Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa

1944-03-03 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:206, Angående statsbidrag till uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa;

given Stockholms slott den 3 mars 1944.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mars

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga

om statsbidrag till uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa

och anför:

Inledning.

Kungl. Maj:t har förut denna dag på min hemställan beslutat att till riksdagen

avlåta proposition (nr 205) med förslag till lagstiftning angående undervisning

och vård av bildbara sinnesslöa. Propositionen bygger på ett av

tillkallade sakkunniga den 21 april 1943 avgivet betänkande angående sinnesslövårdens

organisation (SOU 1943: 29) och innebär i huvudsak, att

särskild skolplikt skall införas för bildbara sinnesslöa barn samt att

landsting och släder utanför landsting skola anordna erforderliga anstalter

ävensom i övrigt handhava den för ändamålet nödvändiga organisationen.

Bihang till riksdagens protokoll 10H. 1 sami. Nr 200.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

De sakkunniga hava i anslutning till sitt förslag i nu nämnda hänseende

förordat, bland annat, att staten skall lämna bidrag till erforderliga ny- och

ombyggnader samt övertaga kostnaderna för lärarpersonalens avlöning, för

vilka ändamål statsbidrag hittills icke utgått. Sistnämnda spörsmål ha de

sakkunniga upptagit till närmare behandling i ett särskilt, den 19 juli 1943

avgivet betänkande (SOU 1943: 33). Vid min anmälan av lagstiftningsfrågan

förklarar jag mig ha för avsikt att i annat sammanhang till prövning upptaga

de sakkunnigas förslag rörande byggnadsbidrag till sinnesslöanstalter

och därvid även beröra frågan om ökade bidrag till driften av dessa anstalter,

inbegripet kostnaderna för lärarpersonalens avlöning. Jag anhåller nu att

få anmäla hithörande spörsmål.

De sakkunnigas förslaa-.

Fr&gan om byggnadsbidrag1.

En redogörelse för den befintliga anstaltsorganisationen

och de sakkunnigas förslag till utbyggnad av densamma

har lämnats i förenämnda lagproposition (s. 13—24). Här må endast erinras

om följande.

Enligt sakkunnigförslaget skall för ett eller flera sjukvårdsområden gemensamt

finnas en centralanstalt, omfattande skolhem med sinnesslöskola för barn

i skolåldern samt, om möjligt, dessutom vårdhem för sinnesslöa barn intill

16 års ålder (upptagningshem) och arbetshem för elever, som avslutat sin

skolgång och icke lämpligen kunna utackorderas i familjevård eller försöksutskrivas.

Där tillgång finnes till lämpliga enskilda anstalter av ifrågavarande

slag, förutsättas dessa kunna genom samarbete inlemmas i organisationen. I

städer av viss storlek (minst 40 000 invånare) anses behovet av skolplatser

delvis kunna tillgodoses genom inrättande av särskilda externatskolor. Behovet

av nya skolplatser beräknas vid ett fullständigt genomförande av skolplikten

uppgå till omkring 700. Härvid ha de sakkunniga förutsatt, att 340 nu befintliga

skolhemsplatser, som för närvarande äro belagda med arbetshemselever,

skola frigöras för sitt egentliga ändamål genom tillskapande av lika

många arbetshemsplatser. Härjämte ha de sakkunniga beräknat, att i samband

med skolpliktens genomförande erfordras ytterligare omkring 215 platser

å arbetshem och vårdhem för barn. Det ökade platsbehovet för nu nämnda

ändamål har alltså uppskattats till omkring (700 + 340 + 215) 1 255

platser.

Vidare ha de sakkunniga avsett, att staten skall omhändertaga — förutom

vissa kategorier sinnesslöa, som för närvarande vårdas å statliga

anstalter -—- alla obildbara sinnesslöa, som uppnått 16 års ålder, i den

mån de icke lämpligen kunna vårdas å enskilda vårdhem. Detta lia de

sakkunniga i första hand tänkt sig skola ske genom ianspråktagande av

tvenne paviljonger vid Källshagens sjukhus i Vänersborg, vilka nu äro belagda

med sinnessjuka. De sinnessjuka skulle i stället beredas plats å ett nytt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 206.

3

statligt sinnessjukhus. Genom dessa åtgärder beräknas omkring 440 platser å

vårdhem i anslutning till sinnesslöskolor, som tillhöra landsting eller städer

utanför landsting, bliva tillgängliga för ändamål, som äga samband med skolpliktens

genomförande. Av de 440 platserna beräknas större delen efter

smärre omändringar kunna användas såsom skolhems- eller arbetshemsplatser,

medan återstoden skulle utnyttjas som vårdhem för barn. Utöver sistnämnda

platser skulle sålunda för skolpliktens genomförande enligt de

sakkunnigas beräkningar krävas sammanlagt omkring (1 255 — 440) 815.

platser på skolhem, arbetshem och vårdhem för barn, vilka platser förutsatts

skola anskaffas genom ny- eller ombyggnad.

Beträffande frågan örn statsbidrag för vårdens utbyggande

anföra de sakkunniga bland annat:

Byggnadsbidrag har tidigare icke utgått inom sinnesslövården. Till andra

sjukvårdsändamål av stor social betydelse utgå sådana bidrag, såsom till

vårdhem för lättskötta sinnessjuka, tuberkulosanstalter, epidemisjukhus samt

bamavdelningar vid lasarett. Då genom införandet av obligatoriskt omhändertagande

av bildbara sinnesslöa barn skyldighet pålägges landstingen att

inom viss tid anskaffa tillräckligt antal platser, bör statsbidrag i någon form

utgå för detta ändamål även inom sinnesslövården. Skyldighet att anskaffa

tillräckligt antal platser föreligger endast beträffande skolplatser. I det föregående

har emellertid framhållits att en rationell sinnesslövård kräver ätt till

sinnesslöskolorna anslutas dels vårdhem för sinnesslöa barn dels arbetshem.

Byggnadsbidrag bör därför utgå även till anskaffande av sådana platser.

Med hänsyn till önskvärdheten av att den utbyggnad, som är behövlig

inom sinnesslövården, i huvudsak kommer till stånd genom ökat antal platser

inom den kommunala sinnesslövården, böra de kommunala anstalterna

givas en ekonomiskt gynnsammare ställning än de enskilda, varför byggnadsbidrag

endast bör utgå till landsting eller stad, som ej deltager i landsting,

och alltså icke till enskild person, förening eller stiftelse.

För att icke nu pågående byggnadsverksamhet skall avstanna och planerandet

av behövliga tillbyggnader uppskjutas torde, även örn införandet av

skolplikt på grund av tidsförhållandena skulle uppskjutas till en senare tidpunkt,

byggnadsbidrag böra utgå i efterhand för alla till- och nybyggnader

vid de kommunala sinnesslöanstalterna, som godkännas från och med den

1 januari 1944.

De olika landstingen lia emellertid hittills ordnat sin sinnesslövård mycket

olika såväl med hänsyn till platsantalet som typen av anstalterna. Det

skulle därför innebära en orättvisa örn byggnadsbidrag skulle utgå till samtliga

nyanskaffade platser efter den 1 januari 1944. De landsting som försummat

sin sinnesslövård skulle härigenom komma i åtnjutande av statsbidrag

för ett stort antal platser, medan de som redan nu uppfört tillräckligt

stora anstalter ej kunde komma i åtnjutande av samma förmåner.

I betänkandet (s. 118—119) lämnas en sammanställning av såväl nu befintliga

platser som sådana, som enligt detta förslag böra anordnas, och deras

relation till respektive upptagningsområdens folkmängd. Sammanställningen

visar, att betydande variationer föreligga, i det platsantalet varierar mellan

0,16 %„ och 1,23 °/00 av befolkningen. Medelvärdet ligger vid 0,70 °/to av folkmängden.

För att uppnå en rättvis fördelning av byggnadsbidragen har det därför

övervägts alt låta sådant bidrag utgå först för det antal platser, som överstiger

det nuvarande medelvärdet, 0,7 °/0„ av befolkningen. Med hänsyn till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

önskvärdheten av att de erforderliga utbyggnaderna snarast komma till utförande,

och att de landsting, som sämst tillgodosett sin sinnesslövård, på en

gång komma att åläggas stora byggnadsprogram, har dock en jämkning

ansetts böra ske så att byggnadsbidrag skall kunna utgå för alla nytillkommande

platser, som överstiger det antal, som svarar mot 0,5 °/oo av folkmängden

inom upptagningsområdet.

I en annan sammanställning, som bifogats denna proposition såsom b i1

a g a A, ha de sakkunniga upptagit det antal platser, till vilka byggnadsbidrag

enligt dessa principer skulle utgå. Denna sammanställning utvisar,

att omkring 815 nya platser krävas för skolpliktens genomförande och att

ytterligare omkring 630 platser äro önskvärda för att sinnesslövårdens alla

grenar skola bli tillgodosedda. Av dessa skulle enligt sammanställningen endast

omkring 570 av den förra gruppen och omkring 500 av den andra

gruppen vara berättigade till bidrag. De sakkunniga yttra härefter:

Även sedan utbyggnaden enligt dessa beräkningar fullföljts, komma betydande

olikheter att föreligga beträffande det relativa antalet platser i de

olika länen, beroende på att huvudmännen ej överallt väntas utnyttja de

enskilda anstalterna i samma omfattning. Då det är önskvärt att landstingen

successivt omhändertaga allt större del av sinnesslövården, är det

olämpligt att fixera någon övre gräns för platsantalet, ovanför vilken byggnadsbidrag

ej skulle utgå. Förekomsten av sinnesslöhet varierar i olika delar

av landet, varför en sådan gränsdragning skulle innebära en orättvisa mot

de landsdelar, där sinnesslöshet förekommer i relativt stor utsträckning. Den

begränsning av platsantalet, som kan visa sig behövlig, bör därför ske genom

medicinalstyrelsen, som ej bör godkänna förslag till kommunal anstalt annat

än om behov av det föreslagna antalet platser föreligger.

För de städer, som ej deltaga i landsting, äro förhållandena i viss mån

annorlunda än för länen. I alla dessa städer torde lämpligen en del av platsantalet

böra tillgodoses genom externatskoleplatser. Externatskolan utgör den

ojämförligt billigaste formen för anordnande av sinnesslöundervisning, men

kan, som i annat sammanhang framhållits, endast ha en begränsad användning.

För att ej stimulera till användande av denna billiga undervisningsform

i större utsträckning än som är lämpligt, anses byggnadsbidrag för externatskolor

ej böra ifrågakomma. Vid beräkning av det antal platser, som motsvarar

0,5 %0 av folkmängden, böra endast platser vid anstalter av internattyp få

medräknas.

Beträffande storleken av byggnadsbidraget ha de sakkunniga övervägt,

örn det skulle utgå efter samma normer som bidrag till vårdhem för lättskötta

sinnessjuka. De sakkunniga erinra örn att för sistnämnda anstalter utgår

statsbidrag med 1 500 kronor per vårdplats vid uppförande av nybyggnad

för ändamålet, 1 000 kronor för vårdplats vid inköp av annan tillhörig

byggnad samt 750 kronor för vårdplats vid omändring av huvudmannen

tillhörig, för annat ändamål uppförd byggnad, dock att statsbidrag i intet fall

må överstiga hälften av den verkliga kostnaden för byggnadens iordningställande

till vårdhem. Härefter fortsätta de sakkunniga:

Sinnesslövården och vården av lättskötta sinnessjuka stå varandra i vissa

avseenden nära, varför likartade bestämmelser rörande byggnadsbidrag kunde

vara motiverade. Å andra sidan är en uppdelning i nybyggnad respektive

ombyggda anstalter praktiskt taget ogenomförbar när det gäller sinnesslö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 206.

o

anstalterna. De utvidgningar av anstalterna, som enligt detta förslag böra

komma till stånd, utgöra till en stor del en blandning av nybyggnad, ombyggnad

och ändrad disposition av redan befintliga utrymmen, varför en sådan

gradering av byggnadsbidragen säkerligen skulle leda till missförstånd

och olika tolkning av bestämmelserna. Ej heller föreligger någon anledning

att stimulera landstingen till nybyggnad av anstalter. Erfarenheten har visat

att i synnerhet arbetshem med mycket gott resultat och för relativt liten

kostnad kunna inredas i äldre byggnader. Sinnesslövården bör givetvis anordnas

så billigt som möjligt, blott icke kravet på ändamålsenlighet eftersättes.

De sakkunniga ha därför funnit sig böra föreslå, att byggnadsbidrag skall

utgå med samma belopp för varje nytillkommen vårdplats, oavsett om den

inrymmes i ett nytt eller gammalt hus, endast med den inskränkningen att

beloppet skall utgöra högst hälften av den verkliga byggnads- och inköpskostnaden.

Då ersättning ej alls skall utgå för de platser, som ligga under

0,5 %o av folkmängden, är det rimligt att byggnadsbidraget för det antal platser,

som ligger ovanför denna gräns, göres större än för vårdplatser, avsedda

för lättskötta sinnessjuka. En sådan storlek av bidraget torde även vara motiverad

ur den synpunkten att det bär, vad beträffar skolplatser, rör sig örn

en skyldighet som pålägges landstingen och ej, som beträffande inrättande

av vårdhem för lättskötta sinnessjuka, ett frivilligt åtagande av en viss sjukvårdsuppgift.

Beloppet föreslås därför maximeras till 2 000 kr. per plats, ett

belopp som före 1939 svarade mot knappt halva genomsnittliga kostnaden

för nybyggnad av sinnesslöanstalter.

I enlighet med det anförda ha de sakkunniga uppskattat statens kostnader

för den utbyggnad av landstingens och icke-landstingsstädernas sinnesslövård,

som erfordras för skolpliktens genomförande, till (570 X 2 000)

1 140 000 kronor. Motsvarande kostnad för i övrigt önskvärd utökning av

vårdplatserna inom den kommunala sinnesslövården kan beräknas till (500

X 2 000) 1 000 000 kronor.

Fråsan om Eleade driftbidrag''.

Som inledningsvis nämnts lia de sakkunniga vidare förordat, att staten

skulle övertaga kostnaden för avlöningarna åt sinnesslöskolornas lärarpersonal.

I det särskilda betänkande, som de sakkunniga framlagt härutinnan, har

erinrats om, bland annat, att staten efter hand övertagit hela kostnaden för

blind- och dövstumsundervisningen ävensom för vanartade sinnesslöa. Vidare

framhålles, att staten numera bestrider utgifterna för folk- och småskolornas

kontanta avlöning ävensom motsvarande utgifter för skolundervisningen

vid vissa sjukvårdsanstalter, såsom vanföreanstalter, kustsanatorier, tuber

kulossjuklius, dispensärbarnhem och hem för nervösa och psykopatiska barn,

vilka anstalter även i övrigt åtnjuta statsbidrag till driftkostnaderna. De sakkunniga

påtala även de stora olikheter i lönehänseende, som trots likartad

tjänstgöring för närvarande råda inom sinnesslöskolorna, samt understryka

starkt behovet av en generell lönereglering för hithörande lärarpersonal. I betänkandet

framlägges också förslag till en sådan lönereglering jämte därav följande

reglering av pensionsförmånerna. Förslaget innebär i korthet, att ordinarie

lärare i kunskapsämne och kvinnlig slöjd skola placeras i lönegrad

A 11 och de extra-ordinarie i lönegrad Eo 9. Föreståndarna skulle härutöver

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

åtnjuta särskilt arvode med belopp varierande mellan 800—2 000 kronor,

varav dock endast hälften skulle ersättas av statsmedel. Tjänste- och familjepension

föreslås utgå efter enahanda grunder som för folkskollärare. Lärarna

i manlig slöjd, som i regel även hava andra uppgifter vid anstalterna,

anses tills vidare höra stå utanför löne- och pensionsregleringen. Kostnaden

för avlöningen av redan anställda lärare, som för närvarande uppgår till omkring

750 000 kronor, beräknas efter löneregleringen stiga till omkring 900 000

kronor för år. Efter sinnesslövårdens utbyggnad enligt de sakkunnigas förslag

beräknas avlöningskostnaderna uppgå till omkring 1 340 000 kronor

för år.

De nuvarande driftbidragen -—- som utgå med vissa belopp per halvår och

vårdtagare, avsedda att motsvara ungefär 73 av totala vårdkostnaden — ha

med hänsyn till behovet av ökat statsbidrag till sinnesslövården ansetts

böra kvarstå i huvudsak oförändrade, ehuru staten genom övertagande av

lärarlönerna beräknas påtaga sig omkring 20 % av skolhemmens hittillsvarande

genomsnittliga driftkostnader. Vissa mindre jämkningar föreslås

dock, bl. a. i syfte att underlätta överflyttningen av patienter från vårdhem

till arbetshem. Vidare anses särskilda driftbidrag — utöver lärarlönerna —

icke böra utgå till externatskolorna. Merkostnaden för nu ifrågavarande

driftbidrag efter ett fullständigt genomförande av skolplikten uppskatta de

sakkunniga till omkring 380 000 kronor.

Remissyttranden.

Över de sakkunnigas betänkande angående sinnesslövårdens organisation

hava, såsom jag i annat sammanhang nämnt, yttranden avgivits av medicinalstyrelsen,

socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statskontoret, flertalet landstings

förvaltningsutskott och städer utanför landsting, socialvårdskommittén,

1940 års skolutredning, svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, allmänna svenska föreningen

för vården om sinnesslöa och fallandesjuka, föreningen för sinnesslöa barns

vård, svenska sinnesslöskolornas lärarförbund, svenska läkaresällskapet,

svenska provinsialläkareföreningen och svenska psykiatriska föreningen.

Samma myndigheter och sammanslutningar med undantag av socialvårdskommittén,

fattigvårds- och barnavårdsförbundet, läkarsällskapet, provinsialläkarföreningen

och psykiatriska föreningen hava jämväl yttrat sig över

de sakkunnigas förslag till löne- och pensionsreglering m. m. för sinnesslöskolornas

lärarpersonal.

Jag skall i det följande återgiva det huvudsakliga av vad som vid remissbehandlingen

framkommit beträffande frågorna örn byggnadsbidrag och

ökade driftbidrag till sinnesslöanstalterna, inbegripet övertagandet av kostnaden

för lärarpersonalens avlöning. Däremot går jag i detta sammanhang icke

närmare in på yttrandena, i vad de avse förslaget till löne- och pensionsreglering

för sinnesslöskolornas lärarpersonal.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

7

Frågan om byggnads))id l ag.

Gentemot principen, att byggnadsbidrag skall utgå, har icke någon erinran

framställts. Beträffande byggnadsbidragens utformning har däremot

olika yrkanden och önskemål framkommit.

I fråga örn bidragen till internaten uttalar sålunda statskontoret, att

ämbetsverket icke vill motsätta sig, att byggnadsbidrag beviljas för å kommunala

anstalter nyinrättade platser för sinnesslöa i huvudsaklig överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag. Beträffande storleken av byggnadsbidraget

anser ämbetsverket, att maximibeloppet icke bör sättas högre än

det högsta vid vårdhem för lättskötta sinnessjuka — 1 500 kronor — utan

jämkas nedåt till förslagsvis högst 1 250 kronor. Statskontoret framhåller

tillika, alt det skulle hava varit önskvärt, om de sakkunniga tagit närmare

ställning till den standard, som borde vara normerande inom sinnesslövården.

Medicinalstyrelsen anser, att grunderna för byggnadsbidragen böra utformas

i närmare anslutning till gällande bestämmelser för byggnadsbidrag till

vårdhem för lättskötta sinnessjuka.

Socialstyrelsen gör intet annat uttalande i ämnet än att styrelsen förordar,

att medicinalstyrelsen i samråd med socialstyrelsen verkar för att lämpliga

äldre ålderdomshem tagas i anspråk för hithörande ändamål.

Socialvårdskommittén finner i likhet med de sakkunniga erforderligt, att

staten lämnar byggnadsbidrag för uppförande av kommunala sinnesslöanstalter.

Vägande skäl kunna enligt kommittén anföras för förslaget, att byggnadsbidrag

icke skall utgå till samtliga nyanskaffade platser. Mot en sådan

anordning kunde, framhåller kommittén, erinras, alt därigenom skulle försvåras

en eljest synnerligen önskvärd snabb utbyggnad av det kommunala

anstaltsväsendet på sinnesslövårdens område. Ehuru dylika erinringar otvivelaktigt

måste tillerkännas visst vitsord, ansåge sig kommittén dock icke

böra föreslå någon förändring av de sakkunnigas förslag i denna del.

Svenska landstingsförbundet ifrågasätter i första hand fullständigt förstatligande

av sinnesslövården. Därest en dylik lösning icke kommer till stånd,

har förbundet ansett sig böra framhålla följande.

Enligt förslaget skall staten lämna bidrag örn högst 2 000 kr. per plats till

anskaffning av nya platser, dock endast i den mån det nytillkomna antalet

platser överstiger 0,5 %o av befolkningstalet i respektive landstingsområden.

Beloppet 2 000 kronor per plats iir emellertid enligt förbundets mening alltför

lågt med hänsyn till nuvarande kostnader, särskilt när det gäller nybyggnader.

Enligt vad förbundet erfarit, hava byggnadskostnaderna vid några

under senare år uppförda sinnesslöanstalter uppgått lill 8 000—10 000 kronor

per plats. En höjning av statsbidragsbeloppet till åtminstone 4 000 kronor

i dylika fall synes förbundet starkt motiverad. Däremot kan siffran 2 000

kronor accepteras, när det är fråga örn ombyggnader av redan förefintliga

byggnader.

Den föreslagna begränsningen av statsbidraget till att endast avse det platsantal,

som ligger över 0,5 °/0„ av folkmängden i upptagningsområdet,

angiva de sakkunniga vara tillkommen ur rättvisesynpunkt, så att ej landsting,

»sorn försummat sin sinnesslövård» skulle komma i åtnjutande av stals
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

bidrag för ett stort antal platser, medan de, som redan nu uppfört tillräckligt

stora anstalter, ej skulle komma i åtnjutande av samma förmåner. Emellertid

måste härvid beaktas, att hittills två vägar stått öppna att ordna sinnesslövården,

nämligen antingen att vederbörande landsting självt byggt erforderliga

anstalter eller ock att samarbete inletts med förefintliga enskilda anstalter.

Att å priori säga, att de, som valt den senare vägen, skulle vara mera

försumliga än de andima, är icke riktigt. Härtill kommer, att vård å enskilda

anstalter med hänsyn lill de höga avgifterna icke ställer sig fördelaktig för

respektive landsting, då de ju beträffande flertalet av de å dessa anstalter intagna

jämlikt fattigvårdslagens 40 § äro skyldiga att ersätta hela vårdavgift^!.

Av dessa skäl anser förbundet, att berörda landsting icke böra ställas i särklass,

detta desto mindre, som de få fullgöra sin byggnadsskyldighet under

tider med väsentligt högre byggnadskostnader än som gällde för de landsting,

som tidigare anskaffat vårdplatser i erforderlig omfattning. Med hänsyn

härtill vill förbundet föreslå, att statsbidrag i enlighet med av förbundet förordade

grunder måtte utgå för alla örn- och tillbyggnader vid de kommunala

sinnesslöanstalter, som godkännas från och med den 1 januari 1944.

Landstingens förvaltningsutskott i Uppsala, Södermanlands och Jönköpings

län, Kalmar läns norra landstingsområde, Blekinge, Kristianstads, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Västmanlands och Norrbottens län instämma

helt eller delvis i de synpunkter, som anförts i landstingsförbundets yttrande.

Förvaltningsutskotten i Malmöhus och Gävleborgs län anse rättviseskäl tala

för att statsbidrag utgår retroaktivt för de platser, som överstiga 0,5 %o av

folkmängden inom upptagningsområdet.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län anser, att förslaget bör kompletteras

såtillvida, att för anstalter, vid vilka ny- eller ombyggnad icke erfordras,

statsbidrag må efter framställning i varje särskilt fall utgå för erforderliga

reparationer samt omdisponering av byggnader och dylikt.

Stadsfullmäktige i Stockholm finna för sin del skäl icke föreligga att

utesluta enskilda anstalter, som samarbeta med landsting eller städer utanför

landsting, från rätt till byggnadsbidrag för erforderliga till- och ombyggnader.

Stadsfullmäktige i Göteborg och Norrköping anse det föreslagna maximibeloppet

för lågt med hänsyn till den sedan år 1939 inträdda prisstegringen.

Stadsfullmäktige i Norrköping ställa sig dessutom tveksamma mot den föreslagna

kvotbegränsningen.

I åtskilliga yttranden resas vidare invändningar mot att externatskolorna

utestängts från byggnadsbidrag.

Svenska stadsförbundet betonar, att erfarenheterna från de hittillsvarande

skolorna av denna typ vöre goda. De sakkunniga hade själva förordat upprättande

av flera sådana. Externatskolorna vore jämväl den billigaste formen

för undervisningen i fråga. När som motiv för undantagandet angåves, att man

icke borde stimulera till användande av externatformen i större utsträckning

än lämpligt vore, kunde däremot invändas, att tillkomsten av externaten bleve

beroende av statsmakternas prövning. Byggnadsbidrag till externatskolorna

borde enligt styrelsens mening utgå efter samma grunder som bidrag till

folkskolebyggnader.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kunell. Maj:ts proposition nr 206.

Stadsfullmäktige i de städer, vilka ej deltaga i landsting, dela stadsförbundets

uppfattning, att externatskolorna icke böra utestängas från statsbidrag.

Skolöverstyrelsen finner icke heller tillräckliga skäl föreligga att utesluta

externatskolorna från statsbidrag.

1940 års skolutredning yttrar bland annat:

Där förutsättningar för upprättande av externatskolor förefinnas, är det

icke endast av kostnadsskäl utan även ur pedagogiska synpunkter önskvärt,

att de komma till stånd. Denna undervisningsform bär det bestämda företrädet

framför internatskolan, att barnen få bibehålla, en obruten kontakt

med sina hem. Genom externatskolornas upprättande frigöras platser å skolhemmen

till förmån för landsbygdens och de mindre samhällenas barn. Det

synes utredningen därför vara ett statens intresse att stödja upprättandet av

sådana skolor. Givetvis skulle det ligga i vederbörande statliga myndigheters

hand att pröva, i vilka fall detta bör ske. Byggnadsbidrag kunde lämpligen

utgå enligt samma grunder som till folkskolebyggnader.

Örn, såsom de sakkunniga ifrågasätta, externatskolor upprättades i Borås,

örebro. Malmö, Hälsingborg och Gävle samt en ny klass inrättades vid externatskolan

i Göteborg, skulle sammanlagt omkring 140 nya platser erhållas.

Då externatskolor säkerligen med fördel skulle kunna upprättas i ytterligare

några städer (Eskilstuna, Jönköping, Linköping, Uppsala och Västerås),

torde det antal nya platser, som på detta sätt erhölles, kunna beräknas till i

det hela över 200. Utgår man från ett oundgängligt antal nya platser av omkring

1 000, vilket synes utredningen tillfyllest, skulle då antalet nya anstaltsplatser

begränsas till mindre än 800. Den av de sakkunniga föreslagna utbyggnaden

av landstingsanstalterna bleve under sådana förhållanden mer än

tillräcklig. Ökningen av statens driftbidrag till sinnesslöskolorna skulle med

dessa förutsättningar och om nu gällande grunder alltfort tillämpades, komma

att uppgå till omkring (200 X 225 + 800 X 450) 405 000 kronor. Härtill

komme såsom byggnadsbidrag till externatskolebyggnader ett årligt statsbidrag,

utgående för varje skola under 25 år. örn de sakkunnigas förslag rörande

byggnadsbidrag till de kommunala anstalterna godtages, skulle statens

engångskostnader för skolfrågans ordnande belöpa sig till ungefär 1 000 000

kronor. Engångskostnaden för uppförande av det ifrågasatta statliga sinnessjukhuset

samt driftkostnaden för Källshagens sjukhus i Vänersborg såsom

sinnesslöanstalt skulle i så fall icke behöva ifrågakomma.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utredningen om skyndsam

överarbetning av den föreliggande utredningen för utrönande av vilka åtgärder,

som kunna anses lämpliga och omedelbart erforderliga för att bereda

undervisning i sinnesslöskolor åt alla bildbara sinnesslöa barn i skolåldern.

Allmänna svenska föreningen för vården örn sinnesslöa oell fallandesjuka

förordar en sådan ordning, att externatskolor må kunna upprättas i varje

stad, där den av de sakkunniga angivna förutsättningen för dylik skola (20 å

25 elever) förefinnes, samt att dessa skolor må i likhet med de kommunala

sinnesslöa^ tal terna erhålla byggnads- oell drittbidrag, lämpligen beräknade

efter samma grunder som gälla för folkskolan. Dessutom anser föreningen,

att tillfälle bör beredas städer med externatskolor att för elever, som avslutat

skolundervisningen, anordna fortsatt utbildning av praktisk art i exlernatform.

Liknande synpunkter hävdas av svenska sinnesslöskolornas lärarförbund

och svenska läkaresällskapet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition ni 206.

Frågan om ökade driftbidrag.

Förslaget att överflytta kostnaden för lärarpersonalens avlöning å staten

har i princip tillstyrkts i alla yttranden. I några yttranden ha dock jämkningar

härutinnan ifrågasatts. Därjämte lia vissa erinringar framkommit

beträffande de föreslagna driftbidragen i övrigt.

Skolöverstyrelsen yttrar:

Sitt förslag att statsbidrag skall utgå med hela kostnaden för lärarlönerna

motivera de sakkunniga dels därmed, att staten helt bekostar undervisningen

av blinda oell dövstumma m. fl., dels ock därmed, att den kommunala

delen av lönekostnaden vid folkskoleväsendet knutits till bostadskostnaden

men att det vid sinnesslöundervisningen icke är lämpligt med en särskild

boställsordning och mera detaljerade föreskrifter beträffande bostädernas

beskaffenhet. Beträffande förstnämnda skäl vill överstyrelsen anföra, att undervisningen

av blinda och dövstumma övertagits av staten och att det därför

är helt naturligt, att statsverket också bestrider kostnaderna. Sinnesslövården

åter är en uppgift, som alltjämt skulle vila på landstingen. Såvitt

överstyrelsen kan finna förekommer det — frånsett statsbidrag till timlärararvoden

— praktiskt taget aldrig, att statsbidrag utgår med hela kostnaden

för en kommunal löneutgift, överstyrelsen vill också understryka, att det

ingalunda är nödvändigt att knyta en eventuell kommunal del av lönekostnaderna

till bostadsfrågan. Vid det högre kommunala skolväsendet exempelvis

lämnar staten ett bidrag med för närvarande 78 procent av kostnaderna

för lärarnas avlöning. Intet hindrar att ett statsbidrag till lärarlönerna vid

sinnesslöskolorna utgår med viss procent av de samlade kostnaderna enligt

avlöningsreglementet. överstyrelsen vill för sin del förorda detta. Beträffande

frågan hur stor del av lönekostnaden, som i detta fall borde ankomma på

statsverket, vill överstyrelsen uttala, att nämnda del i vart fall icke bör överstiga

75 procent.

Skolöverstyrelsen har vidare ingått på frågan om sambandet mellan statens

övertagande helt eller delvis av kostnaden för lärarlönerna samt den

föreslagna löneregleringen. Överstyrelsen yttrar härom:

Det synes naturligt, att de ökade krav på sinnesslöundervisningen, som

ett införande av skolplikt innebär, följas av ett ökat ekonomiskt stöd från

statens sida. Det synes dock under nu rådande förhållanden tveksamt, huruvida

detta ökade stöd med nödvändighet behöver kombineras med en lönereglering

för lärarpersonalen vid ifrågavarande skolor, innebärande icke

oväsentliga löneökningar. I detta sammanhang kan överstyrelsen icke underlåta

en erinran därom, att — frånsett det förhållandet att den nuvarande

allmänna situationen icke är lämplig för mera omfattande löneregleringar

— del finnes andra lärargrupper, vilkas behov av löneförbättring är än mera

trängande. Detta gäller bland annat vissa vid fortsättningsskolväsendet anställda

lärare, vilka i betydande utsträckning sakna såväl fast anställning

som pensionsrätt. Med hänsyn härtill kunde det tänkas, att ett ökat ekonomiskt

stöd till sinnesslöundervisningen provisoriskt exempelvis gåves formen

av en höjning av driftsbidragen. Trots de anförda betänkligheterna, vilka alitsa

hänföra sig till det nuvarande krisläget, anser sig emellertid överstyrelsen

böra tillstyrka en lönereglering för lärarna vid sinnesslöundervisningen i

ungefär den omfattning, som de sakkunniga föreslagit. Överstyrelsen finner

nämligen en sådan lönereglering i och för sig väl motiverad genom införandet

av skolplikt för denna kategori av barn.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

11

Statskontoret gör följande uttalande.

De sakkunnigas förslag örn statens övertagande av kostnaderna för avlönande

av lärare och föreståndare vid sinnesslöskolorna får statskontoret

i princip tillstyrka. Härvid böra givetvis icke tillämpas förmånligare grunder

för statsbidragen än inom folkskoleväsendet. Ett sådant överflyttande av

en väsentlig del av kostnaderna vid skolhemmen för sinnesslöa bör emellertid

föranleda'' en justering av driftbidragen. Statskontoret vill här erinra, att

dessa bidrag beräknats utgå med en tredjedel av vårdkostnaden. Med hänsyn

till lärarlönerna hava bidragen för elev å uppfostringsanstalt legat 100

kronor för år högre än för elev a arbetshem. Därest staten övertager kostnaderna

för lärarlöner, bör givetvis, då anledning icke föreligger att enbart

för vissa anstalter frångå principen örn bidrag med en tredjedel av driftkostnaderna,

driftbidragen till uppfostringsanstalter (och vårdhem) minskas

till samma belopp som nu utgå för elev vid arbetshem. Härigenom skulle

uppstå en minskning i de nuvarande kostnaderna med i runt tal 1/0 000

kronor.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig i princip till förslaget om överflyttande

av hela kostnaden för lärarpersonalens avlöning på staten. Förbundet

framhåller tillika, att vid fastställandet av nu gällande driftbidrags

belopp, vilket skedde år 1942, hänsyn allenast tagits till den kostnadsstegring,

som inträtt till och med år 1940. Enligt styrelsens mening motiverade emellertid

den därefter inträdda ökningen av kostnaderna en ytterligare höjning

av dessa belopp.

Landstingens förvaltningsutskott i ett flertal län hava instämt i landstingsförbundets

yttrande.

Stadsfullmäktige i Norrköping anse obilligt, att driftbidrag utöver lärårlönerna

— icke skall utgå för externatskolor, samt påyrka, att dylikt bidrag

även i fortsättningen må utgå, örn ock med någon jämkning beträffande beloppet.

Allmänna svenska föreningen för vården örn sinnesslöa och fallandesjuka

framhåller som sin uppfattning, att externatskolorna böra komma i åtnjutande

av driftbidrag enligt samma grunder som gälla för folkskolorna.

Slutligen har från vissa håll påpekats, att de sakkunnigas kostnadsberäkningar

lämna rum för vissa erinringar.

Statskontoret fäster sålunda uppmärksamheten på att till den årliga kostnadsökningen

för statsverket vid helt bifall till de sakkunnigas förslag mäste

läggas bland annat kostnaderna för driften av anstalter för obildbara sinnesslöa,

i första hand uppgående till omkring 620 000 kronor årligen. Från

sistnämnda belopp borde dock avgå statsverkets nuvarande kostnader i form

av driftbidrag för berörda sinnesslöa, uppgående till ungefär 206 000 kronor

årligen, ävensom för driftbidrag för externatelever, utgörande omkring 50 000

kronor.

Även medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen lia uppmärksammat, att

driftkostnaderna för Källshagens sjukhus icke medräknats. Medicinalstyrelsen

uppskattar statens merkostnader för de sinnesslöa å denna anstalt lill

750 000 kronor för år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kommunalskatteberedningens betänkande.

Såsom tidigare nämnts, har kommunalskatteberedningen i sitt nyligen avgivna

betänkande (SOU 1943: 43) även berört frågan örn sinnesslövårdens

organisation och finansiering. Beredningen hyser från sina utgångspunkter

närmast den uppfattningen, att sinnesslövården bör helt förstatligas. Därest

huvudmannaskapet för sinnesslövården anses böra åvila landstingen och städerna

utanför landstingen, hör enligt beredningens mening statens bidrag till

vården så ökas, att de i det närmaste täcka kostnaderna för densamma. På de

kommunala enheterna bör allenast vila så stor del av kostnaden, som erfordras

för att vidmakthålla intresset för sparsamhet vid vårdens handhavande.

Efter att lia utvecklat sina synpunkter på statens bidrag till hälso- och

sjukvård i allmänhet yttrar beredningen i nu förevarande fråga bland annat

följande.

Vad angår det spörsmål örn statsbidrag till sinnesslövården, vilket uppkommer,

därest icke denna vårdgren helt förstatligas utan i enlighet med det i

ämnet framlagda sakkunnigbetänkandet delvis skall handhavas av landsting

och städer utanför landsting, må framhållas att statsbidragen till sinnesslöundervisningen

i dylikt fall böra givas en sådan storlek, att de kommunala

bördorna för detta ändamål bliva mycket begränsade. Statens övertagande

av hela kostnaderna för avlöning åt lärarpersonalen vid sinnesslöskolorna i

enlighet med de sakkunnigas förslag synes vara en riktig och lämplig åtgärd.

Det gäller här fasta utgifter, pa vilkas storlek landstingen och städerna icke

kunna inverka. De föreslagna byggnadsbidragen till landstingens och städernas

sinnesslöundervisningsanstalter, vilka icke torde uppgå till stort mer än en

tredjedel av de nuvarande byggnadskostnaderna och som maximerats till

hälften av de verkliga kostnaderna, äro däremot enligt beredningens mening

alltför låga. De böra utan fara för det kommunala sparsamhetsintresset kunna

bestämmas till sådana belopp per nyinrättad vårdplats, som någorlunda motsvara

de nuvarande genomsnittliga kostnaderna, och begränsas till en jämförelsevis

hög kvotdel av de verkliga kostnaderna. På samma sätt böra driftbidragen

till anstalterna,^ vilka bidrag enligt de sakkunnigas förslag skola liksom

för närvarande utgå med fasta belopp per vårdad sinnesslö, motsvarande

ungefär en tredjedel av vårdkostnaderna, utan olägenhet kunna höjas till

belopp, som i det närmaste täcka dessa kostnader.

Någon fara för oekonomisk drift torde icke föreligga, även örn statsbidragen

förhöjas på angivet sätt. Vård av ifrågavarande slag torde överhuvud

taget icke komma ifraga annat än i nödvändiga fall, enär vårdbehovet alltid

är ganska tydligt framträdande. Då statsbidragen skola utgå med fasta belopp

per vårdplats och vårdtagare, inverkar dessutom anstalternas skötsel direkt

pa landstingens och städernas ekonomi, vilket innebär en garanti mot olämplig

hushållning.

Beredningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.

Departementschefen.

Till frågan om huvudmanskapet för sinnesslövården har jag tagit ställning

i samband med min anmälan av förslaget till lag om undervisning och

vård av bildbara sinnesslöa (prop. nr 205). Därvid förordade jag i likhet med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

de sakkunniga, att landstingen och städerna utanför landsting skulle i princip

åläggas att ansvara för vården av de bildbara sinnesslöa. Jag anslöt mig

också i huvudsak till de sakkunnigas förslag angående utbyggnad av den

kommunala sinnesslövården, innebärande att för ett eller flera sjukvårdsområden

gemensamt skulle anordnas en centralanstalt, omfattande skolhem,

upptagningshem för barn och arbetshem, med möjlighet till organiserad samverkan

med befintliga enskilda anstalter på området. I viss utsträckning

skulle behovet av skolplatser kunna tillgodoses genom inrättande av s. k.

externatskolor eller externatplatser i samband med skolhem.

Vid mitt ställningstagande till lagförslaget har jag i likhet med de sakkunniga

utgått från såsom skäligt att staten i väsentligt större utsträckning

än för närvarande lämnar ekonomisk medverkan till värdens finansiering.

Då det är angeläget, att erforderligt antal platser tillskapas för ett generellt

genomförande snarast möjligt av den föreslagna skolplikten för sinnesslöa

barn, anser jag mig i första hand böra förorda, att huvudmännen — i motsats

till vad hittills varit fallet — skola komma i åtnjutande av statsbidrag

för uppförande eller inrättande av nya platser. Härjämte synes mig starka

skäl tala för att staten lämnar ökat bidrag till de kommunala och de med dem

samorganiserade enskilda sinnesslöanstalternas driftkostnader, inbegripet utgifterna

för lärarpersonalens avlöning.

Vid avvägandet av statsbidragens storlek ha de sakkunniga vad angår bidrag

till inrättande av nya anstalter utgått från den hittills beträffande byggnadsbidrag

till sjukvårdsändamål i allmänhet tillämpade liälftenprincipen

och med ledning av byggnadskostnadernas storlek före 1939 förordat ett bidrag

av 2 000 kronor per plats. I fråga om driftkostnaderna lia de sakkunniga

avsett, att staten i princip skulle bestrida lärarpersonalens hela avlöning,

ävensom föreslagit vissa andra jämkningar i nu gällande bidragsgrunder. Ett

realiserande av dessa förslag skulle i praktiken innebära, att staten skulle

påtaga sig ungefär hälften även av anstalternas totala driftkostnader. Å andra

sidan har som nämnts kommunalskatteberedningen från sina utgångspunkter

uttalat sig för att, därest icke slaten övertoge ansvaret för sinnesslövården

i dess helhet, statsbidragens storlek borde beträffande såväl byggande som

drift bestämmas till sådana belopp, alt de i det närmaste motsvarade de faktiska

genomsnittskostnaderna. Beredningen har därvid tänkt sig, att bidragen

alltjämt skulle fixeras till visst belopp per plats respektive vårdtagare.

För egen del är jag på de skäl, som kommunalskatteberedningen anfört,

benägen att i stort sett ansluta mig till sistnämnda linje. I enlighet härmed

kommer jag alt i det följande föreslå närmare grunder för statens bidrag lill

anskaffande av nya platser inom den kommunala sinnesslövården. Beträffande

driftkoslnadsbidragen åter äro deras fixerande i viss mån beroende av

det förslag till lönereglering för sinnesslöskolornas lärarpersonal, som de sakkunniga

framlagt. Skolöverstyrelsen bär emellertid för sin del funnit tveksamt,

örn en lönereglering för ifrågavarande personal nu bör genomföras,

och framhållit bland annat, alt behovet av lönereglering för vissa andra

lärargrupper är än mer trängande. Förslaget synes jämväl tarva komplet
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

terande utredning beträffande vissa lönegradsplaceringar. Härtill kommer, att

genomförande av generella löneregleringar för andra personalgrupper under

rådande förhållanden ansetts böra anstå. Med hänsyn till vad sålunda anförts

är jag icke beredd alt nu framlägga förslag till lönereglering för sinnesslöskolornas

lärarpersonal. Jag anser mig vid sådant förhållande icke heller

böra nu taga ställning till frågan örn driftbidragens storlek utan torde därmed

böra anstå till nästa års riksdag. Därigenom beredes också tillfälle för

Kungl. Majit att på grundval av då inkomna remissyttranden bättre bedöma

konsekvenserna av ett godtagande av kommunalskatteberedningens förslag

i sistnämnda hänseende.

Jag övergår härefter till frågan om byggnadsbidragens närmare utformning.

Byggnadsbidrag bör i enlighet med de sakkunnigas förslag principiellt

förbehållas landsting och städer, som icke deltaga i landsting. Den av Stockholms

stad väckta frågan örn bidrag för örn- och tillbyggnad av vissa enskilda

anstalter föranleder för närvarande intet annat uttalande från min

sida än att framställningar om dylika bidrag i sådana fall, då särskilda

skäl för bifall föreligga, torde böra underställas riksdagens prövning.

Vissa skäl tala jämväl för de sakkunnigas uppfattning, att bidrag endast

bör utgå för det antal nytillkommande platser, som överstiger 0,5 °/oo av

folkmängden inom upptagningsområdet. Å andra sidan sakna icke heller

de synpunkter, som i landstingsförbundets och en del andra remissyttranden

framförts emot den föreslagna begränsningen, visst berättigande. Ett

studium av den vid propositionen fogade bilagan giver tillika vid handen,

att en dylik begränsning i vissa fall skulle komma att hårt drabba landsting

med svagt skatteunderlag. Jag anser mig därför icke böra tillstyrka de sakkunnigas

förslag i denna del utan förordar, att byggnadsbidrag utgår för

alla nytillkommande anstaltsplatser.

De sakkunniga lia vidare ansett, att byggnadsbidrag icke bör utgå för externatplatser.

Eljest befaras, att externatplatser komma att inrättas i större

utsträckning än som i betraktande av deras begränsade uppgift anses önskvärt.

Häremot lia i ett flertal remissyttranden, bland annat av skolöverstyrelsen

och svenska stadsförbundet, rests invändningar under framhållande av

att externatskolorna för det klientel, för vilket de vore avsedda, vore en fullgod

och billig skolform och att det i varje särskilt fall läge i Kungl. Majits hand

att avgöra, huruvida statsbidrag skulle utgå eller icke. Med hänsyn till det

sålunda anförda och i betraktande av den principiella ståndpunkt till frågan

örn statens medverkan till vårdens finansiering, som jag intagit, finner jag

mig böra förorda, att statsbidrag må utgå även till inrättande av externatskolor.

Jag förutsätter dock härvid, att frågan örn behovet och lämpligheten

av externatplatser i varje särskilt fall göres till föremål för noggrann undersökning

och prövning. Någon rätt till byggnadsbidrag för ändamålet skall

alltså icke föreligga.

Ett fixerande av bidragets storlek erbjuder vissa svårigheter med hänsyn

till de olika uppgifter rörande byggnadslcostnaden per nybyggd plats, som

under utredningens gång framkommit, varierande mellan 4 000 och 10 000

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kronor. Då det enligt de sakkunnigas uppfattning icke föreligger anledning

att stimulera huvudmännen till nybyggnader och därmed ej heller att göra

en uppdelning av statsbidraget, alltefter som fråga är om nybyggnad eller

ombyggnad, synes det mig lämpligt att tills vidare bestämma statsbidraget

till 4 000 kronor per plats. Härjämte torde böra gälla, att bidraget i intet fall

må överstiga 75 procent av den verkliga kostnaden för platsernas anordnande.

Genom sistnämnda begränsning skulle viss överensstämmelse vinnas med

gällande grunder för statsbidrag till folksltolebyggnader, vilket synes i och

för sig lämpligt, varjämte särskilda bestämmelser för statsbidrag till inrättande

av externatskolor inom sinnesslövården icke torde bli erforderliga.

Statens kostnader för den utbyggnad av landstingens och icke-landstingsstädernas

sinnesslövård, som påkallas av skolpliktens genomförande, torde

enligt dessa grunder kunna uppskattas till i runt tal 3 500 000 kronor.

De nya statsbidragsgrunderna torde böra gälla från och med den 1 juli 1944,

med möjlighet för Kung!. Majit att, då skäl därtill äro, bevilja bidrag för

anstalter, vilkas uppförande eller inrättande påbörjats men ej avslutats före

denna tidpunkt. För nästa budgetår torde det vara tillfyllest att för ändamålet

avse ett belopp av 200 000 kronor, vilket bör anvisas i form av reservationsanslag

under riksstatens femte huvudtitel.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser

rörande villkoren för statsbidragens utgående.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för statsbidrag till uppförande

eller inrättande av anstalter för bildbara sinnesslöa, som av

mig förordats, att tillämpas från och med den 1 juli 1944;

dels ock till Uppförande eller inrättande av anstalter för

bildbara sinnesslöa å driftbudgeten under femte huvudtiteln

för budgetåret 1944/45 anvisa ett reservationsanslag

av ........................ kronor 200 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Wernstedt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Bilaga A.

Förslag'' till utbyggnad av sinnesslövården jämte beräkning av antalet platser

berättigade till byggnadsbidrag.

Län resp. stad, som

ej deltager i landsting

Nuvaran- de plats- antal

•

0-5 »/„« av

folk- mängd n

motsvarar

platser1

Nödvän- dig nyan- skaffning

av platser

I

Önskvärd

nyan- skaffning

av platser

II

Antal platser

till vilka byggnads- bidrag skall utgå

I

II

Stockholms............

! 230

+

85

30

85

30

Uppsala...............

i 117

+

30

30

30

30

Södermanlands.........

1 168

+

40

—

40

Östergötlands (utom Norr-

köping)..............

231

+

—

—

—

_

Jönköpings............

70

122

26

66

Kronobergs............

76

—

13

Kalmar:

100 2

160

170

Norra landstinget ....

1

46

—

10 I

Södra landstinget.....

1

68

—

13

Gotlands..............

1

Blekinge...............

1 l°

102

25

70

68

Kristianstads..........

177

+

38

40

38

40

Malmöhus (utom Malmö

och Hälsingborg).....

287

+

73

50

73

50

Hallands..............

62

76

25

30

—

30

Göteborgs och Bohus

(utom Göteborg)......

135

+

25

—

25

_

Älvsborgs .............

)

Skaraborgs............

■ 401

+

—

89

_

89

Värmlands.............

230

+

26

—

26

Örebro ...............

60

114

80

—

26

_

| Västmanlands..........

194

30

—

30

j Kopparbergs...........

170

+

—

—

_

| Gävleborgs (utom Gävle)

203

+

—

—

_

_

j Västernorrlands........

230

+

—

_

_ 1

! Jämtlands.............

172

+

28

_

28

Västerbottens..........j

221

+

65

—

65

_

! Norrbottens...........

108

110

60

32

58

32

Summa !

3 641

-

799

541

550

471

Stockholm.............

50

300

_ i

— i

Göteborg..............

134

142

25

_

17

j Malmö................

49

79

50

20

Norrköping............j

90

+ !

—

_

_ 1

Hälsingborg...........

—

31

—

40

_

9

Gävle.................j

73

+

—

—

1

Summa |

336

—

25

99

17

29

1 Där redan platser finnas, motsvarande minst 0''5 %0 av folkmängden, markeras detta

med +.

2 Av dessa kunna endast 40 godkännas i fortsättningen.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

■141124

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:423 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående statsbidrag till uppförande to. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa. s. 2 i texten
  2. SU 1944:191 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till uppförande m. m. av anstalter för bildbara sinnesslöa. s. 13 i texten
  3. 2LU 1944:55 Andra lagutskottets utlåtande nr 55 s. 16 i texten