Sök i Ratio Lex

Angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1942/43, m. m

1942-04-24 · 58 sidor, varav 58 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 58 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:289, Angående anslag till kammarrätten för budgetåret 1942/43, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

1

Nr 289.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till kammarrätten

för budgetåret 1942/43, m. m.; given Stockholms

slott den 24 april 1942.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 april

1942.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I. Inledning.

Nu gällande instruktion för kammarrätten är utfärdad den 18 december

1925 (nr 521). Ändringar i densamma ha vidtagits genom kungörelserna

493/1926, 103/1929, 536/1935, 359/1937, 453/1939 och 852/1939.

Jämlikt § 2 i instruktionen har kammarrätten den 11 mars 1926 utfärdat

arbetsordning för ämbetsverket, i vilken ändringar vidtagits genom beslut den

26 september 1929 och den 5 november 1937.

Handläggningen i kammarrätten av mål angående fastighetstaxering och

virkestaxering sker, jämlikt 126 § taxeringsförordningen och den med stöd

av dess 3 mom. utfärdade kungörelsen 104/1929, ändrad genom kungörelsen

83/1930, å en särskild avdelning inom ämbetsverket (fastighetstaxeringsavBihang

till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 289. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

delningen). För denna avdelning gälla i viss mån avvikande föreskrifter beträffande

målens handläggning, varför för densamma utfärdats en särskild

arbetsordning den 26 september 1929, ändrad den 22 maj 1930.

Frågan örn ändrad organisation av kammarrätten har länge stått på dagordningen.

Särskilt har den tilldragit sig uppmärksamhet som en del av det

större problemet om möjligheterna att nå en snabbare handläggning av beskattningsmålen.

Riksdagen har vid liera tillfällen behandlat detta spörsmål. Här må erinras

örn att riksdagen i skrivelse den 14 juni 1940 (nr 388) i anledning av

riksdagens år 1939 församlade revisorers berättelse under punkten 4 framhållit

vikten av att en utredning rörande organisationen och formerna för

arbetet i kammarrätten komme till stånd. Denna borde omfatta även länsstyrelserna

och förhållanden utom dessa ämbetsverk, i den mån dessa förhållanden

kunde verka fördröjande på processen i kammarrätten. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 24 har sedermera bevillningsutskottet vid

1941 års riksdag understrukit önskvärdheten av att en utredning om kammarrättens

organisation snarast möjligt igångsattes. I anledning av vissa synpunkter,

som kammarrätten framfört i yttrande över i ämnet väckta motioner,

fann utskottet lämpligt att — därest detta under utredningens gång

skulle visa sig erforderligt för att åstadkomma en snabbare handläggning av

besvärsmålen — jämväl beskattningsnämndernas verksamhet upploges till

omprövning.

Frågan örn beskattningsmyndigheternas organisation har nu från angivna

utgångspunkter upptagits till utredning genom särskilda sakkunniga. Dessa,

som tillkallats jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 september 1941,

äro presidenten N. J. E. Quensel, ordförande, ledamoten av riksdagens första

kammare G. I. Anderson i Arboga, kammarrättsrådet S. Norrman, landskamreraren

A. T. Rietz, ledamoten av riksdagens första kammare, t. f. underståthållaren

K. G. A. Sandström samt ingenjören S. Wallin, Norrviken. De

sakkunniga ha antagit benämningen beskattningsorganisationssakkunniga.

De sakkunniga avgåvo den 11 november 1941 förslag till vissa provisoriska

åtgärder i syfte att under år 1942 stärka det för den årliga taxeringen grundläggande

arbete, som utföres inom taxeringsnämnderna. Förslaget, vilket i

propositionerna nr 350 och 351 underställdes 1941 års riksdag under dess

höstsession, bifölls av riksdagen (skr. nr 517 och 524).

Jämsides med det alltjämt fortgående arbetet med undersökningar för genomförandet

av en omorganisation av beskattningsnämnderna ha de sakkunniga

verkställt utredning rörande behovet av omorganisation av kammarrätten.

Med skrivelse den 16 mars 1942 lia de sakkunniga avgivit betänkande

med förslag i sistnämnda avseende (SOU 1942: 18).

Betänkandet innehåller, förutom de sakkunnigas omorganisationsförslag,

en ingående redogörelse dels för kammarrättens nuvarande organisation och

arbetsformer dels ock för tidigare inom kammarrätten vidtagna organisatoriska

åtgärder samt icke genomförda förslag därtill. Beträffande dessa förhål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

3

landen torde — i den mån icke i det följande uppgifter lämnas beträffande

ämbetsverkets nuvarande organisation och arbetsformer — få hänvisas till

betänkandet.

Efter remisser ha utlåtanden över de sakkunnigas betänkande avgivits av

statskontoret, kammarrätten och allmänna lönenämnden. Därjämte har kammarrättens

personalförening i en till Kungl. Maj:t ställd skrift framställt

vissa önskemål beträffande befattningshavarnas lönegradsplacering.

De sakkunniga anföra inledningsvis, att de under sitt arbete trott sig finna,

att betydande brister vidlåda den nuvarande organisationen av beskattningsnämnderna,

främst prövningsnämnderna. Genom skapandet av en fastare

organisation för dessa skulle man råda bot för den nuvarande lösligheten i

arbetsformerna och ernå, att beskattningsmålen redan på prövningsnämndsstadiet

bleve underkastade en verklig domstolsbehandling.

De anmärkningar, som framställts rörande tidsutdräkten med beskattningsmålens

avgörande inom kammarrätten, ha de sakkunniga funnit berättigade.

Missförhållandena härutinnan kunde icke väntas bli helt avhjälpta genom

den nedgång i antalet till kammarrätten inkommande beskattningsmål, vilken

kunde komma att inträda såsom en följd av en eventuell omorganisation

av beskattningsnämndema, utan vore i viss mån föranledda av brister

i kammarrättens organisation. Då denna jämväl ur andra synpunkter vore

mindre tillfredsställande, ha de sakkunniga funnit en omorganisation av

ämbetsverket motiverad.

De sakkunniga ha eftersträvat att åstadkomma ökad snabbhet vid målens

avgörande under iakttagande av att rättssäkerheten och den enhetliga rättstillämpningen

inom kammarrätten bevarades och i viss mån stärktes. Någon

förändring av kammarrättens egenskap av kollegial administrativ domstol

skulle icke föranledas härav, utan förslaget åsyftade allenast sådan ändrad

organisation som betingades av vissa förändringar av ämbetsverkets arbetsformer.

Det uppställda målet ha de sakkunniga velat nå i främsta rummet genom

att föreslå upprättande inom kammarrätten av ett antal fast organiserade

divisioner, inrättande å varje division av en ordförandebefattning med

uppgift för befattningens innehavare att leda arbetet å divisionen, inrättande

av flera befattningar såsom föredragande utan rösträtt i syfte att främja utbildningen

av ledamotsaspiranter och rekryteringen till ledamotsbefattningarna

inom kammarrätten, införande av enhetliga bestämmelser örn sammansättningen

av de dömande avdelningarna, kammarrättens förstärkning med

sakkunniga i bokföring och balansteknik samt i frågor om uppskattning av

inkomst av skog, införande av viss begränsning av de särskilda ledamöternas

å fastighetstaxeringsavdelningen deltagande i målens handläggning, avskaffande

av systemet med ledamöternas underskrivande av de inneliggande utslagen

och införande i stället å alla avdelningar inom kammarrätten av det

nu å fastighetstaxeringsavdelningen tillämpade systemet med enbart protokoll

samt ökning av den lägre biträdespersonalen. Härjämte lia de sakkun
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

niga föreslagit en del mindre, av de huvudsakliga reformförslagen beroende

eller därmed sammanhängande förändringar inom kammarrätten.

De sakkunniga ha även funnit anledning ingå på vissa frågor örn inrättande

av nya befattningar och örn ändrade lönegradsplaceringar för befattningshavare

vid ämbetsverket.

II. Kammarrättens arbetsbalans m. m.

I syfte att belysa tillströmningen av mål till kammarrätten och tidsutdräkten

med deras avgörande ha de sakkunniga låtit upprätta vissa tabeller,

vilka torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet. Tabellerna utvisa

dels, med specifikation beträffande olika slag av mål, arbetsmaterialets

omfattning inom kammarrätten under åren 1908—1940 (Bilaga A), dels

mera summariskt arbetsbalansen inom kammarrätten under åren 1875—

1940 (Bilaga B), dels vilka år och till vilket antal varje år de under åren

1935—1937 inkomna målen och ärendena bjivit av kammarrätten avgjorda

(Bilaga C), dels ock vilka år och till vilket antal varje år vid 1940 års utgång

inneliggande mål och ärenden inkommit till kammarrätten (Bilaga D).

Av bil. A framgår, att arbetsbalansen vid 1940 års utgång visserligen högst

väsentbgt nedbringats men dock befinner sig vid en höjd, som överstiger

vad som kan betraktas såsom normalt och för arbetets jämna gång erforderlig.

Tabellen synes också visa, hurusom varje mera betydande ändring av

lagstiftningen inom kammarrättens verksamhetsområde föranleder ökning

av balansen oavgjorda mål inom kammarrätten.

Bil. C och bil. D visa, att det dröjer tre år, innan huvudparten av de under

ett visst år till kammarrätten inkomna målen blivit av kammarrätten

avgjord samt att det dröjer ända upp till fem år, innan utslag i alla under

året inkomna mål blivit meddelade. Visserligen förefaller utvecklingen ha

gått i fördelaktig riktning, i det att målen under senare år ha avgjorts vid

en tidigare tidpunkt än förr, men dröjsmålet med deras avgörande måste

dock ytterligare förkortas.

Lagstiftningen om krigskonjunkturskatt år 1940 och år 1941 kommer att

högst väsentligt öka kammarrättens arbetsbörda. Enligt vad de sakkunniga

upplysa ha besvär hos kammarrätten anförts angående 1940 års taxering

till krigskonjunkturskatt i 515 fall och angående 1941 års taxering till sådan

skatt i 2,440 fall. Av dessa mål ha hittills endast ett obetydligt antal avgjorts.

Denna ökning av ämbetsverkets arbetsbörda är givetvis ägnad att bromsa

det pågående avarbetandet av baiansen. Detsamma gäller de talrika mål till

vilka omsättningsskatten kan väntas ge anledning. Vidare bör uppmärksammas,

att den allmänna fastighetstaxeringen — vilken normalt skulle ha

ägt rum under år 1943 — varje gång medför en stark ökning av kammarrättens

arbetsbörda. Fastighetstaxeringen har genom beslut av 1941 års

riksdag under dess höstsession uppskjutits till år 1944 och slutlig ställning

till frågan örn tidpunkten för densamma har ännu icke tagits. Vid uppdra
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

5

gandet av riktlinjerna för ämbetsverkets organisation måste uppenbarligen

hänsyn tagas även till det icke obetydliga antal fastighetstaxeringsmål, som

regelbundet inkommer till kammarrätten åren efter en allmän fastighetstaxering.

Kammarrättens stora arbetsbörda är enligt de sakkunniga i viss mån beroende

på den bristfälliga organisationen av beskattningsnämnderna. I denna

fråga anföres:

Under sitt arbete ha de sakkunniga trott sig finna, att betydande brister

vidlåda den nuvarande organisationen av beskattningsnämnderna. Detta gäller

icke blott taxeringsnämnderna utan även och kanske främst prövningsnämnderna.

Taxeringsnämnderna ha hittills varit så gott som undantagslöst

lokalt betonade, vilket medfört att likartade beskattningsfrågor icke alltid

blivit behandlade efter enhetliga grunder. Genom den provisoriska lagstiftning

— kungl, förordningen den 30 december 1941 (nr 991) med särskilda

bestämmelser rörande taxeringsförfarandet år 1942 — som på de sakkunnigas

initiativ blivit genomförd, har emellertid bestämts, att vissa grupper

av skattskyldiga inom varje län skola år 1942 sammanföras till en eller

flera särskilda taxeringsnämnder. Det är de sakkunnigas förhoppning, att

det på denna väg, på vilken det är de sakkunnigas avsikt att fortsätta, skall

kunna redan i första instans åstadkommas en mera likformig och rättvis

taxering än hittills varit fallet. Vad prövningsnämnderna angår, synes i

främsta rummet den anmärkningen kunna riktas mot desamma, att de på

grund av löslighet i arbetsformerna icke fylla kraven å en verklig instans i

beskattningsprocessen. Även den starka begränsningen av den tid, varunder

de ordinarie prövningsnämnderna arbeta, medverkar till att omöjliggöra en

sådan prövning av anförda besvär och i övrigt en sådan granskning av taxeringsnämndernas

arbete, som man bör kunna fordra av en mellaninstans. I

syfte att råda bot på prövningsnämndernas bristfälliga organisation och arbetsformer

ha de sakkunniga utarbetat preliminärt förslag till sådan reformering

av prövningsnämnderna, att beskattningsmålen redan på prövningsnämndsstadiet

bleve underkastade en verklig domstolsbehandling. Det är

de sakkunnigas förhoppning, att den strida ström av mål, som — enligt vad

bil. A och B visa — årligen, om också med växlande styrka, kommer från

beskattningsnämnderna till kammarrätten, skulle kunna i någon mån dämmas

upp genom de av de sakkunniga planerade reformerna inom taxeringsorganisationen.

I gällande regler om vilka mål, som i sista instans avgöras av kammarrätten

och i vilka talan över kammarrättens utslag må föras hos regeringsrätten,

lia de sakkunniga i det föreliggande förslaget icke förordat någon ändring.

De nuvarande bristerna i prövningsnämndernas organisation och arbetsformer

föranleda nämligen, alt beskattningsmålen inkomma till kammarrätten

i sådant skick, att de där icke lämpligen kunde avgöras i sista instans.

Då de sakkunniga emellertid, såsom här nyss behandlats, planera en

sådan omorganisation av prövningsnämnderna, att dessa skulle sättas i stånd

att handlägga och pröva där anförda besvär nied erforderlig noggrannhet och

sakkunskap, synes det de sakkunniga, att frågan om kammarrättens omvandling

till högsta instans i beskaltningsmål efter genomförandet av en dylik

omorganisation skulle kunna tagas upp tili förnyad behandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

De sakkunniga diskutera tanken att genom införande av stämpelavgift på

kammarrättens och regeringsrättens utslag i beskattningsmål begränsa tillströmningen

av dylika men avvisa denna lösning. En av de sakkunniga verkställd

utredning (sid. 104 i betänkandet) hade nämligen givit vid handen, att

ändringsprocenten i nämnda båda domstolar för närvarande vore så hög, att

besvärsrätten icke kunde anses vara föremål för missbruk.

lil. Ändrad organisation av kammarrätten.

A. Ordinarie divisioner och domförheten å dessa.

1. Organisationen å divisioner m. m.

Gällande bestämmelser.

För närvarande är kammarrätten organiserad med en president och 31

ledamöter, av vilka 18 ordinarie (kammarrättsråd), 1 byråchef på överflyttningsstat,

vilken med undantag för fastighetstaxeringsmål tillagts samma befogenhet

som kammarrättsråd, och 12 assessorer. Av de 12 assessorerna må

en förordnas allenast så länge innehavaren av en å kammarrättens personalförteckning

uppförd förste kanslisekreterarbefattning å överflyttningsstat är

förhindrad tjänstgöra såsom adjungerad ledamot i kammarrätten.

I sin dömande verksamhet arbetar kammarrätten, med undantag för i vissa

fall förekommande plenisammanträden, på sex eller sju avdelningar. Varje

avdelning har den sammansättning, som enligt de i det följande närmare återgivna

reglerna för kammarrättens domförhet erfordras för handläggningen

av de avdelningen tilldelade målen. Målen fördelas efter vissa grunder på

de inom avdelningen tjänstgörande föredragandena, av vilka var och en

innehar en s. k. rotel, däri anteckning sker örn alla mål och med dessa vidtagna

åtgärder. Avdelningarna äro med undantag för fastighetstaxeringsavdelningen,

när sådan finnes inrättad, mycket lösligt sammanfogade. De i domförhetsreglerna

meddelade föreskrifterna om att i avgörandet av olika grupper

av mål skola deltaga ett varierande antal kammarrättsråd öka denna löslighet

i avdelningarnas organisation genom att medföra en ständig växling av

ledamöter både inom och mellan de särskilda avdelningarna. Den relativa

bristen på ordinarie ledamöter föranleder nämligen, att å en viss avdelning

föredragning tidvis icke kan äga rum av sådana mål, för vilkas avgörande

kräves ett visst antal ordinarie ledamöter, såvida icke omplacering av ledamöter

avdelningarna emellan eller tillfälligt ledamotsbyte vidtages. Till denna

desorganisation av avdelningarna bidraga även föreskrifterna om vissa ärendens

handläggning i plenum och å lagavdelning.

De sakkunniga.

Enligt de sakkunniga bör kammarrätten liksom rikets hovrätter organiseras

på fasta ordinarie divisioner, envar under ledning av en divisionsordförande.

Enhetligheten i rättstillämpningen vid avgörandet av målen riske
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

7

rades nämligen såväl genom den påtalade växlingen i de dömande avdelningarnas

sammansättning som genom avsaknaden av den sammanhållande

kraft, vilken en i handläggningen av alla å divisionen förekommande mål

deltagande ordförande utgjorde. Desorganisationen av avdelningarna inverkade

även i övrigt menligt på arbetsresultatet, varför de sakkunniga föreslå,

att i samband med genomförande av divisionsindelningen kammarrättens organisation

skall stärkas även genom införandet av enhetliga bestämmelser

om domförhet. Till delta förslag återkommer jag senare.

Antalet ledamöter i kammarrätten föreslås av de sakkunniga till 30 eller en

ledamot mindre än för närvarande. Om hänsyn endast foges till den förefintliga

arbetsbalansen och den arbetsbelastning, som även framdeles vore att påräkna,

skulle anledning ej föreligga att minska ledamotsantalet. Genom det

föreslagna antalet ledamöter skulle dock den ändamålsenligaste divisionsindelningen

vinnas. — Därest en ökning av antalet ledamöter framdeles skulle

komma att föranledas av krigskonjunkturskattemålen eller av annan anledning,

borde denna enligt de sakkunnigas mening erhålla provisorisk karaktär.

Såsom senare skall närmare behandlas i samband med anslagsfrågorna,

föreslå de sakkunniga, att av dessa 30 ledamöter 20 skola vara kammarrättsråd

och 10 assessorer.

Antalet ordinarie divisioner föreslås till sex och antalet ledamöter på varje

division skulle således utgöra fem. Vid bestämmandet härav ha de sakkunniga

haft att tillse, å ena sidan att antalet ledamöter å varje division icke

bleve så stort, att sådant samarbete inom divisionen, som befordrar enhetlighet

i rättstillämpningen vid avgörandet av målen, försvårades, samt å

andra sidan att antalet icke bleve så litet, att de å divisionen arbetande ledamöternas

arbetskraft och divisionens arbetslokaler icke bleve i full utsträckning

utnyttjade.

Vid ovan angivna proportion mellan kammarrättsråd och assessorer skulle

till tjänstgöring kunna indelas på envar av 4 divisioner 3 kammarrättsråd

och 2 assessorer och på envar av 2 divisioner 4 kammarrättsråd och 1 assessor.

Viss förskjutning måste dock förväntas äga rum i denna fördelning till följd

av inträffande tjänstledighet.

De sakkunniga förutsätta, att kammarrätten skall kunna utökas med en

eller flera extra divisioner utöver de sex ordinarie divisionerna för det fall

att tillströmningen av mål skulle göra detta nödvändigt. Dessa extra divisioner

skola enligt förslaget organiseras på samma sätt som de ordinarie.

Varje division skulle alltså bestå av fem ledamöter av vilka en i egenskap

av divisionsordförande hade att leda divisionens arbete. Ordförande å division

skulle enligt förslaget förordnas av Kungl. Maj:t tills vidare under högst

fem år efter anmälan örn vakans från kammarrättens president. Till divisionsordförande

skulle endast kunna ifrågakomma ordinarie ledamot. Ilan

föreslås skola deltaga i avgörandet av samtliga divisionen tilldelade mål men

vara befriad från föredragningsskyldigliet. — En närmare redogörelse för

divisionsordförandens åligganden torde få lämnas i det följande (sid. 27 f).

Föredragningen på divisionen skulle fullgöras av dess övriga ledamöter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

samt av extra föredragande, av vilka skulle finnas en å varje division, dock

icke å fastighetstaxeringsavdelningen. Sistnämnda befattningar vore avsedda

att befrämja nyrekryteringen inom ämbetsverket genom att möjliggöra för

de aspiranter, som efter föregången prövning befunnits lämpa sig för utbildning

till ledamöter, att inom ämbetsverket erhålla sådan utbildning. Härom

anföra de sakkunniga:

Å varje ledamot av kammarrätten ställas och måste enligt sakens natur

ställas synnerligen stora krav på förmåga att genom en i såväl formellt

som sakligt avseende god föredragning inför andra ledamöter av mål och

ärenden så klargöra dessa, att kammarrätten därigenom sättes i tillfälle

att pröva och avgöra dem. Det är därför naturligt, att det första prov, som

kammarrätten önskar underkasta de tjänstemän, vilka efter någon tids

tjänstgöring inom verket anses böra ifrågakomma såsom ledamotsaspiranter,

består i föredragning inför kammarrätten. Vid en sådan föredragning sättes

kammarrätten i tillfälle att utröna icke blott vederbörandes förmåga att

klarlägga målet utan även hans kunskaper på det eller de författningsområden,

som beröras av målet i fråga, samt inom lagstiftningen i allmänhet.

Under nuvarande förhållanden äger kammarrätten mycket begränsade

möjligheter att underkasta sina ledamotsaspiranter sådana prov, innan de i

egenskap av adjungerade ledamöter få säte och stämma vid kammarrättens

dombord. Inom kammarrätten finnes nu endast en befattning såsom föredragande

utan rösträtt, den s. k. extra föredragandebefattningen i lönegrad

Eo 24. Följden har blivit, att många tjänstemän erhållit förordnande såsom

adjungerade ledamöter utan att dessförinnan ha underkastats tillräcklig

prövning såsom föredragande. Ett dylikt förhållande kan icke anses tillfredsställande

eller ur rekryteringssynpunkt lämpligt.

