Sök i Ratio Lex

Angående skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m

1943-04-30 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:250, Angående skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående skjutfält

för Bergslagens artilleriregemente m. m.; given

Stockholms slott den 30 april 1943.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 april 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,

Sköld, Eriksson, Bergquist, Andersson, Gjöres.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt, såvitt

angår fråga om skjutfält för Bergslagens artilleriregemente, även med chefen

för jordbruksdepartementet anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Sköld, vissa frågor rörande markförvärv för lantförsvaret samt anför

däivid följande.

I propositioner den 12 mars och den 9 april 1943 (nr 158 och 208) ha framlagts

förslag rörande förvärv av mark för lantförsvarets räkning. Jag anmälde

i dessa sammanhang, att beträffande vissa andra förslag till markförvärv pågående

utredningar — som i flertalet fall visat sig relativt tidskrävande ined

hänsyn till att preliminära köpeavtal såvitt möjligt eftersträvats innan ärendena

förelädes riksdagen — för det dåvarande icke vore slutförda och anhöll

att framdeles få återkomma till de frågor, som sålunda återstode.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 250.

1190 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Jag hemställer nu att få anmäla följande frågor.

I. Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente. Jämlikt 1942 års försvarsbeslut

skall ett nytt kårartilleriregemente, Bergslagens artilleriregemente,

uppsättas. I försvarspropositionen till 1942 års riksdag lämnades

frågan örn förläggningsort för det nya regementet öppen i avvaktan på

närmare utredning i ämnet. Efter framställning av Kungl. Majit (propositionen

1942:280) beslöt riksdagen (skrivelse nr 374), att regementet

skulle förläggas till Kristinehamn. Frågan örn anordnande av skjutfält för

regementet berördes i ett särskilt avsnitt av sistnämnda proposition, därvid

redogörelse lämnades för vissa inom artilleriinspektionen verkställda undersökningar

rörande möjligheterna att förlägga skjutfältet till trakten av Villingsberg

å Kilsbergen i Örebro län. Skjutfältsfrågan förelåg emellertid vid tiden

för propositionens framläggande icke i utrett skick. Då det emellertid med

hänsyn till nödvändigheten att i god tid planera för det nya förbandets lokaliteter

m. m. och då den förberedande utredningen givit vid handen, att skjutfältsfrågan

syntes kunna lösas utan alltför stora svårigheter, ansågs beslut

kunna fattas beträffande förläggningsorten, ehuru skjutfältsfrågan måste

lämnas öppen i avvaktan på ytterligare utredning.

Sedan berörda utredning numera slutförts, torde frågan om skjutfält för

Bergslagens artilleriregemente ånyo böra upptagas till behandling.

I fortsättningen kommer en redogörelse för utredningens gång att lämnas,

men dessförinnan torde en kort orientering rörande olika ifrågasatta alternativ

vara på sin plats. Ehuru undersökningen omfattat ett stort antal områden ha endast

tre av samtliga rekognoscerade platser ansetts kunna komma i fråga för

ändamålet, medan övriga förslag av ekonomiska eller andra skäl befunnits vara

ogenomförbara. Av ifrågavarande tre områden är ett beläget i trakten av

Villingsberg å Kilsbergen, medan de båda övriga äro belägna i trakten av

Älvdalen i norra Dalarna respektive Hede i Härjedalen.

Vissa uppgifter, som kunna vara av intresse för bedömande av de tre alternativen,

framgå av följande tablå.

Villingsberg

Älvdalen

Hede

Areal (hektar)

domänverket ....................

10,182

12,275

12,395

enskilda..........................

64

148

-

Bebyggelse ........................

35 skogsjordbruk.

ingen

2 skogsjord-

1 kronojägarbostad m. m.

bruk m. m.

Avstånd till Kristinehamn (landsväg)

30 km

350 km

500 km

Enligt de militära myndigheternas ursprungliga förslag rörande Villingsbergsalternativet

skulle tagas i anspråk ett område med en totalareal av 12,771

hektar, varav 2,289 hektar i enskild ägo.

Av det reducerade Villingsbergsområdet, beläget inom kronoparkerna Villingsberg,

Garphyttan och Tysslinge, utgöras cirka 6,600 hektar av produktiv

skogsmark, till största delen bevuxen med medelålders barrskog, medan omkring

3,500 hektar utgöras av impediment och vatten och 380 hektar av in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 250. 3

ägor. De inom området belägna skogsjordbruken äro av växlande storlek;

de största ha en areal av omkring 20 hektar. Goda vägar finnas anlagda.

Området passeras av två elektriska högspänningsledningar. Enligt kontrakt

med domänverket levereras större delen av det från området fallande

virket till Aktiebolaget Statens Skogsindustrier, som vid Valåsen, 7 kilometer

nordväst Villingsberg, driver en moderniserad sågverksanläggning. Inom området

är tillgången på älg riklig. Jakten å älg och rådjur är inom dessa kronoparker

förbehållen Hans Majit Konungen.

Beträffande det ifrågasatta området i Dalarna är detta beläget 40 kilometer

nordväst Älvdalens samhälle, å ömse sidor av Rotälven, och utgöres av cirka

9,400 hektar skogsmark av svag bonitet, varav större delen — omkring 5,600

hektar — utgöres av icke huggningsbara bestånd, omfattande dels ett större,

trots kulturförsök fortfarande i huvudsak kalt brandfält från år 1902, dels

gles fjällskog och helt avverkade ytor. Omkring 2,900 hektar utgöras av impediment

— huvudsakligen lågfjäll och myrar — samt vatten. Av odlad jord

finnes inom området endast en myrodling, varjämte slåttern i viss utsträckning

tillvaratages vid tre inom området belägna fäbodvallar. Vägarna inom

området äro fåtaliga, dock har domänverket nedlagt visst kapital på vägbyggnader

därstädes. Vilttillgången är ringa.

Det föreslagna området i Härjedalen slutligen är beläget omkring 25 kilometer

från Hede by sydost örn sjön Orten. Närmare halva arealen utgöres

av impediment, huvudsakligen kalfjäll och myrar. Skogsmarken — omkring

6,300 hektar —- är på grund av belägenheten inom fjällområdet av svag bonitet.

Den är till största delen bevuxen med yngre skog. Inom området finnas tvenne

utarrenderade odlingslägenheter samt en plantskola. För närvarande är jakten

inom området utarrenderad för 200 kronor per år.

Jag övergår härefter till att redogöra för den i ärendet verkställda utredningen.

I skrivelse den 15 februari 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

erinrat, att styrelsen och ämbetsverkets tygdepartement gemensamt erhållit

i uppdrag, bland annat, att efter hörande jämväl av domänstyrelsen inkomma

med utredning rörande lämpligheten att såsom skjutfält taga i anspråk

förutnämnda område örn 12,771 hektar, beläget söder örn och i anslutning till

Aktiebolaget Bofors skjutfält å Kilsbergen, samt att styrelsen och departementet

i anledning därav den 24 april 1942 avgivit utlåtande. Därvid hade

bland annat anförts, att inspektören för artilleriet, som föranstaltat örn undersökning

av olika skjutfältsmöjligheter, förklarat området väl lämpat såsom

skjutfält. En genom domänstyrelsens försorg utförd utredning hade emellertid

utvisat, att anordnandet av ett skjutfält i enlighet med förenämnda förslag

komme att medföra höga kostnader. I syfte att nedbringa dessa kostnader

hade fortifikationsstyrelsen föranstaltat örn fortsatt utredning i ärendet.

Härom har nu styrelsen anfört i huvudsak följande.

Ifrågavarande utredning, som avsåge att åstadkomma en sådan begränsning

av det för utläggning till artilleriskjutfält föreslagna området, som utan

väsentliga olägenheter ur militär synpunkt kunde vara att förorda, samt till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr H50.

nedbringande av kostnaderna för fältet, hade uppdragits åt dåvarande översten

å arméns reservstat G. Ekeroth. I en den 2 juli 1942 dagtecknad promemoria

hade Ekeroth föreslagit, att från det till skjutfält avsedda området skulle

undantagas all i enskild ägo varande mark utom tvenne Latorps Aktiebolag

tillhöriga allmänningar. Mot en dylik begränsning av områdets areal hade

arméchefen under hand förklarat sig icke ha något att erinra. Härjämte hade

Ekeroth uppgjort vissa beräkningar till minskning av kostnaderna genom

rationalisering av skogsavverkningen inom området m. m.

Sedan fortifikationsstyrelsen anhållit örn domänstyrelsens yttrande i anledning

av vad i nämnda promemoria anförts, hade domänstyrelsen i skrivelse

till fortifikationsstyrelsen överlämnat en av skogstaxatorn J. Mård den 30

juli 1942 upprättad promemoria, enligt vilken kostnaderna efter den ifrågasatta

begränsningen av det till skjutfält avsedda området samt genom forcerad

avverkning under åren 1943—1945 beräknades kunna avsevärt nedbringas. Sålunda

beräknades kostnaderna för inlösen av enskilda tillhöriga fastigheter enligt

fortifikationsstyrelsens förslag till 27,000 kronor mot tidigare 927,000

kronor, medan domänverkets förluster i anledning av virkets värdenedsättning

på grund av skjutningarna beräknades till i runt tal 1,700,000 kronor mot

tidigare 2,000,000 kronor. Vissa förluster för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier

syntes även kunna nedbringas, därest en forcerad avverkning komme

till stånd. För flyttning av en elektrisk kraftledning slutligen syntes ett lägre

belopp kunna beräknas än vad tidigare föreslagits.

Förutom Mårds promemoria hade domänstyrelsen till fortifikationsstyrelsen

överlämnat jämväl vissa ekonomiska utredningar beträffande av överstelöjtnanten

T. Berggren såsom representant för artilleriinspektionen rekognoscerade

områden inom kronoparkerna Älvdalen och Hede. I detta samband

hade domänstyrelsen anfört, att styrelsen, med hänsyn till de betydande

olägenheter som ett artilleristjutfält vid Villingsberg skulle medföra i första

rummet för befolkningen inom området, för sin del ansåge, att det allvarligt

borde övervägas att förlägga skjutfältet till Älvdalen eller Hede, där intrånget

på grund av områdenas giesa bebyggelse och mindre värdefulla skog skulle

vara av avsevärt mindre social och ekonomisk räckvidd.

T sistnämnda utredningar hade i huvudsak anföris följande.

Därest skjutfältet förlädes till Älvdalen skulle för domänverkets del uppstå

en sammanlagd förlust av 302,800 kronor, varav 301,800 kronor motsvarade

den kapitaliserade förlusten genom virkets värdenedsättning och 1,000 kronor

värdet av odlad jord, varjämte för enskilda personer förlusten skulle bliva

20,000 kronor. — Ett anläggande av skjutfältet inom kronoparken Hede beräknades

för domänverkets del medföra en förlust av 278,600 kronor, innefattande

värdenedsättning av skogsavkastningen, investerat kapital i torp och

plantskola, samt bortfallande jaktarrenden, och därutöver medföra ersättning

till torpinnehavarna för tvångsförflyttning med 30,800 kronor, eller sammanlagt

309,400 kronor.

Berggren hade i en rapport i ämnet framhållit, att de rekognoscerade områdena

syntes såsom artilleriskjutfatt och övningsfält i stort sett likvärdiga

med Villingsbergsområdet. Yad anginge Älvdalen- och Hedealternativen borde

dock beaktas de stora avstånden till Bergslagens artilleriregementes förläggningsort,

Kristinehamn. Under hand hade inhämtats, att kostnaderna för

transport med järnväg av en motoriserad tung division från Kristinehamn

till Älvdalen respektive Hede skulle uppgå till 17,979 kronor 40 öre respektive

25,618 kronor samt under fredstid med rabattera!- pris 12,523 kronor 40 öre

respektive 18,054 kronor 75 öre, vartill komme cirka 10 procents ökning på

grund av taxeförhöjning. Med hänsyn till gällande utbildningsbestämmelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 350. 5

borde man räkna med att årligen minst fem divisioner skulle förflyttas till och

från skjutfältet.

Inspektören för artilleriet, som med skrivelse den 7 september 1942 till

arméchefen överlämnat den av Berggren avgivna rapporten, hade anfört, att

de ifrågasatta områdena i Älvdalen och Hede visserligen i och för sig kunde

bliva väl användbara såsom artilleriskjutfält och militära övningsområden,

men icke vore lämpliga för ett i Kristinehamn förlagt artilleriregemente. Avstånden

mellan förläggningsplatsen och områdena, i fråga voro nämligen

alltför stora för att områdena skulle kunna utnyttjas på sätt, som svarade mot

utbildningens krav. Genom transporterna skulle vidare en avsevärd utbildningstid

gå förlorad. Ett skjutfält borde även uppfylla fordringarna att vara

ett användbart övningsfält, där skarpskjutningar och samövningar med infanteri

och pansarförband m. m. kunde äga rum. Det vore sannolikt att sådana

samövningar av kostnadsskäl endast undantagsvis skulle kunna komma till

utförande i Hede eller Älvdalen med dessa orters avlägsna läge och dåliga

förbindelser. Inspektören för artilleriet ansåge därför, att ur militär synpunkt

Älvdalen- och Hedealternativen måste förkastas. Vidare ifrågasatte inspektören,

huruvida icke i detta sammanhang även borde upptagas frågan örn en

flyttning av artilleriskjutskolan. Skillingaryds skjutfält vore nämligen

för skjutskolans del i minsta laget, och några utvecklingsmöjligheter förefunnes

där knappast. Med hänsyn till den ökade utbildningstid, som varit

erforderlig under beredskapstiden och som vöre avsedd att bibehållas även

efter den nya härordningens genomförande, bleve den tid, under vilken Smålands

artilleriregemente kunde bedriva övningar i Skillingaryd, synnerligen

beskuren, ett förhållande som vore till stort men för utbildningen vid detta

regemente. Det borde därför tagas under övervägande, huruvida icke skjutskolan

borde förläggas till det nya skjutfältet. Emellertid vore en förläggning

av skjutskolan till Älvdalen eller Hede med nuvarande järnvägsförbindelser

utesluten. Av överstelöjtnanten Berggrens utredning framginge, att ur ekonomisk

synpunkt engångskostnaderna för Villingsbergsalternativet bleve

väsentligt högre än för Älvdalen- och Hedealternativen. Därest man emellertid

även medräknade bland annat kapitalvärdet av de årliga kostnaderna för transport

av minst fyra divisioner fram och åter, bleve kostnaderna för Villingsberg

och Älvdalen ungefärligen lika stora, medan däremot Hede komme att ställa

sig väsentligt dyrbarare. Dessutom kunde för övrigt förutses, att kostnaderna

för transport till Älvdalen och Hede i verkligheten skulle komma att bliva

avsevärt högre än vad utredningen utvisade, varjämte man även bolde räkna

med att jämväl annan trupp än de beräknade fyra divisionerna komme att

transporteras till det nya skjutfältet.

I anledning av vad i ärendet förekommit hade arméchefen i skrivelse till

fortifikationsstyrelsen den 1 december 1942 anmodat styrelsen att vidtaga

åtgärder för förläggande av skjutfältet till trakten av Villingsberg.

Fortifikationsstyrelsen har vidare anfört bland annat följande.

I anledning av arméchefens uppdrag hade fortifikationsstyrelsen i skrivelse

den 8 januari 1943 till domänstyrelsen anhållit om yttrande, dels huruvida

från domänstyrelsens sida något funnes att erinia emot en avgiftsfri upplåtelse

till lantförsvaret av Villingsbergsområdet, begränsat på sätt fortifikationsstyrelsen

tidigare föreslagit, dels ock, därest så icke vore fallet, huruvida domänstyrelsen

ville åtaga sig att söka träffa erforderliga uppgörelser med i ärendet

berörda arrendatorer och andra enskilda ägare av byggnader inom området,

under förutsättning att därvid till domänstyrelsens förfogande ställdes ett

belopp av (750,000 + 116,400=) 866,400 kronor. Börande beräknandet av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

detta belopp hade fortifikationsstyrelsen i skrivelsen anfört följande: Enligt

den av skogstaxator!! Mård den 30 juli 1942 upprättade promemorian angående

reducering av de av domänstyrelsen tidigare gjorda kostnadsberäkningarna

för ianspråktagande av mark för artilleriskjutfält vid Villingsberg kunde de i

anledning av områdets ianspråktagande såsom skjutfält uppkommande förlusterna

beräknas till sammanlagt 3,508,095 kronor, varav 2,846,595 kronor för

domänverket, 427,500 kronor för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier och

234,000 kronor för enskilda. Förlusterna för domänverket innefattade 1,722,675

kronor för nedsatt virkesvärde, 29,500 kronor för bortfallande arrenden för

jakt och fiske, 1,000,000 kronor för värdet av skogsjordbruk och tomter inom

målområdet, 4,420 kronor för utfartsvägar för skogsjordbruk inom utrvmningsområdet

samt 90,000 kronor för ersättning till arrendatorer av skogsjordbruk

för tvångsflyttning. Vid sammanträde å fortifikationsstyrelsen hade

Mård senare uppgivit, att av beloppet 1,000,000 kronor för värdet av skogsjordbruk

och tomter inom målområdet 650.000 kronor avsåges motsvara domänverkets

kostnader för uppförande av erforderliga nybyggnader i stället för

sådana inom målområdet, som måste nedläggas. Av de såsom förlust för

domänverket upptagna beloppen skulle således (650,000 + 90,000 =) 740,000

kronor, avseende kostnader för uppförande av erforderliga nybyggnader samt

ersättning till arrendatorer för tvångsflyttning, motsvara domänverkets

direkta utgifter, samt återstoden eller sammanlagt 2,106,595 kronor kapitaliserade

värdet av domänverkets minskade inkomster. Av dessa belopp syntes

blott det förstnämnda å 740,000 kronor böra ersättas. Med hänsyn till att i

beloppet 90,000 kronor icke inräknats eventuella ersättningar till arrendatorer

för förtidigt upphörande av deras arrenden, syntes det fortifikationsstyrelsen

erforderligt att detta belopp höjdes till 100,000 kronor, i anledning varav den

summa, som för täckande av domänverkets direkta utgifter borde ställas till

domänstyrelsens förfogande, beräknades till sammanlagt 750,000 kronor. —

Vad anginge den för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier beräknade förlusten

å 427,500 kronor syntes denna vara av art att icke böra ersättas, enär

något kontrakt mellan domänverket och bolaget med förpliktelse för domänverket

att leverera viss minimimängd virke icke förefunnes. — Beträffande

värdet av enskildas byggnader å statens mark, kunde detta enligt Mård be

räknas till omkring 97,000 kronor. Med hänsyn till sannolikheten av att expropriationsförfarande

i flera fall kunde bliva erforderligt, borde detta belopp

ökas med 20 procent till 116,400 kronor. — Slutligen hade fortifikationsstyrelsen

föreslagit vissa huvudvillkor för dispositionsrätten till det ifrågasatta

området.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 14 januari 1943 hade domänstyrelsen

dels meddelat, att domänstyrelsen, örn tvingande skäl påkallade skjutfältets

förläggning till Villingsbergsområdet, vore beredd att mot en engångsersättning

av 650,000 kronor låta uppföra erforderliga nybyggnader i stället

för vissa inom utrymningsområdet befintliga byggnader, vilka då ej längre

kunde användas för avsett ändamål, dels ock förklarat sig icke vilja undandraga

sig att med av frågan berörda arrendatorer inom området söka träffa

avtal örn skälig ersättning för förtidigt upphörande av gällande arrendekontrakt

ävensom att ombesörja inlösen eller föranstalta örn expropriation avenskilda

tillhöriga byggnader inom området, under villkor att fortifikationsstyrelsen

bestrede kostnaderna för ifrågavarande uppgörelser och åtgärder.

Vad anginge den beräknade förlusten för Aktiebolaget Statens Skogsindustrier

hade domänstyrelsen — med förmälan att den bolaget tillhöriga sågen

vid Valåsen, vars uppförande krävt stora kostnader, vore anlagd för förädling

av i huvudsak från kronoparken Villingsberg fallande virke, att för utvidgning

och modernisering av anläggningen under senare år investerats be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2r>0.

tydande kapital, som beräknats kunna förräntas oell amorteras under förutsättning

att sågen utöver från andra kronans skogar levererat virke tillfördes

timmer från kronoparken Villingsberg till den mängd som normalt kunde

uttagas därifrån, samt att domänstyrelsen med bolaget för varje år träffade

avtal om de priser, som skulle gälla vid leverans till sågen av allt det timmer

från kronoparken som beräknades under året hemfalla till avverkning — förklarat

sig anse, att bolaget borde för genom skjutfältsanläggningen orsakade

förluster tillgodoföras ersättning med förut angivet belopp 427,500 kronor.

Slutligen hade domänstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke från det ifrågavarande

området ytterligare skulle kunna undantagas tvenne i skrivelsen närmare

angivna områden, varigenom 13 skogsjordbruk, 1 kronojägaxbostad och

1 enskild person tillhörig byggnad skulle falla utanför utrymningsområdet,

vilket allt skulle, utöver minskade sociala olägenheter, för statsverket medföra

en beräknad besparing av sammanlagt 280,000 kronor, varav skulle belöpa

238,000 kronor å domänverkets kostnader för nybyggnader, 32,000 kronor å ersättning

för förtidigt upphörande av gällande arrendekontrakt samt 10,000

kronor å inlösen av enskild tillhörig byggnad.

Sedan fortifikationsstyrelsen hos arméchefen anhållit om utredning rörande

möjligheterna att från utrymningsområdet undantaga de av domänstyrelsen

ifrågasatta områdena, hade arméchefen — efter hörande av inspektören för

artilleriet — meddelat, att den föreslagna begränsningen icke borde ifrågakomma,

enär området icke tålde några ytterligare inskränkningar därest skjutfältet

skulle fylla moderna krav.

I skrivelse den 3 september 1942 till fortifikationsstyrelsen hade Örebro

stad genom dess drätselkammare riktat en enträgen vädjan till styrelsen att

icke framlägga förslag örn skjutfältets förläggande till Kilsbergen. Därvid

hade drätselkammaren särskilt understrukit Kilsbergens stora betydelse såsom

tillflyktsort för rekreation och friluftsliv, som bland annat bestyrktes av att

såväl enskilda som korporationer därstädes anlagt ett flertal rast- och sportstugor.

För egen del har fortifikationsstyrelsen anfört, att av samtliga rekognoscerade

områden ur militär synpunkt endast områdena vid Villingsberg, Älvdalen

och Hede i och för sig syntes vara lämpliga såsom artilleriskjutfält.

För ett i Kristinehamn förlagt artilleriregemente syntes med hänsyn till

de stora avstånden till Älvdalen och Hede Villingsbergsalternativet otvivelaktigt

vara att föredraga. Vad anginge kostnaderna för anordnande av skjutfält

å de tre ifrågavarande områdena, syntes engångskostnaderna för Villingsberg

bliva väsentligt högre än för Älvdalen och Hede. Däremot syntes i

längden Villingsbergsalternativet ställa sig billigare än de båda övriga. Därutöver

syntes böra bemärkas den möjligheten, att, därest frågan om artilleriets

skjutskolas förflyttning från Skillingaryd till Bergslagens artilleriregementes

skjutfält, vilken åtgärd syntes lämplig, upptoges till avgörande,

Hede och Älvdalen av militära skäl icke syntes kunna komma i fråga, medan

däremot Villingsberg vore lämpligt, samt att vid sådant förhållande Bergslagens

artilleriregemente i viss män skulle kunna begagna sig av för skjutskolan

uppförda byggnader i Villingsberg, varigenom kostnaderna för byggande

av barackläger å fältet för Bergslagens artilleriregemente kunde nedbringas.

I anledning av vad sålunda anförts ville fortifikationsstyrelsen för

sin del förorda skjutfältets förläggande till Villingsbergsområdet.

Vad anginge kostnaderna för detta områdes ianspråktagande hade dessa

av domänstyrelsen enligt ovan numera beräknats till 3,508,095 kronor, varav

belöpte 2,840,595 kronor å domänverkets förluster, 234,000 kronor å förluster

för enskilda samt 427,500 kronor ä förluster för Aktiebolaget Statens Skogs
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

industrier. Samtliga dessa förluster syntes dock icke vara av art att böra ersättas.

Av domänverkets förluster syntes, enligt vad som anförts i fortifikationsstyrelsens

ovan refererade skrivelse till domänstyrelsen av den 8 januari

1943, blott 750,000 kronor, motsvarande domänverkets direkta utgifter, böra

ersättas, medan återstoden enbart representerade kapitaliserade värdet av

domänverkets minskade inkomster. Av den beräknade förlusten för enskilda

ä 234,000 kronor belöpte 97,000 kronor å värdet av enskildas byggnader a

statens mark, 110,000 kronor å flyttning av kraftledning och 27,000 kronor å

inlösen av tvenne Latorps Aktiebolag tillhöriga allmänningar. Med hänsyn

till sannolikheten av att expropriationsförfarande i flera fall komme att bliva

erforderligt, syntes beloppen 97,000 kronor och 27,000 kronor böra ökas med

20 procent till 116,400 kronor respektive 32,400 kronor. Beträffande den elektriska

kraftledningen syntes tills vidare, i avvaktan på ytterligare utredning

rörande nödvändigheten av en förflyttning, några medel icke böra beräknas.

De sammanlagda kostnaderna för täckande av enskildas förluster skulle alltså

uppgå till (110,400 + 32,400=) 148,800 kronor eller i runt tal 150,000 kronor.

Yad slutligen anginge den beräknade förlusten för Aktiebolaget Statens

Skogsindustrier vore fortifikationsstyrelsen av den uppfattningen, att i förevarande

fall någon juridisk skyldighet icke förelåge för staten att utgiva ersättning

för de förluster, som eventuellt kunde åsamkas bolaget på grund av

att viss del av kronoparken Villingsberg toges i anspråk för militärt ändamål.

Frågan huruvida bolaget av billighetsskäl likväl borde beredas någon ersättning

syntes fortifikationsstyrelsen icke böra upptagas till prövning i nu förevarande

sammanhang. — Enligt vad sålunda anförts beräknade fortifikationsstyrelsen

således de sammanlagda kostnaderna för markområdets ianspråktagande

till (750,000 + 150,000 =) 900,000 kronor.

Förberörda av fortifikationsstyrelsen föreslagna och av domänstyrelsen

godtagna villkor för eventuell dispositionsrätt till Villingsbergsområdet är o

följande.

1. Upplåtelsen gäller så länge området användes för avsett ändamål.

2. Inom området äger försvaret utföra skjutningar av alla slag saint andra

militära övningar m. m.

3. Inom området, som må i erforderlig utsträckning inhägnas, äger lantförsvaret

uppföra byggnader och andra anordningar, anlägga vägar, uthugga

målområden och brandgator samt i övrigt utföra alla erforderliga röjningar.

4. Inom området befintliga skogstillgångar skola omhänderhavas av domänverkets

skogsförvaltning, därvid dock avverkning av skog må ske först efter

medgivande av fortifikationsstyrelsen eller chefen för Bergslagens artilleriregemente.

5. I den mån avverkning av skog ur militär synpunkt befinnes nödvändig,

äger fortifikationsstyrelsen eller chefen för Bergslagens artilleriregemente

rätt att, sedan samråd skett med jägmästaren, bestämma, att sådan avverkning

skall ske, ävensom att, örn jägmästaren icke kan med tillräcklig skyndsamhet

ombesörja avverkningen, själv låta utföra densamma.

Virke, granris och andra skogsprodukter, som erfordras vid de militära

övningarna, äger lantförsvaret tillgodogöra sig utan ersättning.

6. Lantförsvaret må nyttja och •— efter samråd med jägmästaren — förbättra

och nyanlägga erforderliga vägar inom kronoparkerna utanför det

upplåtna området. Därest genom dylikt nyttjande skada uppstår å vägarna,

åligger det lantförsvaret, representerat av chefen för Bergslagens artilleriregemente,

att avhjälpa skadan. Vidare föreligger skyldighet för lantförsvaret,

representerat av samma regementschef, att avhjälpa under militär

övning uppkomna skador å sådana vägar såväl inom som utom det upplåtna

området, vilka användas för virkestransport.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Marits proposition nr 250.

7. Lantförsvaret är icke skyldigt att ersätta sådana skador å skog och

skogsmark, som genom det upplåtna områdets användande för militärt ändamål

uppkomma inom samma område.

Under åberopande av det anförda har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för anordnande

av artilleriskjutfält för Bergslagens artilleriregemente å det i ärendet

närmare omförmälda området vid Villingsberg anvisa tillhopa 900,000 kronor.

Fritidsutredningen, som yttrat sig i ärendet, har till en början erinrat, att

utredningen funnit kronoparkerna Garphyttan, Tysslinge och Villingsberg,

vilka utgjorde kärnan av Kilsbergen, mycket lämpliga såsom fritidsreservat

samt föreslagit, att dessa kronoparker skulle avsättas till riksallmänning.

Terrängen vore såväl sommar- som vintertid väl ägnad för friluftsliv,

luften vore välgörande och traktens skönhet betagande. Ett flertal anläggningar,

avsedda att tjäna såsom replipunkter för det rörliga friluftslivet,

hade redan — till en del med bidrag från fonden för friluftslivets främjande

—• åstadkommits och ytterligare sådana anläggningar planerades.

Genom anläggande av ett skjutfält i enlighet med fortifikationsstyrelsens

förslag skulle över en tredjedel av kronoparkerna förlora sitt huvudsakliga

värde som fritidsområde. Visserligen vore samtliga fritidsanläggningar belägna

utanför gränserna för det planerade skjutfältet — den mest betydande

anläggningen, Ånnaboda raststuga, dock blott en kilometer från gränsen —

men ett utnyttjande av anläggningarna på avsett sätt förutsatte, att relativt

vidsträckta områden runt anläggningarna kunde användas för friluftsliv. Från

militärt håll hade gjorts gällande, att skjutfältet under den tid skjutningar

icke påginge — tiden 1 oktober—31 januari samt under veckohelgerna övriga

delar av året — skulle kunna användas som strövområde för friluftsfolket.

Denna uppfattning kunde dock icke delas av utredningen, som befarade att

risken för icke briserade projektiler ävensom terrängens på grund av skjutningarna

förändrade karaktär komme att avhålla friluftsfolket från att alls

utnyttja området för sport och friluftsliv.

Fritidsutredningen, som under hand inhämtat att ytterligare militära anläggningar

planerades i Kilsbergen, befarade att det nu föreliggande förslaget

endast innebure en etapp i ett fullständigt ödeläggande av Kilsbergen

som fritidsområde. Utredningen funne det sålunda ytterst beklagligt, örn

fortifikationsstyrelsens ifrågavarande förslag vunne statsmakternas gillande,

och hemställde, att Kungl. Majit ville låta verkställa ny utredning i ämnet,

därvid tillbörlig hänsyn borde tagas till alla av frågans lösning berörda

intressen.

Med skrivelse den 18 mars 1943 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

till Kungl. Majit överlämnat en till styrelsen från Lekens fiske- och

naturvårdsförening inkommen skrift, vari föreningen framhållit vissa olägenheter

ur naturskydds- och fritidssynpunkter, därest skjutfältet förlädes till

Villingsberg.

Vidare har ett antal markägare, bosatta å hemmanen Östervik, Finnebäck,

Storängstorp och Våtsjötorp i Karlskoga, i en till chefen för försvarsdepartementet

ställd skrivelse hemställt, att skjutfältet måtte förläggas så att det

icke komme att beröra förenämnda hemman. Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,

som i ärendet avgivit yttrande, har framhållit, att det av sty
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

reisen till skjutfält föreslagna området icke till någon del berörde mark tillhörig

de fastighetsägare, som undertecknat framställningen i fråga.

Slutligen torde här böra omnämnas, att från Hidinge, Knivsta och Kvistbro

kommuner i Örebro län framställningar inkommit avseende kompensation för

de skatteförluster, som genom skjutfältets förläggande till Kilsbergen komme

att åsamkas kommunerna, varjämte Tysslinge kommun förklarat sig ha för

avsikt att, sedan eventuell proposition i ämnet framlagts, inkomma med

framställning i fråga örn de anspråk i förevarande hänseende, som kunde

föranledas av propositionen.

Med utgångspunkt från den föreliggande utredningen har inom försvarsdepartementet

föranstaltats örn ytterligare undersökningar, i första hand

rörande möjligheten att inskränka Villingsbergsområdets areal genom att

gemensamt med Bofors aktiebolag utnyttja bolagets angränsande skjutfält

samt att förlägga skjutfält till Älvdalen. Beträffande den första frågan,

utnyttjandet av Boforsfältet, har utredningen visat, att detta fält synnerligen

väl lämpar sig för precisionsskjutning med artilleripjäser med i förväg bestämd

skottriktning, men däremot på grund av fältets figurering icke alls för förbandsskjutning.

Att utnyttja fältet gemensamt med ett reducerat artilleriskjutfält

har befunnits icke kunna ifrågakomma, enär därigenom Boforsbolagets egna

skjutningar skulle avsevärt försvåras. Sålunda skulle trafiken på skjutfältet

under den tid kronan bedreve skjutningar förhindras och speciellt då på det

område, som flitigast kommer till användning vid bolagets skjutningar. Däremot

har från bolagets sida hinder icke funnits möta mot att bolagets skjutfält

av kronan nyttiggöres såsom säkerhetsområde.

För ytterligare undersökning av Älvdalenalternativet har överstelöjtnanten

Berggren, åtföljd av bland andra en arkitekt från arméförvaltningens fortifikationsstyrelse,

ånyo besökt platsen och därstädes företagit en förnyad utredning

rörande områdets lämplighet såsom skjutfält. Förutom områdets

lämplighet har i detta sammanhang jämväl kostnaderna för en barackförläggning

inom området undersökts, varjämte särskild uppmärksamhet ägnats åt

de till området ledande vägarnas tillstånd m. m. Berggren har därom i en

till arméchefen avgiven rapport framhållit bland annat följande.

Såsom redan tidigare framhållits uppfyllde skjutfältet otvivelaktigt höga

skjuttekniska anspråk. Vägarna å skjutfältet vore fåtaliga men framkomligheten

för terrängfordon vore avsevärd även vid sidan av vägarna. Till området

ledde från Älvdalen två vägförbindelser, vilka efter förstärkning av

broar och förbättring i övrigt syntes framkomliga för tungt artilleri. Dock

vore endast enkelriktad trafik möjlig. Det vore emellertid önskvärt att dubbelriktad

trafik kunde framföras åtminstone på en av vägarna, varjämte denna

borde hårdgöras för att bliva trafikabel även under tjällossningen. — Möjlighet

syntes förefinnas, att förlägga förrådslokaler och dylikt till Älvdalens

samhälle, i vilket fall vissa markområden kunde beräknas bliva ställda till

förfogande av de kommunala myndigheterna, — Vissa beräkningar rörande

kostnaderna för en barackförläggning på platsen hade gjorts, därvid dels

räknats med förläggning för såväl Bergslagens artilleriregemente som artilleriets

skjutskola, dels ock enbart för regementet. Härav framginge att man i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 250.

11

förra fallet finge räkna med ett belopp av 2,858,000 kronor och i senare fallet

2,180,000 kronor. För breddning och nårdgöring av en av tillfartsvägarna tillkomme

omkring 1,000,000 kronor.

Efter att ha tagit del av Berggrens redogörelse har arméchefen anfört i

huvudsak följande.

Ett koncentrerande av Bergslagens artilleriregementes skarpskjutningar

till vissa enstaka tidsperioder, vilket bleve erforderligt därest skjutfältet förlädes

till Älvdalen, vore icke tillfredsställande med hänsyn till utbildningen

i övrigt vid regementet. Genom transporterna till och från skjutfältet komme

vidare ett stort antal dagar av utbildningstiden att gå förlorade. — En förflyttning

av artilleriskjutskolan från Skillingaryd, där skjutfältet icke uppfyllde

de fordringar som numera måste ställas på ett dylikt fält, vore i hög

grad önskvärd, rörläggning av skolan till Älvdalen vore dock icke tänkbar

på grund av såväl Älvdalenfältets belägenhet i en från landets övriga delar

avlägsen bygd som det stora avståndet, cirka 40 kilometer, från närmaste järnvägsstation.

— Samövningar mellan artilleri och infanteri ordnades årligen

å Skillingarydsfältet, varjämte de militära högskolornas elever m. fl. brukade

avlägga studiebesök därstädes. Dylika samövningar och besök syntes med

hänsyn till de långa restiderna och de höga transportkostnaderna komma att

inskränkas till ett minimum eller alldeles upphöra örn skjutskolan bleve förlagd

till Älvdalen. — Samövningar mellan arméartilleri och vissa batterier

vid kustartilleriet planerades. Dessa övningar komme att draga betydande

kostnader örn de förlädes till Älvdalen. — En nackdel med Älvdalenalternativet

vore även, att avståndet till närmaste flygplats vore avsevärt. -—

Beträffande slutligen vägförbindelserna mellan Älvdalens samhälle och det

planerade skjutfältet finge de av Berggren föreslagna nybyggnaderna och förbättringarna

anses utgöra ett minimikrav.

Såsom slutomdöme anförde arméchefen, att Älvdalenfältet, ehuru i och

för sig lämpligt såsom artilleriskjutfält, av anförda skäl icke vore godtagbart

såsom skjutfält för Bergslagens artilleriregemente samt att en förflyttning

till Älvdalen av artilleriets skjutskola syntes utesluten.

De i arméorganisationen ingående artilleriförbanden äro i behov av lämpliga

skjutfält för att kunna på tillfredsställande sätt utbilda sin personal.

Dessa områden måste vara dimensionerade efter verkningsgraden hos de

vapen, som skola komma till användning, och även uppfylla vissa fordringar

i avseende å terrängens beskaffenhet. För att truppförbandens förflyttningar

vid övningsskjutningar icke skola taga onödig tid i anspråk och kräva

alltför stora kostnader är det vidare av vikt, att skjutfälten icke ligga alltför

avlägset från förbandens förläggningsorter.

Den tekniska utvecklingen har medfört en avsevärd utökning av artilleripjäsernas

skottvidd liksom även av projektilernas sprängkraft och har i

samma mån försvårat möjligheterna att anskaffa skjutfält, som uppfylla de

därigenom alltmera ökade kraven på ur utbildnings- och säkerhetssynpunkt

erforderligt ytinnehåll. De omfattande undersökningar, som verkställts i samband

med förevarande och andra liknande frågor örn förvärv av mark för försvarsväsendets

räkning, giva fog åt uttalandet, att det icke någonstädes i vårt

land inom rimligt avstånd från armétruppförbandens förläggningsorter torde

vara möjligt att utan betydande kostnader eller sociala och andra olägenheter

Departements
chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts ■proposition nr 250.

reservera lämpliga markområden av den omfattning, varom här är fråga. Bedömandet

av frågor av denna art måste därför självfallet få formen av en avvägning

mellan å ena sidan de skäl som tala för markområdets ianspråktagande

som skjutfält och å andra sidan de olägenheter av nyss antydd art,

som därigenom komma att uppstå.

Den utredning rörande lämplig plats för ett för Bergslagens artilleriregemente

avsett skjutfält, som numera verkställts, har givit vid handen, att av

samtliga undersökta områden blott tre, nämligen områdena vid Villingsberg,

Älvdalen och Hede, ansetts i och för sig godtagbara, medan övriga förslag

av ekonomiska och andra skäl måst uteslutas. De militära myndigheterna ha

bestämt avstyrkt skjutfältets förläggande till Älvdalen eller Hede, enär dessa

platser ansetts vara för avlägset belägna för att med fördel kunna utnyttjas

för här ifrågavarande ändamål. Av sistnämnda båda platser har dock Älvdalen

ansetts förhållandevis minst ofördelaktigt. Den ytterligare utredning

rörande Älvdalenalternativet, som jag låtit verkställa, har emellertid bekräftat,

att området — som i och för sig måste anses väl lämpat såsom skjutfält och

måhända under andra betingelser kan behöva tagas i anspråk för militära

ändamål — icke bör ifrågakomma såsom skjutfält för i mellersta Sverige

stationerade förband. Av de områden, som ansetts kunna i detta sammanhang

komma under bedömning, återstår sålunda endast Villingsbergsområdet.

Frånsett två jämförelsevis obetydliga områden behöver i detta fall endast

staten tillhörig mark tagas i anspråk. Avståndet till Bergslagens artilleriregementes

förläggningsort är endast omkring 30 kilometer, och kommunikationerna

med övriga delar av landet äro jämförelsevis goda. Terrängen är i

stort sett lämplig för artilleriskjutningar, varjämte inom området goda vägar

och broar finnas anlagda. Möjlighet finnes att samtidigt skjuta på många

platser, vilket är en förutsättning för anordnande av förbandsskjutningar.

Goda kulfång finnas även för pansarvärnsvapen, varjämte området i dess helhet

öppnar tillgång till hård och svårframkomlig och därför ur övningssynpunkt

lämplig svensk skogsterräng. Genom att området ligger intill Bofors

skjutfält ernås vidare såsom av det föregående framgår vissa fördelar. Som

helhetsomdöme kan sägas, att detta alternativ innebär en god lösning av den

föreliggande frågan örn anskaffande av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente.

De olägenheter, som uppkomma genom områdets ianspråktagande för fältskjutningsändamål,

kunna sammanfattas på följande sätt. Domänverket kommer

att åsamkas förluster på grund av i samband med skjutningarna uppkommande

skador å virket från målområdet, som till större delen är bevuxet med

skog. Indirekt befaras även Aktiebolaget Statens Skogsindustrier komma att

träffas av förluster, enär bolaget baserat industrianläggningen i Valåsen

huvudsakligen på avverkningarna från Villingsbergsreviret. Vissa sociala

olägenheter bliva ofrånkomliga, enär ett antal inom det föreslagna utrymningsområdet

belägna skogsjordbruk måste nedläggas och arrendatorema förflyttas

till utom området belägna nya bostäder, vilka endast i undantagsfall torde

kunna förenas med jordbruk. Det område, som avses skola tagas i anspråk,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

ligger inom ett för friluftsändamål utnyttjat område, och det befaras, att

området icke skall kunna i fortsättningen i lika hög grad som tidigare utnyttjas

för sådant ändamål.

För att i möjligaste mån minska såväl sistnämnda olägenheter som förlusterna

för domänverket ha olika möjligheter att ytterligare reducera områdets

areal varit föremål för prövning. Ett förslag från domänstyrelsens

sida att undantaga vissa områden dels utmed landsvägen från Villingsberg

och österut, dels i fältets nordöstra del för att därigenom möjliggöra ett bibehållande

av ett antal skogsjordbruk och en kronojägarbostad m. m. har

emellertid avstyrkts av vederbörande militära myndigheter. Ehuru ur ekonomisk

synpunkt en dylik åtgärd framstår såsom önskvärd, har jag vid mina

överväganden på denna punkt kommit till den uppfattningen, att en ytterligare

beskärning av området utöver vad av fortifikationsstyrelsen förordats

skulle avsevärt minska områdets användbarhet såsom skjutfält och därför

icke är att förorda. Dessutom skulle ett avskiljande av förstnämnda område

nödvändiggöra väganläggningar till större kostnader än värdet av å området

befintliga byggnader. Såsom av redogörelsen i det föregående framgår är det

icke heller möjligt att i vidare mån än vid områdets utstakande redan skett

räkna med utnyttjande jämväl av det närbelägna Boforsfältet. Vid avgränsningen

av området har nämligen förutsatts, att Boforsfältet, som är relativt

smalt och därför lämpar sig väl för precisionsskjutningar men icke alls för

fältmässiga skjutningar i förband, skall utnyttjas såsom säkerhetsområde folden

av kronan disponerade fältskjutningsterrängen. I detta sammanhang

torde böra framhållas, att Boforsbolaget nyligen förvärvat det mellan bolagets

skjutfält och det föreslagna artilleriskjutfältet belägna, tidigare i enskild ägo

varande området norr örn sjöarna Elgsimmen och Ymningen. Enligt inhämtad

uppgift avser bolaget att tills vidare behålla området i fråga, vilket förhållande

ur säkerhetssynpunkt måste anses vara fördelaktigt för både kronan och

bolaget.

Fritidsutredningen har i sitt yttrande i ärendet framhållit, att över en

tredjedel av de berörda kronoparkerna skulle förlora sitt huvudsakliga värde

såsom fritidsområde, om skjutfältet förlägges till Villingsberg. Liknande

synpunkter ha anförts av Örebro stad och Lekens fiske- och naturvårdsförening.

För egen del vill jag framhålla, att det ur allmän synpunkt givetvis är av

betydelse att områden av detta slag i möjligaste mån kunna disponeras för

fritidsändamål. Jag kan emellertid icke värja mig för intrycket att de farhågor,

som ur dessa synpunkter framställts i fråga örn Villingsbergsområdets

ianspråktagande, äro i väsentlig grad överdrivna. Såsom fritidsutredningen

framhållit skulle det för skjutfältsändamål avsedda området komma att innefatta

omkring en tredjedel av den sammanlagda arealen inom kronoparkerna

Villingsberg, Garphyttan och Tysslinge. Vid sidan av kronoparkerna finnas

emellertid stora arealer i enskild ägo, som även kunna utnyttjas såsom fritidsområden.

Det planerade skjutfältet innefattar i själva verket mindre än

en femtedel av Kilsbergens sammanlagda yta. Terrängen därstädes är delvis

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 250.

idealisk för friluftsliv och ett flertal rast- och sportstugor och liknande anläggningar

ha därför uppförts för att stimulera friluftsintresset. Dessa

anläggningar äro emellertid belägna utom det planerade skjutfältsområdet,

vars marker delvis torde vara av sekundär betydelse i här ifrågavarande

avseende. Vad särskilt beträffar villa- och sportstugeägarna vid sjön Leken

torde dessa icke komma att i större omfattning beröras av förslaget, enär

gränsen till fältet avses att dragas omedelbart norr örn sjön. Vidare torde

böra framhållas att det område, som huvudsakligen kommer att lida skador

genom skjutningarna, det s. k. målområdet, endast utgör en jämförelsevis

liten del av skjutfältet i sin helhet, medan däremot övriga delar av fältet

under sön- och helgdagar torde kunna utnyttjas för friluftsliv i samma utsträckning

som tidigare.

Under åberopande av det anförda finner jag mig böra tillstyrka, att det av

fortifikationsstyrelsen föreslagna området å Kilsbergen örn tillhopa 10,546

hektar tages i anspråk såsom skjutfält för Bergslagens artilleriregemente.

Beträffande formerna härför torde följande böra framhållas.

De villkor beträffande upplåtelse av den under domänstyrelsens förvaltning

varande delen av området, som enligt det föregående föreslagits av fortifikationsstyrelsen

och efter mindre justeringar godkänts av domänstyrelsen, torde

kunna godtagas såsom grund för upplåtelsen. Emellertid torde det bliva nödvändigt

att — efter vederbörligt avstyckningsförfarande — överföra vissa områden

närmast Villingsbergs herrgård, där erforderlig bebyggelse lämpligen

synes böra komma till stånd, till lantförsvarets förvaltning, medan återstoden

bör kvarstå under domänstyrelsens förvaltning men upplåtas med nyttjanderätt

till försvaret. Skogsskötsel å området bör givetvis handhavas av domänverket

med de inskränkningar i fråga örn avverkningar, huggningstider, körningar

o. s. v., som föranledas av områdets användning för militärt ändamål.

En uppgörelse i dessa frågor bör träffas mellan fortifikations- och domänstyrelserna,

därvid särskilt bör uppmärksammas nödvändigheten av att domänverket

tillförsäkras möjlighet att under vissa sammanhängande perioder av

vintersäsongen verkställa avverkningar och transporter utan att störas av

skjutningar. I detta sammanhang vill jag framhålla, att jag med stöd av under

hand införskaffad utredning anser mig kunna räkna med att skjutfältets tillkomst

icke kommer att medföra någon minskning av tillgången på arbete för

de skogstorpare m. fl. som nu äro bosatta på området men efter dess tillkomst

måste bosätta sig utanför skjutfältet. Domänverket torde nämligen komma att

även i fortsättningen i betydande utsträckning taga deras arbetskraft i anspråk,

vartill kommer att även sedan artilleriskjutfältet utbyggts ständigt

behov av arbetskraft kommer att förefinnas för underhåll av vägar, skyddsrum,

byggnader och målmateriel m. m. samt för röjningsarbeten och dylikt. Det

kan därför förutsättas, att de personer, som nu äro bosatta inom det berörda

området, skola kunna beredas tryggad tillgång till arbete.

Jag övergår härefter till de med förslagets genomförande förknippade ekonomiska

frågorna men ber då att inledningsvis få beröra ett därmed i viss mån

sammanhängande spörsmål, nämligen frågan örn förflyttning av artilleriets

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits proposition nr 250.

skjutskola från Skillingaryd till det nya skjutfältet. Såsom inspektören för artilleriet

i sin förut berörda skrivelse den 7 september 1942 till arméchefen framhållit,

kan det i längden icke anses tillfredsställande, att skjutskolan skall

vara hänvisad till Skillingaryds skjutfält, vars areal endast uppgår till cirka

5,000 hektar. Några möjligheter att utvidga fältet torde knappast föreligga.

Det är för närvarande icke möjligt, att därstädes anordna alla slags skjutningar,

som äro erforderliga för en högre artilleristisk utbildning. Villingsbergsfältet

däremot erbjuder goda möjligheter därtill. Artilleriskjutskolan och

Bergslagens artilleriregemente kunna utföra sina skjutningar oberoende av

varandra eftersom regementets större skjutningar icke till tiden sammanfalla

med skjutskolans. —■ I skrivelse den 2 mars 1943 har fortifikationsstyrelsen

gjort framställning örn en dylik förflyttning av artilleriskjutskolan samt äskat

medel för påbörjande av vissa byggnadsarbeten vid Villingsberg.

Även jag anser, att frågan om artilleriskjutskolans förflyttning bör tagas

under övervägande men är för närvarande icke beredd taga slutlig ställning

härtill. Ett avgörande i ena eller andra riktningen torde emellertid

icke behöva inverka på skjutfältets storlek utan berör endast frågan örn anvisande

av medel för uppförande å skjutfältet av förläggningslokaler m. m.

Som det är min avsikt att framdeles i annat sammanhang återkomma till byggnadsfrågan,

torde tills vidare spörsmålet örn skjutskolans förflyttning få

lämnas öppen.

Beträffande åter frågan örn de ersättningar, som böra beräknas i samband

med att området tages i anspråk såsom skjutfält, finner jag desamma böra

uppdelas i tre huvudgrupper, nämligen ersättningar till domänverket, ersättningar

till enskilda samt ersättningar till statens skogsindustrier. Vad den

förstnämnda gruppen angår synes intet vara att erinra gentemot fortifikationsstyrelsens

beräkningar, vadan beloppet i sin helhet torde kunna approximativt

beräknas till 750,000 kronor. Ej heller i fråga örn den andra gruppen

— utgifterna i denna del ha såsom av det anförda framgår beräknats till 150,000

kronor —- finner jag anledning till erinran, men anser, att de till förvärv

föreslagna allmänningarna efter förvärvet — i enlighet med de principer för

nyttjanderätten för området i övrigt, som jag i det föregående angivit —- böra

i sinom tid överföras till statens domäners fond. Någon ändring i anslagsanvisningen

torde dock icke böra föranledas härav. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att meddela de i fråga om de angivna markdispositionerna erforderliga

bokföringsföreskrifterna; eventuellt uppkommande kapitalförlust

synes lämpligen böra täckas över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Beträffande ersättningen till statens skogsindustrier finner jag det i

det närmaste ogörligt att med någon grad av säkerhet beräkna de förluster,

som genom skjutfältets anläggande kunna komma att drabba bolaget. Domänverket

torde icke komma att fortsättningsvis kunna leverera samma kvantitet

fullgott virke från Villingsbergsreviret till bolagets sågverk som tidigare,

men örn och i så fall i vilken utsträckning sågverkets drift kommer att därav

påverkas torde det ännu vara för tidigt att yttra sig. Jag är för närvarande

icke beredd att taga ställning till frågan huruvida ersättning bör beredas

bolaget.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Slutligen torde böra erinras, att från vissa av skjutfältet berörda eller i

dess närhet belägna kommuner inkommit framställningar örn kompensation

för eventuellt uppkommande skatteförluster. Framställningarna från Knivsta

och Kvistbro kommuner torde kunna lämnas helt ur räkningen, då dessa

kommuner icke till någon del beröras av det nu aktuella förslaget. Däremot

är förhållandet ett annat beträffande Hidinge och Tysslinge socknar. En

preliminär utredning har givit vid handen, att de förluster, som kunna beräknas

uppkomma, äro svårberäkneliga, särskilt som vissa skatteökningar

jämväl måste beräknas i samband med ökad inflyttning, förbättrad omsättning

i affärer o. s. v. Förlusterna torde dock under alla förhållanden vara

obetydliga i förhållande till kommunernas samlade skatteintäkter. Jag anser

mig därför icke böra räkna med några ersättningar i förevarande hänseende.

I enlighet med det anförda beräknar jag medelsbehovet för anskaffande

av skjutfält för Bergslagens artilleriregemente till (750,000 + 150,000 =)

900,000 kronor.

2. Utvidgning av Hallands regementes kasernområde. Sedan arméförvaltningen

i sin skrivelse angående lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1943/44

anmält behov av utvidgning av Hallands regementes kasernområde, har arméförvaltningens

fortifikations styr else i skrivelse den 7 december 1942 framlagt

förslag örn förvärv av för ändamålet erforderlig mark. Styrelsen har härom

anfört i huvudsak följande.

I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 28 april 1942 hade chefen för

Hallands regemente framhållit, att den förlängda tjänstgöringstiden för de

värnpliktiga och den för regementet rådande lokalbristen samt regementets

omorganisation till cykelregemente medfört behov av vissa nybyggnader, omfattande

varmgarage, lektionsbyggnad, exercishus, furirbostäder, baracker för

förläggning under regementsövningar, intendenturverkstäder, motorverkstäder,

cykelreparationsverkstäder samt garage för bilar, motorcyklar och

cyklar m. m. En ingående undersökning beträffande möjligheterna att inrymma

byggnaderna inom kasernområdet och övningsfältet hade verkställts.

Undersökningen hade givit vid handen, att med hänsyn till luftskydd och

brandfara en ytterligare bebyggelse av det redan hårt belastade kasernområdet

i möjligaste mån borde undvikas -— i varje fall borde dit icke förläggas

andra byggnader än sådana, vilka vore samhöriga med redan befintliga byggnader

eller av andra skäl borde vara belägna inom kasernområdet — samt att

övningsfältet i anslutning till kasernområdet redan vore så litet, att ytterligare

bebyggelse där skulle allvarligt inskränka möjligheterna att bibringa

de värnpliktiga nöjaktig utbildning. I anledning därav syntes ett markförvärv

regementschefen erforderligt. Regementschefen förordade såsom lämpligt

ett omedelbart öster örn kasernområdet och övningsfältet beläget, å en

vid skrivelsen fogad karta utmärkt markområde samt anhöll, att åtgärder för

ifrågasatt markförvärv snarast måtte vidtagas.

Enligt ett den 27 maj 1942 av överlantmätaren i Hallands län Arvid Back

och domänintendenten i samma län Bengt Carlheim-Gyllenskiöld upprättat

värderingsinstrument omfattade det till förvärv ifrågasatta området, som vore

obebyggt, en sammanlagd areal av 81,000 kvadratmeter. Därav ägdes 58,300

kvadratmeter, belägna i områdets södra och östra del, av Wallbergs Fabriks

Aktiebolag och 22,700 kvadratmeter, belägna i norra och västra delen, av

Halmstads stad. Den bolaget tillhöriga marken hade enligt värderingsmännen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

ett värde av 2 kronor per kvadratmeter och den staden tillhöriga ett värde

av 1 krona 50 öre per kvadratmeter.

I skrivelse till chefen för Hallands regemente den 6 juni 1942 hade Halmstads

drätselkammare meddelat, att kammaren vore villig tillstyrka försäljning

av ifrågavarande område, utgörande del av staden tillhöriga stadsägorna

nr 292 och 293, för en köpeskilling av 1 krona 50 öre per kvadratmeter, under

förutsättning att Wallbergs Fabriks Aktiebolags mark av kronan kunde förvärvas

för ett pris, som ej överstege det av staden angivna med mer än 50

öre per kvadratmeter. Skulle för bolagets mark erläggas högre pris, vare

sig efter frivillig överenskommelse eller expropriation, ansåge drätselkammaren,

att staden för sin mark borde erhålla ett däremot svarande högre pris

än det av kammaren ovan begärda eller motsvarande minst 75 procent av den

köpeskilling per kvadratmeter, som erlades för bolagets mark.

Wallbergs Fabriks Aktiebolag förklarade sig icke vara villig att försälja

ifrågavarande bolaget tillhöriga område.

Sedan inom fortifikationsstyrelsen utretts, att möjlighet förefunnes att

förlägga ifrågavarande varmgarage till det staden tillhöriga området och sedan

styrelsens domänofficer framhållit, att blott garagebyggnaderna avsåges

komma till utförande inom den närmaste tiden, hade styrelsens kasernbyrå

förordat förvärv blott av nyssnämnda område.

I anledning därav hade förnyade förhandlingar upptagits med Halmstads

stad, vars drätselkammare enligt ett den 1 september 1942 dagtecknat anbud

förklarat sig villig att, oberoende av om förvärv av det Wallbergs Fabriks

Aktiebolag tillhöriga området ägde rum eller icke, hos stadsfullmäktige tillstyrka

försäljning till kronan av berörda markområde för en köpeskilling av

2 kronor per kvadratmeter och med skyldighet för kronan att ombesörja och

bekosta avlösning av å området vilande nyttjande- och servitutsrätter. Drätselkammaren

förklarade denna förhöjning av anbudssumman vara motiverad

därav, att staden därigenom avstode från förmånen att eventuellt kunna erhålla

högre pris i samband med en expropriation av det bolaget tillhöriga området.

Chefen för regementet hade i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den

2 september 1942 tillstyrkt inköp av det staden tillhöriga området för en

köpeskilling av 2 kronor per kvadratmeter under påpekande av att en ytterligare

nedpressning av priset icke torde vara möjlig ens vid expropriationsförfarande.

I en den 28 september 1942 dagtecknad promemoria hade forti fikationsstvrelsens

domänofficer anfört i huvudsak följande: Vid förhandlingar med

representanter för Halmstads stad hade dessa icke velat gå med på ett lägre

pris än 2 kronor per kvadratmeter, oaktat värdet av värderingsmännen ripp

skattats till 1 krona 50 öre per kvadratmeter. Emellertid ansåge domänofficeren,

att expropriation borde undvikas, enär, enligt vad från vederbörligt

håll erfarits, markvärdet vid eventuell expropriation med största sannolikhet

bomme att sättas till minst 2 kronor per kvadratmeter. I anledning därav

tillstyrkte domänofficeren ett godtagande av stadens erbjudande. — Ett på

fastigheten vilande servitut, innefattande rätt för Wallbergs Fabriks Aktiebolag

att inom ett område örn två tunnland för all framtid taga grus för

bolagets egna vägar, borde avlösas, och vore, enligt av byggnadschefen i Halm

stad gjord beräkning, värt omkring 4,100 kronor. Någon uppgörelse med

bolaget örn avlösen av servitutet hade icke kunnat träffas, varför expropriation

syntes erforderlig, därvid ett tillägg (820 kronor) av 20 procent å värde

ringssumman borde upptagas i kostnadsberäkningen. — Det till förvärv ifråga

satta området vore av staden utarrenderat till Wallbergs Fabriks Aktiebolag

intill den 1 oktober 1946 och hade bolaget i sin tur arrenderat ut detsamma

Bihang till riksdagens protokoll 1943. I sami. Nr 250.

‘Illo lil

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

till den 14 mars 1945. Bolagets arrendator hade erbjudit sig att avstå från

arrendet mot en engångsersättning av 600 kronor, vilket belopp syntes domänofficeren

skäligt. Därutöver borde emellertid i arrendeavlösning beräknas

300 kronor för den återstående arrendetiden till den 1 oktober 1946. _

Ytterligare, borde kostnader för lagfart m. m. beräknas till 1,400 kronor. De

beräknade kostnaderna för förvärvet skulle således uppgå till ett sammanlagt

belopp av (2 x 22,700 + 4,100 + 820 + 600 + 300 + 1,400=) 52,620 kronor

eller i runt tal 53,000 kronor.

För egen del funne arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, att en utvidgning

av Hallands regementes kasernområde vore påkallad. Med hänsyn till

att det för regementet planerade nybyggnadsprogrammet utom vad avsåge

varmgarage emellertid icke sjmtes bliva omedelbart aktuellt, syntes elfor

derligt markförvärv för närvarande kunna inskränkas till att omfatta det

Halmstads stad tillhöriga området. Oaktat den av staden i dess senast avgivna

anbud fordrade köpeskillingen 2 kronor per kvadratmeter överstege det

av värderingsmännen uppskattade värdet av marken, komme dock ett expro

priationsförfarande med all sannolikhet icke att medföra någon kostnadsminskning.

På grund därav syntes till grund för förvärvet böra läggas den

av styrelsens domänofficer uppgjorda kostnadsberäkningen.

I anledning av vad sålunda anförts hemställde fortifikationsstyrelsen, att

53,000 kronor måtte anvisas för ändamålet.

Yid ärendets beredning inom försvarsdepartementet befanns önskvärt att

få utrett huruvida möjligheter förefunnes att förlägga ifrågavarande garagebyggnader

inom regementets kasernområde — företrädesvis områdets nordöstra

del — under förutsättning att kasernområdet i stället utvidgades, förslagsvis

åt nordväst, genom inköp av angränsande mark. Den 7 januari 1943

uppdrogs åt fortifikationsstyrelsen att verkställa härav betingad utredning.

I skrivelse den 30 januari 1943 har styrelsen anfört, att styrelsen, efter

hörande av chefen för Hallands regemente, funnit förslaget örn utvidgning

av regementets kasernområde åt nordväst icke böra ifrågakomma.

Av regementschefens yttrande inhämtas bland annat följande.

Det vore nödvändigt att så planlägga det blivande nybyggnadsprogrammet,

att en ändamålsenlig placering av byggnaderna komme till stånd. Utöver

varmgaragen måste vid regementet såväl motorverkstad, cykelverkstad som

cykelgarage m. m. så småningom uppföras. Av såväl ekonomiska som prak

tiska skäl borde dessa byggnader läggas i anslutning till varandra. Vann

garagen borde därför nu uppföras på en sådan plats, att nödigt utvecklingsutrymme

erhölles. Detta kunde absolut icke ske inom kasernområdets nordöstra

del utan att allvarligt skada det redan nu alltför trånga övningsfältet.

Att uppföra endast varmgaragen på den angivna platsen och övriga byggnader

på annan plats ansåge regementschefen vara uteslutet. Det relativt stora avståndet

mellan garagen och kasern, där förläggning och utspisning skedde,

skulle dessutom medföra stora olägenheter ur bevaknings- och arbetssynpunkt.

Det till inköp som kompensation föreslagna området vore uppdelat i 7—8

småfastigheter. Jorden utnyttjades huvudsakligen såsom handelsträdgårdar.

Området vore på grund av läge och beskaffenhet värdelöst ur utbildningssynpunkt

och otänkbart ur bebyggelsesynpunkt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majlis proposition nr 250.

1 anledning av vad sålunda förekommit och då såväl ur ekonomisk synpunkt

som med tanke på framtida utvecklingsmöjligheter ett förvärfv av hela

det i fortifikationsstyrelsens skrivelse av den 7 december 1942 angivna området

å 81,000 kvadratmeter syntes önskvärt, erhöll styrelsen den 20 februari

1943 uppdrag att undersöka möjligheterna härför. Därest frivillig uppgörelse

icke kunde åstadkommas, borde en grundlig undersökning verkställas för att

i görligaste män kunna beräkna kostnaderna vid eventuellt expropriationsförfarande.

I skrivelse den 16 april 1943 har fortifikationsstyrelsen anfört i huvudsak

följande.

Fortifikationsstyrelsen hade låtit föra förhandlingar med representanter

för vederbörande markägare angående förvärv av hela det i ärendet ifrågakomna

markområdet. Dessa förhandlingar hade, såvitt anginge den Halmstads

stad tillhöriga delen, givit följande resultat. Stadens drätselkammare, som

visserligen icke velat medgiva någon sänkning av sitt senast avgivna försaljningsanbud,

hade emellertid förklarat sig villig att i anslutning till detsamma,

sådant det formulerats i kammarens skrivelse till chefen för Hallands regemente

den 1 september 1942, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och stadsfullmäktiges

i Halmstad godkännande träffa avtal med fortifikationsstyrelsen örn

försäljning till kronan av omförmälda område, vilket utgjorde två delar, därav

en del örn cirka 5,200 kvadratmeter tillhörande stadsägan nr 292 och en del

örn cirka 17,500 kvadratmeter tillhörde stadsägan nr 293, allt i Halmstads

stad, för en efter två kronor per kvadratmeter beräknad köpeskilling samt

på villkor i övrigt, att kronan skulle vara skyldig att ombesörja och bekosta

avlösning av området besvärande arrende- och servitutsrättigheter.

De förhandlingar, som förts angående inköp av det Wallbergs Fabriks

Aktiebolag tillhöriga området, hade ej lett till något resultat. Bolaget hade

nämligen förklarat sig icke kunna medverka till någon försäljning förrän

vissa trafikfrågor, som berörde området, vunnit sin lösning.

Med anledning härav hade styrelsen uppdragit åt överlantmätaren Back

att verkställa utredning rörande medelpriset per kvadratmeter vid försäljningar

under de senaste åren av för öppen bebyggelse avsedd tomtmark inom

Halmstads stads ytterområden och med ledning därav beräkna värdet å ifrågavarande

för förvärv av kronan avsedda område i staden.

Efter verkställt uppdrag hade Back till styrelsen överlämnat cn av honom

i ärendet den 19 mars 1943 upprättad promemoria, varav framginge, att förevarande

område numera av Back åsatts följande värden, nämligen: den del

därav, som ägdes av Halmstads stad, två kronor 10 öre per kvadratmeter och

den del därav, som ägdes av Wallbergs Fabriks Aktiebolag, två kronor 40 öre

per kvadratmeter. Vid överlämnande av nämnda promemoria hade Back

tillika anfört, att han vid den av honom nu verkställda värderingen kommit

till något högre värden äir vad som vid den av honom och domänintendenten

Carlheim-Gyllenskiöld tidigare gjorda värderingen angivits, och att anledningen

till att värdena nu blivit högre framför allt berott därpå att skäl befunnits

föreligga att icke räkna med så lång exploateringstid, som tidigare

skett.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Då Back viel sin sålunda förnyade värdering av det till förvärv av kronan

avsedda området beräknat värdet av den del därav, som ägdes av Halmstads

stad, till två kronor 10 öre per kvadratmeter samt stadens drätselkammare

i sitt försäljningsanbud ej begärt högre pris än två kronor per

kvadratmeter, ansåge fortifikationsstyrelsen detta anbud vara fördelaktigt

för kronan. Styrelsen hade därför på grundval av samma anbud träffat

pieliminärt avtal med drätselkammaren örn inköp av området, därvid stadgats,

bland annat, att, om avtalet icke av Kungl. Majit för kronans del och av stadsfullmäktige

i Halmstad för stadens del godkänts före den 1 augusti 1943,

avtalet icke längre vore för någondera parten bindande. För betalning av

den i köpeavtalet utfästa köpeskillingen och för bestridande av samtliga med

köpet förenade kostnader, däri inbegripet inlösen av vissa nyttjande- och

servitutsrättigheter, beräknade fortifikationsstyrelsen enligt vad styrelsen i

detta avseende anfört i sin skrivelse i ärendet den 7 december 1942, ett belopp

av tillhopa 52,620 kronor.

\ad därpå anginge det Wallbergs Fabriks Aktiebolag tillhöriga området,

anförde fortifikationsstyrelsen, att styrelsen, då någon frivillig överenskommelse

icke syntes kunna träffas med markägaren örn köp av området,

ansåge, att detsamma icke av kronan kunde förvärvas på annat sätt än genom

anlitande av expropriationsförfarande och att vid sådant förhållande för ett

förvärv av området borde ställas till förfogande, förutom det belopp, vartill

området av Back senast värderats eller (58,300 X 2.4o =) 139,920 kronor,

ett tilläggsbelopp av 20 procent å nämnda belopp eller 27,984 kronor och för

bestridande av expropriationskostnaderna ett belopp av förslagsvis 4,000 kronor

eller tillhopa 171,904 kronor.

För förvärv av hela det för utvidgning av Hallands regementes kasernområde

avsedda området erfordrades sålunda ett anslag av (52,620 + 171,904—)

224,524'' kronor eller i runt tal 225,000 kronor.

Åberopande det anförda hemställde fortifikationsstyrelsen, att ett belopp

av 225,000 kronor måtte ställas till förfogande för ändamålet.

Hallands regementes kasernområde har i stor utsträckning tagits i anspråk

för bebyggelse. Plats för vissa ytterligare byggnader, som äro erforderliga,

kan svårligen beredas utan utvidgning av kasemområdet. Den nya bebyggelsen

är i viss mån betingad av regementets omorganisation till cykelregemente

men sammanhänger även med den förlängda tjänstgöringstiden för de värnpliktiga,

vilken medför behov av exercis- och lektionsbyggnader, baracker

för förläggning under regementsövningar o. s. v. De nybyggnader, som i

första hand avses skola komma till utförande, äro varmgarage, för vilka

medel redan finnas anvisade (proposition 1942:34, riksdagens skrivelse nr

30). Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, ha bland övriga nybyggnadsbehov

även upptagits motorverkstäder och cykelreparationsverkstäder.

Då dylika verkstäder av praktiska skäl lämpligen böra förläggas i anslutning

till motorfordons- och cykelgaragen, synes det önskvärt, att vid bestämmandet

av plats för garagen hänsyn jämväl tages till verkstadsanläggnmgarna,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majlis proposition nr 250.

ehuru dessa för närvarande icke äro aktuella. Vad särskilt motorverkstäderna

beträffar vill jag dock ifrågasätta, om icke möjlighet föreligger att framdeles

anordna en för Hallands regemente oell Hallands flygflottilj gemensam anläggning.

Såsom av årets statsverksproposition (kapitalbudgeten: bil. 2) framgår,

har dock frågan om bilverkstad för flygflottiljen tills vidare ställts på

framtiden.

Arméförvaltningens fortifikationsstyrelse har föreslagit inköp av ett öster

om Hallands regementes kaserner i anslutning till kasernområdet beläget

markområde med en areal av 81,000 kvadratmeter. Av detta område äger

Halmstads stad något mindre än en tredjedel och Wallbergs Fabriks Aktiebolag

återstoden. Vid värdering har det staden tillhöriga området numera

åsatts ett medelvärde av 2 kronor 10 öre per kvadratmeter, medan motsvarande

värde för bolagets mark upptagits till 2 kronor 40 öre. Fortifikationsstyrelsen

har med staden träffat preliminärt avtal örn förvärv av stadens andel

av området för en kostnad av 2 kronor per kvadratmeter, medan bolaget under

åberopande av vissa pågående utredningar rörande ifrågasatt vägomläggning

m. m. funnit sig icke kunna medverka till någon försäljning.

Såsom av redogörelsen i det föregående framgår har jämväl undersökts

möjligheten av att förlägga ifrågavarande byggnader till annan plats inom

eller utom regementets kasern- och övningsområde. Någon lämplig plats har

emellertid icke kunnat utfinnas. Med hänsyn till att för närvarande endast

varmgarage avses skola uppföras och då enligt verkställd utredning dessa

skulle kunna rymmas inom stadens del av ifrågavarande område, har fortifikationsstyrelsen

såsom en godtagbar lösning i sin första skrivelse i ämnet föreslagit

förvärv allenast av den staden tillhöriga delen av området för en kostnad

av i runt tal 53,000 kronor.

Genom en dylik åtgärd skulle visserligen det aktuella markbehovet bliva

tillgodosett, men för den ytterligare bebyggelse, som kan komma till stånd

vid detta förband, torde markfrågan bliva än mer svårlöst. Man torde nämligen

kunna utgå ifrån att i kasernernas närhet belägen, ännu obebyggd tomtmark

kan komma att tagas i anspråk för andra ändamål eller att värdet å

denna mark kan komma, att stegras i och med att bebyggelsen ökas. Jag

finner det därför välbetänkt att i ett sammanhang förvärvas såväl stadens

som bolagets andelar av ifrågavarande område, därvid för bolagets vidkommande

expropriationsförfarande bliver erforderligt. Hå jag finner de av

arméförvaltningens fortifikationsstyrelse verkställda kostnadskalkylerna kunna

godtagas som underlag för anslagsberäkningarna, uppskattar jag medels

behovet till 225,000 kronor.

3 Förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer. Genom beslut

av 1941 års riksdag anvisades medel för anläggande av en kulspruteskjutbana

för garnisonen i Skövde. Stora svårigheter föreligga emellertid

alltjämt beträffande skjututbildningen för i Skövde förlagda truppförband.

Sålunda stå förutom kulspruteskjutbanan endast två skjutbanor, Skaraborgs

pansarregementes (tidigare Skaraborgs regementes) bana med 24 tavel

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 250.

ställ och Göta trängkårs bana med 12 tavelställ, till förfogande och disponeras

omväxlande av Skaraborgs panasarregemente, Livregementets husarer och

Göta trängkår, vartill jämväl kommer ett signalkompani, som jämlikt 1942

års försvarsbeslut avses att förläggas till Skövde. Av dessa båda banor är

endast den förstnämnda användbar för skjutning med automatvapen.

I skrivelse den 11 september 1941 angående medelsbehoven för budgetåret

1942/43 anmälde arméförvaltningen, att åtgärder erfordrades för förbättrande

av Livregementets husarers och Göta trängkårs skjutbaneförhållanden.

Sedan utredning i ärendet verkställts, gjorde arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

i skrivelse den 19 januari 1942 framställning i ämnet, varav inhämtas

bland annat följande.

I en av chefen för armén infordrad, till befälhavaren för Västra militärområdet

ställd skrivelse den 10 juli 1941 hade tjf. chefen för Livregementets

husarers depå i fråga om regementets skjutbaneförhållanden anfört, att det

vore ett oavvisligt behov för regementet att erhålla en egen skjutbana.

För skjututbildningen vid regementet hade dittills disponerats Skaraborgs

regementes och Göta trängkårs skjutbanor. På grund av den knappa tid regementet

kunnat disponera dessa banor hade skjutningarna till men för resultatet

måst forceras.

En till skrivelsen såsom bilaga fogad tablå rörande tiderna för skjutbanornas

användning av de olika förbanden under juli månad 1941 utvisade, att

regementet disponerat Göta trängkårs skjutbana sammanlagt sju dagar och

Skaraborgs regementes bana, dit all skjutning med automatvapen måste förläggas,

endast fyra dagar.

Företagen rekognoscering hade givit vid handen, att ingendera av nämnda

skjutbanor kunde utvidgas tillräckligt mycket för att regementets behov därigenom

skulle kunna tillgodoses.

Såsom lämplig plats för en ny skjutbana föresloges ett terrängavsnitt väster

om Våmbs kyrka.

Styrelsen hade emellertid funnit den föreslagna platsen icke kunna ifrågakomma,

enär tidigare planer på förläggande av kulspruteskjutbanan till trakten

av Våmbs kyrka måst ändras med hänsyn till en planerad omläggning av järnvägen

Skövde—Axvall.

I en likaledes av chefen för armén infordrad, till chefen för tredje arméfördelningen

ställd skrivelse den 9 juli 1941 hade tjf. chefen för Göta trängkår

i fråga om kårens skjutbaneförhållanden anfört, att kåren vore tilldelad

en skjutbana, kallad »skarpskjutningsbanan», vilken omfattade tolv tavelställ.

Banan disponerades jämväl av Livregementets husarer. På grund av ökad

personal vid båda förbanden vore det icke längre möjligt att därstädes bedriva

all skjututbildning. Kåren hade därför i stor utsträckning måst använda civila

skjutbanor, bland annat i Mariestad, för att kunna i anbefalld tid avsluta skjututbildningen.

Tjf. kårchefen föresloge, att för Livregementets husarer en helt

ny bana skulle anläggas samt att, till förbättrande av förhållandena för kåren,

skjutvallen på skarpskjutningsbanan skulle breddas och ytterligare tolv tavelställ

anläggas. För breddningen lämplig, kronan tillhörig mark funnes norr

örn skjutbanan.

I)e av truppförbandscheferna sålunda anmälda kraven hade av arméfördelningschefen

i skrivelse den 14 juli 1941 till chefen för armén betecknats såsom

oeftergivliga.

Vid förhandlingar, som fortifikationsstyrelsen i annat sammanhang fört

med Skövde stad, hade staden framfört önskemål att av kronan få övertaga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mcij:ts proposition nr 250.

den mark, varå skarpskjutningsbanan vore belägen, emedan detta område vore

värdefullt med tanke på stadens framtida utvidgning. Enär av den i förevarande

ärende förebragta utredningen syntes framgå, att banan måste utökas

för att i fortsättningen kunna fylla sitt ändamål, ansåge sig styrelsen böra

undersöka, örn det icke ur kostnads- och andra synpunkter skulle ställa sig

fördelaktigt att i stället nedlägga banan och sälja marken samt att på annan

plats anlägga nya banor för de båda förbanden. I nämnda syfte hade styrelsen

upptagit direkta förhandlingar med Skövde stad. Därvid hade överenskommits,

att staden skulle i samarbete med vederbörande militära chefer uppgöra

förslag till frågans lösning, innebärande att staden skulle förvärva den mark,

varå skarpskjutningsbanan nu vore belägen, samt mot avräkning å till kronan

inflytande köpeskilling anskaffa annan lämplig mark för anläggande av nya

skjutbanor.

Efter förhandlingar i ämnet hade staden förklarat sig villig att för en köpeskilling

av 50,750 kronor av kronan inköpa den mark — cirka 23 hektar —

varå skarpskjutningsbanan vore belägen. Vid bifall härtill borde —- enligt

vad chefen för tredje arméfördelningen i skrivelse den 13 oktober 1941 till

fortifikationsstyrelsen framhållit — en ny bana för trängkåren anläggas å

staden tillhörig mark tillhörande Uddagården norr om Skövde stad, medan

för husarregementet en bana borde anläggas i anslutning till Skaraborgs regementes

skjutbana på mark tillhörig fastigheterna Enocksgården 5lä och Våmb

Lillegården 31C i Våmbs socken. Enocksgården 512 ägdes av kronan.

Enligt uppdrag av fortifikationsstyrelsen hade distriktslantmätaren G. Bonde

i Skövde utfört värdering av de till inköp respektive försäljning ifrågasatta

områdena, varöver ett den 18 oktober 1941 dagtecknat värderingsinstrument

upprättats.

Beträffande Våmb Lillegården 316 hade bland annat anförts, att fastigheten

utgjordes av cirka 12.5 hektar åkerjord samt skogsmark till husbehov. Det

område, som nu ifrågasattes till inköp för anläggande av skjutbana, bestode

av 2.8 hektar åker och 0.9 hektar skogsmark. Ett frånskiljande av denna areal

åker, som dessutom utgjorde den bättre och planare delen av fastighetens

åkerareal, skulle komma att i så hög grad försämra fastigheten såsom jordbruksfastighet,

att tillstånd till avstyckning måhända icke skulle kunna erhållas.

Kronan skulle i så fall bliva nödsakad att köpa hela fastigheten. Därest

emellertid avstyckning skulle kunna ske, måste av nämnda skäl ett relativt

högt värde åsättas åkerjorden.

Området värderades på följande sätt:

2.8 hektar åker å 2,000 kronor ................................. kronor 5,600

0.9 hektar skogsmark å 1,200 kronor ........................ » 1,080

Summa 3.7 hektar Summa kronor 6,680

Enligt det av staden framlagda förslaget skulle fastigheten emellertid kunna

bestå såsom jordbruksfastighet även efter nämnda områdes frånsäljande.

Staden hade nämligen erbjudit sig att förvärva ifrågavarande område mot

överlåtande till säljaren av annan, staden tillhörig, för jordbruk lämpad mark.

Staden skulle i sin tur till kronan försälja den sålunda förvärvade marken.

De stadsägoområden, till vilka enligt förslaget Göta trängkårs nya skjutbana

skulle förläggas, hade enligt värderingsinstrumentet en sammanlagd areal

av 9.6 hektar med ett värde av i runt tal 8,000 kronor.

Beträffande värderingen av den mark, varå skarpskjutningsbanan vore belägen,

hade i värderingsinstrumentet följande framhållits.

Enligt en av drätselkammaren den 13 oktober 1941 upprättad kalkyl hade

staden kommit till den erbjudna köpeskillingen efter följande uppskattning:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

3.5 hektar åker å 3,000 kronor ........................... kronor 10,500

9.3 hektar äng å 2,500 kronor .............................. » 23,250

6. c hektar snårskog å 2,000 kronor ........................ » 13,200

3.s hektar impediment å 1,000 kronor ..................... » 3,800

Summa 23.2 hektar Summa kronor 50,750

A real uppgifterna hade grundats på en av värderingsmannen vid nymätning

upprättad karta. Förklaringen till att de olika ägoslagen åsatts värden, betydligt

högre än vanliga jordbruksvärden, vore att söka i fastigheternas läge i

närheten av stadens planlagda område. Med hänsyn till nämnda förhållande

skulle kronan möjligen för mindre delar av skjutbaneområdet av enskilda

köpare kunna erhålla ett genomsnittligt högre anbud per kvadratmeter. För

området i dess helhet finge däremot det avgivna anbudet anses vara fullt

skäligt. Kostnaderna för områdets exploatering finge nämligen beräknas bliva

mycket stora, beroende dels på avsevärda höjdskillnader inom området och

dels på att grunden bestode av kalkberg, vilket komme att nödvändiggöra vissa

sprängningsarbeten.

Fortifikationsstyrelsens domänofficer hade icke funnit anledning till

erinran mot de resultat, vartill värderingsmannen kommit.

För egen del anförde styrelsen följande.

Styrelsen ansåge stadens anbud å inköp av skarpskjutningsbanans mark

vara för kronan fördelaktigt och detta icke endast på grund av anbudssummans

storlek. Under utredningen .hade framkommit, att staden tenderade att

utvidgas i riktning mot skarpskjutningsbanan. Tydligt vore, att därigenom

risken för olyckshändelser ökades. Drätselkammaren i Skövde hade i detta

hänseende till och med framhållit, att olycksrisken inom kort skulle komma

att ställa kronan inför tvånget att nedlägga skarpskjutningsbanan. Då det

uppenbarligen icke vore i kronans intresse, att en militär skjutbana alltmera

inringades av bebyggelse och allmänna kommunikationsleder, ansåge styrelsen

det lämpligt att skjutbaneförhållandena redan nu ordnades på ett med hänsyn

till nämnda synpunkt ändamålsenligt sätt.

Yad värderingssummorna beträffade behövde kronan vid inköp av mark till

skjutbana för Livregementets husarer på grund av stadens erbjudande icke

räkna med högre inköpssumma än värderingssumman 6,680 kronor. Mot denna

värdering hade styrelsen icke något att erinra.

Styrelsen ansåge även det av värderingsmannen uppskattade värdet å den

till skjutbana för Göta trängkår avsedda marken, 8,000 kronor, utgöra skäligt

pris.

För avstycknings-, lagfarts- m. fl. kostnader beräknade styrelsen ett belopp

av 1,000 kronor.

Därest ifrågavarande förslag genomfördes kunde sålunda ett netto av fastig

hetstransaktionerna av cirka 35,000 kronor beräknas uppkomma.

I skrivelse den 5 december 1941 hemställde fortifikationsstyrelsen vidare

örn anslag med 65,000 kronor respektive 70,000 kronor för anläggande av

ifrågavarande skjutbanor för Livregementets husarer och Göta trängkår. De

nya banorna avsåges skola omfatta femton respektive sexton tavelställ.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 250. 25

I sina medelsäskanden för budgetåret 1943/44 har arméförvaltningen för

ifrågavarande ändamål upptagit ett belopp av 150,000 kronor.

Då det synts ändamålsenligt, att eventuella nya skjutbanor för Skövdegamisonen

såvitt möjligt förläggas i anslutning till redan befintliga dylika

anläggningar, erhöll arméförvaltningens fortifikationsstyrelse den 14 november

1942 uppdrag att med beaktande av denna synpunkt inkomma med nytt

förslag i ämnet.

I skrivelse den 17 februari 1943 bär styrelsen i anledning härav anfört i

huvudsak följande.

Militärbefälhavare!! i tredje militärområdet hade, efter infordrande av en

av sekundchefen för Livregementets husarer i samråd med cheferna för Skaraborgs

pansarregemente och Göta trängkår i ärendet verkställd utredning, till

styrelsen avgivit ett den 7 december 1942 dagtecknat yttrande, vari anförts

bland annat följande.

De skjutbanor, som för närvarande disponerades av garnisonens truppförband,

vore — med bortseende från skjutbanor för korthållsskjutning — nedan

nämnda:

a) kulspruteskjutbanan omedelbart norr Claesborg för skjutning med kub

spruta å 12 kulsprutetavelställ, jämväl användbara vid skjutning med eldhandvapen,

b) Skaraborgs pansarregementes skjutbana 300 meter norr om Claesborg

för skjutning med eldhandvapen å 24 gevärstavelställ,

c) Livregementets husarers och Göta trängkårs gemensamma skjutbana 1

kilometer väster Käpplunda för skjutning med eldhandvapen å 12 gevärstavelställ,

d) deli under nuvarande förhållanden för garnisonen delvis rekvirerade

Skövde skyttegilles skjutbana i den s. k. Dunkehallsskogen 700 meter ostsydost

Livregementets husarers kasernområde med 24 gevärstavelställ, vilken

bana dock icke medgåve skjutning med automatvapen eller skjutning på avstånd

över 300 meter.

Sedan numera Skaraborgs regemente ombildats till pansarregemente och

garnisonen utökats med Signalregementets kompani i Skövde, som komme att

förlägga sin skjututbildning till för Livregementets husarer planerad skjutbana,

hade behovet av skjutbanor för de skilda förbanden delvis förändrats.

Av sekundchefens för Livregementets husarer förenämnda yttrande framginge

sålunda, att det vore ett oavvisligt behov för Skaraborgs pansarregemente

att helt få disponera 36 tavelställ för skjutning med eldhandyapen samt

att äga möjlighet till kulspruteskjutning. Militärbefälhavaren anslöte sig till

sekundchefens förslag, att sistnämnda regemente skulle få ensamt disponera

kulspruteskjutbanan och den närmast norr därom belägna skjutbanan, varigenom

regementets behov av skjutbanor bleve fullt tillgodosett.

Den för Livregementets husarer planerade skjutbanan norr om förenämnda

tvenne banor skulle enligt tidigare förslag omfatta 15 tavelställ. Militärbefälhavaren

föresloge nu banans utbyggande till 18 tavelställ, vilket syntes kunna

ske utan att nödvändiggöra större markförvärv än tidigare planerats. Banan

skulle förses med anordningar för skjutning även med automatvapen.

Någon ändring av den för Göta trängkår planerade nya skjutbanan vore

icke erforderlig. Militärbefälhavare!! hade undersökt möjligheterna att förlägga

ifrågavarande skjutbana norr om och i anslutning till övriga skjutbanor

elfer alternativt till terrängen ytterligare norr därom upp mot Våmbs kyrka.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 250. 99o 43 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Därvid hade befunnits, att det förra alternativet, såvitt militärbefälhavaren

kunde bedöma, av skjuttekniska skäl icke vore genomförbart. Ej heller terrängen

närmare Våmbs kyrka syntes erbjuda någon för skjutbanan lämplig

plats dels på grund av terrängförhållandena och dels med hänsyn till den i

ärendet tidigare berörda, planerade omläggningen av järnvägen Skövde—Axvall,

vilken plan av vederbörande myndigheter avsåges att upptagas, så snart det

befunnes lämpligt och ändamålsenligt.

Militärbefälhavaren ansåge slutligen, att den enda med hänsyn till terräng,

bebyggelse och avstånd från kårens kasernområde tänkbara platsen vore

det tidigare föreslagna området av fastigheten Uddagården.

Styrelsens skjutbaneofficer hade, till bestyrkande av riktigheten av militärbefälhavarens

i förenämnda yttrande den 7 december 1942 uttalade uppfattning,

anfört, att skjutbanan för Göta trängkår icke lämpligen kunde anläggas

vare sig i anslutning till den för Livregementets husarer planerade banan eller

i terrängen norr därom upp mot Våmbs kyrka. Den förenämnda utökningen

av den för Livregementets husarer planerade banan kunde ske utan att

nödvändiggöra större markförvärv än tidigare planerats. Skjutbaneofficeren

förklarade slutligen, att den ifrågavarande skjutbanan kunde förses dels med

gevärstavelställ och dels med kulsprutetavelställ, vilka sistnämnda jämväl,

med viss mindre olägenhet i avseende å markeringen, kunde användas vid

skjutning mot gevärstavlor.

Fortifikationsstyrelsen anslöte sig till förenämnda av militärbefälhavaren

i tredje militärområdet avgivna förslag till skjutbanefrågans lösande.

Styrelsen funne någon markanskaffning utöver vad av styrelsen tidigare i

ärendet anmälts icke vara erforderlig.

Beträffande frågan örn kostnaderna för anläggning av skjutbanor för Liv

regementets husarer och Göta trängkår anförde styrelsen följande.

I arméförvaltningens skrivelse den 31 augusti 1942 med framställning

rörande lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 1943/44 hade ämbetsverket

hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att för anläggande av skolskjutningsbanor

för ifrågavarande förband för budgetåret anvisa ett reservationsanslag

av 150,000 kronor.

Styrelsens skjutbaneofficer beräknade nu den föreslagna utökningen av

antalet gevärstavlor å Livregementets husarers skjutbana ävensom banans

ordnande för skjutning med kulspruta medföra en ytterligare kostnad av

10,000 kronor. Styrelsen anslöte sig till denna beräkning. För ändamålet

skulle sålunda erfordras ett sammanlagt belopp av 160,000 kronor.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro möjligheterna till skjututbildning

för i Skövde förlagda truppförband icke tillfredsställande. Dan

nyligen färdigställda kulspruteskjutbanan, avsedd för garnisonen i dess helhet,

torde i och med att Skaraborgs regemente organiserats såsom pansarregemente

behöva tagas i anspråk företrädesvis för detta regementes räkning. Den

i anslutning till kulspruteskjutbanan belägna skolskjutningsbanan erfordras

även för pansarregementets behov. För återstående förband — Livregementets

husarer, Göta trängkår och ett signalkompani — står för närvarande endast

en bana, den s. k. skarpskjutningsbanan, till förfogande, varjämte under beredskapstiden

jämväl en civil skjutbana användes för den militära skjututbildningen.

Sistnämnda bana är emellertid icke lämplig såsom militär skolskjutningsbana,

varför man för framtiden icke torde böra räkna med densamma.

Skarpskjutningsbanan, som hittills utnyttjats gemensamt av Livregementets

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

husarer och Göta trängkår, kan icke tillnärmelsevis fylla behovet sedan

enligt de nva utbildningsbestämmelserna skjututbildningen givits en mera

framträdande plats än tidigare. Jag anser därför, i likhet med arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse, att Livregementets husarer och Göta trängkår

böra disponera var sin bana, varvid husarregementets bana, som med hänsyn

till kavalleriets beväpning måste vara användbar för skjutning med automatvapen,

bör kunna utnyttjas jämväl av signalkompaniet. Då även vid trängen

viss utbildning med automatvapen förekommer är det givetvis ett önskemål,

att sådan utbildning örn möjligt skall kunna bedrivas jämväl vid trängkårens

bana. Om det visar sig nödvändigt torde det dock låta sig göra att i detta

avseende hänvisa trängkåren till någon av de övriga banorna.

Fortifikationsstyrelsen har föreslagit nedläggande av den nuvarande gemensamma

banan och anläggande av två nya skolskjutningsbanor. För egen del

kan jag icke finna det motiverat att nedlägga den gemensamma banan, som

alltjämt är fullt användbar såsom skolskjutningsbana för eldhandvapen och

där tillräcklig mark disponeras för att möjliggöra breddning av skjutvallen

och anläggande av ytterligare ett antal tavelställ örn så erfordras. För

Skövde stad torde banan icke innebära någon större olägenhet, ehuru det med

tanke på stadens framtida utveckling kan vara av intresse för staden att redan

nu förvärva marken i fråga. Ur ekonomisk synpunkt finner jag det för statsverket

förmånligast att bibehålla denna skjutbana och därigenom undvika

de relativt stora kostnader, som äro förbundna med en nyanläggning. Jag''

föreslår således, att ifrågavarande bana, som ligger väl till i förhållande till

Göta trängkårs kaserner, ställes till kårens förfogande samt att en ny bana,

användbar även för skjutning med automatvapen, anlägges för Livregementets

husarer. Sistnämnda bana bör jämväl få disponeras av signalkompaniet.

Beträffande plats för denna bana synes det önskvärt, att densamma förlägges

omedelbart norr örn och i anslutning till pansarregementets skolskjutningsbana,

varigenom i viss utsträckning kronan tillhörig mark kan utnyttjas. Av

fortifikationsstyrelsen verkställd undersökning rörande möjligheterna att

förvärva den ytterligare mark — del av fastigheten Våmb Lillegården 316

som oundgängligen erfordras, har utvisat, att någon frivillig uppgörelse icke

kan åstadkommas. Vid sådant förhållande och då någon medverkan från

stadens sida icke synes vara att påräkna torde expropriation böra tillgripas.

Med utgångspunkt från distriktlantmätaren Bondes år 1941 verkställda värdering

synes området kunna åsättas ett värde av 6,680 kronor. Försiktigtvis

anser jag mig emellertid böra, eftersom expropriationsförfa rande skall tillgripas,

beräkna det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet till 8,000

kronor.

Beträffande skjutbaneanläggningen har Kungl. Majit i den till årets riksdag

avlåtna propositionen nr 222 gjort framställning örn erforderliga medel.

För markförvärvet i fråga beräknar jag sålunda i enlighet med det anförda

ett belopp av 8,000 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts propositiön nr 250.

Sammanfattning. I enlighet med vad sålunda anförts beräknar jag förelig
-

gande medelsbehov enligt följande.

Kronor

1. Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente ........................... 900,000

2. Utvidgning av Hallands regementes kasernområde..................... 225,000

3. Förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer ...... 8,000

Summa kronor 1,133,000

För mötande av oförutsedda utgifter torde det anslag, som bör anvisas för

ovannämnda ändamål, böra bestämmas till i avrundat tal 1,160,000 kronor.

Under åberopande av det anförda samt i fråga örn anslagets natur m. m.

av vad i ämnet anförts i förenämnda propositioner nr 158 och 208 hemställer

jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m. såsom

kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, arméförvaltningens

delfond därav, å riksstaten för budgetåret 1943/44

anvisa ett investeringsanslag av .................. kronor 1,160,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

S. Högsell.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:452 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943/44 till skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1943:236 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag för budgetåret 1943144 till skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. m. jämte i ä s. 1 i texten
  3. SU 1943:231 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1943144 till skjutfält för Bergslagens artilleriregemente m. rn. jämte i ämnet s. 1 i texten
  4. SU 1943:235 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning i fråga om vissa byggnadsarbeten för armén. s. 4 i texten
  5. SU 1943:199 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Skånska pansarregementets förläggning m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 14 i texten