Angående inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd
1943-02-19 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1943:70, Angående inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majlis proposition nr 70.
Nr 70.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande
av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd;
given Stockholms slott den 19 februari 1943.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda- utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 februari 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld,
fråga örn inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd och anför
därvid följande.
Inledning.
De senaste årens snabba utbyggnad av försvarsorganisationen har medfört,
att behovet av bostadslägenheter å vissa orter med militära förläggningar eller
verkstäder ökats i sådan grad, att det varit nödvändigt att i viss omfattning
uppföra bostäder genom statens försorg. Bostadsbehovet har därvid tillgodosetts
efter i huvudsak tre olika linjer, nämligen genom uppförande av tjänstebostäder
med bostadstvång, genom anordnande av bostäder av egnahemstyp
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 70.
412 43
2 Kungl. Majlis proposition nr 70.
samt genom uppförande av bostadshus för upplåtelse i första hand med bostadsrätt.
För uppförande av tjänstebostäder ha anvisats ett flertal anslag, i regel i
nära anslutning till fattade beslut örn uppsättande av nja förband eller andra
militära anläggningar. Bland förband med tjänstebostadsbebyggelse av större
omfattning må nämnas Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs, där sådana bostäder
uppförts med anlitande av anslag örn tillhopa 1,699,750 kronor, samt Gotlands
kustartilleri kår i Fårösund, för vilket förbands tjänstebostäder anvisats sammanlagt
1,292,000 kronor. Även vid Norrbottens flygbaskår i Luleå har erfordrats
statlig bostadsbyggnadsverksamhet av större omfattning. För uppförande
av bostadsbyggnader för personal vid sistnämnda förband ha sålunda
anvisats 1,095,000 kronor, varvid emellertid icke tagits slutlig ställning till
frågan, huruvida byggnaderna skola utnyttjas såsom tjänstebostäder i egentlig
mening, med bostadstvång, eller örn de skola på vanligt sätt uthyras till personalen.
Uppförandet av nu nämnda bostäder ävensom övrig tjänstebostadsbebyggelse
har handhafts av de militära förvaltningsorganen, vilka jämväl
svara för byggnadernas förvaltning.
Med hänsyn till de olägenheter av olika slag, som äro förbundna med tjänste
bostäder med bostadstvång, har staten under de senaste åren på vissa förläggningsorter
i stället låtit uppföra bostäder av egnahemstyp, vilka antingen
kunna i vanlig ordning förhyras av befattningshavarna eller ock kunna av dem,
eventuellt med hjälp av egnahemslån, friköpas. Till komplettering av det
förutnämnda tjänstebostadsbeståndet vid Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs
ävensom för tillgodoseende av bostadsbehovet i Karlsborg för Västgöta flygflottilj
samt ammunitionsfabrikens avdelning och tygstationen därstädes ha
sålunda anvisats tillhopa 4,300,000 kronor för uppförande av sammanlagt 86
lägenheter i Såtenäs och 107 lägenheter i Karlsborg, samtliga av enfamiljstyp.
Vidare ha anvisats 370,000 kronor för uppförande av 19 bostadslägenheter
av liknande typ för personal vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle.
Den nu nämnda byggnadsverksamheten har ägt rum i egnahemsstyrelsens
regi. Även förvaltningen av bostäderna handhaves av egnahemsstyrelsen.
För tillgodoseende av bostadsbehovet för personalen vid den nya centrala
torpedverkstaden i Motala har staten låtit uppföra ett antal lägenheter för
upplåtelse med bostadsrätt för en kostnad av omkring 1,625,000 kronor. Byggnaderna,
vilka äro sju till antalet och inrymma sammanlagt 136 lägenheter, ha
uppförts av försvarsväsendets verkstadsnämnd, varefter fastigheterna överlåtits
till en för ändamålet bildad bostadsrättsförening, vilken handhar förvaltningen
av fastigheterna. Verkstadsnämnden har till en början nödgats att
själv övertaga vissa lägenheter för uthyrning, men det har förutsatts, att lägenheterna
i största möjliga utsträckning skola innehavas med bostadsrätt av
befattningshavarna själva.
Bostadsbyggandet i Motala med anledning av torpedverkstadens förläggning
dit har jämväl erhållit statligt stöd på det sätt, att staten på vissa villkorbeviljat
ränte- och amorteringsfria lån till personal vid verkstaden, som byggtegnahem.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
Den av 1942 års riksdag beslutade fortsatta utbyggnaden av försvarskrafterna
kommer att kräva ytterligare åtgärder från statens sida för åstadkommande
av erforderligt antal bostäder för personalen vid försvarsväsendéts
olika förband och anläggningar. 1941 års försvarsutredning beräknade sålunda
i sitt betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet
(statens off. utredn. 1942:1), att för uppförande av bostäder av olika
slag inom försvarsväsendet under femårsperioden 1942/47 skulle erfordras
sammanlagt omkring 22,000,000 kronor.
Vid anmälan i statsrådet av propositionen 1942: 210 angående den fortsatta
utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter förutsatte jag visserligen,
att vissa av försvarsutredningen beräknade byggnadsföretag för
bostadsändamål, för en kostnad av tillhopa inemot 7,000,000 kronor, skulle
kunna uppskjutas till tid efter femårsperiodens slut. Enär emellertid behovet
av tjänstebostäder vid en av de föreslagna nya flygflottiljerna på grund av
ändrad förläggningsort beräknades bliva avsevärt större än med den av försvarsutredningen
föreslagna förläggningsorten, beräknades kostnaderna för
anordnande av tjänstebostäder enligt propositionen till i runt tal 16,500,000
kronor. Emellertid framhöll jag att, i den mån det funnes möjligt att ersätta
dessa tjänstebostäder med egnahem, bleve inom den av mig angivna totala
kostnadsramen för byggnadsändamål medel disponibla för andra ändamål,
samt anförde härutinnan närmare följande.
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har generell erinran riktats
mot att bostadslägenheter uppföras i mera väsentlig omfattning. Även försvarsberedningen
har framhållit såsom önskvärt, att statliga tjänstebostäder
anordnades i minsta möjliga utsträckning. För egen del får jag härutinnan
erinra, att jag redan tidigare vid flera tillfällen givit uttryck åt uppfattningen
att man i görligaste mån bör söka undvika tjänstebostadsformen med dess
bostadstvång och betydande statliga underhålls- och administrationskostnader.
Enligt min mening bör statens medverkan vid ordnandet av personalens bostadsfråga
endast ifrågakomma i de fall, då bostadsfrågan icke på annat sätt
kan lösas, exempelvis då man icke kan räkna med att bostadsbehovet kan tillgodoses
i allmänna marknaden å förläggningsorten eller då speciella hänsyn,
exempelvis avsides belägen tjänstgöringsort, tala för uppförande av tjänstebostäder.
Jag vill härtill framhålla, att under de senaste åren en sådan form
för såsom nödvändig ansedd bostadsbebyggelse eftersträvats, att befattningshavarna
skola antingen kunna förhyra de uppförda lägenheterna utan bostadstvång
eller ock få inköpa lägenheterna med äganderätt. Bostadsbebyggelsen
har därvid, när så funnits kunna ske, givits karaktären av egnahemsbebyggelse.
Så har exempelvis skett vid ordnandet av bostadsfrågan för Västgöta och
Skaraborgs flygflottiljer. Bebyggelsens ordnande har skett i egnahemsstyrelsens
regi, åt vilken jämväl tills vidare anförtrotts förvaltningen av de färdigställda
fastigheterna. De erfarenheter, som vunnits i samband med ifrågavarande
bebyggelse, synas giva vid handen, att den inslagna vägen är framkomlig
och att det nya systemet, speciellt egnahemsbildning, är att föredraga
framför tjänstebostadsbebyggelse. Det är därför min avsikt att föranstalta om
en utredning, huruvida icke det av försvarsutredningen beräknade bostadsbehovet
skall kunna i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom egnahemsbebyggelse.
Befinnes så kunna ske torde Kungl. Maj:t äga att av de anslag,
som ställas till förfogande för anordnande av tjänstebostäder, disponera medel
för anordnande av — förutom tjänstebostäder — jämväl egnahem i den utsträckning,
som inom ramen för tillgängliga anslag befinnes lämplig, varefter
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
framdeles beslut torde böra fattas rörande anläggningarnas finansiering över
statens utlåningsfonder.
Huruvida den egnahemsbebyggelse, som enligt vad tidigare anförts kan
tänkas böra ifrågasättas, bör utföras i samma ordning som övrig byggnadsverksamhet
inom försvarsväsendet eller med anlitande av ett för ändamålet
särskilt tillskapat tillfälligt byggnadsorgan — att taga egnahemsstyrelsen i
anspråk för denna uppgift synes med hänsyn till verksamhetens omfattning
icke möjligt — torde icke i detta sammanhang böra avgöras. Åt denna fråga
torde emellertid Kungl. Maj :t böra framdeles ägna uppmärksamhet.
I propositionen 1942: 270 angående vissa kapitalinvesteringar i försvarsväsendets
fastighetsfond föreslog Kungl. Maj:t därefter riksdagen att till
vissa byggnadsarbeten å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1941/42 och
å riksstaten för budgetåret 1942/43 anvisa vissa reservationsanslag. Yid anmälan
i statsrådet av denna proposition ansåg jag mig — efter erinran örn vad
som anförts i propositionen 1942: 210 rörande uppförande av tjänstebostäder
— böra i begränsad omfattning räkna med medelsanvisning för sådana bostäder,
varvid jag förutsatte, att medel för detta ändamål i regel icke skulle
tagas i anspråk utan ytterligare utredning.
Yad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida (skrivelser
1942: 374 och 376). Riksdagen underströk emellertid vikten av att den av mig
förutsatta utredningen, huruvida icke det av försvarsutredningen beräknade
bostadsbehovet skulle kunna i ej oväsentlig utsträckning tillgodoses genom
egnahemsbebyggelse, snarast komme till stånd.
Genom beslut den 30 juni 1942 uppdrog Kungl. Maj:t åt egnahemsstyrelsen
att, under beaktande av vad i ämnet anförts i förenämnda propositioner och
riksdagsskrivelser, i samråd med arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
samt marin- och flygförvaltningarna skyndsamt verkställa utredning rörande
möjligheterna att tillgodose det inom försvarsväsendet föreliggande behovet
av tjänstebostäder för de olika försvarsgrenarna genom egnahemsbebyggelse
av i huvudsak den karaktär, som tillämpats vid ordnandet av bostadsfrågan för
Västgöta och Skaraborgs flygflottiljer.
Kungl. Maj:t uppdrog vidare genom beslut sistnämnda dag åt försvarsväsendets
verkstadsnämnd att i samråd med egnahemsstyrelsen verkställa
utredning rörande bostadsbehovet vid nämnden underställda fabriker.
Med anledning av dåvarande överdirektören, numera landshövdingen E.
Lindebergs frånträdande av befattningen som egnahemsstyrelsens chef beslöt
Kungl. Maj:t den 20 november 1942 på framställning av styrelsen att återkalla
det styrelsen den 30 juni 1942 lämnade uppdraget samt att uppdraga åt Lindeberg
att inom försvarsdepartementet biträda med fullföljande av samma utredningsuppdrag.
Till Lindebergs förfogande har ställts ett antal experter, nämligen
verkställande direktören i Stufsta fastighetsaktiebolag T. Y. Delin,
byrådirektören H. Junaeus, arkitekten H.-A. Holst och docenten G. Ringborg.
Utredningsmannens promemoria.
I en den 30 oktober 1942 dagtecknad promemoria har landshövdingen
Lindeberg upptagit till behandling frågan om den lämpligaste formen för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 70.
organiserandet av den fortsatta statliga verksamheten för anskaffande av bostäder
för personal vid försvarsmakten.
I promemorian har till en början framhållits, att ifrågavarande verksamhet
icke vore av beskaffenhet att utan vidare kunna inordnas bland egnahemsstyrelsens
ordinarie arbetsuppgifter samt att ett sådant förfarande vid en
större utvidgning av verksamheten tvärtom ansetts medföra risk för intrång i
dessa. I likhet med vad som anförts i propositionen 1942: 210 har därför i promemorian
uttalats, att ett annat organ än egnahemsstyrelsen i framtiden borde
handlägga försvarets bostadsfrågor.
Såsom egnahemsstyrelsen i samråd med försvarsdepartementet och de
militära förvaltningsorganen planlagt sitt utredningsuppdrag, avsåges, enligt
vad i promemorian vidare anförts, dels åstadkommande av en översikt över det
jämsides med försvarsanordningarnas utbyggande uppkommande behovet av
bostäder samt ett preliminärt förslag till former för dettas tillgodoseende
alltefter förhållandena på olika platser, dels genomförande av vissa studier
rörande lämpliga och ekonomiska byggnadstyper och konstruktioner m. m.
som ledning bland annat för bedömande av kostnadsfrågan. Såvitt utredningsarbetet
syftade till en översikt över bostadsbehov och produktionsförutsättningar
på olika platser, borde detsamma fullföljas av Lindeberg. De byggnadstekniska
och byggnadsekonomiska undersökningarna hängde mer samman med
de faktiska byggnadsuppgifterna. Det syntes därför snarast vara till fördel,
örn, vid upprättande av en annan organisation för försvarsväsendets bostadsfrågor,
denna del av utredningsarbetet kunde överflyttas från egnahemsstyrelsen
till nämnda organisation.
Vidkommande omfattningen av den ifrågavarande statliga bostadsbyggnadsverksamheten
har utredningsmannen framhållit, att det
givetvis vore ur statens synpunkter önskvärt, örn all sådan personal, vilken
icke av speciella skäl måste bo inom förläggningsområden och dylikt, kunde
erhålla lämpliga bostäder i den öppna marknaden. Så syntes också kunna ske
i betydande utsträckning, särskilt i de större samhällena, även om i åtskilliga
sådana fall vissa åtgärder finge anses erforderliga för att stimulera den kommunala
eller enskilda företagsamheten.
Trots detta finge det anses ofrånkomligt, att staten själv svarade för bostadsanskaffningen
i vissa fall. Detta gällde framför allt förläggningar m. m. på
landsbygden eller i småsamhällen, där den rent civila efterfrågan på bostäder
vöre obetydlig. I sådana fall syntes statens medverkan för övrigt ej kunna begränsas
till bostädernas anskaffande, ty även om viss försäljning av egnahem
kunde väntas ske, borde man räkna med att konjunkturriskerna för sådan
bostadsbebj^ggelse som vore beroende av en militär anläggning skulle i många
fall avskräcka från enskild kapitalinvestering. Den statliga bostadsanskaffningen
syntes alltså komma att i viss utsträckning bli förknippad med statlig
bostadsförvaltning på sätt som skett vid de egnahemsstyrelsen anförtrodda
företagen.
Några hållbara sifferuppgifter rörande omfattningen av den sålunda erforderliga
statliga bostadsanskaffningen kunde icke framläggas, förrän före
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
nämnda utredning slutförts. Det finge därför betraktas som endast ett antagande,
om till ledning för organisationsfrågans bedömande angåves en årlig
byggnadskostnad av 3—4 miljoner kronor eller för hela femårsperioden 15—20
miljoner kronor.
Yad därefter angår frågan vilket organ som bör handhava ifrågavarande
verksamhet har utredningsmannen erinrat örn att tillkomsten
av nya arbetsuppgifter efter hand medfört en ökning av antalet statliga
byggande organ samt framhållit, att denna utveckling i princip icke vore lycklig.
Tvärtom borde en centralisering eftersträvas. Samma synpunkt syntes
böra läggas på förvaltningen av staten tillhöriga fastigheter. Det funnes alltså
skäl, som talade för att de i detta sammanhang aktuella bostadsfrågornas handläggning
borde inordnas under någon av de myndigheter, som i andra avseenden
hade byggande och fastighetsförvaltning på sitt program.
Emellertid har utredningsmannen funnit svårigheterna härför uppenbara
samt därutinnan närmare anfört följande.
Det måste hållas i minnet, att dessa frågor kräva omedelbara åtgärder,
och att de myndigheter, som skulle kunna komma i fråga för uppgiften,
nämligen byggnadsstyrelsen och de militära förvaltningarna, knappast
för närvarande torde vara villiga eller i alla avseenden organisatoriskt anpassade
till att ta hand örn vare sig bostädernas uppförande eller förvaltning.
Ett i och för sig icke byggande organ som statens byggnadslånebyrå står
visserligen den tänkta verksamheten nära men torde i övrigt beträffande hithörande
frågor vara nära jämförbart med egnahemsstyrelsen och såsom långivande
organ icke särskilt lämpat för egen byggnadsproduktion.
En helt annan lösning av frågan kunde tänkas erhållas, genom att byggandet
anförtroddes åt ett enskilt organ, såsom H. S. B. eller Svenska riksbyggen
och för förvaltningen bildades lokala bostadsföreningar. Denna lösning förutsätter
emellertid även den i vissa fall en hundraprocentig statlig kapitalinvestering
i form av tertiär- och tilläggslån, nämligen där egnahems- eller
bostadsrättsformen icke är lämplig. Då för närvarande en rätt avsevärd
byggnadsproduktion bedrives inom respektive förläggningsorter med stöd av
dels statens tertiär- och tilläggslån dels kommunal subvention, riskerar man,
att en ökning av tilläggslånen upp till hundraprocentsgränsen skulle medföra
vidgade krav på hundraprocentig statlig kapitalinvestering och ett slappnande
av kommunens naturliga intresse att bidraga till bostadsfrågans lösning.
Med hänsyn till de svårigheter, som således uppenbarligen förelåge att
för närvarande anknyta verksamheten till något befintligt statens organ, har
utredningsmannen trots anförda principiella betänkligheter funnit förslaget
om ett nytt specialorgan för verksamheten för närvarande erbjuda den
närmast till hands liggande lösningen. Blott det bleve fastslaget, att detta
organ skulle ha provisorisk karaktär, syntes dess tillkomst icke i och för sig
inverka ofördelaktigt på en förestående rationalisering och centralisering av
statens byggnadsverksamhet m. m.
Beträffande inordnandet av arbetsuppgifterna för ett sådant särskilt organ
bland de statliga stödåtgärderna för bostadsanskaffning i allmänhet har utredningsmannen
anfört följande synpunkter.
Det skulle vara till uppenbar skada, örn en statlig bostadsanskaffning för
täckande av försvarsväsendets behov så bedreves, att den inom förläggnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 70. 7
orterna medförde en minskning av de kommunala insatserna för bostadsbyggandet.
Likaså vore det olyckligt, örn staten syntes uppträda som konkurrent
på hyresmarknaden i dessa orter. Det är därför av vikt, att en statens
egen bostadsproduktion för försvarsväsendets räkning inskränkes till att gälla
de fall, där det visar sig påtagligt omöjligt att med stöd av statslån täcka
bostadsbehovet genom kommunal eller enskild företagsamhet eller där en viss
produktion av tjänstebostäder med bostadstvång befinnes oundgängligen nödvändig
invid kasernområde eller motsvarande. Likaså bör hyresersättningen
med nödigt hänsynstagande till vederbörande avlöningsreglementen ske enligt
de principer, som gälla beträffande i allmänna marknaden producerade bostäder,
vilka åstadkommits med stöd av genom statens byggnadslånebyrå utlämnade
statslån.
Den gränsdragning, som ovan angivits rörande det tilltänkta specialorganets
byggnadsproducerande verksamhet, kan måhända i ett avseende tarva
jämkning. Det torde nämligen förekomma en del fall, där byggnadsproduktionen
i allmänna marknaden icke kommer till stånd i för försvarsväsendet
erforderlig utsträckning, trots att möjligheterna till kommunalt stöd i kombination
med tertiär- och tilläggslån på vanligt sätt föreligga. Det vore kanske då
tänkbart, att ett tillvaratagande av de till buds stående kommunala insatserna
skulle kunna ske i en av ovannämnda specialorgan genomförd byggnadsproduktion.
Organet skulle i sådana fall komma att intaga samma ställning som
vilken kommunal eller kooperativ byggnadsföretagare som helst.
Utredningsmannan har framhållit, att för det ifrågasatta nyinrättade organet
för bostadsanskaffning endast två olika organisationsformer kunna diskuteras,
nämligen en nämnd eller ett statligt bolag. Efter en närmare undersökning
rörande de skäl, som kunna anses tala för och emot de olika organisationsformerna,
har utredningsmannen funnit sig böra förorda, att för ifrågavarande
ändamål inrättas en statlig nämnd, försvarsväsendets bostadsnämnd.
Den föreslagna nämndens uppgifter skulle, enligt vad utredningsmannen
vidare anfört, vara att i första hand verka för, att erforderlig bostadsanskaffning
såvitt möjligt komrne till stånd genom kommunal och enskild företagsamhet,
samt, där detta icke visade sig möjligt, själv projektera, bygga och
förvalta bostäder. Förvaltningsuppdraget borde avses omfatta även av egnahemsstyrelsen
uppförda bostäder vid Såtenäs, Karlsborg och Kinne-Kleva
samt övriga försvarsväsendet tillhöriga bostadshus, som icke vore belägna
inom kasernområde, flygplats eller motsvarande. Den försäljning av dylika
fastigheter för egnahemsändamål, som beräknades komma till stånd, skulle
självfallet också handhas av nämnden.
Beträffande den föreslagna nämndens organisation har i promemorian
anförts följande.
Bostadsnämnden bör förslagsvis bestå av ordförande jämte fyra ledamöter.
Såsom självskriven ledamot bör ingå nämndens verkställande direktör, varjämte
uppenbara skäl tala för att statens byggnadslånebyrå bör bli representerad
i nämnden. Vid handläggning av hyresärenden bör nämnden bereda tillfälle
för därtill av respektive kårer eller förbund utsedda personalombud, företrädande
officers- och underofficerskårerna samt försvarsväsendets civila
personal, att framföra sina synpunkter.
För fullgörande av ovan anförda arbetsuppgifter bör till nämndens förfogande
stå såväl speciell sakkunskap i fastighetsförvaltnings- och byggnadsfrågor
som allmänt administrativt dugliga arbetskrafter.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
Förslagsvis bör nämndens arbete ledas av en verkställande direktör med
erfarenhet beträffande såväl bostadsproduktion som fastighetsförvaltning.
Under denne verkställande direktör bör sortera en byggnadsteknisk och en
allmän avdelning. För vinnande av en önskvärd anpassning till uppgifternas
omfattning vid olika tillfällen, bör personalen ur budgetär synpunkt uppdelas
i två kategorier, varav den ena, mera fast anställda avlönas från ett särskilt,
nämnden tilldelat avlöningsanslag och den andra från de olika byggnadsanslagen.
Under nyssnämnda avlöningsanslag böra anvisas medel till en chef och en
assistent på vardera byggnadstekniska och allmänna avdelningen samt till viss
biträdespersonal m. m. Beträffande personalvalet bör gälla att den byggnadstekniska
avdelningen skall vara i stånd att såväl projektera som leda en byggnadsverksamhet
och att å den allmänna avdelningen skall kunna handläggas
såväl allmänt administrativa och kamerala göromål som fastighetsförvaltningsärenden.
De årliga kostnaderna för nämndens verksamhet ha i promemorian
beräknats till 90,000 kronor på grundval av följande uppställning.
Arvoden: Ordförande ....................................... förslagsvis kronor 2,000
Tre särskilda ledamöter ..................... » » 3,000
Verkställande direktör ........................ » » 16,000
Chef för byggnadstekniska avdelningen » » 12,000
Assistent å byggnadstekniska avdelningen » » 8,000
Chef för allmänna avdelningen ............ » » 10,000
Assistent å allmänna avdelningen ......... » » 6,000
Biträdespersonal m. m...................... » » 9,000
Kronor 66,000
Omkostnader: Reseersättningar (i den mån dessa
icke böra påföras byggnadsanslagen) » » 12,000
Expenser .................................... » » 12,000
Kronor 24,000
Det till biträdespersonal m. m. beräknade beloppet inbegrepe även ersättningar
för anlitande av juridisk sakkunskap.
Sådana avlöningskostnader för personal hos nämnden, som beräknades böra
bestridas från de olika byggnadsanslagen, avsåge dels mera tillfälliga teknici
och biträdespersonal, dels den organisation, som krävdes för byggande och
övervakning.
För nyanskaffning av inventarier har ett belopp av 7,500 kronor ansetts
erforderligt, varvid emellertid förutsatts, att egnahemsstyrelsen skulle kunna
till nämnden överlåta ett mindre antal inventarier, som i samband med den
bostadsbyggande verksamheten för försvaret inköpts med utnyttjande av anvisade
byggnadsanslag.
Yttranden.
I yttranden, som efter remiss avgivits över promemorian, har förslaget örn
inrättande av en särskild nämnd för bostadsanskaffning inom försvaret
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flygförvaltningen, försvarsväsen
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
9
dets verkstadsnämnd, statens byggnadslånebyrå, allmänna lönenämnden och
egnahemsstyrelsen. Flygförvaltningen och verlcstadsnämnden ha därvid särskilt
framhållit angelägenheten av att åtgärder i angivet syfte snarast vidtagas.
övriga hörda remissmyndigheter, arméförvaltningens civila departement
och fortifikationsstyrelse, marinförvaltningen, byggnadsstyrelsen, statskontoret
och riksräkenskapsverket, ha däremot avstyrkt förslaget.
I vissa yttranden har särskilt framhållits, att det föreliggande förslaget
borde betraktas allenast som ett provisorium i avbidan på den definitiva utformningen
av den centrala förvaltningsorganisationen inom försvaret.
De myndigheter, som avstyrkt förslaget, ha samtliga ansett, att de uppgifter,
som enligt förslaget skulle tillkomma den nyinrättade nämnden, lämpligen
kunna handhavas av de nuvarande militära byggnadsorganen.
Byggnadsstyrelsen har sålunda framhållit, att till den stora apparat, som
måste stå till förfogande för genomförande av den stora och omfattande
militära byggnadsverksamheten under de närmaste åren, utan svårighet borde
kunna anknytas den förhållandevis begränsade uppgiften med ifrågavarande
bostadsanskaffning. Byggandet, såväl det rent militära som för bostadsändamål,
komme att ske inom i huvudsak samma ortsområden, varför betydande
besparingar i fråga örn kontroll och annan personal borde kunna göras. Slutligen
syntes väl de militära lokala förvaltningsorganen få taga hand örn förvaltningen
av de färdiga bostadshusen.
Liknande synpunkter ha anförts av riksräkenskapsverket, som framhållit,
att örn förvaltningarna icke omedelbart skulle kunna övertaga bestyret med
en tillfällig forcering av bostadsbyggandet, hela frågan syntes kunna lösas
på ett både billigare och ändamålsenligare sätt genom att förvaltningarna
dels tillfördes erforderlig tillfällig personalförstärkning och dels ålades att
i hithörande ärenden samråda med statens byggnadslånebyrå. De militära
bostäder, som redan uppförts genom egnahemsstyrelsens försorg och som
alltjämt vore statsegendom, borde därvid överföras till vederbörande delfonder
av försvarsväsendets fastighetsfond samt förvaltas i samma ordning
som de redan nu å denna fond redovisade bostäderna. Skulle emellertid ett
särskilt organ tillsättas för förvaltning av militära bostadslägenheter, borde
detta organ övertaga förvaltningen av samtliga militära bostadsbyggnader,
vilket bland annat skulle förutsätta att en särskild kapitalfond för ändamålet
inrättades.
Statskontoret har erinrat om att armé- och flygförvaltningarna redan utrustats
med civila byggnadsorgan, vilka borde, eventuellt på lämpligt sätt
kompletterade, kunna åtaga sig byggnadsverksamheten i fråga, varvid erforderlig
byggnadsverksamhet för marinen syntes kunna skötas av arméförvaltningen.
Vad anginge förvaltningen av bostäderna kunde statskontoret
icke tillstyrka, att denna handhades såväl av de militära förvaltningsorganen
som av den nya nämnden. Såväl byggnadsverksamheten som fastighetsförvaltningen
syntes bliva så intimt beroende av militära förhållanden, att det
måste framstå såsom angeläget, att verksamheten icke omhänderhades av ett
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
fristående organ utan direkt infogades i militärförvaltningarna. I avvaktan
på inrättandet av en för försvaret gemensam fortifikationsförvaltning syntes
verksamheten antingen böra handhavas av egnahemsstyrelsen i de delar
densamma hittills ombesörjts av styrelsen eller, därest detta icke skulle anses
möjligt, anförtros åt de civila byggnadsorganen inom armé- och flygförvaltningarna.
Arméförvaltningens civila departement och fortifikationsstyrelse ha ansett
det inom styrelsen inrättade byggnadskontoret vara väl lämpat för omhänderhavande
av ifrågavarande byggnadsverksamhet, vilken vad lantförsvaret beträffade
knappast kunde förutsättas bliva av sådan omfattning, att den skulle
nämnvärt påverka byggnadskontorets verksamhet i övrigt. Eventuellt borde
för omhänderhavande av den medelsförvaltning, som kunde komma att påläggas
fortifikationsstyrelsen i samband med erhållna lån från statens byggnadslånebyrå,
inom byggnadskontoret inrättas en särskild kameraldetalj,
där fackkunskapen i hithörande delar på egnahemsområdet borde vara
representerad. Därest uppdraget att ombesörja ifrågavarande bostadsbebyggelse
lämnades de olika försvarsförvaltningarna, syntes det vidare lämpligt,
att en tremannanäinnd med en representant från envar av försvarsgrenarna
tillsattes för åvägabringande — eventuellt efter samråd med egnahemsstyrelsen
eller representant för denna — av största möjliga enhetlighet
beträffande byggnadsverksamheten och upplåtelse av färdigställda bostadslägenheter.
Förvaltningen av de uppförda byggnaderna syntes utan
svårighet kunna ombesörjas av fortifikationsstyrelsen underordnade myndigheter,
i vilkas tjänsteåligganden redan nu i vissa fall inginge att förvalta liknande
byggnader, s. k. uthyrningsfastigheter.
Marinförvaltningen har vitsordat, att inrättande av en särskild nämnd
för ifrågavarande ändamål skulle medföra vissa fördelar. Sålunda skulle
detta organ ha större förutsättningar att animera kommuner och enskilda
till privat bostadsproduktion än annan statlig institution. Förutsättningarna
för att det nyproducerade bostadsbeståndet finge en sådan utformning, att
detsamma, örn förändrade villkor för försvarsmakten skulle inträda, genom
försäljning kunde återföras till allmänna hyresmarknaden, kunde även förväntas
bliva bättre tillvaratagna. Desslikes kunde de militära cheferna bliva
befriade från uppdraget att reglera bostadsfrågorna för sina underlydande,
varjämte större likformighet beträffande standard och utformning av bostadsbeståndet
skulle erhållas. Beträffande de av den tilltänkta organisationen
producerade bostadslägenheterna skulle hyressättningen genomföras enligt
de principer, som gällde för i allmänna marknaden producerade bostäder,
varvid de villkor, som av statens byggnadslånebyrå vore förknippade med
utgivande av tertiär- och tilläggslån, skulle bliva normerande.
Emellertid har marinförvaltningen funnit vissa olägenheter vara förenade
med den föreslagna organisationen samt därutimian anfört följande.
Det synes sålunda marinförvaltningen att ett organ, som erhåller den i
promemorian tilltänkta arbetsuppgiften att dels producera, dels förvalta
fastigheter, icke kan bliva av provisorisk karaktär. Den i promemorian fram
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
lagda kostnadsberäkningen vad gäller löner och administration för nämnda
organ tager icke hänsyn till ofrånkomliga utgifter för de lokalförvaltningar,
vilka bliva en nödvändig följd av arbetsuppgiftens omfattning. Å andra sidan
finnas för marinens vidkommande å de platser där bostadsproduktion är
erforderlig, sådana lokalförvaltningar med nödig teknisk erfarenhet.---
I den män bostäder måste produceras för befattningshavare, vilka icke
med nödvändighet måste vara direkt boende inom kasernområde, finnes vid
anlitande av marinförvaltningen som marinens byggande organ inga hinder
för denna bostadsproduktions utformning på sådant sätt, att bostadsbeståndet
vid behov kunde överföras i allmänna marknaden. — En framtida försäljning
av särskild bostadsbyggnad kan även tänkas möjliggjord genom av
Kungl. Majit i särskild ordning utfärdade föreskrifter.
Då det av promemorian synes framgå, att det nya organet endast skulle
befatta sig med sådana bostäder, som icke hava karaktären av direkta tjänstebostäder
—- d. v. s. samtliga utom kasernområdets inhägnad belägna bostäder
— skulle härigenom uppstå en dualism i fastighetsförvaltningen, innebärande
möjlighet till irritation. Den föregivna vinsten av att viss militärchef befrias
från inflytandet på bostadsfrågorna blir under sådana omständigheter
illusorisk.
Den likformighet i bostadsbeståndet, som genom det nyskapade organet
skulle garanteras, kan erhållas på andra vägar.
Marinförvaltningen har slutligen framhållit, att å de orter, exempelvis
Fårösund, där bostadsproduktion på grund av försvarsplanens genomförande
blir erforderlig, tidigare liknande bostadsproduktion planlagts genom ämbetsverkets
försorg.
T fråga örn den föreslagna nämndens arbetsuppgifter lia i ett par
av remissyttrandena anförts vissa synpunkter.
Statens byggnadslånebyrå har sålunda påpekat, att det bostadsbehov,
vars tillgodoseende de senaste årens statliga stödåtgärder avsett att tjäna, i
betydande utsträckning haft sammanhang med militära förläggningar och
krigsindustriell expansion. I huvudsak hade denna bostadsbyggnadsverksamhet
på militära förläggnings- och krigsindustriorter skett på öppna marknaden
under medverkan i högre eller lägre grad av vederbörande kommun.
Byggnadslånebyrån hade sig bekant, att i ett stort antal fall nyligen igångsatts
eller planerades omfattande bostadsbyggnadsverksamliet, varvid initiativet
från kommunens eller byggnadsföretagarens sida betingats av väntad
tillväxt i bostadsbehovet till följd av försvarsåtgärder. — På större eller
medelstora orter eller överhuvud orter med en utbildad bostadsmarknad
syntes det i allmänhet icke vara lämpligt eller ens möjligt att särskilja de
militära bostadsbehoven från ortens allmänna bostadsbehov. Det läge i
sakens natur, att växlingar i en viss personalkategoris bostadsbehov till följd
av förändringar i familjeförhållanden och hushållssammansättning, förflyttningar
o. s. v. lättare kunde mötas inom en större, differentierad bostadsmarknad
än inom ett mindre, för speciella ändamål iordningställt bostadsbestånd.
Det vore även värt att påpeka, att enligt en allmän erfarenhet hyressättningen
lätt gåve anledning till konflikter, när ett statligt (eller kommunalt)
organ stöde som hyresvärd. — I vissa fall vöre det dock nödvändigt
att ett statligt organ direkt svarade för bostadsanskaffningen och — åt
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
minstone delvis eller till en tid — för bostädernas förvaltning. Det gällde
därvid i första liand bebyggelse på orter utan utbildad bostadsmarknad samt
bebyggelse i nära anslutning till militära förläggningar, som exklusivt vore
avsedda för viss personal.
Byggnadslånebyrån har understrukit angelägenheten av att det föreslagna
organets byggnadsproducerande verksamhet begränsades till dessa fall. Den
omständigheten, att militära förläggningar eller krigsindustri påverkat bostadsbyggnadsbehovet
på en ort borde icke i och för sig anses motivera bostadsbyggande
i statlig regi (men väl att kraven på kommunens ekonomiska uppoffringar
reducerades). Skulle tillkomsten av ett statligt organ för bostadsanskaffning
medföra, att kommunernas känsla av ansvar för bostadsförsörjningen
slappades, vore det risk för att den ansvarsfördelning mellan stat och
kommuner, varpå den nuvarande bostadspolitiken byggde, rubbades och att
bostadsförsörjningen som helhet försämrades.
I fråga örn det föreslagna organets uppgifter borde enligt byggnadslånebyråns
mening den byggnadsproducerande verksamheten framhävas. Med
hänsyn till organets i promemorian betonade provisoriska karaktär måste
frågan örn dess funktioner som bostadsförvaltande organ i fortsättningen
bedömas mera tveksamt eller måhända tills vidare lämnas öppen. Byrån
förutsatte, att det komme att uppfattas som angeläget att i så stor utsträckning
som vöre praktiskt möjligt efter bostadshusens färdigställande överflytta
förvaltningen på andra händer genom egnahemsupplåtelser, successivt
bildande av bostadsrättsföreningar samt överförande till vederbörande militära
förvaltningar eller till ett i framtiden bildat centraliserat förvaltningsorgan.
Flygförvaltningen har framhållit, att den föreslagna nämnden icke borde
befatta sig med de bostäder, som av militära skäl eller eljest av vederbörande
försvarsgrens förvaltning prövades oundgängligen nödvändiga som
tjänstebostäder med bostadstvång, liksom icke heller med bostadsbyggnader
av annat slag, som uppfördes inom en flygflottiljs (motsvarande) område.
Även andra omständigheter kunde tänkas uppkomma, som gjorde det önskvärt,
att enstaka bostäder av annat slag i fortsättningen uppfördes och förvaltades
av flygförvaltningen. Nämndens arbetsplan borde vara upplagd så
att i första hand de kommunala myndigheterna intresserades och det privata
byggnadsinitiativet stimulerades, varigenom största möjliga antal bostadslägenheter
på detta sätt frammanades. Kunde ett tillräckligt antal bostäder
erhållas på denna väg, hade nämnden nått sitt mål. I annat fall skulle nämnden
genom egen byggnadsverksamhet fylla det underskott, som funnes i
bostadsvolymen.
I några av yttrandena har berörts frågan örn den föreslagna nämndens
organisation.
Byggnadsstyrelsen har sålunda funnit den föreslagna organisationen
onödigt omfattande och kostnadskrävande. Då enligt förslaget kostnaderna
för dels viss biträdespersonal och dels den organisation, som krävdes förbyggande
och övervakning, skulle bestridas från de olika byggnadsanslagen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 70. 13
ifrågasatte styrelsen, om icke detta huvudsakligen administrativa centralorgan
skulle kunna givas en betydligt enklare och billigare form.
jEgnahemsstyrelsen har ifrågasatt, örn det vore nödvändigt, att under nämndens
verkställande direktör sorterade särskilda avdelningschefer. En annan
lösning syntes vara, att personalen — bortsett från verkställande direktören
— komme att utgöras av en eller möjligen två byggnadsassistenter, en
sekreterare och en kamrerare med ett arvode av förslagsvis 10,000 kronor för
envar av dessa.
Statskontoret har ansett, att den föreslagna anordningen med vissa till
storleken icke angivna avlönings- och reseersättningskostnader, vilka skulle
belasta byggnadsanslagen, icke vore förenlig med gällande anslagsprinciper.
Slutligen har allmänna lönenämnden, vilken ur de synpunkter nämnden
haft att företräda icke funnit de i promemorian framlagda förslagen föranleda
någon erinran, förordat, att den föreslagna nämnden gåves en benämning,
som i högre grad än den föreslagna toge sikte på själva byggnadsverksamheten
och som icke kunde föranleda förväxling med statens bostadsnämnd.
Såsom inledningsvis anförts har den snabba utbyggnaden av försvarsorga- Departementsnisationen
under de senaste åren medfört vissa svårigheter, då det gällt att Zeferi,
skaffa bostäder för försvarsväsendets personal, och staten har därför nödgats
i viss utsträckning själv låta uppföra bostadslägenheter, på vissa orter
i tämligen stor omfattning. Den vid 1942 års riksdag beslutade ytterligare
utbyggnaden av försvarskrafterna under femårsperioden 1942/47 har beräknats
komma att jämväl i fortsättningen föranleda vissa svårigheter av angiven
art. Jag vill sålunda erinra örn att statens kostnader för uppförande
av bostäder för personal vid försvarsväsendet enligt 1942 års försvarsbeslut
— i avbidan på den numera genom egenahemsstyrelsen påbörjade och av
landshövdingen Lindeberg fortsatta utredningen rörande möjligheterna att
tillgodose bostadsbehovet genom egnahemsbebyggelse eller på annan väg —
beräknats till i runt tal 16.5 miljoner kronor, i vilket belopp icke inbegripits
kostnaderna för uppförande av bostäder vid försvarsväsendets verkstadsnämnd
underställda fabriker.
Vid bedömandet av frågan örn de lämpligaste formerna för anskaffande
av bostäder i erforderlig omfattning på platser med militära förläggningar
eller andra militära anläggningar får icke bortses från det nära samband,
som förefinnes mellan detta spörsmål och frågan örn statens bostadspolitik
i övrigt. Statens byggnadslånebyrå har också i sitt yttrande påpekat, att det
bostadsbehov, som tillgodosetts med hjälp av de senaste årens statliga stödåtgärder,
i betydande utsträckning ägt samband med militära förläggningar
och krigsindustriell expansion samt att kommuner och enskilda
på senare tid i ett stort antal fall tagit initiativ till bostadsbyggande,
som sammanhänger med väntad tillväxt av bostadsbehovet till följd av
försvarsåtgärder. Det är av stor vikt, att den känsla av ansvar för
bostadsförsörjningen, som kommunerna sålunda givit uttryck för, icke avtrubbas
genom olämpligt avvägda statliga åtgärder. En utveckling i sådan
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
riktning skulle kunna rubba grunderna för den av statsmakterna bedrivna
sociala bostadspolitiken.
Jag utgår sålunda från att bostadsbehovet på de olika förläggningsorterna
i första hand skall tillgodoses genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet,
givetvis i erforderliga fall med statligt stöd enligt de grunder, som
gälla för bostadsbyggnadsverksamheten i övrigt. Vid uppkommande svårigheter
på en viss ort beträffande bostadsförsörjningen böra därför åtgärder i första
hand vidtagas i syfte att uppmuntra kommunal och enskild företagsamhet
på orten. Endast för det fall att sådana åtgärder visa sig resultatlösa, bör
staten mera direkt engagera sig i bostadsbyggandet.
Då det gäller att välja den lämpligaste formen för den bostadsanskaffning
i statlig regi, som sålunda i vissa fall kan visa sig erforderlig, må till en
början framhållas, att jag vid åtskilliga tillfällen givit uttryck åt den uppfattningen,
att tjänstebostäder i egentlig mening, med bostadstvång för
vederbörande befattningshavare, med hänsyn till därmed förenade olägenheter
av olika slag böra uppföras allenast då detta av särskilda skäl visar
sig ofrånkomligt. Tjänstebostäder synas således böra komma i fråga allenast
för personal, som med hänsyn till tjänstens krav eller kommunikationernas
beskaffenhet måste bo inom vederbörligt förläggningsområde eller dess
omedelbara närhet. För övrig personal bör icke gälla något bostadstvång,
och bostadsbyggandet för denna personal bör alltså i princip taga sikte på
uppförande av bostäder av de typer som förekomma på den allmänna bostadsmarknaden.
Därvid kunna i huvudsak två olika former av bostadsbyggande
komma i fråga, å ena sidan uthyrningsfastigheter samt å den andra egnahem
eller bostäder för upplåtelse med bostadsrätt. Inom försvarsväsendet ha
båda formerna kommit till användning. De därvid vunna erfarenheterna äro
icke så uttömmande, att ett slutligt omdöme kan givas rörande vilken av
dessa upplåtelseformer som är den lämpligaste. Sociala skäl synas mig dock
tala för att bostäder av egnahemstyp böra givas företräde där så är möjligt.
För befattningshavare, som kunna beräknas komma att bliva stadigvarande
bosatta på en och samma ort eller som eljest kunna förväntas ha intresse
för saken, bör staten alltså inrikta sig på att uppföra bostäder av egnahemstyp
eller eventuellt, örn så befinnes lämpligt, fastigheter för upplåtelse med
bostadsrätt. Bostadslägenheterna böra därvid snarast möjligt överlåtas till
befattningshavarna, vilka sålunda därefter själva skulle svara för sina bostadsfrågor.
Endast för personer, som icke äro stadigvarande anställda eller
som icke äro benägna eller ha möjlighet att för längre tid bosätta sig på
samma plats, böra uppföras bostadsbyggnader, som varaktigt skola kvarbliva
i statens ägo. Eventuellt kunna därvid byggnaderna anordnas såsom
hyreshus.
Jag har ansett mig böra på detta tämligen utförliga sätt angiva de riktlinjer,
efter vilka den statliga bostadsanskaffningen för försvarets personal
enligt min mening bör ox-dnas. Denna fråga är nämligen av särskild betydelse,
då det gäller att lösa de organisatoriska spörsmål som sammanhänga med försvarets
bostadsfrågor.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
I den av utredningsmannen upprättade promemorian har i sådant hänseende
föreslagits, att de med bostadsanskaffningen sammanhängande frågorna
ävensom förvaltningen av de bostadsfastigheter, som uppföras genom statens
försorg, skola handhavas av ett särskilt för ändamålet inrättat organ, en
försvarsväsendets bostadsnämnd, vilken skulle ha till uppgift dels att verka
för att erforderlig bostadsanskaffning såvitt möjligt kommer till stånd genom
kommunal eller enskild företagsamhet, dels, där detta icke visar sig möjligt, att
själv projektera och låta bygga bostäder, dels slutligen att förvalta av staten
uppförda bostäder, som icke äro belägna inom kasernområde, flygplats eller
motsvarande. Det sålunda framlagda förslaget har mött gensagor i flera av
de över promemorian avgivna yttrandena. De avstyrkande myndigheterna
ha samtliga varit av den uppfattningen, att ifrågavarande verksamhet lämpligen
bör kunna handhavas av de redan befintliga militära byggnadsorganen,
eventuellt med någon förstärkning av dessas organisation. Däremot har —
något som vid bedömandet av förevarande spörsmål bör särskilt uppmärksammas
— det föreliggande förslaget tillstyrkts av de myndigheter, som äga
speciell erfarenhet rörande statlig bostadsproduktion av större omfattning
för försvarets räkning genom särskilt organ (egnahemsstyrelsen), nämligen
flygförvaltningen och försvarsväsendets verkstadsnämnd. Även marinförvaltningen,
vilken jämväl äger viss erfarenhet på detta område, har vitsordat, att
ett sådant organ äger vissa fördelar framför de militära förvaltningsmyndigheterna,
ehuru ämbetsverket av andra skäl funnit sig böra avstyrka förslaget
örn inrättande av ett särskilt organ.
Vid min granskning av de yttranden, i vilka utredningsmannens förslag
sålunda avstyrkts, har jag icke kunnat undgå att finna, att dessa myndigheter
fäst avseende framför allt vid den rent bostadsbyggande verksamheten.
Såsom av det förut anförda framgår är emellertid detta blott en av de uppgifter,
som måste lösas i samband med ordnandet av bostadsfrågorna inom
försvaret. Den statliga verksamheten på detta område bör ju i första hand
gå ut på att söka åvägabringa, att erforderligt antal bostäder kommer till
stånd genom kommunal eller enskild byggnadsverksamhet, eventuellt med
finansiellt stöd genom statens byggnadslånebyrå. Det organ, som skall handhava
dessa uppgifter, bör ha en verklig ambition att ernå ett gott resultat
på detta område och vara förtroget med den sociala bostadspolitiken i allmänhet.
En väsentlig del av verksamheten kommer tydligen att bestå i förhandlingar
med kommunala organ, enskilda sammanslutningar och andra
intresserade parter i syfte att befrämja bostadsproduktion i annan form än
genom direkt statlig verksamhet. Det kan ifrågasättas, huruvida de militära
förvaltningsorganen, även örn de på ett eller annat sätt förstärkas, lämpa sig
för verksamhet av denna speciella art, som i väsentliga stycken avviker från
den för dessa förvaltningsorgan normala. Åtminstone under nuvarande förhållanden,
med en forcerad byggnadsverksamhet för rent militära ändamål,
torde de icke ha möjlighet att tillfredsställande inrätta sig för dessa uppgifter.
Den verksamhet, som måste åvila det bostadsproducerande organet
efter det respektive byggnader uppförts, bör enligt vad i det föregående fram
-
16
Kungl. Majits proposition nr 70.
hållits i första hand gå ut på ett överförande av de nya bostadslägenheterna
i befattningshavarnas ägo. Denna socialpolitiska uppgift torde icke heller
kunna med fördel fullgöras av de militära förvaltningsorganen.
Enär de militära förvaltningsorganen sålunda enligt min mening icke kunna
anses lämpliga för fullgörande av vissa mycket väsentliga uppgifter, som
sammanhänga med verksamheten för anskaffande av bostäder inom försvaret,
och det ej synes möjligt att anlita egnahemsstyrelsen för dessa uppgifter
samt de av utredningsmannen anförda skälen mot anlitande av något icke
statligt organ synas övertygande, anser jag mig böra ansluta mig till
det av utredningsmannen framlagda förslaget örn inrättande av ett särskilt
organ för ifrågavarande verksamhet. Erfarenheten från den av
egnahemsstyrelsen bedrivna byggnadsverksamheten på ett par militära
förläggningsorter torde giva vid handen, att ett från de militära myndigheterna
fristående organ med ekonomisk fördel kan handhava sådan
verksamhet även på older med samtidig byggnadsverksamhet genom de
militära byggnadsorganen. De fördelar ur ekonomisk synpunkt, som stå
att vinna i fråga örn byggnadskontroll och dylikt vid byggnadsproduktion
genom ett och samma organ, torde alltså icke böra överskattas.
Då jag på sätt här anförts förordar inrättande av ett särskilt organ för
handhavande av vissa bostadsanskaffningsfrågor inom försvaret, vill jag
emellertid framhålla, att detta organ bör få provisorisk karaktär. Sedan den
med försvarsplanen sammanhängande bostadsanskaffningen samt verksamheten
för överförande av vissa fastigheter i befattningshavarnas ägo i det
väsentliga avslutats, torde återstående uppgifter, i första hand den framtida
förvaltningen av de fastigheter, som fortfarande skola tillhöra staten, böra
överlämnas till annat lämpligt statsorgan.
Det särskilda organ för anskaffning av bostäder, som enligt vad nyss anförts
bör inrättas, synes i enlighet med utredningsmannens förslag böra
organiseras såsom en nämnd, vilken för undvikande av förväxling med statens
bostadsnämnd lämpligen bör kunna benämnas försvarets bostadsanskaffningsnämnd.
Nämndens huvudsakliga uppgifter böra, i anslutning till vad i det föregående
och i utredningsmannens promemoria anförts, vara dels att verka för
att erforderlig anskaffning av bostäder för försvarets personal såvitt möjligt
kommer till stånd genom kommunal eller enskild företagsamhet, dels att fullfölja
vissa av utredningsmannen påbörjade studier rörande lämpliga och ekonomiska
byggnadstyper och konstruktioner m. m. för ifrågakommande bostadsbebyggelse,
dels att, därest bostadsbehovet icke kan tillgodoses genom
kommunal eller enskild företagsamhet, själv projektera och låta uppföra erforderliga
bostadslägenheter, såvida icke särskild utredning giver vid handen,
att tjänstebostäder med bostadstvång bör ifrågakomma, dels slutligen att tills
vidare förvalta de av nämnden uppförda bostadslägenheter, som icke överföras
i enskild ägo. Nämnden torde även böra övertaga förvaltningen av de
av egnahemsstyrelsen uppförda bostadshusen i Såtenäs och Karlsborg. De
för personal vid marinens skifferoljeverk å Kinnekulle uppförda lägenheterna
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
torde däremot vid bifall till i särskild proposition framlagt förslag örn
Svenska skifferoljeaktiebolagets övertagande av verket icke böra förvaltas av
nämnden. I sin verksamhet bör nämnden låta sig angeläget vara att samråda
med de militära myndigheterna och att, i den mån så befinnes lämpligt, anlita
den organisation och de resurser som stå till dessas förfogande.
Beträffande nämndens organisation kan jag i huvudsak ansluta mig till
utredningsmannens förslag. Nämnden torde böra bestå av lämpligt antal
av Kungl. Majit utsedda ledamöter, därav en ordförande. Jag utgår från att
statens byggnadslånebyrå skall på lämpligt sätt representeras i nämnden.
Nämndens arbete bör ledas av en chef, tillika ledamot av nämnden, med erfarenhet
såvitt möjligt beträffande såväl bostadsproduktion som fastighetsförvaltning.
Såsom i promemorian föreslagits torde av den för nämndens
verksamhet i övrigt erforderliga personalen allenast den mera fast anställda
böra avlönas från de för nämnden speciellt anvisade anslagsmedlen, medan
kostnaderna för den mera tillfälligt anställda personal, som erfordras för de
särskilda byggnadsföretagens projektering och genomförande, ävensom vissa
andra administrationskostnader skola få — på sätt hittills vid genomförandet
av likartad bostadsbebyggelse skett — bestridas från de olika byggnadsanslagen.
Den av utredningsmannen föreslagna inre organisationen av nämnden,
med en byggnadsteknisk och en allmän avdelning, vardera med en avdelningschef
jämte assistent och biträdespersonal, synes mig i huvudsak väl avvägd.
Emellertid torde det icke vara erforderligt eller lämpligt att i detta sammanhang
i detalj fastlåsa nämndens inre organisation, enär denna bör kunna i
viss mån jämkas med hänsyn till de personliga kvalifikationerna hos de personer,
som komma i fråga för anställning i nämnden. Vid organisationens
definitiva utformning böra givetvis alla möjligheter till besparing iakttagas.
Det torde böra övervägas, huruvida icke ersättning till nämndens ordförande
och ledamöter bör utgå med dagarvode enligt kommittékungörelsen
i stället för, såsom av utredningsmannen föreslagits, med visst belopp per
år. Ersättning till nämndens tjänstemän bör utgå i form av arvoden, å vilka
rörliga förmåner icke böra utgå. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
fastställa dessa arvoden. Jag förutsätter, att nämndens fasta organisation
skall kunna upprätthållas inom ramen för den av utredningsmannen angivna
kostnadssumman, 90,000 kronor per år. Av detta belopp beräknar jag i anslutning
till utredningsmannens förslag, att 65,000 kronor erfordras till avlöningar
och 25,000 kronor till omkostnader.
I likhet med utredningsmannen utgår jag från att några särskilda kostnader
för den lokala förvaltningen av de under nämndens förvaltning stående
fastigheterna icke skola behöva uppkomma. För liyresuppbörd och dylikt
torde nämnden kunna anlita de militära lokalförvaltningsorganen, vilka jämväl
böra biträda nämnden i fråga örn erforderliga reparationer m. m.
Såsom av utredningen i ärendet framgår är det av vikt att bostadsanskaffningsnämnden
snarast möjligt kan träda i funktion. Det är därför erforderligt,
att anslagsmedel för nämndens verksamhet ställas till förfogande redan
Bihang till riksdagens protokoll 1043. 1 sami. Nr 70. lii 4s 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
under innevarande budgetår. Jag ämnar i annat sammanhang återkomma till
denna fråga, i samband varmed jämväl bör upptagas frågan örn anvisande av
erforderligt engångsbelopp till anskaffning av inventarier m. m.
I förevarande sammanhang bör av riksdagen äskas medel för nämndens
verksamhet för budgetåret 1943/44. För ändamålet torde böra i riksstaten
uppföras dels ett obetecknat anslag å 65,000 kronor till avlöningar och dels
ett förslagsanslag å 25,000 kronor till omkostnader. Det bör få ankomma
på Kungl. Majit att fastställa stater för dessa anslag.
Den av riksräkenskapsverket berörda frågan örn inrättande av en särskild
kapitalfond för de bostäder, vilka komma att ligga under nämndens förvaltning,
fordrar ytterligare övervägande och torde icke behöva i detta sammanhang
upptagas till behandling. Jag hemställer därför att framdeles få återkomma
till denna fråga.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att för budgetåret 1943/44 anvisa
dels till Försvarets bostadsanskaffmngsnämnd: Avlöningar ett
anslag av 65,000 kronor,
dels ock till Försvarets bostadsanskaffmngsnämnd: Omkostnader
ett förslagsanslag av 25,000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
S. Högsell.
Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1943:411 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. in. s. 2 i texten
- SU 1943:197 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av bostäder för försvarets personal m. vi. s. 2 i texten
- SU 1943:61 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare utgifter å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1942/43, i vad propositionen avse a2 i texten
- SU 1943:53 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående inrättande av en försvarets bostadsanskaffningsnämnd. s. 1 i texten