Det synes därför vara av vikt, att det inom kammarrätten inrättas ett flertal

befattningar såsom extra föredragande. Dessa böra vara så många till antalet,

att dels icke någon tjänsteman erhåller förordnande såsom adjungerad

ledamot utan att dessförinnan ha så länge tjänstgjort såsom extra föredragande,

att alla eller i vart fall de flesta av kammarrättens divisioner

hunnit bilda sig en grundad uppfattning om hans lämplighet för adjunktion,

dels ock den tjänsteman, som erhållit förordnande att uppehålla extra föredragandebefattning,

får tillfälle att å olika divisioner föredraga olika slag av

mål och ärenden.

De sakkunniga föreslå därutöver införandet av befogenhet för kammarrätten

att uppdraga åt amanuens eller extra tjänsteman med amanuensförordnande

att utan särskild ersättning i viss utsträckning fullgöra sådan föredragning,

som skulle åvila extra föredragande. Härigenom skulle ämbetsverket

erhålla möjlighet att verkställa en första gallring bland aspiranterna.

Anordningen skulle jämväl medföra den fördelen för dessa tjänstemän, att

den skulle skänka ökat intresse för arbetet och innebära en sporre till anspänning

av krafterna. För att icke onödigtvis inskränka kammarrättens handlingsfrihet

föreslå de sakkunniga, att det lämnas öppet för ämbetsverket att

uppdraga även åt extra tjänsteman utan amanuensförordnande att mot åtnjutande

av visst arvode fullgöra sådan föredragning. Antalet dylika föredragandeaspiranter

föreslås av de sakkunniga begränsat endast på så sätt,

att arvode icke må samtidigt utgå till flera än två sådana.

En viss föredragningsskyldighet skulle liksom hittills av presidenten kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 289.

9

åläggas kammarrättens sekreterare. De sakkunniga anse dock, att detta endast

torde komma att ske i begränsad omfattning för åstadkommande av viss

tillfällig lättnad i arbetsbördan för ledamot eller extra föredragande.

Den skyldighet, som enligt nu gällande bestämmelser åvilar annan ordinarie

ledamot å fastighetstaxeringsavdelningen än ordföranden att minst en

timme i veckan föredraga sådana till fastighetstaxeringsavdelningens handläggning

icke hörande mål, som av presidenten tilldelas honom, förutsättes

av de sakkunniga skola bestå jämväl i framtiden. Denna föredragningsskyldighet

skulle liksom hittills fullgöras i närvaro av ordföranden och den andre

ordinarie ledamoten å fastighetstaxeringsavdelningen å tid, då avdelningen icke

sammanträder.

De sakkunniga föreslå slutligen, att divisionerna förses med särskilda divisionssekreterare.

Till varje division skulle vidare hänföras viss rältsbildad

biträdespersonal i amanuensställning. Den övriga biträdespersonalen föreslås

uppdelad så, att ett gemensamt kansli inrättas för varje grupp av två divisioner.

För dessa frågor skall en närmare redogörelse lämnas i samband med

behandlingen av anslagsfrågorna.

Yttranden.

I likhet med de sakkunniga har kammarrätten funnit, att en omorganisation

av ämbetsverket kunde genomföras utan att man avvaktade resultatet

av de sakkunnigas undersökningar rörande omorganisation av beskattningsnämnderna.

Emellertid har ämbetsverket upplyst, att det stora antal krigskonjunkturskattemål

och omsättningsskattemål, som förväntades inkomma

till kammarrätten, antagligen inom en ej avlägsen framtid'' skulle nödsaka

ämbetsverket att begära förstärkning av arbetskrafter. Däremot har statskontoret

anfört, att det syntes lämpligast att uppskjuta behandlingen av

frågan om kammarrättens omorganisation till dess resultatet av den övervägda

effektiviseringen av beskattningsnämnderna förelåge. Skulle emellertid

den av de sakkunniga påtalade tidsutdräkten med beskattningsmålens

avgörande anses påkalla en omedelbar omorganisation av kammarrätten,

borde denna enligt statskontorets mening begränsas till åtgärder, som kunde

vidtagas utan att nya tjänster inrättades. Förslaget om inrättande av fasta

divisioner inom kammarrätten har tillstyrkts av allmänna lönenämnden, som

dock samtidigt framhållit önskvärdheten av att det av kommunikationsverkens

lönenämnd redan 1936 väckta förslaget örn inrättande av en särskild

lönedomstol bleve genomfört. Härigenom skulle de ofta svårlösta lönefrågorna

vinna en enhetligare behandling varjämte en väsentlig lättnad skulle

vinnas i kammarrättens arbetsbörda.

Vad angår förslagets detaljer har statskontoret — under framhållande att

de extra föredragandebefattningarna sedan divisionsordförandena

befriats från föredragningsskyldighet vore nödvändiga för upprätthållande

av kammarrättens arbetskapacitet — anslutit sig till sakkunnigförslaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

2. Regler rörande domförhet.

Gällande bestämmelser.

De mål, med vilka kammarrätten i sin dömande verksamhet har att taga

befattning, kunna sammanföras i följande grupper: beskattningsmål, anmärknings-

och avlöningsmål, familjebidragsmål samt fattigvårds- och mantalsskrivningsmål.

Från de till beskattningsmålen hänförliga fastighetstaxeringsmålen

liksom från plenimålen, för vilkas handläggning redogörelse skall

lämnas i det följande, torde här få bortses. För övriga mål gälla följande

domförhetsregler.

Beskattningsmålen — med nyss nämnt undantag — handläggas av tre ledamöter,

kammarrättsråd eller assessorer.

Anmärknings- och avlöningsmålen handläggas — med undantag för plenimål

och vissa underställningsmål — av fem ledamöter, så ock av fyra, då

tre äro örn slutet ense. I handläggningen skola deltaga minst två ledamöter

med rotel, vilken tilldelas sådana mål och ärenden. Vid förfall för sådan

ledamot må likväl ledamot med annan rotel inkallas att deltaga i dennes

ställe. Av ledamöterna skola minst tre vara kammarrättsråd. I stället för

kammarrättsråd må presidenten deltaga.

Enahanda sammansättning är föreskriven för handläggning av sådant anmärknings-

och avlöningsmål, beträffande vilket kammarrätten utgör sista

instans och vilket tillika innefattar fråga av beskaffenhet att böra fullföljas

hos Kungl. Maj:t i statsdepartement. I sådant fall skall kammarrätten med

eget utlåtande överlämna målet till Kungl. Maj :ts prövning.

Därest i mål, vari kammarrätten utgör sista instans, med besvär är förenad

ansökning om meddelande av dispens eller örn vidtagande av annan åtgärd,

vilken är av beskaffenhet aet ankomma på beslut av Kungl. Maj:t och det erfordras,

efter det besvären blivit av kammarrätten avgjorda, att ansökningen

bliver underställd Kungl. Maj:ts prövning, skall kammarrätten avgiva sitt

utlåtande däröver. Därest vid handläggning av sådant mål kammarrätten

skulle finna, att från gällande stadganden skäligen borde medgivas något

undantag, varom ansökan ej blivit i målet gjord, må kammarrätten, sedan

besvären blivit avgjorda, underställa målet Kungl. Maj:ts prövning. Uppkommen

sådan fråga örn underställning av mål till Kungl. Maj:t avgöres av

de ledamöter, som instruktionsenligt deltagit i avgörandet av besvären i samma

mål, dock skall presidenten deltaga i behandlingen av sådan fråga, ändå

att han icke deltagit i prövningen av besvärsmålet.

Familjebidragsmålen handläggas — med undantag av plenimål — av tre

ledamöter, av vilka minst en skall vara kammarrättsråd, där icke presidenten

deltager.

Fattigvårds- och mantalsskrivningsmålen handläggas — med undantag av

plenimål — av tre ledamöter, av vilka minst två skola vara kammarrättsråd.

I stället för kammarrättsråd må presidenten deltaga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

11

De sakkunniga.

Enligt de sakkunnigas förslag skall divisionen i sin dömande verksamhet

arbeta på avdelningar och varje dömande avdelning bestå av tre ledamöter.

De nuvarande mångskiftande bestämmelserna om kammarrättens sammansättning

vid avgörandet av olika mål skulle alltså ersättas av en enhetlig

regel. Vidare skulle den i gällande instruktion fastslagna kompetensskillnaden

mellan kammarrättsråd och assessor i huvudsak avskaffas.

Orsakerna till den bristande enhetligheten i gällande bestämmelser söka

de sakkunniga i historiska förhållanden. Före 1909 avgjordes samtliga mål

och ärenden å division inom kammarrätten av fyra eller fem ledamöter.

Arbetsbalansens stegring hade emellertid framtvingat en utökning av ledamöternas

föredragningsskyldighet, varvid denna ökning av arbetsbördan

motvägts genom att antalet i målens handläggning deltagande ledamöter

minskats. I rättssäkerhetens intresse hade dock för de grupper av mål, beträffande

vilka kammarrätten utgjorde sista instans, stadgats viss kvalificerad

sammansättning av den dömande avdelningen. Den bristande enhetligheten

i gällande kvalifikationsbestämmelser berodde på att de meddelats vid olika

tidpunkter och under skiftande förhållanden.

I fråga om de med detta system förenade olägenheterna har tidigare berörts

den desorganisation av kammarrätten, som nödvändigtvis bleve följden

av gällande domförhetsbestämmelser. Härutöver framhålla de sakkunniga,

att en förstärkning i kvalitativt hänseende av en avdelning givetvis måste

medföra motsvarande försvagning av andra avdelningar. På grund härav

inträffade ofta, att sådana mål, rörande vilka inga kvalifikationsbestämmelser

meddelats, avgjordes av tre ledamöter av vilka ingen vore kammarrättsråd,

understundom till och med av tre adjungerade ledamöter av vilka icke

ens någon innehade årsförordnande som assessor.

Dessa olägenheter skulle försvinna vid genomförande av de enhetliga bestämmelser,

som de sakkunniga föreslagit. Visserligen kunde med visst fog

göras gällande, att de avdelningar inom kammarrätten, vilka i sista instans

handlade mål, borde erhålla en mera kvalificerad sammansättning än andra,

men detta finge icke ske i sådan utsträckning att mål, i vilka talan kunde

fullföljas till högre instans, avgjordes av avdelningar, som icke vore sammansatta

på ett i och för sig tillfredsställande sätt.

Då det å ena sidan av organisatoriska skäl framstode såsom synnerligen

eftersträvansvärt, att alla dömande avdelningar inom kammarrätten erhölle

enhetlig sammansättning, samt å andra sidan rimliga krav på rättssäkerhet

icke finge eftersättas, syntes det de sakkunniga, att den enda möjliga lösningen

vore vidtagande av sådana anordningar, att samtliga dömande avdelningar

inom kammarrätten erhölle enhetlig sammansättning och att denna

vore sådan, att betryggande garantier för målens rikliga avgörande kunde

anses föreligga.

En sådan garanti för ett riktigt och enhetligt avgörande skulle enligt de

sakkunnigas uppfattning skapas därigenom alt en erfaren ledamot i ordi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

narie kammarrättsråds ställning såsom ordförande deltoge i handläggningen

och avgörandet av alia mål och ärenden å divisionen.

Vidare föreslås en föreskrift av innehåll, att tjänstgöringen å divisionerna

hör såvitt möjligt ordnas så, att i handläggningen och avgörandet av varje

mål och ärende deltager jämte ordföranden minst en ledamot, som är antingen

kammarrättsråd eller tillförordnat kammarrättsråd eller ock assessor.

Såsom nyss framhållits förutsätter det framlagda förslaget, att — i överensstämmelse

med förhållandena i hovrätterna — assessor likställes med

kammarrättsråd i vad rör tjänstgöring å division och dömande avdelning.

Härigenom förlägges den gräns i kompetensavseende, som nu går mellan

kammarrättsråd och assessor, i stället mellan assessor och adjungerad ledamot.

De sakkunniga anföra beträffande detta förslag i huvudsak följande.

Vid de nu gällande kvalifikationsbestämmelsernas utformande har avgörande

vikt lagts vid att ett eller flera kammarrättsråd skola deltaga i målens avgörande.

Däremot har ingen skillnad i kompetensavseende gjorts mellan assessor

och sådan adjungerad ledamot, som icke är assessor. Adjungerad ledamot,

som icke är assessor, kan vara antingen tjänsteman, vilken förordnats

att »med befogenhet som tillkommer assessor» uppehålla kammarrättsrådsbefattning,

eller tillförordnad assessor. I realiteten betyder detta, att enahanda

brist på kompetens har ansetts föreligga hos den tjänsteman, som efter

i regel mångårig adjunktion prövats behörig innehava ledamotsbefattning i

kammarrätten och kanske i flera år innehaft befattning såsom assessor i lönegrad

Eo 27, samt den tjänsteman, som ännu icke vunnit dylik befordran

utan endast innehar tillfälligt förordnande såsom adjungerad ledamot, kanske

rent av för första gången.

Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid icke möjligt att upprätthålla

en sådan skarp gränsdragning mellan kompetensen hos ett kammarrättsråd

och hos en assessor. En adjungerad ledamot erhåller i regel icke förordnande

å assessorsbefattning med egen rotel, d. v. s. i lönegrad Eo 27,

förrän kammarrätten hunnit bilda sig en stadgad uppfattning om hans kompetens

för ordinarie ledamotsbefattning, och assessorerna ha numera fått

en betydligt starkare och mera tryggad ställning än förr såväl i avseende å

tjänstens karaktär som i löne- och pensionshänseende.

En klart markerad gräns skall däremot enligt de sakkunnigas mening dragas

mellan kompetensen hos kammarrättsråd eller assessor, å ena, och hos

annan adjungerad ledamot än assessor, å andra sidan. Det är därför av vikt,

att, såvitt ske kan, i dömande avdelning, som består av tre ledamöter, icke

kommer att ingå mera än en adjungerad ledamot, som icke är assessor.

Detta bör utan någon svårighet kunna genomföras bland 30 på 6 divisioner

fördelade ledamöter, därest inga konstlade kvalifikationsbestämmelser tillåtas

att såsom för närvarande är fallet gynna sammansättningen av vissa dömande

avdelningar på andras bekostnad.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag att assessor likställes med kammarrättsråd

tillstyrkes av kammarrätten. Verket tillstyrker även förslaget

örn enhetliga bestämmelser om domförhet, ehuru detta i vad

rör anmärknings- och avlöningsmålen gett anledning till viss tveksamhet.

Härom anför ämbetsverket:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

13

De sakkunnigas förslag att dömande avdelning skall bestå av tre ledamöter

torde i och för sig icke vara ägnat att uppväcka några större betänkligheter.

För närvarande är det endast beträffande anmärknings- och avlöningsmål

föreskrivet, att större antal ledamöter skola deltaga i handläggningen.

En dömande avdelning i dylika mål består som regel av tre kammarrättsråd

och en assessor. Med den föreslagna anordningen kan det emellertid inträffa,

att endast två eller till och med endast ett kammarrättsråd kommer

att deltaga. Detta måste vara ägnat att väcka en viss tvekan om lämpligheten

av de sakkunnigas förslag på denna punkt. Det bör ihågkommas att,

under det att man beträffande beskattnings- och fattigvårdsmål rör sig med

ett begränsat antal författningar, avlönings- och anmärkningsmålen spänna

över praktiskt taget hela statsförvaltningen och för sitt rätta bedömande

förutsätta kännedom om innehållet i och tillämpningen av ett mycket stort

antal författningar och andra bestämmelser av skiftande innehåll, en kännedom,

som icke kan förutsättas vara tillfinnandes annat än hos äldre erfarna

ledamöter. Med den i fråga örn kontrolläsningen föreslagna anordningen uppkommer

också lätt den situationen att — vid sammansättningen två kammarrättsråd

och en annan ledamot •— den sistnämnde, måhända en ganska oerfaren

adjungerad ledamot, ensam skall kontrolläsa de av det föredragande

kammarrättsrådet föredragna målen. Även örn detta icke behöver föranleda

större betänkligheter, måste så dock bliva fallet, om sammansättningen är

ett kammarrättsråd — ordföranden — och två tillfälligt adjungerade ledamöter,

vilka sistnämnda skola kontrolläsa varandras mål. Det kan befaras,

att i sådana fall resultatet blir det, att jämväl ordföranden anser sig nödsakad

att, ehuru detta enligt förslaget ej skulle åligga honom, verkställa kontrolläsning,

vilket i betänklig grad vore ägnat att öka den tunga arbetsbörda,

som enligt förslaget kommer att åvila honom. Betänkligheter av enahanda

art yppa sig givetvis, när det gäller kontrolläsningen av de mål, som skola

föredragas av extra föredragande och föredragandeaspiranter, till den del

denna kontrolläsning skall göras av yngre icke ordinarie ledamöter.

Emellertid innebär de sakkunnigas förslag, att till tjänstgöring å envar av

4 divisioner skola indelas 3 kammarrättsråd och 2 assessorer samt å envar

av 2 divisioner 4 kammarrättsråd och en assessor. Örn avlönings- och anmärkningsmålen

förläggas till de två sistnämnda divisionerna, skulle det

kunna ordnas så, att åtminstone som regel två kammarrättsråd deltaga i avgörandet

av dylika mål. Om så sker, vilket skulle innebäx-a att handläggningen

av avlönings- och anmärkningsmål såsom nu är fallet begränsades

till två divisioner, skulle emellertid, utan att man behövde i instruktionen införa

någon särskild bestämmelse om kvalificerad sammansättning, en i stort

sett tillfredsställande anordning för dessa måls riktiga avgörande vinnas och

betänkligheterna i denna del mot förslaget bortfalla.

Två kammarrättsråd lia med hänsyn till rättssäkerhetens krav avstyrkt

sakkunnigförslaget i denna del. Skulle förslaget ändock genomföras, borde

enligt reservanternas mening meddelas en föreskrift av innehåll, att av de i

avgörandet av anmärknings- och avlöningsmålen deltagande tre ledamöterna

två skola vara kammarrättsråd. I sistnämnda yrkande har ytterligare ett

kammarrättsråd instämt.

Vid framläggande av silf förslag till ändrad organisation av kammarrätten Departementslia

beskattningsorganisationssakkunniga förutskickat, ali de i ett senare be- chefen.

tänkande skola framlägga eli detaljerat förslag rörande omorganisation även

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

av beskattningsnämndema. Redan i förevarande betänkande uppdragas

emellertid vissa riktlinjer för lösningen av sistnämnda organisationsfråga.

Närmast åsyftas, enligt vad de sakkunniga uttala, att genom en förstärkning

av beskattningsnämndema vinna en tillförlitligare behandling av beskattningsmålen

redan på detta stadium. Härigenom förväntas även kammarrättens

arbetsbörda skola minskas. Trots att ett genomförande av ifrågavarande

förslag sålunda skulle påverka kammarrättens arbetsförhållanden,

förorda de sakkunniga, att kammarrätten redan nu underkastas en omorganisation.

Såsom skäl härför åberopas framför allt ämbetsverkets arbetsbalans

samt den stegring av arbetsbördan, som under alla förhållanden är att påräkna

inom en snar framtid.

Vid utarbetandet av sitt förslag till omorganisation av kammarrätten ha

de sakkunniga icke avsett att åvägabringa någon förändring i kammarrättens

ställning inom beskattningsprocessen. Icke heller i övrigt ha framlagts några

förslag avseende omfattningen av kammarrättens ämbetsområde. De sakkunniga

ha begränsat sig till förslag, vilkas genomförande skulle innebära en

effektivisering av kammarrättens arbetsformer och därigenom vara ägnat

att påskynda behandlingen av besvärsmålen i kammarrätten. Frågan om en

begränsning av besvärsrätten över kammarrättens utslag i beskattningsmål

ha de sakkunniga ansett böra vila i avbidan på resultatet av en blivande omorganisation

av beskattningsnämndema.

Anledning till erinran synes icke föreligga mot att en på så sätt begränsad

omorganisation av kammarrätten nu genomföres. Den av allmänna lönenämnden

berörda frågan om inrättande av en lönedomstol torde icke påkalla

ett ställningstagande i detta sammanhang eftersom det framlagda organisationsförslaget

icke sträcker sig längre än som framstår såsom motiverat, även

om löneärendena skulle anses böra framdeles överflyttas på en specialdomstol.

Den eftersträvade effektiviseringen skulle enligt sakkunnigförslaget närmast

vinnas genom en fast indelning av rättens ledamöter på divisioner, inom

vilka en ordförande skulle utöva kontinuerlig ledning av arbetet. Ordföranden

skulle åläggas att deltaga i handläggningen av alla mål å divisionen

men i gengäld befrias från föredragningsskyldighet. För upprätthållande av

kammarrättens arbetskapacitet skulle i anslutning därtill inrättas befattningar

såsom extra föredragande.

Med förslaget om en fast divisionsindelning bör sammanställas det förslag

om enhetliga domförhetsregler och viss likställighet mellan kammarrättsråd''

och assessorer, som utgör det andra huvudledet i den av de sakkunniga i

effektiviseringssyfte förordade reformen.

Enligt sakkunnigförslaget skall kammarrätten i sin dömande verksamhet

arbeta på avdelningar bestående envar av en divisionsordförande och ytterligare

två ledamöter. I fråga om antalet dömande ledamöter innebär detta en

inskränkning i förhållande till gällande bestämmelser endast vad beträffar

anmärknings- och avlöningsmålen. I fråga örn antalet i handläggningen deltagande

kammarrättsråd åter betyder förslaget en inskränkning beträffande såväl

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289. 15

anmärknings- och avlöningsmålen som fattigvårds- och mantalsskrivningsmålen.

Den föreslagna divisionsindelningen synes mig ägnad att bidraga till en

snabbare handläggning av mål och ärenden inom kammarrätten, varför jag

tillstyrker genomförande av vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. Med

hänsyn till att den föreslagna enhetligheten i domförhetsreglerna är en förutsättning

för skapandet av den åsyftade fastheten i divisionsindelningen och

med beaktande av vad kammarrätten anfört om möjligheterna att inom den

av de sakkunniga uppdragna ramen erhålla en betryggande sammansättning

av dömande avdelning, torde sakkunnigförslaget även i denna del böra godtagas,

trots de erinringar till vilka försvagningen av de dömande avdelningarna

i vissa mål kan ge anledning. Assessorernas kompetens bör förutsättas

förändrad på sätt de sakkunniga föreslagit. Föreskrift bör vidare meddelas

att i handläggningen och avgörandet av målen bör såvitt möjligt deltaga

jämte ordföranden minst en ledamot, som är antingen kammarrättsråd, tillförordnat

kammarrättsråd eller ock assessor.

B. Övriga frågor.

1. Specialdivisioner.

Jämväl för särskilda ändamål organiserade specialdivisioner skola enligt

sakkunnigförslaget kunna inrättas inom kammarrätten. Såsom exempel på

dylika, redan existerande specialdivisioner, nämna de sakkunniga lagavdelningen

och fastighetstaxeringsavdelningen.

För fastighetstaxeringsavdelningen gälla för närvarande följande bestämmelser.

Avdelningen sammanträder året näst efter det, då allmän fastighetstaxering

ägt rum, varjämte session skall efter presidentens bestämmande hållas när

det med hänsyn till antalet inkomna mål prövas erforderligt, dock minst en

gång årligen. Avdelningen består av tre kammarrättsråd, av vilka en är ordförande,

assessorer i kammarrätten, i regel fyra till antalet, såsom föredragande

ledamöter samt de särskilda ledamöter, örn vilka stadgas i 126 § 2 mom.

taxeringsförordningen. Enligt nämnda stadgande förordnar Kungl. Majit för

högst fem år i sänder minst nio, högst tolv i praktiska värv förfarna män med

god kännedom om fastighetsförhållandena i allmänhet att efter kallelse inträda

såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål angående

fastighetstaxering eller taxering till skogsaccis. Av dessa personer skola minst

tre äga sakkunskap beträffande värdering av virke samt skogsmark och

växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst

två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande

värdering av annan fastighet i övrigt.

Ordföranden förordnas av Kungl. Majit tills vidare under högst fem år.

Vid handläggning i kammarrätten av mål angående fastighetstaxering eller

taxering till skogsaccis skola — jämlikt 126 § 1 mom. taxeringsförordningen

— ''deltaga tre av rättens ledamöter, därav minst två ordinarie, av vilka

sistnämnda en efter Kungl. Majits förordnande skall föra ordet, samt beträffande

mål angående fastighetstaxering två av de särskilda ledamöterna och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

beträffande mål angående taxering till skogsaccis två av de särskilda ledamöter,

vilka äga sakkunskap beträffande värdering av virke samt skogsmark

och växande skog; dock må utevaro av en av de särskilda ledamöterna icke

hindra måls avgörande, därest tre äro om slutet ense.

Fastighetstaxeringens särorganisation har föranlett särskilda bestämmelser

örn ordförandens arbetsuppgifter, varjämte en å avdelningen tjänstgörande

notarie ålagts vissa speciella göromål. Beträffande det närmare innehållet

av dessa särföreskrifter torde få hänvisas till den följande framställningen.

Efter genomförandet av den föreslagna organisationen på fasta divisioner

förutsätta de sakkunniga, att under de tider, då fastighetstaxeringsavdelningen

skall sammanträda, arbetet på en av de ordinarie divisionerna lägges ned

och denna division i stället organiseras såsom fastighetstaxeringsavdelning.

Fastighetstaxeringsavdelningens nuvarande organisation omfattar två assessorer

utöver den föreslagna ordinarie divisionens fem ledamöter. Å andra

sidan skulle enligt de sakkunnigas uppfattning å denna avdelning icke finnas

något utrymme för en extra föredragande. När fastighetstaxeringsavdelningen

skall sammanträda, borde därför enligt de sakkunnigas mening den

å divisionen tjänstgörande extra föredraganden utbytas mot en assessor och

därjämte en ny assessor förordnas. Det vore nämligen efter genomförandet

av en fast organiserad divisionsindelning icke möjligt att sönderbryta organisationen

genom återinförande av det hittills rådande systemet med överflyttning

av ledamöter mellan divisionerna. Organiserandet av fastighetstaxeringsavdelningen

skulle således för framtiden icke komma att rubba de

övriga divisionernas organisation eller arbete.

De sakkunniga ha upptagit ett av den nuvarande ordföranden å fastighetstaxeringsavdelningen

väckt förslag om viss ändring av 126 § taxeringsförordningen,

avseende begränsning av de fall, i vilka de särskilda ledamöterna

skola deltaga i handläggningen av mål å avdelningen.

Förslaget innebär — i den utsträckning de sakkunniga biträtt detsamma

— att mål, innefattande fråga av den art och begränsade omfattning, att

målet enligt grunder, som av Kungl. Maj:t fastställas, av ordföranden prövas

kunna utan anlitande av särskild ledamot avgöras, skola handläggas i närvaro

av blott de tre ledamöter av kammarrätten, som avses i 126 § 1 mom.

taxeringsförordningen, d. v. s. två ordinarie kammarrättsråd och en assessor.

Dylik befogenhet skulle tillkomma ordföranden beträffande följande mål,

nämligen:

1) fråga om skattebefrielse för dödsbo jämlikt 15 § 2 mom. kommunalskattelagen,

2) rättsfråga av den art, att teknisk sakkunskap för dess prövning ej erfordras,

(varvid erinrats därom, att sådan sakkunskap kan vara erforderlig,

då det gäller t. ex. avgörandet av en maskins egenskap av fast eller lös egendom)

,

3) följdmål, vare sig det är fråga om mål rörande samma fastighets taxering

ett efterföljande år i samma taxeringsperiod eller mål i en serie, för det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S9.

17

fall att den i målen förekommande frågan blivit i princip av fastiglietstaxeringsavdelningen

i närvaro av de särskilda ledamöterna tidigare avgjord.

Såsom motivering anföres:

Avsikten med den sålunda ifrågasatta anordningen skulle vara att vinna

såväl arbets- som kostnadsbesparing. Då de särskilda ledamöternas deltagande

i handläggningen av mål, tillhörande någon av nämnda grupper, icke

påkallades av något behov av den särskilda sakkunskap, som dessa särskilda

ledamöter representera, saknades anledning att kräva, att flera än tre ledamöter

i kammarrätten skulle avgöra dessa mål, särskilt som en icke oväsentlig

kostnadsbesparing därigenom skulle uppstå.

På grundval av verkställd utredning beräkna de sakkunniga, att bestämmelserna

under 1) och 2) skulle medföra en begränsning av de särskilda

ledamöternas tjänstgöringsskyldighet med nära 10 procent. Följdmålens antal

kunde däremot icke med säkerhet uppskattas, men av den i bilaga A

framlagda översikten framginge, att dessa mål tidvis förekomme i stor omfattning.

Vid besvarandet av remisser har kammarrätten varierande sammansättning

för olika fall. Bortsett från de remisser, vilka skola handläggas i plenum,

skiljes mellan tre olika grupper. Kungl. Maj:ts remisser i anledning av klagan

över beslut, som kammarrätten meddelat i något på avdelning avgjort mål,

besvaras av de ledamöter, som deltagit i målets avgörande. Kungl. Maj:ts

remisser beträffande ansökningar om nåd, dispens, resning eller återställande

av försutten tid besvaras, där ansökningen äger samband med något på avdelning

avgjort mål, av presidenten och de ledamöter, som deltagit i målets

avgörande, samt i annat fall, där ej remissen skall behandlas i plenum, av

presidenten och så många ledamöter att de tillsammans med presidenten

skulle utgjort domfört antal i mål av det slag vartill ansökningen är att hänföra.

Andra remisser från Kungl. Majit eller statsdepartement besvaras, i den

mån ej plenarbehandling är föreskriven, av presidenten och sex av kammarrättens

föredragande ledamöter eller, i händelse av presidentens frånvaro, av

sju sådana ledamöter (lagavdelning). Äro under tid, då presidenten åtnjuter

ferier eller annan ledighet utan att ställföreträdare för honom förordnats, ej

flera än sex ledamöter i tjänst, må ärende, som skall handläggas å lagavdelningen

och ej tål uppskov, behandlas av dessa.

Lagavdel ningen föreslås av de sakkunniga avskaffad. Redan under

nuvarande förhållanden verkade nämligen sammanträde å lagavdelningen

menligt på arbetets jämna gång inom de vanliga avdelningarna, särskilt när,

såsom ofta vore fallet, lagavdelningens sammanträde påginge under flera

timmar eller rent av flera dagar. Efter genomförande av den av de sakkunniga

föreslagna omorganisationen av kammarrätten skulle lagavdelningens

sammanträden verka alltför sönderbrytande på det fast organiserade divisionssystemet.

Därför föreslås, alt sådana remisser, som nu behandlas å lagavdelningen,

skola i närvaro av presidenten handläggas på den division, till

vilken den vid remissens utlottning utsedde referenten hör. Vid förfall för

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. i sand. Nr 289.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

presidenten linge ärendet ändock avgöras; hade ställföreträdare för presidenten

förordnats, skulle han i presidentens ställe deltaga i remissärendets

handläggning. Till stöd härför anföra de sakkunniga:

Ett sådant system erbjuder den fördelen i jämförelse med det nuvarande

systemet, enligt vilket vissa ledamöter turvis för ett år i sänder indelas till

tjänstgöring å lagavdelningen, att samtliga ledamöter inom kammarrätten

permanent bibehålla kontakten med det pågående lagstiftningsarbetet. Systemet

har därjämte den fördelen, att det i sin praktiska tillämpning icke medför

någon organisatorisk olägenhet. När handläggningen av remissen å divisionen

i närvaro av presidenten avslutats, fortsätter arbetet å divisionen såsom

örn intet avbrott ägt rum. Den omständigheten, att det antal ledamöter, som

på detta sätt kommer att handlägga remisser, blir en mindre än å den nuvarande

lagavdelningen, kan icke anses lägga något avgörande hinder i vägen

för anordningens genomförande.

Jämsides med denna förändrade ordning för handläggningen av remisser

föreslå de sakkunniga även en inskränkning av den nuvarande lagavdelningens

arbetsområde, varigenom skulle vinnas en icke oväsentlig lättnad

i arbetet. Enligt de sakkunniga böra å division handläggas endast de remisser

från Kungl. Maj:t eller statsdepartementet, som angå stiftande, ändring

eller förklaring av lag eller författning, samt remisser, beträffande vilka

särskilt förordnats —- i remissen eller av presidenten —- att de skola behandlas

å division, övriga till den nuvarande lagavdelningens arbetsområde

hörande remisser föreslås skola handläggas å dömande avdelning i närvaro

av presidenten.

De sakkunniga lia även berört ett av kammarrätten efter Kungl. Maj:ts remiss

i samråd med centrala omsättningsskattenämnden med skrivelse den 30

juni 1941 framlagt förslag örn inrättande av en omsättningsskatteavdelning

inom kammarrätten. Denna skulle vara sammansatt av presidenten i kammarrätten

såsom ordförande, ett kammarrättsråd såsom vice ordförande, ordföranden

i centrala omsättningsskattenämnden samt två av nämndens sakkunniga

ledamöter. Vid förfall för presidenten skulle vice ordföranden inträda

såsom ordförande och hans plats fyllas av ett annat kammarrättsråd.

Till denna avdelning skulle sammanföras samtliga till kammarrätten inkommande

besvärsmål rörande tillämpningen av förordningen örn allmän

omsättningsskatt, varjämte å densamma skulle handläggas av prövningsnäinnder

och landskamrerare till kammarrätten framställda frågor rörande

tolkningen av andra delar av förordningen än dem, som röra varors egenskap

av butikshandelsvaror. Kammarrätten skulle vara sista instans såväl i om^

sättningsskattemålen som beträffande frågeärendena, där kammarrätten

skulle vara skyldig avge bindande förklaringar.

Inrättandet av en dylik specialdivision skulle enligt de sakkunniga vara

ägnat att rubba den föreslagna fasta indelningen på ordinarie divisioner och

nödvändiggöra vissa ytterligare åtgärder. Härom anföres:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

19

Därest detta förslag genomföres, kan det således komma att inträffa, att

två kammarrättsråd på grund av arbete inom omsättningsskatteavdelningen

under längre eller kortare tid, under stundom kanske endast tillfälligt bliva

hindrade att tjänstgöra å den ordinarie division, där de regelmässigt äro indelade

till tjänstgöring. Detta blir desto mera olägligt som det antagligen

kommer att bliva en ordförande å ordinarie division, som kommer att förordnas

till vice ordförande å omsättningsskatteavdelningen. Det torde fördenskull

bliva nödvändigt att inrätta en befattning såsom vice ordförande å

den ordinarie division, å vilken vice ordföranden i omsättningsskatteavdelningen

är divisionsordförande. Givetvis böra icke de övriga ledamöterna å den

eller de ordinarie divisioner, från vilka vice ordföranden och hans suppleant

i omsättningsskatteavdelningen avgå för tjänstgöring å denna avdelning, därigenom

åsamkas ökat arbete.

Yttranden.

Kammarrättens majoritet har funnit sig icke kunna biträda de sakkunnigas

förslag örn att fastighet staxeringsavdelningen skulle lämnas

oförändrad i organisatoriskt hänseende utan i stället föreslagit, att arbetet på

denna avdelning organiseras efter samma grunder, som för de ordinarie divisionerna,

dock med de avvikelser som föranledas av rättens förstärkning med

särskilda ledamöter. Sålunda skulle ur 126 § 1 mom. taxeringsförordningen

utmönstras bestämmelsen örn kvalificerad sammansättning — minst två kammarrättsråd

— vilken vore ägnad att sönderbryta den fasta divisionsindelningen

därigenom att, i händelse av ledighet för ett kammarrättsråd å avdelningen,

måste till denna överflyttas ett kammarrättsråd från en annan avdelning.

Kammarrätten har icke funnit bärande skäl anförda för att icke indela

en extra föredragande till tjänstgöring jämväl å fastighetstaxeringsavdelningen,

i synnerhet som tidigare å denna avdelning tjänstgjort assessorer utan

ledamotsställning. När fastighetstaxeringsavdelningen inom en snar framtid

finge sina lokaler förlagda i samma hus som kammarrätten i övrigt, borde

även för ordförandens och den å avdelningen tjänstgörande notariens åligganden

gälla samma bestämmelser som för motsvarande befattningshavare å

ordinarie division.

7 kammarrättsråd lia uttalat avvikande mening och tillstyrkt sakknnnigförslaget

i denna del. Såsom skäl för denna ståndpunkt har huvudsakligen

åberopats, att de å fastighetstaxeringsavdelningen förekommande målen i allmänhet

vore av en från övriga mål i kammarrätten helt avvikande beskaffenhet

och för sitt avgörande krävde ett alldeles speciellt förfarande, varför frågan

örn denna avdelnings arbetsformer borde bedömas självständigt och med

hänsynstagande till avdelningens särskilda behov.

Det behov av en ytterligare assessor, som skulle föreligga vid omvandling

av en ordinarie division till fastighetstaxeringsavdelning, anser statskontoret

kunna lämpligen tillgodoses genom att en extra föredragande under denna avdelnings

sessioner erhåller förordnande att fullgöra assessorsgöromål mot

vikariatsersättning enligt 19 § 2 morn. civila icke-ordinariereglementet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

Departements
chefen.

Förslaget örn begränsning av det antal mål, vari skola deltaga särskilda

ledamöter Ilar tillstyrkts av kammarrätten.

I fråga örn la g avdel ningen ansluter sig kammarrätten till förslaget

örn överflyttande till dömande avdelning av vissa remisser, som för närvarande

handläggas å lagavdelningen. Beträffande däremot frågan örn lagavdelningens

ersättande med ordinarie division påyrkar kammarrätten att

föreskrift meddelas, att minst tre av ledamöterna å den handläggande divisionen

skola vara kammarrättsråd. Till stöd liärför anföres:

Vid avgörande av frågan, på vad sätt efter den nya ordningens genomförande

kammarrättens lagavdelning bör sammansättas, måste hänsyn tagas

å ena sidan till att den föreslagna organisationen med fasta divisioner i görligaste

mån lämnas orubbad och å andra sidan till att lagavdelningens sammansättning

blir ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande. Det förstnämnda

önskemålet har av de sakkunniga tillbörligen beaktats men icke i samma utsträckning

det senare. Visserligen uttalas i betänkandet, att det bör tillses,

att den division, som för varje fall skall tjänstgöra såsom lagavdelning, är såvitt

möjligt så sammansatt, att i handläggningen av remiss å divisionen deltaga

minst tre kammarrättsråd eller tillförordnade kammarrättsråd eller ock

assessorer. Men det finnes dock ingen garanti för att den division, å vilken

vederbörande referent är indelad, vid den tidpunkt, då remissen skall föredragas,

verkligen bar en sammansättning, som medgiver realiserandet av det

sålunda uttalade önskemålet. Icke ens den sammansättning, som sålunda

framhållits såsom önskvärd, utgör för övrigt enligt kammarrättens mening

tillräcklig garanti för en tillfredsställande handläggning. Det bör ihågkommas,

att med den centrala ställning, som kammarrätten intager särskilt inom beskattningsväsendet,

där kammarrätten vad angår granskning av författnings1''örslag

i viss mån får anses ha samma uppgifter som lagrådet på sitt område,

mycket stora anspråk ställas på kammarrättens författningsgranskande

verksamhet. En minskning av antalet ledamöter i lagavdelningen på sätt föreslagits

från sex till fem synes icke behöva medföra några större olägenheter.

Men enligt kammarrättens mening synes det böra ordnas så, att i regel åtminstone

tre av de närvarande ledamöterna äro kammarrättsråd. Skulle å

vederbörande division icke så många kammarrättsråd vara i tjänst, lärer

kammarrättsråd till erforderligt antal få detacheras från annan division. Detta

är visserligen för arbetets jämna gång å sistnämnda division ofördelaktigt,

men kammarrätten vill i detta sammanhang påpeka, att de sakkunniga ansett

en dylik ordning kunna praktiseras både vid ledigheter å fastighetstaxeringsavdelningen

och i samband med inrättandet av den ifrågasatta omsättningsskattea

vdelningen.

Frågan örn kammarrättens sammansättning vid handläggning av mål angående

fastighetstaxering och virkestaxering ävensom de sakkunnigas förslag

örn begränsning av de särskilda ledamöternas skyldighet att deltaga i målens

handläggning å fastighetstaxeringsavdelningen torde jag få anmäla i annat

sammanhang denna dag.

Till vad de sakkunniga uttalat angående behandlingen av de remisser, som

för närvarande handläggas å lagavdelningen, kan jag ansluta mig.

Den redan tidigare väckta frågan om inrättande av en omsättningsskatteavdelning

inom kammarrätten för handläggning av samtliga mål örn taxering

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

21

till omsättningsskatt och för avgivande av bindande förklaringar beträffande

tolkningen av förordningen angående allmän omsättningsskatt har underkastats

fortsatt beredning inom finansdepartementet. Med hänsyn främst till

de svårlösta problem, som uppställa sig i fråga örn dylika förklaringars rättskraft,

och då tvekan kan råda örn behövligheten av den föreslagna nybildningen,

kan jag emellertid icke tillstyrka, att en sådan specialavdelning för

närvarande inrättas. När ytterligare erfarenhet vunnits beträffande rättsutvecklingen

på omsättningsskatteområdet kan anledning tänkas föreligga att

återkomma till förslaget.

2. Särskild sakkunskap i vissa mål.

Vid handläggningen av mål angående fastighetstaxering och taxering till

skogsaccis tillföres kammarrätten särskild sakkunskap i sådana frågor. Då

kammarrätten i andra frågor anser sig ha behov av särskild sakkunskap,

står det kammarrätten öppet att införskaffa sådan genom hänvändelse till

andra ämbetsverk och myndigheter. Detta förekommer i viss utsträckning

och vore enligt de sakkunnigas uppfattning i allmänhet till fyllest.

På två ytterligare områden anse emellertid de sakkunniga sådant permanent

behov av sakkunskap föreligga, att särskilda åtgärder böra vidtagas,

nämligen beträffande redovisningstekniska frågor och beträffande uppskattning

av inkomst av skog.

Rörande behovet av experter påredovisningsteknikens område

anföra de sakkunniga — med anknytning till bevillningsutskottets vid 1941

års riksdag uttalande i betänkande nr 24 — att redan nu gällande bestämmelser

lämna utrymme för tillgodoseende i erforderlig omfattning av kammarrättens

behov av sådan sakkunskap. Dels förvärvade varje ledamot genom

ingående och så småningom mångårigt sysslande med i beskattningsmålen förekommande

bokföringsfrågor en betydande erfarenhet, dels tillhandahölle

de skattskyldiga ofta särskilda sakkunnigutlåtanden, då behov därav förelåge,

och dels toge kammarrätten på hithörande område undantagsvis initiativ

till utredningar genom remiss till sakkunniga myndigheter.

De sakkunniga äro emellertid av den uppfattningen, att det i vissa fall

skulle vara av värde för kammarrätten att redan inom ämbetsverket lia tillgång

till särskild sakkunskap i frågor örn bokföring och balansleknik. Det

kunde nämligen förväntas, att behovet av dylik sakkunskap särskilt vid handläggningen

av krigskonjunkturskattemålen skulle göra sig mera gällande än

hittills.

Beträffande behovet av särskild sakkunskap i frågor rörande uppskattning

av inkomst av skoganföres:

Bestämmelserna örn rätt till avdrag för värdeminskning av skog äro av den

skogstekniska och invecklade natur, att det ej sällan, enligt vad för de sakkunniga

uppgivits, skulle vara av värde att inom kammarrätten äga tillgång

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

Departements
chefen.

till furstlig sakkunskap av samma slag som den, vilken enligt 126 § taxeringsförordningen

skall vara representerad hos de särskilda ledamöter, vilka inom

kammarrätten skola deltaga i handläggningen av mål angående taxering till

skogsaccis.

Dessa särskilda sakkunniga föreslås erhålla ställningen av konsultativa

sakkunniga. Härom anföres:

De särskilda slag av sakkunskap, varom här är fråga, skulle kunna tillföras

kammarrätten genom att förordnande meddelades två eller möjligen

flera, var på sitt område sakkunniga personer att i fall av behov biträda kammarrätten,

en eller möjligen två i frågor rörande bokföring och balansteknik

samt en eller två i frågor om uppskattning av inkomst av skog. Dessa

särskilda sakkunniga skulle icke blott stå till kammarrättens och dess ledamöters

förfogande för rådfrågning och överläggningar utan även vara skyldiga

att på anmodan avgiva skriftliga yttranden i till dem remitterade mål

eller ärenden och att efter kallelse infinna sig i kammarrätten för att närvara

vid handläggningen av visst mål eller ärende, givetvis utan rätt att deltaga

i kammarrättens beslut.

