Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m

1944-02-18 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:101, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt

giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

given Stockholms slott den 18 februari 1944.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

GUSTAF.

Thorwald Bergquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1044. 1 sami. Nr 101.

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.\

vilken enligt lag den 26 mars 1943 (nr 112) gäller till och med den 30 september

1944, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1946.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1944

Uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1944, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1944 eller, örn hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

* Senaste lydelse, se SFS 1943: 112.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m.1, vilken enligt lag den 26 mars

1943 (nr 113) gäller till och med den 30 september 1944, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1946.

1 Senaste lydelse, se SFS 1943: 113.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 januari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, fråga örn fortsatt giltighet

av lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. och lagen samma dag örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden anför härvid följande.

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn hyresreglering m. m. har stadgats

begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till

tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.

Såsom ett komplement härtill har i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) örn

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. genomförts reglering

av lägenhetsförvärv, som grundas på bostadsrätt och andra former av

bostadskooperation. Båda lagarna äga tillämpning i alla städer, köpingar

och municipalsamhällen, vilkas invånarantal vid 1942 års ingång uppgick

till minst 2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av Kungl.

Majit, i åtskilliga mindre orter. Regleringsåtgärderna handhavas närmast av

kommunala hyresnämnder. Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd,

som utgör den centrala myndigheten för hithörande frågor.

De båda nu nämnda lagarna gällde ursprungligen till och med den 30 september

1943 och erhöllo fortsatt giltighet till och med den 30 september 1944

genom lagar den 26 mars 1943 (nr 112 och 113). Därvid genomfördes vissa

ändringar i fråga om regleringsåtgärdernas närmare utformning. Ändringarna

trädde i kraft den 1 april 1943 jämlikt kungörelse den 26 mars samma år

(nr 114).

Den nu angivna lagstiftningen har föranletts av den minskning i byggnadsproduktionen,

som uppkommit genom krisförhållandena och som medfört

brist på lägenheter och fara för hyresstegringar. I 326 orter, för vilka statistiska

uppgifter om bostadsproduktionen föreligga, tillkommo i genomsnitt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

5

om året under tioårsperioden 1933—1942 tillhopa 23 337 nya bostadslägenheter.

År 1939, då byggnadsverksamheten nådde sin höjdpunkt, uppgick antalet

till 40 787. Till följd av krisförhållandena sjönk sedan produktionen till

18 578 lägenheter år 1940 och 11 634 år 1941. En betydande återhämtning

inträffade därefter under år 1942, då antalet nytillkomna lägenheter utgjorde

20 046. För år 1943 är statistiken i sin helhet ännu ej färdigställd.

Den statistik över bostadsproduktionen under år 1943, som för närvarande

finnes tillgänglig, omfattar årets tre första kvartal och avser huvudsakligen

större och medelstora städer. Enligt denna statistik tillkommo under de tre

första kvartalen år 1943 i 33 städer med över 10 000 invånare tillhopa 15 398

lägenheter. Under motsvarande kvartal åren 1939—1942 tillkommo i samma

städer respektive 20 884, 10 610, 5 631 och 8 180 lägenheter. För de 14 största

städerna —- där invånarantalet översteg 30 000 — uppgick antalet redovisade

nya lägenheter under de tre första kvartalen åren 1939—1943 till respektive

17 981, 9 329, 4 732, 6 319 och 12 741. Vid bedömande av bostadsproduktionens

omfattning år 1943 i jämförelse med tidigare år bör emellertid

beaktas, att det förelegat en ovanligt stor eftersläpning i redovisningen av

fullbordade lägenheter. Med hänsyn härtill skulle för de 33 först berörda

städerna bostadsproduktionens ökning från 1942 till 1943 kunna uppskattas

till cirka 40 % och minskningen från 1939 till 1943 till cirka 30 %>.

Statistiken över beviljade byggnadslov, som närmast belyser omfattningen

av byggnadsföretagarnas planer, visar ett något större antal lägenheter i

byggnadsföretag, som beviljats under tiden den 1 januari—den 30 september

1943, än i företag, som beviljats under motsvarande tid år 1942. Likaså giva

byggnadsnämndernas uppgifter om pågående byggen vid handen, att bostadsproduktionen

i städer med över 30 000 invånare haft större omfattning år

1943 än närmast föregående år.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att en påtaglig stegring av bostadsproduktionen

inträtt efter år 1941. Dock ligger denna produktion fortfarande

på en lägre nivå än omedelbart före krigsutbrottet. Resultatet av

byggnadsverksamheten under de båda senaste åren måste också ses mot bakgrunden

av den utomordentligt låga produktionen åren 1940 och 1941. För

närvarande utgör bristen på vissa slag av byggnadsmaterial ett hinder mot

erforderlig ökning av byggnadsverksamheten.

Hyresrådet har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 december 1943 föreslagit,

att lagen örn hyresreglering m. m. och lagen örn kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m. måtte med oförändrad lydelse erhålla

förlängd giltighet till och med den 30 september 1946.

Beträffande detta förslag har hyresrådet i sin skrivelse närmare anfört

följande.

I fråga örn den av krigsförhållandena framkallade bostadsbristen kan någon

förbättring ännu icke skönjas, varför samma skäl för en reglering av

hyresmarknaden föreligga nu som vid lagstiftningens genomförande. Den

omständigheten, att hyresnämnderna på några håll funnit ytterligare åtgärder

påkallade beträffande ett specialområde av regleringen, nämligen de möb
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

ierade rummen, synes snarare lyda på en skärpning av lägel, i varje fall av

bostadsbristens återverkningar på detta speciella område. Hyresrådet vill

därför föreslå, att hyresregleringslagstiftningen förlänges ytterligare.

I detta sammanhang vill hyresrådet ifrågasätta, om icke lagstiftningen bör

föreslås förlängd med två år från den 1 oktober 1944. Även om det är vanligt

på hyresmarknaden, att kontrakten formellt göras ettåriga, sker planläggningen

av bostads- och hyresförhållanden i regel på längre sikt, och det

skulle för såväl de avtalsslutande parterna som hyresregleringsorganen vara

en fördel, örn man åtminstone två år framåt kunde överblicka, i vad mån

marknaden kommer att vara reglerad. Ä andra sidan kan det enligt hyresrådets

mening icke betvivlas, att bostadsbristen och därmed behovet av en

hyresreglering kommer att bestå i huvudsak oförändrad i ytterligare minst

två år. Läget på bostadsmarknaden karakteriseras för närvarande framför

allt därav, att under det att byggnadsverksamheten under krigsåren varit avsevärt

mindre omfattande än under de sista fredsåren, det genom familjebildning

nytillkommande bostadsbehovet alltjämt är stort. Man måste därför

räkna med ett mycket stort uppsamlat, otillfredsställt bostadsbehov, som efter

krigsåren kommer att på en gång göra sig gällande och som det kommer

att ta lång tid att tillgodose, även om bostadsproduktionen betydligt utvidgas.

Det säger sig självt, att byggnadsverksamheten icke med ens kan tvåeller

tredubblas, utan övergångstiden blir tämligen lång. Det är därför icke

anledning antaga, att bostadsbristen blir i huvudsak hävd förrän ett par år

förflutit från det avspärrningen upphört och bostadsproduktionen åter börjat

utvidgas.

Hyresrådet har icke funnit skäl föreslå någon ändring i de båda lagarna i

.samband med deras förlängning.

I överensstämmelse med vad som skedde, då lagen örn hyresreglering föregående

gång förlängdes, bör meddelas en övergångsbestämmelse av innebörd,

att en särskild fatalietid stadgas för att påkalla hyresnämnds prövning av

sådana uppsägningar till den 1 oktober 1944 eller senare dag, som företagits

innan föreskriften om lagens förlängning utfärdas. Bestämmelsen synes lämpligen

kunna få det innehållet, att örn hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad,

före den 1 mars (april) 1944 uppsagt hyresavtal till upphörande efter

den 30 september 1944, framställning som i 7 § sägs må göras senast den 14

mars (april) 1944 eller, om hyresvärden icke före förstnämnda dag tydligt

meddelat, att han ej önskar låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter

det hyresvärden lämnat hyresgästen sådant meddelande. Om icke författningen

om lagens förlängning hinner utfärdas i god tid före den 1 mars 1944,

böra väljas tidpunkterna den 1 och den 14 april eller, om av någon anledning

frågans behandling skulle draga ut på tiden, ännu senare tidpunkter.

Fastighetsägarnas representanter i hyresrådet ha avgivit reservation mot

hyresrådets beslut att framställa sitt förut återgivna förslag till Kungl. Maj:t.

De ha därvid gjort följande uttalande.

Visserligen kunna icke förhållandena på hyresmarknaden ännu sägas ha

undergått sådan förändring, att man kan ifrågasätta hyresregleringens upphörande

vid utgången av giltighetstiden för den nu gällande lagen. Man bör

emellertid, såsom jämväl framhölls bland annat av socialstyrelsen vid lagstiftningens

tillkomst, sikta på att lagen bör avvecklas så fort som möjligt.

Bäst överensstämmande med en dylik strävan är uppenbarligen att icke förlänga

lagen på mer än ett år. Beaktas bör också att behov kan uppkomma att

vidtaga ändringar i lagen. En förlängning på mer än ett år kan skapa onödiga

svårigheter för genomförande av dylika.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

Vi anse sålunda, att hyresrådet bort förorda en förlängning på allenast

ett år. .

Vad beträffar frågan om ändringar i lagen, så vilja vi rörande innehållet

i 3 § andra stycket framhålla, alt praxis allt tydligare givit vid handen, att

nämnda lagrum icke lämnar utrymme för skäliga justeringar av den hyra

som gällde den 1 januari 1942. Orsaken är att finna i tolkningen av uttrycket

»avsevärt», som lett till att även örn grundhyran klart och tydligt understiger

hyran för jämförliga lägenheter, så anses detta icke i och för sig

innebära rätt för hyresvärden att få hyran höjd till nivan lör sådana lägenheter.

Det oskäliga häri framstår så mycket tydligare med hänsyn till att

hyresvärdarna icke enligt 5 § i lagen kommit i åtnjutande av något generellt

medgivande till hyreshöjning på grund av inträffad stegring i kostnaderna

för fastighetsförvaltning. 1 själva verket infördes kravet på att skillnaden

mellan grundhyran och hyran för jämförliga lägenheter skulle vara »avsevärd»

med tanke på att smärre skiljaktigheter skulle bli kompenserade genom

den s. k. generella hyreshöjningen. Särskilt orimligt ter det sig att en

utjämning av smärre hyresdifferenser inom en och samma fastighet icke

skall få äga rum ens där fråga är om uthyrande till ny hyresgäst.

På grund av vad sålunda anförts anse vi att hyresrådet i samband nied

förslaget om lagens förlängning bort förorda en uppmjukning av kravet på

att skillnaden mellan grundhyran och hyran för jämförliga lägenheter skall

vara »avsevärd».

över hyresrådets skrivelse lia etter remiss avgivits yttranden av socialstyrelsen,

Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund.

I dessa yttranden har icke någon erinran gjorts mot en förlängning av ifrågavarande

lagar.

Beträffande hyresrådets förslag, att förlängningen skulle omfatta två år,

har socialstyrelsen hänvisat till de statistiska uppgifter om bostadsproduktionen,

vilka inledningsvis återgivils. Dessa uppgifter gåve enligt styrelsens mening

vid handen, ali det icke kunde antagas, att bostadsbyggnadsverksamheten

under de närmaste två åren skulle kunna nå en sådan omfattning, att

hyresregleringen skulle kunna avvecklas utan olägenhet. Bärande skäl finge

därmed anses föreligga för en förlängning av hyresregleringslagstiftningens

giltighetstid med två år i enlighet med det i skrivelsen framställda förslaget.

En sådan förlängning av giltighetstiden skulle därutöver medföra den fördelen,

att allmänheten erhölle visshet örn lagstiftningens bestånd under dessa

år. Med vad sålunda anföris hade styrelsen givetvis icke frångått sin förut

uttalade uppfattning, att det vore önskvärt, att hyresregleringen avvecklades

så snart som möjligt.

Hyresgästförbundet bär uttalat sin oreserverade anslutning till hyresrådets

förslag örn förlängning av hyresregleringslagstiftningen till och med den 30

september 1946. Någon tvekan örn alt behovet av hyresreglerande åtgärder

bomme att kvarstå lill minst denna tidpunkt kunde icke föreligga. Därför

vöre det enligt förbundets mening av praktiska skäl lämpligast att redan nu

besluta örn lagstiftningens förlängning på två år.

Däremot har fastighetsägareförbundet hemställt, att lagstiftningen icke

måtte erhålla utsträckt giltighet för längre tid än lill och med den 30 september

1945. Förbundet har därvid framhållit, att det syntes vara av största

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr lOi.

vikt att statens ingripande på hyresmarknaden snarast möjligt avvecklades,

sedan förutsättningar därför uppkommit. Då lagstiftningen måste verka tillbakahållande

på bostadsproduktionen, borde det vara statsmakterna desto

angelägnare, att den kunde bringas att upphöra med minsta möjliga tidsutdräkt.

Att utsträcka en kristidsförfattnings giltighet under en så lång tid som

här åsyftades, d. v. s. över två och ett halvt år, och därigenom försvåra genom!

örandet av ändringar, som betingades av tidsläget, syntes förbundet vara

uppenbart oriktigt. Hyresrådet hade till stöd för sitt förslag framhållit, att det

för såväl de avtalsslutande parterna som hyresregleringsorganen skulle vara

en fördel, örn man åtminstone två år framåt kunde överblicka, i vad mån

marknaden komme att vara reglerad. Då en förlängning på ett år från och

med den 1 oktober 1944 i realiteten komme att innebära, att hyresmarknaden

från och med nuvarande tidpunkt bleve reglerad i över ett och ett halvt år

framåt, syntes detta hyresrådets önskemål vara fullt ut tillgodosett med en

förlängning av lagen till och med den 30 september 1945. Vid förlängning

av giltighetstiden för författningar av beredskapskaraktär eller eljest sammanhängande

med kristidsförhållanden hade det hittills varit brukligt att begränsa

förlängningen till i stort sett ett år eller högst ett och ett fjärdedels

år i sänder. Förbundet kunde för sin del icke finna, vare sig att hyresrådet

kunnat andraga eller att i övrigt skulle föreligga några så tungt vägande skäl,

att ett avsteg från praxis i detta fall kunde anses motiverat.

Socialstyrelsen har yttrat, att styrelsen, i likhet med hyresrådet, icke funnit

anledning att föreslå någon ändring av de ifrågavarande två lagarnas innehåll.

De båda partsorganisationerna ha däremot framlagt vissa, sinsemellan olika,

ändringsförslag. Fastighetsägareförbundet har sålunda hemställt, att 3 §

andra stycket hyresregleringslagen måtte kompletteras med en bestämmelse

av följande innebörd. Om hyresvärden på grund av särskilda av tillgången

och efterfrågan på lägenheter oberoende omständigheter beviljat hyresnedsättning,

skulle nämnden, såvida berörda omständigheter icke längre förelåge,

på framställning av hyresvärden äga medgiva, att grundhyran finge

höjas med ett belopp motsvarande hyresnedsättningen, dock att grundhyran

därigenom icke finge sättas högre än hyran för jämförliga lägenheter.

Till detta förslag har fastighetsägareförbundet givit följande motivering.

Förbundet vill i likhet med reservanterna i hyresrådet understryka, att

erfarenheten tydligt har visat, alt nämnda lagrum icke lämnar utrymme för

skäliga justeringar av den hyra, som gällde den 1 januari 1942. Orsaken härtill

är att finna i en tolkning av uttrycket »avsevärt», som kommit att i alltför

stor utsträckning binda hyresregleringsorganens rörelsefrihet och som lett

till, att även örn grundhyran icke oväsentligt understiger hyran för jämförliga

lägenheter, detta icke i och för sig ansetts innebära rätt för hyresvärden

att fa hyran höjd till nivan för jämförliga lägenheter. Uttrycket »avsevärt»

torde ha införts i lagen under förutsättning att procentuellt sett smärre skiljaktigheter

skulle komma att bliva kompenserade genom den s. k. generella

hyreshöjningen, vilket emellertid hittills icke varit fallet genom att Kungl.

Maj:t icke medgivit en dylik generell hyreshöjning.

Frågan om det berättigade i att grundhyran i vissa fall blir föremål för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 101.

9

justering har enligt förbundets mening icke blivit tillräckligt beaktad. Härvid

åsyftas de fall, då grundhyran på grund av särskilda förhållanden (beviljade

rabatter eller andra liknande hyresnedsättningar) kommit att ligga lägre

än vad en i övrigt konsekvent och fullt skälig hyressättning skulle hava motiverat.

Det torde i huvudsak vara i tre fall, som beviljade rabatter eller liknande

hyresnedsättningar höra upphöra att utgå, oberoende av deras relativa

storlek.

Det första fallet föreligger när en hyresgäst, som på grund av ett längre

hyresförhållande haft en lägre hyra, avflyttar från sin lägenhet. Det finns

icke någon som helst saklig motivering för att i dylikt fall en nyinflyttad

hyresgäst skall erhålla en lägre hyra än andra hyresgäster i fullt jämförliga

lägenheter i samma eller angränsande fastigheter. Ett sådant förhållande kan

tvärtom i vissa fall komma att väcka välgrundad förargelse.

Det andra fallet inträffar när en hyresgäst av t. ex. en butikslokal under

de första åren av sin verksamhet i denna lokal — såsom icke sällan händer

— erhåller en reducerad hyra. Sedan affärsrörelsen väl är inarbetad, föreligger

det icke längre något skäl för att denne hyresgäst skall vara befriad

från skyldigheten att erlägga fidi hyra. Ett fastlåsande av den reducerade

hyran kan i detta fall tvärtom innebära en förmån, som kan vara till förfång

för andra butiksinnehavare i samma bransch i omgivningen.

Ett tredje fall kan slutligen föreligga, när en mångårig hyresgäst på grund

av tillfälliga ekonomiska svårigheter — t. ex. med anledning av krigsförhållandena

— för vissa år erhållit nedsatt hyra, men dessa svårigheter sedermera

övervunnits. Icke heller i sådant fall synes anledning förefinnas att tillmötesgåendet

från hyresvärdens sida skall resultera i en bestående för låg

hyra.

Då hyresnämnderna numera torde ha avverkat den balans, som uppkom

genom ärendenas anhopning i samband med lagens införande, torde nämndernas

arbetsbörda icke nu längre kunna åberopas som skäl mot ett avhjälpande

av de åsyftade av lagens nuvarande formulering föranledda missförhållandena,

vilka givetvis öka i betydelse och omfattning ju längre lagen är

i kraft.

Hgrcsgästförbundet har förordat ändringar i hyresregleringslagen i tre

särskilda hänseenden. Härom har förbundet i huvudsak yttrat följande.

1. Enligt 3 § hyresregleringslagen äger hyresnämnd i individuella fall

höja grundhyran a) om hyran den 1 januari 1942 var avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter; b) örn lägenhetens värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete; eller c) örn annat skäl av därmed

jämförlig betydelse föreligger. Nedsättning av grundhyran är däremot uttryckligen

medgiven allenast i ett fall, motsvarande det under a) angivna,

d. v. s. att lägenheten den 1 januari 1942 betingade en hyra, som i avsevärd

mån översteg hyran för jämförliga lägenheter. Denna differens i fråga örn

förutsättningarna för förändring av grundhyran i enskilda fall kan enligt

förbundets mening icke anses tillfredsställande. Förhållandet åskådliggöres

bäst med ett exempel. Örn en hyresvärd ändrar en lägenhets inredning, t. ex.

genom att upptaga nya dörrar eller fönster, genom att installera viss bekvämlighet,

som tidigare ej funnits o. s. v., kan hyresnämnden medgiva hyreshöjning

örn lägenhetens värde nämnvärt ökats genom ändringarna. Om däremot

på grund av vissa omständigheter dörrar eller fönster måste igensättas i en

lägenhet eller installationer till bekvämligheter, sorn tidigare funnits, måste

avlägsnas, medgiver icke ordalagen i 3 § hyresnämnd alt nedsätta grundhyran,

liven örn lägenhetens hyresvärdo avsevärt nedgått genom de vidtagna

förändringarna. Visserligen kan hyresgästen i sistnämnda fall genom dom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

stols beslut erhålla nedsättning i den avtalade hyran, men dels är detta en

omständlig procedur och dels blir domstolens beslut tillämpligt allenast beträffande

det hyresavtal, som gällde då förändringarna vidtogos; beslutet utövar

ingen inverkan på grundhyrans belopp och vid framtida hyresavtal angående

lägenheten är hyresvärden oförhindrad att bortse från den domstolsvägen

fastställda nedsättningen. Det finnes enligt förbundets förmenande

ingen anledning att behandla nu nämnda fall på annat sätt än dem där en

höjning av lägenhetens värde ägt rum genom ombyggnads- eller ändringsarbete.

De böra med andra ord omfattas av hyresregleringslagstiftningen.

Understundom kan en lägenhets hyresvärde under löpande avtalstid nedgå

av anledningar, som icke äro direkt hänförliga till själva lägenhetens beskaffenhet,

t. ex. genom att i fastigheten inrymts företag, som utövar en för grannarna

störande verksamhet. Ej heller i dessa fall medgiver ordalagen i 3 §

hyresregleringslagen nedsättning av grundhyran, ehuru så enligt förbundets

mening borde vara fallet, därest det men i nyttjanderätten, som tillskyndas

hyresgästen, är att anse såsom avsevärt.

2. Enligt 3 § hyresregleringslagen skall grundhyran för lägenhet, som färdigställts

senare än den 1 januari 1942, fastställas till det belopp, som med

hänsyn till fastighetens byggnadskostnader och övriga omständigheter finnes

skäligt. I dessa ärenden skall prövningen företagas efter ansökan av

hyresvärden.

Om nybyggd fastighet helt eller delvis är uthyrd, kallas hyresgäst till

nämndens sammanträde. Besvär över nämndens beslut kan anföras av såväl

hyresvärd som dylik hyresgäst. Även om hyresrådet finner, att grundhyrorna

bestämts till för höga belopp, kan rådet ändock icke nedsätta grundhyran

för annan lägenhet än den som förhyres av klagande hyresgäst. Detta

är uppenbart otillfredsställande, då ju en nybyggd fastighet vid hyressättningen

bör betraktas som en enhet. Möjligen kan rättelse å dylika missförhållanden

vinnas genom en utsträckt tillämpning av 22 § hyresregleringslagen,

men det synes förbundet lämpligare att hyresrådet tillerkännes befogenhet

att i dylika fall vidtaga ändringar i grundhyrorna för samtliga lägenheter i

fastigheten.

3. Frågan om reglering av hyrorna för möblerade rum torde komma att

underställas Kungl. Maj:ts prövning i anledning av väckt fråga om uppgiftsskyldighet

för rumsuthyrare. Innehållet i 6 § hyresregleringslagen synes

emellertid förbundet icke giva hyresregleringsorganen erforderlig möjlighet

att ingripa i sådana fall, som kommit till deras kännedom, i det att härför

fordras, att lägenheten »är uthyrd». Hyreskontrollen skulle kunna ske på

ett tidigare stadium och härigenom bliva effektivare, därest hyresnämnd

härjämte ägde fastställa ny, lägre grundhyra för den möblerade lägenhet,

som utbjödes till uthyrning mot en hyra, som vöre avsevärt högre än lägenhetens

beskaffenhet och övriga omständigheter föranledde.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 januari 1944 lia landsorganisationen i

Sverige, folkets husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens riksförening

hemställt om sådana ändringar i hyresregleringslagen, att förening eller

organisation, som hade till huvudsaklig uppgift att tillhandahålla allmänheten

samlingslokaler, bereddes möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyrde

lokal för biografändamål, under förutsättning att avsikten med uppsägningen

vore, att föreningen eller organisationen själv i fortsättningen skulle tillgodogöra

sig inkomsten av biografrörelsen för att därigenom bättre kunna fylla

sitt samhälleliga syfte.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Som motiv för denna hemställan har i skrivelsen anförts huvudsakligen följande.

1 vårt land finnas ett stort antal fastigheter ägda av Folkets husföreningar,

nykterhetsorganisationer och de senares fastighetsföreningar samt av bygdegårdsföreningar.

Dessa fastigheter, vilkas antal torde överstiga 2 500, äro

givetvis i första hand tillkomna för att tjäna som samlingslokaler för vederbörande

organisationers medlemmar, men ha på grund av den stora bristen

på samlingslokaler i landet alltid fått tjäna jämväl som lokaler för en mängd

andra organisationer och sammanslutningar. Lokalerna intaga sålunda i regel

en central plats uti respektive orts kulturella och politiska liv samt hava de

jämväl ur annan synpunkt en stor uppgift alt fylla t. ex. genom att därstädes

vanligen anordnas i orien förekommande teater- och biografföreställningar

samt festligheter av olika slag. Lokalernas stora betydelse i olika avseenden

för samhällslivet såväl i städerna som på landsbygden har vunnit beaktande

hos statsmakterna och vilja vi i detta hänseende åberopa »Betänkande med

utredning och förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler»

(Statens offenti. utredn. 1939: 30).

De inkomster, som ägarna av ovan nämnda lokaler kunna förskaffa sig genom

medlemsavgifter, egna tillställningar samt uthyrning av lokalerna för

kulturella, politiska och andra ändamål, förslå i allmänhet icke till täckande

av dess utgifter. På grund härav lia föreningarna i stor utsträckning nödgats

avtala med biografägare örn uthyrning av lokalerna en eller flera gånger per

vecka under biografsäsongen till biografföreställningar.

Under de senaste åren lia emellertid ökade anspråk -—• i mycket stor utsträckning

från samhällets sida — ställts på föreningarnas verksamhet samt

kostnaderna för densamma genom tidsförhållandena väsentligt stegrats. Härtill

kommer att föreningarnas fastigheter i många fall äro 40—60 år gamla

och nu i stort behov av reparation och modernisering, för att kunna fylla tidens

krav på ändamålsenliga och bekväma lokaler. Berörda omständigheter ha

medfört, att föreningarna sett sig nödsakade att försöka öka sina inkomster

och ha de då såsom den närmast till hands liggande möjligheten sökt att ernå

ökat utbyte av sin uthyrning för biografändamål. I ett antal fall ha föreningarna

härjämte planerat och jämväl vidtagit åtgärder för att driva biografrörelsen

i egen regi, varigenom en väsentlig förbättring i ekonomin kan påräknas.

Genom sistnämnda förfarande vinnes även de fördelarna, alt föreningarna

genom sitt inflytande beträffande programvalet kunna bliva i

tillfälle bättre utnyttja filmen i samhälleliga intressens tjänst, samt att de

genom möjligheten att själva välja speldagar rationellare kunna disponera

iokalerna i föreningslivets tjänst.

Att föreningarna icke tidigare själva drivit biografrörelse torde till väsentlig

grad vara beroende på det förhållandet att föreningarna av biografägarna bibragls

den felaktiga uppfattningen, att föreningarna icke skulle lia möjlighet

att erhålla film från filmbyråerna, örn föreningarna själva skulle driva biografrörelsen.

Denna icke riktiga uppgift har även medfört, att många föreningar

förmåtts att uthyra sina lokaler till företagare för uppenbart underpris.

Såväl försöken att höja hyran som ait övertaga lokalerna har emellertid på

de orter, där hyresregleringslagen äger tillämpning, visat sig vara resultatlösa.

Vederbörande hyresgäster fia nämligen under åberopande av bestämmelserna

uti hyresregleringslagen hindrat föreningarna från att nå sitt berörda mål. En

lagstiftning tillkommen i socialt syfte för att skydda en ekonomiskt svagare

part mot en ekonomiskt starkare användes sålunda att klavbinda organisationerna

uti deras samliällsgagneliga verksamhet. De företagare, som förhyra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

föreningarnas lokaler, äro vanligen mycket ekonomiskt välsituerade och driva

sin rörelse på ett stort antal platser, ofta på ett 20-tal och i vissa fall ända lill

70 ställen. Föreningarna, som i ifrågavarande fall äro hyresvärdar, hava i

regel en svag ekonomi. På åtskilliga håll är denna så ansträngd, att allvarliga

risker föreligga att deras fastigheter genom åtgärder från inteckningshavares

och andras sida kunna komma att frånhändas deni. Det har även i några fall

förekommit, att föreningsfastigheter blivit försålda på exekutiv auktion. I

mångå fall förekommer det, att föreningsmedlemmarna nödgas understödja

föreningen genom årliga uttaxeringar i form av veckoinbetalningar för att

därmed undvika, att orten genom föreningens upplösning skulle komma att

ställas utan samlingslokal.

Även örn det i viss utsträckning skulle föreligga möjlighet att erhålla godkännande

av en hyreshöjning kan en sådan på grund av den restriktiva tendensen

beträffande hyresökningar i allt fall icke fullständigt kompensera

föreningarna. Det enda tänkbara alternativet är sålunda att föreningarna

• själva få övertaga biografrörelsen för att därigenom tillgodogöra sig en inkomst,

som i det stora hela utgör resultatet av dessa fastigheters existens.

Vid andra lagutskottets behandling i mars 1943 av frågan örn förlängning

av giltigheten av 1942 års hyresregleringslag synes man icke hava varit främmande

för faran av att lagen skulle kunna tänkas bliva använd för syften,

som voro stridande mot den bakomliggande grundtanken. Utskottet anför

sålunda (uti. nr 15 s. 20):

»Med avseende å tillämpningen av hyresregleringslagens bestämmelser örn

ogiltighet av uppsägning vill utskottet ytterligare uttala följande. Särskilt

inom mindre städer och samhällen finnes ofta en förening, vanligen benämnd

Byggnadsföreningen Folkets hus eller dylikt, som har till huvudsaklig uppgift

att tillhandahålla erforderliga lokaler för föreningssammanträden, föredrag

m. m. Stundom förekommer det, att ifrågavarande lokaler i större eller

mindre utsträckning uthyras för att användas exempelvis för biografändamål.

Inom utskottet har fråga uppstått angående den riktiga tillämpningen av

bestämmelserna om ogiltigförklaring av uppsägning i fall, då uppsägningen

verkställts för att föreningen själv skall komma i full besittning av lokalerna

igen. En dylik uppsägning torde i allmänhet bero på att föreningen önskar

använda lokalerna för att bättre kunna tillgodose föreningens ändamål. 1

sådana fall bör enligt utskottets mening vid den i lagens 7 § angivna skälighetsprövningen

särskild hänsyn tagas till det allmänintresse, som föreningen

tjänar.»

I praxis har emellertid hänsyn icke tagits till lagutskottets angivna yttrande.

Som exempel kan anföras ett fall från Älmhult, där Byggnadsföreningen Folkets

hus den 29 november 1942 uppsade biografägaren Moje Nordberg i Alvesta,

vilken enligt avtal av den 6 juni 1935 och tilläggsavtal av den 29 november

1939 förhyrde Folkets hus-lokalen för biograf ändamål vissa dagar per

vecka. Nordberg hänsköt saken till hyresnämnden i Älmhult med begäran att

uppsägningen skulle ogiltigförklaras. Inför hyresnämnden anförde föreningen

bl. a. att föreningen själv önskade disponera lokalen för egna ändamål samt

att lokalen vore i behov av att ombyggas och moderniseras, vilket av ekonomiska

skäl icke läte sig göra så länge den var uthyrd. Genom beslut den 18

januari 1943 ogillade nämnden Nordbergs yrkande om uppsägningens ogiltigförklaring.

Nordberg överklagade nämndens beslut till statens hyresråd,

som biföll besvären och genom beslut den 31 mars 1943 förklarade uppsägningen

ogiltig. Sedermera gjorde föreningen ansökan till hyresrådet om ärendets

upptagande till förnyad prövning jämlikt hyresregleringslagens 22 §. Genom

beslut den 11 september 1943 lämnade hyresrådet föreningens framställning

utan bifall.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

13

Elt annat fall av uppsägning av kontrakt med biografägare har förekommit

i Nora. Den 4 november 1943 uppsade Nora Godtemplares fastighetsförening

Biografaktiebolaget Ringen (ägare av 14 landsortsbiografer) till avflyttning

den 15 maj 1944. Anledningen till uppsägningen var föreningens dåliga ekonomi

och omöjligheten av att annorledes än genom väsentligt ökade inkomster

kunna genomföra en synnerligen nödvändig reparation och modernisering av

föreningens fastighet. Hyresnämnden i Nora ogiltigförklarade emellertid den

13 december 1943 uppsägningen till avflyttning och är ärendet för närvarande

efter besvär av fastighetsföreningen beroende av hyresrådets prövning.

Vi vilja även hänvisa till att uti 1 § 8 mom. lagen den 12 maj 1917 om

expropriation gives möjlighet till expropriation för uppförande av byggnad

för överläggningar, föredrag med mera. Bestämmelsen uti hyresregleringslagen

— såsom denna uti praxis tolkas -—- står enligt vårt förmenande i dålig

överensstämmelse med expropriationslagens stadgande. Ett vittgående

ingripande i annans äganderätt är tillåtet för våra föreningars syften, men

möjlighet till oinskränkt nyttjande av den ägda fastigheten förhindras under

nuvarande förhållanden.

De inledningsvis återgivna uppgifterna om byggnadsverksamhetens ut- Departerrumuveckljng

ge vid handen, att bostadsproduktionen, som efter krigsutbrottet cAe/e».

undergick en mycket stark minskning, åter ökat i ganska betydande grad

under de båda senast förflutna åren. Fortfarande råder dock en allmän

knapphet på lägenheter, och möjligheterna att ytterligare öka produktionen

äro för närvarande begränsade genom brist på vissa slag av byggnadsmaterial.

Även om krigstillståndet skulle upphöra inom en någorlunda snar framtid,

måste man räkna med en mer eller mindre lång övergångstid, innan den

eftersatta bostadsproduktionen blivit återhämtad.

På grund av dessa förhållanden är det uppenbarligen nödvändigt att tills

vidare bibehålla den reglering av bostadsmarknaden, som infördes genom lagen

den 19 juni 1942 örn hyresreglering m. m. och lagen samma dag om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. Dst har icke heller

från något håll ifrågasatts, att denna reglering skulle kunna avvecklas,

då lagarnas nuvarande giltighetstid upphör den 30 nästkommande september.

Hyresrådet har föreslagit, att lagarna skola förlängas på två år, d. v. s.

för tiden till och med den 30 september 1946. Inom hyresrådet ha fastighetsägarnas

representanter reserverat sig häremot och velat föreslå en förlängning

på endast ett år. I remissyttrandena har hyresrådets förslag tillstyrkts

av socialstyrelsen och hyresgästförbundet, medan fastighetsägareförbundet

anslutit sig till reservationen.

Det torde ej kunna förväntas, att byggnadsverksamheten under de närmaste

åren skall kunna få en sådan omfattning, alt regleringsåtgärderna

skulle kunna avvecklas utan olägenhet före utgången av den tid hyresrådet

angivit. Under sådana omständigheter måste det anses lämpligt, att lagarnas

giltighetstid redan nu bestämmes i enlighet härmed. Därigenom skulle,

såsom hyresrådet påpekat, praktiska fördelar vinnas såväl för de avtalsslutande

parterna på hyresmarknaden som för de hyresreglerande organen.

Jag finner mig därför böra förorda, att lagarna erhålla fortsatt giltighet till

och med den 30 september 1946.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 101.

I samband med den förlängning av dessa lagar, som ägde rum förra året,

underkastades deras innehåll en allmän översyn på grundval av de erfarenheter,

som vunnits under deras tillämpning i praktiken. I vissa detaljer blevo

lagarna därvid ändrade och kompletterade.

Hyresrådet har nu icke föreslagit några ytterligare lagändringar, och

samma ståndpunkt har intagits av socialstyrelsen. I den mån det icke föreligger

ett verkligt behov av ändrade normer, synes det också vara en fördel

att bibehålla regleringsåtgärderna i den utformning, de nu efter omprövning

erhållit. Allmänhetens hyresförhållanden skulle därigenom bliva mera

stabiliserade, och de hyresreglerande organen kunde utbygga en fastare

praxis.

Såväl från fastighetsägarnas som från hyresgästernas sida ha emellertid

framkommit ändringsförslag. Fastighetsägarnas representanter i hyresrådet

och fastighetsägareförbundet ha påyrkat, att även mindre avvikelser från

den allmänna hyresnivån under vissa förutsättningar skulle få medföra höjning

av gällande grundhyror. Förslag i samma riktning ha vid upprepade tillfällen

framförts från fastighetsägarhåll utan att vinna statsmakternas bifall.

Det torde ej heller nu finnas anledning att ändra lagens konstruktion på denna

punkt.

Hyresgästförbundet har föreslagit tre ändringar i hyresregleringslagen.

Med det första förslaget avses att införa rätt till nedsättning av grundhyra på

grund av minskning i lägenhetens hyresvärde. Förbundet åsyftar därmed till

en början sådana fall, då exempelvis fönster eller dörrar blivit igensatta eller

förefintliga installationer till bekvämligheter avlägsnade. Dylika fall torde

emellertid vara synnerligen ovanliga. Vidare avses de situationer, då grannar

utöva störande verksamhet. Därvid kan det dock ofta vara fråga om intrång

av mera tillfällig art. Såväl i de förra som i de senare fallen kan hyresgästen

föra talan vid domstol om nedsättning i hyran eller skadestånd, och

detta torde vara en lämplig ordning för avgörande av dylika tvister. Att låta

dem behandlas av de hyresreglerande organen synes alltså ej påkallat.

Vidare har hyresgästförbundet påyrkat, att hyresrådet i besvärsmål, som

avse fastställande av grundhyror i nya hus, skulle få befogenhet att nedsätta

de av hyresnämnden bestämda grundhyrorna jämväl för sådana lägenheter,

vilkas hyresgäster icke anfört besvär hos hyresrådet. Även örn vissa skäl

tala för detta förslag, möta dock betänkligheter mot att införa en dylik särbestämmelse

örn upptagande av vissa mål i högre instans utan att part klagat.

Slutligen har hyresgästförbundet föreslagit, att hyresnämnd skulle kunna

ingripa mot hyresprissättning för möblerade rum, redan då rummen utbjudas

till uthyrning och alltså innan något hyresavtal blivit träffat. Genomförandet

av detta förslag skulle dock vålla stora praktiska svårigheter, och

förslaget kan därför ej förordas.

Landsorganisationen, folkets husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens

riksförening ha i en gemensam skrivelse till Kungl. Majit anhållit,

att bestämmelser måtte införas i hyresregleringslagen för att

tillgodose vissa intressen i mål om ogiltigförklaring av uppsägning. För
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

16

slaget avser, att en förening eller organisation, som hade till huvudsaklig

uppgift att tillhandahålla allmänheten samlingslokaler, skulle beredas

möjlighet att uppsäga hyresgäst, som förhyrde lokal för biografändamål,

under förutsättning att avsikten med uppsägningen vore, att föreningen eller

organisationen själv i fortsättningen skulle tillgodogöra sig inkomsten av

biografrörelsen för att därigenom bättre kunna fylla sitt samhälleliga syfte.

Såsom framhållits i organisationernas skrivelse fylla de samlingslokaler,

varom här är fråga, en mycket betydelsefull uppgift i det kulturella och

politiska livet på ett stort antal orter. De föreningar som i allmänhet äro

ägare till dessa lokaler ha ofta behov att få utnyttja dem på bästa sätt för

att kunna säkerställa sin ekonomi. I de fall som organisationerna berört, då

en förening uthyrt sin lokal till uppenbart underpris, har dock föreningen

möjlighet att vinna rättelse genom att hos hyresnämnden påkalla höjning av

grundhyran.

Emellertid åsyftar organisationernas framställning, att föreningen i stället

skall kunna tvinga hyresgästen att avflytta, för att föreningen själv skall

kunna driva biografrörelsen i sin lokal. Enligt bestämmelserna i hyresregleringslagen

skall hyresnämnden vid prövning av en uppsägnings giltighet

väga mot varandra å ena sidan fastighetsägarens behov att få disponera

över lägenheten och å den andra hyresgästens intresse att få behålla densamma.

I de här avsedda fallen kan föreningen, såsom redan framhållits,

ofta åberopa vägande skäl till förmån för sin begäran att få övertaga lokalen.

Men det kan också tänkas, att biografägarens intresse är tungt vägande; det

kan exempelvis gälla en av honom under många år upparbetad rörelse, av

vilken hans familjs försörjning är beroende.

Organisationerna synas anse, att föreningarna såsom fastighetsägare borde

tillerkännas en särställning på grund av det samhällsnyttiga syfte som deras

lokaler tjäna. En sådan ståndpunkt torde dock ej vara tillräckligt motiverad.

Även i andra fall kan det förekomma, att en fastighetsägare har ett mycket

starkt behov av att själv få disponera en uthyrd lägenhet. Detta kan gälla örn

såväl enskilda personer som allmännyttiga sammanslutningar av olika slag

liksom beträffande statliga och kommunala företag.

Det framställda förslaget innebär, att de fall som avses därmed skulle —

i motsats mot alla andra — undantagas från den skälighetsavvägning mellan

motsatta intressen, som hyresregleringslagen stadgar, och att således dessa

ärenden skulle utan vidare prövning avgöras i överensstämmelse med

fastighetsägarens intresse. Della torde icke vara förenligt med de principer

som böra ligga till grund för lagstiftningen.

Då frågan om förlängning av hyresregleringslagen förra året var föremål

för andra lagutskottets behandling, berördes även det nu angivna spörsmålet.

Utskottet framhöll då, att vid de hyresreglerande organens skälighetsprövning

särskild hänsyn borde tagas lill det allmänintresse som ifrågavarande

föreningar tjänade. Så bör också uppenbarligen ske. I organisationernas skrivelse

har emellertid uppgivits, att praxis icke beaktat detta lagutskottets uttalande.

Som stöd för detta påslående lia dock endast anförts två fall, av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

vilka det ena avgjorts av hyresrådet med en majoritet av tre röster mot två

och det andra ännu icke varit föremål för hyresrådets prövning. Det måste

också ihågkommas, att ärenden av detta slag, vilka avgöras efter skälighetsavvägning

av omständigheterna i varje enskilt fall, överhuvud taget icke äro

ägnade att åberopas som prejudikat.

På grund av vad som anförts i det föregående finner jag icke skäl att

föreslå någon ändring i lagstiftningen, vare sig i sist behandlade hänseende

eller i andra delar.

I likhet med vad som stadgades vid föregående förlängning av hyresregleringslagen

torde genom en övergångsbestämmelse böra öppnas möjlighet

för hyresgäst, vars kontrakt redan före den 1 april 1944 blivit uppsagt till

upphörande efter den 30 september innevarande år, att få uppsägningen prövad

efter förlängningslagens tillkomst. Såsom hyresrådet föreslagit torde framställning

härom böra göras senast den 14 april 1944 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats

förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över dessa lagförslag,

av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

* Denna bilaga, som är lika lydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här

uteslutits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaris proposition nr 101.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majus lagråd den 15 februari

1944.

Närvarande:

justitieräden Alsén,

Lind,

regeringsrådet Eklund,

justitierådet Ericsson.

Enligt lagrådet den 10 februari 1944 tillhandakominet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 28 januari 1944, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen deri 19

juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt till lag angående fortsatt

giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och

överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet avhovrättsrådet

H. Zetterberg.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Wiwan till riksdagens protokoll lim

t sunil. Nr 101.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 101.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets den 15 februari 1944

avgivna utlåtande över de till lagrådet den 28 januari 1944 remitterade

förslagen till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) örn

hyresreglering m. m.; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Med förmälan, alt förslagen av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

440631

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 a1 i texten
  2. 2LU 1944:27 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten
  3. 2LU 1944:28 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring i 3 kap. 38 § lagen om ngttjanderätt till fast egendom. Andra lagutskottet har till behandling fö s. 7 i texten