Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m

1943-10-08 · 67 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 67 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:339, Angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag

till daghem och lekskolor m. m.; given Stockholms

slott den S oktober 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 oktober 1943.

Närvarande:

{statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga

om statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. samt anför.

I. Inledning.

Den 12 september 1941 bemyndigade Kungl. Majit mig att tillkalla fem

sakkunniga att inom socialdepartementet verkställa utredningar rörande vissa

befolkningspolitiska spörsmål. Med stöd av sagda bemyndigande tillkallade

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 339. 1062 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

jag samma dag såsom sakkunniga ledamoten av riksdagens andra kammare,

statssekreteraren Tage Erlander, docenten Curt Gyllensvärd, kanslichefen

Alf Johansson, och professorn Sten Wahlund, varjämte jag uppdrog åt Erlander

att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga, som antagit benämningen 1941 års befolkningsutredning,

hava nyssnämnda 12 september beslutat tillsätta en särskild delegation för

hem- och familjefrågor, bestående av fröken Karin Collin, fru Signe Höjer,

inspektrisen fröken Ingrid Osvald, ledamoten av riksdagens andra kammare,

filosofie doktorn fru Hanna Rydh Munck af Rosenschöld, fru Annie Wallentheim

samt fru Gertrud Wiklund.

De sakkunniga hava under sitt utredningsarbete rörande de med en positiv

lösning av befolkningsfrågan sammanhängande mångskiftande spörsmålen till

behandling upptagit jämväl frågan örn statsbidrag till institutioner för halvöppen

barnavård.

I ett i februari 1943 avgivet betänkande (statens off. utredn. 1943:9)

har befolkningsutredningen framlagt utredning och förslag angående statsbidrag

till daghem och lekskolor m. m. Sedan nämnda betänkande varit föremål

för sedvanlig remissbehandling, anhåller jag att till närmare prövning

få upptaga frågan om anslag till hithörande ändamål.

II. Nu förefintliga institutioner för halvöppen barnavård.

Beteckningen halvöppen barnavård har bildats i analogi med beteckningarna

sluten och öppen barnavård. Halvöppen barnavård är den barnavård,

där barnen endast under en del av dygnet mottagas i institution för vård,

fostran eller eftersyn, varemot de under den övriga delen av dygnet vistas i

sina hem.

De nu förefintliga institutionerna för halvöppen barnavård ha tillkommit

på skilda tider, med olika program och för att tillgodose olika behov, vilket

förklarar den variation av namn som förekommer. Likartade institutioner

kunna ha olika namn i olika delar av landet. De vanligaste hithörande beteckningarna

äro småbarnsskolor, barnkrubbor, lekstugor, barnträdgårdar,

arbetsstugor och barnavärns-skolbarnshem.

Man kan skilja på två principiellt skilda syften med dessa inrättningar.

Det ena är att tillgodose det behov av vård åt barn, som föreligger, då modern

har förvärvsarbete och inte har möjlighet att på egen hand ordna tillsyn av

barnen under den tid hon arbetar borta; med detta behov sammanfaller behovet

för hemmavarande mödrar att vid tillfälle ha möjlighet att lämna bort barnet

några timmar under dagen. Det andra syftet är att åstadkomma en metodisk

fostran och undervisning i enkla färdigheter redan före skolåldern. Det

första syftet är betingat av moderns eller familjens sociala förhållanden; det

andra av skäl, som anföras från pedagogiskt håll och vars betydelse ökas i

i den mån som hemmen på grund av trångboddhet eller fåbarnssystem ickelämna

en ur uppfostringssynpunkt tillfredsställande miljö för barn i förskoleåldern.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 3

Dessa syften kunna sammanfalla, men allteftersom tyngdpunkten lagts på

det ena eller andra av dessa ha institutionerna fått olika utformning.

Huvudtypen för institutioner, som tillgodose moderns hjälpbehov, har av gammalt

benämnts barnkrubbor. Huvudtypen för institutioner, som tillgodose

det pedagogiska syftet, har hittills i regel benämnts barnträdgårdar. Dessa

leda sitt ursprung till vissa pedagogiska reformströmningar. I praktiken

förekomma ofta kombinationer av dessa båda typer.

Socialstyrelsen har i samråd med 1941 års befolkningsutredning företagit

en statistisk utredning rörande den halvöppna barnavården, syftande till en

inventering av nu tillgängliga institutioner för dylik barnavård. Undersökningen,

som avser 1941, är publicerad som bilaga till befolkningsutredningens

betänkande och torde endast i korthet behöva återgivas här.

Bland de olika formerna av förefintliga institutioner för halvöppen barnavård

skiljer socialstyrelsen mellan tre huvudtyper, som representera var sin

verksamhetstyp och som av socialstyrelsen betecknas daghem, barnträdgårdar

och eftermiddagshem.

Som daghem har betecknats de olika typerna av hem för heldagsvård åt

barn, främst barnkrubbor och spädbarnskrubbor. Barnträdgårdar äro pedagogiska

institutioner för barn i förskoleåldern och mottaga barnet endast

några timmar dagligen. Eftermiddagshem äro avsedda för barn i skolåldern,

vilka på grund av moderns förvärvsarbete eller annan anledning behöva tillsyn

och vård efter slutat skolarbete.

I socialstyrelsens undersökning ingå cirka 350 institutioner, d. v. s. praktiskt

taget samtliga förefintliga, omfattande 13,732 barn. Detta institutionsväsen

är helt knutet till städer och andra tättbebyggda orter. Det är bäst utvecklat

i de större städerna, över hälften av barnantalet kommer på städerna

Stockholm, Göteborg oell Malmö.

Institutioner för heldagsvård förekommo i slutet av år 1941 i samtliga län

utom Västerbottens. Denna vårdform var emellertid i hög grad koncentrerad

till i första hand Stockholm, där över en tredjedel av samtliga 156 daghem i

landet funnos. Göteborg hade drygt en sjättedel, under det att antalet dylika

institutioner i Malmö icke på långt när stod i proportion till siffrorna för de

båda största städerna. De tre största städerna hade emellertid tillsammans

det övervägande flertalet av dessa anstalter. I samtliga medelstora städer

med 30,000—100,000 invånare funnos daghem; Borås hade det största antalet

eller 5, därest kommo Norrköping och Uppsala med 4 vardera. Bland städer

med 20,000—30,000 invånare saknade endast Karlskoga daghem; bland de

27 städerna med 10,000 20,000 invånare hade 15 och bland övriga städer 4

anstalt av detta slag. Bland övriga orter hade Sandviken och Kiruna, 3 förorter

till Stockholm, 2 industrisamhällen i Malmöhus län, 3 i Älvsborgs län

och 1 i Gävleborgs län daghem.

Av de 70 spädbarnskrubborna funnos 34 i Stockholm och 11 i Göteborg;

därnäst kom Borås med 3. Av de 12 daghem, som funnos på landsbygden,

mottogo 7 även spädbarn.

Barnträdgårdsverksamheten hade don största utbredningen av de här be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

handlade formerna för barnavård. Av samtliga redovisade 212 institutioner, vid

vilka enbart barnträdgårdsverksamhet eller sådan verksamhet i förening med

andra former av barnavård bedrevs, kommo inom denna grupp icke fullt

hälften på de större städerna och icke fullt en tredjedel på Stockholm. De

landsortsstäder, i vilka utbildningsanstalter för barnträdgårdslärarinnor

finnas, hade ett relativt sett mycket stort antal institutioner av hithörande

art. Sålunda hade Norrköping och Uppsala vardera 9 och Örebro 5 barnträdgårdar,

under det att övriga städer med jämförlig storlek hade 2 eller 3. Barnträdgårdsverksamhet

fanns i samtliga städer med över 15,000 invånare, i 11

av de 20 städerna med 10,000—15,000 invånare, i 15 av de 38 städerna med

5,000—10,000 invånare samt i 4 övriga städer och 14 andra samhällen.

Av de 83 eftermiddagshem och andra institutioner, som omhändertogo

skolbarn, redovisades 36 från Stockholm, 12 från Göteborg, 6 från Norrköping

och 4 från Uppsala. Från Malmö inkom endast uppgift från ett eftermiddagshem,

och bland de medelstora städerna saknade Eskilstuna institution

av denna art.

Behovet av daghem och eftermiddagshem, vilka speciellt ha till syfte att

tillgodose barnens vård, när mödrarna ha verksamhet i näringslivet, har främst

gjort sig gällande i städer och orter med lättindustri, som sysselsätter kvinnlig

arbetskraft. Bland mindre städer och orter med dylika institutioner intaga

textilindustriorterna en framträdande plats. Så länge det funnits industri

med kvinnlig arbetskraft, har detta behov framträtt, och en betydande del

av förefintliga daghem stamma från 1800-talet. Cirka 70 procent av nu bestående

daghem och eftermiddagshem ha inrättats före år 1920.

Av de barn, som anlitade den halvöppna barnavården, kommo 6,281 på barnträdgårdarna

och 7,451 på daghemmen och eftermiddagshemmen, varav 4,080

på daghemmen. Närvarande hela dagen voro 3,662 barn eller cirka en fjärdedel

av hela barnantalet. Av dessa voro cirka 53 procent i åldern 4—6 år,

cirka 37 procent i åldern 1—3 år och cirka 10 procent under 1 år. I barnträdgårdarna

voro barnen huvudsakligen i åldern 4—6 år.

Nu förefintliga institutioner drivas huvudsakligen av stiftelser och organisationer

av olika slag samt av enskilda. Endast i obetydlig utsträckning

förekommer det, att kommuner ha inrättat och driva dylika institutioner.

Barnträdgårdarna drivas i stor utsträckning av enskilda.

Den egentliga vårdpersonalen vid dessa institutioner utgöres av föreståndarinna,

barnträdgårdslärarinna, assistenter och barnsköterskor samt vid eftermiddagshem

dessutom av slöjdlärare och slöjdlärarinnor. Det sammanlagda

antalet personer, som sysselsättas i denna verksamhet, uppskattas av socialstyrelsen

till över 1,000. Till övervägande delen består personalen av personer

under 40-årsåldern med särskild utbildning på området.

På uppdrag av befolkningsutredningen har legitimerade läkaren Lars-Gösta

Sterner företagit en inspektionsresa till ett stort antal institutioner för halvöppen

barnavård och har däröver avgivit en promemoria som är som bilaga

fogad till befolkningsutredningens nyssnämnda betänkande.

Han framhåller, att mångenstädes lokalernas belägenhet, lämplighet, in
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

redning m. m. ger anledning till allvarliga anmärkningar. Det brast ifråga

om utrymmen och hygienisk standard. Detta gällde främst gamla lokaler,

som varit i bruk under lång tid, men även nybyggnader visade brister i detta

avseende. På flera ställen, där nybyggnadsplaner förelågo, framhölls, att

man ej visste, vart man skulle vända sig för att få sakkunniga råd. Personalens

kvalifikationer befunnos vara ytterst växlande; mångenstädes var den

för fåtalig. En tendens till förbättring i detta avseende kunde dock iakttagas.

En bidragande orsak till svårigheten att få lämplig personal var, att avlöningsvillkoren

voro växlande och ofta mycket dåliga. I flera fall saknade institutionerna

läkare. Detta gällde även spädbarnskrubbor. Personalen omvittnade

de svårigheter, som bristen på läkare medförde. I regel upptogs avgift för

barnen. Dagavgifterna voro synnerligen växlande. Vid en del institutioner

betalade barnen samma avgift, oberoende av föräldrarnas inkomster. Vid

andra förekom en viss gradering efter inkomst utan att självdeklaration

fordrades. Vid ytterligare andra (t. ex. i Stockholm) fanns en noggrann

tabell med angivande av avgiften efter föräldrarnas inkomst och barnantal.

Vid daghemmen tillhörande centralföreningen för barnkrubbor m. m. i Stockholm

betalade föräldrarna år 1941 i genomsnitt 62 öre per barn och dag. Gränserna

för avgifterna i Stockholm voro dock 25 öre och 2 kronor 85 öre per barn

och dag. Beträffande kostnaderna för spädbarn i daghem hade i Stockholm beräkningar

gjorts vid två daghem, nämligen Maria församlings barnkrubba och

Högalids församlings barnkrubba. Vid den förra, där 18 spädbarn mottagas,

beräknades 1941 bruttokostnaden till 4 kronor 87 öre per barn och dag. Sedan

barnens dagavgifter fråndragits var kostnaden 3 kronor 87 öre per barn. Detta

daghem var modernt och hade en årshyra av 10,000 kronor. Då detta barnhem

förutom spädbarnen mottog barn även i övriga åldrar, blevo kostnaderna delvis

gemensamma, särskilt vad beträffade hyra och personal. Vid Högalids barnkrubba,

som hade plats för 12 spädbarn, beräknades bruttokostnaden till 4

kronor per barn och dag samt efter avdrag av barnens dagavgifter till 3 kronor

10 öre. Detta daghem var omodernt och hade en årshyra av 2,000 kronor.

I Hälsingborg fanns en nybyggd institution, Tornérhjelmska stiftelsen.

Denna var avsedd dels för dagvård, dels för heldygnsvård och hade plats för

cirka 100 barn. Byggnaden har kostat cirka 350,000 kronor att uppföra. Driftskostnaderna

för år 1941 uppgingo till drygt 50,000 kronor och bruttokostnaden

kunde beräknas till 3 kronor 22 öre per barn och dag. Fråndrogos

barn- och elevavgifter bleve kostnaden 2 kronor 20 öre per barn och dag.

Utgiften för kosthållet per barn uppgick till 71 öre per dag. Någon möjlighet

att uppdela kostnaderna för dygnsvärd och dagvård förelåg ej.

Genomsnittskostnaden för barn i åldern upp till 7 år vid samtliga till Centralföreningen

för barnkrubbor m. m. i Stockholm anslutna daghem var 1941

2 kronor 98 öre per barn och dag; efter avdrag av personalens avgifter för

bostad och kost samt barnens vårdavgifter var kostnaden 1 krona 93 öre per

barn och dag.

Vid Gustav Vasa, Adolf Fredriks daghem, som var anslutet till centralföreningen

och beläget i en modern tämligen nybyggd fastighet, voro kost
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Kungl. Majda proposition nr 339.

naderna högre än genomsnittet eller 3 kronor 23 öre per barn och dag; efter

avdrag av barnens avgifter 2 kronor 59 öre per dag. Årshyran vid detta daghem

uppgick till drygt 14,000 kronor.

De faktorer, som överallt starkast inverkade på dagskostnaderna, voro personallönerna

och lokalhyran.

III. Tidigare förslag till statligt stöd åt och statlig inspektion av den

halvöppna barnavården.

Befolknmgskommissionen överlämnade 1938 betänkande angående barnkrubbor,

sommarkolonier m. m. (statens off. utredn. 1938:20), vari kommissionen

framlade förslag till statliga stödåtgärder för att åstadkomma en förbättrad

vård och fostran av barn, i vad denna vård och fostran kunde tillgodoses

jämsides med och såsom ett stöd för hem och skola. Kommissionen

ansåg sig kunna fastställa ett behov av gemensam dagvård av småbarn i större

utsträckning och under mera garanterade former än dittills förekommit. Härför

åberopades av befolkningskommissionen pedagogiska, sociala och befolkningspolitiska

skäl. Kommissionen ansag sig kunna fastslå, att verksamheten

icke nått en tillräcklig omfattning och ofta icke heller kunnat upprätthållas på

en kvalitativt tillfredsställande nivå. Kommissionen fann att i samma mån

som institutionernas allmännyttiga karaktär erkändes, måste det anses som

en samhällets plikt att bereda dem en fastare och tryggare ställning. För att

garantera en viss kvalitet pa inrättningarna borde en statlig inspektion för

desamma inrättas. Örn staten på detta sätt iklädde sig garanti för att institutionerna

icke tillätes underskrida en viss standard, fann kommissionen det

rimligt, att staten även ställde ekonomiska resurser till förfogande för upprätthållande

av kvalitetskraven. Kommissionen föreslog därför, att statsunderstöd

borde utgå till driften av institutioner för halvöppen barnavård, för vilka

kommissionen förordade beteckningarna daghem, lekskolor och eftermiddagshem.

Kommissionen stannade för att detta borde utgå med en procentuell

del av driftkostnaderna, dock med högst 50 öre per barn och dag. Av de remissinstanser,

som befolkningskommissionens förslag underställdes, avstyrkte endast

två helt statligt stöd till ifrågavarande verksamhet. Vissa erinringar

anfördes visserligen, men i allmänhet funno remissinstanserna intet att invända

mot principen att statlig inspektion av och ett statligt stöd åt institutionerna

för halvöppen barnavård infördes.

Den 30 juni 1939 uppdrog chefen för socialdepartementet åt undervisningsrådet

Josef J. E. Weijne att såsom sakkunnig biträda vid utredning

inom departementet rörande statsbidrag till barnkrubbor och sommarkolonier

m. m. Till grund för utredningsuppdraget låg befolkningskommissionens

betänkande. Då emellertid, innan utredningsuppdraget slutförts,

världskriget utbrutit och de därav föranledda påfrestningarna på det

statfinansiella läget beskurit förutsättningarna för nya penningkrävande förslag

av den art, som utredningen avsåg, kom utredningsmannen till den uppfattningen,

att med åtgärder i huvudfrågan borde anstå till dess mera normala

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

förhållanden inträtt. På grund härav föreslog han endast dels att en konsulent

för den halvöppna barnavården borde anställas inom socialstyrelsens byrå för

fattigvård och barnavård, dels att seminarierna för utbildning av småbarnsfostrarinnor

i mån av styrkt behov skulle erhålla tillfällig hjälp genom bidrag

från allmänna arvsfonden. Utredningsmannen ansåg, att konsulentbefattningen

tills vidare borde anordnas mera provisoriskt samt upprätthållas mot

arvode.

IV. Befolkiiingsutredmugens förslag.

I 1941 års befolkningsutrednings direktiv ingick att granska och genomarbeta

av befolkningskommissionen framlagda förslag i syfte att möjliggöra

en snabb behandling av de förslag, som syntes praktiskt genomförbara. Med

anledning härav har 1941 års befolkningsutredning upptagit till behandling

frågan örn statsbidrag till institutioner för halvöppen barnavård.

Utredningen har godtagit den av befolkningskommissionen gjorda indelningen

av hithörande institutioner och de för dessa begagnade beteckningarna.

Med daghem menas sålunda inrättningar för den huvudsakligen socialt betonade

heldagsvården, av vilka barnkrubborna äro den vanligaste typen, med

lekskolor inrättningar för den mera pedagogiskt motiverade halvdagsvården

för barn i de senare förskolåren fram till skolåldern. De senare benämnas

med en från tyskan översatt term även »barnträdgårdar». I valet mellan dessa

båda benämningar har utredningen stannat för namnet »lekskola», vilket utredningen

på av befolkningskommissionen anförda skäl finner mest ändamålsenligt

och adekvat, örn också beteckningen »barnträdgård» alltjämt skulle

vara den vanligast förekommande. Med eftermiddagshem avses slutligen inrättningar

för omhändertagande av skolbarn efter för dagen avslutad skolgång.

Liksom tidigare befolkningskommissionen finner utredningen, att det

ur olika synpunkter är av vikt, att det föreliggande institutionsväsendet

på detta område utbygges. Härför tala enligt utredningen pedagogiska,

sociala och befolkningspolitiska skäl. Av pedagogiska skäl anses det

angeläget, i synnerhet när barnen nått upp till 4-årsåldern, att uppfostran i

hemmet kompletteras med den metodiska och pedagogiska lekverksamhet, som

står på lekskolornas program. På landsbygden löser sig sysselsättningsproblemet

någorlunda tillfredsställande för barnen. I städerna åter tvinga bostadsoch

trafikförhållandena många familjer att låta småbarnens verksamhet huvudsakligen

utvecklas på gårdar och bakgator, där barnen under okontrollerat inflytande

av äldre kamrater ofta lära odygd och grundlägga mindre goda vanor.

De sociala motiv, som tala för institutioner för halvöppen barnavård, framträda

enligt utredningen starkast i fråga om förvärvsarbetande mödrars barn. I

första hand gör sig behovet av dagvård gällande i fråga om förvärvsarbetande

mödrars barn i familjer, vars inkomster icke äro så stora, att de tillåta anställandet

av lämplig ersättare för modern i hemmet. Yad beträffar ogifta mödrar,

änkor och gifta kvinnor, som ej sammanbo med mannen, är tillgången till dagvård

för barnen rent av en förutsättning för att modern över huvud taget skall

kunna behålla barnet hos sig. Även när det gäller hem, där modern vistas

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

hemma större delen av dagen, kan det, i synnerhet när det gäller utarbetade

mödrar, föreligga ett socialt intresse av att dessa under någon tid dagligen lia

möjlighet att lämna småbarnen ifrån sig under betryggande vård.

Ur befolkningspolitisk synpunkt måste det anses önskvärt, att sådana åtgärder

vidtagas, som för den enskilde lindrar de bekymmer och det besvär,

som barnens ankomst och uppfostran föra med sig. Medvetandet örn att barnen

öka moderns bundenhet och omöjliggöra för henne att i fortsättningen ha

förvärvsarbete kan vara ett i nativitetshänseende återhållande motiv.

Man kan även med tanke pa andra tidsförhållanden än den nuvarande krisen

icke bortse fran den kvinnliga arbetskraftens roll på den allmänna arbetsmarknaden.

De ogifta kvinnornas antal kommer att inom mindre än ett decennium

väsentligt sjunka och de giftas att stiga. Den härav förorsakade minskningen

av tillgänglig ogift kvinnlig arbetskraft kommer säkerligen att medföra ett

ökat behov av att även de gifta kvinnorna i ökad utsträckning bli tillgängliga

för arbetsmarknaden. Den stegrade bristen på hembiträden och ökningen av

antalet gifta kvinnor i förvärvsarbete komma att resultera i en ökad efterfrågan

på halvöppen barnavård.

Av anförda skäl anser utredningen, att behovet av institutioner för halvöppen

barnavård är av sådan angelägenhetsgrad, att utvecklingen av dessa inrättningar

bör stimuleras genom att staten lämnar ett icke alltför knappt stöd

åt desamma. Härigenom skulle vinnas icke allenast ekonomiska förutsättningar

för en kvantitativ utveckling utan även möjlighet till samordning och

kontroll över verksamheten.

De institutioner, som här kunna komma ifråga, föreslås få olika utformning

allt efter det ändamål de skola fylla. Då modern har förvärvsarbete, som tvingar

henne att vara borta fran hemmet hela dagen, föreligger behov av heldagsvård.

För barn i förskoleåldern ifrågakommer härvid daghem. Dessa kräva en hög

hygienisk standard, för vilken befolkningsutredningen uppdragit vissa minimikrav.

De kräva också relativt gott utrymme, då det är nödvändigt att skilja på

barn i olika åldrar och att ha isoleringsmöjligheter för sjuka barn.

Särskilt göra sig dessa hygieniska krav gällande, då det gäller daghemsvård

för spädbarn. Utredningen är visserligen av den uppfattningen, att principiellt

sett daghemsvard för spädbarn är olämplig. Den finner det önskvärt, att det

ekonomiska stödet till mödrarna kunde bliva så stort, att det gjorde det möjligt

för fattiga mödrar att avstå från förvärvsarbete under barnets första

levnadsmånader och att även en ensamstående moder kunde frikopplas från

förvärvsarbete under större delen av amningsperioden. Då emellertid en efter

dessa linjer utbyggd mödrahjälp knappast torde kunna bliva förverkligad inom

närmaste tiden, ser sig utredningen nödgad konstatera, att behov av spädbarnskrubbor

föreligger. Då modern har förvärvsarbete hela dagen eller på

eftermiddagen föreligger likaledes för barn i skolåldern behov av dagvård på

eftermiddagshem.

Lekskolorna tillgodose behovet av pedagogiskt inriktad lekverksamhet för

barn i den högre förskoleåldern. Utredningen är av den uppfattningen, att det

är motiverat, att barnen deltaga i denna, oberoende av örn modern arbetar i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

förvärvslivet eller icke. Allteftersom förståelsen för lekskoleundervisningen

tränger igenom hos en större allmänhet, kommer behovet av lekskolor att

ytterligare växa. Denna form av halvöppen barnavård har en speciell funktion

att fylla, när modern har förvärvsarbete av mindre omfattning, s. k. deltidsoch

halvtidsarbete; likaledes när en hemmavarande moder har behov att under

en del av dagen vara fri från småbarnen.

Enligt utredningens mening äro för de olika vårdbehoven följande institutioner

erforderliga:

Daghem, utrustade att omhändertaga barn under skolåldern för heldagsvård,

varvid lekskoleundervisning meddelas de barn, som uppnått tillräcklig

mognad.

Lekskolor, utrustade för att meddela lekskoleundervisning huvudsakligen

åt barn i åldern 4—6 år och eventuellt åt något yngre barn i särskilda avdelningar.

Eftermiddagshem, utrustade för att mottaga barn i skolåldern, ge dem ro

till läxläsning och att eljest sysselsätta dem.

Utredningen förutsätter, att kombinationer av dessa olika institutioner

kunna förekomma. Daghemmen äro vanligen kombinerade med lekskolor för

barn i de högre förskoleåldrarna, som vistas där, och kunna även tänkas vara

kombinerade med eftermiddagshem för skolbarn. Härvid ställas givetvis krav

på att lokalerna äro sådana,, att nödig isolation mellan de olika grupperna kan

upprätthållas. Likaledes tänker sig utredningen möjligheten, att daghem, som

ej ha resurser att utbygga lokaler för lekskoleundervisning för alla eller en del

av barnen, utnyttja förefintliga fristående lekskolor i orten på så sätt, att daghemsbarnen

deltaga i undervisning i dessa.

Staten bör, enligt utredningen, under normala förhållanden ej understödja

andra institutioner för halvöppen barnavård än sådana, som lämna en fullt tillfredsställande

vård. Av hänsyn till barnens sunda psykiska utveckling måste

man uppställa krav på att personalen har en fullvärdig utbildning, och av

hänsyn till barnens sunda fysiska utveckling måste man fordra, att verksamheten

utövas i goda lokaler och under i övrigt ur hälsosynpunkt betryggande

förhållanden. Under det att man beträffande personalen måste ställa lika stora

krav antingen det gäller hel- eller halvdagsvård, blir förbållandet däremot

något annorlunda i fråga om lokalernas beskaffenhet.

Heldagsvården i daghem kräver som ovan anförts en hög hygienisk standard,

då barnen vistas där hela dagen, intaga sina måltider där och beredas

nödig vila. Beträffande lekskolorna, där barnen endast vistas några timmar,

kunna kraven på lokalernas utrymme och hygieniska utrustning ställas lägre.

Efter övervägande av de pedagogiska, sociala, allmänt befolkningspolitiska

och andra skäl, som kunna tala för inrättandet av institutioner för halvöppen

barnavård, har befolkningsutredningen kommit till det resultatet, att ifrågavarande

verksamhet bör understödjas genom statsbidrag. Det statsfinansiella

läget har emellertid gjort utredningen tveksam rörande lämpligheten att under

nuvarande förhållanden föreslå statsbidrag till ett nytt örn än belijärtansvärt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ändamål. Utredningen hade helst sett, att förslaget om statsbidrag till den

halvöppna barnavården hade kunnat framföras av utredningen i det sammanhang,

där det enligt utredningens mening hör hemma. Utredningen anför nämligen

att den har för avsikt att framlägga förslag örn olika åtgärder avsedda att

lätta hemmens arbetsbörda. Det hade tett sig naturligt att betrakta stödåtgärder

för den halvöppna barnavården som ett led i utredningens strävanden att

underlätta hemarbetet. När utredningen likväl ansett sig böra bryta ut förslaget

örn stöd till den halvöppna barnavården ur sitt sammanhang, har detta

skett på grund av senaste tidens utveckling på arbetsmarknaden. Denna har

nämligen visat en stark tendens att öka kravet på kvinnornas deltagande i förvärvsarbetet.