Yttranden.

Sakkunnigförslaget tillstyrkes i denna del av kammarrätten, som jämväl

överlagt örn möjligheterna att även i andra mål än beskattningsmål tillföra

ämbetsverket särskild sakkunskap i vissa frågor, men på grund av de stora

praktiska svårigheterna funnit tanken härpå för närvarande böra övergivas.

Jag tillstyrker de sakkunnigas förslag i här behandlade delar.

IV. Handläggningsfrågor och arbetsmetoder m. m.

Divisionsavdelningen och de i samband därmed föreslagna organisatoriska

förändringarna av kammarrätten nödvändiggöra givetvis även modifikationer

i de nu tillämpade arbetsformerna inom ämbetsverket. Utöver de förändringar,

vilka äro att betrakta som en följd av den föreslagna omorganisationen,

ha de sakkunniga föreslagit vissa andra rationaliseringsåtgärder med

avseende å verkets arbetsmetoder. För dessa olika förslag, vilka icke påkalla

någon prövning från riksdagens sida, torde här få lämnas en sammanfattande

redogörelse.

Kammarrättens plenum.

Till främjande av enhetlighet i rättstillämpningen innehålla gällande bestämmelser

följande angående vissa måls avgörande i plenum.

Finner någon av kammarrättens avdelningar vid överläggning till avgörande

av

1) fattigvårdsmål, barnavårdsmål, mål angående mantalsskrivning eller

angående kyrkobokföring,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

23

2) inål angående avkortning av allmänna medel, mål angående avskrivning

av allmänna medel eller av persedlar, reskontreringsmål, sådana anmärknings-,

avlönings- eller pensionsmål, i vilka kammarrätten är högsta instans,

eller mål angående familjebidrag,

den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning,

som förut varit i sådant mål av kammarrätten antagen, må avdelningen

förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant prövas kunna ske,

allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras i plenum. Ha i särskilda

för avdelningen kända beslut mot varandra stridande åsikter i fråga

om viss rättsgrundsats eller lagtolkning å olika tider gjort sig inom kammarrätten

gällande, skall avgörande i plenum äga rum endast i det fall

att den rådande meningen befinnes avvika från det senast meddelade beslutet.

I plenum för handläggning av de i punkt 1) angivna målen skola deltaga

presidenten och samtliga tjänstgörande kammarrättsråd samt i plenum för

handläggning av de i punkt 2) angivna målen presidenten jämte kammarrättsråden

å den eller de avdelningar, vilka hava att behandla dylika mål.

Den, som föredragit målet å avdelningen, åligger att föredraga målet i plenum,

ändå att han ej skall deltaga i avgörandet däri. Plenum, varom nu är

fråga, må utsättas endast under ordinarie session.

I en med register försedd minnesbok skola av kammarrätten i sådana mål,

som kunna hänskjutas till avgörande i plenum, tillämpade rättsgrundsatser

eller meddelad tolkning av lag eller författning antecknas i de fall, då målen

avgjorts i plenum eller kammarrätten eljest finner anteckningen erforderlig

till upplysning för framtiden.

I plenum skola även handläggas remisser från Kungl. Majit eller statsdepartement,

vari fråga är örn kammarrättens organisation, avlöningsförhållanden

eller arbetets ordnande inom verket eller som angå av kammarrätten i

plenum avgjort mål eller ärende eller i vilka särskilt föreskrivits att ärendet

skall behandlas i plenum.

I plenum, som bär avses, skola deltaga presidenten och samtliga tjänstgörande

kammarrättsråd. För handläggning av pleniärende, som ej tål uppskov,

må assessor tillkallas, därest icke förutom presidenten minst sex eller i händelse

av hans frånvaro minst sju kammarrättsråd äro tillstädes. Äro under

tid, då presidenten åtnjuter ferier eller annan ledighet utan att ställföreträdare

för honom förordnats, ej flera än sex ledamöter i tjänst, må pleniärende,

som ej tål uppskov, kunna avgöras av allenast dessa ledamöter.

På enahanda sätt som nämnda remisser handläggas andra framställningar

till Kungl. Majit eller departementschef än sådana, som enligt vad tidigare

anförts (sid. 11) äga samband med anmärknings- och avlöningsmål.

I plenum handläggas även vissa ärenden, som röra kammarrättens inre

angelägenheter, nämligen:

1) anmälan av från Kungl. Majit eller statsdepartement ankommande utslag

och brev;

2) arbetsordningen för verket;

3) tjänstetillsättning, förordnanden och avsked, antagande av icke ordinarie

personal ävensom tjänstgöringsbetyg;

4) befattningshavares i kammarrätten fel och försummelser i tjänsten;

samt

5) andra ämnen, som prövas vara av sådan beskaffenhet, att de böra behandlas

i plenum.

I plenum, som här sägs, skola deltaga presidenten och samtliga tjänstgörande

kammarrättsråd, dock att plenum i fall av behov under motsvarande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

förhållanden, som ovan är sagt rörande handläggningen av vissa remisser,

kan lia annan, där angiven sammansättning.

I gällande bestämmelser föreslå de sakkunniga vidtagande av ändring endast

såvitt angår de under kammarrättens inre angelägenheter upptagna

grupperna 1) och 3) samt i viss mån grupp 5).

Förfarandet vid anmälan av från Kungl. Majit eller statsdepartement^ ankommande

utslag och brev anse de sakkunniga böra kunna utformas på ett

mera praktiskt sätt, t. ex. genom att en avskrift av utslagen och breven delgives

varje division för att där förvaras och hållas för ledamöterna tillgänglig.

För behandling av ärende örn anställande av icke-ordinarie personal, om

tjänstledighet, adjunktion och andra förordnanden samt om tjänstgöringsbetyg

anse de sakkunniga icke erforderligt, att sammanträde i plenum hålles,

därest icke presidenten finner sådant nödigt eller någon ledamot det

äskar. Beslut i sådant ärende borde kunna fattas efter föredragning å samtliga

vid tillfället tjänstgörande dömande avdelningar var för sig. Under ferier,

då allenast en division är tjänstgörande, skulle dylikt ärende, som ej

kan uppskjutas till dess av annan orsak plenum inträffar, kunna avgöras

av denna division.

Sådana icke närmare angivna ärenden, vilka nu under stundom förekomma

till behandling i plenum, såsom fråga om överlämnande till annan myndighet

eller läggande till handlingarna av inkomna skrivelser m. m. dylikt,''

anses av de sakkunniga kunna allt efter ärendets art antingen handläggas å

dömande avdelning eller — på sätt för närvarande sker beträffande sådana

inre angelägenheter, vilka icke skola handläggas i plenum -— avgöras av

presidenten ensam på föredragning av sekreteraren.

Under nuvarande förhållanden sammanträder kammarrätten i plenum regelbundet

varje fredag. Därest ovan föreslagna förändringar vidtoges, skulle

regelbundet återkommande plena icke längre vara erforderliga.

Kammarrättens sessionstider.

Enligt gällande bestämmelser hålles ordinarie session dels från och med

den 14 januari till och med den 15 juni dels ock från och med den 14 september

till och med den 20 december. Under tisdagen och onsdagen närmast

efter påsk äga dock ledamöterna åtnjuta befrielse från eljest å dessa

veckodagar förekommande föredragningsskyldighet. Under sommarmånaderna

eller tiden från och med den 16 juni till och med den 13 september

tjänstgör varje ledamot 45 dagar. Under denna tid skola alltid minst sex

ledamöter vara i tjänst. Under ordinarie session och under sommarmånaderna

sammanträder kammarrätten dels till plenum, där så erfordras, en

dag i varje vecka, dels ock å avdelningar med den sammansättning, som för

varje fall är stadgad, så många dagar i varje vecka och så lång tid varje

dag som erfordras för fullgörande av föreskriven föredragningsskyldighet.

Under tiden mellan den 20 december och den 14 januari sammanträder kammarrätten

allenast för handläggning av mål och ärenden, som påkalla ofördröjlig

behandling. Minst sex ledamöter skola i den mån så erfordras deltaga

i dessa måls och ärendens handläggning. Tiden för kammarrättens sammanträden

bestämmes av presidenten, som jämväl äger kalla till extra sammanträde,

då sådant på grund av ärendenas brådskande beskaffenhet eller

för vinnande av ett skäligt arbetsresultat eller eljest finnes nödigt.

För fastig hetstaxeringsavdelningen gälla i viss mån avvikande

regler. Avdelningen sammanträder året näst efter det, då allmän

fastighetstaxering ägt rum, varjämte session skall, efter presidentens bestämmande,

hållas, när det med hänsyn till antalet inkomna mål prövas erfor
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

25

derligt, dock minst cn gång årligen. Session fortgår tills alla till avdelningens

handläggning hörande mål, som äro i skick att kunna företagas till slutlig

provning, blivit avgjorda. Under pågående session sammanträder avdelningen

— med avbrott för fyrtiofem dagar under sommarmånaderna, för tiden från

och med måndagen före till och med fredagen efter påsk samt under tiden

den 21 december—den 13 januari — fyra timmar varje helgfri måndag, tisdag,

onsdag, torsdag och fredag. Innan sessionen börjar, åtnjuta de blivande

föredragandena under omkring en månad befrielse från annan tjänstgöring

än skyldigheten att bereda mål lill föredragning under den stundande sessionen.

Enligt sakkunnigförslaget böra tiderna för ordinarie session lämnas i stort

sett oförändrade. Vissa smärre jämkningar föreslås dock av de sakkunniga,

vilka i frågan anföra följande.

Till en början synes det uppehåll i ordinarie session, som nu förekommer vid

påsken, böra utsträckas att omfatta även skärtorsdagen och således en hel vecka

eller tiden från och med torsdagen före till och med onsdagen efter påsk. Vidare

höra vederbörande ledamöter å division — i överensstämmelse med vad som gällde

för hovrätterna före införandet av den där nu tillämpade, av inga detaljerade

tidsbestämmelser reglerade föredragningsordningen — då division efter åtnjuten

sommarledighet återinträder i tjänstgöring, få åtnjuta befrielse från sammanträde

under två dagar, så att de komma i tillfälle att bereda mål till föredragning utan

att detta arbete inkräktar på dem tillförsäkrade sommarferier. Denna befrielse

hör ifrågakomma under de efter sommarledighetens slut först infallande två sessionsdagar,

då till handläggning enligt fastställd indelning eljest skolat företrädesvis

förekomma mål och ärenden, vilkas föredragning tillhör ledamot, dock

med skyldighet för dömande avdelning att därunder sammanträda för behandling

av mål eller ärende, med vars handläggning ej kan anstå. Däremot synes det

uppehåll i ordinarie session, som förekommer omkring julen, böra begränsas med

en vecka, så att den s. k. vårsessionen framdeles kommer att börja den 7 i stället

för som hittills den 14 januari.

Under perioden 20 december—7 januari föreslås ledamöterna och övriga

föredragande jämväl i fortsättningen skola åtnjuta befrielse från föredragningsskyldighet,

dock med skyldighet att — liksom hittills -— på kallelse av

presidenten eller divisionsordföranden sammanträda när så erfordras. Ett

visst uppehåll i föredragningen synes nämligen de sakkunniga erforderligt

för att bereda vederbörande tillfälle till rådrum för återställning av eventuellt

mellan ledamöterna cirkulerande mål och ärenden samt för utförande

av förarbeten för mera vidlyftiga mål och ärenden som avses skola föredragas

under den följande sessionen.

Den för fastighet.staxeringsavdelningen stadgade särskilda

ordningen — jämväl i vad densamma innefaltar längre ledighet vid påsken

— anses av de sakkunniga skola fortbestå såsom betingad av avdelningens

speciella förhållanden.

Föredragnings- och kontrolläsningsskyldighet.

Angående föredragningstiden innehålla gällande bestämmelser att ledamöterna

skola föredraga envar 3.5 timmar i veckan under ordinarie session

och 3 timmar i veckan under sommarmånaderna samt att den extra föredraganden

föredrager 4.5 timmar i veckan under ordinarie session och 4 timmar

i veckan under sommarmånaderna, varjämte sekreteraren efter förordnande

av presidenten föredrager 1 timme i veckan under ordinarie session.

Således förekommer varje vecka i kammarrätten under ordinarie session fö
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

redragning av mål och ärenden å division under sammanlagt (30 X 3.5 =)

105 timmar av 30 ledamöter (108.5 timmar av 31 ledamöter) jämte 4.5 timmar

av extra föredraganden och 1 timme av sekreteraren eller tillhopa 110.5

timmar, varifrån dock skall avräknas den tid, sorn, olika allt efter omständigheterna,

åtgår för återställning av kontrollästa mål och ärenden. Där så

påkallas må jämkning vidtagas av denna föredragningsskyldighet. — Efter

målens föredragning kontrolläsas de av någon avdelningens ledamot.

I regel är arbetet inom de olika avdelningarna — med undantag för fastighetstaxeringsavdelningen

— så ordnat, att varje ledamot deltager i sammanträde

under tre dagar i varje vecka och använder veckans övriga dagar till

beredande av mål för egen föredragning, kontrolläsning av mål, vilka föredragils

av andra ledamöter och i vilkas handläggning han deltagit, kontrolläsning

av mål, som föredragits av sekreteraren eller extra föredragande, avlattande

av avvikande meningar, justeringsarbete m. m. dylikt.

Beträffande vissa mål har stadgats, att de skola föredragas med förtur.

De sakkunniga avvisa tanken att föredragningsskyldigheten även för kammarrättens

vidkommande skulle ordnas på samma sätt som för hovrätterna,

där arbetstakten regleras genom bestämmelser därom att vissa en division

tilldelade mål skola vara föredragna före början av divisions ledighet under

sommarferierna och före början av julferierna. Med hänsyn till den förefintliga

arbetsbalansen samt till det växlande och stora antalet årligen till kammarrätten

inkommande mål, har det icke synts de sakkunniga möjligt att

för närvarande för kammarrättens del införa en sådan ordning, hur önskvärt

det än kunde synas.

I och med införandet av en fast divisionsindelning anse de sakkunniga dock.

att gällande bestämmelser kunna i någon mån revideras. Sålunda föreslås att

för varje division bestämmes en sessionstid av 20 timmar i veckan under

ordinarie session och av 17 timmar i veckan under sommarmånaderna. En

sessionstid av 20 timmar i veckan kunde beräknas fördela sig med en föredragningsskyldighet

för den extra föredraganden av 4.5 timmar och för envar

av de fyra ledamöterna av 3.5 timmar. Den återstående tiden av 1.5 timmar

kunde beräknas i allmänhet åtgå för återställning av kontrollästa mål. Föredragning

ej överstigande en timme i veckan av föredragandeaspirant eller

sekreteraren skulle kunna ersätta föredragning av ledamot eller extra föredragande.

Den minskning i ledamöternas bisittningsskyldighet, som kan beräknas bli

följden av divisionsordförandens skyldighet att deltaga i handläggningen av

alla mål och ärenden och genom begränsningen till tre av det domföra antalet

ledamöter, beräknas av de sakkunniga uppvägd av den ökade kontrollläsningsskyldigheten.

Divisionsordföranden kan enligt de sakkunniga icke

lämpligen åläggas kontrolläsningsskyldighet för mer än vad som belöper på

två timmars föredragning i veckan och de sakkunniga föreslå, att denna ordförandens

kontrolläsningsskyldighet begränsas till alt avse en del av den

föredragning, som verkställts av extra föredraganden, föredragandeaspirant

eller sekreteraren. Mål och ärenden, som föredragits av ledamot, föreslås

skola kontrolläsas av den ledamot som jämte ordföranden deltagit i avgörandet.

Kontrolläsningen av den del av icke-ledamots föredragning, som ej

åligger ordföranden, skall enligt förslaget fördelas mellan divisionens ledamöter

på sätt divisionen bestämmer.

Inom ramen för den sålunda föreslagna sessionstiden av 20 timmar för

division och vecka skall enligt förslaget presidenten eller på hans uppdrag

divisionsordföranden äga bestämma tiden för divisionens sammanträden.

20 timmars sessionstid för division och vecka vore att betrakta som ett

maximum och när så erfordrades, borde presidenten kunna medgiva tillfälliga

jämkningar och lättnader.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289-

27

Grunderna för fördelning av mål och ärenden.

Enligt gällande bestämmelser lottas det stora flertalet mål och ärenden

mellan rotlarna. Presidenten äger befogenhet att beträffande vissa

grupper av mål föreskriva, att de skola undantagas från lottning och tilldelas

viss eller vissa rotlar eller sekreteraren. För utjämnande av de olika föredragandenas

arbetsbörda må presidenten förordna, såväl att viss eller vissa

rotlar ej skola deltaga i lottning eller deltaga däri efter annan grund, som

att mål eller ärende skall överlämnas från en rotel till en annan. Anmärknings-

och avlöningsmål samt familjebidragsmål tilldelas efter presidentens

bestämmande minst två rotlar. Fastighets- och skogsaccistaxeringsmålen tilldelas

fastighetstaxeringsavdelningen.

Remisser i anledning av klagan över beslut, som kammarrätten meddelat

i därstädes handlagt mål, tilldelas såvitt ske kan den som varit föredragande

i målet. Fördelning i övrigt av remisser verkställes genom lottning.

De remisser och de framställningar till Kungl. Majit eller departementschef,

som skola handläggas i plenum, lottas mellan kammarrättsråden. Lottning av

andra remisser sker mellan kammarrättens samtliga föredragande ledamöter.

I sådan lottning deltager dock icke äldsta tjänstgörande kammarrättsrådet.

Därest med hänsyn till ämnets beskaffenhet eller för arbetets underlättande

presidenten finner det lämpligt, att remiss, varom nu är fråga, beredes och

föredrages av viss ledamot, må presidenten förordna, att remissen undantages

från lottning och överlämnas till samma ledamot. Presidenten äger ock

själv föredraga remiss, där han finner det lämpligt.

Vad här är sagt om remiss, som skall handläggas i plenum, äger jämväl

tillämpning å vissa mera betydelsefulla ärenden rörande kammarrättens inre

angelägenheter. Övriga ärenden rörande kammarrättens inre angelägenheter

föredragas i regel av sekreteraren.

Enligt de sakkunnigas förslag skall införas den bestämmelsen, att blott

ledamöternas rotlar skola deltaga i lottningen av mål och ärenden. Från

dessa rotlar skola sedermera mål och ärenden överlämnas till extra föredragande

efter beslut av divisionsordföranden. Varje extra föredragande skall

lia sin rotel, i vilken de överlämnade målen och ärendena införas. Till extra

föredragande skola överlämnas alla slags mål och ärenden, således icke såsom

för närvarande endast vissa grupper. Härigenom anse de sakkunniga, att den

eftersträvade allsidiga utbildningen av de extra föredragandena skall kunna

uppnås. Föredragandeaspirant skall lia att föredraga sådana mål och ärenden,

som överlämnats till extra föredragande.

Efter införandet av enhetliga domförlietsregler bleve det enligt de sakkunniga

icke längre nödvändigt att begränsa handläggningen av anmärkningsoch

avlöningsmålen till vissa divisioner.

I övrigt föreslås gällande bestämmelser även i fortsättningen skola äga

tillämpning.

Divisionsord förande.

Divisionsordföranden på de ordinarie divisionerna skall enligt

sakkunnigförslaget leda arbetet å divisionen samt tillse, att detsamma bedrives

i stadgad ordning och utan onödig tidsutdräkt ävensom alt tjänstemännen

å divisionen fullgöra sina skyldigheter. Ilan föreslås vidare skola i tidigare

omnämnd utsträckning kontrolläsa mål och ärenden, som å divisionen

föredragas av extra föredraganden, föredragandeaspirant eller sekreteraren,

justera å divisionen förda protokoll samt föra minnesbok å divisionen, vilken

minnesbok bör innehålla icke blott uppgifter örn de åtgärder, som beslutats

i de mål och ärenden, vilka föredragits å divisionen, utan även minnes
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S9.

anteckningar om de mål och ärenden, i vilka kammarrättens beslut anses

vara av principiell betydelse eller prejudicerande karaktär. Det skall tillkomma

divisionsordföranden att tillse, att icke till extra föredraganden respektive

föredragandeaspirant överlämnas sådana mål och ärenden, som på grund

av mera säregen, invecklad eller vidlyftig beskaffenhet icke lämpa sig för

föredragning av yngre och oprövade krafter.

Därutöver skall divisionsordföranden enligt sakkunnigförslaget på referentens

föredragning besluta om kommunikation. Härom anföra de sakkunniga:
Enligt

§ 12 i gällande instruktion har föredragande ledamot eller annan föredragande,

som kammarrätten därtill bemyndigar, att, där så anses erforderligt, infordra

förklaringar samt lämna vederbörande tillfälle att inkomma med påminnelser

ävensom inhämta yttranden från ämbetsverk och myndigheter. Enligt vad

de sakkunniga inhämtat begagna sig kammarrättens ledamöter och extra föredragande

endast i mycket ringa utsträckning av ifrågavarande befogenhet, utan

överlåta i allmänhet åt vederbörande avdelning att besluta erforderlig kommunikation,

varvid visserligen givetvis föredragningen begränsas till en redogörelse för

de faktorer, vilka inverka på bedömandet av kommunikationens erforderlighet.

Det vill emellertid förefalla, som örn föredragning för kommunikation icke

borde under några förhållanden förekomma å avdelning, utan synes i de fall, där

vederbörande referent finner kommunikation påkallad sådan böra på förslag

av denne beslutas av divisionsordföranden. Härigenom kan möjligen genomförandet

av sådan vidgad skriftlig procedur, som bevillningsutskottet vid 1941 års

riksdag efterlyst, i viss mån underlättas. Därest ordföranden för sin del finner,

att målet kan i befintligt skick avgöras och förty vägrar besluta kommunikation,

skall frågan givetvis gå till avgörande å den dömande avdelningen.

Den jämlikt § 33 i kammarrättens instruktion för äldsta tjänstgörande

kammarrättsrådet föreskrivna skyldigheten att vid förfall för presidenten

utöva dennes ämbete, bör enligt de sakkunniga framdeles åvila äldsta tjänstgörande

divisionsordföranden.

För divisionsordförande på fastig hetstaxeringsavdelningen

måste på grund av denna avdelnings särskilda organisation även efter genomförande

av divisionsindelningen gälla i viss mån avvikande regler. I överensstämmelse

med gällande bestämmelser skall det sålunda åligga ordföranden å

fastighetstaxeringsavdelningen att — utöver fullgörande av övriga på divisionsordförande

ankommande skyldigheter -— jämväl inkalla de särskilda ledamöterna

till tjänstgöring, besluta om fördelning av föredragningsskyldigheten

mellan föredragandena, kontrolläsa de avdelningens handläggning icke tillkommande

mål, som på presidentens förordnande föredragas av annan ordinarie

ledamot, samt underteckna från avdelningen utgående expeditioner, som

skola å kammarrättens vägnar underskrivas. Med hänsyn till dessa ytterligare

skyldigheter föreslås att bemyndigande skall meddelas presidenten att även i

framtiden medgiva den befrielse från skyldigheten att deltaga i handläggningen

av alla mål och ärenden å avdelningen, som kan finnas vara av omständigheterna

påkallad.

Avfattandet av kammarrättens beslut.

Enligt gällande bestämmelser erhålla kammarrättens utslag den dags datum,

då beslutet fattades. De inneliggande exemplaren av kammarrättens utslag

samt av de brev, vilka innefatta slutligt beslut, undertecknas å alla andra

avdelningar än fastighetstaxeringsavdelningen av dem, som deltagit i beslutet.

Koncepten till övriga expeditioner justeras av föredragande ledamoten

eller, om annan än ledamot varit föredragande, av den ledamot, som kon
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

29

trolläst målet. Därjämte föres av notarie eller amanuens protokoll vid varje

sammanträde. Detta uppsättes först sedan samtliga vid sammanträdet meddelade

beslut blivit underskrivna eller justerade och innehåller endast klagandens

namn, målets diarienummer, angivande av om beslut i målet meddelats

genom utslag eller brev jämte hänvisning till kammarrättens dombok

eller registratur och i förekommande fall skiljaktig mening, som vid målets

avgörande må lia av någon ledamot uttalats. Det åligger protokollsföraren

att, därest binder möter för justering av protokoll inom utgången av tionde

veckan efter den, varunder protokollet hållits, härom göra skriftlig anmälan

bos äldsta tjänstgörande ledamoten å avdelningen. De utgående expeditionerna

undertecknas av presidenten eller hans ställföreträdare och kontrasigneras

av sekreteraren, där ej kontrasignationsskyldigheten i behörig ordning

ålagts extra föredragande.

Påfastighetstaxeringsavdelningen tillämpas icke detta dombokssystem

utan där föres endast protokoll. Vid detta protokoll fogas rubriken

till utslaget såsom bilaga, och kammarrättens beslut jämte eventuellt förekommande

avvikande meningar intages i protokollet. Alla under en vecka

förda protokoll justeras under loppet av följande vecka. Erfordras undantagsvis

längre tid för målets avgörande, sättes detsamma såsom cirkulant mellan

ledamöterna och återställes inom viss kortare tid. Protokollet justeras och

underskrives av äldste närvarande kammarrättsrådet och förses med kammarrättens

sigill. Omedelbart efter det att protokollet justerats utskrivas och expedieras

de utgående expeditionerna. Dessa undertecknas av avdelningens ordförande

och kontrasigneras av den å avdelningen tjänstgörande notarien.

De sakkunniga föreslå nu, att det för närvarande å fastighetstaxeringsavdelningen

tillämpade systemet genomföres på samtliga divisioner, dock att

de från de ordinarie divisionerna utgående expeditionerna jämväl framdeles

skola undertecknas av presidenten.

I fråga örn olägenheterna med dombokssystemet framhålla

de sakkunniga, att detta är synnerligen otympligt och tidsödande. De anföra

vidare:

Sedan beslut efter föredragning av ett mål å avdelning där meddelats och det

s. k. inneliggande utslaget blivit uppsatt, cirkulerar detsamma jämte akten i målet

mellan de ledamöter, som jämte föredraganden deltagit i målets avgörande. Någon

viss dag för målets återställning är icke fastställd, och den brist på fasthet hos

organisationen av divisionerna, som de sakkunniga förut påtalat, med ty åtföljande

omväxling i avseende å sammansättningen av de dömande avdelningarna gör,

att ej sällan svårighet föreligger för de i handläggningen av ett visst mål deltagande

ledamöterna att i fall av behov åter sammanträffa för gemensam överläggning

rörande ett föredraget men icke slutligt avgjort mål. En betydande försening

av det inneliggande utslagets underskrivande och således även av protokollets

justering och utslagets expedierande blir ofta följden härav.

En genomgående tillämpning av protokollssystemet .skulle enligt

de sakkunniga i hög grad befrämja arbetstakten inom kammarrätten. Icke

blott expedieringen av utslagen utan även målens slutliga avgörande skulle

påskyndas därigenom, att all återställning kunde förläggas till en viss på

förhand bestämd, ej alltför avlägsen tidpunkt, då de i målets handläggning

deltagande ledamöterna skulle vara samlade, t. ex. senast måndagen i andra

veckan efter den, varunder målet blivit handlagt. En oavvislig förutsättning

för protokollssystemets tillämpning vore emellertid införandet av fast organiserade

divisioner, å vilka ledamöterna indelats till tjänstgöring på sådant

sätt, alt samma ledamöter med viss regelbundenhet deltoge i de dömande

avdelningarnas sammanträden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 289-

Yttranden.

I fråga om session stiderna har statskontoret ifrågasatt, huruvida

tillräckliga skäl förelåge att alltjämt bibehålla indelningen av kammarrättens

arbetsår i »ordinarie session», »sommarmånaderna» och »tiden mellan den

20 december och den 7 januari».

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn division sordförandes

åligganden har kammarrätten givit sin anslutning medan statskontoret

däremot funnit den föreslagna överflyttningen av avgöranden örn kommunikation

m. m. endast vara av behovet påkallad i fall, då annan än ledamot

vore föredragande.

De sakkunnigas förslag örn införande av ett protokollssystem såsom metod

för avfattandet av kammarrättens beslut avstyrkes av kammarrättens

majoritet, vilken i frågan anför:

Det förefaller kammarrätten, som örn ett avskaffande av dombokssystemet och

ett införande av protokollssystemet i och för sig skulle vara fördelaktigt, då därigenom

både tid och arbete torde komma att besparas. Det föreslagna protokollssystemet

hänger emellertid intimt samman med det sätt, på vilket kontrolläsningen

av föredragna mål ordnas. Det är också detsamma, som tillämpas i högsta

domstolen och regeringsrätten. I dessa domstolar kontrolläses varje mål efter föredragningen

av en ledamot men ej av de övriga. Systemet torde där fungera på ett

fullt tillfredsställande sätt. Men det är att märka, dels att kontrollanterna där äro

ordinarie domare i högsta instans och dels att föredragandena äro personer med

stor erfarenhet från sitt arbetsområde. Annorlunda gestaltar sig situationen i kammarrätten.

En stor del av de ledamöter, som skola verkställa kontrolläsningen, äro

icke ordinarie domare, en del av dessa kunna till och med vara förhållandevis

unga och oerfarna. Föredragandena komma till en stor del att bestå av unga

adjungerade ledamöter och extra föredragande, de sistnämnda i många fall med

mycket ringa erfarenhet. Kammarrätten har tidigare (se sid. 13) framhållit, vilka

betänkliga situationer på grund härav kunna uppstå vid målens kontrolläsning.

Och vill man komma ifrån dessa svårigheter, återstår enligt kammarrättens mening

intet annat än att bibehålla den nuvarande anordningen, enligt vilken målen

efter föredragningen cirkulera mellan samtliga de ledamöter, som deltagit i avgörandet.

Givetvis kan även med sistnämnda anordning ett protokollssystem användas. I

så fall skulle inneliggande utslag ej behöva uppsättas och underskrivas av de i

målets avgörande deltagande ledamöterna, utan det skulle räcka med att rubriken

till utslaget jämte kammarrättens beslut bilades akten, när denna cirkulerade

mellan ledamöterna, för att eventuellt av dessa förses med justeringsmärke. För

att övergången till ett protokollssystem skall kunna medföra några fördelar fordras

emellertid att föreskrifter meddelas om att mål skola återställas och protokoll

skola justeras före viss ej alltför avlägsen tidpunkt. Dylika föreskrifter synas

emellertid böra meddelas jämväl för det fall att, såsom nu, inneliggare utskrivas

och målen efter föredragningen cirkulera mellan ledamöterna.

Fyra kammarrättsråd ha uttalat avvikande mening och tillstyrkt sakkunnigförslaget.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

31

V. Anslagsfrågor.

Under år 1941 lia i kammarrätten tjänstgjort — utom extra befattningshavare

utan fast avlöning — följande ledamöter och övriga befattningshavare:
Befattning

Lönegrad

1 president.................................................. B 3

18 kammarrättsråd .......................................... A 30

1 byråchef å överflyttningsstat................................ A 30

12 assessorer ................................................ Eo 27

1 förste kanslisekreterare å överflyttningsstat.................... A 26

1 sekreterare ............................................... A 24

1 extra föredragande......................................... Eo 24

1 aktuarie ................................................. A 21

8 notarier .................................................. A 21

1 andre kanslisekreterare å överflyttningsstat.................... A 21

4 amanuenser med heltidstjänstgöring.......................... Eo 18

1 amanuens med halvtidstjänstgöring.......................... Eo 18

1 amanuens med heltidstjänstgöring............................ Eo 15

5 amanuenser med halvtidstjänstgöring......................... Eo 15

3 extra tjänstemän med halvtidstjänstgöring..................... Ex 15

1 kansliskrivare ............................................ A 11

2 kanslibiträden ................... A 7

3 kontorsbiträden .......................................... A 4

6 kontorsbiträden ........................................... Eo 4

1 skrivbiträde .............................................. A 2

1 extra skrivbiträde ......................................... Ex 1

1 förste expeditionsvakt ...................................... A 7

3 expeditionsvakter ......................................... A 5

1 expeditionsvakt ........................................... Eo 5

1 extra expeditionsvakt ...................................... Ex 5.

Anm. 1. Byråchefen har genom kungl, brev den 31 maj 1929 tillagts samma befogenhet som

kammarrättsråd, med undantag dock vad angår handläggningen av sådana mål angående fastighetstaxering

och virkestaxering, vilka skola handläggas i den i 126 § taxeringsförordningen stadgade

ordning.

Anm. 2. Å en av assessorstjänsterna må förordnande meddelas endast för tid, då den å överflyttningsstat

uppförda förste kanslisekreteraren är förhindrad att tjänstgöra såsom adjungerad

ledamot i kammarrätten.

Genom beslut den 23 maj 1941 har Kungl. Majit föreskrivit, att tills

vidare under budgetåret 1941/42 finge, så länge session fortginge å fastighetstaxeringsavdelningen,

utgå dels arvoden åt ordföranden å nämnda avdelning

samt åt notarie, vilken erhåller uppdrag att å avdelningen förrätta vissa

sekreterar- och aktuariegöromål, med, för år räknat, 500 kronor, respektive

360 kronor, dels ock ersättningar åt särskilda ledamöter vid handläggning

av mål angående fastighets- och virkestaxering.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 289-

För budgetåret 1941/42 ha genom beslut den 23 maj 1941 fastställts följande

stater:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 370,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................ » 6,400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ » 240,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... »_86,000

Summa kronor 703,000.

Omkostnadsstat.

Utgifter:

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................ kronor 3,000

2. Expenser, förslagsvis .............................. » 22,600

Summa kronor 25,600

Särskilda uppbördsmedel:

Ersättning för uppvärmning av vissa av riksräkenskapsverket

och riksarkivet disponerade lokaler:

av riksräkenskapsverket .................. kronor 600

av riksarkivet............................ * 1,000 kronor 1,600

Nettoutgift kronor 24,000.

Av anslagsposten till expenser må för nedan nämnda ändamål tagas i

anspråk följande belopp:

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis...................... kronor 5,000

övriga expenser, högst ................................ » 17,600

Summa kronor 22,600.

I statsverkspropositionen ha anslagen till kammarrättens avlöningar och

omkostnader — med hänsyn till den utredning, vars resultat nu föreligger —

upptagits med allenast beräknade belopp. Dessa angåvos till vad kammarrätten

i skrivelse den 12 september 1941 föreslagit, eller avlöningsanslaget

till 704,600 kronor och omkostnadsanslaget till 27,000 kronor.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget förutsätter en utökning av kammarrättens

personal. I anslutning till omorganisationsförslaget ha de sakkunniga

jämväl upptagit frågan örn ändrad lönegradsplacering för ett flertal

befattningshavare. Den ändrade organisationens inverkan på kammarrättens

omkostnadsstat har behandlats i ämbetsverkets yttrande över förslaget, där

ämbetsverket även framlagt en beräkning av anslagsbehovet för nästkommande

budgetår. Samtliga frågor rörande anslagsberäkningen torde här få

behandlas i ett sammanhang.

/

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

33

Personalbehov och lönegradsplacering.

l)e .sakkunniga.

Proportionen mellan ordinarie och

icke-ordinarie ledamöter,

Såsom tidigare angivits, föreslå de sakkunniga, att antalet ledamöter

minskas till 30 från nuvarande 31. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör

även för kammarrättens vidkommande upprätthållas den principen, att domare

skall vara ordinarie tjänsteman. Detta bör dock enligt de sakkunniga

icke föranleda inrättande av flera ordinarie befattningar än som motsvarar

det konstanta ledamotsbeliovet, i synnerhet som de sakkunnigas förslag även

innebär ett stärkande av assessorernas ställning. En viss försiktighet bör

sålunda enligt de sakkunnigas mening iakttagas i fråga om utökning av antalet

kammarrättsråd, icke minst med hänsyn till den minskning av kammarrättens

arbetsbalans, som ägt rum under senare år, och till den minskning

av arbetsbördan, som kan bli följden av ett genomförande av de sakkunnigas

kommande förslag örn omorganisation av beskattningsnämnderna.

Ifråga om den proportion, som bör råda mellan ordinarie och icke-ordinarie

ledamöter i kammarrätten ha de sakkunniga anslutit sig till den av ämbetsverket

självt vid flera tillfällen tillkännagivna uppfattningen, att antalet

icke ordinarie ledamöter i rättssäkerhetens intresse icke borde vara större

än att det motsvarade högst hälften av antalet ordinarie. De sakkunniga ha

därför, såsom redan nämnts, föreslagit, att antalet kammarrättsråd fastställes

till 20 och antalet assessorer till 10. Detta skulle innebära, att örn byråchefsbefattningen

indroges och dess innehavare utnämndes till kammarrättsråd,

endast en kammarrättsrådsbefattning skulle nyinrättas och två assessorsbefattningar

kunna indragas.

Ditti sionsord förande.

De sakkunniga föreslå, att divisionsordförandeposterna skola besättas nied

ordinarie kammarrättsråd och att envar av dessa såsom ersättning för

det krävande arbete, sorn ordförandeskapet innebär, skall erhålla ett arvode

av 2,500 kronor för år, eller samma belopp som utgår till divisionsordförande

i hovrätt. Skulle hovrätternas divisionsordförande mot avstående av arvode

inplaceras i högre lönegrad än A 30, böra enligt de sakkunnigas förmenande

divisionsordförandena i kammarrätten komma i åtnjutande av samma förmåner

som de förstnämnda.

1 ''issa sak k tini tiyarv oden.

De särskilda sakkunniga i frågor örn bokföring och balansteknik samt

uppskattning av inkomst av skog, vilka enligt de sakkunnigas förslag skola

knytas till kammarrätten, föreslås skola åtnjuta dels ett mindre arvode dels

ock ersättning för varje särskilt uppdrag. Kostnaden härför beräknas av de

sakkunniga till 4,000 kronor för år.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 1 sami. Nr 28!). ■’>

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

I de grunder som gälla för fastställande av arvode åt de särskilda ledamöterna

å fastighetstaxeringsavdelningen föreslås icke någon ändring. Genom

den föreslagna begränsningen av dessa ledamöters tjänstgöring skulle

dock viss besparing ernås.

Assessorsbe fattningarna.

De sakkunniga lia till behandling upptagit frågan örn kammarrättsassessorernas

jämställande i lönegradshänseende med assessorerna i hovrätterna. De

senare åtnjuta i regel lön och övriga förmåner som om de vore extra ordinarie

tjänstemän i lönegraden Eo 29 medan kammarrättsassessorerna äro placerade

i lönegraden Eo 27. Assessorsbefattningarna i kammarrätten äro emellertid

— till skillnad mot samma befattningar i hovrätt — att betrakta såsom

föranledda av kammarrättens behov av förstärkta ledamotskrafter. Med hänsyn

till att detta behov alltjämt vore att anse såsom tillfälligt samt till kamrättsassessorernas

möjlighet att erhålla vikariatsförordnande såsom kammarrättsråd,

varigenom de komme i bättre ställning än hovrättsassessorerna,

ha de sakkunniga avvisat tanken på en uppflyttning i lönegrad av assessorsbefattningarna.

På grund av den långsamma befordringsgången inom ämbetsverket

föreslå de sakkunniga emellertid en viss uppmjukning av nuvarande

bestämmelser. Enligt förslaget skulle gälla, att assessor, vilken innehaft

assessorsförordnande i minst tre år, kunde placeras i 28 löneklassen

samt att kammarrätten skulle äga att, där kammarrätten eljest funne anledning

föreligga till assessors placering i högre löneklass än 26, därom göra

framställning hos Kungl. Majit.

Sekreterarbefattningen.

De sakkunniga ha — i anslutning till tidigare av kammarrätten framställda

förslag i denna fråga —- förordat, att sekreterarbefattningen uppflyttas från

nuvarande lönegrad A 24 till lönegrad A 26. Såsom skäl härför har åberopats

sekreterarens stora arbetsbörda och delvis mycket kvalificerade arbetsuppgifter.

Beträffande de sekreteraren nu åvilande arbetsuppgifterna

torde få hänvisas till en utförlig redogörelse i de sakkunnigas betänkande

(sid. 85—86). Efter genomförande av den allmänna effektivisering av

arbetet inom kammarrätten, som ämbetsverkets omorganisation beräknas

medföra, synes det de sakkunniga, att sekreterarens arbete skulle bli så krävande

och ansvarsfullt, att sekreterarbefattningen borde uppflyttas till åtminstone

den lönegrad, i vilken sekreterarna i de mindre hovrätterna äro

placerade, eller A 26. Samtidigt därmed skulle tjänstebenämningen ändras till

kammarrättssekreterare.

Befattningarna såsom extra föredragande och

föredragandeaspirant.

De sakkunniga föreslå inrättande av fem ytterligare befattningar såsom

extra föredragande vid kammarrätten, utöver den redan befintliga befattningen

i Eo 24. Härigenom skulle en extra föredragande kunna indelas till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

35

tjänstgöring å varje division, dock icke å fastighetstaxeringsavdelningen. En

av de sakkunniga verkställd jämförelse (se betänkandet sid. 62—63) mellan

den ställning, innehavarna av de föreslagna extra föredragandebefattningarna

skulle intaga, och ställningen såsom fiskal i hovrätt jämlikt nuvarande bestämmelser,

har föranlett de sakkunniga att föreslå, att av de sex befattningarna

som extra föredragande tre skulle placeras i lönegraden Eo 24 och tre i

lönegraden Eo 21. De sakkunniga förklara, att hänsyn härvid tagits såväl

till den för närvarande mycket långsamma befordringsgången inom kammarrätten

som även till önskemålet att erhålla en gradvis förbättrad löneställning

för de tjänstemän, som i avvaktan på befordran till assessorer tjänstgöra

inom kammarrätten.

Förordnande såsom föredragandeaspirant skall enligt förslaget icke medföra

någon extra ersättning för befattningshavare i amanuensställning. Till

föredragandeaspirant utan amanuensförordnande föreslås utgå arvode med

3,360 kronor för år eller samma belopp som uppbäres av fiskalsaspirant i

hovrätt. Såsom förut nämnts förutsättas högst två dylika arvoden kunna samtidigt

utgå.

Aktuariebefattningen.

Under åberopande att aktuariens ställning efter ämbetsverkets omorganisation

i alla avseenden skulle bliva densamma som under nuvarande förhållanden

föreslå de sakkunniga icke någon ändring i nu gällande föreskrifter

om aktuariens löneställning. Dock anse de sakkunniga, ali aktuarien bör beredas

sådan lättnad i arbetsbördan som kan vinnas genom en förstärkning av

biträdespersonalen å aktuariekontoret. Denna fråga kommer att i det följande

behandlas i samband med den övriga lägre biträdespersonalens lönegradsplacering.

Notariebefattningarna.

Inom kammarrätten finnas enligt gällande bestämmelser 8 notarier och 1

andre kanslisekreterare å överflyttningsstat, samtliga befattningar placerade

i lönegraden A 21. Notarierna åligger att upprätta på ledamöternas föredragning

beslutade utslag och brev, verkställa eller övervaka alla de åtgärder, som

erfordras för expediering av dessa, tjänstgöra vid protokollet, uppgöra förslag

till rubriker och, där så lämpligen kan ske, promemorior i mål, som av ledamot

skola föredragas, ävensom i övrigt lämna ledamöterna det biträde, sorn

av dem i tjänsten äskas.

Notarierna äro i regel indelade till tjänstgöring på så sätt, att varje notarie

biträder två föredragande.

En av notarierna tjänstgör såsom kammarrättens kassör, och åt denne

har kammarrätten även uppdragit att verkställa granskning av riksräkenskapsverkets

räkenskaper.

På fastighetstaxeringsavdelningen gälla i viss mån andra förhållanden.

Under de tider, då session pågår å denna avdelning, förordnas en notarie

att mot ett arvode av 360 kronor för år förrätta vissa sekretcrar- och aktuariegöromål

å avdelningen. Dessa göromål beslå däri, alt en notarie efter

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 2S9.

uppdrag av kammarrätten — vilket uppdrag kammarrätten äger meddela

så länge lokalen för fastighetstaxeringsavdelningen är skild från kammarrättens

övriga lokaler — under de tider session å avdelningen fortgår, såväl

i sekreterarens som aktuariens ställe kontrasignera!'' från avdelningen

utgående expeditioner, mottager, registrerar och i behörig ordning förvarar

protokoll, konceptexpeditioner och handlingar, som höra till å avdelningen

avgjorda mål, som ock granskar de särskilda ledamöternas å avdelningen

rese- och arvodesräkningar. Han biträder därjämte ordföranden å avdelningen

i dennes arbete med den planläggning av arbetel å avdelningen, som erfordras

för att detta skall kunna bedrivas fullt rationellt. För att han på ett

riktigt och tillfredsställande sätt skall kunna fylla denna uppgift kräves, att

han med sakkunskap och intresse sätter sig in i de inkommande målens beskaffenhet,

så att han vid föredragning inför ordföranden kan tillhandahålla

förslag i avseende å målens fördelning i grupper.

De mål, som skola handläggas å fastighetstaxeringsavdelningen, inkomma

till betydande antal även under de tider, då session å avdelningen icke pågår.

Målen böra då omedelbart underkastas en första granskning i syfte att undersöka,

örn ytterligare kommunikation eller utredning däri erfordras. Denna

granskning utföres för närvarande av en assessor på grund av frivilligt

åtagande.

Enligt de sakkunniga bör varje ordinarie division tilldelas viss kanslipersonal,

däribland en notarie. Det skall enligt förslaget åligga denne att föra

protokollet vid sessionerna å divisionen, att lämna divisionsordföranden det

biträde, denne kan behöva för ledning av divisionens arbete, att utöva överinseende

över amanuensernas verksamhet och fördela arbetsuppgifterna mellan

dem, samt att i övrigt själv biträda ledamöterna med rubrik- och promemorieuppsättning.

Notariens halva tid beräknas av de sakkunniga åtgå lill

protokoll töring m. lii., varför han beräknas kunna biträda ledamöterna endast

i samina utsträckning sorn en tjänsteman med halvtidstjänstgöring.

Beträffande kassörsgöromålen förorda de sakkunniga bibehållandet av rådande

system, varvid dock framhållits, att den till kassör förordnade notarien

icke kunde beräknas få någon tid disponibel för att biträda föredragandena.

Beträffande fastighetstaxeringsavdelningen lia de sakkunniga, nied hänsyn

till de långa och regelbundet förekommande avbrotten i avdelningens

sessioner, avvisat tanken på inrättandet av en sekreterarbefattning i lönegrad

A 24, vars innehavare skulle jämte andra kvalificerade uppgifter fullgöra

de åligganden, som nu utföras av den särskilt förordnade notarien.

I stället förordas att nuvarande system bibehålies -— dock oberoende albur

lokalfrågan ordnas — samt att arvodet höjes till belopp motsvarande

skillnaden å I-ort mellan lönegraderna A 21 och A 24 eller 1.080 kronor

för år.

Då kammarrätten föreslagits skola omfatta sex divisioner, skulle alltså erfordras

sex notariebefattningar. De två övriga notariebefattningarna och den

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

37

på överflyttningsstat uppförda andre kanslisekreterarbefattningen föreslås

överförda på övergångsstat.

De sakkunniga föreslå att notarietjänsterna bibehållas i lönegraden A 21

men att dessa befattningshavare erhålla tjänstebenämningen divisionssekreterare.

Härom anföres:

Genom den omläggning av arbetet, som de sakkunniga föreslagit, skulle

notariernas arbete erhålla en i viss mån ändrad karaktär, i det att varje notarie

skulle bliva ledare och övervakare av kansliarbetet å en division. Härigenom

har den kvalitetsförstärkning, som notariebefattningarna under senare

år må lia undergått, visserligen understrukits, men den kan icke anses vara så

utpräglad, att den gent emot de principiella invändningar mot uppfattning i

högre lönegrad av notariebefattningar, som tjänsteförteckningssakkunniga i

sitt nyssnämnda betänkande framställt, kan föranleda de sakkunniga att

ifrågasätta någon lönegradsuppflyttning för kammarrättens notarier.

Vad därefter angår notarietjänsternas benämning, finna de sakkunniga det

önskvärt, att dessa befattningshavare erhålla en annan benämning, och vilja

för sin del framhålla, att de nuvarande notarierna efter omorganisationen möjligen

skulle nied hänsyn till det deni därefter huvudsakligen åliggande arbetet

nied protokollsföringen å divisionerna och deras tjänsteställning i övrigt

kunna benämnas divisionssekreterare.

Amanuensbefattningarna.

Hos kammarrätten tjänstgöra enligt gällande bestämmelser fyra amanuenser

nied heltidstjänstgöring och en amanuens nied halvtidstjänstgöring i lönegraden

Eo 18 samt sju amanuenser nied halvtidstjänstgöring i lönegraden

Eo 15. E''nder den tid arbetet på fastighetstaxeringsavdelningen senast fortgick,

avlönade kammarrätten dessutom tre extra tjänstemän i lönegraden

Ex 15.

Amanuenserna fullgöra för närvarande enahanda tjänsteåligganden som

notarierna.

De sakkunniga föreslå, att två amanuenser tilldelas varje division för att

— utöver det biträde, som av notarien lämnas under hans halva tjänstgöringstid

— biträda divisionens föredragande. Härigenom skulle envar av divisionens

fem föredragande — fyra ledamöter och en extra föredragande — kunna

påräkna biträde motsvarande en befattningshavares halva tjänstetid. Den

extra föredraganden skulle dock kunna erhålla biträde endast i den mån

tiden tilläte, medan föredragandeaspirant och sekreteraren överhuvud icke

skulle kunna påräkna dylikt biträde. Utöver sålunda erforderliga 12 amanuenser

.skulle erfordras en amanuens med halvtidstjänstgöring för att bestrida

den biträdeshjälp, som annars skulle lämnats av den lill kassör förordnade

notarien.

Under de lider, då fastighetstaxeringsavdelningen sammanträder, kommer,

framhålla de sakkunniga, att erfordras sådan ökning av amanuensernas antal,

som betingas av arbetet på denna avdelning.

Amanuensernas tjänsteåligganden skulle jämväl framdeles vara desamma

som nu med allenast den ändring i arbetets art, som betingas av dombokssystemets

avskaffande och ersättande med protokollssystem.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

Beträffande amanuensbefattningarnas lönegradsplacering anföra de sakkunniga,

att kammarrättens avdöningsanslag torde böra beräknas till sådan

höjd, att möjlighet beredes kammarrätten att förordna minst halva antalet

eller sex amanuenser med heltids- och en amanuens med halvtidstjänstgöring

i lönegraden Eo 18 samt sex amanuenser med heltidstjänstgöring i

lönegraden Eo 15. De sakkunniga framhålla, att så länge de notariebefattningar

och den andre kanslisekreterarbefattning, vilka föreslås uppförda

på övergångsstat, fortfarande äro besatta, motsvarande minskning bör ske

av amanuensernas antal.

Den lägre biträdespersonalen.

Enligt den av de sakkunniga uppgjorda tjänsteförteckningen tjänstgöra för

närvarande inom kammarrätten 14 biträden i olika lönegrader. Av denna

personal sysselsättas kansliskrivaren, ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde

å aktuariekontoret, ett kanslibiträde å sekreterarexpeditionen och ett kontorsbiträde

med expediering av avgående post, under det att den övriga personalen

bestående av sju kontorsbiträde!! och två skrivbiträden utför renskrivnings-

och kollationeringsarbete.

I fråga om divisionernas biträdespersonal anföra de sakkunniga beträffande

de med nuvarande ordning förenade bristerna:

Kammarättens lägre biträdespersonal bar sedan många år tillbaka varit

för ändamålet otillräcklig. Såsom en följd härav har extra- eller övertidsarbete

måst tillgripas i den utsträckning tillgängliga medel lämnat möjlighet

därtill. Men i trots härav har arbetet permanent legat efter. Till följd

av den omständigheten, att arbetet å divisionerna legat helt nere under tiden

den 21 december—den 13 januari och under sommarmånaderna utföres endast

i begränsad omfattning, har det blivit möjligt att under dessa perioder

avarbeta den under ordinarie session hopade balansen av renskrivningsgöromål,

så att någon dylik balans i allmänhet icke brukat förekomma vid tiden

för den s. k. höstsessionens början den 14 september.

Enligt de sakkunnigas förslag skall renskrivningsarbetet i viss mån

centraliseras så att samina biträden i regel utföra allt det renskrivningsarbete,

som erfordras för två divisioner. Då enligt de sakkunnigas beräkning skulle

erfordras tre biträden för varje division, skulle varje grupp av två divisioner

tilldelas sex biträden. Av dessa anse de sakkunniga ett böra äga större erfarenhet

samt förmåga att organisera och leda arbetet och till följd därav inneha

kanslibiträdes tjänsteställning under det att de andra böra vara kontors-

och skrivbiträden. Således skulle enligt sakkunnigförslaget — i stället

för nuvarande 9 biträden, därav 7 kontors- och 2 skrivbiträden — erfordras

18 biträden, därav 3 kanslibiträden, 7 kontorsbiträden och 8 skrivbiträden.

Örn beräkningen av detta biträdesbeliov anföres:

Att verkställa någon fullt pålitlig beräkning av behovet av den personal,

som kräves för att renskrivnings- och kollationeringsarbetet skall utföras så

att någon eftersläpning icke uppkommer, ställer sig mycket svårt. En viss

ledning härutinnan kan givetvis erhållas med utgångspunkt från antalet i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

39

kammarrätten under ett år avgjorda mål. Under de fem åren 1936—1940

Ilar kammarrätten avgjort i medeltal över 10,000 mål om året. Därest 10,000

mål avgöras örn året, innebär detta, att minst 5,000 rubriker till utslagen

måste utskrivas — det räknas då med att nära 5,000 rubriker skrivas av vederbörande

notarie eller amanuens å blankett — samt att minst 10,000 utgående

expeditioner måste utskrivas. Till dessa expeditioner måste emellertid

i ett mycket stort antal fall kopior utskrivas, enär antingen expeditionen

skall tillställas mera än en part eller avskrift av den utgående expeditionen

skall tillställas en eller flera myndigheter.

Under antagande att kammarrätten kommer att sammanträda å dömande

avdelning 5 dagar i veckan å 6 divisioner skola 30 protokoll i veckan utskrivas.

Därtill kommer att behov av renskrivning förekommer för en mängd

andra ändamål såsom mångfaldigande av sådana rubriker och tabellariska

eller andra sammanställningar, som erfordras vid målens föredragning å avdelning,

samt utskrivning i ett flertal exemplar av indelningsplaner rörande

ledamöternas deltagande i sammanträden och utlåtanden i anledning av

Kungl. Maj:ts remisser m. m. Allt renskrivningsarbete måste kollationeras,

vilket tar en väsentlig tid

En viss ledning kan vidare hämtas av förhållandena å fastiglietslaxeringsavdelningen,

där någon sådan eftersläpning som inom kammarrätten i övrigt

icke plägat förekomma. Å denna avdelning ha 4 kontorsbiträden varit indelade

och där varit fullt sysselsatta. Av dessa har emellertid en biträtt med

diarieföring, varjämte å vanliga divisioner renskrivningsarbete icke, enligt

vad som uppgivits, lärer erfordras i fullt samma utsträckning som å fastighetstaxeringsavdelningen.

De sakkunniga lia fördenskull ansett sig böra räkna med ett behov av

i medeltal 3 biträden för varje division.

Personalen å aktuariekontoret består av en kansliskrivare, ett kanslibiträde

och ett kontorsbiträde.

Kansliskrivaren åligger att på eget ansvar föra det med register försedda

s. k. beskattningsmålsdiariet samt att utföra åtskilliga andra göromål å aktuariekontoret.

Det å aktuariekontoret tjänstgörande kanslibiträdet åligger att deltaga i

de aktuarien åvilande göromålen. Därjämte har detta biträde att för varje

månad till presidenten lämna uppgift å antalet inkomna och avgjorda mål.

Enligt den å aktuariekontoret uppgjorda arbetsfördelningen för kanslibiträdet

under tillsyn av aktuarien det s. k. allmänna diariet samt ombesörjer,

likaledes under aktuariens tillsyn, den på aktuariekontoret ankommande

expeditionen av de rekvisitioner av handlingar, som från finansdepartementet

göras i anledning av att talan fullföljts hos regeringsrätten i av

kammarrätten avgjorda beskattningsmål.

Det å aktuariekontoret tjänstgörande kontorsbiträdet, som på grund av de

ökade göromålen å kontoret anställdes där under januari månad 1942, biträder

aktuarien i hans arbete.

Därjämte tjänstgör en extra tjänsteman på övertid å aktuariekontoret för

att biträda aktuarien i det honom personligen åliggande arbetet.

De sakkunniga föreslå, att det å auktuariekontoret tjänstgörande kanslibiträdet

uppflyttas till kansliskrivare och ålägges att å eget ansvar utföra

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kunyl. Majlis proposition nr 289.

sina åligganden. Såsom skäl härför åberopas, att innehavaren av den nuvarande

kanslibiträdesbefattningen utför ett arbete, som är alldeles likartat

och fullt likvärdigt med det arbete, som utföres av den å aktuariekontoret

tjänstgörande kansliskrivaren, samt att båda dessa befattningshavare äro att

hänföra till verksregistratorer och således borde placeras i 11 lönegraden enligt

av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga förordade, av Kungl. Majit

godkända grunder.

Det på sekreterarexpeditionen tjänstgörande kanslibiträdet föreslås av de

sakkunniga uppflyttat från lönegraden A 7 till kontorist i lönegraden A 9.

Såsom skäl härför åberopas den mångskiftande och delvis mycket kvalificerade

arten av detta biträdes åligganden samt det förhållandet, att i samband

med arbetsbördans ökning en förskjutning av kanslibiträdets tjänsteåligganden

inträtt mot övervägande kvalificerade arbetsuppgifter.

Det å kammarrättens expedition för avgående post placerade kontorsbiträdet

föreslås av de sakkunniga uppflyttat till kanslibiträde i lönegraden

A 7, härom anföres:

Det å expeditionen för kammarrättens avgående post placerade kontorsbiträdet

har att självständigt handhava expediering av all från kammarrätten

avgående post samt att i vederbörliga expeditionslistor göra anteckning örn

expedieringen. Vidare åligger det kontorsbiträdet att i första hand kontrollera

expeditionslistorna, att i början av varje månad upprätta listor över mål, som

ej inom föreskriven tid blivit expedierade, att upprätta register till och ordna

kammarrättens skrivelser och missivkoncept samt att i någan mån tillhandagå

sekreterarexpeditionen med hjälp vid kollationering m. m.

Såvitt de sakkunniga kunnat finna, utför ifrågavarande kontorsbiträde

göromål av den art och omfattning, att befattningens uppflyttning till kanslibiträdesbefattning

måste anses väl motiverad.

Vid bifall till de sakkunnigas förslag skulle förteckningen över den lägre biträdespersonalen

inom kammarrätten få följande utseende:

Befattningshavare Lönegrad

2 kansliskrivare ............................................. A 11

1 kontorist .................................................. A 9

4 kanslibiträden ............................................. A 7

8 kontorsbiträdet! ............................................ A 4

3 skrivbiträden .............................................. A 2

5 » .............................................. Ex 2.

Yttranden.

Den föreslagna proportionen mellan kammarrättsråd

och assessorer tillstyrkes av kammarrätten.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande arvode åt divisionsordförandena

har tillstyrkts av kammarrätten, som jämväl framhållit,

att vid en eventuell inplacering i lönegrad av dessa tjänster lönegraden B 2

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

41

borde ifrågakomma, då lönen i denna lönegrad, 1 6,000 kronor, motsvarade

summan av lönen i högsta löneklassen å I-ort i lönegraden A 30, 13,500 kronor,

och det föreslagna arvodet å 2,500 kronor.

Statskontoret har däremot föreslagit, att arvodet bestämmes till högst 500

kronor, och till stöd härför anfört:

I avlöningshänseende skola enligt de sakkunnigas förslag divisionsordförandena

jämställas med motsvarande befattningshavare vid hovrätterna och

sålunda tillerkännas ett särskilt arvode å 2,500 kronor för år. Att märka är

emellertid, att därest ordförandena befrias från all föredragningsskyldighet

och vidare ovan antydda jämkning i deras av de sakkunniga föreslagna

tjänståligganden vidtages, någon ökning av deras arbetsbörda icke torde inträda.

Med anledning härav kan det synas tveksamt, örn särskild ersättning

hör utgå, en fråga, till vilken för övrigt 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

torde ha att taga ställning i samband med behandlingen av byråchefernas

i civilförvaltningen lönegradsplacering. Statskontoret kan i varje fall

icke för sin del finna skäl föreligga, att i avlöningshänseende jämställa kammarrättens

divisionsordförande med hovrätternas. Stöd för denna uppfattning

har statskontoret funnit i statsmakternas uttalanden vid de tillfällen, då hovrättsdivisionsordförandenas

arvoden, som år 1909 fastställdes till 500 kronor,

varit föremål för höjning. 1928 års riksdag (rd. skr. 293) fann sålunda skäligt,

att ordförandena och vice ordförandena å division bereddes ersättning med

1,000 respektive 500 kronor för år för den ökning i deras arbetsbörda, som

väntades inträda på grund av samma riksdags beslut, att det i fortsättningen

skulle åligga dem att i stället för vederbörande division meddela beslut rörande

kommunikation i besvärsmål m. m. Riksdagen hade därjämte genom

fastställandet av nämnda ersättningar velat öppna vidgade möjligheter för

Kungl. Majit att till dessa poster förvärva de i varje särskilt fall mest skickade.

År 1937, då ordförandenas arvoden höjdes med ytterligare 1,000 kronor,

framhöll departementschefen (prop. 1/1937, II ht, sid. 33 f.), bland annat,

att anledningen till svårigheterna att för hovrättsrådsämbetena förvärva

framstående jurister, som vore villiga att tjänstgöra och kvarstanna i hovrätterna,

alltjämt bestode. Det ansågs emellertid mest angeläget — med hänsyn

till den då nyligen genomförda lagstiftningen örn muntliga förhör i hovrätterna

— att sörja för att tillgång lunnes på lämpliga personer för ordförande-

och viceordförandeposterna. För att icke föregripa förestående allmän

omprövning av lönesättningen för statliga befattningshavare borde ingen

annan åtgärd vidtagas jin en höjning av de särskilda arvodena med 1.000,

respektive 500 kronor.

För övrigt bör i detta sammanhang framhållas, att kammarrätten redan år

1929, då arvodet till ordföranden å fastighetstaxeringsavdelningen fastställdes,

uttalade, att detta borde i överensstämmelse med 1928 års riksdags beslut

rörande arvode till ordförande i hovrättsdivision bestämmas till 1,500

kronor. Departementschefen (k. prop. 1/1929, VII ht., sid. 41) ansåg emellertid

tillräckliga skäl icke föreligga att sätta arvodet åt ordföranden å nämnda

avdelning till högre belopp än som tidigare i sådant hänseende förutsatts

eller till 500 kronor. Därest nu särskild ersättning finnes böra utgå lill samtliga

divisionsordförande i kammarrätten, bör denna enligt statskontoret icke

överstiga sistnämnda belopp.

Vid förfall för ordförande torde arvodet böra utgå lill hans vikarie.

Allmänna lönenämnden har under åberopande av enahanda synpunkter

föreslagit, alt arvodet fastställes lill 1,200 kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

I fråga om assessorsbefattningarna tillstyrka sakkunnigförslaget

av kammarrätten. Såväl statskontoret som allmänna lönenämnclen ha

emellertid motsatt sig införandet av speciella undantagsregler örn assessors

placering i löneklass. Härom har lönenämnden anfört:

Enligt lönenämndens mening måste ett förslag, som innebär ett avsteg från

de författningsenligt gällande reglerna för extra ordinarie tjänstemäns normala

uppfattning från lägre till högre löneklass, väcka starka betänkligheter

ur principiell synpunkt. Det må understrykas, att bestämd skillnad råder såväl

i anställnings- sorn i avlöningshänseende mellan adjungerad ledamot i

hovrätt, som icke är assessor, och assessor i kammarrätten. Då vidare praktiskt

taget alla assessorer vinna befordran till kammarrättsråd, kunna kammarrättsassessorernas

befordringsutsikter icke enligt lönenämndens mening

anses såsom dåliga. Lönenämnden finner sig fördenskull böra avstyrka förslaget

om rätt till särskild löneklassuppflyttning för assessorerna i kammarrätten.

.

Kammarrättens personalförening har föreslagit, att assessorsbefattningarna

placeras i lönegrad Eo 29, och såsom skäl härför åberopat, att den nu rådande

kompetensskillnaden mellan kammarrättsråd och assessor skulle vid genomförande

av sakkunnigförslaget i stort sett utplånas.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga om sekreterarens uppflyttning

från lönegraden A 24 till lönegraden A 26 tillstyrkes av kammarrätten

och allmänna lönenämnden men avstyrkes av statskontoret under hänvisning

till att genomförandet av omorganisationen icke skulle medföra en sådan

förändring i sekreterarens arbetsuppgifter som i och för sig utgjorde skäl för

en uppflyttning av tjänsten till lönegraden A 26. På grund härav funne statskontoret

anledning icke föreligga att frångå 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas

ståndpunkt, varför tjänsten borde bibehållas i av tjänsteförteckningssakkunniga

förordad lönegrad eller A 24.

Beträffande de extra föredragandenas lönegradsplacering tillstyrkes

sakkunnigförslaget av allmänna lönenämnden medan däremot statskontoret

förordar, att samtliga dessa befattningar placeras i 21 lönegraden.

Med hänsyn såväl till befattningarnas karaktär av prov- och utbildningstjänster

som till den omständigheten, att de vid en eventuell framtida nedgång

av kammarrättens arbetsbörda i första hand torde ifrågakomma till

indragning, har ämbetsverket ifrågasatt huruvida de böra erhålla extraordinarie

natur. Två reservanter inom allmänna lönenämnden förorda, att

samtliga dessa befattningar placeras i lönegraden Eo 24. Kammarrätten föreslår,

att dessa befattningshavare erhålla tjänstebenämningen kammarrättsfiskal

(Eo 21) och förste kammarrättsfiskal (Eo 24).

Fastställande av särskilda arvoden till föredragandeaspiranter har icke

synts statskontoret erforderligt, utan ersättning till dessa liksom till övriga

mer eller mindre tillfälliga befattningshavare borde såsom hittills efter kammarrättens

beslut utgå av därför tillgängliga medel.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

43

I fråga örn aktuariebefattningen Ilar sakkunnigförslaget tillstyrkts

av kammarrätten. Ett kammarrättsråd Ilar nied hänsyn till de nied

befattningen förenade göromålens mängd och betydelse samt till befattningens

karaktär av sluttjänst förordat dess placering i lönegrad A 22. Kammarrättens

personalförening bär biträtt reservantens förslag.

Kammarrätten föreslår, att de sex notariebefattningar, som föreslås

skola uppföras på ordinarie stat, inplaceras i lönegraden A 24. Till stöd

härför anför ämbetsverket följande.

Beträffande frågan örn notariernas placering i lönehänseende liava de sakkunniga

uttalat, att notariernas arbete blivit av mera kvalificerad art än tidigare,

i samma mån som de av ledamöterna tagits i anspråk för utarbetande

av föredragningspromemorior, samt att genom att enligt förslaget varje notarie

skulle bliva ledare och övervakare av kansliarbetet å en division den

kvalitetsförstärkning, som notariebefattningarna under senare år kunde ha

undergått, understrukits. Under hänvisnig till vad tjänsteförteckningssakkunniga

anfört i sitt den 21 maj 1941 avgivna betänkande angående revision

av tjänsteförteckningen i vad avser allmänna civilförvaltningen hgi de sakkunniga

emellertid icke ansett sig kunna föreslå någon lönegradsuppflyttii

ing.

Kammarrätten kan icke undgå att finna, att nied de uppgifter, som enligt

förslaget komma att åvila notarierna, dessas arbete kommer att bliva av betydligt

mera kvalificerad natur än vad för närvarande är fallet. Deras ställning

som ledare och övervakare av kansliarbetet å divisionerna måste medföra

betydligt större ansvar än vad som brukar åvila innehavarna av notarietjänster.

Man torde därför med fog kunna säga, att genom göromålens förändring

tjänsterna komma att ändra karaktär och från notarietjänster övergå

till att vara sekreterartjänster. Men anser man detta, synes det kammarrätten,

som om nian också bör taga konsekvenserna och i lönehänseende hänföra

tjänsterna till (den lägre) sekreterargraden eller lönegrad A 24.

Till kammarrättens förslag i denna del har kammarrättens personalförening

givit sin anslutning.

Beträffande notarien å fastighetstaxeringsavdelningen har kammarrätten i

överensstämmelse nied sitt förslag om denna avdelnings organisation anfört,

att denne notarie torde få i huvudsak samma uppgifter som notarierna å ordinarie

divisioner, varför något särskilt arvode ej borde tillkomma honom.

Statskontoret anser, att ifrågavarande notarie i stället för arvode borde under

tid då session pågår å avdelningen förordnas att mot vanlig vikariatsersättning

utföra de speciella aktuarie- och sekreterargöromålen.

Mot förslaget örn bibehållande av nuvarande ordning i fråga örn kassörsgöromålen

inom kammarrätten har allmänna lönenämnden framställt erinran.

Härom anföres:

Enligt betänkandet åligger det en av kammarrättens notarier alt såsom kassör

hos ämbetsverket föra kammarrättens räkenskaper, varvid han bland

annat har att rekvirera och utbetala avlöningsmedel. Därjämte har åt nämnde

notarie uppdragits att granska riksräkenskapsverkets räkenskaper. De sak
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

kunniga uttala, all kassörsgöromålen — vilka beräknats kräva ungefär hullten

av ifrågavarande notaries arbetstid — även efter omorganisationen synas

böra åläggas en notarie.

Lönenämnden anser för sin del, att anordningen med en notarie, som

tjänstgör såsom kammarrättens kassör, icke kan anses tillfredsställande. Så

vitt lönenämnden kan finna, vore inrättandet av en kansliskrivarbefattning

för kassagöromålens handhavande en naturlig åtgärd. Vederbörande befattningshavares

arbetstid skulle emellertid därvid behöva utfyllas med andra

arbetsuppgifter av mera kvalificerad art. Därest en heltidstjänst i 11 lönegraden

icke skulle befinnas behövlig, synes den utvägen kunna anlitas, att

en kassörstjänst i 17 lönegraden inrättas, vars innehavare även tages i anspråk

för fullgörande av amanuensgöromål.

Förslaget örn införande av tjänstebenämningarna kaminarrättssekr etera re

och divisionssekreterare avstyrkes av statskontoret och allmänna lönenämnden

under hänvisning till det 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga åvilande

uppdraget alt verkställa formell översyn av samtliga tjänstebenämn

ingar.

Indragningen av tjänsten såsom andre kanslisekreterare å överflyttningsstat

borde enligt kammarrättens förmenande föranleda vissa övergångsanordningar.

Härom anföres:

Befattningen såsom andre kanslisekreterare å övergångsstat, vilken befattning

blivit ledig genom innehavarens utnämning till kammarrättsråd, torde

kunna indragas. Därest så sker, skulle förste amanuensen Friberg, vilken

sedan den 4 december 1937 uppehållit notarietjänst mot åtnjutande av vikariatslön,

komma att falla tillbaka på sin förste amanuenstjänst och följaktligen

lida avsevärd löneminskning. Då detta icke synes vara med rättvisa och

billighet överensstämmande, hemställer kammarrätten, att en extra ordinarie

tjänst i 21 lönegraden måtte för Fribergs räkning inrättas, eller, därest detta

icke skulle befinnas lämpligt, att ersättning för löneminskningen måtte i annan

form beredas Friberg.

Beträffande a m a nuensbefattninga r n a ifrågasätter statskontoret

örn icke den ökning av arbetskraft, som tillföres kammarrätten genom inrättandet

av befattningarna såsom extra föredragande vilka skulle lia att förbereda

mål och ärenden utan biträde av amanuenser, skulle kunna medföra

en reducering av den av de sakkunniga föreslagna amanuenspersonalen.

Kammarrättens personalförening hemställer att med hänsyn till befordringsgången

inom ämbetsverket medel anvisas till sju amanuenser i Eo 18 och

fem i Eo 15 samt en halvtidstjänst i Eo 15 i stället för sex i Eo 18 och sex i

Eo 15 samt en halvtidsamanuens i Eo 18 såsom de sakkunniga föreslagit.

Förslaget i fråga örn den lägre biträdespersonalen, vilket

tillstyrkes av kammarrätten, har föranlett statskontoret till följande uttalande:
Den

för renskrivnings- och kollationeringsarbelen avsedda personalen föreslås

utökad från 9 till 18. De sakkunniga synas därvid ha utgått från att

allt dylikt arbete skall utföras av ordinarie eller extra befattningshavare utan

att någon »eftersläpning», d. v. s. balans av renskrivningsgöromål skall före
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

45

ligga, då jul- och sommarferierna taga sin början den 21 december, respektive

den 16 juni. Eftersom — vid oförändrad indelning av kammarrättens arbetsår

— en dylik organisation måste innebära ett ofullständigt utnyttjande av

ifrågavarande personal under de tider av året, då kammarrättens verksamhet

är mer eller mindre begränsad, kan statskontoret icke tillstyrka densamma.

En jämförelsevis stor del av skrivgöromålen synes i stället såsom hittills böra

utföras av tillfällig personal och en motsvarande minskning av den för divisionerna

föreslagna biträdespersonalen vidtagas. För övrigt vill statskontoret

förorda en fullständig centralisering av renskrivningsarbetet, så att endast ett

kanslibiträde blir erforderligt för dess organiserande och ledande.

På aktuariekontoret synes — under aktuariens chefskap — en kansliskrivare

böra bära ansvaret för såväl det allmänna diariets som beskattningsmålsdiariets

förande. Behovet av biträde härvid och med övriga på aktuariekontoret

förekommande göromål torde kunna tillgodoses med två kontorsbiträden.

Av de sakkunniga föreslagna upp flyttningar av kanslibiträdet å sekreterarexpeditionen

till kontorist i lönegraden A 9 och av det med expedieringen av

kammarrättens post m. m. sysselsatta kontorsbiträdet till kanslibiträde i lönegraden

A 7 kan statskontoret icke tillstyrka.

Allmänna lönenämnden, som icke ansett sig på grundval av den förebragta

utredningen kunna bedöma, huruvida den föreslagna avsevärda utökningen

av biträdespersonalen verkligen bleve av behovet påkallad, har beträffande

de föreslagna åtta skrivbiträdestjänsterna — av vilka tre skulle vara ordinarie

och fem extra befattningar — anfört följande.

Därest — vilket i och för sig framstår såsom naturligt — en del av de nya

skrivbiträdestjänsterna anses böra upptagas såsom icke-ordinarie befattningar,

böra sistnämnda befattningar givas karaktären av extra ordinarie tjänster

i lönegraden Eo 2, vilket givetvis icke hindrar, att befattningshavarna i fråga

lill en början under viss prövotid kunna erhålla ställning av extra befattningshavare.

Kammarrättens personalförening förordar uppflyttning av kanslibiträde å

sekreterarexpeditionen till kansliskrivare i lönegrad A 11.

Jag har i det föregående förordat genomförandet av den av de sakkunniga Departement*- föreslagna divisionsindelningen. I samband med denna omorganisation torde cheftnäven

åtgärder böra vidtagas för vinnande av en bättre proportion me 1- 1 a n ordinarie och icke-ordinarie leda lii oter i kammarrätten.

Med tillstyrkande av sakkunnigförslaget i denna del vill jag förorda,

att av 30 ledamöter 20 skola vara kammarrättsråd och 10 assessorer. Innehavaren

av byråchefsbefattningen på överflyttningsstat torde böra erhålla

fullmakt som kammarrättsråd och byråchefsbefattningen liksom även de två

övertaliga assessorstjänsterna indragas.

De kammarrättsråd, vilka förordnas lill divisio nsordförande,

torde såsom de sakkunniga föreslagit böra erhålla särskild ersättning. I

avbidan på resultatet av 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas utredning

örn byråchefsbefattningarnas lönegradsplacering bör denna lämpligen ges

formen av ett vid sidan av kammarrättsrådslönen utgående arvode. Såsom

statskontoret och allmänna lönenämnden erinrat lia vissa speciella skäl för
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

anlett fastställandet till nuvarande belopp av arvodet till divisionsordförande

i hovrätt. Frågan om divisionsordförandearvodena i kammarrätten torde därför

böra bedömas såsom en fristående fråga och lösas under hänsynstagande

till de speciella förhållanden, som efter omorganisationen komma att bliva

rådande inom kammarrätten. Jag kan för min del icke tillstyrka högre ersättning

än den av lönenämnden föreslagna, eller 1,200 kronor för år.

Vad de sakkunniga förordat beträffande ersättning till de särskilda

sakkunniga föranleder icke erinran från min sida.

Med hänsyn till de skäl, statskontoret och allmänna lönenämnden anfört

mot de föreslagna speciella reglerna om assessors uppfattning i löneklass,

finner jag mig icke kunna tillstyrka sakkunnigförslaget i denna del.

De av de sakkunniga och av kammarrätten framlagda förslagen örn ändrade

tjänstehon ämningar för vissa befattningar torde i avbidan

på resultatet av den översyn av tjänstebenämningarna som uppdragits åt

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga icke böra föranleda någon åtgärd.

Såsom de sakkunniga föreslagit, synes sekreteraren i samband med

omorganisationen böra uppflyttas från nuvarande lönegrad A 24 till lönegrad

A 26.

Av de sex befattningarna såsom extra föredragande föreslås tre

placerade i lönegrad Eo 24 och tre i lönegrad Eo 21. Med hänsyn till befordringsgången

inom ämbetsverket torde det icke vara erforderligt att placera

mer än två av dessa befattningar i lönegraden Eo 24. De övriga fyra

befattningarna torde böra placeras i lönegraden Eo 21.

Vad de sakkunniga föreslagit beträffande aktuariebefattningen

föranleder icke någon erinran från min sida.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att notariernas antal lämpligen

bör begränsas till sex, eller en å varje division, och de två övertaliga

notariebefattningarna uppföras å övergångsstat.

Såsom för närvarande är förhållandet torde böra uppdragas åt en notarie

att handha kassörsgöromålen inom ämbetsverket.

Notarien å fastighetstaxeringsavdelningen torde jämväl efter omorganisationen

erhålla en ställning, som i viss mån avviker från de övriga notariernas

och som därför motiverar en särskild gottgörelse. Denna torde få av Kungl.

Majit bestämmas att utgå såsom en vikariatsersättning.

Liksom de sakkunniga finner jag notariebefattningarna böra bibehållas i

21 lönegraden.

Den å överflyttningsstat uppförda andre kanslisekreterarebefattningen

torde såsom kammarrätten föreslagit böra indragas. För beredande av lämplig

kompensation åt den tillförordnade notarie, som härigenom skulle nödsakas

falla tillbaka på sin förste amanuenstjänst synes dock icke behöva

inrättas en extra ordinarie notariebefattning i lönegrad Eo 21 utan kammarrätten

bör bemyndigas att av tillgängliga medel till honom framdeles utbetala

skillnaden mellan högsta löneklassen i lönegraden Eo 18 och den

löneklass, efter vilken befattningshavaren åtnjuter lön vid den tidpunkt, då

denna kanslisekreterarbefattning indrages.

De sakkunniga ha beräknat det erforderliga antalet amanuenser till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

47

tolv med heltidstjänstgöring och en med halvtidstjänstgöring. I avvaktan på

närmare erfarenhet av arbetets utveckling efter omorganisationen torde man

för närvarande höra stanna vid ett lägre antal. Med hänsyn till att icke-ledamot

i regel skall bereda mål till föredragning ulan biträde av amanuens eller

notarie, torde det föreslagna antalet amanuenser nu kunna reduceras med

tre. Det erforderliga antalet amanuenser skulle sålunda vara nio med heltidstjänstgöring

och en med halvtidstjänstgöring. Av dessa torde fem böra

placeras i lönegrad Eo 18 och de övriga i Eo 15. På grund av att efter

omorganisationens genomförande två notarier å övergångsstat komma att

kvarstå i tjänst, behöva medel tillsvidare icke beräknas för två av amanuenseiaia

i lönegraden Eo 18.

Såsom statskontoret anfört synas några särskilda föredragandeaspirantarvoden

icke böra utgå. Det bör stå kammarrätten fritt att av tillgängliga

medel bestrida avlöning till dylika tillfälliga befattningshavare.

I fråga örn den lägre biträdespersonal, som skall verkställa renskrivnings-

och kollationeringsarbete för de ordinarie divisionernas räkning,

föreslå de sakkunniga en fördubbling av befattningshavarnas antal i det att

i stället för nuvarande sju kontorsbiträden och två skrivbiträden skulle erfordras

tre kanslibiträden, sju kontorsbiträden och åtta skrivbiträden. Dessa

skulle enligt förslaget indelas till tjänstgöring på tre avdelningar, av vilka

var och en skulle vara gemensam för två divisioner. En sådan splittring

av biträdespersonalen torde på sätt statskontoret anfört knappast kunna anses

innebära en rationalisering. Försöksvis torde böra inrättas ett gemensamt

kansli för hela ämbetsverket. Med hänsyn till osäkerheten av beräkningar

rörande det framtida behovet av dylik personal torde böra iakttagas viss

försiktighet vid bestämmande av antalet befattningshavare. Då därjämte

den av de sakkunniga påtalade eftersläpningen av renskrivningsgöromålen

icke torde med fog kunna åberopas såsom skäl för en utökning av den fasta

biträdespersonalen, synes mig behovet av dylik personal icke böra uppskattas

till högre antal än två biträden för varje division. Vid sidan härav

böra till ämbetsverkets förfogande ställas medel för anställning av tillfällig

arbetskraft i den utsträckning, att vid början av höst- respektive vårsession

någon arbetsbalans i fråga örn skrivgöromål icke föreligger. Av förutnämnda

tolv biträden bör ett biträde äga större erfarenhet samt förmåga

att organisera och leda arbetet och lill följd därav inneha kanslibiträdes

ställning. Av de övriga torde fem böra vara ordinarie kontorsbiträden. Då

omorganisationen icke torde böra medföra en försämring för den nuvarande

biträdespersonalen inom ämbetsverket, bör jämväl en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning

bibehållas till dess vakans å densamma inträffar. Härutöver

skulle fem skrivbiträdesbefattningar bliva erforderliga. I anslutning

till vad allmänna lönenämnden anfört synas av dessa en böra vara ordinarie,

två extra ordinarie och två extra befattningar.

Den av de sakkunniga förordade uppflyttningen av kanslibilrädena på

aktuariekontoret och på sekreterarexpeditionen till kansliskrivare respektive

kontorist samt av det med expedieringen av avgående post sysselsatta kontorsbiträdet

till kanslibiträde kan jag icke tillstyrka, enär omorganisationen för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

dessa befattningshavares vidkommande icke torde medföra någon ändring

beträffande arbetsuppgifterna.

De föreslagna utvidgningarna av kammarrättens personal torde lämpligen

böra genomföras från och med den 1 juli 1942. Den av mig förordade omorganisationen

av kammarrätten synes däremot, såsom ämbetsverket i sitt

utlåtande över de sakkunnigas förslag förordat, böra i sin helhet genomföras

först den 1 januari 1943. Härigenom erhåller kammarrätten möjlighet att

väl förbereda övergången från nuvarande ordning.

Anslagsberäkningar.

Avlöningsanslaget.

I bilagan G till sukkunnigbetänkandet lia anförts specificerade beräkningar

över kammarrättens avlöningsanslag efter omorganisation enligt de sakkunnigas

förslag. Dessa beräkningar upptaga en anslagssumma av i runt tal

769,600 kronor, därav 415,400 kronor till avlöningar till ordinarie tjänstemän,

23,000 kronor till arvoden och särskilda ersättningar bestämda av

Kungl. Maj:t, 238,000 kronor till avlöningar lill övrig icke-ordinarie personal

och 93,200 kronor till rörligt tillägg.

I sitt utlåtande över sakkunnigförslaget har kammarrätten beräknat, att

efter genomförande av omorganisationen sådan den förordats av ämbetsverket

skulle för helt budgetår erfordras avlöningsmedel örn tillhopa 762,300

kronor, varav 386,300 kronor till ordinarie tjänstemän, 22,000 kronor till arvoden

och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Majit, 260,800 kronor

till övrig icke-ordinarie personal samt 93,200 kronor till rörligt tillägg.

Beträffande de huvudsakliga avvikelser kammarrätten härvid gjort från

de sakkunnigas beräkningar har kammarrätten lämnat följande redogörelse:

Posten avlöningar till ordinarie tjänstemän har ansetts kunna minskas

med 40,000 kronor, motsvarande de avlöningsförmåner, som beräknas komma

att avstås av ordinarie tjänstemän under tjänstledighet i sådana fall,

där ersättning åt vikarie skall bestridas av annan anslagspost. Däremot har

anslagsposten ökats med 2,232 kronor med hänsyn till att kammarrätten

upptagit 6 divisionssekreterare i lönegrad A 24 löneklass 25, medan de sakkunniga

räknat nied 6 notarier i lönegrad A 21 löneklass 24. Under samma

anslagspost har även uppförts kostnaden för 2 notarier å övergångsstat i lönegrad

A 21 löneklass 23 med sammanlagt 16,146 kronor. Däremot räknar

kammarrätten med att befattningen som andre kanslisekreterare å överflyttningsstat,

vilken befattning nu är vakant, kommer att indragas.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, har kammarrätten beräknat till 1,000 kronor lägre än de sakkunniga,

med hänsyn till att den tilltänkta omsättningsskatteavdelningen ej lärer

komma till stånd.

Beträffande anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal erfordras

ett jämförelsevis stort belopp för vikariatsersättningar. Då icke-ordinarie

personal under andra förhållanden än då vikariatslön utgår förordnas

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

49

uppehålla ordinarie befattning, skall hela ersättningen åt vikarien belasta

denna anslagspost. För närvarande är i anslagsposten inberäknad en summa

av 22,000 kronor för vikariatsersättning. Detta belopp har emellertid visat

sig vara väl knappt beräknat, varför kammarrätten i sin skrivelse med anslagsäskanden

för budgetåret 1942/43 upptagit detsamma till 27,000 kronor.

Då härjämte nyorganisationen torde påkalla en ytterligare höjning av beloppet,

bar kammarrätten ansett detsamma icke kunna sättas lägre än till

35,000 kronor, vilket något understiger den på grund av tjänstledigheter

bland ordinarie befattningshavare beräknade minskningen i anslagsposten

avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Såsom redan påpekats har kammarrätten under sistnämnda anslagspost

beräknat medel för avlöningar till två notarier å övergångsstat. Så länge

kammarrätten har dessa tjänstemäns arbetskraft att tillgå, behöva två förste

amanuensbefattningar icke tillsättas. Härigenom uppstår en besparing av

11,268 kronor å anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Med hänsyn till kammarrättens förslag att, vid indragning av den å överflyttningsstat

uppförda andre kanslisekreterarbefattningen, den å denna

tjänst nu förordnade tjänstemannen i avvaktan på erhållande av ordinarie

tjänst beredes anställning såsom extra ordinarie notarie i lönegrad Eo 21,

böra medel för en dylik tjänst beräknas under nu ifrågavarande anslagspost.

Å andra sidan kan, så länge denne befattningshavare innehar förordnande

i lönegrad Eo 21, ytterligare en förste amanuensbefattning lämnas obesatt.

På nu anförda skäl bör under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal upptagas avlöning för en extra ordinarie befattning i lönegrad

Eo 21, varemot anslagsposten minskas med avlöning till tre förste amanuenser

med heltid.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle posten till avid- Departementsningar

till ordinarie tjänstemän, av kammarrätten beräknad chefentill

386,300 kronor, kunna nedräknas med i runt tal 18,000 kronor motsvarande

de av kammarrätten beräknade kostnaderna för uppflyttning i lönegrad

av notarierna samt innehavarna av vissa biträdesbefattningar. Vidare

torde till vikariatsersättningar kunna beräknas ett lägre belopp än de sakkunniga

och kammarrätten föreslagit. Anslagsposten synes böra upptagas

till 367,000 kronor.

