Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd

1943-02-19 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1943:70, Angående inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 70.

Nr 70.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande

av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd;

given Stockholms slott den 19 februari 1943.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda- utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 februari 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,

fråga örn inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd och anför

därvid följande.

Inledning.

De senaste årens snabba utbyggnad av försvarsorganisationen har medfört,

att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar eller

verkstäder ökats i sådan grad, att det varit nödvändigt att i viss omfattning

uppföra bostäder genom statens försorg. Bostadsbehovet har därvid tillgodosetts

efter i huvudsak tre olika linjer, nämligen genom uppförande av tjänstebostäder

med bostadstvång, genom anordnande av bostäder av egnahemstyp

Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 70.

412 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Majlis proposition nr 70.

samt genom uppförande av bostadshus för upplåtelse i första hand med bostadsrätt.

För uppförande av tjänstebostäder ha anvisats ett flertal anslag, i regel i

nära anslutning till fattade beslut örn uppsättande av nja förband eller andra

militära anläggningar. Bland förband med tjänstebostadsbebyggelse av större

omfattning må nämnas Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs, där sådana bostäder

uppförts med anlitande av anslag örn tillhopa 1,699,750 kronor, samt Gotlands

kustartilleri kår i Fårösund, för vilket förbands tjänstebostäder anvisats sammanlagt

1,292,000 kronor. Även vid Norrbottens flygbaskår i Luleå har erfordrats

statlig bostadsbyggnadsverksamhet av större omfattning. För uppförande

av bostadsbyggnader för personal vid sistnämnda förband ha sålunda

anvisats 1,095,000 kronor, varvid emellertid icke tagits slutlig ställning till

frågan, huruvida byggnaderna skola utnyttjas såsom tjänstebostäder i egentlig

mening, med bostadstvång, eller örn de skola på vanligt sätt uthyras till personalen.

Uppförandet av nu nämnda bostäder ävensom övrig tjänstebostadsbebyggelse

har handhafts av de militära förvaltningsorganen, vilka jämväl

svara för byggnadernas förvaltning.

Med hänsyn till de olägenheter av olika slag, som äro förbundna med tjänste

bostäder med bostadstvång, har staten under de senaste åren på vissa förläggningsorter

i stället låtit uppföra bostäder av egnahemstyp, vilka antingen

kunna i vanlig ordning förhyras av befattningshavarna eller ock kunna av dem,

eventuellt med hjälp av egnahemslån, friköpas. Till komplettering av det

förutnämnda tjänstebostadsbeståndet vid Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs

ävensom för tillgodoseende av bostadsbehovet i Karlsborg för Västgöta flygflottilj

samt ammunitionsfabrikens avdelning och tygstationen därstädes ha

sålunda anvisats tillhopa 4,300,000 kronor för uppförande av sammanlagt 86

lägenheter i Såtenäs och 107 lägenheter i Karlsborg, samtliga av enfamiljstyp.

Vidare ha anvisats 370,000 kronor för uppförande av 19 bostadslägenheter

av liknande typ för personal vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle.

Den nu nämnda byggnadsverksamheten har ägt rum i egnahemsstyrelsens

regi. Även förvaltningen av bostäderna handhaves av egnahemsstyrelsen.

För tillgodoseende av bostadsbehovet för personalen vid den nya centrala

torpedverkstaden i Motala har staten låtit uppföra ett antal lägenheter för

upplåtelse med bostadsrätt för en kostnad av omkring 1,625,000 kronor. Byggnaderna,

vilka äro sju till antalet och inrymma sammanlagt 136 lägenheter, ha

uppförts av försvarsväsendets verkstadsnämnd, varefter fastigheterna överlåtits

till en för ändamålet bildad bostadsrättsförening, vilken handhar förvaltningen

av fastigheterna. Verkstadsnämnden har till en början nödgats att

själv övertaga vissa lägenheter för uthyrning, men det har förutsatts, att lägenheterna

i största möjliga utsträckning skola innehavas med bostadsrätt av

befattningshavarna själva.

Bostadsbyggandet i Motala med anledning av torpedverkstadens förläggning

dit har jämväl erhållit statligt stöd på det sätt, att staten på vissa villkorbeviljat

ränte- och amorteringsfria lån till personal vid verkstaden, som byggtegnahem.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

Den av 1942 års riksdag beslutade fortsatta utbyggnaden av försvarskrafterna

kommer att kräva ytterligare åtgärder från statens sida för åstadkommande

av erforderligt antal bostäder för personalen vid försvarsväsendéts

olika förband och anläggningar. 1941 års försvarsutredning beräknade sålunda

i sitt betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet

(statens off. utredn. 1942:1), att för uppförande av bostäder av olika

slag inom försvarsväsendet under femårsperioden 1942/47 skulle erfordras

sammanlagt omkring 22,000,000 kronor.

Vid anmälan i statsrådet av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta

utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter förutsatte jag visserligen,

att vissa av försvarsutredningen beräknade byggnadsföretag för

bostadsändamål, för en kostnad av tillhopa inemot 7,000,000 kronor, skulle

kunna uppskjutas till tid efter femårsperiodens slut. Enär emellertid behovet

av tjänstebostäder vid en av de föreslagna nya flygflottiljerna på grund av

ändrad förläggningsort beräknades bliva avsevärt större än med den av försvarsutredningen

föreslagna förläggningsorten, beräknades kostnaderna för

anordnande av tjänstebostäder enligt propositionen till i runt tal 16,500,000

kronor. Emellertid framhöll jag att, i den mån det funnes möjligt att ersätta

dessa tjänstebostäder med egnahem, bleve inom den av mig angivna totala

kostnadsramen för byggnadsändamål medel disponibla för andra ändamål,

samt anförde härutinnan närmare följande.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har generell erinran riktats

mot att bostadslägenheter uppföras i mera väsentlig omfattning. Även försvarsberedningen

har framhållit såsom önskvärt, att statliga tjänstebostäder

anordnades i minsta möjliga utsträckning. För egen del får jag härutinnan

erinra, att jag redan tidigare vid flera tillfällen givit uttryck åt uppfattningen

att man i görligaste mån bör söka undvika tjänstebostadsformen med dess

bostadstvång och betydande statliga underhålls- och administrationskostnader.

Enligt min mening bör statens medverkan vid ordnandet av personalens bostadsfråga

endast ifrågakomma i de fall, då bostadsfrågan icke på annat sätt

kan lösas, exempelvis då man icke kan räkna med att bostadsbehovet kan tillgodoses

i allmänna marknaden å förläggningsorten eller då speciella hänsyn,

exempelvis avsides belägen tjänstgöringsort, tala för uppförande av tjänstebostäder.

Jag vill härtill framhålla, att under de senaste åren en sådan form

för såsom nödvändig ansedd bostadsbebyggelse eftersträvats, att befattningshavarna

skola antingen kunna förhyra de uppförda lägenheterna utan bostadstvång

eller ock få inköpa lägenheterna med äganderätt. Bostadsbebyggelsen

har därvid, när så funnits kunna ske, givits karaktären av egnahemsbebyggelse.

Så har exempelvis skett vid ordnandet av bostadsfrågan för Västgöta och

Skaraborgs flygflottiljer. Bebyggelsens ordnande har skett i egnahemsstyrelsens

regi, åt vilken jämväl tills vidare anförtrotts förvaltningen av de färdigställda

fastigheterna. De erfarenheter, som vunnits i samband med ifrågavarande

bebyggelse, synas giva vid handen, att den inslagna vägen är framkomlig

och att det nya systemet, speciellt egnahemsbildning, är att föredraga

framför tjänstebostadsbebyggelse. Det är därför min avsikt att föranstalta om

en utredning, huruvida icke det av försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet

skall kunna i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse.

Befinnes så kunna ske torde Kungl. Maj:t äga att av de anslag,

som ställas till förfogande för anordnande av tjänstebostäder, disponera medel

för anordnande av — förutom tjänstebostäder — jämväl egnahem i den utsträckning,

som inom ramen för tillgängliga anslag befinnes lämplig, varefter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

framdeles beslut torde böra fattas rörande anläggningarnas finansiering över

statens utlåningsfonder.

Huruvida den egnahemsbebyggelse, som enligt vad tidigare anförts kan

tänkas böra ifrågasättas, bör utföras i samma ordning som övrig byggnadsverksamhet

inom försvarsväsendet eller med anlitande av ett för ändamålet

särskilt tillskapat tillfälligt byggnadsorgan — att taga egnahemsstyrelsen i

anspråk för denna uppgift synes med hänsyn till verksamhetens omfattning

icke möjligt — torde icke i detta sammanhang böra avgöras. Åt denna fråga

torde emellertid Kungl. Maj :t böra framdeles ägna uppmärksamhet.

I propositionen 1942: 270 angående vissa kapitalinvesteringar i försvarsväsendets

fastighetsfond föreslog Kungl. Maj:t därefter riksdagen att till

vissa byggnadsarbeten å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1941/42 och

å riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa vissa reservationsanslag. Yid anmälan

i statsrådet av denna proposition ansåg jag mig — efter erinran örn vad

som anförts i propositionen 1942: 210 rörande uppförande av tjänstebostäder

— böra i begränsad omfattning räkna med medelsanvisning för sådana bostäder,

varvid jag förutsatte, att medel för detta ändamål i regel icke skulle

tagas i anspråk utan ytterligare utredning.

Yad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida (skrivelser

1942: 374 och 376). Riksdagen underströk emellertid vikten av att den av mig

förutsatta utredningen, huruvida icke det av försvarsutredningen beräknade

bostadsbehovet skulle kunna i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom

egnahemsbebyggelse, snarast komme till stånd.

Genom beslut den 30 juni 1942 uppdrog Kungl. Maj:t åt egnahemsstyrelsen

att, under beaktande av vad i ämnet anförts i förenämnda propositioner och

riksdagsskrivelser, i samråd med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse

samt marin- och flygförvaltningarna skyndsamt verkställa utredning rörande

möjligheterna att tillgodose det inom försvarsväsendet föreliggande behovet

av tjänstebostäder för de olika försvarsgrenarna genom egnahemsbebyggelse

av i huvudsak den karaktär, som tillämpats vid ordnandet av bostadsfrågan för

Västgöta och Skaraborgs flygflottiljer.

Kungl. Maj:t uppdrog vidare genom beslut sistnämnda dag åt försvarsväsendets

verkstadsnämnd att i samråd med egnahemsstyrelsen verkställa

utredning rörande bostadsbehovet vid nämnden underställda fabriker.

Med anledning av dåvarande överdirektören, numera landshövdingen E.

Lindebergs frånträdande av befattningen som egnahemsstyrelsens chef beslöt

Kungl. Maj:t den 20 november 1942 på framställning av styrelsen att återkalla

det styrelsen den 30 juni 1942 lämnade uppdraget samt att uppdraga åt Lindeberg

att inom försvarsdepartementet biträda med fullföljande av samma utredningsuppdrag.

Till Lindebergs förfogande har ställts ett antal experter, nämligen

verkställande direktören i Stufsta fastighetsaktiebolag T. Y. Delin,

byrådirektören H. Junaeus, arkitekten H.-A. Holst och docenten G. Ringborg.

Utredningsmannens promemoria.

I en den 30 oktober 1942 dagtecknad promemoria har landshövdingen

Lindeberg upptagit till behandling frågan om den lämpligaste formen för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 70.

organiserandet av den fortsatta statliga verksamheten för anskaffande av bostäder

för personal vid försvarsmakten.

I promemorian har till en början framhållits, att ifrågavarande verksamhet

icke vore av beskaffenhet att utan vidare kunna inordnas bland egnahemsstyrelsens

ordinarie arbetsuppgifter samt att ett sådant förfarande vid en

större utvidgning av verksamheten tvärtom ansetts medföra risk för intrång i

dessa. I likhet med vad som anförts i propositionen 1942: 210 har därför i promemorian

uttalats, att ett annat organ än egnahemsstyrelsen i framtiden borde

handlägga försvarets bostadsfrågor.

Såsom egnahemsstyrelsen i samråd med försvarsdepartementet och de

militära förvaltningsorganen planlagt sitt utredningsuppdrag, avsåges, enligt

vad i promemorian vidare anförts, dels åstadkommande av en översikt över det

jämsides med försvarsanordningarnas utbyggande uppkommande behovet av

bostäder samt ett preliminärt förslag till former för dettas tillgodoseende

alltefter förhållandena på olika platser, dels genomförande av vissa studier

rörande lämpliga och ekonomiska byggnadstyper och konstruktioner m. m.

som ledning bland annat för bedömande av kostnadsfrågan. Såvitt utredningsarbetet

syftade till en översikt över bostadsbehov och produktionsförutsättningar

på olika platser, borde detsamma fullföljas av Lindeberg. De byggnadstekniska

och byggnadsekonomiska undersökningarna hängde mer samman med

de faktiska byggnadsuppgifterna. Det syntes därför snarast vara till fördel,

örn, vid upprättande av en annan organisation för försvarsväsendets bostadsfrågor,

denna del av utredningsarbetet kunde överflyttas från egnahemsstyrelsen

till nämnda organisation.

Vidkommande omfattningen av den ifrågavarande statliga bostadsbyggnadsverksamheten

har utredningsmannen framhållit, att det

givetvis vore ur statens synpunkter önskvärt, örn all sådan personal, vilken

icke av speciella skäl måste bo inom förläggningsområden och dylikt, kunde

erhålla lämpliga bostäder i den öppna marknaden. Så syntes också kunna ske

i betydande utsträckning, särskilt i de större samhällena, även om i åtskilliga

sådana fall vissa åtgärder finge anses erforderliga för att stimulera den kommunala

eller enskilda företagsamheten.

Trots detta finge det anses ofrånkomligt, att staten själv svarade för bostadsanskaffningen

i vissa fall. Detta gällde framför allt förläggningar m. m. på

landsbygden eller i småsamhällen, där den rent civila efterfrågan på bostäder

vöre obetydlig. I sådana fall syntes statens medverkan för övrigt ej kunna begränsas

till bostädernas anskaffande, ty även om viss försäljning av egnahem

kunde väntas ske, borde man räkna med att konjunkturriskerna för sådan

bostadsbebj^ggelse som vore beroende av en militär anläggning skulle i många

fall avskräcka från enskild kapitalinvestering. Den statliga bostadsanskaffningen

syntes alltså komma att i viss utsträckning bli förknippad med statlig

bostadsförvaltning på sätt som skett vid de egnahemsstyrelsen anförtrodda

företagen.

Några hållbara sifferuppgifter rörande omfattningen av den sålunda erforderliga

statliga bostadsanskaffningen kunde icke framläggas, förrän före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

nämnda utredning slutförts. Det finge därför betraktas som endast ett antagande,

om till ledning för organisationsfrågans bedömande angåves en årlig

byggnadskostnad av 3—4 miljoner kronor eller för hela femårsperioden 15—20

miljoner kronor.

Yad därefter angår frågan vilket organ som bör handhava ifrågavarande

verksamhet har utredningsmannen erinrat örn att tillkomsten

av nya arbetsuppgifter efter hand medfört en ökning av antalet statliga

byggande organ samt framhållit, att denna utveckling i princip icke vore lycklig.

Tvärtom borde en centralisering eftersträvas. Samma synpunkt syntes

böra läggas på förvaltningen av staten tillhöriga fastigheter. Det funnes alltså

skäl, som talade för att de i detta sammanhang aktuella bostadsfrågornas handläggning

borde inordnas under någon av de myndigheter, som i andra avseenden

hade byggande och fastighetsförvaltning på sitt program.

Emellertid har utredningsmannen funnit svårigheterna härför uppenbara

samt därutinnan närmare anfört följande.

Det måste hållas i minnet, att dessa frågor kräva omedelbara åtgärder,

och att de myndigheter, som skulle kunna komma i fråga för uppgiften,

nämligen byggnadsstyrelsen och de militära förvaltningarna, knappast

för närvarande torde vara villiga eller i alla avseenden organisatoriskt anpassade

till att ta hand örn vare sig bostädernas uppförande eller förvaltning.

Ett i och för sig icke byggande organ som statens byggnadslånebyrå står

visserligen den tänkta verksamheten nära men torde i övrigt beträffande hithörande

frågor vara nära jämförbart med egnahemsstyrelsen och såsom långivande

organ icke särskilt lämpat för egen byggnadsproduktion.

En helt annan lösning av frågan kunde tänkas erhållas, genom att byggandet

anförtroddes åt ett enskilt organ, såsom H. S. B. eller Svenska riksbyggen

och för förvaltningen bildades lokala bostadsföreningar. Denna lösning förutsätter

emellertid även den i vissa fall en hundraprocentig statlig kapitalinvestering

i form av tertiär- och tilläggslån, nämligen där egnahems- eller

bostadsrättsformen icke är lämplig. Då för närvarande en rätt avsevärd

byggnadsproduktion bedrives inom respektive förläggningsorter med stöd av

dels statens tertiär- och tilläggslån dels kommunal subvention, riskerar man,

att en ökning av tilläggslånen upp till hundraprocentsgränsen skulle medföra

vidgade krav på hundraprocentig statlig kapitalinvestering och ett slappnande

av kommunens naturliga intresse att bidraga till bostadsfrågans lösning.

Med hänsyn till de svårigheter, som således uppenbarligen förelåge att

för närvarande anknyta verksamheten till något befintligt statens organ, har

utredningsmannen trots anförda principiella betänkligheter funnit förslaget

om ett nytt specialorgan för verksamheten för närvarande erbjuda den

närmast till hands liggande lösningen. Blott det bleve fastslaget, att detta

organ skulle ha provisorisk karaktär, syntes dess tillkomst icke i och för sig

inverka ofördelaktigt på en förestående rationalisering och centralisering av

statens byggnadsverksamhet m. m.

Beträffande inordnandet av arbetsuppgifterna för ett sådant särskilt organ

bland de statliga stödåtgärderna för bostadsanskaffning i allmänhet har utredningsmannen

anfört följande synpunkter.

Det skulle vara till uppenbar skada, örn en statlig bostadsanskaffning för

täckande av försvarsväsendets behov så bedreves, att den inom förläggnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70. 7

orterna medförde en minskning av de kommunala insatserna för bostadsbyggandet.

Likaså vore det olyckligt, örn staten syntes uppträda som konkurrent

på hyresmarknaden i dessa orter. Det är därför av vikt, att en statens

egen bostadsproduktion för försvarsväsendets räkning inskränkes till att gälla

de fall, där det visar sig påtagligt omöjligt att med stöd av statslån täcka

bostadsbehovet genom kommunal eller enskild företagsamhet eller där en viss

produktion av tjänstebostäder med bostadstvång befinnes oundgängligen nödvändig

invid kasernområde eller motsvarande. Likaså bör hyresersättningen

med nödigt hänsynstagande till vederbörande avlöningsreglementen ske enligt

de principer, som gälla beträffande i allmänna marknaden producerade bostäder,

vilka åstadkommits med stöd av genom statens byggnadslånebyrå utlämnade

statslån.

Den gränsdragning, som ovan angivits rörande det tilltänkta specialorganets

byggnadsproducerande verksamhet, kan måhända i ett avseende tarva

jämkning. Det torde nämligen förekomma en del fall, där byggnadsproduktionen

i allmänna marknaden icke kommer till stånd i för försvarsväsendet

erforderlig utsträckning, trots att möjligheterna till kommunalt stöd i kombination

med tertiär- och tilläggslån på vanligt sätt föreligga. Det vore kanske då

tänkbart, att ett tillvaratagande av de till buds stående kommunala insatserna

skulle kunna ske i en av ovannämnda specialorgan genomförd byggnadsproduktion.

Organet skulle i sådana fall komma att intaga samma ställning som

vilken kommunal eller kooperativ byggnadsföretagare som helst.

Utredningsmannan har framhållit, att för det ifrågasatta nyinrättade organet

för bostadsanskaffning endast två olika organisationsformer kunna diskuteras,

nämligen en nämnd eller ett statligt bolag. Efter en närmare undersökning

rörande de skäl, som kunna anses tala för och emot de olika organisationsformerna,

har utredningsmannen funnit sig böra förorda, att för ifrågavarande

ändamål inrättas en statlig nämnd, försvarsväsendets bostadsnämnd.

Den föreslagna nämndens uppgifter skulle, enligt vad utredningsmannen

vidare anfört, vara att i första hand verka för, att erforderlig bostadsanskaffning

såvitt möjligt komrne till stånd genom kommunal och enskild företagsamhet,

samt, där detta icke visade sig möjligt, själv projektera, bygga och

förvalta bostäder. Förvaltningsuppdraget borde avses omfatta även av egnahemsstyrelsen

uppförda bostäder vid Såtenäs, Karlsborg och Kinne-Kleva

samt övriga försvarsväsendet tillhöriga bostadshus, som icke vore belägna

inom kasernområde, flygplats eller motsvarande. Den försäljning av dylika

fastigheter för egnahemsändamål, som beräknades komma till stånd, skulle

självfallet också handhas av nämnden.

Beträffande den föreslagna nämndens organisation har i promemorian

anförts följande.

Bostadsnämnden bör förslagsvis bestå av ordförande jämte fyra ledamöter.

Såsom självskriven ledamot bör ingå nämndens verkställande direktör, varjämte

uppenbara skäl tala för att statens byggnadslånebyrå bör bli representerad

i nämnden. Vid handläggning av hyresärenden bör nämnden bereda tillfälle

för därtill av respektive kårer eller förbund utsedda personalombud, företrädande

officers- och underofficerskårerna samt försvarsväsendets civila

personal, att framföra sina synpunkter.

För fullgörande av ovan anförda arbetsuppgifter bör till nämndens förfogande

stå såväl speciell sakkunskap i fastighetsförvaltnings- och byggnadsfrågor

som allmänt administrativt dugliga arbetskrafter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

Förslagsvis bör nämndens arbete ledas av en verkställande direktör med

erfarenhet beträffande såväl bostadsproduktion som fastighetsförvaltning.

Under denne verkställande direktör bör sortera en byggnadsteknisk och en

allmän avdelning. För vinnande av en önskvärd anpassning till uppgifternas

omfattning vid olika tillfällen, bör personalen ur budgetär synpunkt uppdelas

i två kategorier, varav den ena, mera fast anställda avlönas från ett särskilt,

nämnden tilldelat avlöningsanslag och den andra från de olika byggnadsanslagen.

Under nyssnämnda avlöningsanslag böra anvisas medel till en chef och en

assistent på vardera byggnadstekniska och allmänna avdelningen samt till viss

biträdespersonal m. m. Beträffande personalvalet bör gälla att den byggnadstekniska

avdelningen skall vara i stånd att såväl projektera som leda en byggnadsverksamhet

och att å den allmänna avdelningen skall kunna handläggas

såväl allmänt administrativa och kamerala göromål som fastighetsförvaltningsärenden.

De årliga kostnaderna för nämndens verksamhet ha i promemorian

beräknats till 90,000 kronor på grundval av följande uppställning.

Arvoden: Ordförande ....................................... förslagsvis kronor 2,000

Tre särskilda ledamöter ..................... » » 3,000

Verkställande direktör ........................ » » 16,000

Chef för byggnadstekniska avdelningen » » 12,000

Assistent å byggnadstekniska avdelningen » » 8,000

Chef för allmänna avdelningen ............ » » 10,000

Assistent å allmänna avdelningen ......... » » 6,000

Biträdespersonal m. m...................... » » 9,000

Kronor 66,000

Omkostnader: Reseersättningar (i den mån dessa

icke böra påföras byggnadsanslagen) » » 12,000

Expenser .................................... » » 12,000

Kronor 24,000

Det till biträdespersonal m. m. beräknade beloppet inbegrepe även ersättningar

för anlitande av juridisk sakkunskap.

Sådana avlöningskostnader för personal hos nämnden, som beräknades böra

bestridas från de olika byggnadsanslagen, avsåge dels mera tillfälliga teknici

och biträdespersonal, dels den organisation, som krävdes för byggande och

övervakning.

För nyanskaffning av inventarier har ett belopp av 7,500 kronor ansetts

erforderligt, varvid emellertid förutsatts, att egnahemsstyrelsen skulle kunna

till nämnden överlåta ett mindre antal inventarier, som i samband med den

bostadsbyggande verksamheten för försvaret inköpts med utnyttjande av anvisade

byggnadsanslag.

Yttranden.

I yttranden, som efter remiss avgivits över promemorian, har förslaget örn

inrättande av en särskild nämnd för bostadsanskaffning inom försvaret

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flygförvaltningen, försvarsväsen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

9

dets verkstadsnämnd, statens byggnadslånebyrå, allmänna lönenämnden och

egnahemsstyrelsen. Flygförvaltningen och verlcstadsnämnden ha därvid särskilt

framhållit angelägenheten av att åtgärder i angivet syfte snarast vidtagas.

övriga hörda remissmyndigheter, arméförvaltningens civila departement

och fortifikationsstyrelse, marinförvaltningen, byggnadsstyrelsen, statskontoret

och riksräkenskapsverket, ha däremot avstyrkt förslaget.

I vissa yttranden har särskilt framhållits, att det föreliggande förslaget

borde betraktas allenast som ett provisorium i avbidan på den definitiva utformningen

av den centrala förvaltningsorganisationen inom försvaret.

De myndigheter, som avstyrkt förslaget, ha samtliga ansett, att de uppgifter,

som enligt förslaget skulle tillkomma den nyinrättade nämnden, lämpligen

kunna handhavas av de nuvarande militära byggnadsorganen.

Byggnadsstyrelsen har sålunda framhållit, att till den stora apparat, som

måste stå till förfogande för genomförande av den stora och omfattande

militära byggnadsverksamheten under de närmaste åren, utan svårighet borde

kunna anknytas den förhållandevis begränsade uppgiften med ifrågavarande

bostadsanskaffning. Byggandet, såväl det rent militära som för bostadsändamål,

komme att ske inom i huvudsak samma ortsområden, varför betydande

besparingar i fråga örn kontroll och annan personal borde kunna göras. Slutligen

syntes väl de militära lokala förvaltningsorganen få taga hand örn förvaltningen

av de färdiga bostadshusen.

Liknande synpunkter ha anförts av riksräkenskapsverket, som framhållit,

att örn förvaltningarna icke omedelbart skulle kunna övertaga bestyret med

en tillfällig forcering av bostadsbyggandet, hela frågan syntes kunna lösas

på ett både billigare och ändamålsenligare sätt genom att förvaltningarna

dels tillfördes erforderlig tillfällig personalförstärkning och dels ålades att

i hithörande ärenden samråda med statens byggnadslånebyrå. De militära

bostäder, som redan uppförts genom egnahemsstyrelsens försorg och som

alltjämt vore statsegendom, borde därvid överföras till vederbörande delfonder

av försvarsväsendets fastighetsfond samt förvaltas i samma ordning

som de redan nu å denna fond redovisade bostäderna. Skulle emellertid ett

särskilt organ tillsättas för förvaltning av militära bostadslägenheter, borde

detta organ övertaga förvaltningen av samtliga militära bostadsbyggnader,

vilket bland annat skulle förutsätta att en särskild kapitalfond för ändamålet

inrättades.

Statskontoret har erinrat om att armé- och flygförvaltningarna redan utrustats

med civila byggnadsorgan, vilka borde, eventuellt på lämpligt sätt

kompletterade, kunna åtaga sig byggnadsverksamheten i fråga, varvid erforderlig

byggnadsverksamhet för marinen syntes kunna skötas av arméförvaltningen.

Vad anginge förvaltningen av bostäderna kunde statskontoret

icke tillstyrka, att denna handhades såväl av de militära förvaltningsorganen

som av den nya nämnden. Såväl byggnadsverksamheten som fastighetsförvaltningen

syntes bliva så intimt beroende av militära förhållanden, att det

måste framstå såsom angeläget, att verksamheten icke omhänderhades av ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

fristående organ utan direkt infogades i militärförvaltningarna. I avvaktan

på inrättandet av en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning syntes

verksamheten antingen böra handhavas av egnahemsstyrelsen i de delar

densamma hittills ombesörjts av styrelsen eller, därest detta icke skulle anses

möjligt, anförtros åt de civila byggnadsorganen inom armé- och flygförvaltningarna.

Arméförvaltningens civila departement och fortifikationsstyrelse ha ansett

det inom styrelsen inrättade byggnadskontoret vara väl lämpat för omhänderhavande

av ifrågavarande byggnadsverksamhet, vilken vad lantförsvaret beträffade

knappast kunde förutsättas bliva av sådan omfattning, att den skulle

nämnvärt påverka byggnadskontorets verksamhet i övrigt. Eventuellt borde

för omhänderhavande av den medelsförvaltning, som kunde komma att påläggas

fortifikationsstyrelsen i samband med erhållna lån från statens byggnadslånebyrå,

inom byggnadskontoret inrättas en särskild kameraldetalj,

där fackkunskapen i hithörande delar på egnahemsområdet borde vara

representerad. Därest uppdraget att ombesörja ifrågavarande bostadsbebyggelse

lämnades de olika försvarsförvaltningarna, syntes det vidare lämpligt,

att en tremannanäinnd med en representant från envar av försvarsgrenarna

tillsattes för åvägabringande — eventuellt efter samråd med egnahemsstyrelsen

eller representant för denna — av största möjliga enhetlighet

beträffande byggnadsverksamheten och upplåtelse av färdigställda bostadslägenheter.

Förvaltningen av de uppförda byggnaderna syntes utan

svårighet kunna ombesörjas av fortifikationsstyrelsen underordnade myndigheter,

i vilkas tjänsteåligganden redan nu i vissa fall inginge att förvalta liknande

byggnader, s. k. uthyrningsfastigheter.

Marinförvaltningen har vitsordat, att inrättande av en särskild nämnd

för ifrågavarande ändamål skulle medföra vissa fördelar. Sålunda skulle

detta organ ha större förutsättningar att animera kommuner och enskilda

till privat bostadsproduktion än annan statlig institution. Förutsättningarna

för att det nyproducerade bostadsbeståndet finge en sådan utformning, att

detsamma, örn förändrade villkor för försvarsmakten skulle inträda, genom

försäljning kunde återföras till allmänna hyresmarknaden, kunde även förväntas

bliva bättre tillvaratagna. Desslikes kunde de militära cheferna bliva

befriade från uppdraget att reglera bostadsfrågorna för sina underlydande,

varjämte större likformighet beträffande standard och utformning av bostadsbeståndet

skulle erhållas. Beträffande de av den tilltänkta organisationen

producerade bostadslägenheterna skulle hyressättningen genomföras enligt

de principer, som gällde för i allmänna marknaden producerade bostäder,

varvid de villkor, som av statens byggnadslånebyrå vore förknippade med

utgivande av tertiär- och tilläggslån, skulle bliva normerande.

Emellertid har marinförvaltningen funnit vissa olägenheter vara förenade

med den föreslagna organisationen samt därutimian anfört följande.

Det synes sålunda marinförvaltningen att ett organ, som erhåller den i

promemorian tilltänkta arbetsuppgiften att dels producera, dels förvalta

fastigheter, icke kan bliva av provisorisk karaktär. Den i promemorian fram
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

lagda kostnadsberäkningen vad gäller löner och administration för nämnda

organ tager icke hänsyn till ofrånkomliga utgifter för de lokalförvaltningar,

vilka bliva en nödvändig följd av arbetsuppgiftens omfattning. Å andra sidan

finnas för marinens vidkommande å de platser där bostadsproduktion är

erforderlig, sådana lokalförvaltningar med nödig teknisk erfarenhet.---

I den män bostäder måste produceras för befattningshavare, vilka icke

med nödvändighet måste vara direkt boende inom kasernområde, finnes vid

anlitande av marinförvaltningen som marinens byggande organ inga hinder

för denna bostadsproduktions utformning på sådant sätt, att bostadsbeståndet

vid behov kunde överföras i allmänna marknaden. — En framtida försäljning

av särskild bostadsbyggnad kan även tänkas möjliggjord genom av

Kungl. Majit i särskild ordning utfärdade föreskrifter.

Då det av promemorian synes framgå, att det nya organet endast skulle

befatta sig med sådana bostäder, som icke hava karaktären av direkta tjänstebostäder

—- d. v. s. samtliga utom kasernområdets inhägnad belägna bostäder

— skulle härigenom uppstå en dualism i fastighetsförvaltningen, innebärande

möjlighet till irritation. Den föregivna vinsten av att viss militärchef befrias

från inflytandet på bostadsfrågorna blir under sådana omständigheter

illusorisk.

Den likformighet i bostadsbeståndet, som genom det nyskapade organet

skulle garanteras, kan erhållas på andra vägar.

Marinförvaltningen har slutligen framhållit, att å de orter, exempelvis

Fårösund, där bostadsproduktion på grund av försvarsplanens genomförande

blir erforderlig, tidigare liknande bostadsproduktion planlagts genom ämbetsverkets

försorg.

T fråga örn den föreslagna nämndens arbetsuppgifter lia i ett par

av remissyttrandena anförts vissa synpunkter.

Statens byggnadslånebyrå har sålunda påpekat, att det bostadsbehov,

vars tillgodoseende de senaste årens statliga stödåtgärder avsett att tjäna, i

betydande utsträckning haft sammanhang med militära förläggningar och

krigsindustriell expansion. I huvudsak hade denna bostadsbyggnadsverksamhet

på militära förläggnings- och krigsindustriorter skett på öppna marknaden

under medverkan i högre eller lägre grad av vederbörande kommun.

Byggnadslånebyrån hade sig bekant, att i ett stort antal fall nyligen igångsatts

eller planerades omfattande bostadsbyggnadsverksamliet, varvid initiativet

från kommunens eller byggnadsföretagarens sida betingats av väntad

tillväxt i bostadsbehovet till följd av försvarsåtgärder. — På större eller

medelstora orter eller överhuvud orter med en utbildad bostadsmarknad

syntes det i allmänhet icke vara lämpligt eller ens möjligt att särskilja de

militära bostadsbehoven från ortens allmänna bostadsbehov. Det läge i

sakens natur, att växlingar i en viss personalkategoris bostadsbehov till följd

av förändringar i familjeförhållanden och hushållssammansättning, förflyttningar

o. s. v. lättare kunde mötas inom en större, differentierad bostadsmarknad

än inom ett mindre, för speciella ändamål iordningställt bostadsbestånd.

Det vore även värt att påpeka, att enligt en allmän erfarenhet hyressättningen

lätt gåve anledning till konflikter, när ett statligt (eller kommunalt)

organ stöde som hyresvärd. — I vissa fall vöre det dock nödvändigt

att ett statligt organ direkt svarade för bostadsanskaffningen och — åt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

minstone delvis eller till en tid — för bostädernas förvaltning. Det gällde

därvid i första liand bebyggelse på orter utan utbildad bostadsmarknad samt

bebyggelse i nära anslutning till militära förläggningar, som exklusivt vore

avsedda för viss personal.

Byggnadslånebyrån har understrukit angelägenheten av att det föreslagna

organets byggnadsproducerande verksamhet begränsades till dessa fall. Den

omständigheten, att militära förläggningar eller krigsindustri påverkat bostadsbyggnadsbehovet

på en ort borde icke i och för sig anses motivera bostadsbyggande

i statlig regi (men väl att kraven på kommunens ekonomiska uppoffringar

reducerades). Skulle tillkomsten av ett statligt organ för bostadsanskaffning

medföra, att kommunernas känsla av ansvar för bostadsförsörjningen

slappades, vore det risk för att den ansvarsfördelning mellan stat och

kommuner, varpå den nuvarande bostadspolitiken byggde, rubbades och att

bostadsförsörjningen som helhet försämrades.

I fråga örn det föreslagna organets uppgifter borde enligt byggnadslånebyråns

mening den byggnadsproducerande verksamheten framhävas. Med

hänsyn till organets i promemorian betonade provisoriska karaktär måste

frågan örn dess funktioner som bostadsförvaltande organ i fortsättningen

bedömas mera tveksamt eller måhända tills vidare lämnas öppen. Byrån

förutsatte, att det komme att uppfattas som angeläget att i så stor utsträckning

som vöre praktiskt möjligt efter bostadshusens färdigställande överflytta

förvaltningen på andra händer genom egnahemsupplåtelser, successivt

bildande av bostadsrättsföreningar samt överförande till vederbörande militära

förvaltningar eller till ett i framtiden bildat centraliserat förvaltningsorgan.

Flygförvaltningen har framhållit, att den föreslagna nämnden icke borde

befatta sig med de bostäder, som av militära skäl eller eljest av vederbörande

försvarsgrens förvaltning prövades oundgängligen nödvändiga som

tjänstebostäder med bostadstvång, liksom icke heller med bostadsbyggnader

av annat slag, som uppfördes inom en flygflottiljs (motsvarande) område.

Även andra omständigheter kunde tänkas uppkomma, som gjorde det önskvärt,

att enstaka bostäder av annat slag i fortsättningen uppfördes och förvaltades

av flygförvaltningen. Nämndens arbetsplan borde vara upplagd så

att i första hand de kommunala myndigheterna intresserades och det privata

byggnadsinitiativet stimulerades, varigenom största möjliga antal bostadslägenheter

på detta sätt frammanades. Kunde ett tillräckligt antal bostäder

erhållas på denna väg, hade nämnden nått sitt mål. I annat fall skulle nämnden

genom egen byggnadsverksamhet fylla det underskott, som funnes i

bostadsvolymen.

I några av yttrandena har berörts frågan örn den föreslagna nämndens

organisation.

Byggnadsstyrelsen har sålunda funnit den föreslagna organisationen

onödigt omfattande och kostnadskrävande. Då enligt förslaget kostnaderna

för dels viss biträdespersonal och dels den organisation, som krävdes förbyggande

och övervakning, skulle bestridas från de olika byggnadsanslagen,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70. 13

ifrågasatte styrelsen, om icke detta huvudsakligen administrativa centralorgan

skulle kunna givas en betydligt enklare och billigare form.

jEgnahemsstyrelsen har ifrågasatt, örn det vore nödvändigt, att under nämndens

verkställande direktör sorterade särskilda avdelningschefer. En annan

lösning syntes vara, att personalen — bortsett från verkställande direktören

— komme att utgöras av en eller möjligen två byggnadsassistenter, en

sekreterare och en kamrerare med ett arvode av förslagsvis 10,000 kronor för

envar av dessa.

Statskontoret har ansett, att den föreslagna anordningen med vissa till

storleken icke angivna avlönings- och reseersättningskostnader, vilka skulle

belasta byggnadsanslagen, icke vore förenlig med gällande anslagsprinciper.

Slutligen har allmänna lönenämnden, vilken ur de synpunkter nämnden

haft att företräda icke funnit de i promemorian framlagda förslagen föranleda

någon erinran, förordat, att den föreslagna nämnden gåves en benämning,

som i högre grad än den föreslagna toge sikte på själva byggnadsverksamheten

och som icke kunde föranleda förväxling med statens bostadsnämnd.

Såsom inledningsvis anförts har den snabba utbyggnaden av försvarsorga- Departementsnisationen

under de senaste åren medfört vissa svårigheter, då det gällt att Zeferi,

skaffa bostäder för försvarsväsendets personal, och staten har därför nödgats

i viss utsträckning själv låta uppföra bostadslägenheter, på vissa orter

i tämligen stor omfattning. Den vid 1942 års riksdag beslutade ytterligare

utbyggnaden av försvarskrafterna under femårsperioden 1942/47 har beräknats

komma att jämväl i fortsättningen föranleda vissa svårigheter av angiven

art. Jag vill sålunda erinra örn att statens kostnader för uppförande

av bostäder för personal vid försvarsväsendet enligt 1942 års försvarsbeslut

— i avbidan på den numera genom egenahemsstyrelsen påbörjade och av

landshövdingen Lindeberg fortsatta utredningen rörande möjligheterna att

tillgodose bostadsbehovet genom egnahemsbebyggelse eller på annan väg —

beräknats till i runt tal 16.5 miljoner kronor, i vilket belopp icke inbegripits

kostnaderna för uppförande av bostäder vid försvarsväsendets verkstadsnämnd

underställda fabriker.

Vid bedömandet av frågan örn de lämpligaste formerna för anskaffande

av bostäder i erforderlig omfattning på platser med militära förläggningar

eller andra militära anläggningar får icke bortses från det nära samband,

som förefinnes mellan detta spörsmål och frågan örn statens bostadspolitik

i övrigt. Statens byggnadslånebyrå har också i sitt yttrande påpekat, att det

bostadsbehov, som tillgodosetts med hjälp av de senaste årens statliga stödåtgärder,

i betydande utsträckning ägt samband med militära förläggningar

och krigsindustriell expansion samt att kommuner och enskilda

på senare tid i ett stort antal fall tagit initiativ till bostadsbyggande,

som sammanhänger med väntad tillväxt av bostadsbehovet till följd av

försvarsåtgärder. Det är av stor vikt, att den känsla av ansvar för

bostadsförsörjningen, som kommunerna sålunda givit uttryck för, icke avtrubbas

genom olämpligt avvägda statliga åtgärder. En utveckling i sådan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

riktning skulle kunna rubba grunderna för den av statsmakterna bedrivna

sociala bostadspolitiken.

Jag utgår sålunda från att bostadsbehovet på de olika förläggningsorterna

i första hand skall tillgodoses genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet,

givetvis i erforderliga fall med statligt stöd enligt de grunder, som

gälla för bostadsbyggnadsverksamheten i övrigt. Vid uppkommande svårigheter

på en viss ort beträffande bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första

hand vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet

på orten. Endast för det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa, bör

staten mera direkt engagera sig i bostadsbyggandet.

Då det gäller att välja den lämpligaste formen för den bostadsanskaffning

i statlig regi, som sålunda i vissa fall kan visa sig erforderlig, må till en

början framhållas, att jag vid åtskilliga tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,

att tjänstebostäder i egentlig mening, med bostadstvång för

vederbörande befattningshavare, med hänsyn till därmed förenade olägenheter

av olika slag böra uppföras allenast då detta av särskilda skäl visar

sig ofrånkomligt. Tjänstebostäder synas således böra komma i fråga allenast

för personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas

beskaffenhet måste bo inom vederbörligt förläggningsområde eller dess

omedelbara närhet. För övrig personal bör icke gälla något bostadstvång,

och bostadsbyggandet för denna personal bör alltså i princip taga sikte på

uppförande av bostäder av de typer som förekomma på den allmänna bostadsmarknaden.

Därvid kunna i huvudsak två olika former av bostadsbyggande

komma i fråga, å ena sidan uthyrningsfastigheter samt å den andra egnahem

eller bostäder för upplåtelse med bostadsrätt. Inom försvarsväsendet ha

båda formerna kommit till användning. De därvid vunna erfarenheterna äro

icke så uttömmande, att ett slutligt omdöme kan givas rörande vilken av

dessa upplåtelseformer som är den lämpligaste. Sociala skäl synas mig dock

tala för att bostäder av egnahemstyp böra givas företräde där så är möjligt.

För befattningshavare, som kunna beräknas komma att bliva stadigvarande

bosatta på en och samma ort eller som eljest kunna förväntas ha intresse

för saken, bör staten alltså inrikta sig på att uppföra bostäder av egnahemstyp

eller eventuellt, örn så befinnes lämpligt, fastigheter för upplåtelse med

bostadsrätt. Bostadslägenheterna böra därvid snarast möjligt överlåtas till

befattningshavarna, vilka sålunda därefter själva skulle svara för sina bostadsfrågor.

Endast för personer, som icke äro stadigvarande anställda eller

som icke äro benägna eller ha möjlighet att för längre tid bosätta sig på

samma plats, böra uppföras bostadsbyggnader, som varaktigt skola kvarbliva

i statens ägo. Eventuellt kunna därvid byggnaderna anordnas såsom

hyreshus.

Jag har ansett mig böra på detta tämligen utförliga sätt angiva de riktlinjer,

efter vilka den statliga bostadsanskaffningen för försvarets personal

enligt min mening bör ox-dnas. Denna fråga är nämligen av särskild betydelse,

då det gäller att lösa de organisatoriska spörsmål som sammanhänga med försvarets

bostadsfrågor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

I den av utredningsmannen upprättade promemorian har i sådant hänseende

föreslagits, att de med bostadsanskaffningen sammanhängande frågorna

ävensom förvaltningen av de bostadsfastigheter, som uppföras genom statens

försorg, skola handhavas av ett särskilt för ändamålet inrättat organ, en

försvarsväsendets bostadsnämnd, vilken skulle ha till uppgift dels att verka

för att erforderlig bostadsanskaffning såvitt möjligt kommer till stånd genom

kommunal eller enskild företagsamhet, dels, där detta icke visar sig möjligt, att

själv projektera och låta bygga bostäder, dels slutligen att förvalta av staten

uppförda bostäder, som icke äro belägna inom kasernområde, flygplats eller

motsvarande. Det sålunda framlagda förslaget har mött gensagor i flera av

de över promemorian avgivna yttrandena. De avstyrkande myndigheterna

ha samtliga varit av den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet lämpligen

bör kunna handhavas av de redan befintliga militära byggnadsorganen,

eventuellt med någon förstärkning av dessas organisation. Däremot har —

något som vid bedömandet av förevarande spörsmål bör särskilt uppmärksammas

— det föreliggande förslaget tillstyrkts av de myndigheter, som äga

speciell erfarenhet rörande statlig bostadsproduktion av större omfattning

för försvarets räkning genom särskilt organ (egnahemsstyrelsen), nämligen

flygförvaltningen och försvarsväsendets verkstadsnämnd. Även marinförvaltningen,

vilken jämväl äger viss erfarenhet på detta område, har vitsordat, att

ett sådant organ äger vissa fördelar framför de militära förvaltningsmyndigheterna,

ehuru ämbetsverket av andra skäl funnit sig böra avstyrka förslaget

örn inrättande av ett särskilt organ.

Vid min granskning av de yttranden, i vilka utredningsmannens förslag

sålunda avstyrkts, har jag icke kunnat undgå att finna, att dessa myndigheter

fäst avseende framför allt vid den rent bostadsbyggande verksamheten.

Såsom av det förut anförda framgår är emellertid detta blott en av de uppgifter,

som måste lösas i samband med ordnandet av bostadsfrågorna inom

försvaret. Den statliga verksamheten på detta område bör ju i första hand

gå ut på att söka åvägabringa, att erforderligt antal bostäder kommer till

stånd genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet, eventuellt med

finansiellt stöd genom statens byggnadslånebyrå. Det organ, som skall handhava

dessa uppgifter, bör ha en verklig ambition att ernå ett gott resultat

på detta område och vara förtroget med den sociala bostadspolitiken i allmänhet.

En väsentlig del av verksamheten kommer tydligen att bestå i förhandlingar

med kommunala organ, enskilda sammanslutningar och andra

intresserade parter i syfte att befrämja bostadsproduktion i annan form än

genom direkt statlig verksamhet. Det kan ifrågasättas, huruvida de militära

förvaltningsorganen, även örn de på ett eller annat sätt förstärkas, lämpa sig

för verksamhet av denna speciella art, som i väsentliga stycken avviker från

den för dessa förvaltningsorgan normala. Åtminstone under nuvarande förhållanden,

med en forcerad byggnadsverksamhet för rent militära ändamål,

torde de icke ha möjlighet att tillfredsställande inrätta sig för dessa uppgifter.

Den verksamhet, som måste åvila det bostadsproducerande organet

efter det respektive byggnader uppförts, bör enligt vad i det föregående fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majits proposition nr 70.

hållits i första hand gå ut på ett överförande av de nya bostadslägenheterna

i befattningshavarnas ägo. Denna socialpolitiska uppgift torde icke heller

kunna med fördel fullgöras av de militära förvaltningsorganen.

Enär de militära förvaltningsorganen sålunda enligt min mening icke kunna

anses lämpliga för fullgörande av vissa mycket väsentliga uppgifter, som

sammanhänga med verksamheten för anskaffande av bostäder inom försvaret,

och det ej synes möjligt att anlita egnahemsstyrelsen för dessa uppgifter

samt de av utredningsmannen anförda skälen mot anlitande av något icke

statligt organ synas övertygande, anser jag mig böra ansluta mig till

det av utredningsmannen framlagda förslaget örn inrättande av ett särskilt

organ för ifrågavarande verksamhet. Erfarenheten från den av

egnahemsstyrelsen bedrivna byggnadsverksamheten på ett par militära

förläggningsorter torde giva vid handen, att ett från de militära myndigheterna

fristående organ med ekonomisk fördel kan handhava sådan

verksamhet även på older med samtidig byggnadsverksamhet genom de

militära byggnadsorganen. De fördelar ur ekonomisk synpunkt, som stå

att vinna i fråga örn byggnadskontroll och dylikt vid byggnadsproduktion

genom ett och samma organ, torde alltså icke böra överskattas.

Då jag på sätt här anförts förordar inrättande av ett särskilt organ för

handhavande av vissa bostadsanskaffningsfrågor inom försvaret, vill jag

emellertid framhålla, att detta organ bör få provisorisk karaktär. Sedan den

med försvarsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen samt verksamheten

för överförande av vissa fastigheter i befattningshavarnas ägo i det

väsentliga avslutats, torde återstående uppgifter, i första hand den framtida

förvaltningen av de fastigheter, som fortfarande skola tillhöra staten, böra

överlämnas till annat lämpligt statsorgan.

Det särskilda organ för anskaffning av bostäder, som enligt vad nyss anförts

bör inrättas, synes i enlighet med utredningsmannens förslag böra

organiseras såsom en nämnd, vilken för undvikande av förväxling med statens

bostadsnämnd lämpligen bör kunna benämnas försvarets bostadsanskaffningsnämnd.

Nämndens huvudsakliga uppgifter böra, i anslutning till vad i det föregående

och i utredningsmannens promemoria anförts, vara dels att verka för

att erforderlig anskaffning av bostäder för försvarets personal såvitt möjligt

kommer till stånd genom kommunal eller enskild företagsamhet, dels att fullfölja

vissa av utredningsmannen påbörjade studier rörande lämpliga och ekonomiska

byggnadstyper och konstruktioner m. m. för ifrågakommande bostadsbebyggelse,

dels att, därest bostadsbehovet icke kan tillgodoses genom

kommunal eller enskild företagsamhet, själv projektera och låta uppföra erforderliga

bostadslägenheter, såvida icke särskild utredning giver vid handen,

att tjänstebostäder med bostadstvång bör ifrågakomma, dels slutligen att tills

vidare förvalta de av nämnden uppförda bostadslägenheter, som icke överföras

i enskild ägo. Nämnden torde även böra övertaga förvaltningen av de

av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshusen i Såtenäs och Karlsborg. De

för personal vid marinens skifferoljeverk å Kinnekulle uppförda lägenheterna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

torde däremot vid bifall till i särskild proposition framlagt förslag örn

Svenska skifferoljeaktiebolagets övertagande av verket icke böra förvaltas av

nämnden. I sin verksamhet bör nämnden låta sig angeläget vara att samråda

med de militära myndigheterna och att, i den mån så befinnes lämpligt, anlita

den organisation och de resurser som stå till dessas förfogande.

Beträffande nämndens organisation kan jag i huvudsak ansluta mig till

utredningsmannens förslag. Nämnden torde böra bestå av lämpligt antal

av Kungl. Majit utsedda ledamöter, därav en ordförande. Jag utgår från att

statens byggnadslånebyrå skall på lämpligt sätt representeras i nämnden.

Nämndens arbete bör ledas av en chef, tillika ledamot av nämnden, med erfarenhet

såvitt möjligt beträffande såväl bostadsproduktion som fastighetsförvaltning.

Såsom i promemorian föreslagits torde av den för nämndens

verksamhet i övrigt erforderliga personalen allenast den mera fast anställda

böra avlönas från de för nämnden speciellt anvisade anslagsmedlen, medan

kostnaderna för den mera tillfälligt anställda personal, som erfordras för de

särskilda byggnadsföretagens projektering och genomförande, ävensom vissa

andra administrationskostnader skola få — på sätt hittills vid genomförandet

av likartad bostadsbebyggelse skett — bestridas från de olika byggnadsanslagen.

Den av utredningsmannen föreslagna inre organisationen av nämnden,

med en byggnadsteknisk och en allmän avdelning, vardera med en avdelningschef

jämte assistent och biträdespersonal, synes mig i huvudsak väl avvägd.

Emellertid torde det icke vara erforderligt eller lämpligt att i detta sammanhang

i detalj fastlåsa nämndens inre organisation, enär denna bör kunna i

viss mån jämkas med hänsyn till de personliga kvalifikationerna hos de personer,

som komma i fråga för anställning i nämnden. Vid organisationens

definitiva utformning böra givetvis alla möjligheter till besparing iakttagas.

Det torde böra övervägas, huruvida icke ersättning till nämndens ordförande

och ledamöter bör utgå med dagarvode enligt kommittékungörelsen

i stället för, såsom av utredningsmannen föreslagits, med visst belopp per

år. Ersättning till nämndens tjänstemän bör utgå i form av arvoden, å vilka

rörliga förmåner icke böra utgå. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att

fastställa dessa arvoden. Jag förutsätter, att nämndens fasta organisation

skall kunna upprätthållas inom ramen för den av utredningsmannen angivna

kostnadssumman, 90,000 kronor per år. Av detta belopp beräknar jag i anslutning

till utredningsmannens förslag, att 65,000 kronor erfordras till avlöningar

och 25,000 kronor till omkostnader.

I likhet med utredningsmannen utgår jag från att några särskilda kostnader

för den lokala förvaltningen av de under nämndens förvaltning stående

fastigheterna icke skola behöva uppkomma. För liyresuppbörd och dylikt

torde nämnden kunna anlita de militära lokalförvaltningsorganen, vilka jämväl

böra biträda nämnden i fråga örn erforderliga reparationer m. m.

Såsom av utredningen i ärendet framgår är det av vikt att bostadsanskaffningsnämnden

snarast möjligt kan träda i funktion. Det är därför erforderligt,

att anslagsmedel för nämndens verksamhet ställas till förfogande redan

Bihang till riksdagens protokoll 1043. 1 sami. Nr 70. lii 4s 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

under innevarande budgetår. Jag ämnar i annat sammanhang återkomma till

denna fråga, i samband varmed jämväl bör upptagas frågan örn anvisande av

erforderligt engångsbelopp till anskaffning av inventarier m. m.

I förevarande sammanhang bör av riksdagen äskas medel för nämndens

verksamhet för budgetåret 1943/44. För ändamålet torde böra i riksstaten

uppföras dels ett obetecknat anslag å 65,000 kronor till avlöningar och dels

ett förslagsanslag å 25,000 kronor till omkostnader. Det bör få ankomma

på Kungl. Majit att fastställa stater för dessa anslag.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan örn inrättande av en särskild

kapitalfond för de bostäder, vilka komma att ligga under nämndens förvaltning,

fordrar ytterligare övervägande och torde icke behöva i detta sammanhang

upptagas till behandling. Jag hemställer därför att framdeles få återkomma

till denna fråga.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

att för budgetåret 1943/44 anvisa

dels till Försvarets bostadsanskaffmngsnämnd: Avlöningar ett

anslag av 65,000 kronor,

dels ock till Försvarets bostadsanskaffmngsnämnd: Omkostnader

ett förslagsanslag av 25,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

S. Högsell.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1943:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. in. s. 2 i texten
  2. SU 1943:197 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. vi. s. 2 i texten
  3. SU 1943:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avse a2 i texten
  4. SU 1943:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd. s. 1 i texten