Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m

1944-02-25 · 42 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 35 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:143, Angående inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

1

tfr 143.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående inrättande

av beställningar för långtjänstunderbefäl

vid armén och kustartilleriet m. m.; given Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, frågor angående inrättande

av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. m.

samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Den fast anställda manskapskaderns storlek bestämmes med hänsyn till

dels krigsorganisationens behov av fast anställt och f. d. fast anställt manskap,

dels fredstjänstens behov av underbefäl och förhandsmän.

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143.

489 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

Krigsorganisationens behov av underbefäl och förhandsmän fylles genom

utnyttjande av fast anställt och f. d. fast anställt manskap samt av värnpliktiga,

vilka under fredstid erhållit en härför avpassad utbildning.

Fredstjänstens behov av underbefäl tillgodoses huvudsakligen genom ianspråktagande

av fast anställt manskap. De värnpliktiga, som erhålla befälseller

underbefälsutbildning, utnyttjas endast i ringa utsträckning i praktisk

befälstjänst under fredsförhållanden.

Ursprungligen var den fast anställda manskapskadern enda rekryteringskälla

för tillgodoseende av krigsorganisationens behov av underbefäl. Med

hänsyn härtill var det nödvändigt att genom omsättning inom kadern tillgodose

detta behov. I och med att systemet med värnpliktigt befäl utbygges

och vinner i stadga, kan emellertid kravet på omsättning inom manskapskadern

minskas. Såsom en följd härav kan såväl manskapskadern som omsättningen

inom densamma i allt större utsträckning bestämmas med hänsyn

till fredstjänstens krav.

Det fast anställda manskapet hänföres till fyra olika lönegrader i manskapsavlöningsreglementet,

nämligen Mb 1, omfattande högbåtsmän vid flottan och

överfurirer vid flygvapnet, Ma 3 för furirer, Ma 2 för korpraler och konstaplar

samt Ma 1, omfattande vicekorpraler, vicekonstaplar och meniga. Beställningarna

i lönegraden Mb 1 äro förenade med pensionsrätt, medan manskapet

i övriga lönegrader anställes medelst kontrakt på viss tid. Pensionsåldern för

beställningshavare i lönegraden Mb 1 är bestämd till 55 år.

Utöver nu angivna beställningar finnas vid marinen jämväl beställningar i

lönegraden Mb 2 för flaggkorpraler. I enlighet med 1942 års försvarsbeslut avvecklas

dessa emellertid successivt, och under nästa budgetår beräknas i

nämnda lönegrad kvarstå allenast 16 beställningshavare.

I sitt den 12 januari 1942 avgivna betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet

inom försvarsväsendet (SOU 1942:1) framlade 1941 års försvarsutredning

förslag till betydande ökningar av manskapskadrerna vid de

olika försvarsgrenarna. I samband därmed anförde utredningen — såvitt rörde

de föreslagna personalstaterna vid armén — att de behovssiffror i fråga

örn personal, som utredningen framlade, finge betecknas såsom ett minimum

med hänsyn såväl till de ökade krav på den militära organisationen, vilka

bleve en följd av ökningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid, som till krigsorganisationens

fasthet. Utredningen förklarade sig vara väl medveten örn

att de fasta befälskadrerna blivit snävt tillmätta och att påfrestningarna på

det fast anställda befälet följaktligen måste bliva stora. När utredningen likväl

icke funne sig böra framlägga längre gående förslag i fråga örn utökning

av befälspersonalen, hade detta dikterats såväl av ekonomiska skäl som av

hänsyn till det rekryteringsläge, som kunde beräknas vara för handen under

de närmaste åren. — Samma synpunkter torde i stort sett ha gjort sig gällande

vid beräkning av de övriga försvarsgrenarnas personalstater.

I samband med sin granskning av de av 1941 års försvarsutredning förordade

personalstaterna framhöll 1942 års försvar sberedning, att beredningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 3

ville understryka ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande,

att civilanställningsmöjligheterna för avgående manskap borde förbättras,

varför nämnda fråga borde underkastas förnyad utredning. Vidare funne beredningen

i syfte att öka möjligheterna till framtida försörjning vid försvarsväsendet

skäl tala för att ett mindre antal beställningar för långt jänstunderbefäl,

vilka borde vara förenade med tjänste- och familjepension, upptoges å

staterna vid arméns truppförband, medan antalet furirer i motsvarande omfattning

minskades. I detta sammanhang ansåge sig beredningen böra fästa uppmärksamheten

på ett av försvarsväsendets underbefälsförbund gjort uttalande

i fråga örn sambandet mellan värnpliktstjänstgöringens längd och antalet beställningar

för fast anställt manskap. Enligt förbundets mening borde nämligen

övervägas, huruvida icke en väsentlig minskning av personalgruppen

fast anställt manskap kunde ske och i samband därmed införas en »truppinstruktörskår»,

avsedd att rekryteras av värnpliktiga, som avslutat sin första

tjänstgöring. Beredningen ansåge, att det framlagda uppslaget borde tagas

i närmare övervägande. Beredningen ifrågasatte vidare, örn icke åtskilliga befattningar

inom försvarsväsendet, vilka uppehölles av militära beställningshavare,

lämpligen skulle kunna bestridas av civila tjänstemän i extra ordinarie

ställning. I samband med sin granskning av kustartilleriets manskapsstater

ifrågasatte beredningen, örn icke även vid kustartilleriet borde inrättas

ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar, enär behov av äldre beställningshavare

av manskapet syntes förefinnas för uppehållande av vissa befattningar

framför allt inom truppförbandens förvaltning. Härigenom syntes

framtidsmöjligheterna för manskap inom vapnet kunna förbättras på ett sätt,

som kunde fördelaktigt inverka på vapnets rekryteringsmöjligheter.

Vid anmälan av 1942 års försvarsproposition (nr 210) framhöll jag,

att de av försvarsberedningen berörda frågorna örn det fast anställda

manskapets antal och kontraktstid samt civilanställningsförhållanden måste

ehuru måhända i första hand innefattande ett arbetsmarknadspolitiskt

problem — likväl allvarligt bedömas ur även rent militära synpunkter.

En förutsättning för en god manskapsrekrytering vore nämligen, att dessa

frågor erhölle en tillfredsställande lösning. I likhet med försvarsberedningen

ansåg jag, att manskapets civilanställningsfråga borde upptagas till förnyat

övervägande, i samband varmed även borde beaktas beredningens

förslag örn inrättande vid armén och kustartilleriet av ett antal pensionsreglerade

befattningar för äldre manskap samt av truppinstruktörsbefattningar,

avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led. De av försvarsberedningen

framförda synpunkterna om ökad användning inom försvarsväsendet

av civil arbetskraft vore likaledes beaktansvärda.

1942 års riksdag anförde i sin skrivelse nr 374, att riksdagen med hänsyn till

den avsevärda ökning av manskapskadrerna, som i försvarspropositionen

ansetts erforderlig, särskilt ville understryka vikten av att — såsom i propositionen

förutsatts — utredning snarast komme till stånd rörande det fast

anställda manskapets civilanställningsförhållanden ävensom rörande inrät
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

tande av beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet

samt av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas

led.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 oktober 1942 tillkallade jag därefter

fyra utredningsmän att inom försvarsdepartementet biträda med utredning

rörande långtjänstunderbefäl och värnpliktiga truppinstruktörer vid försvarsväsendet

ävensom i samband därmed stående frågor.

Utredningsmännen — 1942 års underbefälsutredning — ha den 3 februari

1944 avgivit betänkande med förslag angående långtjänstunderbefäl m. m.

(SOU 1944:2).

Över betänkandet ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, cheferna för

armén, marinen och flygvapnet, försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets

radioanstalt, statskontoret, försvarsväsendets lönenämnd, svenska officersförbundet,

svenska underofficersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund,

försvarets civila tjänstemannaförbund samt försvarsverkens civila personals

förbund.

1942 års underbefälsutredning har i enlighet med meddelade direktiv verkställt

utredning dels rörande inrättande av befattningar vid armén och kustartilleriet

för långtjänstunderbefäl med pensionsrätt, dels i fråga örn möjligheten

att, för vinnande av minskning i antalet manskapsbeställningar, utnyttja

värnpliktiga såsom truppinstruktörer, dels beträffande frågan örn tillgodoräknande

av värnpliktstjänstgöring för anställning såsom fast anställd, dels

angående möjligheten att minska manskapskadrerna genom utnyttjande av

civil personal i befattningar, som hittills bestritts av fast anställt manskap,

dels slutligen rörande manskapsstaternas sammansättning.

Vid min redogörelse för underbefälsutredningens förslag ävensom däröver

avgivna yttranden avser jag att i huvudsak följa samma disposition som utredningen.

Till den av utredningen berörda frågan om tillgodoräknande av

värnpliktstjänstgöring för fast anställning är jag icke beredd att för närvarande

taga ställning, varför utredningen härom icke torde böra här närmare

beröras.

II. Inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl.

1942 års underbefälsutredning.

1942 års underbefälsutredning har anfört vissa allmänna synpunkter

på frågan örn inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar och därvid till

en början erinrat om att enligt direktiven för utredningen denna fråga skulle

prövas främst ur synpunkten av dess militära ändamålsenlighet och först i

andra rummet med hänsyn till berörda personals intressen.

Det fast anställda manskapet utnyttjades för närvarande huvudsakligen

såsom underbefäl vid utbildning av de värnpliktiga, medan en mindre del

placerades i befattningar inom stabs- och förvaltningstjänsten samt inom yrkestjänsten.

Utredningen hade vid behandling av förevarande fråga utgått ifrån, att

långtjänstunderbefäl icke borde utnyttjas såsom utbildningsbefäl vid trupp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 143.

förbandens olika underavdelningar. Härför borde såsom hittills tagas i anspråk

officerare, underofficerare och kontraktsanställt underbefäl. I befattningar

inom stabs- och förvaltningstjänsten samt inom yrkestjänsten (vid armén

beställningsmännen och vid kustartilleriet underbefäl inom ekonomi-, maskinoch

hantverksavdelningarna) borde däremot enligt utredningens uppfattning

långt] änstunderbefäl i viss utsträckning kunna med fördel placeras.

De fördelar ur militär synpunkt, som skulle stå att vinna genom att besätta

vissa av dessa för fast anställt manskap avsedda befattningar med

långtjänstunderbefäl, syntes i stort sett vara följande. I åtskilliga befattningar

måste det vara fördelaktigt att erhålla en större kontinuitet än som

följde av att där placerades kontraktsanställt fast anställt manskap, vilket

medförde, att den av vederbörande befattningshavare under tjänstgöringen

förvärvade rutinen och erfarenheten icke kunde under längre tid utnyttjas.

I befattningar inom yrkestjänsten vore det likaså önskvärt, att under den

militära tjänsten förvärvad yrkesskicklighet under så lång tid som möjligt

kunde utnyttjas. Slutligen kunde genom de ökade framtidsmöjligheter,

som ett tillskapande av ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl medförde,

ett ökat intresse för rekapitulation hos äldre furirer utan underofficersskola

väntas uppstå, vilket ur den militära tjänstens synpunkt måste anses vara

synnerligen fördelaktigt.

Vad härefter anginge den berörda personalen, måste det givetvis vara ett

intresse att pensionsberättigande beställningar för underbefäl tillskapades, varigenom

framtidsmöjligheterna i den militära tjänsten kunde ökas utöver dem

som nu stöde till buds genom underofficers- och i mindre utsträckning officersbefordran.

I samband med prövningen av frågan örn vilka för fast anställt manskap

avsedda befattningar, som lämpligen kunde besättas med långtjänstunderbefäl,

hade utredningen även övervägt möjligheterna att ersätta fast anställt

manskap med civil arbetskraft. Utredningen hade därvid från fall till fall

undersökt, huruvida det ur den militära tjänstens synpunkt kunde anses

lämpligt, att viss befattning bestredes av militär personal eller av civil befattningshavare.

I de fall, då det av befattningshavaren måste krävas tjänstgöring

såsom befäl över eller såsom instruktör för militär personal, hade

utredningen ansett befattningen böra bestridas av fast anställt manskap,

medan i övriga fall ett utbyte mot civil personal ansetts kunna ifrågakomma.

Härvid hade dock samtidigt måst beaktas, att mobiliseringstillgången på fast

anställt eller f. d. fast anställt manskap icke äventyrades.

Beträffande frågan örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl

vid armén har underbefälsutredningen till en början framhållit, att den fast

anställda manskapskaderns storlek vid armén huvudsakligen kunde bestämmas

med hänsyn till fredstjänstens behov. Det fast anställda manskapet utnyttjades

i fredstjänsten efter erhållen utbildning främst såsom underbefäl vid utbildningen

av de värnpliktiga. En mindre del utbildades till och foges i anspråk

inom yrkestjänsten såsom beställningsmän, medan slutligen ett antal

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

unclerbefälsutbildade fast anställda utnyttjades för vissa uppgifter inom stabsoch

förvaltningstjänsten. Yid kavalleriet och artilleriet toges fast anställt

manskap dessutom i anspråk för vissa andra uppgifter. Sålunda ålåge remontridning

och hästarnas skötsel och vård liksom även vissa uppgifter inom

motortjänstens område i stor utsträckning det fast anställda manskapet vid

dessa truppslag.

Undersökningen rörande lämpligheten att inrätta beställningar av ifrågavarande

slag vid armén har enligt underbefälsutredningen bedrivits på följande

sätt.

För att erhålla utgångspunkter för uppgörande av sitt förslag hade utredningen

från samtliga truppförbandschefer vid armén införskaffat uppgift

på de befattningar vid respektive truppförband, som enligt truppförbandschefernas

uppfattning lämpligen skulle kunna bestridas av långt jänstunderbefäl.

Utredningen hade härefter prövat de avgivna förslagen samt genom besök

vid ett antal truppförband sökt bilda sig en uppfattning rörande lämpligheten

ur militär synpunkt att besätta vissa underbefälsbefattningar med långtjänstunderbefäl.

I samband härmed hade även möjligheterna övervägts att i

vissa av de för fast anställt underbefäl avsedda befattningarna utnyttja civil

arbetskraft.

Med hänsyn till att ett inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar

eller ett utbyte av fast anställt manskap mot civil arbetskraft endast borde

äga rum i de fall, då den befattning, varom fråga vore, verkligen vore avsedd

att under normala fredsförhållanden bestridas av fast anställt manskap, hade

utredningen sökt utröna, i vilken omfattning 1941 års försvarsutredning

i sitt betänkande räknat med att utnyttja fast anställda i stabs- och förvaltningstjänst

samt i yrkestjänst. Av försvarsutredningens förslag till organisation

av en regementsstab i fredstid, vilket förslag lagts till grund för

beräkningen av befälsbehovet i stabs- och förvaltningstjänst vid de olika

truppförbanden, framginge, att fyra furirer avsetts för sistnämnda tjänst, därav

en för kasernvården, en såsom biträde åt regementskassören, en å regementsexpeditionen

och en såsom matsalsunderbefäl. Yid vissa specialtruppslag

hade därutöver räknats med ytterligare underbefäl i stabs- och förvaltningstjänst

ehuru endast undantagsvis angivits, i vilka befattningar dessa underbefäl

avsetts att komma till användning. Beträffande antalet befattningar i

yrkestjänst hade för varje truppförband endast angivits det erforderliga antalet

beställningsmän, men någon uppdelning av dessa på olika kategorier hade

icke verkställts.

Utredningen har ansett, att inom stabs- och förvaltningstjänstens område

långtjänstunderbefäl lämpligen borde kunna utnyttjas i följande befattningar:

matsalsfurir, kasemfurir, expeditionsfurir (å regementsexpedition), kompani(skvadrons-

eller batteri-) furir (biträde åt kompani-, sqvadrons- eller batteriadjutant),

stallfurir, hundgårdsfurir, furagefurir, materielfurir (vid ingenjörtruppernas

övningsplatser) samt radiofurir (vid arméns fasta radionät).

Antalet befattningar inom stabs- och förvaltningstjänstens område, som

enligt utredningens mening lämpligen skulle kunna upprätthållas av långtjänstunderbefäl,

uppgår till 617.

Beträffande underbefälsutredningens uttalanden i fråga om de olika befattningarna

torde få hänvisas till utredningens betänkande, s. 19—21.

Underbefälsutredningen har vidare undersökt, vilka till yrkestjänstens örn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. May.ts proposition nr 143.

råde hänförliga befattningar som lämpligen skulle kunna ifrågakomma för

långtjänstunderbefäl, och därvid till en början erinrat örn att försvarsutredningen

räknat med placering av fast anställt underbefäl i beställningsmannabefattning

vid de olika truppslagen i följande omfattning: vid normalinfanteriregemente

8 beställningsmän, vid kavalleriregementena 12—16, vid pansarregementena

24—30, vid artilleriregementena 12—19, vid artillerikårerna

10—11, vid luftvärnsregementena 28, vid luftvärnskårerna 15, vid ingenjörkårerna

14—17, vid signalregementet 17 samt vid trängkårerna 7. Dessutom

hade vid trängkårerna personalbehovet beräknats med hänsyn till att sjukvårdsbeställningsmän

ur trängkårerna skola tjänstgöra vid övriga armétruppförband.

Utredningen har funnit, att det enligt gällande arméorder fastställda högsta

antalet beställningsmän vid de olika truppslagen, utom vid infanteriet, överstege

det av försvarsutredningen beräknade. Detta kunde bero antingen

därpå, att omsättningen bland de beställningsmannautbildade fast anställda

skedde i snabbare takt än beräknat, varigenom antalet under utbildning varande

beställningsmän måste utökas, eller ock på att behovet av beställningsmän

ökats utöver vad försvarsutredningen beräknat. Då denna ökning av antalet

beställningsmän emellertid skett inom ramen för de genom 1942 års försvarsbeslut

fastställa staterna för det fast anställda manskapet, innebure detta,

att tillgången på underbefäl för trupptjänst vid berörda truppslag nedgått

under det beräknade. Av sistnämnda anledning hade det synts utredningen

angeläget att föreslå sådana åtgärder, att tillgången på utbildade beställningsmän

inom det av försvarsbeslutet beräknade antalet tryggades. Utredningen

ansåge, att detta syfte lämpligen kunde nås genom att ett antal beställningsmän

bereddes tillfälle att kvarstå i tjänst såsom långtjänstunderbefäl.

Vid bestämmandet av det antal befattningar för beställningsmän, som

borde avses för långtjänstunderbefäl, hade utredningen haft att taga hänsyn

till dels krigsorganisationens behov av beställningsmannautbildad personal,

dels önskvärdheten av att så länge som möjligt kunna utnyttja yrkesutbildade

beställningsmän. Enär krigsorganisationens förhållandevis stora behov

av beställningsmän icke i erforderlig utsträckning kunde fyllas genom utbildning

av värnpliktig personal, hade en viss omsättning bland de beställningsmannautbildade

fast anställda ansetts nödvändig även framdeles. Önskvärdheten

av att i så stor utsträckning som möjligt utnyttja de yrkesutbildade

beställningsmännen hade å andra sidan medfört att, där så visat sig praktiskt

genomförbart, ett förhållandevis stort antal långtjänstunderbefälsbeställningar

för beställningsmän föreslagits inrättade.

Under hänsynstagande till de sålunda anförda synpunkterna har utredningen

uppgjort förslag till inrättande av 286 långtjänstunderbefälsbeställningar

för beställningsmän.

Beträffande underbefälsutredningens uttalanden i fråga örn de olika befattningarna

torde få hänvisas till betänkandet, s. 23 och 24.

Enligt utredningens förslag skulle alltså för armén inrättas tillhopa (617 +

286 =) 903 beställningar för långtjänstunderbefäl. Beställningarnas fördelning

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kungl. Majlis proposition nr 143.

mellan olika förband oell befattningar framgår närmare av en i utredningens

betänkande, s. 71, intagen tablå.

Underbefälsutredningen bar framhållit, att det fast anställda manskapets

verksamhet vid marinen, såväl vid flottan som vid kustartilleriet, i mindre

utsträckning än vid armén vore inriktad på tjänstgöring i instruktörsbefattningar

vid de värnpliktigas utbildning. Den tekniska tjänsten trädde här i

förgrunden, och som en följd härav utbildades och utnyttjades de fast anställda

i stor utsträckning i ren yrkestjänst. Den omständigheten, att en

viss del av flottans fartyg och kustartilleriets batterier m. m. skulle vara

ständigt stridsberedd, förutsatte vidare omedelbar tillgång på fullt utbildad

personal. I anledning härav måste kadern av fast anställd personal vid denna

försvarsgren redan under fredstid vara förhållandevis större än vid armén.

Med hänsyn till den specialiserade tekniska tjänsten vid marinen vore jämväl

krigsorganisationens behov av fast anställt och f. d. fast anställt manskap

proportionsvis större än vid armén. Härtill komme, att det icke ansetts möjligt

att vid marinen i samma utsträckning som vid armén utbilda värnpliktiga för

att utnyttjas i stället för fast anställt eller f. d. fast anställt manskap. Den

fast anställda manskapskadern vid i främsta rummet flottan måste sålunda

bestämmas och omsättningen inom kadern i stor utsträckning regleras under

aktgivande på krigsorganisationens personalbehov.

Såsom redan av det föregående framgår finnas redan nu beställningar för

långtjänstunderbefäl, högbåtsmän, vid flottan. Underbefälsutredningen har

icke föreslagit någon ändring för närvarande beträffande dessa beställningars

antal.

Emellertid har utredningen närmare redogjort för en av tillkallade experter

från flottan verkställd utredning rörande de hittillsvarande erfarenheterna

av den genom 1925 års försvarsorganisation inrättade högbåtsmannainstitutionen

vid flottan och i anslutning därtill — samtidigt som utredningen konstaterat,

att institutionen i stort givit ett fullt tillfredsställande utbyte —

ansett sig böra förorda, att vid fastställande av nya fredsbesättningslistor och

mobiliseringstabeller för flottan för högbåtsmän avsedda befattningar såväl

1 land som ombord särskilt angåves. Därest det därvid skulle visa sig, att ett

ökat antal högbåtsmän kunde placeras, ansåge utredningen det böra ankomma

på vederbörande marina myndigheter att föreslå den erforderliga utökningen

av högbåtsmannakadern.

Beträffande frågan örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl

vid kustartilleriet framgår av underbefälsutredningens betänkande i huvudsak

följande.

Enligt 1942 års försvarsbeslut är det vid kustartilleriet fast anställda manskapet

fördelat på följande yrkesavdelningar: artilleriavdelningen, signal- och

minavdelningen, maskinavdelningen, hantverksavdelningen, ekonomiavdelningen

samt musikavdelningen. Av försvarsbeslutet framgår icke närmare i

vilken utsträckning stammanskapet avses att utnyttjas för utbildningsarbete

eller för stabs- och förvaltningstjänst eller yrkestjänst.

De för fast anställt manskap avsedda befattningar, vilka utredningen ansett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143. 9

böra bestridas av långtjänstunderbefäl, äro följande: kasernfurir, kompanifurir,

matsalsfurir, sjukhusfurir samt tygfurir (vid vissa angivna tyguppbörder).

Med hänsyn till att — enligt vad utredningen inhämtat •—• tygtjänstorganisationen

vid kustartilleriet i avvaktan på förvaltningsreglementets förestående

omarbetning ännu icke erhållit sin slutgiltiga form inom 1942 års försvarsorganisation,

kunde de speciella befattningar, som utredningen avsett att

inrätta för tygfurirer, möjligen bliva underkastade vissa förändringar. Utredningen

har dock ansett, att antalet tygfurirer och arten av deras tjänstgöring i

stort sett icke komme att bliva beroende av dylika formella organisationsändringar

inom tygtjänsten. Något hinder för att redan nu lösa frågan örn

långt jänstunderbefäl även inom tygtjänstens område förelåge därför icke.

Med beaktande av vad sålunda anförts har utredningen föreslagit, att vid

kustartilleriet skola inrättas sammanlagt 67 beställningar för långt jänstunderbefäl

med den fördelning mellan olika truppförband och befattningar, som

framgår av en i betänkandet, s. 72, intagen tablå.

Beträffande rekryterings- och anställningsförhållanden m. m.

må ur underbefälsutredningens betänkande här anföras följande.

Enligt de vid flottan gällande antagningsbestämmelserna för högbåtsmän,,

vilka med hänsyn till tillkomsten av 1940 års manskapsavlöningsreglemente

och den däri intagna bestämmelsen örn högbåtsmännens anställningsförhållanden

i vissa avseenden äro föråldrade, kan korpral (furir), som icke avlagt

underofficersexamen men som besitter framstående yrkesskicklighet och

sjömansegenskaper samt visat pålitlighet i tjänsten, efter en tjänstetid vid

sjömanskåren av minst sex år förordnas till högbåtsman, därest han i övrigt

anses därav förtjänt.

Vid flygvapnet fordras för att konstitueras till överfurir att ha ådagalagt

duglighet och pålitlighet i tjänsten och i övrigt lia befunnits lämplig till

överfurir, att ha en tjänstetid vid flygvapnet av minst sex år, därav minst

ett år som furir, samt att ha ådagalagt gott uppförande.

Enligt manskapsavlöningsreglementet tillsättas beställningar, tillhörande

löneplan Mb, dit såväl högbåtsmännen vid flottan som överfurirerna vid flygvapnet

såsom förut nämnts hänföras, medelst konstitutorial, vilket innebär,

att beställningshavaren i administrativ väg kan avsättas från sin beställning på

grund av fel eller försummelse i tjänsten.

Pensionsåldern för beställningar i lönegrad Mb 1 är för närvarande enligt

1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente 55 år. Försvarsutredningen föreslog,

att pensionsåldern för högbåtsmännen skulle sänkas till 50 år. I försvarspropositionen

förutsatte jag, att frågan örn sänkning av pensionsåldern

för bland andra högbåtsmännen skulle komma att upptagas till prövning inom

finansdepartementet.

Utredningen har förordat, att de föreslagna beställningarna för långtjänstunderbefäl,

i likhet med vad som gäller vid flottan och flygvapnet, skola rekryteras

bland det fast anställda manskapet och tillsättas medelst konstitutorial

Beställningarna borde besättas genom befordran inom respektive truppförband

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 143.

av därtill lämpliga furirer, varvid beställningshavarens eget medgivande borde

inhämtas. Därest för viss befattning icke funnes lämplig furir inom truppförbandet,

vilket företrädesvis syntes komma att inträffa i fråga om sådana befattningar,

där krav på speciella kunskaper eller färdigheter måste uppställas,

borde det ankomma på vederbörande truppförbandschef att kungöra beställningen

ledig för besättande med kvalificerad sökande från annat truppförband.

Beträffande kompetenskraven för vinnande av befordran till långtjänstunderbefäl

har utredningen anfört följande.

Såsom allmänt krav för erhållande av förevarande långt jänstunderbefälsbeställningar

borde uppställas —- förutom godkänd furir- (motsvarande) skola —

duglighet och pålitlighet i tjänsten. Beträffande de till yrkestjänsten hörande

befattningarna måste uppställas krav på vid armén genomgången furirskola på

vederbörlig beställningsmannalinje samt vid kustartilleriet genomgången furirsutbildning

inom vederbörlig yrkesavdelning. Slutligen måste beträffande

några befattningar uppställas krav på — utöver godkänd furirsutbildning -—

viss speciell utbildning. Detta gällde t. ex. vid armén för hundgårdsfurir och

radiofurir och vid kustartilleriet för tygfurir vid motortyguppbörd.

Utöver de sålunda uppställda kraven borde i likhet med vad som gällde

beträffande högbåtsmännen vid flottan och överfurirerna vid flygvapnet krävas

viss tjänsteålder för befordran till långtjänstunderbefälsbeställning. I praktiken

syntes det för befordran till högbåtsman uppställda tjänsteåldersvillkoret

— sex års tjänstetid vid sjömanskåren — ha icke oväsentligen överskridits,

medan det vid flygvapnet under pågående uppsättningsperiod visat

sig nödvändigt att tillfälligt sänka tjänsteåldersvillkoret för befordran till

överfurir från sex till fem år. Utredningen hade övervägt, huruvida icke

krav på en något högre tjänsteålder — sex och ett halvt eller sju år — borde

uppställas vid armén och kustartilleriet. Anledningen härtill skulle vara, att

underbefäl utan underofficerskompetens icke borde ha möjlighet att vinna

befordran till långtjänstunderbefälsbeställning förrän deras jämnåriga kamrater,

som genomginge underofficersskola, vunne befordran till underofficer. I

praktiken syntes emellertid — i vart fall efter uppsättningsperiodens utgång —

befordran till långtjänstunderbefäl icke komma att äga rum förrän efter 8—10

tjänstår. Med hänsyn härtill ävensom till att de, som genomgått underofficersskola,

kompenserades genom möjligheten till fortsatt befordran, ansåge sig utredningen

böra föreslå, att jämväl vid armén och kustartilleriet uppställdes

krav på allenast sex års tjänstgöring för befordran till långt jänstunderbefälsbeställning.

Härigenom uppnåddes även att likhet i detta avseende bleve

rådande mellan de olika försvarsgrenarna.

Slutligen borde i detta sammanhang upptagas frågan, huruvida några särskilda

bestämmelser behövdes för att förhindra att långtjänstunderbefälsbeställningar

användes såsom passagegrad i avvaktan på underofficersbefordran

för därtill kompetent beställningshavare. Två olika möjligheter syntes

här föreligga. Antingen kunde en bestämmelse införas av innehåll att den, som

avlagt underofficersexamen, icke kunde komma i fråga vid befordran till långtjäustunderbefäl,

eller också kunde föreskrivas att den, som befordrats till

långtjänstunderbefäl, sedermera icke skulle kunna erhålla befordran till underofficer.

Utredningen ansåge sig icke kunna tillstyrka det förstnämnda alternativet,

enligt vilket för hög kompetens skulle utesluta en beställningshavare

från befordran. Däremot förordade utredningen, att en bestämmelse infördes

av innehåll, att den, som emottoge befordran till långtjänstunderbefälsbeställning,

därmed avsade sig möjligheten till underofficersbefordran.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

11

Utredningen, sorn övervägt frågan om löneställning för de av utredningen

föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna, bar ansett sig böra föreslå

att dessa, i likhet med vad som redan gällde vid flottan och flygvapnet, skulle

inplaceras i lönegraden Mb 1. De löneförmåner, som därvid kunde erbjudas

vederbörande, vore lägre än vad en sergeant i lönegraden UO 1 ägde åtnjuta

men å andra sidan något högre än de löneförmåner, som tillkomme en ordinarie

befattningshavare i statens tjänst i 5 lönegraden.

Med hänsyn till att frågan örn pensionsåldern avsetts komma att upptagas

till behandling i annan ordning har utredningen föreslagit, att pensionsåldern

för de föreslagna långtjänstunderbefälsbeställningarna vid armén och kustartilleriet,

i avvaktan på vad som kan komma att bestämmas vid en allmän omprövning

av frågan örn pensionsåldern för militära beställningshavare, skall

fastställas till 55 år.

Såsom tjänstetitel har föreslagits överfurir vid såväl armén som kustartilleriet.

Yttranden

Förslaget örn inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.

I en del av yttrandena ha därvid anförts vissa allmänna

synpunkter.

Chefen för armén har sålunda anfört, att utredningen utgjorde ett led i

strävan efter att skaffa de fast anställda förbättrade utkomstmöjligheter dels

på det militära, dels på det civila området. De vägar, som efter direktiv av

chefen för försvarsdepartementet av utredningsmännen därvid följts för att

nå detta mål, syntes vara framkomliga och leda till väsentligt förbättrade

anställningsvillkor för av förslaget berörd personal. Genom den kvalitetsförbättring

i fråga örn rekryteringen av det fast anställda manskapet, som genom

de -föreslagna åtgärderna kunde förväntas, syntes dessa komma att medföra

betydande fördelar jämväl ur rent militär synpunkt. Förslaget hälsades därför

med tillfredsställelse.

Arméchefen har emellertid framhållit, att varje minskning av antalet fast

anställda måste medföra en försämring i fråga om krigsorganisationens befälskader.

En värnpliktig med IV2—2 års utbildning kunde mera sällan till fullo

ersätta ett f. d. fast anställt underbefäl med mångårig truppvana. Med

hänsyn till den förbättring i fråga örn kvaliteten hos den sålunda reducerade

manskapskadern, som syntes bliva en följd av utredningens förslag, ansåge

arméchefen dock den ifrågasatta beskämingen godtagbar.

Försvarets civilförvaltning har jämväl uttalat sin anslutning till förslaget

och anfört, att förslagets genomförande ur militär synpunkt, såsom utredningen

framhållit, borde bliva av påtagligt värde, enär den erfarenhet och

rutin, som det fast anställda manskapet vunnit under sin tjänstgöring, genom

vederbörandes överförande till de ifrågasatta nya beställningarna kunde utnyttjas

för längre tid än hittills varit fallet. Ur den enskildes synpunkt vore

förslaget värdefullt därigenom att möjlighet öppnades för framtida utkomst

inom försvaret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Svenska officer sförbundet har ansett, att det ur den militära tjänstens synpunkt

måste anses vara förenat med påtagliga fördelar att för vissa arbetsuppgifter,

närmast berörande expeditions-, förvaltnings- och inre tjänst, ha

tillgång till personal, vilken under längre tidsperiod kunde ägna sig åt verksamhet

av denna art. Säkerligen komme dylika befattningshavare, örn urvalet

skedde på rätt sätt, att bättre fylla dem påvilande uppgifter än tillfälligt kommenderad

personal. De syntes också komma att besitta större pondus och

därmed äga möjlighet att skapa ordning och reda inom de områden, där de

hade att göra sin insats.

Även försvarsväsendets underbefälsförbund har uttalat sin tillfredsställelse

med förslaget, bland annat med hänsyn till att dess genomförande skulle

komma att minska manskapskadrernas omfattning och därmed även det årliga

rekryteringsbehovet av fast anställt manskap. Det finge anses vara av särskilt

värde att utredningen kunnat framlägga detaljerade förslag i fråga örn

beställningshavarnas utnyttjande för skilda tjänsteuppgifter. Förbundet ifrågasatte

emellertid, örn icke antalet beställningar för långtjänstunderbefäl skulle

kunna utökas utöver vad utredningen föreslagit. Förbundet ansåge sig dock

icke nu kunna eller böra framlägga preciserade förslag härutinnan. Denna

fråga borde hållas öppen till efter uppsättningsperiodens slut, då vissa erfarenheter

rörande ändamålsenligheten och möjligheten av en ökning av antalet

beställningar hunnit vinnas.

å andra sidan har försvarsverkens civila personals förbund ifrågasatt, om

ej civil personal i vissa fall skulle kunna tagas i anspråk i stället för långtjänstunderbefäl.

I vissa yttranden ha framförts erinringar mot detaljer i utredningens förslag:

Vad angår antalet beställningar vid armén har sålunda chefen för armén

föreslagit ökning med 4, avsedda för stridsvagnshantverkare vid Göta pansarlivgardes

kompani på Gotland samt för befattningarna såsom kasernfurir,

hovslagare och beridare vid ridskolan. Såsom i det följande kommer att närmare

beröras har arméchefen jämväl föreslagit inrättande av långtjänstunderbefälsbeställningar

för remontryttare, vilka enligt underbefälsutredningens för

slag skulle erhålla civil anställning.

Såsom nyss nämnts har försvarsverkens civila personals förbund ifrågasatt

inrättande av civila befattningar i vissa fall i stället för beställningar för långtjänstunderbefäl.

Förbundet har i sådant hänseende nämnt befattningarna

såsom kasern- och stallfurirer, bil- och signalmekaniker samt instrumentmakare.

I anledning av utredningens uttalanden rörande önskvärdheten av att vid

fastställande av nya fredsbesättningslistor och mobiliseringstabeller vid

flottan de för högbåtsmännen avsedda befattningarna såväl ombord som i

land särskilt angåves har överbefälhavaren framhållit, att dylika bestämmelser

borde i kommandoväg utfärdas för samtliga försvarsgrenar.

Chefen för marinen har anfört, att det sålunda av utredningen föreslagna

systemet givetvis bleve osmidigare än det nuvarande och att samma resultat

skulle i praktiken ernås, om i vederbörande mobiliseringstabeller, fredsbesättningslistor

och fördelningsböcker infördes bestämmelser örn vilka befattningar

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

som regelmässigt borde besättas med högbåtsman. Med hänsyn till det vidlyftiga

utredningsarbete, som erfordrades för klarläggande i detalj av detta

problem, vore marinehefen icke nu beredd att framlägga förslag om den utökning

av högbåtsmannakadem, som därigenom skulle bliva möjlig. Marinchefen

avsåge emellertid att återkomma med utredning i denna fråga i samband med

ingivande av förslag till statberäkningar till nästa års riksdag.

Försvarsväsendets nnderbefälsförbund har understrukit betydelsen av att

en reglering av högbåtsmännens tjänsteuppgifter snarast komme till stånd.

Skiljaktigheter i organisatoriskt avseende förefunnes mellan å ena sidan

flottan och å andra sidan armén, men dessa syntes knappast vara av den storleksordning,

att det icke på samma sätt som vid armén skulle vara möjligt att

precisera de befattningar, i vilka högbåtsmän skulle placeras.

Underbefälsutredningens förslag rörande rekryterings- och anställningsförhållanden

m. m. ha ej mött annan erinran såvitt avser lönegradsplacering

och pensionsålder för de föreslagna beställningshavarna än att chefen

för armén ansett, att remontryttarnas pensionsålder borde bestämmas till högst

50 år.

Mot utredningens förslag, att den som mottager befordran till långtjänstunderbefäl

därmed avsäger sig möjligheten till underofficersbefordran, ha däremot

rests vissa invändningar.

Sålunda har försvarets civilförvaltning framhållit, att en dylik föreskrift,

som uttryckligen utestängde en viss grupp statstjänstemän från möjligheterna

att erhålla befordran till en beställning, för vilken formell kompetens förelåge,

syntes innebära ett avsteg från eljest gällande rättsregler. Spörsmålet komme

väl att bliva aktuellt först i samband med en framtida försämring av befordringsmöjligheterna

till underofficersbeställning, och en prövning av frågan

syntes lämpligen böra anstå till dess erfarenheten visat att särskilda åtgärder

i förevarande avseende vore nödvändiga. Det borde för övrigt framhållas, att

den tjänstgöring, som skulle åvila långtjänstunderbefäl, icke vore av sådan

art, att den tjänade att vidmakthålla vederbörandes lämplighet för trupptjänst

i underofficersbeställning.

Statskontoret har framhållit, att en sådan föreskrift näppeligen vore förenlig

med den av såväl allmänt som enskilt intresse påkallade regeln, att vid

tjänstetillsättning hänsyn skulle tagas allenast till de sökandes skicklighet och

förtjänst. Ämbetsverket avstyrkte fördenskull bifall till sagda förslag.

Underbefälsförbundet har ansett den av utredningen förordade bestämmelsen

vara ur praktiska synpunkter mindre lämplig. I detta fall syntes det mest

ändamålsenliga vara att fastslå, att långtjänstunderbefälsbeställningarna vore

avsedda för icke underofficerskompetent personal.

Beträffande rekryteringen av överfurirsbeställningarna har förbundet uttalat,

att det under uppsättningsperioden möjligen kunde visa sig svårt att

fulltaligt och väl rekrytera långtjänstunderbefälsbeställningarna med på aktiv

stat varande personal. Förbundet ville därför ifrågasätta, om det icke under

uppsättningsperioden i undantagsfall borde öppnas möjlighet för även icke

aktiv personal att ifrågakomma vid långtjänstunderbefälsbeställningarnas till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

sättande. Såsom rekryteringskälla i dylika undantagsfall ansåge förbundet

furirsutbildat f. d. fast anställt manskap, som under tiden för den förstärkta

försvarsberedskapen avgått från beställning på aktiv stat men kvarhållits i

militärtjänst såsom överstatsanställd eller värnpliktig, böra kunna ifrågakomma.

Då emellertid förbundet i likhet med utredningen ansåge, att långtjänstunderbefälsbeställningarna

under normala förhållanden skulle rekryteras

befordringsvägen, syntes en rekrytering under uppsättningsperioden bland

icke aktiv personal böra ifrågakomma endast efter medgivande av vederbörande

försvarsgrenschef, varvid förbundet utginge från att begärd dispens skulle

lämnas endast då så av rekryteringsskäl vore oundgängligen erforderligt.

Underbefälsförbundet har vidare föreslagit, att en del av beställningarna

för långtjänstunderbefäl skola hänföras till lönegrad Mb 2.

III. Utnyttjande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer.

I sitt yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande berörde försvarsväsendets

underbefälsförbund, bland annat, frågan örn inrättande av en särskild

truppinstruktörskader. Förbundet anförde i detta sammanhang, att vid armén

för trupputbildningsarbetet i huvudsak åtginge det för varje truppförband

upptagna antalet furirer, medan övriga innehavare av underbefälsgrad i regel

vore elever i olika underbefälsskolor. En kader av truppinstruktörer borde

därför kunna begränsas till i huvudsak den av försvarsutredningen föreslagna

furirskadern. Truppinstruktörerna borde kunna rekryteras inom den stora

grupp av värnpliktiga, som framdeles komme att uttagas för och genomgå

befälsutbildning. Efter en kortare tids utbildning i instruktörsverksamhet

borde dessa värnpliktiga vara kvalificerade att tagas i anspråk för trupputbildningsarbete

såsom furirer.

1942 års försvarsberedning framhöll i samband med sin granskning av de

av försvarsutredningen förordade personalstaterna, att det av försvarsväsendets

underbefälsförbund framlagda förslaget rörande införande av en »truppinstruktörskår»

borde tagas i närmare övervägande. Om förslaget visade sig

genomförbart, komme detsamma att medföra en väsentlig minskning i avlöningskostnaderna

för fast anställt manskap.

I 1942 års försvarsproposition anförde jag, att jag ansåge att frågan örn inrättande

av truppinstruktörsbefattningar, avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas

led, borde upptagas till övervägande.

Riksdagen anförde i sin skrivelse nr 374, att riksdagen med hänsyn till

den avsevärda ökning av manskapskadrerna, som i försvarspropositionen

ansetts erforderlig, särskilt ville understryka vikten av att utredning snarast

komme till stånd rörande, bland annat, inrättande av truppinstruktörsbefattningar,

avsedda att rekryteras ur de värnpliktigas led.

1942 års underbefälsutredning.

I enlighet med givna direktiv har 1942 års underbefälsutredning verkställt

utredning i denna fråga. Utredningen har anfort, att utredningen vid frågans

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

behandling till en början sökt fastställa de allmänna fordringar, som ur militär

synpunkt måste uppställas på en värnpliktig, för att denne skulle kunna

utnyttjas i utbildningsarbetet. Utredningen hade därvid funnit, att i stort

sett endast värnpliktiga, vilka under sin första tjänstgöring uttoges till befäls-

eller underbefälsutbildning, kunde — efter viss ytterligare utbildning

— utnyttjas såsom truppinstruktörer.

Rörande utredningsarbetets bedrivande har utredningen närmare anfört

följande.

Utredningen har avlagt studiebesök vid ett antal truppförband. Genom

överläggningar med truppbefäl av olika grader samt genom att närvara

vid övningar, där värnpliktiga, som erhållit befäls- eller underbefälsutbildning,

tjänstgjort såsom befäl och instruktörer, har utredningen sökt bilda sig en

uppfattning örn de värnpliktigas förutsättningar att tjänstgöra såsom instruktörer

vid utbildningsarbetet. Härvid har bland annat framkommit, att de värnpliktiga

icke utan särskild utbildning härför kunna tagas i anspråk såsom

truppinstruktörer. Vid dessa besök har vidare personlig kontakt sökts med

de värnpliktiga av ovannämnda kategorier för att söka utröna deras villighet

att efter avslutad första tjänstgöring kvarstanna i tjänst såsom värnpliktiga

instruktörer.

. lifligen har utredningen — som utgått från att tvångsvis uttagning av

värnpliktiga för att fylla behovet av truppinstruktörer icke bör komma i fråga

— i syfte att erhålla ett säkrare underlag för bedömande av intresset för frivillig

anställning såsom truppinstruktörer låtit verkställa en undersökningbiand

de till befäls- eller underbefälsutbildning uttagna värnpliktiga vid

armén och kustartilleriet.

På grundval av den verkställda undersökningen har underbefälsutredningen

kommit till det resultatet, att utredningen icke ansett sig kunna förorda

anställande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer.

T berörda sammanhang har utredningen emellertid beträffande flottan framhållit,

att utredningen, så långt utredningen haft möjlighet att bilda sig en

uppfattning örn dessa spörsmål, fått det intrycket, att utbildningstiden

för flottans värnpliktiga — vilkas allmänna standard icke kunde i stort

sett förutsättas vara lägre än arméns — borde kunna i ökad omfattning

användas för att göra de värnpliktiga kvalificerade för upprätthållandet

av mera krävande befattningar. Om i samband härmed vissa värnpliktiga

kunde intresseras för förlängd frivillig tjänstgöring i sådana befattningar,

syntes även en del befattningar ombord, för vilka hittills avsetts underbefäl,

kunna överlåtas på ifrågavarande värnpliktiga. Benägenheten härför

syntes kunna stimuleras genom ökade ekonomiska förmåner, exempelvis

desamma som tillkomme fast anställd korpral. I sådant fall uppkomme

större möjligheter att genomföra den begränsning av flottans fast

anställda manskapskader, vilken med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna

och önskvärdheten av att nedbringa den årliga omsättningskvoten framstode

som en angelägenhet av vikt.

Utredningen finge sålunda framhålla, att utredningen icke funne sig kunna

framlägga något förslag till inrättande av en truppinstruktörskader i egentlig

mening för flottans vidkommande. Däremot ansåge utredningen, att vissa av

utredningen skisserade vägar för ett effektivare utnyttjande av de värnpliktiga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

borde göras till föremål för närmare undersökningar av vederbörande marina

myndigheter. Utredningen holle icke för osannolikt, att därigenom vissa möjligheter

för en minskning av den fast anställda manskapskadern kunde

uppstå.

Beträffande det av utredningen förebragta utredningsmaterialet torde

få hänvisas till betänkandet, s. 31—38 och 72—74.

Yttranden.

Den av underbefälsutredningen verkställda undersökningen i denna fråga

har icke mött erinran från något håll.

I anledning av utredningens uttalande beträffande utnyttjandet av värnpliktiga

i mera kvalificerade befattningar vid flottan har chefen för marinen

erinrat örn att sjöförsvarets utbildningskommission i avgivet betänkande föreslagit,

att 500 fast anställda 2. klass sjömän med tjänstgöring ombord skulle

ersättas med värnpliktiga för att underbefälsskolan för effektivisering av det

fast anställda manskapets utbildning skulle kunna förläggas i land. Marinchefen

hade tillstyrkt detta förslag. Intill dess berörda fråga blivit löst och

resultatet praktiskt prövats ansåge marinchefen det icke tillrådligt med ytterligare

utbyte av fast anställt manskap mot värnpliktiga. Däremot ansåge sig

marinchefen kunna tillstyrka förslaget örn frivillig förlängd tjänstgöring för

värnpliktiga. Därigenom skulle nämligen vinnas kompensation för det ökade

personalbehovet under sommarhalvåret, varigenom en minskning av värnpliktskontingenten

bleve möjlig.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har framhållit angelägenheten av

att den av utredningen föreslagna undersökningen rörande effektivare utnyttjande

av värnpliktiga vid flottan snarast komme till stånd.

IV. Fast anställt manskaps ersättande med civil personal.

1942 års underbefälsutredning.

I enlighet med sina direktiv har underbefälsutredningen undersökt möjligheterna

att utbyta fast anställt manskap mot civil personal. Utredningen har

framhållit, att undersökningen på grund av beredskapsförhållandena visat

sig svår att genomföra. I befattningar, där tidigare fast anställt manskap

tjänstgjort, liksom även i vissa under beredskapen nytillkomna befattningar

utnyttjades för närvarande värnpliktiga eller tillfälligt anställd civil personal.

I nuvarande läge hade det visat sig svårt att avgöra, huruvida dessa befattningar

vid en återgång till fredsförhållanden vore avsedda att bestridas med

fast anställt manskap eller med annan personal. Med hänsyn härtill hade

utredningen ansett sig böra föreslå ett utbyte av fast anställt manskap mot

civil arbetskraft endast i de fall, då viss befattning enligt 1942 års försvarsbeslut

kunde förutsättas vara avsedd att bestridas av fast anställd personal.

Med hänsyn till tjänstens krav syntes ett utbyte av fast anställt manskap

mot civil personal i huvudsak endast kunna äga rum inom stabs- och förvaltningstjänstens

område. Inom utbildningsarbetet kunde •—- såsom av det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

17

förut anförda framgår — civil personal icke utnyttjas. Icke heller inom

yrkestjänsten ansåge utredningen, att ett dylikt utbyte annat än undantagsvis

borde äga rum. Den för yrkestjänsten erforderliga specialutbildningen kunde

nämligen i regel endast förvärvas vid militära utbildningsanstalter. Härtill

komme, att denna personal även i fredstid hade en tjänstgöring av sådan art,

att endast militär personal lämpligen kunde avses härför.

Utredningen har vidare undersökt, i vilken utsträckning fast anställt manskap

utnyttjas i ren handräckningst jaust, och därom närmare anfört följande.

Vid armén har undersökningen utförts på så sätt, att från vederbörande

truppförbandschefer infordrats uppgift på i vilken utsträckning fast anställt

manskap toges i anspråk för handräckningstjänst. Undersökningen utvisade,

att, därest sådana befattningar, som enligt utredningens uppfattning icke

skäligen kunna hänföras till handräckningstjänstens områden, undantoges,

fast anställt underbefäl icke utnyttjades i ren handräckningstjänst. Däremot

finge det anses klarlagt, att menigt fast anställt manskap vid i främsta rummet

kavalleriet åtminstone tidvis toges i anspråk för handräckningstjänst.

Med anledning härav framlägger utredningen i det följande förslag örn inrättande

vid kavalleriet av ett antal befattningar för civila handräckningsmän

såsom remontskötare.

Vid flottan och flygvapnet har någon undersökning motsvarande den vid

armén företagna icke verkställts. Vid prövning av förevarande spörsmål för

flottans och flygvapnets vidkommande har utredningen biträtts av särskilda

till dess förfogande ställda experter. Enligt av experterna gjorda uttalanden

utnyttjas det fast anställda manskapet i yrkestjänst av mer eller mindre

kvalificerad art, som dock enligt experternas uppfattning icke kan rubriceras

såsom handräckningstjänst. Till denna uppfattning ansluter sig också utredningen,

som dock i fråga om flottan — såsom i annat sammanhang anförts

— anser det böra ankomma på vederbörande marina myndigheter att närmare

undersöka frågan örn möjligheterna att i ökad omfattning utnyttja de

värnpliktiga för vissa mera kvalificerade uppgifter i syfte att därigenom nedbringa

den förhållandevis stora stamkadern av meniga.

Vad slutligen angår kustartilleriet synes det utredningen som örn menigt

stammanskap där i viss utsträckning skulle utnyttjas för uppgifter av handräckningsbetonad

natur. Enligt utredningens uppfattning torde det emellertid

med hänsyn till de vid kustartilleriet rådande speciella tjänstgöringsförhållandena

icke vara möjligt att för ifrågavarande uppgifter utnyttja civil

personal. Utredningen har därför icke ansett sig kunna förorda ett utbyte

av fast anställt manskap mot civil arbetskraft vid kustartilleriet.

Utredningen har framhållit, att det vid prövning av denna fråga såvitt

avser armén visat sig, att fast anställt manskap endast i relativt ringa utsträckning

utnyttjades i befattningar av sådan karaktär, att ett ersättande

med civil arbetskraft kunde tänkas äga rum. Civil personal borde, såsom

tidigare framhållits, icke utnyttjas inom utbildningsarbetet liksom icke heller

annat än undantagsvis inom yrkestjänstens område, d. v. s. såsom beställningsmän.

De befattningar, där ett utbyte mot civil arbetskraft kunde förordas,

återfunnes huvudsakligen inom stabs- och förvaltningstjänstens område.

Utredningen ansåge, att civil personal lämpligen kunde ersätta fast

anställt manskap i följande befattningar och tjänsteuppgifter: biträde åt

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143.

40''J 44 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

regementskassören, skjutbanefurir vid samtliga infanteriregementen utom

Svea livgarde (civil benämning vaktmästare vid skjutbana), hovslagare vid

arméstabens stall, remontryttare vid kavalleriet och det hästanspända artilleriet,

remontskötare vid kavalleriet samt telegrafister vid försvarsväsendets

radioanstalt.

Utredningen har efter verkställd utredning ansett sig böra föreslå, att tillhopa

294 civila befattningar inrättas i angivet syfte.

Beträffande underbefälsutredningens uttalanden i fråga om de olika befattningarna

torde i huvudsak få hänvisas till betänkandet, s. 57—60. Här

må allenast följande anföras.

Av de föreslagna civila befattningarna avses 150 för remontryttare vid

kavalleriet och artilleriet samt 57 för remontskötare vid kavalleriet. Beträffande

dessa befattningar har utredningen lämnat bland annat följande uppgifter.

För remontdressyren vid kavalleriregementena äro särskilda remontskvadroner

organiserade, varjämte dressyr av för högre staber och vissa truppförband

avsedda ridhästar sker centralt vid ridskolan och Herrevadsklosters

remontdepå. Såsom remontryttare utnyttjas — förutom ett antal officerare

och underofficerare —- underbefäl och meniga.

På grund av att de inom remontdressyren utnyttjade fast anställda icke

kunna påräkna att erhålla vidare befordran inom den militära tjänsten, ha

vissa svårigheter uppstått att i tjänst behålla de för dressyren verkligt lämpliga

och intresserade beställningshavarna, I syfte att söka eliminera de

härigenom uppkommande svårigheterna har utredningen ansett sig, helst

som hinder härför icke torde kunna möta ur militära synpunkter, böra föreslå

anställandet av civila befattningshavare såsom remontryttare. Utredningen

förordar för sin del inrättandet av 110 civila befattningar för bestridande av

remontutbildningen vid kavalleriet samt 40 sådana befattningar för bestridande

av remontutbildningen vid de hästanspända artilleritruppförbanden. Utredningen

har därvid förutsatt, att varje remontryttare dagligen skall kunna rida 5

hästar. Vid övriga truppförband, där remontutbildning bedrives, anser utredningen

behov av civila remontryttare icke föreligga.

Såsom tidigare anförts bör civil personal i ökad utsträckning komma till

användning vid kavalleriet för hästarnas skötsel och vård. Hästvården vid

remontavdelningarna har hittills skett delvis med utnyttjande av -— förutom

40 civila remontskötare -— fast anställt manskap, varvid även en del av de

såsom remontryttare utnyttjade fast anställda tagits i anspråk för denna

tjänst. De av utredningen föreslagna civila remontryttarna böra helt avses för

ridning och icke tagas i anspråk för hästvård. Utredningen får med hänsyn härtill

föreslå, att ytterligare 57 civila remontskötare anställas vid kavalleriet.

Då utredningen förutsatt, att varje remontskötare kan sköta 7 hästar per dag,

bör härigenom kavalleriets hela remontbestånd — 682 hästar •—- kunna skötas

av civila remontskötare.

I fråga om löneställningen för de civila remontryttarna har utredningen

som sin uppfattning framhållit, att det måste anses vara av stor betydelse,

att rekryteringen av remontryttarna skedde uteslutande bland dem som hade

fallenhet och intresse för denna uppgift. Med hänsyn til] önskvärdheten att

få till stånd ett gott urval vid rekryteringen av remontryttarbefattningarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

och under beaktande av de speciella krav, tjänsten som remontryttare uppställde,

ansåge sig utredningen böra förorda, att befattningshavarna placerades

i lönegraden MEo 6.

Beträffande frågan om remontskötarnas löneställning ansåge sig utredningen

böra förordaL att denna bleve densamma som för övriga civila handräckningsmän.

Ifrågavarande arbetares lönevillkor vore reglerade i ett mellan

försvarets centrala förvaltningsmyndigheter och försvarsverkens civila personals

förbund slutet kollektivavtal.

För övriga civila befattningar har utredningen föreslagit följande lönegradsplaceringar,

nämligen för biträde åt regementskassören MEo 2, för vaktmästare

vid skjutbana MEo 5 samt för telegraf ister vid försvarsväsendets

radioanstalt MEo 10.

De föreslagna befattningarnas fördelning mellan olika förband framgår

närmare av en i utredningens betänkande, s. 75, intagen tablå.

Vidkommande frågan om fast anställt manskaps ersättande med civil personal

vid marinen har utredningen framhållit, att vid flottan möjlighet

därtill förelåge endast beträffande den i land tjänstgörande personalen, enär

ombord å fartygen ett dylikt utbyte på grund av tjänstens krav icke kunde

genomföras. I anslutning härtill har utredningen framhållit, att det visat sig

svårt att uppgöra en defintiv förteckning på de för fast anställt manskap avsedda

befattningar, där ett utbyte mot civil personal lämpligen kunde äga

rum. Inom flera områden av tjänsten påginge eller planerades dessutom

omorganisation, vilket bidragit till att öka osäkerheten i fråga örn personalbehovet

och personalens ändamålsenliga utnyttjande.

På grundval av verkställda undersökningar har underbefälsutredningen

ansett sig kunna föreslå, att tillhopa 69 för fast anställt manskap avsedda befattningar

skola bestridas av civil personal. Av befattningarna — vilka närmare

angivits å en i betänkandet, s. 76 och 77, intagen tablå — avses 27 för

Stockholms örlogsstation, 32 för Karlskrona örlogsstation och 10 för Göteborgs

örlogsstation. 55 av befattningarna ha ansetts böra innehavas av manliga

befattningshavare och inplaceras i lönegraden MEo 5. En för biträde

å civilanställningskommissionen i Stockholm avsedd befattning har dock uppförts

i lönegraden MEo 7. Övriga 14 befattningar ha avsetts för kvinnlig

personal och föreslagits skola inplaceras i lönegraden MEo 2.

Utredningen har slutligen framhållit att, sedan den inom flera områden

pågående eller planerade omorganisationen av tjänsten vid örlogsstationerna

avslutats och fredsbesättningslistor fastställts, frågan om utbyte av fast anställt

manskap mot civil arbetskraft vid flottan borde upptagas till förnyat

övervägande.

Vid kustartilleriet kan enligt utredningens uppfattning civil personal

icke komma till användning inom yrkestjänstens område eller i utbildningsarbetet.

Vad härefter angår befattningar inom stabs- och förvaltningstjänstens om
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

råde har utredningen erinrat om att för närvarande en utredning påginge

rörande förvaltningsorganisationen vid kustartilleriet, varvid bland annat

frågan om inrättande av centrala beklädnadsförråd upptagits till prövning.

Behovet av personal för dessa beklädnadsförråd kunde dock ännu icke beräknas.

Med hänsyn härtill ansåge sig utredningen icke kunna framlägga något

förslag örn ersättande av fast anställt manskap med civil personal inom förrådstjänsten.

Utredningen förutsatte emellertid, att vederbörande marina

myndigheter, sedan frågan örn kustartilleriets förvaltningsorganisation lösts,

framlade förslag om inrättande av ett tillräckligt antal befattningar för civila

förrådsmän, varvid en viss reducering av antalet beställningar för fast anställt

manskap vid kustartilleriet borde kunna vidtagas.

Yacl angår rekryteringen av de föreslagna civila befattningarna har utredningen

anfört, att de för manliga befattningshavare avsedda befattningarna,

d. v. s. samtliga utom 64 i lönegraden MEo 2, örn möjligt borde rekryteras

bland fast anställt eller f. d. fast anställt manskap. Härför talade även, att

de speciella kunskaper och färdigheter, som i allmänhet fordrades av vederbörande

befattningshavare, vore för handen endast hos fast anställt eller

f. d. fast anställt manskap.

Pensionsåldern för befattningshavare i lönegraderna MEo 2—10 är för

närvarande enligt allmänna tjänstepensionsreglementet (SES 1941:1 008) 60

år. Underbefälsutredningen har anfört, att för vissa av de föreslagna befattningarna

möjligen en något lägre pensionsålder kunde bliva erforderlig.

Detta skulle närmast gälla de befattningshavare, som skulle utnyttjas såsom

remontryttare. Utredningen ansåge emellertid, att denna fråga borde upptagas

till behandling först sedan erfarenheter vunnits. I samband med en

allmän omprövning av pensionsåldern för militära beställningshavare borde

jämväl frågan örn pensionsåldern för förevarande civila befattningshavare

tagas upp till prövning.

Yttranden.

Underbefälsutredningens allmänna uttalanden rörande lämpligheten

att utnyttja civil personal i stället för fast anställt manskap ha mött gensagor

från ett par håll.

Sålunda har överbefälhavaren ansett det något tvivelaktigt, örn till civil

personal borde överflyttas alla de befattningar, som utredningen föresloge.

Vissa skäl syntes tala för att i stället avse långtjänstunderbefäl för en del av

dessa befattningar. Emellertid hade överbefälhavaren intet yrkande i dessa

avseenden men ansåge, att största hänsyn borde tagas till vederbörande försvarsgrenschefs

åsikt härutinnan.

Chefen för armén har uttalat en liknande uppfattning och vidare gjort invändning

mot den uppfattningen, att civil personal inom försvarsväsendet

skulle å priori äga företräde framför militär i alla sådana befattningar, där

personal av sistnämnda kategori icke oundgängligen erfordrades. En sammanblandning

av militär och civil personal medförde bland annat ur disci
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

plinär synpunkt betydande olägenheter och borde i möjligaste mån undvikas.

Ekonomiska olägenheter uppstode därjämte genom krav på övertidsersättning

och annan kompensation för prestationer utöver de avtalsenliga. Slutligen

kunde svårigheter uppstå att verkställa eljest önskvärda omplaceringar

av civil personal från en befattning till en annan.

Chefen för marinen har anfört, att flertalet av de befattningar vid flottan,

som enligt utredningens förslag skulle besättas med civil personal i stället

för militär, i gällande mobiliseringstabeller vore beräknade för underbefäl.

Många av dem vore redan nu besatta med högbåtsmän eller äldre furirer,

som av ett eller annat skäl ej lämpade sig för sjökommendering. Under nu

rådande beredskapsförhållanden upprätthölles befattningarna i fråga beroende

på förhållandena av stampersonal eller värnpliktig personal. Ett besättande

av dessa befattningar med civil personal skulle sålunda minska den

elasticitet i personalorganisationen, som erfordrades, utan att någon reell besparing

av stamkadern erhölles. Flertalet av ifrågavarande befattningar borde

lämpligen besättas med långtjänstunderbefäl i likhet med vad som föreslagits

för armén. Med hänsyn härtill och i avvaktan på resultatet av pågående

utredningar rörande örlogsstationernas organisation kunde marinchefen tillstyrka

inrättande av allenast 13 av de civila befattningar, som underbefälsutredningen

föreslagit.

Svenska officer sförbundet har gjort gällande, att befattningarnas innehavare

borde ha militär ställning, därest icke alldeles särskilda omständigheter

annat föranledde. Frånsett de 64 befattningar, som avsåges för kvinnlig

personal, syntes icke något av berörda befattningars verksamhetsområden

vara av sådan art, att sakliga skäl kunde anföras för den föreslagna anordningen

att för befattningarnas bestridande skulle avses civil personal. Varken

ur anställnings-, avlönings- eller organisationssynpunkt syntes något kunna

motivera att befattningshavarna måste eller ens borde vara civila. Däremot

kunde tungt vägande skäl anföras för att befattningshavarna i fråga borde

vara militärer.

Härutinnan har officersförbundet närmare anfört följande.

Arbetets natur skiljer sig icke -— vare sig principiellt eller praktiskt sett •—

från de uppgifter, vilka avses för långtjänstunderbefäl. Någon skillnad synes

sålunda icke förefinnas mellan uppbördsman och vissa för långtjänstunderbefäl

vid tyg- och intendenturtrupperna avsedda befattningar eller mellan en telegrafist

och en signalmekaniker — för att endast taga några exempel. Både

ur disciplinära och andra synpunkter är det för tjänstens ändamålsenliga

handhavande önskvärt, att i det stora flertalet fall de för civila innehavare

föreslagna befattningarna i tjänstehänseende jämställas med långtjänstunderbefälet.

Rent militärt sett måste det dessutom anses medföra bestämda

olägenheter att utan ur tjänstens synpunkt tvingande skäl använda civil

arbetskraft i stället för militär inom kasernerna, I varje fall måste man räkna

med att vid gemensam tjänstgöring det uppstår svårigheter att på lämpligt

sätt ordna befälsförhållandena. Särskilt göra sig dessa olägenheter gällande,

när fråga är om befattningshavare, vilka — som exempelvis remontryttare

och remontskötare ■— skola tjänstgöra inom samma lokaler och i samma arbetsuppgifter

som militär personal.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Officersförbundet har med hänsyn till vad sålunda anförts funnit sig

böra avstyrka inrättandet av civila befattningar -— frånsett det ringa antal

kvinnliga sådana, som i förslaget upptagits — för den verksamhet, som i betänkandet

angåves. Förbundet föresloge i stället, att för arbetet i fråga inrättades

befattningar av långtjänstkaraktär. Berörda befattningshavare borde

sålunda också hänföras till kategorien långt]''änstunderbefäl. De kunde lämpligen

benämnas långtjänstfurirer eller långtjänstkorpraler.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har däremot i princip biträtt utredningens

förslag och framhållit, att anlitandet av civil personal i de föreslagna

befattningarna enligt förbundets mening icke blott bomme att medföra en

förbättrad möjlighet för fast anställt manskap för övergång till civil anställning

i statstjänst utan jämväl skulle bliva till fördel för tjänstens kontinuerliga

skötande, då därigenom kunde skapas förutsättningar för att i respektive befattningar

få bibehålla personal, som blivit väl insatt i sina arbetsuppgifter.

Förbundet ansåge dock icke, att det av utredningen uppgjorda förslaget till

lönegradsplacering för befattningarna i fråga vore så avvägt, att det vore

ägnat att befrämja en sådan ur statsnyttosynpunkt förmånlig förutsättning för

inrättandet av desamma. Det borde även övervägas, huruvida icke vissa av de

föreslagna lägre helt arbetarebetonade tjänsterna lämpligen borde avses för

yrkesarbetare anställda enligt kollektivavtal i stället för att uppföras på MEostat.

Därvid åsyftades i första hand hovslagare, men även bland en del förrådspersonal

kunde lämpligen ifrågakomma anställning enligt kollektivavtal. Därest

dock den av utredningen föreslagna anställningsformen bomme att fastställas,

borde löneförmånerna så avvägas, att desamma icke understege kollektivanställda

yrkesarbetares.

Beträffande de föreslagna civila befattningarna vid armén har överbefälhavaren,

vilken som nyss nämnts ifrågasatt långtjänstunderbefälsbeställningar

för vissa av dem, därvid särskilt framhållit befattningarna för remontryttare.

Dessa måste ingå i krigsförbanden och sålunda vid mobilisering erhålla

annan ställning. Även för skjutbanefurirerna, hovslagarna vid arméstaben

och remontskötarna talade skäl för inrättande av beställningar för långtjänstunderbefäl.

Chefen för armén har ansett, att befattningarna för remontryttare och för

vaktmästare vid vissa skjutbanor borde upprätthållas av långtjänstunderbefäl,

samt härom närmare anfört följande.

Även om remontryttarna icke skulle utöva befäl eller tjänstgöra som instruktörer,

stöde de dock själva i samband med utbildningen under militärt

kommando. Remontdressyravdelningarna skulle vidare kunna användas som

demonstrationsobjekt i utbildningsarbetet. De vore därför att betrakta som

rent militära förband.

Slutligen måste beaktas, att en del remonter avsåges skola ridas av officerare

och underofficerare. Det kunde ur disciplinär synpunkt icke anses lämpligt

att — såsom skulle bliva nödvändigt, därest utredningens förslag följdes

— i en och samma utbildningsavdelning sammanföra militär och civil personal.

Det syntes vidare stundom bliva svårt att utan de medel, som den militära

disciplinen skänkte, förmå ryttarna till sådana prestationer, som voi*e förenade

med personliga obehag och risker.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

För dessa befattningar, vilka sålunda borde bestridas av långtjänstunderbefäl,

syntes böra ifrågakomma jämväl underbefäl, som icke avlagt godkänd

furirsexamen. Härigenom skulle vinnas, att de bland manskapet, som hade de

bästa ryttaranlagen, oavsett övriga kvalifikationer tillvaratoges.

Vakterna vid skjutbanoma skulle kunna ta<ra befäl över den handräckningspersonal,

som i samband med skjutningarna bleve sysselsatt med ut- och inlämning

av målmateriel m. m. Ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringstid

vore vidare icke reglerad till vissa bestämda timmar på dagen. Arbetet

vöre visserligen av mindre betungande art, men i gengäld vore vakterna på

grund av nödvändigheten att utnyttja skjutbanorna under den tid på dygnet,

då det vore skjutljust, ofta nödsakade att begiva sig till arbetsplatsen mycket

tidigt och att kvarbliva där långt efter ordinarie arbetstids slut. Därest civila

befattningshavare skulle tillsättas för ifrågavarande tjänster, skulle detta medföra

stora krav på övertidsersättning.

Därest långtjänstunderbefäl i stället utnyttjades för befattningarna som

remontryttare och vaktmästare vid vissa skjutbanor, bomme lönekostnaderna

att bliva något större. Denna merkostnad syntes emellertid helt uppvägas

genom besparingar i fråga örn övertidsersättning.

Beträffande löneställningen för remontskötarna har arméchefen erinrat örn

vissa med gällande kollektivavtal sammanhängande olägenheter, bland annat

medförande svårigheter att omplacera personalen. Med hänsyn därtill framstode

det som ett önskemål, att de civila hästskötarna anställdes som tjänstemän

och icke enligt kollektivavtal.

I övrigt har arméchefen icke haft annat att erinra mot underbefälsutredningens

förslag i förevarande avseende än att löneställningen för biträde åt

regementskassör borde bestämmas till lönegrad MEo 4.

Försvarets civilförvaltning har uttalat samma uppfattning beträffande löneställningen

för biträde åt regementskassör.

Försvarsväsendets lönenämnd har, efter att under hand lia inhämtat vissa

upplysningar rörande de arbetsuppgifter som komme att åvila ifrågavarande

befattningshavare, för sin del funnit skäl tala för denna befattnings hänförande

till lönegrad MEo 8 under benämning kontorist. Eemontskötarna borde erhålla

extra ordinarie anställning, förslagsvis med placering i lönegrad MEo 5.

Statskontoret har framhållit, att den av utredningen föreslagna lönedifferentieringen

efter tjänstinnehavarnas kön näppeligen stöde i överensstämmelse

med de principer, vilka läge till grund för nu gällande lönesystem. Det

finge vidare anses vara stridande mot 1923 års behörighetslag att reservera

vissa civila tjänster för män. Lönegradsplaceringen borde enligt statskontorets

mening ske uteslutande med hänsyn till tjänstegöromålens beskaffenhet.

Därvid syntes med avseende å kontorssysslor de eljest för kontors- och

skrivbiträden förekommande lönegraderna böra vinna tillämpning.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ifrågasatt, huruvida icke manligt

biträde åt regementskassören vore att föredraga. Under erinran att liknande

arbetsuppgifter vid kustartilleriet anförtrotts kontorist i lönegrad MEo 8 har

förbundet förordat, att för ifrågavarande befattning skulle avses alternativt

överfurir eller civil kontorist i sistnämnda lönegrad.

Jämväl försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit den föreslagna

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

löneställningen för biträde åt regementskassör för låg och för sin del föreslagit

lönegrad MEo 5. Befattningarna för vaktmästare vid skjutbana borde upptagas

i lönegrad MEo 7, och signalisterna vid försvarsväsendets radioanstalt borde

under benämningen radiotelegrafister inplaceras i lönegrad MEo 12.

Försvarsverkens civila personals förbund har förordat, att en enhetlig anställningsform

användes för remontryttare och remontskötare. Remontskötarnas

uppgifter komme att bliva likartade med de vaktmästarna vid Herrevadsklosters

remontdepå hade. Denna personal vore anställd såsom extra ordinarie

tjänstemän. Remontskötarnas anställningar förutsattes bliva av bestående art,

varför även detta skäl talade för extra ordinarie anställning. Därest extra ordinarie

anställningsform komme i fråga, borde remontskötarna placeras i 5 lönegraden.

Kunde remontskötarna icke beredas anställning på extra ordinarie

stat, borde annan anställningsform väljas även för remontryttarna.

Jämväl beträffande löneställningen för de föreslagna civila befattningarna

vid flottan ha vid remissbehandlingen olika meningar yppats. Med

hänsyn till den ståndpunkt, som jag enligt det följande kommer att intaga till

utredningens förslag i denna del, synes emellertid anledning saknas att i detta

sammanhang närmare ingå härpå.

V. Personalstaternas sammansättning, kostnadsberäkningar m. m.

1942 års underbefälsutredning.

Underbefälsutredningen har i enlighet med sina direktiv närmare utrett

frågan örn det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap

och därvid inledningsvis framhållit, att manskapsrekryteringens normala omfattning

vore beroende av den avgång bland tidigare fast anställda, som

komme till stånd genom befordran till andra militära beställningar, genom

uppsägning från antagningsmyndighetens sida eller genom att den enskilde

beställningshavaren under löpande kontraktstid eller vid kontraktstidens utgång

på egen begäran erhölle avsked. Det årliga behovet av nyrekrytering av

fast anställt manskap kunde därför aldrig exakt beräknas. Till icke oväsentlig

del vore det dock beroende av den första kontraktstidens längd, vilken enligt

1942 års försvarsbeslut vore satt till minst fyra år vid samtliga försvarsgrenar,

medan den tidigare i allmänhet icke uppgått till mer än tre år. Det syntes

därför sannolikt, att manskapsrekryteringen relativt sett kunde komma att få

mindre omfattning än i 1936 års försvarsordning. Med hänsyn till manskapskaderns

ökade omfattning enligt 1942 års försvarsbeslut syntes dock det årliga

behovet av nyrekrytering bliva avsevärt större än tidigare.

Enligt vad utredningen inhämtat från försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå,

hade manskapsrekryteringen per den 1 november under åren

1941—1943 (vid armén per den 1 oktober under åren 1942 och 1943) omfattat

i runt tal 4 100, 4 500 respektive 5 400 beställningar. Till en del syntes den

ökade omfattningen av manskapsrekryteringen bero därpå, att manskapskad
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

terna ännu icke utbyggts i överensstämmelse med 1942 års försvarsbeslut.

Det syntes dock utredningen sannolikt, att det årliga behovet av nyrekrytering,

örn manskapskadrerna utbyggdes i överensstämmelse med sistnämnda försvarsbeslut,

komme att omfatta omkring 5 000 beställningar. Den genomsnittliga

anställningstiden syntes nämligen icke kunna antagas bliva längre än fem år,

och i så fall bleve det årliga rekryteringsbehovet, då kadrerna omfattade omkring

24 000 fast anställda, av vilka omkring 23 000 utgjordes av kontraktsanställda,

omkring 4 600 beställningar.

Möjligheten att uppnå en ur kvalitativ synpunkt tillfredsställande manskapsrekrytering

vore beroende av, bland annat, läget på den allmänna arbetsmarknaden.

Vid lågkonjunktur på arbetsmarknaden vore sålunda tillströmningen

av anställningssökande alltid störst. Å andra sidan syntes böra uppmärksammas,

att ett ökat rekryteringsbehov alltid medverkade till att begränsa

de både önskvärda och nödvändiga urvalsmöjligheterna vid rekryteringen.

Efter en närmare undersökning rörande utfallet av manskapsrekryteringen

inom försvaret under de senaste nio åren har utredningen som sin uppfattning

framhållit, att en planmässig omsättning inom kadern av fast anställt

manskap vid armén i syfte att tillgodose mobiliseringsbehovet av underbefäl

icke längre framträdde med samma skärpa som tidigare, sedan det värnpliktiga

befälssystemet utbyggts i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende. I

stället framträdde önskemålet, att de fullständigt underbefälsutbildade fast

anställda kvarstode längre tid i tjänst och nyttiggjordes såsom instruktörer

vid de värnpliktigas utbildning eller i yrkestjänst. I princip förefunnes samma

önskemål vid flygvapnet, medan däremot vid flottan och kustartilleriet omsättningen

av det fast anställda manskapet hade en mera framträdande betydelse

för tillgodoseende av krigsorganisationens underbefälsbehov. Förhållandena

i här berört avseende vore sålunda icke likartade vid samtliga försvarsgrenar.

I anslutning härtill har utredningen närmare anfört följande.

I vad avser armén och flygvapnet kan det alltså icke numera anses vara

något militärt önskemål, att avgången bland de fast anställda redan vid den

första kontraktstidens utgång får större omfattning. Vid dessa försvarsgrenar

torde det tvärtom vara med tjänstens intressen förenligt, att avgången

äger rum först efter det underbefälet förrättat praktisk trupptjänst under

längre tid. Militära synpunkter tala alltså för att underbefälets intresse av

att kvarstanna i den militära tjänsten stimuleras. Som redan tidigare framhållits,

måste av krigsorganisatoriska skäl motsatta intressen göra sig gällande

vid flottan och kustartilleriet.

Det fast anställda underbefälet torde i allmänhet icke hysa någon motvilja

mot den militära tjänsten i och för sig. Trots detta har omsättningen

inom underbefälskadern vid åtskilliga tillfällen skett snabbare än som varit

önskvärt för att tillgodose behovet av välkvalificerad personal i underbefälsbefattningar.

Förhållandet torde enligt utredningens uppfattning få ses mot

bakgrunden av att underbefälets framtidsmöjligheter i den militära tjänsten

varit och fortfarande äro mycket begränsade. Enskilda beställningshavare ha

därför funnit det med sitt personliga intresse förenligt att efter förhållandevis

kort tid lämna den militära tjänsten för att söka sin framtida utkomst inom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

något civilt förvärvsområde. I den mån framtidsmöjligheterna inom den militära

tjänsten kunna förbättras, torde en ökad benägenhet för rekapitulation

komma till synes från underbefälets sida. I så fall bör tillgången på välkvalificerad

personal i underbefälsbefattningar bliva större, vilket i sin mån

torde vara ägnat att främja utbildningsarbetet vid truppförbanden.

Inrättandet av ett antal långtjänstunderbefälsbeställningar vid armén och

kustartilleriet är enligt utredningens uppfattning ägnat att förbättra underbefälets

framtidsmöjligheter inom den militära tjänsten. Utredningen har

därför ansett sig kunna utgå från att tillkomsten av dylika beställningar också

kommer att medföra ett ökat intresse från underbefälets sida att kvarstanna

i den militära tjänsten, varigenom viss minskning av omsättningen inom manskapskadern

bör kunna påräknas. Redan den begränsning av omsättningen

inom manskapskadern, som alltså torde bliva en direkt följd av långt jänstunderbefälsbeställningarnas

inrättande, är enligt utredningens uppfattning ägnad

att minska det årliga nyrekryteringsbehovet. Med hänsyn härtill har utredningen

— som i detta sammanhang anser sig böra deklarera den uppfattningen,

att rekryteringen av stammanskap sker i uteslutande syfte att rekrytera

i första hand underbefälsbeställningarna — funnit det vara möjligt att

reducera antalet beställningar i lönegraden Ma 1. Långtjänstunderbefälsbeställningarnas

inrättande bör enligt utredningens uppfattning medföra en

motsvarande minskning av antalet beställningar i lönegraderna Ma 3 och Ma 2.

På grund härav har utredningen ansett reduceringen av antalet beställningar

i lönegraden Ma 1 kunna minst svara mot antalet föreslagna beställningar för

långtjänstunderbefäl. Då utredningen emellertid låtit undersöka anställningsoch

utbildningsförhållandena för det fast anställda manskapet vid armén

och kustartilleriet under femårsperioden 1934—1938 och därvid funnit, att

vid såväl armén som kustartilleriet ett relativt stort antal av de nyanställda

icke genomgått den fullständiga underbefälsutbildningen, d. v. s. avlagt furirsexamen,

har utredningen ansett sig böra förorda en ytterligare minskning

av antalet beställningar i lönegraden Ma 1. Undersökningarna rörande anställnings-

och utbildningsförhållandena tyda nämligen enligt utredningens

uppfattning på att manskapsrekryteringen under ifrågavarande år ur kvalitativa

synpunkter icke lämnat önskat resultat. I syfte att i god tid avskilja

för underbefälsutbildning olämpliga har det särskilda provhalvåret för de

fast anställda införts vid armén. Hittillsvarande erfarenheter av provhalvåret

synas ha varit goda. Sjöförsvarets utbildningskommission föreslår också

i sitt år 1943 avgivna betänkande (SOU 1943: 44) en liknande anordning vid

flottan och kustartilleriet. Därest provhalvårsinstitutionen kombineras med

lämpliga urvalsmetoder vid rekryteringen, anser utredningen, att den av utredningen

föreslagna reduceringen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1

icke kommer att medföra svårigheter att fulltaligt rekrytera underbefälskadern.

Möjligen kan det dock visa sig erforderligt att något öka procenttalet

av de »över stat» anställda.

Utredningen har jämväl i viss utsträckning föreslagit ett utbyte av fast

anställt manskap mot civil arbetskraft vid armén och flottan. Även därvid

har utredningen ansett sig böra föreslå en reducering av antalet manskapsbeställningar,

varvid i stort sett ovan omförmälda principer tillämpats.

Under förutsättning att den genomsnittliga anställningstiden för fast anställt

manskap kommer att utgöra fem år, har utredningen beräknat, att vid

t. ex armén genom de av utredningen föreslagna åtgärderna —- inrättande av

beställningar för långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet samt visst

utbyte av manskapsbeställningar mot civila befattningar —- det årliga nyre
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

27

kryteringsbehovet bomme att nedgå från 2 400 till 1 900 man. Därest en

genomsnittlig anställningstid av sex år kunde uppnås, skulle det årliga nyrekryteringsbehovet

nedgå från 2 400 till 1 600 man.

Vid armén har utredningen ansett, att en ytterligare begränsning av den

årliga nyrekryteringen av fast anställt manskap skulle kunna vinnas genom en

ökning av antalet under of ficersbeställningar. Utredningen hade

uppmärksammat, att 1941 års försvarsutredning vid beräknandet av befälsbehovet

vid armén tillämpat den sedermera godtagna principen, att befattningarna

som plutonchefer (motsvarande) till 2/s skulle bestridas av officerare

och till Vs av sergeanter, medan befattningarna som plutonchefs ställföreträdare

(motsvarande) till V3 skulle bestridas av sergeanter och till 2/.s av furirer. 1930

års försvarskommission, vars beräkningar i detta avseende i allt väsentligt

godtagits, hade däremot utgått från att sistnämnda befattningar skulle bestridas

till hälften av underofficerare och till hälften av furirer.

Lantförsvarets utbildningskommission hade i sitt år 1941 avgivna betänkande

(SOU 1941: 35) lämnat en redogörelse för hur befattningarna såsom

plutonchef (motsvarande) och plutonchefs ställföreträdare (motsvarande) bestritts

vid ett antal utbildningsenheter under år 1938 och på grundval av den

verkställda utredningen ansett sig böra framhålla, bland annat, att »bristen

på kvalificerade ställföreträdare otvivelaktigt inverkat menligt på utbildningsarbetets

effektivitet». Enligt underbefälsutredningens uppfattning syntes bristen

på kvalificerade ställföreträdare bliva än mera framträdande i 1942 års försvarsorganisation,

där befattningarna i fråga i mindre utsträckning än i 1936

års försvarsordning avsetts skola bestridas av underofficerare.

Med hänsyn till nyssnämnda förhållanden och till önskvärdheten av att

ytterligare begränsa det årliga rekryteringsbehovet av fast anställt manskap,

har utredningen ansett sig böra förorda, att antalet underofficerare inom arméorganisationen

ökas i sådan utsträckning, att befattningarna såsom plutonchefs

ställföreträdare (motsvarande) till hälften kunna bestridas av underofficerare

mot av 1941 års försvarsutredning angivna Vs sergeanter. Härför skulle enligt

av utredningen gjorda undersökningar krävas en utökning av underofficerskadern

vid armén med 177 beställningar. I syfte att bibehålla oförändrade

befordringsmöjligheter inom underofficerskåren borde Vs av ifrågavarande beställningar

uppföras i lönegraden UO 2 och 2/s i lönegraden UO 1. I samband

härmed borde enligt utredningens uppfattning beställningarna i lönegraden

Ma 3 reduceras i motsvarande mån, antalet beställningar i lönegraden Ma 2

med omkring hälften och antalet beställningar i lönegraden Ma 1 med omkring

125 % av de sålunda föreslagna underofficersbeställningarna. I så

fall skulle arméns årliga nyrekryteringsbehov nedgå från beräknade 2 400

till 1 850 vid en genomsnittlig anställningstid av fem år och från beräknade

2 400 till 1550 vid en genomsnittlig anställningstid av sex år. Den föreslagna

ökningen av antalet underofficersbeställningar syntes efter uppsättningsperiodens

slut vara möjlig att genomföra utan ökning av lokalutrymmen eller

lärarkrafter vid försvarets läroverk och arméns underofficersskola.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Utredningen har i detta sammanhang framhållit, att utredningen med

anlitande av till dess förfogande ställda experter låtit undersöka förutsättningarna

för att med en sålunda begränsad stamkader av manskap vid

armén och marinen tillgodose det av 1941 års försvarsutredning beräknade

mobiliseringsbehovet av fast anställt och av f. d. fast anställt underbefäl.

Undersökningarna, för vilka någon redogörelse icke kunnat lämnas i betänkandet,

hade givit vid handen, att ifrågavarande mobiliseringsbehov kunde

på ett godtagbart sätt fyllas.

Förslaget örn inrättande av ytterligare ett antal underofficersbeställningar

påverkar icke personalstaterna för nästa budgetår i annan mån än beträffande

antalet manskapsbeställningar, vilket i så fall skulle bliva något lägre.

Med beaktande av de synpunkter, som i det föregående anförts, har utredningen

uppgjort förslag till manskapsstater för armén och marinen.

Såvitt avser armén ha två alternativa förslag upprättats, det ena med utgångspunkt

från att 903 beställningar för långtjänstunderbefäl och 294 befattningar

för civil personal inrättas samt det andra med beaktande jämväl av

förslaget örn inrättande av 177 beställningar för underofficerare. Förslagen

till manskapsstater, vilka torde få såsom bilagor (bil. 1 och 2) fogas vid detta

protokoll, innebära att antalet beställningar i lönegraderna Ma 1—3 skulle

minskas med 2 512 (2 980 örn antalet underofficerare utökas) i förhållande

till de i försvarsbeslutet för genomförd organisation beräknade staterna.

Utredningen har föreslagit, att beställningarna för långtjänstunderbefäl

samt befattningarna för remontryttare och remontskötare skola -— enligt en i

betänkandet, s. 77, intagen plan -— inrättas successivt under budgetåren

1944/45—1948/49, medan övriga civila befattningar lia föreslagits skola tillkomma

under budgetåret 1944/45 och tillsättas omkring den 1 oktober 1944.

Manskapsstaterna vid flottan — med undantag för högbåtsmännen —

skulle enligt utredningens förslag vid genomförd organisation erhålla den

sammansättning som framgår av följande tablå.

Tjän stegrad

Lönegrad

Antal

enligt 1942

års försvars- beslut

Antal

enligt utred- ningens

förslag

Farirer....................

Ma 3

2 155

2 086

Korpraler ................

Ma 2

250

250

Korpraler eller meniga ....

Ma 2 el. Ma 1

800

774

Meniga....................

Ma 1

2 375

2 298

Summa

—

5 580

5 408

Utredningen har anfört, att de föreslagna befattningarna för civil personal

borde tillkomma redan under budgetåret 1944/45, varvid den föreslagna reduceringen

av antalet beställningar för kontraktsanställt manskap också borde

genomföras.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

29

Inrättandet av beställningar för långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet

borde enligt utredningens mening ske under en femårsperiod, varvid för

budgetåret 1944/45 borde upptagas 21 beställningar och för budgetåren

1945/46—1948/49 ytterligare respektive 17, 12, 9 och 8 beställningar. Beträffande

manskapsstaterna i övrigt under nämnda tidsperiod har utredningen

närmare anfört följande.

Under övergångsperioden bör antalet beställningar för kontraktsanställt

manskap minskas, varvid motsvarande principer som vid armén i stort synas

kunna följas. Utredningen har dock icke ansett sig kunna framlägga något

detaljerat förslag i detta avseende med hänsyn till dels kustartilleriets pågående

utbyggnad, dels det fast anställda manskapets fördelning icke blott på

truppförband utan även på yrkesavdelningar. Det synes av dessa anledningar

böra ankomma på chefen för marinen att framlägga förslag i fråga örn övergången

till de av utredningen förordade manskapsstaterna i vad avser kontraktsanställt

manskap, varvid bör beaktas, atti antalet beställningar i lönegraden

Ma 3 under övergångsperioden skall nedgå från 601 till 557, antalet

beställningar i lönegraden Ma 2 från sammanlagt 306 till sammanlagt 283 samt

antalet beställningar i lönegraden Ma 1 från 950 till 850.

Utredningen har framhållit, att den av utredningen förordade minskningen

av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 för tillgodoseende av kustartilleriets

personalbehov borde kompenseras med en ökning av kustartilleriets

värnpliktskontingent med 50 värnpliktiga årligen.

Underbefälsutredningen har framlagt beräkningar rörande kostnaderna

för genomförandet av utredningens förslag och beträffande de grunder,

som därvid tillämpats, anfört bland annat följande.

Yid kostnadsberäkningarna har utredningen ansett det lämpligast att utgå

från nuläget i vad gäller förmånerna av rörligt tillägg och kristillägg. Dessa

ha alltså beräknats efter sammanlagt 31 % å de kontanta lönebeloppen per

månad (i förekommande fall del därav) för beställningshavare (befattningshavare)

med lön enligt av Kungl. Majit fastställt avlöningsreglemente och

efter sammanlagt 25 % å de kontanta lönebeloppen per vecka för civila handräckningsmän

med lön enligt kollektivavtal. Yid beräkningen av lönebeloppen

för det fast anställda manskapet har för samtliga beställningshavare

i lönegraderna Ma 1—Ma 3 räknats med naturaförmåner. Dessas värde har

uppskattats till i avrundat tal 990 kronor per år, varvid förplägnaden beräknats

efter 1 krona 90 öre per dag, beklädnaden efter 65 öre per dag samt förläggningen

efter 60 kronor per år. Utredningen anser sig böra framhålla, att andra

grunder kunna tillämpas för beräkningen av naturaförmånernas värde. Där så

skett (bland annat av riksförsäkringsanstalten i ett den 25 september 1943 framlagt

förslag angående ändring av 1927 års militärersättningsförordning), har

slutresultatet dock blivit ungefär detsamma som det av utredningen ovan angivna.

För beställningshavare i lönegraden Ma 1 har utredningen räknat för hälften

(775 beställningshavare) med lön enligt 2 löneklassen och för hälften

(776 beställningshavare) med lön enligt 1 löneklassen.

Utredningen har med tillämpande av dessa grunder beräknat, att de årliga

löneutgifterna för armén och marinen vid genomförande av utredningens förslag

skulle minskas med i runt tal 775 000 kronor (vid föreslagen ökning av

antalet underofficerare vid armén 950 000 kronor).

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts -proposition nr 143.

Utredningen har emellertid framhållit, att kostnadsbesparingen syntes

bliva något större än den nu angivna, då utredningen för pensionsberättigade

beställningshavare (befattningshavare) räknat med bruttolöner. Å andra sidan

har utredningen icke tagit hänsyn till de framdeles uppkommande pensionsutgifter,

som staten komme att ikläda sig vid ett genomförande av utredningens

förslag. Ej heller har utredningen ansett sig kunna uppskatta de

direkta utgifter för staten, som uppkomme därav, att vissa av de av utredningen

föreslagna civila befattningshavarna syntes böra åläggas skyldighet

att i tjänsten bära uniform och att de civila handräckningsmännen enligt

gällande kollektivavtal vore berättigade till förmånen av fria arbetskläder.

Vid ett bedömande av återverkan på löneutgifterna av nu nämnda förhållanden

borde emellertid enligt utredningens uppfattning hänsyn tagas jämväl därtill;

att utredningen i de utförda kostnadsberäkningarna icke tagit hänsyn

till den omständigheten, att gifta beställningshavare tillhörande lönegraderna

Ma 1—Ma 3 efter en anställningstid av minst ett år vore berättigade att i

stället för fri inkvartering uppbära hyres- och ortstillägg, vars belopp rätt

väsentligt överstege det av utredningen beräknade värdet av den fria förläggningen.

Vid sidan av den av utredningen beräknade minskningen av löneutgifterna

kunna, enligt vad utredningen vidare framhållit, jämväl vissa andra besparingar

beräknas uppkomma vid ett genomförande av utredningens förslag.

Utredningen har bland annat räknat med en väsentlig minskning av den

årliga nyrekryteringen av fast anställt manskap, medförande minskning av

kostnaderna för rekrytering och för avskedspremier. Genom tillkomsten av

de av utredningen föreslagna överfurirsbestullningarna har också anslagsbehovet

till avskedspremier och anställning på civilanställningsstat beräknats

bliva minskat. Den sammanlagda utgiftsminskningen för här ifrågavarande

ändamål har beräknats till omkring 210 000 kronor.

Yttranden.

Överbefälhavaren har tillstyrkt förslaget örn ökning av antalet underofficerare

vid armén och i samband därmed stående minskning av antalet manskapsbeställningar.

Mot den föreslagna ökningen av kustartilleriets kontingent

av värnpliktiga har överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att

erinra. Överbefälhavaren har emellertid betecknat den av utredningen föreslagna

övergångstiden för genomförandet av utredningens förslag, fem år, såsom

mycket kort, då det gällde att upprätta en kår med över 20-årig tjänstetid.

Det vore sannolikt, att denna kår, då de vid tillsättandet relativt jämngamla

beställningshavarna närmade sig pensionsåldern, komme att genomgå

en kris. Till mildrande av en sådan syntes det lämpligt, att även äldre, förut

fast anställd personal finge anställas med tillgodoräknande av tidigare fullgjord

tjänst.

Det syntes vidare knappast lämpligt att redan nu binda sig vid en bestämd

övergångsplan. Kortare tid för övergången än fem år vore icke tänkbar. Däremot

kunde erfarenheten från de första övergångsåren giva vid handen, att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr Idel.

31

längre övergångstid kunde vara erforderlig. Vederbörande försvarsgrenschefer

borde därför givas friare händer än utredningen förutsatt, och borde

varje år inkomma med statförslag, varvid utredningens övergångstablå syntes

kunna tjäna som ledning.

Chefen för armén har, utöver vad i det föregående anförts, icke haft något

att erinra mot de av utredningen föreslagna manskapsstaterna och har jämväl

tillstyrkt inrättande av underofficersbeställningar i syfte att ytterligare

minska antalet fast anställt manskap.

Chefen för marinen har icke kunnat biträda utredningens förslag om minskning

av antalet manskapsbeställningar vid flottan redan för budgetåret

1944/45 i proportion till det antal nya civila befattningar, som inrättas. Frånsett

det förhållandet, att man icke utan vidare kunde utgå från att de angivna

befattningarna kunde besättas med civil personal — att t. ex. få sökande till

badmästarbefattningarna vid simhallen i Karlskrona med de löner, som av

utredningen föreslagits, förefölle skäligen osäkert — syntes utredningen icke

ha tagit hänsyn till att flottans manskaps- liksom övriga personalstater huvudsakligen

baserade sig på mobiliseringsbehovet ombord av stampersonal.

Marinchefen har i detta sammanhang erinrat örn att på mitt uppdrag förnyade

beräkningar verkställts rörande flottans personalbehov, innefattade i

en skrivelse den 25 november 1943 och en promemoria den 28 januari 1944.

På grundval av dessa beräkningar hade föreslagits en icke oväsentlig minskning

av manskapsstaterna. I förhållande till de av underbefälsutredningen

föreslagna staterna innebure förslaget ett något större antal furirer men

däremot färre meniga. På grund av vad sålunda anförts avstyrkte marinchefen

utredningens förslag till minskning av flottans manskapsstater.

Däremot har marinchefen biträtt utredningens förslag beträffande kustartilleriets

manskapsstater.

Marinchefen har slutligen anfört, att en tänkbar metod att begränsa den

kontingent fast anställt manskap, som årligen behövde antagas, vore att genom

förhöjda avskedspremier efter ytterligare rekapitulering öka de uttjänta

furirernas möjlighet i vissa fall att erhålla god försörjning i det civila livet.

Därigenom skulle intresset för längre tids kvarstående i tjänst kunna komma

att ökas. Med anledning därav föresloges, att utöver de nu i manskapsavlöningsreglementet

stipulerade avskedspremierna efter 6 respektive 9 år skulle

tillkomma avskedspremier efter 10, 11 och 12 års tjänst med respektive 1 000

kronor, 1 500 kronor och 4 000 kronor. De genom minskade utbildningskostnader

erhållna besparingarna bedömdes täcka kostnaderna för dessa premier.

Försvarets civilförvaltning har i anledning av utredningens förslag om utökning

av antalet underofficerare vid armén erinrat örn att en inom försvarsdepartementet

tillkallad utredningsman i en den 10 januari 1944 avgiven

promemoria angående vidgad användning av extra ordinarie anställningsform

för försvarsväsendets fast anställda personal framhållit, bland annat, att

i händelse av en ökning av antalet underofficerare det kunde övervägas att,

till förebyggande av minskad elasticitet i personalorganisationen, anställa

vissa underofficerare såsom extraordinarie befattningshavare. — De av ut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majlis proposition nr 143.

Departements
chefen.

redningen gjorda kostnadsberäkningarna syntes bygga på regelmässigt tilllämpade

normer. Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida den faktiska

besparingen å utgifter för förläggning bomme att uppgå till det beräknade

värdet av bostadsförmånen för beställningshavare i lönegraderna Ma 1—3.

Statskontoret har funnit det svårt att bedöma huruvida de av utredningen

gjorda beräkningarna — vid vilka hänsyn icke tagits till, å ena sidan statsverkets

kostnader för pensionering av de nya befattningshavarna och å andra

sidan nu utgående hyres- och ortstillägg å de befattningar å Ma-planen, vilka

skulle indragas — vore hållbara. Ämbetsverket ville emellertid framhålla,

att vid ett övervägande av den ekonomiska innebörden av det nu framlagda

förslaget icke finge förbises, att en utökning av antalet överfurirer och underofficerare

på det kontraktsanställda manskapets bekostnad syntes medföra

minskad elasticitet i personalorganisationen och därmed försvåra en eventuell

framtida beskärning av kadrerna.

F örsvarsväsendets underbefäls förbund har hälsat utredningens förslag örn

utökning av underofficerskadern med största tillfredsställelse. De svårigheter,

som för närvarande förelåge att rekrytera stamkadem av manskap vid

armén och som med all sannolikhet skulle komma att bliva bestående vid

oförändrad organisation i överensstämmelse med 1942 års försvarsbeslut, syntes

till en del kunna elimineras vid ett genomförande av utredningens förslag.

Likaså syntes benägenheten bland det bästa underbefälet att kvarstå i tjänst

komma att öka, därest befordringsmöjligheterna till och inom underofficersgraderna

förbättrades. Förbundet ville på dessa skäl understryka betydelsen

av att utredningens förslag i denna del bleve genomfört. Att utredningen

förordat, att utökningen av underofficerskadern skulle påbörjas först från

och med budgetåret 1945/46, syntes förbundet icke böra utesluta, att principbeslut

i frågan fattades redan under innevarande år. Mot av utredningen

föreslagna grunder för ordnande av övergången till de nya manskapsstaterna

hade förbundet intet att erinra. Minskningen av antalet furirsbeställningar

syntes visserligen i och för sig kunna genomföras i snabbare takt än den av

utredningen förordade, men det vore enligt förbundets uppfattning angeläget

att vidmakthålla befordringsmöjligheterna till och inom underbefälsgraderna

för de under år 1943 nyanställda volontären^ vilket icke syntes

kunna ske, örn reduceringen av antalet furirsbeställningar skedde snabbare

än utredningen föreslagit.

De förslag till manskapsstater vid de olika försvarsgrenarna, som i anslutning

till 1941 års försvarsutrednings förslag framlades i 1942 års försvarsproposition

och av riksdagen biträddes, inneburo avsevärda ökningar i förhållande

till de då befintliga manskapskadrerna. Redan vid förslagets framläggande

stod det klart, att manskapskadrernas utökning var förenad med

nackdelar ur olika synpunkter. Det avsevärda rekryteringsbehovet — vilket

vid genomförd organisation kan uppskattas till mellan 4 500 och 5 000 man

per år — måste sålunda, åtminstone under tider med god arbetstillgång på

den allmänna arbetsmarknaden, bliva svårt att tillgodose. Med hänsyn till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

att endast en del av det fast anställda manskapet beräknats kunna erhålla fortsatt

anställning inom försvaret efter kontraktstidens utgång, måste vidare den

årliga avgången av fast anställt manskap bliva avsevärd. Som följd härav

kunna ökade svårigheter beräknas uppkomma för samtliga avgående att erhålla

civilanställning. I enlighet med vad som förutsattes i försvarspropositionen

tillkallades därför år 1942 särskilda sakkunniga att verkställa utredningar

i berörda frågor. Utredningsarbetet har bedrivits inom två olika sakkunnigutredningar,

1942 års underbefälsutredning och 1942 års civilanställningssakkunniga.

Underbefälsutredningen har haft till uppgift att närmare

överväga vissa åtgärder i syfte att minska underbefälskadern, medan civilanställningssakkunniga

utrett frågor rörande manskapsrekryteringen och

civilanställningen. Samråd har ägt rum mellan de båda utredningarna.

1942 års underbefälsutredning har nu slutfört sitt uppdrag, medan civilanställningssakkunniga

— vilka den 1 februari 1944 avgivit betänkande med

förslag rörande manskapsrekryteringen och civilanställningsorganen — ännu

icke slutfört utredningen beträffande erforderliga civilanställningsåtgärder

i övrigt. Till frågan örn rekryterings- och civilanställningsorganen återkommer

jag i annat sammanhang. I det följande avser jag att taga ställning till

underbefälsutredningens förslag.

Underbefälsutredningen har framlagt förslag örn inrättande av ett antal

manskapsbeställningar med pensionsrätt i lönegraden Mb 1 vid armén och

kustartilleriet samt av ett antal nya befattningar för civil personal vid armén

och flottan. Utredningen har jämväl ifrågasatt en utökning av underofficerskadern

vid armén. Genom de föreslagna åtgärderna skulle enligt utredningens

förslag manskapsstaterna vid armén och marinen kunna icke oväsentligt reduceras.

Med hänsyn till förhållandena inom flygvapnet under dess uppsättningsperiod

har utredningen ansett sig icke kunna föreslå motsvarande åtgärder

inom nämnda försvarsgren. Att märka är för övrigt, att redan i försvarsbeslutet

förutsatts inrättande av ett icke ringa antal beställningar i lönegraden

Mb 1 vid flygvapnet.

I enlighet med givna direktiv har underbefälsutredningen jämväl undersökt,

huruvida värnpliktiga skulle kunna efter fullgjord värnpliktstjänstgöring

genom fortsatt frivillig tjänstgöring ersätta fast anställt manskap i värnpliktsutbildningen.

Utredningen har emellertid ansett sig icke kunna förorda anställande

av värnpliktiga såsom truppinstruktörer. Till denna uppfattning

kan jag ansluta mig. Av den verkställda utredningen synes nämligen tydligt

framgå, att förutsättningar för en rekrytering i erforderlig omfattning av en

truppinstruktörskader bland värnpliktiga, som kunna ifrågakomma för instruktörsverksamhet,

icke kunna beräknas föreligga. Det må nämnas, att vid en av

underbefälsutredningen verkställd enquéte bland värnpliktiga, som uttagits till

befälsutbildning vid armén, allenast 4 värnpliktiga av 2 983 tillfrågade förklarat

sig villiga att fortsätta värnpliktstjänstgöringen i de två år, som utredningen

ansett erforderliga för att syftet med truppinstruktörskaderns inrättande skulle

uppnås.

De av underbefälsutredningen framlagda förslagen rörande inrättande av

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143. 409 44 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

beställningar för långtjänstunderbeiäl viel armén och kustartilleriet och av

civila befattningar synas mig i huvudsak väl avvägda. Genom dessa åtgärder

skulle vinnas, förutom minskning av manskapskadrerna, en avsevärd besparing

i årskostnaderna för försvaret. Enär chefen för marinen icke ansett sig kunna

tillstyrka, att manskapskadern vid flottan minskas genom anställande av civil

personal i vissa befattningar, vill jag däremot icke för närvarande förorda,

att i angivet syfte inrättas civila befattningar vid flottan. Denna fråga synes

emellertid böra ägnas fortsatt uppmärksamhet inom marinledningen, sedan

närmare hållpunkter förebragts rörande flottans behov av fast anställt manskap

under fredstid.

Underbefälsutredningens förslag innebär, att vid armén skulle inrättas 903

beställningar för långt] änstunderbefäl — överfurirer — i lönegraden Mb 1,

medan antalet sådana beställningar vid kustartilleriet skulle utgöra 67. Ehuru

antalet beställningar lärer böra slutligt fastställas i vanlig ordning i samband

med prövningen av personalstaterna i övrigt för de olika budgetåren, anser jag

mig kunna i princip ansluta mig till underbefälsutredningens ifrågavarande

förslag.

I enlighet med vad arméchefen föreslagit synas emellertid överfurirsbeställningar

böra avses jämväl för en stridsvagnshantverkare vid Göta pansarlivgardes

kompani på Gotland samt för befattningarna såsom kasernfurir, hovslagare

och beridare vid ridskolan. Enligt de grunder som utredningen tilllämpat

bör antalet beställningar i lägre lönegrader vid Göta pansarlivgarde

kunna minskas med 1 i lönegraden Ma 3 och 1 i lönegraden Ma 1. I avsaknad

av närmare utredning kan jag däremot icke för närvarande bedöma, i vad mån

tillkomsten av överfurirsbeställningar vid ridskolan kan beräknas föranleda

minskning av antalet manskapsbeställningar vid truppförbanden. Jag återkommer

i det följande till en av arméchefen ifrågasatt ytterligare utökning

av antalet överfurirer.

Överfurirsbeställningarna böra som nämnts hänföras till lönegraden Mb 1

och bliva därmed förenade med pensionsrätt. Anledning synes mig icke föreligga

att, på sätt underbefälsförbundet föreslagit, hänföra en del beställningar till

högre lönegrad. De nya beställningarna böra avses för de av utredningen

angivna befattningarna jämte nyssberörda fyra ytterligare befattningar. Det

synes böra övervägas, huruvida icke på sätt överbefälhavaren föreslagit särskilda

bestämmelser, jämväl avseende redan befintliga beställningar i samma

lönegrad, böra meddelas örn vilka befattningar som skola upprätthållas av

långtjänstunderbefäl. I enlighet med underbefälsutredningens förslag böra

överfurirsbeställningarna rekryteras bland det fast anställda manskapet med

furirskompetens och tillsättas medelst konstitutorial, varvid bör krävas viss

tjänsteålder. Huruvida beställningarna under en övergångsperiod böra rekryteras

jämväl bland f. d. fast anställda synes böra ankomma på Kungl. Majit att

avgöra. Jag vill emellertid framhålla, att ett medgivande därtill skulle delvis

motväga syftet med beställningarnas inrättande. Ehuru jag delar utredningens

uppfattning, att överfurirsbeställningarna icke böra utnyttjas såsom passagegrad

i avvaktan på underofficersbefordran, ställer jag mig tveksam till utredningens

förslag, att till förhindrande härav den som mottagit befordran

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

till överfurir skulle avsäga sig möjligheten till underofficersbefordran. Det

lärer emellertid icke vara erforderligt att i detta sammanhang taga slutlig ställning

till denna fråga, vilken lärer ankomma på Kungl. Majit att avgöra. I

likhet med underbefälsutredningen anser jag icke, att nu bör övervägas någon

ändring av den för beställningshavare i lönegraden Mb 1 bestämda pensionsåldern,

55 år.

Yad härefter angår frågorna örn fast anställt manskaps ersättande å vissa

befattningar med civil personal har jag som nyss nämnts ansett mig icke för

närvarande kunna tillstyrka sådana åtgärder beträffande flottan. Enär utredningen

funnit sig icke kunna för närvarande föreslå inrättande i angivet syfte

av civila befattningar vid kustartilleriet, återstår alltså att pröva utredningens

förslag örn anställande av ytterligare civil personal vid armén.

Utredningens förslag i detta hänseende innebär, att för vissa angivna befattningar,

vilka för närvarande upprätthållas av fast anställt manskap, skulle

avses civil personal. Enligt utredningens beräkningar skulle för ändamålet

anställas 294 civila befattningshavare, varav 237 med avlöning enligt löneplanen

MEo i militära icke-ordinariereglementet och 57 med anställning enligt

kollektivavtal.

Förslaget har mött gensagor från olika håll såväl med avseende på frågan,

örn civil eller militär personal bör avses för ifrågavarande befattningar, som

ock beträffande lönegradsplaceringar och anställningsvillkor för de olika befattningarna.

Yad då först angår frågan, för vilka befattningar civil personal bör avses,

har chefen för armén i sitt yttrande framhållit, att för befattningarna såsom

vaktmästare vid skjutbana och såsom remontryttare lämpligen borde avses

överfurirer i stället för civila. Samma uppfattning har hävdats av överbefälhavaren,

som emellertid icke framställt något yrkande i denna fråga utan

endast uttalat, att största hänsyn borde tagas till försvarsgrenschefens åsikt

härutinnan.

De skäl, som anförts för att ifrågavarande skjutbanepersonal bör vara

militär, ha synts mig bärande, och jag förordar därför, att de civila 18 befattningar

i lönegraden MEo 5, som av utredningen föreslagits, utbytas mot

samma antal beställningar i lönegraden Mb 1. Det sammanlagda antalet överfurirer

vid armén skulle därigenom komma att uppgå till (903 + 4 + 18 =)

925.

Däremot kan jag icke biträda förslaget, att jämväl för remontryttarna skulle

avses överfurirsbeställningar. Till stöd för detta förslag har bland annat anförts,

att dessa befattningshavare i samband med utbildningen måste stå

under militärt kommando samt att remontdressyravdelningarna skola kunna

användas som demonstrationsobjekt i utbildningsarbetet och därför äro att

betrakta såsom rent militära förband. En olägenhet med utredningens förslag

anses även vara, att en del remonter skola ridas av officerare och underofficerare

samt att det icke ur disciplinär synpunkt kan anses lämpligt att i

en och samma utbildningsavdelning sammanföra militär och civil personal. Ett

bifall till ifrågavarande förslag skulle emellertid innebära, att till överfurirer

skulle befordras manskap utan furirskompetens. Åtskilliga av de för dessa befatt

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

■é

Kungl. Maj:ts proposition nr 148.

ningar lämpligaste torde nämligen sakna furirskola. Enär avsteg från de angivna

kompetensvillkoren icke bör ske, om detta ej är alldeles nödvändigt, och

jag icke funnit de för användande av militär personal i ifrågavarande befattningar

anförda skälen övertygande, anser jag mig böra ansluta mig till underbefälsutredningens

förslag, att för ändamålet skola inrättas civila befattningar i

lönegraden MEo 6. Mot de av utredningen tillämpade grunderna för beräkningen

av personalbehovet har jag intet att erinra.

Jämväl övriga av underbefälsutredningen föreslagna civila befattningar vid

armén synas böra inrättas med i betänkandet angiven löneställning, dock att biträde

åt regementskassör i enlighet med arméchefens och försvarets civilförvaltnings

förslag bör inplaceras i lönegrad MEo 4. Signalister vid försvarsväsendets

radioanstalt böra liksom övrig extra ordinarie personal vid anstalten hänföras

till civila icke-ordinariereglementet och inplaceras i lönegrad Eo 10. De

av arméchefen berörda olägenheterna beträffande anställande enligt kollektivavtal

av civila remontskötare synas mig böra närmare övervägas vid pågående

förhandlingar rörande anställningsvillkoren för arméns civila handräckningspersonal.

Underbefälsutredningen har föreslagit att, i syfte att ytterligare nedbringa

antalet manskapsbeställningar vid armén, antalet underofficersbeställningar

skulle icke oväsentligt utökas. Enär inga nya beställningar avses böra tillkomma

redan under budgetåret 1944/45, är det icke erforderligt att i detta

sammanhang taga slutlig ställning till ifrågavarande förslag, vilket emellertid

synes böra närmare övervägas vid prövningen av arméns personalbehov

för budgetåret 1945/46. Därvid bör, såsom försvarets civilförvaltning framhållit,

undersökas, huruvida en del av de ifrågasatta nytillkommande beställningarna

kunna göras extra ordinarie.

De av underbefälsutredningen anförda synpunkterna i fråga örn det

successiva genomförandet av utredningens förslag lia icke givit mig anledning

till erinran. För budgetåret 1944/45 böra alltså tillkomma det antal

överfurirsbeställningar, som av utredningen föreslagits, samt därutöver de

22 beställningar, som av mig i det föregående ytterligare tillstyrkts. I enlighet

härmed böra för nästa budgetår uppföras 303 sådana beställningar å arméns

personalförteckning och 21 beställningar å marinens personalförteckning.

Ehuru jag icke ännu tagit slutlig ställning till utredningens förslag rörande

utökning av underofficerskadern vid armén, torde det förslag till manskapsstater,

som av utredningen upprättats med utgångspunkt från att underofficersbeställningarna

tillkomma (bil. 2) kunna i huvudsak läggas till grund för

beräkningen av manskapsstaterna för nästa budgetår. Beträffande kustartilleriets

manskapskader har utredningen icke framlagt något utformat förslag. Enligt

vad jag under hand erfarit från marinledningen torde emellertid inrättandet

av föreslagna 21 överfurirsbeställningar böra motsvaras av en minskning i förhållande

till de av marinförvaltningen föreslagna manskapsstaterna för nästa

budgetår med 13 furirer, 8 korpraler och 32 meniga. Jag återkommer till dessa

frågor i samband med anmälan av arméns och marinens avlöningsanslag för

nästa budgetår.

Enligt de av underbefälsutredningen verkställda kostnadsberäkningarna

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

skulle den årliga besparingen efter genomförande av utredningens förslag

till inrättande av nya överfurirsbeställningar och civila befattningar uppgå

till i runt tal 985 000 kronor, varvid dock utredningen bortsett från

dé pensionsutgifter, som framdeles komma att uppstå på grund av förslagets

genomförande. Även med beaktande av nämnda utgifter ävensom av de

jämkningar i utredningens förslag, som av mig i det föregående föreslagits

och som medföra vissa kostnadsstegringar, torde de årliga besparingarna

komma att uppgå till avsevärda belopp. Såsom förut framhållits är det

emellertid främst andra skäl än de ekonomiska, som påkalla förslagens genomförande.

I enlighet med underbefälsutredningens förslag böra för nästa budgetår

tillkomma samtliga av mig förordade civila befattningar med undantag av

befattningarna för remontryttare och remontskötare, vilka i enlighet med utredningens

förslag böra tillkomma successivt. I särskild bilaga (bil. 3) ha angivits

de civila befattningar, som böra inrättas under budgetåret 1944/45.

Jag förutsätter, att befattningarna tillsättas tidigast den 1 oktober 1944.

Jag har för avsikt att vid anmälan av arméns avlöningsanslag för nästa

budgetår föreslå, att dessa befattningar — med undantag av signalistenka,

för vilka medel böra beräknas under försvarsstabens avlöningsanslag — uppföras

å arméns personalförteckning för icke-ordinarie personal.

Underbefälsutredningen har framhållit, att den av utredningen föreslagna

minskningen av antalet beställningar i lönegraden Ma 1 skall kompenseras

genom ökning av kustartilleriets värnpliktskontingent med 50 värnpliktiga

årligen. Häremot har överbefälhavaren förklarat sig icke ha något att erinra.

Ilen jämkning av antalet manskapsbeställningar, som av mig föreslagits för

nästa budgetår, torde dock icke kunna föranleda sådan ändring av tilldelningen

av värnpliktiga till marinen, att marinens anslag på grund därav kunna

nämnvärt påverkas.

I likhet med underbefälsutredningen anser jag, att det skulle vara önskvärt,

örn försvarets manskapsstater kunde ytterligare minskas. Jag förutsätter,

att de militära nryndiglieterna, med beaktande av de synpunkter som

utredningen i sådant hänseende anfört, närmare överväga dessa frågor och

framlägga de förslag, som må befinnas påkallade. Jämväl det av chefen för

marinen framlagda förslaget örn förhöjda avskedspremier efter 10—-12 års anställningstid

synes böra närmare övervägas, lämpligen i samband med be

dömandet av de inledningsvis antydda civilanställningsfrågorna.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att arméns och marinens manskapsstater skola utformas i

huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det föregående

anförts.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Koch.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1.

1942 års underbefälsutrednings förslag till manskapsstater vid armén vid inrättande av 903 beställningar för

långtjänstunderbefäl oell 294 befattningar för civil personal.

Förklaringar.

42 = antalet beställningar enligt 1942 års försvarsbeslut.

43

— = antalet beställningar under budgetåret 1943/44.

——— = av utredningen föroslagot antal beställningar under budgetåren 1944/45—1948/49.

Lönegrad Mb 1

Lönegrad Ma 3

Löne

grad

Sia 2

Löne

grad Ma 1

Truppförband

44

46

46

47

48

43

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

4K

45

46

47

48

49

44

45

46

47

48

49

44

45

46

47

48

49

44

45

46

47

48

49

Infanteriet

i i ........

6

10

14

16

18

99

99

95

95

95

90

87

47

47

47

47

44

40

40

107

107

98

89

80

80

80

I 2 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 3 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

X 4 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 5 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 6 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 7 ........

6

11

15

18

20

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 8 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 11 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 12 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 13 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 14 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 15 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 16 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

t 17 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 18 ........

6

10

14

16

18

86

8(5

82

82

82

78

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 19 ........

6

11

15

18

20

88

88

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 20 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

I 21 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

77

77

76

75

40

40

40

40

36

33

33

92

92

84

76

69

69

69

Kavalleriet.

K 1, K 3 \

och. K 4 /

18

33

45

54

58

209

196

185

175

165

155

145

195

195

170

145

120

100

84

390

410

300

200

161

161

161

Pansartrupperna.

P 1 ........

5

9

12

14

16

85

30

45

60

70

74

74

48

30

38

42

42

42

42

86

88

81

74

68

68

68

P 2 ........

6

11

16

19

22

105

75

84

90

90

90

90

60

60

60

52

52

52

52

110

140

120

100

82

82

82

P 3 ......:

6

11

16

19

22

105

85

90

90

90

90

90

60

50

52

52

52

52

52

110

110

100

90

82

82

82

P 4 ........

6

11

16

19

22

105

85

90

90

90

90

90

60

50

52

52

52

52

52

110

110

100

90

82

82

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Löne

grad Mb 1

Lönegrad Ma 3

Lönegrad Ma 2

Lönegrad Ma 1

Truppförband

44

45

4 6

47

48

43

44

45

46

47

48

43

44

46

46

47

48

43

44

45

46

47

48

45

46

47

48

49

42

44

45

46

47

48

49

A 2

44

45

46

47

48

49

42

44

45

46

47

48

49

Artilleriet.

Al ........

6

ii

15

18

20

85

85

79

79

79

76

73

65

65

65

65

58

51

44

130

130

119

108

96

96

96

A 2 ........

6

ii

15

18

20

85

85

79

79

79

76

73

65

65

65

65

58

51

44

130

130

119

108

96

96

96

A 3 ........

5

9

13

15

17

80

85

80

80

80

75

69

64

65

65

65

61

59

57

125

130

121

113

104

104

104

A 4 ........

6

11

15

18

20

85

85

79

79

79

76

73

65

65

65

65

58

51

44

130

130

119

108

96

96

96

A 5 ........

5

8

11

13

14

41

41

37

37

37

34

32

31

31

31

31

28

25

21

63

63

56

49

42

42

42

A 6 ........

5

9

13

15

17

80

95

80

80

80

75

69

64

90

64

64

61

59

57

125

180

125

113

104

104

104

A 7 ........

5

8

11

lo

14

50

42

42

42

42

42

41

41

37

37

37

35

35

35

80

80

74

68

62

62

62

A 8 ........

6

9

12

14

15

82

82

76

76

76

74

73

64

75

64

64

61

59

57

125

136

125

115

l.o6

106

106

A 9 ........

8

13

15

lii

17

80

—

40

55

69

69

69

64

—

30

45

57

57

57

125

—

125

115

104

104

104

Luftvärnet.

Lv 1........

6

11

15

18

20

104

104

100

100

100

95

91

68

75

68

68

68

64

60

146

146

137

129

121

121

121

Lv 2........

6

11

15

18

20

104

104

100

100

100

95

91

68

75

68

68

68

64

60

146

146

137

129

121

121

121

Lv 3........

6

11

15

18

21

lil

lil

107

107

107

102

98

75

75

75

75

72

69

66

165

165

156

147

139

139

139

Lv 4........

3

6

8

9

10

48

48

46

46

46

43

41

27

27

27

27

25

24

23

60

60

55

51

47

47

47

Lv 5........

3

6

8

9

10

48

48

46

46

46

43

41

27

27

27

27

25

24

23

60

60

55

51

47

47

47

Lv G........

3

6

8

9

10

48

48

46

46

46

43

41

27

27

27

27

25

24

23

60

60

55

51

47

47

47

Lv 7........

3

6

8

9

10

48

48

46

46

46

43

41

27

27

27

27

25

24

23

60

60

55

51

47

47

47

Ingenjörtrupperna.

Ing 1........

5

8

10

12

14

76

70

68

68

68

67

66

38

38

38

38

36

34

33

81

81

75

69

63

63

63

Ing 2........

5

8

10

12

14

76

70

68

68

68

67

66

38

38

38

38

36

34

33

81

81

75

69

63

63

63

Ing 3........

4

7

9

10

11

52

52

50

50

50

47

44

26

26

26

26

24

23

22

56

56

51

46

42

42

42

Signaltrupperna.

SI..........

8

14

19

24

28

145

135

130

130

130

120 |110

79

79

79

79

73

67

61

155

155

130

110

100

100

100

Tr ängtrupperna.

TI ........

8

15

21

2G

31

140

100

ilo

119

119

119

119

73

70

68

66

64

63

62

164

164

150

137

124

124

124

T 2 ........

7

14

20

24

28

140

100

110

121

121

121

121

73

70

68

66

65

64

63

164

164

152

140

128

128

128

T 3 ........

7

13

18

22

26

140

100

110

123

123

123

123

73

70

68

67

66

65

64

164

164

152

141

130

130

130

T 4 ........

7

14

20

24

28

110

100

110

121

121

121

121

73

70

68

66

65

64

63

164

164

152

140

128

128

128

Tygtrupperna.

Tyg 1—Tyg 3

2

4

6

6

6

27

18

25

23

21

21

21

Intendenturtrnpperna.

Int 1—Int 3

3

3

3

3

3

38

38

35

35

35

35

35

Tnfanteriskjutskolan.

s. s.........

3

Kungl. Majda proposition nr 143.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 2.

1942 års underbefälsutrednings förslag till manskapsstater rid armén yid inrättande ar — förutom beställningar för

långtjänstunderbefäl och befattningar för civil personal — 177 beställningar för underofficerare.

Förklaringar.

42 = antalet beställningar enligt 1942 års försvarsbeslut.

43

jj = antalet beställningar under budgetåret 1943/44.

44 48

——— = av utredningen föreslaget antal beställningar under budgetåren 1944/45 —1948/49.

Lönegrad Mb 1

Lönegrad Ma 3

Lönegrad Ma 2

Lönegrad

Ma 1

Truppförband

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

48

45

46

47

48

49

42

44

45

4H

47

48

49

42

44

45

46

47

48

49

42

44

45

46

47

48

49

Infanteriet.

i i........

6

10

14

16

18

99

99

95

94

93

S7

82

47

47

47

47

43

38

38

107

107

96

85

74

74

74

I 2 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 3 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 4 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I B ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 6 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 7 ........

6

11

15

18

20

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

I 8 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 11 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 12 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 13 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 14 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 15 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 16 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 17 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 18 ........

6

10

14

16

18

86

86

82

81

80

75

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 19 ........

6

11

15

18

20

88

88

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 20 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

I 21 ........

5

9

12

14

16

86

80

77

76

75

73

70

40

40

40

40

35

31

31

92

92

82

72

63

63

63

Kavalleriet

Kl, K 3 \

och K 4 J

18

33

45

54

58

209

196

185

173

161

149

|136

195

195

169

144

117

96

80

390

410

297

193

150

150

150

Kungl. Majlis proposition nr 143.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sami. Nr 143. 4#» u

Lönegrad Mb 1

Lönegrad Ma 3

Lönegrad Ma 2

Lönegrad Ma 1

Truppförband

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

48

43

44

45

46

47

48

45

46

47

48

49

42

44

45

46

47

48

49

42

44

45

46

47

48

49

42

44

45

46

47

48

49

Pansartrupperna.

pi ........

5

9

12

14

16

85

30

45

60

70

72

72

48

30

38

41

41

41

41

86

88

80

72

65

65

65

P 2 ........

6

11

16

19

22

105

75

84

90

89

88

87

60

60

60

52

52

51

51

no

140

119

98

79

79

79

P 3 ........

6

11

16

19

22

105

85

90

90

89

88

87

60

50

52

52

52

51

51

Ilo

110

99

88

79

79

79

P 4 ........

6

11

16

19

22

105

85

90

90

89

88

87

60

50

52

52

52

51

51

Ilo

110

99

88

79

79

79

Artilleriet.

Al ........

6

11

15

18

20

85

85

79

78

77

73

69

65

65

65

65

58

50

43

130

130

118

105

91

91

91

A 2 ........

6

11

15

18

20

85

85

79

78

77

73

69

65

65

65

65

58

50

43

130

130

118

105

91

91

91

A 3 ........

5

9

13

15

17

80

85

80

79

78

72

65

64

65

65

65

60

57

55

125

130

120

110

99

99

99

A 4 ........

6

11

15

18

20

85

85

79

78

77

73

69

65

65

65

65

58

50

43

130

130

118

105

91

91

91

A 5 ........

5

8

11

13

14

41

41

37

37

37

34

31

31

31

31

31

28

24

20

63

63

56

48

40

40

40

A 6 ........

5

9

13

15

17

80

95

80

79

78

72

65

64

90

64

64

60

57

55

125

180

124

110

99

99

99

A 7 ........

5

8

11

13

14

50

42

42

42

42

41

39

41

37

37

37

35

34

34

80

80

74

67

60

60

60

A 8 ........

6

9

12

14

15

82

82

76

75

74

71

69

64

75

64

64

60

57

55

125

136

124

112

101

101

101

A 9 ........

8

13

15

16

17

80

—

40

55

65

65

65

64

—

30

45

55

55

55

125

—

124

112

99

99

99

Luftvärnet.

Lv 1........

6

11

15

18

20

104

104

100

100

99

93

88

68

75

68

68

68

63

59

146

146

136

127

118

118

118

Lv 2........

6

11

15

18

20

104

104

100

100

99

93

88

68

75

68

68

68

63

59

146

146

136

127

118

118

118

Lv 3........

6

11

15

18

21

lil

lil

107

107

106

100

95

75

75

75

75

72

68

65

165

165

154

144

135

135

135

3

6

8

9

10

48

48

46

46

46

43

40

27

27

27

27

25

23

22

60

60

55

50

45

45

45

Lv 5........

3

G

8

9

10

48

48

46

46

46

43

40

27

27

27

27

25

23

22

60

60

55

50

45

45

45

3

6

8

9

10

48

48

46

46

46

43

40

27

27

27

27

25

23

22

60

60

55

50

45

45

45

Lv 7........

3

6

8

9

10

48

48

46

46

46

43

40

27

27

27

27

25

23

22

60

60

55

50

45

45

45

Trängtrupperna.

TI ........

8

15

21

26

31

140

100

110

118

117

116

115

73

70

68

66

63

61

60

164

164

148

133

118

118

118

T 2 ........

7

14

20

24

28

140

100

110

120

119

118

117

73

70

68

66

64

62

61

164

164

150

136

122

122

122

T 3 ........

7

13

18

22

26

140

100

110

122

121

120

119

73

70

68

67

65

63

62

164

164

150

137

124

124

124

T 4 ........

7

14

20

24

28

140

100

110

120

119

118

117

73

70

68

66

64

62

61

164

164

150

136

122

122

122

Anni. För truppslag (truppförband), som ej upptagits i denna tablå, äro staterna desamma som angivits i Tablå A.

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1944. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Bilaga 3.

Förslag lill nya befattningar för civil personal vid försvarsväsendets radioanstalt oell armén för budgetåret 1944/45.

Befattning

Lönegrad

FRA

Armé-

staben

II

12

13

14

15

16

17

18

lil

112

T13

lii

115

lie

117

118

119

120

121

Kl

K3

K4

Pl

P2

P3

1’4

Biträde åt rege- mentskassör . .

MEo 4

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

l

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Bemontryttare 1. .

Bemontskötare . .

Signalist 2 ......

MEo 6

f Anställning ]

i tåligt i

[kollektivavtal J

Eo 10

17

lif

25

-

—

—

—

Hovslagare 8 ....

MEo 5

2

—

—

1 Fördelas till tjänstgöring å respektive kavalleriregementen av chefen för armén.

2 Avsedda att ersätta 17 å signalregementets stat uppförda, till försvarsväsendets radioanstalt kommenderade

3 Avsedda att ersätta 2 från Al kommenderade hovslagarbeställningsmän vid arméstabens stall.

furirer.

Befattning

Lönegrad

Al

A2

A3

A4

A5

A6

A7

A8

A9

Lvl

Lv2

Lv8

Lv4

Lv5

Lv6

Lv7

Ingi

Ilig 2

Inga

St

Tl

T 2

T 3

T4

Biträde åt rege- mentskassör . .

MEo 4

1

1

1

1

1

1

1

1

1

1

l

1

1

1

1

i

1

1

1

1

1

1

1

1

Bemontryttare . .

MEo 6

5

5

—

5

4

—

—

—

—

—

—

—

...

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Kungl. Maj:ts proposition nr 143.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:273 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående rationell yrkesutbildning inom skogsbruket m. m. s. 12 i texten
  2. SU 1944:133 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag för budgetåret 1944145 under fjärde huvudtiteln jämte i ämnet väckta mo s. 61 i texten
  3. SU 1944:118 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående inrättande av beställningar för längtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet m. rn. s. 1 i texten