I posten till arvoden och särskilda ersättningar bestämda

av Kungl. Majit lia de sakkunniga och kammarrätten inräknat

arvoden å 2,500 kronor till envar av sex divisionsordförande. Då dessa

arvoden enligt mitt förslag böra fastställas till 1,200 kronor, bör anslagsposten

beräknas 7,800 kronor lägre än kammarrätten föreslagit eller till ett avrundat

belopp av 14,000 kronor.

Till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

har kammarrätten beräknat 260,800 kronor. De av mig förordade begränsningarna

beträffande antalet amanuenser och biträden lii. m. medföra en

sänkning av medelsbehovet med i runt tal 22,900 kronor. Till vikariatscrsättningar

m. m. bär kammarrätten beräknat 35,000 kronor. För ifrågavarande

ändamål torde, nied inberäknande jämväl av erforderliga medel för

aspirantarvoden och tillfällig skrivlijälp, ett belopp av 30,000 kronor böra

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sand. Nr 289.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

förslå. Anslagsposten skulle nied dessa jämkningar upptagas till i runt tal

233.000 kronor.

Posten till rörligt tillägg synes böra upptagas till 86,000 kronor.

Kammarrättens avlöningsanslag skulle således upptagas till (367,000 +

14.000 + 233,000 + 86,000 —) 700,000 kronor, innebärande en minskning i

förhållande till innevarande budgetår med 3,000 kronor.

Omkostnadsanslaget.

Kammarrätten har beräknat medelsbehovet för omkostnader efter omorganisationen

för helt budgetår till 31,600 kronor, varav till sjukvård m. m. 3,000

kronor, till bränsle, lyse och vatten 5,000 kronor samt till övriga expenser

23.600 kronor. Detta innebär i förhållande till löpande budgetår en höjning

med 6,000 kronor av posten till övriga expenser. För nästa budgetår har kammarrätten,

under förutsättning att omorganisationen genomföres fran och

med år 1943, räknat med att posten till övriga expenser skulle kunna begränsas

till 22,100 kronor. Därjämte har kammarrätten emellertid beräknat,

att omorganisationen skall nödvändiggöra nyanskaffningar till ett belopp av

10.000 kronor.

Posten till övriga expenser synes för nästa budgetår böra beräknas till

24.600 kronor, däri inbegripet ett belopp av 4,000 kronor för nyanskaffningar.

I övrigt synes medelsbehovet kunna beräknas i enlighet med kammarrättens

förslag.

Kammarrättens behov av medel till omkostnader skulle salunda beräknas

till (3,000 + 5,000 + 24,600 =) 32,600 kronor. Från denna summa böra

dock liksom hittills dragas särskilda uppbördsmedel till ett sammanlagt belopp

av 1,600 kronor, varför omkostnadsanslaget bör upptagas till 31,000

kronor.

VI. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för kammar
-

rätten:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat:

1 president .................................... B 3

20 kammarrättsråd .............................. A 30

1 sekreterare .................................. A 26

1 aktuarie .................................... A 21

6 notarier .................................... A 21

1 kansliskrivare ................................ A 11

1 förste expeditionsvakt ........................ A 7

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

51

Befattning Lönegrad

3 kanslibiträden ........ A 7

3 expeditionsvakter ............................A 5

7 kontorsbiträden .............................. A 4

1 skrivbiträde ......... A 2

Tjänsteman å ö v er f 1 y 11 ni n g s s t a t:

1 förste kanslisekreterare........................ A 26

Tjänstemän å övergångsstat:

2 notarier ............................ A 21

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0:

10 assessorer .................................. Eo 27

2 extra föredragande .......................... Eo 24

4 extra föredragande .......................... Eo 21

Anm. Å en av assessorstjänsterna må förordnande meddelas endast för

tid, då den å överflyttningsstat uppförde förste kanslisekreteraren är förhindrad

att tjänstgöra såsom adjungerad ledamot i kammarrätten;

dels godkänna följande avlöningsstat för kammarrätten,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1942/43:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis .................. kronor 367,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .. » 14,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso
nal

.............................. » 233,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 86,000

Summa kronor 700,000;

dels till Kammarrätten: Avlöningar å driftbudgeten under

sjunde huvudtiteln för budgetåret 1942/43 anvisa ett förslagsanslag

av ........................ kronor 700,000;

dels ock till Kammarrätten: Omkostnader å driftbudgeten

under sjunde huvudtiteln för budgetåret 1942/43 anvisa ett

förslagsanslag av ........................ kronor 31,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

Bilaga A.

Tabell, utvisande arbetsmaterialets omfattning inom kammarrätten

under åren 1908—1940.

(I tabellen hava Icke inräknats andra mål och ärenden än sådana, som även under nuvarande

lörhåilanden tillhöra kammarrättens verksamhetsområde och föredragas av kammarrättsråd,

och ej heller Kungl. Maj:ts remisser.)

År

Värn-

skatte-

mål

Krigskon-

junktur-

skattemål

Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål

Andra

beskatt-

ningsmål

Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.

Anmärk- nings- och

avlönings- mål

Familje-

bidrags-

mål

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

In

komna

mål.

1908

—

—

—

1536

613

—

—

2149

1909 1

—

—

—

2 661

669

—

—

3 330

1910

—

—

—

2 021

704

—

—

2 725

1911

—

—

—

2 2 772

741

—

—

3 513

1912

—

—

—

»2185

892

—

—

3 077

1913

—

—

—

2104

940

—

—

3 044

1914 1

—

—

—

‘3 263

840

—

—

4103

1915

6 (504)

6 (3)

—

3 332

844

—

—

4176

1916

(106)

(472)

—

3169

716

—

—

3 885

1917

(5)

(1 522)

—

3 985

570

—

—

4 555

1918

—

(3 236)

—

6 216

502

—

—

6 718

1919 1

—

(4 340)

—

9 404

7 632

—

—

10 036

1920

—

(4 578)

—

10 756

669

—

—

11425

1921

—

(2 020)

—

8 344

824

8 264

—

9 432

1922

—

(530)

—

911095

1359

480

—

12 934

1 Allmän fastighetstaxering ägde rum närmast föregående år. — 2 Därav över 1 000 likartade

mål angående beskattning av dels utdelning å aktier i åtskilliga sockerfabriksaktiebolag

och i aktiebolaget Provldentia dels ock gratifikationer till vissa Stockholms stads arbetare.

— 3 Började 1909 års lag örn skogsaccis och 1910 års förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt

tillämpas. — 4 * Började mål örn avgiftsplikt enligt 1913 års lag om allmän pensionsförsäkring

inkomma. De ingå till en början bland »andra beskattningsmål», men sedan

de i april 1916 överlämnats till föredragning av advokatfiskalen, ingå de icke bland de i

denna tabell redovisade målen. Dessa mål hava numera upphört. — 6 Började 1914 års

förordning om värnskatt tillämpas. Antalet inom parentes angivna sådana mål ingår bland

»andra beskattningsmål». Antalet avgjorda och1 balanserade sådana mål kan numera icke

utan alltför stor omgång angivas. — 6 Började 1915 års förordning örn krigskonjunkturskatt

tillämpas. Antalet inom parentes angivna sådana mål ingår bland »andra beskattningsmål»•

Antalet avgjorda och balanserade sådana mål kan numera icke utan alltför stor omgång

angivas. — 7 Började 1918 års fattigvårdslag tillämpas. Mantalsskrivningsmålen, vilka till

oväsentligt antal för åren 1908—1918 ingå bland »andra beskattningsmål», ingå för år 1919

och följande år i denna grupp. Häri ingå även dåmera de år 1916 tillkomna kyrkobokföringsmålen,

som dock äro fåtaliga. — 8 Började anmärknings- m. fl. mål, som förut före
dragits

av revisionskommissarier, i samband med riksräkenskapsverkets inrättande föredragas

av kammarrättsråd. — 9 Började 1920 års ändringar av skattelagstiftningen och 1920 års

förordning om byggnadsskatt tillämpas.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

53

År

Väm-

skatte-

mål

Krigskon-

junktur-

skattemål

Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål

Andra

beskatt-

ningsmål

Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.

Anmärk- nings- och

avlönings- mål

Familje-

bidrags-

mål

Summa

i

2

3

4

5

6

7

8

9

1923 1

_

(123)

_

a7 607

1559

765

_

9 931

1924

—

(16)

—

6 407

1291

1256

—

8 954

1925

—

(1)

—

8 5 432

1645

4 888

—

7 965

1926

—

(1)

—

5 698

81602

747

—

8047

1927

—

(1)

—

5 341

1316

657

—

7 314

1928

—

—

8 747

4 491

1189

564

—

6 991

1929 »

—

—

2 374

4 021

1253

471

—

8119

1930

—

—

707

7 4 760

1251

495

—

7 213

1931

—

—

798

4 693

1298

595

—

7 384

1932

—

—

532

5 278

1515

588

—

7 913

1933

—

—

1306

4 531

2 034

553

—

8 424

1934 1

—

—

3123

5 853

2 507

586

—

12 069

1935

—

—

295

5 444

2 478

647

—

8 864

1936

—

—

544

4 865

2121

525

—

8 055

1937

—

—

248

4 672

1677

356

—

6 953

1938

—

—

997

5 230

1202

540

—

7 969

1939 1

—

—

3 507

6199

998

432

461

11597

1940

81310

—

634

5 591

954

606

1422

10517

Avgjorda

mål.

1908

—

—

9 _

1523

732

—

—

2 255

1909 10

—

—

—

2126

640

—

—

2 766

1910 11

—

—

—

2 279

561

—

—

2 840

1 Allmän fastighetstaxering ägde rum närmast föregående år. — * Å ena sidan började

1922 års förordningar örn automobilskatt och örn skatt å kaffe tillämpas. Å andra sidan

började 1922 års ändringar av taxeringsförordningen tillämpas, innebärande att åtskilliga

mål, till största delen rena bagatellmål, som förut prövats av kammarrätten, i stället skulle

överlämnas till prövningsnämnds avgörande. — 8 Började 1924 års förordning örn särskild

skatt å bensin och motorsprit tillämpas. — 4 Anmärkningsmålen, vilka dittills avdömts av

kammarrätten i första instans, handläggas från och med år 1925 i första instans av riks- räkenskapsverket, varifrån de genom besvär kunna fullföljas till kammarrätten, varemot

kammarrätten i stället för regeringsrätten har att, i sista instans, handlägga vissa avlönings- och pensionsmål. — 6 Började 1924 års barnavårdslag tillämpas. — 0 Fastighets- och skogs- accistaxeringsmålen, vilka förut inräknats bland »andra beskattningsmål», redovisas, sedan

de skola handläggas å särskild avdelning, för sig. — 7 Började 1928 års skattelagstiftning —

kommunalskattelagen, förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, lagen örn

skogsaccis samt taxeringsförordningen — tillämpas. — 8 Började 1939 års förordning örn

värnskatt tillämpas. — 9 Antalet under åren 1908—1928 avgjorda fastighets- och skogsaccis- taxeringsmål ingår bland »andra beskattningsmål». — 10 Föredragningsskyldigheten utsträcktes

för kammarrättsråd från 2 till 2*/a å 28/i timmar i veckan. — 11 Föredragningsskyldigheten

utsträcktes för kammarrättsråd till 3 timmar i veckan.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 289.

År

Väm-

skatte-

mål

Krigskon-

junktur-

skattemål

Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål

Andra

beskatt-

ningsmål

Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.

Anmärk- nings- och

avlönings- mål

Familje-

bidrags-

mål

Summa

1

2

3

4

5

6

7

8

9

1911

_

_

_

2 952

674

_

_

3 626

1912

—

—

—

1872

727

—

—

2 599

1913

—

—

—

1856

771

—

—

2 627

1914

—

—

—

2156

721

—

—

2 877

1915

1 _

—

—

*3008

747

—

—

3 755

1916

—

s_

—

3118

708

—

—

3 826

1917

—

—

—

3 012

825

—

—

3837

1918

—

—

—

3 433

763

—

—

4196

1919

—

—

—

4 368

648

—

—

5016

1920

—

—

—

6 635

489

—

—

7124

1921

—

—

—

8 789

595

2154

—

11538

1922

—

—

—

8 587

872

830

—

10 289

1923 4

—

—

—

*9 990

1407

652

—

12 049

1924

—

—

—

8 087

1595

1109

—

10791

1925

—

—

—

7 368

1245

804

—

. 9417

1926

—

—

—

7 046

1263

546

—

8 855

1927

—

—

—

6 989

1503

572

—

9 064

1928

—

—

—

6 064

1584

478

—

8126

1929

—

—

»391

4 873

1358

525

—

7147

1930

—

—

1981

4 291

1179

446

—

7 897

1931

—

—

2 210

4190

1503

465

—

8 368

1932

—

496

5 445

1375

500

—

7 816

1933

—

—

374

4 807

1922

548

—

7 651

1934

—

—

996

4 843

2173

559

—

8571

1935

—

—

1754

5178

1947

669

—

9 548

1936

—

—

1208

5 357

2 208

874

—

9 647

1937

—

—

923

6 081

2 532

573

—

10109

1938

—

—

540

6 878

2110

417

—

9 945

1939

—

—

427

6 329

1200

936

—

8 892

1940

1250

—

7 3 280

5760

956

1878

8 _

13124

1 Avgjorda värnskattemål ingå bland »andra beskattningsmål»; antalet är okänt. —

1 Häri ingå 599 på kammarrättsråds föredragning avgjorda s. k. pensiönsavgiftsmål. —

3 Detta och följande år avgjorda krigskonjunkturskattemål ingå bland »andra beskattningsmål»;

antalet är okänt. — 4 Föredragningsskyldigheten utsträcktes för kammarrättsråd och

assessorer genom kungl, kungörelsen den 4 september 1923 till 3‘/s timmar i veckan. —

6 Därav 1300 likartade mål från samma län. — 6 Fastighetstaxeringsavdelningen började

den 1 oktober 1929 sin första ordinarie session. — 7 I denna siffra ingår en serie av omkring

1400 mål angående besvär över taxeringsvärden å fastigheter på Öland. — 8 Avgjorda

familjebidragsmål ingå bland »anmärknings- och avlöningsmål»; antalet, som ungefär motsvarar

antalet under året inkomna sådana mål, är dock icke exakt känt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

55

År

Värn-

skatte-

mål

Krigskon-

junktur-

skattemål

Fastighets- och skogs- accistaxe- ringsmål

Andra

beskatt-

ningsmål

Fattigvårds- och mantals- skrivnings- mål m. fl.

Anmärk- nings- och

avlönings- mål

Familje-

bidrags-

mål

Summa

l

2

3

4

5

6

7

8

9

Balanserade mål.

1908

—

—

1 _

377

340

—

—

717

1909

—

—

—

912

369

—

—

1281

1910

—

—

—

654

512

—

—

1166

1911

—

—

—

475

578

—

—

1053

1912

—

—

—

789

742

—

—

1531

1913

—

—

—

1037

911

—

—

1948

1914

2 _

—

—

2144

1030

—

—

3174

1915

2 _

s_

—

2 468

1127

—

—

3 595

1916

—

—

—

2 519

1135

—

—

3 654

1917

—

—

—

3 492

880

—

—

4 372

1918

—

—

—

6 275

619

—

—

6 894

1919

—

—

—

11311

603

—

—

11914

1920

—

—

—

15 432

783

2 425

—

18 640

1921

—

—

—

14 987

1012

535

—

16 534

1922

—

—

—

17 495

1499

185

—

19 179

1923

—

—

—

15 112

1651

298

—

17 061

1924

—

—

—

13 432

1347

445

—

15224

1925

—

—

—

11496

1747

529

—

13 772 |

1926

—

—

—

10178

2 086

730

—

12 994

1927

—

—

—

8 532

1899

815

—

11246

1928

—

—

747

6 960

1504

901

—

10112

1929

—

—

2 730

6108

1399

847

—

11084

1930

—

—

1456

6 577

1471

896

—

10 400

1931

—

—

44

7 080

1 266

1026

—

9 416

1932

—

—

80

6 913

1406

1114

—

9 513

1933

—

—

1012

6 637

1518

1119

—

10 286

1934

—

—

3139

7 647

1852

1146

—

13 784

1935

—

—

1680

7 913

2 383

1 124

—

13 100

1936

—

—

1016

7 421

2 296

775

—

11508

1937

—

—

341

6 012

1441

558

—

8 352

1938

—

—

798

4 364

533

681

—

6 376

1939

—

—

3 878

4 234

331

638

—

9 081

1940

60

—

1232

4 065

329

788

4 _

6 474

1 Antalet åren 1908—1927 balanserade fastighets- och skogsaccistaxeringsmål ingår bland

»andra beskattningsmål». — 2 Antalet balanserade värnskattemål ingår bland »andra be- skattningsmål». — 8 Antalet detta och följande år balanserade krigskonjunkturskattemål

ingår bland »andra beskattningsmål». — 4 Ett mindre antal balanserade familjebidragsmål

ingår bland »anmärknings- och avlöningsmål».

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

Bilaga B.

Tabell, utvisande arbetsbalansen inom kammarrätten under

nedannämnda år.

År

Mål och ärenden, tillhörande kam- marrättsråds föredragning

År

Mål och ärenden, tillhörande kam- marrättsråds föredragning

Inkomna

Avgjorda

Balans vid

årets slut

Inkomna

Avgjorda

Balans vid

årets slut

1

2

3

4

1

2

3

4

1875

750

694

137

1919

10 036

5016

11914

1885

1176

1169

38

1920

11425

7124

18 640

1895

1669

1467

1108

1921

9 432

11538

16 534

1900

1579

1809

1059

1922

12 934

10 289

19 179

1901

1727

1949

837

1923

9 931

12 049

17 061

1902

2075

2 082

830

1924

8 954

10 791

15 224

1903

2181

2197

814

1925

7 965

9 417

13 772

1904

2 788

2 520

1082

1926

8047

8 855

12 994

1905

2120

2 208

994

1927

7 314

9 064

11246

1906

2118

2 041

1071

1928

6 991

8126

10112

1907

2 236

2 484

823

1929

8119

7147

11084

1908

2149

2 255

717

1930

7 213

7 897

10400

1909

3 330

2 766

1281

1931

7 384

8 368

9 416

1910

2 725

2 840

1166

1932

7 913

7 816

9 513

1911

3 513

3 626

1053

1933

8 424

7 651

10 286

1912

3077

2 599

1531

1934

12 069

8571

13784

1913

3 044

2 627

1948

1935

8 864

9 548

13100

1914

4103

2 877

3174

1936

8 055

9 647

11508

1915

4176

3 755

3 595

1937

6953

10109

8 352

1916

3 885

3826

3 654

1938

7 969

9 945

6 376

1917

4 555

3 837

4 372

1939

11597

8 892

9081

1918

6 718

4196

6 894

1940

10 517

13124

6 474

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

57

Bilaga C.

Tabell, utvisande under resp. till vilka år och till vilket antal varje

år under åren 1935—1937 inkomna mål och ärenden avgjorts

eller uppskjutits av kammarrätten.

Beskatt-

ningsmål,

hörande

Andra

be-

Avskriv-

nings-,

restitu-

An- märk- nings- och av- lönin gs- on fl.

mål

Fattig- vårds-, bar- navårds-,

mantals- skrivnings- och kyrko- bokförings- mål

Kungl.

Maj:ts re- misser

Mål och ärenden

till fastig- hets-

taxerings-

avdel-

ningen

skatt-

nings-

mål

tions-, av- kortnings- och res- kontre- ringsmål

i för- fatt- nings- frägor

andra

Sum-

ma

Under år 1935 inkomna..

295

5416

28

647

2 478

25

83

8 972

Av dessa hava avgjorts:

År 1935 ..............

62

670

14

92

993

25

61

1917

> 1936 ..............

85

1993

14

274

579

—

21

2 966

, 1937 ..............

146

2 404

.

188

771

—

1

3 510

» 1938 ..............

2

349

_

73

133

—

—

557

» 1939 ..............

_

_

_

18

2

—

—

20

, 1940 ..............

_

.

2

_

—

—

2

Under år 1936 inkomna..

544

4 846

19

525

2121

13

106

8174

Av dessa hava avgjorts:

År 1936 ..............

87

669

12

124

934

13

84

1923

, 1937 ..............

187

2 337

7

216

661

—

22

3 430

» 1938 ..............

270

1675

''_

87

506

—

—

2 538

, 1939 ..............

_

158

__

89

16

—

—

263

, 1940 ..............

6

_

9

4

—

—

19

Till år 1941 hava upp-

i

1

Under år 1937 inkomna..

248

4 663

9

356

1677

19

55

7 027

Av dessa hava avgjorts:

År 1937 ..............

187

896

6

83

900

16

44

2132

, 1938 ..............

54

3 049

3

139

724

3

10

3 982

, 1939 ..............

639

_

lil

47

—

1

798

, 1940 ..............

5

72

_

22

6

—

—

105

Till år 1941 hava upp-

2

7

1

_

10

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 289.

5

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 289.

Bilaga D.

Tabell, utvisande vilka år och till vilket antal varje år vid 1940

års utgång inneliggande mål och ärenden inkommit till

kammarrätten.

Mål och ärenden

Beskatt- ningsmål,

hörande

till fastig- hets-

taxerings-

avdel-

ningen

Andra

be-

skatt-

nings-

mål

Avskriv- nings-,

restitu- tions-, av- kortnings- och res- kontre- ringsmål

An- ni ärk- nings- och av- lönings- m. fl.

mål

Fattig- vårds-, bar- navårds-,

mantals- skrivnings- och kyrko- bokförings- mål

Kungl.

Maj:ts re- misser

Sum-

ma

i för- fatt- nings- frågor

andra

Vid 1940 års utgång inne-

liggande..............

1232

4123

2

788

329

1

12

6 487

Av dessa hava inkommit:

År 1936 ..............

—

1

—-

—

. —

—

—

1

» 1937 ..............

2

7

—

1

—

—

—

10

> 1938 ..............

46

135

1

35

10

1

—

228

» 1939 ..............

894

936

—

136

48

—

—

2 014

» 1940 ..............

290

3 044

1

616

271

—

12

4 234

427902. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1942.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1942:462 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till kammarrätten, m. m. s. 6 i texten
  2. BevU 1942:42 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 126 § 1 mom. taxering sför ordning en den 28 september 192 a2 i texten
  3. SU 1942:219 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.-ts proposition angående anslag för budgetåret 1942/43 till kammarrätten, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten