Sök i Ratio Lex

Angående organisationen av forsvarsväsendets centrala förvaltning

1943-03-12 · 385 sidor, varav 363 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 363 av 385 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:180, Angående organisationen av forsvarsväsendets centrala förvaltning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående organisationen

av forsvarsväsendets centrala förvaltning; given Stockholms

slott den 12 mars 1948.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 mars 1943.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,

Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om organisationen

av forsvarsväsendets centrala förvaltning och anför härutinnan följande.

Avd. I. Inledning.

A. Översikt över den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen

inom försvarsväsendet.

Den militära förvaltningens uppgift är att i tekniskt och ekonomiskt avseende

ombesörja forsvarsväsendets angelägenheter. På förvaltningsorganen

ankommer sålunda att omhänderhava och redovisa de medel, som anvisats

för försvarets behov, att åt krigsmaktens förband och andra militära orga
Bihang

till riksdagens ''protokoll 19^3. 1 sami. Nr ISO.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nisationer anskaffa för tjänsten i krig och fred erforderliga förnödenheter,

materiel och byggnader, att vårda och underhålla försvarsväsendets materiel

och övriga egendom m. m. Det åligger därjämte de högre förvaltningsmyndigheterna

att övervaka och granska förvaltningen hos de underlydande

organen.

Enligt 1936 års försvarsordning är den militära förvaltningen ordnad försvarsgrensvis.

Högsta ledningen av och uppsikten över försvarsgrenarna i

förvaltningshänseende utövas under Kungl. Maj:t av respektive arméförvaltningen,

marinförvaltningen och flygförvaltningen såsom centrala förvaltningsmyndigheter.

De centrala förvaltningsmyndigheternas organisation är icke ensartad.

Arméförvaltningen saknar sålunda i motsats till övriga förvaltningar gemensam

chef. Detta förhållande medför, att vid armén den centrala förvaltningsmyndigheten

direkt under Kungl. Majit i praktiken utövas av ett

flertal sidoordnade departement och styrelser, vilka dock i vissa bestämda

fall sammanhållas under gemensam ledning av en av departementscheferna

såsom ordförande i plenum eller av arméchefen. Marinförvaltningen har

särskild chef. Vid avgörandet av vissa bestämda ärenden inträder dock

marinchefen såsom chef för ämbetsverket. Vid flygvapnet slutligen är chefen

för flygvapnet själv tillika chef för flygförvaltningen.

Närmast under de centrala förvaltningsmyndigheterna stå vid armén och

i regel även vid marinen regionala förvaltningsorgan. Vid armén ingå dessa i

militärbefälsstaberna, vid marinen i marindistriktsstaberna. Vid flygvapnet

saknas i nuvarande organisation egentliga regionala förvaltningsorgan.

Vad slutligen angår den lokala förvaltningen är denna vid armén och flygvapnet

anknuten till regementena respektive flygflottiljerna (flygkrigsskolan)

samt till vissa direkt under vederbörande centralmyndighet lydande anstalter.

De i 1942 års försvarsplan upptagna flygbasområdesstaberna skola även

ha vissa förvaltningsuppgifter med avseende å övningsplatser och krigsflygfält

jämte där befintliga anläggningar. Dessa uppgifter, villia utövas

bland annat genom direkt under flygbasområdeschefen ställda tillsynsmän,

äro närmast hänförliga till lokalförvaltning. Vid marinen ansluter sig lokalförvaltningen

till örlogsstationer, örlogsvarv, flottans fartyg, kustartilleriförsvar

och kustartilleriregementen.

I fråga om såväl den regionala som den lokala förvaltningen gäller principen,

att vederbörande chefer äro ansvariga för förvaltningen men att de i

allmänhet biträdas av i förvaltningsbesluten medansvariga, sakkunniga föredragande.

Cheferna äro dock i regel befriade från handläggningen av kassaärenden,

vilka utbrutits såsom en särskild gren av förvaltningsverksamheten.

Gällande instruktioner för överbefälhavaren, försvarsgrensledningarna och

de centrala förvaltningsmyndigheterna samt det allmänna krigsförvaltningsreglementet,

som tillämpas under rådande försvarsberedskap, innehålla vissa

bestämmelser rörande förhållandet mellan den högre militära ledningen och

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

de centrala förvaltningsorganen, innefattande bland annat föreskrifter om

viss direktiv- och anvisningsriitt för den förra i förhållande till de senare.

Till frågan härom återkommer jag i det följande under avsnittet »Förvaltningsorganens

förhållande till Kungl. Majit och den högsta militära ledningen»

.

Arméförvaltningen utgöres enligt den genom 1936 års försvarsbeslut fastslagna,

alltjämt i sina huvuddrag gällande organisationen av:

tygdepartementet — med generalfälttygmästaren som chef — för

ärenden angående arméns tygmateriel, avseende såväl konstruktions- och

kontrollverksamhet som anskaffning, tekniskt handhavande, underhåll, förrådsförvaring

och redovisning av vapen, ammunition1, fordon, signal-, pionjäroch

brobyggnadsmateriel m. m., verksamheten vid tygdepartementets fabriker

och anstalter samt vid försvarsväsendets kemiska anstalt1 2, planering av

krigstillverkning, krigsindustriens personalorganisation m. m.;

intendenturdepartementet — med generalintendenten som

chef — för ärenden angående arméns intendenturmateriel3, inbegripande såväl

konstruktion och kontroll som anskaffning m. m., veterinärmateriel, förplägnad,

undervisning och övningar, remontering och hästhållning, verksamheten

vid intendenturdepartementets fabriker och anstalter, krigsindustri- och krigsmaterielplaner,

i vad berör intendenturdepartementets verksamhetsområde,

m. m.;

civila departementet — med generalkrigskommissarien som chef

— för ärenden angående arméns rekrytering och avlöning, bokförings- och

kassaväsende, kameral revision, besvärs- och anmärkningsmål, frågor av

allmänt juridisk och administrativ natur m. m.;

fortifikationsstyrelsen — under chefskap av chefen för fortifikationskåren

— för ärenden angående rikets fasta försvar i allmänhet, den

fortifikatoriska rustningen såväl av fästningar som i övrigt inom militärområdena,

lantbefästningar, underhåll och vård av arméns byggnader, övningsfält

och skjutbanor, uppförande av nybyggnader för lantförsvaret m. m.;

samt

sjukvårdsstyrelsen — med generalfältläkaren som chef — för

ärenden angående arméns hälso- och sjukvårdsväsende, behovsberäkning,

anskaffning, vård, omsättning och redovisning av arméns sjukvårdsmateriel

(med vissa undantag), planläggning av krigsindustriens leveranser av sjukvårdsmateriel,

försök med dylik materiel i viss omfattning m. m.

Arméförvaltningens departement (styrelser) handlägga, såvitt ej annorlunda

är stadgat, var för sig de ärenden som tillhöra dess område inom för
1

Under rådande krisläge handhaves bland annat anskaffning will upplagring av viss krigsmateriel,

särskilt ammunition, av ett fristående organ, statens krigsmaterielnämml (före den 1 juli 1942

benämnd statens ammunitionsniimnd).

2 Under rådande krisläge handhaves ledningen av driften vid dessa anläggningar i viss utsträckning

av försvarsväsendets verkstadsnämnd.

3 Anskaffning av viss intendenturmateriel sker flir närvarande genom krigsmateriel nämnden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

valtningen. De äga besluta orri utanordningar från anslag, som enligt fastställda

stater eller särskilda föreskrifter få av dem disponeras. Å andra departement

än civila departementet meddelade beslut om utanordningar skola

för verkställighet dit överlämnas.

De till arméförvaltningens handläggning hörande ärendena avgöras på

något av följande sätt, nämligen av arméförvaltningen under chefskap av

chefen för armén, av arméförvaltningen i plenum, av två eller flera departement

gemensamt eller av vederbörande departement. Därjämte tillkommer

byråchef viss befogenhet att själv fatta beslut.

Under chefskap av arméchefen avgöras ärenden avseende framställningar

till ledning vid upprättandet av statsverkspropositionen, uppgörandet

av stater m. m. rörande disponerandet av för arméns utbildning, utrustning

och krigsberedskap anvisade medel, fastställande i huvuddrag av anskaffnings-

och hushållningsplaner, som beröra statsanslag till materiel för arméns

utbildning och utrustning samt fastställande av modeller å vapen, fordon,

beklädnads-, utrednings- och andra persedlar m. m. i den omfattning Kungl.

Majit bestämmer.

Marinförvaltningen är indelad i nio avdelningar, nämligen artilleri-, torped-,

min- och nautiska avdelningarna, var och en under en regementsofficer ur

marinen, fortifikationsavdelningen under en regementsofficer ur fortifikationskåren,

ingenjöravdelningen under marinöverdirektören, intendenturavdelningen

under chefen för marinintendenturkåren, sanitetsavdelningen under

marinöverläkaren samt civilavdelningen under marinöverkommissarien. I marinförvaltningen

ingår dessutom en kameralbyrå med amiralitetsrådet såsom

chef. Till civilavdelningen höra ett registratorskontor och ett advokatfiskalskontor,

till kameralbyrån ett bokslutskontor, ett revisionskontor och ett lcassakontor.

Inom marinförvaltningen finnas därjämte ett kontor för industriens

krigsorganisation och ett kontor för teknisk revision.

Marinförvaltningen utgöres av en chef av flaggmans grad samt de nio avdelningscheferna

såsom ledamöter. Chefen för kameralbyrån (amiralitetsrådet)

inträder såsom ledamot vid handläggning av ärende, som i något avseende

tillhör honom.

Av de marinförvaltningen tillhörande ärendena handläggas

å artilleriavdelningen ärenden angående den flytande materielens

och kustartilleriförsvarets artillerimateriel med tillbehör, eldledningsanordningar,

ammunition1, personalens beväpning och gasskydd, kemiska stridsoch

dimbildningsmedel, skjutbanor och målmateriel m. m.;

å torpedavdelningen ärenden angående torpedbestyckning och

vad därmed sammanhänger samt marinens radio- och undervattenssignalmateriel;
1

Anskaffning av viss krigsmateriel, däribland ammunition (med undantag av torpeder), sjöminor

och sjunkbomber samt av viss intendenturmateriel, har under rådande krisläge överflyttats på statens

krigsmaterielnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i)

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

å minavdelningen ärenden angående minförsvaret m. m., minsvepnings-,

spräng- och spärrmateriel, lyssningsmateriel m. m.1;

å nautiska avdelningen ärenden angående marinens krigsberedskap,

övningar och organisation i allmänhet, fotografimateriel, instrument av

olika slag, allmänna sjöfarten, förhyrning av personal och flytande materiel,

trupptransporter m. m.;

å fortifikationsavdelningen ärenden angående konstruktion

och nybyggnad samt underhåll och vård av sjöförsvarets befästningsanläggningar,

kajer, byggnader — med undantag av örlogsvarv och örlogsdepåer

jämte arbetarbostäder i den omfattning marinförvaltningen bestämmer —

m. m.;

å ingenjöravdelningen ärenden angående konstruktion och nybyggnad

samt underhåll av flytande materiel och av byggnader hörande till

örlogsvarv och örlogsdepåer jämte arbetarbostäder, i den omfattning marinförvaltningen

bestämmer, marinens elektriska belysnings- och kraftanläggningar

samt skifferoljeverk och oljefabrikör m. m.;

å intendent ur avdelningen ärenden angående förplägnad, beklädnad,

anskaffning av intendenturmateriel1, kol, olja och i allmänhet förnödenheter

i större omfattning, förrådsverksamhet m. m.;

å sanitetsavdelningen ärenden angående hälso- och sjukvården

vid marinen m. m.; samt

å civilavdelningen ärenden avseende marinens fasta egendom i

rättsligt hänseende, balans- och avskrivningsmål, besvärsmål, anslagsäskanden

m. m. samt övriga ärenden av administrativ-juridisk beskaffenhet.

Till kameralbyrån hänföras ärenden angående uppbörden, anordnandet

och redovisningen av till marinförvaltningens befattning hörande medel,

marinens kassa- och redovisningsväsende, verkställighet av marinförvaltningens

utbetalnings- och omföringsbeslut m. m.

Kontoret för industriens krigsorganisation biträder

avdelningscheferna i förberedelsearbetet för nödiga beställningar vid krig och

handlägger allmänna ärenden rörande industriens krigsorganisation m. m.

De till marinförvaltningens handläggning hörande ärendena avgöras på något

av följande sätt, nämligen av marinförvaltningen i plenum under chefskap

av marinchefen, av marinförvaltningen i plenum under chefskap av

chefen för marinförvaltningen, av chefen för marinförvaltningen eller av

vederbörande ledamot.

I plenum under chefskap av marinchefen avgöras ärenden angående

framställningar rörande sjöförsvarets medelsbehov till ledning vid upprättandet

av statsverkspropositionen, förslag till stater för den militära och civilmilitära

personalen samt för marinens krigsberedskap och övningar, för
-

1 Se noten u sid. 4.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:is proposition nr 180.

slag till huvudritning för nybyggnad av större fartyg eller för större befästningsanläggning,

till viktigare förändring av fartyg eller befästningsanläggning,

läggande i materielreserv av äldre fartyg eller nedläggande av befästningsanläggning,

viktigare förvaltningsfrågor rörande övningar vid marinen,

anställande av viktigare försök med marinens materiel samt fastställande av

modeller å vapen, fordon, beklädnads-, utrednings- och andra persedlar m. m.

i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer.

Vad flygförvaltningen beträffar står densamma såsom förut nämnts under

chefskap av chefen för flygvapnet. I den omfattning denne bestämmer utövas

chefskapet för ämbetsverket av souschefen vid flygförvaltningen.

Verksamheten inom ämbetsverket bedrives å — förutom en expedition —

tre avdelningar och en byrå, nämligen:

materielavdelningen — med en regementsofficer som chef — för

ärenden, som angå bland annat anskaffning, teknisk användning, skötsel,

vård, provning, leveranskontroll m. m. i fråga örn flygmateriel, vapen och

ammunition1, verkstadsdriften vid flygvapnets verkstäder och flygindustriens

krigsorganisation;

intendenturavdelningen — med en regementsofficer i intendenturbefattning

som chef — för ärenden angående förplägnad, intendenturmateriel1,

anslag till sjukvård m. m.;

byggnadsav delningen — under chefskap av en regementsofficer

ur flygvapnet eller fortifikationskåren — för ärenden, som angå flygvapnets

byggnader, flyg- och skjutfält, flygstationer m. m. med därtill hörande anläggningar

ävensom inkvartering och uthyrning i flygvapnets byggnader;

samt

civilbyrån — under ledning av en byråchef — för ärenden, som angå

avlöning, rekrytering, resekostnader, allmänna författningar och föreskrifter,

anmärknings-, avskrivnings- och besvärsmål, kassa- och redovisningsväsendet,

kameral revision samt övriga ärenden av administrativ-juridisk

beskaffenhet.

Chefen för flygförvaltningen är ensam beslutande i alla de ärenden, vilka

föredragas inför honom, så ock souschefen i de ärenden, som inför honom

föredragas. I vissa fall tillkommer det avdelningschef att meddela beslut.

Vad särskilt angår krigsförberedelsearbetet på det industriella området

skola hithörande ärenden inom de centrala militära förvaltningsmyndigheterna

huvudsakligen handläggas inom arméförvaltningen på tyg- och intendenturdepartementens

industribyråer, inom marinförvaltningen på respektive

avdelningar samt på kontoret för industriens krigsorganisation, vilket har

att biträda ämbetsverkets avdelningar i deras förberedelsearbete inom detta

område, samt inom flygförvaltningen främst på materielavdelningen. På che
-

1 Se noten å sid. i.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

fen för försvarsstaben och cheferna för de olika försvarsgrenarna ankommer

att genom anvisningar och föreskrifter till förvaltningsorganen samt på annat

sätt främja krigsberedskapen.

Den ledande och övervakande verksamheten med avseende å rikets försvarsförberedelser

på det ekonomiska området omhänderhades tidigare av

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, vars verksamhet emellertid

numera i allt väsentligt övertagits av olika krisorgan.

I förevarande sammanhang bör även statens reservförrådsnämnd uppmärksammas.

Denna nämnd utgör organ för handläggning av frågor rörande inköp

och lagerhållning för statens räkning av importvaror, vilkas befintlighet

inom landet i händelse av avspärrning i varutillförseln är av vikt för upprätthållande

av landets näringsliv och folkförsörjning samt för den ekonomiska

försvarsberedskapen i övrigt.

Förhållandena på materielanskaffningens område ha framtvingat ett intimt

samarbete mellan de militära myndigheterna och de statliga krisorgan,

som tillskapats i samband med landets krigsindustriella mobilisering. De krisorgan,

med vilka sådant samarbete i här berört avseende särskilt ägt och äger

rum, äro statens industrikommission, statens livsmedelskommission, statens

bränslekommission, statens krigsmaterielnämnd (tidigare statens ammunitionsnämnd)

och försvarsväsendets verkstadsnämnd.

Statens krigsmaterielnämnd är ett centralt organ för anskaffning och lagring

av ammunition och numera även viss annan krigsmateriel. Den bildar

ett centralt inköpsorgan för armé-, marin- och flygförvaltningarnas behov i

vissa hänseenden, varigenom befintlig produktionskapacitet bättre utnyttjas

än enligt äldre planering samt standardisering och ändamålsenliga leveransterminer

kunna erhållas. Nämnden har även vissa ytterligare arbetsuppgifter.

Till frågan härom återkommer jag i det följande.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har till uppgift att direkt under Kungl.

Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende handhava ledningen och driften

vid vissa försvarsväsendet tillhörande fa tiri leer och anstalter. Det åligger

nämnden bland annat att tillse, att tillverkningen vid nämnden underställda

verkstäder m. m. bedrives på ett rationellt och effektivt sätt.

I förevarande sammanhang må även erinras örn den sida av statens krisrevisions

verksamhet, som berör försvarsväsendet. Krisrevisionens kontroll

av den militära förvaltningen avser väsentligen tillsyn över att personal,

medel och materiel utnyttjas på ett ekonomiskt sätt. Den fortlöpande räkenskapsgranslcningen

åvilar däremot alltjämt specialrevisionerna i de olika

försvarsgrensförvaltningarna samt riksräkenskapsverket.

Grunderna för förvaltningen i krig, vilka i väsentliga delar överensstämma

med principerna för fredsförvaltningen, äro införda i ett den 31 augusti 1939

utfärdat, i det föregående omnämnt allmänt krigsförvaltningsreglemente.

Ledningen av oell uppsikten över krigsförvaltningen utövas under Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 180.

Majit av armé-, marin- och flygförvaltningarna, vilka i ärenden av betydelse

för krigföringen skola inhämta direktiv från överbefälhavaren (eventuellt

chefen för försvarsstaben). Denne äger jämväl i övrigt utfärda direktiv

till de centrala myndigheterna samt anvisningar och föreskrifter till underlydande

chefer (befälhavare).

Egentliga krigsförvaltningsärenden handläggas av — förutom de centrala

myndigheterna — vissa militära chefer, fungerande såsom särskilda krigsförvaltningsmyndigheter.

Krigskassaärenden omhänderhavas av — utom de

centrala myndigheterna — särskilda krigskassamyndigheter.

B. 1940 års militära förvaltningsutredning.

Frågan örn ett mera rationellt ordnande av den militära centralförvaltningen

har vid flera tidigare tillfällen, bland annat vid genomförandet »v

1936 års försvarsreform, stått på dagordningen. Särskild uppmärksamhet

har därvid ägnats spörsmålen örn förvaltningens ordnande försvarsgrensvis

eller gemensamt för försvarsväsendet i dess helhet samt om förvaltningsorganens

ställning inom försvarsorganisationen, särskilt om det inbördes

förhållandet mellan de rent militära myndigheterna, å ena sidan, och

förvaltningsorganen, å den andra. Genom de starka påfrestningar på den

militära förvaltningsapparaten, som det pågående krigets utbrott och upprätthållandet

av den förstärkta försvarsberedskapen medförde, vunno hithörande

spörsmål förnyad aktualitet. I anledning härav bemyndigade Kungl.

Majit den 29 november 1940 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla.

sju sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning, i huvudsak

syftande till att enligt närmare angivna grunder uppdraga mera allmänna

linjer för en blivande omorganisation av det militära förvaltningsväsendet

samt att med utgångspunkt därifrån angiva sättet och tidsföljden för genomförande

av en dylik. Kungl. Majit förklarade sig vidare vilja, sedan förslag i

dessa avseenden utarbetats, taga under förnyat övervägande, på vad sätt

mera detaljerade förslag rörande de särskilda förvaltningsorganens inre organisation

m. m. borde utarbetas.

Departementschefen anmodade samma dag överståthållaren T. K. V. Nothin,

direktören R. Blomquist, generalmajoren J. H. F. Söderbom, konteramiralen

K. G. Bjurner, generalmajoren friherre A. O. Rappe, direktören P. E.

S. Gummeson och översten N. O. F. Söderberg att utföra ifrågavarande

uppdrag, därvid Nothin tillika anmodades att i egenskap av ordförande leda

de sakkunnigas arbete. De sakkunniga antogo benämningen »militära förvaltningsutredningen».

I det följande kallas denna utredning *1940 års utredning».

I samband med igångsättandet av 1940 års utredning anförde chefen för

försvarsdepartementet till statsrådsprotokollet bland annat följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr ISO. 9

Upprätthållandet av den förstärkta försvarsberedskapen har helt naturligt

ställt de centrala förvaltningsmyndigheterna inom vårt försvar, armé-, marinoch

flygförvaltningarna, inför uppgifter av en storleksordning och cn svårighetsgrad,

som i jämförelse med mera normala förhållanden medfört en våldsam ansvällning

av förvaltningsapparaten. Av särskild betydelse ha i detta hänseende

varit de utomordentligt omfattande materielanskaffningar av olika slag, som

måst äga rum i snabb takt och som även framgent torde komma att ställa

mycket stora krav på de förvaltande myndigheterna. Även de i tjänstgöring varande

truppernas underhåll och förseende med förnödenheter av skilda slag har

ställt och ställer alltjämt stora fordringar på förvaltningsmyndigheternas kapacitet.

De anförda omständigheterna ha föranlett till att vissa åtgärder ansetts böra

vidtagas i syfte dels att inom speciella områden effektivisera förvaltningstjänsten

och dels att från förvaltningsmyndigheterna avlyfta en del av deras arbetsbörda.

I sistnämnda hänseende må erinras om att vid sidan av förvaltningsmyndigheterna

två särskilda organ inrättats, statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets

verkstadsnämnd, den förra med uppgift att omhänderhava ammunitionsanskaffningen

för försvarsväsendet i dess helhet, den senare att leda

verksamheten vid vissa försvaret tillhörande verkstäder.

Inom statens industrikommission hava på sistone vissa utredningar ägt rum

med syfte att undersöka möjligheterna för att i vissa avseenden åstadkomma

en rationalisering av den militära förvaltningstjänsten. Dessa undersökningar

hava resulterat i att preliminära riktlinjer utarbetats för en omorganisation av

den militära förvaltningen.

Även enligt min mening synes tiden nu vara inne att söka tillvarataga de erfarenheter

som kunnat göras under det senast förflutna året för att med dem

såsom grundval söka anpassa den centrala militära förvaltningstjänstens organisation

efter de betydligt ökade arbetsuppgifter, som nu åvila den militära

förvaltningen och som säkerligen komma att kvarstå även efter en framtida

återgång till mera fredliga förhållanden. Vad som därvidlag särskilt torde böra

eftersträvas synes i första hand vara åstadkommande av större enhetlighet i

förvaltningstjänsten inom försvarsväsendet än som hittills varit till finnandes.

Vidare torde det böra övervägas, huruvida icke kommersiell och industriell sakkunskap

för framtiden bör vara i ökad grad och mera permanent företrädd inom

den militära förvaltningsverksamheten än som hittills normalt varit fallet.

1940 års utredning avgav den 24 februari 1941 sitt betänkande med principförslag

rörande omorganisation av den militära förvaltningen. I betänkandet

framhölls bland annat, att den nuvarande militära förvaltningsorganisationen

vid den försvarsberedskap, som vårt land på grund av stormaktskriget

tvingats intaga, uppvisat betänkliga brister, då det gällt att skaffa en

överblick över de olika försvarsgrenarnas behov och tillgångar samt möjligheterna

att fylla behoven. Olägenheterna med den nuvarande förvaltningsorganisationen

vore huvudsakligen att hänföra till splittringen på de olika försvarsgrenarna

av förvaltningsuppgifter av samma art samt avsaknaden av

samordnande organ för det krigsindustriella planeringsarbetet. Med hänsyn

till dessa olägenheter hade utredningen funnit erforderligt att, så långt detta

lämpligen läte sig göra, förvaltningsverksamheten sammanfördes fackgrensvis

till en gemensam försvarsförvaltning, samt att denna tillfördes all erfor
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr ISO.

derlig teknisk och merkantil sakkunskap, så att fortlöpande kontakt med industrien

kunde hållas och planläggningen av krigsindustrien säkerställas. Vid

detta sammanförande borde i huvudsak följas den nuvarande indelningen inom

arméförvaltningen.

1940 års utredning föreslog sålunda, att verksamheten inom den gemensamma

försvarsförvaltningen skulle uppdelas på ett materieldepartement, ett

intendenturdepartement, ett fortifikationsdepartement, ett sjukvårdsdepartement

och ett civilt departement. Vad intendenturförvaltningen beträffar räknade

utredningen emellertid även med det alternativet, att särskilda centralmyndigheter

för de olika försvarsgrenarna skulle bibehållas på detta område.

Bortsett från detta alternativ borde enligt utredningens mening till vart och

ett av nämnda departement sammanföras dithörande ärenden från samtliga

försvarsgrenar. Förutom dessa fem för försvarsgrenarna gemensamma departement

krävdes emellertid särskilda förvaltningsorgan, ett för varje försvarsgren,

förslagsvis benämnda armé-, marin- och flygförvaltningarna, med uppgift

att handlägga vissa för försvarsgrenarna specifika uppgifter, vilka stöde

i nära samband nied tjänsten inom dem.

I sitt betänkande uppehöll sig 1940 års utredning särskilt vid materieldepartementets

arbetsuppgifter. Detta departement skulle närmast motsvara

det nuvarande tygdepartementet inom arméförvaltningen men ombesörja

även vissa delar av övriga försvarsgrenars materielförvaltningar. Det skulle

hava till uppgift att handhava konstruktion, nyanskaffning och kontroll av

krigsmateriel ävensom anskaffningen av vissa slag av intendenturmateriel.

Projekterandet av viss för försvarsgrenarna specifik materiel, såsom stridsvagnar

för armén, fartyg för marinen och flygplan med tillhörande motorer

för flygvapnet, skulle emellertid handhavas av respektive försvarsgrenars

egna förvaltningsorgan. Sistnämnda förvaltningsorgan skulle också ombesörja

all reparations- och underhållstjänst för den egna försvarsgrenens materiel.

Till materieldepartementet skulle enligt 1940 års utrednings förslag vara

förvaltningsmässigt anknuten en särskild organisation för handhavande av

förrådsverksamheten inom försvarsväsendet. Denna organisation skulle stå

under ledning av en generalrustmästare. Till dennes förfogande avsågs skola

ställas specialutbildad förrådspersonal, ammunitionstrupper. Verksamheten

vid försvarsväsendets industriella anläggningar, vilka enligt nuvarande organisation

lyda under de olika centrala förvaltningsorganen men i rådande krisläge

i viss utsträckning provisoriskt sammanförts under försvarsväsendets

verkstadsnämnd, skulle enligt utredningens förslag framdeles drivas i bolagsform.

I fråga om de föreslagna förvaltningsorganens ställning inom försvarsorganisationen

förordade 1940 års utredning, att de till den centrala försvarsförvaltningen

hörande fem departementen skulle lyda direkt under Kungl.

Maj:t. Emellertid borde överbefälhavaren över rikets försvarskrafter äga direktivrätt

i erforderlig omfattning; han skulle också äga att genom en sär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majlis proposition nr 180.

skild representant i förekommande fall följa ärendenas handläggning. Civila

departementet borde dock göras helt oberoende av de militära myndigheterna

utom i frågor rörande krigsförberedelsearbetet, där viss direktivrätt borde

tillkomma överbefälhavaren. I fråga om de särskilda förvaltningsorganen

för försvarsgrenarna torde 1940 års utredning hava avsett, att försvarsgrenscheferna

skulle i förhållande till dem intaga i stort sett samma ställning som

för närvarande tillkomma dem i förhållande till armé-, marin- och flygförvaltningarna.

En närmare redogörelse för innebörden i 1940 års utrednings förslag ävensom

för de erinringar som i remissväg framställts gentemot förslaget återfinnes

å sid. 23—62 i 1941 års utrednings betänkande. I den mån icke i det

följande närmare upplysningar lämnas i dessa hänseenden torde jag få hänvisa

till nyssnämnda framställning.

C. 1941 års militära förvaltningsutredning samt vissa andra

utredningar berörande frågor örn militär förvaltning.

Genom beslut den 30 augusti 1941 har Kungl. Majit uppdragit åt dåvarande

statssekreteraren i försvarsdepartementet T. G. Wärn att handhava

och utföra fortsatt utredning rörande organisationen av försvarsväsendets

förvaltningsverksamhet ävensom att avgiva de förslag, vilka av utredningen

kunde föranledas (1941 års militära förvaltningsutredning). I enlighet med

Kungl. Maj:ts samtidigt lämnade bemyndigande tillkallades sedermera ett

flertal för utredningens utförande erforderliga sakkunniga.

I anförande till statsrådsprotokollet nyssnämnda dag yttrade jag, efter

att ha erinrat om vissa huvudpunkter i 1940 års utrednings förslag och i de

däröver avgivna yttrandena, bland annat följande.

Den fortsatta utredning rörande sättet för åstadkommande av en erforderlig

rationalisering av den militära förvaltningsverksamheten, vilken jag i enlighet

med det förut anförda anser nu böra igångsättas, torde böra i sina väsentliga

delar bygga på den principiella uppläggning av problemet som kommit till uttryck

i militära förvaltningsutredningens betänkande. Sålunda bör eftersträvas

att åt den militära förvaltningen förläna den grad av enhetlighet som över

huvud kan åstadkommas utan att de särskilda försvarsgrenarnas berättigade

krav på smidighet och anpassning därigenom trädas för nära. Särskilt bör därvid

uppmärksammas angelägenheten av ett planmässigt inordnande av den militära

materielproduktionen inom landets industriella kapacitet, för vilket ändamål

enhetlighet i ledningen synes vara särskilt av nöden. Emellertid böra vid

den fortsatta utredningen på förevarande område vissa av de erinringar emot

förvaltningsutredningens förslag som framförts från de över förslaget hörda

myndigheternas sida upptagas till prövning. För min del har jag särskilt uppmärksammat

de invändningar som hänföra sig till förslaget örn att uppdela den

centrala materielförvaltningen på dels ett gemensamt materieldepartement och

dels särskilda förvaltningsorgan tillhörande de särskilda försvarsgrenarna. Från

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mapis proposition nr 180.

ett flertal myndigheter har framhållits, att det synes kunna befaras, att en sådan

splittring av materielförvaltningen i vidsträckt mening skulle kunna medföra

allvarliga olägenheter. Det synes därför böra undersökas, huruvida icke på

grundval av det av arméförvaltningen framlagda förslaget eller på annat sätt

förbättringar i detta avseende kunna vinnas.

På sätt jag i ett tidigare sammanhang anfört föreligger ett visst samband

mellan frågan om ordnandet av den militära högsta ledningen och spörsmålet

om den centrala förvaltningsorganisationen. Den sistnämndas struktur kan sålunda

komma att i viss mån bliva beroende av det resultat, till vilket den pågående

försvarsutredningen kan komma i fråga om den högsta ledningen. Särskilt

torde härvidlag den ställning som försvarsgrenscheferna anses böra intaga

komma att vara av betydelse. Anses försvarsgrenscheferna alltjämt böra bära

ansvaret för respektive försvarsgrenars utbildning och stridsduglighet i allmänhet,

lärer det sålunda även böra tillkomma dem ett visst och icke alltför begränsat

inflytande på den centrala förvaltningstjänsten, enkannerligen i vad

rör materielförvaltningen, medan ett sådant inflytande icke synes vara lika nödvändigt,

därest de nuvarande försvarsgrenschefernas ställning anses böra förändras

till att bliva av mera inspekterande art.

En fråga, som vid den fortsatta utredningen av förevarande spörsmål måste

ägnas en ingående uppmärksamhet, är det särskilt av riksräkenskapsverket i dess

yttrande berörda spörsmålet om vilka myndigheter som skola hava att avgiva

framställningar örn medelsanvisningar ävensom förvalta beviljade anslagsmedel.

Denna fråga, vilken av förvaltningsutredningen lämnats olöst, sammanhänger

delvis med det militära ledningsproblemet, och torde komma att visa sig vara

av väsentlig betydelse, då det gäller att taga slutlig ståndpunkt till det föreliggande

spörsmålet i dess helhet.

Den nu ifrågavarande utredningen torde till en början böra utmynna i ett

förslag rörande de organ som böra ingå i försvarsväsendets centrala försvarsorganisation

med klarläggande av de uppgifter som böra åvila de olika förvaltningsorganen

ävensom av den ställning som överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

böra intaga till desamma. Vidare torde det ankomma på utredningen att

uppgöra förslag till de särskilda organens inre organisation med uppdelning på

byråer och avdelningar m. m. På grundval härav torde böra utarbetas utkast till

instruktioner för de olika förvaltningsorganen ävensom preliminära förslag till

personalförteckningar. Slutligen torde såvitt möjligt fullständiga kostnadsberäkningar

böra framläggas.

Vid utredningsarbetet bör givetvis även frågan om försvarsväsendets industrianläggningars

inpassande i förvaltningsorganisationen tagas under omprövning.

Däremot synes det icke vara oundgängligen nödvändigt att i detta sammanhang

till slutligt bedömande upptaga den synnerligen komplicerade frågan, huruvida

dessa anläggningar böra i enlighet med förvaltningsutredningens förslag bedrivas

i bolagsform eller huruvida driften bör ordnas på annat sätt. Jag vill här erinra

örn att en viss del av detta frågekomplex nyligen överlämnats till särskild undersökning,

i det att Kungl. Majit genom beslut den 4 juli 1941 uppdragit åt försvarsväsendets

verkstadsnämnd att i samråd med marinförvaltningen företaga

en utredning rörande omorganisation av örlogsvarven samt till Kungl. Majit inkomma

med förslag härutinnan.

Utredningen bör bedrivas och slutföras med all skyndsamhet. Hinder bör emellertid

icke möta att, därest så finnes lämpligt, ett visst avsnitt av förvaltningsapparaten

upptages till behandling för sig och göres till föremål för ett särförslag.

På utredningen torde böra ankomma att yttra sig örn den lämpliga tiden

för ett genomförande av en reform på förevarande område ävensom örn den ord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO. i;i

ning, i vilken eventuella nyorganisationer böra äga runi. Även om det befinncs

påkallat att beträffande vissa avsnitt av förvaltningsapparaten låta med en omorganisation

anstå till dess mera normala förhållanden inträtt, torde likväl utredningen

jämväl i dessa delar böra föras fram sa långt, att de tilltänkta nya förvaltningsorganens

arbetsområden och inre organisation klarläggas samt en överblick

över personalbehovet erhålles.

1941 års förvaltningsutrednings förslag, vilket innefattas i ett den 28 mars

1942 avgivet betänkande nied förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten

inom försvarsväsendet (stat. off. utr. 1942: 16) bygger till

sina huvudprinciper på de av 1940 års utredning uppdragna grundlinjerna

för en försvarsförvaltning. Det nya förslaget innefattar dock vissa principiella

avvikelser från 1940 års utrednings förslag, särskilt hänförande sig

till krigsmaterielförsörjningens område. Dessa avvikelser bottna i huvudsak

i den uppfattning rörande försvarsgrenschefernas ställning i försvarsorganisationen,

som kommit till uttryck i 1941 års försvarsutrednings förslag

och vilken uppfattning omfattats jämväl av förvaltningsutredningen. Den koncentrering

av likartade arbetsuppgifter till ensartade organ med speciell kompetens

för uppgifternas handhavande, vilken utgjorde 1940 års utrednings

syftemål, har emellertid även för 1941 års förvaltningsutredning framstått

såsom ett mycket viktigt led i strävandena att åstadkomma en rationell arbetsfördelning

inom det militära förvaltningsväsendet. Det av den nya utredningen

framlagda förslaget till organisation av den centrala militära förvaltningsapparaten

syftar sålunda, enligt vad i betänkandet framhållits, till att i möjligaste

mån fylla det i utredningsdirektiven uppställda önskemålet att åt den militära

förvaltningen förläna den grad av enhetlighet som över huvud kan åstadkommas

utan att de särskilda försvarsgrenarnas krav på smidighet och anpassning

därigenom trädas för nära. 1941 ars utrednings betänkande utmynnar i

ett förslag, att försvarsväsendets centrala förvaltningsverksamhet framdeles

skall omhänderhavas av följande centrala ämbetsverk, nämligen arméförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarsväsendets fortifikationsförvaltning,

försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning, försvarsväsendets

civilförvaltning samt försvarsväsendets industriverk.

Beträffande genomförandet av den föreslagna omorganisationen vore det

enligt utredningens mening uppenbart, att flera olika faktorer spelade in

vid bedömandet härav. I och för sig mäste det framsta såsom önskvärt, att

den nya organisationen genomfördes snarast möjligt, da ju avsikten med

densamma vore att åstadkomma en förbättring och rationalisering av de

nuvarande förhållandena på ifrågavarande områden. Å andra sidan finge

man icke bortse från vad i åtskilliga av de över 1940 års utrednings förslag

avgivna yttrandena anförts därom, att en genomgripande förvaltningsreform

icke borde genomföras under en för förvaltningsapparaten i sin helhet så

påfrestande tid som den nuvarande, då alla krafter måste anspännas för att

tillgodose de utomordentligt stegrade krav som ställas på densamma, öppen
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

bart vore nämligen, att själva genomförandet av en genomgripande omorganisation

ofta medförde en temporär nedsättning i effektiviteten hos förvaltningsorganet

i fråga.

Enligt utredningens mening vore det mest angeläget, att det nya organ,

som föresloges skola under namn av Försvarsväsendets industriverk övertaga

viktiga delar av materielanskaffningsproblemen och krigsförberedelsearbetet

på industriens område, snarast möjligt började uppsättas. Vidare

syntes många skäl tala för att den för försvarsväsendet gemensamma fortifikationsförvaltningen

utan dröjsmål komme till stånd, därvid dock vore

att märka, att enligt utredningens uppfattning den verksamhet, som för

närvarande omhänderhades inom flygförvaltningens byggnadsavdelning,

borde övertagas av den nya fortifikationsförvaltningen först efter hand som

de planerade nya etablissementen i huvudsak blivit fullbordade.

Tidpunkten för genomförandet av den nya organisationen beträffande

övriga föreslagna förvaltningsorgan syntes kunna lämpas efter förhållandena

i de särskilda fallen. Ett genomförande av den av utredningen föreslagna

inre organisationen av flygförvaltningens materielavdelning syntes sålunda

kunna äga rum helt oberoende av tidpunkten för genomförandet av övriga

delar av förslaget. Detsamma gällde enligt utredningens mening beträffande

den inre organisationen av exempelvis arméförvaltningens tygdepartement

och marinförvaltningens ingenjöravdelning. Att organisationsförslaget

i nämnda delar bringades till genomförande snarast möjligt framstode enligt

utredningens mening som en angelägenhet, vilken icke länge borde undanskjutas.

Däremot syntes det icke i och för sig behöva medföra några större

olägenheter, om med uppsättandet av de nya för försvarsväsendet gemensamma

sjukvårds- och civilförvaltningarna skulle anses böra anstå någon

tid. Enligt utredningens mening innebure dock förslaget jämväl i dessa

delar så väsentliga fördelar i förhållande till den nuvarande organisationen,

att ett genomförande av detsamma icke borde uppskjutas annat än av vägande

skäl.

Här må även erinras om vissa andra utredningar rörande förvaltningsspörsmål,

vilka äga nära sammanhang med frågan om den militära centralförvaltningen.

1941 års militära förvaltningsutredning förordade för sin del, örn ock

med viss tvekan, driftsformen statlig affärsdrift för försvarsväsendets nytillverkande

fabriker framför bolagsformen. Utredningen framhöll emellertid,

att, därest Kungl. Majit ändock skulle anse det vara lämpligare, att

ifrågavarande fabriker dreves i bolagsform, en särskild detaljutredning erfordrades

angående med bolagsbildningen sammanhängande spörsmål. I

anslutning härtill bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 17 april

1942 chefen för försvarsdepartementet att dels utse en sakkunnig med uppgift

att inom nämnda departement biträda med utredning rörande bedrivan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

de av verksamheten vid vissa försvarsväsendet tillhöriga industrianläggningar

i bolagsform samt avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda,

dels ock besluta om sekreterarbiträde åt den sakkunnige ävensom

om tillkallande av experter för att stå till utredningens förfogande för särskilda

utredningsuppdrag och samråd.

I anledning härav tillkallade departementschefen den 6 maj 1942 tillförordnade

byråchefen i riksräkenskapsverket C. A. Murray att såsom sakkunnig

inom departementet handhava ifrågavarande utredning. För utredningen

antogs benämningen 1942 års militära bolagsutredning. Med stöd

av Kungl. Majlis ovannämnda bemyndigande har departementschefen sedermera

tillkallat vissa experter att biträda vid utredningen. Sedan utredningens

arbete slutförts, har utredningen den 10 september 1942 till fullgörande

av sitt uppdrag överlämnat en promemoria med utredning och förslag

rörande bolagsdrift vid vissa försvarsväsendet tillhöriga industrianläggningar.

I nära sammanhang med nyssnämnda spörsmål står frågan örn en omorganisation,

av örlogsvarven, vars utredning genom Kungl. Maj:ts beslut

den 4 juli 1941 uppdragits åt verkstadsnämnden i samråd med marinförvaltningen.

Sedan denna fråga bearbetats av särskilda av nämnden i samråd

med marinförvaltningen utsedda sakkunniga (1941 års örlogsvarvskommitté),

har nämnden inkommit med förslag i ämnet, till vilket Kungl. Majit

efter vederbörlig remissbehandling torde få taga ståndpunkt.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande beslöt besparingsberedningen

den 28 juni 1941 i samråd med statens krisrevision att tillkalla intendenten

i byggnadsstyrelsen K. Bildmark att såsom sakkunnig verkställa utredning

angående besparings- och rationaliseringsåtgärder i fråga om underhållet

av staten tillhöriga, för den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet

disponerade byggnader. Efter fullgjort uppdrag har Bildmark den 23 februari

1942 framlagt en promemoria i ärendet, innefattande bland annat

vissa förslag om omorganisation av byggnadsförvaltningen inom försvarsväsendet.

Besparingsberedningen har sedermera i en den 25 april 1942 dagtecknad

promemoria, utan att taga ståndpunkt till organisationsförslagen,

gjort vissa uttalanden örn behovet av husbyggnadsteknisk sakkunskap vid

underhållsarbetet å statens fastigheter.

Slutligen har chefen för försvarsdepartementet med stöd av Kungl. Majits

den 17 april 1942 givna bemyndigande tillkallat tre personer för att biträda

med utredning rörande ordnandet av reparationst jönsten i fråga om uniformspersedlar

m. m. (1942 års militära reparationstjänstutredning). Dessa sakkunniga

ha den 16 oktober 1942 till departementschefen överlämnat principbetänkande

angående centralisering av reparationstjänsten i fråga om intendenturmateriel

och sedermera i anslutning därtill avgivit vissa detaljförslag. På

min hemställan har Kungl. Majit förut i dag beslutit avlåta proposition nr

179 till riksdagen med förslag i hithörande hänseenden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kunell. Maj:ts proposition nr ISO.

Jag ämnar i det följande vid behandlingen av de särskilda avsnitt av förvaltningsorganisationen,

som ha samband med nyssnämnda förslag, i vissa

delar beröra såväl dessa som däröver avgivna remissyttranden.

I förevarande sammanhang bör vidare erinras, att Kungl. Majit den 5 juni

1942 bemyndigade mig att utse högst sex utredningsmän att inom försvarsdepartementet

biträda med utredning rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt

utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande

frågor. Den 30 juni 1942 anmodades sex personer att utföra ifrågavarande

uppdrag. Utredningen har antagit namnet jörsvarsväsendets ingenjörutredning.

Då ingenjörutredningen berör ett flertal av de förvaltningsområden, om

vilka här är fråga, synes det mig lämpligast att lämna en närmare redogörelse

för utredningens uppdrag.

Vid avlåtandet av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter förklarade jag det vara

min avsikt att, sedan 1941 års förvaltningsutredning framlagt sitt betänkande,

upptaga frågan örn en hela försvarsväsendet omspännande undersökning

rörande ingenjörspersonalens utnyttjande.

I anslutning härtill anförde jag i samband med igångsättandet av ingenjörutredningen

till statsrådsprotokollet bland annat följande.

Sedan 1941 års militära förvaltningsutredning numera framlagt betänkande med

förslag rörande den centrala förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet,

synes tiden vara inne att upptaga frågan om den av mig sålunda förutsatta utredningen

rörande den ingenjörtekniskt utbildade personalens utnyttjande inom försvarsorganisationen.

Såsom redan anförts, anser jag det nödvändigt, att teknikens

män beredas ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen; den

utökning av den fast anställda ingenjörspersonalen, som 1941 års försvarsutredning

föreslagit, torde kunna betecknas såsom ett minimum. Det synes nämligen

icke uteslutet, att vissa arbetsuppgifter av mera teknisk natur, vilka enligt försvarsutredningens

förslag skulle anförtros åt militär personal, vid närmare undersökning

befinnas böra hellre handhavas av ingenjörer, civilmilitära eller civila.

Bland de arbetsuppgifter, som sålunda kunna tänkas överlämnade till ingenjörspersonal,

må nämnas vissa uppgifter med avseende å tygtjänsten vid militärbefälsstaber

och truppförband samt vissa med befästnings- och byggnadsväsende!

sammanhängande frågor. Vid bedömandet av frågorna om den tekniska tjänstens

organisation inom försvarsväsendet får dock icke förglömmas, att dessa frågor

måste prövas främst ur militär synpunkt. Vid organisationens utformande måste

sålunda tillses, att densamma — samtidigt som den blir i möjligaste mån effektiv

ur teknisk synpunkt — passar in i det militära systemet.

Den utredning rörande ingenjörspersonalens utnyttjande inom försvarsväsendet,

som sålunda bör komma till stånd, bör omfatta samtliga försvarsgrenar. För utredningsarbetet

torde lämpligen 1941 års försvarsutrednings förslag och däröver avgivna

yttranden ävensom 1941 års militära förvaltningsutrednings betänkande

jämte de yttranden, som i anledning av remiss däröver avgivas, kunna tjäna såsom

utgångspunkt. Härvid böra dock förutsättningslöst prövas både organisationsoch

anställningsformerna. Det torde icke utan vidare vara klart, att ingenjörs
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Marits ''proposition nr 180.

personalen bör bilda särskilda civilmilitära kårer eller att den bör i större utsträckning

vara fullmaktsanställd. Ävenledes bör noggrant övervägas i vilken omfattning

ingenjörspersonalen skall vara högskoleutbildad och i vilken utsträckning

fackskoleutbildning jämte praktik kan befinnas tillräcklig. Vid utredningen bör

vidare upptagas till prövning — förutom spörsmålet örn den fast anställda ingenjörspersonalen

— jämväl frågan om behovet av ingenjörsutbildad reservpersonal

vid de olika försvarsgrenarna. Jämväl frågan örn utbildningen inom försvarsväsendet

av för tygtjänsten avsedd personal med lägre befattningar bör upptagas

till behandling. Slutligen böra även andra nied här berörda frågor sammanhängande

spörsmål, såsom rörande organisationen av vissa utbildningsanstalter, i den

mån så befinnes erforderligt bliva föremål för utredning.

I samband med det utredningsarbete, som sålunda bör komma till stånd, bör

— såsom i försvarspropositionen framhållits — även upptagas till behandling spörsmålet

om ordnande av reparations- och underhållstjänsten i fråga örn tygmateriel.

Med hänsyn till att den utökade försvarsorganisationen kommer att förfoga över

väsentligt mera materiel av komplicerad och svårskött beskaffenhet än vad tidigare

varit fallet, är det nämligen av vikt, att materielen erhåller en ur ekonomisk

synpunkt och med hänsyn till försvarets effektivitet tillfredsställande vård.

Den utredning, som sålunda bör komma till stånd, torde böra anförtros åt särskilda

inom försvarsdepartementet tillkallade utredningsmän, vilka böra avgiva

dels förslag till stater för de personalkategorier, som beröras av utredningen, dels

fullständiga förslag till nya eller ändrade författningar i de av utredningen omfattade

eller därmed sammanhörande ämnena, dels ock fullständiga kostnadsberäkningar.

Ytterligare en utredning, som här bör omnämnas, är 19J+1 års revisionsutredning,

tillkallad av chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl.

Maj:ts den 28 juni 1941 givna bemyndigande för att inom nämnda departement

biträda med utredning av frågan om upprättande av en permanent och

allmän sakrevision inom statsförvaltningen. Denna utredning har den 17

december 1942 avgivit betänkande angående inrättande av statens sakrevision

(stat. off. utr. 1942: 57). Proposition i ämnet har sedermera avlåtits till årets

riksdag (1943: 164).

D. Yttranden över 1941 års militära förvaltningsutrednings

förslag.

Över 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag ha yttranden infordrats

av följande myndigheter m. fl., nämligen överbefälhavaren, arméchefen,

marinchefen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, medicinalstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens arbetsmarknadskommission, statens krisrevision, statens

industrikommission, statens ammunitionsnämnd, försvarsväsendets

verkstadsnämnd, statens reservförrådsnämnd, ordföranden i rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap, ingenjörsvetenskapsakademien, 1941

års revisionsutredning, utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga

Bihang till riksdagens protokoll 191)3. 1 sami. Nr 180.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Hants proposition nr 180.

forskningens ordnande, byggnadsstyrelsen, 1940 års militära byggnadsutreding,

allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt

samt medicinalstyrelseutredningen.

Vidare lia Sveriges industriförbund, svenska teknologföreningen, svenska

officersförbundet, svenska underofficersförbundet, svenska militärläkarföreningen,

försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, civilmilitära

tjänstemannaföreningen, försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsverkens

civila personals förbund, Sveriges arbetsledareförbund, svenska nationalkommittén

för fysik samt svenska arkitekters riksförbund beretts tillfälle

att yttra sig över betänkandet.

Slutligen ha utlåtanden över svenska nationalkommitténs för fysik yttrande

infordrats från arméförvaltningens tyg- och civila departement samt

fortifikationsstyreise ävensom ingenjörsvetenskapsakademien.

En närmare redogörelse för innehållet i yttrandena lämnas i det följande

under de olika avsnitt, som därav beröras. I den mån annat icke angives ha

de framlagda förslagen i de särskilda hänseendena i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I förevarande sammanhang skall emellertid en

översikt lämnas över de synpunkter på förslaget i dess helhet, som framkommit

i yttrandena.

Vad angår det nya förslagets allmänna grunder har överbefälhavaren

med vissa reservationer, för vilka i det följande redogöres, förklarat

sig kunna godtaga ett ordnande av den centrala förvaltningsverksamheten

inom försvarsväsendet i huvudsaklig överensstämmelse med 1941 års

utrednings förslag. Överbefälhavaren har emellertid föreslagit, att vissa av

de frågor, som enligt hans mening vore svävande eller icke fullt utredda,

snarast och helst innan ärendet förelädes riksdagen underkastades ytterligare

utredning, därvid överbefälhavaren borde beredas tillfälle att framställa

sina önskemål. Redan i detta sammanhang torde emellertid böra erinras om

det av överbefälhavaren framställda kravet på förstärkning av den militära

sakkunskapen inom civilförvaltningen och industriverket. Överbefälhavaren

har vidare framhållit såsom synnerligen önskvärt, att riksdagens

blivande beslut i förevarande fråga icke fastlade annat än organisationens

huvuddrag och att sålunda detaljerna lämnades till Kungl. Maj:ts avgörande.

Arméchefen har i sitt yttrande uttalat, att han i princip delade utredningens

uppfattning om behovet av ett fristående organ med i huvudsak

de uppgifter, som av utredningen föreslagits för försvarsväsendets industriverk.

Arméchefen har vidare understrukit betydelsen av försvarsgrensvis

ordnad tyg- och intendenturförvaltning, tillstyrkt en gemensam civilförvaltning

och förklarat sig intet ha att erinra mot gemensamma fortifikationsoch

sjukvårdsförvaltningar, därest vederbörande försvarsgrenschefs inflytande

bleve tillfredsställande tillgodosett.

Även marinchefen har i princip anslutit sig till utredningens förslag men

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

förklarat sig frukta, att dess genomförande kunde visa sig innebära överorganisation

med hänsyn till arbetets omfattning under fredsförhållanden

och skapa en icke önskvärd fördröjning och tungroddhet i förvaltningsärendenas

handläggning.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i gemensamt yttrande anslutit

sig till utredningsförslaget i vad detta går ut på bibehållande av försvarsgrenarnas

materielorgan jämte inrättande av ett gemensamt industriverk

men däremot motsatt sig en utbrytning ur försvarsgrensförvaltningarna

av byggnads-, sjukvårds- och civilärendena. De ifrågavarande myndigheterna

lia i detta sammanhang framhållit såsom en konsekvens av utredningens

förslag, att vid flygvapnet måste inrättas regionala förvaltningsorgan, vilket

icke vore önskvärt och icke heller behövligt, därest överstyrelsen vore

samlad inom flygförvaltningen.

Arméförvaltningen har funnit ofrånkomligt, att den tekniska och ekonomiska

verksamhet, som sammanhängde med försvarsgrenarnas utrustning

med krigsmateriel, handhades av förvaltningsorgan, hos vilka vederbörande

försvarsgrenschef omedelbart kunde få sina intentioner i fråga om materielförsörjningen

omsatta. För tillgodoseende härav syntes alltså förvaltningsverksamheten

på tyg- och intendenturmaterielområdena böra ordnas

försvarsgrensvis. Ingen tvekan rådde emellertid örn att ett centralt organ

för handläggning i fred av det krigsindustriella förberedelsearbetet och vissa

därmed sammanhängande frågor vore erforderligt. En centralisering av övriga

förvaltningsgrenar syntes ägnad att medföra en rationalisering av verksamheten

inom varje särskilt förvaltningsområde.

Marinförvaltningen har framhållit, att tvingande skäl icke syntes föreligga

att nu, när den av upprustningen betingade materielanskaffningen

överskridit sin toppunkt, vidtaga så omfattande och genomgripande organisationsförändringar

som föreslagits. Emellertid vore det önskvärt med

mera rationella arbetsmetoder. Marinförvaltningen ville därför ej motsätta

sig, att förslaget lades till grund för åstadkommande av en mera tillfredsställande

ordning. Ämbetsverket anslöte sig alltså i princip till det föreliggande

förslaget med undantag för sjukvårdsförvaltningen. Den månghövdade

centralförvaltningen måste dock skapa betydande svårigheter att

klarlägga tjänstevägarna samt kunde befaras giva anledning till kompetenstvister,

osäkerhet i ämbetsutövningen och vidlyftigt remissförfarande. Genomförandet

borde ske så att effektiviteten icke äventyrades under rådande

förhållanden.

Statskontoret har förklarat sig ej vara övertygat om lämpligheten av att

i den nu föreslagna utsträckningen bibehålla materiel- och intendenturverksamheten

hos försvarsgrensförvaltningarna. Gränsdragningen hade i

varje fall ej blivit klarare än i det av 1940 års utredning framlagda förslaget

utan snarare tvärtom. Måhända vore det dock välbetänkt att åtminstone

tills vidare väsentligen oförändrad bibehålla materiel- och inten
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

denturverksamheten. Ämbetsverket har vidare i åtskilliga hänseenden, för

vilka i det följande redogöres, framställt erinringar mot det nya förslaget

och har på grund därav funnit frågan böra underkastas ytterligare allsidigt

övervägande.

Statens krisrevision har gentemot det nu till bedömande föreliggande förslaget

framhållit, att 1941 års utredning — i stället för att fixera målet och sedan

söka en lösning efter vissa principiella huvudlinjer — styckat sönder problemet

i stort sett efter förvaltningens nuvarande organisation. Utredningen

hade lämnat tämligen fritt spelrum för en dragkamp mellan s. k.

civila och militära intressen. Militär personal borde ha ett dominerande inflytande

på utvecklingsarbetet. Den konstruktiva utformningen borde uppdragas

åt civil personal med biträde av militärer med tillräckligt färska

erfarenheter av materielens användande i trupptjänst.

Krisrevisionen har vidare erinrat, att ingen nu kunde förutse behoven

under en kommande fredsperiod. En omorganisation kunde därför lätt resultera

i överorganisation. Krisrevisionen kunde icke frigöra sig från ett intryck

av att förslaget gåve stöd åt dylika farhågor. Den nya organisationen

borde växa fram etappvis. Krisrevisionen kunde ej finna, att den föreslagna

förvaltningsapparaten skulle befrämja önskad enkelhet, klarhet och reda.

Förslaget vore behäftat med så väsentliga brister, att det icke i föreliggande

skick kunde läggas till grund för en omorganisation. Krisrevisionen förordade

därför uppskov till dess ny och väsentligt grundligare utredning skett.

Det vore angeläget att verkställa en dylik utredning med minsta möjliga

tidsutdräkt. I avvaktan på resultatet borde man bygga vidare på den provisoriska

grundval, som funnes i statens ammunitionsnämnd (numera statens

krigsmaterielnämnd) och försvarsväsendets verkstadsnämnd. Utvidgningen

av ammunitionsnämnden utgjorde ett viktigt steg mot skapande av

det centrala organ för den militära materielanskaffningen, vilket innebure

den angelägnaste reformen. Under den successiva utbyggnaden av ammunitionsnämnden

vunnes erfarenhet och ett säkrare utgångsläge för omdaning

även av det militära förvaltningsväsendet i övrigt.

De betydelsefulla utbildningsfrågorna borde ägnas särskild uppmärksamhet

och åtgärder snarast vidtagas för att förstärka den tekniskt skolade

personalen inom försvarsväsendet.

Statens industrikommission har biträtt grundtanken i förslaget men funnit

betydelsefulla justeringar påkallade, särskilt i fråga om gränsdragningen

mellan det tilltänkta industriverket och försvarsgrensförvaltningarna.

Till hithörande spörsmål torde jag i ett senare avsnitt få återkomma.

Svenska officersförbundet har ansett systematiseringen alltför långt driven,

varigenom en viss överorganisation uppkommit. Utredningen hade vidare

enligt förbundets mening övervärderat arbetsuppgifterna och deras

omfattning under normala förhållanden. Utredningen syntes ha eftersträvat

att basera den centrala förvaltningsapparatens verksamhet till alldeles

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majda proposition nr 180.

övervägande del på allenast personal, som saknade varje militär fackutbildning.

För envar initierad vore det närmast ett axiom, att förvaltningens

ändamålsenliga handhavande i det stora flertalet fall krävde militära kunskaper

och ingående kännedom örn militära förhållanden. Befälsförhållandena

måste vidare bliva ordnade på rimligt sätt. Denna sida av saken hade

helt lämnats åsido av utredningen. Detsamma gällde rekryteringsfrågan.

Även denna punkt måste göras till föremål för utredning. Förslaget innefattade

slutligen en orimlig skiljaktighet i lönesättningen för militära och

civila befattningshavare, i vilket hänseende det vore nödvändigt med rättelse.

Officersförbundets yttrande utmynnar i en hemställan om grundlig

överarbetning av förslaget.

Försvar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har uttalat, att önskemålet

om enhetlighet ej vore konsekvent genomfört.

Såsom av det anförda framgår lia erinringar mot det nya utredningsförslaget

framkommit från åtskilliga håll. I vissa fall har krävts förnyad utredning

av frågan i hela dess vidd. Yrkanden härom ha sålunda framställts

av statskontoret och krisrevisionen, varjämte svenska officersförbundet

hemställt om grundlig överarbetning.

Nya utredningar om mera begränsade men dock väsentliga avsnitt ha

—• delvis i anslutning till hemställan örn en förnyad allmän utredning —

påyrkats

beträffande fortifikations- och byggnadsförvaltningen i dess helhet av krisrevisionen,

ammunitions- och verkstadsnämnderna, byggnadsstyrelsen, tre

reservanter i 1940 års militära byggnadsutredning, svenska arkitekters riksförbund

samt 1941 års revisionsutredning;

beträffande sjukvårdsverksamheten i dess helhet av krisrevisionen;

beträffande det militära revisionsväsendet av riksräkenskapsverket och

1941 års revisionsutredning;

beträffande försvarsgrensförvaltningarnas organisation av ammunitionsoch

verkstadsnämnderna;

beträffande personalbehovet av lönenämnderna.

I övrigt har hemställts örn vissa specialutredningar. Härom gjorda yrkanden

redovisas närmare nedan under de särskilda avsnitten.

Särskild uppmärksamhet har i åtskilliga yttranden ägnats frågorna örn

personalens omfattning och i samband därmed kostnaderna

för genomförande av den föreslagna organisationen samt örn

lönesättningen för personalen med flera därmed sammanhängande

spörsmål. I dessa hänseenden har i yttrandena anförts i huvudsak följande.

Statskontoret har erinrat, att ett godtagande av utredningens förslag i

hela dess vidd skulle medföra en högst betydande kostnadsökning. Ämbetsverket

kunde ej ingå på närmare bedömande av personalbehovet men hade

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ett mycket starkt intryck av att personalorganisationen vöre alltför omfattande

och att lönesättningen ofta vore i överkant. Utredningen hade ej

heller iakttagit tillräcklig återhållsamhet i fråga örn inrättande av pensionsberättigande

befattningar. Personalorganisationen avveke vidare i vissa

avseenden från eljest tillämpade principer. Utredningen hade föreslagit inrättande

av ordinarie tjänster, som skulle tillsättas på viss tid, i en utsträckning

som saknade motsvarighet på andra områden och som icke vore betingad

av föreliggande omständigheter. Dylika tjänster borde enligt statskontorets

mening förekomma endast undantagsvis, där alldeles särskilda

skäl vore för handen. Hänsyn borde nämligen tagas bland annat till de

ekonomiska konsekvenser för statsverket, som rätt till pension vid frivillig

avgång efter tolv års tjänstgöring kunde medföra.

Statskontoret har vidare framhållit, att förvaltningsorganen i påfallande

stor utsträckning indelats i avdelningar örn flera byråer. Tillräckliga skäl

att på detta sätt frångå den inom svensk förvaltning vanliga organisationen

med enbart byråindelning kunde enligt ämbetsverkets mening icke anses

vara för handen. Särskilt inom affärsverken funnes byråer, som till sin storlek

väl svarade mot de föreslagna avdelningarna.

Redan det anförda belyste enligt statskontorets uppfattning nödvändigheten

av att de framlagda organisationsförslagen gjordes till föremål för

överarbetning av en särskild sakkunnigberedning. Det borde tillses, att

största möjliga enhetlighet åstadkommes i lönegradsplaceringen och att

lönesättningen genomgående anpassades efter vad som tillämpades i förvaltningen

i allmänhet. Statskontoret hade uppmärksammat bestämda brister

i berörda hänseenden men saknade på grund av ärendets omfattning

möjlighet att genomföra en mera ingående granskning av personalförteckningarna.

Riksräkenskapsv arket har erinrat, att förslagets genomförande skulle

medföra högst avsevärda kostnader, närmast förbundna med det av utredningen

tillämpade systemet för förvaltningsorganisationens uppbyggnad.

Särskilt på civilförvaltningens område skulle den föreslagna planläggningen

medföra onödig omgång och merarbete. Den för långt drivna specialiseringen

av arbetsuppgifter med starkt begränsade möjligheter till direkt samarbete

mellan de militära och de civila organen måste medföra ökat remissväsende.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i gemensamt

remissyttrande uttalat, att ett ställningstagande till de av utredningen

föreslagna lön egradspl aceringarna för ett flertal befattningar vore synnerligen

vanskligt med hänsyn till det knapphändiga och summariska utredningsmaterial,

som återfunnes i betänkandet. Särskilt beträffande civil teknisk

personal och civil kontorspersonal saknades tillräckligt underlag för

säkert bedömande. Lönenämnderna hade emellertid fått det allmänna intrycket,

att löneställningen i ej ringa utsträckning tilltagits väl hög. Med

inrättande av nya arvoden utöver lön borde få anstå i avvaktan på slutförandet

av det uppdrag, som lämnats 1939 års militära arvodesutredning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

De högre civila befattningarna borde därjämte tills vidare i ökad utsträckning

kunna vara extra ordinarie, varigenom önskvärd elasticitet i personalorganisationen

skulle kunna åstadkommas. Beträffande antalet befattningshavare

i olika lönegrader förelåge enligt nämndernas mening ingen möjlighet

att taga ställning utan ingående undersökning av arbetsuppgifternas

omfattning och beskaffenhet.

Statens krisrevision har, såsom redan i det föregående omnämnts, givit uttryck

åt farhågor för att genomförandet av förslaget skulle resultera i överorganisation,

detta på grund av svårigheten att i nuvarande läge förutse behoven

under en kommande fredsperiod.

Även överbefälhavaren har funnit löneplaceringen ej vara i allo väl avvägd.

En jämförelse borde göras med förhållandena inom försvarsväsendet

i övrigt. Det syntes icke kunna anses berättigat att i lönehänseende placera

förvaltningscheferna framför militärbefälhavarna, chefen för fortifikationsförvaltningen

till och med jämställd med försvarsgrenscheferna. De i vissa fall

utöver lön utgående arvodena syntes ojämnt fördelade. Förhållandet mellan

ordinarie och icke-ordinarie personal syntes icke beräknat efter samma principer

vid de olika verken.

Svenska teknologföreningen har understrukit betydelsen av att överflyttning

av tjänstemän både från privat företag till statligt och tvärtom kunde

ske smidigt. Speciellt pensionsfrågan hade i detta sammanhang stor betydelse.

En särskild utredning av hithörande spörsmål vore påkallad.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit högst anmärkningsvärt,

att blott en ytterst ringa del av tjänstemännen inom den tilltänkta förvaltningsorganisationen

uppförts på löneplan A. I många fall förelåge vidare

så stora likheter i de befattningshavarna åvilande arbetsuppgifterna, att

större likformighet borde kunna åstadkommas. Enligt förbundets mening

vore det nödvändigt med allsidig utredning om de civila tjänstemännens

ställning inom försvaret, så snart beslut fattats om principerna för den nya

organisationen av detsamma.

Arméchefen har framhållit, att utredningen vid upprättandet av förslag

till personalstater för samt lönegradsplaceringar inom de olika förvaltningarna

tillämpat en helt annan princip än den som vid 1942 års försvarsreform

kommit till användning i fråga om militära staber och truppförband. Förhållandet

tydde på överskattning av materieltjänsten. Om en god personalrekrytering

krävde högre löner för materiel tjänst, borde särskilda arvoden

bestämmas i stället för att beställningarna kraftigt förskötes mot högre

tjänstegrader. Departementscheferna borde ej placeras högre än militärbefälhavare

m. fl. I fråga om tilläggsarvoden borde samma princip tillämpas

inom samtliga förvaltningar. Arméchefen hänvisade härutinnan till den

militära arvodesutidningen.

Såsom förut anmärkts har svenska officersförbundet understrukit önskvärdheten

av att personalberäkningarna underkastades grundlig överarbetning

under medverkan av militära fackmän.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

E. Provisoriska åtgärder till förstärkning av den centrala

militärförvaltningen.

Under de senaste aren ha ett flertal betydelsefulla åtgärder av övervägande

provisorisk natur vidtagits i syfte att förstärka den centrala militärförvaltningen

i vissa hänseenden. Jag har redan tidigare haft tillfälle att inom riksdagen

redogöra för de viktigaste av dessa åtgärder. I anledning av en inom

andra kammaren framställd interpellation anförde jag nämligen vid kammarens

sammanträde den 27 maj 1942 i huvudsak följande.

Efter stormaktskrigets utbrott och särskilt efter den under vintern 1939/40

för vårt vidkommande inträdda skärpningen av det utrikespolitiska läget blev

det uppenbart, att genomgripande åtgärder måste vidtagas inom vissa för riksförsvaret

och beredskapen betydelsefulla förvaltningsområden. Sålunda befanns

det lämpligt, att ledningen av den för försvarsväsendet i dess helhet erforderliga

anskaffningen av ammunition och för dennas framställning behövliga förnödenheter

anförtroddes åt ett centralt organ under teknisk och kommersiell ledning.

Med anledning härav inrättades för ändamålet ett direkt under Kungl. Majit

lydande organ, statens ammunitionsnämnd, som började sin verksamhet i april

1940. En rationellare planläggning och driftsledning vid försvarsväsendets fabriker

och verkstäder visade sig även nödvändig. För detta ändamål inrättades i

maj 1940 försvarsväsendets verkstadsnämnd, vilken i likhet med ammunitionsnämnden

lyder direkt under Kungl. Majit. Även må erinras örn tillkomsten av

statens industrikommission, vilken i sig innesluter organ av betydelse i detta

sammanhang, exempelvis en krigsindustriavdelning och en prisbyrå.

Genom ammunitions- och verkstadsnämndernas inrättande ernåddes en rationalisering

och effektivisering av de verksamhetsgrenar, som direkt beröras av

nämndernas förvaltning, men även en välbehövlig avlastning från de militära

förvaltningsmyndigheterna av en del tyngande arbetsuppgifter. Även efter nu

berörda organisationsändringar ha emellertid de centrala militära förvaltningsmyndigheterna

haft att fullgöra arbetsuppgifter av den storleksordning, att särskilda

åtgärder ansetts erforderliga. Dessa ha särskilt berört arméförvaltningen.

Inom arméförvaltningens tygdepartement har sålunda enligt beslut av Kungl.

Majit i augusti 1940 provisoriskt inrättats en extra materielbyrå för handläggning

av de icke minst ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla ärendena rörande

anskaffning och tekniskt handhavande av anspanns- och motorfordon m. m.

Sedan arméns tygverkstäder, med visst undantag, från ingången av år 1942

ånyo underställts arméförvaltningens tygdepartement, har inom departementet

inrättats en direkt under generalfälttygmästaren lydande verkstadsavdelning

under ledning av en civil överingenjör. Även intendenturdepartementet har utvidgats.

Den 1 juli 1940 trädde nämligen en ny byrå, industribyrån, i verksamhet

med uppgift att handlägga vissa ärenden rörande krigstillverkningens planläggning.

Även arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har i vissa avseenden

omorganiserats. Sålunda inrättades från ingången av år 1941 en extra byrå för

handläggning av ärenden rörande vissa fortifikatoriska arbeten. En annan förstärkning

av fortifikationsstyrelsen genomfördes den 1 oktober 1941, då en inom

industrikommissionen upprättad betongteknisk byrå överflyttades till fortifikationsstyrelsen.

Med hänsyn till den avsevärda utökningen av byggnadsverk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

samheten inom lantförsvaret har vidare inom fortifikationsstyrelsen från och

med den 1 februari 1942 inrättats ett byggnadskontor under civil ledning med

uppgift att handha den praktiska byggnadstekniska verksamheten inom styrelsen.

Även inom marinförvaltningen har en organisationsförändring av större räckvidd

genomförts för effektivisering och rationalisering av verksamheten, i det

att år 1941 inrättats en särskild upphandlingscentral med uppgift att centralt

handha upphandling av viss för fartygsbyggnader erforderlig materiel.

Förutom de nu nämnda förstärkningarna av den centrala förvaltningsapparaten,

vilka innebära ett frångående i viss mån av den förut fastställda byråindelningen

inom förvaltningsorganen, ha givetvis såväl armé- och marinförvaltningarna

som flygförvaltningen tillförts tillfällig arbetskraft i mycket stor omfattning.

Denna utökning av de centrala förvaltningsmyndigheternas personalorganisation

har delvis skett i enlighet med på förhand uppgjorda planer. Förvaltningsorganen

lia på detta sätt tillförts ett flertal högt kvalificerade specialister

på olika områden, bland annat ingenjörer och kommersiellt utbildad personal.

I samband med personalökningarna har det i många fall visat sig nödvändigt

att avlasta de högre befattningshavarna från mindre betydelsefulla arbetsuppgifter.

Detta har skett bland annat genom att lägre befattningshavare erhållit

en mera självständig föredragningsskyldighet.

Det nu sagda gäller de centrala förvaltningsorganen. Åtgärder ha emellertid

vidtagits även i syfte att förse de militära lokalförvaltningarna med särskild

teknisk personal i större utsträckning än hittills varit fallet. Sålunda ha arméfördelningarnas

staber och vissa fästningsstaber tillförts civila elektro- och byggnadsingenjörer,

avsedda att biträda vid handläggning av kasernärenden. Civila

ingenjörer ha anställts vid arméns truppförband, såsom sakkunnig motorpersonal,

varjämte ett flertal förråds- och ingenjörsbefattningar tillskapats för

materielvården vid det territoriella luftvärnet. I särskild proposition till årets

riksdag har föreslagits, att vissa av dessa befattningar skola fastare knytas till

försvarsorganisationen. Såsom i försvarspropositionen framhållits är det meningen

att till utredning upptaga frågan örn den ytterligare utökning av den tekniska

personalen, som kan befinnas erforderlig.

Ehuru dessa åtgärder otvivelaktigt medfört, att den militära förvaltningsapparaten

nu fungerar på ett betydligt mera friktionsfritt och rationellt sätt än

under den första beredskapstiden, måste den fortfarande anses vara i vissa delar

mindre ändamålsenligt organiserad. De av interpellanten omnämnda utredningarna

(militära förvaltningsutredningen av år 1940 samt 1941 års militära förvaltningsutredning)

ha också utrett frågan om den centrala förvaltningen inom

försvarsväsendet i hela dess vidd och på grundval av verkställda undersökningar

framlagt förslag örn genomgripande omgestaltningar av densamma. Den senare

utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling, och det är

min förhoppning, att förslag på grundval av detsamma skall kunna föreläggas

nästa års riksdag vid dess början. Det har emellertid synts mig, som om mycket

vore att vinna genom att snarast möjligt successivt utbygga statens ammunitionsnämnd,

som redan nu är i verksamhet, till ett centralt organ för anskaffning

av krigsmateriel. Med hänsyn härtill har Kungl. Majit på min hemställan

genom beslut den 24 april i år vidtagit åtgärder i detta syfte. Samtidigt har at

ammunitionsnämnden uppdragits att i samråd med industri- och arbetsmarknadskommissionerna

samt försvarsgrenarnas centrala förvaltningsmyndigheter

verkställa utredning angående vissa med omorganisationen sammanhängande

detalj spörsmål.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Jämväl efter den tidpunkt, då nyss återgivna redogörelse lämnades, ha

vissa åtgärder vidtagits i förutnämnda syfte.

Utbyggnaden av statens ammunitionsnämnd, vilken i samband därmed erhållit

beteckningen statens krigsmaterielnämnd, har fortsatts. Sålunda ha

nämndens nya uppgifter genom Kungl. Maj:ts beslut den 21 augusti 1942 i

vissa hänseenden klarlagts samt en ytterligare överflyttning av materielanskaffningen

till nämnden ägt rum.

I anslutning till ett den 8 maj 1942 meddelat beslut om organisationen av

det inom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse inrättade byggnadskontoret

har Kungl. Majit den 30 juni 1942 medgivit anställande av viss personal

avsedd för verksamheten inom kontorets arbetsområde. I syfte att effektivisera

byggnadsverksamheten även inom flygförvaltningens verksamhetsfält

har Kungl. Majit den 19 juni 1942 förordnat en särskild byggnadschef inom

nämnda ämbetsverk samt den 30 oktober 1942 meddelat beslut örn viss omorganisation

av dess byggnadsavdelning. Vidare har Kungl. Majit den 30

juni 1942 till vinnande av enhetlighet inom försvarsväsendets byggnadsverksamhet,

till undvikande av konkurrens örn materiel och arbetskraft mellan

byggnadsorganen inom de särskilda försvarsgrenarna samt för nedbringande

av byggnadskostnaderna föreskrivit, att det skulle åligga nämnda organ att

i möjligaste mån bedriva byggnadsverksamheten i inbördes samarbete och i

sådant syfte vidtaga vissa närmare angivna åtgärder. Tillika har Kungl.

Majit uppdragit åt tillförordnade chefen för arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

att taga initiativ till de åtgärder, som i angivet syfte kunde befinnas

lämpliga.

Vad angår arméförvaltningens organisation i andra delar än som avse byggnadsverksamheten

har genom beslut den 19 juni 1942 inom verkets intendenturdepartement

inrättats en extra byrå för ärenden förande driv- och

smörjmedel, varjämte Kungl. Majit den 30 juni 1942 förordnat, att inom

tygdepartementet finge i stället för den nuvarande industribyrån finnas organiserad

en ammunitionsförrådsbyrå.

För marinförvaltningens vidkommande har Kungl. Majit genom beslut den

30 juni 1942 fastställt vissa instruktionsbestämmelser för ämbetsverkets

ingenjöravdelning, syftande till genomförande av en provisorisk organisation

av denna avdelning i huvudsaklig överensstämmelse med de grundlinjer, som

av förvaltningsutredningen uppdragits.

Vad slutligen flygförvaltningen beträffar har Kungl. Majit likaledes genom

beslut den 30 juni 1942 medgivit, att dess materielavdelning finge utan inverkan

på vederbörligt avlöningsanslag provisoriskt organiseras med beaktande

av förvaltningsutredningens förslag. Sedermera har Kungl. Majit den

24 juli 1942 medgivit, att — med samma förbehåll som nyss sagts — en

centralförrådsorganisation för flygmateriel m. m. finge inrättas i anslutning

till centrala flygverkstaden å Malmen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Den nuvarande militära förvaltningsorganisationen har i sina huvuddrag

ägt bestånd under mer än tre decennier. I stort sett torde den ha varit väl avpassad

efter de förhållanden, under vilka den kom till stånd. Utrustningen

och beväpningen var vid den tiden relativt enkel och ensartad för varje särskild

vapengren. Behovet av krigsmateriel tillgodosågs i stor utsträckning

genom tillverkning vid statens egna verkstäder, och önskemål örn närmare

samarbete mellan de olika försvarsgrenarnas förvaltningsorgan vid materielanskaffning

gjorde sig föga kännbara. Utvecklingen har emellertid undan för

undan ställt ökade eller helt nya krav på den militära förvaltningens kapacitet,

I den mån så skett har ett allt starkare behov av organisatoriska förändringar

framträtt. Genom den år 1936 beslutade omorganisationen av de

centrala militära förvaltningarna avhjälptes vissa av de olägenheter, som visat

sig vidlåda den äldre organisationen. Sålunda skedde en förenkling och systematisering

av materielanskaffningen inom de särskilda försvarsgrenarna. I

detta sammanhang må även erinras, att planläggningen i stort av industriens

omläggning till krigsindustri och fördelningen av landets möjligheter för industriell

produktion redan tidigare anförtrotts åt ett särskilt organ, nämligen

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

Det lärer ej vara erforderligt att här uppehålla sig vid de senaste årens utveckling

på det militära området och den snabbhet, varmed denna förlöpt.

1941 års militära förvaltningsutredning har härutinnan framhållit, hurusom

den moderna krigföringen klart ådagalagt, att för åstadkommande av största

möjliga försvarseffekt ett lands samtliga resurser måste tagas i anspråk och

sinsemellan samordnas. Som följd av den ökade betydelse de tekniska hjälpmedlen

fått inom försvarsväsendet vore det enligt utredningens mening av

allra största vikt, att landets tekniska, ekonomiska och produktiva resurser

bleve utnyttjade på effektivast möjliga sätt. Detta omdöme synes mig icke

kunna jävas. Den sålunda skisserade utvecklingen måste självfallet avspegla

sig i stegrade anspråk på den centrala militära förvaltningens funktionsduglighet

och effektivitet. Den tekniska utvecklingen på militärväsendets

område har å ena sidan upprullat delvis samma eller åtminstone likartade

problem för de olika försvarsgrenarna och därigenom försvagat och i viss man

till och med undanryckt grunden för en anordning med försvarsgrensvis skilda

förvaltningsorganisationer. Å andra sidan har den medfört krav på ökade

merkantila och tekniska specialkunskaper hos de militära förvaltningsorganen,

på ökat samarbete mellan dessa inbördes och mellan den centrala militärförvaltningen

och landets industri samt på möjlighet till snabb och effektiv utökning

av industriens produktion av krigsmateriel vid krigsutbrott. Härtill

kommer, att den försvarsberedskap, som stormaktskriget tvingat vårt land

att intaga, på ett handgripligt sätt ställt de militära förvaltningarna inför

nödvändigheten att med begränsade resurser lösa problem av en art och omfattning,

som icke förutsetts vid den tid, då förvaltningsapparaten fick sin

nuvarande gestaltning.

Departementschefen

.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Om än den militära centralförvaltningen alltjämt i sina huvuddrag är utformad

i enlighet med erfarenheterna från tiden fram till 1936 års försvarsreform,

är därmed ingalunda sagt, att den senaste tidens utveckling lämnat

organisationen orörd. Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen

framgår har under de gångna lerigsåren ett oavbrutet arbete pågått för att i

effektiviseringssyfte provisoriskt komplettera och utbygga försvarsförvaltningens

organisation. I detta sammanhang torde inrättandet av ammunitions(numera

krigsmateriel-) och verkstadsnämnderna förtjäna särskild uppmärksamhet.

Utvecklingen på förevarande område leddes därmed in på en linje,

vars ändamålsenlighet synes mig bekräftad av erfarenheterna icke blott från

vårt eget land utan även från de krigförande staterna. I vissa främmande

länder har sålunda, vad anskaffningen av krigsmateriel angår, ett alltmera

ökat inflytande måst inrymmas åt teknikens män.

Da åtgärder till förstärkning av den militära centralförvaltningens organisation

under förfluten del av beredskapstiden ifrågasatts, ha statsmakterna

måst laga efter lägligheten. Där mera uppenbara brister framträtt och det

varit möjligt att provisoriskt bota dem, har så skett. Sedan frågan om den

fortsatta utbyggnaden och organisationen av försvarsmaktens militära delar förts

fram till en systematiskt utformad lösning, synes mig tidpunkten nu vara

inne att till mera allsidig granskning upptaga jämväl det betydelsefulla spörsmålet

örn förvaltningsorganisationen. De båda utredningar i detta ämne, som

efter stormaktskrigets utbrott verkställts, ha resulterat i förslag om genomgripande

organisationsförändringar. Utredningsförslagen med däröver avgivna

yttranden utgöra ett omfattande och mångskiftande material. Skarpa meningsbrytningar

ha på detta område kommit till synes, framförallt när frågan

gällt gränsdragningen mellan olika myndigheters arbetsuppgifter, den inre organisationen

av vissa förvaltningsorgan samt personalbehovet och lönesättningen

särskilt för högre befattningshavare. Man rör sig här på ett område,

som inrymmer spörsmål av mycket svårbedömbar natur. Att här komma

fram till en för samtliga berörda parter i allo tillfredsställande lösning stöter

därför på betydande svårigheter. Det har emellertid varit min strävan att

göra en rättvis och lämplig avvägning mellan de olika meningar, som på

snart sagt varje punkt gjort sig gällande.

De huvudprinciper, som ligga till grund för det nu utarbetade och i fortsättningen

närmare angivna förslaget, äro följande fyra, nämligen centralisering av

likartade arbetsuppgifter, förstärkning av den tekniska och den merkantila

sakkunskapen inom försvarsförvaltningen, förstärkning av det militära inflytandet

på de fackgrenar av förvaltningen, som alltjämt skola ombesörjas försvarsgrensvis,

samt rationalisering och effektivisering av organisation och

arbetsformer inom de särskilda förvaltningsmyndigheterna.

Centraliseringsprincipen är i den nuvarande centrala försvarsförvaltningen

endast i ringa omfattning genomförd. Bortsett från de i rådande beredskapsläge

fungerande krigsmateriel- och verkstadsnämnderna bedrives förvaltnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

verksamheten i stort sett försvarsgrensvis. 1936 års försvarsordning, som på

förvaltningens område alltjämt i sina huvuddrag är gällande, utgår från att

anskaffning av vapen och annan tygmateriel samt intendentur- och sjukvårdsmateriel

skall ske särskilt för varje försvarsgren, att byggnader skola planeras

och uppföras av de olika försvarsgrenarnas förvaltningsmyndigheter oberoende

av varandra samt att rent administrativa och kamerala funktioner

ävensom revision skola ombesörjas försvarsgrensvis. Ur teknisk och ekonomisk

synpunkt kan ett sådant system knappast anses rationellt. På senare år har

emellertid åtskilligt gjorts för att härvidlag åvägabringa samordning. För

mig framstår det såsom ett betydelsefullt önskemål, att den alltjämt i övervägande

utsträckning bestående isoleringen mellan försvarsgrenarna i fråga

om förvaltningsuppgifterna — en kvarleva från en tid då den moderna krigföringens

krav på samverkan mellan försvarsgrenarna även i rent militärt

hänseende ännu icke starkare framträtt — brytes genom ett sammanförande

av likartade sådana uppgifter till organ, som äro gemensamma för samtliga

försvarsgrenar. Jag ämnar således föreslå, att den centrala förvaltningsverksamheten

i vad avser ledningen av försvarsväsendets fabriker, fortifikationsoch

byggnadsverksamheten, sjukvården samt den s. k. civilförvaltningen,

d. v. s. den rent administrativa och kamerala verksamheten ävensom revisionen,

fackgrensvis sammanföres till särskilda ämbetsverk. Vad tyg- och intendenturförvaltningen

angår föreslås en koncentration av främst det krigsindustriella

förberedelsearbetet och de stora anskaffningsuppgifterna till ett krigsmaterielverk.

Betydelsen av centraliseringen visar sig här bland annat i möjligheten

att förhindra konkurrens mellan försvarsgrenarna i fråga örn beställningar

hos industrien samt att genomföra en särskilt under krigsförhållanden

synnerligen viktig standardisering av materielen. En dylik centralisering måste

självfallet såvitt angår materielanskaffningen ske på sådant sätt att de militära

kvalitets- och funktionskraven icke komma till korta gentemot tillverkningstekniska

krav och standardiseringssträvanden. Tillbörligt inflytande på

den centraliserade förvaltningsverksamheten måste också säkras åt den högsta

militärledningen.

Den andra huvudprincipen syftar till en förstärkning av den tekniska och

den merkantila sakkunskapen inom försvarsförvaltningen. Denna grundsats

har främst kommit till uttryck i de förslag, som i det följande framläggas, om

tillskapande av ett krigsmaterielverk och en försvarets fabriksstyrelse. Båda

dessa ämbetsverk avses skola handha förhållandet mellan försvaret och industrien,

ehuru deras verksamhet ligger på olika plan. Krigsmaterielverket spänner

även över ett mera vidsträckt arbetsområde, planläggningen för och anskaffningen

från krigsindustrien i dess helhet, medan fabriksstyrelsen skall

handha ledningen för försvarets fabriker. På de ledande posterna i dessa ämbetsverk

måste dugande industrimän placeras, vilket uppenbarligen bör kunna

ske utan att dessa verk i något avseende komma att intaga motsatsställning

lill övriga myndigheter inom försvarsförvaltningen. För krigsmateriel verkets

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

del säkras härigenom överblicken över industriens kapacitet, öppnas vägen till

ökat samarbete med industrien samt möjliggöres en snabb och effektiv utökning

av krigsmaterielproduktionen vid krigsutbrott. Verkets industriella

fackmän kunna även på jämställdhetens grund föra affärsförhandlingar med

industriens representanter. För fabriksledningens vidkommande vinnes, att

driften kommer att handhavas efter linjer, som inom privatindustrien prövats

och funnits rationella.

Även inom de särskilda försvarsgrenarnas kvarstående förvaltningsmyndigheter

har jag sökt bereda ökat inflytande åt teknikens män. Härmed sammanhänger

även min strävan att utnyttja den personliga dugligheten, oavsett

örn den är att finna hos militärer eller tekniker. Det är av denna anledning

som jag förutsätter, att souschefsposterna inom marin- och flygförvaltningarna

skola kunna besättas med de i varje särskilt fall lämpligaste innehavarna,

antingen dessa nu äro militärer, civilmilitärer eller civila. Beträffande

arméförvaltningen kan denna regel åtminstone tills vidare icke genomföras,

då detta verks souschef avses skola väljas bland verkets två militära

avdelningschefer. Däremot torde regeln kunna bli aktuell inom en blivande,

för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning.

En tredje huvudprincip avser en förstärkning av det militära inflytandet

på de fackgrenar av förvaltningen, som alltjämt skola ombesörjas försvarsgrensvis.

Detta syfte vinnes genom att armé- och marincheferna — liksom

fallet redan är med chefen för flygvapnet — sättas till chefer även för respektive

försvarsgrensförvaltningar. Därvid förutsättes givetvis, att försvarsgrenschefema

ej skola behöva taga befattning med löpande ärenden i allmänhet.

Sådana ärenden böra ankomma på souschefen för förvaltningen eller lägre

befattningshavare.

I övrigt avses den högsta militärledningens inflytande på den centrala försvarsförvaltningen

bli tillgodosett genom direktivrätt för överbefälhavaren

samt en mera begränsad anvisningsrätt för försvarsgrenscheferna i förhållande

till fortifikations-, sjukvårds- och civilförvaltningarna men däremot ej

gentemot krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen.

En fjärde huvudpunkt är rationalisering och effektivisering inrym de särskilda

förvaltningsmyndigheterna. Hithörande åtgärder taga sikte såväl på

organisation som på arbetsformer. I sistnämnda hänseende syfta de till att

lätta de högre chefernas arbetsbörda genom delegering av beslutanderätten i

löpande ärenden av mindre vikt. Tanken härmed är att bereda de högre cheferna

möjlighet att ägna ökad uppmärksamhet åt de stora och mera betydelsefulla

frågorna samt att giva dem vidgat utrymme för sin initiativkraft.

Av skäl, som jag i de följande avsnitten av denna framställning kommer

att närmare utveckla, har jag stannat vid att föreslå en indelning av den

centrala försvarsförvaltningen på åtta särskilda ämbetsverk, nämligen

krigsmaterielverket,

försvarets fabriksstyrelse,

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

försvarets fortifikationsförvaltning, med vars inrättande dock skall anstå,

försvarets sjukvårdsförvaltning,

försvarets civilförvaltning,

arméförvaltningen,

marinförvaltningen och

flygförvaltningen.

För tiden intill dess slutlig ställning kan tagas till frågan örn försvarsväsendets

fortifikations- och byggnadsverksamhet förutsätter jag, att den nuvarande

fortifikationsstyrelsen inom arméförvaltningen utbrytes till ett fristående verk,

arméns fortifikationsförvaltning.

Någon ökning av antalet centrala ämbetsverk inom försvarsförvaltningen

medför omorganisationen i realiteten icke. För närvarande finnas inom detta

förvaltningsområde formellt endast tre ämbetsverk, nämligen armé-, marinoch

flygförvaltningarna. Arméförvaltningen består emellertid av fem departement

och styrelser utan gemensam chef, vilka i stort sett självständigt handlägga

ärendena inom sina respektive fackområden, och kan därför med fog

anses motsvara fem särskilda verk. Härtill komma, såsom förut nämnts, två

provisoriska organ, statens krigsmaterielnämnd och försvarsväsendets verlcstadsnämnd,

enligt det föreliggande förslaget avsedda att utbyggas till krigsmaterielverket

respektive försvarets fabriksstyrelse.

Jag vill här giva en kortfattad översikt över de olika planerade ämbetsverkens

arbetsuppgifter.

På krig smaterielverket skall i huvudsak ankomma det industriella krigsförberedelsearbetet,

anskaffningen av mass- eller standardvaror och viss annan

materiel, merkantil avtalsgranskning och rådgivning, standardiseringsfrågor,

verkstadskontroll, vissa konstruktionsfrågor samt handhavandet av

s. k. industriförråd.

Försvarets fabriksstyrelse, som avses skola drivas såsom statligt affärsverk,

skall bland annat utöva ledningen av de statliga fabriker, som ha att

tillverka krigsmateriel eller annan materiel för försvarsändamål, samt anläggningar

för reparations- och underhållsverksamhet, där denna verksamhet bedrives

efter samma normer som en industrimässig serie- eller masstillverkning.

Arméns fortifikationsförvaltning, som sedermera bör uppgå i en för hela

försvaret gemensam fortifikationsförvaltning, avses tills vidare skola handha,

fortifikations- och byggnadsverksamheten för arméns del. Såsom jag i det

följande kommer att närmare utveckla är det enligt min mening icke möjligt

att nu framlägga ett mera utformat förslag till lösning av den svårlösta frågan

om fortifikations- och byggnadsverksamhetens organisation. Denna fråga

får sin särskilda karaktär genom att hänsyn måste tagas till den under den

närmaste femårsperioden inom försvarsväsendet pågående omfattande byggnadsverksamheten.

Även i vissa andra hänseenden torde det föreliggande

utredningsmaterialet vara i behov av komplettering.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Försvarets sjukvårdsförvaltning bör handha hela försvarsväsendets ärenden

rörande hälso- och sjukvård, hygien, epidemiologi samt tandvård, sjukhusärenden,

ärenden angående sjukvårdsmateriel m. m. Särskilda anstalter

skola träffas för att säkerställa samverkan mellan sjukvårdsförvaltningen

samt de till försvarsgrenarna anknutna sjukvårdsinspektionerna och medicinalstyrelsen.

Försvarets civilförvaltning skall handha avlöningsfrågor, spörsmål rörande

administrativa författningar och föreskrifter, övervakningen av hela försvarsväsendets

räkenskaps- och redovisningsväsende, den centrala räkenskapsföringen

för hela försvarsväsendet, kassagöromålen för försvarets samtliga centrala

förvaltningsorgan, den kamerala revisionen av den militära lokalförvaltningens

räkenskaper m. m. Vad nu sagts gäller dock ej fabriksstvrelsen, som

skall intaga en relativt fristående ställning.

Sedan nu nämnda fackgrenar utbrutits ur de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna,

bli tydligen dessas arbetsuppgifter väsentligt begränsade. Inom

den blivande reducerade arméförvaltningen komma att kvarstå tygförvaltningen

och intendenturförvaltningen, förlagda till var sin avdelning. På tygavdelningen

skall alltjämt ankomma projektering av tygmaterielen, utprovning

av nya materieltyper, förvaltning av medel, som ställas till förfogande

för arméns utrustning med tygmateriel, anskaffning av specialmateriel, den

militära mottagningskontrollen av levererad materiel, frågor örn arméns kvantitativa

behov av tygmateriel samt sådan materiels förrådshållning, redovisning

och vård, överinseendet över tygmaterielens reparation m. m. Intendentu

ra vdelningens uppgifter bli i stort sett begränsade till lokal materielanskaffning,

centrala och lokala vård- och underhållsuppgifter, livsmedelsanskaffning,

ärenden angående intendenturväsendets organisation och utveckling m. m.

För marinförvaltningens tilltänkta vapenavdelning samt dess och flygförvaltningens

intendenturavdelningar gäller i tillämpliga delar vad nu är sagt.

Marinförvaltningens ingenjöravdelning och flygförvaltningens materielavdelning

skola i huvudsakligen samma omfattning som nu handlägga frågor

om fartygs- respektive flygmateriel. Samma ämbetsverks fortifikations- eller

byggnadsavdelningar böra tills vidare i hittillsvarande omfattning och alltjämt

infogade i ämbetsverken ombesörja fortifikations- och byggnadsfrågor.

Stark kritik har i remissyttrandena från åtskilliga håll riktats mot det nya

utredningsförslaget i vad avser personalorganisationen, lönesättningen för befattningshavarna

och kostnaderna för förslagets genomförande. I likhet med

flera av de hörda myndigheterna har jag icke kunnat undgå att finna den

av utredningen föreslagna personalorganisationen alltför omfattande. Jag inser

till fullo de svårigheter, vilka under nu rådande exceptionella förhållanden

göra sig gällande vid bedömande av personalbehovet för en efter fredsförhållanden

avpassad förvaltningsorganisation, som därtill har att sörja för

en krigsmakt av helt andra mått än den i 1936 års försvarsordning förutsatta.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Det ligger i sakens natur, att den under de senaste åren beslutade avsevärda

utbyggnaden av försvarsorganisationen samt förlängningen av övningstiden

måste avspegla sig i en ökning även av förvaltningsmyndigheternas arbetskvantitet

med därav följande behov av ytterligare personal.

Det låter sig icke göra att nu med säkerhet bedöma förvaltningsorganisationens

personalbehov efter återgång till fredsförhållanden, varom ju här är

fråga. Den starka ansvällningen av personalstyrkan under rådande beredskapsläge

kan lätt föranleda till en överdimensionering av personalen, som måste

undvikas. Jag anser därför, att statsmakterna vid personalberäkningarna för

de olika förvaltningsorganen måste gå fram med den största försiktighet. I

första hand måste sålunda den nu förefintliga förvaltningspersonalen inplaceras

i de nya organisatoriska enheterna. Därutöver torde för närvarande

bestämda förslag böra framläggas endast i fråga örn de nyckelposter, som äro

betingade av de förordade organisationsändringarna, samt vissa nya befattningar,

som under alla omständigheter måste inrättas. Övriga befattningar,

som på grund av hela försvarsorganisationens utökning måste tillkomma oberoende

av vilken organisationsform för förvaltningen som fastställes och vilka

sålunda icke direkt sammanhänga med den nu förordade omorganisationen i

och för sig, böra successivt föreslås i samband med försvarsorganisationens utökning

i enlighet med 1942 års försvarsplan och tillsättas efter prövning i

varje särskilt fall. Sedan normala förhållanden åter inträtt, få hithörande

spörsmål efter framställning i vanlig ordning från förvaltningsmyndigheterna

upptagas till slutlig prövning.

Med hänsyn till att den organisation, som föreslås, i åtskilliga avseenden

innefattar betydelsefulla nyheter i jämförelse med nuvarande organisation

torde det vara uteslutet att på förhand med säkerhet bedöma varje detalj i

den nya organisationen. Jag förutsätter emellertid, att Kungl. Majit skall

äga vid förslagets genomförande vidtaga de jämkningar i densamma, som

kunna visa sig erforderliga eller önskvärda. I

I den följande framställningen ämnar jag till en början lämna en närmare

redogörelse för de synpunkter på frågan om den centrala försvarsförvaltningens

ordnande gemensamt eller försvarsgrensvis, vilka kunna anföras inom

varje särskilt fackområde, samt för min inställning i olika hithörande hänseenden.

I samband därmed avser jag att i stora drag angiva gränserna mellan

de olika myndigheternas arbetsområden. I fortsättningen behandlas vissa

för förvaltningsmyndigheterna gemensamma principiella spörsmål. Jag ämnar

därefter mera i detalj ingå på de särskilda ämbetsverkens arbetsuppgifter och

organisation. Slutligen skola frågorna om övergången till den nya organisationen

och om kostnaderna för denna belysas.

Bihang till riksdagens ]rrotokoll 19^3. 1 sami. Nr 180.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

Avd. II. Principer för förvaltningsverksamheten

inom försvarsväsendet.

A. Gemensam eller försvarsgrensvis ordnad

central förvaltning.

1. Tygförvaltningens område.

Liksom förvaltningsverksamheten över huvud inom försvarsväsendet så

är också den centrala förvaltningen inom tygförvaltningens område —

d. v. s. anskaffning, redovisning, översyn och underhåll m. m. av krigsmateriel

i egentlig mening — för närvarande i princip uppdelad på de särskilda

försvarsgrenarnas förvaltningsorgan. Arméförvaltningens tygdepartement

är sålunda för arméns del det centrala organet för all krigsmaterielförvaltning.

För marinens del ombesörjas materielärendena centralt av marinförvaltningen

å dess ingenjör-, artilleri- och övriga materielavdelningar. Flygvapnets

centrala materielförvaltning handhaves å flygförvaltningens materielavdelning.

Denna principiella uppdelning av materielförvaltningen på de tre försvarsgrenarnas

förvaltningsorgan har emellertid icke kunnat helt upprätthållas.

Sålunda har sedan länge i åtskilliga fall det förfaringssättet tillämpats,

att materiel som användes inom hela försvarsväsendet anskaffats genom

en enda myndighets försorg för alla försvarsgrenarna. Särskilt har detta

varit fallet med handvapenmateriel. Under de senaste åren ha dessutom,

såsom redan i det föregående i korthet angivits, under trycket av den våldsamma

stegring i kraven på förvaltningsmyndigheternas kapacitet som blivit

en följd av den inträdda beredskapssituationen, tillkommit två särskilda

centrala organ med sikte på en av indelningen i försvarsgrenar oberoende

förvaltningsverksamhet inom tygförvaltningens område, nämligen statens

krigsmaterielnämnd (tidigare kallad statens ammunitionsnämnd)

och försvarsväsendets verkstadsnämnd,

den förra med uppgift att ombesörja anskaffning av all ammunition samt

av åtskillig annan krigsmateriel, den senare med uppgift att utöva den centrala

ledningen av vissa försvarsväsendet tillhörande fabriker.

1940 års utredning.

Såsom förut anförts föreslog 1940 års utredning, att den centrala förvaltningsverksamheten

i princip skulle sammanföras till för försvarsväsendet

gemensamma förvaltningsorgan. Som motivering för detta förslag anfördes,

att det ur allmän effektivitetssynpunkt läge i sakens natur, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180.

även med bästa vilja till samarbete åtskilligt dubbelarbete icke kunde

undvikas, så länge förvaltningsorganen vore skilda åt. Ej heller hade kravet

på standardisering vunnit tillräckligt beaktande. Även om orsaken

därtill icke vore att söka enbart i den omständigheten, att den centrala

förvaltningen varit uppdelad på skilda organ, vore dock ett sammanförande

av eller intimt samarbete mellan förvaltningsorganen en oundgänglig förutsättning

för att standardiseringssträvandena skulle leda till effektivt

och stadigvarande resultat. Nuvarande organisation medförde emellertid

icke blott svårigheter för en effektiv standardisering, utan den omöjliggjorde

även ett enhetligt samlande, samordnande och bearbetande av de

på olika områden vunna erfarenheterna. — Särskilt ur krigsberedskapssynpunkt

vore, enligt vad 1940 års utredning anförde, den nuvarande organisationen

av de centrala förvaltningsorganen icke tillfredsställande. Systemet med

skilda förvaltningar försvårade väsentligt överblicken över industrien och

dess möjligheter samt planläggningen av industriens övergång till krigsindustri.

Visserligen hade rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

i samråd med förvaltningsmyndigheterna nedlagt ett betydande arbete

på färdigställande av planer för industriens ianspråktagande i händelse

av krig. Dessa planer hade emellertid kommit att i stor utsträckning

stanna på papperet. Därest rikskommissionen intagit en verkligt ledande

och samordnande ställning i förhållande till de centrala förvaltningsorganen,

skulle förhållandena på förevarande område möjligen hava varit annorlunda.

Även i fråga om själva industrien hade under den gångna delen av

krigsperioden avsevärda brister kommit till synes. Redan i vad anginge

försvarsväsendets egna fabriker och industrianläggningar syntes befogad

kritik kunna framställas. Av än större betydelse vore de konstaterade bristerna

beträffande industriens krigsberedskap i allmänhet. Snabbheten och

planmässigheten i leveranserna hade icke kommit att motsvara vad rådande

förhållanden krävt, trots att förvaltningsmyndigheterna vidtagit de

åtgärder, som med hänsyn till deras organisatoriska struktur och tidigare

utarbetade planer avsetts skola igångsättas. — Bristerna i den nuvarande

förvaltningsorganisationen hade enligt 1940 års utredning till väsentlig

del sin orsak i en splittring på de särskilda försvarsgrenarna även av den

verksamhet som vore för dem gemensam samt i förläggandet av det krigsindustriella

planeringsarbetet till ett fristående organ. För undanröjande

av dessa brister vore det bland annat erforderligt, att centralförvaltningen så

organiserades, att arbetet i erforderlig utsträckning kunde bedrivas på

enhetligt sätt utan hinder av uppdelning på skilda försvarsgrenar. Strävan

efter enhetlighet finge dock icke drivas så långt, att den verksamhet

inom de särskilda försvarsgrenarna som med nödvändighet måste behålla

sin specifika karaktär äventyrades. Det måste vidare tillses, att allt

erforderligt utrymme även i framtiden bereddes den militära sakkunskapen

samt att den behövliga kontakten med industrien icke vunnes på bekostnad

av nödig kontakt med försvarsväsendet och förståelse för dess krav.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Enligt 1940 års utrednings mening borde de centrala förvaltningsmyndigheterna

sammanföras fackgrensvis, så långt huvudsaklig överensstämmelse

förelåge. I stort sett syntes därvid den gruppindelning som skett inom

arméförvaltningen kunna följas. I enlighet därmed föresloge 1940 års utredning,

såsom redan anförts, för tygförvaltningens del inrättandet av ett mat er

^departement, i stort sett utgörande en ombildning och utvidgning

av arméförvaltningens tygdepartement och vissa delar av försvarsförvaltningen

i övrigt. Detta departement borde ha till huvudsaklig uppgift att handha

konstruktion, nyanskaffning och kontroll av krigsmateriel. Utredningen

hade vidare funnit, att arbetet på vart och ett av in tendénturförvaltningens,

fortifikations väsendets och fastighetsförvaltningens, sjukvårdsförvaltningens

samt civilförvaltningens områden borde sammanföras till ett

särskilt, samtliga försvarsgrenar omfattande departement. Den efter det

sålunda gjorda frånskiljandet av särskilda verksamhetsgrenar återstående,

för de olika försvarsgrenarna specifika förvaltningsverksamheten borde

sammanhållas i väsentligt reducerade förvaltningar, ställda till vederbörande

försvarsgrenschefers förfogande och i huvudsak avseende projekteringsverksamhet

samt underhålls- och reparationstjänst i fråga örn försvarsgrenarnas

materiel. Vad konstruktionsverksamheten anginge vore viss materiel

av sådan beskaffenhet, att dess projektering måste ske i särskilt

intimt samarbete med militära organ inom den försvarsgren, där materielen

nyttjades i tjänst, vilka organ jämväl ansvarade för vård, reparationer och

underhåll av denna materiel, d. v. s. respektive försvarsgrenars centrala förvaltningar.

Materiel av sådan beskaffenhet vore marinens fartyg, flygvapnets

flygplan med tillhörande motorer samt arméns stridsvagnar. Dylik materiel

borde lämpligast projekteras inom vederbörande försvarsgrens centrala

förvaltning. Vad anginge själva anskaffningen av nu nämnda materiel så

borde denna ombesörjas av materieldepartementet, givetvis, där så erfordrades,

efter samråd med vederbörande försvarsgrens förvaltning. Beträffande

åter annan materiel, syntes vissa uppgifter böra undantagas från ämbetsområdet

för ett dylikt materieldepartement. Skälet för ett sammanförande av

upphandlingen vore nämligen i huvudsak behovet av en samlad överblick

över industriens kapacitet och sysselsättning samt en erforderlig merkantil

sakkunskap. I den mån detta skäl för ett sammanförande av upphandlingen

till ett enda verk icke gjorde sig gällande men däremot särskilda omständigheter

talade för upphandlingens ombesörjande av annan myndighet, borde

givetvis icke enbart kravet på enhetlighet få utgöra hinder för en sådan

anordning.

Det av 1940 års utredning föreslagna materieldepartementet skulle således

hava till uppgift att, med angivna begränsningar, omhänderhava krigsmaterielens

såväl utformning som anskaffning. Materieldepartementet

borde stå under ledning av en med industriens problem väl förtrogen chef.

Beträffande materieldepartementets inre organisation

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

hade 1940 års utredning efter övervägande av flera alternativ stannat vid att

föreslå en uppdelning av verket i två huvudavdelningar, nämligen en för

forskning och konstruktion (tekniska avdelningen) och en för anskaffning

jämte kontroll (anskaffningsavdelningen). Till den senare avdelningen skulle

vara anknutet ett särskilt organ för planering, vilket under fredstid skulle

genom fortlöpande, från industriföretagen inhämtade uppgifter hålla sig underkunnigt

örn de olika företagens möjlighet och lämplighet att utföra tillverkningar

av skilda slag. För detta ändamål skulle genom planeringsorganets

försorg uppläggas ett särskilt maskinregister. För planeringsorganets arbete

fordrades även, att en ständig överblick kunde äga rum över försvarsväsendets

materieltillgångar, vilket borde ske genom en dit förlagd bokföring.

Vidare skulle planeringsorganet i samråd med vederbörande militära

organ samt industriföretagen medverka till att för den industriella produktionen

oundgängligen erforderlig arbetskraft erhölle uppskov från militärtjänst

i erforderlig omfattning.

Den materielanskaffning som skulle omhänderhavas av det av 1940 års

utredning sålunda föreslagna materieldepartementet skulle, bortsett från vad

som upphandlades i den öppna marknaden, ske genom utnyttjande av inom

landet redan existerande privata företag, genom drift vid av staten ägda

men under enskild ledning handhavda industriföretag, s. k. skuggfabriker,

samt genom anlitande av försvarsväsendets egna fabriker, vilka sistnämnda

borde skötas och administreras i bolagsform av en fristående verkstadsledning.

Inom anskaffningsavdelningen borde även finnas särskilda centralt

sammanhållna kontrollgrupper, som hade att dels lämna service och ombesörja

kvalitetskontroll av tillverkningen av varor, dels omhänderha mätverktyg

och organisera deras förvaring och användning samt föra inventarieregister

över landets verktygsbestånd.

Det föreslagna materieldepartementet skulle lyda direkt under Kungl.

Majit. Verkets förhållande till försvarsledningen borde, i anslutning till att

överbefälhavaren skulle äga viss direktivrätt, vara den, att försvarsledningen

skulle äga påkalla konstruktioner, undersökningar, utlåtanden och dylikt

samt framställa önskemål i fråga örn varors beskaffenhet. Skulle materieldepartementet

finna att någon sådan framställning vore olämplig ur tillverkningssynpunkt

och kunde enighet ej vinnas mellan departementet och

överbefälhavaren, borde ärendet underställas Kungl. Majits prövning.

Vad beträffar försvarsväsendets förrådsverksamhet föreslog 1940

års utredning, att upplagringen av krigsmateriel, framför allt ammunition,

skulle ske i strategiskt lämpligt placerade centrala förråd gemensamma för

försvarsväsendet i dess helhet. En betydande personalorganisation erfordrades

i krig för handhavandet av materielen vid dessa förråd. Denna personalorganisation

borde även ha till uppgift att ansvara för materielen i de

bakre och främre etappförråden. Personalorganisationen måste bliva av militär

beskaffenhet och borde ställas under högsta ledning av en direkt under

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

överbefälhavaren lydande befattningshavare, förslagsvis benämnd generalrustmästaren,

vilken skulle handha materielen vid de nämnda

förråden. Till sitt förfogande för utförande av de honom åvilande uppgifterna

borde generalrustmästaren ha specialutbildade ammunitionstrupp

e r. Centralförråden borde bliva förläggnings- och utbildningsplatser för

ammunitionstruppema. — Till generalrustmästarens verksamhetsområde

och redovisningsskyldighet skulle enligt förslaget även höra den materiel,

som upplagrats i förråd regionalt samt lokalt vid truppförbanden. Förrådsverksamheten

borde sortera direkt under överbefälhavaren i frågor berörande

personalens utbildning och organisation samt därmed sammanhängande

inspektionsverksamhet. Däremot syntes det vara lämpligt att förvaltningsmässigt

förankra verksamheten inom materieldepartementet. Med en

dylik förvaltningsform vunne man, att ett intimt samarbete med materieldepartementet

kunde erhållas rörande materielens vård, underhåll och lämpliga

omsättning.

Utlåtanden över 1940 års utrednings förslag.

De över 1940 års utrednings förslag hörda myndigheterna lia i allmänhet

vitsordat, att de av utredningen framställda erinringarna i fråga örn

krigsförberedelsearbetets bedrivande och krigsindustriens planerande vore

befogade. Jämväl har kravet på en centraliserad standardiseringsverksamhet

i fråga örn materielanskaffningen i allmänhet biträtts. I andra avseenden

ha vissa principiella erinringar framförts mot förslaget. Bland annat har

påpekats, att de erfarenheter, som utredningen haft som underlag för sitt

arbete och för att bedöma nödvändigheten av en omorganisation, hämtats

från en exceptionell tid, varunder apparaten utsatts för påfrestningar av

en sådan omfattning, att de torde motsvara och i vissa fall överstiga

dem, som vid krig komme att göra sig gällande för tillgodoseende av ersättningskraven.

Anledningen till påtalade missförhållanden vore icke i huvudsak

att söka i organisatoriska fel och brister hos den militära förvaltningen

utan i knappheten på personal. Från åtskilliga håll har hävdats, att

man, innan man sökte åstadkomma en fullständig omvälvning i den militära

förvaltningsorganisationen, borde undersöka, örn icke partiella reformer

kunde leda till ett godtagbart resultat. Vidare har från flera myndigheter

framhållits, att det icke kunde vara lämpligt att under nuvarande

yttre förhållanden verkställa en så genomgripande omorganisation

som den föreslagna; oberoende av principiell inställning till förslaget i och

för sig vore tidpunkten icke lämplig för experiment på dessa livsviktiga

områden. Sålunda ha samtliga försvarsgrenschefer och centrala förvaltningsmyndigheter

uttalat sig emot en genomgripande omorganisation, i

varje fall för det dåvarande.

Oavsett ståndpunktstagandet till förslaget i stort har från flera håll utta
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

lats, att det tilltänkta materieldepartementet i varje fall borde begränsas

till att vara ett samordnande industriorgan med huvudsaklig uppgift att

handhava standardiseringsfrågor, planering av krigsmaterielförsörjningen

samt eventuellt även själva anskaffningen av krigsmateriel, åtminstone i

viss omfattning. På dylika tankegångar ha såväl överbefälhavaren som

försvarsgrenscheferna och försvarsgrensförvaltningarna varit inne.

Vad särskilt beträffar remissyttrandena i vad de avse den av 1940 års

utredning föreslagna organisationen av det gemensamma materieldepartementet

samt av förrådshållningen torde jag få hänvisa till den redogörelse,

som lämnats i 1941 års utrednings betänkande (sid. 28—35). Sammanfattningsvis

kan här sägas, att mellan 1940 års utredning, a ena sidan, samt

de över utredningens förslag hörda militära myndigheterna och förvaltningsorganen,

å den andra, föreligger en påtaglig skillnad i principiell

uppfattning rörande krigsmaterielförvaltningens anordnande. De militära myndigheterna

ha i stort sett hävdat, att materielanskaffningen och materielförvaltningen

över huvud i princip borde ankomma på särskilda förvaltningsorgan

för varje försvarsgren. Samtliga militära myndigheter ha dock vitsordat,

att en centralisering av materielförvaltningstjänsten i vissa hänseenden vore

påkallad och fördenskull ansett det nödvändigt, att vid sidan av försvarsgrensförvaltningarna

tillskapades ett särskilt gemensamt organ för krigsindustriplanering,

viss upphandling m. m. Från ett flertal hall har framhållits, att 1940

års utrednings förslag icke erbjöde tillräckligt underlag för ett bedömande

av hithörande spörsmål, utan att detsamma måste göras till föremål för ytterligare

utarbetning innan ståndpunkt därtill kunde fattas.

1941 års förvaltningsutredning.

Vad därefter angår det av 1941 års förvaltningsutredning framlagda förslaget

har utredningen för sin del framhållit, att frågan om den principiella

anordningen av försörjningen med krigsmateriel — frågan huruvida den

skulle ombesörjas av förvaltningsorgan som anslöte sig till indelningen i

försvarsgrenar eller vara sammanförd till ett för hela försvarsväsendet gemensamt

organ — till väsentlig del vore beroende på den ställning inom försvarssystemet

som cheferna för de tre försvarsgrenarna avsages skola intaga.

Ansåges överbefälhavaren böra vara den militära myndighet som bure det

primära ansvaret för stridsdugligheten hos försvaret i dess helhet, lage det

nära till hands att låta jämväl krigsmaterielförsörjningen centraliseras till

en enda myndighet, ett gemensamt materieldepartement, som då komme

att vara relativt frikopplat från inflytande från försvarsgrenscheferna. Örn

däremot försvarsgrenscheferna skulle vara de myndigheter som hade att

svara för respektive försvarsgrenars krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt,

syntes därav böra följa, att åt dem borde inrymmas ett avgörande inflytande

på krigsmaterielanskaffningen och krigsmaterielens förvaltning i övrigt,

något som knappast kunde ske annat än genom att särskilda förvaltnings
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition nr 180.

organ med klart angivna befogenheter funnes, i vilkas verksamhet försvarsgrenschefen

kunde göra ett dylikt inflytande gällande.

Den uppläggning som 1940 års utredning givit åt förvaltningsproblemet

syntes — enligt vad den nya utredningen framhöll — snarast tyda på att

den förra utredningen utgått från att överbefälhavaren borde åläggas det

primära ansvaret jämväl för försvarsgrenarnas krigsduglighet och att försvarsgrenscheferna

i nämnda hänseende snarast borde intaga ställningen av

inspektörer var och en för sin försvarsgren. Även med denna utgångspunkt

hade 1940 års utredning emellertid funnit sig böra föreslå, att förutom ett

för hela försvarsväsendet gemensamt materieldepartement skulle finnas särskilda

förvaltningsorgan för de tre försvarsgrenarnas räkning.

Den senare förvaltningsutredningen anförde vidare, att det av 1941 års

försvarsutredning avgivna förslaget till organisation av försvarsväsendets

högsta ledning byggde på principen, att försvarsgrenscheferna alltjämt skulle

bära det primära ansvaret för respektive försvarsgrenars krigsduglighet.

Härav följde enligt 1941 års förvaltningsutrednings uppfattning, att den

tekniska och ekonomiska verksamhet som sammanhängde med försvarsgrenens

utrustning med krigsmateriel, borde handhavas av förvaltningsorgan, hos

vilka försvarsgrenschefen omedelbart kunde få sina intentioner i fråga örn

försvarsgrenens materielförsörjning omsatta. Den ansvarsfördelning mellan

överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna, från vilken försvarsutredningen

utgått, syntes sålunda närmast förutsätta, att den centrala förvaltningsverksamheten

i vad avsåge krigsmateriel i egentlig mening (tygmateriel) handhades

av särskilt förvaltningsorgan för varje försvarsgren.

Oavsett det sålunda förda resonemanget hade emellertid, enligt vad 1941

års utredning vidare framhöll, från de militära myndigheternas sida betydelsefulla

erinringar framförts gentemot 1940 års utrednings förslag att i

princip koncentrera materielanskaffningen jämte konstruktions- och kontrollverksamheten

till ett enda organ. Sålunda hade gjorts gällande, att den

uppdelning av materieltjänsten på å ena sidan det gemensamma materiel - departementet och a andra sidan de föreslagna reducerade försvarsgrensförvaltningarna,

som av 1940 års utredning föreslagits, icke vore rationell

utan ägnad att medföra oklarhet i fråga om ansvarsfördelningen samt dubblering

av personalorganisationen. I sistnämnda hänseende hade bland annat

fiamhallits, att spörsmålen örn materielens underhåll, vilka skulle handläggas

av försvarsgrensförvaltningarna, samt frågorna örn utformning och

nyanskaffning av materiel, vilka skulle ankomma på materieldepartementet,

i många fall hängde så intimt tillsammans, att de borde handläggas av

personal med enahanda kvalifikationer. I bägge fallen krävdes rent militära

överväganden, vilka icke syntes få samma utrymme i materieldepartementet,

som ju förutsattes skola stå under civil ledning.

1941 års utredning fann de sålunda framförda erinringarna mot den av

1940 års utredning gjorda uppläggningen av den centrala krigsmaterielför
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

valtningen i huvudsak bärande. Även om det givetvis vore möjligt att jämväl

med den föreslagna organisationen etablera ett sådant samarbete mellan försvarsgrenarna

å ena sidan samt det centrala materieldepartementet å den

andra, att de framförda farhågorna för kompetenskonflikter och dubbelorganisation

i huvudsak eliminerades — utredningen förutsatte, att vid detaljutformningen

av organisationen åtgärder vidtoges för säkerställande av ett

dylikt samband — syntes förslaget dock innebära, att försvarsgrenschefens

möjlighet att utöva ett direkt inflytande på den egna försvarsgrenens materielutrustning

skulle komma att avsevärt inskränkas. Detta syntes vara en

konsekvens, som vore ägnad att ingiva allvarliga betänkligheter.

De sålunda framlagda synpunkterna föranledde 1941 års förvaltningsutredning

att för sin del föreslå, att den centrala förvaltningsverksamheten i vad

avsåge tygmateriel och annan krigsmateriel i egentlig mening skulle i princip

omhänderhavas av särskilda förvaltningsorgan för varje försvarsgren, i

vilka organs ledning vederbörande försvarsgrenschef skulle tillförsäkras ett

avgörande inflytande. Härav följde också, att den gren av förvaltningen,

som avsåge förrådshållningen, enligt utredningens mening borde utövas försvarsgrensvis.

Den föreslagna principen borde emellertid icke utgöra hinder

för att de delar av förvaltningsverksamheten, beträffande vilka så lämpligen

kunde ske, i möjligaste mån organisatoriskt samordnades.

I sistberörda hänseende erinrade utredningen örn att så gott som samtliga

hörda myndigheter vore ense med 1940 års utredning om att vid sidan av försvarsförvaltningarna

borde finnas ett för förs vars väse!] d et i dess helhet

gemensamt organ för samordnande av de industriella problem som sammanhängde

med materiel tjänsten. Till denna uppfattning ville också 1941 års

förvaltningsutredning obetingat ansluta sig. En av de mest påtagliga bristerna

i den nuvarande förvaltningsorganisationen hade, enligt vad utredningen

framhöll, just varit avsaknaden av organiserat samarbete mellan de militära

förvaltningarna och den krigsmateriellevererande industrien. Denna brist hade

tagit sig uttryck i mångahanda hänseenden, främst måhända på krigsindustriplaneringens

område, men även i fråga örn rena leveransfrågor, såsom beträffande

prissättning, standardisering, prioritetsrätt m. m.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslog 1941 års förvaltningsutredning,

att ett särskilt organ skulle inrättas med uppgift att för försvarsgrensförvaltningarnas

räkning handhava de viktiga ''frågekomplex, som sammanhängde

med industriens utnyttjande i försvarsväsendets tjänst. Detta industriorgan

borde som en av sina viktigaste uppgifter hava att svara för det

krigsindustriella planeringsarbetet. Vidare borde på detta organ ankomma

att ombesörja själva anskaffningen av sådan krigsmateriel, som icke vore av

försvarsgrensbetonad art, med andra ord krigsmateriel av mass- eller standardnatur,

främst ammunition. Industriorganet borde även omhänderhava

den standardiseringsverksamhet i fråga örn krigsmaterielen, som visat sig

animera vara av värde för att säkerställa erforderlig enhetlighet i materiel
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maurts proposition nr 180.

anskaffningarna. Som industriorganet förutsattes skola i sig inrymma framstående

sakkunskap på det rent kommersiella området, borde på detsamma

även ankomma att utöva granskningsverksamhet ur kommersiell synpunkt

rörande materielleveranskontrakt över huvud för försvarsväsendets räkning.

Organet borde vidare handhava ledningen av de försvarsväsendet tillhörande

fabriker, vilka utförde nytillverkning av krigsmateriel, varjämte den vetenskapliga

forskningsverksamheten för försvarets räkning borde inordnas under

verket i fråga. Slutligen borde industriorganet hava ett avgörande inflytande

på frågor rörande uppskov med värnpliktstjänstgöring för den i krigsindustrien

sysselsatta personalen.

Som en sammanfattning anförde förvaltningsutredningen, att de till tygmaterielförvaltningens

område hörande förvaltningsuppgifterna borde i princip

omhänderhavas av särskilda förvaltningsorgan för varje försvarsgren, vilka

organ skulle ha ansvaret såväl för vilka slag och vilka kvantiteter av krigsmateriel

som skulle anskaffas som för projektering och konstruktion av dylik

materiel, i den mån icke sistberörda uppgifter utfördes inom den privata industrien.

Vid sidan av försvarsgrenarnas förvaltningsorgan borde finnas ett för

försvarsväsendet gemensamt industriorgan med uppgift att omhänderha det

industriella krigsförberedelsearbetet, att för försvarsgrensförvaltningarnas räkning

utföra anskaffningar av sådan krigsmateriel som vore att hänföra till masseller

standardvaror samt att i övrigt handlägga de frågor av industriell eller

kommersiell natur som i det föregående i korthet angivits.

Förvaltningsutredningen framhöll slutligen, att den omständigheten, att

förvaltningsverksamheten på tygförvaltningens område föresloges skola

handhavas försvarsgrensvis, helt naturligt icke finge hindra att, på sätt redan

nu i viss utsträckning skedde, en försvarsgrens förvaltningsorgan åtoge sig

upphandlings- eller andra uppgifter för en annan försvarsgrensförvaltnings

räkning, där så lämpligen kunde ske. Tvärtom borde det instruktionsmässigt

fastslås, att ett sådant samarbete skulle eftersträvas förvaltningsorganen

emellan.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Överbefälhavaren, som i huvudsak anslutit sig till den av 1941 års utredning

föreslagna uppdelningen av förvaltningsärendena på försvarsgrensvis

organiserade och gemensamma ämbetsverk, har beträffande tygförvaltningen

ansett riktigt, att verksamheten i huvudsak utövades försvarsgrensvis och

att samtliga beställningar skulle göras av försvarsgrensförvaltningarna, intill

dess maten’elen vore utexperimenterad. Av utredningens betänkande framginge

icke klart vem som ägde bestämma, örn beställning skulle göras av vederbörlig

försvarsgrensförvaltning eller av industriverket. Utredningen syntes

emellertid vilja göra gällande, att Kungl. Majit skulle bestämma detta. Denna

fråga syntes överbefälhavaren icke vara tillräckligt utredd. I samband

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180.

ined att medel äskades av visst förvaltningsorgan kunde måhända lämpligen

föreslås vem som skulle utlägga beställningen.

Arméchefen har understrukit betydelsen av en försvarsgrensvis ordnad

tyg- och intendenturförvaltning men har tillika framhållit, att det otvivelaktigt

förelåge behov av ett centralt, från försvarsgrensförvaltningarna relativt

fristående organ för industriell krigsplanering, standardisering m. m. och

för vissa av de uppgifter, som tidigare påvilat rikskommissionen för ekonomisk

försvarsberedskap.

Cheferna för mannen och flygvapnet samt marinförvaltningen och flygförvaltningen

ha icke haft något att erinra mot vad utredningen i denna del

anfört.

Arméförvaltningen har ansett ofrånkomligt, att den tekniska och ekonomiska

verksamhet, som sammanhängde med försvarsgrenarnas utrustning

med krigsmateriel, handhades av förvaltningsorgan, hos vilka vederbörande

försvarsgrenschef omedelbart kunde få sina intentioner i fråga örn materielförsörjningen

omsatta. För tillgodoseende härav borde förvaltningsverksamheten

på tyg- och intendenturmaterielområdena ordnas försvarsgrensvis. Det

rådde emellertid ingen tvekan om behovet av ett centralt organ för handläggning

i fred av det krigsindustriella förberedelsearbetet och vissa därmed sammanhörande

frågor. Arméförvaltningen har i anslutning härtill velat insätta

hithörande spörsmål i ett större sammanhang.

Riksräkenskapsverket har uttalat, att en koncentration av vissa ärenden

till särskilt industriorgan skulle medföra avsevärda fördelar.

Statens hisrevision har obetingat anslutit sig till utredningens uttalande,

att krigsindustriplaneringen bleve fullt effektiv endast om materielanskaffningen

i huvudsak centraliserades till ett industriverk och att undantag från

denna huvudregel borde förekomma blott då vägande militära skäl förelåge. Utredningen

hade emellertid icke konsekvent tillämpat denna princip. Ett riktigt

handhavande av upphandlingen krävde vidare enligt krisrevisionens mening,

att även konstruktionsverksamheten, i den mån den icke handhades

av industrien, samt kontrollen förlädes till industriverket.

Statens industrikommission har biträtt utredningens förslag om att anförtro

vissa uppgifter på förevarande område åt ett särskilt industriorgan. Samordningstanken

hade emellertid enligt kommissionens mening icke i tillräcklig

omfattning kommit till uttryck i förslaget.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd lia i

sitt gemensamma yttrande framhållit, att tvekan ej kunde råda om riktigheten

och nödvändigheten av att ett centralt anskaffningsorgan tillskapades.

Förslaget örn inrättande av ett dylikt kunde emellertid tillstyrkas endast

under förutsättning, att de av utredningen angivna principerna för anskaffningen

följdes. I viss omfattning måste även konstruktionsverksamhet bedrivas

hos det föreslagna industriverket.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departementschefen

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Även svenska teknologföreningen har funnit behovet av ett industriorgan

med i stort sett de av utredningen angivna uppgifterna vara påtagligt.

Av intresse i förevarande sammanhang äro jämväl vissa i remissyttrandena

framkomna allmänna synpunkter på frågan örn det av utredningen föreslagna

industriverkets arbetsuppgifter och organisation. Härtill återkommer

jag emellertid i det följande.

I förevarande sammanhang torde böra erinras om försvarsväsendets ingenjöruiredning,

vars verksamhet för närvarande pågår. En utförlig redogörelse

för utredningens uppdrag har lämnats här ovan (sid. 16 f.).

De skiljaktigheter i uppfattning, som gjort sig gällande beträffande principerna

för den militära centralförvaltningens ordnande, lia fått en särskild

tillspetsning på tygförvaltningens område. Såsom av den i det föregående

lämnade redogörelsen framgår innebar det av 1940 års utredning framlagda

förslaget, att krigsmaterielanskaffningen med konstruktionsarbetet däri inbegripet

skulle i princip vara centraliserad till ett för försvarsväsendet gemensamt

materieldepartement. Samtidigt skulle emellertid finnas smärre

förvaltningsorgan för var och en av försvarsgrenarna med uppgift att omhänderha

den anskaffade materielens översyn, vård och underhåll. Dessa

smärre förvaltningsorgan skulle också handha projekteringen av viss mera

försvarsgrensbetonad materiel. I vissa över 1940 års utredning avgivna remissyttranden

har å andra sidan hävdats, att materielanskaffningen och materielförvaltningen

över huvud i princip borde ankomma på särskilda förvaltningsorgan

för varje försvarsgren. Även i sistnämnda yttranden har dock

vitsordats behovet av att vid sidan av försvarsgrensförvaltningarna tillskapa

ett särskilt, för försvarsväsendet gemensamt organ för krigsindustriplanering

och vissa andra uppgifter.

Enligt 1941 års utrednings förslag skulle det ankomma på det tilltänkta

industriorganet att omhänderha planering av krigsmaterielindustrien, vissa

uppskovsfrågor, viss materielanskaffning, merkantil granskning av ärenden

om anskaffning i andra fall, standardisering, leveranskontroll, central registrering

av tillgången på krigsmateriel, forskning på det militärtekniska området

samt ledning av en del av försvarsväsendets fabriker och verkstäder.

Vad särskilt materielanskaffningen angår skulle enligt förslaget industriorganet

för försvarsgrensförvaltningarnas räkning i den omfattning, som kunde

bli föreskriven, ombesörja anskaffning av materiel, som vore av mass- eller

standardkaraktär eller som kunde anses fixerad i tekniskt hänseende, samt

vidare sådan anskaffning som måste ske genom verket för att möjliggöra

effektiv krigsplanering. Anskaffandet av ren specialmateriel eller sådan materiel,

som befunne sig på experimentstadiet, borde däremot åvila vederbörande

försvarsgrensförvaltning. Utredningens i olika sammanhang gjorda uttalanden

ha emellertid visat sig föranleda tveksamhet örn den verkliga innebörden

av utredningsförslaget på denna synnerligen betydelsefulla punkt.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

För min del kan jag i stort sett ansluta viig till det av 1941 års

utredning framlagda förslaget i vad angår det planerade industriorganets

uppgifter. Beträffande frågorna om den militärtekniska forskningens

ställning och örn fabriksledningen är jag emellertid icke övertygad

örn att den av utredningen förordade lösningen är den bästa. Vad angår materielanskaffningen

synes mig den av utredningen formulerade principen böra

fastslås. Upprätthållandet av denna princip torde utgöra en förutsättning för

att ett effektivt verkande industriorgan av den skisserade karaktären över

huvud taget skall kunna komma till stånd. Detta innebär, att materielanskaffningen

i väsentliga delar bör centraliseras till industriorganet och att i de fall,

då viss materiel i egenskap av specialmateriel skall undantagas från den centrala

anskaffningen, vägande skäl böra kunna åberopas härför. Då en överflyttning

av uppgifter från de nuvarande försvarsgrensförvaltningarna till

industriorganet såsom jag redan förut antytt måste ske successivt, bör tydligen

materielanskaffningen tills vidare ligga kvar på försvarsgrensförvaltningarna,

intill dess Kungl. Maj:t genom beslut i varje särskilt fall eller beträffande

visst eller vissa materielslag förordnar örn anskaffningsuppgiftens

överförande på industriorganet. Härigenom vinnes anknytning till den metod,

som använts vid den redan påbörjade utbyggnaden av ammunitionsnämnden

till en krigsmaterielnämnd. Överbefälhavaren har i sitt yttrande anfört,

att det av utredningens betänkande icke klart framginge vem som ägde

bestämma, om beställning skulle göras av vederbörlig försvarsgrensförvaltning

eller av industriorganet. Örn den av mig nyss angivna ordningen tillämpas,

torde farhågorna för oklarhet härvidlag kunna anses i huvudsak undanröjda.

Två spörsmål, som i förevarande sammanhang påkalla särskild uppmärksamhet

och vilkas lösning är förenad med betydande svårigheter, äro frågorna

till vilket organ konstruktionsarbetet och kontrollverksamheten skola förläggas.

Vad den förra arbetsuppgiften beträffar måste skillnad göras mellan

å ena sidan den idégivande konstruktionsverksamheten eller projekteringen,

d. v. s. uppgörandet av principkonstruktioner med utgångspunkt från funktionskraven,

samt å andra sidan konstruktionsverksamheten i egentlig mening.

Den förra sidan av verksamheten måste otvivelaktigt handhavas av försvarsgrensförvaltningarna.

Det egentliga konstruktionsarbetet, d. v. s. den

verksamhet, som är inriktad på utarbetande av färdiga arbetsritningar, bör

liksom hittills i regel förläggas till de industriföretag, som lia att tillverka materielen.

I den mån detta icke är möjligt, bör vederbörande försvarsgrensförvaltning

själv omhänderha konstruktionsarbetet. Såsom i ammunitions- och

verkstadsnämndernas yttrande framhållits torde emellertid med nödvändighet

viss konstruktionsverksamhet komma att bedrivas hos det planerade industriorganet.

Att träffa avgörande rörande den omfattning detta organs

verksamhet härvidlag skall få möter svårigheter, på vilka jag närmare skall

ingå i samband med behandlingen av industriorganets uppgifter (sid. 149 f.).

Även frågan om kontrollens anordnande ämnar jag därvid upptaga till behandling.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

De inom försvarsgrensföryaltningarna kvarstående arbetsuppgifterna omfatta

projektering och provning samt i vissa fall konstruktion av materiel, förvaltning

av medel avsedda för anskaffning av tygmateriel, anskaffning av specialmateriel,

militär mottagningskontroll, frågor om behov av tygmateriel,

förrådshållning, redovisning, vård och reparation av sådan materiel m. m.

Om, såsom jag för min del anser, tvekan icke råder om behovet av ett centralt

organ för handläggning av det krigsindustriella förberedelsearbetet och

vissa därmed sammanhörande frågor, uppställer sig det av arméförvaltningen

berörda spörsmålet, hur nämnda förberedelsearbete skall inordnas i sitt organisatoriska

sammanhang med planeringen av landets industri i dess helhet för

ett krigsfall. Detta spörsmål torde lämpligast upptagas till behandling i samband

med frågan örn krigsmaterielverkets organisation, och jag torde därför

få återkomma till detsamma i det följande (sid. 120 och 125).

2. Intendenturförvaltningens område.

Den centrala intendenturförvaltningstjänsten är enligt nuvarande organisation

uppdelad försvarsgrensvis på det sätt, att densamma inom arméförvaltningen

ombesörjes av dess intendenturdepartement, inom marinförvaltningen

av en särskild intendenturavdelning och inom flygförvaltningen

likaledes av en intendenturavdelning. En viss centralisering har emellertid

sedan länge tillämpats i så måtto, att särskilt arméförvaltningens intendenturdepartement

omhänderhaft anskaffningen av vissa intendenturvaror

jämväl för de två andra förvaltningarnas räkning.

1940 års utredning.

Såsom redan förut anförts uttalade 1940 års utredning som sin åsikt,

att även arbetet på intendenturverksamhetens område borde sammanföras

till ett särskilt, samtliga försvarsgrenar omfattande departement i den föreslagna

försvarsförvaltningen, därvid utredningen dock förutsatt, att jämväl

på detta område den centrala verksamheten i fråga örn underhålls- och reparationst

jänst skulle äga rum inom de av utredningen skisserade reducerade förvaltningsorgan,

vilka förutsattes skola finnas för varje försvarsgren.

De skäl som ansetts tala för en för hela försvaret gemensam intendenturförvaltning

ha av 1940 års utredning i dess betänkande sammanfattats på

följande sätt.

Vad förplägnadstjänsten beträffar äro skiljaktigheterna i fred mellan försvarsgrenarna

av den ringa betydenhet, att en ändamålsenligt ordnad samverkan vid

livsmedlens anskaffning och tillhandahållande får anses ekonomiskt rationell och

genomförbar. Beträffande underhållstjänsten i krig föreligga visserligen i så

måtto betydande skiljaktigheter mellan förhållandena vid till lands och sjöss uppträdande

stridskrafter, att denna tjänst under operationer till lands måste ske

under alldeles speciella former, vilka i väsentliga avseenden avvika från förhållandena

i fred. Då emellertid nämnda skiljaktigheter i huvudsak endast äro att

hänföra till sättet för livsmedlens distribuering och tillhandahållande, kan denna

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Marits proposition nr 180.

omständighet i och för sig icke utgöra hinder för en gemensam intendenturförvaltning,

särskilt som i övriga avseenden förplägnadstjänsten vid samtliga försvarsgrenar

i huvudsak bedrives på samma sätt i krig och fred. Under krig eller

av krig föranledda utomordentliga förhållanden erfordras en ständig kontakt

mellan centralorganet för hela landets livsmedelsförsörjning (livsmedelskommissionen)

och de militära myndigheterna för att man snabbt skall kunna genomföra

de regleringar och ingripanden i övrigt, som det allmänna försörjningsläget

kan påkalla. Tillkomsten av en gemensam intendenturförvaltning skulle underlätta

såväl ett dylikt ingripande som själva livsmedelsanskaffningens rationella

ordnande.

I fråga om bränsleförsörjningen har betydelsen av en enhetlig, fast och

ändamålsenlig organisation alltmera framträtt. I all synnerhet gäller detta importbränslet,

framför allt det flytande, som med den hastigt ökade motoriseringen

och mekaniseringen vid försvarsväsendet samt införandet i allt större utsträckning

av oljeeldning å flottans fartyg blivit en livsfråga för samtliga försvarsgrenar.

För sammanförandet under gemensam ledning av de olika försvarsgrenarnas

skilda organ för bränsleförsörjningen tala i huvudsak samma skäl som i

det föregående angivits för livsmedelsförsörjningen.

Vad därefter den egentliga intendenturmaterielen beträffar så föreligga, särskilt

i fråga örn beklädnad och personlig utrustning, likheter i stort mellan de

olika försvarsgrenarna.

1940 års utredning har emellertid framhållit, att även andra synpunkter

kunde läggas på denna fråga. Sålunda gällde i viss utsträckning jämväl

för intendenturförvaltningens del, att de förvaltningsuppgifter, som nära

sammanhängde med det militära arbetet vid försvarsgrenarna, borde förläggas

till försvarsgrenscheferna, enär uppgifterna i fråga icke lämpligen

borde ställas under en från dessa fristående ledning. För marinens del

kunde sålunda bland annat framhållas frågor angående personalens förläggning

ombord, inredning och utrustning av fartyg vid nybyggnad och

större omändringar, den lokala distributionen av bränsle, vatten och övrig

utredning till sjöstyrkor och marindistrikt, uppläggning av lokala förråd

av olika slag, försöksverksamhet m. m. Det hade även gjorts gällande, att

samarbetet med de lokala förvaltningarna skulle kunna ske på ett smidigare

sätt vid ett bibehållande av förvaltningarna i deras nuvarande form. Vid

ett bedömande av de fördelar och nackdelar, som de olika organisationsformerna

medförde, hade utredningen emellertid ansett sig böra räkna med

ett sammanförande av försvarsgrenarnas intendenturförvaltningar till ett

gemensamt intendenturdepartement. Vid organiserandet av ett dylikt intendenturdepartement

syntes med hänsyn till de mera speciella förhållanden

som gjorde sig gällande inom marinen, en särskild marinbyrå böra inrättas.

— De nuvarande intendenturkårerna förutsattes av utredningen

skola bibehållas som skilda organisationer. Härför talade icke blott kårernas

hittillsvarande olika arbetsområden utan jämväl den i många avseenden

olikartade utbildningen för personalen.

Emellertid räknade 1940 års utredning även med det alternativet, att

skilda förvaltningar skulle bibehållas på intendenturförvaltningens områ
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

de. För sådant fall borde enligt utredningens mening den centrala livsmedelsförsörjningen

lämpligen ombesörjas av arméförvaltningens intendenturdepartement

för samtliga försvarsgrenar, då ju armén representerade

den ojämförligt största förbrukningen. Beträffande bränsleförsörjningen borde

behoven för de olika försvarsgrenarna sammanföras inom materieldepartementet,

varefter upphandling, upplagring och distribution borde ombesörjas

av statens reservförrådsnämnd. Vad slutligen intendenturmaterielen i

övrigt beträffade, borde anskaffningen i enlighet med av utredningen förordade

principer förläggas till materieldepartementet för samtliga försvarsgrenar.

Utlåtanden över 1940 års utrednings förslag.

Rörande de över 1940 års utredning hörda myndigheternas yttranden beträffande

intendenturförvaltningen torde jag få hänvisa till den redogörelse,

som lämnats i 1941 års utrednings betänkande (sid. 41—43).

1941 års förvaltningsutredning.

Vid övervägande av frågan, huruvida den centrala intendenturförvaltningstjänsten

bör göras gemensam för hela försvarsväsendet eller, såsom nu

i princip är fallet, vara uppdelad på särskilda förvaltningsorgan för de tre

försvarsgrenarna, har 1941 års förvaltningsutredning kommit till det resultatet,

att det sistnämnda alternativet avgjort är att föredraga. Jämväl 1940

års utredning har ju, såsom av det föregående framgår, räknat med en sådan

lösning.

Enligt vad 1941 års utredning framhållit vore orsakerna till att utredningen

ansett sig böra förorda en principiell uppdelning av intendenturförvaltningen

efter försvarsgrenarna flera. Till en början förelåge, örn än i mindre

grad än i fråga om tygförvaltningstjänsten, det allmänna skälet för en uppdelning

av denna förvaltning på särskilda försvarsgrensorgan, att försvarsgrenschefen,

vilken borde ha att bära det primära ansvaret för sin försvarsgrens

krigsduglighet, för att rätt kunna fylla denna uppgift borde kunna äga

ett väsentligt och direkt inflytande på den ytterst viktiga frågan om utrustningen

med intendenturmateriel. Ett sådant inflytande läte sig svårligen på

ett tillfredsställande sätt ordna annat än genom ett den egna försvarsgrenen

tillhörande förvaltningsorgan.

Vidare måste det konstateras, att den centrala intendenturförvaltningstjänsten

i varje fall under normala tider icke i främsta rummet kännetecknades

av materielanskaffningar i större omfattning utan mera av en på de

särskilda truppförbanden etc. inriktad förvaltningstjänst i egentlig mening,

omfattande underhålls- och förrådshållningsföreskrifter, omsättnings- och

distributionsfrågor m. m. Att denna förvaltningstjänst i egentlig mening vore

i betydande grad försvarsgrensbetonad läge med hänsyn till försvarsgrenarnas

olika stridssätt och militära organisation i öppen dag.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Slutligen borde det enligt den nya utredningens mening framhållas, att

1940 års utrednings förslag syntes innebära en viss oklarhet i fråga om gränsdragningen

mellan de olika förvaltningsorganen. Enligt förslaget skulle sålunda

den centrala intendenturförvaltningen vara samlad hos ett för hela försvaret

gemensamt organ. Samtidigt syntes det ha förutsatts, att vissa till

intendenturförvaltningen hörande uppgifter, som nära sammanhängde med

det militära arbetet vid försvarsgrenarna och som icke lämpligen borde ställas

under en från försvarsgrenscheferna fristående ledning, skulle förläggas till

de reducerade försvarsgrensförvaltningarna. Slutligen torde den föregående

utredningen ha räknat med att vissa upphandlingar av intendenturmateriel

jämväl skulle överlämnas till det föreslagna materieldepartementet.

1941 års utredning holle för sin del före, att den organisatoriskt mest rediga

lösningen av förevarande förvaltningsspörsmål vore att — i likhet med vad

som föreslagits i fråga om tygmaterielen — förlägga ansvaret för all central

intendenturtjänst till förvaltningsorgan, som tillhörde de särskilda försvarsgrenarna

och i vilkas verksamhet försvarsgrenscheferna kunde erhålla ett bestämmande

inflytande.

Det sagda borde enligt den nya utredningens mening icke hindra, att en

centralisering av vissa arbetsuppgifter på hithörande område komme till stand.

Tvärtom vore det synnerligen angeläget, att det system som redan nu med

framgång tillämpats, nämligen att en försvarsgrensförvaltning ombesörjde

likartade uppgifter jämväl för de övrigas räkning, ytterligare utvecklades och

instruktionsmässigt befästes.

Det kunde också tänkas fördelaktigt att låta själva upphandlingen av

vissa standardvaror även på intendenturområdet för försvarsgrensförvaltningarnas

räkning ombesörjas av industriverket. I varje fall syntes så med

påtaglig fördel vara fallet med sådan intendenturmateriel, som vore att hänföra

till den mekaniska verkstadsindustrien. I anslutning härtill har förvaltningsutredningen

anfört bland annat följande.

Beträffande anskaffningen från textil-, läder- och livsmedelsindustrierna kunna

i viss mån andra synpunkter göra sig gällande. I fråga örn anskaffning av textilier

och läder må sålunda framhållas, att hithörande materiel, exempelvis uniformer

och skodon, tvivelsutan är av mass- och standardkaraktär, men att de inom privatindustrien

med dylik tillverkning sysselsatta fabrikerna äro avsevärt enklare

att handha ur krigsindustriplaneringssynpunkt än de flesta till den mekaniska industrien

hörande "fabrikerna. Vidare kunna här prioritetsfrågor endast i undantagsfall

uppstå. Omläggningen av dessa industriers tillverkning från civil till militär

produktion ställer sig därjämte avsevärt enklare och går att genomföra på

kortare tid än inom den mekaniska industrien. Som följd härav kan krigsindustriplanerandet

i stort i fråga om berörda materiel tänkas ske hos industriverket,

även örn det skulle visa sig ändamalsenligare att lata anskaffandet avila försvarsgrensförvaltningarna.

Utredningen anser sig icke hava tillräckligt underlag för att

nu kunna taga definitiv ställning till, huruvida anskaffningen av ifrågavarande

slag av intendenturmateriel i allmänhet bör ske genom försvarsgrensförvaltningarna

eller centraliseras till industriverket. Utan tvivel kunna skäl åberopas för

bägge lösningarna. Visst fog kan måhända sägas föreligga för den från intendentur
Uihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 180. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

håll med skärpa framförda uppfattningen, att det i och för sig måste innebära

en fördel, att de organ som skola omhänderhava materielens användning, underhåll,

distribution etc. också sköta om dess anskaffning, därest icke, såsom fallet

obestridligen är med produkter tillhörande den mekaniska industrien, avgörande

skäl tala för en annan ordning. Då den personal som avses skola ingå i våra intendenturorgan

otvivelaktigt måste sägas besitta stor erfarenhet i hithörande frågor,

synas också personaltekniska skäl föreligga för att förlägga jämväl själva anskaffningen

till dessa organ. Utredningen har vid utformandet av de nämnda organen

närmast räknat med att så blir fallet. Utredningen har emellertid därvid förutsatt,

att en centralisering i avsevärd utsträckning skall kunna ske på det sättet, att en

försvarsgrensförvaltning åtager sig anskaffning av likartad materiel jämväl för

de övrigas räkning. Därest särskilda skäl föreligga för att någon viss anskaffning

av dylik materiel sker genom industriverket, bör detta givetvis anlitas. Beträffande

intendenturmateriel tillhörande den mekaniska verkstadsindustrien bör så undantagslöst

ske. —• Vad beträffar de centrala beklädnadsverkstäderna böra dessa,

i den mån de över huvud anses böra finnas kvar, underställas samma organ som

handhar materielens anskaffande.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Överbefälhavaren har i sitt yttrande med hänsyn till den likartade beskaffenheten

inom samtliga försvarsgrenar av munderingsutrustning, kaserninventarier,

expeditionsmateriel, bränsle-, lyse- och vattenförsörjning samt tvätt

ifrågasatt att, i motsats till vad av utredningen föreslagits, en för försvarsgrenarna

gemensam intendenturförvaltning skulle komma till stånd. I fråga

örn anskaffning av bränsle och smörjoljor till fordon, fartyg och flygplan

kunde man ställa sig tveksammare mot centralisering, emedan det försvarsgrensvisa

intresset här vore starkare framträdande. I fråga om de övningsanslag,

som tillhörde intendenturförvaltningens område, vore centralisering

olämplig. För erhållande av bästa effekt borde därför intendenturförvaltningens

område måhända uppdelas så, att vissa ärenden komme under ett gemensamt

organ, andra under försvarsgrensförvaltningarna. Någon sådan uppdelning

hade icke av 1941 års utredning tagits under omprövning. Överbefälhavaren

ansåg, att denna fråga borde ägnas fortsatt uppmärksamhet, så att en

ändring eventuellt framdeles kunde vidtagas.

Beträffande arméförvaltningens yttrande i nu ifrågavarande hänseende hänvisas

till vad som anförts ovan vid behandlingen av tygförvaltningen.

Statens krisrevision har funnit, att mycket påtagliga skäl förelåge för långt

driven centralisering på detta område. Man kunde fråga sig, varför ej utredningen

tagit steget fullt ut och förordat gemensam intendenturförvaltning,

när den ändå föreslagit så många undantag och avsteg i den riktningen. Ett

genomförande av det föreliggande förslaget skulle medföra dubbelarbete och

överorganisation. Enligt krisrevisionens uppfattning borde en gemensam intendenturförvaltning

— eventuellt organiserad såsom en avdelning inom krigsmaterielverket

— handlägga frågor om anskaffning av förplägnadsvaror och

annan intendenturmateriel, medan försvarsgrenarnas intendenturavdelningar

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 180.

borde handha intendenturmaterielen samt ombesörja utbildning av intendent

urpersonal ävensom mobiliseringsärenden. Särskild uppmärksamhet borde

ägnas åt att förråd och förrådstjänst ordnades ändamålsenligare. I detta sammanhang

har krisrevisionen även fäst uppmärksamheten på att gränsdragningen

mellan tyg- och intendenturmateriel borde revideras. Så borde t. ex.

såväl kokvagn (fordonet) som kokkittel anskaffas av samma och icke som nu

av flera olika organ.

I åtskilliga remissyttranden ha påyrkats vissa ytterligare förskjutningar av

gränsen mellan försvarsgrensförvaltningarnas intendenturorgan och det planerade

industriverket, syftande till en överflyttning till detta verk av anskaffningen

särskilt av textil och lädervaror. Uttalanden i denna riktning ha

gjorts av statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd,

statens krisrevision, Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen.

Emot en sådan överflyttning ha arméchefen och arméförvaltningen, vilka

anse att intendenturdepartementet bör omhänderha denna anskaffning, uttalat

sig. Mera industribetonade livsmedel av standardtyp borde enligt flera

uttalanden anskaffas genom industriverket.

Ett spörsmål, som vid det verkställda utredningsarbetet visat sig synnerligen

svårt att komma till rätta med, är frågan om den centrala intendenturförvaltningstjänstens

ordnande. För närvarande ombesörjes denna försvarsgrensvis,

men en tendens till koncentration har sedan länge gjort sig gällande

såtillvida, att särskilt arméförvaltningens intendenturdepartement jämväl för

marin- och flygförvaltningarnas räkning omhänderhaft anskaffningen av vissa

för samtliga försvarsgrenar likartade intendenturvaror.

1940 års utredning ansåg visserligen, att även intendenturverksamheten

borde sammanföras till ett särskilt, samtliga försvarsgrenar omfattande departement

i den föreslagna försvarsförvaltningen, därvid dock förutsattes, att

även på detta område den centrala verksamheten i fråga om underhålls- och

reparationstjänst skulle äga rum inom de av utredningen tilltänkta reducerade

försvarsgrensförvaltningarna. Utredningen räknade emellertid även med

det alternativet, att skilda förvaltningar skulle bibehållas på förevarande område.

I vissa särskilda avseenden skulle dock även med detta alternativ en

centralisering äga runi. Sålunda skulle den centrala livsmedelsförsörjningen

för samtliga försvarsgrenar ombesörjas av arméförvaltningens intendenturdepartement,

medan bränsleförsörjningen borde anförtros åt materieldepartementet

och statens reservförrådsnämnd. Anskaffningen av den egentliga intendenturmaterielen

för alla försvarsgrenar borde enligt utredningens mening

för detta fall förläggas till materieldepartementet.

1941 års utredning har för sin del ansett ansvaret för all central intendenturtjänst

böra förläggas till förvaltningsorgan, som tillhörde de särskilda försvarsgrenarna

och å vilkas verksamhet försvarsgrenscheferna kunde erhålla

ett bestämmande inflytande. Det redan nu tillämpade systemet, att en för
-

Departe
mentscliefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

svarsgrensförvaltning ombesörjde likartade uppgifter jämväl för de övrigas

räkning, borde emellertid ytterligare utvecklas och instruktionsmässigt befästas.

Enligt utredningens mening kunde det även tänkas fördelaktigt att

låta själva upphandlingen av vissa standardvaror även på intendenturområdet

för försvarsgrensförvaltningarnas räkning ombesörjas av det planerade

industriverket. I varje fall syntes så med påtaglig fördel vara fallet med sådan

intendenturmateriel som vore att hänföra till den mekaniska verkstadsindustrien.

Åtskilliga av de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat sig över

sistnämnda förslag, ha förordat en längre driven centralisering av intendenturverksamheten

än 1941 års utredning föreslagit. Mera allmänt har en sådan

åtgärd ifrågasatts beträffande anskaffningen inom textil- och läderbranschen.

Längst har statens krisrevision gått, enligt vars mening anskaffningen av förplägnadsvaror

och intendenturmateriel borde handhavas centralt — eventuellt

genom en avdelning inom krigsmaterielverket —- medan försvarsgrenarnas

intendenturavdelningar borde ombesörja underhålls-, utbildnings- och mobiliseringsärenden.

Även överbefälhavaren har varit inne på liknande tankegångar

men har stannat vid ett uttalande, att frågan borde ägnas fortsatt uppmärksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas, att under den senaste tidens utredningsarbete

på den militära förvaltningens område enighet i stort sett nåtts därom, att intendenturmateriel

hänförlig till den mekaniska eller den kemisk-tekniska industrien

lämpligen borde anskaffas av ett nyinrättat krigsmateriel verk. Även från

intendenturhåll har medgivits, att en sådan utveckling vore naturlig, eftersom

anskaffningen i krigstid på dessa områden icke utan de största olägenheter kunde

ske, om icke arbetet enhetligt sammanhölies och planlades redan i fredstid.

Även jag ansluter mig till denna uppfattning. I viss mån har densamma redan

kommit till uttryck i Kungl. Maj:ts förut omnämnda beslut den 21

augusti 1942 angående den fortsatta utbyggnaden av ammunitionsnämnden

till en krigsmaterielnämnd. Genom detta beslut har nämligen föreskrivits,

att krigsmaterielnämnden skulle så snart ske kunde efter den 1 oktober 1942

för försvarsgrensförvaltningarnas räkning omhändertaga bland annat anskaffningen

av sådan inom den mekaniska industrien tillverkad intendenturmateriel

som funnes upptagen i särskild förteckning samt viss kemisk materiel.

Beträffande intendenturmaterielen i övrigt har även 1941 års utredning

med styrka framhållit, att förnödenheter, vilka med samma eller i det närmaste

likartad beskaffenhet användes inom mer än en försvarsgren, borde anskaffas

av ett enda förvaltningsorgan. Utredningen har emellertid härvidlag

icke sträckt sig längre än till ett förslag, att anskaffningen av dylika förnödenheter

skulle anförtros åt den centrala försvarsgrensförvaltning, som representerade

den ojämförligt största förbrukningen därav. Även jag anser starka

skäl tala för en långt driven centralisering på detta område. För min del är

opaginerad Kontrollera mot PDF

53''

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

jag emellertid benägen att till fullo draga ut konsekvenserna härav. Vad särskilt

angår textil- och lädervaror äro dessa otvivelaktigt i stor utsträckning

av mass- och standardkaraktär och ur denna synpunkt jämförliga med den

materiel, som enligt det föregående bör anskaffas av krigsmaterielverket.

Även i övrigt synes mig med fog kunna göras gällande, att den centrala anskaffningen

på intendenturens område med fördel bör kunna förläggas till

krigsmaterielverket, då nu ett sådant föreslås till inrättande. Den omständigheten,

att anskaffningen på detta område under den gångna beredskapstiden

kunnat genomföras med mindre friktioner än vad fallet varit på vissa andra

militära förvaltningsområden, synes mig härvidlag icke kunna vara utslagsgivande.

Enligt min mening bör man icke för framtiden stanna vid de redan

vunna resultaten utan fastmera eftersträva en organisation, som är ägnad

att, utan åsidosättande av nödiga militära krav, såväl tekniskt som ekonomiskt

fungera på bästa möjliga sätt. 1941 års utredning har till stöd för ett

bibehållande av den nuvarande ordningen på intendenturområdet åberopat

bland annat, att vissa i samband med anskaffnings- och planeringsarbetet

uppkommande svårigheter vore lättare att bemästra, när fråga vore om textil-

och läderbranscherna än när det gällde den mekaniska industrien. Detta

skäl mot en överflyttning av vissa arbetsuppgifter till krigsmaterielverket

synes mig emellertid äga ringa styrka. Jag har kommit till den övertygelsen,

att den anskaffning av intendenturmateriel, som över huvud kan ske centralt,

bör överföras till krigsmaterielverket enligt samma grunder som avses

skola gälla beträffande tygmateriel. Vad livsmedelsanskaffningen angår

synes en viss centralisering till arméförvaltningens intendenturavdelning

ligga nära till hands. Genom en sådan centralisering underlättas samordnandet

av den militära livsmedelsförsörjningen med försörjningen för landet i

dess helhet. Under krig plötsligt uppkommande behov kunna även snabbare

och säkrare tillgodoses. Förrådsuppläggningen kan också lättare kompletteras

och anpassas efter läget. På försvarsgrensförvaltningarnas intendenturorgan

böra i övrigt alltjämt ankomma anskaffningsuppgifter allenast i den

män det gäller sådan för en viss försvarsgren specifik materiel, för vars anskaffning

i dylik ordning vägande militära skäl kunna åberopas. Den efter

försvarsgrenarna uppdelade intendenturförvaltningstjänsten skulle sålunda,

med nyss angivna undantag för specialmateriel, begränsas till lokal materielanskaffning

samt centrala och lokala vård- och underhållsuppgifter ävensom

1 i vsme d eks a n sk a ff n ing. I anslutning härtill böra ärenden angående intendenturväsendets

organisation och utveckling, mobiliseringsärenden, frågor om intendenturtjönsten

berörande reglementen och instruktioner m. m. handläggas.

T fråga om dessa kvarstående verksamhetsgrenar synes det mig oundgängligt,

att försvarsgrenschefens ansvar och inflytande bibehålies. En naturlig

följd härav blir, att det under försvarsgrenschefen sammanhållande

organet på området bör infogas i försvarsgrensförvaltningen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts fr oposition nr 180.

Till frågan om drivmedelsförsörjningens ordnande återkommer jag vid behandlingen

av krigsmateriel verket.

Vad beträffar det av krisrevisionen väckta spörsmålet örn revision av

gränsen mellan tyg- och intendenturmateriel torde detsamma förlora i betydelse

i samma mån som anskaffningen av båda dessa materielslag överflyttas

till krigsmaterielverket. Frågan om en sådan revision beträffande den materiel,

vars anskaffning alltjämt skall åvila försvarsgrensförvaltningarna, torde

emellertid vara förtjänt av övervägande. Att i detta sammanhang närmare

ingå på berörda spörsmål lärer dock ej ifrågakomma.

3. Fortifikations- och byggnadsförvaltningens område.

Inom de nuvarande försvarsförvaltningama utövas den centrala ledningen

av byggnadsverksamheten och vad därmed sammanhänger ävensom av de

till fortifikationsverksamheten hänförliga förvaltningsspörsmålen för arméns

vidkommande å arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, för marinen inom

marinförvaltningens fortifikationsavdelning samt för flygvapnet, där några

egentliga fortifikatoriska problem hittills icke förefunnits, inom flygförvaltningens

byggnadsavdelning. Såväl å arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

som å marinförvaltningens fortifikationsavdelning utgöres personalen till väsentlig

del av officerare tillhörande fortifikationskåren. Flygförvaltningens

byggnadsavdelning står under ledning av en överste vid flygvapnet. Här må

emellertid erinras örn de provisoriska åtgärder, som vidtagits i syfte att effektivisera

och samordna verksamheten på byggnadsförvaltningens område och

för vilka i det föregående i korthet redogjorts.

1930 års försvarskommission.

Frågan örn att sammanslå den centrala förvaltningsverksamheten på förevarande

område till ett enda förvaltningsorgan har även tidigare varit föremål

för behandling. I sitt den 30 juli 1935 avgivna betänkande föreslog sålunda

1930 års försvarskommission, att den centrala fastighetsförvaltningen

skulle utbrytas ur försvarsgrenarna och centraliseras till ett för försvarsväsendet

gemensamt organ. En sådan åtgärd syntes ur ekonomisk synpunkt böra

tillmätas stor betydelse, i det att möjligheterna till rationalisering av verksamheten

underlättades och entreprenadsystemet kunde intensivare utnyttjas.

Vidare måste enhetligheten i behandling av anslags- m. fl. frågor rörande

fastighetsförvaltningen i dess helhet kunna på ett helt annat och bättre sätt

tillgodoses än med nuvarande organisation.

Utlåtanden över försvarskoinmissionens betänkande.

I de över försvarskommissionens betänkande avgivna yttrandena gåvo åtskilliga

av de hörda myndigheterna uttryck för allvarliga betänkligheter gentemot

den föreslagna centraliseringen av fastighetsförvaltningen. Erinringarna

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

hänförde sig i huvudsak till konsekvenserna i militärt hänseende av att tillskapa

ett utom försvarsgrenarna stående centralt ämbetsverk för handhavande

av försvarsväsendets fastighetsverksamhet. Det befarades salunda, att de rent

militära önskemålen i fråga örn byggnadernas anordnande skulle med större

svårighet kunna göra sig gällande gentemot ett dylikt fristående ämbetsverk

än vid ett bibehållande av fastighetsväsendet knutet till den egna försvarsgrenen.

Emot den föreslagna anordningen anfördes också, att det ständiga och

intima samarbete, varav behov skulle uppstå mellan de militära myndigheterna

och det fristående ämbetsverket, säkerligen komme att störas av åtskilliga

friktioner. Särskilt från flygvapnets sida framhölls med stor skärpa, att anordnandet

och vården av de för detta vapen speciella byggnaderna, flygfälten

m. m. krävde ett så verksamt och beständigt övervakande ur rent militära

synpunkter, att även den centrala fastighetsförvaltningen måste ingå bland

flygvapnets egna förvaltningsorgan. Slutligen papekades fran marint hall, att

ett avskiljande av de befästningsärenden, som vore av fortifikatorisk art, från

de strategiska och vapentekniska fästningsärendena medförde allvarliga olägenheter.

Propositionen 1936: 225.

I propositionen 1936:225 angående försvarsväsendets ordnande föreslogs

att all förvaltningsverksamhet, således även på byggnads- och fortifikationsområdet,

skulle vara försvarsgrensvis organiserad. Detta blev också riksdagens

beslut. Vid anmälan av nyssberörda ärende i statsrådet den 27 mars

1936 anförde föredragande departementschefen bland annat.

Från de invändningar, som rests från ett flertal av de över förslaget hörda

myndigheterna, kan man enligt min mening icke bortse, även örn de anförda

farhågorna i vissa hänseenden må betecknas som överdrivna. Jag utgår nämligen

ifrån att vid anordnandet av en för hela försvarsväsendet gemensam central

fastighetsförvaltning det icke skulle möta några oövervinneliga svårigheter

att på ett lämpligt sätt säkerställa, att de militärt ledande organen erhölle sådant

inflytande över denna verksamhet, att alla militära synpunkter på byggnaders

konstruktion m. m. kunde på ett tillbörligt sätt göra sig gällande. Å andra sidan

förhåller det sig säkerligen så, att en dylik ordning mången gång skulle ställa

sig onödigt tyngande. Härtill kommer, vad angår flygvapnet, att frågan om

flygfältens, hangarernas och andra specialbyggnaders beskaffenhet så intimt

sammanhänger med själva flygtjänstens bedrivande, att ledandet av den sistnämnda

underlättas, därest fastighetsförvaltningens ledning är förlagd till den

egna försvarsgrenen. Då en sådan genomgripande förändring som fastighetsförvaltningens

utbrytande ur försvarsgrenarnas förvaltningsområde — en förändring

som innebure ett avsteg från den i övrigt hävdade principen, att förvaltningsverksamheten

bör handhavas försvarsgrensvis icke bör vidtagas utan

att därför kunna åberopas så patagliga fördelar, att de framförda invändningarnas

bärkraft väsentligen försvagas, har jag med hänsyn till nyssnämnda omständigheter

funnit mig icke kunna tillstyrka ett genomförande av den centralisering

på fastighetsförvaltningens område som av försvarskommissionen föreslagits.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 180.

1940 års utredning.

Beträffande byggnads- och fortifikationsförvaltningens område har 1940

års utredning i sitt betänkande anfört bland annat följande.

De två huvudspörsmål, som i förevarande sammanhang uppställa sig till bedömande,

äro dels frågan örn fastighetsförvaltningens utbrytande ur de särskilda

försvarsgrenarna och centraliserande till ett för försvarsväsendet gemensamt

organ, dels ock frågan huruvida man bör göra boskillnad mellan befästningsförvaltning^

och husbyggnadsförvaltning. I nära sammanhang med sistnämnda

spörsmål står frågan örn beredande av större utrymme åt den civila

teknikens målsmän inom det eller de organ, som skola handhava fastighetsförvaltningen.

Vad till en början angår förstnämnda spörsmål föreligger redan vid nu gällande

organisation på fastighetsförvaltningens område en hög grad av gemensamhet

mellan olika försvarsgrenar. Det säger sig självt, att förvaltningen av

kaserner och andra byggnader, övnings- och skjutfält m. m. principiellt sett icke

är av skiljaktig natur inom de olika försvarsgrenarna. För byggnaders konstruktion

och underhåll m. m. samt för den domäntekniska och juridiska skötseln av

försvarsväsendets markområden böra i stort sett likartade regler gälla. Å andra

sidan är det uppenbart, att erforderligt beaktande måste ägnas de militära synpunkterna

vid förvaltningstekniska åtgärders vidtagande å övnings-, skjut- och

flygfält m. m.

Vid den tidigare behandlingen av det föreliggande spörsmålet har såsom ett

betydelsefullt skäl emot fastighetsförvaltningens centralisering anförts, att en

dylik förändring innebure ett avsteg från den då i övrigt hävdade principen,

att förvaltningsverksamheten borde handhavas försvarsgrensvis. Detta skäl

synes, på sätt tidigare framhållits, icke längre vara bärande. Tvärtom har en

helt genomförd uppdelning av förvaltningen efter försvarsgrenar visat sig icke

längre hållbar. Vid sådant förhållande vinner tanken på en centralisering jämväl

av fastighetsförvaltningen i styrka. De tidigare yppade farhågorna, att därigenom

skulle försvåras samarbetet med de militära myndigheterna och det

tillbörliga beaktandet av dessas önskemål, torde icke visa sig vara grundade.

Givet är visserligen, att exempelvis för flygvapnets vidkommande frågan örn

flygfältens, hangarernas och andra specialbyggnaders beskaffenhet intimt sammanhänger

med själva flygtjänstens bedrivande. Genom en lämplig personrepresentation

i fortifikationsdepartementet borde emellertid garantier för ett

friktionsfritt samarbete härvidlag kunna vinnas.

Beträffande frågan, örn man bör skilja mellan befästningsförvaltning och husbyggnadsförvaltning,

kunna delade meningar råda. Såsom skäl för att göra en

sådan skillnad har anförts, att fortifikationskårens personal därigenom skulle

kunna få odelat ägna sig åt befästningsfrågor, att för husbyggnadernas vidkommande

en intimare kontakt med den rent civila byggnadsverksamheten skulle

kunna uppnås samt att husbyggnaderna skulle kunna omhänderhavas av härför

särskilt lämpad personal. Den omständigheten, att husbyggnadsverksamheten

sammanföres inom en förvaltningsgren med befästningsbyggandet utesluter

emellertid ingalunda, att för den förra verksamheten kan användas all erforderlig

civil sakkunskap i byggnadsfrågor. Tvärtom torde genom ett dylikt sammanförande

inom ett ämbetsverks ram men med arbetet uppdelat på skilda

avdelningar vinnas, att den civila tekniska sakkunskapen kan i erforderlig grad

utnyttjas jämväl i fråga örn befästningsanläggningars utförande och underhåll.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

På grundval av de anförda synpunkterna kom 1940 års utredning till det

resultatet, att försvarsväsendets fastighetsförvaltning, däri inberäknat utförandet

och vården av befästningsanläggningar och husbyggnader, borde centraliseras

till ett förvaltningsorgan, förslagsvis benämnt försvarsväsendets

fortifikationsdepartement.

Utlåtanden över 1940 års utredning.

De över 1940 års utredning hörda myndigheterna ha i sina yttranden

givit uttryck åt skiftande uppfattningar i fråga om den föreslagna centraliseringen

av fastighetsförvaltningen. Rörande innehållet i dessa yttranden torde

jag få hänvisa till 1941 års utrednings betänkande (sid. 47—49). Här må

endast framhållas, att överbefälhavaren, arméförvaltningen och 1940 års militära

byggnadsutredning anslutit sig till utredningens förslag härvidlag, att

marinförvaltningen under viss förutsättning icke haft något att erinra samt

att försvarsgrenschefema och flygförvaltningen avstyrkt förslaget, varvid

i huvudsak samma skäl anfördes som gentemot försvarskommissionens

förslag.

1941 års förvaltningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har i princip anslutit sig till 1940 års utrednings

förslag och således förordat, att en centralisering komme till stånd.

Som skäl för detta ståndpunkttagande ville utredningen framför allt åberopa

den från olika håll påpekade omständigheten, att planläggandet och

utförandet av byggnadsarbeten i stort sett syntes böra ske med likartade bedömanden,

vare sig byggnaderna skulle användas för den ena eller den andra

försvarsgrenen. Därmed vore naturligtvis icke sagt, att icke de specialhänsyn

som kunde betingas av de skilda försvarsgrenarnas särart i full utsträckning

borde få göra sig gällande. En påtaglig fördel med en sammanslagning syntes

också ligga i det förhållandet, att därigenom frågor om befästningars utförande

och underhåll komme att åvila en enda centralmyndighet i stället för

såsom nu två. Och vad beträffar det löpande förvaltningsbestyret med försvarsväsendets

synnerligen omfattande och alltmera växande fastighetsbestånd

syntes det icke kunna vara annat än till båtnad, att den centrala ledningen

av denna förvaltning ägde rum inom ett enda organ.

Att vissa invändningar kunde göras mot en sammanslagning av fastighetsförvaltningen

skulle emellertid — framhöll utredningen vidare — icke förnekas.

Särskilt syntes därvid böra uppmärksammas de från flygvapnets sida uttalade

farhågorna för att de speciella synpunkter som i stor utsträckning måste

uppställas på flygvapnets byggnader ävensom på flygfältens byggande och

underhåll icke skulle bliva lika tillförlitligt och väl tillgodosedda inom en fristående

byggnadsförvaltning som inom flygvapnets eget förvaltningsorgan,

flygförvaltningen. Utredningen ansåge emellertid de organisatoriska fördelarna

av ett sammanförande av byggnadsförvaltningen till ett organ vara så över
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

vägande, att de nämnda invändningarna icke borde stå hindrande i vägen därför.

De från flygvapnets myndigheter framförda farhågorna syntes kunna i

huvudsak bortfalla, därest en regementsofficer vid flygvapnet placerades till

ständig tjänstgöring i den centrala fortifikationsförvaltningen med uppgift

att iakttaga de specialsynpunkter på byggnadsförvaltningens område som

gjorde sig gällande för flygvapnets del.

Vad beträffar den av 1940 års utredning berörda frågan, huruvida den

fortifikatoriska verksamheten och den militära byggnadsverksamheten i övrigt

alltjämt borde vara i förvaltningshänseende sammanförda till samma centralorgan,

anslöte sig den nya utredningen obetingat till den av 1940 års utredning

intagna ståndpunkten, att en dylik gemensamhet alltjämt borde upprätthållas.

Denna ståndpunkt hade också med skärpa hävdats av militära

byggnadsutredningen i dess remissutlåtande.

Förutom de av 1940 års utredning och militära byggnadsutredningen anförda

skälen för att befästnings- och övrig militär byggnadsverksamhet bör

organiseras gemensamt borde enligt 1941 års utrednings mening ytterligare

framhållas, att frågan om den fortlöpande förvaltningen av de för befästningsändamål

för kronans räkning förvärvade fastigheterna bleve synnerligen

vansklig att lösa, örn man skilde fortifikationsförvaltningen från den övriga

byggnadsförvaltningen. Antingen måste man nämligen då låta den egentliga

förvaltningen av försvarets fastigheter omhänderhavas av två olika organ

eller också finge man inrätta ett fristående organ för ändamålet. Vilket alternativ

man än valde, komme förvaltningsapparaten att kompliceras. Slutligen

måste i förevarande hänseende framhållas, att det vore av stor vikt, att den

militära personal som skulle handlägga främst befästningsärendena bleve skicklig

och för sina uppgifter fullt kompetent. För att säkerställa detta krav vore

det nödvändigt att tillskapa en tillräckligt vid rekryteringsbas för den härför

avsedda personalkåren, varjämte kåren måste givas en sådan storlek och sammansättning,

att betryggande garantier erhölles för att vid besättandet av ledande

poster ett urval kunde göras mellan högt kvalificerade officerare. Då

befästningsverksamheten aldrig kunde i vårt land bliva så omfattande, att den

ensam kunde behöva en personalkår av den storlek realiserandet av nyssberörda

önskemål förutsatte, bleve det nödvändigt att åt ifrågavarande för befästningsväsendet

avsedda personalorganisation anförtro jämväl andra militära

byggnadsuppgifter. Detta förhållande talade också starkt för ett fortsatt

sammanhållande i förvaltningshänseende av befästningsväsendet och det militära

byggnadsområdet i övrigt.

Då 1941 års utredning sålunda förordade, att den centrala ledningen av

försvarsväsendets byggnadsverksamhet sammanfördes till ett enda förvaltningsorgan,

ville utredningen framhålla, att det ifrågavarande organet borde handhava

all central förvaltningsverksamhet på förevarande område. Byggnadsfrågor

borde således över huvud taget icke tillhöra försvarsgrensförvaltningarnas

kompetensområde. En annan sak vore, att det måhända övergångsvis

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

kunde visa sig vara lämpligt att låta flygförvaltningens byggnadsavdelning

fortsätta sin verksamhet även någon tid efter det att det nya förvaltningsorganet

börjat sin verksamhet. Det syntes nämligen icke uteslutet, att den

utomordentligt omfattande byggnadsverksamhet som under de närmaste åren

vore att förutse för flygvapnets räkning kunde motivera att byggnadsavdelningen

först så småningom och i avvaktan på mera normala förhållandens inträde

avvecklade sin verksamhet.

Utlåtanden över 1941 års förvallningsutrednings

förslag.

Av remissmyndigheterna har överbefälhavaren uttalat, att erfarenheterna

syntes honom bestämt tala för förslaget om gemensam förvaltning på fortifikations-

och byggnadsförvaltningens område. Denna gemensamma förvaltning

borde omfatta samtliga fastigheter, således även exempelvis marinens

skjutbanor.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i sitt gemensamma yttrande

avstyrkt inrättande av en för försvarsväsendet gemensam fortifikationsförvaltning.

I varje fall borde därmed anstå, till dess flygvapnets utbyggnad

vore helt fullbordad. Chefen för flygvapnet måste även få större inflytande

än som föreslagits beträffande den under ett visst budgetår erforderliga byggnadsverksamheten.

Byggnadsunderhållet borde vidare ej överflyttas, förrän

flygförvaltningens byggnadsavdelning helt uppginge i det nya verket.

'' Marinförvaltningen har väl funnit den föreslagna principen riktig men ansett,

att örlogsvarvens byggnader borde underställas marinförvaltningen på

samma sätt som försvarsväsendets fabriker förutsatts skola underställas industriverket.

Den del av fastighetsfonden, som berörde örlogsvarven, borde på

grund härav utbrytas och underställas marinförvaltningen. Detsamma gällde

även andra anläggningar under varvschefs förvaltning, exempelvis oljecisternanläggningar.

Riksrälcenskapsverket har i princip anslutit sig till förslaget i denna del,

dock med hänvisning till förutnämnda av intendenten K. Bildmark verkställda

utredning angående besparings- och rationaliseringsåtgärder i fråga om

underhållet av staten tillhöriga byggnader. Ämbetsverket har vidare framhållit,

att den planerade fortifikationsförvaltningen självfallet borde handha

redovisningen av försvarsväsendets fastighetsfond.

Statens krisrevision, statens industrikommission och svenska teknologföreningen

ha i princip biträtt förslaget örn en gemensam fortifikationsförvaltning.

Byggnadsstyrelsen har uttalat, att en för hela försvarsväsendet gemensam

byggnadsförvaltning kunde väntas medföra icke oväsentliga ekonomiska och

tekniska fördelar. Styrelsen förutsatte emellertid, att ett intimare samarbete

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

än utredningen avsage kunde avägabringas mellan de olika försvarsgrenarnas

chefer och fortifikationsförvaltningen. En centralisering av nybyggnadsverksamheten

för försvarsväsendet borde enligt styrelsens mening anstå tills vidare

i avbidan på att verksamheten åter skulle nedgå, och frågan borde erhålla

en provisorisk lösning. Fastighetsförvaltningen i egentlig mening syntes däremot

tidigare kunna centraliseras.

191+0 ars militära byggnadsutredning har erinrat örn att utredningen redan

tidigare anslutit sig till principen om sammanförande av ledningen för försvarsväsendets

nybyggnads- och fastighetsförvaltande verksamhet till ett för

samtliga försvarsgrenar gemensamt organ. Tre reservanter inom byggnadsutredningen

ha framhållit, att samarbetet med försvarsgrenscheferna borde

ordnas mera effektivt vad anginge nybyggnaderna. Underhållsarbetena borde

helt handhas av fortifikationsförvaltningen och underlydande myndigheter.

Ytterligare en reservant i samma utredning hax gjort gällande, att flygvapnets

centrala fastighetsförvaltning måste inordnas i flygförvaltningen eller att i

varje fall flygvapnets intressen måste tillgodoses mera effektivt.

I yttranden över den i det föregående omnämnda, av intendenten K. Bildmark

verkställda utredningen angående besparings- och rationaliseringsåtgärder

i fråga om underhållet av staten tillhöriga byggnader ha gjorts vissa uttalanden,

som böra uppmärksammas i förevarande sammanhang. Sålunda har

statens industrikommission framhållit, att omorganisationen av fastighetsförvaltningen

icke borde genomföras i så snabb takt, att effektiviteten äventyrades

genom bristen på kunniga tekniker. Byggnadsstyrelsen har även här uttalat,

att med genomförandet av en centralisering av försvarsväsendets byggnadsförvaltning

borde tills vidare anstå men att detta dock ej borde hindra,

att åtgärder snarast möjligt vidtoges för en behövlig omorganisation.

1

I förevarande sammanhang må även erinras örn försvarsväsendets ingenjörutredning,

som för närvarande undersöker frågan om utnyttjandet av ingenjörtekniskt

utbildad personal inom försvarsväsendet. En närmare redogörelse för

utredningsuppdraget återfinnes i det föregående (sid. 16 f.).

Tanken på en sammanslagning av den centrala verksamheten på fortifikations-

och byggnadsförvaltningens område har, såsom framgår av den lämnade

redogörelsen, redan tidigare kommit till uttryck. Ett utformat förslag

i sådant hänseende framlades sålunda av 1930 års försvarskommission. Med

hänsyn till den kritik, som i remissyttrandena riktades mot förslaget, upptogs

detsamma ej i 1936 års försvarsproposition, vilken i detta hänseende godkändes

av riksdagen.

Vid frågans tidigare behandling anfördes mot en centralisering av fastighetsförvaltningen

det skälet, att en dylik förändring skulle på en särskild

punkt innebära ett avsteg från den då över hela linjen hävdade principen

örn förvaltningsverksamhetens handhavande försvarsgrensvis. Då denna prin
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Mcij:ts ''proposition nr 180.

cip numera i olika hänseenden brutits och — såsom framgår av det förut

anförda — i framtiden sannolikt får frångås i än större utsträckning, har

det angivna skälet icke längre bärkraft. Över huvud taget torde det ur ekonomisk

och arbetssynpunkt få anses vara ett önskemål, att sådan verksamhet

inom försvarsväsendet, som kan för hela försvarsväsendet gemensamt bedrivas,

icke utan tvingande skäl uppdelas på de olika försvarsgrenarna. Den forcerade

verksamhet, som under de senaste åren bedrivits på såväl befästningssom

byggnadsområdet, har vidare i viss mån ställt hithörande spörsmål i ny

belysning.

Vad angår frågan om fastighetsförvaltningens utbrytande ur försvarsgrenarna

ansluter jag mig till den mening, som uttalats av såväl 1940 som

1941 års utredning. I likhet med de båda utredningarna anser även jag, att

planläggning och utförande av byggnadsarbeten bör ske enligt i huvudsak

likartade bedömanden, vare sig byggnaderna skola användas för den ena eller

den andra försvarsgrenen. En gemensam förvaltningsorganisation för den

militära byggnadsverksamheten synes även ägnad att underlätta rationalisering

och standardisering av densamma. Vidare torde en sådan organisation

medföra ökade möjligheter att så avväga de särskilda försvarsgrenarnas behov

av byggnadsmedel, att försvaret i sin helhet blir på bästa sätt tillgodosett.

Behovet av att en sådan avvägning verkställts redan innan byggnadsärendena

underställas Kungl. Maj:ts prövning har mer och mer framträtt, särskilt under

den senaste tidens omfattande byggnadsverksamhet. Vad befästningar angår

måste det betraktas såsom en olägenhet, att dessa för närvarande anläggas

av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse och marinförvaltningen var för sig.

Arméförvaltningen har för sin del vitsordat, att bristande enhetlighet vid

ordnandet av landets fasta försvar med nuvarande system icke kan undvikas.

Även ur denna synpunkt skulle således en avsevärd fördel stå att vinna genom

en sammanslagning. I fråga om underhållet av försvarets omfattande fastighetsbestånd

synas än starkare skäl tala för att större enhetlighet åvägabringas.

De fördelar, som skulle vara förenade med en koncentration av fastighetsförvaltningen,

synas mig väga tyngre än de invändningar däremot, som otvivelaktigt

med visst fog kunna göras. Jag syftar här främst på risken för att

de rent militära önskemålen ej skulle kunna i tillbörlig utsträckning göra sig

gällande gentemot ett utom försvarsgrenarna stående centralt ämbetsverk.

■Krån flygvapnets sida ha därjämte yppats farhågor för att de särpräglade

synpunkter, som i stor utsträckning måste anläggas på denna försvarsgrens

byggnader samt på flygfältens byggande och underhåll, icke skulle bliva på

tillfredsställande sätt tillgodosedda av ett utanför flygförvaltningen förlagt

organ. Såsom de båda förvaltningsutredningarna samstämmigt framhållit bör

det icke vara ogörligt att övervinna dessa svårigheter.

Till frågan om det sätt, på vilket en centralisering av fortifikations- och

byggnadsförvalträngen bör ske, samt om tidpunkten för genomförande av

en sådan centralisering återkommer jag i det följande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

4. Sjukvårdsförvaltningens område.

Den centrala sjukvårdsförvaltningen inom försvarsväsendet omhänderhaves

enligt nu gällande organisation för arméns vidkommande av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, för marinen av marinförvaltningen å dess

sanitetsavdelning samt för flygvapnet av flygförvaltningen å dess intendenturavdelning.

Oaktat denna uppdelning av sjukvårdsförvaltningen å särskilda

organ för varje försvarsgren har emellertid en rätt långt driven centralisering

av själva upphandlingsväsendet för sjukvårdsändamål under senare

år tillämpats. I synnerhet sedan en särskild materielbyrå organiserats

inom sjukvårdsstyrelsen, ha i stor utsträckning upphandlingar av sjukvårdsmateriel

för alla tre försvarsgrenarnas räkning ägt rum genom sjukvårdsstyrelsens

försorg.

Tidigare utredningar.

Frågan om ett sammanförande av förvaltningsverksamheten inom den

militära sjukvården till ett enda centralorgan har vid upprepade tillfällen

varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda föreslogo departementalkommitterade

i sitt år 1912 avgivna betänkande, att en för armén och marinen

gemensam sjukvårdsavdelning skulle inrättas i försvarsdepartementet. Frågan

underkastades vidare en ingående behandling av 1920 års förvaltningssakkunniga,

vilka år 1921 avgåvo betänkande med förslag till en koncentration

av försvarsförvaltningen till ett enda centralt verk. Därvid anfördes

i förevarande hänseende bland annat, att en granskning av de förvaltningsärenden,

vilka avgöras av de särskilda försvarsgrenarnas sjukvårdsmyndigheter,

visade, att ett flertal ärenden vore av synnerligen ensartad natur. Någon

viktigare saklig skillnad kunde icke förefinnas mellan hälso- och sjukvård

vid de olika försvarsgrenarna, även örn organisationens detaljer vore väl

så olika. Beträffande försvarsväsendets hälso- och sjukvård i dess helhet

borde anskaffning, vård och redovisning av sjukvårdsmaterielen till båtnad

för alla parter ske efter möjligast enhetliga grunder. Vid utarbetandet av

lämpliga modeller för sjukvårdsmateriel syntes man även ha gagn av

samarbete. Enahanda vore naturligtvis fallet beträffande uppgörandet av

årsberättelser, statistik, granskning av läroböcker, reglementen och instruktioner

för sjukvårdspersonal, i den mån hälso- och sjukvård därav berördes.

Samarbete vore även önskvärt beträffande såväl undervisning i hälsovård

för manskap som fackutbildning för sjukvårdspersonal. Jämväl i fråga om

speciell fackutbildning av läkare skulle ett systematiskt samarbete ha en

uppgift att fylla. Ett utbyte av erfarenheter på den tillämpade hälsovårdens

område, beträffande exempelvis epidemiers bekämpande, bad, avlusning,

vattenförsörjning, uppvärmning, ventilation, belysning, proviantering och

beklädnad, borde ock vara till nytta för de olika försvarsgrenarna. Den

sjukvårdstekniska behandlingen av skador och sjukdomar vore i princip

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

densamma å sjukhus, i fält, å fästningar, fort och fartyg, även örn till buds

stående hjälpmedel och andra förhållanden givetvis i ena och andra avseendet

krävde jämkningar. Sjukhusens planläggande, uppförande och inredande

borde handläggas gemensamt. I detta sammanhang borde dock erinras

om de olikheter, som förefunnes mellan försvarets sjukvårdsgrenar,

och om de områden, där förutsättningar för samarbete vore få eller saknades.

Tillämpningen av hygienen vore olika, utbildningen av läkare måste

beträffande tjänst vid exempelvis armén med dess krav på sjukvårdstaktiska

kunskaper, befälstagande o. s. v. vara vitt skild från läkarnas vid marinen.

Dessa senare måste å andra sidan vara sjövana och fullt förtrogna

med den säregna tjänsten ombord. Även beträffande den militära lägre

sjukvårdspersonalen bleve den fortsatta utbildningen av liknande skäl olika,

vartill komme, att denna personal för fullgörande av sin tjänst måste hava

en viss militär utbildning, lämpad för olika truppslag eller vapengrenar.

1940 års utredning.

1940 års utredning har funnit de sålunda av 1920 års förvaltningssakkunniga

anförda skälen för en sammanslagning av de särskilda försvarsgrenarnas

sjukvårdsledning i stort sett alltjämt vara bärande. Visserligen ägde

redan nu i många gemensamma spörsmål samarbete och samråd rum mellan

cheferna för de olika sjukvårdsgrenama, liksom det i förvaltningsreglementen

och instruktioner funnes allmänna föreskrifter om samråd och samarbete.

Ett sådant bleve dock aldrig tillräckligt effektivt mellan helt skilda

ämbetsverk, även där viljan till samarbete vore god. Ett sammanförande

under enhetlig ledning av försvarsväsendets sjukvård skulle medföra ett

utvidgande och effektiviserande av detta samarbete samt därmed ökade

möjligheter till rationalisering av hela sjukvårdsarbetet. Utredningen ansåge

därför, att ett sådant sammanförande borde äga rum, därvid dock erforderligt

beaktande måste ägnas åt de för olika försvarsgrenar särartade

sjukvårdsfrågorna. — Enligt utredningens mening borde det militära sjukvårdsväsendet

ställas under gemensam ledning av en försvarsväsendets

chefläkare, benämnd exempelvis generalläkare. I sin egenskap av inspektör

för det militära hälso- och sjukvårds väsendet i dess helhet borde generalläkaren

lyda under överbefälhavaren. Vad anginge den rent förvaltningsmässiga

delen av sin verksamhet borde han däremot lyda direkt under

Kungl. Majit, dock med direktivrätt för överbefälhavaren i erforderlig utsträckning.

— I sjukvårdsorganisationen, förslagsvis benämnd försvarsförvaltningens

sjukvårdsdepartement, borde ingå en avdelningschef för var

och en av de tre försvarsgrenarna, en arméöverläkare, en marinöverläkare

och en flygöverläkare. Dessa borde i stort sett intaga samma ställning som

nu, d. v. s. vara tjänstegrenschefer hos de olika försvarsgrenscheferna. De

borde under den gemensamme chefens inseende äga att på ett relativt självständigt

sätt handlägga var inom sin avdelning de för de olika försvars
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Marits proposition nr 180.

grenarna speciella sjukvårdsfrågorna. Likaså syntes det vara naturligt, att, då

så vid behandlingen av ärenden inom de olika försvarsgrenarnas centrala

förvaltningar erfordrades, vederbörande överläkare deltoge i ärendenas

handläggning. De avsåges vidare att under generalläkaren fungera som

sjukvårdsinspektörer var och en inom sin försvarsgren. Hälso- och sjukvårdsärenden

av allmän natur borde enligt föreskrifter i arbetsordning eller

efter generalläkarens bestämmande fördelas mellan de tre överläkarna. —

Anskaffningen av sjukvårdsmateriel och därmed sammanhängande arbetskontroll,

besiktning och eventuellt nykonstruktioner syntes icke behöva belasta

sjukvårdsdepartementet. Dessa uppgifter torde av utredningen hava

ansetts skola ankomma å det föreslagna materieldepartementet. Läkemedelsanskaffningen

förutsattes däremot skola ske genom sjukvårdsdepartementets

försorg.

Utlåtanden över 1940 år9 utrednings förslag.

Rörande det huvudsakliga innehållet i de över 1940 års utrednings förslag

avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till den nya utredningens betänkande

(sid. 54—56).

1941 års förvaltningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har såsom sin åsikt uttalat, att sjukvårdsförvaltningen

vore ett av de militära förvaltningsområden, där ett sammanförande

av den centrala ledningen till ett gemensamt organ syntes

ligga naturligast till. På materielanskaffningens och läkemedelsförsörjningens

område hade en avsevärd centralisering redan med nuvarande organisation

kunnat äga rum, i det att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

utövade en omfattande upphandlingsverksamhet jämväl för marinens och

flygvapnets räkning. Men även på andra områden syntes ett sammanförande

av förvaltningsverksamheten böra vara ägnat att främja syftemålet att

erhålla en så effektiv sjukvårdstjänst som möjligt inom försvarsväsendet.

Särskilt syntes det vara av vikt, att genom ett sådant organisatoriskt betingat

samarbete de erfarenheter och uppslag, som gjordes inom en försvarsgren,

utan omgång kunde komma de andra tillgodo, liksom också en dylik

gemensamhet måste underlätta ernåendet av önskvärd enhetlighet i fråga

om utbildningsföreskrifter, redovisningsbestämmelser m. m. Jämväl på

krigsförberedelsernas område syntes en sammanslagning av förvaltningsverksamheten

kunna vara av betydande värde.

Emellertid erbjöde spörsmålet om ett samordnande av den militära sjukvårdsförvaltningstjänsten

vissa speciella svårigheter, från vilka man icke

finge bortse vid övervägandet av de uppgifter, som borde tillkomma ett centralorgan

på sjukvårdsförvaltningens område. Dessa svårigheter sammanhängde

i främsta rummet med det förhållandet, att gränsen mellan förvaltningssidan

och inspektionssidan på den militära sjukvårdens område ofta vore rätt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

oklar. Förvaltnings- och inspektionsspörsmålen grepe icke sällan in i varandra

på ett sätt som kunde göra det vanskligt att avgöra, om ett ärende vore

av ena eller andra naturen. Ur denna synpunkt hade tvivelsutan den

nuvarande organisationsformen med förvaltnings- och inspektionsverksamhet

sammanförda försvarsgrensvis under gemensam ledning varit ägnad att

förenkla sjukvårdsväsendets ledning. Vid ett överförande av förvaltningssidan

till ett utanför försvarsgrenarna stående förvaltningsorgan måste denna

gemenskap mellan sjukvårdsförvaltning och sjukvårdsinspektion komma

att rubbas. Utredningen vore nämligen av den bestämda uppfattningen, att

inspektionsverksamheten på sjukvårdsområdet liksom på andra fackområden

måste ske försvarsgrensvis genom inspektionsorgan, som för ändamålet

stöde till respektive försvarsgrenschefers förfogande, i detta fall armé-, marinoch

flygöverläkarna. Det sagda uteslöte givetvis icke, att viss inspektionsrätt

vid sidan härav kunde finnas böra tilläggas chefen för det gemensamma

förvaltningsorganet.

Det samband som enligt vad nyss påpekats förelåge mellan sjukvårdsförvaltning

och sjukvårdsinspektion nödvändigggjorde, att därest den centrala

sjukvårdsförvaltningen sammanfördes till ett för försvarsgrenarna gemensamt

organ, ett organiserat samarbete måste komma till stånd mellan detta

organ och inspektionsmyndigheterna, d. v. s. armé-, marin- och flygöverläkarna.

Enligt förvaltningsutredningens mening borde emellertid detta samarbete

icke på sätt 1940 års utredning föreslagit åstadkommas genom att

de nämnda överläkarna inginge i förvaltningsorganet som chefer för var sina

avdelningar. En sådan indelning av förvaltningsorganet skulle stå i strid

med det primära syftemålet med dess tillkomst, nämligen att åstadkomma

enhetlighet över hela försvarsväsendet i förvaltningsärendenas behandling.

Det erforderliga samarbetet syntes i stället böra sökas på det sätt, att de

tre försvarsgrensöverläkarna tillförsäkrades rätt och ålades skyldighet att

deltaga i avgörandet av sådana ärenden i den gemensamma sjukvårdsförvaltningen

som antingen vore av vikt för försvarsväsendet i dess helhet eller

ock särskilt anginge den egna försvarsgrenen. Särskilt borde detta bliva fallet

beträffande sådana på sjukvårdsförvaltningen ankommande ärenden, vilka

icke vore av renodlad förvaltningsnatur. För dryftande av gemensamma spörsmål

skulle försvarsgrensöverläkarna vidare kunna kallas till »försvarsläkarberedning».

. Förvaltningsutredningen ansåg sig alltså icke kunna biträda 1940 års utrednings

uttalande, att de tre försvarsgrensöverläkarna skulle i deras egenskap

av sjukvårdsinspektörer var och en för sin försvarsgren lyda under den föreslagne

generalläkaren. Än mindre kunde förvaltningsutredningen ansluta sig till

ett av arméförvaltningen i dess remissutlåtande över 1940 års utrednings betänkande

gjort uttalande, att armé-, marin- och flygöverläkarnas uppgifter

såsom tjänstegrensinspektörer syntes kunna förläggas till en gemensam sjukvårdsinspektion,

diir de under generalläkarens chefskap och överinseende skulle

Bihang till riksdagens ■protokoll 191^3. 1 sami. Nr ISO. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

bliva chefer för respektive detaljer. De nämnda överläkarna borde enligt förvaltningsutredningens

mening i alla hänseenden vara underställda respektive

försvarsgrenschefer, vilkas organ de vore för utövande av högsta uppsikten

över sjukvårdsväsendet inom vederbörlig försvarsgren. I utövandet av sin

ovan berörda verksamhet inom sjukvårdsförvaltningen borde de sålunda betraktas

såsom ledamöter av ämbetsverket i fråga och icke såsom generalläkaren

underställda myndigheter. En annan sak vore, att generalläkaren enligt

förvaltningsutredningens förslag skulle i denna sin egenskap äga en viss inspektionsrätt

över försvarsväsendets sjukvård i gemen; därmed behövde och

borde icke följa, att generalläkaren skulle äga att med befälsrätt ingripa i

sjukvårdstjänstens utövande vid försvarsgrenarna.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrcdnings

förslag.

Överbefälhavaren har förklarat sig dela förvaltningsutredningens uppfattning,

att sjukvårdsförvaltningen borde göras gemensam. Den representation

vid nämnda förvaltning, som föreslagits i form av försvarsläkarberedning och

inrättande av sjukvårdsinspektioner inom varje försvarsgren, syntes honom säkerställa

alla rimliga anspråk från försvarsgrenarnas sida om inflytande på

sjukvården.

Arméchefen har icke haft något att erinra mot en gemensam sjukvårdsförvaltning.

Marinchefen har ansett den för försvarsgrenarna gemensamma sjukvårdsförvaltningen

vara det ur saklig synpunkt svagast motiverade ledet i den nya

uppläggningen av förvaltningsorganisationen. Förvaltningsutredningen hade

enligt marinchefens mening här kommit fram till en i vart fall inom marinen

olycklig uppspaltning av inspektions- och förvaltnings verksamheten. Strävan

efter enhetlighet framstode snarare som en fara för den marina stridssjukvårdstjänstens

ändamålsenliga organisation och bedrivande än som en fördel.

Att en samordning av vissa detaljer och en samverkan i vissa specialfrågor

inom sjukvårdstjänsten vore både önsklig och behövlig syntes icke böra leda

till en så omfattande organisationsförändring som den föreslagna. Marinchefen

har därför avstyrkt förslaget i denna del.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i sitt gemensamma yttrande

uttalat, att den föreslagna organisationen på förevarande område sannolikt i

många fall komme att visa sig effektiv, i det att den i viss grad skulle förläna

enhetlighet åt den militära sjukvårdsförvaltningen. Å andra sidan

skulle den medföra allvarliga olägenheter genom att försvarsgrenschefen skulle

förlora det fasta grepp på och den överblick över sjukvården vid försvarsgrenen,

som vore önskvärd. Ärendenas handläggning skulle ej heller kunna ske

med tillräcklig smidighet och anpassning. Svårigheter skulle vidare uppstå vid

gränsdragningen mellan inspektion och förvaltning. Det vore därjämte olämp
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Mcij:ts ''proposition nr 180.

ligt med inspektionsrätt åt utomstående myndighet, som ej vore överordnad

försvarsgrenschefen. Olämpligt vore även, att kommunikationen mellan lokalförvaltningarna

och sjukvårdsförvaltningen skulle ske direkt med förbigående

av försvarsgrenschefen. Med hänsyn till det anförda avstyrktes en gemensam

sjukvårdsförvaltning.

Arméförvaltningen har ansett förslaget ägnat att medföra en rationalisering

av verksamheten.

Marinförvaltningen har framhållit, att det i intet annat land med tillnärmelsevis

lika omfattande marin som den svenska ansetts förmånligt att tillskapa en

för armén och marinen gemensam sanitetsledning. Den föreslagna organisationen

vore omständlig och den skulle försvåra ett nödvändigt intimt samarbete

med marinförvaltningens olika avdelningar i navalhygieniska frågor. Den vore

dessutom dyrbar. Vidare skulle generalläkarens inspektionsrätt medföra risk för

dualism och en icke önskvärd fördelning av ansvaret. Örn gemensam sjukvårdsförvaltning

ej komme till stånd, borde uppdrag lämnas åt de nuvarande förvaltningsorganen

att avgiva förslag till samarbetsbestämmelser.

Medicinalstyrelsen, som i yttrande över 1940 års utrednings förslag anfört,

att styrelsen funnit en sammanslagning av de olika försvarsgrenarnas sjukvårdsledning

i princip väl motiverad och väl ägnad att underlätta det nödvändiga

samarbetet mellan militära och civila sjukvårdsmyndigheter framförallt

på sjukvårdsberedskapens område, har i sitt utlåtande över det nya förslaget

gjort vissa påpekanden beträffande den planerade sjukvårdsförvaltningens

inre organisation och dess förhållande till medicinalstyrelsen. Dessa frågor komma

att i sitt vederbörliga sammanhang (sid. 246 f.) upptagas till behandling.

Medicinalstyrelsens materielnämnd har funnit ett sammanförande av de

olika försvarsgrenarnas sjukvårdsledning principiellt väl grundat och ägnat

att för sjukvården medföra avsevärda förenklingar och förbättringar. Mot det

nu framlagda förslaget i denna del funnes således från nämndens sida i princip

intet att erinra. Nämnden har vidare understrukit vikten av ett vidgat samarbete

i beredskapssyfte mellan civil och militär sjukvårdsförvaltning, särskilt

beträffande anskaffning och omsättning av sjukvårdsmateriel.

Statskontoret, som ej haft något att erinra mot principen om den militära

sjukvårdsförvaltningens sammanförande till ett organ, har emellertid framhållit,

att ledningen av såväl inspektions- som förvaltningstjänsten borde sammanhållas

under den föreslagne generalläkaren. Statskontoret har vidare ansett

en sammanslagning av de olika militärläkarkårerna böra övervägas.

Även riksräkenslcapsverket har förordat en centralisering på förevarande

område.

Statens krisrevision, som i princip anslutit sig till förslaget örn en centralisering,

har emellertid framhållit, att örn det av militära skäl ansåges ofrånkomligt

att ordna inspektionsverksamheten försvarsgrensvis genom organ, som

vore direkt underställda försvarsgrenscheferna, ett bibehållande av hittillsva
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

68 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

rande ordning på det militära sjukvårdsområdet vore att föredraga framför den

föreslagna klyvningen av inspektions- och förvaltningstjänsten.

Även frågan örn ett sammanförande av den centrala sjukvårdsförvaltningen

till ett gemensamt organ har vid flera föregående tillfällen övervägts.

Det gäller här ett förvaltningsområde, inom vilket tyngdpunkten

är förlagd till ett vid sidan av det militära liggande specialfack, det medicinska.

Denna omständighet synes mig tala för att krigsmaktens indelning

i försvarsgrenar icke med nödvändighet behöver i full utsträckning avspegla

sig på förevarande område. 1941 års förvaltningsutredning har också uttalat,

att sjukvårdsförvaltningen vore ett av de militära förvaltningsområden, där

ett sammanförande av den centrala ledningen till ett gemensamt organ syntes

ligga naturligast till. Å andra sidan har marinförvaltningen i sitt remissyttrande

anfört, att det i intet annat land med tillnärmelsevis lika omfattande

marin som den svenska ansetts förmånligt att tillskapa en för armén

och marinen gemensam sanitetsledning. Örn än detta var fallet, då marinförvaltningen

avgav sitt yttrande, så har emellertid numera ändring inträtt

häri. Åtminstone en av stormakterna har under pågående krig funnit nödvändigt

att — låt vara i provisoriska former — inrätta en för alla försvarsgrenar

gemensam sjukvårdsledning.

Såsom 1941 års förvaltningsutredning framhållit har redan med nuvarande

organisation en avsevärd centralisering med goda resultat kunnat ske

på materielanskaffningens och läkemedelsförsörjningens område. Sålunda utövar

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse en omfattande upphandlingsverksamhet

jämväl för marinens och flygvapnets räkning. En sammanslagning

av förvaltnings verksamheten på den militära sjukvårdens område synes även

ägnad att underlätta ett snabbt tillgodogörande inom hela detta område

av erfarenheter, som vinnas inom en särskild försvarsgren, att befordra önskvärd

enhetlighet i fråga örn utbildningsföreskrifter, redovisningsbestämmelser

m. m. samt att effektivisera krigsförberedelserna på området. Att fördelar

härigenom skulle uppnås bestyrkes av de erfarenheter, som inhämtats

icke minst under beredskapstiden.

Krisrevisionen har framhållit, att om det av militära skäl ansåges ofrånkomligt

att ordna inspektionsverksamheten försvarsgrensvis genom organ, som

vore direkt underställda försvarsgrenscheferna, ett bibehållande av hittillsvarande

ordning på det militära sjukvårdsområdet vore att föredraga framför

den föreslagna klyvningen av inspektions- och förvaltningstjänsten. Krisrevisionens

yttrande synes mig innebära en överdrift. Jag förbiser dock icke

de betänkligheter, som kunna vara förenade med det föreslagna särskiljandet

av förvaltnings- och inspektionsverksamhet. Även enligt min

mening bör den klyfta, som enligt krisrevisionens mening skulle uppkomma,

såvitt möjligt överbryggas. Detta synes kunna ske genom att den föreslagne

generalläkarens inspektionsrätt utbygges så långt detta låter sig göra utan att

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180.

försvarsgrenschefernas intressen trädas för nära. Frågan huru detta skall ske

samt övriga detaljer rörande utformningen av förhållandet mellan inspektion

och förvaltning torde förtjäna en mera utförlig behandling i ett särskilt avsnitt

(sid. 244 f.). Jag vill emellertid förutskicka, att även enligt min uppfattning

försvarsgrensöverläkarna böra i alla hänseenden vara underställda respektive

försvarsgrenschefer, vilkas organ de skola vara för utövande av uppsikten över

sjukvårdsväsendet inom vederbörlig försvarsgren. De böra sålunda icke i egenskap

av sjukvårdsinspektörer var och en för sin försvarsgren lyda under

generalläkaren.

I nära samband med spörsmålet örn ordnandet av sjukvårdsförvaltningen

står frågan örn de militära läkarkårerna och deras inbördes förhållande. Vid

flera tillfällen har tanken på en sammanslagning av dessa kårer förts fram

till diskussion. Det har därvid påpekats bland annat, att den grundläggande

medicinska utbildningen vore densamma för läkarpersonalen, vare sig denna

tillhörde den ena eller den andra försvarsgrenen, samt att medlen för sjukvårdens

utövande även i stort sett vore av likartad natur. Å andra sidan har

erinrats, att de yttre lokala betingelserna för utövande av läkarverksamheten

vore olika på land och ombord samt att även i övrigt verksamheten inom en

försvarsgren i viss mån satte sin särskilda prägel på sjukvården inom denna,

ett förhållande som måste vinna beaktande bland annat i fråga om personalens

fackutbildning. Vidare har gjorts gällande, att en förutsättning för

att försvarsväsendets läkarkrafter skulle kunna utnyttjas på bästa sätt vore,

att de samlades till en gemensam läkarkår, varifrån läkare skulle avdelas till

tjänstgöring inom de olika försvarsgrenarna. För sådant fall skulle militärläkarnas

utbildning få i erforderlig utsträckning differentieras med hänsyn till

försvarsgrenarnas skilda förhållanden.

För min del är jag icke beredd att nu taga slutlig ståndpunkt till frågan

om de militära läkarkårerna. Jag hyser emellertid den uppfattningen, att en

undersökning i varje fall bör verkställas angående möjligheterna att anordna

gemensam utbildning för blivande militärläkare av olika kategorier och att

underlätta övergången från en militärläkarkår till en annan. 5

5. Civilförvaltningens område.

Med den centrala civilförvaltningen inom försvarsväsendet förstås i huvudsak

dels handhavandet av allmänt administrativa spörsmål inom försvarsväsendet,

såsom författningsfrågor av allmän innebörd, avlöningsspörsmål

m. m., dels ledandet av försvarsväsendets kassa- och redovisningsväsende,

dels ock det militära revisionsväsendet. Den centrala civilförvaltningen

i denna bemärkelse är enligt nu gällande organisation uppdelad på de tre

försvarsgrenarnas förvaltningsorgan och handhaves inom arméförvaltningen

av dess civila departement, inom marinförvaltningen å civilavdelningen

med kameralbyrån samt inom flygförvaltningen å dess civilbyrå. Den för
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

valtningsverksamhet av civil natur, som mera har karaktären av administrativt-juridiskt

biträde i den fackligt betonade förvaltningstjänsten och

som i nuvarande organisation utövas å särskilda civilbyråer inom arméförvaltningens

fackdepartement och -styrelser samt å de civila organen i marin-

och flygförvaltningarna, beröres icke i detta sammanhang.

Frågans tidigare behandling.

Spörsmålet örn en sammanslagning av civilförvaltningen inom försvarsväsendet

till ett enda för samtliga försvarsgrenar gemensamt organ har vid

åtskilliga tillfällen tidigare varit på tal. De s. k. 1920 års förvaltningssakkunniga

anförde i sitt år 1921 avgivna betänkande, att för »likartade» förvaltningsärenden

inom försvarsgrenarna borde eftersträvas en i möjligaste

mån enhetlig behandling, vilket bäst vunnes genom organiserandet av endast

ett centralt ämbetsverk för hela försvarsväsendet. I detta skulle ingå bland

annat en kameralavdelning för behandling av ärenden rörande avlöning,

kassa- och räkenskaps väsende m. m.

Den s. k. 1926 års beredning angående den centrala jörsvarsjörvaltningen

upptog i sitt år 1927 avgivna betänkande 1920 års förvaltningssakkunnigas

förslag till granskning men fann icke de av dessa förebragta skälen för en

sammanslagning av armé- och marinförvaltningarna till en gemensam försvarsförvaltning

övertygande. Beredningen hade emellertid ansett angeläget

att undersöka, huruvida vissa grupper »likartade» ärenden av mera kameral

natur, såsom avlönings-, kassa- och räkenskapsärenden, vissa civilärenden

m. fl. kunde utbrytas samt — utan att skada den enhetlighet, som måste

förefinnas inom vederbörlig försvarsgrens förvaltning — förenas i en för

hela försvarsväsendet gemensam kameralförvaltning. Ifrågavarande undersökning

hade givit vid handen, att vissa fördelar skulle kunna förväntas

uppstå genom en dylik organisation. I betraktande av att särskilt lokalfrågan

icke syntes vara möjlig att lösa förrän i en jämförelsevis avlägsen

framtid och att verkställda kostnadsberäkningar givit vid handen, att den

ekonomiska vinsten av den antydda organisationen skulle stanna vid ett

mycket ringa belopp men att betydande olägenheter skulle vara förenade

med en fristående kameralförvaltning, ansåge beredningen, att icke heller

en dylik förvaltning borde komma till stånd.

Även 1930 års försvarskommission upptog i sitt år 1935 avgivna betänkande

frågan om en för försvarsväsendet gemensam civilförvaltning till behandling

men stannade vid den uppfattningen, att civilförvaltningen alltjämt

borde vara organiserad försvarsgrensvis. I propositionen 1936:225

angående försvarsväsendets ordnande uttalades likaledes, att den civila förvaltningsverksamheten

inom försvarsväsendet alltjämt borde utövas inom

var och en av de tre försvarsgrenarna för sig. Detta uttalande mötte ingen

erinran från riksdagens sida.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

71

1940 års utredning.

1940 års utredning har i förevarande fråga anfört, att erinringar kunde

framställas beträffande den nuvarande organisationen av den kamerala förvaltningen

och det militära revisionsväsendet. I den mån gällande löneförfattningar

och andra ekonomiska bestämmelser bleve av mera invecklad

art, bleve det dubbla arbetet vid en uppdelning på skilda förvaltningar

mera framträdande och bristen på enhetlighet vid tillämpningen av gällande

bestämmelser mera kännbar. I den mån revisionen finge att kontrollera

användningen av allt större värden, framträdde också med ökad

styrka vikten av en gentemot de militära förvaltningarna liksom hela försvarsväsendet

fullt självständig och Kungl. Majit omedelbart underställd

revisionsverksamhet. Men än viktigare vore att med hänsyn till krigsförvaltningens

krav på enkelhet och effektivitet sammanföra de tre skilda civilförvaltningarna

till en enhetlig organisation. En sådan gemensam civilförvaltning

skulle för respektive försvarsgrenar i stort sett fylla de uppgifter, som för

statsförvaltningen i övrigt ankomme på statskontoret och i vissa avseenden

på riksräkenskapsverket. Därest en dylik centraliserad civilförvaltning tillskapades,

syntes densamma böra erhålla en självständig ställning i förhållande

till den militära ledningen och övriga militära förvaltningsorgan. Å

andra sidan måste givetvis en intim samverkan mellan alla förvaltningens

grenar komma till stånd. I detta sammanhang vore även att märka, att det

civila verket skulle representera allmän förvaltningskunskap med utblick

över den övriga statsförvaltningen samt att det remissvägen och annorledes

skulle vara Kungl. Majits rådgivare i ofta betydelsefulla angelägenheter,

där uttalandet av en fri och oberoende mening borde vara garanterat redan

genom dess organisation. — I detta sammanhang hade särskilt övervägts,

om revisionsverksamheten borde utbrytas från en dylik gemensam civilförvaltning

och bilda underlag för ett särskilt verk. Utredningen hade emellertid

stannat vid den uppfattningen, att det icke vore till fördel för statens

intressen att giva den kamerala revisionen en ändrad ställning i förhållande

till försvarsväsendets civila förvaltningsorgan i övrigt. Det sålunda

föreslagna gemensamma civilorganet, som förslagsvis syntes böra

benämnas försvarsförvaltningens civila departement, borde sortera direkt

under Kungl. Majit och stå under ledning av en generaldirektör.

Utlåtanden över 1940 års utrednings förslag.

Yttrandena över 1940 års utrednings förslag utvisa i förevarande hänseende

avsevärt skiftande uppfattningar. Beträffande innehållet i dessa yttranden

torde jag få hänvisa till 1941 års förvaltningsutrednings betänkande

(sid. 60—62).

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majlis proposition nr 180.

1941 års förvaltningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har kommit till den uppfattningen, att det

av 1940 års utredning föreslagna sammanförandet av den allmänt administrativa

verksamheten inom försvarsväsendet till ett för detta i dess helhet

gemensamt ämbetsverk skulle innebära så avsevärda fördelar, att ett genomförande

av detta förslag syntes böra förordas. Visserligen kunde det

sägas, att den i och för sig värdefulla kontakt mellan civilförvaltningens

malsmän och den militära fackförvaltningstjänsten, som framtvingades av

det nuvarande sammanförandet av ali förvaltningsutövning försvarsgrensvis,

i viss mån uppoffrades i och genom ett överförande av civilförvaltningen

till ett gemensamt organ utanför försvarsgrenarna. Men å andra sidan

kunde det icke ifrånkommas, att den verksamhet varom här vore fråga i

stort sett vore oberoende av de skilda försvarsgrenarnas särart och fördenskull

i största möjliga mån borde utövas likformigt över hela försvarsväsendet,

något som otvivelaktigt underlättades genom verksamhetens koncentrerande

till ett enda ämbetsverk.

Ett sammanförande av civilförvaltningen till ett enda ämbetsverk förutsatte

emellertid, såsom från åtskilliga håll påpekats, att vid vart och ett

av de övriga ämbetsverk som skulle ingå i försvarsförvaltningen komme

att finnas en särskild civilbyrå för tillgodoseende av det behov av civil sakkunskap

som alltid erfordrades i den löpande tjänsten, för kassa- och räkenskapsföring

m. m.

Vad särskilt anginge den centrala revisionsverksamheten hade bland annat

från flygvapnets sida framhållits, att ett utbrytande av densamma från

flygförvaltningen skulle innebära en olägenhet, i det att revisionens placerande

inom verket varit till stor nytta ur synpunkten att därigenom

revisionsanmärkningar kunnat förebyggas genom inhämtande av upplysningar

på ett tidigt stadium. Frånsett att den kamerala revisionens uppgift

icke i främsta rummet vore att vara rådgivande i utbetalningsfrågor —

den uppgiften tillkomme snarare den s. k. kamerala förhandsgranskningen

— syntes specialkunskaperna inom revisionen icke behöva bliva sämre därför

att revisionen utövades i ett gemensamt revisionsverk. Utredningen förutsatte

nämligen, att revisionen av de särskilda försvarsgrenarnas räkenskaper

inom det gemensamma ämbetsverket komme att ske på särskilda

kontor för varje försvarsgren. Och rent principiellt syntes den av 1940 års

utredning framförda synpunkten vara riktig, att revisionsverksamheten

borde utövas helt fristående från och oberoende av de myndigheter revisionen

avsåge.

1941 års förvaltningsutredning förordade således, att den centrala civilförvaltningen

inom försvarsledningen sammanfördes till att handhavas inom

ett direkt under Kungl. Maj:t stående ämbetsverk.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ISO.

73

Utlåtanden över 1941 års förvnltningsutrednings

förslag.

Överbefälhavaren har i princip biträtt förslaget om gemensam civilförvaltning

men har påpekat faran av verkets isolering och önskvärdheten av

att militär sakkunskap ställes till dess förfogande. Personalrekryteringen

borde ske med detta för ögonen. Bland de åtgärder, som borde övervägas,

har överbefälhavaren förslagsvis framhållit ökning av antalet med förhållandena

inom truppförbanden förtrogen personal inom förvaltningen, anordnande

av tjänstgöring vid de lokala och regionala kassaförvaltningarna

före och under tjänstgöringen vid centralförvaltningen samt tjänstgöring

vid centralförvaltningen av personal anställd vid de regionala och lokala

kassaförvaltningarna.

Arméförvaltningen har i stort sett icke haft någon erinran beträffande

den tilltänkta civilförvaltningens arbetsuppgifter. Ämbetsverket har uttalat,

att det icke vore uteslutet, att kassagöromålen kunde i den nya organisationen

handhavas av försvarsväsendets civilförvaltning. En centralisering

av kassagöromålen skulle medföra den fördelen, att särskilda kassakontor

icke behövde inrättas vid övriga förvaltningsverk, dock med undantag för

industriverket, försåvitt icke fabriksdriften utbrötes ur sistnämnda verk.

Med detta förbehåll kunde medelsdistributionen i sin helhet förläggas till

civilförvaltningen. Att en dylik anordning vore praktiskt genomförbar bestyrktes

av att för närvarande kassarörelsen för arméförvaltningens samtliga

departement och styrelser ombesörjdes av ämbetsverkets till civila departementet

förlagda huvudkassa. Genom ett slopande av kassakontoren

skulle en viss personalbesparing vinnas. Även vissa andra göromål av kameral

natur syntes kunna centraliseras till civilförvaltningen. Sålunda syntes

förhandsgranskningen i stort sett kunna ske hos civilförvaltningen, där

dessutom avlöningslistor för å de skilda ämbetsverken placerade såväl militära

som civila tjänstemän skulle kunna uppgöras på grundval av lämnade

tjänstgörings- m. fl. uppgifter. Även härigenom syntes vissa personalbesparingar

kunna ernås. Därest en sådan centralisering av kassaväsendet m. m.

komme till stånd, torde enligt arméförvaltningens mening revisionen av

samtliga de centrala försvarsförvaltningarnas räkenskaper — möjligen med

undantag av industriverkets — komma att åvila riksräkenskapsverket och

icke civilförvaltningen.

Även statskontoret samt statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets

verkstadsnämnd ha förordat en centralisering av kassaväsendet till

civilförvaltningen. Vad revisionsverksamheten anginge borde denna enligt

statskontorets mening organiseras som specialrevision i förhållande till riksräkenskapsverket.

Marinförvaltningen har för sin del anfört, att då den kamerala revisionen

icke framdeles såsom hittills avsåges vara ett internt remissinstitut i snart

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

sagt alla ekonomiska spörsmål, så ville ämbetsverket ej motsätta sig sammanförande

av försvarsväsendets revisionsverksamhet till en civilförvaltning.

En överflyttning till riksräkenskapsverket borde däremot ej äga rum.

Beträffande olägenheten av att revisionen härvid icke komme att äga direkt

tillgång till de särskilda militärtekniska förvaltningsorganens handlingar

ansåge marinförvaltningen sig ha funnit den lösningen, att genomslagskopior

av revisionens verksamhet berörande protokoll och utgående skrivelser

skulle månatligen sammanföras och jämte dessa förvaltningars räkenskaper

överlämnas till civilförvaltningens revisionsavdelning.

Chefen för flygvapnet samt flygförvaltningen ha framhållit, att förebyggande

åtgärder vore lämpligare än det traditionella revisionsförfarandet.

Det vore emellertid då nödvändigt med nära kontakt mellan förvaltning

och revision. Revisionen finge då också mera tid och kraft att ingripa mot

verkliga fel. Förvaltningsutredningens förslag skulle innebära en återgång

till en äldre ordning inom flygförvaltningen. Myndigheterna ville emellertid

icke motsätta sig ett civilverk med uppgifter motsvarande statskontorets

och krisrevisionens.

Flygförvaltningen har för sin del skisserat upp riktlinjerna för ett gemensamt

civilt verk med mera begränsade arbetsuppgifter. Arbetsområdet för

ett sådant verk skulle kunna tänkas omfatta de gemensamma anslagen och

särskilda anslag, vilkas förvaltning anförtroddes verket, t. ex. för publikationstryck,

försvarets pensionsärenden, fonder och donationsmedel, författningar,

allmänna föreskrifter och tillämpningsbestämmelser på civilförvaltningens

område, sammanfattande av riksdagspetita för försvarsväsendet,

upprättande av statsliggare för fjärde huvudtiteln ävensom besvarande av

Kungl. Maj:ts och departementschefs remisser. Därest sakrevisionen skulle

komma att läggas utom försvarsgrenarnas förvaltningar, borde denna revision

förläggas till civilförvaltningen.

Särskilt intresse tilldrager sig rilcsräkenskapsverkets remissyttrande, vilket

avspeglar de motsättningar i uppfattningen, som i förevarande sammanhang

kommit till synes. Det torde med hänsyn härtill vara motiverat

att mera utförligt återgiva detta yttrande. Ämbetsverket har i hithörande

hänseenden anfört i huvudsak följande.

För närvarande utövar riksräkenskapsverket under finandepartementet den

centrala ledningen av redovisningen av och kontrollen över statsverkets medelsförvaltning.

Enligt utredningens förslag skulle denna ledning och kontroll vad angår

försvarsväsendet förläggas till ett under försvarsdepartementet lydande organ.

En sådan anordning skulle medföra, att försvarsförvaltningen undanrycktes

från sammanhanget med statsförvaltningen i övrigt. Utredningens förslag innebär

vidare, att försvarsväsendets medelsförsörjning och kontrollen över försvarsutgifterna

skulle ombesörjas av ett och samma organ. Förslaget härutinnan står

i strid med hittills tillämpade principer att fördela dessa funktioner på skilda organ.

Utredningen har tänkt sig, att civilförvaltningen skulle vara huvudförvaltning

för samtliga övriga till försvarsväsendet hörande centrala och lokala förvalt
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Marits proposition nr ISO.

ningar samt att i en gemensam huvudbok skulle sammanföras samtliga försvarsväsendet

berörande inkomster och utgifter. Härtill må ytterligare framhållas, att

utredningens förslag i vad avser inskjutande av det föreslagna civila verkets kameralavdelning

såsom en mellaninstans mellan riksräkenskapsverkets budgetbyra

och de medelsförvaltande militära ämbetsverken skulle medföra, att de uppgifter,

som åvila budgetbyrån med avseende å kontrollen över redovisningen inom försvarsväsendet,

skulle överflyttas till det nya civila ämbetsverket. En dylik anordning

anser sig ämbetsverket, särskilt med hänsyn saväl till de erfarenheter ämbetsverket

gjort under nuvarande beredskapsförhallanden som till fjärde huvudtitelns

betydelse för budgeten i dess helhet, böra bestämt avstyrka. Ämbetsverket

får tillika erinra, att genom den föreslagna organisationen såväl riksräkenskapsverket

som finansdepartementet skulle förhindras att få den direkta inblick i och

kontroll över medelsförvaltningen, som är nödvändig för att samordna den militära

medelsförvaltningen med den civila. Utredningens förslag innebär sålunda en

isolering av försvarsväsendet från den övriga statsförvaltningen i fråga om redovisning,

avlöning m. m. Den enhetlighet på hithörande områden, som hittills kommit

till’stånd och ytterligare borde befästas, bomme därigenom att äventyras.

De invändningar, som hittills framkommit mot de nuvarande militära specialrevisionerna,

hava främst siktat på dessas beroende av förvaltningsorganen. Ett

undanröjande av dessa olägenheter kan ske antingen genom att hela revisionsverksamheten

inordnas under statens centrala revisionsorgan eller genom att dettas

inflytande över specialrevisionerna stärkes. .

Ett genomförande av förvaltningsutredningens förslag att till den nya civilförvaltningen

förlägga granskningen av försvarets såväl centrala som lokala myndigheters

räkenskaper skulle emellertid innebära, att riksräkenskapsverket, som för

närvarande anförtrotts utövandet av den centrala ledningen beträffande kontrollen

av medelsförvaltningen inom hela statsförvaltningen, skulle i väsentlig män

undandragas möjligheten att på försvarsväsendets område utöva denna funktion.

Härigenom skulle en splittring uppstå i fråga om ledningen av den statliga revisionsverksamheten.

Då enligt riksräkenskapsverkets mening enhetlighet och samordning

på detta område framstår såsom ett oeftergivligt brav, vill ämbetsverket

för sin del bestämt förorda, att riksräkenskapsverket skall intaga ställning såsom

överrevision.

Under denna förutsättning synas framträdande fördelar vara förenade med att

nuvarande specialrevisioner kvarbliva inom armé-, marin- och flygförvaltningarna.

Härvid bör riksräkenskapsverket fungera såsom tillsynsmyndighet över specialrevisionerna.

Beträffande granskningen av de militära lokalmyndigheternas räkenskaper och

förvaltning vill riksräkenskapsverket framhålla, att denna granskning bör stå i intimt

samband med förvaltningsverksamheten. På författningstillämpningens område

är revisionsverksamheten endast till formen skild från den verksamhet, som

den centrala försvarsförvaltningen utövar vid handläggningen av besvärsmål, ansöknings-

m. fl. ärenden. Vidare är den kamerala revisionen på det intimaste beroende

av kännedom om personalförhållanden och organisatoriska dispositioner.

Revisionen bitr stödja förvaltningen genom förebyggande åtgärder. Ett sådant

syfte tjänar den bäst genom att organisatoriskt inbyggas inom den förvaltning,

som är föremål för dess verksamhet.

Förvaltningsutredningen har ansett det vara en framträdande olägenhet, att

tillämpningen av gällande löneförfattningar och andra ekonomiska bestämmelser

alltjämt åvilar de skilda försvarsgrensförvaltningarna i ali synnerhet i den mån

gällande bestämmelser bleve av iner invecklad art. Enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning kan emellertid utvecklingen förväntas komma att gå i riktning mot

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

enkiar?och klararf bestämmelser, varigenom den eftersträvade enhetligheten

pa hithörande område bomme att befrämjas. Riksräkenskapsverket får i detta

sammanhang erinra, att krigsavlöningsbestämmelserna för närvarande äro föremoa^

,^r översyn. Framhållas må dock att de speciella författningsföreskrifterna

på väsentliga punkter — exempelvis vad angår de särskilda förmånerna vid flygoch

sjötjänstgöring mäste bliva av olika innehall för de olika försvarsgrenarna.

En vidgad tillämpning av nuvarande möjlighet att hos riksräkenskapsverket

inhämta tolkningsanvisning skulle vidare enligt riksräkenskapsverkets uppfattning

i många fall skapa förutsättningar att snabbt ernå en enhetlig och riktig

tillämpning. 6

Förvaltningsutredningen har vidare framhållit, att revisionsverksamheten principiellt

borde utövas helt fristående och oberoende av de myndigheter revisionen

avsage. Därest riksräkenskapsverket genom erforderlig förstärkning av arbetskrafterna

bereddes möjlighet att effektivt övervaka specialrevisionernas verksamhet,

skulle olägenheten med specialrevisionernas i förhållande till de militära

myndigheterna beroende ställning elimineras.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser riksräkenskapsverket sig böra avstyrka

det av utredningen framlagda förslaget att till ett gemensamt ämbetsverk sammanföra

den civila förvaltningsverksamheten på försvarsväsendets område. Enligt

riksräkenskapsverkets uppfattning böra i stället de uppgifter, som enligt utredningens

förslag skulle ankomma pa civilförvaltningen, åvila de nya armé-, marin-

och flygförvaltningarna samt de föreslagna gemensamma försvarsförvaltningarna,

varjämte riksräkenskapsverkets ställning såsom ledande organ beträffande

försvarsväsendets redovisnings- och revisionsväsende ytterligare bör stärkas.

Vid handläggningen av sådana för de centrala försvarsförvaltningarna gemensamma

frågor på civilförvaltningens område, som äro av större principiell betydelse,

bör emellertid samråd mellan dessa förvaltningar äga rum under instruktionsmässigt

givna former. I sådant samråd bör även representant för riksräkenskapsverket

i erforderliga fall deltaga. På riksräkenskapsverket bör ankomma att

dels verkställa granskningen av de centrala försvarsförvaltningarnas räkenskaper,

dels ock utöva tillsyn över den av specialrevisionerna verkställda granskningen

av de militära lokalmyndigheternas räkenskaper. Riksräkenskapsverket anser sig

böra framhålla betydelsen av att revisionsverksamheten såvitt möjligt bliver av

förebyggande art. Detta syfte skulle med den av riksräkenskapsverket föreslagna

organisationen bäst tillgodoses genom att specialrevisionerna fortfarande äro anknutna

till respektive militära försvarsgrensförvaltningar.

En decentralisering av civilärendena i enlighet med de riktlinjer riksräkenskapsverket

ovan uppdragit förutsätter, att riksräkenskapsverkets ställning såsom

ledande och samordnande organ på redovisnings- och revisionsväsendets områden

ytterligare befästes. För att kunna fullgöra de härmed förenade ökade arbetsuppgifterna

erfordras dock en förstärkning av riksräkenskapsverkets organisation.

För hithörande göromål skulle erfordras dels inrättande inom riksräkenskapsverket

av ytterligare ett särskilt revisionskontor eller eventuellt en särskild

byrå, dels ock förstärkning av ämbetsverkets budgetbyrå.

Bortsett från vad sålunda anförts vill riksräkenskapsverket vidare framhålla,

att den av förvaltningsutredningen föreslagna organisationen i väsentliga delar utvisar

så stora avvikelser från det statliga revisionsväsendet i övrigt, att ett genomförande

av förslaget måste få betydande konsekvenser med avseende å hela

revisionsväsendet. Detsamma kan i viss man ock gälla vad riksräkenskapsverket

nu förordat, även örn ämbetsverkets förslag i jämförelse med utredningens medför

en betydligt billigare och ändamålsenligare samt till sina verkningar avsevärt

mindre genomgripande omläggning av revisionsväsendet. Riksräkenskapsverket

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Marits ■proposition nr 180.

anser sig därför böra förorda, att frågan om ordnandet av det militära revisionsväsendet

och dessa spörsmåls anpassning till statens revisionsväsende i övrigt göres

till föremål för fortsatt utredning. Därvid torde även böra övervägas frågan om

inrättande av en särskild lönedomstol, vari det statliga anställningsförhållandets

tvenne parter voro företrädda. Vid utredningen synes hänsyn även böra tagas till

frågan om ämbetsverkens ställning i redovisningshänseende och till frågan örn

sakrevisionens ordnande.

Statens krisrevision har med hänvisning till de av förvaltningsutredningen

angivna lönekostnaderna framhållit, att efter den föreslagna centraliseringens

genomförande civila förvaltningsgöromål, representerande en

sammanlagd lönekostnad, som vore större än kostnaderna för den nya gemensamma

civilförvaltningen, alltjämt skulle kvarligga hos de militära förvaltningsorganen.

Ett förslag, vars genomförande skulle leda till ett sådant resultat,

måste redan från början inge starka betänkligheter.

Vad särskilt angår revisionsverksamheten har krisrevisionen framhållit,

hurusom utredningsförslagets genomförande skulle innebära, att riksräkenskapsverkets

nuvarande befattning med granskning av militärräkenskaper

i stort sett skulle upphöra, varigenom även på räkenskapsväsendets område

försvarets särställning skulle ytterligare markeras. Detta vore enligt krisrevisionens

mening ägnat att ingiva avgjorda betänkligheter, särskilt med

hänsyn till angelägenheten av att minska isoleringen mellan försvaret och

dess förvaltning å ena samt statsförvaltningen i övrigt å andra sidan. Denna

och andra synpunkter hade lett krisrevisionen till den uppfattningen, att det

vore principiellt riktigast att låta revisionen av försvarsväsendets medelsförvaltning

omhänderhavas av riksräkenskapsverket. Själva revisionsarbetet

syntes däremot icke böra bedrivas centralt hos riksräkenskapsverket

utan anordnas som lokalrevision direkt hos det militära förvaltningsorgan,

vars verksamhet skulle revideras. Därigenom skulle bättre kontakt ernås

mellan revisionen och vederbörande förvaltningsorgan, och det skriftliga

anmärkningsförfarandet kunde i större utsträckning än eljest undvikas genom

att vid granskningen uppmärksammade felaktigheter kunde rättas

genom påpekanden under hand. Emellertid skulle riksräkenskapsverkets

övertagande av den militära revisionen för detta verk givetvis innebära en

avsevärd ökning av de anmärkningsmål, vilkas avdömande skulle ankomma

på verkets ledning. Därest en dylik utökning av riksräkenskapsverkets

arbetsuppgifter med därav föranledd utvidgad eller förändrad organisation

av andra orsaker icke ansåges böra ifrågakomma, ville krisrevisionen till

övervägande alternativt förorda inrättande av ett centralt militärt revisionsverk,

organiserat enligt i huvudsak samma principer som angivits för

en av riksräkenskapsverket omliänderhavd revision. Detta verk skulle alltså

övertaga de uppgifter, som eljest bort ankomma på riksräkenskapsverket.

I sistnämnda fall ville dock krisrevisionen förorda, att formerna för ett

intimt samarbete mellan riksräkenskapsverket och det militära revisionsverket

niirmare övervägdes. Eventuellt kunde det befinnas lämpligt, att

s. 78 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

riksräkenskapsverket i egenskap av överrevision erhölle i uppdrag att samordna

de båda revisionsorganens verksamhet och öva tillsyn å revisionsarbetets

bedrivande inom det militära verket.

194-1 års revisionsutredning har erinrat, att förslaget måste bedömas även

med hänsyn till konsekvenserna å riksräkenskapsverkets möjligheter att

fullgöra sina granskningsuppgifter på hithörande område. Den kamerala

revisionen borde såvitt möjligt centraliseras till ett organ. Det mest rationella

vore nog att inordna de nuvarande specialrevisionerna i riksräkenskapsverket.

I så fall vore det knappast behövligt med särskilt centralt

organ för de återstående civila förvaltningsärendena. I detta sammanhang

förordades inrättande av en särskild lönedomstol. En centralisering till riksräkenskapsverket

skulle enligt revisionsutredningens mening kräva en betydande

förstärkning av verkets personal samt en omorganisation. Örn en

dylik omläggning vore möjlig utan förfång för ämbetsverkets nuvarande

uppgifter kunde revisionsutredningen ej säkert bedöma. I vilket fall som

helst måste riksräkenskapsverket ha möjlighet att även framdeles mera ingående

granska de militära centralförvaltningarnas medelsförvaltning. Hela

frågan om den kamerala revisionen vid försvarsväsendet borde göras till

föremål för ytterligare utredning. Hinder förelåge ej att tills vidare uppskjuta

lösningen av förevarande spörsmål.

Såsom skäl för ett sammanförande av civilförvaltningen inom försvarsväsendet,

d. v. s. den allmänt administrativa och den kamerala verksamheten

samt revisionsväsendet, till ett gemensamt organ har anförts bland

annat, att i den mån gällande löneförfattningar och andra ekonomiska bestämmelser

bleve av mera invecklad art, det dubbla eller tredubbla arbetet

vid en uppdelning på skilda förvaltningar bleve mera framträdande och

bristen på enhetlighet vid tillämpningen av gällande bestämmelser mera

kännbar. I och med att revisionen finge att kontrollera användningen av

allt större värden, framträdde också med ökad styrka vikten av en gentemot

de militära förvaltningarna liksom hela försvarsväsendet fullt självständig

och Kungl. Majit omedelbart underställd revisionsverksamhet. Än

viktigare vore emellertid att med hänsyn till krigsförvaltningens krav på

enkelhet och effektivitet sammanföra de tre skilda civilförvaltningarna till

en enhetlig organisation. Det har vidare framhållits, att en sådan centraliserad

civilförvaltning syntes böra erhålla en självständig ställning i förhållande

till den militära ledningen och till övriga militärförvaltningsorgan

men att å andra sidan den intima samverkan mellan alla förvaltningens

grenar givetvis måste bibehållas. Därjämte har understrukits, att det civila

verket skulle representera allmän förvaltningskunskap med utblick över

den övriga statsförvaltningen samt att det remissvägen och annorledes

skulle vara Kungl. Majits rådgivare i ofta betydelsefulla angelägenheter,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

där uttalandet av en fri och oberoende mening borde vara garanterat redan

genom dess organisation.

I anledning av den kritik, som i vissa remissyttranden framställts mot förslaget

om en för hela försvarsväsendet gemensam central civilförvaltning, vill

jag nämna att, innan förslag i detta hänseende nu framlägges, överläggningar

ägt rum med företrädare för de motsatta uppfattningarna, bland andra representanter

för riksräkenskapsverket. Det har därvid visat sig möjligt att genom

smärre jämkningar i väsentliga delar utjämna de motsättningar, som kommit

till synes i yttrandena.

Det av 1941 års utredning framlagda förslaget har, i vad gäller principen

örn sammanförande av de administrativa ärendena i egentlig mening

(kansliärendena), i allmänhet icke mött mera vägande erinringar. Riksräkenskapsverket

har dock uttalat, att enligt verkets uppfattning utvecklingen

kunde förväntas gå i riktning mot enklare och klarare bestämmelser,

varigenom den eftersträvade enhetligheten på förevarande område komme

att befrämjas. Ämbetsverket har vidare framhållit, att de speciella författningsföreskrifterna

på väsentliga punkter, exempelvis vad anginge de särskilda

förmånerna vid flyg- och sjötjänstgöring, måste bli av olika innehåll

för de olika försvarsgrenarna. Vidare skulle en vidgad tillämpning av möjligheten

att hos riksräkenskapsverket inhämta tolkningsanvisning enligt

verkets mening befordra en enhetlig och riktig tillämpning.

För min del vill jag framhålla, att författningsbestämmelser och andra

generella föreskrifter på försvarets område bilda ett synnerligen omfattande

och svåröverskådligt komplex. Visserligen har under de senaste åren ett betydande

arbete nedlagts på revision av vissa delar av detta komplex, och

för närvarande pågår en översyn av stadgandena om krigsavlöning. Därmed

är dock målet ingalunda vunnet. Det synes mig emellertid obestridligt,

att den föreslagna organisationen skulle vara en god utgångspunkt för

ett fortsatt arbete mot större enhetlighet på området. Den omständigheten,

att vissa i relativt begränsad omfattning förekommande speciella föreskrifter

måste få ett efter de olika försvarsgrenarna skiftande innehåll, synes

mig ej föranleda till att hela den nu ifrågavarande administrativa verksamheten

med nödvändighet skulle behöva bedrivas försvarsgrensvis. De

särskilda synpunkter, som för en viss försvarsgrens vidkommande kräva

beaktande, böra enligt min mening kunna komma till sin rätt även inom

en för försvarsväsendet gemensam civilförvaltning. Gentemot vad riksräkenskapsverket

anfört örn värdet av att hos detsamma inhämta tolkningsanvisningar

vill jag — givetvis utan förringande av nämnda verks gagnande

arbete — framhålla, att en på försvarsväsendets förhållanden speciellt

inriktad civilförvaltning enligt min mening måste inom sitt avgränsade område

äga större förutsättningar än riksräkenskapsverket att lämna auktoritativa

tolkningsanvisningar. Inom de nuvarande försvarsgrensförvaltning
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

arnäs civila organ har sådan verksamhet redan fått en betydande omfattning

och visat sig ändamålsenlig.

Riksräkenskapsverket har i sitt remissyttrande över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag erinrat, att verket för närvarande under finansdepartementet

utövade den centrala ledningen av redovisningen av och kontrollen

över statsverkets medelsförvaltning. Enligt riksräkenskapsverkets

mening skulle ett genomförande av utredningens förslag medföra, att denna

ledning och kontroll vad försvarsväsendet anginge förlädes till ett under

försvarsdepartementet lydande organ, varigenom försvarsförvaltningen

skulle undanryckas från sammanhanget med statsförvaltningen i övrigt.

Den tilltänkta omorganisationen innebär en omgruppering av arbetsuppgifterna

inom den militära centralförvaltningen och någon ändring i riksräkenskapsverkets

instruktionsenliga kontrollverksamhet med avseende å

statens inkomster och utgifter samt å förvaltningen av statsförmögenheten

kommer härigenom ej att ske. Riksräkenskapsverket bör även framdeles

intaga den ställning till försvarsförvaltningen, som det nu har. Tillkomsten

av en för försvarsväsendet gemensam civilförvaltning kommer i och för

sig icke att medföra någon ändring härutinnan. Civilförvaltningen bör nämligen

ha i stort sett samma arbetsuppgifter i förhållande till övriga verk inom

försvarsförvaltningen som arméförvaltningens civila departement för närvarande

har i förhållande till ämbetsverkets övriga departement och styrelser.

Enligt 1941 års förvaltningsutrednings förslag skulle civilförvaltningen

vara huvudförvaltning för samtliga övriga till försvarsväsendet hörande

centrala och lokala förvaltningsorgan. Därmed har avsetts att civilförvaltningen

skulle för hela det militära förvaltningsområdet äga dragningsrätt å

statsverkets checkräkning. Enligt vanliga regler tillkommer sådan dragningsrätt

endast den myndighet, som äger förfoga över vederbörande anslag. Med

utgångspunkt härifrån har riksräkenskapsverket riktat kritik mot förslaget.

Verket har sålunda ansett det vara av största vikt för åstadkommande av ordning

och reda i redovisningsväsendet, att cheferna för de olika förvaltningsorganen

inom försvarsväsendet direkt erhölle möjlighet att övervaka och följa

anslagsförbrukningen i vad avsåge de till vederbörandes förfogande ställda

anslagen. Riksräkenskapsverket har därför förordat, att varje särskilt ämbetsverk

inom den militära centralförvaltningen skulle erhålla förfoganderätt till

vederbörande anslag och dragningsrätt å statsverkets checkräkning.

Jag anser, att som allmän princip för anslagens fördelning mellan de olika

centrala förvaltningsmyndigheterna bör gälla, att anslagen skola förvaltas av

de myndigheter, till vilkas verksamhetsområden de närmast hänföra sig, och

att alltså dessa myndigheter skola äga förfoga över anslagen. Det oaktat bör

inom försvarsförvaltningen finnas allenast en enda förvaltning, nämligen den

föreslagna civilförvaltningen, med dragningsrätt på statsverkets checkräkning

och alltså med ansvar för kassagöromålen för försvarsväsendets samtliga centrala

förvaltningsorgan med undantag för försvarets fabriksstyrelse, som i egen
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

skap av affärsdrivande verk kommer att intaga en särställning. Övriga hithörande

ämbetsverk komma att i andra hänseenden än just beträffande kassagöromålens

handhavande intaga samma ställning som hittills. Vid de förutnämnda

överläggningarna med representanter för riksräkenskapsverket har det

också visat sig, att en sådan anordning som den här skisserade knappast

skulle behöva väcka betänkligheter från verkets sida. Med den förordade fördelningen

av förfoganderätten över anslagen bör civilförvaltningen såsom central

kassa redovisa utgifterna åtskilda fot de olika förvaltningsorganen, som

lia förfoganderätt. För vart och ett av sistnämnda organ bör nämligen uppläggas

särskilt konto i rikshuvudboken.

Beträffande organisationen av revisionsverksamheten har riksräkenskapsverket

framhållit, hurusom ett genomförande av förvaltningsutredningens

förslag att till den nya civilförvaltningen förlägga granskningen av försvarets

såväl centrala som lokala myndigheters räkenskaper skulle innebära,

att riksräkenskapsverket skulle i väsentlig mån undandragas möjligheten

att på försvarsväsendets område utöva den centrala ledningen av kontrollen

över medelsförvaltningen. Enligt förslaget skulle nämligen ej blott de

militära lokalförvaltningarna utan även de centrala förvaltningsorganen inordnas

i försvarsväsendets räkenskapssystem. Deras räkenskaper skulle således

ingivas till civilförvaltningen för granskning. Endast civilförvaltningens

egna räkenskaper skulle alltjämt revideras av riksräkenskapsverket.

Härigenom skulle enligt ämbetsverkets mening splittring uppstå i fråga om

ledningen av den statliga revisionsverksamheten. Då enhetlighet och samordning

på detta område framstode såsom ett oeftergivligt krav, ville ämbetsverket

för sin del bestämt förorda, att riksräkenskapsverket skulle intaga

ställning såsom överrevision. Under denna förutsättning vore, syntes

det verket, framträdande fördelar förenade med att nuvarande specialrevisioner

kvarbleve inom armé-, marin- och flygförvaltningarna.

De av riksräkenskapsverket och statens krisrevision uttalade farhågorna

för att ett genomförande av förvaltningsutredningens förslag skulle medföra

splittring i ledningen av den statliga revisionsverksamheten synas äga

visst fog, därest icke en jämkning i utredningens förslag göres. Ur de synpunkter,

på vilka det föreliggande förslaget grundats, torde skäl ej föreligga

att begränsa riksräkenskapsverkets nuvarande möjligheter till kontroll

över medelsförvaltningen på förevarande betydelsefulla område. Detta ger

dock icke anledning att utdöma förslaget om en till civilförvaltningen sammanförd

revisionsverksamhet för hela försvarsväsendet. Därest man, på

sätt jag i det föregående förordat, vidtager den jämkningen, att kassagöromålen

för hela den centrala försvarsförvaltningen utom fabriksstyrelsen förläggas

till civilförvaltningen, bör nämligen en följd därav bli, att revisionen

av samtliga de ifrågavarande centrala förvaltningsorganens räkenskaper såsom

hittills komma att direkt åvila riksräkenskapsverket och icke civilförvaltningen.

Denna slutsats har också dragits av arméförvaltningen i dess förut återgivna

Bihang till riksdagens protokoll 19b3. 1 sami. Nr ISO.

9

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

remissyttrande. Riksräkenskapsverkets ansvarstalan i anmärkningmål skall

givetvis rikta sig mot den myndighet, som äger förfoga över respektive anslag

och fattar utanordningsbesluten. Sammanförandet av kassa- och revisionsverksamheten

till civilförvaltningen begränsar alltså icke riksräkenskapsverkets

befogenheter.

Vad angår granskningen av de militära lokalmyndigheternas räkenskaper

och förvaltning kunna givetvis skäl anföras till stöd för meningen, att

denna granskning bör stå i intimt samband med den egentliga förvaltningsverksamheten.

Såsom 1941 års förvaltningsutredning framhållit synas emellertid

specialkunskaperna inom revisionen helt naturligt icke behöva bli i

minskad omfattning förefintliga därför att verksamheten utövas inom ett

gemensamt revisionsverk. Det må därvid även framhållas, att granskningen

av de särskilda försvarsgrenarnas räkenskaper inom det gemensamma ämbetsverket

förutsatts skola ske på särskilda kontor för varje försvarsgren.

Härtill kommer, att revisionsverksamheten rent principiellt synes böra utövas

helt fristående från och oberoende av den verksamhetsgren, som skall

granskas. Bemärkas bör även det nära samband, som råder mellan revisionsverksamheten

och övriga arbetsfält inom civilförvaltningens område.

Såväl de till kansliärendena hänförliga besvärsmålen som de vid granskning

av räkenskapsmaterialet uppkommande anmärkningsmålen avse tilllämpningen

av i flertalet fall samma författningsföreskrifter. Även i övrigt

böra samma principer här göra sig gällande. Lättast åvägabringas naturligen

den önskvärda enhetligheten inom ett och samma verk. Ytterligare

en omständighet bör i detta sammanhang beaktas. Om ett revisionsorgan

skulle finnas inrättat i vart och ett av den militära förvaltningens centrala

ämbetsverk, uppkommer fråga, huruvida övriga uppgifter inom förevarande

arbetsområde utgöra tillräckligt underlag för ett civilverk. Örn så ej skulle

vara fallet, bleve resultatet, att samtliga civila göromål bomme att uppdelas

på ett flertal fristående ämbetsverk. Ett sådant resultat synes mig ej kunna

godtagas. Enligt min mening bör därför revisionsverksamheten liksom övriga

sidor av den civila förvaltningen förläggas till ett gemensamt ämbetsverk.

En schematisk framställning av förhållandet mellan den centrala försvarsförvaltningen

och riksräkenskapsverket återfinnes i bilaga 7. Därvid har icke

medtagits fabriksstyrelsen, som i egenskap av affärsdrivande verk kommer att

stå utanför den centrala försvarsförvaltningen i övrigt med dess gemensamma

kassarörelse. I förhållande till riksräkenskapsverket kommer fabriksstyrelsen

att intaga samma ställning som annat affärsdrivande verk.

Såsom jag förut omnämnt har i vissa remissyttranden kritik riktats mot

1941 års förvaltningsutrednings förslag ur den synpunkten, att dess genomförande

till följd av bristen på fackkunskap i den planerade civilförvaltningen

skulle leda till dennas isolering från den militära centralförvaltningen

i övrigt. En sådan utveckling skulle även enligt min mening vara olycklig

och bör därför motarbetas, därest mot förmodan tendens därtill skulle visa

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

sig. Av viss betydelse i förevarande hänseende skulle givetvis vara, om

civilförvaltningen kunde vinna lokal anslutning till de övriga centrala verken

inom den militära förvaltningen. Hinder lärer ej heller möta mot att,

om så skulle erfordras, rent lokalt förlägga viss av civilförvaltningen bedriven

granskningsverksamhet till en försvarsgrensförvaltning. I varje fall

förutsätter jag i likhet med 1941 års förvaltningsutredning, att vid organiserandet

av samarbete ämbetsverken emellan onödigt mångskriveri undvikes

samt i möjligaste mån enkla och smidiga metoder tillämpas. Jag vill

i detta sammanhang även erinra om de av överbefälhavaren framförda

önskemålen örn ökning av den med förhållandena inom truppförbanden förtrogna

personalen inom förvaltningen samt örn anordnande av tjänstgöring

växelvis vid å ena sidan den centrala samt å andra sidan den lokala och

den regionala förvaltningen. Jag finner dessa önskemål beaktansvärda men

är icke beredd att nu utan närmare utredning taga ståndpunkt till dem.

Emellertid ämnar jag även i fortsättningen ägna uppmärksamhet åt hithörande

spörsmål.

Riksräkenskapsverket har i sitt yttrande framlagt vissa synpunkter på

den av förvaltningsutredningen föreslagna organisationen, till vilka jag

torde få återkomma i ett följande avsnitt.

B. Allmänna spörsmål.

1. Förvaltningsorganens förhållande till Kungl. Maj:t och den

högsta militära ledningen. I

I enlighet med den princip som är den förhärskande inom svensk statsförvaltning

lyda för närvarande samtliga försvarsväsendet tillhörande centrala

förvaltningsmyndigheter omedelbart under Kungl. Majit. Detta är sålunda

även fallet med flygförvaltningen, oaktat chefen för flygvapnet är flygförvaltningens

chef; flygförvaltningen som ämbetsverk är således icke underställd

chefen för flygvapnet i denna hans egenskap utan är med chefen för flygvapnet

som verkschef direkt underställd Kungl. Majit. Samma förhållande

gäller i fråga om armé- och marinförvaltningarna i de fall då försvarsgrenscheferna

enligt de för ämbetsverken gällande instruktionerna utöva beslutanderätten

i vissa förvaltningsärenden.

1941 års förvaltningsutredning.

Enligt förvaltningsutredningens mening borde någon tvekan icke råda därom,

att försvarsväsendets centrala förvaltningsorgan även efter ett genomförande

av den planerade omorganisationen borde lyda direkt under Kungl.

Majit. Detta uteslöte givetvis icke, att åt de högsta militära myndigheterna

kunde i annan ordning inrymmas ett vidsträckt inflytande på förvaltningsmyndigheternas

verksamhet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

I vad rörde de tre försvarsgrensbetonade ämbetsverken, armé-, marin- och

flygförvaltningarna, föreslogs detta inflytande skola säkerställas på det sättet,

att försvarsgrenscheferna skulle äga högsta chefskapet över respektive förvaltningsmyndigheter

med därav härflytande rätt att i ämbetsverket fatta

beslut i förvaltningsärenden, givetvis då med det förvaltningsansvar som därav

följde. För marin- och flygförvaltningarna skulle emellertid enligt utredningens

förslag finnas särskilda chefer under försvarsgrenscheferna. I fråga

om arméförvaltningen skulle departementscheferna i viss mån intaga ställning

av verkschefer, envar för sitt departement.

Försvarsgrenscheferna borde emellertid enligt utredningens mening äga möjlighet

att även i förhållande till de för hela försvarsväsendet gemensamma

fortifikations-, sjukvårds- och civilförvaltningarna på ett icke alltför formbundet

sätt göra sina synpunkter gällande. Det borde därför enligt utredningens

mening i instruktionerna för dessa tre förvaltningsorgan föreskrivas, att de

skulle vara skyldiga att i sin verksamhet beakta de framställningar och påpekanden

som gjordes från försvarsgrenschefernas sida i och för deras verksamhet,

liksom det borde åligga myndigheterna i fråga att på begäran tillhandagå

försvarsgrenscheferna med de upplysningar och utredningar som

av dem begärdes och av myndigheterna kunde lämnas. I fråga örn sjukvårdsförvaltningen

ha därutöver föreslagits vissa speciella åtgärder för att främja

kontakten med försvarsgrenarnas militära ledning. Någon direktivrätt från

försvarsgrenschefernas sida i förhållande till de nu ifrågavarande myndigheterna

syntes däremot icke böra finnas annat än i den mån som följde av deras

rätt att inverka på myndigheternas framställningar i anslagsfrågor.

I förhållande till det föreslagna nya industriverket syntes det utredningen

icke föreligga behov att åt försvarsgrenscheferna såsom sådana inrymma något

inflytande utöver vad som följde av allmänna förvaltningsrättsliga regler. Däremot

komme de i sin egenskap av chefer för respektive försvarsgrensförvaltningar

att få hålla en ständigt fortlöpande kontakt med industriverket, som

ju förutsattes skola i stor utsträckning samarbeta med försvarsgrensförvaltningarna.

Med den uppfattning 1941 års förvaltningsutredning givit uttryck åt beträffande

försvarsgrenscheferna såsom de primärt ansvariga för respektive

försvarsgrenars krigsduglighet samt med den ställning försvarsgrenscheferna i

anslutning härtill föreslogos skola intaga såsom utövare av högsta chefskapet

över försvarsgrenarnas egna förvaltningsmyndigheter följde enligt utredningens

mening, att någon omedelbar direktivrätt från överbefälhavarens sida i förhållande

till sistberörda förvaltningsmyndigheter icke syntes vara erforderlig.

De impulser som från överbefälhavaren borde komma dessa myndigheter till

del och som väl i huvudsak komme att avse krigsförberedelsearbetets bedrivande

syntes i princip böra komma dem tillhanda via försvarsgrenscheferna.

Över huvud syntes nämligen överbefälhavaren böra i möjligaste mån avlastas

från förvaltningsansvar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.

85

I förhållande till de för försvarsväsendet gemensamma fortifikations-, sjukvårds-

och civilförvaltningarna borde enligt utredningens uppfattning en viss

direktivrätt tillkomma överbefälhavaren. Denna direktivrätt syntes böra i huvudsak

avse sådana spörsmål som på ett eller annat sätt sammanhängde med

det operativa krigsförberedelsearbete som bedreves inom försvarsstaben. Då

det vore av vikt, att civilförvaltningen intoge en i förhållande till de militära

myndigheterna självständig ställning, syntes överbefälhavarens direktivrätt

till nämnda ämbetsverk lämpligen icke böra omfatta annat än grunderna för

civilförvaltningens eget krigsförberedelsearbete.

I den mån de egentliga förvaltningsmyndigheterna funne sig icke kunna

följa av överbefälhavaren givna direktiv, borde de enligt utredningens mening

vara skyldiga att underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning. I ett avseende

syntes emellertid åt överbefälhavaren böra inrymmas ett bestämmande inflytande

på förvaltningsmyndigheternas åtgöranden, nämligen i avvägningsfrågor

rörande förvaltningsmyndigheternas anslagsäskanden.

Vad slutligen beträffar överbefälhavarens ställning till det föreslagna industriverket,

ansåg utredningen, att här knappast funnes utrymme för någon

annan direktivrätt än som sammanhängde med prioritetsfrågor rörande krigsmaterielleveranser.

Den möjlighet att bevaka försvarsväsendets intressen som

i övrigt borde tillkomma överbefälhavaren i förhållande till industriverket

syntes böra tillgodoses därigenom, att överbefälhavaren skulle äga utse en

representant i det rådgivande organ, industriverkets råd, vilket föreslogs skola

vara anknutet till industriverket.

Oavsett vad utredningen framhållit i fråga om överbefälhavarens ställning

till förvaltningsmyndigheterna borde det givetvis åligga dessa att i sin verksamhet

beakta de framställningar och påpekanden, som gjordes från överbefälhavarens

eller chefens för försvarsstaben sida i och för deras verksamhet

ävensom att på begäran tillhandagå dessa myndigheter med erforderliga upplysningar

och utredningar.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

överbefälhavaren har i sitt yttrande uttalat, att principen om skiljande

mellan kommando- och förvaltningsmyndighet i näst högsta instans icke vore

förenlig med en fullt rationell ledning av försvaret. Frågan om en enhetlig

ledning av försvarsförvaltningen borde undersökas. I instruktionerna för de

centrala förvaltningsorganen borde vidare inarbetas nuvarande bestämmelser

i allmänt krigsförvaltningsreglemente, varigenom likhet skulle vinnas mellan

krig och fred. Chef för central förvaltningsmyndighet skulle alltså direkt biträda

överbefälhavaren jämlikt dennes bestämmande. Vidare borde förvaltningsmyndigheten

i ärende, som kunde ha betydelse för krigföringen eller krigsförberedelserna,

inhämta direktiv hos överbefälhavaren. Överbefälhavaren

har ej ingått på frågan örn kommandomyndighetemas inflytande på industri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8t> Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

verket, då dettas uppgifter och ställning enligt hans mening ej vore tillräckligt

klarlagda. — Anvisningar från överbefälhavaren till försvarsgrensförvaltning

borde ej gå omvägen genom försvarsgrenschefen.

Arméchefen har framhållit, att försvarsgrenschefernas befogenheter enligt

de vid utredningsbetänkandet fogade instruktionsutkasten vore klara och tillfredsställande.

Så vore däremot ej fallet enligt motiveringen till instruktionsbestämmelserna.

Även överbefälhavaren borde ge »anvisningar och föreskrifter»

och detta direkt till vederbörligt förvaltningsorgan.

Marinchefen har såsom sin uppfattning uttalat, att överbefälhavarens och

eventuellt chefens för försvarsstaben anvisningar m. m. till försvarsgrensförvaltningarna

borde gå genom försvarsgrenschefen.

Chefen för flygvapnet samt flygförvaltningen lia funnit direktivrätten gentemot

de gemensamma förvaltningarna oklar. Försvarsgrenschefen måste ha ett

bestämmande inflytande. Överbefälhavarens direktiv borde gå genom försvarsgrenschefen.

Överbefälhavaren borde vidare lia direktivrätt i frågor, som gällde

forskningsanstaltens arbetsuppgifter.

Arméförvaltningen, som i sitt utlåtande ingående behandlat hithörande

spörsmål, har härutinnan anfört i huvudsak följande.

I likhet med förvaltningsutredningen finner arméförvaltningen det självfallet,

att samtliga centrala förvaltningsorgan skola lyda omedelbart under Kungl. Maj:t.

Vad angår de blivande försvarsgrensförvaltningarna må framhållas, att de organisatoriska

skäl, som föranlett, att viss förvaltningsverksamhet ansetts böra organiseras

försvarsgrensvis, väl icke i och för sig med nödvändighet behöva medföra

jämväl ett försvarsgrenschefens högsta chefskap över försvarsgrensförvaltningen.

En av de väsentligaste anledningarna till, att försvarsgrenschef ansetts böra erhålla

ett bestämt inflytande på förvaltningsverksamheten, torde utan tvivel vara

att söka i önskemålet om en ur militära synpunkter gjord avvägning mellan olika

anslagskrav för försvarsgrenens räkning ävensom en motsvarande disposition av

beviljade medel, i den mån en dylik icke redan gjorts av statsmakterna vid anslagsbeviljandet.

Försvarsgrenschefs inflytande på försvarsgrenen berörande förvaltningsverksamhet

erhöll på grunder, som återfinnas i särskilda utskottets utlåtande

nr 1 vid 1936 års riksdag, formen av chefskap i vissa frågor över förvaltningsmyndigheten

och icke direktivrätt. Då med tillkomsten av för samtliga försvarsgrenar

gemensamma förvaltningsorgan försvarsgrenschefs inflytande på dessa

organs verksamhet icke kan komma till uttryck genom ett chefskap och ej heller

förutsättes äga rum genom direktiv, skulle måhända kunna tagas under diskussion,

huruvida icke chefskapet över försvarsgrensförvaltningarna borde utan olägenhet

kunna ersättas med direktivrätt. Med hänsyn till det särskilda samband, som

råder mellan tyg- respektive intendenturförvaltning och den militära verksamheten,

torde dock övervägande skäl tala för, att försvarsgrenschefen liksom nu

inträder såsom förvaltningschef vid behandlingen av vissa instruktionsmässigt fastslagna

ärendesgrupper.

Dessa ha uttömmande angivits i 24 § styckena a—e av förvaltningsutredningens

utkast till instruktionsbestämmelser för arméförvaltningen (se utredningens

betänkande sid. 309). Motsvarande bestämmelser gälla även nu. Härutöver föreslår

emellertid förvaltningsutredningen, att chefen för armén skall äga utöva

chefskap över arméförvaltningen även i andra frågor vilka av chefen för armén

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

anses vara av den vikt eller av sådan principiell betydelse, att de böra av honora

avgöras (se instruktionsutkastet 24 § stycket f). Till detta förslag kan arméförvaltningen

icke ansluta sig. Något reellt behov av ett mer vidsträckt chefskap

än vad° som följer med nuvarande bestämmelser lär icke föreligga, då dessa på

sätt ovan nämnts måste anses omfatta samtliga ärenden av den vikt,. att vid

deras avgörande chefen för armen över huvud bör fungera som förvaltningschef.

En mera”obestämd avgränsning i detta hänseende skulle förvisso för förvaltningsmyndigheterna

skapa ett icke önskvärt osäkerhetstillstand beträffande deras befogenheter

och ansvar, något som icke kan vara till båtnad för verksamheten inom

de centrala förvaltningsmyndigheterna och icke heller för försvarsgrenschefen. I

utkastet till instruktionsbestämmelser för arméförvaltningen bör därför 24 § stycket

f) uteslutas. _

Med avseende å försvarsgrenschefs ställning till de gemensamma förvaltningsorganen

har i de för dessa uppgjorda utkasten till instruktionsbestämmelser intagits

ett stadgande om, att förvaltningarna skola ha att taga behörig hänsyn till

de militära anvisningar och föreskrifter för deras verksamhet,^ som försvarsgrenscheferna

finna erforderligt meddela. Arméförvaltningen utgår från att detta uttryck

är att fatta såsom i sträng bemärkelse avseende rent militära anvisningar etc. och

att myndigheterna alltså icke betagas möjligheten att vid sin prövning tillämpa

allmängiltiga förvaltningssynpunkter.

Vidare innehålla instruktionsutkasten föreskrifter om att i. ärenden av större

vikt vederbörande försvarsgrenschefs mening skall inhämtas, innan förvaltningsmyndigheten

fattar sitt beslut. Huruvida ett ärende skall anses vara av större

vikt eller icke torde i flertalet fall vara beroende på ett subjektivt bedömande. En

bestämmelse, sådan som den föreslagna, måste därför föranleda tveksamhet i tilllämpningen

och bereda möjlighet för en försvarsgrenschef att, utöver vad som

lärer vara avsett, ingripa i förvaltnings verksamheten. Arméförvaltningen yrkar

därför, att den föreslagna bestämmelsen slopas.

Beträffande sambandet mellan å ena sidan överbefälhavaren och försvarsgrensförvaltningarna

samt å den andra försvarsgrenscheferna och de gemensamma förvaltningsorganen

vill det synas, som om förvaltningsutredningens förslag ur befogenhets-

och ansvarssynpunkt knappast kunna anses fullt tillfredsställande med

hänsyn till den osäkerhet i tillämpningen, som därav kan föranledas.

Skillnaden mellan direktiv, framställningar och påpekanden synes nämligen så

svävande, att det är fara värt att, därest från olika militära ledningsorgan lämnas

motstridiga direktiv etc., förvaltningsmyndigheterna komma att ställas i tvivelsmål

om företrädesrätten dem emellan. Som ovan nämnts, skola de impulser, som

från överbefälhavaren böra komma förs vaksgren sförvaltningarna, till del och. som

väl i huvudsak komma att avse krigsförberedelsearbetets bedrivande, i princip

komma dem tillhanda via försvarsgrenscheferna. I det sammanhang uttalandet

göres, torde det få anses åsyfta det operativa krigsförberedelsearbetet. Om uttalandet

skärskådas mot bakgrunden av 1941 års försvarsutrednings i proposition

1942:210 godtagna förslag, enligt vilket operativt krigsförberedelsearbete icke

skall åvila chefen flir armén, synes en viss inkongruens härvidlag föreligga. Med

hänsyn till den militära ledningens organisation i berörda hänseende synes den

slutsatsen ha legat närmare till hands, att beträffande det operativa förberedelsearbetet

(underhållstjänsten) direktiv borde lämnas från överbefälhavaren till arméförvaltningen.

Emellertid är emot den föreslagna anordningen intet att erinra, da

ju chefen för armén endast kommc att intaga en förmedlande ställning mellan

överbefälhavaren och arméförvaltningen, något som också medför den bestämda

fördelen, att arméförvaltningen finge att göra med endast en myndighet inom

den militära ledningen, nämligen chefen flir armén. Detta rubbas emellertid genom

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Departe
mentschefen.

Kungl. Majrts ''proposition nr 180.

den förut omnämnda rättigheten för överbefälhavaren att till försvarsgrensförvaltframställningar

och påpekanden, vilka det åligger dem att beakta.

Självfallet mäste dylika framställningar och påpekanden främst vara att förvänta

i ärenden, som angå det operativa förberedelsearbetet, i vilket ju underhållst i ansten

spelar en betydande roll.

Av det anförda torde framgå, att därest den föreslagna organisationen av försvarsväsendets

högsta militära ledning och förvaltning genomföres och sambandet

dem emellan regleras på av utredningen föreslaget sätt, en betydande osäkerhet

och oklarhet skulle komma att föreligga. I dessa mycket betydelsefulla och samtidigt

svara frågor torde en ingående omprövning bliva erforderlig.

Marinjörvaltningen har framhållit, att även försvarsgrensförvaltningarna

och alltså ej blott försvarsgrenscheferna borde på formfritt sätt kunna göra

sina synpunkter gällande gentemot de gemensamma förvaltningarna. Ämbetsverket

hade ingen erinran att göra mot att överbefälhavaren finge direktivrätt

endast mot de gemensamma förvaltningarna. Marinförvaltningen, som hyste

betänkligheter mot marinchefens ökade inflytande på marinförvaltningen, ville

dock ej motsätta sig förslaget härutinnan.

Statskontoret har framlagt vissa synpunkter på frågan örn försvarsgrenschefernas

förhållande till sjukvårdsförvaltningen, vilka närmare behandlas i

de avsnitt, som beröra sistnämnda verk. I övrigt har statskontoret ej haft

någon erinran i förevarande avseende.

# Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha funnit

nödvändigt att fastare inordna försvarsgrensförvaltningen under försvarsgrensledningen.

Hithörande spörsmål borde närmare utredas. Det borde därvid

ingående undersökas, huruvida förvaltningarna alltjämt borde vara direkt

underställda Kungl. Majit.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har överbefälhavaren

ansett, att ett skiljande mellan kommando- och förvaltningsmyndighet

i näst högsta instans icke vore förenligt med en fullt rationell ledning

av försvaret. Enligt hans mening borde frågan om en enhetlig ledning av

försvarsförvaltningen undersökas. För min del uttalade jag mig redan vid

framläggande av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter för en begränsning av överbefälhavarens

åligganden i syfte att bevara hans tid och förmåga åt de stora

frågornas bemästrande samt för en effektiv avlastning av överbefälhavaren

från allt detaljarbete. I denna anda har också gällande instruktion för överbefälhavaren

utformats. Enligt denna instruktion utövar överbefälhavaren under

Kungl. Majit den militära ledningen av och uppsikten över krigsmakten.

Han är, i vad på honom ankommer, Kungl. Majit ansvarig för att krigsmakten

äger högsta krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt samt att militära

operationer planläggas och ledas i enlighet med de riktlinjer, som må angivas

av Kungl. Majit. Att härutöver betunga överbefälhavaren jämväl med ansvaret

för handhavandet i tekniskt och ekonomiskt hänseende av försvarsväsen
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

dets angelägenheter bör enligt min mening icke ifrågakomma. Örn så skedde,

skulle syftet med de nyligen vidtagna förändringarna i överbefälhavarens ställning

lätt nog kunna åtminstone i viss mån förfelas och risk uppkomma, att

hans väsentliga uppgifter, de militära, måste eftersättas. I likhet med både

1940 och 1941 års utredningar anser jag därför, att överbefälhavaren icke

bör vara ett mellanled mellan Kungl. Majit och de centrala ämbetsverken

inom den militära förvaltningen. Därmed har jag dock icke velat utesluta

ett avsevärt inflytande för överbefälhavaren på de svårbedömbara och ofta

ömtåliga frågorna om avvägningen av försvarsgrenarnas anslagsbehov inom

ramen för våra begränsade statsfinansiella resurser samt på krigsförberedelsearbetet

inom förvaltningarna. Ett sådant inflytande bör emellertid tillförsäkras

överbefälhavaren på annan väg än genom att direkt ställa den militära

förvaltningen under honom. Innan jag ingår på frågan härom, vill jag

dock angiva min ställning till spörsmålet örn förhållandet mellan försvarsgrenscheferna

och försvarsgrensförvaltningarna.

Enligt min mening bör det klart utsägas, att chefskapet för försvarsgrensförvaltningarna

lägges i vederbörande försvarsgrenschefs hand. Denne kommer

således att i sin egenskap av förvaltningschef lyda direkt under Kungl.

Majit. Den omedelbara ledningen av försvarsgrensförvaltningen bör — i anslutning

till vad för närvarande är fallet inom flygförvaltningen — under

försvarsgrenschefen utövas av en souschef. Ett tungt vägande skäl för att

ge försvarsgrenschefen ett bestämt inflytande på förvaltningsverksamheten

är, såsom arméförvaltningen påpekat, att söka i önskemålet om en ur militära

synpunkter gjord avvägning mellan olika anslagskrav för försvarsgrenens

räkning ävensom en motsvarande disposition av beviljade medel. I

instruktionerna för armé-, marin- och flygförvaltningarna bör i likhet med

vad nu är fallet uttryckligen angivas de viktigaste grupper av ärenden,

som i regel skola avgöras under försvarsgrenschefens chefskap. 1941 års

förvaltningsutredning har föreslagit, att försvarsgrenschefen därutöver skulle

tillerkännas beslutanderätt i andra förvaltningsfrågor — oberoende av deras

art — under förutsättning att de av försvarsgrenschefen ansåges vara av den

vikt eller av sådan principiell betydelse, att de borde avgöras av honom. Mot

en bestämmelse av dylik innebörd lia invändningar rests, särskilt av arméförvaltningen,

som ansett, att därigenom skulle för förvaltningsmyndigheterna

skapas ett icke önskvärt osäkerhetstillstånd beträffande deras befogenheter

och ansvar. Enligt arméförvaltningens mening skulle något reellt behov av

en sådan bestämmelse icke föreligga. Även marinförvaltningen har hyst vissa

betänkligheter mot en ökning av försvarsgrenschefens inflytande på vederbörande

försvarsgrensförvaltning men har icke motsatt sig förslaget härom.

För min del hyser jag den uppfattningen, att i och med att på försvarsgrenschefen

lägges det primära ansvaret för respektive försvarsgrens krigsduglighct,

det också måste öppnas möjlighet för honom att ingripa i förvaltningen i

varje fall, då ett sådant ingripande för honom framstår såsom påkallat. Hans

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

befogenheter gentemot förvaltningsmyndigheten kunna därför svårligen instruktionsmässigt

insnöras. Den nödvändiga begränsningen till väsentliga ting

måste i sista hand lämnas åt försvarsgrenschefens omdöme. En klar fingervisning

om att han bör avhålla sig från att taga befattning med löpande ärenden

i allmänhet eller rent av bagatellärenden har dock inlagts i den omtvistade

bestämmelsen.

I fråga örn försvarsgrenschefs ställning till de för försvaret gemensamma

fortifikations-, sjukvårds- och civilförvaltningarna har 1941 års förvaltningsutredning

i de för dessa uppgjorda instruktionsutkasten intagit stadgande örn

att nämnda verk skola ha att taga behörig hänsyn till de militära anvisningar

och föreskrifter för deras verksamhet, som försvarsgrenscheferna finna erforderligt

meddela. Arméförvaltningen har i sitt yttrande utgått från att detta

stadgande vore att fatta såsom i sträng bemärkelse avseende rent militära

anvisningar och föreskrifter samt att myndigheterna alltså icke skulle betagas

möjligheten att vid sin prövning tillämpa allmängiltiga förvaltningssynpunkter.

Mot ett stadgande med sådan utformning och innebörd har jag intet att

erinra.

Nyssnämnda instruktionsutkast innehålla vidare föreskrifter om att i ärenden

av större vikt vederbörande försvarsgrenschefs mening skall inhämtas,

innan den gemensamma förvaltningsmyndigheten fattar beslut. Självfallet

måste frågan, om ett ärende skall anses vara av större vikt eller icke, i flertalet

fall bli beroende på ett subjektivt bedömande. Ett sådant synes mig

dock i förevarande fall knappast bli svårare än de likartade bedömanden, som

eljest ofta måste träffas av en förvaltningsmyndighet. Att i vissa fall tveksamhet

här kan uppkomma synes svårt att undvika. Myndigheten lärer dock

i sådana fall kunna skydda sig mot klander genom att förhöra sig hos vederbörande

försvarsgrenschef, huruvida denne önskar yttra sig i det föreliggande

ärendet.

Jag anser vidare, att åt försvarsgrenscheferna icke bör inrymmas inflytande

på krigsmaterielverkets och fabriksstyrelsens arbete i vidare mån än som

följer av allmänna förvaltningsrättsliga regler. Däremot komma de givetvis

i sin egenskap av förvaltningschefer att få hålla en fortlöpande kontakt med

dessa båda verk, som ju förutsättas skola i stor utsträckning samarbeta med

f örsvarsgrensf örvaltningarna.

I fråga om överbefälhavarens inflytande på de för försvarsväsendet gemensamma

förvaltningsorganen finner jag i likhet med 1941 års förvaltningsutredning,

att det bör åligga ifrågavarande myndigheter att vid fullgörandet av

krigsförberedelsearbetet följa de direktiv, som överbefälhavaren finner erforderligt

meddela. Med hänsyn till önskvärdheten av att civilförvaltningen intager

en i förhållande till de militära myndigheterna såvitt möjligt självständig

ställning, torde överbefälhavarens direktivrätt i förhållande till nämnda

ämbetsverk lämpligen icke böra omfatta annat än grunderna för civilförvaltningens

eget krigsförberedelsearbete. I förhållande till krigsmateriel verket lära

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

överbefälhavarens direktiv främst komma att avse frågor om företrädesrätt

vid krigsmaterielleveranser samt om ammunitionsuppläggning. För att överbefälhavaren

skall kunna utöva sina befogenheter härvidlag, bör han, såsom

utredningen framhållit, av verkets ledning ständigt hållas underrättad om vad

i sådant hänseende förekommer.

Vad beträffar överbefälhavarens ställning till övriga förvaltningsmyndigheter

har 1941 års förvaltningsutredning ansett, att — med försvarsgrenscheferna

såsom primärt ansvariga för respektive försvarsgrenars krigsduglighet

och i anslutning därtill såsom utövare av högsta chefskapet över försvarsgrenarnas

egna förvaltningsmyndigheter — någon omedelbar direktivrätt från

överbefälhavarens sida i förhållande till sistnämnda förvaltningsmyndigheter

icke vore erforderlig. De impulser, som från överbefälhavaren borde komma

dessa myndigheter till del och som väl i huvudsak komme att avse krigsförberedelsearbetets

bedrivande, borde enligt utredningens mening i princip

komma dem tillhanda genom försvarsgrenscheferna. I remissyttrandena ha

delade meningar kommit till synes beträffande frågan, örn överbefälhavarens

direktiv borde gå omvägen genom försvarsgrenschefen eller ej. I och med att

den sistnämnde får ställning som förvaltningschef synes mig denna tvistefråga

i stort sett förlora sin praktiska betydelse. I vilken ordning sådana direktiv

än komma förvaltningsmyndigheten tillhanda lärer det nämligen ej kunna

undgås, att de delgivas försvarsgrenschefen i hans egenskap av förvaltningschef.

För min del finner jag därför lämpligast, att de direktiv, som överbefälhavaren

självfallet måste kunna giva försvarsgrensförvaltningarna i fråga örn

krigsförberedelsearbetet, meddelas nu ifrågavarande myndigheter genom deras

chefer, försvarsgrenscheferna.

I enlighet med vad 1941 års förvaltningsutredning framhållit bör i ett avseende

ett bestämmande inflytande på förvaltningsmyndigheternas åtgöranden

inrymmas åt överbefälhavaren. Jag syftar här på frågor rörande avvägningen

mellan förvaltningsmyndigheternas anslagsäskanden för olika ändamål.

Härtill återkommer jag i nästföljande avsnitt.

Såsom 1941 års förvaltningsutredning förutsett kan det i särskilda fall visa

sig icke vara möjligt att följa lämnade direktiv, anvisningar eller föreskrifter.

I sådant fall bör det, i överensstämmelse med vad som stadgas i gällande krigsförvaltningsreglemente,

åligga den centrala förvaltningsmyndigheten att omedelbart

göra anmälan därom till den myndighet, som meddelat direktivet,

anvisningen eller föreskriften. Om enighet ej kan vinnas på denna väg, bör

tvistefrågan hänskjutas till närmast högre instans, d. v. s. till överbefälhavaren,

då fråga är om anvisning eller föreskrift av försvarsgrensehef, och till

Kungl. Majit, då det gäller direktiv av överbefälhavaren. Motsvarande bör

gälla för den händelse motstridiga direktiv, anvisningar eller föreskrifter skulle

lämnas från olika militära ledningsorgan. De farhågor för osäkerhet i tillämpningen,

som arméförvaltningen i detta sammanhang uttalat, torde därmed bli

undanröjda.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I anslutning till vad överbefälhavaren föreslagit bör central förvaltningsmyndighet

vara skyldig att i ärende, som kan ha betydelse för krigsförberedelsearbetet,

inhämta direktiv hos överbefälhavaren. Det bör vidare åligga

sådan myndighet att till överbefälhavaren inkomma med de yttranden och

utredningar, som av honom påkallas och av ämbetsverket kunna lämnas.

Samma skyldighet bör åvila gemensam förvaltningsmyndighet i förhållande

till försvarsgrenschef. Då överbefälhavaren i motsats till försvarsgrenschef icke

har någon förvaltningsmyndighet sig underställd och icke själv bör vara sådan

myndighet, böra de centrala förvaltningsorganen vart och ett inom sitt arbetsområde

pa överbefälhavarens anmodan biträda honom med utarbetande av

de förslag till Kungl. Maj:t, som han kan finna erforderligt framställa. Av

9 § andra stycket i den nyligen fastställda instruktionen för överbefälhavaren

framgår, att närmare föreskrifter om förvaltningsmyndigheternas skyldigheter

i förevarande hänseende av överbefälhavaren skola underställas Kungl.

Maj :ts prövning.

Med den ställning såsom förvaltningschefer, som försvarsgrenarnas främsta

malsmän enligt min mening böra erhålla, lärer marinförvaltningens önskemål

om inrymmande av inflytande även åt försvarsgrensförvaltningarna gentemot

de gemensamma ämbetsverken få anses tillgodosett.

2. Medelsäskanden och anslagsförvaltning.

1941 års förvaltningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har utgått från förutsättningen, att uppställningen

av fjärde huvudtiteln i princip kommer att vara densamma som

den nuvarande, d. v. s. att särskilda anslag för skilda ändamål — avlöningar,

mathållning, beklädnad, övningar etc. — alltjämt komma att anvisas för sig

för de olika försvarsgrenarna. Enligt utredningens uppfattning kommer det

nämligen alltid att förefinnas ett bestämt intresse att kunna direkt av riksstaten

utläsa kostnaderna för de skilda försvarsgrenarna.

Som en allmän princip för anslagens fördelning mellan de olika centrala

förvaltningsmyndigheterna borde enligt utredningens mening gälla, att de

skulle förvaltas av de myndigheter, till vilkas verksamhetsområden anslagen

närmast hänföra sig. I enlighet därmed borde de nya armé-, marin- och flygförvaltningarna

omhänderhava förvaltningen av respektive försvarsgrenars

samtliga krigsmateriel- (tygmateriel-) och intendenturanslag, vare sig anslagen

avsåge nyanskaffningar eller underhåll. Likaså borde försvarsgrensförvaltningarna

handha respektive försvarsgrenars undervisnings- och övningsanslag.

De allmänna avlöningsanslagen för samtliga försvarsgrenar borde liksom försvarsgrenarnas

anslag till rekrytering, resekostnader, flyttningsersättningar,

resestipendier m. m. förvaltas av försvarsväsendets civilförvaltning, som alltså

i nämnda hänseenden komme att för hela försvarsväsendet fylla samma uppgifter

som nu tillkomme arméförvaltningens civila departement i fråga örn

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

armén. Till den gemensamma sjukvårdsförvaltningens förfogande borde ställas

samtliga försvarsgrenars anslag till sjukvård och sjukvårdsmateriel ävensom

övriga till sjukvården hörande anslag, exempelvis anslaget till sero-bakteriologisk

verksamhet. Samtliga anslag till nybyggnader samt till byggnaders och

befästningars underhåll m. m. borde förvaltas av försvarsväsendets fortifikationsförvaltning.

För försvarsväsendet gemensamma anslag syntes i allmänhet

böra ställas till civilförvaltningens förfogande. De avlönings- och omkostnadsajislag

sorn avsåge förvaltningsorganens egen verksamhet borde givetvis

förvaltas av respektive förvaltningsorgan själva.

Vad därefter beträffar frågan om vilka organ som hos Kungl. Majit skola

avgiva framställningar om anvisande av anslag, syntes det utredningen icke

böra ifrågakomma att för försvarsväsendets del frångå den eljest inom statsförvaltningen

hävdade principen, att medelframställningarna skulle, i varje

fall primärt, avgivas av den myndighet som hade att förvalta anslagsmedlen.

Eftersom särskilda anslag förutsattes komma att i samma utsträckning som

hittills anvisas för de olika försvarsgrenarna, uppställde sig emellertid särskilda

problem i fråga om de försvarsgrensanslag som i enlighet med det förut

anförda komme att förvaltas av de för försvarsgrenarna gemensamma förvaltningsorganen.

Beträffande dessa anslag bleve i allmänhet anslagsberäkningarna

i viss mån beroende av faktorer som läge utanför de anslagsförvaltande

myndigheternas bedömande, såsom kaderstyrkor, tjänstgöringsdagarnas antal

m. m. De myndigheter som härvidlag framför allt måste få göra sitt inflytande

gällande vore försvarsgrenscheferna. Dessa borde vara skyldiga att till

ledning för förvaltningsmyndigheternas medelsframställningar ställa erforderligt

underlag av militärorganisatorisk art till förfogande. Förvaltningsmyndigheterna

å sin sida syntes böra som regel vara skyldiga att i sina anslagsberäkningar

bygga på det militärorganisatoriska underlag som sålunda ställts till

deras förfogande. Skulle förvaltningsmyndigheterna i något fall anse sig förhindrade

att följa försvarsgrenschefenias militärorganisatoriska anvisningar,

torde frågan böra hänskjutas till överbefälhavarens bedömande. Skulle ej heller

därvid enighet kunna uppnås mellan förvaltningarna och de militära myndigheterna,

borde förvaltningarna vara skyldiga att vid medelsframställningen

hos Kungl. Majit anmärka nämnda förhållande. För fortifikationsförvaltningens

del läge emellertid förhållandet något annorlunda till, i det att bedömandet

huruvida vissa byggnader skola uppföras eller andra byggnadsåtgärder

vidtagas icke enbart vore avhängigt av militärorganisatoriska problem utan

även sammanhängde med tillgången på arbetskraft, tillgången på utrymmen

av annat slag m. m. Fortifikationsförvaltningen måste fördenskull kunna förhållandevis

självständigt bedöma vilka byggnadsföretag eller markinköp som

borde företagas under ett visst budgetår. Även fortifikationsförvaltningen syntes

emellertid böra ha skyldighet att vid framläggandet av sina anslagsäskanden

redovisa de önskemål, som framställts från försvarsgrenschefernas sida.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Enligt utredningens mening borde man uppställa som regel, att det militärorganisatoriska

underlaget skulle vara förvaltningsmyndigheterna tillhanda

senast den 15 juli. Detsamma syntes böra gälla även försvarsstaben och övriga

för försvarsväsendet gemensamma institutioner, vilkas anslag skulle förvaltas

av civilförvaltningen.

Redan vid uppgörandet av anslagsunderlaget borde överbefälhavaren enligt

utredningens mening bereda sig tillfälle att utöva sitt inflytande över medelsframställningarna.

Därigenom syntes hans befattning med anslagsfrågorna på

ett senare stadium kunna reduceras till ett minimum. Utredningen utgick

från att överbefälhavaren därvid icke skulle ha att ingå i några detaljer

utan att hans direktiv endast skulle avse de stora dragen. När preliminära

anslagsberäkningar förelåge, syntes dessa böra föredragas inför överbefälhavaren

i och för inhämtande av de ytterligare direktiv i avvägningshänseende, till

vilka de sålunda föreliggande beräkningarna kunde föranleda. Efter det erforderliga

justeringar och jämkningar företagits i de preliminära anslagsberäkningarna,

skulle skrivelserna med framställningar till statsverkspropositionen

kunna i vanlig ordning avlåtas till Kungl. Maj:t från de särskilda förvaltningsorganen

var för sig. Utredningen ville emellertid föreslå, att de justerade anslagsframställningarna

från de särskilda förvaltningsorganen skulle överlämnas

till försvarsväsendets civilförvaltning i och för deras redaktionella sammanfogande

till en för samtliga förvaltningar gemensam skrivelse, i vilken

anslagen infogas i ordning försvarsgrensvis och i övrigt i enlighet med de fastställda

grunderna för fjärde huvudtitelns uppställning. Jämväl industriverkets

framställningar om anslag för sin egen verksamhet syntes på detta sätt böra

ingivas genom civilförvaltningen. Tidpunkten inom vilken denna gemensamma

skrivelse skulle vara ingiven till försvarsdepartementet borde bestämmas till

den 15 september.

Slutligen ville utredningen som sin åsikt framhålla, att sjökarteverket, vilket

intar en särställning bland de under försvarsdepartementet lydande myndigheterna,

syntes böra liksom för närvarande ingiva sina medelsframställningar

direkt till Kungl. Majit och icke genom civilförvaltningen; det intresse av

samordnande av försvarsväsendets anslag som utgjorde grunden för den sistberörda

anordningen, förelåge nämligen icke i fråga om sjökarteverket. En

annan sak vore, att sjökarteverket icke heller framdeles syntes böra bilda egen

huvudförvaltning utan i avseende på revision och huvudbokföring borde anknytas

till civilförvaltningen.

Ull&tanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Arméchejen har ansett otillfredsställande, att försvarsgrenschefen skulle

vara avkopplad från anslagsäskandena, sedan han avlämnat det militärorganisatoriska

underlaget. Detta underlag borde även få avlämnas något senare

än förutsatt.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr J80. 95

Marinchefen bär funnit proceduren tung men har förklarat sig ej kunna

föreslå förbättringar.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett nödvändigt att giva

försvarsgrenschefen ett bestämmande inflytande rörande anslagspetita även

i vad anginge fortifikationsförvaltningen. Överbefälhavarens direktiv borde

avse endast de stora dragen.

Arméförvaltningen har i stort sett anslutit sig till utredningsförslaget i förevarande

hänseende. Förvaltningsmyndigheternas bundenhet av militärledningens

önskemål borde emellertid preciseras. De borde självfallet redovisa

de militära önskemålen, men det vore föga gagneligt, om de icke samtidigt

gåve klart uttryck för sin egen mening. Civilförvaltningens redigering av de

olika verkens medelsframställningar måste inskränka sig till ett inordnande

av dem i den för uppställningen av anslagen under fjärde huvudtiteln gällande

ordningen. Granskning och yttrande kunde ej medhinnas under tiden den 1—

den 15 september. I förekommande fall borde för sådant ändamål återremiss

till civilförvaltningen äga rum.

Enligt marinförvaltningens mening sammanhängde uppförandet av byggnader

i åtskilliga hänseenden mycket intimt med anskaffningen av materiel.

Fortifikationsförvaltningen borde därför ej få rätt att alltför självständigt bedöma

hithörande spörsmål. Lokalförvaltningarnas medelsäskanden kunde

absolut icke avgivas tidigare än nu, d. v. s. den 10 augusti. I betraktande

härav kunde medelsäskandena icke komma in till civilförvaltningen tidigare

än den 10 september och icke till Kungl. Majit tidigare än den 1 oktober,

alltså en månad senare än nu.

Statskontoret har funnit den föreslagna ordningen ej rationell. Det vore

naturligast, att försvarsgrenscheferna genom armé-, marin- och flygförvaltningarna

uppgjorde äskandena beträffande samtliga anslag, hänförliga till vederbörande

försvarsgrenar, med undantag för anslag berörande fortifikationsoch

sjukvårdsväsendet samt industriverkets och civilförvaltningens avlöningsoch

omkostnadsanslag. Medelsframställningarna på fortifikations- och sjukvårdsväsendets

områden syntes böra beslutas av försvarsgrenscheferna och

chefen för fortifikationsförvaltningen respektive generalläkaren gemensamt,

anslagsäskandena rörande industriverkets och civilförvaltningens avlöningsoch

omkostnadsanslag av vederbörande verkschefer. Samtliga framställningar

borde överlämnas till överbefälhavaren för att av denne med eget utlåtande

vidarebefordras till Kungl. Majit. Kungl. Majit skulle därefter ha möjlighet

att från en obunden, sakkunnig civilförvaltning inhämta yttrande i vissa

avseenden. Härigenom skulle även vinnas, att såväl de äskande myndigheternas

som överbefälhavarens uppfattning bomme till klart uttryck.

Statens krisrevision har framhållit, att den nya ordningen i förevarande hänseende

utgjorde ett belysande exempel på olägenheterna av en för långt driven

centralisering. Krisrevisionen befarade, att tidtabellen för anslagsberäkningarna

endast med största svårighet och måhända stundom icke alls skulle

kunna hållas.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I likhet med 1941 års förvaltningsutredning anser jag, att de särskilda anslagen

för försvarsändamål böra förvaltas av de myndigheter, till vilkas verksamhetsområden

de närmast hänföra sig, samt att framställningar om anvisande

av medel böra avgivas av den myndighet, som förvaltar ifrågavarande

anslag. Självfallet måste anslagsberäkningarna vila på ett militärorganisatoriskt

underlag, som utarbetas inom försvarsgrensstaberna och av försvarsgrenscheferna

tillhandahållas förvaltningsmyndigheterna. Då försvarsgrenscheferna

tillika avses vara chefer för respektive försvarsgrensförvaltningar, torde några

särskilda svårigheter i förhållandet dem emellan knappast behöva uppkomma.

I fråga om de anslag, som komma att förvaltas av de för försvarsgrenarna gemensamma

förvaltningsorganen, framträda däremot vissa speciella problem,

som påkalla sin lösning. Såsom utredningen framhållit bli i allmänhet anslagsberäkningarna

här i viss mån beroende av faktorer, som ligga utanför de anslagsförvaltande

myndigheternas bedömande, såsom kaderstyrkor, tjänstgöringsdagarnas

antal m. m. Det blir därför ofrånkomligt att även i fråga om

dessa anslag säkerställa försvarsgrenschefernas inflytande. Detta bör ske genom

uppställande av en skyldighet för de gemensamma förvaltningsorganen

att grunda sina anslagsberäkningar på det militärorganisatoriska underlag,

som försvarsgrenscheferna även för detta fall böra ställa till förfogande. Däresc

förvaltningsmyndigheterna i något fall skulle anse sig förhindrade att följa

försvarsgrenschefernas militärorganisatoriska anvisningar, bör frågan hänskjutas

till överbefälhavarens bedömande. Skulle ej heller på detta sätt enighet

kunna uppnås mellan förvaltningarna och de militära myndigheterna, får frågan

underställas Kungl. Majit. I anledning av vad arméförvaltningen anfört

vill jag framhålla såsom min mening, att förvaltningsorganen därvid i ämnen,

som falla inom deras fackområden, böra giva klart uttryck för sin egen mening.

Först om så sker, erhåller Kungl. Majit möjlighet till allsidig prövning av de

föreliggande spörsmålen.

Såsom förvaltningsutredningen framhållit bör det nu sagda främst gälla

civil- och sjukvårdsförvaltningarna. Av skäl, som utredningen anfört, torde

at en blivande fortifikationsförvaltning böra inrymmas en något högre grad

av självständighet i bedömandet av frågan, vilka byggnadsföretag som böra

igångsättas eller vilka markinköp som böra företagas under ett visst budgetår.

Till de synpunkter på frågan om överbefälhavarens inflytande på medelsframställningarna,

som förvaltningsutredningen anfört, kan jag i stort sett

ansluta mig.

Förvaltningsutredningen har ansett, att anslagsframställningarna av de särskilda

förvaltningsorganen borde överlämnas till civilförvaltningen i och för

deras redaktionella sammanfogande till en gemensam skrivelse, i vilken anslagen

infogades i ordning försvarsgrensvis och i övrigt enligt gällande grunder

för fjärde huvudtitelns uppställning. För min del anser jag, att ett sådant

förfaringssätt skulle medföra onödig omgång, då någon saklig granskning av

anslagsäskandena i allt fall icke skulle kunna medhinnas av civilförvaltningen

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

på den korta tid, som komme att stå till buds. Enligt min mening böra medelsframställningarna

i stället överlämnas till överbefälhavaren för att av

denne, som ju redan under deras utarbetande tagit viss befattning med dem,

med eget yttrande ingivas till Kungl. Majit. Undantag torde dock härvid

böra göras för civilförvaltningen. Med hänsyn till den i förhållande till de

militära myndigheterna mera obundna ställning, som denna myndighet avses

skola intaga, torde nämligen densamma böra ingiva sina anslagsäskanden

direkt till Kungl. Majit. Det säger sig självt, att Kungl. Majit i fall, då sådant

visar sig erforderligt, över inkomna medelsäskanden inhämtar utlåtande från

myndighet, som icke tidigare haft tillfälle att yttra sig i ärendet.

På frågan örn de tidpunkter, som böra iakttagas av myndigheterna vid upprättande

av medelsframställningarna, torde det icke vara erforderligt att här

ingå.

3. Principerna för beslutanderättens utövande inom

förvaltningsorganen.

Det system för besluts fattande, som numera blivit vanligt inom de

centrala ämbetsverken, är att besluten såsom regel fattas av verkets chef ensam

(enrådighetssystemet) men att beslutanderätten i vissa hänseenden kan

delegeras till underlydande tjänstemän. Att i ett stort verk med omfattande

arbetsuppgifter koncentrera ali beslutanderätt till verkets högsta ledning skulle

givetvis innebära en onormal belastning av denna. Enrådighetssystemet är

därför vanligen förbundet med ett byråsystem, d. v. s. verket är indelat i

byråer eller avdelningar, mellan vilka ärendena i stora drag fördelas genom

en instruktion, som i sin tur kompletteras genom en arbetsordning, fastställd

av verket självt eller dess chef. Beslutanderätten i ärenden av mindre vikt har

därvid i växlande omfattning överlåtits åt byrå- eller avdelningschefer. I vissa

verk har man i samma syfte inrättat en särskild befattning, vars innehavare

såsom souschef har att biträda verkschefen i utövningen av dennes ämbete

och för detta ändamål kan erhålla i uppdrag att avgöra vissa grupper av

ärenden.

1941 års förvaltningsutredning.

Utredningen har framhållit att, vad de centrala försvarsförvaltningarna

beträffade, på grund av verksamhetens kraftiga ansvällning och de starkt

ökade kraven på insikter och sakkunskap på olika områden stora svårigheter

mångenstädes uppkommit för de beslutande cheferna att bemästra sina

allt mera ökade arbetsuppgifter. Som en följd härav hade stagnation samt försening

av viktiga ärendens avgörande ofta icke kunnat undvikas, något som

i sin tur kunnat lia menliga följder för försvarsväsendets effektivitet och krigsberedskap.

Åtgärder måste därför enligt utredningens mening vidtagas för

att avhjälpa berörda missförhållanden. Detta kunde ske på olika sätt. Sålunda

Bihang till riksdagens jrrotukoll lilis. 1 sami. Nr ISO. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

98 Kungl. Marits proposition nr 180.

hade utredningen funnit lämpligt att föreslå tillsättandet i vissa förvaltningsorgan

av en souschef med uppgift att biträda verkschefen vid utövandet av

dennes åligganden. I andra fall åter hade det ansetts behövligt att uppdela

större avdelningar i byråer, varvid tillkomsten av byråchefer hade öppnat

möjlighet att dels öka avdelningschefernas befogenheter att avgöra ärenden,

dels ock tillägga byråcheferna beslutanderätt i lämplig utsträckning. Slutligen

hade det även i vissa fall visat sig erforderligt att sammanföra ett antal

mindre byråer eller avdelningar till större avdelningar under avdelningschefer

med ökad beslutsbefogenhet. En ledande tanke hade emellertid alltid varit

att främja ärendenas rationella behandling genom att deras avgörande icke

förlädes till högre instans än deras natur eller andra omständigheter krävde.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Av remissmyndigheterna har marinförvaltningen i princip uttalat sin anslutning

till utredningsförslaget i förevarande hänseende under framhållande tillika,

att besvärs- och anmärkningsmål borde avgöras efter omröstning samt

att en ökad delegation av beslutanderätten för marinförvaltningens del skulle

vara synnerligen betydelsefull.

För min del har jag intet att erinra mot vad förvaltningsutredningen anfört

om vikten av att främja en rationell behandling av de hos förvaltningsmyndigheterna

förekommande ärendena genom att tillse, att deras avgörande icke

förlägges till högre instans än deras natur eller andra omständigheter kräva.

Härigenom vinna de högre cheferna möjlighet att ägna ökad uppmärksamhet

åt de stora och mera betydelsefulla frågorna samt vidgat utrymme för sin

initiativkraft. Jag är emellertid icke beredd att i den utsträckning, som utredningen

föreslagit, utöka förvaltningsorganisationen med ett stort antal avdelningschefer

och jämväl souschefer. Såsom jag i annat sammanhang framhållit

är det enligt min mening nödvändigt att vid en omläggning av denna organisation

iakttaga stor återhållsamhet, då det gäller inrättande av nya befattningar.

Det är emellertid enligt min mening önskvärt, att de av utredningen

angivna principerna i fråga örn beslutanderätten såvitt möjligt få sin tillämpning

inom en på detta sätt mera begränsad ram. I de instruktioner och arbetsordningar

för förvaltningsmyndigheterna, som givetvis måste utfärdas för genomförandet

av den tilltänkta nya organisationen, böra dessa synpunkter

röna erforderligt beaktande.

4. Samarbetet mellan olika förvaltningsorgan.

I instruktionerna för ämbetsverken finnas bestämmelser örn samråd vid

ärendenas beredning och avgörande. Man har på detta sätt velat säkerställa,

att ärendena komma under övervägande under ämbetsmannaansvar av så

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

många och så kvalificerade personer som i varje särskilt fall erfordras för en

allsidig och ingående belysning. De vanligen förekommande formerna för samverkan

mellan olika myndigheter torde vara följande:

1. Två eller flera ämbetsverk besluta gemensamt i vissa frågor. I vissa fall

förekommer det att även andra representanter för ämbetsverk än verkscheferna

gemensamt kunna avgöra inom verken delegerade ärenden, därest dessa

representanter äro örn beslutet ense.

2. Vid föredragning och avgörande inom ett verk av ärende, som berör

annat centralt ämbetsverks verksamhetsområde, beredes representant för detta

ämbetsverk tillfälle att närvara vid och deltaga i överläggningen samt att

få sin skiljaktiga mening antecknad till protokoll.

3. Samråd äger rum före ärendets avgörande med annat ämbetsverk, som

beröres av ärendet.

4. Yttrande infordras från annat ämbetsverk före ärendets avgörande.

1941 års förvaHningsutredning.

Utredningen har framhållit, att vid organiserandet av samarbete ämbetsverken

emellan onödigt mångskriveri borde undvikas och i möjligaste mån enkla

och smidiga metoder tillämpas. Detta syntes utredningen vara särskilt viktigt

just beträffande försvarsväsendets centrala myndigheter, vilkas verksamhetsområden

bomme att i mångt och mycket beröra varandra, med påföljd att

samarbete bleve av nöden i en mångfald ärenden. Gemensamt beslut av två

eller flera ämbetsverk syntes böra ifrågakomma endast när ärendet vore av

vidlyftigare eller svårare beskaffenhet eller då det av annan anledning funnes

nödigt. Närvaro av representant för annat ämbetsverk vid avgörande av ärende,

som berörde dettas verksamhetsområde, vore en mycket användbar arbetsform.

Det representerade verket brukade i regel informeras i förväg genom

en föredragningspromemoria eller på annat lämpligt sätt. Därest ärende som

berörde annat ämbetsverks verksamhetsområde icke vore av den vikt, att det

borde avgöras genom gemensamt beslut eller i närvaro av representant för

verket i fråga, syntes samrådsförfarande i de flesta fall vara lämpligt. Olika

tillvägagångssätt kunde härvid ifrågakomma; en enkel metod vore att förslagskoncept

till utgående expedition i ärendet översändes till det andra av

ärendet berörda ämbetsverket, som genom påskrift å handlingen angåve sin

anslutning därtill eller ock de avvikelser eller tillägg, som funnes påkallade.

Det förekomme emellertid även ärenden, vari ett skriftligt remissförfarande

kunde vara lämpligt eller erforderligt, exempelvis vid infordrande av yttrande

med anledning av besvärsmål.

UUutnnden över 1941 urs förvallningsutredniiigs

förslag.

Armé\örvaltningen har icke gjort erinran mot vad utredningen i förevarande

hänseende anfört. Ämbetsverket har emellertid förutsatt, att samarbetet

s. 100 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

mellan förvaltningsmyndigheterna inbördes och även med den högsta militärledningen

kunde ske under fria och obundna former. Framställningar och andra

tjänsteskrivelser i förvaltningsärenden borde från de lokala myndigheterna via

de regionala ingivas till de centrala förvaltningsmyndigheterna och icke till

försvarsgrenscheferna. I annat fall måste dröjsmål och dubbelarbete uppkomma

samt stabspersonalen bli belastad med frågor utanför dess speciella

kompentensområde.

Frågan om formerna för samarbetet mellan de olika förvaltningsorganen bör

givetvis regleras i vederbörliga instruktioner. Det torde icke vara erforderligt

att i förevarande sammanhang närmare ingå på detta spörsmål. Jag vill emellertid

understryka förvaltningsutredningens uttalande om önskvärdheten av

att vid det samarbete såväl mellan förvaltningsmyndigheterna inbördes som

mellan dem och de militära organen, som självfallet bör äga rum, tillämpas så

enkla och smidiga metoder som för ärendenas klarläggande och avgörande äro

möjliga.

5. En eller flera huvudförvaltningar.

Med huvudförvaltning menas inom den egentliga statsförvaltningen ett

ämbetsverk eller annan statlig institution, som äger eget konto i rikshuvudboken.

Huvudförvaltningarna äga i allmänhet dragningsrätt å statsverkets

checkräkning. Varje huvudförvaltning är en redovisningsteknisk enhet och

omfattar såväl det centrala ämbetsverket som därunder sorterande lokalförvaltningar.

I sitt yttrande över 1940 års utrednings förslag till principer för omorganisation

av den militära förvaltningen framhöll riksräkenskapsverket, att det vore

av största vikt för åstadkommande av ordning och reda i redovisningsväsendet,

att cheferna för de olika försvarsförvaltningsorganen direkt erhölle möjlighet

att övervaka och följa anslagsförbrukningen i vad avsåge de till vederbörandes

förfogande ställda anslagen. Detta skulle enligt riksräkenskapsverkets

förmenande vara en direkt tillämpning av en allmän regel, att redovisningen

av statsanslagen förlädes i direkt kontakt med och inom den verksamhet, vars

ekonomiska funktion redovisningen skulle registrera. Riksräkenskapsverket

hävdade därför, att såväl de av 1940 års utredning föreslagna centrala förvaltningsmyndigheterna

som ock de ifrågasatta reducerade armé-, marin- och

flygförvaltningarna borde erhålla ställning som huvudförvaltningar, vilket

enligt ämbetsverkets förmenande dock icke borde utesluta att man, därest

kontouppdelningen av inkomster och utgifter komme att utföras medelst

fullt genomförd maskinbokföring, prövade möjligheten att låta det tekniska

utförandet av denna bokföring för de olika myndigheternas räkning ordnas

i en till det för försvarsväsendet gemensamma civila departementet förlagd

maskinbokföringscentral.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr ISO.

101

1941 års förvaltningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har för sin del funnit sig icke kunna dela

de synpunkter som i förevarande hänseende framlagts av riksräkenskapsverket.

Olika huvudförvaltningar borde enligt utredningens mening i redovisningshänseende

vara strängt avgränsade från varandra. Det läge sålunda

i sakens natur, att en huvudförvaltning icke kunde äga befatta sig med en

annan huvudförvaltnings åtgöranden i redovisnings tekniskt hänseende. Att

inom försvarsväsendet upprätthålla en sådan avgränsning de olika centrala

förvaltningsmyndigheterna emellan skulle emellertid medföra avsevärda

olägenheter. Man finge för sådant fall räkna med att det komme att tilllämpas

lika många redovisnings-(konto-) system som det funnes huvudförvaltningar.

Olägenheterna härav bleve särskilt påfallande beträffande de

huvudförvaltningar, vilkas verksamhetsområden skulle omspänna alla försvarsgrenarna,

såsom sjukvårdsförvaltningen och fortifikationsförvaltningen.

Riksräkenskapsverket syntes lia utgått från att, därest ett anslag ställdes

till en huvudförvaltnings förfogande, samtliga utgifter också komme att

redovisas hos denna huvudförvaltning. Under normala fredsförhållanden

redovisades emellertid huvuddelen av försvarets utgifter hos lokalförvaltningarna.

Det syntes klart, att ett system av flera huvudförvaltningar inom

försvarsväsendets centrala förvaltningsorganisation skulle stå i strid

med den strävan efter enhetlighet som inom detta område borde göra sig

gällande. Utredningen har vidare erinrat, att statsverkets kassaförlag kunnat

avsevärt nedskäras genom inrättandet av statsverkets checkräkning.

Med tillämpande av de metoder för medelsdistribution, som av arméförvaltningens

civila departement genomförts vid omläggningen av arméns

bokföring från och med den 1 juli 1939 och som helt byggde på utnyttjande

av postgirot, hade kassaförlagssynpunkten tillgodosetts i samma utsträckning

som om lokalförvaltningarna skulle äga dragningsrätt å statsverkets

checkräkning. En anslutning till nu tillämpade postgirosystem av samtliga

försvarsväsendets kassaförvaltningar under civilförvaltningen som enda huvudförvaltning

skulle medföra en enklare och mera direkt verkande kontroll

på kassaväsendet än som kunde ernås i fråga örn statsverkets checkräkning.

De rapporter mellan vederbörande huvudförvaltning, riksbanken

och statskontoret, som vore oundgängliga vid anslutning till statsverkets

checkräkning, bleve nämligen överflödiga vid anslutning till nämnda postgirosystem.

Därest ifrågavarande ämbetsverk finge sin medelsförsörjning

ordnad över ett för försvarsväsendet gemensamt postgirosystem, inrättat

enligt angivna riktlinjer, komme varje centralförvaltning att i redovisningshänseende

intaga samma ställning gentemot den gemensamma civilförvaltningen

som de lokala förvaltningarna för närvarande intaga i förhållande

till respektive armé-, marin- och flygförvaltningarna. Förvaltningsutredningen

räknar sålunda nied att inom försvarsväsendet skall finnas en enda

huvudförvaltning, nämligen den föreslagna försvarsväsendets civilförvalt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

10L''

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

ning. — Vissa skäl kunde enligt utredningens mening måhända sägas tala

för att sj ökarte verket, vilket ju intoge en särställning bland de under försvarsdepartementet

lydande ämbetsverken, oavsett nu angivna synpunkter

borde bilda egen huvudförvaltning. Som sjökarteverkets räkenskaper i

många hänseenden måste uppläggas enligt samma regler som marinens räkenskaper

och fördenskull lämpligen borde granskas jämsides med dessa,

ville förvaltningsutredningen dock föreslå, att jämväl sjökarteverket anknötes

till det för försvarsväsendet gemensamma postgirosystemet under

civilförvaltningen som huvudförvaltning.

Utlåtanden över 1941 årä förvaltningsutrednings

förslag.

Marinjörvaltningen har funnit förslaget i förevarande del rationellt. Förvaltningsmyndigheterna

måste emellertid för dispositionsbokföringen ha

fortlöpande anslagsbelastningsuppgifter från lokalmyndighetema eller från

civilförvaltningen. Det bärande skälet för att ha endast en huvudförvaltning

inom försvarsförvaltningen vore, att i annat fall kassaredovisning

måste avgivas till i allmänhet fyra olika överordnade myndigheter. Civilförvaltningens

befattning borde dock inskränkas till medlens redovisning

mot rilcsstaten.

Fly g förvaltningen har ansett, att de centrala medelsförvaltande verken

borde vart för sig bli huvudförvaltning. Medelsanvisningarna för lokalförvaltningarna

borde samtliga ske genom respektive försvarsgrens centrala

ämbetsverk. Detta skulle då från lokalförvaltningarna mottaga deras kassarapporter

och redovisningar samt i sin tur gentemot annat centralt verk

(t. ex. en gemensam fortifikationsförvaltning) redovisa de medel, som av

sådant verk ställts till förfogande för lokalförbandens räkning. Enligt förslaget

skulle även försvarsgrenarnas redovisning sammanföras inom en central

civilförvaltning. I huvudkassan skulle således försvarsplanens hela utgiftsmassa

eller antagligen närmare hälften av statsverkets samlade utgiftsbelopp

omsättas. Postgirots utnyttjande skulle ur kassaförlagssynpunkt

innebära en försämring. Ur kontrollsynpunkt vore det även ovisst, om någon

fördel stöde att vinna därigenom. Fördelarna med förslaget vore ej att

söka i organisationen av kassaväsendet, utan det hade antagligen tillkommit

för att bereda grunden för en enhetlig ledning på civilförvaltningens

område. Det vore ej rimligt med en så omfattande apparat enbart för

detta ändamål. Förslaget örn att endast en huvudförvaltning skulle finnas

inom försvarsförvaltningen vore oantagbart.

Statskontoret har anslutit sig till förslaget i det hänseende, varom här

är fråga, och därutöver förordat, att utbetalningen av samtliga till de

olika förvaltningsmyndigheternas disposition ställda medel skulle centraliseras

till civilförvaltningen.

RiksräJcenskapsverket, vars yttrande i vissa hithörande delar återgivits

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

i samband med frågan om principerna för den civila förvaltningens organisation,

har framhållit, att utredningens förslag skulle innebära återgång

till en äldre ordning. Ämbetsverket förordade ett system med särskilda

huvudförvaltningar.

Statens krisrevision har uttalat, att det vore av största vikt, att cheferna

för de olika försvarsförvaltningsorganen direkt erhölle möjlighet att

övervaka och följa anslagsförbrukningen i vad avsåge de till vederbörandes

förfogande ställda anslagen.

Framställning av chefen för sjökarteverket.

I förevarande sammanhang må omnämnas en den 23 december 1942

dagtecknad framställning av thelen för sjökarteverket, i vilken denne hemställt,

bland annat att verket från och med den 1 juli 1943 finge bilda

egen huvudförvaltning. Till stöd för denna hemställan har anförts i huvudsak

följande.

Beträffande sjökarteverkets förvaltning i land torde kunna anses, om i detta

sammanhang bortses från själva bokföringssystemet, att densamma numera helt

ansluter sig till den civila statsförvaltningen och därjämte har en från marinen i

övrigt fullt fristående statuppställning. Beträffande förvaltningen ombord å sex

av verkets mätningsfartyg tillämpas däremot samma redovisningsförfarande som å

flottans fartyg, kompletterat med de anvisningar kartverkschefen ansett erforderligt

utfärda "med hänsyn till de speciella förhållanden, som äro rådande å dessa

fartyg i deras egenskap av sjömätningsfartyg. Fartygens redovisningsförfarande är

sålunda i stort sett fristående från verkets förvaltning i övrigt och de bilda i stället

var för sig egna lokalförvaltningar under marinförvaltningen. Det torde utan vidare

vara uppenbart, att nu rådande ordning är oformlig och föga ändamålsenlig. Det

enda riktiga synes vara att all förvaltning rörande sjökarteverkets anslag, såväl

i land som ombord samlas till en gemensam redovisning i sjökarteverket, varefter

densamma med en kassarapport överlämnas till den reviderande myndigheten

(riksräkenskapsverket). Endast genom en dylik anordning blir det möjligt för

kartverkschefen att utöva en ändamålsenlig och effektiv ledning och kontroll beträffande

av sjökarteverket disponerade anslag. Därjämte skulle härigenom vinnas

den fördelen att högst betydande förenklingar kunde genomföras beträffande fartygsförvaltningarna,

utan att en effektiv reviderande kontroll därför behövde

eftersättas. Denna skulle snarare ökas genom förenklingarna.

De skäl som tidigare anförts för att ansluta dessa fartygsförvaltningar till marinens

redovisningsförfarande beträffande flottans fartyg, nämligen det förhållandet

att fartygen till större delen äro bemannade med militär personal, utgöra intet

verkligt motiv för att fartygens räkenskaper måste uppläggas enligt samma regler

som gidia för flottans fartyg. Den militära personalens avlöning, beklädnad m. m.

utbetalas respektive ombesörjes nämligen genom de militära myndigheterna i land.

Eventuella mindre utgiftsposter för den militära personalen ombord, som skola

belasta marinens anslag, torde utan svårighet kunna regleras, enär det förutsättes,

att sjökarteverket alltjämt skall lyda under försvarsdepartementet. Det torde således

icke föreligga någon anledning till att låta sjökarteverket med sin civilt betonade

verksamhet intaga en annan ställning i förvaltnings- och redovisningshänseende

än övriga civila ämbetsverk, även örn det av flera skäl är lämpligast att

sjökarteverket alltjämt är underställt försvarsdepartementet.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Utlåtanden över framställningen av chefen

för sjökarteverket.

Marinförvaltningen har i yttrande över nyssnämnda framställning erinrat,

att sjökarteverkets samhörighet med marinen under rådande försvarsberedskap

vore mera framträdande än eljest. Enligt marinförvaltningens mening

hade det enhetliga redovisningssystem, som tillämpas för flottans fartyg, visat

sig synnerligen lämpligt även för sjökarteverkets fartyg. Redan med nuvarande

system borde chefen för sjökarteverket utan svårighet kunna överblicka

inkomster och utgifter för verkets fartyg, men förbättrade möjligheter härutinnan

kunde ordnas. Enligt marinförvaltningens mening vore det icke lämpligt,

att sjökarteverkets fartygsräkenskaper granskades av annan reviderande

myndighet än marinförvaltningen. Det vore nämligen av vikt för marinförvaltningens

revision att ha tillgång till dessa räkenskaper för att kunna kontrollera

utgående förmåner till marinen tillhörande beställningshavare, som

tjänstgjorde å verkets fartyg. Marinförvaltningen hemställde, att framställningen

för närvarande icke måtte föranleda någon åtgärd.

Rilcsräkenskapsverket har framhållit, att sjökarteverket i likhet med rikets

allmänna kartverk borde behandlas såsom ett fristående civilt verk. Att detta

verk fortfarande borde kvarstå å fjärde huvudtiteln sammanhängde närmast

med att verket utnyttjade viss marinen underställd personal. I avseende å

verksamhetens bedrivande samt skötsel och underhåll av fartyg vore sjökarteverket

helt oberoende av de marina myndigheterna. Att för sjökarteverkets

fartyg borde kunna ordnas ett enklare redovisningsförfarande vore uppenbart.

Förslag till de nya föreskrifter, som erfordrades, därest sjökarteverket

bleve huvudförvaltning, borde utarbetas i samråd med riksräkenskapsverket.

Riksräkenskapsverket har sålunda tillstyrkt, att sjökarteverket från och med

den 1 juli 1943 skulle erhålla dragningsrätt å statsverkets checkräkning samt

att verkets räkenskaper för tiden därefter skulle granskas av riksräkenskapsverket.

Redan i samband med behandlingen av frågan örn principerna för ordnandet

av den civila verksamheten inom försvarsförvaltningen har jagframhållit,

att jag funnit övervägande skäl tala för att inom den egentliga

försvarsförvaltningen finnes allenast en enda förvaltning med dragningsrätt

å statsverkets checkräkning, nämligen försvarets civilförvaltning, till vilket

ämbetsverk även kassagöromålen för försvarsväsendets samtliga centrala förvaltningsorgan

utom försvarets fabriksstyrelse böra centraliseras. Jag erinrar

om att en sådan ordning tillstyrkts av bland andra remissmyndigheter även

statskontoret. Genomförandet därav skulle medföra, att civilförvaltningen

komme att intaga samma ställning i förhållande till övriga centrala ämbetsverk

inom försvarsförvaltningen som arméförvaltningens civila departement

för närvarande intager i förhållande till arméförvaltningens övriga departe
-

%

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 105

merit och styrelser. Motsvarande gäller riksräkenskapsverkets ställning nu

och enligt den föreslagna ordningen.

Vad angår sjökarteverkets ställning vill jag framhålla, att dess samhörighet

med marinförvaltningen efter ett genomförande av förslaget om en för

försvaret gemensam civilförvaltning under alla omständigheter skulle bli

mindre framträdande än tidigare. Vid sådant förhållande och då sjökarteverlcet

bland de under försvarsdepartementet lydande ämbetsverken intager

en särställning, ansluter jag mig till den mening, som uttalats av chefen för

sjökarteverket och riksräkenskapsverket. Jag förordar sålunda, att sjökarteverket

från och med den 1 juli 1943 erhåller ställning såsom förvaltning

med dragningsrätt å statsverkets checkräkning samt att verkets räkenskaper

för tiden därefter skola granskas av riksräkenskapsverket. Förslag till härav

föranledda nya föreskrifter böra utarbetas av sjökarteverket i samråd med

marinförvaltningen och riksräkenskapsverket. Några ökade kostnader torde

icke genom förändringen uppkomma vare sig inom sjökarteverket eller inom

riksräkenskapsverket.

6. Anordningsbeslut, kameral förhandsgranskning och

dispositionsbokföring.

1941 års förvaltningsulredning.

Förvaltningsutredningen har erinrat, att till förebyggande av felaktigheter

vid medels utanordnande inom de militära förvaltningarna den handling,

på vilken ett utanordningsbeslut skall grunda sig, underkastas s. k.

kameral förhandsgranskning. Denna granskning hade till uppgift icke blott

att kontrollera författningsenligheten av ett blivande utanordningsbeslut

utan även att granska, att det belopp, som skulle utbetalas, vore siffermässigt

riktigt uträknat. Enligt utredningens mening borde för dessa uppgifter

avses personal med kameral och administrativ erfarenhet. Även om

en mängd till den kamerala förhandsgranskningen hörande uppgifter kunde

sägas vara av den mera rutinmässiga natur, att kvinnlig biträdespersonal

lämpligen kunde anlitas därför, vore det enligt utredningens mening påtagligt,

att insikter och erfarenhet på det kamerala området vore av största

betydelse vid det granskningsarbete, varom här vore fråga.

Beträffande det egentliga beslutsförfarandet vid utanordningsärenden har

utredningen utgått från den principen, att vederbörande verkschefer samt

tekniska eller militära ledamöter icke borde betungas därmed, utan att

dessa ärenden borde handläggas och slutligt avgöras av vederbörande kamerala

organ. Utredningen hade stannat vid att det som regel borde tillkomma

vederbörande kamrerare att å verkets vägnar fatta ifrågavarande

beslut. Ärende, som vore av principiell betydelse för likartade avgöranden

i framtiden eller eljest av särskild vikt eller svårare beskaffenhet, borde

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

dock kamreraren ha rätt att hänskjuta till chefen för civilavdelningen (civilbyrån)

inom verket, varvid kamreraren borde vara föredragande.

Enligt utredningens mening borde inom respektive ämbetsverk en centralisering

av dispositionsbokföringen överallt genomföras. Genom en sådan

åtgärd skulle nämligen en enhetlig ledning av bokföringsarbetet säkerställas

och förutsättningar skapas för rationalisering av detsamma, varigenom avsevärda

personalminskningar och därmed kostnadsbesparingar skulle kunna

ernås. Berörda bokföring borde organiseras så, att vederbörande avdelningar

snabbt och säkert kunde erhålla erforderliga uppgifter om anslagens

ställning ur dispositionssynpunkt. Utredningen förutsatte, att där så

vore möjligt bokföringsmaskiner komme till användning.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Arméförvaltningen har för sin del ifrågasatt lämpligheten av vad utredningen

i förevarande hänseenden föreslagit. Huruvida här avsedda olika åtgärder

skulle förläggas till den ena eller den andra byrån eller bli föremål

för central handläggning borde ankomma på vederbörande förvaltningsmyndighet

att bestämma. Ämbetsverket har härvid även framhållit, att beslut

av ekonomisk innebörd och anordningsbeslut i praktiken ofta sammanfölle.

I anledning av vad förvaltningsutredningen anfört om den kamerala

förhandsgranskningen har marinförvaltningen framhållit,

att sådan granskning ej alltid kunde utföras utan hjälp från vederbörande

fackavdelning.

Riksräkenskapsverket har på denna punkt anslutit sig till utredningsförslaget.

Beträffande ordningen för fattande av anordningsbeslut har

flygförvaltningen funnit utredningens framställning oklar. Det vore ej behövligt

med ett utbetalningsbeslut och därefter ett utanordningsbeslut.

Detta skulle leda till dubbelskriveri, tidsförlust, ökad arbetsbelastning, felskrivning

och minskad snabbhet. Ämbetsverket saknade anledning ansluta

sig till förslaget.

Riksräkenskapsverket har ansett, att utanordningsärenden borde handläggas

på fackavdelningarna. Verkställigheten borde sedan överlämnas till

vederbörande civila organ.

I fråga om dispositionsbokföringen har arméförvaltningen

såsom sin mening uttalat, att dispositionsbokföringen måste vara förlagd

till det verk, som förvaltade vederbörligt anslag.

Marinförvaltningen har framhållit, att central dispositionsbokföring ej

finge släpa efter mer än högst en vecka. Det kunde emellertid starkt ifrågasättas,

om ej därutöver viss statistikbokföring borde äga rum inom varje

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

byrå eller avdelning. Särskilt inom ämbetsverkets ingenjöravdelning fordrades

en noggrann uppdelning och planering av de olika anslagsmedlens

användning. Förhandskalkylen måste dessutom hållas aktuell, så att man

ständigt skulle kunna överblicka, att planens grund icke förrycktes.

Flygförvaltningen har anslutit sig till meningen, att dispositionsbokföringen

borde centraliseras, men har tillika framhållit, att arbetet vad flygförvaltningens

materielavdelning anginge måste lokalt förläggas dit.

Statskontoret har funnit lämpligast, att dispositionsbokföringen vore decentraliserad

till vederbörande avdelning inom ett verk.

Rilcsräkenskapsverket har beträffande dispositionsbokföringen framhållit,

att garantier måste skapas för att redovisningssystemet erhölle en fullt

homogen utbyggnad. Det syntes fördenskull böra ankomma på respektive

huvudförvaltningar att i samråd med rilcsräkenskapsverket utfärda erforderliga

redovisningsföreskrifter.

Såsom av det föregående framgår avses, att huvudbokföringen för hela

den centrala försvarsförvaltningen utom fabriksstyrelsen skall ombesörjas av

försvarets civilförvaltning. Vad däremot dispositionsbokföringen angår måste

denna vara förlagd till det ämbetsverk, som förvaltar vederbörliga anslag.

Huruvida dispositionsbokföringen inom vederbörande ämbetsverk bör handhavas

centralt eller förläggas till dettas särskilda byråer kan vara föremål för

delade meningar. Förvaltningsutredningen har såväl i dylikt hänseende som

i fråga om den kamerala förhandsgranskningen och sättet för fattande av anordningsbeslut

förordat en centralisering. Häremot har i remissyttrandena

från flera håll och i skilda hänseenden framförts kritik. Jag ansluter mig till

den av arméförvaltningen uttalade uppfattningen, att det bör ankomma på

vederbörande förvaltningsmyndigheter att med hänsyn till omständigheterna

i de särskilda fallen reglera hithörande förhållanden. Det bör emellertid

ankomma på civilförvaltningen att ha sin uppmärksamhet riktad på dessa

spörsmål samt att — där så erfordras efter samråd med riksräkenskapsverket

— taga initiativ till de förenklingar och effektiviseringar, som kunna

finnas påkallade.

7. Sakrevision och förrådskontroll.

Revisionen av räkenskaperna för försvarsväsendets organ är med nuvarande

organisation anordnad dels såsom en inom de särskilda försvarsgrensförvaltningarna

försiggående specialrevision av den militära lokalförvaltningens

redovisningar, dels ock såsom en av riksräkenskapsverket omhänderhavd

granskning av de centrala militära förvaltningsmyndigheternas

egna räkenskaper.

Enligt gällande instruktioner för armé-, marin- och flygförvaltningarna

är specialrevisionen inom dessa verk av två slag, teknisk och kameral.

Bakom denna uppdelning ligger tanken, att det för åstadkommande av en

Departe
mentschefen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

fullt effektiv kontroll över de olika förvaltningsmyndigheterna och deras

åtgärder borde anordnas en revision av tvåfaldig art, nämligen å ena sidan

formell eller kameral samt å andra sidan saklig eller teknisk. I samband

med den tekniska revisionen borde, för vinnande av överskådlighet över

hushållningen inom olika förvaltningsgrenar, alla medel och anslag göras till

föremål för statistisk sammanställning och bearbetning. Den inom de särskilda

försvarsgrensförvaltningarna bedrivna revisionen är i regel uppdelad

på särskilda organ för teknisk respektive kameral granskning. Undantag

förekomma dock.

Den ursprungligen för den tekniska revisionen tillämnade väsentliga arbetsuppgiften

— att ur ekonomisk synpunkt granska vidtagna förvaltningsåtgärder

— har emellertid småningom kommit att utgöra allenast en mindre

del av dess verksamhet. Dess huvuduppgifter ha kommit att — i växlande

omfattning för olika förvaltningsorgan — bli granskning av att upphandlad

eller försåld materiel blivit uppdebiterad eller avförd i de lokala myndigheternas

materiel- och persedelredogörelser samt av användningen av

materiel- och omkostnadsanslag, förande av statistik och dylikt. I stort

sett är det här fråga örn en detaljgranskning.

Här må erinras, att chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl.

Maurts den 28 juni 1941 givna bemyndigande tillkallat vissa sakkunniga

för att inom departementet biträda med utredning av frågan om upprättande

av en statlig sakrevision (191+1 års revisionsutredning). I direktiven

för nämnda utredning har erinrats örn bland annat, att inom försvarsförvaltningen

funnes anordnad en teknisk revision, vid vilken även skulle verkställas

prövning av utgifternas ändamålsenlighet.

1941 års iörvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har framhållit, att den av de tekniska revisionsorganen

utförda granskningen av materielredogörelserna till sin natur stöde

den kamerala granskningen nära. Det hade därför ifrågasatts att låta den

blivande civilförvaltningens revisionsavdelning övertaga denna granskning.

Med sin nuvarande utformning syftade emellertid den tekniska revisionen

icke blott till att utöva kritik utan därjämte till att bereda chefen för vederbörande

centrala förvaltningsorgan tillfälle till överblick över och jämförelse

mellan förhållandena i de olika lokalförvaltningarna samt giva honom

impulser till vidtagande av förbättringar med avseende å förvaltningsverksamheten.

Förvaltningsutredningens ståndpunkt vore, att i avbidan på resultatet

av revisionsutredningen några mera väsentliga ändringar i fråga om

den tekniska revisionens ställning och uppgifter icke borde vidtagas. Avgörandet

av frågan om tillgodoseendet av de rena sakrevisionsuppgifterna inom

försvarsförvaltningen syntes bli beroende av detta resultat. Utredningen

ville emellertid föreslå, att den nuvarande benämningen »teknisk revision»

utbyttes mot beteckningen »förrådskontroll», som gåve ett mera

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

adekvat uttryck åt vad verksamheten i fråga i själva verket innebure. Genom

införande av den nya beteckningen skulle framhävas, att det här ej

vore fråga örn en revision i egentlig mening, vilken till övervägande del kan

och bör anförtros åt ett från förvaltningen inom de särskilda fackområdena

fristående organ.

Utlåtanden över 1941 års förvnltningsutrednings

förslag.

Arméförvaltningen har i sitt yttrande framhållit, att den nuvarande tekniska

revisionens olilia verksamhetsgrenar ingrepe så i varandra, att bestämda

gränslinjer icke lämpligen kunde uppdragas. En blivande central

sakrevision borde avse den statliga förvaltningen i stort, under det att förvaltningsverksamheten

vid truppförbanden borde kontrolleras av arméförvaltningen,

som måste vara orienterad örn huru utfärdade bestämmelser

verkade samt föreslå nya eller ändrade bestämmelser, där så erfordrades.

Fullständig kännedom om huru förvaltningstjänsten fungerade och huru

olika bestämmelser verkade utgjorde en av förutsättningarna för effektiv

och vederhäftig revision. I avbidan på revisionsutredningen vore det knappast

påkallat med en förändring i förevarande hänseende.

Marinförvaltningen har ansett, att hithörande spörsmål snarast möjligt

borde bringas till en lösning, icke minst med hänsyn till de stora värden,

som representerades av under försvarsberedskapen anskaffad materiel. Det

vore nödvändigt att lokalt sammanföra den tekniska med den kamerala

revisionen. Annars skulle en betungande splittring av räkenskapsmaterialet

och betydande transportkostnader uppkomma.

Även enligt flygförvaltningens mening borde förrådskontrollen överföras

till den kamerala revisionen. Detta skulle gå bra med flygförvaltningens

förslag om den kamerala revisionens bibehållande vid försvarsgrenen. Behovet

av verklig sakrevision borde tillgodoses, eventuellt inom ett civilverk

med mera begränsade uppgifter än det av utredningen föreslagna.

RiksräkensJcapsverket har ansett det under alla förhållanden erforderligt,

att de militära centralförvaltningarna utövade viss kontroll över det

sätt, på vilket förvaltningsärendena handlades hos lokalmyndigheterna. Det

slutliga ordnandet av sakrevisionen borde anstå i avvaktan på resultatet av

1941 års revisionsutredning.

1941 års revisionsutredning har i sitt remissyttrande uttalat, att de skäl,

som anförts mot en överflyttning av den tekniska revisionens uppgifter,

sådana de nu verkligen tillgodosåges, till civilförvaltningen, knappast vore

fullt bärande. Utredningen har vidare understrukit vikten av att den blivande

organisationen av den statliga sakrevisionen icke föregrepes.

s. 110 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

110 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

1941 års revisionsutrednings betänkande.

Revisionsutredningen har sedermera i ett den 17 december 1942 avgivet

betänkande angående inrättande av statens sakrevision (stat. off. utr.

1942: 57) föreslagit, att för permanent handhavande av den sakliga revisionen

inom statsförvaltningen måtte inrättas ett fristående centralt revisionsinstitut

med benämningen statens sakrevision. I betänkandet har vidare

anförts bland annat följande.

Enligt revisionsutredningens uppfattning bör den sakliga revisionen av hela den

militära förvaltningen efter försvarsberedskapens upphörande anförtros åt statens

sakrevision. Under sådana förhållanden torde någon förstärkning av den inom försvarsväsendet

verkande tekniska revisionen icke erfordras med hänsyn till behovet

av rent saklig granskning. Därest den nuvarande tekniska revisionen i enlighet med

förvaltningsutredningens förslag bibehålies, ehuru under benämningen förrådskontroll,

böra dock vid denna kontroll, liksom vid den kamerala revisionen i övrigt, de

sakliga synpunkterna givetvis beaktas. Statens sakrevision bör emellertid vid sin

granskning av den militära förvaltningen tillse, att den interna förvaltningskontrollen

fungerar effektivt.

I annat sammanhang denna dag har Kungl. Majit fattat beslut örn proposition

till riksdagen (nr 164) angående inrättande av en allmän sakrevision

i huvudsaklig anslutning till sakkunnigförslaget.

Av vad i det föregående anförts framgår, att den så kallade tekniska revisionens

verksamhet småningom i huvudsak inriktats på detaljgranskning.

Med hänsyn härtill och då den tekniska revisionen ej har någon befogenhet

att granska de centrala förvaltningsmyndigheternas egen verksamhet, torde

därutöver föreligga behov av en verklig sakrevision med syfte att efterse,

huruvida statens förvaltning inom ett visst område, sedd i ett större sammanhang,

utövats på ett ur ekonomiska synpunkter tillfredsställande sätt.

Ifrågavarande granskningsuppgift torde böra åläggas det nya revisionsorgan

— statens sakrevision — varom förslag skall föreläggas riksdagen. Angående

arbetsfördelningen mellan statens sakrevision och krisrevisionen under rådande

förhållanden torde jag få hänvisa till vad chefen för finansdepartementet

anfört vid anmälan av förslag till nyssnämnda proposition.

Under alla omständigheter kommer dock — såsom 1941 års revisionsutredning

framhållit — inom den centrala försvarsförvaltningen att finnas

utrymme för en mera på detaljer inriktad förrådskontroll med i stort sett

de uppgifter, som nu tillkomma den tekniska revisionen. I likhet med förvaltningsutredningen

anser jag, att några mera väsentliga ändringar i fråga

om denna interna förvaltningskontrolls ställning och uppgifter icke nu böra

vidtagas. Jag förutsätter i anslutning till vad revisionsutredningen därom

uttalat, att även de sakliga synpunkterna beaktas vid denna kontroll. Med

hänsyn till det nära samband, som förefinnes mellan sakrevision och förrådskontroll,

ligger det nära till hands att antaga, att verksamheten inom

ett eventuellt organ för sakrevision framdeles kan giva uppslag till viss effektivisering

av förrådskontrollen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis -proposition nr 180.

lil

Avd. III. Förvaltningsmyndigheternas

organisation m. m.

I. Krigsmateriel verket.

A. Krigsmaterielverkets uppgifter.

1. Allmänna synpunkter.

I den förut lämnade översikten av den hittillsvarande centrala förvaltningsorganisationen

inom försvarsväsendet ha de uppgifter, som ankommit på rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap något berörts. En kortfattad

redogörelse för den utveckling, som lett fram till förslaget om inrättande av

ett centralt industriorgan för försvaret, har lämnats av 1941 års förvaltningsutredning

i dess betänkande (sid. 98—102). Förvaltningsutredningen har därvid

erinrat örn 1940 års utrednings förslag, enligt vilket bland annat ett för

försvarsväsendet gemensamt materieldepartement skulle inrättas. Detta departement

avsågs skola uppdelas i en teknisk avdelning för forsknings- och

konstruktionsverksamhet samt en anskaffningsavdelning för anskaffning och

kontroll. Beträffande detaljerna i detta tidigare förslag, på vilket 1941 års förvaltningsutrednings

förslag i viss utsträckning bygger, torde få hänvisas till

nyssnämnda redogörelse.

1941 urs förvaltiiingsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har beträffande de allmänna synpunkterna

på ett särskilt industriorgan inom försvarsförvaltningen yttrat i huvudsak följande.

Den moderna krigföringen har klart ådagalagt, att för åstadkommande av största

möjliga försvarseffekt ett lands samtliga resurser måste tagas i anspråk och sinsemellan

samordnas. Som följd av den ökade betydelse de tekniska hjälpmedlen

fått inom försvarsväsendet är det härvidlag av allra största vikt, att landets tekniska,

ekonomiska och produktiva resurser på effektivast möjliga sätt bliva utnyttjade.

För att på bästa sätt nå detta mål är det enligt utredningens uppfattning

erforderligt att tillskapa ett centralt organ med uppgift att för försvarsväsendet i

dess helhet handha hithörande frågor. Utredningen har också funnit sig böra föreslå,

att för nämnda ändamål skall inrättas ett nytt centralt ämbetsverk, benämnt

försvarsväsendets industriverk.

Det verksamhetsområde som föreslås skola tillkomma industriverket bygger på

den förutsättningen, att ett under folkhushållningsdepartementet inordnat organ

alltjämt i en eller annan form kommer att finnas med uppgift att centralt samordna

och handlägga landets försörjningsfrågor. Vidare utgår förslaget från att alla

med materielens förvaltning i egentlig mening sammanhängande frågor komma att

försvarsgrensvis handläggas av armeförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 180.

De industriverket åvilande huvuduppgifterna kunna sammanfattas sålunda.

Verket skall centralt handha landets med krigsmaterieltillverkning sammanhängande

industriplanering, omfattande disponibla och erforderliga tillverkningskapaciteter,

för tillverkning erforderlig personal, råmaterialfrågor och

prioritetsfrågor.

Till verkets arbetsuppgifter skall vidare höra att för försvarsgrensförvaltningarnas

räkning omhänderhava anskaffning av sådan krigsmateriel, vilken

har mass- eller standardkaraktär eller som kan sägas vara fixerad i tekniskt hänseende.

Detta är förutsättningen för att verket på effektivast möjliga sätt skall

kunna handhava landets krigsindustriplanering. Samtidigt vinnas härigenom stora

tekniska och ekonomiska fördelar.

Verket bör utöva en målbunden standardiseringsverksamhet,

varigenom avsevärda ekonomiska fördelar kunna vinnas och ökad beredskap uppnås.

Genom ett samordnande av konstruktions-, standardiserings- och tillverkningstekniska

synpunkter vinnas därjämte stora produktionstekniska fördelar med därav

följande lägre produktionskostnader och kortare tillverkningstider.

Som följd av den snabba utveckling, som för närvarande äger rum i fråga om

krigsmateriel, synes det för bibehållande av en kvalitativt högtstående modern utrustning

inom försvarsväsendet vara erforderligt, att en samordnande, enhetligt

ledd militär forskningsverksamhet kontinuerligt bedrives under

utnyttjande av olika inom landet tillgängliga forskningsmöjligheter. Med hänsyn

till att forskningsverksamheten intimt sammanhänger med industriverkets tekniska

uppgifter och då forskningsverksamheten är för de olika försvarsgrenarna gemensam,

synes den böra förläggas till industriverket.

För möjliggörande av ett ur landets synpunkt i möjligaste mån effektivt utnyttjande

av de statliga fabriker, som bedriva krigsmaterieltillverkning,

böra dessas ledning handhavas av ett centralt industriellt inriktat organ. Då industriverket

kommer att utgöra ett för hela försvarsväsendet gemensamt organ med

huvuduppgifter av industriell art, talar detta för att verket även bör handha ledningen

av dessa fabriker.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Överbefälhavaren har ansett, att det föreslagna industriverkets förhållande

till krisorganen knappast vore fullt klarlagt. Problemet om organisationen av

krigsmaterielindustrien borde ses i det större sammanhanget med organisationen

av industrien i övrigt. Motsvarande gällde industriverkets befattning med

standardisering och uppskovsärenden. Utredningen på denna punkt vore för

svävande och ytterligare utredning i frågan vore önskvärd. Uppsättandet av

ett industriverk syntes dock kunna påbörjas utan hinder härav. Personalantalet

vid verket syntes emellertid väl högt tilltaget. Det förefölle, som örn utredningen

vid personalberäkningen bedömt den blivande verksamheten efter nuvarande

mera extraordinära förhållanden.

Enligt arméchefens mening vore det svårt att i praktiken uppdraga en bestämd

gräns mellan krigsindustriens och den civila industriens planering. Planläggningen

av landets hela industriella beredskap borde göras av ett organ

under folkhushållningsdepartementet. Under detta organ borde inordnas ett

verk för planläggning av landets hela industriella beredskap, vari krigsindustrien

endast utgjorde en del. Arméchefen har vidare framhållit, att

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

organisationen huvudsakligen syntes grundad på erfarenheter från den gångna

upprustningsperioden.

Arméförvältning en har framhållit, att utredningen ej till fullo beaktat, att

industriverkets organisation och verksamhet skulle avse fredsförhållanden.

Sammanfattningsvis har ämbetsverket uttalat, att ingen tvekan rådde om att

ett centralt krigsindustriorgan erfordrades. Förslaget innebure emellertid en

begränsning och ett lösryckande ur det större sammanhanget av industriplaneringsfrågorna

och samtidigt härmed ett delvis överflyttande till industriverket

av uppgifter, som regelmässigt syntes böra ankomma på de militära förvaltningarna.

Denna tvåfaldiga dualism måste leda till oklarhet beträffande uppgifts-

och ansvarsfördelning samt innebära en överorganisation. Det rationella

syntes därför vara att i stället tillskapa ett »industriberedskapsverk» med

huvudsaklig uppgift att leda och planlägga beredskapsarbetet på ifrågavarande

område. Under hänvisning till erfarenheterna från förra världskriget och de

utredningar som då verkställdes, har arméförvaltningen framhållit, att det

knappast kunde vara lämpligt med ett organ för planerandet av krigsmaterieltillverkningen

och dessutom ytterligare minst ett organ för övriga industriella

frågor.

Ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har anfört,

att sammanställandet av de militära behoven med de civila, industriens

försörjning med råvaror, bränsle och förnödenheter i övrigt samt fördelningen

av landets möjligheter för industriell produktion mellan militära och andra

ändamål måste anförtros åt ett eller flera fristående organ med liknande befogenheter

som de, vilka nu i motsvarande avseenden tillkomme vederbörande

kristidsmyndigheter. I vad industriverkets uppgifter hänförde sig till krigsförberedelsearbetet,

syntes de icke kunna slutgiltigt preciseras förrän i samband

med utskiftandet av detta arbete i övrigt på därför erforderliga organ.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha ansett

nödvändigt, att ett ledande och samordnande organ funnes för handläggning

av de försörjningsproblem — civila såväl som militära — vilka uppstode

under ett krig. Det vore av största vikt, att klarhet vunnes, huru detta organ

slutgiltigt komme att utformas.

Sveriges industriförbund har principiellt anslutit sig till de av utredningen

uppdragna riktlinjerna. Förbundet har vidare understrukit vikten av levande

kontakt mellan förvaltningsorgan och försvarsgrenschef. Industriverket vore

den viktigaste nyheten i förslaget, som härutinnan hälsades med tillfredsställelse.

Tillkomsten av ett industriverk förutsatte, att det även i fortsättningen

och icke blott under nuvarande utomordentliga förhållanden komme att finnas

ett särskilt organ med uppgift att centralt samordna och handlägga landets

försörjningsfrågor. I annat fall komme krigsindustriplaneringen att lösryckas

ur sitt organiska sammanhang.

Statens krisrevision har obetingat anslutit sig till utredningens uttalande,

att krigsindustriplaneringen bleve fullt effektiv endast örn matericlanskaffning
Bihang

till riksdagens ''protokoll 191/3. 1 sami. Nr 180.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts yr exposition nr 180.

en i huvudsak centraliserades till detta verk och att undantag från denna

huvudregel borde ifrågakomma blott då vägande militära skäl förelåge. Utredningen

hade emellertid ej konsekvent genomfört denna tankegång. Enligt

krisrevisionens mening måste vidare lämplig kontakt åvägabringas mellan

industriverket och försvarsgrensförvaltningarna. På vad sätt detta skulle ske,

borde närmare övervägas.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha ansett

tvekan ej råda örn riktigheten och nödvändigheten av att inrätta ett industriverk.

Förslaget härom kunde emellertid tillstyrkas endast under förutsättning,

att de av utredningen angivna principerna för anskaffningen följdes. Det

vore enligt nämndens mening angeläget, att definitivt beslut i ärendet snarast

fattades.

En reservant i ammunitionsnämnden har funnit olämpligt att undantaga

all materiel av standard- eller masskaraktär eller som är fixerad från försvarsgrensförvaltningarnas

anskaffning. Detta skulle medföra ett onödigt fördröjande

av ärendenas handläggning. Industriverket borde vara rådgivande

vid större anskaffningar av sådan materiel. Verkets personalorganisation vore

vidare väl rikligt tilltagen.

Enligt marinförvaltningens mening stöde industriverkets omfattning ej i

rätt förhållande till verkets sannolika arbetsuppgifter i fredstid. Arbetsuppgifterna

vore alltför omfattande och personalen väl frikostigt tilltagen. Industriverket

hade ej som sig bort blivit sidoordnat med försvarsgrensförvaltningarna

utan överordnat dem.

Statskontoret har funnit organisationen av industriverket något vidlyftig.

I avvaktan på erfarenheter borde ordinarie befattningar icke inrättas utan

organisationen uppbyggas kring ammunitions- och verkstadsnämnderna samt

vissa utbrutna delar av industrikommissionen med tillämpning tills vidare av

hittillsvarande anställnings- och avlöningsvillkor vid dessa organ.

Svenska teknologföreningen har ansett behovet av ett organ med de av

utredningen angivna uppgifterna påtagligt.

Krigsmaterielnämndens provisoriska utbyggnad.

Sedan 1941 års förvaltningsutredning den 28 mars 1942 avgivit sitt betänkande

samt detta genom beslut den 31 i samma månad utremitterats till ett

flertal myndigheter och sammanslutningar, framlade statens ammunitionsnämnd

samt verkställande ledamoten i försvarsväsendets verkstadsnämnd,

professorn vid tekniska högskolan R. Woxén enligt uppdrag av mig i skrivelse

den 17 april 1942 förslag till organisation av ammunitionsnämnden för det

fall, att till densamma skulle provisoriskt överlämnas vissa uppgifter, som enligt

förvaltningsutredningens förslag borde omhänderhavas av industriverket.

I dessa uppgifter skulle ej ingå ledningen av de nytillverkande statliga fabrikerna

och ej heller forskningsverksamheten för försvarsväsendets räkning. Vid

förslaget fanns fogat ett instruktionsutkast. Enligt förslaget borde nämnden

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

under angivna förutsättning organiseras på en industriavdelning, omfattande

anskaffningsbyrå, planeringsbyrå, krigsindustribyrå och prisbyrå, en standardiseringsavdelning,

omfattande standardiseringsbyrå och verktygsbyrå, en

leverans- och förrådsavdelning, en byggnadsbyrå samt en kanslibyrå, omfattande

administrativt-juridisk sektion och ekonomisektion.

Över nämnda förslag avgåvos utlåtanden av ställföreträdaren för chefen för

försvarsstaben, arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen

samt statens industrikommission. Samtliga hörda myndigheter tillstyrkte i

princip eller hade i varje fall icke något att erinra mot en provisorisk omorganisation

av nämnden i föreslagen riktning. Beträffande förslagets närmare utformning

gjordes emellertid vissa påpekanden.

Genom beslut den 24 april 1942 har Kungl. Majit fastställt tillägg till instruktionen

för ammunitionsnämnden i huvudsaklig överensstämmelse med

nyssnämnda förslag. Enligt detta tillägg skulle ammunitionsnämnden lia till

uppgift att — utöver vad i instruktionen för nämnden vore föreskrivet angående

anskaffning av ammunition och för dennas framställning erforderliga förnödenheter

— för försvarsgrensförvaltningarnas räkning efter därom av Kungl.

Majit i varje särskilt fall eller beträffande visst eller vissa materielslag meddelade

beslut ombesörja anskaffning av annan materiel, som vore av masseller

standardkaraktär eller som kunde anses fixerad i tekniskt hänseende eller

vars anskaffande borde handhavas centralt för att möjliggöra fullt effektiv

krigsindustriplanering, att med utnyttjande av de råvaror, produkter och förnödenheter,

den tillverkningskapacitet och den arbetskraft, som kunde stå till

förfogande för ändamålet, i samråd med statens industrikommission och statens

arbetsmarknadskommission, envar i vad på densamma ankomme, omhänderha

planeringen av landets krigsindustri, att utöva granskning ur merkantil

.synpunkt och med hänsyn till krigsindustriplaneringen av viktigare anskaffningsärenden,

som handlades av försvarsgrensförvaltningarna, samt att i samråd

med försvarsgrensförvaltningarna verka för att med avseende å försvarsväsendets

materiel tillverkningstekniska krav och standardiseringskrav såvitt

möjligt bleve tillgodosedda under beaktande av de fordringar, som materielen

ur funktionssynpunkt måste fylla. Konstruktions- och försöksverksamhet samt

anskaffning av för denna verksamhet erforderlig materiel skulle fortfarande

åvila vederbörande försvarsgrensförvaltningar. Detta tillägg skulle lända till

efterrättelse från och med den dag, Kungl. Majit pä förslag av nämnden bestämde.

I samband därmed uppdrog Kungl. Majit åt ammunitionsnämnden

att i samråd med statens industrikommission och statens arbetsmarknadskommission

uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med förslag till bland annat

de organisationsbestämmelser, som därutöver kunde vara erforderliga för

nämndens fortsatta verksamhet, särskilt beträffande handläggningen av frågor

om prisgranskning och örn uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring

för personal vid industriföretag, som beröras av krigsindustriplaneringen.

Vidare har åt nämnden uppdragits att inkomma med utredning och förslag

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

rörande den ytterligare personal, som kunde bliva erforderlig i anledning av

omorganisationen, samt med framställning rörande de anslagsmedel, som —

utöver vad redan anvisats eller äskats för nämndens räkning — korinne att

erfordras för dess verksamhet såväl under då löpande budgetår som under

budgetåret 1942/43.

Vad sålunda förekommit anmäldes för riksdagen i propositionen 1942: 266

angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för

budgetåret 1942/43. Under hänvisning till förvaltningsutredningens förslag

om inrättande av ett industriverk anförde jag i samband därmed till statsrådsprotokollet

bland annat följande.

Även jag hyser den uppfattningen, att åtgärder av denna art böra vidtagas utan

onödigt uppskov. Ett tungt vägande skäl härför är den betydande materielanskaffning,

som utgör ett viktigt led i den plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen

av landets försvarskrafter, vilken för närvarande ligger under riksdagens

behandling. Jag är dock icke beredd att, utan avbidan å resultatet av den pågående

remissbehandlingen av förvaltningsutredningens betänkande, redan nu framlägga

slutligt förslag i berörda hänseende. Det synes mig dock, som om åtskilligt

vore att vinna genom att snarast möjligt successivt utbygga den sedan någon tid

fungerande statens ammunitionsnämnd i den av förvaltningsutredningen anvisade

riktningen. Med hänsyn härtill har också Kungl. Majit på min hemställan genom

förutnämnda beslut den 24 april 1942 vidtagit åtgärder i sådant syfte. Givet är,

att de beslutade organisationsändringarna komma att medföra vissa ökade kostnader.

För innevarande budgetår torde kostnadsökningen bliva förhållandevis begränsad

och kunna bestridas från anslaget till ammunitionsnämnden. Att redan nu

beräkna storleken av den kostnadsökning, som vid ett genomförande av nämndens

tilltänkta utbyggnad uppkommer under budgetåret 1942/43, är mig icke möjligt.

Därest riksdagen icke har något att däremot erinra, torde jämväl på nästkommande

budgetår belöpande utgifter för ifrågavarande ändamål få bestridas från nämnda

anslag. Jag förutser emellertid, att för sådant fall belastningen å anslaget vid budgetårets

slut kommer att överstiga det i årets statsverksproposition för ändamålet

beräknade beloppet. En redogörelse för sålunda uppkommande merkostnader torde

längre fram få lämnas riksdagen. Anmärkas må att samtidigt en viss minskning av

belastningen å andra anslag är att emotse, såsom å anslagen till de centrala militära

förvaltningarna och till industrikommissionen.

Med hänsyn till de utvidgade arbetsuppgifter, som i enlighet med det anförda

skulle komma att åvila ammunitionsnämnden, synes mig nämnden böra erhålla

annan benämning, lämpligen statens krigsmaterielnämnd.

Mot vad sålunda anförts och föreslagits gjorde riksdagen ej erinran (skrivelse

nr 375 sid. 44). Riksdagen förutsatte likväl, att ifrågavarande förslag

icke skulle föregripa prövningen av förvaltningsutredningens förslag.

Till fullgörande av det uppdrag, som av Kungl. Majit lämnats genom beslutet

den 24 april 1942, inkom ammunitionsnämnden — vilken från och med

ingången av budgetåret 1942/43 benämnes statens krigsmaterielnämnd — i

skrivelse den 30 juni 1942 med förslag bland annat i fråga om dels den materiel,

vars anskaffning i första hand borde överflyttas till nämnden, dels omfattningen

av den planering av landets krigsindustri och den granskning ur merkantil

synpunkt och med hänsyn till krigsindustriplaneringen, som enligt instruktionstillägget

skulle åvila nämnden. Häröver avgåvos utlåtanden av

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Majlis proposition nr 180.

arméförvaltningens intendentur- och civila departement, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, statens arbetsmarknadskommission samt statens industrikommission,

varjämte krigsmaterielnämnden av given anledning i en promemoria

gjorde vissa ytterligare uttalanden i ärendet.

I anledning härav föreskrev Kungl. Majit genom beslut den 21 augusti 1942,

att förenämnda tillägg till instruktionen för nämnden skulle lända till efterrättelse

från och med den 1 september 1942, samt meddelade i anslutning härtill

vissa särskilda bestämmelser med avseende å instruktionstilläggets tillämpning.

Sålunda skulle den i instruktionstillägget avsedda planeringen av landets

krigsindustri i samråd med statens industrikommission och statens arbetsmarknadskommission,

envar i vad på densamma ankomme, utföras av krigsmaterielnämnden

beträffande materiel, vars anskaffning åvilade nämnden, samt

av försvarsgrensförvaltningarna beträffande materiel, vars anskaffning ombesörjdes

av dessa. Det skulle åligga krigsmaterielnämnden att biträda försvarsgrensförvaltningarna

vid samt såsom ett sammanhållande och övervakande

organ utöva överinseendet över den av dem utförda planeringen. Vidare skulle

den i instruktionstillägget angivna, krigsmaterielnämnden åvilande granskningen

ur merkantil synpunkt och med hänsyn till krigsindustriplaneringen

av viktigare anskaffningsärenden, som handlades av försvarsgrensförvaltningarna,

icke innefatta frågor örn granskning av leverantörers kalkyler eller om

glidande prisskala. I anslutning härtill föreskrev Kungl. Majit, att krigsmaterielnämnden

skulle så snart ske kunde efter den 1 oktober 1942 för försvarsgrensförvaltningarnas

räkning omhändertaga anskaffningen av följande materiel,

nämligen gasskyddsmateriel, inom den mekaniska industrien tillverkad,

för lantförsvarets behov avsedd intendenturmateriel enligt särskild förteckning,

motsvarande för sjöförsvarets och flygvapnets behov avsedd intendenturmateriel,

annan inom den mekaniska industrien tillverkad intendenturmateriel

än sådan som utgjorde tillbehör till textil- och läderfabrikat eller inginge

i särskilda reparationssatser, i den mån krigsmaterielnämnden ur krigsindustriplanerings-

eller ekonomisk synpunkt funne materielen böra anskaffas av

nämnden och överenskommelse därom kunde träffas med vederbörande försvarsgrensförvaltning,

färger, fernissor, lösningsmedel, tvättmedel och motsvarande

kemisk materiel, som dittills anskaffats av försvarsgrensförvaltningarna,

dock med undantag av s. k. färgarfärger för textilier och läder, allt i den

omfattning nämnden ur krigsindustriplanerings- eller ekonomisk synpunkt

funne lämpligt, samt sjöminor och sjunkbomber. Tillika anbefallde Kungl.

Majit krigsmaterielnämnden att med vederbörande försvarsgrensförvaltning

träffa närmare överenskommelse rörande tidpunkten för överflyttandet av anskaffning

av ifrågavarande materiel.

En av krigsmaterielnämnden gjord framställning om överflyttning till nämnden

av anskaffningen av viss ytterligare materiel är beroende på Kungl. Majits

prövning.

Genom brev den .‘50 juni 1942 (regleringsbrevet) ställde Kungl. Majit för

budgetåret 1942/43 ett förslagsanslag av 1,100,000 kronor till arméförval t
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

ningens förfogande att av förvaltningen disponeras för utbetalning till krigsmaterielnämnden,

som ägde använda anslaget för därmed avsett ändamål.

Tillika förklarade Kungl. Maj:t sig vilja framdeles, efter förslag av nämnden,

meddela föreskrifter rörande anslagets användning.

I skrivelser den 5 september och den 22 september 1942 Ilar nämnden framhållit,

att under budgetåret 1942/43 nya och vidgade anskaffningsuppgifter

komme att successivt tillföras nämnden. Nämnden vore emellertid icke beredd

att slutligt angiva den materiel, vars anskaffning syntes böra övertagas av

nämnden. Som en följd av den vidgade anskaffningen bleve en omorganisation

av nämnden med åtföljande avsevärt ökade personal- och driftkostnader ofrånkomlig.

Efter omorganisationen skulle nämnden bestå av fem avdelningar,

nämligen en centralavdelning, omfattande nämndens huvudsakligen sammanhållande,

övervakande och planerande verksamhet ävensom en teknisk avdelning

samt en anskaffnings-, en kontroll- och en förrådsavdelning. Centralavdelningen

skulle omfatta kansli samt ekonomi-, planerings- och byggnadsbyrå. Beträffande

det ökade personalbehovet hade nämnden icke möjlighet att lämna

exakta uppgifter. I första hand medförde övertagandet av de nya anskaffningsuppgifterna

och det utvidgade planeringsarbetet behov av en avsevärd

personalökning inom anskaffningsavdelningen och planeringsbyrån men även

inom andra avdelningar och byråer bleve en ökning ofrånkomlig. Beträffande

avlöning åt personalen ansåge nämnden, att lönerna till befattningshavare

inom kontrollavdelningen, som direkt handhade kontrollen av de enskilda

leveranserna, ävensom löner till kontrollarbetare borde belasta priset för den

färdiga produkten. Likaså syntes lönerna till den personal inom byggnadsbyrån,

som ombesörjde den byggnadstekniska kontrollen av de genom nämndens

försorg uppförda byggnaderna eller vars befattning eljest direkt ägde

befattning med vissa byggnadsarbeten, böra bestridas av de anslag, som anvisats

för byggnadsarbetena. Beträffande lönerna till militär personal utginge

nämnden från att dessa borde bestridas av vederbörande militära myndigheter.

Överflyttning till nämnden från förvaltningsmyndigheterna av personal för

ifrågavarande ökade arbetsuppgifter syntes endast i ringa utsträckning kunna

komma i fråga under innevarande budgetår. Överflyttningen kunde därför

icke i nämnvärd mån inverka minskande på förvaltningsmyndigheternas lönekostnader

under innevarande budgetår. Nämnden hemställde, att till bestridande

av nämndens ökade kostnader förut berörda förslagsanslag å 1,100,000

kronor måtte få överskridas med 1,572,000 kronor eller, såsom yrkandet slutligen,

efter återremiss av ärendet till nämnden, bestämts, med 1,316,900

kronor.

I ärendet avgåvos utlåtanden av arméförvaltningens civila departement, allmänna

lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt samt riksräkenskapsverket.

Krigsmaterielnämnden har vidare i särskild skrivelse den 5 september 1942

hemställt, att berörda anslag å 1,100,000 kronor måtte få överskridas med

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

ytterligare 76,500 kronor, motsvarande kostnaderna för flyttning av nämndens

verktygsbyrås avdelning till Stockholm. I detta ärende har arméförvaltningens

civila departement efter samråd med tygdepartementet utlåtit sig.

Krigsmaterielnämnden har sålunda hemställt, att anslagsöverskridande

måtte få ske med (1,316,900 + 76,500 =) 1,393,400 kronor.

Genom beslut den 15 januari 1943 har Kungl. Majit medgivit, att ifrågavarande

anslag finge överskridas med 1,100,000 kronor, samt fastställt stat

för anslaget.

Redan inledningsvis har jag förordat, att ett för samtliga försvarsgrenar

gemensamt industriorgan inrättas, och i samband med behandlingen av frågan

örn principerna för tyg- och intendenturförvaltningens ordnande har jag i vissa

huvudpunkter tagit ställning till vilka uppgifter som enligt mitt förmenande

böra anförtros detta organ. I huvudsaklig överensstämmelse med förvaltningsutredningens

förslag i detta hänseende bör sålunda åt ett dylikt organ anförtros

landets med krigsmaterieltillverkning sammanhängande industriplanering,

anskaffning av viss krigsmateriel m. m. Såsom jag tidigare framhållit är jag

däremot icke beredd att förorda förslaget, att jämväl den militära forskningsverksamheten

samt ledningen av de statliga krigsmaterielfabrikerna skola

förläggas till detta industriorgan. Frågorna om forskningsverksamhetens och

fabriksledningens organisation kräva redogörelser i särskilda avsnitt.

I likhet med förvaltningsutredningen har jag kommit till den uppfattningen,

att ett industriorgan med angivna uppgifter bör tillskapas utan onödigt uppskov.

För att icke tiden skulle förspillas vidtogos därför kort tid efter framläggandet

av utredningens betänkande åtgärder för ett successivt utbyggande

snarast möjligt av den sedan april 1940 fungerande statens ammunitionsnämnd i

den av förvaltningsutredningen anvisade riktningen. Den 24 april 1942 meddelade

Kungl. Majit på min hemställan beslut härom, i väsentliga delar överensstämmande

med ett av ammunitionsnämnden samt dåvarande verkställande

ledamoten i försvarsväsendets verkstadsnämnd upprättat förslag. Detta beslut

anmäldes sedan för riksdagen, som förklarade sig icke ha något att erinra mot

att ammunitionsnämnden, som i samband därmed fick namnet statens krigsmaterielnämnd,

i huvudsak erhölle den organisation och de uppgifter, som

innefattades i nyssnämnda förslag. Riksdagen förutsatte emellertid, att förslaget

icke skulle föregripa prövningen av förvaltningsutredningens förslag. I

samband därmed medgav riksdagen att det i riksstaten för innevarande budgetår

upptagna förslagsanslaget till nämnden å 1,100,000 kronor finge överskridas

för bestridande av den kostnadsökning, som skulle uppkomma vid ett

genomförande av nämndens tilltänkta utbyggnad. Den utveckling, som sålunda

påbörjats, har sedermera i viss utsträckning fullföljts genom Kungl.

Majits förenämnda beslut den 21 augusti 1942.

Sedan förvaltningsutredningens förslag numera undergått remissbehandling

och därefter i vissa hänseenden överarbetats inom försvarsdepartementet, an
-

Departe
mentscliefen.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ser jag tiden vara inne att förelägga riksdagen ett mera utformat förslag i

ämnet. Även de erfarenheter, som vunnits under den förflutna utbyggnadstiden,

ha därvid kunnat tillgodogöras.

Ett spörsmål av stor betydelse, som varit föremål för uppmärksamhet icke

blott från förvaltningsutredningens utan även från åtskilliga remissmyndigheters

sida, är frågan om krigsindustriplaneringens infogande i sitt sammanhang

med verksamheten för central samordning och handläggning av landets

försörjningsfrågor i deras helhet. Förvaltningsutredningens förslag bygger härutinnan

på förutsättningen, att ett under folkliushållningsdepartementet inordnat

organ alltjämt i en eller annan form kommer att finnas för omhänderhavande

av sistnämnda frågor. Behovet av ett dylikt organ har kraftigt understrukits

av flera myndigheter och sammanslutningar. Även det förslag, som nu

framlägges, grundar sig på en liknande förutsättning. Jag utgår således från

att det bör finnas ett organ för planläggning av landets krisförsörjningsfrågor

i deras helhet. Detta organ bör i stora drag giva direktiv rörande fördelningen

av tillverkningskapaciteter och materialtillgångar. På grundval av dessa direktiv

har krigsmateriel verket sedan att ombesörja sin del av planläggningen.

Självfallet mäste härvid en nära kontakt upprätthållas mellan krigsmaterielverket

och organet för allmän planering. Så länge den nuvarande krisadministrationen

bestar, finnas tydligen organ för sådan allmän planering. I samband

med en framtida avveckling av krisadministrationen måste emellertid

avgörande träffas örn de former, i vilka en dylik allmän planering skall bedrivas.

Vilket detta avgörande än kan bli, synes det mig icke kunna äventyra

krigsmaterielverkets bestånd, då detta verk tillämnas ett flertal betydelsefulla

uppgifter vid sidan av krigsplaneringsarbetet. I likhet med överbefälhavaren

anser jag därför, att upprättandet av krigsmaterielverket icke av

sådan anledning behöver uppskjutas. Därmed är dock ej sagt, att icke den

framtida lösningen av den generella planeringsfrågan kan föranleda vissa jämkningar

i krigsmaterielverkets organisation och befogenheter.

Under remissbehandlingen har framhållits, att utredningen syntes ha baserat

industriverkets organisation huvudsakligen på erfarenheter från den gångna

upprustningsperiodens exceptionella förhållanden, att utredningen ej till fullo

beaktat, att organisationen och verksamheten skall avse fredsförhållanden,

samt att alltför stor personal beräknats. I anledning härav vill jag framhålla,

att det enligt min mening vid uppgörande av ett organisationsförslag på förevarande

område icke är möjligt att bortse från krigstidens erfarenheter. Min

strävan har varit att nå fram till en organisation, som även under hårda påfrestningar

utan improviserade omläggningar kan fungera fullt effektivt.

Hörnstenarna i organisationen böra sålunda redan i fredstid stå på sin plats.

Därmed är självfallet icke sagt, att verksamheten skall ha samma kvantitativa

omfattning som i krigstid. Jag har ingalunda förbisett, att den fredsmässiga

materielanskaffningen efter genomförandet av den i försvarsplanen

avsedda upprustningen kommer att väsentligt nedgå. Min tanke är att inom

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Majlis proposition nr 180.

en given ram göra krigsmaterielverket så elastiskt som förhållandena möjliggöra.

För min del förordar jag, att statsmakterna nu binda sig allenast för ett

fåtal nyckelposter inom verket samt att den i övrigt erforderliga personalen

tills vidare anställes i lösare former.

Jag är ense med statens krisrevision om vikten av att lämplig kontakt

åvägabringas mellan krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna.

Den omständigheten, att inom förvaltningen beredes ökat inflytande åt den

tekniska och kommersiella sakkunskapen, får självfallet icke tagas till intäkt för

att skapa ett konstlat motsatsförhållande mellan civila och militära intressen.

Enligt min mening kräver den centrala militärförvaltningen såväl militär som

civil sakkunskap. Krigsmaterielverket utgör härvidlag intet undantag. Till

detta verk bör således i viss utsträckning ske en överflyttning av personal från

försvarsgrensförvaltningarna. I vissa hänseenden torde även de sistnämnda

böra tillföras teknisk och merkantil expertis. En sådan anordning synes

mig utgöra en viktig förutsättning för att den militära förvaltningen skall

fungera väl. Självfallet måste även ett intimt samarbete såväl mellan förvaltningens

olika myndigheter inbördes som mellan dem och de militära organen

äga rum. Jag har redan i det föregående haft tillfälle framhålla, att sådant

samarbete bör försiggå i så enkla och smidiga former som möjligt.

Jag ämnar i det följande under särskilda avsnitt närmare ingå på frågan

om de olika uppgifter, som böra åvila krigsmaterielverket, samt på spörsmålet

om verkets personal och vad därmed äger sammanhang.

2. Industriell krigsförberedelse.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har beträffande förevarande spörsmål anfört

följande.

En förutsättning för att industriens resurser vid fall av krig skola kunna effektivt

utnyttjas är, att en centraliserad, ständigt arbetande krigsindustriplanering försiggår.

Landets samtliga försörjningsfrågor vid krigstillfälle torde emellertid icke lämpligen

kunna handläggas av ett enda planerande organ, utan starka skäl tala för att

en viss uppdelning av planeringsverksamheten är ändamålsenlig. Sålunda bör med

försvarsväsendets behov sammanhängande planering handhavas av ett organ, planerandet

beträffande landets bränslefrågor handhavas av ett annat organ etc.

Dessa primärt planerande organs verksamhet bör sedan i erforderlig grad samordnas

genom ett centralt under folkhushållningsdepartementet ställt organ för landets

samtliga försörjningsfrågor. Med denna utgångspunkt kunna de uppgifter av såväl

planerande som kontrollerande natur, vilka böra åvila det för försvarsväsendet

krigsindustriplanerande organet, sammanfattas på följande sätt.

På basis av uppgifter beträffande erforderliga utrustningsbehov och månatliga

ersättningsbehov för olika materielslag skall beträffande landets krigsmaterieltillgång

en planeringsverksamhet ske i samråd med vederbörande myndigheter. Härvid

skall erforderlig industriell tillverkningskapacitet beräknas och åstadkommas

under beaktande av för tillverkningen i fråga erforderligt råmaterial, maskinell och

annan utrustning samt arbetskraft. För att möjliggöra detta är det nödvändigt,

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

att överblick hålles över befintlig industriell tillverkningskapacitet, maskinell utrustning

samt tillgång på arbetskraft. För att ernå kortast möjliga igångsättningstider

vid industrien på tidpunkter, då dennas kapacitet helt skall tagas i anspråk,

måste den förberedande planeringsverksamheten taga sikte på att tillverkningskapaciteterna

lämpligt avvägas samt att under fredstid utlagda beställningar fördelas

med hänsyn till att industriens beredskap ständigt skall uppehållas. Vidare

måste avtal vara träffade med olika industrier beträffande den tillverkning, som

kan tänkas ifrågakomma. För att i möjligaste mån reducera verkan av störningar

vid krigstillfälle måste slutligen planer vara uppgjorda och åtgärder förberedda

för eventuellt erforderlig industrievakuering.

En ytterligare viktig uppgift, som intimt sammanhänger med den krigsindustriplanerande^

verksamheten, är att utöva kontroll av att planerade och avsedda åtgärder

blivit vidtagna. Med hänsyn till att anskaffning kommer att ske genom ett

antal olika organ, måste härvid även en kontroll ske av att såväl ordinarie beställningar

som provbeställningar bliva utlagda på lämpligt sätt och så, att industriens

beredskap uppehälles.

Vidare komma staten tillhöriga maskiner och annan utrustning att till stort antal

vara placerade vid olika privatindustrier, varjämte ett antal skuggfabriker kommer

att finnas. I samband härmed måste tillses, att kontroll utövas över att den nämnda

maskinella utrustningen hålles i stånd samt att skuggfabrikerna hållas i funktionsdugligt

skick.

I nära samband med krigsindustriplaneringen står verksamheten för industriens

tillgodoseende med arbetskraft. Frågorna örn uppskov med militärtjänstgöring

och om krigsplacering träda härvid i förgrunden. Förvaltningsutredningen

har härom anfört följande.

För att den erforderliga industriella tillverkningskapaciteten på avsett vis skall

stå till förfogande, erfordras även tillgång på kvalificerad arbetskraft. Under fredstid

måste viss personal tränas, exempelvis i samband med provtillverkningar, varjämte

förmän, maskinställare m. fl. måste utbildas i sådan utsträckning, som är

betingad av beredskapsskäl. Vid de tillfällen, då industriens kapacitet kan behöva

tågås helt i anspråk, måste sådana åtgärder vara träffade, att personalen i fråga

snabbt kan bringas att tjänstgöra vid industriföretag, där tillverkningen skall igångsättas,

även om personalen i viss omfattning skulle ha övergått till annan verksamhet.

För att detta skall möjliggöras, måste viss del av den vid privatindustrien

tjänstgörande personalen åtnjuta uppskov och den vid statens fabriker anställda

eller för dessa fabriker avsedda personalen vara krigsplacerad därstädes.

Uppskovs- och krigsplaceringsfrågorna sammanhänga så intimt med krigsindustriplaneringen

i dess helhet, att de tvivelsutan böra lösas som ett led i planeringsverksamheten

och sålunda tillhöra industriverkets kompetensområde. För att

ett skäligt avvägande mellan militära och av arbetsmarknaden i övrigt betingade

krav skall komma till stånd, bör vid dylika frågors handläggning inom verket samarbete

med de militära myndigheterna och statens arbetsmarknadskommission

eller motsvarande organ äga rum.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Vad angår de egentliga industriplaneringsfrågorna

ha remissmyndigheterna anfört i huvudsak följande.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Arméförvaltningen har i sitt yttrande framhållit, att utredningen i förevarande

hänseende tillämpat olika indelningsgrunder. Sålunda hade utredningen

på industriområdet till ett komplex sammanfört försvarsväsendets

behov under det att på andra områden landets försörjningsfrågor sammanförts

till andra komplex. Enligt ämbetsverkets mening borde för landets

industriella beredskap, försvarsväsendets däri inräknad, avses ett enda organ.

Krigsmaterielen framstode såsom sådan först på ett relativt sent stadium

i den industriella processen, där den överhuvud hade en från normalartiklar

avvikande karaktär. De grundläggande produktionsfaktorerna bildade

den gemensamma basen.

Statens industrikommission har ansett nödvändigt, att den krigsindustriella

planeringen på sätt utredningen föreslagit anförtroddes åt ett enda

ledande organ. Planeringen finge emellertid ej mynna ut i en oduglig pappersorganisation.

Den måste ske på så relativt kort sikt att förhållandena

med någorlunda säkerhet kunde bedömas. En följd härav vöre, att planeringsarbetet

måste bedrivas i intimt samband med samtidigt pågående materielanskaffning.

Ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har anfört,

att en verkligt effektiv ledning av det industriella krigsförberedelsearbetet

icke kunde utövas av ett organ, som stöde alldeles utanför anskaffningsverksamheten.

Krigsmaterielanskaffningar, som ej gjordes av industriverket,

borde ske i samråd med eller åtminstone delgivas detta verk. I

annat fall finge industriverket ej tillräcklig överblick över förhållandena

på området.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha i

sitt gemensamma yttrande understrukit vikten av att planer för industrievakuering

enligt förslaget komme att uppgöras av industriverket. Behovet av

en dylik planering hade i belysningen av erfarenheterna från det nu pågående

stormaktskriget med styrka gjort sig gällande.

Vad därefter angår uppskovsfrågorna ha följande synpunkter

framkommit i remissyttrandena.

Arméchefen har ansett, att alla uppskovsärenden måste behandlas i ett

sammanhang inom industriverket.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia anfört, att industriverket

borde få erforderlig befogenhet i fråga örn den för krigsmaterielindustrien

erforderliga arbetskraften.

Arméförvaltningen har ansett det knappast möjligt att splittra uppskovsärendena,

så att dessa beträffande krigsmaterieltillverkande personal handlades

av industriverket och beträffande annan personal av ett eller flera

andra organ. De personella tillgångarnas utnyttjande sammanhängde för

övrigt på det närmaste med strategiska och andra spörsmål, i vilka överbefälhavaren

och i sista hand Kungl. Majit måste lämna erforderliga anvis
-

ningar.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Statens arbetsmarknadskommission har avstyrkt utbrytande av krigsindustriens

uppskovsärenden. Uppskovsinstitutet utgjorde ju endast ett moment

av arbetsmarknadens reglering. Utredningens förslag skulle, om konsekvenserna

utdroges, innebära en återgång till det för några år sedan utdömda

systemet med decentraliserat uppskovsväsende. — Kommissionen

har erinrat, att den i samarbete med vissa andra myndigheter och sammanslutningar

tagit initiativ till krigsindustriens mobiliseringsplanering, vars

syfte vore, att de enskilda företagen skulle bereda sig till att i krig ersätta

inkallad värnpliktig personal med icke värnpliktiga män och framför allt

kvinnor.

Statens industrikommission har ansett, att arbetsmarknadskommissionen

borde behålla handläggningen av uppskovsfrågor åtminstone i nuvarande

krisläge. Örn industriverket skulle få hand om dem, borde direktivrätt inrymmas

åt det organ, som i fred komme att handha arbetsmarknadsfrågor,

eller åt överbefälhavaren.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha

förklarat sig ej ha någon erinran mot förslaget i förevarande del. Lämpliga

former borde skapas för att tillförsäkra krigsmaterielindustrien tillgång till

kvalificerad personal och reservarbetskraft. Denna fråga borde underkastas

särskild utredning.

Krigsmatericlnämndens provisoriska utbyggnad.

Rörande krigsmaterielnämndens provisoriska utbyggnad på det egentliga

industriplaneringsområdet torde få hänvisas till redogörelsen under närmast

föregående avsnitt.

I övrigt må här nämnas, att i den av ammunitionsnämnden den 30 juni

1942 avlåtna skrivelse, som låg till grund för Kungl. Maj:ts förutnämnda

beslut den 21 augusti 1942, anfördes, att vad anginge frågor örn uppskov

med inställelse till värnpliktstjänstgöring för personal vid industriföretag,

som berördes av krigsindustriplaneringen, det syntes nödvändigt, att arbetsmarknadskommissionen

alltjämt fungerade såsom ett centralt sammanhållande

organ i förevarande hänseende. Nämnden borde emellertid beredas

tillfälle att i tveksamma fall yttra sig över aktuella uppskovsansökningar,

innan ärendena avgjordes av kommissionen. Vidare borde nämnden upprätta

uppställningar över den arbetarpersonal, som vid krigstillfälle planerades

skola syssla med krigsmaterieltillverkningar, samt för vederbörliga åtgärder

ingiva dessa uppställningar till kommissionen. I dessa hänseenden

ansåges sålunda det dittillsvarande systemet böra tills vidare bibehållas.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit har någon överflyttning av uppgifter

från arbetsmarknadskommissionen till krigsmaterielnämnden icke

skett genom beslutet den 21 augusti 1942. Uppskovsärenden handläggas alltså

alltjämt av arbetsmarknadskommissionen, men tillfälle att avgiva yttrande

beredes nämnden, då fråga är om företag, som tillverka krigsmateriel

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180.

för nämndens rakning. Granskningen av till nämnden remitterade uppskovsansökningar

omhänderhaves av nämndens planeringsorgan, inom vilket för

närvarande upprättas krigstillverkningsplaner för de olika krigsmaterielproducerande

industriföretagen. På grundval av dessa planer beräknas minimibehovet

av personal samt sker en bedömning av de kvalifikationer,

som erfordras för olika arbeten. Med stöd härav avgiver nämnden sitt yttrande

om ansökningarna.

Under nästföregående avsnitt har jag såsom min ståndpunkt angivit, att

det utöver krigsmaterielverket bör finnas ett organ för planläggning av

landets krisförsörjningsfrågor i deras helhet men att krigsmaterielverket under

alla omständigheter har sitt givna verksamhetsområde. Jag har i sammanhang

därmed framhållit, att med ett ståndpunkttagande till formerna

för en sådan allmän planerings bedrivande torde få anstå i avbidan på en

framtida avveckling av krisadministrationen.

I övrigt kan jag i stort sett ansluta mig till vad förvaltningsutredningen

i förevarande hänseende anfört och föreslagit rörande den egentliga industriplaneringen.

Av den redogörelse för den provisoriska utbyggnaden av

krigsmaterielnämnden, som jag i det föregående lämnat, framgår att det

för närvarande enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 april 1942 ankommer på

nämnden att med utnyttjande av de råvaror, produkter och förnödenheter,

den tillverkningskapacitet och den arbetskraft, som kunna stå till förfogande

för ändamålet, i samråd med industri- och arbetsmarknadskommissionerna

omhänderha planeringen av landets krigsindustri. Genom Kungl. Maj:ts beslut

den 21 augusti 1942 har det tidigare beslutet preciserats så att planeringen

skall utföras av krigsmaterielnämnden beträffande materiel, vars anskaffning

åvilar nämnden, samt av de särskilda försvarsgrensförvaltningarna beträffande

materiel, vars anskaffning ombesörjes av dessa. Det åligger emellertid krigsmaterielnämnden

att biträda försvarsgrensförvaltningarna vid den av dem utförda

planeringen. Ytterst vilar också ansvaret för planeringen av krigsindustrien

i dess helhet på nämnden. Denna har nämligen till uppgift även att

såsom ett sammanhållande och övervakande organ utöva överinseendet över

den av försvarsgrensförvaltningarna utförda planeringen. De riktlinjer för

nämndens verksamhet i förevarande hänseende, som sålunda angivits, synas

lämpligen böra tillämpas även på det tilltänkta krigsmaterielverkets arbete,

varvid bör eftersträvas, att planeringen såvitt möjligt förlägges till krigsmaterielverket.

Den förut lämnade redogörelsen ger vid handen, att arbetsmarknadskommissionen

alltjämt handhar frågor örn uppskov, ehuru tillfälle beredes

nämnden att granska sådana ärenden och avgiva yttrande i fall, då de

intressen beröras, som nämnden är satt att bevaka. För min del anser jag

mig icke böra, i samband med att krigsmaterielnämnden omvandlas till ett

permanent krigsmaterielverk, ifrågasätta annan ändring härutinnan än att

nämndens granskning av uppskovsansökningar i den man sa av organisa
-

Departe
mentschefen.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

toriska skäl blir möjligt bör utsträckas till att omfatta personalbehovet viii

all krigsmaterieltillverkning. Så länge nuvarande läge råder bör emellertid

denna granskning ej utesluta anlitande av den allmänna industriexpertis, som

industrikommissionens mobiliseringsbyrå tillhandahåller åt arbetsmarknadskommissionen.

Någon rubbning av arbetsmarknadskommissionens befogenheter

är icke heller avsedd. Självfallet bör krigsmaterielverket beredas erforderligt

inflytande vid behandlingen av uppskovsfrågor, i den män verkets

arbetsområde därav beröres.

Med anledning av vad ammunitions- och verkstadsnämnderna anfört om

behovet av utredning rörande frågor om säkrande av industriens tillgång

till kvalificerad personal och reservarbetskraft vill jag hänvisa till att arbetsmarknadskommissionen,

såsom av dess yttrande framgår, i samarbete

med vissa andra myndigheter och sammanslutningar tagit initiativ till

vissa åtgärder i sådant syfte.

3. Anskaffnings frågor.

1941 års förvaltningsutredning.

I det vid förvaltningsutredningens betänkande fogade utkastet till instruktionsbestämmelser

för industriverket har dettas anskaffningsuppgift

angivits vara att för försvarsgrensförvaltningarnas räkning i den omfattning,

som kunde varda föreskriven, ombesörja anskaffning av materiel,

som vore av mass- eller standardkaraktär eller som kunde anses fixerad i

tekniskt hänseende, ävensom sådan anskaffning, som måste ske genom

verket för att möjliggöra en effektiv krigsindustriplanering.

Utredningen har närmare utvecklat innebörden av denna bestämmelse

på följande sätt.

I likhet med 1940 års utredning anser 1941 års utredning, att en viss centralisering

av anskaffningsverksamheten för försvarsväsendet bör äga rum. Beträffande

omfattningen av denna verksamhet föreslår utredningen, att densamma begränsas

till anskaffning av sådan materiel, vilken har mass- eller standardkaraktär eller är

fixerad i tekniskt hänseende, under det att anskaffandet av ren specialmateriel eller

sådan materiel, som befinner sig på experimentstadiet, bör åvila respektive försvarsgrens

förvaltning. Genom en centralisering av anskaffningen i nu nämnd utsträckning

vinnes erforderlig enhetlighet, samtidigt som merkantil sakkunskap centralt

kan utnyttjas för handhavande av anskaffningsverksamheten. Då anskaffande av

specialmateriel eller av materiel, som befinner sig i experimentstadiet, avses att

handhavas av till förvaltningarna knuten militär expertis, som deltagit vid materielens

första utformande eller som äger speciell kännedom örn de krav, som materielen

ur funktionssynpunkt måste uppfylla, vinnes garanti för att de militära synpunkterna

härvidlag bliva beaktade.

Ett vägande skäl för en centralisering av anskaffningen av mass- och standardartiklar

m. m. till industriverket ligger däri, att krigsindustriplaneringen torde

kunna göras fullt effektiv, endast örn såväl anskaffning som planering ske hos ett

och samma centrala organ. Med hänsyn härtill böra också enligt utredningens

uppfattning i de fall, då viss materiel i egenskap av specialmateriel skall undantagas

från den centrala anskaffningen, vägande militära skäl kunna åberopas härför.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Enligt 194*0 års utredning borde anskaffandet av flytande bränsle och smörjmedel

åvila statens reservförrådsnämnd. Denna uppfattning kan förvaltningsutredningen

för sin del icke dela. Utredningen håller snarare före, att denna anskaffningsuppgift

är av sådan art, att den principiellt bör åvila industriverket. Speciellt gäller

detta beträffande motorbensin. Däremot synas skäl tala för att marinens anskaffning

av pannbrännolja, för vilken specialuppgift marinförvaltningen besitter särskild

erfarenhet, även fortsättningsvis bör åvila marinförvaltningen. Ett särskilt skäl

härför utgör den omständigheten, att införseln av olja i stor utsträckning sker med

anlitande av marinen tillhöriga tankfartyg eller genom direkt befraktning av

dylika fartyg.

Vid behandlingen av frågan om flygförvaltningens organisation har förvaltningsutredningen

förutsatt ytterligare ett undantag från huvudregeln

i förevarande hänseende, nämligen att drivmedel till flygmotorer även framdeles

skola anskaffas av flygförvaltningen.

Förvaltningsutredningen har vidare ingått på frågan örn anskaffningen av

viss intendenturmateriel, varför redogörelse lämnats i det föregående.

Förvaltningsutredningen har vidare rörande anskaffningsfrågorna anfört

följande.

För att ytterligare belysa de angivna riktlinjerna beträffande anskaffningens fördelning

vill utredningen som exempel på materiel, vars anskaffande i princip bör

åvila industriverket, nämna följande: krut, sprängämnen och rökmateriel; handvapen-

och artilleriammunition; torpeder, minor, bomber och handgranater; finkalibriga

vapen; viss artillerimateriel; radio- och signalmateriel; gasskyddsmateriel;

fordon och cyklar; förbrukningsartiklar, såsom hjälmar, skidor, verktyg etc.

Av merkantila och andra skäl bör jämväl anskaffningsverksamheten för de

fabriker som kunna komma att underställas industriverket handläggas centralt,

medan fabrikerna själva lämpligen endast synas böra handhava vissa löpande, med

själva driften sammanhängande anskaffningar.

Utredningen vill i detta sammanhang framhålla nödvändigheten av att industriverket,

för att det på ett så effektivt och ekonomiskt sätt som möjligt skall kunna

fullgöra sina anskaffningsuppgifter, bör erhålla största möjliga lättnader i fråga örn

iakttagandet av föreskrifterna i upphandlingsförordningen, i likhet med vad som

tillämpas för vissa andra statliga organ. Sålunda ha statens ammunitionsnämnd

och försvarsväsendets verkstadsnämnd helt och hållet varit befriade från iakttagande

av nämnda förordning, varjämte de affärsdrivande verken enligt sina instruktioner

vid verkställande av upphandling eller utförande av arbete för verkets räkning

utan hinder av upphandlingsförordningen må, när sådant anses erforderligt,

träffa uppgörelse under hand.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Beträffande den grundläggande principen för anskaffningarnas överflyttande

till ett industriorgan har försvar sväsendets civilmilitära ingenjörers

förbund anfört, att full klarhet om anskaffningens uppdelning kunde nås

först i och med att materielen i detalj undergått teknisk klassifikation och

fullständiga förteckningar över densamma utarbetats. Ett stort antal gränsfall

kunde förväntas uppkomma. Den hastiga utvecklingen kornme ofta att

medföra oklarhet örn huruvida viss materiel vore fixerad i tekniskt hänseende

eller befunne sig på experimentstadiet.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Marits proposition nr 180.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha beträffande uppdelningen

av anskaffningsfrågor ej haft någon erinran att göra.

Enligt arméförvaltningens mening borde skillnad göras på anskaffning

och upphandling. Det vore en rimlig och självklar fordran, att de för stridsdugligheten

i materiellt hänseende ansvariga militära förvaltningsmyndigheterna

skulle äga både rättighet och skyldighet att anskaffa den materiel,

som skulle betjänas av truppen. Fullgod garanti för materielens beskaffenhet

kunde vinnas endast genom att ansvaret för anskaffningen lädes på de

militära förvaltningarna. En annan sak vore, att upphandlingsverksamheten,

inköpet, i vissa fall, främst då beträffande ammunition, kunde av förvaltningarna

helt eller delvis överlåtas till industriorganet. Emellertid torde

anskaffningsverksamheten i fred normalt bli av ringa omfattning. Den

enda materiel, som i fredstid nyanskaffades i någon större omfattning, vore

ammunition för övningar. Beträffande arméns tekniska krigsmateriel torde

alltså i fredstid anskaffningsfrågor komma att endast i ringa omfattning

handläggas av industriverket. En annan sak vore, att det i ett nytt krigseller

krisläge kunde vara ändamålsenligt att tillskapa verkställande organ

för att effektuera vad som i fred planerats av beredskapsorganet.

Marinförvaltningen har anfört, att torpeder ej vore massartiklar och ej

heller fixerade i tekniskt hänseende. Snarare vore de att anse såsom materiel

på experimentstadiet. Marinförvaltningen borde därför ha full frihet

vid utformandet av torpedmaterielen. Motsvarande gällde minor och sjunkbomber

m. m. Anskaffningen härav borde principiellt ske genom marinförvaltningen.

Ämbetsverket hade dock intet emot att beställning skedde genom

förmedling av industriverket. — Marinförvaltningen hade ingen erinran

emot att lättnader i upphandlingsförordningen beviljades. Med hänsyn

till avsikten med förordningen ifrågasattes, örn bärande skäl förelåge

för medgivande av sådana lättnader endast för industriverkets del.

Statskontoret har ej funnit anledning att begränsa upphandlingen till

massartiklar i fråga om tygmateriel. Industriverket borde bli ett försvarsväsendets

centrala beställningskontor.

Statens krisrevision har uttalat, att viss del av materielanskaffningen ej

borde överföras till industriverket. Undantag från huvudregeln borde emellertid

medgivas endast då vägande militära skäl kunde åberopas till stöd

därför. Undantagsfall förelåge beträffande sådana materielslag som krigsfartyg

och flygplan, för vilkas konstruerande krävdes personal med speciell

fackutbildning och där konstruktions- och tillverkningsarbetet vore av en

storleksordning, som motiverade inrättandet av en under högt kvalificerad

ledning stående särskild teknisk avdelning av betydande omfattning.

Statens industrikommission har helt anslutit sig till den utformning industriverkets

anskaffningsuppgift fått i det av utredningen upprättade instruktionsutkastet.

Industriverket skulle därigenom erhålla mycket långtgående

befogenheter. Emellertid hade utredningen nog ej avsett att gå så

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Majits proposition nr ISO.

långt. En betydande anskaffning läge nämligen enligt förslaget kvar på försvarsgrensförvaltningarna.

Detta innebure en ren motsägelse från utredningens

sida. Kommissionen vore emellertid väl medveten örn att undantag

från huvudregeln måste göras. — Inom intendenturens område borde motsvarande

gälla. Färska livsmedel borde exempelvis undantagas från industriverkets

anskaffning, men där ej speciella skäl förelåge lämpade sig intendenturmaterielen

i särskilt hög grad för centralisering. Utredningen hade

ju också i viss mån vitsordat detta genom att centralisera en del av anskaffningen

på detta område till en enda försvarsgrensförvaltning.

Statens ammunitionsnämnd och försvar sväsendets verkstadsnämnd ha

ansett, att förslaget om ett industriverk kunde tillstyrkas endast under förutsättning,

att de av utredningen angivna principerna för anskaffningen

följdes. Dessa principer borde därför icke frångås. Dessvärre hade utredningen

själv i väsentlig utsträckning frångått dem i de delar, som anginge

arméförvaltningens och i viss mån även marinförvaltningens och flygförvaltningens

organisation. Centraliseringen till industriverket hade på detta

sätt gjorts illusorisk.

Enligt arméförvaltningens mening borde driv- och smörjmedel anskaffas

genom reservförrådsnämnden, om statlig lagring komme till stånd, och i annat

fall genom tygdepartementet, som handhade motorfordonen. Även arméchefen

har föreslagit, att driv- och smörjmedelsärenden för arméns vidkommande

skulle överflyttas till tygdepartementet.

Statens reservförrådsnämnd har ej haft erinran mot förslaget, att upphandlingen

av smörjoljor och flytande bränslen skedde på sätt utredningen

föreslagit.

Ordföranden i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har

framhållit, att 1941 års förvaltningsutrednings förslag i fråga örn intendenturförvaltningen

innebure ett steg tillbaka i förhållande till 1940 års

utredning. Då emellertid en koncentration på detta område icke vore av

samma betydelse som då det gällde tygförvaltningen, syntes betänkligheterna

få vika, därest det nya förslaget ur andra viktiga synpunkter hade avgjorda

företräden.

Under nästföregående avsnitt ha återgivits vissa i remissyttrandena gjorda

uttalanden örn att planeringsarbetet för att bli effektivt måste bedrivas

i intimt samband med materielanskaffningen. I ett yttrande har framhävts

en annan sida av detta samband, nämligen betydelsen av anskaffningsverksamhetens

anpassning efter beredskapsplanerna. Sålunda har arméförvaltningen

erinrat, att det vore av vikt, att avsedda tillverkare genom beställningar

redan i fredstid gjordes förtrogna med framställning av vederbörliga

materielslag. Frågan huruvida under fredstid en önskviird provbeställning

kunde komma till utförande vore emellertid beroende ej blott av ekonomiska

betingelser utan även av vederbörande företags förmåga och vilja att

åtaga sig dylika beställningar. Under en lågkonjunktur vore det relativt lätt

Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 1 saini. Nr ISO. 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

,

130 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

att få dylika beställningar effektuerade, medan det däremot ställde sig betydligt

svårare under goda konjunkturer för industrien. Även den ordinarie

anskaffningsverksamhetens anpassning till beredskapsplanerna kunde stöta

på svårigheter, försåvitt icke åt industriverket kunde lämnas full frihet att

oberoende av anbud, priser m. m. utplacera beställningar. Det vore emellertid

diskutabelt, örn sådan frihet borde medgivas. Att upphandlingsförordningen

tillämpades vore nog till fördel för båda parter. Viss uppmjukning

t. ex. beträffande rätt till underhandsuppgörelse kunde dock vara

lämplig, men detta gällde även för försvarsgrensförvaltningama.

Krigsmatericlnämndens provisoriska utbyggnad.

Av den i det föregående (sid. 114 f.) lämnade redogörelsen för krigsmaterielnämndens

provisoriska utbyggnad framgår, att nämndens anskaffningsuppgifter

tills vidare bestämts i enlighet med de riktlinjer, som angivits i

det av förvaltningsutredningen uppgjorda instruktionsutkastet. Nämnden

skall sålunda för försvarsgrensförvaltningarnas räkning ombesörja anskaffning

av materiel, som är av mass- eller standardkaraktär eller som kail anses

fixerad i tekniskt hänseende eller vars anskaffande bör handhavas centralt

för att möjliggöra fullt effektiv krigsindustriplanering. Anskaffningsuppgifterna

äro dock såtillvida begränsade, att de skola fullgöras efter beslut

av Kungl. Majit i varje särskilt fall eller beträffande visst eller vissa

materielslag. Sådant beslut har hittills meddelats beträffande åtskillig materiel,

som närmare angivits i nyssnämnda redogörelse (sid. 117).

Vid behandlingen av principerna för tyg- och intendenturförvaltningens

ordnande har jag i stora drag angivit min principiella inställning till frågan

örn anskaffningsverksamhetens uppdelning på krigsmaterielverket och försvarsgrensförvaltningarna.

Enligt min mening bör krigsmaterielverket för

försvarsgrensförvaltningarnas räkning och på deras rekvisition ombesörja

anskaffning av materiel, som är av mass- eller standardkaraktär eller som

kan anses fixerad i tekniskt hänseende eller vars anskaffande bör handhavas

centralt för att möjliggöra fullt effektiv krigsindustriplanering. Dessa riktlinjer,

som ansluta till 1941 års förvaltningsutidnings förslag, ha följts vid

den provisoriska utbyggnaden av krigsmaterielnämnden, och någon anledning

att vid fullföljandet av denna utbyggnad avvika från dem synes mig

icke föreligga. Vad angår anskaffningen av den krigsmateriel, som är att anse

såsom en av de mest typiska mass- eller standardprodukterna, nämligen

ammunition, befanns redan i början av det pågående stormaktskriget nödvändigt

med en centralisering. De skäl, som talade härför, kunna med fog

åberopas till stöd för ett sammanförande av anskaffningen jämväl av masseller

standardartiklar i övrigt samt av annan materiel av den beskaffenhet,

som nyss angivits. Genom en sådan åtgärd Rigges en fast grundval för planeringen

av krigsindustrien och för standardiseringsverksamheten, undvikes

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

konkurrens örn materielleveranser mellan de olika försvarsgrenarna och

inöjliggöres ett tillförlitligt avgörande av prioritetsanspråken samt befordras

större enhetlighet försvarsgrenarna emellan i fråga örn leverans- och

kontrollbestämmelser m. m.

Såsom jag förut anfört måste undantag från principerna för anskaffningen

göras i fråga om ren specialmateriel eller sådan materiel som befinner

sig på experimentstadiet. Det torde i många fall vara ofrånkomligt

att låta vederbörande försvarsgrensförvältning alltjämt ombesörja anskaffningen

därav. Jag ansluter mig emellertid till krisrevisionens uttalande, att

undantag'' från huvudregeln böra göras endast då vägande militära skäl

därför äro för handen. De mest betydelsefulla undantagsfallen avse krigsfartyg

med fast förbundna delar, inberäknat för fartygen specialbyggda

kraf t alstrande maskiner m. m., ävensom flygplan med tillhörande motorer

och propellrar. Det gäller här materiel av grundläggande betydelse för en

hel försvarsgrens verksamhet, som därjämte är synnerligen komplicerad

och omfattande. Framställandet av sådan materiel förutsätter, att i vederbörande

försvarsgrensförvaltningar finnas särskilda, främst på dessa stridsmedel

jämte tillbehör inriktade tekniska organ av betydande storlek. Det

framstår härvid som naturligt att till dessa organ förlägga även själva anskaffningsverksamheten,

när det gäller sådan materiel. Vad nu sagts äger

i viss mån tillämpning jämväl på arméns stridsvagnar och andra fordon,

i den mån dessa icke äro eller bli tekniskt fixerade. Självfallet äro nu nämnda

inaterielslag endast att fatta såsom exempel på de undantag, som måste

göras. Någon fullständig uppräkning av ifrågavarande materiel skall här ej

göras. Därmed lärer få anstå, tills de undersökningar örn hithörande spörsmål,

som sedan länge pågått inom krigsmaterielnämnden, i sinom tid bliva

slutförda. Beträffande vissa materielslag har dock nämndens undersökningsresultat,

såsom jag i det föregående framhållit, redan lett till en uppdelningav

anskaffningsuppgiftema på nämnden och vederbörande försvarsgrensförvaltningar.

Jag förutsätter, att dessa undersökningar, som helt naturligt äro

tidsödande och vid vilka det gäller att övervinna betydande svårigheter,

skola fullföljas successivt och att överflyttningen av uppgifter på krigsmaterielverket

skall ske i den mån som undersökningsresultaten giva anledning

härtill. Genom att tillämpa en sådan försiktig metod för överförandet av anskaffningsuppgifter

begränsas eller upphävas de svårigheter, som alltid äro

förenade med själva omläggningen av en verksamhet. Jag vill i detta sammanhang

även framhålla, att det torde kunna visa sig lämpligt, att krigsmaterielverket

även för myndigheter utanför försvarsförvaltningen ombesörjer

anskaffning av viss materiel likartad med den som avses för försvå rsväsendet.

För sådant fall torde överenskommelse kunna träffas med de berörda

myndigheterna.

Jag är ense med försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund om

att full klarhet rörande anskaffningens uppdelning i alla hänseenden kan

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nås först i och med att materielen i detalj undergått teknisk klassifikation

och fullständiga förteckningar över densamma utarbetats. Sådana förteckningar

ha också lagts till grund för det beslut, som den 21 augusti 1942

meddelats angående överförande av åtskilliga anskaffningsfrågor på krigsmaterielnämnden.

Den hastiga utvecklingen på förevarande område kommer

emellertid helt naturligt att medföra förskjutningar, som måste beaktas,

när nämnda förteckningar tid efter annan revideras.

Förvaltningsutredningens förslag beträffande anskaffningsverksamhetens

ordnande tager närmast sikte på den mekaniska industrien. Beträffande

textilier och läder samt livsmedelsindustriens produkter har utredningen

närmast räknat med att anskaffningen därav bör förläggas till de

särskilda försvarsgrensförvaltningarnas intendenturorgan. Utredningen har

emellertid förutsatt, att en centralisering i avsevärd utsträckning skall

kunna ske på det sättet, att en försvarsgrensförvaltning åtager sig anskaffning

av likartad materiel jämväl för de övrigas räkning. För min del anser jag

en sådan ordning föga rationell, därest man på sätt här föreslagits avser att tillskapa

ett krigsmaterielverk och till detta samla industriell expertis av olika

slag. Utredningens förslag skulle enligt min mening lätt nog leda till en dubblering.

Jag håller därför före, att man även i detta hänseende bör taga steget fullt

ut och med tillämpning av de av mig i det föregående förordade principerna.

i motsvarande utsträckning till krigsmaterielverket överföra anskaffningen

även av intendenturmateriel. Där ej speciella skäl för avvikelse föreligga,

torde varor av nu ifrågavarande slag ofta synnerligen väl lämpa sig för central

anskaffning.

I fråga om anskaffningen av flytande bränsle och smörjmedel ha under

de senaste årens utredningsarbete delade meningar framträtt. 1940 års utredning

ansåg, att anskaffningen därav borde åvila statens reservförrådsnämnd.

Denna mening har emellertid ej omfattats av 1941 års förvaltningsutredning,

som ansett, att denna anskaffningsuppgift principiellt borde läggas

på industriverket. Av särskilda skäl borde emellertid anskaffning av

pannbrännolja för marinens räkning i fortsättningen liksom hittills ske genom

marinförvaltningens försorg. Likaså borde inköp av drivmedel för flygmotorer

göras av flygförvaltningen. För min del håller jag före, att lösningen

av detta spörsmål måste bli beroende av vilken ställning statsmakterna

komma att intaga till frågan örn en för såväl civila som militära behov

centraliserad anskaffning och lagring av driv- och smörjmedel. Jag är sålunda

icke beredd att nu fatta ståndpunkt till det av de båda förvaltningsutredningarna

diskuterade organisationsproblemet.

1941 års förvaltningsutredning har framhållit, att försvarets industriorgan,

för att så effektivt och ekonomiskt som möjligt kunna fullgöra sina

anskaffningsuppgifter, bör erhålla största möjliga lättnader i fråga om iakttagandet

av föreskrifterna i upphandlingsförordningen. Utredningen har i

samband därmed erinrat örn att ammunitions- och verkstadsnämnderna

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts pr o-position nr 180.

helt och hållet varit befriade från iakttagande av nämnda förordning, varjämte

de affärsdrivande verken medgivits vissa lättnader i sådant hänseende.

Även enligt min mening tala goda skäl för att jämväl krigsmaterielverket

härvidlag erhåller en friare ställning, som kan bli erforderlig exempelvis

för tillgodoseende av önskemålet att redan i fred göra för krigstid avsedda

tillverkare förtrogna med framställning av ifrågavarande materiel.

Till spörsmålet om behovet och den närmare utformningen av dylika undantagsbestämmelser

torde jag emellertid i sinom tid få återkomma.

4. Merkantila frågor.

1941 års förvallningsutredning.

Förvaltningsutredningen har framhållit, att anskaffningsärendena måste

handläggas av personer, vilka vore välkvalificerade i merkantilt hänseende.

För att väl kunna fylla sina uppgifter måste industriverket därför

vara utrustat med dylik personal. För att anskaffningsfrågorna för försvarsväsendet

i dess helhet skulle bli handlagda på ett enhetligt och ekonomiskt

sätt, borde det därjämte enligt utredningens mening tillkomma industriverket

att ur merkantil synpunkt granska även de anskaffningsärenden,

som komme att handläggas av försvarsgrensförvaltningarna. Dessa

borde därför vara skyldiga att, innan bindande avtal träffades i ett anskaffningsärende,

överlämna detsamma till industriverket för granskning

och godkännande ur merkantil synpunkt, d. v. s. med avseende på pris

samt kontraktsutformning i vad det rörde betalningsvillkor, vites-, garanti-,

force majeurebestämmelser, valutafrågor m. m. Uppenbart vore, att icke

varje anskaffningsärende på detta sätt skulle behöva remitteras till industriverket,

utan att en lämplig gränsdragning härvidlag måste ske. Verket

borde därför efter samråd med de olika förvaltningarna utfärda anvisningar

beträffande de anskaffningsärenden, som vore av sådan karaktär, att de ej

behövde remitteras till verket. De olika förvaltningarna måste i sina anskaffningsärenden

samarbeta med det organ, som inom verket handlade industriens

krigsindustriplanering. I samband därmed kunde utan tidsfördröjning

en granskning ur merkantil synpunkt ske.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsntrednings

förslag.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett, att den merkantila

granskningen borde avse endast frågor, där tillgång till speciell merkantil

sakkunskap erfordrades eller där industrikapacitet behövde inplaneras.

Sådan granskning borde ske i de ärenden, i vilka försvarsgrensförvaltningarna

gjorde hänvändelse därom.

Enligt arméförvaltningens mening stämde utformningen av uppgifter och

befogenheter icke fullt med uttalandet, att industriorganet avsåges få ka
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

raktären av ett hjälporgan åt försvarsväsendets egentliga förvaltningsmyndigheter.

Marinförvaltningen har avvisat tanken på att industriverket skulle äga

utfärda anvisningar om anskaffningsärenden av sådan karaktär att de ej

behövde remitteras till verket. Den merkantila granskningen såsom utredningen

utformat den skulle medföra dubbelarbete och dröjsmål.

Statens industrikommission har ansett, att dess prisbyrå borde kvarbli

hos kommissionen, åtminstone så länge industriverket ej fått sig hela den

tillämnade anskaffningen anförtrodd.

Sveriges industriförbund har funnit industriverkets granskning lämplig

men understrukit, att den ej finge fördröja ärendena. Standardformulär

för olika typer av leveranskontrakt borde utarbetas.

Krigsmaterielnämndens provisoriska utbyggnad.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 april och den 21 augusti 1942 åligger

det krigsmaterielnämnden att utöva granskning ur merkantil synpunkt

och med hänsyn till krigsindustriplaneringen av viktigare anskaffningsärenden,

som handläggas av försvarsgrensförvaltningarna. Denna granskning

skall dock icke innefatta frågor örn granskning av leverantörers kalkyler

eller örn glidande prisskala.

För min del ifrågasätter jag icke för krigsmaterielverkets vidkommande

någon ändring i de arbetsuppgifter, som för närvarande i förevarande hänseende

ankomma på krigsmaterielnämnden. Krigsmaterielnämndens nuvarande

granskningsuppgift har utformats med tanke på att samarbetet mellan

nämnden och industrikommissionens prisbyrå skall fortsättas efter samma

linjer som för närvarande följas. Då fråga är om granskning av leverantörers

kalkyler eller örn glidande prisskala, sker således alltjämt hänvändelse

till prisbyrån. Spörsmålet huruvida en granskning i sistnämnda avseenden

skall ifrågakomma även i fredstid torde få närmare övervägas i samband med

frågan örn krisadministrationens avveckling.

5. Standardiserings- och kontrollfrågor.

1941 års förvaltningsutredning.

Rörande handhavandet av standardiserings- och kontrollfrågorna har 1941

års förvaltningsutredning anfört i huvudsak följande.

En betydelsefull uppgift inom försvarsväsendet är att krigsmaterielen i möjligaste

mån standardiseras, att erforderliga kontroll- och leveransbestämmelser

samt materielföreskrifter bringas till enhetlighet ävensom att tillverkningstekniska

krav, standardiseringskrav och de fordringar, som materielen ur militär

funktionssynpunkt måste uppfylla, genom konstruktionsgranskning samordnas

och avvägas.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. May.ts proposition nr 180.

Genom standardisering kan dubbelarbete undvikas, enhetlighet uppnås och

antalet typer och utföringsformer nedbringas till lämpligt antal. Härigenom

uppnås lägre anskaffnings- och underhållskostnader, kortare anskaffningstid,

mindre materialförbrukning, förenklad reparations- och ersättningstjänst samt

därmed ökad krigsberedskap.

Standardiseringen synes sålunda böra omfatta dels typer, modeller, dimensioner

(normaldiametrar, axlar, hål, gängor etc.), toleranser och passningar,

maskinelement (skruvar, bultar, muttrar, nitar etc.), dels tekniska leverans-,

provnings- och kontrollbestämmelser för såväl råmaterial som färdig materiel.

Uppenbart är att lösandet av nämnda standardiseringsuppgifter bör ske på

sådant sätt, att för civilt ändamål avsedd standard i möjligaste mån utnyttjas.

Standardiseringsverksamheten för försvarsväsendet måste sålunda bedrivas i

intim samverkan med övrig inom landet pågående standardiseringsverksamhet

samt med beaktande av de resultat, som inom detta område uppnåtts utomlands.

Av betydelse för försvarsväsendet i dess helhet är även, att detsamma får

tillgång till ett standardiseringsorgan, vilket skall kunna utöva informerande

och konsulterande verksamhet dels för förvaltningarnas konstruktionsavdelningar,

dels för statliga nytillverkande fabriker, dels ock för vissa med tillverkning

för försvarsväsendets räkning sysselsatta privatindustrier.

Ett viktigt led i denna verksamhet är att genom konstruktionsgranskning

tillse, att de tillverkningstekniska kraven bliva i möjligaste mån tillgodosedda

utan frångående av fordran på att materielen uppfyller nödvändiga militära

funktionskrav.

En lika viktig uppgift är att åstadkomma enhetliga och ändamålsenliga tekniska

leverans- och kontrollbestämmelser. Härför måste ett intimt samarbete

ske med de olika förvaltningarna. Uppenbart är, att ändring av gällande leveransbestämmelser

ej får vidtagas, förrän samråd därom ägt rum med vederbörande

militära myndighet. I sådana fall, då enighet icke kan uppnås, skall enligt

utredningens mening industriverket äga ett bestämmande inflytande på

ärendets utgång så tillvida, att verket skall kunna besluta, att ärendet skall

underställas Kungl. Majis prövning.

I fråga om kontrollverksamheten har utredningen efter ingående överväganden

kommit till den uppfattningen, att densamma, i likhet med gängse praxis

vid anskaffningar över huvud taget, bör utövas av det anskaffande organet. I

överensstämmelse härmed skall sålunda industriverket handhava kontrollen av

ali materiel, som anskaffas genom dess försorg, medan däremot försvarsgrensförvaltningarna

genom egna organ skola kontrollera den specialmateriel, som

anskaffas av dem.

Därest kontrollverksamheten ordnas på nu angivet sätt, måste givetvis tillses,

att en dubbclkontroll icke uppkommer. På grund härav bör industriverket

fungera såsom ett samordnande organ för all kontroll. En viktig uppgift för

industriverket är härvid att samla de erfarenheter, som göras i samband med

kontrollverksamheten i dess helhet, och tillse, att desamma bliva beaktade.

Mellan de skilda kontrollorganen bör sålunda ett intimt samarbete äga rum,

vilket bland annat avses skola möjliggöras därigenom, att industriverket vid

utövandet av sin kontrollverksamhet bör äga rätt att från de olika försvarsgrensförvaltningarna

erhålla biträdande kontrollanter. För att militära krav pä

materielens funktionsduglighet m. m. skola bliva tillgodosedda förutsattes

även, att militärassistenter skola kunna ställas Lill industriverkets förfogande.

Av särskild vikt är härvid även att chefen för verkets kontrollorgan besitter

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

god kännedom om materielens funktion, varför stor hänsyn bör tagas till militära

synpunkter vid val av denne befattningshavare, förslagsvis därigenom

att överbefälhavaren gives medinflytande vid befattningens tillsättande.

I fråga om provskjutningar, exempelvis för löpande provning av krut, förutsätter

utredningen, att dylika alltid skola ske under medverkan av förvaltningarna

genom av dem till förfogande ställd personal.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att den speciella

kontroll, som sammanhängde med flygsäkerhetstjänsten, ej kunde inordnas

under något organ utanför flyget.

Arméförvaltningen har erinrat, att det vore av största betydelse att skapa

full klarhet i ansvarsfrågorna på förevarande område. Slutkontrollen borde

omhänderhavas av den militära förvaltningen. Kontrollen under tillverkningens

gång kunde icke på förhand regleras eller generellt fastslås. Emellertid

vore det erforderligt, att fortlöpande underrättelser om industriorganets

mellankontroll lämnades det militära kontrollorganet.

Enligt marinförvaltningens mening borde industriverkets konstruktionsgranskning

huvudsakligen begränsas till materiel, som vöre föremål för

masstillverkning eller för vilken användande av standarddimensioner vore

av väsentlig betydelse ur ersättningssynpunkt eller vid reparation. Standardiseringsgranskning

måste ske på ett betydligt tidigare stadium än hittills,

nämligen medan konstruktionsarbetet påginge respektive under det

eventuella utprovandet av försöksmaterielen. Det därpå följande slutliga

fastställandet av konstruktionen måste nödvändigtvis tillkomma den militära

förvaltningen. För civil verksamhet inom landet tillämpade standardbestämmelser

borde tillgodogöras i största möjliga utsträckning även vid

krigsmaterielanskaffning. Det syntes emellertid bli nödvändigt att komplettera

de allmänna standardbestämmelserna med en särskild strängare

militär standard. Enligt ämbetsverkets mening vore det lämpligast att anförtro

standardiseringsgranskningen åt särskilda personer direkt anknutna

till vederbörligt konstruktionskontor. Därjämte borde för ändamålet finnas

ett gemensamt centralt organ. Ritningar, materielspecifikationer samt

tillverknings- och kontrollbestämmelser borde uppgöras i samråd med detta

och förses med påteckning därom. — Det primära kravet på hög kvalitet

hade hos utredningen icke kommit till sin rätt. I stället hade de något

mindre viktiga industritekniska och kommersiella synpunkterna givits en

dominerande ställning. — Kontrollen borde handhavas av det i verklig

mening anskaffande organet, den militära förvaltningen. Industriverket

borde svara för produktionen, förvaltningarna representera kvalitetskraven.

Kontrollen vore en kvalitetsfråga. Den samordnande verksamheten borde

kunna omhänderhavas av en inom industriverkets industriavdelning upprättad

kontrollsektion. — Tvister i fråga örn tekniska leverans- och kon
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

trollbestämmelser borde hänskjutas till industriverkets råd och av detta

avgöras under överbefälhavarens ordförandeskap i närvaro av vederbörande

förvaltningschefer. — Marinförvaltningen har vidare starkt ifrågasatt

lämpligheten av att chefen för standardiseringsavdelningen inom industriverket

tillika skulle vara chef för kontrollbyrån. Det vore olämpligt, att

han hade avgörandet i tvivelaktiga kontrollfall, framför allt när materiel

utformats på visst sätt enligt standardiseringsavdelningens förslag men mot

de militära myndigheternas avstyrkande.

Statskontoret har ansett, att kontrollverksamheten borde förläggas till

den förvaltningsmyndighet, som hade att taga befattning med materielen

och som uppgjort ritningarna m. m. Ämbetsverket har även ifrågasatt, om

ej standardiseringsverksamheten borde helt utövas inom försvarsgrensförvaltningarna

under organiserat samarbete dem emellan.

Statens krisrevision har ansett, att även huvudparten av materielkontrollen

borde åvila industriverket, som anskaffade materielen.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha

förutsatt, att den militära expertisen skulle anlitas för kontrollverksamheten.

Nämnderna lia vidare ifrågasatt, om icke den militära ledningens inflytande

på förevarande område borde förstärkas.

Sveriges industriförbund har framhållit, att biträde från förvaltningarna

för kontrollen borde påkallas i ökad utsträckning.

Krigsniaterielnämndens provisoriska utbyggnad.

Enligt Kungl. Maj:ts förutnämnda beslut den 24 april 1942 har krigsmaterielnämnden

ålagts uppgiften att i samråd med försvarsgrensförvaltningarna

verka för att med avseende å försvarsväsendets materiel tillverkningstekniska

krav och standardiseringskrav såvitt möjligt bli tillgodosedda

under beaktande av de fordringar, som materielen ur funktionssynpunkt

måste fylla.

Erfarenheten har på ett övertygande sätt ådagalagt den vikt, som måste

tillmätas en val genomförd standardisering av försvarets materiel. Om

standardiseringssträvandena ej tillräckligt beaktas, blir materielanskaflningen

fördyrad och en verklig rationalisering av tillverkningen försvårad.

Framställningen av varje typ av materiel och materieldelar kräver nämligen

sina särskilda mät- och arbetsverktyg. En bristande rationalisering på sätt

nyss antytts betyder också minskad leveransförmåga från en redan i och

för sig till omfånget begränsad produktionsapparat. Med många olika materieltyper

kompliceras vidare frågorna om reparationer och anskaffning av

reservdelar, varjämte vid krigsfall underhållstjänsten försvåras och risken

för felexpedieringar ökas.

Jag förbiser icke, att fordran på högsta grad av funktionsförmåga kan

komma att stå i motsatsförhållande till önskemålet örn standardisering

Departementschef

an.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Majlis proposition nr 180.

och förenkling. Härvid uppkomma givetvis avvägningsspörsmål, som för

sin lösning kräva ett säkert omdöme. De fördelar, som ur funktionssynpunkt

kunna vara förenade med en speciell konstruktion, måste noggrant

vägas mot de vinster en standardisering medför i nyssnämnda hänseenden.

Det bör i detta sammanhang även beaktas, att en standardkonstruktion

mången gång i praktiken i det hela kan visa sig mer användbar än en särartad

konstruktion, även om den sistnämnda i händerna på en tekniskt

förfaren person måhända i det särskilda fallet kan avvinnas en något högre

grad av effektivitet.

Det ligger i sakens natur, att standardiseringsverksamheten måste sammanhållas

av ett enda organ. Först därigenom kan ett enhetligt samlande,

samordnande och bearbetande av de på olika områden vunna erfarenheterna

äga rum. Detta är givetvis en förutsättning för att standardiseringen

skall kunna bli fullt effektiv. För mig framstår det som uppenbart, att

detta sammanhållande arbete bör förläggas till krigsmaterielverket och bli

en av dettas huvuduppgifter. Självfallet måste verksamheten så långt möjligt

inriktas på ett utnyttjande av civil standard och bedrivas i nära kontakt

med standardiseringssträvandena utanför försvarets område.

Da fråga är om materiel, som skall anskaffas genom krigsmaterielverkets

försorg, kommer dettas standardiseringsorgan helt naturligt atti få tillfälle

att ur sina synpunkter granska ifrågakommande konstruktioner. För att

standardiseringens verkningar skola kunna sträcka sig även till materiel,

som alltjämt skall anskaffas av försvarsgrensförvaltningarna, synes mig

lämpligt att fastslå en allmän skyldighet för dessa att då fråga örn standardisering

uppkommer hänvända sig till krigsmaterielverket.

Krigsmaterielverkets standardiseringsorgan kommer helt visst att få ett

rikt arbetsfält, innefattande även informations- och konsultationsverksamhet,

konstruktionsgranskning i syfte att tillgodose tillverkningstekniska

krav, astadkommande av enhetliga och ändamålsenliga tekniska leveransbestämmelser

m. m. Vad förvaltningsutredningen härutinnan närmare anfört

föranleder ingen erinran från min sida. Möjligen kan övervägas att i överensstämmelse

med marinförvaltningens förslag låta tvister om tekniska

leverans- och kontrollbestämmelser hänskjutas till det råd, som avses skola

ställas vid krigsmaterielverkets sida, i stället för till Kungl. Maj:t. Slutlig

ståndpunkt till detta spörsmål torde få tågås i samband med utfärdande av

instruktion för verket.

Kontrollverksamheten omfattar dels verkstadskontroll, som i samband

med materielens tillverkning utföres vid leverantörens verkstad, dels ock

militär mottagningskontroll, som utföres med den färdiga materielen för bedömande

av dess militära användbarhet. Verkstadskontrollen bör, såsom

förvaltningsutredningen framhållit, utövas av det anskaffande organet, antingen

nu detta är krigsmaterielverket eller någon av försvarsgrensförvaltningarna.

Självfallet måste det tillses, att dubbelkontroll undvikes. I sådant

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

syfte bör krigsmaterielverket få till uppgift att samordna verkstadskontrollen

i dess helhet. Den militära mottagningskontrollen bör omhänderhavas av vederbörande

försvarsgrensförvaltning. Då praktiska eller andra skäl betinga

avvikelse från nu angivna regler, lärer överenskommelse därom få träffas

mellan de berörda myndigheterna.

Av största vikt för bedrivandet av en effektiv kontroll är, att militär personal

för sådant ändamål ställes till krigsmaterielverkets förfogande. Mot

förvaltningsutredningens förslag, att stor hänsyn till militära synpunkter

skall tagas vid tillsättandet av chef för verkets kontrollorgan, har jag intet

att erinra.

6. Konstruktionsfrågor m. m.

1940 års utredning.

Såsom redan i det föregående angivits föreslog 1940 års utredning, att

för tillgodoseende av försvarets mäter ielförsörjning på bästa sätt skulle

inrättas ett materieldepartement, inom vilket forsknings- och konstruktionsverksamhet

skulle sammanföras med anskaffning och kontroll. Beträffande

konstruktionsverksamheten anförde utredningen, att viss materiel vore

av sådan art, att dess projektering måste ske i särskilt intimt samarbete

med militära organ inom den försvarsgren, där materielen utnyttjades,

vilka organ jämväl ansvarade för vård, reparationer och underhåll av

denna materiel, d. v. s. respektive försvarsgrenars centrala förvaltningar.

Materiel av sådan beskaffenhet vore marinens fartyg, flygvapnets flygplan

med tillhörande motorer samt arméns stridsvagnar. Dylik materiel

borde lämpligast projekteras inom vederbörande försvarsgrens centrala förvaltning,

givetvis i intimt samarbete med de underavdelningar inom materieldepartementets

tekniska avdelning, som handhade konstruktionen av

motsvarande materiels utrustningsdetaljer, såsom vapen, radio m. m. Sedan

projektet fastställts inom vederbörande försvarsgrens förvaltning,

skulle dess konstruktiva utformande överlämnas till statliga eller privata

varv, till flygverkstäder eller andra specialverkstäder eller till materieldepartementets

tekniska avdelning. Oavsett var materielen utformades

måste dock under hela konstruktionstiden intimt samarbete upprätthållas

med materieldepartementets tekniska avdelning och dess underavdelningar.

1941 års iorvaltniiigsufredning.

Enligt 1941 års förvaltningsutrednings förslag skall icke blott projektering

utan även konstruktion av krigsmateriel anförtros åt de särskilda försvarsgrensförvaltningama,

i den man icke dessa uppgifter utföras inom den

privata industrien. Utredningen har härvid erinrat örn de invändningar, som

gjorts mot den tidigare utredningens förslag. Sålunda hade anmärkts, att

den uppdelning av materiel tjänsten, som av 1940 års utredning föreslagits,

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

vöre ägnad att medföra oklarhet i fråga om ansvarsfördelningen och dubblering

av personalorganisationen. 1941 års förvaltningsutredning, som ansett

dessa erinringar i huvudsak bärande, har vidare framhållit, att enligt det

tidigare förslaget försvarsgrenschefens möjlighet att utöva ett direkt inflytande

på den egna försvarsgrenens materielutrustning skulle komma att

avsevärt inskränkas. Detta syntes vara en konsekvens, som vore ägnad att

ingiva allvarliga betänkligheter. Att märka är, att förvaltningsutredningens

argumentering icke hänför sig enbart till konstruktionsfrågor.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Statens krisrevision har framhållit, att ett riktigt handhavan de av upphandlingen

krävde, att även konstruktionen, i den mån den icke handhades

av industrien, och kontrollen förlädes till industriverket. Standardiseringsverksamheten

kunde ej heller bedrivas fullt effektivt, om icke konstruktionsverksamheten

också ägde rum inom industriverket. Mindre konstruktionskontor

finge knappast en tillräckligt kvalificerad personaluppsättning.

Det hade yppats farhågor, att konstruktionsarbetet skulle förlora kontakten

med de rent militära förvaltningsorganen och bli självändamål. Från industrihåll

hade sagts, att det skulle innebära en opraktisk och onödig omgång

att behöva diskutera konstruktionsproblem med både försvarsgrensförvaltningen

och industriverket, d. v. s. med både den militärtekniska

och den civiltekniska sakkunskapen. En sådan inställning bottnade i en

missuppfattning. Hela försvarsförvaltningen utgjorde en enhet. Industriverket

skulle icke vara mera civilt än arméförvaltningen. Militär expertis

måste vara lika väl företrädd på båda hållen. Krisrevisionen skilde mellan

ren projektering, som i viss utsträckning borde förläggas till försvarsgrensförvaltningama,

och sådan konstruktionsverksamhet, som avsåge det konstruktiva

utformandet av projektens impulser.

Statens industrikommission har framhållit, att örn industriverket skulle

ha hand örn forskning och anskaffning — såsom kommissionen avsåge —

så borde även det mellanliggande ledet, den projekterande konstruktionsverksamheten,

tillkomma industriverket. Härför talade även, att standardiseringen

avsevärt försvårades, om vederbörande konstruktion bleve låst på

ett tidigt stadium. Impulserna från de tre försvarsgrenarna skulle vidare

kunna samordnas på ett helt annat och bättre sätt. Konstruktionsverksamheten

skulle också kunna hållas mera levande och i nivå med den tekniska

utvecklingen. Militärassistenter borde emellertid finnas i industriverket.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha i

sitt gemensamma yttrande beträffande konstruktionsverksamheten inom

försvarsförvaltningen framhållit, att denna verksamhet intimt sammanhängde

med anskaffnings-, forsknings- och standardiseringsfrågor. Den

egentliga konstruktionsverksamheten, d. v. s. den verksamhet, som vore

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

inriktad på utarbetandet av färdiga arbetsritningar, borde rent principiellt

i största möjliga utsträckning förläggas till de privata eller statliga industriföretag,

som hade att tillverka materielen. Hos de olika försvarsgrenarna

måste emellertid finnas organ för den idégivande konstruktionsverksamheten,

d. v. s. för uppgörande av principkonstruktioner med utgångspunkt

från funktionskraven. Hos det föreslagna industriverket komme med

nödvändighet att bedrivas konstruktionsverksamhet i viss omfattning, enär

verket för genomförande av sina standardiserings- och konstruktionsgranslcningsuppgifter

måste ha möjlighet att på ett tidigt stadium kunna påverka

materielens konstruktiva utformning. I samband med anskaffningen

av verktyg för krigsmaterieltillverkningen komme även ett betydande verktygsritkontor

att bliva erforderligt. Då slutligen den till sin princip utformade

materiel, vars anskaffning skulle omhänderhavas av verket, måste

kunna omformas efter tillverkningssynpunkter och detta konstruktiva arbete

i viss utsträckning måste gå hand i hand med förhandlingarna med

tillverkarna, komme även i detta avseende konstruktiva uppgifter att åvila

verket. Dess konstruktionsavdelning komme där att få en stor uppgift i

samordnandet av de impulser till materielens utformning, som komme såväl

från förbrukare och tillverkare som från standardiserings- och forskningsorgan.

I industriverket komme därigenom att samlas mångsidig konstruktiv

erfarenhet och nämnderna ifrågasatte i sitt yttrande, huruvida icke

utvecklingen komme att gå därhän, att industriverkets konstruktionsorgan

bleve anlitat jämväl för sådana konstruktiva uppgifter, som ursprungligen

avsetts förlagda till andra organ inom försvarsförvaltningen. Nämnderna

ha i detta sammanhang framhållit, att industriverket ej borde vara ett isolerat

verk. Det måste ha militär sakkunskap. Ett intimt och smidigt samarbete

med försvarsgrensförvaltningarna måste underlättas. Det vore ett

önskemål, att försvarsförvaltningen finge gemensamma lokaler. Den militära

personalen hos industriverket måste vidare få bättre löne- och befordringsställning.

Departementspromemoria rörande vissa

konstruktionsfrågor.

Sedermera har inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria, avsedd

att giva uppslag till behandling av den av mig på given anledning till

besvarande uppställda frågan, huruvida icke någon eller några personer

med erkänd konstruktiv förmåga borde erhålla i uppdrag att granska de

konstruktioner, som legat till grund för tillverkningen av krigsmateriel,

med hänsyn till deras lämplighet ur såväl funktions- som tillverkningssynpunkt.

I promemorian har redogjorts för ammunitions- och verkstadsnämndernas

remissyttrande i nyss återgivna delar. Vidare har erinrats, hurusom

statens krigsmaterielnämnd i skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 september

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

1942 anfört bland annat, att nämndens nuvarande verktygsavdelning och

standardiseringsbyrå planerades bliva sammanförda till en avdelning, som

på grund av sina olikartade uppgifter avsåges erhålla benämningen tekniska

avdelningen. Avdelningen skulle övervaka standardisering och normering

av den för försvarsväsendet avsedda materielen samt i anslutning

därtill bland annat verkställa löpande granskning av till nämnden från förvaltningsmyndigheterna

överlämnade ritningar. Vidare skulle det åligga

avdelningen att anskaffa samt ansvara för förvaltningen av för tillverkningarna

erforderliga mätverktyg. Dessutom skulle inom avdelningen

utföras viss konstruktion av verktyg samt möjlighet finnas för utförande

speciellt av sådana smärre konstruktionsarbeten, som kunde föranledas av

de ur standardiseringssynpunkt vidtagna ritningsändringama. Nämnda

uppgifter utfördes redan för närvarande av nämnden, ehuru de i den planerade

organisationen beräknades bliva av större omfattning än vad nu vore

fallet.

I anslutning härtill har i promemorian anförts följande.

Under förutsättning att ett tekniskt organ med i huvudsak de i nämndens

skrivelse angivna uppgifterna inrättas inom nämnden, torde det kunna ifrågasättas,

om icke åt nämnden borde uppdragas att genom detta organ utföra

ifrågavarande konstruktionsgranskning. De befogenheter, som i förevarande hänseende

skulle tillkomma nämnden, borde i samband härmed preciseras. Redan

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 april 1942 åligger det nämnden »att i samråd

med försvarsgrensförvaltningarna verka för att med avseende på försvarsväsendets

materiel tillverkningstekniska krav och standardiseringskrav såvitt

möjligt bliva tillgodosedda under beaktande av de fordringar, som materielen

ur funktionssynpunkt måste fylla». Möjligen borde nämndens uppgift i förevarande

hänseende angivas på följande sätt: »att i samråd med försvarsgrensförvaltningama

verka för att med avseende på försvarsväsendets materiel såväl

tillverkningstekniska krav och standardiseringskrav som funktionssynpunkter

blivit tillgodosedda».

Därest samförstånd ej kan ernås mellan nämnden och försvarsgrensförvaltningarna

beträffande tillgodoseendet av de krav å materielen, som ur en eller

annan synpunkt anses böra uppställas, eller rörande gränsdragningen mellan

nämndens och försvarsgrensförvaltningarna s uppgifter å konstruktionsverksamhetens

område, torde frågan få underställas Kungl. Majlis prövning.

Utlåtanden över departementspromemorian.

Över promemorian ha yttranden avgivits av chefen för försvarsstaben, arméoch

marincheferna, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, statens krigsmaterielnämnd samt försvarsväsendets

verkstadsnämnd. Det i promemorian framförda uppslaget har tillstyrkts

av verlcstadsnämnden men avstyrkts av övriga hörda myndigheter,

av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen dock endast i vad avser flygmateriel.

Med hänsyn till att krigsmaterielnämnden icke under remisstiden

kunnat sammankallas till plenum har dess verkställande ledamot till en

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

början avgivit yttrande, i vilket förslaget tillstyrkts. Sedan verkställande

ledamoten därefter vid sammanträde med nämnden lämnat redogörelse i

ärendet, Ilar nämnden enhälligt beslutat återkalla det tidigare avgivna remissyttrandet.

Fem av nämndens ledamöter lia därefter förenat sig örn ett

avstyrkande yttrande. Nämndens ordförande Ilar anmält avvikande mening

och ansett, att förslaget bort av nämnden tillstyrkas.

Chefen för försvarsstaben bär ansett, att det system, som hittills följts vid

anskaffning av ny materiel, i stort sett fungerat tillfredsställande. Grundad

anledning att införa en ny kontrollmyndighet och uppdraga åt krigsmaterielnämnden

att ur funktionssynpunkt verkställa förhandsgranskning av uppgjorda

konstruktionsritningar syntes därför icke föreligga.

Arméchefen har framhållit såsom ofrånkomligt, att den förberedande

granskningen liksom principkonstruktionerna utfördes av personal, som på

grund av sin utbildning vore skickad att bedöma de fältmässiga fordringarna.

Denna personal funnes i de militära förvaltningarna. Införandet av

ytterligare granskningsorgan syntes icke bidraga till att höja funktionsdugligheten

hos materielen men kunde komma att medföra en icke önskvärd

fördröjning i leveranserna.

Arméförvaltningen har anfört, att med få undantag teknisk krigsmateriel

för armén konstruktivt utformades vid inhemska eller utländska industriföretag.

Bedömandet av tillförlitligheten i de konstruktioner, som legat till

grund för materielens tillverkning, komme sålunda i första hand att göras

inom vederbörliga industrier innan tillverkningen igångsattes. Innan materiel

av ny typ bleve föremål för anskaffning i större skala, verkställdes

ingående prov och försök för fastställandet av dess funktionsduglighet.

Prövostenen på materielens beskaffenhet och därmed på konstruktionernas

tillförlitlighet måste vara det sätt, på vilket materielen visat sig fylla de

militära kraven. Granskningen av föreliggande konstruktioner ur funktionssynpunkt

borde enligt arméförvaltningens mening tillkomma den militärtekniska

expertis, som funnes inom förvaltningsmyndigheten, och den främsta

förefintliga konstruktiva expertisen, nämligen den som vore att söka

vid den konstruerande och tillverkande industrien. Det syntes knappast

föreligga något skäl att på detta område inkoppla en tredje instans, som

för sin verksamhet skulle vara beroende av de båda andra. Den moderna

krigsmaterielen vore i regel mycket komplicerad och sammansatt av ett

mycket stort antal delar och detaljer, där varje dels riktiga konstruktion

och funktionsduglighet vore av betydelse för det helas användbarhet. Att

på förhand genom granskning av konstruktionsritningar avgöra den färdiga

materielens funktionsduglighet syntes icke vara möjligt för någon annan

än just den främsta expertisen, nämligen den som funnes hos konstruktören

— tillverkaren. Ammunitions- och verkstadsnämnderna hade i

sitt yttrande över förvaltningsutredningens betänkande framhållit, att konstruktiva

uppgifter skulle komma att åvila industriverket i samband med

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

att detta konime att omhänderha anskaffning av till sin princip utformad

materiel. Detta syntes stå i en viss motsats till den i samma yttrande tidigare

framförda uppfattningen, att det konstruktiva arbetet efter principutformning

vid de militära förvaltningarna i största möjliga utsträckning

borde förläggas till vederbörande industriföretag. Arméförvaltningen kunde

icke heller finna, att förvaltningsutredningen föreslagit, att anskaffning av

endast till sin princip utformad materiel skulle uppdragas åt industriverket.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande med instämmande av marinchefen

anfört bland annat följande.

Den personal, som har att avgöra, huruvida krigsmaterielen är funktionsduglig

och ändamålsenlig, måste ha militärteknisk utbildning, varjämte personliga

erfarenheter måste ha kunnat inhämtas genom militär tjänstgöring och handhavande

av krigsmateriel under så vitt möjligt stridsmässiga förhållanden. Med

hänsyn till omfattningen av de militära kadrerna torde tillgången på dylik personal

icke bli särskilt stor. Då projekteringen av krigsmateriel enligt statens

krigsmaterielnämnds och försvarsväsendets verkstadsnämnds yttrande allt fortfarande

skall åvila försvarsgrensförvaltningarna, kräver detta, att militär personal

med nyssnämnda utbildning förefinnes inom dessa förvaltningar. Ett överförande

till ett organ utanför nyssnämnda förvaltningar av funktionsgranskning

av krigsmaterielkonstruktionerna nödvändiggör, att även detta organ har

tillgång till tekniskt skolad militär och civilmilitär personal. Förutom att denna

dubbelgranskning icke synes behövlig och icke torde leda till ur funktionssynpunkt

bättre konstruktioner medför den, att den fåtaliga sakkunniga personalen

måste uppdelas på två olika myndigheter.

Förutom ur funktionssynpunkt böra de i konstruktionerna ingående arbetsritningarna

före fastställandet vara granskade ur standardiserings- och tillverk - ningssynpunkt av inom dessa områden speciellt sakkunnig personal och i samarbete

med den militära sakkunskapen. Det är nämligen icke alltid som det

mest rationella tillverkningssättet kan godtagas med hänsyn till det militära

funktionskravet.

Beträffande sättet för utförandet av granskningen ur standardiseringsoch

tillverkningssynpunkt har ämbetsverket hänvisat till sitt yttrande över

förvaltningsutredningens betänkande samt anfört, att i varje fall ritningsgranskningen

inom industriverket icke borde utsträckas att omfatta annan

granskning än sådan som ur standardiserings- och tillverkningssynpunkter

vore nödvändig.

Chefen för flygvapnet och flygför vältning en ha uttalat, att en konsultation

hos industriverket i vissa specialfall kunde vara till nytta i det konstruktiva

arbetet men att initiativet härtill borde tagas av chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen.

Verkstad snämnden har förklarat sig livligt tillstyrka vad i promemorian

föreslagits beträffande konstruktionsgranskning genom krigsmaterielnämndens

försorg, under förutsättning att tillräckligt kvalificerade arbetskrafter

knötes till dessa uppgifter. Genom en dylik rådgivande central granskning

syntes förbättringar och förenklingar i konstruktionshänseende kunna frambringas.

Nämnden ville emellertid framhålla betydelsen av att i vissa fall

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

konstruktionsgranskning även förlädes till organ, som ägde särskild sakkunskap

inom ett visst område. I samband med vid centrala torpedverkstaden

bedriven sådan granskning hade förbättringar i skilda hänseenden åstadkommits.

Denna verksamhet hade visat sig vara till stor nytta för den vid

verkstaden bedrivna tillverkningen.

I krigsmaterielnämndens senare yttrande har anförts bland annat följande.

Därest på föreslaget sätt någon eller några personer med erkänt konstruktiv

förmåga skulle erhålla i uppdrag att utanför förvaltningarna granska föreliggande

konstruktioner ur funktionssynpunkt och denna granskning skulle bli av

mera permanent art, kan uppdraget svårligen fullgöras med mindre detsamma

på grund av arbetsuppgifternas högst varierande natur förläggas till ett statligt

organ. Ett sådant organ måste därvid även ha tillgång till tekniskt skolad

militär personal. Emellertid måste även försvarsgrensförvaltningarna lia tillgång

till personal med militärteknisk utbildning och med militära erfarenheter.

Denna personal har dessutom även andra tekniska uppgifter inom förvaltningarna,

vilka ju ha att utöva ledningen av och uppsikten över försvarsväsendets

materiel i tekniskt och ekonomiskt avseende. En dylik dubbelorganisation synes

nämnden icke vara lycklig och torde icke heller vara behövlig, enär den endast

i ringa utsträckning torde kunna leda till bättre konstruktioner.

Under åberopande av vad sålunda anförts får nämnden som sin åsikt framhålla,

att en särskild organisation för kontinuerlig granskning ur funktionssynpunkt

av den militära materielen icke lämpligen bör komma till stånd, varför

denna uppgift icke bör utföras av nämnden i annan mån än vad som är möjligt

på grund av nu gällande instruktion. Någon instruktionsändring bör sålunda

icke heller ifrågakomma.

Ordföranden i krigsmaterielnämnden har i sin reservation anfört i huvudsak

följande.

Jag saknar varje anledning utgå från annat än att från de konstruerande

militära organens sida all omsorg ägnats åt att giva krigsmaterielen lämpligaste

och tillförlitligaste utformning. Det oaktat är jag emellertid av den uppfattningen,

att en ytterligare översyn över dessa konstruktioner skulle innebära en

fördel, då härigenom nya, för materielens tillverkning och funktion befruktande

synpunkter kunde väntas framkomma.

På grund härav anser jag det i många fall vara betydelsefullt, om någon

eller några personer med erkänd konstruktiv förmåga erhölle i uppdrag att

granska föreliggande konstruktioner. Denna granskning torde därvid i första

hand komma att inriktas på frågan, huruvida materielen uppfyller tillverkningstekniska

krav och standardiseringskrav. En sådan granskning kan emellertid

icke genomföras utan att även fråga uppkommer om materielens lämplighet ur

funktionssynpunkt. Betonas må dock, att en sådan granskning icke får innebära,

att ansvaret för materielens tillförlitlighet och definitiva utformning härigenom

avlastas de konstruerande militära organen. Granskningen bör således

endast vara av rådgivande art.

Det synes mig lämpligt, att denna granskningsuppgift förläggas till nämndens

tekniska avdelning. Enär denna avdelning även bör beredas möjlighet att, i anslutning

till vad nämnden anfört i sitt gemensamt med försvarsväsendets verkstadsnämnd

avgivna yttrande över 1941 års förvaltningsutrednings betänkande,

utöva viss konstruktionsverksamhet, måste nämligen avdelningens personal få

Bihang till riksdagens jrrotolcoll 19i3. 1 sand. Nr ISO.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Majda ''proposition nr 180.

eli sådan sammansättning, att avdelningen måste anses kompetent och lämplig

att effektivt utföra den ifrågasatta granskningen.

Konstruktionsverksamhet inom avdelningen bör måhända utövas i större utsträckning

än vad nämnden angivit i sin underdåniga skrivelse den 5 september

1942. Jag åsyftar härvid framför allt det förhållandet, att det i samband

med beställningarnas utläggande och ofta på initiativ av den blivande tillverkaren

kan visa sig nödvändigt, att vissa omkonstruktioner av materielen bliva

vidtagna. Detta arbete bör nämnden kunna låta verkställa genom tillverkaren,

varvid nämnden har att övervaka, att arbetet blir sakligt rätt utfört. I de fall,

där tillverkaren icke kan utföra dylikt konstruktionsarbete, bör detta arbete

kunna utföras av nämnden i egen regi. Jämväl i avseende på konstruktionsverksamheten

måste emellertid ansvaret för materielens funktionsduglighet och

slutliga utformning åvila försvarsgrensförvaltningarna, varför nämnden sålunda

i sin konstruktionsverksamhet har att handla i samråd med dessa myndigheter.

Något tillägg till eller någon förändring i instruktionen, utöver vad som i

försvarsdepartementets promemoria föreslagits, synes därvid icke vara erforderlig,

enär instruktionen torde kunna anses inrymma även den nu angivna

uPPgiften. Dock synes det önskvärt, att närmare föreskrifter bliva utfärdade

beträffande tillämpningen av vad i instruktionstillägget sålunda bestämmes.

I dessa tillämpningsföreskrifter, som sålunda böra utformas mot bakgrunden av

att samtliga av nämnden i förevarande avseende vidtagna åtgärder skola utföras

i samråd med försvarsgrensförvaltningarna, torde därvid i stort sett följande

böra angivas.

Nämnden skall såsom ett försvarsgrensförvaltningarnas rådgivande organ

utöva granskning av ritningar och kontrollbestämmelser beträffande all materiel,

nämnden ålägges anskaffa, samt

beredas tillfälle att utöva motsvarande granskning beträffande materiel, vars

anskaffning åvilar försvarsgrensförvaltningarna.

Projekterings- och försöksverksamhet samt anskaffning av för denna verksamhet

erforderlig materiel skall fortfarande åvila vederbörande försvarsgrensförvaltningar,

dock att nämnden skall omhäuderhava

konstruktion av mätverktyg samt, i fall av behov, sådana specialmaskiner

och arbetsverktyg, som erfordras för utförande av nämnden åvilande anskaffningsuppgifter,

sådana konstruktionsarbeten, som kunna föranledas av ur standardiseringssynpunkt

vidtagna ritningsändringar,

av tillverkningstekniska skäl betingade omkonstruktionsarbeten av sådan materiel,

som skall anskaffas av nämnden,

konstruktion i fall, där endast modeller finnas för viss materiel, som skall anskaffas

av nämnden samt

efter därom av Kungl. Majit i varje särskilt fall eller beträffande visst eller

vissa materielslag meddelade beslut sådan konstruktion som på grund av utvecklingen

av nämndens konstruktiva organ lämpligen bör anförtros detta

organ.

Nämnden skall vidare vid behov biträda försvarsgrensförvaltningarna vid utförande

av erforderliga konstruktionsarbeten.

Här må även omnämnas, att krigsmaterielnämnden i skrivelse till Kungl.

Majit den 21 januari 1943 anmält, att inom nämnden successivt uppbyggtsen

organisation för såväl konstruktion som anskaffning och översyn av mätverktyg.

Denna organisation hade dittills huvudsakligen varit verksam inom

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nämndens anskaffningsområde. Enär mätverktygsfrågan vore av vital betydelse

för tillgodoseende av landets behov av krigsmateriel och då den

inom nämnden förefintliga verktygsorganisationen med fördel syntes kunna

utnyttjas även för handläggande av andra mätverktygsfrågor än sådana

som sammanhängde med de nämnden åvilande anskaffningsuppgifterna,

syntes det lämpligt, att nämnden erhölle i uppdrag att såsom ett sammanhållande

och rådgivande organ biträda försvarsgrensförvaltningarna vid

konstruktion, anskaffning och översyn av för dem erforderliga mätverktyg.

Utlåtanden över de i krigsmaterielnämndens sistnämnda skrivelse upptagna

förslagen ha inhämtats från arméförvaltningens tyg-, intendentur- och

civila departement, marinförvaltningen, flygförvaltningen och statens industrikommissionen.

Ärendet har sedermera återremitterats till nämnden.

Fråga om inrättande av ett patentorgan

för försvarsväsendet.

Ett särskilt spörsmål, som i förevarande sammanhang påkallar uppmärksamhet,

är frågan örn inrättande av ett för försvaret gemensamt patentorgan.

Frågan härom har väckts av den enligt 2 § lagen den 30 juni 1942

(nr 550) med särskilda bestämmelser örn uppfinningar av betydelse för

rikets försvar eller folkförsörjningen m. m. tillsatta granskning snämnden i

skrivelse den 10 november 1942. I skrivelsen har nämnden erinrat, att den

under sin hittillsvarande verksamhet i åtskilliga fall funnit anledning fästa

de militära förvaltningsmyndigheternas uppmärksamhet på uppfinningar,

vilkas förvärvande eller utnyttjande för statens räkning synts förtjänt att

närmare övervägas. Nämnden hade emellertid under sysslandet med hithörande

frågor bibragts den övertygelsen, att ett effektivt tillgodoseende av

det statsintresse, varpå förevarande lagstiftning toge sikte, krävde en komplettering

av den militära förvaltningsorganisationen med en för samtliga

försvarsgrenar gemensam pantentavdelning. Nämnden har härom vidare

anfört.

Det finnes enligt nämndens mening en mångfald viktiga uppgifter för en sådan

avdelning. Den skulle lia att följa uppfinnarverksamheten inom försvaret och hålla

de olika försvarsgrenarnas förvaltningsmyndigheter orienterade om nämnda verksamhet,

i vad den faller utanför den egna försvarsgrenens område. Den skulle

också utgöra en mottagningscentral för utomstående personers utbud av uppfinningar

till försvaret och med eget yttrande hänskjuta dem till vederbörande

myndighet. Den skulle vidare följa teknikens utveckling på olika områden genom

studiet av patent- och annan litteratur samt taga del av till patentverket ingivna

patentansökningar rörande uppfinningar av särskild betydelse för försvaret. Den

skulle därjämte utföra sådana utredningar, för vilka fordras speciell kännedom örn

patentlitteraturen, samt även i övrigt biträda vid konstruktions- och forskningsarbeten

för försvarets räkning. Den skulle ock medverka vid affärsuppgörelser

rörande uppfinningar och konstruktioner ävensom biträda vid behandling av frågor

rörande patent, intrång i patent och dylikt. Ytterligare skulle den ha att

tillvarataga försvarets intressen med avseende på uppfinnar- och konstruktionsverksamhet,

som på förslag av eller i samråd med militär myndighet bedrives inom

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

privatindustrien, ävensom tillse att spörsmål rörande hemlighållande av anordningar

eller förfaringssätt, vilka under dylika förhållanden framkommit utanför

försvaret, hänskjutas till granskningsnämnden. Slutligen torde den ifrågasatta avdelningen

böra förbereda ärenden rörande statsbidrag till uppfinnare och överhuvudtaget

tillhandagå försvarsledningen och försvarsdepartementet med upplysningar

och yttranden i ärenden angående uppfinningar och patent.

Det vill förefalla nämnden som om inrättandet av en patentavdelning med i huvudsak

de arbetsuppgifter, som i det föregående angivits, skulle vara ägnat att för

försvaret medföra betydande fördelar ur teknisk, administrativ och ekonomisk

synpunkt. Sålunda skulle anlitande av utomstående patentsakkunnig bliva obehövligt,

ärendena få en både snabbare och enhetligare behandling, militär arbetskraft

frigöras för andra arbetsuppgifter samt dubbelarbete och onödiga utgifter i

samband med utexperimenterande eller förvärv av uppfinningar och konstruktioner

undvikas.

Över berörda framställning lia utlåtanden inhämtats från anné-, marinoch

flygförvaltningarna, statens krigsmaterielnämnd, försvarsväsendets

verkstadsnämnd, patent- och registreringsverket samt Sveriges industriförbund,

vilka samtliga tillstyrkt inrättande av ett organ med åtminstone

vissa av de uppgifter, som föreslagits av granskningsnämnden. Arméförvaltningen

har ansett, att arbetsuppgifterna för ett sådant organ borde begränsas

till rena patentfrågor och sålunda icke avse jämväl forsknings- och konstruktionsverksamhet,

affärsuppgörelser m. m. Enligt marinförvaltningens

mening borde det tilltänkta organet få till uppgift att vara mottagningsoch

rådgivningscentral för utom de militära försvarsförvaltningarna stående

uppfinnare, att till vederbörande myndighet med eget yttrande vidarebefordra

utbud av uppfinningar, att biträda granskningsnämnden vid

granskning av ansökningar örn patent å uppfinningar avseende krigsmateriel

eller eljest av betydelse för rikets försvar, att för de militära förvaltningsmyndigheternas

räkning utföra utredningar och avgiva yttranden i patentärenden

samt att utreda och avgiva förslag i ärenden rörande statsbidrag för

uppfinningar, avseende krigsmateriel eller eljest av betydelse för rikets försvar.

Även flygförvaltningen har förordat stark begränsning av patentorganets

arbetsuppgifter.

Beträffande det tillämnade patentorganets förläggning ha delade meningar

yppats. En anknytning till krigsmaterielnämnden eller ett eventuellt

industriverk har förordats av flygförvaltningen, krigsmateriel- och verlcstadsnämnderna

samt industnförbundet, vilket sistnämnda ansett, att patentorganet

borde samordnas med industriverkets forskningsavdelning.

Marinförvaltningen har för sin del ansett mest ändamålsenligt att förlägga

detsamma till ett centralt militärt forskningsinstitut. Patent- och registreringsverket

har uttalat, att en patentavdelning borde inordnas i något

militärt organ men däremot icke i patent- och registreringsverket. I övrigt

Ilar ifrågasatts en förläggning av densamma jämväl till statens uppfinnarnämnd

eller försvarsstaben.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Såsom jag redan tidigare framhållit måste även enligt min mening inom de

särskilda försvarsgrensförvaltningarna finnas organ för den idégivande verksamheten,

projekteringen, eller med andra ord för uppgörande av principkonstruktioner

med utgångspunkt från funktionskraven. Till dessa organ bör även

försöksverksamheten och anskaffningen av därför erforderlig materiel anknytas.

Den egentliga konstruktionsverksamheten, d. v. s. den verksamhet, som

är inriktad på utarbetandet av färdiga arbetsritningar, bör däremot liksom hittills

förläggas till de industriföretag, som ha att tillverka materielen. I den mån

detta icke är möjligt, bör vederbörande försvarsgrensförvaltning själv omhänderha

konstruktionsarbetet. Dessa principer kunna emellertid icke i full

utsträckning upprätthållas. Vissa undantag från huvudregeln synas mig

ofrånkomliga.

Frågan örn konstruktionsverksamhetens förläggning till det ena eller andra

organet inom den militära centralförvaltningen måste enligt mitt förmenande

ses mot bakgrunden av de uppgifter på standardiseringens område,

som enligt vad jag i nästföregående avsnitt närmare utvecklat böra

åvila krigsmateriel verket. Såsom en grundregel har jag där förordat uppställande

av en allmän skyldighet för försvarsgrensförvaltningarna att —

även om anskaffning i det särskilda fallet ej skall ske genom krigsmaterielnämnden

— då fråga örn standardisering uppkommer hänvända sig till

krigsmateriel verket. Jag förutsätter, att samarbetet mellan verket och de

övriga förvaltningsmyndigheterna kan ske i sådana tonner att det icke blir

alltför vidlyftigt och tyngande.

Vad angår egentlig konstruktionsgranskning synes mig till en början

uppenbart, att krigsmaterielverket bör såsom ett försvarsgrensförvaltningarnas

rådgivande organ äga utöva granskning av ritningar och kontrollbestämmelser

beträffande all materiel, som verket ålägges anskaffa. I fråga

om materiel, vars anskaffning åvilar försvarsgrensförvaltningarna, bör sådan

granskningsrätt tillkomma krigsmaterielverket allenast i den mån överenskommelse

därom kan träffas mellan de berörda myndigheterna eller

Kungl. Majit för särskilda fall eller grupper av fall så bestämmer. Då

krigsmaterielverket avses skola på detta område utöva endast en rådgivande

verksamhet, kommer tydligen ansvaret för konstruktionernas tillförlitlighet

att alltjämt i första hand åvila vederbörande försvarsgrensförvaltning.

Krigsmaterielverket bör handha konstruktionen av sådana mätverktyg samt

i fall av behov sådana specialmaskiner oell arbetsverktyg, som erfordras för

utförande av verket åvilande anskaffningsuppgifter. I anslutning till vad nämnden

påyrkat i sin skrivelse den 21 januari 1943 bör vidare åt verket anförtros

att såsom ett sammanhållande och rådgivande organ biträda försvarsgrensförvaltningarna

vid konstruktion — liksom vid anskaffning och översyn —

av för dem erforderliga mätverktyg. I samförstånd med vederbörande försvarsgrensförvaltning

bör krigsmaterielverket vidare äga utföra sådana

Departe
mentschefen.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

konstruktionsarbeten som kunna föranledas av ur standardiseringssynpunkt

vidtagna ritningsändringar samt av tillverkningstekniska skäl betingade

omkonstruktionsarbeten av sådan materiel som skall anskaffas av

verket. I övrigt bör Kungl. Majit genom beslut i varje särskilt fall eller beträffande

visst eller vissa materielslag kunna uppdraga konstruktionsarbete

åt krigsmaterielverket. Om verkets konstruktionsverksamhet hålles inom

dessa gränser, synas mig de betänkligheter, som anförts i vissa yttranden

över den i ärendet upprättade departementspromemorian, få vika.

Vad angår framställningen om inrättande av ett särskilt patentorgan för

försvarsväsendet synes mig den i ärendet verkställda utredningen giva vid

handen, att ett behov därav föreligger. I likhet med flera av de hörda myndigheterna

anser jag dock, att de uppgifter, som skola åvila ett sådant organ,

böra i vissa avseenden begränsas i förhållande till vad granskningsnämnden

för patentansökningar föreslagit. För min del hyser jag den uppfattningen,

att de av marinförvaltningen angivna uppgifterna böra kvarstå,

varjämte såsom ytterligare uppgifter böra tillkomma att på framställning

av vederbörande myndigheter inom försvarsförvaltningen för kronans räkning

söka patent samt i övrigt biträda vid behandling av frågor rörande

patent, intrång i patent och dylikt ävensom att tillvarataga försvarets intressen

med avseende å uppfinnar- och konstruktionsverksamhet, som på

förslag av eller i samråd med militär myndighet bedrives inom privatindustrien.

Enligt min mening böra de arbetsuppgifter, örn vilka här är fråga,

anförtros åt krigsmaterielverket, inom vilket de närmast böra anknytas till

den konstruktiva verksamheten, med vilken de uppenbarligen nära sammanhänga.

7. Förrådshållning och centralregister.

1941 års förvaltningsulreduing.

Förvaltningsutredningen har utgått från att försvarsväsendets förråd skulle

vara underställda de militära myndigheterna och försvarsgrensförvaltningarna.

Industriverket skulle sålunda icke ha någon befattning med förrådsverksamheten.

Detta skulle gälla även förefintliga centralförråd av ammunition,

vilka enligt utredningens förslag skulle höra under arméförvaltningens tygdepartement.

Oavsett sin inställning till förrådsfrågan har utredningen förordat införande

av en till industriverket förlagd centralregistrering av krigsmateriel. Utredningen

har härom anfört bland annat följande.

Såväl för de militära myndigheterna som för det krigsindustriplanerande organet

torde det vara av vital betydelse att snabbt kunna erhålla uppgift örn tillgången

på krigsmateriel av olika slag. Härutöver behöva de militära myndigheterna uppgifter

om materielens fördelning på olika lokalförråd ävensom detaljuppgifter örn

materielens tillkomst, avgång etc.

För närvarande föres för detta ändamål inom de olika förvaltningarna statistik

över viktigare krigsmateriel. Härvid är materielen uppdelad i vissa grupper och

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

registerföringen förlagd till ett antal skilda avdelningar. Som underlag för registreringen

användas rapporter, som månatligen ingivas från de olika lokalförråden.

Dessa rapporter skola vara ingivna senast den 15 i varje månad och avse lagerbeståndet

vid föregående månadsskifte. Inom arméförvaltningens tygdepartement

har dock på senare tid införts ett system med fortlöpande anteckningar rörande

läget i fråga om vissa viktigare materielslag, vilka anteckningar grundas på

direkta uppgifter om växlingar i förråden.

Utredningen är av den uppfattningen, att den registrering, som hos de olika förvaltningarna

för närvarande sker på sammanlagt ett 20-tal avdelningar, i viss omfattning

bör centraliseras och uppläggas efter enhetliga normer samt baseras på

tätare inkommande primäruppgifter. Härvid får tagas under övervägande, huruvida

ett centralregister skall föras hos varje försvarsgrensförvaltning eller örn en

ytterligare centralisering till ett gemensamt register är att föredraga.

Med hänsyn till mångfalden av de uppgifter, som skola registreras, torde det

vara mest ändamålsenligt att för registreringen utnyttja maskinell bokföringsanläggning.

Då en dylik maskinell bokföringsanläggning är förenad med icke obetydliga

årliga kostnader, synes detta utgöra ett skäl för att registreringen koncentreras

till ett enda organ, enär härigenom anläggningens kapacitet till fullo kan utnyttjas.

Då det är en fördel ur kontroll- och revisionssynpunkt, att registreringen av

inkommande materiel i möjligaste mån baseras på besiktnings- och mottagningsbevis

och då industriverket skall handlägga bland annat anskaffandet av all materiel,

som har mass- eller standardkaraktär, d. v. s. den övervägande delen av krigsmaterielen,

talar detta för att registreringen bör helt centraliseras och förläggas till

industriverket. Besiktnings- och mottagningsbevis måste i varje fall sammanföras

till och behandlas hos verket för att detta skall kunna godkänna och betala fakturor

från materielleverantörerna. Genom en dylik centralisering komma uppgifter

beträffande total materieltillgång att på snabbaste sätt erhållas. I den mån jämväl

förvaltningarna behöva detaljuppgifter beträffande förråden, kunna dylika

uppgifter i stället erhållas via industriverket, vilket icke torde komma att medföra

någon nämnvärd försening.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett, att införande av ett

centralregister vid industriverket vore opraktiskt beträffande huvuddelen avflygvapnets

materiel. Denna borde i stället redovisas vid flygvapnets egen

ceritrafförrådsorganisation. Industriverkets register borde avse endast ammunitionseffekter

och viss gemensam vapenmateriel.

Arméchefen har uttalat, att det enligt hans mening under normala fredsförhållanden

ej vore erforderligt med tätare primära uppgifter än en gång i

månaden.

Enligt arméförvaltningens mening läge förandet av central register vid sidan

av industriverkets uppgifter. De militära förvaltningarna behövde detaljuppgifterna

beträffande den förrådsrörelse, för vilken de vore ansvariga. Detta

vore en direkt tjänsteangelägenhet för förvaltningarna. Sammanställningar

borde utföras av försvarsstaben.

Marinförvaltningen har ansett, att centralregistret hos industriverket borde

omfatta endast viktigare krigsmateriel. Emellertid vore en registrering även

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

av annan materiel önskvärd. Den mest omfattande överblicken fordrades inom

de olika förvaltningarna. Erfarenheterna från det maskinella centralregistret

över ammunitionsanskaffningarna hade icke motsvarat förväntningarna.

Lokalmyndigheternas uppgifter finge vidare ej okritiskt läggas till grund. De

borde därför insändas till förvaltningarna, vilka skulle granska och till industriverket

vidarebefordra de uppgifter, som erfordrades för centralregistret. Betalnings-

och mottagningsbevis måste passera förvaltningarna så att dessa finge

full kännedom om anskaffad materiel och befintligheten av densamma. Betalningen

borde också verkställas av förvaltningarna. Intet hindrade, att det

funnes en gemensam maskincentral för hålkort men att förrådsbokföringen

skedde inom respektive förvaltningar. För övrigt vore det ej absolut nödvändigt,

att de centrala organen kände till materielfördelningen i detalj.

Ammunitions- och verkstadsnämnderna ha framhållit, att ett centralregister

ej kunde hållas fullt aktuellt, enär detta skulle göra rapporteringen alltför komplicerad.

Frågan härom och spörsmålen, vilka slag av materiel som skulle göras

till föremål för central registrering samt vilket eller vilka organ som skulle

ombesörja dylik registrering vore beroende på en sådan mängd faktorer att

fortsatt utredning borde göras. Även frågan om centralförrådens lämpliga

inordnande i försvarsförvaltningen borde ytterligare utredas. Ett centralt

anskaffningsorgan måste ha en samlad överblick över lagerbeståndets förändringar.

Det borde även närmare fastställas, vilka organ som skulle ombesörja

aptering av i centralförråden inlagda ammunitionsdetaljer.

Svenska teknologiöreningen har ansett, att centralregistret nog ej behövde

vara så omfattande. Det kunde bygga på sammanfattande rapporter från försvarsgrensförvaltningarna.

En betydelsefull uppgift för försvarsgrensförvaltningarna är förrådshållningen

i fråga om färdigställd krigsmateriel samt vården av i förråd befintlig

sådan. Här åsyftas den materiel, som redan utlämnats till truppförbanden

eller motsvarande organisationer, samt sådan materiel som upplagts i centrala

militära förråd. Ännu ett slag av förråd äro de för närvarande under krigsmaterielnämnden

lydande centrala ammunitionsförråden, vilka här benämnas

industriförråd. Dessa förråd äro främst avsedda för sammansättning och lagring

av ammunition. Då krigsmaterielverket liksom för närvarande krigsmateriel - nämnden bör ha att svara för ifrågavarande materiel intill dess denna är helt

färdigställd, ligger det i sakens natur, att industriförråden böra underställas

verket. Dessa förråd avses att utgöra ett mellanled eller om man så vill en

»buffert» mellan leverantör och förbrukare. Från industriförråden avlämnas

färdig materiel till de militära förråden. I den mån industriförråden minskas

måste den för dessa förråd ansvarige i god tid underrätta krigsmaterielverkets

anskaffningsehef om behovet av ersättningsmateriel. En sådan samverkan

sker helt naturligt lättast inom krigsmaterielverkets ram.

Industriförråden böra även i viss utsträckning utnyttjas för förvaring av en

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 153

elei annan materiel samt för vissa andra ändamål än de nu angivna. Närmare

upplysningar härom torde få lämnas till vederbörande riksdagsutskott.

Förutom de nyss åsyftade industriförråden för färdig materiel erfordras

även förråd för råvaror och halvfabrikat. Dylika förråd avses bli i största

möjliga utsträckning placerade i anslutning till befintliga industriföretag. I

den mån så icke är möjligt måste särskilda förrådslokaler av samma typ som

nyssnämnda industriförråd komma till utförande.

Krigsmaterielverket bör ha att svara för att de centrala industriförråden

bli organiserade på sådant sätt, att tjänsten vid dessa ändamålsenligt kan skötas

i såväl krig som fred. Verket måste även bära ansvaret för materielens

uppläggning, skötsel, omsättning och besiktning samt skall dessutom ansvara

för att de med förrådshållningen sammanhängande transportproblemen bli tillfredsställande

lösta. Även inventering och redovisning av den i förråden upplagda

materielen bör handhavas av verket.

Beträffande förråden av råvaror och halvfabrikat skall verket, sedan avtal

rörande inrättande av sådana förråd träffats med lämpliga industriföretag,

handha överinseendet över dessa förråds förvaltning. Verket har därvid att

kontrollera, att industriföretagen fullgöra de åtaganden rörande materielens

skötsel m. m., som kunna finnas angivna i de träffade avtalen. Krigsmaterielverket

bör även svara för inventering och redovisning av de upplagrade råvarorna

och halvfabrikaten.

Spörsmålet örn införande av en central förrådsregistrering synes värd det

största beaktande. Vad i remissyttrandena — bland annat av ammunitionsoch

verkstadsnämnderna — härom anförts utvisar emellertid, att fortsatt utredning

erfordras, innan slutlig ståndpunkt till denna fråga kan tagas. Jag är

sålunda icke beredd att nu framlägga något förslag i förevarande hänseende.

8. Forskningsverksamhet.

1941 års förvaUningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har framhållit, att det på grund av den

snabba utveckling, som för närvarande ägde rum beträffande krigsmateriel,

vore oundgängligen nödvändigt, att man i första hand utnyttjade den erfarenhet

på krigföringens område, som samlades såväl inom som utom landet. För

att man icke skulle bliva distanserad i tekniskt hänseende vore det emellertid

erforderligt, att därutöver även bedreves en målbunden naturvetenskaplig och

tekniskt-vetenskaplig forskning för militärt ändamål. För närvarande förekomme

inom vårt land dylik forskningsverksamhet vid ett flertal från varandra

skilda organ, såsom försvarsväsendets kemiska anstalt, försvarsstabens

fotografiska avdelning, tygdepartementets elektrotekniska laboratorium samt

flygvapnets försöksanstalt å Malmslätt. Vidare hade visst anslag ställts till

svenska nationalkommitténs för fysik förfogande för bedrivande av forskning

vid ett under kommittén ställt militärfysiskt institut. Härjämte bedreves i

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Majlis proposition nr 180.

begränsad omfattning forskning för försvarsväsendets räkning vid universitet

och högskolor, provningsanstalter och industriföretag. Förvaltningsutredningen

har i detta sammanhang erinrat, att den jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den

31 augusti 1940 tillsatta utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga

forskningens ordnande föreslagit vissa statliga åtgärder för utökning av forskningsverksamheten

för icke-militara ändamål inom landet. Då forskning såväl

för militära som för andra ändamål ofta med fördel kunde bedrivas i samma

laboratorium, vore det uppenbart, att redan befintliga eller planerade laboratorier

i möjligaste utsträckning skulle utnyttjas. Vissa militära problem vore

emellertid av sådan art, att de lämpligen icke borde överlämnas till civila laboratorier.

Vidare disponerade dessa icke alltid sådan utrustning som vore nödvändig

för lösandet av speciella militära problem. Som följd härav måste vissa

för rent militär forskning avsedda laboratorier ovillkorligen finnas. Utredningen

hade härvidlag kommit till den uppfattningen, att den militära forskningen

måste samordnas och ledas enhetligt samt att de militära forskningsorganen

borde organisatoriskt sammanföras och i icke oväsentlig grad kompletteras

med nya laboratorier. En centralisering medförde också den fördelen, att

tekniska resurser, apparatutrustning och dylikt kunde på ett ekonomiskt sätt

gemensamt utnyttjas. Vidare kunde de fackmän inom skilda områden, som

erfordrades för att lösa de skiftande problemen, på ett bättre sätt utnyttjas,

när de finge direkt samarbeta och med sina olika specialkunskaper komplettera

varandra. Då forskningsverksamheten vore gemensam för alla försvarsgrenarna,

syntes det vara naturligt, att den förlädes till ett för dem alla gemensamt

organ. Ett sådant organ utgjorde det av förvaltningsutredningen föreslagna

industriverket. Genom att det militära forskningsorganet förlädes dit,

kunde de olika förvaltningarnas behov tillgodoses och därjämte civilindustriens

möjligheter lättare utnyttjas.

Den ifrågavarande forskningsverksamheten borde enligt förvaltningsutredningens

mening begränsas till målbunden naturvetenskaplig och tekniskt-vetenskaplig

forskning för militära ändamål. Industriverkets uppgift i förevarande

hänseende borde sålunda vara att genom en förhållandevis fristående

forskningsavdelning leda, medverka vid eller självständigt bearbeta de problem,

som vore eller kunde bli av betydelse för landets försvar. Forskningsproblemen

skulle i första hand hänvisas till befintliga eller blivande forskningsinstitut

vid universitet, högskolor, provningsanstalter, industrilaboratorier

o. s. v. Endast sådana forskningsproblem, som icke lämpligen borde hänskjutas

till dylika forskningsorgan, borde bearbetas inom industriverket underställda

forskningsinstitutioner. Givet vore, att forskningsverksamheten borde

vara så upplagd, att den i intimt samarbete med de militära organen därifrån

emottoge och till dem meddelade uppslag och impulser. Vidare skulle

utredningar och undersökningar utföras på anmodan av de militära myndigheterna.

Den tilltänkta forskningsavdelningen skulle enligt förvaltningsutredningens

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

förslag stå under chefskap av en överdirektör, vilken vid sin sida skulle ha ett

rådgivande organ, benämnt försvarsväsendets forskningsråd. I forskningsavdelningen

syntes böra ingå dels en mera administrativt betonad del, benämnd

utredningssektionen, dels själva forskningsinstitutionerna, var och en under

en särskild föreståndare. Till forskningsavdelningen borde vidare höra ritkontor,

experimentverkstad och försöksstationer.

Vad angår forskningsavdelningens lokalfråga har förvaltningsutredningen

uttalat sig för en förläggning i anslutning till försvarsväsendets kemiska anstalt

i Lilla Ursvik. Utredningen har dock förutsatt, att hela frågan örn avdelningens

byggnadsbehov skulle bli föremål för särskild undersökning.

(Jtlåtnndcn i anslutning till 1941 års

förvaltningsutrednings förslag.

Frågan hur det tilltänkta forskningsorganet bör infogas i försvarsorganisationen

har i yttrandena över förvaltningsutredningens betänkande tilldragit

sig stor uppmärksamhet. Från åtskilliga håll har sålunda påyrkats inrättande

av en fristående forskningsanstalt. I samband därmed har understrukits,

att forskningsorganet i första hand skulle betjäna de myndigheter, som

vore ansvariga för materielens utveckling och utformning, och ej de, som hade

att sörja för dess anskaffning. Örn forskningsorganet komme att inordnas såsom

en avdelning under industriverket, förelåge risk för att forskningen mera

komme att inriktas på detalj spörsmål i samband med framställningen av krigsmateriel

än på utvecklingen därav. Däremot ha statens ammunitionsnämnd

och försvarsväsendets verkstadsnämnd ansett riktigt att sammanföra forskningen

till ett organ i anslutning till industriverket. Förslag om forskningens

anknytning till försvarsgrensförvaltningarna eller de militära högskolorna lia

även framkommit. Vissa myndigheter och sammanslutningar ha medgivit

möjligheten av att forskningsorganet, även om det i sakligt avseende borde

intaga en självständig ställning, skulle kunna rent administrativt anknytas

till industriverket eller i varje fall underställas chefen för detta. Arméchefen

har ifrågasatt behovet av ett så omfattande och dyrbart forskningsorgan som

det av utredningen föreslagna. Marinförvaltningen har ansett, att tills vidare

en sammanslagning av redan befintliga forskningsorgan borde äga rum samt

att organisationen borde göras så smidig att den efter behov kunde växa ut.

Överbefälhavaren har för sin del förordat en förnyad utredning rörande den

militära forskningens ställning.

Från några håll har framhållits, att vissa speciella forskningsgrenar icke

lämpligen borde överföras till en eventuell forskningsanstalt. Detta vore enligt

överbefälhavaren fallet med försvarsstabens fotoanstalt, enligt chefen för

flygvapnet och flygförvaltningen med flygvapnets försöksanstalt å Malmslätt

samt enligt marinförvaltningen med viss av ämbetsverket bedriven forskningsverksamhet

å områden, där helt andra resurser erfordrades än som kunde

stå till buds inom ett laboratorium, exempelvis i fråga om fartygs hållfasthet.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Beträffande forskningsverksamhetens inre organisation har vidare från flera

håll framhävts, att organisationen borde vara horisontalt betonad, icke vertikalt

enligt äldre mönster. Underavdelningarna borde därför ej göras alltför

bestämt avgränsade. Försvarsväsendets kemiska anstalts vetenskapliga råd

har påpekat betydelsen av att möjligheter till kollektiv forskning skapas. Arbetet

borde enligt rådets mening med hänsyn till målet för forskningen organiseras

inom olika arbetsgrupper eller sektioner, inom vilka olika specialister

skulle samarbeta med utnyttjande av anstaltens samtliga resurser. Rådet har

därför funnit det vara av vikt, att icke skarpt från varandra skilda institutioner

inrättades. Svenska nationalkommittén för fysik har för sin del ansett,

att för den naturvetenskapligt-militärtekniska forskningen borde inrättas

två institut, ett för militär fysik och ett för militär kemi, samt att båda instituten

borde underställas en gemensam styrelse. Frågan örn en institution för

fotografi och fotogrammetri borde ingå i den ifrågavarande forskningsorganisationen

eller anslutas till någon militär organisation borde upptagas i annat

sammanhang. Om ett institut för militär elektroteknik skulle upprättas, syntes

det lämpligen böra förläggas i anslutning till arméförvaltningens tygdepartements

elektrotekniska laboratorium. Kommittén har vidare föreslagit, att en

byggnad för det militärfysiska institutet måtte uppföras i anslutning till de

militära förvaltningarnas nybyggnader å Ladugårdsgärde samt att frågan om

upprättande av en särskild militärfysisk kår upptoges till övervägande.

Över nationalkommitténs förslag ha yttranden inhämtats från chefen för

försvarsstaben, från arméförvaltningens tyg- och civila departement samt fortifikationsstyrelse

samt från ingenjörsvetenskapsakademien, i vilka yttranden

erinringar mot kommitténs förslag framställts. Sålunda ha påpekats bland

annat den ökade effektivitet och de betydande besparingar, som kunna vinnas

genom ett gemensamt utnyttjande av förefintliga tekniska resurser. Sedermera

har nationalkommitténs sekreterare i en promemoria i sin tur bemött de mot

kommittéförslaget gjorda erinringarna.

I remissutlåtandena över förvaltningsutredningens förslag ha behandlats

ytterligare en del forskningsverksamheten berörande spörsmål. Sålunda har

utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande understrukit

vikten av kontakt mellan den militära och den civila forskningen —

vilken sistnämnda i första hand borde utnyttjas — samt framhållit, att även

den militära forskningen borde få viss frihet och således icke enbart vara styrd

målforskning. Enligt ingenjörsvetenskapsakademiens mening borde särskild

uppmärksamhet ägnas åt frågan, huru forskningsresultaten snabbast och mest

effektivt skulle tillgodogöras i praktiken. Frågan om forskningsrådets sammansättning

har även ställts under debatt.

Tillsättande av försvarets forskningsnämnd.

Genom beslut den 5 februari 1943 har Kungl. Majit bemyndigat mig att

tillsätta en nämnd, försvarets forskningsnämnd, bestående av högst sju per
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Marits ''proposition nr 180.

söner, med uppgift att — i avbidan på genomförandet av en slutgiltig organisation

av den naturvetenskapliga och tekniskt-vetenskapliga forskningen för

militära ändamål — verka för forcering och samordning av nu pågående forskningsverksamhet

inom försvarsväsendet ävensom att verkställa utredning rörande

ifrågavarande forskningsverksamhets framtida ställning och organisation

samt till Kungl. Majit skyndsamt avgiva förslag till närmare föreskrifter för

nämndens verksamhet såsom samarbetsorgan m. m. ävensom de förslag, vilka

av utredningen kunde föranledas. Med stöd av detta bemyndigande har jag

den 17 februari 1943 tillkallat sju personer för att fullgöra berörda uppdrag.

Till statsrådsprotokollet den 5 februari 1943 anförde jag i detta sammanhang,

efter att ha redogjort för vad i frågan förekommit, bland annat följande.

Av den redogörelse jag nu lämnat framgår, att delade meningar råda örn det sätt,

på vilket den naturvetenskapliga och tekniskt-vetenskapliga forskningen för militära

ändamål bör organiseras. En skiljelinje går här mellan å ena sidan uppfattningen,

att denna verksamhet bör begränsas till målbunden forskning, samt å andra

sidan den meningen, att verksamheten måste erhålla ett väsentligt större mått av

frihet vid valet av mål. För egen del anser jag, att inom ifrågavarande område

kan och bör beredas utrymme såväl åt tekniskt-industriell forskning med det begränsade

syftet att tillfredsställa produktionens forskningsbehov som åt naturvetenskapligt-militärteknisk

forskning, vilken med utgångspunkt företrädesvis från

fysiken och kemien söker sig fram till måhända även principiellt nya försvarsmetoder

och försvarsmedel.

Den militärtekniska forskningen i vårt land är för närvarande synnerligen splittrad.

Enligt min mening framstår det såsom ett alltmera trängande behov att samordna

de många forskningsorgan, som nu finnas inom försvarsväsendet. Därigenom

skulle vinnas möjlighet att väsentligt mera effektivt än för närvarande utnyttja de

resurser, som på skilda håll stå till förfogande. Kostsamma dubbleringar av forskningsinstitutionernas

utrustning och åtskilligt dubbelarbete skulle också kunna undvikas.

En dylik samordning bör kunna ske i sådana former att icke det här mera

än på andra områden välbehövliga friska initiativet förkväves.

Vid bearbetningen inom försvarsdepartementet av förvaltningsutredningens förslag

i vad avser forskningsverksamhetens ställning och organisation jämte däröver

avgivna yttranden har det befunnits icke vara möjligt att på grundval av det mångskiftande

utredningsmaterial, som nu föreligger, nå fram till en tillfredsställande lösning.

För min del anser jag, att vid övervägande av de åtgärder, som i detta läge

böra ifrågakomma, måste uppställas två mål, ett inriktat på den nu aktuella

forskningen, ett på den militärtekniska forskningens framtida ställning och organisation.

Rörande den aktuella forskningen gäller det att inrätta ett provisoriskt organ,

vars huvuduppgift skall vara att verka för att möjligheter skapas att forcera lösandet

av nu aktuella forskningsproblem, att befordra samarbetet såväl mellan

de på olika områden verkande tekniska och vetenskapliga specialisterna inbördes

som mellan dessa specialister och de militära fackmännen, att åvägabringa

ett ömsesidigt utbyte av erfarenheter, att övervaka planläggningen av forskningen

i syfte bland annat att undvika dubbelarbete samt att i såviil effektiviserings- som

besparingssyfte verka för gemensamt utnyttjande av redan förefintliga eller blivande

hjälplaboratorier, instrumentutrustningar, konstruktions- oell ritkontor,

verkstäder ävensom övriga tekniska resurser. Det beil- ankomma på ifrågavarande

organ att snarast möjligt till Kungl. Majit inkomma med förslag till närmare före
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

skrifter för denna verksamhet. Vid fullgörandet av dessa uppgifter måste samarbetsorganet

självfallet samråda med därav berörda myndigheter och sammanslutningar.

I den mån så visar sig erforderligt böra uppkommande spörsmål underställas

Kungl. Maj:ts bedömande.

Vad beträffar den militärtekniska forskningsverksamhetens framtida ställning

och organisation påkalla härvidlag åtskilliga spörsmål uppmärksamheten. Frågan

huruvida denna verksamhet bör erhålla en mera fristående ställning, anknytas

till eller underställas något förefintligt eller planerat organ inom försvarsväsendet

bör givetvis härvid tagas under omprövning. Ett uppslag, som synes förtjänt av

närmare undersökning, är frågan örn och på vad sätt en fruktbärande samverkan

mellan forskningsorganen och de militära högskolorna kan komma till stånd. Vidare

bör utredas, om arbetet inom en eller annan forskningsgren företer sådana

särdrag att det lämpligast bör bedrivas under direkt ledning av vederbörande försvarsgrensförvaltning

eller någon militär myndighet. Frågorna örn tillgodoseende

av forskningsverksamhetens personalbehov, örn dess inre organisation, om inrättande

av ett forskningsråd och dess sammansättning, örn upprätthållande jämväl

på annat sätt av kontakten med den civila forskningen och den praktiska militära

verksamheten, om forskningsresultatens snabbaste och mest effektiva tillgodogörande

samt om lokalbehovet böra slutligen tagas under övervägande. Utredningen

bör bedrivas med all skyndsamhet, så att därav föranledda förslag snarast

möjligt kunna föreläggas riksdagen. Hinder bör emellertid icke möta att, därest

så finnes lämpligt, ett visst avsnitt av förevarande frågekomplex upptages till behandling

för sig och göres till föremål för ett särförslag.

Enligt min mening är det lämpligast, att såväl vidtagandet av de mera överhängande

samordningsuppgifterna som det egentliga utredningsarbetet anförtros

åt en särskild nämnd, försvarets forskningsnämnd.

Såsom framgår av det föregående har nyligen tillsatts en nämnd, försvarets

forskningsnämnd, med en dubbel uppgift, nämligen dels att utgöra ett provisoriskt

samarbetsorgan för forskningen inom försvarsväsendet, dels ock att

verkställa utredning rörande denna forsknings framtida ställning och organisation.

Resultaten av nämndens verksamhet måste avbidas, innan definitivt

förslag i ämnet kan föreläggas riksdagen. Något forskningsarbete avses således

åtminstone tills vidare icke komma att ingå i krigsmaterielverkets uppgifter.

9. Försvarets fabriker.

1941 års förvaltningsutredning har i sitt betänkande såsom en ytterligare

huvuduppgift för det av utredningen planerade industriverket angivit fabriksoch

verkstadsledning. Innan ståndpunkt kan tagas till spörsmålet, om denna

ledning skall ingå i ett blivande krigsmaterielverks arbetsområde, måste emellertid

avgörande träffas i frågan örn denna ledning bör handhavas i form av

statligt bolag eller statlig affärsdrift. Sistnämnda fråga kräver emellertid på

grund av sin omfattning och den mångfald detalj spörsmål, som därmed sammanhänga,

en särskilt ingående granskning och upptages därför till behandling

i nästföljande större avsnitt.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

159

B. Krigsmaterielverkets organisation och personal.

1. Organisation.

1941 urs förvaltningsutredning.

Det av förvaltningsutredningen planerade industriverket skall enligt utredningens

förslag stå under chefskap av en generaldirektör. Generaldirektören

borde äga ensam beslutanderätt i verkets ärenden, dock att utredningen

förutsatte, att delegering av beslutanderätten till avdelningschefer

skulle i stor utsträckning äga rum. Generaldirektören borde vara en person

med stor industriell och merkantil erfarenhet.

Vid sidan av generaldirektören borde inrättas ett rådgivande organ, benämnt

industriverkets råd. Detta skulle verka för att försvarsvis - sendets intressen bleve tillgodosedda genom utnyttjande av landets produktionstekniska

möjligheter. För att kunna fylla denna uppgift borde rådet vara

sammansatt av dels ledande representanter för de militära myndigheterna,

dels civila kapaciteter, vilka allsidigt representerade den del av svenska industrien,

som i första hand berördes av med krigsindustritillverkning sammanhängande

frågor. I enlighet härmed borde ledamöterna i industriverkets råd

enligt utredningens mening utgöras av dels en representant för envar av följande

myndigheter, nämligen överbefälhavaren, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen samt försvarsväsendets civilförvaltning, dels ock

representanter för civil industri- och teknisk verksamhet, nämligen två företrädare

för mekaniska verkstadsindustrien samt en företrädare för var och

en av sprängämnesindustrien, metallindustrien, järnindustrien, den kemiska

industrien och den tekniska forskningen. Hela antalet ledamöter i industriverkets

råd skulle således utgöra tolv. Av dessa syntes representanterna för de

nämnda myndigheterna böra utses av vederbörande myndighet, under det att

övriga ledamöter borde utses av Kungl. Maj:t för en period av tre år efter

förslag av Sveriges industriförbund eller annan lämplig sammanslutning. Ordförande

i rådet syntes likaledes böra utses av Kungl. Majit.

Industriverkets råd borde enligt utredningens mening sammanträda på kallelse

av generaldirektören efter samråd med ordföranden i rådet. Utredningen

har förutsatt, att verkets arbetsordning skulle innehålla närmare bestämmelser

örn i vilka frågor rådet skulle höras, om rådets arbetsformer m. m. För behandling

av frågor av sådan natur, att de ej behövde föredragas inför rådet

i dess helhet, syntes vissa av rådets ledamöter kunna tillkallas. Föredragande

inför rådet borde i allmänhet vara generaldirektören.

Ordföranden i rådet, vilken skulle ständigt hålla sig underrättad örn industriverkets

löpande arbete, syntes böra uppbära ett årligt arvode av förslagsvis

2,000 kronor. Till rådets övriga ledamöter torde ersättning böra utgå med

30 kronor per sammanträde.

Förvaltningsutredningen har vidare framhållit, att överbefälhavaren utöver

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Marits proposition nr 180.

sin representation i industriverkets råd borde utöva ett bestämmande inflytande

på de prioritetsfrågor beträffande industrileveranser, som kunde uppkomma

inom verket. Chefen för verket borde fördenskull ha att tillse, att

ärenden av nämnda natur icke företoges till avgörande inom verket utan att

överbefälhavaren dessförinnan erhållit tillfälle att framföra sin mening. I övrigt

borde överbefälhavaren äga ett verksamt medinflytande, då det gällde

att tillsätta befattningen som chef för standardiseringsa vdelningens kontrollbyrå.

Emellertid förutsattes verket alltid vara skyldigt att tillhandagå överbefälhavaren

med de upplysningar eller utredningar inom verkets kompetensområde,

av vilka han kunde vara i behov.

Vid uppläggandet av verkets organisation har utredningen ansett det vara

angeläget, att verket uppdelades i så få huvudavdelningar som möjligt samt

att därvid samhörande arbetsuppgifter sammanfördes i gemensamma avdelningar.

Industriverket har i enlighet därmed föreslagits uppdelat i fyra avdelningar

jämte en självständig byrå, nämligen

industriavdelning, omfattande krigsindustribyrå och a n - skaffningsbyrå;

standardiseringsavdelning, omfattande normaliebyrå och kontrollbyrå;
lcanslibyrå,

omfattande sektion för administrativtjur

i d i s k a frågor samt ekonomisektion;

forskningsavdelning, omfattande utredningssektion och forskningsinstitutioner;
fabriksavdelning,

omfattande fabriksbyrå och avtalsbyrå.

Beträffande detaljerna i förvaltningsutredningens organisationsförslag torde

få hänvisas till utredningens betänkande sid. 121 ff.

Förvaltningsutredningen har förutsatt, att personalen skulle vara så sammansatt

och organisationen så uppbyggd, att verket hastigt skulle kunna

expandera vid beredskaps- eller krigstillfälle. För att verkets funktionsduglighet

på ändamålsenligaste sätt skulle kunna ständigt uppehållas, borde enligt

utredningens mening vissa ledande befattningshavare tillsättas medelst förordnande

på viss tid, medan övrig personal i enlighet med gängse grunder borde

anställas såsom ordinarie eller icke-ordinarie befattningshavare. Därvid har

utredningen förutsatt bland annat, att den ordinarie anställningsformen med

inplacering på löneplanen A endast i undantagsfall skulle förekomma. För att

möjliggöra rationell fabriksdrift har utredningen vidare föreslagit en uppmjukning

av de anställningsbestämmelser, som gällde för personalen vid fabrikerna.

Utredningen har i detta sammanhang framhållit, att dess förslag angående

industriverkets organisation icke kunde göra anspråk på att vara en definitiv

lösning av spörsmålet i varje detalj utan snarare finge betraktas såsom ett

detaljerat principförslag. Med hänsyn till att det här vore fråga om inrättande

av ett helt nytt statligt verk med arbetsuppgifter av alldeles speciellt slag,

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

måste man sålunda räkna med att vissa jämkningar i förslaget bleve erforderliga.

Det syntes få ankomma på verkets blivande chef att under uppsättningstiden

vidtaga eller föreslå sådana organisatoriska förändringar som kunde

visa sig påkallade ävensom att inom den angivna personalstatens ram företaga

lämpliga omflyttningar. Likaså syntes vissa justeringar i såväl personal- som

omkostnadsstaterna successivt bli påkallade, speciellt under de första åren

verket fungerade.

Slutligen har utredningen förutsatt, att för lösande av industriverkets uppgifter

ett intimt samarbete komme att äga rum mellan de militära förvaltningarna

och verket samt att i erforderlig grad militärassistenter skulle kunna

ställas till verkets förfogande mot visst från verket utgående tilläggsarvode.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

I samband med frågan om krigsmaterielverkets uppgifter ha vissa remissmyndigheter

framfört en del allmänna synpunkter på spörsmålet örn verkets

organisation. I detta hänseende torde få hänvisas till den redogörelse, som

lämnats i det föregående.

Beträffande detaljerna i själva organisationen ha vissa erinringar gjorts i

fråga om sammansättningen av krigsmaterielverkets råd. Sålunda ha chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen ansett, att anledning ej förelåge att inom

verkets råd ha en representant för civilförvaltningen. Sveriges industriförbund

har ansett, att även rådets ordförande borde äga sammankalla rådet. Ett

visst minsta antal sammanträden borde även fixeras. I rådet borde ingå representanter

även för textil- och läderindustrierna, i varje fall örn anskaffningen

från dessa industrier skulle anförtros åt verket. Vidare borde den ene av

representanterna för verkstadsindustrien genom lämpligt personval kunna i

viss mån företräda även järnindustrien.

På chefen för krigsmaterielverket komma självfallet synnerligen ansvarsfulla

uppgifter att vila. Denne, som i enlighet med förvaltningsutredningens förslag

bör vara generaldirektör, bör äga god erfarenhet från praktisk-ekonomisk

verksamhet samt framstående egenskaper såsom organisatör och planeringsman.

Med hänsyn till uppgifternas omfattning har utredningen föreslagit, att

vid generaldirektörens sida skulle ställas ett rådgivande organ, sammansatt av

militära och industriella experter. Vid behandlingen av denna fråga inom försvarsdepartementet

har övervägts, huruvida icke ledningen av verket borde ornhänderhavas

av, jämte generaldirektören, en för verksamheten ansvarig styrelse

av mindre omfattning än det av utredningen föreslagna rådet. Även i en

sådan styrelse skulle ingå såväl militära som industriella experter. Vid övervägande

av detta spörsmål har jag för min del kommit till den slutsatsen, att

försvarsledningens intressen och den industriella sakkunskapens medverkan i

erforderlig utsträckning böra kunna säkras genom att ett råd inrättas vid sidan

Bihang till riksdagens protokoll 10’i3- 1 saini. Nr 180. 11

Departe
mentschefen.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Majlis proposition nr ISO.

av verkschefen. Genom att föreskriva rätt även för rådets ordförande — som på

sätt utredningen förutsatt ständigt bör hålla sig underrättad om verkets löpande

arbete — att då han finner erforderligt sammankalla rådet samt genom

att meddela lämpliga bestämmelser rörande de frågor, i vilka rådet skall höras,

örn dess arbetsformer m. m. synes det möjligt att vinna i stort samma syften

som skulle ernås genom inrättande av en styrelse.

I krigsmaterielverkets råd böra enligt min mening ingå företrädare för statlig

och industriell verksamhet till ett antal av högst tjugo. Därvid böra helt

naturligt de i förevarande sammanhang mest betydelsefulla industrigrenarna

vara representerade. Vid rådets tillsättande synes även böra beaktas önskvärdheten

av att olika delar av landet bli företrädda. Hänsyn till önskemålet

örn att i rådande läge hålla intim kontakt med de statliga försörjningskommissionerna

tala för att även dessa i viss utsträckning skola bli representerade

i rådet. Det synes mig emellertid icke lämpligt att på förhand binda

sig alltför hårt i fråga örn rådets sammansättning. De omständigheter, som i

sådant hänseende böra vara utslagsgivande, kunna från tid till annan undergå

förändringar, som icke kunna lämnas obeaktade. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att i detalj besluta om rådets sammansättning och därvid såvitt

möjligt taga hänsyn till framkomna önskemål. Ersättning till ledamöterna

av rådet torde böra utgå jämlikt bestämmelserna i kommittékungörelsen.

I fredstid synas rådets uppgifter närmast böra hänföra sig till spörsmål

rörande krigsindustriplaneringen. Sedan krigsmaterielverket utarbetat riktlinjer

för denna planering, böra dessa underställas rådet för yttrande. Det slutliga

fastställandet av dessa riktlinjer torde emellertid böra ankomma på Kungl.

Majit. Rådet bör vidare höras i andra frågor av större vikt för planeringen.

Slutligen bör rådet verka för näringslivets medverkan i denna. I krigstid eller

eljest i ett skärpt krisläge bör rådet därjämte rådfrågas rörande principerna

för materielanskaffningen.

För behandling av frågor av mera begränsad räckvidd torde allenast vissa

av rådets medlemmar behöva tillkallas. Därest så visar sig önskvärt, synes

rådet böra äga tillsätta ett arbetsutskott med uppgift att fortlöpande följa

verksamheten inom krigsmaterielverket.

Vad härefter angår krigsmaterielverkets inre organisation kan givetvis icke

nu ifrågakomma inrättande av en särskild forskningsavdelning. Med avgörandet

av frågan om forskningsverksamhetens organisation måste självfallet anstå

i avbidan på resultatet av den nyligen igångsatta utredningen i detta ämne.

Då jag av skäl, som i det följande skola närmare utvecklas, anser att en särskild

fabriksstyrelse bör inrättas, kommer någon fabriksavdelning icke att

ingå i krigsmaterielverket. Mot utredningens förslag beträffande övriga underavdelningar

torde några avgörande erinringar knappast kunna riktas. För

min del håller jag emellertid före, att en något närmare anslutning bör sökas

till den organisation, som för närvarande tillämpas inom statens krigsmateriel
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

nämnd och som i praktiken visat sig lämplig. Någon mera väsentlig avvikelse

från de av utredningen förordade principerna för verkets inre organisation i

förevarande hänseenden kommer därigenom icke att ske.

Verksamheten inom statens krigsmaterielnämnd är för närvarande organiserad

på fyra direkt produktiva avdelningar, nämligen tekniska avdelningen,

anskaffnings-, kontroll- och förrådsavdelningarna, ävensom en centralavdelning

för de sammanhållande och övervakande funktionerna. Enligt min mening

böra dessa avdelningar med i stort sett överensstämmande uppgifter ingå

även i ett blivande krigsmat eriel verk. Med hänsyn till den antagliga omfattningen

av arbetet inom verket i fredstid torde emellertid verket lämpligen böra

indelas i byråer, vilka vid eventuellt inträffande framtida krissituationer snabbt

skola kunna ånyo utvecklas till avdelningar.

Såsom nyss antytts bör den i krigsmaterielnämndens nuvarande organisation

ingående centralavdelningen i den blivande organisationen ha sin motsvarighet

i en centralbyrå. Den nuvarande centralavdelningen består av, förutom

avdelningschefen jämte viss till hans direkta förfogande stående personal,- planeringsbyrå,

kansli, ekonomibyrå och byggnadsbyra. Den sistnämnda, som

omhänderhar frågor örn konstruktion och kontroll av industriförrad, vissa fabriker

och andra för nämndens verksamhet erforderliga byggnader, beräknas

kunna avvecklas allteftersom byggnadsarbetena avslutas. I den blivande Centralbyrån

bör således främst ingå en särskild sektion för den centrala industriplaneringen,

omfattande orderplanering och orderöver vakning samt allmän industriberedskap.

Å sektionen skall föras ett centralt företagareregister samt

maskinregister, från vilka anskaffningsbyråns olika sektioner skola kunna erhålla

de uppgifter, som erfordras för deras detaljplanering. Självfallet förutsättes

en intim kontakt mellan den centrala industriplaneringssektionen och

anskaffningsorganen. Till denna sektion skulle även hänföras de arbetsuppgifter,

som inom den nuvarande centralavdelningen åvilar dess transportbyrå,

nämligen uppgifterna att ansvara för transportberedskapen i samband med

nämnden åvilande anskaffningsuppdrag samt att biträda med andra förekommande

transportärenden.

De centrala arbetsfunktionerna i övrigt skulle komma att organiseras på i

stort sett följande sätt.

Ärenden av juridisk samt allmänt administrativ natur liksom frågor berörande

den centrala kontorsdriften skulle förläggas till en i centralbyrån ingående

kanslisektion. Denna bör ombesörja protokoll!öring vid sammanträden

inom verket, upprätta och expediera viktigare utgående skrivelser, utarbeta allmänna

leveransbestämmelser, upprätta köpeavtal m. m. samt överhuvudtaget

biträda i förekommande ärenden av juridisk natur. J iil kanslisektionen bör

även hänföras registraturet samt verkets personalfrågor. Vidare bör kanslisektionen

ha att verkställa utredningar av administrativ art. Särskilt under den

tid, då verket successivt skall utbyggas, kommer ett betydelsefullt och omfattande

arbete att åvila kanslisektionen.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I centralbyrån bör vidare ingå en ekonomisektion, som avses skola bära det

centrala ansvaret för den ekonomiska registreringen av nämndens verksamhet.

Denna sektion bör salunda handha verkets bokföring, anslagsavräkning och

statistik. Kassaväsendet bör däremot läggas på civilförvaltningen. Sektionen

bör även svara för redovisningen av vissa förrådsbehållningar m. m., i den

mån dessa icke komma att åvila annan myndighet.

Tekniska byrån bör ha till uppgift att i samarbete med de militära förvaltningarna,

privatindustrien, i landet befintliga standardiseringsorgan samt verkets

anskaffningsbyrå verka för standardisering och normering av försvarsväsendets

materiel. I anslutning därtill bör byrån verkställa löpande granskning

av ritningar, som från försvarsgrensförvaltningarna överlämnas till krigsmaterielverket.

I sin verksamhet bör byrån även följa i utlandet bedriven

standardisering av krigsmateriel. Genom konstruktionsgranskning skall byrån

tillse, att tillverkningstekniska krav och standardiseringskrav i möjligaste mån

bli tillgodosedda under beaktande av de funktionsfordringar, som materielen ur

militära synpunkter måste fylla. Byrån skall vidare utöva informerande och

konsulterande verksamhet i standardiseringsfrågor för försvarsväsendet i dess

helhet. Som ett led i byråns standardiseringsverksamhet bör även ingå att i

samverkan med förvaltningarnas konstruktions- och kontrollorgan utfärda erforderliga

tekniska leverans-, provnings- och kontrollbestämmelser för såväl

råmaterial som färdig materiel.

Så långt överensstämma den tekniska byråns arbetsuppgifter i huvudsak

med de uppgifter, som av förvaltningsutredningen tillämnats den i en standardiseringsavdelning

ingående normaliebyrån. Härutöver bör det emellertid

åligga tekniska byrån att anskaffa och ansvara för förvaltningen av för tillverkningarna

erforderliga mätverktyg. Slutligen bör inom byrån utföras viss

konstruktion av verktyg samt möjlighet förefinnas för utförande av konstruktionsarbeten

i den utsträckning, som i det föregående vid behandlingen av verkets

arbetsuppgifter (sid. 150 f.) angivits. I anslutning därtill bör tekniska

byrån handha de frågor örn patent, som därvid nämnts.

Tekniska byrån bör indelas i tre underavdelningar, nämligen en standardiseringssektion,

en sektion för mätverktyg och ett konstruktionskontor.

På anskaffningsbyrån skall ankomma att för anslag, som av vederbörande

försvarsgrensförvaltning ställas till förfogande, anskaffa sådan materiel som är

av mass- eller standardkaraktär eller som kan betraktas som fixerad i tekniskt

hänseende eller vars anskaffande eljest bör handhavas centralt för att

möjliggöra fullt effektiv krigsindustriplanering. Vidare skall byrån i den omfattning

som i det föregående sagts utöva granskning ur merkantil synpunkt

av viktigare avtal angående anskaffning, som ingås av övriga förvaltningsmyndigheter.

I sin verksamhet har byrån att intimt samverka med de olika

förvaltningarna.

I samband med nämndens (krigsmaterielverkets) övertagande av an
-

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

skaffningen av ny materiel måste emellertid anskaffningsorganet undergå en

successiv utbyggnad. Härvid kommer industriellt likartad materiel att sammanföras

till samma enhet. Genom denna fördelning av anskaffningsärendena

kommer ett industriföretag att under ett anskaffningsärendes gång normalt

behöva hålla kontakt endast med en anskaffningsgrupp inom verket.

I anskaffningsbyrån böra enligt min mening ingå en sektion för mekanisk industri,

en för kemisk industri m. m. samt en för textil- och läderindustri. Spörsmålet

huruvida i anskaffningsbyrån bör ingå även en sektion för drivmedel och

liknande produkter torde få bli beroende av den ställning statsmakterna komma

att intaga till frågan om en för såväl civila som militära behov centraliserad

anskaffning och lagring av driv- och smörjmedel. Var och en av de tilltänkta

sektionerna avses få dels en köpande uppgift och dels en planerande uppgift.

För att effektivt kunna fullgöra anskaffningen under de förhållanden, som

sannolikt komma att råda under krig, måste nämligen köpandet och planerandet

gå hand i hand. De som inom de särskilda sektionerna ombesörja

anskaffningsuppgifterna skola sålunda till sin hjälp lia planeringspersonal med

uppgift att ständigt övervaka ifrågavarande industrigrupps leveranser, kapaciteter

och möjligheter. I den mån för denna planeringsverksamhet erfordras

upplysningar beträffande kapacitet, arbetsmaskintillgång m. m. erhållas sådana

inom den till centralbyrån knutna centrala planeringssektionen. Ordnad

på detta sätt erhåller varje inköpsdetalj fullständig kännedom örn den industrigrupp,

med vilken den arbetar. Den kan sålunda, om en viss fabrik eller

verkstad på grund av bombning eller annan förstöring mister sin leveransmöjlighet,

omedelbart vidtaga alla möjliga åtgärder för att säkra leveransen

av den materiel, som påräknats från den ifrågavarande fabriken eller verkstaden.

Inom de större sektionerna, framför allt sektionen för mekaniska verkstadsindustrien,

bör ske en ytterligare uppdelning i grupper, förslagsvis i en grupp

för vapen, en för ammunition, en för fordon och överskeppningsmateriel, en

för elektrisk och finmekanisk materiel, en för järnmanufaktur och förpackningsmateriel

samt en för arbetsmaskiner och arbetsverktyg. Den ovedersägligen

viktigaste gruppen under pågående krig blir gruppen för ammunition,

varför denna i sin tur med säkerhet måste uppdelas på ett antal detaljer,

exempelvis en detalj för projektil-, bomb- och minkroppar, en för tänd- och

initieringsmedel samt en för pjäshylsor och handvapenammunition. Övriga

grupper torde sannolikt kunna bibehållas odelade. På liknande sätt måste

måhända även sektionen för textil och läder uppdelas på ett antal grupper.

Kontrollbyrån bör ha till uppgift att centralt sammanhålla och planera all

verkstadskontroll, sålunda även den, som bedrives av försvarsgrensförvaltningarna

själva. Dessutom skall kontrollbyrån ombesörja och ansvara för den

kontroll, vilken verket måste utöva i fråga örn sådan materiel som verket själv

anskaffar.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Kontrolluppgifter ha redan från ammunitions (krigsmateriel) nämndens tillkomst

i princip åvilat nämnden, enär nämnden jämlikt sin instruktion haft

att vidtaga samtliga erforderliga åtgärder för leveransernas fullgörande till

dess den färdiga varan avlämnats hos vederbörande förvaltningsmyndighet.

Genom överenskommelse med försvarsgrensförvaltningarna har dock hittills

uppdraget att kontrollera den av nämnden inköpta materielen överlämnats

till den förvaltnings kontrollorgan, som i varje särskilt fall ansetts mest lämpat

för uppdraget i fråga. Det har emellertid numera, med hänsyn till att

nämnden eller krigsmaterielverket successivt kommer att åläggas ett flertal

nya anskaffningsuppgifter, befunnits mest ändamålsenligt att inom den nya

organisationens ram även inrätta en särskild kontrollbyrå, som skall omhänderha

verkstadskontrollen av den materiel, nämnden ålägges anskaffa. Den

militära mottagningskontrollen förutsättes som hittills skola, efter anmälan

av verket, utföras på vederbörande militära förvaltningsmyndighets ansvar.

Genom att det löpande kontrollarbetet på detta sätt centraliseras torde väsentliga

besparingar kunna åstadkommas och ändamålsenligare arbetsformer

kunna åvägabringas, bland annat därigenom att kontrollanterna kunna utnyttjas

mer effektivt och deras arbete lättare kan planeras och dirigeras. Sålunda

kan bland annat en och samma kontrollant vid ett visst företag ofta

utnyttjas för alla där förekommande kontrolluppgifter. Kontrollbyrån avses

utbyggd kring en kärna, bestående av vissa kontrollorgan, vilka alltsedan ammunitionsnämnden

inrättades uteslutande utfört kontrolluppdrag för nämndens

räkning. I den mån det skulle visa sig, att avsteg lämpligen böra göras

från den nu angivna huvudprincipen beträffande handhavandet av kontrollen,

bör överenskommelse därom i varje särskilt fall träffas med vederbörande försvarsgrensförvaltning.

Lämpligast torde kontrollbyrån böra uppdelas på tre sektioner, nämligen

en för mekanisk industri, en för textil- och läderindustri samt en för kemisk

och övrig industri. Måhända kan framdeles bli erforderligt att inrätta ytterligare

någon sektion, exempelvis för elektrisk industri.

Förrådsbyrån avses skola ombesörja den förrådshållning, som enligt vad

förut (sid. 152 f.) närmare utförts, bör ankomma på krigsmaterielverket.

Byrån bör sålunda omhänderha industriförråden samt vissa vid privata industriföretag

upplagda förråd av råvaror och halvfabrikat. I samband därmed

bör byrån ha att svara för sammansättning av ammunitionsdetaljer till färdig

ammunition (aptering) samt att handha ledningen av apteringsverkstäderna,

varemot apteringskontrollen torde böra åvila försvarsgrensförvaltningarna.

Vidare bör byrån ha att handlägga frågor rörande förvaring av ammunition

samt att behandla och effektuera från de militära förvaltningsmyndigheterna

inkommande rekvisitioner.

Förrådsbyrån torde lämpligen böra indelas i tre sektioner, nämligen en

planeringssektion, en apteringssektion samt en förråds- och leveranssektion.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Jag vill framhålla, att det nu framlagda organisationsförslaget icke bör

betraktas såsom i alla detaljer slutgiltigt. Såsom 1941 års förvaltningsutredning

framhållit måste man — med hänsyn till att det här är fråga örn inrättande

av ett helt nytt statligt verk med arbetsuppgifter av alldeles speciellt

slag — räkna med att jämkningar i praktiken skola visa sig erforderliga. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att under uppsättningstiden vidtaga sådana

organisatoriska förändringar och omflyttningar av personal, som kunna

visa sig påkallade och som kunna genomföras inom den givna kostnadsramen.

Vissa mindre justeringar av personal- och omlcostnadsstaterna torde likaledes

under den första tiden i mån av behov få göras av Kungl. Majit.

I likhet med 1941 års förvaltningsutredning vill jag understryka vikten av

att intimt samarbete och utbyte av personal kommer till stånd mellan försvarsgrensförvaltningarna

och krigsmaterielverket.

2. Personal.

1941 års förvaltningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har beräknat den för ett industriverk av

den omfattning, som utredningen föreslagit, och således inneslutande jämväl

en forskningsavdelning och en fabriksavdelning, behövliga personalen till 251

befattningshavare. En sammanställning av denna personal har lämnats å sid.

144 i utredningens betänkande. Utredningen har emellertid själv framhållit,

att det givetvis erbjöde stora svårigheter att bedöma, huru stor personal det

nya verket skulle komma att kräva.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

I åtskilliga av de över utredningsförslaget avgivna yttrandena ha erinringar

gjorts beträffande personalens omfattning och lönesättningen enligt förslaget

överhuvudtaget. En redogörelse för yttrandena i dessa delar har lämnats

i det föregående (sid. 21—23). I flera hänseenden torde vad sålunda anförts

särskilt ha tagits sikte på förslaget i vad det rörde industriverket. I förevarande

sammanhang må erinras, att enligt statskontorets mening de av utredningen

föreslagna lönerna för chefstjänstemännen vöre påfallande höga. Statskontoret

har vidare framhållit, att utredningen föreslagit inrättande av ordinarie

tjänster, vilka skulle tillsättas genom förordnande pa viss tid, i en utsträckning,

som saknade motsvarighet på andra områden och som icke vore

betingad av föreliggande omständigheter. Dylika tjänster borde enligt statskontorets

mening inrättas allenast undantagsvis, där alldeles särskilda skäl

vore för handen. Statskontoret har därjämte av principiella skäl motsatt sig

en inplacering av vissa befattningshavare inom vissa lönegradsintervaller.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Slutligen har statskontoret uttalat, att i avvaktan på erfarenheter ordinarie

befattningar icke borde inrättas vid krigsmaterielverket utan att tills vidare

samma principer borde tillämpas i fråga om anställnings- och avlöningsförhållanden,

vilka hittills varit gällande vid ammunitions- och verkstadsnämnderna

m. fl. krisorgan. Lönenämnderna ha — vad särskilt de högre civila

befattningshavarna angår — såsom en allmän erinran framhållit, att personalen

i ökad utsträckning lämpligen syntes tills vidare kunna anställas såsom

extra ordinarie i syfte att åstadkomma önskvärd elasticitet i personalorganisationen.

_ I likhet med statskontoret anser jag, att krigsmateriel verkets personalorgamsation

bör uppbyggas med största försiktighet. Nu rådande exceptionella

förhallanden kunna icke tagas till utgångspunkt vid personalberäkningarna.

Då på förevarande område ej heller några erfarenheter från tiden före kriget

sta till buds, synes det mig icke möjligt att nu med någon grad av visshet nå

fram till och slutgiltigt fastslå en fullständig personalorganisation för verket.

Jag anser det salunda uteslutet att nu godtaga de av förvaltningsutredningen

uPPgjorda personalberäkningarna. Enligt min mening måste krigsmaterielverkets

personalorganisation småningom få växa fram ur de praktiska erfarenheter,

som under de närmaste aren kunna vinnas. För närvarande torde det

vara nödvändigt att begränsa sig till fixerandet av allenast ett fåtal nyckelposter

inom verket. Dessa befattningar böra av flera skäl snarast fast inplaceras

å löneskalan. Å ena sidan är härvidlag en viss stabilitet nödvändig för

att det skall bli möjligt att i konkurrens med privatindustrien tillförsäkra sig

goda krafter. Å andra sidan skola dessa poster tillsammans utmärka den ram,

inom vilken krigsmaterielverkets personalorganisation efter omständigheterna

skall kunna svälla ut eller krympa ihop. Jag eftersträvar nämligen en sådan

ordning att verket med minsta möjliga organisatoriska förändringar skall

kunna fungera icke blott under fredliga förhållanden utan även under de

våldsamma påfrestningar, som ett krig eller annat krisläge kan medföra, framför

allt i fråga om materielanskaffningen. Krigsmaterielverket måste således

göras i hög grad elastiskt. Denna elasticitet måste vinnas dels och framför

allt genom att flertalet befattningshavare tills vidare anställas såsom extra

personal eller mot arvode, dels genom att de befattningar, som avses nu skola

mera stadigvarande tillsättas, i den utsträckning som är möjlig och lämplig

göras till extra ordinarie. Endast de mest betydelsefulla chefstjänsterna böra

göras till ordinarie men böra då — för att verkets funktionsduglighet ständigt

skall kunna upprätthållas på ändamålsenligaste sätt — tillsättas allenast

medelst förordnande på viss tid, högst sex år. Sistnämnda tjänster böra således

inplaceras på civila avlöningsreglementets löneplan C.

Bland de befattningar, som i första hand måste tillsättas, är självfallet

posten såsom chef för verket. 1941 års förvaltningsutredning har föreslagit,

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

att till chef skulle sättas en generaldirektör i lönegraden C 16 enligt civila

avlöningsreglementet, vilket innebär en grundlön av 30,000 kronor. I yttrandena

har icke framställts någon erinran mot en sådan lönesättning. Lönenämnderna

ha för sin del uttalat, att löneställningen visserligen kunde förefalla

hög men att det syntes vara nödvändigt att så tillmäta avlöningen, att

lämplig och kvalificerad innehavare av denna tjänst kunde förvärvas. För

min del anser jag de av lönenämnderna anförda skälen avgörande. För att

krigsmaterielverket skall kunna intaga den ställning i förhållande till industrien,

som rätteligen bör tillkomma detsamma, måste verket kunna företrädas

av en verklig kapacitet. En sådan måste uppenbarligen förvärvas i konkurrens

med privatindustrien, varför det lärer bli ofrånkomligt att erbjuda

goda avlöningsförmåner. Även jag förordar sålunda, att generaldirektören

uppföres i lönegraden C 16. Därigenom skulle för hans vidkommande överensstämmelse

vinnas med löneställningen för cheferna för statens vattenfallsverk

och domänverket.

Såsom generaldirektörens närmaste man inom verket bör finnas en befattningshavare,

som här preliminärt betecknas såsom direktörsassistent men vars

tjänstetitel torde få slutligt övervägas i annat sammanhang. Denne bör omhänderha

den interna arbetsfördelningen och arbetskontrollen inom verket samt

över huvud utöva vissa sammanhållande och övervakande funktioner. Han

bör tillika vara chef för verkets centralbyrå. Även på denne befattningshavare

ställas höga krav. Med hänsyn härtill torde denna tjänst böra placeras i lönegraden

C 8 (grundlön 16,000 kronor). Chefen för den centrala planeringssektionen

bör vidare hänföras till lönegraden Eo 28. Vad angår kanslisektionens

personal har chefen för motsvarande organ av förvaltningsutredningen föreslagits

placerad i lönegraden C 6. För min del har jag den uppfattningen, att denna

befattning åtminstone tills vidare icke bör sättas högre än i lönegraden Eo 28,

lämpligen med tjänstetiteln byrådirektör. Såsom chef för ekonomisektionen

har av förvaltningsutredningen avsetts en kamrerare, vilken enligt utredningens

mening med hänsyn till att sektionen även skulle ha att handlägga fabrikernas

förhållandevis omfattande bokföring borde placeras i lönegraden A 26. Då

enligt det förslag, som nu framlägges, sistnämnda arbetsuppgift icke kommer

att åvila ekonomisektionen samt kassaväsendet avses bli centraliserat till civilförvaltningen,

torde ifrågavarande tjänst böra uppföras allenast i lönegraden

Eo 24.

Befattningen såsom chef för tekniska byrån är närmast jämförlig med den

av förvaltningsutredningen föreslagna tjänsten såsom chef för standardiseringsavdelningen,

vilken med hänsyn till angelägenheten av att för densamma

kunna erhålla en framstående förmåga enligt utredningens mening borde

placeras i lönegraden C 8. Jag har intet att erinra mot en sådan placering för

chefen för tekniska byrån. I samma lönegrad bör enligt min mening chefen för

tekniska byrån, med tjänstetiteln överingenjör, inplaceras. Av övriga befatt
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ningshavare inom samma byrå böra cheferna för standardiserings- och mätverktygssektionerna

sättas i lönegraden Eo 28, medan chefen för konstruktionskontoret

torde böra erhålla en något högre löneställning, nämligen Eo 30.

Chefen för anskaffningsbyrån, med tjänstetiteln anskaffningschef, har i

den av förvaltningsutredningen föreslagna organisationen sin motsvarighet i

överdirektören och chefen för industriavdelningen, vilken av utredningen ansetts

böra placeras i lönegraden C 14 med en grundlön av 24,000 kronor.

Lönenämnderna lia för sin del ansett, att för denne överdirektör icke borde

avses högre lön än som tillkommer överdirektören och souschefen i statens

vattenfallsverk, vilken är placerad i lönegraden C 13. För min del håller jag

före, att en placering av tjänsten såsom anskaffningschef i lönegraden C 10

(grundlön 18,000 kronor) bör göra det möjligt att för denna post förvärva

en väl kvalificerad kraft. Motsvarande löneställning har exempelvis försäljningschefen

i domänverket. Vid anskaffningschefens sida bör ställas en biträdande

anskaffningschef, lämpligen i lönegraden Eo 28.

Inom kontrollbyrån torde för närvarande allenast en tjänst böra fixeras,

nämligen befattningen såsom chef för byrån (kontrollchef). Förvaltningsutredningen

har för närmast motsvarande befattningshavare föreslagit lönegraden

C 6 (grundlön 14,000 kronor). För min del håller jag före, att kontrollchefen

bör placeras i lönegrad Eo 30.

Förrådsbyrån bör ställas under ledning av en förrådschef i lönegraden Eo

30. Denne bör vid sin sida lia en biträdande förrådschef i lönegraden Eo 28.

Slutligen bör inom denna byrå finnas en chef för förråds- och leveranssektionen

i lönegraden Eo 27.

Vid återgång till fredsförhållanden bör givetvis i första hand den då anställda

personalen reserveras för återkallelse vid ett eventuellt nytt krigsfall.

Den bör sålunda mobiliseringsplaceras i krigsmaterielverket. I framtiden böra

sannolikt också vissa inom industrien verksamma krafter mobiliseringsplaceras

på viktigare poster oavsett örn de ha tjänstgjort inom krigsmaterielverket

under nu rådande förhållanden. De böra dock i så fall — i den mån 27 §

1 mom. D värnpliktslagen så medger — genom inkallelse längre eller kortare

tid intrimmas för sin uppgift och därvid sköta motsvarande uppgifter, som

skola tillkomma dem i krig. På detta sätt bör det vara möjligt att vinna

syftet, att krigsmaterielverket vid förstärkt försvarsberedskap eller krig omedelbart

skall kunna utfyllas till en fullödig organisation.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

171

II. Försvarets fabriksstyrelse.

A. Fabriks- och verkstadsledningens handhavande i form

av statligt bolag eller statlig affärsdrift.

1. Allmänna synpunkter.

1940 års utredning.

Enligt 1940 års militära förval tningsutrednings förslag skulle verksamheten

vid vissa försvarsväsendets industriella anläggningar omläggas så, att densamma

dreves i bolagsform. För detta ändamål borde två statliga bolag snarast

inrättas. Som skäl för en sådan anordning har 1940 års utredning anfört

följande:

Den tillverkning, som bedrives vid försvarsväsendets industriella anläggningar,

är jämförlig med civil industriell tillverkning. För försvarsväsendets varv och verkstäder

gäller sålunda att få fram en ändamålsenlig produkt till lägsta möjliga pris.

Härtill kommer, att vid krigstillfälle största möjliga kapacitet snabbt skall kunna

åstadkommas. Förutsättningen härför är emellertid, att organisationen är så fri och

anpassningsbar som möjligt. Inom den nuvarande organisationen tillämpade normer

med relativt fasta personalstater, som försvåra rekrytering, önskvärda omplaceringar

eller nödvändiga entlediganden samt löneförhöjningar efter förtjänst, liksom

det gängse befordringssystemet, som innebär att befattningshavare ofta endast

viss tid innehar en tjänst för att därefter befordras till annan tjänst med högre

lön, för vilken vederbörande kan ha mindre förutsättningar, ha i allra högsta grad

försvårat möjligheterna att åstadkomma en rationell drift. Vid bolagsform skulle

dessa olägenheter kunna elimineras och samma normer som inom civilindustrien

kunna tillämpas.

De anläggningar, som enligt denna utrednings uppfattning kunde ifrågakomma

för bolagsformen, voro örlogsvarven, centrala torpedverkstaden, ammunitionsfabrikerna,

Åkers krutbruk, gasmaskfabriken i Åker, Carl Gustafs stads

gevärsfaktori, Stockholms tygstation, Karlsborgs tygstation, Bodens tygstation,

Östgöta luftvämsregementes tyganstalt i Linköping, verkstäderna i Visby

och Fårösund jämte planerad dockanläggning i Fårösund samt de centrala

beklädnadsverkstäderna och de centrala flygverkstäderna.

1941 års förvaltningsutrcdning.

1941 års militära förvaltningsutredning, som jämväl upptagit frågan örn bedrivande

av verksamheten vid vissa försvarsväsendet tillhöriga industriella

anläggningar i form av statligt bolag eller såsom statlig affärsdrift, har framhållit,

att ledningen av försvarsväsendets reparationsverkstäder alltjämt borde

handhavas av respektive försvarsgrensförvaltningar, varför bolagsformen enligt

utredningens mening skulle kunna ifrågakomma endast för de nytillverkande

fabrikerna. Frågan om ledningen av beklädnadsverkstäderna har föranlett

viss tveksamhet. Utredningen har emellertid närmast räknat med att ledningen

av dessa verkstäder skulle vara förlagd till det eller de organ, som

komma att handha anskaffningen av beklädnadspersedlar.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Utredningen har ingående mot varandra vägt de skäl som tala för och

emot de båda nyssnämnda driftsformerna. Fördelarna med att driva de ny tillverkande

fabrikerna i bolagsform skulle enligt utredningens mening i huvudsak

hänföra sig till den omständigheten, att ett statligt bolag i stort sett endast

skulle vara beroende av aktiebolagslagens föreskrifter samt av sådana avtal

beträffande bolagets skyldigheter ur beredskapssynpunkt, som ingåtts vid

bolagets bildande. Fabrikerna skulle i övrigt helt kunna drivas i enlighet med

de inom privatindustrien vedertagna normerna. Med den fria ställning bolagsformen

skulle medföra skulle också följa smidigare former för kapitalinvestering.

Ett annat skäl, som ansetts tala för bolagsformen, ligger enligt vad utredningen

framhållit däri, att upphandlingsproceduren vid statsdrift tynges

av allehanda bestämmelser, medan i ett statligt bolag inköpen skulle kunna

ske på samma affärsmässiga sätt som i privata företag, varigenom såväl tidssom

kostnadsbesparingar borde kunna göras. Slutligen skulle enligt utredningens

mening en av fördelarna med att driva de nytillverkande fabrikerna såsom

bolag vara, att betydligt friare former för personalens anställning skulle kunna

tillämpas.

Vad som enligt utredningens mening främst måste beaktas vid ett ställningstagande

till frågan, vilken av de bägge driftsformerna som ur statens synpunkt

är att föredraga, vore hänsynen till de beredskapskrav, som de statliga krigsmaterielfabrikerna

skola fylla. Även om ur industriell synpunkt vissa fördelar

otvivelaktigt skulle vara förenade med bolagsformen, måste enligt utredningens

mening beredskapsskälen tillmätas så stor betydelse, att utredningen för

sin del, örn ock med viss tvekan, ansett sig böra framför bolagsformen förorda

statlig affärsdrift för försvarsväsendets nytillverkande fabriker. En förutsättning

härför vore dock, att anställningsformerna för personalen vid fabrikerna

kunde göras friare samt att i övrigt sådana förutsättningar för fabriksdriften

skapades, att denna i möjligaste mån kunde bedrivas efter de normer, som

äro gängse inom privatindustrien. Utredningen har i anslutning härtill betonat,

att därest Kungl. Majit ändock skulle anse det vara lämpligare, att ifrågavarande

fabriker dreves i bolagsform, en särskild detaljutredning erfordrades angående

de med bolagsbildningen sammanhängande spörsmålen.

Förvaltningsutredningen har sålunda kommit till den principiella uppfattningen,

att reparationsverkstädernas ledning borde handhavas av respektive

försvarsgrensförvaltningar, under det att endast nytillverkande fabriker borde

ställas under central industriell ledning samt därvid drivas antingen i form av

ett eller flera statliga bolag eller i form av statlig affärsdrift.

Till anläggningar, som i princip bedriva ny tillverkning, har förvaltningsutredningen

hänfört ammunitionsfabrikerna, centrala torpedverkstaden, Carl

Gustafs stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk, gasmaskfabriken samt marinens

skifferoljeverk i Kinne-Kleva ävensom i viss omfattning de inom örlogsvarvet

i Karlskrona förlagda artilleriverkstäderna och den vid örlogsvarvet i

Stockholm förlagda minverkstaden. Viss tvekan rådde enligt förvaltningsut
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 173

redningens mening i fråga om arméns och marinens centrala beklädnadsverkstäder,

ehuru de till viss del även hade reparationskaraktär. De övriga av

1940 års utredning angivna verkstäderna ha av förvaltningsutredningen betraktats

såsom reparerande.

Samtidigt med förvaltningsutredningen har på Kungl. Maj:ts uppdrag inom

verkstadsnämnden i samråd med marinförvaltningen bedrivits en särskild utredning

angående omorganisation av örlogsvarven. En av nämnda myndigheter

härför tillsatt kommitté, 1941 års örlog svarvskommitté, har förordat,

att örlogsvarven icke ombildas till bolag. Samma uppfattning har hävdats av

verkstadsnämnden och marinförvaltningen vid deras slutliga ståndpunkttagande

till berörda spörsmål. Detta är för närvarande föremål för remissbehandling,

varför Kungl. Maj:t ännu icke träffat avgörande därom.

1942 års militära bolagsutredning.

På min hemställan beslöt Kungl. Maj:t den 17 april 1942, att den av förvaltningsutredningen

förutsatta detaljutredningen rörande en eventuell bolagsbildning

omedelbart skulle komma till stånd. Utredningen, 1942 års militära

bolagsutredning, avsågs skola beröra det ifrågasatta bolagets omfattning samt

klargöra även de konsekvenser, som en eventuell utvidgning av bolagets verksamhetsområde

utöver de av förvaltningsutredningen förutsatta gränserna

kunde komma att medföra. I direktiven för utredningen anfördes vidare följande.

Ett synnerligen viktigt spörsmål i förevarande sammanhang är frågan om det

tilltänkta bolagets ställning till staten. Härvid måste givetvis tillses, å ena sidan

att statsmakterna tillförsäkras erforderligt inflytande på bolagets ledning samt å

andra sidan att bolagsledningen utrustas med sådana resurser och sådan rörelsefrihet

att syftet med bolagsbildningen vinnes. Särskild uppmärksamhet förtjänar

i detta sammanhang även sättet för täckande av beredskapskostnaderna. Förvaltningsutredningen

har härutinnan diskuterat två olika metoder, nämligen antingen

anvisande av särskilda beredskapsanslag eller beredskapsutgifternas inräknande i

de kostnader för den tillverkade produkten, som debiteras beställaren. För det

fall att bolagsformen skulle ifrågakomma har förvaltningsutredningen funnit vissa

svårigheter förenade med båda dessa metoder. Det bör ankomma på den tillämnade

detaljutredningen att såvitt möjligt söka en utväg ur dessa svårigheter samt

att i övrigt mera ingående än hittills låtit sig göra klarlägga hithörande spörsmål.

Vid en blivande utredning torde vidare böra beräknas det tilltänkta bolagets

behov av kapital såväl för övertagande av ifrågavarande anläggningar jämte inneliggande

lager som för rörelsens drivande. I anslutning därtill bör förslag framläggas

om sättet för täckande av kapitalbehovet samt örn de konsekvenser i budgethänseende,

som ett genomförande av den ifrågasatta omorganisationen i övrigt

skulle medföra.

Ett närmare klarläggande av övriga delvis mycket ömtåliga och svårbedömbara

spörsmål, som äro förknippade med en övergång till bolagsformen, måste vidare

äga rum. Uppenbarligen måste genomförandet av en dylik omorganisation ske på

sådant sätt att effektiviteten hos ifrågavarande verksamhetsgren icke temporärt

nedsättes. En annan betydelsefull fråga, som kommer att kräva avgörande i samband

med den industriella rörelsens överflyttande till bolag, är spörsmålet örn personalens

ställning i löne- och pensionshänseende efter en omorganisation.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Den sålunda tillsatta utredningen har den 10 september 1942 avgivit en

promemoria med utredning och förslag rörande bolagsdrift vid vissa försvarsväsendet

tillhöriga industrianläggningar. Efter att lia redogjort för de fördelar,

som enligt 1940 års utredning skulle vinnas genom bolagsformens införande,

har utredningen särskilt behandlat de fördelar och nackdelar, som skulle

vara förenade med en övergång till bolagsdrift, samt sammanfattat de synpunkter,

vilka utredningen därvid haft under övervägande, på följande sätt.

1. Huvudändamålet med försvarsväsendets industrianläggningar är att säkra tillverkningen

och underhållet av för försvaret nödvändiga artiklar. Fabrikerna

måste alltså byggas och placeras främst med hänsyn till det militära lägets krav. En

följd härav är, att dessa fabriker -—• med visst undantag för beklädnadsfabrikerna

— i främsta rummet äro utbyggda och organiserade icke för att möjliggöra ekonomisk

drift under fredstid utan för att säkérställa erforderlig kapacitet vid mobilisering

och under krig. Fabrikernas tillverkningskapacitet kan därför i allmänhet

endast delvis utnyttjas under fred. Ur denna synpunkt syntes statlig affärsdrift

vara överlägsen bolagsformen.

2. Utvecklingen i de enskilda företagen är som regel beroende av kravet på

affärsmässighet, vilket bland annat medför en strävan att åstadkomma högsta möjliga

produktion, att hålla endast så snäva toleranser, som anses ekonomiskt förmånligt,

samt att vid försäljningar vinna så affärsmässigt förmånliga uppgörelser

som möjligt. Vid de statliga krigsmaterielfabrikerna däremot spela kraven på affärsmässighet

en underordnad roll. Sålunda måste ofta verksamheten vid normal fredsdrift

inskränkas till den i förhållande till kapaciteten obetydliga produktion, som

kan inrymmas inom de av riksdagen beslutade materielanslagen, samtidigt som

fabrikerna måste upprätthålla en förhållandevis dyrbar militär beredskap. Medan

de enskilda företagen söka efter lönande tillverkningsområden, utgör huvuduppgiften

för de statliga krigsmaterielfabrikerna att — ofta med bortseende från ekonomiska

hänsyn — tillgodose de militära synpunkterna genom att arbeta på utvecklingen

av försvarskrafternas beväpning etc. Medan resultatet av de enskilda fabrikernas

verksamhet avspeglar sig på vinst- och förlustkontot, kommer resultatet av

de statliga krigsmaterielfabrikernas verksamhet främst till uttryck i produktens

kvalitet. Sjunkande kostnader medföra icke vinst utan möjlighet för de militära

förvaltningsorganen att genom lägre inköpspriser bättre utnyttja materielanslagen,

vilket främst blir av betydelse för de militära övningarna. Därför böra de statliga

fabrikerna vid uppgörelser med staten icke sträva efter affärsmässigt gynnsamma

uppgörelser utan endast erhålla likvid för sina kostnader. Vad nu anförts innebär

att, i de fall där de enskilda fabrikerna handla med hänsyn till privatekonomiska

och kommersiella hänsyn, de statliga krigsmaterielfabrikerna i stället böra taga

hänsyn till militära och statsfinansiella synpunkter. För en fabrik av dylik karaktär

ter sig bolagsformen i viss män främmande.

3. Den för tillverkning av vapen och ammunition avsedda maskinparken är placerad

dels vid de statliga fabrikerna och dels vid vissa enskilda fabriker (skuggfabriker).

Vissa maskiner kunna vid förändringar i tillverkningsprogrammen flyttas

mellan statliga fabriker och skuggfabriker. Maskinparken bör därför om möjligt

omhänderhavas av samt tagas till uppbörd och redovisas vid ett och samma

organ. Särskilt vid mobilisering måste ett intimt samarbete mellan de statliga

fabrikerna och skuggfabrikerna etableras, vilket förutsätter, att användningen av

hela den för krigsfabrikationen avsedda maskinparken kan dirigeras enhetligt. De

härmed förbundna problemen äro lättare att lösa vid statlig affärsdrift än vid statlig

bolagsdrift.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

4. Kontrollen över ändamålsenligheten av gjorda eller tillämnade medelsdispositioner

vid en sådan statlig bolagsbildning som den nu ifrågasatta måste ägnas särskild

uppmärksamhet. Inom statsförvaltningen regleras denna kontroll dels författningsmässigt

genom lönereglementen, upphandlingsförordningen och vissa andra

föreskrifter, dels i samband med anslagsprövningen och dels slutligen i efterhand

genom riksdagens revisorer och vissa särskilda för saklig granskning tillsatta organs

verksamhet. I de enskilda företagen utövas en motsvarande kontroll endast delvis

genom företagens revisorer. Men i stället regleras där medelsdispositionerna genom

kapitalägarintressets krav på avkastning, genom att tillgängliga medel äro begränsade

och icke minst därigenom att företagsledningen representerar kapitalägarintresset

på ett sätt som knappast är tänkbart i ett statligt bolag. Därtill kommer

att en automatisk reglering av medelsdispositionerna i det fria näringslivet kommer

till stånd på det sätt att oklokt skötta företag tvingas till likvidation eller rekonstruktion,

vilket icke på samma sätt kan bli fallet med en för försvarsberedskapen

nödvändig statlig fabrik.

I och för sig behöva visserligen nu nämnda omständigheter icke medföra risk

för en ekonomiskt ofördelaktig drift, men en förutsättning härför är uppenbarligen,

att de beställande statliga organen ha möjlighet att såsom kunder övergiva företagen

och på annat håll inköpa den krigsmateriel företagen framställa, om dessas

fabrikation enligt beställarens uppfattning sker till alltför höga kostnader. Läget

blir däremot ett annat, om statsmyndigheterna av ett eller annat skäl tvingas placera

sina order hos de ifrågavarande företagen. Ett sådant tvångsläge för myndigheterna

torde emellertid i fråga örn krigsmaterielindustrien vara för handen därigenom,

att staten under alla förhållanden kommer att behöva hålla de ifrågavarande

anläggningarna i gång såsom experimentfabriker eller av andra beredskapshänsyn.

På grund härav måste åtminstone en del av fabrikationen, oavsett kostnaderna,

drivas vid de nu avsedda företagen, vilka under denna förutsättning i

viss mån få ställningen av monopolföretag med ty åtföljande möjlighet att undandraga

sig effektiv kontroll.

Genom att staten i huvudsak är de ifrågavarande företagens enda ägare och enda

kund kan företagens vinstmarginal helt regleras av de beställande statsorganen och

bolagsledningen i samband med prissättningen. Därest — vilket sannolikt torde

bli fallet — de priser som statsmyndigheterna skola erlägga för bolagets produkter

komma att motsvara bolagets självkostnad, uppkommer för bolaget ingen skyldighet

att erlägga inkomstskatt och heller ingen utdelningsbar vinst. Det för ledningen

i ett privat bolag många gånger besvärande tryck, som på grund av vinstintresset

utövas av delägarna, kommer alltså här icke att förefinnas.

5. De statliga krigsmaterielfabrikerna få, som nämnts, i ganska stor utsträckning

beredskapskaraktär. De av beredskapen betingade uppgifterna medföra naturligen

vissa kostnader, som i regel icke förekomma inom privatindustrien. Dessa kostnader

kunna täckas antingen genom att de inräknas i de staten debiterade priserna

eller genom särskilda anslag. I det förra fallet finnes risk för att de statliga fabrikernas

priser icke bli konkurrensdugliga. 1 det senare fallet uppkomma måhända

betänkligheter mot att fasta beredskapsanslag beviljas ett bolag •— örn ock staten

har det avgörande inflytandet på dettas ledning. I båda fallen måste åstadkommas

en effektiv kontroll över att beredskapen verkligen upprätthållcs.

(i. I anslutning till det närmast förut sagda mäste, såsom även påpekas i statens

ammunitionsnämnds och försvarsviisendets verkstadsnärnnds gemensamma

remissyttrande över 1941 års militära förvaltningsutrednings — nedan kallad förvaltningsutrcdningen

-— betänkande, framhållas, att hos ledningen av det statliga

bolaget en viss benägenhet kan antagas förefinnas att eftersätta beredskapskraven

för att därigenom nå lägre självkostnader respektive att anviinda ett statligt ari
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

slag, avsett för beredskapens upprätthållande, till andra ändamål. Denna benägenhet

måste te sig särskilt farlig för den privata industri, som uppträder i konkurrens

nied det statliga företaget örn krigsmaterielleveranser till staten. Tendensen

kan endast motverkas genom revision och andra kontrollåtgärder.

Å andra sidan ligger det nära till hands för det statliga bolaget att i visst hänseende

känna sig utsatt för en besvärande och orättvis konkurrens från privatindustriens

sida. Av beredskapshänsyn torde nämligen den statliga fabriken få en hel

del uppgifter i samband med utläggande av beställningar på privatindustrien, framför

allt lämnandet av service och dylikt. Det statliga bolaget, som i princip skall

arbeta i konkurrens nied privatindustrien, måste alltså tillhandahålla denna sina

tillverkningsmetoder, sina verktyg, utbildade instruktörer etc.

7. Om nian hyser den uppfattningen att staten icke bör driva krigsmaterieltillverkning

i större utsträckning än som motiveras av beredskapshänsynen, är bolagsdrift

vid de statliga fabrikerna olämplig även från den synpunkten att en driftig

bolagsledning har intresse av att alltmera utvidga bolagets verksamhetsområde och

därigenom äventyrar den antagna utgångspunkten. Ä andra sidan medför måhända

antagandet av denna utgågspunkt svårighet att erhålla en driftig bolagsledning,

då det kan befaras att bolagets verksamhetsområde i så fall blir för snävt tilltaget

och dess expansionsmöjligheter för små för att locka en duglig chef.

8. Såsom ett av de viktigaste skälen till förmån för drift i bolagsform har anförts,

att bolaget skulle stå obundet av de för antagande och avlöning av statsanställd

personal meddelade föreskrifterna och därigenom bland annat ha möjlighet

att till sig knyta verkligt dugliga chefskrafter, som staten eljest icke kunde erbjuda

tillräckligt lockande anställningsvillkor. Synpunktens vikt får emellertid icke överdrivas.

Topplönerna inom privatindustrien äro i åtskilliga fall så höga, att det

förefaller otänkbart att ett statligt bolag skulle kunna betala en motsvarande avlöning.

Då det statliga bolaget icke synes kunna lämna någon annan sådan kompensation

i form av »ställning» eller dylikt som statens ämbetsverk kunna erbjuda,

försvåras givetvis konkurrensen med privatindustrien om de högst meriterade cheferna.

Fördelarna av de mindre bundna anställningsförhållandena vid bolagsdriften

kunna därjämte under en övergångstid bli avsevärt reducerade genom att bolaget

kan bli nödsakat att i stor utsträckning låta tidigare anställda befattningshavare

kvarstå i tjänst såsom statsanställda. Vidare kan konkurrensen med privatindustrien

försvåras, örn bolaget skall vara nödsakat tillämpa de kollektivavtalsvillkor,

vilka nu äro gällande vid försvarsväsendets industrianläggningar och vilka genomgående

äro för arbetarna betydligt förmånligare än de villkor som tillämpas inom

privatindustrien. Icke minst gäller detta omdöme pensionsförmånerna. I fråga

om pensionerna uppkomma för övrigt särskilda problem, exempelvis örn vem som

skall svara för redan intjänade pensioner, om pensionernas säkrande m. m.

9. Förvaltningsutredningen framhåller, att en intim samverkan mellan fabriksledning,

å ena sidan, samt statliga organ för anskaffning av krigsmateriel, krigsindustriplanering

och forskning, å den andra, lättare kan ernås, därest fabrikerna organiseras

såsom statliga affärsverk än örn de överföras till bolag. Förvaltningsutredningen

förutsätter därvid, att ledningen av den sålunda tänkta statliga affärsdriften

skall tillkomma samma statsmyndighet som handhar även de andra nu nämnda

uppgifterna, varför vissa av detta verks avdelningar, såsom ekonomiavdelning och

anskaffningsavdelning, utan nämnvärd personalökning skulle kunna utnyttjas jämväl

för hithörande arbetsuppgifter vid den centrala ledningen av fabrikerna.

10. I fråga om möjligheterna att åstadkomma rationellare arbetsmetoder och

fullständigare självkostnadsberäkningar har utredningen icke kunnat finna, att

några mera avgörande fördelar skulle vinnas genom övergång till bolagsdrift. Ut
-

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

redningen bygger sin uppfattning i nu nämnt hänseende bland annat på direkta

studier vid olika statliga krigsmaterielfabriker. Det torde i detta sammanhang

knappast behöva påpekas, att endast vid vissa enskilda företag driften kan anses

vara fullt rationaliserad samt att de olika företagens metoder för kostnadsberäkning,

även inom samma bransch, äro mycket skiftande och endast undantagsvis

identiska. I dessa avseenden kunna alltså samma fördelar ernås, örn de statliga

affärsföretagen behandlas såsom affärsdrivande verk i statlig regi som om de organiseras

i bolagsform.

Som sammanfattning av vad sålunda anförts har utredningen yttrat följande.

Vid statlig affärsdrift når man en bättre kontroll och en smidigare kontakt med

de statliga myndigheterna än med bolagsdrift; skillnaden mellan de båda driftsformerna

i tekniskt, driftsekonomiskt och kommersiellt hänseende är endast av formell

natur. Däremot är bolagsdriften avsevärt överlägsen vid reglering av löne- och

pensionsfrågor samt vissa andra personalärenden. Särskilt med hänsyn till att för

tillverkningskostnaden löner och övriga personalförmåner äro av avgörande betydelse

måste dessa kostnader — om konkurrensdugliga priser över huvud skola

kunna åstadkommas — kunna smidigt anpassas till den allmänna marknadens nivå

inom motsvarande branscher. Utredningen har funnit detta spörsmål böra tillmätas

avgörande betydelse vid bedömandet av frågan om övergång till bolagsdrift

för försvarsväsendets industriföretag. Omvänt torde gälla, att örn bolagens ledning

icke skulle erhålla frihet att reglera berörda personalärenden i enlighet med vad

här ovan sagts eller att om samma resultat kunde ernås vid statlig affärsdrift, tillräcklig

anledning icke heller föreligger att övergå till bolagsdrift.

Bolagsutredningen har ifrågasatt, om icke i detta sammanhang den fria konkurrensens

betydelse överskattats. Utredningen har nämligen förutsatt, att

den statliga regleringen av krigsmaterieltillverkningen komme att bliva betydande

samt att tillverkningen komme att utläggas så, att försvarsberedskapen

vid de olika statliga och enskilda fabrikerna så långt möjligt kunde upprätthållas.

Dessutom måste hänsyn tagas därtill, att staten alltid hade ett starkt

intresse av att sysselsätta den vid de egna fabrikerna anställda personalen.

Prisjämförelser mellan de statliga och enskilda fabrikerna kunde inom vissa

marginalvärden icke bli utslagsgivande vid fördelningen av tillverkningsorder,

eftersom de statliga fabrikerna hade betydande fasta kostnader för personal,

underhåll och beredskap, vilka kostnader måste täckas oberoende av hur tillverkningsorderna

utlades. Dessa omständigheter kunde måhända leda till

uppkomsten av viss animositet mellan de olika slagen av fabriker. Utredningen

har emellertid framhållit, att ett eventuellt motsatsförhållande mellan de statliga

och enskilda krigsmaterielfabrikerna icke finge påverka driften, då det

för fabriksledningarna å ömse håll måste stå klart, att de vore nödvändiga

för krigsberedskapens upprätthållande.

Vissa moment av konkurrens borde dock enligt bolagsutredningens mening

kunna uppstå. Sålunda förefölle det icke uteslutet, att privatindustrien skulle

lyckas efterhand utfinna bättre tillverkningsmetoder än de av den statliga

fabriken utlärda, vilket i sin tur skulle sporra den statliga fabriken till utexperimenterande

av nya förbättringar eller omvänt. Därjämte måste en konkur
U

ihan g till riksdagens protokoll Wirf. 1 sami. Nr ISO. 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

rens i viss mån kunna verka prisreducerande och sålunda t. ex. utvisa, om viss

tillverkning bleve billigare vid en privat fabrik än vid motsvarande statliga

eller omvänt. Utredningen har ansett, att såsom allmän princip för all tillverkning

av krigsmateriel i framtiden borde gälla, att den fria konkurrensen

av heredskapsskäl komme att bli beskuren.

Bolagsutredningen har även avgivit förslag rörande beredskapskostnaderna

och deras täckning, rörande reglering av löner åt bolagens personalorganisation,

rörande pensionering av från staten övertagen personal samt angående

finansieringen av bolagens kapitalbehov och åtskilliga utgifter, beträffande

vilka förslag en närmare redogörelse torde få lämnas i det följande. Utredningen

har föreslagit, att örn bolagsdrift anses böra komma till stånd, denna

skulle omfatta de nytillverkande krigsmaterielfabrikerna, beklädnadsfabrikerna,

vissa större reparationsverkstäder för beklädnadsartiklar samt skifferoljeverken

ävensom att för detta ändamål skulle bildas tre bolag, nämligen ett

vapen- och ammunitionsbolag, ett beklädnadsbolag och ett nytt skifferoljebolag.

Då frågan örn sammanslagning av marinens skifferoljeverk i Kinnekulle

med Svenska skifferoljebolaget i särskild proposition (nr 25) förelagts årets

riksdag, vilken proposition sedermera av riksdagen godkänts, kommer i det

följande endast att behandlas utredningens förslag, i vad avser vapen- och

ammunitionstillverkningen samt beklädnadstillverkningen.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrcdnings

och bolagsutredningens förslag.

Med anledning av vad 1941 års förvaltningsutredning och bolagsutredningen

anfört rörande de fördelar och nackdelar, som skulle vara förenade med

bolagsdrift i jämförelse med statlig affärsdrift, har flertalet av de hörda myndigheterna

förordat statlig affärsdrift samt därvid anfört i

huvudsak följande.

Överbefälhavaren har framhållit, att starka skäl kunde åberopas mot användning

av bolagsformen samt anfört.

Kraven på beredskap och på ekonomisk drift komma alltid att stå i motsatsförhållande

till varandra. Det bör även beaktas att beredskapsåtgärderna icke kunna

regleras en gång för alla utan måste anpassas efter utvecklingen, vilket i allmänhet

torde vara lättare att åvägabringa vid statlig affärsdrift än vid bolagsdrift. Den

samverkan och kontakt, som måste finnas mellan de statliga anskaffnings-, krigsindustriplanerings-

och forskningsorganen å ena sidan och fabrikerna å den andra,

blir vid bolagsdrift mindre intim än vid statlig affärsdrift. Sistnämnda förhållande

torde ha särskild betydelse i vad avser vapen- och ammunitionstillverkningen. De

motiv, som föranledde 1941 års förvaltningsutredning att uttala sig mot bolagsformen,

synas alltjämt äga giltighet.

Cheferna för armén och mannen ha framhållit, att statlig affärsdrift vore

att föredraga, då denna driftsform gåve bättre garantier för tillgodoseendet av

de militära beredskapskraven samt möjliggjorde bättre samarbete med övriga

statliga myndigheter.

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Chefen för flygvapnet oell flygförvaltningen ha ansett, att bolagsledningen

ställdes inför en nästan olöslig uppgift, då den skulle tillgodose två sådana krav

som beredskap och driftsekonomi, vilka stöde i rakt motsatt förhållande till

varandra. Myndigheterna trodde för sin del icke på möjligheten av att i bolagsdrift

erhålla ett tillfredsställande tillgodoseende av de militära beredskapssynpunkterna,

allrahelst som dessa angelägenheter icke komme att ligga i bolagsledningens

intresse utan måste bevakas utifrån genom särskilda kontrollorgan.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen avstyrkte därför bestämt,

att vapen- och ammunitionstillverkningen skulle överlämnas åt ett nybildat

statligt bolag. Enligt myndigheternas åsikt vore statlig affärsdrift under det

blivande industriverket den rätta formen för ifrågavarande verksamhet. Dessa

invändningar kunde dock med mindre fog göra sig gällande vid beklädnadstillverkningen,

varför nämnda myndigheter icke motsatte sig bolagsdrift för beklädnadsverkstäderna,

därest en sådan anordning skulle befinnas påkallad.

Arméförvaltningens tyg-, intenclentur- och civila departement ha förordat,

att ifrågavarande krigsmaterieltillverkning skulle bedrivas såsom statlig affärsdrift,

samt ha i anslutning därtill framhållit, att fabrikernas beredskapskaraktär

borde tillmätas avgörande betydelse, enär något annat skäl än beredskapshänsyn

svårligen torde kunna åberopas för statlig krigsmaterieltillverkning överhuvudtaget.

Betingelserna för ifrågavarande fabrikers verksamhet vöre så väsentligt

olikartade mot vad som gällde i fråga om de privatekonomiska företag,

för vilkas räkning aktiebolagsformen utbildats, att nämnda företagsform tedde

sig främmande i detta sammanhang. Beredskapshänsynen måste sålunda med

nödvändighet medföra bland annat, att bolagsledningen i allt väsentligt bleve

beroende av vederbörande högsta militära förvaltningsmyndigheter, varigenom

den komme att beträffande befogenheter och uppgifter i väsentliga delar intaga

en annan ställning än ledningen för ett vanligt aktiebolag. Regleringen

av beredskapskostnaderna torde för en i aktiebolagets form driven rörelse

komma att te sig tyngande. Detta problem måste dock även vid statlig affärsdrift

lösas i och för ernående av en i möjligaste mån rättvisande kostnadsberäkning.

Även marinförvaltningen har framhållit, att de fördelar, som man avsåge

att vinna genom övergång till bolagsdrift, lika väl kunde ernås vid statlig

affärsdrift samt därvid särskilt framhållit möjligheterna till bättre kontroll

och smidigare kontakt med de statliga myndigheterna.

Statens aminunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha i sitt

utlåtande över 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag anfört att,

ehuru nämnderna vöre av den uppfattningen, att vissa betydande fördelar

skulle kunna vinnas genom en drift i bolagsform, nämnderna dock ansåge de

av utredningen anförda skälen mot denna driftsform värda att beakta. Det

vore därvid framför allt beredskapssynpunkten, som nämnderna i likhet meri

utredningen tillmätte stor betydelse. Därest fabrikerna skulle drivas som statligt

bolag, kunde nämligen för fabriksledningen frestelsen ligga nära lill hands

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

att för att ernå en ekonomiskt bärande tillverkning eftersätta beredskapssynpunkterna

eller att åtminstone icke själv taga initiativ till genomförandet av

nya och fördyrande beredskapsåtgärder.

En annan olägenhet vid drift i bolagsform läge enligt nämndernas mening

däri, att då de statliga fabrikerna givetvis komme att få en hel del uppgifter

i samband med utläggandet av beställningar på privatindustrien, framför allt

lämnandet av service och dylikt, det syntes svårt att få ett friktionsfritt samarbete

med privatindustrien. Det statliga bolaget komme ju nämligen samtidigt

att uppträda som konkurrent till de privata industriföretagen. Dessa

nackdelar skulle icke i samma grad uppstå, om fabrikerna underställdes ett

statligt verk.

Nämnderna ha sedermera i utlåtanden över bolagsutredningens promemoria

gjort vissa ytterligare uttalanden i ämnet. Sålunda har försvarsväsendets

verkstadsnämnd, som likaledes förordat statlig affärsdrift, härom anfört bland

annat följande.

Verkstadsnämnden har alltmera stärkts i den övertygelsen, att bolagsdrift icke

utgör en lämplig form för utövandet av ifrågavarande verksamhet. Beredskapssynpunkterna,

vilka i denna verksamhet måste tillmätas stor betydelse, lära icke

kunna tillgodoses på önskvärt sätt vid bolagsdrift. Bolagsutredningens förslag,

att bercdskapsåtgärderna skulle regleras genom ett mellan staten och bolaget upprättat

avtal, vars uppfyllande skulle kontrolleras genom särskilda revisorer, torde

knappast komma att i praktiken fungera tillfredsställande. För det första lära de

mångskiftande beredskapsuppgifterna, vilka i den mån utvecklingen fortskrider

ständigt bliva föremål för förändringar, överhuvud icke kunna regleras genom

avtal. Därtill kommer, att även om sådana avtal kunna träffas kontrollen över

uppgifternas fullgörande blir synnerligen komplicerad och ofta återkommande svårlösta

tvistigheter om avtalens tolkning i skilda hänseenden kunna befaras uppstå.

Statens hrigsmaterielnämnd har i sitt yttrande över bolagsutredningens

promemoria anfört, att det syntes lämpligare att driva ifrågavarande rörelse i

form av statligt verk än i bolagsform samt framhållit.

Nämnden har vid förnyat övervägande funnit ytterligare skäl tala mot drift i

bolagsform. Sålunda torde verksamheten vid försvarsväsendets fabriker och verkstäder

under en kommande fredsperiod — icke minst beroende därpå, att av beredskapsskäl

beställningar i icke oväsentlig grad måste utplaceras hos privatindustrien

— bliva av sådan ringa omfattning, att det näppeligen kan anses lämpligt

att driva de statliga fabrikerna i bolagsform.

1942 års militära reparationstjänstutredning har framhållit, att bolagsdrift

syntes minst lämpa sig för den verksamhet, som vore helt inriktad på försvarsväsendets

eget behov och där beredskapssynpunktema vore framträdande,

medan beklädnadstillverkningen bättre lämpar sig för drift i bolagsform. Utredningen,

som i sitt principbetänkande framhållit, att frågan om statlig bolagsdrift

eller statlig affärsdrift icke hade någon väsentlig betydelse vid bedömandet

av frågan om centraliserad underhållstjänst, har vad de centrala

reparationsanstaltema angår, funnit några fördelar icke stå att vinna vid bolagsdrift.

Därest emellertid de nuvarande centrala beklädnadsverkstädema

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Kungl. May.ts ''proposition nr 180.

skulle komma att drivas i bolagsform, borde även de centrala anstalterna för

underhållstjansten anslutas till detta bolag. Skulle åter statlig beklädnadstillverkning

anses icke böra komma i fråga utan nytillverkningen anförtros åt

den civila industrien, syntes erforderlig försöksverksamhet i fråga örn persedeltillverkning

kunna anslutas till någon av de centrala reparationsverkstäderna.

Statskontoret har bestämt avstyrkt övergång till bolagsdrift samt framhållit,

att de av utredningen anförda nackdelarna med bolagsdrift vore avsevärt

större än fördelarna. Statskontoret har förordat, att företagen redovisningsmässigt

skulle organiseras såsom affärsverk med egna kapitalfonder.

Riksräkenskapsverket har förordat, att ifrågavarande fabriker skulle drivas

såsom statliga affärsföretag samt framhållit, att driften vid dessa anläggningar

borde organiseras så, att i främsta rummet de militära beredskapskraven

tillgodosåges. Den friare bolagsformen syntes lämna alltför stort utrymme åt

snävt kommersiella synpunkter samt medföra ett försvårat samarbete såväl

med statliga myndigheter som med privatindustrien.

Statens krisrevision har avstyrkt övergång till bolagsform samt framhållit att,

då bolagsorganisationen i den form här föreslagits icke utgjorde någon garanti

för att de ekonomiska synpunkterna bleve bättre tillgodosedda vid bolagsdrift

än vid affärsverksdrift och då verksamheten vid de ifrågavarande fabrikerna

och verkstäderna vid återgång till normala fredsförhållanden syntes bliva av

relativt ringa omfattning och huvudsakligen erhålla karaktär av beredskapsarbete,

krisrevisionen funnit tillräckliga skäl icke föreligga att nu — innan närmare

erfarenhet vunnits rörande den statliga verksamheten inom förevarande

område vid återgång till fredsorganisation — vidtaga en så genomgripande

omorganisation av den centrala företagsledningen som en övergång till bolagsformen

skulle innebära.

Statens industrikommission, som ansett skillnaden mellan de olika driftsformerna

lia en mera formell än reell innebörd, har med hänsyn till den tvekan,

som på olilia håll otvivelaktigt rådde, funnit lämpligast, om spörsmålet

bolagsdrift kontra statlig affärsdrift kunde ställas på framtiden och således icke

behövde avgöras i nuvarande läge. Tydligt vore nämligen, att nu rådande alldeles

speciella förhållanden lätt kunde föranleda oriktiga aspekter vid bedömandet

av vilken driftsform som i en mera normal situation, då driften kommer

att bli av väsentligt mindre omfattning än nu, kunde vara mest lämplig.

Kommissionen ansåge sig ha så mycket större skäl att förorda ett dylikt undanskjutande

av spörsmålet som det nu rådande provisoriska systemet med

försvarsväsendets verkstadsnämnd visat sig fungera på ett, såvitt kommissionen

kunnat bedöma, fullt tillfredsställande sätt. Enligt kommissionens mening

borde således verkstadsnämnden tills vidare, förslagsvis under en tid av fem ar,

bestå och utgöra den form, varunder verksamheten alltjämt skulle bedrivas.

Hellre än att för dylikt fall redan nu bestämma sig för bolagsdrift, vilken rörelseform

i ett förändrat läge uppenbarligen måste ställa sig tämligen svår att avveckla,

syntes då såsom ett provisorium statlig affärsdrift böra komma i fråga.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Sveriges industriförbund har redan i sitt utlåtande över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag med avseende å valet mellan bolagsdrift och statlig

affärsdrift framhållit, att skäl kunna åberopas för envar av dessa lösningar

men att förbundet stannat vid den uppfattningen, att i varje fall bolagsformen

borde undvikas. I sitt över bolagsutredningens förslag avgivna yttrande

har förbundet, i vars yttrande svenska arbetsgivareföreningen instämt, ytterligare

framhållit, att krigsmateriel under fredstid i största möjliga utsträckning

borde tillverkas av den privata industrien och detta i all synnerhet inom

de områden, där den privata industrien hade att svara för den ojämförligt större

delen av produktionen under krigstid. Den viktiga beredskapssynpunkten

bleve därigenom bäst tillgodosedd. Förbundet erinrade om den betydelsefulla

förstärkning av landets försvarsberedskap, som uppkommit därigenom, att den

av ett enskilt företag bedrivna vapentillverkningen vid Bofors haft möjlighet

att under gången fredstid genom stora uppdrag från in- och utlandet utveckla

sin standard och sin tillverkningskapacitet till nuvarande höga nivå. Förbundet,

som funnit bolagsformen icke erbjuda några fördelar framför statlig

affärsdrift på nu förevarande område, har vidare anfört, att detta sammanhängde

med att ett bolag av föreslagen typ skulle få ytterst litet, måhända

endast namnet, gemensamt med ett vanligt bolag. Det ifrågasatta bolaget

skulle — till skillnad mot vad som gäller i fråga om tidigare statliga bolag —

få ägaren-staten såsom enda kund, vartill komme, att staten i stor utsträckning

skulle nödgas placera sina order på krigsmateriel hos bolaget, oavsett de

priser detta betingade sig. De fördelar, som vanligen vöre förbundna med

bolagsformen i fråga örn möjlighet att ernå rationell och affärsmässig drift,

skulle fördenskull icke kunna i detta fall utnyttjas. Ännu allvarligare vore

det, ifall bolagets ledning, i känslan av att böra redovisa ett så gott resultat

som möjligt av verksamheten, sökte tillvälla sig största möjliga del av krigsmaterieltillverkningen

och därigenom försämrade möjligheterna för den enskilda

industrien att fylla de beredskapskrav, som ställdes på densamma. Risken

för en sådan utveckling syntes obetingat mindre vid vanlig statsdrift.

Civilmilitära tfänstemannaföreningen har funnit driftsformen statligt bolag

avgjort underlägsen den föreslagna statliga affärsdriften samt anfört, att de

speciella militära kraven på säkerställande av erforderlig kapacitet vid mobilisering

och under krig med därtill hörande beredskapsanordningar, skuggfabriker,

gemensam maskinpark, dess utnyttjande och redovisning samt erforderlig

service för fabrikationens snabba och säkra utsvällning icke syntes i tillräcklig

grad kunna bliva tillgodosedda vid statlig bolagsdrift. Den fasta organisatoriska

sammanknytningen mellan det av förvaltningsutredningen föreslagna

industriverket och de statliga fabrikerna, som syntes komma att medföra

uppenbara fördelar för hela verksamheten för anskaffning och tillverkning av

krigsmateriel, icke minst ur rationaliserings- och arbetsbesparingssynpunkt,

samt för ett kontinuerligt fruktbärande samarbete med de militära försvarsgrensförvaltningarna,

skulle icke kunna erhålla motsvarande effektiv organisation

vid bolagsdrift.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj:t.-i proposition nr 180.

För svars väsendets civilmilitära ingenjörers förbund Ilar ansett fördelarna av

att ändra nuvarande driftsform till bolagsdrift icke vara så framträdande i

förhållande till nackdelarna, att övergång till bolagsdrift vore motiverad, samt

framhållit att en statlig affärsdrift i fråga örn för krigsmateriel nödvändiga produktionsgrenar

i princip vore att föredraga framför statlig bolagsdrift.

Det enda utlåtande, i vilket övergång till bolagsdrift förordats,

har avgivits av svenska teknologi öreningen, vilken med anledning

av 1941 års förvaltningsutrednings betänkande anfört bland annat följande.

Den motivering utredningen anför för att de försvaret tillhörande fabrikerna

och verkstäderna skulle drivas i form av statlig affärsdrift, kan föreningen ej finna

helt övertygande. Många skäl tala nämligen för bolagsdrift, som otvivelaktigt bör

innebära större frihet för företaget såväl i fråga örn drift som om anställningsformer.

Härigenom skulle det bli möjligt för försvarets industrier att i konkurrens

med den privata till sig knyta personal med erkänd kapacitet. Med skickliga och

ansvarskännande män i ledningen för industrierna undgås risken, att verksamheten

skall stelna, en fara som eljest kan ligga nära till vid statlig affärsdrift.

Den olägenhet för den ekonomiska kontrollen av företaget, som utredningen

anser uppkomma, om aktieägarna ej kunna påräkna vinst, måste nog anses överdriven.

Andra sätt att göra kontrollen effektiv torde finnas, och med en väl sammansatt

styrelse bör man kunna räkna med bästa möjliga resultat. Av vikt är,

att industriverket, örn bolagsformen kommer till användning, blir väl företrätt i

bolagets styrelse, och föreningen vill därför peka på lämpligheten av att industriverkets

chef även bör vara styrelsens ordförande.

I yttrande över bolagsutredningens betänkande har teknologföreningen

ytterligare anfört följande.

Svenska teknologföreningen har icke funnit, att utredningen fått fram några

nya synpunkter på detta spörsmål. Under uttrycklig förutsättning att ledningen

får befogenhet att fullt självständigt och i former motsvarande den privata industriens

handha personalfrågorna, synes det föreningen, att bolagsdriften kan vara

att föredraga för ernående av möjligast rationella organisation och driftsbetingelser.

Genom att försvarets fabriker under fredstid böra arbeta med en relativt liten

men högt kvalificerad personal, vilken vid mobilisering eller krig hastigt måste

flerdubblas, blir personalfrågan mer än annars ömtålig och företagsledningen kommer

helt visst att ofta ställas inför svårigheter, som fordra en synnerligen smidig

anpassning efter förhållandena på arbetsmarknaden. Redan de allvarliga olägenheter,

som för ett statligt verk följa av att det vid en arbetskonflikt icke kan handla

efter samma grundprinciper som enskilda företag oell icke kan ansluta sig till

arbetsgivareorganisationer, måste härvid vara starkt vägande. Även då det gäller

avvägande av anställningsvillkor för tjänstemän av olika grader, är det av stor

vikt, att ledningen icke blir bunden av de strängt begränsade löneskalor, vilka alltid

måste bliva normgivande för statliga företag. Ett affärsföretag av bolags natur

kan dock betydligt lättare än ett statligt verk genomföra de hastiga inskränkningar

i driften, som stundom bliva erforderliga.

Teknologföreningen har dock funnit, att örlogsvarven och de mindre reparationsverkstäderna

ej borde inordnas under bolagsdrift.

2. Löne- och andra personalfrågor.

Då lönefrågorna och de övriga problem, som sammanhänga med personalorganisationen,

liro av avgörande betydelse vid bedömandet huruvida en (iver
-

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Käng], Majlis proposition nr 180.

gång till bolagsform kan anses motiverad, torde i detta sammanhang böra

lämnas en kortare redogörelse för vad utredningarna i nu angivna avseenden

anfört.

1941 års förvaltningsutredning.

1941 ars förvaltningsutredning har med viss tvekan för försvarsväsendets

ny tillverkande fabriker förordat statlig affärsdrift framför bolagsdrift men samtidigt

såsom förutsättningar härför uppställt, att anställningsformen för personalen

vid fabrikerna kunde på närmare angivet sätt göras friare samt att

i övrigt sådana förutsättningar skapades för fabriksdriften, att densamma

i möjligaste mån kunde bedrivas efter inom privatindustrien gängse normer.

Med friare anställningsformer har förvaltningsutredningen därvid främst avsett,

dels att ordinarie befattningar enligt löneplan A i civila avlöningsreglementet

icke skulle förekomma vid dessa företag, dels att chefstjänstemännen

skulle kunna placeras i C-löneplanen med möjlighet till alternativ placering

inom en ganska vid marginal, dels att personal i övrigt skulle kunna anställas

mot arvode och placeras inom vissa lönegradsintervaller i en av Kungl. Maj:t

fastställd, förhållandevis rymlig ram. Fabriksledningen skulle härigenom ernå

en ganska vidsträckt frihet att anställa, placera och förflytta personal på det

för driften lämpligaste sättet.

1942 års militära bolagsutredning.

Bolagsutredningen har i anledning härav framhållit, att man vid ett genomförande

av förvaltningsutredningens förslag i denna del skulle redan genom

statlig affärsdrift uppnå de fördelar med avseende å anställning av personal

m. m., vilka utgjorde ett av de viktigaste motiven för övergång till bolagsdrift.

Förslaget innebure emellertid, att ledningen av försvarsväsendets fabriker

i betydande utsträckning skulle befrias från tillämpningen av bestämmelserna

i gällande avlöningsregleinenten. Därigenom skulle fabriksledningen alltså i

dessa hänseenden erhålla betydligt större frihet än den som kunnat tillerkännas

de nuvarande affärsdrivande verken. Bolagsutredningen, som icke haft

att ingå i prövning av frågan, huruvida förslaget i denna del kunde genomföras

isolerat för försvarsväsendets anläggningar utan hänsynstagande till de

konsekvenser detta kunde få för statens affärsdrivande verksamhet i övrigt,

har i likhet med förvaltningsutredningen funnit, att örn de friare anställningsformerna

kunde vinnas endast på den vägen, att krigsmaterielfabrikema ombildades

till bolag, detta vore ett starkt skäl för en sådan ombildning.

Bolagsutredningen har vidare framhållit, att fördelarna med bolagsformen

främst skulle komma till synes beträffande den lägre personalen. I fråga om

chefslönerna har bolagsutredningen funnit, dels att de enskilda fabrikerna alltid

torde vara nödsakade att hålla sina topplöner vid en nivå, som avsevärt

överstege de statliga chefslönernas, och dels att förvaltningsutredningens förslag

örn inplacering av chefslönema i C-löneplan möjliggjorde en relativt förmånlig

reglering av dessa löner. Utredningen, som funnit uteslutet, att ett

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Marits proposition nr ISO.

statligt bolag skulle kunna betala löner motsvarande de enskilda företagens

topplöner, har framhållit, att det icke heller skulle vara önskvärt, att staten

sökte inleda en ny lönekonkurrens örn denna icke talrika personalgrupp. Utredningen

hade därför icke kunnat finna, att en övergång till bolagsdrift skulle

vara av avgörande betydelse för rekryteringen av chefsposterna.

I fråga örn de lägre tjänstemännen såsom verkmästare, konstruktörer, ritare

och förmän har utredningen funnit, att bolagsdriften skulle i lönehänseende

medföra stora fördelar. De statliga avlöningsreglementenas bestämmelser vore

nämligen i vissa hänseenden icke lämpade för regleringen av lönerna till denna

personalgrupp. Sålunda hade genom ansvällning av arbetet många tjänstemän

av dessa kategorier, särskilt verkmästare och förmän, pålagts en avsevärd

ökning av ansvaret och arbetsbördan. För fabriksledningarna hade det framstått

såsom angeläget att kunna bereda dem någon kompensation härför, dock

utan att därigenom i något hänseende lämna för framtiden bindande utfästelser.

Den rätta formen för erkänsla hade härvid varit gratifikation eller tillfälligt

arvode utöver lönen. Då möjlighet att lämna sådan ersättning med det

nuvarande avlöningssystemet endast i begränsad utsträckning stöde till buds,

hade en del befattningshavare av nu avsedda kategorier i stället måst uppflyttas

i högre lönegrad, trots att de kunnat beräknas göra skäl för den högre

lönen blott under viss tid, kännetecknad av särskilda förhållanden. Därjämte

erinrades örn de svårigheter, som i statsdrift uppkomme genom att arbetarnas

ackordsförtjänster ofta överstege lönerna till mästare och förmän, liksom örn

svårigheterna att anpassa statslönema till här avsedda befattningshavare efter

växlingarna i arbetarnas inkomster. Dessa och många liknande olägenheter

skulle i bolagsdrift kunnat undvikas. Det finge därvid dock icke förbises,

att även inom det privata näringslivet en tendens förelåge att åstadkomma

mera allmänt tillämpade »löneplaner».

Utredningen har vidare funnit, att en övergång till bolagsdrift skulle medföra,

att löner och övriga förmåner till arbetare lättare skulle kunna anpassas

till de inom motsvarande branscher i privatindustrien tillämpade lönerna. Det

skulle i så fall kunna övervägas, huruvida icke de ifrågasatta bolagen, såsom

fallet är med vissa redan existerande statliga bolag ävensom med vissa kooperativa

förbundet tillhöriga fabriker, borde anslutas till arbetsgivarorganisation.

En sådan anordning för statliga bolag skulle dock förutsätta, att bolagsledningen

erhölle full frihet att ensam reglera arbetsförhållandena, eftersom det

mäste framstå såsom ovillkorligen nödvändigt, att statsmakterna icke genom

de statliga bolagen kunde bliva inblandade i eller påverka lösningen av konflikter

på arbetsmarknaden.

Utredningen har även berört vissa med överflyttningen av personal till bolagen

sammanhängande frågor samt de spörsmål, som uppkomma beträffande

samverkan mellan de statliga organen å ena sidan samt fabrikerna å den andra,

varvid utredningen även konstaterat, att personalen vid bolagsdrift icke skulle

kunna såsom hittills växelvis utnyttjas för tjänst vid fabrikerna och i de cen
-

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

träla förvaltningsmyndigheterna. Utredningen har ansett, att man redan gjort

dylika erfarenheter inom det nybildade statliga bolaget statens skogsindustrier.

Utredningen har vidare framhållit, att i fråga om löner och pensioner till bolagens

befattningshavare bolagens styrelser ensamma skulle bli beslutföra. Utredningen

har följaktligen icke gjort någon närmare utredning angående storleken

av de löner och pensioner, som kunde komma att utbetalas. Utredningen

har emellertid konstaterat, att de pensioner, som utbetalas jämlikt statliga

tjänstepensionsreglementet för arbetare, vore avsevärt högre än de pensioner,

som utbetalas av statliga och enskilda aktiebolag i allmänhet. Vissa statliga

aktiebolag liksom ett flertal enskilda bolag utbetala inga arbetarpensioner.

I fråga örn pensionerna till de vid bolagsbildningen anställda arbetare, vilka

redan intjänat pensionsrätt i statens tjänst, måste en avräkning mellan staten

och bolaget komma till stånd. Utredningen har därvid redogjort för de olika

alternativ, som diskuterats med avseende å denna frågas lösning för aktiebolaget

statens skogsindustriers del, samt för den nu ifrågasatta bolagsbildningen

ifrågasatt ett enklare förfaringssätt än det som avsetts skola komma

till tillämpning vid den ännu icke slutligt avgjorda regleringen av detta spörsmål

i vad avser skogsbolaget.

Bolagsutredningen har alltså funnit, att bolagsdriften skulle vara avsevärt

överlägsen vid reglering av löne- och pensionsfrågor samt vissa andra personalärenden

samt att dessa spörsmål borde tillmätas avgörande betydelse vid bedömande

av frågan om övergång till bolagsdrift men även ansett, att om bolagens

ledning icke skulle erhålla frihet att reglera personalärenden i enlighet

med vad här sagts eller att örn samma resultat kunde ernås vid statlig affärsdrift

— d. v. s. i enlighet med 1941 års förvaltningsutrednings förslag — anledning

icke heller förelåge att övergå till bolagsdrift.

Utlåtanden över bolagsutredningens förslag.

Flertalet av de hörda myndigheterna ha anslutit sig till bolagsutredningens

uppfattning men ansett de fördelar, som skulle vinnas genom bolagsdrift, icke

uppväga de därmed förenade nackdelarna samt framhållit, att vad man i dessa

hänseenden avsett att vinna med övergång till bolagsdrift borde kunna ernås

även vid statlig affärsdrift.

Arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement påpeka, att

den speciella form av företagarskicklighet, som inom det privata näringslivet

på grund av sin relativa sällsynthet betalas med topplöner, knappast syntes

erforderlig vid nu ifrågavarande fabriker, där tillverkningens art och omfattning

bestämdes av andra faktorer än de vinstintressen en privat företagsledare

hade att tillgodose och där företaget i staten hade en given köpare av sina

produkter. Dessa chefsposter, vilkas innehavare icke heller hade några finansieringsproblem

att bemästra, bleve därför av rent administrativ karaktär i en

helt annan utsträckning än vad fallet vore beträffande en företagsledare inom

det privata näringslivet.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Departementen ifrågasatte, huruvida icke de av utredningen angivna olägenheterna

kunde avhjälpas med enklare medel än övergång till bolagsdrift.

Sålunda syntes, därest ifrågavarande personal allt fortfarande skulle avlönas

enligt gällande avlöningsreglemente för icke-ordinarie personal, en smidigare

anpassning av lönerna efter det aktuella lägets krav kunna åstadkommas,

därest särskilda medel i erforderlig omfattning anvisades till gratifikationer

och belöningar. Denna eljest sparsamt tillämpade ersättningsform skulle —

rätt använd — i avsevärd omfattning kunna motverka den stelhet hos det

statliga lönesystemet, vilken i princip syntes vara ofrånkomlig, därest nödig

stadga och reda skulle kunna vidmakthållas i fråga örn lönesättningarna i

statsverksamheten, men som utredningen icke utan skäl ansåge ha mindre

lämpliga verkningar beträffande ifrågavarande personalkategori. Enligt departementens

mening gjorde sig kravet på större rörlighet och smidighet i fråga

örn lönerna framför allt gällande för den arbetsledande och tekniska personalens

del. Även inom ramen för statlig affärsdrift kunde ifrågavarande personals

avlöningsförmåner lösgöras från de statliga avlöningsreglementenas bestämmelser

och en anpassning till allmänna marknadens lönenivå sålunda genomföras.

Så hade redan skett beträffande arméns centrala beklädnadsverkstad, där

samtliga civila befattningshavare utom kontorspersonalen jämlikt medgivande

av Kungl. Majit vore anställda med personliga kontrakt och avlönades oberoende

av statliga avlöningsreglementen. För det fall att denna radikala omläggning

av personalens avlöningsförhållanden komme till stånd, kunde ifrågasättas,

huruvida icke vederbörandes pensionsförhållanden ändock med tillämpning

av 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet skulle kunna regleras.

Vad anginge arbetaravlöningarna kunde departementen icke finna några

avgörande skäl, varför bolagsdrift i och för sig skulle medföra en bättre anpassning

av dessa löner, vilka såväl vid statlig affärsdrift som bolagsdrift vore

avtalsmässigt bestämda. Vid den centrala beklädnadsverkstaden överensstämde

för övrigt arbetaravlöningarna redan nu så gott som fullständigt med den

privata industriens löner för motsvarande slag av arbetskraft. Vid försvarets

övriga fabriker syntes arbetarna däremot erhålla högre ersättning än inom privat

industri av jämförlig art. En reducering av ifrågavarande kostnadsfaktor

kunde visa sig förbunden med mindre önskvärda verkningar. Ur beredskapssynpunkt

vore det nämligen av utomordentlig betydelse för försvarsväsendets

fabriker att lia tillgång till en kunnig och erfaren fast arbetarstam. Lönesänkningar

vore i och för sig ägnade att motverka uppnåendet av detta syfte.

En övergång till bolagsdrift och därmed en anpassning av ifrågavarande förmåner

efter normer, som inom den privata industrien tillämpades i fråga örn

pensionering av arbetare, skulle medföra betydande kostnadssänkningar.

Emellertid hade de jämförelsevis högt tilltagna pensionsförmåner, vilka staten

tillerkände sina arbetare, sin grund i sociala synpunkter och hänsynstaganden,

vilka med samma styrka gjorde sig gällande vare sig vederbörande vore direkt

statsanställd eller anställd i ett statligt bolag. Kedit sett bleve även sistnämnda

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

arbetare att anse såsom statsanställda. De rikligare tillmätta pensionsförmåner,

som utginge till statens arbetare, kunde i icke ringa mån bidraga till att

binda vederbörande vid företaget, en omständighet som hade betydelse ur

bland annat beredskapssynpunkt.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit, att en anpassning

efter lönemarknaden stötte på särskilda svårigheter inom förevarande område.

Det kunde nämligen icke frånkommas, att jämförelser uppställde sig

mellan löneväsendet vid dessa fabriker å ena sidan och å andra sidan de parallellt

med dem arbetande statliga affärsföretagen inom samma bransch, såsom

arméns tygverkstäder, flottans örlogsvarv och flygvapnets centrala flygverkstäder.

Det bleve i längden omöjligt att vid dessa vid sidan av varandra arbetande

företag uppehålla väsentligt olika lönestandard med åtföljande skillnad

i social ställning för den anställda personalen.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd, som delade utredningens mening, att

verksamheten med nödvändighet krävde en smidig anpassning av lönesättningen

för såväl tjänstemän som arbetare efter läget på allmänna marknaden

samt efter fabrikernas aktuella behov, har framhållit, att en sådan anpassning

icke kunde vad beträffar tjänstemännen komma till stånd vid tillämpning

av de för statsförvaltningen i övrigt gällande avlöningsbestämmelserna. Enligt

nämndens mening vore det icke ogörligt att åstadkomma sådana avlöningsbestämmelser

vid statlig drift, att större frihet vid lönesättningen skulle vinnas.

Nämnden har förordat en anställningsform, vilken icke i alltför hög grad avveke

från vad som eljest tillämpades i statsförvaltningen men varigenom det

åsyftade resultatet ändock skulle ernås. Förslaget, som i vissa hänseenden nära

överensstämde med ett av 1941 års förvaltningsutredning framlagt förslag,

innebär i huvudsak, att för vissa av de högre tjänstemännen av riksdagen

skulle fastställas rörliga lönegrader, medan för övriga tjänstemän lönegradsplaceringen

skulle bestämmas av fabrikernas centrala ledning. De högre tjänstemännen

skulle enligt förslaget inplaceras i löneplan C i civila avlöningsreglementet,

medan övrig personal skulle erhålla extra ordinarie eller extra anställning,

varjämte kontraktsanställning skulle ifrågakomma. Genom dessa anställningsformer

skulle enligt nämndens mening ej blott smidighet i lönesättningen

ernås utan även för i C-löneplanen upptagna tjänstemän liksom för extra ordinarie

tjänstemän pensionsfrågan lösas på ett lämpligt sätt. Om så ansåges

erforderligt, syntes Kungl. Majit under åberopande av 1 § 2 mom. sista stycket

allmänna tjänstepensionsreglementet även kunna besluta, att reglementets

bestämmelser skulle tillämpas för kontraktsanställd personal.

Enligt statens kiigsmatenelnämnds förmenande syntes det, vad beträffar

tjänstemännens löner, icke vara ogörligt att vid statlig drift åstadkomma sådana

avlöningsbestämmelser, att större frihet vid lönesättningen skulle kunna

vinnas. Vad åter anginge arbetarlönerna syntes, om så skulle anses önskvärt,

möjligheterna att kunna anpassa dessa till de inom motsvarande bransch inom

privatindustrien tillämpade icke vara större vid bolagsdrift än vid fortsatt statlig

drift.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

1942 års militära reparationstjänstutredning har anfört, att man vid en

övergång till bolagsdrift knappast torde kunna ifrågasätta en försämring av

de sociala förmånerna för endast en grupp av anställningshavare i statens

tjänst.

Statskontoret har framhållit, att om man icke kunde på den statliga krigsmaterieltillverkningen

lägga vanliga affärsmässiga synpunkter, så bortfölle

även huvudskälet för att beträffande de anställda vid försvarsväsendets industrianläggningar

tillämpa anställnings- och avlöningsvillkor, som mera väsentligt

avveke från de för anställningshavare i statens tjänst eljest vedertagna.

Rent principiellt ansåge statskontoret dessutom betänkligt och i längden säkerligen

ohållbart att genomföra en kategoriklyvning av de statsanställda, som

skulle ställa vissa grupper i en markerat ogynnsammare ställning än övriga

och detta uteslutande beroende på den valda driftsformen för verksamheten.

Därest pensionerna för statens arbetare ansåges vara för höga syntes den riktiga

utvägen vara att ändra tjänstepensionsreglementet men däremot icke att

söka kringgå problemets kärnpunkt genom ändring av själva driftsformen. Liknande

synpunkter kunde enligt statskontorets mening anföras beträffande lönevillkoren.

Emellertid har statskontoret funnit det icke vara uteslutet, att man

skulle kunna inom det statliga lönesystemets ram reglera personalfrågan på

ett sätt som bättre än hittills tillgodosåge de speciella krav, som uppställde sig

inom industriell verksamhet av förevarande slag. Viktigast syntes i detta

sammanhang vara, att de olika företagen ställdes under fullt kompetent och

för sin uppgift väl kvalificerad teknisk och ekonomisk ledning. Vad som i

detta avseende med tillämpning av vanliga lönevillkor visat sig möjligt vid

statens affär sdrivande verk borde kunna åvägabringas även vid försvarsväsendets

fabriker och verkstäder.

Riksräkenskapsverket har anfört, att en tillfredsställande rekrytering av

chefsbefattningarna kunde ernås, oavsett om verksamheten komme att bedrivas

i bolagsform eller såsom statligt affärsföretag. Hittills gjorda erfarenheter

hade knappast givit vid handen, att de statliga anställningsvillkoren skulle

omöjliggjort chefsbefattningarnas besättande med tillräckligt kvalificerade

krafter. Vid en tillämpning av de av förvaltningsutredningen förordade anställnings-

och lönevillkoren syntes de krav på frihet och anpassning, som på

förevarande område borde uppställas, bliva i skälig mån tillgodosedda. Riksräkenskapsverket

förutsatte härvid, att möjligheten att inom den av förvaltningsutredningen

föreslagna lönegradsramen relativt förmånligt inplacera en

tjänsteman allenast skulle komma till användning, då fråga vore om förvärvande

eller bibehållande av en duglig arbetskraft, och icke utnyttjas till en

allmän utvidgning av gränserna för placering i löneklass. Lönegradsuppflyttningen

borde icke heller tillämpas, då fråga vore örn att bereda kompensation

tor en tillfällig ökning av arbetsbelastningen och ansvaret. För dylika ökningar

i arbetsbördan borde i stiUlct systemet med arvode eller gratifikation med förtid

kunna komma till antändning. Beträffande de för bolagsdrift ifrågasätta

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

anläggningarna syntes en anpassning av arbetarlönerna till de inom privatindustrien

tillämpade mindre förmånliga löne- och pensionsvillkoren under alia

förhållanden vara svår att genomföra, då bärande skäl knappast förelåge, att

beträffande denna personal tillämpa andra och mindre förmånliga villkor än

för personalen vid de reparerande verkstäderna. Detta omdöme gällde allmänt

taget även personalen i tjänstemannaställning. Därest de föreslagna friare anställningsvillkoren

ansåges böra tillämpas vid här avsedda anläggningar, syntes

detta medföra konsekvenser även i fråga örn reparationsverkstäderna. Riksräkenskapsverket

har vidare framhållit, att möjligheterna att åstadkomma en

rationell drift otvivelaktigt vore större inom ett bolag än vid statliga verk och

inrättningar, vilka voro bundna av lönereglementen m. fl. bestämmelser. Enligt

verkets mening skulle emellertid en personalorganisation i huvudsaklig

överensstämmelse med förvaltningsutredningens förslag i tillräcklig grad tillgodose

kravet på anpassning efter den allmänna marknadens nivå. Därmed

skulle det starkaste för bolagsdrift anförda skälet bortfalla.

Statens krisrevmon har anfört, att vad beträffar anställningen av arbetare

och deras avlönande några väsentliga fördelar icke syntes stå att vinna med

drift i här föreslagen bolagsform framför affärsverksdrift. Då det giillde tjänstemännens

avlöningsförhållanden syntes däremot läget vara delvis annorlunda.

Därest driften inordnades under affärsverkets form, skulle ledningen bli

bunden av de statliga lönereglementena med deras i lönehänseende relativ t

stora stelhet. Även om vissa svårigheter i fråga örn rekryteringen av ingenjörer

och annan teknisk personal skulle uppkomma för företagsledningen vivi

affärsverksdrift, ansåge krisrevisionen likväl dessa omständigheter icke vara av

den vikt, att man fördenskull borde välja en företagsform, som ur andra synpunkter

kunde anses mindre lämplig.

Enligt statens industrikommissions mening borde det icke vara helt ogörligt

att även vid andra driftsformer än bolagsformen med avseende å anställningsiörhållandena

ernå en efter den allmänna marknaden anpassad tillfredsställande

reglering. Då kommissionen föreslagit, att huvudspörsmålet bolagsdrift

kontra affärsdrift ställdes på framtiden, hade detta därför skett på basis av den

uttryckliga förutsättningen, att anställningsfrågorna även i verkstadsnämndens

regi skulle kunna givas en dylik reglering, varvid personalen i pensionshänseende

måste kunna tillerkännas de förmåner, som allmänneligen bereddes fastare

anställd personal i statens eller enskilda arbetsgivares tjänst.

Sveriges industriförbund, som understrukit, att utredningen — till synes

med fullt fog — icke ansett bolagsformen medföra några avgörande fördelar

för rekryteringen av chefsposterna vid det statliga företaget, har vidare anfört,

att det icke borde erbjuda oöverkomliga svårigheter att uppmjuka det nuvarande

lönesystemet på sådant sätt, att berörda önskemål kunde nöjaktigt tillgodoses

utan att bolagsformen därför behövde tillgripas. Det borde icke heller

iörbises, att även i ett statligt bolag med ett stort antal anställda vissa meleher

mindre fixerade lönegrader säkerligen komme att fastställas eller små
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ningom utbilda sig. Vad slutligen anginge arbetarlönerna syntes en önskvärd

anpassning av de statliga lönerna och därmed jämförbara förmåner vara fullt

lika möjlig att genomföra, även om den statliga affärsdriften bibehölles.

En från de ovan återgivna uttalandena avvikande uppfattning har hävdats

av jörsvarsväsendets lönenämnd, som anfört.

Utan att ingå på frågan om vilken driftsform, som lämpligen bör komma till

användning, finner sig lönenämnden böra uttala, att därest statlig affärsdrift anses

böra tillämpas på förevarande område, det ej gärna synes kunna ifrågakomma att

för vissa betydande delar av statsförvaltningen tillämpa avlöningsnormer, som

helt skilja sig från vad som gäller för förvaltningen i allmänhet. Den frihet och

obundenhet, som vid en sådan lösning skulle tillerkännas fabriksledningen, torde

enligt lönenämndens mening vara ägnad att medföra vittgående konsekvenser nied

avseende å statens affärsdrivande verksamhet i övrigt. Lönenämnden anser sig å

andra sidan böra framhålla, att därest bolagsformen skulle komma till användning

beträffande nu ifrågavarande, omfattande verksamhetsgrenar det knappast lärer

kunna undvikas, att lönesättningen för den av bolagen anställda personalen kommer

att inverka på löneförhållandena för personalen vid statliga företag inom liknande

verksamhetsområden.

De över bolagsutredningens förslag hörda personalorganisationerna ha i huvudsak

framhållit följande.

Svenska officersförbundet, som framställt erinringar mot uppfattningen, att

en civil befattningshavare generellt skulle besitta bättre tekniskt kunnande

och mera framstående ledaregenskaper än en militär, har anfört bland annat,

att vad det tekniska kunnandet beträffade, en specialutbildad ingenjör i regel

kunde anses äga företräde framför en tekniskt utbildad officer. De militärer,

vilka ifrågakonune för högre poster vid fabriker och dylikt, hade dock, innan

de satts att bekläda sådana befattningar, erhållit en grundlig teknisk utbildning

och kunde sålunda anses fullt jämställda med civila teknici. Förbundet

erinrade vidare, att militärtjänsten vore särskilt lämpad såsom grundval för

danandet av ledare, eftersom detta är ett av officersutbildningens viktigaste

mål. Att denna givit resultat, vilka kunna vara av betydelse även för en

fabriksledare, ansåg förbundet bestyrkt av det faktum, att militärer i många

fall tagits i anspråk för ledande poster just inom industrier och motsvarande

enskilda företag. Ledarposterna inom försvarsmaktens fabriker borde därför

i första hand förbehållas militära befattningshavare. Endast i den mån lämpliga

chefer icke kunde utfinnas bland dessa, borde civila komma i fråga. Även

med hänsyn till samarbetet mellan de militära myndigheterna och fabrikernas

ledning vore det angeläget, att dc ledande posterna inom fabrikerna besattes

med militärt skolad personal.

Civilmilitära tjänstemanna] örenvig en har förklarat sig icke kunna biträda

bolagsutredningens uppfattning i förevarande hänseenden, när berörda spörsmål

såges i belysning av de former, förvaltningsutredningen föreslagit för dessa

frågors behandling. För arbetarna gällde i båda fallen kollektivavtalsformer

och statens intressen syntes härvid bli i tillräcklig man tillgodosedda vid

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

statlig affärsdrift. För tjänstemännen syntes den extra ordinarie eller extra

tjänstemannaanställningsformen och den ifrågasatta rörligheten i löneplacering

inom trennc lönegrader för varje befattning erbjuda erforderlig smidighet

i anställnings- och löneförhållandena. Härmed skulle enligt bolagsutredningens

eget uttalande tillräcklig anledning icke föreligga att övergå till bolagsdrift.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har anfört, att den stelhet, som vore

utmärkande för de statliga löneplanerna, till största delen sammanhängt med

att personalförteckningarna för försvarets del måst underställas Kungl. Maj:t

för fastställande. Den långsamma behandling, som härvid varit betingad dels

av att ändringar endast kunnat ske en gång örn året, dels av den noggranna

behandlingen av förslagen i flera olika instanser, har huvudsakligen karakteriserat

den stelhet, som nu påtalades. Detta kunde enklast undanröjas genom

att försvarets centrala myndigheter i likhet med de civila centralförvaltningarna

och affärsdrivande verken finge bemyndigande att själva fastställa dessa

personalförteckningar. I sak skulle detta bli förhållandet även efter övergång

till bolagsdrift, eftersom bolagsledningen centralt skulle besluta i lönefrågor.

Den fria lönesättningen skulle dock även i sådant fall vara nödsakad att följa

vissa planer, om icke anarki skulle uppstå på detta område. Tiden före år

1928, då det första avlöningsreglementet för försvarets civila tjänstemannapersonal

kom till, hade karakteriserats av sådan fri lönesättning. Erfarenheterna

från den tiden vore icke sådana att ett återinförande av detta system

syntes önskvärt. Om det sålunda måste anses nödvändigt att fastställa vissa

normer för lönesättningen, vore det överflödigt att utarbeta nya sådana, då

de statliga avlöningsreglementena i stort sett fyllt de krav, som rimligen kunde

uppställas.

Sveriges arbetsledareförbund, som redan i sitt utlåtande över 1940 års förvaltningsutrednings

betänkande framfört bestämda erinringar mot bolagsformen,

genom vilken enligt förbundets mening arbetsledarna skulle förlora sin

anställningstrygghet, därest deras ställning och pensionsrätt icke garanterades

genom ett med tillräckligt lång giltighetstid bundet kollektivavtal, har nu

hänvisat till detta utlåtande och därutöver ytterligare anfört vissa synpunkter.

Förbundet har erinrat, att arbetsledarna haft en arbetsbörda och ett ansvar,

som deras löneförmåner icke kompenserat dem för. Därest ett bolag

redan nu drivit ifrågavarande industrier, skulle sålunda löneutgifterna till

tjänstemännen säkerligen varit väsentligt större. För att vinna rättelse härvidlag

måste man emellertid icke tillgripa en så radikal åtgärd som omläggning

av själva driftsformen. Med hänsyn till att tillverkningen vid dessa industrier

i mångt och mycket saknade motsvarighet inom det privata näringslivet, vore

det icke möjligt att vid en ansvällning av fabrikationen omedelbart från detta

erhålla erforderlig arbetsledande personal med sådana kvalifikationer att

driftsresultatet kunde förväntas bli fullt tillfredsställande. Svårcrsättlig personal

borde följaktligen bibehållas i tjänst i erforderligt antal även under de

perioder, då verksamheten dreves i mindre omfattning. Följaktligen borde ock
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Marits ''proposition nr 180.

så enligt förbundets mening nämnda personal beredas sådana anställningsvillkor,

att den icke i onödan frestades att övergå till privattjänst. Det syntes

därför ur beredskapssynpunkt vara av stort värde, att den relativa anställningstryggheten

för nämnda befattningshavare bibehölles för framtiden oaktat

de olägenheter, som anmälde sig ur strängt företagsekonomisk synpunkt.

Landsorganisationen i Sverige har anfört, att då det icke syntes som om

utredningen avsett, att försvarets industrier i fredstid skulle utöva konkurrerande

verksamhet med övriga industrier på den allmänna marknaden, det vore

svårt att förstå den vikt, som tillmätts försvarsindustriernas konkurrensduglighet,

ehuru en strävan till förbilligande av här berörda verksamhet vore naturlig.

Utredningens promemoria upptoge dock icke några ingående undersökningar

om förhållandet mellan löneläget vid försvarets industrier och löneläget

vid motsvarande privata eller andra statliga industrier. Att försvarsindustriernas

arbetare, liksom övrig statsanställd personal i regel åtnjöte större sociala

förmåner än motsvarande privata industriers arbetare, vore lätt att konstatera,

varför några undersökningar icke syntes nödvändiga i detta avseende.

Örn en undersökning av löneförhållandena skulle giva vid handen, att försvarets

arbetare intoge en förmånligare ställning än den privata industriens, så

vore därmed icke utan vidare givet, att en strävan till fullständig utjämning

vore befogad. Med den uppgift de statliga krigsmaterielfabrikema pålades,

förefölle det, som om deras arbetare skulle komma i en särskild ställning. Detta

1''ramginge bland annat av utredningens egna uttalanden beträffande kravet

på sekretess från de anställdas sida. Försvarsindustriernas arbetare måste betraktas

såsom innehavare av förtroendeposter i synnerlig grad, vartill komme,

att man hittills av dessa krävt mycket god yrkeskompetens redan vid anställandet.

Det senare gällde ej minst de arbetsplatser, vid vilka reparationer förekomme

i större utsträckning än vid motsvarande privata anläggningar. Vidare

förefölle det principiellt mindre välbetänkt att utskilja en grupp av statligt

anställda, som antoges befinna sig på en högre nivå än motsvarande privatanställda,

för att sänka deras arbets- och lönevillkor till de privatanställdas

nivå. Principfrågan örn förhållandet mellan lönerna för de tjänster, som av

staten toges i anspråk, och den privata industriens borde behandlas i ett betydligt

vidare sammanhang, därest en sådan behandling ansåges påkallad.

Sammanfattningsvis har framhållits, att den del av försvarsindustriens arbetare,

som utgjorde den permanenta kåren, intoge en särställning i fråga örn

förtroende, pålitlighet och i vissa fall även yrkesskicklighet, varför vid fastställande

av arbets- och lönevillkoren samt ej minst pensionsförmånerna hänsyn

borde tagas härtill. Landsorganisationen ville icke motsätta sig en övergång

till bolagsdrift, därest en sådan form för verksamheten kunde påvisas

medföra effektivisering av driften inom försvarsverkens industrier, men motsatte

sig bestämt en sådan ordning, därest densamma motiverades med ökade

möjligheter att förändra arbets- och lönevillkoren för inom dessa industrier

anställda arbetare på ett sätt, som i realiteten skulle innebära försämring av

dessa villkor.

Bihang till riksdagens protokoll JO lid. 1 saini. Nr ISO.

13

s. 194 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

194 Kungl. Maj:ts "proposition nr 180.

Försvarsverkens civila personals förbund har efterlyst de sakskäl, som kunde

finnas för påståendet om det högre löneläget för försvarets arbetare i förhållande

till övriga arbetare i landet, samt framhållit, att det givetvis kunnat

uppvisas löner på försvarets arbetsplatser, som överstege privatmarknadens

men att i andra fall motsatsen också kunnat påvisas. Förbundet, som ansåg,

att försvarets arbetare missgynnats i fråga örn löneutvecklingen, har beträffande

deras sociala förmåner anfört, att dessa icke avveke från motsvarande

förmåner för samtliga statens övriga arbetare, att dessa förhållanden hade

varit rådande inom statsdriften liksom vid försvaret sedan flera årtionden tillbaka

samt att motsvarande eller bättre förmåner gällde för statens tjänstemän.

Skulle försvarets arbetare fråntagas dessa arbetsvillkor, borde hela frågan

om motsvarande arbetsvillkor för övriga statsanställda göras till föremål

för överväganden.

Sammanfattningsvis kan konstateras, att såväl 1941 års militära förvaltningsutredning

som 1942 års militära bolagsutredning räknat med ett eller tvä

statliga affärsföretag med fullständig självkostnadsberäkning såsom enda alternativ

till statlig bolagsdrift för de nytillverkande statliga krigsmateriel- och

beklädnadsfabrikerna. Medan förvaltningsutredningen, ehuru med viss tvekan,

förordat den förra driftsformen, har bolagsutredningen utan att angiva

vilken driftsform som borde väljas utförligare redogjort för de med bolagsdriften

förenade fördelarna och nackdelarna samt framlagt förslag till bildande

av två eller alternativt ett bolag för nu ifrågavarande till verkningsområden.

Förvaltningsutredningen har framlagt förslag till personalorganisation för en

fabriksavdelning inom industriverket, som skulle omhänderha driften vid de

ifrågavarande fabrikerna och verkstäderna. Bolagsutredningens förslag — som

delvis kompletterar förvaltningsutredningens förslag — är i vad avser verksamhetens

omfattning, organisation och finansiering i huvudsak så uppbyggt, att

det är tillämpligt även vid statlig affärsdrift.

Av de hörda myndigheterna ha överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen

och flygvapnet, armé-, marin- och flygförvaltningarna, krigsmaterielnämnden

och verkstadsnämnden, statskontoret, riksräkenskapsverket, krisrevisionen

och industrikommissionen ävensom industriförbundet och arbetsgivareföreningen

avstyrkt bolagsbildning och förordat statlig affärsdrift, varvid vissa

av dem föreslagit den uppmjukning av gällande lönebestämmelser, som för

denna verksamhet förordats av förvaltningsutredningen. Försvarsväsendets

lönenämnd har uttalat betänksamhet med avseende å en uppmjukning av

lönebestämmelserna. Verkstadsnämnden har vid sitt utlåtande fogat förslag

till organisation för ett statligt affärsföretag omfattande samtliga berörda

fabriker och verkstäder.

Av de hörda personalorganisationerna lia civilmilitära tjänstemannaföreningen

och försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund kommit till i

huvudsak samma resultat som de förutnämnda statliga myndigheterna. För
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. May.ts proposition nr ISO.

svarsverkens civila personals förbund har bestämt avstyrkt bolagsbildning,

medan svenska officersförbundet, försvarets civila tjänstemannaförbund,

arbetsledareförbundet och landsorganisationen inskränkt sig till att i vederbörande

personalgruppers intresse framföra önskemål, som i huvudsak innebära

ett avstyrkande av förslag om övergång till bolagsdrift för försvarsväsendets

fabriker och verkstäder.

Endast teknologföreningen har förordat övergång till bolagsdrift för ifrågavarande

fabriker och verkstäder.

Den belysning, som nu föreliggande spörsmål fått genom de verkställda utredningarna

och däröver avgivna remissutlåtanden, synes mig giva vid handen,

att tillräckliga skäl för övergång till bolagsdrift, vid försvarets fabriker

och verkstäder, icke föreligga. Jag vill särskilt framhålla, att det vid bolagsdrift

torde vara svårt att på betryggande sätt tillgodose beredskapssynpunkterna,

och vill fästa uppmärksamheten på de konsekvenser, som skulle uppkomma

genom att helt olika principer i organisations- och lönehänseende skulle komma

att tillämpas vid å ena sidan de i huvudsak nytillverkande och å andra sidan

de i huvudsak reparerande verkstäderna — däribland tygverkstäderna, örlogsvarven

och flygverkstäderna — samt de olägenheter, som skulle göra sig gällande,

därest någon av de ifrågavarande verkstäderna senare skulle ändra

karaktär i nu angivna hänseende. Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra

förorda, att ledningen av driften vid de ifrågavarande fabrikerna och verkstäderna

anförtros åt ett statligt bolag.

Däremot finner jag i likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna

lämpligt, att verksamheten vid ifrågavarande anläggningar hedrives i

form av statlig affärsdrift, och förordar därför bifall till detta förslag.

B. Fabriksledningens ställning till krigsmaterielverket.

1941 års förvaltningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har i fråga om ledningen av de försvarsväsendet

tillhöriga fabrikerna och verkstäderna som nämnt kommit till den principiella

uppfattningen, att reparationsverkstädernas ledning borde handhavas

av respektive försvarsgrensförvaltningar, under det att de nytillverkande fabrikerna

borde ställas under central industriell ledning samt därvid drivas antingen

i form av ett eller flera statliga bolag eller i form av statlig affärsdrift, i

senare fallet med ledningen anknuten till det föreslagna industriverket. Fabriksledningen

skulle härvid handhavas av en inom industriverket organiserad

fabriksavdelning, vars chef skulle vara överdirektör. För handläggning av

arbetarlönefrågor skulle bildas en särskild för försvarsväsendet gemensam avtalsnämnd,

vilken skulle fungera i anslutning till industriverket. Genom detta

förslag, vilket avviker från det av 1940 års utredning framlagda såtillvida,

att fabrikerna enligt den sistnämnda utredningens förslag skulle organiseras

i bolagsform och sålunda ledas av en från industriverket helt fristående orga
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

nisation, skulle industriverket erhålla en betydligt starkare ställning såsom

ledande organ icke blott för anskaffningsverksamheten utan även för den statliga

krigsmaterieltillverkningen.

Remissuilålanden.

Häremot har statens krisrevision i sitt utlåtande över 1941 års förvaltningsutrednings

betänkande anfört följande.

Krisrevisionen önskar för sin del framhålla, att oavsett vilket val man träffar

med avseende å formen för de nytillverkande fabrikernas drivande — bolag eller

affärsdrivande verk — det ur olika synpunkter måste anses mindre lämpligt att

sammanföra anskaffningen och tillverkningen under gemensam ledning. Om man,

såsom torde vara riktigt, vill söka skapa en konkurrenskraftig och fullt affärsmässigt

skött statlig krigsmaterielindustri, bör man inte giva denna en sådan

ställning i förhållande till det beställande organet, att konkurrensmomentet i

jämförelse med andra leverantörer helt eller delvis elimineras. Man kan nämligen

befara, att industriverket med den av förvaltningsutredningen tänkta organisationen

vid utläggandet av materielbeställningar kan komma att påverkas av synpunkter,

som äro främmande för en affärsmässigt skött anskaffning, t. ex. önskan

att i möjligaste mån utnyttja de statliga fabrikernas hela tillverkningskapacitet,

varvid angelägenheten ur beredskapssynpunkt av en jämnare orderfördelning på

de privata industriföretag, som i händelse av krig avsetts skola omställa driften

till krigsmaterieltillverkning, kan bliva undanskymd.

I utlåtande över bolagsutredningens promemoria har krisrevisionen ytterligare

anfört, att då bolagsformen, i varje fall för närvarande, ej borde komma

till användning, fabriks- och verkstadsledningen av försvarets nytillverkande

fabriker — med undantag dock för skifferoljeverket å Kinnekulle — borde anknytas

till det organ, som redan nu under Kungl. Majit i tekniskt och ekonomiskt

hänseende handhade driften av vissa försvarsväsendets fabriker och anstalter,

nämligen försvarsväsendets verkstadsnämnd. Enligt detta förslag skulle

verkstadsnämnden erhålla ett omfattande och i viss mån heterogent verksamhetsområde.

Verkstadsnämnden, som hittills huvudsakligen sysslat med uppgifter

sammanhängande med övergång från fredstillverkning till krigstillverkning,

syntes med hänsyn till sina uppgifter som industriledning böra givas en

organisation, vilken möjliggjorde kraftig och effektiv ledning i såväl tekniskt

som ekonomiskt hänseende. Det syntes emellertid böra ankomma på verkstadsnämnden

att härutinnan framlägga förslag.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha i utlåtande

över 1941 års förvaltningsutrednings betänkande härom anfört följande.

Medan nämnderna sålunda anse sig i huvudsak kunna instämma i vad utredningen

anfört mot driftsformen statligt bolag, vilja nämnderna å andra sidan

framhålla, att vissa erinringar kunna göras mot att inordna fabriksorganisationen

i det föreslagna industriverket. Visserligen kommer härigenom industriverket att

tillföras en ökad driftsteknisk sakkunskap, samarbetet mellan det anskaffande

s. 197 Kontrollera mot PDF

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

organet och fabriksledningarna kan bliva intimt och besparingar kunna vara

tänkbara därigenom att vissa uppgifter inom fabrikernas centrala ledning kunna

sammanföras med likartade uppgifter inom industriverket i övrigt. Dessa besparingar

torde dock bliva obetydliga, då exempelvis fabrikernas centrala bokföring

och centrala inköpsorganisationer äro av väsentligt annan karaktär än

motsvarande organisationer inom industriverket. Framförallt torde det dock enligt

nämndernas uppfattning icke vara lämpligt att till det organ, som har huvudsakligen

anskaffande och därmed sammanhängande tekniska uppgifter även lägga

så väsentligt olika och tillika omfattande uppgifter som framför allt arbetarefrågor

och därmed likartade driftsfrågor. Det synes även vara av vikt för den

rätta handläggningen av industriverkets anskaffningsärenden, att fabrikernas

centrala ledning får en friare ställning i förhållande till industriverkets ledning.

Därest av anförda skäl driftsformen statligt bolag icke anses böra ifrågakomma,

vilja därför nämnderna förorda en närmare undersökning över, huruvida icke för

fabrikernas centrala ledning ett särskilt fristående verk borde inrättas. Åt detsamma

skulle i så fall givas sådana former, att största möjliga frihet bereddes

ledningen, då det gällde anställningsförhållanden och upphandlingar. Givetvis

måste detta verk tillförsäkras industrimässig sakkunskap i ledningen.

I sitt utlåtande över bolagsutredningens promemoria har verlcstadsnämnden

med åberopande av det nu citerade uttalandet framlagt förslag till riktlinjer

för de statliga krigsmaterielfabrikemas organisation och verksamhet samt i

fråga om detta verks ledning anfört följande.

I verkstadsnämndens nuvarande ledning finnes såväl militär som industriteknisk

sakkunskap företrädd, vilket visat sig vara av största värde vid behandling

av frågor rörande krigsmaterielfabrikemas drift. Även den definitiva organisationen

av ledningen för dessa fabriker bör därför enligt nämndens mening erhålla

en likartad utforming. Med hänsyn härtill synes det statliga verket böra organiseras

under ledning av en styrelse, förslagsvis benämnd Försvarsväsendets verkstadsstyrelse,

bestående av verkets chef samt chefen för industriverket såsom

självskrivna ledamöter. Dessutom böra i styrelsen ingå sju av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöter. Av dessa böra tre, representerande den militära sakkunskapen,

förordnas efter förslag av överbefälhavaren och en, representerande arméförvaltningens

civila departement, förordnas efter förslag av generalkrigskommissarien.

Återstående tre ledamöter böra representera den industriella sakkunskapen och

förordnas efter förslag av Sveriges industriförbund eller annan liknande organisation.

Bland styrelsens ledamöter skulle Kungl. Majit utse ordförande. Verkets

chef, vilken lämpligen bör erhålla benämningen Överdirektör, bör förordnas av

Kungl. Majit efter förslag av verkets styrelse.

Denna fråga har behandlats även av Sveriges industriförbund i dess utlåtande

över 1941 års iorvaltningsutrednings förslag, varvid förbundet ansåg sig

böra starkt ifrågasätta, huruvida fabrikerna borde lyda under industriverket.

Skulle fabrikerna komma att förläggas under ett fristående organ, skulle den

fördelen vinnas, att industriverkets chef genom att frikopplas från ansvaret

för ledningen av fabrikerna skulle kunna ägna mera tid åt de övriga maktpåliggande

arbetsuppgifter, som enligt förslaget skulle åvila honom.

Svenska teknolog föreningen har i utlåtande (iver 1941 års förvaltningsutrednings

förslag i förevarande avseende framhållit, att med hänsyn till svå
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

righeten att riktigt avväga fördelningen av beställningarna mellan privat och

av staten ägd industri, den sistnämnda borde vara helt skild från anskaffningsorganet,

vilket borde stå i enahanda motsatsförhållande till samtliga sina

leverantörer antingen de vore enskilda eller statliga företag.

Krigsmaterielverket tillföres i sin egentliga verksamhet icke några fördelar

av att utöva ledningen över försvarsväsendets fabriker och verkstäder. Tvärtom

erhåller krigsmaterielverket därigenom nya uppgifter av betydande storleksordning

och av en art, som väsentligt skiljer sig från de på verket i övrigt

ankommande. Det är angeläget, att krigsmaterielverket kan koncentrera sig

på de för detsamma centrala uppgifterna och att det därför icke erhåller så omfattande

och heterogena arbetsuppgifter, att dess ledning icke kan på tillfredsställande

sätt överblicka och administrera verksamheten. En viss risk för att

så kan bli fallet synes föreligga, därest de omfattande arbetsuppgifter, som

sammanhänga med ledningen av försvarsväsendets producerande anläggningar,

skola omhänderhavas av krigsmaterielverket.

Det bör även uppmärksammas, att ett förläggande av fabriksledningen till

krigsmaterielverket icke låter sig utan vissa komplikationer genomföra, därest

fabriksdriften vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget kommer

att få formen av statlig affärsdrift. Krigsmaterielverket skulle enligt vad jag

tidigare anfört komma att få samma ställning som ett vanligt ämbetsverk,

medan den del av detsamma, som komme att handha fabriksledningen, vid

bifall till nyssnämnda förslag torde få organiseras efter mönster av ledningarna

för de statliga affärsdrivande verken. Även om en dylik heterogen organisationsform

är genomförbar — vissa exempel finnas inom statsförvaltningen

— är det å andra sidan tydligt, att densamma icke är helt tillfredsställande och

att den medför svårigheter i administrativt hänseende.

Dessa överväganden liksom även de i stort sett gynnsamma erfarenheter,

som föreligga från verkstadsnämndens hittillsvarande verksamhet, ha lett mig

till att förorda, att fabriksledningen skall omhänderhavas av organ, fristående

gentemot krigsmaterielverket och övriga förvaltningsmyndigheter.

C. Fabriksrörelsens omfattning.

1. Anläggningar.

1942 års bolagsuiredning.

Såsom framgår av det föregående har bolagsutredningen i princip och

utan tvekan anslutit sig till förvaltningsutredningens uppfattning, att endast

nytillverkande fabriker borde beröras av den ifrågasatta ombildningen till

bolag eller statligt affärsverk.

Mot den av förvaltningsutredningen verkställda gränsdragningen mellan

nytillverkande och reparerande inrättningar har bolagsutredningen erinrat,

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

litt flertalet av de såsom nytillverkande betecknade fabrikerna under fredstid

bli belagda med reparationer och revideringar. Bolagsutredningen har såsom

nytillverkande betecknat de fabriker, som åtminstone vid lcrigstillverkning

kunna drivas efter samma driftstekniska principer, som tillämpas vid

serie- eller masstillverkning. Härvid uppkomma enligt utredningen vissa spörsmål,

som särskilt böra beaktas.

Vad först beträffar örlogsvarven har bolagsutredningen framhållit, att

dessa i en icke oväsentlig omfattning vore nytillverkande. Särskilt gällde

detta örlogsvarvet i Karlskrona. Med hänsyn till varvens huvudsakliga uppgifter

såsom baser, utrustningsdepåer och reparationsverkstäder för örlogsflottan

har bolagsutredningen funnit uppenbart, att örlogsvarven icke borde

underställas en för försvarsväsendet central industriell ledning och icke heller

kunde utan betydande olägenheter ombildas till bolag. Såtillvida har utredningen

alltså anslutit sig till den uppfattning, som uttalats av förvaltningsutredningen

och örlogsvarvskommittén.

Mot förvaltningsutredningens förslag att förflytta den vid örlogsvarvet

i Stockholm belägna minverkstaden samt den vid artilleriverkstaden i Karlskrona

bedrivna pjäshylstillverkningen till de nytillverkande fabrikerna har

marinförvaltningen i sitt utlåtande över förvaltningsutredningens betänkande

framfört vissa erinringar. Med anledning av att chefen för försvarsdepartementet

genom ämbetsskrivelse den 6 juni 1942 anmodat verkstadsnämnden

att i samråd med marinförvaltningen verkställa undersökningar

rörande förutsättningarna för överflyttning av nämnda tillverkningar ävensom

till Kungl. Maja inkomma med av kostnadsberäkningar åtföljt förslag

i angivna hänseende, har bolagsutredningen icke funnit anledning till annat

uttalande än att den tillverkning, som komme att kvarligga vid örlogsvarven,

icke borde beröras av en eventuell bolagsbildning.

Bolagsutredningen har icke heller medtagit signalverkstäderna i Sundbyberg,

vilka numera återförts under tygdepartementets ledning.

I fråga örn gevärsfaktoriet slutligen har av bolagsutredningen anförts, att

detta under fredsförhållanden huvudsakligen komme att få syssla med reparationer

och fördenskull såsom en icke nytillverkande inrättning eventuellt

borde återföras under tygdepartementets ledning. Utvecklingen på de

finkalibriga vapnens område skulle emellertid sannolikt lia till följd, att en

rätt omfattande nytillverkning av sådana vapen måste förekomma. Denna

tillverkning borde lämpligen förläggas till gevärsfaktoriet. Gevärsfaktoriet

borde alltså betraktas såsom en i princip nytillverkande fabrik.

I fråga örn övriga inrättningar och anläggningar, vilkas hänförande till

den ena eller andra gruppen av verkstäder i det föregående icke upptagits

till behandling, nämligen försvarsväsendets kemiska anstalt, repslagarbanan

och oljefabriken i Karlskrona samt köttcentraler, charkuterier, kronobageri

och tvättinrättningar, har bolagsutredningen anfört följande.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

1. Kemiska anstalten lyder nu i tekniskt och ekonomiskt hänseende under verkstadsnämnden.

Denna anstalt synes emellertid i så hög grad lia experimentinrättnings

karaktär, att den ej lämpligen bör drivas i bolagsform eller såsom affärsverk.

2. Oljefabriken i Karlskrona är icke av den storlek, att den i och för sig lämpar

sig för bolagsbildning. Emellertid har chefen för örlogsvarvet redan före krigsutbrottet

i skrivelse till marinförvaltningen framlagt förslag om förflyttning av oljefabriken

till annan plats. Ärendet, som varit föremål för prövning hos olika myndigheter,

är ännu icke avgjort. Många skäl tala emellertid för att en sådan förflyttning

kommer till stånd. Örn sa sker och fabriken icke längre kommer att vara

underställd chefen för örlogsvarvet, synes böra undersökas, huruvida icke skifferoljetillverkningen

och oljefabriken kunna ställas under samma ledning. Därmed

skulle vinnas, att den oljetekniska expertisen förenades under en gemensam ledning,

vilket även vore förmånligt med hänsyn till att skifferoljan måhända kan utnyttjas

såsom råmaterial vid smörjoljetillverkningen för försvarets behov. Med

denna anordning skulle även vinnas, att oljefabrikens produkter och den vid oljefabriken

bedrivna experimentverksamheten skulle kunna utnyttjas av samtliga

försvarsgrenar. Utredningen vill därför för sin del förorda, att oljefabriken jämte

den vid fabriken bedrivna laboratorieverksamheten under nu angiven förutsättning

medtages vid en eventuell bolagsbildning.

3. Verksamheten vid repslagarbanan, köttcentralerna och kronobagerierna torde

icke vara av sadan omfattning, att dessa inrättningar böra ingå i den eventuella

bolagsbildningen.

4. Beträffande slutligen tvättinrättningarna pågår för närvarande inom försvarsdepartementet

en utredning, som har till uppgift att klarlägga organisationen av

den militära reparationstjänsten i vad avser intendenturmateriel och som kommer

att behandla även tvättjänsten. I avvaktan på resultatet av detta arbete vill

bolagsutredningen naturligen icke fatta ståndpunkt till spörsmålet örn lämplig

driftsform för tvättinrättningarna. Med ledning av de principer vilka av utredningen

föreslås för bolagsdriftens anordnande torde emellertid inga större svårigheter

uppkomma att, därest sådant befinnes önskvärt för de större tvättinrättningarnas

vidkommande, överföra dem till bolag och därvid antingen hänföra dem

ensamma till ett särskilt bolag eller ock sammanföra dem med annan rörelse till

ett gemensamt bolag.

I anslutning till vad sålunda anförts har bolagsutredningen förordat, att

en eventuell bolagsbildning skulle omfatta driften vid statens ammunitionsfabriker,

centrala torpedverkstaden, gevärsfaktoriet, Åkers krutbruk, arméns

och marinens centrala beklädnadsverkstäder, gasmaskfabriken samt möjligen

vissa större tvättinrättningar.

Utlåtanden över bolngsutredningens förslag.

Mot vad bolagsutredningen sålunda anfört har arméjörvaltningens tygdepartement

beträffande Carl Gustafs stads gevärsfaktori framhållit följande.

Huruvida den framtida ny tillverkningen av finkalibriga vapen under fredsförliållanden

kommer att bliva så omfattande att gevärsfaktoriet bleve att betrakta

såsom en huvudsakligen nytillverkande fabrik och sålunda borde ingå i en ifråga
-

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

satt bolagsbildning, är beroende på storleken av särskilda anslag för ny- och ombeväpning,

beträffande vilka för närvarande ingenting kan nied bestämdhet sägas.

Om man bortser från tillverkning av nya modeller, kan, sedan mobiliseringsbehovet

fyllts, nytillverkningen huvudsakligen komma att begränsas till reservdelar och

experiment, under det att underhålls- och reparationsarbeten liksom tidigare komma

att utgöra fabrikens huvudsakliga uppgift. Av särskild betydelse är försöksoch

experimentverksamheten, vilken så nära sammanhänger med arbetet inom

den tekniska centralmyndigheten (tygdepartementet), att det synes kunna starkt

ifrågasättas, huruvida gevärsfaktoriet över huvud skall ställas under annan ledning

än denna myndighet.

Bolagsutredningens förslag att oljefabriken i Karlskrona skulle vid en

eventuell förflyttning inordnas under samma ledning som skifferoljeverken

har avstyrkts av marinförvaltningen, krigsmaterielnämnden, industrikommissionen

och civilmilitära ingenjörers förbund. Svenska skifferoljebolagets

styrelse har ställt sig betänksam mot förslaget men har icke velat göra något

uttalande därom, innan utredning om fabrikens förflyttning föreligger.

Såsom av det tidigare anförda framgår, har även 1942 års militära reparationstjänstutredning

förordat, att de av denna utredning föreslagna större

centrala reparationsverkstäderna ställas under samma ledning som de nytillverkande

verkstäderna.

I anslutning till bolagsutredningens förslag har arméförvaltningens intendenturdepartement

härom anfört, att ehuru den ifrågasatta centraliseringen

av reparationsverksamheten torde komma att organiseras huvudsakligen i

anslutning till tvättinrättningarna, så uteslöte detta icke, att nämnda verksamhet

borde inordnas under samma ledning som ny till verkningen. En dylik

organisation skulle emellertid förutsätta, att anläggningarna i sin helhet

inordnades under den centrala förvaltningsmyndighet, som bure ansvaret

för förvaltningen av materielen och anslagen härför, nämligen intendenturdepartementet.

I

I annat sammanhang föreslår jag, i principiell överensstämmelse med ett av

1942 års militära reparationstjänstutredning numera avlämnat förslag, att

en avsevärd del av den militära reparationstjänsten berörande beklädnadsmateriel

centraliseras till vissa större anläggningar, gemensamma för armén,

marinen och flygvapnet. Förslaget innebär upprättande av visst antal centrala

tvätt- och reparationsanstalter. För tre av dessa inrättningar äskas medel för

uppförande av erforderliga byggnader redan för nästa budgetår.

Bolagsutredningens förslag innebär, att de förutnämnda såsom i huvudsak

nytillverkande betecknade fabrikerna ställas under central industriell ledning,

att arméns och marinens centrala beklädnadsverkstäder sammanslås

samt att de av reparationstjänstutredningen föreslagna tvätt- och reparationsanstalterna

ställas under samma ledning som beklädnadsverkstäderna. Förslaget

är grundat på förutsättningen, att den till marinens centrala beklädnads
-

Departe
mentschefen.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

verkstad förlagda reparationsverksamheten skall förbli i Karlskrona samt att

den till samma verkstad förlagda nytillverkningen skall förflyttas. Utredningens

förslag har i denna del godtagits av samtliga remissinstanser, dock

med vissa erinringar av arméförvaltningens tygdepartement i vad avser Carl

Gustafs stads gevärsfaktori och av arméförvaltningens intendenturdepartement

i vad avser beklädnadsverkstäderna.

Förslaget örn eventuellt inordnande av oljefabriken i Karlskrona under

samma ledning som de båda skifferoljeverken har framlagts under förutsättning,

att bolagsform skulle tillämpas för försvarets verkstäder samt att skifferoljeverken

därvid skulle hänföras under försvarsdepartementet. Då ingen

av dessa förutsättningar längre föreligger, kan man vid en eventuell förflyttning

av oljefabriken antingen låta denna bilda ett fristående självförsörjande

verk eller ställa fabriken under samma ledning som de ny tillverkande

fabrikerna. Med prövningen av denna fråga lärer emellertid böra anstå i

avbidan på ett slutligt avgörande av frågan om fabrikens förläggning.

För egen del har jag i princip intet att erinra mot den av bolagsutredningen

framlagda förteckningen över de anläggningar i övrigt, som böra omfattas av

den statliga affärsdriften. Såsom av det följande närmare framgår, ha delade

meningar försports rörande lämpligheten av att i fortsättningen bibehålla den

beklädnadstillverkning, som nu bedrives vid försvarsväsendets beklädnadsverkstäder.

Därest sådan beklädnadstillverkning fortfarande skall ske i statlig regi

— i det följande förordar jag, att så skall bli fallet — torde denna tillverkning

böra ställas under samma ledning som de av bolagsutredningen i övrigt uppräknade

anläggningarna. Det förhållandet att marinens centrala beklädnadsverkstad

handhar jämväl reparationsverksamhet synes icke i och för sig behöva

utesluta, att denna verkstad i avbidan på en eventuell omorganisation

ställes under nämnda ledning. Jag förordar jämväl, att för de förutnämnda

tvätt- och reparationsanstalterna, vilka genom sin storlek och i fråga om arten

av sin verksamhet närmast äro jämförbara med nytillverkande verkstäder,

väljes samma driftsform som för de förutnämnda anläggningarna.

I anslutning till vad sålunda anförts förordar jag, att såsom statlig affärsdrift

skall bedrivas verksamheten vid statens ammunitionsfabriker, centrala

torpedverkstaden, Carl Gustafs stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk, arméns

centrala beklädnadsverkstad, marinens centrala beklädnadsverkstad, de centrala

tvätt- och reparationsanstalterna samt gasmaskfabriken i Åker.

Frågan om sammanslagning av arméns och marinens centrala beklädnadsverkstäder

torde få prövas i annat sammanhang på grundval av utredning,

som den nya fabriksledningen bör ha att framlägga.

Till frågan örn örlogsvarvens organisation torde jag i annat sammanhang

få återkomma.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

2. Ett eller flera fabriksledande organ.

203

1942 års bolagsutredning.

Därest försvarsväsendets industrianläggningar skulle omorganiseras för

drift i bolagsform eller ordnas som statlig affärsdrift, kan ifrågasättas antingen

att samtliga fabriker sammanföras i ett bolag eller affärsverk eller

att de uppdelas på flera bolag eller affärsverk, tn sadan uppdelning skulle

närmast innebära, att beklädnadstillverkningen särskiljes från verksamheten

i övrigt. Till förmån för en dylik uppdelning tala enligt bolagsutredningen

framför allt funktionssynpunkterna. Med utgångspunkt härifrån

skulle det nämligen te sig naturligt, att tillverkningen av vapen, ammunition

och krut handhades av ett och samma företag, eftersom dessa produkter,

även örn tillverkningsmetoderna vore olikartade, dock ur funlctionssynpunkt

vore avhängiga av varandra och utgjorde integrerande delar av

samma slutprodukt, vapnet med tillhörande ammunition. Å andra sidan

utgjorde tillverkningen av kläder och skodon med hänsyn till ändamålet

med produkterna en från vapen- och ammunitionstillverkningen artskild

företagsgren, som då också syntes böra omhänderhavas av ett särskilt bolag.

Till förmån åter för att all statlig krigsmaterieltillverkning skulle hänföras

till ett och samma företag talade enligt bolagsutredningens mening flera

omständigheter. Administrationskostnaderna nedbringades genom att endast

ett huvudkontor bleve erforderligt. De tekniska experter, med vilka bolagsutredningen

samrått, hade därvidlag framhållit, att verkstadsingenjöier i

allt större utsträckning börjat anlitas inom beklädnadsindustrien, varjämte

arbetstudiearbetet inom sistnämnda industri och den mekaniska i stort sett

vore detsamma och flera i huvudsak likartade maskintyper förekomma

Bolagsutredningen har för sin del närmast förordat, att beklädnadsfabrikationen

skulle omhänderhavas av ett särskilt bolag, som eventuellt skulle

utvidgas till att omfatta vissa större tvättinrättningar och reparationsverkstäder,

örn sådana bildades, samt att vapen- och ammunitionsfabriker skulle

sammanföras i ett bolag (alternativ 1). Med hänsyn till vad olika tekniska

experter under utredningens gång anfört, har bolagsutredningen även framlagt

ett förslag att samtliga verkstäder och krutbruket sammanföras till ett

gemensamt företag (alternativ 2).

Utlåtanden över bolagsutredningens förslag.

Utredningens förslag, som är alternativt tillämpligt även för det fall att

dessa fabriker inordnas i ett eller flera statliga affärsverk, har behandlats i

flera remissutlåtanden. Med hänsyn till de väsentliga skiljaktigheterna mellan

de olika tillverkningsområdena har alternativ 1 tillstyrkts av överbefälhavaren,

arméförvaltningen, marinförvaltningen och 1942 års militära reparationstjänstutredning.

Svenska teknologiGreningen har funnit, att örn samtliga dessa

verkstäder skulle hänföras till ett bolag, detta bleve synnerligen omfattande

och samtidigt mångsysslande, varför föreningen tillstyrkt alternativ 1.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

En mot utredningens förslag avvikande uppfattning har uttalats av

krigsmaterielnämnden, verkstadsmimnden och krisrevisionen.

För svar sväsendets verhstadsnämnd och statens lerig smaterielnäinnd lia

framhållit, att örn verksamheten vid de statliga beklädnadsverkstädema

skulle komma att bedrivas i den omfattning utredningen föreslagit, övervägande

skäl talade för att förlägga denna verksamhet till det för försvarsväsendets

verkstäder i övrigt gemensamma organet, hos vilket den största

sakkunskapen beträffande industriella frågor förutsattes finnas samlad.

Statens Jcrisrevision har anfört, att fabriks- och verkstadsledningen av

försvarets nytillverkande fabriker borde anknytas till försvarsväsendets

verkstadsnämnd, varvid den statliga beklädnadstillverkningen med fördel

skulle kunna anknytas till någon av de större reparationsverkstäder, som

av 1942 års militära reparationstjänstutredning föreslagits komma till stånd.

Sedermera har krisrevisionen i utlåtande över sistnämnda utrednings förslag

förordat, att även dessa större reparationsverkstäder skulle ställas under

verkstadsnämndens ledning.

De betänkligheter, som framförts mot att ställa samtliga nu ifrågavarande

fabriker och verkstäder under en gemensam fabriksledning, torde med

den förvaltningsorganisation, som jag nu förordar, icke böra tillmätas avgörande

betydelse. Då krigsmaterielverket kommer att omhänderha anskaffningen

av beklädnadsartiklar, finner jag naturligt, att den statliga tillverkningen

av dessa artiklar omhänderhaves av den centrala fabriksledningen.

Jag förordar därför förutnämnda alternativ 2. Jag förutsätter därvid, att

denna tillföres för beklädnadstillverkningen erforderlig sakkunskap.

3. Verksamhetsområden.

1942 års bolagsutrcdning.

Efter att ha redogjort för vilka anläggningar som skulle ingå i den ifrågasatta

bolagsbildningen har utredningen behandlat den verksamhet, som skulle

bedrivas vid dessa anläggningar.

Utredningen förutsatte då först, att upphandling av råmaterialier för

fabrikernas verksamhet skulle omhänderhavas av bolaget, varvid dock i de

fall, da sa befunnes lämpligt, upphandlingen borde ske genom förmedling av

industriverket eller annat statligt organ.

_ Beträffande omfattningen av den tillverkning, som skulle bedrivas

vid dessa verkstäder, har utredningen framhållit i huvudsak följande.

I fråga örn beklädnadstillverkningen har utredningen mot varandra vägt

uppfattningen, å ena sidan, att de statliga beklädnadsfabrikerna skulle omhänderha

tillverkningen av hela det normala fredsbehovet och, å andra sidan,

de förslag, som framkommit örn att inskränka beklädnadstillverkningen till att

uteslutande omfatta experimenttillverkning. Utredningen har funnit, att sist
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

nämnda alternativ skulle bli relativt dyrbart samt medföra svårigheter att hålla

tillräcklig personal för olika specialarbeten. Utredningen har därvid framhållit,

att beredskapshänsynen icke nödvändiggjorde någon privat uniformstillverkning

i fred. Beställningarna till privatindustrien kunde nämligen på grund av

sin förhållandevis ringa omfattning utläggas blott på ett fåtal större företag,

som borde utväljas med hänsyn till sin betydelse för krigsproduktionen, varvid

beställningarna eventuellt borde cirkulera mellan företagen. Däremot vore det

antagligt, att konkurrens mellan den statliga fabrikationen och privatindustrien

skulle visa sig kunna vara i viss mån prisreglerande samt framdriva förbättringar

i produktionsmetoderna. I fråga om tillverkningskostnaderna borde den

statliga fabrikationen i allmänhet kunna uppvisa lägre siffror än den privata,

beroende främst på att den förra kunde drivas med lägre administrationskostnader

(särskilt försäljnings- och reklamkostnader). Ä andra sidan måste den

privata konfektionsindustrien räkna med utpräglade dödsäsonger, under vilka

beställningar till staten kunde effektueras till billigt pris. Dessa synpunkter tillsammantagna

skulle motivera, att staten förbehölle sig en betydande del av

den militära uniformstillverkningen men utlade så stor del av densamma på

privatindustrien, att konkurrensmomentet mellan statlig och privat konfektionstillverkning

icke ginge förlorat.

För att en rationell anordning av driften skulle kunna åvägabringas, borde

enligt bolagsutredningens mening statens uniformstillverkning centraliseras till

en fabrik. Därvid syntes rådande förhållanden påkalla, att frågan om nybyggnad

uppf oges till prövning. Det vore härvidlag i främsta rummet läget vid

arméns centrala bekliidnadsverkstad som aktualiserade detta spörsmål. Denna

verkstad vore nämligen inrymd i en äldre byggnad, som ursprungligen ej varit

avsedd för beklädnadstillverkning och vars för sådan verksamhet mindre lämpliga

beskaffenhet i viss mån försvårat åstadkommande av en fullt rationell

drift.

I fråga om omfattningen av den till marinens centrala beklädnadsverkstad

nu förlagda skotillverkningen och den till arméns centrala beklädnadsverkstad

förlagda tillverkningen av vissa läderartiklar har utredningen icke funnit grundad

anledning att föreslå någon ändring. Utredningen har därvid särskilt beaktat

den omständigheten, att även dessa tillverkningsgrenar kunde spela en

viss roll såsom prisreglerande faktorer samt såsom organ för inköp av lädervaror.

Vidare har utredningen framhållit önskvärdheten av att till den statliga

uniformsfabriken fortfarande kunde förläggas viss tillverkning även av andra

statliga och kommunala verks och inrättningars uniformer än försvarets.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts har utredningen föreslagit en

statlig fabrikation i fredstid, motsvarande ungefär halva fredsbchovet av sådana

uniformspersedlar av textilmaterial, som bruka tillverkas vid de militära

beklädnadsverkstäderna. Av fredsbchovet, vid 1939 års prisnivå ungefär

6,650,000 kronor, skulle alltså omkring hiilften beställas hos privatindustrien

och återstoden hos den statliga fabriken. Denna skulle i så fall kunna bli av

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Majlis proposition nr 180.

sådan storlek att en verkligt rationell drift där skulle kunna upprätthållas och

maskinutrustningen på ett ekonomiskt sätt utnyttjas. Till samma fabrik skulle

även förläggas skodonstillverkningen och sadelmakerirörelsen.

Utredningen har vidare framhållit, att tillverkningen av ammunition under

den närmaste femårsperioden — bortsett från rådande beredskapsförhållanden

— bleve beroende av i vilken omfattning den fredsförbrukning, som enligt nu

föreliggande planer beräknades för övningsändamål m. m., skulle ersättas genom

nytillverkning. Även örn den blivande fredsproduktionens volym med utgångspunkt

härifrån kunde beräknas, bleve därmed icke klarlagt i vilken omfattning

tillverkningen kunde komma att fördelas mellan de statliga fabrikerna,

skuggfabrikerna och andra enskilda fabriker. Utredningen har konstaterat, att

den fredstillverkning, med vilken man hade att räkna, under alla omständigheter

skulle bli relativt obetydlig, samt framhållit, att man därefter syntes böra

räkna med att tillverkningsvolymen vid statens ammunitionsfabriker kunde

komma att nedgå till den lägsta nivå, som vore nödvändig för sysselsättning

av den personal, vilken under alla omständigheter borde vara anställd vid

dessa fabriker.

Tillverkningen vid gevärsfaktoriet komme enligt utredningens mening under

alla omständigheter att omfatta nytillverkning av vissa vapendelar, som erfordrades

för reparationstjänstens upprätthållande. Vidare syntes utvecklingen

av de finkalibriga vapnen även under fredstid nödvändiggöra en viss nytillverkning,

icke minst för marinen och flygvapnet. Tillverkningsvolymen för

gevärsfaktoriets del under fredstid syntes därför kunna beräknas enligt i huvudsak

samma principer som ovan angivits för ammunitionsfabrikerna.

Utredningen har vidare förutsatt, att tillverkning och reparation av torpeder

för marinen och flygvapnet vid den centrala torpedverkstaden även under

fredstid kunde beräknas lämna denna tillräcklig sysselsättning. Tillverkningen

av minor, krut och gasmasker väntades under fredstid komma att bli relativt

obetydlig.

Utredningen har även framhållit, att den vid sina undersökningar icke funnit

anledning att ifrågasätta någon utvidgning av den statliga krigsmaterieltillverkningen

till nya områden.

I fråga om tillverkning för amian kund än försvaret har utredningen framhållit,

att beklädnadsfabrikerna borde vara oförhindrade att tillverka även

civila uniformer. Därjämte borde de mekaniska fabrikerna, som — särskilt

under beredskapsförhållanden — utlagt betydande beställningar hos den enskilda

industrien, kunna etablera sådant samarbete med dylika leverantörer,

att de statliga fabrikernas för ändamålet lämpade maskinpark under fredstid

kunde i viss mån utnyttjas för leveranser till privatindustrien.

Beträffande omfattningen av den drift, som skulle förekomma vid krigsmaterielfabrikerna,

uppkommer vidare frågan örn reparationsverksamh

e t i någon form lämpligen bör bedrivas därstädes. I sitt remissyttrande över

förvaltningsutredningens betänkande ha statens ammunitionsnämnd och för
-

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

svarsväsendets verkstadsnämnd erinrat, att i fredstid så gott som varje statlig

krigsmaterielfabrik torde få vissa reparationsuppgifter och att därför till gruppen

reparationsverkstäder endast borde hänföras sådana, som ha huvudsakligen

reparationsuppgifter. Frågan torde emellertid fa större betydelse endast för

beklädnadsfabrikernas och gevärsfaktoriets vidkommande.

Till frågan huruvida reparationsverksamhet fortfarande bör förekomma vid

beklädnadsfabrikerna har bolagsutredningen i avvaktan på det resultat, vartill

1942 års militära reparationstjänstutredning skulle komma, icke ansett sig

kunna taga slutlig ställning. Utredningen har dock erinrat, att om större centrala

reparationsverkstäder och tvättinrättningar för militär beklädnad skulle

komma att inrättas, det icke vore uteslutet, att även dessa verkstäder kunde

drivas i bolagsform, samt ifrågasatt, att sådana större inrättningar skulle ställas

under samma ledning som de nytillverkande beklädnadsfabrikerna. I fråga

örn reparation av finkalibriga vapen har utredningen framhållit, att vissa reparationer

på grund av sin natur endast kunde utföras av gevärsfaktoriet och

borde förläggas dit. Utredningen har därvid framhållit, att skillnaden mellan

nytillverkning och reparation av vapen vore mindre än man vid första påseendet

skulle förmoda. Detta berodde på att reparation ofta till stor del bestode i

insättandet i vapnet av nytillverkade delar. Vad nu sagts ägde motsvarande

tillämpning med avseende å torpedverkstaden och delvis även de övriga fabrikerna.

Utredningen har även berört frågan örn redovisningen av de statliga tillgångar,

som vore placerade vid skuggfabrikerna, samt framhållit

önskvärdheten av att samtliga av staten ägda för ammunitions- och vapentillverkning

avsedda tillgångar omhänderhades och redovisades av en och

samma organisation. I huvudsak utgjordes dessa tillgångar av maskiner och

verktyg samt vissa vid skuggfabrikerna av staten uppförda byggnader. Vidare

har anförts, att de statliga fabrikerna måste lämna dessa i enskild regi arbetande

företag viss service. Därmed avsåges tillhandahållande av modeller,

instruktionspersonal och uppgifter örn tillverkningsmetoder. Skuggfabriker funnes

emellertid dels inom och dels utom de tillverkningsområden som de statliga

fabrikerna företrädde. Det vore av praktiska skäl icke lämpligt, att ett

statligt krigsmaterielbolag ägde tillgångar vid och lämnade service till andra

skuggfabriker än de som arbetade inom samma tillverkningsområde som det

statliga bolaget. För de övriga skuggfabrikerna syntes dessa förhållanden

enklast kunna ordnas genom att ett förlagskapital ställdes till krigsmaterielnämndens

respektive industriverkets förfogande enligt de regler, som tillämpades

för redovisning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskinpark. För

de skuggfabriker, som arbetade inom samma tillverkningsområde som de

statliga fabrikerna, vore emellertid en dylik anordning knappast rationell. Det

vöre nämligen önskvärt, att hela den för samma tillverkningsområde avsedda,

staten tillhöriga maskinparken, vilken delvis kunde förflyttas mellan de statliga

fabrikerna och skuggfabrikerna, toges till uppbörd, redovisades och under
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. May.ts ''proposition nr 180.

hölles av ett och samma organ. Äganderätten till de vid vissa skuggfabriker

— nämligen fabriker för viss tillverkning av ammunition, krut och finkalibriga

vapen — placerade statliga tillgångarna samt ledningen av driften vid dessa

skuggfabriker, såvitt avser viss service, borde därför övertagas av det nya

bolaget.

Den militära för rådsrörelsen borde icke till någon del beröras av

en eventuell bolagsbildning. Någon lagring av färdig materiel skulle alltså

icke förekomma vid fabrikerna. Däremot skulle principiellt eftersträvas, att

de statliga bolagen finge, vart och ett inom sitt område, bedriva all verksamhet,

som vore nödvändig för leverans av färdiga fabrikat, respektive beställda

delar till dessa fabrikat, vilket såsom ovan anförts i och för sig icke behövde

utesluta, att inköp, då så befunnes lämpligt, kunde ske genom förmedling

av annat statligt organ. I enlighet härmed borde alltså bolagen inköpa och

lagra för tillverkningen vid respektive fabriker erforderliga råmaterialier och

halvfabrikat ävensom verktyg och maskiner, omhänderha vården av samtliga

för driften erforderliga tillgångar samt besluta om erforderliga förändringsarbeten

och nyanläggningar.

I anslutning till vad sålunda anförts har utredningen förordat, att bolagsbildningen

skulle omfatta den till dessa fabriker och inrättningar förlagda

tillverkningen och reparationsverksamheten ävensom all för tillverkningen erforderlig

verksamhet inklusive byggnadsverksamheten och skötseln av fabrikernas

fasta och lösa tillgångar samt inköp och lagring av för driften erforderliga

råmaterialier, halvfabrikat, verktyg och maskiner ävensom redovisningen

av statens tillgångar vid vissa skuggfabriker samt att den vid dessa

fabriker nu förekommande militära förrådsrörelsen icke skulle beröras av

bolagsbildningen.

Utlåtanden över 1942 års bolagsulrcdnings

förslag.

I anledning av vad sålunda anförts, vilket är analogt tillämpligt även örn

fabrikerna organiseras såsom ett statligt affärsföretag, ha remissinstanserna

bland annat framhållit följande.

Överbefälhavaren har beträffande beklädnadstillverkningen framhållit, att

det ur beredskapssynpunkt icke förefunnes krav på att driva denna i större

omfattning vid statliga fabriker. Privatindustrien kunde, såsom bolagsutredningen

framhållit, relativt lätt omställas till krigsindustriell produktion. Viss

tillverkning bland annat för experimentändamål vore dock erforderlig. Den

statliga tillverkningen måste emellertid givas en sådan omfattning att rationell

och ekonomisk drift kunde åstadkommas.

Arméförvaltningens intendenturdepartement har i stort sett icke haft något

att erinra mot bolagsutredningens uttalande rörande beklädnadsfabrikens arbetsuppgifter

och omfattningen av dess produktion. Departementet har dock

särskilt understrukit betydelsen av att åt arbetet vid fabriken gåves sådan

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

omfattning att rationell drift kunde upprätthållas och maskinparken på ett

ekonomiskt sätt utnyttjas. En fabrik inom beklädnadsindustrien, avsedd enbart

för experimenttillverkning, skulle bli synnerligen dyrbar och i många

fall skulle uppnådda resultat bli av mindre värde, därest experimenten ej

kunde fullföljas vid tillverkningar i större skala. Viss del av produktionen

borde ombesörjas av privatindustrien, varigenom konkurrens mellan statlig

och privat konfektionstillverkning skapades. Departementet har vidare ansett,

att tillverkningen för försvarets räkning, såsom av utredningen föreslagits,

borde centraliseras till en fabrik. Detta syntes vara den mest rationella lösningen

av den statliga uniformstillverkningens problem. Frågan örn nybyggnad

för ifrågavarande fabrik borde därför lösas, varvid tidpunkten borde bestämmas

med hänsyn till läget på byggnadsmarknaden. Mot vad bolagsutredningen

anfört rörande skodonstillverkningen har intendenturdepartementet

icke haft något att erinra.

Marinjörvaltningen har ansett, att det statliga bolaget måste tillföras arbete,

även om det icke visade sig konkurrenskraftigt. Däremot kunde konkurrerande

företags priser tjäna till ledning vid bestämmande av det statliga bolagets

försäljningspriser och därigenom verka i viss mån prisreglerande, men

detta syfte kunde vinnas även inom ramen för nuvarande organisation. Om

verkstadsledningen erhölle större befogenheter att vid sin industriella drift

följa inom privatindustrien upptagna riktlinjer i fråga om upphandling av

materielier, anskaffning av maskiner och annan utrustning, anställande av

arbetsledande personal m. m., tillkallande av expertis för särskilda uppdrag

m. m., syntes en ur teknisk och ekonomisk synpunkt fullt tillfredsställande

drift kunna under marinförvaltningens ledning uppehållas vid marinens centrala

beklädnadsverkstad. Marinförvaltningen har dock funnit, att en sammanslagning

av arméns och marinens centrala beklädnadsverkstäder kunde medföra

vissa driftsekonomiska fördelar, varvid ämbetsverket förutsatt, att nödig

hänsyn komme att tagas därtill, att verkstaden icke förlädes å ort, varest

dyrortstillägg åt personalen bleve så stort, att besparingen motverkades.

I fråga om beklädnadstillverkningen ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

ansett uteslutet, att ifrågavarande tillverkning i framtiden skulle

bedrivas inom en eller flera försvarsgrenar. När det gällde vapen- och ammunitionstillverkning,

skulle valet stå mellan statlig affärsdrift och bolagsdrift,

men eftersom beredskapssynpunkten vid den tillverkning, som nu behandlades,

kunde tillfredsställande tillgodoses vid såväl enskild som statlig drift, tillkomme

här ett tredje alternativ, nämligen att helt lämna denna fabrikation

åt den enskilda industrien. Det erinrades om att flygvapnets uniformstillverkning

alltsedan år 1939 helt varit baserad på den privata industrien och hittills

vunna erfarenheter hade varit övervägande goda. Myndigheterna ansåge

sig emellertid böra utgå från att tillräckliga motiv funnes för bibehållande

av en viss statlig fabrikation.

1942 års militära reparationstjänstutredning har framhållit, att det på be
Bihang

till riksdagens protokoll 19i3. 1 sami. Nr 180. 11

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

klädnadsverksamhetens område icke syntes möta svårighet att etablera erforderlig

samverkan med den civila industrien vare sig under fredstjänstgöring

eller vid beredskap och mobilisering.

Statens ammunitionsnämnd (statens lcngsmaterielnämnd) och jörsvarsväsendets

verkstad snämnd ha i utlåtande över förvaltningsutredningens betänkande

framhållit, att i princip produktionen av krigsmateriel även under

fredsförhållanden i största möjliga utsträckning borde anförtros privatindustrien.

Skälet härtill vöre bland annat krigsberedskapens tillgodoseende. Emellertid

funnes vissa slag av tillverkningar, vilka icke lämpligen kunde förläggas

till privatindustrien. I dylika fall borde man i första hand eftersträva att förlägga

tillverkningen till skuggfabriker. Endast i sista hand borde rent statliga

fabriker ifrågakomma. Dylika vore å andra sidan i vissa fall ofrånkomliga såsom

experiment- och moderfabriker. Härvid borde de dock ej givas större

omfattning än som för dessa uppgifter vöre oundgängligen nödvändigt. Även

på grund av tillverkningens speciella natur kunde fall förekomma, där lämplighetsskäl

talade för en statlig fabrik.

I utlåtande över bolagsutredningens promemoria har verkstadsnämnden

vidare förordat, att den statliga beklädnadstillverkningen skulle inskränkas

till experimentverksamhet, att den skodonstillverkning, som bedreves vid marinens

centrala beklädnadsverkstad skulle helt nedläggas samt att kruttillverkningen

skulle fördelas på flera fabriker.

Statens krigsmaterielnämnd har i fråga örn beldädnadsverkstädema anfört,

att det saknades anledning för staten att på detta område, där tillverkningen

stöde i nära överensstämmelse med den tillverkning, som bedreves

av beklädnadsindustrien i allmänhet, ingripa konkurrerande med

privatindustrien. Några beredskapsskäl talade icke heller i detta fall för en

statlig tillverkning och den experimentverksamhet, som erfordrades, syntes

utan svårighet kunna utföras genom anlitande av den privata industrien.

Det syntes nämnden sålunda lämpligt, att ifrågavarande statliga tillverkning

skulle upphöra, varvid i dylikt fall särskild undersökning borde verkställas

beträffande de därigenom ledigblivna lokalernas utnyttjande. Nämnden

har ansett, att även den statliga skodonstillverkningen borde kunna helt

upphöra. Den privata industrien skulle nämligen utan svårighet kunna tillgodose

de militära behoven av såväl skodon som här avsedda läderartiklar,

enär det i tillverkningshänseende icke förelåge någon principiell skillnad mellan

sådana för militärt bruk och sådana för civilt ändamål avsedda artiklar.

I fråga om krut- och ammunitionstillverkningen har krigsmaterielnämnden

framhållit att, oaktat fredstillverkningen kunde bli obetydlig, av beredskapsskäl

borde tillses, att beställningar bleve utlagda i erforderlig omfattning

även å skuggfabrikerna och övriga privata industriföretag. Vid anlitande

av privatindustrien borde skuggfabrikerna icke erhålla en privilegierad

ställning. Även de privata ammunitionsfabriker, som icke vore av typen

skuggfabriker, borde komma till utnyttjande.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Statskontoret har ansett, att staten borde inskränka sin i egen regi bedrivna

krigsmaterieltillverkning till sådana områden, inom vilka dylik verksamhet

vore oundgängligen påkallad av beredskapshänsyn. Ämbetsverket

kunde också helt instämma i de synpunkter på förevarande spörsmål, vilka

framförts i det av ammunitions- och verkstadsnämnderna gemensamt avgivna

remissyttrandet över 1941 års förvaltningsutrednings betänkande.

Under angivna förhållanden måste statskontoret finna ytterst tveksamt,

huruvida staten borde vid egna verkstäder tillverka sådana artiklar som

uniformspersedlar och skodon i stället för att även i fredstid utnyttja den

mångdubbelt större kapaciteten hos den privata konfektions- och skoindustrien.

Bolagsutredningens antagande, att konkurrens mellan den statliga

fabrikationen och privatindustrien skulle visa sig kunna vara i viss mån

prisreglerande samt framdriva förbättringar i produktionsmetoderna syntes

knappast bestyrkas av hittills vunnen erfarenhet. Snarare syntes det

förhålla sig så, att den åsyftade prisregleringen under normala förhållanden

ernåddes genom enskilda industriföretags konkurrens inbördes, vartill

under krigs- och beredskapstider komme statens reglerande åtgärder i fråga

örn såväl priser som råvarutilldelning.

Enligt statskontorets mening borde arméns och marinens centrala beklädnadsverkstäder

sammanslås till en för försvarsväsendet gemensam beklädnadsverkstad,

avsedd i huvudsak för experiment- och reparationsverksamhet

av begränsad omfattning. Då för utprovning av lämpliga modeller, tillverkningsmetoder,

schabloner och mallar m. m. erfordrades försök i större

industriell skala, syntes dylika försök kunna förläggas till modernt utrustade

privata industriföretag, med vilka staten slutit kontrakt rörande krigsleveranser

av motsvarande beklädnadsartiklar. Försöken skulle givetvis ske

under statlig kontroll och med erforderligt biträde av militär expertis. Att

enbart för möjliggörande av dylik industribetonad försöksverksamhet utbygga

en större statlig beklädnadsverkstad syntes knappast ändamålsenligt

eller ekonomiskt försvarligt. Verkstaden borde emellertid vara organiserad

på sådant sätt, att nytillverkningen relativt snabbt kunde vid behov utökas

för att möta eventuella tendenser till priskartellbildning inom den privata

lconfektionsindustrien.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att beredskapssynpunkten vad beträffar

beklädnadstillverkningen ieke vore lika framträdande som i fråga örn

krigsmaterieltillverkningen. Beklädnadstillverkningen skulle med hänsyn

härtill kunna till väsentlig del överlåtas åt den privata industrien. Ett

starkt skäl för att tillverkning av uniformer m. m. gjordes till föremål för

statlig bolagsdrift vore emellertid, att konkurrensmomentet vore nödvändigt

såsom en prisreglerande faktor vid denna tillverkning. Denna konkurrens

syntes emellertid kunna göra sig gällande även vid statlig affärsdrift.

Statens krisrevision har i fråga örn beklädnadstillverkningen funnit starka

skäl tala för att den statliga fabrikationen med hänsyn till tillverkningens art

s. 212 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

212 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

och tillgången på privata fabriker inom hithörande område begränsades i huvudsak

till experimentverksamhet, medan tillverkningen i övrigt borde ombesörjas

av privatindustrien. Nämnda experimentverksamhet skulle med fördel

kunna anknytas till någon av de större reparationsverkstäder, som av

1942 års militära reparationstjänstutredning föreslagits komma till stånd.

I detta sammanhang må erinras, att krisrevisionen redan i skrivelse till

Kungl. Majit den 12 januari 1942 uttalat att, örn arméns centrala beklädnadsverkstads

fortsatta verksamhet skulle kunna försvaras ur statlig synpunkt,

verkstaden borde erhålla en organisation, som gåve den möjlighet

att huvudsakligen fylla följande funktioner, nämligen att vara organ för

forskning i och utveckling av material, arbetsmetoder och, i den mån det

gällde tillverkningsteknik, även modeller, prisreglerande organ för uniformsbeställningar

hos civila verkstäder samt beredskapsverkstad.

Statens industrikommission har framhållit, att särskilt beträffande sådana

branscher, där den privata industrien hade tillräcklig kapacitet för att

i krigstid ombesörja huvudparten av den militära produktionen, försvarsväsendets

motsvarande fabriker icke borde givas större omfattning än som

betingades av beredskapskraven och nödvändigheten av att centralt driva

militärt betonade experimentverkstäder. Med denna utgångspunkt har

kommissionen ifrågasatt, örn någon försvarsväsendets egen skotillverkning

överhuvudtaget skulle behöva bedrivas.

Sveriges industriförbund har ansett, att en statlig tillverkning av uniformer

icke ur någon synpunkt vore behövlig eller önskvärd, att följaktligen

de nuvarande militära beklädnadsverkstäderna borde på lämpligt sätt

avvecklas samt att även skodonstillverkningen för försvarets behov borde

helt förläggas till den privata industrien. I fråga om kruttillverkningen har

förbundet funnit allt tala för att åtminstone större delen därav även i

fredstid förlädes till den privata industrien. Vad slutligen angår tillverkningen

av ammunition vore det angeläget, att skuggfabrikerna, om ordertillgången

därtill försloge, bereddes tillfälle att i möjligaste mån upprätthålla

sin beredskap, men riktigast syntes vara, att den »ordinarie» privata

industrien, som i första hand hade att svara för beredskapen på detta område,

också först komme i åtanke för de statliga beställningarna.

Bolagsutrcdningens förslag innebär, att de statliga fabrikernas tillverkning

skulle även flir framtiden bibehållas i den omfattning, som den hittills — bortsett

från nu rådande beredskapsförhållanden — normalt bort ha. Utredningen

har emellertid därvid konstaterat, att tillverkningen vid vissa av fabrikerna och

därvid främst ammunitionsfabrikerna, så snart fredsförhållanden åter inträda,

kunde komma att nedgå till den lägsta nivå, som vore nödvändig för sysselsättning

av den personal, vilken under alla omständigheter borde vara anställd

vid dessa fabriker. Utredningen har ansett, att beklädnadsfabrikerna, vilkas

normala kapacitet beräknas skola motsvara endast halva fredsbehovet, skola

kunna få tillfredsställande sysselsättning även under fredsförhållanden.

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Kungl. Marits ■proposition nr 180.

I fråga om beldädnadstillverkningens framtida omfattning ha remissinstanserna

kommit till olika uppfattning.

Krigsmaterielnämnden och industriförbundet ha sålunda förordat, att den

statliga beklädnadstillverkningen helt nedlägges. Verkstadsnämnden, statskontoret,

krisrevisionen och industrikommissionen ha förordat, att den statliga

skotillverkningen skall nedläggas samt att beklädnadstillverkningen i övrigt

skall inskränkas till experimentverksamhet. Chefen för flygvapnet, flygförvaltningen

och 1942 års militära reparationstjänstutredning ha ansett, utan att

uttala särskild mening, att beklädnadstillverkningen lika väl kunde överlämnas

till privatindustrien. Arméförvaltningens intendenturdepartement, marinförvaltningen

och riksräkenskapsverket ha förordat bibehållande av beklädnadstillverkningen,

medan överbefälhavaren ansett, att en experimentverksamhet

borde vara så omfattande att den vore lönande.

Beträffande omfattningen av den egentliga krigsmaterieltillverkningen vid

de statliga fabrikerna råder enighet om att denna tillverkning bör även under

fredstid i viss omfattning upprätthållas ävensom att tillverkningen bör i ungefärligen

samma omfattning som hittills fördelas å statliga och enskilda fabriker.

Vissa remissinstanser, främst krigsmaterielnämnden och industriförbundet,

lia emellertid i utlåtanden över såväl 1941 års förvaltningsutrednings betänkande

som bolagsutredningens promemoria särskilt betonat, att krigsmaterielproduktionen

bland annat av beredskapsskäl bör i största möjliga utsträckning

anförtros åt privatindustrien.

I likhet med bolagsutredningen kan jag icke finna grundad anledning föreligga

att vid återgång till fredsförhållanden nedlägga eller inskränka någon del

av den tillverkning, som hittills bedrivits vid försvarsväsendets fabriker och

verkstäder, i vidare mån än som betingas av den då normalt beräknade produktionsminskningen.

Vad beträffar ammunitionstillverkningen får jag härutinnan

hänvisa till vad i särskild till årets riksdag avlåten proposition yttrats

vid anmälan av fråga örn fortsatt utbyggnad av ammunitionsfabrikerna m. m.

Vad beträffar beklädnadstillverkningen ansluter jag mig till överbefälhavarens

uppfattning, att denna bör givas sådan omfattning att rationell och

ekonomisk drift kan åstadkommas, samt erinrar, att bolagsutredningens beräkning

angående denna tillverknings omfattning verkställts med utgångspunkt

från samma synpunkter som överbefälhavaren anlagt. Frågan huruvida

ett fortsatt upprätthållande av en till en verkstad koncentrerad beklädnadstillverkning

skulle nödvändiggöra om- eller nybyggnad torde få närmare

utredas av ledningen för det blivande affärsverket. Hur krigsmaterieltillverkningen

i framtiden skall fördelas å statliga och enskilda fabriker torde få prövas

av det blivande krigsmaterielverket. Jag förutsätter emellertid, att vid stark

nedgång i denna tillverkning kommer att tillses, att örn möjligt en viss minimiproduktion

kan upprätthållas vid de statliga fabrikerna och de enskilda

fabriker, som liro och före kriget varit speciellt inriktade på krigsmaterieltillverkning.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Majlis proposition nr 180.

D. Fabriksstyrelsens organisation och personal.

1941 års förvaltningautredning.

Enligt 1941 års förvaltningsutrednings förslag skulle fabriksavdelningens

chef vara överdirektör i lönegrad C 14. Avdelningen skulle vara organiserad

på två byråer, en fabriksbyrå och en avtalsbyrå. Överdirektören skulle själv

vara chef för fabriksbyrån, medan avtalsbyrån skulle förestås av en byråchef

i lönegraden C 5. Fabrikernas chefer skulle vara direkt underställda

överdirektören. Det av utredningen beräknade personalbehovet för fabriksavdelningen

framgår av följande sammanställning:

Befattning.

Antal.

Lönegrad.

Överdirektör (avdelningens chef).

. 1

C 14

Byråchef..................

. 1

C 5

Sektionschefer...............

. 3

C 1—C 3

Notarie....................

. 1

Eo 21

Ingenjörer..................

. 2

Eo 20

Biträdande ingenjörer.........

. 4

Eo 11—15

Skrivpersonal...............

. 6

Extra eller Eo 2

Remissutlåtande.

I yttrande över bolagsutredningens promemoria har försvarsväsendets

verkstadsnämnd såsom ovan anförts förordat en självständig fabriksstyrelse.

Chefen för centralorganisationen för fabrikerna skulle vara överdirektören

i lönegraden C 14. Organisationen skulle vara uppdelad på två byråer,

en fabriksbyrå och en administrativ byrå.

Chef för fabriksbyrån skulle åtminstone tills vidare vara en överingenjör

i lönegraden C 9. Byrån skulle vara uppdelad i en driftssektion, en anläggningssektion,

en inköpssektion och en ekonomisektion. Eventuellt skulle

ekonomisektionen, sedan organisationen blivit färdig, överflyttas till administrativa

byrån.

Chef för administrativa byrån skulle vara en byråchef i lönegraden C 5.

Byrån skulle vara uppdelad i en ombudsmanssektion och en kontorssektion

samt handlägga anställningsfrågor, lönefrågor, avtalsärenden och ärenden av

juridisk natur.

Centralorganisationen skulle bemyndigas att självständigt bestämma

lönegradsplaceringen i fråga örn sådana tjänster, beträffande vilka flera

lönegrader upptagits i tjänsteförteckningen, liksom även såväl antalet extra

ordinarie befattningar, placerade i lönegraden Eo 20 eller lägre, som ock

antalet extra befattningar.

I följande sammanställning har nämnden upptagit de tjänster i lönegraden

Eo 21 eller högre, som såvitt nu kan bedömas skulle under normala förhållanden

vara erforderliga för den centrala organisationen.

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180

Befattning. Antal.

Överdirektör....................1

Överingenjör.................... 1

Byråchef....................... 1

Sektionschefer...................3

Sektionschefer...................3

Ingenjörer......................4

Av vad jag i det föregående anfört framgår, att enligt min mening ett

särskilt ämbetsverk bör inrättas med uppgift att i administrativt, tekniskt

och ekonomiskt hänseende utöva ledningen över de statliga fabriker, som

lia att tillverka krigsmateriel eller annan materiel för försvarsändamål,

samt att handha nyanläggningsverksamheten vid dessa fabriker. Till detta

slag av fabriker skola även räknas sådana som äro avsedda för reparationsoch

underhållsverksamhet, där denna verksamhet kan bedrivas efter samma

normer som en industrimässig serie- eller masstillverkning. Vidare skall ämbetsverket

i den mån så bestämmes planera, anskaffa och förvalta sådana statliga

anläggningar för dylik tillverkning, som äro avsedda att drivas av privata företagsamt

för dylik drift tillhandahålla teknisk service. Praktiskt taget innebär

detta, att den av beredskapsläget framtvungna, provisoriskt inrättade försvarsväsendets

verkstadsnämnd ombildas till ett permanent ämbetsverk. Någon

kostnadsökning torde knappast uppstå genom att fabrikationsledningen anförtros

åt ett fristående ämbetsverk i stället för åt en fabriksavdelning inom

leri gsmateriel verket.

Det centrala ämbetsverk, som sålunda föreslås, bör enligt min mening

lämpligen benämnas försvarets fabriJcsstyreise. Denna bör tillsammans med

fabrikerna bilda försvarets fabriksverk. Motsvarande beteckningssätt användes

på andra håll inom statsförvaltningen. Sålunda må erinras örn benämningarna

vattenfallsstyrelsen och statens vattenfallsverk, domänstyrelsen

och domänverket m. m.

Fabriksstyrelsen bör stå under ledning av en överdirektör. Förvaltmngsutredningen

har beträffande den av utredningen föreslagne chefen för fabriksavdelningen

i industriverket framhållit vikten av att till denna befattning

utsåges en person med god industriell erfarenhet och ådagalagd organisationsförmåga.

Med hänsyn till att chefen för fabriksavdelningen måste tillsättas

i konkurrens med privatindustrien har utredningen föreslagit befattningens

inplacering i lönegraden C 14 (grundlön 24,000 kronor). Mhd allt beaktande

av de av utredningen anförda synpunkterna håller jag dock före, att en

person av tillräckligt hög kapacitet jrör kunna förvärvas, därest tjänsten,

som bör tillsättas medelst förordnande på viss tid, placeras i lönegTaden

C 13 med en grundlön av 22,000 kronor. Hänsyn har härvid tagits till att

under fabriksstyrelsen lyder en stor och svårskött lokalförvaltning.

Lönegrad.

C 14

C 9

C 5

C 2—C 5

högst Eo 22

högst Eo 24

Departe
mentschefen.

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Vid överdirektörens sida bör ställas ett tekniskt råd, bestående av överdirektören

och förslagsvis sex av Kungl. Majit utsedda ledamöter, representerande

såväl den militära som den industritekniska sakkunskapen. Ordförande

bör utses av Kungl. Majit. Det bör åligga fabriksstyrelsen att i

frågor av större vikt eller principiell betydelse inhämta rådets mening. Ersättning

till ledamöterna av rådet torde böra utgå efter likartade grunder som

för ledamöter av krigsmateriel verkets råd.

Fabriksstyrelsen bör enligt min mening organiseras på två byråer, en

fabriksbyrå och en administrativ byrå.

Fabriksbyrån avses uppdelad på tre sektioner, nämligen en driftssektion, en

teknisk sektion och en anläggningssektion.

Inom driftssektionen skola handläggas allmänna driftsärenden, frågor rörande

tillverkningen på det mekaniska, det kemiska och beklädnadsområdet,

verktygs-, arbetsstudie- och planeringsfrågor, ärenden rörande anskaffning

av ramaterial och förnödenheter samt offert- och kalkylverksamhet.

Tekniska sektionen skall handlägga konstruktions-, forsknings-, provningsoch

kontrollfrågor av mekanisk, kemisk och beklädnadsteknisk natur.

Anläggningssektionen skall centralt leda förvaltningen av byggnader, anläggningar

och maskinutrustning samt handlägga ärenden i samband med

nyanläggningar, ombyggnader, utvidgningar och därmed sammanhängande

anskaffningar m. m.

Under övervägande har varit att inom fabriksbyrån inrätta en särskild inköpssektion

för den centrala ledningen av inköpsverksamheten för fabrikerna.

Goda skäl synas emellertid tala för att huvuddelen av denna verksamhet

sammanföres med den betydligt mera omfattande motsvarande verksamheten

inom krigsmateriel verket. Behovsprövning av anskaffningarna ur teknisk

och ekonomisk synpunkt kommer givetvis under alla omständigheter att äga

rum inom fabriksstyrelsen.

Administrativa byrån bör enligt mitt förmenande indelas i tre sektioner,

nämligen avtalssektionen, kanslisektionen och ekonomisektionen. Sistnämnda

sektion har i verkstadsnämndens utlåtande över bolagsutredningens förslag

ansetts åtminstone tills vidare böra hänföras till fabriksbyrån. Med

hänsyn bland annat till de ökade arbetsuppgifter, vilka komma att åvila

chefen för denna byrå, örn beklädnadsindustrien och nyssnämnda underhållstjänst

bli inordnade under styrelsens ledning, synes det emellertid önskvärt,

att ekonomisektionen överflyttas till administrativa byrån. En sådan organisation

står även i överensstämmelse med vad i allmänhet tillämpas inom

statliga verk.

Inom administrativa byrån skall avtalssektionen handlägga nämndens

kollektivavtalsfrågor samt i sammanhang med driften uppkommande frågor

av juridisk natur.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 180.

På kanslisektionen avses skola ankomma handläggandet av allmänt administrativa

ärenden, såsom personal-, löne- och pensionsfrågor m. m. Sektionen

skall vidare handlägga alla frågor rörande styrelsens egen kontorsdrift

samt ärenden rörande uppskov för styrelsens och fabrikernas personal.

Till ekonomisektionen skall förläggas anslags-, huvud- och reskontrabokföring

för styrelsens och fabrikernas verksamhet, varjämte inom sektionen

skola handläggas ärenden rörande den centrala ledningen och tillsynen av

fabrikernas räkenskaper och redovisning. Till sektionen skall vidare den

centrala kassarörelsen vara förlagd.

Inom styrelsen bör vidare finnas personal för verkställande av revision av

fabrikernas räkenskaper. Revisionen av fabriksstyrelsens egna räkenskaper bör

däremot vara förlagd till riksräkenskapsverket.

Jag vill emellertid understryka vikten av att den interna organisation

av fabriksstyrelsen, som här skisserats, icke låses. Det säger sig självt, att

ett nybildat ämbetsverk icke omedelbart kan finna sin i alla detaljer slutgiltiga

form. Det måste därför förutsättas, att Kungl. Majit med ledning

av erfarenheterna från den första tidens verksamhet skall äga vidtaga erforderliga

jämkningar i denna organisation. Det synes sålunda kunna ifrågasättas,

bland annat örn icke de uppgifter, som skola ankomma på anläggningssektionen,

skola kunna efter slutförandet av vissa under förberedande

varande större anläggningsarbeten överföras på annat organ inom styrelsen.

Förvaltningsutredningen har föreslagit, att chefen för den av utredningen

förordade fabriksavdelningen i industriverket tillika skulle vara chef för

avdelningens fabriksbyrå. Jag är icke övertygad, att en sådan kombination

skulle varit möjlig att genomföra. De arbetsuppgifter, som komma att åvila

chefen för fabriksstyrelsen, komma förvisso att kräva dennes hela arbetskraft.

Jag förordar därför, att fabriksbyrån ställes under en särskild chef med

tjänstetiteln överingenjör. Verkstadsnämnden har i sitt yttrande över bolagsutredningens

promemoria föreslagit, att denne befattningshavare skulle

uppföras i lönegrad C 9. För egen del anser jag en placering i lönegrad C 8

(grundlön 16,000 kronor) tillfyllest.

Med hänsyn till nödvändigheten av att för posten som chef för administrativa

byrån förvärva en väl förfaren arbetskraft bör härför avses en

byråchef i lönegrad Eo 30.

Övriga erforderliga befattningar inom styrelsen torde åtminstone tills vidare

böra tillsättas med icke-ordinarie innehavare. För dessa lärer civila

icke-ordinariereglementet böra gälla. I enlighet med de principer, som tilllämpas

för andra affärsdrivande verk med hänsyn till dessas behov av

större rörelsefrihet, lärer spörsmålet örn ifrågavarande befattningshavares

antal och löneställning icke behöva underställas riksdagen. Jag vill emellertid

erinra örn att enligt civila icke-ordinariereglementet gäller för kommunikationsverken

och domänverket, att de icke utan Kungl. Majlis medgivande

må inrätta extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än 27:e.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Majlis proposition nr 180.

Principiellt borde motsvarande regel gälla även för fabriksstyrelsen. Med

hänsyn till att det här är fråga om organiserande av ett nytt verk, synes

mig dock försiktigheten bjuda att åtminstone tills vidare föreskriva skyldighet

för fabriksstyrelsen att underställa Kungl. Majit frågor om inrättande

av extra ordinarie tjänster i högre lönegrad än 20:e.

Vissa ytterligare lönespörsmål, som kunna få aktualitet även beträffande

fabriksstyrelsens egna tjänstemän men som äga sin största praktiska

betydelse i fråga om fabrikernas personal, behandlas i nästföljande avsnitt.

E. Fabrikernas personalorganisation.

1941 års militära förvaltningsutredning.’

1941 års militära förvaltningsutredning har särskilt betonat, att en förutsättning

för att utredningen kunnat förorda driftsformen statlig affärsdrift

framför bolagsformen vore att anställningsformerna för personalen vid fabrikerna

kunde på av utredningen föreslaget sätt göras friare samt att i

övrigt sådana förutsättningar kunde skapas för fabriksdriften, att densamma

i möjligaste mån kunde bedrivas efter inom privatindustrien gängse

normer. Utredningen har härutinnan anfört, att det vore av största betydelse

för åstadkommande av en rationell fabriksdrift att de relativt stela

bestämmelser, som nu gälla i fråga om tjänstemännens anställnings- och

löneförhållanden, i möjligaste mån uppmjukades, så att större frihet erhölles

vid anställande eller omflyttning av personal ävensom vid lönesättningar.

Utredningen anmärkte härvid, att samtliga vid fabrikerna utgående

löner, alltså även chefslönema, för att möjliggöra rättvisande självkostnadsberäkningar

framdeles måste komma att debiteras fabrikernas

driftsmedel och sålunda icke skulle belasta industriverkets avlöningsanslag.

Utredningens förslag innebär i huvudsak följande.

Chefsbefattningarna skulle benämnas överingenjörer samt placeras i någon

av lönegraderna C 6—C 9. Kungl. Majit skulle efter förslag av industriverket

i varje särskilt fall bestämma till vilken av nu nämnda lönegrader

befattningen skulle hänföras. För tjänstemännen i övrigt vid fabrikerna

borde gälla, att de icke skulle tillhöra vare sig militära eller civilmilitära

stater utan i avlöningshänseende betraktas som civila tjänstemän.

Härvid borde uteslutande anställningsformerna extra ordinarie eller extra

tjänstemän tillämpas, däremot icke ordinarie anställning med fullmakt

eller konstitutorial. I viss omfattning borde personal därjämte kunna anställas

mot arvode. Chefen för industriverkets fabriksavdelning borde äga

befogenhet dels att inom en av Kungl. Majit fastställd förhållandevis rymlig

ram inplacera fabrikerna tillhörig personal inom vissa lönegradsinter
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

valler, dels att mot arvode anställa för fabriksdriften erforderlig mera tillfällig

personal, dels slutligen att i förekommande fall tillkalla tekniska sakkunniga

och härvid inom angivna gränser bestämma arvodet till dessa.

1942 urs bolagsutredning.

1942 års militära bolagsutredning har för sin del såsom ovan anförts

kommit till den slutsatsen, att man med de av förvaltningsutredningen

föreslagna bestämmelserna skulle redan genom statlig affärsdrift nå de fördelar

med avseende å anställning av personal, som utgjorde ett av de viktigaste

motiven för övergång till bolagsdrift. Utan att ingå i prövning av

frågan, huruvida förslaget i denna del kunde genomföras isolerat för försvarsväsendets

anläggningar utan hänsynstagande till de konsekvenser detta

kunde få för statens affärsdrivande verksamhet i övrigt, hade bolagsutredningen

funnit, att om de friare anställningsformerna kunde vinnas endast

på den vägen, att krigsmaterielfabrikerna ombildades till bolag, detta vore

ett starkt skäl för en sådan ombildning.

Remissutlåtanden.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har förordat statlig affärsdrift under

den förutsättningen, att nödvändig rörelsefrihet komme att lämnas i fråga

örn personalens löner m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vissa av

nämnden angivna riktlinjer för de statliga krigsmaterielfabrikemas organisation

och verksamhet.

Nämndens förslag i nu berörda avseende överensstämmer i huvudsak

med vad förvaltningsutredningen förordat. Nämnden har därvid föreslagit,

att civila icke-ordinarie reglementet skulle göras tillämpligt beträffande extra

ordinarie och extra tjänstemän, varvid dock för varje i tjänsteförteckningen

• uppförd tjänst skulle angivas ett antal lönegrader, inom vilka innehavare

av tjänsten skulle placeras. Till vilken av dessa lönegrader en viss befattningshavare

skulle hänföras borde göras beroende av vederbörandes kvalifikationer,

läget på lönemarknaden m. m. I löneförteekningen borde uppföras

de befattningar, som skulle placeras i C-löneplan, ävensom extra

ordinarie befattningar i högre lönegrad än Eo 20. För att möjliggöra överflyttning

av befattningar mellan fabrikerna borde förteckningen vara gemensam

för samtliga fabriker. Antalet befattningar i lönegrad Eo 20 och lägre

ävensom extra befattningar skulle bestämmas av det centrala organet, eftersom

kostnaderna härför skola bestridas av driftsmedel. Andra tjänstemän

vid fabrikerna än överingenjörer och vissa andra högre tjänstemän skulle

tillsättas av fabriksledningen efter godkännande av det centrala organet i

varje särskilt fall.

En av verkstadsnämndcn i dess yttrande gjord sammanställning av för

fabrikerna — i den mån nu kan överblickas — erforderlig personal i högre

lönegrad än Eo 20 har följande utseende.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Majlis proposition nr 180.

Befattning.

Antal.

Lönegrad.

Överingenjörer.........

...... 5

C 6—C 9

Fabriksingenjör''......

16

C 1—C 5

Ingenjörer ............

...... 2

C 1—C 3

Ingenjörer ............

...... 9

högst Eo 24

Kamrerare ...........

...... 5

högst Eo 22.

Som av de i det föregående återgivna remissyttrandena framgår ha flertalet

myndigheter förordat driftsformen statlig affärsdrift med hänsyn till

att de fördelar, som man avsett att vid bolagsdrift vinna bland annat i personalhänseende,

kunde ernås redan vid statlig affärsdrift i enlighet med

förvaltningsutredningens förslag. Därvid har emellertid försvarsväsendets

lönenämnd, som i sitt utlåtande över förvaltningsutredningens förslag icke

framställt någon erinran mot vad utredningen i nu nämnda avseende föreslagit,

i sitt senare över bolagsutredningens promemoria avgivna utlåtande

framhållit, att det icke gärna syntes kunna ifrågakomma att för vissa betydande

delar av statsförvaltningen tillämpa avlöningsnormer, som helt

skilde sig från vad som gällde för förvaltningen i allmänhet. Den frihet och

obundenhet, som vid en sådan lösning skulle tillerkännas fabriksledningen,

kunde enligt lönenämndens mening vara ägnad att medföra vittgående

konsekvenser med avseende å statens affärsdrivande verksamhet i övrigt.

Sedan verkstadsnämnden i avvaktan på slutlig lösning av frågan örn

den framtida organisationen den 29 oktober 1942 hos Kungl. Majit hemställt

örn medgivande att få tillsätta de ifrågavarande befattningarna vid

fabrikerna på förordnande mot arvode, svarande mot samtliga löneförmåner

i ovan angivna lönegrader, har allmänna lönenämnden i infordrat utlåtande

bland annat erinrat, att lönenämnden gemensamt med försvarsväsendets

lönenämnd avgivit utlåtande över 1942 års militära reparationst jänstutrednings

principbetänkande angående centralisering av reparationstjänsten

i fråga örn intendenturmateriel, varvid lönenämndema ställt sig betänksamma

gentemot uppkommande tendenser att i lönesystemet införa alternativa

lönegradsplaceringar för befattningar av ett och samma slag. I det

nu föreliggande ärendet vore fråga allenast om bestämmande av vissa arvoden,

vilka alltefter vederbörandes kvalifikationer, läget på lönemarknaden

m. m. skulle närmare fastställas inom ramen av de för vissa angivna lönegrader

i löneplan C respektive löneplan Eo upptagna beloppen. Lönenämnden

hade med beaktande av angelägenheten av att verkstadsnämnden erhölle

viss rörelsefrihet vid bestämmandet av ifrågavarande arvoden ansett

sig icke böra motsätta sig bifall i princip till den i ärendet föreslagna anordningen.

Lönenämnden ville dock härvid för sin del framföra det alternativet

till övervägande, att verkstadsnämnden bemyndigades för de olika

befattningarna fastställa arvoden till belopp, högst motsvarande begynnelselönen

inom viss angiven lönegrad och, i förekommande fall, ortsgrupp å

löneplan C respektive löneplan Eo. Örn sistnämnda förfaringssätt anlitades,

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

skulle ett fastlåsande av visst minimibelopp undvikas, vilket under vissa förhållanden

kunde vara av betydelse. Vilkendera utvägen som än anlitades,

ville lönenämnden emellertid göra den erinran mot förslaget, att arvode

till överingenjör enligt lönenämndens mening icke borde bestämmas till

högre belopp än som motsvarade lönegraden C 8.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement ha i sistberörda ärende

anfört följande.

De löneprinciper, som sålunda framföras, innebära å ena sidan något för de

permanenta statliga organen helt nytt och å andra sidan cn löneteknisk lösning,

för vars tillämpande även där — och då närmast hos affärsverken — enahanda

skäl måhända kunna andragas. Därest avsikten är att även för framtiden tilllämpa

ett lönesystem, sådant som det föreslagna, torde man därför i allt fall —

försåvitt icke det statliga lönesystemet skall bliva oenhetligt — icke kunna

undgå att vid prövningen av förslaget taga hänsyn till vid statens affärsdrivande

verk tillämpad lönesättning. Detta innebär, att i första hand lärer få tillses

att övre gränsen för de föreslagna variabla lönerna ställes i riktig relation till

de för jämförliga befattningshavare vid affärsverken fastställda lönebeloppen.

Vid bedömande av storleken av den under fredsförhållanden erforderliga

personalen vid de fabriker, som avses skola underställas försvarets fabriksstyrelse,

måste självfallet beaktas, att fabrikernas sysselsättning vid återgång

till fredsförhållanden kommer att väsentligt nedgå. Det blir dock

ofrånkomligt att för ledningen av de särskilda fabrikerna förfoga över kvalificerad

arbetskraft med teknisk utbildning. Verkstadsnämnden har vid

de personalberäkningar, som ligga till grund för nämndens i det föregående

återgivna remissyttrande, utgått från att en överingenjör skulle tillsättas

för var och en av följande fem fabriker, nämligen Carl Gustafs stads gevärsfaktori,

centrala torpedverkstaden, ammunitionsfabrikerna i Karlsborg och

Zakrisdal samt Åkers krutbruk. De av nämnden föreslagna 16 fabriksingenjörerna

ha avsetts såsom chefer för följande fabriksavdelningar, nämligen

vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori verkstadsavdelningen, tekniska avdelningen

och centralavdelningen, vid centrala torpedverkstaden verkstadsavdelningen

och tekniska avdelningen, vid var och en av ammunitionsfabrikerna

i Karlsborg och Zakrisdal mekaniska avdelningen, sprängtekniska

avdelningen, tekniska avdelningen och centralavdelningen samt vid Åkers

krutbruk kemiska avdelningen, tekniska avdelningen och gasmaskavdelningen.

De två av nämnden föreslagna ingenjörerna i lönegraderna C 1—C 3

ha avsetts för gevärsfaktoriet och torped verkstaden. Givetvis kunna av driftsskäl

vissa jämkningar härutinnan visa sig påkallade.

Vid ett inordnande under styrelsen av en försvarsväsendets beklädnadsverkstad

samt de centrala tvätt- och reparationsanstalterna kommer uppenbarligen

behov att uppstå av vissa ytterligare tjänster. Dessa torde med de av

verkstadsnämnden i övrigt tillämpade beräkningsgrunderna kunna uppskattas

till en överingenjör och möjligen en fabriksingenjör för beklädnadsverkstaden

samt en fabriksingenjör såsom ledare för i varje fall de större av de övriga

anstalterna.

Departe
mentschefen.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Under nuvarande omständigheter torde den av verkstadsnämnden förutsatta

personalorganisationen vara erforderlig och ändamålsenlig. Huruvida

den icke vid återgång till fredsförhållanden blir något överdimensionerad

synes mig för närvarande svårt att avgöra. I stort sett torde den emellertid

även för sådant fall komma att visa sig hållbar.

Vad angår löneställningen för ifrågavarande fabrikspersonal vill jag till

en början erinra örn de yttranden rörande lönespörsmål, som i det föregående

(sid. 183 f.) återgivits.

För min del finner jag ej heller i fråga örn överingenjörerna anledning till

erinran mot att de uppföras å C-löneplan samt att alternativa lönegrader tilllämpas.

Det torde emellertid vara tillfyllest att för dylikt fall i personalförteckningen

angiva den högsta lönegrad, som för varje särskilt angiven

befattning får tillämpas. För överingenjörerna torde det därvid vara tillräckligt

att tillämpa högst lönegraden C 8. Denna lönegrad torde dock icke komma

att mera allmänt utnyttjas. I vissa fall lärer för överingenjörerna en

lägre lönegradsplacering komma i fråga. Jag utgår självfallet från att dessa

befattningar böra stå öppna för sökande från privatindustrien och att lönesättningen

i de individuella fallen lämpas efter möjligheterna att för ledig befattning

förvärva person med erforderlig kompetens. I regel torde dessa

tjänster böra tillsättas medelst förordnande på viss tid. I undantagsfall,

exempelvis då officer ifrågakommer till sådan befattning, synes det kunna

vara önskvärt att förordna vederbörande allenast tills vidare, varigenom möjlighet

beredes honom att kvarstå i militärtjänst.

Övriga befattningar böra enligt min mening tillsättas såsom icke-ordinarie.

Vad förvaltningsutredningen anfört rörande befogenhet för fabriksledningen

att inom en av Kungl. Maj:t fastställd förhållandevis rymlig ram inplacera

fabrikerna tillhörig personal inom vissa lönegradsintervaller torde kunna tillmötesgås

på sådant sätt, att genom beslut av Kungl. Majit fastställes den

högsta lönegrad, i vilken viss teknisk icke-ordinarie personal får placeras.

Vad beträffar frågorna om anställning av viss personal mot arvode (kontraktsanställning)

anser jag mig böra erinra, att man numera för normala

förhållanden såvitt möjligt söker undvika dylika anställningsformer, vilka

medföra den betydande olägenheten, att den sålunda anställda personalens

pensionsförhållanden icke bli reglerade. Att mera regelbundet använda

tjänstepensionsreglementets i 1 § 2 mom. intagna undantagsbestämmelse

för dylik personal synes icke vara lämpligt. Jag anser mig därför icke kunna

förorda, att denna anställningsform efter återgång till fredsförhållanden

kommer till tillämpning i andra fall än då det gäller ersättning till tillfälligt

för kortare tid eller begränsade uppgifter anställda personer.

En av olägenheterna med nuvarande avlöningssystem har varit, att man

icke vid en tillfällig ansvällning av arbetet för vissa tjänstemän, som därvid

pålagts en avsevärd ökning av ansvaret och arbetsbördan, kunnat på lämpligt

sätt bereda dem kompensation härför. De bestämmelser, som nu gälla

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Kungl. Marits proposition nr ISO.

i fråga om gratifikation, synas icke vara lämpade för att kompensera en

dylik under viss kortare eller längre tid varande ökning av arbetsbördan.

De nuvarande bestämmelserna medgiva icke heller möjlighet att för detta

fall lämna, särskilt arvode utöver lönen, vilket torde vara en inom det privata

näringslivet just för dylika fall använd betalningsform. För ifrågavarande

fabrikers del vore det önskvärt, att fabriksledningen hade möjlighet

att för nu angivna fall kunna för en begränsad tid höja lönen till viss teknisk

personal i förmansställning. Särskilt för de nu ifrågavarande fabrikerna,

vilka i personalhänseende mer än andra statliga fabriker äro pressade

genom konkurrensen från den enskilda mekaniska industrien, vore en möjlighet

att på detta sätt tillfälligt kunna lämna vissa befattningshavare

kompensation för en tillfällig ökning av dem ålagda arbetsuppgifter i såväl

kvalitativt som kvantitativt hänseende önskvärd. Därest en dylik möjlighet

beredes fabriksledningen, bör den emellertid begränsas allenast till

undantagsfall samt till de fall, då fråga är örn förvärvande eller bibehållande

av en särskilt duglig arbetskraft. Jag förutsätter tillika, att om ett dylikt

medgivande lämnas, det bör göras beroende av Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall samt inskränkas till att avse teknisk personal i förmansoch

verkmästareställning, som innehar extra ordinarie befattning. Man kunde

visserligen tänka sig en lösning av denna fråga på annat sätt, så att en

sådan befattningshavare kunde för viss tid placeras i högre lönegrad såsom

extra tjänsteman. En dylik anordning vore visserligen lättare att tillämpa

med hänsyn till gällande lönereglementen men skulle å andra sidan medföra

de nackdelar, som bero av att befattningshavaren under den tid han

innehade extra anställning skulle förlora vissa av de med hans mera stadigvarande

befattning förenade förmånerna. Jag anser mig därför böra förorda,

att för de nu ifrågavarande fabrikerna utfärdas bestämmelser, enligt vilka

Kungl. Majit kan efter framställning av fabriksstyrelsen medgiva, att viss

å extra ordinarie stat placerad teknisk befattningshavare i nyss angiven ställning

skall, då synnerliga skäl så föranleda, kunna beviljas arvode utöver lön

för viss begränsad tid. Motsvarande system torde kunna tillämpas även såsom

en övergångsform från nu i vissa fall utgående arvoden till måhända

lägre löner enligt gällande avlöningsreglementen.

Jag förutsätter, att fabriksstyrelsen såsom ett af färsdrivande verk skall äga

enligt av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser fastställa antalet icke-ordinarie

tjänstemän vid fabrikerna i 20:e och lägre lönegrader. I anslutning till

vad som förordats beträffande fabriksstyrelsens egen personal torde åtminstone

tills vidare Kungl. Majits medgivande böra krävas för inrättande av

extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än 20:e. Vid sådant förhållande

torde endast de i C-löneplan placerade befattningarna vid fabrikerna böra

underställas riksdagens prövning.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Majlis proposition nr 180.

F. Fabriksrörelsens medelsförvaltning.

1. Kapitalbehov.

1942 års bolagsutredning.

Bolagsutredningen har härom anfört följande.

Finansieringsproblemen för de nu ifrågavarande företagen avse dels övertagandet

av nu befintliga tillgångar och dels anskaffning av medel

1) för byggnadsarbeten och markinköp,

2) för maskiner och inventarier samt

3) till rörelsekapital.

För närvarande finansieras byggnadsarbeten genom för försvarsväsendets

fastighetsfond anvisade kapitalökningsanslag. Inköp av maskiner och inventarier

finansieras genom anslag å driftbudgeten, vilket innebär att dessa tillgångar

omedelbart avskrivas. Ersättningsanskaffning av maskiner bekostas vid marinens

självförsörjande inrättningar av förnyelsefondsmedel. Från och med föregående

budgetår infördes en liknande anordning provisoriskt vid verkstadsnämnden

underställda fabriker. Vissa förrådsbehållningar och pågående arbeten

vid sistnämnda fabriker ha finansierats med anlitande av medel, som förskotterats

från arméförvaltningen. Dessa behållningar torde alltså redovisas

såsom tillgångar till den del de icke i bokslutet omförts till anslag. Något rörelsekapital

har icke anvisats för dessa fabriker och anläggningar. För rörelsens

bedrivande erforderliga medel ställas till förfogande av respektive förvaltningsmyndigheter.

Det splittrade redovisningssystemet medför, att man icke utan

särskilda utredningar kan ur statsbokföringen utläsa storleken av det i de berörda

företagen sysselsatta kapitalet.

Riksräkenskapsverket har i olika sammanhang uttalat önskvärdheten av dels

att de industriella anläggningarnas byggnader lösbrytas ur försvarsväsendets

fastighetsfond och ställas under vederbörande fabrikslednings förvaltning och

dels att ett särskilt till beloppet begränsat rörelsekapital anvisas för verkstadsnämndens

rörelse.

Vare sig man övergår till statlig affärsdrift eller till bolagsdrift, vinnes den

fördelen att samtliga av företagen disponerade tillgångar bli redovisade i ett

sammanhang. I redovisnings- och finansieringshänseende ställa sig förhållandena

dock helt olika beroende på vilken driftsform som väljes.

Vid statlig affärsdrift organiseras företagen såsom ett eller flera affärsverk

med egna kapitalfonder och självständig redovisning mot rikshuvudboken på

samma sätt som statens hittillsvarande affärsdrivande verk. Därvid torde så

långt möjligt böra tillses, att företagen icke erhålla en mindre konsoliderad

ställning än de hade före övergången till affärsdrift. Mark- och byggnadsvärden

ävensom för byggnaderna till värdeminskningskonto avsatta belopp böra omföringsvis

från försvarsväsendets fastighetsfond överföras till den nya kapitalfonden.

Maskinutrustningen, vilken helt anskaffats för medel anvisade å driftbudgeten

(skattebudgeten) och alltså är helt avskriven, torde böra upptagas

till sitt anskaffningsvärde, varvid motsvarande värde upptages å värdeminskningskonto.

Rörelsemedel kunna erhållas dels genom att förskottslikvider för

gjorda beställningar ställas till förfogande från förvaltningsmyndigheterna och

dels genom ett för ändamålet avsett kapitalökningsanslag. För eventuella ytterligare

utvidgningar böra kapitalökningsanslag i vanlig ordning ställas till förfogande

å kapitalbudgeten. Företagens hela kapitalbehov blir därmed reglerat.

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Enligt bolagsutredningens preliminära beräkning skulle ifrågavarande till
-

gångars värden den 1 juli 1944 kunna beräknas till

Kronor .

Markvärden .................................... 2,300,000

Byggnadsvärden................................ • 26,000,000

Maskinvärden .................................. 17,800,000

Rörelsekapital för varor i arbete vid normal drift samt

för materialförråd............................. 16,100,000

62,200,000

Härav beräknas vara avskrivet ................. 36,200,000

varför fondens ingångsvärden preliminärt skulle kunna

beräknas till ................................. 26,000,000.

Häri ingår icke ammunitionsfabriken i Marieberg, vilken beräknas skola

nedläggas, samt icke heller marinens centrala beklädnadsverkstad och oljefabriken

i Karlskrona.

För reparationsverkstäderna skulle enligt reparationstjänstutredningen

ytterligare erfordras för byggnader och maskinanskaffning 5,900,000 kronor

och för rörelsekapital 1,000,000 kronor.

Därtill kommer värdet å de statliga investeringar i vissa skuggfabriker,

som enligt bolagsutredningens i det föregående angivna förslag skulle redovisas

av det föreslagna bolaget respektive affärsverket.

2. Beredskapskostnaderna och deras täckning.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har i sitt betänkande framhållit, att åtskilliga

beredskapsuppgifter komme att åvila de statliga krigsmaterielfabrikerna,

oavsett örn dessa dreves i bolagsform eller såsom statliga affärsverk. Dessa

fabriker måste sålunda i fredstid arbeta med liten kapacitet men vara utbyggda

och organiserade för viss fastställd krigskapacitet, till vilken de

måste kunna snabbt expandera. På grund härav måste fabrikerna i fredstid

ha anställt ett i förhållande till privatindustrien relativt stort antal arbetsledare

och arbetare. Fabrikerna måste vidare åtaga sig utbildning av

personal för krigstillverkningen, biträda med krigsplanering och vid behov

tillhandahålla service åt privatindustrien. Utrustning och anläggningar

måste bli överdimensionerade och ofta utföras på ett relativt dyrbart sätt.

Täckning av beredskapskostnaderna skulle enligt förvaltningsutredningens

mening kunna ske enligt två alternativa metoder, av vilka den ena bestode

i att fabrikerna erhölle särskilt anslag för att fylla beredskapskraven,

den andra åter innebure, att kostnaden för beredskapens upprätthållande

av fabrikerna uttoges genom en motsvarande, förhöjning av priset å de till

staten levererade produkterna. Oavsett om fabrikerna skulle drivas i bolags
Bihang

till riksdagens protokoll 19 i 3. 1 sami. Nr 180. 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

form eller i form av statligt affärsverk, förordade förvaltningsutredningen

den senare utvägen, eftersom »direkt utgående beredskapsanslag måste sägas

innebära en oformlighet ur anslagsteknisk synpunkt».

1942 års bolagsulredning.

Bolagsutredningen har i denna fråga såtillvida delat förvaltningsutredningens

uppfattning, att utredningen icke vela! förorda särskilda anslag för

täckning av beredskapskostnaderna. Vid statens krigsmaterielfabriker vore

dessa kostnader nämligen otvivelaktigt att anse såsom löpande kostnader

för försvarskrafternas krigsmaterielförsörjning och borde då även utgå från

de för krigsmäterielförsörjningen avsedda löpande anslagen. Däremot kunde

utredningen icke tillstyrka, att beredskapskostnaderna regelbundet skulle

belasta de tillverkade produkterna. Fabrikerna kunde nämligen i så fall lätt

komma i ett ogynnsamt läge, därest beredskapskostnaderna stege till sådan

höjd, att prisjämförelser med eventuellt konkurrerande privatföretag därigenom

omöjliggjordes eller försvårades.

För att förenkla detta problem har utredningen uppdelat beredskapskostnaderna

i grupper, vilka behandlats var och en efter sin särskilda karaktär.

1. Kostnader, vilka hänförde sig till särskilda uppdrag eller åligganden,

exempelvis tillverkning och utlämning av mallar för uniformstillverkning,

modeller, ritningar, verktyg, tillverkningsspecifikationer m. m. ävensom

viss annan service åt skuggfabrikerna och privatindustrien, kunde enligt

vad utredningen framhållit särskilt kostnadsberäknas och faktureras det

beställande statliga organet i samma ordning som leveranser av färdig

materiel. Regleringen av dessa kostnader vållade alltså inga svårigheter.

2. Den ränteförlust, som uppkomme genom att fabrikerna av beredskapsskäl

nödgades hålla ett i förhållande till rörelsen under fred onödigt stort

beredskapslager, kunde täckas genom att staten för ändamålet tillhandahölle

ett till beloppet bestämt räntefritt förlagskapital. Icke heller denna

kostnad behövde alltså i redovisningshänseende vålla någon svårighet.

3. Tomgångsförluster, det vill säga de kostnader, som uppkomme genom

att fabrikerna vore utbyggda och utrustade för en tillverkning som avsevärt

överstege fredsbehovet, vore svårare att exakt beräkna. Dessa kostnader

inkluderade, förutom ränteförluster, även reparations- och underhållskostnader,

experimentkostnader, löner till administrativ personal m. m.

Beräkningen av tomgångsförlusterna vållade såtillvida vissa svårigheter

som gränsdragningen mellan dessa beredskapskostnader och de kostnader

fabrikerna normalt hade att vidkännas delvis bleve godtycklig. Kostnaderna

uppkomme emellertid endast vid de fabriker, vilkas kapacitet under fredstid

icke helt utnyttjades, och upphörde alltså att vålla svårigheter i den

mån kapaciteten bleve utnyttjad. Dessutom borde observeras, att dessa pro
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

blem endast hade betydelse för fabriker, som arbetade i konkurrens med

privatindustrien, nämligen ammunitionsfabrikema, gevärsfaktoriet, krutbruket

och gasmaskfabriken. Beräkningen av tomgångsförlusten bleve relativt

godtycklig eftersom beredskapskostnadens nivå komme att variera i

relation till växlingarna i produktionsvolymen. Enligt en preliminär beräkning

skulle emellertid den årliga beredskapskostnaden vid en fredsproduktion,

som motsvarade vad som erfordrades för att sysselsätta endast en

maskinsats vid varje fabrik utom reservfabrikerna i ett skift per dygn, beräknas

till omkring en och en halv miljon kronor om året. Det för angivna

produktion erforderliga kapitalet beräknades till över 40 miljoner kronor. Det

syntes därför sannolikt, att de löpande beredskapskostnaderna komme att

uppgå till ett belopp, som nära motsvarade räntan å det i fredsproduktionen

sysselsatta kapitalet. Eftersom en normal självkostnadsberäkning borde inkludera

kapitalränta och det icke funnes anledning att för de nu ifrågavarande

företagen räkna med utdelningsbar vinst, läge den slutsatsen nära till hands,

att det överskott, som uppkomme vid korrekt självkostnadsberäkning, kunde

användas till täckning av beredskapskostnaden, till den del denna icke

överstege nyss angivna nivå. Skulle emellertid kostnaden överstiga denna

nivå måste det överskjutande beloppet täckas i särskild ordning, varvid kostnaden

borde direkt belasta de för vapen- och ammunitionsförsörjningen avsedda

anslagen. I detta sammanhang borde vidare beaktas, att även de enskilda

företagen hade beredskapskostnader. Då utredningen här räknat med

att särskilda regler borde angivas för finansiering av de statliga företagens

beredskapskostnader, har utredningen därför endast syftat på de kostnader,

som den privata industrien icke hade vid en motsvarande tillverkning.

3. Kostnadernas budgetära reglering.

1942 urs bolagsutredning.

Bolagsutredningen har anfört, att enligt nuvarande riksstatsuppställning

kostnaderna för nytillverkning i statlig regi endast delvis drabbade de för anskaffning

och underhåll av vapen, ammunition och beklädnad m. m. avsedda

anslagen. Betydande kostnader för central administration, löner till fast anställd

personal, pensionering, förräntning av kapitalet, nybyggnader, förnyelse,

underhåll och reparation av byggnader och anläggningar ävensom vissa hyresoeh

experimentkostnader m. m. samt vissa oförutsedda utgifter redovisades

å andra anslag. Vid övergång till bolagsdrift (statlig affärsdrift) måste dessa

å olika anslag fördelade kostnader helt eller delvis bestridas av bolaget (affärsföretaget)

och påföras den färdiga produkten, vilket medförde en övervältring

av samma kostnader från de berörda specialanslagen till materielanslagen.

I det förslag till omläggning av riksstatens fjärde huvudtitel, som år 1940

framlades av särskilda sakkunniga och som ligger till grund för nuvarande

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Marits proposition nr 180.

uppställning av nämnda huvudtitel, hade intagits ett ännu icke slutbehandlat

förslag angående redovisningens ordnande vid verkstäder och förråd, enligt

vilket dessa i redovisningshänseende skulle behandlas såsom affärsdrivande

verk och frikopplas från budgeten, från vilken de skulle erhålla ersättning för

utförda arbeten. Enligt detta förslag skulle praktiskt taget samtliga kostnader

för verkstäder och större förråd utbrytas från de anslag, å vilka de ditintills

redovisats, för att i stället bestridas från vederbörande inrättningars driftstitlar.

Vidare skulle förnyelsefonder uppläggas vid samtliga fabriker samt enhetliga

regler för självkostnadsberäkning genomföras. Med hänsyn till då

rådande beredskapsförhållanden ansågs det emellertid önskvärt, att med den

planerade omläggningen av redovisningen vid därav berörda inrättningar

finge tills vidare anstå.

Under nuvarande beredskapsförhållanden hade emellertid försvarsväsendets

verkstadsnämnd börjat tillämpa ett prissättnings- och redovisningssystem, som

omfattade samtliga ovan omnämnda med driften förenade kostnader oberoende

av örn de enligt hittills tillämpade principer rätteligen skolat belasta

andra fredsanslag än materielanskaffningsanslagen, vilket medfört, att sistnämnda

anslag kommit att belastas med alla dessa kostnader. Genom att verkstadsnämndens

redovisning, även om den vore sakligt motiverad, på grund av

vad nu anförts strede mot reglerna för redovisningen mot nu gällande riksstat

hade skapats en icke önskvärd oklarhet i redovisningsväsendet, som snarast

borde undanröjas. Å andra sidan uppstode vid korrekt användning av den

gällande riksstaten vissa inkonsekvenser, såsom att kostnaderna för den från

enskilda företag inköpta krigsmaterielen i sin helhet leonline att belasta materielanskaffningsanslagen,

medan kostnaderna för materiel, tillverkad vid försvarsväsendets

egna fabriker, såsom ovan nämnts delvis belastade andra anslag.

Sistberörda omständighet kunde naturligtvis vara av betydelse såväl för

utnyttjandet av anslagna medel som för fördelningen av beställningar mellan

de statliga och de enskilda fabrikerna. Även av dessa skäl vore det önskvärt,

att en ändring av det nuvarande redovisningssystemet snarast komme till

stånd.

Med hänsyn till vad sålunda anförts måste man enligt bolagsutredningens

mening räkna med att en överflyttning av samtliga å olika anslag redovisade

kostnader för fabriker och verkstäder till särskilda driftstitlar och därmed indirekt

till respektive materielanslag under alla omständigheter måste genomföras.

Bolagsutredningen har även lämnat en specificerad redogörelse för de konsekvenser

den ifrågasatta omläggningen skulle medföra i budgettekniskt hänseende.

Sedan armé-, marin- och flygförvaltningarna anmodats inkomma

med uppgift å de omräkningar av olika riksstatsanslag, som vid bifall till utredningens

förslag skulle bli erforderliga, ha nämnda myndigheter anfört följande.

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Utlåtanden över bolngsutredningens förslag.

Arméförvaltningens tyg-, intendentur- och civila departement ha anfört.

Vad utredningen anfört angående konsekvenserna i budgethänseende av en

övergång till bolagsdrift eller statlig affärsdrift synes icke vara av natur att

föranleda någon erinran från departementens sida.

I anslutning till denna avdelning av betänkandet anse sig departementen

lämpligen böra till behandling upptaga frågan angående de omräkningar av olika

riksstatsanslag, som vid bifall till utredningens förslag bliva erforderliga. Härutinnan

är för arméns del följande att anföra.

Vad först beträffar anslaget till Avlöningar till aktiv personal m. fl., kan

beträffande anslagsposten 1, Avlöningar till ordinarie tjänstemän, den tilltänkta

nyorganisationen beräknas medföra en minskning med i runt tal 245,000 kronor,

motsvarande lönerna till viss militär och civilmilitär personal, nämligen 2

överstar, 1 överstelöjtnant, 1 major, 5 kaptener, 4 tygingenjörer, 7 tygförvaltare

(5 i Ca 18 och 2 i Ca 15), 12 tygverkmästare (10 i Ca 17 och 2 i Ca 14) samt 3

tygskrivare. Av ovanstående personal tillhöra 1 överstelöjtnant och 1 kapten

intendenturkåren (styresman respektive verkstadsintendent vid arméns centrala

beklädnadsverkstad), under det att de övriga tillhöra fälttygkåren.

Anslagsposten 7, Arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie

tjänstemän, torde kunna minskas med 13.040 kronor, motsvarande arvoden utgående

till styresmannen vid Åkers krutbruk, 2,000 kronor, arbetsofficeren vid

ammunitionsfabriken i Karlsborg, 1,500 kronor, arbetsofficerare vid Åkers krutbruk,

Carl Gustafs stads gevärsfaktori och ammunitionsfabriken på Marieberg,

4,800 kronor, besiktningsofficer och skottställningsofficer vid gevärsfaktoriet,

2,040 kronor, skottställningsunderofficer vid gevärsfaktoriet och besiktningsbiträden

vid krutbruket, 1,500 kronor, besiktningsofficerare vid ammunitionsfabriken,

1,200 kronor.

Anslagsposten 12, Rörligt tillägg, bör minskas med cirka 40,000 kronor, motsvarande

15 procent å 245,000 kronor samt 26 procent å 13,000 kronor.

Anslagets totala minskning skulle sålunda uppgå till i runt tal 298,000 kronor.

Ovanstående avlöningskostnader, i vad desamma avse personal vid fälttygkåren,

belasta för närvarande driften, i det att de för varje budgetår genom

verkstadsnämndens försorg omföringsvis tillgodoföras avlöningsanslaget.

I detta sammanhang bör förutskickas, att det synes tveksamt, huruvida den

ifrågasatta omorganisationen i verkligheten kommer att möjliggöra ovan angivna

minskning av antalet befattningshavare på fälttygkårens stat.

Beträffande fastighetskostnaderna är följande att framhålla.

Nämnda kostnader beröras här i vad avser ammunitionsfabrikerna, gevärsfaktoriet,

krutbruket och centrala beklädnadsverkstaden, d. v. s. de anläggningar,

vilka redovisas under arméförvaltningens delfond av försvarsväsendets

fastighetsfond.

De i staten för nämnda fond uppförda posterna skulle röna i stort sett följande

inverkan av omorganisationen.

Utgiftsposten A. Reparations- och underhållskostnader m. m. skulle komma

att minska med i runt tal 190,000 kronor, därest man beräknar medelsbehovet

för ifrågavarande ändamål till ett belopp motsvarande l.o procent av vederbörliga

fastigheters bokförda byggnadsvärde den 1 juli 1941. Sistnämnda värde

uppgick lill 11,907,840 kronor.

Vidare kommer posten: Överskott att tillföras riksstatens driftbudget att

minska med i runt tal 240,000 kronor, motsvarande 4 procent å fastigheternas

den 1 juli 1942 redovisade kapitalvärde, 5,988,235 kronor.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Övriga utgiftsposter komma icke att nämnvärt påverkas. Sålunda utgör avsättningen

till värdeminskningskonto för de fastigheter, varom här är fråga,

ett ganska obetydligt belopp, högst 5,000 kronor, enär byggnadsvärdena i stort

sett äro helt avskrivna utom i vad avser ammunitionsfabriken i Karlstad.

Denna fabrik har emellertid ännu icke fullbordats, varför någon årsavskrivning

icke beräknats å till denna fabrik hörande byggnader.

I posten Diverse inkomster ingår ett beräknat belopp å 400,000 kronor, avseende

den ersättning försvarsväsendets verkstadsnämnd enligt avtal har att

erlägga till fonden för disponerade fastigheter. Ifrågavarande inkomstpost kommer

följaktligen att minska med sistnämnda belopp. Vidare kommer inkomstposten

B: Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden

att minska med cirka 75,000 kronor.

Enligt vad ovan anförts komma sålunda inkomstposterna att minska med

cirka 475,000 kronor, under det att utgiftsposternas minskning belöper sig till

sammanlagt cirka 435,000 kronor. Härav följer att inkomstposten A: Ersättning

för till statsmyndigheter upplåtna lokaler, som i staten beräknas såsom en

ren salderingspost, kommer att öka med cirka 40,000 kronor, vilket förhållande

medför motsvarande ökning beträffande det under fjärde huvudtiteln uppförda

förslagsanslaget till Ersättning till försvarsväsendets fastighetsfond: Arméförvaltningens

delfond.

Erinras bör i detta sammanhang örn att den av verkstadsnämnden till fonden

erlagda ersättningen, vilken såsom ovan berörts, i staten är beräknad till

400,000 kronor, numera fastställts till 501,700 kronor. De sålunda ändrade ersättningsgrunderna

komma att medföra, att i fråga om av nämnden disponerade

fastigheter, hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden

i viss utsträckning komma att tillfalla verkstadsnämnden. Den till

följd härav uppkommande minskningen av nämnda inkomstpost torde enligt

uppgift komma att röra sig örn cirka 10,000 kronor. — — —

Såsom utredningen framhåller, medför den ifrågasatta omorganisationen att

vissa riksstatsanslag av underhålls- och ersättningskaraktär nämligen munderingsanslaget

och det reguljära anslaget till vapen och ammunition, måste i viss

omfattning uppräknas.

Vad därvid först angår munderingsanslaget får intendenturdepartementet

anföra följande.

De kostnadselement, som i detta sammanhang äro av betydelse, kunna icke

med någon större grad av säkerhet beräknas, då förhållandena givetvis komma

att röna inverkan av huruvida nybyggnad för den föreslagna statliga beklädnadsfabriken

kommer till stånd eller icke. De kostnadselement, som påverka

munderingsanslaget, torde dock böra preliminärt beräknas till belopp, motsvarande

de kostnader, vilka med nuvarande redovisningssystem icke belasta

driften vid centrala beklädnadsverkstaden. Dessa kostnader utgöras av löner

till styresman och verkstadsintendent, fastighetskostnader samt vederbörlig

pensionsersättning för tjänstemän och arbetare, vartill kommer ränta å det i

fredsproduktionen sysselsatta kapitalet (jämför sid. 40 i promemorian). Nämnda

lönekostnader uppgå till cirka 23,000 kronor, under det att fastighetskostnaderna

och kostnaderna för pensionsavsättning torde kunna uppskattas till 30,000

kronor respektive 100,000 kronor. Räntekostnaden torde kunna beräknas till

4 procent å 2,200,000 kronor eller 108,000 kronor; varav ungefär två tredjedelar

eller 110,000 kronor torde böra hänföras till arméns munderingsanslag.

Ovan angivna belopp (23,000 -|- 100,000 -f- 30,000 -\- 110,000 =) 263,000 kronor

skulle sålunda indirekt bliva en merutgift för det till underhåll och ersätt
-

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ningsanskaffning avsedda munderingsanslaget. Den utförliga beräkning av

nämnda anslag, som verkställdes och framlades vid anmälan av anslagsbehovet

för budgetåret 1941/42 skedde emellertid med utgångspunkt från den privata

industriens försäljningspriser och rådande prislägen i övrigt på materialier m. m.

Då beklädnadsverkstaden visat sig med framgång kunna deltaga i konkurrensen

med den privata industrien och då vid driftskalkyler även tidigare inräknats

ovannämnda kostnadselement, skulle därav följa, att någon uppräkning av

munderingsanslaget icke vore erforderlig. Kommer det att visa sig att vid en

övergång till annan driftsform tillverkningsprisen m. m. bliva högre än nu är

fallet, måste givetvis hänsyn härtill tagas vid en framtida beräkning av ifrågavarande

anslag.

I fråga om anslaget till vapen och ammunition får tygdepartementet erinra

om att detta för tillgodoseende av det normala fredsbehovet avsedda anslag

för närvarande är endast uppskattningsvis beräknat. Något bestämt uttalande

angående omorganisationens återverkningar på anslagets tillräcklighet kan därför

ej göras i annan mån än att detsamma för närvarande icke är beräknat att

bestrida tomgångsförluster och beredskapskostnader.

I övrigt synes enligt departementens uppfattning någon omräkning av riksstatsanslag

ej erforderlig.

Marinförvaltningen har anfört.

Det åligger jämväl marinförvaltningen att inkomma med förslag till de omräkningar

av olika riksstatsanslag, som vid bifall till utredningens förslag bliva

erforderliga.

För närvarande synes denna fråga kunna besvaras allenast genom uppskattning

av de kostnader, som belöpa sig å befintliga verkstäder men som ej uppföras

bland driftskostnaderna och därför ej ingå i självkostnadsberäkningarna

av priser å produkterna. I vad angår centrala beklädnadsverkstaden utgöras

dylika kostnader av

dels avlöning till verkstadschefen, lönegrad Oa 5, avlöningsanslaget,

dels underhållskostnad för verkstadslokalerna — beräknad till omkring 10,000

kronor,

dels pensionskostnader för den vid verkstaden anställda personalen, vilka

kostnader ----- med tillämpning av den av bolagsutredningen tillämpade approximativa

beräkningsmetoden, 10 procent av arbetslönernas summa — uppskattas

till 60,000 kronor,

dels ock — eventuellt — försäkringskostnader; dylika kostnader förekomma

ej för närvarande och bolagsutredningen gör ej något bestämt uttalande, huruvida

statliga bolag skola teckna försäkringar.

Summan av nu angivna kostnader skulle alltså representera den merkostnad,

som beklädnadsanslaget skulle få vidkännas därest självkostnadsprisberäkningarna

kompletterades med kostnadselementen i fråga.

För den händelse, att det statliga bolaget skulle disponera någon del av beklädnadsverkstadens

lokaler, finge härför utgående ersättning tillgodoföras

marinförvaltningens andel av försvarsväsendets fastighetsfond.

Beträffande oljefabriken i Karlskrona beräknas föreståndarens och en assistents

löner till 4,800 kronor motsvara nedlagt arbete vid fabriken. Dessa tjänster

torde dock icke kunna indragas med hänsyn därtill, att dc jämväl och till

större delen ingå i laboratorieverksamhetens organisation.

Vidare uppgå lönerna till arbetare och förmän till omkring 48,000 kronor för

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

år. Enligt förut angiven beräkningsgrund skulle pensionskostnaden alltså utgöra

omkring 4,800 kronor.

För flottans skifferoljeverk uppskattas arbetslönernas årsbelopp till i runt tal

850,000 kronor. Pensionskostnader bleve enligt ovan följaktligen 85,000 kronor.

Till underhåll av byggnaderna har för budgetåret 1943/44 begärts 50,000

kronor.

För centrala torpedverkstaden uppgår anslagsbehovet för byggnadernas underhåll

under budgetåret 1943/44 till 20,000 kronor.

En övergång till bolagsdrift skulle alltså, såvitt nu kan bedömas, nödvändiggöra

omräkning av riksstatsanslag sålunda:

en beställning i lönegrad Oa 5 kan eventuellt avföras från avlöningsanslaget;

samt

utgifterna enligt staten för försvarsväsendets fastighetsfond, marinens delfond,

torde kunna minskas med i runt tal 80,000 kronor.

Flygförvaltningen har rörande motsvarande spörsmål yttrat, att inrättande

av de föreslagna bolagen icke medförde överförande av kapitaltillgångar eller

underhållskostnader från flygvapnet, varför någon reduktion av flygvapnets

anslag därmed icke kunde åvägabringas. Bolagsutredningen hade påpekat,

att en dylik reduktion borde medföra motsvarande ökning av anslagen till

försvarskrafternas försörjning. Med anledning härav hade flygförvaltningen

från de övriga centrala myndigheterna inhämtat uppgifter i vad mån den av

dessa uträknade reduceringen borde föranleda en ökning av flygvapnets

anslag. Resultatet av den vidtagna undersökningen vore upptaget i en bilaga

till ämbetsverkets utlåtande.

I berörda bilaga har anförts.

Under nästa budgetår beräknas utbetalningar till krigsmaterielnämnden och

verkstadsnämnden för tillverkning för flygvapnet vid försvarsväsendets fabriker

av eldvapenammunition och signalpatroner m. m. till 3.5 miljoner kronor och

av reservdelar för handvapen, kulsprute- och bombmateriel till 1 miljon kronor,

tillhopa 4.5 miljoner kronor. I övrigt beräknas icke någon tillverkning vid de försvarsväsendets

fabriker för vapen, ammunition, beklädnad m. m., vilka skulle

ifrågakomma att övertagas av "bolag, komma att ske för flygvapnets räkning.

Den tillverkning, som sålunda ifrågakommer för flygvapnets räkning, belastas

redan nu, enligt inhämtade upplysningar från arméförvaltningen, med kostnader

för såväl hyra som kapitalavskrivningar och avlöning, vadan sådana kostnader

nu icke särskilt belasta riksstaten i vad sagda tillverkning beträffar. På grund

härav finnas enligt samma uppgift icke medel att vid övergång till bolagsdrift

överföra till anslagen för flygvapnets försörjning från annat å riksstaten uppfört

anslag.

Utredningen har i detta sammanhang förutsatt, att tomgångsförlusterna

vid ammunitionsfabriken, gevärsfaktoriet, krutbruket och gasmaskfabriken i

viss utsträckning skola belasta anslagen till vapen och ammunition. Nämnda

kostnader borde i så fall enligt arméförvaltningens tygdepartements uppfattning

redovisas å särskild titel under vederbörligt anslag. Emellertid har tygdepartementet

ifragasatt, huruvida icke medel för täckning av ifrågavarande

kostnader lämpligen borde anvisas å särskilt riksstatsanslag.

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

4. Beräkningen av överskott.

233

1942 års bolagsordning.

Bolagsutredningen har i förevarande hänseende anfört.

Vid övergång till statlig affärsdrift måste man utgå från att de omständigheter,

som föranledde tillskapandet av en räntebelastning i form av ett fiktivt överskott

för statens allmänna fastighetsfond och därmed för försvarsväsendets fastighetsfond,

vid de nu ifrågavarande inrättningarna icke äro relevanta. Det gällde där att

skapa möjligheter att fördela kostnaderna för fastighetsförvaltningen å ett stort

antal myndigheter. Emellertid har det visat sig, att räntebeloppet, som av enbart

statsfinansiella skäl beräknas på en konstruerad och delvis godtycklig värdering

och som delvis blir för lågt beroende på höga engångsavskrivningar, icke är helt

användbart för en säker kostnadsberäkning. Vad som främst är av intresse är statens

verkliga nettokostnad, vilken i fråga örn fastighetsredovisningen endast kan

erhållas genom att subtrahera »överskottet» från ersättningsanslagen. För de nu

ifrågasatta företagen skulle en motsvarande ränteberäkning med hänsyn till den

av beredskapshänsyn framtvingade överdimensioneringen snarare försvåra än

underlätta kostnadsberäkningen. Såsom tidigare omnämnts uppkomma beredskapskostnader

vid flertalet ifrågavarande fabriker och självförsörjande inrättningar

genom att de äro utbyggda, utrustade och organiserade för en avsevärt större

rörelse än som kan drivas under fred. I de fall då denna kostnad icke kan täckas

av företagens egna överskottsmedel måste särskild ersättning tillföras företagen

från anslag å fjärde huvudtiteln utöver de likvider som för fullgjorda leveranser

tillföras bolaget från samma huvudtitel. Det måste då framstå såsom irrationellt

att av dessa medel tillskapa en vinst att tillföras riksstatens inkomstsida.

Utlåtande över bolagsutrediiingens förslag.

Riksräkenskapsverket har i ämnet anfört i huvudsak följande.

Vad angår frågan om redovisningen i rikshuvudboken av de i omhandlade industrianläggningar

investerade kapitalmedlen, vill riksräkenskapsverket erinra därom,

att enligt principerna för statens kapitalredovisning de å statens kapitalfonder

redovisade tillgångarna skola i den mån de icke lämna en mot den genomsnittliga

statsskuldräntan svarande avkastning, avskrivas. I tillämpningen har dock avskrivningens

omfattning såtillvida begränsats, att sådan avskrivning varom här är fråga

icke skett å i kapitalfondernas tillgångar ingående markvärden.--— Med hän
syn

till arten av den vid nu ifrågavarande industrianläggningar bedrivna verksamheten

förutsätter riksräkenskapsverket i likhet med bolagsutredningen, att prissättningen

av verksamhetens produkter så avväges, att på längre sikt varken vinst eller

förlust å rörelsen uppstår. Något överskott å rörelsen att tillföras driftbudgetens

inkomstsida skulle sålunda icke kunna påräknas.

--— Vid sådant förhållande borde alltså enligt principerna för statens kapitalredovisning

de i rikshuvudboken redovisade industrianläggningarnas kapitalvärden

avskrivas utom vad avser markvärden. För genomförande av en dylik avskrivning

erfordras anvisande av särskilda anslag å driftbudgeten. Hinder synes icke

böra möta, att fördela anslagsmedlen för avskrivningen på elt begränsat antal

budgetår.---

Med hänsyn till att en reglering av de olika kapitalvärden, som tillkommit under

s. 234 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

234 Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

kristiden, ändock måste ske när det nuvarande krisläget upphört, anser riksiikenskapsverket

icke nödvändigt att påyrka en omedelbar lösning av nu ifrågavarande

a vskri vningsspörsmål.

Omhändertages fabriksrörelsen av ett statligt affärsverk, böra fabrikernas

tillgångar och skulder, inklusive avskrivnings- eller värdeminskningskonton,

upptagas till redovisning å en särskild i rikshuvudboken uppförd kapitalfond.

Över denna kapitalfond böra redovisas fabrikernas samtliga driftskostnader

och inkomster. Inkomsterna utgöras huvudsakligen av militärmyndigheternas

likvider för levererad materiel och utförda arbeten, eventuellt ersättning för

beredskap m. m.

Enligt vad bolagsutredningen förordat böra till en sådan fond överföras de

tillgångar, som disponeras av respektive fabriker, med de värden till vilka

dessa tillgångar vid tiden för överförandet äro uppförda i rikshuvudboken.

Detta innebär, att mer än hälften av byggnadsvärdet samt hela värdet för

maskiner och inventarier kommer att i fonden redovisas såsom avskrivet. Härvid

erfordras endast beslut om att de av fabrikerna disponerade fastigheterna

skola omföringsvis överföras från försvarsväsendets fastighetsfond till den nya

kapitalfonden, att de till fastighetsfondens värdeminskningskonto för de

ifrågavarande byggnaderna avsatta beloppen skola överföras till ett under den

nya fonden upplagt värdeminskningskonto samt att maskin- och inventarievärden

i den nya fonden skola upptagas med sina anskaffningsvärden, varvid

motsvarande belopp böra uppföras å värdeminskningskonto.

Något rörelsekapital för fabrikerna har hittills icke anvisats. I stället har

arméförvaltningens civila departement utan särskild medelsanvisning tillhandahållit

verkstadsnämnden för rörelsens bedrivande erforderliga medel inom

ramen för anvisade materielanslag. Riksräkenskapsverket har i annat sammanhang

framhållit, att detta förhållande icke vore tillfredsställande samt uttalat

önskvärdheten av att särskilt rörelsekapital anvisas. Även verkstadsnämnden

har ansett, att ett rörelsekapital bör ställas till fabriksledningens

förfogande. Något utformat förslag i detta ärende har dock ännu icke förelagts

Kungl. Majit.

Behovet av rörelsekapital, som för närvarande uppgår till mycket betydande

belopp, har av bolagsutredningen beräknats skola under fredsförhållanden

uppgå till omkring 16 miljoner kronor, vartill skulle komma 1 miljon kronor

för de av reparationstjänstutredningen föreslagna verkstäderna. Bolagsutredningens

beräkningar rörande kapitalbehovet ha godtagits av remissmyndigheterna.

Då rörelsemedel hittills utan särskild medelsanvisning ställts till verkstadsnämndens

förfogande, måste en anslagsmässig reglering av denna fråga ske i

form av ny anslagsanvisning. När ytterligare utredning rörande verkstadsnämndens

(fabriksstyrelsens) behov av rörelsemedel föreligger, torde denna

fråga böra underställas riksdagens prövning. I avvaktan härpå torde arméförvaltningens

civila departement (försvarets civilförvaltning) även i fort
-

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr ISO. 235

sättningen kunna förskottsvis tillhandahålla verkstadsnämnden erforderliga

medel.

De av bolagsutredningen angivna tillgångarnas värden ha av utredningen

beräknats till omkring 62 miljoner kronor, vartill skulle komma av reparationstjänstutredningen

beräknade nya tillgångsvärden på 6.9 miljoner kronor. På

grund av pågående nybyggnader kunna dessa värden bli högre än de av bolagsutredningen

angivna. Därtill komma värdena å vissa skuggfabrikers tillgångar.

Huvudparten av dessa tillgångar beräknas emellertid vara avskriven, varför

kapitalvärdet blir relativt lågt eller enligt bolagsutredningens beräkning omkring

26 miljoner kronor, varav 16 miljoner skulle motsvaras av rörelsekapitalet.

Genom tillkomsten av de berörda större reparationsverkstäderna och

skuggfabrikerna samt vissa pågående nyanläggningar torde kapitalvärdet bli

högre än nu angivits.

Jag förutsätter, att redovisningen av vissa tillgångar vid skuggfabrikerna

m. m. skall ske enligt bestämmelser, som sedermera komma att utfärdas av

Ivungl. Majit.

Bolagsutredningen har utgått från att något överskott för de i fabrikerna

investerade kapitalmedlen icke skall tillföras budgetens inkomstsida. Riksräkenskapsverket

har härtill erinrat, att dessa kapitalmedel i sa fall borde avskrivas

genom för ändamålet anvisat avskrivningsanslag. Ett bifall till riksräkenskapsverkets

förslag skulle medföra, att avskrivningsanslag skulle behöva

anvisas för täckning av samtliga i dessa fabriker för byggnadsändamål investerade

och till pågående byggnadsarbeten anvisade medel ävensom för täckning

av till fabrikernas förfogande ställda rörelsemedel, varvid avskrivningen

skulle belasta driftbudgeten i stället för fabrikernas driftsmedel. Avskrivning

av rörelsemedlen skulle i så fall kunna undvikas, därest rörelsemedel ställdes

till förfogande i samma ordning som hittills eller anvisades såsom förlagskapital.

Riksräkenskapsverket har emellertid, med hänsyn till att en reglering av

de olika kapitalvärden, som tillkommit under kristiden, ändock måste ske, när

det nuvarande krisläget upphört, icke påyrkat en omedelbar lösning av nu

ifrågavarande avskrivningsspörsmål.

()m särskilda medel anses böra anvisas för täckning av beredskapskostnaderna

och fabrikerna därvid redovisa ett överskott att tillföras budgetens inkomstsida,

medför detta, att fjärde huvudtitelns slutsumma i motsvarande

mån ökas. Samma förhållande inträffar även, örn avskrivning av de i den nya

fonden investerade tillgångarna helt bestrides med fabrikernas driftsmedel i

stället för såsom hittills till viss del med särskilda avskrivningsanslag.

De för pågående byggnadsarbeten vid fabrikerna redan anvisade avskrivningsanslagen

skulle i så fall icke vidare behöva tagas i anspråk. Med hänsyn

till fabrikernas övervägande beredskapskaraktär finner jag emellertid tills vidare

lämpligast, att vid örn- och nybyggnader hälften av byggnadskostnaderna

även i fortsättningen i samma ordning som hittills bestridas från driftbud
-

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

geten, varvid endast det återstående byggnadsvärdet blir föremål för framtida

avskrivning med fabrikernas driftsmedel.

De anslag för uppförande av fabriksfastigheter eller utbyggnad av fabriker,

som anvisats såsom investeringsanslag för försvarsväsendets fastighetsfond,

böra från den dag den nya kapitalfonden inrättas i stället anses anvisade

såsom investeringsanslag i denna fond. Sedan fonden inrättats, böra alla anslag

för nyanläggning och utvidgning av nytillverkande fabriker ävensom för

nyanskaffning av maskiner och inventarier samt ökning av rörelsekapital uppföras

såsom investeringsanslag för den nya fonden.

Såsom bolagsutredningen påpekat, kommer den nya fondbildningen att medföra

omräkning av ett flertal anslag under fjärde huvudtiteln. Då jag i det

följande förutsätter, att den nya kapitalfonden inrättas först från och med

budgetåret 1944/45, torde med de omräkningar, som för framtiden kunna

visa sig erforderliga, få anstå till statsregleringen för nämnda budgetår.

I anslutning till vad sålunda anförts torde riksdagens medgivande att inrätta

en ny kapitalfond, förslagsvis benämnd försvarets fabriksfond, enligt i

huvudsak ovan angivna riktlinjer böra inhämtas.

lil. Fortifikations- oell byggnadsförvaltningen.

Den militära fastighetsförvaltningens uppgift är att handlägga ärenden

angående försvarsväsendets fastighetsbestånd, som i sig inrymmer befästningar,

kaserner och andra husbyggnader, väg- och vattenbyggnader, specialbyggnader

och domäner. Med hänsyn till denna uppdelning av fastighetsbeståndet

kunna de till fastighetsförvaltningen hörande ärendena uppdelas

i sju grupper, nämligen befästningsärenden, kasern- och andra husbyggnadsärenden,

väg- och vattenbyggnadsärenden, ärenden angående militära

specialbyggnader, domänärenden, ärenden angående fastighetsförvaltning

i rättsligt hänseende samt kontrollärenden.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har såsom i tidigare sammanhang anförts föreslagit,

att den för närvarande försvarsgrensvis organiserade fastighetsförvaltningen

skulle sammanföras still en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning.

I denna borde ingå en fortifikationsavdelning för handläggning

av befästnings- och mobiliseringsärenden m. m., en kasembyrå för handläggning

främst av de med försvarsväsendets förläggningar sammanhängande

nybyggnads- och underhållsfrågorna samt en domän- och civilavdelning

för förvaltningen av övningsfält, förvärv och försäljning av fast egendom,

utförande av kronans talan i rättegångar ävensom handläggning av

kamerala frågor m. m. Den konstruktiva och praktiskt byggn ad s t ekn i sk a

verksamheten borde omhänderhavas av två vid sidan av avdelningarna

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

organiserade kontor, ett konstruktionskontor och ett byggnadskontor. För

teknisk-ekonomisk kontroll borde inrättas ett kontrollkontor. Slutligen

borde finnas en chefsexpedition samt för upprätthållande av erforderlig kontakt

med flygvapnets ledning en flygassistent.

Förvaltningsutredningen har framhållit, att fortifikationsförvaltningens

uppgifter komme att vara såväl rent militära som civilt byggnadstekniska.

Detta förhållande måste sätta sin prägel på förvaltningens organisation och

personalsammansättning. Betydelsen av tillgång på ökad civil sakkunskap

i det fastighetsförvaltande organet hade på senare tid starkt trätt i förgrunden.

Emellertid vore det nödvändigt att tillskapa förutsättningar för att

den militära personal, som skulle handha främst befästningsärendena, bibringades

jämväl erforderlig teknisk kompetens och skicklighet. Då befästningsverksamheten

aldrig kunde bli så omfattande, att den ensam motiverade

en personalkår av sådan storleksordning, att ett gott personval för

ledande poster kunde påräknas, bleve det nödvändigt att i en gemensam

kår sammanföra den personal, som omhänderhade såväl befästnings väsendet

som andra militära byggnadsuppgifter.

Med beaktande av dessa synpunkter har förvaltningsutredningen framlagt

följande förslag till personalorganisation för fortifikationsförvaltningen.

Chefen för fortifikationsförvaltningen borde kunna vara antingen militär

eller civil. Av övriga chefsposter borde befattningarna såsom chefer för

chefsexpeditionen, fortifikationsavdelningen, kasernavdelningen och kontrollkontoret

samt såsom flygassistent upprätthållas av militär personal.

Cheferna för domän- och civilavdelningen samt konstruktionskontoret borde

vara civila, medan chefen för byggnadskontoret i regel borde vara civil men

i vissa fall kunde tänkas vara militär.

Det totala personalbehovet för fortifikationsförvaltningen har av utredningen

angivits till 9 befattningshavare med lön enligt löneplan C i civila

avlöningsreglementet, 40 befattningshavare med lön enligt löneplan A samma

reglemente, 67 civiltekniska befattningshavare med extra ordinarie anställning,

28 officerare och underofficerare på aktiv stat, 5 civilmilitära befattningshavare

(departementsskrivare), 25 pensionerade officerare och

underofficerare i arvodesbefattning ävensom viss icke-ordinarie kontors-,

vakt- och annan personal.

rtlåtandcn över 1941 års förvnllningsutrednings

förslag.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en, som ansett en flygfältssektion

i flygförvaltningen under alla förhållanden erforderlig, ha avstyrkt förslaget

örn inrättande av en fortifikationsförvaltning. I varje fall borde frågan

uppskjutas tills flygvapnets pågående utbyggnad blivit helt fullbordad.

Den föreslagna organisationen vore icke betingad av verkets huvudsakliga

fredsuppgift att förvalta fastighetsfondens kapital.

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Enligt arméförvaltningens mening vore den föreslagna organisationen i

stort sett ändamålsenlig och val lämpad för sina uppgifter.

Marinförvaltningen har framhållit, att den del av fastighetsfonden, som

berörde örlogsvarven eller eljest hörde under varvschefs förvaltning, borde

underställas marinförvaltningen.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha

funnit den föreslagna organisationen väl stor samt ifrågasatt, örn ej uppgifter

av uteslutande civilteknisk natur, såsom utförande av arbetsritningar,

konstruktioner och byggnadsutförande, skulle kunna sammanföras med

likartade uppgifter inom statens civila byggnadsverksamhet, eventuellt hos

ett nytt statligt organ. Däremot borde principutfonnningen rörande byggnadsverksamheten

och förvaltningen av militära byggnadsanläggningar ankomma

på respektive försvarsgrensförvaltningar. Principprojekterandet av

industrianläggningar, varv m. m. samt dessas förvaltning borde ankomma

på de organ, som handhade driften vid dem. Nämnderna förordade ytterligare

utredning rörande ifrågavarande spörsmål.

Inom 1940 års militära tryg

rande förslaget, varvid å ena sidan byggnadsutredningens majoritet funnit

förslaget innebära en redig och lämplig uppdelning av verksamheten, medan

flera reservanter riktat delvis sinsemellan skiljaktiga anmärkningar mot detsamma.

Byggnadsstyrelsen har framhållit, att nybyggnadsverksamheten för försvarsväsendet

efter de närmaste 4—5 åren syntes bli mycket begränsad,

varför med en centralisering av densamma borde anstå tills vidare och frågan

borde erhålla en provisorisk lösning. Fastighetsförvaltningen i egentlig

mening syntes däremot kunna centraliseras tidigare. Den föreslagna organisationen

borde under alla förhållanden kunna avsevärt förenklas. Domänförvaltningen

kunde eventuellt överföras till domänstyrelsen. Den byggnadstekniska

sakkunskapen borde komma till användning i vida högre grad

än förvaltningsutredningen avsett. Frågan om den militära fastighetsförvaltningen

borde underkastas förnyad utredning, varvid även borde närmare

omprövas frågan om sammanförande av all statlig byggnadsverksamhet

till ett gemensamt organ.

Statskontoret har anfört, att organisationen av fortifikationsförvaltningen

komme att påverkas av utredningen rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt

utbildad personal inom försvarsväsendet ävensom av den i det följande

närmare berörda inom besparingsberedningen verkställda utredningen

av intendenten K. Bildmark. Byggnadstekniskt utbildad personal borde i

vida större utsträckning än som föreslagits anlitas för arbetsuppgifternas

fullgörande.

Statens krisrevision, som i princip biträtt förslaget örn en gemensam fortifikationsförvaltning,

har framhållit, att förvaltningsutredningen behandlat

frågan om den militära fastighetsförvaltningen såsom ett övervägande mi
-

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

litärt problem, medan i den av Bildmark verkställda utredningen den civila

byggnadstekniska fackkunskapen skjutits starkt i förgrunden. Båda

förslagen syntes väl ensidigt framhäva var sin sida av problemet. En kommitté

med representanter för båda meningsriktningarna borde utreda frågan

ytterligare.

191+1 års revisionsutredning har ansett det knappast möjligt att finna

en tillfredsställande lösning på grundval av förvaltningsutredningens och

Bildmarks förslag, vilka uppvisade motsättningar på viktiga punkter. Frågan

borde därför underkastas ytterligare utredning, varvid borde beaktas

frågan örn den statliga byggnadsverksamheten över huvud samt om lokalförvaltningen

av statens fastigheter.

Statens industrikommission har biträtt förslaget om sammanförande av

byggnadsverksamheten till ett organ men funnit den föreslagna organisationen

alltför stor för förhållandena efter den närmaste femårsperioden.

Enligt svenska teknologföreningens mening vore en centralisering av fastighetsförvaltningen

rationell. Emellertid hade den tekniska byggnadssakkunskapen

i allmänhet ej fått tillräckligt inflytande enligt, förvaltningsutredningens

förslag.

Försvarsväsendets civilinilitära ingenjörers förbund, som ansett, att organisationen

av fortifikationsförvaltningen borde göras med hänsyn till arbetets

faser i kronologisk ordning, har framlagt ett med utgångspunkt därifrån

utarbetat förslag.

Svenska arkitekters riksförbund har funnit utredningens förslag icke i

allo lämpligt och godtagbart. Utredningen hade såvitt gällde husbyggnader

påtagligt undervärderat projekteringsarbetets praktiska och ekonomiska

betydelse. För fredsförhållanden innebure förslaget, att fortifikationsförvaltningen

komme att bli överorganiserad.

Inom besparingsberedningen verkställd

utredning.

Sedan besparingsberedningen i samråd med statens krisrevision tillkallat

intendenten K. Bildmark att såsom sakkunnig verkställa utredning angående

besparings- och rationaliseringsåtgärder i fråga örn underhållet av

staten tillhöriga, för den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet disponerade

byggnader, har Bildmark den 23 februari 1942 till besparingsberedningen

överlämnat utredning i ämnet.

Utredningsmannen har framhållit, att fortifikationsofficerarna, vilka

handlade husbyggnadsärendena såväl i arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

som vid arméfördelningarna, erhölle en mycket begränsad teoretisk

utbildning i byggnadstekniska ämnen och att man därför icke kunde påräkna,

att de skulle besitta den fackkunskap å husbyggnadsområdet, som

numera krävdes. En helt ny organisation, med fackmän som befattningshavare,

måste inrättas i stället för arméns nuvarande fastighetsförvaltning.

Fortifikationsstyrelsens kasernbyrå borde sålunda ersättas med ett organ,

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

som kunde omhänderha alla lantförsvarets husbyggnadsfrågor, såväl utredningar

som nybyggnads- och förvaltningsärenden. Den kännedom, utredningsmannen

vunnit beträffande marin- och flygförvaltningarnas motsvarande

organisationer, skulle närmast peka på att ett för hela försvarsväsendet

gemensamt husbyggnadsorgan skulle vara den lämpligaste lösningen.

Arbetsuppgifterna bleve emellertid, åtminstone vid starten och den

närmaste tiden därefter, så maktpåliggande, att det syntes vara skäl att

till en början endast skapa en organisation för arméns räkning, förslagsvis

benämnd arméns byggnadsdepartement, och låta denna träda i funktion

samt först därefter infoga de båda andra försvarsgrenarnas byggnadsfrågor

i densamma. I avvaktan därpå borde marinförvaltningen provisoriskt tillföras

erforderligt antal byggnadstekniskt sakkunniga befattningshavare.

Jämväl vården av byggnaderna borde handhavas av byggnadsdepartementet

i den mån underhållet icke ålåge eventuella arrendatorer. Vad anginge

fastigheterna i övrigt kunde det ifrågasättas, att dessa överflyttades till domänstyrelsens

förvaltning och till erforderlig del utarrenderades till arméförvaltningen,

som sålunda skulle kunna frigöras från åtskilliga ärenden,

som sammanhörde med driften av jordbruk och skogsvård. Ytterligare borde

övervägas, huruvida fortifikationsstyrelsens befästningsbyrå borde samordnas

med det föreslagna byggnadsdepartementet eller örn byrån skulle

utgöra kärnan i en fortsatt fortifikationsstyrelse.

Utredningsmannen har slutligen föreslagit, att för omhänderhavande av

arbetsuppgifterna ute i landet med avseende å fastigheternas underhåll

skulle tillsättas byggnadsinspektörer och byggnadskontrollanter, varjämte

vid respektive kasemetablissement skulle inrättas arvodesbefattningar huvudsakligen

för skötandet av de administrativa och ekonomiska uppgifter,

som nu åvila kasernofficerare och kasernunderofficerare.

Besparingsberedningen har i en den 25 april 1942 dagtecknad promemoria,

utan att ha tagit ståndpunkt till de av utredningsmannen framlagda organisationsförslagen,

understrukit den synnerliga angelägenheten av att husbyggnadsteknisk

sakkunskap insattes att leda och utföra det stora underhållsarbetet

på statens fastigheter.

Yttranden över den inom besparingsberedningen

verkställda utredningen.

Över den av intendenten Bildmark verkställda utredningen ha yttranden

avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. Här torde endast

böra lämnas en redogörelse för de huvudsakliga synpunkter, som därvid

anförts.

De i ärendet hörda militära myndigheterna, överbefälhavaren, armé- och

marinchef ema, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt armé- och

marinförvaltningarna, ha samtliga avstyrkt de framlagda förslagen, varvid

från flera håll framhållits, att utredningen grundats på alltför ytliga undersökningar

och bristande förtrogenhet med föreliggande komplicerade problem.

s. 241 Kontrollera mot PDF

241

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

I flera av yttrandena har tillika särskilt framhållits, att befästningsärendena

icke borde skiljas från kasernärendena.

Statens ammunitionsnämnd och j örsvats väsen dets verkstadsnämnd ha

ansett de av utredningsmannen föreslagna åtgärderna i och för sig välbetänkta

och nödvändiga. Särskilt viktigt vore, att de centrala och lokala

organen tillfördes byggnadsteknisk sakkunskap i betydligt ökad omfattning.

Enligt byggnadsstyrelsens mening borde med genomförande av en centralisering

av försvarsväsendets byggnadsförvaltning tills vidare anstå.

Detta borde dock icke hindra, att åtgärder snarast möjligt vidtoges för en

behövlig omorganisation. Byggnadsstyrelsen förutsatte, att ytterligare utredning

verkställdes. Därvid borde frågan örn ännu starkare centralisering

närmare undersökas.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ha funnit ökad husbyggnadsteknisk

sakkunskap på den militära fastighetsförvaltningens område påkallad.

1941 års revisionsutredning har förordat ytterligare utredning, varvid

den statliga byggnadsverksamheten över huvud borde beaktas.

Statens industrikommission, som ansett det icke vara riktigt att helt underkänna

den nuvarande organisationen, har framhållit, att omorganisationen

av fastighetsförvaltningen icke borde genomföras i så snabb takt, att

effektiviteten äventyrades genom rådande brist på kunniga tekniker.

Hedan vidtagna provisoriska

organisationsåtgärder.

För vinnande av ökad effektivitet och samordning inom försvarsväsendet

på det byggnadstekniska området ha under det senaste året, såsom i det

föregående redan antytts, vidtagits flera åtgärder av provisorisk natur.

Inom arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har sålunda enligt Kungl.

Maj:ts beslut den 30 januari 1942 inrättats ett särskilt byggnadskonst

under civil chef med uppgift att handha den praktiska byggnadstekniska

verksamheten inom styrelsen. Byggnadskontoret, som är organiserat på en

expedition med tillhörande sekretariat, en planeringssektion, en husbyggnadssektion,

en befästningsbyggnadssektion, en upphandlingssektion, en

konstruktionssektion och en beredskapssektion, har utrustats med omfattande

civil byggnadsteknisk sakkunskap.

Jämväl inom flygförvaltningen ha genomförts vissa provisoriska åtgärder

i angivet syfte. Sedan sålunda enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 juni

1942 från och med den 1 juli 1942 anställts en civil byggnadschef inom

flygförvaltningen, har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 oktober 1942 inom

ämbetsverkets byggnadsavdelning genomförts en omorganisation, innebärande

att avdelningen organiserats på ett nybyggnadskontor under byggnadschefen,

en flygfältsbyrä, likaledes med civil chef, en underhållssektion,

en juridisk detalj, en domändetalj, en bokföringsdetalj, en personaldetalj

Bihang till riksdagens protokoll 191/3. 1 sami. Nr 180. 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

242 Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

och en expedition. Nybyggnadskontoret, som i sin tur uppdelats i två underavdelningar,

planerings- och konstruktionsbyrån samt arbetsbyrån, vardera

omfattande ett antal sektioner, har tillförts teknisk sakkunskap i stor omfattning.

I syfte att effektivisera samarbetet mellan de tre organ — arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse, marinförvaltningens fortifikationsavdelning och

flygförvaltningens byggnadsavdelning — som inom försvaret handha byggnadsverksamheten,

har Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1942 meddelat

vissa bestämmelser, i huvudsak innebärande skyldighet för nämnda

byggnaclsorgan att söka åvägabringa enhetlighet beträffande entreprenadkontrakt,

arbetsbeskrivningar m. m., åstadkomma en ur arbetsmarknadssynpunkt

lämplig fördelning av byggnadsverksamheten samt en lämplig

fördelning av tillgänglig materiel ävensom för kostnadernas nedbringande

vidtaga åtgärder för rationalisering och standardisering. Kungl. Majit har

uppdragit åt tillförordnade chefen för fortifikationsstyrelsen översten N. J.

E. Carlquist att taga initiativ till här berörda åtgärder.

I skrivelse den 14 oktober 1942 har översten Carlquist inkommit med

redogörelse för de huvudsakliga åtgärder av nyss angiven art, som vidtagits

före den 1 i samma månad, samt därvid meddelat, att för ändamålet

tillsatts en av representanter för de tre försvarsgrensförvaltningama sammansatt

samarbetsdelegation, vars verksamhet givit till resultat, att ett

flertal av de i Kungl. Majtis beslut den 30 juni 1942 angivna åtgärderna

redan genomförts eller vöre under genomförande.

Slutligen må anmärkas, att Kungl. Majit genom beslut den 21 augusti

1942 fastställt standardritningar till vissa för försvarsväsendet avsedda

byggnader jämte till ritningarna hörande normer och byggnadsbeskrivningar

att, dår ej Kungl. Majit i särskilda fall annorlunda beslutar, i huvudsak

lända till efterrättelse vid uppförandet av byggnader av ifrågavarande slag.

I samband med fastställandet av standardritningarna har det varit möjligt

att lösgöra 1940 års militära byggnadsutredning från den direkta befattningen

med nybyggnader för försvaret, så att utredningen i stället kunnat

koncentrera sig bland annat på erforderliga reparations- och ändringsarbeten.

Jag har redan i det föregående redogjort för min principiella inställning till

frågan om den militära fastighetsförvaltningen och därvid förordat en koncentration

av den centrala förvaltningsverksamheten på förevarande område.

Emellertid har jag i nuvarande läge och med den synnerligen omfattande byggnadsverksamhet

på försvarets område, som för närvarande pågår och är att

förutse för de närmaste åren, ansett försiktigast att icke nu genomföra en

sådan reform utan dröja därmed till dess det byggnadsprogram, som ingår

i försvarets femårsplan, blivit i det närmaste genomfört. Olägenheterna med

ett uppskov i frågan torde för övrigt ha i väsentlig mån minskats genom de

opaginerad Kontrollera mot PDF

24!f

Kungl. May.ts proposition nr ISO.

i det föregående berörda provisoriska åtgärderna på förevarande område.

Många av de från olika håll påtalade bristerna i den nuvarande organisationen

torde därigenom ha undanröjts, så långt detta är möjligt under rådande

forcerade byggnadsverksamhet.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för föreliggande två organisationsförslag,

1941 års militära förvaltningsutrednings och det av intendenten

Bildmark utarbetade, ävensom de däröver avgivna yttrandena,

är frågan örn den militära fastighetsförvaltningens ordnande föremål för

mycket delade meningar. Ä ena sidan föreligger den uppfattning, som kommit

till uttryck i förvaltningsutredningens förslag och som går ut på att de

militära myndigheterna och militärt utbildad personal böra erhålla stort

inflytande på hithörande frågor, icke blott beträffande befästningsanläggningar

utan även i fråga om byggnaders uppförande och förvaltning. Ä

andra sidan har i Bildmarks utredning föreslagits inrättande av ett särskilt

organ under civil ledning och med civil arbetskraft, till en början

blott för armén, med uppgift att handha husbyggnadsverksamheten för

armén och förvaltningen av denna försvarsgrens byggnader, medan däremot

frågan örn befästningsanläggningarna lämnats öppen. Bland de synpunkter,

som anförts i de avgivna yttrandena, må framhållas, att från flera

håll ifrågasatts, att all statlig byggnadsverksamhet, såväl militär som civil,

skulle sammanföras till ett enda statligt organ. Då, såsom jag nyss framhållit,

frågan örn utformningen av fortifikations- och byggnadsverksamhetens

organisation icke bör nu definitivt avgöras, anser jag mig salena anledning

att här taga ställning till de olika förslag och synpunkter, som framkommit

i frågan. Dessa böra i stället tagas under övervägande vid den fortsatta

utredning rörande den militära fastighetsförvaltningen, som jag anser

ofrånkomlig. Jag vill emellertid understryka vikten av att båda de skisserade

förvaltningstypernas expertbehov bli tillgodosedda i en blivande organisation

på förevarande område. Förutom de organisationsspörsmål, som direkt

sammanhänga med den militära fastighetsförvaltningen, bör vid denna

utredning övervägas bland annat frågan, i vilka former ett närmare samarbete

mellan eller samordnande av den militära och den civila byggnadsverksamheten

och fastighetsförvaltningen bör äga rum, liksom ock det av

Bildmark väckta spörsmålet örn domänförvaltningens överflyttning till domänstyrelsen

eller annat lämpligt organ.

Under tiden intill dess en slutgiltig omorganisation av fortifikations- och

byggnadsförvaltningen kan bli genomförd bör verksamheten på detta område

bedrivas i stort sett i nuvarande former. Vad angår marinens och flygvapnets

byggnadsorgan böra dessa tills vidare liksom nu ingå i marin- respektive

flygförvaltningen. Jag har övervägt samma anordning beträffande

arméförvaltningens fortifikationsstyrelse. Med hänsyn till dennas omfattning

och till den ståndpunkt jag intagit i fråga örn ledningen för arméförvaltningen

i dess blivande gestaltning — nämligen att endera av cheferna

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

för dess tyg- och intendenturavdelningar bör vara souschef för ämbetsverket

— synes det mig lämpligast att tills vidare bryta ut fortifikationsstyrelsen

med i huvudsak oförändrad organisation till ett fristående ämbetsverk,

lämpligen benämnt arméns fortijikationsförvaltning. Jag förutsätter

emellertid, att smärre jämkningar i organisationen skola få genomföras, om

så visar sig erforderligt. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

erforderliga föreskrifter rörande detta verks ställning till de militära

myndigheterna och till de nybildade förvaltningsmyndigheterna, särskilt civilförvaltningen.

Jag har utgått från att någon förändring i löneställning för

chefen för fortifikationsstyrelsen icke kommer att föranledas av styrelsens

provisoriska utbrytande ur arméförvaltningen.

IV. Försvarets sjukvårdsförvaltning.

A. Sjukvårdsförvaltningens allmänna uppgifter.

Arbetsuppgifterna för den militära sjukvårdsförvaltningen omfatta i stort

sett följande huvudgrupper av ärenden, nämligen hälso- och sjukvårdsärenden,

vilka gälla frågor rörande hälso- och sjukvård i allmänhet, hygien och epidemiologi,

tandvård, sjukhusärenden, materielärenden, vilka röra utrustning,

anskaffning, förrådsverksamhet, materielvård och materielförvaltning

samt krigsindustriverksamhet, ärenden av juridiskt-administrativ och kameral

natur ävensom ärenden angående materiel- och förrådskontroll. Vid ett sammanförande

av de tre centrala militära förvaltningsorganens uppgifter beträffande

sjukvårdsfrågor under en för försvarsväsendet gemensam sjukvårdsförvaltning

torde dessa arbetsområden i stort sett allt förfarande böra vara

representerade.

B. Sjukvårdsförvaltningens ställning till sjukvårdsinspektionerna

och medicinalstyrelsen.

Vid arméns sjukvårdsinspektion handläggas för närvarande i stort sett följande

ärenden, nämligen organisations- och mobiliseringsärenden beträffande

arméns sjukvårdsväsende, personalärenden, omfattande registrering och mobiliseringsplacering

av fältläkarkårens personal och värnpliktiga läkare, tandläkare

och apotekare samt viss annan sjukvårdstekniskt utbildad personal, som

genom särskilda bestämmelser ställts till generalfältläkarens förfogande, ävensom

utbildningsärenden, omfattande samtliga de frågor, som avse utbildning

av fältläkarkårens personal, värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare

samt sjukvårdspersonal, utarbetande av instruktioner, läroböcker m. m.

I princip handhavas motsvarande ärenden vid marinen och flygvapnet av

marin- och flygöverläkarna med vissa undantag, som bland annat betingas av

att läkarna vid flygvapnet lyda direkt under chefen för flygvapnet.

s. 245 Kontrollera mot PDF

245

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

1942 iirs försvarsreform.

1941 års försvarsutredning uttalade beträffande sjukvårdsinspektörernas

ställning, att de skola företräda utbildningsverksamheten i hälso- och sjukvården,

men påpekade också samtidigt, att de utgöra sjukvårdens främsta

målsmän inom respektive försvarsgrenar. I anslutning härtill ha inspektörerna

också organisatoriskt infogats i arméinspektionen respektive inom marinens

och flygvapnets högsta militära ledning.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har ansett lämpligt, att sjukvårdsinspektionerna

inom respektive försvarsgrenar framgent i huvudsak skulle bibehålla de uppgifter

som nu ankomma på inspektionsmyndiglieterna i fråga. Utredningen

har vidare funnit uppenbart, att överläkarnas inspektionsverksamhet i deras

egenskap av främsta målsmän för försvarsgrenarnas hälso- och sjukvård icke

borde begränsas till ovannämnda verksamhetsområden utan jämväl omfatta

hälso- och sjukvårdstjänst. En del av den sakkunskap, som erfordrades härför,

komme emellertid att bli knuten till förvaltningen och måste sålunda vid

behov ställas till överläkarnas förfogande.

Det av förvaltningsutredningen föreslagna avskiljandet av inspektionsverksamheten

från förvaltningsverksamheten kunde emellertid enligt utredningens

mening icke äga rum utan att vissa andra åtgärder vidtoges, i första hand för

säkerställande av enhetligheten inom försvarets sjukvård även på de områden,

som läge inom inspektionsverksamheten. Den intima samverkan mellan inspektions-

och förvaltningsmyndighet, som möjliggjorts genom att ledningen av

inspektions- och förvaltningstjänst sammanförts under en och samma person,

har av utredningen ansetts vara en av den nuvarande organisationens största

fördelar. Inspektionsiakttagelser hade sålunda omedelbart kunnat åtföljas av

erforderliga förvaltningsåtgärder och ändamålsenligheten av dessa åtgärder

hade å andra sidan kunnat kontrolleras vid inspektioner. Utredningen har

emellertid funnit omöjligt, att inspektionsverksamheten i längden skulle kunna

handhavas av en och samma person, om denne samtidigt måste bära hela

bördan av den förvaltningsmässiga sidan av sjukvårdstjänsten. Tillsättande

av särskilda sjukvårdsinspektörer vid försvarsgrenarna, helt eller delvis befriade

från förvaltningsgöromål, skulle enligt utredningens mening möjliggöra

en betydligt effektivare inspektionsverksamhet.

Beträffande vissa grupper av de ärenden, som borde handläggas av respektive

överläkare i deras egenskap av inspektörer, framför allt vissa utbildningsärenden,

utarbetande av instruktioner och reglementen m. m., har utredningen

funnit påtagligt, att även örn de icke alltid kunde behandlas helt likformigt,

en samordning likväl skulle vara av stor betydelse. Även niir det gällde vissa

personalärenden, framför allt sådana, som berörde de fast anställda läkarkårernas

anställnings-, utbildnings- och tjänstgöringsförhållanden, har utredningen

ansett största möjliga enhetlighet böra eftersträvas. En samordnande

verksamhet syntes principiellt sett endast kunna utgå från en gemensam,

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

utanför försvarsgrenarna stående instans. Då chefen för sjukvårdsförvaltningen,

generalläkaren, borde representera den högsta allmänna sakkunskapen i sjukvårdsfrågor

inom försvarsväsendet, har utredningen föreslagit, att nämnde

chef även finge till uppgift att utöva denna samordnande verksamhet. Att

generalläkaren under alla omständigheter skulle äga inspektionsrätt inom de

områden, som berörde förvaltningens verksamhet, vore enligt utredningens

mening självklart. Genom att utvidga denna inspektionsrätt till att omfatta

jämväl sådana utom själva förvaltningsområdet liggande delar av sjukvården

vid försvarsväsendet, som icke direkt avse den militära tjänsten, syntes grunden

för en dylik verksamhet på ett lämpligt sätt tillskapas. Generalläkaren

borde givetvis äga att delgiva försvarsgrenscheferna sina inspektionserinringar

samt vid behov ingiva framställning till överbefälhavaren eller Kungl. Maj:t

om åtgärd i reglerande syfte. Generalläkarens inspektionsrätt borde däremot

icke vara förenad med någon direktivrätt gentemot armé-, marin- eller flygöverläkarna

i deras egenskap av inspektionsmyndigheter. Dessa myndigheter

borde nämligen i alla avseenden lyda enbart under respektive försvarsgrenschefer.

Ett organiserat samarbete mellan generalläkaren och försvarsgrensöverläkarna

har emellertid av utredningen ansetts erforderligt . Utredningen har i angivna

syfte föreslagit, att generalläkaren skulle äga rätt att sammankalla överläkarna

för dryftande av hithörande problem. Vidare borde överläkarna vara berättigade

och skyldiga att, då det gällde organisations-, utbildnings- och personalärenden

av större principiell räckvidd, hos generalläkaren påkalla sammanträde

för att dryfta frågornas lösning. Dylika sammankomster, försvarsläkarberedningar,

skulle enligt utredningens förmenande verksamt bidraga till

enhetlighet och samordning på förevarande område.

Under erinran att ärenden rörande medelsframställningar, fastställande avstater

m. m. för närvarande avgjordes inom de centrala förvaltningsmyndigheterna

under chefskap av vederbörande försvarsgrenschefer har utredningen

framhållit vikten av att i vederbörliga instruktioner fastställdes, att i ärenden

av större betydelse vederbörande försvarsgrenschefs mening borde inhämtas

före besluts fattande i sjukvårdsförvaltningen samt att sjukvårdsförvaltningen

skulle vara skyldig att, där så läte sig göra, rätta sig efter de önskemål av militärorganisatorisk

art, som komme att framställas av försvarsgrenscheferna.

För att undvika att försvarsgrenscheferna bleve alltför litet orienterade örn

och framför allt finge alltför litet inflytande på åtskilliga av de åtgärder, som

från förvaltningsmyndighetens sida vidtoges beträffande försvarsgrenarnas

sjukvård, samt för att ytterligare säkerställa samordnandet av försvarssjukvården

ville förvaltningsutredningen för sin del förorda, att överläkarna skulle

närvara i sjukvårdsförvaltningen vid handläggning av ärenden berörande hela

försvarsväsendet samt av ärenden av särskild betydelse för den egna försvarsgrenen.

De borde därvid äga att uttala sin mening och få eventuell reservation

antecknad. Den föreslagna anordningen skulle också möjliggöra ett effektivare

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

utnyttjande av överläkarnas fackkunskaper. Ett ytterligare steg i riktning mot

en mera fullständig samverkan mellan de olika elementen inom försvarssjukvården

kunde tänkas vara, att sjukvårdsinspektionerna rent lokalt anknötes

till sjukvårdsförvaltningen.

Utlåtanden över 1941 förvaltningsutrednings

förslag.

Arméchefen har framhållit, att enligt hans mening arméöverläkaren borde

ha sin verksamhet anknuten till arméinspektionen.

Marinchefen har funnit den föreslagna sjukvårdsförvaltningen utgöra det

svagast motiverade ledet i den nya förvaltningsorganisationen. En generalläkare

med inspektionsrätt beträffande marinen vore ej påkallad. Överläkarnas

lokala placering i sjukvårdsförvaltningen och uppläggningen i övrigt beträffande

dessa befattningshavare vore ej heller lämplig. En gemensam sjukvårdsförvaltning

avstyrktes därför.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia framhållit, att den samverkan

mellan inspektions- och förvaltningsmyndighet, som förvaltningsutredningen

själv angivit som eftersträvansvärd och som hittills möjliggjorts genom att ledningen

av inspektions- och förvaltningstjänst sammanförts under en och samma

person, icke skulle kunna ernås genom den föreslagna organisationen. Det förhållandet,

att generalläkaren tillagts inspektionsrätt icke blott inom de områden,

som berörde förvaltningens verksamhet, utan jämväl beträffande sådana utom

själva förvaltningsområdet liggande delar av sjukvården som icke direkt avsåge

den militära tjänsten syntes olämpligt och komme under ogynnsamma omständigheter

att skapa friktioner. Då försvarsgrenschefen enligt förvaltningsutredningens

förslag fråntagits rätten att äska medel beträffande sjukvårdsanslagen

och då dessa komme att förvaltas av en försvarsgrenen utomstående myndighet,

komme försvarsgrenschefen vidare att i viss grad frånhändas det grepp

på sjukvården vid försvarsgrenen, som vore önskvärt. Sjukvardsinspektionernas

lokala anknytning till den föreslagna sjukvårdsförvaltningen avstyrktes på

det bestämdaste. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ansågo sig av

dessa skäl icke kunna tillstyrka inrättandet av en försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning.

Flygförvaltningen har för sin del betonat önskvärdheten av att

vissa sjukvårdsärenden handlades centralt för hela försvaret. Syftemålet härmed

skulle ernås på enklare, billigare och smidigare sätt genom att dessa uppgifter

instruktionsmässigt anförtroddes arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

samtidigt som samarbetet mellan försvarsgrenarnas organ vidgades.

Arméförvaltningen har framhållit att det från sjukvårdsstyrelsens sida hävdats,

att det skulle vara till fördel för generalläkarens samordnande verksamhet,

örn han ägde direktivrätt gentemot försvarsgrenscheferna med rätt för

dessa att vid meningsskiljaktighet hänskjuta frågan till överbefälhavaren. En

lokal anknytning av inspektionerna till vederbörande försvarsgrenschef vore

enligt arméförvaltningens uppfattning att föredraga.

Marinförvaltningen har erinrat, att generalläkaren tillagts inspektions
-

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

rätt icke blott inom förvaltningsverksamheten utan även inom sådana delar

av försvarsväsendets sjukvård i dess helhet, som icke direkt avsåge den militära

tjänsten, dock utan att generalläkaren därmed erhölle någon direktivrätt i

förhållande till försvarsgrenarnas inspektionsmyndigheter. Då enligt marinförvaltningens

förmenande respektive försvarsgrensöverläkare syntes kunna på

ett betryggande sätt utöva ifrågavarande inspektioner, har generalläkarens inspektionsrätt

i sistberörda hänseende avstyrkts av marinförvaltningen. Marinförvaltningen

har även avstyrkt den föreslagna försvarsläkarberedningen. De

syftemål, som därmed avsåges, kunde enligt ämbetsverkets förmenande bättre

tillgodoses genom att försvarsgrensöverläkarna insattes i det av förvaltningsutredningen

föreslagna vetenskapliga rådet. Förvaltningsutredningens förslag

i vad detsamma avsåge försvarsgrensöverläkarnas rätt att deltaga i sjukvårdsförvaltningens

överläggningar vore otillfredsställande. Enligt marinförvaltningens

uppfattning borde vid handläggning av exempelvis navalhygieniska

ärenden inom sjukvårdsförvaltningen marinöverläkaren inträda såsom

chef. Det vore icke tillräckligt, att den i dylika frågor mest sakkunnige bereddes

tillfälle att uttala sin mening och reservera sig. Såsom ställföreträdare för

generalläkaren borde enligt marinförvaltningens uppfattning i fall, då tjänstegrensläkarna

vöre närvarande, äldste tjänstegrensläkaren inträda och icke den

av förvaltningsutredningen föreslagne byråöverläkaren. Marinförvaltningen

har slutligen framhållit vikten av att tjänstegrenscheferna lokalt anknötes till

respektive försvarsgrenschefer.

Statskontoret har fuimit, att sambandet mellan inspektions- och förvaltningsmyndighet

icke utan allvarliga olägenheter skulle kunna brytas. Generalläkarens

befogenheter hade enligt utredningsförslaget blivit alltför kringskurna

och tillfredsställande garantier för enhetlighet inom den militära sjukvården

hade icke vunnits. Inspektionsuppgifterna i fredstid skulle knappast bereda

full sysselsättning i varje fall åt marin- och flygöverläkarna. Såväl inspektionssom

förvaltningstjänsten borde enligt statskontorets uppfattning sammanhållas

under generalläkaren, varjämte marin- och flygöverläkarna borde ingå i sjukvårdsförvaltningen

såsom chefer för var sin byrå. Samråd mellan eller gemensamma

beslut av generalläkaren och försvarsgrenscheferna borde instruktionsmässigt

regleras. Vid skiljaktiga meningar borde ärendet hänskjutas till Klin*'']

Majit.

Statens krisrevision har funnit generalläkarens ställning tämligen oklar. Värdet

av centraliseringen sådan den utformats i förvaltningsutredningens förslag

vöre i hög grad tvivelaktigt, enär en klyfta skapats mellan inspektionstjänst

och förvaltningstjänst. Krisrevisionen har vidare ifrågasatt en samordning

av anskaffning och förrådshallning för den militära och den civila sjukvården.

Det borde även tagas under närmare övervägande, om icke hela landets sjukvård

borde centralt underställas medicinalstyrelsen, förstärkt med en särskild

avdelning för de militära sjukvårdsfrågorna. Om det emellertid av militära

skäl befunnes ofrånkomligt med ett till vederbörande försvarsgren anknutet

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

inspektionsorgan, vore den hittillsvarande ordningen att föredraga framför

den föreslagna klyvningen av inspektions- och förvaltningstjänsten. Ett vidgat

samarbete mellan organen för de olika försvarsgrenarnas sjukvård —

exempelvis genom försvarsläkarberedningar — skulle kunna försiggå redan

med den nuvarande organisationen. Den av 1941 års förvaltningsutredning

väckta omorganisationsfrågan vore enligt krisrevisionens uppfattning icke

mogen för ett avgörande.

Medicinalstyrelsen har erinrat, att styrelsen år 1940 i utlåtande över ett av

tillkallade sakkunniga avgivet betänkande angående omorganisation av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse ifrågasatt en i medicinalstyrelsen inordnad, i

vissa delar självständig sjukvårdsstyrelse. Detta bleve emellertid icke genomförbart,

om sjukvårdsstyrelsen berövades den självständiga ställning i den militära

administrationen som den nu innehade. Styrelsen" erinrade vidare, att förvaltningsutredningen

icke tagit ståndpunkt till frågan om den ställning, som

befattningarna såsom sjukhusvård schef och sjukvårdschef skulle intaga i förvaltningen.

Medicinalstyrelsen har vidare framhållit vikten av att samråd i

dessa organisationsspörsmål ägde rum med 1941 års medicinalstyrelseutredning.

I fråga om den samverkan, som borde äga rum mellan medicinalstyrelsen

och sjukvårdsförvaltningen, har styrelsen framhållit vikten av att dylik komme

till stånd så snart fråga, som berörde den civila hälso- och sjukvården, uppkomme

inom sjukvårdsförvaltningen. Planer för sjukvårdsväsendet i krig borde

uppgöras under medicinalstyrelsens direkta medverkan och styrelsens byråinspektör

för sjuksköterskeväsendet borde ha inspektionsrätt även över sjuksköterskor

i militär tjänst. Medicinalstyrelsen har vidare betonat lämpligheten

av en lokal anknytning av sjukvårdsinspektionen till sjukvårdsförvaltningen,

vilket skulle möjliggöra ett mera rationellt mobiliseringsarbete. Fördelningen

av värnpliktiga läkare borde ske i intimt samråd med medicinalstyrelsen. Samråd

med medicinalstyrelsen borde även äga rum vid upphandling och besiktning

av sjukvårdsmateriel och i veterinära frågor. I sjukvårdsförvaltningens

instruktion borde en hänvisning återfinnas örn medicinalstyrelsens skyldighet

att ha överinseende över militärläkarnas och eventuella militärtandläkares medicinska

verksamhet. Styrelsen har slutligen framhållit vådan av att under pågående

stormaktskrig och osäkra utrikespolitiska förhållanden genomföra en

organisation av den storleksordning, varom här vore fråga.

Medicinalstyrelsens matcrielnämnd har betonat önskvärdheten av ett effektivt

samarbete mellan civila och militära sjukvårdsorgan och därvid föreslagit,

att det samarbete, som av förvaltningsutredningen förordats i fråga om upphandling

och besiktning av sjukvårdsmateriel, måtte uttryckligen föreskrivas

även beträffande övriga närbesläktade ärenden, varvid ärendena borde handläggas

i samarbete med medicinalstyrelsen eller annan vederbörlig myndighet.

Den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 januari 1942 tillsatta

medicinalstyrelseutredningen, som har till uppgift att utreda bland annat

frågorna örn samarbetet mellan medicinalstyrelsen och de lokala organen på

s. 250 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

250 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

sjukvårdens område samt om medicinalstyrelsens interna organisation ävensom

att, därest förändringar i medicinalstyrelsens nuvarande beredskapsorganisation

anses av nöden, efter samråd med vederbörande militära sjukvårdsmyndigheter

inkomma med förslag därom, har i utlåtande över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag utan att närmare ingå på förslagets detaljer förordat

införande av en allmän föreskrift om samarbete med det civila medicinalväsendets

centrala organ i alla ärenden av större vikt, som berörde den civila

hälso- och sjukvården. Detta utvidgade samarbete mellan den civila och den

militära hälso- och sjukvården skulle enligt medicinalstyrelseutredningens förmenande

avsevärt underlättas genom den av 1941 års förvaltningsutredning

föreslagna centraliseringen av den militära sjukvårdsförvaltningen, en centralisering

som även ur andra synpunkter syntes ägnad att medföra betydande

fördelar. Beträffande den av förvaltningsutredningen föreslagna uppdelningen

i sjukvårdsförvaltning och sjuk vårdsinspektion ville medicinalstyrelseutredningen

— utan att taga ställning till spörsmålet om lämpligheten av denna

organisation ur den militära sjukvårdens synpunkt — framhålla, att en dylik

uppdelning måste vara ägnad att försvåra samarbetet med den civila hälsooch

sjukvården. Ur samarbetssynpunkt vore det därför önskvärt, att en gemensam

medicinsk ledning av den militära sjukvården i dess helhet komme till

stånd. Medicinalstyrelseutredningen har slutligen framhållit såsom önskvärt,

att en erinran örn medicinalstyrelsens överinseende över de militära läkarnas

medicinska verksamhet intoges i vederbörande militära myndigheters instruktioner.

Vid behandlingen av spörsmålet om principerna för ordnandet av förvalt - ningsverksamheten på den militära sjukvårdens område har jag förordat en

centralisering av denna verksamhet till ett för försvarsväsendet gemensamt

organ. I vissa remissyttranden har framförts tanken på en än längre driven

centralisering, innebärande ett sammanförande av den militära och den civila

sjukvården till en myndighet. Genomförandet av denna tanke skulle i viss

mån medföra en återgång till den före år 1908 rådande ordningen med en i

medicinalstyrelsen inordnad ledning av annéns sanitetsväsende. Den reform,

som då genomfördes och som gick ut på inrättande av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse, syftade till att undanröja de dittillsvarande bristerna i detta

sanitetsväsende. Det synes mig icke gärna möjligt att nu, sedan arbetsuppgifterna

för den militära sjukvården vuxit ut till helt annan omfattning, gå

tillbaka till ett system, som redan för flera decennier sedan befunnits icke

vara hållbart. En sådan återgång skulle självfallet ytterligare komplicera den

under alla förhållanden svårlösta frågan örn förhållandet mellan förvaltningsoch

inspektionsverksamheten inom militärsjukvården. Såvitt känt är har ej

heller något annat land numera i fredstid den civila och den militära sjukvårdsförvaltningen

sammankopplade. Någon personalbesparing torde en sammanslagning

knappast kunna medföra. Jag håller således före, att den mili
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

tära och den civila sjukvården alltjämt i fredstid böra handhavas av särskilda

organ. Självfallet förutsätter jag dock, att — på sätt bland andra medicinalstyrelsen

och dess materielnämnd förutsatt — en intim samverkan i största

möjliga utsträckning skall äga rum mellan dessa organ. Av särskild vikt blir

detta givetvis i fråga örn krigsförberedelsearbetet på sjukvårdsområdet. Intet

torde vara att erinra mot att sådan samverkan instruktionsmässigt fastslås.

Till frågan örn detaljutformningen av de föreskrifter, som härav kunna föranledas,

torde ståndpunkt få tagas i samband med utfärdandet av instruktion

för sjukvårdsförvaltningen. I likhet med medicinalstyrelseutredningen hyser

jag den uppfattningen, att ett utvidgat samarbete mellan den militära och

den civila sjukvården skulle avsevärt underlättas genom en centralisering av

försvarsväsendets sjukvårdsförvaltning.

Jag vill i förevarande sammanhang erinra om att enligt gällande bestämmelser

örn sjukhusvård och sjukvård vid krig eller krigsfara Kungl. Maj:t

kan utse dels en sjukhusvårdschef, till vilken sjukhusvårdsärenden av den

natur, att såväl militära som civila intressen beröras, skola kunna överlämnas

för prövning och fastställelse, dels ock en sjukvårdschef, som har att pröva och

avgöra ärenden rörande den allmänna hälso- och sjukvården av samma natur.

Medicinalstyrelsen har i sitt remissyttrande anfört, att förvaltningsutredningen

icke tagit ståndpunkt till spörsmålet om den ställning, som dessa befattningar

skulle intaga i förvaltningen. För min del anser jag, att genomförandet

av utredningsförslaget icke i och för sig skulle rubba den ställning, som från

början avsetts för ifrågavarande befattningar. Spörsmålet om den militära

och den civila sjukvårdens ledning i krig är uppenbarligen icke lättlöst. Flertalet

anledningar till meningsskiljaktigheter mellan den militära och den civila

sjukvårdsledningen lia emellertid under den gångna beredskapstiden genom

överenskommelser kunnat i huvudsak undanröjas. Sjukhusvårdschef och sjukvårdschef

ha därför hittills icke behövt tillsättas. I varje fall behöver nämnda

spörsmål icke sammankopplas med eller lägga hinder i vägen för genomförandet

av den militära sjukvårdsförvaltningens omorganisation i huvudsaklig

överensstämmelse med de grundlinjer, som uppdragits av förvaltningsutredingen.

Jag vill här erinra örn att frågan om eventuellt erforderliga förändringar

i medicinalstyrelsens beredskapsorganisation enligt direktiven för medicinalstyrelseutredningen

faller inom ramen för dennas verksamhet.

Det torde knappast föreligga hinder för att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit,

tillägga inspektionsrätt för medicinalstyrelsens byråinspektör för sjuksköterskeväsendet

över de i militärtjänst varande sjuksköterskorna. Dylik inspektionsrätt

måste emellertid vara klart begränsad till att omfatta sjuksköterskornas

sociala förhållanden och arbetsförhållanden samt får icke vara förenad

med anvisningsrätt direkt till de lägre militära myndigheterna. I den

mån dylika inspektioner skulle giva anledning till erinringar bör (leii inspekterande

påkalla generalläkarens uppmärksamhet.

Vid principbehandlingen av frågan örn sjukvårdsförvaltningens organisa
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

tion har jag framhållit vikten av att söka såvitt möjligt neutralisera de befarade

olägenheterna av ett särskiljande av förvaltnings- och inspektionsverksamheten.

Jag har därvid utgått från att detta borde ske genom att generalläkarens

inspektionsrätt utbyggdes så långt detta läte sig göra utan att försvarsgrenschefernas

intressen träddes för nära. Det må här erinras, att enligt

förvaltningsutredningens mening generalläkarens inspektionsrätt borde omfatta

dels områden berörande förvaltningsverksamheten, dels ock sådana utom

siälva förvaltningsområdet liggande delar av sjukvården vid försvarsväsendet

som icke direkt avse den militära tjänsten. Generalläkaren skulle givetvis

äga delgiva försvarsgrenscheferna sina inspektionserinringar men däremot icke

lia någon direktivrätt gentemot armé-, marin- och flygöverläkama i deras

egenskap av inspektionsmyndigheter. Att någon sådan direktivrätt icke inrymts

åt generalläkaren torde lia sin grund just i strävan att undvika de

friktioner och den förskjutning i ansvarsfördelningen, som marin- och flygförvaltningarna

torde ha befarat. Man kan emellertid icke bortse från det värde,

det måste ha i samordningens intresse, att generalläkaren kan inspektera

militärsjukvården i den utsträckning han själv äger bestämma. Det torde

nämligen vara i hög grad önskvärt, att den myndighet, som bland annat svarar

för sjukvårdsmaterielens beskaffenhet, gives tillfälle icke blott att bedöma materielen

under användning, vilket enbart det kräver rätt att följa truppförbandens

övningar m. m., utan även beredes möjlighet att bibehålla eller knyta

kontakt med sjukvårdstjänsten i allmänhet för att redan i förväg bättre kunna

bedöma materielbehovet och därmed sammanhängande spörsmål. Likaledes

bör den myndighet, som genom sin hälso- och sjukvårdsbyrå samt sitt vetenskapliga

råd kommer att bli den högsta instansen inom försvarsväsendet när

det gäller hälso- och sjukvårdsfrågor, äga bedriva en vidsträckt inspektionsverksamhet,

avseende exempelvis kasernhygienen. Generalläkarens befogenheter

böra därför utsträckas till att omfatta jämväl den inspektionsrätt, som

föranledes av vad nu sagts. Någon direktivrätt för honom gentemot försvarsgrensöverläkarna

bör dock ej heller enligt min mening föreligga. Genom att

giva förhållandet mellan förvaltnings- och inspektionsverksamheten en sådan

utformning torde möjligheter uppnås till en fruktbärande samordning av hela

f örsvarss j ukvården.

Jag kan icke dela marinförvaltningens mening, att det av förvaltningsutredningen

förordade systemet med försvarsläkarberedningar icke borde komma

till stånd samt att syftet därmed bättre skulle tillgodoses genom att försvarsgrensöverläkarna

insattes i det vetenskapliga råd, som avsetts bli anknutet

till sjukvårdsförvaltningen. I det vetenskapliga rådet böra ingå företrädare

för vissa grenar av medicinsk verksamhet och grundläggande vetenskaper

men däremot ej representanter för sjukvården inom de särskilda försvarsgrenarna.

För min del anser jag, att förslaget om försvarsläkarberedningar utgör

en lämplig lösning av det samarbete, som även enligt marinförvaltningens

mening är erforderligt.

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

Den här föreslagna ordningen för reglering av sjukvårdsförvaltningens förhållande

till sjukvårdsinspektionerna och medicinalstyrelsen synes mig icke

böra fastlåsas alltför hårt. Möjlighet bör enligt min mening hållas öppen

att, i den mån närmare erfarenhet på området vinnes, företaga därav betingade

jämkningar i nämnda ordning.

Vad slutligen angår lokalfrågan synas mig övervägande skäl tala för att

vederbörande inspektionsmyndigheter böra lokalt anknytas till arméinspektionen

respektive till chefernas för marinen och flygvapnet stabsorgan.

C. Sjukvårdsförvaltningens organisation.

1. Allmänna grunder.

1941 års förvaltningsutredning.

I anslutning till den indelning av sjukvårdsförvaltningens arbetsuppgifter,

för vilka redogörelse lämnats i det föregående, har 1941 års förvaltningsutredning

föreslagit, att verksamheten inom sjukvårdsförvaltningen skulle uppdelas

på följande underavdelningar, nämligen en hälso- och sjukvår elsby rå, en

sjukhusbyrå, en materielbyrå, en civilbyrå och ett förrådskontrollkontor.

Chefen för sjukvårdsförvaltningen, generalläkaren, borde enligt utredningens

mening sökas bland militärläkarnas krets och tillhöra den civilmilitära

personalen vid försvarsväsendet.

Under erinran om de svårigheter, som alltid förelåge vid tillsättandet av

högre militära läkarbeställningar, har förvaltningsutredningen framhållit vikten

av att generalläkaren i lönehänseende finge sådan ställning, att en högt

kvalificerad kraft kunde erhållas. Förvaltningsutredningen har med hänsyn

härtill föreslagit att generalläkaren skulle placeras i den av utredningen föreslagna

nya lönegraden Cb 3 a i militära avlöningsreglementet med en lön av

20,000 kronor, samt att han erhölle tjänsteställning i likhet med generalmajor.

Generalläkaren, vilken förutsattes kunna rekryteras ur alla tre försvarsgrenarna,

borde enligt utredningens mening förordnas på befattningen

för viss tid, förslagsvis högst sex år.

Armé-, marin- och flygöverläkarna borde vid handläggning av vissa ärenden

närvara i förvaltningen samt därvid äga reservationsrätt.

Det mobiliseringsarbete, som åvilade förvaltningsmyndigheten, komme icke

att omfatta uppgörande av förslag till detaljsammansättning av sjukvårdsförbanden,

personalplaceringar m. m., vilka uppgifter borde åvila respektive

försvarsgrenar. Sjukvårdsförvaltningens mobiliseringsarbete komme i stället

att utgöras av bland annat en ständig bearbetning av planerna för försvarsväsendets

sjukvård i krig. För handhavande av dessa uppgifter borde i sjukvårdsförvaltningen

ingå en väl kvalificerad officer, vilken närmast borde stå

till generalläkarens omedelbara förfogande. Denne komme att i stort sett fullgöra

motsvarande arbete som stabschef vid militära staber. Ilan borde för
-

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Majlis proposition nr 180.

(lenskull vara regementsofficer och tillhöra generalstabskåren, vilken för detta

ändamål borde utökas med en regementsofficersbeställning.

De högre befattningar inom sjukvårdsförvaltningen, som skulle besättas

med läkare, borde enligt utredningens mening uppföras på personalförteckningen

för ämbetsverket men med undantag av generalläkaren kvarstå över

stat i vederbörlig personalkår.

Under erinran att truppförbandsläkarnas alltmer vidgade förvaltningsansvar

gjort det nödvändigt, att de erhölle en grundligare utbildning i förvaltningsgöromål

än som kunde meddelas dem under värnpliktsutbildning och

militärläkarkurs har utredningen föreslagit, att till sjukvårdsförvaltningen

ständigt skulle avdelas tre extra läkare, i allmänhet en ur varje försvarsgren,

att under sammanlagt högst tre år tjänstgöra vid de olika byråerna. De skulle

därvid lämna byrå- och sektionschefer erforderlig arbetshjälp, samtidigt som

de inhämtade kunskaper i militärmedicinsk administration. Dessa extra läkare

borde rekryteras bland bataljonsläkare vid fältläkarkåren respektive marinoch

flygläkare av 2. graden. Till de extra läkarna borde utgå arvode och

övriga förmåner motsvarande vad som utginge till befattningshavare i lägsta

löneklassen i lönegraden Ca 22.

Förvaltningsutredningen har vidare föreslagit, att vid sjukvårdsförvaltningens

sida skulle ställas ett vetenskapligt råd.

Utlåtnndcn över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Arméförvaltningen har uttalat, att personalbehovet för sjukvårdsförvaltningen

syntes väl knappt beräknat. Ämbetsverket har vidare understrukit,

att avlöningsförmånerna för sjukvårdsförvaltningens befattningshavare

borde bestämmas till sådana belopp att en god rekrytering kunde åstadkommas.

I anslutning härtill har ämbetsverket erinrat, att i samband med

pågående utredning örn omorganisation av medicinalstyrelsen frågan örn där

anställda läkares, tandläkares och apotekares anställningsvillkor torde bli föremål

för omprövning. Lönesättningen för sjukvårdsförvaltningens personal

borde givetvis icke bli lägre än som kan bli bestämt för befattningshavare med

motsvarande arbetsuppgifter inom medicinalstyrelsen. Intill dess frågan om

sistnämnda befattningshavares löneställning blivit avgjord, borde enligt arméförvaltningens

mening löneförmånerna för sjukvårdsförvaltningens befattningshavare

i tillämpliga delar sättas i relation till vad som föreslagits beträffande

motsvarande personal inom de övriga centrala förvaltningarna. Arméförvaltningen

har vidare anfört, att om man enbart såge på rekryteringssynpunkten

skäl förelåge att i lönehänseende likställa generalläkaren med chefen för fortifikationsförvaltningen,

för vilken av utredningen avsetts lönegrad C13

(22,000 kronor). Sistnämnda uttalande får ses mot bakgrunden av ett utav

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse väckt förslag, att till generalläkaren

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 255

skulle utöver lön utgå ett arvode av 2,000 kronor. Ett sådant tilläggsarvode

har föreslagits även av svenska militärläkarejöreningen.

Enligt statskontorets mening borde generalläkaren liksom den nuvarande

generalfältläkaren placeras i lönegrad Cb 3. Ämbetsverket har i annat sammanhang

framhållit, att anledning icke förelåge att uppflytta förtroendesysslor

i en högre lönegrad Ob 3 a eller Cb 3 a under motivering att de skola tillsättas

på förordnande.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd lia beträffande

personaluppsättningen vid sjukvårdsförvaltningen funnit den av förvaltningsutredningen

lämnade motiveringen för lönegradsplaceringen särskilt knapphändig.

Läkarpersonalen syntes emellertid ha placerats i påfallande hög ställning.

Generalläkaren borde placeras i lönegrad Cb 3 (18,000 kronor). Lönenämnderna

hade emellertid intet att erinra mot att han tillförsäkrades ett särskilt

lönetillägg, förslagsvis å 2,000 kronor.

Den organisation, som av utredningen föreslagits för sjukvårdsförvaltningen

överensstämmer nära med den organisation, i vilken arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

under de senaste åren provisoriskt arbetat. Ett godtagande av

utredningens förslag i dess huvuddrag skulle således i stort sett innebära ett

stadfästande även för fredstid av denna under beredskapstiden prövade organisation

och dess utnyttjande även för fullgörandet av de från marin- och

flygförvaltningarna överförda arbetsuppgifterna. Erfarenheten har visat, att

en återgång till den för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse tidigare gällande

fredsorganisationen under alla omständigheter måste anses ogörlig.

De arbetsuppgifter, som numera utföras av sjukvårdsstyrelsen, äro

nämligen endast till ringa del avhängiga av nu rådande beredskapsförhållanden.

De ha tidigare trots sin stora betydelse måst träda i bakgrunden på

grund av personalbrist. Exempel på sådana problem äro ett flertal hygieniska

frågor, sjukhusfrågor, tuberkulosspaning, tandvård och materielvård. Åtskilliga

nya problem ha också kunnat upptagas till behandling, såsom skyddsympning

mot andra sjukdomar än smittkoppor, blodgruppering, blodgivarverksamhet

och vattenförsörjningsfrågor. Flera av de arbetsuppgifter, som här

nämnts, lia nått en omfattning, som man tidigare icke kunnat förutse, vilket

sammanhänger bland annat med utsvällningen av antalet värnpliktiga, deras

ökade tjänstgöringstid, utvidgad materieluppbörd m. m. Det torde icke vara

tänkbart att under en kommande fredsperiod ånyo lägga alla dessa viktiga frågor

åt sidan.

Med hänsyn till vad nyss anförts böra i en blivande, för försvarsväsendet

gemensam sjukvårdsförvaltning ingå en hälso- och sjulcvårdsbyrå, en sjukhusbyrå

samt en materielbyrå. För fullgörande av de administrativa uppgifterna

bör finnas ett kansli. Det av förvaltningsutredningen föreslagna förrädskontrollkontoret

avses delvis uppgå i materielbyrån och delvis jämte den av ut
-

Departe
mentsclicfen.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

ledningen förordade kameralsektionen få sin motsvarighet i en ekonomisektion.

I likhet med förvaltningsutredningen anser jag, att generalläkaren bör tillsättas

genom förordnande för viss tid. Beträffande hans avlöningsförmåner

kan jag icke finna skäl att sätta innehavaren av detta ämbete i lägre löneställning

än chefen för medicinalstyrelsen, som nu är placerad i lönegrad

C 12 (20,000 kronor). För generalläkarens vidkommande skulle häremot svara

den föreslagna nya lönegraden Cb 3 a. I avbidan på att medicinalstyrelseutredningen

skall framlägga förslag om medicinalstyrelsens organisation och örn

rekryteringen till de befattningar hos styrelsen, för vilka kräves medicinsk

fackutbildning, torde det vara nödvändigt att stanna därvid. Jag vill emellertid

redan nu framhålla, att jag lägger största vikt vid att kunna besätta den

betydelsefulla posten som generalläkare med en högt kvalificerad innehavare.

Kärnan i den blivande, för försvarsväsendet gemensamma sjukvårdsförvaltningen

kommer att bildas av arméförvaltningens nuvarande sjukvårdsstyrelse.

Någon överflyttning av personal från marin- och flygförvaltningarna till det

nybildade ämbetsverket torde däremot icke kunna ifrågakomma. Marin- och

flygförvaltningarnas sanitetspersonal, som har att sörja även för de på vederbörande

försvarsgrensöverläkare i denna deras egenskap belöpande arbetsuppgifterna,

är nämligen synnerligen begränsad och behövlig för sistnämnda göromål.

En beräkning av antalet ärenden av olika slag visar, att under den senaste

femårsperioden belöpte på marinförvaltningens sanitetsavdelning 12.5 procent

och på marinöverläkarens expedition 87.5 procent av förekommande ärenden.

En uppskattning av flygvapnets motsvarande ärenden visar ungefär samma

fördelning av dessa på förvaltningsärenden och andra.

I likhet med förvaltningsutredningen anser jag, att i sjukvårdsförvaltningen

bör ingå en generalstabsofficer. Då denne i en mångfald frågor skall tillvarataga

sjukvårdsförvaltningens intressen i försvarsstaben och försvarsgrensstaberna

samt hos andra myndigheter, bör han erhålla en tillräckligt auktoritativ

ställning. I likhet med förvaltningsutredningen anser jag därför, att denne

officer bör vara major eller överstelöjtnant.

Vad angår de av förvaltningsutredningen föreslagna extra läkarna torde en

av dessa åtminstone för närvarande kunna avvaras.

På samma sätt som nu är fallet med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

bör vid sidan av sjukvårdsförvaltningen ställas ett vetenskapligt råd för utredningar

m. m. i olika fackmedicinska ärenden.

Till frågan örn inrättandet av den i 1942 års försvarsproposition förutsatta

beställningen såsom arméöverläkare samt till övriga spörsmål av beskaffenhet

att påverka beräkningen av avlöningsanslagen för budgetåret 1943/44 torde

jag i annat sammanhang få återkomma.

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

257

2. Hälso- och sjukvårdsbyrän.

1941 års förvahningsutredning.

Under erinran, att hälso- och sjukvården omspände i stort sett följande

huvudgrupper av ärenden, nämligen allmänna hälso- och sjukvården, hygienoch

epidemivården samt tandvårdsverksamheten, har förvaltningsutredningen

framhållit, att mängden av ärenden inom hälso- och sjukvårdsbyråns arbetsområde

krävde en uppdelning av byrån på tre sektioner, en för varje ärendesgrupp,

nämligen allmänna hälso- och sjukvårdssektionen, hygien- och epidemisektionen

samt tandvårdssektionen.

Såsom chef för hälso- och sjukvårdsbyrän borde enligt utredningens mening

placeras en läkare i lönegraden Ca 30, vilkens tjänstetitel förslagsvis

borde vara byråöverläkare. Cheferna för de två förstnämnda sektionerna

borde vara läkare i lönegraden Ca 28, förslagsvis benämnda förste byråläkare.

Den mot förstnämnda sektion svarande hälso- och sjukvårdsbyrän i den

nuvarande sjukvårdsstyrelsen hade enligt vad utredningen anfört ständigt

visat sig vara överbelastad med arbetsuppgifter. Arbetet hade där utförts av

överfältläkaren och en regementsläkare. När större frågor stått på dagordningen

hade man därför måst förstärka byråns personal. Vid genomförandet

av den föreslagna organisationen bomme arbetsuppgifterna självfallet att

avsevärt utökas. Det bleve därför nödvändigt att förutom chefen för allmänna

hälso- och sjukvårdssektionen där placera ytterligare en läkare i lönegraden

Ca 26 (förslagsvis benämnd andre byråläkare), varigenom man kunde påräkna

en läkare med nödig erfarenhet från tjänst vid truppförband. Dessutom borde

en av de föreslagna extra läkarna ställas till sektionens förfogande.

Beträffande hygien- och epidemisektionen har utredningen framhållit, att

den framtida utvecklingen särskilt av epidemibekämpandet (tuberkulos m. fl.

sjukdomar), luftfartygshygienen och vissa marina frågor, t. ex. undervattensbåtshygien,

komme att ställa synnerligen stora krav på dem, som hade att

handlägga dessa ärenden. Det syntes utredningen därför nödvändigt att till

chefens för denna sektion förfogande ställa två läkare, vilka borde vara utvalda

så, att inom sektionen representanter för samtliga tre försvarsgrenar

funnes. Utredningen förutsatte, att den ene av dessa läkare skulle vara en av

de föreslagna extra läkarna. Av ekonomiska skäl ville utredningen icke föreslå

inrättandet av någon särskild befattning för den andre erforderlige läkaren.

Enligt utredningens mening vore det nämligen tillräckligt, att befattningen

upprätthölles av en aktiv militärläkare med tilläggsarvode, förslagsvis 2,000

kronor.

Vad beträffade chefskapet för tandvårdssektionen utginge utredningen

från att frågan härom komme att upptagas i tandvårdsutredningens blivande

betänkande, men förutsatte tills vidare, att chefen för ifrågavarande sektion

upptoges i lönegraden Ca 26 och benämndes byråtandläkare.

Bihang till riksdagens irrotokoll 19lf3. 1 sand. Nr 180.

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Arméförvaltningen har föreslagit, att med hänsyn till hälso- och sjukvårdsbyråns

vittomfattande arbetsområde den föreslagna sektionen för hygien och

epidemi vård måtte utbrytas till en självständig byrå med chef i lönegrad

Ca 28. Motsvarande kunde enligt arméförvaltningen ifrågasättas för tandvårdssektionen,

men med frågan härom borde anstå i avbidan på slutförandet

av den pågående utredningen rörande tandvården inom försvarsväsendet.

Inom arméförvaltningen hade från sjukvårdsstyrelsens sida föreslagits, att

chefen för hälso- och sjukvårdsbyrån skulle med titeln sanitet sråd placeras i

lönegrad Cb 1 samt såsom ställföreträdare för generalläkaren erhålla ett

arvode örn 1,200 kronor. Arméförvaltningen har i anledning härav framhållit

att, i den män en blivande tjänsteförteckningsrevision kunde föranleda

förbättrad löneställning för jämförliga befattningshavare, motsvarande förbättring

borde vidtagas även beträffande befattningen såsom chef för hälsooch

sjukvårdsbyrån. Härutöver har framhållits, att den föreslagna lönesättningen

för å ena sidan arméöverläkaren och å andra sidan chefen för hälsooch

sjukvårdsbyrån innebure en löneavvägning befattningshavarna emellan,

som knappast kunde anses skälig och som med avseende å rekryteringen av

byråchefstjänsten i fråga kunde medföra vissa svårigheter. Vad beträffar

frågan örn ställföreträdararvode har arméförvaltningen erinrat att förvaltningsutredningen

icke föreslagit dylika arvoden för någon befattningshavare

inom de olika förvaltningsverken. Med hänsyn till de stora förvaltningsenheter,

varom här bleve fråga, syntes det dock befogat att — där ej den befattningshavare,

som skulle fungera såsom förvaltningschefens ställföreträdare

redan genom utmätande av den fasta lönen blivit med hänsyn till ställ

företrädareskapet särskilt tillgodosedd — visst ställföreträdararvode bereddes

honom, i likhet med vad fallet vore inom vissa till allmänna civilförvaltningen

hörande ämbetsverk.

Enligt arméförvaltningens mening borde vidare en ordinarie läkarbefattning

i lönegrad Ca 26 för hygien och epidemivård ersätta det av förvaltningsutredningen

föreslagna tilläggsarvodet till en militärläkare på aktiv stat,

För vissa teknisk-hygieniska uppgifter i vatten-, avlopps-, värme- och ventilationsfrågor

förelåge behov av en ingenjör i lönegrad Eo 26.

Statskontoret har uttalat, att allmänna hälso- och sjukvårdssektionen samt

hygien- och epidemisektionen syntes kunna sammanslås. Vid sådant förhållande

och då försvarsgrensöverläkarna av statskontoret ansåges kunna ingå

i sjukvårdsförvaltningen såsom byråchefer, skulle den av utredningen föreslagne

chefen för hälso- och sjukvårdsbyrån samt en sektionschef kunna utgå

ur organisationsplanen. Vidare vore det föreslagna tilläggsarvodet å 2,000

kronor till en å ifrågavarande byrå tjänstgörande aktiv militärläkare icke

motiverat.

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. May.ts proposition nr 180.

Svenska militärlälcareföreningen har betonat nödvändigheten av att ha

tillgång till högt kvalificerade läkare i sjukvårdsförvaltningen. Det borde

därvid tillses, att återtransport från förvaltningen till annan läkartjänst vid

försvarsväsendet möjliggjordes. Chefen för hälso- och sjukvårdsbyrån borde

placeras i lönegrad Cb 1 samt i egenskap av generalläkarens ställföreträdare

erhålla ett särskilt årligt arvode örn 1,200 kronor. .Föreningen ville för denne

befattningshavare ifrågasätta titeln medicinalkrigsråd.

För min del finner jag tveksamt, huruvida det är möjligt att på sätt

statskontoret föreslagit sammanslå allmänna hälso- och sjukvårdssektionen

samt hygien- och epidemisektionen. Då det i varje fall torde fordras minst en

befattningshavare med särskild utbildning och stor erfarenhet i de frågor,

som skola handläggas av den sistnämnda sektionen, och man icke lärer kunna

anskaffa en dylik kraft, därest man icke kan erbjuda denne skälig lön, torde intet

vara att vinna genom en sammanslagning.

Å andra sidan kan jag icke heller tillstyrka en utbrytning av sektionerna

för hygien och epidemivård samt för tandvård till särskilda byråer. Vad angår

tandvårdssektionen bör för övrigt med dess inrättande ansta i avbidan pa

slutförandet av den pågående utredningen rörande tandvården inom försvarsväsendet.

Tills vidare bör liksom hittills för tillgodoseendet av de med tandvården

sammanhängande göromålen utgå ett arvode örn 3,600 kronor. Detta

bör hädanefter bestridas av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t.

Vad angår sektionscheferna inom hälso- och sjukvårdsbyrån torde det icke

ens i nuvarande beredskapsläge vara möjligt att utan inrättande av ordinarie

befattningar vid dessa poster för längre sammanhängande tid binda

tillräckligt kvalificerade krafter, vilka i regel inneha så betydelsefulla befattningar

i det civila livet, att de antingen endast kunna kvarhållas

kortare perioder eller också endast kunna disponeras under kortare daglig’

arbetstid än vad som är erforderligt. Det synes ej heller rimligt att av värnpliktiga

utkräva det betydande tjänstemannaansvar, som är förenat med

ifrågavarande sysslor. Ej heller den av förvaltningsutredningen föreslagne,

för tjänstgöring å hälso- och sjukvårdssektionen avsedde läkaren i lönegrad

Ca 26 kan enligt min mening undvaras. Med hänsyn härtill och då de nu

berörda tjänsterna otvivelaktigt äro behövliga även i fredstid, synes mig

inrättandet av dem icke längre böra uppskjutas. Jag föreslår således för hälsooch

sjukvårdsbyråns vidkommande, förutom en chef för byrån i lönegrad

Ca 30, två sektionschefer i Ca 28 och en tjänst i Ca 26. Något särskilt ställföreträdararvode

synes mig icke böra ifrågakomma för byråchefen. Mot de

av förvaltningsutredningen föreslagna tjänstebenämningarna har jag intet

att erinra.

Av de för hälso- och sjukvårdsbyrån avsedda extra läkarna torde den ene

tills vidare kunna ersättas med inkallad personal eller för tillfälliga uppdrag,

Departe
mentschefen.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

exempelvis rörande navalhygien, tillkallad hygienisk expertis. Den av förvaltningsutredningen

föreslagne aktive militärläkare, till vilken särskilt tillläggsarvode

skulle utgå, torde likaledes tills vidare kunna ersättas med en

inkallad läkare.

3. Sjukhusbyrån.

1941 års förvaltningsutredning.

Sjukhusbyråns verksamhet har av förvaltningsutredningen föreslagits skola

omfatta ärenden rörande organisation, uppförande, ändringar och utrustning

av militära sjukhus och sjukhusavdelningar, samarbete med respektive landsting

beträffande »samarbetssjukhusen», krigssjukhusens och de rörliga sjukhusförbandens

organisation m. m. i samråd med militära myndigheter, medicinalstyrelsen,

svenska röda korset m. fl. myndigheter och sammanslutningar,

organisation av de rörliga sjukvårdsanstalter, vilka funnes eller kunde

komma att upptagas i krigssjukvårdsplanen, t. ex. sjukhuståg, bilkolonner

för sjuktransport, lasaretts- och sjuktransportfartyg, blodgivarorganisationen

m. m. samt sjuksköterskeorganisationen.

Förvaltningsutredningen har erinrat, att sjukhusärendenas handläggning

före krigsutbrottet inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse åvilat dess

hälso- och sjukvårdsbyrå men att under den gångna beredskapstiden har

inom styrelsen måst upprättas en särskild sjukhusbyrå. De stora ekonomiska

värden, som nedlades på försvarsväsendets sjukhusbyggnader och deras utrustning,

nödvändigheten av att den militära sjukhusvården hölles på samma

standard som civil sjukhusvård och det omfattande krigsförberedelsearbetet

på detta område nödvändiggjorde enligt utredningens åsikt, att en särskild

byrå för dessa ärenden funnes upprättad även under fredsförhållanden.

Såsom chef för sjukhusbyrån har förvaltningsutredningen föreslagit en erfaren,

om möjligt aktiv sjukhusläkare. Enär denne läkare skulle representera

den medicinska sakkunskapen i vissa materielfrågor, borde han vara kirurg.

Med hänsyn till krigsförberedelsearbetet borde han dessutom vara militärläkare.

För befattningen ifråga har beräknats en förste byråläkare i lönegraden

Ca 28.

Omfattningen av det löpande arbetet nödvändiggjorde att på byrån placerades

en assistent, lämpligen en av de föreslagna extra läkarna. För arbetets

bedrivande vore det dessutom nödvändigt att chefen för byrån bereddes

möjlighet att vid behov erhålla hjälp av arkitekt, syssloman och kompetent

sköterska (husmoder och operationssköterska).

Utlåtande över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Statskontoret har i sitt remissyttrande anfört, att den i förvaltningsutredningens

förslag såsom chef för sjukhusbyrån upptagne förste byråläkaren

borde ersättas med en av försvarsgrensöverläkarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G1

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

Den sedan flera år inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse fungerande

sjukhusbyrån torde, såsom i det föregående förutsatts, böra erhålla en stadigvarande

ställning samtidigt som den infogas i den för försvarsväsendet

gemensamma sjukvårdsförvaltningen. Redan före krigsutbrottet var sjukhusärendenas

omfattning avsevärd och man sökte då hjälpa sig fram med

provisoriska anordningar. Såsom chef för byrån bör anställas en läkare med

sjukhuserfarenhet, helst kirurg. För att kunna förvärva en sådan kraft fordras,

att relativt goda löneförmåner kunna erbjudas. Jag förordar därför i likhet

med förvaltningsutredningen, att för denna befattning, som för närvarande

uppehälles av en arvodestagare, avses en förste byråläkare i lönegrad Ca 28.

Vid den provisoriskt inrättade sjukhusbyrån tjänstgör i nuvarande läge,

förutom en chef, praktiskt taget ständigt tre inkallade läkare samt under kortare

perioder flera ytterligare sådana. Med hänsyn till arbetets art bör redan

nu en av dessa ersättas med en av de av förvaltningsutredningen föreslagna

extra läkarna. I fredstid kan en sådan befattningshavare icke undvaras.

Kostnaderna för det arbetsbiträde av arkitekt m. fl., som kan bli påkallat,

böra bestridas av de medel för anlitande av sakkunniga, som ställas till förvaltningens

förfogande.

4. Materielbyrån.

Materiel jönsten omfattar utrustnings- och anskaffningsverksamhet, förrådsverksamhet,

materielvård och materielförvaltning samt krigsindustriverksamhet.

1941 års förvnltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har föreslagit, att materielbyrån för att kunna

bemästra denna mångfald uppgifter skulle uppdelas på tre sektioner, nämligen

en utrustningssektion, en förråds- och krigsindustrisektion samt en läkemedelssektion.

Såsom chef för byrån borde placeras en med sjukvårdsmaterielen väl förtrogen

officer ur armén (trängen), marinen (marinintendenturkåren) eller flygvapnet

(från dess intendenturpersonal). För närvarande bestredes befattningen

såsom byråchef vid sjukvårdsstyrelsens materielbyrå av en officer i

lönegrad Oa 4. Redan hänsynen till det ökade ansvar, som sammanslagningen

komme att medföra, motiverade en höjning av lönegraden. Då det

emellertid vore av synnerligen stor betydelse att i denna specialiserade befattning

kunna för längre tid försäkra sig om en kraft, som icke av hänsyn till

sin befordran behövde uttransporteras, borde befattningen som chef för materielbyrån,

vilken borde upptagas på sjukvårdsförvaltningens stat, placeras

alternativt i lönegraden Oa 4 eller Oa 5. Befattningen borde tillsättas av

Kungl. Majit på förslag av sjukvårdsförvaltningen efter samråd med vederbörande

försvarsgrenschef.

Departe
mentschefen.

s. 262 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

262 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Cheferna för utrustnings- samt förråds- och krigsindustrisektionerna borde

lämpligen vara kompaniofficerare i lönegrad Oa 3. De borde förordnas på viss

tid, exempelvis tre år, av Kungl. Majit på förslag av sjukvårdsförvaltningen

i samråd med respektive försvarsgrenschefer. Befattningarna i fråga borde

upptagas på sjukvårdsförvaltningens stat med arvoden motsvarande lönen.

De officerare, som skulle tjänstgöra å materielbyrån, borde kvarstå över

stat i vederbörlig personalkår.

Vad läkemedelssektionen beträffade har utredningen ansett sig icke kunna

avgiva något slutgiltigt förslag till dennas organisation och personaluppsättning.

Under erinran att förslag till ny organisation av det militära apoteksväsendet

vore under utarbetande, ville utredningen därför föreslå, att den

nuvarande läkemedelssektionen vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse tills

vidare oförändrad överflyttades till sjukvårdsförvaltningens materielbyrå.

Såsom chef för sektionen komme då fortfarande att tjänstgöra föreståndaren

för militärapoteket med ett årligt arvode av 2,000 kronor.

Utredningen har vidare föreslagit, att personalförteckningen för militärapoteket,

utan avvaktan på pågående utredning om det militära apoteksväsendet,

utökades med en apotekare i lönegraden A 24, vilken borde ha sin

huvudsakliga sysselsättning förlagd till sektionen.

Slutligen erfordrades enligt utredningens beräkningar vid materielbyrån en

förvaltningsutbildad expeditionsofficer (pensionerad officer med arvode).

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Arméförvaltningen har framhållit, att en anordning, enligt vilken föreståndaren

för militärapoteket — Sveriges största apotek — samtidigt skulle tjänstgöra

såsom chef för läkemedelssektionen inom materielbyrån, i längden torde

bli ohållbar. En lämplig lösning syntes kunna vinnas, örn i samband med tillskapandet

av sjukvårdsförvaltningen apoteksföreståndaren befriades från chefskapet

för läkemedelssektionen och detta i stället anförtroddes den av utredningen

föreslagna nytillkommande apotekaren, vilken då borde uppflyttas till

lönegrad A 26. Arméförvaltningen har vidare anfört, att läkemedelssektionen

måhända borde utbrytas till en särskild byrå. Denna fråga syntes emellertid

böra upptagas till omprövning först i samband med utredningen angående det

militära apoteksväsendets organisation.

Statskontoret har avstyrkt ett föregripande av nyssnämnda utredning. Intill

dess denna slutförts borde erforderlig apotekarpersonal anställas mot arvode.

Mot den av förvaltningsutredningen föreslagna organisationen av materielbyrån

har jag intet att erinra. Jag håller emellertid icke för osannolikt, att

det kan visa sig lämpligt att överflytta upphandlingen av åtminstone vissa

slag av sjukvårdsmateriel till krigsmaterielverket, hos vilket en mångsidig industriell

och merkantil expertis kommer att samlas.

s. 263 Kontrollera mot PDF

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Beträffande befattningen som chef för materielbyrån förordar jag, att denna

— för närvarande inom sjukvårdsstyrelsen placerad i lönegraden Oa 4 —

inom den blivande sjukvårdsförvaltningen placeras i endera av lönegraderna

Oa 4 eller Oa 5. Därigenom vinnes möjlighet att för längre tid i befattningen

behålla en dugande kraft. Av cheferna för utrustnings- samt förråds- och

krigsindustrisektionerna, vilka enligt utredningens mening borde vara aktiva

officerare i lönegraden Oa 3, synes mig den ene kunna utbytas mot en arvodesbefattning

för pensionerad officer (arvode motsvarande löneklass Oa 10).

Om vidare dessa båda befattningar tillsättas med militära innehavare, torde

det vara möjligt att lägga de göromål, som skulle ankomma pa den av utredningen

förordade expeditionsofficeren, på en redan nu i sjukvårdsstyrelsen

tjänstgörande pensionerad underofficer med arvode motsvarande löneklass

UO 7.

Till chefen för läkemedelssektionen bör i avbidan på ett närmare klarläggande

av frågan om det militära apoteksväsendets organisation liksom för närvarande

inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse utgå allenast ett ärligt

arvode om 2,000 kronor. Uppkommande behov av ytterligare arbetskraft å

denna sektion bör tills vidare fyllas med inkallad personal.

5. Kansliet med ekonomisektionen m. m.

1941 års förvaltningsutredning.

Under erinran att till sjukvårdsförvaltningens arbetsområde hörde åtskilliga

ärenden av juridiskt-administrativ och kameral natur har förvaltningsutredningen

framhållit, att den förstnämnda gruppen, kansliärendena, i huvudsak

avsåge framställningar örn sjukvårdsväsendets medelsbehov, föreskrifter om användandet

av medel under förvaltningens ämbetsområde, utarbetande i samråd

med försvarets civilförvaltning av reglementen och andra föreskrifter för

garnisonssjukhusen samt samarbetsavtal om dessa sjukhus med respektive

landsting, upprättande av leveranskontrakt, revisionsanmärkningar, vilka kommunicerats

med förvaltningen, frågor örn fri sjukvård samt frågor av juridisk

eller administrativ art i allmänhet.

En sammanslagning av samtliga försvarsgrenars sjukvårdsdetaljer till

ett ämbetsverk, som skulle förvalta alla de med sjukvården sammanhängande

anslag som tidigare förvaltats av skilda myndigheter, måste enligt förvaltningsutredningens

mening medföra, att en särskild kameralsektion med kassaförvaltning

anordnades inom förvaltningen. Vid denna sektion skulle frågor

örn utanordningar handläggas, dispositionsbokföring och kameral förhandsgranskning

ombesörjas samt statistik utarbetas över användningen av de för

upprätthållandet av hälso- och sjukvården ävensom för sjukvårdsmaterielbeståndet

vid försvarsväsendet m. m. anslagna medlen.

Den för sjukvårdsförvaltningen avsedda civilbyrån borde i anslutning till in
-

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

delningen i kansliärenden och kamerala ärenden uppdelas på en kanslisektion

samt en kameralsektion med kassaförvaltning.

Som chef för sjukvårdsförvaltningens civilbyrå borde, i varje fall innan

erfarenhet förelåge rörande omfånget av den arbetsbörda som komme att åvila

byrån, placeras en byrådirektör i lönegraden A 28.

Kanslisektionen borde förestås av en sekreterare i lönegrad A 24 och kameralsektionen

av en kamrerare i lönegrad A 24. För kanslisektionen beräknades

därutöver behov föreligga av en notarie (A 21). Kamreraren borde liksom i de

övriga förvaltningarna vara beslutande i utanordningsärenden. Å kameralsektionen

borde vidare finnas en kassör i lönegraden All.

Uflafanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

I anledning av att från sjukvårdsstyrelsens sida föreslagits, att den för civilbyrån

avsedda byrådirektörsbefattningen måtte utbytas mot en befattning

såsom byråchef i lönegrad A 30 har arméförvaltningen förklarat sig för närvarande

icke kunna taga ställning till denna fråga i vidare mån än att skäl

syntes föreligga för antagande, att arbetsuppgifterna för denne befattningshavare

skulle bli i väsentliga hänseenden likvärdiga med dem, som komme

att åvila motsvarande befattningshavare å arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement.

Sjukvårdsstyrelsen har vidare payrkat, att den av utredningen föreslagne

kamreraren skulle placeras i lönegraden A 26. I anslutning härtill har arméförvaltningen

anfört, att vid bifall till ämbetsverkets förslag örn centralisering av

kassaväsendet m. m. a civilbyrans kameralsektion torde erfordras endast en

revisor i lönegraden A 21 och ett kontorsbiträde i A 4.

Statskontoret har under hänvisning bland annat till den av ämbetsverket

föreslagna centraliseringen av kassaväsendet och decentraliseringen av dispositionsbokföringen

förklarat sig anse en särskild civilbyrå icke vara av behovet

påkallad. Denna byrå borde ersättas med ett kansli med i stort sett den sammansättning,

som föreslagits beträffande kanslisektionen.

Lönenämnderna ha ifrågasatt, örn det vore erforderligt att förse sjukvårdsförvaltningen

med saväl en byrådirektör som en sekreterare och en notarie.

Lönenämnderna kunde icke tillstyrka en placering av kamreraren i högre lönegrad

än A 22. Jämväl biträdespersonalen syntes vara relativt väl tillgodosedd. I

I arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse ingå för närvarande dels vissa tjänstemän

för fullgörande av administrativa sysslor, dels ock vissa befattningshavare

för ombesörjande av kamerala och ekonomiska frågor. Förstnämnda

personal sammanhålles till ett sekretariat, medan sistnämnda personal bildar

en ekonomiavdelning. För fullgörande av de på den gemensamma sjukvårdsförvaltningen

belöpande administrativa göromalen bör i fredsorganisationen finnas

ett kansli. Genom en nyligen företagen partiell omorganisation har förhållandet

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

mellan ekonomiavdelningen och materielbyrån reglerats och en markerad gräns

dragits mellan materielredovisning och ekonomisk verksamhet. Därigenom ha

vissa av de arbetsuppgifter, som enligt förvaltningsutredningens förslag skulle

läggas på ett särskilt förrådskontrollkontor, överflyttats till materielbyrån. Förändringen,

som syftat till en rationalisering och koncentration av lagerbokföringen,

har företagits efter grundlig utredning och i samförstånd med arméförvaltningens

civila departement. Med hänsyn till önskvärdheten av att pröva

verkningarna av denna ändring i arbetsrutinen föreslår jag icke nu någon rubbning

däri. Även i den för försvarsväsendet gemensamma sjukvårdsförvaltningen

bör således åtminstone tills vidare ingå ett ekonomiavdelningen motsvarande

organ, vilket lämpligen bör benämnas ekonomisektionen. Jag vill emellertid

erinra, att kassagöromål och vissa andra kamerala ärenden komma att överföras

till civilförvaltningen. Däremot bör sektionen handha på sjukvårdsförvaltningen

belöpande bokföring, kontroll över anslagsbelastning, förhandsgranskning

av räkningar, verkställa förekommande ekonomiska utredningar

m. m. Ekonomisektionen torde böra anslutas till kansliet och underställas

dettas främste befattningshavare.

För min del hyser jag den uppfattningen, att behov knappast föreligger

av den av förvaltningsutredningen föreslagna personaluppsättningen. Liksom

för närvarande är fallet inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse bör den

blivande sjukvårdsförvaltningens kansli utrustas med en mera kvalificerad befattningshavare

och en notarie. Med hänsyn till den ökning av arbetsuppgifterna,

som i och med sammanförandet av förvaltningsverksamheten på förevarande

område till ett organ kommer att inträda, samt till arten av den föredragningsskyldighet,

som kommer att åvila förstnämnda befattningshavare,

synes det mig befogat att uppflytta ifrågavarande tjänst från nuvarande lönegrad

A 24 till A 26. Då denne befattningshavare inom sjukvårdsförvaltningen

blir den främste företrädaren för den rent administrativa sakkunskapen, torde

han lämpligen böra tilläggas tjänstetiteln byrådirektör.

För ekonomisektionen bör i anslutning till arméförvaltningens förslag

avses en revisor, tills vidare uppförd i lönegrad Eo21. Då för närvarande

inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse tjänstgör en pensionerad officer

med arvode motsvarande löneklassen Oa 10, vilken är väl insatt i de göromål,

som belöpa på ekonomisektionen, synes mig dock såväl av praktiska skäl som

ur besparingssynpunkt lämpligast att tills vidare, till dess nuvarande innehavaren

av arvodesbefattningen avgår, bibehålla denna befattning och placera

densamma å ekonomisektionen. Revisorstjänsten bör under tiden stå obesatt.

Till kansliet böra även registratorskontoret och den för ämbetsverket gemensamma

expeditionen anslutas.

Beträffande den för sjukvårdsförvaltningen gemensamma personalen erfordras

utöver den personal, som nu tjänstgör i sjukvårdsstyrelsen, en expeditionsofficer,

pensionerad officer med arvode, och ett kanslibiträde (A 7).

I övrigt lcräves givetvis viss icke-ordinarie personal, som emellertid här ej

redovisas.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Majlis proposition nr 180.

Försvarets civilförvaltning.

A. Civilförvaltningens allmänna uppgifter.

Det för samtliga försvarsgrenar gemensamma ämbetsverk, som enligt vad

som inledningsvis anförts bör tillskapas för handläggande av mera allmänt

administrativa förvaltningsfrågor inom försvarsväsendet och som föreslås

skola erhålla benämningen försvarets civilförvaltning, avses skola för hela

försvarsväsendets del erhålla i huvudsak motsvarande uppgifter som för

närvarande för arméns del tillkomma arméförvaltningens civila departement.

Civilförvaltningen skall sålunda utgöra det organ, som närmast under

Kungl. Majit skall representera den högsta administrativa sakkunskapen

inom försvarsväsendet. Där skola handläggas avlönings- och pensionsfrågor,

spörsmål rörande administrativa författningar och föreskrifter m. m.

Å civilförvaltningen skall vidare ankomma att handha och övervaka tilllämpningen

av ekonomiska föreskrifter av olika slag berörande hela försvarsväsendet.

Härutinnan är särskilt att märka övervakningen av räkenskapsoch

redovisningsväsendet ävensom utfärdande av därmed sammanhängande

föreskrifter och anvisningar. Den centrala räkenskapsföringen för hela försvarsväsendet

avses också skola vara förlagd till civilförvaltningen. Till civilförvaltningen

böra även kassagöromålen för försvarsväsendets samtliga centrala

förvaltningsorgan centraliseras. Försvarets fabriksstyreise bör dock i förevarande

hänseenden intaga en särställning.

Inom civilförvaltningen skall slutligen den kamerala revisionen av räkenskaperna

för hela försvarsväsendet äga rum, dock ej för övriga centrala ämbetsverk,

vilkas räkenskaper skola granskas av riksräkenskapsverket.

Förutom de nämnda huvuduppgifterna komma vissa ytterligare uppgifter

att efter hand påläggas civilförvaltningen. Ämbetsverket kommer sålunda att

i stor utsträckning få fungera som remissinstans i lagstiftnings- och allmänt

administrativa frågor. Vidare är att märka, att civilförvaltningen i enlighet

med vad förut anförts kommer att vara dömande instans i vissa besvärsmål

samt i anmärkningsmål.

Civilförvaltningens uppgifter av mera speciell art komma att ytterligare

beröras vid behandlingen av verkets inre organisation.

s. 267 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 180. 267

B. Civilförvaltningens organisation.

1. Allmänna grunder.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har anfört, att de allmänna uppgifter, som skulle

komma att åvila civilförvaltningen, medförde att de inom ämbetsverket förekommande

ärendena alltefter sin art syntes kunna hänföras till endera av

följande tre huvudgrupper, nämligen administrativa ärenden i egentlig mening

(kansliärenden), kameralärenden och revisionsärenden.

Med hänsyn till den stora mängd av ärenden, som inom var och en av de

nämnda grupperna kunde förväntas uppkomma, har utredningen ansett, att

denna uppdelning av ärendena borde återspeglas i ämbetsverkets organisation

genom göromålens fördelning på tre däremot svarande avdelningar,

nämligen kansliavdelningen, kameralavdelningen och revisionsavdelningen.

Förutom dessa tre avdelningar syntes inom civilförvaltningen böra finnas ett

registratorskontor och ett arkiv.

Chef för försvarsväsendets civilförvaltning borde vara en generaldirektör,

tillsatt på förordnande i högst sex år. I likhet med cheferna för motsvarande

centrala civila ämbetsverk borde generaldirektören placeras i lönegraden C 12

i civila avlöningsreglementet.

Avdelningscheferna — med titeln krigsråd — komme att i den föreslagna

organisationen erhålla synnerligen betydande arbetsuppgifter, både kvalitativt

och kvantitativt sett. Deras verksamhet komme till väsentlig del att

omfatta ett självständigt samarbete med övriga centrala förvaltningsorgan

inom försvarsväsendet. Om hänsyn toges till antalet ärenden, måste det förutsättas,

att avdelningscheferna komme att i mycket stor utsträckning utöva

ämbetsverkets beslutanderätt. Beträffande den stora massan av ärenden

syntes denna form för avgörandet bliva den normala. Vidare komme de att i

förhållande till regionala och lokala myndigheter intaga en i olika hänseenden

ledande ställning. Avdelningarna komme också enligt utredningens förslag

att vara indelade i särskilda byråer eller kontor. Med hänsyn till det

anförda och under betonande av vikten av att avdelningschefsbefattningarna

kunde besättas med framstående krafter, har utredningen funnit nödvändigt,

att befattningarna i fråga placerades i en förhållandevis hög löneställning. Å

andra sidan vore dessa befattningar av den vikt, att de lämpligen syntes böra

tillsättas allenast på förordnande för viss tid, högst sex år. Utredningen har

därför föreslagit, att befattningarna i fråga skulle placeras i lönegraden C 8

i civila avlöningsreglementet.

Utlåtanden över 1941 urs förvaltningsutrednings

förslag.

T det föregående har vid behandlingen av frågan örn principerna för verksamhetens

ordnande på civilförvaltningens område (sid. 69 f.) redogjorts

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

för vad i sådant hänseende anförts i remissyttrandena. Därutöver må i förevarande

sammanhang lämnas följande utdrag av yttrandena i vad angår de

allmänna grunderna för organisationen av det ämbetsverk, som avses skola

handha verksamheten inom ifrågavarande fackgren.

Arméförvaltningen har i stort sett ej haft någon erinran att framställa

beträffande verkets arbetsuppgifter och inre organisation. Möjligen borde

vissa jämkningar i arbetsuppgifterna göras i samband med utarbetande av

instruktion för verket. Det vore svårt att för närvarande framlägga slutgiltigt

förslag rörande personalbehovet. Vissa jämkningar i fråga om personalen

lia emellertid föreslagits redan nu.

Marinförvaltningen har anfört, att avdelningscheferna inom verket möjligen

borde benämnas överdirektörer. Då revisionsavdelningen vore för stor

att organiseras på en byrå, borde den indelas i två byråer jämte ett särskilt

kontor för allmänna undersökningar.

Flygförvaltningen har — för det fall att civilförvaltningen skulle lia de av

förvaltningsutredningen förutsatta arbetsuppgifterna — förklarat sig icke

ha annat att erinra än att organisationsapparaten vore större än nödvändigt,

särskilt vad anginge kansli- och kameralavdelningarna.

Statskontoret har framhållit, att organisationen väsentligt avveke från den

inom statsförvaltningen brukliga utan att bärande motivering därför anförts.

Civilförvaltningen borde organiseras på fyra byråer direkt under generaldirektören,

nämligen två kanslibyråer, en kameralbyrå och en revisionsbyrå. Vidare

borde finnas registratorskontor, arkiv och ett för hela den centrala försvarsförvaltningen

gemensamt advokatfiskalskontor. Men hänsyn till vikten av

att verket intoge en oberoende och självständig ställning borde såväl generaldirektören

som byråcheferna tillsättas medelst fullmakt. Detta vore påkallat

även därför att verket bleve dömande instans.

Lönenämndema ha funnit anledning saknas att frångå den för generaldirektör

i allmänhet vid civilförvaltningen gällande löneställningen enligt lönegraden

B 3. Även lönenämndema lia ansett civilförvaltningens uppdelning

på avdelningar innebära en organisationsform, som icke återfunnes inom

ämbetsverk med motsvarande arbetsuppgifter. Kansligöromålen borde sålunda

uppdelas på två verkschefen direkt underställda byråer. Det av utredningen

föreslagna sekretariatet borde vidare inordnas under byråindelningen.

Även kameralavdelningen borde uppdelas på två byråer, benämnda förslagsvis

kameralbyrån och bokföringsbyrån. Slutligen ha nämnderna ansett, att

även revisionsavdelningen med hänsyn till det omfattande räkenskapsmaterialet

borde uppdelas på två revisionsbyråer.

Statens krisrevision har framhållit, att lönekostnaderna för de hos försvarsgrensförvaltningarna

kvarblivande civila organen vore högre än kostnaderna

för den nya civilförvaltningen, vilket måste ingiva starka betänkligheter.

Fråga om en centralisering av kassarörelsen för den centrala försvarsförvaltningen

till civilförvaltningen har väckts av arméförvaltningen, statskon
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

föret, statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd.

Arméförvaltningen har emellertid framhållit som ett praktiskt önskemål för en

sådan centralisering, att försvarsförvaltningens olika centralorgan samlades

i en byggnad eller i varje fall i närheten av varandra. Vidare har arméförvaltningen

anfört, att industriverkets kassarörelse ej lämpligen kunde centraliseras

till civilförvaltningen om ej fabriksdriften utbrötes ur industriverket.

Statskontoret samt ammunitions- och verkstadsnämnderna ha även ifrågasatt

inrättande av en gemensam ombudsmannaexpedition.

Såsom jag redan i annat sammanhang framhållit avses försvarets civilförvaltning

skola för den centrala försvarsförvaltningen i dess helhet fylla i

stort sett samma uppgifter som nu för arméns vidkommande ankomma på

arméförvaltningens civila departement. Tanken är således att tillskapa det

nya ämbetsverket genom en på- och utbyggnad av det nuvarande civila

departementet. De på det nya verket ankommande arbetsuppgifterna skola

följaktligen komma att utgöras dels av samtliga de ärenden, som för närvarande

handläggas inom civila departementet, dels ock av vissa av de ärenden,

vilka för närvarande ankomma på marinförvaltningens civilavdelning

och kameralbyrå samt flygförvaltningens civilbyrå. Såtillvida ansluter jag

mig till de av förvaltningsutredningen angivna grunddragen för civilförvaltningens

organisation. Jag har emellertid den uppfattningen, att den personal,

som erfordras för den nya organisationen, ingalunda behöver få den av förvaltningsutredningen

beräknade omfattningen. I och för sig bör omorganisationen

i förevarande avseende icke medföra utökningar1 av personalen i

vidare mån än att det kan bli nödvändigt att inrätta vissa för den nya organisationen

behövliga nyckelbefattningar. Självfallet är emellertid, att det

pågående utbyggandet av landets försvarskrafter samt ökningen av övningstiden

måste avspegla sig även i den på förvaltningsorganen belöpande arbetsbelastningen.

Jag anser emellertid icke möjligt att nu tillförlitligt beräkna i vad

mån den personalökning, som under beredskapstiden måst ske, bör bli bestående

även i fredstid. Såsom jag redan i det föregående framhållit förordar jag

sålunda, att statsmakterna i nuvarande läge taga till utgångspunkt den personal,

som finnes i gällande fredsorganisation, och därutöver inrättar allenast

ett fåtal mera betydelsefulla befattningar, vilka under alla omständigheter

måste anses oundgängliga.

Nyss berörda begränsningar i fråga om personalen böra enligt min mening

komina till uttryck även i själva organisationen. Förvaltningsutredningen har

för sin del föreslagit, att iimbetsverkct skulle organiseras på tre avdelningar,

nämligen kansli-, kameral- och revisionsavdelningarna, av vilka förstnämnda

avdelning i sin tur skulle indelas i två byråer. En sådan organisation skulle

förete vissa likheter med skolöverstyrelsens organisation. Från flera håll lia

erinringar gjorts mot tillämpningen av en sådan organisationsform i före
-

Departe
mentschefen.

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

varande fall. För egen del har jag icke funnit tillräckliga skäl att frångå den

inom den centrala förvaltningen i allmänhet brukliga organisationen med verkets

indelning i direkt under verkschefen lydande byråer. I följd härav föreslår

jag ej heller inrättande av tre befattningar såsom avdelningschefer i lönegraden

C 8. Bortsett härifrån kommer valet av organisationsform endast i mindre omfattning

att påverka personalbehovet. Fråga blir då, örn under dessa förhållanden

kansliärendena skola handläggas på en eller flera verkschefen omedelbart

underställda, med varandra sidoordnade byråer.

Då en av vinsterna med den tilltänkta organisationen är, att möjligheter

skapas för ett enhetligt bedömande av försvarsväsendet berörande, likartade

mål och ärenden, bör en dylik uppdelning självfallet icke ske till exempel så,

att ärenden från armén handläggas på en byrå och från marinen och flygvapnet

på en annan eller så, att samma antal ärenden tilldelas varje byrå.

I stället böra mål och ärenden av likartad beskaffenhet såvitt möjligt handläggas

på samma byrå. Härvid måste dock beaktas, att kansliärendena i betydande

omfattning stå i så nära sammanhang med varandra, att även en

sådan uppdelning kan vara otjänlig. Med en sådan organisation blir det i stort

sett verkschefen ensam, som har att vaka över likformigheten, en uppgift

av den omfattning, att den kan olämpligt inkräkta på hans övriga funktioner.

Det är alltså både ur organisationssynpunkt för verksledningen och med hänsyn

till själva saken av stor vikt, att verksamheten på sätt förvaltningsutredningen

föreslagit sammanhålles inom ramen för en organisatorisk enhet, vare

sig denna nu skall benämnas avdelning eller byrå. En sådan lösning av organisationsfrågan

ger jämfört med alternativet med olika, verkschefen direkt

underställda byråer vida bättre möjligheter till överblick över verksamheten

samt till enhetlighet och likformighet i handläggningen av förekommande

mål och ärenden. Härigenom kan man också på ett smidigare sätt än eljest

vore möjligt åstadkomma den utjämning av arbetsbelastningen den administrativa

enhetens olika underavdelningar emellan, som förmodligen tid

efter annan kan visa sig påkallad, samt möjliggöra, att frågor av principiell

eller eljest viktigare beskaffenhet komma att förenas på en hand och alltså

få den handläggning, som får anses mest ändamålsenlig. I enlighet med det nu

anförda böra alltså kansliärendena handläggas å en organisatorisk enhet, vilken

då skulle benämnas kanslibyrån.

I övrigt skulle i civilförvaltningen ingå en kameralbyrå och en revisionsbyrå

med i huvudsak de uppgifter, som föreslagits av förvaltningsutredningen

för kameralavdelningen respektive revisionsavdelningen. Att i anslutning

till vad i vissa remissyttranden anförts, uppdela vartdera av organen för

kamerala göromål och revisionsverksamhet på två byråer synes mig ej erforderligt.

I likhet med vad i utredningens förslag upptagits skulle vidare finnas

ett registratorskontor och ett arkiv, båda gemensamma för civilförvaltningen.

1941 års förvaltningsutredning har förutsatt, att de olika förvaltnings
-

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Majda proposition nr ISO.

myndigheterna liksom hittills skola var för sig handha förekommande ombudsmannagöromål.

I vissa remissutlåtanden i ärendet har emellertid ifrågasatts

inrättande av en för hela försvarsförvaltningen gemensam ombudsmannaexpedition.

För min del anser jag grundad anledning föreligga att

överväga en centralisering även i detta hänseende. Därvid bör beaktas, att

åtskilliga av de ombudsmannagöromål, som nu handläggas av skilda organ,

äro av likartad beskaffenhet, exempelvis automobil- och expropriationsmål,

samt att de ärenden av rättslig karaktär, som uppkomma hos de olika

ämbetsverken, till antalet variera högst avsevärt och i vissa fall bli jämförelsevis

ensidigt betonade. Härtill kommer, att sedan förvaltningsutredningens

betänkande avgavs ny rättegångsbalk antagits av riksdagen. Rättegångens

koncentration och muntlighet enligt den nya ordningen komma

otvivelaktigt att ställa större anspråk på partsombuden med hänsyn till ett

omsorgsfullt förberedande av partens talan samt deras förmåga av klar och

redig framställning. Lämpligheten av att bibehålla nuvarande metod för

handhavandet av ombudsmannagöromålen kan därför starkt ifrågasättas. En

förutsättning för att partsombuden framdeles på bästa sätt skola kunna lösa

sina uppgifter torde bli, att de kontinuerligt och med relativt rikt och skiftande

arbetsunderlag bedriva verksamhet i sådan egenskap. I allt fall måste för

personer, vilka endast mera sällan uppträda inför rätta, svårigheterna att

gentemot tränade advokater hävda sin huvudmans intressen bli påtagliga.

Det synes ligga nära till hands, att med den av förvaltningsutredningen föreslagna

splittrade organisationen av ombudsmannaväsendet risker i sådant

hänseende skola yppa sig för de centrala förvaltningsmyndigheterna. Jag har

därvid icke förbisett, att ombudsmannagöromålen icke uteslutande innefatta

uppträdande inför rätta. I åtskilliga hithörande fall vinna uppkommande

frågor sin lösning utan domstols medverkan. Jag har emellertid kommit till

den uppfattningen, att en centralisering även i förevarande hänseende bör

äga rum. Denna centralisering synes lämpligen kunna åstadkommas genom

inrättande av ett gemensamt, i administrativt hänseende till civilförvaltningen

anslutet advokatjiskalskontor för handläggning av flertalet uppkommande ombudsmannagöromål

inom försvarsväsendets samtliga centrala förvaltningsmyndigheter.

De särskilda uppdragen skulle — såsom nu sker i förhållande till

arméförvaltningens ombudsman — av vederbörande uppdragsgivare lämnas

direkt till advokatfiskalen och av denne likaledes direkt redovisas till uppdragsgivaren.

Därvid bör emellertid undantag göras för de på flygvapnets

haverikommission ankommande juridiska arbetsuppgifterna, vilka böra handhavas

på sätt nu sker.

I likhet med förvaltningsutredningen anser jag, att chefen för civilförvaltningen

bör vara generaldirektör. Utredningen har föreslagit, att denne

skulle tillsättas på förordnande i högst sex år med placering i lönegraden

C 12 (grundlön 20,000 kronor). Såväl statskontoret som lönenämnderna ha

ansett, att generaldirektören borde tillhöra samma lönegrad som i nuvarande

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

organisation chefen för arméförvaltningens civila departement, generalkrigskommissarien,

nämligen B 3 (grundlön 18,000 kronor), och således tillsättas

medelst fullmakt. Vid bestämmandet av löneställningen för verkschefen måste

hänsyn tagas till att civilförvaltningen får ett väsentligt vidsträcktare arbetsområde

än arméförvaltningens civila departement. Denna omständighet i

förening med önskemålet, att verkschefen tillsättes genom förordnande på

sätt förvaltningsutredningen föreslagit, bör enligt min mening föranleda, att

chefen för civilförvaltningen uppföres i lönegrad C 12.

Jag övergår nu till detaljbehandling av de tre i ämbetsverket ingående

byråerna.

2. Kanslibyrån.

1941 års förvaltningsulredning.

1941 års förvaltningsutredning har beträffande det organ inom civilförvaltningen,

på vilket de egentliga kansliärendena skulle ankomma, anfört i huvudsak

följande.

Till kansliavdelningen böra till en början i princip hänföras samtliga de ärendesgrupper,

som enligt den nuvarande organisationen handläggas på arméförvaltningens

civila departements kanslibyrå, ävensom motsvarande på marinförvaltningens

civilavdelning och flygförvaltningens civilbyrå ankommande göromål.

Detta innebär, att å kansliavdelningen komma att handläggas bland annat ärenden

som angå:

avlöningar till personal vid försvarsväsendet;

rese- och traktamentsersättningar;

flyttningsersättningar;

allmänna författningar och föreskrifter;

besvär över myndigheters beslut i kassaärenden samt i sådana egentliga förvaltningsärenden,

som avse till personal vid försvarsväsendet utgående förmåner i kontant

eller in natura;

övriga ärenden av administrativt-juridisk beskaffenhet.

I enlighet med det sagda böra jämväl ärenden rörande de värnpliktigas avlöning

och övriga förmåner handläggas å kanslibyrån. Nämnda ärenden handläggas

för närvarande för arméns vidkommande å civila departementets kameralbyrå men

synas böra hänföras till det nya verkets kanslibyrå, då de i stort sett äro av samma

natur som motsvarande ärenden rörande den fast anställda personalen.

Enligt § 20 i gällande instruktion för arméförvaltningen skola å civila departementets

kameralbyrå handläggas, bland annat, ärenden rörande understöd från Vadstena

krigsmanshuskassa, invalidhusfonden samt beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond, ersättning för olycksfall under tjänstgöring ävensom begravningshjälp

efter avlidna militärpersoner, där sådan skall av statsmedel utgå, pension och

uppskjuten livränta. Hithörande ärenden handläggas å ett kameralbyrån tillhörande

pensionskontor.

Av sistnämnda ärenden komma de som angå tillerkännande av understöd från

Vadstena krigsmanshuskassa att efter hand nedgå för att slutligen helt försvinna.

1 stället kommer antalet ärenden rörande pension åt personal på reservstat och i

reserven samt övriga för närvarande på handläggning av civila departementet be
-

s. 273 Kontrollera mot PDF

273

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

roende pensionsärenden att avsevärt ökas. Härigenom kommer arten av pensionsärendena

att helt förändras. I enlighet med det anförda bör den nu angivna ärendesgruppen

inom en blivande civilförvaltning hänföras till dess kansliavdelning och

där handläggas å ett till avdelningen anknutet pensionskontor.

På tal har varit att låta ärenden angående flyttningsersättning, vilka för närvarande

inom arméförvaltningens civila departement handläggas å kanslibyrån, i en

blivande civilförvaltning handläggas å kameralavdelningen. Enligt utredningens

mening föreligga dock övervägande skäl för att låta flyttningsersättningsärendena

handläggas å kansliavdelningen.

Ehuru i det föregående icke särskilt uppräknade torde vidare å kansliavdelningen

böra handläggas allmänna organisationsspörsmål, i den mån de falla inom civilförvaltningens

ämbetsområde — dock med undantag för frågor rörande försvarsväsendets

bokförings- och kassa väsende samt vad därmed sammanhänger — samt

remisser å förslag till lagar och förordningar. Vidare förutsättes, att ärenden angående

medelsäskanden med samma undantag som nyss angivits skola handläggas

å kansliavdelningen.

Enligt nu gällande ordning förvaltas anslagen till avlöningar vid arméns garnisonssjukhus

och militärapoteket ävensom anslaget till karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar

av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. De nämnda anslagen synas

i likhet med övriga avlöningsanslag böra i en blivande ny organisation omhänderhavas

av civilförvaltningen och hithörande ärenden handläggas å kansliavdelningen.

I mån av försvarsorganisationens successiva utbyggande har det efter hand blivit

nödvändigt att förstärka personalen å civila departementets kanslibyrå genom anställande

av extra arbetskrafter. Till följd av den ökning av arbetet å byrån, som

föranletts av den hösten 1939 anbefallda försvarsberedskapen, hava ytterligare åtgärder

härutinnan måst vidtagas. I första hand har det därvid visat sig nödvändigt

att lätta byråchefens arbetsbörda genom att uppdela de med dennes befattning

förenade göromålen på ytterligare en befattningshavare. Sålunda har efter därom

av Kungl. Majit lämnade medgivanden sekreteraren å byrån från angivna tidpunkt

praktiskt taget oavbrutet i egenskap av extra föredragande handlagt de mål och

ärenden, som för sådant ändamål till honom överlämnats och vilka eljest skolat

handläggas av byråchefen.

Även örn vid cn återgång till fredsförhållanden göromålen komma att undergå

en väsentlig minskning tillkomma å den föreslagna kansliavdelningen i civilförvaltningen

de mål och ärenden av administrativ natur vilka nu handläggas på marinförvaltningens

civilavdelning och flygförvaltningens civilbyrå. Hänsyn måste också

tagas till den ökning av arbetet som betingas av den föreslagna nya försvarsorganisationen

och av utökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid.

Vid övervägande av nu anförda omständigheter har utredningen kommit till den

uppfattningen, att det är nödvändigt att uppdela arbetet inom kansliavdelningen

på två byråer. Härtill måste såsom förut nämnts komma ett särskilt pensionskontor.

Chefen för kansliavdelningen i den gemensamma civilförvaltningen bör hava till

främsta uppgift att ägna oavlåtlig tillsyn åt avdelningen och där handlagda ärenden

i syfte att samordna verksamheten och befrämja enhetligheten vid ärendenas

avgörande. För detta ändamål förutsättes han böra åtminstone såsom regel närvara

vid föredragning inför ämbetsverkets chef även av de till avdelningen hörande mål

och ärenden, som icke skola av honom föredragas. För egen del synes avdelningschefen

böra inför ämbetsverkets chef föredraga allenast viktigare eller vidlyftigare

mål och ärenden eller sådana av prejudicerande natur, Kungl. Majlis remisser å

Bihang till riksdagens protokoll 1 sand. Nr ISO.

18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

förslag till lagar och författningar m. m. Såsom en huvuduppgift bör åvila avdelningschefen

att utöva en ständig övervakning och tillsyn över det militära avlöningsväsendet.

Han bör således med uppmärksamhet följa tillämpningen av gällande

avlöningsföreskrifter och, då så kan vara påkallat, föreslå utfärdande av nya

eller ändrade bestämmelser eller meddelande av anvisningar och cirkulär till myndigheterna

i syfte att klargöra innebörden av avlöningsförfattningarna. Härvid har

avdelningschefen att stå i nära kontakt med den arbetsledande personalen vid revisionsavdelningen.

Då såväl besvärsmålen som de vid granskning av räkenskapsmaterialet uppkomna

anmärkningsmålen avse tillämpningen av i flertalet fall samma författningsföreskrifter

och i övrigt samma principer böra göra sig gällande vid behandlingen

av både besvärs- och anmärkningsmål, böra åtgärder vidtagas för åstadkommande

av enhetlighet härutinnan. För detta ändamål bör avdelningschefen eller föredragande

å kansliavdelningen närvara vid revisionsavdelningens föredragning av anmärkningsmål

rörande frågor av natur att kunna i besvärsväg underställas civilförvaltningens

prövning. På samma sätt bör i motsvarande fall en representant från

revisionsavdelningen närvara vid föredragning av besvärsmålen.

För att lämna arbetsbiträde åt avdelningschefen vid beredningen av de mål och

ärenden, som skola av honom föredragas, bör till hans omedelbara förfogande stå

ett sekretariat utrustat med erforderliga arbetskrafter.

Rörande göromålens fördelning mellan de båda byråerna möter det givetvis svårigheter

att nu framlägga ett bestämt förslag. Det förefaller dock som örn man i

avvaktan på erfarenhet rörande arbetsbelastningen skulle kunna stanna vid i stort

sett den fördelningen, att till första byrån hänföres ärenden som angå kontanta

förmåner i allmänhet åt ordinarie och icke-ordinarie beställnings- och befattningshavare

samt värnpliktiga ävensom besvärsmål. Till andra byrån skulle höra ärenden,

som angå personalens rätt till andra än nyss angivna, i avlöningsreglementena

medgivna förmåner såsom exempelvis sjukvård, inkvartering, förplägnad m. m., i

den mån dessa ärenden ankomma på kansliavdelningen; vidare skulle till denna

byrå förläggas ärenden angående rekrytering och avskedspremier, rese- och traktamentsersättningar,

flyttningsersättningar, resestipendier samt, gemensamt med

kammarkollegium, frågor rörande indelnings- och roteringsverket. På varje byrå

torde man få räkna med att flera föredragande komma att erfordras.

Oberoende av den sålunda föreslagna, i hög grad schematiska uppdelningen bör

avdelningschefen, i enlighet med vad tidigare anförts, själv övertaga beredning

och föredragning av sådana ärenden, som på grund av sin art och betydelse böra

av honom handläggas. I övrigt torde det få ankomma på chefen för civilförvaltningen

att vidtaga de jämkningar i fråga om ärendenas fördelning, som med hänsyn

till arbetsbelastningen kan vid olika tillfällen finnas påkallad.

Av det anförda framgår, att göromålen å kansliavdelningen enligt utredningens

mening böra under avdelningschefen handläggas på ett denne direkt underställt

sekretariat, två byråer och ett pensionskontor.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Statens krisrevision har framhållit att, då det vore nödvändigt att utrusta

de olika förvaltningsmyndigheternas eivilavdelningar med högt kvalificerad

personal, det vore föga rationellt att söka utbryta och centralisera vissa grupper

av vanligen förekommande kansliärenden.

s. 275 Kontrollera mot PDF

275

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Marinförvaltningen, statskontoret, riksräkenskapsverket och 1941 års revisionsutredning

ha ansett, att ärenden angående pension åt reservstats- och

reservpersonal borde överflyttas till statskontoret för att handläggas å detta

ämbetsverks pensionsbyrå. Lönenämnderna ha föreslagit en närmare utredning

av detta spörsmål.

Marinförvaltningen har i sistnämnda hänseende framhållit som sin uppfattning,

att det varken vore nödvändigt eller ens ändamålsenligt, att ifrågavarande

pensionsärenden handlades inom civilförvaltningen. Starka lämplighetsskäl

talade i stället för att dessa ärenden överflyttades till statskontoret, som

redan handhade ärenden rörande pensionering av bland andra officerare, underofficerare

och civilmilitära beställningshavare på aktiv stat och som således

kunde förutsättas besitta stor författningskännedom även på det militära pensionsväsendets

område. En dylik anordning syntes kunna medföra betydande

ekonomiska fördelar genom besparing i personal- och lokalkostnader samt

vara ägnad att bidraga till den centralisering inom pensionsväsendet, som förordats

av riksdagens revisorer i deras berättelse över den av dem år 1936 verkställda

granskningen.

Statskontoret har i samma fråga anfört, att de arbetsuppgifter, som hänförts

till det under kansliavdelningen redovisade pensionskontoret, såsom ett

led i de senare årens centraliseringssträvanden på pensionsväsendets område

syntes böra överflyttas till statskontoret för att handläggas på ämbetsverkets

pensionsbyrå.

Enligt riksräkenskapsverkets mening borde hithörande ärenden, oavsett

den framtida utformningen av den civila försvarsförvaltningsverksamheten

i övrigt, överflyttas till statskontoret, vilket ämbetsverk för närvarande

handlade frågor om pension för övrig militär personal. Härigenom skulle vinnas

enhetlig handläggning av dessa ärenden, varjämte en icke obetydlig kostnadsminskning

syntes kunna åvägabringas.

Även 1941 års revisionsutredning har ansett, att ärenden angående pension

åt reservstats- och reservpersonal borde överflyttas till statskontoret, detta

oavsett om ett försvarsväsendets civilförvaltningsorgan komme till stånd eller

ej. Det vore sannolikt, att en sådan anordning skulle medföra en väsentlig

personalbesparing.

På civilförvaltningens kanslibyrå böra i stort sett ankomma de göromål,

som av förvaltningsutredningen angivits skola åvila den av utredningen föreslagna

kansliavdelningen. I ett hänseende ha emellertid delade meningar kommit

till synes, nämligen i fråga om handläggningen av ärenden angående pension

åt reservstats- och reservpersonal. Från flera håll har framhållits, att behandlingen

av sådana ärenden såsom ett led i de senare årens centraliseringssträvanden

på pensionsväsendets område borde överflyttas till statskontorets

pensionsbyrå.

Vad först angår ärenden rörande reservstatspensioner torde en överflytt
-

Departe
mentschefen.

s. 276 Kontrollera mot PDF

276

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

ning av dessa på sätt i nyssnämnda remissyttranden förordats icke behöva ingiva

några betänkligheter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att reservstatspersonalen

redan nu är tillförsäkrad familjepension jämlikt allmänna familj

epensionsreglement et. För min del tillstyrker jag en överflyttning av samtliga

uppgifter med avseende å pensioneringen av reservstatspersonalen, således

såväl prövning av frågor örn rätt till pension och fastställande av pensionsbelopp

som utbetalning av pension.

Beträffande ärenden angående reservpension ligger saken icke lika klar.

Å ena sidan har gjorts gällande, att ett bedömande av vederbörandes rätt till

reservpension förutsatte en icke ringa förtrogenhet med reservpersonalens anställnings-

och tjänstgöringsförhållanden. Häremot har å andra sidan framhållits,

att arten och omfattningen av den tjänstgöring, som författningsenligt

utgör en betingelse för rätten till pension, äro tämligen otvetydigt angivna i

gällande eller blivande bestämmelser. Den pensionsbeviljande myndigheten

torde här liksom inom den egentliga statliga pensioneringen vid prövning av

pensionsrätten lia att huvudsakligen lita till vederbörande myndighets registrering

av befattningshavarens tjänstgöringsförhållanden. Föreligga detaljerade

föreskrifter örn sättet att föra för ändamålet erforderliga tjänstematriklar,

synas därför svårigheterna för den pensionsbeviljande myndigheten att bemästra

förhållandena vara väsentligen undanröjda. En viss kontroll av myndigheternas

uppgifter i förevarande hänseenden torde dock bli erforderlig. I

övrigt lärer i fråga om pensioneringen av reservpersonal knappast krävas mera

ingående förtrogenhet med de militära tjänstgöringsförhållandena än den som

förutsättes för handläggning av ärenden om pensionering av den på aktiv stat

anställda personalen. Den större erfarenhet, statskontoret besitter beträffande

den statliga pensioneringen i allmänhet, måste slutligen ur flera synpunkter

vara av väsentlig betydelse vid tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna

på förevarande område. Jag ansluter mig därför till uppfattningen,

att även ärenden angående reservpension kunna och böra överföras till statskontoret.

Vad angår kanslibyråns inre organisation bör denna i stort sett ansluta sig

till den av förvaltningsutredningen angivna, därvid de av utredningen för

kansliavdelningen föreslagna båda byråerna böra lia sin motsvarighet i två

sektioner. Överföringen av vissa pensionsärenden till statskontoret medför

icke, att pensionskontoret kan indragas. Alltjämt skola på detta kontor ankomma

handläggning av frågor örn understöd från Vadstena krigsmanshuskassa

och invalidhusfonden ävensom förberedande granskning av och utredning

i ärenden angående pensioner till arbetare vid försvarsväsendet och deras

efterlevande samt rörande vissa uppskjutna livräntor. En efter hand inträdande

minskning av antalet understöd från Vadstena krigsmanshuskassa torde

komma att kompenseras genom en ökning av ärendena rörande arbetarpensioner.

I avbidan på erfarenheter av omläggningen torde pensionskontoret

böra bestå i mer begränsad omfattning.

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Kanslibyrån skulle alltså, under ett krigsråd i lönegraden A 30 som chef,

bestå av två sektioner och ett pensionskontor samt viss för byrån gemensam

personal.

3. Kameralbyrån.

1941 års förvahningsutredning.

Förvaltningsutredningen har beträffande den av utredningen tilltänkta

kameralavdelningen anfört i huvudsak följande.

Kameralavdelningen i försvarsväsendets civilförvaltning förutsattes skola —

med undantag för revisionsuppgifter — erhålla i stort sett samma arbetsområde

och åligganden, som enligt nuvarande organisation åvila arméförvaltningens

civila departements kameralbyrå, marinförvaltningens kameralbyrå och flygförvaltningens

civilbyrås kameralexpedition. På sätt i det föregående angivits föreslår

utredningen dock den avvikelsen från nuvarande indelning inom civila departementet,

att pensions- och därmed närbesläktade ärenden samt ärenden

angående de värnpliktigas avlöning avses skola handläggas på kansliavdelningen

i stället för såsom nu på kameralbyrån.

De ärendesgrupper, som i enlighet med det sagda skola tillhöra kameralavdelningen,

bliva i stort sett följande:

uppbörden, anordnandet och redovisningen av till civilförvaltningens befattning

hörande medel;

försvarsväsendets bokförings- och kassaväsende samt utfärdande av härför

erforderliga allmänna föreskrifter;

upprättande av årlig liggare över fjärde huvudtiteln;

kontroll i vissa delar av befintliga roterings- och därmed jämförliga kassor;

understöd åt föreningar m. m.

Vidare må erinras örn att handläggning av ett stort antal ärenden kommer

att åvila civilförvaltningen gemensamt med annan central försvarsförvaltningsmyndighet.

Dessa ärenden komma, i den mån desamma avse anslagsfrågor och

frågor av allmänt ekonomisk art, att huvudsakligen handläggas å kameralavdelningen.

Enahanda blir fallet beträffande läger- och manskapskassor.

En mera fullständig redogörelse för de olika arbetsuppgifterna lämnas nedan

i samband med behandlingen av kameralavdelningens olika kontor m. m.

För fyllande av den mångfald arbetsuppgifter, som enligt vad ovan sagts

komma att åvila civilförvaltningens kameralavdelning, anser utredningen det

vara nödvändigt, att avdelningen uppdelas på två från varandra skilda kontor,

ett kamrerarkontor och ett bokföring skontor. Vidare erfordras för avdelningens

verksamhet ett sekretariat och ett blankettförråd, vilket bör omfatta för försvarsväsendet

gemensamma ekonomiska blanketter.

Å chefen för kameralavdelningen komma ett stort antal skiftande och krävande

uppgifter att vila. Härvid är i första hand att märka, att avdelningschefen

har att svara för att medelsdistributionen och medelsredovisningen för

licia försvarsväsendet i såväl fred som krig fungerar tillfredsställande, vartill

kommer ledningen av de ekonomiska och statistiska undersökningar, vilka måste

förväntas komma att ingå såsom ett normalt led i avdelningens verksamhet,

jämte utredningen av många organisatoriska frågor av stor ekonomisk räckvidd.

Hit höra exempelvis ärenden angående utarbetande av ändamålsenliga

redovisningsföreskrifter samt dylika föreskrifters periodiska översyn och omarbetning

med hänsyn till utvecklingens krav. En måhända ofta undervärderad

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

men icke desto mindre synnerligen viktig detalj är vidare blankettväsendet,

vars skötsel fordrar ständig uppmärksamhet och sakkunskap för att detsamma

skall kunna fylla de krav på effektivitet och tidsenlighet, som måste ställas på

detsamma. Vidare torde antalet av de ärenden, som skola avgöras av avdelningschefen,

kunna förväntas bliva avsevärt.

Det torde vidare vara lämpligt, att chefen för kameralavdelningen i likhet

med chefen för den nuvarande kameralbyrån inom arméförvaltningens civila departement

fungerar såsom föredragande i personalärenden inom ämbetsverket.

Utredningen förutsätter även, att beslutanderätten i personalärenden, särskilt

i vad avser den lägre personalen, kommer att i stor utsträckning delegeras

till denne avdelningschef.

Såsom biträde och ställföreträdare bör chefen för kameralavdelningen hava

en byrådirektör i lönegraden A 28. Sistnämnde befattningshavare torde med

hänsyn till kameralavdelningens allmänna uppgifter och organisation ej böra

erhålla några instruktionsmässigt avgränsade arbetsuppgifter. Det bör ankomma

på verkets bedömande att i mån så finnes lämpligt eller nödvändigt, åt byrådirektören

uppdraga föredragningsskyldighet beträffande vissa ärenden eller

grupper av ärenden. I övrigt torde byrådirektörens åligganden icke böra preciseras

i vidare mån än såsom en skyldighet för honom att närmast under avdelningschefen

leda och övervaka arbetet inom avdelningen.

Såsom ovan framhållits bör inom kameralavdelningen finnas ett gemensamt

sekretariat. Handläggningen av personalärenden och personalens redovisning

förlägges lämpligen till sekretariatet.

Vad därefter beträffar kamrerarkontoret kommer detta att erhålla en mångfald

arbetsuppgifter av olika slag. Att i detalj uppräkna dessa uppgifter låter

sig knappast göra, men torde dock en allmän överblick vara på sin plats.

Å kamrerarkontoret skall verkställas förhandsgranskning av alla slags räkningar,

bland annat reseräkningar och kommittéräkningar, varjämte anordningsbeslut

skola upprättas och undertecknas. Vad beträffar förhandsgranskningen

och anordningsbesluten komma förmodligen dessa arbetsuppgifters omfång

att nedgå i förhållande till den nuvarande arbetskvantiteten på civila departementets

kamrerarkontor, detta som en följd av att arméförvaltningen,

fortifikationsförvaltningen och sjukvårdsförvaltningen komma att bilda särskilda

ämbetsverk vid sidan av civilförvaltningen, vilka själva komma att ombesörja

sin förhandsgranskning och sina anordningsbeslut.

Å kamrerarkontoret komma vidare att falla de omfattande arbetsuppgifter,

som hänföra sig till det på civilförvaltningen ankommande krigsförberedelsearbetet,

innefattande bland annat krigskassatjänstens organiserande samt krigskassaavdelningarnas

förseende med krigskassamateriel av olika slag. En omfattande

uppgift för kamrerarkontoret blir också handläggningen av ärenden angående

kontrollen beträffande under militära myndigheters förvaltning stående

fonder och kassor, såsom vissa understödsfonder, donationsmedel samt lägeroch

manskapskassor m. m. I nära samband härmed står kontrollen av hemvärnets

gåvomedel och bildningsrådens verksamhet.

Det torde vidare ankomma å kamrerarkontorets personal att biträda med

handläggningen av ärenden av ekonomisk och organisatorisk innebörd, såsom

exempelvis utarbetande av blanketter, vissa redovisningsföreskrifter m. m. Slutligen

bör omnämnas, att ärenden berörande ämbetsverkets omkostnadsanslag

komma att handläggas å detta kontor, varjämte å kontoret ankommer kontrollen

av ett flertal andra anslag, främst måhända anslagen till extra utgifter och

kommittéer.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. May.ts proposition nr 180.

Vad därefter beträffar bokjöringskontoret kommer detta att handhava den

centrala bokföringen för hela försvarsväsendet. Vidare är att märka, att till

bokföringskontoret kommer att förläggas en viktig revisions- och kontrollverksamhet,

som direkt sammanhänger med den centrala bokföringen. Härmed avses

kontrollen över hela förskottsväsendet, anslags-, kassa-, postgiro- och bankkontrollen

samt inkomst- och utgiftsstatistik. Ifrågavarande kontrolluppgifter böra

i snabbhetens och effektivitetens intresse i viss utsträckning fullgöras genom förrättningar

på ort och ställe. I detta sammanhang torde ock böra framhållas, att

de ofta synnerligen omfattande och tidsödande utredningar, som måste företagas

vid fall av förskingringar och oegentligheter, huvudsakligen komma att åvila

bokföringskontoret. Det förutsättes givetvis, att kontorets tjänstemän komma

att anlitas för att biträda avdelningschefen med handläggning av ärenden berörande

kontorets verksamhetsområde.

Uppenbart är, att det här föreslagna, för de tre försvarsgrenarna gemensamma

bokföringskontoret kommer att kräva en rätt avsevärd personaluppsättning. I

stort sett avgörande för bokföringsarbetets omfattning blir främst det omfattande

kontosystem i fråga örn såväl stats- som diversemedel, varmed man har

att räkna, samt kassamyndigheternas antal och antalet rustade fartyg. Härtill

kommer bland annat det ökade arbete med försvarsväsendets fastighetsfondsredovisning

som uppstår genom att samtliga tre delfonder komma att redovisas

på samma ställe. De nämnda omständigheterna medföra ett ökat behov av den

kvinnliga personal som har till åliggande att under kamrerarens överinseende

verkställa den löpande centrala bokföringen, uppgöra de månatliga kassarapporterna

till riksräkenskapsverket samt föra för postgiro- och förskottskontrollen

och för fastighetsfondens detaljredovisning erforderliga förteckningar, register

och kortsystem.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutredningä

förslag.

Marinförvaltningen har anfört, att anledning ej förelåge, att chefen för

kameralavdelningen skulle vara personalchef för hela verket. Eventuellt borde

denna syssla utövas av chefen för revisionsavdelningen, som hade mest personal

under sig. Lämpligast vore dock, att varje avdelningschef vöre personalchef

i fråga örn honom underställd personal.

1941 års förvaltningsutredning har i nyss återgivna delar av sitt betänkande

lämnat en redogörelse för de huvudsakliga arbetsuppgifter, som skulle

åvilat den av utredningen tilltänkta kameralavdelningen. Samtliga dessa

uppgifter böra tillkomma den av mig i det föregående förordade kameralbyrån

inom civilförvaltningen.

Under remissbehandlingen har fråga väckts örn en centralisering till civilförvaltningen

av vissa ytterligare göromål. Sålunda har arméförvaltningen i sitt

i denna del förut (sid. 73) återgivna yttrande över utredningens betänkande

antytt möjligheten av att till civilförvaltningen centralisera bland annat kassaväsendet,

i vad avsåge övriga centrala försvarsförvaltningsmyndigheter. Till

grund för arméförvaltningens förslag härutinnan låg önskemålet, alt lokal an
-

Depurtementschefen.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

slutning skulle finnas mellan samtliga ifrågavarande ämbetsverk. Även i statens

ammunitionsnämnds och försvarsväsendets verkstadsnämnds gemensamma utlåtande

över nämnda betänkande upptogs denna fråga till behandling, varvid

nämnderna ifragasatte, att vid en utbrytning av fabriksavdelningen ur industriverket

jämväl industriverket i övrigt kunde i kassahänseende anslutas till

en för försvarsväsendet gemensam huvudkassa. Jag har i det föregående förordat

inrättande av ett särskilt ämbetsverk för handhavande av försvarsväsendets

fabriksrörelse, vilket sålunda skulle komma att ersätta den i förvaltningsutredningens

förslag under industriverket upptagna fabriksavdelningen.

Såsom av det nu sagda framgår, ha de myndigheter, vilka behandlat ifrågavarande

spörsmål, stannat för den lösningen, att samtliga centrala försvarsförvaltningsmyndigheter

skulle kunna anslutas till en gemensam huvudkassa.

Det av mig föreslagna verket för fabriksrörelsens handhavande bör lia egen

kassarörelse och även i formellt hänseende förlänas karaktär av huvudförvaltning.

I redovisningshänseende bör verket erhålla samma ställning som statens

övriga affärsdrivande verk.

För närvarande ombesörjer arméförvaltningens huvudkassa utbetalningar

för de till ämbetshusen vid Rödbodtorget förlagda avdelningarna av ämbetsverket,

för den vid Kungsgatan belägna sjukvårdsstyrelsen, för intendenturdepartementets

industribyrå vid Arsenalsgatan samt för tygdepartementets å

Östermalm belägna avdelningar. Redan nu föreligger alltså det förhållandet,

att ämbetsverkets huvudkassa betjänar i lokalt hänseende vitt åtskilda myndigheter.

Härigenom torde möjligheten för en framtida centralisering i detta

hänseende vara ådagalagd även för det fall, att lokal anslutning icke skulle

komma till stånd. För bestridande av smärre löpande utgifter böra stående förskott

lämpligen utlämnas till de myndigheter, som äro belägna på större avstånd

från civilförvaltningen.

Genom en dylik centralisering skulle, såsom ock i arméförvaltningens utlåtande

framhållits, vissa personalbesparingar kunna ske i jämförelse med förvaltningsutredningens

förslag. Centraliseringen av kassarörelsen förutsätter

i och för sig icke något ingrepp i vederbörande myndigheters beslutanderätt.

Med hänsyn till anslagsförvaltningen lärer icke kunna ifrågakomma annat än

att anordningsbeslut fattas av den myndighet, som förvaltar vederbörligt

anslag.

I och med civilförvaltningens inrättande bör självfallet den centrala huvudbokföringen

i dess helhet dit överflyttas, varemot dispositionsbokföringen

av olika skäl bör under civilförvaltningens överinseende kvarligga hos de olika

myndigheterna. Med huvudbokföringens handhavande måste följa dels bestämmanderätt

beträffande redovisningstitlar inom den ram, som förut angivits,

dels ock rätt att utfärda formella bestämmelser angående de olika

myndigheternas anslagsförvaltning, innebärande bland annat föreskrifter beträffande

formerna för och redovisningen av medelsanvisningar till lokala

myndigheter.

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Ett inrättande av civilförvaltningen och ett utformande av dess kamerala

uppgifter i enlighet med vad här angivits påverkar personalbehovet icke blott

inom marinförvaltningen och flygförvaltningen utan även för vissa andra centrala

myndigheter.

Sålunda blir den personal, som är sysselsatt med rena kassagöromål överflödig,

dock att inom varje ämbetsverk viss befattningshavare får utses att

handha ovan omförmälda stående förskott. Vidare erfordras icke någon personal

för huvudbokföringen. För dispositionsbokföringens ombesörjande

måste dock erforderlig personal bibehållas hos respektive förvaltningsmyndigheter.

Vad angår kameralbyråns inre organisation bör denna i anslutning till vad

förvaltningsutredningen föreslagit beträffande den planerade kameralavdelningen

indelas i kamrerarkontor med därtill anslutet kassakontor, bokföringskontor

och blankettförråd, vartill kommer viss för byrån gemensam personal.

Chef för byrån bör vara ett krigsråd i lönegraden A 30.

Den av marinförvaltningen berörda frågan örn chefskapet för personalen

inom verket synes mig böra betraktas såsom en för verket intern organisationsfråga,

till vilken ståndpunkt icke behöver tagas i förevarande sammanhang.

4. Revisionsbyrån.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har rörande den ifrågasatta revisionsavdelningen

anfört i huvudsak följande.

Den fortlöpande revisionen av de räkenskaper, som avgivas av försvarsväsendets

olika förvaltningsorgan, verkställes för närvarande dels av försvarsväsendets centrala

förvaltningsmyndigheter, armé-, marin- och flygförvaltningarna, dels ock av

riksräkenskapsverket. Sålunda granska de centrala militära förvaltningsmyndigheterna

genom sina specialrevisioner de underlydande lokalförvaltningarnas redovisningar,

under det att riksräkenskapsverket ombesörjer revisionen av de centrala

militära förvaltningsmyndigheternas egna räkenskaper (huvudkassör). Riksräkenskapsverket

äger därvid — såsom för närvarande även sker beträffande arméförvaltningens

huvudkassa — anordna sin revision inom den redovisande myndighetens

lokaler (platsrevision).

De bestämmelser, som i instruktionerna för armé-, marin- och flygförvaltningarna

meddelats angående nämnda myndigheters specialrevisioner, överensstämma

i huvudsak med varandra. Yad angår den kamerala revisionen äger denna för närvarande

rum å särskilda revisionskontor inom arméförvaltningens civila departement

samt marin- och flygförvaltningarna. Såsom utredningen redan i det föregående

anfört bör emellertid den kamerala revisionsverksamheten för försvarsväsendet

i dess helhet sammanföras till den för försvarsväsendet gemensamma

civilförvaltningen och där utövas å en särskild revisionsavdelning.

De arbetsuppgifter, som för närvarande åvila de särskilda militära förvaltningsorganens

kamerala revisioner, böra sålunda i allt väsentligt överflyttas pa civil
-

s. 282 Kontrollera mot PDF

282 Kungl. Maj.ts proposition nr 180.

förvaltningens revisionsavdelning. Härtill komma emellertid vissa ytterligare uppgifter.

De skäl, som hittills talat för att förlägga granskningen av de centrala militära

förvaltningsmyndigheternas räkenskaper till riksräkenskapsverket, komma med den

av utredningen förordade organisationen att avsevärt förlora i styrka. Då nu en för

försvarsväsendet gemensam, från övriga militära förvaltningsorgan i huvudsak fristående

civilförvaltning med en däri ingående revisionsavdelning föreslås till inrättande,

synas övervägande skäl tala för att ej blott de militära lokalförvaltningarna

utan även de centrala förvaltningsorganen inordnas i försvarsväsendets räkenskapssystem.

Deras räkenskaper böra således ingivas till civilförvaltningen för

granskning. Civilförvaltningens egna räkenskaper böra dock alltjämt revideras av

riksräkenskapsverket.

Oavsett huru den s. k. tekniska revisionen framdeles kommer att ordnas, bör en

särskild gren därav nära anknytas till den kamerala revisionen. Utredningen syftar

härvid på den s. k. sjörevisionen, som i sin nuvarande utformning inbegriper såväl

kameral som teknisk revision. Sjörevisionen omfattar de rustade fartygens räkenskaper,

vilka för närvarande inom marinförvaltningens kameralbyrå granskas å ett

särskilt sjöräkenskapskontor. Denna granskning, som delvis ombesörjes av militär

personal, innefattar även revision av de i sjöräkenskaperna ingående förrådsuppbörderna

ombord. Detta förfaringssätt utgör alltså ett undantag från den nu gällande

allmänna regeln, att en gräns dragés mellan nyssnämnda båda slag av revision.

Ifrågavarande anordning, som för detta speciella fall av flera orsaker visat sig

ändamålsenlig, torde även för framtiden böra bibehållas och sjörevisionen sålunda

bedrivas på ett särskilt revisionsavdelningen tillhörande organ enligt vad nedan

kommer att närmare utvecklas.

Vad beträffar revisionsavdelningens inre organisation torde avdelningen, liksom

fallet nu är med de särskilda försvarsgrensförvaltningarnas revisioner, böra organiseras

på särskilda revisionskontor, vart och ett med vissa bestämda granskningsuppgifter.

Vid bedömandet av det erforderliga antalet revisionskontor synes man i

viss man kunna utgå från de nuvarande förhållandena inom försvarsgrensförvaltningarna.

Inom arméförvaltningen finnas för närvarande två revisionskontor för

den egentliga löpande räkenskapsgranskningen. Därutöver hava mera provisoriskt

organiserats ett kontor för allmänna undersökningar och ett kontor för löneklassplaceringar.

Vad angår sistnämnda kontor har arméförvaltningen i sin framställning

med anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 uttalat, att det ur organisatorisk

synpunkt vöre lämpligt, att arbetet med avlöningsgranskningen i dess helhet överflyttades

till detta kontor. Inom marinförvaltningen har revisionsverksamheten

hittills bedrivits å ett enda kontor, men ämbetsverket har anfört, att den nuvarande

organisationen blivit ohållbar och att det nuvarande revisionskontoret ofrånkomligen

måste uppdelas i två kontor, ett landräkenskaps- och ett sjöräkenskapskontor. Inom

flygförvaltningen slutligen bedrives räkenskapsgranskningen å ett enda kontor.

I anslutning till nu nämnda förhållanden finner sig utredningen böra föreslå,

att det löpande revisionsarbetet inom civilförvaltningens revisionsavdelning organiseras

på fem särskilda revisionskontor, vart och ett under en revisionskommissarie

som chef. De särskilda revisionskontoren böra därvid erhålla följande huvudupp
gifte*

>H.j

s. 283 Kontrollera mot PDF

283

Kungl. Majlis ''proposition nr ISO.

Första revisionskontoret

granskning av arméns räkenskaper.

Andra »

Tredje »

Fjärde »

granskning av marinens räkenskaper.

granskning av flygvapnets och de centrala militära

förvaltningsmyndigheternas räkenskaper,

granskning av avlöningsräkenskaperna för den fast

Femte

anställda personalen.

Till tredje revisionskontoret bör såsom en särskild underavdelning vara anknuten

den s. k. sjörevisionen under en förste revisor som chef. Denne förutsättes skola

hava självständig föredragningsskyldighet i anmärkningsmål m. m.

Slutligen bör inom revisionsavdelningen finnas särskild personal för allmänna

undersökningar, vilken skall hava till uppgift att efter anvisning av avdelningschefen

eller byrådirektören företaga genomgående undersökningar inom hela försvarsväsendets

räkenskaper rörande vissa för varje fall angivna speciella förhållanden.

Denna personal, vars verksamhet sålunda kommer att mera omedelbart ledas

av avdelningschefen, bör stå under chefskap av en förste revisor med självständig

föredragningsskyldighet.

Vad angår revisionsavdelningens personalbehov är det uppenbart, att den personal

för revisionens handhavailde, som fanns före intagandet av den förstärkta försvarsberedskapen,

vid en återgång till normala förhållanden icke längre kan vara tillfyllest,

detta redan av den anledningen, att den dåvarande personaluppsättningen

var helt otillräcklig för fyllande av sina uppgifter. I detta avseende må erinras örn

de särskilda åtgärder, som redan tidigt visat sig nödvändiga för avarbetande av

arbetsbalanser inom armé- och marinförvaltningarna. Sålunda har upprepade gånger

efter Kungl. Maj:ts medgivande extra revisionsarbete fått utföras på övertid mot

särskild ersättning. Emellertid tillkomma vissa faktorer, som direkt öka räkenskapsmaterialet.

Härvid må först erinras örn det betydande antal nya förband inom

såväl armén som flygvapnet, som redan tillkommit eller avses skola tillkomma.

Beträffande marinen må därjämte framhållas det starkt ökade antalet sjögaende

enheter, som numera uppsatts och vilka enligt vad man kan beräkna framdeles

komma att hållas i ständig beredskap i väsentligt större omfattning än tillförne.

Vidare torde få erinras örn värnpliktstidens utökning och det därav följande ökade

räkenskapsmat erialet.

Personalbehovet å revisionsavdelningen blir i högst väsentlig grad beroende på

huruvida avdelningens verksamhet skall baseras på fullständig granskning av

räkenskapsmaterialet eller örn det kan anses tillfyllest med en mer eller mindre

omfattande stickprovsgranskning. Härutinnan vill utredningen framhålla följande

synpunkter.

I fråga örn den s. k. siffergranskningen hava vid flera tillfällen av statsmakterna

lämnats direktiv av innebörd, att dylik granskning icke finge bedrivas stickprovsvis.

Det torde heller icke vara rådligt att för framtiden tillämpa annat än 100-procentig

siffergranskning av försvarsväsendets räkenskaper. För denna granskning utgår ett

högst avsevärt antal kvinnliga kontors- och skrivbiträden.

Beträffande granskningen i övrigt, den mera kvalificerat kamerala granskningen,

vilken bör handhavas av manlig revisionspersonal, är däremot en viss tillämpning

av stickprovssystemet tänkbar. För att kunna något begränsa den eljest erforderliga

permanenta granskningspersonalen har utredningen ansett sig böra räkna med att

cn viss försiktig bortlottning av räkenskaper från den kamerala granskningen skall

kunna äga rum. De i det följande gjorda personalberäkningarna hava grundats på

s. 284 Kontrollera mot PDF

284 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

antagandet, att cirka en fjärdedel av räkenskaperna genom lottning undantagas från

granskning.

De arbetsuppgifter, som komma att åvila chefen för revisionsavdelningen, bliva

både omfattande och krävande. Sammanfattningsvis kunna de angivas såsom organisering,

ledning och övervakning av avdelningens arbete med särskilt sikte på att

detsamma kommer att bedrivas enhetligt och effektivt. För fyllande av dessa

uppgifter erfordras en ingående kännedom örn samtliga militära kassa-, avlöningsoch

förvaltningsföreskrifter i krig och fred samt omfattande erfarenhet beträffande

statlig och helst även enskild revisionsverksamhet. Rent kvantitativt torde revisionsarbetet

å avdelningen komma att icke oväsentligt överstiga revisionsarbetet

inom riksräkenskapsverket.

Med hänsyn till revisionsavdelningens storlek torde det icke vara möjligt, att de

arbetsledande uppgifterna inom avdelningen skola kunna tillfredsställande ombesörjas

av avdelningschefen ensam. I likhet med vad som tidigare föreslagits beträffande

verkets kameralavdelning, bör därför en särskild byrådirektörstjänst i lönegraden

A 28 inrättas även å revisionsavdelningen. Innehavaren av denna tjänst

bör i stort sett ej hava några självständigt avgränsade arbetsuppgifter utan i

första hand biträda avdelningschefen med dennes nyss angivna åligganden. Kommunicering

av utställda anmärkningsakter, varmed automatiskt följer en viss prövning

av vederbörliga anmärkningars riktighet och lämplighet, torde dock såsom

självständig arbetsuppgift böra åligga byrådirektören. Sagda uppgift ombesörjes för

närvarande av vederbörande revisionskommissarier. För arméförvaltningens del har

emellertid erfarenheten givit vid handen, att denna decentralisering av anmärkningskommuniceringen

icke varit ändamålsenlig. Vid sidan av instruktionens bestämmelser

har därför den anordningen införts, att varje anmärkning före kommuniceringen

granskas av chefen för kameralbyrån. Att byrådirektören skall fungera

såsom avdelningschefens ställföreträdare torde följa såsom en självklar sak av hans

ställning och arbetsåligganden inom avdelningen.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Marinförvaltningen har, såsom redan i det föregående anmärkts, funnit

den av utredningen föreslagna revisionsavdelningen för stor för att organiseras

på en enda byrå. I stället borde avdelningen organiseras på två byråer örn

vardera tre kontor jämte ett särskilt kontor för allmänna undersökningar. Den

föreslagne byrådirektören kunde utgå, om avdelningen finge två byråchefer.

Sekreterarpersonalen inom avdelningen vore vidare för knappt tilltagen. Beträffande

granskningsarbetets omfattning hade marinförvaltningen under beredskapstiden

måst väsentligt begränsa sin granskning. I förhållande härtill

innebure utredningens förslag en ökning, som förutsatte ytterligare personalförstärkning.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att den av förvaltningsutredningen

föreslagna organisationen i väsentliga delar utvisade så stora avvikelser från

det statliga revisionsväsendet i övrigt, att ett genomförande av förslaget måste

få betydande konsekvenser med avseende å hela revisionsväsendet. Ämbetsverkets

yttrande i förevarande och andra därmed sammanhängande avseenden

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

finnes återgivet i det föregående vid behandlingen av frågan om den civila

förvaltningsverksamhetens ordnande (sid. 74 f).

Statens krisrevision Ilar ansett den föreslagna revisionsavdelningen överdimensionerad.

En grundlig omprövning av frågan vore enligt revisionens mening

ofrånkomlig.

Vad i förvaltningsutredningens betänkande anförts angående den tilltänkta

revisionsavdelningens uppgifter och inre organisation gäller i tillämpliga delar

även för den nu föreslagna revisionsbyrån. Sålunda bör marinförvaltningens

och flygförvaltningens kamerala revision i sin helhet överflyttas på civilförvaltningens

revisionsbyrå, medan den tekniska revisionen eller, såsom den riktigare

bör benämnas, förrådskontrollen fortfarande bör utföras inom respektive

försvarsgrensförvaltningar. Därest under förrådskontrollen anledning

förekommer till anmärkning av sådan beskaffenhet, att den bör handläggas i

den ordning, som för anmärkningsmål i allmänhet är stadgad, torde beslutet

därom böra överlämnas till civilförvaltningens revisionsbyrå för vidare behandling

av anmärkningsmålet. Vid överflyttning till civilförvaltningen av marinförvaltningens

och flygförvaltningens kamerala revision med därmed förknippade

göromål behöver någon personal icke avses för ifrågavarande arbetsuppgifter

inom sistnämnda förvaltningar.

I enlighet med det nyss sagda bör revisionsbyrån organiseras på fem revisionskontor

med i huvudsak de uppgifter, som angivits av förvaltningsutredningen.

Enligt utredningens förslag skulle emellertid på fjärde revisionskontoret

falla bland annat granskningen av de centrala militära förvaltningsmyndigheternas

räkenskaper. Då kassagöromålen för hela den centrala försvarsförvaltningen

avses förlagda till civilförvaltningen, blir en följd därav, att revisionen

av samtliga de centrala förvaltningsorganens räkenskaper såsom hittills

kommer att åvila riksräkenskapsverket och icke civilförvaltningen. Denna

arbetsuppgift bortfaller sålunda för fjärde revisionskontorets vidkommande.

Såsom utredningen föreslagit bör den s. k. sjörevisionen såsom en särskild

underavdelning anknytas till tredje revisionskontoret. Vidare bör finnas viss

personal för allmänna undersökningar samt viss för byrån gemensam personal.

Även revisionsbyrån bör ställas under chefskap av ett krigsråd i lönegraden

A 30.,

Departe
mentschefen.

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180.

G. Civilförvaltningens personalbehov.

1941 års förvaltningsutredning.

Det av 1941 års förvaltningsutredning beräknade personalbehovet för

civilförvaltningen och dess fördelning på verkets olika organisatoriska

enheter, kan sammanfattas i följande tabell.

j Befattning

Lönegrad

Gemensam

personal

Kansli-

avdeln.

Kameral-

avdeln.

Revisions-

avdeln.

1 generaldirektör............

C 12

1

_

_

_

3 krigsråd................

C 8

—

1

1

i

1 byråchef ................

A 30

—

1

—

—

3 byrådirektörer............

A 28

—

1

1

i

1 sekreterare och ombudsman.....

A 26

—

1

—

—

1 sekreterare ..............

A 26

—

1

—

_

1 kamrerare...............

A 26

—

—

1

—

5 revisionskommissarier ........

A 26

—

—

—

5

2 sekreterare ..............

A 24

—

1

1

—

1 kamrerare...............

A 24

—

—

1

—

1 pensionskamrerare..........

A 24

—

1

—

—

1 biträdande kamrerare........

A 22

—

—

1

—

6 notarier................

A 21

—

4

1

1

21 revisorer................

A 21

—

—

3

18

3 kansliskrivare.............

A 11

—

—

1

2

1 kassör.................

A 11

—

—

1

—

4 kontorister ..............

A 9

—

—

—

4

1 förrådsförman.............

A 7

-

—

1

—

16 kanslibiträden.............

A 7

—

3

3

10

1 förste expeditionsvakt........

A 7

—

—

1

—

9 expeditionsvakter...........

A 5

—

2

2

5

37 kontorsbiträden............

A 4

—

4

3

30

2 förste revisorer............

Eo 24

—

—

—

2

1 revisor .................

Eo 21

—

—

—

1

21 förste amanuenser..........

Eo 18

—

4

3

14

21 amanuenser..............

Eo 15

—

3

2

16

3 kanslibiträden.............

Eo 7

—

—

—

3

4 expeditionsvakter...........

Eo 5

--

—

1

3

6 kontorsbiträden............

Eo 4

—

2

1

3

32 skrivbiträden.............

Eo 2

—

—

6

26

Summa 210.

1

29 |

35

145

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Härtill skulle enligt utredningens förslag komina dels extra personal, dels

ock en officer på aktiv stat ur marinen samt en pensionerad underofficer.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrcdnings

förslag.

I remissyttrandena över förvaltningsutredningens förslag lia erinringar i olika

hänseenden framställts. Sålunda har arméförvaltningen framhållit, att den nya

försvarsorganisationen och utökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid

givetvis måste medföra en väsentligt ökad arbetsbörda. I anslutning härtill

har ämbetsverket föreslagit en utökning av den av utredningen beräknade personalen

för kansliavdelningen med två notarier i lönegraden A 21 eller tills

vidare i Eo 21 samt för kameralavdelningen med en revisor i A 21, två amanuenser

i Eo 18 eller Eo 15, en kontorist i A 9, två kanslibiträden i A 7, fyra

kontorsbiträden i A 4 och ett skrivbiträde i Eo 2, varjämte den av utredningen

föreslagna kassören ansetts böra uppflyttas i A 15. Beträffande revisionsavdelningen

har arméförvaltningen funnit det beräknade personalbehovet tillfyllest,

om granskning av räkenskapsmaterialet skulle ske allenast i den av utredningen

föreslagna omfattningen. Skulle däremot fullständig granskning ske,

bleve enligt arméförvaltningens mening en personalförstärkning nödvändig. För

första, andra, tredje och femte revisionskontoren skulle då sammanlagt erfordras

ytterligare fem revisorer och sju amanuenser. Örn granskningen av de

centrala försvarsförvaltningarnas räkenskaper komme att åvila riksräkenskapsverket

och icke civilförvaltningen, skulle personalen å fjärde revisionskontoret

möjligen kunna minskas med en revisor, en amanuens, två kontorsbiträden

och två skrivbiträden. Vidare borde en amanuens i lönegraden Eo 18 ställas till

generaldirektörens förfogande. För registratorskontoret borde beräknas en

kansliskrivare i A 11 såsom registrator och ett kontorsbiträde i A 4. För arkivet

borde avses en kansliskrivare i A 11 och en bokbinderiutbildad tjänsteman i

Eo 5.

Marinförvaltningen har i sitt yttrande föreslagit en utökning av den i utredningens

betänkande för revisionsavdelningen beräknade personalen med

två byråchefer i lönegraden A 30, två revisorer i A 21, fem revisionsassistenter

i A 18, två kanslibiträden i Eo 7 och ett skrivbiträde i Eo 2. Härjämte har

föreslagits, att två förste revisorstjänster i Eo 24 skulle utbytas mot en revisionskommissarietjänst

i A 2G och en sekreterarbefattning i A 24, att en revisor

i Eo 21 skulle placeras i A 21, att icke någon av revisionsavdelningens

kvinnliga befattningshavare skulle placeras i lägre lönegrad än Eo 4 samt att

den av utredningen föreslagne byrådirektören i A 28 och tre amanuenser i

Eo 18 skulle utgå.

Statskontoret har ansett, att de av ämbetsverket förordade kanslibyråerna

borde förses med vardera två sekreterare samt notarier, amanuenser och biträden

i erforderlig omfattning. Sekreterarna borde placeras i A 26 i den mån

s. 288 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

288 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

de avsåges för fortlöpande självständig föredragning och eljest i A 24. De

båda föreslagna byrådirektörerna i A 28 å kameral- respektive revisionsavdelningen

borde utbytas mot sekreterare i A 26. Vidare ifrågasattes, om icke

några av revisorstjänsterna skulle kunna ersättas med revisionsassistentbefattningar

i A 18. Advokatfiskalskontoret borde förestås av en byrådirektör i A 28.

Statskontoret, som förordat en överflyttning av pensionsärendena till statskontorets

pensionsbyrå, har funnit, att en dylik överflyttning skulle för denna

byrå medföra behov av ytterligare en förste amanuens i Eo 18 och ett kanslibiträde

i A 7.

Statens krisrevision har utan att ingå på någon detaljgranskning framhållit,

att redan en flyktig jämförelse med riksräkenskapsverkets personalstat gåve

vid handen, att det militära revisionsorganet i fråga örn personalutrustningen

blivit synnerligen väl tillgodosett i utredningens förslag. En grundlig omprövning

av förslaget i denna del syntes vara ofrånkomlig.

1941 års revisionsutredning har ifrågasatt, om ej den tilltänkte chefen för

revisionsavdelningen jämte den där placerade byrådirektören borde ersättas

med två byråchefer, direkt underställda generaldirektören.

Allmänna lönenämnden och jörsvarsväsendets lönenämnd lia i sitt gemensamma

yttrande föreslagit, att var och en av de föreslagna avdelningarna

skulle uppdelas i två direkt under verkschefen ställda byråer. Dessa skulle

ledas av byråchefer i A 30 med undantag för bokföringsbyrån, vars chef borde

vara byrådirektör i A 28. Därest kameralavdelningen ersattes med en enda

byrå, borde byrådirektörsbefattningen utbytas mot en sekreterare i A 26. Den

av utredningen föreslagna befattningen såsom biträdande kamrerare i A 22

borde enligt nämndernas mening kunna tills vidare inrättas som extra ordinarie.

Kassörstjänsten borde placeras i A 14. Antalet ordinarie revisorer vid civilförvaltningen

borde minskas från föreslagna 21 till förslagsvis 18 och antalet förste

amanuenser från 21 till förslagsvis 12. I stället borde 12 revisionsassistentbefattningar

i lönegrad A 18 tillkomma. Beträffande utredningens förslag att i

skrivbiträdesgraden uppföra 32 icke-ordinarie befattningar förklarade lönenämnderna

sig icke kunna anse en sådan anordning i längden tillfredsställande.

Då en allmän utredning angående biträdespersonalens anställningsförhållanden

vore ställd i utsikt, ville lönenämnderna icke nu framställa något yrkande örn

ändring härvidlag. g £.

Såsom jag redan i det föregående framhållit, finner jag icke möjligt att

lägga de av 1941 års förvaltningsutredning uppgjorda beräkningarna till grund

för mitt bedömande av civilförvaltningens personalbehov. Med avgörandet av

frågan i vilken utsträckning utbyggnaden av försvarskrafterna enligt femårsplanen

samt ökningen av övningstiden komma att påverka arbetskvantiteten

inom den militära centralförvaltningen och därmed även personalbehovet synes

mig nödvändigtvis få anstå i avbidan på återinträdandet av normala förhållan
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

289

Kungl. Marits proposition nr 180.

den. För närvarande torde det vara lämpligast att utgå från den nu befintliga

personalen enligt gällande fredsstater. En mera stadigvarande ökning utöver

dessa måste enligt min mening begränsas till ett fåtal för den nya organisationens

upprätthållande oundgängliga befattningar i ledande ställning. I övrigt

får tills vidare anställande av erforderlig personal ske i lösare former.

Till frågan örn chefskapet för civilförvaltningen och dess särskilda byråer

har jag redan förut tagit ställning.

Vad angår personalen i övrigt förutsätter jag, att genom den minskning av

arbetsuppgifter, som inträder inom marin- och flygförvaltningarnas civila

organ i samband med omorganisationen, åtskilliga befattningshavare skola

kunna lösgöras och överföras till civilförvaltningen. För marinförvaltningens

vidkommande blir detta fallet med en å dess nuvarande civilavdelning placerad

notarie (A 21) och två kontorsbiträden (A 4), med hela den för den

kamerala revisionen och sjörevisionen avsedda personalen, nämligen en revisionskommissarie

(A 26), fyra revisorer (A 21), en kapten på aktiv stat ur

marinen och ett kanslibiträde (A 7), samt med amiralitetsrådet (A 30), som

torde kunna placeras såsom krigsråd (likaledes A 30) i civilförvaltningen, en

notarie i lönegrad Eo 21 och ett kanslibiträde (A 7). Detsamma gäller vissa

icke-ordinarie befattningshavare i lägre lönegrad än 21, vilka emellertid icke

ansetts böra här redovisas. Då marinkassörens arbetsuppgifter i oph med

centraliseringen av kassaväsendet komma att överflyttas till civilförvaltningen

utom i vad angår handhavandet av en förskottskassa för smärre löpande

utgifter, kunde ifrågasättas en överflyttning till civilförvaltningen jämväl av

denne befattningshavare. Då emellertid för den kamerala förhandsgranskningen

inom marinförvaltningen kommer att krävas vissa arbetskrafter, torde

marinkassören lämpligen böra kvarstanna i marinförvaltningen och under den

ändrade tjänstebenämningen revisor — liksom marinkassör i A 21 — avses för

sådana göromål. Vad flygförvaltningen angår böra därifrån överflyttas en revisionskommissarie

(A 26), en sekreterare (A 24), en revisor i A 21 och en revisor

i Eo 21, ett kanslibiträde (A 7), ett kontorsbiträde (A 4) samt viss ickeordinarie

personal i lägre lönegrad än 21.

Det är ej uteslutet, att efter närmare omprövning av de på de olika förvaltningarna

ankommande arbetsuppgifterna någon ytterligare jämkning verken

emellan av deras personalbestånd kan befinnas böra ske. Jag utgår från att

det skall få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut i sådant hänseende

och i samband därmed vidtaga härav betingade ändringar i vederbörande

personalförteckningar. Härtill torde riksdagens medgivande böra i annat sammanhang

inhämtas.

Sedan för civilförvaltningen tagits i anspråk den ordinarie och högre extra

ordinarie personal, som enligt gällande fredsstater finnes tillgänglig inom arméförvaltningens

civila departement och som pa sätt nyss angivits kan överföras

från marin- och flygförvaltningarnas civila organ, återstår frågan vilka ytter
Bihang

till riksdagens ''jrrotoholl 19^3. 1 sami. Nr ISO. 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

ligare befattningar som bli oundgängligen erforderliga för den nya civilförvaltningen.

Beträffande civilförvaltningens kanslibyrå må här framhållas, att den civila

personalen, sådan den beräknades enligt 1936 års försvarsordning, åtminstone

vad arméförvaltningen beträffar redan på ett tidigt stadium visat sig otillräcklig.

De betydande utökningar av försvarsorganisationen, som därefter

vidtagits och som självfallet medfört en ökad arbetsbelastning även för

de centrala förvaltningsorganen, ha dock icke medfört någon ökning av den

ordinarie personalen å civila departementets kanslibyrå. Ytterligare må erinras,

att göromål av den art, som här med en gemensam benämning betecknats

såsom kansliärenden, inom marinförvaltningen och flygförvaltningen nu

handläggas av marinöverkommissarien och civilbyråchefen i flygförvaltningen.

I och med att dessa ärenden avlyftas från de blivande marin- och flygförvaltningarna

kommer — under förutsättning att dessa båda befattningshavare

avses för tjänster inom sistnämnda ämbetsverk — den av dem i avseende å

kansliärendena fullgjorda arbetskvantiteten att överflyttas på befattningshavare

inom den blivande civilförvaltningens kanslibyrå. Med erfarenheterna

från arbetsförhållandena inom det nuvarande civila departementets kanslibyrå

torde det vara uteslutet, att nämnda arbetsmängd skulle kunna övertagas av

krigsrådet å den blivande kanslibyrån. Det måste därför anses erforderligt

att även med iakttagande av största möjliga återhållsamhet inrätta vissa nya

befattningar även i högre lönelägen än de enligt fredsorganisationen å civila

departementets kanslibyrå förefintliga.

Enligt min mening böra de i det föregående angivna båda sektionerna inom

kanslibyrån förestås, den ena av en byrådirektör i lönegrad Eo 28, den andra

av en sekreterare i lönegrad Eo 26. Dessa befattningar skulle tillkomma. Förvaltningsutredningen

har för sin del för fullgörandet av motsvarande göromål

räknat med en byråchef i A 30 och en byrådirektör i A 28. I anslutning till

detta förslag må erinras, att nuvarande innehavaren av sekreterarbefattningen

i 26 lönegraden å civila departementets kanslibyrå på grund av arbetsbelastningen

å byrån redan sedan längre tid tjänstgjort och alltjämt tjänstgör såsom

särskild föredragande mot åtnjutande härför av vikariatsersättning såsom för

uppehållande av byråchefsbefattning i lönegrad A 30.

För närvarande finnes i arméförvaltningens civila departement en sekreterare

i lönegrad A 26. Denne torde böra ingå i den för byrån gemensamma personalen,

som avses skola lämna arbetsbiträde åt krigsrådet vid beredning och

föredragning av viktigare eller vidlyftigare mål och ärenden eller sådana av

prejudicerande natur. Det har ifrågasatts att jämväl för den av kanslibyråns

sektioner, på vilken de mera betydelsefulla göromålen skulle falla i den mån

de icke handläggas direkt av krigsrådet, avse en sekreterare i 26 lönegraden.

Med inrättande av en sådan tjänst torde kunna anstå.

I det föregående har förutsatts, att ärenden rörande pension åt reservstats
-

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180.

och reservpersonal icke vidare skola handläggas inom ett till militär förvaltningsmyndighet

anknutet pensionskontor utan i samband med inrättandet av

en civilförvaltning överflyttas till statskontoret. I följd härav bör i förhållande

till den av förvaltningsutredningen beräknade personalen minskning kunna ske

med en amanuens och ett kanslibiträde. På kontoret skulle då i avbidan på

erfarenheter av omläggningen kvarstå en pensionskamrerare samt ett kontorsbiträde.

Vid periodiskt återkommande ökad arbetsbelastning lärer pa sätt

hittills skett inom civila departementets pensionskontor personal från andra

delar av verket tillfälligt få tagas i anspråk.

En överflyttning av ärendena rörande pension åt reservstats- och reservpersonal

skulle å andra sidan för statskontoret medföra behov av förstärkning av

arbetskrafterna, som av ämbetsverket beräknats till en förste amanuens och

ett kanslibiträde. I innevarande års statsverksproposition (sjunde huvudtiteln,

punkt 5) har förutsatts, att med hänsyn härtill bemyndigande skulle inhämtas

av riksdagen att med erforderligt belopp överskrida statskontorets icke-ordinarie

post för budgetåret 1943/44. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.

Å kameralbyrån föreslås inrättande av en ny befattning, vars innehavare

avses skola vara ställföreträdare för krigsrådet och följaktligen måste vara

kompetent att vid förfall för denne uppehålla krigsrådsbefattningen. Utan tillgång

till en i arbetsuppgifterna insatt och i övrigt lämplig ställföreträdare för

och medhjälpare åt kameralbyråchefen skulle kameralbyråns effektivitet kunna

äventyras, enär det med byråns ledning förenade arbetet måste förutsättas bli

av sådan omfattning, att det ej kan handhavas av en befattningshavare. Det

har ifrågasatts att med tjänstetiteln byrådirektör placera denne befattningshavare

i lönegrad A 28. För min del anser jag i likhet med statskontoret och

lönenämnderna, att en befattning såsom sekreterare bör kunna vara tillfyllest.

Denna befattning bör placeras i lönegrad Eo 26.

För kameralbyrån gemensamma arbetsuppgifter kräva ytterligare en mera

kvalificerad befattningshavare. En placering av denne tjänsteman i lönegrad

Eo 24 har ifrågasatts. I avbidan på erfarenheter av den nya organisationen

torde dock lönegrad Eo 21 få anses tillräcklig.

Å revisionsbyrån föreslås en ny tjänst såsom revisionskommissarie i 26 lönegraden.

Det synes mig försiktigast att tills vidare för denna befattning räkna

endast med extra ordinarie innehavare.

Av extra ordinarie befattningar föreslås i övrigt inrättande av en sekreterartjänst

i 26 lönegraden och en förste revisorstjänst i 24 lönegraden. Vad angår

förstnämnda befattning blir åvägabringandet av enhetlighet i fråga örn revisionsverksamheten

i stor utsträckning beroende av nämnde befattningshavares

person, linder dylika förhållanden synes det icke lämpligt att från början å

befattningen fast binda en person, innan dennes lämplighet blivit fullt ådagalagd,

utan böra möjligheterna för ett ombyte hållas öppna. Befattningen bör

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

därför tills vidare besättas med extra ordinarie innehavare. För denne befattningshavare

har ifrågasatts en placering i 28 lönegraden. I likhet med statskontoret

anser jag emellertid, att befattningen bör uppföras i 26 lönegraden.

Den föreslagne förste revisorn är avsedd såsom chef för sjörevisionen. Förvaltningsutredningen

har förordat, att sjörevisionen skulle erhålla särskild chef

i lönegraden Eo 24. Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den 25 september

1942 medgivit, att tills vidare intill den 1 juli 1943 vikariatslön enligt

därom gällande bestämmelser finge utgå vid förordnande att fullgöra arbetsuppgifter

såsom chef för marinförvaltningens sjörevision, varvid skulle anses

föreligga förordnande å befattning i lönegraden A 24. För min del anser jag, att

för ledningen av sjörevisionen bör — efter dess infogande i civilförvaltningen —

inrättas en förste revisorstjänst, som tills vidare bör vara extra ordinarie.

Vad slutligen angår det för den militära centralförvaltningen gemensamma

advokatfiskalskontoret, som avses förlagt till civilförvaltningen, må erinras om

den mångdubbling, som ombudsmannagöromålen undergått efter den förstärkta

försvarsberedskapens inträdande. Den arbetsbörda, som för närvarande

åvilar ombudsmannapersonalen, kommer självfallet att vid en återgång

till fredsförhållanden nedgå. Innan densamma erhåller normal omfattning

torde dock åtskillig tid förgå efter en avveckling av beredskapen. Under denna

tid måste uppenbarligen kontoret i avsevärd omfattning arbeta med extra personal.

Den mera fast anställda personalen bör däremot begränsas till vad som

får anses erforderligt även i fredstid. Vid bedömande av ombudsmannagöromålens

normala omfattning måste beaktas försvarsorganisationens utbyggnad,

den ökade motoriseringen och den förlängda övningstiden.

Arméförvaltningens nuvarande ombudsman i lönegraden A 26 åtnjuter

sedan den 8 januari 1940 tjänstledighet på grund av sjukdom och torde icke

kunna beräknas erhålla sådan arbetsförmåga att han kan återinträda i utövning

av ombudsmannatjänsten. Han har emellertid under den därefter förflutna

tiden kunnat utnyttjas för vissa göromål å tygdepartementets civilbyrå.

Enligt min mening bör ombudsmannabefattningen överföras å övergångsstat

samtidigt som en ny befattning som advokatfiskal inrättas, tills vidare med

placering i lönegrad Eo 28. Till dennes förfogande bör ställas en biträdande

advokatfiskal i lönegraden Eo 24.

Jag erinrar om att försvarsväsendets tryckeriutredning i sitt den 23 december

1942 avgivna betänkande angående ordnandet av tryckningsverksamheten

inom försvarsväsendet föreslagit inrättande av bland annat ett till civilförvaltningen

anslutet tryckerikontor. Till spörsmålet örn genomförandet av detta

förslag och därmed sammanhängande personalfrågor torde jag i annat sammanhang

få taga ståndpunkt.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

293

VI. Arméförvaltningen.

A. Arméförvaltningens allmänna uppgifter.

Arméförvaltningen utövar i sitt nuvarande skick under Kungl. Majit i

tekniskt och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten över

lantförsvaret. Dess verksamhet är fördelad på fem särskilda grenar, vilka

inom ämbetsverket ha sina motsvarigheter i lika många departement och

styrelser.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har såsom i det föregående angivits föreslagit,

att av de inom försvarsgrensförvaltningarna företrädda fackgrenarna fortifikations-

och byggnadsförvaltningen, sjukvårdsförvaltningen och civilförvaltningen

skola utbrytas från försvarsgrensförvaltningarna och sammanföras till

för hela försvarsväsendet gemensamma förvaltningsorgan. Inom den blivande

reducerade arméförvaltningen skulle då komma att kvarstå tygförvaltningen

och intendenturförvaltningen. De arbetsuppgifter, som folie inom

tygförvaltningens områden, komme emellertid att undergå viss minskning

därigenom, att det krigsindustriella planeringsarbetet, anskaffningen av krigsmateriel

som vore hänförlig till mass- eller standardartiklar, standardiseringsverksamheten

i fråga om krigsmaterielen m. m. avsåges skola förläggas till

försvarsväsendets industriverk. Utredningen räknade också med möjligheten,

att en överflyttning dit jämväl av anskaffningen av viss standardiserad intendenturmateriel

kunde visa sig fördelaktig. Å andra sidan syntes till de uppgifter,

som skulle åvila arméförvaltningens intendenturorgan, böra hänföras

anskaffning även för övriga centrala militärförvaltningsmyndigheter av viss

intendenturmateriel och vissa förplägnadsvaror, i den mån armén vore den

största förbrukaren därav. De arbetsuppgifter, som nu åvilade tyg- och intendenturdepartementens

civilbyråer, komme — även om en försvarsväsendets

civilförvaltning tillskapades — att i stort sett kvarstå oförändrade. I samband

med omorganisationen måste jämväl tillses, att den blivande arméförvaltningen

utrustades med organ för handhavande av ombudsmanna- och

kassagöromål.

Utlåtanden över 1941 års förvnlfningsutrednings

förslag.

Vid behandlingen i det föregående av de fackgrenar, som utbrutits ur försvarsgrensförvaltningarna,

ha anförts vissa uttalanden av remissmyndigheterna,

ägnade att belysa frågan örn gränsdragningen mellan de utbrutna ämbetsverken

och försvarsgrensförvaltningarna sådana de komma att te sig

efter en omorganisation. I detta sammanhang torde vara tillräckligt med

en hänvisning till berörda uttalanden.

s. 294 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

294 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Av vad i det föregående anförts framgår, att arméförvaltningen — om

förevarande förslag genomföres — framdeles kommer att få sitt arbetsområde

väsentligt begränsat. Sålunda avses tre särskilda fackgrenar skola i sin

helhet utbrytas, nämligen fortifikations- och byggnadsförvaltningen, sjukvårdsförvaltningen

samt civilförvaltningen. Vidare komma betydelsefulla

uppgifter att överflyttas från såväl tyg- som intendenturdepartementet till

krigsmaterielverket.

Vad angår överflyttningen av anskaffningsuppgifter från tygdepartementet

bör vid utformandet av författningsbestämmelserna i ämnet eftersträvas

en klarare gränsdragning än som skett i förvaltningsutredningens betänkande.

I fråga örn anskaffningen av intendenturmateriel har förvaltningsutredningen

tänkt sig en centralisering till intendenturförvaltningsorganet inom den

försvarsgren, som är den största förbrukaren, d. v. s. i stor utsträckning till

arméförvaltningens intendenturdepartement. Även jag anser, att en centralisering

härvidlag bör ske. Denna bör emellertid syfta till en förläggning av

anskaffningen även av intendenturmateriel till krigsmaterielverket i den utsträckning,

som avsetts skola gälla enligt de förut angivna principerna för

anskaffning av tygmateriel.

De arbetsuppgifter, som nu åvila tyg- och intendenturdepartementens

civilbyråer, komma att i stort sett kvarstå oförändrade, oavsett inrättandet

av försvarets civilförvaltning. Då såväl kassa- som ombudsmannagöromålen

för hela den centrala militärförvaltningen avses skola förläggas till civilförvaltningen,

komma särskilda organ härför icke att krävas inom arméförvaltningen.

B. Arméförvaltningens organisation.

1. Allmänna grunder.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har beträffande de allmänna grunderna för arméförvaltningens

organisation anfört i huvudsak följande.

De arbetsuppgifter, som komma att kvarstå för arméförvaltningen i dess

reducerade skick, medföra, att inom arméförvaltningen alltjämt måste finnas

särskilda avdelningar för handhavande av tygförvaltningen respektive intendenturförvaltningen.

Då dessa avdelningar var för sig komma att bliva av betydande

storlek och vidare torde komma att arbeta rätt oberoende av varandra,

anser utredningen, att dessa avdelningar alltjämt böra benämnas arméj

örn altning ens ty g departement respektive intendenturdepartement. Utredningen

föreslår vidare, att de nu i dessa båda departement ingående civilbyråerna

utbrytas ur departementen och sammanföras till en för arméförvaltningen i dess

helhet gemensam civilavdelning.

Inom den nuvarande arméförvaltningen finnes icke någon chef i egentlig mening,

utan de särskilda departementen och styrelserna ha var sina chefer, som

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

sinsemellan intaga en i det stora hela självständig ställning. Dessa chefer bilda

tillsammans arméförvaltningens plenum, som har att besluta i vissa för armeförvaltningen

gemensamma angelägenheter.

Enligt den för arméförvaltningen gällande instruktionen skola emellertid vissa

å arméförvaltningen ankommande ärenden av verket avgöras under chefskap av

chefen för armén, vilken därvid är ensam beslutande.

Vad först beträffar chefens för armén ställning till den föreslagna reducerade

arméförvaltningen har utredningen ägnat denna fråga ett ingående övervägande.

De senare årens erfarenheter synas giva vid handen, att den nuvarande anordningen,

med chefen för armén såsom chef för förvaltningen vid avgoranuet

av vissa instruktionsmässigt angivna slag av ärenden, i det stora hela fungerat

tillfredsställande. Emellertid är det otvivelaktigt, att ett bestämt angivande i

instruktionen av de ärendesgrupper, i vilka försvarsgrenschefen skall utöva

chefskap över förvaltningen, måste, örn därmed avses att utesluta honom tran

beslutanderätten i andra ärenden, bli i så måtto otillfredsställande, att tillämpningen

av bestämmelserna vidlådes av en viss stelhet och att tveksamma gränsfall

alltid uppkomma. Vidare synes det kunna göras gällande, att det med den karaktär

av renodlat materielförvaltande verk, som arméförvaltningen enligt den

föreslagna nya organisationen kommer att erhålla, ligger nära till hands att låta

arméchefen såsom den för arméns krigsduglighet i första hand ansvarige fa ett

mera vidsträckt inflytande över förvaltningsverksamheten än som varit pakallat

med den nuvarande månghövdade förvaltningsorganisationen.

Utredningen vill därför för sin del föreslå, att chefen för armén skall i princip

äga högsta chefskapet över den nya arméförvaltningen. Därav följer, att han

skall vara berättigad att utöva beslutanderätt i arméförvaltningen i den omfattning

han själv bestämmer. Utredningen anser det emellertid vara uppenbart,

att chefen för armén som regel endast i frågor av större vikt eller av principiell

betydelse kommer att utöva sin beslutanderätt och att han i övrigt endast kommer

att lämna allmänna direktiv för ämbetsverkets verksamhet — till något

väsentligt därutöver lärer hans egen verksamhet knappast lämna tid övrig. 1

den blivande instruktionen för arméförvaltningen lärer böra angivas, i vilka

ärendesgrupper chefen för armén i allmänhet bör vara den inom arméförvaltningen

beslutande; i övriga ärenden avses beslutanderätten som regel bora utövas

av ämbetsverkets egna chefer. Att han i de fall då han utövar sin beslutanderätt

i ämbetsverket handlar under vanligt förvaltningsansvar säger sig

självt, liksom att besluten alltid skola fattas efter vederbörlig föredragning inom

verket

Vidkommande därefter frågan om arméförvaltningens ledning i övrigt, innebär

ju den nuvarande anordningen med särskilda sidoordnade chefer för armeförvaltningens

olika departement och styrelser utan någon gemensam chef —

vilken organisation leder sina anor till det forna krigskollegium en påtaglig

avvikelse från marin- och flygförvaltningarnas organisation, i det att för dessa

ämbetsverk särskilda chefer finnas tillsatta. Icke minst ur synpunkten att söka

åstadkomma största möjliga likformighet mellan armé-, marin- och tlygforvaltningarna

har utredningen haft under övervägande fragan, huruvida icke jämväl

i arméförvaltningen borde finnas en gemensam chef för hela ämbetsverket.

Emellertid göra sig i fråga om arméförvaltningen vissa synpunkter gällande,

vilka komma den att i förevarande hänseende intaga en annan stallning än

marin- och flygförvaltningarna. Till att börja med kommer den centrala förvaltningsverksamheten

på tygförvaltningens och intendenturförvaltningens områden^

för arméns vidkommande — särskilt med hänsyn till de synnerligen omfat
-

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

tande underlydande regional- och lokalförvaltningarna — att bli av en sådan

storleksordning och omfatta så komplicerade arbetsuppgifter, att de härför avsedda

organen var för sig måste få karaktären av högst betydande ämbetsverk,

vilkas chefer bli i hög grad ansvarstyngda och därför måste besitta de högsta

k\ alifikationer. Att över dessa chefer men under chefen för armén såsom innehavare

av högsta chefskapet över arméförvaltningen placera en särskild chef för

arméförvaltningen som sådan stöter därför på svårigheter redan av personaltekniska

skäl. Men härtill kommer, att behovet av en dylik gemensam förvaltningschef

under chefen för armén icke synes .vara lika framträdande som fallet

ar med marinen och flygvapnet. På grund av det sätt på vilket materieltjänsten

regionalt och lokalt är ordnad — med särskilda personalkårer för tygtjänst och

intendenturtjänst — blir nämligen gemensamheten i förvaltningshänseende mellan

de bada tjänstegrenarna i centralinstansen förhållandevis ringa, något som

givetvis också betingas av den omfattning som varje tjänstegren äger. Slutligen

är att märka, att chefen för armén, vilken enligt försvarsutredningens förslag

icke skall hava att befatta sig med det operativa krigsförberedelsearbetet, i högre

grad än de båda övriga försvarsgrenscheferna har till huvudsaklig uppgift, bland

annat, att ägna uppmärksamhet åt arméns utrustning. Då han enligt förvaltningsutredningens

förslag skall utöva högsta chefskapet över arméförvaltningen,

har han i utövningen härav anledning att särskilt uppmärksamma de samordningsproblem

som kunna uppkomma.

Utiedningen utgår således från att någon särskild chef för arméförvaltningen

icke skall finnas. Beslutanderätten kommer således att, i den mån icke chefen

för armén inträder som beslutande, utövas på tyg- och intendenturdepartementen

vart för sig, antingen av dess chefer eller av avdelnings- eller byråchefer.

Emellertid uppkomma givetvis vissa frågor inom verket som icke äro att hänföra

till något visst av departementen, exempelvis personalfrågor, vissa ersättningsfrågor,

vissa författningsfrågor m. m. Beslutanderätten i dylika frågor

synes böra utövas av den^av de båda departementscheferna, vilken av Kungl.

Maj .t förordnas därtill. Sådana frågor torde i allmänhet i den andre departementschefens

närvaro böra föredragas av chefen för civilavdelningen; båda böra

därvid äga reservationsrätt. Disciplinärenden inom verket torde böra avgöras

kollegialt av departementscheferna och chefen för civilavdelningen.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Armechefen har ansett, att tyg- och intendenturdepartementen liksom nu

borde förfoga över var sin civilbyrå, samt ifrågasatt departementens organiserande

såsom två självständiga verk.

Samma uppfattning har uttalats av arméförvaltningen.

Beträffande de till stöd härför aberopade skälen torde få hänvisas till avsnittet

rörande civilbyrån.

I några av utlåtandena ha anförts vissa allmänna synpunkter rörande försvarsgrensförvaltningarnas

ställning och organisation, för vilka redogörelse

torde kunna lämnas i detta sammanhang.

Statens ammunitionsnämnd och försvar sväsendets verkstadsnämnd ha sålunda

funnit anmärkningsvärt, att förvaltningsutredningen, trots att de tre

försvarsgrensförvaltningarna i stor utsträckning skulle ha likartade arbets
-

s. 297 Kontrollera mot PDF

297

Kungl. Marits ''proposition nr ISO.

uppgifter, föreslagit olika organisationsformer för deni. Nämnderna lia därvid

särskilt erinrat örn att arméförvaltningen enligt förslaget icke skulle erhålla

någon gemensam chef. Förslaget syntes därför böra undergå en överarbetning,

framför allt vad anginge arméförvaltningens organisation. Vid

denna överarbetning borde i första hand förvaltningarnas uppgifter fixeras

och avgränsas i förhållande till övriga organ inom försvarsförvaltningen enligt

av nämnderna i utlåtandet angivna riktlinjer, varvid dock formerna icke

finge göras så stela, att i framtiden ett överförande av uppgifter mellan förvaltningens

olika organ omöjliggjordes. Det syntes även bli nödvändigt att

på ett fastare sätt än utredningen föreslagit inordna försvarsgrensförvaltningen

under försvarsgren sledningen. I första hand syntes det vara nödvändigt,

att förvaltningens chef alltid vore militär. Huruvida förvaltningarna alltjämt

borde vara direkt underställda Kungl. Majit syntes böra ingående undersökas.

Försvarsgrensförvaltningarnas organisation borde göras sådan, att

förvaltningarna fördelades på ett fåtal avdelningar under en gemensam chef.

Ärenden angående den egentliga krigsmaterielens principutformning, underhåll,

förvaring och distribution borde sammanföras till en eller flera tekniska

avdelningar. Den tekniska personalen borde utöver rent tekniska kvalifikationer

ha militär utbildning och erfarenhet och syntes därför i regel böra

rekryteras ur den personalkår av militärt utbildade tekniker, som borde finnas

inom varje försvarsgren. Ledningen av försvarsgrenens centrala verkstäder

och liknande anläggningar för reparationsverksamheten borde sammanföras

till en för försvarsgrensförvaltningen gemensam avdelning och underställas

en teknisk chef med god erfarenhet från fabriksdrift.

En reservant i ammunitionsnämnden har ansett, att nämndernas förslag

örn liknande organisationsformer för de tre försvarsgrensförvaltningarna med

hänsyn till arten och omfattningen av de uppgifter, som komme att åvila

arméförvaltningens tyg- och intendenturdepartement, icke vore hållbart. Den

av förvaltningsutredningen föreslagna organisationen vore avgjort att föredraga.

Statens krisrevision har erinrat om att frånvaron av en gemensam chef,

som skulle kunna ena och sammanhålla arméförvaltningens olika avdelningar

till en inåt och utåt samverkande enhet, varit en av huvudanmärkningarna

mot den nuvarande arméförvaltningen samt har därför föreslagit, att arméförvaltningens

olika avdelningar skola ställas under en gemensam chef.

Sveriges industriförbund har anfört att, ehuru förbundet i likhet med förvaltningsutredningen

ansåge det riktigt, att avgörandet i frågor rörande

krigsmateriel i sista hand tillkomme de för försvarets effektivitet ansvariga

militärerna, det vore synnerligen viktigt, att de civilmilitära teknikerna inom

de olika förvaltningarna gåves större möjligheter än hittills att redan på ett

tidigt stadium och sålunda innan ståndpunkt fattades i en dylik fråga få

framföra sina synpunkter för den ansvariga ledningen. Det vore därför av

s. 298 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

298 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

stor betydelse för krigsmaterielens ändamålsenlighet och modernitet, att teknikerna

i större utsträckning än hittills placerades på de tekniskt mera krävande

chefsposterna inom förvaltningarna.

Svenska teknologföreningen har förordat större enhetlighet beträffande

försvarsgrensförvaltningarnas organisation och i fråga om benämningarna å

de olika förvaltningsorganen. Förvaltningsutredningens förslag uppvisade,

speciellt beträffande försvarsgrensförvaltningarna, stora brister i fråga om

beredande av ökat utrymme och inflytande åt teknikens män. Den föreslagna

alltför starka koncentrationen av beslutanderätten till militära chefer komme

enligt föreningens mening att i många fall omöjliggöra en skyndsam och

rationell handläggning av förekommande ärenden. Till undvikande därav

borde beslutanderätten beträffande den tekniska och ekonomiska verksamhet,

som sammanhängde med tygmaterielutrustning samt byggnaders uppförande

och underhåll, utövas av ingenjörer, vilka genom sin utbildning ägde förutsättningar

därför.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har uttalat sig i samma

riktning och framhållit att det — för att fullt utbyte av den tekniska personalens

arbete skulle erhållas — erfordrades jämväl att verksamheten stöde

under ledning av teknisk personal. För upprätthållande av kontinuiteten i det

tekniska arbetet krävdes därjämte, att en icke oväsentlig del av ingenjörspersonalen

anställdes på stat. Förbundet ville vidare understryka betydelsen

av att försvarsgrensförvaltningarna i likhet med vad som föreslagits för

industriverket erhölle lättnader i fråga om iakttagande av föreskrifterna i

upphandlingsförordningen.

Lönenämnderna ha i annat sammanhang framhållit, att militär chef för försvarsgrensförvaltning

vore att anse såsom förtroendeämbetsman. Den omständigheten,

att han skulle tillsättas medelst förordnande, motiverade därför

i och för sig icke placering i högre lönegrad än Ob 3.

Under remissbehandlingen av förvaltningsutredningens betänkande har från

flera håll framhållits såsom anmärkningsvärt, att utredningen, trots att de

tre försvarsgrensförvaltningarna i stor utsträckning skulle ha likartade arbetsuppgifter,

föreslagit olika organisationsformer för dem. I sådant hänseende

har särskilt påpekats, att arméförvaltningen enligt förslaget icke skulle

erhålla någon gemensam chef. Å andra sidan ha arméchefen och arméförvaltningen,

såsom i det föregående omnämnts, påyrkat en uppdelning av återstoden

av arméförvaltningen i två skilda ämbetsverk, arméns tygförvaltning och

arméns intendenturförvaltning. Till sistnämnda förslag har jag ställt mig avvisande.

Enligt min mening bör emellertid arméförvaltningen, ehuru sammanhållen

till en enhet, organiseras på två fackorgan, ett för tygförvaltningen och

ett för intendenturförvaltningen. Det synes lämpligt att, till undvikande av

förväxling med statsdepartementen samt för vinnande av överensstämmelse

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

med beteckningen på marin- och flygförvaltningarnas underavdelningar, för

arméförvaltningens ifrågavarande fackorgan användes benämningen avdelning.

Arméförvaltningen skulle sålunda bli indelad i en tygavdelning och en intendenturavdelning,

vartill skulle komma en för verket gemensam civilbyrå.

Jag har redan i det föregående uttalat såsom min mening, att chefskapet

för försvarsgrensförvaltningarna bör läggas i vederbörande försvarsgrenschefs

hand. Självfallet bör försvarsgrenschefen dock förbehålla sig allenast de

mest betydelsefulla ärendena och således ej taga befattning med löpande

ärenden i allmänhet. Den omedelbara ledningen av försvarsgrensförvaltningen

bör under försvarsgrenschefen utövas av en souschef. Arméförvaltningen

bör härvidlag icke utgöra något undantag. De skäl, som av förvaltningsutredningen

anförts gentemot tanken att utse en chef för det löpande

arbetet inom detta ämbetsverk, synas mig i så måtto böra röna beaktande,

att till souschef bör utses endera av cheferna för tyg- och intendenturavdelningarna.

Denne bör ha att företräda verket i sådana frågor som äro gemensamma

för detta, exempelvis vissa personal-, ersättnings- och författningsfrågor.

En övergående uppgift, som dock kan bli av stor betydelse, blir vidare

att vid en blivande återgång till fredsförhållanden övervaka återförandet

av den nu för arméförvaltningen tillämpade, för beredskapsläget avpassade

personalorganisationen till normal omfattning. Jag avser emellertid

icke, att souschefen för arméförvaltningen skall inträda såsom beslutande i

ärenden, som enbart beröra den avdelning, för vilken han icke utövar det

direkta chefskapet, även om fråga skulle vara om ärenden av större vikt. Beslutanderätten

i flertalet ärenden kommer således i likhet med vad nu är fallet

att, i den mån icke arméchefen inträder, utövas på tyg- och intendenturavdelningarna

var för sig.

Visserligen hyser jag den uppfattningen, att souscheferna för de olika försvarsgrensförvaltningarna

icke med nödvändighet skola tagas ur militärernas

krets. Även en civilmilitär eller civil med framstående kvalifikationer bör sålunda

kunna ifrågakomma. Vad arméförvaltningen beträffar torde emellertid

frågan örn tillsättande av en icke-militär souschef åtminstone tills vidare icke

kunna bli aktuell, då valet ju kommer att stå mellan två avdelningschefer,

vilka såvitt jag kan bedöma böra vara militärer.

Vad angår frågan örn souschefens ställning i övrigt synes han — såsom

förutsatts beträffande militär chef för annan försvarsgrensförvaltning — böra

placeras i lönegraden Ob 3 a och tillsättas medelst förordnande på viss tid.

Självfallet måste han under tid för sådant förordnande frånträda de förmåner,

som äro förenade med hans befattning såsom avdelningschef. Vid bestämmandet

av löneställningen för souschef vid försvarsgrensförvaltning överhuvudtaget

har jag räknat med att sådan befattningshavare icke bör komma i

åtnjutande av liigrc avlöningsförmåner, därest han är militär, än örn han

är civil.

s. 300 Kontrollera mot PDF

300

Kungl. Majlis proposition nr 180.

2. Tygavdelningen.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har i förevarande hänseende anfört i huvudsak

följande.

Inom den av utredningen föreslagna nya arméförvaltningen skall det ankomma

tygdepartementet att ha högsta överinseendet och ansvaret för arméns utrustning

med tygmateriel, d. v. s. vapen och ammunition, signal- och ingenjörmateriel

samt fordonsmateriel m. m.

Det skall sålunda ankomma på departementet att projektera materielen, d. v. s.

uppgöra förslag till nya materieltyper eller förbättringar av redan förefintlig materiel,

i den mån den tekniska utvecklingen skapar möjligheter härför. De nya

materieltyperna skola sedan utprövas, så att de leda till ur militär synpunkt lämpliga

konstruktioner, vilka, i förekommande fall, skola vara ägnade för tillverkning

i större skala. För det tekniska handhavandet av den nykonstruerade materielen

skall departementet utfärda erforderliga anvisningar.

Tygdepartementet skall vidare ha till uppgift att förvalta de medel, som ställas

till förfogande för arméns utrustning med tygmateriel samt vidtaga erforderliga

åtgärder för anskaffning av sådan. I den mån anskaffningen gäller artiklar av massoch

standardkaraktär skall anskaffningen ske genom anlitande av industriverket,

som har att verkställa upphandling enligt departementets leveransbestämmelser

och som jämväl skall handhava all krigsindustriplanering. Utredningen förutsätter

därvid, att tygdepartementet vid behov skall ställa erforderlig kontrollpersonal

till industriverkets förfogande.

Departementet skall även handlägga frågor angående arméns kvantitativa behov

av tygmateriel, ävensom frågor angående denna materiels förrådshållning, redovisning

och vård. Förefintliga centralförråd av ammunition förutsättas bliva i dessa

avseenden underställda departementet.

Departementet skall vidare ha överinseendet över ärenden angående tygmaterielens

reparation. För detta ändamål böra armén tillhörande verkstäder vid tygstationer

och truppförband ledas av departementet, vars chef dessutom bör ha

inspektionsrätt över reparationstjänstens utövande vid truppförbanden. Slutligen

böra inom departementet handläggas vissa frågor angående mobilisering och utbildning

i ändamål att säkerställa, att kvalificerad personal finnes tillgänglig för

besättandet av erforderliga befattningar under såväl krigs- som fredsförhållanden.

Förvaltningsutredningen har ansett, att chef för tygdepartementet liksom

nu borde vara generalfälttygmästare!!, vilken emellertid borde tillsättas på förordnande

för en tid av högst sex år. Utredningen hade haft under övervägande,

huruvida det icke skulle kunna vara tänkbart att såsom chef för tygdepartementet

förordna en icke-militär, men av flera skäl funnit sig böra avvisa

denna tanke. Utredningen har härutinnan anfört i huvudsak följande.

Tygdepartementets karaktär av rent militärt förvaltningsorgan skulle därigenom

i betänklig grad gå förlorad. Den omständigheten, att generalfälttygmästaren skall

vara chef för fälttygkåren talar också emot att besätta generalfälttygmästarposten

med en icke-militär person. Detsamma gäller beträffande det förhållandet, att han

bör ha inspektionsrätt över tygtrupperna. Slutligen är att märka, att inom armén

finnes en speciell militär personalkår, fälttygkåren, vars befattningshavare ägna

huvuddelen av sin verksamhet åt arbetsuppgifter inom tygdepartementets verksamhetsområde.

Vid utväljandet av generalfälttygmästare finnes sålunda möjlig
-

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

heter att välja mellan ett relativt stort antal militära personer med utbildning och

erfarenheter på förvaltningsområdet. Det torde även kunna befaras, att tillsättandet

av civil person såsom generalfälttygmästare skulle inverka menligt på rekryteringsmöjligheterna

för fälttygkåren, vilket i sin tur skulle vara till stor skada för

den betydelsefulla tygförvaltningstjänstens ändamålsenliga utövande. Slutligen bör

påpekas, att de rent civila funktioner, som handhavas av det nuvarande tygdepartementet,

enligt utredningens förslag komma att till största delen överföras till

industriverket.

Utredningen Ilar framhållit, att den omständigheten att generalfälttygmästaren

borde tillsättas allenast med förordnande, borde — i likhet med vad

fallet vore med civila verkschefer — kompenseras med en något högre löneställning

än den för generalspersoner vanliga, samt därför föreslagit, att befattningen

i fråga upptages på arméförvaltningens stat i en ny lönegrad av

den i militära avlöningsreglementet intagna löneplanen Ob (Ob 3 a) med en

grundlön av 20,000 kronor.

Beträffande tygdepartementets organisation i övrigt har förvaltningsutredningen

anfört i huvudsak följande.

På grund av tygdepartementets mycket omfattande verksamhetsområde är det

enligt förvaltningsutredningens uppfattning nödvändigt, att generalfälttygmästaren,

liksom nu, till sitt förfogande har en ställföreträdande chef, fälttygmästaren,

tillika chef för tygstaten. Fättygmästarbefattningen synes i likhet med generalfälttygmästarbefattningen

böra tillsättas med förordnande på viss tid. Fälttygmästaren

skall givetvis tillhöra fälttygkåren, men befattningen synes dock böra

uppföras på arméförvaltningens stat. Med hänsyn till de synnerligen omfattande

uppgifter som komma att åvila fälttygmästaren ävensom till den osäkrare ställning

som följer med förordnandeformen bör fälttygmästaren upptagas i lönegraden

Ob 2.

Närmast anknuten till fälttygmästaren bör inom tygdepartementet finnas en

chefsexpedition, vid vilken handläggas för departementet gemensamma ärenden

ävensom generalfättygmästaren och fälttygmästaren berörande personalärenden.

För att väl kunna fylla alla de uppgifter, som skola ankomma på tygdepartementet,

måste departementet erhålla en indelning i underavdelningar, som i möjligaste

mån främjar ett effektivt arbete. Detta innebär att ett avsevärt antal byråer

måste tillkomma. Dels för att sammanhålla vissa närbesläktade byråer under en

gemensam ledning och dels för att avlasta arbetsbördan för generalfälttygmästare!!

och fälttygmästaren, böra vissa av byråerna sammanföras till avdelningar.

Utredningen har efter noggrant övervägande kommit fram till att följande avdelningar

böra finnas inom departementet:

beväpningsavdelningen.

signal- och ingenjörmaterielavdelningen,

fordonsa vdelningen,

utrustningsavdelningen samt

verkstadsavdelningen.

Vidare böra inom departementet, vid sidan av avdelningarna, finnas en mobiliseringsbyrå,

ett konstruktionskontor, ett kontrollkontor samt en provskjutningscentral.

Den sålunda föreslagna indelningen av tygdepartementet jämte avdelningarnas

indelning i byråer åskådliggöras av ett å sid. 153 i förvaltningsutredningens

betänkande intaget organisationsschema.

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Beträffande de olika avdelningarnas uppgifter och organisation har utredningen

anfört i huvudsak följande.

Beväpningsavdelningen förutsattes skola handlägga ärenden angående projektering,

konstruktion, utprövning, anskaffning m. m. av vapen med utredning och

ammunition, sprängteknisk materiel, gasskyddsmateriel samt eldlednings- och mätmateriel,

ävensom utfärdandet av tekniska anvisningar för denna materiels handhavande.

Avdelningen föreslås uppdelad på tre byråer, nämligen vapenbyrå, instrumentbyrå

och ammunitionsbyrå.

Å signal- och ingenjörmaterielavdelningen skola handläggas ärenden angående

projektering, konstruktion samt anskaffning av signal-, pionjär- och brobyggnadsmateriel,

varjämte erforderliga tekniska anvisningar för denna materiels handhavande

skola utfärdas å avdelningen. Avdelningen bör uppdelas på tre byråer, nämligen

signalmaterielbyrå, elektroteknisk byrå samt ingenjörmaterielbyrå.

Fordonsavdelningen skall handlägga ärenden angående projektering, konstruktion,

anskaffning m. m. av fordon av olika slag samt hästutredning ävensom utfärda

tekniska anvisningar för denna materiels handhavande. Avdelningen föreslås

uppdelad i följande tre byråer: motorfordonsbyrån, motortekniska byrån samt

hästfordonsbyrån.

De tre hittills behandlade avdelningarna kunna karakteriseras med begreppet

»materielavdelningar», enär de var och en inom sitt område handlägga respektive

materielslags konstruktion och anskaffning m. m. Departementets återstående underavdelningar

ha emellertid en sinsemellan mera skiljaktig karaktär i anslutning

till de övriga uppgifter, som tillkomma departementet.

Utrustningsavdelningen skall handlägga ärenden, som angå tygmaterielens förvaring,

redovisning med därtill hörande förrådskontroll och statistik, truppförbandens

förseende med tygmaterielutrustning samt materielens vård och föreskrifter

för densamma m. m. Även denna avdelning bör uppdelas i tre byråer, nämligen

tygförrådsbyrå, ammunitionsförrådsbyrå och materielvårdsbyrå.

Verkstadsavdelningen avses skola handlägga ärenden, som angå driften vid

arméns verkstäder samt reparationstjänstens organisation i hemorten m. m. Till

denna avdelning föreslås även arméingenjörkårens chefsexpedition vara förlagd.

Såsom chef för verkstadsavdelningen avses arméöveringenjören. En uppdelning i

byråer torde icke vara erforderlig.

Å mobiliseringsbyrån skola handläggas ärenden, som angå tygdepartementets och

dess underlydande anstalters mobilisering, tygtjänsten berörande reglementen och

instruktioner ävensom ärenden rörande utbildning och tygtrupper m. m. Byråchefen

avses samtidigt skola vara chef för tygavdeningen i arméinspektionen. Härigenom

torde den erforderliga kontakten mellan trupp- och förvaltningssidorna beträffande

dessa frågor kunna erhållas.

De återstående underavdelningarna av tygdepartementet äro att betrakta såsom

hjälporgan till de föregående.

Vid konstruktionskontoret skola konstruktionsritningar, arbetsbeskrivningar

m. m. uppgöras enligt direktiv från departementets övriga avdelningar. Kontoret

förutsattes bliva uppdelat i underavdelningar motsvarande de olika materielslagen

(t. ex. ammunition, signalmateriel etc.). Kontrollkontoret avses för leveranskontroll

av materiel från såväl statliga som civila fabriker. Provskjutningscentralen skall

verkställa skjutningar i samband med nykonstruktioner, leveransprov eller årsbesiktningar.

Beträffande dess förläggningsplats torde en närmare utredning bliva erforderlig,

men synes åtminstone huvuddelen kunna etableras i anslutning till det

redan befintliga och i vissa avseenden välutrustade skjutfältet i Karlsborg.

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Det av förvaltningsutredningen beräknade behovet av militär och civilmilitär

aktiv personal, för vincet lämnats en närmare redogörelse å sid.

154—157 i utredningens betänkande, framgår av sammanställningen å sid.

304 i denna proposition.

Förvaltningsutredningen har å sid. 159—161 i betänkandet närmare redogjort

för personalbehovet i övrigt vid tygdepartementet. Behovet av pensionerad

personal i arvodesbefattning bär beräknats till 22 officerare och

12 underofficerare. Det permanenta behovet av civil teknisk personal har

angivits till 46 befattningshavare i lönegraderna Eo 11—Eo 24. Av den civila

kontorspersonalen ha 69 befattningshavare ansetts böra beredas ordinarie

eller extra ordinarie anställning, i lönegraderna 2—11. Utredningen

har vidare räknat med 1 förste expeditionsvakt, 2 expeditionsvakter och 1

biträdande expeditionsvakt. I övrigt erforderlig civil personal har förutsatts

skola avlönas med anlitande av vederbörliga materielanslag.

Utredningen har slutligen förordat, att för underlättande av rekryteringen

vid tygdepartementet liksom nu arvoden skola tilldelas viss militär

personal vid departementet, och har i sådant hänseende föreslagit en utjämning

av arvodesbeloppen ävensom vissa jämkningar i övrigt i nu gällande

grunder för arvodena.

Ullålnnden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Arméförvaltningen har funnit förvaltningsutredningens organisationsförslag

i stort sett ändamålsenligt men förordat vissa jämkningar däri. Sålunda

har föreslagits, att chefsexpeditionen skall bestå av tre sektioner, en central-,

en personal- och en registratorssektion. De tekniska byråerna inom de

tre egentliga materielavdelningarna lia ansetts böra benämnas tekniska assistentkontor.

Beträffande beväpningsavdelningens organisation bär därjämte

föreslagits ersättande av den föreslagna vapenbyrån med två byråer, en infanteribyrå

och en artilleribyrå. Till signal- och ingenjörmaterielavdelningen

borde anknytas det nuvarande elektrotekniska laboratoriet, som av

förvaltningsutredningen förutsatts skola underordnas industriverket. Vid

fordonsavdelningen borde tillkomma ett fordonsregister. Den av utredningen

föreslagna materielvårdsbyrån borde överflyttas från utrustningsavdelningen

till en av arméförvaltningen i stället för kontrollkontoret föreslagen kontrollavdelning,

som tillika borde omfatta en leveranskontrollbyrå ävensom

den i utredningens förslag upptagna provskjutningscentralen. I utrustningsavdelningen

borde tillkomma ett särskilt förrådskontrollkontor. Såsom förut

anmärkts borde vidare enligt arméförvaltningens mening inom tygdepartementet

finnas en särskild civilbyrå. Slutligen borde inom konstruktionskontoret

finnas en särskild sektion för standardiseringsfrågor.

lieträffande tygdepartementets personalorganisation har arméförvaltningen

ansett erforderligt med vissa utökningar och jämkningar i förhållan
-

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Militär och civilmilitär aktiv personal vid ty g departementet.

Chef (på fälttygkårens resp.

arméingenjörkårens stat)

T j änstgörande

personal

U nderavdelning

Överstar

Överstelöjt-

nanter eller

majorer

Majorer eller

kaptener

Förste armé-

ingenjörer

Kaptener vid

fälttygkåren

Kommende- rade off

Armé-

ingenjörer

Hoff vid ftk

Personal ur

tygstaten

Chefsexpeditionen .........

—

_

—

—

1

1

_

_

Beväpningsavdelningen ....

1

—

—

—

1

—

—

—

Vapenbyrån ............

—

1

—

—

3

1

i

—

Instrumentbyrån ........

—

—

—

i

—

1

i

—

Ammunitionsbyrån ......

—

1

—

—

4

1

2

1

Signal- och ingenjörmateriel- avdelningen ............

1

_

_

_

1

_

_

_

Signalmaterielbyrån .....

—

1

—

—

2

1

—

—

Elektrotekniska byrån . ..

—

—

—

i

—

—

1

—

Ingenjörmaterielbyrån . ..

—

—

i

—

—

1

1

—

Fordonsavdelningen .......

1

—

—

—

1

—

—

—

Motorfordonsbyrån......

—

1

—

—

2

1

—

—

Motortekniska byrån ....

—

—

—

i

—

—

1

—

Hästfordonsbyrån .......

—

—

i

—

—

1

—

—

1 2 tygförv. av

Utrustningsavdelningen ....

1

—

—

—

1

—

—

—

1 1. kl.

I 3 tygförv. av

Tygförrådsbyrån ........

—

1

—

—

1

1

—

—

| 2. kl.

Ammunitionsförrådsbyrån

—

1

—

—

1

1

—

—

Materielvårdsbyrån......

—

1

—

—

2

1

3

—

Verkstadsavdelningen......

—

—

—

■i

—

—

2

—

Mobiliseringsbyrån ........

—

1

—

—

1

—

—

—

Konstruktionskontoret .....

—

—

—

i

—

—

1

—

Kontrollkontoret ..........

—

1

—

—

6

—

4

!4

Provskjutningscentral .....

_

_

i

_

_

1

_

2

1 tygskr.

1 ty g verkm.

Summa

4

9

3

5

27

12

17

7

2 tyghantv.

1941 års försvarsutrednings

förslag .................

4

8

0

S

27

_

S

7

4

1 Arméöveringenjör.

2 Två av dessa befattningar tillsättas i mån av

avgång ur tjänst av nuvarande innehavare av

två kontrollunderofficersbefattningar avsedda för pensionerade underofficerare.

3 Sammanlagt 22 st.

4 2 departementsskrivare i

stället för 2 tygförvaltare av 1. klass, i övrigt lika.

de till förvaltningsutredningens förslag. Härutinnan torde få hänvisas till

handlingarna i ärendet.

Arméförvaltningen har i anslutning till sina personalberäkningar framhållit,

att vid tygdepartémentet komme att handläggas icke blott förvaltningsärenden

utan även fälttygkåren och tygstaten berörande personalärenden

samt militära ärenden, vilka åvilade generalfälttygmästaren i denna

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

hans egenskap, såsom vissa mobiliserings- och utbildningsärenden samt inspektionsfrågor.

Den föreslagna organisationen medförde sålunda en minskning

av antalet eljest erforderliga organ inom arméns ledning ävensom av

den tekniska personalen.

Statens ammunitionsnämnd och jörsvarsväsendets verte,stadsnämnd lia

ifrågasatt, huruvida det kunde anses förenligt med kravet på en rationell

organisation att organisera icke mindre än nio avdelningar eller kontor under

generalfälttygmästare!! samt örn en så omfattande organisation över

huvud vore nödvändig med hänsyn till arméförvaltningens förändrade arbetsuppgifter.

Förklaringen till förvaltningsutredningens förslag syntes

ligga däri, att utredningen, trots vad den i princip anfört beträffande anskaffningens

förläggande till industriverket, tänkt sig en mycket stor del

av anskaffningen förlagd till tygdepartementet. Nämnderna finge vidare

påpeka, att för arméförvaltningen, i olikhet mot marin- och flygförvaltningarna,

saknades ett särskilt gemensamt organ för handläggning av standardiseringsfrågor.

Slutligen framhölles, att den leveranskontroll, som skulle

handhavas av kontrollkontoret, icke finge avses omfatta annan materiel än

sådan, vars anskaffning ombesörjdes av departementet. Nämnderna lia därjämte

ansett, att all reparation av materiel för armén borde sammanföras till

en gemensam verkstadsavdelning.

Statskontoret har avstyrkt förslaget om uppflyttning till den nya lönegraden

Ob 3 a av generalfälttygmästaren ävensom att denna befattning

skulle tillsättas på förordnande på viss tid. Icke heller hade tillräckliga skäl

anförts för en förändrad löneställning för fälttygmästaren. De föreslagna

avdelningarna vore enligt statskontorets mening att jämställa med byråer

inom förvaltningen i övrigt och de särskilda byråerna med kontor eller sektioner.

Statskontoret kunde icke tillstyrka, att såsom chefer för samtliga

avdelningar sattes överstar; åtminstone två borde vara överstelöjtnanter.

Löneställningen för de befattningshavare, som förutsatts skola tillhöra

arméingenjörkåren, kunde icke slutligt bedömas i avbidan på utredningen

rörande utnyttjandet inom försvarsväsendet av ingenjörtekniskt utbildad

personal. Såsom chefer för avdelningarnas underavdelningar borde i regel

utnyttjas majorer och högst överstelöjtnanter. — Statskontoret kunde icke

finna de av utredningen anförda skälen för bibehållande av särskilda arvoden

åt militär personal vid tygdepartementet bärande.

Allmänna lönenämnden och jörsvarsväsendets lönenämnd lia funnit tveksamt,

om behov verkligen förelåge av en särskild befattningshavare med huvudsaklig

uppgift att vara ställföreträdare för chefen för tygdepartementet.

örn en sådan befattning ansåges oundgängligen erforderlig, borde den placeras

i högst lönegrad Ob 1. Nämnderna lia vidare ifrågasatt, om icke såsom

avdelningschefer kunde avses jämväl överstelöjtnanter samt såsom byråchefer

majorer och kaptener i större utsträckning än utredningen ifrågasatt.

Chef för byrå syntes endast undantagsvis böra vara överstelöjtnant.

Bihang Ull riksdagens protokoll 19ft3. 1 sami. AV ISO. 20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Statens krisrevision har anfört, att om industriverket erhölle den av krisrevisionen

förordade, i det föregående närmare angivna ställningen, den av

förvaltningsutredningen föreslagna organisationen av tygdepartementet

uppenbarligen bleve alldeles för stor. Krisrevisionen har i detta sammanhang

berört frågan örn utbildningen av tygoffieerare, vilken enligt krisrevisionens

erfarenhet för närvarande lämnade rum för åtskilliga erinringar.

Svenska teknologiöreningen har ansett, att arméförvaltningen enligt förvaltningsutredningens

förslag icke bleve tillräckligt, tekniskt och merkantilt

betonad vare sig i fråga örn organisation eller personal. Chefen för tygdepartementet

borde alltefter förhållandena kunna väljas bland militärer

eller icke-militärer. Vad utredningen anfört till stöd för förslaget örn militär

chef stöde icke i överensstämmelse med utredningens synpunkter i fråga örn

tygdepartementets allmänna uppgifter och vore även inkonsekvent, jämfört

med vad utredningen anfört i fråga örn chefskapet för marin- och flygförvaltningarna.

Den av utredningen föreslagna indelningen av tygdepartementet

vore ur flera synpunkter mindre ändamålsenlig. De materielhandläggade

organen borde så långt möjligt indelas efter de tekniska facken.

Med utgångspunkt därifrån och under åberopande av vissa andra skäl, beträffande

vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, föresloge föreningen,

att tygdepartementet skulle indelas i en vapenbyrå, en ammunitionsbyrå,

en fältbyggnadsbyrå, en fordonsbyrå, en elektroteknisk byrå, en

normaliebyrå, en verkstadsbyrå och en anskaffningsbyrå. Därjämte skulle

i stället för den av utredningen föreslagna chefsexpeditionen inrättas två

centrala organ, en fälttygmästarexpedition, vilken skulle handlägga bland

annat mobiliseringsärenden, och en arméingenjörsexpedition, varjämte

skulle finnas en provskjutningscentral ävensom provrum och försöksstation.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har ansett, att chefen

för tygdepartementet efter de personliga kvalifikationerna borde kunna väljas

bland militära, civilmilitära eller civila personer ävensom att hans lön,

liksom chefslönerna i marin- och flygförvaltningarna, borde vara högre än

enligt förslaget. Den föreslagna indelningen av tygdepartementet innebure

en tungrodd och i vissa fall överflödig organisation. I många fall gjorde sig

ett behov gällande av att sammanhålla byråer i andra kombinationer än

utredningen föreslagit. Såsom utgångspunkt för ärendenas uppdelning på

byråer borde tjäna karaktären av handläggningen samt de tekniska ärendenas

art, sett ur teknisk synpunkt.

Förbundet har i anslutning till dessa synpunkter förordat samma byråindelning

som svenska teknologföreningen föreslagit. I likhet med sistnämnda

förening har förbundet därjämte föreslagit inrättande av en fälttygmästar-

och en arméingen jörsexpedition. Cheferna för anskaffnings- och

verkstadsbyråerna borde placeras i lönegraderna C 6 respektive Cbl. Övriga

byråchefer borde vara förste arméingenjörer i lönegraden Ca 30 eller

undantagsvis Ca 28. En väsentlig ökning av den tekniska pesonalen på de

olika byråerna syntes erforderlig.

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. May.ts ''proposition nr 180.

Civilmilitärer tjänstemannaföreningen har förordat ett par smärre jämkningar

i löneställningen för personalen vid tygdepartementets utrastningsavdelnings

förrådskontroll.

Slutligen har försvarets civila tjänstemannaförbund föreslagit en avsevärd

utökning av personalen vid konstruktionskontoret, delvis även innebärande

förbättrad löneställning, samt en mindre jämkning av utredningens

förslag beträffande personalorganisationen vid kontrollkontoret.

Vid behandlingen av principerna för verksamhetens ordnande på tygförvaltningens

område har jag såsom min mening uttalat, att krigsmaterielverket

bör — jämte det verket handhar vissa uppgifter avseende industriplanering,

standardisering, kontroll, förrådshållning m. m. — ombesörja anskaffning

av materiel, som är av mass- eller standardkaraktär eller som kan

anses fixerad i tekniskt hänseende, samt vidare sådan anskaffning som måste

ske genom verket för att möjliggöra en effektiv krigsplanering. Anskaffandet

av ren specialmateriel eller sådan materiel som befinner sig på experimentstadiet

bör däremot enligt min mening åvila vederbörande försvarsgrensförvaltning.

Anskaffningsuppgifterna avses emellertid skola överföras successivt

i enlighet med beslut av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall eller beträffande

visst eller vissa materielslag. Härigenom vinnes en smidigare övergång

till det nya systemet och större klarhet beträffande gränsdragningen i detalj

mellan krigsmaterielverket och arméförvaltningens tygavdelning.

I anledning av vad förvaltningsutredningen anfört därom, att centralförråden

för ammunition förutsatts underställda tygavdelningen, vill jag

framhålla, att enligt vad jag redan i det föregående anfört de s. k. industriförråden

böra lyda under krigsmaterielverket.

Det omedelbara chefskapet för tygavdelningen bör utövas av en generalfälttygmästare,

som i likhet med samme befattningshavare i den nuvarande

organisationen bör vara placerad i lönegraden Ob 3, givetvis med

undantag för det fall, att han förordnats till souschef för arméförvaltningen.

Liksom för närvarande är fallet inom tygdepartementet bör inom tygavdelningen

finnas en fälttygmästare. Denne befattningshavare är i nuvarande

organisation placerad i lönegraden Oa 6. Förvaltningsutredningen har föreslagit

en uppflyttning av fälttygmästaren till lönegraden Ob 2. Oavsett frågan

om den centrala militärförvaltningens organisation har såsom skäl för

en högre löneställning för fälttygmästaren åberopats, att han genom beslut

av 1942 års riksdag ålagts chefskapet för tygstaten. För min del kan

jag icke finna, att tillräckliga skäl förebragts för att, samtidigt som åtskilliga

arbetsuppgifter överföras från tygdepartementet (tygavdelningen) till

krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen, göra en uppflyttning av ifrågavarande

befattningshavare i högre lönegrad.

Genom nyssnämnda överflyttning av arbetsuppgifter måste på längre

sikt en minskning av den på tygavdelningen belöpande arbetskvantiteten

Departe
mentschefen.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

Kungl. May.ts proposition nr 180.

komma att ske. En ytterligare sådan minskning kommer självfallet att inträda

i den mån materielanskaffningen enligt försvarets femårsplan fortskrider.

En återgång till fredsförhållanden måste även komma att medföra

en betydande nedgång i dylikt hänseende. Dessa omständigheter torde

icke i tillräcklig grad ha beaktats vid uppgörandet av förvaltningsutredningens

förslag i förevarande hänseende. Jag har därför kommit till

den bestämda uppfattningen, att tygavdelningens organisation och personal

måste i väsentlig mån begränsas i förhållande till vad utredningen

förordat. Förvaltningsutredningen har föreslagit, att det av densamma förordade

tygdepartementet skulle indelas i fem avdelningar, var och en om

flera byråer, samt vissa organ vid sidan om avdelningarna. Den tygavdelning,

som nu av mig föreslås, bör enligt min mening direkt indelas i byråer,

vilka i sin tur få uppdelas i sektioner och detaljer, ävensom vissa med byråerna

sidoordnade organ. Förslaget innebär således, att de organisatoriska

enheterna inom tygavdelningen erhållit beteckningar, som bättre svara mot

deras mera begränsade omfattning. Med dessa utgångspunkter har på mitt

uppdrag under hand inom det nuvarande tygdepartementet utarbetats ett

organisationsutkast, vilket synes mig ägnat att i sina huvuddrag läggas till

grund för ett förslag till riksdagen. De principer, på vilka utkastet är byggt,

överensstämma i stort sett med dem, som tillämpats av förvaltningsutredningen

vid dess gränsdragning mellan arbetsuppgifterna för de olika enheterna

inom organet för tygförvaltning. Den av utredningen förordade fristående

mobiliseringsbyrån har emellertid fått uppgå i chefsexpeditionen,

medan provskjutningscentralen infogats i kontrollbyrån. Mellan signalmaterielbyrån

och fordonsbyrån har — även i förhållande till vad i nyssnämnda

utkast föreslagits — gjorts en viss förskjutning i arbetsuppgifterna. I övrigt

förutsättas de olika byråerna skola handlägga i stort sett de ärenden, som i

förval tningsutredningens förslag lagts på dem motsvarande avdelningar, dock

med den jämkning i fråga örn materielanskaffningen, som föranledes av den

förut gjorda gränsdragningen mellan tygavdelningens och krigsmaterielverkets

uppgifter. Beträffande organisationen inom byråerna föreslås åtskilliga

ändringar i förhållande till förvaltningsutredningens förslag.

I enlighet med det sagda föreslår jag, att tygavdelningen skall indelas i

chefsexpedition, beväpningsbyrå, signalmaterielbyrå, fordonsbyrå, utrustningsbyrå,

kontrollbyrä, verkstadsbyrå samt ritkontor.

I beväpning sbyrån bör med hänsyn till den nutida mångskiftande infanteribeväpningen

ingå en särskild infanterisektion. Vidare bör finnas en

artillerisektion och en ammunitionssektion. För byrån erforderliga tekniska

specialister på optiska frågor, instrument- och materialfrågor m. m. böra

sammanföras till en specialteknisk sektion.

I fråga om signalmaterielbyråns inre organisation ha flera alternativ varit

under övervägande. Från tygdepartementets sida har framhållits såsom

tveksamt, huruvida ingenjör- och signalmaterielärendena borde samman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

:J09

Kungl. Marits ''proposition nr ISO.

förås inom samma byrå eller fördelas på två fristående byråer. Å ena sidan

äro de båda materielgrupperna tekniskt skilda från varandra, varför en

handläggning på två fristående byråer kan synas naturlig. Å andra sidan

föreligger önskemål örn att minska antalet avdelningschefen direkt underställda

enheter, varjämte den relativt ringa omfattningen i fredstid av

ingenjörmaterielärendena torde möjliggöra, att dessa handläggas vid en

större enhet. Även jag anser, att skälen för att sammanföra signal- och

ingenjörmaterielärendena till en byrå ha föga bärkraft. Jag erinrar om att

en uppdelning av hithörande frågor på den rent militära sidan gjordes redan

i samband med 1936 års försvarsreform, i det att då särskilda signaltrupper

och särskilda ingenjörtrupper bildades. För min del anser jag, att ingenjörmaterielärendena

med större fördel böra förläggas till den tilltänkta fordonsbyrån.

En sådan anordning synes mig också väl förenlig nied min tanke

— till vilken jag senare återkommer — att till chefer för byråerna skola

kunna sättas även tekniker. Till jämförelse må nämnas, att inom krigsmaterielverket

planerats ett sammanförande av ärenden angående fordon

samt bro- och överskeppningsmateriel till en anslcaffningsgrupp.

Med den ståndpunkt jag intager till frågan örn ingenjörmaterielärendenas

handläggning skulle signalmaterielbyråns omfattning begränsas till en trådmaterielsektion,

en radiomaterielsektion och en specialteknisk sektion.

Inom fordombyrån bör finnas — förutom en ingenjörmaterielsektion enligt

vad nyss är sagt — en motorfordonssektion, en hästfordonssektion och

en specialteknisk sektion. I anslutning till beslut av 1942 års riksdag har

genom förordningen den 9 oktober 1942 (nr 832) om uttagning under fredstid

av vissa förnödenheter för krigsmaktens behov (uttagningsförordningen)

föreskrivits, att uttagning av motorfordon och motorredskap skall verkställas

av arméförvaltningens tygdepartement såsom biluttagningsmyndighet.

I förvaltningsutredningens betänkande har hänsyn icke kunnat tagas

till denna arbetsuppgift. I fordonsbyrån bör emellertid ingå en särskild sektion

för fordonsregistrering och biluttagning.

I utrustning sbyrån bör ingå en tygförråds- och en anmiunitionsförrådssektion

samt ett förrådskontrollkontor. Till skillnad mot vad förvaltningsutredningen

föreslagit bör i utrustningsbvrån icke ingå något särskilt organ

för materielvården. Ett sådant bör i stället infogas i kontroll byrån, med

vars verksamhet materielvården nära sammanhänger. I kontrollverksamheten

ingår nämligen även att följa materielen vid trupp under garantitiden

samt att genom periodiskt återkommande överbesiktningar ingående kontrollera

materielens funktionsduglighet, slitage m. m.

Kontrollbyrån bör omfatta leveranskontrollsektion, specialteknisk sektion

och materiel vårdssektion. Då vidare provskjutningar äro ett av de

viktigaste slutproven för vapen, ammunition och pansar, torde den av utredningen

föreslagna fristående provskjutningscentralén lämpligen böra inordnas

under kontrollbyrån.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Verkstadsbyrån bör indelas på särskilda sektioner för de byrån underställda

verkstädernas drift samt för vapen, fordon, instrument, elektroteknik,

krigsverkstäder och utbildning. Verkstadsbyrån bör även i den mån så

befinnes påkallat och lämpligt biträda intendenturavdelningen vid skötseln av

de verkstäder, som alltjämt komma att vara underställda denna avdelning.

Slutligen bör ritkontoret innefatta sektioner för standardisering, Verkstadstekniska

frågor, vapen, ingenjörmateriel, fordon och artilleri.

Jag förutsätter dock, att Kungl. Majit skall äga genomföra de jämkningar

i denna organisation, som i praktiken kunna visa sig påkallade.

Såsom jag nyss antytt förordar jag, att till chefer för tygavdelningens

byråer skola sättas de i varje särskilt fall för dessa poster mest lämpade

männen, oavsett om de äro militärer, civilmilitära eller civila tekniker. Vad

verkstadsbyrån angår räknar jag emellertid med en tekniker såsom chef för

densamma. Denne befattningshavare, som bör ha tjänstetiteln överingenjör,

bör med hänsyn till de höga kvalifikationer, som krävas av honom, placeras

i lönegraden C 8. Vidare bör enligt min mening i regel såsom chef för signalmaterielbyrån

avses en tekniker.

Vad angår den för tygavdelningen erforderliga militära personalen ha

ifrågasatts åtskilliga ökningar av densamma. Å andra sidan kommer genomförandet

av det i det föregående framlagda förslaget om fabriksstyrelsen och

fabriksverket i övrigt att i och för sig öppna möjlighet att frigöra vissa på

personalförteckning för fälttygkåren upptagna beställningshavare. Jag vill

vidare erinra, att slutförandet av den pågående ingenjörutredningen kan komma

att föranleda ändringar i fälttygkårens framtida sammansättning. Härtill

kommer svårigheten att i nuvarande läge bedöma personalbehovet vid återgång

till fredsförhållanden. Med hänsyn till det anförda synes mig icke möjligt

att nu föreslå några förändringar i fråga örn de i fälttygkåren ingående officerarna

i vidare mån än att tre nya kaptensbeställningar, avsedda för militärassistenter

vid fabriksverket, böra inrättas.

Till frågan örn en provisorisk reglering av anställningsförhållandena för nu

anställda tekniker samt till vissa spörsmål berörande fälttygkårens sammansättning

i här ej berörda hänseenden torde jag få återkomma vid anmälan av

frågan örn anslagsbehovet för nästa budgetår.

Intill dess hithörande ännu ovissa spörsmål blivit till fullo klarlagda torde

det ytterligare personalbehov, som kan föreligga vid tygavdelningen, böra

fyllas genom tillfälliga kommenderingar eller tillfällig anställning av civila

tekniker.

Till frågan om tilläggsarvoden till vissa befattningshavare vid tygdepartementet

torde jag i annat sammanhang få återkomma.

s. 311 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

311

3. Intendentu ra vdelningen.

1941 urs förvaltningsutrcdning.

Enligt förvaltningsutredningens förslag skall arbetet inom intendenturdepartementet,

i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande organisation, fördelas

på sex byråer jämte ett för departementet gemensamt kontor, nämligen

centralbyrån,

utrustningsbyrån,

kasernutredningsbyrån,

materielbyrån,

underhållsbyrån,

häst- och veterinärmaterielbyrån samt

förrådskontrollkontoret.

Förvaltningsutredningen har funnit en viss ökning av personalbehovet inom

intendenturdepartementet ofrånkomlig och därom närmare anfört följande.

Den utökade arméorganisationen samt förlängningen av tjänstgöringstiden för

huvuddelen av arméns värnpliktiga från 175 dagar till 450 dagar medför helt naturligt

ökade arbetsuppgifter. Den minskning i de löpande ärendenas antal, som

förut under vinterperioden medgivit ökad tid för större utredningar och planläggningsarbeten,

kan hädanefter, då värnpliktiga hela året äro i tjänstgöring, icke påräknas.

De enorma anskaffningar av intendenturmateriel, som under de båda senaste

åren ägt rum och alltjämt pågå, komma att medföra betydligt utökade arbetsuppgifter

för den centrala förvaltningsmyndigheten, om dessa för landet så värdefulla

tillgångar skola komma att på ett betryggande sätt förvaltas. För arméns del

har detta förhållande bland annat medfört tillkomsten av tre nya centralförråd.

Å andra sidan kan framhållas, att en blivande fredsperiod kommer att medföra

minskade anskaffningsuppgifter. Den samordning av materielanskaffningarna, som

bör komma till stånd, torde dock för intendenturdepartementets del komma att i

viss utsträckning motverka denna minskning. Härtill kommer vidare, att beredskapstidens

erfarenheter från materielanskaffningar visat sig kräva ett betydligt

mera omfattande krigsplanläggningsarbete än som hittills kunnat utföras. Även

på livsmedelsområdet får man räkna med en i ökad utsträckning centraliserad och

mellan försvarsgrenarna samordnad anskaffning, varjämte lagring av livsmedel i

större utsträckning och å flera platser än hittills torde ifrågakomma.

Chefen för intendenturdepartementet torde liksom nu böra benämnas generalintendent.

Med hänsyn till de rent militära frågor, som ständigt uppkomma till

bedömande vid handhavandet av den högsta beslutanderätten på förevarande område,

ävensom till den inspekterande verksamhet rörande intendenturförvaltningstjänsten

vid truppförbanden, som utgör en av generalintendentens viktigaste uppgifter,

har utredningen kommit till den bestämda uppfattningen, att det är helt

uteslutet att besätta generalintendentsbefattningen med en icke-militär. Emellertid

synes det vara lämpligt att befattningen som generalintendent tillsättes allenast

på förordnande på viss tid, i allmänhet sex år. Som kompensation för denna osäkrare

ställning synes lönen böra höjas till den för generalfälttygmästaren föreslagna

lönegraden Ob 3 a, vilken motsvarar den för förordnade civila verkschefer gängse

lönegraden.

Utredningen vill föreslå, att generalintendenten till sitt direkta förfogande inom

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

departementet erhåller en ställföreträdare, närmast avsedd att biträda honom i

arbetet med ledningen av verksamheten vid de byråer, vilkas främsta uppgifter

falla inom materieltjänstens område (utrustnings-, kasernutrednings- och materielbyråerna).

Denne befattningshavare, vars tjänstetitel synes böra vara Överfältintendent

bör upptagas i lönegraden Ob 2.

Som chefer för de fem militära byråerna — central-, utrustnings-, kasernutrednings-,

materiel- och underhållsbyråerna — torde böra avses 4 överstar och 1

överstelöjtnant vid intendenturkåren. Häst- och veterinärmaterielbyrån bör förestås

av överfältveterinären. Som föreståndare för förrådskontrollkontoret torde böra

avses en major ur intendenturkåren.

Vad angår personalen i övrigt har utredningen funnit erforderligt, att till departementets

förfogande ställes, förutom militära och civilmilitära befattningshavare

samt kontors- och vaktpersonal, jämväl viss civil teknisk personal. Denna bör äga

ständig kontakt med utvecklingen inom motsvarande civila arbetsområden. Ifrågavarande

personal bör lämpligen anställas mot arvode.

Beträffande förvaltningsutredningens beräkningar av personalbehovet i

övrigt vid intendenturdepartementet torde få hänvisas till följande två sammanställningar.

Militär och civilmilitär personal.

Aktiv personal

Pensio-

Militär

Civilmilitär

nerade

Byrå eller kontor

överstar

Överstelöjt-

nant

Majorer

Kaptener

överfältve-

terinär

Regements-

veterinär

Departements-

skrivare

Officerare

Underoffi-

cerare

Centralbyrån .............

1

_

i

6

_

i

Utrustningsbyrån .........

1

—

i

2

—

—

—

1

i

Kasemutredningsbyrån ....

—

1

—

1

—

—

—

1

_

Materielbyrån ............

1

—

i

41

—

—

—

1

i

Underhållsbyrån...........

Häst- och veterinärmateriel-

1

—

t

5

—

—

—

—

i

byrån2 .................

—

—

—

i

1

1

_

_

_

Förrådskontrollkontoret ....

—

—

i

—.

—

—

2

—

2

Summa

4

1

5

19

1

1

2

8

6

1 Därav en från marinintendenturkåren och en ur flygvapnets

n tendén turperson al.

Om den föreslagna rekvisitionslagstiftningen genomföres, tillkomma här 1 fältveterinär och

1 pensionerad underofficer.

Teknisk personal.

Befattning

Årsarvode

kronor

1 verkstadsinspektor ...........................

9 000

1 bränsleinspektör .....................................

1 o ono

2 ingenjörer ..........................

10 000

Summa befattningshavare: 4.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Majlis proposition nr ISO.

Slutligen har utredningen beräknat behovet av kontors- och vaktpersonal

till 22 befattningshavare i lönegraderna 2—9 ävensom 1 förste expeditionsvakt

och 2 expeditionsvakter.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Arméförvaltningen har anfört, att från intendenturdepartementets sida

framhållits, att om tygdepartementet uppdelades på avdelningar, en liknande

ordning borde tillämpas för intendenturdepartementets del. I varje

fall vore det angeläget, att icke de olika benämningarna föranledde ojämnheter

i lönesättningen för de närmast under departementschefen stående befattningshavarna.

I övrigt hade arméförvaltningen icke funnit anledning till

annan erinran mot utredningens förslag beträffande intendenturdepartementets

inre organisation än att såsom förut anmärkts i departementet

borde ingå en för detsamma avsedd civilbyrå. Kontroll- och revisionskontoret

borde underställas överfältintendenten, som därigenom kunde erhålla

värdefulla impulser till åtgärder av olika slag.

Även samarbetet med marin- och flygförvaltningarna borde närmast

åvila överfältintendenten.

Beträffande förvaltningsutredningens förslag med avseende å intendenturdepartementets

personal har arméförvaltningen föreslagit ett flertal jämkningar

i fråga örn såväl löneställning som antal. Härutinnan torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet. Här torde blott böra anmärkas, att arméförvaltningen

föreslagit överfältveterinärens inplacering i lönegrad Cb2,

iivensom att från intendenturdepartementets sida påyrkats, att, i likhet

med vad fallet vore vid tygdepartementet, samtliga kompaniofficerare måtte

tillerkännas tilläggsarvoden.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha

anfört, att förvaltningsutredningens förslag örn inrättande av befattningar

för verkstadsinspektor, bränsleinspektör och två ingenjörer å materielbyrån

vid sidan av såväl arméingenjörkåren som tygdepartementets ingenjörorganisation

icke vore lämpligt. Verkstadsinspektören skulle således få likartad

befattning och likartad kompetens som chefen för tygdepartementets

verkstadsavdelning. Såsom tidigare anmärkts borde enligt nämndernas förmenande

intendenturdepartementets ifrågavarande uppgifter lia sammanförts

med verkstadsavdelningens. Materielbyråns två ingenjörer skulle synbarligen

praktiskt taget uteslutande få uppgifter, som enligt utredningens

förslag egentligen skulle åvila industriverkets personal.

Statskontoret har avstyrkt uppfattning av generalintendenten i högre

lönegrad samt tillsättande av denne på förordnande på viss tid. Icke heller

hade tillräckliga skäl anförts för placering av överfältintendenten, därest,

en dylik tjänst skulle anses erforderlig, i högre lönegrad än Oa 6. Åtminstone

ett par av de såsom byråchefer avsedda överstarna syntes kunna ut
-

s. 314 Kontrollera mot PDF

314 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

bytas mot överstelöjtnanter. Den av utredningen föreslagna bränsleinspektören

borde överflyttas till fortifikationsförvaltningen.

Lönenämnderna ha ifrågasatt behovet av en särskild Överfältintendent och

ansett, att en sadan befattningshavare i varje fall icke borde placeras i högre

lönegrad än Ob 1. Nämnderna lia vidare framställt vissa erinringar beträffande

det av förvaltningsutredningen beräknade antalet regementsofficerare

av olika grader.

Departe
mentschefen.

Genom mitt ståndpunkttagande till spörsmålet om principerna för ordnandet

av intendenturförvaltningen har jag även angivit min uppfattning

i frågan om de uppgifter, som böra ankomma på arméförvaltningens intendenturavdelning.

Såsom jag i nyssnämnda sammanhang framhållit bör anskaffningen

av intendenturmateriel centraliseras till krigsmaterielverket, då

fråga är om mass- eller standardartiklar och vissa andra varor, som därmed

jämställts. Denna grundregel bör gälla icke blott för intendenturmateriel

hänförlig till den mekaniska eller den kemisk-tekniska industrien utan även

för textil- och lädervaror. Undantag avses dock skola göras för sådan för

en viss försvarsgren specifik materiel, för vars anskaffning i annan ordning

vägande militära skäl kunna åberopas. Beträffande anskaffningen av drivmedel

hänvisar jag till vad som anförts vid behandlingen av krigsmaterielverket.

Även i fråga om intendenturmateriel bör den krigsindustriella planläggningen

verkställas av detta verk. Vidare bör arméns centrala beklädnadsverkstad

ställas under fabriksstyrelsens ledning. Den efter försvarsgrenarna

uppdelade intendenturförvaltningstjänsten skulle sålunda i stort sett

bli begränsad till lokal anskaffning samt centrala och lokala vård- och underhållsuppgifter,

livsmedelsanskaffning, ärenden angående intendenturväsendets

organisation och utveckling, mobiliseringsärenden, frågor om intendenturtjänsten

berörande reglementen och instruktioner m. m.

För närvarande är arméförvaltningens intendenturdepartement organiserat

på följande åtta byråer, nämligen central-, utrustnings-, kasernutrednings-,

industri-, underhålls- och drivmedelsbyråerna, häst- och veterinärbyrån

samt civilbyrån. Härtill kommer ett tekniskt revisionskontor. Industri-

och drivmedelsbyråerna lia jämlikt beslut av Kungl. Maj:t tillkommit

under beredskapstiden, den förra redan på ett tidigt stadium genom utbrytning

ur utrustningsbyrån av dess krigsindustriavdelning, den senare först

under år 1942. Av dessa byråer kommer industribyrån enligt det föreliggande

förslaget att kunna avvecklas i samma mån som utbyggnaden av

krigsmaterielverket fortskrider. Vid återgång till normala förhållanden beräknas

vidare en särskild drivmedelsbyrå bli obehövlig. Civilbyrån bör enligt

min mening sammanslas med motsvarande organ inom det nuvarande tygdepartementet

till en byrå. I den blivande intendenturavdelningen inom arméförvaltningen

böra sålunda ingå en centralbyrå, en utrustningsbyrå, indelad i

mobiliseringsdetalj, försöks- och utrustningsdetalj, förrådsdetalj samt verk
-

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

stadsdetalj, en lcascmutredningsbyrå med detaljer för kasern- och förplägnadsutredning

samt för bränsle, belysning m. m., en underliållsbyrå, indelad i

mobiliseringsdetalj och förplägnadsdetalj samt tills vidare, i avbidan på avgörande

av frågan örn statlig lagring av drivmedel, en drivmedelsdetalj, en

häst- och vetennännaterielbyrå ävensom ett förrådskontrollkontor.

Särskild uppmärksamhet förtjänar i detta sammanhang frågan örn remonteringsväsendets

ledning. Försvarsutredningen förordade för sin del

härutinnan i huvudsak en återgång till den organisation, som var rådande

före genomförandet av 1925 års försvarsbeslut. Ledningen borde således

enligt utredningens mening anförtros åt en remonteringsstyrelse lydande

närmast under inspektören för infanteriet och kavalleriet. Till denna mening

anslöt jag mig vid framläggandet av propositionen 1942: 210. Emellertid

ansåg riksdagen önskvärt, att den nuvarande remonteringsnämnden

vid den i utsikt ställda omorganisationen av försvarsväsendets centrala förvaltningsorganisation

inordnades i intendenturdepartementet. Avgörande

för riksdagens ståndpunkttagande till detta spörsmål var dels den synpunkten,

att arméns remontering främst vore att betrakta som en teknisk-ekonomisk

förvaltningsangelägenhet, dels att på detta sätt större överensstämmelse

skulle vinnas mellan freds- och krigsorganisation.

Så länge den nuvarande kavalleriinspektören kvarstår i sin befattning,

torde den hittillsvarande organisationen av remonteringsväsendets ledning

böra bibehållas. Vid hans avgång bör i enlighet med det av riksdagen uttalade

önskemålet dess ledning infogas i arméförvaltningens intendenturavdelning.

Anskaffningen av de för armén erforderliga remonterna bör alltjämt

ske genom remonteringsnämnden, men dennas ordförande jämte för

nämnden avsedd biträdespersonal böra såsom befattningshavare ingå i intendenturavdelningen.

Jag förutsätter emellertid, att inspektören för infanteriet

och kavalleriet alltjämt skall äga inspektionsrätt över remontdepåerna.

Därest chefen för armén, såsom jag i det föregående föreslagit, erhåller

chefskapet för arméförvaltningen, kunna självfallet de militära synpunkterna

på remonteringen även på denna väg göra sig gällande.

Beträffande intendenturavdelningens ledning har jag med hänsyn till

förslaget örn en souschef för arméförvaltningen icke funnit skäl föreslå uppfattning

av generalintendenten i högre lönegrad än Ob 3. Jag har ej heller

ansett mig böra nu, samtidigt som åtskilliga arbetsuppgifter flyttas till

andra verk, föreslå inrättande av en befattning såsom Överfältintendent.

Vid beräkningen av intendenturavdelningens personalbehov måste beaktas,

att åtskilliga arbetsuppgifter successivt komma att överföras på

krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen. Vad anskaffningen beträffar mäste

emellertid, även örn denna anförtros åt krigsmaterielverket, åtskilligt förarbete

utföras av intendenturavdelningen, såsom bestämmande av modeller,

uppgörande av arbetsbeskrivningar, uppställande av kvalitetsfordringar

och kvantitetsberäkningar. Någon mera avsevärd överflyttning av personal

opaginerad Kontrollera mot PDF

.316

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

till krigsmaterielverket eller indragning av befattningshavare kan därför

icke beräknas bli möjlig. Därtill kommer, att eventuellt tänkbara minskningar

mer än väl torde uppvägas av vissa ökningar, som av skäl, vilka icke

äga samband med förvaltningens omorganisation, bli alltmera påkallade.

syftar här på sådana krav pa personalökningar, som motiveras med

det ökade antalet värnpliktiga och den förlängda övningstiden. Båda dessa

omständigheter måste uppenbarligen i särskilt hög grad avspegla sig på

intendenturavdelningens verksamhetsområde. Slutligen måste beaktas, att

de senaste 5 6 arén ett malmedvetet arbete bedrivits inom det nuvarande

intendenturdepartementet i syfte att på olika områden effektivisera och rationalisera

olika grenar av intendenturtjänsten. För att vid återgång till normala

förhållanden det sålunda påbörjade arbetet i den mån det alltjämt

kommer att åvila intendenturavdelningen skall kunna upprätthållas och

fullföljas kräves viss personal, som icke beräknats vid 1936 års försvarsreform.

Örn jag än, på sätt jag i det föregående närmare utvecklat, icke är

beiedd att nu i hela dess vidd taga ståndpunkt till spörsmålet örn den personal,

som efter återgång till fredsförhållanden blir erforderlig för den militära

förvaltningsorganisationen, så finner jag dock — i betraktande av

nyss anförda omständigheter — ej anledning att föreslå några nedskärningar

av intendenturavdelningens personal. I stort sett bör den nuvarande

personalen åtminstone tills vidare förslå för fullgörande av de på avdelningen

ankommande mera begränsade arbetsuppgifterna. I vissa avseenden

har emellertid ett särskilt starkt behov av personalförstärkning gjort sig

gällande. Detta gäller bland annat i fråga örn den verksamhet, som i den

nya organisationen kommer att åvila centralbyråns mobiliserings- och personaldetalj,

utrustningsbyråns förrådsdetalj och underhållsbyråns förplägnadsdetalj.

Jag föreslår därför, att intendenturkåren utökas med tre för

intendenturavdelningen avsedda kaptensbeställningar. Den civila tekniska

personal, som finnes böra vara anställd vid intendenturavdelningen, bör

tills vidare liksom hittills avlönas medelst arvoden, att utgå från sakanslag.

Med avgörande av frågan örn tilläggsarvoden till viss vid intendenturavdelningen

tjänstgörande personal torde få anstå, till dess resultatet av

pågående utredning örn reglering av vissa militära arvoden föreligger.

4. Civilbyrån.

I arméförvaltningen sådan den för närvarande är sammansatt ingår förutom

de till civila departementet hörande befattningshavarna viss ytterligare

civil personal, avsedd för den administra ti vt-juridiska verksamheten. För tygoch

intendenturdepartementens samt fortifikationsstyrelsens vidkommande finnas

särskilda, till var och en av de ifrågavarande verksamhetsgrenarna anknutna

civilbyråer. Enligt 1936 års försvarsordning skulle chefen för tygdepartementets

civilbyrå tillika vara chef för fortifikationsstyrelsens civil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

yn

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

byrå. På grund av den i synnerhet under senare år inträffade ökningen av

såväl tygdepartementets som fortifikationsstyrelsens arbetsbörda har emellertid

från och med ingången av budgetåret 1938/39 den å tygdepartementets

civilbyrå tjänstgörande sekreteraren eller, vid förfall för denne, annan å byrån

placerad tjänsteman varit förordnad såsom extra föredragande med skyldighet

att handlägga samtliga å byrån förekommande mål och ärenden.

Enligt gällande instruktion för arméförvaltningen skola å ty g departementets

civilbyrå handläggas ärenden, som angå upprättande av leverans- och

andra kontrakt, departementet vidkommande utanordningar av medel, tolkning

och tillämpning av kontraktsbestämmelser ävensom av administrativa

och ekonomiska författningar, som angå departementet eller äga tillämplighet

å dess förvaltning, varjämte civilbyrån tillkommer att förvara kontrakt, uppbörds-

och leveransbevis samt värdehandlingar ävensom att vidtaga åtgärder

för bevarande av dylika handlingars gällande kraft.

Å intendenturdepartementets civilbyrå skola enligt gällande instruktion

handläggas ärenden, som angå arbetsledare med civil anställning samt arbetsavtal

och arbetarfrågor i övrigt inom intendenturdepartementets förvaltningsområde,

ärenden angående lägerkassor, tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser

samt av administrativa och ekonomiska författningar,

som angå departementet eller äga tillämpning å dess förvaltning, ävensom

granskning av i samband med leveransavtal erbjudna säkerheter, varjämte

byrån tillkommer att förvara kontrakt, uppbörds- och leveransbevis samt

värdehandlingar ävensom att vidtaga åtgärder för bevarande av dylika handlingars

gällande kraft.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har i förevarande avseende anfört i huvudsak

följande.

De i den tilltänkta reducerade arméförvaltningen ingående tyg- och intendenturdepartementen

komma även i framtiden att — med bortseende från det stora

och betydelsefulla komplex av ärenden, som berör avtalsförhandlingar med kollektivanställda

arbetare och vars handläggning i framtiden till stor del lärer komma

att äga rum hos den till industriverket anknutna avtalsnämnden — i stort sett

omspänna samma arbetsområden som hittills. Den omständigheten, att en särskild,

för hela försvarsväsendet gemensam civilförvaltning tillskapas, medför härutinnan

ingen ändring. Ifrågavarande civilbyråers nuvarande arbetsuppgifter komma oavsett

omorganisationen i nämnda hänseende att i huvudsak kvarstå i ovan antydd

omfattning. Den nya arméförvaltningens verksamhet såsom remissmyndighet torde

bliva begränsad till frågor rörande ämbetsverkets tekniska verksamhet och kommer

icke att jämväl omfatta frågor av allmänt administrativ art eller spörsmål örn

avlöning m. m., vilkas behandling ankommer på civilförvaltningen.

Utöver vad nu sagts komma emellertid vissa ärenden att påläggas det eller de

civila organen inom den blivande arméförvaltningen. Från den nuvarande arméförvaltningens

civila departement måste sålunda dit överflyttas i stort sett följande

grupper av ärenden, nämligen ärenden berörande arméförvaltningens avlönings
-

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

och omkostnadsanslag, tillsättning av och avsked från civila tjänstebefattningar

vid arméförvaltningen, löneklassplacering för personal vid arméförvaltningen samt

arméförvaltningens kassa- och redovisningsväsende. Vad angår sistnämnda ärenden

komma dessa givetvis att få handhavas i enlighet nied de anvisningar, som

utfärdas av försvarsväsendets civilförvaltning. De ombudsmannagöromål, som sammanhänga

med tyg- eller intendenturförvaltningen, böra vidare handläggas inom

civilavdelningen.

Vad angår organisationen av nu ifrågavarande civila verksamhet uppställde

sig, enligt vad förvaltningsutredningen vidare framhållit, två möjligheter.

Antingen kunde den nuvarande ordningen med två särskilda eivilbyråer,

var oell en införlivad med sitt fackdepartement, bibehållas eller

ock kunde verksamheten sammanföras till en för arméförvaltningen gemensam

avdelning. Förvaltningsutredningen har härutinnan närmare anfört

bland annat följande.

Vid valet mellan dessa alternativ måste tillses, att den erforderliga nära kontakten

mellan den civila personalen och övriga befattningshavare inom arméförvaltningen

kan på ett rationellt sätt upprätthållas. Självfallet måste det stå befattningshavarna

i vederbörande fackdepartement öppet att, när helst skäl därtill

äro, redan på ett förberedande stadium söka samråd med administrativt-juridiskt

utbildade tjänstemän. Det har även visat sig föreligga behov av tillgång till administrativt-juridisk

sakkunskap vid den slutliga handläggningen av ett stort antal

ärenden. Med nu gällande ordning hava dessa synpunkter kunnat tillgodoses.

Emellertid synas starka skäl tala för att den administrativt-juridiska personalen

i den blivande reducerade arméförvaltningen sammanföres till en för ämbetsverket

gemensam civilavdelning. Att på detta sätt viss likhet skulle vinnas med den tilltänkta

organisationen av marin- och flygförvaltningarna är givetvis av underordnad

betydelse. Av den gjorda uppräkningen av nytillkommande uppgifter för nu

ifrågavarande civila organ framgår emellertid, att åtskilliga av dess uppgifter lämpligen

böra handläggas gemensamt för hela arméförvaltningen. En sådan anordning

skulle även vara ägnad att understryka det betydelsefulla faktum, att tyg- och

intendenturdepartementen ingå i ett och samma ämbetsverk, arméförvaltningen,

och icke utgöra två särskilda sådana. Av vikt är även, att genom ett sådant sammanförande

av den civila personalen möjlighet beredes att på ett smidigt sätt utnyttja

densamma på de områden där den är särskilt behövlig. Detta utesluter

givetvis icke, att en del befattningshavare, i synnerhet de högre, få sig anvisade

vissa fasta arbetsuppgifter, berörande ettdera av de båda fackdepartementen. Genom

ett sammanförande skulle vidare garantier vinnas för största möjliga enhetlighet

vid ärendenas avgörande. Slutligen skulle ensartade principer komma att

tillämpas vid personalrekryteringen. Med hänsyn till nu angivna omständigheter

har förvaltningsutredningen för sin del stannat vid att föreslå, att de båda nuvarande

civilbyråerna sammanföras till en för ämbetsverket gemensam avdelning,

lämpligen betecknad såsom civilavdelningen. Den centrala delen av denna avdelning

bör utgöras av ett kansli.

För närvarande finnes en för arméförvaltningen i dess helhet gemensam ombudsmannaexpedition.

Även efter utbrytning av det nuvarande civila departementet

samt fortifikations- och sjukvårdsstyrelserna kommer behov av en sådan expedition

att kvarstå. Densamma bör enligt utredningens mening i den blivande arméförvaltningen

anknytas till civilavdelningens kansli.

Med det nuvarande civila departementet utbrutet ur arméförvaltningen och

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. Majlis proposition nr 180.

huvuddelen av dess arbetsuppgifter sammanförda i en för försvarsväsendet i dess

helhet gemensam civilförvaltning uppstår vidare behov av ett för arméförvaltningen

gemensamt kassakontor. I förhållande till civilförvaltningen kommer detta att

intaga motsvarande ställning som de lokala kassaförvaltningarna. För åvägabringande

av enhetlighet synes det vidare önskvärt, att bokföringen för hela den

blivande arméförvaltningen centraliseras till ett organ, som lämpligen torde kunna

sammanföras med kassan till ett kameralkontor ingående i civilavdelningen.

I sådana av civilavdelningen beredda frågor, som beröra ettdera av tyg- och

intendenturdepartementen, bör avgörandet, i den mån chefen för armén icke utövar

sin beslutanderätt eller delegation av beslutanderätten ej äger rum, ankomma på

chefen för vederbörande departement. I rent interna frågor och beträffande spörsmål

av allmän natur bör beslutanderätten i motsvarande fall tilläggas den av de

båda departementscheferna, som av Kungl. Maj:t därtill förordnas.

Beträffande civilavdelningens ledande personal har utredningen anfört följande.

Chef för avdelningen bör lämpligen benämnas krigsråd. Med hänsyn till sina

omfattande arbetsuppgifter och den betydande personal, som blir honom underställd,

torde han böra placeras i lönegraden B 1, d. v. s. samma lönegrad som nu

tillkommer chefen för marinförvaltningens civilavdelning.

I enlighet med vad förut antytts bör chefen för civilavdelningen företrädesvis

taga befattning med ärenden, som hava avseende å ettdera av verkets båda departement.

Vilketdera departementets ärenden det här blir fråga om bör bliva beroende

på omständigheterna i det särskilda fallet. Givetvis bör krigsrådet även hava

att handlägga samtliga ärenden av administrativt-juridisk art, som äro av större

vikt eller av principiell betydelse, i den mån de beröra båda departementens arbetsområden.

Den organisation av arméförvaltningens civilavdelning som här föreslagits förutsätter

ovillkorligen, att avdelningens chef såsom sin närmaste man har en högt

kvalificerad arbetskraft. Denne skall ju i stort sett självständigt handhava de ärenden

av administrativt-juridisk art, som beröra det ena av verkets båda departement.

Härför synes böra avses en byrådirektör i lönegraden A 28.

Personalbehovet i övrigt vid civilavdelningen har av förvaltningsutredningen

angivits på följande sätt.

Kansliet:

1 sekreterare (för tygdeprt) ...................................... A 26

1 sekreterare (för int.dep:t) ...................................... A 24

2 notarier (1 för tygdep:t, 1 för int.depit) .......................... A 21

4 amanuenser (2 för tygdep:t, 2 för int.dep:t) .................Eo 18, Eo 15

2 kanslibiträden (1 för tygdepit, 1 för int.dep:t).................... A 7

1 expeditionsvakt ............................................... A 5

3 kontorsbiträden (1 för tygdcp:t, 2 för int.dep:t) ................... A 4

3 skrivbiträden (2 för tygdep:t, 1 för int.dep:t) ..................... Eo 2

Advokat fiskalskon föret:

1 advokatfiskal ................................................. A 26

1 amanuens .................................................... Eo 18

1 kontorsbiträde ................................................ A 4

s. 320 Kontrollera mot PDF

320 Kungl. Majlis proposition nr 180.

Kameralkontoret:

1 kamrerare .................................................... A 26

2 revisorer...................................................... A 21

1 amanuens .................................................... Eo 18

2 bokhållare ............................................... A 17, Eo 17

1 kansliskrivare ................................................. All

1 kassör........................................................ Ali

2 kontorsbiträde!! ............................................... A 4

Utredningen bär anmärkt, att den föreslagna fördelningen av kansliets

tjänstemän mellan tyg- oell intendenturdepartementet mera finge anses som

en beräkningsgrund än som en fast norm. En av fördelarna med den för

arméförvaltningen gemensamma civilav delningen vore just, att personalen

kunde alltefter skiftande behov placeras där den bäst behövdes.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsntrednings

förslag.

Arméchefen har såsom förut anmärkts föreslagit, att tyg- och intendentur - departementen liksom nu skola förfoga över egna civilbyråer. Arméchefen har

därvid framhållit, att den av utredningen föreslagna gemensamma civilavdelningen

i praktiken sannolikt komme att uppdelas med en del till vartdera departementet.

Det vore vidare för departementen av största betydelse, att ett

intimt samarbete kunde ske med civilbyråns personal.

Jämväl arméförvaltningen har såsom förut anförts förordat den nuvarande

anordningen med särskilda civilbyråer för tyg- och intendenturdepartementen.

Det av utredningen starkt betonade kravet på nära kontakt mellan den civila

och militära personalen syntes bliva mindre väl tillgodosett genom den av förvaltningsutredningen

föreslagna organisationen. Likheten med marin- och flygförvaltningarna

vore rent formell. Inom dessa båda ämbetsverk bleve nämligen

civilavdelningen en med övriga avdelningar inom ett gemensamt verk likställd

enhet, något som icke bleve fallet inom arméförvaltningen. I olikhet med arméförvaltningens

tyg- och intendenturdepartement komme nämligen civilavdelningen

icke att ha några egna förvaltningsuppgifter eller över huvud taget

någon självständig verksamhet, möjligen bortsett från sysslandet med frågor

rörande arméförvaltningens egen personal. Om i enlighet med arméförvaltningens

förslag nu gällande ordning i fråga om dispositionsbokföringen inom tygoch

intendenturdepartementen bibehölles, bortfölle ytterligare ett motiv för

inrättande av en gemensam civilavdelning. Ett smidigare utnyttjande av den

civila personalen inom arméförvaltningen syntes kunna vinnas genom en instruktionsbestämmelse

om överflyttning av civil personal departementen emellan

vid föreliggande behov. Frågor om den för arméförvaltningen gemensamma

personalen borde handläggas av den främste av cheferna för civilbyråerna.

Advokatfiskalskontoret syntes lämpligen böra anslutas till tygdepartementets

civilbyrå. Med den sålunda föreslagna organisationen bortfölle behovet av en

befattning i lönegraden B 1.

s. 321 Kontrollera mot PDF

321

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

Såsom förut anmärkts har arméförvaltningen i annat sammanhang uttalat

den uppfattningen, att kassagöromålen skulle kunna handhavas av den för försvaret

gemensamma civilförvaltningen.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha i anledning

av förvaltningsutredningens uttalanden rörande fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan chefen för civilavdelningen och dennas byrådirektör framhållit,

att chefen för en avdelning syntes böra ha ansvaret för samtliga inom

avdelningen handlagda ärenden och att den dualism i organisationen och ansvaret,

som följde med den av utredningen föreslagna organisationsformen,

tydligen vore förorsakad av uppdelningen av arméförvaltningen i två fristående

departement.

Statskontoret har icke kunnat finna, att de föreslagna arbetsuppgifterna

kunde motivera inrättandet av en särskild avdelning. Därtill komme, att den

av ämbetsverket i annat sammanhang föreslagna centraliseringen av kassaärendena

och decentraliseringen av dispositionsbokföringen skulle medföra,

att kameralkontoret skulle bliva obehövligt. Örn vidare för advokatfiskalsgöromålen

inom den centrala försvarsförvaltningen inrättades ett gemensamt

advokatfiskalskontor under försvarsväsendets civilförvaltning, skulle av arméförvaltningens

civilavdelning återstå allenast chefspersonalen och kansliet.

För kansliets arbetsuppgifter syntes icke erfordras så kvalificerade befattningshavare

som ett krigsråd och en byrådirektör. Statskontoret förordade alltså,

att i stället för en civilavdelning inrättades ett kansli inom arméförvaltningen

av i huvudsak den omfattning och sammansättning, som utredningen föreslagit.

Lönenämndema ha ifrågasatt, om icke arbetet inom civilavdelningen borde

kunna ordnas så, att krigsrådet anförtroddes att handlägga mera betydelsefulla

och principiella ärenden för båda departementen. Med en sådan uppdelning

av arbetsuppgifterna syntes det bli tillfyllest, om i stället för den föreslagna

byrådirektörsbefattningen en sekreterarebefattning i lönegrad A 26 inrättades.

I övrigt ha nämnderna framställt vissa erinringar beträffande personalen

å det tilltänkta kameralkontoret.

Jag vill erinra, att vissa av de uppgifter, som av förvaltningsutredningen

i detta sammanhang omnämnts, enligt förevarande förslag avses skola läggas

på andra myndigheter. Så är fallet med kassa- och ombudsmannagöromålen.

Med hänsyn härtill och då i enlighet med arméförvaltningens förslag nu gällande

ordning i fråga om dispositionsbokföringen inom tyg- och intendenturavdelningarna

torde böra bibehållas, bli särskilda kameral- och ombudsmannakontor

icke erforderliga.

Jag ansluter mig till förvaltningsutredningens förslag örn ett sammanförande

av de båda nuvarande civilbyråerna till en byrå och räknar med att den nuvarande

personalen skall disponeras för denna. Chefen för byrån bör, liksom

för närvarande chefen för intendenturdepartementets civilbyrå, vara placerad

Bihang till riksdagens ''protokoll 19li3. 1 sami. Nr ISO. 21

Departe
mentschefen.

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Marits proposition nr 180.

i lönegrad A 30. Då behovet av en särskild föredragande för de på tygdepartementet

belöpande administrativa ärendena visat sig stadigvarande, synes mig

dock den sekreterare tjänst i lönegrad A 24, som för närvarande finnes inrättad

å tygdepartementets civilbyrå, böra i anslutning till vad lönenämnderna förordat

uppflyttas till lönegrad A 26. I övrigt föreslår jag icke nu några ändringar

i personalhänseende.

VII. Itl aivi lif urval tili n gen.

A. Marinförvaltningens allmänna uppgifter.

Enligt gällande instruktion utövar marinförvaltningen under Kungl.

Majit i tekniskt och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och uppsikten

över sjöförsvaret. Med de inskränkningar av marinförvaltningens

ämbetsbefattning, som följa av de i det föregående föreslagna utsöndringarna

av vissa ärendesgrupper, avses ämbetsverket alltjämt skola kvarstå

såsom försvarsgrensförvaltning för sjöförsvaret.

B. Marinförvaltningens organisation.

1. Allmänna grunder.

1941 års förvaltningsutredning.

FörvaJtningsutredningen har föreslagit, att marinchefen tillika skall utöva

högsta chefskapet över marinförvaltningen. Chefskapet i mera löpande ärenden

borde emellertid alltjämt utövas av en särskild chef för marinförvaltningen,

vilkens främsta uppgifter bleve att dels vara den sammanhållande kraften

i fråga om verksamheten på de olika avdelningarna och dels svara för samarbetet

med marinstaben och andra förvaltningsorgan. Då ämbetsverkets

uppgifter till mycket stor utsträckning komme att hänföra sig till tekniskt

och ekonomiskt ledande verksamhet, syntes den möjligheten icke böra

vara utesluten att besätta befattningen i fråga även med annan lämplig

person än en sjöofficer. Befattningen som chef för marinförvaltningen

borde i enlighet härmed uppföras på marinförvaltningens stat. Befattningen

borde tillsättas medelst förordnande för viss tid, högst 6 år. I lönehänseende

syntes befattningen böra placeras alternativt i den av utredningen

föreslagna nya lönegraden Ob 3 a i militära avlöningsreglementet

eller C 12 i civila avlöningsreglementet. Därest chefen för marinförvaltningen

vore sjöofficer, borde han utnämnas till konteramiral i flottan. Vore

han icke-militär, borde hans tjänstetitel vara generaldirektör.

Förvaltningsutredningen har vidare föreslagit, att beslutanderätten i

s. 323 Kontrollera mot PDF

323

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

lämplig omfattning borde delegeras till lägre funktionärer, vilket förutsatte

en uppdelning av ämbetsverket i ett lämpligt antal avdelningar, vilka i sin

tur uppdelades i byråer. Genom en sådan organisation kunde dels avdelningscheferna

erhålla ökade befogenheter, dels ock byråcheferna, i den mån

så befunnes lämpligt, medgivas själ v verksamhet och viss beslutanderätt,

varigenom möjligheter skapades för att ärendena skulle kunna handläggas

utan onödig omgång och tidsutdräkt.

Av marinförvaltningens nuvarande nio avdelningar, nämligen artilleriavdelningen,

torpedavdelningen, minavdelningen, nautiska avdelningen,

fortifikationsavdelningen, ingenjöravdelningen, intendenturavdelningen, sanitetsavdelningen

och civilavdelningen samt en kameralbyrå förutsattes fortifikations-

och sanitetsavdelningarna komma att indragas och uppgå i de

föreslagna för försvarsväsendet gemensamma fortifikations- och sjukvårdsförvaltningarna.

Civilavdelningens och kameralbyråns verksamhetsområden

komme att avsevärt minskas vid upprättandet av försvarsväsendets civilförvaltning.

De övriga avdelningarnas uppgifter skulle däremot i stort sett

bli obeskurna, så när som på att anskaffningen av viss materiel och visst

planläggningsarbete m. m. kunde komma att uppdragas åt andra ämbetsverk,

exempelvis industriverket och arméförvaltningens intendenturdepartement.

I fråga om marinförvaltningens inre organisation har förvaltningsutredningen

föreslagit, att av de nuvarande militärtekniska avdelningarna artilleriavdelningen

alltjämt skulle bilda en särskild avdelning, förslagsvis

benämnd järsta materielavdelningen, och att de andra avdelningarna —

torped-, min- och nautiska avdelningarna — skulle sammanslås till en ny

avdelning, andra materielavdelningen. Utöver de två materielavdelningarna

borde liksom för närvarande finnas en ingenjöravdelning och en intendenturavdebiing,

dock med i viss mån förändrad inre organisation.

De till marinförvaltningens egen verksamhet hänförliga administrativa,

juridiska och kamerala göromålen borde sammanföras till handläggning av

en särskild avdelning, civilavdelningen. Härtill borde komma ett förrådskontrollkontor.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Överbefälhavaren har bestämt avstyrkt tillsättande av civil chef för marinförvaltningen.

Marinchefen har ansett, att den ingenjörtekniska sakkunskapen på första

och andra materielavdelningama borde beredas större inflytande och handlingsfrihet

vid beslutsförfarandet.

Marinförvaltningen har avstyrkt förslaget örn civil chef för ämbetsverket.

Marinförvaltningen har därvid erinrat örn att genom tillkomsten av

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

Kungl. Marits proposition nr ISO.

industriverket och civilförvaltningen, marinförvaltningens karaktär av ett

sjömilitärt tekniskt ämbetsverk komme att ytterligare förstärkas. Genom

sjöofficerskårens numerära utökning komme även rekryteringsbasen att

väsentligt ökas. Då chefen för marinförvaltningen hade att svara för det

synnerligen viktiga samarbetet med marinstaben och andra förvaltningsorgan

med inspektionsbefogenheter i fråga om militära etablissement, rustade

förband och fartyg, krävdes hos chefen högsta grad av sjömilitär sakkunskap.

Marinförvaltningen hävdade därför bestämt, att ifrågavarande

chefsbefattning alltjämt borde rekryteras från sjöofficerskåren.

Mot förvaltningsutredningens förslag att sammanföra torped-, min- och

nautiska avdelningarna till en andra materielavdelning hade marinförvaltningen

icke något att erinra. Två reservanter (cheferna för torped- och minavdelningarna)

ha dock motsatt sig den förordade sammanslagningen. Marinförvaltningen

har slutligen framhållit, att den nya organisationen borde göras

elastisk och icke från början utformas i minsta detaljer.

Statskontoret har ansett, att marinförvaltningen borde uppdelas på två

avdelningar efter arméförvaltningens mönster. Avdelningscheferna borde

sortera direkt under chefen för marinen, varigenom befattningen såsom chef

för marinförvaltningen skulle kunna indragas och de föreslagna två materielavdelningarna

sammanslås till en materielavdelning under chefskap av marinöverdirektören,

som då borde placeras i lönegraden Cb 3. Statskontoret

har vidare föreslagit, att den sålunda bildade materielavdelningen skulle

uppdelas i två materielbyråer och en ingenjörbyrå, vilka i sin tur borde indelas

i kontor eller sektioner. Intendenturavdelningens organisation vore

enligt statskontorets uppfattning för vidlyftig. En minskning av antalet

byråer borde därför tagas under övervägande. Civilavdelningen borde kunna

begränsas till att vara ett för ämbetsverket gemensamt kansli. Statskontoret

har slutligen bestämt avstyrkt, att särskilda arvoden utginge till kontrollofficerare.

Lönonämndema ha framhållit, att militär chef för försvarsgrensförvaltning

vore att anse såsom förtroendeämbetsman. Den omständigheten, att han skulle

tillsättas medelst förordnande, motiverade därför i och för sig icke placering

i högre lönegrad än Ob 3.

Krisrevisionen har funnit övervägande skäl tala för att marinförvaltningens

chef utsåges bland personer, som i sin tidigare verksamhet visat

sig besitta tekniska och kommersiella kvalifikationer, vilket enligt krisrevisionens

mening dock icke uteslöte, att till chef för marinförvaltningen utsåges

en militär, om någon sådan med särskild lämplighet stöde till disposition.

Enligt krisrevisionens uppfattning talade de flesta skäl för ett bibehållande

av fartygsanskaffningen hos marinförvaltningen. Materiel av mera

standardbetonad art, såsom torpeder, minor, nautisk utrustning samt intendenturmateriel,

borde emellertid upphandlas genom industriverkets för
-

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

sorg. Till särskild omprövning borde upptagas frågan huru samarbetet mellan

marinförvaltningen och industriverket lämpligast borde ordnas. Beträffande

civilavdelningen har krisrevisionen erinrat, att denna avdelnings

organisation helt vore beroende på omfattningen av arbetsuppgifterna på

övriga avdelningar inom marinförvaltningen ävensom den föreslagna civilförvaltningens

organisation och arbetsuppgifter. Krisrevisionen har i anslutning

härtill framhållit vikten av att ovan berörda problem underkastades

ytterligare överväganden innan organisationen slutligt fastställdes.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha

under erinran örn att den mera civiltekniskt och merkantilt betonade delen

av den nuvarande marinförvaltningens uppgifter komme att överföras till

industriverket ansett, att en civil chef för marinförvaltningen icke borde

ifrågakomma, helst som en närmare anknytning av förvaltningen till försvarsledningen

borde åstadkommas. I fråga örn marinförvaltningens framtida

arbetsuppgifter ha nämnderna hänvisat till sitt yttrande beträffande

arméförvaltningen.

Svenska teknologföreningen har funnit avdelnings- och byråindelningen

icke vara helt ändamålsenlig och den tekniska sakkunskapen tillbakasatt.

En mindre vidlyftig organisation borde jämväl övervägas.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har erinrat, att i fråga

örn de militära avdelningarna den ingenjörstekniska sakkunskapen praktiskt

taget lämnats utan möjligheter att fatta beslut i frågor, som måste

bero på dylik sakkunskap.

I förhållande till förvaltningsutredningens förslag innebär det förslag, som

här framlägges, den väsentliga ändringen, att de båda av utredningen föreslagna

materielavdelningarna avses sammanförda till en. Vidare förordas

en överflyttning av vissa ärenden, särskilt sådana som röra signal- och

radiomateriel, till andra organ inom marinförvaltningen. Med hänsyn till

denna begränsning av uppgifterna föreslår jag, att den nybildade avdelningen

benämnes vapenavdelningen. Genom en sådan organisation vinnes, att inom

en enda avdelning sammanhållas frågor angående ett fartygs bestyckning i

olika hänseenden. En koncentration av vapenärendena synes mig motiverad

även med hänsyn till den begränsning av marinförvaltningens materielanskaffning,

som blir en följd av att krigsmaterielverket ålägges en alltmer

ökad anskaffningsverksamhet. En närmare redogörelse för den av mig föranstaltade

utredning, som ligger till grund för detta och vissa andra förslag rörande

marinförvaltningens materielorgan, lämnas under det särskilda avsnittet

om vapenavdelningen.

I övrigt avses liksom nu i marinförvaltningen ingå en ingenjöravdelning

och en intendenturavdelning. I avbidan på en blivande omorganisation av

fortifikations- och byggnadsverksamheten bör den nuvarande fortifikationsavdelningen

kvarstå. Sanitetsavdelningens arbetsuppgifter överföras

Departe
mentschefen.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

till den nya sjukvårdsförvaltningen och kameralbyråns huvudsakliga uppgifter

flyttas till civilförvaltningen. Slutligen ombildas civilavdelningen till

en civilbyrå. Liksom nu bör i marinförvaltningen ingå ett jörrådskontrollkontor.

Av vad jag i annat sammanhang anfört framgår, att chefskapet över

marinförvaltningen skall utövas av marinchefen med en souschef under sig

för den omedelbara ledningen av verket. Souschefsbefattningen bör av skäl,

som förvaltningsutredningen utvecklat, kunna besättas med militär, civilmilitär

eller civil innehavare, i vilket fall som helst genom förordnande på viss

tid. Då jag i likhet med utredningen anser, att någon olikhet i lön icke bör

föreligga i ena eller andra fallet, föreslår jag, att souschefen placeras alternativt

i någon av de föreslagna nya lönegraderna Ob 3 a eller Cb 3 a eller ock i

C 12 (grundlön i samtliga fall 20,000 kronor).

2. Vapenavdelningen.

1941 års förvaltningsutredning.

Den nuvarande artilleriavdelningens arbetsuppgifter ha förutsatts i stort

sett oförändrade skola fullgöras av järsta materielavdelningen inom den

nya marinförvaltningen. Chef för avdelningen borde vara en kommendör

ur flottan eller en överste ur kustartilleriet. Eftersom befattningen kunde

tillsättas från vilketdera vapnet som helst, borde densamma uppföras i lönegraden

Oa 6 på marinförvaltningens stat. Avdelningen borde enligt förvaltningsutredningens

mening uppdelas på tre byråer, nämligen en sjöartilleribyrå,

en kustartilleribyrå och en ammunitionsbyrå. Därjämte borde finnas

ett köntrollkontor, ett ritkontor och en avdelningsexpedition.

Följande tablåer utgöra sammanställningar av det av förvaltningsutredningen

beräknade behovet för första materielavdelningen av dels officerare

på aktiv stat samt pensionerade officerare och underofficerare, dels civil

teknisk personal, som förutsatts skola anställas såsom extra ordinarie tjänstemän.

Byrå eller kontor

Aktiv personal

Pensionerade

Sjö- eller kust- artillerioff.

Sjöofficerare

Kustartilleri-

officerare

Offi-

cerare

Un-

derof-

fice-

rare

Kommen- dör eller

överste

Annan

reg.offi

cer

Reg. of

ficerare

Kom-

paniof-

ficerare

Reg.of-

ficerare

Kom-

paniof-

ficerare

För avdelningen gemensam personal

1

_

_

_

_

_

i

i

Sjöartilleribyrån ................

—

—

i

2

—

—

i

i

Kustartilleribyrån ...............

—

—

—

—

1

2

i

i

Ammunitionsbyrån ..............

i

—

2

—

2

—

2

Kontrollkontoret ................

—

—

i

1

—

1

—

2

Summa

1

i

2

5

1

5

3

7

s. 327 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

327

Antal befattningshavare i olika lönegrader (Eo)

Byrå eller kontor

Kemist

Kemist

Kon- struk- törer av

1. klass

Ingen-

jörer

Kemist

Kon-

struktör

av

2. klass

Kon-

struktör

av

3. klass

Ritare

av

1. klass

Ritare

av

2. klass

Summa

Löne-

grad

28

Löne-

grad

27

Löne-

grad-

24

Löne-

grad

21

Löne-

grad

21

Löne-

grad

21

Löne-

grad

18

Löne-

grad

15

Löne-

grad

11

Ammunitionsbyrån

—

—

—

2

—

—

—

—

—

2

Kontrollkontoret ..

i

i

—

2

i

—

—

—

—

5

_

_

i

_

_

i

i

2

2

7

Summa

i

i

i

4

i

i

i

2

2

14

Utöver ovan angiven personal skulle enligt förvaltningsutredningens beräkningar

krävas viss civil expeditionspersonal.

De viktigaste uppgifter, som ankomma på marinförvaltningens nuvarande

torped- och minavdelningar framgå av avdelningarnas beteckningar. Härtill

komma vissa andra grupper av ärenden, däribland frågor om radio-, signal-

och telefonmateriel.

Nautiska avdelningens åligganden spänna över ett synnerligen skiftande

arbetsområde. Dess uppgifter omfatta ärenden angående marinens krigsberedskap,

övningar och organisation i de delar, som äro av allmänt militär

natur och ej tillhöra annan avdelning, sjöinstrument- och sjökarteförråden,

inventarier tillhörande skeppar- och navigeringsuppbördema för fartygen

och den övriga flytande materielen, signalstrålkastare och signallanternor,

gyrokompass-, ekolod- och logganläggningar samt för nautiskt bruk avsedda

undervattenssignalmottagare, fotografimateriel, statens sjökrigshistoriska

samlingar, sjöförsvarets eldsläckningsväsende, polis, sjötransporter, körslor

och järnvägstrafik, allmänna sjöfarten och sjökommunikationsleder, förhyrning

av personal, förhyrning och försäkring samt bärgning av flytande materiel

samt trupptransporter och mönstringar.

Förvaltningsutredningen har, såsom redan antytts, föreslagit, att torped-,

min- och nautiska avdelningarna i den nuvarande marinförvaltningen skulle

sammanföras under andra materielavdelningen, där de borde motsvaras av

en torpedbyrå, en minbyrå och en nautisk byrå. Inom andra materielavdelningen

borde dessutom ingå en signal- och radiobyrå. Beträffande sistnämnda

byrå har förvaltningsutredningen erinrat, att tidigare utredningar

haft uppe till behandling frågan om avskiljande från torped- och minavdelningarnas

verksamhetsområden av ärenden rörande marinens radio-, signaloch

telef onmateriel, ehuru förslagen aldrig kommit till genomförande. Med

den utomordentliga omfattning som signal- och radioväsendet under senare

år erhållit syntes det vara ett oavvisligt krav, att inom marinförvaltningen

funnes ett särskilt organ för behandling av hithörande frågor, vilket lämpligast

kunde ske genom infogande av en signal- och radiobyrå i andra materielavdelningen

.

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Chef för andra materielavdelningen borde vara en kommendör vid flottan.

Följande tablåer utgöra sammanställningar av det av förvaltningsutredningen

beräknade behovet för andra materielavdelningen av dels officerare

och mariningenjörer på aktiv stat samt pensionerade officerare och underofficerare,

dels civil teknisk personal, som förutsatts skola anställas såsom

extra ordinarie tjänstemän.

Byrå m. m.

Sjöofficerare

Kust-

artilleri-

officerare

Mariningenjörer

Pensionerade

Reg.

officerare

Kompani-

officerare

Torped-

ingenjörer

Min-

ingenjörer ;

Radio-

ingenjörer

Officerare

Under-

officerare

Komp.

off.

Avdelningschef ..................

1

_

.

_

_

_

Torpedbyrån ...................

1

2

3

—

—

—

1

Minbyrån ......................

1

3

2

—

2

—

1

1

Nautiska byrån .................

1

3

—

—

—

—

1

1

Signal- och radiobyrån ..........

1

2

1

—

—

3

1

1

Summa

6

10

3

3

2

3

3

4

Byrå

Antal befattningshavare

i olika lönegrader (Eo)

Konstruk- tör av

1. klass

Lönegrad

24

Konstruk- törer av

2. klass

Lönegrad

21

Konstruk- törer av

3. klass

Lönegrad

18

Ritare

av

1. klass

Lönegrad

15

Ritare

av

2. klass

Lönegrad

11

Summa

Torpedbyrån .............

_

2

_

2

4

Minbyrån ................

—

1

1

1

1

4

Signal- och radiobyrån ____

1

1

1

2

—

5

Summa

1

4

2

5

1

13

Härtill skulle komma kontorspersonal.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Marinförvaltningen har ansett, att den ingenjörstekniska sakkunskapens

ställning vid beslutförfarandet borde förstärkas. Marinförvaltningen har i

anslutning härtill föreslagit, att första materielavdelningens ritkontor borde

benämnas konstruktionskontor och förestås av en artilleriingenjör såsom

chefskonstruktör med befogenhet motsvarande byråchefs. Den civila tekniska

personalen på avdelningen borde med hänsyn till marinens allt mera

växande motorfordonspark utökas med en ingenjörsbefattning för kustartilleribyrån,

förslagsvis i lönegraden Eo 21. Slutligen har marinförvaltningen

föreslagit, att den för ammunitionsbyrån beräknade regementsofficeren

skulle uppföras på marinförvaltningens stat.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr ISO. 329

Enligt marinförvaltningens mening krävdes för var och en av torpedbyrån,

minbyrån samt signal- och radiobyrån ett konstruktionskontor.

Dessa kontor borde förestås av specialingenjörer såsom chefskonstruktörer

med befogenhet motsvarande byråchefs. För minbyrån förelåge ett behov

av ytterligare en ingenjör i lönegraden Eo 26 med utbildning fran telegrafverket

för omhänderhavande av underhållsfrågor rörande kustartilleriets

fasta telefonnät samt undervattenskablar.

Vidare erfordrades, enligt vad marinförvaltningen framhållit, en befattning

såsom adjutant hos verkschefen. Adjutanten borde vara indelad till

tjänstgöring å nautiska byrån.

Departementspromemoria angående sammanslagning

av materielavdelningarna m. m.

Inom försvarsdepartementet har under november 1942 utarbetats en promemoria

av i huvudsak följande lydelse.

I anslutning till de ändringsförslag, som framlagts i de över förvaltningsutredningens

betänkande avgivna yttrandena, har inom försvarsdepartementet övervägts

ett förslag om en än längre driven rationalisering av de nu närmast berörda delarna

av marinförvaltningen. Detta förslag berör även den i förvaltningsutredningens

förslag omnämnda nautiska byrån. Av de ärenden, som för närvarande avila marinförvaltningens

nautiska avdelning, skulle enligt förslaget frågor rörande signalstrålkastare

och signallanternor, gyrokompass-, ekolod- och logganläggningar samt

undervattenssignalmateriel överföras till ingenjöravdelningen. Så skulle ske även

med samtliga ärenden, som av förvaltningsutredningen hänförts till andra materielavdelningens

signal- och radiobyrå. Detta överförande skulle motiveras av denna

materiels tekniska natur och därav, att ärenden rörande denna materiel beredas av

specialingenjörer eller annan teknisk personal. Vad den hittillsvarande nautiska avdelningen

i övrigt beträffar har dess uppgift tidigare av marinförvaltningen angivits

vara tvåfaldig, nämligen dels att inom ämbetsverket representera de nautiska och

rent sjömilitära intressena, dels ock att vara ett sammanhållande element, varest

sådana frågor behandlas som beröra ett flertal avdelningar utan att likväl vara, av

rent ekonomisk eller juridisk innebörd. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida icke

den första uppgiften — i den mån den över huvud bör avila marinförvaltningen

och icke marinstaben — skulle kunna fyllas även av officerare, som äro placerade

i andra befattningar inom verket. Beträffande avdelningens arbetsområde i övrigt

har i ett tidigare omorganisationsförslag förordats överflyttning till ingenjöravdelningen

av ärenden rörande bland annat inventarier tillhörande skepparuppbörden

m. fl. uppbörder, sjöförsvarets eldsläckningsväsende, varvspolis, sjötransporter, körslor

och järnvägstrafik ävensom förhyrning och försäkring samt bärgning av flytande

materiel. Frågor rörande marinens krigsberedskap, övningar och organisation torde,

i den mån de över huvud böra ankomma på marinförvaltningen och ej på marinstaben,

kunna läggas på annan avdelning inom ämbetsverket. Det vill även synas,

som örn ärenden angående statens sjökrigshistoriska samlingar icke behövde belasta

nautiska avdelningen; dessa samlingar borde kunna tillföras sjöhistoriska museet,

i vilket redan nu en särskild örlogsavdelning ingår. Örn en sä omfattande överflyttning

av ärenden .skulle äga rum torde i en blivande organisation av inarinförvaltningen

den nautiska byrån helt kunna utgå.

Därest på nu antytt sätt arbetsuppgifterna inom nautiska byrån samt signaloch

radiobyrån skulle utbrytas ur den av förvaltningsutredningen föreslagna andra

s. 330 Kontrollera mot PDF

330

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

materielavdelningen, torde återstoden av denna kunna sammanföras med första

materielavdelningen till en enda avdelning, vilken med hänsyn till den gjorda

begränsningen av uppgifterna förslagsvis kunde benämnas vapenavdelningen. En

sådan sammanslagning skulle även vara starkt motiverad av den begränsning av

första och andra materielavdelningarnas materielanskaffning, som blir en följd av

att krigsmaterielnämnden ålägges en alltmer ökad anskaffningsverksamhet.

Även enligt förvaltningsutredningens förslag kan ett ärende, sedan det beretts av

den ansvarige tekniske experten, handläggas av flera militära instanser. Utredningens

förslag har med hänsyn härtill från vissa håll ansetts innebära en överorganisation

med alltför militärbetonad handläggning av ärenden av teknisk art.

Förutom de militära instanserna inom ämbetsverket skulle, i likhet med vad nu är

fallet, inom respektive tjänsteområden därjämte vid vissa ärendens beredning höras

inspektörerna för sjöartilleriet, torped- och undervattensbåtvapnen, minväsendet

samt marinens förbindelseväsende ävensom stabschefen vid kustartilleriinspektionen.

Med beaktande av nu anförda synpunkter borde måhända vapenavdelningen

uppdelas i, förutom militära byråer, även byråer för handläggning av tekniska ärenden.

Förslagsvis kunde följande byråer organiseras, nämligen artilleribyrån (militär),

artilleritekniska byrån, torpedbyran (militär), torpedtekniska byrån, minbyrån

(militär) och mintekniska byrån. Byråernas verksamhet borde uppdelas på detaljer.

Specialingenjörer borde _ förordnas som chefer för tekniska byråer och militärer

för militära byråer. I viss omfattning borde beslutanderätt i förvaltningsärenden

delegeras till byrå- och detaljchefer.

. Arbetsfördelningen inom byråerna borde i stora drag ordnas efter följande riktlinjer.

Officerare inom respektive vapengrenar skulle angiva de egenskaper, som

materielen skulle besitta. Ingenjörer skulle med ledning därav utarbeta förslag,

ritningar, arbetsbeskrivningar, anvisningar för tillverkningen och kontrollbestämmelser.

Officerare skulle granska teknikernas arbete ur militär synpunkt, varefter

tekniska chefer med stöd av merkantilt utbildad personal skulle handlägga avtalen

med leverantörer.

Vapenavdelningens militära representanter böra givetvis intimt samarbeta med

de militära organ, som använda materielen, såsom fartygs- och kustartilleriförband

m. m., ävensom med inspektörerna för respektive vapengrenar, varigenom för materielens

anskaffning och vård betydelsefulla erfarenheter kunna erhållas.

För undvikande av tillfällig nedsättning av marinförvaltningens funktionsduglighet

torde en sadan omorganisation som den här ifrågasatta böra genomföras i

etapper, exempelvis på följande sätt.

1. Ärenden inom nuvarande vapenavdelningar uppdelas i tekniska och militära,

och för beredningen erforderliga arbetsdetaljer organiseras.

2. Chefen för marinförvaltningen delegerar i viss utsträckning beslutanderätt i

förvaltningsärenden till avdelningscheferna. Detaljcheferna förordnas såsom föredragande

inom avdelningarna och förvaltningsbeslut fattas enligt de normer, som

äro angivna i de provisoriska instruktionsbestämmelserna för ingenjöravdelningen

av den 30 juni 1942.

3. Sammanslagning av nuvarande avdelningar verkställes och byråchefer förordnas

med beslutanderätt i förvaltningsfrågor.

Ovanstående etapper torde kunna genomföras oberoende av civilavdelningens

och kameralbyråns omorganisation.

Vad ovan sagts har i främsta rummet tagit sikte på marinförvaltningens organ

för anskaffning av krigsmateriel. De synpunkter, som anlagts på frågan örn delegation

av beslutanderätten, torde emellertid äga giltighet även för intendenturavdelningens

vidkommande.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

331

Utlåtanden över departementspromemorian.

Marinchefen har framhållit, att de nautiska och rent sjömilitära intressena

även framdeles borde finnas representerade inom en särskild byrå inom

marinförvaltningen.

Förslaget att sammanföra den av förvaltningsutredningen föreslagna

andra materielavdelningen, minskad med nautiska byrån, med första materielavdelningci>

till en enda avdelning, vapenavdelningen, avstyrktes av

chefen för marinen. Därest avdelningarna sammanfördes till endast en avdelning,

komme avdelningschefen icke att besitta den tekniska kompetens

och praktiska erfarenhet inom de tre huvudgrenarna artilleri samt torpedoch

minväsende, som erfordrades för att föra den militärtekniska utvecklingen

framåt på hithörande områden. Marinchefen har därför föreslagit,

att första materielavdelningen skulle organiseras på erforderligt antal byråer,

t. ex. artilleri-, ammunitions- och konstruktionsbyråerna, samt att

andra materielavdelningen skulle organiseras på fem byråer, nämligen torpedbyrån,

torpedtekniska byrån, minbyrån, mintekniska byrån och nautiska

byrån.

Marinförvaltningen har icke funnit anledning till erinran mot sammanslagningen

av materielavdelningarna till en vapenavdelning. I fråga örn den

nuvarande nautiska avdelningen har marinförvaltningen med hänsyn till

angelägenheten av att de nautiska och rent sjömilitära intressena vöre representerade

inom ämbetsverket ansett, att avdelningens verksamhet tills

vidare och så länge civilförvaltningens organisation icke vore definitivt reglerad

borde bedrivas på en nautisk byrå inom vapenavdelningen. För att

undvika den ökning av antalet byråer, som härav bleve följden, har marinförvaltningen

föreslagit, att de torpedtekniska och mintekniska byråerna

sammansloges till en gemensam torped- och minteknisk byrå. Artilleribyrån

borde indelas i sjöartilleri-, kustartilleri- och ammunitionssektionerna, varjämte

borde tillkomma ett kontrollkontor. Vapenavdelningen skulle sålunda

komma att bestå av en artilleribyrå, uppdelad på tre sektioner, en torpedbyrå,

en minbyrå, en nautisk byrå samt två tekniska byråer jämte ett

kontrollkontor. Från de nuvarande vapenavdelningama till ingenjör avdelningen

borde överföras ärenden angående bland annat radio-, telefon- och

telegraf materiel för att inom sistnämnda avdelning handläggas å en teleteknisk

byrå. Den av förvaltningsutredningen förutsatta signal- och radiobyrån

inom andra materielavdelningen komme härigenom att utgå. Till intendenturavdelningens

handläggning borde slutligen överföras förvaltningen

av viss materiel för fartygen, som eljest brukade hänföras till intendenturmateriel.

För vapenavdelningen förelåge behov av en sekreterare med juridisk

utbildning och administrativ erfarenhet. Den i promemorian föreslagna

delegeringen av beslutanderätten borde genomföras icke blott! inom vapenavdelningen

utan även beträffande marinförvaltningens övriga avdelningar.

s. 332 Kontrollera mot PDF

332

Departe
mentschefen.

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

Mot ett genomförande av den nya organisationen i etapper hade marinförvaltningen

icke något att erinra.

Fem reservanter i marinförvaltningen (cheferna för artilleri-, torped-,

min-, nautiska och fortifikationsavdelningarna) ha under åberopande av marinförvaltningens

utlåtande över 1941 års förvaltningsutrednings betänkande

motsatt sig en sammanslagning av de två materielavdelningarna. Enligt

reservanternas mening borde inom första materielavdelningen finnas bland

annat en sjöartilleribyrå, en kustartilleribyrå och en ammunitionsbyrå i

stället för de av marinförvaltningen föreslagna sektionerna under en gemensam

byråchef. Ärenden berörande elektrisk materiel avsedd för nautiskt

bruk borde i fortsättningen handläggas å nautiska byrån, varest nautiskt

utbildade officerare tjänstgjorde.

Försvarsväsendets ingenjörutredning har ansett, att sammanförandet av

den vapentekniska verksamheten till en enda vapenavdelning skulle medföra

betydande fördelar. Den föreslagna indelningen i tre tekniska byråer

vöre även lämplig, da härigenom den för varje vapengren speciella tekniska

sakkunskapen kunde effektivt utnyttjas. Utredningen har vidare icke

haft något att erinra mot att den nautiska byrån utginge, sedan dess verksamhet

avvecklats på i huvudsak i promemorian föreslaget sätt. Överflyttningen

borde innefatta även ärenden rörande hydrofon- och perifonmateriel,

vilka för närvarande handläggas å minavdelningen.

I överensstämmelse med de synpunkter, som anförts i förutnämnda inom

departementet upprättade promemoria, förordar jag, att endast en vapenavdelning

inrättas och att i densamma skola ingå tre militära byråer, artilleri-,

torped- och minbyråerna, samt tre mot dessa svarande tekniska byråer, artilleritekniska,

torpedtekniska och mintekniska byråerna. Beträffande arbetsfördelningen

i stora drag mellan de militära och de tekniska byråerna kan

jag i huvudsak hänvisa till vad därom anförts i departementspromemorian.

I enlighet med marinförvaltningens förslag bör i avdelningen ingå jämväl ett

kontrollkontor.

m JaS har i. det föregående framhållit, att jag förutsatte möjligheten av att

vissa jämkningar kunde bli erforderliga i den föreslagna organisationen i samband

med eller efter det denna förts ut i praktiken. Självfallet gäller detta

även i fråga om vapenavdelningens organisation. Det synes mig icke otänkbart

att även på en annan väg vinna syftet att bereda ökat inflytande åt teknikens

malsmän, nämligen genom att i en organisation med tre byråer motsvarande

de nuvarande artilleri-, torped- och minavdelningarna sätta alternativt militärer

eller tekniker såsom byråchefer, därvid om byråchefen är militär hans närmaste

man bör vara tekniker och omvänt. Någon ändring av personalbehovet

i förhållande till vad den nyss skisserade byråindelningen kräver torde ej föranledas

härav. Före ikraftträdandet av den nya organisationen i nu berörda

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ISO.

del torde Kungl. Majit få taga spörsmålet om detaljerna i vapenavdelningens

indelning under ytterligare omprövning.

Vad angår de arbetsuppgifter, som för närvarande åvila marinförvaltningens

nautiska avdelning, ligger det nära till hands att till ingenjöravdelningen överföra

frågor rörande signalstrålkastare och signallanternor, gyrokompass-, ekolod-

och logganläggningar samt undervattenssignalmateriel. Vidare torde till

ingenjöravdelningen kunna överföras ärenden rörande sjöförsvarets eldsläckningsväsende,

sjötransporter, körslor och järnvägstrafik ävensom förhyrning

och försäkring samt bärgning av flytande materiel. Frågor rörande vissa inventarier

tillhörande skepparuppbörden för fartygen, marinens krigsberedskap

och övningar vad beträffar anslagsbehov och stater för övningsanslagen

samt anskaffning av viss undervisningsmateriel torde kunna förläggas till intendenturavdelningen.

De kvarstående arbetsuppgifterna böra enligt min mening

läggas på en nautisk assistent.

Vad angår personalbehovet för vapenavdelningen bör i första hand den nuvarande

personalen disponeras. Vissa mindre utökningar av personalen torde

emellertid under alla förhållanden bli erforderliga. Det gäller här närmast vissa

ledande eller på specialområden kvalificerade befattningshavare. Såsom chef för

avdelningen bör avses en kommendör, vilken torde böra placeras i lönegrad

Ob 2. Vidare skulle krävas en utökning för artilleribyrån med en kommendörkapten

av 2. graden eller major (Oa 4), avsedd såsom sektionschef, för artilleritekniska

byrån med en marindirektör av andra graden (Ca 28) i stället

för en nu tjänstgörande beställningshavare i reserven, för torpedbyrån med

en kapten (Oa 3) och en såsom tillsynsman vid det under anläggning varande

centrala torpedförrådet avsedd pensionerad underofficer med arvode motsvarande

nettolönen i löneklass UO 7 å B-ort samt för torpedtekniska byrån med

en specialingenjör av 3. graden (Ca 24), för kontrollkontoret med en kommendörkapten

av 2. graden (Oa 4) samt för vapenavdelningen såsom helhet

med en notarie i Eo 21 (redovisad å civilbyrån). Å andra sidan bör en kommendörkapten

av 2. graden kunna utbytas mot en kapten (Oa 3), avsedd för

tjänstgöring å den blivande minbyrån. Chef för nautiska avdelningen är

för närvarande en kommendörkapten av 1. graden (Oa 5). Såsom blivande

nautisk assistent torde böra avses allenast en kommendörkapten av 2. graden

eller kapten (Oa 4 eller Oa 3). Av den övriga personal, som nu är placerad å

nautiska avdelningen, torde en kapten böra överflyttas till ingenjöravdelningen,

varjämte ytterligare en kapten torde kunna utgå ur beräkningarna. Adjutanten

hos verkschefen torde i fredstid kunna biträda den nautiska assistenten med

vissa göromål. En pensionerad officer och en pensionerad underofficer i arvodesbefattningar,

nu tjänstgörande å nautiska avdelningen, böra kvarsta såsom

arbetsbiträden åt den nautiska assistenten.

Resultatet av vad nu sagts angående personalen å vapenavdelningen blir å

ena sidan en ökning med en kommendör i lönegrad Ob 2, en kommendörkapten

av 2. graden eller major (Oa 4), en kommendörkapten av 2. graden eller

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Majlis ''proposition nr 180.

kapten (Oa 4 eller Oa 3), en kapten (Oa 3), en marindirektör av andra graden

(Ca 28), en specialingenjör av 3. graden (Ca 24), en notarie i Eo 21 samt

en pensionerad underofficer med arvode enligt löneklass UO 7, å andra sidan

en minskning med en kommendörkapten av 1. graden. Därjämte överflyttas

en kapten till ingenjöravdelningen.

3. Ingenjöravdelningen.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen, som funnit, att ingenjöravdelningens dittillsvarande

organisation utgjort hinder för en rationell arbetsfördelning, har kommit

till den uppfattningen, att ingenjöravdelningen, för att på ett effektivt

sätt kunna fullgöra den mångfald tekniska uppgifter av skilda slag, som

folie inom dess verksamhetsområde, borde uppdelas på ett avsevärt antal

byråer. I syfte att ernå förutsättningar för en ändamålsenlig ansvars- och

funktionsfördelning inom ingenjöravdelningen har förvaltningsutredningen

föreslagit, att de byråer, vilkas verksamhet i främsta rummet avsåge projektering,

konstruktion och anskaffning av fartygsmateriel, skulle samman,

föras till en forty g ssektion under en särskild sektionschef. Utredningen hade

funnit en sådan anordning erforderlig dels för att säkerställa det intima samarbete,

som vore nödvändigt mellan dessa byråer och dels för att åvägabringa

den lättnad i avdelningschefens arbetsbörda som syntes nödvändig för att

han skulle fa tillfälle att ostört ägna sig åt sina ledande och övervakande

uppgifter ävensom åt sina åligganden som chef för mariningenjörlcåren. I

fartygssektionen föreslogs skola ingå följande åtta byråer, nämligen projektbyrån,

fartygsbyrån, maskinbyrån, motorbyrån, undervattensbåtsbyrån,

torpedbatsbyrån, elektrobyrån och materialbyrån.

Utöver de i fartygssektionen ingående byråerna förelåge enligt utredningens

uppfattning behov av ytterligare två självständiga byråer, nämligen inspektionsbyran

och varvsbyran. Slutligen borde inom ingenjöravdelningen

finnas en avdelningsexpedition.

Beträffande arbetsuppgifterna för de särskilda byråerna har förvaltningsutredningen

anfört i huvudsak följande.

Å projelctbyrån uppgöras förslag till nya typer av örlogsfartyg, med undantag

för undervattens- och torpedbåtar, samt till större omändringar och moderniseringar

av äldre fartyg. Byrån bör vidare följa den tekniska utvecklingen

på fartygsbyggnadsområdet i utländska mariner.

Å fartygsbyrån handhaves konstruktionsarbete beträffande skrov- och utrustningsdetaljer

å alla fartyg med undantag för undervattensbåtar och torpedbåtar.

Vidare uppgöras vikts- och kostnadskalkyler, skrovspecifikationer, kontraktsförslag

m. m.

Maskinbyrån ombesörjer konstruktionsarbete — med undantag för motorer

— beträffande huvudmaskineri, hjälpmaskineri, rörledningar m. m. samt uppgör

därmed sammanhängande vikts- och kostnadskalkyler, maskinspecifikationer

m. m.

s. 335 Kontrollera mot PDF

335

Kungl. Majlis ''proposition nr ISO.

Motorbyrån handlägger alla ärenden beträffande förbränningsmotorer samt

uppgör därmed sammanhängande vikts- och kostnadskalkyler, specifikationer,

skötselföreskrifter m. m.

Undervattensbåtsbyrån handhar projektering av nya undervattensbåttyper

och utför konstruktionsritningar för skrov- och utrustningsdetaljer samt maskinutrustning,

rörledningar, hjälpmaskiner och elektrisk utrustning, i erforderlig

utsträckning i samråd med motorbyrån och elektrobyrån. Byrån bör vidare uppgöra

specifikationer och kontraktsförslag vid nyanskaffningar samt skötselföreskrifter

m. m.

Torpcdbåtsbyrån har beträffande torpedbåtar motsvarande uppgifter som

undervattensbåtsbyrån beträffande undervattensbåtar.

Å elektrobyrån böra handläggas ärenden angående fartygens kraftförsörjning,

kabelnät, kraft- och belysningsinstallationer, strålkastare, ackumulatorer m. m.,

angående stark- och svagströmsanläggningar, i den mån dylika ärenden ej tillhöra

annan avdelning, ävensom alarmanläggningar, åskledare m. m. vid marinens

anläggningar, samt angående magnetminskydd för fartyg. Å denna byrå

böra vidare uppgöras kostnadskalkyler, specifikationer, kontraktsförslag m. m.

samt utföras besiktningar och inspektioner av ifrågavarande materiel.

Materialbyråns verksamhet torde böra uppdelas på två underavdelningar,

normaliedetaljen och kontrolldetaljen. Normaliedetaljen bör tillse, att

konstruktioner i möjligaste mån standardiseras, samt att verka för att kontrollbestämmelser

och tekniska leveransbestämmelser för råmaterial och annan materiel

bliva enhetliga och ändamålsenliga. Detaljen bör i nämnda hänseende

samarbeta med försvarsväsendets industriverk. — Kontrolldetaljen bör

kontrollera obearbetat material och, där så befinnes lämpligt, även färdigställd

materiel, som anskaffas av ingenjöravdelningen, varvid samarbete bör äga rum

med övriga byråer. Detaljen bör jämväl utföra kontroll av obearbetat material

och eventuellt även av färdigställd materiel på begäran av örlogsvarv eller annan

marin myndighet.

Inspektionsbyråns verksamhet torde böra uppdelas på två detaljer, nämligen

underhållsdetaljen och mobiliseringsdetaljen. Underhållsdetaljen bör

hava att, i samarbete med marinstaben, övriga avdelningar och byråer i marinförvaltningen

samt örlogsvarven, handlägga frågor rörande fartygsmaterielens

underhåll och skötsel samt förrätta inspektion av ingenjörmaterielens tillstånd.

— Å mobiliseringsdetaljen böra handhavas frågor om inköp, anfordran,

rekvisition och förhyrning av fartyg och vad därmed sammanhänger

ävensom mobiliseringsärenden i övrigt, varvid samarbete bör äga rum med

marinstaben och fartygsuttagningskommissionen. Detta innebär, att ärenden

angående förhyrning av fartyg, vilka nu handläggas å nautiska avdelningen,

överföras till ingenjöravdelningen, varvid dock förutsättes, att erforderligt samarbete

äger rum med andra materielavdelningen.

Varvsbyrån bör insamla och bearbeta uppgifter angående driftsekonomi,

driftsresultat och maskinparker vid marinens verkstäder samt behandla förekommande

ärenden rörande dessas modernisering, utvidgning, personalförhållanden

m. in. För den händelse marinens skifferoljeverk å Kinnekulle alltjämt skulle

anses böra lyda under marinförvaltningen, böra jämväl ärenden angående dettas

drift handläggas å varvsbyrån.

Marinöverdirektören har förutsatts liksom nu skola vara chef för ingenjöravdelningen.

Försvarsutredningen förordade preliminärt en uppflyttning

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

i lönegrad från Cb 2 till Cb 3. 1941 års förvaltningsutredning har föreslagit

placering i en ny lönegrad Cb 3 a, med lön av 20,000 kronor. Av rekryteringsskäl

borde möjlighet föreligga för Kungl. Maj:t att tillägga marinöverdirektören

visst arvode utöver lönen, eventuellt i form av representationsbidrag.

Såsom chef för fartygssektionen, med vilken borde förenas ställning som

ställföreträdare för marinöverdirektören, borde avses en förste marindirektör

i lönegraden Cb 1, vilken borde uppbära ett särskilt arvode utöver lönen

med 3,000 kronor.

Jämväl befattningen såsom chef för inspektionsbyrån komme i den nya

organisationen att bli särskilt krävande. För denna befattning borde avses

en förste marindirektör i lönegraden Cb 1 utan särskilt fyllnadsarvode.

Såväl överdirektören som chefen för fartygssektionen borde till sitt direkta

förfogande ha var sin mariningenjör såsom assistent.

Cheferna för andra byråer än inspektionsbyrån samt assistenten hos marinöverdirektören

förutsattes i allmänhet vara marindirektörer av 1. eller

2. graden. Utöver å byråerna placerade mariningenjörer hade för tjänstgöring

såsom kontrollanter vid nybyggnad av fartyg fyra mariningenjörer ansetts

vara konstant erforderliga. Dessa borde i sin verksamhet lyda direkt under

chefen för fartygssektionen.

Det av förvaltningsutredningen beräknade behovet inom ingenjör a vdelningen

av beställningshavare ur mariningenjörkåren har sammanfattats i följande

uppställning:

Anul

Marinöverdirektör ............................................... 1

Assistent hos marinöverdirektören.................................. 1

Chef för fartygssektionen ......................................... 1

Assistent hos chefen för fartygssektionen .......................... 1

Projektbyrån .................................................... 2

Fartygsbyrån .................................................... 2

Maskinbyrån .................................................... 2

Motorbyrån ..................................................... 1

Undervattensbåtsbyrån ........................................... 2

Torpedbåtsbyrån ................................................ 2

Elektrobyrån .................................................... 4

Materialbyrån ................................................... 1

Inspektionsbyrån ................................................ 3

Varvsbyrån ..................................................... 1

Nybyggnadskontrollanter ......................................... 4

Summa 28

Förutom mariningenjörer erfordras för ingenjör avdelningens del tekniskt

utbildad civil personal till betydande omfattning, av vilka en del förutsatts

s. 337 Kontrollera mot PDF

337

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

skola anställas såsom extra ordinarie befattningshavare. Behovet av dylik

personal har av utredningen beräknats enligt nedanstående tablå.

Byrå m. m.

Antal befattningshavare

i olika lönegrader (Eo)

Förste

byrå-

ingen-

Jörer

Löne-

grad

27

Byrå-

ingen-

jörer

Löne-

grad

26

Kon- struk- törer av

1. klass

Löne-

grad

24

Kon- struk- törer av

2. klass

Löne-

grad

21

Kon- struk- törer av

3. klass

Löne-

grad

18

Ritare

av

1. klass

Löne-

grad

15

Ritare

av

2. klass

Löne-

grad

11

Summa

Projektbyrån ...................

_

—

3

3

—

i

—

7

Fartygsbyrån ...................

i

i

5

2

i

—

i

11

Maskinbyrån ...................

—

i

3

6

3

—

—

13

Motorbyrån ....................

—

—

—

1

2

—

—

3

Undervattensbåtsbyrån ..........

i

—

2

1

1

i

—

6

Torpedbåtsbyrån ................

—

—

3

4

2

i

—

10

Elektrobyrån ...................

—

i

2

5

3

3

i

15

Materialbyrån ..................

i

—

2

—

1

—

—

4

Inspektionsbyrån ................

—

i

1

1

—

1

—

4

Varvsbyrån .....................

2

—

1

2

—

—

—

5

För nybyggnadskontrollanterna ...

—

—

—

—

—

2

—

2

Summa

5

4

22

25

13

9

2

80

För upphandlingsärenden hade behov befunnits föreligga att ha tillgång till

en merkantilt utbildad tjänsteman, som därjämte borde ha till uppgift att

biträda vid planläggning och övervakning av dispositionen av till avdelningens

förfogande ställda medel. En extra ordinarie tjänsteman i 24:e lönegraden

med benämningen »merkantil assistent» borde därför upptagas å personalförteckningen.

Slutligen har utredningen räknat med 5 pensionerade underofficerare i

arvodesbefattningar samt en kontorspersonal på 36 personer.

Utlåtanden över 1941 års förvalfningsutrednings

förslag.

Marinförvaltningen har icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna

organisationen. Det formella inköpsförfarandet i samband med ingenjöravdelningens

anskaffningsuppgifter borde dock icke belasta de tekniska

byråcheferna utan borde snarast överlåtas till ett för hela avdelningen gemensamt

anskaffningsorgan, vilket borde ingå som en del av ingenjör avdelningens

expedition.

För svar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har funnit den föreslagna

organisationen i stort sett lämplig. Radioärenden och dylikt borde

emellertid överflyttas från första och andra materielavdelningarna till ingenjöravdelningen,

vari borde ingå även en teleteknisk byrå. Förbundet har vidare

Bihang till riksdagens protokoll 19k3. 1 sami. Nr 180. 22

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

ansett, att ett för hela ingenj öra vdelningen gemensamt anskaffningsorgan

borde inrättas. Organisationen borde enligt förbundets uppfattning icke bindas

alltför snävt.

Statskontoret, som ifrågasatt indragning av befattningen såsom chef för

marinförvaltningen och en sammanslagning av de två av utredningen föreslagna

materielavdelningarna jämte ingenjör avdelningen till en materielavdelning

under chefskap av marinöverdirektören, har för sådant fall förordat,

att denne placerades i lönegrad Cb 3.

Lönenämnderna ha för marinöverdirektören förordat lönegrad Cb 3 jämte

ett särskilt lönetillägg om 2,000 kronor. Nämnderna hade intet att erinra

mot att cheferna för fartygssektionen och inspektionsbyrån inplacerades i

lönegrad Cb 1. Därest särskilt arvode ansåges böra utgå till chefen för fartygssektionen

med hänsyn till dennes ställning såsom ställföreträdare för

marinöverdirektören, borde detta begränsas till 2,000 kronor.

Provisorisk omorganisation av ingenjöravdelningen.

I skrivelse den 16 juni 1942 föreslog marinförvaltningen, att ingenjöravdelningen

borde på visst sätt indelas i detaljer, vilkas arbetsuppgifter skulle

regleras i särskilda av chefen för marinförvaltningen utfärdade tillämpningsföreskrifter.

Förslaget anslöt sig nära till förvaltningsutredningens förslag till

organisation av ingenjöravdelningen, ehuru detta gick ut på en byråindelning.

I ingenjöravdelningen skulle enligt förslaget ingå femton detaljer, nämligen

projektdetaljen, fartygsdetaljen, maskindetaljen, motordetaljen, undervattensbåtsdetaljen,

torpedbåtsdetaljen, elektrodetaljen, normaliedetaljen och

kontrolldetaljen, vilka detaljer avsåges sammanförda till ett konstruktionskontor

under en särskild chef, tillika ställföreträdare för chefen för ingenjöravdelningen,

ävensom underhållsdetaljen, mobiliseringsdetaljen, varvsdetaljen,

hus- och byggnadsdetaljen, oljedetaljen samt detaljen för arbetarfrågor. Därtill

skulle liksom nu komma en avdelningsexpedition, varjämte nybyggnadskontrollanter

skulle vara anknutna till avdelningen. De sistnämnda skulle lyda

direkt under chefen för konstruktionskontoret. Marinöverdirektören skulle till

sitt förfogande ha en assistent.

Vid skrivelsen funnos fogade förslag till provisoriska instruktionsbestämmelser,

genom vilka marinförvaltningen skulle sättas i stånd att i vidsträcktare

omfattning än dittills delegera beslutanderätten till underordnade chefer

inom ämbetsverket samt underlätta och effektivisera erforderligt samrådsförfarande

hos ämbetsverket.

Genom beslut den 30 juni 1942 har Kungl. Maj:t fastställt de provisoriska

instruktionsbestämmelserna att — utan hinder av vad i instruktionen för

marinförvaltningen funnes stadgat däremot stridande — lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1942 tills vidare.

s. 339 Kontrollera mot PDF

339

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår har den av förvaltningsutredningen

föreslagna organisationen av ingen]öravdelningen redan i huvudsak

provisoriskt genomförts, dock med bland annat den modifikationen, att

den av utredningen förordade byråindelningen tills vidare ersatts med en

detaljindelning. Denna organisation har sålunda under någon tid praktiskt

prövats och därvid befunnits ändamålsenlig. I stort sett bör denna provisoriska

organisation bli vägledande för utformningen av avdelningens slutgiltiga

organisation. Denna bör bygga på byråindelning, men de av förvaltningsutredningen

förordade byråerna torde kunna till antalet nedbringas från tio

till åtta, oaktat — enligt vad redan under vapenavdelningen anmärkts — ett

särskilt organ för signal- och radiofrågor bör infogas i avdelningen. Detta kan

ske genom att vissa av de nuvarande detaljerna bibehållas såsom sådana,

medan andra utbyggas till byråer. Det synes mig, som örn i ingenjör a vdelningen

lämpligen borde ingå, förutom en expedition under ledning av avdelningschefens

assistent, projektbyrå, fartygsbyrå med därunder inordnade

normalie- och kontrolldetaljer, maskinbyrå, motordetalj, undervattensbåtsbyrå,

torpedbåtsdetalj och elektrofartygsbyrå, vilka byråer skulle sammanföras

till ett konstruktionskontor under en särskild chef, tillika ställföreträdare

för avdelningens chef. Konstruktionschefen skulle därjämte lia nybyggnadskontrollanter

sig underställda. Vidare skulle avdelningen innefatta teleteknisk

byrå, indelad i radiodetalj och telefon detalj, inspektionsbyrå med

underhållsdetalj och mobiliseringsdetalj samt varvs- och verkstadsbyrå med

varvs- och verkstadsdetalj, arbetar detalj, elektrolanddetalj ävensom tills

vidare — i avbidan på att frågan om organisationen av ett för försvarsväsendet

gemensamt fortifikations- och byggnadsorgan vinner sin lösning — husoch

byggnadsdetalj. Såsom ett tillfälligt organ för materialinköp och kontroll

skulle finnas en nybyggnadscentral.

Den sålunda angivna organisationen skiljer sig huvudsakligen i följande avseenden

från den av förvaltningsutredningen skisserade. Den av utredningen

föreslagna materialbyråns båda detaljer ha inordnats under fartygsbyrån,

vilket motiveras av att verksamheten under en följd av år icke torde bli av

den omfattning, att en särskild byrå kan anses vara påkallad. Elektrobyrån

har uppdelats. Dess verksamhet i vad avser starkströmsanläggningar i fartyg

omhänderhaves av en elektrofartygsbyrå inom konstruktionskontoret. Svagströmsanläggningarna

överföras till teletekniska byrån, landanläggningar och

frågor beträffande magnetminskydd till varvs- och verkstadsbyrån. Däremot

tillföres elektrofartygsbyrån ärenden angående gyrokompass- och logganläggningar

samt signalstrålkastare. Teletekniska byrån har tillkommit som fristående

byra. Inspektionsbyrån skall jämte den verksamhet, som angivits av

utredningen, även biträda marinöverdirektören med den inspektionsverksamhet

i avseende på materielen, som genom den nya instruktionen för marinledningen

ålagts honom. Varvs- och verkstadsbyrån motsvarar den av utred
-

Departe
mentschefen.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

ningen föreslagna varvsbyrån men har erhållit vidgat verksamhetsområde.

Sålunda ha kustartilleriets verkstäder tillkommit.

Den nu skisserade organisationen för ingen j öra vdelningen är närmast att

betrakta såsom ett mål. Med hänsyn till för närvarande rådande brist på erfaren

personal torde det icke låta sig göra att omedelbart genomföra organisationen

med till byråchefer och likställda delegerad beslutanderätt i den utsträckning,

som är önskvärd. Det lärer därför bli nödvändigt att vidtaga

tillfälliga anordningar på så sätt att vissa byråer eller detaljer underställas

särskilt förordnad föredragande inom ämbetsverket. Dessa övergångsformer

synas dock bli av den art, att de i regel böra kunna regleras inom ämbetsverket.

Den slutliga organisationen bör enligt min mening ej från början

fastlåsas, utan Kungl. Majit bör äga rätt att däri vidtaga de smärre jämkningar,

som kunna befinnas erforderliga.

Med hänsyn till det stora ansvar, som åvilar marinöverdirektören, och nödvändigheten

att för denna betydelsefulla befattning förvärva en högt kvalificerad

kraft bör marinöverdirektören placeras i lönegrad Cb 3 (grundlön

18,000 kronor) i stället för som nu i lönegrad Cb 2 (17,000 kronor).

Förvaltningsutredningen har föreslagit, att i ingenjöravdelningen skola ingå

en chef för fartygssektionen, vilken med den här skisserade organisationen

borde benämnas chef för konstruktionskontoret, samt en chef för inspektionsbyrån,

båda med placering i lönegrad Cb 1, den förre därjämte med ett tillläggsarvode.

Även enligt min mening böra sådana befattningshavare framdeles

finnas i organisationen. Jag är emellertid icke beredd att nu taga ståndpunkt

till frågan om deras löneställning.

Övergången till den nya organisationen nödvändiggör icke i nuvarande läge

i och för sig någon personalökning utöver vad nyss är sagt. Av andra orsaker

kan emellertid en sådan komma att aktualiseras. Sålunda torde de planerade

kryssarbyggena komma att medföra en viss utsvällning av samtliga delar av

ingenjöravdelningen. Den ytterligare personal, som härvid blir erforderlig,

torde få anställas såsom icke-ordinarie befattningshavare eller genom kontrakt.

Till frågan om eventuella utökningar av mariningenjörkåren oberoende

av det nu ifrågavarande omorganisationsförslaget torde jag få tillfälle

att återkomma i annat sammanhang.

Såsom förut omnämnts har försvarsväsendets verkstadsnämnd i samarbete

med marinförvaltningen och på grundval av 1941 års örlogsvarvskommittés

betänkande inkommit med förslag till omorganisation av örlogsvarven.

Med hänsyn till det omfattande utredningsarbete, som måste föregå

en omorganisation, kan jag ej nu framlägga ett definitivt förslag i ämnet.

Frågans lösning kräver vissa ytterligare undersökningar. Jag förutsätter, att

Kungl. Majit skall äga i avbidan på slutförandet av dessa undersökningar

vidtaga de förenklingar och rationaliseringsåtgärder, som kunna genomföras

inom ramen för anvisade anslag.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

341

4. Intendenturavdelningen.

1941 års förvaltningsutredning.

Förvaltningsutredningen har framhållit, att intendenturavdelningens arbetsuppgifter

under senare år undan för undan kraftigt vuxit i omfattning.

Anledningarna härtill vore flera. Utvidgningen av marinens organisation hade

medfört en betydande utökning av antalet fartygsenheter, tillkomsten av

nya förläggnings- och förplägnadsanstalter, betydliga ökningar av befintliga

intendenturförråd och tillskapandet av nya sådana. Krigsförberedelsearbetet,

som tidigare på grund av personalbrist icke kunnat bedrivas på ett tillfredsställande

sätt, hade måst intensifieras och i ökad utsträckning koncentreras

till marinförvaltningen. Jämväl anskaffningen av intendenturmateriel, som

tidigare till stor del ombesörjts av lokalförvaltningarna, hade måst i högre

grad centraliseras. Även här framstode det därför såsom oundgängligen erforderligt,

att avdelningen uppdelades på flera byråer, liksom fallet redan

vore inom arméförvaltningens intendenturdepartement. Utredningen har föreslagit,

att marinförvaltningens intendenturavdelning skulle indelas på fem

byråer, nämligen en centralbyrå, en förplägnadsbyrå, en utrustningsbyrå, en

drivmedelsbyrå och en förrådsbyrå.

Å centralbyrån borde handläggas inkvarterings- och mobiliseringsärenden

ävensom ärenden angående intendenturväsendets utveckling och ekonomipersonalens

utbildning samt övriga ärenden sammanhängande med marinöverintendentens

åligganden i egenskap av chef för marinintendenturkåren.

Förplägnadsbyrån borde handha ärenden rörande förplägnad, förplägnadsutredning,

köksteknisk utrustning, kokvagnar, proviantförråd, livsmedelsproducerande

inrättningar, matinrättningar, marketenterier m. m.

Till utrustning sbyråns verksamhetsområde borde höra ärenden angående

beklädnad, sängservis och kasernutredning samt beklädnadsförråd och beklädnadsverkstäder.

Drivmedelsbyrån avsåges omhänderha ärenden angående bränsle, lyse,

vatten och tvätt samt tvätt- och badinrättningar ävensom den synnerligen

omfattande och komplicerade verksamhet, som sammanhängde med anskaffning

av kol och oljor samt därav betingad förrådsrörelse och transportorganisation.

För omhänderhavande av övervakningen och ledningen av förrådsdriften

borde en särskild förrådsbyrå inrättas i marinförvaltningen. Till byråns uppgifter

borde höra att tid efter annan verkställa förrådsinspektioner samt att

föra erforderlig pris- och materialstatistik.

Chef för intendenturavdelningen borde vara marinöverintendenten. På

grund av de synnerligen omfattande och maktpåliggande uppgifter, som

komme att åvila denne beställningshavare borde han placeras i lönegraden

Ob 2.

s. 342 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

342 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Såsom chefer för byråerna borde avses regementsofficerare vid marinintendenturkåren.

Chefen för centralbyrån syntes lämpligen böra vara kommendör

och ställföreträdare för marinöverintendenten. I övrigt beräknades erforderbga

tre kompaniofficerare å vardera av central- och drivmedelsbyråerna

samt två kompaniofficerare å vardera av de övriga byråerna, tillsammans

alltså fem regementsofficerare och tolv kompaniofficerare. Slutligen erfordrades

kontorspersonal.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Marin förvaltningen har framhållit, att förrådsverksamheten beträffande

ammunition och reservinventarier borde handläggas avdelningsvis. Den av utredningen

föreslagna förrådsbyrån borde emellertid biträda avdelningarna i

förrådsfrågor och övervaka, att förrådsföreskrifter rörande redovisning av

ammunitionsförråden erhölle önskvärd enhetlighet.

Statskontoret har avstyrkt uppfattning i lönegrad av marinöverintendenten

samt föreslagit, att en minskning av antalet byråer skulle tagas under

övervägande.

Lönenämndema ha ansett, att någon ändring i marinöverintendentens

löneställning i varje fall icke nu borde vidtagas. Nämnderna ha vidare tillstyrkt,

att chefen för centralbyrån placerades i lönegrad Oa 5 eller Oa 6 och

att såsom chefer å övriga byråer avsåges beställningshavare högst i lönegrad

Oa 4.

För svar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har föreslagit, att övervakningen

av förrådsdriften skulle förläggas till respektive avdelningar och således

icke vara centraliserad till intendenturavdelningens förrådsbyrå.

1941 års förvaltningsutredning har föreslagit, att marinförvaltningens intendenturavdelning,

som för närvarande är indelad allenast i detaljer, för framtiden

skulle indelas i icke mindre än fem byråer, nämligen en centralbyrå, en

förplägnadsbyrå, en utrustningsbyrå, en drivmedelsbyrå och en förrådsbyrå.

Jag kan icke finna tillräckliga skäl att föreslå en så vidlyftig organisation av

denna avdelning, detta så mycket mindre som, enligt vad jag haft anledning

att i det föregående närmare utveckla, vissa av dess arbetsuppgifter avses

skola överföras till krigsmaterielverket och försvarets fabriksstyrelse. Å andra

sidan ha en del arbetsuppgifter, såsom tidigare antytts, avsetts bli överflyttade

från nuvarande nautiska avdelningen till intendenturavdelningen. Emellertid

hyser även jag den uppfattningen, att en mera effektiv organisation av intendenturavdelningen

är påkallad för att bemästra de — bland annat på grund

av marinorganisationens utvidgning och en i rationaliseringssyfte ökad centralisering

av ärendenas handläggning — hittills alltmera växande arbetsuppgifterna.

Det har även framstått såsom erforderligt att åvägabringa en fördelning

av göromål och befogenheter på flera händer. Den inspektionsuppgift, som på
-

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Magita ''proposition nr 180.

lagts marinöverintendenten, har bidragit till att ytterligare understryka behovet

av en arbetsavlastning i andra hänseenden från denne befattningshavare.

I betraktande härav har jag ansett mig kunna förorda en indelning på tre

byråer, centralbyrån, till vilken utom de av utredningen angivna sysslorna

skulle hänföras jämväl drivmedelsfrågor, i den mån sådana komma att belöpa

på marinförvaltningen, samt förrådsfrågor, en underhållsbyrå, motsvarande

den av utredningen föreslagna förplägnadsbyrån, samt en utrustningsbyrå.

I detta sammanhang må anmärkas, att till drivmedelsfrågor höra icke blott

anskaffningsärenden, vilkas förläggning i det föregående tills vidare lämnats

öppen, utan även och till övervägande del frågor om förrådshållning, transporter

och distribution.

Till frågan om marinöverintendentens löneställning kan jag för närvarande,

innan en inom militära expeditionstjänstkommitten pågående utredning angående

marinintendenturkåren slutförts, icke taga ståndpunkt.

Vad personalfrågorna i övrigt angår har jag under hand från marinförvaltningen

inhämtat, att minimibehovet av personal för fyllande av den av mig

nu förordade organisationen för intendenturavdelningen enligt den inom verket

hävdade meningen skulle vara 15 officerare (mot för närvarande 10) jämte

viss från sakanslag avlönad civil personal. Av berörda officerare beräknades

8 vara erforderliga för centralbyrån, av vilka en kommendörkapten av 2. graden

(Oa 4) och tre kaptener eller löjtnanter (Oa 3 eller Oa 2) för drivmedelsdetaljen,

som i nuvarande läge kunnat bemannas allenast med officerare på

övergångsstat och i reserven. Vidare har räknats med en kommendörkapten

av 2. graden (Oa 4) såsom chef för underhållsbyrån. För egen del anser jag,

att det föreliggande personalbehovet — i avbidan på att vid återgång till

fredsförhållanden en säkrare överblick över personalbehovet kan vinnas samt

på resultatet av den utredning angående marinintendenturkåren, som för närvarande

pågår inom militära expeditionstjänstkommittén — till viss del bör

kunna täckas genom tillfälliga kommenderingar. Emellertid torde en mindre

ökning av marinintendenturkåren under alla omständigheter bli erforderlig.

Jag förordar sålunda en utökning av den för intendenturavdelningen avsedda

personalen ur marinintendenturkåren med en kommendörkapten av 2. graden

samt 2 kaptener eller löjtnanter (Oa 3 eller Oa 2).

5. Civilbyrån.

1941 urs förvultningsutredning.

Förvaltningsutredningen har erinrat, att tillskapandet av en för försvarsväsendet

gemensam civilförvaltning komme att medföra en betydande avlastning

av arbetsuppgifterna för civilavdelningen och kameralbyrån, vilken dock

i viss mån motverkades av den ökning av göromålen, som kunde förväntas

bliva en följd av marinorganisationens utvidgning i övrigt. Reduktionen av

arbetsuppgifterna sammanhängde i främsta rummet med det avsedda över
-

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

förandet till civilförvaltningen av bland annat avlöningsfrågor i allmänhet, frågor

rörande räkenskaps- och redovisningsyäsendet, kameral revision, anmärkningsmål

samt vissa besvärsmål. De kvarstående arbetsuppgifterna hänförde

sig huvudsakligen till de å marinförvaltningens övriga avdelningar handlagda

ärendena (samrådsärendena) samt till verkets egen bokföring, medelsredovisning

och kassa. Dock komme alltjämt att kvarstå en betydande grupp av

ärenden inom marinförvaltningen, vilka lämpligen borde beredas och föredragas

eller avgöras av civil ledamot i ämbetsverket. Såsom exempel å dylika

ärenden har förvaltningsutredningen angivit ersättningsmål på grund av fartygskollisioner

och trafikolyckor eller skada å enskild egendom, som vållats

under övningar, frågor rörande rekvisitions- och förfogandelagstiftning, patentfrågor,

mål rörande avskrivning av materiel, vissa besvärsmål i s. k. egentliga

förvaltningsärenden, frågor örn förhandlingsrätt, ärenden rörande löneklassuppflyttningar

m. m. för verkets civila personal. Större delen av den civila

ledamotens arbetsuppgifter komme emellertid att framspringa ur de på andra

avdelningar förekommande ärenden, vid vilkas beredning juridiska eller administrativa

spörsmål uppkomme eller särskild vikt måste fästas vid den formella

behandlingen.

Utredningen har därför föreslagit, att jämväl inom den nya marinförvaltningen

skulle finnas en särskild civilavdelning. Då chefen för civilavdelningen

komme att fylla en central och mycket ansvarsfull uppgift såsom den främste

representanten för den administrativa sakkunskapen inom verket, syntes han

i likhet med den nuvarande chefen för civilavdelningen böra upptagas i lönegraden

B 1. Hans tjänstetitel syntes emellertid böra förändras från marinöverkommissarie

till amiralitetsråd, vilken titel bättre överensstämde med hans

arbetsuppgifter.

Civilavdelningen borde enligt utredningens mening uppdelas i ett kansli

och ett kameralkontor.

Å kansliet borde handläggas ärenden av administrativ och rättslig natur,

vilka tillhörde civilavdelningen. Vid behandlingen å annan avdelning av fråga

av dylik karaktär borde chefen för civilavdelningen eller annan därtill utsedd

tjänsteman å avdelningen deltaga i ärendets handläggning antingen sålunda,

att han vore närvarande vid ärendets föredragning, eller på det sätt att vederbörande

föredragande samrådde med honom, innan föredragningen ägde rum.

På grund av marinförvaltningens storlek och där förekommande ärendens

stora antal och ofta komplicerade natur kunde befaras, att de ärenden, i vilkas

handläggning avdelningschefen borde deltaga, icke kunde på ett tillfredsställande

sätt medhinnas av honom ensam. En del av dessa ärenden måste i så

fall överflyttas på annan tjänsteman för självständigt handhavande. Dessa

uppgifter ävensom beredning och föredragning av flertalet civilavdelningen

själv tillhörande kansliärenden hade ansetts motivera upptagandet av en sekreterare

i lönegraden A 26 såsom avdelningschefens närmaste man.

Vidare har beräknats en tjänsteman i lönegraden A 26 såsom advokatfiskal

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

och sekreterare, vilken jämväl borde biträda chefen för marinen och till marinledningen

hörande myndigheter i frågor av rättslig natur.

För tjänstgöring å kansliet beräknades i övrigt erforderliga en notarie i lönegraden

A 21 samt två amanuenser. Till kansliet borde jämväl hänföras den

civila personal som avsåges skola tjänstgöra å de olika avdelningarna för utförande

av sekreter ar göromål. För detta ändamål hade räknats med två sekreterare

i lönegraderna A 26 respektive A 24, två notarier i lönegraden A 21

samt en amanuens. Av nämnda personal hade sekreteraren i A 26 samt amanuensen

beräknats för ingenjöravdelningen, sekreteraren i A 24 och en notarie

för de båda materielavdelningarna samt en notarie för intendentur avdelningen.

Å kameralkontoret förutsattes skola ombesörjas kameral förhandsgranskning

av räkningar och andra betalningsanspråk, upprättande av avlöningsuträkningar

för verkets personal, medelsredovisning och bokföring samt kassagöromål.

Kameralkontoret borde förestås av en marinkamrerare, liksom marinförvaltningens

nuvarande kamrerare i lönegraden A 26. Det borde ankomma på

kamreraren att i regel å marinförvaltningens vägnar fatta beslut i kassaärenden.

För utförande av kameral förhandsgranskning och upprättande av

avlöningsuträkningar hade två revisorer i lönegraden A 21 och en amanuens

beräknats erforderliga.

Personalbehovet för bokföring, däri inbegripet central dispositionsbokföring,

hade beräknats till en revisor (A 21) jämte kontorspersonal. Kassörstjänsten

hänfördes till lönegrad All.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Marinförvaltningen har ansett, att den av utredningen föreslagne sekreteraren

i A 26 såsom avdelningschefens närmaste man borde vara byrådirektör,

enär denne befattningshavare i stor omfattning skulle inträda i plenum som

representant för civilavdelningen och eljest deltaga i handläggning och avgörande

av ärenden, fallande inom såväl civilavdelningens som andra avdelningars

befogenhetsområden, allt uppgifter, som icke kunde jämställas med

dem, som tillkomme en sekreterare.

Under åberopande av de skäl, som förvaltningsutredningen anfört beträffande

ombudsmansgöromålen i flygförvaltningen har marinförvaltningen avstyrkt,

att den föreslagna advokatfiskalen även skulle fullgöra sekreteraregöromål.

Den av förvaltningsutredningen beräknade befattningen såsom advokatfiskal

och sekreterare borde därför upptagas som uteslutande advokatfiskalstjänst.

Advokatfiskalen komme enligt marinförvaltningens uppfattning

att till sitt biträde ha behov av en befattningshavare, notarie i lönegrad A 21.

Den för andra materielavdelningen avsedda notarien borde såsom motsvarande

befattningshavare å första materielavdelningen vara sekreterare i lönegraden

A 24. I fråga om anordningsärendenas handläggning har marinförvaltningen

s. 346 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

346 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

biträtt förvaltningsutredningens förslag att befria avdelningschefen från bestyret

härmed. Marinförvaltningen har emellertid ansett, att avdelningschefen

under inga förhållanden borde befatta sig med anordningsärendena, varför

ämbetsverket i konsekvens härmed föreslagit, att den av förvaltningsutredningen

föreslagna kamreraret jönsten i A 26 borde med hänsyn till det stora

ekonomiska ansvar, som komme att åvila denne befattningshavare, utbytas

mot en byrådirektörstjänst.

Statskontoret har beträffande den av utredningen föreslagna civilavdelningen

i marinförvaltningen åberopat vad ämbetsverket anfört i fråga om motsvarande

avdelning inom arméförvaltningen.

Lönenämnderna ha ej haft någon erinran mot marinöverkommissariens

placering i lönegrad B 1 men ha ansett hans titel böra bestämmas till krigsråd.

Marinkamreraren borde hänföras till lönegrad A 24, en föreslagen revisor

i lönegrad A 21 borde ersättas med en bokhållare i lönegrad A 17 och

kassören borde placeras i lönegrad A 14.

Beträffande de arbetsuppgifter, som efter inrättande av en för försvaret

gemensam civilförvaltning komma att kvarstå för marinförvaltningens civila

organ, kan jag i stort sett hänvisa till förvaltningsutredningens nyss återgivna

redogörelse. Jag erinrar dock att, utöver vad utredningen förutsatt, bland

annat kassagöromålen utom handhavandet av en mindre förskottskassa avsetts

bli överflyttade till civilförvaltningen. För de kvarvarande göromålen

är enligt min mening liksom i fråga om arméförvaltningen en civilbyrå tillfyllest.

Med hänsyn härtill torde marinöverkommissarien böra överföras på

övergångsstat och i stället en tjänst såsom byråchef i lönegrad A 30 med tjänstetiteln

amiralitetsråd inrättas. Så länge den nuvarande marinöverkommissarien

kvarstår i tjänst, bör givetvis byråchefstjänsten ej tillsättas.

Sedan de befattningshavare, som angivits under civilförvaltningen, dit överflyttats,

skulle förutom marinöverkommissarien för marinförvaltningens civilbyrå

finnas kvar följande personal, nämligen en sekreterare i lönegrad A 24,

vars uppflyttning i högre lönegrad jag åtminstone icke för närvarande kan tillstyrka,

en kansliskrivare i lönegrad A 11, ett kanslibiträde i lönegrad A 7, en

förste expeditionsvakt i lönegrad A 7, tre expeditionsvakter i lönegrad A 5 och

en pensionerad officer i arvodesbefattning, varjämte såsom föreståndare för

skrivcentralen torde kunna avses ett kanslibiträde i lönegrad A 7 i stället för

en kansliskrivare, vars befattning för närvarande hålles vakant. Av personalen

å den nuvarande kameralbyrån bör kamreraren kvarstanna i marinförvaltningen.

Hans tjänst synes tills vidare böra kvarstå i lönegrad A 26. Sedan

närmare praktiska erfarenheter vunnits rörande de arbetsuppgifter, som framdeles

komma att åvila kamreraren, torde frågan om denne befattningshavares

löneställning få tagas under ytterligare övervägande. Vidare böra liksom nu

finnas anställda en revisor i lönegrad A 21 och en kansliskrivare i A 11. Den

nuvarande befattningen som marinkassör (A 21) bör finnas kvar såsom en

s. 347 Kontrollera mot PDF

347

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

revisors^ anst. Vidare torde för ingenj öra vdelningen böra avses en sekreterare

i Eo 24, motsvarande en för närvarande mot månadsarvode å 900 kronor

anställd sekreterare, samt för vapenavdelningen en notarie i lönegrad Eo 21.

Till den nu angivna personalen måste givetvis också komma viss lägre extra

ordinarie och extra personal. På frågan härom skall jag här ej ingå.

För närvarande utgår ett arvode å 4,000 kronor till en advokatfiskal i marinförvaltningen.

Med hänsyn till det föreslagna inrättandet av ett för hela försvarsförvaltningen

gemensamt advokatfiskalskontor torde berörda arvode

böra indragas.

6. Förrådskontrollkontoret m. m.

För förrådskontrollkontoret, motsvarande det nuvarande kontoret för teknisk

revision, förutsätter jag icke någon ändring i fråga om personalen. Beträffande

dess arbetsuppgifter hänvisar jag till vad som i det föregående anförts

beträffande förhållandet mellan sakrevision och förrådskontroll. Ej heller i

fråga om registratorskontoret och vaktpersonalen avses någon ändring. Detsamma

gäller fortifikationsavdelningen, vilken ju avses skola allenast tills vidare

kvarbli i marinförvaltningen.

VIII. Flygförvaltningen.

A. Flygförvaltningens allmänna uppgifter.

På flygförvaltningen kommer även i fortsättningen att vila huvudparten

av bestyret med anskaffning och underhåll av flygmateriel. Såväl med

hänsyn till deras betydelse för vapnet som till deras omfattning komma de

därmed sammanhängande ärendena att intaga främsta rummet inom flygförvaltningens

verksamhetsområde. Den centrala intendenturförvaltningen kommer

likaså att framdeles handhavas inom flygförvaltningen. Emellertid kommer

flygförvaltningens befattning härmed att begränsas genom att vissa

större grupper av förnödenhetsvaror komma att upphandlas centralt genom

krigsmateriel verket. Den verksamhet, som för närvarande omhänderhaves av

flygförvaltningens byggnadsavdelning, kommer att framdeles centraliseras

för hela försvarsväsendet, vadan flygförvaltningens nuvarande uppgifter på

detta område komma att bortfalla. I enlighet med vad förut anförts kommer

dock byggnadsavdelningen att kvarbli inom flygförvaltningen i avbidan pa

fortsatt utredning rörande organisationen av en för försvarsväsendet gemensam

fortifikations- och byggnadsförvaltning. Flygförvaltningens byggnadsavdelning

har nyligen provisoriskt omorganiserats. Någon ändring i dess gällande

organisation förutsättes icke nu. Ärenden av allmänt administrativ

natur skola handläggas inom försvarsväsendets civilförvaltning, dit även den

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

centrala ledningen av räkenskapsväsendet ävensom all kameral revisionsverksamhet

avses skola överflyttas. Detta medför, att de uppgifter som för närvarande

ankomma på civilbyrån komma att bli avsevärt beskurna. Kvar

komma dock att sta ett stort antal ärenden av juridisk och administrativ

natur berörande flygförvaltningen i dess helhet ävensom vissa kamerala ärenden,

som sammanhänga med flygförvaltningens egen verksamhet.

B. Flygförvaltningens organisation.

1. Allmänna grunder.

1941 års förvallningsutredning.

1941 års förvaltningsutredning har erinrat, att enligt gällande instruktion

för flygförvaltningen chefen för flygvapnet tillika vore chef för flygförvaltningen.

I den omfattning han bestämde utövades emellertid chefskapet för

ämbetsverket av souschefen vid flygförvaltningen. Utredningen har framhållit,

att även om de nu gällande bestämmelserna om chefskapet över flygförvaltningen

vore de lämpligaste för ett flygvapen av nuvarande storleksordning,

syntes man med hänsyn till flygvapnets framtida omfattning icke kunna

i längden betunga försvarsgrenschefen med ansvaret för den löpande verksamheten

inom flygförvaltningen. Den närmaste ledningen av flygförvaltningen

borde därför handhavas av en chef, vars kompetensområde icke vore

alltför beskuret. För att mera markera den ställning av verkschef denne chef

komme att i den dagliga tjänsten intaga, har utredningen föreslagit, att han

skulle benämnas chef för flygförvaltningen.

Enligt förvaltningsutredningens mening måste emellertid den bärande principen

alltjämt vara, att försvarsgrenschefen för att kunna ansvara för vapnets

tjänstbarhet skall kunna utöva ett direkt och avgörande inflytande på

förvaltningen. Han borde därför ha både rätt och skyldighet att i viktigare

förvaltningsärenden själv fatta beslut och meddela direktiv för förvaltningens

verksamhet. Flygförvaltningen borde därför i likhet med vad som föreslagits

beträffande arméförvaltningen och marinförvaltningen stå under högsta chefskap

av chefen för flygvapnet.

Utredningen förordade, att i en blivande instruktion för flygförvaltningen

borde angivas i vilka hänseenden chefen för flygvapnet i allmänhet själv

borde utöva beslutanderätten i flygförvaltningen. Till dylika ärenden borde

enligt utredningens mening höra framställningar rörande flygvapnets medelsbehov,

förslag till flygplantyper, viktigare förvaltningsfrågor rörande övningar

vid flygvapnet, fastställande av modeller å vapen, beklädnadspersedlar m. m.

Chefens för flygförvaltningen, liksom tidigare souschefens, huvudsakligaste

uppgift bleve således att samordna de olika avdelningarnas och byråernas

arbete. I organisatoriska och tekniska frågor bleve han flygförvaltningens

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

* Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

högste representant utåt. Utredningen förutsatte emellertid, att chefen framdeles

i större utsträckning än som dittills varit fallet skulle vara befriad från

den direkta handläggningen av löpande förvaltningsärenden av mindre vikt.

I arbetsordningen eller eljest borde angivas de normer för beslutanderättens

utövning, som av arbetseffektiva skäl kunde anses påkallade. Med hänsyn

till de talrika frågor av militär natur, som ständigt uppstode i ett verk som

flygförvaltningen, ville förvaltningsutredningen för sin del förorda, att chefen

vore militär. Utredningen ansåg emellertid att det borde öppnas en möjlighet

för Kungl. Majit att till chef för flygförvaltningen utse en icke militär,

därest särskilda skäl skulle tala för en sådan åtgärd. En följd av den

föreslagna anordningen bleve, att befattningen som chef för flygförvaltningen

borde upptagas å ämbetsverkets stat och tillsättas på förordnande för viss

tid, högst sex år. I likhet med vad som förut föreslagits i fråga om chefen för

marinförvaltningen borde befattningen upptagas alternativt i de i lönehänseende

likvärdiga lönegraderna Ob 3 a i militära avlöningsreglementet (ny

lönegrad) och C 12 i civila avlöningsreglementet. Därest chefen för flygförvaltningen

vore militär, borde han tillika utnämnas till generalmajor i flygvapnet.

Om chefen vore icke-militär, borde hans tjänstetitel vara generaldirektör.

Chef för flygförvaltningens materielavdelning borde vara en militär i lönegrad

Ob 2. I denna avdelning borde även ingå en flygöverdirektör i lönegrad

Cb 2.

Enligt utredningens förslag borde verksamheten i flygförvaltningen bedrivas

å tre avdelningar, materielavdelningen, intendenturavdelningen samt

civilavdelningen.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Överbefälhavaren har ansett, att civil person icke borde ifrågakomma som

chef för flygförvaltningen.

Chefen för flygvapnet och fly g förvaltning en ha likaledes bestämt avstyrkt

civil chef för flygförvaltningen.

Statskontoret har ansett, att flygförvaltningens organisation borde närmare

anpassas efter arméförvaltningens, varigenom souschefsbefattningen

skulle kunna indragas. Flygöverdirektören borde vara chef för materielavdelningen.

Om upphandlings verksamheten anförtroddes åt industriverket i den

omfattning statskontoret förordat, skulle den merkantilt utbildade chefen för

anskaffningsbyrån bli obehövlig. I fråga om avdelningarnas organisation har

statskontoret framhållit, att intendenturavdelningens underavdelningar icke

borde rubriceras som byråer och att civilavdelningen borde reduceras till ett

kansli av i huvudsak den omfattning och sammansättning, som förvaltningsutredningen

föreslagit för arméförvaltningen.

Statens lcrisrevision har framhållit, att de av förvaltningsutredningen före
-

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180. ''

slagna chefsposterna inom flygförvaltningen och dess materielavdelning innebure

en organisationstopp i fyra plan — chefen för flygvapnet, chefen för

flygförvaltningen, chefen för materielavdelningen och flygöverdirektören —

vilka gemensamt skulle handha chefskapet. Det kunde befaras, att chefen

för flygförvaltningen komme på sådan mellanhand mellan chefen för flygvapnet

och chefen för materielavdelningen, att hans ställning och inflytande

som förvaltningschef helt äventyrades. Flygöverdirektören borde vara chef

för materielavdelningen och den föreslagna militära chefsbefattningen indragas.

I fråga om verkstadsorganisationen har krisrevisionen föreslagit, att verkstadsbyran

skulle utbrytas ur materielavdelningen och organiseras som en

med nämnda avdelning sidoordnad verkstadsavdelning, vars chef — verkstadsdirektören

— borde vara direkt underställd chefen för flygförvaltningen.

Såväl upphandlingen av förrådsmateriel för verkstäderna som förrådsbokföringen

beträffande dessa borde icke vara förlagd till anskaffningsbyrån utan

sammanföras med verkstadsrörelsen under en förrådsdirektör. Krisrevisionen

har slutligen framhållit, att vid en mera rationell organisation av flygförvaltningen

personalbehovet skulle icke oväsentligt kunna begränsas.

Statens ammunitionsnämnd och försvarsväsendets verkstadsnämnd ha funnit

flygförvaltningens organisation genomgående riktig och förebildlig vid

organisationen av övriga försvarsgrensförvaltningar. Nämnderna hade särskilt

fäst sig vid den ändamålsenliga organisationen för handläggning av materielärendena.

Chefen för flygförvaltningen borde enligt nämndernas uppfattning

vara militär. Beträffande flygöverdirektören, som enligt nämndernas uppfattning

fått en något oklar ställning, ifrågasattes, om icke denne borde vara

chef för materielavdelningen. Örn chefen för flygförvaltningen vore militär,

bleve betänkligheterna häremot mindre, särskilt om flygöverdirektören besutte

flygutbildning.

Tre reservanter i ammunitionsnämnden lia ansett, att chefen för materielavdelningen

måste vara militär.

En reservant i ammunitionsnämnden hyste den uppfattningen, att reparationsverkstäderna

i flygförvaltningen borde sortera under materielavdelningen

och således icke under en särskild avdelning.

Enligt lönenämndernas mening borde chefen för flygförvaltningen, om han

vore militär, placeras i lönegrad Ob 3.

Enligt Svenska teknologföreningens mening vore flygförvaltningens organisation

i de flesta hänseenden ändamålsenligt och rationellt ordnad. Frågan

om chefen för materielavdelningen och underlydande chefer inom denna avdelning

borde vara militära eller civila borde prövas i samband med utredningen

av den ingenjörstekniska personalens ställning och uppgifter inom försvarsväsendet.

Föreningen har slutligen funnit intendenturavdelningens organisation

väl omfattande.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har ansett mest sanno
-

s. 351 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180. 351

likt, att kompetent chef för flygförvaltningen komme att erhållas ur ingenjörernas

led.

För svar sväsendets civila tjänstemannaförbund har begränsat sitt yttrande

till med personalstaterna sammanhängande frågor. Rörande detaljerna i yttrandet

torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

Enligt det organisationsförslag, som nu framlägges, kommer flygförvaltningen

att i stort sett intaga den ställning inom den militära förvaltningen,

som angivits av 1941 års förvaltningsutredning. En viss ytterligare avlastning

av flygförvaltningen kommer dock att ske, därest kassagöromål och

viss kameral förhandsgranskning förläggas till civilförvaltningen.

Liksom för närvarande bör flygförvaltningen stå under chefskap av chefen

för flygvapnet med en souschef för verkets omedelbara ledning. Jag ansluter

mig till förvaltningsutredningens förslag, att souschefen för flygförvaltningen

skall kunna vara antingen militär eller tekniker, och föreslår, att han placeras

alternativt i någon av lönegraderna Ob 3 a, Cb 3 a eller C 12. I vilket fall

som helst bör souschefen tillsättas medelst förordnande för viss tid, högst sex

år. Beträffande hans ställning i övrigt ansluter jag mig till förvaltningsutredningens

förslag.

Enligt min mening bör i flygförvaltningen liksom nu ingå en materielavdelning,

en intendenturavdelning och en civilbyrå. Därjämte bör tills vidare,

i avbidan på en blivande omorganisation av fortifikations- och byggnadsverksamheten,

inom ämbetsverket finnas en byggnadsavdelning med samma uppgifter

som för närvarande.

Av vad nyss anförts framgår, att jag icke kunnat ansluta mig till krisrevisionens

förslag om inrättande av en med materielavdelningen sidoordnad

verkstadsavdelning. I anledning av vad krisrevisionen anfört rörande förrådsrörelsens

organisation vill jag erinra, att åtgärder för lösande av detta spörsmål

redan vidtagits. Sålunda har under verkstadsledningen inom materielavdelningen

provisoriskt inordnats en centralförrådsorganisation med en särskild

chef. I det följande ämnar jag framlägga förslag örn en stadigvarande

sådan organisation.

2. Materielavdelningen.

1941 års förvaltningsutredning.

Bland de å materielavdelningen ankommande uppgifterna har 1941 års

förvaltningsutredning framhållit främst ärenden angående flygmateriel samt

vapen och ammunition. Vidare skulle ankomma på materielavdelningen

att handlägga ärenden angående materielprovning och tekniska normer i

fråga örn flygmateriel, vapen, ammunition samt driv- och smörjmedel för

flygmotorer och motorfordon, verkstadsdriften vid flygvapnets verkstäder

samt förrådsorganisationen, i vad avsåge flygmateriel och ammunition.

Departe
mentschefen.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Beträffande avdelningens organisation har utredningen framhållit, att de

största och viktigaste arbetsuppgifterna, som bomme att påkalla verkschefens

direkta ingripande, läge inom materielavdelningen. Utredningen ifrågasatte

därför huruvida den för närvarande tillämpade organisationsformen med en

särskild chef för materielavdelningen i fortsättningen vore den lämpligaste,

örn chefen för flygförvaltningen skulle kunna göra sin åsikt gällande på det

mest effektiva sättet. Utredningen hade därför övervägt huruvida materielavdelningens

byråchefer borde lyda direkt under chefen för flygförvaltningen

men avvisat en sadan lösning främst därför att de på flygförvaltningen ankommande

ärendena rörande flygmaterielen i regel krävde intim samverkan

mellan flera under den centrala ledningen lydande organ. Med hänsyn härtill

vore det påkallat, att de organ inom flygförvaltningen, vilka handlade flygmaterielärendena,

vore sammanförda under en chef, som kunde överblicka

och leda den med flygmaterielärendena sammanhängande verksamheten.

Utredningen hyste vidare den uppfattningen, att det vore av särskild vikt,

att chefen för materielavdelningen vore väl insatt i de förhållanden, under

vilka materielen bomme till användning, samt att han ägde den flygande personalens

fulla förtroende. Han borde därför vara militär och måste som sådan

besitta god erfarenhet och gott omdöme i flygtekniska frågor.

Under erinran, att i den nuvarande organisationen chefen för materielavdelningen

vore överste i lönegraden Oa 6 men utöver lönen uppbure ett

arvode om 1,800 kronor om året, ville förvaltningsutredningen för sin del

föreslå, att befattningen som chef för materielavdelningen placerades i lönegraden

Ob 2. Till frågan om därutöver särskilt tilläggsarvode borde utgå

har utredningen icke tagit ställning. Befattningen borde besättas allenast på

förordnande på viss tid, högst 6 år, och upptagas på flygförvaltningens stat.

Förvaltningsutredningen har betonat nödvändigheten av att chefen för

materielavdelningen till sitt förfogande finge en på det tekniska och helst även

på det merkantila området högt kvalificerad arbetskraft. Denne befattningshavare,

vilken borde vara den av försvarsutredningen föreslagne flygöverdirektören,

borde lyda omedelbart under avdelningschefen och även vara dennes

ställföreträdare. Befattningen borde på sätt försvarsutredningen föreslagit

uppföras i lönegraden Cb 2 och tillsättas på förordnande för viss tid,

högst sex år. &

Det borde enligt förvaltningsutredningens förmenande få ankomma på avdelningschefen

att avgöra vilka ärenden som borde handläggas av flygöverdirektören.

Som regel bleve det sannolikt fråga om rent tekniska ärenden,

särskilt från motorbyrån, normaliebyrån och verkstadsbyrån. Chefen för

materielavdelningen borde å sin sida lämpligen ägna uppmärksamhet åt de

mera militärtekniska frågorna samt samarbetet med flygstaben.

I fråga om materielavdelningens organisation har 1941 års förvaltningsutredning

föreslagit, att i avdelningen skulle ingå, förutom en expedition,

sex byråer, nämligen flygplansbyrån, motorbyrån, utrustning sbyrån, norma
-

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

liebyrån, verkstadsbyrån samt anslcaffningsbyrån. Till avdelningen borde

dessutom vara anknutna ett inspektionskontor samt försökscentralen å Malmslätt.

Flygplansbyrån, motorbyrån och utrustningsbyrån betecknades som militärtekniska

byråer. Dessa skulle en var på sitt område (flygplan, motorer och

propellrar, övrig flygmateriel) handlägga på dem ankommande ärenden, såsom

den inre planeringen, försök och prov, beredande av anskaffningsärenden

(det formella inköpsförfarandet skulle ankomma på anskaffningsbyrån), tillverkningskontroll,

uppgörandet av förslag till instruktioner och beskrivningar,

ävensom ärenden angående underhåll och vård av den å respektive byrå ankommande

materielen.

En av jlygplansbyråns huvuduppgifter bleve projekteringen av nya flygplanstyper.

Då den tekniska sidan av denna fråga bäst löstes av den civila

industrien i intim samverkan med flygplansbyrån, som mera hade att svara

för de aktuella militära önskemålen, borde chefen för flygplansbyrån enligt

förvaltningsutredningens förslag vara aktiv flygofficer.

Chef för motorbyrån borde enligt utredningens förmenande helst vara en

erfaren motoringenjör ur flygdirektörernas krets. Vid brist på lämplig kandidat

bland flygdirektörerna borde dock civil person kunna utses till chef för

denna byrå.

Utrustningsbyrån borde enligt utredningens mening indelas i tre sektioner,

nämligen vapensektionen, elektriska sektionen samt utrustningssektionen. Utredningen

hyste den uppfattningen, att chefen för denna byrå borde vara

regementsofficer, ehuru en flygdirektör med lämpliga kvalifikationer skulle

kunna ifrågakomma.

Normaliebyrån borde främst ägna sig åt standardiseringsfrågor. Utredningen

har betonat, att en av industriverkets huvuduppgifter bleve att i

största möjliga mån få till stånd en standardisering av de olika försvarsgrenarnas

materiel. Då den materiel som komme att upphandlas av industriverket

måste motsvara vissa av flygförvaltningen godkända specifikationer,

borde normaliebyrån enligt utredningens förmenande hålla intim kontakt

med industriverket. Då arbetet inom normaliebyrån huvudsakligen vore av

teknisk och rutinmässig natur, behövde chefen ej vara militär. Dock borde

han helst besitta en allmän erfarenhet från flygverkstäder och flygförband

samt av flygmaterielen i tjänst, varför utredningen föresloge, att befattningen

besattes med en flygdirektör.

Verkstadsbyrån bleve till huvudsaklig del ett centralorgan för reparationsoch

renoveringsarbetenas fördelning mellan de olika central- och flottiljverkstäderna

samt de privata företagen, varjämte byrån skulle övervaka driften

vid de nämnda verkstäderna. Då verkstadsbyråns arbetsuppgifter i vissa hänseenden

skilde sig från matcrielavdelningens uppgifter i övrigt, hade utredningen

haft under övervägande, huruvida byrån borde utbrytas till en självständig

avdelning vid sidan av materielavdelningen. Utredningen har emel
Bihang

till rikadagens protokoll 19^3. 1 sami. Nr 180. 23

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

lertid ansett organisatoriskt riktigast, att jämväl verkstadsbyrån inginge i

inaterielavdelningen vid sidan av de övriga byråerna där. Utredningen har

vidare framhållit vikten av att chefen för verkstadsbyrån själv utövade högsta

chefskapet över de centrala flygverkstäderna och ägnade personlig övervakning

åt driften vid dessa. Med hänsyn till den ledande ställning han sålunda

komme att intaga gentemot flygverkstäderna borde han erhålla tjänstetiteln

verkstadsdirektör och tillhöra flygvapnets civilmilitära personal, men

hinder borde icke möta mot att besätta befattningen med en ingenjör utom

flygingenjörskarriären. Utredningen har vidare ansett, att verkstadsdirektören

borde erhålla överstes tjänsteställning men i tjänsteställningshänseende

alltid stå efter flygöverdirektören. I lönehänseende borde han vara likställd

med denne och sålunda upptagas i lönegraden Cb 2.

Anskärning sbyråns huvudsakliga uppgift bleve att handha upphandlingsfrågorna,

främst planeringsarbetet för materielavdelningens anskaffningsprogram,

vari bland annat inginge budgetering samt för- och efterkalkyl.

Även planeringen av tillverkningskontrollen borde förläggas till denna byrå.

Med denna organisation vunnes, att till ett enda organ samlades alla materiel

avdelningen berörande anskaffningsfrågor, samt dessutom, att det föreslagna

industriverket finge att göra med en enda byrå inom ifrågavarande avdelning.

Anskaffningsbyrån borde slutligen ha att ombesörja all lager- och

förrådsbokföring. Erfarenhet från planeringsarbete inom den civila industrien

samt förhandlingsvana och läggning för merkantila ting vore de främsta kraven

på innehavaren av befattningen såsom chef för anskaffningsbyrån. Utredningen

har dock ansett tänkbart, att i flygförvaltningen tjänstgörande

personal, t. ex. en flygingenjör med berörda kvalifikationer, skulle kunna vara

lämplig för uppgiften i fråga. För ändamålet borde emellertid upptagas en

civil befattning med inplacering i lönegraden C G av civila avlöningsreglem

entet.

Å inspektionskontoret borde handläggas ärenden angående inspektion av

den i bruk varande materielen, varjämte kontoret borde vara ett sammanhållande

organ för utredningar av inträffade flyghaverier. Chefen för kontoret

bör vara en regementsofficer.

Beträffande försökscentralen å Malmslätt har utredningen ansett, att

denna liksom hittills borde organisatoriskt vara intimt förbunden med flygförvaltningen,

ehuru chefen borde ha Malmslätt som tjänstgöringsort. Då

de försök, som framdeles komme att utföras vid denna anstalt, huvudsakligen

komme att vara av militärteknisk natur, borde chefen enligt utredningens

mening vara regementsofficer.

Det av förvaltningsutredningen uppskattade behovet av militär och civilmilitär

personal, tjänstgörande vid materielavdelningen jämte försökscentralen

å Malmslätt, framgår av följande sammanställning. Utredningen har

emellertid framhållit, att den angivna fördelningen av personalen mera måste

betraktas som en beräkningsgrund än som ett slutgiltigt förslag.

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

355

Byrå (motsvarande)

A

k

t i

V

per

S O

n a

1

Pensio-

nerade

Militär

Civil

m i

litär

Chef, Ob 2

Överste (Oa 6)

Överstelöjtnanter

Majorer

Kaptener

Underofficerare

Flygöverdirektör

Verkstadsdirektör

Flygdirektörer av 1. gr.

Flygdirektörer av 2. gr.

Flygingenjörer av 1. gr.

Flygingenjörer av 2. gr.

Flygingenjörer av 3. gr.

Verkmästare av 1. klass

Mästare

Officerare

Underofficerare

För avdelningen gemensam

personal ....................

1

21

1

21

1

1

Flygplansbyrån ................

1

1

4

1

1

2

6

3

Motorbyrån ...................

1

1

1

5

2

Utrustningsbyrån ..............

1

2

5

1

2

4

3

2

Normaliebyrån.................

1

1

1

Yerkstadsbyrån ................

1

1

1

1

Anskaffningsbyrån .............

1

Inspektionskontoret ............

1

1

4

Försökscentralen ...............

1

3

3

2

3

1

1

3

Summa

1

0

4

6

14

5

1

1

3

10

26

8

1

1

5

1

1

1911 års försvarsutredning......

0

1

8

15

5

1

0

11

30

1

5

0

0

1 1 major och 1 flygingenjör av 1.

graden

avses

för tjänstgöring hos chefen för flygför-

valtningen.

Utredningen har vidare räknat med ett behov av icke-ordinarie civilteknislc

personal enligt följande tablå:

Byrå m. m.

Antal befattningshavare i olika lönegrader

Förste

byrå-

ingenjör

Lönegrad

27

Byrå-

ingenjör

Lönegrad

26

Kon-

struktör

av

1. klass

Lönegrad

24

Kon-

struktör

av

2. klass

Lönegrad

21

Kon-

struktör

av

3. klass

Lönegrad

18

Ritare

av

1. klass

Lönegrad

15

Avdelningsexpeditionen ....

1

Flygplansbyrån ............

1

5

6

9

36

Motorbyrån ..............

2

5

6

12

5

Utrustningsbyrån..........

3

6

10

10

18

Normaliebyrån............

1

3

2

2

Verkstadsbyrån ...........

3

5

8

6

Anskaffningsbyrån ........

1

1

2

6

6

Försökscentralen ..........

1

1

4

6

4

Summa

3

7

21

86

53

77

Slutligen skulle enligt utredningen erfordras civil kontorspersonal till ett

antal av sammanlagt 07 personer.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356

Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia föreslagit, att ett särskilt

arvode om 1,200 kronor borde utöver lönen utgå till chefen för materielavdelningen.

Myndigheterna ha även föreslagit, att särskilda arvoden skulle utgå

till vissa byråchefer och till kompaniofficerarna vid materielavdelningen. Vidare

har föreslagits, att en central förrådsorganisation skulle förläggas till

verkstadsbyrån och som chef för förrådstjänsten avses en flygdirektör av

1. graden eller civil befattningshavare i lönegraden C 6. Merkantilt skolad

personal borde finnas i större omfattning än som föreslagits av förvaltningsutredningen.

Beträffande den civiltekniska personalen och kontorspersonalen

gjordes vissa detaljerinringar.

Försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund har ansett, att chefen

för materielavdelningen borde vara tekniker. Den avancerade flygningens betydelse

i fråga örn chefskapet för flygplansbyrån vore överdriven.

Lönenämnderna ha såväl av rent sakliga skäl som med hänsyn till att lönebeloppen

inom samtliga tre lönegrader av löneplanerna B och Cb borde bestämmas

till samma belopp för motsvarande lönegrader föreslagit en nedsättning

av lönebeloppet för lönegrad Cb 2 från nuvarande 17,000 kronor till

16,000 kronor. Under denna förutsättning ha lönenämnderna tillstyrkt, att

flygöverdirektören och verkstadsdirektören hos flygförvaltningen placerades i

lönegrad Cb 2.

Provisorisk omorganisation av materielavdelningen

m. m.

Sedan 1941 års förvaltningsutredning avgivit sitt betänkande, har flygförvaltningen

i skrivelse till Kungl. Majit den 29 maj 1942 hemställt, att materielavdelningen

måtte från och med den 1 juli 1942 erhålla en provisorisk

organisation, utformad med beaktande av bland annat förvaltningsutredningens

förslag. Enligt det av flygförvaltningen framlagda förslaget skulle

materielavdelningen vara organiserad på sex byråer, nämligen en flygplansbyrå,

en motorbyrå, en utrustningsbyrå, en normaliebyrå, en verkstadsbyrå

och en anskaffningsbyrå, varjämte till avdelningen skulle vara knutna ett

inspektionskontor och en försökscentral. De olika byråerna borde under budgetåret

1942/43 förestås, flygplansbyrån av en regementsofficer i lönegraden

Oa 5, var och en av utrustningsbyrån och verkstadsbyrån av en flygdirektör

av 1. graden, var och en av motorbyrån, normaliebyrån och inspektionskontoret

av en flygdirektör av 2. graden, anskaffningsbyrån av en civil byråchef

och försökscentralen av en regementsofficer i lönegraden Oa 4. Flygförvaltningen

har vidare hemställt, att de arvoden å 1,800 kronor, vilka vore avsedda

att under budgetåret 1942/43 utgå till envar av cheferna för militärtekniska

byrån och industribyrån, i stället finge utgå till envar av cheferna

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr ISO. 357

för flygplansbyrån och utrustningsbyrån samt att ett arvode å samma belopp

måtte få utgå till envar av cheferna för motorbyrån och verkstadsbyrån.

Genom beslut den 30 juni 1942 har Kungl. Maj:t medgivit, att materielavdelningen

finge tills vidare i avvaktan på den organisation, som framdeles

kunde bliva fastställd, utan att vederbörligt avlöningsanslag därigenom rönte

inverkan vara organiserad på sätt flygförvaltningen föreslagit. Såsom chef

för anskaffningsbyrån finge enligt samma beslut tills vidare finnas anställd

en byråchef mot arvode, som i annat sammanhang skulle bestämmas av

Kungl. Majit, att bestridas av anskaffningsanslag. Genom beslut den 18 juli

1942 har arvodet bestämts till belopp motsvarande lön jämte rörligt tillägg

och kristillägg till innehavare av befattning tillhörande lönegrad C 6 i civila

avlöningsreglementet.

I fråga örn de av flygförvaltningen i ovanberörda skrivelse föreslagna arvodena

har Kungl. Majit i så måtto bifallit flygförvaltningens hemställan, att

de tilläggsarvoden å tillhopa 3,600 kronor, vilka vore avsedda att linder budgetåret

1942/43 utgå till cheferna för militärtekniska byrån och industribyrån,

finge övergångsvis utgå till byråchefer å materielavdelningen enligt

flygförvaltningens bestämmande.

Även i fråga om flygvapnets förrådsorganisation ha vissa provisoriska åtgärder

företagits i avbidan på den föreslagna förvaltningsorganisationen.

I skrivelse den 17 juni 1942 har flygförvaltningen framhållit, att en ökad

anhopning av förrådsmateriel vid de centrala flygverkstäderna föranlett, att

förrådst jönsten i hög grad inkräktat på den egentliga verkstadsdriften. Det

vore därför enligt flygförvaltningens mening nödvändigt att snarast och före

tillkomsten av den nya centrala flygverkstaden en centralförrådsorganisation

under chefskap av en förrådsdirektör, byrådirektör i lönegraden Eo 28, provisoriskt

inrättades i anslutning till centrala flygverkstaden å Malmen.

Genom beslut den 24 juli 1942 har Kungl. Majit medgivit, att tills vidare

i avvaktan på den organisation av flygförvaltningens materielavdelning, som

framdeles kunde bli fastställd, utan att vederbörligt avlöningsanslag därigenom

rönte inverkan en centralförrådsorganisation för flygmateriel m. m.

finge finnas inrättad i anslutning till centrala flygverkstaden å Malmen. Såsom

chef för förrådsorganisationen finge enligt samma beslut tills vidare

under budgetåret 1942/43 finnas anställd en förrådsdirektör mot arvode, som

Kungl. Majit ville framdeles efter förslag av flygförvaltningen bestämma, att

bestridas av underhållsanslag. Sedermera har Kungl. Majit genom beslut den

26 februari 1943 fastställt ifrågavarande arvode till 1,200 kronor i månaden

i ett för allt.

I fråga örn materielavdelningens arbetsuppgifter biträder jag vad förvaltningsutredningen

därom anfort.

Vad angår frågan örn avdelningens organisation bör denna ansluta sig till

den sedan någon tid provisoriskt tillämpade ordningen. I avdelningen böra

Departe
mentschefen.

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. Maj:ts -proposition nr 180.

således ingå, förutom en expedition, följande sex byråer, nämligen en flygplansbyrå,

en motorbyrå, en utrustning sby rå, en normalicbyrå, en verkstadsbyrå

och en anskajjningsbyrå, varjämte till avdelningen bör knytas ett inspektionskontor

och en försökscentral. Det är dock icke uteslutet att, sedan

ytterligare erfarenhet vunnits, vissa jämkningar i byråindelningen kunna visa

sig påkallade. Tänkbart är sålunda, att det kan vara lämpligt att framdeles

sammanföra expeditionen och normaliebyrån till en central- och normaliebyrå

eller att, med normaliebyrån bibehållen, organisera expeditionen såsom en centralbyrå

och till denna överföra den nu å anskaffningsbyrån lagda uppgiften

att verkställa centralplanering. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta om sådan eller liknande jämkning.

Chefen för materielavdelningen bör enligt min mening kunna vara antingen

militär eller tekniker, beroende på vem som i det särskilda fallet kan anses

mest lämpad för befattningen. I förra fallet bör avdelningschefen placeras i

lönegrad Ob 2 (grundlön 16,000 kronor) med ett tilläggsarvode av 1,000 kronor.

I materielavdelningen bör även ingå en flygöverdirektör i lönegrad Cb 2

(grundlön 17,000 kronor), vilken skall kunna utses till chef för avdelningen.

I sistnämnda fall bör finnas en militär ställföreträdare i lönegrad Oa 6.

Såsom chef för flygplansbyrån har förvaltningsutredningen räknat med en

överstelöjtnant. Med hänsyn till önskvärdheten av att för längre tid kunna

behålla en lämplig officer på denna post, bör enligt min mening härför avses

en överste eller överstelöjtnant. Möjlighet bör emellertid även stå öppen att

såsom chef för flygplansbyrån placera en flygdirektör av 1. graden.

I likhet med förvaltningsutredningen anser jag, att såsom chef för motorbyrån

bör avses en flygdirektör av 1. graden samt för utrustningsbyrån en

överstelöjtnant eller en flygdirektör av 2. graden. För normaliebyrån räknar

jag med att som chef bör sättas antingen, såsom förvaltningsutredningen föreslagit,

en flygdirektör av 2. graden eller också en civil byråchef i lönegraden

Eo 30.

Förvaltningsutredningen har utgått från att chefen för verkstadsbyrån, med

tjänstetiteln verkstadsdirektör, borde upptagas i lönegraden Cb 2. För min

del anser jag, att verkstadsdirektörens avlöningsförmåner kunna bestämmas

till något lägre belopp än sålunda förutsatts. Jag förordar, att verkstadsdirektören,

som enligt min mening bör kunna vara civil, uppföres i lönegraden C 8

(grundlön 16,000 kronor). Därest flygdirektör eller flygingenjör placeras såsom

chef för verkstadsbyrån, bör han kvarstå över stat såsom civilmilitär beställningshavare.

Såsom chef för anskaffningsbyrån har förvaltningsutredningen räknat med

en befattningshavare i lönegrad C 6. Med hänsyn till nödvändigheten av att

för denna betydelsefulla post i konkurrens med det privata näringslivet förvärva

en verklig kapacitet förordar jag, att chefen för denna byrå, lämpligen

kallad anskaffningschef, placeras i lönegrad CIO (grundlön 18,000 kronor).

s. 359 Kontrollera mot PDF

359

Kungl. May.ts proposition nr ISO.

Jag vill erinra, att motsvarande avlöningsförmåner i det föregående föreslagits

för anskaffningschefen i krigsmateriel verket.

Slutligen böra såsom chefer för inspelctionskontoret oell försökscentralen avses

två överstelöjtnanter, varom även förvaltningsutredningen hemställt.

I förvaltningsutredningens betänkande har icke berörts frågan om centralförrädsorganisationen

för flygmateriel m. m. Såsom framgår av den i det föregående

lämnade redogörelsen har emellertid Kungl. Maj:t genom beslut den

24 juli 1942 medgivit, att en sådan organisation finge finnas inrättad i anslutning

till centrala flygverkstaden å Malmen. Enligt min mening bör chefen

för denna organisation, förrådsdirektören, vilken för innevarande budgetår

avlönas av underhållsanslag, upptagas å personalförteckningen för flygförvaltningen.

För förrådsdirektören förordar jag en placering i lönegraden Eo 30,

varigenom överensstämmelse skulle vinnas med löneförmånerna för den föreslagne

förrådschefen i krigsmaterielverket.

3. Intendenturavdelningen.

1941 års förvaltningsutredning.

Under erinran att å flygförvaltningens intendenturavdelning enligt nuvarande

organisation omhänderhades anslagen till expenser m. m., mathållning,

intendenturmateriel, undervisning och övningar, motorfordon och motorbåtar

samt sjukvård har 1941 års förvaltningsutredning framhållit, att bestyret med

sjukvårdsanslagen och vad därmed sammanhängde enligt den föreslagna nya

organisationen komme att helt övertagas av den gemensamma sjukvårdsförvaltningen.

Även i övrigt syntes ett stort antal förnödenhetsvaror bli föremål

för gemensam anskaffning för försvarsväsendets behov. Detta kunde enligt

utredningen i stort sett tänkas bli fallet med följande grupper av intendenturmateriel,

nämligen kol och koks samt elektrisk armatur (expensanslaget),

magasinsvaror (mathållningsanslaget), läder, textilier, standardiserad beklädnadsmateriel

samt standardiserad kasern- och förplägnadsutredning (intendenturmaterielanslaget),

person- och lastbilar av standardtyp samt drivmedel

för motorfordon (motorfordonsanslaget).

Ett gemensamt anskaffningsförfarande i nu angiven omfattning skulle visserligen

i och för sig medföra en avlastning av förvaltningsgöromålen å intendenturavdelningen.

Utredningen höll emellertid före, att arbetsbelastningen

för den blivande flygförvaltningen dock icke komme att i någon mera avsevärd

grad påverkas genom det centraliserade anskaffningsförfarandet. Organisationens

utökning, den ökade värnpliktstjänstgöringen och ett betydligt mera

omfattande krigsförberedelsearbete än som tidigare kunnat utföras komme att

i väsentlig grad påverka förvaltningsverksamheten.

Utredningen hade haft under övervägande, huruvida den under övningsanslaget

uppförda anslagsposten »drivmedel till flygmotorer» ävensom an
-

s. 360 Kontrollera mot PDF

360

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

slaget till motorfordon och motorbåtar borde överflyttas från intendenturen

materielavdelningen. Som skäl härför skulle enligt utredningen kunna åberopas,

att materielavdelningen alltid måste handha de tekniska uppgifter med

avseende å driv- och smörjmedel vilka hänförde sig till provning och angivande

av tekniska normer. Detta syntes emellertid icke utgöra något skäl för att till

materielavdelningen överflytta det förvaltningsmässiga handhavandet, d. v. s.

anskaffning, redovisning, förvaring och vård samt framför allt den omständliga

transportfragan i fred och krig. Dylika rent förvaltningsbetonade bestyr

fann utredningen mera lämpade att omhänderhavas av den förvaltningsutbildade

personalen å intendenturavdelningen och vid flygförbanden. Samma

synpunkter gjorde sig gällande i fråga om anslaget till motorfordon och motorbåtar.

Beträffande intendenturavdelningens organisation har utredningen framhållit,

att ärendenas antal under senare ar stigit därhän, att avdelningschefen

endast i begränsad omfattning kunnat taga del i deras beredning. Han hade

således för egen föredragning i stor utsträckning varit beroende av det sätt,

varpå ärendena handlagts av underlydande personal, men dock själv haft att

bära ansvaret därför. Detta missförhållande ansåg utredningen kunna avhjälpas

endast genom en uppdelning av intendenturavdelningen — som dittills

varit indelad på tre sektioner samt en expedition — på flera byråer med

byråchefer såsom ansvariga föredragande inför avdelningschefen respektive

chefen för flygförvaltningen.

Chefen för intendenturavdelningen borde enligt utredningens uppfattning

alltjämt vara en överste i intendenturbefattning i lönegrad Oa 6. Med hänsyn

till arten och omfattningen av avdelningens verksamhetsområde borde intendenturavdelningen

uppdelas på tre byråer, förslagsvis benämnda centralbyrån,

utrustning sbyrån och underhållsbyrån, motsvarande den tidigare sektionsindelningen.

Å centralbyrån borde handläggas ärenden angående övningsanslaget, varvid

förvaltningen av anslagsposten drivmedel till flygmotorer bleve en av

byråns viktigaste uppgifter. Vidare borde där handläggas ärenden angående

motorfordon och motorbåtar ävensom undervisningsmateriel, varjämte byrån

hade att utöva förrådskontroll i vad på byrån ankomme.

Å utrustningsbyrån borde handläggas ärenden angående beklädnad, kasemoch

förplägnadsutredning, musikmateriel samt centralförrådet ävensom erforderlig

förrådskontroll.

Till underhållsbyråns handläggning borde hänföras ärenden angående mathållning,

bränsle, lyse, vatten och övriga expenser, publikationstryck och

lägerkassor ävensom vederbörlig förrådskontroll.

Såsom chefer för dessa byråer beräknade utredningen regementsofficerare.

Förvaltningsutredningen har beräknat den för intendenturavdelningen erforderliga

militära personalen enligt följande uppställning.

s. 361 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

361

Byrå (motsvarande)

Aktiv personal

Pensionerade

Överste (Oa 6)

Överstelöjt-

nanter eller

majorer

Kaptener

Officerare

Under-

officerare

För avdelningen gemensam personal .

1

1

2

3

Centralbyrån..............

1 .

1

i

Utrustningsbyrån............

1

1

i

Underhållsbyrån............

1

1

i

Summa

1

4

5

3

3

1911 års försvarsutredning

1

4

4

—

—

Utlåtande över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Flygförvaltningen har ansett, att samtliga ärenden, även de som enligt

1941 års förvaltningsutredning skulle handläggas på den för avdelningen

gemensamma expeditionen, borde fördelas på fyra byråer — centralbyrån,

drivmedelsbyrån, förplägnadsbyrån och utrustningsbyrån — vilka borde

tilläggas arbetsuppgifter, som delvis skilde sig från vad 1941 års förvaltningsutredning

föreslagit. Den föreslagna personalen vore vidare otillräcklig

och borde utökas med bland annat en drivmedelsinspektör och en motorfordonsinspektör,

båda i lönegrad Eo 24. Avdelningschefen borde vara

överste i Obl. Slutligen förutsatte flygförvaltningen, att frågan örn särskilda

arvoden till kompaniofficerare vid intendenturavdelningen borde beaktas

vid en blivande översyn av det militära arvodesväsendet.

Flygförvaltningens intendenturavdelning har enligt min mening ännu icke

nått sådan omfattning att den i enlighet med förvaltningsutredningens förslag

bör indelas i byråer. I viss anslutning till avdelningens nuvarande indelning

torde densamma för framtiden lämpligen böra indelas i fyra sektioner,

nämligen centralsektion med expedition, övningssektion, utrustningssektion

och underhållssektion. Självfallet kunna vissa förskjutningar de olika sektionerna

emellan tid efter annan betingas av arbetsförhållandena. I följd härav

kan det givetvis visa sig önskvärt med vissa jämkningar i den sålunda förordade

organisationen.

I likhet med förvaltningsutredingen anser jag, att chefen för avdelningen

alltjämt bör vara placerad i lönegrad Oa 6. Vad angår personalen i övrigt

synes mig med hänsyn till de i samband med flygvapnets utveckling växande

arbetsuppgifterna en mindre utökning befogad. Jag förordar således, att

avdelningens personal utökas med en överstelöjtnant eller major, avsedd

såsom chef för underhållssektionen.

Departe
mentschefen.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

4. Civilbyrån.

1941 års förvaltningsutredning.

Utredningen har framhållit, att de ärendesgrupper som efter civilförvaltningens

tillkomst komme att kvarstå hos flygförvaltningen i huvudsak utgjordes

av följande grupper av ärenden, nämligen avlönings- och resekostnader

i fråga om flygförvaltningens egen personal, tillsättning av och avsked

från tjänstebefattningar vid flygförvaltningens civilbyrå, löneklassplacering

för personal vid flygförvaltningen, s. k. avskrivningsmål samt besvärsmål i

egentliga förvaltningsärenden, i den mån de senare icke skulle handläggas

av civilförvaltningen, uppbörd och redovisning av alla till flygförvaltningens

befattning hörande medel, flygförvaltningens kassa- och redovisningsväsende,

flygförvaltningens dispositionsbokföring, flygförvaltningens kamerala

förhandsgranskning samt övriga ärenden av administrativt-juridisk beskaffenhet.

De arbetsuppgifter, som skulle åvila det civila organet, komme allt

framgent att intaga den betydelsen såväl kvalitativt som kvantitativt, att

utredningen förordade, att en särskild civilavdelning tillskapades inom flygförvaltningen.

Chefen för civilavdelningen borde i likhet med cheferna för

armé- och marinförvaltningarnas civilavdelningar placeras i lönegraden B 1

och ha tjänstetiteln flygråd, korresponderande med arméförvaltningens

krigsråd och marinförvaltningens amiralitetsråd. Chefen för civilavdelningen

borde tillika vara chef för flygförvaltningens civila personal, varmed avsågs

administrativt och juridiskt utbildade tjänstemän jämte bokföringspersonal

ävensom för dessa tjänstemäns verksamhet avsedd kontorspersonal.

Utredningen betonade vikten av att denna personal utgjorde en enhetlig

personalgrupp inom verket, förhållandevis oberoende av den fastställda

avdelnings- och byråindelningen. Detta borde emellertid enligt utredningen

givetvis icke hindra, att viss personal som regel avsåges för den ena eller

andra avdelningen eller byrån.

Civilavdelningen borde enligt utredningen lämpligen uppdelas på två

underavdelningar, kansliet och kamercdkontoret. Kansliet borde förestås av

flygrådet, vilken skulle vara föredragande i alla större ärenden eller ärenden

av principiell natur. Kameralkontoret borde förestås av en kamrerare

i lönegraden A 26.

Det av förvaltningsutredingen för civilbyrån beräknade sammanlagda

personalbehovet framgår av nedanstående förteckning.

Chef: Lönegrad

1 flygråd ....................................................... B 1

Kansliet:

1 advokatfiskal ................................................. A 26

1 sekreterare ................................................... A 24

1 sekreterare (för materielavdelningen) ............................ Eo24

1 notarie ....................................................... A 21

s. 363 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

363

1 notarie (för intendenturavdelningen) .............

Lönegrad,

............... Eo21

............... Eo 18

.............. Eo 15

............... A 7

............... Eo 2

Kameralkontoret:

............... A 26

o ................... A 21

............... A 17

1 ..................... EO 15

............... Eo 14

............... A 11

Förvaltningsutredningen har anmärkt, att den föreslagna fördelningen av

vissa kanslitjänstemän mera borde anses som en beräkningsgrund än som

en fast norm.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Flygjörvaltningen har icke haft någon erinran mot beräkningen av personalbehovet

för civilavdelningen, därest 1941 års förvaltningsutrednings

organisationsplan skulle läggas till grund. Vissa lönejusteringar vore dock

påkallade. Örn byggnadsavdelning och sjukvårdsbyrå skulle finnas inom ämbetsverket

erfordrades ytterligare en sekreterare i lönegrad Eo24. Därest

flygvapnets kamerala ärenden och revisionsärenden skulle kvarbliva i flygförvaltningen

borde vidare civilavdelningen utrustas med en kameralbyrå —- uppdelad på ett kameralkontor och ett revisionskontor under byråchef i

lönegrad A 30. Till civilavdelningens ärenden borde även hänföras förrådskontrollen,

vilket krävde viss personalöverflyttning från de övriga avdelningarna.

Lönenämnderna ha föreslagit, att tjänstetiteln för civilavdelningens chef

skulle bli krigsråd, att kamreraren skulle placeras i lönegrad A 24 samt att

kassören skulle inplaceras i lönegrad A 14.

Med avseende å omfattningen av de arbetsuppgifter, som i framtiden

komma att åvila flygförvaltningens civilbyrå, samt rörande den personal,

beträffande vilken överflyttning till civilförvaltningen planerats, torde jag

få hänvisa till den redogörelse, som lämnats vid behandlingen av frågan om

arbetsuppgifter och organisation för civilförvaltningen. I följd av de tilltänkta

överflyttningarna skulle för flygförvaltningens civilbyrå i dess bli
-

Departementschefen

.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

vande gestaltning komma att kvarstå en byråchef (A 30), vilken bör tilläggas

tjänstetiteln krigsråd, en sekreterare (A 26), en kamrerare (A 22), en revisor

(A 21), två kanslibiträden (A 7) samt fem kontorsbiträden (A 4). En nu förefintlig

kassörstjänst i lönegrad A 11 bör i samband med överflyttningen av

kassagöromålen till civilförvaltningen ombildas till en kansliskrivarebefattning

i samma lönegrad. Det må anmärkas, att av skrivpersonalen vissa befattningshavare

framdeles liksom hittills avses för tjänstgöring å flygförvaltningens materiel-,

intendentur- och byggnadsavdelningar. Förutom den personal, som här

upptagits, tillkommer givetvis icke-ordinarie personal i lägre lönegrader än

21: a, vilka emellertid här ej redovisas.

IX. Organisationens genomförande.

1941 års förvaltningsutredning.

Beträffande förvaltningsutredningens synpunkter på frågan örn den nu föreslagna

organisationens genomförande torde få hänvisas till den inledningsvis

(sid. 13—14) lämnade redogörelsen.

Utlåtanden över 1941 års förvaltningsutrednings

förslag.

Överbefälhavaren har i sitt remissyttrande anfört, att han borde få yttra

sig ånyo, då närmare utarbetad övergångsplan förelåge.

Arméförvaltningen har framhållit, att den inre organisationen av arméförvaltningens

tygdepartement kunde genomföras helt oberoende av tidpunkten

för genomförandet av övriga delar av förvaltningsutredningens förslag. Omorganisationen

i denna del borde ej längre undanskjutas. Övergången borde

ske i viss mån successivt. Det vore därför ytterligt angeläget, att organisationens

utbyggnad finge taga sin början snarast möjligt.

Marinförvaltningen har ansett, att ett industriverk med de uppgifter, som

av ämbetsverket angivits, borde komma till stånd snarast möjligt. Fortifikations-

och civilförvaltningarna borde organiseras från och med den 1 juli 1943.

Mest tillfredsställande vore, örn de nya förvaltningarna började fungera samtidigt.

Medicinalstyrelsen har ifrågasatt lämpligheten av en så omfattande omorganisation

under nu rådande osäkra förhållanden. En nyordning kunde ej

ske utan slitningar.

Statens industrikommission har ansett det ej vara erforderligt eller ens önskvärt,

att den kraftiga omgestaltningen av hittillsvarande förhållanden skedde

med en gång. Det vore ej heller nödvändigt, att industriverket redan från

början finge sin fulla omfattning. En successiv övergång vore härvid lämpligast.

Ett brådstörtat tillvägagångssätt skulle vara äventyrligt i rådande all
-

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Marits proposition nr 180.

varliga läge. Industriverket borde bringas till stånd som ett till en början

relativt litet men fast och auktoritativt organ, på vilket sedermera den ena

uppgiften efter den andra småningom kunde läggas.

Även ammunitions- och verkstad-snämndema ha förutsatt, att omorganisationen

skulle ske successivt. Därigenom vunnes även erfarenhet beträffande

detaljutformningen av organisationen. Det vore angeläget, att formerna ej

från början bleve stelt bundna. Å andra sidan måste redan från början huvudlinjerna

vara klart och definitivt uppdragna.

Inom 19^0 års militära byggnadsutredning ha anförts vissa synpunkter på

frågan örn tidpunkten för genomförandet av en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning.

Det torde ej vara erforderligt att här närmare redogöra

för dessa synpunkter.

Sveriges industri^Urhund har likaledes understrukit, att övergången borde

ske successivt. Härigenom kunde undvikas, att industriverket gaves större

omfattning än nödvändigt.

Vid bedömandet av frågan om tidpunkten och sättet för genomförande av

det nu framlagda organisationsförslaget måste självfallet beaktas, å ena sidan

angelägenheten av att den rationalisering och effektivisering, som förslaget syftar

till, snarast möjligt kommer till stånd samt å andra sidan faran för att

omorganisationen skall medföra en tillfällig nedsättning i effektiviteten hos

ifrågavarande förvaltningsorgan. För egen del anser jag möjligt att genomföra

övergången på sådant sätt att det berörda önskemålet vinnes utan att nämnvärda

olägenheter ur effektivitetssynpunkt skola behöva uppkomma.

Vad först angår krigsmaterielverket och fabriksstyrelsen ha dessa verk i viss

mån sin motsvarighet i de provisoriskt inrättade krigsmateriel- och verkstadsnämnderna,

vilka åtminstone delvis arbeta med likartad organisation. För

krigsmaterielnämnden torde det med hänsyn härtill icke möta större svårigheter

att redan den 1 juli 1943 uppgå i krigsmaterielverket. Övergången från

verkstadsnämnd till fabriksstyrelse är såtillvida mera komplicerad som den

sistnämnda avses få formen av ett statligt affärsverk. Då övergången till

denna organisationsform förutsätter åtskilligt förberedelsearbete från nämndens

eller styrelsens sida, förordar jag, att verkstadsnämnden visserligen redan

från och med den 1 juli innevarande år omorganiseras till ett permanent ämbetsverk,

fabriksstyrelsen, men att detta först fran och med budgetaret

1944/45 erhåller karaktären av statligt affärsverk. Under nästkommande budgetår

böra således anslag anvisas till täckande av styrelsens avlöningar och

omkostnader. Detta utesluter icke att styrelsen redan från och med sin tillkomst

i stort sett kan fungera såsom affärsdrivande verk. Till vissa med ett

sådant förfaringssätt sammanhängande detalj spörsmål torde jag fa återkomma

vid anmälan av anslagsbehovet för nästa budgetår.

Vad angår flygförvaltningens materielavdelning är den nu föreslagna organisationen

redan provisoriskt genomförd. I det föregående har emellertid

Departe
mentschefen.

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj ris proposition nr ISO.

förutsatts, att vissa jämkningar i byråindelningen kunna visa sig påkallade,

sedan ytterligare erfarenhet vunnits. Med hänsyn härtill torde det lämpligast

böra ankomma på Kungl. Majit att bestämma tidpunkten för genomförandet

av den slutgiltiga organisationen. Motsvarande bör gälla beträffande

marinförvaltningens ingenjöravdelning, som likaledes provisoriskt omorganiserats

i anslutning till förvaltningsutredningens förslag men som, enligt vad

jag förut framhållit, först successivt torde kunna nå fram till sin slutliga organisationsform.

Av det förut sagda framgår, att i detta sammanhang kan bortses från frågan

om genomförande av en centralisering av försvarsväsendets fortifikationsoch

byggnadsverksamhet.

I fråga om övriga förvaltningsorgan har jag utgått från att övergången till

den nya organisationen måste kräva en viss förberedelsetid, om ett svaghetstillstånd

skall kunna undvikas. Vad särskilt angår sjukvårds- och civilförvaltningarna

medför deras inrättande en överflyttning av åtskilliga tjänster från ett

verk till ett annat. För envar av försvarsförvaltningama i deras nuvarande

gestaltning är den civila personalen gemensam, oavsett placeringen inom verket.

I samband med omorganisationen måste den i det föregående angivna överflyttningen

och uppdelningen av personalen genomföras i detalj och med avseende

å varje särskild nu förefintlig befattningshavare. Därvid kan givetvis, såsom

i det föregående framhållits, fråga uppkomma om vissa smärre jämkningar

de olika myndigheterna emellan i den förut skisserade personalorganisationen.

Uppgift^11 att utarbeta sådana detaljförslag bör enligt min mening anförtros

åt en särskild organisationskommitté. I god tid innan den nya organisationen

kan sättas i kraft böra vidare instruktioner och arbetsordningar föreligga utarbetade,

vilket torde kräva avsevärd tid, även om de av förvaltningsutredningen

framlagda utkasten till instruktionsbestämmelser därvid kunna tjäna

till ledning. I betraktande av det nu anförda torde även för de nu ifrågavarande

förvaltningsorganens vidkommande vara lämpligast, att Kungl. Majit

får bestämma tidpunkten för övergången. Det är min förhoppning, att denna

i huvudsakliga delar skall kunna ske under loppet av nästkommande budgetår.

X. Kostnadsberäkningar.

I det följande skall lämnas en sammanställning av de nya tjänster, som i

det föregående föreslagits till inrättande, samt de ökade kostnader, som därav

föranledas. Därvid måste givetvis hänsyn tagas även till tjänster, som ombildas

eller utgå ur organisationen. Vid denna jämförelse måste beaktas, att

det här gäller tillskapande av en fredsorganisation, som måste ses i samband

med den hittillsvarande fredsorganisationen. I nuvarande beredskapsläge halden

inom den centrala försvarsförvaltningen sysselsatta personalen betydligt

s. 367 Kontrollera mot PDF

367

Kungl. Majlis proposition nr 180.

större omfattning än den som i det föregående föreslagits. Jag vill emellertid

framhålla, att åtskilliga av de föreslagna befattningshavarna äga sin motsvarighet

i provisoriskt inrättade arvodestjänster inom den nu tillämpade, under

beredskapstiden utökade personalorganisationen. Så är fallet exempelvis med

flertalet av de nya tjänsterna inom krigsmateriel verket och fabriksstyrelsen.

Det må här erinras, att föreliggande förslag — såsom jag redan inledningsvis

framhållit — endast upptager nyckelposter samt vissa nya befattningar,

som under alla omständigheter torde böra inrättas. Det efter återgång till fredsförhållanden

kvarstående personalbehovet i övrigt kan enligt min mening icke

för närvarande med säkerhet bedömas. Jag förutsätter emellertid, att hithörande

spörsmål få upptagas till slutlig prövning, sedan normala förhållanden

åter inträtt samt att vissa utökningar av den nu för fredstid avsedda personalen

då kunna bli erforderliga, främst med hänsyn till den pågående utbyggnaden

av den militära organisationen samt till förlängningen av övningstiden.

I samband därmed torde även frågan örn överflyttning av vissa avlöningskostnader

från omkostnads-, underhålls- eller anskaffningsanslag till avlöningsanslag

böra ånyo tagas under övervägande.

Den i det föregående upptagna personalen omfattar ordinarie befattningshavare

samt sådana icke-ordinarie befattningshavare, som avses inplacerade

i högre lönegrad än Eo 20. I fråga örn de i fabriksrörelsen anställda icke-ordinarie

befattningshavarna råda dock särskilda förhållanden, beträffande vilka

jag hänvisar till det förut anförda. Till frågan om kostnaderna för lägre ickeordinarie

personal i övrigt torde jag få återkomma vid anmälan av anslagsbehovet

för nästa budgetår.

Krigsmaterielverket.

Nya tjänster.

1 generaldirektör...............................

1 anskaffningschef..............................

1 direktörsassistent, tillika chef för centralbyrån

1 överingenjör .................................

1 kontrollchef .................................

1 förrådschef ..................................

1 chef för konstruktionskontoret..................

1 chef för standardiseringssektionen...............

1 chef för mätverktygssektionen ..................

1 chef för centrala planeringssektionen.............

1 biträdande anskaffningschef....................

1 biträdande förrådschef.........................

1 byrådirektör .................................

1 chef för förråds- och leveranssektionen............

1 kamrerare ...................................

C 16

CIO

C 8

C 8

Eo 30

Eo 30

Eo 30

Eo 28

Eo 28

Eo 28

Eo 28

Eo 28

Eo 28

Eo 27

Eo 24

s. 368 Kontrollera mot PDF

368 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

De årliga avlöningskostnaderna för dessa befattningar uppgå till i runt tal

184,000 kronor.

Fabriksstyrelsen med underlydande fabriker.

Nya tjänster.

1 överdirektör ........................................... C13

1 överingenjör (chef för fabriksbyrån)....................... C 8

6 överingenjörer (fabrikschefer) .......................högst C 8

1 byråchef .............................................. Eo 30

För dessa tjänster uppgå avlöningskostnaderna till omkring 137,000 kronor.

Sjukvårdsförvaltningen.

Nya tjänster.

1 generalläkare ................................... Cb 3 a

1 byråöverläkare.................................. Ca 30

3 förste byråläkare ................................ Ca 28

1 andre byråläkare ................................ Ca 26

2 extra läkare .................................... Arvode Ca 22: 22

2 överstelöjtnanter eller majorer..................... Oa 5 el. Oa 4

1 byrådirektör .................................... A 26

1 revisor......................................... Eo 21

1 kanslibiträde ................................... A 7

2 pensionerade officerare ........................... Arvode Oa 10

Nuvarande befattningar, som utgå eller hänföras till annan lönegrad.

1 generalfältläkare ...................................... Cb3

1 major ................................................ Oa 4

1 sekreterare ............................................ A 24

Den årliga kostnadsökningen utgör för sjukvårdsförvaltningen i avrundat

tal 104,000 kronor.

Civilförvaltningen.

Nya tjänster.

1 generaldirektör......................................... C12

1 byrådirektör ........................................... Eo 28

1 advokatfiskal .......................................... Eo 28

3 sekreterare ............................................ Eo26

1 revisionskommissarie....................................Eo26

1 biträdande advokatfiskal ................................ Eo 24

1 förste revisor........................................... Eo 24

1 notarie................................................ Eo21

s. 369 Kontrollera mot PDF

Kungl. Martts proposition nr 180. 369

Nuvarande befattningar, som utgå eller hänföras till arnum lönegrad.

1 generalkrigskommissarie ................................. B 3

1 ombudsman ........................................... A 26

Avlöningskostnaderna för de nyinrättade tjänsterna inom civilförvaltningen

uppgå till omkring 68,000 kronor. Avseende har icke vare sig vid civilförvaltningen

eller vid marin- och flygförvaltningarna fästs vid överflyttningarna

av tjänster, vilka ju för försvarsförvaltningen såsom en helhet icke medföra

någon ökning eller minskning av kostnaderna.

Arméförvaltningen

Nya tjänster.

1 souschef ..................................

6 kaptener ..................................

1 överingenjör ...............................

1 sekreterare ^,.....................

Nuvarande befattningar, som utgå eller hänföras till annan lönegrad.

1 avdelningschef (endera av cheferna för tyg- och intendentur
-

avdelningarna) ......................................... Ob 3

1 sekreterare .....................,...................... A 24

Kostnadsökningen blir för arméförvaltningen i runt tal 68,000 kronor. Anmärkas

må, att vid genomförande av förslaget om inrättande av ett fabriksverk

vissa begränsningar möjligen kunna göras på försvarsgrenarnas avlöningsanslag.

Frågan härom torde i annat sammanhang få övervägas.

Marinförvaltningen.

Nya tjänster.

1 souschef .. .\...................................... Ob 3 a, Cb 3 a

el. C 12

1 marinöverdirektör ................................. Cb 3

1 kommendör....................................... Ob 2

1 kommendörkapten av 2. graden eller major............ Oa 4

1 kommendörkapten av 2. graden...................... Oa 4

1 kommendörkapten av 2. graden eller kapten............ Oa 4 el. Oa 3

1 kapten ........................................... Oa 3

2 kaptener eller löjtnanter............................ Oa 3 el. Oa 2

1 pensionerad underofficer ............................ Arvode UO 7

1 marindirektör av 2. graden.......................... Ca 28

1 specialingenjör av 3. graden.......................... Ca 24

1 amiralitetsråd ..................................... A 30

1 kanslibiträde ...................................... A 7

1 sekreterare ....................................... Eo 24

1 notarie........................................... Eo 21

Bihang till riksdagens protokoll 19h3. 1 sami. Nr 180. 24

Ob 3 a

Oa 3

C 8

A 26

s. 370 Kontrollera mot PDF

370 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

Nuvarande befattningar, som utgå eller hänföras till annan lönegrad,

1 chef för marinförvaltningen.......................... Ob 3

1 marinöverdirektör ................................. Cb 2

1 marinöverkommissarie .............................. Bl

1 kommendörkapten av 1. graden...................... Oa 5

1 kansliskrivare ..................................... All

Kostnadsökningen för marinförvaltningen utgör i runt tal 96,000 kronor.

Flygförvaltningen.

Nya tjänster.

1 souschef.......................................... Ob 3 a, Cb 3 a

el. C 12

1 överste........................................... Ob 2 + arvode

1,000 kronor

el. Oa 6

1 flygöverdirektör ................................... Cb 2

1 överste eller överstelöjtnant eller flygdirektör av 1. graden Oa 6 el. Oa 5

el. Ca 30

1 överstelöjtnant .................................... Oa 5

1 överstelöjtnant eller major i intendenturbefattning...... Oa 5 el. Oa 4

1 anskaffningschef................................... CIO

1 verkstadsdirektör .................................. C 8

1 förrådsdirektör .................................... Eo 30

1 flygdirektör av 2. graden eller byråchef................ Ca 28 el. Eo 30

Nuvarande tjänster, som utgå eller hänföras till annan lönegrad.

1 souschef.......................................... Ob 2

1 överste........................................... Oa 6

1 major............................................ Oa 4

1 flygdirektör av 1. graden............................ Ca 30

Kostnadsökningen för flygförvaltningen utgör i runt tal 86,000 kronor.

De här redovisade kostnadsökningarna utgöra sammanlagt för hela försvarsförvaltningen

743,000 kronor. Härtill komma utgifter för rörligt tillägg och

kristillägg. Till närmare belysning av innebörden av nämnda kostnadsökning

må nämnas, att de sammanlagda avlöningskostnadema för den centrala försvarsförvaltningen

den 1 juli 1939 utgjorde i runt tal 5.5 miljoner kronor. I

dessa kostnader ha inräknats även sådana utgifter som bestritts från avlöningsanslagen

för de olika försvarsgrenarna och från sakanslag. Å andra sidan

ingå däri icke några kostnader för krigsmateriel- och verkstadsnämndema,

vilka vid nämnda tidpunkt ännu ej inrättats. De kostnadsökningar, som bli

en följd av ett genomförande av de nu framlagda förslagen om inrättande av

nya tjänster, uppgå till omkring 14 procent av berörda kostnader den 1 juli

1939.

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

371

Avd. IV. Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att besluta,

1) att försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter

skola från och med tidpunkter, som av Kungl. Majit bestämmas,

organiseras efter i huvudsak den plan, som av mig

i det föregående angivits; samt

2) att de enligt berörda plan till försvarets fabriksverk

anslutna fabrikernas tillgångar och skulder skola från och med

budgetåret 1944/45 upptagas till redovisning å en särskild

i rikshuvudboken uppförd kapitalfond, betecknad försvarets

fabriksfond.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den nuvarande centrala försvarsförvaltningen.

Bilaga 1.

Över
befälhavaren
-

Chefen för

flygvapnet

Chefen för

marinen

Chefen för

armén

Statens krigsmaterielnämnd
-

Marinförvaltningi

Försvarsväsendets

verkstadsnämnd

Flygförvaltningen

Kungl. Majit

Tyg
departe
mentet
-

Inten
dentur
departe
mentet
-

Arméförvaltningen

Fortifi
kations
styrel
sen
-

Sjuk
vårds
styrel
sen
-

Civila

departe
mentet
-

372 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Den planerade centrala försvarsförvaltningen

(slutlig utformning).

Bilaga 2.

Krigsmateriel
verket
-

Försvarets

civil
förvaltning
-

Försvarets

fortifikationsförvaltning

(anstår t. v.)

Försvarets

fabriks
styrelse
-

Försvarets

sjukvårds
förvaltning
-

Över
befälhavaren
-

Armé
förvaltningen
-

Chefen för _

armén

Marin
förvaltningen
-

Chefen för

Flyg
förvaltningen
-

Chefen för

flygvapnet

Kungl. Majds ''proposition nr 180. 873

opaginerad Kontrollera mot PDF

Krigsmaterielverket,

Bilaga 3.

Krigsmaterielverkets

råd

Generaldirektör

Förr&dsbyrå

Förrådschef

Kontrollbyrå

Kontrollchef

Anskaffningsbyrå

Anskaffningschef

Teknisk byrå

Överingenjör

Direktörsassistent

tillika byråchef

Centralbyrå

Uppdelning på grupper

och detaljer.

374 Kungl. Majlis proposition nr 180.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga h
-

Försvarets fabriksstyrelse.

Tekniskt råd

Överdirektör

Överingenjör

Fabriksbyrå

Administrativ byrå

Byråchef

Kungl. Majlis proposition nr 180. 375

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 5.

Försvarets sjukvårdsförvaltning.

Allmän

hälso- och

sjukvårdssektion
-

Expedition

Ilygien
och
epidemi
sektion
-

Förråds- och

krigsindustrisektion
-

Registrators
kontor
-

Läkemedels
sektion
-

Utrustnings
sektion
-

Regementsofficer

ur

generalstabskåren
-

Materielbyrå

Kansli med

ekonomisektion

Sjukhusbyrå

Hälso- och sjukvårdsbyrå
-

Vetenskapligt råd

Försvarsläkarberedning

Generalläkare

376 Kungl. Majlis proposition nr 180.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 6

Försvarets civilförvaltning.

Arkiv

Registra
torskontor
-

Advokat
fiskals
kontor
-

Generaldirektör

Kanslibyrå

Kameralbyrå

Revisionsbyrå

Kungl. Majlis proposition nr 180. 377

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 7.

Förhållandet mellan den centrala försvarsförvaltningen (utom fabriksstyrelsen) och riksräkenskapsverket.

Kassakont.

Armé
förvalt
ningen
-

Flyg
förvalt
ningen
-

Krigs
materiel
verket
-

Marin
förvalt
ningen
-

Försvarets

sjukvårds
förvaltning
-

Försvarets

lörlifikationsförvaltning

(anstår t.v.)

De lokala och regionala myndigheternas

kassa- och

räkenskapsorgan

Kansli
byrån
-

Civilförvaltningen

Kameral
byrån
-

Revisions
byrån
-

Riksräkenskaps
verket
-

Revisions
byrå
-

Budget
byrån
-

378 Kungl. Majlis proposition nr 180.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 8,

Arméförvaltningen.

Chef för armén

Souschef för arméförvaltningen

Civilbyrå

Tygavdelning

Intendenturavdelning

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Marin förvaltningen.

Bilaga 9.

Souschef för marinförvaltningen

Fortifikationsavdelning

(tills vidare)

Förråds
kontroll
kontor
-

Ingenjör
avdelning
-

Intendentur
avdelning
-

Civil
-

Se bilaga 10.

Chef för marinen

Vapenavdelning

380 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 10,

Marinförvaltningens ingenjöravdelning.

Assistent

Kontor

Varvs- och verkstadsbyrå

Assistent

Avdelningsexp edition

Chef för konstruktionskontoret

o. ställföretr.

för avdelningschefen

Chef:

Marinöverdirektören

Teleteknisk

byrå

Konstruktionskontor

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180. 381

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 11

Flygförvaltningen.

Civilbyri

Chef för flygvapnet

Byggnadsavdelning

(tills vidare)

Souschef för flygförvaltningen

Intendenturavdelning

Materielavdelning

382 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

s. 383 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 180.

383

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Avd. 1. Inledning...................................... 1

A. Översikt över den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen

inom försvarsväsendet................................ 1

B. 1940 års militära förvaltningsutredning................... 8

C. 1941 års militära förvaltningsutredning samt vissa andra utredningar

berörande frågor om militär förvaltning............. 11

D. Yttranden över 1941 års militära förvaltningsutrednings förslag. . 17

E. Provisoriska åtgärder till förstärkning av den centrala militärförvaltningen

........................................ 24

Avd. II. Principer för förvaltningsverksamheten inom försvarsväsendet

........................................... 34

A. Gemensam eller försvarsgrensvis ordnad central förvaltning .... 34

1. Tygförvaltningens område............................. 34

2. Intendenturförvaltningens område........................ 46

3. Fortifikations- och byggnadsförvaltningens område.............. 54

4. Sjukvårdsförvaltningens område.......................... 62

5. Civilförvaltningens område............................. 69

B. Allmänna spörsmål.................................. 83

1. Förvaltningsorganens förhållande till Kungl. Majit och den högsta militära

ledningen.................................... 83

2. Medelsäskanden och anslagsförvaltning..................... 92

3. Principerna för beslutanderättens utövande inom förvaltningsorganen . . 97

4. Samarbetet mellan olika förvaltningsorgan................... 98

5. En eller flera huvudförvaltningar......................... 100

6. Anordningsbeslut, kameral förhandsgranskning och dispositionsbokföring 105

7. Sakrevision och förrådskontroll.......................... 107

Avd. lil. Förvaltningsmyndigheternas organisation m. m........ lil

I. Krigsmaterielverket.................................. lil

A. Krigsmaterielverkets uppgifter....................... lil

1. Allmänna synpunkter.............................. lil

2. Industriell krigsförberedelse.......................... 121

3. Anskaffningsfrågor................................ 126

4. Merkantila frågor................................ 133

5. Standardiserings- och kontrollfrågor..................... 134

C. Konstruktionsfrågor m. m............................ 139

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

7. Förrådshållning och centralregister..................... 150

8. Forskningsverksamhet............................. 153

9. Försvarets fabriker................... 158

B. Krigsmaterielverkets organisation och personal........... 159

1. Organisation................................... 159

2. Personal ..................................... 167

II. Försvarets fabriksstyrelse.................,........... 171

A. Fabriks- och verkstadsledningens handhavande i form av statligt

bolag eller statlig affärsdrift..................... 171

1. Allmänna synpunkter............................. 171

2. Löne- och andra personalfrågor....................... 183

B. Fabriksledningens ställning till krigsmaterielverket........ 195

C. Fabriksrörelsens omfattning........ 198

1. Anläggningar.................................. 198

2. Ett eller flera fabriksledande organ ....................203

3. Verksamhetsområden.............................204

D. Fab riksstyrelsens organisation och personal........... 214

E. Fabrikernas personalorganisation.....................218

F. Fabriksrörelsens medelsförvaltning...... 224

1. Kapitalbehov..................................224

2. Beredskapskostnaderna och deras täckning................225

3. Kostnadernas budgetära reglering..................... 227

4. Beräkningen av överskott..........................233

III. Fortifikations- och byggnadsförvaltningen.................236

IV. Försvarets sjukvårdsförvaltning........................244

A. Sjukvårdsförvaltningens allmänna uppgifter.............. 244

B. Sjukvårdsförvaltningens ställning till sjukvårdsinspektionerna

och medicinalstyrelsen......... 244

C. Sjukvårdsförvaltningens organisation.................. 253

1. Allmänna grunder............................... 253

2. Hälso- och sjukvårdsbyrån.................. 257

3. Sjukhusbyrån.......................... 260

4. Materielbyrån.................................261

5. Kansliet med ekonomisektionen m. m...................263

V. Försvarets civilförvaltning............................ 266

A. Civilförvaltningens allmänna uppgifter................. 266

B. Civilförvaltningens organisation......................267

1. Allmänna grunder............................... 267

2. Kanslibyrån................................... 272

3. Kameralbyrån................................ 277

4. Revisionsbyrån............................... 281

C. Civilförvaltningens personalbehov....................286

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 180.

VI. Arméförvaltningen................................. 293

A. Arméförvaltningens allmänna uppgifter...............293

B. Arméförvaltningens organisation....................294

1. Allmänna grunder..............................294

2. Tygavdelningen...............................300

3. In tendén turavdelningen..........................311

4. Civilbyrån..................................316

VII. Marinförvaltningen................................322

A. Marinförvaltningens allmänna uppgifter..............322

B. Marinförvaltningens organisation...................322

1. Allmänna grunder..............................322

2. Vapenavdelningen..............................326

3. Ingenjöravdelningen.............................334

4. Intendenturavdelningen..........................341

5. Civilbyrån..................................343

6. Förrådskontrollkontoret m. m.......................347

VIII. Flygförvaltningen................................. 347

A. Flygförvaltningens allmänna uppgifter .............. 347

B. Flygförvaltningens organisation ...................348

1. Allmänna grunder.............................. 348

2. Materielavdelningen ............................ 351

3. Intendenturavdelningen..........................359

4. Civilbyrån................................... 362

IX. Organisationens genomförande........................364

X. Kostnadsberäkningar............................... 366

Avd. IV. Departementschefens hemställan...................371

Bilagor .............................................. 372

Bihang till riksdagens protokoll ISIS. 1 sami. Nr 180.

25

Doktrin (1)

  1. GRÄNSEN MELLAN CIVILT OCH MILITÄRT INOM FÖRSVARETS FÖRVALTNING., SvJT 1943 s. 708, på s. 711, 715 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

9 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (7)

7 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av försvarsväsendets centrala förvaltning jämte i ämnet väckta motioner s. 1 i texten
  2. Rskr. 1943:320 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående centralisering av underhållstjänsten i fråga om intendenturmateriel m. m. jämte i ämne s. 4 i texten
  3. Rskr. 1943:321 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 19 s. 9 i texten
  4. BU 1943:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till vissa ändringar i lagen angående civila tjånstinnehavares rätt till pension, allmänna t jä s. 14 i texten
  5. 1SärU 1943:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus framställningar angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för hudgetåret 1943144 jämte i ä s. 1 i texten

Visa alla 7

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. SvJT 1943 s. 708 GRÄNSEN MELLAN CIVILT OCH MILITÄRT INOM FÖRSVARETS FÖRVALTNING. s. 711 · s. 715 i texten