7 kontorsbiträden .............................. A 4
1 skrivbiträde ......... A 2
Tjänsteman å ö v er f 1 y 11 ni n g s s t a t:
1 förste kanslisekreterare........................ A 26
Tjänstemän å övergångsstat:
2 notarier ............................ A 21
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0:
10 assessorer .................................. Eo 27
2 extra föredragande .......................... Eo 24
4 extra föredragande .......................... Eo 21
Anm. Å en av assessorstjänsterna må förordnande meddelas endast för
tid, då den å överflyttningsstat uppförde förste kanslisekreteraren är förhindrad
att tjänstgöra såsom adjungerad ledamot i kammarrätten;
dels godkänna följande avlöningsstat för kammarrätten,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis .................. kronor 367,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit, förslagsvis .. » 14,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso
nal
.............................. » 233,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 86,000
Summa kronor 700,000;
dels till Kammarrätten: Avlöningar å driftbudgeten under
sjunde huvudtiteln för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag
av ........................ kronor 700,000;
dels ock till Kammarrätten: Omkostnader å driftbudgeten
under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1942/43 anvisa ett
förslagsanslag av ........................ kronor 31,000.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
Bilaga A.
Tabell, utvisande arbetsmaterialets omfattning inom kammarrätten
under åren 1908—1940.
(I tabellen hava Icke inräknats andra mål och ärenden än sådana, som även under nuvarande
lörhåilanden tillhöra kammarrättens verksamhetsområde och föredragas av kammarrättsråd,
och ej heller Kungl. Maj:ts remisser.)
År
Värn-
skatte-
mål
Krigskon-
junktur-
skattemål
Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål
Andra
beskatt-
ningsmål
Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.
Anmärk- nings- och
avlönings- mål
Familje-
bidrags-
mål
Summa
1
2
3
4
5
6
7
8
9
In
komna
mål.
1908
—
—
—
1536
613
—
—
2149
1909 1
—
—
—
2 661
669
—
—
3 330
1910
—
—
—
2 021
704
—
—
2 725
1911
—
—
—
2 2 772
741
—
—
3 513
1912
—
—
—
»2185
892
—
—
3 077
1913
—
—
—
2104
940
—
—
3 044
1914 1
—
—
—
‘3 263
840
—
—
4103
1915
6 (504)
6 (3)
—
3 332
844
—
—
4176
1916
(106)
(472)
—
3169
716
—
—
3 885
1917
(5)
(1 522)
—
3 985
570
—
—
4 555
1918
—
(3 236)
—
6 216
502
—
—
6 718
1919 1
—
(4 340)
—
9 404
7 632
—
—
10 036
1920
—
(4 578)
—
10 756
669
—
—
11425
1921
—
(2 020)
—
8 344
824
8 264
—
9 432
1922
—
(530)
—
911095
1359
480
—
12 934
1 Allmän fastighetstaxering ägde rum närmast föregående år. — 2 Därav över 1 000 likartade
mål angående beskattning av dels utdelning å aktier i åtskilliga sockerfabriksaktiebolag
och i aktiebolaget Provldentia dels ock gratifikationer till vissa Stockholms stads arbetare.
