Angående inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m
1944-02-25 · 42 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 35 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:143, Angående inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.
1
tfr 143.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående inrättande
av beställningar för långtjänstunderbefäl
vid armén och kustartilleriet m. m.; given Stockholms
slott den 25 februari 1944.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, frågor angående inrättande
av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m.
samt anför därvid följande.
I. Inledning.
Den fast anställda manskapskaderns storlek bestämmes med hänsyn till
dels krigsorganisationens behov av fast anställt och f. d. fast anställt manskap,
dels fredstjänstens behov av underbefäl och förhandsmän.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143.
489 44
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 143.
Krigsorganisationens behov av underbefäl och förhandsmän fylles genom
utnyttjande av fast anställt och f. d. fast anställt manskap samt av värnpliktiga,
vilka under fredstid erhållit en härför avpassad utbildning.
Fredstjänstens behov av underbefäl tillgodoses huvudsakligen genom ianspråktagande
av fast anställt manskap. De värnpliktiga, som erhålla befälseller
underbefälsutbildning, utnyttjas endast i ringa utsträckning i praktisk
befälstjänst under fredsförhållanden.
Ursprungligen var den fast anställda manskapskadern enda rekryteringskälla
för tillgodoseende av krigsorganisationens behov av underbefäl. Med
hänsyn härtill var det nödvändigt att genom omsättning inom kadern tillgodose
detta behov. I och med att systemet med värnpliktigt befäl utbygges
och vinner i stadga, kan emellertid kravet på omsättning inom manskapskadern
minskas. Såsom en följd härav kan såväl manskapskadern som omsättningen
inom densamma i allt större utsträckning bestämmas med hänsyn
till fredstjänstens krav.
Det fast anställda manskapet hänföres till fyra olika lönegrader i manskapsavlöningsreglementet,
nämligen Mb 1, omfattande högbåtsmän vid flottan och
överfurirer vid flygvapnet, Ma 3 för furirer, Ma 2 för korpraler och konstaplar
samt Ma 1, omfattande vicekorpraler, vicekonstaplar och meniga. Beställningarna
i lönegraden Mb 1 äro förenade med pensionsrätt, medan manskapet
i övriga lönegrader anställes medelst kontrakt på viss tid. Pensionsåldern för
beställningshavare i lönegraden Mb 1 är bestämd till 55 år.
Utöver nu angivna beställningar finnas vid marinen jämväl beställningar i
lönegraden Mb 2 för flaggkorpraler. I enlighet med 1942 års försvarsbeslut avvecklas
dessa emellertid successivt, och under nästa budgetår beräknas i
nämnda lönegrad kvarstå allenast 16 beställningshavare.
I sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet
inom försvarsväsendet (SOU 1942:1) framlade 1941 års försvarsutredning
förslag till betydande ökningar av manskapskadrerna vid de
olika försvarsgrenarna. I samband därmed anförde utredningen — såvitt rörde
de föreslagna personalstaterna vid armén — att de behovssiffror i fråga
örn personal, som utredningen framlade, finge betecknas såsom ett minimum
med hänsyn såväl till de ökade krav på den militära organisationen, vilka
bleve en följd av ökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid, som till krigsorganisationens
fasthet. Utredningen förklarade sig vara väl medveten örn
att de fasta befälskadrerna blivit snävt tillmätta och att påfrestningarna på
det fast anställda befälet följaktligen måste bliva stora. När utredningen likväl
icke funne sig böra framlägga längre gående förslag i fråga örn utökning
av befälspersonalen, hade detta dikterats såväl av ekonomiska skäl som av
hänsyn till det rekryteringsläge, som kunde beräknas vara för handen under
de närmaste åren. — Samma synpunkter torde i stort sett ha gjort sig gällande
vid beräkning av de övriga försvarsgrenarnas personalstater.
I samband med sin granskning av de av 1941 års försvarsutredning förordade
personalstaterna framhöll 1942 års försvar sberedning, att beredningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 3
ville understryka ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande,
att civilanställningsmöjligheterna för avgående manskap borde förbättras,
varför nämnda fråga borde underkastas förnyad utredning. Vidare funne beredningen
i syfte att öka möjligheterna till framtida försörjning vid försvarsväsendet
skäl tala för att ett mindre antal beställningar för långt jänstunderbefäl,
vilka borde vara förenade med tjänste- och familjepension, upptoges å
staterna vid arméns truppförband, medan antalet furirer i motsvarande omfattning
minskades. I detta sammanhang ansåge sig beredningen böra fästa uppmärksamheten
på ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande
i fråga örn sambandet mellan värnpliktstjänstgöringens längd och antalet beställningar
för fast anställt manskap. Enligt förbundets mening borde nämligen
övervägas, huruvida icke en väsentlig minskning av personalgruppen
fast anställt manskap kunde ske och i samband därmed införas en »truppinstruktörskår»,
avsedd att rekryteras av värnpliktiga, som avslutat sin första
tjänstgöring. Beredningen ansåge, att det framlagda uppslaget borde tagas
i närmare övervägande. Beredningen ifrågasatte vidare, örn icke åtskilliga befattningar
inom försvarsväsendet, vilka uppehölles av militära beställningshavare,
lämpligen skulle kunna bestridas av civila tjänstemän i extra ordinarie
ställning. I samband med sin granskning av kustartilleriets manskapsstater
ifrågasatte beredningen, örn icke även vid kustartilleriet borde inrättas
ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar, enär behov av äldre beställningshavare
av manskapet syntes förefinnas för uppehållande av vissa befattningar
framför allt inom truppförbandens förvaltning. Härigenom syntes
framtidsmöjligheterna för manskap inom vapnet kunna förbättras på ett sätt,
som kunde fördelaktigt inverka på vapnets rekryteringsmöjligheter.
Vid anmälan av 1942 års försvarsproposition (nr 210) framhöll jag,
att de av försvarsberedningen berörda frågorna örn det fast anställda
manskapets antal och kontraktstid samt civilanställningsförhållanden måste
ehuru måhända i första hand innefattande ett arbetsmarknadspolitiskt
problem — likväl allvarligt bedömas ur även rent militära synpunkter.
En förutsättning för en god manskapsrekrytering vore nämligen, att dessa
frågor erhölle en tillfredsställande lösning. I likhet med försvarsberedningen
ansåg jag, att manskapets civilanställningsfråga borde upptagas till förnyat
övervägande, i samband varmed även borde beaktas beredningens
förslag örn inrättande vid armén och kustartilleriet av ett antal pensionsreglerade
befattningar för äldre manskap samt av truppinstruktörsbefattningar,
avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led. De av försvarsberedningen
framförda synpunkterna om ökad användning inom försvarsväsendet
av civil arbetskraft vore likaledes beaktansvärda.
1942 års riksdag anförde i sin skrivelse nr 374, att riksdagen med hänsyn till
den avsevärda ökning av manskapskadrerna, som i försvarspropositionen
ansetts erforderlig, särskilt ville understryka vikten av att — såsom i propositionen
förutsatts — utredning snarast komme till stånd rörande det fast
anställda manskapets civilanställningsförhållanden ävensom rörande inrät
-
4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.
tande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet
samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas
led.
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1942 tillkallade jag därefter
fyra utredningsmän att inom försvarsdepartementet biträda med utredning
rörande långtjänstunderbefäl och värnpliktiga truppinstruktörer vid försvarsväsendet
ävensom i samband därmed stående frågor.
Utredningsmännen — 1942 års underbefälsutredning — ha den 3 februari
1944 avgivit betänkande med förslag angående långtjänstunderbefäl m. m.
(SOU 1944:2).
Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, cheferna för
armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets
radioanstalt, statskontoret, försvarsväsendets lönenämnd, svenska officersförbundet,
svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund,
försvarets civila tjänstemannaförbund samt försvarsverkens civila personals
förbund.
1942 års underbefälsutredning har i enlighet med meddelade direktiv verkställt
utredning dels rörande inrättande av befattningar vid armén och kustartilleriet
för långtjänstunderbefäl med pensionsrätt, dels i fråga örn möjligheten
att, för vinnande av minskning i antalet manskapsbeställningar, utnyttja
värnpliktiga såsom truppinstruktörer, dels beträffande frågan örn tillgodoräknande
av värnpliktstjänstgöring för anställning såsom fast anställd, dels
angående möjligheten att minska manskapskadrerna genom utnyttjande av
civil personal i befattningar, som hittills bestritts av fast anställt manskap,
dels slutligen rörande manskapsstaternas sammansättning.
Vid min redogörelse för underbefälsutredningens förslag ävensom däröver
avgivna yttranden avser jag att i huvudsak följa samma disposition som utredningen.
Till den av utredningen berörda frågan om tillgodoräknande av
värnpliktstjänstgöring för fast anställning är jag icke beredd att för närvarande
taga ställning, varför utredningen härom icke torde böra här närmare
beröras.
II. Inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl.
1942 års underbefälsutredning.
1942 års underbefälsutredning har anfört vissa allmänna synpunkter
på frågan örn inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar och därvid till
en början erinrat om att enligt direktiven för utredningen denna fråga skulle
prövas främst ur synpunkten av dess militära ändamålsenlighet och först i
andra rummet med hänsyn till berörda personals intressen.
Det fast anställda manskapet utnyttjades för närvarande huvudsakligen
såsom underbefäl vid utbildning av de värnpliktiga, medan en mindre del
placerades i befattningar inom stabs- och förvaltningstjänsten samt inom yrkestjänsten.
Utredningen hade vid behandling av förevarande fråga utgått ifrån, att
långtjänstunderbefäl icke borde utnyttjas såsom utbildningsbefäl vid trupp
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 143.
förbandens olika underavdelningar. Härför borde såsom hittills tagas i anspråk
officerare, underofficerare och kontraktsanställt underbefäl. I befattningar
inom stabs- och förvaltningstjänsten samt inom yrkestjänsten (vid armén
beställningsmännen och vid kustartilleriet underbefäl inom ekonomi-, maskinoch
hantverksavdelningarna) borde däremot enligt utredningens uppfattning
långt] änstunderbefäl i viss utsträckning kunna med fördel placeras.
De fördelar ur militär synpunkt, som skulle stå att vinna genom att besätta
vissa av dessa för fast anställt manskap avsedda befattningar med
långtjänstunderbefäl, syntes i stort sett vara följande. I åtskilliga befattningar
måste det vara fördelaktigt att erhålla en större kontinuitet än som
följde av att där placerades kontraktsanställt fast anställt manskap, vilket
medförde, att den av vederbörande befattningshavare under tjänstgöringen
förvärvade rutinen och erfarenheten icke kunde under längre tid utnyttjas.
I befattningar inom yrkestjänsten vore det likaså önskvärt, att under den
militära tjänsten förvärvad yrkesskicklighet under så lång tid som möjligt
kunde utnyttjas. Slutligen kunde genom de ökade framtidsmöjligheter,
som ett tillskapande av ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl medförde,
ett ökat intresse för rekapitulation hos äldre furirer utan underofficersskola
väntas uppstå, vilket ur den militära tjänstens synpunkt måste anses vara
synnerligen fördelaktigt.
Vad härefter anginge den berörda personalen, måste det givetvis vara ett
intresse att pensionsberättigande beställningar för underbefäl tillskapades, varigenom
framtidsmöjligheterna i den militära tjänsten kunde ökas utöver dem
som nu stöde till buds genom underofficers- och i mindre utsträckning officersbefordran.
I samband med prövningen av frågan örn vilka för fast anställt manskap
avsedda befattningar, som lämpligen kunde besättas med långtjänstunderbefäl,
hade utredningen även övervägt möjligheterna att ersätta fast anställt
manskap med civil arbetskraft. Utredningen hade därvid från fall till fall
undersökt, huruvida det ur den militära tjänstens synpunkt kunde anses
lämpligt, att viss befattning bestredes av militär personal eller av civil befattningshavare.
I de fall, då det av befattningshavaren måste krävas tjänstgöring
såsom befäl över eller såsom instruktör för militär personal, hade
utredningen ansett befattningen böra bestridas av fast anställt manskap,
medan i övriga fall ett utbyte mot civil personal ansetts kunna ifrågakomma.
Härvid hade dock samtidigt måst beaktas, att mobiliseringstillgången på fast
anställt eller f. d. fast anställt manskap icke äventyrades.
Beträffande frågan örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl
vid armén har underbefälsutredningen till en början framhållit, att den fast
anställda manskapskaderns storlek vid armén huvudsakligen kunde bestämmas
med hänsyn till fredstjänstens behov. Det fast anställda manskapet utnyttjades
i fredstjänsten efter erhållen utbildning främst såsom underbefäl vid utbildningen
av de värnpliktiga. En mindre del utbildades till och foges i anspråk
inom yrkestjänsten såsom beställningsmän, medan slutligen ett antal
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
unclerbefälsutbildade fast anställda utnyttjades för vissa uppgifter inom stabsoch
förvaltningstjänsten. Yid kavalleriet och artilleriet toges fast anställt
manskap dessutom i anspråk för vissa andra uppgifter. Sålunda ålåge remontridning
och hästarnas skötsel och vård liksom även vissa uppgifter inom
motortjänstens område i stor utsträckning det fast anställda manskapet vid
dessa truppslag.
Undersökningen rörande lämpligheten att inrätta beställningar av ifrågavarande
slag vid armén har enligt underbefälsutredningen bedrivits på följande
sätt.
För att erhålla utgångspunkter för uppgörande av sitt förslag hade utredningen
från samtliga truppförbandschefer vid armén införskaffat uppgift
på de befattningar vid respektive truppförband, som enligt truppförbandschefernas
uppfattning lämpligen skulle kunna bestridas av långt jänstunderbefäl.
Utredningen hade härefter prövat de avgivna förslagen samt genom besök
vid ett antal truppförband sökt bilda sig en uppfattning rörande lämpligheten
ur militär synpunkt att besätta vissa underbefälsbefattningar med långtjänstunderbefäl.
I samband härmed hade även möjligheterna övervägts att i
vissa av de för fast anställt underbefäl avsedda befattningarna utnyttja civil
arbetskraft.
Med hänsyn till att ett inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar
eller ett utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft endast borde
äga rum i de fall, då den befattning, varom fråga vore, verkligen vore avsedd
att under normala fredsförhållanden bestridas av fast anställt manskap, hade
utredningen sökt utröna, i vilken omfattning 1941 års försvarsutredning
i sitt betänkande räknat med att utnyttja fast anställda i stabs- och förvaltningstjänst
samt i yrkestjänst. Av försvarsutredningens förslag till organisation
av en regementsstab i fredstid, vilket förslag lagts till grund för
beräkningen av befälsbehovet i stabs- och förvaltningstjänst vid de olika
truppförbanden, framginge, att fyra furirer avsetts för sistnämnda tjänst, därav
en för kasernvården, en såsom biträde åt regementskassören, en å regementsexpeditionen
och en såsom matsalsunderbefäl. Yid vissa specialtruppslag
hade därutöver räknats med ytterligare underbefäl i stabs- och förvaltningstjänst
ehuru endast undantagsvis angivits, i vilka befattningar dessa underbefäl
avsetts att komma till användning. Beträffande antalet befattningar i
yrkestjänst hade för varje truppförband endast angivits det erforderliga antalet
beställningsmän, men någon uppdelning av dessa på olika kategorier hade
icke verkställts.
Utredningen har ansett, att inom stabs- och förvaltningstjänstens område
långtjänstunderbefäl lämpligen borde kunna utnyttjas i följande befattningar:
matsalsfurir, kasemfurir, expeditionsfurir (å regementsexpedition), kompani(skvadrons-
eller batteri-) furir (biträde åt kompani-, sqvadrons- eller batteriadjutant),
stallfurir, hundgårdsfurir, furagefurir, materielfurir (vid ingenjörtruppernas
övningsplatser) samt radiofurir (vid arméns fasta radionät).
Antalet befattningar inom stabs- och förvaltningstjänstens område, som
enligt utredningens mening lämpligen skulle kunna upprätthållas av långtjänstunderbefäl,
uppgår till 617.
Beträffande underbefälsutredningens uttalanden i fråga om de olika befattningarna
torde få hänvisas till utredningens betänkande, s. 19—21.
Underbefälsutredningen har vidare undersökt, vilka till yrkestjänstens örn
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Kungl. May.ts proposition nr 143.
råde hänförliga befattningar som lämpligen skulle kunna ifrågakomma för
långtjänstunderbefäl, och därvid till en början erinrat örn att försvarsutredningen
räknat med placering av fast anställt underbefäl i beställningsmannabefattning
vid de olika truppslagen i följande omfattning: vid normalinfanteriregemente
8 beställningsmän, vid kavalleriregementena 12—16, vid pansarregementena
24—30, vid artilleriregementena 12—19, vid artillerikårerna
10—11, vid luftvärnsregementena 28, vid luftvärnskårerna 15, vid ingenjörkårerna
14—17, vid signalregementet 17 samt vid trängkårerna 7. Dessutom
hade vid trängkårerna personalbehovet beräknats med hänsyn till att sjukvårdsbeställningsmän
ur trängkårerna skola tjänstgöra vid övriga armétruppförband.
Utredningen har funnit, att det enligt gällande arméorder fastställda högsta
antalet beställningsmän vid de olika truppslagen, utom vid infanteriet, överstege
det av försvarsutredningen beräknade. Detta kunde bero antingen
därpå, att omsättningen bland de beställningsmannautbildade fast anställda
skedde i snabbare takt än beräknat, varigenom antalet under utbildning varande
beställningsmän måste utökas, eller ock på att behovet av beställningsmän
ökats utöver vad försvarsutredningen beräknat. Då denna ökning av antalet
beställningsmän emellertid skett inom ramen för de genom 1942 års försvarsbeslut
fastställa staterna för det fast anställda manskapet, innebure detta,
att tillgången på underbefäl för trupptjänst vid berörda truppslag nedgått
under det beräknade. Av sistnämnda anledning hade det synts utredningen
angeläget att föreslå sådana åtgärder, att tillgången på utbildade beställningsmän
inom det av försvarsbeslutet beräknade antalet tryggades. Utredningen
ansåge, att detta syfte lämpligen kunde nås genom att ett antal beställningsmän
bereddes tillfälle att kvarstå i tjänst såsom långtjänstunderbefäl.
Vid bestämmandet av det antal befattningar för beställningsmän, som
borde avses för långtjänstunderbefäl, hade utredningen haft att taga hänsyn
till dels krigsorganisationens behov av beställningsmannautbildad personal,
dels önskvärdheten av att så länge som möjligt kunna utnyttja yrkesutbildade
beställningsmän. Enär krigsorganisationens förhållandevis stora behov
av beställningsmän icke i erforderlig utsträckning kunde fyllas genom utbildning
av värnpliktig personal, hade en viss omsättning bland de beställningsmannautbildade
fast anställda ansetts nödvändig även framdeles. Önskvärdheten
av att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de yrkesutbildade
beställningsmännen hade å andra sidan medfört att, där så visat sig praktiskt
genomförbart, ett förhållandevis stort antal långtjänstunderbefälsbeställningar
för beställningsmän föreslagits inrättade.
Under hänsynstagande till de sålunda anförda synpunkterna har utredningen
uppgjort förslag till inrättande av 286 långtjänstunderbefälsbeställningar
för beställningsmän.
Beträffande underbefälsutredningens uttalanden i fråga örn de olika befattningarna
torde få hänvisas till betänkandet, s. 23 och 24.
Enligt utredningens förslag skulle alltså för armén inrättas tillhopa (617 +
286 =) 903 beställningar för långtjänstunderbefäl. Beställningarnas fördelning
opaginerad Kontrollera mot PDF
0 Kungl. Majlis proposition nr 143.
mellan olika förband oell befattningar framgår närmare av en i utredningens
betänkande, s. 71, intagen tablå.
Underbefälsutredningen bar framhållit, att det fast anställda manskapets
verksamhet vid marinen, såväl vid flottan som vid kustartilleriet, i mindre
utsträckning än vid armén vore inriktad på tjänstgöring i instruktörsbefattningar
vid de värnpliktigas utbildning. Den tekniska tjänsten trädde här i
förgrunden, och som en följd härav utbildades och utnyttjades de fast anställda
i stor utsträckning i ren yrkestjänst. Den omständigheten, att en
viss del av flottans fartyg och kustartilleriets batterier m. m. skulle vara
ständigt stridsberedd, förutsatte vidare omedelbar tillgång på fullt utbildad
personal. I anledning härav måste kadern av fast anställd personal vid denna
försvarsgren redan under fredstid vara förhållandevis större än vid armén.
Med hänsyn till den specialiserade tekniska tjänsten vid marinen vore jämväl
krigsorganisationens behov av fast anställt och f. d. fast anställt manskap
proportionsvis större än vid armén. Härtill komme, att det icke ansetts möjligt
att vid marinen i samma utsträckning som vid armén utbilda värnpliktiga för
att utnyttjas i stället för fast anställt eller f. d. fast anställt manskap. Den
fast anställda manskapskadern vid i främsta rummet flottan måste sålunda
bestämmas och omsättningen inom kadern i stor utsträckning regleras under
aktgivande på krigsorganisationens personalbehov.
Såsom redan av det föregående framgår finnas redan nu beställningar för
långtjänstunderbefäl, högbåtsmän, vid flottan. Underbefälsutredningen har
icke föreslagit någon ändring för närvarande beträffande dessa beställningars
antal.
Emellertid har utredningen närmare redogjort för en av tillkallade experter
från flottan verkställd utredning rörande de hittillsvarande erfarenheterna
av den genom 1925 års försvarsorganisation inrättade högbåtsmannainstitutionen
vid flottan och i anslutning därtill — samtidigt som utredningen konstaterat,
att institutionen i stort givit ett fullt tillfredsställande utbyte —
ansett sig böra förorda, att vid fastställande av nya fredsbesättningslistor och
mobiliseringstabeller för flottan för högbåtsmän avsedda befattningar såväl
1 land som ombord särskilt angåves. Därest det därvid skulle visa sig, att ett
ökat antal högbåtsmän kunde placeras, ansåge utredningen det böra ankomma
på vederbörande marina myndigheter att föreslå den erforderliga utökningen
av högbåtsmannakadern.
Beträffande frågan örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl
vid kustartilleriet framgår av underbefälsutredningens betänkande i huvudsak
följande.
Enligt 1942 års försvarsbeslut är det vid kustartilleriet fast anställda manskapet
fördelat på följande yrkesavdelningar: artilleriavdelningen, signal- och
minavdelningen, maskinavdelningen, hantverksavdelningen, ekonomiavdelningen
samt musikavdelningen. Av försvarsbeslutet framgår icke närmare i
vilken utsträckning stammanskapet avses att utnyttjas för utbildningsarbete
eller för stabs- och förvaltningstjänst eller yrkestjänst.
De för fast anställt manskap avsedda befattningar, vilka utredningen ansett
Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 9
böra bestridas av långtjänstunderbefäl, äro följande: kasernfurir, kompanifurir,
matsalsfurir, sjukhusfurir samt tygfurir (vid vissa angivna tyguppbörder).
Med hänsyn till att — enligt vad utredningen inhämtat •—• tygtjänstorganisationen
vid kustartilleriet i avvaktan på förvaltningsreglementets förestående
omarbetning ännu icke erhållit sin slutgiltiga form inom 1942 års försvarsorganisation,
kunde de speciella befattningar, som utredningen avsett att
inrätta för tygfurirer, möjligen bliva underkastade vissa förändringar. Utredningen
har dock ansett, att antalet tygfurirer och arten av deras tjänstgöring i
stort sett icke komme att bliva beroende av dylika formella organisationsändringar
inom tygtjänsten. Något hinder för att redan nu lösa frågan örn
långt jänstunderbefäl även inom tygtjänstens område förelåge därför icke.
Med beaktande av vad sålunda anförts har utredningen föreslagit, att vid
kustartilleriet skola inrättas sammanlagt 67 beställningar för långt jänstunderbefäl
med den fördelning mellan olika truppförband och befattningar, som
framgår av en i betänkandet, s. 72, intagen tablå.
Beträffande rekryterings- och anställningsförhållanden m. m.
må ur underbefälsutredningens betänkande här anföras följande.
Enligt de vid flottan gällande antagningsbestämmelserna för högbåtsmän,,
vilka med hänsyn till tillkomsten av 1940 års manskapsavlöningsreglemente
och den däri intagna bestämmelsen örn högbåtsmännens anställningsförhållanden
i vissa avseenden äro föråldrade, kan korpral (furir), som icke avlagt
underofficersexamen men som besitter framstående yrkesskicklighet och
sjömansegenskaper samt visat pålitlighet i tjänsten, efter en tjänstetid vid
sjömanskåren av minst sex år förordnas till högbåtsman, därest han i övrigt
anses därav förtjänt.
Vid flygvapnet fordras för att konstitueras till överfurir att ha ådagalagt
duglighet och pålitlighet i tjänsten och i övrigt lia befunnits lämplig till
överfurir, att ha en tjänstetid vid flygvapnet av minst sex år, därav minst
ett år som furir, samt att ha ådagalagt gott uppförande.
Enligt manskapsavlöningsreglementet tillsättas beställningar, tillhörande
löneplan Mb, dit såväl högbåtsmännen vid flottan som överfurirerna vid flygvapnet
såsom förut nämnts hänföras, medelst konstitutorial, vilket innebär,
att beställningshavaren i administrativ väg kan avsättas från sin beställning på
grund av fel eller försummelse i tjänsten.
Pensionsåldern för beställningar i lönegrad Mb 1 är för närvarande enligt
1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente 55 år. Försvarsutredningen föreslog,
att pensionsåldern för högbåtsmännen skulle sänkas till 50 år. I försvarspropositionen
förutsatte jag, att frågan örn sänkning av pensionsåldern
för bland andra högbåtsmännen skulle komma att upptagas till prövning inom
finansdepartementet.
Utredningen har förordat, att de föreslagna beställningarna för långtjänstunderbefäl,
i likhet med vad som gäller vid flottan och flygvapnet, skola rekryteras
bland det fast anställda manskapet och tillsättas medelst konstitutorial
Beställningarna borde besättas genom befordran inom respektive truppförband
10
Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.
av därtill lämpliga furirer, varvid beställningshavarens eget medgivande borde
inhämtas. Därest för viss befattning icke funnes lämplig furir inom truppförbandet,
vilket företrädesvis syntes komma att inträffa i fråga om sådana befattningar,
där krav på speciella kunskaper eller färdigheter måste uppställas,
borde det ankomma på vederbörande truppförbandschef att kungöra beställningen
ledig för besättande med kvalificerad sökande från annat truppförband.
Beträffande kompetenskraven för vinnande av befordran till långtjänstunderbefäl
har utredningen anfört följande.
Såsom allmänt krav för erhållande av förevarande långt jänstunderbefälsbeställningar
borde uppställas —- förutom godkänd furir- (motsvarande) skola —
duglighet och pålitlighet i tjänsten. Beträffande de till yrkestjänsten hörande
befattningarna måste uppställas krav på vid armén genomgången furirskola på
vederbörlig beställningsmannalinje samt vid kustartilleriet genomgången furirsutbildning
inom vederbörlig yrkesavdelning. Slutligen måste beträffande
några befattningar uppställas krav på — utöver godkänd furirsutbildning -—
viss speciell utbildning. Detta gällde t. ex. vid armén för hundgårdsfurir och
radiofurir och vid kustartilleriet för tygfurir vid motortyguppbörd.
Utöver de sålunda uppställda kraven borde i likhet med vad som gällde
beträffande högbåtsmännen vid flottan och överfurirerna vid flygvapnet krävas
viss tjänsteålder för befordran till långtjänstunderbefälsbeställning. I praktiken
syntes det för befordran till högbåtsman uppställda tjänsteåldersvillkoret
— sex års tjänstetid vid sjömanskåren — ha icke oväsentligen överskridits,
medan det vid flygvapnet under pågående uppsättningsperiod visat
sig nödvändigt att tillfälligt sänka tjänsteåldersvillkoret för befordran till
överfurir från sex till fem år. Utredningen hade övervägt, huruvida icke
krav på en något högre tjänsteålder — sex och ett halvt eller sju år — borde
uppställas vid armén och kustartilleriet. Anledningen härtill skulle vara, att
underbefäl utan underofficerskompetens icke borde ha möjlighet att vinna
befordran till långtjänstunderbefälsbeställning förrän deras jämnåriga kamrater,
som genomginge underofficersskola, vunne befordran till underofficer. I
praktiken syntes emellertid — i vart fall efter uppsättningsperiodens utgång —
befordran till långtjänstunderbefäl icke komma att äga rum förrän efter 8—10
tjänstår. Med hänsyn härtill ävensom till att de, som genomgått underofficersskola,
kompenserades genom möjligheten till fortsatt befordran, ansåge sig utredningen
böra föreslå, att jämväl vid armén och kustartilleriet uppställdes
krav på allenast sex års tjänstgöring för befordran till långt jänstunderbefälsbeställning.
Härigenom uppnåddes även att likhet i detta avseende bleve
rådande mellan de olika försvarsgrenarna.
Slutligen borde i detta sammanhang upptagas frågan, huruvida några särskilda
bestämmelser behövdes för att förhindra att långtjänstunderbefälsbeställningar
användes såsom passagegrad i avvaktan på underofficersbefordran
för därtill kompetent beställningshavare. Två olika möjligheter syntes
här föreligga. Antingen kunde en bestämmelse införas av innehåll att den, som
avlagt underofficersexamen, icke kunde komma i fråga vid befordran till långtjäustunderbefäl,
eller också kunde föreskrivas att den, som befordrats till
långtjänstunderbefäl, sedermera icke skulle kunna erhålla befordran till underofficer.
Utredningen ansåge sig icke kunna tillstyrka det förstnämnda alternativet,
enligt vilket för hög kompetens skulle utesluta en beställningshavare
från befordran. Däremot förordade utredningen, att en bestämmelse infördes
av innehåll, att den, som emottoge befordran till långtjänstunderbefälsbeställning,
därmed avsade sig möjligheten till underofficersbefordran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
11
Utredningen, sorn övervägt frågan om löneställning för de av utredningen
föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna, bar ansett sig böra föreslå
att dessa, i likhet med vad som redan gällde vid flottan och flygvapnet, skulle
inplaceras i lönegraden Mb 1. De löneförmåner, som därvid kunde erbjudas
vederbörande, vore lägre än vad en sergeant i lönegraden UO 1 ägde åtnjuta
men å andra sidan något högre än de löneförmåner, som tillkomme en ordinarie
befattningshavare i statens tjänst i 5 lönegraden.
Med hänsyn till att frågan örn pensionsåldern avsetts komma att upptagas
till behandling i annan ordning har utredningen föreslagit, att pensionsåldern
för de föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna vid armén och kustartilleriet,
i avvaktan på vad som kan komma att bestämmas vid en allmän omprövning
av frågan örn pensionsåldern för militära beställningshavare, skall
fastställas till 55 år.
Såsom tjänstetitel har föreslagits överfurir vid såväl armén som kustartilleriet.
Yttranden
Förslaget örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.
I en del av yttrandena ha därvid anförts vissa allmänna
synpunkter.
Chefen för armén har sålunda anfört, att utredningen utgjorde ett led i
strävan efter att skaffa de fast anställda förbättrade utkomstmöjligheter dels
på det militära, dels på det civila området. De vägar, som efter direktiv av
chefen för försvarsdepartementet av utredningsmännen därvid följts för att
nå detta mål, syntes vara framkomliga och leda till väsentligt förbättrade
anställningsvillkor för av förslaget berörd personal. Genom den kvalitetsförbättring
i fråga örn rekryteringen av det fast anställda manskapet, som genom
de -föreslagna åtgärderna kunde förväntas, syntes dessa komma att medföra
betydande fördelar jämväl ur rent militär synpunkt. Förslaget hälsades därför
med tillfredsställelse.
Arméchefen har emellertid framhållit, att varje minskning av antalet fast
anställda måste medföra en försämring i fråga om krigsorganisationens befälskader.
En värnpliktig med IV2—2 års utbildning kunde mera sällan till fullo
ersätta ett f. d. fast anställt underbefäl med mångårig truppvana. Med
hänsyn till den förbättring i fråga örn kvaliteten hos den sålunda reducerade
manskapskadern, som syntes bliva en följd av utredningens förslag, ansåge
arméchefen dock den ifrågasatta beskämingen godtagbar.
Försvarets civilförvaltning har jämväl uttalat sin anslutning till förslaget
och anfört, att förslagets genomförande ur militär synpunkt, såsom utredningen
framhållit, borde bliva av påtagligt värde, enär den erfarenhet och
rutin, som det fast anställda manskapet vunnit under sin tjänstgöring, genom
vederbörandes överförande till de ifrågasatta nya beställningarna kunde utnyttjas
för längre tid än hittills varit fallet. Ur den enskildes synpunkt vore
förslaget värdefullt därigenom att möjlighet öppnades för framtida utkomst
inom försvaret.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Svenska officer sförbundet har ansett, att det ur den militära tjänstens synpunkt
måste anses vara förenat med påtagliga fördelar att för vissa arbetsuppgifter,
närmast berörande expeditions-, förvaltnings- och inre tjänst, ha
tillgång till personal, vilken under längre tidsperiod kunde ägna sig åt verksamhet
av denna art. Säkerligen komme dylika befattningshavare, örn urvalet
skedde på rätt sätt, att bättre fylla dem påvilande uppgifter än tillfälligt kommenderad
personal. De syntes också komma att besitta större pondus och
därmed äga möjlighet att skapa ordning och reda inom de områden, där de
hade att göra sin insats.
Även försvarsväsendets underbefälsförbund har uttalat sin tillfredsställelse
med förslaget, bland annat med hänsyn till att dess genomförande skulle
komma att minska manskapskadrernas omfattning och därmed även det årliga
rekryteringsbehovet av fast anställt manskap. Det finge anses vara av särskilt
värde att utredningen kunnat framlägga detaljerade förslag i fråga örn
beställningshavarnas utnyttjande för skilda tjänsteuppgifter. Förbundet ifrågasatte
emellertid, örn icke antalet beställningar för långtjänstunderbefäl skulle
kunna utökas utöver vad utredningen föreslagit. Förbundet ansåge sig dock
icke nu kunna eller böra framlägga preciserade förslag härutinnan. Denna
fråga borde hållas öppen till efter uppsättningsperiodens slut, då vissa erfarenheter
rörande ändamålsenligheten och möjligheten av en ökning av antalet
beställningar hunnit vinnas.
å andra sidan har försvarsverkens civila personals förbund ifrågasatt, om
ej civil personal i vissa fall skulle kunna tagas i anspråk i stället för långtjänstunderbefäl.
I vissa yttranden ha framförts erinringar mot detaljer i utredningens förslag:
Vad angår antalet beställningar vid armén har sålunda chefen för armén
föreslagit ökning med 4, avsedda för stridsvagnshantverkare vid Göta pansarlivgardes
kompani på Gotland samt för befattningarna såsom kasernfurir,
hovslagare och beridare vid ridskolan. Såsom i det följande kommer att närmare
beröras har arméchefen jämväl föreslagit inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar
för remontryttare, vilka enligt underbefälsutredningens för
slag skulle erhålla civil anställning.
Såsom nyss nämnts har försvarsverkens civila personals förbund ifrågasatt
inrättande av civila befattningar i vissa fall i stället för beställningar för långtjänstunderbefäl.
Förbundet har i sådant hänseende nämnt befattningarna
såsom kasern- och stallfurirer, bil- och signalmekaniker samt instrumentmakare.
I anledning av utredningens uttalanden rörande önskvärdheten av att vid
fastställande av nya fredsbesättningslistor och mobiliseringstabeller vid
flottan de för högbåtsmännen avsedda befattningarna såväl ombord som i
land särskilt angåves har överbefälhavaren framhållit, att dylika bestämmelser
borde i kommandoväg utfärdas för samtliga försvarsgrenar.
Chefen för marinen har anfört, att det sålunda av utredningen föreslagna
systemet givetvis bleve osmidigare än det nuvarande och att samma resultat
skulle i praktiken ernås, om i vederbörande mobiliseringstabeller, fredsbesättningslistor
och fördelningsböcker infördes bestämmelser örn vilka befattningar
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
som regelmässigt borde besättas med högbåtsman. Med hänsyn till det vidlyftiga
utredningsarbete, som erfordrades för klarläggande i detalj av detta
problem, vore marinehefen icke nu beredd att framlägga förslag om den utökning
av högbåtsmannakadem, som därigenom skulle bliva möjlig. Marinchefen
avsåge emellertid att återkomma med utredning i denna fråga i samband med
ingivande av förslag till statberäkningar till nästa års riksdag.
Försvarsväsendets nnderbefälsförbund har understrukit betydelsen av att
en reglering av högbåtsmännens tjänsteuppgifter snarast komme till stånd.
Skiljaktigheter i organisatoriskt avseende förefunnes mellan å ena sidan
flottan och å andra sidan armén, men dessa syntes knappast vara av den storleksordning,
att det icke på samma sätt som vid armén skulle vara möjligt att
precisera de befattningar, i vilka högbåtsmän skulle placeras.
Underbefälsutredningens förslag rörande rekryterings- och anställningsförhållanden
m. m. ha ej mött annan erinran såvitt avser lönegradsplacering
och pensionsålder för de föreslagna beställningshavarna än att chefen
för armén ansett, att remontryttarnas pensionsålder borde bestämmas till högst
50 år.
Mot utredningens förslag, att den som mottager befordran till långtjänstunderbefäl
därmed avsäger sig möjligheten till underofficersbefordran, ha däremot
rests vissa invändningar.
Sålunda har försvarets civilförvaltning framhållit, att en dylik föreskrift,
som uttryckligen utestängde en viss grupp statstjänstemän från möjligheterna
att erhålla befordran till en beställning, för vilken formell kompetens förelåge,
syntes innebära ett avsteg från eljest gällande rättsregler. Spörsmålet komme
väl att bliva aktuellt först i samband med en framtida försämring av befordringsmöjligheterna
till underofficersbeställning, och en prövning av frågan
syntes lämpligen böra anstå till dess erfarenheten visat att särskilda åtgärder
i förevarande avseende vore nödvändiga. Det borde för övrigt framhållas, att
den tjänstgöring, som skulle åvila långtjänstunderbefäl, icke vore av sådan
art, att den tjänade att vidmakthålla vederbörandes lämplighet för trupptjänst
i underofficersbeställning.
Statskontoret har framhållit, att en sådan föreskrift näppeligen vore förenlig
med den av såväl allmänt som enskilt intresse påkallade regeln, att vid
tjänstetillsättning hänsyn skulle tagas allenast till de sökandes skicklighet och
förtjänst. Ämbetsverket avstyrkte fördenskull bifall till sagda förslag.
Underbefälsförbundet har ansett den av utredningen förordade bestämmelsen
vara ur praktiska synpunkter mindre lämplig. I detta fall syntes det mest
ändamålsenliga vara att fastslå, att långtjänstunderbefälsbeställningarna vore
avsedda för icke underofficerskompetent personal.
Beträffande rekryteringen av överfurirsbeställningarna har förbundet uttalat,
att det under uppsättningsperioden möjligen kunde visa sig svårt att
fulltaligt och väl rekrytera långtjänstunderbefälsbeställningarna med på aktiv
stat varande personal. Förbundet ville därför ifrågasätta, om det icke under
uppsättningsperioden i undantagsfall borde öppnas möjlighet för även icke
aktiv personal att ifrågakomma vid långtjänstunderbefälsbeställningarnas till
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
sättande. Såsom rekryteringskälla i dylika undantagsfall ansåge förbundet
furirsutbildat f. d. fast anställt manskap, som under tiden för den förstärkta
försvarsberedskapen avgått från beställning på aktiv stat men kvarhållits i
militärtjänst såsom överstatsanställd eller värnpliktig, böra kunna ifrågakomma.
Då emellertid förbundet i likhet med utredningen ansåge, att långtjänstunderbefälsbeställningarna
under normala förhållanden skulle rekryteras
befordringsvägen, syntes en rekrytering under uppsättningsperioden bland
icke aktiv personal böra ifrågakomma endast efter medgivande av vederbörande
försvarsgrenschef, varvid förbundet utginge från att begärd dispens skulle
lämnas endast då så av rekryteringsskäl vore oundgängligen erforderligt.
Underbefälsförbundet har vidare föreslagit, att en del av beställningarna
för långtjänstunderbefäl skola hänföras till lönegrad Mb 2.
III. Utnyttjande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer.
I sitt yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande berörde försvarsväsendets
underbefälsförbund, bland annat, frågan örn inrättande av en särskild
truppinstruktörskader. Förbundet anförde i detta sammanhang, att vid armén
för trupputbildningsarbetet i huvudsak åtginge det för varje truppförband
upptagna antalet furirer, medan övriga innehavare av underbefälsgrad i regel
vore elever i olika underbefälsskolor. En kader av truppinstruktörer borde
därför kunna begränsas till i huvudsak den av försvarsutredningen föreslagna
furirskadern. Truppinstruktörerna borde kunna rekryteras inom den stora
grupp av värnpliktiga, som framdeles komme att uttagas för och genomgå
befälsutbildning. Efter en kortare tids utbildning i instruktörsverksamhet
borde dessa värnpliktiga vara kvalificerade att tagas i anspråk för trupputbildningsarbete
såsom furirer.
1942 års försvarsberedning framhöll i samband med sin granskning av de
av försvarsutredningen förordade personalstaterna, att det av försvarsväsendets
underbefälsförbund framlagda förslaget rörande införande av en »truppinstruktörskår»
borde tagas i närmare övervägande. Om förslaget visade sig
genomförbart, komme detsamma att medföra en väsentlig minskning i avlöningskostnaderna
för fast anställt manskap.
I 1942 års försvarsproposition anförde jag, att jag ansåge att frågan örn inrättande
av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas
led, borde upptagas till övervägande.
Riksdagen anförde i sin skrivelse nr 374, att riksdagen med hänsyn till
den avsevärda ökning av manskapskadrerna, som i försvarspropositionen
ansetts erforderlig, särskilt ville understryka vikten av att utredning snarast
komme till stånd rörande, bland annat, inrättande av truppinstruktörsbefattningar,
avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led.
1942 års underbefälsutredning.
I enlighet med givna direktiv har 1942 års underbefälsutredning verkställt
utredning i denna fråga. Utredningen har anfort, att utredningen vid frågans
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
behandling till en början sökt fastställa de allmänna fordringar, som ur militär
synpunkt måste uppställas på en värnpliktig, för att denne skulle kunna
utnyttjas i utbildningsarbetet. Utredningen hade därvid funnit, att i stort
sett endast värnpliktiga, vilka under sin första tjänstgöring uttoges till befäls-
eller underbefälsutbildning, kunde — efter viss ytterligare utbildning
— utnyttjas såsom truppinstruktörer.
Rörande utredningsarbetets bedrivande har utredningen närmare anfört
följande.
Utredningen har avlagt studiebesök vid ett antal truppförband. Genom
överläggningar med truppbefäl av olika grader samt genom att närvara
vid övningar, där värnpliktiga, som erhållit befäls- eller underbefälsutbildning,
tjänstgjort såsom befäl och instruktörer, har utredningen sökt bilda sig en
uppfattning örn de värnpliktigas förutsättningar att tjänstgöra såsom instruktörer
vid utbildningsarbetet. Härvid har bland annat framkommit, att de värnpliktiga
icke utan särskild utbildning härför kunna tagas i anspråk såsom
truppinstruktörer. Vid dessa besök har vidare personlig kontakt sökts med
de värnpliktiga av ovannämnda kategorier för att söka utröna deras villighet
att efter avslutad första tjänstgöring kvarstanna i tjänst såsom värnpliktiga
instruktörer.
. lifligen har utredningen — som utgått från att tvångsvis uttagning av
värnpliktiga för att fylla behovet av truppinstruktörer icke bör komma i fråga
— i syfte att erhålla ett säkrare underlag för bedömande av intresset för frivillig
anställning såsom truppinstruktörer låtit verkställa en undersökningbiand
de till befäls- eller underbefälsutbildning uttagna värnpliktiga vid
armén och kustartilleriet.
På grundval av den verkställda undersökningen har underbefälsutredningen
kommit till det resultatet, att utredningen icke ansett sig kunna förorda
anställande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer.
T berörda sammanhang har utredningen emellertid beträffande flottan framhållit,
att utredningen, så långt utredningen haft möjlighet att bilda sig en
uppfattning örn dessa spörsmål, fått det intrycket, att utbildningstiden
för flottans värnpliktiga — vilkas allmänna standard icke kunde i stort
sett förutsättas vara lägre än arméns — borde kunna i ökad omfattning
användas för att göra de värnpliktiga kvalificerade för upprätthållandet
av mera krävande befattningar. Om i samband härmed vissa värnpliktiga
kunde intresseras för förlängd frivillig tjänstgöring i sådana befattningar,
syntes även en del befattningar ombord, för vilka hittills avsetts underbefäl,
kunna överlåtas på ifrågavarande värnpliktiga. Benägenheten härför
syntes kunna stimuleras genom ökade ekonomiska förmåner, exempelvis
desamma som tillkomme fast anställd korpral. I sådant fall uppkomme
större möjligheter att genomföra den begränsning av flottans fast
anställda manskapskader, vilken med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna
och önskvärdheten av att nedbringa den årliga omsättningskvoten framstode
som en angelägenhet av vikt.
Utredningen finge sålunda framhålla, att utredningen icke funne sig kunna
framlägga något förslag till inrättande av en truppinstruktörskader i egentlig
mening för flottans vidkommande. Däremot ansåge utredningen, att vissa av
utredningen skisserade vägar för ett effektivare utnyttjande av de värnpliktiga
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
borde göras till föremål för närmare undersökningar av vederbörande marina
myndigheter. Utredningen holle icke för osannolikt, att därigenom vissa möjligheter
för en minskning av den fast anställda manskapskadern kunde
uppstå.
Beträffande det av utredningen förebragta utredningsmaterialet torde
få hänvisas till betänkandet, s. 31—38 och 72—74.
Yttranden.
Den av underbefälsutredningen verkställda undersökningen i denna fråga
har icke mött erinran från något håll.
I anledning av utredningens uttalande beträffande utnyttjandet av värnpliktiga
i mera kvalificerade befattningar vid flottan har chefen för marinen
erinrat örn att sjöförsvarets utbildningskommission i avgivet betänkande föreslagit,
att 500 fast anställda 2. klass sjömän med tjänstgöring ombord skulle
ersättas med värnpliktiga för att underbefälsskolan för effektivisering av det
fast anställda manskapets utbildning skulle kunna förläggas i land. Marinchefen
hade tillstyrkt detta förslag. Intill dess berörda fråga blivit löst och
resultatet praktiskt prövats ansåge marinchefen det icke tillrådligt med ytterligare
utbyte av fast anställt manskap mot värnpliktiga. Däremot ansåge sig
marinchefen kunna tillstyrka förslaget örn frivillig förlängd tjänstgöring för
värnpliktiga. Därigenom skulle nämligen vinnas kompensation för det ökade
personalbehovet under sommarhalvåret, varigenom en minskning av värnpliktskontingenten
bleve möjlig.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit angelägenheten av
att den av utredningen föreslagna undersökningen rörande effektivare utnyttjande
av värnpliktiga vid flottan snarast komme till stånd.
IV. Fast anställt manskaps ersättande med civil personal.
1942 års underbefälsutredning.
I enlighet med sina direktiv har underbefälsutredningen undersökt möjligheterna
att utbyta fast anställt manskap mot civil personal. Utredningen har
framhållit, att undersökningen på grund av beredskapsförhållandena visat
sig svår att genomföra. I befattningar, där tidigare fast anställt manskap
tjänstgjort, liksom även i vissa under beredskapen nytillkomna befattningar
utnyttjades för närvarande värnpliktiga eller tillfälligt anställd civil personal.
I nuvarande läge hade det visat sig svårt att avgöra, huruvida dessa befattningar
vid en återgång till fredsförhållanden vore avsedda att bestridas med
fast anställt manskap eller med annan personal. Med hänsyn härtill hade
utredningen ansett sig böra föreslå ett utbyte av fast anställt manskap mot
civil arbetskraft endast i de fall, då viss befattning enligt 1942 års försvarsbeslut
kunde förutsättas vara avsedd att bestridas av fast anställd personal.
Med hänsyn till tjänstens krav syntes ett utbyte av fast anställt manskap
mot civil personal i huvudsak endast kunna äga rum inom stabs- och förvaltningstjänstens
område. Inom utbildningsarbetet kunde •—- såsom av det
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
17
förut anförda framgår — civil personal icke utnyttjas. Icke heller inom
yrkestjänsten ansåge utredningen, att ett dylikt utbyte annat än undantagsvis
borde äga rum. Den för yrkestjänsten erforderliga specialutbildningen kunde
nämligen i regel endast förvärvas vid militära utbildningsanstalter. Härtill
komme, att denna personal även i fredstid hade en tjänstgöring av sådan art,
att endast militär personal lämpligen kunde avses härför.
Utredningen har vidare undersökt, i vilken utsträckning fast anställt manskap
utnyttjas i ren handräckningst jaust, och därom närmare anfört följande.
Vid armén har undersökningen utförts på så sätt, att från vederbörande
truppförbandschefer infordrats uppgift på i vilken utsträckning fast anställt
manskap toges i anspråk för handräckningstjänst. Undersökningen utvisade,
att, därest sådana befattningar, som enligt utredningens uppfattning icke
skäligen kunna hänföras till handräckningstjänstens områden, undantoges,
fast anställt underbefäl icke utnyttjades i ren handräckningstjänst. Däremot
finge det anses klarlagt, att menigt fast anställt manskap vid i främsta rummet
kavalleriet åtminstone tidvis toges i anspråk för handräckningstjänst.
Med anledning härav framlägger utredningen i det följande förslag örn inrättande
vid kavalleriet av ett antal befattningar för civila handräckningsmän
såsom remontskötare.
Vid flottan och flygvapnet har någon undersökning motsvarande den vid
armén företagna icke verkställts. Vid prövning av förevarande spörsmål för
flottans och flygvapnets vidkommande har utredningen biträtts av särskilda
till dess förfogande ställda experter. Enligt av experterna gjorda uttalanden
utnyttjas det fast anställda manskapet i yrkestjänst av mer eller mindre
kvalificerad art, som dock enligt experternas uppfattning icke kan rubriceras
såsom handräckningstjänst. Till denna uppfattning ansluter sig också utredningen,
som dock i fråga om flottan — såsom i annat sammanhang anförts
— anser det böra ankomma på vederbörande marina myndigheter att närmare
undersöka frågan örn möjligheterna att i ökad omfattning utnyttja de
värnpliktiga för vissa mera kvalificerade uppgifter i syfte att därigenom nedbringa
den förhållandevis stora stamkadern av meniga.
Vad slutligen angår kustartilleriet synes det utredningen som örn menigt
stammanskap där i viss utsträckning skulle utnyttjas för uppgifter av handräckningsbetonad
natur. Enligt utredningens uppfattning torde det emellertid
med hänsyn till de vid kustartilleriet rådande speciella tjänstgöringsförhållandena
icke vara möjligt att för ifrågavarande uppgifter utnyttja civil
personal. Utredningen har därför icke ansett sig kunna förorda ett utbyte
av fast anställt manskap mot civil arbetskraft vid kustartilleriet.
Utredningen har framhållit, att det vid prövning av denna fråga såvitt
avser armén visat sig, att fast anställt manskap endast i relativt ringa utsträckning
utnyttjades i befattningar av sådan karaktär, att ett ersättande
med civil arbetskraft kunde tänkas äga rum. Civil personal borde, såsom
tidigare framhållits, icke utnyttjas inom utbildningsarbetet liksom icke heller
annat än undantagsvis inom yrkestjänstens område, d. v. s. såsom beställningsmän.
De befattningar, där ett utbyte mot civil arbetskraft kunde förordas,
återfunnes huvudsakligen inom stabs- och förvaltningstjänstens område.
Utredningen ansåge, att civil personal lämpligen kunde ersätta fast
anställt manskap i följande befattningar och tjänsteuppgifter: biträde åt
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143.
40''J 44 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
regementskassören, skjutbanefurir vid samtliga infanteriregementen utom
Svea livgarde (civil benämning vaktmästare vid skjutbana), hovslagare vid
arméstabens stall, remontryttare vid kavalleriet och det hästanspända artilleriet,
remontskötare vid kavalleriet samt telegrafister vid försvarsväsendets
radioanstalt.
Utredningen har efter verkställd utredning ansett sig böra föreslå, att tillhopa
294 civila befattningar inrättas i angivet syfte.
Beträffande underbefälsutredningens uttalanden i fråga om de olika befattningarna
torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet, s. 57—60. Här
må allenast följande anföras.
Av de föreslagna civila befattningarna avses 150 för remontryttare vid
kavalleriet och artilleriet samt 57 för remontskötare vid kavalleriet. Beträffande
dessa befattningar har utredningen lämnat bland annat följande uppgifter.
För remontdressyren vid kavalleriregementena äro särskilda remontskvadroner
organiserade, varjämte dressyr av för högre staber och vissa truppförband
avsedda ridhästar sker centralt vid ridskolan och Herrevadsklosters
remontdepå. Såsom remontryttare utnyttjas — förutom ett antal officerare
och underofficerare —- underbefäl och meniga.
På grund av att de inom remontdressyren utnyttjade fast anställda icke
kunna påräkna att erhålla vidare befordran inom den militära tjänsten, ha
vissa svårigheter uppstått att i tjänst behålla de för dressyren verkligt lämpliga
och intresserade beställningshavarna, I syfte att söka eliminera de
härigenom uppkommande svårigheterna har utredningen ansett sig, helst
som hinder härför icke torde kunna möta ur militära synpunkter, böra föreslå
anställandet av civila befattningshavare såsom remontryttare. Utredningen
förordar för sin del inrättandet av 110 civila befattningar för bestridande av
remontutbildningen vid kavalleriet samt 40 sådana befattningar för bestridande
av remontutbildningen vid de hästanspända artilleritruppförbanden. Utredningen
har därvid förutsatt, att varje remontryttare dagligen skall kunna rida 5
hästar. Vid övriga truppförband, där remontutbildning bedrives, anser utredningen
behov av civila remontryttare icke föreligga.
Såsom tidigare anförts bör civil personal i ökad utsträckning komma till
användning vid kavalleriet för hästarnas skötsel och vård. Hästvården vid
remontavdelningarna har hittills skett delvis med utnyttjande av -— förutom
40 civila remontskötare -— fast anställt manskap, varvid även en del av de
såsom remontryttare utnyttjade fast anställda tagits i anspråk för denna
tjänst. De av utredningen föreslagna civila remontryttarna böra helt avses för
ridning och icke tagas i anspråk för hästvård. Utredningen får med hänsyn härtill
föreslå, att ytterligare 57 civila remontskötare anställas vid kavalleriet.
Då utredningen förutsatt, att varje remontskötare kan sköta 7 hästar per dag,
bör härigenom kavalleriets hela remontbestånd — 682 hästar •—- kunna skötas
av civila remontskötare.
I fråga om löneställningen för de civila remontryttarna har utredningen
som sin uppfattning framhållit, att det måste anses vara av stor betydelse,
att rekryteringen av remontryttarna skedde uteslutande bland dem som hade
fallenhet och intresse för denna uppgift. Med hänsyn til] önskvärdheten att
få till stånd ett gott urval vid rekryteringen av remontryttarbefattningarna
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
och under beaktande av de speciella krav, tjänsten som remontryttare uppställde,
ansåge sig utredningen böra förorda, att befattningshavarna placerades
i lönegraden MEo 6.
Beträffande frågan om remontskötarnas löneställning ansåge sig utredningen
böra förordaL att denna bleve densamma som för övriga civila handräckningsmän.
Ifrågavarande arbetares lönevillkor vore reglerade i ett mellan
försvarets centrala förvaltningsmyndigheter och försvarsverkens civila personals
förbund slutet kollektivavtal.
För övriga civila befattningar har utredningen föreslagit följande lönegradsplaceringar,
nämligen för biträde åt regementskassören MEo 2, för vaktmästare
vid skjutbana MEo 5 samt för telegraf ister vid försvarsväsendets
radioanstalt MEo 10.
De föreslagna befattningarnas fördelning mellan olika förband framgår
närmare av en i utredningens betänkande, s. 75, intagen tablå.
Vidkommande frågan om fast anställt manskaps ersättande med civil personal
vid marinen har utredningen framhållit, att vid flottan möjlighet
därtill förelåge endast beträffande den i land tjänstgörande personalen, enär
ombord å fartygen ett dylikt utbyte på grund av tjänstens krav icke kunde
genomföras. I anslutning härtill har utredningen framhållit, att det visat sig
svårt att uppgöra en defintiv förteckning på de för fast anställt manskap avsedda
befattningar, där ett utbyte mot civil personal lämpligen kunde äga
rum. Inom flera områden av tjänsten påginge eller planerades dessutom
omorganisation, vilket bidragit till att öka osäkerheten i fråga örn personalbehovet
och personalens ändamålsenliga utnyttjande.
På grundval av verkställda undersökningar har underbefälsutredningen
ansett sig kunna föreslå, att tillhopa 69 för fast anställt manskap avsedda befattningar
skola bestridas av civil personal. Av befattningarna — vilka närmare
angivits å en i betänkandet, s. 76 och 77, intagen tablå — avses 27 för
Stockholms örlogsstation, 32 för Karlskrona örlogsstation och 10 för Göteborgs
örlogsstation. 55 av befattningarna ha ansetts böra innehavas av manliga
befattningshavare och inplaceras i lönegraden MEo 5. En för biträde
å civilanställningskommissionen i Stockholm avsedd befattning har dock uppförts
i lönegraden MEo 7. Övriga 14 befattningar ha avsetts för kvinnlig
personal och föreslagits skola inplaceras i lönegraden MEo 2.
Utredningen har slutligen framhållit att, sedan den inom flera områden
pågående eller planerade omorganisationen av tjänsten vid örlogsstationerna
avslutats och fredsbesättningslistor fastställts, frågan om utbyte av fast anställt
manskap mot civil arbetskraft vid flottan borde upptagas till förnyat
övervägande.
Vid kustartilleriet kan enligt utredningens uppfattning civil personal
icke komma till användning inom yrkestjänstens område eller i utbildningsarbetet.
Vad härefter angår befattningar inom stabs- och förvaltningstjänstens om
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
råde har utredningen erinrat om att för närvarande en utredning påginge
rörande förvaltningsorganisationen vid kustartilleriet, varvid bland annat
frågan om inrättande av centrala beklädnadsförråd upptagits till prövning.
Behovet av personal för dessa beklädnadsförråd kunde dock ännu icke beräknas.
Med hänsyn härtill ansåge sig utredningen icke kunna framlägga något
förslag örn ersättande av fast anställt manskap med civil personal inom förrådstjänsten.
Utredningen förutsatte emellertid, att vederbörande marina
myndigheter, sedan frågan örn kustartilleriets förvaltningsorganisation lösts,
framlade förslag om inrättande av ett tillräckligt antal befattningar för civila
förrådsmän, varvid en viss reducering av antalet beställningar för fast anställt
manskap vid kustartilleriet borde kunna vidtagas.
Yacl angår rekryteringen av de föreslagna civila befattningarna har utredningen
anfört, att de för manliga befattningshavare avsedda befattningarna,
d. v. s. samtliga utom 64 i lönegraden MEo 2, örn möjligt borde rekryteras
bland fast anställt eller f. d. fast anställt manskap. Härför talade även, att
de speciella kunskaper och färdigheter, som i allmänhet fordrades av vederbörande
befattningshavare, vore för handen endast hos fast anställt eller
f. d. fast anställt manskap.
Pensionsåldern för befattningshavare i lönegraderna MEo 2—10 är för
närvarande enligt allmänna tjänstepensionsreglementet (SES 1941:1 008) 60
år. Underbefälsutredningen har anfört, att för vissa av de föreslagna befattningarna
möjligen en något lägre pensionsålder kunde bliva erforderlig.
Detta skulle närmast gälla de befattningshavare, som skulle utnyttjas såsom
remontryttare. Utredningen ansåge emellertid, att denna fråga borde upptagas
till behandling först sedan erfarenheter vunnits. I samband med en
allmän omprövning av pensionsåldern för militära beställningshavare borde
jämväl frågan örn pensionsåldern för förevarande civila befattningshavare
tagas upp till prövning.
Yttranden.
Underbefälsutredningens allmänna uttalanden rörande lämpligheten
att utnyttja civil personal i stället för fast anställt manskap ha mött gensagor
från ett par håll.
Sålunda har överbefälhavaren ansett det något tvivelaktigt, örn till civil
personal borde överflyttas alla de befattningar, som utredningen föresloge.
Vissa skäl syntes tala för att i stället avse långtjänstunderbefäl för en del av
dessa befattningar. Emellertid hade överbefälhavaren intet yrkande i dessa
avseenden men ansåge, att största hänsyn borde tagas till vederbörande försvarsgrenschefs
åsikt härutinnan.
Chefen för armén har uttalat en liknande uppfattning och vidare gjort invändning
mot den uppfattningen, att civil personal inom försvarsväsendet
skulle å priori äga företräde framför militär i alla sådana befattningar, där
personal av sistnämnda kategori icke oundgängligen erfordrades. En sammanblandning
av militär och civil personal medförde bland annat ur disci
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
plinär synpunkt betydande olägenheter och borde i möjligaste mån undvikas.
Ekonomiska olägenheter uppstode därjämte genom krav på övertidsersättning
och annan kompensation för prestationer utöver de avtalsenliga. Slutligen
kunde svårigheter uppstå att verkställa eljest önskvärda omplaceringar
av civil personal från en befattning till en annan.
Chefen för marinen har anfört, att flertalet av de befattningar vid flottan,
som enligt utredningens förslag skulle besättas med civil personal i stället
för militär, i gällande mobiliseringstabeller vore beräknade för underbefäl.
Många av dem vore redan nu besatta med högbåtsmän eller äldre furirer,
som av ett eller annat skäl ej lämpade sig för sjökommendering. Under nu
rådande beredskapsförhållanden upprätthölles befattningarna i fråga beroende
på förhållandena av stampersonal eller värnpliktig personal. Ett besättande
av dessa befattningar med civil personal skulle sålunda minska den
elasticitet i personalorganisationen, som erfordrades, utan att någon reell besparing
av stamkadern erhölles. Flertalet av ifrågavarande befattningar borde
lämpligen besättas med långtjänstunderbefäl i likhet med vad som föreslagits
för armén. Med hänsyn härtill och i avvaktan på resultatet av pågående
utredningar rörande örlogsstationernas organisation kunde marinchefen tillstyrka
inrättande av allenast 13 av de civila befattningar, som underbefälsutredningen
föreslagit.
Svenska officer sförbundet har gjort gällande, att befattningarnas innehavare
borde ha militär ställning, därest icke alldeles särskilda omständigheter
annat föranledde. Frånsett de 64 befattningar, som avsåges för kvinnlig
personal, syntes icke något av berörda befattningars verksamhetsområden
vara av sådan art, att sakliga skäl kunde anföras för den föreslagna anordningen
att för befattningarnas bestridande skulle avses civil personal. Varken
ur anställnings-, avlönings- eller organisationssynpunkt syntes något kunna
motivera att befattningshavarna måste eller ens borde vara civila. Däremot
kunde tungt vägande skäl anföras för att befattningshavarna i fråga borde
vara militärer.
Härutinnan har officersförbundet närmare anfört följande.
Arbetets natur skiljer sig icke -— vare sig principiellt eller praktiskt sett •—
från de uppgifter, vilka avses för långtjänstunderbefäl. Någon skillnad synes
sålunda icke förefinnas mellan uppbördsman och vissa för långtjänstunderbefäl
vid tyg- och intendenturtrupperna avsedda befattningar eller mellan en telegrafist
och en signalmekaniker — för att endast taga några exempel. Både
ur disciplinära och andra synpunkter är det för tjänstens ändamålsenliga
handhavande önskvärt, att i det stora flertalet fall de för civila innehavare
föreslagna befattningarna i tjänstehänseende jämställas med långtjänstunderbefälet.
Rent militärt sett måste det dessutom anses medföra bestämda
olägenheter att utan ur tjänstens synpunkt tvingande skäl använda civil
arbetskraft i stället för militär inom kasernerna, I varje fall måste man räkna
med att vid gemensam tjänstgöring det uppstår svårigheter att på lämpligt
sätt ordna befälsförhållandena. Särskilt göra sig dessa olägenheter gällande,
när fråga är om befattningshavare, vilka — som exempelvis remontryttare
och remontskötare ■— skola tjänstgöra inom samma lokaler och i samma arbetsuppgifter
som militär personal.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Officersförbundet har med hänsyn till vad sålunda anförts funnit sig
böra avstyrka inrättandet av civila befattningar -— frånsett det ringa antal
kvinnliga sådana, som i förslaget upptagits — för den verksamhet, som i betänkandet
angåves. Förbundet föresloge i stället, att för arbetet i fråga inrättades
befattningar av långtjänstkaraktär. Berörda befattningshavare borde
sålunda också hänföras till kategorien långt]''änstunderbefäl. De kunde lämpligen
benämnas långtjänstfurirer eller långtjänstkorpraler.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har däremot i princip biträtt utredningens
förslag och framhållit, att anlitandet av civil personal i de föreslagna
befattningarna enligt förbundets mening icke blott bomme att medföra en
förbättrad möjlighet för fast anställt manskap för övergång till civil anställning
i statstjänst utan jämväl skulle bliva till fördel för tjänstens kontinuerliga
skötande, då därigenom kunde skapas förutsättningar för att i respektive befattningar
få bibehålla personal, som blivit väl insatt i sina arbetsuppgifter.
Förbundet ansåge dock icke, att det av utredningen uppgjorda förslaget till
lönegradsplacering för befattningarna i fråga vore så avvägt, att det vore
ägnat att befrämja en sådan ur statsnyttosynpunkt förmånlig förutsättning för
inrättandet av desamma. Det borde även övervägas, huruvida icke vissa av de
föreslagna lägre helt arbetarebetonade tjänsterna lämpligen borde avses för
yrkesarbetare anställda enligt kollektivavtal i stället för att uppföras på MEostat.
Därvid åsyftades i första hand hovslagare, men även bland en del förrådspersonal
kunde lämpligen ifrågakomma anställning enligt kollektivavtal. Därest
dock den av utredningen föreslagna anställningsformen bomme att fastställas,
borde löneförmånerna så avvägas, att desamma icke understege kollektivanställda
yrkesarbetares.
Beträffande de föreslagna civila befattningarna vid armén har överbefälhavaren,
vilken som nyss nämnts ifrågasatt långtjänstunderbefälsbeställningar
för vissa av dem, därvid särskilt framhållit befattningarna för remontryttare.
Dessa måste ingå i krigsförbanden och sålunda vid mobilisering erhålla
annan ställning. Även för skjutbanefurirerna, hovslagarna vid arméstaben
och remontskötarna talade skäl för inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl.
Chefen för armén har ansett, att befattningarna för remontryttare och för
vaktmästare vid vissa skjutbanor borde upprätthållas av långtjänstunderbefäl,
samt härom närmare anfört följande.
Även om remontryttarna icke skulle utöva befäl eller tjänstgöra som instruktörer,
stöde de dock själva i samband med utbildningen under militärt
kommando. Remontdressyravdelningarna skulle vidare kunna användas som
demonstrationsobjekt i utbildningsarbetet. De vore därför att betrakta som
rent militära förband.
Slutligen måste beaktas, att en del remonter avsåges skola ridas av officerare
och underofficerare. Det kunde ur disciplinär synpunkt icke anses lämpligt
att — såsom skulle bliva nödvändigt, därest utredningens förslag följdes
— i en och samma utbildningsavdelning sammanföra militär och civil personal.
Det syntes vidare stundom bliva svårt att utan de medel, som den militära
disciplinen skänkte, förmå ryttarna till sådana prestationer, som voi*e förenade
med personliga obehag och risker.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
För dessa befattningar, vilka sålunda borde bestridas av långtjänstunderbefäl,
syntes böra ifrågakomma jämväl underbefäl, som icke avlagt godkänd
furirsexamen. Härigenom skulle vinnas, att de bland manskapet, som hade de
bästa ryttaranlagen, oavsett övriga kvalifikationer tillvaratoges.
Vakterna vid skjutbanoma skulle kunna ta<ra befäl över den handräckningspersonal,
som i samband med skjutningarna bleve sysselsatt med ut- och inlämning
av målmateriel m. m. Ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringstid
vore vidare icke reglerad till vissa bestämda timmar på dagen. Arbetet
vöre visserligen av mindre betungande art, men i gengäld vore vakterna på
grund av nödvändigheten att utnyttja skjutbanorna under den tid på dygnet,
då det vore skjutljust, ofta nödsakade att begiva sig till arbetsplatsen mycket
tidigt och att kvarbliva där långt efter ordinarie arbetstids slut. Därest civila
befattningshavare skulle tillsättas för ifrågavarande tjänster, skulle detta medföra
stora krav på övertidsersättning.
Därest långtjänstunderbefäl i stället utnyttjades för befattningarna som
remontryttare och vaktmästare vid vissa skjutbanor, bomme lönekostnaderna
att bliva något större. Denna merkostnad syntes emellertid helt uppvägas
genom besparingar i fråga örn övertidsersättning.
Beträffande löneställningen för remontskötarna har arméchefen erinrat örn
vissa med gällande kollektivavtal sammanhängande olägenheter, bland annat
medförande svårigheter att omplacera personalen. Med hänsyn därtill framstode
det som ett önskemål, att de civila hästskötarna anställdes som tjänstemän
och icke enligt kollektivavtal.
I övrigt har arméchefen icke haft annat att erinra mot underbefälsutredningens
förslag i förevarande avseende än att löneställningen för biträde åt
regementskassör borde bestämmas till lönegrad MEo 4.
Försvarets civilförvaltning har uttalat samma uppfattning beträffande löneställningen
för biträde åt regementskassör.
Försvarsväsendets lönenämnd har, efter att under hand lia inhämtat vissa
upplysningar rörande de arbetsuppgifter som komme att åvila ifrågavarande
befattningshavare, för sin del funnit skäl tala för denna befattnings hänförande
till lönegrad MEo 8 under benämning kontorist. Eemontskötarna borde erhålla
extra ordinarie anställning, förslagsvis med placering i lönegrad MEo 5.
Statskontoret har framhållit, att den av utredningen föreslagna lönedifferentieringen
efter tjänstinnehavarnas kön näppeligen stöde i överensstämmelse
med de principer, vilka läge till grund för nu gällande lönesystem. Det
finge vidare anses vara stridande mot 1923 års behörighetslag att reservera
vissa civila tjänster för män. Lönegradsplaceringen borde enligt statskontorets
mening ske uteslutande med hänsyn till tjänstegöromålens beskaffenhet.
Därvid syntes med avseende å kontorssysslor de eljest för kontors- och
skrivbiträden förekommande lönegraderna böra vinna tillämpning.
Försvarsväsendets underbefälsförbund har ifrågasatt, huruvida icke manligt
biträde åt regementskassören vore att föredraga. Under erinran att liknande
arbetsuppgifter vid kustartilleriet anförtrotts kontorist i lönegrad MEo 8 har
förbundet förordat, att för ifrågavarande befattning skulle avses alternativt
överfurir eller civil kontorist i sistnämnda lönegrad.
Jämväl försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit den föreslagna
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
löneställningen för biträde åt regementskassör för låg och för sin del föreslagit
lönegrad MEo 5. Befattningarna för vaktmästare vid skjutbana borde upptagas
i lönegrad MEo 7, och signalisterna vid försvarsväsendets radioanstalt borde
under benämningen radiotelegrafister inplaceras i lönegrad MEo 12.
Försvarsverkens civila personals förbund har förordat, att en enhetlig anställningsform
användes för remontryttare och remontskötare. Remontskötarnas
uppgifter komme att bliva likartade med de vaktmästarna vid Herrevadsklosters
remontdepå hade. Denna personal vore anställd såsom extra ordinarie
tjänstemän. Remontskötarnas anställningar förutsattes bliva av bestående art,
varför även detta skäl talade för extra ordinarie anställning. Därest extra ordinarie
anställningsform komme i fråga, borde remontskötarna placeras i 5 lönegraden.
Kunde remontskötarna icke beredas anställning på extra ordinarie
stat, borde annan anställningsform väljas även för remontryttarna.
Jämväl beträffande löneställningen för de föreslagna civila befattningarna
vid flottan ha vid remissbehandlingen olika meningar yppats. Med
hänsyn till den ståndpunkt, som jag enligt det följande kommer att intaga till
utredningens förslag i denna del, synes emellertid anledning saknas att i detta
sammanhang närmare ingå härpå.
V. Personalstaternas sammansättning, kostnadsberäkningar m. m.
1942 års underbefälsutredning.
Underbefälsutredningen har i enlighet med sina direktiv närmare utrett
frågan örn det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap
och därvid inledningsvis framhållit, att manskapsrekryteringens normala omfattning
vore beroende av den avgång bland tidigare fast anställda, som
komme till stånd genom befordran till andra militära beställningar, genom
uppsägning från antagningsmyndighetens sida eller genom att den enskilde
beställningshavaren under löpande kontraktstid eller vid kontraktstidens utgång
på egen begäran erhölle avsked. Det årliga behovet av nyrekrytering av
fast anställt manskap kunde därför aldrig exakt beräknas. Till icke oväsentlig
del vore det dock beroende av den första kontraktstidens längd, vilken enligt
1942 års försvarsbeslut vore satt till minst fyra år vid samtliga försvarsgrenar,
medan den tidigare i allmänhet icke uppgått till mer än tre år. Det syntes
därför sannolikt, att manskapsrekryteringen relativt sett kunde komma att få
mindre omfattning än i 1936 års försvarsordning. Med hänsyn till manskapskaderns
ökade omfattning enligt 1942 års försvarsbeslut syntes dock det årliga
behovet av nyrekrytering bliva avsevärt större än tidigare.
Enligt vad utredningen inhämtat från försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå,
hade manskapsrekryteringen per den 1 november under åren
1941—1943 (vid armén per den 1 oktober under åren 1942 och 1943) omfattat
i runt tal 4 100, 4 500 respektive 5 400 beställningar. Till en del syntes den
ökade omfattningen av manskapsrekryteringen bero därpå, att manskapskad
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
terna ännu icke utbyggts i överensstämmelse med 1942 års försvarsbeslut.
Det syntes dock utredningen sannolikt, att det årliga behovet av nyrekrytering,
örn manskapskadrerna utbyggdes i överensstämmelse med sistnämnda försvarsbeslut,
komme att omfatta omkring 5 000 beställningar. Den genomsnittliga
anställningstiden syntes nämligen icke kunna antagas bliva längre än fem år,
och i så fall bleve det årliga rekryteringsbehovet, då kadrerna omfattade omkring
24 000 fast anställda, av vilka omkring 23 000 utgjordes av kontraktsanställda,
omkring 4 600 beställningar.
Möjligheten att uppnå en ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande manskapsrekrytering
vore beroende av, bland annat, läget på den allmänna arbetsmarknaden.
Vid lågkonjunktur på arbetsmarknaden vore sålunda tillströmningen
av anställningssökande alltid störst. Å andra sidan syntes böra uppmärksammas,
att ett ökat rekryteringsbehov alltid medverkade till att begränsa
de både önskvärda och nödvändiga urvalsmöjligheterna vid rekryteringen.
Efter en närmare undersökning rörande utfallet av manskapsrekryteringen
inom försvaret under de senaste nio åren har utredningen som sin uppfattning
framhållit, att en planmässig omsättning inom kadern av fast anställt
manskap vid armén i syfte att tillgodose mobiliseringsbehovet av underbefäl
icke längre framträdde med samma skärpa som tidigare, sedan det värnpliktiga
befälssystemet utbyggts i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende. I
stället framträdde önskemålet, att de fullständigt underbefälsutbildade fast
anställda kvarstode längre tid i tjänst och nyttiggjordes såsom instruktörer
vid de värnpliktigas utbildning eller i yrkestjänst. I princip förefunnes samma
önskemål vid flygvapnet, medan däremot vid flottan och kustartilleriet omsättningen
av det fast anställda manskapet hade en mera framträdande betydelse
för tillgodoseende av krigsorganisationens underbefälsbehov. Förhållandena
i här berört avseende vore sålunda icke likartade vid samtliga försvarsgrenar.
I anslutning härtill har utredningen närmare anfört följande.
I vad avser armén och flygvapnet kan det alltså icke numera anses vara
något militärt önskemål, att avgången bland de fast anställda redan vid den
första kontraktstidens utgång får större omfattning. Vid dessa försvarsgrenar
torde det tvärtom vara med tjänstens intressen förenligt, att avgången
äger rum först efter det underbefälet förrättat praktisk trupptjänst under
längre tid. Militära synpunkter tala alltså för att underbefälets intresse av
att kvarstanna i den militära tjänsten stimuleras. Som redan tidigare framhållits,
måste av krigsorganisatoriska skäl motsatta intressen göra sig gällande
vid flottan och kustartilleriet.
Det fast anställda underbefälet torde i allmänhet icke hysa någon motvilja
mot den militära tjänsten i och för sig. Trots detta har omsättningen
inom underbefälskadern vid åtskilliga tillfällen skett snabbare än som varit
önskvärt för att tillgodose behovet av välkvalificerad personal i underbefälsbefattningar.
Förhållandet torde enligt utredningens uppfattning få ses mot
bakgrunden av att underbefälets framtidsmöjligheter i den militära tjänsten
varit och fortfarande äro mycket begränsade. Enskilda beställningshavare ha
därför funnit det med sitt personliga intresse förenligt att efter förhållandevis
kort tid lämna den militära tjänsten för att söka sin framtida utkomst inom
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
något civilt förvärvsområde. I den mån framtidsmöjligheterna inom den militära
tjänsten kunna förbättras, torde en ökad benägenhet för rekapitulation
komma till synes från underbefälets sida. I så fall bör tillgången på välkvalificerad
personal i underbefälsbefattningar bliva större, vilket i sin mån
torde vara ägnat att främja utbildningsarbetet vid truppförbanden.
Inrättandet av ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar vid armén och
kustartilleriet är enligt utredningens uppfattning ägnat att förbättra underbefälets
framtidsmöjligheter inom den militära tjänsten. Utredningen har
därför ansett sig kunna utgå från att tillkomsten av dylika beställningar också
kommer att medföra ett ökat intresse från underbefälets sida att kvarstanna
i den militära tjänsten, varigenom viss minskning av omsättningen inom manskapskadern
bör kunna påräknas. Redan den begränsning av omsättningen
inom manskapskadern, som alltså torde bliva en direkt följd av långt jänstunderbefälsbeställningarnas
inrättande, är enligt utredningens uppfattning ägnad
att minska det årliga nyrekryteringsbehovet. Med hänsyn härtill har utredningen
— som i detta sammanhang anser sig böra deklarera den uppfattningen,
att rekryteringen av stammanskap sker i uteslutande syfte att rekrytera
i första hand underbefälsbeställningarna — funnit det vara möjligt att
reducera antalet beställningar i lönegraden Ma 1. Långtjänstunderbefälsbeställningarnas
inrättande bör enligt utredningens uppfattning medföra en
motsvarande minskning av antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2.
På grund härav har utredningen ansett reduceringen av antalet beställningar
i lönegraden Ma 1 kunna minst svara mot antalet föreslagna beställningar för
långtjänstunderbefäl. Då utredningen emellertid låtit undersöka anställningsoch
utbildningsförhållandena för det fast anställda manskapet vid armén
och kustartilleriet under femårsperioden 1934—1938 och därvid funnit, att
vid såväl armén som kustartilleriet ett relativt stort antal av de nyanställda
icke genomgått den fullständiga underbefälsutbildningen, d. v. s. avlagt furirsexamen,
har utredningen ansett sig böra förorda en ytterligare minskning
av antalet beställningar i lönegraden Ma 1. Undersökningarna rörande anställnings-
och utbildningsförhållandena tyda nämligen enligt utredningens
uppfattning på att manskapsrekryteringen under ifrågavarande år ur kvalitativa
synpunkter icke lämnat önskat resultat. I syfte att i god tid avskilja
för underbefälsutbildning olämpliga har det särskilda provhalvåret för de
fast anställda införts vid armén. Hittillsvarande erfarenheter av provhalvåret
synas ha varit goda. Sjöförsvarets utbildningskommission föreslår också
i sitt år 1943 avgivna betänkande (SOU 1943: 44) en liknande anordning vid
flottan och kustartilleriet. Därest provhalvårsinstitutionen kombineras med
lämpliga urvalsmetoder vid rekryteringen, anser utredningen, att den av utredningen
föreslagna reduceringen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1
icke kommer att medföra svårigheter att fulltaligt rekrytera underbefälskadern.
Möjligen kan det dock visa sig erforderligt att något öka procenttalet
av de »över stat» anställda.
Utredningen har jämväl i viss utsträckning föreslagit ett utbyte av fast
anställt manskap mot civil arbetskraft vid armén och flottan. Även därvid
har utredningen ansett sig böra föreslå en reducering av antalet manskapsbeställningar,
varvid i stort sett ovan omförmälda principer tillämpats.
Under förutsättning att den genomsnittliga anställningstiden för fast anställt
manskap kommer att utgöra fem år, har utredningen beräknat, att vid
t. ex armén genom de av utredningen föreslagna åtgärderna —- inrättande av
beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet samt visst
utbyte av manskapsbeställningar mot civila befattningar —- det årliga nyre
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
27
kryteringsbehovet bomme att nedgå från 2 400 till 1 900 man. Därest en
genomsnittlig anställningstid av sex år kunde uppnås, skulle det årliga nyrekryteringsbehovet
nedgå från 2 400 till 1 600 man.
Vid armén har utredningen ansett, att en ytterligare begränsning av den
årliga nyrekryteringen av fast anställt manskap skulle kunna vinnas genom en
ökning av antalet under of ficersbeställningar. Utredningen hade
uppmärksammat, att 1941 års försvarsutredning vid beräknandet av befälsbehovet
vid armén tillämpat den sedermera godtagna principen, att befattningarna
som plutonchefer (motsvarande) till 2/s skulle bestridas av officerare
och till Vs av sergeanter, medan befattningarna som plutonchefs ställföreträdare
(motsvarande) till V3 skulle bestridas av sergeanter och till 2/.s av furirer. 1930
års försvarskommission, vars beräkningar i detta avseende i allt väsentligt
godtagits, hade däremot utgått från att sistnämnda befattningar skulle bestridas
till hälften av underofficerare och till hälften av furirer.
Lantförsvarets utbildningskommission hade i sitt år 1941 avgivna betänkande
(SOU 1941: 35) lämnat en redogörelse för hur befattningarna såsom
plutonchef (motsvarande) och plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) bestritts
vid ett antal utbildningsenheter under år 1938 och på grundval av den
verkställda utredningen ansett sig böra framhålla, bland annat, att »bristen
på kvalificerade ställföreträdare otvivelaktigt inverkat menligt på utbildningsarbetets
effektivitet». Enligt underbefälsutredningens uppfattning syntes bristen
på kvalificerade ställföreträdare bliva än mera framträdande i 1942 års försvarsorganisation,
där befattningarna i fråga i mindre utsträckning än i 1936
års försvarsordning avsetts skola bestridas av underofficerare.
Med hänsyn till nyssnämnda förhållanden och till önskvärdheten av att
ytterligare begränsa det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap,
har utredningen ansett sig böra förorda, att antalet underofficerare inom arméorganisationen
ökas i sådan utsträckning, att befattningarna såsom plutonchefs
ställföreträdare (motsvarande) till hälften kunna bestridas av underofficerare
mot av 1941 års försvarsutredning angivna Vs sergeanter. Härför skulle enligt
av utredningen gjorda undersökningar krävas en utökning av underofficerskadern
vid armén med 177 beställningar. I syfte att bibehålla oförändrade
befordringsmöjligheter inom underofficerskåren borde Vs av ifrågavarande beställningar
uppföras i lönegraden UO 2 och 2/s i lönegraden UO 1. I samband
härmed borde enligt utredningens uppfattning beställningarna i lönegraden
Ma 3 reduceras i motsvarande mån, antalet beställningar i lönegraden Ma 2
med omkring hälften och antalet beställningar i lönegraden Ma 1 med omkring
125 % av de sålunda föreslagna underofficersbeställningarna. I så
fall skulle arméns årliga nyrekryteringsbehov nedgå från beräknade 2 400
till 1 850 vid en genomsnittlig anställningstid av fem år och från beräknade
2 400 till 1550 vid en genomsnittlig anställningstid av sex år. Den föreslagna
ökningen av antalet underofficersbeställningar syntes efter uppsättningsperiodens
slut vara möjlig att genomföra utan ökning av lokalutrymmen eller
lärarkrafter vid försvarets läroverk och arméns underofficersskola.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Utredningen har i detta sammanhang framhållit, att utredningen med
anlitande av till dess förfogande ställda experter låtit undersöka förutsättningarna
för att med en sålunda begränsad stamkader av manskap vid
armén och marinen tillgodose det av 1941 års försvarsutredning beräknade
mobiliseringsbehovet av fast anställt och av f. d. fast anställt underbefäl.
Undersökningarna, för vilka någon redogörelse icke kunnat lämnas i betänkandet,
hade givit vid handen, att ifrågavarande mobiliseringsbehov kunde
på ett godtagbart sätt fyllas.
Förslaget örn inrättande av ytterligare ett antal underofficersbeställningar
påverkar icke personalstaterna för nästa budgetår i annan mån än beträffande
antalet manskapsbeställningar, vilket i så fall skulle bliva något lägre.
Med beaktande av de synpunkter, som i det föregående anförts, har utredningen
uppgjort förslag till manskapsstater för armén och marinen.
Såvitt avser armén ha två alternativa förslag upprättats, det ena med utgångspunkt
från att 903 beställningar för långtjänstunderbefäl och 294 befattningar
för civil personal inrättas samt det andra med beaktande jämväl av
förslaget örn inrättande av 177 beställningar för underofficerare. Förslagen
till manskapsstater, vilka torde få såsom bilagor (bil. 1 och 2) fogas vid detta
protokoll, innebära att antalet beställningar i lönegraderna Ma 1—3 skulle
minskas med 2 512 (2 980 örn antalet underofficerare utökas) i förhållande
till de i försvarsbeslutet för genomförd organisation beräknade staterna.
Utredningen har föreslagit, att beställningarna för långtjänstunderbefäl
samt befattningarna för remontryttare och remontskötare skola -— enligt en i
betänkandet, s. 77, intagen plan -— inrättas successivt under budgetåren
1944/45—1948/49, medan övriga civila befattningar lia föreslagits skola tillkomma
under budgetåret 1944/45 och tillsättas omkring den 1 oktober 1944.
Manskapsstaterna vid flottan — med undantag för högbåtsmännen —
skulle enligt utredningens förslag vid genomförd organisation erhålla den
sammansättning som framgår av följande tablå.
Tjän stegrad
Lönegrad
Antal
enligt 1942
års försvars- beslut
Antal
enligt utred- ningens
förslag
Farirer....................
Ma 3
2 155
2 086
Korpraler ................
Ma 2
250
250
Korpraler eller meniga ....
Ma 2 el. Ma 1
800
774
Meniga....................
Ma 1
2 375
2 298
Summa
—
5 580
5 408
Utredningen har anfört, att de föreslagna befattningarna för civil personal
borde tillkomma redan under budgetåret 1944/45, varvid den föreslagna reduceringen
av antalet beställningar för kontraktsanställt manskap också borde
genomföras.
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
29
Inrättandet av beställningar för långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet
borde enligt utredningens mening ske under en femårsperiod, varvid för
budgetåret 1944/45 borde upptagas 21 beställningar och för budgetåren
1945/46—1948/49 ytterligare respektive 17, 12, 9 och 8 beställningar. Beträffande
manskapsstaterna i övrigt under nämnda tidsperiod har utredningen
närmare anfört följande.
Under övergångsperioden bör antalet beställningar för kontraktsanställt
manskap minskas, varvid motsvarande principer som vid armén i stort synas
kunna följas. Utredningen har dock icke ansett sig kunna framlägga något
detaljerat förslag i detta avseende med hänsyn till dels kustartilleriets pågående
utbyggnad, dels det fast anställda manskapets fördelning icke blott på
truppförband utan även på yrkesavdelningar. Det synes av dessa anledningar
böra ankomma på chefen för marinen att framlägga förslag i fråga örn övergången
till de av utredningen förordade manskapsstaterna i vad avser kontraktsanställt
manskap, varvid bör beaktas, atti antalet beställningar i lönegraden
Ma 3 under övergångsperioden skall nedgå från 601 till 557, antalet
beställningar i lönegraden Ma 2 från sammanlagt 306 till sammanlagt 283 samt
antalet beställningar i lönegraden Ma 1 från 950 till 850.
Utredningen har framhållit, att den av utredningen förordade minskningen
av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 för tillgodoseende av kustartilleriets
personalbehov borde kompenseras med en ökning av kustartilleriets
värnpliktskontingent med 50 värnpliktiga årligen.
Underbefälsutredningen har framlagt beräkningar rörande kostnaderna
för genomförandet av utredningens förslag och beträffande de grunder,
som därvid tillämpats, anfört bland annat följande.
Yid kostnadsberäkningarna har utredningen ansett det lämpligast att utgå
från nuläget i vad gäller förmånerna av rörligt tillägg och kristillägg. Dessa
ha alltså beräknats efter sammanlagt 31 % å de kontanta lönebeloppen per
månad (i förekommande fall del därav) för beställningshavare (befattningshavare)
med lön enligt av Kungl. Majit fastställt avlöningsreglemente och
efter sammanlagt 25 % å de kontanta lönebeloppen per vecka för civila handräckningsmän
med lön enligt kollektivavtal. Yid beräkningen av lönebeloppen
för det fast anställda manskapet har för samtliga beställningshavare
i lönegraderna Ma 1—Ma 3 räknats med naturaförmåner. Dessas värde har
uppskattats till i avrundat tal 990 kronor per år, varvid förplägnaden beräknats
efter 1 krona 90 öre per dag, beklädnaden efter 65 öre per dag samt förläggningen
efter 60 kronor per år. Utredningen anser sig böra framhålla, att andra
grunder kunna tillämpas för beräkningen av naturaförmånernas värde. Där så
skett (bland annat av riksförsäkringsanstalten i ett den 25 september 1943 framlagt
förslag angående ändring av 1927 års militärersättningsförordning), har
slutresultatet dock blivit ungefär detsamma som det av utredningen ovan angivna.
För beställningshavare i lönegraden Ma 1 har utredningen räknat för hälften
(775 beställningshavare) med lön enligt 2 löneklassen och för hälften
(776 beställningshavare) med lön enligt 1 löneklassen.
Utredningen har med tillämpande av dessa grunder beräknat, att de årliga
löneutgifterna för armén och marinen vid genomförande av utredningens förslag
skulle minskas med i runt tal 775 000 kronor (vid föreslagen ökning av
antalet underofficerare vid armén 950 000 kronor).
30
Kungl. Maj:ts -proposition nr 143.
Utredningen har emellertid framhållit, att kostnadsbesparingen syntes
bliva något större än den nu angivna, då utredningen för pensionsberättigade
beställningshavare (befattningshavare) räknat med bruttolöner. Å andra sidan
har utredningen icke tagit hänsyn till de framdeles uppkommande pensionsutgifter,
som staten komme att ikläda sig vid ett genomförande av utredningens
förslag. Ej heller har utredningen ansett sig kunna uppskatta de
direkta utgifter för staten, som uppkomme därav, att vissa av de av utredningen
föreslagna civila befattningshavarna syntes böra åläggas skyldighet
att i tjänsten bära uniform och att de civila handräckningsmännen enligt
gällande kollektivavtal vore berättigade till förmånen av fria arbetskläder.
Vid ett bedömande av återverkan på löneutgifterna av nu nämnda förhållanden
borde emellertid enligt utredningens uppfattning hänsyn tagas jämväl därtill;
att utredningen i de utförda kostnadsberäkningarna icke tagit hänsyn
till den omständigheten, att gifta beställningshavare tillhörande lönegraderna
Ma 1—Ma 3 efter en anställningstid av minst ett år vore berättigade att i
stället för fri inkvartering uppbära hyres- och ortstillägg, vars belopp rätt
väsentligt överstege det av utredningen beräknade värdet av den fria förläggningen.
Vid sidan av den av utredningen beräknade minskningen av löneutgifterna
kunna, enligt vad utredningen vidare framhållit, jämväl vissa andra besparingar
beräknas uppkomma vid ett genomförande av utredningens förslag.
Utredningen har bland annat räknat med en väsentlig minskning av den
årliga nyrekryteringen av fast anställt manskap, medförande minskning av
kostnaderna för rekrytering och för avskedspremier. Genom tillkomsten av
de av utredningen föreslagna överfurirsbestullningarna har också anslagsbehovet
till avskedspremier och anställning på civilanställningsstat beräknats
bliva minskat. Den sammanlagda utgiftsminskningen för här ifrågavarande
ändamål har beräknats till omkring 210 000 kronor.
Yttranden.
Överbefälhavaren har tillstyrkt förslaget örn ökning av antalet underofficerare
vid armén och i samband därmed stående minskning av antalet manskapsbeställningar.
Mot den föreslagna ökningen av kustartilleriets kontingent
av värnpliktiga har överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att
erinra. Överbefälhavaren har emellertid betecknat den av utredningen föreslagna
övergångstiden för genomförandet av utredningens förslag, fem år, såsom
mycket kort, då det gällde att upprätta en kår med över 20-årig tjänstetid.
Det vore sannolikt, att denna kår, då de vid tillsättandet relativt jämngamla
beställningshavarna närmade sig pensionsåldern, komme att genomgå
en kris. Till mildrande av en sådan syntes det lämpligt, att även äldre, förut
fast anställd personal finge anställas med tillgodoräknande av tidigare fullgjord
tjänst.
Det syntes vidare knappast lämpligt att redan nu binda sig vid en bestämd
övergångsplan. Kortare tid för övergången än fem år vore icke tänkbar. Däremot
kunde erfarenheten från de första övergångsåren giva vid handen, att
Kungl. Majlis proposition nr Idel.
31
längre övergångstid kunde vara erforderlig. Vederbörande försvarsgrenschefer
borde därför givas friare händer än utredningen förutsatt, och borde
varje år inkomma med statförslag, varvid utredningens övergångstablå syntes
kunna tjäna som ledning.
Chefen för armén har, utöver vad i det föregående anförts, icke haft något
att erinra mot de av utredningen föreslagna manskapsstaterna och har jämväl
tillstyrkt inrättande av underofficersbeställningar i syfte att ytterligare
minska antalet fast anställt manskap.
Chefen för marinen har icke kunnat biträda utredningens förslag om minskning
av antalet manskapsbeställningar vid flottan redan för budgetåret
1944/45 i proportion till det antal nya civila befattningar, som inrättas. Frånsett
det förhållandet, att man icke utan vidare kunde utgå från att de angivna
befattningarna kunde besättas med civil personal — att t. ex. få sökande till
badmästarbefattningarna vid simhallen i Karlskrona med de löner, som av
utredningen föreslagits, förefölle skäligen osäkert — syntes utredningen icke
ha tagit hänsyn till att flottans manskaps- liksom övriga personalstater huvudsakligen
baserade sig på mobiliseringsbehovet ombord av stampersonal.
Marinchefen har i detta sammanhang erinrat örn att på mitt uppdrag förnyade
beräkningar verkställts rörande flottans personalbehov, innefattade i
en skrivelse den 25 november 1943 och en promemoria den 28 januari 1944.
På grundval av dessa beräkningar hade föreslagits en icke oväsentlig minskning
av manskapsstaterna. I förhållande till de av underbefälsutredningen
föreslagna staterna innebure förslaget ett något större antal furirer men
däremot färre meniga. På grund av vad sålunda anförts avstyrkte marinchefen
utredningens förslag till minskning av flottans manskapsstater.
Däremot har marinchefen biträtt utredningens förslag beträffande kustartilleriets
manskapsstater.
Marinchefen har slutligen anfört, att en tänkbar metod att begränsa den
kontingent fast anställt manskap, som årligen behövde antagas, vore att genom
förhöjda avskedspremier efter ytterligare rekapitulering öka de uttjänta
furirernas möjlighet i vissa fall att erhålla god försörjning i det civila livet.
Därigenom skulle intresset för längre tids kvarstående i tjänst kunna komma
att ökas. Med anledning därav föresloges, att utöver de nu i manskapsavlöningsreglementet
stipulerade avskedspremierna efter 6 respektive 9 år skulle
tillkomma avskedspremier efter 10, 11 och 12 års tjänst med respektive 1 000
kronor, 1 500 kronor och 4 000 kronor. De genom minskade utbildningskostnader
erhållna besparingarna bedömdes täcka kostnaderna för dessa premier.
Försvarets civilförvaltning har i anledning av utredningens förslag om utökning
av antalet underofficerare vid armén erinrat örn att en inom försvarsdepartementet
tillkallad utredningsman i en den 10 januari 1944 avgiven
promemoria angående vidgad användning av extra ordinarie anställningsform
för försvarsväsendets fast anställda personal framhållit, bland annat, att
i händelse av en ökning av antalet underofficerare det kunde övervägas att,
till förebyggande av minskad elasticitet i personalorganisationen, anställa
vissa underofficerare såsom extraordinarie befattningshavare. — De av ut
-
32
Kungl. Majlis proposition nr 143.
Departements
chefen.
redningen gjorda kostnadsberäkningarna syntes bygga på regelmässigt tilllämpade
normer. Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida den faktiska
besparingen å utgifter för förläggning bomme att uppgå till det beräknade
värdet av bostadsförmånen för beställningshavare i lönegraderna Ma 1—3.
Statskontoret har funnit det svårt att bedöma huruvida de av utredningen
gjorda beräkningarna — vid vilka hänsyn icke tagits till, å ena sidan statsverkets
kostnader för pensionering av de nya befattningshavarna och å andra
sidan nu utgående hyres- och ortstillägg å de befattningar å Ma-planen, vilka
skulle indragas — vore hållbara. Ämbetsverket ville emellertid framhålla,
att vid ett övervägande av den ekonomiska innebörden av det nu framlagda
förslaget icke finge förbises, att en utökning av antalet överfurirer och underofficerare
på det kontraktsanställda manskapets bekostnad syntes medföra
minskad elasticitet i personalorganisationen och därmed försvåra en eventuell
framtida beskärning av kadrerna.
F örsvarsväsendets underbefäls förbund har hälsat utredningens förslag örn
utökning av underofficerskadern med största tillfredsställelse. De svårigheter,
som för närvarande förelåge att rekrytera stamkadem av manskap vid
armén och som med all sannolikhet skulle komma att bliva bestående vid
oförändrad organisation i överensstämmelse med 1942 års försvarsbeslut, syntes
till en del kunna elimineras vid ett genomförande av utredningens förslag.
Likaså syntes benägenheten bland det bästa underbefälet att kvarstå i tjänst
komma att öka, därest befordringsmöjligheterna till och inom underofficersgraderna
förbättrades. Förbundet ville på dessa skäl understryka betydelsen
av att utredningens förslag i denna del bleve genomfört. Att utredningen
förordat, att utökningen av underofficerskadern skulle påbörjas först från
och med budgetåret 1945/46, syntes förbundet icke böra utesluta, att principbeslut
i frågan fattades redan under innevarande år. Mot av utredningen
föreslagna grunder för ordnande av övergången till de nya manskapsstaterna
hade förbundet intet att erinra. Minskningen av antalet furirsbeställningar
syntes visserligen i och för sig kunna genomföras i snabbare takt än den av
utredningen förordade, men det vore enligt förbundets uppfattning angeläget
att vidmakthålla befordringsmöjligheterna till och inom underbefälsgraderna
för de under år 1943 nyanställda volontären^ vilket icke syntes
kunna ske, örn reduceringen av antalet furirsbeställningar skedde snabbare
än utredningen föreslagit.
De förslag till manskapsstater vid de olika försvarsgrenarna, som i anslutning
till 1941 års försvarsutrednings förslag framlades i 1942 års försvarsproposition
och av riksdagen biträddes, inneburo avsevärda ökningar i förhållande
till de då befintliga manskapskadrerna. Redan vid förslagets framläggande
stod det klart, att manskapskadrernas utökning var förenad med
nackdelar ur olika synpunkter. Det avsevärda rekryteringsbehovet — vilket
vid genomförd organisation kan uppskattas till mellan 4 500 och 5 000 man
per år — måste sålunda, åtminstone under tider med god arbetstillgång på
den allmänna arbetsmarknaden, bliva svårt att tillgodose. Med hänsyn till
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
att endast en del av det fast anställda manskapet beräknats kunna erhålla fortsatt
anställning inom försvaret efter kontraktstidens utgång, måste vidare den
årliga avgången av fast anställt manskap bliva avsevärd. Som följd härav
kunna ökade svårigheter beräknas uppkomma för samtliga avgående att erhålla
civilanställning. I enlighet med vad som förutsattes i försvarspropositionen
tillkallades därför år 1942 särskilda sakkunniga att verkställa utredningar
i berörda frågor. Utredningsarbetet har bedrivits inom två olika sakkunnigutredningar,
1942 års underbefälsutredning och 1942 års civilanställningssakkunniga.
Underbefälsutredningen har haft till uppgift att närmare
överväga vissa åtgärder i syfte att minska underbefälskadern, medan civilanställningssakkunniga
utrett frågor rörande manskapsrekryteringen och
civilanställningen. Samråd har ägt rum mellan de båda utredningarna.
1942 års underbefälsutredning har nu slutfört sitt uppdrag, medan civilanställningssakkunniga
— vilka den 1 februari 1944 avgivit betänkande med
förslag rörande manskapsrekryteringen och civilanställningsorganen — ännu
icke slutfört utredningen beträffande erforderliga civilanställningsåtgärder
i övrigt. Till frågan örn rekryterings- och civilanställningsorganen återkommer
jag i annat sammanhang. I det följande avser jag att taga ställning till
underbefälsutredningens förslag.
Underbefälsutredningen har framlagt förslag örn inrättande av ett antal
manskapsbeställningar med pensionsrätt i lönegraden Mb 1 vid armén och
kustartilleriet samt av ett antal nya befattningar för civil personal vid armén
och flottan. Utredningen har jämväl ifrågasatt en utökning av underofficerskadern
vid armén. Genom de föreslagna åtgärderna skulle enligt utredningens
förslag manskapsstaterna vid armén och marinen kunna icke oväsentligt reduceras.
Med hänsyn till förhållandena inom flygvapnet under dess uppsättningsperiod
har utredningen ansett sig icke kunna föreslå motsvarande åtgärder
inom nämnda försvarsgren. Att märka är för övrigt, att redan i försvarsbeslutet
förutsatts inrättande av ett icke ringa antal beställningar i lönegraden
Mb 1 vid flygvapnet.
I enlighet med givna direktiv har underbefälsutredningen jämväl undersökt,
huruvida värnpliktiga skulle kunna efter fullgjord värnpliktstjänstgöring
genom fortsatt frivillig tjänstgöring ersätta fast anställt manskap i värnpliktsutbildningen.
Utredningen har emellertid ansett sig icke kunna förorda anställande
av värnpliktiga såsom truppinstruktörer. Till denna uppfattning
kan jag ansluta mig. Av den verkställda utredningen synes nämligen tydligt
framgå, att förutsättningar för en rekrytering i erforderlig omfattning av en
truppinstruktörskader bland värnpliktiga, som kunna ifrågakomma för instruktörsverksamhet,
icke kunna beräknas föreligga. Det må nämnas, att vid en av
underbefälsutredningen verkställd enquéte bland värnpliktiga, som uttagits till
befälsutbildning vid armén, allenast 4 värnpliktiga av 2 983 tillfrågade förklarat
sig villiga att fortsätta värnpliktstjänstgöringen i de två år, som utredningen
ansett erforderliga för att syftet med truppinstruktörskaderns inrättande skulle
uppnås.
De av underbefälsutredningen framlagda förslagen rörande inrättande av
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143. 409 44 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
beställningar för långtjänstunderbeiäl viel armén och kustartilleriet och av
civila befattningar synas mig i huvudsak väl avvägda. Genom dessa åtgärder
skulle vinnas, förutom minskning av manskapskadrerna, en avsevärd besparing
i årskostnaderna för försvaret. Enär chefen för marinen icke ansett sig kunna
tillstyrka, att manskapskadern vid flottan minskas genom anställande av civil
personal i vissa befattningar, vill jag däremot icke för närvarande förorda,
att i angivet syfte inrättas civila befattningar vid flottan. Denna fråga synes
emellertid böra ägnas fortsatt uppmärksamhet inom marinledningen, sedan
närmare hållpunkter förebragts rörande flottans behov av fast anställt manskap
under fredstid.
Underbefälsutredningens förslag innebär, att vid armén skulle inrättas 903
beställningar för långt] änstunderbefäl — överfurirer — i lönegraden Mb 1,
medan antalet sådana beställningar vid kustartilleriet skulle utgöra 67. Ehuru
antalet beställningar lärer böra slutligt fastställas i vanlig ordning i samband
med prövningen av personalstaterna i övrigt för de olika budgetåren, anser jag
mig kunna i princip ansluta mig till underbefälsutredningens ifrågavarande
förslag.
I enlighet med vad arméchefen föreslagit synas emellertid överfurirsbeställningar
böra avses jämväl för en stridsvagnshantverkare vid Göta pansarlivgardes
kompani på Gotland samt för befattningarna såsom kasernfurir, hovslagare
och beridare vid ridskolan. Enligt de grunder som utredningen tilllämpat
bör antalet beställningar i lägre lönegrader vid Göta pansarlivgarde
kunna minskas med 1 i lönegraden Ma 3 och 1 i lönegraden Ma 1. I avsaknad
av närmare utredning kan jag däremot icke för närvarande bedöma, i vad mån
tillkomsten av överfurirsbeställningar vid ridskolan kan beräknas föranleda
minskning av antalet manskapsbeställningar vid truppförbanden. Jag återkommer
i det följande till en av arméchefen ifrågasatt ytterligare utökning
av antalet överfurirer.
Överfurirsbeställningarna böra som nämnts hänföras till lönegraden Mb 1
och bliva därmed förenade med pensionsrätt. Anledning synes mig icke föreligga
att, på sätt underbefälsförbundet föreslagit, hänföra en del beställningar till
högre lönegrad. De nya beställningarna böra avses för de av utredningen
angivna befattningarna jämte nyssberörda fyra ytterligare befattningar. Det
synes böra övervägas, huruvida icke på sätt överbefälhavaren föreslagit särskilda
bestämmelser, jämväl avseende redan befintliga beställningar i samma
lönegrad, böra meddelas örn vilka befattningar som skola upprätthållas av
långtjänstunderbefäl. I enlighet med underbefälsutredningens förslag böra
överfurirsbeställningarna rekryteras bland det fast anställda manskapet med
furirskompetens och tillsättas medelst konstitutorial, varvid bör krävas viss
tjänsteålder. Huruvida beställningarna under en övergångsperiod böra rekryteras
jämväl bland f. d. fast anställda synes böra ankomma på Kungl. Majit att
avgöra. Jag vill emellertid framhålla, att ett medgivande därtill skulle delvis
motväga syftet med beställningarnas inrättande. Ehuru jag delar utredningens
uppfattning, att överfurirsbeställningarna icke böra utnyttjas såsom passagegrad
i avvaktan på underofficersbefordran, ställer jag mig tveksam till utredningens
förslag, att till förhindrande härav den som mottagit befordran
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
till överfurir skulle avsäga sig möjligheten till underofficersbefordran. Det
lärer emellertid icke vara erforderligt att i detta sammanhang taga slutlig ställning
till denna fråga, vilken lärer ankomma på Kungl. Majit att avgöra. I
likhet med underbefälsutredningen anser jag icke, att nu bör övervägas någon
ändring av den för beställningshavare i lönegraden Mb 1 bestämda pensionsåldern,
55 år.
Yad härefter angår frågorna örn fast anställt manskaps ersättande å vissa
befattningar med civil personal har jag som nyss nämnts ansett mig icke för
närvarande kunna tillstyrka sådana åtgärder beträffande flottan. Enär utredningen
funnit sig icke kunna för närvarande föreslå inrättande i angivet syfte
av civila befattningar vid kustartilleriet, återstår alltså att pröva utredningens
förslag örn anställande av ytterligare civil personal vid armén.
Utredningens förslag i detta hänseende innebär, att för vissa angivna befattningar,
vilka för närvarande upprätthållas av fast anställt manskap, skulle
avses civil personal. Enligt utredningens beräkningar skulle för ändamålet
anställas 294 civila befattningshavare, varav 237 med avlöning enligt löneplanen
MEo i militära icke-ordinariereglementet och 57 med anställning enligt
kollektivavtal.
Förslaget har mött gensagor från olika håll såväl med avseende på frågan,
örn civil eller militär personal bör avses för ifrågavarande befattningar, som
ock beträffande lönegradsplaceringar och anställningsvillkor för de olika befattningarna.
Yad då först angår frågan, för vilka befattningar civil personal bör avses,
har chefen för armén i sitt yttrande framhållit, att för befattningarna såsom
vaktmästare vid skjutbana och såsom remontryttare lämpligen borde avses
överfurirer i stället för civila. Samma uppfattning har hävdats av överbefälhavaren,
som emellertid icke framställt något yrkande i denna fråga utan
endast uttalat, att största hänsyn borde tagas till försvarsgrenschefens åsikt
härutinnan.
De skäl, som anförts för att ifrågavarande skjutbanepersonal bör vara
militär, ha synts mig bärande, och jag förordar därför, att de civila 18 befattningar
i lönegraden MEo 5, som av utredningen föreslagits, utbytas mot
samma antal beställningar i lönegraden Mb 1. Det sammanlagda antalet överfurirer
vid armén skulle därigenom komma att uppgå till (903 + 4 + 18 =)
925.
Däremot kan jag icke biträda förslaget, att jämväl för remontryttarna skulle
avses överfurirsbeställningar. Till stöd för detta förslag har bland annat anförts,
att dessa befattningshavare i samband med utbildningen måste stå
under militärt kommando samt att remontdressyravdelningarna skola kunna
användas som demonstrationsobjekt i utbildningsarbetet och därför äro att
betrakta såsom rent militära förband. En olägenhet med utredningens förslag
anses även vara, att en del remonter skola ridas av officerare och underofficerare
samt att det icke ur disciplinär synpunkt kan anses lämpligt att i
en och samma utbildningsavdelning sammanföra militär och civil personal. Ett
bifall till ifrågavarande förslag skulle emellertid innebära, att till överfurirer
skulle befordras manskap utan furirskompetens. Åtskilliga av de för dessa befatt
36
■é
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
ningar lämpligaste torde nämligen sakna furirskola. Enär avsteg från de angivna
kompetensvillkoren icke bör ske, om detta ej är alldeles nödvändigt, och
jag icke funnit de för användande av militär personal i ifrågavarande befattningar
anförda skälen övertygande, anser jag mig böra ansluta mig till underbefälsutredningens
förslag, att för ändamålet skola inrättas civila befattningar i
lönegraden MEo 6. Mot de av utredningen tillämpade grunderna för beräkningen
av personalbehovet har jag intet att erinra.
Jämväl övriga av underbefälsutredningen föreslagna civila befattningar vid
armén synas böra inrättas med i betänkandet angiven löneställning, dock att biträde
åt regementskassör i enlighet med arméchefens och försvarets civilförvaltnings
förslag bör inplaceras i lönegrad MEo 4. Signalister vid försvarsväsendets
radioanstalt böra liksom övrig extra ordinarie personal vid anstalten hänföras
till civila icke-ordinariereglementet och inplaceras i lönegrad Eo 10. De
av arméchefen berörda olägenheterna beträffande anställande enligt kollektivavtal
av civila remontskötare synas mig böra närmare övervägas vid pågående
förhandlingar rörande anställningsvillkoren för arméns civila handräckningspersonal.
Underbefälsutredningen har föreslagit att, i syfte att ytterligare nedbringa
antalet manskapsbeställningar vid armén, antalet underofficersbeställningar
skulle icke oväsentligt utökas. Enär inga nya beställningar avses böra tillkomma
redan under budgetåret 1944/45, är det icke erforderligt att i detta
sammanhang taga slutlig ställning till ifrågavarande förslag, vilket emellertid
synes böra närmare övervägas vid prövningen av arméns personalbehov
för budgetåret 1945/46. Därvid bör, såsom försvarets civilförvaltning framhållit,
undersökas, huruvida en del av de ifrågasatta nytillkommande beställningarna
kunna göras extra ordinarie.
De av underbefälsutredningen anförda synpunkterna i fråga örn det
successiva genomförandet av utredningens förslag lia icke givit mig anledning
till erinran. För budgetåret 1944/45 böra alltså tillkomma det antal
överfurirsbeställningar, som av utredningen föreslagits, samt därutöver de
22 beställningar, som av mig i det föregående ytterligare tillstyrkts. I enlighet
härmed böra för nästa budgetår uppföras 303 sådana beställningar å arméns
personalförteckning och 21 beställningar å marinens personalförteckning.
Ehuru jag icke ännu tagit slutlig ställning till utredningens förslag rörande
utökning av underofficerskadern vid armén, torde det förslag till manskapsstater,
som av utredningen upprättats med utgångspunkt från att underofficersbeställningarna
tillkomma (bil. 2) kunna i huvudsak läggas till grund för
beräkningen av manskapsstaterna för nästa budgetår. Beträffande kustartilleriets
manskapskader har utredningen icke framlagt något utformat förslag. Enligt
vad jag under hand erfarit från marinledningen torde emellertid inrättandet
av föreslagna 21 överfurirsbeställningar böra motsvaras av en minskning i förhållande
till de av marinförvaltningen föreslagna manskapsstaterna för nästa
budgetår med 13 furirer, 8 korpraler och 32 meniga. Jag återkommer till dessa
frågor i samband med anmälan av arméns och marinens avlöningsanslag för
nästa budgetår.
Enligt de av underbefälsutredningen verkställda kostnadsberäkningarna
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
skulle den årliga besparingen efter genomförande av utredningens förslag
till inrättande av nya överfurirsbeställningar och civila befattningar uppgå
till i runt tal 985 000 kronor, varvid dock utredningen bortsett från
dé pensionsutgifter, som framdeles komma att uppstå på grund av förslagets
genomförande. Även med beaktande av nämnda utgifter ävensom av de
jämkningar i utredningens förslag, som av mig i det föregående föreslagits
och som medföra vissa kostnadsstegringar, torde de årliga besparingarna
komma att uppgå till avsevärda belopp. Såsom förut framhållits är det
emellertid främst andra skäl än de ekonomiska, som påkalla förslagens genomförande.
I enlighet med underbefälsutredningens förslag böra för nästa budgetår
tillkomma samtliga av mig förordade civila befattningar med undantag av
befattningarna för remontryttare och remontskötare, vilka i enlighet med utredningens
förslag böra tillkomma successivt. I särskild bilaga (bil. 3) ha angivits
de civila befattningar, som böra inrättas under budgetåret 1944/45.
Jag förutsätter, att befattningarna tillsättas tidigast den 1 oktober 1944.
Jag har för avsikt att vid anmälan av arméns avlöningsanslag för nästa
budgetår föreslå, att dessa befattningar — med undantag av signalistenka,
för vilka medel böra beräknas under försvarsstabens avlöningsanslag — uppföras
å arméns personalförteckning för icke-ordinarie personal.
Underbefälsutredningen har framhållit, att den av utredningen föreslagna
minskningen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 skall kompenseras
genom ökning av kustartilleriets värnpliktskontingent med 50 värnpliktiga
årligen. Häremot har överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att erinra.
Ilen jämkning av antalet manskapsbeställningar, som av mig föreslagits för
nästa budgetår, torde dock icke kunna föranleda sådan ändring av tilldelningen
av värnpliktiga till marinen, att marinens anslag på grund därav kunna
nämnvärt påverkas.
I likhet med underbefälsutredningen anser jag, att det skulle vara önskvärt,
örn försvarets manskapsstater kunde ytterligare minskas. Jag förutsätter,
att de militära nryndiglieterna, med beaktande av de synpunkter som
utredningen i sådant hänseende anfört, närmare överväga dessa frågor och
framlägga de förslag, som må befinnas påkallade. Jämväl det av chefen för
marinen framlagda förslaget örn förhöjda avskedspremier efter 10—-12 års anställningstid
synes böra närmare övervägas, lämpligen i samband med be
dömandet av de inledningsvis antydda civilanställningsfrågorna.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,
att arméns och marinens manskapsstater skola utformas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det föregående
anförts.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erland Koch.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 1.
1942 års underbefälsutrednings förslag till manskapsstater vid armén vid inrättande av 903 beställningar för
långtjänstunderbefäl oell 294 befattningar för civil personal.
Förklaringar.
42 = antalet beställningar enligt 1942 års försvarsbeslut.
43
— = antalet beställningar under budgetåret 1943/44.
——— = av utredningen föroslagot antal beställningar under budgetåren 1944/45—1948/49.
Lönegrad Mb 1
Lönegrad Ma 3
Löne
grad
Sia 2
Löne
grad Ma 1
Truppförband
44
46
46
47
48
43
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
4K
45
46
47
48
49
44
45
46
47
48
49
44
45
46
47
48
49
44
45
46
47
48
49
Infanteriet
i i ........
6
10
14
16
18
99
99
95
95
95
90
87
47
47
47
47
44
40
40
107
107
98
89
80
80
80
I 2 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 3 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
X 4 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 5 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 6 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 7 ........
6
11
15
18
20
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 8 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 11 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 12 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 13 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 14 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 15 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 16 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
t 17 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 18 ........
6
10
14
16
18
86
8(5
82
82
82
78
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 19 ........
6
11
15
18
20
88
88
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 20 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
I 21 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
77
77
76
75
40
40
40
40
36
33
33
92
92
84
76
69
69
69
Kavalleriet.
K 1, K 3 \
och. K 4 /
18
33
45
54
58
209
196
185
175
165
155
145
195
195
170
145
120
100
84
390
410
300
200
161
161
161
Pansartrupperna.
P 1 ........
5
9
12
14
16
85
30
45
60
70
74
74
48
30
38
42
42
42
42
86
88
81
74
68
68
68
P 2 ........
6
11
16
19
22
105
75
84
90
90
90
90
60
60
60
52
52
52
52
110
140
120
100
82
82
82
P 3 ......:
6
11
16
19
22
105
85
90
90
90
90
90
60
50
52
52
52
52
52
110
110
100
90
82
82
82
P 4 ........
6
11
16
19
22
105
85
90
90
90
90
90
60
50
52
52
52
52
52
110
110
100
90
82
82
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Löne
grad Mb 1
Lönegrad Ma 3
Lönegrad Ma 2
Lönegrad Ma 1
Truppförband
44
45
4 6
47
48
43
44
45
46
47
48
43
44
46
46
47
48
43
44
45
46
47
48
45
46
47
48
49
42
44
45
46
47
48
49
A 2
44
45
46
47
48
49
42
44
45
46
47
48
49
Artilleriet.
Al ........
6
ii
15
18
20
85
85
79
79
79
76
73
65
65
65
65
58
51
44
130
130
119
108
96
96
96
A 2 ........
6
ii
15
18
20
85
85
79
79
79
76
73
65
65
65
65
58
51
44
130
130
119
108
96
96
96
A 3 ........
5
9
13
15
17
80
85
80
80
80
75
69
64
65
65
65
61
59
57
125
130
121
113
104
104
104
A 4 ........
6
11
15
18
20
85
85
79
79
79
76
73
65
65
65
65
58
51
44
130
130
119
108
96
96
96
A 5 ........
5
8
11
13
14
41
41
37
37
37
34
32
31
31
31
31
28
25
21
63
63
56
49
42
42
42
A 6 ........
5
9
13
15
17
80
95
80
80
80
75
69
64
90
64
64
61
59
57
125
180
125
113
104
104
104
A 7 ........
5
8
11
lo
14
50
42
42
42
42
42
41
41
37
37
37
35
35
35
80
80
74
68
62
62
62
A 8 ........
6
9
12
14
15
82
82
76
76
76
74
73
64
75
64
64
61
59
57
125
136
125
115
l.o6
106
106
A 9 ........
8
13
15
lii
17
80
—
40
55
69
69
69
64
—
30
45
57
57
57
125
—
125
115
104
104
104
Luftvärnet.
Lv 1........
6
11
15
18
20
104
104
100
100
100
95
91
68
75
68
68
68
64
60
146
146
137
129
121
121
121
Lv 2........
6
11
15
18
20
104
104
100
100
100
95
91
68
75
68
68
68
64
60
146
146
137
129
121
121
121
Lv 3........
6
11
15
18
21
lil
lil
107
107
107
102
98
75
75
75
75
72
69
66
165
165
156
147
139
139
139
Lv 4........
3
6
8
9
10
48
48
46
46
46
43
41
27
27
27
27
25
24
23
60
60
55
51
47
47
47
Lv 5........
3
6
8
9
10
48
48
46
46
46
43
41
27
27
27
27
25
24
23
60
60
55
51
47
47
47
Lv G........
3
6
8
9
10
48
48
46
46
46
43
41
27
27
27
27
25
24
23
60
60
55
51
47
47
47
Lv 7........
3
6
8
9
10
48
48
46
46
46
43
41
27
27
27
27
25
24
23
60
60
55
51
47
47
47
Ingenjörtrupperna.
Ing 1........
5
8
10
12
14
76
70
68
68
68
67
66
38
38
38
38
36
34
33
81
81
75
69
63
63
63
Ing 2........
5
8
10
12
14
76
70
68
68
68
67
66
38
38
38
38
36
34
33
81
81
75
69
63
63
63
Ing 3........
4
7
9
10
11
52
52
50
50
50
47
44
26
26
26
26
24
23
22
56
56
51
46
42
42
42
Signaltrupperna.
SI..........
8
14
19
24
28
145
135
130
130
130
120 |110
79
79
79
79
73
67
61
155
155
130
110
100
100
100
Tr ängtrupperna.
TI ........
8
15
21
2G
31
140
100
ilo
119
119
119
119
73
70
68
66
64
63
62
164
164
150
137
124
124
124
T 2 ........
7
14
20
24
28
140
100
110
121
121
121
121
73
70
68
66
65
64
63
164
164
152
140
128
128
128
T 3 ........
7
13
18
22
26
140
100
110
123
123
123
123
73
70
68
67
66
65
64
164
164
152
141
130
130
130
T 4 ........
7
14
20
24
28
110
100
110
121
121
121
121
73
70
68
66
65
64
63
164
164
152
140
128
128
128
Tygtrupperna.
Tyg 1—Tyg 3
2
4
6
6
6
27
18
25
23
21
21
21
Intendenturtrnpperna.
Int 1—Int 3
3
3
3
3
3
38
38
35
35
35
35
35
Tnfanteriskjutskolan.
s. s.........
3
Kungl. Majda proposition nr 143.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 2.
1942 års underbefälsutrednings förslag till manskapsstater rid armén yid inrättande ar — förutom beställningar för
långtjänstunderbefäl och befattningar för civil personal — 177 beställningar för underofficerare.
Förklaringar.
42 = antalet beställningar enligt 1942 års försvarsbeslut.
43
jj = antalet beställningar under budgetåret 1943/44.
44 48
——— = av utredningen föreslaget antal beställningar under budgetåren 1944/45 —1948/49.
Lönegrad Mb 1
Lönegrad Ma 3
Lönegrad Ma 2
Lönegrad
Ma 1
Truppförband
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
48
45
46
47
48
49
42
44
45
4H
47
48
49
42
44
45
46
47
48
49
42
44
45
46
47
48
49
Infanteriet.
i i........
6
10
14
16
18
99
99
95
94
93
S7
82
47
47
47
47
43
38
38
107
107
96
85
74
74
74
I 2 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 3 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 4 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I B ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 6 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 7 ........
6
11
15
18
20
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
I 8 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 11 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 12 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 13 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 14 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 15 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 16 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 17 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 18 ........
6
10
14
16
18
86
86
82
81
80
75
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 19 ........
6
11
15
18
20
88
88
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 20 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
I 21 ........
5
9
12
14
16
86
80
77
76
75
73
70
40
40
40
40
35
31
31
92
92
82
72
63
63
63
Kavalleriet
Kl, K 3 \
och K 4 J
18
33
45
54
58
209
196
185
173
161
149
|136
195
195
169
144
117
96
80
390
410
297
193
150
150
150
Kungl. Majlis proposition nr 143.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143. 4#» u
Lönegrad Mb 1
Lönegrad Ma 3
Lönegrad Ma 2
Lönegrad Ma 1
Truppförband
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
48
43
44
45
46
47
48
45
46
47
48
49
42
44
45
46
47
48
49
42
44
45
46
47
48
49
42
44
45
46
47
48
49
Pansartrupperna.
pi ........
5
9
12
14
16
85
30
45
60
70
72
72
48
30
38
41
41
41
41
86
88
80
72
65
65
65
P 2 ........
6
11
16
19
22
105
75
84
90
89
88
87
60
60
60
52
52
51
51
no
140
119
98
79
79
79
P 3 ........
6
11
16
19
22
105
85
90
90
89
88
87
60
50
52
52
52
51
51
Ilo
110
99
88
79
79
79
P 4 ........
6
11
16
19
22
105
85
90
90
89
88
87
60
50
52
52
52
51
51
Ilo
110
99
88
79
79
79
Artilleriet.
Al ........
6
11
15
18
20
85
85
79
78
77
73
69
65
65
65
65
58
50
43
130
130
118
105
91
91
91
A 2 ........
6
11
15
18
20
85
85
79
78
77
73
69
65
65
65
65
58
50
43
130
130
118
105
91
91
91
A 3 ........
5
9
13
15
17
80
85
80
79
78
72
65
64
65
65
65
60
57
55
125
130
120
110
99
99
99
A 4 ........
6
11
15
18
20
85
85
79
78
77
73
69
65
65
65
65
58
50
43
130
130
118
105
91
91
91
A 5 ........
5
8
11
13
14
41
41
37
37
37
34
31
31
31
31
31
28
24
20
63
63
56
48
40
40
40
A 6 ........
5
9
13
15
17
80
95
80
79
78
72
65
64
90
64
64
60
57
55
125
180
124
110
99
99
99
A 7 ........
5
8
11
13
14
50
42
42
42
42
41
39
41
37
37
37
35
34
34
80
80
74
67
60
60
60
A 8 ........
6
9
12
14
15
82
82
76
75
74
71
69
64
75
64
64
60
57
55
125
136
124
112
101
101
101
A 9 ........
8
13
15
16
17
80
—
40
55
65
65
65
64
—
30
45
55
55
55
125
—
124
112
99
99
99
Luftvärnet.
Lv 1........
6
11
15
18
20
104
104
100
100
99
93
88
68
75
68
68
68
63
59
146
146
136
127
118
118
118
Lv 2........
6
11
15
18
20
104
104
100
100
99
93
88
68
75
68
68
68
63
59
146
146
136
127
118
118
118
Lv 3........
6
11
15
18
21
lil
lil
107
107
106
100
95
75
75
75
75
72
68
65
165
165
154
144
135
135
135
3
6
8
9
10
48
48
46
46
46
43
40
27
27
27
27
25
23
22
60
60
55
50
45
45
45
Lv 5........
3
G
8
9
10
48
48
46
46
46
43
40
27
27
27
27
25
23
22
60
60
55
50
45
45
45
3
6
8
9
10
48
48
46
46
46
43
40
27
27
27
27
25
23
22
60
60
55
50
45
45
45
Lv 7........
3
6
8
9
10
48
48
46
46
46
43
40
27
27
27
27
25
23
22
60
60
55
50
45
45
45
Trängtrupperna.
TI ........
8
15
21
26
31
140
100
110
118
117
116
115
73
70
68
66
63
61
60
164
164
148
133
118
118
118
T 2 ........
7
14
20
24
28
140
100
110
120
119
118
117
73
70
68
66
64
62
61
164
164
150
136
122
122
122
T 3 ........
7
13
18
22
26
140
100
110
122
121
120
119
73
70
68
67
65
63
62
164
164
150
137
124
124
124
T 4 ........
7
14
20
24
28
140
100
110
120
119
118
117
73
70
68
66
64
62
61
164
164
150
136
122
122
122
Anni. För truppslag (truppförband), som ej upptagits i denna tablå, äro staterna desamma som angivits i Tablå A.
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Bilaga 3.
Förslag lill nya befattningar för civil personal vid försvarsväsendets radioanstalt oell armén för budgetåret 1944/45.
Befattning
Lönegrad
FRA
Armé-
staben
II
12
13
14
15
16
17
18
lil
112
T13
lii
115
lie
117
118
119
120
121
Kl
K3
K4
Pl
P2
P3
1’4
Biträde åt rege- mentskassör . .
MEo 4
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
l
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Bemontryttare 1. .
Bemontskötare . .
Signalist 2 ......
MEo 6
f Anställning ]
i tåligt i
[kollektivavtal J
Eo 10
17
lif
25
-
—
—
—
Hovslagare 8 ....
MEo 5
2
—
—
1 Fördelas till tjänstgöring å respektive kavalleriregementen av chefen för armén.
2 Avsedda att ersätta 17 å signalregementets stat uppförda, till försvarsväsendets radioanstalt kommenderade
3 Avsedda att ersätta 2 från Al kommenderade hovslagarbeställningsmän vid arméstabens stall.
furirer.
Befattning
Lönegrad
Al
A2
A3
A4
A5
A6
A7
A8
A9
Lvl
Lv2
Lv8
Lv4
Lv5
Lv6
Lv7
Ingi
Ilig 2
Inga
St
Tl
T 2
T 3
T4
Biträde åt rege- mentskassör . .
MEo 4
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
l
1
1
1
1
i
1
1
1
1
1
1
1
1
Bemontryttare . .
MEo 6
5
5
—
5
4
—
—
—
—
—
—
—
...
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Kungl. Maj:ts proposition nr 143.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1944:273 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående rationell yrkesutbildning inom skogsbruket m. m. s. 12 i texten
- SU 1944:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag för budgetåret 1944145 under fjärde huvudtiteln jämte i ämnet väckta mo s. 61 i texten
- SU 1944:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande av beställningar för längtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. rn. s. 1 i texten