Angående den statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor
1943-04-30 · 178 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 115 av 178 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:224, Angående den statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
1
Nr 224.
Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående den
statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet berörande
anslagsfrågor; given Stockholms slott den
30 april 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 april 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres,
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.
I årets statsverksproposition blevo anslagen till den centrala och lokala vägförvaltningen,
i avvaktan på slutförande av det åt 1942 års vägsakkunniga
lämnade utredningsuppdraget, allenast preliminärt beräknade. Jämväl åtskilliga
av sjätte huvudtitelns övriga anslag till vägväsendet upptogos i statsverkspropositionen
med beräknade belopp, enär de ansågos kunna direkt eller
indirekt beröras av ett blivande förstatligande av vägväsendet.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224.
488 43
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
De anslag, som sålunda i statsverkspropositionen uppfördes med beräknade
belopp, voro följande (sjätte huvudtiteln, punkterna 4—8, 10—17, 20—23
och 25):
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar,
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader,
Vägorganisationen i länen,
Bidrag till vinterväghållningen på landet,
Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt,
Vinterväghållningen på landet,
Barmarksunderhållet på landet,
Projektering av vägar och broar på landet,
Nyanläggning av landsvägar,
Nyanläggning av ödebygdsvägar,
Vägförbättringsarbeten på landsbygden,
Stensättning av vägar,
Byggande av broar,
Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och
gator,
Bidrag till byggande och förbättring av städernas för automobiltrafiken
viktiga vägar och gator,
Bidrag till byggande av enskilda vägar,
Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. samt
Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.
Å kapitalbudgeten (bilaga 4, punkten 58) upptogs vidare under rubriken
Fonden för förlag till statsverket ett beräknat anslagsbelopp till förlag för
väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsrörelse.
Det utredningsuppdrag, som den 16 juni 1942 lämnades 1942 års vägsakkunniga,
omfattade — förutom att utarbeta erforderliga författningsförslag —
även att avgiva förslag till de åtgärder i organisations- och övriga hänseenden,
som erfordrades för att genomföra ett förstatligande av den allmänna väghållningen.
I enlighet härmed ha de sakkunniga samtidigt med det förslag
till lag örn allmänna vägar jämte därtill anknytande författningar, vilket jag
tidigare i dag anmält, avgivit förslag till utformning av den statliga vägorganisationen
m. m. (SOU 1943:1). I behandlingen av frågor rörande lönesättningen
för personalen vid organisationen ha jämte de sakkunniga deltagit
generaldirektören E. R. Stridsberg och byråchefen G. F. Ruist, vilka för
angivna ändamål med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av mig tillkallats
den 4 november 1942.
I fråga örn de olika av de sakkunniga framlagda förslagen får jag beträffande
såväl de i betänkandet förekommande redogörelserna för vad tidigare
förekommit i där berörda frågor som de sakkunnigas motiveringar till av dem
framlagda förslag i huvudsak hänvisa till betänkandet. I det följande kommer
jag sålunda under de olika punkterna i allmänhet endast att lämna en kortfattad
redogörelse för det väsentliga i de sakkunnigas förslag.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
över betänkandet lia utlåtanden avgivits av chefen för försvarsstaben, länsstyrelserna
i samtliga län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret
och allmänna lönenämnden. Följande ämbetsverk, nämligen kammarkollegiet,
skogsstyrelsen, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen,
hava avgivit utlåtanden såvitt angår deras ämbetsområden. Svenska vägstyrelsemas
förbund, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,
svenska vägföreningen, svenska teknologföreningen, svenska kommunaltekniska
föreningen, Sveriges arbetsledareförbund, vägdistriktens tjänstemannaförbund
och samfundet för hembygdsvård, vilka därtill lämnats tillfälle,
lia inkommit med yttranden. Därjämte ha ytterligare enskilda organisationer
och personer inkommit med skrifter.
I skrivelse den 27 februari 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt
anslagsäskanden beträffande de delar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som icke direkt beröras av de sakkunnigas organisationsförslag. Vidare
har styrelsen i skrivelse den 29 mars 1943 inkommit med definitiva förslag i
vad avser vissa anslag, som i styrelsens petitaskrivelse den 21 november 1942
upptagits nied endast beräknade belopp.
Jag anhåller nu att få anmäla dels förslag beträffande organisationen av
den statliga centrala och lokala vägförvaltningen, dels ock därmed sammanhängande
anslagsäskanden ävensom de anslagsfrågor i övrigt beträffande vägväsendet,
till vilka ståndpunkt icke tagits i årets statsverksproposition.
Den statliga vägorganisationen.
Innan jag närmare ingår på organisationsfrågorna, vill jag erinra örn
följande.
1938 års sakkunniga för utredning örn vägväsendets förstatligande (vägförstatligandékommittén)
utarbetade ett detaljerat förslag till statlig vägorganisation,
varvid personalbeståndet anpassades efter väghållningsarbetenas omfattning
under år 1938.
För egen del anförde jag härom i propositionen nr 122/1942 — vilken avsåg
själva principfrågan, huruvida vägväsendet skulle förstatligas — att det med
hänsyn till rådande ovissa förhållanden uppenbarligen vore uteslutet att då
bedöma personalbehovet vid tidpunkten för reformens genomförande.
Riksdagen uttalade, att ett förstatligande av vägväsendet på landet borde
genomföras så snart som möjligt och helst redan den 1 januari 1944.
Kommitténs förslag upptog i tämligen stor utsträckning nyinrättade tjänster
på ordinarie stat. Kommittén yttrade emellertid bland annat följande.
Vid ett förstatligande bör den fasta personaluppsättningen till en början
inskränkas till de oundgängligen erforderliga befattningarna samt utfyllnad
ske med tillfälligt anställd personal. Allteftersom förhållandena stabiliseras,
bindas de tillfälligt anställda i fastare anställningsformer, dock alltid med
bibehållande av tillräckligt vid marginal av tillfälligt anställda, så att erforderlig
elasticitet bevaras.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
Genomföres ett förstatligande under nu pågående kris, bör personalbeståndet
med hänsyn till den minskade väghållningen till en början kunna avsevärt
begränsas i förhållande till den personalstat, som de sakkunnigas förslag upptager
för en väghållning av samma omfattning som under 1938.
Detta uttalande gällde såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vägförvaltningarna
i länen.
I denna fråga uttalade andra särskilda utskottet i sitt av riksdagen god*
kända utlåtande.
På grund av svårigheten att nu bedöma omfattningen av trafiken vid tiden
för ett förstatligande och därmed även behovet av personal har departementschefen
icke framlagt något förslag till personalstat för det tekniska verket.
Ehuru utskottet sålunda icke har att yttra sig örn personalstaten, vill utskottet
redan nu uttala att den statliga vägorganisationen till en början bör hållas
inom en snävt begränsad ram, till dess tillräcklig erfarenhet örn personalbehovet
vunnits. Största försiktighet bör därför iakttagas vid tillsättandet av
nya befattningar och vid dessas inplacerande i lönegrader. Särskilt bör den
ordinarie personalen till en början starkt begränsas. Personalbehovet i övrigt
bör fyllas genom anlitande av tillfällig arbetskraft. I den mån det framdeles
visar sig, att behovet av viss personal är stadigvarande, kan den göras till
ordinarie. Härvid bör dock med hänsyn till växlingarna i väghållningens omfattning
största försiktighet iakttagas.
1942 års vägsakkunniga ha — under erinran örn att vägförstatligandekommitténs
förslag avsåg en organisation, skickad att sköta en väghållning av 1938
års omfattning — framhållit, att väghållningen under tiden för kommitténs
arbete nedgått betydligt i omfattning, särskilt beträffande underhållet. Förhållandena
hade emellertid redan ändrats avsevärt. Vägunderhållets omfattning
hade åter ökats, ehuru icke upp till 1938 års nivå. På grund av med kristiden
sammanhängande svårigheter med transporter, maskiners drift, användandet
av ersättningsmaterial m. m. hade arbetsledningen i allmänhet försvårats.
Det hade till och med gjorts gällande, att arbetsledningen vid nuvarande
trafik och väghållning skulle vara lika krävande som vid 1938 års högtrafik.
Med hänsyn härtill kunde, uttala de sakkunniga, vid förstatligandets
genomförande den 1 januari 1944 icke åstadkommas så stora inskränkningar i
personalstaten, som kommittén ställt i utsikt. Riksdagens direktiv, att den
statliga vägorganisationen till en början borde hållas inom en snävt begränsad
ram, hade de sakkunniga emellertid sökt följa. Särskilt hade de sakkunniga
iakttagit försiktighet med inrättande av ordinarie tjänster.
De ordinarie befattningshavare, som nu funnes i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och i vägorganisationen i länen, måste ju dock, fortsätta de sakkunniga,
bibehållas och torde hörå så vitt möjligt inplaceras i den nya vägorganisationen
såsom ordinarie. De sakkunniga ville framhålla, att även örn vissa nya
ordinarie tjänster ansetts böra inrättas, till vilka motsvarighet icke nu funnes,
det dock icke vore nödvändigt att omedelbart besätta tjänsterna med ordinarie
innehavare, särskilt då fråga vore örn personal som skulle nyanställas. Tvärtom
syntes det vara lämpligt, att ny personal finge provtjänstgöra under viss tid
och under denna tjänstgöring uppehålla tjänst på förordnande.
5
Kungl. May.ts proposition nr 224.
Vidkommande lönegradsplaceringen av de nya tjänsterna ha de sakkunniga
med hänsyn till avgivna yttranden och i samråd med de av departementschefen
särskilt tillkallade löneexperterna ansett sig böra i flera fall
frångå vad vägförstatligandekommittén härutinnan föreslagit.
Generaldirektören Stridsberg har på grund av den befattning han i olika
sammanhang haft eller hade att taga med vissa spörsmål, som behandlas i
vägsakkunnigas betänkande, sett sig föranlåten att avgiva ett särskilt yttrande,
vari bland annat anförts följande.
Ehuruväl jag ansett mig kunna biträda de av vägsakkunniga framlagda
förslagen beträffande löneställningen för de befattningshavare, vilka äro avsedda
att omedelbart placeras i lönegrad, anser jag mig böra framhålla, att
jag icke kunnat binda mig för sådana uttalanden av de sakkunniga, vilka antyda,
att viss föreslagen lönegradsplacering framdeles under särskilda förutsättningar
bör höjas. Vidare vill jag framhålla, att jag icke på grund av det
mig meddelade uppdraget ansett mig ha att taga ställning till de av vägsakkunniga
framförda förslagen örn anställande av viss personal med anlitande
av anläggnings- m. fl. anslag. Det synes mig emellertid angeläget, att Eungl.
Maj:t fastställer, inom vilka gränser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äger
att fastställa avlöningsförmånerna för dylika befattningshavare.
Flertalet av de myndigheter och sammanslutningar, som haft att yttra sig
över det föreliggande organisationsförslaget, har lämnat detsamma utan erinran
eller inskränkt sig till att beröra vissa specialfrågor. I några yttranden
lia emellertid omdömen av mera allmän natur kommit till uttryck.
Under erinran örn de av 1942 års riksdag lämnade direktiven för utformandet
av personalstaten för den nya vägorganisationen har statskontoret
uttalat, att direktiven icke syntes lia blivit i erforderlig utsträckning beaktade
av de sakkunniga. Ämbetsverket yttrar i detta sammanhang.
Antalet nya befattningar, som skola tillsättas inom den statliga vägorga
nisationen, har av de sakkunniga uppskattats till närmare 800. Redan denna
siffra ger anledning till farhågor, att det allmännas sammanlagda kostnader
för vägväsendet knappast komma att minskas genom förstatligandet. Någon
upplysning i detta hänseende kan tyvärr icke hämtas ur betänkandet, da
en ur jämförelsesynpunkt så viktig uppgift som kostnaderna för den nuvarande
lokala organisationen saknas i utredningen. Statskontoret Ilar emellertid
icke kunnat undgå det allmänna intrycket, att den nya organisationen
tilltagits i överkant såväl med avseende å antalet till nyinrättande föreslagna
befattningar som beträffande tjänsternas inplacering å löneskalan.
Statskontoret har tidigare i utlåtande den 3 juni 1941 över det av_ vägförstatligandekommittén
framlagda betänkandet yttrat sig angående åtskilliga
detaljer i den då skisserade organisationen. De synpunkter, åt vilka ämbetsverket
vid detta tillfälle gav uttryck, lia endast i tämligen begränsad omfattning
rönt beaktande i det nya förslaget. Alltjämt kvarstar sålunda den
huvudanmärkningen mot den föreslagna organisationen, att densamma företer
väsentliga oell enligt statskontorets mening opakallade avvikelser från de
regler, som pläga tillämpas inom allmänna civilförvaltningen. De sakkunniga
lia i stället tagit förhållandena vid statens järnvägar och vattenfallsverket
till förebild med bortseende från den grundväsentliga olikhet, som
förefinnes mellan å ena sidan de affärsdrivande verken och å andra sidan
6
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.
ett tekniskt-administrativt verk sådant som väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen
med tillhörande lokalförvaltning. Resultatet har bland annat blivit en genomgående
uppvärdering av de tekniska tjänsterna.
Statskontoret säger sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att den
centrala organisationen utan olägenhet bort kunna uppbyggas med den byråindelning
och med arbetskrafter i de lönelägen, som eljest allmänt förekomma
inom civilförvaltningen.
Efter detaljgranskning av den av de sakkunniga förordade organisationen
har ämbetsverket kommit till den uppfattningen, att ändringar skulle kunna
göras representerande en minskning i avlöningskostnaderna på i runt tal
430,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller å andra sidan såsom allmänt omdöme
örn det framlagda förslaget till statlig vägorganisation, att detsamma
syntes, såväl beträffande vissa större frågor som i vad avsåge ett flertal
detaljer, vara för knappt tilltaget. Styrelsen säger sig tvivla på huruvida förslaget
kunde vara ägnat att åstadkomma den styrka och den fasthet hos organisationen,
som styrelsen ansåge vara erforderlig. Man borde i första hand
se till, att den nya organisationen gjordes stark och handlingskraftig. Frågan
örn att göra den så billig som möjligt finge komma i andra hand.
Styrelsen funne det särskilt betänkligt, att de sakkunniga icke föreslagit,
att den personal som skulle anställas med anlitande av byggnadsanslag och
andra dylika medel skulle få möjlighet till fast anställning. Styrelsen påyrkar,
att sådan personal efter erforderlig prövningstid må kunna göras till
extra ordinarie, och åberopar därvid motsvarande anställningsförhållanden
vid de affärsdrivande verken och vid byggnadsstyrelsen. Därjämte anföres
att den lösligare anställningsformen medförde svårigheter med avseende på
rekryteringen.
Styrelsen ingår vidare på frågan, huruvida och i vilken utsträckning organisationen
kan och bör anpassas efter nu rådande krisförhållanden. Man
kunde enligt styrelsen icke av det faktum att väghållningen — räknat i
arbetskvantiteter eller i penningar — till följd av krisförhållandena nedgått
i omfattning draga den slutsatsen, att topporganisationen och arbetsledarkåren
utan vidare skulle kunna minskas. Styrelsen anför härvid bland
annat, att kristiden medfört en mångfald problem av såväl civil som militär
natur, vilka krävde ständig uppmärksamhet, förutseende och beräkningar.
Beträffande vägunderhållet, vilket representerade den större delen av här
ifrågavarande arbeten, kunde enligt styrelsens mening inskränkningen knappast
sägas medföra någon minskning av arbetsmängden för ledarpersonalen.
Vidkommande vägbyggnadsarbetet måste planläggning ske för framtiden,
bland annat med hänsyn till den ansvällning av byggnadsverksamheten,
som kunde väntas inträda vid en kommande fredskris.
Beträffande placeringen i lönegrad av förste byråingenjörer m. fl. förordar
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsen i detta avseende
måtte jämställas med övriga kommunikationsverk samt att denna uppflytt
-
7
Kungl. May.ts proposition nr 224.
ning måtte avse icke endast befattningshavare å vägbyrån utan jämväl motsvarande
tjänstemän å styrelsens övriga tekniska byråer.
Allmänna lönenämnden säger sig ha funnit, att de sakkunniga på åtskilliga
punkter beaktat vad lönenämnden tidigare i sitt yttrande över vägförstatligandekommitténs
förslag uttalat. Lönenämnden har i allt väsentligt
anslutit sig till de sakkunnigas förslag.
Svenska vägföreningen uttalar, att det föreslagna personalbeståndet syntes
vara tilltaget i knappaste laget.
Svenska vägstyrelsernas förbund framhåller bland annat vikten av att den
personal, som utan egen förskyllan genom förstatligandet komme att mista
sin anställning, behandlades på ett rättvist och staten värdigt sätt. Detta
gällde såväl den yngre som den äldre personalen — i särskilt hög grad den
senare.
I fråga örn organisationen ansåge sig förbundet icke böra göra annat uttalande
än att det redan nu, innan organisationen genomförts, med till visshet
gränsande sannolikhet kunde förutses, att kostnadsramen icke komme att
kunna hållas. Det antal befattningar, som upptagits såväl centralt som i
länsvägförvaltningarna, komme att behöva väsentligt ökas, örn arbetsuppgifterna
skulle kunna medhinnas inom rimlig tid.
Statsverkens ingenjör sförbund anser, att de sakkunniga tillämpat den extra
och tillfälliga anställningsformen i större utsträckning än som kunde anses
berättigat, varigenom antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster hållits
inom en alltför snäv ram. Redan en jämförelse med vägförstatligandekommitténs
förslag till organisation — vars personalbestånd, räknat för vag- och
vattenbyggnadsstyrelsen och distriktsorganisationerna gemensamt men exklusive
vägmästarorganisationen, nedprutats med hela 20 procent gave belägg för
detta uttalande. Även antalet ordinarie ingenjörstjänster syntes de sakkunniga
lia beräknat alltför lågt.
Beträffande ingenjörsbefattningarnas lönegradsplacering hävdar förbundet,
att denna vore i ett flertal fall alltför låg i förhållande till de arbetsuppgifter
och det ansvar, som skulle komma att åvila befattningarna.
Såsom riksdagen vid behandlingen av vägförstatligandefrågan nästlidet år Departements
uttalade, är det önskvärt, att den statliga vägorganisationen till en början
hålles inom en i möjligaste mån begränsad ram, till dess tillräcklig erfarenhet
örn personalbeståndet vunnits. Emellertid måste självfallet eftersträvas
en anpassning av personalorganisationens omfång efter väghållningens nuvarande
omfattning och de krav, som denna ställer på personaluppsättningen
för olika slag av arbetsuppgifter. Under tiden närmast efter den nu rådande
krisens början inträdde en allmän nedgång i väghållningsarbetet, särskilt
beträffande underhållet. Med utgångspunkt härifrån uttalade vägförstatligandekommittén,
att personalbeståndet vid ett förstatligande under de krisförhållanden,
som då rådde, borde kunna avsevärt begränsas i förhållande till
den personalstat, som kommittén ansåg erforderlig för en väghållning av
normal omfattning. Såsom de sakkunniga framhållit, lia emellertid förhållan
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
(Jena numera förändrats, i det att vägunderhållets omfattning åter ökats
och arbetsledningen blivit förenad med nya uppgifter till följd av de
svårigheter i fråga örn transporter, maskiners drift, användande av ersättningsmaterial
m. m., som sammanhänga med krisförhållandenas utveckling.
Med hänsyn till dessa omständigheter är det uppenbart, att man icke nu
kan räkna med en så stark begränsning av personalstaten, som vid tiden
för avgivandet av vägförstatligandekommitténs förslag torde ha förutsatts
såsom möjlig vid ett genomförande av reformen under ett krisläge.
Med ledning av numera tillgängliga uppgifter örn vägdistriktens administrationskostnader
under år 1942 har inom kommunikationsdepartementet gjorts
en approximativ uppskattning av årskostnaderna för den nuvarande lokala
vägorganisationen. Det har därvid befunnits, att dessa kostnader överstiga
de årliga utgifterna för den av vägsakkunniga föreslagna organisationen med
i runt tal 1,000,000 kronor. I förhållande till vägförstatligandekommitténs
organisationsförslag enligt alternativet II, avseende 22 distriktsförvaltningar,
innebär de sakkunnigas förslag en minskning med cirka 300,000 kronor för
år räknat.
Enligt min mening får de sakkunnigas förslag med avseende å person alorganisationens
omfattning anses i stort sett väl avvägt. Då förslaget även
i övrigt synts mig vara i huvudsak godtagbart, förordar jag, att detsamma
lägges till grund för den nya vägorganisationen. På vissa punkter kommer
jag i det följande att föreslå ändringar i de sakkunnigas förslag, men dessa
ändringar äro i allmänhet icke av större räckvidd. Jag anser mig emellertid
i detta sammanhang böra betona, att den av mig sålunda förordade organisationen
är avpassad efter den inskränkta väghållning, som nu är rådande.
Det finnes därför anledning räkna med att, då normala förhållanden åter
inträda inom vägväsendet, en viss utbyggnad av organisationen kommer att
visa sig nödvändig, särskilt i vad avser personal för byggande och projektering
av väg.
Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning örn lämpligheten av
att nytillkommande ordinarie tjänster till en början uppehållas på förordnande,
i den mån så erfordras för att pröva befattningshavare, vilka nyanställas
inom vägorganisationen.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN.
Allmänna synpunkter på anställningsform och löneställning för vissa
befattningar i chefsställning.
Vägförstatligandekommittén föreslog under åberopande av 1936 års lönekommitté
och tjänsteförteckningssakkuuniga för affärsverken, att vissa av
cheferna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byråer och avdelningar skulle
tillsättas på förordnande och givas en i förhållande till byråchefer i allmänhet
något högre löneställning.
Lönekommittén ansåg en högre löneställning vara behövlig för en del
byråchefstjänster liksom också för vissa andra befattningar med ledaransvar
9
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.
eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer. Tjänsteförteckningssakkunniga
uttalade i fråga om lönesättningen för byråchefsbefattningar,
vilka kunde komma i fråga till överförande å förordnandelöneplanen, att
såsom förutsättning för de större löneförmånerna måste uppställas krav på
att tjänsten ostridigt omfattade uppgifter, som läge väsentligt över vad som
regelmässigt brukade vara förenat med byråchefs befattning, samt att detta
förhållande genom organisationsform och tjänstens benämning komme till
uttryck.
Vägförstatligandekommittén ansåg vad sålunda uttalats vara tillämpligt
med avseende å de befattningar såsom chefer för styrelsens byråer och avdelningar,
vilka vore förenade med särskilt stort ledaransvar eller eljest av
största betydelse för vägväsendets ekonomi. Under åberopande härav föreslog
kommittén, att befattningarna såsom överdirektör, förrådsdirektör samt
chefer för vägbyråns byggnads- och underhållsavdelningar skulle tillsättas
på förordnande samt givas en något högre löneställning än byråchefer i allmänhet.
De sakkunniga.
I fråga örn hänförande av de förutnämnda tjänsterna till löneplan C hava
de sakkunniga (betänkandet sid. 193) anslutit sig till vägförstatligandekommitténs
uppfattning. Anledningen till tjänsternas hänförande till löneplan C
hade, uttala de sakkunniga, icke varit endast önskvärdheten av att befattningshavarna
omedelbart komme i åtnjutande av större löneförmåner än
dem, som vore förenade med lönegraden A 30. I första hand hade avsikten
varit att beträffande dessa tjänster, till vilka befattningshavarna förordnades
blott på vissa år, hålla möjligheten öppen till eventuellt erforderligt byte
av befattningshavare.
Yttrande.
Enligt vad- som framgår av statskontorets i det föregående återgivna allmänna
uttalande rörande de sakkunnigas organisationsförslag anser ämbetsverket
detsamma förete opåkallade avvikelser från de regler, som pläga tilllämpas
inom allmänna civilförvaltningen. Statskontoret vidhåller sin tidigare
uttalade uppfattning, att den centrala organisationen skulle kunna uppbyggas
med arbetskrafter i de lönelägen, som eljest allmänt förekomma
inom civilförvaltningen.
De nya befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ifrågasatts
skola uppföras å C-löneplanen, äro befattningarna såsom överdirektör,
förrådsdirektör samt chefer för vägbyråns byggnads- och underhållsavdelningar.
Med dessa befattningar komma enligt min mening att förenas sådana
uppgifter och sådant ansvar, att det måste anses betydelsefullt att hålla
möjligheten öppen till ombyte å befattningarna, där så skulle visa sig
önskvärt. Med hänsyn härtill anser jag de förutnämnda tjänsterna böra inplaceras
å löneplanen C och befattningshavarna förordnas på viss tid. Jämväl
beträffande chefen för vägbyråns utredningsavdelning anser jag övervägande
skäl tala för att befattningen tillsättes medelst förordnande på viss tid.
Departements
chefen.
10
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Till frågan om lönegradsplaceringen kommer jag att i det följande taga
ställning i samband med behandlingen av vägbyråns och förrådsbyråns
organisation.
Generaldirektörens löneställning.
Den ökade arbetsbörda och det ökade ansvar, som skulle komma att åvila
generaldirektören, borde enligt vägförstatligandekommittén komma till synes i
lönehänseende. Kommittén föreslog därför, att generaldirektörsbefattningen,
som nu är placerad i lönegraden C 12, uppflyttades i lönegraden C 15.
Statskontoret ansåg, att med hänsyn till den lättnad i arbetsbördan, som
överdirektörstjänstens inrättande borde medföra, tillräckliga skäl icke förelåge
för att höja generaldirektörsbefattningen i lönegradsh anseende.
Allmänna lönenämnden anförde i sitt yttrande.
De sakkunnigas förslag innebär, att generaldirektörsämbetet uppflyttas
till lönegraden C 15 eller samma lönegrad, i vilken chefen för telegrafverket
är inplacerad. Aven örn den tilltänkta utvidgningen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
organisation torde motivera en förhöjd löneställning för
generaldirektören, vili det dock förefalla lönenämnden, att den föreslagna
lönegradsplaceringen är väl hög. Lönenämnden finner sig fördenskull icke
kunna förorda, att generaldirektörsämbetet upptages i högre lönegrad än C 14.
I anslutning till allmänna lönenämndens yttrande ha 1942 års vägsakkunniga
upptagit generaldirektörsbefattningen i lönegraden C 14.
Detta förslag har i de avgivna yttrandena föranlett erinran endast från
statskontoret, som uttalat, att ämbetsverket alltjämt måste ställa sig tveksam
till en ändring av nuvarande placering i lönegraden C 12. Skulle en höjning
företagas, syntes dock icke böra ifrågakomma att tillämpa högre lönegrad
än den för chefen för postverket gällande eller C 13.
På grund av den avsevärt utvidgade organisation, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
efter förstatligandet kommer att erhålla, samt de krav i
tekniskt och ekonomiskt hänseende, som vägreformen medför för det centrala
ämbetsverket, synes en förhöjd löneställning för generaldirektören vara motiverad.
De sakkunnigas förslag, att befattningen inplaceras i lönegraden C 14,
har jag ansett mig böra biträda.
Byråindelningen.
I fråga örn den nuvarande vägtrafikhyrån avsåg vägförstatligandekommitténs
förslag, att vissa ärenden skulle överflyttas till andra byråer och
att byrån i beskuret skick skulle bibehållas såsom en expertbyrå inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen för vägtrafiken och trafiksäkerheten.
I 1942 års proposition uttalade jag härom följande.
Med hänsyn till den minskning av vägtrafikbyråns arbetsuppgifter, som
blir en följd av omorganisationen, måste det anses tveksamt, örn en särskild
byrå bör bibehållas för dessa uppgifter. När slutlig ställning skall tagas till
den statliga vägorganisationens utformning, synes mig därför böra övervägas
att överföra de arbetsuppgifter, som enligt sakkunnigförslaget fortfarande
skulle tillkomma vägtrafikbyrån, till annan byrå — eventuellt som särskild
avdelning — eller fördela dem på flera.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 11
Riksdagen anslöt sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i propositionen.
Yägförstatligandekommittén föreslog en kanslibyrå för personalärenden,
revisionsfrågor samt juridiska och administrativa ärenden ävensom ett ekonomi-
och kammarkontor för anslagskontroll samt kassa- och bokföringsgöromål.
Riksdagen ansåg, att en lämplig form för revisionens förläggande utanför
verket borde undersökas.
De sakkunniga.
Utgående från den uppfattning, varåt statsmakterna givit uttryck, ha de
sakkunniga (betänkandet sid. 187 o. f.) ansett, att vägtrafikbyråns nuvarande
arbetsuppgifter efter förstatligandet böra uppdelas å andra byråer på följande
sätt:
1. Personalärenden rörande bilbesiktningsväsendet handläggas av kanslibyråns
personalavdelning.
2. Räkenskaps- och revisionsärenden'' rörande bilbesiktningsväsendet handläggas
av den nya kameralbyrå, varom de sakkunniga framlägga förslag.
3. Vägtekniska ärenden, som avse utformande av vägskäl och vägtekniska
konstruktioner för befrämjande av trafiksäkerheten, samt handhavandet av
vägarkivet flyttas till vägbyråns utredningsavdelning.
4. Ärenden angående vägmaskiner handläggas av en nyinrättad förrådsbyrå.
5. Ärenden rörande uppförande av garage handläggas av vägdirektörerna
samt i styrelsen av förrådsbyrån och vägbyråns underliållsavdelning gemensamt.
6. Inom vägbyrån inrättas en särskild avdelning för vägtrafik. Under
överdirektören skola å denna avdelning handläggas ärenden, som beröra
vägtrafiken och trafiksäkerheten, såsom bland annat:
vägtrafikärenden rörande huvudleder, hjultryck och trafikinskränkningar;
ärenden angående tillämpningen av motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan
;
ärenden rörande vägmärken, trafikregleringar och trafikanordningar;
frågor angående säkerhetsanordningar vid färjor och rörliga broar samt
vägars korsning med järnvägar;
fordons- oell trafiktekniska uppgifter, som ankomma på styrelsen såsom
chefsmyndighet för bilbesiktningsväsendet;
ärenden rörande trafikräkningar, olycksfallsstatistik och andra dylika
trafikundersökningar.
Vägtrafikavdelningen skulle stå vägdirektörerna till tjänst med råd och
anvisningar i vägtrafik- och trafiksäkerhetsfrågor.
De sakkunniga föreslå sålunda, att vägtrafikbyrån indrages.
I fråga örn revisionen lia de sakkunniga uttalat att, såvitt de kunde förstå,
man icke nied den organisation, den statliga revisionsverksamheten för
närvarande hade, kunde förlägga revisionen på annat ställe utanför väg
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
och vattenbyggnadsstyrelsen än i riksräkenskapsverket. Representanter för
detta verk hade emellertid vid samråd med de sakkunniga bestämt uttalat,
att det åtminstone tills vidare ej vore tänkbart att dit förlägga revisionsverksamheten.
De sakkunniga ha förutsatt, att riksdagen främst avsett, att revisionen
borde ordnas så, att den bleve självständig och fri från inflytanden från de
befattningshavare inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka kunde utöva
inverkan på de lokala vägförvaltningarnas utförande av dem åvilande uppgifter.
De sakkunniga ha nu i enlighet med allmänna lönenämndens och riksräkenskapsverkets
förslag ansett sig böra förorda, att revisionsavdelningen
utbrytes ur kanslibyrån och sammanslås med ekonomi- och kammarkontoret
till en Icameralbyrå.
Revisionen av vägförvaltningarnas kassarörelse och medelsförvaltning
bomme därigenom, framhålla de sakkunniga, att frikopplas från sambandet
inom kanslibyrån med personalavdelningen och handläggningen inom nämnda
byrå av ärenden, som kunde beröra dispositioner av olika slag inom vägförvaltningarna.
Sammanslagningen med ekonomi- och kammarkontoret till
en kameralbyrå gjorde revisionsavdelningen självständig och ställde den
under chefskap av kameralbyråchefen, vilken skulle äga kunskap på det
ekonomiska förvaltningsområdet. Revisionens självständiga ställning borde
komma till uttryck i att anmärkningsmål avgjordes icke på vanligt sätt i
styrelsen utan gemensamt av kameral- och kanslibyråcheferna samt chefen
för revisionsavdelningen, vilken borde vara föredragande.
Riksräkenskapsverket borde emellertid — även örn revisionen inom verket
genom den sålunda föreslagna organisationen erhölle större möjlighet att
bedrivas objektivt och effektivt — alltjämt bibehållas vid sin allmänna skyldighet
att öva tillsyn över hela vägorganisationens medelsförvaltning.
Ett inordnande av revisionsavdelningen under kameralbyrån skulle komma
att resultera i förbättrade arbetsförhållanden jämväl för kanslibyrån, som
enligt vägförstatligandekommitténs förslag skulle lia blivit mycket stor och
sammansatt av till arbetets art vitt skilda avdelningar.
Vidare föreslå de sakkunniga, att en förrådsbyrå inrättas såsom centralt
organ för vägväsendets förrådsorganisation.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag rörande vägtrafikärendenas handläggning
har föranlett erinran endast från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
svenska vägföreningen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker sålunda förslaget örn att den
nuvarande vägtrafikbyrån skulle ersättas med en under den blivande vägbyrån
inordnad vägtrafikavdelning. Styrelsen framhåller därvid bland annat,
att det med hänsyn till svårigheterna för chefen för vägbyrån att överblicka
och i verklig mening leda arbetet inom en byrå av den omfattning förslaget
avsåge skulle vara till fördel, örn byråns uppgifter kunde begränsas. Styrelsen
yttrar vidare i detta sammanhang.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Även om vissa av vägtrafikbyråns ärenden lämpligen kunna överföras till
vägbyrån respektive förrådsbyrån (personal-, räkenskaps- och revisionsärenden
rörande bilbesiktningsväsendet handläggas redan nu å kameralbyrån), komma
de rena vägtrafikärendena och alla frågor rörande bilbesiktningsväsendet att
representera en så avsevärd arbetsmängd, att härför erfordras en särskild
byrå. Men även andra synpunkter spela in här. Om styrelsen, vilket självfallet
är ett önskemål av stor betydelse, skall kunna vara det ledande organet
i vad avser vägtrafiken, måste styrelsen på detta område representeras av
en person, som helt och fullt kan ägna sig åt här förekommande utomordentligt
stora och ständigt växande uppgifter. Enligt styrelsens mening
kan det icke bliva möjligt för överdirektören att — samtidigt som han skall
leda planläggning, byggande och underhåll av hela vägnätet — fördjupa sig
i vägtrafikens problem på sätt som erfordras. Bilbesiktningsväsendet fordrar
för sitt rätta fungerande ständig ledning och tillsyn. En mångfald anvisningar
rörande författningstolkning och angående tekniska problem skola
utfärdas, och besiktningsmännens verksamhet måste följas och granskas
genom inspektioner eller genom deras sammankallande till möten i huvudstaden.
Den väntade ytterligare utvecklingen inom bilväsendet kommer
självfallet att öka arbetet på detta område. Här avsedda uppgifter, vilka
jämväl förutsätta att chefsmyndigheten väl känner de olika besiktningsmännen
och deras förmåga, synas icke lämpligen kunna läggas under överdirektören.
Under åberopande härav och under framhållande, att den ekonomiska
vinsten av en organisation enligt de sakkunnigas förslag (= skillnaden mellan
lön enligt A 30 och enligt A 29) syntes vara alltför obetydlig för att motivera
sönderbrytandet av en redan befintlig organisation, föreslår styrelsen, att
en självständig vägtrafikbyrå bibehålies. Å denna borde handläggas ärenden
av förut nämnd art, och därjämte syntes lämpligt, att arbetet med vägarkivet,
vilket icke med nödvändighet behövde tillhöra vägbyrån, bibehölles
å vägtrafikbyrån. Byrån skulle då utgöras av 1 byråchef, 1 förste byråingenjör,
1 e. o. ingenjör, 1 ritare och 1 kanslibiträde, varvid motsvarande
befattningar å den föreslagna vägbyrån kunde utgå. För bearbetande av
vägtrafikräkningar och dylikt borde liksom nu i mån av behov anvisas särskilda
medel. Härutöver erfordrades framdeles ingenjörer för vissa uppgifter,
som hittills icke kunnat lösas i brist på arbetskraft. Sålunda måste
det anses nödvändigt, att tillgänglig olycksfallsstatistik kontinuerligt bearbetades,
så att resultatet kunde tillgodogöras dels omedelbart för vägförvaltningarnas
arbeten, dels för utredningsbyråns planläggningar på lång sikt
samt även för det pågående arbetet med förbättring av trafiksäkerheten vid
de talrika plankorsningarna mellan järnväg och väg. Så snart det nyligen
igångsatta arbetet med upprättande av en broliggare tagit fast form, syntes
det bliva nödvändigt att påbörja arbetet med en hela landet omfattande
vägliggare, i vilken broarna skulle ingå såsom en integrerande del. Detta
arbete, som komme att bliva mycket omfattande och av stort intresse särskilt
för styrelsens militäravdelning, borde förläggas till vägarkivet.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser svenska vägförening en,
att vägtrafikbyrån bör bibehållas efter förstatligandet. Föreningen anför
härom bland annat.
Trafiksäkerheten på vägarna sammanhänger på det närmaste med vägarnas
byggande och underhåll samt vägtrafiken. En högt kvalificerad representant
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
för trafiksäkerheten bör finnas inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för
att där bland annat granska och leda samtliga strävanden inom landet för
trafiksäkerhetens höjande, även det arbete, som uträttas av exempelvis nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande. Därest icke trafiksäkerheten
blir väl företrädd inom styrelsen, kommer enligt vägföreningens tro
krav att resas och måhända också att genomdrivas på en särskild, från styrelsen
fristående, statlig vägtrafiksäkerhetsinspektion. Något dylikt, som
skulle innebära en dubbelorganisation, bleve föga lyckligt, frånsett att kostnaden
för en fristående organisation bleve hög och sannolikt högre än örn
den nuvarande byrån bibehålies. Byråns bibehållande skulle även medföra
den fördelen, att överdirektörens arbetsbörda, som synes bliva av osedvanligt
stor omfattning, komme att minskas.
Frågan om organisationen av revisionsarbetet och de kamerala
ärendenas handläggning har berörts av några myndigheter, vilka alla
uttalat sig för genomförandet av de sakkunnigas förslag härutinnan.
Statskontoret har sålunda givit sin anslutning till förslaget, att revisionsavdelningen
utbrytes ur kanslibyrån och sammanföres med ekonomi- och
kammarkontoret till en kameralbyrå.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen understryker nödvändigheten av att revisionen
av räkenskaperna från styrelsens underlydande organ förlägges till
styrelsen och yttrar härom.
Enligt styrelsens mening, vilken delas av de sakkunniga, är det nödvändigt
med en ekonomisk kontroll inom verket; utan sådan kontroll lärer styrelsen
icke rimligen kunna åläggas något ansvar för medelsförvaltningen.
Kontrollen bör för att tillgodose styrelsens intressen inriktas på anslagsbelastningen
och på en granskning i sak av de underlydande organens räkenskaper.
Denna form av revision måste alltså under alla omständigheter
finnas. Håller man fast vid detta, framstår det som en naturlig, logisk och
praktisk konsekvens att man utsträcker den erforderliga revisionen till att
även avse, att de granskade utbetalningarna ur formella synpunkter överensstämma
med vederbörande författningar och andra föreskrifter. Enligt styrelsens
mening bör därför revisionen av underlydande organs verksamhet
i sin helhet förläggas till styrelsen. Någon anledning att -— såsom en reservant
inom riksräkenskapsverket vid avgivande av utlåtande över vägförstatligandekommitténs
förslag synes vilja göra gällande -— befara att revisionen
icke skulle bliva effektiv eller objektiv föreligger icke. Det är dessutom
självfallet, att riksräkenskapsverket såsom högsta revisionsmyndighet bör
följa och övervaka ifrågavarande verksamhet.
Riksräkenskapsverket framhåller, att med den organisation, den statliga
revisionsverksamheten för närvarande hade, den revision, varom nu vore
fråga, icke kunde förläggas på annat ställe utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
än i riksräkenskapsverket. Riksräkenskapsverket ansåge sig emellertid
böra vidhålla sitt tidigare uttalande angående förläggandet av revisionen
av den lokala vägorganisationen till styrelsen. Ämbetsverket yttrar i detta
sammanhang.
Därest såsom de sakkunniga föreslagit en särskild kameralbyrå inom styrelsen
inrättas, vilket riksräkenskapsverket för sin del tillstyrker, och revi
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
siemen av lokalförvaltningarna förlägges dit, kommer därigenom specialrevisionen
att frikopplas från handläggningen inom den föreslagna kanslibyrån
av ärenden, som beröra dispositioner av olika slag inom vägförvaltningarna.
Riksräkenskapsverket bör emellertid, såsom riksräkenskapsverket
särskilt betonat i sitt yttrande den 25 augusti 1941, i egenskap av den centrala
statliga revisionsmyndigheten beredas möjlighet att på ett effektivt
sätt övervaka revisionsverksamhetens bedrivande, vilket bäst kan, såsom de
sakkunniga ock framhållit, befrämjas bland annat genom att styrelsen varje
år till riksräkenskapsverket lämnar en årsberättelse över revisionsarbetet
inom styrelsen och de vid detsamma vunna erfarenheterna.
Utgående från statsmakternas uttalanden nästlidet år rörande frågan örn
den nuvarande vägtrafikbyråns bibehållande eller uppdelning vid vägväsendets
förstatligande lia de sakkunniga föreslagit, att denna byrå skulle
indragas och byråns arbetsuppgifter fördelas å andra byråer inom väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Inom vägbyrån, som skulle övertaga huvudparten
av vägtrafikbyråns nuvarande ärenden, skulle för detta ändamål inrättas en
särskild vägtrafikavdelning.
Mot detta förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställt sig avvisande
samt invänt, bland annat, att det icke skulle bliva möjligt för chefen
för vägbyrån att — samtidigt som han skulle leda arbetet med planläggning,
byggande och underhåll av hela vägnätet — fördjupa sig i vägtrafikens
problem på sätt som erfordrades.
Oavsett örn vägtrafikbyrån bibehålies eller icke, böra vid omorganisationen
flera betydande arbetsuppgifter, som nu ankomma på denna byrå, överflyttas
till andra organ inom styrelsen. Detta gäller ärenden angående inköp
av vägmaskiner och bilar för vägväsendets behov, vilka böra övertagas
av den blivande förrådsbyrån. Ärenden rörande uppförande av garage böra
handläggas vid vägförvaltningarna samt i styrelsen av förrådsbyrån och
vägbyråns underhållsavdelning gemensamt. Yägtekniska ärenden, som avse
utformande av vägskäl och vägtekniska konstruktioner för befrämjande av
trafiksäkerheten, samt handhavandet av vägarnas enhetliga klassificering
böra ankomma på vägbyråns utredningsavdelning. Bland de ärenden, som
därefter återstå av vägtrafikbyråns nuvarande arbetsuppgifter, hava flera en
nära anknytning till vägbyråns olika verksamhetsgrenar. Detta torde i
främsta rummet gälla de vägtrafikärenden, som röra huvudleder, hjultryck
och trafikinskränkningar, ärenden rörande vägmärken, trafikregleringar, trafikanordningar,
säkerhetsanordningar vid färjor och rörliga broar samt vägars
korsning med järnvägar.
Här anförda förhållanden utgöra enligt min mening övervägande skäl för
att vägtrafikbyrån indrages och dess arbetsuppgifter uppdelas på sätt de sakkunniga
föreslagit, varvid huvudparten av ärendena överföres till en vägtrafikavdelning
inom vägbyrån. Jag förutsätter härvid, att chefen för vägbyrån
icke i mera betydande utsträckning betungas med handläggning av
till vägtrafikväsendet hörande ärenden utan att hans befattning med detta
arbete inskränkes till viktigare frågor, som sammanhänga med byråns övriga
Departements
chefen.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
arbetsup{)gifter. Åt chefen för den föreslagna vägtrafikavdelningen bör på grund
härav givas en auktoritativ tjänsteställning och tillräckligt vidsträckta befogenheter,
så att han relativt självständigt skall kunna leda avdelningens arbete.
Av vad såväl de sakkunniga som riksräkenskapsverket anfört synes framgå,
att det åtminstone för närvarande möter stora svårigheter att, såsom riksdagen
ifrågasatt, på lämpligt sätt förlägga det kamerala revisionsarbetet
beträffande vägförvaltningarna utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Vid sådant förhållande lärer det bliva nödvändigt att inordna revisionen i
styrelsens organisation. Detta bör givetvis ske på sådant sätt, att revisionen
blir i möjligaste mån självständig och fri från inflytanden från de befattningshavare
inom styrelsen, vilka kunna utöva inverkan på förvaltningsåtgärder,
som skola granskas. Av denna anledning torde revisionsavdelningen
icke, såsom vägförstatligandekommittén föreslog, böra ingå i den
föreslagna kanslibyrån, på vilken i stor utsträckning skulle ankomma att
vidtaga dispositioner, vilka sedan bliva föremål för revisionsavdelningens
bedömande. Yägsakkunniga ha ansett, att de uppställda önskemålen bäst
skulle tillgodoses genom att revisionsavdelningen i stället sammanföres
med det av vägförstatligandekommittén föreslagna ekonomi- och kammarkontoret
till en särskild byrå, benämnd kameralbyrån. Detta förslag, som
icke föranlett erinran från någon av de hörda myndigheterna, synes mig
erbjuda den under föreliggande omständigheter lämpligaste lösningen av
förevarande fråga. Jag tillstyrker därför förslaget. I likhet med de sakkunniga
förutsätter jag därvid, att riksräkenskapsverket bibehålies vid sin
allmänna skyldighet att öva tillsyn över hela vägorganisationens medelsförvaltning
samt beredes möjlighet att övervaka revisionsarbetets bedrivande.
Jag biträder de sakkunnigas förslag i fråga örn sättet för anmärkningsmålens
avgörande inom styrelsen.
Slutligen må i förevarande sammanhang nämnas, att den i det följande förordade
organisationen för vägväsendets förrådsrörelse förutsätter en särskild
förråd sbyrå inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I princip har inrättandet
av en dylik byrå redan godkänts av statsmakterna. Till frågan örn organisationen
av byrån och den därtill hörande förrådsrörelsen återkommer jag i
det följande.
Vägbyrån.
Vägförstatligandekommittén angav i sin utredning de arbetsuppgifter,
som skulle ankomma på vägbyrån, samt huru dessa uppgifter borde fördelas
på avdelningar. Mot ett sammanförande till en byrå under en överdirektör
av så många arbetsuppgifter uttalade sig vissa myndigheter, vilka förordade,
att överdirektören borde vara en över byråindelningen stående souschef och
att den föreslagna vägbyråns avdelningar borde uppdelas på två eller flera
självständiga byråer. Till denna fråga hava emellertid statsmakterna redan
tagit ställning och därvid anslutit sig till kommitténs förslag.
Beträffande den nuvarande avdelningen för enskilda vägar hava statsmakterna
vidare — i motsats till vägförstatligandekommittén — utgått från
att avdelningen skulle indragas och beslutanderätten i bidragsfrågorna an
-
Kungl. Majlis proposition nr 224.
17
förtros länsstyrelserna med vägdirektörerna såsom föredragande. Det utredningsarbete
och de uppskattningar, som nu ankomma på länsscliaktmästarna,
skulle i samband därmed överflyttas på de lokala vägförvaltningarna.
De sakkunniga.
De sakkunniga lia (betänkandet sid. 193 o. f.) föreslagit, att vägbyrån
skulle uppdelas på följande avdelningar, nämligen utredningsavdelningen,
byggnadsavdelningen, underhållsavdelningen, vägtrafikavdelningen samt avdelningen
för rikets städer.
Såsom chef för byrån skulle ställas en överdirektör, som tillika skulle
vara generaldirektörens ställföreträdare. Overdirektörstjänsten skulle placeras
i lönegraden C 9.
I fråga örn tjänste- och löneställning för cheferna för vägbyråns olika avdelningar
ha de sakkunniga föreslagit följande.
Utredningsavdelningen .........
... förste byrådirektör ...............
... A 30
Byggnadsavdelningen ...........
... byggnadschef .....................
... C 6
Underhållsavdelningen .........
... väginspektör för underhållet.....
.... C 6
Yägtrafikavdelningen ...........
... vägtrafikinspektör.................
... A 29
Avdelningen för rikets städer ...
... gatuinspektör .....................
... A 29
De sakkunniga anse den föreslagna organisationen väl svara mot vägbyråns
uppgifter även vid den minskade omfattning av väghållningen, som
nuvarande kris medfört, och föreslå därför, att såväl byråns chef som avdelningscheferna
tillsättas från början.
Beträffande lönegradsplaceringen av de tekniska tjänsterna å vägbyrån ha
de sakkunniga i anslutning till vägförstatligandekommitténs av lönenämnden
tillstyrkta förslag förordat, att förste byråingenjörstjänsterna placeras i 27
lönegraden och byråingenjörsbefattningarna i 26 och 24 lönegraderna. De
nuvarande byråingenjörstjänsterna ha förutsatts skola ersättas med befattningar
såsom ingenjör i 21 lönegraden.
Utredningsavdelningen.
Förutom befattningen såsom avdelningschef föreslå de sakkunniga följande
personal å utredningsavdelningen.
1. En förste byråingenjör i lönegraden A 27 huvudsakligen för handläggning
av anslagsärenden, remisser, frågor örn byggande av väg och örn intagande
av enskild väg till allmänt underhåll.
2. En byråingenjör i lönegraden A 26 för deltagande i utredningsarbetet
samt handläggning av ärenden rörande utfärdande av normalbestämmelser
och tekniska anvisningar.
3. En byråingenjör i lönegraden A 24 för handläggning av frågor rörande
komplettering och revidering av generalplanen för vägväsendets utbyggnad,
granskning av fierårsplaner samt ärenden rörande vägproj ektering.
4. En ingenjör i lönegraden A 21.
5. Tre ingenjörer i lönegraden Eo 21.
6. En ingenjör i lönegraden Eo 17.
/lilläng till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. i2i 43 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Den under punkterna 4—6 upptagna personalen är avsedd att biträda
förste byråingenjören och den under punkten 3 angivna ingenjören med de
arbetsuppgifter, som angivits för dem.
7. Två ritare i lönegraden Eo 15, av vilka den ene är avsedd i huvudsak
för vägarkivet och den andre för arbeten i övrigt å avdelningen.
8. Ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna
A 7, A 4 respektive Eo 2.
De sakkunniga förutsätta, att de ytterligare skrivbiträden, som kunna erfordras,
skola avlönas med medel från en särskild anslagspost för anställning
av viss extra personal, varom de sakkunniga i annat sammanhang göra
framställning.
De sakkunniga ha upptagit frågan, huruvida en sekreterare kunde vara
behövlig för att biträda avdelningen vid ärenden, som avse beslut örn vägföretags
utförande, besvärsmål m. m., men ansett, att avdelningen åtminstone
till en början bör för angivna uppgifter kunna anlita lämplig arbetskraft på
kanslibyrån.
Byggn ads avdelningen.
För denna avdelning ha de sakkunniga föreslagit, förutom avdelningschefen,
följande personal.
1. En väginspektör i lönegraden A 29 för beläggningsarbeten.
2. En förste byråingenjör i lönegraden Eo 27, tillika byggnadschefens ställföreträdare.
3. En ingenjör i lönegraden Eo 21.
4. Ett kanslibiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7 respektive Eo 2.
Beträffande handhavandet av vägbyggnadsverksamheten förutsätta de sakkunniga,
att vägförvaltningarna vid förstatligandet skulle övertaga ledningen
av de arbeten, som i egen regi eller på entreprenad ombesörjas av vägdistrikten,
under det att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen alltjämt under
sin direkta ledning skulle bibehålla de arbeten, som för närvarande äro direkt
underställda styrelsen. Utom andra fördelar skulle man härigenom vinna
bland annat större smidighet vid själva övergången. Då de arbeten, som
för närvarande ombesörjas av vägdistrikten, i hög grad begränsats, under
det att arbetena direkt under styrelsen äro av ganska stor omfattning, anse
de sakkunniga, att de av vägförstatligandekommittén föreslagna arbetscheferna
vid vägförvaltningarna tills vidare icke böra tillsättas. Däremot anse de
sakkunniga, att tjänsterna på byggnadsavdelningen i styrelsen omedelbart
böra inrättas.
Det vore nämligen, framhålla de sakkunniga, att märka, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för den direkt under styrelsen stående byggnadsverksamheten
redan organiserat en motsvarighet till den blivande byggnadsavdelningen,
tidigare under ledning av en av väginspektörerna. På byggnadsavdelningen
komme därtill omedelbart ledningen i stort av de ofullbordade
arbetena i vägdistrikten, vilka skulle fullföljas.
De sakkunniga ha ifrågasatt, huruvida icke med inrättandet av väginspek
-
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
törstjänsten kunde tills vidare anstå med hänsyn till att beläggningsarbetena
för närvarande vore i hög grad inskränkta. På närmare angivna skäl lia
dock de sakkunniga funnit, att tjänsten borde inrättas redan från början.
De sakkunniga förorda emellertid, att tillsättandet av befattningen skall
bliva beroende av Kungl. Maj:ts prövning.
Vidare förutsätta de sakkunniga, att vid ökad byggnadsverksamhet erforderlig
förstärkning av ingenjörs- och biträdespersonalen skall kunna medgivas
av Kungl. Maj:t och att medel till personalens avlöning och resor
samt till expenser m. m. skola bestridas av vederbörliga byggnadsanslag.
Underh ållsavdelningen.
Förutom befattningen såsom väginspektör för underhållet ha de sakkunniga
beräknat följande personal erforderlig för avdelningen.
1. En byråingenjör i lönegraden Eo 24.
2. En ingenjör i lönegraden Eo 21.
3. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo4.
I den inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu befintliga vägunderhållsinspektionen
ingår för närvarande en arbetsstudieorganisation, bestående av
personal med ersättning i form av arvode. Då det enligt de sakkunniga
icke kunde för närvarande bedömas, örn styrelsen hade varaktigt behov av
denna organisation, och då det i allt fall icke vore säkert, att organisationen
borde vara knuten till vägunderhållsavdelningen, ha de sakkunniga föreslagit,
att arbetsstudierna tills vidare liksom hittills skulle bedrivas med anlitande
av särskilt anslagna medel och att frågan örn en varaktig arbetsstudieorganisation
framdeles skulle upptagas till slutlig prövning.
De sakkunniga anse den föreslagna personalen på underhållsavdelningen
tämligen knapp men ha icke velat föreslå en utvidgning för närvarande.
De sakkunniga förutsätta emellertid, att vid beräkning av den förut omnämnda
posten till extra personal hänsyn tages till ett eventuellt behov
av ytterligare skrivbiträdespersonal för underhållsavdelningen.
Väg trafikav delningen.
De sakkunniga anse erforderligt, att på vägtrafikavdelningen inrättas
tjänster för, förutom den tidigare omnämnde vägtrafikinspektören, jämväl
1. En byråingenjör i lönegraden A 26.
2. En ingenjör i lönegraden Eo21.
3. Ett kontorsbiträde i lönegraden A 4.
Vägtrafikinspektören med biträde av ingenjören avses skola i första hand
bereda ärenden rörande själva vägtrafiken och trafiksäkerheten.
Byråingenjören är avsedd att bland annat bereda tekniska ärenden rörande
bilbesiktningsväsendet samt frågor angående motorfordon.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Avdelningen för rikets städer.
Förutom avdelningschefen ha de sakkunniga föreslagit följande personal.
1. En byråingenjör i lönegrad A 24.
2. En ritare i lönegrad Eol5.
3. Ett kontorsbiträde i lönegrad A 4.
Stenavdelningen.
Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kameralbyrå är för närvarande
organiserad en särskild avdelning för den centrala ledningen av leveranskontroll
m. m. för statens gatstensbeställningar, lagerkontroll, försäljning av
gatsten, stensättningsarbeten m. m. Denna avdelning bekostas av till arbetslöshetens
bekämpande avsedda medel samt av medel till stensättningsarbeten.
De sakkunniga förutsätta, att förstatligandet icke skall medföra någon ändring
härutinnan, men föreslå liksom vägförstatligandekommittén, att avdelningen
flyttas till förrådsbyrån. Den verksamhet, som omfattar stensättningsarbeten,
skulle dock överflyttas till vägbyråns byggnadsavdelning.
Personalstaten vid vägbyrån skulle vid bifall till de sakkunnigas förslag
få den sammansättning, som framgår av följande sammanställning, vilken
till jämförelse även upptager nuvarande personal för motsvarande arbetsuppgifter.
I sammanställningen ha icke upptagits de för vägbyrån ytterligare
erforderliga skrivbiträden, vilka förutsatts skola avlönas med medel
från anslagsposten för viss extra personal.
Den nuvarande organisationen:
Vägbyrån. Lönegrad.
1 byråchef .................... A 30
3 väginspektörer.............. A 29
1 förste byråingenjör ........ A 26
3 byråingenjörer.............. A21
1 kanslibiträde................ A 7
1 kontorsbiträde.............. A 4
2 biträdande ingenjörer......Eo 21
1 ritare ........................Eo 15
1 kontorsbiträde..............Eo 4
å
Den föreslagna organisationen:
Vägbyrån. Lönegrad.
1 överdirektör ................ C 9
Utredningsavdelningen.
1 förste byrådirektör.......... A 30
1 förste byråingenjör ........ A 27
1 byråingenjör ................ A 26
1 » A 24
1 ingenjör...................... A 21
1 kanslibiträde................ A 7
1 kontorsbiträde .............. A 4
3 ingenjörer ..................Eo 21
1 ingenjör......................Eo 17
2 ritare ........................Eo 15
1 skrivbiträde ................Eo 2
Kungl. Majlis proposition nr 224.
21
Ben nuvarande organisationen:
Vägbyrån. Lönegrad.
Byggnadsavd. (tidigare under
ledning av en av väginspektörerna).
1 avdelningsingenjör arvode enl.
löneklass 26
1 ingenjör
d:o
20
1 vägmästare
d:o
12
1 kontorsbiträde
d:o
1
Personal för beredskapsplan.
1 ingenjör arvode enl. lönekl. 19
Vägunderhållsinspcktionen.
1 vägunderhållsinspektör arvode
enligt löneklass 31
1 ingenjör d:o 22
1 vägmästare arvode kr/år 6 672: —
1 kontorsbiträde.............. Ex 4
1 » arvode enl. lönekl. 2
Vägtrafikbyrån.
1 byråchef .................... A 30
1 förste byråingenjör ........ A 26
1 byråingenjör................ A 21
2 kontorsbiträden ............ A 4
1 biträdande ingenjör........Eo 21
1 ritare ........................Eo 15
1 ingenjör arvode enligt lönekl. 18
32 befattningshavare.
Ben föreslagna organisationen:
Vägbyrån. Lönegrad.
Byggnadsa vdelningen.
1 byggnadschef................ C 6
1 väginspektör ................ A 29
1 kanslibiträde................ A 7
1 förste byråingenjör ........Eo 27
1 ingenjör ....................Eo21
1 skrivbiträde ................Eo 2
Underhållsavdelningen.
1 väginspektör för underhållet C 6
1 byråingenjör ................Eo24
1 ingenjör......................Eo 21
1 kontorsbiträde..............Eo 4
Yägtrafikavdelningen.
1 vägtrafikinspektör .......... A 29
1 byråingenjör ................ A 26
1 kontorsbiträde .............. A 4
1 ingenjör......................Eo21
Avdelningen för rikets
städer.
1 gatuinspektör................ A 29
1 byråingenjör ................ A 24
1 kontorsbiträde .............. A 4
1 ritare ........................Eo 15
33 befattningshavare.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag om en uppdelning på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
byggnadsavdelning och vägförvaltningarna av byggnadsverksamhetens
handhavande har från några håll föranlett erinringar.
Sålunda har vägingenjören i Göteborgs och Bohus län yttrat.
Av betänkandet framgår, att vägbyggnaderna skulle komma att handhavas
av flera av varandra oberoende tjänstemän direkt underställda olika chefsställen.
Så t. ex. skulle vägbyggnadsföretagen kunna komma att kontrolleras,
ledas och utföras dels genom ingenjörer direkt underställda byggnadsavdelningen
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå och således fullt fristående
från länets vägförvaltning, dels av ingenjörer tillhörande länets vägförvaltning,
dels ock (beträffande enskilda vägar) i viss mån av länsschakt
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
mästaren, som synes komma att intaga någon slags särställning till länets
vägförvaltning. Härförutom är det meningen, att s. k. skogsvägars anläggande
skall komma att handhavas av skogsvårdsstyrelsens personal.
Detta uppdelande av vägföretagens utförande på olika händer kommer ej
att befordra enhetlighet i ledningen för och bedömningen av de olika vägföretagen
i tekniskt, ekonomiskt och socialt hänseende utan kommer helt
säkert i stället att befordra uppkomsten av många besvärliga spörsmål under
arbetenas planering och gång.
Med hänsyn härtill synes det vara riktigast, att all ledning av vägföretagens
utförande lägges helt och hållet på det lokala organet i länet eller
länets vägförvaltning.
Vägingenjörerna i Kronobergs och Malmöhus län samt svenska teknologföreningen
giva uttryck åt samma uppfattning och förorda, att vägbyråns
byggnadsavdelning i huvudsak bör hava till uppgift att övervaka och inspektera
vägförvaltningarnas byggnadsarbeten, eventuellt även att själv handhava
speciella byggnadsarbeten, t. ex. av militär natur.
Statskontoret anser sig icke kunna helt ansluta sig till de sakkunnigas förslag
till organisation av vägbyrån samt anför.
Den omständigheten, att statsmakterna vid vägfrågans behandling år 1942
i princip förordat, att till vägbyrån skulle sammanföras alla ärenden, som
avse konstruktion, byggande och underhåll av de allmänna vägarna på landet
samt frågor rörande städernas väg- och gatuväsende, samt funnit ändamålsenligt
att låta överdirektören vara chef för vägbyrån, torde enligt statskontorets
mening icke behöva tolkas så, att riksdagen på förhand godkänt en
organisation, vars konsekvenser vid nämnda tidpunkt svårligen kunde utan
närmare utredning överblickas.
Därest vägbyrån finnes böra organiseras enligt de riktlinjer, som av de
sakkunniga angivits, kan emellertid statskontoret i allt fall icke tillstyrka, att
överdirektören placeras högre än i lönegrad C 8 eller att avdelningscheferna
hänföras till högre lönegrad än den för byrådirektörer i förvaltande verk
vanligen gällande, d. v. s. lönegrad A 28 eller dess närmaste motsvarighet på
C-planen (C 5).
Statskontoret måste också bestämt avråda från att vid värdesättningen av
byråingenjörs- och med dem likställda tekniska tjänster frångå de normer,
som hittills med få undantag tillämpats inom allmänna civilförvaltningen.
Ämbetsverket kan sålunda icke förorda inrättandet av ingenjörstjänster i lönegraden
A 27, utan förste byråingenjörerna torde böra bibehållas i lönegraden
A 26 och byråingenjörerna efter arbetsuppgifternas art fördelas på lönegraderna
A 24 och A 21.
Då statskontoret vidare icke finner behovet att omedelbart tillsätta befattningen
såsom väginspektör på byggnadsavdelningen vara klart ådagalagt,
förordar ämbetsverket, att med inrättande av denna befattning tills vidare
måtte anstå.
V ägingenjören i Hallands län uttalar i motsats härtill, att de av de sakkunniga
anförda skälen för att inrätta väginspektörsbefattningen gåve vid
handen ett omedelbart behov av nämnda tjänst.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att förste
byråingenjörsbefattningen och ingenjörsbefattningen på vägbyråns byggnads
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
avdelning placeras på ordinarie stat i lönegraden A 27 respektive A 21 samt att
en ritarbefattning i lönegraden Eo 15 inrättas på vägtrafikavdelningen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår beträffande vägbyråns underhållsavdelning,
att den närmaste mannen under chefen för avdelningen placeras
i 27 lönegraden.
Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att erfarenheten ådagalagt behov
av att i en blivande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intaga
föreskrifter, som skapade garantier för att vid vägbyråns handläggning av
vägfrågor även stadsplane- och luftskyddssynpunkter i görligaste mån beaktades.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening framhåller
också betydelsen av stadsplanefrågornas behandling samt föreslår, att en
ingenjörsbefattning avsedd för befattningshavare med kunskaper i stadsplanefrågor
inrättas i lönegraden Eo 24, avsedd för vägbyråns avdelning för rikets
städer samt utredningsavdelning.
Till frågan örn inrättande av en särskild vägtrafikavdelning inom vägbyrån Departementshar
jag redan förut tagit ställning. På sätt de sakkunniga föreslagit bör väg- c ''en
byrån med hänsyn till dess olika verksamhetsgrenar organiseras på, förutom
nämnda vägtrafikavdelning, en utredningsavdelning, en byggnadsavdelnmg,
en underhållsavdelning samt en avdelning för rikets städer.
I enlighet med statsmakternas beslut nästlidet år skall såsom chef för vägbyrån
ställas en överdirektör, som tillika skall vara generaldirektörens ställföreträdare.
Det är uppenbart, att stora krav måste ställas på chefen för en
byrå av den storleksordning och med de kvalificerade arbetsuppgifter, som
här förutsatts. Det är här icke fråga om en byrå i den inom förvaltningen
eljest vanliga meningen utan örn en organisationsenhet för sammanhållning
av ett flertal avdelningar, vilka var för sig äro i viss mån jämförliga med
byråer men vilka på grund av arbetsuppgifternas nära inbördes sammanhang
böra samordnas på ett fastare sätt än som vore möjligt vid en organisation
på flera byråer direkt under verkschefen. I betraktande av de kvalifikationer,
som för uppgiftens fullgörande krävas av överdirektören, anser jag skäl icke
föreligga att ifrågasätta lägre löneställning för denna befattning än vad de
sakkunniga föreslagit. Jag förordar därför, att överdirektörstjänsten placeras
i lönegraden C 9.
Cheferna för vägbyråns olika avdelningar komma var och en på sitt område
att få utöva den närmaste ledningen av och i första hand bära ansvaret
för en verksamhet av stor omfattning och betydelse. Det är angeläget att för
dessa befattningar kunna förvärva personer med god organisationsförmåga
samt ingående sakkunskap och erfarenhet på respektive områden. Lönegradsplaceringen
för befattningarna ifråga bör ske med beaktande av dessa
krav. Yad särskilt angår cheferna för byggnads- och underhållsavdelningarna
anser jag, att dessa befattningar med hänsyn till deras stora betydelse för en
gynnsam och ekonomiskt tillfredsställande inriktning av vägorganisationens
byggnads- och underhållsverksamhet böra placeras i samma lönegrad som
enligt de sakkunnigas av mig i det följande biträdda förslag avses för flertalet
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
vägdirektörsbefattningar eller lönegraden C 6. Beträffande chefen för utred
ningsavdelningen synes mig en placering i lönegraden C 5 vara lämplig. Befattningen
synes böra benämnas byrådirektör. I övrigt anser jag mig beträffande
avdelningschefernas ställning böra biträda vad de sakkunniga i detta
avseende föreslagit. I enlighet härmed böra följande avdelningschefsbefattningar
inrättas på vägbyrån, nämligen för utredningsavdelningen en byrådirektör
i lönegraden C 5, för byggnadsavdelningen en byggnadschef i lönegraden
C 6, för underhållsavdelningen en väginspektör för underhållet i lönegraden
C 6, för vägtrafikavdelningen en vägtrafikinspektör i lönegraden A 29
samt för avdelningen för rikets städer en gatuinspektör i lönegraden A 29.
Då behov av dessa befattningar föreligga redan från början, synes det icke
böra ifrågakomma att uppskjuta tillsättandet av någon av dem.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle förste byråingenjörs tjänsterna å vägbyrån
hänföras till 27 lönegraden. Då denna lönegrad hittills endast undantagsvis
tillämpats för ingenjörstjänster inom allmänna civilförvaltningen, kan lämp
ligheten av att införa densamma för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens del
starkt ifrågasättas. Förslaget örn denna högre lönegradsplacering torde närmast
vara dikterat ay rekryteringshänsyn. Enligt min mening föreligger
emellertid ur denna synpunkt knappast något oavvisligt behov av den högre
löneställningen med hänsyn till de jämförelsevis goda befordringsmöjligheter
för kvalificerad ingenjörspersonal inom det statliga vägväsendet, som uppkomma,
därest de föreslagna chefstjänsterna på vägbyrån och vid vägförvaltningarna
inrättas och lönegradsplaceras på sätt jag förordar. Vid sådant förhållande
anser jag den av de sakkunniga föreslagna lönesättningen för ifrågavarande
ingenjörstjänster icke böra genomföras. I likhet med statskontoret
förordar jag, att för förste byråingenjörsbefattningarna på vägbyrån fortfarande
tillämpas lönegraden A 26 respektive Eo 26 samt att för byråingenjörstjänstema
avses lönegraderna A 24 och A 21 allt efter arbetsuppgifternas art.
Beträffande ingenjörsbefattningar i lönegraden Eo 21 anser jag mig i detta
sammanhang böra förorda, att i avseende å samtliga byråer inom styrelsen
den nuvarande benämningen biträdande ingenjör utbytes mot byråingenjör,
varigenom ett riktigare uttryck för dessa befattningars ställning i förhållande
till de ordinarie ingenjörstjänsterna i 21 lönegraden skulle erhållas. Den
föreslagne ingenjören i lönegraden Eo 17 på utredningsavdelningen synes
lämpligen böra benämnas ingenjörsassistent.
Med nyss angivna undantag har de sakkunnigas förslag beträffande lönegradsplacering
och benämning för de olika befattningarna på den blivande
vägbyrån icke givit mig anledning till erinran. Då de sakkunnigas förslag i
vad avser det antal befattningar av olika slag, som beräknats erforderligt,
synes uppgjort med tillbörlig försiktighet, har jag icke funnit anledning förorda
någon ändring i detsamma.
Jag tillstyrker sålunda, att på vägbyrån inrättas, förutom de förut omför
mälda chefsbefattningarna, följande tjänster, nämligen
på utredningsavdelningen två förste byråingenjörer i lönegraden A 26, en
byråingenjör i lönegraden A 24, en byråingenjör i lönegraden A 21, tre byrå
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
ingenjörer i lönegraden Eo 21, en ingenjörsassistent i lönegraden Eol7, två
ritare i lönegraden Eo 15 samt ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde och ett
skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo2;
på byggnadsavdelningen en väginspektör i lönegraden A 29, en förste byråingenjör
i lönegraden Eo 26, en byråingenjör i lönegraden Eo 21 samt ett
kanslibiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7 respektive Eo 2;
på underhållsavdelningen en byråingenjör i lönegraden Eo 24, en byråingenjör
i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4;
på vägtrafikavdelningen en förste byråingenjör i lönegraden A 26, en byråingenjör
i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4;
på avdelningen för rikets städer en byråingenjör i lönegraden A 24, en
ritare i lönegraden Eo 15 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4.
Ehuru, såsom de sakkunniga framhållit, det kan ifrågasättas, örn den på
byggnadsavdelningen föreslagna väginspektörsbefattningen för vägbeläggningsarbeten
i nuvarande läge bör inrättas, anser jag mig likväl på av de
sakkunniga anförda skäl böra tillstyrka, att befattningen uppföres i styrelsens
personalförteckning och medel för densamma beräknas i avlöningsstaten.
Frågan örn tidpunkten för befattningens tillsättande torde emellertid böra
bliva föremål för särskild prövning av Kungl. Majit.
Yad beträffar den av vissa vägingenjörer samt svenska teknologföreningen
berörda frågan om förläggandet av viss byggnadsverksamhet under direkt
ledning av vägbyråns byggnadsavdelning anser jag för min del, att alla på
den statliga vägorganisationen ankommande vägbyggnadsarbeten i princip
böra handhavas av vägförvaltningarna. Styrelsens byggnadsavdelning bör
handlägga alla på styrelsen ankommande ärenden rörande beslutade vägföretag,
såsom bedömning av frågor örn vägföretags utförande i egen regi eller på
entreprenad, vägarbetens bortsättande på entreprenad, kontroll och avsyning
av entreprenadarbeten, inspektion och kontroll av vägförvaltningamas egna
byggnadsarbeten o. s. v. De byggnadsarbeten, som hittills varit direkt underställda
styrelsen, synas emellertid av lämplighetsskäl böra fullbordas under
vägbyråns direkta ledning.
På sätt de sakkunniga uttalat, kan det vid utökad byggnadsverksamhet
bliva erforderligt att förstärka ingenjörs- och biträdespersonalen å byggnadsavdelningen.
Liknande behov kan, såsom de sakkunniga i annat sammanhang
framhållit, i sådant läge uppkomma beträffande revisions- och bokförmgspersonal
å kameralbyrån. Enligt min mening böra emellertid byggnadsmedel
icke få användas härför, utan uppkommande kostnader torde lämpligen böra
bestridas från avlöningsanslagets icke-ordinariepost, som för detta ändamål
bör upptagas med beteckningen förslagsvis och sålunda efter medgivande av
Kungl. Majit kunna överskridas.
De sakkunnigas förslag beträffande den nuvarande stenavdelningen föranleder
icke annan erinran från min sida än att avlöningskostnaderna för
följande, å avdelningen anställda extra ordinarie befattningshavare, nämligen
2 förste amanuenser i lönegraden Eo 18 och 4 kontorsbiträden i lönegraden
Eo 4, vilka för närvarande avlönas från anslag till arbetsmarknadens reglering
och från stensättningsanslag, överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
avlöningsanslag.
26
Departementsehefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Geotekniska avdelningen.
Enligt statsmakternas beslut har sedan år 1936 inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
funnits anställd en förste byråingenjör med geoteknisk sakkunskap
(geotekniker). Denne har till uppgift dels att verkställa geotekniska
undersökningar för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning samt avgiva
yttranden till styrelsen i geotekniska frågor, dels ock att utföra undersökningar
at vägdistrikt, städer, enskilda järnvägar m. fl. Arvodet för förrättningar
åt enskilda utgår enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Ersättningen, i
vad den avser geoteknikerns arbete, inlevereras till statsverket. Såsom biträden
har geoteknikern anställda ingenjörer, vilkas ersättning betalas av
uppdragsgivarna, i allmänhet vägstyrelserna. Dessa påföra respektive byggnadsföretag
de till geoteknikern utbetalade ersättningsbeloppen. Geoteknikern
är direkt underställd styrelsens chef.
1942 års vägsakkunniga ha — under erinran om att utredningen rörande
den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande upptagit frågan örn ett
geotekniskt forskningsinstitut till behandling — ansett sig icke böra uppgöra
något förslag till organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska
avdelning.
Med skrivelse den 18 mars 1943 har utredningen rörande den teknisktvetenskapliga
forskningens ordnande överlämnat förslag till åtgärder för den geotekniska
forskningens ordnande.
Utredningen har framhållit, att geotekniska avdelningar för närvarande
funnes inom järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen men
att endast avdelningen vid sistnämnda ämbetsverk disponerade över ett
välutrustat laboratorium. Behov av geoteknisk expertis funnes utom vid de två
nämnda verken även vid vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och försvarsväsendet.
Då utredningen icke anser det ändamålsenligt, att de berörda verken var
för sig inrätta fullständigt utrustade geotekniska avdelningar, föreslår utredningen,
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning från
och med den 1 januari 1944 omorganiseras till ett fristående institut till
tjänst för byggnadsverksamheten i dess helhet och under ledning av en
styrelse bestående av representanter för olika intressen.
Utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Det
kan därför icke nu bedömas, huruvida förslaget kommer att föreläggas årets
riksdag. Då förslaget berör väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation
och personalförteckning endast i vad avser den förutnämnda förste byråingenjörsbefattningen,
skulle ett genomförande av förslaget redan under nästa budgetår
endast böra föranleda, att nämnda befattning, vilken vid bifall till förslaget
kan förutsättas bliva överflyttad till det nya institutet, från och med
tidpunkten för institutets inrättande lämnas vakant.
Förrådsbyrån.
Vägförstatligandekommitténs förslag beträffande förrådsorganisationen var
icke utformat i detalj. Kommittén förutsatte, att vid detaljutformningen den
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
stora erfarenhet på detta område, som funnes samlad hos de affärsdrivande
verken, skulle tillgodogöras. Den av kommittén endast skisserade förrådsorganisationen
omfattade dels ett centralt organ för gemensamma inköp och tillsyn
beträffande inventariernas utnyttjande, dels ock lokala organ för smärre inköp
och förvaltning av de lokala förråden. Det centrala organet borde bestå av en
särskild förrådsbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De lokala organen
föreslogos skola inordnas i distriktsförvaltningarna.
Förslaget örn inrättande av en särskild förrådsbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har redan i princip godtagits av statsmakterna.
De sakkunniga.
1942 års vägsakkunniga ha (betänkandet sid. 206 o. f.) ingående behandlat
frågan örn förrådsrörelsens organisation och ha därvid funnit sig böra förorda,
att förrådsrörelsen friställes under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
drives såsom en självständig affär.
Enligt riksdagens uttalande skola till förrådsbyrån överföras icke blott vägväsendets
förrådsrörelse utan även de särskilda förrådsrörelser, som för närvarande
finnas vid hamnbyrån samt järnvägs- och luftfartsbyrån. De för överförande
av sistnämnda förrådsrörelser erforderliga åtgärderna borde emellertid
enligt de sakkunnigas mening icke vidtagas i nu ifrågavarande sammanhang.
En överflyttning av skötseln av dessa förråd borde ske vid ett budgetårsskifte,
lämpligen den 1 juli 1944. Av denna anledning borde fragan därom tills vidare
anstå.
De sakkunnigas förslag om den särskilda förrådsrörelsen innebär i huvudsak
följande.
I ett centralförråd skulle bokföringsmässigt sammanhållas sådana fordon
och maskiner, för vilkas inköp vägdistrikten för närvarande ha att inhämta
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens medgivande, d. v. s. bilar, vägmaskiner
och dylikt. Även större verkstadsmaskiner skulle höra till förrådet.
För de maskiner, som vägförvaltningarna använda i sin verksamhet, skulle
utgå hyror efter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställd taxa, därvid
hyreskostnaden av förvaltningen skulle påföras respektive byggnads- eller
underhållsanslag allt eftersom maskinen använts för det ena eller andra ändamålet.
Med inflytande hyror skulle behövliga avskrivningar å maskinparken
göras samt centralförrådets omkostnader finansieras.
Det förlagskapital å en miljon kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för närvarande disponerar för sitt byggnadscentralförråd, förutsättas skola
överflyttas till förlagskapitalet för centralförrådet för större inventarier.
För att möjliggöra den förnyelse av maskinparken, som måste verkställas
innan inflytande maskinhyror medgiva sådan förnyelse, skulle ytterligare
kapitalmedel tillföras centralförrådet.
Kostnaderna för sådan personal, som erfordras för centralförrådets förvaltning,
skulle inräknas i centralförrådets omkostnader och bestridas av medel,
som inflyta i form av hyror. . ...
Grustag och förråd av väglagningsämnen skulle bokföringsmässigt sammanhållas
av förrådsbyrån. Liksom i fråga örn centralförrådet för större inventarier
skulle vid förstatligandet en värdering ske av grustagen oberoende
av deras då bokförda värden. Byggande och underhåll skulle belastas med
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
kostnader, motsvarande nyttjad grusmängd, och beloppen tillgodoföras ett
härför upplagt förlagskapital, ur vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle använda medel för erforderlig förnyelse.
Även garage-, verkstads- och förrådsbyggnader för väghållningen skulle
sammanhållas genom förrådsbyrån och bokföras under förlagskapitalet. För
nyttjandet av byggnaderna skulle vägförvaltningarna lämna viss av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen beräknad ersättning, avsedd att användas till byggnadernas
underhåll och förnyelse.
Det förutsättes att uppköp, i den mån de kunna ske lika billigt genom vägförvaltningarna,
skola anförtros dessa förvaltningar. Övriga inköp skulle verkställas
genom förrådsbyrån eller i fråga om smärre upphandlingar genom de
särskilda förrådsavdelningar, om vilkas inrättande de sakkunniga framlagt förslag.
Upphandling genom förrådsbyrån borde i första hand ske i form av inköp
för leverans direkt till förbrukningsplatserna i mån av behov.
Vägorganisationens förråd skulle utgöras av arbetsförråd och depåförrå
d. De förstnämnda, som skulle vara försedda med förnödenheter i den
omfattning, att det normala arbetet skulle kunna fortgå utan hinder av materialbrist
m. m., äro sådana, där effekterna förvaras utrekvirerade samt påförda
visst bestämt arbete och därför icke ingå i den egentliga förrådsrörelsen.
Depåförråden skulle utgöras av förrådsrörelsens förråd av förlagseffekter.
Organisatoriskt skulle depåförråden sammanföras till förslagsvis fyra förrådsavdelningar,
som skulle ansvara för förlagseffektema var inom sitt
område.
De sakkunniga påpeka, att övergången till en friställd förrådsrörelse och
rörelsens nu föreslagna ökade omfattning givetvis komme att avspeglas i förrådsbyråns
organisation genom krav på ökad personal. Samtidigt komme emellertid
behovet av förrådspersonal vid vägförvaltningarna att minskas i sådan
omfattning, att den sammanlagda kostnaden för förrådsrörelsens personal såväl
inom styrelsen som vid de lokala organen komme att bliva mindre genom
övergången till en friställd förrådsrörelse. Förrådsbyråns personal borde uppdelas
på två grupper, den ena upptagen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
personalstat, den andra upptagen på förrådsrörelsens stat.
Det vore enligt de sakkunniga svårt att på förhand bedöma personalbehovet.
I anledning härav syntes försiktigheten bjuda att på stat upptaga endast den
personal, som med säkerhet kunde förutsättas erforderlig redan från början.
På väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalstat borde upptagas blott den
personal, som kunde anses gemensam för styrelsen i dess helhet och som måste
anses erforderlig å förrådsbyrån, oavsett förrådsrörelsens organisation. På
förrådsrörelsens stat skulle upptagas sådan personal, som direkt vore att hänföra
till förrådsrörelsen som sådan. Den möjligheten att vägförvaltningarna
skulle berättigas att själva inköpa vissa effekter, i den mån de kunde upphandlas
billigare av förvaltningarna, skulle åtminstone i någon mån bliva en
regulator på att personalen icke bleve för stor.
Personal på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat.
Chefen för förrådsbyrån bör enligt de sakkunniga benämnas förrådsdirektör
och placeras i lönegraden C 6.
De sakkunniga ha för förrådsbyrån föreslagit ytterligare följande befattningar
på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat.
29
Kungl. May.ts ''proposition nr 224.
1. En sekreterare i lönegraden A 24 till hjälp huvudsakligen med inköp och
försäljningar samt därmed förenad anbudsinfordran, förberedande anbudsprövning
och uppgörande av förslag till leveransavtal ävensom för upprättande av
protokoll och förslag till stat för förrådsbyrån.
2. En byråingenjör i lönegraden A 26 för materialkontroll. Denne befattningshavare
bör enligt de sakkunniga vara högskolebildad bergsingenjör.
3. En maskiningenjör i lönegraden A 24 till hjälp med överinseendet över
vägorganisationens maskiner och verkstäder m. m. Denne befattningshavare
skulle bland annat hava att genomgå från vägförvaltningar inkommande rapporter
angående maskinparken och angående verkstäder, sammanställa dessa,
uppgöra erforderlig statistik i anslutning härtill, verkställa besiktning av
maskinparkens inventarier och därvid tillse, att inventarierna komma till ändamålsenlig
användning och väl vårdas, noggrant följa underhåll och reparation
av maskinparken samt drivmedelsförbrukningen vid de särskilda maskinerna
ävensom upprätta förslag till anvisningar för verkstadsarbetets rationella bedrivande
och för vinnande av enhetlighet i denna rörelse.
4. En kontrollör i lönegraden Eo 20 som hjälp att övervaka av styrelsens
organ handhavd förrådsrörelse. Denne befattningshavare skulle bland annat
åligga att verkställa kontrollinventering av förråden, övervaka att förrådslagren
frigöras från inkuranta effekter samt upprätta förslag till anvisningar för förrådsrörelsens
rationella bedrivande och för vinnande av enhetlighet i denna
rörelse.
5. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15, ett kanslibiträde i lönegraden A 7,
ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2.
Kontorsskrivaren avses i första hand till hjälp åt sekreteraren för inköp och
försäljningar, vilka arbetsuppgifter den senare icke beräknas kunna medhinna
utan biträde. Kanslibiträdet skulle handha prisstatistiken samt ansvara för
blankett- och kontorsmaterielförrådet m. m.
Personal på förrådsrörelsens stat.
De sakkunniga föreslå följande befattningar på förrådsrörelsens stat.
1. En bokhållare i lönegraden Eo 17 för handhavande av den sammanställande
bokföringen för förlagskapitalet.
2. En ingenjör i lönegraden Eo 21 med uppgift att upprätta och vidmakthålla
register över maskinparken, att uppgöra förslag till maskinernas disposition
samt till nyanskaffning, uthyrning och försäljning, att upprätta utnyttjningsstatistik
för maskinerna, att uppgöra förslag till avskrivning av maskinparken
samt att verkställa i anslutning härtill erforderliga utredningar ävensom att
biträda vid uppgörande av programhandlingar för nyinköp.
3. En notarie i lönegraden Eo 21. Denne befattningshavare skulle närmast
svara för handläggningen av byråns utanordningsärenden, uppgöra förslag
till förbrukningspriser för upphandlade effekter med därmed förenad bedömning
av förrådsomkostnadernas storlek samt avvägning av dessa omkostnaders
belastning av olika förnödenheter, upprätta förslag till reglering av
opaginerad Kontrollera mot PDF
30
Kungl. May.ts proposition nr 224.
övei skott eller brister i förrådens lager, verkställa granskning av de månatliga
boksluten för förrådsrörelsen samt sammanställa förslag till stat för förrådsrörelsen.
4. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15 och ett kontorsbiträde i lönegraden
Eo 4 för specialbokföringen för maskinerna.
5. En kontorist i lönegraden Eo 9, avsedd för den specificerade värdebokföringen
för förlagseffekter.
6. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 för specialbokföringen för grustag
samt för garage-, förråds- och verkstadsbyggnader.
7. Ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 för med förlagsrörelsen sammanhängande
skrivgöromål.
Personalstaten vid förrådsbyrån skulle, i enlighet med det anförda,
få den sammansättning, som framgår av följande sammanställning, vilken
till jämförelse även upptager nuvarande personal inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för hittills förekommande arbetsuppgifter av motsvarande art.
Den nuvarande organisationen.
Förrådsavdelningen. Lönegrad.
1 chef f. avdeln, arvode enl.
löneklass .................... 29
1 amanuens, arvode enl. lönekl. 19
1 bokhållare d.o 17
1 kontorsbiträde .............. Eo 4
1 kontorsbiträde, arvode enl.
löneklass .................... 1
5 befattningshavare.
Den föreslagna organisationen.
Personal på styrelse
ns löne-
stat.
Lönegrad.
1 förrådsdirektör.....
.... C 6
1 byråingenjör .........
.. A 26
1 maskiningenjör...
.. A 24
1 sekreterare .........
.... A 24
1 kanslibiträde.....
.... A 7
1 kontrollör...........
... Eo 20
1 kontorsskrivare.......
1 kontorsbiträde......
1 skrivbiträde............
... Eo 2
9 befattningshavare.
Personal på förrådsrörelsens
stat.
Lönegrad.
1 ingenjör...........
... Eo 21
1 notarie .............
1 bokhållare .......
... Eo 17
1 kontorsskrivare......
... Eo 15
1 kontorist ..........
2 kontorsbiträden ... .
... Eo 4
1 skrivbiträde ...........
8 befattningshavare.
Totalt 17 befattningshavare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 22d.
31
Förrådsavdelningarnas personal.
Förrådsavdelning skulle enligt de sakkunniga förestås av en förrådsförvaltare
i lönegraden Eo 22.
De sakkunniga uttala, att det vore svårt att bedöma behovet av biträdande
personal vid förrådsavdelningarna, då rörelsens omfattning i brist på erfarenhet
icke med säkerhet kunde uppskattas. För närvarande kunde man emellertid
förutse behov av följande personal vid var och en av de föreslagna fyra
avdelningarna.
1. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15 såsom hjälp med den ganska
omfattande bokföringen, innefattande såväl lager- som värdebokföring samt
därmed sammanhängande bokslut och uppsortering.
2. En kontorsskrivare i lönegraden Ex 15 för inköp, iordningställande av
fakturor för anordning samt fördelning och iordningställande för omföring
av förrådsavdelningens omkostnader ävensom för prissättning av rekvisitioner.
3. Två kontorsbiträden i lönegraden Eo 4 och ett skrivbiträde i lönegraden
Eo 2, därav två biträden som hjälp för bokföring och skrivgöromål samt ett
biträde för diarieföring, statistik m. m.
4. En förrådsmästare i lönegraden Eo 12 samt vid förekommande behov
förrådsarbetare för lagrets skötsel.
De sakkunniga förutsätta, att avlöning och omkostnader för personalen vid
förrådsavdelningarna skola ingå i de förrådsomkostnader, som påläggas förnödenhet
vid försäljning.
Förrådsavdelningarnas personalorganisation skulle alltså upptaga sammanlagt
28 befattningar.
Yttranden.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, vägingenjörerna i Uppsala, Kalmar, Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs samt Västerbottens län ävensom svenska vägföreningen
ifrågasätta lämpligheten av att förrådsrörelsen friställes i den utsträckning
de sakkunniga föreslagit.
Vägingenjören i Östergötlands län framhåller däremot, att den föreslagna
fristående förrådsrörelsen syntes ur alla synpunkter, icke minst vägförvaltningamas,
vara att obetingat föredraga.
Vägingenjören i Kalmar län befarar, att den föreslagna förrådsorganisationen
komme att bliva tung och osmidig samt medföra för mycket skrivbordsarbete
för vägmästarna. Den föreslagna personaluppsättningen vid vägförvaltningarna
syntes vara tillräckligt för att sköta jämväl distriktens förrådsrörelser.
Vägingenjören i Göteborgs och Bohus län föreslår, att förrådsrörelsen organiseras
i huvudsak enligt följande linjer.
Den för förrådsrörelsen erforderliga personalen upptages i sin helhet på
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och vägförvaltningamas stater.
Avskrivningar å såväl vägmaskiner som husbyggnader och övriga anläggningar
tillhörande vägväsendet göras med ett för varje år fixerat belopp, som
avdrages anslagen till utförande av väg- och brobyggnader samt vägunder
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
håll och fördelas i lämplig proportion på de olika anslagsposterna, innan det
gemensamma anslaget fördelas mellan vägförvaltningarna samt mellan olika för
året bestämda arbetsföretag.
Kostnaderna för materialier, handredskap m. m. påföras direkt respektive
anslag.
I stället för de föreslagna förrådsavdelningarna inrättas inom varje län ett
depåförråd för handhavande av länets föi''råd av mindre maskiner och handredskap
m. m. Detta förråd skötes av en förrådsförman, underställd den
kamerala avdelningen inom vägförvaltningen, jämte förrådsarbetare.
Till depåförrådet bör anknytas en reparationsverkstad.
Inom den kamerala avdelningen vid länets vägförvaltning bokföres förrådsartiklarnas
bestånd av en förrådsbokhållare eller kontorist, till vilken depåförrådsförmannen
rapporterar tillkomst och avgång av förrådsmaterialierna.
Beträffande större maskiner samt massartiklar verkställas inköpen i allmänhet
centralt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå. Inköp böra
också kunna ske genom vägförvaltningarna direkt intill ett fixerat, ej allt för
knappt tilltaget belopp.
Genom rapporter exempelvis kvartalsvis från vägförvaltningarna till styrelsens
förrådsbyrå kan denna få en överskådlig bild över de olika förrådens omfattning
och vidtaga den omflyttning i förråden av maskiner och dylikt, som
förhållandena kräva.
Vägingenjören i Västerbottens län anser, att förvaltningen av grustag och
förråd av väglagningsämnen samt garage-, verkstads- och förrådsbyggnader
icke bör underställas förrådsbyrån.
Svenska vägföreningen yttrar beträffande förslaget örn en friställd förrådsrörelse.
I)et är möjligt, att en dylik anordning är lämplig vid ett sådant affärsdrivande
verk som telegrafverket, där materielen är av mycket speciell art.
Vid en verksamhet sådan som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lär huvudsaken
vara att inköpen göras fackkunnigt, att distributionen av materielen
blir god och billig samt att ordning och god översikt vinnes över lagerhållningen,
så att denna ej blir större än behövligt.
Det synes möjligt att nå detta mål genom att bibehålla länsförvaltningarna
som lokala förrådsorgan. Det är dessutom till gagn för den förvaltande och
byggande personalen att ha en levande kontakt med prisväxlingama på den
materiel, som de förbruka och som spelar en så stor roll för ekonomien vid
deras arbeten. Större depåförråd kunna ordnas i samband med lämpliga
distriktsförrad under gemensam lokal ledning, varigenom dualism undvikes
och viss besparing borde kunna vinnas. Huvudsaken är, att det hela blir så
billigt som möjligt och ej att man på öret kan räkna ut, huru stor del av
förvaltningskostnaden, som bör paföras vart och ett av de olika varuslagen.
Svenska teknolog föreningen, som i sitt tidigare yttrande över vägförstatligandekommitténs
förslag framfört vissa erinringar gentemot organisationen
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå, uttalar att, sedan nu antalet
vägförvaltningar föreslagits utökat till icke mindre än 24, föreningen
funnit väsentligt starkare motiv föreligga för inrättande av en förrådsbyrå
med den organisation, som de sakkunniga föreslagit.
Teknologföreningen föreslår, dels att den föreslagna maskiningenjören på
förrådsbyrån placeras i lönegraden A 26 eller A 27 och dels att såsom med
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
hjälpare till honom anställes en ingenjör i lönegraden A 24. För detta förslag
har föreningen följande motivering.
Föreningen har bemärkt, att de sakkunniga föreslagit en vid förrådsbyrån
anställd ingenjör i så låg lönegrad som A 24 för överinseendet över vägorganisationens
maskiner och verkstäder m. m. Föreningen ifrågasätter, huruvida
det är möjligt att i denna lönegrad kunna erhålla en tillräckligt kvalificerad
befattningshavare för ifrågavarande utomordentligt viktiga befattning.
Med hänsyn till att maskiningenjören under en stor del av året torde bliva''
engagerad av resor i alla delar av riket för inspektion av maskiner och verkstäder
synes ytterligare en ingenjör med maskinteknisk utbildning böra anställas
såsom medhjälpare åt maskiningenjören.
Statskontoret yttrar i fråga örn den föreslagna personaluppsättningen för
förrådsrörelsen.
Beträffande förrådsbyråns personal har statskontoret icke funnit tillräckliga
skäl anförda för en placering av förrådsdirektören i högre lönegrad än
den av 1938 års sakkunniga föreslagna C 5, motsvarande löneställningen för
förrådsdirektören vid statens vattenfallsverk. Ingenjören för materialkontroll
hade av samma sakkunniga hänförts till lönegraden A 24, vilken placering i det
nu föreliggande förslaget höjts till A 26. Statskontoret har tidigare uttalat
sig för den lägre placeringen, vilket förslag ämbetsverket vidhåller. Ej heller
kan ämbetsverket biträda placering av tjänsten såsom maskintekniker högre
än i lönegraden A 21. Beteckningen maskiningenjör, som kan inbjuda till missvisande
jämförelser med exempelvis maskiningenjör vid statens järnvägar i
lönegraden A 26, synes böra ersättas med benämningen ingenjör.
För specialbokföringen för maskinerna ha de sakkunniga beräknat en kontorsskrivare
i lönegraden Eo 15. Även för vissa bokföringsuppgifter å förrådsavdelning
har föreslagits inrättande av kontorsskrivartjänster. Enligt statskontorets
mening torde för ifrågavarande arbetsuppgifter lämpligen kunna
avses kansliskrivare i lönegraden Eo 11.
Den föreslagne notarien i lönegraden Eo 21 torde kunna utbytas mot en
amanuens i lönegraden Eo 18, varjämte för förlagseffektbokföringen torde vara
tillfyllest med ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.
Såsom föreståndare för förrådsavdelning föreslå de sakkunniga en förrådsförvaltare
placerad i lönegraden Eo 22. Ehuru förrådsavdelningarnas omfattning
undandrager sig statskontorets bedömande, vill det förefalla, som örn
lönegraden Eo 20 vore den högsta, som bör ifrågakomma för här avsedda
arbetsuppgifter. Såsom biträden åt förrådsförvaltaren vid bokföringen skulle
enligt förslaget finnas bland annat två kontorsskrivare (Eo 15 och Ex 15) samt
två kontorsbiträde!! (Eo 4). Statskontoret, som förordat utbytande av den
extra ordinarie kontorsskrivaren mot en kansliskrivare i lönegraden Eo 11, föreslår,
att den andra kontorsskrivartjänsten indrages eller ersättes med en
kanslibiträdesbefattning.
Allmänna lönenämnden säger sig med hänsyn till de ändrade förutsättningar,
som nu föreligga i fråga om förrådsdirektörens arbete och ansvar, icke
vilja motsätta sig, att han placeras i lönegraden C 6.
Med understrykande av de sakkunnigas uttalande rörande svårigheterna
att på förhand bedöma personalbehovet beträffande förrådsbyrån framhåller
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att möjlighet borde hållas öppen för styrelsen
att örn så erfordrades anställa tillfällig personal med avlöning från förlagsmedlen.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224.
422 48 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
34
Kungl. Majis proposition nr 224.
Den för byrån föreslagna bergsingenjören borde enligt styrelsens mening
i likhet med motsvarande befattningshavare hos järnvägsstyrelsen givas ställning
av förste byråingenjör i lönegrad A 27. Någon utsikt att eljest förvärva
en tillräckligt kvalificerad innehavare av tjänsten anser styrelsen icke förefinnas.
Väg- och vattenbyggnads styrelsens tjänstemannaförening föreslår, att byråingenjörsbefattningen
på förrådsbyrån inrättas som förste byråingenjörsbefattning
i lönegrad A 27 och att sekreteraren på samma byrå gives benämningen
förrådskamrerare eller intendent.
Vägingenjören i Kristianstads län ifrågasätter, örn det är möjligt för den
föreslagne maskiningenjören att ensam utöva någon mera ingående kontroll
över vägorganisationens alla maskiner och verkstäder och om det icke kunde
vara lämpligt att vid vägförvaltningarna åtminstone i de större länen anställa
en verkmästare eller en speciellt maskinkunnig vägmästare.
Riksräkenskapsverket har icke kunnat ansluta sig till de sakkunnigas förslag
örn en uppdelning av förrådsbyråns avlöningskostnader på å ena sidan
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag och å andra sidan förrådsrörelsens
stat. En dylik uppdelning bleve enligt ämbetsverket tämligen
godtycklig, helst som det kunde göras gällande, att även vissa andra delar
av den administrativa förvaltningsapparaten fungerade till förmån för förrådsrörelsen.
För riksräkenskapsverket avgörande har emellertid varit det
förhållandet, att avlastning av kostnader från myndighetsanslag till förrådsrörelsen
eller sakanslag lätteligen medförde, att ifrågavarande kostnader icke
bleve underkastade samma stränga behovsprövning som utgifter å myndigheternas
avlönings- och omkostnadsstater. Denna inställning läge, anser riksräkenskapsverket,
i linje med vissa strävanden vid budgetarbetet att till avlöningsanslag
överföra ersättningar till personal med tjänstemannaställning
av mera varaktig natur, vilka för närvarande bestredes från anslag av annan
art eller från luftfartsfonden och fastighetsfonderna.
Beträffande innehållet i den inkomst- och utgiftsstat, å vilken förrådsrörelsens
årliga inkomster och utgifter skulle redovisas, anför riksräkenskapsverket.
På inkomstsidan skulle redovisas inflytande hyror eller liknande överskott
vid försäljningar m. m. samt på utgiftssidan underhåll och reparationer,
omkostnader, underskott vid försäljningar samt avskrivningar. Hyror och
dylikt skulle avpassas på sådant sätt, att över- eller underskott i rörelsen utjämnas.
Under omkostnader avse de sakkunniga såväl avlöning av personal
som sakliga kostnader för personalen. I det föregående har riksräkenskapsverket
föreslagit, att förrådsrörelsens stat i möjligaste män rensas från sådana
utgifter. Avsevärda svårigheter torde möta att uppgöra en stat för förrådsrörelsen.
Biksräkenskapsverket föreställer sig, att det vore mera ändamålsenligt
att åtminstone tills vidare endast utfärda vissa bokföringsföreskrifter,
innefattande en fast litterering av inkomst- och utgiftsposter för
förrådsrörelsen. Riksräkenskapsverket förutsätter, att ämbetsverket beredes
tillfälle att granska ett förslag till sådana bokföringsföreskrifter. Dessa föreskrifter
torde böra utfärdas av Kungl. Maj:!
35
Kungl. Maj-As proposition nr 224.
De sakkunnigas förslag, att väg- och vattenbyggnadsväsenclets förrådsrörelse
friställes under styrelsen och drives såsom en självständig affär, har
från åtskilliga håll väckt erinringar. Med anledning härav vill jag — under
hänvisning i övrigt till de skäl, som de sakkunniga framfört till stöd för sitt
förslag, samt till de sakkunnigas redogörelse för organisationens närmare utformning
— ytterligare något belysa hithörande frågor.
För väg- och vattenbyggnadsväsendets byggnads- och underhållsarbeten
erforderliga förrådseffekter såsom maskiner, verktyg, förbrukningsartiklar
m. m. kunna med hänsyn till sättet för anskaffning och bokföring uppdelas
i tre slag.
Först märkas effekter, som anskaffas genom inköp av lokalförvaltningarna
och som avföras direkt å byggnads- eller underhållsanslag. Dessa effekter
böra bokföras endast vid vägförvaltningama.
Det andra slaget utgöres av effekter, som anskaffas genom att lokalförvaltningarna
verkställa inköp enligt centralt slutna avtal. I detta fall sker upphandlingen
genom styrelsens försorg, varvid avtalet med vederbörande leverantör
utformas på sådant sätt, att de lokala förvaltningarna äga rätt att mot
visst i avtalet bestämt pris genom rekvisition (avrop) hos leverantör i orten
erhålla sitt behov av den eller de effekter avtalet avser. Även i detta fall avföras
effekterna direkt å byggnads- eller underhållsanslag och bokföras endast
vid förvaltningarna.
Beträffande nämnda två slag av effekter skall sålunda bokföring icke ske
över den friställda förrådsrörelsen. Örn förrådsrörelsen kunde begränsas till
nämnda''effekter, erfordrades icke några förlagsmedel för rörelsen. Så kan
emellertid icke ske. För förrådsrörelsen erfordras nämligen en viss lagerhållning,
som icke omedelbart kan finansieras med medel från de årliga byggnads-
eller underhållsanslagen. En del effekter måste köpas längre tid före
användandet, t. ex. gengasved, som måste torka innan den kan användas,
eller klorkalcium, som till större delen är en importvara. Med hänsyn bland
annat till fraktkostnader måste åtskilliga effekter anskaffas på en gång i en
omfattning, som icke gör det möjligt att omedelbart avföra inköpskostnaden
på byggnads- eller underhållsanslag. Vidare kan det även i andra fall vara
fördelaktigt att inköpa effekter för lagerhållning, exempelvis då ett parti av
viss effekt kan erhållas till särskilt förmånligt pris. Den lagerhållning, som
sålunda är nödvändig, måste även utsträckas över budgetårsskiftena. Kostnaden
för hithörande effekter kan därför icke direkt bestridas med medel
från de årliga byggnads- eller underhållsanslagen, utan härför erfordras förlagsmedel.
I en dylik lagerhållning ingår det tredje slaget av effekter, nämligen sådana
som anskaffas genom styrelsens försorg och finansieras med förlagsmedel.
Det är dessa effekter, som äro avsedda att bokföras över den friställda
förrådsrörelsen och att avföras å byggnads- eller underhållsanslagen
först i den mån de erfordras för motsvarande arbeten.
Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan örn organisationen av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förrådsrörelse, torde följande synpunkter böra
särskilt beaktas.
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
Efter ett förstatligande av vägväsendet komma under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att finnas statliga lokalförvaltningar av flera olika slag.
Redan nu finnas förvaltningar för hamnarbeten och andra under hamnbyrån
sorterande arbeten samt flygplatsförvaltningar för de flygplatser, som förvaltas
av styrelsen. Därtill skulle nu komma vägförvaltningarna. Förrådsrörelsen
är enligt det principbeslut, som fattades av statsmakterna nästlidet
år, avsedd att betjäna samtliga dessa grenar av styrelsens verksamhet.
Såsom alternativ till en friställd, hela väg- och vattenbyggnadsväsendet
omfattande förrådsrörelse kunde tänkas, antingen att de olika grupperna av
förvaltningar var för sig dreve sin särskilda förrådsrörelse eller också att förrådsrörelsen
förlädes till en grupp av lokalförvaltningar. Vägförvaltningarna,
som komma att erhålla den största omslutningen, torde därvid närmast
ifrågakomma.
Vad det förstnämnda alternativet angår, skulle detsamma enligt min mening
innebära en mindre rationell lösning. En uppdelning av förrådsrörelsen
på ett stort antal förvaltningar skulle medföra, att den sammanlagda lagerhållningen
bleve större än som skulle erfordras vid en gemensam rörelse.
Härigenom skulle behovet av förlagskapital ökas, och omkostnaderna skulle
stiga bland annat på grund av större behov av förrådsutrymmen samt ökade
kassationer. Vid en uppdelad förrådsrörelse kan värdeprissättningen ej heller
förväntas bliva enhetlig, även örn allmänna föreskrifter härutinnan utfärdas
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Alternativet med en till vägförvaltningarna förlagd förrådsrörelse, som
skulle betjäna även hamn- och flygplatsförvaltningarna, synes ej heller tillfredsställande
särskilt i vad avser prissättningen å effekter, som överlåtas till
sistnämnda grupper av förvaltningar. Om förrådsomkostnaderna belasta vägförvaltningarnas
stater, erhålles nämligen icke direkt någon uppgift örn det
tillägg, som på grund av lagringskostnaderna bör påläggas inköpspriset vid
överlåtelse till annan förvaltning. Tillägget finge antingen uppskattas eller
helt bortfalla. I förra fallet läge det nära till hands att vid försäljning till
annan förvaltning överskatta lagringskostnaderna, varvid en del av vägväsendets
förrådskostnader finge bäras av styrelsens övriga verksamhetsgrenar,
medan i senare fallet vägväsendet finge vidkännas kostnader, som rätteligen
borde drabba hamn- eller flygplatsarbetena. Även svårigheter av praktisk
art skulle uppkomma i samband med tillhandahållande genom vägförvaltningarnas
försorg av effekter åt hamn- och flygplatsförvaltningarna.
Jämväl ur revisionssynpunkt kunna invändningar resas mot en till vägförvaltningarna
förlagd förrådsrörelse med förlagsmedel. Om dylika medel
ställas till vägförvaltningarnas förfogande, kunna nämligen förvaltningarna
därmed förskottera byggnads- och underhållskostnader på det sättet, att från
förrådet uttagna effekter icke ersättas förrän vid en senare tidpunkt. Ett överförande
av medel från byggande till underhåll eller omvänt blir också möjligt
över förlagsförrådet genom att samma slag av effekter upptages till högt pris
vid användning å ena gruppen och till lågt pris vid användning å den andra
gruppen av arbeten.
37
Kungl. Majlis proposition nr 224.
Med anledning av vissa i yttrandena framförda betänkligheter mot sakkunnigförslaget
beträffande förrådsrörelsen vill jag ytterligare anföra följande.
Länsstyrelsen i Västmanlands län och svenska vägföreningen ifrågasätta
lämpligheten att tillämpa de affärsdrivande verkens förrådsorganisation på
vägväsendet. Härtill må påpekas, att den av de sakkunniga föreslagna förrådsorganisationen
visserligen delvis är uppbyggd på samma sätt som de
affärsdrivande verkens men i betydelsefulla hänseenden erhållit annan utformning
än dessa verks förrådsorganisation i syfte att vinna en anpassning efter
de särskilda förhållanden, som föreligga vid vägväsendet. Sålunda ha de sakkunniga
icke föreslagit inrättandet av någon motsvarighet till de stora huvudförråd,
som finnas vid de affärsdrivande verken, utan i stället förordat decentralisation
till ett depåförråd i varje län, vilket torde bättre lämpa sig för förhållandena
inom vägväsendet.
Några vägingenjörer ha uttryckt farhågor för att den föreslagna organisationen
skulle medföra omgång vid distributionen av effekter samt stor belastning
med rapportskrivning m. m. framför allt för vägmästarna, som därigenom
skulle hindras i sin huvudsakliga uppgift att öva tillsyn över väghållningen.
En friställd förrådsrörelse behöver emellertid icke medföra större belastning
på vägmästarna än någon annan tänkbar organisationsform. Vid
anskaffande av effekter till sina arbetsförråd få vägmästarna utskriva en
rekvisition vare sig förrådsrörelsen anordnas friställd eller ej. Viss rapportskrivning
hos vägförvaltningarna blir erforderlig, huru än förrådsrörelsen
ordnas, och rörelsens friställande torde härutinnan icke medföra någon väsentlig
förändring. Yad vidare angår distributionen av effekter, kan någon omgång
icke uppkomma vid utlämning från arbetsförråd. Ej heller behöver omgång
befaras i fråga örn effekter, som å centrala avtal avropas av de lokala
förvaltningarna. Yad slutligen beträffar de effekter, som skulle hållas i lager
vid depåförråden, skulle enligt sakkunnigförslaget dessa förråd decentraliseras
till länen i syfte att i skälig mån undvika transporter.
Yägingenjören i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande framställt
vissa förslag till förrådsrörelsens ordnande. I vissa delar sammanfalla dessa
med vad de sakkunniga förutsatt, såsom beträffande årshyror för stationära
maskiner och för byggnader, sättet för bekostande av reparationer för maskiner
samt bokföringen av effekter i arbetsförråd, vägförvaltningarnas befogenhet
att intill visst belopp verkställa inköp samt möjligheten till snabba
inköp å platsen, då omständigheterna det påkalla. I andra delar synas förslagen
icke genomförbara, därest — såsom de sakkunniga förutsatt en rättvisande
kalkylationsbokföring skall genomföras för arbetena. Delvis torde
därjämte förslagen innebära ett omständligare förfarande än vad de sakkunniga
avsett.
Yid den granskning jag sålunda ägnat de sakkunnigas förslag om förrådsrörelsens
friställande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess drivande
såsom en självständig affär, har jag för egen del funnit, att övervägande
skä] — såväl principiella som ekonomiska och praktiska — tala till förman för
förslaget. -Tåg tillstyrker därför i princip de sakkunnigas förslag härutinnan.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
De sakkunniga lia förutsatt, att förrådsrörelsen skulle omfatta dels större
vägmaskiner, dels grustag och förråd av väglagningsämnen, dels garage-, verkstads-
och förrådsbyggnader och dels förlagseffekter. Endast i vad avser grusig
synes förslagets lämplighet kunna vara föremål för en viss tvekan. De av
de sakkunniga framförda skälen för att å förrådsfonden redovisa även grustagen
förefalla emellertid övertygande. Det framstår nämligen enligt min liksom
enligt de sakkunnigas mening såsom mindre lämpligt att under en följd av
år låta byggande och underhåll tära på det kapital, som grustagen representera,
utan att samtidigt en förnyelse sker. Frågan örn gruskapitalets förnyelse
synes kunna lösas på ett smidigt och enkelt sätt, därest grustagen bokföringsmässigt
sammanhållas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå och
byggande och underhåll belastas med kostnader, motsvarande uttagna grusmängder.
De till förrådsrörelsen härigenom inflytande ersättningarna böra
sedermera användas till förvärv av nya grustag. För att bokföringen ej skall
bliva onödigt komplicerad förutsätter emellertid förslaget, att varje grustag
icke bokföres för sig. För min del anser jag, att flertalet grustag inom ett län
bör kunna bokföras gemensamt och specifik bokföring uppläggas endast
i undantagsfall, då fråga är örn mycket stora grustag eller då andra särskilda
förhållanden föreligga.
En friställd förrådsrörelse förutsätter icke med nödvändighet, att särskilda
förrådsavdelningar anordnas. Skälet till att de sakkunniga föreslagit sådana
avdelningar torde hava varit, att vid en mera betydande omfattning av lagerhållningen
svårigheter föreligga att genomgående administrera densamma
centralt. För närvarande förhindrar emellertid den knappa materialtillgången
på vissa områden uppläggandet av större lager i fråga örn flera slag av
effekter. Vidare torde försiktigheten bjuda att i nuvarande tidsläge med oviss
prisutveckling begränsa lagerhållningen även av sådana effekter, som stå att
erhålla. På grund härav föreligger anledning antaga, att lagerhållningen vid
förrådsrörelsen till en början kommer att vara mindre betydande. Vid sådant
förhållande anser jag, att de föreslagna fyra förrådsavdelningarna, vilka skulle
utgöra ett organisatoriskt mellanled mellan förrådsbyrån och depåförråden,
för närvarande icke böra inrättas utan att frågan härom framdeles bör upptagas
till förnyad prövning med beaktande av då föreliggande erfarenheter.
^ id en sådan anordning böra de för förrådsavdelningarna avsedda arbetsuppgifterna
— med undantag för lagerbokföringen, som av praktiska skäl bör
förläggas till depåförraden — direkt omhänderhavas av styrelsens förrådsbyrå.
Ett överförande av arbetsuppgifterna från förrådsavdelningarna till
förrådsbyrån torde emellertid förutsätta en viss förstärkning av personalen
vid byrån. Det kan även tänkas bliva erforderligt att i några av de största
länen utöka personalen med någon befattningshavare som hjälp med lagerbokföringen
vid depåförråden.
För budgetåret 1940/41 anvisades under fonden för förlag till statsverket
ett reservationsanslag av en miljon kronor till förlag för anskaffning av vägmaskiner
m. m. De sakkunniga ha förutsatt, att i samband med inrättandet
av den föreslagna förrådsorganisationen nämnda förlag skulle överflyttas så
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition nr 224.
som förlagskapital för det centralförråd, som nu avses för större inventarier.
Häremot har jag icke något att erinra.
De sakkunniga ha föreslagit, att förrådsbyråns personal skulle uppdelas
på två grupper, av vilka den ena skulle upptagas på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
personalstat och den andra på förrådsrörelsens stat. Den förra
gruppen skulle omfatta sådan personal, som kunde anses gemensam för
styrelsen i dess helhet och som prövades erforderlig å förrådsbyrån, oavsett
förrådsrörelsens organisation. Till förrådsrörelsens stat skulle hora sådan
personal, som vore att direkt hänföra till förrådsrörelsen såsom sådan. De
sakkunnigas förslag i detta avseende är närmast föranlett av intresset att
erhålla en riktig prissättning å förlagseffekterna. Därest dessa effekter icke
skulle belastas med personalkostnader och övriga med rörelsens bedrivande
sammanhängande utgifter, skulle effekterna komma att betinga ett för lågt
pris, och man finge sålunda icke en riktig uppfattning örn rörelsens ekonomiska
resultat. Riksräkenskapsverket har emellertid ansett, att samtliga
personalkostnader borde påföras väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag,
enär i annat fall personalkostnaderna måhända icke bleve underkastade
samma stränga behovsprövning som utgifter å myndigheters avlönin°sstater.
Ur budgettekniska synpunkter torde vad riksräkenskapsverket
förordat hava fog för sig. För att tillgodose såväl de sakkunnigas som
riksräkenskapsverkets synpunkter kunde det tagas under övervägande att
uppföra ifrågavarande kostnader å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag
och därjämte i avlöningsstaten upptaga en särskild inkomstpost
å vilken skulle redovisas ersättningar från förrådsrörelsen med belopp,
motsvarande kostnaderna för den här ifrågavarande personalen. Med anledning
av att ersättningar till personal i tjänstemannastallnmg för uppgifter
av mera varaktig natur för närvarande i tämligen stor omfattning inom vagoch
vattenbyggnadsväsendet bestridas av andra medel än avlomngsanslag,
har redan tidigare fråga uppkommit örn överförande till avlomngsanslag
av dylika ersättningar i anslutning till en av riksräkenskapsverket verkställd
preliminär utredning. Denna fråga har emellertid ansetts icke
kunna lösas utan ytterligare utredning. Frågan om redovisningen av
förrådsrörelsens personalkostnader äger givetvis samband med de spörsmål
som skulle omfattas av nämnda utredning. Jag anser darfor övervägande
skäl tala för att i avvaktan på resultatet av utredningen kostnaderna
för den personal, som direkt är att hänföra till förrådsrörelsen såsom sådan,
också bestridas å förrådsrörelsens stat. Att vid en sådan ordning en mindre
sträng behovsprövning i fråga örn denna personal skulle ske synes enligt min
mening knappast vara att befara. Den möjlighet, som vägforvaltningarna
förutsatts skola erhålla att själva inköpa effekter, i den mån de kunna upphandla
effekterna billigare än vid rekvisition genom förrådsbyrån, torde åtminstone
i någon män kunna antagas bliva en regulator på att forrådspersonalen
icke blir för stor och dyrbar.
Jag övergår härefter till förrådsbyråns personaluppsättning. Friligt vad
jag tidigare i annat sammanhang förordat skulle byrån förestås av en for
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
40
Kungl. Majits ''proposition nr 224.
rådsdirektör, vars befattning skulle vara placerad på C-löneplanen. Med
hänsyn till förrådsrörelsens omfattning samt det ekonomiska ansvar, som
kommer att åvila befattningshavaren, är det av vikt, att till tjänsten kan knytas
en väl kvalificerad person. Med hänsyn härtill ävensom till de löneställningar,
varl affärsverkens förrådsdirektörer äro placerade, anser jag en lägre löneställmng
än den av de sakkunniga föreslagna eller lönegraden C 6 icke böra
ifrågakomma.
Vad angår personalen i övrigt är det, såsom de sakkunniga framhållit,
vanskligt att på förhand bedöma personalbehovet. Försiktigheten torde därför
böra bjuda att på stat upptaga endast den personal, som med säkerhet
kan förutsättas erforderlig redan från början. Då de sakkunniga synas hava
beaktat denna synpunkt vid uppgörandet av sitt förslag, har jag icke något
att i sak erinra mot förslaget. Byråingenjören i lönegraden A 26 bör emellertid
i anslutning till vad jag tidigare förordat i fråga om ingenjörstjänster i
nämnda lönegrad benämnas förste byråingenjör. Vidare synes med anledning
av vad statskontoret anfört den föreslagna maskiningenjörstjänsten i lönegraden
A 24 böra benämnas byråingenjör i syfte att undvika förväxling med
för närvarande förekommande maskiningenjörsbefattningar i lönegraden A 26.
Den föreslagna fördelningen av personalen på å ena sidan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
avlöningsstat och å andra sidan förrådsrörelsens stat föranleder
icke någon erinran från min sida. Jag förutsätter att, i anslutning till
vad beträffande allmänna civilförvaltningen i övrigt under senare år varit
fallet, de å förrådsrörelsens stat upptagna extra ordinarie befattningarna i
högre lönegrad än den 20:e underställas riksdagens prövning.
Vad angår den personalförstärkning, som kan befinnas erforderlig i
anledning av att med förrådsavdelningarnas inrättande tills vidare skulle
anstå, torde kostnaden för sådan personal — efter medgivande i varje särskilt
fäll av Kungl. Maj:t —- få bestridas från förrådsrörelsens stat. Då jag förutsätter,
att extra ordinarie befattningar i lönegrader över den 20:e tills vidare
icke komma att inrättas, erfordras icke för närvarande riksdagens medverkan
för ernående av denna personalförstärkning.
I anslutning till vad riksräkenskapsverket uttalat förutsätter jag slutligen,
att förslag till bokföringsföreskrifter för förrådsrörelsen underställas Kungl.’
Majit för prövning och fastställelse.
_ ,, Kanslibyrån.
De sakkunniga.
Såsom av det föregående framgår ha de sakkunniga förordat, att den nuvarande
kameralbyrån på grund av ändrade och vidgade uppgifter skulle
ombildas och uppdelas på två byråer, en kanslibyrå och en kameralbyrå.
Kanslibyrån skulle organiseras på tre avdelningar, nämligen en personalavdelning,
en ombudsmannaexpedition och en registratorsexpedition.
Byråchefsbefattningen har föreslagits skola placeras i lönegraden A 30
eller samma lönegrad, som gäller för den nuvarande befattningen som kameralbyråchef.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Personalavdelningen.
Till denna avdelning, som finge ett i liög grad självständigt arbete, skulle
enligt de sakkunniga (betänkandet sid. 223 o. f.) koncentreras behandlingen
av flertalet personalärenden såväl vid styrelsen som vid vägförvaltningarna,
hamnbyråns arbetsdistrikt, de farleder, som förvaltades av styrelsen, de
civila statliga luftfartslederna, styrelsens flygfältsbyggnader och automobilbesiktningsväsendet.
Detta föranledde i första hand handläggning av en
mångfald tjänstemannaärenden med därtill hörande arbete med biträde vid
utfärdande av instruktioner, reglementen, arbetsordningar och tillämpningsföreskrifter
samt förhandlingar med personalsammanslutningar. På avdelningen
komme även handläggning av arbetarärenden; viktigaste arbetsuppgiften
härutinnan bleve otvivelaktigt att förbereda samt biträda vid förhandlingar
med arbetarorganisationer. Men även andra med arbetarärenden
sammanhängande arbetsuppgifter kunde bliva omfattande, såsom uppgifter
rörande arbetare, som skulle åtnjuta pension, m. m.
De sakkunniga föreslå för personalavdelningen följande personal, nämligen:
1. En sekreterare i lönegrad A 26. Denne är avsedd att handha ledningen
av arbetet på avdelningen samt att själv handlägga viktigare och svårare
tjänstemannaärenden.
2. En sekreterare i lönegrad A 24. Denne skall i första hand handlägga
alla arbetarärenden samt biträda vid arbetaravtalsförhandlingar.
3. En notarie i lönegrad A 21. Denne skall biträda vid beredningen av
tjänstemannaärenden och därjämte vara vikarie för sekreterarna.
4. Två amanuenser i lönegrad Eo 15. Den ene av dem skall biträda sekreteraren
med arbetarärenden och den andre biträda med uppsättande av
skrivelser, protokoll och föredragningslistor samt med utredningar och undersökningar
i större ärenden.
5. Två kanslibiträden, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna
A 7, A 4 respektive Eo 2. Kanslibiträdena äro avsedda, det ena såsom biträde
åt sekreteraren med arbetarärenden och det andra för arbetet med
tjänstemannamatrikeln, avdelningens registratur m. m.
Ombudsmannaexpeditionen.
De sakkunniga framhålla, att det vore ytterst vanskligt att yttra sig angående
omfattningen av arbetet på ombudsmannaexpeditionen och således
även örn den erforderliga personalen. Liksom beträffande vissa andra arbetsområden
inom styrelsens verksamhetsfält gällde det här, att den blivande
utformningen finge göras beroende av den erfarenhet, som vunnes rörande
arbetsuppgifterna och det lämpligaste sättet för att lösa desamma.
Enligt de sakkunnigas mening böra principiellt alla ärenden, för vilkas
handläggning fordras juridisk sakkunskap, överflyttas till ombudsmannaexpeditionen.
Då det icke vore klart, örn behovet av särskild personal för
sådana uppgifter, för vilkas handläggning anställts juridiskt utbildade befattningshavare
vid hamnbyrån samt järnvägs- och luftfartsbyrån, vore stadigvarande,
borde emellertid den nuvarande ordningen tills vidare bibehållas.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Visade sig behovet vara av stadigvarande natur, borde handläggningen av
ifrågavarande ärenden jämte den härför erforderliga personalen överflyttas
till ombudsmannaexpeditionen. Aven om hamnbyrån samt järnvägs- och
luftfartsbyrån tills vidare finge behålla sina juristbefattningar, borde dock
alla svårare ärenden överlämnas till ombudsmannaexpeditionen för handläggning.
De juridiska frågor, som uppkomma inom vägförvaltningarnas verksamhet,
skulle enligt de sakkunniga också i princip tillkomma ombudsmannaexpeditionen.
De sakkunniga förutsätta emellertid, att vägförvaltningarna i vad
avser sådana juridiska frågor, som icke äro av den betydenhet, att kanslibyrån
med nödvändighet bör belastas därmed, eller som äro av den natur,
att de icke kunna eller hinna överlämnas till kanslibyrån för handläggning,
böra efter medgivande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen få anlita juridisk
sakkunskap i residensstaden. Kostnaderna härför skulle tills vidare påföras
vederbörande projekterings-, byggnads- och underhållsanslag.
De sakkunniga ha föreslagit följande personal å ombudsmannaexpeditionen.
1. En ombudsman och sekreterare i lönegraden A 26 med juridisk utbildning
och tingsmeriter. Denne sekreterare avses skola närmast under byråchefen
å kanslibyrån föra talan i mål som prövas av domstol.
2. En notarie i lönegraden Eo 21. Denne befattningshavare är avsedd som
biträde vid handläggning av administrativa frågor.
3. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Denne befattningshavare skulle i
viss omfattning sysselsättas med skrivarbete men skulle därjämte biträda
med skötseln av arkivet m. m.
De sakkunniga förutsätta, att ytterligare skrivhjälp åtminstone tidvis
komme att erfordras och att härför borde anlitas anslagsposten för viss
extra personal.
Regis trätor sexpedit io nen.
De sakkunniga föreslå på registratorsexpeditionen en kansliskrivare i lönegraden
All och ett kontorsbiträde i lönegraden A4.
Registratorn borde enligt de sakkunniga ha till uppgift att öppna och
fördela all inkommande post samt att stå allmänheten till tjänst med upplysningar.
Registratorn borde därjämte liksom nu taga hand örn kungl, brev
och departementschefsskrivelser, ombestyra erforderliga avskrifter till vederbörande
byråer och svara för att dessa handlingar försåges med register.
Vidare borde registratorn liksom nu omhändertaga protokoll och föredragningslistor
med tillhörande bilagor och svara för upprättande av register.
Registrering av inkommande handlingar i övrigt borde liksom nu i största
möjliga omfattning ske å respektive bj7råer. Av detta arbete borde således
registratorn omhänderha endast det som avsåge kanslibyråns post.
Örn det skulle befinnas lämpligt att genom inrättande av en skrivcentral
centralisera och rationalisera skrivarbetet, borde denna skrivcentral ställas
under registratorns ledning.
En sammanställning över den föreslagna personalorganisationen å kanslibyrån
lämnas i det följande vid behandlingen av kameralbyrån.
Kungl. Majlis proposition nr 224.
43
Yttranden.
I fråga örn de föreslagna befattningarna å personalavdelningen förordar
statskontoret, att den ena sekreterarbefattningen (A 24) utbytes mot en notarietjänst
i lönegraden A 21 samt att den föreslagna notarietjänsten indrages
och ersättes med en amanuensbefattning i lönegraden Eo 18.
Under framhållande av att chefen för kanslibyråns personalavdelning
måste antagas komma att få en mycket självständig ställning hävdar v agoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att denne befattningshavare i enlighet med vad
som föreslogs av vägförstatligandekommittén borde vara förste sekreterare
i lönegraden A 27.
Även ombudsmannen och sekreteraren bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mening placeras i lönegraden A 27. Styrelsen yttrar i detta sammanhang.
Den omständigheten att kanslibyråchefen skall handhava ledningen av
ombudsmannaexpeditionens arbete torde icke kunna medföra, att kraven på
ombudsmannen få nedsättas. Eördelningen av arbetet kan med bestämdhet
sägas komma att bli den, att ombudsmannen i stor utsträckning får. ombesörja
inställelserna i rättegångar och inför skiljedomstolar ävensom vid lantmäteri-
och andra dylika förrättningar. Ansvaret för honom blir därför stort,
i det styrelsen blir bunden av vad han vid sådana tillfällen gör och låter
och det icke kan vara möjligt för byråchefen att giva direktiv för alla i en
process eller vid en förrättning möjligen uppkommande situationer. De
värden, som härigenom kunna stå på spel, kunna representera stora belopp.
Här må ytterligare framhållas, att ombudsmannen skall vara byråchefens
ställföreträdare.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser vidare, att notarien på ombudsmannaexpeditionen
i enlighet med vägförstatligandekommitténs förslag redan
från början bör bliva ordinarie.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening förordar likaledes,
att den för ombudsmannaexpeditionen avsedda notariebefattningen placeras
på ordinarie stat i lönegraden A 21, samt föreslår dessutom, dels att ytterligare
en notarietjänst i lönegraden A 21 inrättas på vardera av personalavdelningen
och ombudsmannaexpeditionen och dels att amanuensbefattningarna
på kanslibyrån icke placeras i lägre lönegrad än Eo 18.
Vid bifall till vad jag förut i samband med frågan örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
byråindelning förordat beträffande den planerade kanslibyrån
skulle denna byrås arbetsuppgifter omfatta personalärenden, juridiska
och administrativa ärenden samt de centrala registratorsgöromålen.
I enlighet med de sakkunnigas förslag bör byrån stå under ledning av
en byråchef i lönegraden A 30, motsvarande den nuvarande kameralbyråchefen,
samt organiseras på tre avdelningar, nämligen en personalavdelning,
en ombudsmannaexpedition och en registratorsexpedition.
Till personalavdelningen bör koncentreras handläggningen av alla viktigare
personalärenden vid såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som dess
underlydande organ. De sakkunniga lia föreslagit, att avdelningen skulle
Departements
chefen.
44
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.
förestås av en sekreterare i lönegraden A 26 samt i övrigt omfatta en sekreterare
i lönegraden A 24 för arbetarärenden, en notarie i lönegraden A 21,
två amanuenser i lönegraden Eo 15 ävensom två kanslibiträden, ett kontorsbiträde
och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo 2. I betraktande
av omfattningen av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på
personalavdelningen, torde den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen
på nämnda avdelning i sin helhet vara erforderlig. Med hänsyn
till göromålens art lära de föreslagna löneställningarna få anses väl avvägda.
Jag tillstyrker således de sakkunnigas förslag i denna del.
Principiellt böra på ombudsmannaexpeditionen behandlas alla ärenden,
för vilka erfordras juridisk sakkunskap. I enlighet med vad de sakkunniga
föreslagit böra emellertid enklare juridiska ärenden, som tillhöra järnvägsoch
luftfartsbyrån samt hamnbyrån och äga samband med dessa byråers löpande
verksamhet, tills vidare fortfarande handläggas på dessa byråer med
hjälp av därstädes tjänstgörande befattningshavare med juridisk utbildning.
Jag har heller intet att erinra mot att — såsom de sakkunniga förutsatt
— för vid vägförvaltningarna förekommande juridiska ärenden, vilka äro av
mindre betydelse eller icke hinna överlämnas till kanslibyrån för handläggning,
juridisk sakkunskap i residensstaden må anlitas vid förefallande behov,
där ej avgörande kan träffas genom samarbete mellan vägförvaltningen
och länsstyrelsen, och att kostnaderna härför tills vidare påföras vederbörande
projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag.
De sakkunniga lia för ombudsmannaexpeditionen föreslagit följande personal,
nämligen en ombudsman och sekreterare i lönegraden A 26, en notarie
i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Såsom
de sakkunniga framhållit, är det svårt att redan nu bedöma omfattningen
av det arbete, som kan komma att åvila nämnda expedition, och således
även att uppskatta personalbehovet för densamma. Det synes mig dock
uppenbart, att någon minskning av den personal, som de sakkunniga föreslagit
för här ifrågavarande ändamål, icke kan ifrågasättas. Jag förordar
därför att i avvaktan på närmare erfarenhet de av de sakkunniga föreslagna
befattningarna inrättas för ombudsmannaexpeditionen. Beträffande anställningsform
och löneställning biträder jag likaledes de sakkunnigas förslag.
Begistratorsexpeditionen skulle enligt de sakkunniga bestå av en kansliskrivare
i lönegraden A 11 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4. Mot
detta förslag har jag intet att erinra.
Eameralbyrån.
De sakkunniga
Såsom
förut anförts föreslå de sakkunniga (betänkandet sid. 227 o. f.),
att revisionsavdelningen utbrytes ur kanslibyrån och sammanföres med det
av vägförstatligandekommittén förordade ekonomi- och kammarkontoret till
en kameralbyrå. Denna byrå skulle organiseras på ett revisionskontor och ett
bokföringskontor. Chefen för byrån skulle erhålla byråchefs tjänsteställning
och placeras i lönegraden A 30.
45
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.
De sakkunniga lia i likhet med vägförstatligandekommittéu förutsatt, att
vissa arbetsuppgifter skola överflyttas från järnvägs- oell luftfartsbyrån samt
hamnbyrån till kameralbyrån. Härigenom skulle kostnaderna för en revisor
i löneklass 24, en amanuens i löneklass 15 och ett kontorsbiträde i löneklass
2 ävensom för visst övertidsarbete bortfalla.
Förutom de arbetsuppgifter, som i övrigt ankomma på kameralbyrån,
skulle alltså vissa arbetsuppgifter komma att dit överflyttas från järnvägsoch
luftfartsbyrån samt hamnbyrån.
Utökandet av antalet vägförvaltningar komme, framhålla de sakkunniga,
även att medföra en ökning av byråns arbetsbörda. A andra sidan komme
sammanförandet av revision och bokföring å en och samma byrå att möjliggöra
en rationalisering av arbetet å byrån. De sakkunniga ha därför ansett
sig kunna förorda en personaluppsättning, som i stort sett överensstämmer
med vad vägförstatligandekommittén föreslog.
Bevisionskontoret.
De sakkunniga föreslå för revisionskontoret följande personal, nämligen
1. En förste revisor i lönegraden A 24;
2. Två revisorer i lönegraden A 21;
3. Två amanuenser, den ene i lönegraden Eo 18 och den andre i lönegraden
Eo 15;
4. Två kanslibiträden, ett i lönegraden A 7 och ett i lönegraden Eo 7,
samt ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.
Bokföringskon t or et.
De sakkunniga ha liksom vägförstatligandekommittén förutsatt, att generaldirektören
befrias från utanordningsfrågor, vilka i stället skulle ankomma
på vederbörande byråchef. Verkställandet av anordning med ansvar för att
vederbörande anslag lämnade tillgång till det utanordnade beloppet borde
ankomma på kameralbyråchefen. En tjänsteman på bokföringskontoret skulle
kontrasignera anordningarna. Samme tjänsteman skulle jämte byråchefen
underskriva ämbetsverkets checker samt svara för styrelsens huvudbokföring
och kassaväsende. I anslutning härtill förorda de sakkunniga inrättande av
en kamrerartjänst i lönegraden A 24 på bokföringskontoret.
Därutöver borde inrättas en revisor stjänst i lönegraden A 21. Denne befattningshavare
skulle med kamreraren dela ledningen av gransknings- och
bokföringsarbetet.
I övrigt föreslå de sakkunniga följande personal på bokföringskontoret.
1. Två amanuenser, den ene i lönegraden Eo 18 och den andre i lönegraden
Eo 15.
2. En kansliskrivare (kassör) i lönegraden All för kassagöromål.
3. Två kanslibiträden, ett i lönegraden A 7 och ett i lönegraden Eo 7,
samt ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2.
I följande tablå lia sammanställts de sakkunnigas förslag till personaluppsättning
för de blivande kansli- och kameralbyråerna, varjämte däri till
jämförelse även upptagits personalen vid den nuvarande kameralbyrån.
opaginerad Kontrollera mot PDF
46
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.
Den nuvarande organisationen.
Kameralbyrån. Lönegrad.
På styrelsens personalstat.
1 byråchef .................... A 30
1 förste revisor................ A 24
1 kamrerare.................... A 24
1 sekreterare .................. A 24
3 revisorer .................... A 21
1 kansliskrivare (registrator). All
1 » (kassör)...... All
2 kanslibiträden .............. A 7
1 kontorsbiträde .............. A 4
1 revisor ......................Eo 21
2 förste amanuenser..........Eo 18
1 kontorsbiträde..............Eo4
Personal avlönad av
byggnadsmedel.1
1 amanuens arvode enl. lönekl. 20
1 kameralbiträde d:o 6
2 skrivbiträden d:o 1
20 befattningshavare.
Den föreslagna organisationen.
Kanslibyrån. Lönegrad.
1 byråchef .................... A 30
Personalavdelningen.
1 sekreterare .................. A 26
1 sekreterare.................. A 24
1 notarie ...................... A21
2 kanslibiträden .............. A 7
1 kontorsbiträde .............. A 4
2 amanuenser ................Eo 15
1 skrivbiträde ................Eo 2
Ombudsmannaexpedi
tionen.
1 sekreterare och ombudsman A 26
1 notarie ......................Eo 21
1 kontorsbiträde ..............Eo4
Regis trätors expeditionen.
1 kansliskrivare (registrator) All
1 kontorsbiträde .............. A 4
15 befattningshavare.
Kameralbyrån.
1 byråchef .................... A 30
Revisionskontoret.
1 förste revisor................ A 24
2 revisorer .................... A 21
1 kanslibiträde.........•....... A 7
1 förste amanuens............Eols
1 amanuens....................Eo 15
1 kanslibiträde................Eo 7
1 kontorsbiträde ..............Eo 4
Bokföringskon tore t.
1 kamrerare.................... A 24
1 revisor ...................... A 21
1 kansliskrivare (kassör)...... All
1 kanslibiträde................ A 7
1 kontorsbiträde.............. A 4
1 förste amanuens............Eo 18
1 amanuens....................Eo 15
1 kanslibiträde................Eo 7
1 skrivbiträde ................Eo 2
18 befattningshavare.
Totalt 33 befattningshavare.
1 Ifrågavarande personal utgör tillfällig förstärkning av den fasta personalen på den
nuvarande kameralbyrån och är avsedd för väg- och brobyggnadsarbeten, som utföras genom
styrelsens försorg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Generaldirektören Stridsberg Ilar i sitt särskilda yttrande anfört, att det
syntes kunna ifrågasättas, örn ej personalen å kameralbyrån från början tilltagits
väl knapp särskilt med hänsyn till det tilltänkta överflyttandet till
sagda byrå av vissa uppgifter från andra byråer.
Yttranden.
Statskontoret har icke framställt någon erinran mot den föreslagna personaluppsättningen
på kameralbyrån.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför i fråga örn omfattningen av revisionsarbetet.
Det granskningsarbete, som skall åvila det föreslagna revisionskontoret,
kommer att omfatta samtliga räkenskaper från vägförvaltningarna och från
de städer och stadsliknande samhällen, som åtnjuta statsbidrag till gatuoch
väghållning, hamnbyråns hamnbyggnadsavdelningar, luftfartsavdelningens
distriktsförvaltningar och byggnadsarbeten samt bilbesiktningsmännen.
Granskningen kommer därför att omfatta räkenskaper, som till antal och
ekonomiskt omfång bliva av synnerligen stora mått. Såsom exempel härpå
må nämnas, att bilbesiktningsmännens verifikationer under åren 1938 och
1939 (de sista normalåren) uppgingo till i medeltal cirka 135,000 kronor per
år och att kostnaden för väghållningen på landet under åren 1937 och 1938
(de sista normalåren) uppgick till i runt tal 125 miljoner kronor per år.
Örn man mycket approximativt antager, att totala antalet verifikationer
kommer att uppgå till 700,000 per år, skulle alltså under årets 275 effektiva
arbetsdagar i medeltal 2,500 verifikationer behöva granskas varje dag. Härvid
är då att märka, att granskningen icke endast skall avse formalia —
vore så fallet skulle arbetet mycket väsentligt underlättas — utan räkenskaperna
skola jämväl granskas sakligt. Härtill kommer, att revisionen efter
anmodan från de tekniska byråerna kan få göra specialundersökningar i
räkenskaperna, exempelvis för att utröna medelkostnaderna för gruskörslor
eller andra liknande saker. Slutligen må påpekas, att revisionen även måste
övervaka belastningen på olika anslag, så att vederbörande förvaltningar
icke överskrida dem tilldelade belopp för byggande och andra ändamål.
Revisionens verksamhet blir därför av mycket stor omfattning och betydelse.
Under åberopande bland annat av vad generaldirektören Stridsberg i sitt
särskilda yttrande till vägsakkunnigas betänkande anfört örn kameralbyråns
personalbehov, hävdar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att den föreslagna
personalen å revisionskontoret bör utökas med en ordinarie revisor och en
amanuens. Styrelsen anser vidare, att — såsom ock de sakkunniga föreslagit
— möjlighet bör förefinnas för styrelsen att anställa tillfällig personal
för revisionsarbetet med anlitande av byggnadsanslag. Härvid åsyftas
den ansvällning av revisionsverksamheten, som det nuvarande byggandet av
oljelagringsanläggningar och flygfält medför och den ökning, som kan uppkomma
till följd av vidgade åtgärder för bekämpande av arbetslöshet.
Beträffande lönegradsplaceringen för revisionskontorets chef framhåller
styrelsen, att inordnandet av nämnda kontor i den föreslagna kameralbyrån
i stället för — såsom vägförstatligandekommittén föreslog — i kanslibyrån
torde innebära en mycket liten skillnad i kontorets ställning med avseende
opaginerad Kontrollera mot PDF
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
på verksamhetens självständighet. Det funnes därför icke någon anledning
att frångå den av kommittén föreslagna placeringen av förste revisors tjänsten
i lönegraden A 26. I betraktande härav och då nämnde befattningshavare
skulle vara föredragande i och ledamot av styrelsens domstol för anmärkningsmål,
borde han placeras i lönegraden A 26 och erhålla benämningen
revisionskommissarie.
Vidkommande bokföringskontoret anser styrelsen ytterligare en revisor
erforderlig på detta kontor samt föreslår, att lönegradsplaceringen för kamreraren
och kassören höjes till lönegraderna A 26 respektive A 14.
Såsom skäl för förstnämnda båda förslag anför styrelsen.
På bokföringskontoret föreslås bland högre befattningar en kamrerare och
en revisor. Vägförstatligandekommittén föreslog för samma uppgifter likaledes
två befattningshavare. Det är emellertid att märka, att kommitténs
förslag var baserat på en organisation med 12 vägförvaltningar under det
att de sakkunnigas förslag bygger på det dubbla antalet. Det är tydligt,
att arbetsmängden på bokföringskontoret väsentligt påverkas av att antalet
vägförvaltningar ökas så kraftigt; de sakkunnigas här ifrågavarande förslag
innebär alltså vid jämförelse med kommitténs en minskning av personalen.
Styrelsen, som icke kan finna en sådan minskning befogad eller tillrådlig,
föreslår, att antalet revisorer bestämmes till två.
Beträffande kamrerarens löneställning hade riksräkenskapsverket föreslagit
lönegraden A 26, men de sakkunniga föreslå A 24. Med tanke på det
ekonomiska ansvar, som kommer att åvila kamreraren — han skall ju bland
annat deltaga i alla utanordningar — finnes enligt styrelsens mening icke
skäl att frångå riksräkenskapsverkets förslag.
Vid bedömandet av kassörens lönegradsplacering, vilken av förstatligandekommittén
föreslogs till A 14, borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
mening hänsyn tagas till omfånget av styrelsens blivande medelsförvaltning.
Styrelsen anför i detta sammanhang vidare, att bland de verk
inom allmänna civilförvaltningen, som hade kassören placerad i 14 eller
högre lönegrad, endast en ringa del torde lia en medelsförvaltning, som kunde
jämföras med styrelsens. De avlöningsbelopp, vilka utbetalades av kassören,
uppginge för närvarande till cirka 180,000 kronor per månad.
Hiksrälcenskapsverlcet har funnit de sakkunnigas förslag, att kameralbyrån
skulle organiseras på ett revisionskontor och ett bokföringskontor med en
förste revisor respektive en kamrerare såsom kontorschefer, vara ändamålsenligt.
Beträffande personalen å byrån uttalar riksräkenskapsverket.
Enligt förslaget skulle — förutom byråchefen, förste revisorn och kamreraren
— tre revisorer, en kansliskrivare, två kanslibiträden och ett kontorsbiträde
vara ordinarie befattningshavare. Motsvarande ordinarie befattningshavare
finnas uppförda på den nuvarande kameralbyråns personalstat.
Enligt riksräkenskapsverkets mening hade det helt visst varit förmånligt,
örn antalet ordinarie befattningshavare å kameralbyrån i möjligaste mån
kunnat begränsas och till en början icke-ordinarie personal i större utsträckning
utnyttjats, ty då hade framdeles behovet av ordinarie personal i de
olika lönegraderna kunnat prövas på grundval av vunnen erfarenhet beträffande
arten av de olika arbetsuppgifter, som skola förekomma inom kameral
-
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
byrån. Yad särskilt angår det egentliga revisionsarbetet (eftergranskning)
kan sådant nämligen — efter den erfarenhet riksräkenskapsverket vunnit —
efter arbetets svårighetsgrad anförtros icke blott åt revisorer utan även åt
befattningshavare i lägre lönegrad. Riksräkenskapsverket vill sålunda erinra,
att hos ämbetsverket finnas anställda ordinarie revisionsassistenter i 18
lönegraden, vilka visat sig väl fylla sin uppgift. Riksräkenskapsverket har
ock prövat vissa befattningshavare i biträdesgrader på mindre kvalificerad
sådan granskning och funnit denna ordning ändamålsenlig, vartill kommer,
att den ur kostnadssynpunkt är för statsverket förmånlig. På grund av det
anförda vill riksräkenskapsverket förorda, att, för den händelse ledighet
skulle uppstå å förenämnda revisorsbefattningar i samband med omorganisationen
av vägväsendet, med återbesättande av ledigbliven befattning får
anstå så länge, att visshet kan vinnas, huruvida tjänsten kan utbytas mot
befattning i lägre lönegrad.
Allmänna lönenämnden har med avseende å den föreslagna personaluppsättningen
på den nya kameralbyrån icke framställt annan erinran än att
lönenämnden ifrågasatt lämpligheten av att för revisions- och bokföringsarbete
taga i anspråk amanuenspersonal. Lönenämnden framhåller härvid,
att dylik personal i allmänhet torde tilldelas arbetsuppgifter av mera skiftande
slag, samt att en viss tendens framträtt att för bokförings- och revisionsarbete
taga i anspråk ordinarie tjänstemän i mellangraderna. Med
hänsyn härtill syntes det lönenämnden vara att föredraga, att revisions- och
bokföringskontoren såsom ursprungligen avsetts tilldelades bokhållar- och
kontorsskrivartjänster i stället för amanuenstjänster. Enligt lönenämndens
mening förefölle det härvid tillfyllest, att å bokföringskontoret i stället för
den tidigare föreslagna förste bokhållartjänsten i A 18 inrättades en bokhållartjänst
i A 17.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att ytterligare
två revisorsbefattningar i lönegraden A 21 inrättas, nämligen en på revisionskontoret
och en på bokföringskontoret, att föreståndarbefattningen för revisionskontoret
inrättas som revisionskommissariebefattning i lönegraden A 26,
att amanuensbefattningarna på kameralbyrån icke uppföras i lägre lönegrad än
Eo 18 samt att kassörsbefattningen på kameralbyråns bokföringskontor placeras
i lönegraden A 14. I
I samband med behandlingen av frågan örn byråindelningen har jag förordat,
att den nuvarande kameralbyrån omorganiseras för handläggning i
huvudsak dels av det kamerala revisionsarbetet och dels av anslagskontroll
samt kassa- och bokföringsgöromål.
Byråchefsbefattningen bör såsom hittills vara uppförd i lönegraden A 30.
På sätt de sakkunniga föreslagit, böra anordningsbeslut med ansvar för att
vederbörande anslag lämnar tillgång till det utanordnade beloppet ankomma
på byråchefen.
Kameralbyrån torde böra organiseras på två kontor, nämligen ett revisionskontor
och ett bokföringskontor.
Generaldirektören Stridsberg har i sitt särskilda yttrande till de sakkunnigas
betänkande ifrågasatt, huruvida icke personalen å kameralbyrån från
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. t** 48 4
Departementschefen.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
början tilltagits väl knappt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har jämväl
ansett de för byrån föreslagna arbetskrafterna otillräckliga och föreslagit en
utökning av personalen med å revisionskontoret en revisor och en amanuens
samt å bokföringskontoret en revisor.
Vid den prövning jag ägnat frågan örn kameralbyråns personalorganisation
har även jag kommit till den uppfattningen, att den av de sakkunniga föreslagna
personaluppsättningen icke är tillräcklig för fullgörande av de arbetsuppgifter,
vilka efter vägreformens genomförande komma att påvila byrån.
Särskilt gäller detta revisionskontoret, vars arbetsmaterial kommer att bliva
av mycket betydande omfattning. Det är önskvärt, att räkenskaperna i möjligaste
mån fullständigt underkastas siffergranskning. Självfallet kan en
granskning i övrigt av räkenskapsmaterialet endast stickprovsvis ifrågakomma,
men revisionen bör vara så ordnad, att åtminstone någon del av varje underförvaltnings
räkenskaper årligen kan bliva föremål för en mera ingående
granskning. Jag förutsätter tillika, att revisionskontoret i samarbete med
de tekniska avdelningarna skall — i likhet med vad som exempelvis sker
genom den nuvarande vägunderhållsinspektionens försorg — utöva viss kontroll
över att kostnaderna bliva behörigen bokförda å därför avsedda anslag
och anslagsposter.
Örn här berörda revisionsuppgifter skola kunna nöjaktigt fullgöras, torde
en ökning av revisionskontorets personal med åtminstone tre befattningshavare
vara oundgänglig. För att tillgodose den av riksräkenskapsverket
berörda, enligt min mening rationella synpunkten örn en fördelning av
granskningsuppgifterna på befattningshavare med olika kompetens alltefter
göromålens svårighetsgrad torde personalförstärkningen lämpligen böra beredas
genom inrättande av vissa befattningar i assistent- och biträdesgrader. Jag
förordar, att medel beräknas för anställande av dels två revisionsassistenter
i 18 lönegraden — varvid den av de sakkunniga föreslagna amanuensbefattningen
i nämnda lönegrad torde kunna uteslutas — dels ock en kontorist
i 9 lönegraden och ett skrivbiträde i 2 lönegraden. Samtliga dessa befattningar
synas i avvaktan på vidare erfarenhet böra upptagas såsom extra
ordinarie.
Det måste förutsättas, att under tiden närmast efter förstatligandets genomförande
en viss ytterligare personalförstärkning för revisionsarbetet blir erforderlig
bland annat med hänsyn till vissa av övergångsförhållandena betingade
särskilda granskningsuppgifter. Medel för sådan förstärkning kunna
under nästkommande budgetår efter prövning av Kungl. Majit beredas från
det anslag för vissa engångskostnader, örn vars anvisande jag i det följande
gör framställning.
Vidkommande frågan om löneställning för revisionskontorets chef anser
jag med hänsyn framför allt till medelsförvaltningens stora omfattning och
till det ansvar, som befattningshavarens ställning såsom föredragande och
ledamot i styrelsen vid avgörandet av anmärkningsmål kommer att medföra,
skäl föreligga för befattningens placering i 26 lönegraden, en placering som
framstår såsom befogad även vid jämförelse med personalorganisationen för
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
andra inom statsförvaltningen förekommande specialrevisioner. Jag tillstyrker
alltså väg- ock vattenbyggnadsstyrelsens förslag örn uppförande av
en befattning i nämnda lönegrad under benämningen revisionskommissarie.
Yad bokföringskontoret angår, torde såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit en uppdelning av vägförvaltningarna på 24 enheter medföra
en icke oväsentlig ökning av arbetsbördan. Med hänsyn härtill anser jag
en viss personalförstärkning vara erforderlig även på bokföringskontoret.
Jag förordar, att jämväl för detta kontor, utöver den av de sakkunniga föreslagna
personalen, avses en befattning såsom revisionsassistent i lönegraden
Eo 18.
Någon förhöjning av den föreslagna löneställningen för bokföringskontorets
chef anser jag mig icke böra tillstyrka.
Mot de sakkunnigas förslag i övrigt har jag icke funnit anledning till
erinran. Kameralbyråns personal skulle sålunda bestå av — förutom byråchefen
— på revisionskontoret en revisionskommissarie (A 26), två revisorer
(A 21), två revisionsassistenter (Eo 18), en amanuens (Eo 15), en kontorist
(Eo 9), två kanslibiträden (A 7 respektive Eo 7), ett kontorsbiträde (Eo 4) och
ett skrivbiträde (Eo 2) samt på bokföringskontoret en kamrerare (A 24), en
revisor (A 21), en revisionsassistent (Eo 18), två amanuenser (Eo 18 respektive
Eo 15), en kansliskrivare (kassör) (Ali), två kanslibiträden (A 7 respektive
Eo 7), ett kontorsbiträde (A 4) och ett skrivbiträde (Eo 2).
Brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.
I skrivelse den 27 februari 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt
förslag till åtskilliga ändringar i personalorganisationen för brobyrån,
järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.
Med hänvisning i övrigt till handlingarna inskränker jag mig här till
följande summariska redogörelse för styrelsens olika förslag.
Under erinran örn att 1939 års tjänsteförteclcningssakkunniga i sitt betänkande
rörande byråchefs- och rådstjänster m. m. föreslagit, att chefen för
brobyrån skulle uppflyttas till lönegraden C 7 med förordnande på viss tid,
hemställer styrelsen, att förutom nämnde byråchef jämväl cheferna för järnvägs-
och luftfartsbyrån samt hamnbyrån måtte hänföras till samma lönegrad.
Styrelsen har jämväl framfört frågan om ändrad löneställning för förste
byråingenjörerna och byråingenjörerna å här ifrågavarande tre byråer. I anslutning
till 1942 års vägsakkunnigas i fråga örn vägbyrån framlagda förslag,
att förste byråingenjör skulle placeras i lönegraden A 27 och byråingenjör
i lönegraderna A 26 och A 24, hemställer styrelsen, att dessa lönegradsplaceringar
måtte tillämpas även för motsvarande personal å brobyrån, järnvägs-
och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.
Brobyrån.
I fråga om denna byrås organisation och verksamhet må nämnas följande.
Byråns arbetsuppgifter kunna hänföras dels till normal byggnadsverk
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
samhet och dels till sådana särskilda brobyggnadsuppdrag (för arbetslöshetens
avhjälpande, för riksförsvaret eller för andra ändamål), som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen fått sig ålagt att utföra.
För den normala verksamhetens bedrivande arbetar byrån på tre avdelningar
med från varandra avgränsade arbetsuppgifter.
Den tekniska personal, som för närvarande är anställd å byrån för handläggning
av ärenden, tillhörande den normala verksamheten, utgöres av sammanlagt
22 personer. Av dessa äro 5 ordinarie, 7 extra ordinarie och 10
tillfälliga befattningshavare. Från styrelsens avlöningsanslag bestridas avlöningar
till de ordinarie och extra ordinarie befattningshavarna, medan arvodena
till den tillfälliga personalen utgå av medel, som ställts till förfogande
för olika brobyggnadsföretag.
Förutom här angivna personal finnas för den särskilda verksamheten anställda
24 tjänstemän med teknisk utbildning, därav 22 högskoleutbildade.
Arvodena till denna personal bestridas från byggnadsanslag och andra särskilda
medel.
I syfte att skänka erforderlig stadga åt den genomförda indelningen av
byrån å avdelningar ävensom att förbättra anställningsform och löneställning
för vissa tjänstemän, vilka inneha sysselsättning av mera stadigvarande
karaktär, föreslår styrelsen följande.
Två förste byråingenjörstjänster i lönegraderna A 26 respektive Eo 26
uppflyttas till lönegraden A 27.
En byråingenjörstjänst i lönegraden A 24 uppflyttas till lönegraden A 27.
Två ingenjörstjänster i lönegraden A 21 uppflyttas till lönegraden A 24,
varjämte en tillfällig ingenjörsbefattning, med vilken är förenad arvode motsvarande
lön enligt 22 löneklassen, förändras till extra ordinarie tjänst i 24
lönegraden.
Fem tillfälliga befattningar med arvoden, motsvarande lön enligt 19 löneklassen,
omändras till extra ordinarie tjänster i 21 lönegraden.
För styrelsens röntgenbiträde, som för närvarande åtnjuter arvode av 500
kronor i månaden, inrättas en extra ordinarie befattning i 15 lönegraden.
Med anledning av sistnämnda förslag torde jag här få erinra örn att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen äger en röntgenanläggning för kontroll av svetsfogar
i svetsade konstruktioner för brobyggnader. Arvodet till röntgenbiträdet
bestrides för närvarande av inflytande ersättningar för förrättningar, verkställda
med anläggningen.
Genom beslut den 10 april 1942 har Kungl. Majit anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bland annat att, i samband med äskande av anslag för
styrelsen för budgetåret 1943/44, i huvudsaklig överensstämmelse med av
riksräkenskapsverket i avgivna utlåtanden den 4 december 1941 och den 20
februari 1942 förordade riktlinjer framlägga förslag till täckande av utgifterna
för verksamheten med styrelsens röntgenanläggning samt till redovisning av
inkomsterna av samma verksamhet.
Riksräkenskapsverket har i nämnda utlåtanden föreslagit, att medel till
avlöning åt biträdet vid anläggningen skulle beräknas under väg- och vatten
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
byggnadsstyrelsens avlöningsanslag samt att övriga utgifter för verksamheten
skulle anvisas att utgå, resekostnaderna från den under styrelsens omkostnadsanslag
upptagna anslagsposten tilli reseersättningar och återstående
kostnader från den under samma anslag upptagna anslagsposten till expenser.
För att bereda styrelsen erforderlig rörelsefrihet i avseende å dispositionen
av medel för verksamheten borde enligt riksräkenskapsverket de inkomster,
som inflöte i form av gottgörelse för resekostnader samt ersättning för
transportkostnader och förbrukningsartiklar, tillgodoföras respektive anslagsposter
under omkostnadsanslaget. De ersättningar, som uttoges i form av
dagarvode, borde däremot tagas till uppbörd å den å riksstatens inkomstsida
uppförda inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.
Järnvägs- och luftfartsbyrån.
Styrelsens förslag i vad avser denna byrå innebär följande.
Arvodet till en å byråns järnvägsavdelning tjänstgörande biträdande
ingenjör ökas med 700 kronor eller fran 8,550 kronor till 9,2o0 kronor.
En ny befattning såsom biträdande luftfartsinspektör i lönegraden Eo 26
inrättas.
En befattning såsom biträdande ingenjör å luftfartsavdelningen med arvode
av 7,400 kronor för år omändras till extra ordinarie tjänst i 21 lönegraden.
Befattningen såsom radioingenjör, varmed är förenat ett årsarvode av
9,200 kronor, förändras till ordinarie tjänst i 24 lönegraden.
’ Befattningen såsom arbetschef å byråns byggnadsavdelning, vars innehavare
för närvarande åtnjuter ett årsarvode av 12,600 kronor, ändras till
ordinarie tjänst i 28 lönegraden.
Byråns notarietjänst i lönegraden A 21 omändras till sekreterartjänst i
lönegraden A 24.
Till stöd för sitt förslag om inrättande av ytterligare en befattning såsom
biträdande luftfartsinspektör anför styrelsen.
Luftfartsinspektionens personal utgöres av luftfartsinspektören och biträdande
luftfartsinspektören samt därjämte en biträdande ingenjör med arvode
av 7,400 kronor. Genom luftfartsinspektionen äger samarbete rum med
statens besiktningsmän för luftfartyg
Någon särskild personal, avsedd för utövandet av kontrollen av segelflygverksamheten
finnes för närvarande icke anställd vid styrelsen. Vid
tidigare tillfällen har styrelsen framhållit, att inspektionens arbete ökat
högst väsentligt genom den alltmer omfattande segelflygverksamheten mom
landet samt att en särskild befattningshavare kunde hilva erforderlig för
handläggningen av de med denna verksamhet sammanhängande göromålen.
Statens stöd åt segelflyget har även bidragit till att öka inspektionens
arbetsbörda. , , . ,
För att belysa segelflygverksamlietans utveckling kan namnas, att antalet
seo-elflygskolor stigit från 4 år 1940 till 23 år 1942 och antalet inregistrerade
glfd- och segelflvgplan från 7 år 1940 till 85 år 1942. Under år 1940 utfardades
168 segelnygdiplom mot 767 under år 1942. * Premier för avlagda
segelflygdiplom utbetalades till ett antal av 164 under år 1941 mot 481 under
år 1942. Vidare hava två industrier upptagit serietillverkning av segelflyg
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
plan i stor omfattning, vilket ställer krav på tillgång till personal för utövandet
av kontroll över tillverkningen.
Med hänsyn till denna alltjämt pågående kraftiga utveckling av segelflygverksamheten
är det nödvändigt, att luftfartsinspektionen utbygges, så att
kontrollen och tillsynen av segelflygverksamheten kan upprätthållas i tillräcklig
omfattning. Enligt styrelsens mening bör detta ske genom inrättande
av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör. Den ifrågasatta befattningshavaren
skulle hava att handlägga de ärenden, som avse segelflygverksamheten
och därmed sammanhängande frågor. Han skulle således
närmast under luftfartsinspektören svara för den tekniska kontrollen av
flysmaterielen såväl beträffande konstruktion och tillverkning som under
drift. Han skulle dessutom verkställa besiktningar av segelflygplan och
andra anordningar avsedda för bedrivandet av segelflygning. Det skulle
vidare ankomma på honom att bereda ärenden angående skoltillstånd samt
föreskrifter rörande segelflygningen samt utöva tillsyn över verksamheten
vid segelflygskolorna, besiktiga och pröva materielen m. m.
.. jHpttandet av en särskild befattning för här ifrågavarande ändamål är
nödvändigt jämväl ur den synpunkten, att luftfartsinspektören behöver avlastning
i sitt arbete för att mera kunna ägna sig åt bland annat den
lrKvj.s^riea lillverkningskontrollen och därmed sammanhängande frågor.
För att göra det möjligt att till ifrågavarande befattning förvärva en fullt
kompetent person är det nödvändigt, att befattningen placeras i samma
lönegrad som den nuvarande biträdande luftfartsinspektören eller således
j Det må här framhållas, att flygvapnets utvidgning och den därav
följande utvecklingen, av flygindustrien i hög grad försvårar möjligheten att
kunna påräkna dugliga sökande till befattningen, därest icke tillräckliga
löneförmåner kunna erbjudas.
Hamnbyrån.
Den till hamnbyrån hörande personalen utgöres av dels personal inom
byrån, omfattande ordinarie och extra ordinarie befattningshavare med avlöning
från styrelsens avlöningsanslag, extra ordinarie personal med avlöning
från vissa byggnadsmedel, tillfällig personal med arvode från särskilda anslag
eller byggnadsmedel samt kontrollanter vid pågående arbeten med arvode
från byggnadsmedel, dels personal vid hamnbyråns 6 arbetsdistrikt med
arvode från byggnadsmedel samt dels driftpersonal vid statens hamnar och
farleder.
Till upplysning rörande personalens storlek samt fördelning på nyss
angivna grupper må följande, ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning
hämtade uppgifter lämnas.
Personal inom hamnbyrån. Antal
Ordinarie och extra ordinarie personal med avlöning från styrelsens
avlöningsanslag ......................................................... 7
Extra ordinarie personal med avlöning från byggnadsmedel ............ 3
Tillfällig personal med arvode från särskilda anslag eller byggnadsmedel
samt kontrollanter med arvoden från byggnadsmedel.......... 77
Summa 87
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
55
Personal å arbetsdistrikten.
(Arvoden från byggnadsmedel.)
cq
Mera fast anställd personal ..................................................
Tillfällig personal............................................................-——
Summa 91
%
Driftpersonal vid statens hamnar och farleder.
(Avlöning från driftmedel eller från särskilt anslag.)
'' 33
Hamnmästare ..................................................................
Kanalinspektör ................................................................
Maskinister, kanal- och brovakter.................................. L.
Summa 45
Sammanlagt uppgår den till hamnbyråns verksamhet hörande personalen
för närvarande till ej mindre än 223 personer.
Personalen inom hamnbyrån är för närvarande fördelad på sju avdelningar.
Anledningen till att byrån arbetar på ett så stort antal avdelningar uppgives
bero icke närmast på göromålens art och beskaffenhet utan till
väsentlig del på bristen på mera kvalificerad personal ävensom på den omständigheten,
att byrån under de senare åren vid upprepade tillfällen erhållit
nya och brådskande arbetsuppgifter, vilka påfordrat en snabb utbyggnad
av den befintliga organisationen. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upplyser syntes arbetsmängden numera ha vunnit en viss stabilitet.
På grund härav och då arbetets rationella bedrivande komme att
vinna på en koncentrering av de till den mera permanenta verksamheten
hörande uppgifterna på ett mindre antal avdelningar, ämnade styrelsen
omorganisera byrån på tre avdelningar, nämligen en allmän avdelning, en
avdelning för hamnar och farleder samt en avdelning för vatten- och avloppsledningsanläggningar.
I anslutning till den avsedda omorganisationen av byrån och i syfte att
förbättra förhållandet mellan antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare,
å ena, samt tillfällig personal, å andra sidan, har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framlagt förslag av följande innebörd.
Allmänna avdelningen.
En förste byråingenjör^ änst i lönegraden A 26 uppflyttas till lönegraden
27.
En byråingenjörstjänst i lönegraden A 21 uppflyttas till lönegraden A 24.
En ny ritartjänst inrättas i lönegraden Eo 15.
Avdelningen för hamnar och farleder.
En ny befattning som förste byråingenjör inrättas i lönegraden A 27.
En ny ritartjänst inrättas i lönegraden Eo 15.
opaginerad Kontrollera mot PDF
56
Kungl. Majlis proposition nr 224.
Avdelningen för vatten- och avloppsledningar.
En befattning såsom statens inspektör för vatten- och avloppsverk inrättas
i lönegraden A 29.
Styrelsen har beträffande hamnbyrån ytterligare föreslagit, att tre från
byggnadsmedel avlönade extra ordinarie befattningar, nämligen 1 förste
byråingenjörstjänst i lönegraden Eo 26, 1 amanuens i lönegraden Eo 18
och 1 kontorsbiträde i lönegraden Eo 4, måtte överföras till styrelsens avlöningsstat.
Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret
den 10 mars 1943 och av allmänna lönenämnden den 16 mars 1943,
Statskontoret anser förslaget, i vad avser ändrad löneställning för byråcheferna
å här ifrågavarande byråer, icke böra för närvarande föranleda
någon åtgärd.
Förändring av arvodesbefattning till extra ordinarie tjänst borde enligt
ämbetsverket icke ske utom möjligen i något undantagsfall, då fråga vore
örn befattningshavare med långvarig tjänst hos styrelsen, varvid högre lönegrad
icke borde komma till användning än som motsvarade arvodets storlek.
Behovet av den föreslagna tjänsten som biträdande luftfartsinspektör
sager sig statskontoret icke kunna bedöma. För den händelse arbetskraftsförstärkning
å luftfartsinspektionen skulle vara erforderlig, syntes
emellertid någon pensionsberättigande tjänst icke böra inrättas, utan den
nya befattningshavaren borde anställas mot ett lämpligt avvägt arvode. Därest
nya ritarbefattningar ansåges behövliga, borde för befattningshavarna till en
början avses extra anställning i 15 lönegraden.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i övrigt har statskontoret avstyrkt.
Allmänna lönenämnden har beträffande förslaget örn ändrad löneställning
för byråcheferna åberopat sitt tidigare avgivna yttrande över 1939 års
tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande i nämnda fråga. I detta yttrande
har lönenämnden uttalat, att en förbättrad löneställning för chefen å brobyrån
borde åstadkommas i första hand genom användande av löneplanen A.
Cheferna för järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån borde enligt lönenämnden
erhålla samma löneställning som brobyråchefen. Därest överflyttning
på C-planen ansåges böra vidtagas, borde löneställningen icke bliva högre
än C 6.
I princip har lönenämnden icke haft något att erinra mot att förste byråingenjör
placerades i 27 lönegraden, men lönenämnden säger sig icke ha
varit i tillfälle att på grundval av föreliggande utredning i detta sammanhang
ingå på någon detaljprövning av frågan, i huru stor utsträckning 27
lönegraden lämpligen borde komma till användning inom styrelsens olika
byråer.
Vad angår den ingenjörspersonal, som avlönas medelst arvode motsvarande
avlöning enligt viss löneklass, vore, erinrar lönenämnden, arvodena i
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
vissa fall bestämda av Kungl. Majit och i andra fall av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Det syntes lönenämnden önskvärt, att någorlunda enhetliga
grunder för bestämmandet av ingenjörernas arvoden fastställdes,
bland annat med avseende å frågan örn kompensation för levnadskostnadsökningen.
I och för sig hade lönenämnden emellertid icke funnit anledning
till erinran mot förslaget att, närmast å brobyrån, en reglering skedde av
de arvodesanställda ingenjörernas anställningsförhållanden i syfte att förbättra
proportionen mellan tillfälligt och fast anställd personal.
Under erinran örn att det nuvarande arvodet, 500 kronor, till röntgenbiträdet
bestämts så nyligen som den 6 november 1942 och att en inplacering i
14 löneklassen för närvarande medförde en avlöning, utan pensionsavdrag,
av 553 kronor 30 öre för månad, uttalar lönenämnden, att någon tvekan
kunde råda örn förslaget att placera befattningshavaren i 15 lönegraden
borde vinna bifall. Lönenämnden ville emellertid icke motsätta sig detsamma.
Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i vad avser järnvägs-
och luftfartsbyrån anför lönenämnden.
Med avseende å uppräknandet av arvodet, 8,550 kronor, till den biträdande
ingenjören å järnvägsavdelningen, torde detta spörsmål böra bedömas
med utgångspunkt från de grunder, som i allmänhet ansetts böra gälla för
beredande åt arvodesavlönad personal av kompensation för levnadskostnadsstegringen.
Därest en särskild befattning såsom biträdande luftfartsinspektör
för segelflygverksamheten finnes vara av behovet påkallad, vill lönenämnden
icke framställa erinran mot befattningens placering i lönegraden Eo
26. Beträffande arbetschefen å byggnadsavdelningen synas på grundval av
vad i framställningen anförts skäl föreligga för att bereda honom en fastare
anställning än vad nu är fallet. Lönenämnden anser sig dock icke kunna
för närvarande förorda, att arbetschefsbefattningen upptages i gynnsammare
löneställning än enligt lönegraden Eo 28. Yad slutligen angår notarietjänsten,
har lönenämnden med hänsyn till i framställningen lämnade uppgifter
ävensom till inhämtade ytterligare upplysningar örn beskaffenheten
av de med tjänsten förenade göromålen funnit sig icke böra framställa
någon erinran mot dess förändring till sekreterartjänst i lönegraden A 24.
Lönenämnden har icke velat motsätta sig förslaget, att för inspektionen
av de statsunderstödda vatten- och avloppsledningarna en fastare befattning
inrättas än den nuvarande arvodesbefattningen, men finner sig, bland annat,
med hänsyn till en inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt Kungl.
Maj:ts uppdrag pågående utredning örn teknisk kontroll av landets vattenverk,
icke för närvarande kunna förorda högre löneställning än enligt lönegraden
Eo 27.
I övrigt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning icke givit
lönenämnden anledning till särskilt uttalande.
Enligt vad chefen för finansdepartementet i samband med anmälan i årets
statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma frågor uttalat,
kommer spörsmålet om byråchefs- och rådstjänsternas löneställning icke att
föreläggas 1943 års riksdag. Vid dylikt förhållande bör den av väg- och
Departementschefen.
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
vattenbyggnadsstyrelsen väckta frågan om ändrad löneställning för cheferna
för styrelsens brobyrå, järnvägs- och luftfartsbyrå samt hamnbyrå icke nu
upptagas till prövning. Ståndpunkt till denna fråga, vilken icke direkt påverkas
av vägväsendets förstatligande, torde böra tagas först i samband med
den allmänna omprövning av byråchefs- och rådstjänsternas löneställning,
som framdeles kan komma att ske.
Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse rörande luftfartsinspektionens
verksamhet framgår, att segeltlygverksamheten i landet under de
senare åren vunnit ökad omfattning och att inspektionens arbete till följd
härav stegrats icke oväsentligt. Enligt vad chefen för försvarsdepartementet
meddelat, har han för avsikt att förorda, att förslag måtte föreläggas riksdagen
örn anvisande av anslag under fjärde huvudtiteln till stödjande av
segelflygningen. Vid bifall till detta förslag torde de krav, som ställas på
luftfartsinspektionen i vad avser kontroll och tillsyn över segelflygverksamheten,
komma att ytterligare ökas. För närvarande saknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
någon särskild för dessa uppgifter avsedd befattningshavare.
Då en sådan nu synes erforderlig och styrelsen icke utan eftersättande
av andra viktiga arbetsåligganden torde kunna avdela någon redan
befintlig tjänsteman för berörda uppgifter, anser jag erforderligt, att en ny
tjänst inrättas för ändamålet. Å befattningshavaren skulle ankomma att
närmast under luftfartsinspektören svara för den tekniska kontrollen av
segelflygmaterielen såväl beträffande konstruktion och tillverkning som under
drift. Han skulle därjämte verkställa besiktningar av segelflygplan och andra
anordningar, avsedda för bedrivande av segelflygning. Det skulle ytterligare
åligga honom att bereda ärenden angående skoltillstånd samt föreskrifter
rörande segelflygverksamheten ävensom att utöva tillsyn över segelflygskolorna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att för ifrågavarande
uppgifter en ny befattning inrättas såsom biträdande luftfartsinspektör i
lönegraden Eo 26. Mot förslaget har jag icke annan erinran än att med
hänsyn till arbetsuppgifternas art en något lägre löneställning än den, som
gäller för den nuvarande befattningen såsom biträdande luftfartsinspektör,
synes mig kunna vara tillfyllest. Jag förordar, att befattningen placeras i
lönegraden Eo 24.
Styrelsen har i övrigt beträffande här förevarande tre byråer föreslagit,
att ytterligare några nya tjänster skulle inrättas, att vissa tjänster å ordinarie
och estra ordinarie stat skulle uppflyttas i högre löneställning, att arvodet
till en befattningshavare å luftfartsbyrån skulle regleras samt slutligen att
ett antal arvodestjänster skulle överföras till pensionsberättigande befattningar.
I samband med behandlingen av frågan örn vägbyråns personalorganisation
har jag förklarat mig icke kunna biträda 1942 års vägsakkunnigas förslag
örn att förste byråingenjörsbefattningarna å nämnda byrå skulle placeras i
27 lönegraden. I anslutning härtill kan jag ej heller understödja styrelsens
förslag örn uppfattning till nämnda lönegrad av förste byråingenjörstjänstema
å de tre nu förevarande byråerna.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Vad styrelsens övriga förslag angår, föreligga onekligen skäl, som tala
för att helt eller delvis tillmötesgå flertalet av dem. Särskilt gäller detta de
förslag, som avse att till pensionsberättigande tjänster överflytta arvodesbefattningar
av mera permanent karaktär. Av den lämnade redogörelsen
framgår att — särskilt i vad avser bro- och hamnbyråerna — ett mycket
ogynnsamt förhållande råder mellan å ena sidan antalet ordinarie och extra
ordinarie tjänster och å andra sidan antalet arvodesbefattningar. Otillfredsställande
är ock, att avlöningskostnader i den omfattning, varom här är fråga,
bestridas av byggnadsanslag och andra för sakliga kostnader avsedda medel.
I nuvarande statsfinansiella läge och med hänsyn till de riktlinjer för löneoch
prispolitiken, som för närvarande gälla, anser jag mig — oaktat den
allmänna inställning, varåt jag sålunda givit uttryck — icke nu kunna till
bifall förorda något av de här ifrågavarande förslagen. Jag vill emellertid
förutskicka, att jag har för avsikt att framdeles vid lämplig tidpunkt, då
det statsfinansiella läget så kan anses tillåta, förorda, att en allmän översyn
kommer till stånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation
även i de delar, som icke direkt sammanhänga med vägväsendets förstatligande.
Härvid bör — i syfte att vinna större överskådlighet över styrelsens
personalkostnader — även beaktas frågan örn överflyttande till styrelsens
avi ön ingsån slag av vissa personalkostnader, som för närvarande bestridas
av särskilda medel. Såsom i annat sammanhang omnämnts har sistnämnda
fråga redan varit föremål för preliminär utredning från riksräkenskapsverkets
sida men icke ansetts kunna lösas utan ytterligare överväganden.
I anslutning till vad riksräkenskapsverket samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit förordar jag, att arvodet till röntgenbiträdet från och med
nästa budgetår överflyttas till styrelsens avlöningsanslag. Inkomsterna av
förrättningar, avseende röntgenundersökningar, samt utgifterna för resor,
transporter och förbrukningsartiklar torde böra redovisas i den ordning
riksräkenskapsverket förordat.
Vidare tillstyrker jag, att å hamnbyrån befintliga extra ordinarie befattningar
med avlöning från byggnadsmedel överföras till avlöningsanslaget.
Då ledighet numera uppstått å förste byråingenjörstjänsten, vilken haft
karaktär av personlig tjänst och icke lärer behöva återbesättas, bör denna
överflyttning endast avse en amanuensbefattning i lönegraden Eo 18 och en
kontorsbiträdestjänst i lönegraden Eo 4.
Byråchefsbefattningen å brobyrån, vilken för närvarande är upptagen
under benämningen byråchef och broinspektor, synes för framtiden böra
benämnas allenast byråchef.
Viss för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensam personal.
De sakkunniga.
I redogörelsen för de olika byråernas personalbestånd ha de sakkunniga
i flera fall angivit, att det utöver den upptagna personalen skulle erfordras
extra skrivbiträden. De sakkunniga ha ansett, att det därjämte kunde uppkomma
behov av extra rithjälp.
60
Departements
chefen.
Kungl. Majlis proposition nr 224.
För nämnda ändamål borde enligt de sakkunniga till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande ställas en anslagspost för avlönande av viss
extra personal. Denna anslagspost kunde beräknas med stöd av följande
uppgifter.
Till biträde åt generaldirektören borde finnas ett kontorsbiträde. Den
första tidens erfarenhet borde visa, om detta biträde kunde räcka till även
för överdirektören.
Därjämte borde finnas möjlighet att i reserv för byråerna kunna anställa
minst fem kontors- eller skrivbiträden.
Den rithjälp, varom nu vore fråga, avsåge ritare med något mindre kompetens
än den, som erfordrades för ritare på de tekniska byråerna, men
dock ej rena kopister. Det borde finnas möjlighet att i reserv kunna anställa
fyra ritare med arvode motsvarande löneklass 12.
Styrelsen har för närvarande två telefonister i lönegraden Eo 4. Därjämte
finnes en extra telefonist, som avlönas med arvode motsvarande löneklass 1.
Sistnämnda telefonist avlönas med byggnadsmedel från hamn-, bro- och vägbyggnader.
Anställningen är tillfällig och orsakad av att styrelsens verksamhet
utökats på grund av byggnadsarbeten.
De sakkunniga anse, att vägförstatligandet med säkerhet kommer att medföra
ett permanent behov av den tredje telefonisten. Härför borde beräknas
en tjänst i lönegraden Ex 4.
Yttranden.
Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens telefonister erinrar statskontoret,
att telegrafverkets lokaltelefonister vore hänförda till 2 lönegraden,
varför ämbetsverket ansåge såväl de två nuvarande telefonisterna i lönegraden
Eo 4 som den föreslagna tredje telefonisten i lönegraden Ex 4 vara för
högt placerade.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår, att sistnämnda befattning placeras
i lönegraden Eo 4, då densamma — enligt vad jämväl de sakkunniga uttalat
— erfordrades för att fylla ett permanent behov.
Styrelsen framhåller vidare, att den föreslagna ökningen av styrelsens
personal torde medföra behov av ytterligare en expeditionsvakt, och hemställer,
att ytterligare en sådan befattning i lönegraden A 5 upptages på
styrelsens stat.
Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida icke den tredje telefonisttjänsten
borde inplaceras i 2 lönegraden.
Chefen för försvarsstaben har under framhållande av vägväsendets stora
betydelse för försvaret anfört, att det vore angeläget, att frågan örn inrättande
av en militärbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptoges till
prövning.
Den biträdespersonal, som i det föregående under olika byråer föreslagits,
torde icke vara fullt tillräcklig för att tillgodose föreliggande behov. I vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag torde därför böra inräknas
61
Kungl. Marits proposition nr 224.
visst belopp för biträdespersonal utan anknytning till viss byrå. Då bebovet
av sådan arbetskraft är svårbedömligt, bör självfallet bär stor försiktighet
iakttagas.
Jag förordar med anledning av de sakkunnigas förslag, att medel beräknas
för dels ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4, avsett närmast såsom biträde
åt generaldirektören och överdirektören, dels två kontorsbiträden i lönegraden
Ex 4, dels tre skrivbiträden i lönegraden Ex 2, dels tre ritare i
lönegraden Ex 12 och dels en telefonist i lönegraden Eo 2. Med anledning
av sistnämnda förslag, vilket icke innebär någon utökning av nuvarande antal
telefonister i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens telefonväxel, må framhållas,
att arbetet i växeln måste anses tämligen krävande med hänsyn till bland
annat det stora antal rikssamtal, som där expedieras. Då det är fråga örn
ett permanent personalbehov, torde extra ordinarie anställning böra beredas.
Slutligen anser jag, att den föreslagna ökningen av styrelsens personal motiverar
anställandet av ytterligare en expeditionsvakt. Då styrelsen för närvarande
blott har två dylika befattningar på ordinarie stat, synes befattningen
böra upptagas såsom ordinarie. I avlöningsanslaget böra därför beräknas
medel för ytterligare en expeditionsvakt i lönegraden A 5.
Då frågan örn att inrätta en särskild militärbyrå, avsedd att ersätta den
nuvarande militäravdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varit föremål
för prövning från Kungl. Majits sida så nyligen som den 31 juli 1942
och därvid icke befunnits böra föranleda åtgärd av denna innebörd, anser
jag mig icke böra förorda, att en dylik byrå nu inrättas.
Inrättande av en överrevision.
De sakkunniga erinra, hurusom vid behandlingen av principfrågan örn vägväsendets
förstatligande riksdagen i likhet med departementschefen uttalat,
att en fortlöpande kontroll ur saklig synpunkt över den centrala och lokala
vägförvaltningen vore av behovet påkallad, samt att riksdagen med hänsyn
härtill tillstyrkt, att för granskning av det tekniska verkets förvaltning
anordnades en särskild överrevision av för ändamålet utsedda, utom verket
stående erfarna och praktiska män.
De sakkunniga ha förutsatt, att överrevisionen skulle omfatta väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens hela verksamhetsområde. På grund av den mångfald
frågor, som måste lösas i samband med vägförstatligandet, syntes dock
överrevisorernas verksamhet till en början huvudsakligen komma att bliva
förlagd till vägväsendet. Överrevisorernas uppgifter förutsättas av de sakkunniga
skola närmare angivas i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Liksom vägförstatligandekommittén föreslå de sakkunniga, att antalet
överrevisorer blir två och att de förordnas av Kungl. Majit. De borde vardera
åtnjuta arvode med 3,000 kronor om året.
Till överrevisorernas förfogande för revision borde linnas en särskild av
Kungl. Majit förordnad sekreterare. Dennes arvode borde bestämmas av
Kungl. Majit.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Vägförstatligandekommittén beräknade de årliga kostnaderna för överrevisionen
till 10,000 kronor, däri inberäknat arvoden och resekostnader m. m.
De sakkunniga anse det av kommittén föreslagna beloppet för närvarande
vara för lågt. Numera syntes ett belopp av 12,000 kronor örn året bliva erforderligt.
Generaldirektören Stridsberg har i sitt vid de sakkunnigas betänkande
fogade särskilda yttrande framhållit, att enligt hans mening det för överrevisorerna
av de sakkunniga beräknade anslagsbeloppet icke kunde täcka kostnaderna
för annat än en mycket sporadisk sakrevision av vägförvaltningen.
De sakkunnigas förslag har föranlett erinringar från några myndigheter.
Statskontoret biträder 1941 års revisionsutrednings förslag, att särskilda
överrevisorer icke borde tillsättas för vägväsendet utan att den sakliga
granskningen inom nämnda område i stället borde ombesörjas av det av
utredningen föreslagna revisionsinstitutet statens sakrevision.
Riksräkenskapsverket hänvisar till sitt yttrande till chefen för finansdepartementet
den 2o januari 1943 angående inrättande av statens sakrevision.
I detta yttrande har ämbetsverket anslutit sig till förslaget, att rådande system
med särskilda överrevisorer skulle avvecklas och deras granskningsuPP§i^er
överföras till statens sakrevision. Riksräkenskapsverket anser,
liksom generaldirektören Stridsberg i förenämnda särskilda yttrande, att det
för överrevisorerna beräknade anslagsbeloppet icke kunde täcka kostnaderna
för annat än en mycket sporadisk sakrevision av vägförvaltningen.
Allmänna Vonenamnden har i fråga örn storleken av det för överrevisorerna
beräknade anslagsbeloppet givit uttryck åt en liknande uppfattning som
riksräkenskapsverket.
I ett den 8 februari 1943 dagtecknat utlåtande till chefen för finansdepartementet
över 1941 års revisionsutrednings betänkande angående inrättande
av statens sakrevision lia 1942 års vägsakkunniga uttalat sig i frågan
örn ordnandet av sakrevisionen beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och styrelsen underlydande organs förvaltning. De sakkunniga ha härvid
anfört bland annat följande.
Det synes obestridligt, att ett gemensamt kontrollorgan har större förutsättningar
än särskilda överrevisioner var för sig att bedöma sådana inom
olika områden företagna förvaltningsåtgärder, vilka äro av likartad beskaffenhet.
Av nu berörda skäl torde granskningen av åtskilliga förvaltningsåtgärder
inom vägväsendets område kunna med större fördel utövas av statens
sakrevision än av en överrevision, som endast har väg- och vattenfry§§na<lsstyrelsens
verksamhet till föremål för sin granskning. Exempelvis
torde statens sakrevision — med hänsyn till den erfarenhet, som denna
kommer att vinna inom andra förvaltningsområden — få större förutsättningar
än en överrevision att granska förrådsrörelsen och särskilt då upphandlingarna
vid vägväsendet. Vidare torde ett gemensamt revisionsorgan
kunna med större fördel anförtros kontrollen av att vägorganisationens personal
och maskiner effektivt utnyttjas. Detsamma torde gälla även spörsmål,
huruvida visst vägarbete bör utföras i egen regi eller på entreprenad.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
En väsentlig del av förvaltningen inom vägväsendets område är emellertid
av den beskaffenhet, att för granskningen av densamma fordras en ingående
kännedom örn vägväsendet och att det kontrollerande organet fortlöpande
följer utvecklingen på detta område. Detta gäller särskilt bedömande av sådana
spörsmål som örn underhållsstandarden lämpligt anpassats i förhållande
till trafikens storlek och art, om vid meddelande av bestämmelser rörande
högsta tillåtna hjultryck tillräcklig hänsyn tagits till vägarnas beskaffenhet
och trafikens behov, om projektering av vägbyggnadsföretag skett med tillräcklig
noggrannhet, vid lämplig tidpunkt och utan att alltför många alternativ
jitarbetats, örn byggnadsstandarden anpassats i förhållande till trafiken
och trafiksäkerheten samt om vägarnas förseende med beläggning skett i
lämplig utsträckning.
Det torde med visst fog kunna ifrågasättas, örn statens sakrevision —
med den sammansättning, som detta organ måste ha med hänsyn till omfattningen
av dess verksamhetsområde — kan få den ingående kännedom
örn vägväsendet, som erfordras för ett bedömande av nu berörda spörsmål.
Det torde nämligen bliva svårt att till sakrevisionen knyta personer, som
äga icke blott ingående kännedom om vägväsendet och möjlighet att följa
utvecklingen inom detta område utan även förutsättningar att bedöma statsförvaltningen
i övrigt. Anlitandet av särskilda experter lärer icke kunna ersätta
frånvaron av ingående kännedom örn vägväsendet hos det granskande
organet.
Enligt de sakkunnigas mening skulle en överrevision, bestående av erfarna
och praktiska män, vilka äga ingående kännedom örn vägväsendet och
som fortlöpande följa utvecklingen inom detta område, lia större förutsättningar
än det av revisionsutredningen föreslagna organet att granska vägförvaltningen
i sådana hänseenden som de nu berörda. Det är att märka,
att ett riktigt avgörande av dessa frågor är av största betydelse ur kostnadssynpunkt.
Det synes vidare uppenbart, att en särskild, överrevision
skulle lia helt andra möjligheter än den föreslagna sakrevisionen att bedöma
den allmänna vägpolitiken och örn vägbehoven inom olika delar av
landet tillgodosetts på ett rättvist och likformigt sätt.
Det synes de sakkunniga icke sannolikt, att det föreslagna revisionsorganet
skulle vid sidan av övriga uppgifter kunna utöva en årlig .granskning
av vägväsendet av lika ingående beskaffenhet som örn granskningen verkställes
av en särskild överrevision.
De sakkunniga finna det anförda giva vid handen, att å ena sidan ett
för hela statsförvaltningen gemensamt revisionsorgan i vissa hänseenden
skulle medföra betydande fördelar även för vägväsendet men att å andra
sidan ett sådant organ icke kunde i alla avseenden ersätta en överrevision
med de uppgifter, som avsetts skola tillkomma denna. Vid sådant förhållande
anse de sakkunniga lämpligast, att vid sidan av statens sakrevision
inrättas en särskild överrevision med uppgift att granska väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och dess lokala organs förvaltning. I varje fall borde en
särskild överrevision finnas under den första tiden efter ett förstatligande,
då den statliga vägorganisationen i detalj skulle utformas och då den nya
sakrevisionen ännu icke hunnit förvärva så ingående kännedom örn vägväsendet.
Att vägförvaltningen sålunda skulle bli föremål för saklig granskning av
två olika organ torde, fortsätta de sakkunniga, icke behöva medföra några
olägenheter. Med hänsyn till de små kostnaderna för en särskild överrevi
-
64
Departement*-
chefen.
Kungl. Majlis proposition nr 224.
sion syntes ur kostnadssynpunkt några betänkligheter icke kunna resas mot
en dylik lösning av frågan. Någon kompetenstvist mellan de olika organen
kunde icke uppkomma, då varken sakrevisionen eller överrevisionen skulle
ha att döma i anmärkningsmål eller eljest. De sakkunniga förutsatte därjämte,
att de båda revisionsorganen samarbetade till förekommande av onödigt
dubbelarbete och så, att kontrollen bleve så effektiv som möjligt. Därvid
borde genom överenskommelse en uppdelning ske så, att vissa grenar
av förvaltningen underkastades granskning av sakrevisionen och andra av
överrevisionen.
I proposition nr 164 till innevarande års riksdag har förslag framlagts
örn inrättande från och med den 1 oktober 1943 av statens sakrevision.
Chefen för finansdepartementet har härvid i fråga örn det föreslagna revisionsinstitutets
arbetsområde anfört bland annat följande.
Yad angår statens sakrevisions arbetsområde synes detta i princip böra
omfatta all verksamhet, som helt eller delvis finansieras med statliga medel.
Under den första försökstiden böra dock befintliga speciella sakrevisionsinstitutioner,
alltså närmast överrevisorerna vid olika affärsverk, tillsvidare
bibehållas. Frågan örn formerna för sakrevision vid vägväsendet är för närvarande
under prövning i kommunikationsdepartementet. När ett nedläggande
av nu förefintliga speciella sakrevisionsorgan bör ske, torde få bli
beroende på erfarenheterna av statens sakrevisions verksamhet.
Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av den ekonomiska förvaltning,
som efter vägväsendets förstatligande skulle ankomma på väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och dess underlydande organ, bör en ingående
sakgranskning på detta förvaltningsområde anordnas. I princip bör denna
granskning, därest statens sakrevision kommer till stånd, ankomma på
detta institut. Under tiden närmast efter förstatligandets genomförande,
då formerna för verksamheten skola uppbyggas samt en mångfald avgöranden
av principiell och praktiskt genomgripande betydelse skola träffas,
är det emellertid av särskild vikt, att en fortlöpande och effektiv granskning
av verksamheten på detta område kan äga rum. På grund härav
och då statens sakrevision icke kan förutsättas från början besitta den nära
kännedom örn vägväsendet, som icke minst under denna övergångsperiod
måste anses erforderlig för en tillfredsställande sakgranskning, anser jag
mig böra förorda, att övergångsvis en särskild överrevision inrättas vid vägoch
vattenbyggnadsväsendet. Ifrågavarande förvaltningsområde bör emellertid
icke härigenom vara undantaget från granskning av statens sakrevision.
Med hänsyn till vad sålunda förutsatts beträffande uppdelning av granskningen
mellan de både sakrevisionsorganen anser jag det av de sakkunniga
beräknade beloppet för överrevisionen, 12,000 kronor, böra vara tillfyllest.
Mot förslaget, att arvodet till vardera av de båda överrevisorerna bestämmes
till 3,000 kronor per år, har jag icke funnit anledning till erinran.
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
DEN LOKALA VÄGORG ANIS ATIONEN.
Vägförvaltningarna.
Vägförstatligandekommittén framlade två förslag beträffande landets indelning
i vägdistrikt, nämligen alt. I med 12 distrikt och alt. II med 22 distrikt.
Enligt alt. II skulle länen bilda distrikt, dock att Gotlands län sammanslogs
med Stockholms län och Blekinge med Kronobergs. Kommitténs majoritet
tillstyrkte alt. I.
I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition i ämnet uttalade sig riksdagen
för, att landet skulle indelas i 24 distrikt, sammanfallande med länen.
De sakkunniga.
Med länen såsom enheter för väghållningen bleve, framhålla de sakkunniga
(betänkandet sid. 234 o. f.) omfattningen av de olika vägförvaltningarnas arbetsuppgifter
mycket olika och mera varierande än enligt alt. II i vägförstatligandekommitténs
förslag. Personalstyrkan vid de olika förvaltningarna
måste avvägas efter arbetets omfattning. Vägförstatligandekommittén kunde
föreslå samma ordinarie personalstyrka för varje vägförvaltning enligt alt. I,
som avsåge 12 till arbetets omfattning ungefär likvärdiga distrikt. Enligt
alt. II däremot bleve personalstyrkan olika för skilda förvaltningar. Med
den nu förutsatta indelningen med länen såsom enheter bleve det nödvändigt
att än mer variera personalstyrkan.
De sakkunniga framhålla vidare, att det överhuvudtaget vore vanskligt
att föreslå en organisation, som på lämpligt sätt anslöte sig till arbetsuppgifterna
i de skilda länen. Än vanskligare bleve detta på grund av de rådande
krisförhållandena. Behovet av personal för vägunderhållet kunde
visserligen förutses någorlunda bestämt. Beträffande byggande av väg vore
emellertid förhållandet ett annat. Särskilt på detta område vore det av vikt,
att organisationen ordnades så, att den tillgodosåge de nuvarande behoven,
men samtidigt gjordes så elastisk, att den kunde utvidgas att möta kraven
vid en återgång till normala förhållanden och de ytterligare stegrade kraven
vid en arbetslöshetskris m. m.
Vid behandlingen av frågan örn vägförvaltningarnas personalbehov lia de
sakkunniga sammanfört länen gruppvis med hänsyn till den för olika län
föreslagna personalen. De sakkunniga betona, att denna sammanställning
icke innebär något ställningstagande till ordningen mellan länen vid en väghållning
av normal omfattning.
Vägförstatligandekommittén hade tänkt sig, att vägförvaltningarna skulle
inom sig organiseras på särskilda avdelningar. I samband med behandlingen
av principfrågan örn vägförstatligandet anförde jag i 1942 års proposition,
att lämpligheten av en fast organisation på avdelningar kunde ifrågasättas,
örn distrikten sammanfölle med länen. Med anledning härav säga sig de
sakkunniga lia utgått från att vägdirektörerna skulle äga fritt utnyttja sina ingenjörs-
och övriga biträden allt efter föreliggande arbetsuppgifter. Det läge då,
fortsätta de sakkunniga, i sakens natur att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle äga befogenhet att vid behov förflytta tjänstemännen mellan länen
liksom mellan styrelsen och vägförvaltningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. I sami. Nr 221. 422 43 5
66
Kungl. Majlis proposition nr 224.
Vägdirektörerna.
De sakkunniga, som utgått från att vägförvaltning skall ställas under
ledning av en vägdirektör, föreslå, att denne i Norrbottens, Västerbottens
och Västernorrlands län placeras i lönegraden C 7, i Gotlands och Blekinge
län i lönegraden C 5 samt i övriga län i lönegraden C 6. Till jämförelse
må nämnas, att vägförstatligandekommittén vid en distriktsorganisation
enligt alt. II föreslog vägdirektörsbefattningarnas hänförande till lönegraden
C 8 i de två nordligaste distrikten (Norrbottens och Västerbottens län) samt
till lönegraden C 7 i de övriga distrikten.
Den personal, som av vägförstatligandekommittén beräknades erforderlig
på den s. k. vägdirektörsexpeditionen, har endast till viss del upptagits i
de vägsakkunnigas förslag till personalstat.
Därest, på sätt de sakkunniga föreslagit, förrådsrörelsen friställes, skulle
dock alltjämt arbetsförråden komma att vara underställda vägdirektören *
Denne skulle därjämte äga befogenhet att göra vissa upphandlingar. Lagerbokföringen
för arbetsförråden skulle härvid ske vid vägförvaltningarna.
För denna bokföring ävensom för upphandlingarna behövde vägdirektören
biträde. De sakkunniga föreslå att för detta ändamål en kontoristbefattning
i lönegraden Eo 9 inrättas vid varje vägförvaltning.
På grund av den ringa byggnadsverksamhet, som för närvarande är rådande
på väghållningens område, ha de sakkunniga icke ansett sig böra förorda,
att i organisationen nu upptages den tjänst såsom värderingsman i
lönegraden A 17, som av vägförstatligandekommittén förutsattes för handläggning
av markförvärvsfrågor m. m.
Behovet av kanslibiträden, kontorsbiträden och expeditionsvakter behandlas
i samband med frågan örn personal för kamerala ärenden.
Personal för underhållet.
Underhållsing enjon er.
Vägförstatligandekommittén föreslog för underhållet sammanlagt 45 ingenjörer,
varav 22 avdelningsingenjörer i lönegraden A 27 och 23 ingenjörer i
lönegraden A 21.
Riksdagen förutsatte emellertid, att antalet ingenjörer skulle i möjligaste
mån minskas.
Vid bedömandet av det erforderliga antalet ingenjörer för underhållet ha
de sakkunniga utgått från att övervägmästartjänster komma att inrättas till
det antal, de sakkunniga föreslagit.
De sakkunniga föreslå, att de s. k. avdelningsingenjörerna i lönegraden
A 27 för underhållet ersättas med vägingenjörer i lönegraden A 26.
Vägingenjör skulle närmast under vägdirektören hava ansvaret för underhållet
i länet. På grund av att vägdirektören själv borde kunna personligen
taga verksam del i ledningen av underhållet i de mindre länen, föreslå de
sakkunniga, att vägingenjörstjänster för underhållet tills vidare inrättas blott
i 19 län. Vägingenjör skulle icke tillsättas i följande 5 län, nämligen Uppsala,
Gotlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands län.
67
Kitngl. Maj:ts proposition nr 224.
Även de övriga, av kommittén föreslagna ingenjörstjänsterna för underhållet,
23 stycken i lönegraden A 21, borde enligt de sakkunniga kunna tills
vidare något minskas i antal. I första hand krävdes en sådan ingenjör i vart
och ett av nämnda 5 län, där vägingenjörstjänst icke inrättades. Därjämte
krävdes sådan ingenjör i de 14 större länen. Beträffande de återstående 5
länen erfordrades visserligen icke ytterligare en hel ingenjör skraf t för underhållet,
men helt utan ytterligare ingenjörsbiträde beräknades vägingenjören
få alltför stor arbetsbörda. De sakkunniga ha därför föreslagit att jämväl i
dessa län skulle inrättas en ingenjörstjänst i lönegraden A 21, men ha därvid
utgått från att tjänsten skulle uppdelas på underhåll samt projektering
och byggande. Av dessa 5 tjänster skulle då blott 2x/a anses belasta underhållet.
Totalt skulle antalet ingenjörstjänster i lönegraden A 21 för underhållet
bliva 2D/2.
Dessa ingenjörer behövde icke vara högskoleutbildade. Däremot borde
som kompetenskrav uppställas examen från statligt tekniskt läroverk, där ej
särskilda skäl till annat föranledde.
Yad de sakkunniga sålunda föreslå innebär en minskning i jämförelse med
vägförstatligandekommitténs förslag med sammanlagt 41/2 ingenjörstjänster.
Overvägmästare.
Vägförstatligandekommitténs organisationsförslag alt. II upptog 47 övervägmästare.
Vid behandlingen av huvudgrunderna för vägförstatligandet uttalade
riksdagen, att det vore tillrådligt, att övervägmästarbefattningar icke
tillsattes, förrän erfarenheten visat, att behov därav förelåge.
Vägsakkunniga ha emellertid på närmare angivna skäl ansett sig böra förorda,
att ett mindre antal övervägmästartjänster inrättas, närmast i syfte att
begränsa antalet ingenjörer och samtidigt i möjligaste mån befria vägmästarna
från expeditionsgöromål. De sakkunniga föreslå sålunda, att 28 övervägmästarbefattningar
i lönegraden A 16 uppföras på vägförvaltningarnas personalstat.
De sakkunniga ha då avsett, att flertalet vägförvaltningar skulle
tilldelas blott en övervägmästare. Gotlands och Blekinge län skulle bliva
helt utan övervägmästare, Norrbottens och Västerbottens län skulle få vartdera
3 samt Västernorrlands och Älvsborgs län vartdera 2 övervägmästare.
LänsschaJctmästare.
Såsom förut nämnts ha statsmakterna redan beslutat, att frågor örn statsbidrag
till byggande och underhåll av enskilda vägar skola överflyttas från
den nuvarande centrala handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till avgörande av länsstyrelserna.
Beträffande det tekniska utredningsarbetet på detta område ha de sakkunniga
föreslagit, att den nuvarande särskilda länsschaktmästarorganisationen
tills vidare skulle bibehållas med de förändringar beträffande distriktsindelningen,
som kunde befinnas erforderliga och lämpliga, samt att liksom
hittills anslagen till enskilda vägar skulle anlitas för länsschaktmästarnas
avlöning, allt till dess större erfarenhet vunnits rörande organisationens
definitiva utformande.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Personal för projektering och byggande av väg.
Vägförstatligandekommittén föreslog för vägförvaltningarnas arbete med
projektering och byggande av väg inrättande av följande befattningar.
13 arbetschefer i lönegraden C 5,
22 avdelningsingenjörer i lönegraden A 27,
24 ingenjörer i lönegraden A 21, samt
22 ritare i lönegraden A 12,
eller tillhopa 81 befattningar.
De sakkunniga ha för samma ändamål beräknat 6472 tjänster.
Arbetschefsbefattningar böra enligt de sakkunniga icke för närvarande
inrättas med hänsyn till vägbyggandets ringa omfattning. Det förutsättes att,
örn ökade vägbyggnadsarbeten anses böra igångsättas vid en arbetslöshetskris,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall äga befogenhet att tillsätta
arbetschefer med avlöning från byggnadsmedel.
I likhet med vad som föreslagits beträffande personalen för underhållet
böra enligt de sakkunniga i flertalet län vägdirektörernas närmaste män i
fråga örn projektering och byggande av väg benämnas vägingengör er. De
sakkunniga föreslå, att dessa vägingenjörer placeras i lönegraden A 27.
De sakkunniga anse att, när nu samtliga län skulle utgöra egna distrikt,
behov av en vägingenjör för nu ifrågavarande ändamål icke förelåge i de två
minsta länen, där vägdirektören själv borde medhinna att direkt leda jämväl
projekterings- och byggnadsarbetena. De sakkunniga föreslå sålunda, att
vägingenjörstjänst icke inrättas i Gotlands och Blekinge län. Det kunde
enligt de sakkunniga även ifrågasättas, örn dylika vägingenjörstjänster borde
inrättas i Uppsala, Hallands och Västmanlands län. Med hänsyn dock till
att någon högre ingenjörstjänst för underhållet icke föreslagits skola inrättas
i dessa län, ha de sakkunniga i detta sammanhang upptagit en vägingenjörstjänst.
De sakkunniga lia då utgått från att innehavaren komme att biträda
även vid ledningen av underhållet.
Vidare föreslå de sakkunniga, att för här ifrågavarande ändamål inrättas
vissa ingenjörsbefattningar i lönegraden A 21. Dessa ingenjörer skulle verkställa
projektering och renstakning av vägföretag samt biträda vid ledning
av arbeten i egen regi och kontroll av entreprenadarbeten. De sakkunniga
ha upptagit en dylik tjänst för vart och ett av de 14 största länen samt
en i vartdera av Gotlands och Blekinge län, där vägingenjör icke skulle
finnas. I vart och ett av Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus,
Örebro samt Gävleborgs län skulle, på sätt framgår av det redan anförda,
finnas en vägingenjörstjänst. Innehavaren av denna tjänst förutsättes skola
fördela sin arbetstid lika mellan underhåll, å ena, samt projektering och
byggande, å andra sidan. I Uppsala, Hallands och Västmanlands län skulle
för sistnämnda arbetsuppgifter icke finnas någon ingenjör i lönegraden A 21.
Med det sålunda föreslagna antalet ingenjörer i lönegraden A 21 för projektering
och byggande av väg syntes, uttala de sakkunniga, en del län få för
liten fast anställd personal för detta ändamål. De sakkunniga förutsätta
emellertid, att det särskilda projekteringsanslag, varom i det följande förmäles,
tages i anspråk för anlitande av extra arbetskraft just i dessa län.
69
Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 224.
På samma sätt borde även byggnadsanslagen kunna tagas i anspråk för avlöning
av tillfälligt anställda ingenjörer i anledning av vägbyggnadsföretag.
Vidare förutsättes, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utnyttjar ingenjörerna
i lönegraden A 21 för projekteringsuppdrag även i annat län än det, där vederbörande
är stationerad. På detta sätt borde enligt de sakkunniga behovet
av ingenjörskrafter för förevarande ändamål kunna bliva tillgodosett i alla län.
Förutom nu nämnda personal skulle, anföra de sakkunniga, vid vägförvaltningama
även erfordras ritare i lönegraden A 12. Dessa skulle hava sådana
kvalifikationer, att de på ett verksamt sätt kunde biträda vid projektering
och renstakning av vägföretag. De skulle även kunna utföra massberäkningar
för vägprojekt och renstakningar men borde helst därjämte hava sådan
erfarenhet och praktik från dylika arbeten, att de vid behov kunde biträda
vid staknings- och uppmätningsarbeten i terrängen. De sakkunniga lia
ansett en ritartjänst erforderlig vid varje vägförvaltning.
De sakkunniga ha utgått från att det på vägförvaltningarna ankommande
projekteringsarbetet delvis skulle utföras med hjälp av extra personal. För
kostnaderna för denna personal skulle anvisas ett särskilt anslag, vilket
jämväl skulle tagas i anspråk för ersättning till för projekteringsarbeten
anlitade konsulterande ingenjörer. De sakkunniga hava beräknat det årliga
anslagsbehovet på sätt framgår av följande sammanställning.
Kronor
Ingenjörer, ritare och schaktmästare .................................... 50,000
Resekostnader.............................................................. 100,000
Hantlangning .............................................................. 200,000
Konsulterande ingenjörers pågående och nya arbeten ................ 200,000
Särskilda utredningar .................................. 50,000
Summa kronor 600,000
Kameral personal.
De sakkunniga föreslå, att en vägkamrerar t jäns t inrättas i varje län, placerad
i lönegraden A 21 respektive A 20, ävensom att en vägkassärstjänst, placerad
i lönegraden Eo 14 respektive Eo 11, inrättas i samtliga län utom de två
minsta. Kamrerare i lönegraden A 21 skulle finnas i de 19 största länen och
kamrerare i lönegraden A 20 i Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och
Västmanlands eller sammanlagt 5 län. I de 14 största länen skulle därjämte
anställas en bokhållare i lönegraden Eo 17. Kassören borde i flertalet län
placeras i lönegraden Eoll. I de två minsta länen, Gotlands och Blekinge,
skulle dock en kontorist i lönegraden A 9 vara jämväl vägkassör. I följande
relativt stora län, nämligen Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och
Bohus, Örebro och Gävleborgs eller tillhopa 6 län, där bokhållare icke skulle
finnas och kassören därför utom egna åligganden måste fullgöra de för bokhållaren
avsedda göromålen, borde kassören placeras i lönegraden Eo 14. I
nämnda län skulle personalen förstärkas med en kontorist i lönegraden Eo 9.
I Uppsala, Hallands och Västmanlands län, som icke heller skulle få bokhållare,
skulle personalen förstärkas med ett kanslibiträde i lönegraden A 7
och i de tre största, mest arbetstyngda länen nied ett kanslibiträde i lönegraden
Eo 7.
70 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Arbetsfördelningen mellan befattningshavarna skulle i stort sett bliva
följande.
Kamreraren skulle föredraga ärenden rörande utanordningar, leda och
svara för bokföringen, utöva kontrollen över kassarörelsen, leda och deltaga
i den inre revisionen, vara föredragande i personalärenden, handlägga
ärenden av social natur och biträda vägdirektören vid ingående av avtal och
uppgörande av kontrakt.
Bokhållaren skulle ombesörja den inre revision, som föreginge medelsutbetalningen,
svara för den i och för anslagskontrollen erforderliga specialbokföringen,
upprätta anordningslistor samt svara för avlöningarnas uträknande
och underteckna avlöningslistorna.
Kassören skulle handha kassarörelsen samt ombesörja kassa- och titelbokföringen.
Beträffande behovet i övrigt av kanslibiträden, kontor sbiträden och skrivbiträden
för diarieföring, arkiv, kalkylationsbokföring, skrivarbeten m. m.
framhålla de sakkunniga, att detta behov vore olika i de skilda vägförvaltningarna
och att det vore mycket vanskligt att bedöma detsamma. De sakkunnigas
förslag härutinnan framgår av följande sammanställning. I förslaget
ha vidare upptagits expeditionsvakter för de 14 större vägförvaltningarna.
Sammanställning: av vägförvaltningarna» personal.
Lönegrad
Vart
och ett
av
Väster- bottens
och
Norr- bottens
två län
Väster-
norr-
lands
län
Älvs-
borgs
län
Vart och ett av
Stockholms,
Östergötlands,
Jönköpings,
Kalmar,
Malmöhus,
Kristianstads,
Skaraborgs,
Värmlands,
Kopparbergs
och
Jämtlands
tio län
Vart och ett
av Söder- manlands,
Kronobergs,
Göteborgs
och Bohus,
Örebro och
Gävleborgs
fem län
Vart
och ett
av Upp- sala,
Hal- lands
och
Väst-
man-
lands- trc län
Vart
och ett
av Got- lands
och
Ble- kinge
tvä län
Summa
Vägdirektör
C 7
i
i
_
_
_
_
_
3
»
C 6
—
—
i
i
i
i
—
19
M
C 5
—
—
—
—
—
—
1
2
Vasängen! ör
A 27
i
i
i
i
i
i
—
22
»
A 26
i
i
i
i
i
—
—
19
Ingenjör
A 21
2
2
2
2
i
i
2
40
V&gkamrer
A 21
1
1
1
1
i
—
—
19
»
A 20
—
—
—
—
—
i
1
5
Övervägmästare
A 16
3
2
2
1
i
i
—
28
Ritare
A 12
1
1
1
1
i
i
1
24
Kontorist
A 9
—
—
—
—
—
—
1 1
2
Kanslibiträde
A 7
1
1
1
1
i
i
—
22
Bokhållare
Eo 17
1
1
1
1
—
—
—
14
Vägkassör
Eo 14
—
—
—
—
i
—
—
5
)»
Eoll
1
1
1
1
—
i
—
17
Kontorist
Eo 9
1
1
1
1
2
i
1
29
Kanslibiträde
Eo 7
1
1
—
—
—
—
—
3
Expeditionsvakt Eo 5
l
1
1
1
—
—
—
14
Kantorsbiträde
Eo 4
1
1
1
1
1
i
1
24
Skrivbiträde
Eo 2
1
1
1
1
1
i
—
22
Summa per län
18
17
16
15
13
a
8
—
Totalt
1 Tillika vägkassör.
36
17
16
150
65
33
16
333
opaginerad Kontrollera mot PDF
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
De sakkunniga säga sig med avsikt lia föreslagit en knapp personalstat.
För att möjliggöra för väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen att förse vägförvaltningarna
med de ytterligare biträden, som med säkerhet kunde komma
att erfordras, föreslå de sakkunniga, att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förfogande ställes en anslagspost för extra personal. Denna anslagspost
borde beräknas så, att den möjliggjorde anställande av ytterligare 25
biträden och 10 kontorsvakter och borde för närvarande uppgå till cirka
75,000 kronor per år.
Yttranden.
De sakkunnigas förslag beträffande vägförvaltningarnas organisation kar
givit anledning till åtskilliga uttalanden. I flertalet av dessa ha upptagits
förslag till ändringar av organisationen på särskilt angivna punkter, vanligen
innebärande utökning av personalbeståndet, ävensom till ändrad löneställning
för olika befattningshavargrupper. Några av de hörda myndigheterna
och organisationerna ha emellertid även gjort vissa allmänna uttalanden.
Länsstyrelsen i Stochholms län anser sålunda, att den för länet föreslagna
personalstaten över huvud är hållen i underkant. Länsstyrelsen har emellertid
1 nuvarande läge icke ansett sig böra påyrka någon ändring i de sakkunnigas
förslag.
Även länsstyrelsen i Uppsala län säger sig ha svårt att tro, att den för
länet beräknade personalen skall visa sig tillräcklig.
Vägingenjören i Västerbottens län framhåller, att skillnaden i personaluppsättning
mellan Västerbottens län och exempelvis den grupp av 10 län, som
omfattade Stockholms—Jämtlands län, endast vore 3 personer, bestående av
2 övervägmästare för underhållet och 1 kanslibiträde. Denna skillnad måste
anses vara för liten och täckte ej den större arbetsbelastningen för vägförvaltningen
i detta län med dess jämförelsevis stora väghållning.
Minst följande utökning av den fast anställda personalen vid länets vägförvaltning
erfordrades enligt vägingenjörens uppfattning.
1 ingenjör .......................................... Eo 17
2 vägmästare........................................ Eo 13
1 kontorsbiträde.................................... A 4
2 kontorsbiträden .................................. Eo 4.
Göteborysbygdens vägstijrelse uttalar, att personaluppsättningen för vägförvaltningen
i Göteborgs och Bohus län syntes alldeles för knappt tilltagen.
På grund av länets topografiska och mycket svårartade geologiska struktur
samt de meteorologiska förhållandena syntes enligt den erfarenhet, som vägstyrelsen
vunnit i vägfrågor, en utökning av den föreslagna personalen vara
ofrånkomlig.
Såsom framgår av det i annat sammanhang återgivna yttrandet av svenska
vägstyrelsernas förbund anser förbundet, att antalet befattningar, som beräknats
för vägförvaltningarna, behöver väsentligt ökas, örn arbetsuppgifterna
skola kunna medhinnas inom rimlig tid.
Å andra sidan har en motsatt uppfattning kommit till synes i ett par
yttranden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
72
Kungl. May.ts proposition nr 224.
Sålunda har länsstyrelsen i Ostergötlands län i likhet med länets vägstyrelseförening
befarat, att vägförvaltningen skulle komma att visa sig i hög grad
överorganiserad.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län ävensom vägföreningen i länet uttalar, att
den föreslagna vägförvaltningens personaluppsättning även för normala förhållanden
förefölle tilltagen i överkant.
Vägdirektörerna.
De sakkunnigas förslag örn en differentiering de olika länen emellan i
fråga örn löneställningen för vissa befattningar av samma slag — främst
härvid vägdirektörstjänsterna — har mött gensagor från vissa håll.
Statskontoret anför i detta sammanhang.
Vidkommande personalorganisationen vid vägförvaltningarna skiljer sig
det nu framlagda förslaget från vägförstatligandekommitténs förslag alt. II
bland annat därutinnan, att man i enlighet med av statsmakterna lämnade
direktiv utgått från en distriktsindelning, sammanfallande med länen. Då
arbetsuppgifterna i skilda län helt naturligt förete vissa olikheter, betingade
av länens olika storlek och växlande naturförhållanden, har detta i sin tur
fört med sig, att de sakkunniga föreslagit en viss differentiering i lönehänseende
av eljest likvärdiga tjänster. Sålunda föreslås en uppdelning av
vägdirektörerna på tre skilda lönegrader samt av vägingenjörer, vägkamrerare
och vägkassörer på två lönegrader. Ehuru en liknande differentiering redan
förekommer på vissa andra förvaltningsområden, där länet varit indelningsgrund
vid lönegradsplacering, har man dock vid senare löneregleringar i
allmänhet sökt undvika att anlägga kvantitativa bedömningsgrunder på kvalitativt
jämställda befattningar. Erinras må, att tjänsteförteckningssakkunniga
i sitt den 18 juni 1942 avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen
i vad avser byråchefs- och rådstjänster m. fl. föreslogo, att landets
24 överlantmätare, av vilka för närvarande 9 äro placerade i lönegrad A 30
och 15 i lönegrad A 29, samtliga skulle hänföras till lönegrad A 30. De
sakkunniga påpekade i detta sammanhang, att differentiering å olika lönelägen
icke förekommer för exempelvis förste provinsialläkarna och länsveterinärerna,
vilka liksom överlantmätarna ha länet till arbetsområde. Att
inom vägförvaltningarna bryta den sålunda eftersträvade och ur såväl principiell
som praktisk synpunkt önskvärda enhetligheten vid lönesättningen
av likvärdiga tjänster kan statskontoret icke tillstyrka.
Statskontoret påyrkar sålunda, att lönegradsplaceringen göres enhetlig
för vägdirektörerna. Ämbetsverket föreslår, att dessa befattningar placeras i
lönegraden C 5 eller samma lönegrad, som statskontoret föreslagit för väginspektören
för underhållet, och lönegraden närmast under den, som gäller
för överingenjören och chefen för statens väginstitut.
I anslutning till frågan örn vägdirektörernas löneplacering erinrar statskontoret
örn vad ämbetsverket i sitt föregående utlåtande över vägförstatligandekommitténs
förslag yttrat rörande behovet av en lönedifferentiering
i dyrortshänseende av förordnandetjänsterna.
Aven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen och vägingenjören i
Södermanlands län ha framfört erinringar mot den av de sakkunniga förordade
lönegradsdifferentieringen beträffande vägdirektörerna.
Svenska vägföreningen framhåller beträffande vägdirektörernas löne ställning,
att de tekniska kraven, arbetet och ansvaret på dessa poster vore i stort
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
sett lika inom samtliga län, frånsett att arbetet inom ett och samma län
kunde komma att variera från år till år. Dessa omständigheter talade enligt
föreningens mening för en lika lönesättning i samtliga län. För den händelse
lönesättningen skulle komma att graderas, borde även vissa andra län än
de tre nordliga kustlänen uppflyttas i den högre klassen. Detta vore fallet
i de län, som innefattade tillfartsvägarna till rikets tre största städer. Yägföreningen
anför vidare härom.
Den starka trafiken på de stora städernas infartsvägar, den täta bebyggelsen
kring dessa vägar och de ofta mycket höga markvärdena ävensom
hänsynen till andra trafikleder såsom järnvägar, förortsbanor och spårvägar
medföra, att vid dessa vägars utformning speciella och mycket svårbemästrade
trafikproblem uppstå. Dessa problem kräva för sin rätta lösning hos
vägdirektören djupgående insikter ej blott i väg- och byggnadsteknik utan
även i allmänna trafikfrågor och stadsplanefrågor. Trafikproblemen kring
Stockholm och Göteborg kompliceras dessutom av den i regel besvärliga
terrängen runt städerna ifråga.
I Malmöhus län är terrängen visserligen mera lättframkomlig, men det
för svenska förhållanden stora antalet medelstora och mindre städer och
andra samhällen och kanske än mera den synnerligen täta bebyggelsen på
landsbygden komplicera i hög grad arbetet med vägnätets utformning i
detta län.
Vägföreningen anser således, att de skäl, som kunna anföras som motiv
för en högre lönegrad för de tre nordliga kustlänen, också gälla för Stockholms,
Malmöhus och Göteborgs och Bohus län.
Länsstyrelsen i Gotlands län anser, att vägdirektören i länet bör placeras
i samma lönegrad som vägdirektören i flertalet fastlandslän eller i lönegraden
C 6. Liknande uttalanden lia gjorts av vägingengör erna i Malmöhus och
Örebro län samt statsverlcens ingenjör sförbund beträffande vägdirektörstjänsten
i såväl Gotlands som Blekinge län.
Länsstyrelsen ■i Uppsala län anser, att vägdirektören icke bör placeras
lägre än i lönegraden C 7, medan länsstyrelsen i Västerbottens län däremot
finner en placering av vägdirektören i lönegraden C 5 fullt tillräcklig.
Personal för underhållet.
Underhåll singe nj brev.
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att länets vägdistrikt för närvarande
hade gemensam förvaltning under ledning av en arbetschef. Denna
organisation hade visat sig vara mycket ändamålsenlig. För att kunna utnyttja
de synnerligen goda erfarenheter, som gjorts under den nuvarande
organisationen, syntes det länsstyrelsen nödvändigt, att den nuvarande arbetschefsbefattningen
bibehölles i form av en vägingenjörsbefattning i lönegraden
A 26. Därest en av de föreslagna två ingenjörerna i A 21 gjordes till vägingenjör
i A 26, borde den andre ingenjören kunna nedflyttas till A 18.
Vägingenjören i Kristianstads län ifrågasätter, örn icke vägingenjören för
underhållet borde betraktas såsom jämställd med vägingenjören för projektering
och byggande och i enlighet därmed placeras i samma lönegrad
som den senare eller A 27. Arbetet med projektering och planförfattande
syntes i varje fall icke böra övervärderas i jämförelse med arbetet med vägunderhållet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Vägingenjören i Hallands län anser, att vägdirektörerna i Uppsala, Hallands
och Västmanlands län borde i likhet med de flesta andra vägdirektörer
befrias från att taga omedelbar del i underhållets ledning. Personalstyrkan
inom dessa vägförvaltningar borde följaktligen utökas med en vägingenjör
i lönegraden A 26.
Statskontoret förordar, att de föreslagna ingenjörstjänsterna i lönegraden
A 21, med undantag för en dylik befattning i vart och ett av de 5 län, där
vägingenjörstjänst för underhållet icke skulle finnas, ersättas med befattningen
såsom vägingenjörsassistent i lönegraden Eo 17. Ämbetsverket hänvisar
i detta sammanhang vad beträffar ingenjörerna för underhållet till att
enligt uppgift i betänkandet dessa ingenjörer icke skulle behöva vara högskolebildade.
Enligt allmänna lönenämndens mening borde det tagas under övervägande,
örn icke en placering i lägre lönegrad än A 21 kunde i viss utsträckning
ifrågakomma för ingenjörer vid vägförvaltningarna. Nämnden har erinrat
örn att inom de affärsdrivande verken vissa ingenjörstjänster hänförts till
lönegraden A 20.
Rektorn för Stockholms tekniska institut har i fråga örn kompetenskrav för
underhållsingenjörerna anfört.
Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att underhållsingenjörerna
icke behöva vara högskoleutbildade utan att såsom kompetens borde uppställas
examen från statligt tekniskt läroverk, där ej särskilda skäl till annat
föranleda, hemställes att efter »från statligt tekniskt läroverk» måtte tillfogas
orden »eller motsvarande läroanstalt». Därigenom skulle även från
Stockholms tekniska institut och även från andra enskilda tekniska läroanstalter
utexaminerade elever kunna ifrågakomma såsom underliållsingenjörer.
Från Stockholms tekniska institut utexamineras nämligen för närvarande
ett större antal elever än från samtliga statens tekniska gymnasier
och fackskolor tillsammantagna.
O ver vägmästare.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser i motsats till vägingenjören i länet,
att övervägmästare icke böra tillsättas, förrän erfarenheten visat, att behov
därav föreligger. Skulle sådan befattning redan nu böra tillsättas, borde
den ingenjör i lönegraden A 21, som icke skulle vara högskoleutbildad, uteslutas
ur organisationen.
Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig icke vara övertygad örn att övervägmästarna
i verkligheten bomme att bliva annat än expeditionstjänstemän;
såsom sådana bleve de emellertid även erforderliga. Däremot förefölle
det länsstyrelsen, som om behov skulle föreligga att inrätta en högre vägmästartjänst
för utearbetet. Man kunde nämligen icke komma ifrån, att
vissa vägmästardistrikt bleve mera krävande i fråga örn arbetets omfång
och kvalifikationer.
Enligt vägingenjören i Västernorrlands län vore det nödvändigt, att övervägmästarbefattningarna
tillsattes redan från början, enär det eljest bleve
oundvikligt att anställa ytterligare ingenjörer i vägförvaltningarna.
Statskontoret anser sig icke kunna bedöma bärkraften av de motiv, som
föranlett de sakkunniga att frångå riksdagens direktiv i frågan örn inrättande
opaginerad Kontrollera mot PDF
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 221.
av övervägmästartjänster. Ämbetsverket tillrader att, örn dessa tjänster anses
böra inrättas, de av försiktighetsskäl placeras i lönegraden Ex 16.
Allmänna lönenämnden yttrar i fråga om övervägmästartjänsternas löneställning.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle det finnas 28 övervägmästartjänster
i lönegraden A 16. Den föreslagna lönegradsplaceringen överensstämmer
med den av vägförstatligandekommittén förordade. Lönenämnden hade
emellertid i sitt tidigare yttrande uttalat, att det syntes kunna övervägas,
huruvida icke övervägmästarbefattningarna åtminstone till en början borde
hänföras allenast till lönegraden A 15. Vid det förnyade övervägande, som
lönenämnden i förevarande sammanhang ägnat det ifrågavarande spörsmålet,
har lönenämnden, med beaktande av att de nu förordade övervägmästartjänsterna
skulle erhålla annan karaktär än de tidigare föreslagna ävensom
att befattningarna beräknats skola besättas med väi meriterade vägmästare,
funnit sig böra biträda förslaget örn övervägmästartjänsternas placering i
16 lönegraden.
Sveriges arbetsledareförbund framför i huvudsak följande sv npunkter beträffande
övervägmästarna.
Förbundet kan icke ur de sakkunnigas betänkande utläsa den verkliga
anledningen till att de sakkunniga underlåta att utnyttja övervägmästarna
för arbetsledningen utan placera dem med kontors- och kontrollarbete vid
distriktsförvaltningarna. Föreligga emellertid skäl härför och äro dessa av
sådan tyngd, att statsmakterna följa de sakkunniga, synes en komplettering
oundviklig. Man måste räkna med att övervägmästaren efter relativt kort
tid tappat kontakten med det praktiska arbetet och med utvecklingen på
vägunderhållets område. Den expertis i fråga örn det praktiska arbetet och
de praktiska detaljerna, som han förfogar över när han utses för uppdraget,
går därmed förlorad. Uppdelas arbetet däremot på två övervägmästare, torde
dessa kunna alternerande givas uppgifter, som trygga erforderlig kontakt
med arbetet och utvecklingen. Linder nyss angiven förutsättning föreslås
därför, att två övervägmästartjänster inrättas i de län, där enligt förslaget
endast en övervägmästare skulle vara anställd. Vidare föreslås, att en öveivägmästartjänst
inrättas i vartdera Gotlands och Blekinge län, Ujvvicl den
för vägunderhållet avsedda ingenjörsbefattningen bör bortfalla. Vid denna
komplettering av antalet övervägmästare skulle hela antalet utgöra 48 eller
exakt samma antal övervägmästare, som skulle erfordras därest arbetsledningen
vid vägunderhållet organiserades i enlighet med av förbundet framlagt
förslag (jfr i det följande). Förbundet vill dock än en gång starkt understryka,
att en väsentligt större effekt ur praktiskt taget alla synpunkter.skulle uppnås,
örn övervägmästarna helt utnyttjas för arbetsledande uppgifter än om
deras arbetskraft till övervägande del tages i anspråk för kontorsarbete.
Förbundet anser i anslutning till tidigare gjorda uttalanden, att starka
skäl alltjämt tala för en inplacering av övervägmästarna i 20 lönegraden.
Förbundet vill emellertid modifiera sitt önskemål därhän, att befattningarna
placeras i 18 lönegraden.
Vid förstatligandet böra samtliga av förbundet föreslagna 48 overvagmästarbefattningar
omedelbart tillsättas. I syfte att dessa icke skola medföra
onödig kostnadsökning framföres tanken, att övervägmästarna tills vidare
anförtros do uppgifter, som framdeles äro avsedda att avila värdermgsraännen.
Vägdistrihtcns tjänstemannaförening påyrkar, att övervägmästarna placeras
i 18 lönegraden.
76
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.
Vägingenjören i Stockholms län förordar anställande av en maskinverkmästare
vid vägförvaltningen, varigenom besparingar skulle uppkomma, som
flera gånger skulle uppväga utgiften för hans avlöning, och en effektiv och
väl underhållen maskinpark skulle erhållas.
Läns schaktmästare.
Länsstyrelsen i Hallands län samt vägingenjören i Göteborgs och Bohus län
anse, att det på länssehaktmästarorganisationen ankommande arbetet borde
inordnas direkt under vägförvaltningarna.
Denna uppfattning delas jämväl av vägingenjören i Älvsborgs län, som
tillika föreslår, att en länsschaktmästare anställes vid varje vägförvaltning.
I de större vägförvaltningarna skulle en länsschaktmästare få full sysselsättning
med de frågor, som uppkomma i samband med statsbidrag till underhåll
och byggande av enskild väg, och de mindre förvaltningarna skulle erhålla
en behövlig personalförstärkning.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser däremot, att man tillsvidare icke
bör binda sig genom att inordna länsschaktmästarna i den statliga organisationen
utan lämna möjlighet till en framtida avveckling.
Vägingenjörerna i Kopparbergs och Västernorrlands län framhålla, att frågor
rörande enskild väghållning i vederbörande län redan nu vore av sådan omfattning,
att länet borde utgöra ett eget länsschaktmästardistrikt.
Länsstyrelsen i Örebro län samt Göteborgsbygdens vägstyrelse ifrågasätta,
huruvida icke jämväl ärenden angående s. k. skogsvägar och odlingsvägar
borde överflyttas till länsstyrelserna.
[Personal för projektering och byggande av väg.
Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att därest vägbyggande skulle
igångsättas i någorlunda samma omfattning som tidigare, den för projektering
och byggande beräknade personalen syntes ha tilltagits så liten, att
behov av väsentligt större personal snart nog kunde komma att yppas.
Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att länet borde i fråga örn förvaltningspersonalens
sammansättning hänföras till gruppen Uppsala—Hallands—Västmanlands
län.
Vägingenjören i Älvsborgs län finner den för projektering och byggande
avsedda personalen för knappt tilltagen. Inom länet bedreves för närvarande
i vägdistriktens egen regi vägföretag för ett belopp av 2,600,000 kronor.
Arbetschefer borde tillsättas i samtliga län bland annat med hänsyn till
nödvändigheten att i god tid vidtaga åtgärder för igångsättande av vägarbeten
vid en kommande arbetslöshetskris.
Vägingenjören i Västmanlands län har framfört det förslaget — vilket biträdes
av länsstyrelsen i länet — att då man redan nu kunde förutse behovet
i varje län av minst en ingenjör för projektering, avlönad från projekteringsanslaget,
personalen — åtminstone i de mindre länen med endast tre föreslagna
ingenjörstjänster — borde utökas med en extra ingenjör förslagsvis
i lönegraden Ex 18. Antalet sådana tjänster borde avvägas så, att befordran
till tjänst i lönegraden A 21 kunde beräknas ske efter omkring 3 års an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
ställningstid. Inrättandet av ifrågavarande aspiranttjänster kunde förväntas
underlätta rekryteringen av ingenjörer inom vägväsendet.
Vägingengör en i Norrbottens län framhåller, att behovet av ordinarie per
Bonal för byggnadsverksamheten, särskilt i vad avser Norrland, icke blivit
tillräckligt beaktat av de sakkunniga.
Statskontoret, som anser att lönegradsplaceringen bör göras enhetlig for
samtliga vägingenjörer, föreslår, att vägingenjörerna för projektering och
byggande placeras i lönegraden A 26.
Vidkommande anslaget till projektering yttrar statskontoret.
Enligt förslaget skulle anvisas tillhopa 600,000 kronor, att efter behov disponeras
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för avlönande av konsulterande
ingeniörer, extra personal för projektering samt för bestridande av vissa
kostnader för resor, hantlangning och särskilda utredningar m. m. De sakkunniga
förutsätta, att styrelsen vid användningen av dessa medel icke skulle
vara beroende av huru anslaget beräknats. Att till styrelsens fria förfogande
ställa anslag av denna betydande storleksordning finner statskontoret ägnat
att ingiva starka betänkligheter. Under inga förhållanden bör det ifrågakomma,
att styrelsen med anlitande av medel från projekteringsanslaget,
särskilda byggnadsanslag eller dylika, huvudsakligen för andra ändamål än
avlöningar anvisade anslag utan Kungl. Maj:ts eller — såvitt angår tjänster
i lönegrader över den 20:e — riksdagens godkännande anställer extra ordinarie
tjänstemän med pensionsrätt. Statskontoret förutsätter, att här berörda anslagsfrågor
ägnas särskild uppmärksamhet vid ärendets fortsatta beredning
inom departementet samt att ifrågakommande anslagsäskanden grundas på
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen införskaffade detalj utformade arbetsplaner
och kostnadsberäkningar.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar i fråga örn den för projektering
och byggande erforderliga personalen.
Enligt förslaget skall personalen till viss del endast erhålla anställning av
löslig art. Detta kan komma att medföra olägenheter. För att projektera en
väg och allra helst då det gäller att projektera på det noggranna sätt, som
framdeles skall tillämpas, erfordras, att vederbörande känner orten och de
problem, som kunna vara utmärkande för vägp roj ektering just där. Kännedom
om tidigare projekt, om terrängen, örn jordlagren och deras bärighet,
om tillgången på förnödenheter och deras beskaffenhet, örn prisförhållanden,
örn planer för bebyggelsen och örn dennas särarter m. m. är en förutsättning
för att resultatet av den projekterandes arbete skall bli gott. Detsamma gäller
för vägbyggaren. På grund härav och med hänsyn till den väntade ansvällningen
av projekterings- och byggnadsverksamheten hade det varit önskvärt,
att de sakkunniga utarbetat förslag till en fastare och mera arbetsduglig
organisation för här ifrågavarande ändamål.
Kameral personal.
Länsstyrelsen i Gotlands län förordar i likhet med vägingenjören i länet,
att den för länet avsedda ritarbefattningen utbytes mot en kontoristtjänst i
lönegraden Eo 9 eller Ex 9.
Vägingenjören i Hallands län föreslår, att vid samtliga de vägförvaltningar,
där bokhållare icke skulle finnas, vägkassören måtte placeras i lönegraden
Eo 14.
Vägingenjören i Älvsborgs län framhåller, att väghållningsarbetet i länet
i fråga örn ari och omfattning väl komme upp till den svårighetsgrad, som
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
åsätta Västernorrlands län, samt att personalen i Älvsborgs län därför borde
göras lika stor som i Västernorrlands län och sålunda förstärkas med ett
kanslibiträde i lönegraden Eo 7.
Länsstyr (■Isen i V list nian la nds län anser, att de föreslagna vägkassörerna
erhållit för låg lönegradsplacering samt att det kunde ifrågasättas, huruvida
icke skrivbiträdena borde uppflyttas i lönegraden Eo 4, varigenom de skulle
bliva likställda med motsvarande personal på länsstyrelsen.
Vägingenjören i Västernorrlands län har funnit den för länet avsedda personalen
otillräcklig, särskilt i vad avsåge skriv- och kontorsbiträden.
Vägingenjören i Västerbottens län anför bland annat.
Den för vägkamreraren föreslagna lönegradsplaceringen, lönegraden A 21, alfor
lag. Med hänsyn dels till medelsförvaltningens jämförelsevis stora örnfattning
i de båda nordligaste länen och dels den löneställning motsvarande
befattningshavare innehar vid exempelvis de affärsdrivande verken bör vä"- kamrern i dessa län hänföras till minst lönegraden A 22. Av i huvudsak
samma anledning bör vägkassör i sagda län placeras i lönegraden Eo 14 i
stället för i lönegraden Eo 11 enligt de sakkunnigas förslag.
Statskontoret föreslår i anslutning till sitt uttalande örn vägdirektörsbefattningarna,
att lönegradsplaceringen för vägkamrerare och vägkassörer göres
enhetlig. Härvid borde ifrågakomma för vägkamrer lönegraden A 21 och för
vägkassör lönegraden Eo 11. Den av de sakkunniga för vartdera av Gotlands
och Blekinge län föreslagna befattningen såsom kontorist och vägkassör i
lönegraden A9 borde ersättas med vägkassörstjänst i lönegraden Eoll.
Beträffande den kamerala personalen i övrigt uttalar statskontoret, att nied
tillsättandet av särskilda bokhållar^''kuster i lönegraden Eo 17 i de fjorton
största länen borde kunna tills vidare anstå i avvaktan på närmare erfarenheter
rörande behovet samt att befattningarna såsom kontorist i lönegraden
Eo 9 borde ersättas med kanslibiträdestjänster i lönegraden Eo 7.
Örn vägkamrerarnas uppgifter framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att dessa tjänstemän skulle, såvitt styrelsen kunde bedöma, icke endast svara
for det kamerala, utan även vara vägdirektörernas närmaste män i vad avsåge
tolkning av författningar och andra föreskrifter, beträffande tillsättande av
tjänster och personalärenden i allmänhet m. m. Med hänsyn härtill måste
stora fordringar beträffande såväl omdöme som kunnighet ställas på dessa
befattningshavare, och de borde därför enligt styrelsens mening helst vara
högskolebildade. Styrelsen föreslår, att samtliga vägkamrerare måtte placeras
i lönegraden A 21.
Vägdistriktens tjänstemannaförening uttalar önskvärdheten av att vägförvaltningarnas
kamerala biträdespersonal erhåller en sådan löneställning, att
någon försämring i lönehänseende icke komme att inträda i jämförelse med
förhållandena för vägdistriktens motsvarande personal.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att vägkamrerarbefattningama
måtte placeras i lönegraden A 24 i samtliga län.
Vissa yrkanden i övrigt beträffande personalorganisationen.
Länsstyrelsen i Uppsala län, som säger sig dela de sakkunnigas uppfattning,
att för närvarande icke någon särskild befattningshavare borde anställas
föi värderingsverksamheten, papekar, att de hittillsvarande vägstyrelserna i
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
många fall visat en mycket lycklig förmåga att under förberedelserna eller
gången av ett vägarbete träffa uppgörelser angående markupplåtelser. Den
erfarenhet och den förhandlingsvana, som sålunda skapats, borde kunna utnyttjas
inom den nya organisationen. Arvoden för detta ändamål borde
stå till distriktsförvaltningens förfogande.
Vägingenjören i Västerbottens län ifrågasätter starkt, örn ej en värderingsman
i lönegraden Eo 20, avsedd att handhava marklösenfrågor och dylikt,
borde anställas redan från början, eftersom antalet pågående allmänna vägbyggnadsföretag
inom länet vid slutet av innevarande år beräknades komma
att uppgå till cirka 60.
Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen återupptager det av vägförstatligandekommittén
framförda förslaget örn anställande av särskilda värderingsmän
vid vägförvaltningarna och framhåller därvid bland annat, att dylika befattningshavare
skulle kunna få en omfattande och ingalunda oviktig uppgift
redan vid den nya organisationens början. Styrelsen syftar härvid på behovet
av en noggrann inventering av äganderätts- och dispositionsförhållandena
rörande vägmärken. I detta hänseende har enligt styrelsens mening
under årens lopp blivit mycket försummat rörande gränsbestämning och dylikt.
Vägingenjören i Hallands län anser, att till vägdirektörens förfogande
borde ställas en särskild ingenjör i lönegraden A 21 (eventuellt Eo 21) som
biträde vid handläggning av ärenden av mera allmän karaktär, såsom vägtrafikärenden,
militära ärenden och dylikt.
Vägingenjören i Kristianstads län har funnit det vara oundgängligen
nödvändigt, att vägförvaltningen finge tillgång till administrativ och juridisk
sakkunskap och förordar därför, att den föreslagna vägkamrerartjänsten utbytes
mot en sekreterarbefattning.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att vägdirektörens behov av
sekreterarhjälp icke alls tillgodosetts genom honom direkt underställd personal.
Länsstyrelsen säger sig därför instämma i av vägingenjören i länet
framfört förslag om inrättande av notariebefattning i lönegraden A 21 vid
vägförvaltningen. Härigenom skulle enligt länsstyrelsens mening garanti
skapas för att länsstyrelsens tjänstemän icke av vägdirektören toges i anspråk
i större omfattning än vad som genom organisationsförslaget vore åsyftat.
På grund av de särskilda förhållanden, som för närvarande råda å väghållningens
område, är det givetvis vanskligt att utforma en förvaltningsorganisation,
som på ett smidigt sätt ansluter sig till arbetsuppgifterna i de skilda
länen. För vägunderhållets vidkommande äro visserligen de variationer i
arbetenas omfattning, som äga samband med krisen, av mindre storleksordning.
Så mycket kännbarare ha däremot krisförhållandena påverkat vägbyggnadsverksamheten.
Om man bortser från de vägbyggnadsarbeten, som direkt förorsakats
av krisen —- såsom byggande av för riksförsvaret betydelsefulla vägar
nr. m. — är sålunda vägbyggandet för närvarande nedbringat till mycket ringa
omfattning. Det måste därför vara av vikt, att åt vägförvaltningarnas organisation
såvitt möjligt gives en sådan utformning, att den å ena sidan icke blir
för omfattande med hänsyn till de nuvarande behoven men å andra sidan kan
Departements
chefen.
80
Kungl. Majlis proposition nr 224.
utan svårighet utvidgas för att möta de krav, som uppkomma vid en återgång
till mera normala förhållanden.
Utgående från nu rådande förhållanden på väghållningens område ha de
sakkunniga sökt tillgodose här angivna synpunkter genom en indelning av
länen i sju grupper, för vilka var för sig upptagits en med hänsyn till väghållningens
växlande omfattning avpassad personaluppsättning.
De sakkunnigas indelning av länen och de därpå grundade förslagen ha
givit anledning till erinringar från en del håll. För egen del anser jag förslagen
i stort sett väl avvägda och lämpade att läggas till grund för den nya
vägförvaltningsorganisationen. I vissa hänseenden kommer jag emellertid att
förorda jämkningar.
Med hänsyn till svårigheterna att på nuvarande stadium närmare överblicka
arbetets omfattning och fördelning inom olika arbetsområden bör, såsom jag
uttalade i 1942 års proposition, någon strängt avgränsad uppdelning av arbetet
på olika avdelningar inom vägförvaltningarna icke ske. De sakkunniga ha
också i anslutning till detta uttalande utgått från att vägdirektörerna skola
äga fritt utnyttja sina ingenjörs- och övriga biträden allt efter föreliggande
arbetsuppgifter och oberoende av örn vederbörande tjänst vid placeringen
inom vägförvaltningen närmast avsetts för särskilt slag av arbete. Yad här
sagts örn en obunden fördelning av arbetskrafterna inom varje vägförvaltning
bör i lika grad gälla förhållandet mellan vägförvaltningarna inbördes. Sålunda
förutsätter jag, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — särskilt under tiden
intill dess vägorganisationen vunnit erforderlig stadga — noggrant följer
arbetsuppgifternas omfattning inom de olika förvaltningarna och vid behov
verkställer de omflyttningar av tjänstemän mellan länen liksom mellan styrelsen
och vägförvaltningarna, vilka kunna betingas av förhållandena.
Jag övergår härefter till de sakkunnigas olika förslag i vad avser vägförvaltningarnas
personalbestånd och tjänsternas löneställning.
Med hänsyn till den självständiga ställning, som vägdirektören kommer att
intaga, samt det honom åvilande ansvaret icke minst i ekonomiskt hänseende
finner jag i likhet med de sakkunniga, att befattningarna såsom vägdirektör
böra placeras å löneplanen C och tillsättas medelst förordnande på viss tid.
De sakkunnigas förslag örn en uppdelning av tjänsterna på tre olika lönegrader
har liksom lönegradsplaceringarna från vissa håll väckt erinringar. En enhetlig
lönegradsplacering kan synas i och för sig tilltalande, men skiljaktigheterna
beträffande arbetsuppgifternas omfattning och i vissa avseenden jämväl beträffande
arbetets kvalitet samt ansvarsbördan synas mig dock vara så påfallande,
att en differentiering på detta förvaltningsområde framstår såsom befogad.
Denna differentiering bör dock icke göras större än nödvändigt. Enligt
min mening innebär de sakkunnigas förslag härutinnan en lämplig och
rättvis avvägning.
Yad lönesättningen angår vill jag ansluta mig till de sakkunnigas av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen och lönenämnden biträdda förslag. Det kan enligt
min uppfattning befaras, att en lägre löneställning skulle försvåra en fullgod
rekrytering av de för vägväsendet utomordentligt viktiga vägdirektörstjänsterna.
Jag tillstyrker sålunda, att vägdirektörerna i Västernorrlands, Västerbot
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
81
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.
tens och Norrbottens län placeras i lönegraden C 7, vägdirektörerna i Gotlands
och Blekinge län i lönegraden C 5 och övriga vägdirektörer i lönegraden C 6.
På grund av den ringa byggnadsverksamhet, som för närvarande är rådande,
anser jag i likhet med de sakkunniga, att några befattningar såsom värderingsmän
icke nu böra upptagas i organisationen. De sakkunniga ha förutsatt att,
örn vägbyggnadsverksamheten skulle ökas, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle äga möjlighet att i mån av behov med anlitande av byggnadsmedel bestrida
kostnaden för erforderlig sådan arbetskraft. Den erfarenhet, som på
detta sätt vinnes, borde framdeles kunna tjäna till ledning för en slutlig lösning
av frågan. Enligt min mening böra emellertid byggnadsmedel icke användas
för dylika avlöningskostnader. I den mån särskild personal utöver
den mera fasta organisationen behöver anställas vid stegrad byggnadsverksamhet,
bör sådan personal avlönas från den för vägförvaltningarna avsedda
avlöningsposten till icke-ordinarie personal, vilken på sätt de sakkunniga förutsatt
bör upptagas förslagsvis och sålunda kunna efter beslut av Kungl.
Majit överskridas. Från nämnda post kan avlöning åt extra ordinarie tjänstemän
utan riksdagens medgivande icke beredas i högre lönegrad än Eo 20. I
den mån högre löneställning erfordras får sålunda anställning såsom extra
tjänsteman eller arvodesanställning tillgripas. Därest behovet av här avsedd
personal framdeles visar sig stadigvarande, böra ordinarie tjänster kunna inrättas
och medel för bestridande av avlöningskostnaderna alltså inräknas i
avlöningsanslaget under ordinarieposten.
Beträffande personalen för vägunderhållet ifrågasatte 1942 års riksdag,
huruvida det vore nödvändigt att under vägdirektören anställa ingenjörer i den
omfattning, som i propositionen förutsattes. Biksdagen ansåg vidare tillrådligt,
att de föreslagna övervägmästarbefattningarna icke besattes, förrän erfarenheten
visat, att behov därav förelåge. Möjligen kunde det, uttalade riksdagen,
vara lämpligt, att den ingenjör, som ej skulle vara högskoleutbildad,
utbyttes mot en övervägmästare.
De sakkunnigas förslag innebär i jämförelse med motsvarande förslag av
vägförstatligandekommittén, å vilket propositionsförslaget i allt väsentligt
grundades, att antalet ingenjörer för underhållsarbetena minskas från 45 till
43 och att övervägmästarnas antal nedgår från 47 till 28. Det är därvid att
märka, att av ingenjörspersonalen 5 befattningshavare förutsättas skola sysselsättas
med såväl underhåll som projektering och byggande, varför underhållet
skulle komma att kräva 40’/2 ingenjör st jäns ter. De sakkunnigas förslag i fråga
om övervägmästarna bygger på den förutsättningen, att övervägmästarna icke
skola i den omfattning, som vägförstatligandekommittén angav, öva uppsikt
över vägmästarnas ledning av underhållsarbetena. På övervägmästarna skulle
främst ankomma att verkställa en första sakgranskning av uppmätningar beträffande
ackordsarbeten samt av avlöningslistor och körningslistor, att öva en
viss uppsikt över reparationsarbeten på maskiner, automobiler och materiel
och dylikt, att kontrollera litterering av utgifter ävensom att av primärmaterialet
uttaga de uppgifter för pris- och avlöningsstatistik m. in., som erfordras
innan uppgifterna kunna detaljbearbetas vid kalkylationsbokföringen.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 0
opaginerad Kontrollera mot PDF
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som vägunderhållet årligen drager,
är det av stor vikt, att ledningen av och tillsynen över arbetet blir effektiv
samt att tillfredsställande kontroll erhålles. Det synes mig därför angeläget,
att arbetsledarpersonalen såväl i kvantitativt som i kvalitativt avseende så avpassas,
att tillsyn och kontroll icke behöva eftersättas. Ehuru vägtrafiken för
närvarande är avsevärt mindre än normalt, har likväl arbetsledningen på grund
av åtskilliga med krisen sammanhängande svårigheter i avseende å transporter,
maskiners drift och användandet av ersättningsmaterial m. m. i allmänhet
försvårats. Dessa förhållanden medföra, att personalen för vägunderhållet icke
kan nedbringas i den omfattning, vartill trafikens nedgång rent kvantitativt
måhända eljest kunnat giva anledning.
De arbetsuppgifter, som de sakkunniga förutsatt skola ankomma på övervägmästarna,
äro sådana, att de icke kunna eftersättas. Blott ett fåtal av uppgifterna
kunna övertagas av vägmästarna. Såsom de sakkunniga framhållit
kan sakgranskningen av vägmästarnas uppmätningar m. m. givetvis icke utföras
av vägmästarna själva, utan denna granskning bör utföras av personal
vid vägförvalträngen. Örn övervägmästartjänster icke skulle inrättas, finge
dessa göromål utföras av högre kvalificerad personal. Å andra sidan skulle en
överflyttning, i den mån så kunde ske, å vägmästarna av arbetsuppgifter av
här ifrågavarande slag vara mindre rationell. Vägmästarna böra icke belastas
med expeditionsarbete i större utsträckning än som är oundgängligen nödvändigt,
utan de böra i huvudsak ägna sig åt det praktiska arbetet. Härtill kommer,
att expeditionsgöromål i allmänhet utföras snabbare och säkrare av därtill
tränad personal än av tjänstemän, vilka huvudsakligen skola ägna sin
arbetstid åt praktisk arbetsledning.
Med hänsynstagande till här berörda förhållanden synes det av de sakkunniga
beräknade antalet befattningshavare vid vägförvaltningarna för ledning
av underhållsarbetena vara i stort sett väl avvägt. Jag anser mig därför icke
böra ifrågasätta någon begränsning av detta antal. De sakkunnigas förslag
i fråga örn fördelningen av arbetsuppgifterna på ingenjörspersonal och övervägmästare
har jag ansett mig böra biträda.
Vad ingenjörspersonalen för vägunderhållet angår, skulle densamma enligt
sakkunnigförslaget bestå av dels 19 ingenjörer i lönegraden A 26, vilka skulle
benämnas vägingenjörer och avses för de större länen, och dels 24 ingenjörer
i lönegraden A 21. Av de senare skulle 5 placeras i de län, där vägingenjörstjänst
ej skulle finnas, 14 avses för de större länen och de återstående 5 inrättas
i sådana län, där vägunderhållet kräver viss ingenjör skraf t utöver vägingenjören
utan att härför taga i anspråk en odelad arbetskraft. För sistnämnda
fall har såsom förut anmärkts förutsatts, att den biträdande ingenjören skulle
användas jämväl för projektering och byggande.
Den föreslagna löneställningen för vägingenjörsbefattningarna — vilka
förutsättas skola besättas med väl kvalificerade ingenjörer, som behärska icke
blott modernt grusvägsunderhåll utan även underhåll av beläggningar, broar
och andra konstarbeten — synes lämpligt avvägd. Jag tillstyrker alltså, att
befattningarna under benämningen vägingenjör hänföras till lönegraden A 26.
Vad angår den för underhållet avsedda ingenjörspersonalen i övrigt, har
opaginerad Kontrollera mot PDF
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
jag icke något att erinra mot en placering i lönegraden A 21 av de ingenjörer,
som avses skola tjänstgöra i de 5 län, där vägingenjör icke skulle finnas, och
av de 5 ingenjörer, vilkas arbetsuppgifter skulle omfatta såväl vägunderhåll
som projektering och byggande. Då det förutsättes, att den lägre ingenjörspersonalen
för vägunderhållet icke behöver vara högskoleutbildad, anser jag
emellertid i anslutning till vad lönenämnden uttalat, att även lägre lönegradsplacering
än A 21 bör komma till användning. Jag vill förorda, att de återstående
14 ingenjörerna hänföras till lönegraden A 19.
Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit inrättande vid länets vägförvaltning
av en vägingenjörstjänst i lönegraden A 26 för att bereda anställning
åt den arbetschef, som för närvarande handhar ledningen av byggnads- och
underhållsarbetena för länets samtliga vägdistrikt. I likhet med länsstyrelsen
anser jag det önskvärt, att ifrågavarande befattningshavares sakkunskap beträffande
de för Gotland föreliggande, delvis säregna förutsättningarna för
väghållningen tillvaratages. Att härför inrätta en särskild befattning i högre
löneställning än den av de sakkunniga föreslagna synes dock icke vara erforderligt.
Därest befattningshavaren i fråga erhåller en av de för vägförvaltningen
å Gotland avsedda ingenjörstjänsterna i lönegraden A 21, torde skälig
hänsyn till befattningshavarens nuvarande löneställning kunna vid löneklassplaceringen
tagas inom ramen för de övergångsanordningar i detta hänseende,
som jag i det följande kommer att förorda.
Med anledning av vad rektorn för Stockholms tekniska institut anfört rörande
kompetenskraven för lägre ingenjörstjänster vill jag uttala, att examen
från kommunalt eller enskilt tekniskt läroverk, som med avseende å utbildningens
beskaffenhet prövas vara jämförbart med statligt läroverk, bör i avseende
å kompetens likställas med examen från statligt'' tekniskt läroverk.
Frågan örn kompetensvillkoren för de olika ingenjörstjänsterna lärer längre
fram få upptagas till prövning av Kungl. Maj:!.
Den för övervägmästarna föreslagna placeringen i lönegraden A 16 synes
motiverad med hänsyn såväl till arbetets art och omfattning som till att befattningarna
förutsättas skola besättas med väl meriterade vägmästare. Mot de
sakkunnigas förslag att av de 28 övervägmästarna tre skulle avses för vartdera
av Norrbottens och Västerbottens län, två för vartdera av Västernorrlands
och Älvsborgs län samt en för vart och ett av de övriga länen utom Gotlands
och Blekinge län har jag icke något att erinra. Därest erfarenheten framdeles
skulle giva vid handen, att en ändrad fördelning länen emellan av övervägmästartjänsterna
är motiverad, bör i anslutning till vad jag förut framhållit
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidtaga av förhållandena påkallade
omflyttningar.
Såsom förut omnämnts, ha statsmakterna tidigare uttalat sig för att frågor
örn statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar skulle överflyttas
från den nuvarande centrala handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till länsstyrelsernas avgörande. De sakkunniga ha förordat, att länsschaktmästarorganisationen
tills vidare skulle bibehållas med de förändringar
beträffande distriktsindelningen, som kunde befinnas erforderliga och lämpliga.
Enligt min mening ha de sakkunniga icke förebragt tillräckliga skäl för
opaginerad Kontrollera mot PDF
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
sitt förslag i detta avseende. Då det förutsatts, att vägdirektören skulle vara
föredragande även för frågor rörande byggande och underhåll av enskilda
vägar samt bära ansvaret för kontroll m. m. av dylika vägar, synes det ligga
närmast till hands, att de nuvarande länsschaktmästarnas uppgifter övertagas
av vägförvaltningama såsom tjänståliggande och sålunda fullgöras av vägdirektören
underställd personal. I enlighet härmed böra de särskilda länsschaktmästarbefattningarna
försvinna. Jag föreslår, att de förrättningar, vilka
i allmänhet skola föregå beslut rörande statsbidrag till enskild väghållning,
verkställas av övervägmästare, dock att förrättningar av enklare beskaffenhet
böra kunna anförtros även åt vägmästare. Kontroll å iståndsättningsarbeten
och tillsyn över vägunderhållets ombesörjande böra, där så lämpligen kan
ske, ankomma på vägmästare i de distrikt, där ifrågavarande vägar äro belägna.
Härigenom vinnes besparing i tid och resekostnader. Då det icke kan
förutsättas, att de tidigare förordade, för vägunderhållet närmast avsedda
övervägmästarna vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter alltid skola kunna medhinna
att jämväl handlägga förrättningar örn enskilda vägar, måste vid bifall
till mitt förslag antalet övervägmästare utökas. De statliga uppgifterna beträffande
enskild väghållning äro emellertid för närvarande icke av den omfattning,
att en för denna väghållning särskilt avsedd övervägmästare kan anses
behövlig för varje län. Jag förordar, att antalet här ifrågasatta övervägmästare
tills vidare bestämmes till 12, d. v. s. samma antal vartill de nuvarande länsschaktmästarna
uppgå. Det torde böra ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att med hänsyn till den beräknade omfattningen av förrättningar
rörande enskilda vägar ävensom till arbetsbördan i övrigt inom de olika vägförvaltningarna
bestämma övervägmästarnas placering samt den omfattning,
vari övervägmästarna i förekommande fall skola tjänstgöra inom andra län än
det, där befattningshavaren stationeras.
På grund av de avsevärda variationer, som vägbyggnadsverksamheten undergår
från tid till annan, är det angeläget, att den för projektering och byggande
av väg avsedda, fast anställda personalen hålles inom en tämligen begränsad
ram och att i övrigt i mån av behov tillfällig personal anlitas. Projekteringsarbeten,
vilka icke medhinnas av den fast anställda personalen, böra därjämte
kunna överlämnas till konsulterande ingenjörer att utföras på ackord. Systemet
med ett begränsat antal fast anställda befattningshavare medför visserligen
den olägenheten, att åtskilliga befattningshavare, vilkas tjänstgöring faktiskt
är av tämligen stadigvarande karaktär, få relativt lösliga anställningsförhållanden.
Detta är emellertid i viss utsträckning nödvändigt för att personalbehovet
skall kunna smidigt anpassas efter vid varje tidpunkt rådande förhållanden.
Om, såsom jag förutsätter, icke-ordinarieposten under vägförvaltningarnas
avlöningsanslag i stället för vägbyggnadsmedel anlitas för avlöning
åt här avsedda arbetskrafter, kan emellertid personal i lägre löneställning
erhålla anställning såsom extra eller, där fråga är om arbetsuppgifter
av mera permanent natur, extra ordinarie tjänstemän. Det ifrågasatta projekteringsanslaget
bör enligt min mening lika litet som byggnadsmedel komma till
användning för avlöning åt personal, vilken anställes inom vägförvaltningama,
utan endast för ersättning för arbete på ackord eller eljest enligt tillfälligt
Kungl. Maj.ts ''proposition nr 224. 85
uppdrag samt för därmed sammanhängande utgifter, som äga karaktär av sakkostnad.
Med nyss angivna utgångspunkter anser jag i likhet med de sakkunniga,
att de av vägförstatligandekommittén föreslagna arbetschefsbefattningarna
åtminstone för närvarande icke böra inrättas. Ej heller böra de två ingenjörsbefattningar
i lönegraden A 21, vilkas innehavare av kommittén avsetts
såsom biträden åt arbetscheferna i Norrbottens och Västerbottens län, nu
komma till stånd.
I fråga örn antalet befattningshavare för vägbyggnad och projektering upptager
de sakkunnigas förslag sammanlagt 38 ingenjörstjänster, däri icke inräknade
de 5 i det föregående angivna ingenjörer, vilkas arbetstid skulle fördelas
mellan underhåll, å ena, samt projektering och byggande, å andra sidan. Förslaget
synes vara uppgjort med tillbörlig försiktighet och med hänsynstagande
till rådande förhållanden på vägbyggnadsområdet.
I fråga om tjänsternas lönegradsplacering innebär sakkunnigförslaget, att
22 befattningar skulle under benämningen vägingenjör hänföras till lönegraden
A 27, medan övriga tjänster skulle inplaceras i lönegraden A 21. Beträffande
vägingenjörsbefattningarna anser jag för min del, i anslutning till vad jag
tidigare anfört rörande förste byråingenjörstjänsterna å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vägbyrå, att befattningarna böra placeras i lönegraden A 26.
Härigenom erhålles, vilket i och för sig synes tilltalande, samma löneställning
för vägingenjörerna för underhållet som i fråga örn de för projektering och
byggande avsedda vägingenjörerna.
De sakkunnigas förslag i vad avser ingenjörspersonalens fördelning å de
olika länen föranleder icke annat uttalande från min sida än att jag i likhet
med de sakkunniga understryker vikten av att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
där så befinnes lämpligt, utnyttjar ingenjörerna i lönegraden A 21 för
projekteringsuppdrag även i annat län än det, där vederbörande är stationerad.
jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag om anställande vid var och
en av vägförvaltningarna av en ritare. Då befattningshavaren förutsättes
skola kunna, bland annat, utföra massberäkningar för vägprojekt och renstakningar
och helst därjämte bör hava sådan erfarenhet och praktik från dylika
arbeten, att han vid behov kan biträda vid staknings- och uppmätningsarbetet
i terrängen, torde lägre löneställning än lönegraden A 12 icke böra ifrågakomma.
Projekteringsanslaget har av de sakkunniga beräknats till 600,000 kronor
per år under tiden närmast efter vägväsendets förstatligande. Med dessa
medel skulle enligt de sakkunniga bestridas - förutom vissa kostnader för
tillfällig personal, för arvoden till projektering genom konsulterande ingenjörer
samt för resor och hantlangning vid vägundersökningar — även utgifter
för att likvidera av konsulterande ingenjörer tidigare påbörjade men vid tiden
för vägväsendets förstatligande ännu icke avslutade förrättningar. Vidare har
förutsatts, att anslaget skulle få tagas i anspråk för den särskilda expertis
på olika områden, som icke finnes representerad inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
eller vederbörande vägförvaltning eller som i vissa fall av särskilda
skäl borde anlitas utom den statliga vägorganisationen. De sakkun
-
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
niga ha därvid i första hand syftat på anlitande i vissa fall av juridisk hjälp
åt vägdirektörerna men även å särskilda geotekniska undersökningar
m. m.
Då medel för här angivna ändamål måste stå till förfogande, har jag i huvudsak
icke annat att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit än vad som följer
av vad jag förut yttrat om att projekteringsanslaget ej bör få användas för avlöningskostnad
i egentlig mening. I den mån undantagsvis särskild expertis erfordas
för biträde vid handläggning av markförvärvsfrågor, bör ifrågavarande
anslag få anlitas härför. Jag förutsätter, att medel från projekteringsanslaget
må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen disponeras först efter beslut av
Kungl. Majit och sedan styrelsen för varje budgetår inkommit med dels närmare
utredning rörande medelsbehovet och dels en fördelningsplan för medlens
användning.
Till frågan örn projekteringsanslagets storlek i vad avser tiden efter utgången
av nästa budgetår bör givetvis ställning icke nu tagas, utan denna
fråga bör bedömas med utgångspunkt från förhållandena vid äskande av anslag
för respektive budgetår. Till anslagsbehovet för nästa budgetår återkommer
jag i det följande i samband med beräkningarna av de olika anslagen
till vägväsendet.
Mot de sakkunnigas förslag till organisation av vägförvaltningarnas kameralavdelningar
synes i stort sett icke något vara att erinra. Avdelningarna
böra ombesörja kassarörelse, bokföring inklusive kalkylationsbokföring,
granskning av verifikationer och kontroll av anslagsbelastning samt handlägga
vägförvaltningens personalärenden. Beträffande bokföringen torde det få ankomma
på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att — i förekommande fall efter
samråd med riksräkenskapsverket — utfärda de närmare föreskrifter, som äro
erforderliga. Jag vill här endast understryka angelägenheten av att bokföringen
icke göres mer detaljerad och omständlig än som kan anses nödvändigt för
att vinna erforderlig kontroll samt överblick över medlens användning.
Såsom de sakkunniga framhållit bör en bestämd, för samtliga vägförvaltningar
enhetlig avgränsning göras mellan de skilda uppgifter, som skola tillkomma
olika tjänstemän med medelsförvaltande funktioner. XJr kontrollsynpunkt
böra de tjänstemän, vilka i penningärenden representera vägförvaltningarna
gentemot postverket, banker och allmänheten, erhålla en för samtliga
vägförvaltningar gemensam benämning. Med hänsyn härtill bör vid
samtliga vägförvaltningar föreståndaren för kameralavdelningen lämpligen
benämnas vägkamrer och den befattningshavare, som handhar kassagöromålen,
erhålla titeln vägkassör.
I brist på erfarenhet är det givetvis vanskligt att beräkna kameralavdelningarnas
personalbehov. De sakkunnigas förslag synes emellertid vara uppgjort
med tillbörlig försiktighet och med hänsyn tagen till de minimibehov,
vilka kunna antagas föreligga vid de skilda vägförvaltningarna. Jag har därför
icke anledning att ifrågasätta någon ändring i vad avser antalet befattningshavare
samt dessas fördelning på de olika förvaltningarna.
Beträffande löneställningen för kameralavdelningens personal vill jag däremot
i anslutning till vad statskontoret ifrågasatt föreslå vissa ändringar i
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 87
Sammanställning ar Y&gförvaltningarnas personal.
Lönegrad
Vart
och ett
av
Väster- bottens
och
Norr- bottens
två län
Väster-
norr-
lands
län
Älvs-
borgs
Ian
Vart och ett av
Stockholms,
Östergötlands,
Jönköpings,
Kalmar,
Malmöhus,
Kristianstads,
Skaraborgs,
Värmlands,
Kopparbergs
och
Jämtlands
tio län
Vart och
ett av
Söder- manlands,
Krono- bergs,
Göteborgs
och
Bohus,
Örebro
och Gävle- borgs
fem län
Vart
och ett
av Upp- sala,
Hal- lands
och
Väst- man- lands
tre län
Vart
och ett
av Got- lands
och
Ble- kinge
två län
Ej
för-
delade
över-
väg-
mästa-
re
S:a
Vägdirektör
C 7
1
i
_
_
3
»
0 6
—
.—
i
i
i
i
—
—
19
U
C 5
—
—
—
—
—
—
i
—
2
Vägingengör
A 26
2
2
o
2
2
i
—
—
41
Ingenjör
A 21
1
1
i
1
1
i
2
—
26
Vägkamrer
A 21
1
1
i
1
1
i
1
—
24
Ingenjör
A 19
1
1
i
1
—
—
—
—
14
Övervägmästare A 16
3
2
2
1
1
i
—
12
40
Ritare
A 12
1
1
1
1
1
i
1
—
24
Kontorist
A 9
—
—
—
—
—
—
1 1
—
2
Kanslibiträde
A 7
1
1
1
1
1
i
—
—
22
Bokhållare
Eo 17
1
1
1
1
—
—
—
—
14
Vägkassör
Eo 11
1
1
1
1
1
i
—
—
22
Kontorist
Eo 9
1
l
1
1
2
i
1
—
29
Kanslibiträde
Eo 7
1
1
—
—
—
—
—
—
3
Expeditionsvakt Eo 5
1
1
1
1
—
—
—
—
14
Kontorsbiträde Eo 4
1
1
1
1
1
i
1
—
24
Skrivbiträde
Eo 2
1
1
1
1
1
i
—
—
22
Summa
per läll
18
17
16
15
13
u
8
—
—
Ej fördelade överväg-
mästare
—
—
—
—
—
—
—
12
—
Totalt
33
17
1 K5
150
<55
33
10
12
345
1 Tillika vägkas6Ör.
de sakkunnigas förslag, såvitt avser vägkamrerarna och vägkassörerna. Enligt
förslaget skulle av de 24 vägkamrerarna 19 placeras i lönegraden A 21
och 5 i lönegraden A 20 samt av de 22 vägkassörerna 5 erhålla lönegradsplaceringen
Eo 14 och 17 hänföras till lönegraden Eo 11. I likhet med statskontoret
anser jag, att lönegradsplaceringen bör göras enhetlig på det sätt, att
samtliga vägkamrerarbefattningar upptagas i lönegraden A 21 och samtliga
kassörstjänster i lönegraden Eo 11. Däremot anser jag tillräckliga skäl icke
föreligga att — såsom statskontoret förordat — uppflytta de 2 kontoristtjänsterna
(vägkassörer) i Gotlands och Blekinge län till lönegraden Eo 11.
De sakkunnigas förslag i vad avser antalet lönegradsplacerade kanslibiträden,
kontorsbiträden och skrivbiträden för diarieföring, arkiv, kalkylationsbokföring
och skrivarbete m. m. samt expeditionsvakter synes såsom varande
försiktigt beräknat böra godtagas. Detsamma gäller de för do olika tjänsterna
föreslagna lönegradsplaceringama. Då behov av extra biträden utöver här
ifrågavarande personal antagits föreligga, ha de sakkunniga föreslagit, att
tills vidare ett belopp av 75,000 kronor per år skulle beräknas för anställande
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
av extra biträdespersonal. Beloppet grundar sig på ett beräknat behov av
25 biträden och 10 kontorsvakter. Jag har intet att erinra mot att medel för
ändamålet beräknas men anser, att frågan, i vad mån beloppet må tagas i anspråk,
bör göras beroende på prövning av Kungl. Majit.
Med hänsyn till vägförvaltningarnas nära anknytning å ena sidan till länsstyrelserna
och a andra sidan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag
icke erforderligt att inom förvaltningarna anställa särskilda befattningshavare
med administrativ sakkunskap utöver vad som förutsättes beträffande kameralavdelningarnas
personal.
Innebörden av vad jag här tillstyrkt beträffande vägförvaltningarnas personal
framgår av sammanställningen å sid. 87.
Vägmästarorganisationen.
De sakkunniga.
Beträffande utformningen av vägmästarorganisationen ha statsmakterna
redan uttalat sig för en sådan indelning i arbetsområden, att arbetsuppgiften
för varje vägmästare bleve ungefär lika stor. 1942 års vägsakkunniga ha emellertid
ytterligare belyst denna fråga (betänkandet sid. 253—260). De sakkunniga
ha därvid funnit övervägande skäl tala för införande av enmansdistrikt
med enhetlig tjänsteställning för samtliga vägmästare.
De sakkunniga ha funnit landets indelning i arbetsområden böra ankomma
på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De ha därför ansett sig endast hava att
bedöma det erforderliga antalet vägmästare och deras löneställning samt att
med stöd därav föreslå antalet vägmästartjänster.
Utgående från den nuvarande omfattningen av väghållningsarbetet ha de
sakkunniga efter verkställda beräkningar kommit till den uppfattningen, att
landet borde indelas i ungefär 280 vägmästarområden. Utöver detta antal vägmästartjänster,
som vore approximativt beräknat, borde beräknas ytterligare 10
dylika befattningar i reserv. Det erforderliga antalet vägmästartjänster skulle
alltså bliva 290.
Under erinran örn att de sakkunniga föreslagit, att en maskiningenjörstjänst
inrättas vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå för tillsynen av
vägorganisationens maskiner, ha de sakkunniga i detta sammanhang förordat,
att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte bemyndigas att såsom biträden åt
maskiningenjören försöksvis anställa ett par mot arvoden avlönade verkmästare,
därvid arvodena borde föras på förrådsrörelsens stat.
På skäl, som finnas återgivna i betänkandet sid. 261—267, ha de sakkunniga
förordat, att vägmästarbefattningarna skulle hänföras till 13 lönegraden. Beträffande
fördelningen av tjänsterna på ordinarie och icke-ordinarie anse de
sakkunniga 225 befattningar böra uppföras i lönegraden A 13 och 65 i lönegraden
Eo 13.
yttranden.
Vad angår principen för vägmästarorganisationens uppbyggnad
har de sakkunnigas förslag örn enmansområden med ungefär lika stor arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 89
börda för varje vägmästare i flertalet remissyttranden lämnats utan erinran. I
några yttranden har emellertid ifrågasatts en annan indelning.
Sålunda förordar vägingenjören i Malmöhus län införande av tvåmansdistrikt
och anför härom.
Då varje arbetsområde måste disponera visst antal vägmaskiner, är det påtagligt,
att maskinerna kunna utnyttjas bättre i större områden än i mindre.
Rekryteringen av vägmästare blir smidigare anpassad till behovet med indelning
i tvåmansområden. De sakkunniga hava för Malmöhus län föreslagit 13
arbetsområden med cirka 20 mil vägar per område. Vid sådant förhållande
skulle den erforderliga personalen uppgå till 13 vägmästare samt 1 ambulerande
vikarie. För tvåmansområden skulle för Malmöhus läns vidkommande
med hänsyn till befintliga garage och reparationsverkstäder erfordras 7 vägmästare
samt 7 biträdande vägmästare, de senare förslagsvis i lönegraden Eo 12.
Personalkostnaderna torde sålunda bliva lägre med tvåmansområden än med
enmansområden. Några ytterligare garage och verkstäder torde härvid för närvarande
icke behöva uppföras i Malmöhus län i anledning av vägväsendets
förstatligande.
Sveriges arbetsledareförbund förklarar sig icke finna den av de sakkunniga
föreslagna organisationen för ledningen av vägunderhållet tillfredsställande.
Förbundet anser, att arbetsledningen bör organiseras efter följande
linjer.
En arbetsledare med beteckningen förste vägmästare eller vägmästare skulle
utöva den omedelbara arbetsledningen inom ett bestämt angivet område, vilket
till omfattningen borde bestämmas i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit.
En arbetsledare med beteckningen övervägmästare skulle utöva den indirekta
arbetsledningen inom ett område utgörande 4—7 vägmästarområden. Hela
antalet övervägmästare skulle i enlighet härmed bestämmas till 48. Övervägmästaren
skulle vara överordnad i förhållande till honom underställda vägmästare
och direkt sortera under vägingenjören. Övervägmästaren skulle i regel
stationeras inom sitt arbetsområde och erhålla biträde för skrivarbete m. m. i
erforderlig utsträckning. Den ingenjörsbefattning med placering i 21 lönegraden,
som enligt de sakkunnigas förslag syntes avsedd för vägunderhållet,
skulle kunna bortfalla.
Till motivering av sitt förslag anför förbundet.
1. I förhållande till de sakkunnigas förslag innebär förbundets dels lägre
kostnader och dels garantier för effektivare arbetsledning för underhållsärbotöflä
2.
En klar linjär ordergång är önskvärd. Med en övervägmästare för högst
sju vägmästarområden få vägmästarna möjlighet att i erforderlig utsträckning
erhålla de råd, direktiv och anvisningar, som krävas för arbetet. Denna möjlighet
föreligger icke örn samtliga vägmästare inom ett län skola hänvända sig till den
ingenjör, som enligt de sakkunnigas förslag närmast skulle engageras i vägunderhållet.
Sannolikt i vetskap härom har icke heller klart utsagts, huruvida
nämnde ingenjör är att betrakta såsom närmaste överordnad till vägmäst>arna
eller gj.
3. Vägunderhållsarbete ställer visserligen vissa anspråk på teoretisk kunskap
men i än högre grad anspråk på kännedom om arbetets praktiska utförande.
Vågmästarens närmaste överordnade bör följaktligen vara synner
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
ligen val förtrogen med alla förekommande arbeten och arbetsförhållanden.
Dylik kännedom kan icke förvärvas annat än genom långvarig tjänstgöring
i facket. Anspråk på dylik insikt kan icke gärna ställas på den av de sakkunniga
förordade ingenjören men däremot väl på de i facket erfarna personer,
vilka de velat såsom övervägmästare placera vid distriktsförvaltningarna.
4. Arbetsledningen för vägunderhållet bör organiseras efter samma system,
som visat sig vara ändamålsenligt på andra verksamhetsområden. Inom praktiskt
taget hela industrien är arbetsledningen organiserad sålunda, att personer
med erfarenhet i arbetets praktiska utförande svara för den direkta arbetsledningen
såväl inom respektive arbetsavdelningar som också i nästa befälsled.
Arbetsledare i verkmästars fällning sortera sålunda antingen direkt under
företagschef eller under verkstadschef, fabriksingenjör eller annan till den
centrala ledningen knuten tekniker i chefsställning.
Östergötlands läns vägstyrelseförening framhåller, att vägmästarnas arbete
i hög grad skulle underlättas, därest vägmästarna bland dem underställda arbetare
kunde utse vissa, som mot högre timpenning eller fast lön finge taga ansvaret
dels för skötseln av viss vägsträcka och dels för vissa begränsade arbetsuPPgifter
(s. k. vägvakter). Systemet hade med mycket gott resultat prövats
inom flera av länets vägdistrikt.
Vägingenjören i Kristianstads län yttrar, att det för länets vidkommande
torde vara nödvändigt att, när tillgången på bituminösa bindemedel åter bleve
normal, en speciellt utbildad vägmästare för utförande och underhåll av beläggningsarbeten
anställdes. I övrigt syntes vägdirektören böra få befogenhet
att förordna därtill lämplig vägmästare för eventuella specialuppdrag.
Vägdistriktens tjänstemannaförening anser, att det skulle bliva synnerligen
svårt för en vägmästare att ensam medhinna skötseln av ett arbetsområde av
den i sakkunnigbetänkandet förutsatta storleken, och hemställer därför, att
frågan örn biträden åt vägmästarna måtte upptagas till förnyad prövning.
Yad angår antalet vägmästarområden har de sakkunnigas förslag från
åtskilliga håll väckt erinringar, varvid förordats en ökning av antalet områden.
I ett par yttranden har emellertid en motsatt uppfattning kommit till synes.
Sålunda anser Östergötlands läns vägstyrelseförening, att de sakkunniga överskattat
behovet av antalet vägmästare. En vägmästare hunne enligt föreningens
mening mycket väl med att svara för en vägsträcka av 45 å 50 mil. Länsstyrelsen
i Östergötlands län har med stöd av nämnda uttalande från länets vägstyrelseförening
anfört, att för länets vidkommande antalet vägmästare, vilket
av de sakkunniga beräknats till 13, kunde minskas till 10, därest övervägmästare
tillsattes.
Bland dem, som förorda en ökning av antalet vägmästarområden, märkas
länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län samt vägingengör erna i Kronobergs,
Hallands och Kopparbergs län, ävensom Götebor ysby gdens vägstyrelse.
Nämnda vägingenjörer framhålla härvid, bland annat, att hänsyn måste tagas
till belägenheten av befintliga garage, verkstäder och grustag m. m.
Vägingenjören i Jämtlands län föreslår, att utöver de 13 vägmästare, som
de sakkunniga avsett för länet, två befattningar såsom extra vägmästare måtte
upptagas. Dessa vägmästare skulle användas såsom vikarier för de ordinarie
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
vägmästarna vid semester oell sjukdom samt under mellantiderna tjänstgöra
vid distriktsförvaltningarna såsom hjälp åt övervägmästarna.
Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår en ökning av antalet vägmästartjänster
och yttrar härom.
Beträffande vägmästarorganisationen vill styrelsen särskilt framhålla angelägenheten
av att antalet områden blir riktigt avvägt. Vid genomförande av
systemet med enmansområden måste man bemärka, att organisationen icke
kan göras så elastisk, som de sakkunniga torde förutsätta. I enstaka fall
torde det väl vara möjligt att vid arbetsanhopning klyva ett område i två,
men i regel lärer man få utgå från att den vid omorganisationen genomförda
områdesindelningen måste bestå, även örn trafiken eller andra på arbetsmängden
influerande faktorer variera högst väsentligt. Örn icke annat kommer
det enmanssystemet tillhöriga sammanförandet av varje distrikts maskiner
till en garageanläggning att lägga hinder i vägen för ändring av områdenas
omfattning annat än i undantagsfall. Under sådana förhållanden synes det
vara betänkligt att verkställa en beräkning av områdena med hänsyn tagen
endast till nu rådande kris, låt vara att de sakkunniga icke utgått från den
allra lägsta punkten i den vågdal, som trafiken nu passerar. Det av de sakkunniga
beräknade totala antalet vägmästartjänster synes därför lämpligen
böra avrundas till 300.
Svenska vägföreningen framhåller, att det vore särskilt svårt att i förväg
fixera den för varje arbetsområde lämpligaste våglängden och därmed tjänsternas
antal. Vid sådant förhållande kunde det enligt föreningens uppfattning
bliva förenat med betydande olägenheter, att frågor örn vägväsendets
personalbestånd i detalj måste underställas riksdagens prövning med därav
följande tidsutdräkt. Föreningen ansåge det önskvärt, örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i förevarande hänseende kunde likställas med statens
af färsdrivande verk och att sålunda antalet tjänstemän i högst 20 lönegraden
finge fastställas av Kungl. Majit samt att styrelsen finge större befogenhet
att anställa icke-ordinarie befattningshavare.
I fråga örn vägmästarnas löneställning, liksom också beträffande
fördelningen av tjänsterna på ordinarie och icke-ordinarie, har de sakkunnigas
förslag lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden.
Vägingenjören i Hallands län understryker kraftigt de sakkunnigas mening,
att vägmästarna böra placeras i lönegrad A 13, trots att förste banmästares
vid statens järnvägar lönegradplacering endast är A12. Särskilt vintertid
kunde arbetsledningen vid vägväsendet under ogynnsamma omständigheter
kräva det yttersta av sin man, medan motsvarande krav på en banmästare
torde vara jämförelsevis ringa. Vägunderhållet syntes i allmänhet även erbjuda
långt flera och mera skiftande uppgifter än banunderhållet. Vågmästaren
komme i beröring med allmänheten i en helt annan utsträckning
än en banmästare och finge, särskilt vintertid, sätta till en avsevärd del av
sin fritid för att besvara telefonförfrågningar i vägtrafikärenden m. m.
Vägingenjören i Västmanlands län ifrågasätter en viss av olikheten i kompetens
betingad differentiering av vägmästarna i fråga om löneställning och
arbetsområdets storlek och yttrar härom.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Vägmästare föreslås i de flesta fall placerad i lönegraden A 13. Ett mindre
antal avses dock att placeras i lönegraden Eo 13. Nämnda löneplacering synes
vara väl avvägd med hänsyn till de flesta av de nuvarande vägmästarnas
kompetens. Förslaget avser, att vägdistriktens vägmästare i största möjliga
utsträckning böra beredas anställning även efter vägväsendets förstatligande.
Emellertid finnas några vägmästare, som ej kunna anses vara fullt kompetenta
att sköta ett arbetsområde av normalstorlek men som ändock på grund
av långvarig tjänst böra beredas fast anställning. De beräknas därför komma
att tilldelas mindre arbetsområden. Att giva de sistnämnda vägmästarna
samma avlöningsförmåner som de övriga skulle innebära en orättvisa. Ett
mindre antal vägmästartjänster i lägre löneställning, förslagsvis Eo 11, synes
därför böra inrättas. Nämnda tjänster böra sedan bibehållas som begynnelsetjänster
för nyantagna yngre vägmästare.
Allmänna lönenämnden uttalar, att de sakkunniga måste anses ha förebragt
bärande skäl för vägmästarnas placering i 13 lönegraden, varför lönenämnden
funnit sig kunna tillstyrka förslaget på denna punkt.
Från några håll har emellertid förordats en högre lönegradsplacering av
vägmästarna.
Sålunda framhåller vägingenjören i Kalmar län, att vägmästarna i viss
mening bildade ryggraden i den praktiska tillämpningsdetaljen och genom
sin ordergivning och kontroll hade ett betydligt ansvar. Orderns eller kon
trollens riktighet kunde medföra avsevärda ekonomiska konsekvenser för statsverket,
varför det vore eller borde vara ett starkt behov av dels att tjänsterna
besattes med kvalificerad personal och dels att vederbörandes intresse hölles
vid makt. Det syntes därför erforderligt, att tjänsterna inrättades i lönegrad
icke understigande A 14.
Sveriges arbetsledareförbund erinrar, att förbundet tidigare framförd
önskemål om vägmästarnas placering i 16 lönegraden, och framhåller, att
dessa önskemål alltjämt hade fog för sig. Detta oaktat ansåge sig förbundet
— i syfte att i den uppkomna situationen åstadkomma ett beslut, som i viss
utsträckning ginge vägmästarnas önskemål till mötes — böra modifiera sitt
yrkande därhän, att i tjänsteförteckningen skulle upptagas dels förste vägmästare
i 16 lönegraden och dels vägmästare i 14 lönegraden. Det borde ankomma
på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att avgöra det antal vägmästare,
som skulle inplaceras i 16 lönegraden.
Under åberopande av sitt remissyttrande över vägförstatligandekommitténs
betänkande hemställer förbundet vidare, att antalet vägmästarbefattningar
på ordinarie stat måtte bestämmas till 280 och att antalet extra ordinarie vägmästare
sålunda begränsas till 10.
Vägdistriktens tjänstemannaförening framhåller, att de löner, som inom vägdistrikten
för närvarande utginge till vägmästare, vore godkända av vederbörande
myndigheter och berättigade till erhållande av statsbidrag i vanlig
ordning. En allmän uppfattning syntes ha varit, att befattningarna vid vägväsendet
representerade minst samma säkerhet och trygghet som direkt statstjänst.
Någon förändring av anställnings- eller löneförhållandena skulle väl
ej ha satts ifråga, därest icke förstatligandet av vägväsendet nu kommit till
opaginerad Kontrollera mot PDF
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
utförande. I varje fall skulle väl icke någon sådan förändring kommit ifråga,
som inneburit en försämring för den därav berörda personalen. Föreningen
fortsätter.
I sin motivering för vägmästarnas placering i lönegrad A 13 respektive
Eo 13 anföra de sakkunniga bland annat, att de nu ifrågavarande vägmästarnas
medellön, under antagen förutsättning att dessa som genomsnitt äro placerade
på C-ort, närmast skulle motsvara 13 lönegraden. Föreningen vill framhålla,
att denna ortsgrupp ingalunda omfattar flertalet vägmästare. Dessa tillhöra,
helt naturligt, ortsgrupp A, och det må framhållas, att även ortsgrupp B omfattar
större antal än grupp C. Det är därför missvisande att vid jämförelse
med nu utgående grundlöner jämföra med allmänna löneplanens löner for
C-ort Ifrågavarande nu utgående grundlön (medellön) 4,750 kronor motsvarar
enligt civila avlöningsreglementet vid A-, respektive B ort loneklasserna
17 å 18, således närmast 14 lönegraden.
Å andra sidan har statskontoret ansett den av de sakkunniga föreslagna
löneställningen vara för hög. Ämbetsverket anför.
Vägmästarna föreslogos av vägförstatligandekommittén hänförda till lönegrad
A 12, mot vilken placering icke någon erinran riktades av statskontoret.
1942 års vägsakkunniga hava emellertid förordat uppfattning av vägmästarna
till lönegrad A13. Såsom motiv härför anföres dels att jämförbara vägmästares
nuvarande löner i medeltal närmast motsvarar 13 lönegraden, dels
att vägmästarna i jämförelse med förste banmästare vid statens järnvägar,
som tillhöra lönegrad A 12, ansetts hava mera krävande arbete på grund av
den längre vägsträcka, som vägmästarna hava att svara för. Statskontoret
anser icke någon av de sålunda åberopade omständigheterna utgöra skäl för
ett frångående av den ursprungliga placeringen i lönegrad A 12.
Med avseende å befattningarnas fördelning å ordinarie och extra ordinarie
stat har statskontoret i nuvarande läge ansett sig icke kunna tillstyrka inrättandet
av flera ordinarie tjänster än 200. Antalet extra ordinarie befattningar
skulle då, vid godtagandet av de sakkunnigas beräkning rörande behovet
av vägmästare, bliva 90.
Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, i anslutning till vad länets vägstyrelseförening
anfört, att med de av de sakkunniga föreslagna avlöningsförmånerna
för vägmästarna kraven på deras teoretiska utbildning borde ökas.
Till frågan örn storleken av vägmästarnas arbetsområden ha statsmakterna
redan tagit ställning i princip. I 1942 års proposition förordades nämligen,
att arbetsområdena skulle erhålla en sådan omfattning, att arbetena kunde
ledas av en person och att arbetsbördan för varje vägmästare bleve ungefär
lika stor. Häremot uttalade riksdagen icke någon erinran. De sakkunnigas
förslag, som ansluter sig till angivna princip, har emellertid i vissa av de
avgivna yttrandena föranlett erinringar. De skäl, som de sakkunniga vid en
nu företagen närmare utredning av frågan anfört till stöd för sin uppfattning,
finner jag ägnade att bestyrka riktigheten av den intagna ståndpunkten. Jag
saknar därför anledning att frångå min tidigare uttalade uppfattning, tlag
vill emellertid här framhålla, att den nya vägmästarorganisationen i olika avseenden
kommer att bygga på den nuvarandes grund och måste — åtminstone
till en början — anpassas efter bland annat befintligheten av garage och verk
-
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
städer. Där så av särskilda skäl kan befinnas lämpligt, bör med hänsyn härtill
en avvikelse från principen om enmansdistrikt undantagsvis kunna ifrågakomma
och såsom en övergångsform ett större arbetsområde läggas under
ledning av en mera erfaren vägmästare, vilken till biträde erhåller en eller
flera yngre vägmästare.
Med anledning av vad Sveriges arbetsledareförbund anfört örn önskvärdheten
av att befattningshavare med långvarig praktisk erfarenhet på vägunderhållsområdet
deltaga i den direkta arbetsledningen vill jag i detta sammanhang
framhålla, att innehavarna av de övervägmästartjänster, vilkas inrättande
jag i det föregående förordat och vilka ansetts önskvärda bland
annat för att frigöra vägmästarna från en del expeditionsarbete, icke äro avsedda
att bliva uteslutande expeditionsmän. Såsom de sakkunniga framhållit,
böra övervägmästarna liksom övrig underhållspersonal följa underhållsarbetet
ute i arbetsområdena. Vidare må erinras, att enligt vad jag tidigare föreslagit
vid vägförvaltningarna skulle finnas anställda ingenjörer i lönegraderna
A19 eller A 21 väsentligen för arbetsledande uppgifter beträffande underhållet.
Dessa befattningar, för vilka högre teknisk examen icke skulle erfordras,
torde kunna förväntas i viss utsträckning bliva besatta med personer
med beprövad praktisk erfarenhet från arbetsledning vid underhållsarbeten.
Till dylika befattningar böra även vägmästare och övervägmästare med framstående
duglighet och erforderlig teknisk underbyggnad kunna befordras.
De sakkunniga ha beräknat det för närvarande erforderliga antalet vägmästarområden
till 280 men framhålla samtidigt, att denna siffra är rent
approximativ och att vid den definitiva indelningen behov kan yppas att
något utöka antalet. Fördenskull ha de sakkunniga ansett nödvändigt,
att förslagsvis 10 vägmästartjänster stå i reserv. Det antal tjänster, varpå
anslagsberäkningen skulle grundas, skulle alltså uppgå till 290. I betraktande
av den relativt stora omfattning, som vägunderhållsarbetet trots krisförhållandena
har, och då vidare organisationen av naturliga skäl ej kan
göras obegränsat elastisk, synes det mig icke tillrådligt att minska det
sålunda föreslagna antalet vägmästarbefattningar, vilket innebär en betydande
begränsning av antalet motsvarande tjänster hos de nuvarande vägdistrikten.
Å andra sidan lärer det föreslagna antalet få anses tillräckligt
för nuvarande förhållanden med hänsyn till att vissa uppgifter komma att
överföras från vägmästarna, därest de av mig förordade övervägmästartjänsterna
inrättas.
Det bör ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som finnas angivna i de sakkunnigas betänkande,
och med beaktande av vad jag här yttrat fastställa landets indelning
i vägmästarområden.
I likhet med de sakkunniga anser jag, att särskilda tjänster för på beläggningsområdet
speciellt utbildade vägmästare icke böra inrättas under nu
rådande förhållanden. Frågan härom bör framdeles upptagas, när för beläggningsarbeten
erforderliga materialier i normal omfattning åter stå till förfogande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
95
Kungl. May.ts proposition nr 224.
De sakkunnigas förslag, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle bemyndigas
att med anlitande av medel från förrådsrörelsens stat försöksvis
anställa ett par mot arvoden avlönade biträden åt maskiningenjören å styrelsens
förrådsbyrå, vill jag icke motsätta mig. Beslut härom bör dock föregås
av en noggrann prövning rörande behovet av dylikt arbetsbiträde och
rörande de fördelar ur hushållningssynpunkt, som kunna vara förenade därmed.
Jag förutsätter vidare, att ett dylikt anställande ej må ske utan Kungl.
Maj:ts medgivande. Skulle behovet av biträde av här avsett slag framdeles
visa sig vara av stadigvarande natur, böra ersättningarna till biträdena överföras
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag.
Vid bestämmandet av löneställningen för vägmästarna anser jag de till
dem nu utgående löneförmånerna från vägdistrikten icke böra vara avgörande.
Även örn arbetsuppgifterna i stort sett bliva desamma som för närvarande,
kommer likväl vägmästarnas ställning i vissa betydelsefulla hänseenden att
bliva förändrad. Inom de nuvarande vägdistrikten finnas i allmänhet icke
några högre tekniska arbetsledare än vägmästarna, och dessa lia på grund härav
merendels en självständigare ställning än vad fallet kommer att bliva
inom den statliga vägorganisationen, där de komma att arbeta under
befäl av ingenjörer och övervägmästare vid distriktsförvaltningarna. Vägförstatligandekommittén,
som fann vägmästartjänsterna närmast jämförliga med
förste banmästartjänster i 12 lönegraden vid statens järnvägar, föreslog, att
vägmästarna skulle placeras i nämnda lönegrad. 1942 års vägsakkunniga lia
emellertid med hänsyn bland annat till att den vägsträcka, som vägmästarna
skulle komma att svara för, vore avsevärt — stundom 4 å 5 gånger — längre
än den bansträcka, som en förste banmästare hade sig underställd, ansett vägmästarbefattningen
i allmänhet vara mera krävande än förste banmästartjänsterna.
De sakkunniga ha därför föreslagit, att vägmästartjänsterna skulle
placeras i 13 lönegraden. Då de sakkunniga enligt min mening förebragt
bärande skäl för denna placering, vill jag i likhet med allmänna lönenämnden
biträda de sakkunnigas förslag. Det må här förutskickas, att jag i det följande
vid behandlingen av övergångsfrågor har för avsikt att i nära anslutning
till vad de sakkunniga förordat tillstyrka, att de vägmästare, som övergå från
vägdistriktens till statens tjänst, må med viss begränsning kunna placeras i
sådan löneklass, att löneminskning förebygges.
De sakkunnigas förslag att av de 290 vägmästarna 225 skulle erhålla ordinarie
ställning och 65 estra ordinarie föranleder icke någon erinran från min
sida.
VISSA SÄRSKILDA PERSONALFRÅGOR I SAMBAND MED
VÄGVÄSENDETS FÖRSTATLIGANDE.
De sakkunniga
Tidpunkten
för de nya befattningarnas tillsättande.
Ehuru den statliga vägorganisationen icke skulle övertaga den allmänna väghållningen
på landet förrän från och med ingången av år 1944, måste, uttala
opaginerad Kontrollera mot PDF
96
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.
de sakkunniga (betänkandet sid. 276 o. f.), åtskilliga förberedande åtgärder
vidtagas redan dessförinnan. Sålunda måste riktlinjerna för hela verksamheten
utformas, den nya personalen utses, flerårsplanerna och fördelningsplanen
för städerna utarbetas, kostnaderna för väg- och gatuhållningen i
städerna fastställas, indelningen i arbetsområden för vägmästarna verkställas,
grunder för kalkylationsbokföringen utarbetas samt avvecklingen av vägdistriktens
verksamhet förberedas. Då det uppenbarligen icke kunde vara
möjligt för den nuvarande personalen vid den statliga vägorganisationen att
medhinna alla dessa omfattande arbetsuppgifter vid sidan av sina vanliga
sysslor, måste åtskilliga av de nya befattningarna tillsättas i så god tid
under år 1943, att erforderliga förberedelser för väghållningens övertagande
hunne vidtagas.
Med hänsyn härtill och på grundval av närmare överväganden föreslå de
sakkunniga, att följande befattningshavare, tillhörande den nya organisationen,
få träda i funktion senast vid här angivna tidpunkter under år 1943,
nämligen
på vägbyrån
överdirektören och gatuinspektören den 1 augusti;
chefen för utredningsavdelningen den 1 november;
på kameralbyrån
byråchefen den 1 oktober;
på kanslibyrån
personalavdelningens båda sekreterare den 1 augusti;
på förrådsbyrån
förrådsdirektören, sekreteraren och kontorsbiträdet den 1 augusti;
maskiningenjören och skrivbiträdet den 1 september;
kontrollören, kontorsskrivarén och kanslibiträdet den 1 oktober;
vid vägförvaltningarna
vägdirektörerna, vägingenjörerna för underhållet samt de närmast för
underhållet avsedda ingenjörerna i lönegraden A 21 i de fem minsta länen,
där vägingenjör för underhållet icke skulle finnas, den 1 oktober;
de övriga, uteslutande för underhållet avsedda ingenjörerna i lönegraden
A 21 samt övervägmästarna, vägkamrerarna och vägkassörerna den 1 december.
Ordningen för tillsättande av den nya personalen.
De sakkunniga hava meddelat, att de ha för avsikt att framdeles i samband
med avgivande av förslag till instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och vägförvaltningarna till behandling upptaga frågan örn den
framtida ordningen för tillsättande av personalen vid den statliga vägorganisationen.
Med avseende å det första tillsättandet av de nya tjänsterna förutsätta
de sakkunniga emellertid, att Kungl. Maj:t utnämner alla befattningshavare
i lönegraden A 24 och högre lönegrad. Oavsett frågan, huruvida vägmästare
och övriga lägre tjänstemän i länen såsom regel böra utnämnas respektive
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 97
antagas av vägförvaltningarna eller av styrelsen, borde, anföra de sakkunniga,
dessa tjänstemän i samband med organisationen av den statliga vägförvaltningen
på en gång tillsättas av styrelsen. Härigenom skulle större förutsättningar
vinnas för tillämpning av likformiga grunder vid övertagandet
av vägdistriktens personal. Styrelsen borde sålunda tillsätta alla de
tjänstemän, vilka icke utnämndes av Kungl. Maj:t.
De sakkunniga förutsätta vidare, att alla befattningar med undantag för
förordnandetjänsterna och tjänster i lönegraden A 30 tillsättas efter ansökningsf
örf ar ande.
Behovet av tillfällig personal.
De sakkunniga anse en viss tillfällig förstärkning av arbetskrafterna på
personalavdelningen inom den föreslagna kanslibyrån och på kameralbyrån
ävensom på de nuvarande vägingenjörskontoren bliva nödvändig under budgetåret
1943/44 och ha för detta ändamål räknat med ett medelsbehov av
förslagsvis 50,000 kronor.
Överförande av personal till övergångsstat.
De sakkunniga ha framhållit, att det i samband med omorganisationen
uppkomme fråga, huru skulle förfaras beträffande de ordinarie tjänstemän vid
den nuvarande vägorganisationen, vilkas befattningar saknade direkt motsvarighet
i den nya organisationen. Sålunda bomme vid bifall till de sakkunnigas
organisationsförslag inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen två
byråchefstjänster (å vägbyrån och vägtrafikbyrån) samt tre väginspektörstjänster
i lönegraden A 29 att sakna motsvarighet i den nya organisationen. Inom den
nya vägbyråns byggnadsavdelning skulle visserligen finnas en väginspektör
för beläggningsarbeten i lönegraden A 29, men enligt de sakkunnigas förslag
skulle det med hänsyn till nu rådande krisförhållanden bero på Kungl.
Maj:ts prövning, när denna befattning skulle tillsättas. Vidare bomme de
å de föreslagna kansli- och kameralbyråernas stater upptagna tre tjänsterna
såsom förste revisor, kamrerare och sekreterare, alla i lönegraden A 24, att få
annan karaktär än motsvarande tjänster vid den nuvarande kameralbyrån.
I de sakkunnigas förslag upptoges icke heller någon befattning såsom vägingenjör
i lönegraden A 28. Av de nuvarande 24 vägingenjörsbefattningarna
vore för närvarande fem vakanta och uppehölles på förordnande. Ytterligare
två dylika befattningar väntades bliva vakanta under första halvåret 1943.
De nuvarande byråingenjörerna i styrelsen saknade väl direkt motsvarighet
i den nya organisationen, men då samtliga dessa ingenjörer beräknades
kunna erhålla befattningar i samma eller högre lönegrad i den nya organisationen,
kunde man i förevarande sammanhang bortse från dem.
Yad däremot beträffar de förutnämnda tjänstemännen i högre lönegrader
syntes det bliva erforderligt, att vissa övergångsåtgärder vidtoges, då en del
av dessa tjänstemän på grund av ålder eller annan orsak måhända funnes
icke lämpligen böra utnämnas till innehavare av någon av de nya befattningarna
i högre eller samma lönegrad.
Då man icke nu med bestämdhet kunde veta, vilka av bemälda befattningshavare,
som vid förstatligandet komme att övergå till ny tjänst, vore
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 7
422 43
opaginerad Kontrollera mot PDF
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
det enligt de sakkunnigas mening icke möjligt att på förhand upprätta en
personalförteckning beträffande tjänstemän å övergångsstat. Det syntes
lämpligen få ankomma på Kungl. Majit att i samband med tillsättandet av
ifrågavarande nya tjänster meddela beslut örn överförande å övergångsstat
av de ordinarie tjänstemän, vilka icke komme i fråga för de nya befattningarna.
Samtidigt borde föreskrivas, att därest dylik tjänsteman å övergångsstat
av Kungl. Majit förordnades att uppehålla befattning å vägorganisationens
ordinarie stat, sådan befattning skulle hållas vakant, så länge
vederbörande tjänsteman å övergångsstat uppehälle befattningen. För 1944
års riksdag borde sedermera för fastställelse framläggas en slutgiltig personalförteckning
beträffande övergångsstaten.
Avlöningsstaterna för den nya organisationen borde enligt de sakkunniga
beräknas sålunda, att i anslagen till avlöningar åt ordinarie tjänstemän inräknades
medel icke blott för de befattningar, som upptoges i personalförteckning
under rubrik »Tjänstemän å ordinarie stat», utan även för befattningar
å övergångsstat. Därvid borde avlöningarna till sistnämnda tjänstemän
upptagas till det belopp, varmed de till dem utgående lönerna överstege
de beräknade avlöningskostnaderna för de ordinarie, vakanta befattningar,
som av tjänstemännen på övergångsstat uppehölles på förordnande.
De sakkunniga lia överslagsvis beräknat nu ifrågakomna belopp till 20,000
kronor.
Löneklassplacering av viss personal.
De sakkunniga ha på närmare angivna skäl uttalat, att särskilda åtgärder
borde vidtagas i syfte att undvika eller åtminstone begränsa en löneminskning
för vägmästarna i de nuvarande vägdistrikten vid övergång till de stat - liga vägmästarbefattningarna. Detta syntes smidigast kunna ske genom att
vid löneklassplacering bevilja undantag från eljest vedertagna regler.
De sakkunniga ha därvid förutsatt, att vägmästarna, därest de tidigare
haft lägre lön än den avlöning, som utgår enligt lägsta löneklass i lönegraden
A 13 eller Eo 13, skulle placeras i denna löneklass. Tillräckliga skäl att i
sådant fall vid löneklassplacering taga hänsyn till tidigare tjänstgöring, som
måhända icke varit förenad med samma ansvar, syntes icke föreligga. Vid
jämförelse mellan löneställningen före och efter övergången i statstjänst
borde hänsyn tagas till samtliga avlöningsförmåner, jämväl rörliga tilläggsförmåner,
dels vid oförändrad anställning omedelbart efter övergångstillfället,
dels enligt de statliga avlöningsbestämmelserna å samma ort, ävensom till
pensionsavdrag och däremot svarande avgift.
Örn vederbörandes förutvarande lön lage inom den 13:e lönegraden, borde
han i allmänhet, därest icke särskilda skäl föranledde till annat, placeras i
den löneklass, som läge närmast under den förutvarande lönen. Läge exempelvis
den gamla lönen mellan den 14:e och den löle löneklassen, borde
han alltså placeras i den 14:e löneklassen. Att i sådant fall från början placera
honom i den löle löneklassen skulle medföra en löneökning, som med
hänsyn till de övriga förmåner, statstjänsten innebure, måste anses omotiverad.
Löneklassuppflyttning borde därefter ske i vanlig ordning vart tredje
år, intill dess högsta löneklass inom lönegraden nåtts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
99
Vid den första löneklassplaceringen borde emellertid i undantagsfall hänsyn
kunna tagas även till andra faktorer än den förutvarande lönen. Om
denna vore ovanligt hög i förhållande till tjänstår och vederbörandes utbildning
och tidigare arbetsuppgifter eller örn lönen höjts kort tid före förstatligandet,
borde vederbörande kunna placeras i lägre löneklass än som motiverades
av hans förutvarande lön.
Överstege denna den högsta lön eklassen inom de 13:e lönegraderna (Å 13,
Eo 13), borde möjlighet finnas att placera vederbörande i ännu högre löneklass.
I intet fall borde dock vägmästarna placeras högre än två löneklasser
utöver lönegradens högsta. Vid beviljande av sådan förmån borde hänsyn
tagas, förutom till förutvarande lön, till tjänstetid och övriga meriter samt
huru länge vederbörande åtnjutit den lön, som motiverade den särskilda
förmånen.
Placering i högre löneklass än lönegradens högsta borde endast kunna ske
efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. I övrigt borde den första
löneklassplaceringen verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Ku angivna principer borde komma till tillämpning även vid placering av
dem bland de nuvarande vägmästarna, vilka erhölle andra befattningar inom
den statliga vägorganisationen än vägmästartjänst.
De sakkunniga framhålla, att kostnaderna för placering av vägmästarna
i högre löneklass än lönegradens högsta vore svåra att nu beräkna, då man
icke visste, huru många av de nuvarande vägmästarna, som komme att befordras
till högre befattningar än vägmästartjänst. Kostnaderna syntes dock
icke komma att överstiga 60,000 kronor örn året.
Övertalig personal.
Förstatligandet komme enligt de sakkunniga att medföra, att åtskilliga
arbetsledare och kamerala tjänstemän vid vägdistrikten bleve övertaliga. De
sakkunniga säga sig förutsätta, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sökte
skaffa dessa övertaliga tjänstemän sysselsättning på annat håll inom statsförvaltningen.
I den mån den övertaliga personalen icke kunde få arbete
inom andra områden av statsförvaltningen uppkomme fråga, huruvida särskilda
åtgärder från statsmakternas sida finge anses påkallade i syfte att
kompensera personalen för de olägenheter, som bleve en följd av dess entledigande.
Vid bedömandet av delina fråga syntes hänsyn böra tagas till i
vad mån den övertaliga personal, som icke kunde sysselsättas i statstjänst,
kunde förväntas bliva anställd i kommunal eller enskild tjänst. De sakkunniga
lia ansett sig kunna utgå från att det under nuvarande förhållanden
icke föllinge några särskilda svårigheter för personalen att erhålla dylik
anställning, i all synnerhet som den övertaliga personalen till huvudsaklig
del syntes komma att bestå av yngre tjänstemän. Med hänsyn härtill och
då den personal, varom nu vore fråga, kunde beräknas vara tämligen nyanställd,
ansåge sig de sakkunniga icke böra generellt föreslå, att särskild avskedsgratifikation
skulle tilldelas dem som entledigades.
opaginerad Kontrollera mot PDF
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Därest i något enstaka fall skäl befunnes föreligga för understöd eller
ersättning i annan form åt övertalig personal, syntes frågan härom böra från
fall till fall underställas riksdagens avgörande.
De som entledigades skulle självfallet komma i åtnjutande av avtalad uppsägningstid.
Uppsägning syntes icke böra ske, förrän efter det väghållningen
övertagits av staten. Det torde nämligen icke förrän i slutet av år 1943 efter
de nya tjänsternas tillsättande bliva klart, vilka som komme att bliva utan
anställning. Vägdistrikten syntes för övrigt icke kunna åläggas att uppsäga
personal, som komme att bliva övertalig.
Kostnaderna för lön åt den övertaliga personalen under uppsägningstiden
vore svåra att nu med säkerhet beräkna men syntes kunna skattas till omkring
70,000 kronor.
De sakkunniga säga sig lia anledning förmoda, att beträffande vissa vägstyrelseordförande,
som mycket länge innehaft sina uppdrag och som ginge
desamma förlustiga genom vägväsendets förstatligande, komme att göras
framställning om ersättning i någon form. I den mån sådan framställning
funnes hava skäl för sig, borde frågan föreläggas riksdagen.
Yttranden
Tidpunkten
för de nya befattningarnas tillsättande.
Vägingengör en i Malmöhus län framhåller, att med hänsyn till arbetet med
upprättande av 5- och 4-årsplanerna samt handläggningen av ett flertal organisationsfrågor
befattningen såsom vägingenjör för projektering och byggande
borde tillsättas senast den 1 december 1943.
Vägingenjören i Kopparbergs län föreslår, att nyssnämnda befattning tillsättes
redan den 1 oktober 1943. Ifrågavarande befattningshavare borde
därvid efter vägdirektörens anvisningar kunna biträda bland annat med inventering
och värdering av byggnader, grustag, maskiner, inventarier och
materialier. Dessa arbetsuppgifter bleve mycket tidskrävande och kunde
svårligen medhinnas av den för underhållet avsedda personalen.
Behovet av tillfällig personal.
I fråga örn den särskilda granskning av vägdistriktens räkenskaper, som
skulle verkställas i samband med statens övertagande av väghållningen,
yttrar riker äkenskapsverket.
Det granskningsarbete, varom här är fråga, torde huvudsakligen komma att
avse en saklig revision. Här blir nämligen fråga bland annat örn huruvida
vägdistrikt i syfte att övervältra väghållningskostnader på staten försummat
underhåll av allmän väg i sådan grad, att densamma vid övergången icke
befinner sig i vederbörligt skick. Helt naturligt erfordras för en sådan frågas
bedömande fackutbildad person. Även på annat sätt kan vägdistrikt handla
illojalt mot staten, exempelvis genom att använda distriktets tillgångar för
icke väglagenliga ändamål eller ock, utan att särskilda grundade skäl därtill
föreligga, sluta avtal, avseende tiden efter förstatligandet, varigenom staten
kan tillskyndas avsevärt förfång. Med hänsyn till ifrågavarande revisionsarbetes
speciella art anser riksräkenskapsverket det böra övervägas, örn icke
detta arbete bör anförtros åt en särskild, av Kungl. Majit tillsatt nämnd,
101
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
så sammansatt att fackkunskapen på olika områden blir representerad i
nämnden. Fråga örn ersättningsskyldighet, där sådan anses föreligga, torde
böra slutgiltigt avgöras av nämnden.
Överförande av personal till övergångsstat.
Vad de sakkunniga anfört örn överförande av personal till övergångsstat
har föranlett statskontoret till det påpekandet, att ett dylikt överförande av
vissa befattningshavare exempelvis inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
givetvis förutsatte, att motsvarande antal tjänster i den nya organisationen
tills vidare hölles vakanta. Statskontoret utginge även från att lämpliga åtgärder
komme att vidtagas för att så långt som möjligt undvika mera vittgående
rubbningar i den nuvarande personalens anställningsförhållanden.
Biksräkenskapsverket yttrar i denna fråga.
I samband med omorganisationen av vägväsendet har uppkommit fråga
om överförande av viss personal till övergångsstat. Därvid hava berörts de
å de föreslagna kansli- och kameralbyråernas stater upptagna tre tjänsterna
som förste revisor, kamrerare och sekreterare, vilka enligt de sakkunnigas
mening skulle få annan karaktär än motsvarande tjänster vid den nuvarande
kameralbyrån. Biksräkenskapsverket vill i anledning härav göra det uttalandet,
att nyssnämnda befattningshavares arbetsuppgifter efter omorganisationen
icke torde komma att bliva av artskild natur och att befattningarna
i fråga således icke behöva överföras till övergångsstat.
Löneklassplacering av viss personal.
Statskontoret har framställt erinringar mot det av de sakkunniga framförda
förslaget att, örn vägmästarnas lön före förstatligandet skulle överstiga
den högsta löneklassen inom lönegraden, möjlighet borde finnas att placera
vederbörande i löneklass, som lage två löneklasser utöver lönegradens högsta.
Ämbetsverket framhåller, att de undantagsbestämmelser örn löneklassplacering,
vilka meddelats i 9 § civila avlöningsreglementet och vilka måhända
tjänat såsom förebild för nyssnämnda förslag, hade tillkommit i helt annat
syfte. Det borde icke ifrågakomma att för vägmästarnas vidkommande
träffa övergångsanordningar av annan och förmånligare innebörd än som i
liknande fall eljest plägat tillämpas.
Vägingenjören i Västerbottens län ifrågasätter i förevarande sammanhang
lämpligheten av att löneklassplaceringen för vägmästarna vid övergången
till statstjänst göres beroende av storleken av deras förutvarande löner hos
vägdistrikten. Detta avlöningssystem skulle enligt vägingenjören innebära,
att ojämnheten i nu utgående löner till vägmästarna — yngre vägmästare
med mindre arbetsbörda hade i vissa fall större lön än äldre med större
arbetsbörda — skulle komma att fortfara många år efter vägväsendets förstatligande.
Det syntes riktigare, att vederbörande vägmästare vid inträde
i statstjänst placerades i den löneklass inom 13 lönegraden, som motsvarade
den tid han varit anställd hos vägdistrikt såsom vägmästare med eget
arbetsområde eller därmed jämförligt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departements
chefen.
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Sveriges arletsledarefÖrlund avvisar bestämt tanken, att ett förstatligande
av vägväsendet i något fall skulle medföra nedsättning i den arbetsersättning,
som vid förstatligandet tillkomme vägmästare och med dem jämställda.
De sakkunniga föresloge visserligen, erinrar förbundet, att vägmästare
skulle kunna placeras i högre löneklass än den i lönegraden upptagna.
Möjligheten att på denna väg uppnå bibehållen lön beskures emellertid
genom inskränkningen, att ingen skulle kunna placeras i högre än två
löneklasser utöver lönegradens högsta. Accepterades principen, att förstatligandet
i och för sig icke skulle medföra sänkning av utgående arbetsersättning,
vore en dylik begränsning i utfyllnadslönen varken motiverad eller
försvarlig.
Väg distriktens tjänstemannaförening framhåller, att trots de av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna för motverkande av löneminskning för
vägmästarna åtskilliga vägmästare vid övergången till statstjänst ändock
skulle få vidkännas avsevärd lönesänkning. Enligt föreningens mening
måste det anses strida mot allmän rättsuppfattning att på sätt som föreslagits
sänka de nu utgående lönerna, vilka godkänts av vederbörande statliga
myndigheter.
Föreningen vidhåller vidare sitt tidigare framförda yrkande, att samtliga
ordinarie befattningshavare vid vägdistrikt, som den 1 januari 1941 varit
anställda med vederbörande länsstyrelses godkännande eller senare intill
tidpunkten för omorganisationen erhållit sådan anställning, gåves ordinarie
anställning i den nya organisationen.
Övertalig personal.
I anledning av de sakkunnigas uttalande att det linder nuvarande förhållanden
icke skulle föreligga några särskilda svårigheter för övertaliga
vägmästare och kamerala tjänstemän hos vägdistrikten att erhålla kommunal
eller enskild tjänst gör vägingenjören i Älvsborgs län gällande, att de sakkunniga
i detta avseende felbedömt det verkliga läget. Visserligen rådde nu
stor brist på personal, men detta gällde arbetare och icke lägre befälspersonal.
Såsom de sakkunniga framhållit torde det vara nödvändigt, att vissa av
befattningarna tillhörande den nya organisationen tillsättas redan före tidpunkten
för vägförstatligandets genomförande.
För att den blivande överdirektören och chefen för vägbyrån skall hinna
att medverka vid det praktiska utformandet av den organisation, som han
närmast under generaldirektören skall leda, bör överdirektören tillträda sin
befattning så snart som möjligt efter det statsmakterna tagit ställning till
de med vägväsendets förstatligande sammanhängande frågorna.
Aven chefen för vägbyråns utredningsavdelning samt gatuinspektören böra
träda i funktion före den 1 januari 1944. Den förre lärer nämligen erfordras
redan i slutet av år 1943 för att påbörja arbetet med uppgörandet av de
nya flerårsplanerna, och den senare torde böra inträda i tjänst ännu något
tidigare för att igångsätta bland annat arbetet med fördelningsplanen för de
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 103
städer och stadsliknande samhällen, vilka själva skola vara väghållare inom
sina områden.
Med hänsyn till den mängd ekonomiska och bokföringstekniska frågor,
som måste ordnas före den 1 januari 1944, förordar jag, att chefen för den
blivande kameralbyrån får tillträda sin tjänst redan under hösten 1943.
De personalärenden, som skola handläggas i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under tiden närmast före vägförstatligandets genomförande, bliva
av mycket stor omfattning. På grund härav anser jag, att de båda sekreterarna
på den blivande personalavdelningen böra träda i tjänst så snart
som möjligt efter ingången av budgetåret 1943/44.
Jag tillstyrker vidare i enlighet med de sakkunnigas förslag, att den
blivande förrådsbyrån etappvis utbygges under loppet av andra halvåret
1943. Denna byrå måste nämligen i god tid sättas i funktion för att hinna
med att förbereda övertagandet av vägdistriktens materiella tillgångar, såsom
maskiner, redskap etc., att verkställa upphandling av de förnödenheter, vilka
komma att erfordras för vägväsendets behov under tiden närmast efter den
1 januari 1944, samt att utarbeta erforderliga föreskrifter rörande bokföring
och redovisning m. m. inom förrådsrörelsen.
Slutligen torde det vara nödvändigt, att vissa av befattningarna vid vägförvaltningarna
få tillsättas något i förväg. Detta gäller i första hand beträffande
vägdirektörerna. Dessa tjänstemän, på vilka såsom de sakkunniga
framhållit ett stort ansvar kommer att vila för att övergången till ett statligt
vägväsende skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt, torde böra tillträda
sina poster så tidigt, att de hinna planera och vidtaga erforderliga åtgärder
för väghållningens övertagande och bedrivande i statlig regi. Samtidigt
härmed böra emellertid de nuvarande vägingenjörstjänsterna, i den mån de
icke kunna helt indragas, överföras på övergångsstat, därvid vägdirektörerna
intill den 1 januari 1944 torde få fullgöra jämväl de på nyssnämnda befattningar
ankommande arbetsuppgifterna. Förutom vägdirektörerna torde den
personal vid vägförvaltningarna, som avsetts närmast för vägunderhållet,
samt vägkamrerarna och vägkassörerna böra tillträda sina befattningar något
före den 1 januari 1944. Såsom vägkassörer böra därvid räknas även de
kontorister i Gotlands och Blekinge län, vilka skola fullgöra kassörsgöromål.
De för handläggning av ärenden rörande enskild väghållning avsedda övervägmästarna
torde däremot icke böra tillträda sina befattningar före den
1 januari 1944.
Vad beträffar tidpunkterna för tillsättandet av de olika befattningar, örn
vilka här är fråga, bör det stå Kungl. Majit öppet att besluta i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag härutinnan föreslagit.
De sakkunniga lia räknat med att under nästkommande budgetar skulle
tillfälligt behöva anställas viss extra personal i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och på vägingenjörskontoren för att fullgöra åtskilliga arbetsuppgifter,
som sammanhänga med genomförandet av den planerade omorganisationen.
Denna personalförstärkning, för vilken ett belopp av förslagsvis
50,000 kronor beräknats erforderligt, skulle omfatta dels ytterligare skriv
-
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
hJälP vägingenjörskontorön, dels utökning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
personal för handläggning av personalärenden och dels erforderlig
personalökning för att verkställa den särskilda eftergranskning av vägdi
striktens förvaltning, som avses skola ske vid statens övertagande av
väghållningen.
De sakkunnigas uttalande angående behovet av förstärkning av arbetskrafterna
på vägingenjörskontoren och på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
personalavdelning har icke givit mig anledning till erinran. Yad beträffar
den särskilda granskningen av vägdistriktens förvaltning har jag tidigare
vid anmälan av förslag till lag örn vad iakttagas skall i anledning av kronans
övertagande av den allmänna väghållningen på landet uttalat, att det måhända
kunde befinnas lämpligare, att sådan granskning, som åsyftade uttagande
av ersättning av vägdistrikt, anförtroddes åt en särskild nämnd.
Frågan, på vilket organ utredningen och anhängiggörandet av anspråk på ersättning
borde ankomma, borde emellertid, uttalade jag, tills vidare lämnas öppen
med befogenhet för Kungl. Majit att — sedan revisionsarbetets omfattning bättre
kunde överblickas avgöra vilken väg som borde väljas. Örn utredning befinnes
böra ske genom särskild nämnd, torde en viss ökning av kostnaderna för
granskningsarbetet komma att uppsta. Oavsett detta synes det emellertid
tillrådligt att räkna med en höjning av den för anställande av tillfällig
personal avsedda anslagsposten till 60,000 kronor. Det av de sakkunniga
föreslagna beloppet förefaller mig nämligen väl knappt för att jämväl medgiva
anställande av erforderlig personal för omförmälda revisionsarbete.
Med hänsyn till ovissheten örn personalbehovet för nämnda ändamål torde
anslagsposten böra betecknas såsom förslagsvis. Jag förutsätter, att densamma
får disponeras endast efter särskild prövning av Kungl. Majit.
De sakkunnigas uttalande angående ordningen för tillsättande av den nya
personalen har icke givit mig anledning till annan erinran än att jag ej
anser det nödvändigt, att -— såsom de sakkunniga synas ha avsett — ickeordinarie
befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vid vägförvaltningarna
i lägre lönegrad än den 21 :a genomgående skola tillsättas
efter ansökningsförfarande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma,
i vilken omfattning ledigförklarande av icke-ordinarie befattningar
i lägre lönegrader skall ske.
Vid en omorganisation av den omfattning, varom nu är fråga, kan det av
praktiska skäl knappast undvikas, att vissa befintliga befattningar komma
att bliva utan direkt motsvarighet i den nya organisationen. Detta skulle
enligt de sakkunnigas organisationsförslag bliva fallet beträffande åtskilliga
befattningar såväl i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vid den
statliga vägorganisationen i länen. Man torde emellertid kunna förutsätta,
att innehavarna av dessa befattningar i regel komma att erhålla ny
tjänst i samma eller högre lönegrad. Det kan dock såsom de sakkunniga
framhållit uppkomma fall, där vederbörande tjänsteman på grund av
ålder eller av annan orsak finnes icke lämpligen böra ifrågakomma till
105
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
dylik överflyttning till ny befattning. I den mån fråga är om ordinarie
tjänsteman, måste hans befattning därvid uppföras på övergångsstat. Jag
utgår därvid ifrån att dylik tjänsteman skall av Kungl. Maj:t förordnas att
med bibehållna avlöningsförmåner uppehålla lämplig befattning eller eljest
utföra arbete inom den statliga vägorganisationen. Det senare av dessa
alternativ bör givetvis tillämpas endast i rena undantagsfall. Befattning,
som uppehälles av tjänsteman på övergångsstat, bör under tiden hållas vakant.
Då det på nuvarande stadium icke är möjligt att avgöra, vilka ordinarie
tjänstemän, som skulle behöva överföras på övergångsstat, torde riksdagens
bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att besluta härutinnan. Kör
1944 års riksdag torde sedermera för fastställelse få framläggas en slutgiltig
personalförteckning beträffande övergångsstaten.
Mot de sakkunnigas förslag, att i avlöningsposterna för tjänstemän å ordinarie
stat skulle beräknas medel ej blott för de befattningar, som i personalförteckning
upptagas under rubrik Tjänstemän å ordinarie stat, utan
även för befattningar å övergångsstat, har jag icke något att erinra.
Även med den tidigare förordade placeringen av vägmästarna. i lönegraderna
A 13 och Eo 13 skulle åtskilliga av dem vid en övergång till
statstjänst komma att med tillämpning av gällande regler örn löneklassplacering
få vidkännas mer eller mindre betydande löneminskningar. Under
erinran örn att statsmakterna tidigare vid förstatligande av enskild eller
kommunal verksamhet sökt exempelvis genom beviljande av personliga
lönetillägg förebygga löneminskning för tjänstemän, som övergått i statstjänst,
lia de sakkunniga föreslagit särskilda åtgärder i syfte att inom
vissa gränser undvika löneförsämring för vägmästarna. Förslaget om att
vägmästare skulle placeras i den löneklass inom lönegraden, som ligger
närmast under vederbörandes förutvarande avlöning, tinner jag skäligt.
De sakkunniga lia emellertid därutöver föreslagit, att möjlighet under
vissa förutsättningar skulle beredas att placera vederbörande i högst två
löneklasser högre än lönegradens högsta, därest lönen enligt denna understiger
vågmästarens tidigare lön. Ehuru jag nied hänsyn till den förhållandevis
förmånliga löneställning, som föreslagits för vägmästarna, ansett
det i viss mån tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga för personliga
tillägg utöver den lön, som utgår i lönegradens högsta löneklass, vill jag
dock med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares tidigare anställningsförhållanden
icke motsätta mig, att möjlighet hålles öppen att i särskilda
fall medgiva dylika tillägg genom placering högst två löneklasser över vederbörande
slutlöneklass. Prövningen bör i dessa fall ankomma på Kungl. Majit,
som därvid bör taga hänsyn icke enbart till löneställningen före förstatligandet
utan även till längden av den tid, varunder högre löneförmåner
åtnjutits, och andra på frågan inverkande omständigheter. I övrigt synes
den första löneklassplaceringen böra verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Jämväl beträffande annan personal än vägmästare torde, i den mån övergång
från anställning hos vägdistrikt till statstjänst äger rum, få tillämpas
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
de regler för beredande av personliga lönetillägg, som här förordats med
avseende å vägmästarna. Fråga örn placering i högre löneklass än som
följer av avlöningsreglementenas bestämmelser torde emellertid beträffande
dylik annan personal böra avgöras av Kungl. Majit.
Kostnaderna för placering av vägmästarna i högre löneklass än lönegradens
högsta lia de sakkunniga beräknat till för helt budgetår 60,000
kronor jämte därå belöpande rörligt tillägg. Örn anvisande av detta belopp
gör jag framställning i det följande.
I likhet med de sakkunniga utgår jag ifrån att det i regel skall bliva
möjligt för den personal hos vägdistrikten, som vid förstatligandet blir övertalig,
att erhålla annan anställning. Därest i något enstaka fall skäl befinnas
föreligga för understöd eller ersättning i annan form åt övertalig personal,
torde frågan härom från fall till fall få imderställas riksdagens avgörande.
De som entledigas böra, såsom de sakkunniga framhållit, komma i
åtnjutande av avtalad uppsägningstid, räknad från tidpunkten för statens
övertagande av väghållningen.
Därest Kungl. Majit skulle finna anledning att i något enstaka fall ifrågasätta
ersättning till vägstyrelseordförande, som mycket länge innehaft sitt
uppdrag, torde frågan härom få föreläggas riksdagen.
På grund av gällande pensionsbestämmelser komma efter ett förstatligande
av vägväsendet icke blott alla ordinarie och extra ordinarie tjänstemän
utan i stor utsträckning även mera stadigvarande arbetare vid den statliga
vägorganisationen att automatiskt erhålla tjänste- och familjepensionsrätt.
I samband härmed uppkomma vissa övergångsfrågor, som påkalla
övervägande. Jämlikt uppdrag av Kungl. Majit har statskontoret haft att
utreda dessa frågor, i vilka ämbetsverket nyligen avgivit förslag. Det torde
ankomma på chefen för finansdepartementet att anmäla frågan örn de åtgärder,
till vilka statskontorets utredning kan giva anledning.
ÖVERTAGANDET AV VÄGDISTRIKTENS TILLGÅNGAR
OCH SKULDER.
I samband med statens övertagande av den allmänna väghållningen på
landet måste vägdistriktens tillgångar och skulder avvecklas. Enligt statsmakternas
principbeslut om väghållningens förstatligande har förutsatts, att
staten utan ersättningsskyldighet skall övertaga distriktens alla tillgångar
ävensom ansvaret för distriktens samtliga skulder.
Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter kunna vägdistriktens tillgångar
och skulder den 31 december 1943 beräknas uppgå till i avrundade tal
respektive 68,900,000 kronor och 33,200,000 kronor. Tillgångarna ha därvid
upptagits till sina verkliga värden och sålunda ej till de värden, till vilka tillgångarna
äro bokförda i vägdistriktens räkenskaper.
Vägdistrikten hava vid avlämnandet av sina nyss berörda uppgifter till
de sakkunniga räknat med att nu gällande grunder för bidrag till vinterväghållningen
skulle tillämpas vid bestämmandet av vägdistriktens
bidrag för 1943 års vinterväghållningskostnader. Vid anmälan i det följande
Kungl. Majlis ''proposition nr 224.
107
av anslaget till bidrag till vinterväghållningen kommer jag emellertid att förorda
den ändringen i grunderna, att bidraget skall beräknas på de verkliga
kostnaderna i stället för 1942 års kostnader. Tid bifall härtill kan förväntas,
att vägdistrikten komma att åsamkas en ökad utgift av omkring 6,500,000 kronor.
De beräknade tillgångarna komma alltså under angiven förutsättning att
minskas med motsvarande belopp.
De sakkunniga
De
sakkunniga hava förutsatt (betänkandet sid. 271 o. f.), att vägdistriktens
tillgångar -— däri inräknade kontanta medel, banktillgodohavanden och fordringar,
i den mån de icke disponeras för att bestrida kostnaderna för avvecklingen
av distriktens verksamhet och för att betala oguldna. räkningar -—- skola
med några smärre undantag sammanföras till en förlagsfond för vägväsendet
att förvaltas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
De sakkunniga ha ifrågasatt, örn icke bland förlagsfondens tillgångar borde
upptagas en post, avseende de medel, som nedläggas på sådana beläggningar,
vilka utföras i syfte att minska kostnaderna för vägunderhållet. I detta ämne
anföra de sakkunniga.
Enligt nu gällande ordning få vägdistrikten statsbidrag till förräntning och
amortering av lån, som upptagits för att utföra sådana beläggningar. Anses
ett liknande system böra tillämpas även efter ett förstatligande, skulle förlagsfonden
årligen tillföras ett belopp, motsvarande ränta å och avskrivning av
medel, som nedlagts på dylika beläggningar. Detta belopp skulle i så fall på
samma sätt som för närvarande avföras å det på driftbudgeten anvisade anslaget
till vägunderhållet. Därigenom skulle vägunderhållskostnaden före statens
övertagande av väghållningen och samma kostnad efter reformens genomförande
bliva mera jämförbara än örn underhållsanslaget icke bleve belastat
med ränta å och amortering av beläggningslånen. Till förlagsfonden inflytande
medel skulle få användas för nya beläggningar av samma slag. För ett dylikt
system kan anföras, att nu ifrågakomna beläggningar äro de enda vägbyggnadsarbeten,
som komma till utförande endast under förutsättning, att de medföra
en direkt minskning av väghållningskostnaderna. Utan ett sådant system
komma icke några förlagsmedel att stå till vägväsendets förfogande för att
utföra beläggningar, något som kan betraktas såsom en olägenhet med hänsyn
till att driftbudgeten många år framåt kommer att bliva hårt ansträngd.
Enligt de sakkunnigas mening kan det emellertid icke vara lämpligt, att ifrågavarande
beläggningar — i motsats till övriga byggnadsarbeten — upptagas
såsom en tillgång. På sätt redan vägförstatligandekommittén framhöll är det
ekonomiskt sundare och för konsolidering av statens finanser klokare, örn sådana
år efter år återkommande utgifter bestridas av skattemedel, så att man
vid varje tidpunkt har det allmänna vägnätet nedskrivet till ett värde lika
med noll.
De fastigheter, byggnader å ofri grund, grustag, maskiner, inventarier och
materialier, som skulle tillföras förlagsfonden från vägdistrikten, borde, anföra
de sakkunniga, vid fondens uppläggande i räkenskaperna upptagas till det
värde, de då kunde anses äga för vägväsendet och alltså oavsett det värde,
varmed de upptagits i vägdistriktens räkenskaper. I samband med statens
övertagande av väghållningen måste en värdering av tillgångarna följaktligen
verkställas. Denna förutsattes skola ske genom väg- och vattcnbyggnadsstyrelsens
försorg.
Departements
chefen.
108 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Yägdistri litens skulder, vilka till huvudsaklig del bestå av lån, som upptagits
i banker oell andra penninginrättningar, skulle övertagas av riksgäldskontoret.
I fråga örn det budgettekniska förfarandet i samband med övertagandet av
tillgångarna och skulderna ha de sakkunniga anfört.
Å kapitalbudgeten bör anvisas ett anslag, som svarar mot det vid tidpunkten
för övertagandet beräknade värdet av de av distriktens tillgångar, som skola
tillföras förlagsfonden. Av de på kapitalbudgeten anvisade medlen bör riksgäldskontoret
disponera erforderligt belopp för övertagandet av vägdistriktens
skulder. Då värdet av de tillgångar, som skola tillföras förlagsfonden
— på sätt framgår av vägs ty reisen) as uppgifter rörande distriktens tillgångar
och skulder — torde komma att överstiga skulderna samt hela anslaget
följaktligen icke erfordras för täckandet av dessa, bör driftbudgeten
gottskrivas det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna.
Yttrande.
liiksräJcenslcapsverlcet har i här berörda fråga endast uttalat, att övertagandet
av vägdistriktens tillgångar och skulder borde ordnas på så sätt, att
till ifrågavarande kapitalfond — vilken till undvikande av förväxling med
fonden för förlag till statsverket borde benämnas »väg- och vattenbyggnadsväsendets
förrådsfond» — å kapitalbudgeten anvisades ett anslag, till beloppet
svarande mot det vid tidpunkten för övertagandet föreliggande beloppet
av vägdistriktens skulder.
Såsom anförts vid behandlingen i det föregående av förrådsrörelsens organisation,
lia de tillgångar, som staten övertager i samband med vägväsendets
förstatligande, förutsatts skola tillföras väg- och vattenbyggnadsväsendets
förrådsfond. Dessa tillgångar utgöras — bortsett från kontanter, banktillgodohavanden
och fordringar — i huvudsak av vägmaskiner, grustag och
förråd av väglagningsämnen, garage-, verkstads- och förrådsbyggnader samt
förlagseffekter. Yad angår kontanter, banktillgodohavanden och fordringar
böra desamma av skäl, som de sakkunniga anfört, icke avräknas mot vägdistriktens
skulder utan ingå såsom rörelsemedel i förrådsfonden. Detsamma
bör gälla sådana medel, som kunna inflyta genom restindrivning eller genom
efterbeskattning av vägdistrikt.
Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att bland förrådsfondens tillgångar
icke böra såsom tillgång upptagas sådana vägbeläggningar, som utförts i
syfte att minska kostnaderna för vägunderhållet.
De sakkunniga ha förutsatt, att statsbidrag, som lämnats vägdistrikt till
^byggnadsarbeten men som icke behövt tagas i anspråk för därmed avsedda
ändamål på grund av att vederbörande arbeten ännu icke kommit till
utförande, skulle före vägväsendets förstatligande återbetalas till statsverket.
Därvid skulle bidragen icke tillföras förrådsfonden utan återföras till de
byggnadsanslag, från vilka bidragen utgått. För egen del anser jag praktiska
skäl tala för att ifrågavarande statsbidrag — i den mån de av vägdistrikt
redan lyftats — liksom övriga av distrikten överlämnade kontanta tillgångar
ingå i förrådsfonden. Däremot böra beviljade men icke lyftade statsbidrag
återgå till vederbörande byggnadsanslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
109
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.
På Kungl. Maj:t torde få ankomma att efter förslag av väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen
bestämma, huru det kapital, som tillföres fonden, skall
fördelas på olika grupper av tillgångar. Vidare bör Kungl. Majit, där så
sedermera skulle befinnas önskvärt, äga besluta om överflyttning av kapital
från en grupp till en annan.
Vägdistriktens skulder böra, såsom de sakkunniga förutsatt, övertagas av
riksgäldskontoret. Med anledning härav bör å kapitalbudgeten anvisas ett
anslag, som i enlighet med vad riksräkenskapsverket förordat bör upptagas
till belopp, motsvarande vägdistriktens vid tidpunkten för övertagandet föreliggande
sammanlagda skulder. Tillgångarna böra i anslutning härtill å
förrådsfonden bokföras till samma nettovärde som anslaget å kapitalbudgeten.
Detta innebär en avvikelse från de sakkunnigas förslag, i det att — oaktat
tillgångarnas verkliga värde kan antagas komma att överstiga skulderna —
det mot det överskjutande värdet svarande beloppet icke kommer att såsom
vinst gottskrivas driftbudgeten.
Storleken av vägdistriktens tillgångar och skulder den 1 januari 1944 kan
givetvis icke nu närmare angivas. Ett slutgiltigt förslag till budgetmässig
reglering av hithörande frågor kan därför icke i detta sammanhang föreläggas
riksdagen, utan med framläggandet av dylikt förslag torde få anstå
till 1944 års riksdag. Käntor och amorteringar å vägdistrikts skulder, som
förfalla till betalning innan den avsedda regleringen ägt rum, torde, i den
mån vederbörande vägdistrikts tillgångar icke lämna tillgång för betalningen,
få av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestridas av under händer varande
medel.
Anslagsfrågor.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADS STYRELSEN M. M.
[1.] Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget
är för närvarande i riksstaten upptaget med 724,400 kronor. I årets statsverksproposition
har anslaget preliminärt beräknats till 1,000,000 kronor.
Efter omorganisationen skulle de årliga kostnaderna för den därav berörda
personalen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat enligt
de sakkunnigas beräkningar (betänkandet sid. 287 o. f.) uppgå till de belopp,
efterföljande sammanställning utvisar.
Ordinarie
tjänste-
män
Tjänste-
män
på över- gångsstat
Icke-
ordinarie
personal
Rörligt
tillägg
Summa
Generaldirektören..........................
Vägbyrån..................................
Förrådsbyrån..............................
Kanslibyrån ..............................
Kameralbyrån ............................
Brobyrån (merkostnad för uppflyttning av
2 förste byråingenjörer)..................
Extra personal ............................
Vikariatsersättningar samt arvoden till vika- rier vid långvarigare tjänstledigheter m. m.
Tjänstemän på övergångsstat..............
Summa
22,761
161,988
42,794
65,019
67,875
1,340
3,000
304,777
14,000
14,000
88,698
16.752
21,552
34,431
35,613
20,000
217,040
1,620
37,418
8,560
13,008
16,068
200
5,374
600
2,000
84,848
24,381
288,104
68,106
99,579
118,374
1,540
40,987
23,600
16,000
080,671
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Vid delina beräkning lia de olika befattningarna enligt vad de sakkunniga
anfört upptagits endast i så hög löneklass, som kan beräknas motsvara det
verkliga behovet. För de nja befattningarna bär därvid i allmänhet schematiskt
tillämpats den lägsta för vederbörande lönegrad gällande löneklassen.
Beträffande vissa befattningar säga sig de sakkunniga dock lia räknat med
högre löneklassplacering med hänsyn till de verkningar i berörda hänseende,
som inordnandet av den nuvarande personalen i den nya organisationen
beräknats få.
De sakkunnigas beräkning av medel till vikariatsersättningar samt arvoden
till vikarier vid långvarigare tjänstledigheter m. m. för personalen har skett
med utgångspunkt från vad som för sådant ändamål nu är anvisat å vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat är för närvarande uppdelad
på två olika avdelningar, nämligen »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhet i allmänhet» samt »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, brooch
vägtrafikinspektion». De sakkunniga lia föreslagit, att denna uppdelning
från och med budgetåret 1943/44 skulle upphöra, och lia såsom skäl härför
anfört.
Uppdelningen är betingad av önskemålet, att kostnaderna för viss del av
den personal, som sysslar med vägväsendet, skola avräknas mot automobilskattemedlen.
Denna uppdelning av avlöningsstaten har i praktiken visat
sig ganska obekväm vid petitaarbetet, avlöningsuträkningarna och bokföringen.
Det vore därför önskvärt, att densamma från och med budgetåret 1943/44
kunde slopas. Lämpligast synes då vara, att avlöningsanslaget i dess helhet
avräknas mot automobilskattemedlen. De kostnader, som därvid i motsats
till nu tillämpad praxis skulle komma att finansieras medelst bilskattemedel,
skulle mer än uppvägas genom att vissa andra till vägväsendet hörande
kostnader, t. ex. pensionerings- och vissa lokalkostnader, bestridas av vånnga
skattemedel. I enlighet härmed ha de sakkunniga i sina beräkningar
av de olika posterna i avlöningsanslaget för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke skilt mellan förenämnda två avdelningar utan förutsatt, att hela
anslaget skall avräknas mot bilskattemedlen. Anses, oaktat de skäl som av
de sakkunniga anförts, en partiell avräkning mot bilskattemedlen böra ske,
torde avräkningsbeloppet lämpligen kunna avvägas efter en summarisk uppskattning
och icke erhålla inverkan på avlöningsstatens uppdelning.
För budgetaret 1943/44 ha de sakkunniga beräknat väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
avlöningsanslag till 942,553 kronor på sätt framgår av''följande
uppställning.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.................... 511,367
2. Tjänstemän på övergångsstat, förslagsvis............................ 7,000
3. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit.................................. 28,000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .......... 285,263
5. Börligt tillägg, förslagsvis ............................................ 110,923
Summa kronor 942 553
Sammanställningen grundar sig på följande av de sakkunniga gjorda beräkningar
(betänkandet sid. 290—291).
opaginerad Kontrollera mot PDF
lii
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Anslagsposten »Avlöningar till ordinarie tjänstemän» skulle nied oförändrad
organisation för liela budgetåret hava upptagits till 400,500 kronor.
Därest någon förändring i väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens av omorganisationen
icke berörda personal icke vidtages, böra utgifterna för den nuvarande
ordinarie personalen under första halva budgetåret följaktligen upptagas till
hälften härav eller 200,250 kronor. Efter förstatligandets genomförande
komma kostnaderna för den ordinarie personalen för helt budgetår att uppgå
till 550,108 kronor, fortfarande under förutsättning, att någon förändring
icke sker beträffande den av förstatligandet icke berörda personalen. Eör
senare hälften av budgetåret 1943/44 skulle man sålunda lia att räkna med
en kostnad härför av 275,054 kronor. För första halva budgetåret tillkommer
härjämte det sammanlagda beloppet av lönerna för de nya ordinarie befattningar,
som skola tillsättas redan före reformens genomförande. Detta belopp
ha de sakkunniga beräknat till 36,063 kronor. Denna anslagspost bör
följaktligen upptagas med (200,250 + 275,054 + 36,063) 511,367 kronor.
Såsom de sakkunniga i annat sammanhang närmare motiverat torde kostnaderna
för de tjänstemän vid den nuvarande organisationen, som komma att
överföras på övergångsstat, böra överslagsvis beräknas till 20,000 kronor för
år. Av detta belopp lia 14,000 kronor antagits skola belöpa på tjänstemän i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Eör budgetåret 1943/44 bör följaktligen upptagas
ett belopp av 7,000 kronor.
Anslagsposten »Arvoden, bestämda av Kungl. Majit» skulle vid oförändrad
organisation ha för helt budgetår upptagits till 28,600 kronor. Efter reformens
genomförande torde denna post böra beräknas till 27,400 kronor. För budgetåret
1943/44 bör anslagsposten upptagas till hälften av den sammanlagda summan
av båda dessa belopp eller sålunda 28,000 kronor.
Anslagsposten för »Övrig icke-ordinarie personal» skulle vid oförändrad
organisation lia upptagits till 217,400 kronor. Kostnaden för halva budgetåret
1943/44 är alltså 108,700 kronor. Efter förstatligandet torde de årliga kostnaderna
för denna personal kunna beräknas till 343,296 kronor. Eör senare
hälften av budgetåret 1943/44 böra utgifterna för denna personal alltså uppskattas
till 171,648 kronor. Eör första hälften av budgetåret komma härtill
lönekostnaderna för de nya extra ordinarie befattningar, som skola tillsättas
redan före reformens genomförande. Detta belopp lia de sakkunniga beräknat
till 4,915 kronor. Denna anslagspost bör följaktligen upptagas till
(108,700 + 171,648 + 4,915) 285,263 kronor. Vid beräknandet av detta belopp
har hänsyn icke tagits till den tillfälliga personal, som övergångsvis erfordras
i anledning av reformens genomförande.
Vid en omorganisation av den omfattning, varom här är fråga, är det givetvis
vanskligt att på förhand mera exakt beräkna icke blott den blivande lönekl
assp! aderin gen för de nytillträdande befattningshavarna utan jämväl behovet
över huvud taget av icke-ordinarie personal under den första verksamhetstiden.
På grund härav torde möjlighet böra stå Kungl. Majit öppen att under
budgetåret 1943/44 medgiva överskridande av anslagsposten till avlöning av
icke-ordinarie personal, därest det skulle visa sig, att medelsbehovet för avlöningar
till icke-ordinarie personal underskattats. Posten synes för detta
ändamål böra under budgetåret 1943/44 betecknas såsom förslagsvis beräknad.
Kostnaderna för rörligt tillägg till personalen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
lia de sakkunniga för hela budgetåret beräknat till 110,923 kronor.
liiksräkenskapsvcrket har i likhet med de sakkunniga ansett, att statuppdelning
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat å dels styrelsens
verksamhet i allmänhet och dels styrelsens väg-, bro- och vägtrafikinspektion
numera är överflödig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
112
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
På frågan, huruvida och i vad mån avlöningsanslaget skall avräknas mot
automobilskattemedlen, har riksräkenskapsverket icke funnit anledning att
ingå i vidare mån än att ämbetsverket framhållit, att avräkningsbeloppet
tills vidare borde kunna upptagas till hälften av anslagsbeloppet.
Såsom utgångspunkt för anslagsberäkningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
avlöningsanslag torde här få lämnas en sammanfattning av de
ordinarie befattningar samt de extra ordinarie befattningar i högre lönegrad
än den 20:e, som i enlighet med vad i det föregående under olika avsnitt
föreslagits skola från och med den 1 januari 1944 upptagas å väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens personalförteckning. Den ifrågavarande personalen
fördelar sig på de olika byråerna på sätt framgår av det följande.
Vägby rån.
Befattning Lönegrad
1 överdirektör............................................................ C 9
1 byggnadschef .......................................................... C 6
1 väginspektör för underhållet.......................................... C 6
1 byrådirektör............................................................ C 5
1 väginspektör............................................................ A 29
1 vägtrafikinspektör...................................................... A 29
1 gasinspektor .......................................................... A 29
3 förste byråingenjörer.................................................. A 26
2 byråingenjörer.......................................................... A 24
1 byråingenjör............................................................ A 21
2 kanslibiträden.......................................................... A 7
3 kontorsbiträden ........................................................ A 4
1 förste byråingenjör.................................................... Eo 26
1 byråingenjör............................................................ Eo 24
6 byråingenjörer.......................................................... Eo 21
Förrådsbyrån.
(Med avlöning från avlöningsanslaget.)
1 förrådsdirektör ........................................................ C 6
1 förste byråingenjör.................................................... A 26
1 byråingenjör............................................................ A 24
1 sekreterare.............................................................. A 24
1 kanslibiträde............................................................ A 7
(Med avlöning från förrådsrörelsens stat.)
1 byråingenjör............................................................ Eo 21
1 notarie.................................................................. Eo 21
Kanslibyrån.
1 byråchef ................................................................ A 30
1 sekreterare.............................................................. A 26
1 sekreterare och ombudsman.......................................... A 26
1 sekreterare.............................................................. A 24
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 113
Befattning Lönegrad
1 notarie.................................................................. A 21
1 kansliskrivare .......................................................... A 11
2 kanslibiträden.......................................................... A 7
2 kontorsbiträden ........................................................ A 4
1 notarie.................................................................. Eo 21
Kameralbyrån.
1 byråchef ................................................................ A 30
1 revisionskommissarie.................................................. A 26
1 kamrerare .............................................................. A 24
3 revisorer................................................................ A 21
1 kansliskrivare .......................................................... A 11
2 kanslibiträden.......................................................... A 7
1 kontorsbiträde.......................................................... A 4
Brobyrån.
1 byråchef ................................................................ A 30
1 förste byråingenjör .................................................... A 26
1 byråingenjör............................................................ A 24
2 byråingenjörer.......................................................... A 21
1 förste byråingenjör.................................................... Eo 26
4 byråingenjörer.......................................................... Eo 21
Hamnbyrån.
1 byråchef ................................................................ A 30
1 förste byråingenjör.................................................... A 26
1 byråingenjör............................................................ A 21
1 byråingenjör............................................................ Eo 21
Järnvägs- och luft/artsby rån.
1 byråchef ................................................................ A 30
1 luftfartsinspektör ...................................................... A 29
1 järnvägsinspektor...................................................... A 28
1 förste byråingenjör.................................................... A 26
1 byråingenjör............................................................ A 21
1 notarie.................................................................. A 21
1 biträdande luftfartsinspektör.......................................... Eo 26
1 biträdande luftfartsinspektör ........................................ Eo 24
1 byråingenjör............................................................ Eo 21
Personal utanför byråindelningen.
1 förste byråingenjör (geotekniker) .................................... A 26
1 kontorist................................................................ A 9
2 kanslibiträden.......................................................... A 7
1 förste expeditionsvakt ................................................ A 7
3 expeditionsvakter...................................................... A 5
5 kontorsbiträden........................................................ A 4
Härtill kommer befattningen såsom generaldirektör i lönegraden C 14.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 8
Departements
chefen.
114 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att den nuvarande uppdelningen
av väg- ock vattenbyggnadsstyrelsens personal- och avlöningsstater
efter olika grenar av styrelsens verksamhet skall upphöra från och med nästa
budgetår.
Någon ändring i nu gällande ordning, enligt vilken hälften av anslaget
till såväl avlöningar som omkostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
avräknas mot automobilskattemedlen, synes för närvarande icke böra ske.
Jag övergår härefter till anslagsberäkningarna.
Frånsett de avvikelser, som betingas av de av mig förordade ändringarna
i de sakkunnigas organisation sförslag, har jag icke funnit anledning till erinran
mot de sakkunnigas anslagsberäkning. De av de sakkunniga angivna
delbeloppen synas sålunda kunna tagas till utgångspunkt för efterföljande
beräkningar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag för budgetåret
1943/44.
Med hänsyn till av mig förordad ändrad löneställning för chefen för vägbyråns
utredningsavdelning samt för en förste byråingenjörsbefattning på
vägbyrån och en dylik tjänst på brobyrån samt då jag icke förordat överförande
till ordinarie stat av den extra ordinarie förste byråingenjörstjänsten
å sistnämnda byrå skulle anslagsposten för avlöningar till ordinarie
tjänstemän komma att minskas med för år räknat 11,150 kronor och
för budgetåret 1943/44 5,654 kronor. Å andra sidan skulle vid bifall till
mina förslag örn utbyte av den av de sakkunniga förordade förste revisorsbefattningen
i lönegraden A 24 mot en revisionskommissarietjänst i lönegraden
A 26 samt örn uppförande på ordinarie stat av en expeditionsvaktsbefattning
anslagsposten ökas med sammanlagt 4,023 kronor för år och
2,012 kronor för nästa budgetår.
I enlighet med vad tidigare anförts böra i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
avlöningsanslag inräknas medel till avlöningar till tjänstemän på övergångsstat.
Det härför av de sakkunniga beräknade beloppet för nästkommande
budgetår av 7,000 kronor har icke givit mig anledning till erinran.
Sistnämnda kostnader böra enligt gällande principer för avlöningsstaternas
uppställning bestridas av ordinarieposten.
I enlighet med det anförda skulle ordinarieposten i staten böra upptagas
med (511,367 — 5,654 + 2,012 + 7,000) 514,725 kronor eller avrundat 515,000
kronor.
Den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat för innevarande
budgetår ingående delposten å 29,800 kronor till arvoden, bestämda av
Kungl. Maj:t är beräknad för följande arvodeskostnader, nämligen dels det
generaldirektörens ställföreträdare jämlikt civila avlöningsreglementet tillkommande
särskilda arvodet av 1,200 kronor per år, dels arvoden till tre
ingenjörer å järnvägs- och luftfartsbyrån med sammanlagt 25,150 kronor och
dels arvoden till hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommenderade militärassistenter
med tillhopa 3,450 kronor. För nästkommande budgetår torde
anslagsposten böra nedsättas med 600 kronor, motsvarande hälften av arvodet
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224. 115
till generaldirektörens ställföreträdare, och sålunda i staten upptagas nied
29,200 kronor.
Beträffande beräkningen av anslagsposten för avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal må först nämnas de avvikelser från de sakkunnigas
anslagsberäkning, som föranledas av följande, av mig i det föregående
förordade ändringar i de sakkunnigas organisationsförslag, nämligen dels nedflyttning
av en förste byråingenjör på vägbyrån från lönegraden Eo 27 till lönegraden
Eo 26, dels bibehållande såsom extra ordinarie av en förste byråingenjörstjänst
i 26 lönegraden å brobyrån, dels inrättandet av två revisionsassistenttjänster
i lönegraden Eo 18, en kontoristbefattning i lönegraden Eo 9 och en
skrivbiträdestjänst i lönegraden Eo 2, samtliga på kameralbyrån, dels och
vissa ändringar beträffande den personal, som beräknats gemensam för styaelsens
byråer. Ifrågavarande avvikelser från de sakkunnigas förslag medföra
en nettoökning av anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
med 19,725 kronor för år räknat. För budgetåret 1943/44 skulle
ökningen uppgå till hälften härav, alltså 9,862 kronor. I förenämnda anslagspost
skulle vidare för tiden från och med den 1 juli 1943 inräknas ett nettolönebelopp
av 7,992 kronor till den nya biträdande luftfartsinspektören i
lönegraden Eo 24 samt ett arvodesbelopp av 6,000 kronor till brobyråns
röntgenbiträde. I enlighet med vad jag i annat sammanhang förordat skulle
i förevarande anslagspost slutligen inräknas avlöningar till följande extra
ordinarie, av andra medel än avlöningsmedel avlönade befattningshavare,
nämligen dels 6 befattningshavare å stenavdelningen och dels 2 befattningshavare
å hamnbyrån. Nettolönerna för dessa tjänstemän uppgå till sammanlagt
33,273 kronor.
Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle
sålunda för budgetåret 1943/44 böra upptagas med (285,263 + 9,862 + 7,992 +
6,000 + 33,273) 342,390 kronor eller avrundat 343,000 kronor. Med hänsyn
till vad jag vid behandling av vägbyråns organisation anfört rörande behovet
av att i vissa fall kunna förstärka byråns personal vid ökad byggnadsverksamhet
bör anslagsposten anvisas under beteckningen förslagsvis.
Jag förutsätter därvid, att posten må överskridas endast efter medgivande
av Kungl. Maj:t.
De i det föregående omförmälda ändringarna medföra en nettoökning av
anslagsposten till rörligt tillägg med omkring 7,500 kronor för nästa budgetår.
Denna post skulle alltså böra beräknas till (110,923 + 7,500) 118,423
kronor. För avlöningsanslagets avrundning bör posten i staten upptagas
med 118,800 kronor.
Avlöningsstatens slutsumma skulle vid bifall till vad jag här föreslagit
uppgå till (515,000 + 29,200 + 343,000 + 118,800) 1,006,000 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Majit att för tiden den 1 juli—31 december
1943 fastställa den ändring i personalförteckningen för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som betingas av det i det
opaginerad Kontrollera mot PDF
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
föregående tillstyrkta förslaget örn inrättande från oell med
den 1 juli 1943 av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör
i lönegraden Eo 24;
dels godkänna följande personalförteckning för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med
den 1 januari 1944:
Personalförteckning.
Tjänstemän på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 generaldirektör ........................................ C 14
1 överdirektör............................................ C 9
1 byggnadschef .......................................... O 6
1 förrådsdirektör ........................................ C 6
1 väginspektör för underhållet ........................ O 6
1 byrådirektör............................................ C 5
5 byråchefer.............................................. A 30
1 gasinspektor .......................................... A 29
1 luftfartsin spektor ...................................... A 29
1 väginspektör............................................ A 29
1 vägtrafikinspektör...................................... A 29
1 järnvägsinspektor...................................... A 28
8 förste byråingenjörer.................................. A 26
1 revisionskommissarie.................................. A 26
1 sekreterare.............................................. A 26
1 sekreterare och ombudsman.......................... A 26
4 byråingenjörer.......................................... A 24
1 kamrerare .............................................. A 24
2 sekreterare.............................................. A 24
5 byråingenjörer.......................................... A 21
2 notarier ................................................ A 21
3 revisorer................................................ A 21
2 kansliskrivare .......................................... All
1 kontorist................................................ A 9
1 förste expeditionsvakt ................................ A 7
9 kanslibiträden.......................................... A 7
3 expeditionsvakter...................................... A 5
11 kontorsbiträd en........................................ A 4
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 biträdande luftfartsinspektör ........................ Eo 26
2 förste byråingenjörer.................................. Eo 26
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 117
Befattning Lönegrad
1 biträdande luftfartsinspektör ........................ Eo 24
1 byråingenjör............................................ Eo 24
12 byråingenjörer.............................:............ Eo 21
1 notarie.................................................. Eo 21
Tjänstemän på förrådsrörelsens stat.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 byråingenjör............................................ Eo21
1 notarie.................................................. Eo 21;
dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela beslut örn
tillsättande av vissa i nämnda personalförteckning upptagna
befattningar redan före utgången av år 1943;
dels bemyndiga Kungl. Majit att i den omfattning, som
i samband med vägväsendets förstatligande prövas erforderlig,
till övergångsstat överföra ordinarie tjänstemän vid väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen;
dels godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att tillämpas under budgetåret 1943/44:
Avlöningsstat. Kronor
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. 515,000
2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .............. 29,200
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för
slagsvis
............................................ 343,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... 118,800
Summa kronor 1,006,000;
dels och till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av ................................................ kronor 1,006,000,
därav 503,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
[2,j Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget
är för innevarande budgetår anvisat med 137,500 kronor. I årets
statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 200,000 kronor.
Den 17 april 1942 har Kungl. Majit, med tillämpning tills vidare under
budgetåret 1942/43, fastställt följande omkostnadsstat.
Omkostnadsstat. Kronor
Sjukvård m. m., förslagsvis ......................................................... 3,300
Reseersättningar, förslagsvis ......................................................... 49,200
Expenser, förslagsvis ......... 83,000
Publikationstryck, förslagsvis ...................................................... 2,000
Summa kronor 137,500
118 Kungl. Maj:ts •proposition nr 224.
I anslutning härtill har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser av i huvudsak
följande innehåll.
1. Den till reseersättningar upptagna anslagsposten må icke utan Kungl.
Majits medgivande överskridas och skall i övrigt disponeras med iakttagande
av att fördelning av tillgängligt belopp på skilda ändamål sker senast vid
ingången av budgetåret 1942/43 samt att för väg-, bro- och vägtrafikinspektionen
avsedda belopp sammanlagt icke må uppgå till mer än 25,000 kronor.
Kostnader för resor, som av de hos styrelsen kommenderade militärassistenterna
företagas på generaldirektörens uppdrag, skola bestridas från
anslagsposten till reseersättningar.
Av samma anslagspost må ett belopp av tillhopa högst 1,000 kronor användas
för beredande av ersättning enligt grunder, som Kungl. Majit fastställt
eller kan komma att fastställa, till styrelsens chef samt å järnvägs- och
luftfartsbyrån tjänstgörande personal för dels sådana tjänsteresor i luftfartsärenden
utom riket, som befinnas erforderliga för inspektioner, undersökningar
eller förhandlingar, dels ock resor utom riket i syfte att studera med
luftfarten sammanhängande frågor.
Av anslagsposten till reseersättningar må vidare ett belopp av högst 3,500
kronor tagas i anspråk för beredande, efter prövning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i varje särskilt fall, av ersättning åt befattningshavare i styrelsen
eller vid Bulltofta statliga flygplatsförvaltning, vilken handlägger ärenden
rörande luftfart, för av honom i anledning av tjänsteresa, som under budgetåret
1942/43 på grund av tjänsteförrättningens art måste företagas med luftfartyg,
erlagd avgift för luftfärdsförsäkring.
2. Av anslagsposten till expenser må för nedan angivna ändamål tagas i
anspråk följande belopp, nämligen
Kronor
Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................................. 10,000
övriga expenser:
a) För eget behov, högst ......................................................... 72,000
b) För annat än eget behov, förslagsvis .................................... 1,000
Summa kronor 83,000
Av det under rubriken övriga expenser för eget behov upptagna beloppet
må användas högst 5,000 kronor till instrument- och laboratorieutrustning åt
geoteknikern samt för övriga utgifter, som skola bestridas av denna post,
högst 67,000 kronor.
Inflytande ersättningar, som hänföra sig till geoteknikerns instrument- och
laboratorieutrustning, skola tillföras den å driftbudgetens inkomstsida under
rubriken »Diverse inkomster» uppförda inkomsttiteln »Övriga diverse inkomster».
Anslagsposten till övriga expenser för annat än eget behov skall användas
till bestridande av kostnader för blanketter åt besiktningsmän för motorfordon
i enlighet med vad därom är eller må varda stadgat.
3. Anslagsposten till publikationstryck må icke utan Kungl. Majits medgivande
överskridas.
1942 års vägsakkunniga (betänkandet sid. 292 o. f.) ha beräknat, att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens omkostnader, däri inräknade kostnaderna enligt
nu gällande stat för styrelsens hamnbyrå, järnvägs- och luftfartsbyrå samt
militäravdelning, skulle efter vägväsendets förstatligande uppgå för helt
budgetår räknat till 206,200 kronor enligt följande uppställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 119
Kronor
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 4,500
2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 90,700
3. Expenser, förslagsvis ............................................................ 108,000
4. Publikationstryck, förslagsvis ........................... 3,000
Summa kronor 206,200
Vid denna beräkning ha de sakkunniga förutsatt, att omkostnaderna för
förrådsrörelsen skulle bestridas i enahanda ordning som avlöningskostnaderna
för den personal, som anställdes för förrådsrörelsen. I enlighet härmed skulle
kostnaderna fördelas på såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag
som förrådsrörelsens stat.
För nästa budgetår ha de sakkunniga på grund av vissa i samband med
övergången till statlig väghållning uppkommande extra kostnader uppskattat
medelsbehovet till något mer än hälften av dels de nuvarande kostnaderna,
137,500 kronor, och dels de framdeles beräknade kostnaderna, 206,200 kronor.
Hälften av de nämnda båda beloppens summa utgör 171,850 kronor. De sakkunnigas
beräkningar sluta å ett belopp av 183,500 kronor med följande fördelning.
Kronor
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ....
2. Reseersättningar, förslagsvis .
3. Expenser, förslagsvis .........
4. Publikationstryck, förslagsvis
..................... 4,000
..................... 75,000
..................... 101,000
..................... 3,500
Summa kronor 183,500
Mot de sakkunnigas beräkningar rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omkostnadsanslag har erinran framställts endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som uttalat, att det av de sakkunniga uppskattade beloppet till reseersättningar
vore för knappt tilltaget. Styrelsen framhåller i detta sammanhang,
att det måste förutsättas, att styrelsen även framdeles berättigades att,
liksom nu vore fallet, anlita byggnadsanslag och liknande medel för kostnader
för resor. Särskilt under den första tiden av den nya länsorganisationens
verksamhet komme behovet av resor för inspektion och dylikt att bliva stort.
Riksräkenskapsverket har i motsats till de sakkunniga ansett, att samtliga
kostnader för den centrala förrådsrörelsen borde påföras väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omkostnadsanslag. I
I särskild skrivelse den 5 mars 1943 har väg- och vattenbyggnadsstijrelsen
hemställt, att medel måtte beräknas under styrelsens omkostnadsanslag för
nästkommande budgetår dels till underhåll av en anläggning för röntgenundersökning
av svetsade stålkonstruktioner, vilken tidigare av styrelsen
anskaffats enligt Kungl. Maj:ts tillstånd, och dels till anskaffning av
ytterligare borr- och laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska
avdelning.
Yad beträffar underhållet av röntgenanläggningen må följande anföras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Anläggningen anskaffades år 1938. Anskaffningskostnaden för densamma,
31,550 kronor, Ilar provisoriskt påförts visst till väg- och vattenbyggnadsstvrelsens
förfogande ställt brobyggnadsanslag. Driften av anläggningen finansieras
genom uttagande av särskilda avgifter för undersökningsförrättningar
med anläggningen. I dessa avgifter ingå bland annat dagarvoden, vilka äro
avsedda att täcka dels avskrivnings- och underhållskostnaderna för anläggningen
och dels lönekostnaderna för det biträde, som handhar apparaturen.
Genom beslut den 10 april 1942 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att, i samband med äskande av anslag till styrelsens omkostnader
för budgetåret 1943/44, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa
av riksräkenskaps verket förordade riktlinjer framlägga förslag till täckande
av utgifterna för verksamheten med nämnda röntgenanläggning samt till redovisning
av inkomsterna av samma verksamhet. I anslutning härtill har vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen nu meddelat, att det med hänsyn till de förrättningsavgifter,
som hittills influtit, syntes bliva möjligt att helt avskriva anskaffningskostnaden
för anläggningen vid utgången av innevarande budgetår.
Styrelsen har vidare i enlighet med de av riksräkenskapsverket förordade riktlinjerna
föreslagit, bland annat, att underhållskostnaderna för anläggningen
från och med nästkommande budgetår skulle bestridas från styrelsens omkostnadsanslag
och att dagarvodena därvid skulle tillföras den å riksstatens
inkomstsida uppförda inkomsttiteln Övriga diverse inkomster. Underhållskostnaderna,
som vore svåra att uppskatta, kunde enligt styrelsens mening icke
beräknas lägre än till 5,000 kronor per år. Med anledning härav har styrelsen
föreslagit, att å styrelsens omkostnadsstat för budgetåret 1943/44 skulle uppföras
en särskild förslagspost å 5,000 kronor för här ifrågavarande ändamål.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förenämnda anslagsäskande med avseende
på borr- och laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska avdelning
avser följande nyanskaffningar.
2 kompressometrar med tillsats för skärförsök ........................... 800
1 hejarsondsats ........................................................................ 1,500
2 sondsatser ........................................................................... 1,700
2 kolvborrsatser ........................................................................ 2,800
6 spadborrar ........................................................................... 300
200 provburkar ........................................................................... 1,400
Summa kronor 8,500
Beträffande behovet av denna utrustning har styrelsen anfört i huvudsak
följande.
Kompressometrarna vore erforderliga, då den geotekniska avdelningens nuvarande
utrustning av detta slag visat sig otillräcklig, vilket avsevärt försenat
flera brådskande undersökningar. Avdelningen ägde för närvarande icke
någon hejarsondsats utan hade vid behov måst hyra en sådan. Den föreslagna
nyanskaffningen avsåge en hejarsondsats av helt ny typ, vilken vore de gamla
helt överlägsen. De övriga föreslagna nyanskaffningarna skulle innebära en
viss utökning av avdelningens standardiserade borrutrustning. En sådan utökning
motiverades därav, att transportförhållandena i landet alltmer försämrats,
så att borrmaterielens transporter krävde allt längre tid. I fråga om
järnvägstransporterna hade avdelningen redan i vissa fall måst övergå från
fraktgods- till ilgodstransporter, vilket medfört höga merkostnader. Genom
den föreslagna nyanskaffningen skulle dessa merkostnader elimineras.
121
Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
I utlåtande över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förenämnda framställning
den 5 mars 1943 har riksräkenskapsverket uttalat, att till kostnaderna för
underhåll av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens röntgenanläggning borde anvisas
ett av Kungl. Majit maximerat belopp och att detta belopp borde i
likhet med vad som föreslagits beträffande kostnaderna för anskaffning av viss
laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska avdelning — inräknas i det
belopp, som under anslagsposten till expenser upptoges för »övriga expenser
för eget behov».
Det är givetvis vanskligt att i avsaknad av erfarenheter rörande väg- och Departementsvattenbyggnadsstyrelsens
utvidgade verksamhet bedöma medelsbehovet för ehefen.
styrelsens omkostnader. Jag anser mig därför icke nu böra taga ställning till
de beräkningar avseende de närmaste årens medelsbehov, som de sakkunniga
i detta hänseende framlagt. I anslutning härtill vill jag framhålla, att de
anslagsbelopp för olika omkostnadsändamål, som jag i det följande kommer
att föreslå för nästa budgetår, icke böra betraktas såsom utslagsgivande, då
det gäller att bedöma anslagsbehoven för tiden därefter.
Jag övergår härefter till anslagsberäkningen för budgetåret 1943/44.
Beträffande delposten för sjukvård m. m. ha de sakkunniga räknat med en
ökning med 700 kronor till 4,000 kronor. Häremot har jag icke något att invända.
Anslagsposten till reseersättningar torde få ökas ganska väsentligt. Från
posten skola nämligen bestridas — förutom de utgifter för vilka posten hittills
avsetts — även de ökade reseersättningar, som föranledas av inrättande av
nya byråer och avdelningar, främst förradsbyran samt vägbyrans byggnadsoch
underhållsavdelningar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har funnit det
av de sakkunniga beräknade beloppet, 75,000 kronor, vara för knappt tilltaget.
Med hänsyn till att behovet av inspektionsresor under den närmaste tiden
måste bli stort och då jag för min del utgår från att byggnadsanslag och liknande
medel framdeles icke böra anlitas för att bestrida resekostnader annat
än för tillfällig personal, vars ersättning utgår av andra medel än avlöningsanslag,
vill jag förorda en ökning av posten förslagsvis till 90,000 kronor.
Jag förutsätter därvid, i anslutning till vad jag förordat i fråga örn viss personal
å förrådsbyrån, att kostnaderna för sådana resor, som företagas av personal,
upptagen å förrådsrörelsens stat, påföras denna stat.
I anslutning till vad jag tidigare anfört beträffande förslaget örn överförande
av biträdesbefattningen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens röntgenanläggning
till styrelsens avlöningsstat förordar jag, att för underhållet av nämnda
anläggning ett belopp av 5,000 kronor inräknas i den i styrelsens omkostnadsanslag
ingående delposten till expenser. På sätt riksräkenskapsverket föreslagit
torde beloppet därvid böra ingå i den av Kungl. Majit maximerade posten
»Övriga expenser för eget behov». Jag tillstyrker vidare, att i sistnämnda
delpost i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag inräknas ett
belopp av 8,500 kronor till anskaffning av ytterligare borr- och laboratoricutrustning
för styrelsens geotekniska avdelning. Under den lokala vägorganisationens
omkostnadsanslag lia de sakkunniga upptagit ett belopp av 10,000
122
Kungl. Martts proposition nr 224.
kronor, avsett att disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för gemensamma
blankettkostnader för vägförvaltningama. I anslutning till ett av riksräkenskapsverket
gjort uttalande rörande vägförvaltningarnas omkostnader
förordar jag, att angivna belopp uppföres under styrelsens omkostnadsanslag
och därvid inräknas i anslagsposten »Övriga expenser för annat än eget behov».
Yad beträffar beräkningen av expensanslaget i övrigt har jag icke något att
erinra mot de sakkunnigas förslag.
I enlighet med vad jag sålunda förordat bör expensposten för nästkommande
budgetår beräknas till 124,500 kronor med följande fördelning.
Kronor
Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................................. 11,000
Övriga expenser:
a. För eget behov, högst ......................................................... 102,500
b. För annat än eget behov, förslagsvis .................................... 11,000
Summa kronor 124,500
De sakkunnigas förslag örn ökning av anslagsposten för publikationstryck
från nuvarande 2,000 kronor till 3,500 kronor har icke givit mig anledning
till erinran.
Vid bifall till vad jag här förordat skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omkostnadsanslag för budgetåret 1943/44 böra anvisas med 222,000 kronor
enligt följande uppställning.
Kronor
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 4,000
2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 90,000
3. Expenser, förslagsvis............................................................... 124,500
4. Publikationstryck, förslagsvis................................................... 3,500
Summa kronor 222,000
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Väg- och vattenby g gnadsstyrelsen: Omkostnader för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av... kronor 222,000,
därav 111,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.
[3.] Vägförvaltningama: Avlöningar, förslagsanslag. Till den nuvarande
vägorganisationen i länen är i gällande riksstat upptaget ett anslag av 928,500
kronor, avseende såväl avlöningar som omkostnader. De sakkunniga ha utgått
från att de för den nya vägförvaltningsorganisationen erforderliga medlen
skola uppdelas på ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. För nämnda
ändamål har i årets statsverksproposition preliminärt beräknats ett gemensamt
belopp av 3,500,000 kronor.
De årliga avlöningskostnaderna för de föreslagna vägförvaltningama och
vägmästarorganisationen ha de sakkunniga beräknat till 3,974,004 kronor på
sätt framgår av följande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
123
Ordinarie
tjänstemän
Tjänstemän
på över- gångsstat
Icke-
ordinarie
personal
Rörligt
tillägg
Summa
Vägförvaltningarna:
1,400,407
6,000
3,630
6,000
473,130
284,751
2,164,288
Vikariatsersättningar samt arvo- den till vikarier vid långvari- gare tjänstledigheter m. m. ..
—
37,000
3,640
1,200
44,200
6,270
Vägmästarna:
Löner enligt högsta för 13 löne- graden gällande löneklass ....
Kostnader för placering i högre
löneklass än den ovan angivna
1,050,300
46,500
—
282,946
13,500
145,000
212,000
9,000
1,545,246
69,000
145,000
Summa årskostnader
2,506,837
6,000
954,216
506,951
3,974,004
Beträffande de beräkningar, som ligga till grund för denna sammanställning,
ha de sakkunniga (betänkandet sid. 289—290) anfört i huvudsak följande.
De olika befattningarna ha endast upptagits i så hög löneklass, som kan
beräknas motsvara det verkliga behovet. Därvid har i allmänhet schematiskt
tillämpats den lägsta för vederbörande lönegrad gällande löneklassen. Beträffande
några av de nja vägingenjörstj än sterna bär dock räknats med
högre löneklassplacering med hänsyn till cle verkningar i berörda hänseende,
som inordnandet av den nuvarande personalen i den nya organisationen
beräknas få. Bör vägmästarna har genomgående den högsta löneklassen
tillämpats. ....
Enligt de sakkunnigas förslag skulle vissa vägmästare kunna erhålla lon
enligt högre löneklass än den högsta i 13 lönegraden. Kostnaderna härför
ha, såsom förut nämnts, beräknats till cirka 60,000 kronor per år, exklusive
rörligt tillägg. Detta belopp har i förestående kostnadsberäkningar fördelats
mellan ordinarie och extra ordinarie vägmästare i förhållande till antalet
befattningshavare av vartdera slaget.
Då något definitivt förslag beträffande vägmästarnas stationermgsorter
ännu icke utarbetats, ha löneberäkningarna gjorts under antagande, att samtliga
vägmästare bliva placerade å C ort. Av samma anledning har någon
beräkning av kostnaderna för kallortstillägg åt vägmästarna icke kunnat ske.
Dessa kostnader hava sålunda helt utelämnats.
Beräkningen av medel till vikariatsersättningar samt arvoden till vikarier
vid långvariga tjänstledigheter m. m. för personalen vid vägförvaltningarna
har skett med utgångspunkt från vad som för sådant ändamål nu är anvisat.
Ett icke obetydligt belopp torde erfordras till arvoden åt vikarier under
semester och annan ledighet för vägmästarna. Flertalet vägmästare torde
väl komma att lia uppnått sådan ålder, att de bliva berättigade till 35 dagars
semester per år. Dessutom får man räkna med någon tjänstledighetstid för
sjukdom och i vissa fall militärtjänstgöring. I viss. utsträckning böra dock
vägmästarna vikariera för varandra, åtminstone vid kortvariga ledigheter.
På grund av vad sålunda anförts lia de sakkunniga ansett sig böra räkna
med kostnader för vikarie under i genomsnitt 40 dagar per år för varje
vägmästare. Ersättningen till en vägmästarvikarie synes kunna beräknas
till omkring 375 kronor per månad. För år räknat skulle alltså erfordras
sammanlagt (290 X P/3 X 375) 145,000 kronor.
Vägdirektörerna böra tillse, att vägmästarnas semesterledigheter om möjligt
fördelas så, att i de fall, särskilda vikarier måste anlitas, fortlöpande
opaginerad Kontrollera mot PDF
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
sysselsättning i möjligaste mån beredes dessa såsom vikarie inom samma
län. För dylik vikariatstjänstgöring, som kanske kan utfyllas med arbete
för projekterings- och vagbyggnadsverksamheten, torde i stor utsträckning
kunna anlitas övertalig vägmästarpersonal från vägdistrikten.
En av de nuvarande biträdande vägingenjörerna är sedan 21/a år tillbaka
tjänstledig på grund av sjukdom. Då ifrågavarande befattningshavare troligen
icke kommer att kunna återinträda i tjänstgöring och således så småningom
lärer bliva sjukpensionerad, kan man icke räkna med att han vid förstatligandet
kan placeras i ny befattning. Vid sådant förhållande synes han
tills vidare böra bibehållas vid sin nuvarande anställning såsom extra ordinarie.
tjänsteman i lönegraden Eo 22. Erforderliga medel till hans sjukavlöning
ha inräknats i anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie personal.
För budgetåret 1943/44 skulle avlöningsanslaget till vägförvaltningarna
enligt de sakkunnigas beräkningar behöva upptagas till 2,446,210 kronor
enligt följande uppställning.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.................. 1,469,666
2. Avlöningar till tjänstemän på övergångsstat, förslagsvis ........ 4,500
3. Avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 686,445
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................................... 310,599
, Summa kronor 2,471,210
Särskilda uppbördsmedel:
Arvoden och ersättningar för förrättningar, som verkställts av vägingenjörerna
och deras biträden .................................... 25,000
Nettoutgift kronor 2,446,210
Förestående sammanställning grundas på följande beräkningar (betänkandet
sid. 294—295).
. Vid oförändrad organisation skulle anslagsposten för ordinarie tjänstemän
vid vägorganisationen i länen ha för hela budgetåret 1943/44 upptagits till
227,100 kronor. Då samtliga ordinarie befattningar enligt nu gällande personalförteckning
skola, i den mån de icke överföras på övergångsstat, indragas
från och med den 1 oktober 1943, böra kostnaderna för de nuvarande ordinarie
befattningarna beräknas till 1/i av nyssnämnda belopp eller 56,775
kronor. Efter statens övertagande av väghållningen komma kostnaderna för
de ordinarie tjänstemännen vid vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen,
på sätt redan angivits, att uppgå till 2,506,837 kronor för år. För
senare hälften av budgetåret 1943/44 skulle kostnaderna för de ordinarie
tjänstemännen alltså bliva 1,253,418 kronor. Utgifterna för löner till de nya
ordinarie befattningar vid vägförvaltningarna, som skola tillsättas redan före
reformens genomförande, ha beräknats till 159,473 kronor under år 1943.
Anslagsposten för ordinarie tjänstemän vid vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen
skulle följaktligen för budgetåret 1943/44 upptagas till (56,775
+ 1,253,418 + 159,473) 1,469,666 kronor.
Av den i det föregående beräknade årliga kostnaden 20,000 kronor för
tjänstemän, som överföras på övergångsstat, ha 6,000 kronor antagits belöpa
på vägorganisationen i länen. För budgetåret 1943/44 torde för detta ändamål
erfordras Adelar av detta belopp eller såhinda 4,500 kronor.
För icke-ordinarie tjänstemän skulle vid oförändrad organisation för budgetåret
1943/44 erfordras ett belopp av 455,300 kronor. Med hänsyn till att
opaginerad Kontrollera mot PDF
125
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
en del av dessa tjänstemän redan under senare delen av år 1943 torde komma
att tillträda nya befattningar och deras förutvarande tjänster i samband därmed
indragas, torde man för senare hälften av år 1943 böra räkna med en kostnad
av 202,650 kronor i löner till icke-ordinarie tjänstemän vid den nuvarande
vägorganisationen i länen. På sätt framgår av de förut angivna kostnadsberäkningarna
skulle de årliga utgifterna för icke-ordinarie tjänstemän vid
vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen uppgå till 954,216 kronor.
För första halvåret 1944 skulle man alltså för detta ändamål ha att räkna
med en kostnad av 477,108 kronor. Lönerna till de icke-ordinarie tjänstemän,
som anställas redan före reformens genomförande, lia beräknats till 6,687
kronor under senare hälften av år 1943. För hela budgetåret 1943/44 skulle
anslagsposten för icke-ordinarie tjänstemän sålunda upptagas till (202,650 +
477,108 + 6,687) 686,445 kronor. ''Av liknande skäl, som anförts beträffande
anslagsposten för icke-ordinarie tjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
bör anslagsposten för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän vid
den lokala vägorganisationen erhålla beteckningen förslagsvis. Behov av att
använda dylik beteckning lärer i fråga örn denna anslagspost föreligga icke
blott för budgetåret 1943/44 utan jämväl framdeles. På Kungl. Majit bör
givetvis ankomma att fastställa det högsta belopp, som må av anslagsposten
användas.
Kostnaderna för rörligt tillägg, vilka vid oförändrad organisation skulle ha
uppgått till 91,000 kronor, ha av de sakkunniga för hela budgetåret 1943/44
beräknats till 310,599 kronor.
Ehuru vägingenjörskontoren knappast torde komma att utföra några projekteringar
eller kontrollantuppdrag av nämnvärd omfattning under budgetåret
1943/44, synes man dock böra räkna med vissa inkomster å anslaget, härrörande
från tidigare utförda arbeten. Posten »Särskilda uppbördsmedel»
skulle i enlighet härmed överslagsvis böra upptagas till ett belopp av 25,000
kronor.
Från och med nästa budgetår böra lämpligen kostnaderna för den statliga Departements
vägförvaltningen i länen uppdelas på två anslag, nämligen ett för avlöningar ehefe
och ett för omkostnader.
Nämnda båda anslag böra i riksstaten upptagas under den gemensamma
rubriken Vägförvaltningarna, under vilket begrepp böra hänföras såväl
distriktens i residensstäderna stationerade förvaltningspersonal som vägmästarna
i vederbörande län.
Frånsett de avvikelser, som betingas av de av mig tidigare förordade
ändringarna i de sakkunnigas organisationsförslag, har jag icke funnit anledning
till annan erinran mot de sakkunnigas här återgivna anslagsberäkningar
än att ett belopp motsvarande de kostnader för kallortstillägg, som
kunna beräknas belöpa på vägmästarorganisationen, torde böra inräknas i
förevarande anslag. Be sakkunniga lia utelämnat dessa kostnader under förmälan,
att desamma icke kunde beräknas, så länge något definitivt förslag
beträffande vägmästarnas stationeringsorter icke utarbetats. Med ledning
bland annat av tillgängliga uppgifter om de nuvarande vägmästarnas stationeringsorter
har emellertid inom kommunikationsdepartementet en överslagsberäkning
gjorts rörande storleken av dessa kostnader. Enligt denna beräkning
skulle ifrågavarande kostnader kunna uppskattas till 12,300 kronor för
år. Beloppet synes approximativt kunna fördelas mellan ordinarie och extra
opaginerad Kontrollera mot PDF
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
ordinarie vägmästare i förhållande till antalet befattningshavare av vartdera
slaget. Därvid skulle på anslagsposten till avlöningar åt ordinarie tjänstemän
belöpa 9,543 kronor och på anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie
personal 2,757 kronor. För budgetåret 1943/44 torde böra beräknas hälften
av dessa belopp, således 4,771 kronor respektive 1,378 kronor.
Lönebeloppen för de 12 ytterligare övervägmästartjänster, vilkas inrättande
jag föreslagit, torde kunna beräknas schematiskt enligt ortsgrupp E.
Med inräknande av kallortstillägg skulle ordinarieposten med hänsyn till
dessa befattningar behöva ökas med 55,518 kronor för år räknat och med
27,759 kronor för budgetåret 1943/44. Den av mig förordade höjningen av
5 vägkamrerartjänster från lönegraden A 20 till lönegraden A 21 skulle medföra
en ytterligare ökning av anslagsposten med 1,710 kronor per år och
997 kronor för nästkommande budgetår. Enligt vad jag tidigare förordat
skulle 22 vägingenjörer placeras i lönegraden A 26 i stället för i lönegraden
A 27 och 14 ingenjörer i lönegraden A 19 i stället för i lönegraden A 21.
Härigenom skulle uppkomma en minskning av ordinarieposten med för år
räknat 9,834 kronor respektive 10,323 kronor och för budgetåret 1943/44 4,917
kronor respektive 6,022 kronor.
Under hänvisning till vad jag tidigare i annat sammanhang anfört beträffande
anslagsberäkningen med avseende på avlöningarna till de tjänstemän,
som skulle överföras på övergångsstat, förordar jag, att för detta ändamål
under den lokala vägorganisationens avlöningsanslag, på sätt de sakkunniga
föreslagit, för budgetåret 1943/44 beräknas ett belopp av 4,500 kronor.
Detta belopp torde, i anslutning till vanligen tillämpade principer för
avlöningsstaternas uppställning, böra inräknas i ordinarieposten.
I enlighet med det nu anförda skulle anslagsposten till avlöningar till
ordinarie tjänstemän för budgetåret 1943/44 upptagas med (1,469,666 +
4,771 + 27,759 + 997 + 4,500 — 4,917 — 6,022) 1,496,754 kronor eller avrundat
1,497,000 kronor.
Vid bifall till mitt förslag att 5 vägkassörer skulle placeras i lönegraden
Eo 11 i stället för i lönegraden Eo 14, skulle uppkomma en minskning av
anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal med för år
räknat 2,496 kronor och för budgetåret 1943/44 1,456 kronor. I enlighet
härmed och med hänsyn till de beräknade kostnaderna för kallortstillägg
till vägmästarna torde ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1943/44 böra
upptagas med (686,445—1,456 + 1,378) 686,367 kronor, vilket belopp synes
kunna avrundas till 686,500 kronor. Av skäl, som jag tidigare anfört i samband
med behandlingen av organisationsförslaget, torde anslagsposten böra
uppföras under beteckningen förslagsvis.
Den av de sakkunniga för nästkommande år beräknade posten till rörligt
tillägg, 310,599 kronor, torde med hänsyn till de av mig föreslagna
ändringarna i personalorganisationen böra dels ökas med 4,620 kronor och
dels minskas med 2,006 kronor och sålunda upptagas med 313,213 kronor
eller, i avrundat tal, 313,500 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
127
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Utgiftsposterna å vägförvaltningarnas avlöningsanslag för nästa budgetår
skulle alltså kunna beräknas till sammanlagt (1,497,000 + 686,500 + 313,500)
2,497,000 kronor.
I likhet med de sakkunniga anser jag anledning föreligga att för nästkommande
budgetår räkna med vissa inkomster å anslaget i form av uppbördsmedel.
Jag förordar därför, att i staten upptages en post för särskilda
uppbördsmedel, vilka i enlighet med de sakkunnigas förslag torde böra beräknas
till 25,000 kronor.
Nettoutgifterna å förevarande anslag skulle alltså för nästa budgetår
kunna beräknas till (2,497,000 — 25,000) 2,472,000 kronor, med vilket belopp
anslaget sålunda torde böra anvisas.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna följande personalförteckning för vägförvaltningarna,
att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari
1944:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
3 vägdirektörer ............................................ C 7
19 » ............................................ C 6
2 * ............................................ C 5
41 vägingenjörer............................................ A 26
26 ingenjörer................................................ A 21
24 vägkamrerare ............................................ A21
14 ingenjörer................................................ A 19
40 övervägmästare .......................................... A16
225 vägmästare .............................................. A 13
24 ritare...................................................... A 12
2 kontorister .............................................. A 9
22 kanslibiträden............................................ A 7
Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.
1 biträdande vägingenjör ................................ Eo 22;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela beslut örn
tillsättande av vissa i nämnda personalförteckning upptagna
befattningar redan före utgången av år 1943;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i den omfattning, som i samband
med vägväsendets förstatligande prövas erforderlig, till
övergångsstat överföra befattningshavare vid vägorganisationen
i länen;
dels bemyndiga Kungl. Majit att beträffande löneklassplacering
av befattningshavare, som övergå från anställning hos
vägdistrikt till statsanställning, ävensom i övrigt meddela de
särskilda övergångsbestämmelser, som må befinnas erforderliga
i anledning av den nya statliga vägorganisationens införande;
opaginerad Kontrollera mot PDF
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
dels godkänna följande avlöningsstat för vägförvaltningarna,
att tillämpas under budgetåret 1943/44:
Avlöningar.
Kronor
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 1,497,000
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 686,500
3. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ 313,500
Summa kronor 2,497,000
Särskilda uppbördsmedel.
Arvoden och ersättningar för förrättningar, som
verkställts av vägingenjörerna och deras biträden____ 25,000
Nettoutgift kronor 2,472,000;
dels ock till Vägförvaltningarna: Avlöningar för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 2,472,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[4.] Vägförvaltningarna: Omkostnader, förslagsanslag. Såsom jag under
föregående punkt angivit böra medel för de lokala vägförvaltningarnas omkostnader
framdeles anvisas under ett särskilt anslag. För nästkommande budgetår
bör det härför erforderliga beloppet innefatta medel för omkostnader dels för
den hittillsvarande vägorganisationen i länen under senare halvåret 1943, dels
ock för de nya vägförvaltningarna under första halvåret 1944.
1942 års vägsakkunniga ha beräknat organisationens omkostnadsanslag för
nästa budgetår enligt följande sammanställning.
Kronor
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 8,900
2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 130,000
3. Hyror, förslagsvis ............................................................... 85,000
4. Övriga expenser, förslagsvis ................................................... 199,000
Summa kronor 422,900
För därpå följande budgetår ha de sakkunniga beräknat kostnaderna till
484,000 kronor.
De sakkunniga förutsätta, att omkostnaderna för den nuvarande vägorganisationen
i länen under senare hälften av år 1943 liksom för närvarande
skola gäldas genom länsstyrelsernas försorg.
Beträffande de närmare beräkningar, som ligga till grund för de sakkunnigas
förslag, torde jag under hänvisning i övrigt till betänkandet
(sid. 296—298) här endast få nämna följande.
Av angivna kostnader för budgetåret 1943/44 avse 151,500 kronor tiden
intill den 1 januari 1944.
De sakkunniga ha i fråga örn resekostnaderna för den nya organisationen
anslutit sig till ett av vägförstatligandekommittén framlagt förslag, enligt
Kungl. Majlis proposition nr 224. 129
vilket distriktsförvaltningarnas alla resekostnader principiellt skulle påföras
vederbörande projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag. Kostnaderna
för resor, som företagas av befattningshavare med allmänna administrativa
uppgifter, skulle fördelas på olika anslag med hänsyn till resornas ändamål.
För sådana resor, vilka icke anses kunna påföras något av nyssnämnda anslag,
exempelvis vägdirektörernas resor för konferenser med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
skulle finnas ett särskilt anslag, vilket för helt budgetår beräknats
till 40,000 kronor. För tiden den 1 oktober 1943—30 juni 1944 har medelsbehovet
uppskattats till 30,000 kronor. Då projekterings-, byggnads- och underhållsanslagen
ej bleve tillgängliga för vägförvaltningarna före ingången av år
1944, borde för ändamålet för senare halvåret 1943 beräknas 50,000 kronor
under omkostnadsanslaget. Härtill komme 50,000 kronor för den nuvarande
personalens resor under senare halvåret 1943.
Det av de sakkunniga till hyror upptagna beloppet å 85,000 kronor avser
hyror för tiden 1 januari—30 juni 1944 för sådana vägförvaltningar, som
kunna beräknas komma att inrymmas i privata fastigheter. De sakkunniga
ha emellertid ifrågasatt, örn icke dessa hyreskostnader borde — i likhet med
kostnaderna för de förhyrda lokaler, som disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och av statliga verk i allmänhet, vilka finansieras å driftbudgeten
— påföras statens allmänna fastighetsfond.
De sakkunniga ha vidare förutsatt, att samtliga reseersättningar och
expenser för vägmästarorganisationen skola påföras vägunderhållsanslaget.
De sakkunnigas förslag i denna del har föranlett uttalande endast från riksräkenskapsverkets
sida. Ämbetsverket har för sin del ansett, att från anslaget
till omkostnader för den lokala vägorganisationen borde bestridas icke blott
omkostnaderna för vägförvaltningarna utan även kostnaderna för vägmästarnas
resor och expenser. Vidare borde anslaget belastas med omkostnaderna för
personalen vid förrådsrörelsens olika depåförråd.
I syfte att vinna enhetlighet i redovisningen av vägorganisationens lokalkostnader
har riksräkenskapsverket för sin del förordat, att hyresutgifter för
vägförvaltningarna skulle bestridas från allmänna fastighetsfondens stat.
Därest lokalkostnaderna för vägförvaltningarna ansåges böra täckas av automobilskattemedel,
kunde detta syfte uppnås på sätt som för närvarande skedde
vid förhyrningar för bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och
försäkringsinspektionen, sålunda att ersättning bereddes fastighetsfonden
från automobilskattemedlens fond med belopp motsvarande fastighetsfondens
kostnader för ifrågavarande lokaler.
I anslutning till vad jag förut anfört beträffande beräkningen av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens omkostnad sanslag anser jag mig icke heller i fråga
örn omkostnadsanslaget för vägförvaltningarna i länen böra taga ställning till
de sakkunnigas beräkningar rörande det årliga medelsbehovet sett på längre
sikt till resor och expenser för den nya organisationen. Jag ingår här alltså
endast på frågan örn det för budgetåret 1943/44 aktuella behovet.
Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att vägförvaltningarnas rese
Bihang
lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 4» 9
Departements
chefen.
130
Kungl. Majlis proposition nr 224.
kostnader böra påföras vederbörande projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag
och att endast kostnaderna för sådana resor, som icke hava samband
med arbeten, för vilka kostnaderna bestridas av nämnda anslag, skola
utgå av vägförvaltningarnas omkostnadsanslag. Likaledes delar jag de sakkunnigas
uppfattning, att samtliga reseersättningar och expenser för vägmästarorganisationen
böra påföras vägunderhållsanslaget. Till frågan, i vilken
utsträckning för befattningshavarnas resor böra användas av vägorganisationen
tillhandahållna eller av befattningshavarna disponerade bilar, samt vilka
bestämmelser som i anslutning därtill och i övrigt böra meddelas angående
reseersättning åt vägmästarna och annan personal vid vägförvaltningarna, torde
Kungl. Majit längre fram få taga ståndpunkt.
Då jag i likhet med de sakkunniga och riksräkenskapsverket anser lämpligt,
att vägförvaltningarnas hyreskostnader — såväl de verkliga som de beräknade
— överflyttas till statens allmänna fastighetsfond, förordar jag en dylik ordning.
Därvid bör fastighetsfonden principiellt erhålla ersättning från automobilskattemedlens
fond för dessa lokalkostnader. Då riksdagen i enlighet med
av Kungl. Majit framlagt förslag redan fattat beslut rörande det under sjätte
huvudtiteln upptagna ersättningsanslaget till statens allmänna fastighetsfond
för nästkommande budgetår, torde emellertid här ifrågasatt ersättning böra
beräknas först från och med budgetåret 1944/45.
I anslutning till av riksräkenskapsverket framfört förslag har jag vid anmälan
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag förordat, att det av
de sakkunniga beräknade beloppet å 10,000 kronor till gemensamma blankettkostnader
för vägförvaltningarna skulle uppföras under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omkostnadsanslag. Vid bifall härtill bör den i omkostnadsanslaget
för vägorganisationen i länen ingående delposten till expenser
minskas med motsvarande belopp.
Bortsett från här föreslagna jämkningar ha de sakkunnigas beräkningar av
den lokala vägorganisationens omkostnadsanslag för budgetåret 1943/44 icke
givit mig anledning till annan erinran än att anslagsposten till sjukvård m. m.
synes böra avrundas till 9,000 kronor.
Vid bifall till vad sålunda förordats skulle anslaget anvisas med 328,000
kronor enligt följande uppställning.
Kronor
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ...................................................... 9,000
2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 130,000
3. Expenser, förslagsvis ............................................................ 189,000
Summa kronor 328,000
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Vägförvaltningarna: Omkostnader för budgetåret
1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ............... kronor 328,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[5.] Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande,
förslagsanslag. Statens övertagande av den allmänna väghållningen kommer
helt naturligt att medföra vissa engångskostnader.
131
Kungl. Maj:ts proposition nr''224.
1942 års vägsalckunniga ha (betänkandet sid. 299—300) — under hänvisning
till vad de sakkunniga anfört i samband med beräkningen av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens och de nuvarande vägingenjörskontorens personalbehov
■—- framlagt förslag örn anvisande av medel för här avsedda övergångskostnader
enligt följande beräkningar.
För tillfällig arbetskraft hos styrelsen och vägingenjörskontoren
beräknas ett belopp av 50,000 kronor.
Till flyttningsersättningar anse de sakkunniga ett belopp å 40,000
kronor vara erforderligt.
Slutligen böra enligt de sakkunniga till möbler och inventarier för
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt för vägförvaltningarna avses respektive
30,000 kronor och 270,000 kronor.
Dessa engångsutgifter, sammanlagt uppgående till 390,000 kronor, föreslå
de sakkunniga skola anvisas under ett gemensamt anslag.
Till bestridande av kostnaderna för avvecklingen av vägdistriktens verksamhet
föreslås icke något särskilt anslag. Enligt de sakkunniga skulle kostnaderna
härför bestridas av de kontanta medel och banktillgodohavanden,
som komme att övertagas från vägdistrikten. Ifrågavarande kostnader, som
vore svåra att uppskatta, avsåge bland annat utgifter för sammanträden med
vägstämma och vägstyrelse, arvoden till vägstyrelseordförandena, revision av
1943 års förvaltning m. m. Överslagsvis ha de sakkunniga beräknat kostnaderna
till omkring 300,000 kronor. Härtill komme de till 70,000 kronor uppskattade
utgifterna för löner till övertalig personal under uppsägningstid.
Även sistnämnda utgifter borde gäldas med de medel, som övertoges från vägdistrikten.
Väg- och vattenby ggnads styr elsen har icke haft något att erinra mot de
sakkunnigas beräkningar men därvid utgått från att posten till möbler och inventarier
för vägförvaltningarna borde få användas även till att bestrida kostnaderna
för telefoninstallationer.
Riksräkenskapsverket har — under erinran att å anslaget komme att redovisas
såväl personalkostnader som sakliga kostnader — förutsatt, att bokföringsföreskrifter
komme att meddelas i syfte att utgifterna å anslaget bleve
i räkenskaperna uppdelade på lämpligt sätt.
I anslutning till vad de sakkunniga förutsatt torde personal hos vägdistrikten,
som icke i samband med förstatligandet vinner anställning i statens
tjänst, böra åtnjuta avlöning under för dem gällande uppsägningstid.
Härvid bör förutsättas, att personalen under tiden fullgör arbete för det statliga
vägväsendets räkning, i den mån sådant arbete kan beredas.
Såsom de sakkunniga föreslagit torde kostnaderna för avvecklingen av vägdistriktens
verksamhet, däri inräknat kostnaden för avlöning åt övertalig personal
under uppsägningstid, böra bestridas av de kontanta medel och banktillgodohavanden,
som komma att övertagas från vägdistrikten.
Däremot böra de engångskostnader i övrigt, som föranledas av statens övertagande
av den allmänna väghållningen på landet, lämpligen gäldas från ett
Departements
chefen.
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
för ändamålet anvisat särskilt anslag. Att uppskatta medelsbehovet med större
säkerhet är givetvis vanskligt. Jag har dock icke funnit anledning att frångå
de sakkunnigas beräkningar. I enlighet med vad jag tidigare förordat bör
emellertid posten för tillfällig arbetskraft hos styrelsen och vägingenjörskontoren
upptagas till 60,000 kronor eller 10,000 kronor mera än de sakkunniga
beräknat. På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsatt bör posten till
möbler och inventarier för vägförvaltningarna få disponeras även för telefoninstallationer
för förvaltningarna. Anskaffningen av möbler och inventarier
bör ske centralt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med
byggnadsstyrelsen, varvid för kostnadernas nedbringande numera tillämpade
standardiseringsnormer böra iakttagas.
Såsom de sakkunniga förordat bör anslaget anvisas såsom förslagsanslag.
Jag förutsätter, att medel från anslaget må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
disponeras först efter beslut av Kungl. Maj:t, sedan styrelsen inkommit
med närmare utredning rörande omfattningen av de olika behov, som avses
skola tillgodoses medelst förevarande anslag.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande
för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag
av ............................................................... kronor 400,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[6.] Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m., förslagsanslag.
Med hänsyn till vad det tidigare i dag framlagda förslaget till lag örn vägnämnder,
länsvägnämnder och riksvägnämnd innehåller i fråga örn inrättande
av dylika nämnder torde jag nu få framlägga förslag till anslagsäskande
för täckande av kostnaderna för dessa nämnder. I samband härmed torde
även frågan örn medel till kostnaderna för väg- och vattenbyggnadsväsendets
överrevision få behandlas.
Be sakkunniga ha föreslagit (betänkandet sid. 298), att ett gemensamt
förslagsanslag skulle anvisas för här ifrågavarande kostnader. Det årliga
medelsbehovet ha de sakkunniga uppskattat till följande belopp, nämligen
för riksvägnämnden 16,000 kronor, för länsvägnämnderna 25,000 kronor, för
vägnämnderna 150,000 kronor och för överrevisionen 12,000 kronor. För
budgetåret 1943/44 har medelsbehovet beräknats till 111,000 kronor enligt
följande uppställning.
Kronor
1. Kiksvägnämnden, förslagsvis.......................................... 9,000
2. Länsvägnämnderna, förslagsvis ...................................... 21,000
3. Vägnämnderna, förslagsvis............................................ 75,000
4. Överrevisorerna, förslagsvis ......................... 6,000
Summa kronor 111,000
Departements- Med hänsyn till den jämkning i arvodena till vägnämndernas ordförande
chefen. och ledamöter, som det tidigare i dag framlagda lagförslaget innehåller i
133
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
jämförelse med de sakkunnigas förslag, synes det av de sakkunniga för dessa
nämnder beräknade beloppet kunna jämkas till 70,000 kronor.
Då de sakkunnigas beräkningar i övrigt icke givit mig anledning till erinran,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Hilcsvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m. för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 106,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
VÄGBYGGNADER OCH VÄGUNDERHÅLL.
I sin i statsverkspropositionen omförmälda skrivelse den 21 november
1942 angående anslag för nästa budgetår till vägväsendet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att styrelsen vid sina anslagsberäkningar utgått
från dels att vägväsendet på landet skulle — i överensstämmelse med
av 1942 års riksdag uttalat önskemål — förstatligas från och med den 1
januari 1944, dels ock att anslagen till vägväsendet skulle i likhet med vad
nu vore fallet avräknas mot automobilskattemedlen.
Vidkommande frågan örn anslag till vägbyggnader och vägunderhåll har
styrelsen inledningsvis anfört bland annat följande.
Genom att den allmänna väghållningen på landet under budgetåret 1943/44
kommer att handhavas under första halvåret av den nuvarande och under
andra halvåret av den blivande vägorganisationen uppkomma vissa spörsmål,
som måste beaktas vid anslagsbeviljandet.
Beträffande anslagen för vägunderhåll är sålunda att märka, dels att
vägdistrikten äga erhålla bidrag till vinterväghållningen och till vägunderhållet
i övrigt under år 1943, dels ock att den blivande vägorganisationen
måste förses med medel för vägunderhållets ombesörjande under första halvåret
1944. Med anledning härav torde man få räkna med dels de två nuvarande
för bidrag till vägdistrikten avsedda anslagen och dels två nya anslag,
vilka torde kunna benämnas det ena »Vinterväghållningen på landet» med
beteckningen förslagsanslag och det andra »Barmarksunderhållet på
landet».
De ordinära anslagen för vägbyggnader på landet äro för närvarande
följande: »Bidrag till nyanläggning av landsvägar», »Bidrag till nyanläggning
av ödebygdsvägar» och »Bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden».
De anslag för ifrågavarande ändamål, som erfordras för budgetåret
1943/44, skola icke utgå såsom bidrag till vägdistrikten utan skola helt disponeras
av den blivande statliga vägorganisationen och användas för arbeten
under år 1944. Detta sammanhänger därmed, att flerårsplanerna för år 1943
äro uppgjorda med hänsyn till den medelstillgång, som vederbörande byggnadsanslag
för budgetåret 1942/43 medgiva, vilket alltså innebär, att 1943
års arbeten skola finansieras med innevarande budgetårs medel. På grund
härav böra orden »bidrag till» i anslagens benämningar för framtiden utgå.
Beträffande anslaget »Bidrag till byggande av broar» är att märka, att
detsamma avser broar såväl å landsbygden som i städerna. Enligt styrelsens
mening bör detta gälla även beträffande framdeles utgående brobyggnadsanslag.
På grund härav och med hänsyn till gällande ordning för anslagets
disponerande kan det anslag, som erfordras för budgetåret 1943/44, behöva
134
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
användas — förutom för den blivande vägorganisationen — jämväl för bidrag
till vägdistrikt och städer. Då en uppdelning av anslaget i ett bidragsanslag
och ett annat anslag synes opraktisk och bidragsanslaget skulle bliva relativt
obetydligt, bör det blivande anslaget för enhetlighetens skull givas benämningen
»Byggande av broar».
Beträffande de reservationer, som vid utgången av år 1943 kunna förefinnas
å nu nämnda reservationsanslag, utgår styrelsen från att reservationerna
skola överföras till de föreslagna nya anslagen. Styrelsen förutsätter
tillika, att de fordringar å »förskotterat» statsbidrag, som vägdistrikten vid
tiden för förstatligandet kunna hava, icke skola täckas från dessa anslag,
utan att dylika fordringar upphöra i samband med statens övertagande av
distriktens skulder och tillgångar.
Slutligen torde i enlighet med 1938 års sakkunnigas förslag böra upptagas
ett nytt anslag för projekteringsverksamhet, förslagsvis benämnt
»Projektering av vägar och broar på landet».
Styrelsen uttalar härefter, att de för vägväsendet avsedda bilskattemedlen
under budgetåret 1943/44 syntes komma att uppgå till så relativt obetydliga
belopp, att de i förevarande sammanhang bleve utan större betydelse. Anslagen
till vägväsendet finge därför till alldeles övervägande del finansieras
med andra medel. Yid sådant förhållande hade styrelsen, i likhet med vad
som skett beträffande styrelsens senaste riksdagspetita, icke — såsom förut
kunnat ske — verkställt anslagsberäkningen efter en viss antagen medelstillgång
utan beträffande icke bundna anslag i görligaste mån utgått från
behovsprincipen. Styrelsen komme därför i det följande att endast föreslå
sådana anslag, som styrelsen ansåge erforderliga, om verksamheten på förevarande
områden överhuvudtaget skulle kunna fortgå.
Beträffande behovet av byggnadsanslag har styrelsen, under hänvisning
till vad styrelsen därom anfört i senaste riksdagspetita, erinrat örn att vid
skilda tillfällen inventeringar verkställts för att utforska vägbyggnadsbehoven.
Resultatet av dessa inventeringar framgår av följande, av styrelsen
meddelade sammanställning över det årliga vägbyggnadsbehovet, som avsetts
skola tillgodoses under en tioårsperiod.
Miljoner
kronor
Vägförbättringsarbeten ............................................................ 90
Därav för:
omläggning, förbättring och beläggning av huvudvägar ............... 70
omläggning, förbättring och beläggning av andra landsvägar ...... 20
Nyanläggning av landsvägar ...................................................... 13.5
Väg- och gatuarbeten i städerna ................................................ 30
Nyanläggning av ödebygdsvägar ................................................ 3.5
Byggande av broar .................................................................. 7
(Ytterligare tillkommer viss kostnad för brobyggnader å andra vägar
än huvudvägar, som icke nu exakt kan angivas.)
Summa 144 miljoner kronor.
Det vore att märka, framhåller styrelsen, att nämnda kostnader vore baserade
på förkrigspriser; enligt nu gällande priser skulle kostnaderna antagligen
i det närmaste få fördubblas.
135
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Självfallet vore det uteslutet att nu söka tillgodose det angivna byggnadsbehovet
ens till någon mera väsentlig del. Styrelsen bomme därför endast
att föreslå de anslag, som ansåges oundgängligen erforderliga för att huvudsakligen
företag, vilka icke utan avsevärd olägenhet kunde uppskjutas till
kommande år, skulle kunna vederbörligen fullföljas. Styrelsens förslag i
vad avsåge vägarbeten å landsbygden slutade å tillhopa 15.3 miljoner kronor;
motsvarande belopp för innevarande budgetår vore 15.i miljoner kronor.
Härvid vore då att märka, att innevarande budgetårs anslag beräknats med
hänsyn bland annat till att vägdistrikten skulle bidraga med i medeltal 15
procent av uppkommande kostnader, vilket icke vore fallet beträffande de
nu begärda anslagen.
Beträffande de anslag, som styrelsen i sin skrivelse den 21 november 1942
upptagit med endast beräknade belopp, har styrelsen i skrivelse den 29 mars
1943 inkommit med slutliga förslag.
Yad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i fråga örn rubriceringen Departementsav
vissa av väganslagen har i huvudsak icke givit mig anledning till erinran. Stefen.
Beträffande anslagen till vägbyggnader torde emellertid vissa jämkningar i
fråga örn rubricering och anslagsfördelning böra ske med hänsyn till den
klassificering av vägarna, som innefattas i det tidigare i dag framlagda förslaget
till vägstadga. Härtill återkommer jag i det följande.
Beträffande överförande av reservationer å nu befintliga väganslag till nya
dylika anslag biträder jag väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag. Det
torde framdeles få ankomma på Kungl. Majit att i sistnämnda ämne meddela
erforderliga beslut.
Yid anmälan i årets statsverksproposition av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse den 21 november 1942 uttalade jag, att automobilskattemedlen,
såvitt kunde bedömas, komme att uppgå till förhållandevis ringa
belopp. Det allmänna budgetläget krävde därjämte, att alla anslagsäskanden
begränsades till vad som under rådande förhållanden kunde anses oundgängligen
nödvändigt. På grund härav hade jag redan vid den preliminära granskning,
som jag underkastat väg- och vattenbyggnadsstyrelsens då föreliggande
framställning, ansett mig böra förorda, att flertalet av de begärda anslagen
nedsattes icke obetydligt. Vad jag då uttalade anser jag alltjämt äga giltighet.
Beträffande de anslag till vägbyggnader och vägunderhåll, som efter
min hemställan upptagits i årets statsverksproposition med endast beräknade
belopp och som jag i det följande kommer att ånyo anmäla, har jag därför
i allmänhet icke funnit anledning frångå mina tidigare preliminära anslagsberäkningar.
Med hänsyn till den starka begränsning av anslagskraven, som sålunda på
grund av det rådande budgetläget måst ske, kunna do förslag jag i fortsättningen
kommer att framlägga beträffande medelsanvisningen under vägbyggnadsanslagen
för nästkommande budgetår, självfallet icke innebära något
ståndpunktstagande till frågan örn den proportion, som under andra förhållanden
bör vara rådande mellan anslagsbeloppen för olika slag av vägbyggnader.
Departements
chefen.
136 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
[7.] Bidrag till vinterväghållningen på landet, förslagsanslag. Anslaget
för innevarande budgetår är anvisat med 9,700,000 kronor. I årets statsA^erksproposition
har anslaget preliminärt beräknats till 8,500,000 kronor.
Enligt gällande bestämmelser beräknas statsbidraget på de verkliga kostnaderna
under nästföregående år samt utgår med 85 procent beträffande
landsvägar och med 95 procent beträffande ödebygdsvägar.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att vägdistriktens kostnader för vinterväghållningen under år 1941
utgjort i runt tal 12,050,000 kronor. Härå belöpande statsbidrag uppginge
till omkring 10,281,000 kronor.
Med ledning av bland annat från vägdistrikten inkomna uppgifter angående
kostnaderna för vinterväghållningen under första, andra och tredje
kvartalen 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat de totala kostnaderna
för år 1942 till 17,800,000 kronor, varav ett belopp av 400,000 kronor
avser ödebygdsvägar. Den vid jämförelse med tidigare år mycket avsevärda
kostnadsökningen är till största delen föranledd av de exceptionellt svåra snöförhållandena
i de södra delarna av landet.
Mot nämnda kostnader svarande statsbidrag skulle, anför styrelsen, alltså
uppgå till (0.85 X 17,400,000 + 0.95 X 400,000) 15,170,000 kronor, vilket belopp
lämpligen kunde avrundas till 15,000,000 kronor. Styrelsen hemställer
om anvisande av sistnämnda belopp.
I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 4) framhöll jag
i fråga om anslaget till bidrag till vinterväghållningen på landet, att ett bibehållande
av nu gällande grunder för angivna bidrag skulle medföra, att
vägdistrikten — därest utgifterna för vinterväghållningen under år 1943 holle
sig inom normal storleksordning — komme att sammanlagt erhålla bidrag,
som skulle avsevärt överstiga de verkliga kostnaderna för vinterväghållningen
under år 1943. Detta förhållande sammanhänger därmed, att enligt
nuvarande bidragsgrunder bidraget komme att beräknas på de osedvanligt
höga kostnaderna för vinterväghållningen under år 1942. Med häns}rn till
att vägdistriktens omhänderhavande av väghållningen förutsatts skola upphöra
med utgången av innevarande kalenderår, fann jag det ur allmän synpunkt
mindre tillfredsställande, att statsbidraget skulle utgå med högre belopp
än som kunde betingas av de verkliga förhållandena under år 1943. Vid
beräkningen av anslagsbehovet för ifrågavarande bidrag utgick jag därför
från att detsamma skulle beräknas på den verkliga kostnad, vartill vinterväghållningen
komme att uppgå under innevarande år. I anslutning härtill och
då normalkostnaden för vinterväghållningen kunde beräknas till 10,000,000
kronor, upptogs anslaget i statsverkspropositionen, såsom förut nämnts, med
ett beräknat belopp av 8,500,000 kronor.
Jag är medveten örn att vägdistrikten — sannolikt utan undantag — i sina
nästlidna augusti månad fastställda stater på inkomstsidan upptagit statsbidrag
för 1943 års vinterväghållning, beräknat i enlighet med nu gällande
grunder, samt att distrikten vidare bestämt uttaxeringen till vägskatt, i den
opaginerad Kontrollera mot PDF
137
Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
mån sådan ansetts behöva uttagas, med hänsyn till det beräknade statsbidragets
storlek. En minskning av detta bidrag synes emellertid för vägdistrikten icke
behöva medföra några allvarliga olägenheter. Den brist i staten, som kan
uppkomma till följd av att statsbidrag inflyter med mindre belopp än beräknat,
bör sålunda kunna täckas antingen genom att likvida tillgångar, i den
män sådana finnas, helt eller delvis tagas i anspråk eller, för det fall att
dylika tillgångar saknas eller icke förslå, genom att lån upptages. Ett anlitande
av angivna utvägar bör från vägdistriktens sida icke möta några betänkligheter,
då beslutet örn vägväsendets förstatligande förutsätter, att
staten skall övertaga såväl vägdistriktens tillgångar som deras skulder vid
tidpunkten för förstatligandet.
Då jag sålunda icke kan finna några skäl tala för att frångå den uppfattning,
varåt jag givit uttryck i statsverkspropositionen vid beräkning av här
ifrågavarande anslag, föreslår jag, att statsbidraget beräknas på 1943 års
verkliga kostnader. Dessa kunna givetvis icke exakt fastställas förrän efter
utgången av år 1943. För att vägdistrikten emellertid icke skola i onödig utsträckning
behöva finansiera vinterväghållningskostnaderna genom att upptaga
lån eller genom att härför disponera tillgängliga medel, böra bidragen i
vad avser tiden fram till den 1 juli 1943 efter vederbörlig granskning av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen utbetalas så snart ske kan efter ingången av
nästa budgetår. Återstående bidrag böra under senare halvåret utbetalas på
lämpliga tidpunkter i den mån vägdistrikten styrka behovet därav. Hinder
bör härvid ej föreligga att under fjärde kvartalet efter preliminär granskning
förskottsvis utbetala vad som kan erfordras för att bestrida statens andel av
kostnaderna för vinterväghållningen fram till årsskiftet.
Med hänsyn till väderleksförhållandena under de gångna vintermånaderna
av år 1943 synes anledning icke föreligga att frångå den uppskattning av normalkostnaderna
till 10,000,000 kronor, som i statsverkspropositionen lagts till
grund för beräkning av bidraget för vinterväghållningen. Förslagsanslaget
bör sålunda anvisas med 8,500,000 kronor.
Den av mig här förordade ändrade beräkningsgrunden för ifrågavarande
bidrag torde lämpligen böra föreskrivas i en särskild förordning, genom vilken
den för år 1943 föreslagna bidragsregeln göres tillämplig utan hinder av vad
2 § 1 mom. förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till
den allmänna väghållningen i riket innehåller i ämnet. Förslag till dylik särskild
förordning bör föreläggas riksdagen för godkännande.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande
Förslag
till
Förordning
angående statsbidrag till vinterväghållningen på landet under
år 1943.
opaginerad Kontrollera mot PDF
138
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Härigenom förordnas att, utan hinder av vad i 2 § 1 mom.
förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag
till den allmänna väghållningen i riket föreskrives, statsbidrag
till vägdistrikt för vinterväghållningen under år 1943 skall utgå
beträffande landsvägar med åttiofem procent och beträffande
ödebygdsvägar med nittiofem procent av distriktets verkliga
kostnad härför under året.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
dels ock till Bidrag till vinterväghållningen på landet för
budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 8,500,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[8.] Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m. Enligt gällande
bestämmelser utgår årligen till vägdistrikt statsbidrag för vägunderhåll med
85 procent av det belopp, vartill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar
distriktets kostnad för underhållet under året skäligen böra uppgå.
I fråga örn ödebygdsväg skall bidraget dock, efter i övrigt samma grunder,
utgå med 95 procent. För tilldelning till vägdistrikten av ifrågavarande
statsbidrag skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgöra och fastställa
en fördelningsplan.
Den sålunda bestämda ordningen för beviljande av statsbidrag tillämpades
första gången beträffande bidrag till 1941 års vägunderhåll. Anslagen för
budgetåren 1941/42 och 1942/43 hava anvisats med 38,000,000 kronor respektive
43,400,000 kronor. I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt
upptagits med 42,000,000 kronor.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i fråga örn förevarande anslag till en början erinrat örn den redogörelse,
som styrelsen hösten 1941 i samband med anslagsäskande för innevarande
budgetår lämnade rörande styrelsens förfaringssätt vid upprättande av fördelningsplaner
för anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt
m. m. Denna redogörelse finnes intagen i 1942 års statsverksproposition
(sjätte huvudtiteln, sid. 34).
På grundval av det material för ett fullständigt bedömande av utfallet av
de för år 1941 gjorda beräkningarna, varöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
numera förfogar, har styrelsen i sin nu förevarande skrivelse härom
anfört följande.
Det ligger i sakens natur, att de av vägunderhållsinspektionen beräknade
staterna icke kunna helt motsvara de under året uppkommande verkliga
förhållandena; här inverka nämligen en mångfald faktorer — de viktigaste
äro trafikens storlek, väderleken och prisnivån — av den beskaffenhet att
de icke kunna exakt bedömas vid den tidpunkt, då staterna uppgöras. Man
I
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 139
måste därför räkna med divergenser åt ena eller andra hållet, oell huvudsaken
måste vara, att dessa divergenser icke bliva allt för stora.
Summan av de beräknade kostnaderna slutade å 44.6 miljoner kronor
och de slutgiltiga verkliga kostnaderna uppgingo till 46.8 miljoner kronor.
De beräknade staterna överskredos alltså med 2.2 miljoner kronor eller med
5 procent.
Utfallet av de beräknade staterna belyses ytterligare av en av vägunderhållsinspektionen
uppgjord tablå, som visar, att de beräknade kostnaderna
beträffande 104 vägdistrikt överensstämt med de verkliga inom en ram av
10 procent åt det ena eller andra hållet. Beträffande övriga distrikt hava
staterna i 18 distrikt underskridits och i 48 distrikt överskridits.
Vid bedömande av utfallet bör bland annat beaktas, dels att det utredningsmaterial,
som var att tillgå vid tiden för statberäkningen var relativt
knapphändigt, dels att vägdistrikten kunna hava nedlagt kostnader på arbeten,
som visserligen i och för sig varit nyttiga men dock icke oundgängligen
erforderliga, dels att underhållet måhända icke alltid bedrivits på det mest
rationella och ekonomiska sättet, och dels att under året pågående vedkörslor
och militära transporter på sina håll varit synnerligen påfrestande
för vägarna och krävt mera underhållsarbeten än som kunnat förutses. Man
måste därjämte ställa de verkliga kostnaderna i relation till den standard,
som vägarna haft under året. Även örn vägbanorna i regel hållits i ett för
trafiken tillfredsställande skick, blir dock totalomdömet, att vägunderhållet
under år 1941 hållits i underkant.
Styrelsen erinrar vidare örn att styrelsen i sina hösten 1941 avgivna
riksdagspetita framhållit, att styrelsen vid beräkningen av vägdistriktens
skäliga underhållskostnader för år 1942 funnit, att kostnaderna måste antagas
bliva högre än under år 1941, beroende dels på den allmänna fördyringen
och dels därpå, att vägunderhållet under åren 1940 och 1941 för
kostnadernas nedbringande hållits i underkant, vilket med hänsyn till
vägarnas allmänna standard och goda bestånd icke kunde få fortgå. Styrelsens
beräkningar för vägunderhållet hade slutat å ett belopp av 51,000,000
kronor, därav för ödebygdsvägar 500,000 kronor. I nämnda belopp, 51,000,000
kronor, hade ingått ett belopp av 600,000 kronor för oförutsedda förhållanden.
Erforderligt statsbidrag hade i enlighet härmed beräknats till 43,400,000
kronor.
Vid uppgörandet av fördelningsplanen för år 1942 hade, meddelar styrelsen,
förfarits på samma sätt som förut. Planen omfattade hela det anvisade
anslaget med undantag för omförmälda belopp å 600,000 kronor, vilket
reserverats för oförutsedda utgifter ävensom för kostnader, som kunde uppkomma
genom exceptionellt ökade militärtransporter.
Under erinran örn att vägdistriktens kostnader för underhållet följdes
inom styrelsen genom distriktens kvartalsrapporter, meddelar styrelsen, att
dessa rapporter visade, hurusom de av styrelsen beräknade staterna vid tredje
kvartalets utgång vore tämligen hårt belastade. De verkliga kostnaderna
under år 1942 korinne, såvitt kunde bedömas (november 1942), att något
överskrida de beräknade. — Yägarnas underhållsstandard nådde icke upp
till den år 1939 och åren närmast dessförinnan rådande men syntes dock
opaginerad Kontrollera mot PDF
140
Kungl. Maj:ts proposition nr'' 224.
med hänsyn till krisförhållandena och kravet på sparsamhet få betecknas
som i stort sett nöjaktig.
Rörande beräkningarna av underhållskostnaderna under år 1943 har styrelsen
anfört.
Vid beräknandet av kostnaderna för år 1943 har styrelsen utgått från det
antagandet, att trafiken i stort sett blir av enahanda omfattning som under
år 1942 samt att vägarna — vilkas nuvarande underhållsstandard icke får
sänkas — komma att kräva minst samma underhåll som för närvarande.
Därjämte har styrelsen beaktat dels den något ökade väglängd, som kommer
att förefinnas, dels att maskinparken på grund av under senare år utebliven
önskvärd föryngring och maskinparkens utrustande med gengasaggregat får
antagas kräva mera reparationer än normalt, och dels att för underhållet erforderliga
materialier och andra förnödenheter kunna komma att fördyras
samt löner för arbetare och annan personal att ökas. Den antagna fördyringen
och löneökningen i förhållande till år 1942 representerar ett belopp
av i runt tal 3,870,000 kronor.
Slutligen ma nämnas följande angående utgångspunkten för beräkningarna.
Vägdistrikten hava i allmänhet så bedrivit underhållsarbetena, att de under
löpande verksamhetsår dels använt lager av bland annat dammbindningsmedel
och krossgrus från föregående år, dels ock inköpt respektive tillverkat
vissa kvantiteter dammbindningsmedel och grus, som upplagrats för användning
under det nästkommande året. Distriktens utgifter för ifrågavarande
ändamål hava således delvis avsett kommande år. Huruvida vägdistrikten
under år 1943 — sista året före ett eventuellt förstatligande av vägväsendet —
komma att tillämpa samma system eller om vägdistriktens lager av dylika
förnödenheter vid årets utgång komma att vara tömda, kan nu ej bedömas.
Med hänsyn härtill har styrelsen icke ansett sig kunna verkställa sina beräkningar
rörande kostnaderna för nämnda år på annat sätt än förut skett,
d. v. s. styrelsen har utgått från att vid 1943 års utgång en lagerbehållning
av eljest bruklig omfattning skall förefinnas. Om man utgår från det motsatta
antagandet — att lagren komma att vara av vägdistrikten tömda —
torde med hänsyn till storleken av nu befintliga lager, sådan denna approximativt
uppskattats, vägdistriktens beräkneliga kostnader för ifrågavarande
ändamål kunna minskas med omkring 3 miljoner kronor. Detta belopp
måste emellertid i så fall tillföras vägväsendet i form av förlagsmedel, vilka
skola vara tillgängliga den 1 juli 1943 för att möjliggöra inköp och tillverkning
av motsvarande lager genom den avsedda statliga förrådsrörelsen under
andra halvåret 1943. Det är nämligen oundgängligen nödvändigt, att lager
av normal omfattning finnas tillgängliga vid statens eventuella övertagande
av vägväsendet den 1 januari 1944.
Styrelsens beräkningar sluta å ett belopp av 55,600,000 kronor, därav för
ödebygdsvägar 640,000 kronor. I totalbeloppet ingår i likhet med vad som
gällde 1942 års beräkningar en summa av 600,000 kronor för oförutsedda
förhållanden. Erforderligt statsbidrag skulle, uttalar styrelsen, i enlighet
härmed uppgå till (0.86 x 54,960,000 + 0.96 X 640,000) 47,324,000 kronor,
vilket belopp lämpligen borde avrundas till 47,325,000 kronor eller, vid
avdrag av statsbidrag belöpande på förenämnda belopp av 3 miljoner kronor,
44,775,000 kronor.
I sin förutnämnda skrivelse den 29 mars 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
rörande här förevarande anslag anfört.
opaginerad Kontrollera mot PDF
141
Kungl. May.ts proposition nr 224.
Vid tidpunkten för avlåtandet av styrelsens skrivelse den 21 november
1942 kunde, såsom i skrivelsen angivits, icke definitivt beräknas medelsbehovet
för statsbidrag till barmarksunderhållet under år 1943. Detta sammanhängde
med frågan örn i vilken omfattning vägdistrikten komme att vid
förstatligandet ligga med lager av bland annat krossgrus och dammbindningsmedel,
vilken fråga emellertid krävde viss utredning. Sådan utredning
har numera verkställts och resultatet av densamma framgår av en inom
styrelsens vägunderhållsinspektion upprättad, den 18 mars 1943 dagtecknad
promemoria. Av denna framgår, att värdet av vägdistriktens förråd av förädlat
grusmaterial och dammbindningsmedel, som kunna förbrukas under
år 1943 och vartill statsbidrag tidigare utgått, beräknats till sammanlagt
3.5 miljoner kronor. I enlighet med vad i skrivelsen den 21 november 1943
framhållits bör mot detta belopp svarande statsbidrag, utgörande i runt tal
3 miljoner kronor, frånräknas det belopp av 47,325,000 kronor, vartill styrelsen
uppskattat behovet av medel för här ifrågavarande ändamål. Anslaget
torde därför böra utgå med 44,325,000 kronor.
Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade anslaget för bidrag Departement
till barmarksunderhållet för innevarande kalenderår — det sista under vilket chf^e"''
vägdistrikten omliänderhava underhållet — uppgår till 47,325,000 kronor eller
3,925,000 kronor mer än motsvarande belopp för år 1942. Styrelsen har därvid
utgått från det antagandet, att vägtrafiken skulle vara av ungefär samma
omfattning som under nästlidna år, samt förutsatt, att någon sänkning av
den nuvarande underhållsstandarden icke skulle ske. Jag biträder för min
del denna förutsättning. Aven örn vägunderhållet under de senaste två åren,
trots de beskärningar som skett i fråga örn medelstilldelningen, torde kunna
anses i stort sett nöjaktigt, synes å andra sidan någon ytterligare nedprutning
av standarden knappast vara tillrådlig. En för långt driven sparsamhet,
som innebär ett verkligt eftersättande av nödvändigt underhåll, kan nämligen
antagas medföra såväl allvarliga ekonomiska konsekvenser i fråga örn
kostnaderna för det framtida underhållet som ett onormalt slitage å landets
hårt utnyttjade fordonspark.
Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade merkostnaden för
innevarande kalenderår av 3,925,000 kronor beror dels pa något ökad våglängd,
dels på att maskinparken bland annat till följd av en under senare
år utebliven önskvärd föryngring antages kräva mera reparationer än normalt,
dels ock på att för underhållet erforderliga materialier och andra förnödenheter
kunna komma att fördyras samt att löner för arbetare och annan
personal förväntas stiga, dag har icke något att erinra mot en sådan anslagsökning,
som sammanhänger med ökad våglängd och redan inträffade
kostnadsstegringar. Däremot bör med hänsyn till gällande pris- och lönebegränsningar
hänsyn ej tagas till beräknade men ännu ej inträffade fördyringar
i vad avser materialier och arbetslöner. Enligt vad jag under
hand inhämtat av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle av det förenämnda
beloppet å 3,925,000 kronor omkring 2,825,000 kronor kunna hänföras till
beräknade framtida kostnadsstegringar. Med nyss angivna utgångspunkt
skulle anslagsbehovet alltså nedgå till (47,325,000—2,825,000) 44,500,000 kronor.
Vid beräkningen av anslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidare
opaginerad Kontrollera mot PDF
142
Kungl. May.ts proposition nr 22d.
förutsatt, att bidrag i vanlig ordning skulle utgå till vägdistribten å kostnaderna
för uppläggning i normal omfattning för nästa kalenderår av förråd
av vägunderkållsmaterial såsom dammbindningsmedel och krossgrus. Såsom
jag i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 4) antytt, synes
det emellertid mest rationellt att någon förnyelse av förråden genom inköp
med anlitande av vägdistriktens medel icke äger rum under innevarande år
utan att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med användande av medel ur den
blivande förlagsfonden för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsrörelse
under år 1943 själv drager försorg örn anskaffning av de förråd, som böra
stå till förfogande för vägunderhållets bedrivande efter den 31 december
1943. Anslaget till bidrag till 1943 års barmarksunderhåll kan vid dylikt
förhållande minskas med värdet av vägdistriktens lager av angivna förnödenheter
vid ingången av nämnda år. Av den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse den 29 mars 1943 omförmälda promemorian framgår,
att det beräknade värdet av sådant förädlat grusmaterial, som med hänsyn
till sin belägenhet lämpligen skulle kunna utan oekonomiska transporter
utnyttjas under förbrukningsåret 1943, uppgår till 2,300,000 kronor. Värdet
av vid ingången av år 1943 befintliga lager av dammbindningsmedel, vilka
vägdistrikt inköpt med anlitande av statsbidrag för tidigare år och som beräknas
komma att tagas i anspråk under år 1943, har styrelsen uppskattat
till omkring 1,200,000 kronor. I enlighet med dessa beräkningar skulle kostnaderna
för barmarksun der hållet kunna minskas med ytterligare 3,500,000
kronor och häremot svarande statsbidrag med i runt tal 3,000,000 kronor.
Anslaget kan sålunda bestämmas till (44,500,000 — 3,000,000) 41,500,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m.
för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av kronor 41,500,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[9.] Vinterväghållningen på landet, förslagsanslag. Anslag till ifrågavarande
ändamål och till barmarksunderhållet på landet behöva beräknas endast för
första halvåret 1944, enär anslagen äro avsedda att tagas i anspråk först efter
vägväsendets förstatligande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 november 1942
anfört, att styrelsen vid beräknandet av anslagen självfallet måst bygga på
sina erfarenheter rörande vägdistriktens utgifter för motsvarande ändamål
under senare år. Detta kunde emellertid icke ske så, att den statliga vägorganisationens
kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning utan vidare
antoges bliva lika med till vägdistrikten utgående statsbidrag, ökat
med vägdistriktens andel i kostnaden, d. v. s. den totala vägunderhållskostnaden.
Övergången till ett förstatligat vägväsende medförde nämligen en
icke oväsentlig omläggning av hithörande förhållanden. Sålunda vore att
märka, att de hittillsvarande utgifterna för vägstyrelser och revisorer folie
bort. Vidare komme kostnaderna för löner till vägmästare — vilka enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
143
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
föreliggande förslag skulle påföras de blivande vägförvaltningarna i länen
— att upptagas i samband med kostnaderna för länsorganisationen. Ytterligare
iuverkade det föreslagna systemet med central förrådsrörelse. Därjämte
ville styrelsen framhålla, att den nuvarande uppdelningen i vinterväghållning
och underhåll i övrigt tillkommit ur statsbidragssynpunkt och
icke återspeglade den verkliga proportionen mellan de olika slagen av utgifter.
Med beaktande av nu angivna och andra omständigheter av betydelse
för frågan hade, fortsätter styrelsen, kostnaderna för barmarksunderhållet
beräknats för de olika konton — grusning, hyvling, dammbindning, underhåll
av beläggningar, röjning m. fl. — som inginge i vägunderhållet. Styrelsen
hade därvid utgått från år 1942 som basår. Vidare hade antagits, att
trafiken skulle bliva i stort sett densamma som under år 1942 och att vägarnas
nuvarande underhållsstandard icke finge nedsättas. Kostnaderna
hade först uträknats för hela året 1944 och sedan med ledning av erfarenhetssiffror
proportionerats på första halvåret. Styrelsen hade vidare — liksom
vid beräknandet av anslaget till bidrag till vägunderhållet i övrigt m. m.
för år 1943 — räknat med prisfördyringar och löneökningar i förhållande
till basåret 1942 och gjort tillägg därför.
Enligt styrelsens beräkningar skulle kostnaderna för barmarksunderhållet
för hela året 1944 uppgå till 45,800,000 kronor jämte prisfördyringar och
löneökningar, som beräknats ske under tiden mellan basåret 1942 och 1944,
med 7,400,000 kronor eller tillhopa 53,200,000 kronor. För första halvåret
1944 skulle de beräknade kostnaderna uppgå till 21,000,000 kronor jämte
3,500,000 kronor för prisfördyringar och löneökningar eller tillhopa 24,500,000
kronor.
Det läge i sakens natur, framhåller styrelsen vidare, att beräkningar av
de mått, örn vilka här vore fråga, och avseende förhållanden, som delvis
vore oprövade eller eljest obekanta, kunde komma att i vissa avseenden
visa sig mindre riktiga. Styrelsen hade emellertid genom sin vägunderhållsinspektion
sökt fullgöra denna uppgift på det mest noggranna och tillförlitliga
sätt. Då det vore möjligt, att slutresultatet av styrelsens beräkningar
kunde påverkas av förslag, som kunde framläggas av 1942 års vägsakkunniga,
ansåge styrelsen att anslaget till barmarksunderhållet tills vidare endast
borde upptagas med beräknat belopp.
Beträffande kostnaderna för vinterväghållningen vore enligt styrelsen att
märka, att dessa icke kunde göras till föremål för någon egentlig beräkning,
enär de vore beroende av väderleksförhållandena i sådan grad, att man här
till övervägande del måste röra sig endast med antaganden. Med utgående
från att vintern och snöförhållandena år 1944 skulle bliva av mera normal
omfattning än de senare årens vintrar har styrelsen uppskattat kostnaderna
för vinterväghållningen under hela året till 13,000,000 kronor och under
första halvåret till i runt tal 9,000,000 kronor.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört, hemställer styrelsen,
att för budgetåret 1943/44 måtte dels till barmarksunderhållet på landet be
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departements
chefen.
144 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
räknas ett reservationsanslag av 24,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,
dels ocli till vinterväghållningen på landet anvisas ett
förslagsanslag av 9,000,000 kronor, att likaledes avräknas mot automobilskattemedlen.
I skrivelse den 29 mars 1943 bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört,
att styrelsen i fråga om anslaget till barmarksunderkållet på landet icke
hade anledning frångå den preliminära beräkning, som framlagts i skrivelsen
den 21 november 1942.
De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i det föregående angivna grunderna
för uppskattning av kostnaderna för vinterväghållningen och barmarksunderhållet
på landet efter vägväsendets förstatligande synas mig kunna
läggas till grund för beräkningen av anslagsbehoven under första halvåret 1944.
I årets statsverksproposition, sjätte huvudtiteln, punkterna 10 och 11,
hemställde jag, att till vinterväghållningen och barmarksunderhållet måtte
beräknas anslag å 9,000,000 respektive 20,000,000 kronor.
Förstnämnda belopp, som överensstämmer med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för ändamålet begärda, torde böra anvisas för nästa budgetår.
Beloppet grundar sig på en beräknad årskostnad av 13,000,000 kronor.
Anledningen till att detta belopp med 3,000,000 kronor överstiger den beräknade
totalkostnaden för 1943 års vinterväghållning är den, att samtliga
kostnader för vägmästarorganisationen samt för maskiner och dylikt, vilka
enligt hittills tillämpad ordning i redovisningshänseende påföras barmarksunderhållet,
från och med den 1 januari 1944 förutsättas komma att fördelas
på barmarksunderhållet och vinterväghållningen på så sätt, att vartdera
arbetet får bära sina verkliga kostnader.
I fråga örn barmarksunderhållet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beräknat anslagsbehovet till 21,000,000 kronor jämte 3,500,000 kronor för
inträffande kostnadsstegringar. Med hänsyn till de uppdragna riktlinjerna
för den allmänna prispolitiken torde sistnämnda belopp icke böra inräknas
i anslaget. Aven i övrigt torde en viss nedsättning av anslagsbeloppet
kunna ske. Nedsättningen synes emellertid av försiktighetsskäl böra begränsas
till 500,000 kronor. Jag föreslår sålunda, att ett belopp av 20,500,000
kronor eller 500,000 kronor mera än i statsverkspropositionen beräknats,
anvisas till barmarksunderhållet för nästa budgetår.
Anslaget till vinterväghållningen bör erhålla förslagsanslags karaktär. Anslaget
till barmarksunderhållet bör däremot anvisas såsom reservationsanslag.
Beträffande sistnämnda anslag gör jag framställning tinder nästföljande punkt.
Här hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Vinterväghållningen på landet för budgetåret 1943/44
anvisa ett förslagsanslag av.................... kronor 9,000,000
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[10.] Barmarksunderhållet på landet, reservationsanslag. Under hänvisning
till vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
opaginerad Kontrollera mot PDF
145
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
att till Barmarksunderliållet på landet för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av .............. kronor 20,500,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[11.] Projektering av vägar och broar på landet, reservationsanslag. I det
föregående Ilar jag (sid. 85 o. 86) i samband med behandlingen av frågan örn
organisationen av de nya vägförvaltningarna förordat, att efter vägväsendets
förstatligande ett särskilt projekteringsanslag skulle stå till förfogande för
vissa närmare angivna ändamål.
Anslagets storlek har av 1942 års vägsakkunniga uppskattats till 600,000
kronor per budgetår under tiden närmast efter förstatligandet, varvid de
sakkunniga räknat med följande fördelning.
Kronor
Tillfällig projekteringspersonal (ingenjörer, ritare och schaktmästare
m. fl.).................................................................... 50,000
Besekostnader............................................................ 100,000
Hantlangning ............................................................ 200,000
Konsulterande ingenjörers pågående och nya arbeten................ 200,000
Särskilda utredningar.................................................... 50,000
Summa kronor 600,000
För budgetåret 1943/44 skulle enligt de sakkunnigas beräkningar anslaget
behöva anvisas med 300,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 29 mars 1943 anfört,
att anslagsbehovet för nästkommande budgetår enligt styrelsens beräkningar
kunde uppskattas till 250,000 kronor.
Under åberopande av vad jag i det föregående föreslagit rörande bestridande
av ersättningar till viss tillfällig projekteringspersonal från respektive
vägförvaltningars avlöningsanslag och med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört örn projekteringsanslagets storlek vill jag förorda,
att anslaget för budgetåret 1943/44 anvisas med ett belopp av 250,000 kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Projektering av vägar och broar på landet för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 250,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[12.] Nyanläggning av bygdevägar, reservationsanslag. I statsverkspropositionen
har för nyanläggning av landsvägar upptagits ett beräknat belopp av
2,000,000 kronor.
Till bidrag till nyanläggning av landsvägar har för vartdera av budgetåren
1937/38 och 1938/39 anvisats ett anslag av 7,000,000 kronor. För vartdera
av budgetåren 1939/40 och 1940/41 har anslaget utgått mod 6,000,000
kronor. Därjämte har för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 5,000,000
kronor såsom B-anslag å tilläggsstat II. För vartdera av budgetåren 1941/42
Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 224. 42243 10
Departements
chefen.
Departements
chefen.
146 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
och 1942/43 har anslaget anvisats med 4,000,000 kronor. Nyssnämnda tillläggsstatsanslag
har ännu icke till någon del disponerats.
I skrivelsen den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt om anvisande av anslag för nästa budgetår till nyanläggning av
landsvägar. Beträffande behovet av dylika arbeten har styrelsen erinrat om
den utredning, som på föranstaltande av 1935 års vägsakkunniga verkställts
rörande behovet av nyanläggning av allmänna vägar å landsbygden. Av
densamma hade framgått, att den årliga kostnaden, enligt förkrigspriser, för
erforderliga vägbyggnadsföretag av ifrågavarande slag kunde beräknas uppgå
till 13,500,000 kronor. Ett anslag av tillnärmelsevis denna storleksordning
kunde givetvis icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. Det vore emellertid
av största vikt, att redan påbörjade företag färdigställdes. Härför erfordrades
enligt de flerårsplaner, som läge till grund för medelstilldelningen, ett
belopp av i runt tal 7,600,000 kronor.
För fullföljande av de påbörjade företagen och för deras ändamålsenliga
bedrivande under år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp av
3.500.000 kronor vara erforderligt. Därjämte erfordrades till påbörjande av
angelägna företag 500,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså anslaget böra
utgöra lägst 4,000,000 kronor.
I anslutning härtill hemställer styrelsen, att till nyanläggning av landsvägar
för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett reservationsanslag av 4,000,000
kronor.
Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 4,000,000 kronor till
bidrag till nyanläggning av landsvägar beräknades 3,435,000 kronor vara erforderliga
till bestridande av dels statsbidrag, som av vägdistrikten försko
tterats intill den 1 januari 1942, med omkring 1,300,000 kronor, och dels
bidrag till ett fåtal under år 1941 påbörjade nya vägföretag med omkring
280.000 kronor och till övriga pågående företag i mån av arbetenas bedrivande
med omkring 1,855,000 kronor. Återstoden av anslaget, 565,000 kronor,
skulle stå till förfogande för nya företag.
Vid anslagsberäkningen förutsattes att, örn det då pågående vägbyggnadsprogrammet
under budgetåret 1942/43 icke utfördes i snabbare takt än vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen räknat med, vid utgången av budgetåret några
förskotterade statsbidrag icke längre skulle återstå att täcka av statsmedel,
bortsett från ett belopp av 690,000 kronor avseende vissa statsbidragsberättigade
vägar i Norrland.
Med hänsyn till nödvändigheten av att i nuvarande läge begränsa statsutgifterna
samt till den rådande bristen på arbetskraft och material har en
betydande nedsättning av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ifrågavarande
ändamål begärda anslagsbeloppet synts mig böra ske. Jag föreslår,
att ett belopp av 2,000,000 kronor eller hälften av vad styrelsen föreslagit
anvisas för nästkommande budgetår.
Jag förutsätter, att anslaget i första hand disponeras till bestridande av
kostnader för fullföljande av redan påbörjade vägföretag. Nya företag böra
under nuvarande förhållanden icke igångsättas utan synnerligen vägande skäl.
147
Kungl. Marits proposition nr 224.
Arbeten med nyanläggning av allmänna vägar förekomma under nuvarande
förhållanden praktiskt taget endast beträffande dels ödebygdsvägar och dels
andra landsvägar än huvudvägar. Sistnämnda grupp av vägar skola enligt
förslaget till vägstadga för framtiden benämnas bygdevägar. Då det ur handläggningssynpunkt
synes vara lämpligt, att undantagsvis förekommande nyanläggningsarbeten
beträffande huvudvägar för framtiden finansieras från
samma anslag som omläggnings- och förbättringsarbeten beträffande dylika
vägar, synes här förevarande anslag böra begränsas att avse nyanläggningsarbeten
å bygdevägar. Anslaget torde alltså böra anvisas under rubriken Nyanläggning
av bygdevägar. För anläggning av ödebygdsvägar torde alltjämt
böra upptagas ett särskilt anslag. Denna anslagsfråga behandlar jag under
nästföljande punkt.
Beträffande förfarandet med eventuellt förefintlig reservation å tidigare
motsvarande anslag åberopar jag vad jag tidigare anfört.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Nyanläggning av bygdevägar för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 2,000,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[13.] Nyanläggning av ödebygdsvägar, reservationsanslag. Anslaget har i
statsverkspropositionen upptagits med ett beräknat belopp av 600,000 kronor.
Till anläggande av ödebygdsvägar har riksdagen från och med år 1919
beviljat årliga anslag. För budgetåren 1936/37—1939/40 har anslaget anvisats
med respektive 1,600,000 kronor, 1,800,000 kronor, 1,900,000 kronor och
2,100,000 kronor. För budgetåret 1940/41 utgick anslaget med 4,000,000 kronor,
av vilket belopp 2,000,000 kronor anvisades såsom B-anslag å tilläggsstat II.
För budgetåren 1941/42 och 1942/43 har anslaget anvisats med 1,500,000 kronor
respektive 1,200,000 kronor. Nämnda tilläggsstatsanslag har hittills icke till
någon del disponerats.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och, vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt om anvisande av medel för nästa budgetår till nyanläggning av ödebygdsvägar.
Beträffande behovet av dylika vägar erinrar styrelsen örn den utredning,
som verkställts på föranstaltande av 1935 års vägsakkunniga. Med ledning
av denna utredning hade, anför styrelsen, de årliga kostnaderna enligt förkrigspriser
för erforderliga byggnadsföretag avseende ödebygdsvägar beräknats
uppgå till 3,500,000 kronor. Ett anslag av denna storleksordning kunde
emellertid icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. I första hand måste
likväl anslag utgå till fullföljande av påbörjade företag. För dylika företags
färdigställande erfordrades enligt de flerårsplaner, som läge till grund
för medelstilldelningen, ett belopp av i runt tal 2,100,000 kronor.
För fullföljande av påbörjade arbeten — bland vilka inginge för bränsleförsörjningen
viktiga vägar — och för dessas ändamålsenliga bedrivande under
år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp av 1,000,000 kronor vara
behövligt. Härjämte beräknades 200,000 kronor erforderliga till påbörjande
av angelägna nya företag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
148
Kungl. Majlis proposition nr 224.
Departements
chefen.
I anledning av det anförda hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att
till nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett
reservationsanslag av 1,200,000 kronor.
Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 1,200,000 kronor till
bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs, Gävleborgs
och Värmlands län avsågos 1,000,000 kronor till fullföljande av redan påbörjade
företag och 200,000 kronor till påbörjande av nya företag.
Av skäl, som anförts beträffande anslaget under nästföregående punkt förordar
jag jämväl å nu förevarande anslag en nedsättning till hälften av det av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet. Jag föreslår sålunda, att
600,000 kronor anvisas för nästa budgetår. Anslaget bör anlitas främst för
att fortsätta och slutföra redan påbörjade företag; nya företag böra igångsättas
endast örn de äro av särskilt angelägen art.
Enär anslaget icke vidare avses för bidrag till vägdistrikt och då därjämte
anslagets användningsområde i fortsättningen icke synes böra begränsas
till vissa län, torde dess rubrik böra ändras till Nyanläggning av ödebygdsvägar.
Eventuellt förekommande reservation å tidigare anslag för motsvarande
ändamål bör, såsom jag tidigare föreslagit, överföras till det nya anslaget.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44
anvisa ett reservationsanslag av ..................... kronor 600,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[14.] Byggande av huvudvägar, reservationsanslag. I statsverkspropositionen
har till vägförbättringsarbeten på landsbygden beräknats ett anslagsbelopp
av 5,000,000 kronor.
För budgetåren 1939/40 och 1940/41 har anslaget till bidrag till vägförbättringsarbeten
å landsbygden anvisats med respektive 21,715,200 kronor och
58,057,500 kronor. Av sistnämnda belopp hava 38,000,000 kronor anvisats såsom
B-anslag å tilläggsstat II. För budgetåren 1941/42 och 1942/43 har anslaget
anvisats med 12,800,000 kronor respektive 9,900,000 kronor. Nämnda
tilläggsstatsanslag har ännu icke till någon del disponerats.
Jämlikt Kungl. Majits beslut den 30 juni 1942 angående fördelning av anslaget
för innevarande budgetår hava 9,850,000 kronor tilldelats länen såsom
bidrag till omläggning och förbättring av landsvägar och 50,000 kronor (reserverade
andelen) förutsatts skola reserveras för brådskande företag enligt särskilda
beslut av Kungl. Majit.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt örn anvisande av medel för nästa budgetår till vägförbättringsarbeten
å landsbygden.
Styrelsen anför, att det behov av vägförbättringsarbeten, som kunde rubriceras
såsom mest trängande, motsvarade en årskostnad enligt förkrigspriser
149
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
av cirka 90,000,000 kronor, av vilket belopp 70,000,000 kronor avsåge omläggning,
förbättring och beläggning av huvudvägar och 20,000,000 kronor sådana
åtgärder beträffande andra landsvägar. Ett anslag av tillnärmelsevis denna
storleksordning kunde givetvis icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. Av
största vikt vore emellertid att redan påbörjade företag inom rimlig tid bleve
slutförda. För dylika företags färdigställande erfordrades enligt de flerårsplaner,
som läge till grund för medelstilldelningen, i runt tal 25,000,000 kronor.
För fullföljande av de redan påbörjade arbetena och för deras ändamålsenliga
bedrivande under år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp
av 8,000,000 kronor vara erforderligt. Härjämte erfordrades till påbörjande
av viktiga företag, avseende bland annat tillfartsvägar till broar, ävensom till
utförande av smärre förbättringsarbeten 2,000,000 kronor. Sammanlagt skulle
alltså detta anslag lägst böra utgöra 10,000,000 kronor.
Beträffande anslaget till vägförbättringar hade, anför styrelsen vidare, riksdagens
andra särskilda utskott i sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 122 angående förstatligande av den allmänna väghållningen på
landet samt i anslutning därtill väckta motioner framhållit lämpligheten av att
anslaget uppdelades på tre särskilda anslag, nämligen ett för beläggningsarbeten,
ett för förbättringsarbeten på huvudvägar och ett för förbättringsarbeten
på bygdevägar.
I anslutning härtill ville styrelsen meddela, att beläggningsarbeten, främst
på grund av bristande tillgång på för dylika arbeten erforderliga materialier,
beräknades komma till utförande i mycket begränsad omfattning under år
1944. Hå för ändamålet tidigare anvisade, av styrelsen fördelade anslagsmedel
av angivna skäl icke helt utnyttjats och därför beräknades i viss utsträckning
kunna disponeras för eventuella nya beläggningsarbeten, syntes ytterligare
medel för dylika arbeten icke erfordras för budgetåret 1943/44.
Örn Kungl. Majit funne en uppdelning av anslaget böra ske, syntes — med
ledning av gällande flerårsplaner — det nämnda beloppet å 10,000,000 kronor
böra uppdelas med 7,500,000 kronor för förbättringsarbeten på huvudvägar
och med 2,500,000 kronor för förbättringsarbeten på andra vägar (bygdevägar).
I anslutning till det anförda hemställer styrelsen, att till vägförbättringsarbeten
å landsbygden för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor.
Kungl. Majit föreslog 1942 års riksdag, att anslaget till bidrag till vägförbättringsarbeten
å landsbygden måtte för innevarande budgetår anvisas
med 10,000,000 kronor. Riksdagen nedsatte emellertid beloppet till 9,900,000
kronor. Av det av Kungl. Majit begärda beloppet avsågos 4,500,000 kronor
till täckande av förskott för redan utförda företag, 865,000 kronor för bidrag
till företag, som påbörjats under år 1941, samt 4,635,000 kronor för bidrag till
pågående äldre företag och till nya företag.
På sätt andra särskilda utskottet vid 1942 års riksdag ifrågasatt torde en
uppdelning av ifrågavarande anslag lämpligen böra ske. För nästkommande
budgetår synes uppdelningen böra ske endast på två nya anslag, ett avseende
Departements
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
150
Kungl. Majits ''proposition nr 224.
arbeten på huvudvägar och ett arbeten på bygdevägar och ödebygds vägar.
På sätt jag anfört under punkten 12 i det föregående torde anslaget till
arbeten å huvudvägar böra få disponeras icke blott för förbättringsarbeten
utan jämväl för sådana arbeten med nyanläggning av huvudvägar, som undantagsvis
förekomma. Anslaget bör av denna anledning lämpligen erhålla benämningen
Byggande av huvudvägar. Det för arbeten å övriga nyssnämnda
vägar avsedda anslaget bör benämnas Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar.
Förefintliga reservationer å tidigare anslag torde böra fördelas å de nya
anslagen på sätt Kungl. Majit efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bestämmer. Medel, som avsetts för beläggningsarbeten, böra därvid
tillföras det förstnämnda av de nya anslagen. Det torde därefter få ankomma
på Kungl. Majit att fördela anslagets medel å beläggnings- och övriga förbättringsarbeten.
Av skäl, som åberopats i de båda nästföregående punkterna, nödgas jag förorda
en avsevärd nedprutning av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda
beloppen. Jag föreslår, att för ifrågavarande ändamål anvisas ett belopp
av tillhopa 5,000,000 kronor, varav för huvudvägar 3,750,000 kronor samt
för bygdevägar och ödebygdsvägar 1,250,000 kronor.
Beträffande anslaget till förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar gör
jag hemställan under nästföljande punkt.
Här hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Byggande av huvudvägar för budgetåret 1943/44 anvisa
ett reservationsanslag av ..................... kronor 3,750,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[15.] Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar, reservationsanslag.
Under hänvisning till vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar för
budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................... kronor 1,250,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[16.] Stensättning av vägar, reservationsanslag. För detta ändamål har i
statsverkspropositionen upptagits ett beräknat anslagsbelopp av 1,000,000
kronor.
För stensättning av vägar anvisade 1934 och 1935 års riksdagar tillhopa
9 miljoner kronor. Med dessa medel ha stensatts omkring 21.3 mil vägai'',
och härför ha använts bland annat kvarvarande lager av den gatsten, som
för statens räkning tillverkades under åren 1931—1933. Dessa lager äro
numera helt tömda.
År 1936 återupptogos gatstensinköpen för statens räkning genom statens
steninköpskommitté. För sådana inköp anvisade riksdagen för budgetåren
1936/37—1941/42 tillhopa 23 miljoner kronor. Då steninköpskommitténs
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. lol
verksamhet i och med utgången av juni månad 1942 upphörde, hade förutom
annan sten tillverkats tillhopa 5,158,000 kvadratmeter smågatsten.
Från och med den 26 oktober 1942 ha stenbeställningarna skett genom
statens arbetsmarknadskommissions försorg. Tillverkningen under tiden
mellan nämnda datum och den 1 juli 1943 har beräknats uppgå till cirka
400.000 kvadratmeter smågatsten. Den totala tillverkningen, räknat för tiden
från och med år 1936 till den 1 juli 1943, skulle alltså uppgå till omkring
5.558.000 kvadratmeter.
Den smågatsten, som tillverkas på statsbeställning, är i huvudsak avsedd
att komma, till användning vid statliga stensättningsarbeten. För sådana
arbeten ha anslag anvisats med 3,000,000 kronor för vart och ett av budgetåren
1937/38—1939/40 och med 4,000,000 kronor för vartdera av budgetåren
1940/41 och 1941/42. För budgetåret 1942/43 ha några ytterligare medel icke
anvisats för här avsett ändamål, enär viss del av tidigare anvisade anslag
kvarstått odisponerad vid utgången av år 1941. Hittills beslutade stensättningsarbeten
avse en väglängd av omkring 39 mil. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upplyst, ha dessa arbeten i sin helhet beräknats bliva
färdiga under år 1942. Den för samtliga dessa arbeten erforderliga mängden
smågatsten har beräknats uppgå till omkring 2,500,000 kvadratmeter.
Lagerbehållningen av smågatsten skulle alltså den 1 juli 1943 — därest
hänsyn tages endast till den förbrukning, som sker genom stensättningsarbetena
— uppgå till i runt tal 3,000,000 kvadratmeter.
Genom beslut den 22 augusti 1941 har Kungl. Hajd meddelat närmare
bestämmelser rörande dispositionen av det av 1941 års riksdag för stensättning
anvisade anslaget. Kungl. Majit har därvid bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att, sedan erforderliga överenskommelser träffats med
vederbörande städer och vägdistrikt, tills vidare disponera anslaget dels för
stensättning genom styrelsens försorg och med användande av sten från
statens stenförråd av vägar inom Uppsala, Södermanlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands samt Gävleborgs län,
dels ock för beredande av statsbidrag åt vissa städer och vägdistrikt, då så
med hänsyn till arbetsföretags ringa omfattning eller eljest funnes påkallat,
för stensättning av vägar och gator med användande av sten från statens
förråd, allt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen framlagt
program, med den inskränkning eller jämkning, som kunde bliva erforderlig,
för att det för ändamålet till förfogande ställda anslaget icke skulle överskridas,
eller i övrigt kunde visa sig lämplig.
Tillika medgav Kungl. Majit genom samma beslut, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
finge av det till förfogande ställda anslaget använda dels
erforderligt belopp för bestridande av kostnaderna för erforderliga platskontrollanter
för ifrågavarande företag, dels ock ett belopp av högst 60,000 kronor
för bestridande av de kostnader för teknisk och administrativ personal inom
styrelsen ävensom för inspektionsresor och expenser, som föranleddes av de
med anslaget avsedda stensättningsarbetena.
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Fram till år 1940 laar den för statens räkning från och med år 1936 inköpta
smågatstenen uteslutande använts för statliga stensättningar. Då
emellertid medel för stensättningar icke anvisats i proportionsvis samma
omfattning som medel för inköp av sten, ha stenlagren ständigt ökats och
innehålla nu, såsom av det föregående framgår, mycket stora kvantiteter
sten. För att möjliggöra en något snabbare avsättning av lagren har Kungl.
Maj:t genom beslut den 28 juni 1940 bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att, i den omfattning så lämpligen kunde ske med hänsyn till behovet
av gatsten för stensättningsarbeten genom styrelsens försorg, utan ersättning
tillhandahålla städer, vägdistrikt, köpingar och andra kommuner samt
enskilda järnvägar lämpliga partier sten från statens stenförråd med iakttagande
av följande villkor och bestämmelser. Sten må tillhandahållas för
stensättning av gator och vägar, som äro av större allmän betydelse och så
hårt trafikerade, särskilt av tyngre fordon, att ett dylikt starkare byggnadssätt
synes vara från teknisk och praktisk synpunkt påkallat, samt under
förutsättning att sten eljest icke skulle komma till användning. Vederbörande
kommun, vägdistrikt eller järnväg skall bestrida alla med stenens
transport från upplagsplatsen förenade kostnader och skall tillika förbinda
sig att inom viss tid, som icke innebär onödig tidsutdräkt, låta utföra det
stensättningsarbete, för vilket stenpartiet tillhandahålles. Därjämte har
Kungl. Majit genom samma beslut bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att, under enahanda villkor i fråga örn bestridande av transportkostnader,
utan ersättning tillhandahålla sten från statens stenförråd att lämpligen
användas av statliga verk och institutioner.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenhy g gnadsstyr elsen
hemställt örn anvisande för nästa budgetår av medel till stensättning av
vägar.
Styrelsen meddelar, att styrelsen med stöd av förenämnda, av Kungl.
Majit den 28 juni 1940 meddelade beslut hittills träffat avtal örn tillhandahållande
av bland annat cirka 700,000 kvadratmeter smågatsten. Även örn
man antoge, fortsätter styrelsen, att bortskänkande av gatsten i fortsättningen
skulle kunna ske i samma omfattning som nu vore fallet, vore det
tydligt, att för lagrens nedbringande jämväl erfordrades statliga stensättningar.
På grund härav och då under rådande krisförhållanden stensättning
vore den praktiskt taget enda form av vägbeläggning, som kunde
komma till utförande, ansåge styrelsen, att medel för ändamålet borde stå
till förfogande under budgetåret 1943/44. De arbeten, som enligt styrelsen
skulle kunna utföras under nämnda budgetår vore med hänsyn bland annat
till transportsvårigheterna huvudsakligen sådana, som avsåge vägar och
gator i städer.
Förut anvisade stensättningsanslag beräknar styrelsen vara praktiskt
taget helt disponerade vid utgången av budgetåret 1942/43. , Med hänsyn
härtill och då styrelsen utgår från, att anslag för ändamålet icke kan påräknas
med samma belopp som förut, föreslår styrelsen, att ett belopp av
2,000,000 kronor måtte anvisas.
153
Kungl. Marits proposition nr 224.
Styrelsen förutsätter därjämte, att styrelsen bemyndigas att av blivande
anslag använda erforderliga medel för bestridande av de kostnader för
teknisk och administrativ personal samt för inspektionsresor och expenser,
som föranledas av de med anslaget avsedda arbetena.
Av skäl, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, har jag ansett mig Departementsböra
tillstyrka, att medel till stensättning av vägar ställas till förfogande chefen.
för nästa budgetår. Med hänsyn till det statsfinansiella läget torde dock
det av styrelsen begärda beloppet böra nedsättas till 1,000,000 kronor.
I anslutning till vad jag tidigare i dag uttalat i samband med anmälan av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag förutsätter jag, att kostnaderna
för sådana resor, som föranledas av stensättningsarbeten, må bestridas
från stensättningsanslaget endast i den mån fråga är örn resor, vilka
företagas av personal med ersättning från andra anslag än avlöningsanslag.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Stensättning av vägar för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av ................................. kronor 1,000,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[17.] Byggande av broar, reservationsanslag. Anslaget har för vart och ett av
budgetåren 1937/38—1940/41 anvisats med 3,500,000 kronor och för vartdera
budgetåret 1941/42 och 1942/43 med 2,500,000 kronor. Såsom B-anslag har
därjämte för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 6,000,000 kronor,
avsett att tagas i anspråk, därest läget å arbetsmarknaden därtill skulle
giva anledning. Av sistnämnda anslag lia 557,000 kronor ställts till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för utförande av en viadukt över statens
järnvägar vid Dammtorp på allmänna landsvägen mellan Stockholm och
Uppsala. I övrigt har anslaget ej disponerats.
För användningen av anslaget gälla de för bidrag till förbättringsarbeten
å vägar och gator meddelade bestämmelserna. Det har emellertid förutsatts,
att bidragssatserna beträffande broarbetena i vissa fall skulle få sättas högre
än eljest vid vägarbeten.
Anslaget var från början avsett till bidrag till ombyggnad eller förstärkning
av broar eller anläggning av broar för ersättande av befintliga färjor.
På väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har från och med budgetåret
1939/40 en utvidgning av anslagets användning skett till att omfatta även
anläggning av skenfria korsningar mellan järnväg och landsväg.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 november 1942
i fråga örn beräkningen av broanslaget för nästa budgetår erinrat, att enligt
av styrelsen tidigare till Kungl. Majit avgivet förslag till fördelning av brobyggnadsanslaget
för budgetåret 1942/43 för slutförande av samtliga däri upptagna
företag statsbidrag erfordrades med i runt tal 2.2 7 miljoner kronor utöver
vad som kunde disponeras av anslaget för innevarande budgetår. Detta bidrags
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
154
Kungl. Majlis proposition nr 224.
belopp motsvarade med de procentsatser, som gällde för bidrag till de i
förslaget upptagna företagen, ett kostnadsbelopp av i runt tal 2.7 miljoner
kronor. Med hänsyn till nuvarande förhållanden och därav följande osäkerhet
i kostnadsberäkningarna syntes detta beräknade kostnadsbelopp böra höjas
till 3 miljoner kronor, vilket sålunda skulle representera den återstående
kostnaden för att slutföra ifrågavarande företag. I vad mån dessa företag
kunde slutföras under budgetåret 1943/44 vore i första hand beroende av
utvecklingen på arbetsmarknaden. Då i förslaget enligt meddelade direktiv icke
upptagits andra företag än sådana, vilkas utförande motiverades av militära
eiler andra synnerligen angelägna skäl, syntes det kunna förväntas, att företagen
som regel komme att förklaras företrädesberättigade, varvid de till
större delen kunde beräknas bliva färdigställda före utgången av budgetåret
1943/44. Med hänsyn härtill och till att nuvarande möjligheter till förskotterande
av medel genom vägdistrikten upphörde från och med år 1944
syntes det erforderliga medelsbehovet för budgetåret 1943/44 enbart för
slutförande av i nämnda förslag upptagna företag böra beräknas till inemot
3 miljoner kronor.
Vägväsendets behov av ombyggnad och nyanläggning av broar vore, fortsätter
styrelsen, alltjämt mycket stort. I förteckningar, som av länstyrelserna
överlämnats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen över broföretag, vilka
ansetts böra under de närmaste åren utföras med bidrag från broanslaget,
hade sålunda upptagits företag med en sammanlagd beräknad kostnad av
åtskilliga tiotal miljoner kronor.
Omfattningen under de senaste åren av den brobyggnadsverksamhet, vartill
medel anvisats i vanlig ordning, framginge av följande sammanställning
av i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända entreprenadsummor.
Oaktat den begränsning av brobyggnadsverksamheten, som påkallats av
tidsläget, hade sålunda, framhåller styrelsen, den godkända entreprenadsumman
under nämnda år uppgått till i medeltal 5 miljoner kronor per år.
Med tillägg av sådana kostnader (administration, kontroll etc.), som icke
inginge i entreprenadsummorna, kunde den totala kostnaden för brobyggnadsverksamheten
under nämnda år beräknas hava uppgått till i runt tal
6 miljoner kronor per år.
Den återhållsamhet, som under de senaste åren måst iakttagas i fråga örn
att tillgodose vägväsendets behov, hade, uttalar styrelsen vidare, haft till
följd icke blott att nyanläggning av broar i stort sett upphört utan även att
nödvändiga broombyggnader i stor utsträckning måst eftersättas. Då ett
fortsatt uppskjutande av nödvändiga broombyggnader kunde leda till allvar
-
Är
Godkända entreprenadsummor
milj.'' kronor
1938
1939
1940
1941
5.4
5.2
5.8
3.5
opaginerad Kontrollera mot PDF
155
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.
liga konsekvenser för såväl den militära som den civila trafiken, syntes någon
ytterligare begränsning av nämnda årliga kostnad av 6 miljoner kronor för
brobyggnader icke vara möjlig.
Det syntes kunna förutsättas, slutar styrelsen, att efter vägväsendets förstatligande
erforderliga medel till brobyggnader skulle utgå från broanslaget
i minst samma utsträckning som för närvarande. Med hänsyn härtill och
till vad som anförts angående kostnaderna för att slutföra pågående företag
samt örn medelsbehovet till nya företag syntes det ofrånkomligt, att broanslaget
för budgetåret 1943/44 ökades till 3.5 miljoner kronor. Styrelsen
hemställer örn anvisande av detta belopp.
Av statsfinansiella skäl och med hänsyn till läget på arbetsmarknaden Departementsär
det givetvis önskvärt, att brobyggnadsverksamheten även under näst- che^e
kommande budgetår i möjligaste mån begränsas. Liksom för innevarande
budgetår bör anslaget avses endast för färdigställande eller fortsättande av
företag, till vilka medel redan tidigare anvisats, samt för påbörjande av nya
företag, vilka av militära skäl eller eljest äro synnerligen angelägna.
Aven med iakttagande av denna begränsning i anslagets användning
måste anslagsbehovet bliva jämförelsevis betydande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
farhågor beträffande konsekvenserna av en alltför stor återhållsamhet
beträffande nödvändiga brobyggnader äro enligt min mening icke
ogrundade. Yad som hittills framgått av en inom styrelsen pågående utredning
angående bärförmågan hos landets vägbroar med hänsyn särskilt
till vissa tyngre militära fordon synes giva vid handen, att förstärkningar
och ombyggnader äro erforderliga i betydande omfattning för att möjliggöra
trafik med dylika fordon.
I betraktande härav och då statens kostnader för brobyggnader på landet
komma att ökas efter vägväsendets förstatligande, då vägdistriktens bidrag
bortfalla, anser jag mig böra förorda, att broanslaget för nästkommande
budgetår något ökas i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade
anslaget. Jag tillstyrker, att anslaget upptages med ett belopp av 3,000,000
kronor. Detta innebär en ökning med 500,000 kronor av det belopp, vilket
i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 17) preliminärt beräknats
för ändamålet.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Byggande av broar för budgetåret 1943/44 anvisa ett
reservationsanslag av............................ kronor 3,000,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[18.] Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar
och gator. Till bidrag till väg- och gatuarbeten i städerna ha för budgetåren
1939/40—1941/42 anslag anvisats med 12,205,000 kronor, 28,679,000
kronor respektive 7,500,000 kronor. Av det för budgetåret 1940/41 anvisade
beloppet lia 17,000,000 kronor anvisats såsom B-anslag å tilläggsstat. Detta
anslag har hittills icke till någon del tagits i anspråk.
156
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
För budgetåret 1942/43 lia medel för ifrågavarande ändamål anvisats under
två särskilda anslag, det ena avseende bidrag till underhåll av städernas
för automobiltrafiken viktiga vägar och gator och det andra avseende bidrag
till byggande och förbättring av sådana vägar och gator. Anslagen ha för
nämnda budgetår anvisats med 4,250,000 kronor respektive 2,750,000 kronor
eller tillhopa 7,000,000 kronor.
Enligt de nya grunder för statsbidrag till städerna för underhåll av de
för automobiltrafiken viktiga vägarna och gatorna, som fastställts att gälla
från och med innevarande budgetår och vilka närmare utvecklats i 1942 års
statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 13), utgår av underhållsanslaget
statsbidrag enligt en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen varje år
inom ramen av det anvisade anslaget uppgjord och av styrelsen fastställd
fördelningsplan med 85 procent av den av styrelsen beräknade underhållskostnaden
för bidragsberättigade vägar och gator. Yad byggnadsanslaget
angår, fördelas detta — med undantag för en mindre del, som står till Kungl.
Majis förfogande för brådskande och oförutsedda arbeten — mellan städerna
enligt en på grundval av beliovsprincipen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppgjord och av Kungl. Maji fastställd fördelningsplan, avseende en
tvåårsperiod. Det åligger stad, som erhållit statsbidrag, att inom två år efter
det bidraget uppburits verkställa i planen upptagna väg- och gatubyggnadsföretag
i sådan omfattning, att statsbidraget utgör högst 85 procent av de
för verkställda företag i planen beräknade kostnaderna eller, där dessa överstiga
de verkliga kostnaderna, högst 85 procent av sistnämnda kostnader.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
till en början framhållit, att kostnaderna för underhåll av städernas för
automobiltrafiken viktiga vägar och gator för år 1941 av styrelsen i
en till kommunikationsdepartementet den 26 november 1941 överlämnad
promemoria med förslag till ändrade grunder för bidrag till städernas vägoch
gatuhållning beräknats till cirka 5,000,000 kronor. För år 1943 beräknade
styrelsen nu underhållskostnaderna till 5,700,000 eller 700,000 kronor melån
för år 1941. Anledningen till denna ökning vore i första hand, att styrelsen
vid beräkningen av underhållskostnaderna för år 1941 utgått från den
av vederbörande stad angivna underhållskostnaden, därest denna understigit
den av styrelsen beräknade. Med hänsyn till den erfarenhet, som styrelsen
numera hade beträffande beräkning av städernas underhållskostnader, ansåge
styrelsen emellertid att den av styrelsen gjorda beräkningen genomgående
borde läggas till grund för fördelningen av underhållsanslaget.
Ökningen av underhållskostnaden vore vidare förorsakad av att såväl
arbetslöner som materialpriser stigit sedan år 1941. Dessutom hade den 1
januari 1942 tillkommit två nya städer, och den 1 januari 1943 erhölle ytterligare
två samhällen stadsrättigheter. Därjämte hade inkorporeringar skett i
stor utsträckning. Slutligen hade kostnader beräknats för utförande av trafikräkningar
i städerna under år 1943. För att kunna beräkna kostnaden för
barmarksunderhållet med större noggrannhet vore det nämligen nödvändigt
opaginerad Kontrollera mot PDF
157
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
att ha kännedom om trafikintensiteten. På grund härav och då trafiken i
flertalet städer icke räknats de senaste åren, måste detta ske under år 1943.
Det för år 1943 erforderliga underhållsanslaget, beräknat efter en bidragskvot
av 85 procent, skulle sålunda uppgå till 4,850,000 kronor.
De årliga kostnaderna för byggande och förbättring av stiidernas
för automobiltrafiken viktiga vägar och gator uppginge, anför vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen vidare i sin skrivelse, enligt av styrelsen företagna
undersökningar till omkring 30,000,000 kronor. Häremot svarande statsbidrag
utgjorde omkring 25,000,000 kronor. Den nuvarande medelstillgången medgåve
emellertid icke ett tillnärmelsevis så stort anslag, och styrelsen ville
därför närmare belysa i vad mån en nedskärning vore möjlig för budgetåret
1943/44.
I sådant syfte anför styrelsen, att den fördelningsplan för åren 1942 och
1943, som av Kungl. Majit fastställts och nu läge till grund för byggnadsverksamheten
i städerna, omfattade arbeten för en beräknad kostnad av
sammanlagt omkring 27,600,000 kronor. Häremot svarande statsbidrag beräknades
utgöra omkring 23,500,000 kronor, varav 14,900,000 kronor täckts
med redan fördelade anslag och 2,500,000 kronor komme att täckas av beviljat,
ännu icke fördelat anslag. Av återstående belopp, i runt tal 6,000,000
kronor, borde 2,000,000 kronor anvisas under år 1944. Härutöver erfordrades
ett belopp örn 1,000,000 kronor till nya företag, avsedda att medtagas i kommande
fördelningsplan. För byggande av för automobiltrafiken viktiga vägar
och gator skulle följaktligen erfordras ett sammanlagt belopp av 3,000,000
kronor. Styrelsen förutsatte därvid, att bidragskvoten skulle utgöra 85 procent
för företag, vilka inginge i fördelningsplanen för åren 1942 och 1943
och som skulle upptagas jämväl i kommande fördelningsplan, samt med 95
procent beträffande nya företag i sistnämnda fördelningsplan.
I anslutning till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anfört hemställer
styrelsen, att för budgetåret 1943/44 måtte anvisas dels till bidrag
till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator ett
anslag av 4,850,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, dels
och till bidrag till byggande och förbättring av städernas för automobiltrafiken
viktiga vägar och gator ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att
avräknas mot automobilskattemedlen.
De bidrag, som skola utgå från städernas underhållsanslag för budgetåret Departements1943/44,
avse städernas underhållskostnader under kalenderåret 1943. Dessa Stefen.
bidrag skola alltså utgå enligt nu gällande grunder och röna ej inverkan av
de ändrade statsbidragsbestämmelser, örn vilka förslag tidigare i dag förelagts
riksdagen.
Yad däremot angår de bidrag, som skola bestridas från byggnadsanslaget
för nästkommande budgetår, avse dessa bidrag b3Tggnadsföretag, vilka skola
upptagas i fördelningsplan för år 1944 och följande år. Bidragens storlek
påverkas alltså av de nya statsbidragsgrunderna. Enligt det riksdagen förelagda
förslaget till förordning angående statsbidrag till väg- och gatuhåll
-
158
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
ningen i vissa städer oell stadsliknande samhällen blir bidragskvotens storlek
i fråga om byggnadsföretag, som upptagas i kommande fördelningsplaner,
beroende av tidpunkten för företagens påbörjande. Sålunda skall
bidragskvoten beträffande företag, som påbörjas efter ingången av år 1944,
ordinärt utgöra 95 procent. För tidigare påbörjade företag skola tillämpas
nu gällande bestämmelser, enligt vilka statsbidraget utgår med 85 procent
av byggnadskostnaderna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar i fråga örn storleken av
underhållsanslaget för nästkommande budgetår ha icke givit mig anledning
till erinran. Jag tillstyrker sålunda, att anslaget för nämnda budgetår anvisas
med 4,850,000 kronor.
I fråga örn byggnadsanslaget synes på grund av de rådande förhållandena
en nedsättning böra ske med hälften av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äskade beloppet. Ett anslagsbelopp av 1,500,000 kronor bör sålunda
anvisas för nästkommande budgetår. Med hänsyn till den i nya väglagen
och i vägstadgan tillämpade terminologin bör anslaget, som avser såväl anläggnings-
som förbättringsarbeten å städernas allmänna vägar och för biltrafiken
viktiga gator, upptagas under benämningen Bidrag till byggande av
städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga gator.
Beträffande byggnadsanslaget gör jag hemställan under nästföljande punkt.
Här hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken
viktiga vägar och gator för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag
av .................................................... kronor 4,850,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[19.] Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken
viktiga gator, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag
anfört under nästföregående punkt hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och
för automobiltrafiken viktiga gator för budgetåret 1943/44 anvisa
ett reservationsanslag av........................ kronor 1,500,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[20.] Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av mark
för allmän väg m. m., reservationsanslag. Enligt det tidigare i dag för riksdagen
framlagda förslaget till förordning örn statsbidrag till städer och stadsliknande
samhällen, där kronan är väghållare, för tillhandahållande av mark
för allmän väg m. m. skola till de små städer och stadsliknande samhällen, där
kronan är väghållare, utgå bidrag av statsmedel för värdet av mark, som
staden eller samhället tillhandahållit för byggande av allmän väg inom stadsplanelagt
område, samt för å marken belägen byggnad, så ock för vad staden
eller samhället visar sig hava utgivit för intrång, som orsakas av vägens byg
-
159
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
gande eller begagnande, ävensom för domstols- och expropriationshandläggning.
Enligt förslaget skall stad eller samhälle, som erhållit sådant bidrag, ha
att till statsverket redovisa så stor del av från tomtägarna uppburna gatumarksersättningar
som statsbidraget utgör av stadens eller samhällets kostnader för
markens tillhandahållande.
1942 års vägsalchunniga ha rörande tomtägarbidragen uttalat, att man hade
anledning räkna med att det i allmänhet komme att dröja tämligen länge, innan
dessa bidrag inflöte.
För att genomföra de sakkunnigas förslag i fråga örn städernas och samhällenas
skyldighet att tillhandahålla vägmark borde enligt de sakkunniga
anvisas ett särskilt anslag, som borde äga karaktär av reservationsanslag, att
användas för bidrag till här avsedda städer och stadsliknande samhällen. Då
det syntes lämpligt, att till statsverket redovisad andel av inflytande gatumarksersättningar
från tomtägarna finge disponeras för nya bidrag, borde
ifrågavarande andel bokföras såsom särskilda uppbördsmedel å anslaget.
Behovet av medel för detta ändamål har av de sakkunniga med stöd av vissa
beräkningar (betänkandet sid. 300—301) för budgetåret 1943/44 angivits till
50,000 kronor.
De sakkunnigas beräkningar rörande anslagsbehovet för här ifrågavarande
ändamål ha icke föranlett någon invändning i de avgivna yttrandena. Icke
heller jag har något att erinra mot beräkningarna. Vid framläggande av förslag
till statsbidragsförordning har jag förordat, att statsbidrag normalt skulle
utgå med 60 procent i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, 80 procent av
vad vederbörande samhälle utgivit för markförvärv m. m. Denna jämkning i
fråga örn den normala bidragskvoten lärer dock icke böra påverka anslagsberäkningen.
Jag tillstyrker därför, att anslaget för nästa budgetår anvisas med
50.000 kronor.
Såsom de sakkunniga förutsatt, böra på statsverket belöpande andelar av
gatumarksersättningar från tomtägare tillföras anslaget för att disponeras förnya
bidrag till sådana städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare.
För nästa budgetår beräknas emellertid några ersättningar icke komma
att inflyta.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande
av mark för allmän väg m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa
ett reservationsanslag av .............................. kronor 50,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[21.] Bidrag till byggande av enskilda vägar, reservationsanslag. Anslaget
har för budgetåren 1939/40—1942/43 anvisats med respektive 1,400,000 kronor,
300.000 kronor, 700,000 kronor och 800,000 kronor. I årets statsverksproposition
har anslaget preliminärt beräknats till 600,000 kronor.
Bestämmelser örn statsbidrag till byggande av enskilda vägar m. m. hava
meddelats i kungörelse den 15 juni 1939 (nr 359). Denna innehåller jämväl
Departementschef
eti.
opaginerad Kontrollera mot PDF
160
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
bestämmelser örn statsbidrag till underhåll av enskilda vägar, för vilket
ändamål särskilt anslag anvisats från och med budgetåret 1939/40.
Under hänvisning i övrigt till kungörelsen får jag beträffande grunderna
för bidrag till byggande av enskilda vägar erinra örn att dylikt bidrag må
utgå med högst 50 procent av den beräknade kostnaden för anläggning av
väg, där sådan anläggning måste anses vara för väghållarna synnerligen betungande.
Dylikt bidrag beviljas för närvarande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Byggnadsbolag må ej utgå till arbete, som påbörjats innan statsbidrag
beviljats, där ej särskilt tillstånd till brådskande arbetes utförande
meddelats av styrelsen.
Jämlikt av Kungl. Maj:t vid olika tillfällen lämnade medgivanden finnes
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inrättad en särskild avdelning för
handläggning av ärenden rörande enskild väghållning. Kostnaderna för arvoden
till avdelningens personal samt för expenser och resor uppgå för
närvarande till omkring 65,000 kronor. Under avdelningen finnas anställda
12 länsschaktmästare, vilka åtnjuta arvoden med envar 6,200 kronor eller
tillhopa 74,400 kronor för år. Tillhopa med kostnaderna för länsschaktmästarnas
resor och expenser uppgå kostnaderna för administrationen av den
enskilda väghållningen för närvarande till i runt tal 200,000 kronor. Dessa
kostnader bestridas med en tredjedel från anslaget till byggande av enskilda
vägar och med två tredjedelar från anslaget till bidrag till underhåll av
enskilda vägar m. m.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att av det till bidrag till byggande av enskilda vägar hittills anvisade
beloppet å sammanlagt 3,200,000 kronor intill den 1 oktober 1942
disponerats tillhopa 2,410,000 kronor, varför alltså omkring 790,000 kronor
återstode odisponerade. Dör att fullborda företag, för vilka bidrag till påbörjande
beviljats, erfordrades emellertid ett belopp av omkring 370,000
kronor. Omkring 420,000 kronor återstode alltså till beviljande av bidrag
till nya företag.
Behovet av anslag till bidrag till byggande av enskilda vägar vore alltjämt,
anför härefter styrelsen, mycket stort. Sålunda hade intill den 1 oktober
1942 till styrelsen inkommit 634 ansökningar örn statsbidrag, vilka ännu
icke slutbehandlats (november 1942), avseende en väglängd av omkring 1,330
km och en beräknad kostnad av nära 9 miljoner kronor. För flertalet ansökningar
vore därvid kostnaden hänförd till 1939 års prisnivå. Härtill bomme
ett antal ansökningar örn tilläggsbidrag för ökade byggnadskostnader, vilka
torde komma att föranleda bidrag med omkring 100,000 kronor. De disponibla
medlen syntes därför före detta budgetårs utgång komma att helt
tagas i anspråk, varför någon behållning till påföljande budgetår icke kunde
påräknas.
Ehuru ett betydande belopp erfordrades för att fylla behovet av bidrag
till enskilda vägars byggande, hade styrelsen med hänsyn till det rådande
finansiella läget ansett sig böra begränsa sitt anslagsäskande till att avse i
huvudsak samma belopp, 900,000 kronor, som styrelsen äskat för innevarande
Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 161
budgetår, dock att beloppet med hänsyn till den allmänna kostnadsstegringen
borde ökas till 1,000,000 kronor.
Under åberopande härav hemställer styrelsen, att anslaget för nästa budgetår
måtte anvisas med 1,000,000 kronor.
Såsom framgår av den tidigare i dag lämnade redogörelsen för förslaget Departementsom
vägförvaltningarnas organisation efter utgången av innevarande kalenderår chefen.
skola ärenden om statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar
från och med den 1 januari 1944 överflyttas från den nuvarande centrala
handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelsernas avgörande.
I nämnda sammanhang har jag förordat, att länsschaktmästarbefattningarna
skola försvinna och att de förrättningar, vilka i allmänhet
skola föregå beslut rörande statsbidrag till enskild väghållning, i stället
skola verkställas av övervägmästare eller vägmästare. För ändamålet skulle
ett antal övervägmästarbefattningar tillföras vägförvaltningarna utöver de
tjänster, som beräknats av 1942 års vägsakkunniga. Avlöningskostnaderna
för ifrågavarande befattningar hava inräknats i vägförvaltningarnas avlöningsanslag.
Då jag vidare anser praktiska skäl tala för att de förhållandevis
obetydliga kostnader för expenser, som äro hänförliga till handläggningen
av ärenden rörande enskild väghållning, bestridas av vederbörande vägförvaltnings
expensmedel, böra enligt min mening anslagen till enskild väghållning
från och med den 1 januari 1944 icke belastas med andra administrationsutgifter
än kostnaderna för övervägmästarnas förrättningsresor.
Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår
till bidrag till byggande av enskilda vägar.
Det stora antal framställningar örn dylikt bidrag, som enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse inkommit till styrelsen, tyder onekligen
på ett avsevärt behov av nya anslagsmedel. I nuvarande läge, då övriga
byggnads- och förbättringsanslag under vägväsendet föreslagits skola undergå
avsevärd nedsättning, anser jag mig emellertid icke kunna tillstyrka, att
anslaget anvisas med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet
av 1,000,000 kronor. Jag förordar, att anslaget för nästa budgetår bestämmes
till 600,000 kronor, innebärande i förhållande till innevarande budgetårs
anslag en minskning med 200,000 kronor. Vid bedömande av anslagsbeloppets
storlek bör emellertid beaktas, att huvuddelen av administrationskostnaderna
från och med år 1944 kommer att överföras till andra anslag.
Då ärenden om bidrag till byggande av enskilda vägar efter ingången av
år 1944 icke längre skola handläggas centralt utan avgöras av länsstyrelserna,
torde det bliva erforderligt att av anslaget ställa vissa bestämda belopp
till de särskilda länsstyrelsernas förfogande. Det bör ankomma på Kungl.
Majit att efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besluta härom.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till bidrag till huggande av enskilda vägar för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 600,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 42a 43 11
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
[22.] Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m., reservationsanslag.
Anslaget, som beviljades första gången för budgetåret 1939/40, har för budgetåren
1939/40—1942/43 anvisats med respektive 1,000,000 kronor, 1,500,000
kronor, 300,000 kronor oell 100,000 kronor. Nedsättningen av anslaget för
de senaste två budgetåren har icke föranletts av minskade anspråk utan har
i huvudsak berott därpå, att under de första budgetåren ett mindre antal
vägförrättningar än beräknat hunnit slutföras, vilket medfört en förskjutning
i anslagsbelastningen. Det kan bär erinras, att vid tidpunkten för äskande
av medel för innevarande budgetår räknades med att vid ingången av budgetåret
en reservation å anslaget skulle föreligga av omkring 1,000,000 kronor.
I årets statsverksproposition har anslagsbeloppet preliminärt upptagits
till 1,000,000 kronor.
Beträffande grunderna för bidrag från anslaget torde jag under hänvisning
i övrigt till kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 359) här endast få erinra
örn att underhållsbidrag beviljas tills vidare och intill dess annorledes i vederbörlig
ordning beslutas samt att bidraget utgår årligen med 50 procent av
den kostnad, vartill underhållet skäligen uppskattas, dock att i undantagsfall
bidraget kan bestämmas till 60 procent.
I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat,
att av det för bidrag till underhåll av enskilda vägar hittills anvisade
beloppet å sammanlagt 2,900,000 kronor disponerats under budgetåret 1939/40
omkring 68,000 kronor, under budgetåret 1940/41 omkring 725,000 kronor
och under budgetåret 1941/42 omkring 800,000 kronor. För innevarande
budgetår beräknades åtgå omkring 900,000 kronor. Vid ingången av budgetåret
1943/44 skulle sålunda förefinnas en behållning av omkring 400,000
kronor.
För budgetåret 1943/44 erfordrades enligt styrelsen dels medel för att
utbetala de underhållsbidrag till 1940, 1941 och 1942 års vägar — varmed
avsåges de vägar, till vilka underhållsbidrag första gången utgått år 1940,
1941 respektive 1942 — beträffande vilka kontrakt tecknats med vederbörande
intressenter, utgörande omkring 670,000 kronor, dels den del, omkring
175,000 kronor, av kostnaderna för verksamhetens bedrivande, som skulle
påföras detta anslag, vilket belopp bestämts med hänsyn till att styrelsens
arbetsuppgifter på hithörande område från och med den 1 januari 1944 förutsatts
skola övergå på länsstyrelserna, dels och de underhållsbidrag och
s. k. iståndsättningsbidrag, som skulle utgå till vägar, vilka tilldelades första
bidraget år 1943. Med stöd av före den 1 maj 1942 inkomna ansökningar,
vilka dock ännu icke (november 1942) voro slutbehandlade inom styrelsen,
beräknades det för sistnämnda ändamål erforderliga beloppet till 855,000
kronor. För budgetåret 1943/44 skulle sålunda i allt erfordras (670,000 +
175,000 + 855,000) 1,700,000 kronor.
Då såsom förut nämnts av tidigare anvisade medel förefunnes en behållning
av omkring 400,000 kronor, skulle, uttalar styrelsen, ett anslag av ytterligare
1,300,000 kronor vara erforderligt. Styrelsen hemställer örn anvisande
av sistnämnda belopp.
163
Kungl. Majus proposition nr 224.
För att bestrida de bidrag, vilka skola utgå enligt avtal ingångna före den Departements
1 januari 1943, erfordras enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upp- chefenlyst
för nästa budgetår ett belopp av omkring 670,000 kronor. Styrelsen
anser emellertid härutöver erforderligt ett belopp av 855,000 kronor avseende
sådana vägar, för vilka bidrag skola tilldelas första gången under år 1943.
Härtill komma kostnader för administrationen. Såsom framgår av redogörelsen
under nästföregående punkt, komma emellertid av dessa kostnader
endast viss andel av övervägmästarnas resekostnader att från och med den
1 januari 1944 belasta förevarande anslag, varför det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för verksamhetens bedrivande beräknade beloppet kan
något nedsättas.
På grund av angelägenheten av att i möjligaste mån hålla statsutgifterna
nere anser jag mig icke kunna tillstyrka, att för nya underhållsbidrag avses
ett så högt belopp som det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsatta.
Jag förordar, att för nya bidrag samt för bestridande av de kostnader för
verksamheten, vilka skola belasta anslaget, beräknas ett sammanlagt belopp
av högst 730,000 kronor. Tillhopa med förenämnda belopp å 670,000 kronor
skulle alltså under nästa budgetår behöva stå till förfogande ett belopp av
1,400,000 kronor. Då enligt vad styrelsen uppgivit en reservation å anslaget
av omkring 400,000 kronor kan väntas föreligga vid ingången av budgetåret
1943/44, skulle anslaget för nämnda budgetår behöva anvisas med 1,000,000
kronor.
Av skäl, som under nästföregående punkt antytts beträffande byggnadsanslaget,
torde även i fråga örn underhållsanslaget vissa bestämda belopp
böra ställas till de särskilda länsstyrelsernas förfogande.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. in. för budgetåret
1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................ kronor 1,000,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
[23.] Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten, reservationsanslag.
Anslaget för innevarande budgetår, som anvisats med 130,500 kronor,
har i statsverkspropositionen preliminärt upptagits med 140,000 kronor.
Det för innevarande budgetår anvisade anslaget har beräknats på föl
-
jande sätt.
Kronor
1. Bidrag till svenska vägföreningen.................................... 5,000
2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägunderhållsinspektion:
a) den egentliga verksamheten .................................... 43,000
b) arbetsstudier på vägunderhållets område...................... 45,000
3. Uppläggande av en broliggare........................................ 12,000
4. Trafikräkningar under år 1942........................................ 6,000
164
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Kronor
5. Viss apparatutrustning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geo
tekniska
laboratorium ................................................ 7,000
6. Bidrag till samfundet för hembygdsvård för anställande av en väg
vårdskonsulent
........................................................ 7,500
7. Diverse utgifter........................................................ 5,000
Summa kronor 130,500
I skrivelse den 2 oktober 1942 har svenska vägföreningen hemställt örn
statsbidrag för nästa budgetår.
Till föreningen har för budgetåren 1939/40—1942/43 statsbidrag utgått med
respektive 20,000 kronor, 20,000 kronor, 10,000 kronor och 5,000 kronor.
I sin skrivelse har föreningen till en början lämnat en närmare redogörelse
för sin hittillsvarande verksamhet samt sina ekonomiska förhållanden. Under
hänvisning i övrigt till framställningen torde jag här få meddela följande ur
densamma hämtade uppgifter.
Föreningen, som bildades år 1914, hade till syftemål att arbeta för vägarnas
förbättring och att höja intresset för deras fackmässiga byggnad och underhåll.
Sitt mål hade föreningen sökt förverkliga genom, bland annat, upplysande
föredrag, kortare och längre kurser av olika slag samt utgivande av dels en
vägteknisk tidskrift och dels läroböcker i vägtekniska ämnen.
På grund av att statsbidraget från och med budgetåret 1941/42 nedsatts
samt på grund av minskade inkomster i övrigt ävensom ökade utgifter hade
föreningen tvingats att inskränka sin verksamhet. Statsbidraget för innevarande
budgetår å 5,000 kronor hade visat sig icke vara tillräckligt ens för
att uppehålla föreningens verksamhet i nuvarande starkt beskurna omfattning.
Efter förstatligandet av vägväsendet vore det att befara, att föreningens
inkomster komme att nedgå ytterligare, bland annat genom minskade annonsinkomster.
På grund av föreningens ansträngda ekonomiska läge hade inom
föreningen övervägts att upplösa föreningen. Flertalet av föreningens medlemmar
hade emellertid ansett, att föreningens fortsatta existens vore av
sådan betydelse, att allvarliga ansträngningar borde göras för att bibehålla
föreningen åtminstone tills linjerna för framtiden läge fullt klara. Detta
kunde emellertid ske endast genom ökat stöd från statens sida.
Beträffande sin framtida verksamhet uttalar föreningen, att föreningen
självfallet vore medveten örn att dess arbetsuppgifter måste undergå mindre
eller större ändring samt att föreningens framtid bland annat komme att
bero på i vilken grad vissa föreningens arbetsuppgifter, som icke folie bort
genom förstatligandet, komme att övertagas av den statliga vägmyndigheten
Här ifrågavarande uppgifter vore, anför föreningen, i huvudsak följande.
1. Föredrag örn enskilda vägar vid lantbruks-, lantmanna- och skogsskolor.
Varje år borde åtminstone 50 föredrag hållas.
2. Ordnandet av fortsättningskurser örn 1 å 3 veckor för vägbefäl och
specialarbetare: vägmästare, schaktmästare och jämställda samt maskinskötare
och chaufförer, i regel med fast anställning vid landsbygdens vägväsende.
Dylika kurser böra hållas en gång örn året i olika ämnen, beroende på den
tekniska utvecklingen. Kurser ha hållits i beläggningsteknik och under de
165
Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
sista åren i tjälskadeskydd och grusvägunderhåll. Ytterligare 2 a 3 kurser
av det sistnämnda slaget erfordras, och dessutom böra kurser ordnas för
vägmaskinskötare.
3. Utgivandet av en vederhäftig vägteknisk tidskrift.
4. Att bilda det forum, där vägintressenter av olika slag, såsom representanter
för statliga och stadskommunala myndigheter, entreprenörer, vägmaskintillverkare
och leverantörer gemensamt kunna diskutera och giva värdefulla
uppslag i aktuella väg- och vägtrafikfrågor.
Föreningen anser sannolikt, att uppgifterna under punkt 2, utbildningskurserna,
med tiden komma att övertagas av den statliga vägmyndigheten för
den personal, som är sysselsatt vid det statliga vägväsendet, analogt med
vad som har skett hos andra jämförbara statliga verk. Vägmästare och liknande
personal hos kommuner m. fl. finge söka utbildning vid skolor eller
på annat sätt.
- Utgivandet av en vägteknisk tidskrift skulle möjligen också kunna övertagas
av den statliga vägmyndigheten och därvid bland annat också innehålla
verkets interna tjänstemeddelanden. Emellertid har erfarenheten från de
statliga verkens tekniska meddelanden givit vid handen, att dessa meddelanden
i gemen inskränkas till behandling av verkens egna arbeten och att de
icke giva den fylliga redogörelse för de tekniska och ekonomiska problemen,
som givits och kan givas i vägföreningens tidskrift. Att ett meddelande,
utgivet av ett statligt verk, näppeligen komme att innehålla uppsatser, som
innehölle meningar stridande mot verkets egna, ligger i sakens natur, huru
värdefulla sådana avvikande meningar än kunde vara. Många för vägväsendets
utveckling värdefulla uppslag från utomstående personer, vilka lättare finna
väg ,till en enskild tidskrift, skulle därför måhända aldrig bliva publicerade.
Övervägande skäl synas därför tala för att det bästa resultatet nås, örn
tidskriften även i fortsättningen utgives av vägföreningen, samt att tidskriften
innehåller både det statliga verkets tjänstemeddelanden, exempelvis under en
särskild avdelning, samt kanske även visst slag av meddelanden från statens
väginstitut.
Arbetsuppgifterna under punkt 1, föredragen vid skolorna, torde endast *
med större svårighet kunna ombestyras av den statliga vägmyndigheten,
särskilt då denna icke lär komma att utrustas med en avdelning för enskilda
vägar.
Under alla förhållanden kan dock påstås, att det statliga verket, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, icke omedelbart Iean vara berett att övertaga vägföreningens
uppgifter, ty först måste ju styrelsens åligganden efter förstatligandet
preciseras och beslutet örn förstatligandet träda i kraft. Därutöver
torde viss tid förflyta, innan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan vara beredd
att övertaga vägföreningens här nämnda uppgifter.
Uppgiften under punkt 4, att bilda ett forum för vägintressenter av olika
slag, lär en statlig myndighet aldrig kunna övertaga.
Självfallet kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke övertaga vägföreningens
här skildrade uppgifter utan att extra kostnader uppstå för styrelsen.
Att statsverkets kostnader därvid skulle minskas, är väl föga troligt; motsatsen
torde antagligen bliva fallet.
Under sådana omständigheter syntes det, fortsätter föreningen, vara ett
statsintresse, att föreningen kunde fortleva och driva sin verksamhet, om än
i inskränkt omfattning, åtminstone under en tid framåt, dock minst två år.
Därefter borde det lättare kunna överblickas, huruvida förutsättningar för
föreningens fortbestånd förelåge eller icke. För verksamhetens uppehållande
under nämnda övergångstid vore det emellertid nödvändigt, att föreningen
166
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
tillförsäkrades elt statsbidrag, som vid nu rådande prisnivå uppginge till
minst 10,000 kronor per år. Föreningens reserver vore så små, att de endast
kunde täcka de utgifter, som vore oundgängliga i samband med föreningens
upplösning.
På grund av det anförda hemställer vägföreningen, att föreningen för uppehållande
av sin verksamhet under kalenderåren 1943 och 1944 måtte komma i
åtnjutande av ett statsbidrag av 10,000 kronor per år, eller eventuellt efter
förnyad framställning något högre belopp, därest en mera avsevärd höjning
av prisnivån därtill skulle giva anledning.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som anbefallts avgiva yttrande över vägföreningens
framställning, har i sin skrivelse den 21 november 1942 behandlat
framställningen i samband med äskande av anslag till bidrag till vissa forsknings-
och undersökningsarbeten. Styrelsen har uttalat, att det syntes önskvärt,
att genom ett lämpligt statsbidrag åtminstone under den närmaste tiden
möjlighet bereddes föreningen att fortsätta sin verksamhet i icke alltför beskuren
omfattning. Vissa av föreningens arbetsuppgifter syntes visserligen
så småningom kunna komma att övertagas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
sedan vägförstatligandet genomförts, men att detta övertagande skulle kunna
ske under det nästkommande budgetåret vore uteslutet med hänsyn till den
mångfald andra frågor styrelsen då hade att taga befattning med. Då det
av föreningen äskade bidraget å 10,000 kronor finge anses erforderligt med
hänsyn till såväl föreningens föreliggande arbetsuppgifter som dess försvagade
ekonomiska ställning, ville styrelsen föreslå, att i forskningsanslaget för nästa
budgetår inräknades medel till ett dylikt statsbidrag.
Styrelsen övergår härefter till att beräkna erforderliga medel för de övriga
ändamål, vilkas kostnader helt eller delvis bestridas från förevarande anslag.
Beträffande vägunderhållsinspektionen anför styrelsen följande.
Sedan styrelsen senast avgav riksdagspetita, har vägunderhållsinspektionen
planmässigt fortsatt sin verksamhet med rådgivning åt vägdistrikten, analys
av kostnader och arbetsmetoder inom vägunderhållets område samt utredning
av vissa organisationsfrågor. De utvunna resultaten hava kommit till användning
bland annat vid det årliga arbetet med beräkningen av vägdistriktens
kostnader för vägunderhållet, vilket arbete numera åligger inspektionen.
Stater för vägunderliållskostnaderna hava sålunda beräknats för åren 1941
och 1942, och arbete med beräkningen för år 1943 och för första halvåret
1944 pågår för närvarande.
Styrelsen utgår ifrån att erforderliga befattningar för handhavandet av vägunderhållsinspektionens
egentliga arbetsuppgifter komma att uppföras å
styrelsens stat i samband med förstatligandet av vägväsendet. Yid sådant
förhållande torde medel för nämnda del av inspektionen icke behöva inräknas
i forskningsanslaget för nästa budgetår annat än för tiden 1 juli—31 december
1943.
Yad beträffar beräkningen av medel för nämnda ändamål har styrelsen
ansett sig icke böra ifrågasätta annan ändring än dels en av levnadskostnadsstegringen
betingad justering av arvodesbeloppen, vilka med ett undantag
äro beräknade enligt vissa löneklasser jämte rörligt tillägg och kristillägg,
dels ock en mot normal löneklassuppflyttning svarande arvodesökning för
det ena av inspektionens kontorsbiträden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majlis proposition nr 224.
167
För år räknat beräknas alltså kostnaderna
egentliga verksamhet sålunda.
för vägunderhållsinspektionens
Kronor
Arvode till vägunderhållsinspektören enligt löneklass 31 (med avdrag
för pensionsavdrag) ...................... — ................... — ■■■■■
Arvode till en biträdande ingenjör enligt löneklass 22 (med avdrag
för pensionsavdrag) ......................................................
Arvode till en vägmästare ................................................
Arvoden till två kontorsbiträden enligt löneklass 2....................
Reseersättningar ...........................................................
Expenser ....................................................................
15,129
10,242
6,672
7,180
4.000
2.000
Summa kronor 45,223
För tiden 1 juli—31 december 1943 skulle alltså, uttalar styrelsen, erfordras
hälften av nyssnämnda summa eller 22,611 kronor 50 öre, vilket belopp
torde böra avrundas till 22,600 kronor.
Styrelsen erinrar härefter örn att under år 1943 såsom ett led i och
ett hjälpmedel vid vägunderhållsinspektionens allmänna verksamhet pabörjats
arbetsstudier inom vägunderhållets område. Denna arbetsstudieverksamhet
— vilken hittills bedrivits inom ett 10-tal vägdistrikt i skilda delar
av landet — hade omfattat undersökningar och studier i samband med
grusförädling och grustransporter. Det hade härvid visat sig, att även inom
vägväsendet arbetsstudier kunde verksamt bidraga till att åstadkomma en
mera effektiv och ekonomisk drift. Enbart genom en allmän översyn av
arbetsorganisationen och arbetsmetoderna vore stora kostnadsbesparingar
möjliga. Härtill komme de vinster, som vore att förvänta efter tillämpning
av de vid de egentliga arbetsstudierna vunna erfarenheterna. Med hänsyn
till det synnerligen omfattande verksamhetsfält, som förelage, vöre de hittills
utförda arbetsstudierna endast att betrakta såsom en förberedande undersökning.
Det syntes uppenbart, att arbetsstudierna borde fortsättas för att
redan nu skönjbara besparingar i fråga örn vägunderhållskostnaderna skulle
kunna ernås.
I avvaktan på ytterligare erfarenhet anser styrelsen den nu gällande organisationsformen
för arbetsstudieverksamheten böra bibehållas under nästa
budgetår och medel härför inräknas i anslaget till bidrag till vissa forskningsoch
undersökningsarbeten.
För här ifrågavarande verksamhet har, meddelar styrelsen, numera anställts
personal med följande arvoden.
Arvode
kronor
1 arbetsstudieingenjör
1 biträdande ingenjör .
2 arbetsstudiemän.....
1 skrivbiträde .........
................ 12,000
................. 7,200
................. 9,360
................. 3,120
Summa kronor 31,680
opaginerad Kontrollera mot PDF
168 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.
För reseersättningar och expenser stå till förfogande sammanlagt 13,320
kronor.
För budgetåret 1943/44 ifrågasätter styrelsen för närvarande icke någon
ändring i fråga örn medelstilldelningen annat än en höjning med 3,000 kronor
på grund av ökade resekostnader. De nu disponibla medlen till reseersättningar
hade nämligen visat sig i och för sig alltför knappa. Härtill komme
den icke förutsedda kostnadsökning, som uppkommit på grund av ändringarna
i resereglementet och i bestämmelserna örn tjänstgöringstraktamente. Någon
inskränkning av resorna vore med hänsyn till arbetsstudieverksamlietens
speciella karaktär icke möjlig; resorna utgjorde nämligen en direkt förutsättning
för arbetsstudiernas bedrivande.
Därest kristillägget under det kommande budgetåret skulle komma att
ytterligare stiga, förutsätter styrelsen, att en reglering av arvodena till kär
ifrågavarande personal med Kungl. Maj:ts medgivande skulle kunna vidtagas.
För styrelsens arbetsstudieverksamhet skulle alltså enligt styrelsen erfordras
48,000 kronor.
Styrelsen erinrar härefter att Kungl. Majit genom brev den 17 april
1942 i anslutning till riksdagens beslut uppdragit åt styrelsen att påbörja
arbetena för att upprätta en liggare över i det allmänna vägnätet på
landsbygden ingående broar samt medgivit, att styrelsen för detta ändamål
finge taga i anspråk ett belopp av högst 12,000 kronor av förevarande
anslag. Angående det påbörjade arbetet med broliggaren anför styrelsen.
Arbetena å brobyrån för att upprätta liggaren utföras i samband med
den nyligen igångsatta särskilda utredningen angående bärförmågan hos det
allmänna vägnätets broar. Enär arbetena med liggarens upprättande härigenom
underlättas, torde det anvisade beloppet av 12,000 kronor väl förslå
att täcka kostnaderna för avlöning åt den personal och för de expenser,
som beräknas vara behövliga under innevarande budgetår, då arbetena avsetts
bliva av i huvudsak förberedande och planläggande art.
Omfattningen av arbetet med liggarens upprättande är i hög grad beroende
av i vilken mån användbara ritningar för äldre broar finnas bevarade.
Den totala kostnaden för liggarens upprättande har därför icke kunnat ens
överslagsvis beräknas förrän nämnda förhållande närmare undersökts.
Såvitt framgått av de hittills gjorda utredningarna kan liggaren beräknas
komma att omfatta cirka 11,000 broar. Liggaren är avsedd att upprättas i
två exemplar, ett för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och ett, uppdelat
länsvis, för vägingenjörskontoren (vägförvaltningarna). Liggaren skall innefatta
kartverk samt för varje bro ett liggarblad med tekniska och vissa
andra uppgifter, ett eller flera ritningsblad ävensom fotografier. Bladen
skola samlas i pärmar, vilka måste vara av kraftigt och stabilt utförande.
För att minska ritnings- och kopieringskostnaderna avses fotografiska kopior
komma till användning i största möjliga utsträckning.
Tiden för liggarens upprättande är i viss män beroende av den tid, som
åtgår för utearbetena med uppmätning och fotografering av själva broarna.
Aven under förutsättning att utearbetena bedrivas i sådan takt, att arbetet
å styrelsen med liggarens upprättande kan fortgå kontinuerligt, torde emellertid
liggaren icke kunna färdigställas på kortare tid än tre år räknat från
ingången av budgetåret 1943/44. Härvid har räknats med att arbetet under
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition nr 224. 169
överinseende av en högskoleingenjör (deltjänstgöring) skulle kunna utföras
av två ingenjörer eller ritare med lägre teknisk utbildning samt ett rit- och
skrivbiträde.
Utearbetena med erforderlig uppmätning samt fotografering av broarna
ävensom upprättandet av erforderliga uppmätningsskisser förutsätter styrelsen
skola utföras genom de lokala vägmyndigheternas försorg och på deras bekostnad.
Styrelsens kostnader för liggarens upprättande kunde under förut
angivna förutsättningar överslagsvis beräknas till följande belopp.
Kronor
Kostnad för förberedande arbeten under budgetåret 1942/43........ 6,000
Kostnad för kartverk...................................................... 1,800
» » samlingspärmar ............................................ 11,000
» » fotografering och kopiering av ritningar ................ 45,000
Avlöningskostnader (beräknade för tre års arbete):
en högskoleingenjör, V4 årslön av 8,000 kronor ............ 6,000
två ingenjörer eller ritare med årslön av 4,500 kronor — 27,000
ett rit- och skrivbiträde med årslön av 3,000 kronor ...... 9,000 42,000
Expenser ................................................. 6,200
Summa kronor 112,000
Med avdrag av det för innevarande budgetår anvisade beloppet 12,000
kronor kunde sålunda, uttalar styrelsen, ytterligare erforderligt medelsbelopp
beräknas till i runt tal 100,000 kronor. Med hänsyn till det under de första
åren större behovet av materielanskaffning och iordningställande av ritningar
syntes nämnda belopp böra fördelas med större andelar på de första åren.
Angående värdet av broliggaren anför styrelsen.
Avsaknaden av en broliggare har visat sig innebära betydande olägenheter,
särskilt under de senaste åren, då det med hänsyn till förekommande tyngre
civila och militära transporter framstått såsom allt mera nödvändigt att äga
tillgång till samlade uppgifter örn befintliga broars beskaffenhet och bärighet.
Med det stora antal broar, som ingår i vägnätet, är det såväl för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen som för vägingenjörerna omöjligt att för närvarande
överblicka nämnda förhållanden. På grund härav kunna utredningar örn
broarnas bärighet och möjligheterna för medgivande av tyngre transporter
ofta icke verkställas utan föregående undersökning å platsen. Behovet av
en fullständig broliggare, ur vilken erforderliga tekniska och andra data
snabbt kunna erhållas, måste därför anses oundgängligt. Från militärt håll
har vid upprepade tillfällen framhållits, att broliggare snarast bör upprättas,
vilket vid nyligen hållet samråd i saken ytterligare betonats av försvarsstaben.
Då broliggaren skulle innebära icke blott praktiska utan även ekonomiska
fördelar genom att tidsödande och dyrbara resor och undersökningar i stor
utsträckning skulle kunna undvikas och då dess upprättande skulle väsentligt
underlättas genom att utföras i samband med förenämnda utredning angående
broarnas bärförmåga, böra arbetena med dess upprättande fortsättas
och fullföljas Titan avbrott.
Såsom förut nämnts bleve, fortsätter styrelsen, arbetena inom styrelsen
med liggarens upprättande under innevarande budgetår av i huvudsak för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
beredande och planläggande art. Under nästkommande budgetår skulle arbetena
kunna bedrivas i väsentligt ökad omfattning. Med hänsyn härtill och
under hänvisning till vad som anförts angående kostnaderna och deras fördelning
föreslår styrelsen, att för fortsättande under budgetåret 1943/44 av
arbeten inom styrelsen med upprättandet av broliggaren anvisas ett belopp
av 40,000 kronor.
Genom beslut den 10 juli 1942 har Kungl. Maj:t bemyndigat väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att för bestridande av styrelsens egna kostnader för
trafikräkningar under år 1942 disponera ett belopp av högst 6,000 kronor
av anslaget till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.
Med anledning härav upplyser styrelsen, att de vid trafikräkningarna erhållna
uppgifterna i viss omfattning bearbetats och publicerats. De anvisade
medlen beräknades i sin helhet komma att tagas i anspråk.
Styrelsen erinrar härefter om att styrelsen i sin petitaskrivelse hösten 1941
beträffande trafikräkningarna framhållit, bland annat, att då numera statsbidraget
för vägdistriktens kostnader för sommarunderhållet utginge efter en
på förhand fixerad kostnad, vilken måste beräknas även med hänsyn till
trafikens storlek, behovet av kontinuerliga trafikräkningar blivit större än
tidigare samt att dylika räkningar vore av största värde även för lösande av
de uppgifter, som tillkomme vissa av de nuvarande kristidsorganisationerna.
Yad sålunda anförts gällde allt fortfarande. Med hänsyn härtill och då behov
av trafikräkningar givetvis förelåge även efter genomförande av vägväsendets
förstatligande, syntes enligt styrelsen trafikräkningar böra utföras
även under år 1943. Styrelsen beräknade härför ett oförändrat medelsbehov
av 6,000 kronor.
Vid sin förevarande skrivelse har styrelsen fogat en till styrelsen ingiven,
till Kungl. Maj:t ställd framställning från samfundet för hembygdsvård,
vari hemställts örn statsbidrag med 11,000 kronor till fortsatt anställande
av en vägvårdskonsulent hos samfundet under budgetåret 1943/44.
Framställningen har icke givit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anledning
till erinran.
För diverse ändamål, såsom bidrag till betongkommitténs verksamhet
m. m. och såsom reserv för tillgodoseende av ytterligare medelsbehov beträffande
de verksamhetsgrenar, som här förut omnämnts, anser styrelsen
böra beräknas ett belopp av 9,400 kronor.
I enlighet med vad styrelsen anfört skulle anslaget till bidrag till vissa
forsknings- och undersökningsarbeten anvisas med (10,000 + 22,600 + 48,000
+ 40,000 + 6,000 + 11,000 + 9,400) 147,000 kronor. Härom gör styrelsen hemställan.
Samfundet för hembygdsvård har i sin förutnämnda skrivelse anfört bland
annat.
En av de viktigaste uppgifterna för den inom samfundet organiserade vägbyrån
vore visserligen att genom upplysningsverksamhet av olika slag öka
171
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
förståelsen och intresset för vägvården. En annan icke mindre viktig uppgift
vore emellertid att söka lösa aktuella problem från fall till fall. Det
hade ofta visat sig nödvändigt att för vägprojekten utarbeta detaljerade ritningar
och arbetsbeskrivningar till ledning för det praktiska utförandet. Då
sådana utredningar och förslag vore mycket tidskrävande, hade samfundets
vägbyrå länge haft behov av en assistent, som på antytt sätt kunde i detalj
bearbeta förslagen. Tack vare tillmötesgående från väg- och vattenbyggnads
styrelsen hade sedan några månader tillbaka en sådan assistent knutits till
vägbyrån. Detta hade ordnats så, att han mot en viss ersättning per timme
ritade på vederbörande uppdragsgivares bekostnad; vägvårdskonsulenten
ställde utan extra kostnad sin kraft till förfogande. Genom denna arbetsform
kunde konsulenten mera ägna sin tid åt de större uppgifterna och åt
principerna för att lösa de problem, som samfundets vägbyrå anmodats utarbeta
förslag till. Det mera ingående studiet av dessa i terrängen liksom
själva ritningsarbetet, utarbetandet av planteringsplaner och upprättandet av
arbetsbeskrivningar utförde assistenten.
Det syntes samfundets styrelse därför i hög grad önskvärt, att till vägbyrån
kunde även för framtiden knytas en assistent med skisserade arbetsuppgifter.
Örn en sådan assistent, som borde vara utbildad trädgårdsarkitekt,
erhölle en lön av 500 kronor i månaden, motsvarade detta en årslön av 6,000
kronor. Förutsattes att assistenten halva tiden kunde honoreras för särskilda
uppdrag — varvid kostnaderna påfördes respektive vägföretag, såsom nu vore
fallet — och att han under återstående sex månader vore verksam inom vägbyrån
för att verkställa sådana utredningar, varmed icke något särskilt vägbygge
kunde belastas (såsom utarbetande av recept på gräsfröblandningar
för olika jordarter, principer för utförande av snöskyddsplanteringar och
dylikt), skulle av allmänna medel till vägbyrån endast fordras 3,000 kronor
jamte förslagsvis 500 kronor för sådana resor, som icke kunde debiteras särskild
uppdragsgivare.
Samfundet för hembygdsvård ville av statsfinansiella skäl för budgetåret
1943/44 icke begära det anslag på 15,000 kronor, som tidigare utgått för vägbyråns
verksamhet, men anhölle för sin fortsatta verksamhet enligt angivna
riktlinjer örn ett statsbidrag av 11,000 kronor.
Ett övertagande från statens sida av den allmänna väghållningen torde helt Departementisnaturligt
komma att medföra, att åtskilliga av de uppgifter, åt vilka svenska chefen
vägf öreningen sedan lång tid ägnat sin verksamhet, komma att övertagas av
statliga organ. Det kan då ifrågasättas, huruvida staten framgent bör ekonomiskt
stödja föreningens verksamhet. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhållit, torde det emellertid med hänsyn till den mångfald nya frågor,
med vilka styrelsen i samband med vägförstatligandets genomförande har att
taga befattning, vara uteslutet, att styrelsen såvitt avser nästa budgetår kan
bliva i tillfälle att ens i någon utsträckning ägna sig åt de uppgifter, som
för närvarande ingå i vägföreningens verksamhet. Då det måste anses önskvärt
ur allmän synpunkt, att donna verksamhet ej nu nedlägges — vilket måste
befaras, därest staten icke ekonomiskt stödjer föreningen — anser jag mig
böra tillstyrka, att föreningen även för nästa budgetår får åtnjuta statsbidrag.
På grund av föreningens svaga ekonomiska ställning synes det vara
påkallat, att bidraget höjes till det begärda beloppet av 10,000 kronor. Tåg
förutsätter därvid, att verksamheten kommer att av föreningen i stort sett
upprätthållas i sin nuvarande omfattning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
172
Kungl. Maj-.ts proposition nr 221.
Yad angår frågan om statens ställning till föreningen efter utgången av
nästa budgetår anser jag mig redan nu böra framhålla, att, därest fortsatt
statsbidrag anses böra ifrågakomma, detsamma synes böra begränsas och
därvid i första hand avse att möjliggöra utgivande av en vägteknisk tidskrift.
Föreningens huvudsakliga verksamhet i övrigt, anordnandet av olika
slag av kurser samt utgivande av handböcker i vägtekniska ämnen, förutsätter
jag nämligen, såsom jag förut antytt, skola komma att övertagas av de statliga
vägorganen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar rörande kostnaderna för
vägunderhållsin spek tionens egentliga verksamhet under tiden den 1
juli—31 december 1943 ha icke givit mig anledning till erinran. I förevarande
anslag bör därför inräknas ett belopp av 22,600 kronor. Jag vill här erinra örn
att det av mig tidigare i dag framlagda förslaget till organisation från och med
ingången av år 1944 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsätter, att kostnaderna
för underhållsinspektionens egentliga verksamhet skola efter den 31
december 1943 bestridas från styrelsens avlönings- och omkostnadsanslag.
De påbörjade arbetsstudierna å vägunderhållets område, vilka syfta till
att åstadkomma en i möjligaste mån effektiv och ekonomisk drift, böra givetvis
fullföljas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härför beräknat erforderligt
ett belopp av 48,000 kronor för nästa budgetår. I jämförelse med
motsvarande kostnader för innevarande budgetår innebär det nu äskade beloppet
en höjning med 3,000 kronor, vilken hänför sig till det för resor avsedda
beloppet. Styrelsens beräkningar föranleda icke någon erinran från
min sida.
I anslaget till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten har
för innevarande budgetår inräknats ett belopp av 12,000 kronor för att påbörja
uppläggning av en broliggare, avseende de i det allmänna vägnätet på
landsbygden ingående broarna. Vid framläggandet av sitt förslag härom kunde
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke lämna några närmare uppgifter till
ledning för beräkningen av de slutliga kostnaderna för arbetet. Då jag nästlidet
år tillstyrkte styrelsens förslag örn medel för arbetets påbörjande,
förutsatte jag därför, att arbetet skulle kunna avbrytas, därest det skulle
visa sig, att kostnaderna bleve större än som kunde anses svara mot de därmed
avsedda fördelarna. Ett närmare preciserande av kostnaderna förutsattes
skola kunna länmas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband
med äskande av ytterligare medel för budgetåret 1943/44.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande broliggaren nu meddelat,
att densamma beräknas komma att omfatta omkring 11,000 broar och
att arbetet kommer att taga en tid av omkring 3 år, räknat från och med
den 1 juli 1943. Utearbetena med erforderlig uppmätning samt fotografering
av broarna ävensom upprättandet av erforderliga mätningsskisser förutsättas
skola utföras genom de lokala vägmyndighetemas försorg och på
deras bekostnad. Då omfattningen av arbetet i hög grad är beroende av i
vad mån användbara ritningar för äldre broar finnas bevarade, har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som ännu icke varit i tillfälle att undersöka nämnda
173
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
förhållande, icke kunnat beräkna slutkostnaden för broliggarens upprättande.
Styrelsens egna kostnader ha emellertid överslagsvis beräknats till 112,000
kronor. Det efter avdrag av redan anvisade medel återstående beloppet å
100.000 kronor har styrelsen förutsatt skola fördelas på budgetåren 1943/44
—1945/46. För nästa budgetår skulle det erforderliga beloppet uppgå till
40.000 kronor.
I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag det ur såväl
civila som militära synpunkter angeläget, att det påbörjade arbetet med broliggaren
fortsättes. Då styrelsens för nästa budgetår härför beräknade kostnader
icke givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag, att i förevarande
anslag för ändamålet inräknas det äskade beloppet å 40,000 kronor.
Med hänsyn till bland annat den betydelse, som kontinuerliga trafikräkningar
äga i samband med beräkningen av vägunderhållskostnaderna, tillstyrker
jag, att för trafikräkningar under nästa budgetår avses ett belopp av
6.000 kronor eller samma belopp som för innevarande budgetår.
Även örn vissa skäl kunna anföras till stöd för en ökning av bidraget till
samfundet för hembygdsvård, anser jag mig med hänsyn till nödvändigheten
att begränsa statsutgifterna icke kunna tillstyrka den föreslagna
höjningen av bidraget från 5,000 kronor till 11,000 kronor. Jag förordar, att
bidraget utgår med oförändrat belopp, 5,000 kronor.
I likhet med vad hittills brukat ske bör ett mindre belopp stå till Kungl.
Maj:ts förfogande för sådana vägväsendet berörande, ej närmare angivna
ändamål, vilka kunna framdeles aktualiseras och för vilka kostnaderna lämpligen
böra bestridas av förevarande anslag. Beloppet synes kunna bestämmas
till 8,000 kronor.
I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle anslaget till bidrag till vissa
forsknings- och undersökningsarbeten anvisas med (10,000 + 22,600 + 48,000
+ 40,000 4- 6,000 + 5,000 + 8,000) 139,600 kronor eller avrundat 140,000
kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten
för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................... kronor 140,000,
att avräknas mot automobilskattemedlen.
Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle sjätte huvudtitelns
anslag för budgetåret 1943/44 under vägväsendet, däri inräknade de anslag
till nämnda ändamål beträffande vilka slutliga förslag framlagts i årets statsverksproposition,
uppgå till sammanlagt 110,589,100 kronor med följande för
-
delning.
Kronor
Statens väginstitut ............................................................... 235,000
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar ........................ 1,006,000
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader ..................... 222,000
opaginerad Kontrollera mot PDF
174
Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.
Kronor
Vägförvaltningarna: Avlöningar ............................................. 2,472,000
Vägförvaltningarna: Omkostnader .......................................... 328,000
Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande 400,000
Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m................ 106,000
Bidrag till vinterväghållningen på landet ................................. 8,500,000
Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m................... 41,500,000
Vägskatteutjämningsbidrag ..................... 230,000
Vinterväghållningen på landet ................................................ 9,000,000
Barmarksunderhållet på landet ............................................. 20,500,000
Projektering av vägar och broar på landet .............................. 250,000
Nyanläggning av bygdevägar ................................................ 2,000,000
Nyanläggning av ödebygdsvägar ............................................. 600,000
Byggande av huvudvägar ...................................................... 3,750,000
Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar ........................ 1,250,000
Stensättning av vägar ......................................................... 1,000,000
Byggande av broar ............................................................... 3,000,000
Byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret betydelsefulla
vägar och broar ............................................................... 3,800,000
Reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnadsväsendet ...... 2,200,000
Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga
vägar och gator ............................................................... 4,850,000
Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken
viktiga gator ................................................ 1,500,000
Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av
mark för allmän väg m. m................................................. 50,000
Bidrag till byggande av enskilda vägar .................................... 600,000
Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m............................ 1,000,000
Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar ............ 100,000
Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten ............ 140,000
Avsättning till statens automobilskattemedelsfond .................. 100
Summa kronor 110,589,100
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSVÄSENDETS FÖRRÅDSFOND. 1
[24.] Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond. För
detta ändamål har i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten: bil. 4, punkten
58) under rubriken Fonden för förlag till statsverket upptagits ett investeringsanslag
med beräknat belopp av 10,000,000 kronor.
T enlighet med vad 1942 års vägsakkunniga föreslagit har jag i det föregående
förordat, att förrådsrörelsen vid vägväsendet samt vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
övriga verksamhetsområden skall friställas och drivas såsom
en självständig affär. De sakkunniga ha förutsatt, att förrådsrörelsen skulle
omfatta större vägmaskiner, grustag och förråd av väglagningsämnen, garage-,
verkstads- och förrådsbyggnader samt förlagseffekter.
175
Kungl. Maj:ts proposition nr 22d.
För en friställd förrådsrörelse av denna omfattning erfordrades, anföra de
sakkunniga (betänkandet sid. 271), uppenbarligen ett mycket betydande förlagskapital.
Detta kunde lämpligen i huvudsak bildas genom att de olika vägdistriktens
tillgångar sammanfördes till en förlagsfond för vägväsendet att förvaltas av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Denna fond förutsattes därutöver genom anvisande
av anslag å kapitalbudgeten skola tillföras förlagsmedel till lämpligt
avvägt belopp för komplettering av de i fonden ingående tillgångarna. Fondens
kapitaltillgångar skulle alltså utgöras av de från vägdistrikten övertagna tillgångarna
samt särskilda därutöver gjorda kapitalinvesteringar.
Beträffande behovet av komplettering av de från vägdistrikten övertagna
tillgångar, som skulle ingå i fonden, torde jag, under hänvisning i övrigt till
de sakkunnigas redogörelse (betänkandet sid. 301 o. f.) här få nämna följande.
Enligt uppgifter från vägdistrikten har det uppskattade verkliga värdet av
vägdistriktens maskiner och inventarier den 31 december 1943 beräknats
komma att uppgå till 28,000,000 kronor. De sakkunniga framhålla, att det
först en tid efter förstatligandets genomförande torde vara möjligt att med
någon grad av säkerhet bedöma den lämpliga omfattningen av maskinparken
och därmed också behovet av medel för att uppbringa den till erforderlig
storlek. För utjämning av förekommande variationer i behovet av förnyelse
av materielen samt för att till en del ersätta eftersatt förnyelse erfordrades
emellertid medel redan under första halvåret 1944. Nyanskaffningsbehovet
ha de sakkunniga för nästa budgetår beräknat till 3,000,000 kronor. De sakkunniga
förutse emellertid, att ytterligare förlagsmedel framdeles kunna behövas
för maskinparkens utökning.
Vid beräknandet av sistnämnda belopp ha de sakkunniga utgått från att
tjänstebilar för personalen vid den statliga vägorganisationen till en början
skulle anskaffas endast i begränsad omfattning. Framdeles borde tjänstebilar
anskaffas för alla vägmästare. När frågan härom bleve aktuell, måste ytterligare
förlagsmedel ställas till förrådsrörelsens förfogande.
De sakkunniga ha vid beräknandet av nyssnämnda belopp vidare förutsatt,
att väghållningen under den närmaste framtiden skulle ha den omfattning,
som den för närvarande hade. Skulle väghållningsverksamheten öka i
omfattning, bleve, anföra de sakkunniga, troligen viss ökning av maskinparken
erforderlig. En ökning kunde icke ske utan att ytterligare förlagsmedel ställdes
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
Det förlagskapital å 1,000,000 kronor för anskaffning av vägmaskiner m. m.,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för närvarande förvaltar och som till
större delen investerats i maskiner för byggande av väg, förutsattes av de
sakkunniga skola överföras till förlagskapitalet för maskincentralförrådet.
För inköp av grustag beräkna de sakkunniga erforderligt ett belopp
av 500,000 kronor, för väglagningsämnen 3,000,000 kronor, för dammbindningsmedel
3,000,000 kronor och för ej särskilt angivna övriga förlags
effekter 500,000 kronor.
Det av do sakkunniga beräknade medelsbehovet för första halvåret 1944
uppgår alltså till sammanlagt 10,000,000 kronor.
Departements
chefen.
176 Kungl. Majits proposition nr 224.
De sakkunniga erinra att, av vägstyrelsernas uppgifter att döma, förlagsfonden
från vägdistrikten skulle tillföras över 13,000,000 kronor i kontanter
och banktillgodohavanden. Skulle emellertid de i 1943 års statsverksproposition
förordade nya grunderna för statsbidrag till vägdistriktens kostnader för
vinterväghållningen under år 1943 tillämpas, torde vägdistrikten i större utsträckning
än beräknat behöva, anlita sina egna tillgångar till att bestrida
nämnda kostnader, varför banktillgodohavandena vid avvecklingen komme att
vara mindre än vägstyrelserna antagit.
Sistnämnda medel skulle sålunda, framhålla de sakkunniga, icke kunna
med säkerhet tagas i anspråk för den nyanskaffning, som enligt vad nyss sagts
skulle ske med förlagsmedel. På grund härav borde å kapitalbudgeten för
budgetåret 1943/44 anvisas ett belopp av 10,000,000 kronor för detta ändamål.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det föreslagna anslaget å 10 miljoner
kronor till förlagsmedel för förrådsrörelsen vara knappt tilltaget. Enligt
inom styrelsen gjorda beräkningar skulle erfordras ett belopp av omkring
15 miljoner kronor. Örn anslaget bleve för snävt tilltaget, kunde detta medföra
hinder för styrelsen att verkställa inköp på fördelaktigaste sätt.
För att kunna bestrida kostnaderna för inköp av sådana förrådseffekter,
som måste anskaffas redan före den 1 januari 1944, behöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
äga tillgång till visst förlagskapital. Vidare äro förlagsmedel
behövliga för komplettering av de förlagseffekter m. m., som staten
efter ingången av år 1944 kommer att få övertaga från vägdistrikten. I
likhet med de sakkunniga anser jag därför, att ett lämpligt avvägt belopp
bör anvisas såsom förlagskapital för förrådsfonden.
Vad angår storleken av anslagsbeloppet, vill jag erinra, hurusom jag vid
behandlingen i det föregående av förrådsbyråns organisation och därmed
sammanhängande spörsmål framhållit, att den knapphet på material, som
för närvarande råder på vissa områden, förhindrar ett uppläggande av större
lager i fråga örn flera slag av förrådseffekter. Vidare har jag ansett försiktigheten
bjuda att i nuvarande tidsläge med oviss prisutveckling begränsa
lagerhållningen även av sådana effekter, som stå att erhålla.
Vid bedömande av behovet av nya förlagsmedel för förrådsfonden bör
slutligen beaktas, att med den budgetmässiga reglering, som jag förordat i
fråga örn övertagandet av vägdistriktens tillgångar och skulder, vissa kontanta
belopp komma att tillföras förrådsfonden i samband med övertagande
av distriktens tillgångar.
Med hänsyn till här anförda förhållanden anser jag tillräckliga skäl icke
föreligga att frångå de sakkunnigas beräkningar rörande behovet av nya förlagsmedel.
Jag tillstyrker alltså, att ett belopp av 10,000,000 kronor anvisas
under kapitalbudgeten till förstärkning av förrådsfondens kapitaltillgångar.
Jag förutsätter att, sedan överblick vunnits rörande de tillgångar, som
komma att tillföras förrådsfonden, samt rörande fondens behov av förlagsmedel,
en närmare prövning verkställes beträffande den lämpliga storleken
av fondens kapital. Skulle detta visa sig vara större än nödvändigt, bör
givetvis nedskrivning ske genom återleverering till riksgäldskontoret.
177
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Förlag för väg- och vattenönggnadsväsendets förrådsfond
å kapitalbudgeten under rubriken Fonden för förlag till statsverket
för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag
av .............................................. kronor 10,000,000.
Till vad föredragande departementschefen sålunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt
behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1943.
1 sami.
Nr 224.
482 4.1
12
178
Kungl. Maj:ts proposition nr 224.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
- Sid.
Inledning ........................................................................................ 1
Den statliga vägor ganisationen ............................................................ 3
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Allmänna synpunkter på anställningsform och löneställning för vissa
befattningar i chefsställning ................................................... 8
Generaldirektörens löneställning ................................................... 10
Byråindelningen ..................................................................... 10
Vägbyrån................................................................................. 16
Geotekniska avdelningen ............................................................ 26
Förrådsbyrån ........................................................................... 26
Kanslibyrån ........................................................................... 40
Kameralbyrån ........................................................................ 44
Brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån ..................... 51
Viss för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensam personal ............ 59
Inrättande av en överrevision ...................................................... 61
Den lokala vägorganisationen:
Vägförvaltningarna .................................................................. 65
Vägmästarorganisationen ............................................................ 88
Vissa särskilda personalfrågor i samband med vägväsendets förstatligande 95
övertagandet av vägdistriktens tillgångar och skulder ........................ 106
Anslagsfrågor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.:
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar .............................. 109
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader ........................... 117
Vägförvaltningarna: Avlöningar ................................................... 122
Vägförvaltningarna: Omkostnader ................................................ 128
Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande ...... 130
Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna ni. m...................... 132
Vägbyggnader och vägunderhåll ...................................................... 133
Bidrag till vinterväghållningen på landet .................................... 136
Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m......................... 138
Vinterväghållningen på landet ................................................... 142
Barmarksunderhållet på landet ................................................... 144
Projektering av vägar och broar på landet .................................... 145
Nyanläggning av bygdevägar ...................................................... 145
Nyanläggning av ödebygdsvägar ................................................... 147
Byggande av huvudvägar ............................................................ 148
Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar .............................. 150
Stensättning av vägar ............................................................... 150
Byggande av broar ..................................................................... 153
Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar
och gator ........................................................................... 155
Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken
viktiga gator ............................................................ 158
Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av mark
för allmän väg ..................................................................... 158
Bidrag till byggande av enskilda vägar .......................................... 159
Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m.................................. 162
Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten ..................... 163
Väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond:
Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond .................. 174
Stockholm 1043. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1943:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga vägorganisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor jämte i s. 1 i texten
- 2SärU 1943:4 Memorial angående Bisättning åt av andra särskilda utskottet anlitat biträde. Andra särskilda utskottet har anlitat biträde av numera t. f. byråchefen Å. Wirsee s. 1 i texten
- BU 1943:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till vissa ändringar i lagen angående civila tjånstinnehavares rätt till pension, allmänna t jä s. 34 i texten
- 2SärU 1943:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående den statliga vägorganisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten