Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, m. m

1943-06-04 · 39 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 39 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:322, Med förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

1

Nr 322.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

auktoriserad mätning av ved och annat virke,

m. m.; given Stockholms slott den 4 juni 1943.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit föreslå riksdagen att dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga

härvid fogade förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat

virke dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 322.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

Förslag

till

Lag

angående auktoriserad mätning av ved och annat virke.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Konungen äger då särskilda skäl därtill äro förordna, att inom riket eller viss

del därav mätning av ved eller annat virke må, där mätningen skall ligga till

grund för bestämmande av vederlag för virket eller för fastställande av

annan ersättning såsom kostnad för transport av virket, ombesörjas allenast

av virkesmätare, som av Konungen eller myndighet Konungen bestämmer

därtill erhållit tillstånd (auktorisation).

Finnes visst slag av virke böra undantagas från förordnandet eller påkallas

eljest av förhållandena inskränkningar, såsom att mätning i den ordning

denna lag avser skall äga rum endast örn så påfordras av den vars rätt beröres

av mätningen, skola därav föranledda begränsningar i förordnandet

göras. Undantag från meddelat förordnande må för särskilt fall medgivas av

nämnd varom förmäles i 4 §.

Med mätning av virke förstås i denna lag dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes

i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller vålter

vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad mån virket

är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom av

virkets beskaffenhet i övrigt.

2 §•

Auktorisation som virkesmätare må meddelas allenast den som vunnit nödig

erfarenhet örn virkesmätning. Auktorisation kan begränsas att avse visst

område eller på annat sätt inskränkas Auktorisation kan när som helst återkallas.

Virkesmätningsförening så ock annan sammanslutning med liknande syfte

må, om så prövas lämpligt, erhålla auktorisation som virkesmätare. Sker

det, skall på sammanslutningen ankommande mätningsarbete utföras av mätningspersonal

som är anställd i sammanslutningens tjänst.

Innan någon verkställer mätning av virke enligt denna lag, skall han avgiva

skriftlig försäkran, att han efter bästa förstånd och samvete skall med

oväld och redlighet utföra de uppdrag angående virkesmätning, som kunna

bliva honom anförtrodda, samt att han icke skall för obehörig yppa förhållanden

som avse virkesmätningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

3

3 §■

över vad vid mätningsförrättning förekommit skall upprättas skriftlig

handling (mätbesked).

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer utfärdar instruktion

rörande förfarandet vid mätning.

Föreskrifter angående gäldande av kostnader, som uppkomma i anledning

av mätningsförrättning, meddelas av Konungen.

4 §•

Tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av virkesmätningsnämnder.

Dessa tillsättas av Konungen. Föreskrifter om nämndernas verksamhet

utfärdas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

5 §•

Sakägare, som är missnöjd med mätningsförrättning, äger däröver föra

klagan hos virkesmätningsnämnden inom tio dagar efter förrättningens avslutande,

såframt han icke vid avslutandet eller sedermera före klagotidens

utgång skriftligen godkänt förrättningen.

över virkesmätningsnämnds beslut må klagan ej förås.

6 §.

Den som visar vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning enligt

denna lag, straffes med dagsböter eller fängelse.

Samma lag vare, där någon förhindrar eller försvårar verkställande av

mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer till fullgörande av föreskrift

som meddelats med stöd av denna lag.

V §•

Ombesörjer någon virkesmätning utan att vara berättigad att verkställa

mätningen, straffes med dagsböter.

8 §•

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

9 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling och gäller till

och med den 30 juni 1944. Förordnande eller beslut, som meddelats med

stöd av lagen, äger ej tillämpning längre än lagen äger giltighet. I fråga örn

överträdelse, som begåtts under lagens giltighetstid, skall vad i lagen stadgas

även därefter tillämpas.

Under den tid denna lag är gällande skall lagen den 20 juni 1935 (nr 369)

om virkesmätning icke äga tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21

maj 19^3.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler

efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen

samt t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Bergquist, fråga om auktoriserad mätning av ved och annat virke samt anför

följande.

Sedan fråga väckts om införande av ett enhetligt system för mätning och

klassificering av ved och annat virke, tillkallade jag den 10 april 1943 jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 i samma månad revisionssekreteraren

Erik Hagbergh att verkställa utredning rörande vissa bestämmelser om

virkesmätning.

Utredningsmannen har den 12 maj 1943 till fullgörande av det honom

lämnade uppdraget avlämnat en promemoria i ämnet jämte ett utkast till lag

angående auktoriserad mätning av ved och annat virke samt tillika anmält,

att överläggningar i ärendet ägt rum med bland annat representanter för

skogsstyrelsen, statens bränslekommission och statens priskontrollnämnd

samt med representant för virkesmätningsrådet, ett samarbetsorgan för de

i norra och mellersta Sverige verksamma virkesmätningsföreningarna.

över promemorian hava till följd av remisser yttranden avgivits av kommerskollegium,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens bränslekommission,

statens priskontrollnämnd, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Sveriges skogsägareförbund, virkesmätningsrådet

samt sydsvenska virkesföreningen.

Förevarande lagstiftningsfråga har därefter varit föremål för beredning

inom justitie-, finans-, jordbruks- och folkhushållningsdepartementen, därvid

utarbetats förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat

virke. Innan jag närmare ingår på förslaget och de avgivna yttrandena, torde

jag få lämna en redogörelse för tidigare lagstiftningsåtgärder rörande virkesmätning

samt för virkesmätningsfrågans nuvarande läge m. m.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

5

1935 års virkesmätningslag och frågan om dess tillämpning.

Försäljning av avverkat virke sker i vårt land i allmänhet på det villkor,

att köpeskillingen skall utgå i förhållande till virkets mängd. I anslutning

härtill plägar vid sådan försäljning avtalas, att virket skall senare inmätas

för fastställande av köpeskillingens belopp. Vanligen sker dylik mätning i

samband med virkets emottagande av köparen. Mätningen avser ej blott ett

uppmätande av virkets dimensioner och en därpå grundad beräkning av virkets

kubikmassa utan ofta även ett bedömande av virkets beskaffenhet.

På grund av vissa missförhållanden i fråga om sättet för utförande av virkesmätning

uppkom tidigt tanken att genom sammanslutande av trävarubolagen

och andra större virkesköpare i särskilda virkesmätningsföreningar

söka åstadkomma enhetliga och objektiva metoder för virkets mätning. Inom

de delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

bildades efterhand inom olika grupper av de virkesköpande bolagen,

representerande skilda inköpsområden, ett flertal virkesmätningsföreningar.

Den äldsta av dessa, Ångermanälvens tumningsförening, bildades år 1892.

Föreningarnas verksamhetsområden utgjordes huvudsakligen av norra och

vissa delar av mellersta Sverige. Deras främsta uppgift var att verkställa

mätning av virke, som inköpts av föreningarnas medlemmar; föreningsmedlemmarna

ägde emellertid genom föreningarna erhålla mätning även av sådant

virke, som medlemmarna avverkat å dem tillhöriga fastigheter eller å

skogar, vartill medlemmarna förvärvat avverkningsrätt.

Den organisation för mätning av virke, som sålunda genomföris inom de

delar av landet, där trävaruindustrien nått en mera betydande utveckling,

var från virkessäljarnas synpunkt icke tillfredsställande. Särskilt i de nordligare

landsdelarna hade de stora industriella företagen, som vörö de huvudsakliga

virkesköpama, genom virkesmätningsföreningarna kommit att behärska

hela mätningsförfarandet. Då det pris, som erhålles för virket, naturligen

är i hög grad beroende av det sätt, varpå mätningen utföres, ansågs

hänsyn till billighet och rättvisa kräva att även säljarna av virket bereddes

inflytande å mätningen.

Frågan om lagstiftning rörande virkesmätning väcktes ursprungligen år

1925 genom en framställning från svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

örn igångsättande av utredning angående lagligt reglerande av förfarandet

vid mätning av timmer. Framställningen föranledde vissa överväganden

men ledde icke till lagstiftningsåtgärder. I början av 1930-talet blev

frågan om virkesmätning ånyo föremål för uppmärksamhet. Med anledning

av hemställan av 1932 års riksdag (motion II: 270; r. skr. nr 116) beslöt

Kungl. Majit, att utredning skulle verkställas rörande virkesmätningsföreningarnas

verksamhet.

Den sålunda beslutade utredningen verkställdes av den s. k. virkesmätningskommissionen

och på grundval av ett av kommissionen avgivet betänkande

(Statens offentl. utredn. 1934: 32) tillkom lagen den 20 juni 1935

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

(nr 369) om virkesmåtning (prop. nr 140/1935). Det allmänna syftet med

denna lag var att mätning av köpvirke inom de områden, där virkesmätningsföreningar

utövade eller tidigare utövat verksamhet, skulle till skydd

för virkessäljarnas berättigade intressen kunna i viss utsträckning uppdragas

åt särskilda nämnder, s. k. virkesmätningsnämnder, i vilka virkessäljare

och virkesköpare tillförsäkrats likvärdigt inflytande och vilka nämnder

skulle hava uteslutande befogenhet att, var inom sitt verksamhetsområde,

verkställa sagda mätning. Virkesmätningslagens tillämpning är beroende

på Kungl. Maj:ts förordnande. Dylikt förordnande har icke givits. Lagens

huvudsakliga syfte torde emellertid hava uppnåtts på frivillighetens

väg sålunda att garantier skapats för att genom virkesmätningsföreningarnas

försorg mätningar utföras på ett för både säljare och köpare betryggande

sätt.

Vid tillkomsten av 1935 års lag voro i landet verksamma sju virkesmätningsföreningar,

nämligen Wermländska inmätningsföreningen, Dalälvarnas

tumningsförening u. p. a., Sundsvalls virkesmätningsförening u. p. a., Ångermanälvens

tumningsförening, Örnsköldsviks tumningsförening, Umeå tumningsförening

och Överbottens tumningsförening. Vissa av dessa föreningar

utövade mätningsverksamhet jämväl i Stockholms, Uppsala och Västmanlands

län; Wermländska inmätningsföreningen hade tidigare utövat verksamhet

i Dalslandsdelen av Älvsborgs län.

I det betänkande, som låg till grund för 1935 års virkesmätningslag, uttalades

(s. lil) att såsom den närmast till hands liggande utvägen att vinna

en önskvärd ändring i organisationen för mätning av köpvirke erbjöde sig

möjligheten att genom frivilliga överenskommelser mellan säljare och köpare

av virke ordna virkesmätningen på det sätt, att säljarna och köparna

erhölle ett likvärdigt inflytande å denna och sålunda båda gruppernas intressen

därvid i lika mån tillgodosåges. Det framhölls emellertid tillika, att

ernåendet av dylika överenskommelser torde möta stora svårigheter, att med

den omfattning handeln med virke ägde inom de nu förevarande trakterna

det finge anses vara ett betydande allmänt intresse, att denna bedreves i

former som vore ändamålsenliga och omfattades med förtroende från såväl

säljarnas som köparnas sida, samt att en tillfredsställande organisation av

mätningen icke syntes kunna ernås utan lagstiftningens medverkan.

Angelägenheten att om möjligt ordna virkesmätningens utförande på frivillig

väg betonades i skilda sammanhang vid tillkomsten av 1935 års lag.

Sålunda erinrade lagrådet (prop. s. 173) örn ett tidigare framkommet förslag

(Statens offentl. utredn. 1934:32 s. 67) att mätningens handhavande borde

uppdragas åt särskilda på samarbete mellan köpare och säljare grundade

föreningar, vilka skulle äga av offentlig myndighet godkända stadgar.

Lagrådet betonade, att genom en sådan anordning skulle åt verksamheten

förlänas största möjliga frihet, samt förmälde, att anledningen till

att denna väg icke beträtts främst torde hava varit farhågor att tillräckliga

förutsättningar för samarbete inom en sålunda organiserad förening

icke skulle finnas. Lagrådet yttrade vidare: Mätningsmonopolet innebure en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

7

ny och oprövad väg. Med hänsyn till de mycket skiftande förhållanden,

som rådde inom näringslivet i allmänhet och icke minst inom trävaruhandeln,

mötte det stor svårighet att fullständigt överblicka verkningarna av

bestämmelsernas tillämpning. Av synnerlig vikt vöre att vid meddelande av

förordnande enligt lagen de undantag och inskränkningar däri gjordes som

av förhållandena påkallades.

Enligt 1 § av 1935 års lag äger Kungl. Majit, då skäl därtill äro, förordna

att inom Stockholms, Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands,

Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län eller viss del av dessa län mätning av sådant runt virke

av barrträd, som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export i oförädlat

skick (d. v. s. virke som i större omfattning är föremål för försäljning

från enskilda skogsägare till trävarubolag eller andra större virkesköpare),

må, där mätningen skall ligga till grund för bestämmande av köpeskilling

eller annat vederlag för virket, ombesörjas allenast av virkesmätningsnämnd.

Innan sådant förordnande meddelas av Kungl. Majit, skall

virkessågare och virkesköpare ävensom vederbörande hushållningssällskap

och handelskammare höras i ärendet.

Virkesmätningsnämnderna skola enligt lagen vara sammansatta av lika

antal representanter för virkessågare och virkesköpare samt en opartisk

ordförande. Nämndernas verksamhetsområden avsågos bliva fastställda efter

väsentligen enahanda synpunkter som virkesmätningsföreningamas arbetsområden.

Beträffande omfattningen av det mätningsmonopol som borde tillkomma

virkesmätningsnämnd inom dess verksamhetsområde, förordade virkesmätningskommissionen,

att monopolet principiellt skulle gälla allt sådant virke,

som överhuvud vöre föremål för försäljning från de enskilda skogsägarna till

trävarubolag och andra större virkesköpare, d. v. s. runt och bilat virke,

men att samtidigt sådana undantag från monopolet borde stadgas, att detta

i realiteten komme att huvudsakligen gälla köpvirke. I vissa yttranden över

kommissionens förslag (prop. s. 35) ifrågasattes, huruvida icke monopolet

borde begränsas att omfatta allenast s. k. industrivirke. Det framhölls sålunda

av en virkesmätningsförening, att monopolet borde inskränkas till de

stora huvudgrupperna av runt virke, nämligen sågtimmer och massaved eller,

med andra ord, sådant rundvirke, som vore avsett för förädling vid sågverk,

cellulosafabriker eller träsliperier. I fråga örn dessa båda grupper hade ett

korrekt utförande av mätningen verkligt allmän betydelse. Därest ett flertal

specialsortiment av oftast begränsad, lokal betydelse skulle mätas genom virkesmätningsnämnd,

ansåges därigenom nämndens verksamhet komma att

försvåras och fördyras.

Vid propositionens avlåtande till riksdagen framhöll föredragande departementschefen

(prop. s. 38 ff.), att övervägande skäl syntes tala för att från

lagens tillämpning undantaga bilat virke. Det erinrades, att dylikt virke allenast

i mindre utsträckning vore föremål för försäljning från enskilda skogsägare

till trävarubolag, att vid försäljning av slipers, sparrar och andra sorti
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

ment av bilat virke det ofta avtalades, att särskilda bestämmelser skulle gälla

i fråga om virkets mätning, samt att kvalitetsbedömningen för bilat virke

i allmänhet vore väsentligt enklare än för runt virke. Av huvudsakligen

samma grunder fann departementschefen, att från monopolets tillämpning

borde uteslutas jämväl runt virke av lövträd.

Den förut återgivna huvudregeln i virkesmätningslagen angående förordnande

om uteslutande rätt för virkesmätningsnämnd att mäta sådant runt

virke av barrträd, som är avsett för industriellt bruk, förädling eller export

i oförädlat skick, kompletteras av föreskriften att, där särskilda slag av runt

virke lämpligen funnes böra undantagas från förordnandet eller eljest av förhållandena

påkallades särskilda inskränkningar, såsom i fråga om virke avsett

att förädlas vid mindre sågverk eller andra mindre träförädlingsverk,

därav föranledda begränsningar skulle göras i förordnandet.

Av virkesmätningslagens stadganden må här ytterligare omnämnas följande.

Virkesmätningsnämnd äger att inom nämnden anvisat verksamhetsområde

ombesörja även annan mätning av virke än sådan som omfattas av förordnande

enligt lagens 1 § (3 §). Hos virkesmätningsnämnd skall finnas anställd

en mätningschef samt erforderlig mätnings- och annan personal (4 §).

Enligt 5 § utfärdar Kungl. Maj:t instruktion rörande förfarandet vid mätning.

1 10 § stadgas, att mätning skall verkställas av ojäviga mätare. De

skola, där ej i mätningsinstruktionen annorlunda föreskrives, vara två, av

vilka en skall vara förman. Enligt 13 § skall över allt vad vid mätningsförrättning

förekommit upprättas skriftlig handling (mätbesked). Sakägare,

som ej åtnöjes med mätningsförrättning, äger enligt 15 § klagorätt hos virkesmätningsnämnd.

I 40 § har upptagits stadgande av innebörd att ledamöter

av virkesmätningsnämnd samt mätningschefen och övrig mätningspersonal

äro i straffrättsligt hänseende jämställda med statens ämbets- och

tjänstemän.

Under de närmaste åren efter virkesmätningslagens tillkomst verkställdes

vissa undersökningar och gjordes vissa framställningar i fråga örn lagens tilllämpning.

Resultatet blev, såsom förut nämnts, att lagen icke blev satt i tilllämpning.

I stället överenskoms mellan de olika intressentgrupperna, att

virkesmätningen alltjämt skulle ordnas på frivillighetens väg. En del ändringar

vidtogos i virkesmätningsföreningarnas organisation, varigenom virkessäljarna

blevo tillförsäkrade representation i föreningarnas styrelser.

I detta sammanhang må även erinras om att framställning tidigare gjorts

örn utsträckande av virkesmätningslagens tillämplighet till hela landet. Genom

skrivelse till Kungl. Majit den 20 augusti 1938 hemställde nämligen Sveriges

skogsägare föreningars riksförbund om vidtagande av åtgärder i syfte

att lagens bestämmelser bleve tillämpliga för hela landet. Riksförbundet anförde,

att virkesmätningslagen bidragit till en godtagbar lösning av inmätningen

av rundvirke inom de delar av landet, där virkesmätningsföreningar

vore verksamma, i det att den tryggat formerna för mätningsverksamheten

pa sådant sätt, att även virkessäljarnas intressen blivit behörigen tillgodo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

9

sedda. Det hade emellertid mer och mer framträtt behov av lagens hjälp

utanför dess giltighetsområde. Just sådana missförhållanden, som föranledde

lagens antagande, hade nämligen visat sig knappast mindre inom de delar

av södra Sverige, där lagen icke ägde tillämpning, och från dessa trakter

hade anförts upprepade klagomål över godtyckliga och oefterrättliga virkesmätningar.

I riksförbundets framställning hemställdes vidare om sådan ändring

av bestämmelserna i virkesmätningslagen, att desamma beträffande landets

mellersta och södra delar finge avseende jämväl å mätning av rundvirke

av lövträd. Det yttrades i berörda hänseende, att i angivna delar av

landet lövträdsvirket, som i stor utsträckning förbrukades såsom råvara i

industriell förädling, hade en väsentlig betydelse för skogsägarnas försörjning,

att handeln med rundvirke av lövträd uppginge till betydande belopp

samt att inmätningen av dessa avsalusortiment skedde under samma godtyckliga

former som då det gällde barrvirke.

över riksförbundets ifrågavarande framställning avgåvos yttranden av

1936 års skogsutredning, Sveriges skogsägareförbund och centralrådet för

skogsvårdsstyrelsemas förbund. Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

uttalade — med förmälan att av skogsvårdsstyrelserna i landets södra

och mellersta delar det övervägande antalet utan vidare anslutit sig till riksförbundets

framställning samt de återstående i flertalet fall ställt sig förstående

till densamma — sin principiella anslutning till förslaget att virkesmätningen

i södra Sverige borde lagligt regleras samt förordade att frågan bleve

föremål för undersökning.

Sveriges skogsägare förbund anförde bl. a., att mycket påtagliga motiv förelegat

för avgränsning av virkesmätningslagens giltighetsområde till de delar

av landet, där virkesmätnings- eller tumningsföreningar vore verksamma,

samt att lagen helt vore inriktad på uppgiften att förebygga, att befintliga

mätningsföreningars verksamhet kunde utövas till skada för säljarna. Skogsägareförbundet

yttrade vidare rörande de förutsättningar, under vilka virkesmätningslagen

ansetts kunna fylla en uppgift i landets norra och mellersta

delar, följande.

Inmätningen av virke genom en central organisation hade i ej ringa mån

vuxit fram just på grund av den koncentration av skilda köpares (och även

säljares) virkespartier till gemensamma avläggningsplatser, som i stora delar

av norra och mellersta Sverige nödvändiggjordes av transport- och förädlingsförhållandena.

Utan denna koncentration skulle utförande av mätning

genom centrala, gemensamma organ bliva så arbetskrävande och dyr, alt

den vöre ekonomiskt föga lönande och i många orter otänkbar. Virkesmätningslagen

hade tagit hänsyn härtill. Den förutsatte, att Kungl. Majit skulle

befria mindre förädlingsverk eller mindre köpare, som ej använde de gemensamma

avläggningsplatserna efter flottleder och järnvägar, från av lagen

reglerad, monopoliserad mätning. I motiven till lagen nämndes, att dylik befrielse

borde kunna beviljas köpare med en årskonsumtion av upp till 6,000

sågtimmer. Lagen förutsatte jämväl, alt varje enligt densamma arbetande

virkesmätningsnämnd skulle kunna frånsäga sig mätningen av avsides lig
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

gande virkespartier eller ströposter, som skulle kräva allt för stora kostnader

att nå. Slutligen hade lagen även givits den formulering, att virkesmätningsnämnds

mätningsmonopol endast skulle omfatta de stora industrisortimenten

av barrträd. Virke, som ej avsåges för industriell förbrukning, hade sålunda

automatiskt uteslutits. Hit hörde pålar, stolpar, slanor, vidare kolved

för skogskolning samt all kluven ved och bilat virke. Props borde enligt motiven

jämväl undantagas. Lagen avsåge sålunda endast alt omfatta sågtimmer,

plywoodvirke, massaved och industriell kolved. Denna begränsning

syftade till att mätningsmonopolet endast skulle syssla med de standardiserade

huvudsortimenten och ej splittra sin tid och sitt arbete på den ofta tidsödande

mätningen av en mångfald specialsortiment, för vilka kvalitetskraven

växlade från fall till fall. Lagstiftaren hade genom nämnda anordningar och

inskränkningar velat skapa viss garanti för att den monopoliserade mätningen

skulle kunna utföras till låg kostnad.

I frågan huruvida förutsättningar vore för handen för virkesmätningslagens

tillämplighet i södra Sverige anförde skogsägareförbundet.

Ytterst betydelsefulla skiljaktigheler funnes mellan träförädiingsindustriernas

organisation och förläggning å ena sidan i Norrland, Dalarna och Värmland

samt å den andra i södra Sverige. I de norra landsdelarna vore berörda

industrier koncentrerade till stora verk, förlagda vid älvmynningarna efter

kusten eller vid Vänern. Detta gällde såväl massa-, wallboard- och plywoodindustrierna

som jämväl sågverken. Antalet virkesköpande industriföretag i

varje älvdal vöre numera relativt litet. Små- och hemmaindustrier saknades

så gott som fullständigt, örn man bortsåge från skogsägarnas egna klingsågverk,

vilka i detta sammanhang torde kunna lämnas åsido. Det vöre under

hägnet av dessa förhållanden som den monopoliserade mätningen i Nordsverige

kunnat växa fram. I södra Sverige vore förhållandena helt motsatta.

De träförädlande industrierna vore där splittrade på ett mycket stort antal

företag, av vilka blott ett fåtal av högsta storleksordningen men de flesta små

eller medelstora. Industrierna vore ej heller koncentrerade till vissa platser

utan tämligen jämnt fördelade över landsdelen. Några storföretag inom sågverksindustrien

förekomme knappast i södra Sverige. I stället funnes små

sågverk i de flesta orter. Gemensam inmätning av sågtimmer för flera köpare

förekomme icke. Massaindustrien vore koncentrerad till något större enheter;

på få undantag när dock ingalunda av samma storleksordning som de

norrländska. Ett antal av massaindustrierna i södra Sverige utförde gemensam

inmätning genom sydsvenska virkesföreningen, vilken vore det enda i

södra Sverige förefintliga, kooperativt organiserade mätningsorganet och vilken

endast befattade sig med massaved. Det vore emellertid att märka, att i

södra Sverige sortimenten massaved och timmer icke hade närmelsevis samma

dominerande betydelse som i Norrland. I Sydsverige vore rundvirkeshandeln

utomordentligt mångsidig och skiftande samt arbetade med ett flertal

sortiment. Pålar såldes till kontinenten, telefonstolpar till England. Järnvägarna

köpte sliprar i stora mängder. Vissa fabriker köpte rundvirkeskubb

för sågning och export av gruvsliprar. De över hela landsdelen talrika snic
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 322.

11

keri- och möbelfabrikerna köpte stora virkesmängder. Småindustrier av alla

slag, vilka tillverkade träull, böhmer, leksaker, redskap, parkettstav m. m.,

vöre spridda över hela området och utgjorde kontinuerliga rundvirkesköpare.

Härtill komme, att i södra Sverige husbehovsförbrukningen av virke ej blott

på själva landsbygden utan även i stadssamhällena spelade en mångdubbelt

större roll för rundvirkesmarknaden än längre norrut. På den sydsvenska

rundvirkesmarknaden opererade sålunda ett mycket stort antal köpare, vilka

kunde räknas i tusental och vilka arbetade med alla tänkbara sortiment.

Bortsett från de till sydsvenska virkesföreningen hörande massaföretagen,

vore dessa köpare icke organiserade i några kollektiva mätningsorgan. En

monopolisering av virkesmätningen i Sydsverige skulle av organisatoriska

orsaker vara nästan omöjlig att genomföra eller i varje fall bliva oskäligt

dyrbar. Av träförädlingsindustriernas och rundvirkeshandelns uppsplittring

på ett otal företag eller privata företagare, lokaliserade till länens alla delar,

föranleddes, att även inmätningen av virke spriddes ut över praktiskt taget

alla delar av skogarna. De många småsågarna inmätte ofta virket lassvis, när

det framkördes till sågbacken eller närbelägen väg. De större sågarna mottoge

sitt leveransvirke vid bilväg, efter kusten eller på sjöar, å vilka det sedan bogserades

till köparens verk. Dessa mottagningsplatser läge regellöst utspridda

över landskapet. Köparens förmanspersonal måste under alla förhållanden

mottaga virket, förhyra upplagsplatserna, ordna örn vidare transporter m. m.

och bleve därav nödsakad att allt som oftast besöka avläggningsplatsema.

Mätningen kunde därvid utföras utan extra kostnad. Skulle mätningen återigen

lagligen förbehållas en central organisation i varje län, tillkomme omständiga

och dyrbara resor för detta organs mätare. Resornas längd och dyrhet

skulle icke stå i rimlig proportion till de var för sig ofta mycket små virkesmängderna

på varje plats. Därtill komme en mängd andra svårigheter

och fördyrande moment. Flera av förbundets ledamöter hade framhållit, att

de oregelbundna och nyckfulla snöförhållandena i södra Sverige måste, i varje

fall för sågtimrets del, försvåra eller omöjliggöra en centraliserad mätning.

Massaveden upplades allmänt efter med bil körbar väg. Köparen förhyrde

upplagsplatserna, där virket läge över sommaren för att torka. Biltransporterna

ordnades sedan kontinuerligt till verken. Beträffande detta sortiment

förelåge sålunda vissa förutsättningar för en centraliserad mätning och

sådan hade även i viss omfattning ägt rum. Beträffande specialsortimenten

holle skogsägareförbundet före, att mätning genom centralt organ icke i någon

som helst form vore möjlig med hänsyn till att leveranserna ägde rum

på de mest spridda platser och ofta avsåge mycket små partier. Därtill komme,

att kvalitetskrav, mätnings- och leveransbestämmelser växlade från

fall till fall. Säljare och köpare hade noga avtalat örn sagda villkor, ofta efter

gemensam granskning och uttagning av de ifrågakommande stammarna i

skogen. Det finge av dessa anledningar förutses, att en centralt organiserad

mätning i södra Sverige måste bli alltför dyr. Det kunde ej undgås, att

berörda kostnadsökning måste verka sänkande på rotvärdet, linder åberopande

av det anförda förklarade sig skogsägareförbundet avstyrka riksförbundets

framställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Skogsägareförbundet yttrade vidare.

Ville man till säljarnas stöd skapa något slags organisation för kontroll

över virkesmätningen, så måste detta för södra Sveriges vidkommande ske

under helt andra former än vad virkesmätningslagen föreskreve. En tänkbar

utväg vore, att lagbestämmelse meddelades därom, att envar part i en rundvirkesaffär

ägde rätt att, då tvist uppstått om mätningens rätta utförande, begära

kontrollmätnings verkställande av auktoriserad mätare, som då borde

finnas i varje län.

1936 års skogsutredning yttrade i anledning av riksförbundets framställning

följande. Virkesmätningslagen vilade på särskilda förutsättningar, som

ägde samband med, bland andra, de tekniska förhållandena i inmätningsoch

andra hithörande avseenden inom dess nuvarande geografiska giltighetsområde.

Såvitt skogsutredningen kunnat finna torde samma villkor icke

eller allenast i mindre mån vara förhanden i återstående delar av landet;

andra betingelser vore väsentligen därstädes rådande. Den av riksförbundet

förordade utvidgningen av berörda giltighetsområde till att omfatta ''hela riket

samt förslaget om lagligt reglerande av mätningen i södra och mellersta

Sverige av rundvirke av lövträd läte sig därför icke utan olägenhet genomföra

med den konstruktion virkesmätningslagen för närvarande hade. Skogsutredningen

framhöll vidare att ett ställningstagande till den av riksförbundet

väckta frågan måste grundas på ingående undersökning av de lokala förhållandena

i de åsyftade landsdelarna

Genom beslut den 25 oktober 1940 fann Kungl. Maj:t riksförbundets framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I detta sammanhang må erinras, att i motion till innevarande års riksdag

(II: 269) framställts förslag örn utredning av frågan angående opartisk mätning

av virke, som ingår i allmän flottning.

Virkesmätningsfrågans nuvarande läge.

För närvarande äro i riket verksamma följande virkesmätnings- eller tumningsföreningar:

Wermländska inmätningsföreningen, Dalälvarnas tumningsförening

u. p. a., Sundsvalls virkesmätningsförening u. p. a., Ångermanälvens

tumningsförening, Örnsköldsviks tumningsförening, Umeå tumningsförening

u. p. a., Skellefteå tumningsförening samt Norrbottens tumningsförening.

Föreningarna hava enligt sina stadgar till ändamål att verkställa en

opartisk mätning och bedömning av vissa skogsprodukter. I stadgar för

Norrbottens tumningsförening föreskrives sålunda, att föreningen har till

ändamål att verkställa en opartisk och korrekt tumning av flottgods samt

andra råvaror eller halvfabrikat för förädling av löv- och barrträdsvirke.

Enligt stadgarna för Dalälvarnas tumningsförening u. p. a. är föreningens

ändamål att åstadkomma och utföra en korrekt mätning av runt och bilat

virke av furu och gran. Hos föreningarna anställd tumningspersonal skall

utföra sina åligganden enligt fastställda tumningsinstruktioner. I stadgarna

för Wermländska inmätningsföreningen föreskrives, att all mätningsperso
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

13

nal skall ha avgivit försäkran under edlig förpliktelse, innebärande att vederbörande

efter bästa förstånd, med oväld, nit och redlighet samt i enlighet

med gällande instruktioner och reglemente förklarat sig skola utföra de uppdrag

angående virkesmätning, som kunna bli honom anförtrodda av föreningen.

I virkesmätningsföreningarnas stadgar angivas föreningarnas verksamhetsområden,

stundom med tillägg alt rätt till inmätning genom föreningen kan

medgivas jämväl utom föreningens verksamhetsområde. De särskilda föreningarnas

verksamhetsområden hava i stort sett bestämts efter sträckningen

av de vattendrag eller belägenheten av de sjöar, där mätning av virke för

vederbörande föreningsmedlemmars räkning väsentligen äger rum. Föreningarnas

verksamhetsområden omfatta flertalet större vattendrag i Värmlands

och Kopparbergs län samt de norrländska länen. Vissa norrländska vattendrag,

nämligen Ljusne och Voxne älvar, äro dock undantagna från föreningarnas

verksamhet. Vad de norrländska föreningarna angår äro Sundsvalls

virkesmätningsförening u. p. a. och Ångermanälvens tumningsförening verksamma

inom Västernorrlands län, Örnsköldsviks tumningsförening inom

nyssnämnda län och Västerbottens län, Umeå tumningsförening u. p. a. inom

Västerbottens län samt Skellefteå tumningsförening inom Västerbottens och

Norbottens län. Till Dalälvarnas tumningsförenings verksamhetsområde höra,

förutom Kopparbergs län, Uppsala län samt delar av Gävleborgs, Västmanlands

och Stockholms län. Wermländska inmätningsföreningens stadgeenliga

verksamhetsområde utgöres av Värmland och Dalsland samt de delar av

Dalarna och Norge, som ligga inom Vänern—Göta älvs vattenområde, men

dessutom kan föreningen enligt stadgarna utföra mätning av skogsprodukter

även inom andra delar av Sverige, därest medlem därom gör framställning

och föreningens styrelse prövar att så lämpligen kan ske. Sistnämnda förening

utövar sålunda viss mätningsverksamhet i Östergötland, Västergötland

och Bohuslän samt landskapen norr därom.

Virkesmätningsföreningarna äro icke avsedda att utföra ali mätning av

virke. Sålunda föreskrives i stadgarna för Wermländska inmätningsföreningen,

att genom föreningens försorg och av dess personal skall mätas allt sågtimmer

och all massaved, som föreningsmedlem köpt inom föreningens stadgeenliga

verksamhetsområde. Detta gäller även sådana rotköp (leveransrotköp),

där likvidens storlek är beroende av mätningsresultatet. Mätning genom

annan personal än föreningens är emellertid tillåten för sådan mätning,

som utföres inom köparens sågverks- eller vedgårdsområde av härför bemyndigade

mätare, över dylik mätning skall föreningen utöva kontroll. Medlem i

föreningen har vidare rättighet att själv utföra mätning av specialsortiment;

under vissa förutsättningar kan dock även föreningen åtaga sig sådan mätning.

Medlem har rätt att anlita föreningen för mätning av skogsprodukter

från egna fastigheter eller avverkningsrätter.

Genom virkesmätningsföreningarnas försorg utförd målning är bindande

för köpare och säljare, såframt ej någondera parten hos föreningen framställer

begäran örn s. k. kontrollmätning. Enligt stadgarna för Wermländska

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

inmätningsföreningen skall sådan begäran ingivas senast tio dagar efter det

matsedel från den mätning klagomålet avser kommit klaganden tillhanda, och

kontrollmätningen verkställes av särskilt utsedda kontrollanter. I stadgarna

för Norrbottens tumningsförening föreskrives: Begäran om kontrolltumning

skall vara föreningen tillhanda senast före kl. 12 på trettionde dagen efter

förrättningens avslutande. Dock skall vid tumning av virke, som levereras

framfört i köparens flottläggningshamn för vinterflottläggning, sådan begäran

ske omedelbart efter tumningens avslutande. Kontrolltumning skall utföras

genom föreningens s. k. kontrollnämnd, vilken består av fyra av länsstyrelsen

utsedda ledamöter, varav två representera vardera köpare- och säljareparten,

samt en av dessa ledamöter utsedd opartisk ordförande som skall

besitta domarkompetens. Ledamot av kontrollnämnd må icke tillhöra föreningens

styrelse; ordföranden kan utses gemensamt med annan kontrollnämnd.

Beträffande kontrolltumningens rättsverkan och kostnaderna för kontrolltumningen

föreskrives: Visar kontrolltumning att det

tiets kvantitet eller värde med 5 procent eller mer över- eller understiger det

vid första tumningen erhållna, skall kontrolltumningen vara gällande och

läggas till grund för likvideringen samt bekostas av föreningen. I annat

fall skall den första tumningen gälla och kostnaderna för kontrolltumningen

gäldas av den som påkallat densamma, såvida icke kontrollnämnden med

hänsyn till föreliggande omständigheter finner skäl att helt eller delvis påföra

föreningen kostnaderna. Kan tvist härigenom icke biläggas, avgöres den

enligt gällande lag om skiljemän. I sistberörda hänseenden innehålla de

övriga virkesmätningsföreningamas stadgar väsentligen överensstämmande

regler.

Med hänsyn till virkesmätningsföreningamas ändamål och verksamhet

torde, de närmast vara att anse såsom föreningar, varom förmäles i lagen den

22 juni 1911 örn ekonomiska föreningar. Endast Dalälvarnas tumningsförening

u. p. a. och Sundsvalls virkesmätningsförening u. p. a. hava emellertid

vunnit registrering såsom ekonomiska föreningar enligt sagda lag. Såsom ett

samarbetsorgan för virkesmätningsföreningarna för tillvaratagande och främjande

av gemensamma intressen har tillskapats det s. k. virkesmätningsrådet.

Bortsett från den mätningsverksamhet, som enligt vad förut anförts utövas

av de åtta virkesmätningsföreningarna jämväl utanför deras egentliga verksamhetsområden,

finnes utanför dessa områden icke anordnad någon mera

omfattande organisation för mätning av virke. Motsvarighet till den monopoliserade

virkesmätningen i norra Sverige saknas i de södra landsdelarna. Industrierna

äro där splittrade på ett mycket stort antal företag och starkt

spridda till belägenheten. Massaindustrien är dock koncentrerad till något

större enheter. Ett antal av massaindustrierna i södra Sverige utföra gemensam

inmätning genom sydsvenska virkesföreningen, vilken är det enda i

södra Sverige förefintliga kooperativt organiserade mätningsorganet. Denna

förening, som utgör en köparesammanslutning, befattar sig emellertid endast

med massaved.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

15

I förevarande sammanhang synes böra påpekas, att för närvarande i

vissa delar av landet existerar ett auktoriserat mätningssystern, nämligen för

mätning av props avsedd för export. Bestämmelser örn sådan auktorisation

hava utfärdats av vissa handelskammare, nämligen Smålands och Blekinge

handelskammare, handelskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.

Bestämmelserna äro av i huvudsak enahanda innebörd. Handelskammaren

i Gävle har sålunda antagit bestämmelser, däri upptagits följande regler:

Handelskammaren meddelar auktorisation för mätare av gruvvirke samt

andra runda och bilade trävaror, avsedda för export. Innan mätare

antages, skall yttrande inhämtas fran svenska propsexportörernas förening.

Åt antagen mätare meddelas auktorisation genom certifikat, utfärdat av handelskammaren.

För att komma i åtnjutande av auktorisation skall mätare

avgiva och inför domstol eller notarius publicus edfästa en försäkran, av

innehåll att mätaren lovar utföra sina uppdrag med redlighet och noggrannhet

samt utan partiskhet och att ställa sig till efterrättelse för auktoriserade

mätare gällande reglemente. Som mätare må ej auktoriseras den som själv

driver, är aktiv delägare i eller anställd vid affärsföretag, som idkar handel

med props och andra runda eller bilade trävaror. Mätare kan av handelskammaren

erhålla tillstånd att anlita av handelskammaren godkända biträden,

vilka emellertid utföra sitt arbete pa den auktoriserade mätarens ansvar. Handelskammaren

fastställer taxa för den ersättning som mätare äger uppbära

för utfört arbete. Handelskammaren bestämmer tillika auktoriserad mätares

boningsort och verksamhetsområde. Bland handelskammarens ifrågavarande

bestämmelser finnas jämväl ett reglemente för mätare och en instruktion för

mätning av props. I anslutning till bestämmelserna hava vid skilda tillfällen

av handelskammaren utfärdats cirkulär till mätarna.

Utredningsmannens förslag.

Det av utredningsmannen utarbetade utkastet till lag angående auktoriserad

mätning av ved och annat virke innehåller i 1 § första stycket stadgande,

att Kungl. Majit äger då skäl därtill äro förordna, att inom riket eller viss del

därav mätning av ved eller annat virke må, där mätningen skall ligga till

grund för bestämmande av vederlag för virket eller för fastställande av annan

ersättning såsom kostnad för transport av virket, ombesörjas allenast av

virkesmätare, som av Kungl. Majit eller den myndighet Kungl. Majit bestämmer

därtill erhållit tillstånd (auktorisation). I andra stycket av 1 § föreslås en

bestämmelse av innebörd att i förordnande enligt första stycket kunna göras

av förhållandena påkallade begränsningar; vidare upptages där en dispensregel.

En definition å begreppet mätning av virke har införts i 1 § tredje stycket.

Enligt denna förstas med mätning av virke dels bestämmande genom räkning

och mätning av virkets stycketal och dimensioner eller, där virket mätes

i travat mått, av antalet och dimensionerna av de staplar, travar eller

vältor, vari virket upplagts, dels ock bedömande, huruvida och i vad män

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

virket är behäftat med fel samt vilken hänsyn därtill skall tagas, ävensom

av virkets beskaffenhet i övrigt.

I lagutkastets 2 § föreskrives, att auktorisation såsom virkesmätare må givas

allenast den som vunnit nödig erfarenhet örn virkesmätning. Det föreslås,

att virkesmätningsförening och annan sammanslutning med liknande

syfte skall kunna erhålla auktorisation såsom virkesmätare; i sådant fall skall

på sammanslutningen ankommande mätningsarbete utföras av i dess tjänst

anställd mätningspersonal. Enligt 3 § skall upprättas skriftlig handling (mätbesked)

över vad vid mätningsförrättning förekommit. Det förordas, att tillsyn

över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av virkesmätningsnämnder,

rörande vilkas sammansättning och verksamhet föreskrifter skulle utfärdas

av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (4 §).

I enahanda ordning förutsättes skola utfärdas instruktion rörande förfarandet

vid mätning samt fastställas taxa för virkesmätare och de grunder efter

vilka kostnaderna för virkesmätning skola fördelas (3 §) ävensom meddelas

tillämpningsföreskrifter i övrigt (9 §). Lagutkastets 5—8 §§ innehålla

sladganden angående klagan hos virkesmätningsnämnd över mätningsförrättning,

talan mot beslut av virkesmätningsnämnd samt straffbestämmelser.

Utredningsmannen har i promemorian framhållit följande allmänna synpunkter

rörande den ifrågasatta lagstiftningen.

Under de senaste åren hava förnyade krav rests på åstadkommande av ett

förbättrat system för mätning och klassificering av virke. Den virkesmätning,

som ombesörjes av virkesmätningsföreningarna, lärer väl fylla alla anspråk

på tillförlitlighet och opartiskhet. Men i södra Sverige torde starkt framträda

ett behov att ernå större enhetlighet än för närvarande. De prisreglerande åtgärder,

som redan vidtagits eller äro ifrågasatta för vissa slag av virke, kräva

i själva verket som ett komplement att garantier vinnas för att virkesmätningen

sker efter enhetliga grunder. De statliga ingripandena på vedmarknaden

göra det även önskvärt att mätning av brännveden sker efter enhetliga

grunder. Endast i Norrland torde härutinnan råda tillfredsställande förhållanden,

därigenom att veden på grund av överenskommelser mellan de intresserade

parterna inmätes av virkesmätningsföreningarna. De angivna synpunkterna

hava föranlett, att förslag framkommit att såsom en beredskapsåtgärd

borde åt Kungl. Majit inrymmas en befogenhet att för hela riket eller

vissa delar därav införa ett auktoriserat mälningssystem, som i män av behov

kunde komma till uteslutande användning vid sådana slag av virkesmätning,

där ett enhetligt mätningssystem synes påkallat av särskilda hänsyn.

I promemorian anmärkes, att utgångsläget för införande av enhetligt mätningssystem

vöre helt olika för, å ena sidan, de delar av norra och mellersta

Sverige, där en monopoliserad virkesmätning tillämpas genom virkesmätningsföreningarna,

och, å andra sidan, övriga delar av landet. På grund av

förhållandena i södra Sverige vore en monopolisering av virkesmätningen

synnerligen svår att där genomföra. Angående dessa svårigheter hänvisade utredningsmannen

särskilt till vad som anförts av Sveriges skogsägareförbund i

dess förut återgivna yttrande över Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds

framställning år 1938 om virkesmätningslagens tillämpning för hela

landet.

Rörande lagutkastet yttras härefter i promemorian.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

17

Utkastet intager den principiella ståndpunkten, att Kungl. Majit skall äga

förordna att mätning av ved och annat virke må ombesörjas allenast av virkesmätare,

som erhållit statlig auktorisation. Sådant förordnande kan meddelas

endast i fråga örn mätning som skall ligga till grund för bestämmande

av vederlag för virket eller för fastställande av annan ersättning. Beträffande

annan mätning torde åtminstone icke för närvarande föreligga behov av införande

av ett auktoriserat mätningssystem. Då den ifrågasatta lagstiftningen

utgör en av krisen föranledd beredskapsåtgärd, ha gränserna för Kungl.

Majlis rätt att meddela förordnande enligt lagen icke synts kunna närmare

bestämmas. Det är emellertid icke avsett att denna rätt skall komma att begagnas

annat än när särskilda hänsyn påkalla införande av ett enhetligt mätningssystem.

För närvarande torde detta vara fallet främst beträffande

brännveden. Huruvida lagens tillämpning skall visa sig erforderlig beträffande

exempelvis sågtimmer lärer bliva beroende av huruvida priserna på

sågtimmer framdeles bliva föremål för priskontroll. För närvarande är så

icke fallet, ehuru önskemål härutinnan framkommit.

Det har i promemorian vidare anmärkts, att, då lagutkastet endast avsåge

virke d. v. s. upphuggen vara, utanför tillämpningsområdet för den ifrågasatta

lagstiftningen folie mätning av rotstående skog. I detta sammanhang

har erinrats, att jämlikt kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 722) angående viss

reglering av förvärv av skogsavverkningsrätt, m. m. särskilt tillstånd erfordrades

av statlig myndighet för förvärv av skogsavverkningsrätt mot vederlag

samt att vid beviljande av sådant tillstånd föreskrifter kunde meddelas rörande

de villkor, under vilka tillståndet finge tillgodonjutas.

I promemorian har rörande förslaget att meddela auktorisation för mätningsförening

anförts följande.

Införandet av ett auktoriserat mätningsförfarande torde icke böra tvångsvis

genomföras annat än där särskilda hänsyn göra en sådan åtgärd påkallad.

Jämväl i andra hänseenden synes det önskvärt att undvika onödiga ingripanden

i de bestående förhållandena och att söka lämna orubbade eller

bygga på dessa, i den mån de visat sig fylla sin funktion på ett tillfredsställande

sätt. Härvid lärer särskilt uppmärksamheten böra fästas på de i norra

och mellersta Sverige för närvarande verksamma åtta virkesmätningsföreningarna.

Den mätningsverksamhet föreningarna utöva torde numera fylla

högt ställda krav på opartiskhet och korrekthet, och den fullgöres av erfaren

mätningspersonal, som därvid har att följa av föreningarna utfärdade inslruklioner.

Det synes därför naturligt, att när det gäller anordnandet av

det i lagutkastet ifrågasatta systemet med auktoriserade mätare, man söker

utnyttja den organisation som redan finnes i form av nämnda föreningar.

I överensstämmelse härmed föreslås (2 §), alt auktorisation såsom virkesmätare

skall kunna meddelas åt virkesmätnings- eller tumningsförening

eller annan sammanslutning med liknande syfte. Om en mätning enligt lagen

skall utföras inom verksamhetsområdet för en förening, som erhållit

auktorisation, blir det föreningens styrelse som har att utse mätare, och

dessa verkställa förrättningen under samma ansvar som örn de personligen

varit auktoriserade mätare.

Beträffande förslaget örn inrättande av virkesmätningsnämnder har i promemorian

uttalats följande.

Virkesmätningsförrättning enligt lagutkastet hör kunna bliva föremål för

överklagande. Då det ur skilda synpunkter torde vara uteslutet alt sådana

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 322. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 322.

ärenden skulle kunna direkt bringas under bedömande av en för hela riket

gemensam myndighet, exempelvis skogsstyrelsen, har det förefallit nödvändigt

att tillskapa mellaninslanser, åt vilka jämväl kan anförtros uppgiften

att öva tillsyn över mätningsarhetets fullgörande, var inom sitt verksamhetsområde.

Dessa mellaninstanser benämnas i utkastet virkesmätningsnämnder

(4 §). Närmare föreskrifter örn dem avses skola utfärdas i administrativ

ordning. De kostnader, som föranledas av nämndernas inrättande, torde böra

drabba statsverket.

Utredningsmannen har härefter angivit vissa närmare riktlinjer för den

tilltänkta lagstiftningen. Därvid anföres till en början beträffande omfattningen

av förordnande enligt lagutkastets 1 §.

Det auktoriserade mätningssystem, vars införande skulle möjliggöras genom

lagutkastet, kan enligt utkastet komma till tillämpning beträffande

ved och annat virke. Ehuru någon uttrycklig begränsning till visst slag av

virke sålunda icke föreskrivits, är såsom förut framhållits avsikten att lagen

skall komma till användning endast om ett verkligt behov därav föreligger.

De virkesslag, som närmast torde ifrågakomma att hänföra under lagen,

lära vara, förutom veden, sågtimmer och massaved. Ett flertal specialsortiment

torde endast undantagsvis kunna tänkas böra bliva föremål för förordnande

enligt lagens 1 §. Med hänsyn till det allmänna syftet med lagutkastet

erinras örn att bestämmelser örn normalpriser icke meddelats i fråga

om sågtimmer. Sådana bestämmelser finnas däremot beträffande vissa sågade

och hyvlade trävaror av furu eller gran (plank, bräder m. m.) samt

sparrar och bjälkar av furu eller gran. Normalpriser äro vidare fastställda för

ved. Anledning att införa ett auktoriserat mätningsförfarande i fråga om

sådan förädlad vara som exempelvis plank och bräder lärer icke föreligga.

Normalpriser hava fastställts för vissa transporter av virke. Jämlikt kungörelsen

den 27 februari 1942 (nr lil) nied fastställande av normalpriser

å vissa virkestransporter m. m. (ändringar i denna kugörelse, se kungörelsen

den 12 juni 1942, nr 344, och den 5 februari 1943, nr 50) gälla normalpriser

vid frivillig transport med gengasdriven lastautomobil av sågtimmer,

massaved (pappersved), props, kolved, martinved och annan långved, kastved

samt icke bearbetat träkol (råkol). Med hänsyn härtill bär lagutkastets

1 § avfattats sålunda, att förordnande enligt lagen kan meddelas när virkesmätningen

skall ligga till grund icke endast för bestämmande av vederlag för

virket utan även för fastställande av annan ersättning såsom kostnad för

transport av virket.

I fråga örn den i 1 § andra stycket föreslagna bestämmelsen att i förordnande

enligt första stycket kunna göras av förhållandena påkallade begränsningar

har utredningsmannen anfört, att det exempelvis torde kunna ifrågakomma

att från förordnande undantaga visst virke eller att auktoriserad mätning

skall äga rum, endast om så påfordras av den vars rätt beröres av mätningen.

Det i vissa landsdelar använda systemet med av handelskammare

auktoriserade mätare av props syntes böra lämnas orubbat av lagstiftningen.

Vad angår förslaget om rätt för virkesmätningsnämnd att medgiva dispens

från meddelat förordnande, har i promemorian uttalats, att berörda regel

torde vara påkallad särskilt av de i södra Sverige rådande förhållandena.

De nu berörda stadgandena hade upptagits för att ett förordnande enligt lagen

icke skulle onödigtvis ingripa i den fria mätningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 322.

19

I promemorian har framhållits, att, innan Kungl. Majit meddelade förordnande

enligt lagutkastets 1 §, yttrande borde infordras från lokala myndigheter,

exempelvis skogsvårdsstvrelser och handelskammare.

Beträffande den i 1 § tredje stycket införda definitionen av begreppet mätning

av virke har i promemorian anförts.

Bestämmelsen ansluter sig nära till vad som föreskrives i vissa stadgar

för virkesmätningsföreningar samt till 1 § tredje stycket virkesmätningslagen.

Det förtjänar påpekas att i utkastet endast är tal om travat mått, varigenom

från bestämmelsen uteslutes mätning i s. k. stjälpt mått. Att under

begreppet mätning av virke inbegripes jämväl en kvalitetsbedömning framgår

av orden »virkets beskaffenhet i övrigt».

Vad angår spörsmålet åt vilken myndighet borde uppdragas att meddela

auktorisation har utredningsmannen yttrat, att myndigheten borde besitta eller

lätt kunna inhämta kännedom örn förhållandena på orten samt att virkesmätningsnämnderna

närmast torde ifrågakomma såsom lämpliga för meddelande

av auktorisation. Angående auktorisation borde utfärdas bevis (certifikat),

varom bestämmelser syntes kunna utfärdas i administrativ ordning.

I fråga om de i 2 § av lagutkastet upptagna bestämmelserna angående villkoren

för erhållande av auktorisation har i promemorian anförts.

Det föreslås att auktorisation såsom virkesmätare må givas allenast den

som vunnit nödig erfarenhet örn virkesmätning. Om den myndighet, som har

att meddela auktorisation, icke besitter nödig kännedom örn de lokala förhållandena,

lärer myndigheten genom hörande av lokala myndigheter eller organisationer

böra anskaffa erforderliga upplysningar örn vederbörandes kvalifikationer

såsom virkesmätare. I anslutning till den allmänna föreskriften

om betingelsen för att erhålla auktorisation har föreslagits en bestämmelse,

att auktorisation kan begränsas att avse visst område eller visst mätningsarbete

eller på annat sätt inskränkas. Avfattningen av 2 § andra stycket ger

vid handen att vid auktorisation av organisationer naturligen en prövning

skall ske, huruvida den sammanslutning varom fråga är kan anses lämplig

att erhålla auktorisation. För närvarande finnas i södra Sverige icke några

för köpare och säljare gemensamma organisationer för virkesmätning. Auktorisation

måste där sålunda givas åt virkesmätare personligen. Nämnvärda

svårigheter att finna lämpliga mätare torde näppeligen föreligga. För att nedbringa

kostnaden för resor m. m. är det angeläget att de auktoriserade virkesmätarna

till antal och boningsort utväljas under beaktande att för varje särskild

mätning bör finnas att tillgå mätare på ej alltför avlägsen ort. Därest

den ifrågasatta lagstiftningen kunde leda till att i södra Sverige bildades organisationer

i likhet med virkesmätningsföreningama i norra och mellersta

Sverige, torde hela problemet örn virkesmätning komma att förenklas, och

en utveckling i sådan riktning vore säkerligen ur alla synpunkter att hälsa

med tillfredsställelse. Virkesmätningsföreningarnas personal är enligt föreningarnas

stadgar skyldig att avgiva försäkran under edlig förpliktelse rörande

det behöriga fullgörandet av mätningsuppdrag. Med hänsyn bl. a. till

den psykologiska betydelsen av en sådan försäkran har i 2 § tredje stycket

uppställts en liknande skyldighet för dem som skola verkställa mätning enligt

lagen. Måhända kunde ifrågasättas att i denna försäkran inrycka en erinran

för mätaren att icke i onödan yppa vad som kommit lill hans kännedom

under mätningsförrättningen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Metias proposition nr 322.

Rörande lagutkastets 3 § har i promemorian yttrats.

Paragrafen innehåller bestämmelser, vartill motsvarighet återfinnes i virkesmätningslagens

13 och 5 §§. Det stadgas sålunda, att över vad vid rnätningsförrättning

förekommit skall upprättas skriftlig handling (mätbesked).

Närmare föreskrifter härom torde kunna meddelas i administrativ ordning.

Vidare stadgas, att Kungl. Majit eller myndighet som Kungl. Majit bestämmer

skall utfärda instruktion rörande förfarandet vid mätning samt fastställa

taxa för virkesmätare ävensom de grunder efter vilka kostnaderna för virkesmätning

skola fördelas. Av synnerlig vikt är uppenbarligen att mätningsinstruktionen

kommer att innehålla tillfredsställande regler för tillgodoseende

av kravet på en korrekt och enhetlig mätning och kvalitetsbedömning avvirket.

Viss ledning kan härutinnan inhämtas från de olika virkesmätningsföreningarnas

tumningsinstruktioner.

Kostnaderna för anordnande av virkesmätning genom auktoriserade mätare

måste naturligen bäras av de intresserade parterna. Man torde knappast

behöva befara att påbjudande av mätning genom auktoriserade mätare, i den

utsträckning förevarande lagutkast synes böra föranleda och under beaktande

av de i lagutkastet angivna möjligheterna till begränsningar och undantag,

skall medföra avsevärt ökade kostnader i jämförelse med kostnaderna

för den mätning som för närvarande sker genom privata mätare. Det

kan anmärkas, att anledning icke synes föreligga att för de olika mätningsförrättningarna

öka antalet mätare utöver vad som nu praktiseras. 1 regel

lära mätarna böra vara två (jfr 10 § virkesmätningslagen). Närmare bestämmelser

härom kunna intagas i mätningsinstruktionen.

Slutligen framhålles, att parternas möjlighet att avtalsvis fastställa kostnadsfördelningen

synes böra lämnas oförkränkt. Endast för den händelse

parternas avtal icke giver tillräcklig ledning för avgörande av frågan örn kostnadsfördelningen,

skulle tillämpas vissa i administrativ ordning fastställda

grunder för kostnadsfördelningen. En annan väg att lösa detta spörsmål vore

möjligen att låta detsamma avgöras av de i 4 § omförmälda virkesmätningsnämnderna.

Beträffande de närmare bestämmelserna örn virkesmätningsnämnder har

i promemorian yttrats.

För att det ifrågasatta auktoriserade mätningssystemet skall kunna förväntas

fungera tillfredsställande torde det vara nödvändigt att anordna en

fortlöpande kontroll däröver. Särskilt i södra Sverige torde behov härav komma

att framträda. I detta syfte och jämväl för att tillskapa en instans, hos

vilken klagomål över mätningsförrättningar kunna anföras, har i utkastet

meddelats bestämmelser rörande virkesmätningsnämnder. I 4 § föreslås, att

tillsyn över mätningsarbetets fullgörande skall utövas av dylika nämnder

samt att i administrativ ordning skola utfärdas närmare föreskrifter rörande

nämndernas sammansättning m. m. Nämnderna synas lämpligen böra vara

sammansatta av lika antal representanter för virkessågare och virkesköpare

samt en opartisk ordförande (ledamotsantalet exempelvis 3 eller 5). Nämndernas

verksamhetsområden torde, vad angår de trakter av landet där virkesmätningsföreningar

äro verksamma, böra bestämmas under hänsynstagande

till föreningarnas arbetsområden. I övriga delar av riket lärer i allmänhet

vara lämpligt att virkesmätningsnämnder inrättas länsvis. -— Liksom

i fråga om anordnandet av det auktoriserade mätningssystemet, torde

i fråga örn inrättandet av virkesmätningsnämnderna böra övervägas lämpligheten

att i någon form söka utnyttja den organisation som på förevarande

område finnes i norra och mellersta Sverige genom virkesmätningsförening
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

21

V

(

arna. Föreningarnas styrelser utöva kontroll över föreningens mätningsverksamhet.

Det synes kunna ifrågasättas, huruvida virkesmätningsnämndernas

ledamöter i berörda trakter av riket kunde, i varje fall delvis, utväljas ur

föreningarnas styrelser.

I lagutkastets 5 § har föreslagits dels att sakägare, som är missnöjd med

mätningsförrättning, äger däröver föra klagan hos virkesmätningsnämnd

inom tio dagar efter förrättningens avslutande, såframt han icke vid avslutandet

eller sedermera före klagotidens utgång skriftligen godkänt förrättningen,

dels ock att talan mot virkesmätningsnämnds beslut må föras hos

den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer genom besvär inom tjugu dagar

från den dag klaganden erhöll del av beslutet. Utredningsmannen har rörande

sistnämnda stadgande — under framhållande att vissa skäl kunde anses

tala för att virkesmätningsnämnds beslut icke borde få överklagas — uttalat

att såsom besvärsmyndighet över virkesmätningsnämnderna torde kunna ifrågakomma

skogsstyrelsen eller någon för hela riket gemensam nämnd.

Bland förfaranden, som enligt utkastet skulle föranleda straffpåföljd, må

nämnas vårdslöshet eller försummelse vid utförande av mätning samt förhindrande

eller försvårande av mätnings verkställande. I promemorian har yttrats,

att ledamöter av virkesmätningsnämnd torde vara att anse såsom statens

tjänstemän och förty underkastade bestämmelserna i 25 kapitlet strafflagen.

4

I promemorian har slutligen rörande i utkastet upptagna övergångsbestämmelser

anförts.

Då den ifrågasatta lagstiftningen utgör en av krisen föranledd beredskapsåtgärd,

bör densamma äga allenast begränsad giltighet, förslagsvis ett år.

Med hänsyn till att virkesmätningslagen behandlar samma ämne som lagutkastet

har den ansetts böra vara försatt ur kraft under den tid den nya

lagstiftningen är gällande.

Yttranden.

Det av utredningsmannen utarbetade lagutkastet har i yttranden över promemorian

i princip tillstyrkts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, statens

bränslekommission, statens priskontrollnämnd och virkesmätningsrådet.

I ett flertal yttranden betonas de svårigheter av skilda slag, som komma att

möta i samband med utarbetande av tillämpningsföreskrifter till lagutkastet.

Av denna anledning hava vissa myndigheter och sammanslutningar ställt

sig tveksamma till den ifrågasatta lagstiftningen. Lagutkastet har avstyrkts

av kommerskollegium, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges skogsägare förbund och

sydsvenska virkesmätninysföreningen. Vid kommerskollegiums yttrande har

fogats utlåtande av Sveriges industriförbund, i vilket utlåtande förslaget avstyrkts.

Beträffande de principiella synpunkterna i fråga om lagstiftningen har

statens priskontrollnämnd uttalat.

Nämnden betraktar det föreliggande förslaget ur synpunkten av det samband,

detsamma kan äga med prisregleringar för ved och annat virke. Det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

må då inledningsvis erinras därom, att normalpriser fastställts för ved och

massaved samt sågade och hyvlade trävaror av furu eller gran och sågade

eller bilade sparrar. Därjämte hava normalpriser fastställts för vissa transporter

av virke. För annat virke än som nu nämnts är någon normalprisreglering

ännu icke genomförd; sådant virke omfattas däremot av de bestämmelser

angående prisstopp, som nämnden utfärdat enligt prisregleringslagen

och efter Kungl. Maj:ts direktiv. Enligt nämndens mening föreligger

med de tendenser, som för närvarande göra sig gällande å virkesmarknaden,

behov av fastare prisregleringar för olika virkessortiment än vad prisstoppbestämmelserna

medföra. Prisregleringar gällande såväl barr- som lövvirke

äro under sådana förhållanden önskvärda. Förslag till fastställande av normalpriser

för sågtimmer av gran och furu inom vissa delar av landet ha av

nämnden redan vid ett par tillfällen ingivits till Kungl. Majit. Erfarenheterna

av den redan existerande normalprisregleringen för ved och massaved

lia givit vid handen, att bristande enhetlighet vid mätningsförfarandet

i åtskilliga fall försvårat en effektiv övervakning. Då den föreslagna auktorisationen

uppenbarligen skulle vara ägnad att möjliggöra en opartisk och

enhetlig bedömning av såväl varans mängd som kvalitet samt öka kontrollmöjligheterna,

finner nämnden den på detta område svara mot ett föreliggande

behov. Än större bli kontrollsvårigheterna, då prisregleringen utsträckes

till annat virke. Det är här icke endast fråga om ett i och för sig svårare

mätnjngsförfarande utan även om en många gånger vansklig bedömning

av virkets beskaffenhet. Vid sin tidigare prövning av frågan om fastställande

av normalpriser för sågtimmer av gran och furu har nämnden

med hänsyn till dessa kontrollsvårigheter icke ansett sig kunna föreslå en

sådan prisreglering annat än i de delar av landet, inom vilka virkesmätningsföreningar

varit verksamma; normalprisförslaget har därvid även anknutits

till dessa föreningars mätningsbestämmelser. Då behovet av prisregleringar

numera blivit allt starkare, finner nämnden i hög grad önskvärt,

att sådan ordning beträffande mätningsförfarandet kommer till stånd,

att den erforderliga prisregleringen icke omöjliggöres av kontrollsvårigheter.

Nämnden får därför tillstyrka en lagstiftning av föreslagen innebörd.

Nämnden är väl medveten om de svårigheter och olägenheter, som kunna

vara förenade med genomförandet av en auktoriserad mätning och som utförligt

skildrats i ett tidigare yttrande av Sveriges skogsägareförbund. Trots

detta finner nämnden det påkallat, att lagen i nuvarande läge gives en vidsträckt

tillämplighet; nämnden finner det även sannolikt, att förordnande

i enlighet med lagens 1 § kan komma att påkallas i betydande omfattning.

Det får därvid i varje särskilt fall prövas, vilka gränsdragningar och undantag,

som kunna vara lämpliga och erforderliga för att bestämmelserna

skola kunna praktiskt tillämpas, utan att syftet med desamma går förlorat.

Örn redan nu en begränsning av lagens tillämpningsområde anses erforderlig,

skulle i första hand mätning av sågade och hyvlade trävaror kunna

undantagas i lagen. Enhetliga mätningsbestämmelser för dessa varor torde

icke för närvarande behöva utfärdas, och nämnden anser, att lagen endast

skulle upptaga oarbetat virke, varvid dock sådana sortiment som slipers

och stolpar skulle innefattas i lagen. Möjligen skulle den auktoriserade mätningen

»för fastställande av annan ersättning såsom kostnad för transport

av virket» kunna utgå. En sådan mätning av virkespartier, vilka icke äro

föremål för överlåtelse mot vederlag, är visserligen ägnad att öka möjligheterna

till kontroll över tillämpningen av normalpriserna å vissa virkestransporter;

intresset härav är dock naturligen mindre än av en kontroll av

beräkningen av vederlagets storlek för prisreglerade virkessortiment.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

23

Bränslekommissionen, sorn tillstyrkt att lagutkastet lades till grund för

lagstiftning, har yttrat.

På grundval av vunna erfarenheter beträffande de delar av landet —• norra

och mellersta Sverige — där virkesmätningsföreningar äro verksamma,

vill kommissionen vitsorda utredningsmannens uttalanden örn betydelsen av

genom nämnda föreningar bedriven, i viss mån monopoliserad, virkesmätning.

För åstadkommande av större enhetlighet än som tidigare varit rådande

beträffande särskilt mätning av brännved har kommissionen nedlagt betydande

arbete, bland annat genom att utfärda kvalitetsbestämmelser och mätningsinstruktioner.

I vissa större handelsreglerade orter har kommissionen

dessutom utsett särskilda virkesmätare med uppgift att avgöra tvister i fråga

om mätningsförfarande. Hittills vidtagna åtgärder ha emellertid visat sig

icke vara tillfyllest för ernående av garantier för enhetlig mätning, varför

en reglering genom lagstiftning synes av behovet påkallad. En lagstiftning

av i promemorian upptaget slag torde bliva av särskild betydelse i samband

med en kommande avveckling av på grund av krisen genomförda åtgärder

beträffande handeln med ved och annat virke. Staten kommer vid

sådant fall sannolikt att stå som garant för betydande kvantiteter ved, tillhörig

producenter och auktoriserade uppköpare. Det är angeläget, att man

redan i nuvarande läge fastställer de villkor, enligt vilka avvecklingen skall

ske. Därvid är frågan om mätningsförfarandet av stor vikt. Det synes uppenbart,

att det vid fastställande av statens förpliktelser vid en sådan avveckling

kommer att vara synnerligen betydelsefullt att äga tillgång till auktoriserade

virkesmätningsmän, vilkas verksamhet är reglerad enligt lag.

Skogsstyrelsen har anfört följande.

Då skogsstyrelsen tillstyrker den ifrågasatta lagstiftningen, sker det under

den ovillkorliga förutsättningen, att bestämmelserna tagas i anspråk

allenast efter ingående bedömanden rörande deras genomförbarhet och praktiska

konsekvenser. Styrelsen räknar vidare med att lagstiftningen skall i

likhet med 1935 års virkesmätningslag stimulera till åstadkommande genom

samarbete mellan säljare och köpare av mätningsföreningar i de delar av

landet, där sådana nu icke äro verksamma, varigenom ett tillfredsställande

mätningsförfarande skulle kunna ernås. Av förslagets principiella uppläggning

följer, att de kompletterande organisatoriska förfoganden, normerande

föreskrifter m. m., lagen förutsätter skola tillkomma i administrativ

ordning, måste få avgörande betydelse för lagbestämmelsernas tillämplighet

under praktiska förhållanden. Hit kan exempelvis räknas upprättande av

själva mätningsorganisationen samt fastställande av såväl instruktioner rörande

förfarandet vid mätning som fordringarna i olika hänseenden på virkcssortimenten,

varom några detaljanvisningar icke meddelas i promemorian.

Skogsstyrelsen finner det angeläget framhålla, att de överväganden och det

utredningsarbete, som sammanhänger med denna sida av virkesmätningens

reglerande, torde kunna möta åtskilliga svårigheter samt överhuvud taget

bliva synnerligen omfattande och i övrigt krävande. På ett ändamålsenligt

ordnande av dessa spörsmål kommer det i väsentlig mån att bero, i vilken

utsträckning kravet på en korrekt, enhetlig mätning och kvalitetsbedömning

av virket blir tillgodosett. Härav framgår vikten av alt, därest promemorieförslaget

upphöjes lill lag, snarast företaga nämnda frågor till behandling,

eftersom deras lösning är ett oeftergivligt villkor för lagbestämmelsernas omsättande

i praktiken. I samband härmed torde jämväl böra tagas i beprövande,

huruvida och på vilket sätt särskilda instruktionsmöjligheter, såsom

kurser och dylikt, böra ordnas för mätningspersonalen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. ]\Icij:ts proposition nr 322.

Domänstyrelsen bär förklarat sig kunna i huvudsak tillstyrka det remitterade

förslaget. Styrelsen har därvid — i anslutning till utredningsmannens

uttalande att de prisreglerande åtgärder, som redan vidtagits eller ifrågasatts,

ansetts kräva såsom ett komplement, att garantier åstadkommes för att

virlcesmätningen skedde enligt enhetliga grunder -— framhållit att behovet

av sådana garantier sannolikt torde komma att i särskild grad framträda i

samband med en avveckling av den nu bedrivna krisbetingade massproduktionen

av brännved m. m. men att styrelsen icke inom domänverkets egen

skogsrörelse funnit några utvidgade bestämmelser om virkesmätning erforderliga.

Styrelsen har vidare anfört.

För en enhetlig virkesmätning är det uppenbarligen av vikt, att mätningsprinciperna

äro fastslagna och fullt klara. För det egentliga flottningsområdet,

där trävarurörelsen arbetar med ett relativt fåtal standardsortiment och

det avverkade virkets inmätning omhänderhaves av inmätnings- eller tumningsföreningar,

har man inom de särskilda föreningarna enats örn vissa på

virkets användning grundade mätningsprinciper. Detta har möjliggjorts därigenom,

att virkets användning är tämligen ensartad. De föreslagna mätningsbestämmelserna

torde inom detta område också kunna genomföras inom ramen

för befintliga organisationer. Att i södra Sverige tillämpa de norrländska

principerna för intumning av rundvirke låter sig ej lämpligen göra på grund

av den synnerligen skiftande användning av virket, som här förekommer och

som medför stora variationer i fråga om fordringarna på råvarans kvalitet.

Fastställandet av enhetliga mätningsregler för rundvirke i Sydsverige måste

enligt styrelsens mening komma att erbjuda mycket stora svårigheter. I varje

fall anser styrelsen, att sådana mätningsregler ej böra tvångsvis genomföras,

utan de böra i likhet med de norrländska tumningsföreningarnas mätningsinstruktioner

få framväxa på ett mera naturligt sätt. En annan betydande

olägenhet, icke minst ur organisatorisk synpunkt, uppkommer, därest mätningstvånget

skall inbegripa spridda småpartier av virke. Lagen bör sålunda

tillämpas smidigt, så att den icke ingriper utan att tvingande skäl föreligger.

Även med hänsyn till kostnadsfrågan är en sådan tillämpning av lagen nödvändig.

En påtvingad auktoriserad mätning bör icke få föranleda sådana

kostnader att antingen skogens rotnetto oskäligt minskas eller att en med

hänsyn till faran för inflation icke önskvärd stegring av priset på den inmätta

varan framtvingas.

Sydsvenska virkes!öreningen Får avstyrkt lagstiftningsåtgärder av i lagutkastet

avsedd art. Föreningen yttrar.

Några klagomål av allmännare art från säljaresidan, vilka skulle motivera

de i lagutkastet föreskrivna åtgärderna, hava icke kommit till föreningens

kännedom. Tvärtom har mätningsförfarandet i fråga om massaved allt mera

stabiliserats och i fråga om brännved hava genom bränslekommissionens

föreskrifter och hänvisningen till andra statliga kvalitetsbestämmelser inmätningarna

kommit att i allt större omfattning ske efter enhetliga grunder. En

fortsättning på den redan inslagna vägen torde enligt föreningens förmenande

säkrare och fortare än betungande lagföreskrifter leda till avsett resultat. Lagens

syftemål torde kunna nås lika väl örn icke bättre genom föreskrifter från

vederbörande myndigheter och överenskommelser mellan förefintliga organisationer

på säljare- och köparesidorna. I leveransavtal mellan Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund och föreningen har överenskommelse träffats

att, i händelse meningsskiljaktigheter skulle uppstå rörande inmätning

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

25

och klassificering av massaved, frågan hänsk.jutes till skiljenämnd. Denna

bestämmelse bär varit i kraft under cirka fem år men under denna tid aldrig

behövt sättas i kraft. Detta talar för att en obligatorisk offentlig inmätning

icke erfordras i södra Sverige utan att nu rådande förhållanden äro tillfyllest.

Till belysning av förhållandena i södra Sverige anför föreningen.

Den till de stora vattendragen i övriga delar av landet naturliga koncentrationen

till tid och rum av olika köpares och säljares virkespartier till gemensamma

leveransplatser har icke någon motsvarighet i landets sydliga delar. I

dessa avlämnar den enskilde skogsägaren sina produkter så gott som undantagslöst

vid närmaste bilväg, ofta på flera ställen vid samma eller annan väg,

och följaktligen i små mängder på varje plats. Motsatsen till koncentration

råder sålunda, och härutinnan har utvecklingen efter 1935 blivit än mera

markant, beroende på biltrafikens utveckling samt minskad tillgång på arbetskraft

för skogsbrukets körslor. Under sådana omständigheter har det blivit

nödvändigt att inom föreningens verksamhetsfält organisera inmätningsarbetet

på sådant sätt, att övriga arbetsuppgifter i samband med virkets tillvaratagande

kunna kombineras därmed. När enskilda skogsägare eller deras

organisation anmält, att inom visst område olika partier ved eller massaved

finnas utkörda till bilväg och färdiga för inmätning, avreser den inmätare,

som har hand om distriktet, till ort och ställe, mäter virket, avlämnar matsedel

och övertar ansvaret för virkets transport till utlastningsplats eller bruk.

Ofta träffas samtidigt avtal om nya affärer och sker uppgörelse om utförda

eller förestående arbeten, kapning, kryssläggning och dylikt, eller hästkörning

till station m. m. Under en sådan resa med bil kontrollerar mätaren,

vanligen benämnd inspektor, att beordrade körningar av tidigare inmätta

partier verkställts, att ej klickar ligga kvar, övervakar att staplarna icke skattats

av obehöriga, träffar köravtal med ortens lastbilschaufförer, beser och

ordnar drivningar inom näraliggande avverkningsrätter av rotköpt skog med

mera sådant. Besinnar man, att medelstora bruk samtidigt hava tiotusentals

virkespartier att mäta, övervaka, transportera och dylikt, står det klart, att

endast den skisserade organisationen gör det möjligt att få de olika arbetsprestationerna

utförda utan förslösning av tid, kraft och pengar. —• Utredningsmannen

har påpekat, att en monopolisering av virkesmätningen vore

synnerligen svår att genomföra i södra Sverige. Hur oekonomisk och omständig

mätningsproceduren skulle komma att bli faller särskilt i ögonen, örn

man kommer ihåg, att i varje förrättning skulle behöva deltaga: säljaren, som

utvisar de olika försäljningsposterna, eventuellt ortsombud för skogsägareföreningen,

örn säljaren är medlem av denna organisation, köparens ombud,

som måste få kännedom örn var posterna äro belägna för att övertaga ansvaret

för dem och deras borttransport samt de två auktoriserade mätarna

(förman med biträde). Lägges härtill att vid ett mätningstillfälle (visst

distrikt och dag) köparna kunna vara flera och flera säljare från en by behöva

medtagas i bilen till de platser utmed en väg, där virket skall mätas,

ter sig synen nästan grotesk och slösandet med tid, befordringsmedel (bil)

och kraft såsom orimlig. Vidare torde det i synnerhet under rådande krisförhållanden

vara omöjligt att anskaffa skogsutbildad personal till en så

arbetsslukande organisation.

Sveriges skogsägareförbund har rörande frågan huruvida behov förelåge

av en lagstiftning örn auktoriserad virkesmätning sammanfattningsvis anfört.

Mätningen av brännved kräver för närvarande knappast införande av

auktoriserad mätning. Vid den statliga vedregleringens framtida avveckling

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majlis proposition nr 322.

kunna sådana förhållanden tänkas inträffa, att en auktoriserad mätning av

ved blir betydelsefull. Mätningen av pappersved ger för närvarande icke anledning

till erinran. Mätningen av sågtimmer är fullt tillfredsställande i de

delar av landet, där inmätningsföreningar arbeta, men har i övriga delar av

landet ej sällan givit anledning till erinran. Införande av auktoriserad mätning

av sågtimmer i sistnämnda delar av landet möter allvarliga tekniska

svårigheter och mätningen måste bli så dyrbar, att den skulle utgöra en allvarlig

avbränning på rotvärdet. Införande av normalpris på sågtimmer kräver

ovillkorligen införande av auktoriserad mätning för detta sortiment i hela

landet.

Beträffande svårigheterna att i södra och mellersta Sverige införa ett auktoriserat

mätningssystem har skogsägareförbundet hänvisat till sitt förut refererade

yttrande i anledning av Sveriges skogsägareföreningars riksförbunds

framställning år 1938, alt virkesmätningslagen skulle tillämpas i hela landet,

samt vidare anfört bland annat.

För brännved och massaved finnas redan standardiserade kvalitets- och

mätningsföreskrifter. All mätning av dessa sortiment sker i nuvarande krisläge

av de statligt auktoriserade uppköparna. Även om det ur principiell synpunkt

kan vara oriktigt, att köparen eller mellanhanden utför inmätningen,

har det tillämpade systemet i stort sett fungerat tillfredsställande. Detsamma

har dessutom haft fördelen att vara billigt och ur organisatorisk synpunkt

smidigt och effektivt. Sliprar till statens järnvägar samt stolpar till kraftoch

telefonledningar, vilka sortiment i mellersta och södra Sverige äro av

stor betydelse, inmätas av statliga myndigheter efter standardiserade regler.

Klagomål mot denna mätning ha ej framkommit. Det är sålunda egentligen

endast beträffande sågtimmer som i de delar av landet, där inmätningsföreningar

ej arbeta, en helt oreglerad inmätning äger rum. Det ankommer i

fråga om detta sortiment helt på partenia att överenskomma om såväl kvalitetskraven

som mälningsregler samt att själva ordna mätningen. Då det i

regel är köparen, som har personal och organisation för mätningens utförande,

blir det oftast denne, som verkställer mätningen, varvid givetvis säljaren

är oförhindrad närvara och utöva kontroll. Då emellertid säljarens kompetens

härutinnan ofta är bristfällig, torde det förekomma, att mätningen äger

rum på sätt, som åsamkar säljaren förlust. Vissa missförhållanden hava sålunda

onekligen varit för handen beträffande inmätning av sågtimmer i södra

och mellersta Sverige, vilka missförhållanden kunna tala för att auktoriserad

mätning där bör genomföras. Mycket stora tekniska svårigheter föreligga

emellertid för införande av auktoriserad mätning av sågtimmer i de

mellersta och södra landsdelarna. Dessa svårigheter bottna i att det för mätning

avsedda virket är uppdelat på ett ofantligt antal var för sig ofta små

partier, vilka ligga utströdda över praktiskt taget hela landskapet. Mätningen

fördyras då oskäligt genom att de auktoriserade mätarnas resekostnader

ofta bli höga och få fördelas på ett litet antal kubikfot på varje mälningsplats.

Säljare och köpare måste ändock alltid närvara, den förre för att visa

ut virket, så att misstag ej uppstår örn vilket parti mätningen skall avse, den

senare för att märka in virket med sitt ägaremärke.

Vid bedömandet av möjligheterna att hastigt sätta lagstiftningen i funktion

torde man få skilja på de landsdelar, där mätningsföreningar nu finnas, samt

övriga delar av landet. Inom de förra landsdelarna finnes redan en fullt upporganiserad,

erfaren och skicklig organisation med beprövad personal. Praxis

beträffande mätningssättet bär vunnit stadga och är kodifierad i mätningsinstruktioner,

som äro godkända av både säljare- och köpareparten. Efter

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

27

den eventuella tillkomsten av en ny lag behöves här ingen annan åtgärd än

alt så alt säga flytta in den nu arbetande organisationen under den nya

lagens hägn. Detta kan knappast vålla några svårigheter.

Helt annorlunda te sig förhållandena inom de södra landsdelarna. Här

möta svårigheter dels beträffande möjligheterna att snabbt skapa den nya

mätningsorganisationen dels beträffande utarbetandet av mätningsinstrukSion

för sågtimmer och dels slutligen även beträffande möjligheten att utföra

en auktoriserad mätning för skälig kostnad.

Vad då först tillskapandet av en mätarekår beträffar, vill förbundet framhålla,

att om det skall vara någon mening med auktoriserad mätning, så få

dessa mätare icke samtidigt vara anställda hos säljare eller köpare av virke.

De skola vara självständiga och äga sin försörjning helt av de arvoden, som

de erhålla för utförda mätningsförrättningar. Deras försörjningsmöjligheter

bliva emellertid då mycket ovissa och föga betryggande. I motsats till mätningsföreningarnas

personal i norra Sverige hava de icke någon fast arbetsgivare,

som kan giva dem viss bottenlån månadsvis. På så lösa försörjningsmöjligheter

torde icke personer med högre mått av skicklighet och duglighet

ge sig till det nya yrket. Förbundet befarar, att detta kommer att befolkas

nied svagare förmågor, som hava svårt att få fast anställning i skogsbranschen.

Med sådana är man emellertid icke betjänt för nu ifrågavarande

verksamhet. Förbundet har sålunda den uppfattningen, att man icke kan få

en dugande kår auktoriserade mätare, om dessa ej lia en fast arbetsgivare.

Under alla förhållanden komma svårigheter att möta att i nuvarande tidsläge,

då den lägre skogspersonalen är uttunnad genom militärinkallelser samt

hårt arbetsbelastad genom vedavverkningarna m. m., kunna uppbringa personal

för skapande av en kår auktoriserade mätare i södra Sverige. Man

kan icke förvänta, att hos skogsarbetsgivare fast anställd personal kommer

att lämna sina tidigare befattningar för att bli auktoriserade mätare. Lyckas

man ej bemästra detta organisationsproblem, kan den auktoriserade

mätningen bli till mer skada än nytta.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bar uttalat bland annat följande.

Då lagförslag om virkesmätning framlägges såsom en beredskapslagstiftning

i kristid utan en sådan ingående undersökning, som särskilt 1936 års

skogsutredning påpekat nödvändigheten av, måste riksförbundet ställa sig

synnerligen tveksamt inför lämpligheten och möjligheten att genomföra lagen

i dess föreslagna form. Det kan nämligen befaras, att denna kommer

att försvåra ett framtida slutgiltigt ordnande av mätningsfrågan, emedan en

provisorisk lösning i krisens tecken bilt kan giva dåliga erfarenheter och dessa

sedan anföras som skäl emot en virkesmätningslag under normala tider.

Erfarenheten från virkesmätningsföreningarna utvisar även, att mätning

genom deras försorg går långsammare än genom köparnas folk. Detta är en

naturlig sak, då föreningens mätare anser sig vara skyldig att såsom edsvuren

nedlägga största omsorg på mätningen. Omsorgen har i vissa fall drivits

så långt, att från skogsägarehåll påyrkats förenklat och billigare mätningsförfarande,

då det i normala tider ytterst torde vara skogsägaren, sorn drabbas

av tumningskostnaderna. ,lu dyrbarare sortiment det är fråga om, desto

större betydelse skulle en auktoriserad mätning få. På grund härav tvekar

riksförbundet icke att förorda dylik mätning för timmer av barrträd, vidare

för de vanligen förekommande standardsortimenten av lövträd samt för

massaved. Även örn detta skulle medföra någon fördyring, får man dock anse,

ali denna åtminstone till väsentlig del skulle kompenseras genom vunna

fördelar.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

Nu är det dock främst fråga om brännveden. Beträffande detta sortiment

kunna visserligen under nuvarande kristid starka skäl anföras för auktoriserad

mätning, men icke ens en sådan mätning är för sortimentet i fråga tillräckligt

betryggande. Detta beror på det nu tillämpade systemet för vedens

överlåtelse genom obligatorisk kedjehandel. Ofta måste ett och samma vedparti

uppmätas vid följande överlåtelser: 1. skogsägare till auktoriserad uppköpare;

2. auktoriserad uppköpare till vedhandlare; 3. vedhandlare till konsument.

Om man alltså bestämmer auktoriserad mätning vid en överlåtelse, t. ex.

från producent till auktoriserad uppköpare, finnes fortfarande osäkerhetsmomentet

kvar vid efterföljande överlåtelser Det fallet kan då inträffa, att

mätningsdifferenser i kvantitet eller kvalitet uppstå mellan de olika mätningarna.

Frågan blir då, vem som skall svara för differensen. Vid nuvarande

mätningssätt får var och en se till, att mätningen går ihop.

Det torde få anses såsom praktiskt ogenomförbart att ordna med auktoriserad

mätning vid alla eller ens flertalet överlåtelser av ved.

Det lagförslag, som framlagts, har karaktären av s. k. fullmaktslag med

synnerligen vaga riktlinjer rörande den ifrågasatta mätningsorganisationens

uppbyggnad och övriga därmed sammanhängande frågor. All makt har lagts i

de administrativa myndigheternas händer, varför lagens verkningar först

kunna överblickas, sedan densammas tillämpningsföreskrifter utkommit. På

grund härav och av förut anförda skäl anser riksförbundet sig icke kunna

tillstyrka antagandet av en lag av den innebörd, som framgår av lagutkastet.

Riksförbundet vill emellertid ifrågasätta örn icke i avvaktan på en slutgiltig

lösning av virkesmätningsfrågan en framkomlig väg, i stället för det

nu framlagda lagförslaget, är att inrätta särskilda auktoriserade skiljenämnder,

som kunna träda i funktion vid uppkomna tvister.

I fråga om kostnaderna för mätning genom auktoriserade mätare har

skogsstyrelsen — under återgivande av utredningsmannens uttalande att det

knappast syntes behöva befaras att påbjudande av sådan mätning skulle medföra

avsevärt ökade kostnader i jämförelse med kostnaderna för den mätning

som för närvarande sker genom privata mätare — framhållit, att kostnaderna

till väsentlig del torde bliva betingade av hur ofta mätningsproceduren

skulle äga ram under virkets förflyttning från producent till konsument,

i vilken utsträckning den auktoriserade mätningen skulle vara obligatorisk

eller frivillig med flera sådana förhållanden. Dessa måste självfallet

beaktas vid kompletteringsutredningar och i erforderlig grad klarläggas. Härjämte

ansåge sig styrelsen böra ifrågasätta, om icke spörsmålet om kostnadsfördelningen

i det fall, att parterna ej av eget initiativ överenskomma härom,

vore av den angelägenhetsgrad och beskaffenhet i övrigt, att de grundläggande

reglerna härför borde stadfästas i själva lagen.

Priskontrollnämnden har rörande kostnaderna anfört, att den reglering av

mätningsförfarandet, som åsyftades med det föreliggande förslaget, i vissa

fall kunde komma att medföra ökade kostnader. I allmänhet torde dock härvidlag

en mätning i betryggande ordning träda i stället för den mätning, som

eljest skulle äga rum, vilket kunde vara en kostnadsbesparande rationalisering.

Mätningsförfarandets kostnader komme ali bli beroende av vilka tilllämpningsbestämmelser,

som utfärdades, och hur mätningen i praktiken anordnades.

Nämnden ville understryka vikten av att erfarenheten från hittills
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

29

varande mätningsverksamhet, såväl inom mätningsföreningarna inom de delar

av landet, där sådana vore verksamma, som inom trävaruhandeln, tillvaratoges.

Priskontrollnämnden har vidare anfört, att tillämpningsföreskrifter även

torde få utfärdas angående beräkningen och gäldandet av kostnaderna för

mätningsförfarandet. Vidare har nämnden ifrågasatt, huruvida icke de kostnader,

som förorsakades virkesmätningsnämnd genom klagan över mätningsförrättning

enligt förslagets 5 §, borde bestridas av den klagande, därest

hans talan befunnes oberättigad. Regler av sådan innebörd tillämpades inom

en del av de nu existerande virkesmätningsföreningarna.

Vid domänstyrelsens utlåtande har fogats ett yttrande av jägmästaren i

Vimmerby revir, i vilket överjägmästaren i östra distriktet förklarat sig instämma.

I yttrandet göres gällande, att behovet av lagstiftning på ifrågavarande

område vore ringa och att det föreliggande förslaget, därest det skulle

träda i tillämpning, skulle bliva så betungande för skogs- och trävarurörelserna,

att priset för de vunna fördelarna bleve orimligt högt. Härutinnan har

vidare anförts.

Utredningsmannen gör intet försök att beräkna de kostnader, vilka skulle

drabba virket och i sista hand rotvärdet vid tillämpning av auktoriserad mätning

i de delar av landet, där virkesmätnings- eller tumningsföreningar icke

finnas. Att de skulle bli mycket betungande med den föreslagna organisationen,

är uppenbart. Av stor betydelse är också, att det skulle bliva synnerligen

svårt att anskaffa nödig, kvalificerad personal. All sådan är för närvarande

upptagen och utnyttjad inom skogs- och trävarurörelsen. I detta

sammanhang må framhållas, att varken skogsvårdsstyrelsema eller skogsstyrelsen

bedriva sådan verksamhet, att deras personal kan anses äga »nödig

erfarenhet om virkesmätning». De böra därför icke i något avseende beredas

inflytande på den föreslagna lagens tillämpning. Handelskamrarna torde

härutinnan äga de bästa förutsättningarna.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund har beträffande kostnadsfrågan

anfört.

Enligt lagutkastet synes endast finnas en möjlighet för fördelning av kostnaderna

för virkesmätning, enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj:t

eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Men enligt motiven skulle parternas

möjlighet att avtalsvis fastställa kostnadsfördelningen lämnas oförkränkt.

Detta bör uttryckligen angivas i lagen.

Hittills har det nog varit så, att köparen fått svara för kostnaderna för

mätningen, med undantag för viss hantlangning, t. ex. snöskottning, rullning.

Men med den prisreglering som gäller för ved och eventuellt kan väntas

för timmer kan man icke begära, att t. ex. en auktoriserad uppköpare ensam

skall svara för den fördyring, som måste bli följden av auktoriserad mätning.

I varje fall måste detta återverka på priset och alltså tagas under övervägande

vid förhandlingar rörande ersättningen till uppköparen.

Sveriges skogsägareförbund har behandlat svårigheterna att i södra Sverige

i hast skapa en mätningsinstruktion samt frågan huru en standardiserad

mätning komme alt ur kostnadssynpunkt ställa sig i södra Sverige.

Härom har förbundet uttalat.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 322.

Vid inmätning genom auktoriserade mätare, som i regel skola vara två,

måste alltid ombud för säljaren närvara för att visa ut virket samt ombud

för köparen att ta emot och märka virket. Fyra personer måste resa, i stället

för som nu två. Är det fråga om stora samlade virkesavlägg, såsom i Norrland

på vattendragen, där mätningslagen kunna mäta in upp till mellan 2,000

och 3,000 bitar per dag, blir kostnaden fördelad på så stor kubikmassa, att

den saknar betydelse. I södra Sverige kan det väl å större egendomar stundom

bli fråga örn så stora partier, att det blir av mindre betydelse, att tre å

fyra personers resekostnad belastar förrättningen. I södra Sverige är det

emellertid ojämförligt vanligast, att hos varje säljare på varje mätningsplats

finnes blott ett fåtal, kanske högst några hundra, men ofta blott några total

stockar eller kubikmeter. Man kan då lätt nog komma upp i rese- och

arvodeskostnader till mätarna, parternas egna kostnader oräknade, av 40 å

50 öre eller ända upp till en krona per stock. Det säger sig självt, att sådana

kostnader äro prohibitiva. Ett mätningssystem, som belastar virket med sådana

kostnader, kan helt enkelt icke tillämpas. Dessa svårigheter äro uppenbarligen

förbisedda i promemorian. Enligt förbundets mening utgöra de ett

så allvarligt hinder mot tillämpande av auktoriserad mätning i södra Sverige,

att förbundet vill ifrågasätta, huruvida sådan mätning verkligen kan genomföras

i dessa delar av landet.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagen ha i yttrandena vissa erinringar

framställts. I några yttranden har framhållits, att, då avsikten med

lagen icke vore, att densamma även skulle omfatta mätning av sågade eller

på annat sätt förädlade trävaror utan vara begränsad till reglering av mätningen

av brännved av olika slag samt rundvirke i allmänhet, bestämmelser

om verksamhetens omfattning borde utformas så, att lagen avsåge mätning

endast av brännved och rundvirke.

I fråga om uttrycket i 1 § första stycket »fastställande av annan ersättning

såsom kostnad för transport av virket» har virkesmätningsrådet anfört.

Enligt virkesmätningsrådets mening bör den föreslagna lagstiftningen icke

givas så vidsträckt omfattning, att svårbedömliga och icke avsedda konsekvenser

uppstå. Formuleringen kan leda till en tillämpning, som i vissa fall

kan bliva ogenomförbar. Lagstiftningen bör icke omfatta auktoriserad mätning

som underlag för skogslikviderna för huggning, hopsläpning och körning

av ved och virke. Lagstiftningen bör ej heller avse sådan brännved,

som lassvis utköres till konsumenter.

Liknande synpunkter ha framförts även i andra yttranden.

Virkesmätningsrådet har vidare anmärkt att virke från egna skogar och

avverkningsrätter ej borde vara underkastat auktoriserad mätning. Detta borde

utsägas i själva lagtexten. Enligt lagutkastet skulle virke från en konsuments

egna skogar eller avverkningsrätter, som transporteras mot en på ett

eller annat sätt avtalad ersättning, kräva auktoriserad mätning.

I ett yttrande har beträffande den i lagutkastet upptagna föreskriften om

skyldighet för virkesmätare att avgiva försäkran under edlig förpliktelse uttalats

önskvärdheten av att ett tillägg gjordes av innehåll, att virkesmätare

icke för obehörig finge yppa förhållanden, som avsåge virkesmätningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 322.

31

Virke smätning srådet har rörande mätningsinstruktionen anfört följande.

För brännved finnes numera en instruktion med kvalitetsbestämmelser,

som gäller för hela landet, statens bränslekommissions instruktioner för

brännved. För massaved och sågtimmer finnas däremot inga enhetliga regler.

På grund av de starkt skiftande lokala förhållandena synes det dock ej

lämpligt att fastställa enhetliga instruktioner och mätningsregler för sågtimmer

och massaved omfattande hela landet. Dessa torde som hittills böra

fastställas av virkesmätningsförening för dess verksamhetsområde samt i

övriga delar av landet av respektive nämnder för så stora områden som möjligt.

En särskild taxa torde icke på förhand kunna fastställas för mätningsarbete

av ifrågavarande art. Förutom kostnaderna för virkesmätarens resor

och hans arvode måste tillkomma kostnader för administration, kontroll,

material m. m., vilka svårligen på förhand kunna beräknas. Mätningsföreningarnas

kostnader debiteras sedan gammalt i efterskott enligt självkostnadsprincipen.

Detta förfarande synes alltjämt som regel kunna tillämpas

inom de områden, där föreningarna verka. Inom andra delar av landet, och

kanske även i viss mån inom mätningsföreningarnas områden, synes sannolikt

att den personal, som hittills varit anställd hos köpande företag, alltjämt

får fortsätta sin verksamhet och avlönas enligt samma grunder som

förut, endast med den förändringen alt arbetet komrne att ske enligt av

myndighet fastställda instruktioner och under edlig förpliktelse. Mätningar

på uppdrag av köpare, som ej disponera för auktorisation kompetent mätningspersonal,

torde'' ej bli av större omfattning.

Beträffande besvärsrätten mot virkesmätningsnämnds beslut har i flera

yttranden framhållits önskvärdheten av att denna borttoges och virkesmätningsnämnden

sålunda bleve slutinstans i mätningsärenden. Virkesmätningsrådet

har härutinnan anfört.

Det finnes anledning antaga, att det hos en överinstans svårligen går att

erhålla större sakkunskap eller bättre kännedom om förhållandena, än vad

nämnd besitter. Därtill kommer att det för en sådan central instans måste

medföra betydande svårigheter och stora kostnader att utan de lokala myndigheternas

medverkan åvägabringa den utredning, som blir erforderlig för

besvärens prövning. Anses det dock nödvändigt att skapa en instans över

virkesmätningsnämnd, synes det enligt virkesmätningsrådets uppfattning

lämpligast, örn länsstyrelsen inom det län, där inmätningsplatsen är belägen,

finge upptaga eventuella klagomål över virkesmätningsnämnds beslut

till prövning och avgörande.

Sveriges skogsägare föreningars riksförbund har beträffande nu förevarande

spörsmål yttrat.

En köpare är alltid angelägen att kunna transportera bort virket, så snart

mätning är utförd. Med hänsyn härtill är en klagotid av 10 dagar att anse

som maximum. Riksförbundet måste därför ställa sig mycket tveksamt inför

bestämmelsen örn att även virkesmätningsnämnds beslut må kunna överklagas,

då detta kan tänkas medföra, att transporten fördröjes. Alltså skulle

här erfordras den inskränkning, att talan mot nämndens beslut ej må föras

rörande visst virkespartis kvantitet eller kvalitet. Mot andra beslut däremot

må talan föras såsom i § 5 sägs.

Gällande lag örn virkesmätning giver Kungl. Majit möjlighet att under Departementsvissa

förutsättningar förordna, att mätning av visst industrivirke i norra och chelen■

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

mellersta Sverige må ombesörjas allenast av virkesmätningsnämnd. I lagen

lämnas ingående bestämmelser rörande mätningsförfarandet. Såsom framgår

av vad förut anförts har förordnande enligt lagen icke av Kungl. Majit meddelats.

Mätningen har i stället ordnats genom frivillig överenskommelse mellan

köpare och säljare. Mätningen verkställes genom virkesmätningsföreningar

eller tumningsföreningar, vilka huvudsakligen äro virkesköparnas organ

och bekostas av dessa men i vilka säljareintressena erhållit representation.

Den lösning virkesmätningsfrågan sålunda fått i norra och mellersta Sverige

torde i huvudsak tillfredsställa de i frågan intresserade parterna. Emellertid

omfattar virkesmätningen icke alla slag av virke.

I södra Sverige äro förhållandena på ifrågavarande område ordnade på annat

sätt. Här saknas sålunda den fasta mätningsorganisation som tumningsföreningarna

i de norra och mellersta delarna av landet utgöra. Mätningen

har icke kommit att ske efter enhetliga, av såväl säljare som köpare godtagna

regler. Fråga har därför tidigare väckts om genomförande av en bättre ordning

för virkesmätningen i södra Sverige. Även i dessa delar av landet eftersträvas

emellertid i första hand att få till stånd överenskommelse mellan

säljare och köpare om ordnande av mätningsförfarandet på frivillighetens

väg.

Vad nu anförts giver närmast stöd åt den uppfattningen, som kommit till

uttryck i vissa remissyttranden, att några sådana missförhållanden icke

föreligga som i och för sig kunna anses påkalla ingripande i lagstiftningsväg

för att skapa en bättre ordning på ifrågavarande område. Anledningen

till att föreliggande lagstiftningsfråga nu aktualiserats och kräver en snabb

lösning är emellertid i främsta rummet förhållanden, som sammanhänga med

den rådande krissituationen. Från vissa krisorgan, främst bränslekommissionen

och priskontrollnämnden, har sålunda framställts krav på genomförande

av en lagstiftning som möjliggör att på ett snabbt och förhållandevis enkelt

sätt få till stånd mätning av ved och timmer. De statliga ingripandena på vedmarknaden

torde göra det nödvändigt, att under vissa förhållanden mätning

av brännved kan komma till stånd på ett sådant sätt, att mätningen erhåller

vitsord gentemot såväl säljare som köpare. Det torde nämligen kunna befaras

att i det läge, då veden icke längre blir begärlig i den allmänna marknaden

i samma utsträckning som nu, tvister komma att uppstå i fråga om kvantitet

och kvalitet beträffande betydande partier levererad eller för leverans

avsedd ved. Ur priskontrollsynpunkt torde vara önskvärt, att möjligheter till

auktoriserad mätning förefinnas även beträffande annat virke än ved. Med

hänsyn till det anförda finner jag mig böra förorda, att en lagstiftning kommer

till stånd som möjliggör auktoriserad mätning över hela landet och beträffande

även andra virkessortiment än dem som avses i nu gällande virkesmätningslag.

Vid utformningen av en lagstiftning i detta syfte synes närmast ligga till

hands att utsträcka nu gällande bestämmelser i ämnet att avse även södra

delarna av landet samt de virkessortiment beträffande vilka en auktoriserad

mätning befinnes önskvärd men vilka icke innefattas under gällande bestäm
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

33

Kleiser. Såsom framgår av vad inledningsvis anförts skulle dock en dylik anordning

medföra betydande svårigheter. Virkesmätningslagens bestämmelser

äro allt för omständliga och invecklade för att lämpligen kunna komma till

användning, då det gäller mätning av ved. Ett förfarande enligt dessa bestämmelser

torde därjämte komma att ställa sig mycket dyrbart. Med hänsyn

till de lokala förhållandena med ett stort antal köpare och säljare spridda

över stora områden och utan någon fast organisation, motsvarande de som

finnas i norra och mellersta delarna av landet, torde en utsträckning av

virkesmätningslagens bestämmelser till södra Sverige icke lämpligen låta sig

göra utan att förorsaka de intresserade parterna betungande kostnader och

onödig omgång. En helt ny lagstiftning på ifrågavarande område torde därför

bliva nödvändig.

Såsom framgår av vad jag förut anfört är den ifrågasatta lagstiftningen

framför allt betingad av krissituationen och torde därför böra få karaktären

av en beredskapslagstiftning. Med hänsyn härtill bör lagstiftningen utformas

som en fullmaktslagstiftning i likhet med vad som skett i fråga om ett flertal

lagar av ifrågavarande art. Det förslag, som Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund framfört att inskränka lagstiftningen till ett tvingande skiljemannaförfarande,

då någondera av säljare eller köpare så påfordrar, synes

mig icke ändamålsenligt. Ett sådant läge torde nämligen under vissa förhållanden

kunna uppstå att mera vidsträckta bestämmelser kunna finnas behövliga.

Det nu framlagda lagutkastet har sålunda synts mig kunna läggas

till grund för lagstiftning i ämnet. Jag förbiser härvid ingalunda, att stora

svårigheter, såsom ock framhållits i ett flertal yttranden, kunna komma att

uppstå vid begagnande av ifrågavarande fullmaktslag. Den utformning det

inom jordbruksdepartementet upprättade lagförslaget erhållit torde möjliggöra

begränsningar i förordnandet örn virkesmätning i de olika hänseenden

som i yttrandena ansetts önskvärda, för den händelse sådana skulle finnas

av förhållandena påkallade.

Det i utredningsmannens lagutkast upptagna stadgandet, att förordnande

om lagens tillämpning kan meddelas icke endast när mätningen skall ligga

till grund för bestämmande av vederlag för virket utan även för fastställande

av annan ersättning såsom kostnad för transport av virket, bär i några yttranden

föranlett erinringar. Det har gjorts gällande, att bestämmelsen vore

alltför vidsträckt och kunde leda till en icke önskvärd tillämpning av lagstiftningen.

Då ett förordnande örn lagens tillämpning uppenbarligen måste föregås

av en ingående prövning av alla på saken inverkande omständigheter

samt det väl torde kunna tänkas, alt ett behov att införa auktoriserad mätning

kan visa sig även för andra fall än där mätningen skall ligga till grund

för vederlag för virket, torde vara lämpligt att stadgandet bibehålies. I anslutning

härtill har departementslörslagets 1 § erhållit den avfattning, att

Kungl. Majit skall, då skäl därtill äro, äga förordna, att inom riket eller viss

del därav mätning av ved eller annat virke må, där mätningen skall ligga

till grund för bestämmande av vederlag för virket eller för fastställande av

annan ersättning såsom kostnad för transport av virket, ombesörjas allenast

Billantj till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 322.

t)

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl Maj:ts proposition nr 322.

av virkesmätare som erhållit statlig auktorisation. Förordnande örn lagens

tillämpning bör såsom förut nämnts meddelas endast örn starka skäl därtill

föreligga. Att på sätt i vissa yttranden ifrågasatts inskränka lagens tillämpning

till att avse allenast brännved och rundvirke synes icke ändamålsenligt.

Emellertid torde närmast ifrågakomma att under lagen hänföra brännved

och rundvirke.

De av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna angående villkoren

för erhållande av auktorisation, vilka icke rönt erinran i yttrandena, hava i

huvudsak upptagits i departementsförslagets 2 §. Tillägg har dock gjorts

därom att auktorisation när som helst kail återkallas. Den försäkran, som

föreslagits skola avfordras mätare innan han verkställer mätning enligt lagen,

har jag i anslutning till vad som förordats i ett yttrande ansett böra

omfatta en erinran örn mätarens tystnadsplikt. Det bär synts tillräckligt,

att försäkran avgives skriftligen. Att virkesmätningsförening samt sammanslutning

med liknande syfte skall kunna erhålla auktorisation synes

lämpligt och i hög grad ägnat att underlätta lagstiftningens genomförande

i norra och mellersta Sverige. Detta har även understrukits i ett flertal yttranden.

I vissa yttranden har framhållits, att synnerliga svårigheter komma att

uppstå för att i södra Sverige, där virkesmätningsföreningar icke äro verksamma,

finna tillräckligt antal personer med de kvalifikationer som böra

ställas på auktoriserade virkesmätare. Det torde emellertid kunna förutsättas

att erforderlig personal kommer att, om så finnes nödvändigt, utbildas för

ändamålet.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av lagen förutsättas skola

meddelas i administrativ ordning. Stadgande härom har intagits i förslagets

9 §. Med hänsyn till den konstitutiva betydelsen av att skriftlig handling

upprättas över vad som förekommit vid mätningsförrättning har bestämmelse

om upprättande av sådan handling (mätbesked) ansetts böra intagas

i själva lagen (3 §). Det har vidare ansetts, att i lagen bör uttryckligen nämnas,

att i administrativ ordning skola utfärdas föreskrifter rörande förfarandet

vid mätning (mätningsinstruktion). Föreskrifter som i övrigt erfordras

för mätningens utförande, såsom regler rörande mätningsmetod och bedömning

av virkets beskaffenhet, komma, i den man de icke inflyta i mätningsinstruktionen,

att utfärdas jämlikt stadgandet i förslagets 9 §. Att i detta sammanhang

närmare ingå på utformningen av dessa bestämmelser låter sig icke

göra. Beträffande innehållet i desamma, vilket i stor utsträckning kan komma

att bliva beroende av lokala förhållanden, torde ytterligare utredning och

övervägande böra äga rum sedan den ifrågavarande lagstiftningsfrågan slutligen

prövats.

I vissa av remissyttrandena har anmärkts, att ett auktoriserat mätningsförfarande

skulle medföra avsevärt ökade kostnader för mätningen, i synnerhet

i södra Sverige på grund av där rådände speciella förhållanden. Att vissa

ökade kostnader kunna komma att bliva en följd av ett dylikt förfarande

lärer icke kunna undvikas. Vid utformningen av de närmare bestämmel
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

35

serna rörande förfarandet bör eftersträvas, att detta göres så enkelt och praktiskt

som möjligt i syfte att nedbringa kostnaderna. I anledning av uttalande

i ett yttrande må framhållas, att anlitande av två mätare icke torde böra

bliva obligatoriskt för varje slag av mätning.

Kostnaderna för mätningsförrättning måste i varje fall såsom regel bäras

av parterna. Förslaget utgår från att, därest de icke träffa överenskommelse

om kostnadernas gäldande, av Kungl. Majit härutinnan meddelade föreskrifter

skola lända till efterrättelse (3 § tredje stycket). Att i lagen närmare

utforma bestämmelser i dessa hänseenden låter sig näppeligen göra med hänsyn

till de mycket olika förhållanden, som kunna ifrågakomma på förevarande

område.

Enligt förslagets 4 § skola inrättas virkesmätningsnämnder, vilka skola tillsättas

av Kungl. Majit. Rörande dessas verksamhet skola föreskrifter utfärdas

i administrativ ordning. I nämnderna torde böra ingå representanter

för de skilda intressentgrupperna. Antalet ledamöter torde i anslutning till

vad utredningsmannen anfört böra bestämmas till tre eller fem. Ordförande

i nämnden bör besitta domarkompetens. Nämnderna skola dels utöva tillsyn

över mätningsarbetets fullgörande, dels ock avgöra klagomål över virkesmätningsförrättningar.

Kostnaderna för virkesmätningsnämndernas verksamhet torde böra bäras

av statsverket. Vid meddelande jämlikt 3 § tredje stycket i förslaget av

föreskrifter rörande uppkommande kostnader torde dock böra övervägas,

huruvida ej, i likhet med vad som i allmänhet gäller enligt virkesmätningsföreningarnas

stadgar angående kostnader i anledning av att part påkallar

kontrolltumning, den klagande parten själv skall stå för kostnaderna, därest

ej virkesmätningsnämndens avgörande innebär en ändring av mätningsförrättningen

till den klagandes fördel med minst fem procent av virkespartiets

kubikmassa eller värde. En föreskrift i denna riktning synes för övrigt erforderlig

till undvikande av obefogade klagomål.

I 5 § av förslaget har, såsom förut nämnts, intagits bestämmelse angående

klagan till virkesmätningsnämnd över mätningsförrättning. I anslutning till

vad i ett flertal yttranden anförts synes mest ändamålsenligt, att klagan över

virkesmätningsnämnds beslut icke må medgivas. Med hänsyn till den sammansättning

nämnderna, enligt vad jag förut anfört, böra erhålla, torde

några betänkligheter häremot knappast kunna resas.

De i departementsförslaget upptagna straffbestämmelserna, 6—8 §§, ansluta

sig i huvudsak till utredningsmannens förslag. Sålunda har bland annat stadgats

dagsböter eller fängelse för den som visar vårdslöshet eller försummelse

vid utförande av mätning enligt lagen samt för den som förhindrar eller försvårar

verkställande av mätning eller åsidosätter vad på honom ankommer

till fullgörande av föreskrift som meddelats med stöd av lagen.

Den föreslagna lagen synes böra äga giltighet till och med den 30 juni

1944. Under den nya lagens giltighetstid skall lagen örn virkcsmätning icke

äga tillämpning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

Därest ett auktoriserat mätningsförfarande med stöd av den nu förordade

lagstiftningen skulle genomföras, kommer detta uppenbarligen att medföra

vissa utgifter för statsverket. Kostnaderna för virkesmätningsnämnderna

skola sålunda, enligt vad jag förut berört, i stort sett gäldas av statsmedel.

Det torde även kunna komma i fråga att under vissa förhållanden mätningskostnaderna

böra åvila statsverket. Jämväl andra kostnader, såsom utgifter

för anordnande av kurser för virkesmätare m. m., torde böra bestridas

av statsmedel. Huru stora statsverkets kostnader kunna bliva, låter sig

uppenbarligen i nuvarande läge icke ens approximativt bedömas. Emellertid

synas nu för ändamålet böra å riksstaten för nästa budgetår under nionde

huvudtiteln äskas dels ett obetecknat anslag av 10,000 kronor till Kurser för

virkesmätare m. m., dels ock ett förslagsanslag av 100,000 kronor till Kostnader

för virkesmätning.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställer föredraganden, att lagrådets

utlåtande över förenämnda inom jordbruksdepartementet upprättade

förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, av

den lydelse bilaga till detta protokoll1 utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sune Wisén.

1 Denna bilaga, vilken frånsett vissa mindre redaktionella jämkningar är likalydande med

det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

37

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd den 31 maj

19U3.

Närvarande:

justitieråden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 24 maj 1943 tillhandakommet utdrag av protokoll

över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

21 maj 1943, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren Erik Hagbergh.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 322.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 juni 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

; Andersson, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anmäler

efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen

samt t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist,

lagrådets den 31 maj 1943 avgivna utlåtande över det den 21 maj 1943

till lagrådet remitterade förslaget till lag angående auktoriserad mätning av

ved och annat virke.

Föredraganden anför:

Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran. Emellertid har i förslaget

vissa redaktionella jämkningar vidtagits.

Såsom framgår av vad jag anfört i samband med remissen av förslaget till

lagrådet torde till bestridande av vissa utgifter, som föranledas av ett genomförande

av ett auktoriserat mätningsförfarande med stöd av ifrågavarande

lagförslag, böra å riksstaten för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under

nionde huvudtiteln äskas dels ett obetecknat anslag av 10,000 kronor till

Kurser för virkesmätare m. m., dels ock ett förslagsanslag av 100,000 kronor

till Kostnader för virkesmätning.

Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll för

den 21 maj 1943 anförts hemställer jag

dels att omförmälda förslag till lag angående auktoriserad

mätning av ved och annat virke måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande;
dels

ock att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att å

riksstaten för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under nionde

huvudtiteln anvisa

ej mindre till Kurser för virkesmätare m. m. ett anslag

av......................................kronor 10,000;

än även till Kostnader för virkesmätning ett förslagsanslag

av .................................... kronor 100,000.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 322.

39

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:459 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt den hä a1 i texten
  2. 2LU 1943:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nied förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt den hänvisats till s. 1 i texten
  3. JoU 1943:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående auktoriserad mätning av ved och arn nät virke m. m., såvitt angår anslagsfrågor s. 1 i texten
  4. Rskr. 1943:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av ett område av kronoegendomen Sveden nr 1 och 2 i Stockholms stad. a1 i texten
  5. 2LU 1943:54 Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om opartisk mätning av allt virke, som ingår i allmän flottning. s. 9 i texten