Sök i Ratio Lex

Angående den statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor

1943-04-30 · 178 sidor, varav 115 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 115 av 178 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:224, Angående den statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

1

Nr 224.

Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående den

statliga väg organisationen samt vissa vägväsendet berörande

anslagsfrågor; given Stockholms slott den

30 april 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres,

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I årets statsverksproposition blevo anslagen till den centrala och lokala vägförvaltningen,

i avvaktan på slutförande av det åt 1942 års vägsakkunniga

lämnade utredningsuppdraget, allenast preliminärt beräknade. Jämväl åtskilliga

av sjätte huvudtitelns övriga anslag till vägväsendet upptogos i statsverkspropositionen

med beräknade belopp, enär de ansågos kunna direkt eller

indirekt beröras av ett blivande förstatligande av vägväsendet.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224.

488 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

De anslag, som sålunda i statsverkspropositionen uppfördes med beräknade

belopp, voro följande (sjätte huvudtiteln, punkterna 4—8, 10—17, 20—23

och 25):

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar,

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader,

Vägorganisationen i länen,

Bidrag till vinterväghållningen på landet,

Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt,

Vinterväghållningen på landet,

Barmarksunderhållet på landet,

Projektering av vägar och broar på landet,

Nyanläggning av landsvägar,

Nyanläggning av ödebygdsvägar,

Vägförbättringsarbeten på landsbygden,

Stensättning av vägar,

Byggande av broar,

Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och

gator,

Bidrag till byggande och förbättring av städernas för automobiltrafiken

viktiga vägar och gator,

Bidrag till byggande av enskilda vägar,

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. samt

Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.

Å kapitalbudgeten (bilaga 4, punkten 58) upptogs vidare under rubriken

Fonden för förlag till statsverket ett beräknat anslagsbelopp till förlag för

väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsrörelse.

Det utredningsuppdrag, som den 16 juni 1942 lämnades 1942 års vägsakkunniga,

omfattade — förutom att utarbeta erforderliga författningsförslag —

även att avgiva förslag till de åtgärder i organisations- och övriga hänseenden,

som erfordrades för att genomföra ett förstatligande av den allmänna väghållningen.

I enlighet härmed ha de sakkunniga samtidigt med det förslag

till lag örn allmänna vägar jämte därtill anknytande författningar, vilket jag

tidigare i dag anmält, avgivit förslag till utformning av den statliga vägorganisationen

m. m. (SOU 1943:1). I behandlingen av frågor rörande lönesättningen

för personalen vid organisationen ha jämte de sakkunniga deltagit

generaldirektören E. R. Stridsberg och byråchefen G. F. Ruist, vilka för

angivna ändamål med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande av mig tillkallats

den 4 november 1942.

I fråga örn de olika av de sakkunniga framlagda förslagen får jag beträffande

såväl de i betänkandet förekommande redogörelserna för vad tidigare

förekommit i där berörda frågor som de sakkunnigas motiveringar till av dem

framlagda förslag i huvudsak hänvisa till betänkandet. I det följande kommer

jag sålunda under de olika punkterna i allmänhet endast att lämna en kortfattad

redogörelse för det väsentliga i de sakkunnigas förslag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

över betänkandet lia utlåtanden avgivits av chefen för försvarsstaben, länsstyrelserna

i samtliga län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret

och allmänna lönenämnden. Följande ämbetsverk, nämligen kammarkollegiet,

skogsstyrelsen, riksräkenskapsverket, byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen,

hava avgivit utlåtanden såvitt angår deras ämbetsområden. Svenska vägstyrelsemas

förbund, svenska landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet,

svenska vägföreningen, svenska teknologföreningen, svenska kommunaltekniska

föreningen, Sveriges arbetsledareförbund, vägdistriktens tjänstemannaförbund

och samfundet för hembygdsvård, vilka därtill lämnats tillfälle,

lia inkommit med yttranden. Därjämte ha ytterligare enskilda organisationer

och personer inkommit med skrifter.

I skrivelse den 27 februari 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt

anslagsäskanden beträffande de delar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som icke direkt beröras av de sakkunnigas organisationsförslag. Vidare

har styrelsen i skrivelse den 29 mars 1943 inkommit med definitiva förslag i

vad avser vissa anslag, som i styrelsens petitaskrivelse den 21 november 1942

upptagits nied endast beräknade belopp.

Jag anhåller nu att få anmäla dels förslag beträffande organisationen av

den statliga centrala och lokala vägförvaltningen, dels ock därmed sammanhängande

anslagsäskanden ävensom de anslagsfrågor i övrigt beträffande vägväsendet,

till vilka ståndpunkt icke tagits i årets statsverksproposition.

Den statliga vägorganisationen.

Innan jag närmare ingår på organisationsfrågorna, vill jag erinra örn

följande.

1938 års sakkunniga för utredning örn vägväsendets förstatligande (vägförstatligandékommittén)

utarbetade ett detaljerat förslag till statlig vägorganisation,

varvid personalbeståndet anpassades efter väghållningsarbetenas omfattning

under år 1938.

För egen del anförde jag härom i propositionen nr 122/1942 — vilken avsåg

själva principfrågan, huruvida vägväsendet skulle förstatligas — att det med

hänsyn till rådande ovissa förhållanden uppenbarligen vore uteslutet att då

bedöma personalbehovet vid tidpunkten för reformens genomförande.

Riksdagen uttalade, att ett förstatligande av vägväsendet på landet borde

genomföras så snart som möjligt och helst redan den 1 januari 1944.

Kommitténs förslag upptog i tämligen stor utsträckning nyinrättade tjänster

på ordinarie stat. Kommittén yttrade emellertid bland annat följande.

Vid ett förstatligande bör den fasta personaluppsättningen till en början

inskränkas till de oundgängligen erforderliga befattningarna samt utfyllnad

ske med tillfälligt anställd personal. Allteftersom förhållandena stabiliseras,

bindas de tillfälligt anställda i fastare anställningsformer, dock alltid med

bibehållande av tillräckligt vid marginal av tillfälligt anställda, så att erforderlig

elasticitet bevaras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Genomföres ett förstatligande under nu pågående kris, bör personalbeståndet

med hänsyn till den minskade väghållningen till en början kunna avsevärt

begränsas i förhållande till den personalstat, som de sakkunnigas förslag upptager

för en väghållning av samma omfattning som under 1938.

Detta uttalande gällde såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vägförvaltningarna

i länen.

I denna fråga uttalade andra särskilda utskottet i sitt av riksdagen god*

kända utlåtande.

På grund av svårigheten att nu bedöma omfattningen av trafiken vid tiden

för ett förstatligande och därmed även behovet av personal har departementschefen

icke framlagt något förslag till personalstat för det tekniska verket.

Ehuru utskottet sålunda icke har att yttra sig örn personalstaten, vill utskottet

redan nu uttala att den statliga vägorganisationen till en början bör hållas

inom en snävt begränsad ram, till dess tillräcklig erfarenhet örn personalbehovet

vunnits. Största försiktighet bör därför iakttagas vid tillsättandet av

nya befattningar och vid dessas inplacerande i lönegrader. Särskilt bör den

ordinarie personalen till en början starkt begränsas. Personalbehovet i övrigt

bör fyllas genom anlitande av tillfällig arbetskraft. I den mån det framdeles

visar sig, att behovet av viss personal är stadigvarande, kan den göras till

ordinarie. Härvid bör dock med hänsyn till växlingarna i väghållningens omfattning

största försiktighet iakttagas.

1942 års vägsakkunniga ha — under erinran örn att vägförstatligandekommitténs

förslag avsåg en organisation, skickad att sköta en väghållning av 1938

års omfattning — framhållit, att väghållningen under tiden för kommitténs

arbete nedgått betydligt i omfattning, särskilt beträffande underhållet. Förhållandena

hade emellertid redan ändrats avsevärt. Vägunderhållets omfattning

hade åter ökats, ehuru icke upp till 1938 års nivå. På grund av med kristiden

sammanhängande svårigheter med transporter, maskiners drift, användandet

av ersättningsmaterial m. m. hade arbetsledningen i allmänhet försvårats.

Det hade till och med gjorts gällande, att arbetsledningen vid nuvarande

trafik och väghållning skulle vara lika krävande som vid 1938 års högtrafik.

Med hänsyn härtill kunde, uttala de sakkunniga, vid förstatligandets

genomförande den 1 januari 1944 icke åstadkommas så stora inskränkningar i

personalstaten, som kommittén ställt i utsikt. Riksdagens direktiv, att den

statliga vägorganisationen till en början borde hållas inom en snävt begränsad

ram, hade de sakkunniga emellertid sökt följa. Särskilt hade de sakkunniga

iakttagit försiktighet med inrättande av ordinarie tjänster.

De ordinarie befattningshavare, som nu funnes i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och i vägorganisationen i länen, måste ju dock, fortsätta de sakkunniga,

bibehållas och torde hörå så vitt möjligt inplaceras i den nya vägorganisationen

såsom ordinarie. De sakkunniga ville framhålla, att även örn vissa nya

ordinarie tjänster ansetts böra inrättas, till vilka motsvarighet icke nu funnes,

det dock icke vore nödvändigt att omedelbart besätta tjänsterna med ordinarie

innehavare, särskilt då fråga vore örn personal som skulle nyanställas. Tvärtom

syntes det vara lämpligt, att ny personal finge provtjänstgöra under viss tid

och under denna tjänstgöring uppehålla tjänst på förordnande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 224.

Vidkommande lönegradsplaceringen av de nya tjänsterna ha de sakkunniga

med hänsyn till avgivna yttranden och i samråd med de av departementschefen

särskilt tillkallade löneexperterna ansett sig böra i flera fall

frångå vad vägförstatligandekommittén härutinnan föreslagit.

Generaldirektören Stridsberg har på grund av den befattning han i olika

sammanhang haft eller hade att taga med vissa spörsmål, som behandlas i

vägsakkunnigas betänkande, sett sig föranlåten att avgiva ett särskilt yttrande,

vari bland annat anförts följande.

Ehuruväl jag ansett mig kunna biträda de av vägsakkunniga framlagda

förslagen beträffande löneställningen för de befattningshavare, vilka äro avsedda

att omedelbart placeras i lönegrad, anser jag mig böra framhålla, att

jag icke kunnat binda mig för sådana uttalanden av de sakkunniga, vilka antyda,

att viss föreslagen lönegradsplacering framdeles under särskilda förutsättningar

bör höjas. Vidare vill jag framhålla, att jag icke på grund av det

mig meddelade uppdraget ansett mig ha att taga ställning till de av vägsakkunniga

framförda förslagen örn anställande av viss personal med anlitande

av anläggnings- m. fl. anslag. Det synes mig emellertid angeläget, att Eungl.

Maj:t fastställer, inom vilka gränser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äger

att fastställa avlöningsförmånerna för dylika befattningshavare.

Flertalet av de myndigheter och sammanslutningar, som haft att yttra sig

över det föreliggande organisationsförslaget, har lämnat detsamma utan erinran

eller inskränkt sig till att beröra vissa specialfrågor. I några yttranden

lia emellertid omdömen av mera allmän natur kommit till uttryck.

Under erinran örn de av 1942 års riksdag lämnade direktiven för utformandet

av personalstaten för den nya vägorganisationen har statskontoret

uttalat, att direktiven icke syntes lia blivit i erforderlig utsträckning beaktade

av de sakkunniga. Ämbetsverket yttrar i detta sammanhang.

Antalet nya befattningar, som skola tillsättas inom den statliga vägorga

nisationen, har av de sakkunniga uppskattats till närmare 800. Redan denna

siffra ger anledning till farhågor, att det allmännas sammanlagda kostnader

för vägväsendet knappast komma att minskas genom förstatligandet. Någon

upplysning i detta hänseende kan tyvärr icke hämtas ur betänkandet, da

en ur jämförelsesynpunkt så viktig uppgift som kostnaderna för den nuvarande

lokala organisationen saknas i utredningen. Statskontoret Ilar emellertid

icke kunnat undgå det allmänna intrycket, att den nya organisationen

tilltagits i överkant såväl med avseende å antalet till nyinrättande föreslagna

befattningar som beträffande tjänsternas inplacering å löneskalan.

Statskontoret har tidigare i utlåtande den 3 juni 1941 över det av_ vägförstatligandekommittén

framlagda betänkandet yttrat sig angående åtskilliga

detaljer i den då skisserade organisationen. De synpunkter, åt vilka ämbetsverket

vid detta tillfälle gav uttryck, lia endast i tämligen begränsad omfattning

rönt beaktande i det nya förslaget. Alltjämt kvarstar sålunda den

huvudanmärkningen mot den föreslagna organisationen, att densamma företer

väsentliga oell enligt statskontorets mening opakallade avvikelser från de

regler, som pläga tillämpas inom allmänna civilförvaltningen. De sakkunniga

lia i stället tagit förhållandena vid statens järnvägar och vattenfallsverket

till förebild med bortseende från den grundväsentliga olikhet, som

förefinnes mellan å ena sidan de affärsdrivande verken och å andra sidan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.

ett tekniskt-administrativt verk sådant som väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen

med tillhörande lokalförvaltning. Resultatet har bland annat blivit en genomgående

uppvärdering av de tekniska tjänsterna.

Statskontoret säger sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att den

centrala organisationen utan olägenhet bort kunna uppbyggas med den byråindelning

och med arbetskrafter i de lönelägen, som eljest allmänt förekomma

inom civilförvaltningen.

Efter detaljgranskning av den av de sakkunniga förordade organisationen

har ämbetsverket kommit till den uppfattningen, att ändringar skulle kunna

göras representerande en minskning i avlöningskostnaderna på i runt tal

430,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller å andra sidan såsom allmänt omdöme

örn det framlagda förslaget till statlig vägorganisation, att detsamma

syntes, såväl beträffande vissa större frågor som i vad avsåge ett flertal

detaljer, vara för knappt tilltaget. Styrelsen säger sig tvivla på huruvida förslaget

kunde vara ägnat att åstadkomma den styrka och den fasthet hos organisationen,

som styrelsen ansåge vara erforderlig. Man borde i första hand

se till, att den nya organisationen gjordes stark och handlingskraftig. Frågan

örn att göra den så billig som möjligt finge komma i andra hand.

Styrelsen funne det särskilt betänkligt, att de sakkunniga icke föreslagit,

att den personal som skulle anställas med anlitande av byggnadsanslag och

andra dylika medel skulle få möjlighet till fast anställning. Styrelsen påyrkar,

att sådan personal efter erforderlig prövningstid må kunna göras till

extra ordinarie, och åberopar därvid motsvarande anställningsförhållanden

vid de affärsdrivande verken och vid byggnadsstyrelsen. Därjämte anföres

att den lösligare anställningsformen medförde svårigheter med avseende på

rekryteringen.

Styrelsen ingår vidare på frågan, huruvida och i vilken utsträckning organisationen

kan och bör anpassas efter nu rådande krisförhållanden. Man

kunde enligt styrelsen icke av det faktum att väghållningen — räknat i

arbetskvantiteter eller i penningar — till följd av krisförhållandena nedgått

i omfattning draga den slutsatsen, att topporganisationen och arbetsledarkåren

utan vidare skulle kunna minskas. Styrelsen anför härvid bland

annat, att kristiden medfört en mångfald problem av såväl civil som militär

natur, vilka krävde ständig uppmärksamhet, förutseende och beräkningar.

Beträffande vägunderhållet, vilket representerade den större delen av här

ifrågavarande arbeten, kunde enligt styrelsens mening inskränkningen knappast

sägas medföra någon minskning av arbetsmängden för ledarpersonalen.

Vidkommande vägbyggnadsarbetet måste planläggning ske för framtiden,

bland annat med hänsyn till den ansvällning av byggnadsverksamheten,

som kunde väntas inträda vid en kommande fredskris.

Beträffande placeringen i lönegrad av förste byråingenjörer m. fl. förordar

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsen i detta avseende

måtte jämställas med övriga kommunikationsverk samt att denna uppflytt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 224.

ning måtte avse icke endast befattningshavare å vägbyrån utan jämväl motsvarande

tjänstemän å styrelsens övriga tekniska byråer.

Allmänna lönenämnden säger sig ha funnit, att de sakkunniga på åtskilliga

punkter beaktat vad lönenämnden tidigare i sitt yttrande över vägförstatligandekommitténs

förslag uttalat. Lönenämnden har i allt väsentligt

anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

Svenska vägföreningen uttalar, att det föreslagna personalbeståndet syntes

vara tilltaget i knappaste laget.

Svenska vägstyrelsernas förbund framhåller bland annat vikten av att den

personal, som utan egen förskyllan genom förstatligandet komme att mista

sin anställning, behandlades på ett rättvist och staten värdigt sätt. Detta

gällde såväl den yngre som den äldre personalen — i särskilt hög grad den

senare.

I fråga örn organisationen ansåge sig förbundet icke böra göra annat uttalande

än att det redan nu, innan organisationen genomförts, med till visshet

gränsande sannolikhet kunde förutses, att kostnadsramen icke komme att

kunna hållas. Det antal befattningar, som upptagits såväl centralt som i

länsvägförvaltningarna, komme att behöva väsentligt ökas, örn arbetsuppgifterna

skulle kunna medhinnas inom rimlig tid.

Statsverkens ingenjör sförbund anser, att de sakkunniga tillämpat den extra

och tillfälliga anställningsformen i större utsträckning än som kunde anses

berättigat, varigenom antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster hållits

inom en alltför snäv ram. Redan en jämförelse med vägförstatligandekommitténs

förslag till organisation — vars personalbestånd, räknat för vag- och

vattenbyggnadsstyrelsen och distriktsorganisationerna gemensamt men exklusive

vägmästarorganisationen, nedprutats med hela 20 procent gave belägg för

detta uttalande. Även antalet ordinarie ingenjörstjänster syntes de sakkunniga

lia beräknat alltför lågt.

Beträffande ingenjörsbefattningarnas lönegradsplacering hävdar förbundet,

att denna vore i ett flertal fall alltför låg i förhållande till de arbetsuppgifter

och det ansvar, som skulle komma att åvila befattningarna.

Såsom riksdagen vid behandlingen av vägförstatligandefrågan nästlidet år Departements

uttalade, är det önskvärt, att den statliga vägorganisationen till en början

hålles inom en i möjligaste mån begränsad ram, till dess tillräcklig erfarenhet

örn personalbeståndet vunnits. Emellertid måste självfallet eftersträvas

en anpassning av personalorganisationens omfång efter väghållningens nuvarande

omfattning och de krav, som denna ställer på personaluppsättningen

för olika slag av arbetsuppgifter. Under tiden närmast efter den nu rådande

krisens början inträdde en allmän nedgång i väghållningsarbetet, särskilt

beträffande underhållet. Med utgångspunkt härifrån uttalade vägförstatligandekommittén,

att personalbeståndet vid ett förstatligande under de krisförhållanden,

som då rådde, borde kunna avsevärt begränsas i förhållande till

den personalstat, som kommittén ansåg erforderlig för en väghållning av

normal omfattning. Såsom de sakkunniga framhållit, lia emellertid förhållan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

(Jena numera förändrats, i det att vägunderhållets omfattning åter ökats

och arbetsledningen blivit förenad med nya uppgifter till följd av de

svårigheter i fråga örn transporter, maskiners drift, användande av ersättningsmaterial

m. m., som sammanhänga med krisförhållandenas utveckling.

Med hänsyn till dessa omständigheter är det uppenbart, att man icke nu

kan räkna med en så stark begränsning av personalstaten, som vid tiden

för avgivandet av vägförstatligandekommitténs förslag torde ha förutsatts

såsom möjlig vid ett genomförande av reformen under ett krisläge.

Med ledning av numera tillgängliga uppgifter örn vägdistriktens administrationskostnader

under år 1942 har inom kommunikationsdepartementet gjorts

en approximativ uppskattning av årskostnaderna för den nuvarande lokala

vägorganisationen. Det har därvid befunnits, att dessa kostnader överstiga

de årliga utgifterna för den av vägsakkunniga föreslagna organisationen med

i runt tal 1,000,000 kronor. I förhållande till vägförstatligandekommitténs

organisationsförslag enligt alternativet II, avseende 22 distriktsförvaltningar,

innebär de sakkunnigas förslag en minskning med cirka 300,000 kronor för

år räknat.

Enligt min mening får de sakkunnigas förslag med avseende å person alorganisationens

omfattning anses i stort sett väl avvägt. Då förslaget även

i övrigt synts mig vara i huvudsak godtagbart, förordar jag, att detsamma

lägges till grund för den nya vägorganisationen. På vissa punkter kommer

jag i det följande att föreslå ändringar i de sakkunnigas förslag, men dessa

ändringar äro i allmänhet icke av större räckvidd. Jag anser mig emellertid

i detta sammanhang böra betona, att den av mig sålunda förordade organisationen

är avpassad efter den inskränkta väghållning, som nu är rådande.

Det finnes därför anledning räkna med att, då normala förhållanden åter

inträda inom vägväsendet, en viss utbyggnad av organisationen kommer att

visa sig nödvändig, särskilt i vad avser personal för byggande och projektering

av väg.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas uppfattning örn lämpligheten av

att nytillkommande ordinarie tjänster till en början uppehållas på förordnande,

i den mån så erfordras för att pröva befattningshavare, vilka nyanställas

inom vägorganisationen.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN.

Allmänna synpunkter på anställningsform och löneställning för vissa

befattningar i chefsställning.

Vägförstatligandekommittén föreslog under åberopande av 1936 års lönekommitté

och tjänsteförteckningssakkuuniga för affärsverken, att vissa av

cheferna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens byråer och avdelningar skulle

tillsättas på förordnande och givas en i förhållande till byråchefer i allmänhet

något högre löneställning.

Lönekommittén ansåg en högre löneställning vara behövlig för en del

byråchefstjänster liksom också för vissa andra befattningar med ledaransvar

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

eller eljest förutsättande särskilt stora kvalifikationer. Tjänsteförteckningssakkunniga

uttalade i fråga om lönesättningen för byråchefsbefattningar,

vilka kunde komma i fråga till överförande å förordnandelöneplanen, att

såsom förutsättning för de större löneförmånerna måste uppställas krav på

att tjänsten ostridigt omfattade uppgifter, som läge väsentligt över vad som

regelmässigt brukade vara förenat med byråchefs befattning, samt att detta

förhållande genom organisationsform och tjänstens benämning komme till

uttryck.

Vägförstatligandekommittén ansåg vad sålunda uttalats vara tillämpligt

med avseende å de befattningar såsom chefer för styrelsens byråer och avdelningar,

vilka vore förenade med särskilt stort ledaransvar eller eljest av

största betydelse för vägväsendets ekonomi. Under åberopande härav föreslog

kommittén, att befattningarna såsom överdirektör, förrådsdirektör samt

chefer för vägbyråns byggnads- och underhållsavdelningar skulle tillsättas

på förordnande samt givas en något högre löneställning än byråchefer i allmänhet.

De sakkunniga.

I fråga örn hänförande av de förutnämnda tjänsterna till löneplan C hava

de sakkunniga (betänkandet sid. 193) anslutit sig till vägförstatligandekommitténs

uppfattning. Anledningen till tjänsternas hänförande till löneplan C

hade, uttala de sakkunniga, icke varit endast önskvärdheten av att befattningshavarna

omedelbart komme i åtnjutande av större löneförmåner än

dem, som vore förenade med lönegraden A 30. I första hand hade avsikten

varit att beträffande dessa tjänster, till vilka befattningshavarna förordnades

blott på vissa år, hålla möjligheten öppen till eventuellt erforderligt byte

av befattningshavare.

Yttrande.

Enligt vad- som framgår av statskontorets i det föregående återgivna allmänna

uttalande rörande de sakkunnigas organisationsförslag anser ämbetsverket

detsamma förete opåkallade avvikelser från de regler, som pläga tilllämpas

inom allmänna civilförvaltningen. Statskontoret vidhåller sin tidigare

uttalade uppfattning, att den centrala organisationen skulle kunna uppbyggas

med arbetskrafter i de lönelägen, som eljest allmänt förekomma

inom civilförvaltningen.

De nya befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ifrågasatts

skola uppföras å C-löneplanen, äro befattningarna såsom överdirektör,

förrådsdirektör samt chefer för vägbyråns byggnads- och underhållsavdelningar.

Med dessa befattningar komma enligt min mening att förenas sådana

uppgifter och sådant ansvar, att det måste anses betydelsefullt att hålla

möjligheten öppen till ombyte å befattningarna, där så skulle visa sig

önskvärt. Med hänsyn härtill anser jag de förutnämnda tjänsterna böra inplaceras

å löneplanen C och befattningshavarna förordnas på viss tid. Jämväl

beträffande chefen för vägbyråns utredningsavdelning anser jag övervägande

skäl tala för att befattningen tillsättes medelst förordnande på viss tid.

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Till frågan om lönegradsplaceringen kommer jag att i det följande taga

ställning i samband med behandlingen av vägbyråns och förrådsbyråns

organisation.

Generaldirektörens löneställning.

Den ökade arbetsbörda och det ökade ansvar, som skulle komma att åvila

generaldirektören, borde enligt vägförstatligandekommittén komma till synes i

lönehänseende. Kommittén föreslog därför, att generaldirektörsbefattningen,

som nu är placerad i lönegraden C 12, uppflyttades i lönegraden C 15.

Statskontoret ansåg, att med hänsyn till den lättnad i arbetsbördan, som

överdirektörstjänstens inrättande borde medföra, tillräckliga skäl icke förelåge

för att höja generaldirektörsbefattningen i lönegradsh anseende.

Allmänna lönenämnden anförde i sitt yttrande.

De sakkunnigas förslag innebär, att generaldirektörsämbetet uppflyttas

till lönegraden C 15 eller samma lönegrad, i vilken chefen för telegrafverket

är inplacerad. Aven örn den tilltänkta utvidgningen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

organisation torde motivera en förhöjd löneställning för

generaldirektören, vili det dock förefalla lönenämnden, att den föreslagna

lönegradsplaceringen är väl hög. Lönenämnden finner sig fördenskull icke

kunna förorda, att generaldirektörsämbetet upptages i högre lönegrad än C 14.

I anslutning till allmänna lönenämndens yttrande ha 1942 års vägsakkunniga

upptagit generaldirektörsbefattningen i lönegraden C 14.

Detta förslag har i de avgivna yttrandena föranlett erinran endast från

statskontoret, som uttalat, att ämbetsverket alltjämt måste ställa sig tveksam

till en ändring av nuvarande placering i lönegraden C 12. Skulle en höjning

företagas, syntes dock icke böra ifrågakomma att tillämpa högre lönegrad

än den för chefen för postverket gällande eller C 13.

På grund av den avsevärt utvidgade organisation, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter förstatligandet kommer att erhålla, samt de krav i

tekniskt och ekonomiskt hänseende, som vägreformen medför för det centrala

ämbetsverket, synes en förhöjd löneställning för generaldirektören vara motiverad.

De sakkunnigas förslag, att befattningen inplaceras i lönegraden C 14,

har jag ansett mig böra biträda.

Byråindelningen.

I fråga örn den nuvarande vägtrafikhyrån avsåg vägförstatligandekommitténs

förslag, att vissa ärenden skulle överflyttas till andra byråer och

att byrån i beskuret skick skulle bibehållas såsom en expertbyrå inom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen för vägtrafiken och trafiksäkerheten.

I 1942 års proposition uttalade jag härom följande.

Med hänsyn till den minskning av vägtrafikbyråns arbetsuppgifter, som

blir en följd av omorganisationen, måste det anses tveksamt, örn en särskild

byrå bör bibehållas för dessa uppgifter. När slutlig ställning skall tagas till

den statliga vägorganisationens utformning, synes mig därför böra övervägas

att överföra de arbetsuppgifter, som enligt sakkunnigförslaget fortfarande

skulle tillkomma vägtrafikbyrån, till annan byrå — eventuellt som särskild

avdelning — eller fördela dem på flera.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 11

Riksdagen anslöt sig till den uppfattning, som kommit till uttryck i propositionen.

Yägförstatligandekommittén föreslog en kanslibyrå för personalärenden,

revisionsfrågor samt juridiska och administrativa ärenden ävensom ett ekonomi-

och kammarkontor för anslagskontroll samt kassa- och bokföringsgöromål.

Riksdagen ansåg, att en lämplig form för revisionens förläggande utanför

verket borde undersökas.

De sakkunniga.

Utgående från den uppfattning, varåt statsmakterna givit uttryck, ha de

sakkunniga (betänkandet sid. 187 o. f.) ansett, att vägtrafikbyråns nuvarande

arbetsuppgifter efter förstatligandet böra uppdelas å andra byråer på följande

sätt:

1. Personalärenden rörande bilbesiktningsväsendet handläggas av kanslibyråns

personalavdelning.

2. Räkenskaps- och revisionsärenden'' rörande bilbesiktningsväsendet handläggas

av den nya kameralbyrå, varom de sakkunniga framlägga förslag.

3. Vägtekniska ärenden, som avse utformande av vägskäl och vägtekniska

konstruktioner för befrämjande av trafiksäkerheten, samt handhavandet av

vägarkivet flyttas till vägbyråns utredningsavdelning.

4. Ärenden angående vägmaskiner handläggas av en nyinrättad förrådsbyrå.

5. Ärenden rörande uppförande av garage handläggas av vägdirektörerna

samt i styrelsen av förrådsbyrån och vägbyråns underliållsavdelning gemensamt.

6. Inom vägbyrån inrättas en särskild avdelning för vägtrafik. Under

överdirektören skola å denna avdelning handläggas ärenden, som beröra

vägtrafiken och trafiksäkerheten, såsom bland annat:

vägtrafikärenden rörande huvudleder, hjultryck och trafikinskränkningar;

ärenden angående tillämpningen av motorfordonsförordningen och vägtrafikstadgan

;

ärenden rörande vägmärken, trafikregleringar och trafikanordningar;

frågor angående säkerhetsanordningar vid färjor och rörliga broar samt

vägars korsning med järnvägar;

fordons- oell trafiktekniska uppgifter, som ankomma på styrelsen såsom

chefsmyndighet för bilbesiktningsväsendet;

ärenden rörande trafikräkningar, olycksfallsstatistik och andra dylika

trafikundersökningar.

Vägtrafikavdelningen skulle stå vägdirektörerna till tjänst med råd och

anvisningar i vägtrafik- och trafiksäkerhetsfrågor.

De sakkunniga föreslå sålunda, att vägtrafikbyrån indrages.

I fråga örn revisionen lia de sakkunniga uttalat att, såvitt de kunde förstå,

man icke nied den organisation, den statliga revisionsverksamheten för

närvarande hade, kunde förlägga revisionen på annat ställe utanför väg
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

och vattenbyggnadsstyrelsen än i riksräkenskapsverket. Representanter för

detta verk hade emellertid vid samråd med de sakkunniga bestämt uttalat,

att det åtminstone tills vidare ej vore tänkbart att dit förlägga revisionsverksamheten.

De sakkunniga ha förutsatt, att riksdagen främst avsett, att revisionen

borde ordnas så, att den bleve självständig och fri från inflytanden från de

befattningshavare inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka kunde utöva

inverkan på de lokala vägförvaltningarnas utförande av dem åvilande uppgifter.

De sakkunniga ha nu i enlighet med allmänna lönenämndens och riksräkenskapsverkets

förslag ansett sig böra förorda, att revisionsavdelningen

utbrytes ur kanslibyrån och sammanslås med ekonomi- och kammarkontoret

till en Icameralbyrå.

Revisionen av vägförvaltningarnas kassarörelse och medelsförvaltning

bomme därigenom, framhålla de sakkunniga, att frikopplas från sambandet

inom kanslibyrån med personalavdelningen och handläggningen inom nämnda

byrå av ärenden, som kunde beröra dispositioner av olika slag inom vägförvaltningarna.

Sammanslagningen med ekonomi- och kammarkontoret till

en kameralbyrå gjorde revisionsavdelningen självständig och ställde den

under chefskap av kameralbyråchefen, vilken skulle äga kunskap på det

ekonomiska förvaltningsområdet. Revisionens självständiga ställning borde

komma till uttryck i att anmärkningsmål avgjordes icke på vanligt sätt i

styrelsen utan gemensamt av kameral- och kanslibyråcheferna samt chefen

för revisionsavdelningen, vilken borde vara föredragande.

Riksräkenskapsverket borde emellertid — även örn revisionen inom verket

genom den sålunda föreslagna organisationen erhölle större möjlighet att

bedrivas objektivt och effektivt — alltjämt bibehållas vid sin allmänna skyldighet

att öva tillsyn över hela vägorganisationens medelsförvaltning.

Ett inordnande av revisionsavdelningen under kameralbyrån skulle komma

att resultera i förbättrade arbetsförhållanden jämväl för kanslibyrån, som

enligt vägförstatligandekommitténs förslag skulle lia blivit mycket stor och

sammansatt av till arbetets art vitt skilda avdelningar.

Vidare föreslå de sakkunniga, att en förrådsbyrå inrättas såsom centralt

organ för vägväsendets förrådsorganisation.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag rörande vägtrafikärendenas handläggning

har föranlett erinran endast från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

svenska vägföreningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avstyrker sålunda förslaget örn att den

nuvarande vägtrafikbyrån skulle ersättas med en under den blivande vägbyrån

inordnad vägtrafikavdelning. Styrelsen framhåller därvid bland annat,

att det med hänsyn till svårigheterna för chefen för vägbyrån att överblicka

och i verklig mening leda arbetet inom en byrå av den omfattning förslaget

avsåge skulle vara till fördel, örn byråns uppgifter kunde begränsas. Styrelsen

yttrar vidare i detta sammanhang.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Även om vissa av vägtrafikbyråns ärenden lämpligen kunna överföras till

vägbyrån respektive förrådsbyrån (personal-, räkenskaps- och revisionsärenden

rörande bilbesiktningsväsendet handläggas redan nu å kameralbyrån), komma

de rena vägtrafikärendena och alla frågor rörande bilbesiktningsväsendet att

representera en så avsevärd arbetsmängd, att härför erfordras en särskild

byrå. Men även andra synpunkter spela in här. Om styrelsen, vilket självfallet

är ett önskemål av stor betydelse, skall kunna vara det ledande organet

i vad avser vägtrafiken, måste styrelsen på detta område representeras av

en person, som helt och fullt kan ägna sig åt här förekommande utomordentligt

stora och ständigt växande uppgifter. Enligt styrelsens mening

kan det icke bliva möjligt för överdirektören att — samtidigt som han skall

leda planläggning, byggande och underhåll av hela vägnätet — fördjupa sig

i vägtrafikens problem på sätt som erfordras. Bilbesiktningsväsendet fordrar

för sitt rätta fungerande ständig ledning och tillsyn. En mångfald anvisningar

rörande författningstolkning och angående tekniska problem skola

utfärdas, och besiktningsmännens verksamhet måste följas och granskas

genom inspektioner eller genom deras sammankallande till möten i huvudstaden.

Den väntade ytterligare utvecklingen inom bilväsendet kommer

självfallet att öka arbetet på detta område. Här avsedda uppgifter, vilka

jämväl förutsätta att chefsmyndigheten väl känner de olika besiktningsmännen

och deras förmåga, synas icke lämpligen kunna läggas under överdirektören.

Under åberopande härav och under framhållande, att den ekonomiska

vinsten av en organisation enligt de sakkunnigas förslag (= skillnaden mellan

lön enligt A 30 och enligt A 29) syntes vara alltför obetydlig för att motivera

sönderbrytandet av en redan befintlig organisation, föreslår styrelsen, att

en självständig vägtrafikbyrå bibehålies. Å denna borde handläggas ärenden

av förut nämnd art, och därjämte syntes lämpligt, att arbetet med vägarkivet,

vilket icke med nödvändighet behövde tillhöra vägbyrån, bibehölles

å vägtrafikbyrån. Byrån skulle då utgöras av 1 byråchef, 1 förste byråingenjör,

1 e. o. ingenjör, 1 ritare och 1 kanslibiträde, varvid motsvarande

befattningar å den föreslagna vägbyrån kunde utgå. För bearbetande av

vägtrafikräkningar och dylikt borde liksom nu i mån av behov anvisas särskilda

medel. Härutöver erfordrades framdeles ingenjörer för vissa uppgifter,

som hittills icke kunnat lösas i brist på arbetskraft. Sålunda måste

det anses nödvändigt, att tillgänglig olycksfallsstatistik kontinuerligt bearbetades,

så att resultatet kunde tillgodogöras dels omedelbart för vägförvaltningarnas

arbeten, dels för utredningsbyråns planläggningar på lång sikt

samt även för det pågående arbetet med förbättring av trafiksäkerheten vid

de talrika plankorsningarna mellan järnväg och väg. Så snart det nyligen

igångsatta arbetet med upprättande av en broliggare tagit fast form, syntes

det bliva nödvändigt att påbörja arbetet med en hela landet omfattande

vägliggare, i vilken broarna skulle ingå såsom en integrerande del. Detta

arbete, som komme att bliva mycket omfattande och av stort intresse särskilt

för styrelsens militäravdelning, borde förläggas till vägarkivet.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser svenska vägförening en,

att vägtrafikbyrån bör bibehållas efter förstatligandet. Föreningen anför

härom bland annat.

Trafiksäkerheten på vägarna sammanhänger på det närmaste med vägarnas

byggande och underhåll samt vägtrafiken. En högt kvalificerad representant

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

för trafiksäkerheten bör finnas inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för

att där bland annat granska och leda samtliga strävanden inom landet för

trafiksäkerhetens höjande, även det arbete, som uträttas av exempelvis nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande. Därest icke trafiksäkerheten

blir väl företrädd inom styrelsen, kommer enligt vägföreningens tro

krav att resas och måhända också att genomdrivas på en särskild, från styrelsen

fristående, statlig vägtrafiksäkerhetsinspektion. Något dylikt, som

skulle innebära en dubbelorganisation, bleve föga lyckligt, frånsett att kostnaden

för en fristående organisation bleve hög och sannolikt högre än örn

den nuvarande byrån bibehålies. Byråns bibehållande skulle även medföra

den fördelen, att överdirektörens arbetsbörda, som synes bliva av osedvanligt

stor omfattning, komme att minskas.

Frågan om organisationen av revisionsarbetet och de kamerala

ärendenas handläggning har berörts av några myndigheter, vilka alla

uttalat sig för genomförandet av de sakkunnigas förslag härutinnan.

Statskontoret har sålunda givit sin anslutning till förslaget, att revisionsavdelningen

utbrytes ur kanslibyrån och sammanföres med ekonomi- och

kammarkontoret till en kameralbyrå.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen understryker nödvändigheten av att revisionen

av räkenskaperna från styrelsens underlydande organ förlägges till

styrelsen och yttrar härom.

Enligt styrelsens mening, vilken delas av de sakkunniga, är det nödvändigt

med en ekonomisk kontroll inom verket; utan sådan kontroll lärer styrelsen

icke rimligen kunna åläggas något ansvar för medelsförvaltningen.

Kontrollen bör för att tillgodose styrelsens intressen inriktas på anslagsbelastningen

och på en granskning i sak av de underlydande organens räkenskaper.

Denna form av revision måste alltså under alla omständigheter

finnas. Håller man fast vid detta, framstår det som en naturlig, logisk och

praktisk konsekvens att man utsträcker den erforderliga revisionen till att

även avse, att de granskade utbetalningarna ur formella synpunkter överensstämma

med vederbörande författningar och andra föreskrifter. Enligt styrelsens

mening bör därför revisionen av underlydande organs verksamhet

i sin helhet förläggas till styrelsen. Någon anledning att -— såsom en reservant

inom riksräkenskapsverket vid avgivande av utlåtande över vägförstatligandekommitténs

förslag synes vilja göra gällande -— befara att revisionen

icke skulle bliva effektiv eller objektiv föreligger icke. Det är dessutom

självfallet, att riksräkenskapsverket såsom högsta revisionsmyndighet bör

följa och övervaka ifrågavarande verksamhet.

Riksräkenskapsverket framhåller, att med den organisation, den statliga

revisionsverksamheten för närvarande hade, den revision, varom nu vore

fråga, icke kunde förläggas på annat ställe utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

än i riksräkenskapsverket. Riksräkenskapsverket ansåge sig emellertid

böra vidhålla sitt tidigare uttalande angående förläggandet av revisionen

av den lokala vägorganisationen till styrelsen. Ämbetsverket yttrar i detta

sammanhang.

Därest såsom de sakkunniga föreslagit en särskild kameralbyrå inom styrelsen

inrättas, vilket riksräkenskapsverket för sin del tillstyrker, och revi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

siemen av lokalförvaltningarna förlägges dit, kommer därigenom specialrevisionen

att frikopplas från handläggningen inom den föreslagna kanslibyrån

av ärenden, som beröra dispositioner av olika slag inom vägförvaltningarna.

Riksräkenskapsverket bör emellertid, såsom riksräkenskapsverket

särskilt betonat i sitt yttrande den 25 augusti 1941, i egenskap av den centrala

statliga revisionsmyndigheten beredas möjlighet att på ett effektivt

sätt övervaka revisionsverksamhetens bedrivande, vilket bäst kan, såsom de

sakkunniga ock framhållit, befrämjas bland annat genom att styrelsen varje

år till riksräkenskapsverket lämnar en årsberättelse över revisionsarbetet

inom styrelsen och de vid detsamma vunna erfarenheterna.

Utgående från statsmakternas uttalanden nästlidet år rörande frågan örn

den nuvarande vägtrafikbyråns bibehållande eller uppdelning vid vägväsendets

förstatligande lia de sakkunniga föreslagit, att denna byrå skulle

indragas och byråns arbetsuppgifter fördelas å andra byråer inom väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Inom vägbyrån, som skulle övertaga huvudparten

av vägtrafikbyråns nuvarande ärenden, skulle för detta ändamål inrättas en

särskild vägtrafikavdelning.

Mot detta förslag har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställt sig avvisande

samt invänt, bland annat, att det icke skulle bliva möjligt för chefen

för vägbyrån att — samtidigt som han skulle leda arbetet med planläggning,

byggande och underhåll av hela vägnätet — fördjupa sig i vägtrafikens

problem på sätt som erfordrades.

Oavsett örn vägtrafikbyrån bibehålies eller icke, böra vid omorganisationen

flera betydande arbetsuppgifter, som nu ankomma på denna byrå, överflyttas

till andra organ inom styrelsen. Detta gäller ärenden angående inköp

av vägmaskiner och bilar för vägväsendets behov, vilka böra övertagas

av den blivande förrådsbyrån. Ärenden rörande uppförande av garage böra

handläggas vid vägförvaltningarna samt i styrelsen av förrådsbyrån och

vägbyråns underhållsavdelning gemensamt. Yägtekniska ärenden, som avse

utformande av vägskäl och vägtekniska konstruktioner för befrämjande av

trafiksäkerheten, samt handhavandet av vägarnas enhetliga klassificering

böra ankomma på vägbyråns utredningsavdelning. Bland de ärenden, som

därefter återstå av vägtrafikbyråns nuvarande arbetsuppgifter, hava flera en

nära anknytning till vägbyråns olika verksamhetsgrenar. Detta torde i

främsta rummet gälla de vägtrafikärenden, som röra huvudleder, hjultryck

och trafikinskränkningar, ärenden rörande vägmärken, trafikregleringar, trafikanordningar,

säkerhetsanordningar vid färjor och rörliga broar samt vägars

korsning med järnvägar.

Här anförda förhållanden utgöra enligt min mening övervägande skäl för

att vägtrafikbyrån indrages och dess arbetsuppgifter uppdelas på sätt de sakkunniga

föreslagit, varvid huvudparten av ärendena överföres till en vägtrafikavdelning

inom vägbyrån. Jag förutsätter härvid, att chefen för vägbyrån

icke i mera betydande utsträckning betungas med handläggning av

till vägtrafikväsendet hörande ärenden utan att hans befattning med detta

arbete inskränkes till viktigare frågor, som sammanhänga med byråns övriga

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

arbetsup{)gifter. Åt chefen för den föreslagna vägtrafikavdelningen bör på grund

härav givas en auktoritativ tjänsteställning och tillräckligt vidsträckta befogenheter,

så att han relativt självständigt skall kunna leda avdelningens arbete.

Av vad såväl de sakkunniga som riksräkenskapsverket anfört synes framgå,

att det åtminstone för närvarande möter stora svårigheter att, såsom riksdagen

ifrågasatt, på lämpligt sätt förlägga det kamerala revisionsarbetet

beträffande vägförvaltningarna utanför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Vid sådant förhållande lärer det bliva nödvändigt att inordna revisionen i

styrelsens organisation. Detta bör givetvis ske på sådant sätt, att revisionen

blir i möjligaste mån självständig och fri från inflytanden från de befattningshavare

inom styrelsen, vilka kunna utöva inverkan på förvaltningsåtgärder,

som skola granskas. Av denna anledning torde revisionsavdelningen

icke, såsom vägförstatligandekommittén föreslog, böra ingå i den

föreslagna kanslibyrån, på vilken i stor utsträckning skulle ankomma att

vidtaga dispositioner, vilka sedan bliva föremål för revisionsavdelningens

bedömande. Yägsakkunniga ha ansett, att de uppställda önskemålen bäst

skulle tillgodoses genom att revisionsavdelningen i stället sammanföres

med det av vägförstatligandekommittén föreslagna ekonomi- och kammarkontoret

till en särskild byrå, benämnd kameralbyrån. Detta förslag, som

icke föranlett erinran från någon av de hörda myndigheterna, synes mig

erbjuda den under föreliggande omständigheter lämpligaste lösningen av

förevarande fråga. Jag tillstyrker därför förslaget. I likhet med de sakkunniga

förutsätter jag därvid, att riksräkenskapsverket bibehålies vid sin

allmänna skyldighet att öva tillsyn över hela vägorganisationens medelsförvaltning

samt beredes möjlighet att övervaka revisionsarbetets bedrivande.

Jag biträder de sakkunnigas förslag i fråga örn sättet för anmärkningsmålens

avgörande inom styrelsen.

Slutligen må i förevarande sammanhang nämnas, att den i det följande förordade

organisationen för vägväsendets förrådsrörelse förutsätter en särskild

förråd sbyrå inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. I princip har inrättandet

av en dylik byrå redan godkänts av statsmakterna. Till frågan örn organisationen

av byrån och den därtill hörande förrådsrörelsen återkommer jag i

det följande.

Vägbyrån.

Vägförstatligandekommittén angav i sin utredning de arbetsuppgifter,

som skulle ankomma på vägbyrån, samt huru dessa uppgifter borde fördelas

på avdelningar. Mot ett sammanförande till en byrå under en överdirektör

av så många arbetsuppgifter uttalade sig vissa myndigheter, vilka förordade,

att överdirektören borde vara en över byråindelningen stående souschef och

att den föreslagna vägbyråns avdelningar borde uppdelas på två eller flera

självständiga byråer. Till denna fråga hava emellertid statsmakterna redan

tagit ställning och därvid anslutit sig till kommitténs förslag.

Beträffande den nuvarande avdelningen för enskilda vägar hava statsmakterna

vidare — i motsats till vägförstatligandekommittén — utgått från

att avdelningen skulle indragas och beslutanderätten i bidragsfrågorna an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 224.

17

förtros länsstyrelserna med vägdirektörerna såsom föredragande. Det utredningsarbete

och de uppskattningar, som nu ankomma på länsscliaktmästarna,

skulle i samband därmed överflyttas på de lokala vägförvaltningarna.

De sakkunniga.

De sakkunniga lia (betänkandet sid. 193 o. f.) föreslagit, att vägbyrån

skulle uppdelas på följande avdelningar, nämligen utredningsavdelningen,

byggnadsavdelningen, underhållsavdelningen, vägtrafikavdelningen samt avdelningen

för rikets städer.

Såsom chef för byrån skulle ställas en överdirektör, som tillika skulle

vara generaldirektörens ställföreträdare. Overdirektörstjänsten skulle placeras

i lönegraden C 9.

I fråga örn tjänste- och löneställning för cheferna för vägbyråns olika avdelningar

ha de sakkunniga föreslagit följande.

Utredningsavdelningen .........

... förste byrådirektör ...............

... A 30

Byggnadsavdelningen ...........

... byggnadschef .....................

... C 6

Underhållsavdelningen .........

... väginspektör för underhållet.....

.... C 6

Yägtrafikavdelningen ...........

... vägtrafikinspektör.................

... A 29

Avdelningen för rikets städer ...

... gatuinspektör .....................

... A 29

De sakkunniga anse den föreslagna organisationen väl svara mot vägbyråns

uppgifter även vid den minskade omfattning av väghållningen, som

nuvarande kris medfört, och föreslå därför, att såväl byråns chef som avdelningscheferna

tillsättas från början.

Beträffande lönegradsplaceringen av de tekniska tjänsterna å vägbyrån ha

de sakkunniga i anslutning till vägförstatligandekommitténs av lönenämnden

tillstyrkta förslag förordat, att förste byråingenjörstjänsterna placeras i 27

lönegraden och byråingenjörsbefattningarna i 26 och 24 lönegraderna. De

nuvarande byråingenjörstjänsterna ha förutsatts skola ersättas med befattningar

såsom ingenjör i 21 lönegraden.

Utredningsavdelningen.

Förutom befattningen såsom avdelningschef föreslå de sakkunniga följande

personal å utredningsavdelningen.

1. En förste byråingenjör i lönegraden A 27 huvudsakligen för handläggning

av anslagsärenden, remisser, frågor örn byggande av väg och örn intagande

av enskild väg till allmänt underhåll.

2. En byråingenjör i lönegraden A 26 för deltagande i utredningsarbetet

samt handläggning av ärenden rörande utfärdande av normalbestämmelser

och tekniska anvisningar.

3. En byråingenjör i lönegraden A 24 för handläggning av frågor rörande

komplettering och revidering av generalplanen för vägväsendets utbyggnad,

granskning av fierårsplaner samt ärenden rörande vägproj ektering.

4. En ingenjör i lönegraden A 21.

5. Tre ingenjörer i lönegraden Eo 21.

6. En ingenjör i lönegraden Eo 17.

/lilläng till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. i2i 43 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Den under punkterna 4—6 upptagna personalen är avsedd att biträda

förste byråingenjören och den under punkten 3 angivna ingenjören med de

arbetsuppgifter, som angivits för dem.

7. Två ritare i lönegraden Eo 15, av vilka den ene är avsedd i huvudsak

för vägarkivet och den andre för arbeten i övrigt å avdelningen.

8. Ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna

A 7, A 4 respektive Eo 2.

De sakkunniga förutsätta, att de ytterligare skrivbiträden, som kunna erfordras,

skola avlönas med medel från en särskild anslagspost för anställning

av viss extra personal, varom de sakkunniga i annat sammanhang göra

framställning.

De sakkunniga ha upptagit frågan, huruvida en sekreterare kunde vara

behövlig för att biträda avdelningen vid ärenden, som avse beslut örn vägföretags

utförande, besvärsmål m. m., men ansett, att avdelningen åtminstone

till en början bör för angivna uppgifter kunna anlita lämplig arbetskraft på

kanslibyrån.

Byggn ads avdelningen.

För denna avdelning ha de sakkunniga föreslagit, förutom avdelningschefen,

följande personal.

1. En väginspektör i lönegraden A 29 för beläggningsarbeten.

2. En förste byråingenjör i lönegraden Eo 27, tillika byggnadschefens ställföreträdare.

3. En ingenjör i lönegraden Eo 21.

4. Ett kanslibiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7 respektive Eo 2.

Beträffande handhavandet av vägbyggnadsverksamheten förutsätta de sakkunniga,

att vägförvaltningarna vid förstatligandet skulle övertaga ledningen

av de arbeten, som i egen regi eller på entreprenad ombesörjas av vägdistrikten,

under det att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen alltjämt under

sin direkta ledning skulle bibehålla de arbeten, som för närvarande äro direkt

underställda styrelsen. Utom andra fördelar skulle man härigenom vinna

bland annat större smidighet vid själva övergången. Då de arbeten, som

för närvarande ombesörjas av vägdistrikten, i hög grad begränsats, under

det att arbetena direkt under styrelsen äro av ganska stor omfattning, anse

de sakkunniga, att de av vägförstatligandekommittén föreslagna arbetscheferna

vid vägförvaltningarna tills vidare icke böra tillsättas. Däremot anse de

sakkunniga, att tjänsterna på byggnadsavdelningen i styrelsen omedelbart

böra inrättas.

Det vore nämligen, framhålla de sakkunniga, att märka, att väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen för den direkt under styrelsen stående byggnadsverksamheten

redan organiserat en motsvarighet till den blivande byggnadsavdelningen,

tidigare under ledning av en av väginspektörerna. På byggnadsavdelningen

komme därtill omedelbart ledningen i stort av de ofullbordade

arbetena i vägdistrikten, vilka skulle fullföljas.

De sakkunniga ha ifrågasatt, huruvida icke med inrättandet av väginspek
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

törstjänsten kunde tills vidare anstå med hänsyn till att beläggningsarbetena

för närvarande vore i hög grad inskränkta. På närmare angivna skäl lia

dock de sakkunniga funnit, att tjänsten borde inrättas redan från början.

De sakkunniga förorda emellertid, att tillsättandet av befattningen skall

bliva beroende av Kungl. Maj:ts prövning.

Vidare förutsätta de sakkunniga, att vid ökad byggnadsverksamhet erforderlig

förstärkning av ingenjörs- och biträdespersonalen skall kunna medgivas

av Kungl. Maj:t och att medel till personalens avlöning och resor

samt till expenser m. m. skola bestridas av vederbörliga byggnadsanslag.

Underh ållsavdelningen.

Förutom befattningen såsom väginspektör för underhållet ha de sakkunniga

beräknat följande personal erforderlig för avdelningen.

1. En byråingenjör i lönegraden Eo 24.

2. En ingenjör i lönegraden Eo 21.

3. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo4.

I den inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu befintliga vägunderhållsinspektionen

ingår för närvarande en arbetsstudieorganisation, bestående av

personal med ersättning i form av arvode. Då det enligt de sakkunniga

icke kunde för närvarande bedömas, örn styrelsen hade varaktigt behov av

denna organisation, och då det i allt fall icke vore säkert, att organisationen

borde vara knuten till vägunderhållsavdelningen, ha de sakkunniga föreslagit,

att arbetsstudierna tills vidare liksom hittills skulle bedrivas med anlitande

av särskilt anslagna medel och att frågan örn en varaktig arbetsstudieorganisation

framdeles skulle upptagas till slutlig prövning.

De sakkunniga anse den föreslagna personalen på underhållsavdelningen

tämligen knapp men ha icke velat föreslå en utvidgning för närvarande.

De sakkunniga förutsätta emellertid, att vid beräkning av den förut omnämnda

posten till extra personal hänsyn tages till ett eventuellt behov

av ytterligare skrivbiträdespersonal för underhållsavdelningen.

Väg trafikav delningen.

De sakkunniga anse erforderligt, att på vägtrafikavdelningen inrättas

tjänster för, förutom den tidigare omnämnde vägtrafikinspektören, jämväl

1. En byråingenjör i lönegraden A 26.

2. En ingenjör i lönegraden Eo21.

3. Ett kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Vägtrafikinspektören med biträde av ingenjören avses skola i första hand

bereda ärenden rörande själva vägtrafiken och trafiksäkerheten.

Byråingenjören är avsedd att bland annat bereda tekniska ärenden rörande

bilbesiktningsväsendet samt frågor angående motorfordon.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Avdelningen för rikets städer.

Förutom avdelningschefen ha de sakkunniga föreslagit följande personal.

1. En byråingenjör i lönegrad A 24.

2. En ritare i lönegrad Eol5.

3. Ett kontorsbiträde i lönegrad A 4.

Stenavdelningen.

Inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kameralbyrå är för närvarande

organiserad en särskild avdelning för den centrala ledningen av leveranskontroll

m. m. för statens gatstensbeställningar, lagerkontroll, försäljning av

gatsten, stensättningsarbeten m. m. Denna avdelning bekostas av till arbetslöshetens

bekämpande avsedda medel samt av medel till stensättningsarbeten.

De sakkunniga förutsätta, att förstatligandet icke skall medföra någon ändring

härutinnan, men föreslå liksom vägförstatligandekommittén, att avdelningen

flyttas till förrådsbyrån. Den verksamhet, som omfattar stensättningsarbeten,

skulle dock överflyttas till vägbyråns byggnadsavdelning.

Personalstaten vid vägbyrån skulle vid bifall till de sakkunnigas förslag

få den sammansättning, som framgår av följande sammanställning, vilken

till jämförelse även upptager nuvarande personal för motsvarande arbetsuppgifter.

I sammanställningen ha icke upptagits de för vägbyrån ytterligare

erforderliga skrivbiträden, vilka förutsatts skola avlönas med medel

från anslagsposten för viss extra personal.

Den nuvarande organisationen:

Vägbyrån. Lönegrad.

1 byråchef .................... A 30

3 väginspektörer.............. A 29

1 förste byråingenjör ........ A 26

3 byråingenjörer.............. A21

1 kanslibiträde................ A 7

1 kontorsbiträde.............. A 4

2 biträdande ingenjörer......Eo 21

1 ritare ........................Eo 15

1 kontorsbiträde..............Eo 4

å

Den föreslagna organisationen:

Vägbyrån. Lönegrad.

1 överdirektör ................ C 9

Utredningsavdelningen.

1 förste byrådirektör.......... A 30

1 förste byråingenjör ........ A 27

1 byråingenjör ................ A 26

1 » A 24

1 ingenjör...................... A 21

1 kanslibiträde................ A 7

1 kontorsbiträde .............. A 4

3 ingenjörer ..................Eo 21

1 ingenjör......................Eo 17

2 ritare ........................Eo 15

1 skrivbiträde ................Eo 2

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 224.

21

Ben nuvarande organisationen:

Vägbyrån. Lönegrad.

Byggnadsavd. (tidigare under

ledning av en av väginspektörerna).

1 avdelningsingenjör arvode enl.

löneklass 26

1 ingenjör

d:o

20

1 vägmästare

d:o

12

1 kontorsbiträde

d:o

1

Personal för beredskapsplan.

1 ingenjör arvode enl. lönekl. 19

Vägunderhållsinspcktionen.

1 vägunderhållsinspektör arvode

enligt löneklass 31

1 ingenjör d:o 22

1 vägmästare arvode kr/år 6 672: —

1 kontorsbiträde.............. Ex 4

1 » arvode enl. lönekl. 2

Vägtrafikbyrån.

1 byråchef .................... A 30

1 förste byråingenjör ........ A 26

1 byråingenjör................ A 21

2 kontorsbiträden ............ A 4

1 biträdande ingenjör........Eo 21

1 ritare ........................Eo 15

1 ingenjör arvode enligt lönekl. 18

32 befattningshavare.

Ben föreslagna organisationen:

Vägbyrån. Lönegrad.

Byggnadsa vdelningen.

1 byggnadschef................ C 6

1 väginspektör ................ A 29

1 kanslibiträde................ A 7

1 förste byråingenjör ........Eo 27

1 ingenjör ....................Eo21

1 skrivbiträde ................Eo 2

Underhållsavdelningen.

1 väginspektör för underhållet C 6

1 byråingenjör ................Eo24

1 ingenjör......................Eo 21

1 kontorsbiträde..............Eo 4

Yägtrafikavdelningen.

1 vägtrafikinspektör .......... A 29

1 byråingenjör ................ A 26

1 kontorsbiträde .............. A 4

1 ingenjör......................Eo21

Avdelningen för rikets

städer.

1 gatuinspektör................ A 29

1 byråingenjör ................ A 24

1 kontorsbiträde .............. A 4

1 ritare ........................Eo 15

33 befattningshavare.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag om en uppdelning på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

byggnadsavdelning och vägförvaltningarna av byggnadsverksamhetens

handhavande har från några håll föranlett erinringar.

Sålunda har vägingenjören i Göteborgs och Bohus län yttrat.

Av betänkandet framgår, att vägbyggnaderna skulle komma att handhavas

av flera av varandra oberoende tjänstemän direkt underställda olika chefsställen.

Så t. ex. skulle vägbyggnadsföretagen kunna komma att kontrolleras,

ledas och utföras dels genom ingenjörer direkt underställda byggnadsavdelningen

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå och således fullt fristående

från länets vägförvaltning, dels av ingenjörer tillhörande länets vägförvaltning,

dels ock (beträffande enskilda vägar) i viss mån av länsschakt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

mästaren, som synes komma att intaga någon slags särställning till länets

vägförvaltning. Härförutom är det meningen, att s. k. skogsvägars anläggande

skall komma att handhavas av skogsvårdsstyrelsens personal.

Detta uppdelande av vägföretagens utförande på olika händer kommer ej

att befordra enhetlighet i ledningen för och bedömningen av de olika vägföretagen

i tekniskt, ekonomiskt och socialt hänseende utan kommer helt

säkert i stället att befordra uppkomsten av många besvärliga spörsmål under

arbetenas planering och gång.

Med hänsyn härtill synes det vara riktigast, att all ledning av vägföretagens

utförande lägges helt och hållet på det lokala organet i länet eller

länets vägförvaltning.

Vägingenjörerna i Kronobergs och Malmöhus län samt svenska teknologföreningen

giva uttryck åt samma uppfattning och förorda, att vägbyråns

byggnadsavdelning i huvudsak bör hava till uppgift att övervaka och inspektera

vägförvaltningarnas byggnadsarbeten, eventuellt även att själv handhava

speciella byggnadsarbeten, t. ex. av militär natur.

Statskontoret anser sig icke kunna helt ansluta sig till de sakkunnigas förslag

till organisation av vägbyrån samt anför.

Den omständigheten, att statsmakterna vid vägfrågans behandling år 1942

i princip förordat, att till vägbyrån skulle sammanföras alla ärenden, som

avse konstruktion, byggande och underhåll av de allmänna vägarna på landet

samt frågor rörande städernas väg- och gatuväsende, samt funnit ändamålsenligt

att låta överdirektören vara chef för vägbyrån, torde enligt statskontorets

mening icke behöva tolkas så, att riksdagen på förhand godkänt en

organisation, vars konsekvenser vid nämnda tidpunkt svårligen kunde utan

närmare utredning överblickas.

Därest vägbyrån finnes böra organiseras enligt de riktlinjer, som av de

sakkunniga angivits, kan emellertid statskontoret i allt fall icke tillstyrka, att

överdirektören placeras högre än i lönegrad C 8 eller att avdelningscheferna

hänföras till högre lönegrad än den för byrådirektörer i förvaltande verk

vanligen gällande, d. v. s. lönegrad A 28 eller dess närmaste motsvarighet på

C-planen (C 5).

Statskontoret måste också bestämt avråda från att vid värdesättningen av

byråingenjörs- och med dem likställda tekniska tjänster frångå de normer,

som hittills med få undantag tillämpats inom allmänna civilförvaltningen.

Ämbetsverket kan sålunda icke förorda inrättandet av ingenjörstjänster i lönegraden

A 27, utan förste byråingenjörerna torde böra bibehållas i lönegraden

A 26 och byråingenjörerna efter arbetsuppgifternas art fördelas på lönegraderna

A 24 och A 21.

Då statskontoret vidare icke finner behovet att omedelbart tillsätta befattningen

såsom väginspektör på byggnadsavdelningen vara klart ådagalagt,

förordar ämbetsverket, att med inrättande av denna befattning tills vidare

måtte anstå.

V ägingenjören i Hallands län uttalar i motsats härtill, att de av de sakkunniga

anförda skälen för att inrätta väginspektörsbefattningen gåve vid

handen ett omedelbart behov av nämnda tjänst.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att förste

byråingenjörsbefattningen och ingenjörsbefattningen på vägbyråns byggnads
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

avdelning placeras på ordinarie stat i lönegraden A 27 respektive A 21 samt att

en ritarbefattning i lönegraden Eo 15 inrättas på vägtrafikavdelningen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår beträffande vägbyråns underhållsavdelning,

att den närmaste mannen under chefen för avdelningen placeras

i 27 lönegraden.

Länsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att erfarenheten ådagalagt behov

av att i en blivande instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen intaga

föreskrifter, som skapade garantier för att vid vägbyråns handläggning av

vägfrågor även stadsplane- och luftskyddssynpunkter i görligaste mån beaktades.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening framhåller

också betydelsen av stadsplanefrågornas behandling samt föreslår, att en

ingenjörsbefattning avsedd för befattningshavare med kunskaper i stadsplanefrågor

inrättas i lönegraden Eo 24, avsedd för vägbyråns avdelning för rikets

städer samt utredningsavdelning.

Till frågan örn inrättande av en särskild vägtrafikavdelning inom vägbyrån Departementshar

jag redan förut tagit ställning. På sätt de sakkunniga föreslagit bör väg- c ''en

byrån med hänsyn till dess olika verksamhetsgrenar organiseras på, förutom

nämnda vägtrafikavdelning, en utredningsavdelning, en byggnadsavdelnmg,

en underhållsavdelning samt en avdelning för rikets städer.

I enlighet med statsmakternas beslut nästlidet år skall såsom chef för vägbyrån

ställas en överdirektör, som tillika skall vara generaldirektörens ställföreträdare.

Det är uppenbart, att stora krav måste ställas på chefen för en

byrå av den storleksordning och med de kvalificerade arbetsuppgifter, som

här förutsatts. Det är här icke fråga om en byrå i den inom förvaltningen

eljest vanliga meningen utan örn en organisationsenhet för sammanhållning

av ett flertal avdelningar, vilka var för sig äro i viss mån jämförliga med

byråer men vilka på grund av arbetsuppgifternas nära inbördes sammanhang

böra samordnas på ett fastare sätt än som vore möjligt vid en organisation

på flera byråer direkt under verkschefen. I betraktande av de kvalifikationer,

som för uppgiftens fullgörande krävas av överdirektören, anser jag skäl icke

föreligga att ifrågasätta lägre löneställning för denna befattning än vad de

sakkunniga föreslagit. Jag förordar därför, att överdirektörstjänsten placeras

i lönegraden C 9.

Cheferna för vägbyråns olika avdelningar komma var och en på sitt område

att få utöva den närmaste ledningen av och i första hand bära ansvaret

för en verksamhet av stor omfattning och betydelse. Det är angeläget att för

dessa befattningar kunna förvärva personer med god organisationsförmåga

samt ingående sakkunskap och erfarenhet på respektive områden. Lönegradsplaceringen

för befattningarna ifråga bör ske med beaktande av dessa

krav. Yad särskilt angår cheferna för byggnads- och underhållsavdelningarna

anser jag, att dessa befattningar med hänsyn till deras stora betydelse för en

gynnsam och ekonomiskt tillfredsställande inriktning av vägorganisationens

byggnads- och underhållsverksamhet böra placeras i samma lönegrad som

enligt de sakkunnigas av mig i det följande biträdda förslag avses för flertalet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vägdirektörsbefattningar eller lönegraden C 6. Beträffande chefen för utred

ningsavdelningen synes mig en placering i lönegraden C 5 vara lämplig. Befattningen

synes böra benämnas byrådirektör. I övrigt anser jag mig beträffande

avdelningschefernas ställning böra biträda vad de sakkunniga i detta

avseende föreslagit. I enlighet härmed böra följande avdelningschefsbefattningar

inrättas på vägbyrån, nämligen för utredningsavdelningen en byrådirektör

i lönegraden C 5, för byggnadsavdelningen en byggnadschef i lönegraden

C 6, för underhållsavdelningen en väginspektör för underhållet i lönegraden

C 6, för vägtrafikavdelningen en vägtrafikinspektör i lönegraden A 29

samt för avdelningen för rikets städer en gatuinspektör i lönegraden A 29.

Då behov av dessa befattningar föreligga redan från början, synes det icke

böra ifrågakomma att uppskjuta tillsättandet av någon av dem.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle förste byråingenjörs tjänsterna å vägbyrån

hänföras till 27 lönegraden. Då denna lönegrad hittills endast undantagsvis

tillämpats för ingenjörstjänster inom allmänna civilförvaltningen, kan lämp

ligheten av att införa densamma för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens del

starkt ifrågasättas. Förslaget örn denna högre lönegradsplacering torde närmast

vara dikterat ay rekryteringshänsyn. Enligt min mening föreligger

emellertid ur denna synpunkt knappast något oavvisligt behov av den högre

löneställningen med hänsyn till de jämförelsevis goda befordringsmöjligheter

för kvalificerad ingenjörspersonal inom det statliga vägväsendet, som uppkomma,

därest de föreslagna chefstjänsterna på vägbyrån och vid vägförvaltningarna

inrättas och lönegradsplaceras på sätt jag förordar. Vid sådant förhållande

anser jag den av de sakkunniga föreslagna lönesättningen för ifrågavarande

ingenjörstjänster icke böra genomföras. I likhet med statskontoret

förordar jag, att för förste byråingenjörsbefattningarna på vägbyrån fortfarande

tillämpas lönegraden A 26 respektive Eo 26 samt att för byråingenjörstjänstema

avses lönegraderna A 24 och A 21 allt efter arbetsuppgifternas art.

Beträffande ingenjörsbefattningar i lönegraden Eo 21 anser jag mig i detta

sammanhang böra förorda, att i avseende å samtliga byråer inom styrelsen

den nuvarande benämningen biträdande ingenjör utbytes mot byråingenjör,

varigenom ett riktigare uttryck för dessa befattningars ställning i förhållande

till de ordinarie ingenjörstjänsterna i 21 lönegraden skulle erhållas. Den

föreslagne ingenjören i lönegraden Eo 17 på utredningsavdelningen synes

lämpligen böra benämnas ingenjörsassistent.

Med nyss angivna undantag har de sakkunnigas förslag beträffande lönegradsplacering

och benämning för de olika befattningarna på den blivande

vägbyrån icke givit mig anledning till erinran. Då de sakkunnigas förslag i

vad avser det antal befattningar av olika slag, som beräknats erforderligt,

synes uppgjort med tillbörlig försiktighet, har jag icke funnit anledning förorda

någon ändring i detsamma.

Jag tillstyrker sålunda, att på vägbyrån inrättas, förutom de förut omför

mälda chefsbefattningarna, följande tjänster, nämligen

på utredningsavdelningen två förste byråingenjörer i lönegraden A 26, en

byråingenjör i lönegraden A 24, en byråingenjör i lönegraden A 21, tre byrå
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ingenjörer i lönegraden Eo 21, en ingenjörsassistent i lönegraden Eol7, två

ritare i lönegraden Eo 15 samt ett kanslibiträde, ett kontorsbiträde och ett

skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo2;

på byggnadsavdelningen en väginspektör i lönegraden A 29, en förste byråingenjör

i lönegraden Eo 26, en byråingenjör i lönegraden Eo 21 samt ett

kanslibiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7 respektive Eo 2;

på underhållsavdelningen en byråingenjör i lönegraden Eo 24, en byråingenjör

i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4;

på vägtrafikavdelningen en förste byråingenjör i lönegraden A 26, en byråingenjör

i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4;

på avdelningen för rikets städer en byråingenjör i lönegraden A 24, en

ritare i lönegraden Eo 15 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4.

Ehuru, såsom de sakkunniga framhållit, det kan ifrågasättas, örn den på

byggnadsavdelningen föreslagna väginspektörsbefattningen för vägbeläggningsarbeten

i nuvarande läge bör inrättas, anser jag mig likväl på av de

sakkunniga anförda skäl böra tillstyrka, att befattningen uppföres i styrelsens

personalförteckning och medel för densamma beräknas i avlöningsstaten.

Frågan örn tidpunkten för befattningens tillsättande torde emellertid böra

bliva föremål för särskild prövning av Kungl. Majit.

Yad beträffar den av vissa vägingenjörer samt svenska teknologföreningen

berörda frågan om förläggandet av viss byggnadsverksamhet under direkt

ledning av vägbyråns byggnadsavdelning anser jag för min del, att alla på

den statliga vägorganisationen ankommande vägbyggnadsarbeten i princip

böra handhavas av vägförvaltningarna. Styrelsens byggnadsavdelning bör

handlägga alla på styrelsen ankommande ärenden rörande beslutade vägföretag,

såsom bedömning av frågor örn vägföretags utförande i egen regi eller på

entreprenad, vägarbetens bortsättande på entreprenad, kontroll och avsyning

av entreprenadarbeten, inspektion och kontroll av vägförvaltningamas egna

byggnadsarbeten o. s. v. De byggnadsarbeten, som hittills varit direkt underställda

styrelsen, synas emellertid av lämplighetsskäl böra fullbordas under

vägbyråns direkta ledning.

På sätt de sakkunniga uttalat, kan det vid utökad byggnadsverksamhet

bliva erforderligt att förstärka ingenjörs- och biträdespersonalen å byggnadsavdelningen.

Liknande behov kan, såsom de sakkunniga i annat sammanhang

framhållit, i sådant läge uppkomma beträffande revisions- och bokförmgspersonal

å kameralbyrån. Enligt min mening böra emellertid byggnadsmedel

icke få användas härför, utan uppkommande kostnader torde lämpligen böra

bestridas från avlöningsanslagets icke-ordinariepost, som för detta ändamål

bör upptagas med beteckningen förslagsvis och sålunda efter medgivande av

Kungl. Majit kunna överskridas.

De sakkunnigas förslag beträffande den nuvarande stenavdelningen föranleder

icke annan erinran från min sida än att avlöningskostnaderna för

följande, å avdelningen anställda extra ordinarie befattningshavare, nämligen

2 förste amanuenser i lönegraden Eo 18 och 4 kontorsbiträden i lönegraden

Eo 4, vilka för närvarande avlönas från anslag till arbetsmarknadens reglering

och från stensättningsanslag, överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avlöningsanslag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departementsehefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Geotekniska avdelningen.

Enligt statsmakternas beslut har sedan år 1936 inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

funnits anställd en förste byråingenjör med geoteknisk sakkunskap

(geotekniker). Denne har till uppgift dels att verkställa geotekniska

undersökningar för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkning samt avgiva

yttranden till styrelsen i geotekniska frågor, dels ock att utföra undersökningar

at vägdistrikt, städer, enskilda järnvägar m. fl. Arvodet för förrättningar

åt enskilda utgår enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. Ersättningen, i

vad den avser geoteknikerns arbete, inlevereras till statsverket. Såsom biträden

har geoteknikern anställda ingenjörer, vilkas ersättning betalas av

uppdragsgivarna, i allmänhet vägstyrelserna. Dessa påföra respektive byggnadsföretag

de till geoteknikern utbetalade ersättningsbeloppen. Geoteknikern

är direkt underställd styrelsens chef.

1942 års vägsakkunniga ha — under erinran om att utredningen rörande

den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande upptagit frågan örn ett

geotekniskt forskningsinstitut till behandling — ansett sig icke böra uppgöra

något förslag till organisation för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska

avdelning.

Med skrivelse den 18 mars 1943 har utredningen rörande den teknisktvetenskapliga

forskningens ordnande överlämnat förslag till åtgärder för den geotekniska

forskningens ordnande.

Utredningen har framhållit, att geotekniska avdelningar för närvarande

funnes inom järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen men

att endast avdelningen vid sistnämnda ämbetsverk disponerade över ett

välutrustat laboratorium. Behov av geoteknisk expertis funnes utom vid de två

nämnda verken även vid vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen

och försvarsväsendet.

Då utredningen icke anser det ändamålsenligt, att de berörda verken var

för sig inrätta fullständigt utrustade geotekniska avdelningar, föreslår utredningen,

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning från

och med den 1 januari 1944 omorganiseras till ett fristående institut till

tjänst för byggnadsverksamheten i dess helhet och under ledning av en

styrelse bestående av representanter för olika intressen.

Utredningens förslag är för närvarande föremål för remissbehandling. Det

kan därför icke nu bedömas, huruvida förslaget kommer att föreläggas årets

riksdag. Då förslaget berör väg- och vattenbyggnadsstyrelsens organisation

och personalförteckning endast i vad avser den förutnämnda förste byråingenjörsbefattningen,

skulle ett genomförande av förslaget redan under nästa budgetår

endast böra föranleda, att nämnda befattning, vilken vid bifall till förslaget

kan förutsättas bliva överflyttad till det nya institutet, från och med

tidpunkten för institutets inrättande lämnas vakant.

Förrådsbyrån.

Vägförstatligandekommitténs förslag beträffande förrådsorganisationen var

icke utformat i detalj. Kommittén förutsatte, att vid detaljutformningen den

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

stora erfarenhet på detta område, som funnes samlad hos de affärsdrivande

verken, skulle tillgodogöras. Den av kommittén endast skisserade förrådsorganisationen

omfattade dels ett centralt organ för gemensamma inköp och tillsyn

beträffande inventariernas utnyttjande, dels ock lokala organ för smärre inköp

och förvaltning av de lokala förråden. Det centrala organet borde bestå av en

särskild förrådsbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De lokala organen

föreslogos skola inordnas i distriktsförvaltningarna.

Förslaget örn inrättande av en särskild förrådsbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har redan i princip godtagits av statsmakterna.

De sakkunniga.

1942 års vägsakkunniga ha (betänkandet sid. 206 o. f.) ingående behandlat

frågan örn förrådsrörelsens organisation och ha därvid funnit sig böra förorda,

att förrådsrörelsen friställes under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

drives såsom en självständig affär.

Enligt riksdagens uttalande skola till förrådsbyrån överföras icke blott vägväsendets

förrådsrörelse utan även de särskilda förrådsrörelser, som för närvarande

finnas vid hamnbyrån samt järnvägs- och luftfartsbyrån. De för överförande

av sistnämnda förrådsrörelser erforderliga åtgärderna borde emellertid

enligt de sakkunnigas mening icke vidtagas i nu ifrågavarande sammanhang.

En överflyttning av skötseln av dessa förråd borde ske vid ett budgetårsskifte,

lämpligen den 1 juli 1944. Av denna anledning borde fragan därom tills vidare

anstå.

De sakkunnigas förslag om den särskilda förrådsrörelsen innebär i huvudsak

följande.

I ett centralförråd skulle bokföringsmässigt sammanhållas sådana fordon

och maskiner, för vilkas inköp vägdistrikten för närvarande ha att inhämta

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens medgivande, d. v. s. bilar, vägmaskiner

och dylikt. Även större verkstadsmaskiner skulle höra till förrådet.

För de maskiner, som vägförvaltningarna använda i sin verksamhet, skulle

utgå hyror efter av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fastställd taxa, därvid

hyreskostnaden av förvaltningen skulle påföras respektive byggnads- eller

underhållsanslag allt eftersom maskinen använts för det ena eller andra ändamålet.

Med inflytande hyror skulle behövliga avskrivningar å maskinparken

göras samt centralförrådets omkostnader finansieras.

Det förlagskapital å en miljon kronor, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för närvarande disponerar för sitt byggnadscentralförråd, förutsättas skola

överflyttas till förlagskapitalet för centralförrådet för större inventarier.

För att möjliggöra den förnyelse av maskinparken, som måste verkställas

innan inflytande maskinhyror medgiva sådan förnyelse, skulle ytterligare

kapitalmedel tillföras centralförrådet.

Kostnaderna för sådan personal, som erfordras för centralförrådets förvaltning,

skulle inräknas i centralförrådets omkostnader och bestridas av medel,

som inflyta i form av hyror. . ...

Grustag och förråd av väglagningsämnen skulle bokföringsmässigt sammanhållas

av förrådsbyrån. Liksom i fråga örn centralförrådet för större inventarier

skulle vid förstatligandet en värdering ske av grustagen oberoende

av deras då bokförda värden. Byggande och underhåll skulle belastas med

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

kostnader, motsvarande nyttjad grusmängd, och beloppen tillgodoföras ett

härför upplagt förlagskapital, ur vilket väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle använda medel för erforderlig förnyelse.

Även garage-, verkstads- och förrådsbyggnader för väghållningen skulle

sammanhållas genom förrådsbyrån och bokföras under förlagskapitalet. För

nyttjandet av byggnaderna skulle vägförvaltningarna lämna viss av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen beräknad ersättning, avsedd att användas till byggnadernas

underhåll och förnyelse.

Det förutsättes att uppköp, i den mån de kunna ske lika billigt genom vägförvaltningarna,

skola anförtros dessa förvaltningar. Övriga inköp skulle verkställas

genom förrådsbyrån eller i fråga om smärre upphandlingar genom de

särskilda förrådsavdelningar, om vilkas inrättande de sakkunniga framlagt förslag.

Upphandling genom förrådsbyrån borde i första hand ske i form av inköp

för leverans direkt till förbrukningsplatserna i mån av behov.

Vägorganisationens förråd skulle utgöras av arbetsförråd och depåförrå

d. De förstnämnda, som skulle vara försedda med förnödenheter i den

omfattning, att det normala arbetet skulle kunna fortgå utan hinder av materialbrist

m. m., äro sådana, där effekterna förvaras utrekvirerade samt påförda

visst bestämt arbete och därför icke ingå i den egentliga förrådsrörelsen.

Depåförråden skulle utgöras av förrådsrörelsens förråd av förlagseffekter.

Organisatoriskt skulle depåförråden sammanföras till förslagsvis fyra förrådsavdelningar,

som skulle ansvara för förlagseffektema var inom sitt

område.

De sakkunniga påpeka, att övergången till en friställd förrådsrörelse och

rörelsens nu föreslagna ökade omfattning givetvis komme att avspeglas i förrådsbyråns

organisation genom krav på ökad personal. Samtidigt komme emellertid

behovet av förrådspersonal vid vägförvaltningarna att minskas i sådan

omfattning, att den sammanlagda kostnaden för förrådsrörelsens personal såväl

inom styrelsen som vid de lokala organen komme att bliva mindre genom

övergången till en friställd förrådsrörelse. Förrådsbyråns personal borde uppdelas

på två grupper, den ena upptagen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

personalstat, den andra upptagen på förrådsrörelsens stat.

Det vore enligt de sakkunniga svårt att på förhand bedöma personalbehovet.

I anledning härav syntes försiktigheten bjuda att på stat upptaga endast den

personal, som med säkerhet kunde förutsättas erforderlig redan från början.

På väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalstat borde upptagas blott den

personal, som kunde anses gemensam för styrelsen i dess helhet och som måste

anses erforderlig å förrådsbyrån, oavsett förrådsrörelsens organisation. På

förrådsrörelsens stat skulle upptagas sådan personal, som direkt vore att hänföra

till förrådsrörelsen som sådan. Den möjligheten att vägförvaltningarna

skulle berättigas att själva inköpa vissa effekter, i den mån de kunde upphandlas

billigare av förvaltningarna, skulle åtminstone i någon mån bliva en

regulator på att personalen icke bleve för stor.

Personal på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat.

Chefen för förrådsbyrån bör enligt de sakkunniga benämnas förrådsdirektör

och placeras i lönegraden C 6.

De sakkunniga ha för förrådsbyrån föreslagit ytterligare följande befattningar

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens stat.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts ''proposition nr 224.

1. En sekreterare i lönegraden A 24 till hjälp huvudsakligen med inköp och

försäljningar samt därmed förenad anbudsinfordran, förberedande anbudsprövning

och uppgörande av förslag till leveransavtal ävensom för upprättande av

protokoll och förslag till stat för förrådsbyrån.

2. En byråingenjör i lönegraden A 26 för materialkontroll. Denne befattningshavare

bör enligt de sakkunniga vara högskolebildad bergsingenjör.

3. En maskiningenjör i lönegraden A 24 till hjälp med överinseendet över

vägorganisationens maskiner och verkstäder m. m. Denne befattningshavare

skulle bland annat hava att genomgå från vägförvaltningar inkommande rapporter

angående maskinparken och angående verkstäder, sammanställa dessa,

uppgöra erforderlig statistik i anslutning härtill, verkställa besiktning av

maskinparkens inventarier och därvid tillse, att inventarierna komma till ändamålsenlig

användning och väl vårdas, noggrant följa underhåll och reparation

av maskinparken samt drivmedelsförbrukningen vid de särskilda maskinerna

ävensom upprätta förslag till anvisningar för verkstadsarbetets rationella bedrivande

och för vinnande av enhetlighet i denna rörelse.

4. En kontrollör i lönegraden Eo 20 som hjälp att övervaka av styrelsens

organ handhavd förrådsrörelse. Denne befattningshavare skulle bland annat

åligga att verkställa kontrollinventering av förråden, övervaka att förrådslagren

frigöras från inkuranta effekter samt upprätta förslag till anvisningar för förrådsrörelsens

rationella bedrivande och för vinnande av enhetlighet i denna

rörelse.

5. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15, ett kanslibiträde i lönegraden A 7,

ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2.

Kontorsskrivaren avses i första hand till hjälp åt sekreteraren för inköp och

försäljningar, vilka arbetsuppgifter den senare icke beräknas kunna medhinna

utan biträde. Kanslibiträdet skulle handha prisstatistiken samt ansvara för

blankett- och kontorsmaterielförrådet m. m.

Personal på förrådsrörelsens stat.

De sakkunniga föreslå följande befattningar på förrådsrörelsens stat.

1. En bokhållare i lönegraden Eo 17 för handhavande av den sammanställande

bokföringen för förlagskapitalet.

2. En ingenjör i lönegraden Eo 21 med uppgift att upprätta och vidmakthålla

register över maskinparken, att uppgöra förslag till maskinernas disposition

samt till nyanskaffning, uthyrning och försäljning, att upprätta utnyttjningsstatistik

för maskinerna, att uppgöra förslag till avskrivning av maskinparken

samt att verkställa i anslutning härtill erforderliga utredningar ävensom att

biträda vid uppgörande av programhandlingar för nyinköp.

3. En notarie i lönegraden Eo 21. Denne befattningshavare skulle närmast

svara för handläggningen av byråns utanordningsärenden, uppgöra förslag

till förbrukningspriser för upphandlade effekter med därmed förenad bedömning

av förrådsomkostnadernas storlek samt avvägning av dessa omkostnaders

belastning av olika förnödenheter, upprätta förslag till reglering av

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 224.

övei skott eller brister i förrådens lager, verkställa granskning av de månatliga

boksluten för förrådsrörelsen samt sammanställa förslag till stat för förrådsrörelsen.

4. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15 och ett kontorsbiträde i lönegraden

Eo 4 för specialbokföringen för maskinerna.

5. En kontorist i lönegraden Eo 9, avsedd för den specificerade värdebokföringen

för förlagseffekter.

6. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 för specialbokföringen för grustag

samt för garage-, förråds- och verkstadsbyggnader.

7. Ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2 för med förlagsrörelsen sammanhängande

skrivgöromål.

Personalstaten vid förrådsbyrån skulle, i enlighet med det anförda,

få den sammansättning, som framgår av följande sammanställning, vilken

till jämförelse även upptager nuvarande personal inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för hittills förekommande arbetsuppgifter av motsvarande art.

Den nuvarande organisationen.

Förrådsavdelningen. Lönegrad.

1 chef f. avdeln, arvode enl.

löneklass .................... 29

1 amanuens, arvode enl. lönekl. 19

1 bokhållare d.o 17

1 kontorsbiträde .............. Eo 4

1 kontorsbiträde, arvode enl.

löneklass .................... 1

5 befattningshavare.

Den föreslagna organisationen.

Personal på styrelse

ns löne-

stat.

Lönegrad.

1 förrådsdirektör.....

.... C 6

1 byråingenjör .........

.. A 26

1 maskiningenjör...

.. A 24

1 sekreterare .........

.... A 24

1 kanslibiträde.....

.... A 7

1 kontrollör...........

... Eo 20

1 kontorsskrivare.......

1 kontorsbiträde......

1 skrivbiträde............

... Eo 2

9 befattningshavare.

Personal på förrådsrörelsens

stat.

Lönegrad.

1 ingenjör...........

... Eo 21

1 notarie .............

1 bokhållare .......

... Eo 17

1 kontorsskrivare......

... Eo 15

1 kontorist ..........

2 kontorsbiträden ... .

... Eo 4

1 skrivbiträde ...........

8 befattningshavare.

Totalt 17 befattningshavare.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22d.

31

Förrådsavdelningarnas personal.

Förrådsavdelning skulle enligt de sakkunniga förestås av en förrådsförvaltare

i lönegraden Eo 22.

De sakkunniga uttala, att det vore svårt att bedöma behovet av biträdande

personal vid förrådsavdelningarna, då rörelsens omfattning i brist på erfarenhet

icke med säkerhet kunde uppskattas. För närvarande kunde man emellertid

förutse behov av följande personal vid var och en av de föreslagna fyra

avdelningarna.

1. En kontorsskrivare i lönegraden Eo 15 såsom hjälp med den ganska

omfattande bokföringen, innefattande såväl lager- som värdebokföring samt

därmed sammanhängande bokslut och uppsortering.

2. En kontorsskrivare i lönegraden Ex 15 för inköp, iordningställande av

fakturor för anordning samt fördelning och iordningställande för omföring

av förrådsavdelningens omkostnader ävensom för prissättning av rekvisitioner.

3. Två kontorsbiträden i lönegraden Eo 4 och ett skrivbiträde i lönegraden

Eo 2, därav två biträden som hjälp för bokföring och skrivgöromål samt ett

biträde för diarieföring, statistik m. m.

4. En förrådsmästare i lönegraden Eo 12 samt vid förekommande behov

förrådsarbetare för lagrets skötsel.

De sakkunniga förutsätta, att avlöning och omkostnader för personalen vid

förrådsavdelningarna skola ingå i de förrådsomkostnader, som påläggas förnödenhet

vid försäljning.

Förrådsavdelningarnas personalorganisation skulle alltså upptaga sammanlagt

28 befattningar.

Yttranden.

Länsstyrelsen i Västmanlands län, vägingenjörerna i Uppsala, Kalmar, Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs samt Västerbottens län ävensom svenska vägföreningen

ifrågasätta lämpligheten av att förrådsrörelsen friställes i den utsträckning

de sakkunniga föreslagit.

Vägingenjören i Östergötlands län framhåller däremot, att den föreslagna

fristående förrådsrörelsen syntes ur alla synpunkter, icke minst vägförvaltningamas,

vara att obetingat föredraga.

Vägingenjören i Kalmar län befarar, att den föreslagna förrådsorganisationen

komme att bliva tung och osmidig samt medföra för mycket skrivbordsarbete

för vägmästarna. Den föreslagna personaluppsättningen vid vägförvaltningarna

syntes vara tillräckligt för att sköta jämväl distriktens förrådsrörelser.

Vägingenjören i Göteborgs och Bohus län föreslår, att förrådsrörelsen organiseras

i huvudsak enligt följande linjer.

Den för förrådsrörelsen erforderliga personalen upptages i sin helhet på

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och vägförvaltningamas stater.

Avskrivningar å såväl vägmaskiner som husbyggnader och övriga anläggningar

tillhörande vägväsendet göras med ett för varje år fixerat belopp, som

avdrages anslagen till utförande av väg- och brobyggnader samt vägunder
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

håll och fördelas i lämplig proportion på de olika anslagsposterna, innan det

gemensamma anslaget fördelas mellan vägförvaltningarna samt mellan olika för

året bestämda arbetsföretag.

Kostnaderna för materialier, handredskap m. m. påföras direkt respektive

anslag.

I stället för de föreslagna förrådsavdelningarna inrättas inom varje län ett

depåförråd för handhavande av länets föi''råd av mindre maskiner och handredskap

m. m. Detta förråd skötes av en förrådsförman, underställd den

kamerala avdelningen inom vägförvaltningen, jämte förrådsarbetare.

Till depåförrådet bör anknytas en reparationsverkstad.

Inom den kamerala avdelningen vid länets vägförvaltning bokföres förrådsartiklarnas

bestånd av en förrådsbokhållare eller kontorist, till vilken depåförrådsförmannen

rapporterar tillkomst och avgång av förrådsmaterialierna.

Beträffande större maskiner samt massartiklar verkställas inköpen i allmänhet

centralt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå. Inköp böra

också kunna ske genom vägförvaltningarna direkt intill ett fixerat, ej allt för

knappt tilltaget belopp.

Genom rapporter exempelvis kvartalsvis från vägförvaltningarna till styrelsens

förrådsbyrå kan denna få en överskådlig bild över de olika förrådens omfattning

och vidtaga den omflyttning i förråden av maskiner och dylikt, som

förhållandena kräva.

Vägingenjören i Västerbottens län anser, att förvaltningen av grustag och

förråd av väglagningsämnen samt garage-, verkstads- och förrådsbyggnader

icke bör underställas förrådsbyrån.

Svenska vägföreningen yttrar beträffande förslaget örn en friställd förrådsrörelse.

I)et är möjligt, att en dylik anordning är lämplig vid ett sådant affärsdrivande

verk som telegrafverket, där materielen är av mycket speciell art.

Vid en verksamhet sådan som väg- och vattenbyggnadsstyrelsens lär huvudsaken

vara att inköpen göras fackkunnigt, att distributionen av materielen

blir god och billig samt att ordning och god översikt vinnes över lagerhållningen,

så att denna ej blir större än behövligt.

Det synes möjligt att nå detta mål genom att bibehålla länsförvaltningarna

som lokala förrådsorgan. Det är dessutom till gagn för den förvaltande och

byggande personalen att ha en levande kontakt med prisväxlingama på den

materiel, som de förbruka och som spelar en så stor roll för ekonomien vid

deras arbeten. Större depåförråd kunna ordnas i samband med lämpliga

distriktsförrad under gemensam lokal ledning, varigenom dualism undvikes

och viss besparing borde kunna vinnas. Huvudsaken är, att det hela blir så

billigt som möjligt och ej att man på öret kan räkna ut, huru stor del av

förvaltningskostnaden, som bör paföras vart och ett av de olika varuslagen.

Svenska teknolog föreningen, som i sitt tidigare yttrande över vägförstatligandekommitténs

förslag framfört vissa erinringar gentemot organisationen

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå, uttalar att, sedan nu antalet

vägförvaltningar föreslagits utökat till icke mindre än 24, föreningen

funnit väsentligt starkare motiv föreligga för inrättande av en förrådsbyrå

med den organisation, som de sakkunniga föreslagit.

Teknologföreningen föreslår, dels att den föreslagna maskiningenjören på

förrådsbyrån placeras i lönegraden A 26 eller A 27 och dels att såsom med
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

hjälpare till honom anställes en ingenjör i lönegraden A 24. För detta förslag

har föreningen följande motivering.

Föreningen har bemärkt, att de sakkunniga föreslagit en vid förrådsbyrån

anställd ingenjör i så låg lönegrad som A 24 för överinseendet över vägorganisationens

maskiner och verkstäder m. m. Föreningen ifrågasätter, huruvida

det är möjligt att i denna lönegrad kunna erhålla en tillräckligt kvalificerad

befattningshavare för ifrågavarande utomordentligt viktiga befattning.

Med hänsyn till att maskiningenjören under en stor del av året torde bliva''

engagerad av resor i alla delar av riket för inspektion av maskiner och verkstäder

synes ytterligare en ingenjör med maskinteknisk utbildning böra anställas

såsom medhjälpare åt maskiningenjören.

Statskontoret yttrar i fråga örn den föreslagna personaluppsättningen för

förrådsrörelsen.

Beträffande förrådsbyråns personal har statskontoret icke funnit tillräckliga

skäl anförda för en placering av förrådsdirektören i högre lönegrad än

den av 1938 års sakkunniga föreslagna C 5, motsvarande löneställningen för

förrådsdirektören vid statens vattenfallsverk. Ingenjören för materialkontroll

hade av samma sakkunniga hänförts till lönegraden A 24, vilken placering i det

nu föreliggande förslaget höjts till A 26. Statskontoret har tidigare uttalat

sig för den lägre placeringen, vilket förslag ämbetsverket vidhåller. Ej heller

kan ämbetsverket biträda placering av tjänsten såsom maskintekniker högre

än i lönegraden A 21. Beteckningen maskiningenjör, som kan inbjuda till missvisande

jämförelser med exempelvis maskiningenjör vid statens järnvägar i

lönegraden A 26, synes böra ersättas med benämningen ingenjör.

För specialbokföringen för maskinerna ha de sakkunniga beräknat en kontorsskrivare

i lönegraden Eo 15. Även för vissa bokföringsuppgifter å förrådsavdelning

har föreslagits inrättande av kontorsskrivartjänster. Enligt statskontorets

mening torde för ifrågavarande arbetsuppgifter lämpligen kunna

avses kansliskrivare i lönegraden Eo 11.

Den föreslagne notarien i lönegraden Eo 21 torde kunna utbytas mot en

amanuens i lönegraden Eo 18, varjämte för förlagseffektbokföringen torde vara

tillfyllest med ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7.

Såsom föreståndare för förrådsavdelning föreslå de sakkunniga en förrådsförvaltare

placerad i lönegraden Eo 22. Ehuru förrådsavdelningarnas omfattning

undandrager sig statskontorets bedömande, vill det förefalla, som örn

lönegraden Eo 20 vore den högsta, som bör ifrågakomma för här avsedda

arbetsuppgifter. Såsom biträden åt förrådsförvaltaren vid bokföringen skulle

enligt förslaget finnas bland annat två kontorsskrivare (Eo 15 och Ex 15) samt

två kontorsbiträde!! (Eo 4). Statskontoret, som förordat utbytande av den

extra ordinarie kontorsskrivaren mot en kansliskrivare i lönegraden Eo 11, föreslår,

att den andra kontorsskrivartjänsten indrages eller ersättes med en

kanslibiträdesbefattning.

Allmänna lönenämnden säger sig med hänsyn till de ändrade förutsättningar,

som nu föreligga i fråga om förrådsdirektörens arbete och ansvar, icke

vilja motsätta sig, att han placeras i lönegraden C 6.

Med understrykande av de sakkunnigas uttalande rörande svårigheterna

att på förhand bedöma personalbehovet beträffande förrådsbyrån framhåller

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att möjlighet borde hållas öppen för styrelsen

att örn så erfordrades anställa tillfällig personal med avlöning från förlagsmedlen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224.

422 48 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majis proposition nr 224.

Den för byrån föreslagna bergsingenjören borde enligt styrelsens mening

i likhet med motsvarande befattningshavare hos järnvägsstyrelsen givas ställning

av förste byråingenjör i lönegrad A 27. Någon utsikt att eljest förvärva

en tillräckligt kvalificerad innehavare av tjänsten anser styrelsen icke förefinnas.

Väg- och vattenbyggnads styrelsens tjänstemannaförening föreslår, att byråingenjörsbefattningen

på förrådsbyrån inrättas som förste byråingenjörsbefattning

i lönegrad A 27 och att sekreteraren på samma byrå gives benämningen

förrådskamrerare eller intendent.

Vägingenjören i Kristianstads län ifrågasätter, örn det är möjligt för den

föreslagne maskiningenjören att ensam utöva någon mera ingående kontroll

över vägorganisationens alla maskiner och verkstäder och om det icke kunde

vara lämpligt att vid vägförvaltningarna åtminstone i de större länen anställa

en verkmästare eller en speciellt maskinkunnig vägmästare.

Riksräkenskapsverket har icke kunnat ansluta sig till de sakkunnigas förslag

örn en uppdelning av förrådsbyråns avlöningskostnader på å ena sidan

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag och å andra sidan förrådsrörelsens

stat. En dylik uppdelning bleve enligt ämbetsverket tämligen

godtycklig, helst som det kunde göras gällande, att även vissa andra delar

av den administrativa förvaltningsapparaten fungerade till förmån för förrådsrörelsen.

För riksräkenskapsverket avgörande har emellertid varit det

förhållandet, att avlastning av kostnader från myndighetsanslag till förrådsrörelsen

eller sakanslag lätteligen medförde, att ifrågavarande kostnader icke

bleve underkastade samma stränga behovsprövning som utgifter å myndigheternas

avlönings- och omkostnadsstater. Denna inställning läge, anser riksräkenskapsverket,

i linje med vissa strävanden vid budgetarbetet att till avlöningsanslag

överföra ersättningar till personal med tjänstemannaställning

av mera varaktig natur, vilka för närvarande bestredes från anslag av annan

art eller från luftfartsfonden och fastighetsfonderna.

Beträffande innehållet i den inkomst- och utgiftsstat, å vilken förrådsrörelsens

årliga inkomster och utgifter skulle redovisas, anför riksräkenskapsverket.

På inkomstsidan skulle redovisas inflytande hyror eller liknande överskott

vid försäljningar m. m. samt på utgiftssidan underhåll och reparationer,

omkostnader, underskott vid försäljningar samt avskrivningar. Hyror och

dylikt skulle avpassas på sådant sätt, att över- eller underskott i rörelsen utjämnas.

Under omkostnader avse de sakkunniga såväl avlöning av personal

som sakliga kostnader för personalen. I det föregående har riksräkenskapsverket

föreslagit, att förrådsrörelsens stat i möjligaste män rensas från sådana

utgifter. Avsevärda svårigheter torde möta att uppgöra en stat för förrådsrörelsen.

Biksräkenskapsverket föreställer sig, att det vore mera ändamålsenligt

att åtminstone tills vidare endast utfärda vissa bokföringsföreskrifter,

innefattande en fast litterering av inkomst- och utgiftsposter för

förrådsrörelsen. Riksräkenskapsverket förutsätter, att ämbetsverket beredes

tillfälle att granska ett förslag till sådana bokföringsföreskrifter. Dessa föreskrifter

torde böra utfärdas av Kungl. Maj:!

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj-As proposition nr 224.

De sakkunnigas förslag, att väg- och vattenbyggnadsväsenclets förrådsrörelse

friställes under styrelsen och drives såsom en självständig affär, har

från åtskilliga håll väckt erinringar. Med anledning härav vill jag — under

hänvisning i övrigt till de skäl, som de sakkunniga framfört till stöd för sitt

förslag, samt till de sakkunnigas redogörelse för organisationens närmare utformning

— ytterligare något belysa hithörande frågor.

För väg- och vattenbyggnadsväsendets byggnads- och underhållsarbeten

erforderliga förrådseffekter såsom maskiner, verktyg, förbrukningsartiklar

m. m. kunna med hänsyn till sättet för anskaffning och bokföring uppdelas

i tre slag.

Först märkas effekter, som anskaffas genom inköp av lokalförvaltningarna

och som avföras direkt å byggnads- eller underhållsanslag. Dessa effekter

böra bokföras endast vid vägförvaltningama.

Det andra slaget utgöres av effekter, som anskaffas genom att lokalförvaltningarna

verkställa inköp enligt centralt slutna avtal. I detta fall sker upphandlingen

genom styrelsens försorg, varvid avtalet med vederbörande leverantör

utformas på sådant sätt, att de lokala förvaltningarna äga rätt att mot

visst i avtalet bestämt pris genom rekvisition (avrop) hos leverantör i orten

erhålla sitt behov av den eller de effekter avtalet avser. Även i detta fall avföras

effekterna direkt å byggnads- eller underhållsanslag och bokföras endast

vid förvaltningarna.

Beträffande nämnda två slag av effekter skall sålunda bokföring icke ske

över den friställda förrådsrörelsen. Örn förrådsrörelsen kunde begränsas till

nämnda''effekter, erfordrades icke några förlagsmedel för rörelsen. Så kan

emellertid icke ske. För förrådsrörelsen erfordras nämligen en viss lagerhållning,

som icke omedelbart kan finansieras med medel från de årliga byggnads-

eller underhållsanslagen. En del effekter måste köpas längre tid före

användandet, t. ex. gengasved, som måste torka innan den kan användas,

eller klorkalcium, som till större delen är en importvara. Med hänsyn bland

annat till fraktkostnader måste åtskilliga effekter anskaffas på en gång i en

omfattning, som icke gör det möjligt att omedelbart avföra inköpskostnaden

på byggnads- eller underhållsanslag. Vidare kan det även i andra fall vara

fördelaktigt att inköpa effekter för lagerhållning, exempelvis då ett parti av

viss effekt kan erhållas till särskilt förmånligt pris. Den lagerhållning, som

sålunda är nödvändig, måste även utsträckas över budgetårsskiftena. Kostnaden

för hithörande effekter kan därför icke direkt bestridas med medel

från de årliga byggnads- eller underhållsanslagen, utan härför erfordras förlagsmedel.

I en dylik lagerhållning ingår det tredje slaget av effekter, nämligen sådana

som anskaffas genom styrelsens försorg och finansieras med förlagsmedel.

Det är dessa effekter, som äro avsedda att bokföras över den friställda

förrådsrörelsen och att avföras å byggnads- eller underhållsanslagen

först i den mån de erfordras för motsvarande arbeten.

Då det gäller att taga ståndpunkt till frågan örn organisationen av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens förrådsrörelse, torde följande synpunkter böra

särskilt beaktas.

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Efter ett förstatligande av vägväsendet komma under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att finnas statliga lokalförvaltningar av flera olika slag.

Redan nu finnas förvaltningar för hamnarbeten och andra under hamnbyrån

sorterande arbeten samt flygplatsförvaltningar för de flygplatser, som förvaltas

av styrelsen. Därtill skulle nu komma vägförvaltningarna. Förrådsrörelsen

är enligt det principbeslut, som fattades av statsmakterna nästlidet

år, avsedd att betjäna samtliga dessa grenar av styrelsens verksamhet.

Såsom alternativ till en friställd, hela väg- och vattenbyggnadsväsendet

omfattande förrådsrörelse kunde tänkas, antingen att de olika grupperna av

förvaltningar var för sig dreve sin särskilda förrådsrörelse eller också att förrådsrörelsen

förlädes till en grupp av lokalförvaltningar. Vägförvaltningarna,

som komma att erhålla den största omslutningen, torde därvid närmast

ifrågakomma.

Vad det förstnämnda alternativet angår, skulle detsamma enligt min mening

innebära en mindre rationell lösning. En uppdelning av förrådsrörelsen

på ett stort antal förvaltningar skulle medföra, att den sammanlagda lagerhållningen

bleve större än som skulle erfordras vid en gemensam rörelse.

Härigenom skulle behovet av förlagskapital ökas, och omkostnaderna skulle

stiga bland annat på grund av större behov av förrådsutrymmen samt ökade

kassationer. Vid en uppdelad förrådsrörelse kan värdeprissättningen ej heller

förväntas bliva enhetlig, även örn allmänna föreskrifter härutinnan utfärdas

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Alternativet med en till vägförvaltningarna förlagd förrådsrörelse, som

skulle betjäna även hamn- och flygplatsförvaltningarna, synes ej heller tillfredsställande

särskilt i vad avser prissättningen å effekter, som överlåtas till

sistnämnda grupper av förvaltningar. Om förrådsomkostnaderna belasta vägförvaltningarnas

stater, erhålles nämligen icke direkt någon uppgift örn det

tillägg, som på grund av lagringskostnaderna bör påläggas inköpspriset vid

överlåtelse till annan förvaltning. Tillägget finge antingen uppskattas eller

helt bortfalla. I förra fallet läge det nära till hands att vid försäljning till

annan förvaltning överskatta lagringskostnaderna, varvid en del av vägväsendets

förrådskostnader finge bäras av styrelsens övriga verksamhetsgrenar,

medan i senare fallet vägväsendet finge vidkännas kostnader, som rätteligen

borde drabba hamn- eller flygplatsarbetena. Även svårigheter av praktisk

art skulle uppkomma i samband med tillhandahållande genom vägförvaltningarnas

försorg av effekter åt hamn- och flygplatsförvaltningarna.

Jämväl ur revisionssynpunkt kunna invändningar resas mot en till vägförvaltningarna

förlagd förrådsrörelse med förlagsmedel. Om dylika medel

ställas till vägförvaltningarnas förfogande, kunna nämligen förvaltningarna

därmed förskottera byggnads- och underhållskostnader på det sättet, att från

förrådet uttagna effekter icke ersättas förrän vid en senare tidpunkt. Ett överförande

av medel från byggande till underhåll eller omvänt blir också möjligt

över förlagsförrådet genom att samma slag av effekter upptages till högt pris

vid användning å ena gruppen och till lågt pris vid användning å den andra

gruppen av arbeten.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition nr 224.

Med anledning av vissa i yttrandena framförda betänkligheter mot sakkunnigförslaget

beträffande förrådsrörelsen vill jag ytterligare anföra följande.

Länsstyrelsen i Västmanlands län och svenska vägföreningen ifrågasätta

lämpligheten att tillämpa de affärsdrivande verkens förrådsorganisation på

vägväsendet. Härtill må påpekas, att den av de sakkunniga föreslagna förrådsorganisationen

visserligen delvis är uppbyggd på samma sätt som de

affärsdrivande verkens men i betydelsefulla hänseenden erhållit annan utformning

än dessa verks förrådsorganisation i syfte att vinna en anpassning efter

de särskilda förhållanden, som föreligga vid vägväsendet. Sålunda ha de sakkunniga

icke föreslagit inrättandet av någon motsvarighet till de stora huvudförråd,

som finnas vid de affärsdrivande verken, utan i stället förordat decentralisation

till ett depåförråd i varje län, vilket torde bättre lämpa sig för förhållandena

inom vägväsendet.

Några vägingenjörer ha uttryckt farhågor för att den föreslagna organisationen

skulle medföra omgång vid distributionen av effekter samt stor belastning

med rapportskrivning m. m. framför allt för vägmästarna, som därigenom

skulle hindras i sin huvudsakliga uppgift att öva tillsyn över väghållningen.

En friställd förrådsrörelse behöver emellertid icke medföra större belastning

på vägmästarna än någon annan tänkbar organisationsform. Vid

anskaffande av effekter till sina arbetsförråd få vägmästarna utskriva en

rekvisition vare sig förrådsrörelsen anordnas friställd eller ej. Viss rapportskrivning

hos vägförvaltningarna blir erforderlig, huru än förrådsrörelsen

ordnas, och rörelsens friställande torde härutinnan icke medföra någon väsentlig

förändring. Yad vidare angår distributionen av effekter, kan någon omgång

icke uppkomma vid utlämning från arbetsförråd. Ej heller behöver omgång

befaras i fråga örn effekter, som å centrala avtal avropas av de lokala

förvaltningarna. Yad slutligen beträffar de effekter, som skulle hållas i lager

vid depåförråden, skulle enligt sakkunnigförslaget dessa förråd decentraliseras

till länen i syfte att i skälig mån undvika transporter.

Yägingenjören i Göteborgs och Bohus län har i sitt yttrande framställt

vissa förslag till förrådsrörelsens ordnande. I vissa delar sammanfalla dessa

med vad de sakkunniga förutsatt, såsom beträffande årshyror för stationära

maskiner och för byggnader, sättet för bekostande av reparationer för maskiner

samt bokföringen av effekter i arbetsförråd, vägförvaltningarnas befogenhet

att intill visst belopp verkställa inköp samt möjligheten till snabba

inköp å platsen, då omständigheterna det påkalla. I andra delar synas förslagen

icke genomförbara, därest — såsom de sakkunniga förutsatt en rättvisande

kalkylationsbokföring skall genomföras för arbetena. Delvis torde

därjämte förslagen innebära ett omständligare förfarande än vad de sakkunniga

avsett.

Yid den granskning jag sålunda ägnat de sakkunnigas förslag om förrådsrörelsens

friställande under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dess drivande

såsom en självständig affär, har jag för egen del funnit, att övervägande

skä] — såväl principiella som ekonomiska och praktiska — tala till förman för

förslaget. -Tåg tillstyrker därför i princip de sakkunnigas förslag härutinnan.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

De sakkunniga lia förutsatt, att förrådsrörelsen skulle omfatta dels större

vägmaskiner, dels grustag och förråd av väglagningsämnen, dels garage-, verkstads-

och förrådsbyggnader och dels förlagseffekter. Endast i vad avser grusig

synes förslagets lämplighet kunna vara föremål för en viss tvekan. De av

de sakkunniga framförda skälen för att å förrådsfonden redovisa även grustagen

förefalla emellertid övertygande. Det framstår nämligen enligt min liksom

enligt de sakkunnigas mening såsom mindre lämpligt att under en följd av

år låta byggande och underhåll tära på det kapital, som grustagen representera,

utan att samtidigt en förnyelse sker. Frågan örn gruskapitalets förnyelse

synes kunna lösas på ett smidigt och enkelt sätt, därest grustagen bokföringsmässigt

sammanhållas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå och

byggande och underhåll belastas med kostnader, motsvarande uttagna grusmängder.

De till förrådsrörelsen härigenom inflytande ersättningarna böra

sedermera användas till förvärv av nya grustag. För att bokföringen ej skall

bliva onödigt komplicerad förutsätter emellertid förslaget, att varje grustag

icke bokföres för sig. För min del anser jag, att flertalet grustag inom ett län

bör kunna bokföras gemensamt och specifik bokföring uppläggas endast

i undantagsfall, då fråga är örn mycket stora grustag eller då andra särskilda

förhållanden föreligga.

En friställd förrådsrörelse förutsätter icke med nödvändighet, att särskilda

förrådsavdelningar anordnas. Skälet till att de sakkunniga föreslagit sådana

avdelningar torde hava varit, att vid en mera betydande omfattning av lagerhållningen

svårigheter föreligga att genomgående administrera densamma

centralt. För närvarande förhindrar emellertid den knappa materialtillgången

på vissa områden uppläggandet av större lager i fråga örn flera slag av

effekter. Vidare torde försiktigheten bjuda att i nuvarande tidsläge med oviss

prisutveckling begränsa lagerhållningen även av sådana effekter, som stå att

erhålla. På grund härav föreligger anledning antaga, att lagerhållningen vid

förrådsrörelsen till en början kommer att vara mindre betydande. Vid sådant

förhållande anser jag, att de föreslagna fyra förrådsavdelningarna, vilka skulle

utgöra ett organisatoriskt mellanled mellan förrådsbyrån och depåförråden,

för närvarande icke böra inrättas utan att frågan härom framdeles bör upptagas

till förnyad prövning med beaktande av då föreliggande erfarenheter.

^ id en sådan anordning böra de för förrådsavdelningarna avsedda arbetsuppgifterna

— med undantag för lagerbokföringen, som av praktiska skäl bör

förläggas till depåförraden — direkt omhänderhavas av styrelsens förrådsbyrå.

Ett överförande av arbetsuppgifterna från förrådsavdelningarna till

förrådsbyrån torde emellertid förutsätta en viss förstärkning av personalen

vid byrån. Det kan även tänkas bliva erforderligt att i några av de största

länen utöka personalen med någon befattningshavare som hjälp med lagerbokföringen

vid depåförråden.

För budgetåret 1940/41 anvisades under fonden för förlag till statsverket

ett reservationsanslag av en miljon kronor till förlag för anskaffning av vägmaskiner

m. m. De sakkunniga ha förutsatt, att i samband med inrättandet

av den föreslagna förrådsorganisationen nämnda förlag skulle överflyttas så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 224.

som förlagskapital för det centralförråd, som nu avses för större inventarier.

Häremot har jag icke något att erinra.

De sakkunniga ha föreslagit, att förrådsbyråns personal skulle uppdelas

på två grupper, av vilka den ena skulle upptagas på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

personalstat och den andra på förrådsrörelsens stat. Den förra

gruppen skulle omfatta sådan personal, som kunde anses gemensam för

styrelsen i dess helhet och som prövades erforderlig å förrådsbyrån, oavsett

förrådsrörelsens organisation. Till förrådsrörelsens stat skulle hora sådan

personal, som vore att direkt hänföra till förrådsrörelsen såsom sådan. De

sakkunnigas förslag i detta avseende är närmast föranlett av intresset att

erhålla en riktig prissättning å förlagseffekterna. Därest dessa effekter icke

skulle belastas med personalkostnader och övriga med rörelsens bedrivande

sammanhängande utgifter, skulle effekterna komma att betinga ett för lågt

pris, och man finge sålunda icke en riktig uppfattning örn rörelsens ekonomiska

resultat. Riksräkenskapsverket har emellertid ansett, att samtliga

personalkostnader borde påföras väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag,

enär i annat fall personalkostnaderna måhända icke bleve underkastade

samma stränga behovsprövning som utgifter å myndigheters avlönin°sstater.

Ur budgettekniska synpunkter torde vad riksräkenskapsverket

förordat hava fog för sig. För att tillgodose såväl de sakkunnigas som

riksräkenskapsverkets synpunkter kunde det tagas under övervägande att

uppföra ifrågavarande kostnader å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag

och därjämte i avlöningsstaten upptaga en särskild inkomstpost

å vilken skulle redovisas ersättningar från förrådsrörelsen med belopp,

motsvarande kostnaderna för den här ifrågavarande personalen. Med anledning

av att ersättningar till personal i tjänstemannastallnmg för uppgifter

av mera varaktig natur för närvarande i tämligen stor omfattning inom vagoch

vattenbyggnadsväsendet bestridas av andra medel än avlomngsanslag,

har redan tidigare fråga uppkommit örn överförande till avlomngsanslag

av dylika ersättningar i anslutning till en av riksräkenskapsverket verkställd

preliminär utredning. Denna fråga har emellertid ansetts icke

kunna lösas utan ytterligare utredning. Frågan om redovisningen av

förrådsrörelsens personalkostnader äger givetvis samband med de spörsmål

som skulle omfattas av nämnda utredning. Jag anser darfor övervägande

skäl tala för att i avvaktan på resultatet av utredningen kostnaderna

för den personal, som direkt är att hänföra till förrådsrörelsen såsom sådan,

också bestridas å förrådsrörelsens stat. Att vid en sådan ordning en mindre

sträng behovsprövning i fråga örn denna personal skulle ske synes enligt min

mening knappast vara att befara. Den möjlighet, som vägforvaltningarna

förutsatts skola erhålla att själva inköpa effekter, i den mån de kunna upphandla

effekterna billigare än vid rekvisition genom förrådsbyrån, torde åtminstone

i någon män kunna antagas bliva en regulator på att forrådspersonalen

icke blir för stor och dyrbar.

Jag övergår härefter till förrådsbyråns personaluppsättning. Friligt vad

jag tidigare i annat sammanhang förordat skulle byrån förestås av en for
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majits ''proposition nr 224.

rådsdirektör, vars befattning skulle vara placerad på C-löneplanen. Med

hänsyn till förrådsrörelsens omfattning samt det ekonomiska ansvar, som

kommer att åvila befattningshavaren, är det av vikt, att till tjänsten kan knytas

en väl kvalificerad person. Med hänsyn härtill ävensom till de löneställningar,

varl affärsverkens förrådsdirektörer äro placerade, anser jag en lägre löneställmng

än den av de sakkunniga föreslagna eller lönegraden C 6 icke böra

ifrågakomma.

Vad angår personalen i övrigt är det, såsom de sakkunniga framhållit,

vanskligt att på förhand bedöma personalbehovet. Försiktigheten torde därför

böra bjuda att på stat upptaga endast den personal, som med säkerhet

kan förutsättas erforderlig redan från början. Då de sakkunniga synas hava

beaktat denna synpunkt vid uppgörandet av sitt förslag, har jag icke något

att i sak erinra mot förslaget. Byråingenjören i lönegraden A 26 bör emellertid

i anslutning till vad jag tidigare förordat i fråga om ingenjörstjänster i

nämnda lönegrad benämnas förste byråingenjör. Vidare synes med anledning

av vad statskontoret anfört den föreslagna maskiningenjörstjänsten i lönegraden

A 24 böra benämnas byråingenjör i syfte att undvika förväxling med

för närvarande förekommande maskiningenjörsbefattningar i lönegraden A 26.

Den föreslagna fördelningen av personalen på å ena sidan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avlöningsstat och å andra sidan förrådsrörelsens stat föranleder

icke någon erinran från min sida. Jag förutsätter att, i anslutning till

vad beträffande allmänna civilförvaltningen i övrigt under senare år varit

fallet, de å förrådsrörelsens stat upptagna extra ordinarie befattningarna i

högre lönegrad än den 20:e underställas riksdagens prövning.

Vad angår den personalförstärkning, som kan befinnas erforderlig i

anledning av att med förrådsavdelningarnas inrättande tills vidare skulle

anstå, torde kostnaden för sådan personal — efter medgivande i varje särskilt

fäll av Kungl. Maj:t —- få bestridas från förrådsrörelsens stat. Då jag förutsätter,

att extra ordinarie befattningar i lönegrader över den 20:e tills vidare

icke komma att inrättas, erfordras icke för närvarande riksdagens medverkan

för ernående av denna personalförstärkning.

I anslutning till vad riksräkenskapsverket uttalat förutsätter jag slutligen,

att förslag till bokföringsföreskrifter för förrådsrörelsen underställas Kungl.’

Majit för prövning och fastställelse.

_ ,, Kanslibyrån.

De sakkunniga.

Såsom av det föregående framgår ha de sakkunniga förordat, att den nuvarande

kameralbyrån på grund av ändrade och vidgade uppgifter skulle

ombildas och uppdelas på två byråer, en kanslibyrå och en kameralbyrå.

Kanslibyrån skulle organiseras på tre avdelningar, nämligen en personalavdelning,

en ombudsmannaexpedition och en registratorsexpedition.

Byråchefsbefattningen har föreslagits skola placeras i lönegraden A 30

eller samma lönegrad, som gäller för den nuvarande befattningen som kameralbyråchef.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Personalavdelningen.

Till denna avdelning, som finge ett i liög grad självständigt arbete, skulle

enligt de sakkunniga (betänkandet sid. 223 o. f.) koncentreras behandlingen

av flertalet personalärenden såväl vid styrelsen som vid vägförvaltningarna,

hamnbyråns arbetsdistrikt, de farleder, som förvaltades av styrelsen, de

civila statliga luftfartslederna, styrelsens flygfältsbyggnader och automobilbesiktningsväsendet.

Detta föranledde i första hand handläggning av en

mångfald tjänstemannaärenden med därtill hörande arbete med biträde vid

utfärdande av instruktioner, reglementen, arbetsordningar och tillämpningsföreskrifter

samt förhandlingar med personalsammanslutningar. På avdelningen

komme även handläggning av arbetarärenden; viktigaste arbetsuppgiften

härutinnan bleve otvivelaktigt att förbereda samt biträda vid förhandlingar

med arbetarorganisationer. Men även andra med arbetarärenden

sammanhängande arbetsuppgifter kunde bliva omfattande, såsom uppgifter

rörande arbetare, som skulle åtnjuta pension, m. m.

De sakkunniga föreslå för personalavdelningen följande personal, nämligen:

1. En sekreterare i lönegrad A 26. Denne är avsedd att handha ledningen

av arbetet på avdelningen samt att själv handlägga viktigare och svårare

tjänstemannaärenden.

2. En sekreterare i lönegrad A 24. Denne skall i första hand handlägga

alla arbetarärenden samt biträda vid arbetaravtalsförhandlingar.

3. En notarie i lönegrad A 21. Denne skall biträda vid beredningen av

tjänstemannaärenden och därjämte vara vikarie för sekreterarna.

4. Två amanuenser i lönegrad Eo 15. Den ene av dem skall biträda sekreteraren

med arbetarärenden och den andre biträda med uppsättande av

skrivelser, protokoll och föredragningslistor samt med utredningar och undersökningar

i större ärenden.

5. Två kanslibiträden, ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde i lönegraderna

A 7, A 4 respektive Eo 2. Kanslibiträdena äro avsedda, det ena såsom biträde

åt sekreteraren med arbetarärenden och det andra för arbetet med

tjänstemannamatrikeln, avdelningens registratur m. m.

Ombudsmannaexpeditionen.

De sakkunniga framhålla, att det vore ytterst vanskligt att yttra sig angående

omfattningen av arbetet på ombudsmannaexpeditionen och således

även örn den erforderliga personalen. Liksom beträffande vissa andra arbetsområden

inom styrelsens verksamhetsfält gällde det här, att den blivande

utformningen finge göras beroende av den erfarenhet, som vunnes rörande

arbetsuppgifterna och det lämpligaste sättet för att lösa desamma.

Enligt de sakkunnigas mening böra principiellt alla ärenden, för vilkas

handläggning fordras juridisk sakkunskap, överflyttas till ombudsmannaexpeditionen.

Då det icke vore klart, örn behovet av särskild personal för

sådana uppgifter, för vilkas handläggning anställts juridiskt utbildade befattningshavare

vid hamnbyrån samt järnvägs- och luftfartsbyrån, vore stadigvarande,

borde emellertid den nuvarande ordningen tills vidare bibehållas.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Visade sig behovet vara av stadigvarande natur, borde handläggningen av

ifrågavarande ärenden jämte den härför erforderliga personalen överflyttas

till ombudsmannaexpeditionen. Aven om hamnbyrån samt järnvägs- och

luftfartsbyrån tills vidare finge behålla sina juristbefattningar, borde dock

alla svårare ärenden överlämnas till ombudsmannaexpeditionen för handläggning.

De juridiska frågor, som uppkomma inom vägförvaltningarnas verksamhet,

skulle enligt de sakkunniga också i princip tillkomma ombudsmannaexpeditionen.

De sakkunniga förutsätta emellertid, att vägförvaltningarna i vad

avser sådana juridiska frågor, som icke äro av den betydenhet, att kanslibyrån

med nödvändighet bör belastas därmed, eller som äro av den natur,

att de icke kunna eller hinna överlämnas till kanslibyrån för handläggning,

böra efter medgivande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen få anlita juridisk

sakkunskap i residensstaden. Kostnaderna härför skulle tills vidare påföras

vederbörande projekterings-, byggnads- och underhållsanslag.

De sakkunniga ha föreslagit följande personal å ombudsmannaexpeditionen.

1. En ombudsman och sekreterare i lönegraden A 26 med juridisk utbildning

och tingsmeriter. Denne sekreterare avses skola närmast under byråchefen

å kanslibyrån föra talan i mål som prövas av domstol.

2. En notarie i lönegraden Eo 21. Denne befattningshavare är avsedd som

biträde vid handläggning av administrativa frågor.

3. Ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Denne befattningshavare skulle i

viss omfattning sysselsättas med skrivarbete men skulle därjämte biträda

med skötseln av arkivet m. m.

De sakkunniga förutsätta, att ytterligare skrivhjälp åtminstone tidvis

komme att erfordras och att härför borde anlitas anslagsposten för viss

extra personal.

Regis trätor sexpedit io nen.

De sakkunniga föreslå på registratorsexpeditionen en kansliskrivare i lönegraden

All och ett kontorsbiträde i lönegraden A4.

Registratorn borde enligt de sakkunniga ha till uppgift att öppna och

fördela all inkommande post samt att stå allmänheten till tjänst med upplysningar.

Registratorn borde därjämte liksom nu taga hand örn kungl, brev

och departementschefsskrivelser, ombestyra erforderliga avskrifter till vederbörande

byråer och svara för att dessa handlingar försåges med register.

Vidare borde registratorn liksom nu omhändertaga protokoll och föredragningslistor

med tillhörande bilagor och svara för upprättande av register.

Registrering av inkommande handlingar i övrigt borde liksom nu i största

möjliga omfattning ske å respektive bj7råer. Av detta arbete borde således

registratorn omhänderha endast det som avsåge kanslibyråns post.

Örn det skulle befinnas lämpligt att genom inrättande av en skrivcentral

centralisera och rationalisera skrivarbetet, borde denna skrivcentral ställas

under registratorns ledning.

En sammanställning över den föreslagna personalorganisationen å kanslibyrån

lämnas i det följande vid behandlingen av kameralbyrån.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 224.

43

Yttranden.

I fråga örn de föreslagna befattningarna å personalavdelningen förordar

statskontoret, att den ena sekreterarbefattningen (A 24) utbytes mot en notarietjänst

i lönegraden A 21 samt att den föreslagna notarietjänsten indrages

och ersättes med en amanuensbefattning i lönegraden Eo 18.

Under framhållande av att chefen för kanslibyråns personalavdelning

måste antagas komma att få en mycket självständig ställning hävdar v agoch

vattenbyggnadsstyrelsen, att denne befattningshavare i enlighet med vad

som föreslogs av vägförstatligandekommittén borde vara förste sekreterare

i lönegraden A 27.

Även ombudsmannen och sekreteraren bör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

mening placeras i lönegraden A 27. Styrelsen yttrar i detta sammanhang.

Den omständigheten att kanslibyråchefen skall handhava ledningen av

ombudsmannaexpeditionens arbete torde icke kunna medföra, att kraven på

ombudsmannen få nedsättas. Eördelningen av arbetet kan med bestämdhet

sägas komma att bli den, att ombudsmannen i stor utsträckning får. ombesörja

inställelserna i rättegångar och inför skiljedomstolar ävensom vid lantmäteri-

och andra dylika förrättningar. Ansvaret för honom blir därför stort,

i det styrelsen blir bunden av vad han vid sådana tillfällen gör och låter

och det icke kan vara möjligt för byråchefen att giva direktiv för alla i en

process eller vid en förrättning möjligen uppkommande situationer. De

värden, som härigenom kunna stå på spel, kunna representera stora belopp.

Här må ytterligare framhållas, att ombudsmannen skall vara byråchefens

ställföreträdare.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser vidare, att notarien på ombudsmannaexpeditionen

i enlighet med vägförstatligandekommitténs förslag redan

från början bör bliva ordinarie.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening förordar likaledes,

att den för ombudsmannaexpeditionen avsedda notariebefattningen placeras

på ordinarie stat i lönegraden A 21, samt föreslår dessutom, dels att ytterligare

en notarietjänst i lönegraden A 21 inrättas på vardera av personalavdelningen

och ombudsmannaexpeditionen och dels att amanuensbefattningarna

på kanslibyrån icke placeras i lägre lönegrad än Eo 18.

Vid bifall till vad jag förut i samband med frågan örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

byråindelning förordat beträffande den planerade kanslibyrån

skulle denna byrås arbetsuppgifter omfatta personalärenden, juridiska

och administrativa ärenden samt de centrala registratorsgöromålen.

I enlighet med de sakkunnigas förslag bör byrån stå under ledning av

en byråchef i lönegraden A 30, motsvarande den nuvarande kameralbyråchefen,

samt organiseras på tre avdelningar, nämligen en personalavdelning,

en ombudsmannaexpedition och en registratorsexpedition.

Till personalavdelningen bör koncentreras handläggningen av alla viktigare

personalärenden vid såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som dess

underlydande organ. De sakkunniga lia föreslagit, att avdelningen skulle

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

förestås av en sekreterare i lönegraden A 26 samt i övrigt omfatta en sekreterare

i lönegraden A 24 för arbetarärenden, en notarie i lönegraden A 21,

två amanuenser i lönegraden Eo 15 ävensom två kanslibiträden, ett kontorsbiträde

och ett skrivbiträde i lönegraderna A 7, A 4 respektive Eo 2. I betraktande

av omfattningen av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på

personalavdelningen, torde den av de sakkunniga föreslagna personaluppsättningen

på nämnda avdelning i sin helhet vara erforderlig. Med hänsyn

till göromålens art lära de föreslagna löneställningarna få anses väl avvägda.

Jag tillstyrker således de sakkunnigas förslag i denna del.

Principiellt böra på ombudsmannaexpeditionen behandlas alla ärenden,

för vilka erfordras juridisk sakkunskap. I enlighet med vad de sakkunniga

föreslagit böra emellertid enklare juridiska ärenden, som tillhöra järnvägsoch

luftfartsbyrån samt hamnbyrån och äga samband med dessa byråers löpande

verksamhet, tills vidare fortfarande handläggas på dessa byråer med

hjälp av därstädes tjänstgörande befattningshavare med juridisk utbildning.

Jag har heller intet att erinra mot att — såsom de sakkunniga förutsatt

— för vid vägförvaltningarna förekommande juridiska ärenden, vilka äro av

mindre betydelse eller icke hinna överlämnas till kanslibyrån för handläggning,

juridisk sakkunskap i residensstaden må anlitas vid förefallande behov,

där ej avgörande kan träffas genom samarbete mellan vägförvaltningen

och länsstyrelsen, och att kostnaderna härför tills vidare påföras vederbörande

projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag.

De sakkunniga lia för ombudsmannaexpeditionen föreslagit följande personal,

nämligen en ombudsman och sekreterare i lönegraden A 26, en notarie

i lönegraden Eo 21 och ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4. Såsom

de sakkunniga framhållit, är det svårt att redan nu bedöma omfattningen

av det arbete, som kan komma att åvila nämnda expedition, och således

även att uppskatta personalbehovet för densamma. Det synes mig dock

uppenbart, att någon minskning av den personal, som de sakkunniga föreslagit

för här ifrågavarande ändamål, icke kan ifrågasättas. Jag förordar

därför att i avvaktan på närmare erfarenhet de av de sakkunniga föreslagna

befattningarna inrättas för ombudsmannaexpeditionen. Beträffande anställningsform

och löneställning biträder jag likaledes de sakkunnigas förslag.

Begistratorsexpeditionen skulle enligt de sakkunniga bestå av en kansliskrivare

i lönegraden A 11 och ett kontorsbiträde i lönegraden A 4. Mot

detta förslag har jag intet att erinra.

Eameralbyrån.

De sakkunniga
Såsom

förut anförts föreslå de sakkunniga (betänkandet sid. 227 o. f.),

att revisionsavdelningen utbrytes ur kanslibyrån och sammanföres med det

av vägförstatligandekommittén förordade ekonomi- och kammarkontoret till

en kameralbyrå. Denna byrå skulle organiseras på ett revisionskontor och ett

bokföringskontor. Chefen för byrån skulle erhålla byråchefs tjänsteställning

och placeras i lönegraden A 30.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

De sakkunniga lia i likhet med vägförstatligandekommittéu förutsatt, att

vissa arbetsuppgifter skola överflyttas från järnvägs- oell luftfartsbyrån samt

hamnbyrån till kameralbyrån. Härigenom skulle kostnaderna för en revisor

i löneklass 24, en amanuens i löneklass 15 och ett kontorsbiträde i löneklass

2 ävensom för visst övertidsarbete bortfalla.

Förutom de arbetsuppgifter, som i övrigt ankomma på kameralbyrån,

skulle alltså vissa arbetsuppgifter komma att dit överflyttas från järnvägsoch

luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

Utökandet av antalet vägförvaltningar komme, framhålla de sakkunniga,

även att medföra en ökning av byråns arbetsbörda. A andra sidan komme

sammanförandet av revision och bokföring å en och samma byrå att möjliggöra

en rationalisering av arbetet å byrån. De sakkunniga ha därför ansett

sig kunna förorda en personaluppsättning, som i stort sett överensstämmer

med vad vägförstatligandekommittén föreslog.

Bevisionskontoret.

De sakkunniga föreslå för revisionskontoret följande personal, nämligen

1. En förste revisor i lönegraden A 24;

2. Två revisorer i lönegraden A 21;

3. Två amanuenser, den ene i lönegraden Eo 18 och den andre i lönegraden

Eo 15;

4. Två kanslibiträden, ett i lönegraden A 7 och ett i lönegraden Eo 7,

samt ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4.

Bokföringskon t or et.

De sakkunniga ha liksom vägförstatligandekommittén förutsatt, att generaldirektören

befrias från utanordningsfrågor, vilka i stället skulle ankomma

på vederbörande byråchef. Verkställandet av anordning med ansvar för att

vederbörande anslag lämnade tillgång till det utanordnade beloppet borde

ankomma på kameralbyråchefen. En tjänsteman på bokföringskontoret skulle

kontrasignera anordningarna. Samme tjänsteman skulle jämte byråchefen

underskriva ämbetsverkets checker samt svara för styrelsens huvudbokföring

och kassaväsende. I anslutning härtill förorda de sakkunniga inrättande av

en kamrerartjänst i lönegraden A 24 på bokföringskontoret.

Därutöver borde inrättas en revisor stjänst i lönegraden A 21. Denne befattningshavare

skulle med kamreraren dela ledningen av gransknings- och

bokföringsarbetet.

I övrigt föreslå de sakkunniga följande personal på bokföringskontoret.

1. Två amanuenser, den ene i lönegraden Eo 18 och den andre i lönegraden

Eo 15.

2. En kansliskrivare (kassör) i lönegraden All för kassagöromål.

3. Två kanslibiträden, ett i lönegraden A 7 och ett i lönegraden Eo 7,

samt ett kontorsbiträde i lönegraden A 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2.

I följande tablå lia sammanställts de sakkunnigas förslag till personaluppsättning

för de blivande kansli- och kameralbyråerna, varjämte däri till

jämförelse även upptagits personalen vid den nuvarande kameralbyrån.

opaginerad Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.

Den nuvarande organisationen.

Kameralbyrån. Lönegrad.

På styrelsens personalstat.

1 byråchef .................... A 30

1 förste revisor................ A 24

1 kamrerare.................... A 24

1 sekreterare .................. A 24

3 revisorer .................... A 21

1 kansliskrivare (registrator). All

1 » (kassör)...... All

2 kanslibiträden .............. A 7

1 kontorsbiträde .............. A 4

1 revisor ......................Eo 21

2 förste amanuenser..........Eo 18

1 kontorsbiträde..............Eo4

Personal avlönad av

byggnadsmedel.1

1 amanuens arvode enl. lönekl. 20

1 kameralbiträde d:o 6

2 skrivbiträden d:o 1

20 befattningshavare.

Den föreslagna organisationen.

Kanslibyrån. Lönegrad.

1 byråchef .................... A 30

Personalavdelningen.

1 sekreterare .................. A 26

1 sekreterare.................. A 24

1 notarie ...................... A21

2 kanslibiträden .............. A 7

1 kontorsbiträde .............. A 4

2 amanuenser ................Eo 15

1 skrivbiträde ................Eo 2

Ombudsmannaexpedi
tionen.

1 sekreterare och ombudsman A 26

1 notarie ......................Eo 21

1 kontorsbiträde ..............Eo4

Regis trätors expeditionen.

1 kansliskrivare (registrator) All

1 kontorsbiträde .............. A 4

15 befattningshavare.

Kameralbyrån.

1 byråchef .................... A 30

Revisionskontoret.

1 förste revisor................ A 24

2 revisorer .................... A 21

1 kanslibiträde.........•....... A 7

1 förste amanuens............Eols

1 amanuens....................Eo 15

1 kanslibiträde................Eo 7

1 kontorsbiträde ..............Eo 4

Bokföringskon tore t.

1 kamrerare.................... A 24

1 revisor ...................... A 21

1 kansliskrivare (kassör)...... All

1 kanslibiträde................ A 7

1 kontorsbiträde.............. A 4

1 förste amanuens............Eo 18

1 amanuens....................Eo 15

1 kanslibiträde................Eo 7

1 skrivbiträde ................Eo 2

18 befattningshavare.

Totalt 33 befattningshavare.

1 Ifrågavarande personal utgör tillfällig förstärkning av den fasta personalen på den

nuvarande kameralbyrån och är avsedd för väg- och brobyggnadsarbeten, som utföras genom

styrelsens försorg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Generaldirektören Stridsberg Ilar i sitt särskilda yttrande anfört, att det

syntes kunna ifrågasättas, örn ej personalen å kameralbyrån från början tilltagits

väl knapp särskilt med hänsyn till det tilltänkta överflyttandet till

sagda byrå av vissa uppgifter från andra byråer.

Yttranden.

Statskontoret har icke framställt någon erinran mot den föreslagna personaluppsättningen

på kameralbyrån.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför i fråga örn omfattningen av revisionsarbetet.

Det granskningsarbete, som skall åvila det föreslagna revisionskontoret,

kommer att omfatta samtliga räkenskaper från vägförvaltningarna och från

de städer och stadsliknande samhällen, som åtnjuta statsbidrag till gatuoch

väghållning, hamnbyråns hamnbyggnadsavdelningar, luftfartsavdelningens

distriktsförvaltningar och byggnadsarbeten samt bilbesiktningsmännen.

Granskningen kommer därför att omfatta räkenskaper, som till antal och

ekonomiskt omfång bliva av synnerligen stora mått. Såsom exempel härpå

må nämnas, att bilbesiktningsmännens verifikationer under åren 1938 och

1939 (de sista normalåren) uppgingo till i medeltal cirka 135,000 kronor per

år och att kostnaden för väghållningen på landet under åren 1937 och 1938

(de sista normalåren) uppgick till i runt tal 125 miljoner kronor per år.

Örn man mycket approximativt antager, att totala antalet verifikationer

kommer att uppgå till 700,000 per år, skulle alltså under årets 275 effektiva

arbetsdagar i medeltal 2,500 verifikationer behöva granskas varje dag. Härvid

är då att märka, att granskningen icke endast skall avse formalia —

vore så fallet skulle arbetet mycket väsentligt underlättas — utan räkenskaperna

skola jämväl granskas sakligt. Härtill kommer, att revisionen efter

anmodan från de tekniska byråerna kan få göra specialundersökningar i

räkenskaperna, exempelvis för att utröna medelkostnaderna för gruskörslor

eller andra liknande saker. Slutligen må påpekas, att revisionen även måste

övervaka belastningen på olika anslag, så att vederbörande förvaltningar

icke överskrida dem tilldelade belopp för byggande och andra ändamål.

Revisionens verksamhet blir därför av mycket stor omfattning och betydelse.

Under åberopande bland annat av vad generaldirektören Stridsberg i sitt

särskilda yttrande till vägsakkunnigas betänkande anfört örn kameralbyråns

personalbehov, hävdar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att den föreslagna

personalen å revisionskontoret bör utökas med en ordinarie revisor och en

amanuens. Styrelsen anser vidare, att — såsom ock de sakkunniga föreslagit

— möjlighet bör förefinnas för styrelsen att anställa tillfällig personal

för revisionsarbetet med anlitande av byggnadsanslag. Härvid åsyftas

den ansvällning av revisionsverksamheten, som det nuvarande byggandet av

oljelagringsanläggningar och flygfält medför och den ökning, som kan uppkomma

till följd av vidgade åtgärder för bekämpande av arbetslöshet.

Beträffande lönegradsplaceringen för revisionskontorets chef framhåller

styrelsen, att inordnandet av nämnda kontor i den föreslagna kameralbyrån

i stället för — såsom vägförstatligandekommittén föreslog — i kanslibyrån

torde innebära en mycket liten skillnad i kontorets ställning med avseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

på verksamhetens självständighet. Det funnes därför icke någon anledning

att frångå den av kommittén föreslagna placeringen av förste revisors tjänsten

i lönegraden A 26. I betraktande härav och då nämnde befattningshavare

skulle vara föredragande i och ledamot av styrelsens domstol för anmärkningsmål,

borde han placeras i lönegraden A 26 och erhålla benämningen

revisionskommissarie.

Vidkommande bokföringskontoret anser styrelsen ytterligare en revisor

erforderlig på detta kontor samt föreslår, att lönegradsplaceringen för kamreraren

och kassören höjes till lönegraderna A 26 respektive A 14.

Såsom skäl för förstnämnda båda förslag anför styrelsen.

På bokföringskontoret föreslås bland högre befattningar en kamrerare och

en revisor. Vägförstatligandekommittén föreslog för samma uppgifter likaledes

två befattningshavare. Det är emellertid att märka, att kommitténs

förslag var baserat på en organisation med 12 vägförvaltningar under det

att de sakkunnigas förslag bygger på det dubbla antalet. Det är tydligt,

att arbetsmängden på bokföringskontoret väsentligt påverkas av att antalet

vägförvaltningar ökas så kraftigt; de sakkunnigas här ifrågavarande förslag

innebär alltså vid jämförelse med kommitténs en minskning av personalen.

Styrelsen, som icke kan finna en sådan minskning befogad eller tillrådlig,

föreslår, att antalet revisorer bestämmes till två.

Beträffande kamrerarens löneställning hade riksräkenskapsverket föreslagit

lönegraden A 26, men de sakkunniga föreslå A 24. Med tanke på det

ekonomiska ansvar, som kommer att åvila kamreraren — han skall ju bland

annat deltaga i alla utanordningar — finnes enligt styrelsens mening icke

skäl att frångå riksräkenskapsverkets förslag.

Vid bedömandet av kassörens lönegradsplacering, vilken av förstatligandekommittén

föreslogs till A 14, borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

mening hänsyn tagas till omfånget av styrelsens blivande medelsförvaltning.

Styrelsen anför i detta sammanhang vidare, att bland de verk

inom allmänna civilförvaltningen, som hade kassören placerad i 14 eller

högre lönegrad, endast en ringa del torde lia en medelsförvaltning, som kunde

jämföras med styrelsens. De avlöningsbelopp, vilka utbetalades av kassören,

uppginge för närvarande till cirka 180,000 kronor per månad.

Hiksrälcenskapsverlcet har funnit de sakkunnigas förslag, att kameralbyrån

skulle organiseras på ett revisionskontor och ett bokföringskontor med en

förste revisor respektive en kamrerare såsom kontorschefer, vara ändamålsenligt.

Beträffande personalen å byrån uttalar riksräkenskapsverket.

Enligt förslaget skulle — förutom byråchefen, förste revisorn och kamreraren

— tre revisorer, en kansliskrivare, två kanslibiträden och ett kontorsbiträde

vara ordinarie befattningshavare. Motsvarande ordinarie befattningshavare

finnas uppförda på den nuvarande kameralbyråns personalstat.

Enligt riksräkenskapsverkets mening hade det helt visst varit förmånligt,

örn antalet ordinarie befattningshavare å kameralbyrån i möjligaste mån

kunnat begränsas och till en början icke-ordinarie personal i större utsträckning

utnyttjats, ty då hade framdeles behovet av ordinarie personal i de

olika lönegraderna kunnat prövas på grundval av vunnen erfarenhet beträffande

arten av de olika arbetsuppgifter, som skola förekomma inom kameral
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

byrån. Yad särskilt angår det egentliga revisionsarbetet (eftergranskning)

kan sådant nämligen — efter den erfarenhet riksräkenskapsverket vunnit —

efter arbetets svårighetsgrad anförtros icke blott åt revisorer utan även åt

befattningshavare i lägre lönegrad. Riksräkenskapsverket vill sålunda erinra,

att hos ämbetsverket finnas anställda ordinarie revisionsassistenter i 18

lönegraden, vilka visat sig väl fylla sin uppgift. Riksräkenskapsverket har

ock prövat vissa befattningshavare i biträdesgrader på mindre kvalificerad

sådan granskning och funnit denna ordning ändamålsenlig, vartill kommer,

att den ur kostnadssynpunkt är för statsverket förmånlig. På grund av det

anförda vill riksräkenskapsverket förorda, att, för den händelse ledighet

skulle uppstå å förenämnda revisorsbefattningar i samband med omorganisationen

av vägväsendet, med återbesättande av ledigbliven befattning får

anstå så länge, att visshet kan vinnas, huruvida tjänsten kan utbytas mot

befattning i lägre lönegrad.

Allmänna lönenämnden har med avseende å den föreslagna personaluppsättningen

på den nya kameralbyrån icke framställt annan erinran än att

lönenämnden ifrågasatt lämpligheten av att för revisions- och bokföringsarbete

taga i anspråk amanuenspersonal. Lönenämnden framhåller härvid,

att dylik personal i allmänhet torde tilldelas arbetsuppgifter av mera skiftande

slag, samt att en viss tendens framträtt att för bokförings- och revisionsarbete

taga i anspråk ordinarie tjänstemän i mellangraderna. Med

hänsyn härtill syntes det lönenämnden vara att föredraga, att revisions- och

bokföringskontoren såsom ursprungligen avsetts tilldelades bokhållar- och

kontorsskrivartjänster i stället för amanuenstjänster. Enligt lönenämndens

mening förefölle det härvid tillfyllest, att å bokföringskontoret i stället för

den tidigare föreslagna förste bokhållartjänsten i A 18 inrättades en bokhållartjänst

i A 17.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att ytterligare

två revisorsbefattningar i lönegraden A 21 inrättas, nämligen en på revisionskontoret

och en på bokföringskontoret, att föreståndarbefattningen för revisionskontoret

inrättas som revisionskommissariebefattning i lönegraden A 26,

att amanuensbefattningarna på kameralbyrån icke uppföras i lägre lönegrad än

Eo 18 samt att kassörsbefattningen på kameralbyråns bokföringskontor placeras

i lönegraden A 14. I

I samband med behandlingen av frågan örn byråindelningen har jag förordat,

att den nuvarande kameralbyrån omorganiseras för handläggning i

huvudsak dels av det kamerala revisionsarbetet och dels av anslagskontroll

samt kassa- och bokföringsgöromål.

Byråchefsbefattningen bör såsom hittills vara uppförd i lönegraden A 30.

På sätt de sakkunniga föreslagit, böra anordningsbeslut med ansvar för att

vederbörande anslag lämnar tillgång till det utanordnade beloppet ankomma

på byråchefen.

Kameralbyrån torde böra organiseras på två kontor, nämligen ett revisionskontor

och ett bokföringskontor.

Generaldirektören Stridsberg har i sitt särskilda yttrande till de sakkunnigas

betänkande ifrågasatt, huruvida icke personalen å kameralbyrån från

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. t** 48 4

Departementschefen.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

början tilltagits väl knappt. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har jämväl

ansett de för byrån föreslagna arbetskrafterna otillräckliga och föreslagit en

utökning av personalen med å revisionskontoret en revisor och en amanuens

samt å bokföringskontoret en revisor.

Vid den prövning jag ägnat frågan örn kameralbyråns personalorganisation

har även jag kommit till den uppfattningen, att den av de sakkunniga föreslagna

personaluppsättningen icke är tillräcklig för fullgörande av de arbetsuppgifter,

vilka efter vägreformens genomförande komma att påvila byrån.

Särskilt gäller detta revisionskontoret, vars arbetsmaterial kommer att bliva

av mycket betydande omfattning. Det är önskvärt, att räkenskaperna i möjligaste

mån fullständigt underkastas siffergranskning. Självfallet kan en

granskning i övrigt av räkenskapsmaterialet endast stickprovsvis ifrågakomma,

men revisionen bör vara så ordnad, att åtminstone någon del av varje underförvaltnings

räkenskaper årligen kan bliva föremål för en mera ingående

granskning. Jag förutsätter tillika, att revisionskontoret i samarbete med

de tekniska avdelningarna skall — i likhet med vad som exempelvis sker

genom den nuvarande vägunderhållsinspektionens försorg — utöva viss kontroll

över att kostnaderna bliva behörigen bokförda å därför avsedda anslag

och anslagsposter.

Örn här berörda revisionsuppgifter skola kunna nöjaktigt fullgöras, torde

en ökning av revisionskontorets personal med åtminstone tre befattningshavare

vara oundgänglig. För att tillgodose den av riksräkenskapsverket

berörda, enligt min mening rationella synpunkten örn en fördelning av

granskningsuppgifterna på befattningshavare med olika kompetens alltefter

göromålens svårighetsgrad torde personalförstärkningen lämpligen böra beredas

genom inrättande av vissa befattningar i assistent- och biträdesgrader. Jag

förordar, att medel beräknas för anställande av dels två revisionsassistenter

i 18 lönegraden — varvid den av de sakkunniga föreslagna amanuensbefattningen

i nämnda lönegrad torde kunna uteslutas — dels ock en kontorist

i 9 lönegraden och ett skrivbiträde i 2 lönegraden. Samtliga dessa befattningar

synas i avvaktan på vidare erfarenhet böra upptagas såsom extra

ordinarie.

Det måste förutsättas, att under tiden närmast efter förstatligandets genomförande

en viss ytterligare personalförstärkning för revisionsarbetet blir erforderlig

bland annat med hänsyn till vissa av övergångsförhållandena betingade

särskilda granskningsuppgifter. Medel för sådan förstärkning kunna

under nästkommande budgetår efter prövning av Kungl. Majit beredas från

det anslag för vissa engångskostnader, örn vars anvisande jag i det följande

gör framställning.

Vidkommande frågan om löneställning för revisionskontorets chef anser

jag med hänsyn framför allt till medelsförvaltningens stora omfattning och

till det ansvar, som befattningshavarens ställning såsom föredragande och

ledamot i styrelsen vid avgörandet av anmärkningsmål kommer att medföra,

skäl föreligga för befattningens placering i 26 lönegraden, en placering som

framstår såsom befogad även vid jämförelse med personalorganisationen för

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

andra inom statsförvaltningen förekommande specialrevisioner. Jag tillstyrker

alltså väg- ock vattenbyggnadsstyrelsens förslag örn uppförande av

en befattning i nämnda lönegrad under benämningen revisionskommissarie.

Yad bokföringskontoret angår, torde såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållit en uppdelning av vägförvaltningarna på 24 enheter medföra

en icke oväsentlig ökning av arbetsbördan. Med hänsyn härtill anser jag

en viss personalförstärkning vara erforderlig även på bokföringskontoret.

Jag förordar, att jämväl för detta kontor, utöver den av de sakkunniga föreslagna

personalen, avses en befattning såsom revisionsassistent i lönegraden

Eo 18.

Någon förhöjning av den föreslagna löneställningen för bokföringskontorets

chef anser jag mig icke böra tillstyrka.

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt har jag icke funnit anledning till

erinran. Kameralbyråns personal skulle sålunda bestå av — förutom byråchefen

— på revisionskontoret en revisionskommissarie (A 26), två revisorer

(A 21), två revisionsassistenter (Eo 18), en amanuens (Eo 15), en kontorist

(Eo 9), två kanslibiträden (A 7 respektive Eo 7), ett kontorsbiträde (Eo 4) och

ett skrivbiträde (Eo 2) samt på bokföringskontoret en kamrerare (A 24), en

revisor (A 21), en revisionsassistent (Eo 18), två amanuenser (Eo 18 respektive

Eo 15), en kansliskrivare (kassör) (Ali), två kanslibiträden (A 7 respektive

Eo 7), ett kontorsbiträde (A 4) och ett skrivbiträde (Eo 2).

Brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

I skrivelse den 27 februari 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framlagt

förslag till åtskilliga ändringar i personalorganisationen för brobyrån,

järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

Med hänvisning i övrigt till handlingarna inskränker jag mig här till

följande summariska redogörelse för styrelsens olika förslag.

Under erinran örn att 1939 års tjänsteförteclcningssakkunniga i sitt betänkande

rörande byråchefs- och rådstjänster m. m. föreslagit, att chefen för

brobyrån skulle uppflyttas till lönegraden C 7 med förordnande på viss tid,

hemställer styrelsen, att förutom nämnde byråchef jämväl cheferna för järnvägs-

och luftfartsbyrån samt hamnbyrån måtte hänföras till samma lönegrad.

Styrelsen har jämväl framfört frågan om ändrad löneställning för förste

byråingenjörerna och byråingenjörerna å här ifrågavarande tre byråer. I anslutning

till 1942 års vägsakkunnigas i fråga örn vägbyrån framlagda förslag,

att förste byråingenjör skulle placeras i lönegraden A 27 och byråingenjör

i lönegraderna A 26 och A 24, hemställer styrelsen, att dessa lönegradsplaceringar

måtte tillämpas även för motsvarande personal å brobyrån, järnvägs-

och luftfartsbyrån samt hamnbyrån.

Brobyrån.

I fråga om denna byrås organisation och verksamhet må nämnas följande.

Byråns arbetsuppgifter kunna hänföras dels till normal byggnadsverk
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

samhet och dels till sådana särskilda brobyggnadsuppdrag (för arbetslöshetens

avhjälpande, för riksförsvaret eller för andra ändamål), som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen fått sig ålagt att utföra.

För den normala verksamhetens bedrivande arbetar byrån på tre avdelningar

med från varandra avgränsade arbetsuppgifter.

Den tekniska personal, som för närvarande är anställd å byrån för handläggning

av ärenden, tillhörande den normala verksamheten, utgöres av sammanlagt

22 personer. Av dessa äro 5 ordinarie, 7 extra ordinarie och 10

tillfälliga befattningshavare. Från styrelsens avlöningsanslag bestridas avlöningar

till de ordinarie och extra ordinarie befattningshavarna, medan arvodena

till den tillfälliga personalen utgå av medel, som ställts till förfogande

för olika brobyggnadsföretag.

Förutom här angivna personal finnas för den särskilda verksamheten anställda

24 tjänstemän med teknisk utbildning, därav 22 högskoleutbildade.

Arvodena till denna personal bestridas från byggnadsanslag och andra särskilda

medel.

I syfte att skänka erforderlig stadga åt den genomförda indelningen av

byrån å avdelningar ävensom att förbättra anställningsform och löneställning

för vissa tjänstemän, vilka inneha sysselsättning av mera stadigvarande

karaktär, föreslår styrelsen följande.

Två förste byråingenjörstjänster i lönegraderna A 26 respektive Eo 26

uppflyttas till lönegraden A 27.

En byråingenjörstjänst i lönegraden A 24 uppflyttas till lönegraden A 27.

Två ingenjörstjänster i lönegraden A 21 uppflyttas till lönegraden A 24,

varjämte en tillfällig ingenjörsbefattning, med vilken är förenad arvode motsvarande

lön enligt 22 löneklassen, förändras till extra ordinarie tjänst i 24

lönegraden.

Fem tillfälliga befattningar med arvoden, motsvarande lön enligt 19 löneklassen,

omändras till extra ordinarie tjänster i 21 lönegraden.

För styrelsens röntgenbiträde, som för närvarande åtnjuter arvode av 500

kronor i månaden, inrättas en extra ordinarie befattning i 15 lönegraden.

Med anledning av sistnämnda förslag torde jag här få erinra örn att vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen äger en röntgenanläggning för kontroll av svetsfogar

i svetsade konstruktioner för brobyggnader. Arvodet till röntgenbiträdet

bestrides för närvarande av inflytande ersättningar för förrättningar, verkställda

med anläggningen.

Genom beslut den 10 april 1942 har Kungl. Majit anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bland annat att, i samband med äskande av anslag för

styrelsen för budgetåret 1943/44, i huvudsaklig överensstämmelse med av

riksräkenskapsverket i avgivna utlåtanden den 4 december 1941 och den 20

februari 1942 förordade riktlinjer framlägga förslag till täckande av utgifterna

för verksamheten med styrelsens röntgenanläggning samt till redovisning av

inkomsterna av samma verksamhet.

Riksräkenskapsverket har i nämnda utlåtanden föreslagit, att medel till

avlöning åt biträdet vid anläggningen skulle beräknas under väg- och vatten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

byggnadsstyrelsens avlöningsanslag samt att övriga utgifter för verksamheten

skulle anvisas att utgå, resekostnaderna från den under styrelsens omkostnadsanslag

upptagna anslagsposten tilli reseersättningar och återstående

kostnader från den under samma anslag upptagna anslagsposten till expenser.

För att bereda styrelsen erforderlig rörelsefrihet i avseende å dispositionen

av medel för verksamheten borde enligt riksräkenskapsverket de inkomster,

som inflöte i form av gottgörelse för resekostnader samt ersättning för

transportkostnader och förbrukningsartiklar, tillgodoföras respektive anslagsposter

under omkostnadsanslaget. De ersättningar, som uttoges i form av

dagarvode, borde däremot tagas till uppbörd å den å riksstatens inkomstsida

uppförda inkomsttiteln Övriga diverse inkomster.

Järnvägs- och luftfartsbyrån.

Styrelsens förslag i vad avser denna byrå innebär följande.

Arvodet till en å byråns järnvägsavdelning tjänstgörande biträdande

ingenjör ökas med 700 kronor eller fran 8,550 kronor till 9,2o0 kronor.

En ny befattning såsom biträdande luftfartsinspektör i lönegraden Eo 26

inrättas.

En befattning såsom biträdande ingenjör å luftfartsavdelningen med arvode

av 7,400 kronor för år omändras till extra ordinarie tjänst i 21 lönegraden.

Befattningen såsom radioingenjör, varmed är förenat ett årsarvode av

9,200 kronor, förändras till ordinarie tjänst i 24 lönegraden.

’ Befattningen såsom arbetschef å byråns byggnadsavdelning, vars innehavare

för närvarande åtnjuter ett årsarvode av 12,600 kronor, ändras till

ordinarie tjänst i 28 lönegraden.

Byråns notarietjänst i lönegraden A 21 omändras till sekreterartjänst i

lönegraden A 24.

Till stöd för sitt förslag om inrättande av ytterligare en befattning såsom

biträdande luftfartsinspektör anför styrelsen.

Luftfartsinspektionens personal utgöres av luftfartsinspektören och biträdande

luftfartsinspektören samt därjämte en biträdande ingenjör med arvode

av 7,400 kronor. Genom luftfartsinspektionen äger samarbete rum med

statens besiktningsmän för luftfartyg

Någon särskild personal, avsedd för utövandet av kontrollen av segelflygverksamheten

finnes för närvarande icke anställd vid styrelsen. Vid

tidigare tillfällen har styrelsen framhållit, att inspektionens arbete ökat

högst väsentligt genom den alltmer omfattande segelflygverksamheten mom

landet samt att en särskild befattningshavare kunde hilva erforderlig för

handläggningen av de med denna verksamhet sammanhängande göromålen.

Statens stöd åt segelflyget har även bidragit till att öka inspektionens

arbetsbörda. , , . ,

För att belysa segelflygverksamlietans utveckling kan namnas, att antalet

seo-elflygskolor stigit från 4 år 1940 till 23 år 1942 och antalet inregistrerade

glfd- och segelflvgplan från 7 år 1940 till 85 år 1942. Under år 1940 utfardades

168 segelnygdiplom mot 767 under år 1942. * Premier för avlagda

segelflygdiplom utbetalades till ett antal av 164 under år 1941 mot 481 under

år 1942. Vidare hava två industrier upptagit serietillverkning av segelflyg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

plan i stor omfattning, vilket ställer krav på tillgång till personal för utövandet

av kontroll över tillverkningen.

Med hänsyn till denna alltjämt pågående kraftiga utveckling av segelflygverksamheten

är det nödvändigt, att luftfartsinspektionen utbygges, så att

kontrollen och tillsynen av segelflygverksamheten kan upprätthållas i tillräcklig

omfattning. Enligt styrelsens mening bör detta ske genom inrättande

av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör. Den ifrågasatta befattningshavaren

skulle hava att handlägga de ärenden, som avse segelflygverksamheten

och därmed sammanhängande frågor. Han skulle således

närmast under luftfartsinspektören svara för den tekniska kontrollen av

flysmaterielen såväl beträffande konstruktion och tillverkning som under

drift. Han skulle dessutom verkställa besiktningar av segelflygplan och

andra anordningar avsedda för bedrivandet av segelflygning. Det skulle

vidare ankomma på honom att bereda ärenden angående skoltillstånd samt

föreskrifter rörande segelflygningen samt utöva tillsyn över verksamheten

vid segelflygskolorna, besiktiga och pröva materielen m. m.

.. jHpttandet av en särskild befattning för här ifrågavarande ändamål är

nödvändigt jämväl ur den synpunkten, att luftfartsinspektören behöver avlastning

i sitt arbete för att mera kunna ägna sig åt bland annat den

lrKvj.s^riea lillverkningskontrollen och därmed sammanhängande frågor.

För att göra det möjligt att till ifrågavarande befattning förvärva en fullt

kompetent person är det nödvändigt, att befattningen placeras i samma

lönegrad som den nuvarande biträdande luftfartsinspektören eller således

j Det må här framhållas, att flygvapnets utvidgning och den därav

följande utvecklingen, av flygindustrien i hög grad försvårar möjligheten att

kunna påräkna dugliga sökande till befattningen, därest icke tillräckliga

löneförmåner kunna erbjudas.

Hamnbyrån.

Den till hamnbyrån hörande personalen utgöres av dels personal inom

byrån, omfattande ordinarie och extra ordinarie befattningshavare med avlöning

från styrelsens avlöningsanslag, extra ordinarie personal med avlöning

från vissa byggnadsmedel, tillfällig personal med arvode från särskilda anslag

eller byggnadsmedel samt kontrollanter vid pågående arbeten med arvode

från byggnadsmedel, dels personal vid hamnbyråns 6 arbetsdistrikt med

arvode från byggnadsmedel samt dels driftpersonal vid statens hamnar och

farleder.

Till upplysning rörande personalens storlek samt fördelning på nyss

angivna grupper må följande, ur väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning

hämtade uppgifter lämnas.

Personal inom hamnbyrån. Antal

Ordinarie och extra ordinarie personal med avlöning från styrelsens

avlöningsanslag ......................................................... 7

Extra ordinarie personal med avlöning från byggnadsmedel ............ 3

Tillfällig personal med arvode från särskilda anslag eller byggnadsmedel

samt kontrollanter med arvoden från byggnadsmedel.......... 77

Summa 87

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

55

Personal å arbetsdistrikten.

(Arvoden från byggnadsmedel.)

cq

Mera fast anställd personal ..................................................

Tillfällig personal............................................................-——

Summa 91

%

Driftpersonal vid statens hamnar och farleder.

(Avlöning från driftmedel eller från särskilt anslag.)

'' 33

Hamnmästare ..................................................................

Kanalinspektör ................................................................

Maskinister, kanal- och brovakter.................................. L.

Summa 45

Sammanlagt uppgår den till hamnbyråns verksamhet hörande personalen

för närvarande till ej mindre än 223 personer.

Personalen inom hamnbyrån är för närvarande fördelad på sju avdelningar.

Anledningen till att byrån arbetar på ett så stort antal avdelningar uppgives

bero icke närmast på göromålens art och beskaffenhet utan till

väsentlig del på bristen på mera kvalificerad personal ävensom på den omständigheten,

att byrån under de senare åren vid upprepade tillfällen erhållit

nya och brådskande arbetsuppgifter, vilka påfordrat en snabb utbyggnad

av den befintliga organisationen. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

upplyser syntes arbetsmängden numera ha vunnit en viss stabilitet.

På grund härav och då arbetets rationella bedrivande komme att

vinna på en koncentrering av de till den mera permanenta verksamheten

hörande uppgifterna på ett mindre antal avdelningar, ämnade styrelsen

omorganisera byrån på tre avdelningar, nämligen en allmän avdelning, en

avdelning för hamnar och farleder samt en avdelning för vatten- och avloppsledningsanläggningar.

I anslutning till den avsedda omorganisationen av byrån och i syfte att

förbättra förhållandet mellan antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare,

å ena, samt tillfällig personal, å andra sidan, har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen framlagt förslag av följande innebörd.

Allmänna avdelningen.

En förste byråingenjör^ änst i lönegraden A 26 uppflyttas till lönegraden

27.

En byråingenjörstjänst i lönegraden A 21 uppflyttas till lönegraden A 24.

En ny ritartjänst inrättas i lönegraden Eo 15.

Avdelningen för hamnar och farleder.

En ny befattning som förste byråingenjör inrättas i lönegraden A 27.

En ny ritartjänst inrättas i lönegraden Eo 15.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis proposition nr 224.

Avdelningen för vatten- och avloppsledningar.

En befattning såsom statens inspektör för vatten- och avloppsverk inrättas

i lönegraden A 29.

Styrelsen har beträffande hamnbyrån ytterligare föreslagit, att tre från

byggnadsmedel avlönade extra ordinarie befattningar, nämligen 1 förste

byråingenjörstjänst i lönegraden Eo 26, 1 amanuens i lönegraden Eo 18

och 1 kontorsbiträde i lönegraden Eo 4, måtte överföras till styrelsens avlöningsstat.

Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits av statskontoret

den 10 mars 1943 och av allmänna lönenämnden den 16 mars 1943,

Statskontoret anser förslaget, i vad avser ändrad löneställning för byråcheferna

å här ifrågavarande byråer, icke böra för närvarande föranleda

någon åtgärd.

Förändring av arvodesbefattning till extra ordinarie tjänst borde enligt

ämbetsverket icke ske utom möjligen i något undantagsfall, då fråga vore

örn befattningshavare med långvarig tjänst hos styrelsen, varvid högre lönegrad

icke borde komma till användning än som motsvarade arvodets storlek.

Behovet av den föreslagna tjänsten som biträdande luftfartsinspektör

sager sig statskontoret icke kunna bedöma. För den händelse arbetskraftsförstärkning

å luftfartsinspektionen skulle vara erforderlig, syntes

emellertid någon pensionsberättigande tjänst icke böra inrättas, utan den

nya befattningshavaren borde anställas mot ett lämpligt avvägt arvode. Därest

nya ritarbefattningar ansåges behövliga, borde för befattningshavarna till en

början avses extra anställning i 15 lönegraden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i övrigt har statskontoret avstyrkt.

Allmänna lönenämnden har beträffande förslaget örn ändrad löneställning

för byråcheferna åberopat sitt tidigare avgivna yttrande över 1939 års

tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande i nämnda fråga. I detta yttrande

har lönenämnden uttalat, att en förbättrad löneställning för chefen å brobyrån

borde åstadkommas i första hand genom användande av löneplanen A.

Cheferna för järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån borde enligt lönenämnden

erhålla samma löneställning som brobyråchefen. Därest överflyttning

på C-planen ansåges böra vidtagas, borde löneställningen icke bliva högre

än C 6.

I princip har lönenämnden icke haft något att erinra mot att förste byråingenjör

placerades i 27 lönegraden, men lönenämnden säger sig icke ha

varit i tillfälle att på grundval av föreliggande utredning i detta sammanhang

ingå på någon detaljprövning av frågan, i huru stor utsträckning 27

lönegraden lämpligen borde komma till användning inom styrelsens olika

byråer.

Vad angår den ingenjörspersonal, som avlönas medelst arvode motsvarande

avlöning enligt viss löneklass, vore, erinrar lönenämnden, arvodena i

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vissa fall bestämda av Kungl. Majit och i andra fall av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Det syntes lönenämnden önskvärt, att någorlunda enhetliga

grunder för bestämmandet av ingenjörernas arvoden fastställdes,

bland annat med avseende å frågan örn kompensation för levnadskostnadsökningen.

I och för sig hade lönenämnden emellertid icke funnit anledning

till erinran mot förslaget att, närmast å brobyrån, en reglering skedde av

de arvodesanställda ingenjörernas anställningsförhållanden i syfte att förbättra

proportionen mellan tillfälligt och fast anställd personal.

Under erinran örn att det nuvarande arvodet, 500 kronor, till röntgenbiträdet

bestämts så nyligen som den 6 november 1942 och att en inplacering i

14 löneklassen för närvarande medförde en avlöning, utan pensionsavdrag,

av 553 kronor 30 öre för månad, uttalar lönenämnden, att någon tvekan

kunde råda örn förslaget att placera befattningshavaren i 15 lönegraden

borde vinna bifall. Lönenämnden ville emellertid icke motsätta sig detsamma.

Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag i vad avser järnvägs-

och luftfartsbyrån anför lönenämnden.

Med avseende å uppräknandet av arvodet, 8,550 kronor, till den biträdande

ingenjören å järnvägsavdelningen, torde detta spörsmål böra bedömas

med utgångspunkt från de grunder, som i allmänhet ansetts böra gälla för

beredande åt arvodesavlönad personal av kompensation för levnadskostnadsstegringen.

Därest en särskild befattning såsom biträdande luftfartsinspektör

för segelflygverksamheten finnes vara av behovet påkallad, vill lönenämnden

icke framställa erinran mot befattningens placering i lönegraden Eo

26. Beträffande arbetschefen å byggnadsavdelningen synas på grundval av

vad i framställningen anförts skäl föreligga för att bereda honom en fastare

anställning än vad nu är fallet. Lönenämnden anser sig dock icke kunna

för närvarande förorda, att arbetschefsbefattningen upptages i gynnsammare

löneställning än enligt lönegraden Eo 28. Yad slutligen angår notarietjänsten,

har lönenämnden med hänsyn till i framställningen lämnade uppgifter

ävensom till inhämtade ytterligare upplysningar örn beskaffenheten

av de med tjänsten förenade göromålen funnit sig icke böra framställa

någon erinran mot dess förändring till sekreterartjänst i lönegraden A 24.

Lönenämnden har icke velat motsätta sig förslaget, att för inspektionen

av de statsunderstödda vatten- och avloppsledningarna en fastare befattning

inrättas än den nuvarande arvodesbefattningen, men finner sig, bland annat,

med hänsyn till en inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen enligt Kungl.

Maj:ts uppdrag pågående utredning örn teknisk kontroll av landets vattenverk,

icke för närvarande kunna förorda högre löneställning än enligt lönegraden

Eo 27.

I övrigt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning icke givit

lönenämnden anledning till särskilt uttalande.

Enligt vad chefen för finansdepartementet i samband med anmälan i årets

statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma frågor uttalat,

kommer spörsmålet om byråchefs- och rådstjänsternas löneställning icke att

föreläggas 1943 års riksdag. Vid dylikt förhållande bör den av väg- och

Departementschefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vattenbyggnadsstyrelsen väckta frågan om ändrad löneställning för cheferna

för styrelsens brobyrå, järnvägs- och luftfartsbyrå samt hamnbyrå icke nu

upptagas till prövning. Ståndpunkt till denna fråga, vilken icke direkt påverkas

av vägväsendets förstatligande, torde böra tagas först i samband med

den allmänna omprövning av byråchefs- och rådstjänsternas löneställning,

som framdeles kan komma att ske.

Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse rörande luftfartsinspektionens

verksamhet framgår, att segeltlygverksamheten i landet under de

senare åren vunnit ökad omfattning och att inspektionens arbete till följd

härav stegrats icke oväsentligt. Enligt vad chefen för försvarsdepartementet

meddelat, har han för avsikt att förorda, att förslag måtte föreläggas riksdagen

örn anvisande av anslag under fjärde huvudtiteln till stödjande av

segelflygningen. Vid bifall till detta förslag torde de krav, som ställas på

luftfartsinspektionen i vad avser kontroll och tillsyn över segelflygverksamheten,

komma att ytterligare ökas. För närvarande saknar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

någon särskild för dessa uppgifter avsedd befattningshavare.

Då en sådan nu synes erforderlig och styrelsen icke utan eftersättande

av andra viktiga arbetsåligganden torde kunna avdela någon redan

befintlig tjänsteman för berörda uppgifter, anser jag erforderligt, att en ny

tjänst inrättas för ändamålet. Å befattningshavaren skulle ankomma att

närmast under luftfartsinspektören svara för den tekniska kontrollen av

segelflygmaterielen såväl beträffande konstruktion och tillverkning som under

drift. Han skulle därjämte verkställa besiktningar av segelflygplan och andra

anordningar, avsedda för bedrivande av segelflygning. Det skulle ytterligare

åligga honom att bereda ärenden angående skoltillstånd samt föreskrifter

rörande segelflygverksamheten ävensom att utöva tillsyn över segelflygskolorna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har föreslagit, att för ifrågavarande

uppgifter en ny befattning inrättas såsom biträdande luftfartsinspektör i

lönegraden Eo 26. Mot förslaget har jag icke annan erinran än att med

hänsyn till arbetsuppgifternas art en något lägre löneställning än den, som

gäller för den nuvarande befattningen såsom biträdande luftfartsinspektör,

synes mig kunna vara tillfyllest. Jag förordar, att befattningen placeras i

lönegraden Eo 24.

Styrelsen har i övrigt beträffande här förevarande tre byråer föreslagit,

att ytterligare några nya tjänster skulle inrättas, att vissa tjänster å ordinarie

och estra ordinarie stat skulle uppflyttas i högre löneställning, att arvodet

till en befattningshavare å luftfartsbyrån skulle regleras samt slutligen att

ett antal arvodestjänster skulle överföras till pensionsberättigande befattningar.

I samband med behandlingen av frågan örn vägbyråns personalorganisation

har jag förklarat mig icke kunna biträda 1942 års vägsakkunnigas förslag

örn att förste byråingenjörsbefattningarna å nämnda byrå skulle placeras i

27 lönegraden. I anslutning härtill kan jag ej heller understödja styrelsens

förslag örn uppfattning till nämnda lönegrad av förste byråingenjörstjänstema

å de tre nu förevarande byråerna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vad styrelsens övriga förslag angår, föreligga onekligen skäl, som tala

för att helt eller delvis tillmötesgå flertalet av dem. Särskilt gäller detta de

förslag, som avse att till pensionsberättigande tjänster överflytta arvodesbefattningar

av mera permanent karaktär. Av den lämnade redogörelsen

framgår att — särskilt i vad avser bro- och hamnbyråerna — ett mycket

ogynnsamt förhållande råder mellan å ena sidan antalet ordinarie och extra

ordinarie tjänster och å andra sidan antalet arvodesbefattningar. Otillfredsställande

är ock, att avlöningskostnader i den omfattning, varom här är fråga,

bestridas av byggnadsanslag och andra för sakliga kostnader avsedda medel.

I nuvarande statsfinansiella läge och med hänsyn till de riktlinjer för löneoch

prispolitiken, som för närvarande gälla, anser jag mig — oaktat den

allmänna inställning, varåt jag sålunda givit uttryck — icke nu kunna till

bifall förorda något av de här ifrågavarande förslagen. Jag vill emellertid

förutskicka, att jag har för avsikt att framdeles vid lämplig tidpunkt, då

det statsfinansiella läget så kan anses tillåta, förorda, att en allmän översyn

kommer till stånd av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens personalorganisation

även i de delar, som icke direkt sammanhänga med vägväsendets förstatligande.

Härvid bör — i syfte att vinna större överskådlighet över styrelsens

personalkostnader — även beaktas frågan örn överflyttande till styrelsens

avi ön ingsån slag av vissa personalkostnader, som för närvarande bestridas

av särskilda medel. Såsom i annat sammanhang omnämnts har sistnämnda

fråga redan varit föremål för preliminär utredning från riksräkenskapsverkets

sida men icke ansetts kunna lösas utan ytterligare överväganden.

I anslutning till vad riksräkenskapsverket samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit förordar jag, att arvodet till röntgenbiträdet från och med

nästa budgetår överflyttas till styrelsens avlöningsanslag. Inkomsterna av

förrättningar, avseende röntgenundersökningar, samt utgifterna för resor,

transporter och förbrukningsartiklar torde böra redovisas i den ordning

riksräkenskapsverket förordat.

Vidare tillstyrker jag, att å hamnbyrån befintliga extra ordinarie befattningar

med avlöning från byggnadsmedel överföras till avlöningsanslaget.

Då ledighet numera uppstått å förste byråingenjörstjänsten, vilken haft

karaktär av personlig tjänst och icke lärer behöva återbesättas, bör denna

överflyttning endast avse en amanuensbefattning i lönegraden Eo 18 och en

kontorsbiträdestjänst i lönegraden Eo 4.

Byråchefsbefattningen å brobyrån, vilken för närvarande är upptagen

under benämningen byråchef och broinspektor, synes för framtiden böra

benämnas allenast byråchef.

Viss för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensam personal.

De sakkunniga.

I redogörelsen för de olika byråernas personalbestånd ha de sakkunniga

i flera fall angivit, att det utöver den upptagna personalen skulle erfordras

extra skrivbiträden. De sakkunniga ha ansett, att det därjämte kunde uppkomma

behov av extra rithjälp.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Departements
chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 224.

För nämnda ändamål borde enligt de sakkunniga till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förfogande ställas en anslagspost för avlönande av viss

extra personal. Denna anslagspost kunde beräknas med stöd av följande

uppgifter.

Till biträde åt generaldirektören borde finnas ett kontorsbiträde. Den

första tidens erfarenhet borde visa, om detta biträde kunde räcka till även

för överdirektören.

Därjämte borde finnas möjlighet att i reserv för byråerna kunna anställa

minst fem kontors- eller skrivbiträden.

Den rithjälp, varom nu vore fråga, avsåge ritare med något mindre kompetens

än den, som erfordrades för ritare på de tekniska byråerna, men

dock ej rena kopister. Det borde finnas möjlighet att i reserv kunna anställa

fyra ritare med arvode motsvarande löneklass 12.

Styrelsen har för närvarande två telefonister i lönegraden Eo 4. Därjämte

finnes en extra telefonist, som avlönas med arvode motsvarande löneklass 1.

Sistnämnda telefonist avlönas med byggnadsmedel från hamn-, bro- och vägbyggnader.

Anställningen är tillfällig och orsakad av att styrelsens verksamhet

utökats på grund av byggnadsarbeten.

De sakkunniga anse, att vägförstatligandet med säkerhet kommer att medföra

ett permanent behov av den tredje telefonisten. Härför borde beräknas

en tjänst i lönegraden Ex 4.

Yttranden.

Beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens telefonister erinrar statskontoret,

att telegrafverkets lokaltelefonister vore hänförda till 2 lönegraden,

varför ämbetsverket ansåge såväl de två nuvarande telefonisterna i lönegraden

Eo 4 som den föreslagna tredje telefonisten i lönegraden Ex 4 vara för

högt placerade.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår, att sistnämnda befattning placeras

i lönegraden Eo 4, då densamma — enligt vad jämväl de sakkunniga uttalat

— erfordrades för att fylla ett permanent behov.

Styrelsen framhåller vidare, att den föreslagna ökningen av styrelsens

personal torde medföra behov av ytterligare en expeditionsvakt, och hemställer,

att ytterligare en sådan befattning i lönegraden A 5 upptages på

styrelsens stat.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter, huruvida icke den tredje telefonisttjänsten

borde inplaceras i 2 lönegraden.

Chefen för försvarsstaben har under framhållande av vägväsendets stora

betydelse för försvaret anfört, att det vore angeläget, att frågan örn inrättande

av en militärbyrå i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upptoges till

prövning.

Den biträdespersonal, som i det föregående under olika byråer föreslagits,

torde icke vara fullt tillräcklig för att tillgodose föreliggande behov. I vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag torde därför böra inräknas

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Marits proposition nr 224.

visst belopp för biträdespersonal utan anknytning till viss byrå. Då bebovet

av sådan arbetskraft är svårbedömligt, bör självfallet bär stor försiktighet

iakttagas.

Jag förordar med anledning av de sakkunnigas förslag, att medel beräknas

för dels ett kontorsbiträde i lönegraden Eo 4, avsett närmast såsom biträde

åt generaldirektören och överdirektören, dels två kontorsbiträden i lönegraden

Ex 4, dels tre skrivbiträden i lönegraden Ex 2, dels tre ritare i

lönegraden Ex 12 och dels en telefonist i lönegraden Eo 2. Med anledning

av sistnämnda förslag, vilket icke innebär någon utökning av nuvarande antal

telefonister i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens telefonväxel, må framhållas,

att arbetet i växeln måste anses tämligen krävande med hänsyn till bland

annat det stora antal rikssamtal, som där expedieras. Då det är fråga örn

ett permanent personalbehov, torde extra ordinarie anställning böra beredas.

Slutligen anser jag, att den föreslagna ökningen av styrelsens personal motiverar

anställandet av ytterligare en expeditionsvakt. Då styrelsen för närvarande

blott har två dylika befattningar på ordinarie stat, synes befattningen

böra upptagas såsom ordinarie. I avlöningsanslaget böra därför beräknas

medel för ytterligare en expeditionsvakt i lönegraden A 5.

Då frågan örn att inrätta en särskild militärbyrå, avsedd att ersätta den

nuvarande militäravdelningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varit föremål

för prövning från Kungl. Majits sida så nyligen som den 31 juli 1942

och därvid icke befunnits böra föranleda åtgärd av denna innebörd, anser

jag mig icke böra förorda, att en dylik byrå nu inrättas.

Inrättande av en överrevision.

De sakkunniga erinra, hurusom vid behandlingen av principfrågan örn vägväsendets

förstatligande riksdagen i likhet med departementschefen uttalat,

att en fortlöpande kontroll ur saklig synpunkt över den centrala och lokala

vägförvaltningen vore av behovet påkallad, samt att riksdagen med hänsyn

härtill tillstyrkt, att för granskning av det tekniska verkets förvaltning

anordnades en särskild överrevision av för ändamålet utsedda, utom verket

stående erfarna och praktiska män.

De sakkunniga ha förutsatt, att överrevisionen skulle omfatta väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens hela verksamhetsområde. På grund av den mångfald

frågor, som måste lösas i samband med vägförstatligandet, syntes dock

överrevisorernas verksamhet till en början huvudsakligen komma att bliva

förlagd till vägväsendet. Överrevisorernas uppgifter förutsättas av de sakkunniga

skola närmare angivas i instruktionen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Liksom vägförstatligandekommittén föreslå de sakkunniga, att antalet

överrevisorer blir två och att de förordnas av Kungl. Majit. De borde vardera

åtnjuta arvode med 3,000 kronor om året.

Till överrevisorernas förfogande för revision borde linnas en särskild av

Kungl. Majit förordnad sekreterare. Dennes arvode borde bestämmas av

Kungl. Majit.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vägförstatligandekommittén beräknade de årliga kostnaderna för överrevisionen

till 10,000 kronor, däri inberäknat arvoden och resekostnader m. m.

De sakkunniga anse det av kommittén föreslagna beloppet för närvarande

vara för lågt. Numera syntes ett belopp av 12,000 kronor örn året bliva erforderligt.

Generaldirektören Stridsberg har i sitt vid de sakkunnigas betänkande

fogade särskilda yttrande framhållit, att enligt hans mening det för överrevisorerna

av de sakkunniga beräknade anslagsbeloppet icke kunde täcka kostnaderna

för annat än en mycket sporadisk sakrevision av vägförvaltningen.

De sakkunnigas förslag har föranlett erinringar från några myndigheter.

Statskontoret biträder 1941 års revisionsutrednings förslag, att särskilda

överrevisorer icke borde tillsättas för vägväsendet utan att den sakliga

granskningen inom nämnda område i stället borde ombesörjas av det av

utredningen föreslagna revisionsinstitutet statens sakrevision.

Riksräkenskapsverket hänvisar till sitt yttrande till chefen för finansdepartementet

den 2o januari 1943 angående inrättande av statens sakrevision.

I detta yttrande har ämbetsverket anslutit sig till förslaget, att rådande system

med särskilda överrevisorer skulle avvecklas och deras granskningsuPP§i^er

överföras till statens sakrevision. Riksräkenskapsverket anser,

liksom generaldirektören Stridsberg i förenämnda särskilda yttrande, att det

för överrevisorerna beräknade anslagsbeloppet icke kunde täcka kostnaderna

för annat än en mycket sporadisk sakrevision av vägförvaltningen.

Allmänna Vonenamnden har i fråga örn storleken av det för överrevisorerna

beräknade anslagsbeloppet givit uttryck åt en liknande uppfattning som

riksräkenskapsverket.

I ett den 8 februari 1943 dagtecknat utlåtande till chefen för finansdepartementet

över 1941 års revisionsutrednings betänkande angående inrättande

av statens sakrevision lia 1942 års vägsakkunniga uttalat sig i frågan

örn ordnandet av sakrevisionen beträffande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

och styrelsen underlydande organs förvaltning. De sakkunniga ha härvid

anfört bland annat följande.

Det synes obestridligt, att ett gemensamt kontrollorgan har större förutsättningar

än särskilda överrevisioner var för sig att bedöma sådana inom

olika områden företagna förvaltningsåtgärder, vilka äro av likartad beskaffenhet.

Av nu berörda skäl torde granskningen av åtskilliga förvaltningsåtgärder

inom vägväsendets område kunna med större fördel utövas av statens

sakrevision än av en överrevision, som endast har väg- och vattenfry§§na<lsstyrelsens

verksamhet till föremål för sin granskning. Exempelvis

torde statens sakrevision — med hänsyn till den erfarenhet, som denna

kommer att vinna inom andra förvaltningsområden — få större förutsättningar

än en överrevision att granska förrådsrörelsen och särskilt då upphandlingarna

vid vägväsendet. Vidare torde ett gemensamt revisionsorgan

kunna med större fördel anförtros kontrollen av att vägorganisationens personal

och maskiner effektivt utnyttjas. Detsamma torde gälla även spörsmål,

huruvida visst vägarbete bör utföras i egen regi eller på entreprenad.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

En väsentlig del av förvaltningen inom vägväsendets område är emellertid

av den beskaffenhet, att för granskningen av densamma fordras en ingående

kännedom örn vägväsendet och att det kontrollerande organet fortlöpande

följer utvecklingen på detta område. Detta gäller särskilt bedömande av sådana

spörsmål som örn underhållsstandarden lämpligt anpassats i förhållande

till trafikens storlek och art, om vid meddelande av bestämmelser rörande

högsta tillåtna hjultryck tillräcklig hänsyn tagits till vägarnas beskaffenhet

och trafikens behov, om projektering av vägbyggnadsföretag skett med tillräcklig

noggrannhet, vid lämplig tidpunkt och utan att alltför många alternativ

jitarbetats, örn byggnadsstandarden anpassats i förhållande till trafiken

och trafiksäkerheten samt om vägarnas förseende med beläggning skett i

lämplig utsträckning.

Det torde med visst fog kunna ifrågasättas, örn statens sakrevision —

med den sammansättning, som detta organ måste ha med hänsyn till omfattningen

av dess verksamhetsområde — kan få den ingående kännedom

örn vägväsendet, som erfordras för ett bedömande av nu berörda spörsmål.

Det torde nämligen bliva svårt att till sakrevisionen knyta personer, som

äga icke blott ingående kännedom om vägväsendet och möjlighet att följa

utvecklingen inom detta område utan även förutsättningar att bedöma statsförvaltningen

i övrigt. Anlitandet av särskilda experter lärer icke kunna ersätta

frånvaron av ingående kännedom örn vägväsendet hos det granskande

organet.

Enligt de sakkunnigas mening skulle en överrevision, bestående av erfarna

och praktiska män, vilka äga ingående kännedom örn vägväsendet och

som fortlöpande följa utvecklingen inom detta område, lia större förutsättningar

än det av revisionsutredningen föreslagna organet att granska vägförvaltningen

i sådana hänseenden som de nu berörda. Det är att märka,

att ett riktigt avgörande av dessa frågor är av största betydelse ur kostnadssynpunkt.

Det synes vidare uppenbart, att en särskild, överrevision

skulle lia helt andra möjligheter än den föreslagna sakrevisionen att bedöma

den allmänna vägpolitiken och örn vägbehoven inom olika delar av

landet tillgodosetts på ett rättvist och likformigt sätt.

Det synes de sakkunniga icke sannolikt, att det föreslagna revisionsorganet

skulle vid sidan av övriga uppgifter kunna utöva en årlig .granskning

av vägväsendet av lika ingående beskaffenhet som örn granskningen verkställes

av en särskild överrevision.

De sakkunniga finna det anförda giva vid handen, att å ena sidan ett

för hela statsförvaltningen gemensamt revisionsorgan i vissa hänseenden

skulle medföra betydande fördelar även för vägväsendet men att å andra

sidan ett sådant organ icke kunde i alla avseenden ersätta en överrevision

med de uppgifter, som avsetts skola tillkomma denna. Vid sådant förhållande

anse de sakkunniga lämpligast, att vid sidan av statens sakrevision

inrättas en särskild överrevision med uppgift att granska väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

och dess lokala organs förvaltning. I varje fall borde en

särskild överrevision finnas under den första tiden efter ett förstatligande,

då den statliga vägorganisationen i detalj skulle utformas och då den nya

sakrevisionen ännu icke hunnit förvärva så ingående kännedom örn vägväsendet.

Att vägförvaltningen sålunda skulle bli föremål för saklig granskning av

två olika organ torde, fortsätta de sakkunniga, icke behöva medföra några

olägenheter. Med hänsyn till de små kostnaderna för en särskild överrevi
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Departement*-

chefen.

Kungl. Majlis proposition nr 224.

sion syntes ur kostnadssynpunkt några betänkligheter icke kunna resas mot

en dylik lösning av frågan. Någon kompetenstvist mellan de olika organen

kunde icke uppkomma, då varken sakrevisionen eller överrevisionen skulle

ha att döma i anmärkningsmål eller eljest. De sakkunniga förutsatte därjämte,

att de båda revisionsorganen samarbetade till förekommande av onödigt

dubbelarbete och så, att kontrollen bleve så effektiv som möjligt. Därvid

borde genom överenskommelse en uppdelning ske så, att vissa grenar

av förvaltningen underkastades granskning av sakrevisionen och andra av

överrevisionen.

I proposition nr 164 till innevarande års riksdag har förslag framlagts

örn inrättande från och med den 1 oktober 1943 av statens sakrevision.

Chefen för finansdepartementet har härvid i fråga örn det föreslagna revisionsinstitutets

arbetsområde anfört bland annat följande.

Yad angår statens sakrevisions arbetsområde synes detta i princip böra

omfatta all verksamhet, som helt eller delvis finansieras med statliga medel.

Under den första försökstiden böra dock befintliga speciella sakrevisionsinstitutioner,

alltså närmast överrevisorerna vid olika affärsverk, tillsvidare

bibehållas. Frågan örn formerna för sakrevision vid vägväsendet är för närvarande

under prövning i kommunikationsdepartementet. När ett nedläggande

av nu förefintliga speciella sakrevisionsorgan bör ske, torde få bli

beroende på erfarenheterna av statens sakrevisions verksamhet.

Med hänsyn till omfattningen och betydelsen av den ekonomiska förvaltning,

som efter vägväsendets förstatligande skulle ankomma på väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och dess underlydande organ, bör en ingående

sakgranskning på detta förvaltningsområde anordnas. I princip bör denna

granskning, därest statens sakrevision kommer till stånd, ankomma på

detta institut. Under tiden närmast efter förstatligandets genomförande,

då formerna för verksamheten skola uppbyggas samt en mångfald avgöranden

av principiell och praktiskt genomgripande betydelse skola träffas,

är det emellertid av särskild vikt, att en fortlöpande och effektiv granskning

av verksamheten på detta område kan äga rum. På grund härav

och då statens sakrevision icke kan förutsättas från början besitta den nära

kännedom örn vägväsendet, som icke minst under denna övergångsperiod

måste anses erforderlig för en tillfredsställande sakgranskning, anser jag

mig böra förorda, att övergångsvis en särskild överrevision inrättas vid vägoch

vattenbyggnadsväsendet. Ifrågavarande förvaltningsområde bör emellertid

icke härigenom vara undantaget från granskning av statens sakrevision.

Med hänsyn till vad sålunda förutsatts beträffande uppdelning av granskningen

mellan de både sakrevisionsorganen anser jag det av de sakkunniga

beräknade beloppet för överrevisionen, 12,000 kronor, böra vara tillfyllest.

Mot förslaget, att arvodet till vardera av de båda överrevisorerna bestämmes

till 3,000 kronor per år, har jag icke funnit anledning till erinran.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

DEN LOKALA VÄGORG ANIS ATIONEN.

Vägförvaltningarna.

Vägförstatligandekommittén framlade två förslag beträffande landets indelning

i vägdistrikt, nämligen alt. I med 12 distrikt och alt. II med 22 distrikt.

Enligt alt. II skulle länen bilda distrikt, dock att Gotlands län sammanslogs

med Stockholms län och Blekinge med Kronobergs. Kommitténs majoritet

tillstyrkte alt. I.

I anslutning till Kungl. Maj:ts proposition i ämnet uttalade sig riksdagen

för, att landet skulle indelas i 24 distrikt, sammanfallande med länen.

De sakkunniga.

Med länen såsom enheter för väghållningen bleve, framhålla de sakkunniga

(betänkandet sid. 234 o. f.) omfattningen av de olika vägförvaltningarnas arbetsuppgifter

mycket olika och mera varierande än enligt alt. II i vägförstatligandekommitténs

förslag. Personalstyrkan vid de olika förvaltningarna

måste avvägas efter arbetets omfattning. Vägförstatligandekommittén kunde

föreslå samma ordinarie personalstyrka för varje vägförvaltning enligt alt. I,

som avsåge 12 till arbetets omfattning ungefär likvärdiga distrikt. Enligt

alt. II däremot bleve personalstyrkan olika för skilda förvaltningar. Med

den nu förutsatta indelningen med länen såsom enheter bleve det nödvändigt

att än mer variera personalstyrkan.

De sakkunniga framhålla vidare, att det överhuvudtaget vore vanskligt

att föreslå en organisation, som på lämpligt sätt anslöte sig till arbetsuppgifterna

i de skilda länen. Än vanskligare bleve detta på grund av de rådande

krisförhållandena. Behovet av personal för vägunderhållet kunde

visserligen förutses någorlunda bestämt. Beträffande byggande av väg vore

emellertid förhållandet ett annat. Särskilt på detta område vore det av vikt,

att organisationen ordnades så, att den tillgodosåge de nuvarande behoven,

men samtidigt gjordes så elastisk, att den kunde utvidgas att möta kraven

vid en återgång till normala förhållanden och de ytterligare stegrade kraven

vid en arbetslöshetskris m. m.

Vid behandlingen av frågan örn vägförvaltningarnas personalbehov lia de

sakkunniga sammanfört länen gruppvis med hänsyn till den för olika län

föreslagna personalen. De sakkunniga betona, att denna sammanställning

icke innebär något ställningstagande till ordningen mellan länen vid en väghållning

av normal omfattning.

Vägförstatligandekommittén hade tänkt sig, att vägförvaltningarna skulle

inom sig organiseras på särskilda avdelningar. I samband med behandlingen

av principfrågan örn vägförstatligandet anförde jag i 1942 års proposition,

att lämpligheten av en fast organisation på avdelningar kunde ifrågasättas,

örn distrikten sammanfölle med länen. Med anledning härav säga sig de

sakkunniga lia utgått från att vägdirektörerna skulle äga fritt utnyttja sina ingenjörs-

och övriga biträden allt efter föreliggande arbetsuppgifter. Det läge då,

fortsätta de sakkunniga, i sakens natur att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle äga befogenhet att vid behov förflytta tjänstemännen mellan länen

liksom mellan styrelsen och vägförvaltningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. I sami. Nr 221. 422 43 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition nr 224.

Vägdirektörerna.

De sakkunniga, som utgått från att vägförvaltning skall ställas under

ledning av en vägdirektör, föreslå, att denne i Norrbottens, Västerbottens

och Västernorrlands län placeras i lönegraden C 7, i Gotlands och Blekinge

län i lönegraden C 5 samt i övriga län i lönegraden C 6. Till jämförelse

må nämnas, att vägförstatligandekommittén vid en distriktsorganisation

enligt alt. II föreslog vägdirektörsbefattningarnas hänförande till lönegraden

C 8 i de två nordligaste distrikten (Norrbottens och Västerbottens län) samt

till lönegraden C 7 i de övriga distrikten.

Den personal, som av vägförstatligandekommittén beräknades erforderlig

på den s. k. vägdirektörsexpeditionen, har endast till viss del upptagits i

de vägsakkunnigas förslag till personalstat.

Därest, på sätt de sakkunniga föreslagit, förrådsrörelsen friställes, skulle

dock alltjämt arbetsförråden komma att vara underställda vägdirektören *

Denne skulle därjämte äga befogenhet att göra vissa upphandlingar. Lagerbokföringen

för arbetsförråden skulle härvid ske vid vägförvaltningarna.

För denna bokföring ävensom för upphandlingarna behövde vägdirektören

biträde. De sakkunniga föreslå att för detta ändamål en kontoristbefattning

i lönegraden Eo 9 inrättas vid varje vägförvaltning.

På grund av den ringa byggnadsverksamhet, som för närvarande är rådande

på väghållningens område, ha de sakkunniga icke ansett sig böra förorda,

att i organisationen nu upptages den tjänst såsom värderingsman i

lönegraden A 17, som av vägförstatligandekommittén förutsattes för handläggning

av markförvärvsfrågor m. m.

Behovet av kanslibiträden, kontorsbiträden och expeditionsvakter behandlas

i samband med frågan örn personal för kamerala ärenden.

Personal för underhållet.

Underhållsing enjon er.

Vägförstatligandekommittén föreslog för underhållet sammanlagt 45 ingenjörer,

varav 22 avdelningsingenjörer i lönegraden A 27 och 23 ingenjörer i

lönegraden A 21.

Riksdagen förutsatte emellertid, att antalet ingenjörer skulle i möjligaste

mån minskas.

Vid bedömandet av det erforderliga antalet ingenjörer för underhållet ha

de sakkunniga utgått från att övervägmästartjänster komma att inrättas till

det antal, de sakkunniga föreslagit.

De sakkunniga föreslå, att de s. k. avdelningsingenjörerna i lönegraden

A 27 för underhållet ersättas med vägingenjörer i lönegraden A 26.

Vägingenjör skulle närmast under vägdirektören hava ansvaret för underhållet

i länet. På grund av att vägdirektören själv borde kunna personligen

taga verksam del i ledningen av underhållet i de mindre länen, föreslå de

sakkunniga, att vägingenjörstjänster för underhållet tills vidare inrättas blott

i 19 län. Vägingenjör skulle icke tillsättas i följande 5 län, nämligen Uppsala,

Gotlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands län.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kitngl. Maj:ts proposition nr 224.

Även de övriga, av kommittén föreslagna ingenjörstjänsterna för underhållet,

23 stycken i lönegraden A 21, borde enligt de sakkunniga kunna tills

vidare något minskas i antal. I första hand krävdes en sådan ingenjör i vart

och ett av nämnda 5 län, där vägingenjörstjänst icke inrättades. Därjämte

krävdes sådan ingenjör i de 14 större länen. Beträffande de återstående 5

länen erfordrades visserligen icke ytterligare en hel ingenjör skraf t för underhållet,

men helt utan ytterligare ingenjörsbiträde beräknades vägingenjören

få alltför stor arbetsbörda. De sakkunniga ha därför föreslagit att jämväl i

dessa län skulle inrättas en ingenjörstjänst i lönegraden A 21, men ha därvid

utgått från att tjänsten skulle uppdelas på underhåll samt projektering

och byggande. Av dessa 5 tjänster skulle då blott 2x/a anses belasta underhållet.

Totalt skulle antalet ingenjörstjänster i lönegraden A 21 för underhållet

bliva 2D/2.

Dessa ingenjörer behövde icke vara högskoleutbildade. Däremot borde

som kompetenskrav uppställas examen från statligt tekniskt läroverk, där ej

särskilda skäl till annat föranledde.

Yad de sakkunniga sålunda föreslå innebär en minskning i jämförelse med

vägförstatligandekommitténs förslag med sammanlagt 41/2 ingenjörstjänster.

Overvägmästare.

Vägförstatligandekommitténs organisationsförslag alt. II upptog 47 övervägmästare.

Vid behandlingen av huvudgrunderna för vägförstatligandet uttalade

riksdagen, att det vore tillrådligt, att övervägmästarbefattningar icke

tillsattes, förrän erfarenheten visat, att behov därav förelåge.

Vägsakkunniga ha emellertid på närmare angivna skäl ansett sig böra förorda,

att ett mindre antal övervägmästartjänster inrättas, närmast i syfte att

begränsa antalet ingenjörer och samtidigt i möjligaste mån befria vägmästarna

från expeditionsgöromål. De sakkunniga föreslå sålunda, att 28 övervägmästarbefattningar

i lönegraden A 16 uppföras på vägförvaltningarnas personalstat.

De sakkunniga ha då avsett, att flertalet vägförvaltningar skulle

tilldelas blott en övervägmästare. Gotlands och Blekinge län skulle bliva

helt utan övervägmästare, Norrbottens och Västerbottens län skulle få vartdera

3 samt Västernorrlands och Älvsborgs län vartdera 2 övervägmästare.

LänsschaJctmästare.

Såsom förut nämnts ha statsmakterna redan beslutat, att frågor örn statsbidrag

till byggande och underhåll av enskilda vägar skola överflyttas från

den nuvarande centrala handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till avgörande av länsstyrelserna.

Beträffande det tekniska utredningsarbetet på detta område ha de sakkunniga

föreslagit, att den nuvarande särskilda länsschaktmästarorganisationen

tills vidare skulle bibehållas med de förändringar beträffande distriktsindelningen,

som kunde befinnas erforderliga och lämpliga, samt att liksom

hittills anslagen till enskilda vägar skulle anlitas för länsschaktmästarnas

avlöning, allt till dess större erfarenhet vunnits rörande organisationens

definitiva utformande.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Personal för projektering och byggande av väg.

Vägförstatligandekommittén föreslog för vägförvaltningarnas arbete med

projektering och byggande av väg inrättande av följande befattningar.

13 arbetschefer i lönegraden C 5,

22 avdelningsingenjörer i lönegraden A 27,

24 ingenjörer i lönegraden A 21, samt

22 ritare i lönegraden A 12,

eller tillhopa 81 befattningar.

De sakkunniga ha för samma ändamål beräknat 6472 tjänster.

Arbetschefsbefattningar böra enligt de sakkunniga icke för närvarande

inrättas med hänsyn till vägbyggandets ringa omfattning. Det förutsättes att,

örn ökade vägbyggnadsarbeten anses böra igångsättas vid en arbetslöshetskris,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall äga befogenhet att tillsätta

arbetschefer med avlöning från byggnadsmedel.

I likhet med vad som föreslagits beträffande personalen för underhållet

böra enligt de sakkunniga i flertalet län vägdirektörernas närmaste män i

fråga örn projektering och byggande av väg benämnas vägingengör er. De

sakkunniga föreslå, att dessa vägingenjörer placeras i lönegraden A 27.

De sakkunniga anse att, när nu samtliga län skulle utgöra egna distrikt,

behov av en vägingenjör för nu ifrågavarande ändamål icke förelåge i de två

minsta länen, där vägdirektören själv borde medhinna att direkt leda jämväl

projekterings- och byggnadsarbetena. De sakkunniga föreslå sålunda, att

vägingenjörstjänst icke inrättas i Gotlands och Blekinge län. Det kunde

enligt de sakkunniga även ifrågasättas, örn dylika vägingenjörstjänster borde

inrättas i Uppsala, Hallands och Västmanlands län. Med hänsyn dock till

att någon högre ingenjörstjänst för underhållet icke föreslagits skola inrättas

i dessa län, ha de sakkunniga i detta sammanhang upptagit en vägingenjörstjänst.

De sakkunniga lia då utgått från att innehavaren komme att biträda

även vid ledningen av underhållet.

Vidare föreslå de sakkunniga, att för här ifrågavarande ändamål inrättas

vissa ingenjörsbefattningar i lönegraden A 21. Dessa ingenjörer skulle verkställa

projektering och renstakning av vägföretag samt biträda vid ledning

av arbeten i egen regi och kontroll av entreprenadarbeten. De sakkunniga

ha upptagit en dylik tjänst för vart och ett av de 14 största länen samt

en i vartdera av Gotlands och Blekinge län, där vägingenjör icke skulle

finnas. I vart och ett av Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och Bohus,

Örebro samt Gävleborgs län skulle, på sätt framgår av det redan anförda,

finnas en vägingenjörstjänst. Innehavaren av denna tjänst förutsättes skola

fördela sin arbetstid lika mellan underhåll, å ena, samt projektering och

byggande, å andra sidan. I Uppsala, Hallands och Västmanlands län skulle

för sistnämnda arbetsuppgifter icke finnas någon ingenjör i lönegraden A 21.

Med det sålunda föreslagna antalet ingenjörer i lönegraden A 21 för projektering

och byggande av väg syntes, uttala de sakkunniga, en del län få för

liten fast anställd personal för detta ändamål. De sakkunniga förutsätta

emellertid, att det särskilda projekteringsanslag, varom i det följande förmäles,

tages i anspråk för anlitande av extra arbetskraft just i dessa län.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 224.

På samma sätt borde även byggnadsanslagen kunna tagas i anspråk för avlöning

av tillfälligt anställda ingenjörer i anledning av vägbyggnadsföretag.

Vidare förutsättes, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utnyttjar ingenjörerna

i lönegraden A 21 för projekteringsuppdrag även i annat län än det, där vederbörande

är stationerad. På detta sätt borde enligt de sakkunniga behovet

av ingenjörskrafter för förevarande ändamål kunna bliva tillgodosett i alla län.

Förutom nu nämnda personal skulle, anföra de sakkunniga, vid vägförvaltningama

även erfordras ritare i lönegraden A 12. Dessa skulle hava sådana

kvalifikationer, att de på ett verksamt sätt kunde biträda vid projektering

och renstakning av vägföretag. De skulle även kunna utföra massberäkningar

för vägprojekt och renstakningar men borde helst därjämte hava sådan

erfarenhet och praktik från dylika arbeten, att de vid behov kunde biträda

vid staknings- och uppmätningsarbeten i terrängen. De sakkunniga lia

ansett en ritartjänst erforderlig vid varje vägförvaltning.

De sakkunniga ha utgått från att det på vägförvaltningarna ankommande

projekteringsarbetet delvis skulle utföras med hjälp av extra personal. För

kostnaderna för denna personal skulle anvisas ett särskilt anslag, vilket

jämväl skulle tagas i anspråk för ersättning till för projekteringsarbeten

anlitade konsulterande ingenjörer. De sakkunniga hava beräknat det årliga

anslagsbehovet på sätt framgår av följande sammanställning.

Kronor

Ingenjörer, ritare och schaktmästare .................................... 50,000

Resekostnader.............................................................. 100,000

Hantlangning .............................................................. 200,000

Konsulterande ingenjörers pågående och nya arbeten ................ 200,000

Särskilda utredningar .................................. 50,000

Summa kronor 600,000

Kameral personal.

De sakkunniga föreslå, att en vägkamrerar t jäns t inrättas i varje län, placerad

i lönegraden A 21 respektive A 20, ävensom att en vägkassärstjänst, placerad

i lönegraden Eo 14 respektive Eo 11, inrättas i samtliga län utom de två

minsta. Kamrerare i lönegraden A 21 skulle finnas i de 19 största länen och

kamrerare i lönegraden A 20 i Uppsala, Gotlands, Blekinge, Hallands och

Västmanlands eller sammanlagt 5 län. I de 14 största länen skulle därjämte

anställas en bokhållare i lönegraden Eo 17. Kassören borde i flertalet län

placeras i lönegraden Eoll. I de två minsta länen, Gotlands och Blekinge,

skulle dock en kontorist i lönegraden A 9 vara jämväl vägkassör. I följande

relativt stora län, nämligen Södermanlands, Kronobergs, Göteborgs och

Bohus, Örebro och Gävleborgs eller tillhopa 6 län, där bokhållare icke skulle

finnas och kassören därför utom egna åligganden måste fullgöra de för bokhållaren

avsedda göromålen, borde kassören placeras i lönegraden Eo 14. I

nämnda län skulle personalen förstärkas med en kontorist i lönegraden Eo 9.

I Uppsala, Hallands och Västmanlands län, som icke heller skulle få bokhållare,

skulle personalen förstärkas med ett kanslibiträde i lönegraden A 7

och i de tre största, mest arbetstyngda länen nied ett kanslibiträde i lönegraden

Eo 7.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Arbetsfördelningen mellan befattningshavarna skulle i stort sett bliva

följande.

Kamreraren skulle föredraga ärenden rörande utanordningar, leda och

svara för bokföringen, utöva kontrollen över kassarörelsen, leda och deltaga

i den inre revisionen, vara föredragande i personalärenden, handlägga

ärenden av social natur och biträda vägdirektören vid ingående av avtal och

uppgörande av kontrakt.

Bokhållaren skulle ombesörja den inre revision, som föreginge medelsutbetalningen,

svara för den i och för anslagskontrollen erforderliga specialbokföringen,

upprätta anordningslistor samt svara för avlöningarnas uträknande

och underteckna avlöningslistorna.

Kassören skulle handha kassarörelsen samt ombesörja kassa- och titelbokföringen.

Beträffande behovet i övrigt av kanslibiträden, kontor sbiträden och skrivbiträden

för diarieföring, arkiv, kalkylationsbokföring, skrivarbeten m. m.

framhålla de sakkunniga, att detta behov vore olika i de skilda vägförvaltningarna

och att det vore mycket vanskligt att bedöma detsamma. De sakkunnigas

förslag härutinnan framgår av följande sammanställning. I förslaget

ha vidare upptagits expeditionsvakter för de 14 större vägförvaltningarna.

Sammanställning: av vägförvaltningarna» personal.

Lönegrad

Vart

och ett

av

Väster- bottens

och

Norr- bottens

två län

Väster-

norr-

lands

län

Älvs-

borgs

län

Vart och ett av

Stockholms,

Östergötlands,

Jönköpings,

Kalmar,

Malmöhus,

Kristianstads,

Skaraborgs,

Värmlands,

Kopparbergs

och

Jämtlands

tio län

Vart och ett

av Söder- manlands,

Kronobergs,

Göteborgs

och Bohus,

Örebro och

Gävleborgs

fem län

Vart

och ett

av Upp- sala,

Hal- lands

och

Väst-

man-

lands- trc län

Vart

och ett

av Got- lands

och

Ble- kinge

tvä län

Summa

Vägdirektör

C 7

i

i

_

_

_

_

_

3

»

C 6

—

—

i

i

i

i

—

19

M

C 5

—

—

—

—

—

—

1

2

Vasängen! ör

A 27

i

i

i

i

i

i

—

22

»

A 26

i

i

i

i

i

—

—

19

Ingenjör

A 21

2

2

2

2

i

i

2

40

V&gkamrer

A 21

1

1

1

1

i

—

—

19

»

A 20

—

—

—

—

—

i

1

5

Övervägmästare

A 16

3

2

2

1

i

i

—

28

Ritare

A 12

1

1

1

1

i

i

1

24

Kontorist

A 9

—

—

—

—

—

—

1 1

2

Kanslibiträde

A 7

1

1

1

1

i

i

—

22

Bokhållare

Eo 17

1

1

1

1

—

—

—

14

Vägkassör

Eo 14

—

—

—

—

i

—

—

5

)»

Eoll

1

1

1

1

—

i

—

17

Kontorist

Eo 9

1

1

1

1

2

i

1

29

Kanslibiträde

Eo 7

1

1

—

—

—

—

—

3

Expeditionsvakt Eo 5

l

1

1

1

—

—

—

14

Kantorsbiträde

Eo 4

1

1

1

1

1

i

1

24

Skrivbiträde

Eo 2

1

1

1

1

1

i

—

22

Summa per län

18

17

16

15

13

a

8

—

Totalt

1 Tillika vägkassör.

36

17

16

150

65

33

16

333

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

De sakkunniga säga sig med avsikt lia föreslagit en knapp personalstat.

För att möjliggöra för väg- ock vattenbyggnadsstyrelsen att förse vägförvaltningarna

med de ytterligare biträden, som med säkerhet kunde komma

att erfordras, föreslå de sakkunniga, att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förfogande ställes en anslagspost för extra personal. Denna anslagspost

borde beräknas så, att den möjliggjorde anställande av ytterligare 25

biträden och 10 kontorsvakter och borde för närvarande uppgå till cirka

75,000 kronor per år.

Yttranden.

De sakkunnigas förslag beträffande vägförvaltningarnas organisation kar

givit anledning till åtskilliga uttalanden. I flertalet av dessa ha upptagits

förslag till ändringar av organisationen på särskilt angivna punkter, vanligen

innebärande utökning av personalbeståndet, ävensom till ändrad löneställning

för olika befattningshavargrupper. Några av de hörda myndigheterna

och organisationerna ha emellertid även gjort vissa allmänna uttalanden.

Länsstyrelsen i Stochholms län anser sålunda, att den för länet föreslagna

personalstaten över huvud är hållen i underkant. Länsstyrelsen har emellertid

1 nuvarande läge icke ansett sig böra påyrka någon ändring i de sakkunnigas

förslag.

Även länsstyrelsen i Uppsala län säger sig ha svårt att tro, att den för

länet beräknade personalen skall visa sig tillräcklig.

Vägingenjören i Västerbottens län framhåller, att skillnaden i personaluppsättning

mellan Västerbottens län och exempelvis den grupp av 10 län, som

omfattade Stockholms—Jämtlands län, endast vore 3 personer, bestående av

2 övervägmästare för underhållet och 1 kanslibiträde. Denna skillnad måste

anses vara för liten och täckte ej den större arbetsbelastningen för vägförvaltningen

i detta län med dess jämförelsevis stora väghållning.

Minst följande utökning av den fast anställda personalen vid länets vägförvaltning

erfordrades enligt vägingenjörens uppfattning.

1 ingenjör .......................................... Eo 17

2 vägmästare........................................ Eo 13

1 kontorsbiträde.................................... A 4

2 kontorsbiträden .................................. Eo 4.

Göteborysbygdens vägstijrelse uttalar, att personaluppsättningen för vägförvaltningen

i Göteborgs och Bohus län syntes alldeles för knappt tilltagen.

På grund av länets topografiska och mycket svårartade geologiska struktur

samt de meteorologiska förhållandena syntes enligt den erfarenhet, som vägstyrelsen

vunnit i vägfrågor, en utökning av den föreslagna personalen vara

ofrånkomlig.

Såsom framgår av det i annat sammanhang återgivna yttrandet av svenska

vägstyrelsernas förbund anser förbundet, att antalet befattningar, som beräknats

för vägförvaltningarna, behöver väsentligt ökas, örn arbetsuppgifterna

skola kunna medhinnas inom rimlig tid.

Å andra sidan har en motsatt uppfattning kommit till synes i ett par

yttranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts proposition nr 224.

Sålunda har länsstyrelsen i Ostergötlands län i likhet med länets vägstyrelseförening

befarat, att vägförvaltningen skulle komma att visa sig i hög grad

överorganiserad.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ävensom vägföreningen i länet uttalar, att

den föreslagna vägförvaltningens personaluppsättning även för normala förhållanden

förefölle tilltagen i överkant.

Vägdirektörerna.

De sakkunnigas förslag örn en differentiering de olika länen emellan i

fråga örn löneställningen för vissa befattningar av samma slag — främst

härvid vägdirektörstjänsterna — har mött gensagor från vissa håll.

Statskontoret anför i detta sammanhang.

Vidkommande personalorganisationen vid vägförvaltningarna skiljer sig

det nu framlagda förslaget från vägförstatligandekommitténs förslag alt. II

bland annat därutinnan, att man i enlighet med av statsmakterna lämnade

direktiv utgått från en distriktsindelning, sammanfallande med länen. Då

arbetsuppgifterna i skilda län helt naturligt förete vissa olikheter, betingade

av länens olika storlek och växlande naturförhållanden, har detta i sin tur

fört med sig, att de sakkunniga föreslagit en viss differentiering i lönehänseende

av eljest likvärdiga tjänster. Sålunda föreslås en uppdelning av

vägdirektörerna på tre skilda lönegrader samt av vägingenjörer, vägkamrerare

och vägkassörer på två lönegrader. Ehuru en liknande differentiering redan

förekommer på vissa andra förvaltningsområden, där länet varit indelningsgrund

vid lönegradsplacering, har man dock vid senare löneregleringar i

allmänhet sökt undvika att anlägga kvantitativa bedömningsgrunder på kvalitativt

jämställda befattningar. Erinras må, att tjänsteförteckningssakkunniga

i sitt den 18 juni 1942 avgivna betänkande angående revision av tjänsteförteckningen

i vad avser byråchefs- och rådstjänster m. fl. föreslogo, att landets

24 överlantmätare, av vilka för närvarande 9 äro placerade i lönegrad A 30

och 15 i lönegrad A 29, samtliga skulle hänföras till lönegrad A 30. De

sakkunniga påpekade i detta sammanhang, att differentiering å olika lönelägen

icke förekommer för exempelvis förste provinsialläkarna och länsveterinärerna,

vilka liksom överlantmätarna ha länet till arbetsområde. Att

inom vägförvaltningarna bryta den sålunda eftersträvade och ur såväl principiell

som praktisk synpunkt önskvärda enhetligheten vid lönesättningen

av likvärdiga tjänster kan statskontoret icke tillstyrka.

Statskontoret påyrkar sålunda, att lönegradsplaceringen göres enhetlig

för vägdirektörerna. Ämbetsverket föreslår, att dessa befattningar placeras i

lönegraden C 5 eller samma lönegrad, som statskontoret föreslagit för väginspektören

för underhållet, och lönegraden närmast under den, som gäller

för överingenjören och chefen för statens väginstitut.

I anslutning till frågan örn vägdirektörernas löneplacering erinrar statskontoret

örn vad ämbetsverket i sitt föregående utlåtande över vägförstatligandekommitténs

förslag yttrat rörande behovet av en lönedifferentiering

i dyrortshänseende av förordnandetjänsterna.

Aven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelsen och vägingenjören i

Södermanlands län ha framfört erinringar mot den av de sakkunniga förordade

lönegradsdifferentieringen beträffande vägdirektörerna.

Svenska vägföreningen framhåller beträffande vägdirektörernas löne ställning,

att de tekniska kraven, arbetet och ansvaret på dessa poster vore i stort

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sett lika inom samtliga län, frånsett att arbetet inom ett och samma län

kunde komma att variera från år till år. Dessa omständigheter talade enligt

föreningens mening för en lika lönesättning i samtliga län. För den händelse

lönesättningen skulle komma att graderas, borde även vissa andra län än

de tre nordliga kustlänen uppflyttas i den högre klassen. Detta vore fallet

i de län, som innefattade tillfartsvägarna till rikets tre största städer. Yägföreningen

anför vidare härom.

Den starka trafiken på de stora städernas infartsvägar, den täta bebyggelsen

kring dessa vägar och de ofta mycket höga markvärdena ävensom

hänsynen till andra trafikleder såsom järnvägar, förortsbanor och spårvägar

medföra, att vid dessa vägars utformning speciella och mycket svårbemästrade

trafikproblem uppstå. Dessa problem kräva för sin rätta lösning hos

vägdirektören djupgående insikter ej blott i väg- och byggnadsteknik utan

även i allmänna trafikfrågor och stadsplanefrågor. Trafikproblemen kring

Stockholm och Göteborg kompliceras dessutom av den i regel besvärliga

terrängen runt städerna ifråga.

I Malmöhus län är terrängen visserligen mera lättframkomlig, men det

för svenska förhållanden stora antalet medelstora och mindre städer och

andra samhällen och kanske än mera den synnerligen täta bebyggelsen på

landsbygden komplicera i hög grad arbetet med vägnätets utformning i

detta län.

Vägföreningen anser således, att de skäl, som kunna anföras som motiv

för en högre lönegrad för de tre nordliga kustlänen, också gälla för Stockholms,

Malmöhus och Göteborgs och Bohus län.

Länsstyrelsen i Gotlands län anser, att vägdirektören i länet bör placeras

i samma lönegrad som vägdirektören i flertalet fastlandslän eller i lönegraden

C 6. Liknande uttalanden lia gjorts av vägingengör erna i Malmöhus och

Örebro län samt statsverlcens ingenjör sförbund beträffande vägdirektörstjänsten

i såväl Gotlands som Blekinge län.

Länsstyrelsen ■i Uppsala län anser, att vägdirektören icke bör placeras

lägre än i lönegraden C 7, medan länsstyrelsen i Västerbottens län däremot

finner en placering av vägdirektören i lönegraden C 5 fullt tillräcklig.

Personal för underhållet.

Underhåll singe nj brev.

Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller, att länets vägdistrikt för närvarande

hade gemensam förvaltning under ledning av en arbetschef. Denna

organisation hade visat sig vara mycket ändamålsenlig. För att kunna utnyttja

de synnerligen goda erfarenheter, som gjorts under den nuvarande

organisationen, syntes det länsstyrelsen nödvändigt, att den nuvarande arbetschefsbefattningen

bibehölles i form av en vägingenjörsbefattning i lönegraden

A 26. Därest en av de föreslagna två ingenjörerna i A 21 gjordes till vägingenjör

i A 26, borde den andre ingenjören kunna nedflyttas till A 18.

Vägingenjören i Kristianstads län ifrågasätter, örn icke vägingenjören för

underhållet borde betraktas såsom jämställd med vägingenjören för projektering

och byggande och i enlighet därmed placeras i samma lönegrad

som den senare eller A 27. Arbetet med projektering och planförfattande

syntes i varje fall icke böra övervärderas i jämförelse med arbetet med vägunderhållet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vägingenjören i Hallands län anser, att vägdirektörerna i Uppsala, Hallands

och Västmanlands län borde i likhet med de flesta andra vägdirektörer

befrias från att taga omedelbar del i underhållets ledning. Personalstyrkan

inom dessa vägförvaltningar borde följaktligen utökas med en vägingenjör

i lönegraden A 26.

Statskontoret förordar, att de föreslagna ingenjörstjänsterna i lönegraden

A 21, med undantag för en dylik befattning i vart och ett av de 5 län, där

vägingenjörstjänst för underhållet icke skulle finnas, ersättas med befattningen

såsom vägingenjörsassistent i lönegraden Eo 17. Ämbetsverket hänvisar

i detta sammanhang vad beträffar ingenjörerna för underhållet till att

enligt uppgift i betänkandet dessa ingenjörer icke skulle behöva vara högskolebildade.

Enligt allmänna lönenämndens mening borde det tagas under övervägande,

örn icke en placering i lägre lönegrad än A 21 kunde i viss utsträckning

ifrågakomma för ingenjörer vid vägförvaltningarna. Nämnden har erinrat

örn att inom de affärsdrivande verken vissa ingenjörstjänster hänförts till

lönegraden A 20.

Rektorn för Stockholms tekniska institut har i fråga örn kompetenskrav för

underhållsingenjörerna anfört.

Med anledning av de sakkunnigas uttalande, att underhållsingenjörerna

icke behöva vara högskoleutbildade utan att såsom kompetens borde uppställas

examen från statligt tekniskt läroverk, där ej särskilda skäl till annat

föranleda, hemställes att efter »från statligt tekniskt läroverk» måtte tillfogas

orden »eller motsvarande läroanstalt». Därigenom skulle även från

Stockholms tekniska institut och även från andra enskilda tekniska läroanstalter

utexaminerade elever kunna ifrågakomma såsom underliållsingenjörer.

Från Stockholms tekniska institut utexamineras nämligen för närvarande

ett större antal elever än från samtliga statens tekniska gymnasier

och fackskolor tillsammantagna.

O ver vägmästare.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser i motsats till vägingenjören i länet,

att övervägmästare icke böra tillsättas, förrän erfarenheten visat, att behov

därav föreligger. Skulle sådan befattning redan nu böra tillsättas, borde

den ingenjör i lönegraden A 21, som icke skulle vara högskoleutbildad, uteslutas

ur organisationen.

Länsstyrelsen i Värmlands län säger sig icke vara övertygad örn att övervägmästarna

i verkligheten bomme att bliva annat än expeditionstjänstemän;

såsom sådana bleve de emellertid även erforderliga. Däremot förefölle

det länsstyrelsen, som om behov skulle föreligga att inrätta en högre vägmästartjänst

för utearbetet. Man kunde nämligen icke komma ifrån, att

vissa vägmästardistrikt bleve mera krävande i fråga örn arbetets omfång

och kvalifikationer.

Enligt vägingenjören i Västernorrlands län vore det nödvändigt, att övervägmästarbefattningarna

tillsattes redan från början, enär det eljest bleve

oundvikligt att anställa ytterligare ingenjörer i vägförvaltningarna.

Statskontoret anser sig icke kunna bedöma bärkraften av de motiv, som

föranlett de sakkunniga att frångå riksdagens direktiv i frågan örn inrättande

opaginerad Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

av övervägmästartjänster. Ämbetsverket tillrader att, örn dessa tjänster anses

böra inrättas, de av försiktighetsskäl placeras i lönegraden Ex 16.

Allmänna lönenämnden yttrar i fråga om övervägmästartjänsternas löneställning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det finnas 28 övervägmästartjänster

i lönegraden A 16. Den föreslagna lönegradsplaceringen överensstämmer

med den av vägförstatligandekommittén förordade. Lönenämnden hade

emellertid i sitt tidigare yttrande uttalat, att det syntes kunna övervägas,

huruvida icke övervägmästarbefattningarna åtminstone till en början borde

hänföras allenast till lönegraden A 15. Vid det förnyade övervägande, som

lönenämnden i förevarande sammanhang ägnat det ifrågavarande spörsmålet,

har lönenämnden, med beaktande av att de nu förordade övervägmästartjänsterna

skulle erhålla annan karaktär än de tidigare föreslagna ävensom

att befattningarna beräknats skola besättas med väi meriterade vägmästare,

funnit sig böra biträda förslaget örn övervägmästartjänsternas placering i

16 lönegraden.

Sveriges arbetsledareförbund framför i huvudsak följande sv npunkter beträffande

övervägmästarna.

Förbundet kan icke ur de sakkunnigas betänkande utläsa den verkliga

anledningen till att de sakkunniga underlåta att utnyttja övervägmästarna

för arbetsledningen utan placera dem med kontors- och kontrollarbete vid

distriktsförvaltningarna. Föreligga emellertid skäl härför och äro dessa av

sådan tyngd, att statsmakterna följa de sakkunniga, synes en komplettering

oundviklig. Man måste räkna med att övervägmästaren efter relativt kort

tid tappat kontakten med det praktiska arbetet och med utvecklingen på

vägunderhållets område. Den expertis i fråga örn det praktiska arbetet och

de praktiska detaljerna, som han förfogar över när han utses för uppdraget,

går därmed förlorad. Uppdelas arbetet däremot på två övervägmästare, torde

dessa kunna alternerande givas uppgifter, som trygga erforderlig kontakt

med arbetet och utvecklingen. Linder nyss angiven förutsättning föreslås

därför, att två övervägmästartjänster inrättas i de län, där enligt förslaget

endast en övervägmästare skulle vara anställd. Vidare föreslås, att en öveivägmästartjänst

inrättas i vartdera Gotlands och Blekinge län, Ujvvicl den

för vägunderhållet avsedda ingenjörsbefattningen bör bortfalla. Vid denna

komplettering av antalet övervägmästare skulle hela antalet utgöra 48 eller

exakt samma antal övervägmästare, som skulle erfordras därest arbetsledningen

vid vägunderhållet organiserades i enlighet med av förbundet framlagt

förslag (jfr i det följande). Förbundet vill dock än en gång starkt understryka,

att en väsentligt större effekt ur praktiskt taget alla synpunkter.skulle uppnås,

örn övervägmästarna helt utnyttjas för arbetsledande uppgifter än om

deras arbetskraft till övervägande del tages i anspråk för kontorsarbete.

Förbundet anser i anslutning till tidigare gjorda uttalanden, att starka

skäl alltjämt tala för en inplacering av övervägmästarna i 20 lönegraden.

Förbundet vill emellertid modifiera sitt önskemål därhän, att befattningarna

placeras i 18 lönegraden.

Vid förstatligandet böra samtliga av förbundet föreslagna 48 overvagmästarbefattningar

omedelbart tillsättas. I syfte att dessa icke skola medföra

onödig kostnadsökning framföres tanken, att övervägmästarna tills vidare

anförtros do uppgifter, som framdeles äro avsedda att avila värdermgsraännen.

Vägdistrihtcns tjänstemannaförening påyrkar, att övervägmästarna placeras

i 18 lönegraden.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

Vägingenjören i Stockholms län förordar anställande av en maskinverkmästare

vid vägförvaltningen, varigenom besparingar skulle uppkomma, som

flera gånger skulle uppväga utgiften för hans avlöning, och en effektiv och

väl underhållen maskinpark skulle erhållas.

Läns schaktmästare.

Länsstyrelsen i Hallands län samt vägingenjören i Göteborgs och Bohus län

anse, att det på länssehaktmästarorganisationen ankommande arbetet borde

inordnas direkt under vägförvaltningarna.

Denna uppfattning delas jämväl av vägingenjören i Älvsborgs län, som

tillika föreslår, att en länsschaktmästare anställes vid varje vägförvaltning.

I de större vägförvaltningarna skulle en länsschaktmästare få full sysselsättning

med de frågor, som uppkomma i samband med statsbidrag till underhåll

och byggande av enskild väg, och de mindre förvaltningarna skulle erhålla

en behövlig personalförstärkning.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser däremot, att man tillsvidare icke

bör binda sig genom att inordna länsschaktmästarna i den statliga organisationen

utan lämna möjlighet till en framtida avveckling.

Vägingenjörerna i Kopparbergs och Västernorrlands län framhålla, att frågor

rörande enskild väghållning i vederbörande län redan nu vore av sådan omfattning,

att länet borde utgöra ett eget länsschaktmästardistrikt.

Länsstyrelsen i Örebro län samt Göteborgsbygdens vägstyrelse ifrågasätta,

huruvida icke jämväl ärenden angående s. k. skogsvägar och odlingsvägar

borde överflyttas till länsstyrelserna.

[Personal för projektering och byggande av väg.

Länsstyrelsen i Jönköpings län framhåller, att därest vägbyggande skulle

igångsättas i någorlunda samma omfattning som tidigare, den för projektering

och byggande beräknade personalen syntes ha tilltagits så liten, att

behov av väsentligt större personal snart nog kunde komma att yppas.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att länet borde i fråga örn förvaltningspersonalens

sammansättning hänföras till gruppen Uppsala—Hallands—Västmanlands

län.

Vägingenjören i Älvsborgs län finner den för projektering och byggande

avsedda personalen för knappt tilltagen. Inom länet bedreves för närvarande

i vägdistriktens egen regi vägföretag för ett belopp av 2,600,000 kronor.

Arbetschefer borde tillsättas i samtliga län bland annat med hänsyn till

nödvändigheten att i god tid vidtaga åtgärder för igångsättande av vägarbeten

vid en kommande arbetslöshetskris.

Vägingenjören i Västmanlands län har framfört det förslaget — vilket biträdes

av länsstyrelsen i länet — att då man redan nu kunde förutse behovet

i varje län av minst en ingenjör för projektering, avlönad från projekteringsanslaget,

personalen — åtminstone i de mindre länen med endast tre föreslagna

ingenjörstjänster — borde utökas med en extra ingenjör förslagsvis

i lönegraden Ex 18. Antalet sådana tjänster borde avvägas så, att befordran

till tjänst i lönegraden A 21 kunde beräknas ske efter omkring 3 års an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ställningstid. Inrättandet av ifrågavarande aspiranttjänster kunde förväntas

underlätta rekryteringen av ingenjörer inom vägväsendet.

Vägingengör en i Norrbottens län framhåller, att behovet av ordinarie per

Bonal för byggnadsverksamheten, särskilt i vad avser Norrland, icke blivit

tillräckligt beaktat av de sakkunniga.

Statskontoret, som anser att lönegradsplaceringen bör göras enhetlig for

samtliga vägingenjörer, föreslår, att vägingenjörerna för projektering och

byggande placeras i lönegraden A 26.

Vidkommande anslaget till projektering yttrar statskontoret.

Enligt förslaget skulle anvisas tillhopa 600,000 kronor, att efter behov disponeras

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för avlönande av konsulterande

ingeniörer, extra personal för projektering samt för bestridande av vissa

kostnader för resor, hantlangning och särskilda utredningar m. m. De sakkunniga

förutsätta, att styrelsen vid användningen av dessa medel icke skulle

vara beroende av huru anslaget beräknats. Att till styrelsens fria förfogande

ställa anslag av denna betydande storleksordning finner statskontoret ägnat

att ingiva starka betänkligheter. Under inga förhållanden bör det ifrågakomma,

att styrelsen med anlitande av medel från projekteringsanslaget,

särskilda byggnadsanslag eller dylika, huvudsakligen för andra ändamål än

avlöningar anvisade anslag utan Kungl. Maj:ts eller — såvitt angår tjänster

i lönegrader över den 20:e — riksdagens godkännande anställer extra ordinarie

tjänstemän med pensionsrätt. Statskontoret förutsätter, att här berörda anslagsfrågor

ägnas särskild uppmärksamhet vid ärendets fortsatta beredning

inom departementet samt att ifrågakommande anslagsäskanden grundas på

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen införskaffade detalj utformade arbetsplaner

och kostnadsberäkningar.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uttalar i fråga örn den för projektering

och byggande erforderliga personalen.

Enligt förslaget skall personalen till viss del endast erhålla anställning av

löslig art. Detta kan komma att medföra olägenheter. För att projektera en

väg och allra helst då det gäller att projektera på det noggranna sätt, som

framdeles skall tillämpas, erfordras, att vederbörande känner orten och de

problem, som kunna vara utmärkande för vägp roj ektering just där. Kännedom

om tidigare projekt, om terrängen, örn jordlagren och deras bärighet,

om tillgången på förnödenheter och deras beskaffenhet, örn prisförhållanden,

örn planer för bebyggelsen och örn dennas särarter m. m. är en förutsättning

för att resultatet av den projekterandes arbete skall bli gott. Detsamma gäller

för vägbyggaren. På grund härav och med hänsyn till den väntade ansvällningen

av projekterings- och byggnadsverksamheten hade det varit önskvärt,

att de sakkunniga utarbetat förslag till en fastare och mera arbetsduglig

organisation för här ifrågavarande ändamål.

Kameral personal.

Länsstyrelsen i Gotlands län förordar i likhet med vägingenjören i länet,

att den för länet avsedda ritarbefattningen utbytes mot en kontoristtjänst i

lönegraden Eo 9 eller Ex 9.

Vägingenjören i Hallands län föreslår, att vid samtliga de vägförvaltningar,

där bokhållare icke skulle finnas, vägkassören måtte placeras i lönegraden

Eo 14.

Vägingenjören i Älvsborgs län framhåller, att väghållningsarbetet i länet

i fråga örn ari och omfattning väl komme upp till den svårighetsgrad, som

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

åsätta Västernorrlands län, samt att personalen i Älvsborgs län därför borde

göras lika stor som i Västernorrlands län och sålunda förstärkas med ett

kanslibiträde i lönegraden Eo 7.

Länsstyr (■Isen i V list nian la nds län anser, att de föreslagna vägkassörerna

erhållit för låg lönegradsplacering samt att det kunde ifrågasättas, huruvida

icke skrivbiträdena borde uppflyttas i lönegraden Eo 4, varigenom de skulle

bliva likställda med motsvarande personal på länsstyrelsen.

Vägingenjören i Västernorrlands län har funnit den för länet avsedda personalen

otillräcklig, särskilt i vad avsåge skriv- och kontorsbiträden.

Vägingenjören i Västerbottens län anför bland annat.

Den för vägkamreraren föreslagna lönegradsplaceringen, lönegraden A 21, alfor

lag. Med hänsyn dels till medelsförvaltningens jämförelsevis stora örnfattning

i de båda nordligaste länen och dels den löneställning motsvarande

befattningshavare innehar vid exempelvis de affärsdrivande verken bör vä"- kamrern i dessa län hänföras till minst lönegraden A 22. Av i huvudsak

samma anledning bör vägkassör i sagda län placeras i lönegraden Eo 14 i

stället för i lönegraden Eo 11 enligt de sakkunnigas förslag.

Statskontoret föreslår i anslutning till sitt uttalande örn vägdirektörsbefattningarna,

att lönegradsplaceringen för vägkamrerare och vägkassörer göres

enhetlig. Härvid borde ifrågakomma för vägkamrer lönegraden A 21 och för

vägkassör lönegraden Eo 11. Den av de sakkunniga för vartdera av Gotlands

och Blekinge län föreslagna befattningen såsom kontorist och vägkassör i

lönegraden A9 borde ersättas med vägkassörstjänst i lönegraden Eoll.

Beträffande den kamerala personalen i övrigt uttalar statskontoret, att nied

tillsättandet av särskilda bokhållar^''kuster i lönegraden Eo 17 i de fjorton

största länen borde kunna tills vidare anstå i avvaktan på närmare erfarenheter

rörande behovet samt att befattningarna såsom kontorist i lönegraden

Eo 9 borde ersättas med kanslibiträdestjänster i lönegraden Eo 7.

Örn vägkamrerarnas uppgifter framhåller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att dessa tjänstemän skulle, såvitt styrelsen kunde bedöma, icke endast svara

for det kamerala, utan även vara vägdirektörernas närmaste män i vad avsåge

tolkning av författningar och andra föreskrifter, beträffande tillsättande av

tjänster och personalärenden i allmänhet m. m. Med hänsyn härtill måste

stora fordringar beträffande såväl omdöme som kunnighet ställas på dessa

befattningshavare, och de borde därför enligt styrelsens mening helst vara

högskolebildade. Styrelsen föreslår, att samtliga vägkamrerare måtte placeras

i lönegraden A 21.

Vägdistriktens tjänstemannaförening uttalar önskvärdheten av att vägförvaltningarnas

kamerala biträdespersonal erhåller en sådan löneställning, att

någon försämring i lönehänseende icke komme att inträda i jämförelse med

förhållandena för vägdistriktens motsvarande personal.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tjänstemannaförening föreslår, att vägkamrerarbefattningama

måtte placeras i lönegraden A 24 i samtliga län.

Vissa yrkanden i övrigt beträffande personalorganisationen.

Länsstyrelsen i Uppsala län, som säger sig dela de sakkunnigas uppfattning,

att för närvarande icke någon särskild befattningshavare borde anställas

föi värderingsverksamheten, papekar, att de hittillsvarande vägstyrelserna i

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

många fall visat en mycket lycklig förmåga att under förberedelserna eller

gången av ett vägarbete träffa uppgörelser angående markupplåtelser. Den

erfarenhet och den förhandlingsvana, som sålunda skapats, borde kunna utnyttjas

inom den nya organisationen. Arvoden för detta ändamål borde

stå till distriktsförvaltningens förfogande.

Vägingenjören i Västerbottens län ifrågasätter starkt, örn ej en värderingsman

i lönegraden Eo 20, avsedd att handhava marklösenfrågor och dylikt,

borde anställas redan från början, eftersom antalet pågående allmänna vägbyggnadsföretag

inom länet vid slutet av innevarande år beräknades komma

att uppgå till cirka 60.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen återupptager det av vägförstatligandekommittén

framförda förslaget örn anställande av särskilda värderingsmän

vid vägförvaltningarna och framhåller därvid bland annat, att dylika befattningshavare

skulle kunna få en omfattande och ingalunda oviktig uppgift

redan vid den nya organisationens början. Styrelsen syftar härvid på behovet

av en noggrann inventering av äganderätts- och dispositionsförhållandena

rörande vägmärken. I detta hänseende har enligt styrelsens mening

under årens lopp blivit mycket försummat rörande gränsbestämning och dylikt.

Vägingenjören i Hallands län anser, att till vägdirektörens förfogande

borde ställas en särskild ingenjör i lönegraden A 21 (eventuellt Eo 21) som

biträde vid handläggning av ärenden av mera allmän karaktär, såsom vägtrafikärenden,

militära ärenden och dylikt.

Vägingenjören i Kristianstads län har funnit det vara oundgängligen

nödvändigt, att vägförvaltningen finge tillgång till administrativ och juridisk

sakkunskap och förordar därför, att den föreslagna vägkamrerartjänsten utbytes

mot en sekreterarbefattning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller, att vägdirektörens behov av

sekreterarhjälp icke alls tillgodosetts genom honom direkt underställd personal.

Länsstyrelsen säger sig därför instämma i av vägingenjören i länet

framfört förslag om inrättande av notariebefattning i lönegraden A 21 vid

vägförvaltningen. Härigenom skulle enligt länsstyrelsens mening garanti

skapas för att länsstyrelsens tjänstemän icke av vägdirektören toges i anspråk

i större omfattning än vad som genom organisationsförslaget vore åsyftat.

På grund av de särskilda förhållanden, som för närvarande råda å väghållningens

område, är det givetvis vanskligt att utforma en förvaltningsorganisation,

som på ett smidigt sätt ansluter sig till arbetsuppgifterna i de skilda

länen. För vägunderhållets vidkommande äro visserligen de variationer i

arbetenas omfattning, som äga samband med krisen, av mindre storleksordning.

Så mycket kännbarare ha däremot krisförhållandena påverkat vägbyggnadsverksamheten.

Om man bortser från de vägbyggnadsarbeten, som direkt förorsakats

av krisen —- såsom byggande av för riksförsvaret betydelsefulla vägar

nr. m. — är sålunda vägbyggandet för närvarande nedbringat till mycket ringa

omfattning. Det måste därför vara av vikt, att åt vägförvaltningarnas organisation

såvitt möjligt gives en sådan utformning, att den å ena sidan icke blir

för omfattande med hänsyn till de nuvarande behoven men å andra sidan kan

Departements
chefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis proposition nr 224.

utan svårighet utvidgas för att möta de krav, som uppkomma vid en återgång

till mera normala förhållanden.

Utgående från nu rådande förhållanden på väghållningens område ha de

sakkunniga sökt tillgodose här angivna synpunkter genom en indelning av

länen i sju grupper, för vilka var för sig upptagits en med hänsyn till väghållningens

växlande omfattning avpassad personaluppsättning.

De sakkunnigas indelning av länen och de därpå grundade förslagen ha

givit anledning till erinringar från en del håll. För egen del anser jag förslagen

i stort sett väl avvägda och lämpade att läggas till grund för den nya

vägförvaltningsorganisationen. I vissa hänseenden kommer jag emellertid att

förorda jämkningar.

Med hänsyn till svårigheterna att på nuvarande stadium närmare överblicka

arbetets omfattning och fördelning inom olika arbetsområden bör, såsom jag

uttalade i 1942 års proposition, någon strängt avgränsad uppdelning av arbetet

på olika avdelningar inom vägförvaltningarna icke ske. De sakkunniga ha

också i anslutning till detta uttalande utgått från att vägdirektörerna skola

äga fritt utnyttja sina ingenjörs- och övriga biträden allt efter föreliggande

arbetsuppgifter och oberoende av örn vederbörande tjänst vid placeringen

inom vägförvaltningen närmast avsetts för särskilt slag av arbete. Yad här

sagts örn en obunden fördelning av arbetskrafterna inom varje vägförvaltning

bör i lika grad gälla förhållandet mellan vägförvaltningarna inbördes. Sålunda

förutsätter jag, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — särskilt under tiden

intill dess vägorganisationen vunnit erforderlig stadga — noggrant följer

arbetsuppgifternas omfattning inom de olika förvaltningarna och vid behov

verkställer de omflyttningar av tjänstemän mellan länen liksom mellan styrelsen

och vägförvaltningarna, vilka kunna betingas av förhållandena.

Jag övergår härefter till de sakkunnigas olika förslag i vad avser vägförvaltningarnas

personalbestånd och tjänsternas löneställning.

Med hänsyn till den självständiga ställning, som vägdirektören kommer att

intaga, samt det honom åvilande ansvaret icke minst i ekonomiskt hänseende

finner jag i likhet med de sakkunniga, att befattningarna såsom vägdirektör

böra placeras å löneplanen C och tillsättas medelst förordnande på viss tid.

De sakkunnigas förslag örn en uppdelning av tjänsterna på tre olika lönegrader

har liksom lönegradsplaceringarna från vissa håll väckt erinringar. En enhetlig

lönegradsplacering kan synas i och för sig tilltalande, men skiljaktigheterna

beträffande arbetsuppgifternas omfattning och i vissa avseenden jämväl beträffande

arbetets kvalitet samt ansvarsbördan synas mig dock vara så påfallande,

att en differentiering på detta förvaltningsområde framstår såsom befogad.

Denna differentiering bör dock icke göras större än nödvändigt. Enligt

min mening innebär de sakkunnigas förslag härutinnan en lämplig och

rättvis avvägning.

Yad lönesättningen angår vill jag ansluta mig till de sakkunnigas av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och lönenämnden biträdda förslag. Det kan enligt

min uppfattning befaras, att en lägre löneställning skulle försvåra en fullgod

rekrytering av de för vägväsendet utomordentligt viktiga vägdirektörstjänsterna.

Jag tillstyrker sålunda, att vägdirektörerna i Västernorrlands, Västerbot
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.

tens och Norrbottens län placeras i lönegraden C 7, vägdirektörerna i Gotlands

och Blekinge län i lönegraden C 5 och övriga vägdirektörer i lönegraden C 6.

På grund av den ringa byggnadsverksamhet, som för närvarande är rådande,

anser jag i likhet med de sakkunniga, att några befattningar såsom värderingsmän

icke nu böra upptagas i organisationen. De sakkunniga ha förutsatt att,

örn vägbyggnadsverksamheten skulle ökas, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle äga möjlighet att i mån av behov med anlitande av byggnadsmedel bestrida

kostnaden för erforderlig sådan arbetskraft. Den erfarenhet, som på

detta sätt vinnes, borde framdeles kunna tjäna till ledning för en slutlig lösning

av frågan. Enligt min mening böra emellertid byggnadsmedel icke användas

för dylika avlöningskostnader. I den mån särskild personal utöver

den mera fasta organisationen behöver anställas vid stegrad byggnadsverksamhet,

bör sådan personal avlönas från den för vägförvaltningarna avsedda

avlöningsposten till icke-ordinarie personal, vilken på sätt de sakkunniga förutsatt

bör upptagas förslagsvis och sålunda kunna efter beslut av Kungl.

Majit överskridas. Från nämnda post kan avlöning åt extra ordinarie tjänstemän

utan riksdagens medgivande icke beredas i högre lönegrad än Eo 20. I

den mån högre löneställning erfordras får sålunda anställning såsom extra

tjänsteman eller arvodesanställning tillgripas. Därest behovet av här avsedd

personal framdeles visar sig stadigvarande, böra ordinarie tjänster kunna inrättas

och medel för bestridande av avlöningskostnaderna alltså inräknas i

avlöningsanslaget under ordinarieposten.

Beträffande personalen för vägunderhållet ifrågasatte 1942 års riksdag,

huruvida det vore nödvändigt att under vägdirektören anställa ingenjörer i den

omfattning, som i propositionen förutsattes. Biksdagen ansåg vidare tillrådligt,

att de föreslagna övervägmästarbefattningarna icke besattes, förrän erfarenheten

visat, att behov därav förelåge. Möjligen kunde det, uttalade riksdagen,

vara lämpligt, att den ingenjör, som ej skulle vara högskoleutbildad,

utbyttes mot en övervägmästare.

De sakkunnigas förslag innebär i jämförelse med motsvarande förslag av

vägförstatligandekommittén, å vilket propositionsförslaget i allt väsentligt

grundades, att antalet ingenjörer för underhållsarbetena minskas från 45 till

43 och att övervägmästarnas antal nedgår från 47 till 28. Det är därvid att

märka, att av ingenjörspersonalen 5 befattningshavare förutsättas skola sysselsättas

med såväl underhåll som projektering och byggande, varför underhållet

skulle komma att kräva 40’/2 ingenjör st jäns ter. De sakkunnigas förslag i fråga

om övervägmästarna bygger på den förutsättningen, att övervägmästarna icke

skola i den omfattning, som vägförstatligandekommittén angav, öva uppsikt

över vägmästarnas ledning av underhållsarbetena. På övervägmästarna skulle

främst ankomma att verkställa en första sakgranskning av uppmätningar beträffande

ackordsarbeten samt av avlöningslistor och körningslistor, att öva en

viss uppsikt över reparationsarbeten på maskiner, automobiler och materiel

och dylikt, att kontrollera litterering av utgifter ävensom att av primärmaterialet

uttaga de uppgifter för pris- och avlöningsstatistik m. in., som erfordras

innan uppgifterna kunna detaljbearbetas vid kalkylationsbokföringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 0

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som vägunderhållet årligen drager,

är det av stor vikt, att ledningen av och tillsynen över arbetet blir effektiv

samt att tillfredsställande kontroll erhålles. Det synes mig därför angeläget,

att arbetsledarpersonalen såväl i kvantitativt som i kvalitativt avseende så avpassas,

att tillsyn och kontroll icke behöva eftersättas. Ehuru vägtrafiken för

närvarande är avsevärt mindre än normalt, har likväl arbetsledningen på grund

av åtskilliga med krisen sammanhängande svårigheter i avseende å transporter,

maskiners drift och användandet av ersättningsmaterial m. m. i allmänhet

försvårats. Dessa förhållanden medföra, att personalen för vägunderhållet icke

kan nedbringas i den omfattning, vartill trafikens nedgång rent kvantitativt

måhända eljest kunnat giva anledning.

De arbetsuppgifter, som de sakkunniga förutsatt skola ankomma på övervägmästarna,

äro sådana, att de icke kunna eftersättas. Blott ett fåtal av uppgifterna

kunna övertagas av vägmästarna. Såsom de sakkunniga framhållit

kan sakgranskningen av vägmästarnas uppmätningar m. m. givetvis icke utföras

av vägmästarna själva, utan denna granskning bör utföras av personal

vid vägförvalträngen. Örn övervägmästartjänster icke skulle inrättas, finge

dessa göromål utföras av högre kvalificerad personal. Å andra sidan skulle en

överflyttning, i den mån så kunde ske, å vägmästarna av arbetsuppgifter av

här ifrågavarande slag vara mindre rationell. Vägmästarna böra icke belastas

med expeditionsarbete i större utsträckning än som är oundgängligen nödvändigt,

utan de böra i huvudsak ägna sig åt det praktiska arbetet. Härtill kommer,

att expeditionsgöromål i allmänhet utföras snabbare och säkrare av därtill

tränad personal än av tjänstemän, vilka huvudsakligen skola ägna sin

arbetstid åt praktisk arbetsledning.

Med hänsynstagande till här berörda förhållanden synes det av de sakkunniga

beräknade antalet befattningshavare vid vägförvaltningarna för ledning

av underhållsarbetena vara i stort sett väl avvägt. Jag anser mig därför icke

böra ifrågasätta någon begränsning av detta antal. De sakkunnigas förslag

i fråga örn fördelningen av arbetsuppgifterna på ingenjörspersonal och övervägmästare

har jag ansett mig böra biträda.

Vad ingenjörspersonalen för vägunderhållet angår, skulle densamma enligt

sakkunnigförslaget bestå av dels 19 ingenjörer i lönegraden A 26, vilka skulle

benämnas vägingenjörer och avses för de större länen, och dels 24 ingenjörer

i lönegraden A 21. Av de senare skulle 5 placeras i de län, där vägingenjörstjänst

ej skulle finnas, 14 avses för de större länen och de återstående 5 inrättas

i sådana län, där vägunderhållet kräver viss ingenjör skraf t utöver vägingenjören

utan att härför taga i anspråk en odelad arbetskraft. För sistnämnda

fall har såsom förut anmärkts förutsatts, att den biträdande ingenjören skulle

användas jämväl för projektering och byggande.

Den föreslagna löneställningen för vägingenjörsbefattningarna — vilka

förutsättas skola besättas med väl kvalificerade ingenjörer, som behärska icke

blott modernt grusvägsunderhåll utan även underhåll av beläggningar, broar

och andra konstarbeten — synes lämpligt avvägd. Jag tillstyrker alltså, att

befattningarna under benämningen vägingenjör hänföras till lönegraden A 26.

Vad angår den för underhållet avsedda ingenjörspersonalen i övrigt, har

opaginerad Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

jag icke något att erinra mot en placering i lönegraden A 21 av de ingenjörer,

som avses skola tjänstgöra i de 5 län, där vägingenjör icke skulle finnas, och

av de 5 ingenjörer, vilkas arbetsuppgifter skulle omfatta såväl vägunderhåll

som projektering och byggande. Då det förutsättes, att den lägre ingenjörspersonalen

för vägunderhållet icke behöver vara högskoleutbildad, anser jag

emellertid i anslutning till vad lönenämnden uttalat, att även lägre lönegradsplacering

än A 21 bör komma till användning. Jag vill förorda, att de återstående

14 ingenjörerna hänföras till lönegraden A 19.

Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit inrättande vid länets vägförvaltning

av en vägingenjörstjänst i lönegraden A 26 för att bereda anställning

åt den arbetschef, som för närvarande handhar ledningen av byggnads- och

underhållsarbetena för länets samtliga vägdistrikt. I likhet med länsstyrelsen

anser jag det önskvärt, att ifrågavarande befattningshavares sakkunskap beträffande

de för Gotland föreliggande, delvis säregna förutsättningarna för

väghållningen tillvaratages. Att härför inrätta en särskild befattning i högre

löneställning än den av de sakkunniga föreslagna synes dock icke vara erforderligt.

Därest befattningshavaren i fråga erhåller en av de för vägförvaltningen

å Gotland avsedda ingenjörstjänsterna i lönegraden A 21, torde skälig

hänsyn till befattningshavarens nuvarande löneställning kunna vid löneklassplaceringen

tagas inom ramen för de övergångsanordningar i detta hänseende,

som jag i det följande kommer att förorda.

Med anledning av vad rektorn för Stockholms tekniska institut anfört rörande

kompetenskraven för lägre ingenjörstjänster vill jag uttala, att examen

från kommunalt eller enskilt tekniskt läroverk, som med avseende å utbildningens

beskaffenhet prövas vara jämförbart med statligt läroverk, bör i avseende

å kompetens likställas med examen från statligt'' tekniskt läroverk.

Frågan örn kompetensvillkoren för de olika ingenjörstjänsterna lärer längre

fram få upptagas till prövning av Kungl. Maj:!.

Den för övervägmästarna föreslagna placeringen i lönegraden A 16 synes

motiverad med hänsyn såväl till arbetets art och omfattning som till att befattningarna

förutsättas skola besättas med väl meriterade vägmästare. Mot de

sakkunnigas förslag att av de 28 övervägmästarna tre skulle avses för vartdera

av Norrbottens och Västerbottens län, två för vartdera av Västernorrlands

och Älvsborgs län samt en för vart och ett av de övriga länen utom Gotlands

och Blekinge län har jag icke något att erinra. Därest erfarenheten framdeles

skulle giva vid handen, att en ändrad fördelning länen emellan av övervägmästartjänsterna

är motiverad, bör i anslutning till vad jag förut framhållit

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidtaga av förhållandena påkallade

omflyttningar.

Såsom förut omnämnts, ha statsmakterna tidigare uttalat sig för att frågor

örn statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar skulle överflyttas

från den nuvarande centrala handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till länsstyrelsernas avgörande. De sakkunniga ha förordat, att länsschaktmästarorganisationen

tills vidare skulle bibehållas med de förändringar

beträffande distriktsindelningen, som kunde befinnas erforderliga och lämpliga.

Enligt min mening ha de sakkunniga icke förebragt tillräckliga skäl för

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sitt förslag i detta avseende. Då det förutsatts, att vägdirektören skulle vara

föredragande även för frågor rörande byggande och underhåll av enskilda

vägar samt bära ansvaret för kontroll m. m. av dylika vägar, synes det ligga

närmast till hands, att de nuvarande länsschaktmästarnas uppgifter övertagas

av vägförvaltningama såsom tjänståliggande och sålunda fullgöras av vägdirektören

underställd personal. I enlighet härmed böra de särskilda länsschaktmästarbefattningarna

försvinna. Jag föreslår, att de förrättningar, vilka

i allmänhet skola föregå beslut rörande statsbidrag till enskild väghållning,

verkställas av övervägmästare, dock att förrättningar av enklare beskaffenhet

böra kunna anförtros även åt vägmästare. Kontroll å iståndsättningsarbeten

och tillsyn över vägunderhållets ombesörjande böra, där så lämpligen kan

ske, ankomma på vägmästare i de distrikt, där ifrågavarande vägar äro belägna.

Härigenom vinnes besparing i tid och resekostnader. Då det icke kan

förutsättas, att de tidigare förordade, för vägunderhållet närmast avsedda

övervägmästarna vid sidan av sina övriga arbetsuppgifter alltid skola kunna medhinna

att jämväl handlägga förrättningar örn enskilda vägar, måste vid bifall

till mitt förslag antalet övervägmästare utökas. De statliga uppgifterna beträffande

enskild väghållning äro emellertid för närvarande icke av den omfattning,

att en för denna väghållning särskilt avsedd övervägmästare kan anses

behövlig för varje län. Jag förordar, att antalet här ifrågasatta övervägmästare

tills vidare bestämmes till 12, d. v. s. samma antal vartill de nuvarande länsschaktmästarna

uppgå. Det torde böra ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att med hänsyn till den beräknade omfattningen av förrättningar

rörande enskilda vägar ävensom till arbetsbördan i övrigt inom de olika vägförvaltningarna

bestämma övervägmästarnas placering samt den omfattning,

vari övervägmästarna i förekommande fall skola tjänstgöra inom andra län än

det, där befattningshavaren stationeras.

På grund av de avsevärda variationer, som vägbyggnadsverksamheten undergår

från tid till annan, är det angeläget, att den för projektering och byggande

av väg avsedda, fast anställda personalen hålles inom en tämligen begränsad

ram och att i övrigt i mån av behov tillfällig personal anlitas. Projekteringsarbeten,

vilka icke medhinnas av den fast anställda personalen, böra därjämte

kunna överlämnas till konsulterande ingenjörer att utföras på ackord. Systemet

med ett begränsat antal fast anställda befattningshavare medför visserligen

den olägenheten, att åtskilliga befattningshavare, vilkas tjänstgöring faktiskt

är av tämligen stadigvarande karaktär, få relativt lösliga anställningsförhållanden.

Detta är emellertid i viss utsträckning nödvändigt för att personalbehovet

skall kunna smidigt anpassas efter vid varje tidpunkt rådande förhållanden.

Om, såsom jag förutsätter, icke-ordinarieposten under vägförvaltningarnas

avlöningsanslag i stället för vägbyggnadsmedel anlitas för avlöning

åt här avsedda arbetskrafter, kan emellertid personal i lägre löneställning

erhålla anställning såsom extra eller, där fråga är om arbetsuppgifter

av mera permanent natur, extra ordinarie tjänstemän. Det ifrågasatta projekteringsanslaget

bör enligt min mening lika litet som byggnadsmedel komma till

användning för avlöning åt personal, vilken anställes inom vägförvaltningama,

utan endast för ersättning för arbete på ackord eller eljest enligt tillfälligt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 224. 85

uppdrag samt för därmed sammanhängande utgifter, som äga karaktär av sakkostnad.

Med nyss angivna utgångspunkter anser jag i likhet med de sakkunniga,

att de av vägförstatligandekommittén föreslagna arbetschefsbefattningarna

åtminstone för närvarande icke böra inrättas. Ej heller böra de två ingenjörsbefattningar

i lönegraden A 21, vilkas innehavare av kommittén avsetts

såsom biträden åt arbetscheferna i Norrbottens och Västerbottens län, nu

komma till stånd.

I fråga örn antalet befattningshavare för vägbyggnad och projektering upptager

de sakkunnigas förslag sammanlagt 38 ingenjörstjänster, däri icke inräknade

de 5 i det föregående angivna ingenjörer, vilkas arbetstid skulle fördelas

mellan underhåll, å ena, samt projektering och byggande, å andra sidan. Förslaget

synes vara uppgjort med tillbörlig försiktighet och med hänsynstagande

till rådande förhållanden på vägbyggnadsområdet.

I fråga om tjänsternas lönegradsplacering innebär sakkunnigförslaget, att

22 befattningar skulle under benämningen vägingenjör hänföras till lönegraden

A 27, medan övriga tjänster skulle inplaceras i lönegraden A 21. Beträffande

vägingenjörsbefattningarna anser jag för min del, i anslutning till vad jag

tidigare anfört rörande förste byråingenjörstjänsterna å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vägbyrå, att befattningarna böra placeras i lönegraden A 26.

Härigenom erhålles, vilket i och för sig synes tilltalande, samma löneställning

för vägingenjörerna för underhållet som i fråga örn de för projektering och

byggande avsedda vägingenjörerna.

De sakkunnigas förslag i vad avser ingenjörspersonalens fördelning å de

olika länen föranleder icke annat uttalande från min sida än att jag i likhet

med de sakkunniga understryker vikten av att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

där så befinnes lämpligt, utnyttjar ingenjörerna i lönegraden A 21 för

projekteringsuppdrag även i annat län än det, där vederbörande är stationerad.

jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag om anställande vid var och

en av vägförvaltningarna av en ritare. Då befattningshavaren förutsättes

skola kunna, bland annat, utföra massberäkningar för vägprojekt och renstakningar

och helst därjämte bör hava sådan erfarenhet och praktik från dylika

arbeten, att han vid behov kan biträda vid staknings- och uppmätningsarbetet

i terrängen, torde lägre löneställning än lönegraden A 12 icke böra ifrågakomma.

Projekteringsanslaget har av de sakkunniga beräknats till 600,000 kronor

per år under tiden närmast efter vägväsendets förstatligande. Med dessa

medel skulle enligt de sakkunniga bestridas - förutom vissa kostnader för

tillfällig personal, för arvoden till projektering genom konsulterande ingenjörer

samt för resor och hantlangning vid vägundersökningar — även utgifter

för att likvidera av konsulterande ingenjörer tidigare påbörjade men vid tiden

för vägväsendets förstatligande ännu icke avslutade förrättningar. Vidare har

förutsatts, att anslaget skulle få tagas i anspråk för den särskilda expertis

på olika områden, som icke finnes representerad inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

eller vederbörande vägförvaltning eller som i vissa fall av särskilda

skäl borde anlitas utom den statliga vägorganisationen. De sakkun
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

niga ha därvid i första hand syftat på anlitande i vissa fall av juridisk hjälp

åt vägdirektörerna men även å särskilda geotekniska undersökningar

m. m.

Då medel för här angivna ändamål måste stå till förfogande, har jag i huvudsak

icke annat att erinra mot vad de sakkunniga föreslagit än vad som följer

av vad jag förut yttrat om att projekteringsanslaget ej bör få användas för avlöningskostnad

i egentlig mening. I den mån undantagsvis särskild expertis erfordas

för biträde vid handläggning av markförvärvsfrågor, bör ifrågavarande

anslag få anlitas härför. Jag förutsätter, att medel från projekteringsanslaget

må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen disponeras först efter beslut av

Kungl. Majit och sedan styrelsen för varje budgetår inkommit med dels närmare

utredning rörande medelsbehovet och dels en fördelningsplan för medlens

användning.

Till frågan örn projekteringsanslagets storlek i vad avser tiden efter utgången

av nästa budgetår bör givetvis ställning icke nu tagas, utan denna

fråga bör bedömas med utgångspunkt från förhållandena vid äskande av anslag

för respektive budgetår. Till anslagsbehovet för nästa budgetår återkommer

jag i det följande i samband med beräkningarna av de olika anslagen

till vägväsendet.

Mot de sakkunnigas förslag till organisation av vägförvaltningarnas kameralavdelningar

synes i stort sett icke något vara att erinra. Avdelningarna

böra ombesörja kassarörelse, bokföring inklusive kalkylationsbokföring,

granskning av verifikationer och kontroll av anslagsbelastning samt handlägga

vägförvaltningens personalärenden. Beträffande bokföringen torde det få ankomma

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att — i förekommande fall efter

samråd med riksräkenskapsverket — utfärda de närmare föreskrifter, som äro

erforderliga. Jag vill här endast understryka angelägenheten av att bokföringen

icke göres mer detaljerad och omständlig än som kan anses nödvändigt för

att vinna erforderlig kontroll samt överblick över medlens användning.

Såsom de sakkunniga framhållit bör en bestämd, för samtliga vägförvaltningar

enhetlig avgränsning göras mellan de skilda uppgifter, som skola tillkomma

olika tjänstemän med medelsförvaltande funktioner. XJr kontrollsynpunkt

böra de tjänstemän, vilka i penningärenden representera vägförvaltningarna

gentemot postverket, banker och allmänheten, erhålla en för samtliga

vägförvaltningar gemensam benämning. Med hänsyn härtill bör vid

samtliga vägförvaltningar föreståndaren för kameralavdelningen lämpligen

benämnas vägkamrer och den befattningshavare, som handhar kassagöromålen,

erhålla titeln vägkassör.

I brist på erfarenhet är det givetvis vanskligt att beräkna kameralavdelningarnas

personalbehov. De sakkunnigas förslag synes emellertid vara uppgjort

med tillbörlig försiktighet och med hänsyn tagen till de minimibehov,

vilka kunna antagas föreligga vid de skilda vägförvaltningarna. Jag har därför

icke anledning att ifrågasätta någon ändring i vad avser antalet befattningshavare

samt dessas fördelning på de olika förvaltningarna.

Beträffande löneställningen för kameralavdelningens personal vill jag däremot

i anslutning till vad statskontoret ifrågasatt föreslå vissa ändringar i

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 87

Sammanställning ar Y&gförvaltningarnas personal.

Lönegrad

Vart

och ett

av

Väster- bottens

och

Norr- bottens

två län

Väster-

norr-

lands

län

Älvs-

borgs

Ian

Vart och ett av

Stockholms,

Östergötlands,

Jönköpings,

Kalmar,

Malmöhus,

Kristianstads,

Skaraborgs,

Värmlands,

Kopparbergs

och

Jämtlands

tio län

Vart och

ett av

Söder- manlands,

Krono- bergs,

Göteborgs

och

Bohus,

Örebro

och Gävle- borgs

fem län

Vart

och ett

av Upp- sala,

Hal- lands

och

Väst- man- lands

tre län

Vart

och ett

av Got- lands

och

Ble- kinge

två län

Ej

för-

delade

över-

väg-

mästa-

re

S:a

Vägdirektör

C 7

1

i

_

_

3

»

0 6

—

.—

i

i

i

i

—

—

19

U

C 5

—

—

—

—

—

—

i

—

2

Vägingengör

A 26

2

2

o

2

2

i

—

—

41

Ingenjör

A 21

1

1

i

1

1

i

2

—

26

Vägkamrer

A 21

1

1

i

1

1

i

1

—

24

Ingenjör

A 19

1

1

i

1

—

—

—

—

14

Övervägmästare A 16

3

2

2

1

1

i

—

12

40

Ritare

A 12

1

1

1

1

1

i

1

—

24

Kontorist

A 9

—

—

—

—

—

—

1 1

—

2

Kanslibiträde

A 7

1

1

1

1

1

i

—

—

22

Bokhållare

Eo 17

1

1

1

1

—

—

—

—

14

Vägkassör

Eo 11

1

1

1

1

1

i

—

—

22

Kontorist

Eo 9

1

l

1

1

2

i

1

—

29

Kanslibiträde

Eo 7

1

1

—

—

—

—

—

—

3

Expeditionsvakt Eo 5

1

1

1

1

—

—

—

—

14

Kontorsbiträde Eo 4

1

1

1

1

1

i

1

—

24

Skrivbiträde

Eo 2

1

1

1

1

1

i

—

—

22

Summa

per läll

18

17

16

15

13

u

8

—

—

Ej fördelade överväg-

mästare

—

—

—

—

—

—

—

12

—

Totalt

33

17

1 K5

150

<55

33

10

12

345

1 Tillika vägkas6Ör.

de sakkunnigas förslag, såvitt avser vägkamrerarna och vägkassörerna. Enligt

förslaget skulle av de 24 vägkamrerarna 19 placeras i lönegraden A 21

och 5 i lönegraden A 20 samt av de 22 vägkassörerna 5 erhålla lönegradsplaceringen

Eo 14 och 17 hänföras till lönegraden Eo 11. I likhet med statskontoret

anser jag, att lönegradsplaceringen bör göras enhetlig på det sätt, att

samtliga vägkamrerarbefattningar upptagas i lönegraden A 21 och samtliga

kassörstjänster i lönegraden Eo 11. Däremot anser jag tillräckliga skäl icke

föreligga att — såsom statskontoret förordat — uppflytta de 2 kontoristtjänsterna

(vägkassörer) i Gotlands och Blekinge län till lönegraden Eo 11.

De sakkunnigas förslag i vad avser antalet lönegradsplacerade kanslibiträden,

kontorsbiträden och skrivbiträden för diarieföring, arkiv, kalkylationsbokföring

och skrivarbete m. m. samt expeditionsvakter synes såsom varande

försiktigt beräknat böra godtagas. Detsamma gäller de för do olika tjänsterna

föreslagna lönegradsplaceringama. Då behov av extra biträden utöver här

ifrågavarande personal antagits föreligga, ha de sakkunniga föreslagit, att

tills vidare ett belopp av 75,000 kronor per år skulle beräknas för anställande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

av extra biträdespersonal. Beloppet grundar sig på ett beräknat behov av

25 biträden och 10 kontorsvakter. Jag har intet att erinra mot att medel för

ändamålet beräknas men anser, att frågan, i vad mån beloppet må tagas i anspråk,

bör göras beroende på prövning av Kungl. Majit.

Med hänsyn till vägförvaltningarnas nära anknytning å ena sidan till länsstyrelserna

och a andra sidan till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag

icke erforderligt att inom förvaltningarna anställa särskilda befattningshavare

med administrativ sakkunskap utöver vad som förutsättes beträffande kameralavdelningarnas

personal.

Innebörden av vad jag här tillstyrkt beträffande vägförvaltningarnas personal

framgår av sammanställningen å sid. 87.

Vägmästarorganisationen.

De sakkunniga.

Beträffande utformningen av vägmästarorganisationen ha statsmakterna

redan uttalat sig för en sådan indelning i arbetsområden, att arbetsuppgiften

för varje vägmästare bleve ungefär lika stor. 1942 års vägsakkunniga ha emellertid

ytterligare belyst denna fråga (betänkandet sid. 253—260). De sakkunniga

ha därvid funnit övervägande skäl tala för införande av enmansdistrikt

med enhetlig tjänsteställning för samtliga vägmästare.

De sakkunniga ha funnit landets indelning i arbetsområden böra ankomma

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. De ha därför ansett sig endast hava att

bedöma det erforderliga antalet vägmästare och deras löneställning samt att

med stöd därav föreslå antalet vägmästartjänster.

Utgående från den nuvarande omfattningen av väghållningsarbetet ha de

sakkunniga efter verkställda beräkningar kommit till den uppfattningen, att

landet borde indelas i ungefär 280 vägmästarområden. Utöver detta antal vägmästartjänster,

som vore approximativt beräknat, borde beräknas ytterligare 10

dylika befattningar i reserv. Det erforderliga antalet vägmästartjänster skulle

alltså bliva 290.

Under erinran örn att de sakkunniga föreslagit, att en maskiningenjörstjänst

inrättas vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsbyrå för tillsynen av

vägorganisationens maskiner, ha de sakkunniga i detta sammanhang förordat,

att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen måtte bemyndigas att såsom biträden åt

maskiningenjören försöksvis anställa ett par mot arvoden avlönade verkmästare,

därvid arvodena borde föras på förrådsrörelsens stat.

På skäl, som finnas återgivna i betänkandet sid. 261—267, ha de sakkunniga

förordat, att vägmästarbefattningarna skulle hänföras till 13 lönegraden. Beträffande

fördelningen av tjänsterna på ordinarie och icke-ordinarie anse de

sakkunniga 225 befattningar böra uppföras i lönegraden A 13 och 65 i lönegraden

Eo 13.

yttranden.

Vad angår principen för vägmästarorganisationens uppbyggnad

har de sakkunnigas förslag örn enmansområden med ungefär lika stor arbets
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 89

börda för varje vägmästare i flertalet remissyttranden lämnats utan erinran. I

några yttranden har emellertid ifrågasatts en annan indelning.

Sålunda förordar vägingenjören i Malmöhus län införande av tvåmansdistrikt

och anför härom.

Då varje arbetsområde måste disponera visst antal vägmaskiner, är det påtagligt,

att maskinerna kunna utnyttjas bättre i större områden än i mindre.

Rekryteringen av vägmästare blir smidigare anpassad till behovet med indelning

i tvåmansområden. De sakkunniga hava för Malmöhus län föreslagit 13

arbetsområden med cirka 20 mil vägar per område. Vid sådant förhållande

skulle den erforderliga personalen uppgå till 13 vägmästare samt 1 ambulerande

vikarie. För tvåmansområden skulle för Malmöhus läns vidkommande

med hänsyn till befintliga garage och reparationsverkstäder erfordras 7 vägmästare

samt 7 biträdande vägmästare, de senare förslagsvis i lönegraden Eo 12.

Personalkostnaderna torde sålunda bliva lägre med tvåmansområden än med

enmansområden. Några ytterligare garage och verkstäder torde härvid för närvarande

icke behöva uppföras i Malmöhus län i anledning av vägväsendets

förstatligande.

Sveriges arbetsledareförbund förklarar sig icke finna den av de sakkunniga

föreslagna organisationen för ledningen av vägunderhållet tillfredsställande.

Förbundet anser, att arbetsledningen bör organiseras efter följande

linjer.

En arbetsledare med beteckningen förste vägmästare eller vägmästare skulle

utöva den omedelbara arbetsledningen inom ett bestämt angivet område, vilket

till omfattningen borde bestämmas i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit.

En arbetsledare med beteckningen övervägmästare skulle utöva den indirekta

arbetsledningen inom ett område utgörande 4—7 vägmästarområden. Hela

antalet övervägmästare skulle i enlighet härmed bestämmas till 48. Övervägmästaren

skulle vara överordnad i förhållande till honom underställda vägmästare

och direkt sortera under vägingenjören. Övervägmästaren skulle i regel

stationeras inom sitt arbetsområde och erhålla biträde för skrivarbete m. m. i

erforderlig utsträckning. Den ingenjörsbefattning med placering i 21 lönegraden,

som enligt de sakkunnigas förslag syntes avsedd för vägunderhållet,

skulle kunna bortfalla.

Till motivering av sitt förslag anför förbundet.

1. I förhållande till de sakkunnigas förslag innebär förbundets dels lägre

kostnader och dels garantier för effektivare arbetsledning för underhållsärbotöflä
2.

En klar linjär ordergång är önskvärd. Med en övervägmästare för högst

sju vägmästarområden få vägmästarna möjlighet att i erforderlig utsträckning

erhålla de råd, direktiv och anvisningar, som krävas för arbetet. Denna möjlighet

föreligger icke örn samtliga vägmästare inom ett län skola hänvända sig till den

ingenjör, som enligt de sakkunnigas förslag närmast skulle engageras i vägunderhållet.

Sannolikt i vetskap härom har icke heller klart utsagts, huruvida

nämnde ingenjör är att betrakta såsom närmaste överordnad till vägmäst>arna

eller gj.

3. Vägunderhållsarbete ställer visserligen vissa anspråk på teoretisk kunskap

men i än högre grad anspråk på kännedom om arbetets praktiska utförande.

Vågmästarens närmaste överordnade bör följaktligen vara synner
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ligen val förtrogen med alla förekommande arbeten och arbetsförhållanden.

Dylik kännedom kan icke förvärvas annat än genom långvarig tjänstgöring

i facket. Anspråk på dylik insikt kan icke gärna ställas på den av de sakkunniga

förordade ingenjören men däremot väl på de i facket erfarna personer,

vilka de velat såsom övervägmästare placera vid distriktsförvaltningarna.

4. Arbetsledningen för vägunderhållet bör organiseras efter samma system,

som visat sig vara ändamålsenligt på andra verksamhetsområden. Inom praktiskt

taget hela industrien är arbetsledningen organiserad sålunda, att personer

med erfarenhet i arbetets praktiska utförande svara för den direkta arbetsledningen

såväl inom respektive arbetsavdelningar som också i nästa befälsled.

Arbetsledare i verkmästars fällning sortera sålunda antingen direkt under

företagschef eller under verkstadschef, fabriksingenjör eller annan till den

centrala ledningen knuten tekniker i chefsställning.

Östergötlands läns vägstyrelseförening framhåller, att vägmästarnas arbete

i hög grad skulle underlättas, därest vägmästarna bland dem underställda arbetare

kunde utse vissa, som mot högre timpenning eller fast lön finge taga ansvaret

dels för skötseln av viss vägsträcka och dels för vissa begränsade arbetsuPPgifter

(s. k. vägvakter). Systemet hade med mycket gott resultat prövats

inom flera av länets vägdistrikt.

Vägingenjören i Kristianstads län yttrar, att det för länets vidkommande

torde vara nödvändigt att, när tillgången på bituminösa bindemedel åter bleve

normal, en speciellt utbildad vägmästare för utförande och underhåll av beläggningsarbeten

anställdes. I övrigt syntes vägdirektören böra få befogenhet

att förordna därtill lämplig vägmästare för eventuella specialuppdrag.

Vägdistriktens tjänstemannaförening anser, att det skulle bliva synnerligen

svårt för en vägmästare att ensam medhinna skötseln av ett arbetsområde av

den i sakkunnigbetänkandet förutsatta storleken, och hemställer därför, att

frågan örn biträden åt vägmästarna måtte upptagas till förnyad prövning.

Yad angår antalet vägmästarområden har de sakkunnigas förslag från

åtskilliga håll väckt erinringar, varvid förordats en ökning av antalet områden.

I ett par yttranden har emellertid en motsatt uppfattning kommit till synes.

Sålunda anser Östergötlands läns vägstyrelseförening, att de sakkunniga överskattat

behovet av antalet vägmästare. En vägmästare hunne enligt föreningens

mening mycket väl med att svara för en vägsträcka av 45 å 50 mil. Länsstyrelsen

i Östergötlands län har med stöd av nämnda uttalande från länets vägstyrelseförening

anfört, att för länets vidkommande antalet vägmästare, vilket

av de sakkunniga beräknats till 13, kunde minskas till 10, därest övervägmästare

tillsattes.

Bland dem, som förorda en ökning av antalet vägmästarområden, märkas

länsstyrelserna i Uppsala och Gotlands län samt vägingengör erna i Kronobergs,

Hallands och Kopparbergs län, ävensom Götebor ysby gdens vägstyrelse.

Nämnda vägingenjörer framhålla härvid, bland annat, att hänsyn måste tagas

till belägenheten av befintliga garage, verkstäder och grustag m. m.

Vägingenjören i Jämtlands län föreslår, att utöver de 13 vägmästare, som

de sakkunniga avsett för länet, två befattningar såsom extra vägmästare måtte

upptagas. Dessa vägmästare skulle användas såsom vikarier för de ordinarie

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

vägmästarna vid semester oell sjukdom samt under mellantiderna tjänstgöra

vid distriktsförvaltningarna såsom hjälp åt övervägmästarna.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslår en ökning av antalet vägmästartjänster

och yttrar härom.

Beträffande vägmästarorganisationen vill styrelsen särskilt framhålla angelägenheten

av att antalet områden blir riktigt avvägt. Vid genomförande av

systemet med enmansområden måste man bemärka, att organisationen icke

kan göras så elastisk, som de sakkunniga torde förutsätta. I enstaka fall

torde det väl vara möjligt att vid arbetsanhopning klyva ett område i två,

men i regel lärer man få utgå från att den vid omorganisationen genomförda

områdesindelningen måste bestå, även örn trafiken eller andra på arbetsmängden

influerande faktorer variera högst väsentligt. Örn icke annat kommer

det enmanssystemet tillhöriga sammanförandet av varje distrikts maskiner

till en garageanläggning att lägga hinder i vägen för ändring av områdenas

omfattning annat än i undantagsfall. Under sådana förhållanden synes det

vara betänkligt att verkställa en beräkning av områdena med hänsyn tagen

endast till nu rådande kris, låt vara att de sakkunniga icke utgått från den

allra lägsta punkten i den vågdal, som trafiken nu passerar. Det av de sakkunniga

beräknade totala antalet vägmästartjänster synes därför lämpligen

böra avrundas till 300.

Svenska vägföreningen framhåller, att det vore särskilt svårt att i förväg

fixera den för varje arbetsområde lämpligaste våglängden och därmed tjänsternas

antal. Vid sådant förhållande kunde det enligt föreningens uppfattning

bliva förenat med betydande olägenheter, att frågor örn vägväsendets

personalbestånd i detalj måste underställas riksdagens prövning med därav

följande tidsutdräkt. Föreningen ansåge det önskvärt, örn väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i förevarande hänseende kunde likställas med statens

af färsdrivande verk och att sålunda antalet tjänstemän i högst 20 lönegraden

finge fastställas av Kungl. Majit samt att styrelsen finge större befogenhet

att anställa icke-ordinarie befattningshavare.

I fråga örn vägmästarnas löneställning, liksom också beträffande

fördelningen av tjänsterna på ordinarie och icke-ordinarie, har de sakkunnigas

förslag lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden.

Vägingenjören i Hallands län understryker kraftigt de sakkunnigas mening,

att vägmästarna böra placeras i lönegrad A 13, trots att förste banmästares

vid statens järnvägar lönegradplacering endast är A12. Särskilt vintertid

kunde arbetsledningen vid vägväsendet under ogynnsamma omständigheter

kräva det yttersta av sin man, medan motsvarande krav på en banmästare

torde vara jämförelsevis ringa. Vägunderhållet syntes i allmänhet även erbjuda

långt flera och mera skiftande uppgifter än banunderhållet. Vågmästaren

komme i beröring med allmänheten i en helt annan utsträckning

än en banmästare och finge, särskilt vintertid, sätta till en avsevärd del av

sin fritid för att besvara telefonförfrågningar i vägtrafikärenden m. m.

Vägingenjören i Västmanlands län ifrågasätter en viss av olikheten i kompetens

betingad differentiering av vägmästarna i fråga om löneställning och

arbetsområdets storlek och yttrar härom.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vägmästare föreslås i de flesta fall placerad i lönegraden A 13. Ett mindre

antal avses dock att placeras i lönegraden Eo 13. Nämnda löneplacering synes

vara väl avvägd med hänsyn till de flesta av de nuvarande vägmästarnas

kompetens. Förslaget avser, att vägdistriktens vägmästare i största möjliga

utsträckning böra beredas anställning även efter vägväsendets förstatligande.

Emellertid finnas några vägmästare, som ej kunna anses vara fullt kompetenta

att sköta ett arbetsområde av normalstorlek men som ändock på grund

av långvarig tjänst böra beredas fast anställning. De beräknas därför komma

att tilldelas mindre arbetsområden. Att giva de sistnämnda vägmästarna

samma avlöningsförmåner som de övriga skulle innebära en orättvisa. Ett

mindre antal vägmästartjänster i lägre löneställning, förslagsvis Eo 11, synes

därför böra inrättas. Nämnda tjänster böra sedan bibehållas som begynnelsetjänster

för nyantagna yngre vägmästare.

Allmänna lönenämnden uttalar, att de sakkunniga måste anses ha förebragt

bärande skäl för vägmästarnas placering i 13 lönegraden, varför lönenämnden

funnit sig kunna tillstyrka förslaget på denna punkt.

Från några håll har emellertid förordats en högre lönegradsplacering av

vägmästarna.

Sålunda framhåller vägingenjören i Kalmar län, att vägmästarna i viss

mening bildade ryggraden i den praktiska tillämpningsdetaljen och genom

sin ordergivning och kontroll hade ett betydligt ansvar. Orderns eller kon

trollens riktighet kunde medföra avsevärda ekonomiska konsekvenser för statsverket,

varför det vore eller borde vara ett starkt behov av dels att tjänsterna

besattes med kvalificerad personal och dels att vederbörandes intresse hölles

vid makt. Det syntes därför erforderligt, att tjänsterna inrättades i lönegrad

icke understigande A 14.

Sveriges arbetsledareförbund erinrar, att förbundet tidigare framförd

önskemål om vägmästarnas placering i 16 lönegraden, och framhåller, att

dessa önskemål alltjämt hade fog för sig. Detta oaktat ansåge sig förbundet

— i syfte att i den uppkomna situationen åstadkomma ett beslut, som i viss

utsträckning ginge vägmästarnas önskemål till mötes — böra modifiera sitt

yrkande därhän, att i tjänsteförteckningen skulle upptagas dels förste vägmästare

i 16 lönegraden och dels vägmästare i 14 lönegraden. Det borde ankomma

på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att avgöra det antal vägmästare,

som skulle inplaceras i 16 lönegraden.

Under åberopande av sitt remissyttrande över vägförstatligandekommitténs

betänkande hemställer förbundet vidare, att antalet vägmästarbefattningar

på ordinarie stat måtte bestämmas till 280 och att antalet extra ordinarie vägmästare

sålunda begränsas till 10.

Vägdistriktens tjänstemannaförening framhåller, att de löner, som inom vägdistrikten

för närvarande utginge till vägmästare, vore godkända av vederbörande

myndigheter och berättigade till erhållande av statsbidrag i vanlig

ordning. En allmän uppfattning syntes ha varit, att befattningarna vid vägväsendet

representerade minst samma säkerhet och trygghet som direkt statstjänst.

Någon förändring av anställnings- eller löneförhållandena skulle väl

ej ha satts ifråga, därest icke förstatligandet av vägväsendet nu kommit till

opaginerad Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

utförande. I varje fall skulle väl icke någon sådan förändring kommit ifråga,

som inneburit en försämring för den därav berörda personalen. Föreningen

fortsätter.

I sin motivering för vägmästarnas placering i lönegrad A 13 respektive

Eo 13 anföra de sakkunniga bland annat, att de nu ifrågavarande vägmästarnas

medellön, under antagen förutsättning att dessa som genomsnitt äro placerade

på C-ort, närmast skulle motsvara 13 lönegraden. Föreningen vill framhålla,

att denna ortsgrupp ingalunda omfattar flertalet vägmästare. Dessa tillhöra,

helt naturligt, ortsgrupp A, och det må framhållas, att även ortsgrupp B omfattar

större antal än grupp C. Det är därför missvisande att vid jämförelse

med nu utgående grundlöner jämföra med allmänna löneplanens löner for

C-ort Ifrågavarande nu utgående grundlön (medellön) 4,750 kronor motsvarar

enligt civila avlöningsreglementet vid A-, respektive B ort loneklasserna

17 å 18, således närmast 14 lönegraden.

Å andra sidan har statskontoret ansett den av de sakkunniga föreslagna

löneställningen vara för hög. Ämbetsverket anför.

Vägmästarna föreslogos av vägförstatligandekommittén hänförda till lönegrad

A 12, mot vilken placering icke någon erinran riktades av statskontoret.

1942 års vägsakkunniga hava emellertid förordat uppfattning av vägmästarna

till lönegrad A13. Såsom motiv härför anföres dels att jämförbara vägmästares

nuvarande löner i medeltal närmast motsvarar 13 lönegraden, dels

att vägmästarna i jämförelse med förste banmästare vid statens järnvägar,

som tillhöra lönegrad A 12, ansetts hava mera krävande arbete på grund av

den längre vägsträcka, som vägmästarna hava att svara för. Statskontoret

anser icke någon av de sålunda åberopade omständigheterna utgöra skäl för

ett frångående av den ursprungliga placeringen i lönegrad A 12.

Med avseende å befattningarnas fördelning å ordinarie och extra ordinarie

stat har statskontoret i nuvarande läge ansett sig icke kunna tillstyrka inrättandet

av flera ordinarie tjänster än 200. Antalet extra ordinarie befattningar

skulle då, vid godtagandet av de sakkunnigas beräkning rörande behovet

av vägmästare, bliva 90.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, i anslutning till vad länets vägstyrelseförening

anfört, att med de av de sakkunniga föreslagna avlöningsförmånerna

för vägmästarna kraven på deras teoretiska utbildning borde ökas.

Till frågan örn storleken av vägmästarnas arbetsområden ha statsmakterna

redan tagit ställning i princip. I 1942 års proposition förordades nämligen,

att arbetsområdena skulle erhålla en sådan omfattning, att arbetena kunde

ledas av en person och att arbetsbördan för varje vägmästare bleve ungefär

lika stor. Häremot uttalade riksdagen icke någon erinran. De sakkunnigas

förslag, som ansluter sig till angivna princip, har emellertid i vissa av de

avgivna yttrandena föranlett erinringar. De skäl, som de sakkunniga vid en

nu företagen närmare utredning av frågan anfört till stöd för sin uppfattning,

finner jag ägnade att bestyrka riktigheten av den intagna ståndpunkten. Jag

saknar därför anledning att frångå min tidigare uttalade uppfattning, tlag

vill emellertid här framhålla, att den nya vägmästarorganisationen i olika avseenden

kommer att bygga på den nuvarandes grund och måste — åtminstone

till en början — anpassas efter bland annat befintligheten av garage och verk
-

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

städer. Där så av särskilda skäl kan befinnas lämpligt, bör med hänsyn härtill

en avvikelse från principen om enmansdistrikt undantagsvis kunna ifrågakomma

och såsom en övergångsform ett större arbetsområde läggas under

ledning av en mera erfaren vägmästare, vilken till biträde erhåller en eller

flera yngre vägmästare.

Med anledning av vad Sveriges arbetsledareförbund anfört örn önskvärdheten

av att befattningshavare med långvarig praktisk erfarenhet på vägunderhållsområdet

deltaga i den direkta arbetsledningen vill jag i detta sammanhang

framhålla, att innehavarna av de övervägmästartjänster, vilkas inrättande

jag i det föregående förordat och vilka ansetts önskvärda bland

annat för att frigöra vägmästarna från en del expeditionsarbete, icke äro avsedda

att bliva uteslutande expeditionsmän. Såsom de sakkunniga framhållit,

böra övervägmästarna liksom övrig underhållspersonal följa underhållsarbetet

ute i arbetsområdena. Vidare må erinras, att enligt vad jag tidigare föreslagit

vid vägförvaltningarna skulle finnas anställda ingenjörer i lönegraderna

A19 eller A 21 väsentligen för arbetsledande uppgifter beträffande underhållet.

Dessa befattningar, för vilka högre teknisk examen icke skulle erfordras,

torde kunna förväntas i viss utsträckning bliva besatta med personer

med beprövad praktisk erfarenhet från arbetsledning vid underhållsarbeten.

Till dylika befattningar böra även vägmästare och övervägmästare med framstående

duglighet och erforderlig teknisk underbyggnad kunna befordras.

De sakkunniga ha beräknat det för närvarande erforderliga antalet vägmästarområden

till 280 men framhålla samtidigt, att denna siffra är rent

approximativ och att vid den definitiva indelningen behov kan yppas att

något utöka antalet. Fördenskull ha de sakkunniga ansett nödvändigt,

att förslagsvis 10 vägmästartjänster stå i reserv. Det antal tjänster, varpå

anslagsberäkningen skulle grundas, skulle alltså uppgå till 290. I betraktande

av den relativt stora omfattning, som vägunderhållsarbetet trots krisförhållandena

har, och då vidare organisationen av naturliga skäl ej kan

göras obegränsat elastisk, synes det mig icke tillrådligt att minska det

sålunda föreslagna antalet vägmästarbefattningar, vilket innebär en betydande

begränsning av antalet motsvarande tjänster hos de nuvarande vägdistrikten.

Å andra sidan lärer det föreslagna antalet få anses tillräckligt

för nuvarande förhållanden med hänsyn till att vissa uppgifter komma att

överföras från vägmästarna, därest de av mig förordade övervägmästartjänsterna

inrättas.

Det bör ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, som finnas angivna i de sakkunnigas betänkande,

och med beaktande av vad jag här yttrat fastställa landets indelning

i vägmästarområden.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att särskilda tjänster för på beläggningsområdet

speciellt utbildade vägmästare icke böra inrättas under nu

rådande förhållanden. Frågan härom bör framdeles upptagas, när för beläggningsarbeten

erforderliga materialier i normal omfattning åter stå till förfogande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

95

Kungl. May.ts proposition nr 224.

De sakkunnigas förslag, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle bemyndigas

att med anlitande av medel från förrådsrörelsens stat försöksvis

anställa ett par mot arvoden avlönade biträden åt maskiningenjören å styrelsens

förrådsbyrå, vill jag icke motsätta mig. Beslut härom bör dock föregås

av en noggrann prövning rörande behovet av dylikt arbetsbiträde och

rörande de fördelar ur hushållningssynpunkt, som kunna vara förenade därmed.

Jag förutsätter vidare, att ett dylikt anställande ej må ske utan Kungl.

Maj:ts medgivande. Skulle behovet av biträde av här avsett slag framdeles

visa sig vara av stadigvarande natur, böra ersättningarna till biträdena överföras

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag.

Vid bestämmandet av löneställningen för vägmästarna anser jag de till

dem nu utgående löneförmånerna från vägdistrikten icke böra vara avgörande.

Även örn arbetsuppgifterna i stort sett bliva desamma som för närvarande,

kommer likväl vägmästarnas ställning i vissa betydelsefulla hänseenden att

bliva förändrad. Inom de nuvarande vägdistrikten finnas i allmänhet icke

några högre tekniska arbetsledare än vägmästarna, och dessa lia på grund härav

merendels en självständigare ställning än vad fallet kommer att bliva

inom den statliga vägorganisationen, där de komma att arbeta under

befäl av ingenjörer och övervägmästare vid distriktsförvaltningarna. Vägförstatligandekommittén,

som fann vägmästartjänsterna närmast jämförliga med

förste banmästartjänster i 12 lönegraden vid statens järnvägar, föreslog, att

vägmästarna skulle placeras i nämnda lönegrad. 1942 års vägsakkunniga lia

emellertid med hänsyn bland annat till att den vägsträcka, som vägmästarna

skulle komma att svara för, vore avsevärt — stundom 4 å 5 gånger — längre

än den bansträcka, som en förste banmästare hade sig underställd, ansett vägmästarbefattningen

i allmänhet vara mera krävande än förste banmästartjänsterna.

De sakkunniga ha därför föreslagit, att vägmästartjänsterna skulle

placeras i 13 lönegraden. Då de sakkunniga enligt min mening förebragt

bärande skäl för denna placering, vill jag i likhet med allmänna lönenämnden

biträda de sakkunnigas förslag. Det må här förutskickas, att jag i det följande

vid behandlingen av övergångsfrågor har för avsikt att i nära anslutning

till vad de sakkunniga förordat tillstyrka, att de vägmästare, som övergå från

vägdistriktens till statens tjänst, må med viss begränsning kunna placeras i

sådan löneklass, att löneminskning förebygges.

De sakkunnigas förslag att av de 290 vägmästarna 225 skulle erhålla ordinarie

ställning och 65 estra ordinarie föranleder icke någon erinran från min

sida.

VISSA SÄRSKILDA PERSONALFRÅGOR I SAMBAND MED

VÄGVÄSENDETS FÖRSTATLIGANDE.

De sakkunniga
Tidpunkten

för de nya befattningarnas tillsättande.

Ehuru den statliga vägorganisationen icke skulle övertaga den allmänna väghållningen

på landet förrän från och med ingången av år 1944, måste, uttala

opaginerad Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

de sakkunniga (betänkandet sid. 276 o. f.), åtskilliga förberedande åtgärder

vidtagas redan dessförinnan. Sålunda måste riktlinjerna för hela verksamheten

utformas, den nya personalen utses, flerårsplanerna och fördelningsplanen

för städerna utarbetas, kostnaderna för väg- och gatuhållningen i

städerna fastställas, indelningen i arbetsområden för vägmästarna verkställas,

grunder för kalkylationsbokföringen utarbetas samt avvecklingen av vägdistriktens

verksamhet förberedas. Då det uppenbarligen icke kunde vara

möjligt för den nuvarande personalen vid den statliga vägorganisationen att

medhinna alla dessa omfattande arbetsuppgifter vid sidan av sina vanliga

sysslor, måste åtskilliga av de nya befattningarna tillsättas i så god tid

under år 1943, att erforderliga förberedelser för väghållningens övertagande

hunne vidtagas.

Med hänsyn härtill och på grundval av närmare överväganden föreslå de

sakkunniga, att följande befattningshavare, tillhörande den nya organisationen,

få träda i funktion senast vid här angivna tidpunkter under år 1943,

nämligen

på vägbyrån

överdirektören och gatuinspektören den 1 augusti;

chefen för utredningsavdelningen den 1 november;

på kameralbyrån

byråchefen den 1 oktober;

på kanslibyrån

personalavdelningens båda sekreterare den 1 augusti;

på förrådsbyrån

förrådsdirektören, sekreteraren och kontorsbiträdet den 1 augusti;

maskiningenjören och skrivbiträdet den 1 september;

kontrollören, kontorsskrivarén och kanslibiträdet den 1 oktober;

vid vägförvaltningarna

vägdirektörerna, vägingenjörerna för underhållet samt de närmast för

underhållet avsedda ingenjörerna i lönegraden A 21 i de fem minsta länen,

där vägingenjör för underhållet icke skulle finnas, den 1 oktober;

de övriga, uteslutande för underhållet avsedda ingenjörerna i lönegraden

A 21 samt övervägmästarna, vägkamrerarna och vägkassörerna den 1 december.

Ordningen för tillsättande av den nya personalen.

De sakkunniga hava meddelat, att de ha för avsikt att framdeles i samband

med avgivande av förslag till instruktion för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och vägförvaltningarna till behandling upptaga frågan örn den

framtida ordningen för tillsättande av personalen vid den statliga vägorganisationen.

Med avseende å det första tillsättandet av de nya tjänsterna förutsätta

de sakkunniga emellertid, att Kungl. Maj:t utnämner alla befattningshavare

i lönegraden A 24 och högre lönegrad. Oavsett frågan, huruvida vägmästare

och övriga lägre tjänstemän i länen såsom regel böra utnämnas respektive

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 97

antagas av vägförvaltningarna eller av styrelsen, borde, anföra de sakkunniga,

dessa tjänstemän i samband med organisationen av den statliga vägförvaltningen

på en gång tillsättas av styrelsen. Härigenom skulle större förutsättningar

vinnas för tillämpning av likformiga grunder vid övertagandet

av vägdistriktens personal. Styrelsen borde sålunda tillsätta alla de

tjänstemän, vilka icke utnämndes av Kungl. Maj:t.

De sakkunniga förutsätta vidare, att alla befattningar med undantag för

förordnandetjänsterna och tjänster i lönegraden A 30 tillsättas efter ansökningsf

örf ar ande.

Behovet av tillfällig personal.

De sakkunniga anse en viss tillfällig förstärkning av arbetskrafterna på

personalavdelningen inom den föreslagna kanslibyrån och på kameralbyrån

ävensom på de nuvarande vägingenjörskontoren bliva nödvändig under budgetåret

1943/44 och ha för detta ändamål räknat med ett medelsbehov av

förslagsvis 50,000 kronor.

Överförande av personal till övergångsstat.

De sakkunniga ha framhållit, att det i samband med omorganisationen

uppkomme fråga, huru skulle förfaras beträffande de ordinarie tjänstemän vid

den nuvarande vägorganisationen, vilkas befattningar saknade direkt motsvarighet

i den nya organisationen. Sålunda bomme vid bifall till de sakkunnigas

organisationsförslag inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen två

byråchefstjänster (å vägbyrån och vägtrafikbyrån) samt tre väginspektörstjänster

i lönegraden A 29 att sakna motsvarighet i den nya organisationen. Inom den

nya vägbyråns byggnadsavdelning skulle visserligen finnas en väginspektör

för beläggningsarbeten i lönegraden A 29, men enligt de sakkunnigas förslag

skulle det med hänsyn till nu rådande krisförhållanden bero på Kungl.

Maj:ts prövning, när denna befattning skulle tillsättas. Vidare bomme de

å de föreslagna kansli- och kameralbyråernas stater upptagna tre tjänsterna

såsom förste revisor, kamrerare och sekreterare, alla i lönegraden A 24, att få

annan karaktär än motsvarande tjänster vid den nuvarande kameralbyrån.

I de sakkunnigas förslag upptoges icke heller någon befattning såsom vägingenjör

i lönegraden A 28. Av de nuvarande 24 vägingenjörsbefattningarna

vore för närvarande fem vakanta och uppehölles på förordnande. Ytterligare

två dylika befattningar väntades bliva vakanta under första halvåret 1943.

De nuvarande byråingenjörerna i styrelsen saknade väl direkt motsvarighet

i den nya organisationen, men då samtliga dessa ingenjörer beräknades

kunna erhålla befattningar i samma eller högre lönegrad i den nya organisationen,

kunde man i förevarande sammanhang bortse från dem.

Yad däremot beträffar de förutnämnda tjänstemännen i högre lönegrader

syntes det bliva erforderligt, att vissa övergångsåtgärder vidtoges, då en del

av dessa tjänstemän på grund av ålder eller annan orsak måhända funnes

icke lämpligen böra utnämnas till innehavare av någon av de nya befattningarna

i högre eller samma lönegrad.

Då man icke nu med bestämdhet kunde veta, vilka av bemälda befattningshavare,

som vid förstatligandet komme att övergå till ny tjänst, vore

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 7

422 43

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

det enligt de sakkunnigas mening icke möjligt att på förhand upprätta en

personalförteckning beträffande tjänstemän å övergångsstat. Det syntes

lämpligen få ankomma på Kungl. Majit att i samband med tillsättandet av

ifrågavarande nya tjänster meddela beslut örn överförande å övergångsstat

av de ordinarie tjänstemän, vilka icke komme i fråga för de nya befattningarna.

Samtidigt borde föreskrivas, att därest dylik tjänsteman å övergångsstat

av Kungl. Majit förordnades att uppehålla befattning å vägorganisationens

ordinarie stat, sådan befattning skulle hållas vakant, så länge

vederbörande tjänsteman å övergångsstat uppehälle befattningen. För 1944

års riksdag borde sedermera för fastställelse framläggas en slutgiltig personalförteckning

beträffande övergångsstaten.

Avlöningsstaterna för den nya organisationen borde enligt de sakkunniga

beräknas sålunda, att i anslagen till avlöningar åt ordinarie tjänstemän inräknades

medel icke blott för de befattningar, som upptoges i personalförteckning

under rubrik »Tjänstemän å ordinarie stat», utan även för befattningar

å övergångsstat. Därvid borde avlöningarna till sistnämnda tjänstemän

upptagas till det belopp, varmed de till dem utgående lönerna överstege

de beräknade avlöningskostnaderna för de ordinarie, vakanta befattningar,

som av tjänstemännen på övergångsstat uppehölles på förordnande.

De sakkunniga lia överslagsvis beräknat nu ifrågakomna belopp till 20,000

kronor.

Löneklassplacering av viss personal.

De sakkunniga ha på närmare angivna skäl uttalat, att särskilda åtgärder

borde vidtagas i syfte att undvika eller åtminstone begränsa en löneminskning

för vägmästarna i de nuvarande vägdistrikten vid övergång till de stat - liga vägmästarbefattningarna. Detta syntes smidigast kunna ske genom att

vid löneklassplacering bevilja undantag från eljest vedertagna regler.

De sakkunniga ha därvid förutsatt, att vägmästarna, därest de tidigare

haft lägre lön än den avlöning, som utgår enligt lägsta löneklass i lönegraden

A 13 eller Eo 13, skulle placeras i denna löneklass. Tillräckliga skäl att i

sådant fall vid löneklassplacering taga hänsyn till tidigare tjänstgöring, som

måhända icke varit förenad med samma ansvar, syntes icke föreligga. Vid

jämförelse mellan löneställningen före och efter övergången i statstjänst

borde hänsyn tagas till samtliga avlöningsförmåner, jämväl rörliga tilläggsförmåner,

dels vid oförändrad anställning omedelbart efter övergångstillfället,

dels enligt de statliga avlöningsbestämmelserna å samma ort, ävensom till

pensionsavdrag och däremot svarande avgift.

Örn vederbörandes förutvarande lön lage inom den 13:e lönegraden, borde

han i allmänhet, därest icke särskilda skäl föranledde till annat, placeras i

den löneklass, som läge närmast under den förutvarande lönen. Läge exempelvis

den gamla lönen mellan den 14:e och den löle löneklassen, borde

han alltså placeras i den 14:e löneklassen. Att i sådant fall från början placera

honom i den löle löneklassen skulle medföra en löneökning, som med

hänsyn till de övriga förmåner, statstjänsten innebure, måste anses omotiverad.

Löneklassuppflyttning borde därefter ske i vanlig ordning vart tredje

år, intill dess högsta löneklass inom lönegraden nåtts.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

99

Vid den första löneklassplaceringen borde emellertid i undantagsfall hänsyn

kunna tagas även till andra faktorer än den förutvarande lönen. Om

denna vore ovanligt hög i förhållande till tjänstår och vederbörandes utbildning

och tidigare arbetsuppgifter eller örn lönen höjts kort tid före förstatligandet,

borde vederbörande kunna placeras i lägre löneklass än som motiverades

av hans förutvarande lön.

Överstege denna den högsta lön eklassen inom de 13:e lönegraderna (Å 13,

Eo 13), borde möjlighet finnas att placera vederbörande i ännu högre löneklass.

I intet fall borde dock vägmästarna placeras högre än två löneklasser

utöver lönegradens högsta. Vid beviljande av sådan förmån borde hänsyn

tagas, förutom till förutvarande lön, till tjänstetid och övriga meriter samt

huru länge vederbörande åtnjutit den lön, som motiverade den särskilda

förmånen.

Placering i högre löneklass än lönegradens högsta borde endast kunna ske

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. I övrigt borde den första

löneklassplaceringen verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Ku angivna principer borde komma till tillämpning även vid placering av

dem bland de nuvarande vägmästarna, vilka erhölle andra befattningar inom

den statliga vägorganisationen än vägmästartjänst.

De sakkunniga framhålla, att kostnaderna för placering av vägmästarna

i högre löneklass än lönegradens högsta vore svåra att nu beräkna, då man

icke visste, huru många av de nuvarande vägmästarna, som komme att befordras

till högre befattningar än vägmästartjänst. Kostnaderna syntes dock

icke komma att överstiga 60,000 kronor örn året.

Övertalig personal.

Förstatligandet komme enligt de sakkunniga att medföra, att åtskilliga

arbetsledare och kamerala tjänstemän vid vägdistrikten bleve övertaliga. De

sakkunniga säga sig förutsätta, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sökte

skaffa dessa övertaliga tjänstemän sysselsättning på annat håll inom statsförvaltningen.

I den mån den övertaliga personalen icke kunde få arbete

inom andra områden av statsförvaltningen uppkomme fråga, huruvida särskilda

åtgärder från statsmakternas sida finge anses påkallade i syfte att

kompensera personalen för de olägenheter, som bleve en följd av dess entledigande.

Vid bedömandet av delina fråga syntes hänsyn böra tagas till i

vad mån den övertaliga personal, som icke kunde sysselsättas i statstjänst,

kunde förväntas bliva anställd i kommunal eller enskild tjänst. De sakkunniga

lia ansett sig kunna utgå från att det under nuvarande förhållanden

icke föllinge några särskilda svårigheter för personalen att erhålla dylik

anställning, i all synnerhet som den övertaliga personalen till huvudsaklig

del syntes komma att bestå av yngre tjänstemän. Med hänsyn härtill och

då den personal, varom nu vore fråga, kunde beräknas vara tämligen nyanställd,

ansåge sig de sakkunniga icke böra generellt föreslå, att särskild avskedsgratifikation

skulle tilldelas dem som entledigades.

opaginerad Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Därest i något enstaka fall skäl befunnes föreligga för understöd eller

ersättning i annan form åt övertalig personal, syntes frågan härom böra från

fall till fall underställas riksdagens avgörande.

De som entledigades skulle självfallet komma i åtnjutande av avtalad uppsägningstid.

Uppsägning syntes icke böra ske, förrän efter det väghållningen

övertagits av staten. Det torde nämligen icke förrän i slutet av år 1943 efter

de nya tjänsternas tillsättande bliva klart, vilka som komme att bliva utan

anställning. Vägdistrikten syntes för övrigt icke kunna åläggas att uppsäga

personal, som komme att bliva övertalig.

Kostnaderna för lön åt den övertaliga personalen under uppsägningstiden

vore svåra att nu med säkerhet beräkna men syntes kunna skattas till omkring

70,000 kronor.

De sakkunniga säga sig lia anledning förmoda, att beträffande vissa vägstyrelseordförande,

som mycket länge innehaft sina uppdrag och som ginge

desamma förlustiga genom vägväsendets förstatligande, komme att göras

framställning om ersättning i någon form. I den mån sådan framställning

funnes hava skäl för sig, borde frågan föreläggas riksdagen.

Yttranden
Tidpunkten

för de nya befattningarnas tillsättande.

Vägingengör en i Malmöhus län framhåller, att med hänsyn till arbetet med

upprättande av 5- och 4-årsplanerna samt handläggningen av ett flertal organisationsfrågor

befattningen såsom vägingenjör för projektering och byggande

borde tillsättas senast den 1 december 1943.

Vägingenjören i Kopparbergs län föreslår, att nyssnämnda befattning tillsättes

redan den 1 oktober 1943. Ifrågavarande befattningshavare borde

därvid efter vägdirektörens anvisningar kunna biträda bland annat med inventering

och värdering av byggnader, grustag, maskiner, inventarier och

materialier. Dessa arbetsuppgifter bleve mycket tidskrävande och kunde

svårligen medhinnas av den för underhållet avsedda personalen.

Behovet av tillfällig personal.

I fråga örn den särskilda granskning av vägdistriktens räkenskaper, som

skulle verkställas i samband med statens övertagande av väghållningen,

yttrar riker äkenskapsverket.

Det granskningsarbete, varom här är fråga, torde huvudsakligen komma att

avse en saklig revision. Här blir nämligen fråga bland annat örn huruvida

vägdistrikt i syfte att övervältra väghållningskostnader på staten försummat

underhåll av allmän väg i sådan grad, att densamma vid övergången icke

befinner sig i vederbörligt skick. Helt naturligt erfordras för en sådan frågas

bedömande fackutbildad person. Även på annat sätt kan vägdistrikt handla

illojalt mot staten, exempelvis genom att använda distriktets tillgångar för

icke väglagenliga ändamål eller ock, utan att särskilda grundade skäl därtill

föreligga, sluta avtal, avseende tiden efter förstatligandet, varigenom staten

kan tillskyndas avsevärt förfång. Med hänsyn till ifrågavarande revisionsarbetes

speciella art anser riksräkenskapsverket det böra övervägas, örn icke

detta arbete bör anförtros åt en särskild, av Kungl. Majit tillsatt nämnd,

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

så sammansatt att fackkunskapen på olika områden blir representerad i

nämnden. Fråga örn ersättningsskyldighet, där sådan anses föreligga, torde

böra slutgiltigt avgöras av nämnden.

Överförande av personal till övergångsstat.

Vad de sakkunniga anfört örn överförande av personal till övergångsstat

har föranlett statskontoret till det påpekandet, att ett dylikt överförande av

vissa befattningshavare exempelvis inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

givetvis förutsatte, att motsvarande antal tjänster i den nya organisationen

tills vidare hölles vakanta. Statskontoret utginge även från att lämpliga åtgärder

komme att vidtagas för att så långt som möjligt undvika mera vittgående

rubbningar i den nuvarande personalens anställningsförhållanden.

Biksräkenskapsverket yttrar i denna fråga.

I samband med omorganisationen av vägväsendet har uppkommit fråga

om överförande av viss personal till övergångsstat. Därvid hava berörts de

å de föreslagna kansli- och kameralbyråernas stater upptagna tre tjänsterna

som förste revisor, kamrerare och sekreterare, vilka enligt de sakkunnigas

mening skulle få annan karaktär än motsvarande tjänster vid den nuvarande

kameralbyrån. Biksräkenskapsverket vill i anledning härav göra det uttalandet,

att nyssnämnda befattningshavares arbetsuppgifter efter omorganisationen

icke torde komma att bliva av artskild natur och att befattningarna

i fråga således icke behöva överföras till övergångsstat.

Löneklassplacering av viss personal.

Statskontoret har framställt erinringar mot det av de sakkunniga framförda

förslaget att, örn vägmästarnas lön före förstatligandet skulle överstiga

den högsta löneklassen inom lönegraden, möjlighet borde finnas att placera

vederbörande i löneklass, som lage två löneklasser utöver lönegradens högsta.

Ämbetsverket framhåller, att de undantagsbestämmelser örn löneklassplacering,

vilka meddelats i 9 § civila avlöningsreglementet och vilka måhända

tjänat såsom förebild för nyssnämnda förslag, hade tillkommit i helt annat

syfte. Det borde icke ifrågakomma att för vägmästarnas vidkommande

träffa övergångsanordningar av annan och förmånligare innebörd än som i

liknande fall eljest plägat tillämpas.

Vägingenjören i Västerbottens län ifrågasätter i förevarande sammanhang

lämpligheten av att löneklassplaceringen för vägmästarna vid övergången

till statstjänst göres beroende av storleken av deras förutvarande löner hos

vägdistrikten. Detta avlöningssystem skulle enligt vägingenjören innebära,

att ojämnheten i nu utgående löner till vägmästarna — yngre vägmästare

med mindre arbetsbörda hade i vissa fall större lön än äldre med större

arbetsbörda — skulle komma att fortfara många år efter vägväsendets förstatligande.

Det syntes riktigare, att vederbörande vägmästare vid inträde

i statstjänst placerades i den löneklass inom 13 lönegraden, som motsvarade

den tid han varit anställd hos vägdistrikt såsom vägmästare med eget

arbetsområde eller därmed jämförligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Sveriges arletsledarefÖrlund avvisar bestämt tanken, att ett förstatligande

av vägväsendet i något fall skulle medföra nedsättning i den arbetsersättning,

som vid förstatligandet tillkomme vägmästare och med dem jämställda.

De sakkunniga föresloge visserligen, erinrar förbundet, att vägmästare

skulle kunna placeras i högre löneklass än den i lönegraden upptagna.

Möjligheten att på denna väg uppnå bibehållen lön beskures emellertid

genom inskränkningen, att ingen skulle kunna placeras i högre än två

löneklasser utöver lönegradens högsta. Accepterades principen, att förstatligandet

i och för sig icke skulle medföra sänkning av utgående arbetsersättning,

vore en dylik begränsning i utfyllnadslönen varken motiverad eller

försvarlig.

Väg distriktens tjänstemannaförening framhåller, att trots de av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna för motverkande av löneminskning för

vägmästarna åtskilliga vägmästare vid övergången till statstjänst ändock

skulle få vidkännas avsevärd lönesänkning. Enligt föreningens mening

måste det anses strida mot allmän rättsuppfattning att på sätt som föreslagits

sänka de nu utgående lönerna, vilka godkänts av vederbörande statliga

myndigheter.

Föreningen vidhåller vidare sitt tidigare framförda yrkande, att samtliga

ordinarie befattningshavare vid vägdistrikt, som den 1 januari 1941 varit

anställda med vederbörande länsstyrelses godkännande eller senare intill

tidpunkten för omorganisationen erhållit sådan anställning, gåves ordinarie

anställning i den nya organisationen.

Övertalig personal.

I anledning av de sakkunnigas uttalande att det linder nuvarande förhållanden

icke skulle föreligga några särskilda svårigheter för övertaliga

vägmästare och kamerala tjänstemän hos vägdistrikten att erhålla kommunal

eller enskild tjänst gör vägingenjören i Älvsborgs län gällande, att de sakkunniga

i detta avseende felbedömt det verkliga läget. Visserligen rådde nu

stor brist på personal, men detta gällde arbetare och icke lägre befälspersonal.

Såsom de sakkunniga framhållit torde det vara nödvändigt, att vissa av

befattningarna tillhörande den nya organisationen tillsättas redan före tidpunkten

för vägförstatligandets genomförande.

För att den blivande överdirektören och chefen för vägbyrån skall hinna

att medverka vid det praktiska utformandet av den organisation, som han

närmast under generaldirektören skall leda, bör överdirektören tillträda sin

befattning så snart som möjligt efter det statsmakterna tagit ställning till

de med vägväsendets förstatligande sammanhängande frågorna.

Aven chefen för vägbyråns utredningsavdelning samt gatuinspektören böra

träda i funktion före den 1 januari 1944. Den förre lärer nämligen erfordras

redan i slutet av år 1943 för att påbörja arbetet med uppgörandet av de

nya flerårsplanerna, och den senare torde böra inträda i tjänst ännu något

tidigare för att igångsätta bland annat arbetet med fördelningsplanen för de

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 103

städer och stadsliknande samhällen, vilka själva skola vara väghållare inom

sina områden.

Med hänsyn till den mängd ekonomiska och bokföringstekniska frågor,

som måste ordnas före den 1 januari 1944, förordar jag, att chefen för den

blivande kameralbyrån får tillträda sin tjänst redan under hösten 1943.

De personalärenden, som skola handläggas i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

under tiden närmast före vägförstatligandets genomförande, bliva

av mycket stor omfattning. På grund härav anser jag, att de båda sekreterarna

på den blivande personalavdelningen böra träda i tjänst så snart

som möjligt efter ingången av budgetåret 1943/44.

Jag tillstyrker vidare i enlighet med de sakkunnigas förslag, att den

blivande förrådsbyrån etappvis utbygges under loppet av andra halvåret

1943. Denna byrå måste nämligen i god tid sättas i funktion för att hinna

med att förbereda övertagandet av vägdistriktens materiella tillgångar, såsom

maskiner, redskap etc., att verkställa upphandling av de förnödenheter, vilka

komma att erfordras för vägväsendets behov under tiden närmast efter den

1 januari 1944, samt att utarbeta erforderliga föreskrifter rörande bokföring

och redovisning m. m. inom förrådsrörelsen.

Slutligen torde det vara nödvändigt, att vissa av befattningarna vid vägförvaltningarna

få tillsättas något i förväg. Detta gäller i första hand beträffande

vägdirektörerna. Dessa tjänstemän, på vilka såsom de sakkunniga

framhållit ett stort ansvar kommer att vila för att övergången till ett statligt

vägväsende skall kunna ske så friktionsfritt som möjligt, torde böra tillträda

sina poster så tidigt, att de hinna planera och vidtaga erforderliga åtgärder

för väghållningens övertagande och bedrivande i statlig regi. Samtidigt

härmed böra emellertid de nuvarande vägingenjörstjänsterna, i den mån de

icke kunna helt indragas, överföras på övergångsstat, därvid vägdirektörerna

intill den 1 januari 1944 torde få fullgöra jämväl de på nyssnämnda befattningar

ankommande arbetsuppgifterna. Förutom vägdirektörerna torde den

personal vid vägförvaltningarna, som avsetts närmast för vägunderhållet,

samt vägkamrerarna och vägkassörerna böra tillträda sina befattningar något

före den 1 januari 1944. Såsom vägkassörer böra därvid räknas även de

kontorister i Gotlands och Blekinge län, vilka skola fullgöra kassörsgöromål.

De för handläggning av ärenden rörande enskild väghållning avsedda övervägmästarna

torde däremot icke böra tillträda sina befattningar före den

1 januari 1944.

Vad beträffar tidpunkterna för tillsättandet av de olika befattningar, örn

vilka här är fråga, bör det stå Kungl. Majit öppet att besluta i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag härutinnan föreslagit.

De sakkunniga lia räknat med att under nästkommande budgetar skulle

tillfälligt behöva anställas viss extra personal i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och på vägingenjörskontoren för att fullgöra åtskilliga arbetsuppgifter,

som sammanhänga med genomförandet av den planerade omorganisationen.

Denna personalförstärkning, för vilken ett belopp av förslagsvis

50,000 kronor beräknats erforderligt, skulle omfatta dels ytterligare skriv
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

hJälP vägingenjörskontorön, dels utökning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

personal för handläggning av personalärenden och dels erforderlig

personalökning för att verkställa den särskilda eftergranskning av vägdi

striktens förvaltning, som avses skola ske vid statens övertagande av

väghållningen.

De sakkunnigas uttalande angående behovet av förstärkning av arbetskrafterna

på vägingenjörskontoren och på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

personalavdelning har icke givit mig anledning till erinran. Yad beträffar

den särskilda granskningen av vägdistriktens förvaltning har jag tidigare

vid anmälan av förslag till lag örn vad iakttagas skall i anledning av kronans

övertagande av den allmänna väghållningen på landet uttalat, att det måhända

kunde befinnas lämpligare, att sådan granskning, som åsyftade uttagande

av ersättning av vägdistrikt, anförtroddes åt en särskild nämnd.

Frågan, på vilket organ utredningen och anhängiggörandet av anspråk på ersättning

borde ankomma, borde emellertid, uttalade jag, tills vidare lämnas öppen

med befogenhet för Kungl. Majit att — sedan revisionsarbetets omfattning bättre

kunde överblickas avgöra vilken väg som borde väljas. Örn utredning befinnes

böra ske genom särskild nämnd, torde en viss ökning av kostnaderna för

granskningsarbetet komma att uppsta. Oavsett detta synes det emellertid

tillrådligt att räkna med en höjning av den för anställande av tillfällig

personal avsedda anslagsposten till 60,000 kronor. Det av de sakkunniga

föreslagna beloppet förefaller mig nämligen väl knappt för att jämväl medgiva

anställande av erforderlig personal för omförmälda revisionsarbete.

Med hänsyn till ovissheten örn personalbehovet för nämnda ändamål torde

anslagsposten böra betecknas såsom förslagsvis. Jag förutsätter, att densamma

får disponeras endast efter särskild prövning av Kungl. Majit.

De sakkunnigas uttalande angående ordningen för tillsättande av den nya

personalen har icke givit mig anledning till annan erinran än att jag ej

anser det nödvändigt, att -— såsom de sakkunniga synas ha avsett — ickeordinarie

befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vid vägförvaltningarna

i lägre lönegrad än den 21 :a genomgående skola tillsättas

efter ansökningsförfarande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma,

i vilken omfattning ledigförklarande av icke-ordinarie befattningar

i lägre lönegrader skall ske.

Vid en omorganisation av den omfattning, varom nu är fråga, kan det av

praktiska skäl knappast undvikas, att vissa befintliga befattningar komma

att bliva utan direkt motsvarighet i den nya organisationen. Detta skulle

enligt de sakkunnigas organisationsförslag bliva fallet beträffande åtskilliga

befattningar såväl i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vid den

statliga vägorganisationen i länen. Man torde emellertid kunna förutsätta,

att innehavarna av dessa befattningar i regel komma att erhålla ny

tjänst i samma eller högre lönegrad. Det kan dock såsom de sakkunniga

framhållit uppkomma fall, där vederbörande tjänsteman på grund av

ålder eller av annan orsak finnes icke lämpligen böra ifrågakomma till

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

dylik överflyttning till ny befattning. I den mån fråga är om ordinarie

tjänsteman, måste hans befattning därvid uppföras på övergångsstat. Jag

utgår därvid ifrån att dylik tjänsteman skall av Kungl. Maj:t förordnas att

med bibehållna avlöningsförmåner uppehålla lämplig befattning eller eljest

utföra arbete inom den statliga vägorganisationen. Det senare av dessa

alternativ bör givetvis tillämpas endast i rena undantagsfall. Befattning,

som uppehälles av tjänsteman på övergångsstat, bör under tiden hållas vakant.

Då det på nuvarande stadium icke är möjligt att avgöra, vilka ordinarie

tjänstemän, som skulle behöva överföras på övergångsstat, torde riksdagens

bemyndigande böra utverkas för Kungl. Majit att besluta härutinnan. Kör

1944 års riksdag torde sedermera för fastställelse få framläggas en slutgiltig

personalförteckning beträffande övergångsstaten.

Mot de sakkunnigas förslag, att i avlöningsposterna för tjänstemän å ordinarie

stat skulle beräknas medel ej blott för de befattningar, som i personalförteckning

upptagas under rubrik Tjänstemän å ordinarie stat, utan

även för befattningar å övergångsstat, har jag icke något att erinra.

Även med den tidigare förordade placeringen av vägmästarna. i lönegraderna

A 13 och Eo 13 skulle åtskilliga av dem vid en övergång till

statstjänst komma att med tillämpning av gällande regler örn löneklassplacering

få vidkännas mer eller mindre betydande löneminskningar. Under

erinran örn att statsmakterna tidigare vid förstatligande av enskild eller

kommunal verksamhet sökt exempelvis genom beviljande av personliga

lönetillägg förebygga löneminskning för tjänstemän, som övergått i statstjänst,

lia de sakkunniga föreslagit särskilda åtgärder i syfte att inom

vissa gränser undvika löneförsämring för vägmästarna. Förslaget om att

vägmästare skulle placeras i den löneklass inom lönegraden, som ligger

närmast under vederbörandes förutvarande avlöning, tinner jag skäligt.

De sakkunniga lia emellertid därutöver föreslagit, att möjlighet under

vissa förutsättningar skulle beredas att placera vederbörande i högst två

löneklasser högre än lönegradens högsta, därest lönen enligt denna understiger

vågmästarens tidigare lön. Ehuru jag nied hänsyn till den förhållandevis

förmånliga löneställning, som föreslagits för vägmästarna, ansett

det i viss mån tveksamt, huruvida tillräckliga skäl föreligga för personliga

tillägg utöver den lön, som utgår i lönegradens högsta löneklass, vill jag

dock med hänsyn till ifrågavarande befattningshavares tidigare anställningsförhållanden

icke motsätta mig, att möjlighet hålles öppen att i särskilda

fall medgiva dylika tillägg genom placering högst två löneklasser över vederbörande

slutlöneklass. Prövningen bör i dessa fall ankomma på Kungl. Majit,

som därvid bör taga hänsyn icke enbart till löneställningen före förstatligandet

utan även till längden av den tid, varunder högre löneförmåner

åtnjutits, och andra på frågan inverkande omständigheter. I övrigt synes

den första löneklassplaceringen böra verkställas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Jämväl beträffande annan personal än vägmästare torde, i den mån övergång

från anställning hos vägdistrikt till statstjänst äger rum, få tillämpas

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

de regler för beredande av personliga lönetillägg, som här förordats med

avseende å vägmästarna. Fråga örn placering i högre löneklass än som

följer av avlöningsreglementenas bestämmelser torde emellertid beträffande

dylik annan personal böra avgöras av Kungl. Majit.

Kostnaderna för placering av vägmästarna i högre löneklass än lönegradens

högsta lia de sakkunniga beräknat till för helt budgetår 60,000

kronor jämte därå belöpande rörligt tillägg. Örn anvisande av detta belopp

gör jag framställning i det följande.

I likhet med de sakkunniga utgår jag ifrån att det i regel skall bliva

möjligt för den personal hos vägdistrikten, som vid förstatligandet blir övertalig,

att erhålla annan anställning. Därest i något enstaka fall skäl befinnas

föreligga för understöd eller ersättning i annan form åt övertalig personal,

torde frågan härom från fall till fall få imderställas riksdagens avgörande.

De som entledigas böra, såsom de sakkunniga framhållit, komma i

åtnjutande av avtalad uppsägningstid, räknad från tidpunkten för statens

övertagande av väghållningen.

Därest Kungl. Majit skulle finna anledning att i något enstaka fall ifrågasätta

ersättning till vägstyrelseordförande, som mycket länge innehaft sitt

uppdrag, torde frågan härom få föreläggas riksdagen.

På grund av gällande pensionsbestämmelser komma efter ett förstatligande

av vägväsendet icke blott alla ordinarie och extra ordinarie tjänstemän

utan i stor utsträckning även mera stadigvarande arbetare vid den statliga

vägorganisationen att automatiskt erhålla tjänste- och familjepensionsrätt.

I samband härmed uppkomma vissa övergångsfrågor, som påkalla

övervägande. Jämlikt uppdrag av Kungl. Majit har statskontoret haft att

utreda dessa frågor, i vilka ämbetsverket nyligen avgivit förslag. Det torde

ankomma på chefen för finansdepartementet att anmäla frågan örn de åtgärder,

till vilka statskontorets utredning kan giva anledning.

ÖVERTAGANDET AV VÄGDISTRIKTENS TILLGÅNGAR

OCH SKULDER.

I samband med statens övertagande av den allmänna väghållningen på

landet måste vägdistriktens tillgångar och skulder avvecklas. Enligt statsmakternas

principbeslut om väghållningens förstatligande har förutsatts, att

staten utan ersättningsskyldighet skall övertaga distriktens alla tillgångar

ävensom ansvaret för distriktens samtliga skulder.

Enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter kunna vägdistriktens tillgångar

och skulder den 31 december 1943 beräknas uppgå till i avrundade tal

respektive 68,900,000 kronor och 33,200,000 kronor. Tillgångarna ha därvid

upptagits till sina verkliga värden och sålunda ej till de värden, till vilka tillgångarna

äro bokförda i vägdistriktens räkenskaper.

Vägdistrikten hava vid avlämnandet av sina nyss berörda uppgifter till

de sakkunniga räknat med att nu gällande grunder för bidrag till vinterväghållningen

skulle tillämpas vid bestämmandet av vägdistriktens

bidrag för 1943 års vinterväghållningskostnader. Vid anmälan i det följande

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 224.

107

av anslaget till bidrag till vinterväghållningen kommer jag emellertid att förorda

den ändringen i grunderna, att bidraget skall beräknas på de verkliga

kostnaderna i stället för 1942 års kostnader. Tid bifall härtill kan förväntas,

att vägdistrikten komma att åsamkas en ökad utgift av omkring 6,500,000 kronor.

De beräknade tillgångarna komma alltså under angiven förutsättning att

minskas med motsvarande belopp.

De sakkunniga
De

sakkunniga hava förutsatt (betänkandet sid. 271 o. f.), att vägdistriktens

tillgångar -— däri inräknade kontanta medel, banktillgodohavanden och fordringar,

i den mån de icke disponeras för att bestrida kostnaderna för avvecklingen

av distriktens verksamhet och för att betala oguldna. räkningar -—- skola

med några smärre undantag sammanföras till en förlagsfond för vägväsendet

att förvaltas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

De sakkunniga ha ifrågasatt, örn icke bland förlagsfondens tillgångar borde

upptagas en post, avseende de medel, som nedläggas på sådana beläggningar,

vilka utföras i syfte att minska kostnaderna för vägunderhållet. I detta ämne

anföra de sakkunniga.

Enligt nu gällande ordning få vägdistrikten statsbidrag till förräntning och

amortering av lån, som upptagits för att utföra sådana beläggningar. Anses

ett liknande system böra tillämpas även efter ett förstatligande, skulle förlagsfonden

årligen tillföras ett belopp, motsvarande ränta å och avskrivning av

medel, som nedlagts på dylika beläggningar. Detta belopp skulle i så fall på

samma sätt som för närvarande avföras å det på driftbudgeten anvisade anslaget

till vägunderhållet. Därigenom skulle vägunderhållskostnaden före statens

övertagande av väghållningen och samma kostnad efter reformens genomförande

bliva mera jämförbara än örn underhållsanslaget icke bleve belastat

med ränta å och amortering av beläggningslånen. Till förlagsfonden inflytande

medel skulle få användas för nya beläggningar av samma slag. För ett dylikt

system kan anföras, att nu ifrågakomna beläggningar äro de enda vägbyggnadsarbeten,

som komma till utförande endast under förutsättning, att de medföra

en direkt minskning av väghållningskostnaderna. Utan ett sådant system

komma icke några förlagsmedel att stå till vägväsendets förfogande för att

utföra beläggningar, något som kan betraktas såsom en olägenhet med hänsyn

till att driftbudgeten många år framåt kommer att bliva hårt ansträngd.

Enligt de sakkunnigas mening kan det emellertid icke vara lämpligt, att ifrågavarande

beläggningar — i motsats till övriga byggnadsarbeten — upptagas

såsom en tillgång. På sätt redan vägförstatligandekommittén framhöll är det

ekonomiskt sundare och för konsolidering av statens finanser klokare, örn sådana

år efter år återkommande utgifter bestridas av skattemedel, så att man

vid varje tidpunkt har det allmänna vägnätet nedskrivet till ett värde lika

med noll.

De fastigheter, byggnader å ofri grund, grustag, maskiner, inventarier och

materialier, som skulle tillföras förlagsfonden från vägdistrikten, borde, anföra

de sakkunniga, vid fondens uppläggande i räkenskaperna upptagas till det

värde, de då kunde anses äga för vägväsendet och alltså oavsett det värde,

varmed de upptagits i vägdistriktens räkenskaper. I samband med statens

övertagande av väghållningen måste en värdering av tillgångarna följaktligen

verkställas. Denna förutsattes skola ske genom väg- och vattcnbyggnadsstyrelsens

försorg.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Yägdistri litens skulder, vilka till huvudsaklig del bestå av lån, som upptagits

i banker oell andra penninginrättningar, skulle övertagas av riksgäldskontoret.

I fråga örn det budgettekniska förfarandet i samband med övertagandet av

tillgångarna och skulderna ha de sakkunniga anfört.

Å kapitalbudgeten bör anvisas ett anslag, som svarar mot det vid tidpunkten

för övertagandet beräknade värdet av de av distriktens tillgångar, som skola

tillföras förlagsfonden. Av de på kapitalbudgeten anvisade medlen bör riksgäldskontoret

disponera erforderligt belopp för övertagandet av vägdistriktens

skulder. Då värdet av de tillgångar, som skola tillföras förlagsfonden

— på sätt framgår av vägs ty reisen) as uppgifter rörande distriktens tillgångar

och skulder — torde komma att överstiga skulderna samt hela anslaget

följaktligen icke erfordras för täckandet av dessa, bör driftbudgeten

gottskrivas det belopp, varmed tillgångarna överstiga skulderna.

Yttrande.

liiksräJcenslcapsverlcet har i här berörda fråga endast uttalat, att övertagandet

av vägdistriktens tillgångar och skulder borde ordnas på så sätt, att

till ifrågavarande kapitalfond — vilken till undvikande av förväxling med

fonden för förlag till statsverket borde benämnas »väg- och vattenbyggnadsväsendets

förrådsfond» — å kapitalbudgeten anvisades ett anslag, till beloppet

svarande mot det vid tidpunkten för övertagandet föreliggande beloppet

av vägdistriktens skulder.

Såsom anförts vid behandlingen i det föregående av förrådsrörelsens organisation,

lia de tillgångar, som staten övertager i samband med vägväsendets

förstatligande, förutsatts skola tillföras väg- och vattenbyggnadsväsendets

förrådsfond. Dessa tillgångar utgöras — bortsett från kontanter, banktillgodohavanden

och fordringar — i huvudsak av vägmaskiner, grustag och

förråd av väglagningsämnen, garage-, verkstads- och förrådsbyggnader samt

förlagseffekter. Yad angår kontanter, banktillgodohavanden och fordringar

böra desamma av skäl, som de sakkunniga anfört, icke avräknas mot vägdistriktens

skulder utan ingå såsom rörelsemedel i förrådsfonden. Detsamma

bör gälla sådana medel, som kunna inflyta genom restindrivning eller genom

efterbeskattning av vägdistrikt.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att bland förrådsfondens tillgångar

icke böra såsom tillgång upptagas sådana vägbeläggningar, som utförts i

syfte att minska kostnaderna för vägunderhållet.

De sakkunniga ha förutsatt, att statsbidrag, som lämnats vägdistrikt till

^byggnadsarbeten men som icke behövt tagas i anspråk för därmed avsedda

ändamål på grund av att vederbörande arbeten ännu icke kommit till

utförande, skulle före vägväsendets förstatligande återbetalas till statsverket.

Därvid skulle bidragen icke tillföras förrådsfonden utan återföras till de

byggnadsanslag, från vilka bidragen utgått. För egen del anser jag praktiska

skäl tala för att ifrågavarande statsbidrag — i den mån de av vägdistrikt

redan lyftats — liksom övriga av distrikten överlämnade kontanta tillgångar

ingå i förrådsfonden. Däremot böra beviljade men icke lyftade statsbidrag

återgå till vederbörande byggnadsanslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 224.

På Kungl. Maj:t torde få ankomma att efter förslag av väg- oell vattenbyggnadsstyrelsen

bestämma, huru det kapital, som tillföres fonden, skall

fördelas på olika grupper av tillgångar. Vidare bör Kungl. Majit, där så

sedermera skulle befinnas önskvärt, äga besluta om överflyttning av kapital

från en grupp till en annan.

Vägdistriktens skulder böra, såsom de sakkunniga förutsatt, övertagas av

riksgäldskontoret. Med anledning härav bör å kapitalbudgeten anvisas ett

anslag, som i enlighet med vad riksräkenskapsverket förordat bör upptagas

till belopp, motsvarande vägdistriktens vid tidpunkten för övertagandet föreliggande

sammanlagda skulder. Tillgångarna böra i anslutning härtill å

förrådsfonden bokföras till samma nettovärde som anslaget å kapitalbudgeten.

Detta innebär en avvikelse från de sakkunnigas förslag, i det att — oaktat

tillgångarnas verkliga värde kan antagas komma att överstiga skulderna —

det mot det överskjutande värdet svarande beloppet icke kommer att såsom

vinst gottskrivas driftbudgeten.

Storleken av vägdistriktens tillgångar och skulder den 1 januari 1944 kan

givetvis icke nu närmare angivas. Ett slutgiltigt förslag till budgetmässig

reglering av hithörande frågor kan därför icke i detta sammanhang föreläggas

riksdagen, utan med framläggandet av dylikt förslag torde få anstå

till 1944 års riksdag. Käntor och amorteringar å vägdistrikts skulder, som

förfalla till betalning innan den avsedda regleringen ägt rum, torde, i den

mån vederbörande vägdistrikts tillgångar icke lämna tillgång för betalningen,

få av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bestridas av under händer varande

medel.

Anslagsfrågor.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADS STYRELSEN M. M.

[1.] Väg-och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget

är för närvarande i riksstaten upptaget med 724,400 kronor. I årets statsverksproposition

har anslaget preliminärt beräknats till 1,000,000 kronor.

Efter omorganisationen skulle de årliga kostnaderna för den därav berörda

personalen på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat enligt

de sakkunnigas beräkningar (betänkandet sid. 287 o. f.) uppgå till de belopp,

efterföljande sammanställning utvisar.

Ordinarie

tjänste-

män

Tjänste-

män

på över- gångsstat

Icke-

ordinarie

personal

Rörligt

tillägg

Summa

Generaldirektören..........................

Vägbyrån..................................

Förrådsbyrån..............................

Kanslibyrån ..............................

Kameralbyrån ............................

Brobyrån (merkostnad för uppflyttning av

2 förste byråingenjörer)..................

Extra personal ............................

Vikariatsersättningar samt arvoden till vika- rier vid långvarigare tjänstledigheter m. m.

Tjänstemän på övergångsstat..............

Summa

22,761

161,988

42,794

65,019

67,875

1,340

3,000

304,777

14,000

14,000

88,698

16.752

21,552

34,431

35,613

20,000

217,040

1,620

37,418

8,560

13,008

16,068

200

5,374

600

2,000

84,848

24,381

288,104

68,106

99,579

118,374

1,540

40,987

23,600

16,000

080,671

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Vid delina beräkning lia de olika befattningarna enligt vad de sakkunniga

anfört upptagits endast i så hög löneklass, som kan beräknas motsvara det

verkliga behovet. För de nja befattningarna bär därvid i allmänhet schematiskt

tillämpats den lägsta för vederbörande lönegrad gällande löneklassen.

Beträffande vissa befattningar säga sig de sakkunniga dock lia räknat med

högre löneklassplacering med hänsyn till de verkningar i berörda hänseende,

som inordnandet av den nuvarande personalen i den nya organisationen

beräknats få.

De sakkunnigas beräkning av medel till vikariatsersättningar samt arvoden

till vikarier vid långvarigare tjänstledigheter m. m. för personalen har skett

med utgångspunkt från vad som för sådant ändamål nu är anvisat å vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat är för närvarande uppdelad

på två olika avdelningar, nämligen »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet i allmänhet» samt »Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens väg-, brooch

vägtrafikinspektion». De sakkunniga lia föreslagit, att denna uppdelning

från och med budgetåret 1943/44 skulle upphöra, och lia såsom skäl härför

anfört.

Uppdelningen är betingad av önskemålet, att kostnaderna för viss del av

den personal, som sysslar med vägväsendet, skola avräknas mot automobilskattemedlen.

Denna uppdelning av avlöningsstaten har i praktiken visat

sig ganska obekväm vid petitaarbetet, avlöningsuträkningarna och bokföringen.

Det vore därför önskvärt, att densamma från och med budgetåret 1943/44

kunde slopas. Lämpligast synes då vara, att avlöningsanslaget i dess helhet

avräknas mot automobilskattemedlen. De kostnader, som därvid i motsats

till nu tillämpad praxis skulle komma att finansieras medelst bilskattemedel,

skulle mer än uppvägas genom att vissa andra till vägväsendet hörande

kostnader, t. ex. pensionerings- och vissa lokalkostnader, bestridas av vånnga

skattemedel. I enlighet härmed ha de sakkunniga i sina beräkningar

av de olika posterna i avlöningsanslaget för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

icke skilt mellan förenämnda två avdelningar utan förutsatt, att hela

anslaget skall avräknas mot bilskattemedlen. Anses, oaktat de skäl som av

de sakkunniga anförts, en partiell avräkning mot bilskattemedlen böra ske,

torde avräkningsbeloppet lämpligen kunna avvägas efter en summarisk uppskattning

och icke erhålla inverkan på avlöningsstatens uppdelning.

För budgetaret 1943/44 ha de sakkunniga beräknat väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avlöningsanslag till 942,553 kronor på sätt framgår av''följande

uppställning.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.................... 511,367

2. Tjänstemän på övergångsstat, förslagsvis............................ 7,000

3. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit.................................. 28,000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .......... 285,263

5. Börligt tillägg, förslagsvis ............................................ 110,923

Summa kronor 942 553

Sammanställningen grundar sig på följande av de sakkunniga gjorda beräkningar

(betänkandet sid. 290—291).

opaginerad Kontrollera mot PDF

lii

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Anslagsposten »Avlöningar till ordinarie tjänstemän» skulle nied oförändrad

organisation för liela budgetåret hava upptagits till 400,500 kronor.

Därest någon förändring i väg- oell vattenbyggnadsstyrelsens av omorganisationen

icke berörda personal icke vidtages, böra utgifterna för den nuvarande

ordinarie personalen under första halva budgetåret följaktligen upptagas till

hälften härav eller 200,250 kronor. Efter förstatligandets genomförande

komma kostnaderna för den ordinarie personalen för helt budgetår att uppgå

till 550,108 kronor, fortfarande under förutsättning, att någon förändring

icke sker beträffande den av förstatligandet icke berörda personalen. Eör

senare hälften av budgetåret 1943/44 skulle man sålunda lia att räkna med

en kostnad härför av 275,054 kronor. För första halva budgetåret tillkommer

härjämte det sammanlagda beloppet av lönerna för de nya ordinarie befattningar,

som skola tillsättas redan före reformens genomförande. Detta belopp

ha de sakkunniga beräknat till 36,063 kronor. Denna anslagspost bör

följaktligen upptagas med (200,250 + 275,054 + 36,063) 511,367 kronor.

Såsom de sakkunniga i annat sammanhang närmare motiverat torde kostnaderna

för de tjänstemän vid den nuvarande organisationen, som komma att

överföras på övergångsstat, böra överslagsvis beräknas till 20,000 kronor för

år. Av detta belopp lia 14,000 kronor antagits skola belöpa på tjänstemän i

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Eör budgetåret 1943/44 bör följaktligen upptagas

ett belopp av 7,000 kronor.

Anslagsposten »Arvoden, bestämda av Kungl. Majit» skulle vid oförändrad

organisation ha för helt budgetår upptagits till 28,600 kronor. Efter reformens

genomförande torde denna post böra beräknas till 27,400 kronor. För budgetåret

1943/44 bör anslagsposten upptagas till hälften av den sammanlagda summan

av båda dessa belopp eller sålunda 28,000 kronor.

Anslagsposten för »Övrig icke-ordinarie personal» skulle vid oförändrad

organisation lia upptagits till 217,400 kronor. Kostnaden för halva budgetåret

1943/44 är alltså 108,700 kronor. Efter förstatligandet torde de årliga kostnaderna

för denna personal kunna beräknas till 343,296 kronor. Eör senare

hälften av budgetåret 1943/44 böra utgifterna för denna personal alltså uppskattas

till 171,648 kronor. Eör första hälften av budgetåret komma härtill

lönekostnaderna för de nya extra ordinarie befattningar, som skola tillsättas

redan före reformens genomförande. Detta belopp lia de sakkunniga beräknat

till 4,915 kronor. Denna anslagspost bör följaktligen upptagas till

(108,700 + 171,648 + 4,915) 285,263 kronor. Vid beräknandet av detta belopp

har hänsyn icke tagits till den tillfälliga personal, som övergångsvis erfordras

i anledning av reformens genomförande.

Vid en omorganisation av den omfattning, varom här är fråga, är det givetvis

vanskligt att på förhand mera exakt beräkna icke blott den blivande lönekl

assp! aderin gen för de nytillträdande befattningshavarna utan jämväl behovet

över huvud taget av icke-ordinarie personal under den första verksamhetstiden.

På grund härav torde möjlighet böra stå Kungl. Majit öppen att under

budgetåret 1943/44 medgiva överskridande av anslagsposten till avlöning av

icke-ordinarie personal, därest det skulle visa sig, att medelsbehovet för avlöningar

till icke-ordinarie personal underskattats. Posten synes för detta

ändamål böra under budgetåret 1943/44 betecknas såsom förslagsvis beräknad.

Kostnaderna för rörligt tillägg till personalen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

lia de sakkunniga för hela budgetåret beräknat till 110,923 kronor.

liiksräkenskapsvcrket har i likhet med de sakkunniga ansett, att statuppdelning

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat å dels styrelsens

verksamhet i allmänhet och dels styrelsens väg-, bro- och vägtrafikinspektion

numera är överflödig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

På frågan, huruvida och i vad mån avlöningsanslaget skall avräknas mot

automobilskattemedlen, har riksräkenskapsverket icke funnit anledning att

ingå i vidare mån än att ämbetsverket framhållit, att avräkningsbeloppet

tills vidare borde kunna upptagas till hälften av anslagsbeloppet.

Såsom utgångspunkt för anslagsberäkningen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avlöningsanslag torde här få lämnas en sammanfattning av de

ordinarie befattningar samt de extra ordinarie befattningar i högre lönegrad

än den 20:e, som i enlighet med vad i det föregående under olika avsnitt

föreslagits skola från och med den 1 januari 1944 upptagas å väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens personalförteckning. Den ifrågavarande personalen

fördelar sig på de olika byråerna på sätt framgår av det följande.

Vägby rån.

Befattning Lönegrad

1 överdirektör............................................................ C 9

1 byggnadschef .......................................................... C 6

1 väginspektör för underhållet.......................................... C 6

1 byrådirektör............................................................ C 5

1 väginspektör............................................................ A 29

1 vägtrafikinspektör...................................................... A 29

1 gasinspektor .......................................................... A 29

3 förste byråingenjörer.................................................. A 26

2 byråingenjörer.......................................................... A 24

1 byråingenjör............................................................ A 21

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

3 kontorsbiträden ........................................................ A 4

1 förste byråingenjör.................................................... Eo 26

1 byråingenjör............................................................ Eo 24

6 byråingenjörer.......................................................... Eo 21

Förrådsbyrån.

(Med avlöning från avlöningsanslaget.)

1 förrådsdirektör ........................................................ C 6

1 förste byråingenjör.................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 24

1 sekreterare.............................................................. A 24

1 kanslibiträde............................................................ A 7

(Med avlöning från förrådsrörelsens stat.)

1 byråingenjör............................................................ Eo 21

1 notarie.................................................................. Eo 21

Kanslibyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 sekreterare.............................................................. A 26

1 sekreterare och ombudsman.......................................... A 26

1 sekreterare.............................................................. A 24

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 113

Befattning Lönegrad

1 notarie.................................................................. A 21

1 kansliskrivare .......................................................... A 11

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

2 kontorsbiträden ........................................................ A 4

1 notarie.................................................................. Eo 21

Kameralbyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 revisionskommissarie.................................................. A 26

1 kamrerare .............................................................. A 24

3 revisorer................................................................ A 21

1 kansliskrivare .......................................................... A 11

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

1 kontorsbiträde.......................................................... A 4

Brobyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 förste byråingenjör .................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 24

2 byråingenjörer.......................................................... A 21

1 förste byråingenjör.................................................... Eo 26

4 byråingenjörer.......................................................... Eo 21

Hamnbyrån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 förste byråingenjör.................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 21

1 byråingenjör............................................................ Eo 21

Järnvägs- och luft/artsby rån.

1 byråchef ................................................................ A 30

1 luftfartsinspektör ...................................................... A 29

1 järnvägsinspektor...................................................... A 28

1 förste byråingenjör.................................................... A 26

1 byråingenjör............................................................ A 21

1 notarie.................................................................. A 21

1 biträdande luftfartsinspektör.......................................... Eo 26

1 biträdande luftfartsinspektör ........................................ Eo 24

1 byråingenjör............................................................ Eo 21

Personal utanför byråindelningen.

1 förste byråingenjör (geotekniker) .................................... A 26

1 kontorist................................................................ A 9

2 kanslibiträden.......................................................... A 7

1 förste expeditionsvakt ................................................ A 7

3 expeditionsvakter...................................................... A 5

5 kontorsbiträden........................................................ A 4

Härtill kommer befattningen såsom generaldirektör i lönegraden C 14.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 43 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att den nuvarande uppdelningen

av väg- ock vattenbyggnadsstyrelsens personal- och avlöningsstater

efter olika grenar av styrelsens verksamhet skall upphöra från och med nästa

budgetår.

Någon ändring i nu gällande ordning, enligt vilken hälften av anslaget

till såväl avlöningar som omkostnader för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

avräknas mot automobilskattemedlen, synes för närvarande icke böra ske.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningarna.

Frånsett de avvikelser, som betingas av de av mig förordade ändringarna

i de sakkunnigas organisation sförslag, har jag icke funnit anledning till erinran

mot de sakkunnigas anslagsberäkning. De av de sakkunniga angivna

delbeloppen synas sålunda kunna tagas till utgångspunkt för efterföljande

beräkningar av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsanslag för budgetåret

1943/44.

Med hänsyn till av mig förordad ändrad löneställning för chefen för vägbyråns

utredningsavdelning samt för en förste byråingenjörsbefattning på

vägbyrån och en dylik tjänst på brobyrån samt då jag icke förordat överförande

till ordinarie stat av den extra ordinarie förste byråingenjörstjänsten

å sistnämnda byrå skulle anslagsposten för avlöningar till ordinarie

tjänstemän komma att minskas med för år räknat 11,150 kronor och

för budgetåret 1943/44 5,654 kronor. Å andra sidan skulle vid bifall till

mina förslag örn utbyte av den av de sakkunniga förordade förste revisorsbefattningen

i lönegraden A 24 mot en revisionskommissarietjänst i lönegraden

A 26 samt örn uppförande på ordinarie stat av en expeditionsvaktsbefattning

anslagsposten ökas med sammanlagt 4,023 kronor för år och

2,012 kronor för nästa budgetår.

I enlighet med vad tidigare anförts böra i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avlöningsanslag inräknas medel till avlöningar till tjänstemän på övergångsstat.

Det härför av de sakkunniga beräknade beloppet för nästkommande

budgetår av 7,000 kronor har icke givit mig anledning till erinran.

Sistnämnda kostnader böra enligt gällande principer för avlöningsstaternas

uppställning bestridas av ordinarieposten.

I enlighet med det anförda skulle ordinarieposten i staten böra upptagas

med (511,367 — 5,654 + 2,012 + 7,000) 514,725 kronor eller avrundat 515,000

kronor.

Den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat för innevarande

budgetår ingående delposten å 29,800 kronor till arvoden, bestämda av

Kungl. Maj:t är beräknad för följande arvodeskostnader, nämligen dels det

generaldirektörens ställföreträdare jämlikt civila avlöningsreglementet tillkommande

särskilda arvodet av 1,200 kronor per år, dels arvoden till tre

ingenjörer å järnvägs- och luftfartsbyrån med sammanlagt 25,150 kronor och

dels arvoden till hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommenderade militärassistenter

med tillhopa 3,450 kronor. För nästkommande budgetår torde

anslagsposten böra nedsättas med 600 kronor, motsvarande hälften av arvodet

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224. 115

till generaldirektörens ställföreträdare, och sålunda i staten upptagas nied

29,200 kronor.

Beträffande beräkningen av anslagsposten för avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal må först nämnas de avvikelser från de sakkunnigas

anslagsberäkning, som föranledas av följande, av mig i det föregående

förordade ändringar i de sakkunnigas organisationsförslag, nämligen dels nedflyttning

av en förste byråingenjör på vägbyrån från lönegraden Eo 27 till lönegraden

Eo 26, dels bibehållande såsom extra ordinarie av en förste byråingenjörstjänst

i 26 lönegraden å brobyrån, dels inrättandet av två revisionsassistenttjänster

i lönegraden Eo 18, en kontoristbefattning i lönegraden Eo 9 och en

skrivbiträdestjänst i lönegraden Eo 2, samtliga på kameralbyrån, dels och

vissa ändringar beträffande den personal, som beräknats gemensam för styaelsens

byråer. Ifrågavarande avvikelser från de sakkunnigas förslag medföra

en nettoökning av anslagsposten för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

med 19,725 kronor för år räknat. För budgetåret 1943/44 skulle

ökningen uppgå till hälften härav, alltså 9,862 kronor. I förenämnda anslagspost

skulle vidare för tiden från och med den 1 juli 1943 inräknas ett nettolönebelopp

av 7,992 kronor till den nya biträdande luftfartsinspektören i

lönegraden Eo 24 samt ett arvodesbelopp av 6,000 kronor till brobyråns

röntgenbiträde. I enlighet med vad jag i annat sammanhang förordat skulle

i förevarande anslagspost slutligen inräknas avlöningar till följande extra

ordinarie, av andra medel än avlöningsmedel avlönade befattningshavare,

nämligen dels 6 befattningshavare å stenavdelningen och dels 2 befattningshavare

å hamnbyrån. Nettolönerna för dessa tjänstemän uppgå till sammanlagt

33,273 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal skulle

sålunda för budgetåret 1943/44 böra upptagas med (285,263 + 9,862 + 7,992 +

6,000 + 33,273) 342,390 kronor eller avrundat 343,000 kronor. Med hänsyn

till vad jag vid behandling av vägbyråns organisation anfört rörande behovet

av att i vissa fall kunna förstärka byråns personal vid ökad byggnadsverksamhet

bör anslagsposten anvisas under beteckningen förslagsvis.

Jag förutsätter därvid, att posten må överskridas endast efter medgivande

av Kungl. Maj:t.

De i det föregående omförmälda ändringarna medföra en nettoökning av

anslagsposten till rörligt tillägg med omkring 7,500 kronor för nästa budgetår.

Denna post skulle alltså böra beräknas till (110,923 + 7,500) 118,423

kronor. För avlöningsanslagets avrundning bör posten i staten upptagas

med 118,800 kronor.

Avlöningsstatens slutsumma skulle vid bifall till vad jag här föreslagit

uppgå till (515,000 + 29,200 + 343,000 + 118,800) 1,006,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att för tiden den 1 juli—31 december

1943 fastställa den ändring i personalförteckningen för

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som betingas av det i det

opaginerad Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

föregående tillstyrkta förslaget örn inrättande från oell med

den 1 juli 1943 av en befattning såsom biträdande luftfartsinspektör

i lönegraden Eo 24;

dels godkänna följande personalförteckning för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med

den 1 januari 1944:

Personalförteckning.

Tjänstemän på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avlöningsstat.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ........................................ C 14

1 överdirektör............................................ C 9

1 byggnadschef .......................................... O 6

1 förrådsdirektör ........................................ C 6

1 väginspektör för underhållet ........................ O 6

1 byrådirektör............................................ C 5

5 byråchefer.............................................. A 30

1 gasinspektor .......................................... A 29

1 luftfartsin spektor ...................................... A 29

1 väginspektör............................................ A 29

1 vägtrafikinspektör...................................... A 29

1 järnvägsinspektor...................................... A 28

8 förste byråingenjörer.................................. A 26

1 revisionskommissarie.................................. A 26

1 sekreterare.............................................. A 26

1 sekreterare och ombudsman.......................... A 26

4 byråingenjörer.......................................... A 24

1 kamrerare .............................................. A 24

2 sekreterare.............................................. A 24

5 byråingenjörer.......................................... A 21

2 notarier ................................................ A 21

3 revisorer................................................ A 21

2 kansliskrivare .......................................... All

1 kontorist................................................ A 9

1 förste expeditionsvakt ................................ A 7

9 kanslibiträden.......................................... A 7

3 expeditionsvakter...................................... A 5

11 kontorsbiträd en........................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 biträdande luftfartsinspektör ........................ Eo 26

2 förste byråingenjörer.................................. Eo 26

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 117

Befattning Lönegrad

1 biträdande luftfartsinspektör ........................ Eo 24

1 byråingenjör............................................ Eo 24

12 byråingenjörer.............................:............ Eo 21

1 notarie.................................................. Eo 21

Tjänstemän på förrådsrörelsens stat.

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 byråingenjör............................................ Eo21

1 notarie.................................................. Eo 21;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela beslut örn

tillsättande av vissa i nämnda personalförteckning upptagna

befattningar redan före utgången av år 1943;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i den omfattning, som

i samband med vägväsendets förstatligande prövas erforderlig,

till övergångsstat överföra ordinarie tjänstemän vid väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen;

dels godkänna följande avlöningsstat för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. 515,000

2. Arvoden, bestämda av Kungl. Majit .............. 29,200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för
slagsvis

............................................ 343,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... 118,800

Summa kronor 1,006,000;

dels och till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar för

budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av ................................................ kronor 1,006,000,

därav 503,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

[2,j Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget

är för innevarande budgetår anvisat med 137,500 kronor. I årets

statsverksproposition har anslaget preliminärt beräknats till 200,000 kronor.

Den 17 april 1942 har Kungl. Majit, med tillämpning tills vidare under

budgetåret 1942/43, fastställt följande omkostnadsstat.

Omkostnadsstat. Kronor

Sjukvård m. m., förslagsvis ......................................................... 3,300

Reseersättningar, förslagsvis ......................................................... 49,200

Expenser, förslagsvis ......... 83,000

Publikationstryck, förslagsvis ...................................................... 2,000

Summa kronor 137,500

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts •proposition nr 224.

I anslutning härtill har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser av i huvudsak

följande innehåll.

1. Den till reseersättningar upptagna anslagsposten må icke utan Kungl.

Majits medgivande överskridas och skall i övrigt disponeras med iakttagande

av att fördelning av tillgängligt belopp på skilda ändamål sker senast vid

ingången av budgetåret 1942/43 samt att för väg-, bro- och vägtrafikinspektionen

avsedda belopp sammanlagt icke må uppgå till mer än 25,000 kronor.

Kostnader för resor, som av de hos styrelsen kommenderade militärassistenterna

företagas på generaldirektörens uppdrag, skola bestridas från

anslagsposten till reseersättningar.

Av samma anslagspost må ett belopp av tillhopa högst 1,000 kronor användas

för beredande av ersättning enligt grunder, som Kungl. Majit fastställt

eller kan komma att fastställa, till styrelsens chef samt å järnvägs- och

luftfartsbyrån tjänstgörande personal för dels sådana tjänsteresor i luftfartsärenden

utom riket, som befinnas erforderliga för inspektioner, undersökningar

eller förhandlingar, dels ock resor utom riket i syfte att studera med

luftfarten sammanhängande frågor.

Av anslagsposten till reseersättningar må vidare ett belopp av högst 3,500

kronor tagas i anspråk för beredande, efter prövning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i varje särskilt fall, av ersättning åt befattningshavare i styrelsen

eller vid Bulltofta statliga flygplatsförvaltning, vilken handlägger ärenden

rörande luftfart, för av honom i anledning av tjänsteresa, som under budgetåret

1942/43 på grund av tjänsteförrättningens art måste företagas med luftfartyg,

erlagd avgift för luftfärdsförsäkring.

2. Av anslagsposten till expenser må för nedan angivna ändamål tagas i

anspråk följande belopp, nämligen

Kronor

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................................. 10,000

övriga expenser:

a) För eget behov, högst ......................................................... 72,000

b) För annat än eget behov, förslagsvis .................................... 1,000

Summa kronor 83,000

Av det under rubriken övriga expenser för eget behov upptagna beloppet

må användas högst 5,000 kronor till instrument- och laboratorieutrustning åt

geoteknikern samt för övriga utgifter, som skola bestridas av denna post,

högst 67,000 kronor.

Inflytande ersättningar, som hänföra sig till geoteknikerns instrument- och

laboratorieutrustning, skola tillföras den å driftbudgetens inkomstsida under

rubriken »Diverse inkomster» uppförda inkomsttiteln »Övriga diverse inkomster».

Anslagsposten till övriga expenser för annat än eget behov skall användas

till bestridande av kostnader för blanketter åt besiktningsmän för motorfordon

i enlighet med vad därom är eller må varda stadgat.

3. Anslagsposten till publikationstryck må icke utan Kungl. Majits medgivande

överskridas.

1942 års vägsakkunniga (betänkandet sid. 292 o. f.) ha beräknat, att vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens omkostnader, däri inräknade kostnaderna enligt

nu gällande stat för styrelsens hamnbyrå, järnvägs- och luftfartsbyrå samt

militäravdelning, skulle efter vägväsendets förstatligande uppgå för helt

budgetår räknat till 206,200 kronor enligt följande uppställning.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 119

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 4,500

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 90,700

3. Expenser, förslagsvis ............................................................ 108,000

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................... 3,000

Summa kronor 206,200

Vid denna beräkning ha de sakkunniga förutsatt, att omkostnaderna för

förrådsrörelsen skulle bestridas i enahanda ordning som avlöningskostnaderna

för den personal, som anställdes för förrådsrörelsen. I enlighet härmed skulle

kostnaderna fördelas på såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag

som förrådsrörelsens stat.

För nästa budgetår ha de sakkunniga på grund av vissa i samband med

övergången till statlig väghållning uppkommande extra kostnader uppskattat

medelsbehovet till något mer än hälften av dels de nuvarande kostnaderna,

137,500 kronor, och dels de framdeles beräknade kostnaderna, 206,200 kronor.

Hälften av de nämnda båda beloppens summa utgör 171,850 kronor. De sakkunnigas

beräkningar sluta å ett belopp av 183,500 kronor med följande fördelning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ....

2. Reseersättningar, förslagsvis .

3. Expenser, förslagsvis .........

4. Publikationstryck, förslagsvis

..................... 4,000

..................... 75,000

..................... 101,000

..................... 3,500

Summa kronor 183,500

Mot de sakkunnigas beräkningar rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

omkostnadsanslag har erinran framställts endast av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som uttalat, att det av de sakkunniga uppskattade beloppet till reseersättningar

vore för knappt tilltaget. Styrelsen framhåller i detta sammanhang,

att det måste förutsättas, att styrelsen även framdeles berättigades att,

liksom nu vore fallet, anlita byggnadsanslag och liknande medel för kostnader

för resor. Särskilt under den första tiden av den nya länsorganisationens

verksamhet komme behovet av resor för inspektion och dylikt att bliva stort.

Riksräkenskapsverket har i motsats till de sakkunniga ansett, att samtliga

kostnader för den centrala förrådsrörelsen borde påföras väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

omkostnadsanslag. I

I särskild skrivelse den 5 mars 1943 har väg- och vattenbyggnadsstijrelsen

hemställt, att medel måtte beräknas under styrelsens omkostnadsanslag för

nästkommande budgetår dels till underhåll av en anläggning för röntgenundersökning

av svetsade stålkonstruktioner, vilken tidigare av styrelsen

anskaffats enligt Kungl. Maj:ts tillstånd, och dels till anskaffning av

ytterligare borr- och laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska

avdelning.

Yad beträffar underhållet av röntgenanläggningen må följande anföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Anläggningen anskaffades år 1938. Anskaffningskostnaden för densamma,

31,550 kronor, Ilar provisoriskt påförts visst till väg- och vattenbyggnadsstvrelsens

förfogande ställt brobyggnadsanslag. Driften av anläggningen finansieras

genom uttagande av särskilda avgifter för undersökningsförrättningar

med anläggningen. I dessa avgifter ingå bland annat dagarvoden, vilka äro

avsedda att täcka dels avskrivnings- och underhållskostnaderna för anläggningen

och dels lönekostnaderna för det biträde, som handhar apparaturen.

Genom beslut den 10 april 1942 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att, i samband med äskande av anslag till styrelsens omkostnader

för budgetåret 1943/44, i huvudsaklig överensstämmelse med vissa

av riksräkenskaps verket förordade riktlinjer framlägga förslag till täckande

av utgifterna för verksamheten med nämnda röntgenanläggning samt till redovisning

av inkomsterna av samma verksamhet. I anslutning härtill har vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen nu meddelat, att det med hänsyn till de förrättningsavgifter,

som hittills influtit, syntes bliva möjligt att helt avskriva anskaffningskostnaden

för anläggningen vid utgången av innevarande budgetår.

Styrelsen har vidare i enlighet med de av riksräkenskapsverket förordade riktlinjerna

föreslagit, bland annat, att underhållskostnaderna för anläggningen

från och med nästkommande budgetår skulle bestridas från styrelsens omkostnadsanslag

och att dagarvodena därvid skulle tillföras den å riksstatens

inkomstsida uppförda inkomsttiteln Övriga diverse inkomster. Underhållskostnaderna,

som vore svåra att uppskatta, kunde enligt styrelsens mening icke

beräknas lägre än till 5,000 kronor per år. Med anledning härav har styrelsen

föreslagit, att å styrelsens omkostnadsstat för budgetåret 1943/44 skulle uppföras

en särskild förslagspost å 5,000 kronor för här ifrågavarande ändamål.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förenämnda anslagsäskande med avseende

på borr- och laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska avdelning

avser följande nyanskaffningar.

2 kompressometrar med tillsats för skärförsök ........................... 800

1 hejarsondsats ........................................................................ 1,500

2 sondsatser ........................................................................... 1,700

2 kolvborrsatser ........................................................................ 2,800

6 spadborrar ........................................................................... 300

200 provburkar ........................................................................... 1,400

Summa kronor 8,500

Beträffande behovet av denna utrustning har styrelsen anfört i huvudsak

följande.

Kompressometrarna vore erforderliga, då den geotekniska avdelningens nuvarande

utrustning av detta slag visat sig otillräcklig, vilket avsevärt försenat

flera brådskande undersökningar. Avdelningen ägde för närvarande icke

någon hejarsondsats utan hade vid behov måst hyra en sådan. Den föreslagna

nyanskaffningen avsåge en hejarsondsats av helt ny typ, vilken vore de gamla

helt överlägsen. De övriga föreslagna nyanskaffningarna skulle innebära en

viss utökning av avdelningens standardiserade borrutrustning. En sådan utökning

motiverades därav, att transportförhållandena i landet alltmer försämrats,

så att borrmaterielens transporter krävde allt längre tid. I fråga om

järnvägstransporterna hade avdelningen redan i vissa fall måst övergå från

fraktgods- till ilgodstransporter, vilket medfört höga merkostnader. Genom

den föreslagna nyanskaffningen skulle dessa merkostnader elimineras.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

I utlåtande över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förenämnda framställning

den 5 mars 1943 har riksräkenskapsverket uttalat, att till kostnaderna för

underhåll av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens röntgenanläggning borde anvisas

ett av Kungl. Majit maximerat belopp och att detta belopp borde i

likhet med vad som föreslagits beträffande kostnaderna för anskaffning av viss

laboratorieutrustning för styrelsens geotekniska avdelning — inräknas i det

belopp, som under anslagsposten till expenser upptoges för »övriga expenser

för eget behov».

Det är givetvis vanskligt att i avsaknad av erfarenheter rörande väg- och Departementsvattenbyggnadsstyrelsens

utvidgade verksamhet bedöma medelsbehovet för ehefen.

styrelsens omkostnader. Jag anser mig därför icke nu böra taga ställning till

de beräkningar avseende de närmaste årens medelsbehov, som de sakkunniga

i detta hänseende framlagt. I anslutning härtill vill jag framhålla, att de

anslagsbelopp för olika omkostnadsändamål, som jag i det följande kommer

att föreslå för nästa budgetår, icke böra betraktas såsom utslagsgivande, då

det gäller att bedöma anslagsbehoven för tiden därefter.

Jag övergår härefter till anslagsberäkningen för budgetåret 1943/44.

Beträffande delposten för sjukvård m. m. ha de sakkunniga räknat med en

ökning med 700 kronor till 4,000 kronor. Häremot har jag icke något att invända.

Anslagsposten till reseersättningar torde få ökas ganska väsentligt. Från

posten skola nämligen bestridas — förutom de utgifter för vilka posten hittills

avsetts — även de ökade reseersättningar, som föranledas av inrättande av

nya byråer och avdelningar, främst förradsbyran samt vägbyrans byggnadsoch

underhållsavdelningar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har funnit det

av de sakkunniga beräknade beloppet, 75,000 kronor, vara för knappt tilltaget.

Med hänsyn till att behovet av inspektionsresor under den närmaste tiden

måste bli stort och då jag för min del utgår från att byggnadsanslag och liknande

medel framdeles icke böra anlitas för att bestrida resekostnader annat

än för tillfällig personal, vars ersättning utgår av andra medel än avlöningsanslag,

vill jag förorda en ökning av posten förslagsvis till 90,000 kronor.

Jag förutsätter därvid, i anslutning till vad jag förordat i fråga örn viss personal

å förrådsbyrån, att kostnaderna för sådana resor, som företagas av personal,

upptagen å förrådsrörelsens stat, påföras denna stat.

I anslutning till vad jag tidigare anfört beträffande förslaget örn överförande

av biträdesbefattningen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens röntgenanläggning

till styrelsens avlöningsstat förordar jag, att för underhållet av nämnda

anläggning ett belopp av 5,000 kronor inräknas i den i styrelsens omkostnadsanslag

ingående delposten till expenser. På sätt riksräkenskapsverket föreslagit

torde beloppet därvid böra ingå i den av Kungl. Majit maximerade posten

»Övriga expenser för eget behov». Jag tillstyrker vidare, att i sistnämnda

delpost i enlighet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag inräknas ett

belopp av 8,500 kronor till anskaffning av ytterligare borr- och laboratoricutrustning

för styrelsens geotekniska avdelning. Under den lokala vägorganisationens

omkostnadsanslag lia de sakkunniga upptagit ett belopp av 10,000

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Martts proposition nr 224.

kronor, avsett att disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för gemensamma

blankettkostnader för vägförvaltningama. I anslutning till ett av riksräkenskapsverket

gjort uttalande rörande vägförvaltningarnas omkostnader

förordar jag, att angivna belopp uppföres under styrelsens omkostnadsanslag

och därvid inräknas i anslagsposten »Övriga expenser för annat än eget behov».

Yad beträffar beräkningen av expensanslaget i övrigt har jag icke något att

erinra mot de sakkunnigas förslag.

I enlighet med vad jag sålunda förordat bör expensposten för nästkommande

budgetår beräknas till 124,500 kronor med följande fördelning.

Kronor

Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............................................. 11,000

Övriga expenser:

a. För eget behov, högst ......................................................... 102,500

b. För annat än eget behov, förslagsvis .................................... 11,000

Summa kronor 124,500

De sakkunnigas förslag örn ökning av anslagsposten för publikationstryck

från nuvarande 2,000 kronor till 3,500 kronor har icke givit mig anledning

till erinran.

Vid bifall till vad jag här förordat skulle väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

omkostnadsanslag för budgetåret 1943/44 böra anvisas med 222,000 kronor

enligt följande uppställning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 4,000

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 90,000

3. Expenser, förslagsvis............................................................... 124,500

4. Publikationstryck, förslagsvis................................................... 3,500

Summa kronor 222,000

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Väg- och vattenby g gnadsstyrelsen: Omkostnader för

budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av... kronor 222,000,

därav 111,000 kronor att avräknas mot automobilskattemedlen.

[3.] Vägförvaltningama: Avlöningar, förslagsanslag. Till den nuvarande

vägorganisationen i länen är i gällande riksstat upptaget ett anslag av 928,500

kronor, avseende såväl avlöningar som omkostnader. De sakkunniga ha utgått

från att de för den nya vägförvaltningsorganisationen erforderliga medlen

skola uppdelas på ett avlöningsanslag och ett omkostnadsanslag. För nämnda

ändamål har i årets statsverksproposition preliminärt beräknats ett gemensamt

belopp av 3,500,000 kronor.

De årliga avlöningskostnaderna för de föreslagna vägförvaltningama och

vägmästarorganisationen ha de sakkunniga beräknat till 3,974,004 kronor på

sätt framgår av följande sammanställning.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

123

Ordinarie

tjänstemän

Tjänstemän

på över- gångsstat

Icke-

ordinarie

personal

Rörligt

tillägg

Summa

Vägförvaltningarna:

1,400,407

6,000

3,630

6,000

473,130

284,751

2,164,288

Vikariatsersättningar samt arvo- den till vikarier vid långvari- gare tjänstledigheter m. m. ..

—

37,000

3,640

1,200

44,200

6,270

Vägmästarna:

Löner enligt högsta för 13 löne- graden gällande löneklass ....

Kostnader för placering i högre

löneklass än den ovan angivna

1,050,300

46,500

—

282,946

13,500

145,000

212,000

9,000

1,545,246

69,000

145,000

Summa årskostnader

2,506,837

6,000

954,216

506,951

3,974,004

Beträffande de beräkningar, som ligga till grund för denna sammanställning,

ha de sakkunniga (betänkandet sid. 289—290) anfört i huvudsak följande.

De olika befattningarna ha endast upptagits i så hög löneklass, som kan

beräknas motsvara det verkliga behovet. Därvid har i allmänhet schematiskt

tillämpats den lägsta för vederbörande lönegrad gällande löneklassen. Beträffande

några av de nja vägingenjörstj än sterna bär dock räknats med

högre löneklassplacering med hänsyn till cle verkningar i berörda hänseende,

som inordnandet av den nuvarande personalen i den nya organisationen

beräknas få. Bör vägmästarna har genomgående den högsta löneklassen

tillämpats. ....

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vissa vägmästare kunna erhålla lon

enligt högre löneklass än den högsta i 13 lönegraden. Kostnaderna härför

ha, såsom förut nämnts, beräknats till cirka 60,000 kronor per år, exklusive

rörligt tillägg. Detta belopp har i förestående kostnadsberäkningar fördelats

mellan ordinarie och extra ordinarie vägmästare i förhållande till antalet

befattningshavare av vartdera slaget.

Då något definitivt förslag beträffande vägmästarnas stationermgsorter

ännu icke utarbetats, ha löneberäkningarna gjorts under antagande, att samtliga

vägmästare bliva placerade å C ort. Av samma anledning har någon

beräkning av kostnaderna för kallortstillägg åt vägmästarna icke kunnat ske.

Dessa kostnader hava sålunda helt utelämnats.

Beräkningen av medel till vikariatsersättningar samt arvoden till vikarier

vid långvariga tjänstledigheter m. m. för personalen vid vägförvaltningarna

har skett med utgångspunkt från vad som för sådant ändamål nu är anvisat.

Ett icke obetydligt belopp torde erfordras till arvoden åt vikarier under

semester och annan ledighet för vägmästarna. Flertalet vägmästare torde

väl komma att lia uppnått sådan ålder, att de bliva berättigade till 35 dagars

semester per år. Dessutom får man räkna med någon tjänstledighetstid för

sjukdom och i vissa fall militärtjänstgöring. I viss. utsträckning böra dock

vägmästarna vikariera för varandra, åtminstone vid kortvariga ledigheter.

På grund av vad sålunda anförts lia de sakkunniga ansett sig böra räkna

med kostnader för vikarie under i genomsnitt 40 dagar per år för varje

vägmästare. Ersättningen till en vägmästarvikarie synes kunna beräknas

till omkring 375 kronor per månad. För år räknat skulle alltså erfordras

sammanlagt (290 X P/3 X 375) 145,000 kronor.

Vägdirektörerna böra tillse, att vägmästarnas semesterledigheter om möjligt

fördelas så, att i de fall, särskilda vikarier måste anlitas, fortlöpande

opaginerad Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

sysselsättning i möjligaste mån beredes dessa såsom vikarie inom samma

län. För dylik vikariatstjänstgöring, som kanske kan utfyllas med arbete

för projekterings- och vagbyggnadsverksamheten, torde i stor utsträckning

kunna anlitas övertalig vägmästarpersonal från vägdistrikten.

En av de nuvarande biträdande vägingenjörerna är sedan 21/a år tillbaka

tjänstledig på grund av sjukdom. Då ifrågavarande befattningshavare troligen

icke kommer att kunna återinträda i tjänstgöring och således så småningom

lärer bliva sjukpensionerad, kan man icke räkna med att han vid förstatligandet

kan placeras i ny befattning. Vid sådant förhållande synes han

tills vidare böra bibehållas vid sin nuvarande anställning såsom extra ordinarie.

tjänsteman i lönegraden Eo 22. Erforderliga medel till hans sjukavlöning

ha inräknats i anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie personal.

För budgetåret 1943/44 skulle avlöningsanslaget till vägförvaltningarna

enligt de sakkunnigas beräkningar behöva upptagas till 2,446,210 kronor

enligt följande uppställning.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.................. 1,469,666

2. Avlöningar till tjänstemän på övergångsstat, förslagsvis ........ 4,500

3. Avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 686,445

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................................... 310,599

, Summa kronor 2,471,210

Särskilda uppbördsmedel:

Arvoden och ersättningar för förrättningar, som verkställts av vägingenjörerna

och deras biträden .................................... 25,000

Nettoutgift kronor 2,446,210

Förestående sammanställning grundas på följande beräkningar (betänkandet

sid. 294—295).

. Vid oförändrad organisation skulle anslagsposten för ordinarie tjänstemän

vid vägorganisationen i länen ha för hela budgetåret 1943/44 upptagits till

227,100 kronor. Då samtliga ordinarie befattningar enligt nu gällande personalförteckning

skola, i den mån de icke överföras på övergångsstat, indragas

från och med den 1 oktober 1943, böra kostnaderna för de nuvarande ordinarie

befattningarna beräknas till 1/i av nyssnämnda belopp eller 56,775

kronor. Efter statens övertagande av väghållningen komma kostnaderna för

de ordinarie tjänstemännen vid vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen,

på sätt redan angivits, att uppgå till 2,506,837 kronor för år. För

senare hälften av budgetåret 1943/44 skulle kostnaderna för de ordinarie

tjänstemännen alltså bliva 1,253,418 kronor. Utgifterna för löner till de nya

ordinarie befattningar vid vägförvaltningarna, som skola tillsättas redan före

reformens genomförande, ha beräknats till 159,473 kronor under år 1943.

Anslagsposten för ordinarie tjänstemän vid vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen

skulle följaktligen för budgetåret 1943/44 upptagas till (56,775

+ 1,253,418 + 159,473) 1,469,666 kronor.

Av den i det föregående beräknade årliga kostnaden 20,000 kronor för

tjänstemän, som överföras på övergångsstat, ha 6,000 kronor antagits belöpa

på vägorganisationen i länen. För budgetåret 1943/44 torde för detta ändamål

erfordras Adelar av detta belopp eller såhinda 4,500 kronor.

För icke-ordinarie tjänstemän skulle vid oförändrad organisation för budgetåret

1943/44 erfordras ett belopp av 455,300 kronor. Med hänsyn till att

opaginerad Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

en del av dessa tjänstemän redan under senare delen av år 1943 torde komma

att tillträda nya befattningar och deras förutvarande tjänster i samband därmed

indragas, torde man för senare hälften av år 1943 böra räkna med en kostnad

av 202,650 kronor i löner till icke-ordinarie tjänstemän vid den nuvarande

vägorganisationen i länen. På sätt framgår av de förut angivna kostnadsberäkningarna

skulle de årliga utgifterna för icke-ordinarie tjänstemän vid

vägförvaltningarna och vägmästarorganisationen uppgå till 954,216 kronor.

För första halvåret 1944 skulle man alltså för detta ändamål ha att räkna

med en kostnad av 477,108 kronor. Lönerna till de icke-ordinarie tjänstemän,

som anställas redan före reformens genomförande, lia beräknats till 6,687

kronor under senare hälften av år 1943. För hela budgetåret 1943/44 skulle

anslagsposten för icke-ordinarie tjänstemän sålunda upptagas till (202,650 +

477,108 + 6,687) 686,445 kronor. ''Av liknande skäl, som anförts beträffande

anslagsposten för icke-ordinarie tjänstemän vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

bör anslagsposten för avlöningar till icke-ordinarie tjänstemän vid

den lokala vägorganisationen erhålla beteckningen förslagsvis. Behov av att

använda dylik beteckning lärer i fråga örn denna anslagspost föreligga icke

blott för budgetåret 1943/44 utan jämväl framdeles. På Kungl. Majit bör

givetvis ankomma att fastställa det högsta belopp, som må av anslagsposten

användas.

Kostnaderna för rörligt tillägg, vilka vid oförändrad organisation skulle ha

uppgått till 91,000 kronor, ha av de sakkunniga för hela budgetåret 1943/44

beräknats till 310,599 kronor.

Ehuru vägingenjörskontoren knappast torde komma att utföra några projekteringar

eller kontrollantuppdrag av nämnvärd omfattning under budgetåret

1943/44, synes man dock böra räkna med vissa inkomster å anslaget, härrörande

från tidigare utförda arbeten. Posten »Särskilda uppbördsmedel»

skulle i enlighet härmed överslagsvis böra upptagas till ett belopp av 25,000

kronor.

Från och med nästa budgetår böra lämpligen kostnaderna för den statliga Departements

vägförvaltningen i länen uppdelas på två anslag, nämligen ett för avlöningar ehefe

och ett för omkostnader.

Nämnda båda anslag böra i riksstaten upptagas under den gemensamma

rubriken Vägförvaltningarna, under vilket begrepp böra hänföras såväl

distriktens i residensstäderna stationerade förvaltningspersonal som vägmästarna

i vederbörande län.

Frånsett de avvikelser, som betingas av de av mig tidigare förordade

ändringarna i de sakkunnigas organisationsförslag, har jag icke funnit anledning

till annan erinran mot de sakkunnigas här återgivna anslagsberäkningar

än att ett belopp motsvarande de kostnader för kallortstillägg, som

kunna beräknas belöpa på vägmästarorganisationen, torde böra inräknas i

förevarande anslag. Be sakkunniga lia utelämnat dessa kostnader under förmälan,

att desamma icke kunde beräknas, så länge något definitivt förslag

beträffande vägmästarnas stationeringsorter icke utarbetats. Med ledning

bland annat av tillgängliga uppgifter om de nuvarande vägmästarnas stationeringsorter

har emellertid inom kommunikationsdepartementet en överslagsberäkning

gjorts rörande storleken av dessa kostnader. Enligt denna beräkning

skulle ifrågavarande kostnader kunna uppskattas till 12,300 kronor för

år. Beloppet synes approximativt kunna fördelas mellan ordinarie och extra

opaginerad Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ordinarie vägmästare i förhållande till antalet befattningshavare av vartdera

slaget. Därvid skulle på anslagsposten till avlöningar åt ordinarie tjänstemän

belöpa 9,543 kronor och på anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie

personal 2,757 kronor. För budgetåret 1943/44 torde böra beräknas hälften

av dessa belopp, således 4,771 kronor respektive 1,378 kronor.

Lönebeloppen för de 12 ytterligare övervägmästartjänster, vilkas inrättande

jag föreslagit, torde kunna beräknas schematiskt enligt ortsgrupp E.

Med inräknande av kallortstillägg skulle ordinarieposten med hänsyn till

dessa befattningar behöva ökas med 55,518 kronor för år räknat och med

27,759 kronor för budgetåret 1943/44. Den av mig förordade höjningen av

5 vägkamrerartjänster från lönegraden A 20 till lönegraden A 21 skulle medföra

en ytterligare ökning av anslagsposten med 1,710 kronor per år och

997 kronor för nästkommande budgetår. Enligt vad jag tidigare förordat

skulle 22 vägingenjörer placeras i lönegraden A 26 i stället för i lönegraden

A 27 och 14 ingenjörer i lönegraden A 19 i stället för i lönegraden A 21.

Härigenom skulle uppkomma en minskning av ordinarieposten med för år

räknat 9,834 kronor respektive 10,323 kronor och för budgetåret 1943/44 4,917

kronor respektive 6,022 kronor.

Under hänvisning till vad jag tidigare i annat sammanhang anfört beträffande

anslagsberäkningen med avseende på avlöningarna till de tjänstemän,

som skulle överföras på övergångsstat, förordar jag, att för detta ändamål

under den lokala vägorganisationens avlöningsanslag, på sätt de sakkunniga

föreslagit, för budgetåret 1943/44 beräknas ett belopp av 4,500 kronor.

Detta belopp torde, i anslutning till vanligen tillämpade principer för

avlöningsstaternas uppställning, böra inräknas i ordinarieposten.

I enlighet med det nu anförda skulle anslagsposten till avlöningar till

ordinarie tjänstemän för budgetåret 1943/44 upptagas med (1,469,666 +

4,771 + 27,759 + 997 + 4,500 — 4,917 — 6,022) 1,496,754 kronor eller avrundat

1,497,000 kronor.

Vid bifall till mitt förslag att 5 vägkassörer skulle placeras i lönegraden

Eo 11 i stället för i lönegraden Eo 14, skulle uppkomma en minskning av

anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal med för år

räknat 2,496 kronor och för budgetåret 1943/44 1,456 kronor. I enlighet

härmed och med hänsyn till de beräknade kostnaderna för kallortstillägg

till vägmästarna torde ifrågavarande anslagspost för budgetåret 1943/44 böra

upptagas med (686,445—1,456 + 1,378) 686,367 kronor, vilket belopp synes

kunna avrundas till 686,500 kronor. Av skäl, som jag tidigare anfört i samband

med behandlingen av organisationsförslaget, torde anslagsposten böra

uppföras under beteckningen förslagsvis.

Den av de sakkunniga för nästkommande år beräknade posten till rörligt

tillägg, 310,599 kronor, torde med hänsyn till de av mig föreslagna

ändringarna i personalorganisationen böra dels ökas med 4,620 kronor och

dels minskas med 2,006 kronor och sålunda upptagas med 313,213 kronor

eller, i avrundat tal, 313,500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Utgiftsposterna å vägförvaltningarnas avlöningsanslag för nästa budgetår

skulle alltså kunna beräknas till sammanlagt (1,497,000 + 686,500 + 313,500)

2,497,000 kronor.

I likhet med de sakkunniga anser jag anledning föreligga att för nästkommande

budgetår räkna med vissa inkomster å anslaget i form av uppbördsmedel.

Jag förordar därför, att i staten upptages en post för särskilda

uppbördsmedel, vilka i enlighet med de sakkunnigas förslag torde böra beräknas

till 25,000 kronor.

Nettoutgifterna å förevarande anslag skulle alltså för nästa budgetår

kunna beräknas till (2,497,000 — 25,000) 2,472,000 kronor, med vilket belopp

anslaget sålunda torde böra anvisas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för vägförvaltningarna,

att tillämpas tills vidare från och med den 1 januari

1944:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

3 vägdirektörer ............................................ C 7

19 » ............................................ C 6

2 * ............................................ C 5

41 vägingenjörer............................................ A 26

26 ingenjörer................................................ A 21

24 vägkamrerare ............................................ A21

14 ingenjörer................................................ A 19

40 övervägmästare .......................................... A16

225 vägmästare .............................................. A 13

24 ritare...................................................... A 12

2 kontorister .............................................. A 9

22 kanslibiträden............................................ A 7

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 20.

1 biträdande vägingenjör ................................ Eo 22;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats meddela beslut örn

tillsättande av vissa i nämnda personalförteckning upptagna

befattningar redan före utgången av år 1943;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i den omfattning, som i samband

med vägväsendets förstatligande prövas erforderlig, till

övergångsstat överföra befattningshavare vid vägorganisationen

i länen;

dels bemyndiga Kungl. Majit att beträffande löneklassplacering

av befattningshavare, som övergå från anställning hos

vägdistrikt till statsanställning, ävensom i övrigt meddela de

särskilda övergångsbestämmelser, som må befinnas erforderliga

i anledning av den nya statliga vägorganisationens införande;

opaginerad Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

dels godkänna följande avlöningsstat för vägförvaltningarna,

att tillämpas under budgetåret 1943/44:

Avlöningar.

Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 1,497,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis 686,500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis............................ 313,500

Summa kronor 2,497,000

Särskilda uppbördsmedel.

Arvoden och ersättningar för förrättningar, som

verkställts av vägingenjörerna och deras biträden____ 25,000

Nettoutgift kronor 2,472,000;

dels ock till Vägförvaltningarna: Avlöningar för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av .......... kronor 2,472,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[4.] Vägförvaltningarna: Omkostnader, förslagsanslag. Såsom jag under

föregående punkt angivit böra medel för de lokala vägförvaltningarnas omkostnader

framdeles anvisas under ett särskilt anslag. För nästkommande budgetår

bör det härför erforderliga beloppet innefatta medel för omkostnader dels för

den hittillsvarande vägorganisationen i länen under senare halvåret 1943, dels

ock för de nya vägförvaltningarna under första halvåret 1944.

1942 års vägsakkunniga ha beräknat organisationens omkostnadsanslag för

nästa budgetår enligt följande sammanställning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... 8,900

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 130,000

3. Hyror, förslagsvis ............................................................... 85,000

4. Övriga expenser, förslagsvis ................................................... 199,000

Summa kronor 422,900

För därpå följande budgetår ha de sakkunniga beräknat kostnaderna till

484,000 kronor.

De sakkunniga förutsätta, att omkostnaderna för den nuvarande vägorganisationen

i länen under senare hälften av år 1943 liksom för närvarande

skola gäldas genom länsstyrelsernas försorg.

Beträffande de närmare beräkningar, som ligga till grund för de sakkunnigas

förslag, torde jag under hänvisning i övrigt till betänkandet

(sid. 296—298) här endast få nämna följande.

Av angivna kostnader för budgetåret 1943/44 avse 151,500 kronor tiden

intill den 1 januari 1944.

De sakkunniga ha i fråga örn resekostnaderna för den nya organisationen

anslutit sig till ett av vägförstatligandekommittén framlagt förslag, enligt

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 224. 129

vilket distriktsförvaltningarnas alla resekostnader principiellt skulle påföras

vederbörande projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag. Kostnaderna

för resor, som företagas av befattningshavare med allmänna administrativa

uppgifter, skulle fördelas på olika anslag med hänsyn till resornas ändamål.

För sådana resor, vilka icke anses kunna påföras något av nyssnämnda anslag,

exempelvis vägdirektörernas resor för konferenser med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

skulle finnas ett särskilt anslag, vilket för helt budgetår beräknats

till 40,000 kronor. För tiden den 1 oktober 1943—30 juni 1944 har medelsbehovet

uppskattats till 30,000 kronor. Då projekterings-, byggnads- och underhållsanslagen

ej bleve tillgängliga för vägförvaltningarna före ingången av år

1944, borde för ändamålet för senare halvåret 1943 beräknas 50,000 kronor

under omkostnadsanslaget. Härtill komme 50,000 kronor för den nuvarande

personalens resor under senare halvåret 1943.

Det av de sakkunniga till hyror upptagna beloppet å 85,000 kronor avser

hyror för tiden 1 januari—30 juni 1944 för sådana vägförvaltningar, som

kunna beräknas komma att inrymmas i privata fastigheter. De sakkunniga

ha emellertid ifrågasatt, örn icke dessa hyreskostnader borde — i likhet med

kostnaderna för de förhyrda lokaler, som disponeras av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och av statliga verk i allmänhet, vilka finansieras å driftbudgeten

— påföras statens allmänna fastighetsfond.

De sakkunniga ha vidare förutsatt, att samtliga reseersättningar och

expenser för vägmästarorganisationen skola påföras vägunderhållsanslaget.

De sakkunnigas förslag i denna del har föranlett uttalande endast från riksräkenskapsverkets

sida. Ämbetsverket har för sin del ansett, att från anslaget

till omkostnader för den lokala vägorganisationen borde bestridas icke blott

omkostnaderna för vägförvaltningarna utan även kostnaderna för vägmästarnas

resor och expenser. Vidare borde anslaget belastas med omkostnaderna för

personalen vid förrådsrörelsens olika depåförråd.

I syfte att vinna enhetlighet i redovisningen av vägorganisationens lokalkostnader

har riksräkenskapsverket för sin del förordat, att hyresutgifter för

vägförvaltningarna skulle bestridas från allmänna fastighetsfondens stat.

Därest lokalkostnaderna för vägförvaltningarna ansåges böra täckas av automobilskattemedel,

kunde detta syfte uppnås på sätt som för närvarande skedde

vid förhyrningar för bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen och

försäkringsinspektionen, sålunda att ersättning bereddes fastighetsfonden

från automobilskattemedlens fond med belopp motsvarande fastighetsfondens

kostnader för ifrågavarande lokaler.

I anslutning till vad jag förut anfört beträffande beräkningen av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens omkostnad sanslag anser jag mig icke heller i fråga

örn omkostnadsanslaget för vägförvaltningarna i länen böra taga ställning till

de sakkunnigas beräkningar rörande det årliga medelsbehovet sett på längre

sikt till resor och expenser för den nya organisationen. Jag ingår här alltså

endast på frågan örn det för budgetåret 1943/44 aktuella behovet.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag, att vägförvaltningarnas rese
Bihang

lill riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 422 4» 9

Departements
chefen.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majlis proposition nr 224.

kostnader böra påföras vederbörande projekterings-, byggnads- eller underhållsanslag

och att endast kostnaderna för sådana resor, som icke hava samband

med arbeten, för vilka kostnaderna bestridas av nämnda anslag, skola

utgå av vägförvaltningarnas omkostnadsanslag. Likaledes delar jag de sakkunnigas

uppfattning, att samtliga reseersättningar och expenser för vägmästarorganisationen

böra påföras vägunderhållsanslaget. Till frågan, i vilken

utsträckning för befattningshavarnas resor böra användas av vägorganisationen

tillhandahållna eller av befattningshavarna disponerade bilar, samt vilka

bestämmelser som i anslutning därtill och i övrigt böra meddelas angående

reseersättning åt vägmästarna och annan personal vid vägförvaltningarna, torde

Kungl. Majit längre fram få taga ståndpunkt.

Då jag i likhet med de sakkunniga och riksräkenskapsverket anser lämpligt,

att vägförvaltningarnas hyreskostnader — såväl de verkliga som de beräknade

— överflyttas till statens allmänna fastighetsfond, förordar jag en dylik ordning.

Därvid bör fastighetsfonden principiellt erhålla ersättning från automobilskattemedlens

fond för dessa lokalkostnader. Då riksdagen i enlighet med

av Kungl. Majit framlagt förslag redan fattat beslut rörande det under sjätte

huvudtiteln upptagna ersättningsanslaget till statens allmänna fastighetsfond

för nästkommande budgetår, torde emellertid här ifrågasatt ersättning böra

beräknas först från och med budgetåret 1944/45.

I anslutning till av riksräkenskapsverket framfört förslag har jag vid anmälan

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag förordat, att det av

de sakkunniga beräknade beloppet å 10,000 kronor till gemensamma blankettkostnader

för vägförvaltningarna skulle uppföras under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

omkostnadsanslag. Vid bifall härtill bör den i omkostnadsanslaget

för vägorganisationen i länen ingående delposten till expenser

minskas med motsvarande belopp.

Bortsett från här föreslagna jämkningar ha de sakkunnigas beräkningar av

den lokala vägorganisationens omkostnadsanslag för budgetåret 1943/44 icke

givit mig anledning till annan erinran än att anslagsposten till sjukvård m. m.

synes böra avrundas till 9,000 kronor.

Vid bifall till vad sålunda förordats skulle anslaget anvisas med 328,000

kronor enligt följande uppställning.

Kronor

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ...................................................... 9,000

2. Reseersättningar, förslagsvis ................................................... 130,000

3. Expenser, förslagsvis ............................................................ 189,000

Summa kronor 328,000

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vägförvaltningarna: Omkostnader för budgetåret

1943/44 anvisa ett förslagsanslag av ............... kronor 328,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[5.] Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande,

förslagsanslag. Statens övertagande av den allmänna väghållningen kommer

helt naturligt att medföra vissa engångskostnader.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr''224.

1942 års vägsalckunniga ha (betänkandet sid. 299—300) — under hänvisning

till vad de sakkunniga anfört i samband med beräkningen av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens och de nuvarande vägingenjörskontorens personalbehov

■—- framlagt förslag örn anvisande av medel för här avsedda övergångskostnader

enligt följande beräkningar.

För tillfällig arbetskraft hos styrelsen och vägingenjörskontoren

beräknas ett belopp av 50,000 kronor.

Till flyttningsersättningar anse de sakkunniga ett belopp å 40,000

kronor vara erforderligt.

Slutligen böra enligt de sakkunniga till möbler och inventarier för

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt för vägförvaltningarna avses respektive

30,000 kronor och 270,000 kronor.

Dessa engångsutgifter, sammanlagt uppgående till 390,000 kronor, föreslå

de sakkunniga skola anvisas under ett gemensamt anslag.

Till bestridande av kostnaderna för avvecklingen av vägdistriktens verksamhet

föreslås icke något särskilt anslag. Enligt de sakkunniga skulle kostnaderna

härför bestridas av de kontanta medel och banktillgodohavanden,

som komme att övertagas från vägdistrikten. Ifrågavarande kostnader, som

vore svåra att uppskatta, avsåge bland annat utgifter för sammanträden med

vägstämma och vägstyrelse, arvoden till vägstyrelseordförandena, revision av

1943 års förvaltning m. m. Överslagsvis ha de sakkunniga beräknat kostnaderna

till omkring 300,000 kronor. Härtill komme de till 70,000 kronor uppskattade

utgifterna för löner till övertalig personal under uppsägningstid.

Även sistnämnda utgifter borde gäldas med de medel, som övertoges från vägdistrikten.

Väg- och vattenby ggnads styr elsen har icke haft något att erinra mot de

sakkunnigas beräkningar men därvid utgått från att posten till möbler och inventarier

för vägförvaltningarna borde få användas även till att bestrida kostnaderna

för telefoninstallationer.

Riksräkenskapsverket har — under erinran att å anslaget komme att redovisas

såväl personalkostnader som sakliga kostnader — förutsatt, att bokföringsföreskrifter

komme att meddelas i syfte att utgifterna å anslaget bleve

i räkenskaperna uppdelade på lämpligt sätt.

I anslutning till vad de sakkunniga förutsatt torde personal hos vägdistrikten,

som icke i samband med förstatligandet vinner anställning i statens

tjänst, böra åtnjuta avlöning under för dem gällande uppsägningstid.

Härvid bör förutsättas, att personalen under tiden fullgör arbete för det statliga

vägväsendets räkning, i den mån sådant arbete kan beredas.

Såsom de sakkunniga föreslagit torde kostnaderna för avvecklingen av vägdistriktens

verksamhet, däri inräknat kostnaden för avlöning åt övertalig personal

under uppsägningstid, böra bestridas av de kontanta medel och banktillgodohavanden,

som komma att övertagas från vägdistrikten.

Däremot böra de engångskostnader i övrigt, som föranledas av statens övertagande

av den allmänna väghållningen på landet, lämpligen gäldas från ett

Departements

chefen.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

för ändamålet anvisat särskilt anslag. Att uppskatta medelsbehovet med större

säkerhet är givetvis vanskligt. Jag har dock icke funnit anledning att frångå

de sakkunnigas beräkningar. I enlighet med vad jag tidigare förordat bör

emellertid posten för tillfällig arbetskraft hos styrelsen och vägingenjörskontoren

upptagas till 60,000 kronor eller 10,000 kronor mera än de sakkunniga

beräknat. På sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsatt bör posten till

möbler och inventarier för vägförvaltningarna få disponeras även för telefoninstallationer

för förvaltningarna. Anskaffningen av möbler och inventarier

bör ske centralt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med

byggnadsstyrelsen, varvid för kostnadernas nedbringande numera tillämpade

standardiseringsnormer böra iakttagas.

Såsom de sakkunniga förordat bör anslaget anvisas såsom förslagsanslag.

Jag förutsätter, att medel från anslaget må av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

disponeras först efter beslut av Kungl. Maj:t, sedan styrelsen inkommit

med närmare utredning rörande omfattningen av de olika behov, som avses

skola tillgodoses medelst förevarande anslag.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande

för budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag

av ............................................................... kronor 400,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[6.] Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m., förslagsanslag.

Med hänsyn till vad det tidigare i dag framlagda förslaget till lag örn vägnämnder,

länsvägnämnder och riksvägnämnd innehåller i fråga örn inrättande

av dylika nämnder torde jag nu få framlägga förslag till anslagsäskande

för täckande av kostnaderna för dessa nämnder. I samband härmed torde

även frågan örn medel till kostnaderna för väg- och vattenbyggnadsväsendets

överrevision få behandlas.

Be sakkunniga ha föreslagit (betänkandet sid. 298), att ett gemensamt

förslagsanslag skulle anvisas för här ifrågavarande kostnader. Det årliga

medelsbehovet ha de sakkunniga uppskattat till följande belopp, nämligen

för riksvägnämnden 16,000 kronor, för länsvägnämnderna 25,000 kronor, för

vägnämnderna 150,000 kronor och för överrevisionen 12,000 kronor. För

budgetåret 1943/44 har medelsbehovet beräknats till 111,000 kronor enligt

följande uppställning.

Kronor

1. Kiksvägnämnden, förslagsvis.......................................... 9,000

2. Länsvägnämnderna, förslagsvis ...................................... 21,000

3. Vägnämnderna, förslagsvis............................................ 75,000

4. Överrevisorerna, förslagsvis ......................... 6,000

Summa kronor 111,000

Departements- Med hänsyn till den jämkning i arvodena till vägnämndernas ordförande

chefen. och ledamöter, som det tidigare i dag framlagda lagförslaget innehåller i

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

jämförelse med de sakkunnigas förslag, synes det av de sakkunniga för dessa

nämnder beräknade beloppet kunna jämkas till 70,000 kronor.

Då de sakkunnigas beräkningar i övrigt icke givit mig anledning till erinran,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Hilcsvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m. för

budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 106,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

VÄGBYGGNADER OCH VÄGUNDERHÅLL.

I sin i statsverkspropositionen omförmälda skrivelse den 21 november

1942 angående anslag för nästa budgetår till vägväsendet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat, att styrelsen vid sina anslagsberäkningar utgått

från dels att vägväsendet på landet skulle — i överensstämmelse med

av 1942 års riksdag uttalat önskemål — förstatligas från och med den 1

januari 1944, dels ock att anslagen till vägväsendet skulle i likhet med vad

nu vore fallet avräknas mot automobilskattemedlen.

Vidkommande frågan örn anslag till vägbyggnader och vägunderhåll har

styrelsen inledningsvis anfört bland annat följande.

Genom att den allmänna väghållningen på landet under budgetåret 1943/44

kommer att handhavas under första halvåret av den nuvarande och under

andra halvåret av den blivande vägorganisationen uppkomma vissa spörsmål,

som måste beaktas vid anslagsbeviljandet.

Beträffande anslagen för vägunderhåll är sålunda att märka, dels att

vägdistrikten äga erhålla bidrag till vinterväghållningen och till vägunderhållet

i övrigt under år 1943, dels ock att den blivande vägorganisationen

måste förses med medel för vägunderhållets ombesörjande under första halvåret

1944. Med anledning härav torde man få räkna med dels de två nuvarande

för bidrag till vägdistrikten avsedda anslagen och dels två nya anslag,

vilka torde kunna benämnas det ena »Vinterväghållningen på landet» med

beteckningen förslagsanslag och det andra »Barmarksunderhållet på

landet».

De ordinära anslagen för vägbyggnader på landet äro för närvarande

följande: »Bidrag till nyanläggning av landsvägar», »Bidrag till nyanläggning

av ödebygdsvägar» och »Bidrag till vägförbättringsarbeten å landsbygden».

De anslag för ifrågavarande ändamål, som erfordras för budgetåret

1943/44, skola icke utgå såsom bidrag till vägdistrikten utan skola helt disponeras

av den blivande statliga vägorganisationen och användas för arbeten

under år 1944. Detta sammanhänger därmed, att flerårsplanerna för år 1943

äro uppgjorda med hänsyn till den medelstillgång, som vederbörande byggnadsanslag

för budgetåret 1942/43 medgiva, vilket alltså innebär, att 1943

års arbeten skola finansieras med innevarande budgetårs medel. På grund

härav böra orden »bidrag till» i anslagens benämningar för framtiden utgå.

Beträffande anslaget »Bidrag till byggande av broar» är att märka, att

detsamma avser broar såväl å landsbygden som i städerna. Enligt styrelsens

mening bör detta gälla även beträffande framdeles utgående brobyggnadsanslag.

På grund härav och med hänsyn till gällande ordning för anslagets

disponerande kan det anslag, som erfordras för budgetåret 1943/44, behöva

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

användas — förutom för den blivande vägorganisationen — jämväl för bidrag

till vägdistrikt och städer. Då en uppdelning av anslaget i ett bidragsanslag

och ett annat anslag synes opraktisk och bidragsanslaget skulle bliva relativt

obetydligt, bör det blivande anslaget för enhetlighetens skull givas benämningen

»Byggande av broar».

Beträffande de reservationer, som vid utgången av år 1943 kunna förefinnas

å nu nämnda reservationsanslag, utgår styrelsen från att reservationerna

skola överföras till de föreslagna nya anslagen. Styrelsen förutsätter

tillika, att de fordringar å »förskotterat» statsbidrag, som vägdistrikten vid

tiden för förstatligandet kunna hava, icke skola täckas från dessa anslag,

utan att dylika fordringar upphöra i samband med statens övertagande av

distriktens skulder och tillgångar.

Slutligen torde i enlighet med 1938 års sakkunnigas förslag böra upptagas

ett nytt anslag för projekteringsverksamhet, förslagsvis benämnt

»Projektering av vägar och broar på landet».

Styrelsen uttalar härefter, att de för vägväsendet avsedda bilskattemedlen

under budgetåret 1943/44 syntes komma att uppgå till så relativt obetydliga

belopp, att de i förevarande sammanhang bleve utan större betydelse. Anslagen

till vägväsendet finge därför till alldeles övervägande del finansieras

med andra medel. Yid sådant förhållande hade styrelsen, i likhet med vad

som skett beträffande styrelsens senaste riksdagspetita, icke — såsom förut

kunnat ske — verkställt anslagsberäkningen efter en viss antagen medelstillgång

utan beträffande icke bundna anslag i görligaste mån utgått från

behovsprincipen. Styrelsen komme därför i det följande att endast föreslå

sådana anslag, som styrelsen ansåge erforderliga, om verksamheten på förevarande

områden överhuvudtaget skulle kunna fortgå.

Beträffande behovet av byggnadsanslag har styrelsen, under hänvisning

till vad styrelsen därom anfört i senaste riksdagspetita, erinrat örn att vid

skilda tillfällen inventeringar verkställts för att utforska vägbyggnadsbehoven.

Resultatet av dessa inventeringar framgår av följande, av styrelsen

meddelade sammanställning över det årliga vägbyggnadsbehovet, som avsetts

skola tillgodoses under en tioårsperiod.

Miljoner

kronor

Vägförbättringsarbeten ............................................................ 90

Därav för:

omläggning, förbättring och beläggning av huvudvägar ............... 70

omläggning, förbättring och beläggning av andra landsvägar ...... 20

Nyanläggning av landsvägar ...................................................... 13.5

Väg- och gatuarbeten i städerna ................................................ 30

Nyanläggning av ödebygdsvägar ................................................ 3.5

Byggande av broar .................................................................. 7

(Ytterligare tillkommer viss kostnad för brobyggnader å andra vägar

än huvudvägar, som icke nu exakt kan angivas.)

Summa 144 miljoner kronor.

Det vore att märka, framhåller styrelsen, att nämnda kostnader vore baserade

på förkrigspriser; enligt nu gällande priser skulle kostnaderna antagligen

i det närmaste få fördubblas.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Självfallet vore det uteslutet att nu söka tillgodose det angivna byggnadsbehovet

ens till någon mera väsentlig del. Styrelsen bomme därför endast

att föreslå de anslag, som ansåges oundgängligen erforderliga för att huvudsakligen

företag, vilka icke utan avsevärd olägenhet kunde uppskjutas till

kommande år, skulle kunna vederbörligen fullföljas. Styrelsens förslag i

vad avsåge vägarbeten å landsbygden slutade å tillhopa 15.3 miljoner kronor;

motsvarande belopp för innevarande budgetår vore 15.i miljoner kronor.

Härvid vore då att märka, att innevarande budgetårs anslag beräknats med

hänsyn bland annat till att vägdistrikten skulle bidraga med i medeltal 15

procent av uppkommande kostnader, vilket icke vore fallet beträffande de

nu begärda anslagen.

Beträffande de anslag, som styrelsen i sin skrivelse den 21 november 1942

upptagit med endast beräknade belopp, har styrelsen i skrivelse den 29 mars

1943 inkommit med slutliga förslag.

Yad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit i fråga örn rubriceringen Departementsav

vissa av väganslagen har i huvudsak icke givit mig anledning till erinran. Stefen.

Beträffande anslagen till vägbyggnader torde emellertid vissa jämkningar i

fråga örn rubricering och anslagsfördelning böra ske med hänsyn till den

klassificering av vägarna, som innefattas i det tidigare i dag framlagda förslaget

till vägstadga. Härtill återkommer jag i det följande.

Beträffande överförande av reservationer å nu befintliga väganslag till nya

dylika anslag biträder jag väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag. Det

torde framdeles få ankomma på Kungl. Majit att i sistnämnda ämne meddela

erforderliga beslut.

Yid anmälan i årets statsverksproposition av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

skrivelse den 21 november 1942 uttalade jag, att automobilskattemedlen,

såvitt kunde bedömas, komme att uppgå till förhållandevis ringa

belopp. Det allmänna budgetläget krävde därjämte, att alla anslagsäskanden

begränsades till vad som under rådande förhållanden kunde anses oundgängligen

nödvändigt. På grund härav hade jag redan vid den preliminära granskning,

som jag underkastat väg- och vattenbyggnadsstyrelsens då föreliggande

framställning, ansett mig böra förorda, att flertalet av de begärda anslagen

nedsattes icke obetydligt. Vad jag då uttalade anser jag alltjämt äga giltighet.

Beträffande de anslag till vägbyggnader och vägunderhåll, som efter

min hemställan upptagits i årets statsverksproposition med endast beräknade

belopp och som jag i det följande kommer att ånyo anmäla, har jag därför

i allmänhet icke funnit anledning frångå mina tidigare preliminära anslagsberäkningar.

Med hänsyn till den starka begränsning av anslagskraven, som sålunda på

grund av det rådande budgetläget måst ske, kunna do förslag jag i fortsättningen

kommer att framlägga beträffande medelsanvisningen under vägbyggnadsanslagen

för nästkommande budgetår, självfallet icke innebära något

ståndpunktstagande till frågan örn den proportion, som under andra förhållanden

bör vara rådande mellan anslagsbeloppen för olika slag av vägbyggnader.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

[7.] Bidrag till vinterväghållningen på landet, förslagsanslag. Anslaget

för innevarande budgetår är anvisat med 9,700,000 kronor. I årets statsA^erksproposition

har anslaget preliminärt beräknats till 8,500,000 kronor.

Enligt gällande bestämmelser beräknas statsbidraget på de verkliga kostnaderna

under nästföregående år samt utgår med 85 procent beträffande

landsvägar och med 95 procent beträffande ödebygdsvägar.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat, att vägdistriktens kostnader för vinterväghållningen under år 1941

utgjort i runt tal 12,050,000 kronor. Härå belöpande statsbidrag uppginge

till omkring 10,281,000 kronor.

Med ledning av bland annat från vägdistrikten inkomna uppgifter angående

kostnaderna för vinterväghållningen under första, andra och tredje

kvartalen 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat de totala kostnaderna

för år 1942 till 17,800,000 kronor, varav ett belopp av 400,000 kronor

avser ödebygdsvägar. Den vid jämförelse med tidigare år mycket avsevärda

kostnadsökningen är till största delen föranledd av de exceptionellt svåra snöförhållandena

i de södra delarna av landet.

Mot nämnda kostnader svarande statsbidrag skulle, anför styrelsen, alltså

uppgå till (0.85 X 17,400,000 + 0.95 X 400,000) 15,170,000 kronor, vilket belopp

lämpligen kunde avrundas till 15,000,000 kronor. Styrelsen hemställer

om anvisande av sistnämnda belopp.

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 4) framhöll jag

i fråga om anslaget till bidrag till vinterväghållningen på landet, att ett bibehållande

av nu gällande grunder för angivna bidrag skulle medföra, att

vägdistrikten — därest utgifterna för vinterväghållningen under år 1943 holle

sig inom normal storleksordning — komme att sammanlagt erhålla bidrag,

som skulle avsevärt överstiga de verkliga kostnaderna för vinterväghållningen

under år 1943. Detta förhållande sammanhänger därmed, att enligt

nuvarande bidragsgrunder bidraget komme att beräknas på de osedvanligt

höga kostnaderna för vinterväghållningen under år 1942. Med häns}rn till

att vägdistriktens omhänderhavande av väghållningen förutsatts skola upphöra

med utgången av innevarande kalenderår, fann jag det ur allmän synpunkt

mindre tillfredsställande, att statsbidraget skulle utgå med högre belopp

än som kunde betingas av de verkliga förhållandena under år 1943. Vid

beräkningen av anslagsbehovet för ifrågavarande bidrag utgick jag därför

från att detsamma skulle beräknas på den verkliga kostnad, vartill vinterväghållningen

komme att uppgå under innevarande år. I anslutning härtill och

då normalkostnaden för vinterväghållningen kunde beräknas till 10,000,000

kronor, upptogs anslaget i statsverkspropositionen, såsom förut nämnts, med

ett beräknat belopp av 8,500,000 kronor.

Jag är medveten örn att vägdistrikten — sannolikt utan undantag — i sina

nästlidna augusti månad fastställda stater på inkomstsidan upptagit statsbidrag

för 1943 års vinterväghållning, beräknat i enlighet med nu gällande

grunder, samt att distrikten vidare bestämt uttaxeringen till vägskatt, i den

opaginerad Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

mån sådan ansetts behöva uttagas, med hänsyn till det beräknade statsbidragets

storlek. En minskning av detta bidrag synes emellertid för vägdistrikten icke

behöva medföra några allvarliga olägenheter. Den brist i staten, som kan

uppkomma till följd av att statsbidrag inflyter med mindre belopp än beräknat,

bör sålunda kunna täckas antingen genom att likvida tillgångar, i den

män sådana finnas, helt eller delvis tagas i anspråk eller, för det fall att

dylika tillgångar saknas eller icke förslå, genom att lån upptages. Ett anlitande

av angivna utvägar bör från vägdistriktens sida icke möta några betänkligheter,

då beslutet örn vägväsendets förstatligande förutsätter, att

staten skall övertaga såväl vägdistriktens tillgångar som deras skulder vid

tidpunkten för förstatligandet.

Då jag sålunda icke kan finna några skäl tala för att frångå den uppfattning,

varåt jag givit uttryck i statsverkspropositionen vid beräkning av här

ifrågavarande anslag, föreslår jag, att statsbidraget beräknas på 1943 års

verkliga kostnader. Dessa kunna givetvis icke exakt fastställas förrän efter

utgången av år 1943. För att vägdistrikten emellertid icke skola i onödig utsträckning

behöva finansiera vinterväghållningskostnaderna genom att upptaga

lån eller genom att härför disponera tillgängliga medel, böra bidragen i

vad avser tiden fram till den 1 juli 1943 efter vederbörlig granskning av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen utbetalas så snart ske kan efter ingången av

nästa budgetår. Återstående bidrag böra under senare halvåret utbetalas på

lämpliga tidpunkter i den mån vägdistrikten styrka behovet därav. Hinder

bör härvid ej föreligga att under fjärde kvartalet efter preliminär granskning

förskottsvis utbetala vad som kan erfordras för att bestrida statens andel av

kostnaderna för vinterväghållningen fram till årsskiftet.

Med hänsyn till väderleksförhållandena under de gångna vintermånaderna

av år 1943 synes anledning icke föreligga att frångå den uppskattning av normalkostnaderna

till 10,000,000 kronor, som i statsverkspropositionen lagts till

grund för beräkning av bidraget för vinterväghållningen. Förslagsanslaget

bör sålunda anvisas med 8,500,000 kronor.

Den av mig här förordade ändrade beräkningsgrunden för ifrågavarande

bidrag torde lämpligen böra föreskrivas i en särskild förordning, genom vilken

den för år 1943 föreslagna bidragsregeln göres tillämplig utan hinder av vad

2 § 1 mom. förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag till

den allmänna väghållningen i riket innehåller i ämnet. Förslag till dylik särskild

förordning bör föreläggas riksdagen för godkännande.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande

Förslag

till

Förordning

angående statsbidrag till vinterväghållningen på landet under

år 1943.

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Härigenom förordnas att, utan hinder av vad i 2 § 1 mom.

förordningen den 30 juni 1936 (nr 451) angående statsbidrag

till den allmänna väghållningen i riket föreskrives, statsbidrag

till vägdistrikt för vinterväghållningen under år 1943 skall utgå

beträffande landsvägar med åttiofem procent och beträffande

ödebygdsvägar med nittiofem procent av distriktets verkliga

kostnad härför under året.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen

enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

dels ock till Bidrag till vinterväghållningen på landet för

budgetåret 1943/44 anvisa ett förslagsanslag av kronor 8,500,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[8.] Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m. Enligt gällande

bestämmelser utgår årligen till vägdistrikt statsbidrag för vägunderhåll med

85 procent av det belopp, vartill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknar

distriktets kostnad för underhållet under året skäligen böra uppgå.

I fråga örn ödebygdsväg skall bidraget dock, efter i övrigt samma grunder,

utgå med 95 procent. För tilldelning till vägdistrikten av ifrågavarande

statsbidrag skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgöra och fastställa

en fördelningsplan.

Den sålunda bestämda ordningen för beviljande av statsbidrag tillämpades

första gången beträffande bidrag till 1941 års vägunderhåll. Anslagen för

budgetåren 1941/42 och 1942/43 hava anvisats med 38,000,000 kronor respektive

43,400,000 kronor. I årets statsverksproposition har anslaget preliminärt

upptagits med 42,000,000 kronor.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i fråga örn förevarande anslag till en början erinrat örn den redogörelse,

som styrelsen hösten 1941 i samband med anslagsäskande för innevarande

budgetår lämnade rörande styrelsens förfaringssätt vid upprättande av fördelningsplaner

för anslaget till bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt

m. m. Denna redogörelse finnes intagen i 1942 års statsverksproposition

(sjätte huvudtiteln, sid. 34).

På grundval av det material för ett fullständigt bedömande av utfallet av

de för år 1941 gjorda beräkningarna, varöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

numera förfogar, har styrelsen i sin nu förevarande skrivelse härom

anfört följande.

Det ligger i sakens natur, att de av vägunderhållsinspektionen beräknade

staterna icke kunna helt motsvara de under året uppkommande verkliga

förhållandena; här inverka nämligen en mångfald faktorer — de viktigaste

äro trafikens storlek, väderleken och prisnivån — av den beskaffenhet att

de icke kunna exakt bedömas vid den tidpunkt, då staterna uppgöras. Man

I

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 139

måste därför räkna med divergenser åt ena eller andra hållet, oell huvudsaken

måste vara, att dessa divergenser icke bliva allt för stora.

Summan av de beräknade kostnaderna slutade å 44.6 miljoner kronor

och de slutgiltiga verkliga kostnaderna uppgingo till 46.8 miljoner kronor.

De beräknade staterna överskredos alltså med 2.2 miljoner kronor eller med

5 procent.

Utfallet av de beräknade staterna belyses ytterligare av en av vägunderhållsinspektionen

uppgjord tablå, som visar, att de beräknade kostnaderna

beträffande 104 vägdistrikt överensstämt med de verkliga inom en ram av

10 procent åt det ena eller andra hållet. Beträffande övriga distrikt hava

staterna i 18 distrikt underskridits och i 48 distrikt överskridits.

Vid bedömande av utfallet bör bland annat beaktas, dels att det utredningsmaterial,

som var att tillgå vid tiden för statberäkningen var relativt

knapphändigt, dels att vägdistrikten kunna hava nedlagt kostnader på arbeten,

som visserligen i och för sig varit nyttiga men dock icke oundgängligen

erforderliga, dels att underhållet måhända icke alltid bedrivits på det mest

rationella och ekonomiska sättet, och dels att under året pågående vedkörslor

och militära transporter på sina håll varit synnerligen påfrestande

för vägarna och krävt mera underhållsarbeten än som kunnat förutses. Man

måste därjämte ställa de verkliga kostnaderna i relation till den standard,

som vägarna haft under året. Även örn vägbanorna i regel hållits i ett för

trafiken tillfredsställande skick, blir dock totalomdömet, att vägunderhållet

under år 1941 hållits i underkant.

Styrelsen erinrar vidare örn att styrelsen i sina hösten 1941 avgivna

riksdagspetita framhållit, att styrelsen vid beräkningen av vägdistriktens

skäliga underhållskostnader för år 1942 funnit, att kostnaderna måste antagas

bliva högre än under år 1941, beroende dels på den allmänna fördyringen

och dels därpå, att vägunderhållet under åren 1940 och 1941 för

kostnadernas nedbringande hållits i underkant, vilket med hänsyn till

vägarnas allmänna standard och goda bestånd icke kunde få fortgå. Styrelsens

beräkningar för vägunderhållet hade slutat å ett belopp av 51,000,000

kronor, därav för ödebygdsvägar 500,000 kronor. I nämnda belopp, 51,000,000

kronor, hade ingått ett belopp av 600,000 kronor för oförutsedda förhållanden.

Erforderligt statsbidrag hade i enlighet härmed beräknats till 43,400,000

kronor.

Vid uppgörandet av fördelningsplanen för år 1942 hade, meddelar styrelsen,

förfarits på samma sätt som förut. Planen omfattade hela det anvisade

anslaget med undantag för omförmälda belopp å 600,000 kronor, vilket

reserverats för oförutsedda utgifter ävensom för kostnader, som kunde uppkomma

genom exceptionellt ökade militärtransporter.

Under erinran örn att vägdistriktens kostnader för underhållet följdes

inom styrelsen genom distriktens kvartalsrapporter, meddelar styrelsen, att

dessa rapporter visade, hurusom de av styrelsen beräknade staterna vid tredje

kvartalets utgång vore tämligen hårt belastade. De verkliga kostnaderna

under år 1942 korinne, såvitt kunde bedömas (november 1942), att något

överskrida de beräknade. — Yägarnas underhållsstandard nådde icke upp

till den år 1939 och åren närmast dessförinnan rådande men syntes dock

opaginerad Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr'' 224.

med hänsyn till krisförhållandena och kravet på sparsamhet få betecknas

som i stort sett nöjaktig.

Rörande beräkningarna av underhållskostnaderna under år 1943 har styrelsen

anfört.

Vid beräknandet av kostnaderna för år 1943 har styrelsen utgått från det

antagandet, att trafiken i stort sett blir av enahanda omfattning som under

år 1942 samt att vägarna — vilkas nuvarande underhållsstandard icke får

sänkas — komma att kräva minst samma underhåll som för närvarande.

Därjämte har styrelsen beaktat dels den något ökade väglängd, som kommer

att förefinnas, dels att maskinparken på grund av under senare år utebliven

önskvärd föryngring och maskinparkens utrustande med gengasaggregat får

antagas kräva mera reparationer än normalt, och dels att för underhållet erforderliga

materialier och andra förnödenheter kunna komma att fördyras

samt löner för arbetare och annan personal att ökas. Den antagna fördyringen

och löneökningen i förhållande till år 1942 representerar ett belopp

av i runt tal 3,870,000 kronor.

Slutligen ma nämnas följande angående utgångspunkten för beräkningarna.

Vägdistrikten hava i allmänhet så bedrivit underhållsarbetena, att de under

löpande verksamhetsår dels använt lager av bland annat dammbindningsmedel

och krossgrus från föregående år, dels ock inköpt respektive tillverkat

vissa kvantiteter dammbindningsmedel och grus, som upplagrats för användning

under det nästkommande året. Distriktens utgifter för ifrågavarande

ändamål hava således delvis avsett kommande år. Huruvida vägdistrikten

under år 1943 — sista året före ett eventuellt förstatligande av vägväsendet —

komma att tillämpa samma system eller om vägdistriktens lager av dylika

förnödenheter vid årets utgång komma att vara tömda, kan nu ej bedömas.

Med hänsyn härtill har styrelsen icke ansett sig kunna verkställa sina beräkningar

rörande kostnaderna för nämnda år på annat sätt än förut skett,

d. v. s. styrelsen har utgått från att vid 1943 års utgång en lagerbehållning

av eljest bruklig omfattning skall förefinnas. Om man utgår från det motsatta

antagandet — att lagren komma att vara av vägdistrikten tömda —

torde med hänsyn till storleken av nu befintliga lager, sådan denna approximativt

uppskattats, vägdistriktens beräkneliga kostnader för ifrågavarande

ändamål kunna minskas med omkring 3 miljoner kronor. Detta belopp

måste emellertid i så fall tillföras vägväsendet i form av förlagsmedel, vilka

skola vara tillgängliga den 1 juli 1943 för att möjliggöra inköp och tillverkning

av motsvarande lager genom den avsedda statliga förrådsrörelsen under

andra halvåret 1943. Det är nämligen oundgängligen nödvändigt, att lager

av normal omfattning finnas tillgängliga vid statens eventuella övertagande

av vägväsendet den 1 januari 1944.

Styrelsens beräkningar sluta å ett belopp av 55,600,000 kronor, därav för

ödebygdsvägar 640,000 kronor. I totalbeloppet ingår i likhet med vad som

gällde 1942 års beräkningar en summa av 600,000 kronor för oförutsedda

förhållanden. Erforderligt statsbidrag skulle, uttalar styrelsen, i enlighet

härmed uppgå till (0.86 x 54,960,000 + 0.96 X 640,000) 47,324,000 kronor,

vilket belopp lämpligen borde avrundas till 47,325,000 kronor eller, vid

avdrag av statsbidrag belöpande på förenämnda belopp av 3 miljoner kronor,

44,775,000 kronor.

I sin förutnämnda skrivelse den 29 mars 1943 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

rörande här förevarande anslag anfört.

opaginerad Kontrollera mot PDF

141

Kungl. May.ts proposition nr 224.

Vid tidpunkten för avlåtandet av styrelsens skrivelse den 21 november

1942 kunde, såsom i skrivelsen angivits, icke definitivt beräknas medelsbehovet

för statsbidrag till barmarksunderhållet under år 1943. Detta sammanhängde

med frågan örn i vilken omfattning vägdistrikten komme att vid

förstatligandet ligga med lager av bland annat krossgrus och dammbindningsmedel,

vilken fråga emellertid krävde viss utredning. Sådan utredning

har numera verkställts och resultatet av densamma framgår av en inom

styrelsens vägunderhållsinspektion upprättad, den 18 mars 1943 dagtecknad

promemoria. Av denna framgår, att värdet av vägdistriktens förråd av förädlat

grusmaterial och dammbindningsmedel, som kunna förbrukas under

år 1943 och vartill statsbidrag tidigare utgått, beräknats till sammanlagt

3.5 miljoner kronor. I enlighet med vad i skrivelsen den 21 november 1943

framhållits bör mot detta belopp svarande statsbidrag, utgörande i runt tal

3 miljoner kronor, frånräknas det belopp av 47,325,000 kronor, vartill styrelsen

uppskattat behovet av medel för här ifrågavarande ändamål. Anslaget

torde därför böra utgå med 44,325,000 kronor.

Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade anslaget för bidrag Departement

till barmarksunderhållet för innevarande kalenderår — det sista under vilket chf^e"''

vägdistrikten omliänderhava underhållet — uppgår till 47,325,000 kronor eller

3,925,000 kronor mer än motsvarande belopp för år 1942. Styrelsen har därvid

utgått från det antagandet, att vägtrafiken skulle vara av ungefär samma

omfattning som under nästlidna år, samt förutsatt, att någon sänkning av

den nuvarande underhållsstandarden icke skulle ske. Jag biträder för min

del denna förutsättning. Aven örn vägunderhållet under de senaste två åren,

trots de beskärningar som skett i fråga örn medelstilldelningen, torde kunna

anses i stort sett nöjaktigt, synes å andra sidan någon ytterligare nedprutning

av standarden knappast vara tillrådlig. En för långt driven sparsamhet,

som innebär ett verkligt eftersättande av nödvändigt underhåll, kan nämligen

antagas medföra såväl allvarliga ekonomiska konsekvenser i fråga örn

kostnaderna för det framtida underhållet som ett onormalt slitage å landets

hårt utnyttjade fordonspark.

Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknade merkostnaden för

innevarande kalenderår av 3,925,000 kronor beror dels pa något ökad våglängd,

dels på att maskinparken bland annat till följd av en under senare

år utebliven önskvärd föryngring antages kräva mera reparationer än normalt,

dels ock på att för underhållet erforderliga materialier och andra förnödenheter

kunna komma att fördyras samt att löner för arbetare och annan

personal förväntas stiga, dag har icke något att erinra mot en sådan anslagsökning,

som sammanhänger med ökad våglängd och redan inträffade

kostnadsstegringar. Däremot bör med hänsyn till gällande pris- och lönebegränsningar

hänsyn ej tagas till beräknade men ännu ej inträffade fördyringar

i vad avser materialier och arbetslöner. Enligt vad jag under

hand inhämtat av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skulle av det förenämnda

beloppet å 3,925,000 kronor omkring 2,825,000 kronor kunna hänföras till

beräknade framtida kostnadsstegringar. Med nyss angivna utgångspunkt

skulle anslagsbehovet alltså nedgå till (47,325,000—2,825,000) 44,500,000 kronor.

Vid beräkningen av anslaget har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

142

Kungl. May.ts proposition nr 22d.

förutsatt, att bidrag i vanlig ordning skulle utgå till vägdistribten å kostnaderna

för uppläggning i normal omfattning för nästa kalenderår av förråd

av vägunderkållsmaterial såsom dammbindningsmedel och krossgrus. Såsom

jag i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 4) antytt, synes

det emellertid mest rationellt att någon förnyelse av förråden genom inköp

med anlitande av vägdistriktens medel icke äger rum under innevarande år

utan att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med användande av medel ur den

blivande förlagsfonden för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsrörelse

under år 1943 själv drager försorg örn anskaffning av de förråd, som böra

stå till förfogande för vägunderhållets bedrivande efter den 31 december

1943. Anslaget till bidrag till 1943 års barmarksunderhåll kan vid dylikt

förhållande minskas med värdet av vägdistriktens lager av angivna förnödenheter

vid ingången av nämnda år. Av den i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

skrivelse den 29 mars 1943 omförmälda promemorian framgår,

att det beräknade värdet av sådant förädlat grusmaterial, som med hänsyn

till sin belägenhet lämpligen skulle kunna utan oekonomiska transporter

utnyttjas under förbrukningsåret 1943, uppgår till 2,300,000 kronor. Värdet

av vid ingången av år 1943 befintliga lager av dammbindningsmedel, vilka

vägdistrikt inköpt med anlitande av statsbidrag för tidigare år och som beräknas

komma att tagas i anspråk under år 1943, har styrelsen uppskattat

till omkring 1,200,000 kronor. I enlighet med dessa beräkningar skulle kostnaderna

för barmarksun der hållet kunna minskas med ytterligare 3,500,000

kronor och häremot svarande statsbidrag med i runt tal 3,000,000 kronor.

Anslaget kan sålunda bestämmas till (44,500,000 — 3,000,000) 41,500,000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m.

för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag av kronor 41,500,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[9.] Vinterväghållningen på landet, förslagsanslag. Anslag till ifrågavarande

ändamål och till barmarksunderhållet på landet behöva beräknas endast för

första halvåret 1944, enär anslagen äro avsedda att tagas i anspråk först efter

vägväsendets förstatligande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 november 1942

anfört, att styrelsen vid beräknandet av anslagen självfallet måst bygga på

sina erfarenheter rörande vägdistriktens utgifter för motsvarande ändamål

under senare år. Detta kunde emellertid icke ske så, att den statliga vägorganisationens

kostnader för vägunderhåll och vinterväghållning utan vidare

antoges bliva lika med till vägdistrikten utgående statsbidrag, ökat

med vägdistriktens andel i kostnaden, d. v. s. den totala vägunderhållskostnaden.

Övergången till ett förstatligat vägväsende medförde nämligen en

icke oväsentlig omläggning av hithörande förhållanden. Sålunda vore att

märka, att de hittillsvarande utgifterna för vägstyrelser och revisorer folie

bort. Vidare komme kostnaderna för löner till vägmästare — vilka enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

föreliggande förslag skulle påföras de blivande vägförvaltningarna i länen

— att upptagas i samband med kostnaderna för länsorganisationen. Ytterligare

iuverkade det föreslagna systemet med central förrådsrörelse. Därjämte

ville styrelsen framhålla, att den nuvarande uppdelningen i vinterväghållning

och underhåll i övrigt tillkommit ur statsbidragssynpunkt och

icke återspeglade den verkliga proportionen mellan de olika slagen av utgifter.

Med beaktande av nu angivna och andra omständigheter av betydelse

för frågan hade, fortsätter styrelsen, kostnaderna för barmarksunderhållet

beräknats för de olika konton — grusning, hyvling, dammbindning, underhåll

av beläggningar, röjning m. fl. — som inginge i vägunderhållet. Styrelsen

hade därvid utgått från år 1942 som basår. Vidare hade antagits, att

trafiken skulle bliva i stort sett densamma som under år 1942 och att vägarnas

nuvarande underhållsstandard icke finge nedsättas. Kostnaderna

hade först uträknats för hela året 1944 och sedan med ledning av erfarenhetssiffror

proportionerats på första halvåret. Styrelsen hade vidare — liksom

vid beräknandet av anslaget till bidrag till vägunderhållet i övrigt m. m.

för år 1943 — räknat med prisfördyringar och löneökningar i förhållande

till basåret 1942 och gjort tillägg därför.

Enligt styrelsens beräkningar skulle kostnaderna för barmarksunderhållet

för hela året 1944 uppgå till 45,800,000 kronor jämte prisfördyringar och

löneökningar, som beräknats ske under tiden mellan basåret 1942 och 1944,

med 7,400,000 kronor eller tillhopa 53,200,000 kronor. För första halvåret

1944 skulle de beräknade kostnaderna uppgå till 21,000,000 kronor jämte

3,500,000 kronor för prisfördyringar och löneökningar eller tillhopa 24,500,000

kronor.

Det läge i sakens natur, framhåller styrelsen vidare, att beräkningar av

de mått, örn vilka här vore fråga, och avseende förhållanden, som delvis

vore oprövade eller eljest obekanta, kunde komma att i vissa avseenden

visa sig mindre riktiga. Styrelsen hade emellertid genom sin vägunderhållsinspektion

sökt fullgöra denna uppgift på det mest noggranna och tillförlitliga

sätt. Då det vore möjligt, att slutresultatet av styrelsens beräkningar

kunde påverkas av förslag, som kunde framläggas av 1942 års vägsakkunniga,

ansåge styrelsen att anslaget till barmarksunderhållet tills vidare endast

borde upptagas med beräknat belopp.

Beträffande kostnaderna för vinterväghållningen vore enligt styrelsen att

märka, att dessa icke kunde göras till föremål för någon egentlig beräkning,

enär de vore beroende av väderleksförhållandena i sådan grad, att man här

till övervägande del måste röra sig endast med antaganden. Med utgående

från att vintern och snöförhållandena år 1944 skulle bliva av mera normal

omfattning än de senare årens vintrar har styrelsen uppskattat kostnaderna

för vinterväghållningen under hela året till 13,000,000 kronor och under

första halvåret till i runt tal 9,000,000 kronor.

Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört, hemställer styrelsen,

att för budgetåret 1943/44 måtte dels till barmarksunderhållet på landet be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

räknas ett reservationsanslag av 24,500,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

dels ocli till vinterväghållningen på landet anvisas ett

förslagsanslag av 9,000,000 kronor, att likaledes avräknas mot automobilskattemedlen.

I skrivelse den 29 mars 1943 bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört,

att styrelsen i fråga om anslaget till barmarksunderkållet på landet icke

hade anledning frångå den preliminära beräkning, som framlagts i skrivelsen

den 21 november 1942.

De av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i det föregående angivna grunderna

för uppskattning av kostnaderna för vinterväghållningen och barmarksunderhållet

på landet efter vägväsendets förstatligande synas mig kunna

läggas till grund för beräkningen av anslagsbehoven under första halvåret 1944.

I årets statsverksproposition, sjätte huvudtiteln, punkterna 10 och 11,

hemställde jag, att till vinterväghållningen och barmarksunderhållet måtte

beräknas anslag å 9,000,000 respektive 20,000,000 kronor.

Förstnämnda belopp, som överensstämmer med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för ändamålet begärda, torde böra anvisas för nästa budgetår.

Beloppet grundar sig på en beräknad årskostnad av 13,000,000 kronor.

Anledningen till att detta belopp med 3,000,000 kronor överstiger den beräknade

totalkostnaden för 1943 års vinterväghållning är den, att samtliga

kostnader för vägmästarorganisationen samt för maskiner och dylikt, vilka

enligt hittills tillämpad ordning i redovisningshänseende påföras barmarksunderhållet,

från och med den 1 januari 1944 förutsättas komma att fördelas

på barmarksunderhållet och vinterväghållningen på så sätt, att vartdera

arbetet får bära sina verkliga kostnader.

I fråga örn barmarksunderhållet har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

beräknat anslagsbehovet till 21,000,000 kronor jämte 3,500,000 kronor för

inträffande kostnadsstegringar. Med hänsyn till de uppdragna riktlinjerna

för den allmänna prispolitiken torde sistnämnda belopp icke böra inräknas

i anslaget. Aven i övrigt torde en viss nedsättning av anslagsbeloppet

kunna ske. Nedsättningen synes emellertid av försiktighetsskäl böra begränsas

till 500,000 kronor. Jag föreslår sålunda, att ett belopp av 20,500,000

kronor eller 500,000 kronor mera än i statsverkspropositionen beräknats,

anvisas till barmarksunderhållet för nästa budgetår.

Anslaget till vinterväghållningen bör erhålla förslagsanslags karaktär. Anslaget

till barmarksunderhållet bör däremot anvisas såsom reservationsanslag.

Beträffande sistnämnda anslag gör jag framställning tinder nästföljande punkt.

Här hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Vinterväghållningen på landet för budgetåret 1943/44

anvisa ett förslagsanslag av.................... kronor 9,000,000

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[10.] Barmarksunderhållet på landet, reservationsanslag. Under hänvisning

till vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

opaginerad Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

att till Barmarksunderliållet på landet för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av .............. kronor 20,500,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[11.] Projektering av vägar och broar på landet, reservationsanslag. I det

föregående Ilar jag (sid. 85 o. 86) i samband med behandlingen av frågan örn

organisationen av de nya vägförvaltningarna förordat, att efter vägväsendets

förstatligande ett särskilt projekteringsanslag skulle stå till förfogande för

vissa närmare angivna ändamål.

Anslagets storlek har av 1942 års vägsakkunniga uppskattats till 600,000

kronor per budgetår under tiden närmast efter förstatligandet, varvid de

sakkunniga räknat med följande fördelning.

Kronor

Tillfällig projekteringspersonal (ingenjörer, ritare och schaktmästare

m. fl.).................................................................... 50,000

Besekostnader............................................................ 100,000

Hantlangning ............................................................ 200,000

Konsulterande ingenjörers pågående och nya arbeten................ 200,000

Särskilda utredningar.................................................... 50,000

Summa kronor 600,000

För budgetåret 1943/44 skulle enligt de sakkunnigas beräkningar anslaget

behöva anvisas med 300,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 29 mars 1943 anfört,

att anslagsbehovet för nästkommande budgetår enligt styrelsens beräkningar

kunde uppskattas till 250,000 kronor.

Under åberopande av vad jag i det föregående föreslagit rörande bestridande

av ersättningar till viss tillfällig projekteringspersonal från respektive

vägförvaltningars avlöningsanslag och med hänsyn till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

anfört örn projekteringsanslagets storlek vill jag förorda,

att anslaget för budgetåret 1943/44 anvisas med ett belopp av 250,000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Projektering av vägar och broar på landet för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 250,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[12.] Nyanläggning av bygdevägar, reservationsanslag. I statsverkspropositionen

har för nyanläggning av landsvägar upptagits ett beräknat belopp av

2,000,000 kronor.

Till bidrag till nyanläggning av landsvägar har för vartdera av budgetåren

1937/38 och 1938/39 anvisats ett anslag av 7,000,000 kronor. För vartdera

av budgetåren 1939/40 och 1940/41 har anslaget utgått mod 6,000,000

kronor. Därjämte har för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 5,000,000

kronor såsom B-anslag å tilläggsstat II. För vartdera av budgetåren 1941/42

Bihang till riksdagens protokoll 1913. 1 sami. Nr 224. 42243 10

Departements
chefen.

s. 146 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

och 1942/43 har anslaget anvisats med 4,000,000 kronor. Nyssnämnda tillläggsstatsanslag

har ännu icke till någon del disponerats.

I skrivelsen den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemställt om anvisande av anslag för nästa budgetår till nyanläggning av

landsvägar. Beträffande behovet av dylika arbeten har styrelsen erinrat om

den utredning, som på föranstaltande av 1935 års vägsakkunniga verkställts

rörande behovet av nyanläggning av allmänna vägar å landsbygden. Av

densamma hade framgått, att den årliga kostnaden, enligt förkrigspriser, för

erforderliga vägbyggnadsföretag av ifrågavarande slag kunde beräknas uppgå

till 13,500,000 kronor. Ett anslag av tillnärmelsevis denna storleksordning

kunde givetvis icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. Det vore emellertid

av största vikt, att redan påbörjade företag färdigställdes. Härför erfordrades

enligt de flerårsplaner, som läge till grund för medelstilldelningen, ett

belopp av i runt tal 7,600,000 kronor.

För fullföljande av de påbörjade företagen och för deras ändamålsenliga

bedrivande under år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp av

3.500.000 kronor vara erforderligt. Därjämte erfordrades till påbörjande av

angelägna företag 500,000 kronor. Sammanlagt skulle alltså anslaget böra

utgöra lägst 4,000,000 kronor.

I anslutning härtill hemställer styrelsen, att till nyanläggning av landsvägar

för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett reservationsanslag av 4,000,000

kronor.

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 4,000,000 kronor till

bidrag till nyanläggning av landsvägar beräknades 3,435,000 kronor vara erforderliga

till bestridande av dels statsbidrag, som av vägdistrikten försko

tterats intill den 1 januari 1942, med omkring 1,300,000 kronor, och dels

bidrag till ett fåtal under år 1941 påbörjade nya vägföretag med omkring

280.000 kronor och till övriga pågående företag i mån av arbetenas bedrivande

med omkring 1,855,000 kronor. Återstoden av anslaget, 565,000 kronor,

skulle stå till förfogande för nya företag.

Vid anslagsberäkningen förutsattes att, örn det då pågående vägbyggnadsprogrammet

under budgetåret 1942/43 icke utfördes i snabbare takt än vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen räknat med, vid utgången av budgetåret några

förskotterade statsbidrag icke längre skulle återstå att täcka av statsmedel,

bortsett från ett belopp av 690,000 kronor avseende vissa statsbidragsberättigade

vägar i Norrland.

Med hänsyn till nödvändigheten av att i nuvarande läge begränsa statsutgifterna

samt till den rådande bristen på arbetskraft och material har en

betydande nedsättning av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för ifrågavarande

ändamål begärda anslagsbeloppet synts mig böra ske. Jag föreslår,

att ett belopp av 2,000,000 kronor eller hälften av vad styrelsen föreslagit

anvisas för nästkommande budgetår.

Jag förutsätter, att anslaget i första hand disponeras till bestridande av

kostnader för fullföljande av redan påbörjade vägföretag. Nya företag böra

under nuvarande förhållanden icke igångsättas utan synnerligen vägande skäl.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Marits proposition nr 224.

Arbeten med nyanläggning av allmänna vägar förekomma under nuvarande

förhållanden praktiskt taget endast beträffande dels ödebygdsvägar och dels

andra landsvägar än huvudvägar. Sistnämnda grupp av vägar skola enligt

förslaget till vägstadga för framtiden benämnas bygdevägar. Då det ur handläggningssynpunkt

synes vara lämpligt, att undantagsvis förekommande nyanläggningsarbeten

beträffande huvudvägar för framtiden finansieras från

samma anslag som omläggnings- och förbättringsarbeten beträffande dylika

vägar, synes här förevarande anslag böra begränsas att avse nyanläggningsarbeten

å bygdevägar. Anslaget torde alltså böra anvisas under rubriken Nyanläggning

av bygdevägar. För anläggning av ödebygdsvägar torde alltjämt

böra upptagas ett särskilt anslag. Denna anslagsfråga behandlar jag under

nästföljande punkt.

Beträffande förfarandet med eventuellt förefintlig reservation å tidigare

motsvarande anslag åberopar jag vad jag tidigare anfört.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Nyanläggning av bygdevägar för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 2,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[13.] Nyanläggning av ödebygdsvägar, reservationsanslag. Anslaget har i

statsverkspropositionen upptagits med ett beräknat belopp av 600,000 kronor.

Till anläggande av ödebygdsvägar har riksdagen från och med år 1919

beviljat årliga anslag. För budgetåren 1936/37—1939/40 har anslaget anvisats

med respektive 1,600,000 kronor, 1,800,000 kronor, 1,900,000 kronor och

2,100,000 kronor. För budgetåret 1940/41 utgick anslaget med 4,000,000 kronor,

av vilket belopp 2,000,000 kronor anvisades såsom B-anslag å tilläggsstat II.

För budgetåren 1941/42 och 1942/43 har anslaget anvisats med 1,500,000 kronor

respektive 1,200,000 kronor. Nämnda tilläggsstatsanslag har hittills icke till

någon del disponerats.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och, vattenbyggnadsstyrelsen

hemställt om anvisande av medel för nästa budgetår till nyanläggning av ödebygdsvägar.

Beträffande behovet av dylika vägar erinrar styrelsen örn den utredning,

som verkställts på föranstaltande av 1935 års vägsakkunniga. Med ledning

av denna utredning hade, anför styrelsen, de årliga kostnaderna enligt förkrigspriser

för erforderliga byggnadsföretag avseende ödebygdsvägar beräknats

uppgå till 3,500,000 kronor. Ett anslag av denna storleksordning kunde

emellertid icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. I första hand måste

likväl anslag utgå till fullföljande av påbörjade företag. För dylika företags

färdigställande erfordrades enligt de flerårsplaner, som läge till grund

för medelstilldelningen, ett belopp av i runt tal 2,100,000 kronor.

För fullföljande av påbörjade arbeten — bland vilka inginge för bränsleförsörjningen

viktiga vägar — och för dessas ändamålsenliga bedrivande under

år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp av 1,000,000 kronor vara

behövligt. Härjämte beräknades 200,000 kronor erforderliga till påbörjande

av angelägna nya företag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Majlis proposition nr 224.

Departements
chefen.

I anledning av det anförda hemställer väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att

till nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett

reservationsanslag av 1,200,000 kronor.

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 1,200,000 kronor till

bidrag till nyanläggning av ödebygdsvägar i Norrbottens, Västerbottens,

Jämtlands och Västernorrlands samt vissa delar av Kopparbergs, Gävleborgs

och Värmlands län avsågos 1,000,000 kronor till fullföljande av redan påbörjade

företag och 200,000 kronor till påbörjande av nya företag.

Av skäl, som anförts beträffande anslaget under nästföregående punkt förordar

jag jämväl å nu förevarande anslag en nedsättning till hälften av det av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet. Jag föreslår sålunda, att

600,000 kronor anvisas för nästa budgetår. Anslaget bör anlitas främst för

att fortsätta och slutföra redan påbörjade företag; nya företag böra igångsättas

endast örn de äro av särskilt angelägen art.

Enär anslaget icke vidare avses för bidrag till vägdistrikt och då därjämte

anslagets användningsområde i fortsättningen icke synes böra begränsas

till vissa län, torde dess rubrik böra ändras till Nyanläggning av ödebygdsvägar.

Eventuellt förekommande reservation å tidigare anslag för motsvarande

ändamål bör, såsom jag tidigare föreslagit, överföras till det nya anslaget.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Nyanläggning av ödebygdsvägar för budgetåret 1943/44

anvisa ett reservationsanslag av ..................... kronor 600,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[14.] Byggande av huvudvägar, reservationsanslag. I statsverkspropositionen

har till vägförbättringsarbeten på landsbygden beräknats ett anslagsbelopp

av 5,000,000 kronor.

För budgetåren 1939/40 och 1940/41 har anslaget till bidrag till vägförbättringsarbeten

å landsbygden anvisats med respektive 21,715,200 kronor och

58,057,500 kronor. Av sistnämnda belopp hava 38,000,000 kronor anvisats såsom

B-anslag å tilläggsstat II. För budgetåren 1941/42 och 1942/43 har anslaget

anvisats med 12,800,000 kronor respektive 9,900,000 kronor. Nämnda

tilläggsstatsanslag har ännu icke till någon del disponerats.

Jämlikt Kungl. Majits beslut den 30 juni 1942 angående fördelning av anslaget

för innevarande budgetår hava 9,850,000 kronor tilldelats länen såsom

bidrag till omläggning och förbättring av landsvägar och 50,000 kronor (reserverade

andelen) förutsatts skola reserveras för brådskande företag enligt särskilda

beslut av Kungl. Majit.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

hemställt örn anvisande av medel för nästa budgetår till vägförbättringsarbeten

å landsbygden.

Styrelsen anför, att det behov av vägförbättringsarbeten, som kunde rubriceras

såsom mest trängande, motsvarade en årskostnad enligt förkrigspriser

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

av cirka 90,000,000 kronor, av vilket belopp 70,000,000 kronor avsåge omläggning,

förbättring och beläggning av huvudvägar och 20,000,000 kronor sådana

åtgärder beträffande andra landsvägar. Ett anslag av tillnärmelsevis denna

storleksordning kunde givetvis icke beräknas utgå för budgetåret 1943/44. Av

största vikt vore emellertid att redan påbörjade företag inom rimlig tid bleve

slutförda. För dylika företags färdigställande erfordrades enligt de flerårsplaner,

som läge till grund för medelstilldelningen, i runt tal 25,000,000 kronor.

För fullföljande av de redan påbörjade arbetena och för deras ändamålsenliga

bedrivande under år 1944 beräknades, fortsätter styrelsen, ett belopp

av 8,000,000 kronor vara erforderligt. Härjämte erfordrades till påbörjande

av viktiga företag, avseende bland annat tillfartsvägar till broar, ävensom till

utförande av smärre förbättringsarbeten 2,000,000 kronor. Sammanlagt skulle

alltså detta anslag lägst böra utgöra 10,000,000 kronor.

Beträffande anslaget till vägförbättringar hade, anför styrelsen vidare, riksdagens

andra särskilda utskott i sitt utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 122 angående förstatligande av den allmänna väghållningen på

landet samt i anslutning därtill väckta motioner framhållit lämpligheten av att

anslaget uppdelades på tre särskilda anslag, nämligen ett för beläggningsarbeten,

ett för förbättringsarbeten på huvudvägar och ett för förbättringsarbeten

på bygdevägar.

I anslutning härtill ville styrelsen meddela, att beläggningsarbeten, främst

på grund av bristande tillgång på för dylika arbeten erforderliga materialier,

beräknades komma till utförande i mycket begränsad omfattning under år

1944. Hå för ändamålet tidigare anvisade, av styrelsen fördelade anslagsmedel

av angivna skäl icke helt utnyttjats och därför beräknades i viss utsträckning

kunna disponeras för eventuella nya beläggningsarbeten, syntes ytterligare

medel för dylika arbeten icke erfordras för budgetåret 1943/44.

Örn Kungl. Majit funne en uppdelning av anslaget böra ske, syntes — med

ledning av gällande flerårsplaner — det nämnda beloppet å 10,000,000 kronor

böra uppdelas med 7,500,000 kronor för förbättringsarbeten på huvudvägar

och med 2,500,000 kronor för förbättringsarbeten på andra vägar (bygdevägar).

I anslutning till det anförda hemställer styrelsen, att till vägförbättringsarbeten

å landsbygden för budgetåret 1943/44 måtte anvisas ett reservationsanslag

av 10,000,000 kronor.

Kungl. Majit föreslog 1942 års riksdag, att anslaget till bidrag till vägförbättringsarbeten

å landsbygden måtte för innevarande budgetår anvisas

med 10,000,000 kronor. Riksdagen nedsatte emellertid beloppet till 9,900,000

kronor. Av det av Kungl. Majit begärda beloppet avsågos 4,500,000 kronor

till täckande av förskott för redan utförda företag, 865,000 kronor för bidrag

till företag, som påbörjats under år 1941, samt 4,635,000 kronor för bidrag till

pågående äldre företag och till nya företag.

På sätt andra särskilda utskottet vid 1942 års riksdag ifrågasatt torde en

uppdelning av ifrågavarande anslag lämpligen böra ske. För nästkommande

budgetår synes uppdelningen böra ske endast på två nya anslag, ett avseende

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Majits ''proposition nr 224.

arbeten på huvudvägar och ett arbeten på bygdevägar och ödebygds vägar.

På sätt jag anfört under punkten 12 i det föregående torde anslaget till

arbeten å huvudvägar böra få disponeras icke blott för förbättringsarbeten

utan jämväl för sådana arbeten med nyanläggning av huvudvägar, som undantagsvis

förekomma. Anslaget bör av denna anledning lämpligen erhålla benämningen

Byggande av huvudvägar. Det för arbeten å övriga nyssnämnda

vägar avsedda anslaget bör benämnas Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar.

Förefintliga reservationer å tidigare anslag torde böra fördelas å de nya

anslagen på sätt Kungl. Majit efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

bestämmer. Medel, som avsetts för beläggningsarbeten, böra därvid

tillföras det förstnämnda av de nya anslagen. Det torde därefter få ankomma

på Kungl. Majit att fördela anslagets medel å beläggnings- och övriga förbättringsarbeten.

Av skäl, som åberopats i de båda nästföregående punkterna, nödgas jag förorda

en avsevärd nedprutning av de av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärda

beloppen. Jag föreslår, att för ifrågavarande ändamål anvisas ett belopp

av tillhopa 5,000,000 kronor, varav för huvudvägar 3,750,000 kronor samt

för bygdevägar och ödebygdsvägar 1,250,000 kronor.

Beträffande anslaget till förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar gör

jag hemställan under nästföljande punkt.

Här hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Byggande av huvudvägar för budgetåret 1943/44 anvisa

ett reservationsanslag av ..................... kronor 3,750,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[15.] Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar, reservationsanslag.

Under hänvisning till vad jag under nästföregående punkt anfört hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar för

budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

av ................................................... kronor 1,250,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[16.] Stensättning av vägar, reservationsanslag. För detta ändamål har i

statsverkspropositionen upptagits ett beräknat anslagsbelopp av 1,000,000

kronor.

För stensättning av vägar anvisade 1934 och 1935 års riksdagar tillhopa

9 miljoner kronor. Med dessa medel ha stensatts omkring 21.3 mil vägai'',

och härför ha använts bland annat kvarvarande lager av den gatsten, som

för statens räkning tillverkades under åren 1931—1933. Dessa lager äro

numera helt tömda.

År 1936 återupptogos gatstensinköpen för statens räkning genom statens

steninköpskommitté. För sådana inköp anvisade riksdagen för budgetåren

1936/37—1941/42 tillhopa 23 miljoner kronor. Då steninköpskommitténs

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. lol

verksamhet i och med utgången av juni månad 1942 upphörde, hade förutom

annan sten tillverkats tillhopa 5,158,000 kvadratmeter smågatsten.

Från och med den 26 oktober 1942 ha stenbeställningarna skett genom

statens arbetsmarknadskommissions försorg. Tillverkningen under tiden

mellan nämnda datum och den 1 juli 1943 har beräknats uppgå till cirka

400.000 kvadratmeter smågatsten. Den totala tillverkningen, räknat för tiden

från och med år 1936 till den 1 juli 1943, skulle alltså uppgå till omkring

5.558.000 kvadratmeter.

Den smågatsten, som tillverkas på statsbeställning, är i huvudsak avsedd

att komma, till användning vid statliga stensättningsarbeten. För sådana

arbeten ha anslag anvisats med 3,000,000 kronor för vart och ett av budgetåren

1937/38—1939/40 och med 4,000,000 kronor för vartdera av budgetåren

1940/41 och 1941/42. För budgetåret 1942/43 ha några ytterligare medel icke

anvisats för här avsett ändamål, enär viss del av tidigare anvisade anslag

kvarstått odisponerad vid utgången av år 1941. Hittills beslutade stensättningsarbeten

avse en väglängd av omkring 39 mil. Enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

upplyst, ha dessa arbeten i sin helhet beräknats bliva

färdiga under år 1942. Den för samtliga dessa arbeten erforderliga mängden

smågatsten har beräknats uppgå till omkring 2,500,000 kvadratmeter.

Lagerbehållningen av smågatsten skulle alltså den 1 juli 1943 — därest

hänsyn tages endast till den förbrukning, som sker genom stensättningsarbetena

— uppgå till i runt tal 3,000,000 kvadratmeter.

Genom beslut den 22 augusti 1941 har Kungl. Hajd meddelat närmare

bestämmelser rörande dispositionen av det av 1941 års riksdag för stensättning

anvisade anslaget. Kungl. Majit har därvid bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att, sedan erforderliga överenskommelser träffats med

vederbörande städer och vägdistrikt, tills vidare disponera anslaget dels för

stensättning genom styrelsens försorg och med användande av sten från

statens stenförråd av vägar inom Uppsala, Södermanlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands samt Gävleborgs län,

dels ock för beredande av statsbidrag åt vissa städer och vägdistrikt, då så

med hänsyn till arbetsföretags ringa omfattning eller eljest funnes påkallat,

för stensättning av vägar och gator med användande av sten från statens

förråd, allt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av styrelsen framlagt

program, med den inskränkning eller jämkning, som kunde bliva erforderlig,

för att det för ändamålet till förfogande ställda anslaget icke skulle överskridas,

eller i övrigt kunde visa sig lämplig.

Tillika medgav Kungl. Majit genom samma beslut, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

finge av det till förfogande ställda anslaget använda dels

erforderligt belopp för bestridande av kostnaderna för erforderliga platskontrollanter

för ifrågavarande företag, dels ock ett belopp av högst 60,000 kronor

för bestridande av de kostnader för teknisk och administrativ personal inom

styrelsen ävensom för inspektionsresor och expenser, som föranleddes av de

med anslaget avsedda stensättningsarbetena.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Fram till år 1940 laar den för statens räkning från och med år 1936 inköpta

smågatstenen uteslutande använts för statliga stensättningar. Då

emellertid medel för stensättningar icke anvisats i proportionsvis samma

omfattning som medel för inköp av sten, ha stenlagren ständigt ökats och

innehålla nu, såsom av det föregående framgår, mycket stora kvantiteter

sten. För att möjliggöra en något snabbare avsättning av lagren har Kungl.

Maj:t genom beslut den 28 juni 1940 bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att, i den omfattning så lämpligen kunde ske med hänsyn till behovet

av gatsten för stensättningsarbeten genom styrelsens försorg, utan ersättning

tillhandahålla städer, vägdistrikt, köpingar och andra kommuner samt

enskilda järnvägar lämpliga partier sten från statens stenförråd med iakttagande

av följande villkor och bestämmelser. Sten må tillhandahållas för

stensättning av gator och vägar, som äro av större allmän betydelse och så

hårt trafikerade, särskilt av tyngre fordon, att ett dylikt starkare byggnadssätt

synes vara från teknisk och praktisk synpunkt påkallat, samt under

förutsättning att sten eljest icke skulle komma till användning. Vederbörande

kommun, vägdistrikt eller järnväg skall bestrida alla med stenens

transport från upplagsplatsen förenade kostnader och skall tillika förbinda

sig att inom viss tid, som icke innebär onödig tidsutdräkt, låta utföra det

stensättningsarbete, för vilket stenpartiet tillhandahålles. Därjämte har

Kungl. Majit genom samma beslut bemyndigat väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att, under enahanda villkor i fråga örn bestridande av transportkostnader,

utan ersättning tillhandahålla sten från statens stenförråd att lämpligen

användas av statliga verk och institutioner.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenhy g gnadsstyr elsen

hemställt örn anvisande för nästa budgetår av medel till stensättning av

vägar.

Styrelsen meddelar, att styrelsen med stöd av förenämnda, av Kungl.

Majit den 28 juni 1940 meddelade beslut hittills träffat avtal örn tillhandahållande

av bland annat cirka 700,000 kvadratmeter smågatsten. Även örn

man antoge, fortsätter styrelsen, att bortskänkande av gatsten i fortsättningen

skulle kunna ske i samma omfattning som nu vore fallet, vore det

tydligt, att för lagrens nedbringande jämväl erfordrades statliga stensättningar.

På grund härav och då under rådande krisförhållanden stensättning

vore den praktiskt taget enda form av vägbeläggning, som kunde

komma till utförande, ansåge styrelsen, att medel för ändamålet borde stå

till förfogande under budgetåret 1943/44. De arbeten, som enligt styrelsen

skulle kunna utföras under nämnda budgetår vore med hänsyn bland annat

till transportsvårigheterna huvudsakligen sådana, som avsåge vägar och

gator i städer.

Förut anvisade stensättningsanslag beräknar styrelsen vara praktiskt

taget helt disponerade vid utgången av budgetåret 1942/43. , Med hänsyn

härtill och då styrelsen utgår från, att anslag för ändamålet icke kan påräknas

med samma belopp som förut, föreslår styrelsen, att ett belopp av

2,000,000 kronor måtte anvisas.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

Kungl. Marits proposition nr 224.

Styrelsen förutsätter därjämte, att styrelsen bemyndigas att av blivande

anslag använda erforderliga medel för bestridande av de kostnader för

teknisk och administrativ personal samt för inspektionsresor och expenser,

som föranledas av de med anslaget avsedda arbetena.

Av skäl, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört, har jag ansett mig Departementsböra

tillstyrka, att medel till stensättning av vägar ställas till förfogande chefen.

för nästa budgetår. Med hänsyn till det statsfinansiella läget torde dock

det av styrelsen begärda beloppet böra nedsättas till 1,000,000 kronor.

I anslutning till vad jag tidigare i dag uttalat i samband med anmälan av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omkostnadsanslag förutsätter jag, att kostnaderna

för sådana resor, som föranledas av stensättningsarbeten, må bestridas

från stensättningsanslaget endast i den mån fråga är örn resor, vilka

företagas av personal med ersättning från andra anslag än avlöningsanslag.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Stensättning av vägar för budgetåret 1943/44 anvisa ett

reservationsanslag av ................................. kronor 1,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[17.] Byggande av broar, reservationsanslag. Anslaget har för vart och ett av

budgetåren 1937/38—1940/41 anvisats med 3,500,000 kronor och för vartdera

budgetåret 1941/42 och 1942/43 med 2,500,000 kronor. Såsom B-anslag har

därjämte för budgetåret 1940/41 anvisats ett belopp av 6,000,000 kronor,

avsett att tagas i anspråk, därest läget å arbetsmarknaden därtill skulle

giva anledning. Av sistnämnda anslag lia 557,000 kronor ställts till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens förfogande för utförande av en viadukt över statens

järnvägar vid Dammtorp på allmänna landsvägen mellan Stockholm och

Uppsala. I övrigt har anslaget ej disponerats.

För användningen av anslaget gälla de för bidrag till förbättringsarbeten

å vägar och gator meddelade bestämmelserna. Det har emellertid förutsatts,

att bidragssatserna beträffande broarbetena i vissa fall skulle få sättas högre

än eljest vid vägarbeten.

Anslaget var från början avsett till bidrag till ombyggnad eller förstärkning

av broar eller anläggning av broar för ersättande av befintliga färjor.

På väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag har från och med budgetåret

1939/40 en utvidgning av anslagets användning skett till att omfatta även

anläggning av skenfria korsningar mellan järnväg och landsväg.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 november 1942

i fråga örn beräkningen av broanslaget för nästa budgetår erinrat, att enligt

av styrelsen tidigare till Kungl. Majit avgivet förslag till fördelning av brobyggnadsanslaget

för budgetåret 1942/43 för slutförande av samtliga däri upptagna

företag statsbidrag erfordrades med i runt tal 2.2 7 miljoner kronor utöver

vad som kunde disponeras av anslaget för innevarande budgetår. Detta bidrags
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Majlis proposition nr 224.

belopp motsvarade med de procentsatser, som gällde för bidrag till de i

förslaget upptagna företagen, ett kostnadsbelopp av i runt tal 2.7 miljoner

kronor. Med hänsyn till nuvarande förhållanden och därav följande osäkerhet

i kostnadsberäkningarna syntes detta beräknade kostnadsbelopp böra höjas

till 3 miljoner kronor, vilket sålunda skulle representera den återstående

kostnaden för att slutföra ifrågavarande företag. I vad mån dessa företag

kunde slutföras under budgetåret 1943/44 vore i första hand beroende av

utvecklingen på arbetsmarknaden. Då i förslaget enligt meddelade direktiv icke

upptagits andra företag än sådana, vilkas utförande motiverades av militära

eiler andra synnerligen angelägna skäl, syntes det kunna förväntas, att företagen

som regel komme att förklaras företrädesberättigade, varvid de till

större delen kunde beräknas bliva färdigställda före utgången av budgetåret

1943/44. Med hänsyn härtill och till att nuvarande möjligheter till förskotterande

av medel genom vägdistrikten upphörde från och med år 1944

syntes det erforderliga medelsbehovet för budgetåret 1943/44 enbart för

slutförande av i nämnda förslag upptagna företag böra beräknas till inemot

3 miljoner kronor.

Vägväsendets behov av ombyggnad och nyanläggning av broar vore, fortsätter

styrelsen, alltjämt mycket stort. I förteckningar, som av länstyrelserna

överlämnats till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen över broföretag, vilka

ansetts böra under de närmaste åren utföras med bidrag från broanslaget,

hade sålunda upptagits företag med en sammanlagd beräknad kostnad av

åtskilliga tiotal miljoner kronor.

Omfattningen under de senaste åren av den brobyggnadsverksamhet, vartill

medel anvisats i vanlig ordning, framginge av följande sammanställning

av i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkända entreprenadsummor.

Oaktat den begränsning av brobyggnadsverksamheten, som påkallats av

tidsläget, hade sålunda, framhåller styrelsen, den godkända entreprenadsumman

under nämnda år uppgått till i medeltal 5 miljoner kronor per år.

Med tillägg av sådana kostnader (administration, kontroll etc.), som icke

inginge i entreprenadsummorna, kunde den totala kostnaden för brobyggnadsverksamheten

under nämnda år beräknas hava uppgått till i runt tal

6 miljoner kronor per år.

Den återhållsamhet, som under de senaste åren måst iakttagas i fråga örn

att tillgodose vägväsendets behov, hade, uttalar styrelsen vidare, haft till

följd icke blott att nyanläggning av broar i stort sett upphört utan även att

nödvändiga broombyggnader i stor utsträckning måst eftersättas. Då ett

fortsatt uppskjutande av nödvändiga broombyggnader kunde leda till allvar
-

Är

Godkända entreprenadsummor

milj.'' kronor

1938

1939

1940

1941

5.4

5.2

5.8

3.5

opaginerad Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

liga konsekvenser för såväl den militära som den civila trafiken, syntes någon

ytterligare begränsning av nämnda årliga kostnad av 6 miljoner kronor för

brobyggnader icke vara möjlig.

Det syntes kunna förutsättas, slutar styrelsen, att efter vägväsendets förstatligande

erforderliga medel till brobyggnader skulle utgå från broanslaget

i minst samma utsträckning som för närvarande. Med hänsyn härtill och

till vad som anförts angående kostnaderna för att slutföra pågående företag

samt örn medelsbehovet till nya företag syntes det ofrånkomligt, att broanslaget

för budgetåret 1943/44 ökades till 3.5 miljoner kronor. Styrelsen

hemställer örn anvisande av detta belopp.

Av statsfinansiella skäl och med hänsyn till läget på arbetsmarknaden Departementsär

det givetvis önskvärt, att brobyggnadsverksamheten även under näst- che^e

kommande budgetår i möjligaste mån begränsas. Liksom för innevarande

budgetår bör anslaget avses endast för färdigställande eller fortsättande av

företag, till vilka medel redan tidigare anvisats, samt för påbörjande av nya

företag, vilka av militära skäl eller eljest äro synnerligen angelägna.

Aven med iakttagande av denna begränsning i anslagets användning

måste anslagsbehovet bliva jämförelsevis betydande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

farhågor beträffande konsekvenserna av en alltför stor återhållsamhet

beträffande nödvändiga brobyggnader äro enligt min mening icke

ogrundade. Yad som hittills framgått av en inom styrelsen pågående utredning

angående bärförmågan hos landets vägbroar med hänsyn särskilt

till vissa tyngre militära fordon synes giva vid handen, att förstärkningar

och ombyggnader äro erforderliga i betydande omfattning för att möjliggöra

trafik med dylika fordon.

I betraktande härav och då statens kostnader för brobyggnader på landet

komma att ökas efter vägväsendets förstatligande, då vägdistriktens bidrag

bortfalla, anser jag mig böra förorda, att broanslaget för nästkommande

budgetår något ökas i förhållande till det för innevarande budgetår anvisade

anslaget. Jag tillstyrker, att anslaget upptages med ett belopp av 3,000,000

kronor. Detta innebär en ökning med 500,000 kronor av det belopp, vilket

i årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 17) preliminärt beräknats

för ändamålet.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Byggande av broar för budgetåret 1943/44 anvisa ett

reservationsanslag av............................ kronor 3,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[18.] Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar

och gator. Till bidrag till väg- och gatuarbeten i städerna ha för budgetåren

1939/40—1941/42 anslag anvisats med 12,205,000 kronor, 28,679,000

kronor respektive 7,500,000 kronor. Av det för budgetåret 1940/41 anvisade

beloppet lia 17,000,000 kronor anvisats såsom B-anslag å tilläggsstat. Detta

anslag har hittills icke till någon del tagits i anspråk.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

För budgetåret 1942/43 lia medel för ifrågavarande ändamål anvisats under

två särskilda anslag, det ena avseende bidrag till underhåll av städernas

för automobiltrafiken viktiga vägar och gator och det andra avseende bidrag

till byggande och förbättring av sådana vägar och gator. Anslagen ha för

nämnda budgetår anvisats med 4,250,000 kronor respektive 2,750,000 kronor

eller tillhopa 7,000,000 kronor.

Enligt de nya grunder för statsbidrag till städerna för underhåll av de

för automobiltrafiken viktiga vägarna och gatorna, som fastställts att gälla

från och med innevarande budgetår och vilka närmare utvecklats i 1942 års

statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 13), utgår av underhållsanslaget

statsbidrag enligt en av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen varje år

inom ramen av det anvisade anslaget uppgjord och av styrelsen fastställd

fördelningsplan med 85 procent av den av styrelsen beräknade underhållskostnaden

för bidragsberättigade vägar och gator. Yad byggnadsanslaget

angår, fördelas detta — med undantag för en mindre del, som står till Kungl.

Majis förfogande för brådskande och oförutsedda arbeten — mellan städerna

enligt en på grundval av beliovsprincipen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppgjord och av Kungl. Maji fastställd fördelningsplan, avseende en

tvåårsperiod. Det åligger stad, som erhållit statsbidrag, att inom två år efter

det bidraget uppburits verkställa i planen upptagna väg- och gatubyggnadsföretag

i sådan omfattning, att statsbidraget utgör högst 85 procent av de

för verkställda företag i planen beräknade kostnaderna eller, där dessa överstiga

de verkliga kostnaderna, högst 85 procent av sistnämnda kostnader.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

till en början framhållit, att kostnaderna för underhåll av städernas för

automobiltrafiken viktiga vägar och gator för år 1941 av styrelsen i

en till kommunikationsdepartementet den 26 november 1941 överlämnad

promemoria med förslag till ändrade grunder för bidrag till städernas vägoch

gatuhållning beräknats till cirka 5,000,000 kronor. För år 1943 beräknade

styrelsen nu underhållskostnaderna till 5,700,000 eller 700,000 kronor melån

för år 1941. Anledningen till denna ökning vore i första hand, att styrelsen

vid beräkningen av underhållskostnaderna för år 1941 utgått från den

av vederbörande stad angivna underhållskostnaden, därest denna understigit

den av styrelsen beräknade. Med hänsyn till den erfarenhet, som styrelsen

numera hade beträffande beräkning av städernas underhållskostnader, ansåge

styrelsen emellertid att den av styrelsen gjorda beräkningen genomgående

borde läggas till grund för fördelningen av underhållsanslaget.

Ökningen av underhållskostnaden vore vidare förorsakad av att såväl

arbetslöner som materialpriser stigit sedan år 1941. Dessutom hade den 1

januari 1942 tillkommit två nya städer, och den 1 januari 1943 erhölle ytterligare

två samhällen stadsrättigheter. Därjämte hade inkorporeringar skett i

stor utsträckning. Slutligen hade kostnader beräknats för utförande av trafikräkningar

i städerna under år 1943. För att kunna beräkna kostnaden för

barmarksunderhållet med större noggrannhet vore det nämligen nödvändigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

att ha kännedom om trafikintensiteten. På grund härav och då trafiken i

flertalet städer icke räknats de senaste åren, måste detta ske under år 1943.

Det för år 1943 erforderliga underhållsanslaget, beräknat efter en bidragskvot

av 85 procent, skulle sålunda uppgå till 4,850,000 kronor.

De årliga kostnaderna för byggande och förbättring av stiidernas

för automobiltrafiken viktiga vägar och gator uppginge, anför vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen vidare i sin skrivelse, enligt av styrelsen företagna

undersökningar till omkring 30,000,000 kronor. Häremot svarande statsbidrag

utgjorde omkring 25,000,000 kronor. Den nuvarande medelstillgången medgåve

emellertid icke ett tillnärmelsevis så stort anslag, och styrelsen ville

därför närmare belysa i vad mån en nedskärning vore möjlig för budgetåret

1943/44.

I sådant syfte anför styrelsen, att den fördelningsplan för åren 1942 och

1943, som av Kungl. Majit fastställts och nu läge till grund för byggnadsverksamheten

i städerna, omfattade arbeten för en beräknad kostnad av

sammanlagt omkring 27,600,000 kronor. Häremot svarande statsbidrag beräknades

utgöra omkring 23,500,000 kronor, varav 14,900,000 kronor täckts

med redan fördelade anslag och 2,500,000 kronor komme att täckas av beviljat,

ännu icke fördelat anslag. Av återstående belopp, i runt tal 6,000,000

kronor, borde 2,000,000 kronor anvisas under år 1944. Härutöver erfordrades

ett belopp örn 1,000,000 kronor till nya företag, avsedda att medtagas i kommande

fördelningsplan. För byggande av för automobiltrafiken viktiga vägar

och gator skulle följaktligen erfordras ett sammanlagt belopp av 3,000,000

kronor. Styrelsen förutsatte därvid, att bidragskvoten skulle utgöra 85 procent

för företag, vilka inginge i fördelningsplanen för åren 1942 och 1943

och som skulle upptagas jämväl i kommande fördelningsplan, samt med 95

procent beträffande nya företag i sistnämnda fördelningsplan.

I anslutning till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anfört hemställer

styrelsen, att för budgetåret 1943/44 måtte anvisas dels till bidrag

till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar och gator ett

anslag av 4,850,000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen, dels

och till bidrag till byggande och förbättring av städernas för automobiltrafiken

viktiga vägar och gator ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor, att

avräknas mot automobilskattemedlen.

De bidrag, som skola utgå från städernas underhållsanslag för budgetåret Departements1943/44,

avse städernas underhållskostnader under kalenderåret 1943. Dessa Stefen.

bidrag skola alltså utgå enligt nu gällande grunder och röna ej inverkan av

de ändrade statsbidragsbestämmelser, örn vilka förslag tidigare i dag förelagts

riksdagen.

Yad däremot angår de bidrag, som skola bestridas från byggnadsanslaget

för nästkommande budgetår, avse dessa bidrag b3Tggnadsföretag, vilka skola

upptagas i fördelningsplan för år 1944 och följande år. Bidragens storlek

påverkas alltså av de nya statsbidragsgrunderna. Enligt det riksdagen förelagda

förslaget till förordning angående statsbidrag till väg- och gatuhåll
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ningen i vissa städer oell stadsliknande samhällen blir bidragskvotens storlek

i fråga om byggnadsföretag, som upptagas i kommande fördelningsplaner,

beroende av tidpunkten för företagens påbörjande. Sålunda skall

bidragskvoten beträffande företag, som påbörjas efter ingången av år 1944,

ordinärt utgöra 95 procent. För tidigare påbörjade företag skola tillämpas

nu gällande bestämmelser, enligt vilka statsbidraget utgår med 85 procent

av byggnadskostnaderna.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar i fråga örn storleken av

underhållsanslaget för nästkommande budgetår ha icke givit mig anledning

till erinran. Jag tillstyrker sålunda, att anslaget för nämnda budgetår anvisas

med 4,850,000 kronor.

I fråga örn byggnadsanslaget synes på grund av de rådande förhållandena

en nedsättning böra ske med hälften av det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

äskade beloppet. Ett anslagsbelopp av 1,500,000 kronor bör sålunda

anvisas för nästkommande budgetår. Med hänsyn till den i nya väglagen

och i vägstadgan tillämpade terminologin bör anslaget, som avser såväl anläggnings-

som förbättringsarbeten å städernas allmänna vägar och för biltrafiken

viktiga gator, upptagas under benämningen Bidrag till byggande av

städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken viktiga gator.

Beträffande byggnadsanslaget gör jag hemställan under nästföljande punkt.

Här hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken

viktiga vägar och gator för budgetåret 1943/44 anvisa ett anslag

av .................................................... kronor 4,850,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[19.] Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken

viktiga gator, reservationsanslag. Under hänvisning till vad jag

anfört under nästföregående punkt hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och

för automobiltrafiken viktiga gator för budgetåret 1943/44 anvisa

ett reservationsanslag av........................ kronor 1,500,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[20.] Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av mark

för allmän väg m. m., reservationsanslag. Enligt det tidigare i dag för riksdagen

framlagda förslaget till förordning örn statsbidrag till städer och stadsliknande

samhällen, där kronan är väghållare, för tillhandahållande av mark

för allmän väg m. m. skola till de små städer och stadsliknande samhällen, där

kronan är väghållare, utgå bidrag av statsmedel för värdet av mark, som

staden eller samhället tillhandahållit för byggande av allmän väg inom stadsplanelagt

område, samt för å marken belägen byggnad, så ock för vad staden

eller samhället visar sig hava utgivit för intrång, som orsakas av vägens byg
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

gande eller begagnande, ävensom för domstols- och expropriationshandläggning.

Enligt förslaget skall stad eller samhälle, som erhållit sådant bidrag, ha

att till statsverket redovisa så stor del av från tomtägarna uppburna gatumarksersättningar

som statsbidraget utgör av stadens eller samhällets kostnader för

markens tillhandahållande.

1942 års vägsalchunniga ha rörande tomtägarbidragen uttalat, att man hade

anledning räkna med att det i allmänhet komme att dröja tämligen länge, innan

dessa bidrag inflöte.

För att genomföra de sakkunnigas förslag i fråga örn städernas och samhällenas

skyldighet att tillhandahålla vägmark borde enligt de sakkunniga

anvisas ett särskilt anslag, som borde äga karaktär av reservationsanslag, att

användas för bidrag till här avsedda städer och stadsliknande samhällen. Då

det syntes lämpligt, att till statsverket redovisad andel av inflytande gatumarksersättningar

från tomtägarna finge disponeras för nya bidrag, borde

ifrågavarande andel bokföras såsom särskilda uppbördsmedel å anslaget.

Behovet av medel för detta ändamål har av de sakkunniga med stöd av vissa

beräkningar (betänkandet sid. 300—301) för budgetåret 1943/44 angivits till

50,000 kronor.

De sakkunnigas beräkningar rörande anslagsbehovet för här ifrågavarande

ändamål ha icke föranlett någon invändning i de avgivna yttrandena. Icke

heller jag har något att erinra mot beräkningarna. Vid framläggande av förslag

till statsbidragsförordning har jag förordat, att statsbidrag normalt skulle

utgå med 60 procent i stället för, såsom de sakkunniga föreslagit, 80 procent av

vad vederbörande samhälle utgivit för markförvärv m. m. Denna jämkning i

fråga örn den normala bidragskvoten lärer dock icke böra påverka anslagsberäkningen.

Jag tillstyrker därför, att anslaget för nästa budgetår anvisas med

50.000 kronor.

Såsom de sakkunniga förutsatt, böra på statsverket belöpande andelar av

gatumarksersättningar från tomtägare tillföras anslaget för att disponeras förnya

bidrag till sådana städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare.

För nästa budgetår beräknas emellertid några ersättningar icke komma

att inflyta.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande

av mark för allmän väg m. m. för budgetåret 1943/44 anvisa

ett reservationsanslag av .............................. kronor 50,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[21.] Bidrag till byggande av enskilda vägar, reservationsanslag. Anslaget

har för budgetåren 1939/40—1942/43 anvisats med respektive 1,400,000 kronor,

300.000 kronor, 700,000 kronor och 800,000 kronor. I årets statsverksproposition

har anslaget preliminärt beräknats till 600,000 kronor.

Bestämmelser örn statsbidrag till byggande av enskilda vägar m. m. hava

meddelats i kungörelse den 15 juni 1939 (nr 359). Denna innehåller jämväl

Departementschef

eti.

opaginerad Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

bestämmelser örn statsbidrag till underhåll av enskilda vägar, för vilket

ändamål särskilt anslag anvisats från och med budgetåret 1939/40.

Under hänvisning i övrigt till kungörelsen får jag beträffande grunderna

för bidrag till byggande av enskilda vägar erinra örn att dylikt bidrag må

utgå med högst 50 procent av den beräknade kostnaden för anläggning av

väg, där sådan anläggning måste anses vara för väghållarna synnerligen betungande.

Dylikt bidrag beviljas för närvarande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Byggnadsbolag må ej utgå till arbete, som påbörjats innan statsbidrag

beviljats, där ej särskilt tillstånd till brådskande arbetes utförande

meddelats av styrelsen.

Jämlikt av Kungl. Maj:t vid olika tillfällen lämnade medgivanden finnes

inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inrättad en särskild avdelning för

handläggning av ärenden rörande enskild väghållning. Kostnaderna för arvoden

till avdelningens personal samt för expenser och resor uppgå för

närvarande till omkring 65,000 kronor. Under avdelningen finnas anställda

12 länsschaktmästare, vilka åtnjuta arvoden med envar 6,200 kronor eller

tillhopa 74,400 kronor för år. Tillhopa med kostnaderna för länsschaktmästarnas

resor och expenser uppgå kostnaderna för administrationen av den

enskilda väghållningen för närvarande till i runt tal 200,000 kronor. Dessa

kostnader bestridas med en tredjedel från anslaget till byggande av enskilda

vägar och med två tredjedelar från anslaget till bidrag till underhåll av

enskilda vägar m. m.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

meddelat, att av det till bidrag till byggande av enskilda vägar hittills anvisade

beloppet å sammanlagt 3,200,000 kronor intill den 1 oktober 1942

disponerats tillhopa 2,410,000 kronor, varför alltså omkring 790,000 kronor

återstode odisponerade. Dör att fullborda företag, för vilka bidrag till påbörjande

beviljats, erfordrades emellertid ett belopp av omkring 370,000

kronor. Omkring 420,000 kronor återstode alltså till beviljande av bidrag

till nya företag.

Behovet av anslag till bidrag till byggande av enskilda vägar vore alltjämt,

anför härefter styrelsen, mycket stort. Sålunda hade intill den 1 oktober

1942 till styrelsen inkommit 634 ansökningar örn statsbidrag, vilka ännu

icke slutbehandlats (november 1942), avseende en väglängd av omkring 1,330

km och en beräknad kostnad av nära 9 miljoner kronor. För flertalet ansökningar

vore därvid kostnaden hänförd till 1939 års prisnivå. Härtill bomme

ett antal ansökningar örn tilläggsbidrag för ökade byggnadskostnader, vilka

torde komma att föranleda bidrag med omkring 100,000 kronor. De disponibla

medlen syntes därför före detta budgetårs utgång komma att helt

tagas i anspråk, varför någon behållning till påföljande budgetår icke kunde

påräknas.

Ehuru ett betydande belopp erfordrades för att fylla behovet av bidrag

till enskilda vägars byggande, hade styrelsen med hänsyn till det rådande

finansiella läget ansett sig böra begränsa sitt anslagsäskande till att avse i

huvudsak samma belopp, 900,000 kronor, som styrelsen äskat för innevarande

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 224. 161

budgetår, dock att beloppet med hänsyn till den allmänna kostnadsstegringen

borde ökas till 1,000,000 kronor.

Under åberopande härav hemställer styrelsen, att anslaget för nästa budgetår

måtte anvisas med 1,000,000 kronor.

Såsom framgår av den tidigare i dag lämnade redogörelsen för förslaget Departementsom

vägförvaltningarnas organisation efter utgången av innevarande kalenderår chefen.

skola ärenden om statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar

från och med den 1 januari 1944 överflyttas från den nuvarande centrala

handläggningen i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till länsstyrelsernas avgörande.

I nämnda sammanhang har jag förordat, att länsschaktmästarbefattningarna

skola försvinna och att de förrättningar, vilka i allmänhet

skola föregå beslut rörande statsbidrag till enskild väghållning, i stället

skola verkställas av övervägmästare eller vägmästare. För ändamålet skulle

ett antal övervägmästarbefattningar tillföras vägförvaltningarna utöver de

tjänster, som beräknats av 1942 års vägsakkunniga. Avlöningskostnaderna

för ifrågavarande befattningar hava inräknats i vägförvaltningarnas avlöningsanslag.

Då jag vidare anser praktiska skäl tala för att de förhållandevis

obetydliga kostnader för expenser, som äro hänförliga till handläggningen

av ärenden rörande enskild väghållning, bestridas av vederbörande vägförvaltnings

expensmedel, böra enligt min mening anslagen till enskild väghållning

från och med den 1 januari 1944 icke belastas med andra administrationsutgifter

än kostnaderna för övervägmästarnas förrättningsresor.

Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår

till bidrag till byggande av enskilda vägar.

Det stora antal framställningar örn dylikt bidrag, som enligt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens redogörelse inkommit till styrelsen, tyder onekligen

på ett avsevärt behov av nya anslagsmedel. I nuvarande läge, då övriga

byggnads- och förbättringsanslag under vägväsendet föreslagits skola undergå

avsevärd nedsättning, anser jag mig emellertid icke kunna tillstyrka, att

anslaget anvisas med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äskade beloppet

av 1,000,000 kronor. Jag förordar, att anslaget för nästa budgetår bestämmes

till 600,000 kronor, innebärande i förhållande till innevarande budgetårs

anslag en minskning med 200,000 kronor. Vid bedömande av anslagsbeloppets

storlek bör emellertid beaktas, att huvuddelen av administrationskostnaderna

från och med år 1944 kommer att överföras till andra anslag.

Då ärenden om bidrag till byggande av enskilda vägar efter ingången av

år 1944 icke längre skola handläggas centralt utan avgöras av länsstyrelserna,

torde det bliva erforderligt att av anslaget ställa vissa bestämda belopp

till de särskilda länsstyrelsernas förfogande. Det bör ankomma på Kungl.

Majit att efter förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besluta härom.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till bidrag till huggande av enskilda vägar för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag av ........ kronor 600,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 224. 42a 43 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

[22.] Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m., reservationsanslag.

Anslaget, som beviljades första gången för budgetåret 1939/40, har för budgetåren

1939/40—1942/43 anvisats med respektive 1,000,000 kronor, 1,500,000

kronor, 300,000 kronor oell 100,000 kronor. Nedsättningen av anslaget för

de senaste två budgetåren har icke föranletts av minskade anspråk utan har

i huvudsak berott därpå, att under de första budgetåren ett mindre antal

vägförrättningar än beräknat hunnit slutföras, vilket medfört en förskjutning

i anslagsbelastningen. Det kan bär erinras, att vid tidpunkten för äskande

av medel för innevarande budgetår räknades med att vid ingången av budgetåret

en reservation å anslaget skulle föreligga av omkring 1,000,000 kronor.

I årets statsverksproposition har anslagsbeloppet preliminärt upptagits

till 1,000,000 kronor.

Beträffande grunderna för bidrag från anslaget torde jag under hänvisning

i övrigt till kungörelsen den 15 juni 1939 (nr 359) här endast få erinra

örn att underhållsbidrag beviljas tills vidare och intill dess annorledes i vederbörlig

ordning beslutas samt att bidraget utgår årligen med 50 procent av

den kostnad, vartill underhållet skäligen uppskattas, dock att i undantagsfall

bidraget kan bestämmas till 60 procent.

I sin skrivelse den 21 november 1942 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelat,

att av det för bidrag till underhåll av enskilda vägar hittills anvisade

beloppet å sammanlagt 2,900,000 kronor disponerats under budgetåret 1939/40

omkring 68,000 kronor, under budgetåret 1940/41 omkring 725,000 kronor

och under budgetåret 1941/42 omkring 800,000 kronor. För innevarande

budgetår beräknades åtgå omkring 900,000 kronor. Vid ingången av budgetåret

1943/44 skulle sålunda förefinnas en behållning av omkring 400,000

kronor.

För budgetåret 1943/44 erfordrades enligt styrelsen dels medel för att

utbetala de underhållsbidrag till 1940, 1941 och 1942 års vägar — varmed

avsåges de vägar, till vilka underhållsbidrag första gången utgått år 1940,

1941 respektive 1942 — beträffande vilka kontrakt tecknats med vederbörande

intressenter, utgörande omkring 670,000 kronor, dels den del, omkring

175,000 kronor, av kostnaderna för verksamhetens bedrivande, som skulle

påföras detta anslag, vilket belopp bestämts med hänsyn till att styrelsens

arbetsuppgifter på hithörande område från och med den 1 januari 1944 förutsatts

skola övergå på länsstyrelserna, dels och de underhållsbidrag och

s. k. iståndsättningsbidrag, som skulle utgå till vägar, vilka tilldelades första

bidraget år 1943. Med stöd av före den 1 maj 1942 inkomna ansökningar,

vilka dock ännu icke (november 1942) voro slutbehandlade inom styrelsen,

beräknades det för sistnämnda ändamål erforderliga beloppet till 855,000

kronor. För budgetåret 1943/44 skulle sålunda i allt erfordras (670,000 +

175,000 + 855,000) 1,700,000 kronor.

Då såsom förut nämnts av tidigare anvisade medel förefunnes en behållning

av omkring 400,000 kronor, skulle, uttalar styrelsen, ett anslag av ytterligare

1,300,000 kronor vara erforderligt. Styrelsen hemställer örn anvisande

av sistnämnda belopp.

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Majus proposition nr 224.

För att bestrida de bidrag, vilka skola utgå enligt avtal ingångna före den Departements

1 januari 1943, erfordras enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upp- chefenlyst

för nästa budgetår ett belopp av omkring 670,000 kronor. Styrelsen

anser emellertid härutöver erforderligt ett belopp av 855,000 kronor avseende

sådana vägar, för vilka bidrag skola tilldelas första gången under år 1943.

Härtill komma kostnader för administrationen. Såsom framgår av redogörelsen

under nästföregående punkt, komma emellertid av dessa kostnader

endast viss andel av övervägmästarnas resekostnader att från och med den

1 januari 1944 belasta förevarande anslag, varför det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

för verksamhetens bedrivande beräknade beloppet kan

något nedsättas.

På grund av angelägenheten av att i möjligaste mån hålla statsutgifterna

nere anser jag mig icke kunna tillstyrka, att för nya underhållsbidrag avses

ett så högt belopp som det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsatta.

Jag förordar, att för nya bidrag samt för bestridande av de kostnader för

verksamheten, vilka skola belasta anslaget, beräknas ett sammanlagt belopp

av högst 730,000 kronor. Tillhopa med förenämnda belopp å 670,000 kronor

skulle alltså under nästa budgetår behöva stå till förfogande ett belopp av

1,400,000 kronor. Då enligt vad styrelsen uppgivit en reservation å anslaget

av omkring 400,000 kronor kan väntas föreligga vid ingången av budgetåret

1943/44, skulle anslaget för nämnda budgetår behöva anvisas med 1,000,000

kronor.

Av skäl, som under nästföregående punkt antytts beträffande byggnadsanslaget,

torde även i fråga örn underhållsanslaget vissa bestämda belopp

böra ställas till de särskilda länsstyrelsernas förfogande.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. in. för budgetåret

1943/44 anvisa ett reservationsanslag

av ................................................ kronor 1,000,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

[23.] Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten, reservationsanslag.

Anslaget för innevarande budgetår, som anvisats med 130,500 kronor,

har i statsverkspropositionen preliminärt upptagits med 140,000 kronor.

Det för innevarande budgetår anvisade anslaget har beräknats på föl
-

jande sätt.

Kronor

1. Bidrag till svenska vägföreningen.................................... 5,000

2. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägunderhållsinspektion:

a) den egentliga verksamheten .................................... 43,000

b) arbetsstudier på vägunderhållets område...................... 45,000

3. Uppläggande av en broliggare........................................ 12,000

4. Trafikräkningar under år 1942........................................ 6,000

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Kronor

5. Viss apparatutrustning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geo
tekniska

laboratorium ................................................ 7,000

6. Bidrag till samfundet för hembygdsvård för anställande av en väg
vårdskonsulent

........................................................ 7,500

7. Diverse utgifter........................................................ 5,000

Summa kronor 130,500

I skrivelse den 2 oktober 1942 har svenska vägföreningen hemställt örn

statsbidrag för nästa budgetår.

Till föreningen har för budgetåren 1939/40—1942/43 statsbidrag utgått med

respektive 20,000 kronor, 20,000 kronor, 10,000 kronor och 5,000 kronor.

I sin skrivelse har föreningen till en början lämnat en närmare redogörelse

för sin hittillsvarande verksamhet samt sina ekonomiska förhållanden. Under

hänvisning i övrigt till framställningen torde jag här få meddela följande ur

densamma hämtade uppgifter.

Föreningen, som bildades år 1914, hade till syftemål att arbeta för vägarnas

förbättring och att höja intresset för deras fackmässiga byggnad och underhåll.

Sitt mål hade föreningen sökt förverkliga genom, bland annat, upplysande

föredrag, kortare och längre kurser av olika slag samt utgivande av dels en

vägteknisk tidskrift och dels läroböcker i vägtekniska ämnen.

På grund av att statsbidraget från och med budgetåret 1941/42 nedsatts

samt på grund av minskade inkomster i övrigt ävensom ökade utgifter hade

föreningen tvingats att inskränka sin verksamhet. Statsbidraget för innevarande

budgetår å 5,000 kronor hade visat sig icke vara tillräckligt ens för

att uppehålla föreningens verksamhet i nuvarande starkt beskurna omfattning.

Efter förstatligandet av vägväsendet vore det att befara, att föreningens

inkomster komme att nedgå ytterligare, bland annat genom minskade annonsinkomster.

På grund av föreningens ansträngda ekonomiska läge hade inom

föreningen övervägts att upplösa föreningen. Flertalet av föreningens medlemmar

hade emellertid ansett, att föreningens fortsatta existens vore av

sådan betydelse, att allvarliga ansträngningar borde göras för att bibehålla

föreningen åtminstone tills linjerna för framtiden läge fullt klara. Detta

kunde emellertid ske endast genom ökat stöd från statens sida.

Beträffande sin framtida verksamhet uttalar föreningen, att föreningen

självfallet vore medveten örn att dess arbetsuppgifter måste undergå mindre

eller större ändring samt att föreningens framtid bland annat komme att

bero på i vilken grad vissa föreningens arbetsuppgifter, som icke folie bort

genom förstatligandet, komme att övertagas av den statliga vägmyndigheten

Här ifrågavarande uppgifter vore, anför föreningen, i huvudsak följande.

1. Föredrag örn enskilda vägar vid lantbruks-, lantmanna- och skogsskolor.

Varje år borde åtminstone 50 föredrag hållas.

2. Ordnandet av fortsättningskurser örn 1 å 3 veckor för vägbefäl och

specialarbetare: vägmästare, schaktmästare och jämställda samt maskinskötare

och chaufförer, i regel med fast anställning vid landsbygdens vägväsende.

Dylika kurser böra hållas en gång örn året i olika ämnen, beroende på den

tekniska utvecklingen. Kurser ha hållits i beläggningsteknik och under de

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

sista åren i tjälskadeskydd och grusvägunderhåll. Ytterligare 2 a 3 kurser

av det sistnämnda slaget erfordras, och dessutom böra kurser ordnas för

vägmaskinskötare.

3. Utgivandet av en vederhäftig vägteknisk tidskrift.

4. Att bilda det forum, där vägintressenter av olika slag, såsom representanter

för statliga och stadskommunala myndigheter, entreprenörer, vägmaskintillverkare

och leverantörer gemensamt kunna diskutera och giva värdefulla

uppslag i aktuella väg- och vägtrafikfrågor.

Föreningen anser sannolikt, att uppgifterna under punkt 2, utbildningskurserna,

med tiden komma att övertagas av den statliga vägmyndigheten för

den personal, som är sysselsatt vid det statliga vägväsendet, analogt med

vad som har skett hos andra jämförbara statliga verk. Vägmästare och liknande

personal hos kommuner m. fl. finge söka utbildning vid skolor eller

på annat sätt.

- Utgivandet av en vägteknisk tidskrift skulle möjligen också kunna övertagas

av den statliga vägmyndigheten och därvid bland annat också innehålla

verkets interna tjänstemeddelanden. Emellertid har erfarenheten från de

statliga verkens tekniska meddelanden givit vid handen, att dessa meddelanden

i gemen inskränkas till behandling av verkens egna arbeten och att de

icke giva den fylliga redogörelse för de tekniska och ekonomiska problemen,

som givits och kan givas i vägföreningens tidskrift. Att ett meddelande,

utgivet av ett statligt verk, näppeligen komme att innehålla uppsatser, som

innehölle meningar stridande mot verkets egna, ligger i sakens natur, huru

värdefulla sådana avvikande meningar än kunde vara. Många för vägväsendets

utveckling värdefulla uppslag från utomstående personer, vilka lättare finna

väg ,till en enskild tidskrift, skulle därför måhända aldrig bliva publicerade.

Övervägande skäl synas därför tala för att det bästa resultatet nås, örn

tidskriften även i fortsättningen utgives av vägföreningen, samt att tidskriften

innehåller både det statliga verkets tjänstemeddelanden, exempelvis under en

särskild avdelning, samt kanske även visst slag av meddelanden från statens

väginstitut.

Arbetsuppgifterna under punkt 1, föredragen vid skolorna, torde endast *

med större svårighet kunna ombestyras av den statliga vägmyndigheten,

särskilt då denna icke lär komma att utrustas med en avdelning för enskilda

vägar.

Under alla förhållanden kan dock påstås, att det statliga verket, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, icke omedelbart Iean vara berett att övertaga vägföreningens

uppgifter, ty först måste ju styrelsens åligganden efter förstatligandet

preciseras och beslutet örn förstatligandet träda i kraft. Därutöver

torde viss tid förflyta, innan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kan vara beredd

att övertaga vägföreningens här nämnda uppgifter.

Uppgiften under punkt 4, att bilda ett forum för vägintressenter av olika

slag, lär en statlig myndighet aldrig kunna övertaga.

Självfallet kan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke övertaga vägföreningens

här skildrade uppgifter utan att extra kostnader uppstå för styrelsen.

Att statsverkets kostnader därvid skulle minskas, är väl föga troligt; motsatsen

torde antagligen bliva fallet.

Under sådana omständigheter syntes det, fortsätter föreningen, vara ett

statsintresse, att föreningen kunde fortleva och driva sin verksamhet, om än

i inskränkt omfattning, åtminstone under en tid framåt, dock minst två år.

Därefter borde det lättare kunna överblickas, huruvida förutsättningar för

föreningens fortbestånd förelåge eller icke. För verksamhetens uppehållande

under nämnda övergångstid vore det emellertid nödvändigt, att föreningen

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

tillförsäkrades elt statsbidrag, som vid nu rådande prisnivå uppginge till

minst 10,000 kronor per år. Föreningens reserver vore så små, att de endast

kunde täcka de utgifter, som vore oundgängliga i samband med föreningens

upplösning.

På grund av det anförda hemställer vägföreningen, att föreningen för uppehållande

av sin verksamhet under kalenderåren 1943 och 1944 måtte komma i

åtnjutande av ett statsbidrag av 10,000 kronor per år, eller eventuellt efter

förnyad framställning något högre belopp, därest en mera avsevärd höjning

av prisnivån därtill skulle giva anledning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som anbefallts avgiva yttrande över vägföreningens

framställning, har i sin skrivelse den 21 november 1942 behandlat

framställningen i samband med äskande av anslag till bidrag till vissa forsknings-

och undersökningsarbeten. Styrelsen har uttalat, att det syntes önskvärt,

att genom ett lämpligt statsbidrag åtminstone under den närmaste tiden

möjlighet bereddes föreningen att fortsätta sin verksamhet i icke alltför beskuren

omfattning. Vissa av föreningens arbetsuppgifter syntes visserligen

så småningom kunna komma att övertagas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

sedan vägförstatligandet genomförts, men att detta övertagande skulle kunna

ske under det nästkommande budgetåret vore uteslutet med hänsyn till den

mångfald andra frågor styrelsen då hade att taga befattning med. Då det

av föreningen äskade bidraget å 10,000 kronor finge anses erforderligt med

hänsyn till såväl föreningens föreliggande arbetsuppgifter som dess försvagade

ekonomiska ställning, ville styrelsen föreslå, att i forskningsanslaget för nästa

budgetår inräknades medel till ett dylikt statsbidrag.

Styrelsen övergår härefter till att beräkna erforderliga medel för de övriga

ändamål, vilkas kostnader helt eller delvis bestridas från förevarande anslag.

Beträffande vägunderhållsinspektionen anför styrelsen följande.

Sedan styrelsen senast avgav riksdagspetita, har vägunderhållsinspektionen

planmässigt fortsatt sin verksamhet med rådgivning åt vägdistrikten, analys

av kostnader och arbetsmetoder inom vägunderhållets område samt utredning

av vissa organisationsfrågor. De utvunna resultaten hava kommit till användning

bland annat vid det årliga arbetet med beräkningen av vägdistriktens

kostnader för vägunderhållet, vilket arbete numera åligger inspektionen.

Stater för vägunderliållskostnaderna hava sålunda beräknats för åren 1941

och 1942, och arbete med beräkningen för år 1943 och för första halvåret

1944 pågår för närvarande.

Styrelsen utgår ifrån att erforderliga befattningar för handhavandet av vägunderhållsinspektionens

egentliga arbetsuppgifter komma att uppföras å

styrelsens stat i samband med förstatligandet av vägväsendet. Yid sådant

förhållande torde medel för nämnda del av inspektionen icke behöva inräknas

i forskningsanslaget för nästa budgetår annat än för tiden 1 juli—31 december

1943.

Yad beträffar beräkningen av medel för nämnda ändamål har styrelsen

ansett sig icke böra ifrågasätta annan ändring än dels en av levnadskostnadsstegringen

betingad justering av arvodesbeloppen, vilka med ett undantag

äro beräknade enligt vissa löneklasser jämte rörligt tillägg och kristillägg,

dels ock en mot normal löneklassuppflyttning svarande arvodesökning för

det ena av inspektionens kontorsbiträden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 224.

167

För år räknat beräknas alltså kostnaderna

egentliga verksamhet sålunda.

för vägunderhållsinspektionens

Kronor

Arvode till vägunderhållsinspektören enligt löneklass 31 (med avdrag

för pensionsavdrag) ...................... — ................... — ■■■■■

Arvode till en biträdande ingenjör enligt löneklass 22 (med avdrag

för pensionsavdrag) ......................................................

Arvode till en vägmästare ................................................

Arvoden till två kontorsbiträden enligt löneklass 2....................

Reseersättningar ...........................................................

Expenser ....................................................................

15,129

10,242

6,672

7,180

4.000

2.000

Summa kronor 45,223

För tiden 1 juli—31 december 1943 skulle alltså, uttalar styrelsen, erfordras

hälften av nyssnämnda summa eller 22,611 kronor 50 öre, vilket belopp

torde böra avrundas till 22,600 kronor.

Styrelsen erinrar härefter örn att under år 1943 såsom ett led i och

ett hjälpmedel vid vägunderhållsinspektionens allmänna verksamhet pabörjats

arbetsstudier inom vägunderhållets område. Denna arbetsstudieverksamhet

— vilken hittills bedrivits inom ett 10-tal vägdistrikt i skilda delar

av landet — hade omfattat undersökningar och studier i samband med

grusförädling och grustransporter. Det hade härvid visat sig, att även inom

vägväsendet arbetsstudier kunde verksamt bidraga till att åstadkomma en

mera effektiv och ekonomisk drift. Enbart genom en allmän översyn av

arbetsorganisationen och arbetsmetoderna vore stora kostnadsbesparingar

möjliga. Härtill komme de vinster, som vore att förvänta efter tillämpning

av de vid de egentliga arbetsstudierna vunna erfarenheterna. Med hänsyn

till det synnerligen omfattande verksamhetsfält, som förelage, vöre de hittills

utförda arbetsstudierna endast att betrakta såsom en förberedande undersökning.

Det syntes uppenbart, att arbetsstudierna borde fortsättas för att

redan nu skönjbara besparingar i fråga örn vägunderhållskostnaderna skulle

kunna ernås.

I avvaktan på ytterligare erfarenhet anser styrelsen den nu gällande organisationsformen

för arbetsstudieverksamheten böra bibehållas under nästa

budgetår och medel härför inräknas i anslaget till bidrag till vissa forskningsoch

undersökningsarbeten.

För här ifrågavarande verksamhet har, meddelar styrelsen, numera anställts

personal med följande arvoden.

Arvode

kronor

1 arbetsstudieingenjör

1 biträdande ingenjör .

2 arbetsstudiemän.....

1 skrivbiträde .........

................ 12,000

................. 7,200

................. 9,360

................. 3,120

Summa kronor 31,680

opaginerad Kontrollera mot PDF

168 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

För reseersättningar och expenser stå till förfogande sammanlagt 13,320

kronor.

För budgetåret 1943/44 ifrågasätter styrelsen för närvarande icke någon

ändring i fråga örn medelstilldelningen annat än en höjning med 3,000 kronor

på grund av ökade resekostnader. De nu disponibla medlen till reseersättningar

hade nämligen visat sig i och för sig alltför knappa. Härtill komme

den icke förutsedda kostnadsökning, som uppkommit på grund av ändringarna

i resereglementet och i bestämmelserna örn tjänstgöringstraktamente. Någon

inskränkning av resorna vore med hänsyn till arbetsstudieverksamlietens

speciella karaktär icke möjlig; resorna utgjorde nämligen en direkt förutsättning

för arbetsstudiernas bedrivande.

Därest kristillägget under det kommande budgetåret skulle komma att

ytterligare stiga, förutsätter styrelsen, att en reglering av arvodena till kär

ifrågavarande personal med Kungl. Maj:ts medgivande skulle kunna vidtagas.

För styrelsens arbetsstudieverksamhet skulle alltså enligt styrelsen erfordras

48,000 kronor.

Styrelsen erinrar härefter att Kungl. Majit genom brev den 17 april

1942 i anslutning till riksdagens beslut uppdragit åt styrelsen att påbörja

arbetena för att upprätta en liggare över i det allmänna vägnätet på

landsbygden ingående broar samt medgivit, att styrelsen för detta ändamål

finge taga i anspråk ett belopp av högst 12,000 kronor av förevarande

anslag. Angående det påbörjade arbetet med broliggaren anför styrelsen.

Arbetena å brobyrån för att upprätta liggaren utföras i samband med

den nyligen igångsatta särskilda utredningen angående bärförmågan hos det

allmänna vägnätets broar. Enär arbetena med liggarens upprättande härigenom

underlättas, torde det anvisade beloppet av 12,000 kronor väl förslå

att täcka kostnaderna för avlöning åt den personal och för de expenser,

som beräknas vara behövliga under innevarande budgetår, då arbetena avsetts

bliva av i huvudsak förberedande och planläggande art.

Omfattningen av arbetet med liggarens upprättande är i hög grad beroende

av i vilken mån användbara ritningar för äldre broar finnas bevarade.

Den totala kostnaden för liggarens upprättande har därför icke kunnat ens

överslagsvis beräknas förrän nämnda förhållande närmare undersökts.

Såvitt framgått av de hittills gjorda utredningarna kan liggaren beräknas

komma att omfatta cirka 11,000 broar. Liggaren är avsedd att upprättas i

två exemplar, ett för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och ett, uppdelat

länsvis, för vägingenjörskontoren (vägförvaltningarna). Liggaren skall innefatta

kartverk samt för varje bro ett liggarblad med tekniska och vissa

andra uppgifter, ett eller flera ritningsblad ävensom fotografier. Bladen

skola samlas i pärmar, vilka måste vara av kraftigt och stabilt utförande.

För att minska ritnings- och kopieringskostnaderna avses fotografiska kopior

komma till användning i största möjliga utsträckning.

Tiden för liggarens upprättande är i viss män beroende av den tid, som

åtgår för utearbetena med uppmätning och fotografering av själva broarna.

Aven under förutsättning att utearbetena bedrivas i sådan takt, att arbetet

å styrelsen med liggarens upprättande kan fortgå kontinuerligt, torde emellertid

liggaren icke kunna färdigställas på kortare tid än tre år räknat från

ingången av budgetåret 1943/44. Härvid har räknats med att arbetet under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 224. 169

överinseende av en högskoleingenjör (deltjänstgöring) skulle kunna utföras

av två ingenjörer eller ritare med lägre teknisk utbildning samt ett rit- och

skrivbiträde.

Utearbetena med erforderlig uppmätning samt fotografering av broarna

ävensom upprättandet av erforderliga uppmätningsskisser förutsätter styrelsen

skola utföras genom de lokala vägmyndigheternas försorg och på deras bekostnad.

Styrelsens kostnader för liggarens upprättande kunde under förut

angivna förutsättningar överslagsvis beräknas till följande belopp.

Kronor

Kostnad för förberedande arbeten under budgetåret 1942/43........ 6,000

Kostnad för kartverk...................................................... 1,800

» » samlingspärmar ............................................ 11,000

» » fotografering och kopiering av ritningar ................ 45,000

Avlöningskostnader (beräknade för tre års arbete):

en högskoleingenjör, V4 årslön av 8,000 kronor ............ 6,000

två ingenjörer eller ritare med årslön av 4,500 kronor — 27,000

ett rit- och skrivbiträde med årslön av 3,000 kronor ...... 9,000 42,000

Expenser ................................................. 6,200

Summa kronor 112,000

Med avdrag av det för innevarande budgetår anvisade beloppet 12,000

kronor kunde sålunda, uttalar styrelsen, ytterligare erforderligt medelsbelopp

beräknas till i runt tal 100,000 kronor. Med hänsyn till det under de första

åren större behovet av materielanskaffning och iordningställande av ritningar

syntes nämnda belopp böra fördelas med större andelar på de första åren.

Angående värdet av broliggaren anför styrelsen.

Avsaknaden av en broliggare har visat sig innebära betydande olägenheter,

särskilt under de senaste åren, då det med hänsyn till förekommande tyngre

civila och militära transporter framstått såsom allt mera nödvändigt att äga

tillgång till samlade uppgifter örn befintliga broars beskaffenhet och bärighet.

Med det stora antal broar, som ingår i vägnätet, är det såväl för väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen som för vägingenjörerna omöjligt att för närvarande

överblicka nämnda förhållanden. På grund härav kunna utredningar örn

broarnas bärighet och möjligheterna för medgivande av tyngre transporter

ofta icke verkställas utan föregående undersökning å platsen. Behovet av

en fullständig broliggare, ur vilken erforderliga tekniska och andra data

snabbt kunna erhållas, måste därför anses oundgängligt. Från militärt håll

har vid upprepade tillfällen framhållits, att broliggare snarast bör upprättas,

vilket vid nyligen hållet samråd i saken ytterligare betonats av försvarsstaben.

Då broliggaren skulle innebära icke blott praktiska utan även ekonomiska

fördelar genom att tidsödande och dyrbara resor och undersökningar i stor

utsträckning skulle kunna undvikas och då dess upprättande skulle väsentligt

underlättas genom att utföras i samband med förenämnda utredning angående

broarnas bärförmåga, böra arbetena med dess upprättande fortsättas

och fullföljas Titan avbrott.

Såsom förut nämnts bleve, fortsätter styrelsen, arbetena inom styrelsen

med liggarens upprättande under innevarande budgetår av i huvudsak för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

beredande och planläggande art. Under nästkommande budgetår skulle arbetena

kunna bedrivas i väsentligt ökad omfattning. Med hänsyn härtill och

under hänvisning till vad som anförts angående kostnaderna och deras fördelning

föreslår styrelsen, att för fortsättande under budgetåret 1943/44 av

arbeten inom styrelsen med upprättandet av broliggaren anvisas ett belopp

av 40,000 kronor.

Genom beslut den 10 juli 1942 har Kungl. Maj:t bemyndigat väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen att för bestridande av styrelsens egna kostnader för

trafikräkningar under år 1942 disponera ett belopp av högst 6,000 kronor

av anslaget till vissa forsknings- och undersökningsarbeten.

Med anledning härav upplyser styrelsen, att de vid trafikräkningarna erhållna

uppgifterna i viss omfattning bearbetats och publicerats. De anvisade

medlen beräknades i sin helhet komma att tagas i anspråk.

Styrelsen erinrar härefter om att styrelsen i sin petitaskrivelse hösten 1941

beträffande trafikräkningarna framhållit, bland annat, att då numera statsbidraget

för vägdistriktens kostnader för sommarunderhållet utginge efter en

på förhand fixerad kostnad, vilken måste beräknas även med hänsyn till

trafikens storlek, behovet av kontinuerliga trafikräkningar blivit större än

tidigare samt att dylika räkningar vore av största värde även för lösande av

de uppgifter, som tillkomme vissa av de nuvarande kristidsorganisationerna.

Yad sålunda anförts gällde allt fortfarande. Med hänsyn härtill och då behov

av trafikräkningar givetvis förelåge även efter genomförande av vägväsendets

förstatligande, syntes enligt styrelsen trafikräkningar böra utföras

även under år 1943. Styrelsen beräknade härför ett oförändrat medelsbehov

av 6,000 kronor.

Vid sin förevarande skrivelse har styrelsen fogat en till styrelsen ingiven,

till Kungl. Maj:t ställd framställning från samfundet för hembygdsvård,

vari hemställts örn statsbidrag med 11,000 kronor till fortsatt anställande

av en vägvårdskonsulent hos samfundet under budgetåret 1943/44.

Framställningen har icke givit väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anledning

till erinran.

För diverse ändamål, såsom bidrag till betongkommitténs verksamhet

m. m. och såsom reserv för tillgodoseende av ytterligare medelsbehov beträffande

de verksamhetsgrenar, som här förut omnämnts, anser styrelsen

böra beräknas ett belopp av 9,400 kronor.

I enlighet med vad styrelsen anfört skulle anslaget till bidrag till vissa

forsknings- och undersökningsarbeten anvisas med (10,000 + 22,600 + 48,000

+ 40,000 + 6,000 + 11,000 + 9,400) 147,000 kronor. Härom gör styrelsen hemställan.

Samfundet för hembygdsvård har i sin förutnämnda skrivelse anfört bland

annat.

En av de viktigaste uppgifterna för den inom samfundet organiserade vägbyrån

vore visserligen att genom upplysningsverksamhet av olika slag öka

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

förståelsen och intresset för vägvården. En annan icke mindre viktig uppgift

vore emellertid att söka lösa aktuella problem från fall till fall. Det

hade ofta visat sig nödvändigt att för vägprojekten utarbeta detaljerade ritningar

och arbetsbeskrivningar till ledning för det praktiska utförandet. Då

sådana utredningar och förslag vore mycket tidskrävande, hade samfundets

vägbyrå länge haft behov av en assistent, som på antytt sätt kunde i detalj

bearbeta förslagen. Tack vare tillmötesgående från väg- och vattenbyggnads

styrelsen hade sedan några månader tillbaka en sådan assistent knutits till

vägbyrån. Detta hade ordnats så, att han mot en viss ersättning per timme

ritade på vederbörande uppdragsgivares bekostnad; vägvårdskonsulenten

ställde utan extra kostnad sin kraft till förfogande. Genom denna arbetsform

kunde konsulenten mera ägna sin tid åt de större uppgifterna och åt

principerna för att lösa de problem, som samfundets vägbyrå anmodats utarbeta

förslag till. Det mera ingående studiet av dessa i terrängen liksom

själva ritningsarbetet, utarbetandet av planteringsplaner och upprättandet av

arbetsbeskrivningar utförde assistenten.

Det syntes samfundets styrelse därför i hög grad önskvärt, att till vägbyrån

kunde även för framtiden knytas en assistent med skisserade arbetsuppgifter.

Örn en sådan assistent, som borde vara utbildad trädgårdsarkitekt,

erhölle en lön av 500 kronor i månaden, motsvarade detta en årslön av 6,000

kronor. Förutsattes att assistenten halva tiden kunde honoreras för särskilda

uppdrag — varvid kostnaderna påfördes respektive vägföretag, såsom nu vore

fallet — och att han under återstående sex månader vore verksam inom vägbyrån

för att verkställa sådana utredningar, varmed icke något särskilt vägbygge

kunde belastas (såsom utarbetande av recept på gräsfröblandningar

för olika jordarter, principer för utförande av snöskyddsplanteringar och

dylikt), skulle av allmänna medel till vägbyrån endast fordras 3,000 kronor

jamte förslagsvis 500 kronor för sådana resor, som icke kunde debiteras särskild

uppdragsgivare.

Samfundet för hembygdsvård ville av statsfinansiella skäl för budgetåret

1943/44 icke begära det anslag på 15,000 kronor, som tidigare utgått för vägbyråns

verksamhet, men anhölle för sin fortsatta verksamhet enligt angivna

riktlinjer örn ett statsbidrag av 11,000 kronor.

Ett övertagande från statens sida av den allmänna väghållningen torde helt Departementisnaturligt

komma att medföra, att åtskilliga av de uppgifter, åt vilka svenska chefen

vägf öreningen sedan lång tid ägnat sin verksamhet, komma att övertagas av

statliga organ. Det kan då ifrågasättas, huruvida staten framgent bör ekonomiskt

stödja föreningens verksamhet. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållit, torde det emellertid med hänsyn till den mångfald nya frågor,

med vilka styrelsen i samband med vägförstatligandets genomförande har att

taga befattning, vara uteslutet, att styrelsen såvitt avser nästa budgetår kan

bliva i tillfälle att ens i någon utsträckning ägna sig åt de uppgifter, som

för närvarande ingå i vägföreningens verksamhet. Då det måste anses önskvärt

ur allmän synpunkt, att donna verksamhet ej nu nedlägges — vilket måste

befaras, därest staten icke ekonomiskt stödjer föreningen — anser jag mig

böra tillstyrka, att föreningen även för nästa budgetår får åtnjuta statsbidrag.

På grund av föreningens svaga ekonomiska ställning synes det vara

påkallat, att bidraget höjes till det begärda beloppet av 10,000 kronor. Tåg

förutsätter därvid, att verksamheten kommer att av föreningen i stort sett

upprätthållas i sin nuvarande omfattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj-.ts proposition nr 221.

Yad angår frågan om statens ställning till föreningen efter utgången av

nästa budgetår anser jag mig redan nu böra framhålla, att, därest fortsatt

statsbidrag anses böra ifrågakomma, detsamma synes böra begränsas och

därvid i första hand avse att möjliggöra utgivande av en vägteknisk tidskrift.

Föreningens huvudsakliga verksamhet i övrigt, anordnandet av olika

slag av kurser samt utgivande av handböcker i vägtekniska ämnen, förutsätter

jag nämligen, såsom jag förut antytt, skola komma att övertagas av de statliga

vägorganen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar rörande kostnaderna för

vägunderhållsin spek tionens egentliga verksamhet under tiden den 1

juli—31 december 1943 ha icke givit mig anledning till erinran. I förevarande

anslag bör därför inräknas ett belopp av 22,600 kronor. Jag vill här erinra örn

att det av mig tidigare i dag framlagda förslaget till organisation från och med

ingången av år 1944 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förutsätter, att kostnaderna

för underhållsinspektionens egentliga verksamhet skola efter den 31

december 1943 bestridas från styrelsens avlönings- och omkostnadsanslag.

De påbörjade arbetsstudierna å vägunderhållets område, vilka syfta till

att åstadkomma en i möjligaste mån effektiv och ekonomisk drift, böra givetvis

fullföljas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har härför beräknat erforderligt

ett belopp av 48,000 kronor för nästa budgetår. I jämförelse med

motsvarande kostnader för innevarande budgetår innebär det nu äskade beloppet

en höjning med 3,000 kronor, vilken hänför sig till det för resor avsedda

beloppet. Styrelsens beräkningar föranleda icke någon erinran från

min sida.

I anslaget till bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten har

för innevarande budgetår inräknats ett belopp av 12,000 kronor för att påbörja

uppläggning av en broliggare, avseende de i det allmänna vägnätet på

landsbygden ingående broarna. Vid framläggandet av sitt förslag härom kunde

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke lämna några närmare uppgifter till

ledning för beräkningen av de slutliga kostnaderna för arbetet. Då jag nästlidet

år tillstyrkte styrelsens förslag örn medel för arbetets påbörjande,

förutsatte jag därför, att arbetet skulle kunna avbrytas, därest det skulle

visa sig, att kostnaderna bleve större än som kunde anses svara mot de därmed

avsedda fördelarna. Ett närmare preciserande av kostnaderna förutsattes

skola kunna länmas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband

med äskande av ytterligare medel för budgetåret 1943/44.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande broliggaren nu meddelat,

att densamma beräknas komma att omfatta omkring 11,000 broar och

att arbetet kommer att taga en tid av omkring 3 år, räknat från och med

den 1 juli 1943. Utearbetena med erforderlig uppmätning samt fotografering

av broarna ävensom upprättandet av erforderliga mätningsskisser förutsättas

skola utföras genom de lokala vägmyndighetemas försorg och på

deras bekostnad. Då omfattningen av arbetet i hög grad är beroende av i

vad mån användbara ritningar för äldre broar finnas bevarade, har väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, som ännu icke varit i tillfälle att undersöka nämnda

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

förhållande, icke kunnat beräkna slutkostnaden för broliggarens upprättande.

Styrelsens egna kostnader ha emellertid överslagsvis beräknats till 112,000

kronor. Det efter avdrag av redan anvisade medel återstående beloppet å

100.000 kronor har styrelsen förutsatt skola fördelas på budgetåren 1943/44

—1945/46. För nästa budgetår skulle det erforderliga beloppet uppgå till

40.000 kronor.

I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser jag det ur såväl

civila som militära synpunkter angeläget, att det påbörjade arbetet med broliggaren

fortsättes. Då styrelsens för nästa budgetår härför beräknade kostnader

icke givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag, att i förevarande

anslag för ändamålet inräknas det äskade beloppet å 40,000 kronor.

Med hänsyn till bland annat den betydelse, som kontinuerliga trafikräkningar

äga i samband med beräkningen av vägunderhållskostnaderna, tillstyrker

jag, att för trafikräkningar under nästa budgetår avses ett belopp av

6.000 kronor eller samma belopp som för innevarande budgetår.

Även örn vissa skäl kunna anföras till stöd för en ökning av bidraget till

samfundet för hembygdsvård, anser jag mig med hänsyn till nödvändigheten

att begränsa statsutgifterna icke kunna tillstyrka den föreslagna

höjningen av bidraget från 5,000 kronor till 11,000 kronor. Jag förordar, att

bidraget utgår med oförändrat belopp, 5,000 kronor.

I likhet med vad hittills brukat ske bör ett mindre belopp stå till Kungl.

Maj:ts förfogande för sådana vägväsendet berörande, ej närmare angivna

ändamål, vilka kunna framdeles aktualiseras och för vilka kostnaderna lämpligen

böra bestridas av förevarande anslag. Beloppet synes kunna bestämmas

till 8,000 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle anslaget till bidrag till vissa

forsknings- och undersökningsarbeten anvisas med (10,000 + 22,600 + 48,000

+ 40,000 4- 6,000 + 5,000 + 8,000) 139,600 kronor eller avrundat 140,000

kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten

för budgetåret 1943/44 anvisa ett reservationsanslag

av ................................................... kronor 140,000,

att avräknas mot automobilskattemedlen.

Vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit skulle sjätte huvudtitelns

anslag för budgetåret 1943/44 under vägväsendet, däri inräknade de anslag

till nämnda ändamål beträffande vilka slutliga förslag framlagts i årets statsverksproposition,

uppgå till sammanlagt 110,589,100 kronor med följande för
-

delning.

Kronor

Statens väginstitut ............................................................... 235,000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar ........................ 1,006,000

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader ..................... 222,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj-.ts proposition nr 224.

Kronor

Vägförvaltningarna: Avlöningar ............................................. 2,472,000

Vägförvaltningarna: Omkostnader .......................................... 328,000

Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande 400,000

Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna m. m................ 106,000

Bidrag till vinterväghållningen på landet ................................. 8,500,000

Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m................... 41,500,000

Vägskatteutjämningsbidrag ..................... 230,000

Vinterväghållningen på landet ................................................ 9,000,000

Barmarksunderhållet på landet ............................................. 20,500,000

Projektering av vägar och broar på landet .............................. 250,000

Nyanläggning av bygdevägar ................................................ 2,000,000

Nyanläggning av ödebygdsvägar ............................................. 600,000

Byggande av huvudvägar ...................................................... 3,750,000

Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar ........................ 1,250,000

Stensättning av vägar ......................................................... 1,000,000

Byggande av broar ............................................................... 3,000,000

Byggande och förbättring av vissa för riksförsvaret betydelsefulla

vägar och broar ............................................................... 3,800,000

Reparationsberedskap vid väg- och vattenbyggnadsväsendet ...... 2,200,000

Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga

vägar och gator ............................................................... 4,850,000

Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken

viktiga gator ................................................ 1,500,000

Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av

mark för allmän väg m. m................................................. 50,000

Bidrag till byggande av enskilda vägar .................................... 600,000

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m............................ 1,000,000

Bidrag till säkerhetsanordningar vid järnvägskorsningar ............ 100,000

Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten ............ 140,000

Avsättning till statens automobilskattemedelsfond .................. 100

Summa kronor 110,589,100

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSVÄSENDETS FÖRRÅDSFOND. 1

[24.] Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond. För

detta ändamål har i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten: bil. 4, punkten

58) under rubriken Fonden för förlag till statsverket upptagits ett investeringsanslag

med beräknat belopp av 10,000,000 kronor.

T enlighet med vad 1942 års vägsakkunniga föreslagit har jag i det föregående

förordat, att förrådsrörelsen vid vägväsendet samt vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

övriga verksamhetsområden skall friställas och drivas såsom

en självständig affär. De sakkunniga ha förutsatt, att förrådsrörelsen skulle

omfatta större vägmaskiner, grustag och förråd av väglagningsämnen, garage-,

verkstads- och förrådsbyggnader samt förlagseffekter.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 22d.

För en friställd förrådsrörelse av denna omfattning erfordrades, anföra de

sakkunniga (betänkandet sid. 271), uppenbarligen ett mycket betydande förlagskapital.

Detta kunde lämpligen i huvudsak bildas genom att de olika vägdistriktens

tillgångar sammanfördes till en förlagsfond för vägväsendet att förvaltas av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Denna fond förutsattes därutöver genom anvisande

av anslag å kapitalbudgeten skola tillföras förlagsmedel till lämpligt

avvägt belopp för komplettering av de i fonden ingående tillgångarna. Fondens

kapitaltillgångar skulle alltså utgöras av de från vägdistrikten övertagna tillgångarna

samt särskilda därutöver gjorda kapitalinvesteringar.

Beträffande behovet av komplettering av de från vägdistrikten övertagna

tillgångar, som skulle ingå i fonden, torde jag, under hänvisning i övrigt till

de sakkunnigas redogörelse (betänkandet sid. 301 o. f.) här få nämna följande.

Enligt uppgifter från vägdistrikten har det uppskattade verkliga värdet av

vägdistriktens maskiner och inventarier den 31 december 1943 beräknats

komma att uppgå till 28,000,000 kronor. De sakkunniga framhålla, att det

först en tid efter förstatligandets genomförande torde vara möjligt att med

någon grad av säkerhet bedöma den lämpliga omfattningen av maskinparken

och därmed också behovet av medel för att uppbringa den till erforderlig

storlek. För utjämning av förekommande variationer i behovet av förnyelse

av materielen samt för att till en del ersätta eftersatt förnyelse erfordrades

emellertid medel redan under första halvåret 1944. Nyanskaffningsbehovet

ha de sakkunniga för nästa budgetår beräknat till 3,000,000 kronor. De sakkunniga

förutse emellertid, att ytterligare förlagsmedel framdeles kunna behövas

för maskinparkens utökning.

Vid beräknandet av sistnämnda belopp ha de sakkunniga utgått från att

tjänstebilar för personalen vid den statliga vägorganisationen till en början

skulle anskaffas endast i begränsad omfattning. Framdeles borde tjänstebilar

anskaffas för alla vägmästare. När frågan härom bleve aktuell, måste ytterligare

förlagsmedel ställas till förrådsrörelsens förfogande.

De sakkunniga ha vid beräknandet av nyssnämnda belopp vidare förutsatt,

att väghållningen under den närmaste framtiden skulle ha den omfattning,

som den för närvarande hade. Skulle väghållningsverksamheten öka i

omfattning, bleve, anföra de sakkunniga, troligen viss ökning av maskinparken

erforderlig. En ökning kunde icke ske utan att ytterligare förlagsmedel ställdes

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.

Det förlagskapital å 1,000,000 kronor för anskaffning av vägmaskiner m. m.,

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för närvarande förvaltar och som till

större delen investerats i maskiner för byggande av väg, förutsattes av de

sakkunniga skola överföras till förlagskapitalet för maskincentralförrådet.

För inköp av grustag beräkna de sakkunniga erforderligt ett belopp

av 500,000 kronor, för väglagningsämnen 3,000,000 kronor, för dammbindningsmedel

3,000,000 kronor och för ej särskilt angivna övriga förlags

effekter 500,000 kronor.

Det av do sakkunniga beräknade medelsbehovet för första halvåret 1944

uppgår alltså till sammanlagt 10,000,000 kronor.

s. 176 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

176 Kungl. Majits proposition nr 224.

De sakkunniga erinra att, av vägstyrelsernas uppgifter att döma, förlagsfonden

från vägdistrikten skulle tillföras över 13,000,000 kronor i kontanter

och banktillgodohavanden. Skulle emellertid de i 1943 års statsverksproposition

förordade nya grunderna för statsbidrag till vägdistriktens kostnader för

vinterväghållningen under år 1943 tillämpas, torde vägdistrikten i större utsträckning

än beräknat behöva, anlita sina egna tillgångar till att bestrida

nämnda kostnader, varför banktillgodohavandena vid avvecklingen komme att

vara mindre än vägstyrelserna antagit.

Sistnämnda medel skulle sålunda, framhålla de sakkunniga, icke kunna

med säkerhet tagas i anspråk för den nyanskaffning, som enligt vad nyss sagts

skulle ske med förlagsmedel. På grund härav borde å kapitalbudgeten för

budgetåret 1943/44 anvisas ett belopp av 10,000,000 kronor för detta ändamål.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det föreslagna anslaget å 10 miljoner

kronor till förlagsmedel för förrådsrörelsen vara knappt tilltaget. Enligt

inom styrelsen gjorda beräkningar skulle erfordras ett belopp av omkring

15 miljoner kronor. Örn anslaget bleve för snävt tilltaget, kunde detta medföra

hinder för styrelsen att verkställa inköp på fördelaktigaste sätt.

För att kunna bestrida kostnaderna för inköp av sådana förrådseffekter,

som måste anskaffas redan före den 1 januari 1944, behöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

äga tillgång till visst förlagskapital. Vidare äro förlagsmedel

behövliga för komplettering av de förlagseffekter m. m., som staten

efter ingången av år 1944 kommer att få övertaga från vägdistrikten. I

likhet med de sakkunniga anser jag därför, att ett lämpligt avvägt belopp

bör anvisas såsom förlagskapital för förrådsfonden.

Vad angår storleken av anslagsbeloppet, vill jag erinra, hurusom jag vid

behandlingen i det föregående av förrådsbyråns organisation och därmed

sammanhängande spörsmål framhållit, att den knapphet på material, som

för närvarande råder på vissa områden, förhindrar ett uppläggande av större

lager i fråga örn flera slag av förrådseffekter. Vidare har jag ansett försiktigheten

bjuda att i nuvarande tidsläge med oviss prisutveckling begränsa

lagerhållningen även av sådana effekter, som stå att erhålla.

Vid bedömande av behovet av nya förlagsmedel för förrådsfonden bör

slutligen beaktas, att med den budgetmässiga reglering, som jag förordat i

fråga örn övertagandet av vägdistriktens tillgångar och skulder, vissa kontanta

belopp komma att tillföras förrådsfonden i samband med övertagande

av distriktens tillgångar.

Med hänsyn till här anförda förhållanden anser jag tillräckliga skäl icke

föreligga att frångå de sakkunnigas beräkningar rörande behovet av nya förlagsmedel.

Jag tillstyrker alltså, att ett belopp av 10,000,000 kronor anvisas

under kapitalbudgeten till förstärkning av förrådsfondens kapitaltillgångar.

Jag förutsätter att, sedan överblick vunnits rörande de tillgångar, som

komma att tillföras förrådsfonden, samt rörande fondens behov av förlagsmedel,

en närmare prövning verkställes beträffande den lämpliga storleken

av fondens kapital. Skulle detta visa sig vara större än nödvändigt, bör

givetvis nedskrivning ske genom återleverering till riksgäldskontoret.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Förlag för väg- och vattenönggnadsväsendets förrådsfond

å kapitalbudgeten under rubriken Fonden för förlag till statsverket

för budgetåret 1943/44 anvisa ett investeringsanslag

av .............................................. kronor 10,000,000.

Till vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt

behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1943.

1 sami.

Nr 224.

482 4.1

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

- Sid.

Inledning ........................................................................................ 1

Den statliga vägor ganisationen ............................................................ 3

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Allmänna synpunkter på anställningsform och löneställning för vissa

befattningar i chefsställning ................................................... 8

Generaldirektörens löneställning ................................................... 10

Byråindelningen ..................................................................... 10

Vägbyrån................................................................................. 16

Geotekniska avdelningen ............................................................ 26

Förrådsbyrån ........................................................................... 26

Kanslibyrån ........................................................................... 40

Kameralbyrån ........................................................................ 44

Brobyrån, järnvägs- och luftfartsbyrån samt hamnbyrån ..................... 51

Viss för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gemensam personal ............ 59

Inrättande av en överrevision ...................................................... 61

Den lokala vägorganisationen:

Vägförvaltningarna .................................................................. 65

Vägmästarorganisationen ............................................................ 88

Vissa särskilda personalfrågor i samband med vägväsendets förstatligande 95

övertagandet av vägdistriktens tillgångar och skulder ........................ 106

Anslagsfrågor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m.:

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Avlöningar .............................. 109

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen: Omkostnader ........................... 117

Vägförvaltningarna: Avlöningar ................................................... 122

Vägförvaltningarna: Omkostnader ................................................ 128

Vissa engångsutgifter i samband med vägväsendets förstatligande ...... 130

Riksvägnämnden och de lokala vägnämnderna ni. m...................... 132

Vägbyggnader och vägunderhåll ...................................................... 133

Bidrag till vinterväghållningen på landet .................................... 136

Bidrag till vägunderhållet på landet i övrigt m. m......................... 138

Vinterväghållningen på landet ................................................... 142

Barmarksunderhållet på landet ................................................... 144

Projektering av vägar och broar på landet .................................... 145

Nyanläggning av bygdevägar ...................................................... 145

Nyanläggning av ödebygdsvägar ................................................... 147

Byggande av huvudvägar ............................................................ 148

Förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar .............................. 150

Stensättning av vägar ............................................................... 150

Byggande av broar ..................................................................... 153

Bidrag till underhåll av städernas för automobiltrafiken viktiga vägar

och gator ........................................................................... 155

Bidrag till byggande av städernas allmänna vägar och för automobiltrafiken

viktiga gator ............................................................ 158

Bidrag till vissa städer och samhällen för tillhandahållande av mark

för allmän väg ..................................................................... 158

Bidrag till byggande av enskilda vägar .......................................... 159

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m.................................. 162

Bidrag till vissa forsknings- och undersökningsarbeten ..................... 163

Väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond:

Förlag för väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond .................. 174

Stockholm 1043. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den statliga vägorganisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor jämte i s. 1 i texten
  2. 2SärU 1943:4 Memorial angående Bisättning åt av andra särskilda utskottet anlitat biträde. Andra särskilda utskottet har anlitat biträde av numera t. f. byråchefen Å. Wirsee s. 1 i texten
  3. BU 1943:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till vissa ändringar i lagen angående civila tjånstinnehavares rätt till pension, allmänna t jä s. 34 i texten
  4. 2SärU 1943:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående den statliga vägorganisationen samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor jämte i ämnet väckta m s. 1 i texten