Den minskade tillgången på manlig arbetskraft på grund av de militära

inkallelserna, utvidgningen av de för militära ändamål arbetande industrierna

och av vissa andra krisindustrier jämte andra omständigheter ha medfört, att

behovet av kvinnlig arbetskraft inom industrien stegrats, och att kvinnornas

arbetskraft efterfrågas även på sådana områden av näringslivet, där man tidigare

ej brukat sysselsätta kvinnor. Problemet att i tillräcklig utsträckning

skaffa fram kvinnlig arbetskraft har sålunda komplicerats av behovet av att

kunna flytta den erhållna arbetskraften till för densamma tidigare främmande

verksamhetsgrenar och industriorter.

För att kunna bilda sig en föreställning örn i vad mån rena krisåtgärder för

närvarande äro erforderliga för barnens omhändertagande har utredningen

vänt sig till länsarbetsnämnderna, enskilda personer å orter, där krisen kan

antagas ha ökat kravet på institutioner för halvöppen barnavård på grund av

mödrarnas anställning i krisindustrien, samt till arbetsmarknadskommissionen.

Härvid har i huvudsak framkommit följande.

Länsarbetsnämnderna i Stockholms, Södermanlands, Kalmar, Hallands, Skaraborgs,

Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och

Norrbottens län ha uttalat, att om man skall kunna anskaffa och utbilda kvinnlig

reservarbetskraft i tillräcklig utsträckning, det säkerligen blir nödvändigt att även

anställa mödrar med barn under skolåldern. Detta kommer självklart att medföra

behov av institutioner för barnens omhändertagande under moderns förvärvsarbete.

Hittills har krisen emellertid ej medfört sådan efterfrågan på kvinnlig

arbetskraft, att den ej kunnat fyllas av ungdomar eller kvinnor med större barn.

Det behov av barnkrubbor o. d., som nu finnes, torde därför ej vara större än det

behov som fanns redan vid krigets utbrott. Liknande synpunkter lia uttalats av

länsarbetsnämnden i Östergötlands län. Förhållandena inom Värmlands län överensstämma

enligt uppgift härmed.

Andra länsarbetsnämnder ha givit uttryck för i huvudsak samma uppfattning

dock med vissa modifikationer. Sålunda har länsarbetsnämnden i Gotlands län

uttalat, att inom länet i allmänhet icke märkts någon efterfrågan på kvinnlig

arbetskraft till industrien. Däremot hade i stor utsträckning uppstått svårighet

att tillgodose behovet av tillfällig hjälp i hushållen. Denna svårighet kunde dock

ej antagas bliva avhjälpt genom barnkrubbor utan torde bero på att de gifta

kvinnorna ej vore i behov av att skaffa sig förvärvsarbete. Barnkrubban i Visby

hade under krisen ej varit fullbelagd. Kvinnlig reservarbetskraft behövdes inom

länet huvudsakligen för jordbruksarbete. Även örn gifta kvinnor skulle behöva

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

anlitas härför, torde detta ej medföra behov av särskilda institutioner för halvöppen

barnavård, enär det kunde antagas att mödrarna i största utsträckning

kunde taga barnen med sig till arbetsplatsen. Länsarbetsnämnden i Kronobergs

län har anfört, att en bidragande orsak till att Strömsnäsbruk baft dåligt resultat

i sina försök att inregistrera kvinnlig reservarbetskraft torde vara att inga institutioner

för barnens omhändertagande under moderns förvärvsarbete funnes på

orten. Behovet av kvinnlig arbetskraft under krisen hade i länet huvudsakligen

gjort sig gällande säsongvis, särskilt beträffande torvindustrien. Denna bade under

sommarmånaderna dragit till sig såväl ungdomar som gifta kvinnor med barn. I

intet fall hade dock iakttagits, att de gifta kvinnorna haft större svårighet att själva

ordna med vårdnaden av barnen hos släktingar eller grannar under den relativt

korta tid deras arbete varat.

Av vissa länsarbetsnämnders yttrande framgår, att krisen redan föranlett ett

mer eller mindre utpräglat ökat behov av institutioner av nu ifrågavarande slag.

Sålunda har länsarbetsnämnden i Uppsala län framhållit, att de befintliga barnkrubborna

utnyttjats i allt större utsträckning sedan krigets början. Länsarbetsnämnden

i Blekinge län bar uppgivit, att vid barnkrubban i Karlskrona under

kriget skett en betydlig ökning av antalet platssökande, varför åtskilliga måst avvisas:

Enligt länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län förelåge redan nu behov

av ökat platsutrymme vid barnkrubborna, även örn bristen icke kunde anses

särskilt stor. Det vore däremot särskilt angeläget att få frågan örn ökade

möjligheter att placera barn i förskolåldern i lekskola ordnad snarast möjligt,

då f. n. inom Göteborg en brist på omkring 200 sådana platser rådde.

Arbetsnämnden i Stockholms stad har anfört, att behovet av kvinnlig reservarbetskraft

till krigsindustrien hittills ej medfört ett ökat behov av barnkrubbor

och liknande institutioner, men att krisförhållandena i allmänhet torde ha medfört,

att husmödrarna i allt större utsträckning arbetade även utom hemmet, varigenom

behovet av institutioner för övervakning av de minderåriga barnen otvivelaktigt

ökat. Länsarbetsnämnden i Kristianstads län har uttalat, att de företag,

som blivit bemyndigade utbilda och registrera reservarbetskraft, sannolikt finge

räkna med att på ett eller annat sätt sörja för att barnen omhändertoges under

den tid mödrarna vore sysselsatta inom företaget. Nämnden upplyste därjämte,

att Aktiebolaget skånska yllefabriken i Kristianstad ansett det behövligt att gå

i författning örn att uppföra en barnkrubba för fabrikens personal och att man

torde kunna utgå från att tidsläget örn också ej framtvingat så dock påskyndat

utvecklingen. Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län har framhållit, att kvinnornas

arbetskraft redan före kriget torde ha tagits i anspråk inom textil- och skoindustrierna

i så stor utsträckning som ansetts möjlig. Trots detta hade förmärkts,

att kvinnor fått ersätta männen vid inkallelser o. d. Därmed hade behovet av

barnkrubbor och lekskolor ökat i någon grad, och under senaste året hade

vissa barnkrubbor utvidgat sin verksamhet. Därjämte hade behov av barnkrubbor

yppats, när det gällt att anvisa korttidsarbetande mödrar, vilka i egenskap av

medlemmar i erkänd arbetslöshetskassa verkställde arbetsansökan, tillfälliga arbetsanställningar.

Då problemet om barnens omvårdnad och tillsyn under arbetstiden

ej alltid kunde lösas, bleve detta orsaken till att erbjudna arbetstillfällen måste

avböjas. Länsarbetsnämnden i Malmöhus län har uttalat, att redan nu förelåge

en kännbar platsbrist vid barnkrubborna. Många husmödrar, vilka hade behov av att

söka sig ut i förvärvsarbetet, måste avstå från erbjudna arbetstillfällen på grund

av denna platsbrist vid barnkrubborna. I Malmö vore det ej ovanligt, att mödrarna

finge »stå i kö» för att erhålla denna hjälp. Då det gällt att skaffa kvinnor till

säsongbetonade jordbruksarbeten, hade länsarbetsnämnden vid vissa tillfällen i

samråd med husmodersförening anordnat tillfälliga daghem för barnen.

Länsarbetsnämnden i Jönköpings län har anfört, att behovet av barnkrubbor

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

för barn, vilkas mödrar sysselsättas i krisindustrien, redan visat sig i mindre utsträckning

inom länet. När sålunda en fabrik i Jönköping delvis omlades för

krigsindustri och drog till sig många hustrur med minderåriga barn, hade en

stark överbeläggning på stadens institutioner för halvöppen barnavård uppstått.

Denna överbeläggning hade omedelbart sjunkit, när inskränkningar i fabrikens

drift vidtagits. Ingen tvekan torde råda örn att kvinnlig reservarbetskraft ej

kunde erhållas i tillräcklig utsträckning, örn icke åtgärder för barnens omhändertagande

vidtoges. Länsarbetsnämnden i örebro län har uppgivit, att i Karlskoga

behovet av åtgärder för omhändertagande av barnen vore mycket stort. Rekryteringen

av kvinnlig reservarbetskraft hade gått mycket dåligt, säkerligen till en

del beroende på att mödrarna ej kunnat ordna med vården av småbarnen. En

lekskoleform, där barnen kunde få mat, skulle säkerligen vara en god hjälp men

innebure ej en fullständig lösning. Behovet av barnkrubba hade i Karlskoga

uppstått långt före krisen. Sedan denna inträtt, hade situationen givetvis

förvärrats.

Av svaren från länsarbetsnämnderna ävensom av de till utredningen inkomna

uttalandena från vissa enskilda personer framgår, att man även i många

fall på de orter, där krisindustrien redan sysselsätter ett osedvanligt stort antal

kvinnor, hittills ej förmärkt ett större behov av institutioner för halvöppen

barnavård än det, som förelegat redan före krisens inträdande. Undantag härifrån

utgöra främst Karlskoga och Jönköping. En utredningen tillställd skrivelse

från arbetsutskottet för Göteborgs centralråd för halvöppen barnavård

vittnar örn att även på andra håll ett påtagligt aktuellt betingat behov föreligger.

Nyssnämnda svar och uttalanden utvisa, att alla äro ense örn att, ifall

kravet på utbildning av kvinnlig reservarbetskraft skall kunna tillgodoses i

planerad omfattning, dylika institutioner måste inrättas. Eftersom Karlskoga

torde vara en av de få orter i landet, där man försökt sätta planerna på uttagning

av den kvinnliga reservarbetskraften i verket, är det naturligt, att man

där starkast känt bristen på institutioner för halvöppen barnavård.

Arbetsmarknadskommissionen har i skrivelse av 22 december 1942 till utredningen

anfört följande.

Under rådande förhållanden med brist på arbetskraft är det av stor betydelse,

att tillgängliga arbetskraftsreserver kunna tagas i anspråk. Då kvinnorna utgöra

den reserv, som allt mer måste fylla luckorna inom arbetslivet, framstår det som

synnerligen angeläget, att de hinder, som kunna försvåra för kvinnorna att gå i

produktionslivet, i möjligaste mån undanröjas. Kommissionen har i olika sammanhang

erfarit, att svårigheterna för mödrarna att placera sina barn många

gånger gör det omöjligt för dem att antaga arbete.

Här berörda förhållanden ha även bestyrkts av flera arbetsförmedlingar, som

påpekat betydelsen av att genom lämpliga anordningar beträffande daghem för

barn tillföra bl. a. det husliga arbetsområdet tillfällig arbetskraft i ökad omfattning.

Med hänsyn till den sedan länge rådande bristen på huslig arbetskraft, måste

det betraktas som i hög grad önskvärt, att hemmen erhålla det tillskott av tillfällig

hjälp, som kan frigöras genom att barnen omhändertagas, medan mödrarna

äro i arbete.

Då fråga är örn rekrytering av kvinnlig arbetskraft till krigsindustrien, har kommissionen

haft att uppmärksamma behovet av utbildning av reservarbetskraft och

därvid konstaterat, att på en del orter, där denna fråga varit av stor betydelse,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

hinder stundom mött för hemmens kvinnor att underkasta sig önskad utbildning

med hänsyn till svårigheterna att ordna tillsynen av barnen.

Situationen på arbetsmarknaden påkallar uppenbarligen åtgärder för en utökning

av daghems- och barnträdgårdsverksamheten, och utvecklingen kommer med all

sannolikhet att ytterligare markera behovet därav genom att medföra skärpta krav

på kvinnornas arbetsinsatser inom produktionslivet. Genom att stimulera och

understödja ifrågavarande verksamhet skulle staten befrämja ett ianspråktagande

av latent kvinnlig arbetskraft, vilket enligt arbetsmarknadskommissionens mening

är ett samhällsintresse av största betydelse.

Vid kommissionens skrivelse fanns fogat ett av dennas sakkunniga rörande

kvinnlig arbetskraft avgivet yttrande, vari bl. a. sägs följande:

Enligt arbetsförmedlingarnas uppgifter har behovet av barnkrubbor av olika

anledningar ökat under de sista åren. I större städer och mera industribetonade

samhällen medför bristen på barnkrubbor stora olägenheter även under normala

förhållanden. I nuvarande läge med ökad efterfrågan på kvinnlig arbetskraft

men även beroende på att kvinnorna av ekonomiska skäl i större utsträckning

söka sig ut i arbetslivet, bli dessa svårigheter ännu mera kännbara. Det påpekas,

att kristiden icke framkallat utan endast ytterligare markerat den ohållbara

situationen och med önskvärd tydlighet påvisat nödvändigheten av snabba

och effektiva åtgärder.

Det har framkommit, att då problemet barnens omvårdnad och tillsyn under

arbetstiden icke alltid kan lösas, blir detta ofta orsaken till att erbjudna arbetstillfällen

måste avböjas. Detta gäller alla yrkeskategorier. Det uppgives bl. a., att

medlemmar av erkända arbetslöshetskassor fått avstå arbete av nämnda skäl och

därigenom avstängts från understöd, varefter de blivit tvungna att söka socialhjälp.

Då barnkrubbornas platsantal är mycket begränsat, komma svårigheterna för

de mödrar, som bruka åtaga sig tillfälligt arbete, att bli särskilt stora. De, som

kunna försäkra sig örn en plats mera kontinuerligt, äro otvivelaktigt mera gynnade.

Arbetsförmedlingarna rapportera sålunda, att exempelvis de kvinnor, som anmäla

sig som tillfällig hemhjälp, skulle kunna tagas i anspråk i väsentligt större omfattning,

örn de utan svårigheter och tidsspillan kunde placera sina barn, medan

de själva äro i arbete. Verkningarna av dessa förhållanden få icke underskattas.

Med hänsyn till att den sedan lång tid rådande bristen på hembiträden under

de senaste åren ytterligare skärpts, framstår det som ett oeftergivligt krav, att

hemmen få i möjligaste mån tillgång till den tillfälliga hemhjälpen, vilken synes

allt mer få ersätta hembiträdena. Härigenom vinnes icke endast, att det husliga

arbetsområdet tillföres arbetskraft utan även att hemmens kvinnor i större utsträckning

frigöras för arbetsmarknaden.

Det förtjänar även erinras örn en annan relativt stor grupp av kvinnliga tillfällighetsarbetare,

nämligen inom restaurangbranschen. För dessa —- men även

för andra liknande grupper — uppstår dessutom behovet av att få barnen omhändertagna

på kvällar och nätter. Det bör i detta sammanhang även påpekas, att

detta behov blir allt mera aktuellt även för industriens kvinnor, som mer och mer

tagas i anspråk för skiftarbete och i viss mån för närvarande också för nattarbete.

För att frågan örn den halvöppna barnavården skall få en tillfredsställande lösning,

fordras därför, icke endast att barnkrubbornas antal utökas utan även att de få

tillräckligt med personal och utrustning, så att de vid behov kunna mottaga barn

dygnet örn.

Det framgår vidare av arbetsförmedlingarnas rapporter, att då man skall anskaffa

och utbilda kvinnlig reservarbetskraft för industrien, ett ökat behov av

institutioner för barnens omhändertagande uppstår, enär stora grupper hemkvinnor

måste påräknas för denna beredskapsuppgift.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Sakkunniga vilja med några uppgifter och exempel, som lämnats av arbetsförmedlingarna,

belysa här berörda förhållanden.

Enligt beräkningarna föreligger en brist på omkring 200 platser vid barnkrubborna

i Göteborg. I Stockholm torde platsbristen vara väsentligt större.

En arbetsförmedling meddelar, att behovet av tillfällig kvinnlig arbetskraft i

det närmaste är omöjligt att tillgodose på grund av svårigheterna med barnens

placering.

Platsbristen förorsakar även, att det ofta blir alltför lång väg till den krubba,

där barnet äntligen blir mottaget. En sökande, som av denna anledning ej hann

att själv hämta barnet, måste anställa särskild person härför.

Förutom platsbristen gälla de framförda klagomålen även tiderna för daghemmens

öppethållande, vilka äro föga lämpade för bl. a. de husliga yrkena.

Ett ännu större antal arbetssökande kvinnor skulle enligt tjänstemännen på

affärs-, industri- och restaurangavdelningarna kunna taga erbjudna arbetstillfällen,

örn överhuvud möjlighet att lämna barnen på något daghem förelåge. Men

så gott som dagligen klagas det över nekande svar, som lämnas från stadens

samtliga krubbor vid förfrågan, örn de kunna mottaga barn. Resultatet blir, att

mödrar, som önska söka tillfälligt arbete, se sig nödsakade att i stället söka hjälp

från det allmänna, med andra ord taga understöd från fattigvården. Dylika fall

kunna inspektörerna från samtliga fattigvårdsdistrikt exemplifiera och även från

detta håll understrykes kraftigt behovet av åtskilligt flera daghem i alla delar av

staden.

Från ungdomsförmedlingen kan en iakttagelse av särskilt intresse framföras.

På grund av den stora svårigheten för yrkesarbetande mödrar att få in sitt eller

sina barn på någon krubba, efterfrågas arbetskraft från ungdomsförmedlingen i de

fall, där man inte kan betala ett äldre och mera kvalificerat hembiträde. Denna

press på de yrkesarbetande mödrarna har gjort, dels att vården av småbarnen

lagts i händerna på helt oerfarna och outbildade ungdomar och dels att lönerna

för denna okvalificerade arbetskraft trissats upp till onormal nivå.

En utbyggnad av barnkrubbe- och barnträdgårdsverksamheten synes enligt sakkunnigas

mening starkt motiverad. Redan i nuvarande läge utgöra de bristande

möjligheterna för mödrarna att placera sina barn allvarliga olägenheter, och då

det finnes anledning förmoda, att utvecklingen kommer att medföra ytterligare

behov av institutioner för halvöppen barnavård, vilja sakkunniga understryka betydelsen

av att erforderliga åtgärder till frågans lösning vidtagas så snart som

möjligt.

Utredningen finner det framgå av arbetsmarknadskommissionens skrivelse

och det därvid fogade sakkunnigutlåtandet, att särskilt i de större städerna och

på orter med krigsindustri föreligger ett akut behov av ökat antal inrättningar

för halvöppen barnavård. Då från ett flertal andra platser rapporterats relativt

mindre behov av daghem och barnkrubbor, bör denna omständighet icke tillmätas

en alltför stor betydelse redan med hänsyn till problemet örn den kvinnliga

reservarbetskraftens rekrytering. Men läget kan även betraktas i ett mera

allmänt perspektiv.

Som framgår av flera uttalanden torde det i realiteten vara så, att kvinnor

med barn underlåta att konkurrera med de barnlösa, därför att icke tillräckliga

möjligheter föreligga för barnens vård utom hemmet. I yrken, som

fordra en mer kvalificerad arbetskraft och som i många fall ställa större anspråk

på den enskildes energiinsats och som därför också äro bättre betalda,

är det med hänsyn till mödrarnas faktiska situation helt naturligt, att det i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

övervägande grad äro de barnlösa kvinnorna, som konkurrera örn anställningarna.

Ett enskilt uttalande från Nynäshamn, varest telegrafverkets verkstäder

sysselsätta den övervägande delen av samhällets kvinnliga industriella

arbetskraft, förtjänar att i detta sammanhang citeras. Man planerar där att

bilda en förening med syfte att inrätta ett daghem: »För närvarande ha cirka

300 personer antecknat sig som medlemmar i denna förening, varibland 100

mödrar med småbarn. Av dessa mödrar har ett 40-tal sagt ifrån, att de önska

få sina barn omhändertagna alla vardagar under moderns förvärvsarbete. En

mängd av dessa mödrar äro städerskor och affärsanställda. Fem ha anställning

vid telegrafverkets verkstäder.»

Erfarenheten ger enligt utredningen vid handen, att fysiskt påfrestande

och ringa avlönat deltidsarbete som tvättning och städning i allmänhet

utföres av kvinnor med barn, något som hänger samman med att mödrar

på grund av bundenheten genom barnen icke ha möjlighet att antaga mera

välavlönat industriarbete utan för att bidraga till familjens utkomst se sig

hänvisade till dylikt tungt deltidsarbete. Redan ur rättvisesynpunkt är

detta olyckligt; därtill kommer, att detta förhållande kan få psykologiska verkningar,

som ur befolkningspolitisk synpunkt äro allt annat än önskvärda. X

synnerhet föreligger det risk härför nu, då på flera orter, där förut icke kvinnorsysselsatts

i industriarbete, industrierna taga in kvinnlig arbetskraft. Då

sannolikt på dessa orter inga eller blott otillräckliga institutioner för halvöppen

barnavård finnas, blir följden, att just mödrarna ställas utanför möjligheten

att genom att gripa den erbjudna chansen till industriarbete höja familjens

ekonomiska standard. De få se sig utkonkurrerade av de barnlösa kvinnorna,

ogifta och gifta. De nya förtjänstmöjligheterna gå sålunda de familjer

förbi, som kanske bäst behövde dem, nämligen familjer med barn. Att en

önskvärd positiv inställning till barn och familj främjas genom denna situation

är uteslutet. Inte enbart av arbetsmarknadspolitiska utan även av befolkningspolitiska

skäl är det sålunda av vikt, att en utvidgning nu sker av

samhällets halvöppna barnavård.

De förfrågningar och överväganden som gjorts ha övertygat befolknmgsutredningen

örn nödvändigheten av att statsmakterna redan nu under krisen

— trots det ansträngda statsfinansiella läget — vidtaga åtgärder, som kunna

tjäna att lösa frågan örn småbarnens omhändertagande under tiden för

mödrarnas förvärvsverksamhet, men utredningen har utgått ifrån att man

härvid bör taga sikte på de orter, där krisen gjort denna fråga särskilt aktuell

och där man kan antaga, att arbetsmarknadens behov av kvinnlig arbetskraft

ej kan tillfredsställas i önskvärd utsträckning, med mindre dylika åtgärder

komma till stånd. Sålunda begränsade kunna dessa åtgärder skapa förutsättningarna

för utbildandet av kvinnlig reservarbetskraft; de räcka däremot icke

till att bemästra det läge, som inträder i händelse av krigssituation, då rent

provisoriska anstalter måste vidtagas, ehuru det icke bör förbises, att den

erfarenhet och det organisatoriska kunnande, som nu utvinnes, kunna bli värdefulla

i en dylik kritisk situation. Även om det av utredningen framlagda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

förslaget närmast avser att lösa av krissituationen starkt aktualiserade förhållanden,

så visa dock de utredningar som gjorts, att de åtgärder, som utredningen

föreslår, måste anses påkallade redan på grund av det normala

fred sbehovet av halvöppen barnavård; åtgärderna ha vidare utformats så,

att de låta sig påbyggas med hänsyn till de ytterligare krav, som befolkningspolitiska

överväganden kunna ställa.

Utredningen har funnit det ändamålsenligt och önskvärt, att kommunerna

intresseras för lösandet av dessa problem, som framträda med varierande

styrka på olika orter. Hittills har emellertid erfarenheten visat, att endast

ett fåtal kommuner i tillräcklig utsträckning sörjt för tillgodoseendet av

ifrågavarande behov. En orsak härtill har måhända varit, att den halvöppna

barnavården saknat stadga och fasthet och att de spridda initiativen, vars

värde i flera fall utredningen är angelägen understryka, dock icke fått den

samordning, som en statlig översyn kan skänka. Principerna för en samhällelig

barnavård av detta slag ha inte heller haft en så klar och auktoriserad

utformning, att de utan vidare kunnat läggas till grund för kommunala beslut.

Befolkningsutredningen finner det av denna anledning påkallat, att

statsmakternas inställning till den halvöppna barnavården klarlägges genom

ett principbeslut i frågan.

Befolkningsutredningens förslag innebär dels att statsmakterna i princip

skola taga ställning till frågan örn ett statligt stöd åt den halvöppna barnavården,

dels att under budgetåret 1943/44 statligt stöd skall utgå till nyinrättade

institutioner eller nyinrättade avdelningar inom äldre institutioner,

endast i sådana fall då inrättandet är angeläget av arbetsmarknadspolitiska

skäl. I samband härmed föreslår utredningen åtgärder för en statlig inspektionsverksamhet

samt för utbildning av personal för den halvöppna barnavården.

Förslaget innehåller sålunda dels ett aktuellt program, avseende budgetåret

1943/44, dels ett »fredsprogram», i vilket principerna för den statliga

stödverksamheten uppdragas

Yad först angår de av utredningen föreslagna principerna för statsbidrag

till halvöppen barnavård föreslås att statsbidraget utgår dels

som lönebidrag till personal, dels som kostbidrag till institutioner, där barnen

intaga minst ett av dagens huvudmål, dels som bidrag till anläggningskostnaderna

för daghem.

Lönebidrag skall principiellt endast utgå till personal med viss minimiutbildning,

s. k. lekskolelärarinnor, som genomgått tvåårig utbildning vid seminarium

för småbarnsfostrarinnor. Det förutsättes, att denna utbildning efter

hand blir det normala kompetenskravet både vid daghem och lekskolor.

Utredningen finner det även skäligt, att detta bidrag ej alltför strängt

begränsas till lekskolelärarinnans lön. Den daghemsinstitution, som till föreståndarinna

har anställt en person, t. ex. en barnsköterska, som saknar lekskolelärarinnekompetens

men vars utbildning och personliga egenskaper av andra

skäl kunna anses göra henne särskilt lämpad därtill, bör kunna erhålla bidrag

jämväl till en sådan föreståndarinnas lön. Man bör ej heller förbise, att vid

vissa daghem redan finnes anställd en föreståndarinna utan lekskolelärarinne
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

kompetens, som det oaktat kan vara utomordentligt lämplig för sin uppgift.

Det måste anses mindre lyckligt, örn en kommun, som önskar kommunalisera

den halvöppna barnavårdande verksamheten, avhålles härifrån av farhågan

att ej få statsbidrag till lönen för en föreståndarinna, som man varken vill

eller anser sig kunna avskeda. Däremot torde man vid nyanställning av föreståndarinnor

böra tillse, att endast utbildade personer tillsättas. Det är önskvärt,

att reglerna för statsbidrag till institutioner för halvöppen barnavård utformas

på ett så enhetligt sätt som möjligt. I spädbarnskrubban kan en lekskolelärarinna

ersättas av en föreståndarinna med utbildning i spädbarnsvård

och barnsjukvård; en utbildning, som drager ungefär samma kostnader och

erfordrar samma tid som den förras. Under sådana förhållanden bör statsbidrag

utgå jämväl till dylik föreståndarinnas lön.

I princip bör statsbidraget sålunda anknytas till lekskolelärarinnornas

lön, men det bör föreligga möjlighet för tillsynsmyndigheten att förordna,

att dylikt bidrag jämväl skall kunna utgå till avlönande av person med

annan utbildning, som anses göra henne lämpad att förestå ifrågavarande inrättning

för halvöppen barnavård.