— 3 Började 1909 års lag örn skogsaccis och 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt
tillämpas. — 4 * Började mål örn avgiftsplikt enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring
inkomma. De ingå till en början bland »andra beskattningsmål», men sedan
de i april 1916 överlämnats till föredragning av advokatfiskalen, ingå de icke bland de i
denna tabell redovisade målen. Dessa mål hava numera upphört. — 6 Började 1914 års
förordning om värnskatt tillämpas. Antalet inom parentes angivna sådana mål ingår bland
»andra beskattningsmål». Antalet avgjorda och1 balanserade sådana mål kan numera icke
utan alltför stor omgång angivas. — 6 Började 1915 års förordning örn krigskonjunkturskatt
tillämpas. Antalet inom parentes angivna sådana mål ingår bland »andra beskattningsmål»•
Antalet avgjorda och balanserade sådana mål kan numera icke utan alltför stor omgång
angivas. — 7 Började 1918 års fattigvårdslag tillämpas. Mantalsskrivningsmålen, vilka till
oväsentligt antal för åren 1908—1918 ingå bland »andra beskattningsmål», ingå för år 1919
och följande år i denna grupp. Häri ingå även dåmera de år 1916 tillkomna kyrkobokföringsmålen,
som dock äro fåtaliga. — 8 Började anmärknings- m. fl. mål, som förut före
dragits
av revisionskommissarier, i samband med riksräkenskapsverkets inrättande föredragas
av kammarrättsråd. — 9 Började 1920 års ändringar av skattelagstiftningen och 1920 års
förordning om byggnadsskatt tillämpas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
53
År
Väm-
skatte-
mål
Krigskon-
junktur-
skattemål
Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål
Andra
beskatt-
ningsmål
Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.
Anmärk- nings- och
avlönings- mål
Familje-
bidrags-
mål
Summa
i
2
3
4
5
6
7
8
9
1923 1
_
(123)
_
a7 607
1559
765
_
9 931
1924
—
(16)
—
6 407
1291
1256
—
8 954
1925
—
(1)
—
8 5 432
1645
4 888
—
7 965
1926
—
(1)
—
5 698
81602
747
—
8047
1927
—
(1)
—
5 341
1316
657
—
7 314
1928
—
—
8 747
4 491
1189
564
—
6 991
1929 »
—
—
2 374
4 021
1253
471
—
8119
1930
—
—
707
7 4 760
1251
495
—
7 213
1931
—
—
798
4 693
1298
595
—
7 384
1932
—
—
532
5 278
1515
588
—
7 913
1933
—
—
1306
4 531
2 034
553
—
8 424
1934 1
—
—
3123
5 853
2 507
586
—
12 069
1935
—
—
295
5 444
2 478
647
—
8 864
1936
—
—
544
4 865
2121
525
—
8 055
1937
—
—
248
4 672
1677
356
—
6 953
1938
—
—
997
5 230
1202
540
—
7 969
1939 1
—
—
3 507
6199
998
432
461
11597
1940
81310
—
634
5 591
954
606
1422
10517
Avgjorda
mål.
1908
—
—
9 _
1523
732
—
—
2 255
1909 10
—
—
—
2126
640
—
—
2 766
1910 11
—
—
—
2 279
561
—
—
2 840
1 Allmän fastighetstaxering ägde rum närmast föregående år. — * Å ena sidan började
1922 års förordningar örn automobilskatt och örn skatt å kaffe tillämpas. Å andra sidan
började 1922 års ändringar av taxeringsförordningen tillämpas, innebärande att åtskilliga
mål, till största delen rena bagatellmål, som förut prövats av kammarrätten, i stället skulle
överlämnas till prövningsnämnds avgörande. — 8 Började 1924 års förordning örn särskild
skatt å bensin och motorsprit tillämpas. — 4 Anmärkningsmålen, vilka dittills avdömts av
kammarrätten i första instans, handläggas från och med år 1925 i första instans av riks- räkenskapsverket, varifrån de genom besvär kunna fullföljas till kammarrätten, varemot
kammarrätten i stället för regeringsrätten har att, i sista instans, handlägga vissa avlönings- och pensionsmål. — 6 Började 1924 års barnavårdslag tillämpas. — 0 Fastighets- och skogs- accistaxeringsmålen, vilka förut inräknats bland »andra beskattningsmål», redovisas, sedan
de skola handläggas å särskild avdelning, för sig. — 7 Började 1928 års skattelagstiftning —
kommunalskattelagen, förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, lagen örn
skogsaccis samt taxeringsförordningen — tillämpas. — 8 Började 1939 års förordning örn
värnskatt tillämpas. — 9 Antalet under åren 1908—1928 avgjorda fastighets- och skogsaccis- taxeringsmål ingår bland »andra beskattningsmål». — 10 Föredragningsskyldigheten utsträcktes
för kammarrättsråd från 2 till 2*/a å 28/i timmar i veckan. — 11 Föredragningsskyldigheten
utsträcktes för kammarrättsråd till 3 timmar i veckan.
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 289.
År
Väm-
skatte-
mål
Krigskon-
junktur-
skattemål
Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål
Andra
beskatt-
ningsmål
Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.
Anmärk- nings- och
avlönings- mål
Familje-
bidrags-
mål
Summa
1
2
3
4
5
6
7
8
9
1911
_
_
_
2 952
674
_
_
3 626
1912
—
—
—
1872
727
—
—
2 599
1913
—
—
—
1856
771
—
—
2 627
1914
—
—
—
2156
721
—
—
2 877
1915
1 _
—
—
*3008
747
—
—
3 755
1916
—
s_
—
3118
708
—
—
3 826
1917
—
—
—
3 012
825
—
—
3837
1918
—
—
—
3 433
763
—
—
4196
1919
—
—
—
4 368
648
—
—
5016
1920
—
—
—
6 635
489
—
—
7124
1921
—
—
—
8 789
595
2154
—
11538
1922
—
—
—
8 587
872
830
—
10 289
1923 4
—
—
—
*9 990
1407
652
—
12 049
1924
—
—
—
8 087
1595
1109
—
10791
1925
—
—
—
7 368
1245
804
—
. 9417
1926
—
—
—
7 046
1263
546
—
8 855
1927
—
—
—
6 989
1503
572
—
9 064
1928
—
—
—
6 064
1584
478
—
8126
1929
—
—
»391
4 873
1358
525
—
7147
1930
—
—
1981
4 291
1179
446
—
7 897
1931
—
—
2 210
4190
1503
465
—
8 368
1932
—
496
5 445
1375
500
—
7 816
1933
—
—
374
4 807
1922
548
—
7 651
1934
—
—
996
4 843
2173
559
—
8571
1935
—
—
1754
5178
1947
669
—
9 548
1936
—
—
1208
5 357
2 208
874
—
9 647
1937
—
—
923
6 081
2 532
573
—
10109
1938
—
—
540
6 878
2110
417
—
9 945
1939
—
—
427
6 329
1200
936
—
8 892
1940
1250
—
7 3 280
5760
956
1878
8 _
13124
1 Avgjorda värnskattemål ingå bland »andra beskattningsmål»; antalet är okänt. —
1 Häri ingå 599 på kammarrättsråds föredragning avgjorda s. k. pensiönsavgiftsmål. —
3 Detta och följande år avgjorda krigskonjunkturskattemål ingå bland »andra beskattningsmål»;
antalet är okänt. — 4 Föredragningsskyldigheten utsträcktes för kammarrättsråd och
assessorer genom kungl, kungörelsen den 4 september 1923 till 3‘/s timmar i veckan. —
6 Därav 1300 likartade mål från samma län. — 6 Fastighetstaxeringsavdelningen började
den 1 oktober 1929 sin första ordinarie session. — 7 I denna siffra ingår en serie av omkring
1400 mål angående besvär över taxeringsvärden å fastigheter på Öland. — 8 Avgjorda
familjebidragsmål ingå bland »anmärknings- och avlöningsmål»; antalet, som ungefär motsvarar
antalet under året inkomna sådana mål, är dock icke exakt känt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
55
År
Värn-
skatte-
mål
Krigskon-
junktur-
skattemål
Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål
Andra
beskatt-
ningsmål
Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.
Anmärk- nings- och
avlönings- mål
Familje-
bidrags-
mål
Summa
l
2
3
4
5
6
7
8
9
Balanserade mål.
1908
—
—
1 _
377
340
—
—
717
1909
—
—
—
912
369
—
—
1281
1910
—
—
—
654
512
—
—
1166
1911
—
—
—
475
578
—
—
1053
1912
—
—
—
789
742
—
—
1531
1913
—
—
—
1037
911
—
—
1948
1914
2 _
—
—
2144
1030
—
—
3174
1915
2 _
s_
—
2 468
1127
—
—
3 595
1916
—
—
—
2 519
1135
—
—
3 654
1917
—
—
—
3 492
880
—
—
4 372
1918
—
—
—
6 275
619
—
—
6 894
1919
—
—
—
11311
603
—
—
11914
1920
—
—
—
15 432
783
2 425
—
18 640
1921
—
—
—
14 987
1012
535
—
16 534
1922
—
—
—
17 495
1499
185
—
19 179
1923
—
—
—
15 112
1651
298
—
17 061
1924
—
—
—
13 432
1347
445
—
15224
1925
—
—
—
11496
1747
529
—
13 772 |
1926
—
—
—
10178
2 086
730
—
12 994
1927
—
—
—
8 532
1899
815
—
11246
1928
—
—
747
6 960
1504
901
—
10112
1929
—
—
2 730
6108
1399
847
—
11084
1930
—
—
1456
6 577
1471
896
—
10 400
1931
—
—
44
7 080
1 266
1026
—
9 416
1932
—
—
80
6 913
1406
1114
—
9 513
1933
—
—
1012
6 637
1518
1119
—
10 286
1934
—
—
3139
7 647
1852
1146
—
13 784
1935
—
—
1680
7 913
2 383
1 124
—
13 100
1936
—
—
1016
7 421
2 296
775
—
11508
1937
—
—
341
6 012
1441
558
—
8 352
1938
—
—
798
4 364
533
681
—
6 376
1939
—
—
3 878
4 234
331
638
—
9 081
1940
60
—
1232
4 065
329
788
4 _
6 474
1 Antalet åren 1908—1927 balanserade fastighets- och skogsaccistaxeringsmål ingår bland
»andra beskattningsmål». — 2 Antalet balanserade värnskattemål ingår bland »andra be- skattningsmål». — 8 Antalet detta och följande år balanserade krigskonjunkturskattemål
ingår bland »andra beskattningsmål». — 4 Ett mindre antal balanserade familjebidragsmål
ingår bland »anmärknings- och avlöningsmål».
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
Bilaga B.
Tabell, utvisande arbetsbalansen inom kammarrätten under
nedannämnda år.
År
Mål och ärenden, tillhörande kam- marrättsråds föredragning
År
Mål och ärenden, tillhörande kam- marrättsråds föredragning
Inkomna
Avgjorda
Balans vid
årets slut
Inkomna
Avgjorda
Balans vid
årets slut
1
2
3
4
1
2
3
4
1875
750
694
137
1919
10 036
5016
11914
1885
1176
1169
38
1920
11425
7124
18 640
1895
1669
1467
1108
1921
9 432
11538
16 534
1900
1579
1809
1059
1922
12 934
10 289
19 179
1901
1727
1949
837
1923
9 931
12 049
17 061
1902
2075
2 082
830
1924
8 954
10 791
15 224
1903
2181
2197
814
1925
7 965
9 417
13 772
1904
2 788
2 520
1082
1926
8047
8 855
12 994
1905
2120
2 208
994
1927
7 314
9 064
11246
1906
2118
2 041
1071
1928
6 991
8126
10112
1907
2 236
2 484
823
1929
8119
7147
11084
1908
2149
2 255
717
1930
7 213
7 897
10400
1909
3 330
2 766
1281
1931
7 384
8 368
9 416
1910
2 725
2 840
1166
1932
7 913
7 816
9 513
1911
3 513
3 626
1053
1933
8 424
7 651
10 286
1912
3077
2 599
1531
1934
12 069
8571
13784
1913
3 044
2 627
1948
1935
8 864
9 548
13100
1914
4103
2 877
3174
1936
8 055
9 647
11508
1915
4176
3 755
3 595
1937
6953
10109
8 352
1916
3 885
3826
3 654
1938
7 969
9 945
6 376
1917
4 555
3 837
4 372
1939
11597
8 892
9081
1918
6 718
4196
6 894
1940
10 517
13124
6 474
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
57
Bilaga C.
Tabell, utvisande under resp. till vilka år och till vilket antal varje
år under åren 1935—1937 inkomna mål och ärenden avgjorts
eller uppskjutits av kammarrätten.
Beskatt-
ningsmål,
hörande
Andra
be-
Avskriv-
nings-,
restitu-
An- märk- nings- och av- lönin gs- on fl.
mål
Fattig- vårds-, bar- navårds-,
mantals- skrivnings- och kyrko- bokförings- mål
Kungl.
Maj:ts re- misser
Mål och ärenden
till fastig- hets-
taxerings-
avdel-
ningen
skatt-
nings-
mål
tions-, av- kortnings- och res- kontre- ringsmål
i för- fatt- nings- frägor
andra
Sum-
ma
Under år 1935 inkomna..
295
5416
28
647
2 478
25
83
8 972
Av dessa hava avgjorts:
År 1935 ..............
62
670
14
92
993
25
61
1917
> 1936 ..............
85
1993
14
274
579
—
21
2 966
, 1937 ..............
146
2 404
.
188
771
—
1
3 510
» 1938 ..............
2
349
_
73
133
—
—
557
» 1939 ..............
_
_
_
18
2
—
—
20
, 1940 ..............
_
.
2
_
—
—
2
Under år 1936 inkomna..
544
4 846
19
525
2121
13
106
8174
Av dessa hava avgjorts:
År 1936 ..............
87
669
12
124
934
13
84
1923
, 1937 ..............
187
2 337
7
216
661
—
22
3 430
» 1938 ..............
270
1675
''_
87
506
—
—
2 538
, 1939 ..............
_
158
__
89
16
—
—
263
, 1940 ..............
6
_
9
4
—
—
19
Till år 1941 hava upp-
i
1
Under år 1937 inkomna..
248
4 663
9
356
1677
19
55
7 027
Av dessa hava avgjorts:
År 1937 ..............
187
896
6
83
900
16
44
2132
, 1938 ..............
54
3 049
3
139
724
3
10
3 982
, 1939 ..............
639
_
lil
47
—
1
798
, 1940 ..............
5
72
_
22
6
—
—
105
Till år 1941 hava upp-
2
7
1
_
10
Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 289.
5
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 289.
Bilaga D.
Tabell, utvisande vilka år och till vilket antal varje år vid 1940
års utgång inneliggande mål och ärenden inkommit till
kammarrätten.
Mål och ärenden
Beskatt- ningsmål,
hörande
till fastig- hets-
taxerings-
avdel-
ningen
Andra
be-
skatt-
nings-
mål
Avskriv- nings-,
restitu- tions-, av- kortnings- och res- kontre- ringsmål
An- ni ärk- nings- och av- lönings- m. fl.
mål
Fattig- vårds-, bar- navårds-,
mantals- skrivnings- och kyrko- bokförings- mål
Kungl.
Maj:ts re- misser
Sum-
ma
i för- fatt- nings- frågor
andra
Vid 1940 års utgång inne-
liggande..............
1232
4123
2
788
329
1
12
6 487
Av dessa hava inkommit:
År 1936 ..............
—
1
—-
—
. —
—
—
1
» 1937 ..............
2
7
—
1
—
—
—
10
> 1938 ..............
46
135
1
35
10
1
—
228
» 1939 ..............
894
936
—
136
48
—
—
2 014
» 1940 ..............
290
3 044
1
616
271
—
12
4 234
427902. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1942:462 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till kammarrätten, m. m. s. 6 i texten
- BevU 1942:42 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 mom. taxering sför ordning en den 28 september 192 a2 i texten
- SU 1942:219 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till kammarrätten, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten