Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m

1942-01-30 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1942:60, Med förslag till lag om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 60.

1

Nr 60.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å

folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m.;

given Stockholms slott den 30 januari 1942.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1. lag om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag samt

2. förordning örn dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å blindhetsersättningar,

dels och bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 60.

800 48

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis ''proposition nr 60.

Förslag

tili

Lag

om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner,

invalidnnderstöd och barnbidrag.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den som åtnjuter folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd

eller barnbidrag skall under första halvåret 1942 erhålla dyrtidstillägg

därå med belopp, motsvarande en tredjedel av folkpensionens, invalidunderstödets

eller barnbidragets belopp för halvåret. Dyrtidstillägg utgår

dock icke å pension, understöd eller bidrag, som icke uppgår till 12 kronor

för år räknat.

Dyrtidstillägg utbetalas kvartalsvis i mars och juni månader samt i den

ordning Konungen bestämmer. Dyrtidstillägg utgår icke, där tilläggspension,

invalidunderstöd eller barnbidrag upphört att utgå, när dyrtidstillägg

eljest skulle hava förfallit till betalning.

2 §■

Till kostnaderna för i denna lag avsett dyrtidstillägg bidraga kommuner

och landsting med belopp, motsvarande en sjättedel av deras andelar i kostnaderna

för under år 1942 utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd

och barnbidrag.

Återstående kostnad bestrides av staten.

3§-

Bestämmelserna i lagarna örn folkpensionering och örn barnbidrag skola,

där ej annat följer av 1 och 2 §§, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet

beträffande dyrtidstillägg som avses i denna lag; dock äger Konungen

uppdraga åt pensionsstyrelsen eller med avseende å fall, som beröra även

postverket, åt pensionsstyrelsen och generalpoststyrelsen gemensamt att

meddela de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller,

finnas erforderliga för lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

3

Förslag

till

Förordning

om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å blindhetsersättningar.

Härigenom förordnas som följer:

SL i §•

Den som åtnjuter blindhetsersättning skall under första halvåret 1942 av

statsmedel erhålla dyrtidstillägg därå med belopp, motsvarande en tredjedel

av blindhetsersättningens belopp för halvåret.

Dyrtidstillägg utbetalas kvartalsvis i mars och juni månader samt i den

ordning Konungen bestämmer. Dyrtidstillägg utgår icke, där blindhetsersättning

upphört att utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till

betalning.

2§-

Bestämmelserna i förordningen örn blindhetsersättning skola, där ej annat

följer av 1 §, i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande dyrtidstillägg

som avses i denna förordning; dock äger Konungen uppdraga åt

pensionsstyrelsen att meddela de närmare föreskrifter, som, utöver vad denna

förordning innehåller, finnas erforderliga för förordningens tillämpning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1942.

Närvarande

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga örn dyrtidstillägg för

första halvåret 1942 å folkpensioner", invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättningar

samt anför:

Anslag till bidrag till folkpensioner och

invalidunderstöd m. m. för budgetåret

1941/42.

Förslagsanslaget till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m.

uppgår för budgetåret 1941/42 till 145,000,000 kronor. Vid fastställandet

av nämnda belopp har, på sätt framgår av vad som anförts i propositionen

nr 20 till 1941 års riksdag (sid. 28), räknats med, att anslaget skulle komma

att belastas med kostnader för dyrtidstillägg, motsvarande en månadsutbetalning,

under första halvåret 1942. De för samma budgetår beviljade anslagen

till Barnbidrag och Ersättning åt blinda m. m., vilka utgöra respektive

13,000,000 och 1,900,000 kronor, hava jämväl avsetts skola bliva belastade

med kostnader för enahanda dyrtidstillägg under nyss omförmälda

tid [se propositionen nr 20/1941 (sid. 29) samt propositionen nr 41/1941

(sid. 10)].

Förslagsanslaget till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

är för budgetåret 1941/42 bestämt till 1,100,000 kronor. Vid dess fastställande

räknades med att därifrån skulle utgå ersättning för två månadsutbetalningar

av dyrtidstillägg under år 1941. Sedermera har medgivits, att

anslaget skulle få tagas i anspråk även för bestridande av postverkets kostnader

för en tredje månadsutbetalning av dyrtidstillägg under samma år.

Anslagsäskaiulen i 1942 års statsverksproposition.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 41, 43 och 50)

har framhållits, att dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag

och blindhetsersättningar från och med den 1 juli 1942 icke borde

bestridas från de förut omnämnda anslagen utan från särskilda förslagsanslag.

Jag anförde därvid i egenskap av föredragande departementschef

till statsrådsprotokollet, att ställning icke tagits till frågan efter vilka grunder

dyrtidstilläggen i fortsättningen borde utgå, att förslag i ämnet emelle!’-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

tid borde föreläggas årets riksdag samt att för den skull anslag för ändamålet

under särskilda rubriker borde begäras. I statsverkspropositionen härmed

hänsyn därtill under punkterna 42, 44 och 51, i avbidan på särskild

proposition, upptagits förslagsanslag till Bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner

och invalidunderstöd, Dyrtidstillägg å barnbidrag och Dyrtidstillägg

å ersättning åt blinda med följande preliminärt uppskattade belopp,

nämligen respektive 41,000,000, 3,700,000 och 500,000 kronor.

Vidare har i årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 46)

beträffande av pensionsstyrelsen begärt anslag å 980,000 kronor till Ersättning

till postverket för pensionsutbetalningar framhållits, att styrelsen vid

beräkningen därav icke tagit hänsyn till de särskilda kostnader, som måste

uppkomma, därest i fortsättningen — liksom hittills — dyrtidstillägg beviljades

å folkpensioner och invalidunderstöd. Det anfördes, att slutligt

anslagsäskande beträffande ifrågavarande anslag syntes böra göras först i

anslutning till blivande förslag till riksdagen rörande dyrtidstilläggen. Preliminärt

beräknades anslaget för budgetåret 1942/43 till 1,150,000 kronor.

Jag ämnar nu anmäla frågan örn dyrtidstillägg å de förmåner, varom nyss

nämnts, till fortsatt behandling. Beträffande gällande författningsbestämmelser

rörande folkpensioner, invalidunderstöd, barnbidrag och blindhetsersättning

anhåller jag att få hänvisa till de förut omnämnda propositionerna

nr 20 och 41 till 1941 års riksdag.

Dyrtidstillägg under år 1941.

Under år 1941 har till den som åtnjutit folkpension, däri ingick tilläggspension,

eller invalidunderstöd, barnbidrag eller blindhetsersättning utgått

dyrtidstillägg. Till en början bestämdes, att dyrtidstilläggen skulle uppgå

till en sjättedel — eller 162/3 procent — av pensionens, understödets, bidragets

eller ersättningens belopp för året (lag den 7 februari 1941, nr 57,

och förordning den 7 mars 1941, nr 104). Sedermera beslöts ytterligare

dyrtidstillägg med 8Vs procent (lag den 14 november 1941, nr 839, och förordning

samma dag, nr 841). Sammanlagda dyrtidstillägget under år 1941

utgjorde alltså 25 procent. Utbetalning av dyrtidstillägg ägde rum genom

tre månadsutbetalningar, envar utgörande en tolftedel eller 8x/s procent av

vederbörande förmåns årsbelopp. De ägde rum i februari (vissa utbetalningar

dock först i maj), november och december månader.

Beträffande dyrtidstilläggen gällde enligt författningarna, bland annat, att

dyrtidstillägg icke skulle utgå å folkpension, invalidunderstöd eller barnbidrag,

som icke uppginge till 12 kronor örn året. I fråga örn de först beslutade

dyrtidstilläggen, vilka utgingo halvårsvis, gällde vidare att tillägg,

som förfölle till betalning tidigare än under kalenderhalvårets sista månad,

skulle utgå med oförändrat belopp, även örn tilläggspensionen, invalidunderstödet,

barnbidraget eller blindhetsersättningen upphörde att utgå efter den

månad, under vilken förfallotiden infölle, samt att dyrtidstillägg icke utginge,

där tilläggspensionen, understödet, bidraget eller ersättningen upphört att

utgå, när dyrtidstillägg eljest skulle hava förfallit till betalning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr 60.

Till kostnaderna för dyrtidstillägg å folkpensioner, invalidunderstöd och

barnbidrag under år 1941 bidraga kommuner och landsting med belopp,

motsvarande tillhopa en fjärdedel av deras andelar i kostnaderna för under

nämnda år utanordnade tilläggspensioner, invalidunderstöd och barnbidrag.

Landstingen deltaga dock ej såvitt angår barnbidrag. Återstående kostnad

för nämnda dyrtidstillägg samt hela kostnaden för dyrtidstillägg å blindhetsersättningar

bestridas av staten.

Särskilda bestämmelser angående tillämpningen av förutnämnda lagar

och förordningar örn dyrtidstillägg lämnades i kungörelser den 7 februari

1941, nr 58, den 7 mars 1941, nr 105, samt den 14 november 1941, nr 840

och 842.

Grunderna för dyrtidstilläggen under

år 1941.

Att statsmakterna beslutat, att utbetalning av dyrtidstillägg under år 1941

skulle ske genom vissa månadsutbetalningar, var i första hand betingat av

tekniska skäl. Iordningställandet av särskilda kvittenshäften å dyrtidstillägg för

samtliga tilläggspensionärer, vilkas antal utgjorde omkring 450,000, skulle nämligen

draga avsevärd tid. För det övervägande flertalet folkpensionärer kunde

de ordinarie månadskupongerna utnyttjas på det sätt, att de månader, då dyrtidstillägg

skulle utgå, kupongens belopp utbetalades dubbelt. Vederbörande

posttjänsteman försåg medelst en stämpel den kupong i det ordinarie

kvittenshäftet för folkpensionen eller invalidunderstödet, som förföll till

betalning den månad, då dyrtidstillägget skulle utgivas, med en extra kvittomening

för dyrtidstillägget, innehållande ett formulär till erkännande att

pensions- eller understödstagaren såsom dyrtidstillägg mottagit det å kupongen

tryckta ordinarie månadsbeloppet. För utbekommande av dubbelt

månadsbelopp erfordrades således två namnunderskrifter av pensions- eller

understödstagaren, nämligen en under den vanliga på kupongen tryckta

kvittomeningen och en under den påstämplade, dyrtidstillägget avseende

kvittomeningen. Med hänsyn till att folkpensionen ofta lyftes av representant

för den som undertecknat kvittot ägde påstämplingen som regel rum

vid den ordinarie månadsutbetalning, som verkställdes närmast före utbetalningen

av dyrtidstillägget. Varje utbetalning av dyrtidstillägg utgjorde

en tolftedel eller 8Vs procent av folkpensionens årsbelopp. Motsvarande

gällde beträffande utbetalning av invalidersättning. Dyrtidstillägg å barnbidrag

och blindhetsersättningar utbetalades däremot direkt från pensionsstyrelsen

över postgiro. Även för dessa utbetalningar innebar det vissa

fördelar, att varje utbetalning omfattade ett månadsbelopp.

Storleken av dyrtidstilläggen fastställdes under 1941 med hänsyn till den

stegring, som socialstyrelsens levnadskostnadsindex undergått efter stormaktskrigets

utbrott hösten 1939. Levnadskostnadstalet var — i jämförelse med

1935 års genomsnittliga levnadskostnadsnivå — den 1 juli 1939 108. Den 1

oktober 1940 hade det stigit till 126, d. v. s. med I6V3 procent, och med

hänsyn därtill bestämdes i början av år 1941 dyrtidstillägget till två månadsutbetalningar,

d. v. s. just 162/s procent. Då ståndpunkt under hösten 1941

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

skulle tagas till storleken av förhöjt dyrtidstillägg, hade levnadskostnadsindex

— per den 1 juli 1941 — stigit till 140, d. v. s. med 29,6 procent.

Med hänsyn till att utbetalning av tillägg å folkpensioner och invalidunderstöd

i annan ordning än med helt månadsbelopp skulle stöta på stora svårigheter

bestämdes, att en ytterligare månadsutbetalning och alltså sammanlagt

under året tre månadsutbetalningar, d. v. s. 25 procent av årsbeloppet,

skulle göras.

Framställning- frän socialvårdskommittén

rörande ändringar i folkpensioneringslagen

in. in. samt däröver avgivna yttranden.

I skrivelse den 16 september 1941 har socialvårdskommittén

anfört, att kommittén behandlat olika spörsmål rörande förbättringar av folkpensioneringen,

vilka kunde vara påkallade av krisförhållandena eller eljest

önskvärda. Kommittén hade sålunda ingående diskuterat möjligheten av förhöjning

av pensionerna för ensamstående pensionärer, frågan huruvida åtgärder

kunde vidtagas för att åstadkomma en mera vidsträckt användning av de

kommunala pensionstillskotten samt huruvida kommunala pensionstillskott

och kommunala hyresbidrag med statsbidrag till folkpensionärer kunde införas.

Det hade dock visat sig, att betydande organisatoriska svårigheter

vore förenade med genomförande av förslag i sådant syfte. Även i fortsättningen

borde därför enligt kommitténs mening dyrtidstillägg anlitas för att

bringa folkpensionärer m. fl. den nödvändiga hjälpen. Med hänsyn till vissa

därmed förenade olägenheter, kunde man emellertid icke lämpligen fortsätta

på den inslagna vägen med beviljande av procentuella dyrtidstillägg å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag, därest icke ändring vidtoges i

lagen örn folkpensionering beträffande regeln örn avdrag vid bestämmande

av tilläggspension av 7/io av den pensionsberättigades årsinkomst, i vad den

överstege 100 kronor, ävensom i lagen örn barnbidrag av motsvarande regel.

Kommittén har, såvitt angår pensioner, framhållit, att — enligt nuvarande

bestämmelser — en inkomstökning av 100 kronor vid ett dyrtidstillägg av

25 procent medförde en reduktion av pensionen med 87 kronor 50 öre.

Skulle dyrtidstillägget stiga till 50 procent, skulle pensionen minskas med

105 kronor, örn pensionärens årsinkomst stege med 100 kronor. Kommittén

har därför föreslagit nedsättning av avdraget från 7/io till 5/io. Ändrades

reduktionsregeln på angivet sätt, skulle detta innebära, att en ökning av den

pensionsberättigades inkomst, i den mån den överstege 100 kronor, komme

att medföra en minskning av pensionen med 62 kronor 50 öre, örn dyrtidstillägget

vore 25 procent, samt med 75 kronor, örn dyrtidstillägget vore så

högt som 50 procent. Ändringen i avdragsregeln skulle sålunda vara tillfyllest

för att eliminera olägenheten med procentuella dyrtidstillägg.

Beträffande barnbidrag anför socialvårdskommittén, att, då lagarna örn

folkpensionering och barnbidrag i fråga örn förmånernas utformning företedde

stora likheter, det vore tydligt, att ändringar i den ena lagen som en

konsekvens medförde behov av ändringar i den andra. Den s. k. 7/io-regeln

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

vore gemensam för båda lagarna. Då samma skäl i stort sett kunde åber.

opas för ändring av denna regel ifråga örn barnbidragens beräkning som

ifråga örn folkpensionernas, torde ändring av folkpensioneringslagen i detta

avseende böra medföra jämkning även av barnbidragslagens motsvarande

bestämmelser. Örn den nuvarande 7/io-regeln mildrades liksom för tilläggspensionärerna

till 5/io-regel, kunde denna ändring tillsammans med förhöjningen

av den avdragsfria inkomsten, vilket jämväl föresloges av kommittén,

komma att medföra, att barnbidrag bomme att utgå till försörjare med jämförelsevis

stora inkomster. Då lagändringen avsåge att förbättra försörjningsmöjligheten

för de ekonomiskt svagaste änkorna och invaliderna, syntes inga

avgörande invändningar kunna göras mot att avdragsregeln skärptes för dem,

som hade en relativt hög inkomst. Av dessa skäl föresloge kommittén införande

av följande avdragsregel. Överstege moderns eller den arbetsoförmögnes

årsinkomst 750 kronor i ortsgrupp I, 1,000 kronor i ortsgrupp II

och 1,250 kronor i ortsgrupp III eller hade den arbetsoförmögne, därest

han vore gift, tillsammans med sin hustru en årsinkomst överstigande 900

kronor i ortsgrupp I, 1.200 kronor i ortsgrupp II och 1,500 kronor i ortsgrupp

III, skulle barnbidraget minskas med följande tiondelar av årsinkomsten,

i vad den överstege sagda belopp, nämligen med fem tiondelar av

överskjutande beloppet i den mån det icke överstege 400 kronor, med sex

tiondelar i den mån beloppet överstege 400 men icke 800 kronor och med

sju tiondelar i den mån det överstege 800 kronor.

I yttrande över socialvårdskommitténs skrivelse erinrar pensionsstyrdsen

örn att den vid framläggande av sina förslag till provisoriska förbättringar

av förmånerna enligt lagarna örn folkpensionering och barnbidrag

(vilka förslag legat till grund för de under år 1941 gällande stadgandena örn

dyrtidstillägg) utgått från i viss mån andra förutsättningar än socialvårdskommittén,

nämligen att man, i nuvarande labila ekonomiska läge och intill

dess kommittén fått tillfälle att mera ingående taga ståndpunkt till frågan örn

folkpensioneringens nyordning, skulle i huvudsak tillämpa nu gällande grunder

för inkomstuppskattningen och genom provisoriska åtgärder i form av

dyrtidstillägg ge folkpensionärerna en skälig kompensation för de ökade

levnadskostnaderna. Att härvid utforma ett invändningsfritt system, som

dessutom hade den fördelen att snabbt kunna bringa de ökade förmånerna

till landets över 450,000 tilläggspensionärer, hade icke varit möjligt, särskilt

som berättigade erinringar torde kunna göras mot de grunder, på vilka den

nu gällande folkpensioneringslagen byggde. En fördel med det nu tillämpade

systemet med procentuella dyrtidstillägg vore dels att i stort sett de

^^pensionstagare, som hade det sämst och kunde antagas åtnjuta ingen

eller ringa kompensation från annat håll, finge den största hjälpen och dels

att tillägget sjönke med sjunkande folkpension så att det icke bleve någon

annan klyfta mellan den, som hade lägsta tilläggspension och ingen alls

sådan, än den som uppstode därigenom att dyrtidstillägg utginge på grundeller

avgiftspension endast i samband med tilläggspension. Olägenheten med

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

systemet vore emellertid, som förut framhållits, att med nuvarande avdragsregel

å 7/io ett tillägg motsvarande fem månadutbetalningar icke lämpligen

kunde överskridas. Pensionsstyrelsen Ilar härefter fortsatt:

Om man icke nu vill ändra reduktionsfaktorn återstår att undersöka möjligheten

av att bygga på de procentuella tilläggen, sedan dessa överskridit

fem månadsbelopp, eventuellt tidigare, med fixt belopp. Ett dylikt system,

som emellertid medför ökad risk för felaktiga utbetalningar, torde vara tekniskt

genomförbart under förutsättning att det fixa beloppet göres lika i

samtliga tre ortsgrupper. Denna omständighet torde å sin sida medföra

vissa svårigheter när fråga uppkommer att bestämma ett lämpligt, efter

levnadskostnadernas stegring avvägt belopp. Genom ett fixt tillägg skulle

ock den skillnad som nu förefinnes mellan dem som ha lägsta möjliga tilläggspension

och ingen sådan pension ökas med, förutom dyrtidstillägget å

utgående avgifts- eller grundpension, det fixa beloppet.

Aven ett system med enbart fixa belopp som dyrtidstillägg torde, med

anlitande av nuvarande relativt enkla och snabba förfarande för utbetalning

av dyrtidstillägg, d. v. s. genom påstämpling av belopp å vederbörlig kupong

i pensionstagarnas kvittenshäften, icke heller vara tekniskt genomförbart

under annan förutsättning än att samtliga fixa belopp göras lika i de

tre ortsgrupperna. Bedan detta torde vara ett skäl, som starkt talar mot

dess genomförande. Jämväl med detta system kommer klyftan mellan dem

som lia lägsta tilläggspension och ingen sådan pension att ökas med de fixa

beloppen. Ej heller någon annan väg för utbetalning av olika fixa tillägg i

de olika ortsgrupperna torde vara framkomlig.

I förevarande sammanhang har pensionsstyrelsen lämnat uppgift å antalet

personer med tilläggspension eller invalidunderstöd i olika dyrorter.

Antalet vid utgången av år 1940 framgår av nedanstående sammanställning.

Ortsgr. 1 Ortsgr. 2 Ortsgr. 3 Summa

Med pension enligt 40 § dverg. best.

till folkpensioneringslagen ...... 282,660 72,315 44,090 399,065

Med pension enligt 6 § folkpensioneringslagen.

....................... 35,364 10,283 6,585 52,232

318,024 82,598 50,675 451,297

Pensionsstyrelsen har härefter förklarat sig vara av den meningen, att

systemet med procentuella tillägg bör under den övergångsperiod, varom

nu är fråga, komma till användning även i fortsättningen samt tillämpas

renodlat. Skulle emellertid levnadskostnaderna fortsätta att stiga så högt,

att ett sjätte extra månadsbelopp syntes erforderligt, kunde detta ej lämpligen

beslutas utan att ändring vidtagits i 7/io-regeln.

Beträffande barnbidrag har pensionsstyrelsen anfört, att ett bibehållande

av reduktionsfaktorn 7/io även å allenast en del av inkomstskalan medförde

enahanda olägenheter vid en förhöjning av de procentuella dyrtidstilläggen

å barnbidrag, som gällde beträffande folkpensionerna. Såväl hänsynen härtill

som svårigheten att på lämpligt sätt avväga reduktionsfaktorn efter olika

inkomstlagen ävensom arbetstekniska skäl talade enligt pensionsstyrelsens

mening för att liksom nu en och samma reduktionsfaktor skulle bliva gäl
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

lande för alla inkomstintervaller. Skulle av kommittén föreslagna ändringar

beträffande avdrag för inkomst — vilka ändringar avstyrktes av pensionsstyrelsen

— komma till stånd, ansåge pensionsstyrelsen det icke tillrådligt

att reduktionsfaktorn sänktes till 5/io, utan densamma borde då sättas till

6/io för hela inkomstskalan. Om i enlighet med styrelsens förslag rubbning

ej skedde i bestämmelserna rörande avdragsfri inkomst, syntes reduktionsfaktorn

lämpligen böra bestämmas på samma sätt som föreslagits beträffande

folkpensioneringslagen eller till 5/io. En sänkning av reduktionsfaktorn

till allenast 6/io medgåve utbetalning av åtta månadsbelopp i dyrtidstillägg

innan högsta gränsen överskredes.

Gentemot vad socialvårdskommittén anfört därom, att verkan av reduktionsregeln

skärpts sedan dyrtidstillägg införts, invänder svenska landskommunernas

förbund, att någon reduktion av en pensionärs förmåner givetvis

icke inträdde på grund av dyrtidstillägget. Detta medförde under alla förhållanden

en förbättring av vederbörandes förmåner i förhållande till den

tid, då tillägg icke utgick. Skälet till den av kommittén påtalade reduktionsskärpningen

vore att söka däri, att pensionstagaren, såsom dyrtidstillläggen

vore utformade, icke ägde tillgodonjuta tillägg på högre belopp än

han enligt folkpensionslagen verkligen ägde tillgodonjuta i tilläggspension.

Häremot torde, enligt förbundets mening, ingenting vara att erinra ur principiell

synpunkt. Förbundet kunde således för sin del icke finna, att dyrtidstilläggen

skulle hava medfört några olägenheter av beskaffenhet att i

och för sig nödvändiggöra en lagändring av ifrågavarande slag. En annan

sak vore att dyrtidstilläggen eventuellt skulle kunna utformas, så att de

mera rättvist än för närvarande mellan pensionstagarna fördelade, den kompensation

för levnadskostnadsökningen, som vore avsedd.

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att det syntes böra undersökas,

huruvida och i vad mån dyrtidstillägg borde komma anstaltsvårdade tilläggspensionärer

till godo. De anstaltsvårdade utgjorde betydande procenttal av

de tilläggspensionärer, som åtnjöte fattigunderstöd, ehuru procenten växlade

i olika kommungrupper. Bland de anstaltsvårdade på sinnessjukhus av olika

slag och på anstalter för sinnesslöa utgjorde tilläggspensionärerna jämväl

en stor procent. Då det nu enligt kommitténs uttalanden närmast skulle

vara fråga örn att förbättra försörjningsmöjligheten för de ekonomiskt svagaste,

torde det vara skäl att överväga, huruvida nyssnämnda kategorier, för

vilka förbättringarna subjektivt säkerligen ägde ringa betydelse, borde medtagas.

Möjligen skulle resultatet huvudsakligen bli ett bidrag till kommunens

underhållskostnader.

Socialstyrelsen påpekar, att socialvårdskommitténs uttalande, att ändringen

av avdragsregeln från 7/io till 5/io skulle vara tillfyllest för att eliminera olägenheten

av procentuella dyrtidstillägg vore sant endast under vissa förutsättningar.

Liksom ett dyrtidstillägg av 43 procent vid 7/io-regeln ledde till

att hela inkomstökningen avdroges, så bleve nämligen resultatet detsamma

vid 5/io-regeln, örn det procentuella tillägget bleve 100 procent. Detta tydde

bland annat på att den i här ifrågavarande avseende komplikationsfria me
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

toden för höjning av tilläggspensionen skulle vara att applicera höjningen

enbart på det för varje dyrortsgrupp fasta utgångsbeloppet, så att den

procentuella förhöjningen icke komme att beröra avdraget. Men en sådan

procentuell höjning skulle kräva en allmän omräkning av tilläggspensionerna,

och metoden bleve därför icke så lätthanterlig som det vore önskvärt. Fråga

vore därför, om det icke möjligen i stället kunde vara icke blott administrativt

billigare utan även sakligt riktigare att i stället för procentuellt

tillägg föredraga fasta och för de olika dyrortsgrupperna anpassade tillägg.

Det problem, som här framställts, tarvade dock en mera ingående utredning

än styrelsen kunde utföra, oell styrelsen nödgades därför stanna vid den

gjorda antydningen. Yid avgörande av frågan örn ytterligare dyrtidstillägg

borde dock denna metod bliva föremål för övervägande.

Utredningar berörande tilläggspensionärernas

förhållanden.

betänkande av socialvårdskommittén.

I september 1941 avlämnade socialvårdskommittén sitt betänkande III,

innefattande statistisk undersökning angående fattigvårdens understödsverksamhet

(statens off. utredn. 1941: 29). I betänkandet redogöres, bland annat,

för antalet tilläggspensionärer med fattigvårdsunderstöd eller pensionstillskott

i procent av samtliga. Härom anföres i betänkandet (sid. 19):

Av samtliga tilläggspensionärer uppburo under de tre månader undersökningen

avser (september—november 1938) i städerna 38.5 procent och på

landsbygden 22.3 procent understöd i form av fattigvård eller pensionstillskott.

Skillnaden mellan städer och landsbygd i allmänhet i förevarande

hänseende är alltså betydande. Stora skiljaktigheter råda emellertid även

mellan olika grupper av stadskommuner och landskommuner och mellan

skilda landsdelar. Den lägsta siffran uppvisa landsbygdens jordbrukskommuner,

där i medeltal 16.8 procent av tilläggspensionärerna åtnjuta fattigvård

eller pensionstillskott. Det största relativa antalet tilläggspensionärer

med understöd som nyss nämnts lia på landsbygden industrikommunerna

(C-kommunerna) med 29.9 procent och bland städerna Göteborg med 46.7

procent. Landskommunerna i Mälarlandskapen samt i Norrland och Dalarna

uppvisa högre medeltal än landskommunerna i övriga riksområden.

De tilläggspensionärer, som erhöllo understöd av fattigvårdsstyrelserna i

form av vård å anstalt eller ^ackordering i enskilt hem, utgöra i städerna

13.2 procent och i landskommunerna 10.3 procent av samtliga tilläggspensionärer.

I detta hänseende råder alltså ingen större skillnad mellan landsbygd

och städer i allmänhet. Däremot framträda stora skillnader såväl mellan

landsbygd och städer som mellan olika slag av kommuner och skilda riksområden

beträffande relativa antalet av fattigvårdsstyrelserna hemunderstödda

tilläggspensionärer. Dessa utgjorde i städerna icke mindre än 25.3 procent

mot på landsbygden 11.i procent av samtliga tilläggspensionärer. Genomsnittssiffran

är lägst i jordbrukskommunerna, 6.7 procent, och stegras med

landskommunernas ökade inslag av industri till 18.2 procent i industrikommunerna.

Ifråga örn städerna avvika Göteborg med en väsentligt högre

siffra (33.0 procent) och Malmö med en något lägre siffra (19.9 procent) än

övriga städer i medeltal. På landsbygden uppvisa landskommunerna i Mälarlandskapen

samt Norrland och Dalarna de högsta siffrorna och landskommunerna

i Skåne, Halland och Blekinge de lägsta.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Rörande den procentuella andelen anstaltsvårdade och hemunderstödda

bland tilläggspensionärer yttras i betänkandet (sid. 21):

För samtliga städer i undersökningen utgöra de anstaltsvårdade något

mera än 1/s (34.5 procent) av totala antalet pensionärer med fattigvårdsunderstöd

eller pensionstillskott. Göteborgs stad har en anmärkningsvärt låg

siffra på 29.3 procent. För hela landsbygden i medeltal är motsvarande

relationstal väsentligt högre eller 48.8 procent och för jordbrukskommunerna

icke mindre än omkring 60 procent. Andelen hemunderstödda varierar i

omvänd proportion till dessa siffror och utgör för städerna något mindre

än 2/s (65.5 procent) och på landsbygden något mer än hälften (51.2 procent)

av samtliga av fattigvårdsstyrelsen understödda tilläggspensionärer. Göteborg

har den högsta siffran (70.7 procent) och jordbrukskommunerna tillsammans

den lägsta (39.7 procent).

Utredningar av socialstyrelsen.

Den 29 augusti 1941 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att i samråd

med medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan låta utföra en

budgetundersökning för utrönande av den nuvarande krisens inverkan på

mindre bemedlades och barnrika familjers hushållning, bland annat med

avseende på de genomförda ransoneringarnas och prisrabatteringarnas betydelse

för hushållens ekonomi samt hushållsmedlemmarnas levnadsstandard

och hälsotillstånd. Undersökningen var avsedd att omfatta, bland andra,

makar och ensamstående personer, som uppbära tilläggspension. Sedan

socialstyrelsen senare anmodats snarast möjligt slutföra undersökningen i

vad densamma avsåge sistnämnda kategorier, har styrelsen den 5 januari

1942 överlämnat preliminära resultat av ifrågavarande undersökning. Styrelsen

har emellertid framhållit, att med hänsyn till att primärmaterialet

vore ganska ojämnt och föga omfattande samt jämväl av andra skäl utredningen

icke kunde läggas till grund för alltför vittgående slutsatser.

Primärmaterialet, som omfattat 189 pensionär shushåll (antalet tilläggspensionärshushåll

i riket torde uppgå till omkring 200,000), utgöres dels av

kassaböcker, i vilka hushållen dag för dag under fyra veckor (vanligen den

2—29 november 1941) antecknat alla sina kontanta inkomster och utgifter,

dels ock av särskilda formulär, på vilka lämnats uppgift örn, bland annat,

inkomster av olika slag under de tre första kvartalen av år 1941, bostadens

storlek och beskaffenhet, årskostnaden för densamma, förbrukningen av och

utgifterna för bränsle och lyse, inköp av kläder och inventarier tidigare

under år 1941, utgifter för sjukvård, förenings- och försäkringsavgifter samt

skatter-. Beträffande uppgifterna örn pensionärshushållens inkomster och

örn deras utgifter för andra ändamål än livsmedel borde man emellertid,

framhåller socialstyrelsen, med hänsyn till materialets beskaffenhet i flertalet

fall räkna med en osäkerhetsmarginal av åtminstone 10 procent.

De i undersökningen ingående pensionärshushållens fördelning på ensamma

personer och äkta makar samt på olika dyrortsgrupper har varit

följande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

13

Dyr orts grupp er Samtliga

Ensamma pensionärer........................ 8 46 28 82

Makar med folkpension...................... 25 59 23 107

Enär det i stor utsträckning är socialarbetare (fattigvårdsassistenter m. fl.),

som förmedlat kontakten med pensionärshushållen, äro flertalet av dem sådana,

som i någon form erhålla understöd av fattigvården. Dylika hushåll

äro därför starkt överrepresenterade i materialet (58 procent mot omkring 33

procent för hela riket enligt-1939 års fattigvårdsstatistik). Av de 189 hushållen

hade 36 egen eller fritt upplåten bostad. Huruvida dessa äro överrepresenterade

i materialet eller ej har icke kunnat avgöras. Däremot synes

materialet från de större städerna omfatta ett förhållandevis stort antal

pensionärer, som betala en relativt låg bostadshyra (oftast i pensionärshem

av olika slag), och vilka till följd härav få anses vara bättre ställda än flertalet

av dem som icke åtnjutit samma förmån.

En översikt av inkomster (kontanta och in natura) i genomsnitt per hushåll

under de tre första kvartalen av år 1941 har lämnats i en tabell av följande

utseende:

Ensamma pensionärer

Makar med folkpension

Dyrortsgrupp

Samt-

Dyrortsgrupp

Samt-

i

2

3

liga

! 1

2

3

liga

Antal hushåll....................

8

46

28

82

25

59

23

107

Kontanta inkomster, kr...........

411

616

801

658

714

1,019

1,287

1,006

Folkpension ..................

253

298

409

331

487

636

712

617

Arbetsgivarpension ............

—

30

18

23

82

45

26

50.

Livränta och dylikt............

—

31

25

26

—

ii

25

12

Fattigvårdsunderstöd1..........

97

143

251

175

50

171

342

180

Annat tillfälligt understöd......

—

6

8

6

34

24

59

34

Bidrag från anhöriga samt gåvor

—

29

24

25

—

26

18

18

Inkomst av arbete ............

27

44

3

28

20

58

75

53

» » kapital eller fastighet

28

2

—

4

38

1

4

10

Övriga kontanta inkomster ....

6

33

63

40

3

47

26

32

Naturainkomster, uppskattat värde,

kr ............................

73

53

26

46

81

60

30

58

Av nuvarande eller f. d. arbets-

givare ......................

5

4

—

3

17

11

—

9

Sorn understöd ................

17

33

11

24

29

22

30

26

Övriga naturainkomster........

51

16

15

19

35

27

__

23

Summa inkomster

484

669

827

704

705

1,079

1,817

1,064

En sammanfattning, utvisande inkomsterna för helt år, uträknade på grundval

av uppgifterna i tabellen (genom multiplicering av redovisade inkomster

under de tre första kvartalen år 1941 med 4/s), ger följande resultat:

Eller kommunalt pensionstillskott.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Majlis proposition nr 60.

Ensamma pensionärer

Makar med folkpension

Inkomster

Dyrortsgrupp

Samt-

Dyrortsgrupp

Samt-

1

2

3

liga

1

2

3

liga ;

Folkpension......................

338

398

546

442

650

848

950

823

Naturainkomster ................

Övriga inkomster (fattigvårdsunder- stöd, arbetsgivarpension, arbetsinkomst

m. m.)..........................

97

71

34

61

108

80

40

77

211

424

523

436

303

510

767

518

Summa inkomster

646

893

1,103

939

1,061

1,438

1,757

1,418

Socialstyrelsen har vidare företagit en approximativ beräkning av årsbudgeten

för pensionär elinshäll. Huvudresultatet därav framgår av följande tabell.

Det må nämnas, att utgifterna för livsmedel erhållits genom att multiplicera

livsmedelsutgifterna under bokföringsperioden med 10. (På grund av utbetalningen

av dubbla pensionsbelopp för november månad har antagits, att

hushållens utgifter för livsmedel under denna månad varit något högre än

vanligt, varför det ansetts olämpligt att multiplicera med 12). Eubriken

»övriga utgifter» avsåge skillnaden mellan den beräknade totalinkomsten och

de beräknade utgifterna för livsmedel, bostad, bränsle, lyse, kläder och

skodon samt skatter.

Ensamma

pensionärer

Makar med folkpension

Dyrortsgrupp

Samt-

Dyrortsgrupp

Samt-

1

2

3

liga

i

2

3

liga

Inkomster, kronor.........

646

893

1,103

939

1,061

1,438

1,757

1,418

Utgifter, kronor.

Livsmedel ......................

300

370

400

370

670

680

750

690

Bostad, bränsle och lyse ........

263

435

499

442

406

606

627

564

Kläder och skodon ..............

33

30

22

29

42

44

54

46

Skatter..........................

8

3

3

4

7

10

20

11

Övriga utgifter..................

42

55

179

94

98

306

107

Därav för inventarier..........

1

1

8

3

1

5

20

7

» » försäkr.-avgifter o. d.

4

17

13

14

28

42

50

41

» » sjukvård............

3

15

19

16

15

26

13

21

Summa utgifter

646

893

1,103

939

1,438

1,757

1,418

Beträffande de i nyssnämnda tabell omförmälda årsutgifterna för bostad,

bränsle och lyse hava desamma endast i fråga örn bostäder utan centralvärme

kunnat specificeras. Det bör observeras, att den uppgivna kostnaden för

lägenheter med centralvärme i dyrortsgrupp 8 är relativt låg, beroende på

att en del av de redovisade hushållen bo i pensionärshem, där de betala

ganska låg hyra, som därtill i regel innefattar utgifterna för elektrisk ström

och kokgas. Sannolikt påverkar detta resultatet av undersökningarna i dess

helhet, så att man erhåller ett något för lågt kostnadsbelopp över huvud

för ifrågavarande utgifter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Vissa uppgifter kunna utläsas ur följande tabell:

•

.......;.....

Ensamma pensionärer inom

Makar med folkpension

dyrortsgrupp

inom dyrortsgrupp

i

2

3

i

2

3 -

Utgifter i kronor för bostad med

bränsle och lyse:

För samtliga, lägenheter ........

263.5

435.3

499.4

405.7

606.5

627.4

För lägenheter med c.-värme. . . .

—

509.8

474.0

459.0

691.4

576.6

» » utan » ....

, 263.5

414,6

528.7

403,5

577.6

660.1

Därav:

bostad enbart..................

186.8

278.5

407.7

255.t

381.6

506.7

bränsle ........................

64.s

100.3

83.4

119.4

143.1

101.6

elektrisk ström ................

11.9

23.o

19.0

29.0

35.o

21.9

kokgas ........................

—

12.8

18.6

—

17.9

29.9

23 ensamma personer och 25 äkta par hade bostad med centralvärme,

under det att 59 ensamma personer och 82 äkta par hade bostad utan

centralvärme.

Socialstyrelsen har vidare den 24 januari 1942 överlämnat en promemoria

innefattande bland annat vissa beräkningar angående folkpensionärernas

levnadskostnader, utförda på grundval av förutnämnda undersökning. Av

promemorian framgår, att levnadskostnadsindex — med år 1935 som basår —

för ensamma pensionärer kunde beräknas till 130 samt för makar till 132.

Det officiella levnadskostnadstalet — 145 per den 1 januari 1942 — avser

ett hushåll, bestående av man, hustru och två eller tre barn med en inkomst

av 4,000 ä 5,000 kronor. De omförmälda beräkningarna syntes tyda på att

pensionärernas levnadskostnader stigit mindre än normalhushållets. De för

pensionärshushållens sammanlagda levnadskostnader beräknade indextalen

vore emellertid icke fullt jämförbara med det officiella levnadskostnadstalet,

varför någon bestämd slutsats angående storleken av nyssnämnda differens

icke kunde dragas av de föreliggande beräkningarna. — Det kunde anmärkas,

att skillnaden vore större i fråga örn de totala levnadskostnaderna än i fråga

om livsmedelskostnaderna enbart. Detta vore emellertid en naturlig följd

av att bostadsposten, som enligt den officiella beräkningen icke undergått

någon stegring, utgjorde en betydligt större del av pensionärernas än av

normalhushållets budget.

Redogörelse för socialstyrelsens undersökningar återfinnes i Sociala meddelanden

häftet nr 1 för år 1942, sid. 8—17.

Den fortfarande rådande och under senaste tid ytterligare skärpta dyrtiden Departemen

gör det nödvändigt, att statsmakterna vidtaga åtgärder för att de personer, chefer>- som åtnjuta folkpension, vari ingår tilläggspension, eller invalidunderstöd,

barnbidrag eller blindhetsersättning även under innevarande år skola erhålla

en skälig kompensation för levnadskostnadernas ökning.

Stegringen av levnadskostnaderna sedan tiden närmast före det pågående

världskrigets utbrott utgjorde hösten 1941 29,e procent men uppgår nu till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

34 V4 procent. Procenttalen äro uträknade på grundval av socialstyrelsens

levnadskostnadsindex. Av den förut lämnade redogörelsen för vissa av socialstyrelsen

verkställda undersökningar synes emellertid framgå —- vilket jag

även tidigare ansett sannolikt — att den av dyrtiden föranledda levnadskostnadsstegringen

är något lägre beträffande de förnödenheter, som i huvudsak

nyttjas av folkpensionärerna och därmed jämställda förmånstagare, än i

fråga örn samtliga förnödenheter. Då åtskilliga osäkra faktorer ingå i nämnda

undersökningar, synes mig avgörande hänsyn dock icke nu kunna tagas till

desamma.

Enligt den tekniska anordning, som tillämpades under år 1941, utgick

dyrtidstillägg i form av tre extra utbetalningar av pensionens eller annan

förmåns månadsbelopp, tillhopa motsvarande 25 (3 X BVs) procent av årsbeloppet.

Det antal månadsutbetalningar, som närmast skulle uppväga

förutnämnda 34 Vi procents levnadskostnadsstegring, är fyra, motsvarande

33 Vs procent av vederbörande förmåns årsbelopp.

Mot det hittills tillämpade systemet med procentuella dyrtidstillägg har

anmärkts, bland annat, att det alltför mycket gynnar förmånstagare i de

högre dyrorterna ävensom att förmånstagare med egen inkomst missgynnas,

varigenom villigheten att utföra arbete minskas.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att socialvårdskommittén

föreslagit vissa ändringar i lagarna örn folkpensionering och barnbidrag,

innebärande bland annat sänkning av avdragsfaktorn vid egen inkomst

över visst belopp från 7/io till 5/io. Socialvårdskommitténs förslag

är för närvarande föremål för övervägande inom socialdepartementet. I

samband därmed prövas även olika utvägar att giva förmånstagarna överhuvud

en mera rättvis kompensation för levnadskostnadsstegringen än den,

som nu tillämpade procentuella dyrtidstillägg innebära. Därvid överväges

särskilt spörsmålet, i vad mån den kritik är berättigad, enligt vilken förmånstagare

i de högre dyrorterna alltför mycket gynnas. Enär de ifrågasatta

författningsändringarna och bestämmelserna örn dyrtidskompensation

stå i visst samband med varandra, har det synts mig lämpligt att behandla

ifrågavarande spörsmål i ett sammanhang. Då jag emellertid ännu icke

varit i tillfälle att fatta slutlig ståndpunkt till desamma, har jag funnit

mig böra föreslå, att frågan örn dyrtidstillägg, i avvaktan på eventuell omläggning

av principerna, för närvarande avgöres endast såvitt angår första

halvåret 1942.

För detta halvår torde det lämpligaste vara att låta dyrtidstillägg utgå

i samma ordning som under år 1941, d. v. s. med procentuellt tillägg.

Med hänsyn till levnadskostnadsstegringen bör detta fastställas till belopp,

motsvarande två månadsutbetalningar av vederbörande förmån. Utbetalning

av dyrtidstilläggen synes böra äga rum i mars och juni månader.

Beträffande nu ifrågavarande dyrtidstillägg torde i tillämpliga delar böra

gälla samma regler som föreskrivits för dyrtidstilläggen under år 1941. Föreskrifter

i ämnet hava upptagits dels i förslag till lag örn dyrtidstillägg under

första halvåret 1942 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, dels

ock i förslag till förordning örn dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60. 17

blindhetsersättningar. Närmare redogörelse för innehållet i författningarna

synes icke erforderlig.

Kostnaderna för de nu föreslagna dyrtidstilläggen torde böra utgå i

samma ordning som kostnaderna för förut beslutade tillägg, d. v. s. såvitt

angår tillägg å blindhetsersättningar helt av staten samt i övrigt av staten

med bidrag, beträffande barnbidrag av kommunerna samt i fråga örn folkpensioner

och invalidunderstöd av kommuner och landsting.

Statsverkets kostnader för ifrågavarande dyrtidstillägg torde kunna uppskattas

till 20,700,000 kronor beträffande folkpensioner och invalidunderstöd,

1.600.000 kronor i fråga örn barnbidrag samt 270,000 kronor såvitt angår

blindhetsersättningar. Härtill kommer 129,000 kronor såsom ersättning åt

postverket för utbetalning av dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd.

Nu omförmälda belopp torde böra bestridas från de för budgetåret

1941/42 beviljade förslagsanslagen för respektive ändamål.

Kostnaderna för kommuner och landsting för nu ifrågavarande dyrtidstillägg

å folkpensioner och invalidunderstöd synas kunna uppskattas till

4.300.000 kronor samt för kommunerna i fråga örn dyrtidstilläggen å barnbidrag

till 300,000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förenämnda förslag till

1) lag örn dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner,

invalidunderstöd och barnbidrag samt

2) förordning örn dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å

blindhetsersättningar,

dels medgiva, att de för budgetåret 1941/42 anvisade förslagsanslagen

till Bidrag till folkpensioner och invalidunderstöd m. m.,

Barnbidrag och Ersättning åt blinda m. m. må få tagas i anspråk

för bestridande av kostnaderna för utbetalning av de i det

föregående omförmälda dyrtidstilläggen å respektive folkpensioner

och invalidunderstöd, barnbidrag samt blindhetsersättningar,

dels ock medgiva, att det för budgetåret 1941/42 anvisade

förslagsanslaget till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar

må få tagas i anspråk för bestridande av kostnaderna

för postverkets bestyr med utbetalning av de i det föregående

omförmälda dyrtidstilläggen å folkpensioner och invalidunderstöd.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Hammarberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1942. 1 sami. Nr 60. boo 42 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. S2LU 1942:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § 2 mom. samt 7 och 31 §§ lagen den 28 juni 1935 s. 13 i texten
  2. Rskr. 1942:57 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner, invalid s. 5 i texten
  3. S2LU 1942:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:t,s proposition med förslag till lag örn dyrtidstillägg under första halvåret 1942 å folkpensioner, invalidunderstöd oc s. 1 i texten