Angående reglering av sockernäringen i riket m. m
1944-03-10 · 53 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 48 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:195, Angående reglering av sockernäringen i riket m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. m.; given Stockholms slott
den 10 mars 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10
mars 1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp.
Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med år 1932
lia dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien tillförsäkrats
ensamrätt i fråga örn införsel av socker mot skyldighet att vid inköp
av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna priser och
bestämmelser. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien täckning
av de med sockertillverkningen förbundna kostnaderna, mot det att
sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina på grund av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta SveriBihang
till riksdagens protokoll 1941. I sand. Nr V.)''>.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
ges sockerfabriksaktiebolag. Under år 1936 inträdde en förändring såtillvida,
att Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag uppgick i Svenska socker - fabriksaktiebolaget. De nuvarande bestämmelserna, grundade å ett kontrakt
mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit i överensstämmelse med
beslut av 1943 års riksdag (prop. nr 188; r. skr. nr 187) och gälla för tiden
till och nied den 31 juli 1944.
De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.
Genom förordning den 16 april 1943 (nr 197) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 juli 1943, givits förlängd giltighet för
tiden till och med den 31 juli 1944. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Detta stadgande har
dock ej avseende å transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor
provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Jämlikt
1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering av införselförbjudna
varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen nr
252/1935, har stadgandet ej heller avseende å uppläggning i frihamn. Den,
åt vilken Kungl. Majit överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav. Vara, som
på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas, må, därest
densamma icke är enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel att anse såsom
olovligen införd, åter utföras, under de villkor och i den ordning, som
tullstadgan föreskriver.
Gällande kontrakt med Svenska soekerfabriksaktiebolaget innehåller följande.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr lilJ.
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
sockel*, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsattes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter liksom
rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
2 §•
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1943 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt skall
utgöra 4 kronor 50 öre.
I betodlingskontrakten skall intagas en erinran örn den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn till
sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär att
förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån förändrats.
Bolaget åtager sig alt iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga örn täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.
3 §.
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga belodlingskontrakt
för 1943 med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven
förbindelse, enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönerna
1943 och bestridande av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser
skola av bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda
nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall
bolaget innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §•
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj :t fastställas.
Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom hos
Kungl. Maj:!.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
5 §.
För räkenskapsåret 1 augusti 1943—31 juli 1944 är bolaget gentemot
staten redovisningsskyldig! för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten alt — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. bär nedan — svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning och försäljning liavda kostnader.
Därvid skola särskilt nedan angivna grunder iakttagas.
1 morn. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
körsel, vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader
mot det att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,22 öre för varje
under räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir
bestående oavsett produktionens storlek.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under
avskrivningar skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkningen,
kolkranen, cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet
å respektive konton.
Skulle under tiden 10 mars 1943—31 juli 1944 sådana förändringar beträffande
en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda i priseller
lönehänseende, som i fråga örn höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång i
summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,22 öre. Såsom exempel på sådan
stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan män, att därigenom, jämlikt
uppgörelse den 19 december 1942 mellan svenska arbetsgivareföreningen och
landsorganisationen eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest
vidtagas, så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda
summa av 17,22 öre.
I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erliålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verkställas
för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.
1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få dessa
kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna och
alltså omfattas av statsgarantien.
Det förutsättes, att den under 1940 tillämpade utdelningen lill bolagets aktieägare
ej får höjas.
2 mom. Beträffande de värden, vårtid lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1944, skall gälla, att raken
-
Kungl. May.ts proposition nr 19Ö.
5
skapsårets drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller nied den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager och
lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse lår debiteras sockerrörelsen
med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1944 lill
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1944 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktions!ond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, alt rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Majit utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. — Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd
och bolaget rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna
å förnödenheter eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren
i övrigt för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,
skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
3 morn. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1943/44 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldig!, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskall och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Ä andra sidan
skal! under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avset t för åtel - nedskrivning av del på ovan angivet siitt beräknade värdet å utgående soc
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 1U5.
kerlager, vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma pris
som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen; dock att den betmassa,
som frigöres vid saftstationen i Ängelholm, därigenom att vissa betodlare
i Halland erhålla torrsnitsel från Hasslarp, fortfarande skall redovisas i sockerrörelsen.
5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp ej ingår
bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är örn ränteinkomst till sock er rör el sens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
ali nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.
7 morn. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse örn
beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Örn å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Majit
alt med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
G §•
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Majit tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det
material, som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
7
Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj :t uppdragit
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla sagda
myndighet.
8 §■
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden och
bolaget, skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan Kungl.
Maj:t. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen tvistefråga,
åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en särskild
delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska och sakkunniga
personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att vissa tvistefrågor
kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom är bestämt
i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9 §.
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1943 till och
med den 31 juli 1944 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
I brev till generaltullstyrelsen den 16 april 1943 angående åtgärder till
sockerbetsodlingens uppehållande (SFS nr 198) har Kungl. Majit tillkännagivit,
att Kungl. Majit a Svenska sockerfabriksaktiebolaget föi tiden
från och med den 1 augusti 1943 till och med den 31 juli 1944 överlåtit rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vissa bestämmelser rörande betarbetarlöner för år 1943 m. m.
Enligt den förbindelse (jfr SFS nr 198/1943), som jämlikt förenämnda
kontrakts 3 § skall avfordras betodlare, åligger det sådan odlare dels
att vid användning under 1943 av lejd arbetskraft för sockerbetors skötsel
eller upptagning, där ej gällande kollektivavtal örn dylikt arbete är tillämpligt
eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning enligt de i kollektivavtalet
stadgade bestämmelser, betala vissa i förbindelsen angivna arbetslöner,
dels ock alt till täckande av kostnader, som sockernämnden bar att
bestrida, under 1943 till nämnden erlägga en avgift av — enligt Kungl.
Majits bestämmande — intill 3 kronor 50 öre för varje uppmätt hektar av
odlarens sockerbetsodling sagda år. Nyssnämnda arbetslöner lia i förbindelsen
bestämis sålunda, att lör sommarskötseln skall utgå ei sättning enligt följande
grundpris: för första hackningen 25 öre per 100 sträckfamnar, för gall
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
ringen 79 öre per 100 sträckfamnar, för häcklingen närmast efter gallringen
42 öre per 100 sträckfamnar och för varje av arbetsgivaren påfordrad annan
hackning 23 öre per 100 sträckfamnar, dock att, därest ingen hackning sker
före gallringen, priset för den senare höjes till 96 öre per 100 sträckfamnar.
Arbetarna garanteras utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln
av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning och
hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet
som två och betalas med 101 öre per 100 sträckfamnar. Nu nämnda siffror
äro grundpris, vartill på grund av plantantalet tillägg eller avdrag utgår
enligt vissa bestämmelser. För upptagningen skall utgå ackord per 400
sträckfamnar med minst: för arbete verkställt före den 25 oktober 6 kronor
80 öre, för arbete verkställt från och med den 25 oktober till och med den
9 november 7 kronor 35 öre, för arbete verkställt från och med den 10 november
8 kronor 40 öre, dock att beträffande arbetare, som fullgjort åtaget
arbete, totalersättningen alltid skall utgöra minst 7 kronor 35 öre per 400
sträckfamnar. Härutöver skall för upptagningen betalas ett kvantitetstilllägg
av 6 öre per 400 sträckfamnar för varje 1 000-tal kilogram per hektar,
varmed skörden å egendomen överstiger 280 decilon avräknade sockerbetor
per hektar.
Beträffande vissa betodlare gälla andra bestämmelser. Sålunda skall för
betodlare a Gotland och för de betodlare, som teckna betodlingskontrakt
med Mörbylånga råsockerfabrik, ackordet utgöra för sommarskötsel minst
102 kronor respektive 109 kronor per tunnland och för upptagningen 112
kronor respektive 105 kronor per tunnland. Härutöver skall för upptagningen
i bada fallen betalas ett kvantitetstillägg av 4 öre per 400 sträckfamnar för
varje 1 000-tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger
250 deciton hetor per hektar Helackordet för dessa betodlare skall alltså i
båda fallen vara minst 214 kronor jämte kvantitetstillägg i förekommande
lall. Avdragen för icke fullgjord första hackning skall i dessa fall vara 4
kronor respektive 5 kronor och för icke fullgjord sista hackning 14 kronor
respektive 15 kronor, allt per tunnland.
bör samtliga betodlare gäller, att kvantitetstillägg skall utbetalas senast
tre veckor efter kampanjens slut vid vederbörande fabrik. Om arbetare genom
styrkt sjukdom eller annat laga förfall är förhindrad slutföra åtaget
arbete om minst 3 200 sträckfamnar skall kvantitetstillägg utgå till respektive
arbetare i proportion till upptagen areal. Betodlare skall, sedan leveransen
av sockerbetor för året avslutats, för betarbetare som så påfordrar förete
skriftlig, av Svenska sockerfabriksaktiebolaget tillhandahållen uppgift å sin
medelskörd av sockerbetor under året.
Bestämmelse örn skyldighet för sockerindustrien att avfordra betodlarna
sådan förbindelse, varom nyss nämnts, infördes första gången 1934. Stadgandet
tillkom för att hindra underbetalning av arbetskraften samtidigt med
att betodlarna genom det statliga ingripandet erhöllo viss prisgaranti. De
betarbetarna i förbindelsen tillförsäkrade lönerna ha årligen undergått vissa
förhöjningar, svarande mot bestämmelserna i gällande kollektivavtal.
Kungl. Maj:ts proposition nr 19ö.
9
Under tiden 1934—1940 gällde även ett åtagande för sockerindustrien att
bestrida 50 procent av kostnaderna för statens sockernämnd. Från och med
budgetåret 1940/41 bekostas sockernämndens verksamhet helt av statsmedel.
För ändamålet har riksdagen anvisat för budgetåret 1941/42 under elfte
huvudtiteln ett förslagsanslag av 50 000 kronor samt för vartdera av budgetåren
1942/43 och 1943/44 under nionde huvudtiteln ett förslagsanslag av
45 000 kronor. För budgetåret 1944/45 har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
äskat ett belopp av likaledes 45 000 kronor.
Löneförhållandena inom sockerbetsodlingen 1944.
Rörande sommarskötsel och upptagning av sockerbetor m. m. under 1944
gäller en efter förhandlingar mellan vederbörande lantarbetsgivarorganisationer
och lantarbetarorganisationer i januari 1944 träffad överenskommelse
rörande nytt kollektivavtal. Enligt detta skall i huvudsak tillämpas följande.
För sommarskötseln är bestämt ett grundpris av 25 öre för första hackningen,
79 öre för gallringen, 42 öre för hackningen närmast efter gallringen
och 23 öre för varje av arbetsgivaren påfordrad annan hackning, allt
per 100 sträckfamnar, dock att, därest ingen hackning sker före gallringen,
priset för den senare höjes till 96 öre per 100 sträckfamnar. Motsvarande ersättningar
för 1 000 meter utgöra 1 krona 40 öre, 4 kronor 43 öre, 2 kronor 36
öre, 1 krona 29 öre och 5 kronor 39 öre. För 1944 års sockerbetskampanj garanteras
arbetarna utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln av
sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning och hackning
närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet som
två och betalas med 101 öre per 100 sträckfamnar eller 5 kronor 67 öre per
1 000 meter. Förenämnda grundpris är vid ett avstånd av 25 cm mellan plantorna
i raden beräknat efter 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar eller
3 300 plantor för 1 000 meter. Tillägg till eller avdrag från grundpriset skall
göras med hänsyn till det plantantal, som gallringsarbetet givit till resultat.
Sålunda utgår tillägg, som ökar med 1 krona 50 öre för varje tusental plantor
utöver 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar upp till ett antal av 46 000
plantor men över detta antal återigen minskar med 1 krona 50 öre per 1 000
plantor. Avdrag sker för plantantal understigande 38 000 med 1 krona 50
öre för vartdera av de tre första tusentalen plantor och därefter med 3 kronor
för tusental, allt per 6 400 sträckfamnar. — För upptagning av sockerbetor
utgår ersättning per 400 sträckfamnar med 6 kronor 80 öre för arbete
verkställt före den 25 oktober, med 7 kronor 35 öre för tiden därefter till och
med den 9 november samt med 8 kronor 65 öre för tiden därefter, dock
att beträffande arbetare, som fullgjort åtaget arbete, totalersättningen alltid
skall utgöra minst 7 kronor 35 öre per 400 sträckfamnar. Motsvarande ersättningar
lier t 000 meter skola utgöra 9 kronor 54 öre, 10 kronor 31 öre och
12 kronor 14 öre.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 19J.
Till arbetare, som utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å
överenskommen areal, dock minst 3 200 sträckfamnar eller 5 500 meter, eller
— där uppgörelse örn viss areal ej föreligger — upptagit minst samma
areal, utgår för verkställt upptagningsarbete s. k. kvantitetstillägg med 8
öre per 400 sträckfamnar eller 11,2 öre per 1 000 meter för varje fullt 1 000- tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger 28 000 kilogram
betor per hektar. Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller annat
laga förfall är förhindrad fullgöra åtaget arbete, skall kvantitetstillägget utgå
i proportion till upptagen areal. För den areal, där plantantalet enligt gårdens
före upptagningen verkställda uppmätning överstiger 46 000 per 6 400 sträckfamnar
eller 4 030 per 1 000 meter, skall upptagare —- därest arbetsgivare
påfordrat större plantantal än det nämnda — vara berättigad till en extra
ersättning av 50 öre per 400 sträckfamnar eller 70,2 öre per 1 000 meter.
Kvinnliga arbetare, som å egendomen utföra annat fortlöpande arbete, lia
rätt till eventuellt kvantitetstillägg oavsett omfånget av upptagningsarbetet.
Örn den s. k. »smutsprocentens» inverkan på kvantitetstillägget gälla särskilda
bestämmelser.
I år gälla kollektivavtalets bestämmelser jämväl betodlare på Gotland och
odlare på Öland anslutna till Mörbylånga råsockerfabrik.
Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1943.
Såsom förut nämnts lia statsmakterna för odlingsåren 1932—1943 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa angivna
priser och bestämmelser.
Vad särskilt angår betpriset har under tiden 1932—1939 enligt överenskommelser
mellan sockerbolaget och betodlarna i huvudsak gällt den regel,
att till grund för beräkning av betpriset för visst år .skulle läggas medelpriset
å 1 kilogram krossad melis (K 5) enligt Svenska sockerfabriksaktiebolagets
priskurant vid försäljning till engrossister under tiden den 1 mars det
år, betorna odlats, till den 28 februari nästföljande år, sedan därifrån dragits
den i noteringen ingående engrosrabatten, utgörande 4 procent av bruttopriset.
Det sålunda framräknade effektiva krossmelispriset skulle utgöra
grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram sockerbetor med 16 procent
sockerhalt skulle priset utgöra 7 gånger nämnda grundtal (grundpriset).
För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsockerhalten skulle betpriset
röna ett tillägg eller avdrag med Vibo av grundpriset. Till följd av statsmakternas
åtgärder bade för 1932—1939 års betodling denna regel örn betprisets
fastställande kompletterats med ett stadgande av innebörd, att odlaren
— oberoende av sockerprisets eventuella växlingar — garanterades ett
visst lägsta pris för betorna, under förutsättning att han avlämnade sådan
förbindelse rörande betarbetarlöner som förut omnämnts. Ifrågavarande minimipris,
som för 1932 års odling sattes till 2 kronor 30 öre för 100 kilogram
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
betor med 16 procent sockerlialt, undergick senare höjning och utgjorde för
1938 och 1939 års odlingar 2 kronor 70 öre. För 1940 års odling tillämpades
en ny beräkningsgrund av innebörd att priset på sockerbetor skulle bestämmas
med hänsyn till variationerna i medelheklarskörden. För 1941 års odling
bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
till 4 kronor 10 öre, därest den totala uppmätta hetarealen uppgick till
eller översteg 85 procent av 1940 års odling, och till 3 kronor 80 öre vid en
uppmätt areal understigande 85 procent av samma odling. Beträffande 1942
och 1943 års odling bestämdes grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med
16 procent sockerhalt till 4 kronor 50 öre.
Rörande betareal, betskörd och betpris m. m. under den tid, införselmonopol
å socker varit gällande, torde följande uppgifter få meddelas.
1
! Kampanjår
|
Betareal
för hela
riket
Skörderesultat
Betpris, öre
per deciton
Betskörd, inköpt
vikt
Hela | Deciton
riket, per
ton j hektar
Socker-
halt
%
Grund- pris för
16 %
betor
Tillägg
för
socker-
halt
Extra
tillägg
Tillhopa
'' 1932/33 ....
''40 681
1549 398
380
16-95
230-00
13-66
243-66
1933/34 ....
50 574
1839 914
364
18-16
225-00
30-38
—
255-38
1934/35 ....
50 572
1861939
368
16-39
225-00
5-48
—
23048
1935/36 ....
50 640
1865 930
369
17-52
225-00
21-38
4-00
250-38
1936/37 ....
51368
1799 565
350
18-19
225-00
30-80
12-00
267-80
1937/38 ....
55 241
2 076 740
376
18-11
255-00
33-00
—
288-63
1938/39 ....
50 760
1 834 081
361
17-58
270-00
26-66
—
296-66
1939/40 ....
50 750
1902 212
375
17-69
270-00
28-52
298-52
1940/41 ....
54 439
1859 635
341
17-82
310-00
35-26
345-26
1941/42 ....
53 403
1 843 680
345
18-07
410-00
53-04
463-04
1942/43 ....
53 255
1733 660
325
16-89
450-00
25-03
475-03
! 1943/44 ....
50 335
1868 260
371
17-10
450-00
30-80
_
480-80
Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren
uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.
Tillverkat Tillverkad
Kainpanjar råsocker, ton raffinad, ton
1932/33 .................... 233 593 228 398
1933/34 .................... 304 310 250 738
1934/35 .................... 270 063 251 488
1935/36 .................... 293 053 262 659
1936/37 .................... 298 278 258 093
1937/38 .................... 345 428 292 127
1938/39 .................... 292 359 272 764
1939/40 .................... 308 411 343 727
1940/41 .................... 300 263 263 782
1941/42 .................... 308 162 262 650
1942/43 .................... 263 996 237 237
1943/44 .................... 290 880 269 700
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Försäljningen av socker inom riket m. m.
Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantprisema å övriga
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å K 5 åtföljdes
av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter. Priset
å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter världsmarknaden,
varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort ej behövde tilllämpas
än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår av följande tablå
varierat under de olika monopolåren.
Monopolåret Fastställda mlnimipriset å K 5
7* 1932—28/2 1933 .................. 31 öre per kg
i u 1933—28/, 1934 (31 öre per kg för tiden 7s—:3l/b 1933
|30 öre per kg därefter
1 3 1934—2S/2 1935 .................. 30 öre per kg
V» 1935—29/''a 1936.................. 30 öre per kg
i/3 i936—28/2 1937 (31 öre per kg för tiden »/s—20/n 1936
^30 öre per kg därefter
»/s 1937—28/''a 1938 .................. 32 öre per kg
7s 1938—29/s 1940 .................. 32 öre per kg
Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen förbundna
kostnaderna — viss förräntning av bolagets eget kapital däri inräknad
— mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt för sina på grund av sockertillverkningen
erhållna inkomster. Det har förutsatts, att priserna skola
av Kungl. Maj:t så avvägas, att den staten åvilande garantien principiellt
och i stort sett infrias genom bolagets sockerförsäljningar, en princip som
emellertid under det senaste året, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke
ansetts böra följas.
Rörande de under monopoltiden faktiskt tillämpade priserna å socker av
de viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.
Priskurantprisema i öre per kg enligt
Tidsperiod sockerbolagets noteringar
Krossmelis Bitsocker Toppsocker
28/2
1932-
,28/g
1932 ..............
.............. 31
37
38
29/s
1932—
•13/9
1932 ...............
.............. 32
38
39
14/9
1932—
■s73
1933 ...............
.............. 31
37
38
76
1933-
■76
1933 ...............
.............. 30
36
37
8 6
1933-
• 8/9
1933 ...............
37
38
Kungl. Mctj.ts proposition nr 195.
13
Tidsperiod
9ja
1933—ia/9
1933
20/o
1933—22/n
1933
2S/ll
1933—22/i
1934
28/l
1934— G/s
1934
7*
1934—99 a
1936
73
1936—19/n
1936
20/n 1936—27i
1937
28/j,
1937—21/4
1939
82/4
1939— 3/b
1939
7»
1939—23/t
1939
24/,
1939—30/7
1939
Sl/7
1939— 6/i2
1939
7/l2
1939—Si/s
1940
7*
1940—28/3
1941
73
1941— 4/n 1941
5/n 1941—12/7
1942
13/7
1942—
Priskurantpriserna i öre per kg enligt
sockerbolagets noteringar
Krossmelis Bitsocker Toppsocker
.. 32 38 39
38
31
30
31
30
31
30
32
33
34
33
32
34
38
41
45
49
37
36
37
36
37
36
38
39
40
39
38
40
44
47
51
55
37
38
37
38
37
39
40
41
40
39
41
45
48
52
56
Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker lia under de senaste räkenskapsåren,
ett vart omfattande tiden från och med 1 augusti ena året till
och med 31 juli nästa år, uppgått till följande myckenheter.
1935/36 .............................. 273.835 ton
1936/37 .............................. 270 106 »
1937/38 .............................. 271 812 »
1938/39 .............................. 293 221 »
1939/40 .............................. 326 387 »
1940/41 .............................. 252 023 »
1941/42 .............................. 245 954 »
1942/43 .............................. 264 555. »
Den sammanlagda förbrukningen i Sverige av socker kan uppskattas till
normalt ungefär 270 000 ton per år. Den för året 1938/39 angivna siffran
innebär en ökad expedition av drygt 20 000 ton, till stor del förorsakad av
vissa av kristidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika förekommo
i än större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagets försäljning avsocker
under femmånadersperioden augusti—december 1939 med icke mindre
än cirka 40 000 ton översteg den för samma månader normala försäljningen.
Lagringsköpen fortforo in på året 1940, till dess ransonering infördes
den 10 april sistnämnda år. Sedan den 3 november 1940 ingår även sirap i
ransoneringen. Vid ransoneringen har man utgått ifrån en beräknad raffinadförbrukning
av omkring 250 000 lon per år.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr lito.
Statens sockernämnds verksamhet m. m.
Sedan Kungl. Majit den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Majit den 10 maj
1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända till
efterrättelse från oell med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll statens
sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt den
nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska sockerbolagets
verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att behandla
lönetvister mellan betodlare och betarbetare m. m. ävensom, enligt särskild
författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar för
utförande av lastningsanordningar för sockerbetor.
I skrivelse den 1 mars 1944 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.
I skrivelsen har nämnden till en början upptagit en redogörelse för
sin granskning av socker b olagets verksamhet för verksamhetsåren
1941/42 och 1942/43. Härutinnan anlöres följande.
Sockerbolagets verksamhet i vad den avser sockerrörelsen och dess biprodukter
samt statens förhållande därtill regleras för åren 1939/40—1943/44
genom av riksdagen årligen godkända kontrakt mellan .staten och bolaget,
innebärande bland annat, att staten svarar för täckning av bolagets kostnader
för sockrets och dess biprodukters tillverkning och försäljning inklusive
— frånsett det sist angivna året — visst vinstbelopp (kapitalränta), mot det
att bolaget är redovisningsskyldigt för sina inkomster å samma rörelse, allt
enligt vissa i kontrakten närmare angivna bestämmelser. Frånsett de två
första åren lia avtalens giltighet begränsats till ett år, men ha efter förhandlingar
årligen förnyats, varje gång med vissa ändringar, som förestavats
av det senast gångna kontraktsårets erfarenheter. De ursprungliga bestämmelserna
ändrades sålunda i 1941 års kontrakt bland annat så, att
vissa fasta kostnadsposter utbrötos ur statsgarantien och fastlåstes vid ett
visst fixerat belopp per kilogram tillverkat råsocker oavsett tillverkningens
storlek. I 1942 års kontrakt medgavs en viss höjning i den sålunda låsta
kostnadsposten, beroende på den genom krisen förorsakade kostnadsstegringen
å löner och material. 1942 års bestämmelser ändrades ytterligare i
1943 års kontrakt, huvudsakligen innebärande att i den låsta posten inkluderades
förutom de tidigare däri ingående kostnadsposterna flertalet av bolagets
övriga kostnader ävensom förräntning av bolagets eget kapital (vinst).
I samband härmed höjdes den låsta kostnadsposten från 5,22 till 17,22 öre
per kilogram tillverkat råsocker, siffran kaserad dels på en råsockertillverkning
av 272 000 ton eller samma som i 1941 och 1942 års avtal, dels på
löne- och kostnadsnivån per den 1 november 1942, alltså före prisstoppet.
Utanför den låsta posten kommo huvudsakligen alt ligga sådana på förhand
mera svårfixerbara kostnader såsom betkostnader, bränsleutgifter, emballage,
räntor och frakter. Det för närvarande gällande kontraktet, avseende
verksamhetsåret 1943/44, upphör att gälla den 31 juli 1944, dock med vissa
övergångsstadganden rörande lagerdispositioner och lagervärderingar samt
rörande salupriset å utgående sockerlager.
Kunyl. May.ts proposition nr J9ö.
15
Nämndens enligt dess instruktion viktigaste uppgift — den att utöva fortlöpande
tillsyn över sockerbolagets verksamhet i vad denna beröres av gällande
kontrakt — har av nämnden utförts efter enahanda grunder, som omnämnts
i nämndens tidigare verksamhetsberättelser. Nämnden har sålunda
ägnat särskild uppmärksamhet åt frågor rörande tillämpningen av bestämmelsenia
i 5 i; i kontraktet, avseende bolagets redovisningsskyldighet för
sina inkomster samt statens åtagande att svara för täckning av bolagets
kostnader. I sådant syfte har nämnden tagit del av styrelsens protokoll
samt genom auktoriserad revisor och en biträdande revisor fortlöpande genomgått
och granskat såväl huvudkontorets som fabrikernas räkenskaper,
varvid tillsetts, att de olika kostnadsposterna påförts riktiga konti, så alt ej
sockerrörelsen kommit att påföras kostnader, vilka rätteligen bort drabba bolagets
utanför sockerrörelsen liggande verksamhet. Resultatet av granskningsarbetet
har framlagts för nämnden i form av rapporter och ingående analyser
av bolagets balans- samt vinst- och förlusträkningar. Härigenom ävensom
ur handlingar i övrigt berörande sockerrörelsen och dess biprodukter,
genom fortlöpande överläggningar med bolagets ledning, genom förhandsinformationer
samt genom inspektion av fabriker har nämnden följt och bildat
sig en uppfattning örn de viktigare affärshändelserna. Slutligen har
nämnden för fullgörande av sitt åliggande jämlikt S 5 e i instruktionen liksom
de föregående åren genom periodvis upprättade räkenskapssammandrag
för huvudkontor och fabriker ävensom genom kalkyler och kostnadsberäkningar
för den ej tilländalupna tiden av kontraktsåret följt tillverkningskostnaderna
och dessas förändringar i fråga om socker och dess biprodukter.
Då bolagets senast föreliggande bokslut och verksamhetsberättelse avser tiden
V» 1942—:;1/t 1943, har nämndens granskningsarbete under det gångna
kalenderåret huvudsakligen kommit att omfatta denna tidsperiod.
De allmänna betingelserna för bedrivandet av bolagets verksamhet under
här ifrågavarande verksamhetsår lia i vad först angår betkampanjen på
grund av otjänliga väderleksförhållanden varit ogynnsamma. Betarealen 1942
var visserligen i det närmaste lika stor som närmast föregående år eller
53 255 hektar. Skörden per hektar blev däremot väsentligt sämre eller 32 538
kg mot 34 524 kg föregående år. Den inköpta och den avverkade betkvantiteten
utgjorde resp. 1 733 660 och 1 707 170 ton. Sockerhalten blev den lägsta
under de senaste åtta åren eller endast 16,89 procent och smutsprocenten
ovanligt hög eller 1,53 procent, innebärande ökade frakter och försvårat
fabrikationsarbete. Den erhållna råsockerkvantiteten utgjorde endast 263 996
ton mot 308 162 lon föregående år, innebärande således en minskning under
året med cirka 15 procent vid endast oväsentligt minskade betkvantiteter.
Den tillverkade råsockermängden motsvarade en raffinadkvantitet å endast
cirka 244 900 ton. Det för året gällandet betpriset för 16-procentiga betor utgjorde
4 kronor 50 öre per deciton, inkluderande en höjning under året med
40 öre per deciton.
Beträffande själva sockertillverkningen har i likhet med vad fallet var
verksamhetsåret 1941/42 statens garanti icke omfattat kostnadsposterna underhåll,
avskrivningar, skatter till stat och kommun och lill bolagets fria
disposition stående medel, vilka kostnadsposter bolaget självt haft alt täcka
mot det att bolaget oavselt produktionens storlek fått tillgodoräkna sig 5,22
öre för värjo under räkenskapsåret tillverkat kilogram råsocker. Beträffande
hithörande poster har därför nämndens granskningsverksamhet kunnat inskränka
sig lill all tillse, alt icke kostnadsposter av denna ari kommit att
påföras andra konti inom sockerrörelsen. Beträffande övriga icke låsta kostnadsposter
liksom beträffande bolagets verksamhet i övrigt har nämndens
opaginerad Kontrollera mot PDF
lö
Kungl. Maj:ts proposition nr 1UÖ.
granskningsarbete lortgått efter samma linjer, sorn angivits i tidigare berättelser.
Nämnden har sålunda i görligaste mån sökt hålla de statsgaranterade
kostnaderna nere, tillsett alt icke sammanblandning ägt runi mellan sockerrörelsens
kostnader och kostnader, hänförande sig till andra bolagets rörelser,
liggande utanför sockerregleringen, varjämte nämnden föranstaltat om
utredningar och undersökningar rörande olika sidor i bolagets ekonomiska
och industriella verksamhet. Dylika undersökningar och utredningar ha sålunda
på nämndens initiativ verkställts rörande priset å betfrö, rörande omkostnaderna,
reklamkostnader, influtna hyror och vägavgifter m. m. Härjämte
lia utredningar verkställts rörande över- och undervikter vid fabrikerna
och dessas orsaker ävensom rörande frågan i dess helhet, huru viktsmängden
å råsocker skall bestämmas, rörande normallagrens dagsvärden vid
ingången i statsreglering^! den 1 augusti 1939, rörande råsockervolvmens bestämmande
i 1941/42 och 1942/43 års bokslut, rörande paketemballagets ersättande
nied billigare förpackningar ävensom rörande de ekonomiska konsekvenserna
av sockerförsäljning netto i stället för brutto för netto, m. fl.
De sålunda verkställda undersökningarna och utredningarna ävensom granskningen
i övrigt av bolagets räkenskaper och verksamhet lia föranlett, att icke
obetydliga belopp kunnat gottskrivas statsregleringen.
Såsom resultat av den ovan berörda utredningen rörande över- och undervikter
vid fabrikerna har nämnden och bolaget enat sig örn vissa principer
för bestämmandet av den råsockerkvantitet, som skall ligga lill grund för
beräkningen av det belopp, bolaget enligt avtalets 5 § 1 mom. äger tillgodoräkna
sig för täckandet av vissa fasta kostnader. Med tillämpandet av dessa
principer och med användandet av de i föregående verksamhetsberättelse
angivna grunderna för kristidskvaliteternas omräknande i råsocker i avtalets
mening har nämnden medgivit, att de under verksamhetsåren 1941/42 och
1942/43 tillverkade råsockerkvantiteterna finge beräknas utgöra respektive
3 081 623 och 2 639 964 deciton. Vissa smärre belopp ha härigenom kunnat
gottskrivas statsregleringen.
Under året har reglerats ett vid ett av bruken framkommet betydande underskott
i råsockerlagret. Efter ingående undersökningar och efter besök vid
bruket har så långt görligt ådagalagts, att den övervägande delen av underskottet.
som enligt all sannolikhet uppkommit till följd av vissa fel å den
använda vågen, hänför sig till tiden före statsregleringen. Härigenom har
denna kunnat gottskrivas ett belopp å 260 180 kronor.
Den under de båda första statsreglerade åren 1939/40 och 1940/41 gällande
statliga skattegarantien har vidare under verksamhetsåret definitivt avvecklats.
Vid den slutliga avräkningen av skattekostnaderna i enlighet med den
mellan nämnden och bolaget träffade och av Kungl. Majit den 17 juli 1942
godkända överenskommelsen har statsregleringen härvid kunnat gottskrivas
med 250 706 kronor.
Beträffande bolagets under året havda kostnader lia materialier och förnödenheter
underlegat granskning beträffande inköp, förbrukning och lagerhållning.
Av de olika förnödenheterna har nämnden givetvis ägnat särskild
uppmärksamhet åt de större och betydelsefullare såsom bränsle, kalksten,
betfrö och emballage. Beträffande bränslet har bolaget i stor utsträckning
nödgats övergå från kol till det betydligt dyrare ved- och torvbränslet, vilket
härjämte medfört betydande extra kostnader för dessa bränslesorters transport,
lagring och hantering. — Kalkstenen, vilken nästan uteslutande inköpes
från närstående företag, företer under året en mindre prisstegring men har
icke debiterats sockerrörelsen till högre pris än som betalas av andra utomstående
större köpare. — Beträffande slutligen emballagekostnaderna lia
dessa under krisåren företett en fortgående och betydande kostnadsstegring,
Kungl. Majlis proposition nr 195.
17
beroende dels på den ökade övergången till paketemballage, dels på att förkrigstidens
bomulls- och jutesäckar på grund av krisutvecklingen måst ersättas
med papperssäckar, för vilka någon debitering icke kunnat påföras
kunderna. På nämndens initiativ och i prisförbilligande syfte ha undersökningar
verkställts för paketemballagets ersättande med påsar och införandet
av andra förpackningsenheter än de nuvarande. Samtidigt har undersökning
verkställts rörande de ekonomiska konsekvenserna av försäljning netto i stället
för såsom hittills brutto för netto. Frågorna äro alltjämt föremål för överväganden
mellan nämnden och bolaget.
Lönekostnaderna ha granskats vid såväl huvudkontor som fabriker och
har därvid tillsetts, att sådana löneutgifter icke påförts lönekontot, vilka rätteligen
bort påföras låsta konti eller konti, liggande utanför sockerrörelsen.
Ingående har vidare granskats bolagets havda allmänna omkostnader vid
såväl huvudkontor som fabriker. Utredningar ha verkställts rörande kontot
påförda gåvor, bidrag, understöd, kostnader för kontorsmaskiner och kontorsinventarier
samt reklamkostnader, och har härefter efter överenskommelse
med bolagets ledning vissa återföringar kunnat ske, vilka gottskrivits
statsregleringen.
Bolagets sjötransporter av kalksten samt av råsocker och raffinad lia huvudsakligen
ägt rum medelst egna eller dotterbolags båtar. Vid granskning
av fraktsatserna bär nämnden kunnat konstatera, att de egna fraktdebiteringarna
i regel varit lägre än de, som påförts sockerrörelsen av främmande
båtar. Fraktkostnaderna ha under året väsentligt ökats, men är kostnadsstegringen
huvudsakligen att hänföra till förskjutningen i syltningsperioderna,
den ökade raffinadförsäljningen och ökningen under året av den ciflevererade
raffinadkvantiteten.
Nämnden har med uppmärksamhet följt den fortgående nyinvesteringen
av kapital i nya rörelsegrenar, liggande utanför sockerrörelsen, varigenom
ökade räntekostnader kunna komma att påvila statsregleringen. Den ökade
kapitalinvesteringen under året har likväl i det väsentliga föranletts av dels
nödvändigheten av att trygga bränsleanskaffningen, dels bolagets åtgärder
för ett mera fullständigt utnyttjande av sockernäringens avfalls- och biprodukter.
A andra sidan har likviden för de av bolaget till statens järnvägar
försålda järnvägarna medfört ett minskat kapitalbehov för sidorörelse.
Av de utanför sockerrörelsen liggande rörelsegrenarna har tillverkningen
av fodercellulosa under året nedlagts, varemot vid ett antal bruk tillkommit
betydande torkanläggningar ävensom anläggningar för ensilering av betmassa.
Vid bolagets omfattande anläggningar vid Flås myr för tillverkning av
frästorv från egen mosse har under året tillverkningen kommit i gång och
leveranser till bruken ägt rum. Enligt 1942 års avtal finge dylik vid sockerfabrikationen
använd torv debiteras sockerrörelsen med högst eli pris, som
efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar kunde anses motsvara billigaste
inköpspris för annat inhemskt bränsle än kol. Då i 1943 års avtal
jämförelsepriset ändrats till att avse maskintorv, hade bolaget hemställt, att
samma beräkningsgrund finge användas jämväl beträffande leveranserna
året 1942/43. Sedan bränslekommissionen och priskontrollnämnden häröver
avgivit yttrande, har Kungl. Majit på nämndens hemställan förklarat hinder
ej möta för nämnden att beträffande vid sockerfabrikationen under närmaste
verksamhetsår använd torv från av bolaget ägd mosse tillämpa enahanda
prisberäkningsgrunder, sorn medgivits i 1943 års avtal.
Den av livsmedelskommissionen anbefallda bcredskapslagringen av socker
har under året föranlett en kostnad av 181 653 kronor och 15 öre. Samma kostnader
de tre närmast föregående åren lia utgjort respektive 218 096, 243 244
och 189 808 kronor och lia påförts sockerrörelsens fraktkoslnadskonto.
Ililianq lill riksdagens protokoll 19-tt. 1 sami. Nr U)ö. 2
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Importen av socker från Danmark, de ökade produktionskostnaderna och
det i förhållande till dessa senare låga sockerpriset hade under året föranlett
en stark ansvällning av bolagets bankskulder med ty åtföljande kraftigt ökade
räntekostnader. För nedbringande av dessa senare, vilka i sin helhet påvila
statsregleringen, har, efter det nämnden anmält kreditfrågan för Kungl.
Majit, under det gångna verksamhetsåret en överenskommelse träffats mellan
riksbanken och bolaget, innebärande att riksbanken skall tillhandahålla
bolaget den kredit å för närvarande intill 75 miljoner kronor, som av nämnda
orsaker vore erforderlig och som täckes av statens garanti enligt statsavtalen.
Bolaget äger för detta ändamål hos riksbanken diskontera växlar till
ett diskonto av 1 procent p. a. och till belopp, som vid varje tid kunna anses
erforderliga för täckande av det närmaste halvårets förutsebara behov. Då
det totala beloppet av den vid varje tillfälle diskonterade växeln ej behöver
tagas i anspråk, innestå!- överskottet å särskild räkning hos riksbanken mot
samma ränta, som bolaget har att erlägga för växelkrediten. Vid bokslutstillfället
den 31 juli 1943 hade bolaget hos riksbanken en växelskuld å
75 376 884 kronor, k särskild räkning hade bolaget jämlikt ovan innestående
ett tillgodohavande av storlek, att bolagets saldoskuld till riksbanken enligt
balansräkningen utgjorde 34 774 921 kronor. Genom den träffade överenskommelsen
har en räntebesparing ernåtts med 2 procent.
Beträffande lagerrekonstruktionen har nämnden och bolaget enat sig örn
att rekonstruktionsprincipen ej vore tillämplig i fråga om materialier och
förnödenheter, vilka efter utrangering försålts såsom skrot, ty dylika försäljningar
torde icke ha något samband med sockerrörelsen. Förefintliga dylika
rekonstruktionsfonder komma därför att krediteras statsregleringen. Beträffande
lagerrekonstruktionen i övrigt har från bolagets sida framhållits, att
det anser bestämmelserna i avtalets 5 § 2 mom. ej längre odelat tillämpliga
beträffande redovisningen av årskostnaderna för sådana materialier och förnödenheter,
vilka innefattas i den enligt avtalets 5 § 1 mom. låsta kostnadsposten.
Bolaget anser sig därför äga full frihet att i sin balans värdesätta
dessa materialier och förnödenheter så, som det finner för bolaget lämpligt
och önskvärt. Förutsättningen härför är likväl, att de per den 31 juli 1943
förefintliga varukvantiteterna låsas. Bolaget har därför hemställt, att nämnden
och bolaget måtte enas om att per nyssnämnda dag till kvantiteten fastställa
de materialier och förnödenheter, som sockerrörelsen skall återställa
för att fylla ut förefintliga brister i normallagret av här ifrågavarande förnödenheter.
Frågan förutsätter omfattande utredningar och har därför tillsvidare
lämnats öppen.
Sockerbolagets bokslut för verksamhetsåret 1 augusti 1942—31 juli 1943
företer, sedan det av riksdagen för kostnader i samband med sockerregleringen
anvisade anslaget å 19 500 000 kronor tagits i anspråk och sedan bolagets
kostnader för sockerrörelsen blivit täckta och den bolaget enligt kontraktet
tillerkända vinsten å sockerrörelsen blivit redovisad, en förlust å statsregleringens
konto å 2 093 449 kronor 72 öre. Beloppet utgör sålunda en bolagets
fordran å staten per den 31 juli 1943. Samma fordran vid verksamhetsårets
början den 1 augusti 1942 utgjorde 2 412 004 kronor 96 öre. Då kontot under
året krediterats för den av statskontoret gjorda inbetalningen 19 500 000
kronor ävensom för ovan omnämnda korrigeringar för diverse kostnadsposter,
undervikt å råsockerlager och regleringen av skatteutgifterna m. m. med
sammanlagt 779 763 kronor 18 öre, bär alltså å sockerrörelsen under året
uppkommit en förlust å 19 961 207 kronor 94 öre, utgörande det kostnadsbelopp,
vilket icke kunnat täckas av årets inkomster å försäljningen av
socker och dess biprodukter. Orsaken härtill är givetvis densamma, som
angavs i föregående årsberättelse, nämligen att sockerpriset icke fått höjas i
samma mån, som priserna för betornas inköp och förädling stigit. Det balan
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
19
serade skuldbeloppet 2 093 449 kronor 72 öre kommer likväl att minskas
med visst belopp, representerande återförda kostnader, vilka kunnat gottskrivas
statsregleringen först i innevarande års räkenskaper. Nämndens
granskning av sockerbolagets verksamhet och räkenskaper bär vidare ännu ej
slutförts för det år, som bokförings m ä s s i g t avslutas den 31 juli 1943, varför
här kunna framkomma poster, som kunna komma att ytterligare nedbringa
det ovan angivna underskottet.
Beträffande verksamhetsåret den 1 augusti 1943—31 juli 1944 har nämnden
anfört följande.
Betodlingen har i motsats till vad fallet var föregående år utvecklat sig
övervägande gynnsamt. Arealen blev visserligen på grund av vissa nied betteckningen
sammanhängande förhållanden icke oväsentligt mindre än föregående
år eller 50 335 hektar, men skörden per hektar väsentligt bättre eller
37 117 kilogram. Den inköpta och den avverkade betkvantiteten utgjorde
resp. 1 868 260 och 1 842 080 ton. Sockerhalten var förhållandevis låg 17,10 %>
och smutsprocenten hög eller 1,40 procent. Råsockermängden blev trots den
minskade arealen 290 880 ton mot 263 996 ton föregående år, alltså en
ökning med cirka 26 900 ton trots en med cirka 2 900 hektar eller 5,5 procent
minskad betareal, en följd av det ökade arealutbytet och den förbättrade
sockerhalten. Den tillverkade råsockermängden motsvarar en raffinadkvantitet
å cirka 269 700 ton.
Resultatet av 1943 års betodling måste alltså anses såsom tillfredsställande.
Svårare är givetvis att redan nu göra bestämda uttalanden rörande årets
sockertillverkning och dess ekonomiska slutresultat. Råsockerkampanjen är
emellertid numera avlutad och bokslut föreligger per den 31 december 1943.
Nämnden har härjämte genom förhandskalkyler och kostnadssammanställningar
sökt bilda sig en uppfattning örn det sannolika utfallet av årets sockerrörelse.
Beträffande raffinadtillverkningens omfattning torde den, som
nämnts, vid raffinering av hela årsproduktionen av råsocker komma att utgöra
cirka 270 000 ton, vilket vid nuvarande ransonering innebär en något
ökad lagerhållning. Av tillverkningskostnaderna torde betutgiften komma
att förete viss stegring på grund av betornas högre sockerhalt. Enligt gällande
av statsmakterna godkända regler utgjorde betpriset under år 1943
oförändrat 4 kronor 50 öre per deciton 16-procentiga betor, vartill för den högre
sockerhalten kom 30,94 öre mot 25,03 öre föregående år. Betpriset har således
under året visserligen ökats med 5,91 öre per deciton eller med cirka
1 121 000 kronor. Betkostnaden i öre per kilogram råsocker räknat torde däremot
på grund av att inga ändringar företagits i grundpriset bliva praktiskt
taget oförändrad. Motsvarande stegring föregående år utgjorde på grund av
det då med 40 öre per deciton stegrade grundpriset cirka 2 172 000 kronor
eller 0,81 öre per kg tillverkat råsockel och 0,88 öre per kg framställd raffinad.
Genom 1943 års avtal har vidare den låsta posten utvidgats att avse flertalet
av sockerrörelsens tillverknings- och försäljningskostnader. 1 samband härmed
höjdes den låsta posten från 5.92 till 17,22 öre flir varje under räkenskapsåret
tillverkat kilogram råsocker. Sockerrörelsen kommer sålunda icke att
kunna tillgodogöra sig den genom den ökade sockerproduktionen föranledda
nedgången i de under den låsta posten ingående fasta kostnaderna, vilket
givetvis innebär en fördyring ehuru för närvarande svår att angiva i absoluta
tal. Av övriga icke låsta kostnadsposter torde huvudsakligen bränslekostnaderna
komma att förete stegringar, beroende på sämre kolkvaliteter och ökad
övergång lill ved- och torveldning.
Gestaltningen av sockerindustriens tillverkningskostnader under stnlsregleringsperioden
räknat lier kilogram tillverkad vara, framgår av sammanställning
här nedan, där det första statsregleringsårcls kostnader satts =
100. Siffrorna belysa kostnadsutvecklingen lier deciton tillverkad raffinad.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
1939/40
1940/41
1941/42
1942/43
Betkostnad ..........................
100
117-5
149-3
168-0
Materialier ..........................
100
124-6
152-8
168-3
Direkta arbetslöner ..................
100
117-8
Illo
125-7
Löner till funktionärer och anställda ..
100
121-7
134-9
162-1
Bränsle..............................
100
143-0
127-2
159-2
Underhåll............................
100
148-4
123-4
144-3
Avskrivningar........................
100
122-7
150-3
158-3
Pensioner och pensionsavgifter........
100
123-3
130-2
155''8
Frakter och försäkr. för socker........
100
144-3
153-4
164-8
Skatter..............................
100
65-7
78-3
87-4
Räntor..............................
100
—
633-3
967-7
Försäljningskostnader ................
100
125''7
132-8
138-9
Kapitalränta ........................
100
130-3
1311
145''4
Övriga ..............................
100
116-7
131-4
182-3
Disponerade medel enligt avtalet......
100
133-3
183-3
216-7
Summa kostnader
Härav:
100
121-2
139-8
159-5
Betkostnad ........................
100
117-5
149-3
168-0
Övriga kostnader ..................
Tillverkning =
100
125-3
129-0
1500
Råsocker ton......................
308 411
300 263
308 162
263 996
Raffinad ton ......................
343 727
263 782
262 650
237 237
Kostnadssammanställningen ovan är densamma, som lämnades i föregående
verksamhetsberättelse, givetvis kompletterad med senaste årets siffror, och
de där lämnade kommentarerna till kostnadsförändringarna äro i huvudsak
tillämpliga även för 1942/43 års siffror. Betkostnaden har under perioden
ökats med 68 procent, kostnaderna i övrigt med 50 procent. Totalt ha sockrets
tillverkningskostnader ökats med 59,5 procent. Vid kostnadsbedömandet
bör emellertid, som även framhölls i föregående berättelse, icke bortses
från, att det i tabellen ovan valda basåret representerar en ovanligt stor raffinadproduktion,
343 727 ton, varför alla fasta kostnader detta år jämväl
voro osedvanligt låga. Verksamhetsåret 1942/43 företer åter exceptionellt låga
siffror för tillverkningsmängden för såväl råsocker som raffinad, respektive
263 996 och 237 237 ton, vilken låga tillverkning givetvis påverkat de fasta
kostnaderna i stigande riktning.
Differensen mellan tillverkningskostnaderna och bolagets medelförsäljningspris
belyses av nedanstående siffror, även här med året 1939/40 såsom
basår.
1939/40
1940/41
1941/42
1942/43
Betkostnad ..........................
100
117-5
149-3
168-0
övriga tillverkningskostnader..........
100
125-3
129-0
150-0
Summa tillverkningskostnad..........
100
121-2
139-8
159-5
Medelförsäljningspris
100
113-4
125-9
139-6
Kungl. Majlis proposition nr 195.
21
Försäljningsprisen ha som synes icke följt kostnadsstegringen, och differensen
mellan dem har för varje år ökats. Även för innevarande verksamhetsår
1943/44 synes denna tendens komma att fortgå, då tillverkningskostnaderna
även detta år synas komma att ökas, ehuru icke så markerat som
tidigare år, medan försäljningspriset förblivit oförändrat alltsedan den 13
juli 1942.
Rörande nämndens befattning med frågor angående
tvister mellan odlare och arbetare om löner samt
rörande den s. k. betavgiften har nämnden yttrat.
Enligt såväl nu gällande som tidigare kontrakt mellan staten och sockerbolaget
har det ålegat varje betodlare att till statens sockernämnd avgiva
förbindelse, enligt vilken betodlaren åtog sig dels att erlägga viss lägsta betalning
för betornas skötsel och upptagning, dels ock att för täckande av
vissa kostnader erlägga en avgift för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling.
De genom avgifterna erhållna medlen, vilka genom sockerbolagets
försorg skulle innehållas å odlarens betlikvider samt redovisas till
sockernämnden, skulle enligt bestämmande av Kungl. Majit användas till
vissa kostnader, som betodlingen i gemen kunde ha gagn av såsom kontroll
vid betleveranser, försöksverksamhet på sockerbetsodlingens område e. d.
Den för 1942 års betodling ifrågakommande betavgiften blev av Kungl.
Majit den 28 augusti 1942 fastställd till 3 kronor för varje uppmätt hektar
av varje betodlares odling 1942. Sockerbolaget inlevererade den 10 mars
1943 till sockernämnden avgiftsmedel för år 1942 med tillhopa 159 986 kronor
7 öre. Då av 1941 års betavgiftsmedel resterade 8 155 kronor 87 öre, stod
för fördelning under år 1943 tillgängligt ett belopp av 168 141 kronor 94 öre.
Av sistnämnda belopp bemyndigade Kungl. Majit den 30 juni 1943 statens
sockernämnd att till bestridande av utgifter till betodlingens gagn till följande
föreningar utbetala nedan angivna belopp:
Sveriges betodlares centralförening .................. kronor 142 890: 51
Gotlands betodlareförening u. p. a................... » 9 880:28
Västergötlands betodlareförening u. p. a............. » 1321:98
Östergötlands betodlareförening .................... » 5 249: 17
Ölands betodlareförening .................... »______8 800: —
Summa kronor 168 141:94.
Sedan sistnämnda belopp utanordnats till respektive sammanslutningar,
ha 1942 års betavgiftsmedel helt disponerats.
Enligt § 3 i nu gällande kontrakt mellan staten och sockerbolaget åligger
det betodlare att förbinda sig att till sockernämnden erlägga en avgift av intill
3 kronor 50 öre för varje uppmätt hektar av odlingen. Den 20 augusti
1943 fastställde Kungl. Majit betavgiften till sist sagda belopp. Avgifterna
lia i vanlig ordning inkasserats av sockerbolaget, som kommer att vid utgången
av innevarande månad lill sockernämnden inleverera de influtna avgiftsmedlen.
Enligt från bolaget under hand erhållen preliminär uppgift
komma dessa medel att uppgå till cirka 176 000 kronor, vilket belopp sålunda
kommer att stå tillgängligt till fördelning innevarande år.
Såsom nyss erinrats, åligger det värjo betodlare, som (inskar erhålla det
bestämda betpriset, alt i lill sockernämnden avgiven förbindelse åtaga sig att
för betornas skötsel och upptagning till den lejda arbetskraften utgiva ersättning
enligt i förbindelsen närmare angivna grunder. Erhåller betarbetaren
icke ersättning enligt berörda bestämmelser, är betodlaren enligt ifrågavarande
förbindelse pliktig alf, där lian ej inom viss av statens sockernämnd
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
förelagd tid styrker sig ha till betarbetaren betalt vad som felas, efter anmodan
av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande ersättningen
jämte ränta.
Liksom under åren 1941 och 1942 vidtog sockernämnden till 1943 års betkampanj
åtgärder (bland annat annonsering i ett stort antal ortstidningar)
för att bland den inom betodlingen sysselsatta lejda arbetskraften sprida
ökad kännedom örn förefintliga möjligheter att hos nämnden inhämta upplysningar
angående den ersättning, som enligt odlarnas förbindelse till nämnden
skall utgå för utfört betarbete, ävensom att påkalla nämndens bistånd
för utfående av utebliven ersättning för dylikt arbete. Från betarbetarhåll
har man också i icke ringa utsträckning begagnat sig av dessa möjligheter.
Antalet hos nämnden under året gjorda förfrågningar i ämnet, övervägande
flertalet gällande kvantitetslillägg för betupptagning, har uppgått till cirka
600. Under odlingsåret har ett antal tvistefrågor rörande betarbetarlöner
hänskjutits till nämnden. Under tiden 1 mars—31 juli 1943 uppgingo tvisterna
till 6 och för tiden därefter, d. v. s. huvudsakligen beträffande tiden
för arbetet med betornas upptagning 1943, har antalet dylika till nämnden
hänskjutna lönetvister varit ett sextiotal. Av ifrågavarande ärenden har övervägande
antalet blivit av nämnden slutligt prövat. Ett mindre antal ärenden
är beroende på utredning. Till jämförelse må nämnas, att under åren 1941
och 1942 antalet dylika lönetvister inför nämnden uppgingo till ett hundratal
respektive ett sjuttiotal.
Beträffande utlämnande av bidrag och lån till lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor vid
enskilda järnvägar har sockernämnden anfört följande.
Såsom framgår av sockernämndens skrivelse till statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet den 18 februari 1943 med berättelse över nämndens
verksamhet under det den 31 juli 1942 tilländalupna verksamhetsåret,
hade nämnden till sitt förfogande för statsbidrag år 1942 till betlastningsanordningar
ett belopp av 231 530 kronor. Summan av de för nämnda år
slutligt utanordnade statsbidragen uppgick till 140 775 kronor, varjämte
35 000 kronor enligt Kungl. Maj:ts brev den 10 juli 1942 anvisades till betlastningsanordning
vid den av statens järnvägar trafikerade Lunds östra
station. Den till år 1943 kvarstående behållningen uppgick alltså till 55 755
kronor. Vidare anvisade 1943 års riksdag för ifrågavarande ändamål å driftbudgeten
under nionde huvudtiteln ett reservationsanslag av 150 000 kronor.
Sockernämnden har alltså till bidrag till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor år 1943 haft till förfogande anslagsmedel till ett sammanlagt
belopp av 205 755 kronor.
I skrivelser den 15 januari 1943 anmodade nämnden vederbörande enskilda
järnvägar att inkomma med ansökan örn bidrag och eventuellt även
lån av statsmedel till betlastningsanordningar för 1943 års betkampanj. Efter
prövning av de med anledning härav inkomna ansökningarna från 7 enskilda
järnvägsföretag beviljade nämnden genom beslut den 5 april, 20 maj och
5 augusti 1943 bidrag till lastningsanordningar och kompletteringsarbeten
med tillhopa 124 600 kronor. Bidragen utgingo med 87 995 kronor till nyanläggningar
vid 16 stationer och med 36 605 kronor till kompletteringsarbeten
vid 19 stationer.
Någon ansökan örn lån av statsmedel till 1943 års arbeten har icke ingivits
till sockernämnden.
Arbetena med betlastningsanordningar ha besiktigats såväl av nämnden
som av dess kontrollant, f. d. distriktschefen E. von Friesen. På grund av
brist på arbetskraft har en del av de tillämnade arbetena vid Ölands och
23
Kunni. Maj:ts proposition nr 19ö.
Gotlands järnvägar icke kunnat utföras till 1943 ars betkampanj. Emellertid
ha ansökningar ingivits och bidrag av nämnden beviljats till dessa arbeten
att utföras under innevarande är. 1943 års arbeten och anläggningar slutbesiktigades
under tiden 14 oktober—16 november av distriktschef^» von
Friesen, som härom avgav redogörelse till nämnden den 17 februari 1944.
Redogörelsen, som utmynnade i ett tillstyrkande av anläggningarnas godkännande,
behandlades och godkändes av nämnden vid sammanträde den 1
mars 1944. .. , ... .
För att få kännedom om de båda parternas erfarenheter rörande betlastningsanordningarna
under 1943 års kampanj anmodade nämnden i likhet
med föregående år såväl vederbörande järnvägar som Sveriges betodlares
centralförening att till nämnden inkomma med yttrande häröver. Av yttrandena
framgår, att erfarenheterna varit övervägande gynnsamma och alt de
erinringar, som framförts från betodlarhåll, äro mindre väsentliga. Av intresse
är Kristianstadbanomas yttrande, av vilket framgår, att järnvägarnas
12 elevatorer, samtliga levererade av Hässleholms verkstäder, arbeta pa
det hela taget tillfredsställande med sina ursprungliga 4 hästkrafters motorer
och att inga gummitransportband behövt utbytas, trots att elevatorerna nu
varit i bruk under fyra betkampanjer. Järnvägarnas största betstation, Rödaled,
lastade över 9 000 ton betor år 1943.
Statsbidragen till 1943 års betlastningsanordningar ha ännu icke kunnat i
sin helhet slutligt fastställas, emedan ett pär järnvägsförvaltningar först i
dagarna inkommit med redovisning av verkliga kostnaderna. Emellertid har
den redan verkställda granskningen givit vid handen, att summan av de
slutliga statsbidragen icke kommer att överstiga 110 000 kronor. Då de preliminärt
beviljade statsbidragen uppgingo till sammanlagt 124 600 kronor,
utgör alltså minskningen omkring 15 000 kronor, i huvudsak beroende pa,
såsom ovan framhållits, att vissa arbeten icke kunnat utföras på grund av
brist på arbetskraft. Då disponibla medel för år 1943 utgjorde 205 75o kronor,
kommer alltså att till år 1944 återstå ett belopp av omkring 95 000
kronor.
Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Genom beslut den 19 november 1943 uppdrog Kungl. Majit åt statens
sockernämnd att i samråd med statens livsmedelskommission och statens
priskonlrollnämnd vidtaga de förberedande åtgärder med avseende å sockerbetsodling
och sockertillverkning samt därmed sammanhängande frågor, som
ansågos påkallade för möjliggörande av att avtal i god tid skulle kunna träffas
rörande 1944 års sockerproduktion m. m. Med anledning därav ha förenämnda
myndigheter dels verkställt erforderliga utredningar i ämnet, dels
ock förhandlat med Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Sveriges betodlares
centralförening rörande villkoren för 1944 års sockerproduktion och
betodling. 1 gemensam skrivelse den 1 mars 1944 lia statens livsmedelskommission,
statens priskontrollnämnd och statens sockernämnd redogjort
för det bedrivna arbetet samt vid förhandlingarna erhållna resultat ävensom
framlagt vissa förslag rörande sockerproduktionen under år 1944. Vid skrivelsen
fanns fogat förslag lill nytt avtal mellan staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
rörande sockertillverkningen m.m. under tiden 1 augusti
24
Kunni. Maj.ts proposition nr 195.
1944—31 juli 1945, vilket kontraktsförslag torde såsom bilaga 1 få fogas till
detta protokoll.
I skrivelsen har angående sockerbets priset och odlingsarealen
under 1944 anförts följande.
Såväl för 1942 som 1943 års odling har grundpriset för betor med 16 procent
sockerhalt varit 4 kronor 50 öre för 100 kilogram med sedvanlig reglering
för högre sockerhalt. De antagliga produktionskostnaderna för 1944
ars betodling, sådana de kunna bedömas enligt inom statens livsmedelskommissron
nyligen verkställda beräkningar, förete inga nämnvärda avvikelser
fran fjolårets förhållanden. Då dessa kostnader praktiskt taget alltså torde
vara oförändrade samt inga omständigheter i övrigt åberopats för en ändring
av fjolårets betpris, har vid förhandlingarna i år frågan örn betpriset
icke behövt vålla^ svårigheter eller motsättningar. Betodlarnas representanter
ha icke begärt någon prishöjning, och nämnderna lia ansett sig kunna förorda
ett oförändrat betpris, under förutsättning att betodlarna voro villiga
att, i syfte att ernå en betryggande betodling, låta de enskilda odlarna fritt
bestämma odlingsarealen.
Vid årets förhandlingar har sistnämnda fråga om odlingsarealen kommit
att intaga en central plats, varjämte odlarnas representanter upptagit ett
antal krav rörande detaljändringar i betodlingskontrakten eller vidtagande
av andra åtgärder till odlarnas förmån.
„ Väd angar betarealen har man vid förhandlingarna under de senaste
aren, i syfte huvudsakligen att ernå en för folkförsörjningen tillräckligt stor
sockerproduktion, utgått från att ingen begränsning härtinnan skulle påbjudas.
Medan landets totala betareal åren 1940, 1941 och 1942 uppgick till
respektive 54 439, 53 403 och 53 288 hektar, sjönk den i fjol till 50 335 hektar.
Förklaringen härtill torde vara den, att Sveriges betodlares centralförening
— utan att denna angelägenhet förts på tal vid de mellan staten och
föreningen förda förhandlingarna — uppmanat de odlare, som använde
lejd arbetskraft för betornas upptagning, att minska 1942 års areal med
10 procent. Anledningen till denna betodlareföreningens åtgärd har uppgivits
huvudsakligen vara rädsla för att vid större odling alltför stora svårigheter
skulle uppstå att kunna erhålla för upptagningen tillräcklig och kunnig
arbetskraft.
Emellertid lia nämnderna vid årets förhandlingar med betodlarna med
styrka understrukit vikten av att någon sådan aktion som fjolårets ej i år
förekomme. I nuvarande försörjningsläge är det högst angeläget, att sockerproduktionen
kan uppehållas i åtminstone samma omfattning som åren
1941 och 1942. Principiellt sett bör det erbjudna priset få avgöra odlingens
omfattning; om odlarnas förhandlingsorganisation anser risk föreligga fölen
ur deras synpunkt för stor odlingsareal, vore det mera naturligt att företaga
någon sänkning av priset än att med konstlade medel beskära den
areal, som de enskilda odlarna själva önska teckna. Nämnderna ha vid föreslåendet
av ett oförändrat betpris alltså förutsatt, att från Sveriges betodlares
centralförenings eller de lokala betodlareföreningarnas sida åtgärder
icke i någon form vidtagas för begränsning av betarealen. Denna regel uppställde
nämnderna i ett förslag i pris-, areal- och övriga frågor, som nämnderna
den 25 januari 1944 efter förhandlingar med dels odlarna dels sockerbolaget
skriftligen framlade för Sveriges betodlares centralförening. Denna
bestämmelse intogs under mom. 2 i sagda förslag.
Sedan förslaget behandlats och diskuterats å Sveriges betodlares centralforenmgs
ordinarie föreningsstämma den 2 februari 1944. meddelade föreningen
i skrivelse den 3 samma månad i huvudsak följande. Vid stämman
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 195. -5
framhölls, att då sockerbetsodlingen krävde, att betydande kostnader under
växtperioden nedlades för konstgödsel och arbetskraft, det vid denna
odling vore betydelsefullare än vid andra, att förutsättningar förelåge att få
skörden upptagen och levererad. Tidigare års erfarenhet hade givit tydligt
vid handen, att så snart odlingen dreves i större omfattning än tillgången
på någorlunda skolad arbetskraft medgåve, de största svårigheter uppstode
vid upptagningen. Med hänsyn härtill ansåge stämman det icke försvarligt
att medverka till någon avsevärdare förhöjning av fjolårets odlingsareal,
och uppdrog åt styrelsen att söka genom fortsatta förhandlingar uppnå särskilt
i detta avseende förbättrade villkor.
Efter ytterligare förhandlingar, särskilt i denna fråga, framlade nämnderna
den 11 februari 1944 ett slutligt förslag rörande betodlingsvillkoren
för 1944, innebärande ett vidhållande av förslaget av den 26 januari med
vissa ändringar och tillägg och betonande av att förslaget vore ett sammanhängande
helt. I detta slutliga förslag (under mom. 1) erhöll den centrala
bestämmelsen om betteckningen, i syfte att skapa möjligheter för en uppgörelse
i enighetens tecken utan eftersättande av nämndernas önskan örn
viss arealökning följande lydelse. Odlingen i Västergötland och Östergötland
ävensom nytillkommande odlingar samt odlingar, där teckningen år 1944
ej överstiger 2 hektar, lämnas helt fri. Sammanlagda teckningen år 1944
från andra odlare än nyss nämnts får ej överstiga den areal, som denna
grupp odlare sammanlagt odlat år 1942.
Efter det betodlarna vid förnyad föreningsstämma den 22 februari 1944
behandlat frågan örn betodlingsvillkoren för innevarande år, har föreningen
i skrivelse sist sagda dag meddelat nämnderna vad som förekommit vid
stämman, innebärande att föreningen godkänt nämndernas förslag till betodlingsvillkor
1944, men till detta godkännande knutit ett uttalande på sätt
framgår av följande:
»Med anledning av skrivelse den 11 februari 1944 med slutliga förslag
rörande betodlingsvillkoren för 1944 får Sveriges betodlares centralförening
enligt beslut å extra föreningsstämma denna dag meddela följande.
Föreningen godtar förslaget av den 26 januari 1944 kompletterat enligt
skrivelsen den 11 februari 1944. Bestämmelserna angående betteckningen
godkännas enligt sistnämnda skrivelse mom. 1. I skrivelserna ej berörda villkor
förutsättas bliva desamma som under år 1943.
Det förutsättes att varje odlare, som ej tecknar högre areal än han under
år 1942 odlade, tilldelas denna areal.
Föreningen kan dock icke medgiva, att i förslaget den 26 januari 1944
mom. 2 gjord förutsättning, att från Sveriges betodlares centralförenings eller
de lokala betodlarföreningarnas sida åtgärder icke i någon form vidtagas
för begränsning av betarealen, gives sådan tolkning, att dessa föreningars
styrelseledamöter, tjänstemän eller enskilda medlemmar skulle vara betagna
rätt och frihet att framföra sakliga synpunkter och därpå grundade
åsikter rörande för årets sockerbetsodling betydelsefulla frågor såsom tillgången
på arbetskraft etc. Givetvis kommer envar odlare att lämnas full frihet
alt själv avgöra vilken areal är för honom lämpligast.
I detta sammanhang understrykes, att föreningen anser en odling i samma
omfattning som år 1942 i rådande situation önskvärd.
Beträffande frågan örn rätt att vulkanisera hästvagnsdäck och -slangar
kan uttalandet i statens industrikommissions skrivelse den 17 februari 1944
icke anses betryggande, då reparationsbehovet knappast på anvisat sätt blir
täckt. Då användandet av bilvagnar under betkampanjen är nödvändigt uttalas
den förhoppningen, ali det från statsmakternas sida tillses, att betodlarnas
hästbilvagnar såväl i detta avseende som i övrigt icke bliva åsidosatta.»
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
26
Till klarläggande av innebörden och tillämpningen av det i föreningens
skrivelse i fjärde stycket intagna förbehållet om rätt för styrelseledamöter
m. fl. enskilda att framföra sakliga synpunkter etc. och i syfte att förebygga
agitation för arealbegränsning, har styrelsen för Sveriges betodlareförening,
efter överläggningar med nämnderna, den 1 mars 1944 avgivit följande förklaring.
»Det av styrelsen föreslagna och av stämman beslutade förbehållet örn
''anförande av sakliga synpunkter etc.’ avser icke att öppna en dörr för bedrivande
inom betodlarorganisationen av en agitation mot uppnående av
den odlingsareal, som den av statsdelegationen uppställda regeln angiver.
Centralstyrelsen, dess enskilda ledamöter och tjänstemän komma ej heller
att bedriva propaganda för lillbakahållande av arealteckningen. Under framhållande
tillika av att centralföreningens stämma den 22 februari dels godkänt
statsdelegerades förslag, dels framhållit önskvärdheten av att under rådande
förhållanden 1942 års areal uppnås, dels ock beslutat lämna full frihet
åt en var odlare att själv bestämma vilken areal han 1944 vill odla, anser
sig centralstyrelsen böra uppmana alla till organisationen anslutna odlare
att avstå från propaganda för arealbegränsning samt ej motverka att den
areal uppnås, som avses i den av statsdelegationen uppställda av stämman
godkända regeln för arealens övre gräns.
Denna förklaring offentliggöres i samband med offentliggörandet av stämmans
beslut.»
Härmed ha nämnderna ansett, att en godtagbar uppgörelse erhållits med
betodlarna i arealfrågan, varjämte på sätt i det följande närmare skall utvecklas,
enighet även slutligen uppnåtts i övriga vid förhandlingarna behandlade
frågor.
Tilläggas må dels att bestämmelsen i tredje stycket av odlarnas skrivelse
den 22 februari givetvis endast gäller odlare, som anmält sin areal vid den
för teckningen utsatta tidens utgång.
Beträffande övriga vid förhandlingarna med betodlarna
avhandlade frågor har i förenämnda skrivelse yttrats följande.
Liksom vid tidigare års förhandlingar ha betodlarna även i år framställt
önskan om viss tilldelning av melass till nedsatt pris. I anledning härav
förorda nämnderna bibehållande av vad som medgivits för år 1943, innebärande
att betodlarna tilldelas antingen ett fat melass örn cirka 250 kilogram
per hektar odlade sockerbetor med dubbel rabatt (d. v. s. med nedsättning
med 7 öre per kilogram beträffande före den 1 december uttagen kvantitet
och med 5 ör per kilogram för därefter uttagen kvantitet) eller om tillgången
det medgiver, två fat melass per hektar med enkel rabatt å varje fat. Vidare
vilja nämnderna tillstyrka, att för kampanjen 1944—45 priset å melass sänkes
med 2 öre per kilogram med oförändrad rabatt (i ören) för den melass
betodlarna erhålla. Det synes nämnderna vara möjligt och sannolikt, att odlarna
1944 kunna tilldelas två fat melass per hektar.
I avseende å tilldelningen av kvävegödselmedel till betodlarna vilja nämnderna
tillstyrka, att fjolårets kvantiteter bibehållas, dock att i år torde kunna
lämnas endast 150 kilogram chilesalpeter, medan i stället tilldelningen av
kalksalpeter i motsvarande grad ökas, alltså till likaledes 150 kilogram, allt
per hektar.
Vidare ha odlarerepresentanterna liksom i fjol framställt kravet, att järnvägsfrakterna
för sockerbetor och betmassa icke höjas vare sig å statens eller
enskilda järnvägar samt att någon minskning ej vidtages i de fraktrabatter,
som utgå vid vissa enskilda järnvägar. Nämnderna, som finna det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 195
angeläget, att stegring i kostnaderna för betodlingen och sockertillverkningen
icke sker, finna sagda krav befogat samt ha framfört detsamma till järnvägarna,
som ställt sig förstående. Nämnderna hemställa, att Kungl. Maj:t
och vederbörande myndigheter i övrigt måtte tillse, alt någon fraktfördyring
i berörda hänseenden icke företages under 1944.
1 den särskilda förbindelse rörande betarbetarlönerna, som varje betodlare
har att avgiva, är bland annat intaget ett stadgande, att odlare skall
till statens sockernämnd inbetala ett visst belopp, högst 3 kronor 50 öre, per
hektar odlade sockerbetor (betodlingsavgiften). vilken enligt beslut av Kungl.
Maj:! användes för ändamål, som äro för betodlarna gemensamma, såsom
kostnader vid vågstationer och provtvättinrättningar, andra undersökningar
m. m. Under hänvisning till att hithörande medel under senaste år varit
knappa samt kontrollens utvidgning, ha odlarnas representanter vid förhandlingarna
hemställt om avgiftens höjande till 4 kronor per hektar. Nämnderna
lia intet att häremot erinra. — I anslutning härtill lia odlare vidare hemställt
om utverkande av medgivande från sockerbolaget, att bolaget skulle
lämna belodlareföreningen uppgift örn den av varje odlare odlade betarealen.
vilket sockerbolaget vid förhandlingarna medgivit, under förutsättning att
betodlingen lämnas fri och föreningen alltså icke vidtager åtgärder för arealens
nedbringande.
I anledning av betodlarnas vid förhandlingarna framförda önskan i avseende
å rätten att köra traktortåg antecknades vid förhandlingarna, att från
statens trafikkommission erfarits, att, örn ej något alldeles särskilt inträffade,
smörjolja liksom i fjol torde komma att lämnas för traktortåg för bettransporter.
Vid förhandlingarna lia betodlarna med styrka framhållit nödvändigheten
av att odlarnas bettransporter å hästfordon i möjligaste mån säkerställdes,
särskilt i avseende å frågan örn gummidäck för dessa transporter. Det anmärktes
från odlarna, att statens industrikommission anmodat ägare till
hästfordon med gummidäck att inleverera vissa av dem innehavda gummidäck.
I anledning härav ha nämnderna hos industrikommissionen förhört sig
i denna angelägenhet, varav framgått, att endast vissa grupper av däck inkallas
(nämligen av vissa dimensioner och viss god beskaffenhet) samt att i
utbyte skulle lämnas andra gummidäck av samma dimensioner, vilka däck
av industrikommissionens representant utlovades vara fullt användbara för
bettransporterna å förekommande hästfordon. Beträffande traktortåg skulle
i de fall, då smörjoljetilldelmng lämnats för landsvägstransporter, lämplig
gummiutrustning ställas till förfogande. Vidare anmärkte odlarna, att statens
industrikommission i cirkulär den 24 januari 1944 erinrat örn att det
material, som kommissionen ställde lil! verkstädernas förfogande, finge användas
endast för reparation av bildäck, vilka tillhörde ringutrustningen på
registrerade bilar i tillåten trafik, ävensom för reparationer av däck till traktorer,
vilka nyttjades som dragare till släpvagnar, men däremot icke för reparationer
av hästvagnsdäck. Då det för bettransporternas fullgörande vore
nödvändigt att hålla däcken å vagnarna i användbart skick, erfordrades understundom
vulkanisering av dylika däck, vadan odlarna krävde åtgärder för
möjliggörande av detta. I anledning av framställning i saken, som nämnderna
funno sig föranlåtna göra bos industrikommissionen, har den i cirkulär
den 17 februari 1944 till samtliga gummireparationsverkstäder meddelat, att
förbud mot reparation av hästvagnsdäck och -slangar endast föreligger för
arbeten utförda med av -staten (för motorfordonstrafiken) tillhandahållet
reparationsmaterial, och att reparation av hästvagnsdäck och häslvagnsslangar
med s. k. fritt material allt jämt är tillåten. I sitt svar den 22 februari
på nämndernas förslag örn betodlingsvillkoren 1914 har betodlarföreningen
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
emellertid anfört, att uttalandet i industrikommissionens nyssnämnda skrivelse
den 17 samma månad icke ansåges betryggande, då reparationsbehovet
knappast på anvisat sätt bleve täckt. Enär användandet av bilvagnar under
betkampanjen vore nödvändigt, uttalade föreningen därför den förhoppningen,
att det från statsmakternas sida tillsåges, att betodlarnas hästbilvagnar
såväl i detta avseende som i övrigt icke bleve åsidosatta. Nämnderna anhålla,
att åtgärder vidtagas i delta syfte.
Ytterligare må nämnas, att vid förhandlingarna även behandlats ett par
spörsmål, som beröra specialbestämmelserna i odlingskontrakten och rörande
vilka betodlarna vid föregående års förhandlingar framfört krav samt beträffande
vilka enighet ej uppnåtts vid de tidigare förda direkta förhandlingarna
mellan styrelsen för Sveriges betodlares centralförening och Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Betodlarna lia påyrkat viss ändring av bestämmelsen i § 7 i odlingskontraktet
i syfte, att odlare som på grund av force majeure icke kunde leverera
sina betor, innan kampanjen vid det kontraherande sockerbruket avslutats,
utan nödgades leverera dem till annat sockerbruk, icke vid den ändrade leveransen
skulle få vidkännas högre fraktkostnader för betor och betmassa
än vad fallet skulle varit, om leveransen skett till det kontraherande bruket.
Efter ingående förhandlingar om denna fråga har slutligen enighet uppnåtts
mellan bolaget och odlarna örn följande ändrade lydelse av § 7 tredje stycket
i odlingskontraktet: »Uppstår av enahanda anledning för odlaren omöjlighet
att, innan kampanjen vid fabriken avslutas, leverera betorna enligt
uppgjord leveransplan, är odlaren, örn bolaget så påfordrar, pliktig leverera
betorna samt bolaget, örn odlaren så påfordrar, skyldigt mottaga deni, allt
vid närmaste i gång varande fabrik, och skall i sådant fall merkostnaden för
frakt bestridas av den part, som påfordrat leveransen.»
Ett av betodlarna framfört krav örn borttagande eller uppmjukning av de
i § 5 i odlingskontraktet intagna bestämmelserna om fraktbetalningen beträffande
den vid betleveransen medföljande jorden har bolaget bestämt motsatt
sig, varför denna fråga slutligen avskrivits från årets förhandlingar.
Vid förhandlingarna ha betodlarna framställt den anmärkningen, att vid
några sockerbruk betorna i fabrikstvätten icke städse undergått tillfredsställande
tvättning, vilket medfört att det framräknade procenttalet för sockerhalten
blivit för lågt. Då detta enligt odlarnas bestämda uttalande icke vore
rätt och kunde medföra, att berörda odlare finge för lågt tillägg för sockerhalten,
ha odlarna vid förhandlingarna med styrka krävt att få utföra viss
kontroll i fabrikstvätten. Efter ingående och upprepade förhandlingar har
bolaget i denna angelägenhet lämnat följande förklaring och medgivande:
»I anledning av under kampanjen 1943 framförda anmärkningar mot arbetet
i vissa fabrikstvättar förklarar sig bolagsledningen beredd att vidtaga
åtgärder för uppnående av ett tillfredsställande tvättarbete i dessa bruk och att
även i övrigt ägna särskild uppmärksamhet åt brukens tvätlarbete, vilket icke
kunnat undgå att röna påverkan av den under senare år starkt ökade smutshallen
hos betorna.
Betodlarnas kontrollant äger tillträde till den lokal, där betorna lämna
fabrikstvätten, och hans rapporter om vad där iakttagits komma alf allvarligen
beaktas.
Där så av kontrollanten begäres, skola tre prov varje dygn tagas av de
från tvätten kommande betorna för fastställande av mängden vidhängande
jord. Vardera parten berättigas att därutöver begära två kontrollprov. Proven
skola tagas på slumpmässigt bestämd tid av ombud för såväl odlarna som
bruket. Instruktion, som skall tillse, att provtagningen icke kan påverkas av
Kunni. Maj:ts proposition nr 195.
29
parternas representanter, skall utarbetas av bolaget och Sveriges betodlares
centralförening gemensamt.»
Betodlarna ha förklarat sig kunna för sin del godtaga vad bolaget sålunda
utlovat.
I övrigt och alltså beträffande här ej särskilt nämnda frågor förutsättes,
att de år 1943 gällande betodlingsvillkoren bibehållas oförändrade.
Slutligen må nämnas, att under tiden för pågående förhandlingar har från
Gotland framförts frågan örn särskilda åtgärder för uppehållande av den
gotländska sockerbetsodlingen. Sålunda har Gotlands läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott i skrivelse den 21 januari 1944 till statens livsmedelskommission
(produktionsavdelningen) — med överlämnande av en framställning
i ämnet från Gotlands betodlareförening u. p. a. — fäst uppmärksamheten
på nedgången i betarealen å Gotland samt hemställt, att kommissionen
ville vidtaga åtgärder i och för underlättande av den för Gotland
och folkförsörjningen betydelsefulla sockerbetsodlingen. Avskrifter av dessa
inlagor ha överlämnats till nämnderna, varjämte representanter för Gotlands
läns hushållningssällskap och Gotlands betodlareförening inför nämnderna
närmare utvecklat frågan samt därvid ifrågasatt, att särskilda pristillägg
skulle vid vissa låga hektarskördar utgå till betodlare på Gotland. Ytterligare
ha ombud för såväl Gotlands som Ölands betodlare inför nämnderna betonat,
att, sedan kollektivavtalet om betarbetet från och med i år även skall
omfatta dessa öar, driftskostnaderna för den gotländska och öländska betodlingen
därigenom fördyrades, i de fall där lejd arbetskraft användes, vilket
enligt dessa ombud motiverade, att någon kompensation härför gåves dessa
odlare. Vid förhandlingarna med styrelsen för Sveriges betodlares centralförening
har denna styrelse ansett, att med hänsyn till odlare inom vissa
andra distrikt varken någon särskild prisgaranti vid låga hektarskördar eller
annan differentiering av betpriset kunde tillrådas. Även nämnderna anse, att
man med hänsyn bland annat till konsekvenserna och svårigheten att avgöra
vilka odlare eller grupper av odlare, som skulle tilldelas dylik förmån,
måste ställa sig avvisande till ifrågavarande tanke. Däremot vilja nämnderna
i så måtto beakta läget å Gotland och Öland, att nämnderna tillstyrka, att
till odlare på dessa öar lämnas den särskilda förmånen av en extra tilldelning
av 200 kilogram superfosfat per hektar innevarande år odlade betor,
varjämte antecknades, att livsmedelskommissionen nu medgivit, att till de
odlare på Gotland (och i nordvästra Skåne), vilka till följd av otjänlig väderlek
och brist på arbetskraft hösten 1942 icke voro i tillfälle leverera sina
hetor till i gång varande fabrik, nu finge utgivas tillägg för högre sockerhalt
än 16 procent jämte fraktbidrag enligt kontrakten. I detta sammanhang
vilja nämnderna vidare överlämna ifrågavarande inlagor, för den händelse
Kungl. Majit med hänsyn till de på ön Gotland rådande särskilda förhållandena
eller där under senare år förekommande missväxt skulle finna anledning
att i särskild ordning lämna det gotländska jordbruket något extra
stöd.
I f r å ga om den hittillsvarande statsregleri n gens bi b eh
ål lan de samt beträffande förhandlingarna med Svenska sockerfabriksaktiebolaget
har i skrivelsen anförts följande.
Sockerbolagets verksamhet i vad avser tillverkning och försäljning av socker
och vissa dess biprodukter samt statens förhållande härtill har för de
fem verksamhetsåren 1939/40—1943/44 reglerats genom av riksdagen godkända
kontrakt mellan staten och bolaget, innebärande bland annat, ali staten
enligt vissa regler svarar för täckning av bolagets kostnader för sockrets och
30
Kungl. Alaj.ts proposition nr 195.
vissa dess biprodukters tillverkning och försäljning inklusive visst vinstbelopp
(kapitalränta), mot det att bolaget är redovisningsskyldig! för sina inkomster
å samma rörelse. Det för närvarande gällande kontraktet, avseende
verksamhetsåret 1943/44 och med giltighet t. o. m. den 31 juli 1944, innebär
i förhållande till tidigare kontrakt den skillnaden, att bolaget, i stället för
direkt kostnadsgaranti, för en serie av utgiftsposter (skatter, underhåll, avskrivningar,
löner, omkostnader, förbrukningsartiklar, försäkringar m. m.
samt kapitalräntor — tillsammans benämnda »den låsta kostnadsposten»)
i stället tillerkännes ett fixerat belopp per kilogram framställt råsocker, varigenom
bland annat kontrollarbetet minskats. Viss regel finnes given i syfte
att vid väsentligt ändrade förhållanden jämkning skall få ske av den låsta
postens belopp.
Vid förhandlingarna förra året liksom tidigare har särskild uppmärksamhet
ägnats den principiella frågan, om det gällande systemet borde i huvudsak
bibehållas, eller örn detta system borde ersättas med annan anordning.
Efter ingående överväganden i denna fråga uttalade nämnderna i fjol i sin
skrivelse i ämnet den 17 mars 1943, att det dittills tillämpade regleringssystemet
borde med vissa särskilt angivna jämkningar bibehållas även för året
1943/44.
Under åberopande av vad till stöd för denna ståndpunkt i fjol anfördes
samt då ingen anledning framkommit att nu övergå till annat system, vilja
nämnderna nu förorda, att det hittills gällande regleringssystemet i allt väsentligt
bibehålies även för året 1944/45.
Beträffande den s. k. låsta kostnadsposten för avskrivningar
m. m. har i skrivelsen yttrats.
Vid årets förhandlingar med sockerbolaget har särskilt ingående behandlats
den s. k. låsta kostnadsposten. Man har därvid enat sig om, att denna liksom
i fjol skall omfatta: avskrivningar, underhåll, skatter, visst mindre belopp
till bolagsstyrelsens fria disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar,
omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntning
av bolagets eget kapital (vinst). Utanför den låsta posten skall alltså
liksom i år ligga sådana, på förhand mera svårfixerade poster som betkostnader,
bränsleutgifter, emballage, frakter m. m.
Beträffande det belopp, som bolaget skulle få tillgodoräkna sig för täckande
av de i den låsta posten ingående olika utgifterna, fastställdes detta
för nu löpande verksamhetsår till 17,22 öre per kilogram råsocker. I nämndernas
fjolårsskrivelse (se prop. nr 188/1943, s. 31—33) har ingående redogjorts
för de beräkningar och förhandlingar, som lågo till grund för bestämmandet
av sagda belopp. För att få möjligast säkra underlag för bedömande
av skäligheten och riktigheten av motsvarande belopp för året 1944/45 begärde
nämnderna, omedelbart sedan de erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag rörande
nu förevarande utredning, att sockerbolaget måtte upprätta dels på basis
av 1943 års råsockerkampanj och i övrigt kända eller antagliga omständigheter
grundade bokslutsberäkningar och kalkyler för verksamhetsåret 1943/
44, innehållande jämväl post för post jämförelser med bokslutet för 1942/43
och med siffrorna i vissa tidigare uppgjorda kalkyler, dels även möjligast
säkra detaljberäkningar rörande det antagliga belopp, vartill en var i den
låsta kostnadsposten ingående särpost kan tänkas komma att uppgå under
verksamhetsåret 1944/45. Nämnderna ha tagit del av ifrågavarande utredningar
samt jämväl av åtskilliga inom statens sockernämnd verkställda utredningar
rörande sockerbolagets tillverkningskostnader och andra ekonomiska
förhållanden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
31
Rörande innebörden av den av bolaget för verksamhetsåret 1944/45 gjorda
kalkylen i vad den avser den s. k. låsta posten hänvisas till följande tablå,
däri till jämförelse även intagits vissa uppgifter, som legat till grund för i
ämnet nu gällande uppgörelse.
I slutupp-
Enligt sockerbolagets |
bokslutet Sörlen»fjo!
kalkyl i januari 1944
1942/43
UC111K1UU iUl
1943/44
för 1943/44
för 1944/45
Underhåll............................
4 778 000
5 800 000
5 600 000
Avskrivningar........................
5 540 000
>11 7öo 000
7 107 000
6 600 000
Skatter..............................
3 000 000
3 000 000
3 540 000
3 000 000
Till fri disposition....................
300 000
300 000
300 000
300 000
Avlöningar ..........................
18 679 000
18 348 000
19 456 000
18 546 000
Pensioner............................
1 250 000
1 260 000
1 242 000
1 242 000
Förbrukningsartiklar..................
2 115 000
2 235 000
2 330 000
2 266 000
Omkostnader ........................
2 565 000
1 917 000
2199 000
2 100 000
Körsel ..............................
686 000
480 000
485 000
450 000
Vagnshyra ..........................
58 000
65 000
65 000
65 000
Betfrö ..............................
2 029 000
2 064 000
2 174 000
2 230 000
Försäkringar ........................
1 271 000
1286 000
1 291 000
1 260 000
Bolagets kapitalränta ................
4 100 000
4100 000
4 100 000
4 100 000
Tillhopa
46 371000
46 838 000
50 089 000
47 759 000
Kvantitet tillverkat råsocker (ton) ....
264 057
272 000
290 880
272 000
Öre per kg råsocker..................
17-56
17-22
17-22
17-66
Vad angår förestående uppställning må först observeras, att till följd av
god hektarskörd råsockertillverkningen 1943 rätt väsentligt översteg den vid
uppgörelsen såsom normal och sannolik uppskattade mängden av 272 000
ton råsocker. Genom att råsockermängden i stället steg till i runt tal 291 000
ton erhöll bolaget lill följd av regeln örn den s. k. låsta posten för alla de
hithörande posterna i runt tal 50 100 000 kronor i stället för beräknade cirka
46 800 000 kronor. Visserligen medförde den högre tillverkningsmängden
ökade kostnader, bland annat drygt 1 000 000 kronor i ökade löneomkostnader,
men tack vare den större råsockermängden beräknar bolaget få möjlighet
att till underhåll av fabriker och maskiner samt till avskrivningar å fabriker
och maskiner (särskilt till bortskrivande av krigsmerkostnader å nyanläggningar)
använda ungefär 1 100 000 kronor mer än som beräknades vid
uppgörelsen samt till erläggande av skatter cirka 500 000 kronor utöver den
beräknade posten å 3 000 000 kronor.
I avseende å bolagets ovan i tablåns sista kolumn intagna kalkyl rörande
de för 1944/45 antagliga kostnaderna har bolaget anfört bland annat följande.
Underhållet har beräknats på sätt tidigare skett, och beloppet härför vore
nödvändigt för hållande av fabriker och maskiner i erforderligt och gott
skick. Beträffande avskrivningar kunde de tabellenliga dylika för nästa år
uppskattas till 5 300 000 kronor, inklusive utrangeringar. Nyanskaffningarna
för 1944/45 beräknades till i runt tal 5 000 000 kronor, av vilket belopp
ungefär 35 procent kunna anses innebära av krigstiden föranledda fördyrade
kostnader. Bolaget bär hemställt, att 75 procent av sagda krigsmerkostnad
(1 750 000 kronor) å nyanläggningar eller alltså i runt tal 1 300 000 kronor
finge medgivas såsom av krigsförhållandena och dyrtiden påkallade extra
avskrivningar. Beträffande avlöningar bar bolaget, under förmälan att löne
-
32
Kungl. ftlaj:ts proposition nr 19ö.
förhandlingar med arbetarna komme att upptagas innevarande vår, meddelat,
att bolaget i kalkylen räknat med oförändrade arbetslöner och nu gällande
indexlillägg. Bolaget har vidare upplyst, bland annat, att frågan örn viss
förbättrad pensionering av tjänstemän, förmän m. fl. vore aktuell, medförande
en antaglig ytterligare kostnadsstegring av cirka 150 000 kronor per år.
Av olika anledningar hade det varit ogörligt för bolaget att kunna hålla omkostnadsposten
inom förut beräknad ram, varför bolaget uppräknat denna
post från i fjol beräknade cirka 1 900 000 till nu 2 100 000 kronor. Utgifterna
för betfröet hade uppräknats med hänsyn till, att fröodlarna numera
tillerkänts högre pris än tidigare. Beträffande den antagliga råsockermängden
hade bolaget använt den vid samtliga uppgörelser åren 1941, 1942 och
1943 angivna eller 272 000 ton, ehuru denna myckenhet under rådande osäkra
förhållanden såväl beträffande betareal som hektarutbyte och sockerhalt
syntes bolaget vara väl hög att godtaga såsom antagligt medeltal. Med utgångspunkt
från de sålunda nu gjorda beräkningarna, har bolaget framräkna!
talet 17,56 öre per kilogram råsocker såsom skäligt belopp för den s. k.
låsta posten i avtalet för året 1944/45, därvid bolaget dock ej tagit hänsyn till
den väntade kostnadsstegringen till följd av eventuellt ändrade pensionsbestämmelser
m. m.
Från nämndernas sida ha vissa erinringar framställts mot bolagets ifrågavarande
beräkningar. I de senaste uppgörelserna mellan staten och bolaget
har man ej medgivit extra avskrivningar till följd av krigsmerkostnader till
större andel än 50 procent av dessa kostnader, till följd varav det av bolaget
äskade avskrivningsbeloppet borde sänkas med cirka 400 000 kronor. Någon
förhöjning av omkostnadsbeloppet borde ej medgivas, vilket skulle innebära
en ytterligare besparing av cirka 200 000 kronor. Härigenom skulle de kalkylerade
kostnaderna nedgå med cirka 600 000 kronor eller —- om hänsyn
å andra sidan foges till frågan om ändrade pensionsbestämmelser — åtminstone
med cirka 450 000 kronor. Dessutom hade från nämndernas sida understrukits,
att 272 000 ton visst icke syntes vara en hög siffra för den antagliga
råsockerkvantiteten, tvärtom kunde flera omständigheter anföras, som
talade för att denna siffra borde något höjas. Sålunda hade råsockerkvantiteten
de tre senaste åren uppgått tili respektive 308 000 ton, 264 000 ton och
291 000 ton eller i medeltal ungefär 287 000 ton, låt vara att betarealen såväl
1941 som 1942 varit så hög som 53 400 respektive 53 300 hektar. Även om
bolaget kunnat med fog anföra omständigheter, som pekade i riktning mot
viss stegring i summan för de i den låsta posten ingående kostnaderna, ha
nämnderna ansett det vara uteslutet att under rådande förhållanden tillstyrka
höjning av det nu gällande beloppet av 17,22 öre per kilogram råsocker.
Sockerbolaget har efter ytterligare förhandlingar förklarat sig kunna uppgörelsevis
godtaga ett bibehållande av sagda belopp, under förutsättning att
uppgörelse i övrigt ernåddes samt under den bestämda förutsättningen att en
tillräcklig betodling kunde påräknas. Bolaget har därvid med styrka betonat,
att bolaget beträffande råsockerkvantiteten — vilken ju vore av avgörande
betydelse för att regeln örn den låsta posten skulle giva bolaget erforderligt
belopp — löpte dubbla risker, ty dels kunde utbytet till följd av låg
hektarskörd och låg sockerhalt bliva nedsatt per hektar och dels stöde det
ju ännu i vida fältet, vilken areal som bleve tecknad och odlad. I sistnämnda
hänseende ansåge sig bolaget behöva erhålla vissa garantier för att betarealen
åtminstone icke begränsades nedåt genom direkta åtgärder från odlarorganisationens
sida.
Sedan förhandlingarna med betodlarna om betarealen och övriga betodlingsvillkor
avslutats på sätt förut angivits, har sockerbolaget funnit för sin
del förutsättningar vara för handen för bibehållande av ovan angivna belopp
av 17,22 öre per kilogram råsocker för den s. k. låsta posten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
33
Liksom i fjol har bestämmelsen om den låsta posten, då det här gäller ingående
av ett avtal med avslutning först örn cirka IV2 år framåt i tiden, kompletterats
med ett stadgande örn möjlighet för vardera parten att vid väsentligt
ändrade förhållanden påkalla förhandlingar örn jämkning av den låsta
isostens belopp.
Angående vissa andra i kontraktet med sockerbolaget
ingående, nu avhandlade frågor har i skrivelsen anförts
följande.
Vid förhandlingarna med sockerbolaget har givetvis de spörsmål även behandlats,
som på grund av krav från odlarna förevarit i avseende å betodlingskontrakten,
och har bolaget därvid i bolaget berörande angelägenhet biträtt
de träffade uppgörelserna, därvid bolaget dock förutsatt, att en tillräcklig
betareal erhölles.
I övrigt har vid förhandlingarna med bolaget allenast ytterligare två spörsmål
av betydelse tilldragit sig större uppmärksamhet nämligen frågorna örn
utgående melasslager och om de s. k. rekonstruktionsfonderna för vissa förnödenheter.
Beträffande melassfrågan har sockerbolaget redan tidigare hos statens sockernämnd
gjort framställning om rätt att till betryggande lagervärden få i
avtalsförhållanden mellan staten och bolaget nedskriva utgående lager av
melass. Därvid har bolaget framhållit, att bolagets lager av melass
vid årsslutet den 31 juli 1943 på grund av folkhushållningsmyndigheternas
åtgärder vore ovanligt stort. Medan bolaget tidigare vid bokslutstillfällen
plägat innehava allenast ett obetydligt melasslager, hade bolaget vid
nyss sagda tidpunkt ett mycket stort melasslager, och örn enahanda förhållande
skulle råda vid utgången av avtalet med staten, riskerade bolaget att
åsamkas betydande förluster, örn icke överskottslagret vöre nedskrivet til!
betryggande värden. På begäran av sockernämnden hade bolaget i bokslutet
1942/43 med staten transitoriskt upptagit sagda överskottslager till det
för året gällande försäljningspriset — 16 öre per kilogram — men påyrkade,
att nämnden måtte hos Kungl. Majit utverka rätt för bolaget att få nedskriva
det vid avtalstidens slut förefintliga melasslagret till samma värde, vartill
bolaget tidigare haft eventuellt förekommande utgående melasslager bokförda.
Med hänsyn till att annan avsättning för dylika överskott kanske icke
lunnes än export, har bolaget ansett, att lagervärdet ej borde sättas högre än
1,5 öre per kilogram.
Nämnderna lia funnit, att bolagets ifrågavarande krav hade visst sakligt
fog för sig. Anledningen till att visst lager upplagts av melass hade varit
en önskan från livsmedelskommissionen att äga en foderreserv för det fall.
att knapphet skulle uppstå å andra fodermedel och till följd därav fodercellulosa
måste tillgripas, därvid melass behövde användas såsom tillsats till
fodercellulosan. Sannolikt vore, att mera avsevärda melasslager icke funnes
vid den tidpunkt, kontraktet mellan staten och bolaget utlöpte. Skulle emellertid
till äventyrs så bliva fallet, har det synts nämnderna motiverat, att
sockerbolaget tillförsäkras viss garanti för sådan avsättning av sagda överskottslager,
att förlust ej till följd av lageröverskottet tillskyndas bolaget. I
detta syfte ha nämnderna framlagt och bolaget godtagit följande förslag. Vid
kontraktsårets utgång förefintligt lager av melass skall upptagas i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Majit
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att lill sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej
lii hani/ till riksdagens protokoll t''.t’i''i. 1 sami. Nr 105. 3
34
Kungl. Majlis proposition nr 195.
intränger på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden. - I praktiken torde, om dylikt överskottslager uppstår, detta kunna övertagas
t. ex. av Svenska spannmålsaktiebolaget.
Vad angår frågan om de s. k. rekonstruktionsfonderna för olika förnödenheter
må erinras, att i gällande kontrakt mellan staten och bolaget fin
nas i 5 § 2 mom. intagna bestämmelser, huru i mellanhavandet mellan staten
och bolaget skall förfaras beträffande värderingar å de utgående lagren
av förnödenheter, särskilt för de fall att dessa lager överstiga eller understiga
den lagermängd, som bolaget för värjo förnödenhet ägde vid början
av avtalstiden, d. v. s. den 1 augusti 1939. Hithörande bestämmelser äro på
grund av sin natur invecklade och svårkontrollerbara. De lia nödvändiggjort,
att i bolagets bokföring för varje förnödenhet — t. o. m. varje enskild grupp
av skruvar, remmar, maskindelar av olika slag m. m. — för var och en
av bolagets 25 fabriker måst uppläggas specificerade rekonstruktionsf onder,
baserade på en i samförstånd mellan bolaget och sockernämnden upprättad
detaljerad förråds- och lagerbokföring. Det rör sig här för samtliga
fabriker tillhopaslagna örn ungefär 50 000 konti, vartill kommer
behövligheten att för alla dessa varor bedöma och pröva de riktiga
värdena dels vid tidpunkten för det första avtalets ingående, dels
vid vart bokslutstillfälle. I syfte att ernå förenkling och besparing i
bokförings- och kontrollarbetet har därför vid förhandlingarna diskuterats,
huruvida ej en avveckling av hithörande bestämmelser kunde
ske. Givetvis böra de behållas för de viktigaste och största förnödenheterna
såsom bränsle, emballage och kalksten. Men för olika utensilier och
övriga förnödenheter skulle det vara önskvärt, att genom en skäligt avvägd
uppgörelse få systemet avvecklat beträffande bestämmelserna såväl i avseende
å underskott som överskott i lagren. Det väsentliga synes vara, att
driften och statsregleringen vart år får för använda dylika förnödenheter
vidkännas en kostnad — varken mer eller mindre — än som motsvarar det
för förbrukningsåret gällande dagspriset å den använda förnödenheten. Fölen
avveckling av här åsyftade regler, vilka återfinnas i 5 § 2 mom. andra
och tredje styckena i kontraktet mellan staten och bolaget, erfordras emellertid
ganska ingående sifferutredningar, vilka icke kunna medhinnas inom
den tid, då uppgörelse örn nytt kontrakt bör träffas. Därför har vid förhandlingarna
förutsatts, att dylika utredningar snarast skola igångsättas, varefter
statens sockernämnd torde böra söka träffa en preliminär överenskommelse
i ämnet med sockerbolaget. Överenskommelsen torde för statens vidkommande
böra slutligt prövas av Kungl. Majit.
I enlighet med förestående har inom nämnderna utarbetats ett förslag till
kontrakt mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande
sockertillverkningen m. m. under tiden den 1 augusti 1944—31 juli 1945
med därtill fogade allmänna uttalanden från förhandlingarna. Bolaget har
förklarat sig berett att ingå avtal nied staten enligt nämnda kontraktsförslag.
Liksom tidigare är till kontraktet fogat formulär till den förbindelse, en
var betodlare har att avgiva angående betarbetarnas löner m. m. I avseende
härå må framhållas, att, sedan gällande kollektivavtal nu utsträckts att gälla
för hela landet, ej erfordras mera än ett formulär. I detta har införts de
ersättningar för sommarskötseln och upptagningen, varom enighet uppnåtts
vid årets förhandlingar örn nytt kollektivavtal i ämnet. En nyhet är vidare, att
i förbindelsen (liksom i kollektivavtalet) ersättningarna hänförts icke blott
till sträckfamnar utan även till metersystemet.
Nyssnämnda kontraktsförslags godkännande torde erfordra beslut avriksdagen,
som jämväl torde medgiva förlängning, förslagsvis till den 31 ja
nuari 1946, av gällande införselmonopol å socker.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
35
Anslag för infriande av statens garanti till Svenska socker
fabriksaktiebolaget.
Som förut framhållits är Svenska sockerfabriksaktiebolaget enligt avtal med
svenska staten tillförsäkrat ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet
att vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa
angivna priser och bestämmelser. I avtalet stadgas tillika, att bolaget gentemot
staten är redovisningsskyldig! för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter. Å andra sidan har staten enligt avtalet åtagit sig
att, med viss inskränkning, svara för täckning av bolagets för samma tillverkning
och försäljning havda kostnader. Därest vid avtalstidens utgång
skulle kvarstå något under statens garanti ingående kostnadsbelopp, varför
täckning ej under avtalstiden av bolaget erhållits, skall staten — om annan
uppgörelse ej träffas — till bolaget omedelbart vid avtalets utgång utgiva vad
sålunda återstår.
I skrivelse den 1 mars 1944 har statens sockernämnd anmält, att, såvitt nu
kunde bedömas och därest någon ändring icke skedde i sockerpriset, ett belopp
av 25 000 000 kronor syntes erforderligt för infriande av statens garanti
till Svenska sockerfabriksaktiebolaget för verksamhetsåret den 1 augusti
1943—31 juli 1944. Nämnden har i skrivelsen anfört i huvudsak följande.
Vid införandet enligt beslut av 1940 års riksdag av gällande system för reglering
av priser och kostnader för sockertillverkningen förutsattes (prop. nr
189/1940, s. 19), att priserna å socker och sirap borde i princip så avvägas
under avtalstiden, att täckning därigenom erhölles för de kostnader för sockrets
tillverkning, inklusive viss förräntning av bolagets kapital, som staten i
enlighet med gällande avtal med bolaget garanterade. Under de två första
avtalsåren, d. v. s. för tiden till och med den 31 juli 1941, tillämpades denna
princip i full utsträckning. Under de senaste avtalsåren — från 1941 företogs
en ganska avsevärd stegring i avseende å betprisef och vissa andra tillverkningskostnader
ha även stigit — har Kungl. Maj :t emellertid —■ helt visst
i syfte att uppskjuta eller förhindra den fördyring av livsmedelskostnadema,
sorn förhöjda sockerpris skulle innebära — låtit anstå med erforderliga prishöjningar
å socker och sirap. Sockernämnden har, i enlighet med sin instruktion,
vid upprepade tillfällen och med överlämnande av utredningar i
ämnet för Kungl. Maj:t anmält frågan örn sockerprisets höjning samt tidigare
därvid även framhållit, att ju längre man uppsköte prishöjningen desto större
bleve belastningen på statsregleringen. Under det allra senaste året, då prisstopp
gällt, har nämnden utgått från, att Kungl. Majit icke önskade någon
höjning av priserna å socker och sirap. Nämnden har i stället hos Kungl.
Maj:t anmält frågan om anvisande av erforderliga anslag för infriandet av
statens garanti.
Sålunda ifrågasatte sockernämnden i utlåtande den 3 december 1942, alt,
därest Kungl. Majit i dåvarande situation ej ville höja sockerpriset, särskilt
anslag måtte anvisas för ändamålet. Nämnden beräknade det erforderliga anslaget
till 19 500 000 kronor, därav i runt tal 2 500 000 kronor utgörande
statens skuld till bolaget vid utgången av avtalsåret 1941/42 samt cirka
17 000 000 kronor utgörande det enligt upprättade kalkyler approximativt
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
beräknade underskottet för avtalsåret 1942/43. Nämnden betonade i sitt yttrande
den 3 december 1942, att kalkylen vore approximativ, och att med
säkerhet ej då kunde angivas, huru utgifter och inkomster komme att gestalta
sig under det räkenskapsår, som utginge den 31 juli 1943.
På grundval av nämndens nyssnämnda utlåtande föreslog Kungl. Maj:t i
propositionen 163 bil. 5, att 1943 års riksdag måtte till kostnader i samband
med sockerregleringen å tilläggsstat för budgetåret 1942/43 anvisa ett reservationsanslag
av 19 500 000 kronor. I skrivelse nr 244 biföll riksdagen propositionen.
Med anledning av vad i ärendet uttalades av jordbruksutskottet (utlåtande
1943: nr 31 punkt 1), framlade sockernämnden i skrivelse den 8 juni 1943
till chefen för jordbruksdepartementet uträkningar i avseende å effekten för
statsregleringen av vissa ändringar i priserna å socker och sirap. Vidare gjorde
nämnden i skrivelse den 12 augusti 1943 hemställan, att Kungl. Maj:t, i
avbidan på senare närmare utländning, måtte i budgetberäkningen preliminärt
uppföra å tilläggsstat för 1943/44 eller å riksstaten för 1944/45 ett anslag,
som, såvitt då kunde bedömas och därest ingen ändring skedde i sockerpriset,
syntes kunna uppskattas till 21 000 000 kronor för infriande den 31 juli
1944 av statens garanti till sockerbolaget.
Sedan det numera föreligger något större möjligheter att uppskatta den
antagliga ställningen i förhållandet mellan staten och sockerbolaget den 31
juli 1944 får sockernämnden härmed framlägga närmare och ny beräkning
av det erforderliga anslagsbeloppet.
Sockerbolagets bokslut för verksamhetsåret 1 augusti 1942—31 juli 1943
utvisar en bolagets fordran på staten å 2 093 449 kronor 72 öre per den 31
juli 1943. Detta innebär, att det av sockernämnden i december 1942 uppskattade
underskottet för året 1942/43 i verkligheten blivit cirka 2 000 000 kronor
större eller i runt tal 19 000 000 i stället för 17 000 000 kronor. Orsaken
härtill är, att följande kostnadsposter tidigare beräknats något för lågt,
nämligen löner, bränslekostnader — vilka stegrats på grund av de importerade
kolens lägre bränslevärde och genom ökad användning av ved och
torv —, frakterna, vilka starkt ökat genom en förskjutning i transporter för
syltningsperioden, omkostnader, vilka ökat på grund av omläggningar i lagerbokföringen,
ianspråktagande av tidigare beviljat anslag för jordundersökningar
m. m., varjämte inkomsterna av inom sockerregleringen fallande
biprodukter blivit lägre än tidigare beräknats. Å andra sidan bär raffinadförsäljningen
under året ökats, varigenom det slutliga underskottet nedbringats.
Förut angivna belopp för statens återstående skuld till sockerbolaget
den 31 juli 1943 — 2 093 449 kronor 72 öre — har emellertid i så måtto
minskat, att nämndens granskning av bolagets kostnader föranlett återföring
staten till godo av vissa belopp, vilket, sedan granskningen slutförts
torde leda till, att sagda underskott den 31 juli 1943 kan angivas till högst
2 000 000 kronor.
Vad angår det nu löpande avtalsåret, alltså tiden 1 augusti 1943—31 juli
1944, har underskottet såsom förut nämnts tidigare beräknats komma att
utgöra cirka 20 000 000 kronor. Givetvis var denna uppskattning ytterst
approximativ, baserad som den var på en kalkyl, uppgjord i maj 1943, alltså
innan ännu betproduktion och sockertillverkning kunde bedömas. Sedan
betkampanjen avslutats, betredovisning föreligger och årets råsockertillverkning
kan överblickas, har inom sockerbolaget en ny kalkyl upprättats, vilken
utvisar delvis andra siffror än den i maj 1943 uppgjorda. De .största skiljaktigheterna
företer utfallet av årets betproduktion. Till grund för den tidigare
kalkylen låg en betareal å cirka 48 500 har, skörd per hektar 34 000 kg,
inköpt betmängd 1 650 000 ton och en sockerhalt å 18 procent. De faktiska
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
37
siffrorna blevo resp. 50 335 — 37 117 — 1 868 260 -— 17,10. Betkostnaderna
frånsett täckningskostnader ökades härigenom med cirka 6 300 000 kronor.
Genom den ökade betskörden stegrades råsockertillverkningen från beräknade
272 000 ton till cirka 291 000 lon, vilket, då det bolaget i gällande avtal
tillerkända beloppet för täckande av vissa kostnader utgår med 17,22 öre
per kg tillverkat råsocker, innebär en fördyring med cirka 3 250 000 kronor.
Vidare synas tillverkningskostnaderna i övrigt under året komma att ökas
med cirka 1 400 000 kronor, huvudsakligen beroende på ökade kostnader
för bränsle, emballage, frakter och räntor. Ä andra sidan beräknas resultatet
av sockerrörelsen på grund av ökad raffinadförsäljning och lagerrörelser
komma att förbättras under året med cirka 9 200 000 kronor. Såsom resultat
av de här angivna förändringarna i sockerrörelsens kostnader och intäkter
under verksamhetsåret 1943/44 skulle, såvitt nu kan bedömas, framkomma
ett totalt underskott, för innevarande verksamhetsår å 22 600 000 kronor
mot tidigare beräknade cirka 20 000 000 kronor. Med inräknande av det
från verksamhetsåret 1942/43 kvarstående skuldbeloppet cirka 2 000 000 kronor
skulle sålunda statens skuld till sockerbolaget den 31 juli 1944 sammanlagt
kunna uppskattas till 24 600 000 kronor eller avrundat 25 000 000 kronor.
Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen
för regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat
Svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det att
bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt örn sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder samt att bolaget förbundit sig
att ej låta odlare ingå betodlingskontrakt med det bestämda bctpriset med
mindre odlaren avlämnat förbindelse angående betarbetarlönerna. Sedan fyra
år tillbaka garanterar staten därjämte bolaget täckning av de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna, viss förräntning av bolagets eget kapital
däri inberäknad, mot det att bolaget är redovisningsskyldig! för sina på grund
av sockertillverkningen erhållna inkomster. I huvudsak synas även för nästa
tillverkningsår samma principer som hittills tillämpats böra gälla för sockernäringens
reglering. Ett avtal mellan staten och sockerbolaget rörande sockerproduktionen
bör alltså även i år genomföras. Det härutinnan framlagda
förslaget (bilaga 1) torde kunna godtagas.
Efter förhandlingar angående sockerbetsodlingen har uppgörelse rörande
betpriset kommit till stånd av det innehåll, alt grundpriset för 1944 års odling
skall bliva detsamma som för 1943 års odling eller 4 kronor 50 öre för
100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt. Reglering av priset efter
sockerhalt skall ske enligt tidigare tillämpade grunder. På hemställan av
betodlarnas centralförening kan — liksom bestämdes i fjol — framdeles omprövning
genom skiljemannaförfarande få ske, huruvida höjning av belpriset
kan anses motiverad med hänsyn till sådan stegring av kostnaderna
för produktionen av betor, som innebär att förutsättningarna för det avtalade
priset i någon mera betydande mån förändrats. Skulle svårigheter uppkomma
för betodlarna att få arbetare för skötseln av betodlingarna, böra
statsmakterna vidtaga åtgärder för anskaffande av erforderlig arbetskraft.
Bestämmelserna rörande betarbetarlönerna i den förbindelse, som bet
-
Departements
chefen.
38
Kunni. Maj:ts proposition nr 195.
odlarna skola avlämna till sockernämnden, böra ansluta sig till motsvarande
bestämmelser i det för året gällande kollektivavtalet. Enligt förbindelsen, som
skall gälla för landet i dess helhet, bör för sommarskötseln utgå ersättning enligt
följande grundpris: för första hackningen 25 öre, för gallringen 79 öre,
för hackningen närmast efter gallringen 42 öre samt för varje av arbetsgivaren
påfordrad annan hackning 23 öre, allt för 100 sträckfamnar; dock att,
därest ingen hackning sker före gallringen, priset för den senare höjes till 96
öre för 100 sträckfamnar. Motsvarande ersättningar per 1 000 meter skola
utgöra 1 krona 40 öre, 4 kronor 43 öre, 2 kronor 36 öre, 1 krona 29 öre och
5 kronor 39 öre. Arbetarna skola garanteras utförande av minst tre arbetsmoment
vid sommarskötseln av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående
hackning och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det
förra arbetsmomentet som två och betalas med 101 öre för 100 sträckfamnar
eller 5 kronor 67 öre per 1 000 meter. Nu nämnda siffror äro grundpris, vartill
på grund av plantantalet tillägg eller avdrag utgår enligt vissa bestämmelser.
Om jorden — å fältet i sin helhet eller delar därav — är avsevärt bemängd
med svårare ogräs, kan grundpriset höjas med 30 procent. För upptagning,
innefattande att betorna skola omsorgsfullt avblastas, väl rengöras
från jord och smårötter och samlas i högar på förut väl rengjord plats samt
högarnas täckande med blast, skall utgå ackord per 400 sträckfamnar med
minst: för arbete verkställt före den 25 oktober 6 kronor 80 öre, för arbete
verkställt fr. o. m. den 25 oktober t. o. m. den 9 november 7 kronor 35 öre
samt för arbete verkställt fr. o. m. den 10 november 8 kronor 65 öre. Motsvarande
ersättningar per 1 000 meter skola utgöra 9 kronor 54 öre, 10 kronor
31 öre och 12 kronor 14 öre. Beträffande arbetare, som fullgjort åtaget
arbete, skall dock totalersättningen alltid utgöra minst 7 kronor 35 öre per
400 sträckfamnar eller 10 kronor 31 öre per 1 000 meter. Till arbetare, som
i enlighet med förenämnda föreskrifter antingen utfört åtaget arbete med upptagning
av sockerbetor å överenskommen areal, dock minst 3 200 sträckfamnar
(5 500 meter), eller — där uppgörelse om viss areal ej föreligger -—
upptagit minst samma areal, skall för verkställt upptagningsarbete, utöver
ackordet, utgå en särskild ersättning (kvantitetstillägg). För varje fullt 1 000- tal kilogram per hektar, varmed skörden å egendomen överstiger 28 000
kilogram avräknade sockerbetor per hektar, utgår kvantitetstillägget med
8 öre per 400 sträckfamnar eller 11,2 öre per 1 000 meter. Stadgandet örn
kvantitetstillägg får ej utgöra hinder för att, där så tidigare plägat ske, en
sådan bestämmelse upptages, att en förutsättning för dylikt tillägg skall vara,
att betorna icke hålla mer än viss angiven smutsprocent.
Liksom tidigare torde böra uttagas en betodlaravgift. Med hänsyn till betodlarnas
framställning därom synes avgiften böra höjas från 3 kronor 50
öre till 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarnas sockerbetsodling. Avgiften
torde böra användas för i huvudsak samma ändamål som för närvarande.
Beträffande det närmare innehållet i förbindelsen utöver vad nu berörts
får jag hänvisa till vid statsrådsprotokollet fogad bilaga 2.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
39
Enligt tillämpad praxis ha sockerbetsodlare ägt att till nedsatt pris uttaga
viss kvantitet melass från sockerbolaget för utfodring å egna brukningsdelar.
Före 1941 uppgick den mängd melass, som betodlarna lingö uttaga, till
två fat eller omkring 500 kilogram per hektar odlade sockerbetor. Med hänsyn
lill behovet av melass vid foderförsörjningen inom landet i dess helhet
tiar kvantiteten de senare åren bestämts till ett fat motsvarande cirka 250
kilogram per hektar odlade sockerbetor. Ä denna kvantitet erhöllo betodlarna
en rabatt, som kompenserade dem för den minskning i tilldelning av
melass, som skett efter 1940. För år 1944 böra betodlarna tilldelas antingen
ett fat melass örn cirka 250 kilogram per hektar odlade sockerbetor med
dubbel rabatt — d. v. s. nedsättning med 7 öre per kilogram beträffande före
den 1 december uttagen kvantitet och med 5 öre per kilogram för därefter
uttagen kvantitet — eller, örn tillgången del medgiver, två fat melass per
hektar med enkel rabatt å varje fat.
Såsom i nämndernas och kommissionens skrivelse framhållits torde, under
förutsättning alt odling på de av myndigheterna erbjudna villkoren kommer
lill stånd, fjolårets kvantiteter kvävegödselmedel böra bibehållas, dock att
under år 1944 synes kunna lämnas endast 150 kilogram chilesalpeter, medan
i stället tilldelningen av kalksalpeter i motsvarande grad ökas till likaledes
150 kilogram, allt per hektar.
Vad i nämndernas och kommissionens skrivelse anförts rörande vissa specialbestämmelser
i odlingskontrakten ävensom rörande andra förutsättningar
för uppgörelsen örn betpriset föranleder ej erinran från min sida.
Härefter torde jag få till behandling upptaga frågan örn nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Enligt det gällande avtalet omfattar statens kostuadsgaranti
ej avskrivningar, underhåll, skatter, visst mindre belopp till bolagsstyrelsens
fria disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar,
omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar samt förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan bolaget får för täckande av dessa poster tillgodoräkna
sig ett belopp av 17,22 öre per kilogram tillverkat råsocker. I
myndigheternas skrivelse har föreslagits att den s. k. låsta kostnadsposten
skulle bibehållas vid 17,22 öre, som bolaget godtagit. Även jag finner mig
kunna godtaga detta belopp såsom skäligt. Rörande de olika omständigheter,
som kommit i betraktande vid bestämmande av beloppet, tillåter jag mig
hänvisa lill vad i nämndernas och kommissionens skrivelse härutinnan antoris.
Med hänsyn till ovissheten i det nuvarande läget synes emellertid såsom
i skrivelsen föreslagits böra i avtalet mellan staten och bolaget, liksom i nu
gällande avtal, intagas en bestämmelse, som möjliggör ändringar i fråga
örn nyssberörda belopp av 17,22 öre. Sålunda torde böra stadgas alt — därest
under tiden den 1 augusti 1944—31 juli 1945 sådan ändring inträder i priscller
lönehänseende, att en mera väsentlig stegring eller nedgång inträder i
summan av de i den låsta posten ingående kostnaderna — förhandlingar eller
anfordran av någondera parten skola upptagas mellan dem i syfte att
åstadkomma skälig jämkning i nyssnämnda belopp. Det har förutsatts, att
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
vid förhandlingar rörande jämkning, som här avses, staten skall företräda.-,
av sitt kontrollorgan. Dock skall fråga om fastställande av ändring i beloppet
17,22 öre underställas Kungl. Majit, som bör äga att utan riksdagens höljande
fatta beslut i frågan.
De av livsmedelskommissionen och nämnderna föreslagna ändringarna i
avtalet anser jag mig kunna tillstyrka. Vid kontraktsårets utgång befintligt
lager av melass skall sålunda upptagas i mellanhavandet mellan staten och
bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Majit fastställda försäljningspriset
å melass. Staten bör därvid garantera bolaget att till sagda pris få avyttra
det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger ett till
2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen av sagda
överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger på bolagets
regelmässiga avsättning å den svenska marknaden. Vidare bör på sätt
myndigheterna yttrat om de s. k. rekonstruktionsfonderna i avtalet angivas,
att efter erforderliga utredningar överenskommelse må kunna träffas mellan
parterna om viss avveckling redan under kontraktstiden om bestämmelserna
rörande nämnda fonder.
I anslutning till det anförda har utarbetats ett förslag till kontrakt mellan
staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under tiden den 1 augusti 1944—31 juli 1945 med därtill fogade allmänna
uttalanden från förhandlingarna. Förslaget ansluter sig i det väsentliga
till nu gällande kontrakt. I enlighet med det förut anförda ha ändringar
vidtagits, som avse 5 § i gällande kontrakt. I övrigt tillåter jag mig hänvisa
till kontraktsförslagets lydelse, som ej synes tarva ytterligare motivering.
Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under tiden
den 1 augusti 1944—31 juli 1945. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna även att få giltighet efter sistnämnda
tid.
Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under avtalstiden
vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nödvändiga.
Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats av
riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Majit att, därest så av väsentligt
ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma om av
dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom eljest
företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.
Vidare förutsättes, att riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1945, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framlida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Majit överlåter sådan rätt. Meddelande av
erforderliga närmare föreskrifter torde få ankomma på Kungl. Majit. Det
bör givetvis iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra
och tredje styckena av kontraktet avsedda fall. Beträffande den tidpunkt, då
införselmonopolet skall utlöpa, är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
41
är avsett att utgå den 31 juli 1945, det med hänsyn till statens garanti rörande
bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att riksdagens
beslut om införselmonopolet får den innebörd, att Kungl. Majit har
möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess garantien
infriats genom lagrets försäljning, vilket kan antagas ha skett vid ingången
av februari månad 1946.
Såsom framgår av vad sockernämnden uppgivit har för sockerbolaget i
anledning av sockerregleringen uppstått en förlust, som för tiden intill utgången
av löpande avtalsår beräknats komma att uppgå till omkring
25 000 000 kronor. Enligt avtalet med bolaget är staten skyldig att täcka denna
förlust. Då en höjning av sockerpriset för närvarande med hänsyn till
den tillämpade prispolitiken torde böra undvikas och då anledning saknas
att uppskjuta regleringen av förlusten, synes såsom sockernämnden ifrågasatt
medel böra anvisas för täckande av denna. För ändamålet bör därför
å tilläggsstat till riksstaten för löpande budgetår äskas ett reservationsanslag
av 25 000 000 kronor.
Storleken av den slutliga förlusten på sockerprisregleringen under krigsåren
blir tydligen beroende på örn man framdeles vid nedgång i betpriset
och andra tillverkningskostnader låter sockerpriset sjunka i samma takt
eller i långsammare tempo än som skulle motiveras av kostnadsminskningen
För utnyttjande av möjligheten till utjämning av vinster och förluster över
en längre period saknar det uppenbarligen betydelse, örn en partiell reglering
sker nu eller örn förlusten tills vidare balanseras i bolagets räkenskaper.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1945
till och med dag, som Kungl. Majit bestämmer, dock senast
den 31 januari 1946, rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120) med av Kungl. Majit stadgade undantag
icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken
Kungl. Majit överlåter sådan rätt;
2) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt;
3) medgiva, ali avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen m.
m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut anfört:
samt
4) till Kostnader i samband med sockerregleringen å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1943/44 under nionde
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av ............................ kronor 25 000 000.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sune Wisén.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
43
Bilaga 1.
Förslag
till
Kontrakt
mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 augusti
1944—31 juli 1945.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 §•
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 10 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller proviantei
ingsfrilager av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhallanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulitaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom en
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta a i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 5 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter liksom
rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
2 §.
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under ar 1944 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tillika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhall
skall utgöra 4 kronor 50 öre.
I betodlingskontrakten skall intagas en erinran om den mellan Kungl. Maj:t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skiljemannaförfarande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn tili
sådan stegring av kostnaderna för produktionen av hetor, som innebär att
förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande mån förändrats.
Bolaget atager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skiljemannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.
Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Lidköpings, Linköpings
eller Mörbylånga rasockerfabrik, skola dock i fråga örn täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder,
som härom tidigare tillämpats.
3 §.
Bolaget förbinder sig att ej låta någon betodlare ingå eller övertaga betodlingskontrakt
för 1944 med mindre betodlaren avlämnar en vederbörligen underskriven
förbindelse, enligt bilagda formulär, angående betarbetarlönerna
1944 och bestridande av vissa kostnader. Samtliga sådana underskrivna förbindelser
skola av bolaget, på anfordran, överlämnas till den i 7 § omförmälda
nämnden.
Vad betodlare enligt § 2 i förberörda förbindelse är skyldig betala skall bolaget
innehålla å den odlaren tillkommande betlikviden. Sålunda innehållna
belopp har bolaget att, på anfordran, redovisa till nämnden.
4 §•
Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkning
erhallna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj :t fastställas.
Finner bolaget att pa grund av ändrade förhallanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har bolaget
att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom hos
Kungl. Maj:t.
5 §.
För räkenskapsåret 1 augusti 1944—31 juli 1945 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
45
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning
av bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.
1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, lill bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, körsel,
vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det
att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 17,22 öre för varje under räkenskapsåret
i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.
Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första slycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under avskrivningar
skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkningen, kolkranen,
cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet å
respektive konton.
Skulle under tiden 1 augusti 1944—31 juli 1945 sådana förändringar beträffande
en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga örn höjning ej kunnat av bolaget rimligen
undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller nedgång
i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera parten
förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav föranledd
skälig jämkning av förenämnda belopp av 17,22 öre. Såsom exempel
på sådan stegring eller nedgång, som nu avses, må nämnas, att därest socialstyrelsens
allmänna levnadskostnadsindex ändras i sådan mån, att därigenom,
jämlikt uppgörelse mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen
eller i övrigt jämlikt gällande ramavtal, ändringar i rörliga
lönetillägg skola vidtagas eller i sagda uppgörelse avsedda åtgärder eljest vidtagas,
så bör härav betingad skälig jämkning företagas i förenämnda summa
av 17,22 öre.
I den mån socker tillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erliålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan vara
av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning verkställas
för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle hava framkommit
vid tillverkning enligt tidigare .sedvanlig framställningsmetod.
I den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund av
beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få dessa
kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna och
alltså omfattas av statsgarantien.
46 Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Det förutsättes, att den under 1940 tillämpade utdelningen till bolagets aktieägare
ej får höjas.
2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 31 juli 1945, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan — med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt normallager
samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager oell
lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras socker - rörelsen med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris ej
fastställts, nied högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.
Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1945 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den överskjutande
delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga inköpskostnaden.
Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 31 juli 1945 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerk vand teten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda dag gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset — ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får.
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är.
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Majit utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. — Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd
och bolaget rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna
å förnödenheter eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren
i övrigt för ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen,
skall dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.
Det förutsättes, att efter erforderliga utredningar överenskommelse må
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
47
kunna träffas mellan parterna om viss avveckling redan under kontraktstiden
av de i detta moment andra och tredje styckena intagna bestämmelser
(jämför efterföljande allmänna uttalanden från förhandlingarna punkt 4).
3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall under
räkenskapsåret 1944/45 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldig!, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till vid
sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels eventuellt
förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och beträffande
kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Ä andra sidan
skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten gentemot
bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret vid
räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett för åternedskrivning
av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående sockerlager,
vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv, som bolaget
den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker och raffinad.
Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen å
sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan tillkommande vinsten
få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att beträffande utförsäljning
av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret få tillämpa samma
pris, som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset å socker.
Vid kontraktsårels utgång förefintligt lager av melass upptages i mcllanhavandet
mellan staten oell bolaget till det för kontraktsåret av Kungl. Maj :t
fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att till sagda
pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktsårets utgång överstiger
ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes, att avsättningen
av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas, att den ej intränger
på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska marknaden.
4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer genom
återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de sockerrörelsens
biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen; dock att den betmassa,
som frigöres vid saftstationen i Ängelholm, därigenom att vissa betodlare
i Halland erhålla iorrsnilsel från Hasslarp, fortfarande skall redovisas i sockerrörelsen.
5 morn. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
neltoräniebeloppct, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp ej
ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Internräntor inom bolaget beräknas elter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.
6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande, iakttaga
all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet överhuvud taget.
7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse örn
beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets utgång
utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget erhållit
i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång överstiga
vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att, därest annan
uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva det sålunda
överskjutande beloppet.
8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunder äger Kungl. Maj:t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.
6 §•
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.
Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.
7 §•
Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt slår under tillsyn
av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd (statens sockernämnd).
Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderligt för tillsynens utövande.
Vad i detta kontrakt sägs örn nämnden skall, därest Kungl. Maj:t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter, gälla
sagda myndighet.
8 §•
I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 5 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
49
Kungl. Majit. Innan Kungl. Majit fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Majit att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 5 § 2 mom. tredje stycket.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Majit närmare
föreskrifter.
9§.
Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Majit i avseende å bolaget
och dess verksamhet.
10 §.
Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 augusti 1944 till och
med den 31 juli 1945 eller, i den mån av vissa av bestämmelsernas avfattning
uttryckligen det framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.
Allmänna uttalanden från förhandlingarna.
1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941
skall gälla även beträffande nya avtalstiden.
2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Majit och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.
3. Det har vid beräknandet av det i 5 § 1 mom. avsedda beloppet av 17,22
öre förutsatts, att nuvarande kvaliteter å socker i huvudsak bibehållas oförändrade.
4. För ernående av förenkling samt besparing i bokförings- och kontrollkostnader
är det önskvärt, om redan under kontraktstiden en avveckling
kunde ske av de i 5 § 2 mom. intagna bestämmelserna örn rekonstruktionsfonder
och andra lagervärdeberäkningar i vad bestämmelserna hänföra sig
till mindre betydande förnödenheter, såsom annat än bränsle, emballage och
kalksten. En bestämmelse härom har intagits i sagda moment sista stycket.
Då emellertid de för en dylik avveckling erforderliga sifferutredningarna icke
kunna medhinnas inom den tid, då uppgörelse rörande förevarande kontrakt
bör träffas, förutsättes, att efter förhandlingar mellan statens sockernämnd
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget särskild överenskommelse örn
här avsedd avveckling senare ingås mellan parterna, därvid för statens vidkommande
överenskommelsens giltighet förutsätter Kungl. Majits godkännande.
Bihang till riksdagens protokoll lOii. 1 sami. Nr 195.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Bilaga 2.
Förbindelse
till
statens sockernämnd
angående betarbetarlönerna 1944 samt bestridande av vissa p&
statens sockernämnd ankommande kostnader.
§ 1.
Undertecknad, här nedan kallad betodlaren, förbinder sig gentemot statens
sockemämnd att vid användning under 1944 av lejd arbetskraft för
sockerbetors skötsel eller upptagning — där ej gällande kollektivavtal om
dylikt arbete är tillämpligt eller betarbetaren eljest av betodlaren erhåller ersättning
enligt de i kollektivavtalet stadgade bestämmelserna — iakttaga följande:
1)
I fråga örn sommarskötseln skall för omsorgsfullt och enligt givna föreskrifter
utfört arbete utgå ersättning enligt följande grundpris:
Per 100 sträck- Per 1 000
famnar meter
För första hackningen.............................. 25 öre 140 öre
» gallringen .................................... 79 , 443 »
» hackningen närmast efter gallringen ............ 42 » 236 >
» varje av arbetsgivaren påfordrad annan hackning 23 » 129 »
dock att, därest ingen hackning sker före gallringen, priset för den senare
höjes till 96 öre per 100 sträckfamnar (539 öre per 1 000 meter).
Arbetaren garanteras utförande av minst tre arbetsmoment vid sommarskötseln
av sockerbetor. Därest allenast gallring utan föregående hackning
och hackning närmast efter gallring förekomma, räknas det förra arbetsmomentet
som två och betalas med 101 öre per 100 sträckfamnar (567 öre per
1 000 meter).
Därest tidsperioden mellan avslutandet av hackning närmast efter gallring
och påbörjandet av nästföljande hackning utsträckes längre än tre veckor,
utgår för den senare hackningen ett tillägg av 2 öre per 100 sträckfamnar
(11,2 öre per 1 000 meter).
2) Ovanstående är ett grundpris, vartill på grund av plantan talet tillägg
eller avdrag utgår enligt följande tabell.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
51
a) Tillägg:
Vid plantantal Utgår Vid plantantal iM1Ptgår .
per 6 400 sträck- tillägg med per 1000 meter tillagg med
r - i_______ /ira
famnar örn
kronor
om
öre
39 000 ................
1,50
3 420 ..........
...... 13,2
40 000 ................
3,00
3 510..........
...... 26,3
41 000 ................
4,50
3 600 ..........
...... 39,5
42 000 ................
6,00
3 680 ..........
...... 52,6
43 000 ................
7,50
3 770 ..........
...... 65,8
44 000 ................
9,00
3 860 ..........
...... 78,9
45 000 ................
10,50
3 950 ..........
...... 92,1
46 000 ................
12,00
4 030 ..........
...... 105,3
47 000 (12,00 — 1,50 =)
10,50
4 120..........
...... 92,1
48000 (12,00—3,00 =)
9,00
4 210..........
...... 78,9
o. s. v.
o. s. V.
b) Avdrag:
Vid plantantal
Utgår
Vid plantantal
Utgår
per 6 400 sträck-
avdrag med
per 1 000 meter
avdrag med
famnar örn
kronor
om
öre
37 000 ................
1,50
3 250 .........
....... 13,2
36 000 ...............
3,00
3 160.........
....... 26,3
35 000 ...............
4,50
3 070 .........
....... 39,5
34 000 (4,50 + 3,00 =).
7,50
2 980 .........
33 000 (4,50 4- 6,00 =).,
. 10,50
2 890 .........
....... 92,1
O. S. V.
O. S. V.
För 38 000 plantor per 6 400 sträckfamnar (= 3 330 plantor per 1 000
meter), vilket erhålles vid ett avstånd mellan plantorna i raden på 25 cm, utgår
ej tillägg eller avdrag.
Därest stark torka eller andra ogynnsamma betingelser för fröets groning
förelegat, hästhackningen blivit mindre omsorgsfullt utförd, plantbeståndet
genom oväder blivit decimerat, eller om jorden är avsevärt bemängd med
svårare ogräs, framförallt kvickrot, skall avdrag fran likviden enligt grundprisberäkningen
ej förekomma.
Tillägg till, respektive avdrag från grundpriset, beroende av plantantalet,
göres vid slutlikviden för sommarskötseln.
Som underlag för eventuellt avdrag innestår utav ersättningen för gallringen
15 procent tills slutlikvid skor.
Räkning av plantantal utföres för varje arbetare för sig och efter dennes
sista hackning och skall ske å 4 sträckor per gallrade 6 400 sträckfamnar örn
vardera 40 sträckfamnar (respektive å 4 sträckor per gallrade 11 000 meter
om vardera 100 meter). Denna räkning, som utföres å sträckor repesenterande
det genomsnittliga gallringsresultatet, lägges till grund för uträkningen av
tillägg, respektive avdrag.
Vid beräknande av plantantal skola dubbelplantor ej medräknas.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
3) Om jorden å fältet i sin helhet eller delar därav — är avsevärt bemängd
med svårare ogräs, speciellt kvickrot, höjes grundpriset allt efter graden
av därav följande svårigheter vid gallrings- och hackningsarbetet från
5 till 30 procent.
Tillägg till grundpriset skall icke utgå vid allmänneligen förekommande
ogräsbestånd.
4) För upptagning, innefattande att betorna skola omsorgsfullt avblastas,
val rengöras från jord och smårötter och samlas i högar på förut väl rengjord
plats samt högarnas täckande med blast, skall utgå ackord med minst
följande belopp:
Per 400 sträck- Per 1 000
famnar med meter med
kronor kronor
1) För arbete verkställt före den 25 oktober ...... 6,80 9 54
2) För arbete verkställt under tiden 25 oktober—9
november .................................. 7,35 10f31
3) For arbete verkställt fr. o. m. den 10 november 8,65 12,14
Arbete under ovan angivna tidsperioder betalas således med de för var
och en av dem fastställda priserna, dock med iakttagande av att — därest
för arbetare, som fullgjort åtaget arbete eller, där icke överenskommelse om
viss areal träffats, kvarstannat tills skörden på egendomen är slut samt för
arbetare, som efter avtalsenlig uppsägning avflyttat från egendomen den 1
november, den genomsnittliga ersättningen för hela upptagningstiden understiger
kr. 7: 35 per 400 sträckfamnar (respektive kr. 10: 31 per 1 000 meter)
utfyllnad skall ske till sist nämnda belopp.
Därest levnadskostnadsindex under år 1944 uppgår till minst 249, skall
fran samma tid, som motsvarande indextillägg utgår enligt gällande kollektivavtal
mellan Svenska lantarbetsgivareföreningen och Svenska lantarbetarf
orlandet (riksavtalet för jordbruket), ett tillägg till upptagningspriserna
utgå med 25 öre per ruta örn 400 sträckfamnar (respektive 35,1 öre per 1 000
meter).
5) Till arbetare, som i enlighet med föreskrifterna under 4) här ovan
antingen utfört åtaget arbete med upptagningen av sockerbetor å överenskommen
areal, dock minst 3 200 sträckfamnar (5 500 meter), eller — där
uppgörelse om viss areal ej föreligger — upptagit minst samma areal, skall
för verkställt upptagningsarbete — utöver ackordet — utgå en särskild ersättning
(kvantitetstillägg). För varje fullt 1 000-tal kg per hektar, varmed
skörden å egendomen överstiger 28 000 kg avräknade sockerbetor per hektar,
utgör kvantitetstillägget 8 öre per 400 sträckfamnar (11,2 öre per 1 000 meter).
Därest arbetare genom styrkt sjukdom eller annat laga förfall är förhindrad
att slutföra åtaget upptagningsarbete, skall kvantitetstillägget utgå
i proportion till upptagen areal.
För den areal, där plantantalet enligt gårdens före upptagningen verkställda
uppmätning överstiger 46 000 per 6 400 sträckfamnar (4 030 per 1 000
Kungl. Ma]:ts proposition nr 195.
53
meter), skall upptagare — därest arbetsgivaren påfordrat större plantantal än
det nämnda — vara berättigad till en extra ersättning av 50 öre per 400
sträckfamnar (70,2 öre per 1000 meter).
Anm. Kvinnliga arbetare, som å egendomen utföra annat fortlöpande arbete, hava rätt till
eventuellt kvantitetstillägg oavsett omfånget av upptagningsarbetet.
6) Betodlaren skall senast inom tre veckor, sedan kampanjen avslutats vid
vederbörande fabrik, per post översända kvantitetstillägget till arbetare, som
är bosatt å annan ort, därest arbetaren framställer begäran härom och uppgiver
fullständig adress.
Betodlaren förbinder sig att, sedan leveransen av sockerbetor för året avslutats,
för betarbetare, som så påfordrar, förete skriftlig, av svenska sockerfabriksaktiebolaget
tillhandahållen uppgift å sin medelskörd av sockerbetor
under året.
7) Erhåller betarbetaren icke ersättning enligt bestämmelserna här ovan
under 1)—6), är betpdlaren pliktig att, där han ej inom viss av statens sockemämnd
förelagd tid styrker sig hava till betarbetaren betalat vad som
felas, efter anmodan av nämnden utgiva ett belopp, motsvarande den felande
ersättningen jämte 5 °/o årlig ränta därå, att av nämnden disponeras enligt
av Kungl. Majit meddelade föreskrifter.
§ 2.
Tillika förbinder sig betodlaren att till täckande av kostnader, som statens
sockemämnd har att bestrida, under 1944 till nämnden erlägga en avgift
av intill 4 kronor för varje uppmätt hektar av odlarens sockerbetsodling
sagda år. Avgiften, vilkens närmare belopp fastställes av Kungl. Majit, skall
innehållas å betodlaren tillkommande betlikvid. För del av hektar reduceras
avgiften i proportion till arealen.
§ 3.
Tvister örn tolkningen och tillämpningen av denna förbindelse — däri
inbegripet avgörande, huruvida och i vad mån ersättningsskyldighet enligt
§ 1 mom. 7 föreligger — skola avgöras enligt gällande lag om skiljemän, med
iakttagande att skiljemännen skola vara tre, varav en utses av styrelsen för
Sveriges betodlares centralförening och en av styrelsen för Svenska lantarbetarförbundet
samt den tredje (ordföranden) av Kungl. Majit.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1944:146 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om avdrag vid taxering av inkomst för flyttningskostnader vid tillträdande av annan anställning. a1 i texten
- Rskr. 1944:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av sockernäringen i riket m. m., såvitt angår ansiag sanvisning. a1 i texten
- JoU 1944:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av sockernäringen i riket m. m., såvitt angår anslag sanvisning. s. 19 i texten
- BevU 1944:21 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition, nr 195, angående reglering av sockernäringen i riket m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillnings s. 1 i texten