Statsbidraget skall utgå med Va av lönen. Lönen torde i likhet med övriga

lärarelöner böra graderas efter dyrort. Det skulle visserligen med hänsyn till

utbildningstidens längd och de krav, som lekskoleundervisningen ställer på

lärarinnan, kunna vara skäligt att för lekskolelärarinna beräkna samma lön som

för småskollärarinna, men med hänsyn till de ekonomiska svårigheter, som

kunna antagas komma att råda under och efter den nuvarande krisen, finner

utredningen det lämpligt att utgå från en något lägre lön. Utredningen framlägger

följande till civila avlöningsreglementets indelning i ortsgrupper anknutna

lönesystem:

Ortsgrupper

A—C D—F G—I

Statsbidrag ............ 1 000 1 150 1 300

Minimilön ............... 3 000 3 450 3 900

Hinder bör enligt utredningen ej möta att låta en begränsad del av lönen

utgå in natura på samma sätt, som redan sker vid flertalet institutioner för

halvöppen barnavård. Naturaförmånerna böra därvid uppskattas till ett i förhållande

till ortens dyrortsgruppering skäligt pris och statsbidraget utgå med

en tredjedel av de samlade löneförmånernas penningvärde.

Utredningen föreslår, att å lönen skola utgå ålderstillägg efter viss tids

tjänstgöring i likhet med vad som tillämpas beträffande andra tjänstemän, såväl

inom statliga som kommunala lönesystem. Med hänsyn till den synnerligen

låga avlöning, som de flesta huvudmän för den halvöppna barnavården, antingen

de utgöras av kommuner eller enskilda sammanslutningar, hittills bjudit

den utbildade personalen, befarar utredningen, att ålderstilläggen ej komma

att utgå eller i varje fall komma att bestämmas till oskäligt låga belopp, därest

statsbidraget begränsas till grundlönen. Statsbidrag bör därför utgå även beBihang

till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 339. 106243 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

träffande ålderstillägg. Ålderstilläggen synas böra bestämmas till vartdera

150 kronor i ortsgrupperna A—G, 180 kronor i ortsgrupperna D—F och 210

i ortsgrupperna G—I samt utgå efter respektive 3, 6, 9 och 12 års väl vitsordad

tjänstgöring.

Vid övervägande av frågan, huruvida statsbidraget å ålderstilläggen bör beräknas

på samma sätt som i fråga örn grundlönen framhåller utredningen, att

det vore lämpligt att ha möjlighet flytta en anställd från en inrättning

till en annan. Möjligheterna härtill skulle emellertid minskas, därest huvudmannen

för en inrättning skulle behöva bära ökade kostnader för en befattningshavare,

som blivit berättigad till ålderstillägg. Uppenbart är att ålderstillägg

bör utgå oberoende av örn befattningshavarens tidigare tjänstgöring utövats

vid inrättning med annan huvudman. Utredningen anser därför, att statsbidraget

— i likhet med vad som är fallet exempelvis beträffande distriktssköterskorna

— bör utgå för hela kostnaden för ålderstillägg.

Utredningen finner det principiellt önskvärt, att statsbidraget förknippas med

villkoret att ovan angivna minimilön utgår, då man endast härigenom i längden

kan uppfylla kravet på att fostran av förskolebarnen ej anförtros åt andra än

kvalificerade krafter. Denna lön innebär en högst väsentlig ökning av den f. n.

till lekskolelärarinnor vanligen utgående avlöningen. På sina håll kan denna

ökning vara så stor, att den trots statsbidraget skulle medföra en stegring av

huvudmännens hittillsvarande utgifter för den halvöppna barnavården. Statsbidraget

skulle då måhända förlora sin verkan att uppmuntra kommuner eller

sammanslutningar till att i större utsträckning utöka den halvöppna barnavårdande

verksamheten. Det torde därför vara motiverat att visserligen som

villkor för erhållande av statsbidrag uppställa krav på att vederbörande erhåller

ovan angivna minimilön, men att dessutom stipulera att under en viss

övergångstid, förslagsvis 3 år, medgiva, att sådant bidrag må kunna utgå även

till lägre avlönade befattningar.

Edler vad erfarenheten visat lämnar ett icke ringa antal utbildade lekskolelärarinnor

ganska snart sitt yrke — i stor utsträckning för att ingå

äktenskap. Många av dessa skulle kunna tänkas vara villiga fortsätta sitt arbete

såsom deltidsanställda. Statsbidraget skulle för dessa utgå efter samma grund

som för lön till heltidsanställd, d. v. s. med en tredjedel av det belopp, som

med hänsyn till tjänstgöringstid och övriga omständigheter av den bidragsbeviljande

myndigheten bedömes vara en skälig minimilön i förhållande till

de heltidsanställdas minimilöner.

Befolkningsutredningen föreslår, att kostbidraget utgår med fixt belopp per

måltid. Det synes uppenbart, att de måltider, för vilka statsbidrag skall utgå,

skola utgöras av lagad mat, då icke barnens näringsbehov lämpligen kan tillfredsställas

enbart med smörgåsmat. Detta statsbidrag bör fastställas utgå

med visst belopp per barn och dag, förslagsvis 30 öre till daghem eller annan

institution, där barnen erhålla två mål lagad mat per dag, och 15 öre till lekskola,

eftermiddagshem eller annan anstalt, där barnen få ett mål lagad mat.

För spädbarnens del är en dylik uppdelning icke möjlig. Utredningen föreslår

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

därför ett kostbidrag om 15 öre per dag för heldagsvårdat spädbarn. För att

förhindra att statsbidrag för kost åtnjutes av anstalter med icke kvalificerad

ledning, bör föreskrivas, att sådant bidrag endast får utgå i förening med

bidrag till personalens löner.

Befolkningsutredningen finner, att det torde vara relativt lätt att kontrollera,

att det föreslagna bidragssystemet ej leder till missbruk. Den omständigheten,

att en barnavardande institution genom tillskott från huvudmannen

eller avgifter från barnens föräldrar eller på annat sätt själv måste svara för

huvuddelen av kostnaderna, innebär i och för sig garanti för att dessa ej hållas

oskäligt höga.

Befolkningsutredningen räknar med att föräldrarna i allmänhet böra

betala avgifter för den halvöppna barnavården. Det torde vara lämpligt

att principiellt skilja på avgifter för lekskoleundervisningen och avgifter

för övrig vård. En vanlig form av avgift i lekskolan är en månadsavgift

på 3, 5 eller 8 kronor, varierande efter föräldrarnas inkomster,

med möjlighet till friplatser för barn till föräldrar, som ej anses

kunna betala någon som helst avgift. Så länge den uppfattningen ej allmänt

slagit igenom, att lekskoleundervisningens betydelse för barnens uppfostran är

så stor, att denna undervisning bör vara obligatorisk och följaktligen helt avgiftsfri,

torde invändning ej kunna göras mot ett sådant eller liknande avgiftssystem.

Då man kan förutsätta, att fattiga föräldrars barn befrias från

lekskoleavgiften och de mindre bemedlades i största utsträckning högst få

betala 3 kr., kan en sådan avgift knappast anses olämplig ur den synpunkten,

att det skulle vara besvärligt för föräldrarna att på en gång betala för

hela månaden. Psykologiskt sett torde det vara fördelaktigt, att lekskoleavgiften

betalas på en gång för något längre tid än en eller ett par dagar

i sänder, då både föräldrar och barn härigenom lättare inställas på att lekskolan

är en institution, som barnet bör kontinuerligt besöka. Utöver avgiften

för lekskoleundervisningen, som kan meddelas även i daghemmet, skulle

för de barn, som åtnjuta heldagsvård, erläggas en dagavgift, likaledes varierad

efter föräldrarnas inkomster. På liknande sätt skulle utgå en särskild dagavgift

för de barn, som i lekskolan finge ett eller flera mål mat, varvid avgiften

givetvis borde vara olika för ett och två mål o. s. v. För skolbarn i eftermiddagshem

blir principen för avgifterna densamma, även om man skulle

anse, att månadsavgiften här bör sättas något lägre, då dessa barn ej åtnjuta

undervisning på samma sätt som lekskolebarnen. I gengäld kan man

ifrågasätta, om dagavgifterna ej böra något höjas med hänsyn till att matkostnaderna

för dessa barn bli större än för de mindre barnen. Från föräldrarnas

synpunkt bör intet kunna invändas mot att avgiften uppdelas på

lekskoleundervisningen och den övriga vården.

För dem, som reagera mot statsbidrag till heldagsvården med hänvisning

till att man därigenom huvudsakligen skulle gynna förvärvsarbetande

mödrar, vars familjer genom dessas inkomst få ett ekonomiskt tillskott, måste

den nu föreslagna uppdelningen vara tilltalande. De pedagogiska skäl, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tala för att lekskoleundervisningen bör vara tillgänglig för alla barn, kunna

då tillgodoses genom att lekskoleavgifterna aldrig böjas utöver en viss lägre

gräns, under det att dagavgifterna för beldagsvården i daghemmet eller måltiden

i lekskolan kunna differentieras så starkt i förhållande till föräldrarnas

inkomster, att en familj, som har så goda inkomster, att man anser, att den

själv bör kunna bekosta barnens vård, ej finner det ur ekonomisk synpunkt

lönande att sända barn till daghemmet eller begära en måltid för dem i lekskolan.

Som generella villkor för att statsbidrag till driftkostnaderna vid halvöppen

barnavård överhuvudtaget skall kunna utgå, föreslås av utredningen skola gälla,

att institutionen är inrymd i för ändamålet godkända lokaler,

att institutionen för vård emottager ett av den bidragsbeslutande myndigheten

godkänt antal barn,

att för institutionen finnes uppgjort reglemente, som av den bidragsbeslutande

myndigheten godkänts,

att årligen för verksamheten uppgjorts en av den bidragsbeslutande

myndigheten godkänd plan,

att institutionen ledes av och har anställd kompetent personal i enlighet

med den av den bidragsbeviljande myndigheten godkända planen,

att nämnda personal företer friskbetyg,

att de avgifter, som skola erläggas för vården, utgå efter en av den bidragsbeslutande

myndigheten fastställd taxa,

samt att daghem står under kontinuerlig läkarkontroll.

Utredningen framhåller, att ett statsbidrag till institutioner för halvöppen

barnavård sannolikt kommer att medföra en ökning av antalet daghem och

lekskolor. Särskilt önskvärt vore, att kommunerna i större utsträckning än

hittills ville uppmuntra och ägna sig åt denna verksamhet, vars sociala natur

borde väcka ett starkt kommunalt intresse. En kommunalisering av dylika institutioner

skulle sannolikt även medföra, att den önskvärda standarden lättare

kunde nås och upprätthållas. Då kommunerna emellertid hittills visat ett ganska

ringa intresse för dylik verksamhet — av hösten 1941 inventerade 347

institutioner hade endast 23 kommun som huvudman — måste man räkna

med att statsbidrag kan komma att i stor utsträckning sökas av andra än

kommunala institutioner. Utredningen har därför ej ansett sig böra ifrågasätta,

att statsbidraget skall begränsas till institution med kommun som

huvudman. Däremot torde man för att lättare kunna uppehålla kravet på

standarden vid daghem och lekskola samt för att underlätta kontrollen över

att missbruk ej sker, från rätt till statsbidrag böra utesluta institutioner,

drivna av enskild person.

Utredningen föreslår därför, att statsbidrag endast bör kunna utgå till

institution för halvöppen barnavård, som till huvudman har kommun,

stiftelse, förening eller industriföretag.

Beträffande frågan örn„ bidrag till anläggningskostnaderna framhåller

utredningen, att lekskoleverksamheten, som på grund av lokalernas enklare

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

beskaffenhet ej ovillkorligen fordrar större kapitalinvesteringar, möjligen

kan stimuleras i tillräcklig grad enbart genom beviljande av statligt

driftsbidrag. Med heldagsvården förhåller det sig säkerligen annorlunda.

Inrättandet av ett daghem av den standard, som måste fordras för erhållande

av statsbidrag till driftskostnaderna, innebär en ekonomisk uppoffring,

som många kommuner, särskilt de mindre och skattetyngda, säkerligen

ej anse sig kunna orka med utan statlig subvention. Symptomatiskt

är att av 156 år 1941 befintliga institutioner för heldagsvård ej mindre än

113 funnos i städer med mer än 30,000 invånare. Säkerligen föreligger ett

stort behov av dylika institutioner även på andra håll, men det förefaller

osannolikt, att det kan tillgodoses i större utsträckning utan direkt hjälp

till anläggningskostnaderna, åtminstone i samhällen med dåligt skatteunderlag

och hög utskyldsbörda. Mot ett statsbidrag till anläggningskostnaderna

kan visserligen riktas den invändningen, att gamla och nytillkommande institutioner

därigenom orättvist skulle bli avsevärt olika ställda i ekonomiskt

avseende, men med hänsyn till att de nu befintliga institutionerna huvudsakligen

tillkommit i kommuner, som äga bättre förutsättningar än de flesta

andra att bära den ekonomiska börda, som inrättandet av en förstklassig

institution för halvöppen barnavård för med sig, förlorar denna invändning

väsentligt i betydelse.

Befolkningsutredningen anser det därför motiverat, att statsbidrag skall

kunna utgå till anordnande av institutioner för halvöppen barnavård.

För att dylikt bidrag skall kunna utgå, bör först inför den bidragsbeviljande

myndigheten styrkas, att behov av ifrågavarande institution föreligger.

Härvid bör angivas invånarantal i orten, redogöras för redan där befintliga

dylika inrättningar och det antal barn, som i dessa kunna erhålla vård, uppgivas

örn inom kommunen eller i dess omedelbara närhet finns industri eller annan

anläggning, som kan tänkas påverka detta behov o. d. Ritningar och beskrivning

över den föreslagna institutionen, specificerad kostnadsberäkning

och finansieringsplan för uppförandet ävensom kostnadsberäkning över

driftskostnaderna per år böra företes. Av dessa uppgifter skall framgå,

att institutionen är planlagd på sådant sätt, att den inte endast bör kunna

godkännas med hänsyn till sin allmänna standard utan också så, att kostnaderna

för densammas uppförande och de beräknade driftskostnaderna kunna

anses stå i rimlig proportion till det antal barn, som skall mottagas där.

För att få fram så ändamålsenliga och förbilligade byggnadsformer som

möjligt, böra olika förslag med typritningar för dylika institutioner utarbetas

och tillhandahållas av den bidragsbeviljande myndigheten.

Innan beslut i ärendet fattas, skall nyssnämnda myndighet inhämta yttrande

över ansökningen från barnavårdsnämnden i den kommun, där institutionen

skall inrättas.

Statsbidraget bör utgå med viss, för varje fall bestämd procentsats av de

verkliga anläggningskostnaderna. Kommunen bör i regel kunna bidraga med

tomt samt med anordnande av väg till densamma och framdragande till tomtgränsen

av vatten-, avlopps-, gas- och kraftledningar, varför kostnaderna därför

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ej böra medräknas i det belopp, för vilket statsbidrag kan utgå. Statsbidrag

bör i vart fall icke beräknas å högre belopp än det, till vilket kostnaderna

skäligen kunna skattas vid den tidpunkt, då beslut om statsbidrag fattas.

Beträffande procentsatsen för statsbidraget har inom utredningen övervägts

olika linjer. Procentsatsen kunde göras beroende av skattetrycket i den kommun,

där institutionen skall uppföras. I sådant fall torde statsbidragsgrunderna

böra utformas efter de i kungörelsen rörande statsbidrag till anordnande

av pensionärshem fastställda reglerna. I det fall, då huvudman för inrättning

ej är kommunen själv, kan det emellertid synas godtyckligt att låta

skattesatsen i kommunen bliva avgörande för statsbidragets storlek. Med

hänsyn härtill finner utredningen det vara lämpligare, att statsbidraget utgår

generellt utan direkt anknytning till skattetrycket i vederbörande kommun. Bidraget

kunde då bestämmas till förslagsvis högst 50 % av de verkliga kostnaderna

med rätt för Kungl. Majit att i särskilda fall lämna bidrag utöver

denna gräns.

Statsbidrag enligt nyssnämnda grunder bör kunna utgå inte endast till

uppförande av ny institution för halvöppen barnavård utan även till inköp

av redan för annat ändamål uppförd byggnad samt till örn- och tillbyggnad

av sådan fastighet. Statsbidrag bör även kunna utgå till örn- och tillbyggnad

av i huvudmannens ägo redan befintlig fastighet, vare sig den tidigare använts

för dylikt ändamål eller ej. För att förhindra missbruk torde statsbidrag

däremot ej utom i undantagsfall böra utgå till inköp eller ombyggnad

av fastighet, som redan av annan ägare användes till institution för halvöppen

barnavård.

Statsbidrag skall sökas av den huvudman, som skall driva institutionen

ifråga. Beträffande huvudmannen böra gälla samma regler, som ovan angivits

angående driftbidraget. Det kan emellertid ifrågasättas, örn det är skäligt

bevilja direkt understöd till annan huvudman än kommun. Staten bör givetvis

ha garanti för att en stiftelse eller förening, som med statsbidrag uppfört

en dyrbar institution för halvöppen barnavård, ej nedlägger sin verksamhet

eller avhänder sig fastigheten ifråga. Utredningen anser därför, att direkt

statsbidrag till anläggningskostnaderna bör kunna utgå till kommun, som

önskar driva verksamhet för halvöppen barnavård, men att stiftelser och

föreningar endast skola kunna erhålla sådant understöd i form av räntefritt

lån, för vilket som säkerhet skall lämnas inteckning i fastigheten ifråga.

Som villkor för erhållande av statsbidrag till halvöppen barnavård har

uppställts, att såväl lokaler som lekskoleundervisning och övrig vård hålla

en viss standard. Härav följer, att beviljande av statsbidrag måste förknippas

med kontinuerlig kontroll över verksamheten från statens sida.

Kontrollen måste omfatta institutionens lämplighet både ur hygienisk,

social och pedagogisk synpunkt. Lekskolans lokaler skola vara godkända

av tjänsteläkare och daghemmets av den bidragsbeviljande centrala myndigheten.

Sedan sådant godkännande givits, torde den årliga inspektionen av

lokalerna kunna ingå i förste provinsialläkarnas och förste stadsläkarnas

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

allmänna inspektionsskyldighet. Även den bidragsbeviljande myndigheten

bör med viss tids mellanrum och eljest, när den anser orsak föreligga, själv

inspektera anstalternas lokaler och övriga anordningar.

Sistnämnda inspektion bör inte endast vara en kontroll av att vissa minimikrav

äro uppfyllda, utan även ha till syfte att stimulera till uppnående av en

allmänt önskvärd standard. Det är f. n. en stor brist, att det ej finnes något officiellt

organ, som organisationer och kommuner kunna vända sig till för att få

hjälp med ordnandet av lekskolor och daghem. Den ledning och tillsyn av

hela verksamheten, som är önskvärd, förutsätter, att det finnes ett organ,

som har tillfälle att kontinuerligt följa dennas utveckling.

Så länge det saknas ett särskilt organ för hemvårds- och därmed sammanhängande

frågor, torde det vara lämpligast att anförtro denna uppgift åt

socialstyrelsen.

Inspektion av lekskoleundervisningen måste emellertid även vara av pedagogisk

natur. Man kunde ifrågasätta att anförtro denna åt skolöverstyrelsen.

Detta skulle emellertid innebära, att man finge två inspekterande myndigheter.

Lekskoleverksamheten, som avser barn i förskolåren, har dock i flera avseenden

en annan karaktär än skolundervisningen, varför icke starkare principiella

invändningar torde kunna resas mot att även den pedagogiska sidan

av den halvöppna barnavårdande verksamheten inspekteras av socialstyrelsen,

därest man förutsätter, att inom styrelsen finns tillgänglig tillräcklig sakkunskap

på detta pedagogiska område.

Utredningen föreslår därför att inom socialstyrelsens byrå för barnavårdsfrågor

inrättas en konsulent- eller inspektörsbefatfcning för den halvöppna

barnavården. Det bör åligga socialstyrelsen att fastställa de kompetenskrav,

som skola ställas på befattningshavaren samt att utfärda instruktion

för denna. Tillräcklig pedagogisk kompetens och förutsättningar att

kunna bedöma mathushållningen måste fordras. Befattningen torde i lönehänseende

böra jämställas med befattningen såsom barnavårdsinspektris i

socialstyrelsen och sålunda placeras i lönegraden Bo 21.

Utredningen förutsätter, att örn socialstyrelsen får dessa ärenden örn hand,

den erhåller tillgång till barnläkarexpertis.

Härutöver bör enligt utredningen även beaktas den lokala tillsyn av ifrågavarande

anstalter, vilken är av mera allmän karaktär. Redan enligt barnavårdslagen

åligger det barnavårdsnämnd att söka främja uppkomsten och utvecklingen

av anstalter till stöd för hemuppfostran ävensom andra åtgärder till

barns välfärd samt att i övrigt följa de inom kommunen rådande förhållandena

i avseende å barns vård och uppfostran. Tillsynen över den halvöppna barnavården

går sålunda in som ett naturligt led i nämndens övriga verksamhet. Det

kan vidare anmärkas, att i kommuner, som beviljat anslag åt därvarande anstalter

för halvöppen barnavård, detsamma ofta förknippats med viss ytterligare

inspektionsrätt för kommunens barnavårdsnämnd. Denna bör sålunda

i samråd med den föreslagna statliga befattningshavaren utöva en kontinuerlig

kontroll i alla avseenden av inom kommunen belägna anstalter för halvöppen

barnavård.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Barnavårdsnämnden bör ha möjlighet att redan på ett tidigt stadium uttala

sin mening örn en anstalts lämplighet. På den grund skola ansökningarna örn

statsbidrag, ställda till socialstyrelsen, inlämnas hos den lokala barnavårds

nämnden, som efter att ha yttrat sig däröver vidarebefordrar ansökningshandlingarna

till socialstyrelsen.

Utredningen har gjort vissa beräkningar av kostnaderna för staten vid

genomförande av det föreslagna »fredsprogrammet». Örn man utgår från

de nu bestående institutionerna och förutsätter, att de, som nu drivas

av enskilda personer, överlåtas på stiftelser för att härigenom kunna

beredas statsbidrag, skulle enligt utredningens beräkningar det årliga

statsbidraget till driftskostnaderna utgå med ett lönebidrag på cirka

540,000 kronor och ett kostbidrag på 450,000 kronor, tillhopa 990,000

kronor. Beräkningarna över kostnaderna vid en fullt utbyggd halvöppen

barnavård måste av lätt insedda skäl bli synnerligen osäkra. Detta sammanhänger

med svårigheten att uppskatta vilken expansion denna barnavård

kan nå samt svårigheten att beräkna antalet behövliga tjänster, då detta

varierar inte enbart med barnens antal utan även med ålderssammansättningen

hos de vårdade barnen och barnens fördelning på olika vårdformer. Vid en

uppskattning av barnantalet till 50,000 och under antagande av en fördelning

på heldags- och korttidsvårdade motsvarande nu förekommande proportioner,

har utredningen kommit till att lönebidraget skulle uppgå till 4 miljoner

kronor och kostbidraget till 2.1 miljoner kronor, tillhopa 6.1 miljoner kronor,

allt för år.

I dessa beräkningar inbegripas icke de centrala administrationskostnader,

som en utvidgning av denna verksamhet så småningom torde komma att draga

med sig, till en början i form av en inspektör inom tillsynsmyndigheten.

Ännu osäkrare bli beräkningarna av vad statsbidraget till anläggningskostnader

kan komma att uppgå till. Anläggningskostnaderna ställa sig mycket

olika alltefter anstaltens art. Inrättningar för spädbarnsvård draga relativt höga

anläggningskostnader och även daghem avsevärda sådana, medan lekskolor

kunna inrättas betydligt billigare. Väsentliga besparingar äro emellertid möjliga,

örn byggnaderna kunna inrättas så, att en och samma anläggning rymmer

avdelningar för såväl heldags- som korttidsvård.

Vid en jämförelse mellan anläggningskostnaderna för på dylikt vis kombinerade

anstalter och antalet där omhändertagna barn, inberäknat skolbarn, befinnes,

att anläggningskostnaden uppgår till drygt 1 000 kr. per barn med

hänsyn tagen till prisnivån kring den 1 januari 1940. Kostnaderna ställa sig

kanske beträffande de undersökta anstalterna, som voro tämligen stora, något

lägre än för mindre sådana. Det bör emellertid observeras, att dessa anstalter

även kunna kombineras med barnavårdscentral samt att vissa delar av lokalerna

under kvällstimmarna kunna användas för ungdomsvård eller utnyttjas

såsom samlingslokaler överhuvud.

Antalet förskolbarn, som vid den halvöppna barnavårdens fulla utbyggnad

skulle anlita dessa institutioner, har tidigare uppskattats till 50 000. Då

något över 10 000 barn i denna ålder hösten 1941 omhändertogos på då be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition nr 339.

fintliga anstalter, skulle ett vårdbehov för ytterligare 40 000 barn komma att

föreligga. Många av dessa barn kunna emellertid antagas behöva endast korttidsvård,

som helt visst kunde lämnas av relativt billigt anordnade lekskolor.

Örn det likväl fasthålles vid att anläggningskostnaden för varje vårdplats

eller del av vårdplats, som täcker ett barns behov av halvöppen vård, uppgår

till 1 000 kr., skulle sålunda anläggningskostnaderna för det beräknade

ytterligare erforderliga antalet platser — av fullgod kvalitet — belöpa sig

på 40 milj. kr. Med ett tilltänkt statsbidrag med hälften av anläggningskostnaden

skulle summan av för detta ändamål behövliga bidrag uppgå till ungefär

20 milj. kr.

Utredningen har dessutom velat göra en beräkning, vilka kostnader driftsbidrag

till 1,000 nyinrättade platser för närvarande skulle medföra för staten,

örn utredningens bidragsgrunder tillämpas.

För 1,000 platser förutser utredningen, örn man beräknar en utbildad kraft

för 20 barn, ett behov av 50 föreståndarinnor och lekskolelärarinnor. Det

statsbidrag, som vid nuvarande löneläge skulle utgå, komme att utgöra högst

1.000 kronor per person (efter en beräknad årlig genomsnittlig reallön av

3.000 kronor). Hänsyn till ålderstillägg behöver vid nyinrättade platser av

naturliga skäl icke tagas. Kostnaden för lönebidraget stiger sålunda till

50.000 kronor.

Utredningen har vid beräkning av kostbidraget förutsatt, att de 1 000 nya

platserna huvudsakligen komme att inrättas i form av daghemsplatser. Denna

vårdform förefaller utredningen vara den, som närmast avses, då från arbetsmarknadshåll

kräves en utvidgning av den halvöppna barnavården. 1 000 daghemsplatser

göra 280 000 årliga kostdagar. För varje kostdag utgår ett statsbidrag

om 30 öre eller för 280 000 kostdagar 84 000 kr. Kostnaden för statsbidrag

till de årliga driftskostnaderna för 1 000 nya daghemsplatser uppskattar

sålunda utredningen till sammanlagt i runt tal 135 000 kr.

Utöver de beräknade kostnaderna, som belöpa sig på statsbidragen direkt

till den halvöppna barnavården, komma de kostnader för statsverket, som

kunna vara nödvändiga för en effektivisering av utbildningen av den för

denna barnavård behövliga personal. Ett realiserande av »fredsprogrammet»

kommer att så starkt öka behovet av utbildad personal, att en ökning av de

nuvarande läroanstalternas kapacitet torde bli nödvändig. Utredningen har

emellertid ansett, att härmed sammanhängande frågor torde böra göras till

föremål för en särskild utredning.

Med hänsyn till den statsfinansiella situationen avstår utredningen från

att förorda, att dess förslag till statsbidrag till den halvöppna barnavården

vinner omedelbart tillämpning i sin fulla omfattning. Utredningen har emellertid

utarbetat ett utkast till kungörelse angående statsbidrag till driften

av anstalter för halvöppen barnavård, vilket som bilaga torde få fogas till

statsrådsprotokollet.

Örn frågan sålunda icke för närvarande kan lösas definitivt, finner utredningen

det likväl vara av vikt, att grunderna för erhållande av statsbidrag till

den halvöppna barnavården nu fastställas genom ett principbeslut.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Det är enligt utredningens mening av icke ringa betydelse att redan nu

få statsmakternas ståndpunkt fastslagen. Det torde icke råda tvivel örn att

blotta tillvaron av vissa normerande bestämmelser skulle medverka till att

bringa ordning i den tämligen vildvuxna flora av inrättningar för halvöppen

barnavård av skilda slag, vårt land för närvarande kan uppvisa. Ett principbeslut

skulle för de redan existerande institutionernas del klarlägga,

vilka minimikrav statsmakterna ställa på dem. Nämnda institutioner skulle

helt visst sträva att uppfylla dessa fordringar för att framdeles bliva i stånd

erhålla statsbidrag. Vidare skulle dessa bestämmelser vara till ledning för

alla dem, som hysa planer på att inrätta nya institutioner av detta slag. Utvecklingen

kan på så vis föras in på mera enhetliga banor, och en framtida

u^byggnad av daghems- och lekskoleverksamheten i hög grad underlättas.

Slutligen måste det i stundens läge vara ett incitament icke utan betydelse

för de kommuner, vilkas behov av daghem m. m. aktualiserats av de nu rådande

förhållandena men som kanske draga sig för att nedlägga kostnader på dylika

inrättningar av motvillighet att för framtiden binda sig vid utgifter för dessa

behov, att veta, att så snart det finansiella läget så tillåter, en väsentlig del

av kostnaderna kommer att övertagas av staten.

Utredningen föreslår sålunda, att genom ett principbeslut utredningens

grunder för statsbidrag till den halvöppna barnavården antagas såsom ett

fredsprogram att verkställas, när statens ekonomiska tillgångar det möjliggöra.

Utredningen har emellertid ansett sig icke kunna stanna härvid. Med

hänsyn särskilt till vad från arbetsmarknadskommissionen anförts måste

anses, att det aktuella läget på arbetsmarknaden påfordrar ett ökat antal

platser inom den halvöppna barnavården och att utvecklingen kan påskyndas

i erforderlig grad endast under förutsättning, att statsbidrag snarast kommer

att utgå i någon form.

På denna grund föreslår utredningen, att under budgetåret 1943/44 statsbidrag

skall utgå för driftkostnaderna till nyinrättad anstalt, örn arbetsr

marknadskommissionen med hänsyn till ifrågavarande orts behov av kvinnlig

arbetskraft tillstyrkt dess inrättande. Statsbidraget bör i övrigt utgå med

tillämpning av i utredningens kungörelseutkast angivna grunder, därvid särskilt

bör märkas, att övergångsbestämmelsen örn eftergift under tre år av

kravet, att grundlönen skall uppgå till visst minimibelopp, gäller även dessa

nyinrättade anstalter.

Det torde dock knappast låta sig göras att anordna samtliga de av arbetsmarknadsbehov

påkallade nya platserna vid nyinrättade anstalter. Även en

äldre institution, som inrättar en ny avdelning på grund av ökad tillströmning,

beroende av arbetsmarknadens stegrade krav på mödrarnas arbetskraft,

bör därför kunna påräkna statsbidrag till driftskostnaderna för sådan

avdelning.

Det måste vid tilldelningen av statsbidrag tillses, att bidrag icke lämnas

för ett större antal platser, än som kan anses motsvara kommunens normala

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

27

behov. Den bidragsbeviljande myndigheten måste därför låta utarbeta och

vid bidragens utdelning följa en plan, som anger omfattningen av den halvöppna

barnavården i riket sådan den kan väntas te sig i fullt utbyggt skick.

Planen bör sålunda bl. a. innehålla uppgift örn antalet platser, som får anses

vara det för resp. kommun normala med hänsyn till folkmängd och åldersfördelning.

Utredningen har av ekonomiska hänsyn funnit sig böra avstå från att

för närvarande föreslå statsbidrag till anläggningskostnader. Utredningen

anser sig så mycket hellre kunna göra detta, som ett anläggningsbidrag

utgående efter ovannämnda arbetsmarknadspolitiska grunder i

huvudsak skulle tillfalla inrättningar i sådana kommuner, där det på grund av

på krisen beroende gynnsamma arbetsmarknadsförhållanden vanligen råder

god tillgång på medel och finnes ett tillfredsställande skatteunderlag. Utredningen

finner det önskvärt, att kommuner i detta läge själva eller i samverkan

med ortens industrier påtaga sig nödiga anläggningskostnader. De

kommuner, som befinna sig i sämre ekonomiskt läge och för vilka hjälp med

anläggningskostnaderna är en nödvändig förutsättning för verksamhetens

upptagande, liksom också föreningar o. d. måste även under budgetåret

1943/1944 hänvisas till att söka bidrag ur allmänna arvsfonden, som hittills

blott i mindre utsträckning varit anlitad för detta ändamål. Ansökningar

av detta slag ha så gott som alltid kunnat beviljas. Skulle en alltför stor

ökning av ansökningar för detta ändamål uppstå, torde dock på grund av

fondens begränsade tillgångar en strängare gallring bliva nödvändig.

Utredningen anser, att anläggningskostnaderna för närvarande kunna hållas

inom ep begränsad ram, örn man i så stor utsträckning som möjligt inrymmer

institutionerna i äldre hus och i övrigt något sänkte fordringarna på standarden.

Med hänsyn härtill bör bidrag utgå, även då de i fredsprogrammet uppställda

minimikraven icke äro helt uppfyllda. Därvid är det emellertid av

vikt, att när man med hänsyn till den rådande situationen gör avsteg från normalfordringar,

man icke onödigtvis uppmuntrar anläggning av icke fullgoda

institutioner. Därigenom skulle man kunna förorsaka en länge bestående

standardsänkning. Inspektionsmyndigheten får för ett år i sänder från fall

till fall avgöra, örn dispens från de föreskrifter, myndigheten förutsättes

fastställa, kan medges.

Utredningen betraktar till en viss grad det nu ur arbetsmarknadshänsyn

föreslagna omedelbara igångsättandet av den statliga bidragsverksamheten

till den halvöppna barnavården såsom ett försök, varav kunna vinnas erfarenheter,

vilka vid det framtida realiserandet av fredsprogrammet måhända föranleda

vissa ändringar i utredningens nu framlagda principförslag.

En utbyggnad av den halvöppna barnavården om 1 500 platser under nästa

budgetår kan anses tänkbar. Med tillämpning av utredningens bidragsgrunder

och förutsatt, att samtliga platser komma att utgöra daghemsplatser, skulle

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

för årligt statsbidrag till driftskostnaderna vara erforderligt ett anslag av

200 000 kronor. Då statsbidraget förutsattes utgå halvårsvis i efterskott, komma

av nämnda summa på budgetåret 1943/1944 endast att belöpa sig de 100 000

kr., som skola utbetalas efter den 1 januari 1944, förutsatt att bidrag börjar

utgå för tiden från den 1 juli 1943.

En omedelbart förestående utvidgning av den halvöppna barnavårdande

verksamheten om 1 500 platser skulle även framkalla ett akut behov av enligt

utredningens beräkningar cirka 75 nya lekskolelärarinnor. Det finnes anledning

antaga, att man för därpå följande budgetår måste räkna med en ännu

större siffra.

En del av detta nytillkommande behov torde kunna tillgodoses genom

att man utnyttjar lekskolelärarinnor, som efter ingånget äktenskap slutat

sitt yrkesarbete. Förmodligen kommer dock icke behovet att kunna fyllas

härigenom. Då det icke kan beräknas, att seminarierna under den närmaste

tiden kunna utexaminera ett ökat antal lekskolelärarinnor, föreslår utredningen,

att det akuta behovet tillgodoses därigenom, att biträdande personal på nu

förefintliga institutioner, vilken icke äger erforderlig utbildning men har

personliga förutsättningar för ifrågavarande tjänster, får tillfälle att genom

en kompletteringskurs förvärva nödig kompetens. Uppläggningen och organisationen

av denna kurs torde lämpligen kunna handhavas av socialstyrelsen

i samråd med ledningen för de olika seminarierna. Innan behovet av en dylik

kurs och omfattningen av dess nödvändiga elevantal ha fastställts, har utredningen

icke ansett sig kunna göra någon kostnadskalkyl för en sådan kurs. Utredningen

har emellertid tänkt sig, att bidrag till kostnaderna för denna skulle

kunna av Kungl. Majit utanordnas ur reservationsanslaget till åtgärder för

arbetsmarknadens reglering m. m. Härvid bör enligt utredningen även beaktas

lämpligheten av att utdela stipendier till behövande elever.

Med hänsyn till den begynnande statliga bidragsverksamheten finner utredningen

vidare nödvändigt, att inom socialstyrelsen den föreslagna konsulent-

eller inspektörsbefattningen redan nu inrättas. Innehavaren av denna

befattning skulle biträda även icke statsunderstödda anstalter med rådgivning

och även äga viss tillsynsrätt över dessa.

IV. Yttranden.

Befolkningsutredningens betänkande angående statsbidrag till daghem och

lekskolor m. m. har remitterats för utlåtande till socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

skolöverstyrelsen, statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna,

socialvårdskommittén och statens arbetsmarknadskommission.

Överståthållarämbetet skulle därvid höra förste stadsläkaren i Stockholm

och länsstyrelserna förste provinsialläkaren i länet. Vidare skulle de kommuner,

vilkas yttrande över betänkandet länsstyrelserna funne vara av intresse,

få tillfälle att avge yttrande.

Dessutom ha följande sammanslutningar och institutioner beretts tillfälle

att avge yttrande: svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stads
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

förbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska provinsialläkarföreningen, svenska stadsläkareföreningen, centralstyrelsen

för Sveriges allmänna folkskollärarförening, styrelsen för Södra K. F.

U. K:s pedagogiska institut, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,

överstyrelsen för svenska röda korset, svenska pedagogiska föreningen för

förskoleåldern, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, Högerns centrala

kvinnoråd, folkpartiets kvinnoförbund, svenska landsbygdens kvinnoförbund,

yrkeskvinnors riksförbund, styrelsen för socialpedagogiska seminariet, Hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund, svenska barnavårdslärarinnors

förening samt Fröbelinstitutet.

Allmänna principer.

Såväl behovet av halvöppen barnavård som behovet av ett statligt stöd åt

densamma har i allmänhet livligt intygats i yttrandena. Den uppfattningen

har allmänt kommit till uttryck, att den halvöppna barnavården av sociala

pedagogiska och befolkningspolitiska skäl är en verksamhet, som i hog grad

förtjänar det allmännas stöd. Det har i flera yttranden, som ägnat den principiella

sidan uppmärksamhet, framhållits att verksamheten såsom varande av

betydelse för såväl det nya släktets väl som för en gynnsam befolkningstillväxt

behöver både det stöd och den reglering som ett statens engagement i verksamheten

kommer att medföra. Härvid har understrukits att verksamheten med

sin nuvarande organisation icke kunnat nå den omfattning och standard, som

ur olika synpunkter skulle vara önskvärd.

Socialstyrelsen framhåller, att det är hög tid, att statsmakterna taga principiell

ställning till frågan örn den halvöppna barnavårdens ställning i framtiden

och lämna ekonomiskt stöd åt densamma, så långt detta under nuvarande

omständigheter är möjligt. Ett motsatt förhållande kan lätt tolkas som ett

underkännande från det offentligas sida av den halvöppna barnavårdens betydelse

och därigenom leda till dess tillbakagång.

Medicinalstyrelsen instämmer i de allmänna synpunkter rörande den halvöppna

barnavårdens betydelse, som anförts av befolkningsutredningen.

Skolöverstyrelsen hyser den uppfattningen, att en god tillgång till institutioner

för halvöppen barnavård måste anses önskvärd. Dylika institutioner

torde i första hand kunna motiveras av pedagogiska skäl. Om barn i förskoleåldern

komma i tillfälle att under några timmar varje dag ägna sig åt ur pedagogisk

synpunkt lämplig verksamhet, skulle detta vara av stor betydelse för

deras utveckling och fostran. En lämpligt anordnad och ledd lekskola kompletterar

på ett lyckligt sätt hemmets fostrande verksamhet.

Socialvårdslcommi t ten anför, att på grund av den betydelse den halvöppna

barnavården har som ett komplement till och stöd för den vård och fostran, som

hemmet ger, bör det allmänna ägna uppmärksamhet at de institutioner, som

utöva sådan verksamhet. Dagvårdsanstalterna äro för närvarande av vitt

skilda typer och från statens sida saknas ett ståndpunktstagande till de olika

vårdformerna. Det allmännas kontroll över dagvården kan ej heller sägas vara

tillfredsställande. Redan ur dessa synpunkter är det angeläget, att frågan örn

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

daghemsv år dens plats i deri offentliga barnavården saint statsmakternas inställning

till de skilda vårdformerna upptages till övervägande. Kommittén

säger sig dela befolkningsutredningens uppfattning, att en sund utveckling av

den halvöppna barnavården bör främjas genom att staten lämnar sitt stöd åt

densamma. Härigenom vinnes jämväl möjlighet till samordning och kontroll

över verksamheten.

Arbetsmarknadskommissionen hänvisar till sin skrivelse den 22 december

1942 till befolkningsutredningen och framhåller, att de synpunkter, som däri

framfördes, äro av avgörande betydelse vid kommissionens ställningstagande

till utredningens förslag. Kommissionen finner, att utredningen i allt väsenthgt

synes ha beaktat dessa synpunkter. Arbetsmarknadskommissionen har

anmodat kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft att

avgiva yttrande. De sakkunniga framhålla, att det förtjänar understrykas, att

krisläget endast ytterligare markerat kraven på en utbyggnad av institutionerna

för halvöppen barnavård. Vissa förhållanden av betydelse hade redan

före krisen påkallat åtgärder i detta avseende. Sålunda har den sedan länge

rådande bristen på hembiträden medfört, att kvinnor, som redan ha förvärvsarbete,

många gånger icke utan stora svårigheter kunnat tvärstanna i förvärvslivet,

samtidigt som ifrågavarande brist gjort det omöjligt för många att antaga

arbete utom hemmet. Genom de på de flesta platser mycket begränsade möjligheterna

till dagvård åt barnen, ha på detta sätt stora grupper av kvinnlig

arbetskraft blivit bunden och förhindrad att antaga arbete utom hemmet.

Detta har medfört en reflexverkan även på den husliga arbetsmarknaden, enär

mångå av de hemkvinnor, som annars skulle ha sökt tillfälligt arbete inom det

husliga området, icke kunnat göra detta på grund av svårigheterna att placera

barnen.

Överståthållarämbetet anför, att den halvöppna barnavården utgör en gren

av social verksamhet, som bör av staten understödjas. Det heter vidare:

Även om förhållandena för närvarande icke medgiva, att statsbidrag lämnas

annat än i särskilda undantagsfall, är, på sätt befolkningsutredningen framhållit,

redan fastställandet av allmänna normer för statsunderstödet ägnat att

främja tillkomsten av nya anstalter för halvöppen barnavård och att bidraga

till en höjning av redan befintliga anstalters allmänna standard. Ämbetet

biträder därför utredningens uppfattning, att kungörelse bör utfärdas angående

statsbidrag till driften av anstalter för halvöppen barnavård.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför:

Genom det föreliggande förslaget synes en social angelägenhet av vikt omsider

hava blivit tillbörligt uppmärksammad. För ogifta mödrar, frånskilda

mödrar och änkor i obemedlad ställning har det sedan gammalt varit ett

mycket allvarligt problem, huru vården om de minderåriga barnen skall kunna

förenas med arbetet för uppehället. Den halvöppna barnavårdsverksamheten,

sådan den för närvarande fungerar, har visat sig vara till stor hjälp för mödrar

i förvärvsarbete, ehuru förenad med vissa kostnader för mödrarna. Enligt de

nu föreslagna riktlinjerna för verksamheten skulle fattiga förvärvsarbetande

mödrar kunna under arbetstiden erhålla kostnadsfri övervakning och vård av

de minderåriga barnen, vilket länsstyrelsen anser synnerligen behjärtansvärt.

Jämväl med hänsyn till förhållandena på arbetsmarknaden synes förslaget

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

fylla ett icke oväsentligt behov. Krisförhållandena i allmänhet hava ju medfört,

att husmödrarna i allt större utsträckning arbeta även utom hemmen.

Trots detta erbjuder det på många orter stor svårighet att erhålla tillräcklig

kvinnlig arbetskraft. En bidragande orsak till dessa svårigheter torde vara,

att icke någon institution för de minderåriga barnens omhändertagande

under moderns arbete utom hemmet finnes på orten i fråga. Slutligen håller

länsstyrelsen icke för osannolikt, att den rädsla för inskränkningen i familjens

rörelsefrihet, som den ständiga vården av småbarn medför, kan vara ett kraftigt

bidragande motiv till ett eller två-barnssystemet. Detta ur befolkningskvantitativ

synpunkt allvarliga spörsmål torde möjligen delvis kunna lösas

genom åtgärder i den riktning, förslaget angiver.

Svenska provinsialläkarföreningen framhåller:

Befolkningsutredningens allmänna motivering för behovet av daghem och

lekskolor kan icke motsägas. Det föreligger otvivelaktigt ett stort och till och

med trängande behov av dylika institutioner särskilt i städer och industrisamhällen.

I utredningen skärskådas behovet dels ur barnens och dels ur mödrarnas

synpunkt samt ur pedagogiska, sociala och befolkningspolitiska synpunkter.

Styrelsen instämmer i stort sett i det som därom anföres. Av särskild

vikt är den uppfostrande betydelsen av att barn från trångbodda hem

och syskonlösa och svåruppfostrade barn få tillfälle att några timmar dagligen

vistas i en tillfredsställande och lämplig miljö och där även få intaga sina

måltider samt att barnen ständigt komma att stå under läkarkontroll och även

kunna få skyddsläkemedel, när behov därav föreligger.

Sveriges husmodersföreningars riksförbund anser det synnerligen betydelsefullt,

att principen örn samhällets ansvar för barnen i förskoleåldern och

för mödrarna till dessa barn blir fastslagen och erkänd. Icke minst av uppfostringsskäl

måste det anses viktigt, att barn i förskoleåldern få komma i

åtnjutande av den vård, fostran och omhändertagande, som lekskolor och liknande

institutioner under kvalificerad ledning kunna erbjuda.

Överstyrelsen för svenska röda korset hänvisar till sitt yttrande över befolkningskommissionens

förslag i ämnet, där den fann anledning framhålla,

att denna verksamhet hittills fått växa alltför fritt och utan stöd eller inspektion

från det allmännas sida samt att stöd och kontroll i någon form vore av

nöden.

Pedagogiska föreningen för förskoleåldern ansluter sig i allt väsentligt

till de i utredningens förslag framförda åsikterna. Fröbelinstitutet i Norrköping

anser, att utredningens s. k. fredsprogram är avgjort överlägset tidigare

framlagda förslag till halvöppna barnavårdens befrämjande.

Högerns centrala kvinnoråd framhåller, att det, trots det önskvärda i att

barnen i största möjliga utsträckning uppfostras i hemmen, är alldeles klart,

att det finns ett stort behov — icke endast för förvärvsarbetande utan också

för enbart hemarbetande mödrar — att under någon tid av dygnet få överlämna

sina barn i daghem, barnkrubbor eller lekskolor, där de kunna erhålla

sakkunnig och betryggande vård. Någon principiell invändning mot förslaget

vill icke heller kvinnorådet göra utan noterar med tillfredsställelse åtskilliga

av utredningen framförda synpunkter. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund

önskar uttala sin livliga tillfredsställelse över att denna fråga åter

göres till föremål för statsmakternas prövning. Folkpartiets kvinnoförbund

har med tillfredsställelse tagit del av det föreliggande förslaget. Varje åtgärd

från statsmakternas sida till befrämjande av tillkomsten och utvecklingen

av anstalter till stöd för hemmen i fråga om barnens fostran är utomordentligt

värdefull. Utredningens fredsprogram är av den innebörd, att den halvöppna

barnavården i vårt land, därest programmet kunde realiseras, skulle

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

komma att lyftas på ett högre plan, ej minst i kvalitativt hänseende, vilket

säkerligen komme att bliva av väsentlig betydelse för hela den förebyggande

barnavården.

Yrkeskvinnornas riksförbund konstaterar med tillfredsställelse, att förslag

till statligt understöd ånyo framlagts och vill instämma i utredningens allmänna

synpunkter och förslag.

I de lokala myndigheternas yttranden framskymtar ofta, särskilt i yttranden

från städer och andra tättbebyggda samhällen, att ett stort behov av utvidgning

och normering av den halvöppna barnavården föreligger. Som exempel

härpå kan anföras ur yttrandet av Finspångs barnavårdsnämnd följande:

Inom Finspångs köping finnes för närvarande en lekskola, som varit i

verksamhet sedan 1937 och drivits av en för ändamålet bildad förening. Den

har varit mycket uppskattad av mödrarna i samhället, och antalet barn i skolan

skulle ha kunnat flerdubblas, örn tillgång funnits till lokaler och personal

samt ekonomiska förutsättningar. Ledningen för skolan betygar, att skolan

varit till gagn framför allt för nervösa, svårfostrade barn samt barn, som i

hemmet sakna lekkamrater. För mödrama har det varit enligt deras samstämmiga

utlåtande en fördel att någon tid på dagen få lämna barnen till lekskolan

och veta, att de stodo under uppsikt och god ledning.

På grund av de erfarenheter, som alltså gjorts vid lekskolan inom köpingen,

är det självklart, att kommitterades förslag måste varmt förordas i

princip. Det är att hoppas, att förslaget snarast i sin helhet kan genomföras

och icke bara i den begränsade utsträckning, som kommitterade förutsätta

under nuvarande förhållanden. Dess förverkligande skulle medföra betydande

sociala och pedagogiska fördelar.

MunicipalfullmäJctiges ordförande och sekreterare i Kinna ansluta sig till

befolkningsutredningens förslag under påpekande av att daghemmet i Kinna

för barn i åldern upp till två år icke tillnärmelsevis fyller de anspråk på

platser, som från allmänhetens sida ställes.

Förste provinsialläkaren i Västmanlands län meddelar i sitt yttrande, att

daghemmet i Västerås har plats för 25 barn och att efterfrågan på plats tidvis

är så stor, att ytterligare 25 platser skulle erfordras. Även vid stadens

3 lekskolor är ett utökat antal platser önskvärt.

Kommunalfullmäktige i Sura, som av länsstyrelsen i Västmanlands län

beretts tillfälle yttra sig, anföra:

Inom Sura kommun liksom inom många andra kommuner föreligger det

ett synnerligen stort behov av denna form av halvöppen barnavård. Genom

den förstärkta beredskapen har behovet på kvinnlig arbetskraft inom industrin

stegrats, ävenså råder det stor efterfrågan på kvinnlig arbetskraft på sådana

områden, där man tidigare ej sysselsatte kvinnor. Detta har medfört, att det

för närvarande finnes många kvinnor inom kommunen, som ha förvärvsarbete.

Den stora bostadsbristen, som är rådande inom kommunen, medför även det

svåra förhållandet, att stora familjer få bo i trånga bostäder, där mannen

eller kvinnan i många fall utför tre skift arbete. I båda dessa fall blir frågan

örn hushållets skötsel och framförallt frågan örn barnens omhänderhavande

särskilt svår att lösa. Stor lättnad skulle givetvis ernås, om barnen till ovan

berörda familjer några timmar dagligen bereddes möjlighet att få vistas i

lekskola under sakkunnig vård.

Förste stadsläkaren i Göteborg anför:

Sedan rätt lång tid tillbaka har enskild företagsamhet upprättat olika

slags daghem för vård av barn. Man har koncentrerat sitt intresse på sär
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

skilda åldrar och sökt tillgodose rätt växlande behov. Så småningom ha

dessa spridda försök fört fram till vissa typer av vårdhem, som numera äro

rätt väl utprövade och som anses fylla en viktig socialhygienisk uppgift i

samhället. Den allmänna meningen bland dem, som representera denna vårdform,

är nog, att rörelsen är mogen för en mer genomförd organisation. Enär

vårdbehovet synes vara av sådan storleksordning, att det enskilda initiativet

ej räcker till, torde nog enda utvägen vara, att staten delvis eller helt träder in.

Endast i ett fåtal yttranden ha anmälts betänkligheter mot den halvöppna

barnavården som sådan. Dessa principiella betänkligheter hämta sin näring

ur förmodandet, att den halvöppna barnavården är ägnad att rubba hemmets

centrala plats i barnets liv och att den halvöppna barnavårdens uppfostringsformer

rentav kunna vara skadliga för barnets utveckling. Betänkligheterna

synas i första hand gälla daghemmen och endast i andra hand lekskolorna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller:

Man synes icke kunna bortse från att förslaget, såsom utredningen tänkt

sig detsamma skall verka under mer normala tider, innebär en viss fara för

upplösning av hemmen och familjebanden. De värden, som härigenom gå

förlorade, äro omistliga för hela vårt samhälle. Det skall villigt erkännas,

att de fall äro många, där modern av en eller annan orsak måste vara ute i

förvärvsarbete. Så torde väl vara förhållandet bland annat för det stora flertalet

ensamstående mödrar. Men härifrån och till alla de fall, där befolkningsutredningen

avsett, att institutionerna för halvöppen barnavård skola

stå till förfogande, är steget långt.

Kommunalfullmäktige i Bondkyrko socken framföra starka principiella betänkligheter.

När utredningen gör gällande, att även i de fall modern vistas hemma

hela dagen, det kan föreligga sociala skäl för att modern skulle hava möjlighet

att lämna barnen till barnavårdsinstitutioner, måste det sägas, att

utredarna sväva bort från de fundamentalaste livsprinciperna och överlämna

för stort ansvar för barnens vård åt samhället. Enligt kommunalfullmäktiges

förmenande förbise utredarna till väsentliga delar hemmens betydelse för

barnens fostran och vård. I hemmen ges en djup samhörighetskänsla mellan

föräldrar och barn och mellan syskon. Faderns inflytande blir större, det

kommer ett manligt inslag i fostran, som barnhem och institutioner som

regel ej kunna ge.

Svenska provinsialläkarföreningen, vilken som anförts ansluter sig till

befolkningsutredningens allmänna motivering, anser det dock lämpligt att

diskutera de eventuella negativa resultat, som kunna tänkas uppkomma av

den halvöppna barnavården. Föreningen anför:

Genom att barnen dagligen komma att vara skilda från hemmet, kan bandet

mellan barnen och föräldrarna i någon mån komma att uppluckras och det

är icke uteslutet, att detta kan medföra vissa menliga följder. Föräldrarnas

intresse för barnet kan slappna, då ansvaret för dess vård delvis överföres

på institutionen, och barnet kail på grund av den nya miljöns inverkan i alltför

hög grad förlora sin tro på föräldrarnas auktoritet.

Vid sluten vård av äldre barn och ungdom har det visat sig, att inverkan

av miljön icke alltid varit till fördel utan tvärtom. Grava anmärkningar ha

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sand. Nr 339. 1082 is 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

riktats mot vissa anstalter, där dåliga element otvivelaktigt haft ett ogynnsamt

inflytande på sina kamrater. Vid sammanförandet av barn under och

i skolåldern äro riskerna för att barnen skulle kunna taga skada genom olämpliga

element i miljön givetvis avsevärt mindre men de böra likväl beaktas.

Från redan nu befintliga daghem och lekskolor torde erfarenhetsrön föreligga

örn dessa förhållanden.

Örn barn på ett eller annat sätt synes ha lidit men av att bandet med föräldrarna

slappnat, bör vid vården hänsyn tagas härtill och örn det skulle visa

sig, att vissa svåruppfostrade barn och psykopater såsom moraliskt abnorma,

snattande och lögnaktiga ha ett menligt inflytande på kamraterna, så böra

redan från första stund dessa kategorier avskiljas från verksamheten och

deras vård ordnas på annat sätt.

Den halvöppna barnavården en lokal angelägenhet. I de fall,

då avstyrkande skett beträffande principen örn statligt stöd åt den halvöppna

barnavården, ha dock i allmänhet dessa principiella betänkligheter icke i första

hand spelat in. Den synpunkt, som då anförts, har varit, att den halvöppna

barnavården så gott som uteslutande är en angelägenhet för städer och andra

tättbebyggda områden, medan landsbygden däremot icke har behov härav.

Ett statsanslag skulle ensidigt gynna de större städerna och industriorterna,

som i allmänhet anses ha resurser att ge kommunalt stöd åt ifrågavarande

verksamhet; landsbygdens och de mindre städernas och orternas befolkning

skulle genom statsanslaget få bidraga att bekosta en verksamhet, som den

ej har fördel av, och att subventionera befolkningen i orter, som i allmänhet

ha god skattekraft. I den mån daghemmen äro en angelägenhet för industri

med behov av kvinnlig arbetskraft, har det också ansetts, att industrin själv

borde bära kostnaderna för de institutioner, som skola ge den möjlighet att

tillgodose detta behov.

Synpunkter av nu antydd art förekomma i yttranden, som avgivits av länsstyrelserna

i Hallands och Västerbottens län, barnavårdsnämnden i Falkenberg

samt av ett antal landskommuner.

Länsstyrelsen i Hallands län anför härvidlag följande:

Ehuru institutioner för den halvöppna barnavården av den typ, som utredningen

föreslår, förvisso hava en stor uppgift att fylla och länsstyrelsen

därför anser förslaget örn statsbidrag till dylika inrättningar behjärtansvärt,

åtminstone såvitt rör de s. k. daghemmen, kan länsstyrelsen icke finna annat

än att invändningen mot förslaget, att detta ensidigt skulle gynna de större

städerna, har mycket starkt fog för sig. I själva verket torde väl inrättandet

av daghem och lekskolor m. m. få anses vara en rent kommunal angelägenhet,

som mycket väl utan statsbidrag torde kunna ordnas av de större samhällen,

som kunna hava behov därav. Med hänsyn härtill och till det nuvarande statsfinansiella

läget synes det länsstyrelsen, som örn frågan torde kunna vila i

avbidan på bättre tider och i varje fall böra tagas upp till definitiv behandling

först i samband med den i annat sammanhang framlagda frågan örn

statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet.

Det är dock ingalunda så att flertalet landskommuner av här redovisade skäl

eller andra principiellt avstyrkt förslaget örn statsbidrag till den halvöppna

barnavården. Däremot har under beaktande av de förmåner, som den halv
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

öppna barnavården ger tätorternas mödrar, och utan att erinringar framförts

mot principen att staten stöder den, framhållits, att det är önskvärt, att staten

ävenledes främjar åtgärderna för lindring av landsbygshustrurnas arbete

genom stöd och reglering av den sociala hemhjälpen samt genom stöd åt sommarkoloniverksamheten

ökar möjligheterna för landsbygdens och de mindre

orternas barn att få klimat- och miljöombyte.

I detta sammanhang anför länsstyrelsen i Västernorrlands län följande:

Kommunalnämnden i Torps socken har avstyrkt det föreliggande förslaget,

då det skulle bliva utan betydelse för landsbygdens befolkning samt under

framhållande tillika, att städerna och de större industrisamhällena, där behov

av ifrågavarande anstalter funnes, själva borde kunna bestrida kostnaderna

för dessa. Detta uttalande synes värt att uppmärksamma. Det torde nämligen

finnas en ganska utbredd uppfattning hos de kommunala myndigheterna i

landskommunerna, att den av staten understödda sociala hjälpverksamheten

främst kommer städerna och i synnerhet de större städerna till godo. Länsstyrelsen

har i sitt tidigare avgivna yttrande över befolkningsutredningens

förslag till understödjande av barns sommarvistelse på landet haft anledning

beröra angelägenheten av att landsbygdens barn icke ställas utanför den statliga

hjälp, som av befolkningsutredningen ifrågasatts för olika ändamål. Länsstyrelsen

får även i detta sammanhang framhålla, att landsbygdens berättigade

krav på statligt bidrag till den barnavårdande verksamheten i kommunerna —

givetvis under hänsynstagande till för landsbygden bäst anpassade hjälpformer

— snarast böra bliva tillgodosedda.

Befolkningsutredningens fredsprogram. Åtskilliga remissinstanser

ha visserligen i princip anslutit sig till förslaget örn statligt stöd åt den

halvöppna barnavården och därför kunnat i huvudsak tillstyrka befolkningsutredningens

förslag till åtgärder under budgetåret 1943/44 men ha däremot

ställt sig tveksamma inför utredningens fredsprogram. Den motivering, som

anförts för detta ställningstagande, är i huvudsak följande. Man finner arbetsmarknadspolitiska

skäl tala för en utvidgning av den halvöppna barnavården

på vissa orter, och då man principiellt ansluter sig till tanken på statsbidrag

åt den halvöppna barnavården, tillstyrker man därför i princip utredningens förslag

på denna punkt. Däremot finner man det olämpligt, att statsmakterna

redan nu binda sig för ett så noga i detalj utformat förslag, som utredningens

fredsprogram utgör. Nya omständigheter kunna tillstöta, som kunna kräva en

förnyad behandling av denna fråga, då tiden är mogen för ett genomförande

av statsbidragsprogrammet i hela dess vidd.

Socialstyrelsen anför:

Utredningen har gått för långt i fråga örn detaljerat angivande av

den framtida verksamhetens utformning. När man nu i alla fall måste

nöja sig med en begränsad verksamhet under den närmaste tiden, kan

det vara skäl att avvakta erfarenheterna från denna bidragsverksamhet, innan

man för framtiden fastslår grunderna för den mera vidsträckta bidragsverksamheten.

Vad som erfordras beträffande denna senare är endast, att statsmakterna

göra en bestämd utfästelse, att statsbidrag till lekskolor, daghem

och eftermiddagshem, så snart förhållandena det medgiva, skall utgå i huvudsak

i den omfattning, som utredningen föreslagit. De närmare grunderna för

bidraget få bero på framtida överväganden. Denna fråga är för närvarande icke

tillräckligt utredd, och det finnes för närvarande icke möjlighet att taga någon

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

slutlig ståndpunkt till densamma. Att ett uttalande av angiven innebörd göres,

finner socialstyrelsen däremot verkligt angeläget.

Skolöverstyrelsen anser med hänsyn till nuvarande tidsförhållanden ett

principbeslut rörande det mera omfattande förslaget icke lämpligt och avstår

därför från att i sitt yttrande närmare beröra detta förslag. Förslaget till åtgärder

under budgetåret 1943/44 anser sig däremot överstyrelsen icke ha något

att invända mot. Överstyrelsen anför vidare:

Med denna begränsning får förslaget en rent provisorisk och av krisförhållanden

betonad karaktär. Det blir fråga örn en försöksverksamhet, som

givetvis kan medföra värdefulla erfarenheter för en vidgad statsunderstödsverksamhet

på detta område.

Statskontoret hänvisar till sitt utlåtande den 1 november 1938 över befolkningskommissionens

förslag rörande statsbidrag till barnkrubbor och sommarkolonier

och anför:

Statskontoret framförde i sitt utlåtande den 1 november 1938 den meningen,

att förslag rörande olika åtgärder av befolkningspolitisk natur

borde upptagas till prövning i ett sammanhang och därvid under beaktande av

statsekonomiska synpunkter vägas mot varandra. Ämbetsverket vidhåller alltjämt

denna uppfattning och anser densamma i nu rådande läge vara starkare

motiverad än år 1938. Uppmärksammas bör i detta sammanhang icke endast,

att budgeten för närvarande är hårt ansträngd och att de statsfinansiella svårigheterna

torde komma att fortbestå även efter det att nu pågående världskrig

vid en ännu oviss tidpunkt avslutats, utan även att man svårligen nu kan förutse,

vilket läge som kommer att råda på arbetsmarknaden åren närmast efter

ett fredsslut. Härav följer, att åtminstone i fråga örn daghem det framtida

behovet av här berörda anordningar ännu icke låter sig överblickas. Under

angivna förhållanden anser sig statskontoret alldeles icke kunna tillråda, att

statsmakterna, såsom utredningen föreslagit, skulle i princip binda sig för det

av utredningen framlagda synnerligen kostnadskrävande fredsprogrammet för

daghems- och lekskoleverksamhet.

Vad åter angår de i betänkandet för budgetåret 1943/44 förordade åtgärderna

synes av utredningen framgå, att på vissa orter en utbyggnad av framförallt

daghemmen är erforderlig för att möta det behov av sådana anstalter,

som framkallats av det ökade anlitandet av kvinnlig arbetskraft inom såväl

krigsindustrin som annan näringsverksamhet, och att en sådan utbyggnad icke

kan förväntas komma till stånd utan ingripande från statens sida. På grund

härav vill statskontoret icke motsätta sig, att statsbidrag må utgå till driftkostnaderna

för sådana platser inom den halvöppna barnavården, som inrättas

efter den 30 juni 1943. Statskontoret vill emellertid kraftigt understryka, att

i betraktande av de skäl, som sålunda föranlett statskontoret att i princip biträda

befolkningsutredningens förslag på denna punkt, ämbetsverket i likhet

med utredningen anser statsbidrag böra beviljas endast då så finnes nödvändigt

med hänsyn till arbetsmarknadspolitiska förhållanden. Ämbetsverket

förutsätter ock, att, för den händelse förhandsbeslut beträffande rätten till

statsbidrag för nya vårdplatser skulle ifrågakomma, sådana beslut meddelas

endast för viss kortare tid, högst ett halvt år i sänder. Då de åtgärder, som

må komma att vidtagas under nästa budgetår, äro betingade av för tillfället

rådande förhållanden, anser sig statskontoret vidare kunna utgå ifrån att desamma

icke senare komma att åberopas såsom prejudicerande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Socialvårdskommittén anser det icke vara ändamålsenligt att för närvarande

uppdraga några riktlinjer för framtida statsbidragsgrunder. Kommittén anför

för sin ståndpunkt följande motivering:

Det möter uppenbarligen stora svårigheter att på teoretiska grunder göra

en värdering av de skilda vårdformernas betydelse; kommittén vill i detta

sammanhang endast anföra, att samtliga tre huvudtyper av dagvårdsinstitutioner,

nämligen daghem, lekskolor och eftermiddagshem, enligt kommitténs

mening fullgöra ur samhällelig synpunkt betydelsefulla funktioner samt att

det i sista hand måste bliva beroende av det aktuella behovet, vilken eller vilka

anstaltstyper som framför allt böra främjas. Från dessa utgångspunkter synes

det kommittén mycket tveksamt, örn det nu kan vara lämpligt att fastställa ett

fredsprogram för den halvöppna barnavården, varigenom statsmakterna göra utfästelser,

vilkas framtida lämplighet icke nu kan bedömas. Det är ju för närvarande

omöjligt att förutse, vilka behov som i förevarande hänseende komma

att uppstå efter kriget, särskilt som behoven till stor del sammanhänga med

förhållandena på arbetsmarknaden. Såsom av betänkandet framgår föreligger

för närvarande otvivelaktigt ett särskilt behov av flera daghem, i synnerhet å

orter, där för militära ändamål arbetande industrier inrättats eller utvidgats.

Den framtida omfattningen av ett sådant behov kan icke nu överblickas.

Att befolkningsutredningen ansett sig böra bryta ut förslaget om stöd till

den halvöppna barnavården ur sitt sammanhang har motiverats med den

senaste tidens utveckling på arbetsmarknaden, innebärande en stark tendens

att öka kravet på kvinnornas deltagande i förvärvsarbetet. Enligt kommitténs

mening bör detta skäl icke leda till att man nu binder sig för ett helt utformat

fredsprogram för den halvöppna barnavården. Kommittén anser således för

sin del, att statsmakterna redan nu böra giva klart tillkänna uppfattningen,

att de dagvårdande institutionerna böra åtnjuta det allmännas ekonomiska

stöd även under normala tider, utan att i samband härmed några riktlinjer

uppdragas för framtida statsbidragsgrunder.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig visserligen i princip till förslaget

men anser det knappast tillrådligt att nu binda sig vid dessa bestämmelser,

i vad de taga sikte på ett i ovisshet inhöljt framtidsläge. Liknande synpunkter

anföra länsstyrelserna i Södermanlands och Kristianstads län. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län framhåller, att även örn principerna kunna synas

ändamålsenliga, må det dock betraktas som i viss män betänkligt att nu definitivt

fastslå riktlinjerna annat än för omedelbara åtgärder, då programmets förverkligande

i så väsentlig grad, som här torde bliva fallet, måste ställas på

framtiden. På samma grunder anmäles tveksamhet av länsstyrelsen i Älvsborgs

län, som även framhåller, att då frågan om det slutliga organiserandet

av den statliga tillsynen över socialvården för närvarande är svävande, bör

även av den anledningen ett definitivt ställningstagande till lagstiftningen örn

den halvöppna barnavården tills vidare anstå.

Svenska fattigvårds- och. barnavårdsförbundet anför följande:

Förbundet tillstyrker, att staten förklarar sig beredd att i framtiden genom

bidrag understödja den halvöppna barnavården. Detta innebär emellertid

icke att förbundet utan vidare kan förorda ett antagande under nuvarande

förhållanden i sin helhet av det fredsprogram, som utredningen

framlagt. Även med erkännande av den nytta, som tillvaron av vissa normerande

bestämmelser skulle medföra, och möjligheten av det framtida statsbidragets

stimulerande inverkan för inrättandet redan nu av behövliga institu
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tioner, anser förbundet det ur flera synpunkter icke lyckligt att nu i sin helhet

godkänna de riktlinjer, sona fredsprogrammet uppdrager.

Tveksamhet rörande lämpligheten av principbeslut beträffande fredsprogrammet

har vidare anmälts av svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, överstyrelsen för svenska röda korset, högerns centrala

kvinnoråd och folkpartiets kvinnoförbund.

Åtgärder för budgetåret 1943/44. Medan sålunda tveksamhet uttalats

rörande lämpligheten av att redan nu draga upp riktlinjerna för en

statlig stödverksamhet beträffande den halvöppna barnavården under normala

tider — även av remissinstanser som eljest givit sin fulla anslutning till själva

principen att ifrågavarande verksamhet blir föremål för statlig normering och

hjälp — har däremot endast undantagsvis erinringar i princip rests mot befolkningsutredningens

förslag, att under budgetåret 1943/44 statligt stöd skall utgå

till nyinrättade institutioner på sådana orter, där på grund av arbetsmarknadsförhållanden

behov av dylika föreligger. I de fall, då även principiellt ett sålunda

begränsat program avstyrkes, utgår vederbörande från ståndpunkten,

att ett stöd åt ifrågavarande verksamhet är en kommunal eller rentav industriell

angelägenhet, och hävdar, att detta även får anses vara fallet under nu

rådande arbetsmarknadspolitiska förhållanden. Länsstyrelsen i Norrbottens

län anför sålunda:

Beträffande befolkningsutredningens förslag till åtgärder under budgetåret

1943/44 vill länsstyrelsen förorda, att vederbörande kommuner i första hand

intresseras att själva vidtaga erforderliga anstalter. Befolkningsutredningen

anser sig icke kunna föreslå statsbidrag till anläggningskostnader, enär bidragen

i huvudsak skulle tillfalla »inrättningar i sådana kommuner, där det på

grund av på krisen beroende gynnsamma arbetsmarknadsförhållanden, vanligen

råder god tillgång på medel och finnes ett tillfredsställande skatteunderlag».

Länsstyrelsen anser samma skäl föreligga mot beviljande av driftbidrag

för den halvöppna barnavården inom sådana kommuner.

Förslagets detaljutformning.

Jag övergår härefter till en redovisning av yttrandena i den mån de beröra

detaljerna i utredningens förslag. Först upptagas härvid utlåtanden, som

gälla den uppläggning, som utredningen givit verksamheten i dess helhet, därefter

de erinringar, som riktats mot den del av programmet, som enligt utredningens

förslag skulle träda i kraft under budgetåret 1943/44.

Institutionernas huvudmän. Statsbidragsberättigade huvudmän äro

enligt utredningens förslag kommun, stiftelse, förening eller industriföretag.

Häremot har den erinringen gjorts, att även av enskilda personer drivna anstalter

böra få rätt till statsanslag.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

Länsstyrelsen kan icke dela utredningens betänkligheter beträffande de

privata anstalterna. Det torde vara få sociala uppgifter, där det enskilda intresset

och initiativet haft större betydelse än just på den halvöppna barnavårdens

område. Det vöre synnerligen olyckligt, om detta enskilda intresse

finge förlorat. Statsbidraget, sådant det av utredningen förordats, synes vara

ringgärdat av så effektiva kontrollbestämmelser, att hinder ur denna synpunkt

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 39

åtminstone ej borde möta mot att statsbidrag skulle lämnas även rent enskilda

institutioner.

I motsats till utredningen, som finner det önskvärt, att kommunerna i så

stor utsträckning som möjligt själva övertaga den halvöppna barnavården gör

drätselkammarens i Malmö första avdelning gällande att kommunalisering bör

undvikas. Avdelningen yttrar:

Det har hittills här ansetts av största betydelse, att det enskilda intresset,

av vars insatser man enbart haft goda erfarenheter, bibehölles och väl tillvaratoges

för denna form av barnavård, vars kommunalisering man enligt avdelningens

mening bör söka undvika. Såvitt man kan förstå, innebär befolkningsutredningens

i vissa avseenden invecklade förslag sådana ingrepp i institutionernas

verksamhet och sådana besvärligheter för dem, att man icke

kan räkna med fortsatt enskilt initiativ på området. En dylik följd vore enligt

avdelningens mening att beklaga. Uteslutet är för övrigt icke att, örn kommunalisering

sker, kommunerna hellre avstå från de jämförelsevis ringa statliga

bidragen än de avhända sig sitt inflytande och underordna sig normer och

föreskrifter, vilka kunna befaras bliva stela och i många fall irriterande samt

därigenom till men för verksamheten som sådan.

Statsbidragsberättigade institutionsfÖrmer. Yad beträffar de

institutioner inom den halvöppna barnavården, som utredningen finner böra''

stödjas och regleras av staten, ansluter sig de remissinstanser, som ansett sig

böra ingå på en diskussion av denna fråga, i stort sett till utredningens synpunkter.

Socialstyrelsen anför:

Att barnen i förskoleåldern få tillfälle att t. ex. tre timmar på dagen vistas

i en lekskola är såväl ur barnets som ur moderns synpunkt till den största

nytta. Barnets harmoniska utveckling främjas. Bristfälligheter i barnets

uppfostran kunna läggas till rätta. Egendomligheter i barnets psyke kunna i

tid* upptäckas och göras till föremål för specialbehandling. För moderns del

erbjuder sig tillfälle till avspänning från den ständiga omtanken örn barnet

och möjlighet att ostörd kunna ägna sig åt arbete inom eller utom hemmet.

Utredningen har understrukit, att tillgången på den ogifta kvinnliga arbetskraften

kommer att starkt minskas. Det är därför nödvändigt, att man skapar

möjlighet att utnyttja även den gifta kvinnliga arbetskraften i förvärvsarbetet.

Ur familj esynpunkter är det självfallet angeläget, att detta så mycket som

möjligt begränsas på så sätt, att kvinnorna icke få hel tjänstgöring utan endast

deltidsarbete. En sådan anordning, vilken alltså ur alla synpunkter är fördelaktig,

kräver emellertid god tillgång på institutioner för vård endast en del

av dagen, varvid tiden får anpassas efter mödrarnas arbetstid.

När befolkningsutredningen betecknar halvdagsvården såsom önskvärd, vill

socialstyrelsen helt ansluta sig till detta uttalande och ytterligare kraftigt

understryka, att halvdagsvården innebär en mycket lycklig komplettering av

samhällets anordningar till främjande av en lycklig utveckling för barn och

deras föräldrar.

En annan väg att lösa det arbetsmarknadspolitiska problemet erbjuda

daghemmen. Man ger genom dessa hem mödrarna tillfälle till att ägna hela

arbetsdagen åt sitt förvärvsarbete och går sålunda förbi problemet örn organiserandet

av deltidsarbetet. Likväl vill styrelsen i likhet med utredningen

beteckna lieldagsvården som en nödfallsutväg. Starka betänkligheter kunna

anföras mot densamma.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Anhopning av barn på en oell samma plats medför alltid stor risk för

spridandet av smitta. Såsom utredningen själv påpekar, äro dessa risker

störst i fråga örn daghemmen, som måste taga hand örn barnen ända till

kvällen, även om de vasa symptom på infektion. Halvdagsvårdande institutioner

ha i likhet med skolan åtminstone större möjligheter att kunna sända

hem ett sådant barn. Den allvarliga invändning emot den halvöppna barnavården,

som detta innebär, träffar sålunda framför allt daghemmen.

Yad särskilt beträffar spädbarnen äro självfallet riskerna för barnens hälsa

synnerligen stora både på grund av infektion och på grund av deras känslighet

för transporterna. Självfallet är barnet under den första tiden i alldeles särskilt

stort behov av modern. Betydelsen av att modern själv ammar barnet

Ilar numera blivit allmänt erkänt. Inrättandet av daghem för spädbarn måste

under dessa omständigheter väcka än större betänkligheter än de som gälla daghemmen

i allmänhet.

Även örn styrelsen sålunda finner, att starka principiella erinringar kunna

riktas mot daghemmen, måste styrelsen likväl erkänna, att dylika tillsvidare

äro ofrånkomliga. Det är obestridligt, att särskilt ensamstående mödrar men

även i många fall gifta kvinnor äro för sin eller familjens utkomst hänvisade

till att ha arbete utom hemmet. Det vore önskvärt, örn samhället kunde undanröja

detta förhållande. Särskilt angeläget vore detta av förut antydda skäl

beträffande spädbarnen, och här skulle det sålunda närmast gälla en omformning

och utbyggnad av mödrahjälpen. Inte ens i denna begränsade form

torde tanken emellertid för närvarande kunna realiseras, då därigenom i varje

fall skulle vållas högst betydande kostnader. Samhället är därför nödsakat

att i stället möjliggöra mödrarnas förvärvsarbete genom att medverka till att

daghem komma till stånd.

Som en sammanfattning vill styrelsen uttala, att statsmakterna i överensstämmelse

med befolkningsutredningens förslag böra främja såväl heldagssom

halvdagsvården, men att den förra vårdformen bör betraktas som en nödfallsutväg,

vilken man snarast möjligt bör söka utvägar att kunna komma ifrån.

Vid bedömningen av de olika institutionernas värde ur sociala, pedagogiska

och befolkningspolitiska synpunkter ha framförts omdömen, som förete

nyanseringar gentemot befolkningsutredningens.

Socialvårdskommittén understryker visserligen daghemmens betydelsefulla

uppgifter men tillägger:

Huru nödvändiga daghemmen än äro även under normala förhållanden,

ligger det enligt kommitténs mening en fara uti att allt för mycket

främja en sådan vårdform på bekostnad av andra åtgärder till stöd för förvärvsarbetande

mödrar. Det kan icke bestridas, att daghemsvården är relativt

kostsam, särskilt med hänsyn till de hygieniska krav, som måste ställas

på densamma. Mot daghemsvården kan också, såsom erfarenheten visat, erinras,

att en dylik vård, meddelad under längre tidrymd, kan inverka menligt

på såväl moder som barn. När fråga är örn ett betydande ekonomiskt stöd

från det allmännas sida åt institutioner för heldagsvård, måste man fråga sig,

huruvida icke en del av medlen kunde komma till större nytta, örn de i någon

form lämnades som bidrag till mödrar för att sätta dem i stånd att vårda

barnen i hemmet. Det hade således varit önskvärt, att man kunnat företaga

en avvägning mellan å ena sidan behovet av åtgärder för dagvårdsanstalternas

och särskilt daghemmens utveckling samt å andra sidan åtgärder, som skulle

möjliggöra för en moder med barn att för längre eller kortare tid med samhällets

bistånd draga sig tillbaka från förvärvsarbete.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla betydelsen av att sådan

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 331).

halvdagsvård främjas, som icke endast är motiverad av pedagogiska skäl utan

även syftar till att lämna kvinnor med barn möjlighet att antaga deltidsarbete

eller bereda dem lättnad i deras hemarbete. Denna vårdform synes för såväl

moder som barn erbjuda fördelar, som icke äro förenade med heldagsvården.

Liknande synpunkter på daghemsvården framföras av länsstyrelsen i Kristianstads

län.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet utvecklar utförligt de nackdelar,

som synas förbundet vara förenade med heldagsvården i daghem, och

kommer härvid till den ståndpunkten att frågan om omfattningen av statens

bidrag till heldagsvård bör upptagas till prövning under normalare förhållanden

än nu rådande, därvid förbundet även åberopar, att kravet på kvinnornas

ökade deltagande i näringslivet grundar sig huvudsakligen på rena krisförhållanden.

Förbundet yttrar fortsättningsvis.

Även om ett behov av daghemsinstitutioner säkerligen kommer att förefinnas

även under mera normala förhållanden, synas de ofrånkomliga nackdelarna

för barnen av daghemsvård göra det angeläget, att densamma icke

från det allmännas sida stimuleras till en kraftigare utveckling än den som

oundgängligen påkallas.

Medan förbundet sålunda förordar, att staten redan nu i princip förklarar

sig villig att i framtiden understödja halvdagsvården i stort sett i överensstämmelse

med utredningens förslag, anser förbundet, att frågan örn omfattningen

av statens bidrag till heldagsvård under normalare förhållanden bör

upptagas till prövning först sedan sådana förhållanden inträtt.

överstyrelsen för svenska röda korset anför:

Överstyrelsen vill framhålla, att stödet åt daghemmen icke får hindra

möjliga åtgärder för att underlätta mödrarnas kvarstannande i hemmen.

Örn denna synpunkt för närvarande icke kan tillmätas allt för stor praktisk

betydelse i allmänhet, måste den dock eftertryckligt framhållas i ett särskilt

avseende, nämligen när det gäller spädbarns vistelse på daghem. De betänkligheter,

som överstyrelsen tidigare givit uttryck åt, kvarstå oförminskade.

Heldagsvård för spädbarn på daghem är en ur medicinsk synpunkt mindre

önskvärd form av barnavård, ty, som befolkningsutredningen själv framhåller,

utsättas spädbarnen vid de dagliga transporterna för allvarliga

risker, bland annat genom smitta. Enligt doktor Sterners i förslaget medtagna

beräkning skulle spädbarns vård på daghem kosta 4 kronor 87 öre

per barn och dag. Med motsvarande kostnad skulle säkerligen i stor utsträckning

mödrar kunna beredas tillfälle att amma och i hemmet själv vårda sitt barn

i spädbarnsåldern. I varje fall vidhåller överstyrelsen sin tidigare framförda

mening, att örn också daghem för spädbarn särskilt i större samhällen

icke kunna undvaras, denna hjälpform hellre bör bekostas av kommunen

än av staten.

Vad daghemmen beträffar har anförts, bland annat av arbetsmarknadskommissionen,

att det föreligger behov av institutioner, som kunna mottaga barn

dygnet örn. Kommissionen understryker, att det under nuvarande förhållanden,

då den kvinnliga arbetskraften framför allt i industrin ofta tages i anspråk

även för kvälls- och nattskift, synes önskvärt, att de föreslagna anordningarna

givas sådan utformning, att barn i förekommande fall kunna omhändertagas

dygnet örn. Kommissionens sakkunniga i frågor rörande kvinnlig

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

arbetskraft påpeka att utom vid industriellt skiftarbete föreligger samma

behov, då mödrarna lia arbete i restaurantbranschen.

Institutionernas standard. I flera yttranden ha framhållits, att

kraven på institutionernas utrymmen och hygieniska standard måste ställas

höga. Beträffande de normer, som härvidlag uppställts av befolkningsutredningen,

ha vissa erinringar gjorts.

Svenska provinsialläkareföreningen. De i utredningens betänkande föreslagna

minimimåtten för utrymme per barn i daghem ligga något i underkant

med hänsyn till de fordringar, som finnas angivna i medicinalstyrelsens kommentarer

till hälsovårdsstadgan § 43 mom. 5. Den finner tvivelaktigt, att tillfredsställande

sov- och lekmöjligheter kunna beredas barnen med dessa

utrymmen.

Socialpedagogiska seminariet framhåller, att örn, såsom utredningen förutsätter,

2—3-åringar medtagas i lekskola, böra lokalerna där i fråga örn de

hygieniska kraven tillgodoses så, att den stora smittorisken för barn i 2—3

års åldern avsevärt minskas. Här torde läkaren ha den största sakkunskapen.

Lokalutrymmena måste bli så stora, att dessa små barn kunna få tillräcklig

plats att röra sig på, vilket det utvecklingsstadium de befinna sig i fordrar.

I denna fråga torde pedagogisk sakkunskap få anlitas. Det är nödvändigt,

att 2—3-åringarna bilda en avdelning för sig med särskild ledarinna, enär

dessa småbarn inte komma till sin rätt i fysiskt och psykiskt avseende insnärjda

i en större grupp med 4—6-åringar. Även pedagogiska föreningen

för förskoleåldern, som med tillfredsställelse hälsar förslaget örn statsbidrag

även till lekskoleavdelningar för 2—3-åringar, framhåller nödvändigheten av

pedagogisk expertis vid godkännandet av dylika avdelningar.

Beträffande lekskolorna ifrågasätter medicinalstyrelsen, huruvida det icke

vore en vinst örn isoleringsrum för barn med misstänkta infektionssymptom

finnas även på dessa institutioner. Visserligen kan man i allmänhet här

sända hem smittosamt sjuka barn, men detta kan redan nu vara svårt. Skulle

därtill deltidsarbete för gifta kvinnor komma att införas, torde situationen här

avsevärt försvåras. Liknande problem och svårigheter, som ur infektionssynpunkt

nu föreligga vid daghemmen, komma då att uppstå vid lekskolorna.

Socialpedagogiska seminariet och Stockholms stads barnavårdsnämnd påpeka,

att personalen, där den icke bor inom institutionen, behöver omklädningsrum,

matrum och fullgoda sanitära inrättningar.

Barnens ålder i lekskolan har av befolkningsutredningen föreslagits

till 4—6 år och under vissa omständigheter även 2—3 år. Den övre åldersgränsen,

6 år, anser icke folkskoledirektionen i Stockholm lycklig. Följande

motivering härför anföres:

Enligt bestämmelse i folkskolestadgan kan tiden för skolgångens början

för ett barn under vissa förhållanden uppskjutas, dock icke längre än till

det kalenderår, under vilket barnet fyller 8 år. I icke få fall erhålla barn

sådant uppskov, stundom på grund av kroppslig klenhet men oftare med

hänsyn därtill, att barnet visar sig själsligen outvecklat och icke nått skolmognadsåldern.

Anledningen härtill kan vara den, att barnet växt upp i en

andligen torftig miljö. Alldeles särskilt för dessa barn skulle vistelsen i en

lekskola kunna bliva av betydelse. Från småskolans lärare har ofta framhållits

önskvärdheten av att dessa barn kunde hänvisas till en sådan skola.

Direktionen vill därför förorda, att den ifrågavarande bestämmelsen erhåller

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

en sådan avfattning, att statsbidrag kan utgå till lekskola, som mottager barn,

vilka ännu ej påbörjat skolgången, och att åldersbegränsningen sålunda uteslutes.

De regler och anvisningar för institutionernas drift, som utredningen

uppställer och som i vissa delar sättas som villkor för statsbidrag,

ha i allmänhet vunnit erkännande. På det hela taget är remissinstanserna

ense med utredningen örn att kraven på tillsynen av barnen i hygieniskt avseende

och på den pedagogiska standarden böra ställas högt och att föreskrifter

i detta avseende äro till gagn för verksamhetens vidare utveckling i sunda

banor. De anvisningar, som utredningen givit, hava på vissa punkter utbyggts

och kompletterats. Det gäller särskilt den löpande hälsokontrollen av barnen.

Medicinalstyrelsen framhåller:

Pörandet av journaler över sjuka barn kan icke anses vara tillräckligt i

fråga örn institutionerna för heldagsvård. Barnen äro här omhändertagna

under hela dagarna, ofta för långa tider, och undandragas därigenom den

hälsokontroll, som genom den förebyggande barnavården vid våra barnavårdscentraler

och -stationer stå barnen till buds ute i samhället. Samma läkarkontroll

bör enligt styrelsens mening vara anordnad för barnen i våra heldagsinstitutioner

som vid våra centraler. Barnen böra alltså underkastas regelbundna

undersökningar av läkaren, och detta gäller icke endast spädbarnen i daghemmen,

utan även de äldre barnen i daghemmen. När daghemsbarn åter

kunna vårdas i hemmen skola de automatiskt överföras till kontrollen vid

centralerna.

Svenska provinsialläkareföreningen anför:

En kontinuerlig läkarkontroll är nödvändig. Det får icke bliva sådana

missförhållanden, som framgår av doktor Sterners P. M. och ej så sällan

förekommer vid nuvarande institutioner och sommarkolonier för barn, att

allehanda huskurer etc. tillgripas, innan läkare konsulteras, utan bör detta

ske vid minsta misstanke örn sjukdom hos något av barnen, så att läkaren

får tillfälle att på ett så tidigt stadium som möjligt ordna med den sjukes

vård och eventuella isolering.

Samtliga barn böra undersökas av läkare, innan de första gången mottagas

för vård, och institutionerna sedan regelbundet besökas av läkare för

kontroll av såväl barnens som personalens hälsotillstånd.

Beträffande personalen framhåller svenska provinsialläkareföreningen:

Även på personalen måste ställas stora fordringar. För friskbetyg bör bland

annat fordras tuberkulinundersökning och röntgenundersökning av lungorna

samt sanerad munhåla och frihet från kronisk tonsillit. Endast personer med

särskild fallenhet för barnavård och med förmåga att ta barn på rätt sätt böra

utbildas till lekskolelärarinnor.

Utredningen har räknat med att i ett spädbarnshem en barnsköterska bör

anställas per 8—10 barn. Pedagogiska föreningen för förskoleåldern anser att

detta barnantal är för stort. Enligt dess erfarenhet är 4—5 barn det högsta

antal, som en barnsköterska kan ha hand örn.

Mot de av utredningen föreslagna reglerna för statsbidrag,

ha vissa invändningar rests. Vad först driftbidraget beträffar kan socialstyrelsen

icke finna de skäl, som anförts för en differentiering av detta på löne
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 33!).

bidrag och kostbidrag bärande. Styrelsen finner, att den enklaste statsbidragsgrunden

är statsbidrag till lönekostnaderna. Den anför:

Såsom motivering för att driftbidraget bör byggas även på matkontot anför

utredningen endast, att daghemmen böra erhålla bidrag med högre belopp än

lekskolorna samt att daghemmens drygaste utgiftspost är matkontot. Denna

motivering synes bygga på antagandet, att relationen mellan matkostnaderna

på daghemmen och matkostnaderna på lekskolorna är större än samma relation

för lönekostnaderna. Huruvida så är förhållandet framgår icke av det material,

som återfinnes i betänkandet. Det är möjligt, att så är förhållandet, men styrelsen

har dock svårt att föreställa sig, att skillnaden mellan dessa relationer

är alltför framträdande. Redan de relativt höga lönekostnaderna på ett daghem

ge ju ett dylikt högre bidrag än en lekskola, och det förefaller styrelsen

som örn det sålunda erhållna absolut sett kraftigare stödet åt daghemmen

skulle vara tillräckligt. Såsom en fördel med bidrag till matkontot anför utredningen,

att ett sådant bidrag bör förenas med matkontroll. Emellertid får ju

driftbidraget, vilka grunder för dess beräknande som än väljas, såsom utredningen

själv även uttalat, karaktären av ett allmänt stöd åt institutionen, och

vissa krav måste alltid ställas även i fråga örn sådana sidor av verksamheten,

vilkas omkostnader icke utöva något inflytande på statsbidragets storlek.

Därest ett daghem söker endast lönebidrag, ehuru särskilt matbidrag finnes,

måste tillsynsmyndigheten likafullt kräva, att mathållningen är tillfredsställande,

alldeles som den enligt utredningens förslag måste ställa vissa krav på

lokalerna och på läkarkontroll, ehuru kostnaderna för dessa utgifter icke inverka

på bidraget. Till sist må påpekas, att matkostnaderna kunna skifta betydligt

vid inskränkning av verksamheten i samband med t. ex. epidemier.

Institutionen förlorar då en kanske betydande del av statsbidraget, ehuru dess

övriga av inskränkningen oberörda kostnader äro lika betungande.

Vad beträffar storleken av driftbidraget kan man självfallet för var och en

av de tre slagen av institutioner (lekskolor, daghem och eftermiddagshem)

genom lämplig variation av relationen mellan bidrag och lönekostnader komma

fram till samma bidrag som enligt utredningens dubbla beräkningsgrund. Av

förut berörda skäl är det möjligt, att denna relation icke skulle bli densamma

för alla tre slagen. Någon större olägenhet borde knappast följa härav, men

håller styrelsen, såsom redan nämnts, före, att skillnaderna skola visa sig vara

så pass små, att driftbidraget kan fastställas till en och samma andel av lönekostnaderna

för alla slagen av institutioner.

Utan att styrelsen nu vill uttala sig örn den bidragsgrund, som bör tillämpas

i framtiden, vill styrelsen tillstyrka, att det driftbidrag, som tills vidare skall

utgå, bestämmes enbart i relation till lönekostnaderna. Mot storleken av driftbidraget

har styrelsen ingenting att erinra. Lägges enligt styrelsens förslag

hela driftbidraget på lönekostnaderna, anser styrelsen, att bidraget lämpligen

kan bestämmas till hälften av dessa.

Nära sammanhängande med reglerna för statsbidrag är dels utredningens

förslag till minimilöner för sådana befattningshavare, på vars lön statsbidrag

utgår.

De minimilöner, som utredningen föreslår, lia av vissa remissinstanser ansetts

vara för höga. Vidare har anförts, att utredningens förslag icke innebär

en lämplig avvägning av lönen olika befattningshavare emellan.

Enligt statskontoret synes det föreslagna lönebidraget väl högt. Starka betänkligheter

möta mot att under nu rådande förhållanden fastställa av ut
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 45

redningen angivna minimilöner för personalen. Det heter vidare i statskontorets

yttrande:

Yad som i betänkandet alif öres till stöd för förslaget i denna del finner

statskontoret icke bärande. Redan den av utredningen uppdragna jämförelsen

med småskollärarinnornas löner synes ämbetsverket mindre träffande, då för

småskollärarinneexamen fordras genomgång av två-årigt seminarium, under

det att befattningshavarna inom den halvöppna barnavården besitta mycket

växlande kvalifikationer och för ett tillfredsställande handhavande av sina

uppgifter näppeligen kunna vara i behov av två-årig teoretisk utbildning. Det

torde vidare vara att befara, att ett godtagande av utredningens förslag skulle

kunna medföra en mer eller mindre utpräglad höjning av den allmänna lönenivån

för hithörande befattningshavare, ett resultat, som skulle stå i bestämd

strid med den av statsmakterna numera accepterade löne- och prisstoppspolitiken.

Då det av statskontoret förordade ingripandet till underlättande av tillkomsten

av nya platser inom den halvöppna barnavården endast skulle vara ett

provisorium, kan det slutligen knappast anses motiverat, att statsbidrag skulle

utgå även å ålderstillägg. Ämbetsverket föreslår fördenskull, att lönebidraget i

varje särskilt fall beräknas å den verkliga lönen utan inräknande av ålderstilllägg

och att bidraget maximeras till förslagsvis samma belopp, som av staten

utgives i bidrag till distriktssköterskornas löner eller 1,000 kronor örn året.

Att de föreslagna årslönebeloppen ärö för högt tilltagna framhålles ävenledes

av länsstyrelsen i Malmöhus län och Malmö stads drätselkammare.

Det påpekas av Göteborgs stads barnavårdsdirektör och stadskamreraren i

Göteborg, att även örn den avsevärda lönehöjning som minimilönerna medföra,

i synnerhet för lekledarinnorna, för anstaltens del kompenseras av statsbidraget,

komma dock minimilönerna att ingiva vissa betänkligheter beroende på att,

sedan föreståndarinnor och vid seminarier utbildade leklärarinnor erhållit

högre lön, framställningar örn löneförhöjningar äro att förvänta från den

övriga personalen. Örn institutionens ägare ej kan motstå dylika anspråk,

skulle konsekvensen bliva att löneförhöjningarna tillhopa överstiga statsbidragen.

Socialvårdskommittén finner, att det saknas anledning att vid lönebidragets

bestämmande tillämpa ortsgruppering. Levnadskostnaderna å de orter, där

dagvårdsinstitutioner äro belägna, torde icke variera i sådan utsträckning att

en dyrortsgruppering är nödvändig. Kommittén anför ytterligare:

I likhet med befolkningsutredningen anser kommittén, att lönebidraget

skall vara förknippat med vissa villkor beträffande avlöningsförmånernas belopp.

Dock är kommittén tveksam, huruvida den anslagsbeviljande myndigheten

skall vara bunden av så snäva bestämmelser, som föreslås av utredningen.

Härtill kommer, att de föreslagna lönerna torde avsevärt överstiga de förmåner,

som för närvarande utgå till ifrågavarande personal. Även örn en höjning

av lönerna är befogad, kan ifrågasättas, huruvida icke de föreslagna

minimilönerna äro så höga, att kostnaderna för driften av vissa dagvårdsinstitutioner

skulle stegras, även örn statsbidrag utginge. Den föreslagna anordningen,

att lönerna under viss övergångstid skulle kunna understiga de i

kungörelsen angivna minimibeloppen, minskar icke kommitténs betänkligheter

i denna del. Kommittén vill därför förorda, att socialstyrelsen i varje särskilt

fall skall godkänna grundlönen för sådan personal, till vars lön lönebidrag

utgår.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Överståthållarämbetet förordar en lönedifferentiering mellan föreståndarinnor

och lekskolelärarinnor i underordnad ställning. Härom anföres,

Stockholms stads barnavårdsnämnd har i sitt yttrande till Stockholms

stadsfullmäktige framhållit, att i Stockholm föreståndarinnornas nu utgående

löner i stort sett uppgå till de minimibelopp, som av utredningen föreslagits

för kommuner i den ortsgrupp Stockholm tillhör, medan däremot lärarinnelönerna

äro icke oväsentligt lägre. Enligt ämbetets mening torde en sådan

differentiering mellan föreståndarinne- och lärarinnelönerna, som gäller i

Stockholm, vara motiverad. Föreståndarinnornas göromål måste nämligen

anses väsentligt mer krävande än lärarinnornas, eftersom föreståndarinnorna,

förutom sin befattning med barnens uppfostran och vård, även skola handhava

anstalternas ekonomiska angelägenheter. Man skulle kunna tänka sig att

genom kungörelsen fastställdes skilda minimilöner för föreståndarinnorna

och lärarinnorna, Att lärarinnelönerna fastlåsas vid en lägre lönenivå kan

emellertid komma att visa sig olägligt ur rekryteringssynpunkt. Enklast synes

önskemålet örn en lönedifferentiering kunna tillgodoses i praktiken genom

att till Kungl. Majit överlämnas att bevilja statsbidrag, även om lönerna

för vissa fall skulle understiga de fastställda minimilönerna.

Liknande synpunkter framföras av Uppsala stads drätselkammare.

Stockholms stads barnavårdsnämnd föreslår, att, i den mån spädbarnskrubba

utgör en avdelning av daghem och ej en självständig anstalt med särskild

föreståndarinna, till en där anställd utbildad barnsköterska även borde

utgå lönebidrag, i synnerhet som driftskostnaderna för spädbarnskrubborna

äro avsevärt högre än för andra former av halvöppen barnavård. Jämväl till

andra utbildade barnsköterskor och vårdarinnor borde enligt nämndens, uppfattning

lönebidrag kunna påräknas.

Göteborgs stads barnavårdsdirektör anför liknande synpunkter och föreslår

statsbidrag jämväl till barnsköterskeutbildad personal.

Norrköpings barnavårdsnämnd anför:

Vad beträffar bidraget till lönerna för personal skall detta utgöra en tredjedel

av en viss minimilön. Denna är dock så beräknad, att den med ungefär

just en tredjedel överstiger vad som nu •— och blott med svårighet — kan

betalas till sådan personal. Det blir således personalen, som direkt får

statsbidraget tillgodo, medan institutionernas ekonomi i allmänhet ej härvidlag

förbättras i nämnvärd män. Då det är fråga örn »lekskolor» och personalens

löner avpassas efter jämförelse med till småskollärarinna utgående löneförmåner,

skulle detta kunna motivera ett statsbidrag efter enahanda normer,

som gälla folkskolans lärarpersonal. I varje fall borde statsbidraget till lönerna

bestämmas till mera än en tredjedel för att bliva till någon verklig nytta för

flertalet av nuvarande huvudmän för ifrågavarande uppfostrande, undervisande

och karaktärsdanamie verksamhet, vilken tillika har en stor social betydelse.

Pedagogiska föreningen för förskoleåldern anser det vara riktigare, att lönen

för ifrågavarande befattningshavare principiellt jämställdes med en småskollärarinnas

i stället för som i förslaget bestämmes till omkring SU av denna. Föreningen

anför vidare, att statsbidrag med V3 av lönen synes för knappt för att

medföra någon ekonomisk lättnad för institutionernas huvudmän, vilka i många

fall dock göra stora ansträngningar för att även med detta bidrag kunna utbetala

den föreslagna minimilönen. Föreningen hemställer därför, att statsbidraget

måtte fastställas till 3U av lönen. Det anföres till jämförelse, att i Finland

statsbidrag till motsvarande institutioner utgår med Vs av »skäliga utgifter»,

vari ingå löner, hyra, värme, lyse och renhållning, inköp och underhåll av in
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 339.

47

ventarier, arbetsmaterial och redskap samt utgifter för bespisning och beklädnad

av obemedlade barn. I Danmark är beloppet ej fixerat men kan uppgå

till hälften av samtliga utgifter.

Mot principen att det statliga driftbidraget delvis utgår i form av kostbidrag

har den invändningen riktats, att samhället härigenom kommer att

bidraga till ifrågavarande barns matkostnader. Socialvårdskommittén känner,

vad beträffar daghemsvården, av denna anledning en stark tveksamhet inför

förslaget. Vårdformen omfattar nämligen barn till förvärvsarbetande mödrar,

vars familjer genom deras inkomst få ett ekonomiskt tillskott. Samhället

skulle under sådana omständigheter icke ha anledning bidraga till deras barns

matkostnader.

Med hänsyn till att kostnaderna för spädbarnskrubborna överhuvudtaget

ligga högre än för andra daghem anse barnavårdsdirektören i Göteborg, pedagogiska

föreningen för förskoleåldern och socialpedagogiska seminariet att

kostbidraget för spädbarnskrubbor bör utgå med samma belopp som för

övriga barnhem, d. v. s. 30 öre per dag och barn.

Statsbidrag även till läkarvården anse pedagogiska föreningen för

förskoleåldern och socialpedagogiska seminariet vara en förutsättning för en

önskvärd ständig läkarkontroll vid institutioner för halvöppen barnavård, varigenom

en verklig effektiv kontinuitet mellan hälsovården i barnavårdscentralerna,

förskoleålderns anstalter och i skolan skulle kunna åstadkommas. Även

socialstyrelsen, som starkt understryker utredningens krav på kontinuerlig

läkarkontroll vid daghemmen, ifrågasätter huruvida icke daghemmen böra få

inräkna läkarens arvode i de lönekostnader, för vilka statsbidrag utgår. Sannolikt

fordras därvid en viss maximering av det arvode, som må tagas med i beräkningen.

Örn de i utredningens förslag utformade statsbidragens tillräcklighet

för åstadkommande av ett effektivt stöd åt den halvöppna barnavården

och en stimulans till dess utvidgande har ett antal kommunala myndigheter

uttalat sin tvekan. Dessa myndigheter anse, att med hänsyn till de uppställda

fordringarna på lokaler och löner en höjning av de föreslagna bidragen är av

nöden. Denna uppfattning har framförts av stadsfullmäktige i Alingsås, Trollhättan,

Sundbyberg, Mölndal, Norrköping, stadsfullmäktiges för ärendet kommitterade

i Kumla, barnavårdsnämnderna i Karlskrona och Finspång samt

drätselkammaren i Linköping.

I samband med diskussionen örn statsbidragen ha av vissa remissinstanser

anförts synpunkter på de avgifter, som kunna uttagas av målsmännen

till de barn, som anlita den halvöppna barnavården. Länsstyrelsen i Norrbottens

län finner, att egentliga vård- och matkostnader böra bestrida av föräldrarna

och, då dessa ej ha möjlighet därtill, av kommunen. Länsstyrelsen i

Gävleborgs län anser, att bestämmelserna örn kostbidraget böra utformas så att

föräldrar, vilkas till statlig inkomst och förmögenhetsskatt beskattningsbara

belopp uppgår till eller överstiger ett visst belopp, bliva skyldiga att erlägga

full ersättning för vårdkostnaden. Socialstyrelsen framhåller, att de avgifter,

som må kunna uttagas, aldrig böra överstiga anstaltens självkostnader. I mot
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

satt fall skulle det kunna inträffa, att kostnaderna för de platser, vilka tillhandahållas

de obemedlade, täckas genom avgifter från de mera välsituerade, en

ordning, som styrelsen icke finner lämplig.

Tillsynsmyndigheten. Förslaget att socialstyrelsen skall bliva den

myndighet, som utövar tillsyn över den halvöppna barnavården och beslutar

örn statsbidrag, tillstyrkes av socialstyrelsen. Styrelsen framhåller, att frågor

rörande daghems- och lekskolevården, sommarkoloniverksamheten, hemhjälpen,

barnhemsvården och barnavården överhuvud taget höra nära samman

och icke få ur den centrala ledningens synpunkt behandlas isolerade utan

för de olika orterna ses i det sakliga sammanhang, som förefinnes dem

emellan. Styrelsen fortsätter:

Behovet av personal för rådgivande och kontrollerande uppgifter på barnavårdens

område har alltid varit långt större än tillgängliga krafter. När barnavårdslagen

utarbetades, var avsikten, att länsstyrelserna skulle biträdas av

särskilda barnavårdskonsulenter. Dylika befattningar inrättades emellertid

icke, utan det uppdrogs endast åt de fåtaliga och av sina förutvarande uppgifter

helt upptagna fattigvårdskonsulenterna att samtidigt vara barnavårdskonsulenter.

Socialstyrelsen anser det obestridligt, att de påtagliga brister i

den offentliga barnavården, vilka — trots att barnavårdslagen varit i kraft i

över 17 år ■— ännu kunna konstateras, till icke oväsentlig del äro att hänföra

till frånvaron av en tillräckligt effektiv rådgivning och inspektion på detta

område.

Den bristande tillgången på arbetskrafter ute i länen har lagt en ökad börda

på det centrala organet. Särskilt betungande har socialstyrelsen känt denna

börda sedan den befolkningspolitiska diskussionen och den alltmera växande

insikten om barnavårdens betydelse för socialvården i dess helhet och för

folkvården över huvud taget skapat ett ständigt växande behov av rådgivning

och upplysning på detta område.

Dessa omständigheter ha föranlett styrelsen att i olika sammanhang begära

förstärkning av sin personal. Dessa framställningar ha emellertid endast i

mycket begränsad utsträckning bifallits av statsmakterna. Härigenom har

bristen på personal inom den byrå, på vilken barnavårdsärendena sortera

(fattigvårdsbyrån), blivit kännbar. Trots den förstärkning, som inrättandet av

en befattning som barnavårdsinspektör innebar, är personalbehovet långt ifrån

fyllt. Förslaget örn främjande av sommarvistelse på landet för barn från

städer och andra tätorter ställer ytterligare arbetsbelastning i sikte liksom

befolkningsutredningens förslag om statsbidrag till social hemhjälp. Föreliggande

förslag rörande den halvöppna barnavården tillför ytterligare byrån

stora arbetsuppgifter. På grund av den redan tidigare hårda belastningen

anser styrelsen det icke tillfyllest att personalen endast enligt utredningens

förslag förstärkes med en konsulent- och inspektörsbefattning på fattigvårdsbyrån

i lönegraden Eo 21 för ärenden rörande den halvöppna barnavården.

På grund härav måste styrelsen bestämt hemställa, att icke ett så tungt ansvar

som här är föreslaget, lastas på styrelsen utan att styrelsen samtidigt får

möjlighet att bära detsamma. Därest statsmakterna skulle anse, att för själva

bidragsverksamheten kunna och böra utan tillsyn och kontroll från statligt

organs sida disponeras de betydande belopp, varom här är fråga, under det

att de relativt ringa belopp, som erfordras för själva tillsynen och kontrollen,

ej kunna beviljas, så bör det icke heller förordnas örn en tillsyn, som i det

väsentliga måste komma att stanna på papperet.

Därest det skall finnas någon möjlighet för styrelsen att nödtorftigt fylla

här ifrågavarande uppgifter, erfordras, att fattigvårdsbyråns barnavårdsavdel
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ning kompletteras — förutom med den föreslagna konsulenttjänsten —- minst

med en assistent, lämpligen till att börja med i Ex 15 och avsedd att biträda

såväl barnavårdsinspektrisen som den nya konsulenten. Styrelsen anser det

tveksamt, huruvida detta är tillräckligt, men anser, att man för närvarande bör

inskränka sig härtill. Därjämte erfordras självfallet förstärkning av kontorspersonalen

och ökade lokalutrymmen.

Beträffande kompetensfordringarna på konsulenttjänstens innehavare anser

utredningen, att det erfordras såväl pedagogisk kompetens som förutsättningar

för att kunna bedöma mathållningen. Styrelsen finner detta vara att gå för

långt och anser, att fordran på kunnighet i mathållning måste eftergivas, örn

man vill få några möjligheter att välja mellan pedagogiskt skickliga krafter.

Utredningen förutsätter, att om socialstyrelsen får dessa ärenden örn hand

den erhåller tillgång till barnläkarexpertis. Att detta är nödvändigt är ju

uppenbart. Men styrelsen vill på denna punkt erinra örn att för hela avdelningen

för barnavård föreligger behov av tillgång till barnläkarexpertis. För

alkoholistvårdsärenden och för skyddshemsvård äger socialstyrelsen tillgång

till läkarexpertis, men för de viktiga socialvårdsärenden, som handläggas på

andra byråns övriga avdelningar, nämligen för mödrahjälp, barnavård, ungdomsvård

och fattigvård, finnes icke någon läkare att rådfråga, Att här föreligger

en allvarlig brist är uppenbart, och socialstyrelsen hemställer, att ett

belopp av förslagsvis 3,000 kronor ställes till socialstyrelsens förfogande för

ändamålet.

Medicinalstyrelsen ifrågasätter visserligen, örn det inte vore mest rationellt

att administrativt anknyta verksamheten till medicinalstyrelsens förebyggande

mödra- och barnavård men finner det dock av rent organisatoriska skäl lämpligt

att förlägga den till socialstyrelsen. Medicinalstyrelsen understryker

starkt nödvändigheten av att barnläkare beredes väsentligt inflytande på

detaljutformningen och ledningen av denna verksamhet. En så nära anknytning

som möjligt borde åvägabringas mellan läkarledningen för den förebyggande

mödra- och barnavården och ledningen av den halvöppna barnavården.

Dessa arbetsuppgifter torde bereda heltidssysselsättning åt en barnläkare.

Hänsyn härtill borde tagas vid beräkning av läkarens ersättning och utformningen

av hans instruktion, i vilken borde som skyldighet fastställas intimt

samarbete med medicinalstyrelsen, därest barnläkaren komme att placeras i

socialstyrelsen.

Beträffande den kommunala tillsynen finner skolöverstyrelsen det

naturligt att den rent sociala verksamheten i daghemmen ställes under barnavårdsnämndens

inseende. Däremot finner överstyrelsen det betänkligt, att

den mera pedagogiskt betonade verksamheten i lekskolor, särskilt beträffande

barn i 5 å 6-årsåldern samt i eftermiddagshem, helt undandroges den kommunala

skolledningens inflytande.

Socialvårdskommittén påpekar, att då, såsom utredningen föreslår, tillsynen

över dagvårdsanstalterna göres beroende av att vederbörande anstalt

erhåller statligt stöd, får man räkna mod att ett antal dagvårdsanstalter även

i framtiden kommer att stå utanför en dylik tillsyn. Kommittén säger sig lia

anledning att behandla detta spörsmål i samband med pågående utredning örn

barnhemmen och torde därvid komma att föreslå, att även dessa barnavårdsanstalter

ställas under offentlig tillsyn.

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 339.

1002 43 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att den lokala tillsynen tills

vidare lämpligen kan under socialstyrelsens överinseende utövas av de hos

länens barnavårdsförbund anställda barnavårdsombuden, vilka redan nu i

visst avseende äro underställda socialstyrelsen. Länsstyrelsen anser nämligen

icke den tillsyn, som enligt barnavårdslagen tillkommer barnavårdsnämnden,

tillfyllest.

Länsstyrelsernas ställning. Tre länsstyrelser ha anmärkt på att länsstyrelserna

enligt förslaget helt ställts utanför den kontrollerande verksamheten.

Enligt länsstyrelsens i Gotlands län uppfattning böra ansökningshandlingarna

om statsbidrag av barnavårdsnämnden inlämnas till vederbörande

länsstyrelse, som har att efter förste provinsialläkarens hörande med eget

yttrande översända desamma till socialstyrelsen. Länsstyrelsen i Värmlands

län finner med stöd av 20 § lagen örn samhällets barnavård m. m., enligt vilken

länsstyrelserna hava att var för sitt län vaka över att barnavårdsverksamheten

ändamålsenligt ordnas och handhaves, lämpligt att länsstyrelserna beredas

tillfälle avgiva yttranden i ärenden angående statsbidrag till driften av anstalter

för halvöppen barnavård. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner en medverkan

från länsstyrelsernas sida naturlig med hänsyn till de befogenheter

som tillkomma dessa på barnavårdens område.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län anför:

Den förebyggande mödra- och barnavården, distriktsvården, hälsovården i

övrigt och sjukvården ha i länsstyrelserna ett för länen centralt övervakande

organ. Inom landstingsområdena, vilka oftast sammanfalla med länsgränserna,

utöva landstingen en till synes ständigt utökad, delvis statsunderstödd hälsooch

sjukvård av stor omfattning, på skilda områden. Det är synnerligen angeläget,

att den halvöppna barnavårdens organisation icke brytes loss från sitt

länssammanhang. Detta skulle ske i väsentliga delar örn befolkningsutredningens

förslag med kungörelse angående statsbidrag till drift av anstalter för

halvöppen barnavård antoges i oförändrat skick. Enligt befolkningsutredningens

förslag skulle det i stort sett endast bli två myndigheter för föreslagna

verksamheten, lokalt barnavårdsnämnden och centralt socialstyrelsen.

Anstalternas lokaler skulle godkännas av vederbörande förste provinsialläkare

eller förste stadsläkare. Jag har i det läge frågan nu kommit icke något att

erinra mot socialstyrelsen som centralmyndighet för den halvöppna barnavården,

men det vore mycket olyckligt, örn länens administrativa organ och

organisationer för hälso- och sjukvården ställdes utanför densamma. Den

nu föreslagna verksamheten bör anknytas till länsstyrelserna. Några olägenheter

— särskilt som fördröjande faktor för ärendenas behandling — synas

icke behöva befaras därigenom. Vid första granskningen för godkännande

av nya anstalter kan man icke undvara att höra länsstyrelserna, som då

inhämta yttrande från vederbörande landsfiskal, barnavårdsnämnd, tjänsteläkare

och länsarkitekt. En dylik utredning av ärendet behöver icke taga

många veckor och värdet därav är säkerligen mycket stort. Aven ansökningar

för fortsatt statsbidrag till halvöppna barnavården böra granskas av

länsstyrelserna.

Detaljutformningen av åtgärderna under budgetåret 1943/44.

Erinringar ha anförts beträffande principerna för statsbidraget. Främst har

därvid påpekats att det''förhållandet, att statsbidrag endast skulle utgå till

nyinrättade institutioner eller nyinrättad avdelning innebure orättvisa gentemot

de redan förefintliga anstalterna och mot de kommuner, där det redan

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

på ett föredömligt sätt är sörjt för den halvöppna barnavården. Inrättandet

av ett antal nya statsunderstödda institutioner kan komma att skapa svårigheter

av ekonomiskt slag för äldre anstalter. Denna uppfattning har

framförts av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, som dock trots dessa erinringar

icke anser sig böra avstyrka förslaget i denna del, socialvårdslcommittén,

svenska fattigvårds- och harnavårdsförhundet, pedagogiska föreningen för förskoleåldern,

, länsstyrelsen i Uppsala län.

Utöver den ovan anförda synpunkten framhåller socialstyrelsen att enligt

dess erfarenheter de arbetsmarknadspolitiska skälen tala för bidrag även till

redan förefintliga anstalter. Rådande dyrtid kan nämligen lätt komma att

leda till ett nedläggande av dessa kanske i en utsträckning, som ur arbetsmarknadspolitisk

synpunkt kan bliva bekymmersam. Vidare bör det ej förbigås,

att då dessa institutioner arbeta under betryckta förhållanden den

föreslagna ordningen måste komma att innebära en svår frestelse för dem

att lägga ned sin verksamhet för att sedan — med statsbidrag — börja på

nytt i en annan gestalt. Den bidragsbeviljande myndigheten kan här komma

att ställas i en mycket svår situation. Styrelsen finner det därför angeläget

att alla möjligheter prövas för att åtminstone något bidrag skall kunna utgå

till redan existerande institutioner.

Ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt utgör behovet av tillsyn över

den halvöppna dagvården. För närvarande står denna helt och hållet utanför

all offentlig kontroll. Detta förhållande finner styrelsen med hänsyn till

verksamhetens art och betydelse och styrelsens erfarenheter från den sociala

barnavården i övrigt icke kunna försvaras. Enligt utredningens förslag skulle

emellertid detta förhållande tills vidare komma att bestå, eftersom tillsynen

skulle komma att gälla endast de nytillkommande institutionerna. Vad utredningen

uttalat örn viss tillsynsrätt över icke statsunderstödda anstalter

finner socialstyrelsen sakna stöd i lagstiftningen. Örn däremot bidrag lämnas

även till redan existerande institutioner, dragas även dessa därigenom in

under tillsynen.

. Styrelsen, vilken som redan anförts, är av den uppfattningen att statsbidraget

principiellt bör utgå för lönekostnaderna, finner det därför angeläget,

att alla möjligheter prövas för att åtminstone något statsbidrag må

kunna utgå under budgetåret 1943/44 till alla existerande, godkända institutioner

i form av ett begränsat lönebidrag. Styrelsen är medveten örn att

statsfinansiella svårigheter utgöra hinder för att dylikt bidrag får utgå av

samma storlek som erfordras för att främja tillkomsten av nya institutioner.

Med utgångspunkt i utredningens beräkningar finner styrelsen, att ett statsbidrag

till redan existerande institutionerna begränsat till 10 procent av

lönekostnaderna skulle uppgå till 165,000 kronor för ett år.

Aven örn detta bidrag är mycket lågt, torde det icke bliva betydelselöst.

Örn möjligt borde det dock sättas högre, t. ex. till varvid årskostnaden

skulle bliva 275,000 kronor. Därigenom skulle bättre tillgodoses det

angelägna önskemålet att icke göra klyftan mellan äldre och yngre institutioner

för stor. Därest bidrag icke anses kunna efter dylika allmänna grunder

tillerkännas _ redan existerande institutioner, vill styrelsen ifrågasätta, huruvida

dock icke ett visst belopp kunde ställas till styrelsens förfogande för

bistånd åt mera beträngda institutioner efter prövning från fall till fall.

Hellre än att detta önskemål helt avvisas, bör bidraget till nya institutioner

sänkas b ex. så att den andel av lönekostnaderna (''/s), som utredningen

tänkt sig, bibeliålles, ehuru det föreslagna matkostnadsbidraget bortfaller.

Beträffande statsbidragsvillkoren för ny anstalt eller nyinrättad avdel.

ning finner socialstyrelsen, att utredningen i fråga örn begränsning sträckt

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

sig längre än vad som kan vara nödvändigt. Enligt förslaget skulle det för

driftbidrag till ny anstalt eller nyinrättad avdelning gälla som ofrånkomlig

förutsättning, att arbetsmarknadskommissionen ur sina synpunkter ansett sig

kunna tillstyrka dess inrättande. Aven örn denna synpunkt bör vara den

huvudsakliga, kan det dock tänkas fall, där visserligen förefintliga men dock

mindre starkt accentuerade arbetsmarknadsskäl i förening med sociala och

andra synpunkter böra föranleda bifall till en ansökan. Styrelsen finner det

olämpligt, att den bidragsbeviljande myndigheten då icke skulle äga någon

möjlighet att lämna bidrag och vill därför föreslå en uppmjukning av ifrågavarande

bestämmelse, lämpligen på så sätt, att arbetsmarknadskommissionens

yttrande alltid skall inhämtas.

Socialvår dskommittén anför:

Enligt förslaget skola bidragen under budgetåret 1943/44 endast avse

nyinrättade hem. Även örn fråga endast är örn det närmaste budgetåret,

kan enligt kommitténs förmenande menliga följder uppstå genom en dylik

begränsning av statsbidragen. Dessutom synes det kommittén varå betänkligt

ur principiell synpunkt att lämna nyupprättade daghem bidrag till verksamheten

under det att äldre hem, vilka kunna lia stora ekonomiska svårigheter

att uppehålla verksamheten, icke erhålla det allmännas stöd. Därest

kostbidragen slopades, skulle också inom den av befolkningsutredningen

föreslagna kostnadsramen finnas mölighet att lämna bidrag till åtminstone

vissa äldre hem. En annan fråga är, att det måhända av arbetsmarknadsskäl

kan vara påkallat att de nya hemmen få ett visst företräde. Ytterligare

ett skäl att utsträcka bidragen till äldre hem torde ligga däri, att det måste

starkt ifrågasättas, huruvida nya hem verkligen skola kunna inrättas under

nästföljande budgetår till det antal, som befolkningsutredningen förutsatt.

Häremot talar framförallt svårigheten att erhålla kvalificerad personal till

nya hem i erforderlig utsträckning. Enligt kommitténs mening har befolkningsutredningen

underskattat personalsvårigheterna. De vägar, på vilka

dessa enligt utredningens förslag skola lösas, torde icke vara framkomliga

i den utsträckning befolkningsutredningen antagit.

Kommittén finner det icke erforderligt, att statsbidragsgrunderna angivas

i en kungörelse. Lämpligare torde vara att ett visst belopp, exempelvis

det som befolkningsutredningen föreslagit, ställes till socialstyrelsens förfogande

att fördelas såsom bidrag till den halvöppna barnavården, varvid

de i utkastet till kungörelse angivna grunderna med vissa jämkningar kunna

tillämpas.

Pedagogiska föreningen för förskoleåldern anför:

I sitt förslag till åtgärder under budgetåret 1943/44 föreslår utredningen,

att statsbidrag under sagda budgetår skall utgå endast till nyinrättade institutioner

eller avdelningar; detta avses som ett provisorium intill dess det

s. k. fredsprogrammet kan genomföras. Yi vilja framhålla, att örn det kan

anses skäligt att för barnträdgårdsledarinnorna i allmänhet beräkna samma

lön som för småskollärarinnorna, så torde det kunna anses som än mer berättigat

att i första hand de, som i åratal lidit under på många håll upprörande

löne- och arbetsförhållanden, nu omedelbart borde tillerkännas åtminstone

den föreslagna minimilönen. Skulle nya institutioner, men ej

redan existerande, med hjälp av statsbidraget kunna erbjuda denna minimilön,

föreligger risk för att arbetskraften droges till de förra. Med den brist

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

på utbildad personal, som redan nu gör sig starkt gällande, skulle detta

sannolikt innebära, att en del äldre institutioner tvingades inskränka eller

kanske helt nedlägga sin verksamhet, varför den åsyftade ökningen av småbarnsinstitutionernas

antal ej kunde nås. Pedagogiska föreningen för förskoleåldern

hemställer därför, att utredningens fredsprogram i detta hänseende

genomfötes redan under budgetåret 1943/44.

Stockholms stads borgarrådsheredning påyrkar, att statsbidrag även måtte

komma till del i drift varande daghem och lekskolor under förutsättning att

arbetsmarknadskommissionen anser dessa institutioner vara ur arbetsmarknadssynpunkt

motiverade å orten i fråga. Som skäl härför anföras synpunkter,

som framlagts av stadens kammarkontor:

Utbetalande av statsbidrag i vad det avser redan befintliga anstalter

skulle emellertid icke i och för sig innebära någon sådan utökning av

barnavårdsorganisationen, som i nuvarande ekonomiska läge anses böra

undvikas, utan endast giva ett konkret uttryck åt uppfattningen örn statens

skäliga intresse i verksamheten med dess nuvarande omfattning. Någon

anledning synes därför icke föreligga att med hänvisning till finansiella

förhållanden hellre låta kommunerna än staten svara för att detta samhällsintresse

tillgodoses. Det må vidare framhållas, att avsikten med den föreslagna

konsulent- eller inspektörsbefattningen vid socialstyrelsen för den

halvöppna barnavården icke torde kunna uppnås, därest icke med innehavarens

ämbetsutövning förbindes den kontroll och den direktivgivning,

som skulle följa av statsbidragssystemets tillämpning.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län föreslår, att statsbidrag till nyinrättad anstalt

eller avdelning företrädesvis böra komma av kommun inrättad eller

utvidgad anstalt till del.

En del av remissinstanserna, som ansluter sig till utredningens förslag

örn provisoriska stödåtgärder under budgetåret 1943/44 men som avstyrkt

fredsprogrammet eller uttalat sin tveksamhet örn lämpligheten att redan nu

uppdraga riktlinjer för en kommande verksamhet, har med denna utgångspunkt

ifrågasatt nödvändigheten av att för närvarande inrätta en till socialstyrelsen

knuten konsulent- och inspektörsbefattning.

Statskontoret anför:

Enligt vad som i betänkandet upplyses, förekomma emellertid icke vid

nu befintliga anstalter några missförhållanden, för vilkas rättande inspektion

eller rådgivning skulle vara erforderlig. Uppgiften att öva tillsyn över nytillkommande

anstalter och avdelningar, för vilka statsbidrag skall utgå,

lärer icke bliva så tidskrävande, att därav motiveras inrättandet av en särskild

befattning. Då slutligen tillskapandet av en sådan befattning måste

anses innefatta ett föregripande av den prövning, som fredsprogrammet i

sinom tid kommer att underkastas, finner sig statskontoret icke kunna tillstyrka

förslaget i denna del.

Liknande synpunkter anföras av svenska landskommunernas förbund. Länsstyrelserna

i Stockholms län och Västmanlands län föreslå, att ifrågavarande

uppgifter provisoriskt anförtros åt fattigvårds- och barnavårdskonsulenterna,

länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter, om icke tills vidare uppgifterna

kunde anförtros barnavårdsinspektrisen. Liknande uppfattning anföres av

länsstyrelserna i Kristianstads och Alvsborgs län.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Beträffande den i förslaget framförda tanken att en ettårig kompletteringskurs

skulle anordnas, anför statskontoret, att det enligt dess mening

icke föreligger anledning att uppställa skärpta krav beträffande den här avsedda

vårdpersonalens kvalifikationer. Därutöver framhåller statskontoret,

att då denna kurs knappast skulle kunna avslutas förr än den 1 juli 1944, densamma

icke skulle kunna upphjälpa kvalifikationerna hos den personal, som

på grund av den förordade utbyggnaden av vårdverksamheten måste nyanställas

för budgetåret 1943/44. Huruvida och i vad mån personalutökning

kan bliva behövlig efter utgången av sistnämnda budgetår, lärer icke kunna

bedömas. Att under sådana omständigheter anordna en ettårig kompletteringskurs

synes knappast försvarligt. Statskontoret avstyrker alltså förslaget

härom.

V. Departementschefen.

Den Behovet av institutioner för s. k. halvöppen barnavård har framträtt med

barliavårdens större styrka i det moderna samhället. Detta är bakgrunden till att enbetydelse.

skilda, sammanslutningar och kommuner sedan länge funnit det angeläget

att söka tillgodose de mest trängande behoven. Härvid har ett berömvärt

och ofta uppoffrande arbete nedlagts, och man har på detta område

kommit fram till ett institutionsväsen, som nu visar en viss stadga. De

undersökningar, som verkställts, ådagalägga emellertid, att de anstalter, som

för närvarande finnas, icke räcka till för det föreliggande behovet, och att

på flera håll de ekonomiska resurser och den erfarenhet fattas, som kunna

möjliggöra tillgodoseendet av den standard, som vore önskvärd. Jag finner

det därför naturligt, att statsmakterna genom inspektions- och stödverksamhet

främjar utvecklingen av den halvöppna barnavården, så att den i

standardavseende kommer i nivå med samhällets övriga institutioner för de

ungas vård och fostran.

De skäl för att det allmänna må främja en utveckling av den halvöppna

barnavården, vilka framlagts av 1941 års befolkningsutredning, kan jag ansluta

mig till. Jag vill understryka den betydelse som denna vårdform har

för underlättandet av familjebildningen och som hjälp åt mödrarna i många

familjer. I de inkomstklasser, där icke möjlighet finnes för anställande av

hembiträde eller där sådant av andra orsaker icke kan erhållas, törde den

bundenhet, som barnen innebära för modern, ha verkat i nativitetshämmande

riktning. Denna bundenhet har ökat i och med att i den moderna tätbebyggelsen

trafikförhållandena och även i övrigt mera komplicerade levnadsförhållanden

göra en ökad tillsyn över barnen erforderlig. Det bör ligga i

samhällets intresse att skapa institutioner, som underlätta för familjerna att

ge barnen den bästa möjliga tillsyn och vård. Den halvöppa barnavården

ersätter sålunda icke fostran och vård i familjen utan är ett komplement

till denna. Örn den till viss del underlättar mödrarnas arbete, kan man

förvänta sig, att mödrarna och familjerna därigenom med större energi och

glädje kunna ägna sig åt omvårdnaden av de små. Påståendet att den halvöppna

barnavården är ägnad att upplösa familjebanden, finner jag icke tillräckligt

genomtänkt.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 55

Den diskussion, som förts beträffande lämpligheten av att mödrar lia förvärvsarbete,

Ilar i stort sett en akademisk karaktär. Det faktum man kan

utgå från är att kvinnlig arbetskraft i ökad utsträckning användes inom näringslivet.

Samhällets uppgift blir närmast att tillse, att förvärvsarbetet icke

försvårar deras möjlighet att skaffa sig barn och att det icke inverkar menligt

på barnens fysiska och psykiska hälsa. När lagstiftning införts om

förbud mot avskedande i samband med äktenskap och havandeskap, har

samhället principiellt slagit in på denna linje. En statlig verksamhet, som

tar sikte på att underlätta barnens skötsel och vård, då modern har förvärvsarbete,

innebär närmast en fortsättning av denna linje. Härvidlag gäller

det för samhället att medverka till att erforderliga institutioner komma till

stånd och att tillse att dessa tillgodose de krav på vård av barnen, som

kunna anses önskvärda.

Diskussionen örn vilka institutioner, som te sig lämpliga och ändamålsenliga

för barnen, har i betydande utsträckning kommit att röra daghemmen

för småbarnen, de s. k. spädbarnskrubborna. Det har framhållits att

lämpligare än att inrätta spädbarnskrubbor vore att lämna sådant stöd åt

mödrarna, att de under lämplig tid kunde helt frikopplas från arbete efter

barnets ankomst. Erfarenheten vittnar emellertid om, att ett stort antal

mödrar för närvarande av ekonomiska skäl har behov av att så snart

som möjligt åter komma i arbete efter barnsbörden. Örn familjens ekonomi

är uppbyggd på att båda makarna lia inkomst, kan, i synnerhet

då inkomsterna äro låga, en längre bortovaro från arbete med åtföljande

inkomstbortfall medföra rubbningar i familjens ekonomi. Då för närvarande

icke ett statligt bidrag till mödrarna av den storlek att det kan

kompensera inkomstminskningen kan övervägas, torde tills vidare ingen

annan utväg finnas än att tillgodose förevarande behov av barnavård genom

spädbarnskrubbor. Att en lösning efter andra linjer bör kunna ligga

inom möjlighetens ram kan jag icke underlåta att erinra örn. Överstyrelsen

för röda korset har pekat på att enligt undersökningar, som befolkningsutredningen

låtit verkställa, kostnaderna per barn och dag i en angiven

spädbarnskrubba i Stockholm uppgingo till 4 kronor 87 öre. En krona

av dessa täcktes av föräldrarnas avgifter. Det ligger här nära till hands att

tänka sig, att ett direkt utbetalande till modern av ett belopp, som kanske

icke behövde överstiga de kostnader, som kommuner, sammanslutningar

och staten bära för ett spädbarn vid halvöppen vård, skulle göra det möjligt

för henne att under behövlig tid stanna hemma från arbetet.

Trots de vanskligheter, som äro förenade med spädbarnsvård i krubba,

kan jag icke finna, att särskild restriktivitet bör vara påkallad beträffande

utvecklingen av spädbarnskrubborna, så länge icke andra åtgärder vidtagits

för att stödja förvärvsarbetande mödrar rinder den tid, då de ägna sig åt

spädbarnens vård. Det är icke sannolikt, att mödrarna i de fall, då familjerna

äro beroende av deras inkomster, skulle komma att avstå från förvärvsarbete

under barnens första levnadsår endast på grund därav att späd
-

Spädbarns
krubbor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Daghem för

äldre barn.

Eftermiddags
hem.

Lekskolor.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

barnskrubba saknas i orten. Bristen på barnkrubbor går istället ut över

barnens vård.

Yad daghemsvården för äldre barn beträffar lia icke de farhågor, som

yppats, varit så starka som beträffande daghemsvård för spädbarn. Dock

har fran flera håll i likhet med vad befolkningsutredningen gjort, understrukits,

att även denna vård måste betraktas som en nödfallsutväg, för det

fall då förvärvsarbete är en nödvändighet för en moder. Det har dels framhållits,

att det ur barnens synpunkt icke kan vara lyckligt, att dessa icke

äro under moderns vård, dels att förvärvsarbete för mödrarna är synnerligen

ansträngande, då barnen äro små. Då emellertid näringslivet tar de gifta

kvinnornas arbetskraft i anspråk i allt större utsträckning, får detta faktum

bilda utgångspunkten vid bedömandet av det sociala värdet av daghem.

Daghemmet blir då den hjälp samhället erbjuder dessa kvinnor för att sätta

dem i stånd att skaffa och uppfostra barn.

Skapas icke dylika institutioner, kan följden bli antingen att familjen

uraktlåter att skaffa barn eller uppskjuter detta så länge som möjligt eller

att, i de fall då familjen skaffar barn, dess ekonomiska standard sjunker,

vilket i regel medför psykologiska reaktioner av icke önskvärd art. I de

icke få fall, då modern ändock av ekonomiska skäl pressas till arbete, blir

detta vanligen hjälparbete, och barnet blir utan tillsyn eller under tillsyn

av grannar och släktingar, då modern är i arbete. Jag finner, att, trots de

betänkligheter som anförts beträffande daghemsvården, situationen är sådan

att denna vårdform för ett stort antal föräldrar och barn icke är en nödlösning

utan den bästa till buds stående lösningen i deras speciella fall.

Eftermiddagshemmen äro ett naturligt komplement till daghemmen i och

för omhändertagande av barn i skolåldern, vars mödrar arbeta i näringslivet.

De ha därtill uppgiften att kunna ge barn i trångbodda hem möjlighet

till sysselsättning på fritiden efter skolarbetets slut. Ur båda dessa

synpunkter finner jag, att denna institution bör lämnas ett stöd och en

tillsyn, som kunna främja dess utveckling.

Lekskolornas verksamhet, av utredningen även benämnd lialvdagsvård,

innebär en gruppvis ordnad pedagogisk lekverksamhet, som framförts av

reformpedagogiska riktningar och vars värde för barnens utveckling nått ett

allt vidare erkännande. Att det här är fråga örn en verksamhetsform, som

icke i första hand har att lösa en social tvångssituation, framgår redan

därav att nu existerande privata lekskolor i stor utsträckning bygga sin

verksamhet på barn ur välsituerade kretsar. Det ligger i sakens natur att

skolorna borde kunna få än större betydelse för barn i trångbodda familjer.

Men även ur mödrarnas synpunkt finner jag verksamheten betydelsefull.

Erfarenheten vittnar om att barnens skolgång innebär en lättnad för mödrarna

i deras arbete. Några timmars lekskoleverksamhet för barn i förskoleåldern

skulle på samma sätt innebära en lindring i moderns arbete. Det

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

synes vidare finnas möjligheter att så utveckla lekskoleverksamlieten, att

barnens vistelse på lekskola möjliggör för mödrarna att taga deltidsarbete.

I allmänhet pågår visserligen lekskoleverksamlieten endast 2—3 timmar per

dag, men på vissa orter (Stockholm, Göteborg, Norrköping) har verksamheten

utsträckts till 6 timmar. Om lekskolorna även skola kunna få en

■ funktion i detta avseende, böra emellertid anstalter vidtagas för möjlighet

till isolering av infekterade barn, som icke kunna hemsändas, när modern

är borta från hemmet.

Det framgår av det anförda att jag icke funnit de erinringar, som framförts

mot den halvöppna barnavården eller mot statsbidrag åt densamma,

vara vägande. De institutionstyper, som framkommit efter hand, motsvara

ett föreliggande behov av vårdformer, och jag kan ansluta mig till de allmänna

riktlinjer, som uppdragits av befolkningsutredningen i dess fredsprogram.

I likhet med befolkningsutredningen finner jag, att anstalt för halvöppen

barnavård, som erhåller statsbidrag, bör stå under statlig översyn och inspektion.

Denna tillsyn bör omfatta institutionens lämplighet ur social,

hygienisk och pedagogisk synpunkt. Av skäl som anförts av befolkningsutredningen

framstår det som lämpligt, att tillsynen åtminstone tills vidare

centralt handhaves av socialstyrelsen, som tillika föreslås bli bidragsbeviljande

myndighet. Behovet av en offentlig översyn har omvittnats i flera

remissyttranden, men det har även framhållits, att en statlig kontroll vore

ägnad att hämma de lokala initiativen på detta område. Utan att underskatta

de värdefulla och uppoffrande initiativ, som tagits av enskilda, sammanslutningar

och kommuner på detta område, delar jag deras mening, som

framhålla, att denna för barnen och familjen betydelsefulla verksamhet nu

nått en sådan omfattning att för skapandet av en fullt tillfredsställande

standard över hela fältet en statlig konsulentverksamhet bör bli av betydelse.

Vid sidan av de sociala synpunkter, som måste läggas på verksamheten,

träda de pedagogiska i förgrunden. De ökade insikterna örn förskoleålderns

betydelse för individens karaktärsdaning och livsinriktning tala för att samhället

bör tillse, att det institutionsväsen varom här är fråga ej blott i hygieniskt

avseende utan även i pedagogiskt håller jämna steg med utvecklingen

och att det kan tillgodogöras de erfarenheter, som föreligga på detta område

av barnavård. Befolkningsutredningen har ifrågasatt, örn icke inspektionen

av den pedagogiska sidan av den halvöppna barnavården borde anförtros

åt skolöverstyrelsen, men har stannat vid att förorda, att även denna sida av

verksamheten inspekteras av socialstyrelsen. Emellertid förhåller det sig

otvivelaktigt så, att de pedagogiska frågor, som möta på förskolestadiet,

icke kunna anses vara mindre betydelsefulla än de motsvarande problem,

som erbjuda sig under de första åren i den egentliga barnaskolan. De förra

stå ock i sådant samband med de senare, att det ej kan anses befogat, att

överinseendet i pedagogiskt hänseende av lekskoleverksamlieten anförtros

Tillsyns
myndighet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Statsbidragets

utformning.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

åt annan myndighet ån inspektionen av det allmänna skolväsendet. Med

hänsyn härtill förordar jag, efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet,

att på skolöverstyrelsen skall ankomma att ha inseendet ur pedagogisk

synpunkt över verksamheten vid lekskolor och daghem.

Den lokala tillsynen av ifrågavarande anstalter torde böra, såsom befolkningsutredningen

föreslår, handhavas av barnavårdsnämnderna. Utom

nämndens befattning med ansökningarna örn statsbidrag, varvid nämnden

bär att yttra sig i ärendet, tillkommer det den på grund av dess uppgifter

enligt barnavårdslagen att öva en allmän tillsyn över anstalterna för halvöppen

barnavård, även örn dessa icke skulle åtnjuta statsbidrag. Då barnavårdsnämnden

har att med uppmärksamhet följa de inom kommunen rådande

förhållandena i avseende å barns vård och fostran och då den därtill bör

främja tillkomsten och utvecklingen av anstalter till stöd för hemuppfostran,

följer härav, att nämnden bör lia möjlighet att skaffa sig kännedom örn under

vilka förhållanden barnen handhavas i anstalterna för halvöppen barnavård.

Däremot torde nämnden enligt gällande författningar sakna befogenheter

att begära förändringar i anstalternas utrustning och drift, för så vitt icke

förhållandena vid anstalt äro sådana att det enligt barnavårdslagen ankommer

på nämnden att ingripa. I de fall, då kommun beviljar anslag

till anstalt för halvöppen barnavård, böra därmed förknippas ytterligare

befogenheter för barnavårdsnämnden, varvid denna i samråd med den föreslagna

statliga konsulenten bör utöva en kontinuerlig kontroll över ifrågavarande

anstalt.

Med hänvisning till den halvöppna barnavårdens pedagogiska betydelse

har det framhållits, att det vore önskvärt, att även de lokala skolmyndigheterna

ägde viss tillsynsrätt över denna verksamhet. Jag finner denna

synpunkt värd beaktande, men anser mig ej under det stadium av delvis

försökskaraktär, som de föreslagna anordningarna representera, kunna avge

förslag till lösning av denna fråga.

Befolkningsutredningen förutsätter, att ett statligt stöd åt den halvöppna

barnavården i den utsträckning, som kan anses önskvärd och ändamålsenlig,

för närvarande icke kan åstadkommas på grund av det statsfinansiella läget.

Utredningen anser det ändock önskvärt, att genom ett principbeslut riktlinjer

uppdragas för statens framtida bidragsverksamhet. Härigenom skulle

de kommuner, sammanslutningar och bolag, som driva eller ha för avsikt

att driva dylika institutioner, få en norm att gå efter. Ehuru jag anser, att

staten bör ekonomiskt stödja barnkrubbeverksamheten i allmänhet och icke

förbiser betydelsen av att ett principbeslut nu fattades, finner jag dock

den tveksamhet, som uttalats av ett flertal remissinstanser rörande lämpligheten

att i nuvarande läge så att säga låsa fast statsmakterna vid ett

detaljerat program, som icke kan realiseras förrän i en framtid, vara befogad.

Något principbeslut rörande det framtida ordnandet av den halvöppna barnavården

bör därför nu ej fattas.

För befolkningsutredningens förslag att en begränsad stödverksamhet bör

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

genomföras redan under budgetåret 1943/44 finner jag starka skäl tala. De

arbetsmarknadspolitiska motiveringar som anförts finner jag bärande. En

sålunda begränsad verksamhet bör få karaktären av en försöksverksamhet,

vid vilken värdefulla erfarenheter kunna utvinnas. Man bör räkna med att

dessa erfarenheter kunna föranleda ändringar i de riktlinjer som uppdragits

av befolkningsutredningen. Den synpunkten att det är angeläget, att institutionernas

huvudmän och föreståndare ha vissa normer att gå efter beträffande

den allmänna standard, som är önskvärd och som av statsmakterna betraktas

som ett villkor för statsbidrag, bör kunna tillgodoses därigenom, att den

bidragsbeviljande och inspekterande myndigheten upprätthåller en konsulentverksamhet,

varvid de grunder, som av befolkningsutredningen uppdragits

för statsbidrag och som innehållas i dess förslag till kungörelse, eventuellt

med vissa jämkningar beaktas.

I anslutning till det ovan anförda föreslår jag, att statsbidrag under

budgetåret 1943/44 skall utgå till nyinrättad institution för halvöppen barnavård

eller nyinrättad avdelning vid redan existerande institution, örn med

hänsyn till ifrågavarande orts behov av kvinnlig arbetskraft dess inrättande

befinnes påkallat. Statsbidrag må under samma förutsättning utgå även till

äldre institution, därest den anslagsbeviljande myndigheten så prövar skäligt

med hänsyn till institutionens svaga ekonomi och med hänsyn till det

ekonomiska läget i den kommun, där institutionen är belägen. Vid tilldelningen

av statsbidrag bör tillses, att bidrag icke lämnas för ett större

antal platser än som kan anses motsvara kommunens normala behov.

Enligt min uppfattning bör särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan att

skapa institutioner på landsbygden, vilka kunna mottaga barn i olika åldrar

under tidsperioder, då skördearbetet kräver särskilt riklig tillgång på kvinnlig

arbetskraft. Det torde komma att visa sig lämpligt, att dessa mer eller

mindre provisoriska anstalter få möjligheter att omhänderhava barnen icke

allenast under dagen utan även under natten. Härigenom komma visserligen

dessa institutioner att falla utanför vad som i vanliga fall menas med halvöppen

barnavård, men det samhälleliga värdet av att barnen bliva föremål

för omvårdnad under ifrågavarande tidsperioder synes mig vara så betydande,

att medel till en experimentverksamhet för att finna de lämpliga

formerna för statsstöd böra utgå från nu ifrågavarande anslag. Självfallet

böra garantier skapas för att barnen erhålla erforderlig tillsyn och omvårdnad

samt att näringsstandarden, i den mån mat erhålles å anstalterna, är

tillfredsställande. Detta torde kunna uppnås även örn de personer, som anförtros

ledningen av institutionerna, icke fylla de kompetenskrav, som uppställas

för skötseln av andra institutioner för halvöppen barnavård.

Beslut om statsbidrag bör meddelas av socialstyrelsen, om statens arbetsmarknadskommission

med hänsyn till ortens behov av kvinnlig arbetskraft

finner behov av ifrågavarande inrättning eller avdelning föreligga.

Det torde kunna förekomma fall, då förefintliga men dock mindre starkt

accentuerade arbetsmarknadsskäl i förening med sociala och andra synpunkter

kunna tala för att statsbidrag bör utgå. Jag finner, att socialstyrel
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

sen bör ha möjlighet att i dylika fall, även om arbetsmarknadskommissionen

från sina synpunkter icke tillstyrkt ansökan örn statsbidrag, efter noggrann

prövning och under hänsynstagande till ortens ekonomiska förhållanden

medgiva statsbidrag. Härvid har jag i första hand haft lekskoleväsendet i

tankarna. Aven örn den arbetsmarknadspolitiska effekten av en lekskola

blir begränsad, torde sociala omständigheter i förening med en kommuns

ekonomiska förhållanden kunna väga så starkt, att statsbidrag bör kunna

ifrågakomma.

I likhet med befolkningsutredningen föreslår jag, att statsbidrag må kunna

utgå till institution, som till huvudman har kommun, stiftelse, förening eller

industriföretag. Ehuru jag liksom utredningen å ena sidan finner det önskvärt,

att kommunerna i större utsträckning än som hittills varit fallet ville

uppmuntra och ägna sig åt den halvöppna barnavården, finner jag å andra

sidan icke ändamålsenligt, att statsbidrag allenast lämnas åt av kommun

nyinrättad anstalt eller avdelning, då det icke kan förutsättas, att det kommunala

intresset ännu är tillräckligt starkt för att det föreliggande behovet

i huvudsak skulle kunna tillgodoses genom kommunala initiativ. Det har

anförts, att även av enskild person drivna institutioner borde kunna komma

i åtnjutande av statsbidrag. Såsom befolkningsutredningen framhållit torde

den standard, som det är önskvärt att den halvöppna barnavården uppnår,

bättre kunna tillgodoses, örn från rätt till statsbidrag uteslötes institutioner,

drivna av enskild person. Den stadga och kontinuitet, som är önskvärd

för en institution, torde endast kunna uppnås, örn bakom densamma står

kommun, stiftelse, förening eller industriföretag.

Jag ansluter mig till befolkningsutredningens förslag, att statsbidrag

under budgetåret 1943/44 endast bör utgå till driftkostnaderna. Med hänsyn

till att anläggningskostnaderna för en institution av tillfredsställande standard

för närvarande ställa sig höga och statsbidrag härför icke kan utgå

annat än i den mån allmänna arvsfonden kan ställa medel till förfogande,

vill jag likaledes ansluta mig till utredningens förslag, att socialstyrelsen

bör kunna för ett år i sänder lämna anstalt dispens från de föreskrifter

beträffande institutionernas utrustning, som den kan komma att fastställa.

Yad de allmänna villkoren beträffar, bör socialstyrelsen kunna utfärda

föreskrifter i huvudsaklig anslutning till befolkningsutredningens förslag. Då

socialstyrelsens tillsynsverksamhet tills vidare kommer att ha försökskaraktär,

anser jag mig icke ha anledning att upptaga till diskussion de erinringar,

som gjorts rörande vissa av befolkningsutredningens närmare anvisningar

örn anstalternas utrustning och drift. Den erfarenhet, som vinnes, torde

ge vid händen, i vilken utsträckning dessa böra beaktas vid uppställandet

av föreskrifter och anvisningar. Föreskrifter rörande anstalternas hygieniska

förhållanden böra av socialstyrelsen lämnas i samråd med medicinalstyrelsen.

Jag föreslår, att statsbidraget utgår dels som lönebidrag och dels som

kostbidrag. Emot de erinringar, som framförts gentemot denna av befolkningsutredningen

föreslagna uppdelning, må anföras, att, ehuru kostbidraget

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

torde komplicera beräkningarna av statsbidragets storlek, det dock är av

stort värde för barnen, därigenom att det kan stimulera vederbörande institution

att införa bespisning eller att utöka sin bespisning.

I anslutning till befolkningsutredningen föreslår jag, att kostbidraget utgår

med 15 öre per barn och dag i anstalt, där en måltid lagad mat utspisas,

samt med 30 öre per barn och dag, där minst två måltider lagad

mat utspisas. Med hänsyn till vad som anförts gentemot befolkningsutredningens

förslag att för barn under ett år, mottaget för lieldagsvård, kostbidraget

endast skulle utgå med 15 öre och under beaktande av de höga

kostnader, som äro förbundna med spädbarnsvård av tillfredsställande standard,

finner jag, att även för barn under ett år kostbidraget bör utgå med

30 öre per barn och dag, förutsatt att barnen äro omhändertagna för lieldagsvård,

d. v. s. mer än 6 timmar. Då anstalt omfattar skilda vårdformer,

skall vid beräkningen av kostbidraget, avdelningarna för olika vårdformer

anses som skilda anstalter.

Jag föreslår, att bidrag utgår till avlönande av vid anstalten anställd föreståndarinna,

som genomgått utbildning vid seminarium för småbarnsfostrarinnor

eller av socialstyrelsen förklarats skickad förestå anstalten, samt till

avlönande av vid anstalten anställd personal, som uppfyller de villkor, sorn

gälla för föreståndarinna. Härvid bör vid spädbarnskrubbor personal med

barnavårdslärarinneexamen i kompetenshänseende vara likställd med personal

med ovan angiven utbildning.

Som villkor för statsbidrag föreslår befolkningsutredningen, att lönestandarden

vid en anstalt skall fylla vissa minimikrav, som icke oväsentligt

överstiga den nuvarande lönenivån vid många anstalter. I anledning av vad

befolkningsutredningen anfört örn en treårig övergångstid, under vilken statsbidrag

till lön må utgå, även örn lönestandarden vid en anstalt icke fyller

dessa minimikrav, finner jag det böra tillsvidare anstå med fastställandet av

minimilönen.

Jag föreslår därför, att statsbidrag utgår med Vs av de lönebelopp som

institutionens huvudman fastställt såvida icke dessa av socialstyrelsen betecknas

som oskäligt låga. Statsbidraget får dock icke överstiga 7* av de

grundlönebelopp, som i befolkningsutredningens förslag angivas som minimilöner

i respektive dyrortsgrupper. Jag anser mig böra understryka, att

vid fastställande av lönebeloppet för de nyinrättade tjänsterna som riktpunkt

böra tagas lönerna vid anstalter, där en i förhållande till utbildning

och ansvar rimlig lönenivå förekommer.

Jag föreslår, att lönebidrag med Vs av lönebeloppet jämväl skall utgå för

deltidsanställd personal, som uppfyller ovan angivna kompetenskrav eller

av socialstyrelsen förklarats skickad för sin tjänst.

I yttranden över befolkningsutredningens förslag har föreslagits, att statsbidrag

även borde utgå till kostnaderna för den fortlöpande läkarkontroll,

som befolkningsutredningen finner önskvärd vid daghemmen. Det framhålles,

att kostnaderna för denna kunna bliva betungande. Jag finner denna

synpunkt värd beaktande, men anser mig icke, innan ytterligare erfarenhet

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Vissa

personal
frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

vunnits beträffande den halvöppna barnavården och beträffande verkningarna

av statsbidragen, kunna framlägga förslag i detta avseende.

Beträffande förfarandet vid ansökan om statsbidrag ansluter jag mig till

befolkningsutredningens förslag, att ansökningarna skola ställas till socialstyrelsen

samt ingivas till barnavårdsnämnden. Ben erinringen Ilar riktats mot

utredningens förslag pa denna punkt att genom deli föreslagna anordningen

länsorganen förbigås. Då de för budgetåret 1943/44 föreslagna åtgärderna

endast lia en begränsad räckvidd och då länsorganens ställning i socialvården

för närvarande befinner sig under utredning, finner jag, att denna

erinran tills vidare bör lämnas åsido, helst som man torde kunna förutsätta

att, då socialstyrelsen inhämtar arbetsmarknadskommissionens yttrande, denna

i sin tur hör länsarbetsnämnden, varvid ett organ, som företräder länet,

kommer att träda i funktion.

Ehuru socialstyrelsen redan har expertis på barnavårdens område, möta

vid tillsynen av denna verksamhet speciella problem, vilka kräva en fackman,

som odelat eller huvudsakligen kan ägna sig häråt.

Emot befolkningsutredningens förslag, att inom socialstyrelsens byrå för

barnavårdsfrågor inrättas en konsulent- eller inspektörsbefattning för den

halvöppna barnavården, har framförts den uppfattningen, att en dylik konsulentverksamhet

icke skulle vara av behovet påkallad, så länge den

statliga understödsverksamheten inskränker sig till blott ur arbetsmarknadssynpunkt

nyinrättade anstalter eller avdelningar. Denna uppfattning

kan jag icke dela. Även örn anspråk på en kontinuerlig statlig inspektion

och kontroll endast kan ställas gentemot statsunderstödda anstalter,

torde erfarenheten vittna örn behovet av en konsulentverksamhet på området.

För närvarande lia de av kommuner, sammanslutningar och enskilda

drivna anstalterna ingen auktoriserad rådgivningsmyndighet, till

vilken de kunna vända sig i frågor beträffande anstalternas utrustning och

drift. Bedan anordnandet av en statlig konsulentverksamhet skulle mot

en förhållandevis ringa kostnad för statsverket för dem innebära ett tillmötesgående

från statsmakternas sida, som skulle vara av betydelse för

deras verksamhet. Örn vidare den föreslagna bidragsverksamheten även

som avsett skall innebära en försöksverksamhet, där erfarenheter samlas för

en framtida utbyggnad av den statliga verksamheten på detta område, torde

det vara av betydelse att redan nu en befattningshavare tillsättes, som har

möjlighet att tillgodogöra sig dessa erfarenheter.

Pa grund av anförda skäl ansluter jag mig till befolkningsutredningens

förslag att socialstyrelsens byrå för barnavård förstärkes med en konsulent

eller inspektör för den halvöppna barnavården. I avvaktan på att erfarenhet

vinnes av verksamhetens omfattning och av den arbetsbörda, som kommer

att åvila denne befattningshavare, föreslår jag, att tjänsten blir en arvodestjänst

med ett årligt arvode av 10,000 kronor. Arvodet torde böra bestridas

från den i socialstyrelsens stat upptagna anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal, vilken post för budgetåret 1943/44 beräknats

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

till 671,000 kronor. Då vid denna beräkning hänsyn icke tagits till sagda

arvode, är det möjligt, att vid ett bifall till förslaget posten kan behöva

överskridas. Därest så skulle bliva nödvändigt, torde frågan om dylikt överskridande

få underställas 1944 års riksdag.

De önskemål, som av socialstyrelsen framförts örn ytterligare en tjänsteman

för fullgörandet av de uppgifter, som styrelsens befattning med den

halvöppna barnavården medföra, har jag icke ansett mig kunna tillmötesgå.

Befolkningsutredningen föreslår, att, för den händelse kompetent personal

i erforderlig utsträckning ej står att uppbringa vid den utökning av den

halvöppna barnavården, som de föreslagna åtgärderna kunna föranleda, det

skall medgivas socialstyrelsen att i samråd med ledningen för seminarierna

för lekskolelärarinnor anordna en kompletteringskurs för personer, som

redan nu arbeta inom den halvöppna barnavården men med bristfällig utbildning,

varigenom dessa skulle kunna erhålla kompetens som lekskolelärarinnor.

Enligt utredningens förslag skulle bidrag till kostnaderna för denna kurs

kunna av Kungl. Majit utanordnas ur reservationsanslaget till åtgärder för

arbetsmarknadens reglering m. m.

Jag anser mig kunna förorda en sådan anordning. En förutsättning för

att en dylik kurs kommer till stånd, är att det visar sig, att erforderlig

kompetent arbetskraft icke finnes att tillgå. Örn kursen göres ettårig, skulle

de genom kursen utbildade kunna träda i tjänst under år 1945.

Det har visserligen anförts, att denna kompletterande utbildning skulle

vara onödig, men denna uppfattning synes mig vara grundad på bristande

insikt örn de krav, som lämpligen böra ställas på den personal, som i den

halvöppna barnavården handhar barn i förskoleåldern. En utvidgning av

den halvöppna barnavården bör icke få föranleda, att på grund av ett tillfälligt

nödläge beträffande personaltillgången otillräckligt utbildad personal

i större utsträckning dispensvägen erhåller kompetensförklaring.

Beträffande kostnadsberäkningarna för de åtgärder, som föreslås för

budgetåret 1943/44, stöder jag mig på de kalkyler, som gjorts av befolkningsutredningen.

Utredningen räknar med att en utvidgning av den halvöppna

barnavården med 1,500 platser under nästa budgetår kan anses tänkbar.

Under förutsättning att samtliga platser komma att utgöra daghemsplatser,

skulle enligt befolkningsutredningen för årligt statsbidrag vara erforderligt

ett anslag av 200,000 kronor. I den här angivna förutsättningen bör enligt

min mening icke den betydelsen inläggas, att socialstyrelsen under nästa

budgetår endast skulle lämna statsbidrag till daghem. Yisserligen komma,

då utvidgningen lägges efter arbetsmarknadspolitiska linjer, i första hand

daghem och eftermiddagshem i fråga, enär främst dessa vårdformer fylla

de barnavårdsbehov, som inställa sig för mödrar, sysselsatta i näringslivet.

I den mån inrättandet av lekskola skulle kunna tillgodose samma behov

eller beräknas frigöra arbetskraft för hemarbete och dylikt eller eljest sociala

Utbildnings
frågor.

Kostnads
beräkningar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

skäl tala härför, bör även statsbidrag till nyinrättade lekskolor eller lekskoleavdelningar

kunna utgå.

Då statsbidraget förutsättes utgå halvårsvis i efterskott, komma, förutsatt

att bidrag börjar utgå för tiden från den 1 januari 1944, de 100,000 kronor,

som belöpa sig på budgetåret 1943/44, att utbetalas efter 1 juli 1944.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

medgiva, att under budgetåret 1943/44 må till ett belopp

av högst 100,000 kronor av statsmedel beviljas bidrag till

driften av anstalter för halvöppen barnavård i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående förordade grunder.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

65

Bilaga.

1941 års befolknlngsutrednings utkast

till

Kungörelse

angående statsbidrag till driften av anstalter för halvöppen

barnavård.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Statsbidrag enligt bestämmelserna i denna kungörelse skall utgå till kommun,

stiftelse, förening eller industriföretag för driften av anstalt för halvöppen

barnavård, som prövas fylla ett inom orten befintligt behov.

2§-

Anstalt för halvöppen barnavård skall för att komma i åtnjutande av statsbidrag

stå under tillsyn av socialstyrelsen samt vara anordnad enligt någon

av följande former:

a) daghem för beredande åt barn, som ännu icke uppnått skolåldern, av

heldags vistelse;

b) lekskola för beredande åt barn i åldern 4—6 år eller åt yngre barn,

vilka äro så utvecklade, att de lämpligen kunna fostras tillsammans med barn

i nyssnämnda ålder, av vistelse och fostran under begränsad tid av dagen;

samt

c) eftermiddagshem för beredande åt skolbarn av vistelse under tillsyn

efter skolarbetets slut för dagen.

Har vid lekskola inrättats avdelning för barn i åldern 2—3 år och finner

socialstyrelsen, efter hörande av förste provinsialläkare eller förste stadsläkare,

de hygieniska och pedagogiska krav, som böra ställas på dylik avdelning, vara

tillgodosedda, må statsbidrag utgå till driften jämväl av nämnda avdelning.

3§-

Såsom villkor för statsbidrag skall gälla:

a) att anstaltens lokaler godkänts såvitt avser daghem av socialstyrelsen

och beträffande annan anstalt av förste provinsialläkare eller förste stadsläkare;
b)

att anstalten står under ledning av person, som genomgått tvåårig utbildning

vid seminarium för småbarnsfostrarinnor eller av socialstyrelsen förklarats

skickad förestå anstalten;

c) att för anstalten gäller reglemente, som av socialstyrelsen godkänts;

samt

d) att verksamheten bedrives enligt en för minst ett år i sänder uppgjord

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 339. io68 <s 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

och av socialstyrelsen godkänd plan, upptagande högsta och lägsta tillåtna

antalet barn, antalet anställda med ovan under b) angiven kompetens samt,

därest avgifter skola utgå för vården, storleken av dessa avgifter.

4§-

Statsbidrag utgår dels såsom bidrag till avlönande av vid anstalten anställd

föreståndarinna samt till avlönande av vid anstalten anställd personal

med i 3 § b) angiven utbildning (lönebidrag), dels ock såsom bidrag till

kostnaderna för bespisning av de vid anstalten mottagna barnen (kostbidrag).

Kostbidrag må utgå allenast jämsides med lönebidrag.

5 §•

Lönebidrag utgår för föreståndarinna samt för personal med i 3 § b)

angiven utbildning, vilka åtnjuta dels årlig grundlön med följande minimibelopp,

nämligen i ortsgrupperna A, B och C 3 000 kronor, i ortsgrupperna

D, E och F 3 450 kronor samt i övriga ortsgrupper 3 900 kronor, allt inberäknat

värdet av utgående naturaförmåner, dels ock ålderstillägg efter tre,

sex, nio och tolv års väl vitsordad tjänstgöring, utgående vartdera med följande

årliga minimibelopp, nämligen i ortsgrupperna A, B och C 150 kronor,

i ortsgrupperna D, E och F 180 kronor samt i övriga ortsgrupper 210 kronor.

Lönebidrag utgår jämväl för personal, som i första stycket sägs, vilken

innehar deltidsanställning vid anstalt. Minimibeloppet av den sådan personal

tillkommande grundlönen bestämmes av socialstyrelsen efter vad med

hänsyn till tjänstgöringstid och andra omständigheter kan anses skäligen

motsvara enligt första stycket bestämd grundlön.

I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den av

Kungl. Majit jämlikt 6 § tredje stycket civila avlöningsreglementet fastställda

fördelningen.

Socialstyrelsen bestämmer för varje anstalt antalet befattningshavare, för

vilka lönebidrag utgår.

Lönebidrag utgår med en tredjedel av grundlönens minimibelopp ävensom

med hela minimibeloppet av utgående ålderstillägg.

6§-

Kostbidrag utgår med 15 öre för barn och dag i anstalt, där en måltid lagad

mat utspisas, samt med 30 öre för barn och dag i anstalt, där minst två måltider

lagad mat utspisas.

För barn under ett år, mottaget för heldagsvård, utgår kostbidrag med

15 öre för barn och dag.

Anstalt, som omfattar olika vårdformer, skall vid tillämpning av denna

paragraf anses såsom skilda anstalter, en för varje vårdform.

7 §•

Ansökning örn statsbidrag skall ställas till socialstyrelsen samt ingivas till

barnavårdsnämnden.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Ansökning skall innehålla uppgift om de lokaler, i vilka verksamheten är

avsedd att bedrivas, samt de personer, vilka skola förestå anstalten.

Ansökningen skall tillika vara åtföljd av sådant reglemente och sådan plan

som i 3 § sägs ävensom, därest anstalten drives av stiftelse, förening eller

bolag, ett exemplar av sammanslutningens stadgar.

8 §•

Barnavårdsnämnden skall insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande

till socialstyrelsen, som meddelar beslut örn statsbidrag.

Statsbidrag må, allenast örn synnerliga skäl därtill äro, beviljas på grund

av ansökning, som ingivits senare än tre månader före ingången av det verksamhetsår,

för vilket statsbidrag sökes.

Statsbidrag utbetalas halvårsvis i efterskott.

9 §•

Socialstyrelsen äger utfärda de ytterligare föreskrifter, som kunna erfordras

för tillämpningen av denna kungörelse samt för övervakningen av verksamheten

vid anstalt, för vilken statsbidrag utgår.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:506 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1943:260 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten