Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m

1944-02-25 · 131 sidor, varav 119 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 119 av 131 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:207, Angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken

m. m.; given Stockholms slott den 25 februari

1944-

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av Magda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Haris

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 februari 1944•

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,

Quensel, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf,

Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge:

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 126, 132, 134 och 150, har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1944/45

dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 29 525 000

kronor;

dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier

ett anslag av 8 700 kronor;

dels till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mellanskolor ett förslagsanslag

av 4 050 000 kronor;

Bihang till riksdageru protokoll 191 sami. Nr 207.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

dels ock till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter

ett reservationsanslag av 29 500 kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla

desamma.

I. Organisatoriska förändringar.

1. Upprättande av nya statliga gymnasier.

Genom beslut av 1942 års riksdag ha nya statliga gymnasier tillkommit

i Boden och Hässleholm. Under Kungl. Maj:ts prövning ligga emellertid

sedan flera år tillbaka åtskilliga framställningar om inrättande av statliga

gymnasier även på andra platser i landsorten. Redan under åren 1937—1939

ifrågasattes sålunda inrättande av statliga gymnasier i följande åtta städer,

nämligen Arvika, Avesta, Karlshamn, Ludvika, Sollefteå, Söderhamn, Åmål

och Örnsköldsvik. Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom

uttalat önskemål tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni

1939 statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan

angående utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Den sakkunnige

överlämnade den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet. Den sakkunnige

förklarade sig lia utgått från de förutsättningar, som förelåge vid

början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen byggde på

ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiskt som andra

hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar hemställde den

sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen för närvarande

ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier skulle i nedanstående

ordning upprättas på följande orter (här bortses från orter, där statliga gymnasier

sedermera upprättats):

1. Ludvika (3-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium),

2. Örnsköldsvik (4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium),

3. Söderhamn (3-årigt realgymnasium)

4. Kiruna (3-årigt latin- och genom förstatligande av därvaran
3-årigt

realgymnasium) de kommunala gymnasier.

5. Arvika (3-årigt realgymnasium)

Den sakkunnige har anfört vissa allmänna synpunkter beträffande frågan

örn utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen, varav följande må

återgivas.

Vid bedömande av förutsättningarna för tillkomsten av ett nytt gymnasium

är vederbörande samhälles storlek och struktur samt utveckling måhända

den synpunkt, som i främsta rummet framställer sig. Att här uppställa

några bestämda regler torde ej vara möjligt. Ett samhälles högre befolkningssiffra

innebär ett visst företräde, men ett mindre samhälle kan på

grund av en kringliggande tättbefolkad landsbygd uppvisa en jämförlig sam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majlis proposition nr 207.

maillard befolkningsstorlek. Ett relativt utpräglat industrisamhälle kan icke

sägas böra ha företräde framför en mindre ort med kringliggande tattbefolkad

jordbruksbygd, ej heller omvänt. Industrien kan ju vara konjunkturbetonad

Ett samhälle nied stora statliga institutioner kan synas bora gynnas

men ej heller detta moment bör vara utslagsgivande. Hänsyn ber aven

tagas till synpunkten att ej alltför mycket belasta den kommunala budgeten.

Ett samhälles läge ur kommunikationssynpunkt är naturligtvis en faktor,

som tarvar uppmärksamhet. Härvid torde järnvägsförbindelserna ha mindre

betydelse än bussnätet, vars omfattning bör bedömas efter linjernas utsträckning

till andra mera betydande befolkningscentra.

Underlaget för ett gymnasium utgöres i främsta rummet av realskolan i

orten, vars storlek bör bedömas efter totala elevantalet under höstterminen,

eventuellt med frånräknande av första klassen av den femåriga realskolan.

Men underlaget utgöres även av realskolor och kommunala mellanskolor samt

högre folkskolor inom det påtänkta gymnasiets lärjungeområde. Elevantalet

i det blivande gymnasiet kan — ehuru ytterst approximativt — beräknas bil,

i fråga om treåriga gymnasier i medeltal % » V-i av elevantalet i underlagsskolornas

avslutningsklasser samt i fråga örn fyraåriga gymnasier % av larjungeantalet

i skolornas näst högsta klass. Där kommunala gymnasier redan

finnas, har man en viss ledning i lärjungeantalet i dessa. Genom realskolans

kataloger kan man erhålla en tämligen säker bild av dess lärjungeomrade.

Skolöverstyrelsen har räknat även nied ett »reseomrade», d. v. s. ett område,

från vilket lärjungar kunna dagligen resa till och från skolan, men det torde

ej vara möjligt att på detta bygga några generella beräkningar. Att beräkna

ett blivande gymnasiums elevområde är överhuvudtaget förenat med svårigheter.

Den sakkunnige har vid sin utredning i allmänhet tagit hänsyn till den

allmänna bebyggelsen och trafiklederna samt elevomradena för de närmast

liggande gymnasierna.

Behovet av ett nytt högre läroverk kan även framträda i det elevantal från

det beräknade gymnasieområdet, vilket redan finnes i de närliggande statsgymnasierna.

Det bör dock beaktas, att särskilda skäl kunna lia föranlett

elever att förlägga sina studier till dessa gymnasier.

En annan synpunkt är storleken av de närliggande statsläroverken och

fluktuationen i deras lärjungeantal. Det har vid upprepade tillfällen sagts, att

då ett läroverk uppnått ett elevantal av 600, anledning kan föreligga att

upprätta ett nytt läroverk.

Avståndet till närmaste gymnasiestad förtjänar även att uppmärksammas.

Synpunkten av olika landsdelars mer eller mindre framträdande behov av

nya gymnasier har även kommit till uttryck i ingivna framställningar. Otvivelaktigt

föreligger nu en viss disproportion, och en jämnare fördelning med

tillgodoseende av hittills missgynnade delar av landet är önskvärd. Vid bedömande

av dessa förhållanden kan man ej alltid strikt följa länsgränserna.

Ett läns gymnasier kunna även tillgodose ett närliggande län, och vissa till

varandra gränsande delar av olika län kunna hdda en geografisk enhet. Man

kan därför ibland vara nödsakad räkna med större eller mindre enheter än

ett län.

Skolöverstyrelsen har brukat fästa avseende vid befolkningstätheten i ett

gymnasieområde eller ett län. Fråga är dock, örn det kan anses ligga i statens

intresse att giva trakter med stor befolkningstäthet företräde framför dem,

där medelbefolkningstäthcten är mindre, avstånden längre och förty svårigheten

att nå högre utbildningsanstalter större. Det torde snarare äga sitt be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

rättigande att låta de stora avstånden motivera en decentralisering av de

statliga undervisningsanstalterna.

En var av de anförda synpunkterna kan icke ensam motivera uppbyggandet

av ett nytt gymnasium. Även om från samtliga synpunkter betraktat skäl

kunna synas föreligga för en dylik åtgärd, torde dock till sist hänsyn böra

tagas till behovet av högre läroverk i landets olika delar och till de ekonomiska

konsekvenserna för staten av dylika läroanstalters upprättande.

I fråga örn upprättande av nya statliga gymnasier i de två städer, som

ansetts böra främst komma, i åtanke, och därmed sammanhängande frågor

har den sakkunnige anfört bland annat följande.

1. Ludvika.

Med hänsyn till befolkningskvoten per statligt gymnasium är behovet av

ett högre statsläroverk störst i Kopparbergs län. Befolkningskvoten per klassavdelning

å gymnasiestadiet är den högsta i riket. Kopparbergs län är således

missgynnat. Skolöverstyrelsen anser länets ställning icke vara särskilt ogynnsam,

då huvudmassan av folkmängden är koncentrerad till mellersta och

södra delarna av länet med tillgång till läroverk i Falun, Gävle, Uppsala,

Västerås, Örebro och Kristinehamn. Skulle man i anslutning till denna tankegång

vilja betrakta Bergslagen som en enhet — och goda skäl kunna anföras

härför — skulle man erhålla ett befolkningstal av omkring 170 000. Härav

faller huvudparten på Kopparbergs län, där gymnasiebehovet är störst, och

mindre delar på Västmanlands län, där behovet — ehuru i och för sig stort

— är mindre, och på Örebro län, vars två gymnasier äro förlagda till Örebro.

Det synes sålunda icke råda något tvivel örn att kravet på ett nytt gymnasium

i nu förevarande landsdel är fullt befogat. Trakten i södra Dalarna och

norra Västmanland är också tätt bebyggd och befinner sig i stark utveckling.

Frågan uppställer sig då, till vilken ort ett dylikt läroverk bör förläggas.

Givetvis kan man härvid vara rätt tveksam, då de orter, vilka föreslagits som

förläggningsorter, nämligen Avesta, Ludvika och Västanfors-Fagersta, i

mångå avseenden synas vara ganska likställda. Från synpunkten av deras

storlek, den kommunala beskattningen och allmänna kommunikationsförhållanden

är det svårt att giva den ena orten ett bestämt företräde framför

den andra. Ser man på orternas inbördes läge, är Västanfors-Fagersta mest

centralt beläget, vilket även avspeglar sig i ett något större gymnasieområde

och i ett något större antal skolor av realskolekaraktär inom detta område

samt en större elevfrekvens i dessa skolor. Betraktar man de nuvarande skolornas

elevområden, är detta för såväl Västanfors-Fagersta som Ludvika

något större än området för Avesta. Det är därför ägnat att väcka förvåning,

att elevantalet i mellanskolan i Västanfors icke är större. Den är den till

elevnumerären minsta av de tre skolorna, och denna omständighet torde,

även om man tager i betraktande ett tillfredsställande antal skolor av realskolekaraktär

inom ett skisserat gymnasieområde, vara ägnad att ingiva synnerligen

stora betänkligheter att låta denna skola bilda grunden för ett eventuellt

gymnasium. Möjligt är, att ett förstatligande av mellanskolan i Västanfors

kan medföra ett ökat elevantal och att samhällets vidare utveckling

kan giva det ett företräde framför saväl Avesta som Ludvika, men såsom

förhållandena för närvarande gestalta sig, torde ett företräde böra givas åt

de sistnämnda orterna. Ser man på realskolornas storlek å dessa orter och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr l207.

omfattningen av såväl dessa skolors elevområden som de skisserade lärjungeområdena

för eventuella gymnasier, synes Ludvika erbjuda vissa företräden

framför Avesta. Detta företräde framträder starkast i vederbörande skolors

nuvarande elevnumerär; realskolan i Avesta är visserligen större än mellanskolan

i Västanfors men dock ännu av den storleksordning, att tvekan kan

råda om lämpligheten att på densamma bygga ett gymnasium. Härtill kommer,

att antalet elever, vilka för närvarande besöka gymnasier i samma och

angränsande län, är något större från ett för Ludvika tänkt gymnasieområde,

liksom ock avståndet från Ludvika till närmaste gymnasiestäder^ är i stort

sett större än motsvarande avstånd från Avesta. Det synes alltså, som om

vid valet av lämpligaste orten för ett högre läroverk företräde bör lämnas

Ludvika.

2. Örnsköldsvik.

Västernorrlands län har en icke alltför stor befolkningskvot per statligt

gymnasium. Befolkningskvoten per klassavdelning på gymnasiestadiet är

dock jämförelsevis hög. Även örn behovet av ett nytt högre läroverk i länet

icke framträder i alltför hög grad, kan dock ej förnekas, att den i industriellt

och andra avseenden rika utvecklingen i mellersta delen av Norrland i förening

med den på sina ställen täta bebyggelsen därstädes och de stora avstånden

väl kan motivera tillkomsten av ytterligare ett högre läroverk.

Framställningar om inrättande av nya gymnasier ha gjorts av städerna

Sollefteå och Örnsköldsvik. Frågan om vilken av dessa städer som bör äga

företräde torde vara ganska vansklig att avgöra. Realskolorna äro nästan lika

stora, elevantalet från kringliggande bygd är i stort sett detsamma, befolkningstalen

i de tilltänkta gymnasieområdena äro i det närmaste identiska,

städernas läge ur kommunikationssynpunkt erbjuder ej heller några större

olikheter, underlaget av skolor av realskolekaraktär är i stort sett detsamma.

Antalet elever i sistnämnda skolor och i deras avslutningsklasser är dock större

i Sollefteå gymnasieområde. Till förmån för Sollefteå talar högre kommunalskatt,

medan Örnsköldsvik kan åberopa en betydligt högre befolkningssiffra.

Då, örn ock med en viss tvekan, Örnsköldsvik synes böra tillerkännas något

företräde, beror detta huvudsakligen på sistnämnda omständighet och på de

större utvecklingsmöjligheter, som en med goda kommunikationer försedd

samt i en välbefolkad och industrialiserad bygd belägen hamnstad erbjuder.

Förläggande av ett högre läroverk till Örnsköldsvik torde också medföra

större avlastning av det alltför stora läroverket i Umeå.

En jämförelse mellan Ludvika och Örnsköldsvik utvisar, att Ludvika har

en större och relativt starkt ökande befolkning samt högre kommunal utdebitering

men att Örnsköldsvik kan uppvisa en livligare besökt realskola,

ett större gymnasieområde och ett större underlag i form av antal elever i

skolor av realskolekaraktär inom detta område. Att det oaktat företrädet

givits åt Ludvika beror på att behovet av ett nytt högre läroverk är mest

framträdande i Kopparbergs län. Efter Ludvika synes emellertid Örnsköldsvik

närmast böra komma i åtanke vid en utvidgning av gymnasieorganisationen.

I yttrande den !) oktober 1041 framförde skolöverstyrelsen, som med hänsyn

till krisläget icke uttalade sig rörande den sakkunniges konkreta förslag

till utvidgning av gymnasieorganisationen, vissa erinringar mot de grunder,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts proposition nr 207.

på vilka sakkunnigutredningen bygger. Härom anförde överstyrelsen bland

annat:

Rekryteringsområdet för ett gymnasium är väsentligt större än för en

realskola. Man måste därför även räkna med så stora avstånd från hemorten

till skolan, att dagliga skolresor äro omöjliga. För de i läroverksstaden inackorderade

eleverna torde järnvägsförbindelserna vara av minst lika stor

betydelse som bussförbindelserna.

Överstyrelsen vill vidare såsom en betydelsefull omständighet framhålla

önskvärdheten av en avlastning från de redan förefintliga högre allmänna

läroverken.

Av de två jämförelsekvoter, som den sakkunnige använt sig av vid bedömandet

av de olika länens gymnasiebehov, måste befolkningskvoten per

klassavdelning anses vara den bättre. Men ännu bättre synes vara att vid

beräkning av befolkningskvot per klassavdelning använda antalet barn i skolåldern

i stället för den totala befolkningen. En annan likaledes god jämförelsekvot

erhåller, om man räknar ut antalet barn i skolåldern per lärjunge i

gymnasiet. Överstyrelsen ifrågasätter dock överhuvudtaget lämpligheten av

att använda jämförelsekvoter länen emellan.

Den sakkunniges utredning har överlämnats till 1940 års skolutredning

för att tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Med anledning av att sedermera förnyade framställningar gjorts örn upprättande

av statliga gymnasier i Arvika, Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik

har skolöverstyrelsen anbefallts att avgiva utlåtande beträffande dessa

framställningar. Skolöverstyrelsen har i utlåtande den 30 januari 1943 över

nämnda framställningar även upptagit frågan örn inrättande av ett statligt

gymnasium i Avesta.

Skolöverstyrelsen har funnit starka skäl tala för upprättande av statliga

gymnasier i Örnsköldsvik, Ludvika, Sollefteå och Avesta och ansett att

gymnasierna böra erhålla följande organisation:

Örnsköldsvik: 4-årigt latin- och 4-årigt realgymnasium;

Ludvika: 3- ;> » » 3- » s> ;

Sollefteå: 4- » » » 3- » » ;

Avesta: 3- » » » 3- » »

I fråga örn Arvika tillstyrker överstyrelsen ett anslag av 6 000 kronor såsom

bidrag till det kommunala gymnasiet därstädes.

överstyrelsen har i anslutning till sitt utlåtande över sakkunnigutredningen

åberopat följande tabell för jämförelse mellan gymnasiebehovet i de olika

länen:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Lån

Antal barn

i skolåldern*

Antal lär- jungar i

gymnasiet

(utom Ii * * 4) ht.

1942

åntal lärjung- \t i gymnasiet

f>å 1 000 barn

i skolåldern

Kvoten, re- ducerad till

riksmedel- talet 100

1. Stockholms stad . .

39 124

2 255

58

360

2. Malmöhus län . .

58 664

1490

25

159

3. Uppsala » . ■

15 888

384

24

151

4. Göteborgs och Bohus län ....

50 885

1204

24

148

5. Östergötlands

35 962

658

18

114

6. Värmlands

32196

496

15

96

7. Jönköpings

27 623

405

15

92

8. Södermanlands

21490

305

14

89

9. Örebro

22 227

293

13

82

10. Skaraborgs

28 106

360

13

80

11. Kronobergs

19188

231

12

75

12. Blekinge

18 223

216

12

74

13. Hallands

18 308

216

12

74

14. Västerbottens

» ....

32 463

364

11

70

15. Västmanlands

18 370

196

11

67

16. Kalmar

27 688

283

10

64

17. Gotlands

7 287

71

10

61

18. Älvsborgs

37 302

355

10

60

19. Västernorrlands

36 965

351

10

59

20. Gävleborgs

34 505

302

9

55

21. Norrbottens

33 796

293

9

54

22. Jämtlands

17 658

152

9

54

23. Kristianstads

31 984

270

8

53

24. Stockholms

30 004

229

8

48

25. Kopparbergs

28 025

212

8

47

Hela landet 723 931 11591 IG

i (7—14 år) vid mitten av kalenderåret 1938, senaste officiella siffror.

Av vad skolöverstyrelsen anfört må i övrigt återgivas följande.

Vad angår Västernorrlands län har, sedan sakkunnigbetänkandet

framlades, skälen för upprättande av ett gymnasium i Örnsköldsvik väsentligt

förstärkts. Antalet lärjungar i samrealskolan utgjorde hostterminen

1942 ej mindre än 478 och skolan är — om man vid jämförelsen franraknar

klasserna l5, 55 och 44 samt frånser realskolorna i Stockholm, Goteborg och

Malmö — den största samrealskolan i landet. Den är ensam fullt tillräcklig

som underlag för ett gymnasium. Även stadens kommersiella och industriella

betydelse har på senare åren ökats.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Samrealskolan i Sollefteå hör även till de största i landet, särskilt som ett

blivande gymnasium som underlag torde få en del av samrealskolan i Gudmundrå.

Västernorrlands län lior till de mindre gynnade länell oell intar enligt tabellen

den like platsen. Man måste också taga hänsyn till de stora avstånden

till närliggande gymnasier och inom länet över huvud. Just på grund av förbindelsernas

relativa betydelse synes det ej oberättigat, att de norrländska

ianen erhålla förmånligare jämförelsekvoter än övriga län. Det är enligt överstyrelsens

uppfattning fullt berättigat att inrätta statliga gymnasier såväl i

Örnsköldsvik som i Sollefteå. Om detta icke kan ske, bör Örnsköldsvik numera

ha företräde, särskilt med hänsyn till storleken av samrealskolan.

Enligt tabellen är Kopparbergs län det minst gynnade av samtfiga

Ian i truga om statliga gymnasier. Genom gymnasier i Avesta och Ludvika

skulle aven Västmanlands och Örebro län, vilka intaga 15:e respektive

9.e platserna bland länen, i viss man bli tillgodosedda. Det enda, sorn kan

synas ingiva betänkligheter mot upprättande av gymnasier i Avesta och

är realskolornas i dessa städer relativt låga lärjungeantal, läsåret

i942/43 respektive 166 och 208. Emellertid är man berättigad att för de

tilltänkta gymnasierna beräkna ett större direkt underlag än den egna realskolan.

Om man för Ludvikas del räknar med de kommunala mellanskolorna

i Grängesberg och ^Norrbärke på 16 respektive 17 kims avstånd samt för

Avestas del med samrealskolan i Hedemora och kommunala mellanskolan i

JN orberg pa 19 respektive 20 loms avstånd, så ligga dessa inom ett reseomrade

kring orterna i fråga med en restid understigande 30 minuter. Medräknas

dessa närliggande skolor med endast halva sitt lärjungeantal _ en

o°,™lg beräkningsmetod — erhållas för båda orterna underlag av cirka

240 mrjungar, vilket är ett mycket tillfredsställande underlag.

De skäl, som enligt den sakkunniges mening talade för gymnasier i Avesta

oc Ludvika, ha sedermera förstärkts. Bland annat har lärjungeantalet i samrealskolan

i Avesta visat en stark tendens till ökning. Överstyrelsen är av den

uppfattningen, att det är fullt berättigat att inrätta statliga gymnasier såväl i

Ludvika som i Avesta. Därest detta icke är möjligt, bör gymnasiet i Ludvika

a företräde, särskilt med hänsyn till storleken av samrealskolan och till de

demografiska förhållandena.

1Srmtljga ifrågavarande orter äro lokalerna för samrealskolorna icke

tillräckliga för högre allmänna läroverk, varför nybyggnader av skollokaler

aro nödvändigt Pa alla platserna har man också gjort mer eller mindre

laugt framskridna förberedelser härtill. I fråga örn samrealskolan i Avesta

vars lokaler i flera avseenden äro undermåliga, synas dock de kommunala

myndigheterna icke ha gjort mera energiska försök att avhjälpa bristerna.

Med hänsyn härtill anser sig överstyrelsen icke kunna för närvarande föreslå

skolans utvidgning med gymnasium. Upprättandet av övriga tre gymnasier

anser sig överstyrelsen kunna i princip tillstyrka. På grund av nuvarande

svårigheter att erhålla byggnadsmaterial synes det dock bli nödvändigt

att under en övergångstid disponera provisoriska lokaler, på vilka

man da har anledning stalla större krav än på lokaler, avsedda endast för

fnSngt p™vlsonj”!'': b;*6 lokala myndigheterna beräkna, att möjligheter

n n„nas a.bb P.a tillfredsställande sätt ordna de provisoriska lokalerna

til uagra/melide konkreta förslag icke framlagts, har överstyrelsen

icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning härom. Överstyrelsen anser

sig darior icke kunna for närvarande tillstyrka, att ifrågavarande gym
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nasier upprättas från och med budgetåret 1943/44 utan från den tidpunkt,

som Kungl. Majit efter framställning från överstyrelsen bestämmer, varvid

i gynnsammaste fall tidpunkten kunde tänkas bli det nyss nämnda budgetåret.

. _ „

Överstyrelsen placerar Örnsköldsvik före Sollefteå, därest det icke befmnes

möjligt att samtidigt upprätta mer än ett gymnasium i länet. Skulle

endast två gymnasier för närvarande kunna komma till stånd, finner överstyrelsen,

att vartdera länet bör erhålla ett gymnasium, varför överstyrelsen

i sådant fall föreslår Örnsköldsvik och Ludvika.

Om slutligen möjlighet skulle förefinnas att upprätta endast ett gymnasium,

finner överstyrelsen Ludvika böra stå tillbaka för Örnsköldsvik med

hänsyn till den senare stadens avsevärt större samrealskola, större gymnasieområde

och större avstånd till närmaste gymnasier.

Med ovan angivna reservationer hemställer skolöverstyrelsen, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik,

Ludvika och Sollefteå skola från och med budgetåret 1943/44 eller den

senare tidpunkt, Kungl. Majit på framställning av skolöverstyrelsen bestämmer,

successivt ombildas till högre samläroverk.

Kostnaderna för de förordade nya gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika

har överstyrelsen beräknat sålunda:

För budgetåret

Vid fullt utbyggd

1913/44

organisation

kronor

kronor

Örnsköldsvik..........

15 469

105 735

Ludvika.............

28 360

97 791

Summa kronor

43 829

203 526

I propositionen 19^3:150 (sid. 31) framhöll jag — i sammanhang med

framläggande av förslag till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm

— att, såsom närmare utvecklades i skolöverstyrelsens sistnämnda förslag,

starka skäl talade för upprättande av nya statliga gymnasier i landsorten,

exempelvis i Örnsköldsvik, i Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i

Sollefteå. Jag såg mig emellertid av statsfinansiella skäl nödsakad att avstå

från att redan då föreslå bifall till denna överstyrelsens framställning.

Vid riksdagen framställdes i motionen I: 211 och den därmed likalydande

motionen lii 311 yrkande om upprättande av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik.

Tillika föreslogs i motionen I: 229 och den likalydande motionen

lii 330, att samrealskolan i Ludvika skulle ombildas till högre allmänt läroverk.

I sin skrivelse nr 229 (sid. 6) anförde riksdagen härom:

Riksdagen, som delar departementschefens uppfattning, att starka skäl

tala för upprättandet av nya statliga gymnasier i landsorten, exempelvis^

Örnsköldsvik och Ludvika eller på annan ort i Bergslagen samt i Sollefteå,

vill understryka önskvärdheten av att i första hand de delar av landet, vilka

för närvarande intaga en i gymnasiehänseende mindre gynnad ställning, bli

tillgodosedda med gymnasier. I nu rådande läge anser riksdagen i likhet med

departementschefen, att försiktighet beträffande utvidgning av gymnasie
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

organisationen i allmänhet bör iakttagas, och kan därför icke bifalla de i

motionerna framställda yrkandena. Riksdagen förutsätter emellertid, att 1940

års skolutredning ägnar frågan om den nuvarande fördelningen av de statliga

gymnasierna mellan olika delar av landet en ingående översyn, i syfte att

i sådant avseende ernå en ur olika synpunkter jämn och rättvis uppdelning

av desamma. Härvid synes böra beaktas, att upprättandet av ett gymnasium

på ett håll måhända kan kompenseras genom en avveckling på ett annat håll

av gymnasielinjer, som äro svagt rekryterade. Det torde böra ankomma på

Kungl. Maj:t att, sedan nämnda översyn vidtagits och därest de statsfinansiella

förhållandena sådant medgiva, för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Riksdagen anser sig likväl böra framhålla, att synnerligen starka skäl tala

för upprättandet snarast möjligt av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik,

vilken fråga torde kunna lösas utan avvaktan på att resultatet av omförmälda

översyn föreligger.

Stadsfullmäktige i Ludvika lia inkommit med framställning om upprättande

av ett statligt gymnasium i staden från och med läsåret 1944/45.

Stadsfullmäktige i Hedemora ha hemställt, att frågan om inrättande av ett

statligt gymnasium för södra Dalarna måtte snarast upptagas till behandling

men att dessförinnan en förnyad och allsidig utredning måtte göras rörande

den lämpligaste platsen för gymnasiet, därvid gymnasiets förläggande till

Hedemora bör övervägas.

Vidare ha stadsfullmäktige i Söderhamn anhållit, att dåvarande kommunala

gymnasium måtte förstatligas från och med nästa budgetår och att

därvid förutom den nuvarande reallinjen måtte upprättas en latinlinje. Skolöverstyrelsen

har tillstyrkt denna framställning. Överstyrelsen har dock framhållit,

att frågan om gymnasium i Ludvika borde lösas samtidigt med eller

före fragan örn gymnasium i Söderhamn, och har därför upprepat sin hemställan

om ombildning av samrealskolan i Ludvika. Statsverkets kostnad för

upprättande av ett gymnasium i Söderhamn har överstyrelsen beräknat till

29 094 kronor under första året och 98 414 kronor vid fullt utbyggd organisation.

Statslcontoret har föreslagit, att överstyrelsens hemställan örn inrättande

av statliga gymnasier i Ludvika och Söderhamn icke måtte föranleda

till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnas till 1940 års skolutredning

för att tagas i beaktande vid förutnämnda översyn av gymnasiefördelningen

i landet.

Slutligen har skolöverstyrelsen upprepat sin tidigare hemställan örn ombildning

av samrealskolan i Örnsköldsvik till högre allmänt läroverk, vilken

ombildning enligt överstyrelsens förslag bör ske från och med läsåret 1944/45.

Såsom villkor härför bör uppställas bland annat, att staden åtager sig att

bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av kostnader

för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av biblioteket.

— Motsvarande villkor bör enligt överstyrelsen även gälla Ludvika.

Den statliga gymnasieorganisationen undergick efter 1927 års skolreform

en stark ökning i fråga örn såväl antalet gymnasier och gymnasielinjer som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

antalet elever. Utvidgningen av den yttre organisationen hejdades genom

krisens inträde. Efter år 1939 har sålunda antalet gymnasier ökats endast

med två, nämligen i Boden och Hässleholm — jag bortser härvid från utbyggandet

av högre lärarinneseminariets övningsskola till statens normalskola.

Återhållsamheten i fråga örn utvidgning av gymnasieorganisationen har delvis

berott på det statsfinansiella läget. I detta sammanhang bör dock även

erinras örn att riksdagen vid mer än ett tillfälle uttalat, att en ansvällning

av gymnasieorganisationen i allmänhet borde undvikas. Slutligen har det

synts angeläget att söka förbättra möjligheterna till utbildning för de praktiska

— i första hand tekniska — yrkena, inom vilka stor efterfrågan pa arbetskraft

räder, innan mera omfattande åtgärder vidtagas, vilka kunna leda

till en ännu svårare trängsel på redan överbefolkade teoretiska banor. Dessa

skäl tala alltjämt mot att mera vittgående förslag örn utökning av den allmänna

gymnasieorganisationen framföras.

Emellertid kan organisationens utformning icke gärna fastlåsas för längre

tid framåt. Ändringar i befolkningsfördelningen inom landet och andra utvecklingsfaktorer

nödvändiggöra — trots de nyss nämnda förbehållen — tid

efter annan upprättande av nya gymnasier. Riksdagen har pekat på möjligheten

att upprätta nya gymnasier inom den nuvarande kostnadsramen genom

att i stället nedlägga svagt frekventerade linjer. I själva verket pågår också

en successiv indragning av tynande gymnasielinjer. För närvarande gäller

sålunda intagningsförbud för ett tiotal sådana linjer. Ehuru det totala antalet

klassavdelningar på gymnasiestadiet sedan år 1939 ökats med 31, har

antalet nybör jära vdelningar i gymnasiet under samma tid nedgått med 12.

Den starkaste minskningen av antalet nybörjaravdelningar i gynuiasiet inträdde

med höstterminen 1943, då antalet sådana avdelningar nedgick med o,

medan samtidigt antalet avdelningar på gymnasiets övriga stadier bibehöll

sig oförändrat. Den sistnämnda inskränkningen av nybörjaravdelningarna

_vilken berodde på riksdagens beslut att maximera antalet — kan antagas

för de närmaste åren medföra en successiv nedgång i totalantalet klassavdelningar.

Den sålunda väntade beskärningen av gymnasieorganisationen

synes mig i sin mån försvara, att frågor örn inrättande av nya gymnasier

ånyo upptagas till prövning. Det bör därvid framhållas, att antalet gymnasielinjer

och lärjungenumerären icke lia något enkelt samband med varandra.

Likaväl som lärjungeantalet kan ökas, även örn organisationen bibehålies

oförändrad, så behöver å andra sidan en utvidgning av organisationen icke

medföra en ökning av antalet elever.

Riksdagen har uttalat, att fördelningen av de statliga gymnasierna borde

underkastas översyn av 1940 års skolutredning och att förslag i ämnet först

därefter borde underställas riksdagen. Dock syntes frågan örn inrättande

av ett statligt gymnasium i Örnsköldsvik kunna lösas utan avvaktan pa

resultatet av översynen, emedan synnerligen starka skäl talade för upprättande

snarast möjligt av ett gymnasium i nämnda stad. I det år 1940 av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

givna sakkunnigförslag, som omnämnts i den föregående redogörelsen, har

Örnsköldsvik upptagits som nummer två bland de platser, vilka främst borde

komma i fråga vid upprättande av nya statliga gymnasier, medan skolöverstyrelsen

i sitt år 1943 avgivna förslag placerat denna stad främst. Ehuru

Västernorrlands län i gymnasiehänseende icke hör till de allra minst gynnade

länen, framträder behovet av ett nytt gymnasium där synnerligen starkt.

Orsaken härtill är framför allt den starka utvecklingen av industrien och

av befolkningsnumerären i mellersta Ångermanland. Denna utveckling har

tagit sig uttryck bland annat däri, att samrealskolan i Örnsköldsvik numera

är den största fristående realskolan i landet, om man bortser från realskolorna

i rikets tre största städer. Med hänsyn till de i fråga om Örnsköldsvik

föreliggande omständigheterna föregripes icke skolutredningens översyn, om

ett statligt gymnasium upprättas där. Gymnasiet bör i enlighet med sakkunnigförslaget

och skolöverstyrelsens förslag omfatta en fyraårig latinlinje

och en fyraårig reallinje.

Även i en annan del av landet är behovet av gymnasier så starkt, att det

bor tillgodoses, utan att denna översyn avvaktas, nämligen i Bergslagen. Kopparbergs.

län är i fråga om gymnasier det minst gynnade av läner). Den

sakkunniges förslag upptager i första rummet ett gymnasium i Ludvika.

Skolöverstyrelsen har placerat detta gymnasium som nummer två. Även

andra orter i Bergslagen ha varit under diskussion som förläggningsorter.

Vid valet av plats bör Ludvika erhålla företräde på grund av dess större realskola,

lärjungeområdets omfattning och avståndet till närmaste gymnasium.

Pa satt den sakkunnige och skolöverstyrelsen föreslagit, bör gymnasiet bestå

av en treårig latinlinje och en treårig reallinje.

Starka skäl tala för att nya gymnasier upprättas även på andra platser i

andsorten än här ovan föreslagits. På grund av de statsfinansiella förhållandena

vill jag dock icke för närvarande, innan ännu en allmän överblick

över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter i övrigt vunnits,

förorda inrättande av fler nya gymnasier än de båda nu föreslagna,

vilka torde vara de mest angelägna.

De ifrågasätta gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra, därest lokalfrågorna

kunna nöjaktigt ordnas, upprättas successivt från och med nästa

budgetår. Statens kostnader för dessa gymnasier ha av skolöverstyrelsen

beräknats till omkring 44 000 kronor under det första budgetåret och cirka

204 000 kronor vid fullt utbyggd organisation. Till kostnadsfrågan återkommer

jag i det följande. För upprättande av gymnasierna böra uppställas

sedvanliga villkor beträffande tillhandahållande av lokaler m. m., varjämte

i enlighet med skolöverstyrelsens förslag bör fordras, att vederbörande kommuner

bevilja ett engångsanslag av minst 5 000 kronor till bestridande av

kostnader för komplettering av undervisningsmateriel och utvidgning av

biblioteket.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier.

I sin skrivelse 1943: 229 yttrade riksdagen, att riksdagen ansåge vad i motionerna

I: 22 och II: 31 anförts beträffande inrättande av en realgymnasielinje

vid högre allmänna läroverket i Västervik, som för närvarande endast

hade en latingymnasielinje, vara värt beaktande. Det syntes böra ankomma på

Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning i ärendet i första hand

pröva förevarande fråga. Riksdagen ifrågasatte, huruvida icke, därest nämnda

läroverk befunnes böra utrustas jämväl med realgymnasium, detta kunde ske

genom överflyttande till läroverket av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje,

varigenom en ansvällning av gymnasieorganisationen med därav

betingade kostnader för statsverket kunde undvikas.

Vidare framhöll riksdagen beträffande ett i motionen II: 317 framställt yrkande

om inrättande av ett 4-årigt realgymnasium vid högre allmänna läroverket

för gossar i Malmö, för den händelse att till läroverket förlädes en provårskurs,

att vad i motionen anförts syntes tala för en sålunda ifrågasatt omorganisation

av läroverket. Det torde emellertid böra i första hand ankomma på

Kungl. Majit att efter verkställd närmare utredning taga frågan under omprövning.

Befunnes en dylik organisationsändring av läroverket böra äga rum,

borde detta enligt riksdagens mening kunna ske utan att antalet klassavdelningar

vid läroverket ökades, något som i motionen även syntes ha åsyftats.

Skulle så bli förhållandet hade riksdagen icke något att erinra mot att Kungl.

Majit meddelade beslut örn en dylik organisationsändring från och med nästa

läsår.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts inkomma med förslag i ämnet, har skolöverstyrehen

föreslagit, att från och med nästa budgetår en 4-årig realgymnasielinje

skall inrättas vid gossläroverket i Malmö, varvid en av de 3-åriga

realgymnasielinjerna skulle successivt nedläggas, och att en 3-årig realgymnasielinje

måtte från och med samma läsår successivt nyinrättas vid läroverket

i Västervik. Tillika har överstyrelsen hemställt, att en 3-årig realgymnasielinje

måtte från och med läsåret 1944/45 successivt upprättas vid

högre allmänna läroverket i Umeå i stället för en av de 4-åriga realgymnasielinjerna

där. Överstyrelsen har anfört bland annat:

Gossläroverket i Malmö. Detta läroverk omfattar fyra 5-åriga

realskolelinjer, en 4-årig och en 3-årig latingymnasielinje samt tre 3-åriga realgymnasielinjer.

Den 3-åriga latingymnasielinjen är dock under tillfällig indragning

på grund av svag tillströmning under senare år. Provårskurs är inrättad

från och med läsåret 1943/44.

I genomsnitt rekryteras en av de 3-åriga reallinjerna från läroverkets egen

realskola. För de elever, som sålunda övergå från läroverkets realskola, torde

det varit till fördel att övergå till 4-årigt gymnasium på grund av dettas lugnare

arbetstakt. Den ifrågasatta omorganisationen påkallas dock framför allt

av provårsarbetet vid läroverket. Det 3-åriga realgymnasiet är visserligen vanligare

än det 4-åriga, men de mer allsidiga pedagogiska utbildningsmöjligheter,

som förekomsten av båda typerna skulle medföra, vore av betydelse för prov
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr .107.

årsarbetet. Överstyrelsen finner därför ombildning av en av de 3-åriga realgymnasielinjerna

till 4-årig väl motiverad. Ombildningen beräknas medföra en

kostnadsminskning av 800 kronor första året och 2 000 kronor vid fullt genomförd

organisation. Då en avdelning av realskolans avslutningsklass bör avvecklas

i samband med omorganisationen, medför denna ingen ändring av klassavdelningarnas

antal vid läroverket.

På grund av vissa svårigheter har omändringen icke kunnat genomföras från

och med innevarande läsår. Ombildningen torde därför böra ske från och med

läsåret 1944/45. Första året inrättas en första ring av 4-årigt realgymnasium

i stället för en avdelning av realskolans avslutningsklass, och sedan inrättas

successiv följande ringar av 4-årigt realgymnasium och avvecklas motsvarande

ringar av en linje av det 3-åriga realgymnasiet. Såsom villkor för omorganisationen

synes böra föreskrivas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

dels beträffande nämnda realgymnasium erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, dels beträffande läroverket

i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal.

Umeå. Högre allmänna läroverket i Umeå är organiserat med en 4-årig

och tre 5-åriga realskolelinjer (med två avdelningar av realskolans avslutningsklass),

en 4-årig latingymnasielinje och två 4-åriga realgymnasielinjer. Provårskurs

är inrättad från och med läsåret 1943/44.

Lärarkollegiet vid läroverket har hemställt om inrättande av en 3-årig realgymnasielinje,

över vilken framställning lokalstyrelsen yttrat sig. Framställningen

är närmast föranledd av att under senare år inrättats ett antal kommunala

mellanskolor och högre folkskolor, vilkas lärjungar efter avlagd realexamen

i viss utsträckning söka sig till 3-åriga gymnasier. En allmän översyn av

läroverkens organisation med hänsyn till faktorer av denna typ torde komma

att göras av 1940 års skolutredning. Då läroverket i Umeå nyligen erhållit

provårskurs, anser sig överstyrelsen likväl böra yttra sig om den förevarande

organisationsfrågan. Emedan det 3-åriga realgymnasiet är vanligare än det 4- åriga, är det angeläget, att lärarkandidaterna vinna erfarenhet från den förra

skolformen, och överstyrelsen tillstyrker därför, att ett 3-årigt realgymnasium

upprättas vid läroverket i Umeå.

Med hänsyn till önskvärdheten, att gymnasiets organisation vid läroverket

icke i detta sammanhang utökas, torde upprättandet av en 3-årig realgymnasielinje

böra medföra indragning av en av de 4-åriga realgymnasielinjerna.

Därvid torde ytterligare en avdelning av realskolans avslutningsklass

inom de närmaste åren bli nödvändig med hänsyn till att sannolikt icke alla

sökande från realskolans näst högsta klass kunna beredas plats i det 4-åriga

gymnasiets första ring. Någon ändring av klassavdelningarnas antal vid läroverket

vid fullt genomförd organisation torde därför icke uppkomma.

Bärande skäl kunna anföras för upprättande av det 3-åriga realgymnasiets

första ring redan första året. Från de kommunala mellanskolor och högre folkskolor,

vilka vid sidan av läroverkets egen realskola utgöra underlaget för

linjen, torde kunna erhållas en tillfredsställande rekrytering, även innan någon

övergång kan ske från den nya avslutningsklassen i läroverkets egen realskola.

Av de nuvarande 57 lärjungarna i ring R I4 representera 20 en sådan kategori,

som troligen skulle lia föredragit ett 3-årigt gymnasium, då de härigenom

kunnat spara ett års inackordering på läroverksorten. Antalet lärjungar av

denna kategori kan väntas stiga avsevärt, då det 3-åriga realgymnasiet upprättas.

Den nya gymnasielinjen bör därför påbörjas samtidigt med avvecklingen

av en linje av det 4-åriga realgymnasiet. Därvid torde man under orga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 207.

nisationsförändringens genomförande böra räkna med en tillfällig ökning av

klassavdelningamas antal, genom att ytterligare en avdelning av realskolans

avslutningsklass tillkommer. Troligen behöver man dock icke räkna härmed

första ciret

Omorganisationen skulle medföra en kostnadsökning av omkring 415 kronor

första året och omkring 2 070 kronor vid fullt genomförd organisation. Det

synes lämpligt, att omorganisationen påbörjas läsåret 1944/45 och att såsom

villkor föreskrives, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

dels beträffande nämnda realgymnasium erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, dels beträffande läroverket i dess helhet

bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal. o o .

Västervik. Detta läroverk är organiserat med en 4-ång och tva 5-anga

realskolelinjer (med en avdelning av realskolans avslutningsklass) samt en

4-årig latingymnasielinje. Läroverkets gymnasium ägde från slutet av 1850- talet endast reallinje, vilken under åren 1931—35 successivt utbyttes mot

latinlinje. Erforderliga speciallokaler jämte utrustning för ett realgymnasium

förefinnas därför redan.

Läroverket är vid sidan av högre realläroverket pa Norrmalm i stockholm

för närvarande det enda läroverk i riket, som icke har saväl latin- sorn. reallinje.

Den minskade tillströmningen till latinlinjen och den ökade anslutningen

till reallinjen gör sig gällande även för läroverket i Västervik. Anledningen till

att läroverket utrustats med endast en gymnasielinje torde främst ha varit, att

realskolan tidigare icke utgjorde tillräckligt underlag för ett större gymnasium.

Lärjungeantalet i realskolan utgjorde hösten 1930 endast 113 men har nu

stigit till 278. I fråga om realskolans storlek överträffar läroverket tolv högre

allmänna läroverk med såväl latin- som realgymnasium. Några betänkligheter

med hänsyn till läroverkets storlek synas därför icke numera böra hindra

upprättande av en realgymnasielinje. Denna bör vara 3-årig.

Enligt inhämtade uppgifter skulle cirka hälften av de nuvarande lar] ungarna

i latingymnasiet ha valt reallinjen, örn en sådan funnits. Av lärjungarna i realskolans

näst högsta och högsta klasser ämna 8, respektive 15 övergå till realgymnasium.

Ett tiotal elever i de närmast belägna läroverken skulle ha besökt

en reallinje i Västervik. Den föreslagna linjen kan således förväntas erhålla

tillfredsställande rekrytering. Dock torde åtminstone under en del år framåt

samläsning mellan latin- och reallinjen kunna beräknas i tämligen stor omfattning.

Kostnaden för upprättandet av den nya linjen torde komma att

uppgå till 9 805 kronor under första året och 33 209 kronor vid fullt genomförd

organisation. . „ ,

Såsom villkor för organisationsändnngen torde bora föreskrivas, att vederbörande

kommun åtager sig att tillhandahålla dels för ifrågavarande realgymnasium

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

dels för läroverket i dess helhet bostäder åt erforderlig vaktmästar
^Med

anledning av vad riksdagen anfört rörande överflyttning till läroverket

av en redan nu på annat håll befintlig realgymnasielinje får överstyrelsen framhålla,

att vissa latinlinjer äro svagt besatta men att reallmjerna alla aro val

besatta. Endast vid två läroverk finnes en första realring med mindre an 20

lärjungar. Överstyrelsen kan därför icke finna, att behovet av reallinje i

Västervik skulle kunna tillgodoses genom överflyttning av någon realgymnasielinje

från annan ort, utan att där ett minst lika stort behov skulle bil otillfredsställt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departementschefen

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Riksdagen har bemyndigat Kungl. Majit att besluta oinbildning från och

med innevarande läsår av en treårig realgymnasielinje vid högre allmänna

läroverket för gossar i Malmö till fyraårig. Denna förändring, som ännu ej

kunnat genomföras, bör på sätt skolöverstyrelsen föreslagit komma till stånd

successivt från och med nästa budgetår. Vid högre allmänna läroverket i Umeå

bör vidare en fyraårig realgymnasielinje successivt från och med budgetåret

1944/45 ombildas till treårig med hänsyn till det ökade antalet kommunala

mellanskolor och högre folkskolor inom gymnasieområdet samt på grund av

tillkomsten av en provarskurs vid läroverket. De sålunda föreslagna omändringarna

kunna sägas kompensera varandra. De innebära ingen ökning av antalet

klassavdelningar vid respektive läroverk och medföra ingen kostnadsökning

för statsverket. Den av skolöverstyrelsen berörda frågan om ökning

av antalet klassavdelningar vid läroverket i Umeå under övergångsåren torde

icke behöva avgöras nu. Såsom förutsättning för den ifrågavarande omorganisationen

av läroverket i Umeå bör gälla, att staden ikläder sig förpliktelser i

fråga om tillhandahållande av lokaler m. m., på sätt överstyrelsen föreslagit.

Vad angår gossläroverket i Malmö, har nämnda stad redan fattat positivt

beslut i motsvarande fråga.

Högre allmänna läroverket i Västervik och högre realläroverket på Norrmalm

i Stockholm äro nu de enda högre läroverk, som — bortsett från den

under uppbyggnad varande statens normalskola — icke ha både latin- och

realgymnasium. Den allmänna förskjutningen av lärjungetillströmningen från

latingymnasiet till realgymnasiet har framkallat ett behov av en reallinje

även vid läroverket i Västervik. Enligt de av skolöverstyrelsen lämnade uppgifterna

torde den starkt ökade elevnumerären vid läroverkets realskola och

övriga högre skolor inom gymnasieområdet utgöra ett tillfredsställande underlag

för en sådan linje. Jag anser mig böra tillstyrka, att en treårig reallinje

inrättas vid läroverket successivt från och med nästa budgetår. Kostnaden

för linjen beräknas till omkring 9 800 kronor under det första budgetåret och

till cirka 33 000 kronor vid fullt genomförd organisation. Till kostnadsfrågan

ämnar jag i det följande återkomma. För linjens inrättande böra uppställas

de av skolöverstyrelsen angivna villkoren rörande tillhandahållande av

lokaler m. m. Såsom överstyrelsen anfört, torde inrättandet av denna

nya linje icke kunna kompenseras genom nedläggande av någon svagt

frekventerad realgymnasielinje vid annat läroverk, då alla realgymnasielinjer

äro väl besatta. Huruvida någon mindre väl besökt latingymnasielinje skall

kunna indragas, är en fråga, till vilken jag längre fram vill återkomma. Jag

erinrar endast om att den i det föregående omtalade minskningen i antalet

gymnasielinjer i samtliga fall hänför sig till latinlinjen och att man följaktligen

bör gå fram med försiktighet, om det gäller att ytterligare inskränka antalet

ifrågavarande avdelningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ''£07.

17

3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna

till samrealskola.

Den år 1919 inrättade högre folkskolan i Solna ombildades år 1923 till kommunal

mellanskola. I sitt år 1923 avgivna betänkande föreslog 1918 års skolkommission,

att vid den slutliga omprövningen av läroverksorganisationens

gestaltning — då skolans utveckling bättre skulle kunna överblickas — behovet

av en realskola i Solna måtte bli föremål för särskilt övervägande.

Skolan upptogs dock icke bland de kommunala mellanskolor, som förstatligades

vid 1927 års skolreform. Styrelsen för skolan gjorde därefter upprepade

framställningar örn skolans förstatligande, vilka dock icke föranledde

förslag till riksdagen. En sammanslagning av skolan och den i samband med

skolreformen förstatligade mellanskolan i Sundbyberg övervägdes även, men

enighet i frågan kunde icke uppnås mellan de kommunala myndigheterna i

Solna och Sundbyberg.

I ett av statssekreteraren Börje Knös såsom särskild sakkunnig den 15 juni

1939 avgivet betänkande angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor

(SOU 1939: 16) föreslås, att kommunala mellanskolan i Solna skall

ombildas till samrealskola och att samrealskolan i Sundbyberg skall sammanslås

med denna. Frågan örn inrättande av en handelslinje vid den nya

skolan bör enligt förslaget prövas av de kommunala myndigheterna. Utredningsmannen

anför bland annat:

Lärjungeantalet i Solna kommunala mellanskola har företett en relativt

jämn ökning. Antalet elever från främmande kommuner har varit ringa, beroende

på det stora antalet inträdessökande från skolkommunen. Några andra

utbildningsanstalter utöver folkskolestadiet finnas icke i Solna. Närmaste

läroverksort är Stockholm, och kommunikationsförhållandena dit äro goda.

Stockholmsläroverken kunna dock icke i större utsträckning mottaga ökat

elevantal på realskolestadiet.

Mellanskolan, som är belägen i Råsunda, saknar egen byggnad men disponerar

goda lokaler i ett folkskolehus. Skolan fyller tvivelsutan ett behov och

är utan tvekan förtjänt att komma i åtanke till förstatligande.

Elevantalet vid realskolan i Sundbyberg har på grund av närheten till mellanskolorna

i Solna och Spånga icke varit högt, och det kan befaras sjunka

ytterligare efter tillkomsten år 1938 av en högre folkskola i Sollentuna. Invånarantalet

i Sundbyberg uppgår ej ens till hälften av motsvarande antal i

Solna. Att ha två statliga realskolor liggande så nära varandra synes knappast

försvarligt. Den rationellaste lösningen vore, att en sammanslagning av skolorna

komme till stånd och att en samrealskola bleve förlagd till Solna. Den

lämpligaste förläggningen av en gemensam samrealskola torde vara den av

solnaskolan nu disponerade byggnaden, men det bör i första hand ankomma

på de kommunala myndigheterna att överenskomma örn den lämpligaste

platsen.

Sedan länge har frågan om inrättande av en särskild handelslinje vid mellanskolan

i Solna varit under behandling, och inrättandet av en sådan linje

synes fullt rimligt.

Bihang till riksdagens protokoll 19U. 1 sami. Nr 207. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Över sakkunnigbetänkandet avgåvos yttranden av vederbörande kommunala

myndighet och länsstyrelse samt av skolöverstyrelsen och statskontoret.

Dessa yttranden torde icke äga större intresse i detta sammanhang. Dock

må nämnas, att föredraganden i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet Sjöstedt

— vars föredragningspromemoria beträffande frågan om vilka skolor

som borde förstatligas av överstyrelsen överlämnades utan att överstyrelsen

tog ställning till detta spörsmål — tillstyrkte sammanslagning av samrealskolan

i Sundbyberg och kommunala mellanskolan i Solna. Sammanslagningen

borde dock enligt föredragandens mening formellt ske på så sätt, att mellanskolan

i Solna nedlades och samrealskolan i Sundbyberg utvidgades, likväl

först sedan förläggningsfrågan lösts. Styrelsen för mellanskolan i Solna inkom

med ett genmäle mot föredragandens förslag. Sakkunnigbetänkandet och yttrandena

ha sedermera överlämnats till 1940 års skolutredning för att tagas i

beaktande vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag.

I propositionen 1942:255 framlades ett förslag till ändring av läroverksorganisationen

i Stockholm, närmast föranlett av högre lärarinneseminariets

nedläggande. I propositionen nämndes, att Solna kommunalnämnd hemställt

örn inrättande av ett högre allmänt läroverk i de nordvästra förortskommunerna.

Dessa förorter utgjorde enligt kommunalnämndens mening en del av

Stockholm som regional enhet, varför deras läroverksbehov borde beaktas i

samband med en omändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Vid min

anmälan av ärendet anslöt jag mig icke till denna uppfattning utan ansåg

stockholmsorganisationen kunna behandlas för sig. Jag förordade dock utredning

örn de nordvästra förorternas läroverksproblem.

1942 års riksdag (skrivelsen nr 406) ansåg den föreslagna omorganisationen

av läroverken i Stockholm alltför omfattande och avslog därför propositionen.

Med anledning av väckta motioner framhöll riksdagen, att den lämpliga

regionala fördelningen av läroverken i Stockholm borde bedömas med hänsyn

även till förorternas behov. Omorganisationsfrågan borde enligt riksdagens

åsikt underkastas förnyad utredning.

Med anledning av riksdagens ställningstagande anbefallde Kungl. Majit

skolöverstyrelsen att med beaktande av vad riksdagen i ämnet anfört verkställa

förnyad utredning av frågan. Genom särskild remiss överlämnades ovannämnda

framställning från Solna kommunalnämnd till överstyrelsen för att

tagas i beaktande i samband med utredningsuppdraget.

Skolöverstyrelsen inkom den 31 oktober 1942 med förnyad utredning i

ämnet. Utredningen utmynnade i förslag, att Stockholms läroverksfråga skulle

lösas antingen på sätt i propositionen 1942: 255 förordats, eller på nämnda

sätt i förening med upprättande av ett högre allmänt läroverk även i Solna,

uppbyggt på samrealskolan i Sundbyberg jämte den kommunala mellanskolan

i Solna, vilken i så fall skulle förstatligas. Den sålunda bildade realskolan

skulle förstärkas med en femårig linje från Vasa realskola i Stockholm.

Gymnasiet skulle sammansättas av en fyraårig latingymnasielinje och en tre
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition nr 207.

årig realgymnasielinje genom utflyttning av linjer från stockholmsläroverk. Beträffande

frågan om inrättande av ett högre allmänt läroverk för Stockholms

nordvästra förorter anförde överstyrelsen bland annat följande.

Förslag om förläggande av ett högre allmänt läroverk för de nordvästra

förorterna till ett område vid Vasalunds spårvägshållplats ej långt från Hagalunds

järnvägsstation har numera vunnit anslutning från de berörda kommunerna

genom särskilda för frågans behandling utsedda delegerade. Därjämte

ha Solna kommunalfullmäktige beslutat svara för kostnaderna för ett läroverk,

varjämte Sollentuna kommun lär vara villig påtaga sig en viss del av

kostnaderna.

Frågan torde därigenom såtillvida ha kommit i ett gynnsammare läge, som

ett avgörande hinder för frågans lösning synes vara undanröjt.

Av de siffror, som i kommunalnämndens framställning anförts angående lärjungar

med hemort i de nordvästra förorterna i läroverken i Stockholm läsåret

1941/42, synes framgå, att behov föreligger av ett högre allmänt läroverk

för dessa förorter. I klass 1° utgjorde antalet lärjungar 78, i första ringarna

av latingymnasiet 15 och i första ringarna av realgymnasiet 33. Siffrorna

för läsåret 1942/43, vilka sammanställts av överstyrelsen, äro av samma

storleksordning: 85, 17 respektive 30. Möjligen är ökningen av vissa siffror

endast skenbar, då överstyrelsen utöver Sollentuna, Solna, Spånga och Sundbyberg

medtagit även övriga orter vid Uppsala- och Västeråsbanorna.

Emellertid kan man icke utan vidare bygga på dessa siffror. Det föreslagna

nya läroverket i Vasalund är utan nämnvärda resor tillgängligt endast för

vissa lärjungar från de nordvästra förorterna. En del lärjungar föredraga måhända

läroverken i Stockholm, emedan förbindelserna dit äro bättre eller lika

goda.. Det synes ej heller uteslutet, att lärjungar, som måste resa en icke obetydlig

väg, föredraga att resa in till Stockholm, ehuru resvägen härigenom

blir något förlängd. Även andra skäl kunna finnas att föredraga läroverken i

Stockholm. En undersökning genom respektive rektorer angående önskemålen

i berört avseende hos de nuvarande lärjungarna i realskolans och gymnasiets

begynnelseklasser har givit till resultat, att av de 85 lärjungarna i l3 med

hemort i de nordvästra förorterna endast 32 föredraga ett läroverk i Vasalund,

av de 17 i latingymnasiets första ringar endast 5 och av de 30 i realgymnasiets

första ringar endast 8. Av totala antalet lärjungar i realskolans

och gymnasiets begynnelseklasser från de nordvästra förorterna (150 st.) ha

endast något mer än tredjedelen (56 st.) anmält sig föredraga ett läroverk i

Vasalund framför läroverken i Stockholm.

Man får dock å andra sidan icke draga alltför vittgående slutsatser av

dessa siffror. De tillfrågade lärjungarna åtnjuta redan undervisning i läroverken

i Stockholm. Särskilt för lärjungarna i gymnasiet kan det då ligga nära

till hands att föredraga sitt nuvarande läroverk framför ett endast föreslaget,

även örn det senare i vissa fall skulle lia föredragits, örn valet skett före intagningen.

Så mycket torde man emellertid kunna vara berättigad att sluta

av siffrorna, som att olägenheterna av nuvarande anordning icke äro så stora,

som lärjungeantalet synes ge vid handen vid första påseende. Skall ett högre

allmänt läroverk för de nordvästra förorterna upprättas, synes det i varje fall

icke självklart, att det bör erhålla sina linjer genom överflyttning av linjer

från läroverken i Stockholm. Sambandet mellan frågorna örn läroverksorganisationen

i Stockholm och örn ett högre allmänt läroverk för de nordvästra

förorterna synes överhuvudtaget icke vara fastare, än att den senare frågan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 207.

mycket val skulle kunna tagas upp i samband med den översyn av behoven

av nya läroanstalter inom olika landsdelar, som 1940 års skolutredning skall

verkställa. Då emellertid behovet av ett högre allmänt läroverk för nämnda

förorter synes vara konstaterat och frågan dock onekligen i någon mån sammanhänger

med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm, har överstyrelsen

intet emot att i nu förevarande sammanhang ett högre allmänt läroverk

upprättas i Solna genom ombildning av samrealskolan i Sundbyberg och förstatligande

av kommunala mellanskolan i Solna.

Det ifrågasatta högre allmänna läroverket i Solna synes icke böra inrättas,

förrän man avslutat förberedelserna för anskaffande av lokaler för detsamma.

Nyligen är beslut fattat om ett betydande bygge för folkskolorna i Solna.

Detta kan påverka kommunens möjligheter att omedelbart sätta igång det

likaledes omfattande bygget av lokaler för läroverket. Då läroverken på Norrmalm

tills vidare synas kunna mottaga lärjungarna från de nordvästra förorterna,

synas inga skäl finnas att upprätta läroverket i Solna, förrän lokalfrågan

för detta avancerat så långt att bygget kan igångsättas. Att under en

icke kort övergångstid arbeta med provisoriska lokaler, skulle uppenbarligen

innebära en försämring av de nuvarande förhållandena.

Överstyrelsens ståndpunkt beträffande ett högre allmänt läroverk för Stockholms

nordvästra förorter kan sammanfattas på följande sätt:

1. Frågan om ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna är

icke så intimt sammankopplad med frågan om läroverksorganisationen i Stockholm,

att den nödvändigtvis behöver tagas upp i sammanhang med sistnämnda

fråga. Det alternativa förslaget om inrättande av ett högre allmänt

läroverk i Solna kan förverkligas vid en senare tidpunkt.

2. Behovet av ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna synes

vara konstaterat. Överstyrelsen har därför intet att invända mot att ett dylikt

läroverk upprättas, organiserat som samläroverk med 5-årig och 4-årig realskola,

4-årigt latin- och 3-årigt realgymnasium.

3. Det synes icke klart motiverat, att andra linjer för detta läroverk böra

överflyttas från läroverken i Stockholm än en 5-årig realskolelinje, vilken då

bör flyttas från Vasa realskola.

4. Adjunkts- och ämneslärarinnetjänsterna böra i viss utsträckning erhållas

dels från samrealskolan i Sundbyberg (rektorstjänsten, 3 adjunktstjänster och

en ämneslärarinnetjänst), dels genom förstatligande av ämneslärartjänsterna

vid kommunala mellanskolan i Solna (4 adjunkts- och 1 ämneslärarinnetjänst),

dels slutligen från läroverken i Stockholm (4 adjunktstjänster). Övriga tjänster

vid realskolan böra nyinrättas.

5. Läroverkets byggnadsfråga synes böra vara löst, innan läroverket upprättas.

En övergångstid med provisoriska lokaler, vilken på grund av tidsläget

kan utsträckas i väsentlig grad, synes icke böra förutsättas, då det skulle innebära

en försämring i jämförelse med nuvarande förhållanden.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för ett högre allmänt läroverk

i Solna efter dess fulla upprättande på följande sätt:

Kostnadsökning för högre allmänna laroverket i Solna ..............kronor 301 763

Kostnadsminskning för

samrealskolan i Sundbyberg....................kronor 59 885

kommunala mellanskolan i Solna................. » 62 878

Vasa realskola............................ » 45 006

3-årig realgymnasielinje...................... » 36 844 , 204 g|3

Nettoökning kronor 97 150.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Stockholms stadsfullmäktige tillstyrkte, under åberopande av de synpunkter,

som anförts i en av föredragande borgarrådet upprättad promemoria, en

omfördelning av läroverksplatserna i Stockholm i huvudsaklig överensstämmelse

med vad skolöverstyrelsen förordat. I föredragande borgarrådets promemoria

anfördes bland annat:

Frågan om stockholmsläroverkens omorganisation har till synes ^ komplicerats

genom de under ärendets behandling framkomna kraven fran nordväst

om Stockholm belägna förorter örn upprättandet av ett lokallaroverk

i Solna. Att denna fråga icke upptagits i tidigare utredningar beror helt enkelt

därpå, att sådana önskemål förut icke framförts av någon kommun, som

kunnat eller velat åtaga sig de med upprättandet av ett aroverk förenade

lokalkostnaderna. Mot en utflyttning av linjer, vilkas elever bo utanför Stockholm,

finnes från huvudstadens sida naturligtvis ingenting i princip att invända

Det bör tvärtom hälsas med tillfredsställelse, om en grannkommun

såsom nu Solna vill själv åtaga sig lokalkostnader, som eljest skulle komma

på Stockholm, för högre skolutbildning åt barn inom den egna kommunen.

Onekligen komma också från ifrågavarande förorter åtskilliga elever till laroverken

liksom för övrigt till de kommunala flickskolorna i Stockholm.

Såsom överstyrelsen framhållit, kan man emellertid icke utan vidare använda

dessa elevsiffror för att mäta behovet av det begärda solnalaroverket.

De nordvästra förorterna bilda ett vidsträckt område, och ett läroverk i Vasalund

lär utan kommunikationsmedel endast nås av ett mindretal bland de

lärjungar, som eljest skulle resa till någon läroanstalt i Stockholm. Inom det

nordvästra förortsområdet äro elevernas boningsorter så spridda, att vasalundsläroverkets

upprättande skulle för många icke medföra någon väsentlig

vägförkortning och för andra helt sakna betydelse. Det må i detta sarnmanhang

erinras örn att den under byggnad varande Ängbybanan i en snar framtid

torde komma att utdragas genom Spånga. Härefter kommer ett läroverk

vid Ängby att ligga bekvämare till för stora delar av Spångakil ett vid Vasalund.

Men bortsett härifrån, är det sannolikt, att elever från de nordvästra

förorterna i övrigt även efter tillkomsten av ett läroverk i Solna i stor utsträckning

komma att söka sig in till stockholmsläroverken.

Besluta statsmakterna i enlighet med skolöverstyrelsens alternativa förslag

att upprätta ett lokalläroverk för de nordvästra förorterna. — något

som ur Stockholms synpunkt ter sig påkallat med hänsyn till folkmängden

i områdets tätorter och dessas starkt stigande barnantal — synes det av har

anförda skäl och med tanke på den starkt ökade tillströmning, som under

den närmaste framtiden kommer att träffa de redan hart utnyttjade stockholmsläroverken,

icke föreligga någon anledning att annat än i helt begränsad

omfattning överflytta linjer från stockholmsläroverken till det nya laroverket.

Överstyrelsens förslag att utflytta en femårig reajskolehnje (tran

Vasa realskola) och två gymnasielinjer synes innebära en riktig avvägning.

I propositionen 1943:130 föreslogs en mera begränsad omorganisation av

läroverksväsendet i Stockholm, än skolöverstyrelsen förordat. I vissa gymnasiefrågor

ansågs beslut böra fattas senare. Vid min anmälan av ärendet anförde

jag beträffande överstyrelsens alternativa förslag örn upprättande av ett

högre allmänt läroverk i Solna, att jag icke ansett mig böra för det dåvarande

biträda detta förslag. Jag anslöt mig visserligen lill riksdagens uppfattning,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

att frågan örn den lämpliga regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer

bolde bedömas med hänsyn tagen även till de förortsområden, vilka

folie utanföi huvudstaden såsom administrativ enhet. Vid den prövning, jag

agnat fragan bland annat ur denna synpunkt, hade jag emellertid kommit

till uppfattningen, att ett slutligt ställningstagande till de nordvästra förorternas

läroverksproblem måste anstå, till dess gynnsammare förutsättningar

ur olika synpunkter förelåge.

I motionerna 1:227 och 11:331 till 1943 års riksdag hemställdes, att en

5-årig realskollinje redan höstterminen 1943 skulle överflyttas från Vasa realskola

till samrealskolan i Sundbyberg med provisorisk förläggning till Solna.

Tillika hemställdes, att beslut skulle fattas om upprättande framdeles av ett

högre allmänt läroverk i Solna eller, om detta ej kunde bifallas, att förslag

örn upprättande av ett sadant läroverk skulle begäras hos Kungl. Majit. Av

vad i motionerna anfördes må här återgivas följande.

Skolöverstyrelsens uppfattning, att en del av lärjungarna från de nordvästra

fororterna torde föredraga läroverk i Stockholm, kan knappast ha någon allmän

giltighet. Enligt vad som uppgivits lia åtminstone en del av lärjungarna

och deras föräldrar missuppfattat de gjorda förfrågningarna, i det att de

trott, att det var fråga örn att de lärjungar, som nu gå i stockholmsläroverken,

skulle Hyttas över till ett nytt läroverk i Solna. Det förefaller också verklighetsfrämmande,

att det för ej mindre än 26 av 35 lärjungar från Sollentuna i

1° skulle vara fördelaktigare att gå i läroverk i Stockholm än i Solna.

1 förra fallet ha de att resa med järnväg i genomsnitt 20 minuter för en årlig

kostnad av omkring 70 kronor eller med buss i genomsnitt 28 minuter för en

ärlig kostnad av 100 kronor och sedan genom Stockholms trafikvimmel söka

sig fram till sitt läroverk. I senare fallet kunna de resa med järnväg till HagaUu

^ * genomsnitt 10 minuter för en årlig kostnad av omkring 45 kronor

och ha sedan 5 minuters gångväg till skolan. Även om det för en del lärjungar

pa grund av särskilda omständigheter kan vara fördelaktigare att besöka

läroverk i Stockholm, kan det icke råda någon tvekan örn att många föräldrar

av ekonomiska och hygieniska skäl föredraga ett närmare beläget

läroverk.

Den i propositionen föreslagna organisationen föregriper en fri prövning

framdeles av Stockholms gymnasieorganisation i samband med ordnande av

nya elementarskolans gymnasium. Överstyrelsens förslag, att Solna kommunala

mellanskola skall förstatligas genom att uppgå i det ifrågasatta läroverket,

strider mot de allmänna förutsättningarna för den ifrågavarande omorganisationen

och skulle ur statens synpunkt fördyra densamma. Med hänsyn

till behovet av praktiska utbildningslinjer i Solna framstår det som önskvärt,

att Solna kommunala mellanskola bibehålies och, så snart ett definitivt»

positivt beslut i läroverksfrågan uppnåtts, omorganiseras till praktisk

mellanskola med linjer för handels-, hushålls- och teknisk utbildning.

På grund av rådande förhållanden påyrkas icke omedelbart upprättande

av ett högre läroverk i Solna. Däremot synas hinder ej förefinnas för omedelbar

överflyttning av en 5-årig realskollinje från Vasa realskola till samrealS-n°o

’ Sundbyberg. Pa grund av lokalbristen kan en förläggning av linjen

till Sundbyberg ej komma i fråga. Realskollinjen bör därför tills vidare förläggas

till Råsunda i Solna. En sådan utvidgning av samrealskolan i Sundby
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 207.

berg kan ske oberoende av övervägandena rörande inrättande aiv ett högre

allmänt läroverk och kan icke anses innebära något föregripande av avgörandet

i frågan örn dettas placering.

1943 års riksdag (skrivelsen nr 229) biföll det i propositionen framlagda

förslaget till ändring av läroverksorganisationen i Stockholm. Riksdagen underströk,

att frågan örn gymnasieorganisationen borde utredas ytterligare

liksom även spörsmålet om den lämpliga regionala fördelningen av Stockho ras

»ymnasielinjer, vilket syntes böra bedömas med hänsyn tagen även till de

förortsområden, vilka folie utanför huvudstaden som administrativ enhet. Med

hänsyn härtill vore riksdagen icke då beredd att uttala sig i positiv riktning

för de i nämnda motioner framställda förslagen, vilka syftade till upprättandet

av ett högre allmänt läroverk i Solna.

I sistnämnda skrivelse anhöll riksdagen i annat sammanhang om förslag

snarast möjligt rörande fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna

i riket. Riksdagen åsyftade härvid endast förstatligande av sådana skolor,

som icke blott tillgodose det egna skolområdet utan ha sitt rekryteringsområde

inom en tämligen vidsträckt rayon. .

På vederbörligt uppdrag har skolöverstyrelsen i skrivelse den 12 november

1943 — såsom i det följande skall utförligare behandlas framlagt förslag

till förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning till vad riksdagen

anfört. Förslaget innebär, att 24 mellanskolor skola gruppvis ombildas till

statliga samrealskolor. Vid förslagets upprättande har överstyrelsen tillampat

ett poängsystem under hänsynstagande till de omständigheter, som ansetts

böra inverka på frågans bedömande. Kommunala mellanskolan i Solna har

vid denna poängberäkning endast uppnått placeringen som nr 64 (109 poäng)

av landets dåvarande 73 mellanskolor, ordnade efter fallande poäng. På

grund av riksdagens uttalande har vid poängsättningen den största vikten tillmätts

storleken av en skolas rekryteringsområde, och denna omständighet har

därför haft avgörande inflytande på poängsumman. Med hänsyn härtill har

skolöverstyrelsen ansett de trettio skolor, som uppnått lägsta poängsummor,

icke böra ifrågakomma till förstatligande. Överstyrelsen har sålunda uteslutit

kommunala mellanskolan i Solna. Skolans lokaler lia även av överstyrelsen

befunnits icke vara tillfredsställande.

I en den 11 januari 1944 dagtecknad framställning har nu Solna stads läroverkskommitté

hemställt, att kommunala mellanskolan i Solna måtte successivt

från och med budgetåret 1944/45 ombildas till en statens samrealskola,

bestående av såväl fem- som fyraåriga linjer och försedd med en inbyggd

teknisk linje. Kommittén konstaterar, att den tidigare föreslagna organisationen

med ett högre allmänt läroverk icke kan genomföras för närvarande. Det

trängande behovet av realskoleplatser bör dock medföra, att Solnas läroverksfråga

nu löses i begränsad omfattning. Kommittén framför ingen kritik mot

skolöverstyrelsens förslag den 12 november 1943 utan åberopar som skäl

för sin framställning väsentligen stadens storlek och antalet elever från de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nordvästra förorterna i stockholmslän)verken. Den föreslagna realskolan avses

skola påbyggas med ett kommunalt gymnasium. Framställningen innehåller

bland annat följande.

Nu varande förhallanden. Som i det följande skall närmare utvecklas,

hyser man allmänt den meningen, att en central plats i Solna stad är

ett naturligt centrum för förläggningen av den högre skolundervisningen i

Stockholms nordvästra förorter. Med hänsyn till kommunikationerna gäller

detta framför allt utom för Solna även för Sundbyberg och Sollentuna. I det

följande räknas närmast med dessa orter.

För närvarande finnas följande högre skolor i dessa förorter:

4-årig samrealskola i Sundbyberg med 105 lärjungar

kommunal mellanskola i Solna »197 »

» » »Sollentuna » 112 »

Om nian utgår från att skolorna i Sundbyberg och Sollentuna skola vara

kvar med nuvarande organisation, har man att räkna med nedanstående antal

larjungar höstterminen 1943 med hemort i Sundbyberg, Solna och Sollentuna

att placeras i Solna:

4- årig realskollinje ......................... 34

5- » . » 245

gymnasium ............................... 148

kommunal flickskola ....................... 183

praktisk mellanskola........................ 13

Summa 623.

Lärjungarna i realskolan och gymnasiet fördela sig på de olika läroanstalterna

1 Stockholm på följande sätt:

Solna

Sundbyberg

Sollentuna

Summa

Real-

skolan

Gym- nasiet j

Real-

skolan

Gym-

nasiet

Real-

skolan

Gym-

nasiet

Real-

skolan

Gym-

nasiet

Statliga läroverk:

gossläroverket på Norrmalm . .

41

27

14

4

35

16

90

47

nya elementarskolan.......

2

9

2

3

13

15

17

27

realläroverket på Norrmalm . .

11

11

2

6

—

1

13

18

flickläroverket på Norrmalm . .

29

16

6

4

36

9

71

29

Vasa realskola..........

23

—

12

—

26

—

61

_

övriga läroverk .......

2

2

3

1

2

1

7

4

Kommunala mellanskolor.....

2

—

—

—

3

_

5

_

Enskilda läroverk........

5

14 |

7

3

3

6

15

23

Summa |

115

79 |

46

21

118

48

279''

148

1 Därav 34 pä 4-årig linje.

Antalet lärjungar i begynnelseklasserna i läroverken i Stockholm med hemort

i Solna, Sundbyberg eller Sollentuna har de tre senaste åren varit följande:

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 207.

25

Solua

Sundbyberg

Sollentuna

Summa

Skolstadium

h.t.

1941

h.t.

1942

h.t.

1943

h.t.

1941

h.t.

1942

h.t.

1943

h.t.

1941

h.t.

1942

h.t.

1943

h.t.

1941

h. t.

1942

h.t.

1943

Realskolan:

l5........

32

23

29

10

13

7

27

35

21

69

71

57

I4........

—

2

2

1

4

—

9

7

3

10

13

5

Gymnasiet.....

19

16

15

4

6

2

19

14

7

42

36

24

Summa

1 51

41

46

1 15

23

9

| 55

56

31

121

120

86

Behovet av högre skolor. Det är här alltså frågan om att bereda

lämplig skolutbildning över folkskolans stadium för (197 + 623 =) omkring

800 lärjungar. Antalet lärjungar i begynnelseklasserna under de tre

senaste åren har varit tämligen konstant. Nedgången höstterminen 1943 torde

bero dels på att ej alla godkända sökande på grund av bristande utrymme

kunnat intagas vid läroverk i Stockholm, dels på att högre folkskolan i Sollentuna

omändrats till kommunal mellanskola.

Att behovet av högre skolor i Solna kommer att växa framgar bland annat

därav, att stadens folkmängd befinner sig i stark tillväxt med i medeltal 1 250

invånare per år under senaste femårsperiod. Solna kommun hade år 1943 ett

födelsetal av 31,8 promille, vilket torde vara bland de högsta i riket. Tabellen

här nedan visar antalet barn, som voro födda nedannämnda år och som år

1943 voro kyrkskrivna i Solna.

Födda

år

Antal

1943

Födda

år

Antal

1943

Födda

år

Antal

1943

1934

309

1938

370

1941

610

1935

345

1939

439

1942

581

1936

322

1940

426

1943

967

! 1937

329

Lågt räknat torde år 1950 endast från Solna omkring 40 barn beräknas

vinna inträde i 5-årig realskola. Redan ar 19o3 torde detta antal, bli nästan

dubbelt så stort. Som nämnt gå nu 148 lärjungar från här ifrågavarande

orter i gymnasium i Stockholm. Av det anförda torde tydligt framgå, att de

nordvästra förorterna äro i behov av ett högre samläroverk samt att särskilt

behovet av en 5-årig realskollinje vid sidan om de redan befintliga 4-åriga

realskollinjerna är synnerligen starkt framträdande.

Även om ett mindre antal barn från dessa orter efter upprättandet av nya

högre skolor i Solna under den första tiden kommer att besöka skolor i Stockholm,

kompenseras detta av att en del orter inom Spånga och efter norra

stambanan ha avgjort bättre förbindelser, med Solna än med Stockholm.

Höstterminen 1943 gingo ett tjugotal lärjungar fran sådana orter i läroverk

i Stockholm. . , „ ...

Solna stad har över 30 000 invånare och är den 16:e i riket i fråga örn folkmängd.

Den sammanlagda folkmängden i här berörda orter uppgår till omkring

65 000 invånare och är ständigt stigande. Dagligen resa nu över 600

lärjungar från dessa orter till Stockholm iör att där fa högre skolutbildning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majds proposition, nr 207.

Med hänsyn till det stora antalet elever från här berörda orter i kommunala

och högre flickskolor i Stockholm synes även en kommunal flickskola

behövas i Solna. Vidare föreligger behov av praktisk utbildning på realskolans

åldersstadium. Av förfrågningar, som gjorts vid Solna folkskolor, har

framgått, att av lärjungarna i klass 4 36 önskade gå i handelsmellanskola,

23 i teknisk mellanskola och 18 i hushållsteknisk mellanskola. Förutsättningar

synas alltså finnas för att en praktisk mellanskola med åtminstone handelslinje

och teknisk linje skulle ha en uppgift att fylla. En annan möjlighet är att

i realskolan eller kommunala mellanskolan inbygga praktiska linjer.

Den högre skolundervisningen i Solna bör således omfatta:

ett högre allmänt läroverk med fem- och fyraårig realskola,

en kommunal flickskola,

en praktisk mellanskola med handelslinje och teknisk linje eller eventuellt

till en början inbyggda praktiska linjer.

Nu föreslagen skol a. För närvarande torde, framhåller kommittén,

icke finnas stora utsikter att få den skisserade organisationen genomförd.

Kommittén har därför ej ansett det erforderligt att nu förebringa någon

ingående utredning om behovet av ett gymnasium och om dess organisation.

I samband därmed bör det tagas under övervägande, om ej Solna stad lämpligen

borde upprätta ett kommunalt gymnasium i avvaktan på att ett högre

allmänt läroverk i Solna kommer till stånd. Ifall beslut fattas om anordnande

av femårig realskollinje i Solna, har kommittén för avsikt att hos stadsfullmäktige

göra framställning i frågan. Då emellertid behovet av vidgade

möjligheter till utbildning på realskolans stadium är så påtagligt och så

trängande, bör stadens läroverksfråga redan nu ordnas i mera begränsad

omfattning.

Vad som främst behöves är en femårig realskollinje och tillfälle till praktisk

utbildning på realskolans stadium. Dessa behov torde med minsta kostnad

kunna tillgodoses sä, att den nuvarande kommunala mellanskolan i Solna

förstatligas till en samrealskola med femårig och fyraårig linje samt med

inbyggd praktisk teknisk linje. Med hänsyn till industriens behov av arbetskraft

med tekniskt betonad utbildning och till den manliga ungdomens framtida

utkomst synes en inbyggd teknisk linje böra ifrågakomma framför en

handelslinje. Till en början torde man böra räkna med två parallellavdelningar

på den fyraåriga linjen och en serie avdelningar på den femåriga linjen.

Givetvis har skolöverstyrelsen i sitt förslag den 12 november 1943 icke

kunnat föreslå förstatligande av Solna kommunala mellanskola. Ett förstatligande

av denna motiveras dock till fullo därav, att Solna stad är av sådan

storlek, att den bör kunna göra anspråk på ett statsläroverk, att årligen omkring

100 lärjungar fran staden och närliggande orter önska fortsatt skolutbildning

efter genomgång av fyra klasser i folkskolan, att stockholmsläroverken

ej kunna mottaga alla dem, som söka sig till den femåriga realskolan,

och att inrättandet av femårig realskollinje i Solna skulle medföra betydlig

lättnad för stockholmslän)verken. Stockholms län är för övrigt i fråga om

statsläroverk bland de sämst lottade länen i landet.

Ytterligare ina framhållas, att staten äger omkring 70 procent av stadens

areal med där befintliga huvudsakligen skattefria institutioner, att folkmängden

i Solna sedan år 1937 ökats med omkring 35 procent samt att utdebiteringen

till kommun och landsting m. m. år 1943 var 13: 04 per skattekrona

mot 8: 70 i Stockholm. Flyttningen till och från Solna är mycket stor, till

stor del beroende på att ett flertal familjer flytta till Stockholm, då barnen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

komma till den ålder, att de ej kunna få lämplig skolutbildning i holna. Härigenom

undandrages kommunen värdefulla skut teobjekt.

Den ifrågasatta ombildningen bör ske successivt så, att från och med budgetåret

1944/45 första klassen i mellanskolan indrages och i stället upprättas

första klasserna av femåriga och fyraåriga realskollinjer. En inbyggd teknisk

linje torde böra upprättas från och med det läsår, då näst högsta klassen av

mellanskolan förstatligas.

Skolans förläggning. Sedan frågan örn förläggningen^av ett för

Stockholms nordvästra förorter avsett läroverk länge varit föremål for överväganden

inom de berörda kommunerna, ha numera vissa överenskommelser

träffats. I skrivelse till Kungl. Majit den 3 oktober 1942 ha representanter,

utsedda av stadsfullmäktige i Sundbyberg samt av kommunalnämnderna i

Solna och Sollentuna, anfört bland annat, att under nuvarande förhållanden

ett högre allmänt läroverk för de nordvästra förorterna lämpligen borde förläggas

till en central plats i Solna (förslagsvis vid Vasalunds spårvägshallplats).

Ehuru Sundbybergs representanter icke kunnat övertygas om att läroverkets

förläggning utanför Sundbyberg skulle vara en för hela förortsområdet

fördelaktig placering, hade de dock kunnat instämma däri, då de icke ansåge

sig kunna förutsätta, att Sundbybergs stad da ensam skulle bekosta byggnaden

för det ifrågasatta läroverket och då de icke ville lägga något lunder i

vägen för en snabb lösning av frågan.

Såväl med hänsyn till folkmängden i de orter, varom här ar fråga, som till

kommunikationerna bör utan tvivel det ifrågasatta läroverket förläggas i närheten

av Hagalunds järnvägsstation. Härigenom skulle lärjungar från Råsunda,

Hagalund och Huvudsta (tillsammans 23 000 invånare) få en gångväg

på 3—13 minuter, lärjungar från Sollentuna (över 14 000 invånare) få en

restid på järnväg på 7—15 minuter och lärjungar från Sundbyberg (12 GOD

invånare) få en gångtid på 20 minuter eller en restid på spårväg pa 11

minuter.

Lokaler. Stadsfullmäktige i Solna ha den 21. december 1942 beslutat

att utan förbehåll åtaga sig sedvanliga förpliktelser i fråga om undervisningslokaler

m. m. för ett läroverk i Solna. Någon ny läroverksbyggnad kan givetvis

icke komma till stånd under de första åren av läroverkets verksamhet. Som

brukligt är får undervisningen till en början försiggå i provisoriska lokaler.

Fullt tillfredsställande sådana kunna erhållas antingen i elen vid Hagalunds

järnvägsstation belägna folkskolebyggnad, som blir färdig att tagas i bruk

under våren 1944, eller i den skolbyggnad i Råsunda, i vilken kommunala

mellanskola!! lili är inrymd och i vilken lärosalar kunna bli disponibla genom

överflyttning av folkskolavdelningar till den nya folkskolebyggnaden, eller

ock i ett i närheten av sistnämnda byggnad beläget hus, i vilket Solna stad

redan hyrt och för skoländamål iordningställt sex lärosalar, vilka godkänts

av statens vederbörande folkskolinspektör. Staden har för år 1944 anvisat

25 000 kronor för utredning, ritningar m. m. beträffande ett allmänt läroverk.

Kostnader. T skolöverstyrelsens yttrande den 12 november 1943 beräknas

statens slutliga kostnader för ett förstatligande av kommunala mellanskola!!

i Solna till 82 400 kronor och dess nuvarande kostnader för mellanskolan

till 00 600 kronor. Då en femårig realskollinje med inbyggd teknisk

linje kan beräknas uppgå till omkring 55 000 kronor, skulle den föreslagna

ombildningen medföra en årlig kostnadsökning av omkring 70 800 kronor.

Upprättandet av en femårig realskollinje i Solna motsvaras emellertid av

en minskad belastning av motsvarande linjer vid läroverken i Stockholm och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departe
mentschefen.

Kungl. Majlis proposition nr 207.

utgör således ett led i den ombildning av läroverksorganisationen därstädes,

varom Stockholms stadsfullmäktige hemställt.

Skolöverstyrelsen föreslog den 31 oktober 1942 överflyttning av en femårig

realskollinje från Vasa realskola till det ifrågasatta läroverket i Solna,

motsvarande en kostnadsminskning för detta läroverk med 45 000 kronor.

Med en sådan beräkning skulle alltså upprättandet av den nu föreslagna

samrealskolan medföra en kostnadsökning av blott 31 800 kronor.

Frågan örn förstatligandet av kommunala mellanskolan i Solna sammanhänger

med två andra spörsmål, av vilka det ena, frågan örn den lämpliga

regionala fördelningen av Stockholms läroverkslinjer, redan delvis prövats

av 1943 års riksdag, medan det andra, vilket gäller det generella förstatligandet

av kommunala mellanskolor, kommer att i fortsättningen av mig

upptagas tili närmare skärskådande. Såsom framgår av den i det föregående

lämnade redogörelsen för ärendets förhistoria och nuvarande läge, har tanken

på ett högre allmänt läroverk i Solna numera ställts på framtiden. I och med

att föreliggande skolproblem på detta sätt begränsats och sålunda icke mer

berör spörsmålet om gymnasielinjernas fördelning på läroverken i Stockholm

och dess förorter, synes det mig icke blott möjligt utan även lämpligt, att

de i flera avseenden otillfredsställande skolförhållandena i Solna komma under

riksdagens omprövning. Jag vill uttryckligen betona, att jag icke nu är beredd

att taga ställning till frågan örn upprättande av ett högre allmänt läroverk

i Solna eller någon annan av Stockholms nordvästra förorter. Denna fråga

måste närmare utredas i enlighet med de direktiv, som i detta hänseende

lämnats av 1943 års riksdag. Men även om gymnasiefrågan tills vidare bör

lämnas öppen, så bör den därför icke stå hindrande i vägen, då det gäller att

undanröja vissa svårigheter för andra lärjungegrupper i det berörda området

än gymnasiets elever.

I det följande kommer skolöverstyrelsens yttrande angående förstatligande

av de kommunala mellanskolorna att utförligt refereras. Överstyrelsen har i

enlighet med de i riksdagens skrivelse givna direktiven till förstatligande föreslagit

endast sådana kommunala mellanskolor, vilkas elever i väsentlig utsträckning

komma från andra kommuner än skolkommunen. För kommunala

mellanskolans i Solna vidkommande innebär detta, att den icke kunnat föreslås

till förstatligande. Från andra utgångspunkter förefaller dock en ombildning

av kommunala mellanskolan i Solna till allmänt läroverk vara väl befogad.

Solna stad Ilar nu omkring 30 000 invånare. Även örn man icke medräknar

befolkningen i de kringliggande orter, som skulle komma att draga

nytta av en blivande samrealskola i Solna, synes det uppenbart, att den storlek,

som Solna stad numera har, till fullo motiverar, att staden erhåller ett

statsläroverk. Därtill kommer, att antalet elever, som dagligen resa in från

Solna och närbelägna orter till läroverk i Stockholm, enligt vad som uppvisats

är sa stort, att det tillsammans med antalet lärjungar i kommunala mel
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

lanskolan i Solna utgör ett mer än tillräckligt underlag för en statlig samrealskola

av här avsedd storlek. Med hänsyn till de nu anförda omständigheterna

ävensom till önskemålet att avlasta de hart utnyttjade stockholmsläroverken

vill jag föreslå, att kommunala mellanskolan i Solna, pa sätt nedan

närmare angives, ombildas till samrealskola.

Den nya samrealskolan i Solna bör träda i verksamhet höstterminen 1944

eller den senare tidpunkt, som Kungl. Majit med hänsyn till lokalfrågans

ordnande må komma att bestämma. Samrealskolan i Solna synes nämligen

icke böra inrättas, förrän förberedelserna för anskaffande av lokaler för densamma

avslutats. Innan förstatligandet påbörjas, bör salunda handläggningen

av lokalfrågan enligt min mening ha fortskridit sa långt, att byggnadsarbetet

kan börja. I annat fall finge man räkna med att det nya läroverket

under en längre tid nödgades hålla till i provisoriska lokaler, vilket knappast

skulle innebära någon påtaglig förbättring i jämförelse med de nuvarande

förhållandena.

Den nya samrealskolan i Solna bör organiseras med en femårig linje, överflyttad

från Vasa realskola i Stockholm, samt två fyraåriga linjer, bildade

av den nuvarande kommunala mellanskolans motsvarande linjer. I övrigt

synes skolan böra uppbyggas i följande ordning. Första aret upprättas en

klass av den femåriga linjen och två klasser av den fyraåriga linjen, varefter

läroverket successivt utbygges, tills organisationen är fullständigt genomförd.

Intagning av elever i den kommunala mellanskolans första klass äger icke rum,

sedan samrealskolan börjat sin verksamhet. Såsom förutsättning för upprättandet

av läroverket skall gälla, att Solna stad åtager sig att för läroverket

tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostad

åt erforderlig vaktmästarpersonal. Första året bör vid läroverket förutom

rektorstjänsten beräknas en adjunktstjänst, pa vilken skolans rektor torde

överflyttas. Frågan om inrättandet av en teknisk linje vid läroverket bör

icke prövas i detta sammanhang utan bör behandlas i samma ordning som

gäller för övriga läroverk. Till kostnadsfrågan återkommer jag vid behandlingen

av följande avsnitt.

Genom den föreslagna förändringen beröras knappast de nuvarande läroverksförhållandena

i Sundbyberg. Möjligen komma lärjungar, som eljest ämnat

söka inträde i den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Sundbyberg

eller i övriga tillgängliga fyraåriga utbildningslinjer, att i viss utsträckning

söka inträde i den femåriga realskolan. Den därigenom uppkommande

avgången torde med den föreslagna organisationen icke få någon större omfattning.

Mot förslaget kan invändas, att den nya samrealskolan i Solna skulle komma

att ligga alltför nära samrealskolan i Sundbyberg. Med hänsyn till den

tilta bebyggelsen i här ifrågavarande område kan dock denna invändning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

icke vara avgörande. Man kan möjligen även känna sig tveksam, huruvida

icke den femåriga realskollinjen borde förläggas till den redan existerande

samrealskolan i Sundbyberg i stället för till en nyinrättad samrealskola i

Solna. Därvidlag är dock att märka, att upprättandet av en femårig linje

i Sundbyberg skulle innebära ändring i den av 1927 års riksdag godkända

organisationsplanen för läroverket samt att bärande skäl för en dylik organisationsändring

icke anförts.

4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt.

Inledning.

Den kommunala mellanskolan tillkom år 1909. I sitt förslag till ny läroverksorganisation

utgick 1918 års skolkommission från att de dåvarande kommunala

mellanskolorna i regel borde ombildas till allmänna läroverk. I 1927

års proposition om omorganisation av det högre skolväsendet föreslogs dock

endast ombildning av ett mindre antal kommunala mellanskolor, vilkas lärjungeantal

uppnådde mera betydande tal. 1927 års riksdag beslöt emellertid

förstatligande av 54 av de dåvarande 87 kommunala mellanskolorna. Riksdagen

ansåg de kommunala mellanskolomas inrättande vara uttryck för nytillkomna

läroverksbehov, som det dåvarande föråldrade läroverkssystemet

icke tillgodosåg. Vid en omorganisation av skolväsendet borde därför staten

övertaga de kostnader, som vederbörande kommuner i ett uppenbart

statsintresse iklätt sig. I själva verket innebar ett dylikt övertagande blott

en kostnadsutjämning mellan landsbygd och stad. Vid bedömande av frågan,

vilka skolor som skulle förstatligas, hade riksdagen tagit hänsyn till vederbörande

samhälles allmänna struktur, folkmängd, förefintligheten av allmänt

läroverk i närheten, samhällets ekonomi, skolornas fördelning över hela riket,

utrymmet i närliggande statsläroverk samt skolans lärjungeantal och ålder.

Vid skilda tillfällen gjordes därefter av kommuner framställningar om fortsatt

förstatligande av kommunala mellanskolor. Därvid åberopades bland

annat, att de kommunala mellanskolorna genom 1933 års mellanskolestadga

jämställts med de statliga realskolorna i fråga om skolarbetet och dess resultat.

Tillika framhölls, att eleverna i de kommunala mellanskolorna till stor

del utgjordes av lärjungar från annan kommun än skolkommunen och att

skolans huvudman därför finge bära avsevärda utgifter för undervisning av

barn från andra kommuner. Med anledning av de upprepade framställningarna

tillkallades år 1938 statssekreteraren Börje Knös för att verkställa utredning

rörande fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. I sitt den

15 juni 1939 avgivna betänkande föreslår utredningsmannen förstatligande

av 33 kommunala mellanskolor. Övriga kommunala mellanskolor — vid

dåvarande tidpunkt 24 till antalet — skulle fortfarande äga bestånd, men

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

några nya skulle ej inrättas. Ett särskilt statsbidrag skulle utgå för elever

från annan kommun än den som bekostade skolan.

Utredningsmannens betänkande överlämnades — sedan utlåtanden avgivits

av skolöverstyrelsen och statskontoret — till 1940 års skolutredning

för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag. Ett flertal framställningar

ha gjorts örn förstatligande av kommunala mellanskolor i anslutning

till vad utredningsmannen föreslagit.

I propositionen 1943:150 berördes en fråga om förstatligande av rektorstjänsterna

vid de kommunala mellanskoloma. I sammanhang därmed uttalade

jag, att den omständigheten, att frågan om dessa skolors förstatligande

vore under omprövning i ett vidare sammanhang, givetvis icke uteslöte ombildning

av särskilda dylika skolor till statliga realskolor, örn vägande skäl

förelåge.

I anslutning härtill och med anledning av väckta motioner anförde riksdagen

i skrivelsen 1943: 229, att vägande skäl för ombildning av kommunala

mellanskolor till statliga realskolor förelåge beträffande sådana skolor, som

hade sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. I den mån

vassa mellanskolor bure kostnaderna även för lärjungar från andra kommuner,

syntes kunna ifrågasättas, att hänsyn härtill toges vid statsbidragets utmätande.

Riksdagen hemställde därför örn förslag snarast möjligt till fortsatt

förstatligande av de kommunala mellanskoloma.

Med anledning av riksdagens framställning anbefalldes skolöverstyrelsen

att med beaktande av vad riksdagen anfört, avgiva förslag i ämnet. I skrivelse

den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen föreslagit, att 24 kommunala

mellanskolor skola förstatligas samt att övriga kommunala mellanskolor

skola erhålla ett särskilt statsbidrag för lärjungar från annan kommun än

skolkommunen. Över förslaget har statskontoret avgivit utlåtande, varjämte

ett flertal framställningar i ämnet inkommit från styrelser för kommunala

mellanskolor m. fl.

Nuvarande förhållanden.

Antalet kommunala mellanskolor utgör nu 76. Efter 1927 års skolreform

bär endast en kommunal mellanskola förstatligats, nämligen kommunala

mellanskola!! i Ljusdal, som enligt beslut av 1938 års riksdag ombildats till

samrealskola. De kommunala mellanskoloma ha tidigare regelmässigt varit

högre folkskolor. Under krisåren har ombildningen av högre folkskolor till

kommunala mellanskolor enligt riksdagens beslut (1940 års lagtima riksdags

skrivelse nr 264) inskränkts till sådana fall, da särskilda förhallanden, exempelvis

långt avstånd till närmaste läroverksort, kunnat anföras till stöd för

ombildningen.

Beträffande kommunala mellanskolans organisation lii. m. må nämnas följande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207''.

Enligt stadgan den 2 juni 1933 (nr 345) för kommunala mellanskolor har

kommunala mellanskola!! till ändamål att utöver omfånget för folkskolans

verksamhet meddela allmän medborgerlig bildning och är med avseende pål

det kunskapsmått, som erfordras för inträde i första klassen, grundad på

genomgången sjätte klass i folkskolan. Kommunal mellanskola skall omfatta

fyra klasser. Skolans huvudman, skolområdet, skall i regel bestå av ett eller

flera skoldistrikt. Fråga om skolas erkännande såsom kommunal mellanskola

prövas av Kungl. Majit. För varje kommunal mellanskola fastställes av

skolöverstyrelsen ett reglemente, som bland annat innehåller föreskrifter

rörande ansvaret för skolan och skolområdets omfattning. Skolan står under

inseende av skolöverstyrelsen, som även förordnar inspektor. För varje skola

finnes en styrelse, för vars sammansättning m. m. finnas föreskrifter i reglementet.

Undervisningen vid de kommunala mellanskolorna skall bedrivas efter i

huvudsak samma grunder, som gälla för statens fyraåriga realskolor, och avslutas

med realexamen under statlig kontroll. Stadgan innehåller vidare bland

annat bestämmelser örn lärarkompetensen, vilken i stort sett skall vara densamma

som vid realskolorna.

Avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolorna

anpassades enligt beslut av 1938 års riksdag från och med den 1 januari 1939

efter det lönesystem, som före civila avlöningsreglementets ikraftträdande

gällde för större delen av statsförvaltningen. Från och med den 1 juli samma

år anpassades emellertid löneförhållandena provisoriskt i viss utsträckning

efter civila avlöningsreglementets bestämmelser. En definitiv lönereglering

i anslutning till civila avlöningsreglementets principer har genomförts från

och med den 1 juli 1943 genom utfärdandet av avlöningsreglementet för de

högre kommunala skolorna, vilket dock icke avser Övningslärare.

I samband med 1938 års lönereglering fastställdes statsbidraget till de

kommunala mellanskolorna till tre fjärdedelar av lärarnas avlöning jämte

provisoriskt dyrortstillägg och avlöningsförstärkning (kostnaderna för dyrtidstillägg

bestredos däremot helt av staten). Skolområdenas andel i samtliga

löneförmåner beräknades utgöra omkring 22,5 procent. Vid 1939 års provisoriska

lönereglering, varigenom ämneslärarnas avlöning kom att bestå avlön

jämte rörligt tillägg, bestämdes statsbidraget — väsentligen på grund av

dyrtidstilläggets inarbetande i lönen — till 78 procent av löneförmånerna,

även i vad avsåg övningslärarna. Denna statsbidragsprocent gäller alltjämt.

Frågan om ändrad fördelning av kostnaderna för kommunala mellanskolorna

mellan staten och skolkommunerna är föremål för utredning av 1941 års

lärarlönesakkunniga.

1939 års sakkunnigförslag.

I statsrådsprotokollet för den 10 juni 1938 anförde dåvarande chefen för

ecklesiastikdepartementet rörande frågan om fortsatt förstatligande av kommunala

mellanskolor bland annat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 62U7. 93

De förhållanden, som lago till grund för 1927 års riksdags överväganden

i fråga om förstatligandet av kommunala mellanskolor, lia i åtskilliga hänseenden

ändrats. Beträffande flera av de befintliga kommunala mellanskoloma

torde numera kunna åberopas sådana omständigheter, som synas lia

för 1927 års riksdag utgjort skäl till förstatligande. Det är därför icke ägnat

att väcka förvåning, örn vederbörande kommuner finna billighetsskäl tala

för att staten, i konsekvens med vad som skedde år 1927, övertager även

dessa läroanstalter. Ä andra sidan är det såväl av statsfinansiella skäl som

med hänsyn till frågan om vårt skolsystems framtida utveckling påkallat,

att statsmakterna här framgå med försiktighet. En ingående undersökning

och ett noggrant övervägande av de enskilda fallen, liksom ock dessas inställande

och betraktande i deras principiella sammanhang tarvas, innan man

skrider vidare på statsövertagandets väg. Tillväxten av skolor med övervägande

teoretiskt studiemål har under de sista tio åren varit betydande och

skett i viss mån planlöst, väsentligen bestämt av den lokala efterfrågan.

Man torde lia anledning ställa det spörsmålet, om staten bör alltfort uppmuntra

och medverka i en sådan utveckling.

Det förefaller mig sålunda befogat, att frågan örn fortsatt förstatligande

av kommunala mellanskolor göres till föremål för särskild utredning. Vid

utredningen bör beaktas vad jag här anfört. Av övriga omständigheter, som

äro av betydelse vid frågans bedömande, vill jag särskilt fästa uppmärksamheten

på vikten av att de i den statliga läroverksorganisationen ingående läroanstalterna

på ett lämpligt sätt fördelas mellan olika landsdelar.

I förutnämnda betänkande den 15 juni 1939 (SOU 1939:16) angående

fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor anför utredningsmannen

först vissa allmänna synpunkter på frågan och behandlar grunderna för ett

fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. I dessa hänseenden anför

han i huvudsak följande.

Behovet av den kommunala mellanskola n. Någon

skillnad i omfattningen och anordningen av undervisningen mellan de kommunala

mellanskolorna och statens fyraåriga realskolor föreligger numera icke.

Det kan därför sättas i fråga, huruvida samma behov av den kommunala

mellanskolans organisationsform förefinnes som det, som gjorde sig gällande

vid tiden för denna skolforms tillkomst.

Den kommunala mellanskolan utvecklas numera nästan undantagslöst ur

den fyraåriga högre folkskolan. Denna sistnämnda skolform framväxer och

organiseras ofta i syfte att få skolan efter en viss tid omlagd till kommunal

mellanskola och ej sällan även nied sikte på möjligheten av ett framtida statsövertagande.

I praktiken är den kommunala mellanskolan en övergångsform,

som giver tillfälle att under en viss tidsperiod pröva förutsättningarna för

lämpligheten av en dylik »kommunal realskola» och behovet av densamma

på en viss ort. Visar skolan sig fylla behovet och motsvara de krav, som pä

densamma uppställas, torde i princip ej föreligga någon anledning, varför icke

densamma, såsom fyllande samma ändamål som en statsrealskola, bör övertagas

av staten. Det allmänna skolväsendet betraktas numera som en statens

angelägenhet.

Utgår man sålunda från den uppfattningen, att den kommunala mellanskolan

numera endast är en övergångsform i utvecklingen fyraårig högre folkskola

— statsrealskola, torde kunna övervägas, huruvida någon anledning

att bibehålla denna siirskilda skolform föreligger. En fyraårig högre folkskola

Bihang till riksdagens protokoll lofö. 1 saini. Nr 207. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kuncjl. Majlis proposition nr ‘207.

nied realexamensrätt fyller tvivelsutan samma funktion. Den kommunala

mellanskola!! synes såsom sådan nu ha fyllt sin historiska uppgift.

Det ligger emellertid i sakens natur, att man icke nu kan skrida till ett förstatligande

av samtliga kommunala mellanskolor. Vid dessa skolors tillkomst

har prövningen måhända icke varit lika noggrann som den, vilken skulle lia

tillämpats, örn det gällt upprättande av en statlig realskola. Departementschefen

har framhållit, att det vore såväl av statsfinansiella skäl som med hänsyn

till frågan om vårt skolsystems framtida utveckling påkallat, att stats

makterna framginge med försiktighet, till följd varav han anbefaller en

kasuistisk prövningsmetod. I det följande kommer också att föreslås förstatligande

av ett visst antal mellanskolor. Andra kunna av olika skäl icke nu

förordas till statsövertagande utan böra fortbestå i sin nuvarande organisationsform.

Några nya kommunala mellanskolor synas däremot icke höra

upprättas.

Kommunala mellanskolor i st ä d e x, där r e a 1 s k o1

o r f i n n a s. 1927 års riksdag framhöll, att riksdagen icke funnit skäl

föreligga att åtminstone för det dåvarande föreslå ett statsövertagande av

kommunala mellanskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och

Lund. Några skäl synas dock näppeligen föreligga, varför ifrågavarande mellanskolor,

vilka fylla ett faktiskt föreliggande behov och härutinnan ersätta statliga

realskolor, alltjämt skola intaga en särställning, då det gäller att bedöma,

i vilken utsträckning nämnda skolforms övertagande av staten bör ske. Det

kommunala intresse, som nu förefinnes och som tar sig uttryck i anslag tili

fri skolmateriel m. m., torde få förutsättas även framdeles komma kommunens

barn till godo i en eventuellt förstatligad skola. Principiellt sett synas de

ifrågavarande skolorna böra komma till omprövning i samma ordning och

efter enahanda grunder, som gälla övriga kommunala mellanskolor.

R e a Iskolornas fördelning i lande t. För frågans bedömande

är i första rummet av intresse att se, i vilken utsträckning staten har

med statliga läroverk tillgodosett olika landsdelars behov. Fördelningen av

statsläroverk på de olika länen ter sig rätt ojämn. Det bör ligga i det allmännas

intresse att söka på ett rättvisare sätt med hänsyn till befolkningsförhållandena

fördela de olika statliga läroanstalterna. Hänsyn komma ocks;,

att tågås härtill i det följande vid bedömande av de olika mellanskolornas

förstatligande. Prövningen har lett till att i vissa landsändar, som äro relativt

väl tillgodosedda med statliga läroanstalter, åtskilliga kommunala mellanskolor

ej ansetts nu kunna förordas till förstatligande, ehuru de i övrigt måhända

kunna befinnas fylla kraven på ett statsövertagande. I andra trakter åter,

där de statliga skolorna äro mindre talrika, ha mellanskolor föreslagits till förstatligande,

då de befunnits fylla ett faktiskt behov, om de också icke i allo

ännu kunna anses motsvara de förutsättningar, som härutinnan böra uppställas.

Lärjungeantalet. Elevantalet avspeglar skolans verksamhet och

det behov den fyller å en viss ort. I 1927 års skolproposition uttalade departementschefen,

att en mellanskola för att ifrågakomma till förstatligande borde

under läsåren 1920—1927 haft ett genomsnittligt lärjungeantal överstigande

100. Sistnämnda siffra torde få anses väl hög. Att erinra är, att höstterminen

1938 ej mindre än 16 statliga realskolor hade ett liiriungeantal, som understeg

100. Det förefaller rimligt att såsom regel uppställa krav på ett antal

lärjungar av 20 i varje klass, vilket för en fyrklassig realskola skulle innebära

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HOT. 85

ett lägsta antal av 80 lärjungar, räknat för hela skolan. Det är samma beräkningsgrund,

som kom till användning vid skapandet av statssamskolorna i

samband med 1904 års läroverksreform. För att förstatligas skulle alltså en

mellanskola böra fylla kravet på ett genomsnittligt elevantal av

minst 80 ävensom på ett antal av likaledes minst 80 elever sistlidna

hösttermin. Denna regel bör emellertid icke uppställas som ett oeftergivligt

villkor, och särskilda förhållanden, ej minst hänsynen till de statliga skolornas

fördelning över riket, kunna i vissa fall motivera en avvikelse från densamma.

Med sistnänmda beräkningsgrund sammanhänger givetvis frågan örn den

tid, för vilken sagda medeltal bör beräknas. Försiktigheten torde bjuda att nu

ställa kravet något högre än i 1927 års skolproposition. Det genomsnittliga

lärjungeantalet synes i regel böra beräknas efter senaste tioårsperiod, d. v. s.

läsåren 1929—1938. Även här kunna särskilda förhållanden påkalla undantag,

därvid bland annat hänsyn bör tagas till frekvensen i den skolform, i regel

högre folkskola, som omedelbart föregått den kommunala mellanskola!!.

Skolans ålder. I 1927 års skolproposition utgick departementschefen

från år 1920, då fristen för de tidigare statsunderstödda enskilda samskolorna

utlöpte. Någon motsvarande utgångspunkt föreligger icke nu. En ort,

som under ett avsevärt antal år haft en utbildningsanstalt av nu ifrågavarande

slag och som för densammas vidmakthållande och utveckling gjort betydande

uppoffringar, kan givetvis med visst fog kräva, att dess skola övertages av

staten. En dylik hänsyn får emellertid icke drivas för långt, och liksom i

fråga örn elevantalet bör även i avseende å skolans ålder en viss gräns uppställas.

Vad som framför allt bör beaktas är, att en mellanskola under en viss

ej för kort tidsperiod bestått såsom sådan och visat sig fylla ett verkligt

behov i den trakt, där den är belägen. Det kan synas skäligt, att man härvid

räknar med samma antal år som i fråga örn elevantalet, d. v. s. en period av

tio år. Även här kunna särskilda förhållanden föranleda undantag, därvid,

frånsett hänsynen till de statliga läroanstalternas fördelning över riket, även

bör tågås i betraktande den skolform, som föregått den kommunala mellanskolan.

Skolsamhället. Vederbörande samhälles struktur och folkmängd

samt ekonomiska förhållanden angåvos av riksdagen 1927 såsom grunder vid

frågan örn mellanskolornas förstatligande.

Avstånd till statsläroverk m. m. En synpunkt, som ävenledes

förtjänar vederbörligt beaktande, är förefintligheten av andra läroanstalter

å orten eller i grannskapet, utrymmet i närmaste statsläroverk, avståndet

dit och överhuvud skolortens läge ur kommunikationssynpunkt, allt förhållanden,

som departementschefen och riksdagen 1927 ansågo böra komma under

omprövning vid bedömande av frågan om ett fortsatt förstatligande av de

kommunala mellanskolorna. I allmänhet torde man böra utgå från den uppfattningen,

att då närmaste statsläroverk uppnått och bibehåller en viss storleksordning,

skäl kunna förefinnas för ett statsövertagande av en kommunal

mellanskola, som i övrigt kan synas fylla förutsättningarna härför. I 1927

års skolproposition framhöll departementschefen i annat sammanhang'', att

när ett läroverk räknade ett lärjungeantal av omkring 600, den gräns normalt

syntes vara nådd, då betingelser för anordnande av ytterligare ett .statsläroverk

å orten vore för handen. Givetvis får icke denna siffra, som täger sikte

allenast pä de högre läroverken, schematiseras. För mellanskolornas vidkom
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 207.

mande gäller det att bedöma storleken av närmast liggande statliga realskola

och tillse, huruvida denna är fullbelagd eller icke, arbetar med ett större eller

mindre antal parallellavdelningar och överhuvud äger lokala förutsättningar

att mottaga ett ökat antal elever.

Men ej heller den omständigheten att en statsrealskola äger möjlighet att

absorbera en närliggande mellanskola, bör hindra densammas eventuella förstatligande.

Iiär spela kommunikationsförhållanden och ortens läge ävensom

skolkonnnunens redan nedlagda kostnader för mellanskolan en" betydande

roll. Även om eleverna från en viss ort, där kommunal mellanskola är belägen,

kunna tänkas lia möjlighet att besöka en ej allt för avlägset liggande

statsrealskola, är detta ej alltid fallet med de mellanskolans elever, som komma

från den kringliggande landsbygden. Dessa ha ibland en alltför lång väg

till närmaste järnvägsstation, för att en järnvägsresa efter en ofta lång landsyägsfärd

skall kunna räknas till det rimliga. Hänsyn har därför i det följande

i väsentlig utsträckning tagits till en mellanskolas betydelse för en

kringliggande landsbygd. Några bestämda regler kunna givetvis i detta avseende

icke angivas.

Praktiska linjer. Utredningsmannen har ansett sig böra i vissa

fall peka pä önskvärdheten, att vid åtskilliga skolor s. k. praktiska linjer

anordnas. Några bestämda förslag i detta hänseende har han icke ansett sig

böra framlägga, då det synes honom böra i första hand ankomma på skolornas

styrelser och de lokala myndigheterna att mera i detalj precisera de

önskemål och behov, som härutinnan kunna vara på olika orter de mest

framträdande.

Ter lii i n s a v gifter. I stadgan för kommunala mellanskolor föreskrivas,

att undervisningen i skolorna skall vara avgiftsfri, såvida ej i visst fall

på grund av särskilda undantagsförhållanden annorlunda bestämmes i skolans

reglemente. I praktiken förhåller det sig så, att endast få skolor bereda

samtliga elever fri skolgång. I flertalet skolor upptagas terminsavgifter till

växlande belopp, och i vissa skolor upptagas sådana avgifter endast av elever

från främmande kommuner.

Här föreligger sålunda en skiljaktighet mellan mellanskoloma och statsläroverken,

vilken förtjänar att uppmärksammas i samband med frågan örn

skolornas förstatligande. Skola terminsavgifterna vid statsläroverken bibehållas,

skulle en olikhet föreligga mellan å ena sidan läroverken och de förstatligade

mellanskolor, vilka ha terminsavgifter, samt å den andra de eventuellt

förstatligade mellanskolor, vilka bereda sina elever helt eller delvis

fri skolgång. Till undvikande av denna olikhet kan den anordningen tänkas,

att de kommuner — vare sig det är fråga om vederbörande skolkommun eller

vederbörande elevers olika hemkommuner — som önska för sina elever bibehålla

den fria skolgången, åtoge sig att till de eventuellt förstatligade mellanskolorna

inbetala vad eljest skolat i terminsavgifter inflyta. För att förenkla

beräkningen i förevarande hänseende kan ifrågasättas, att i dylikt fall vederbörande

kommun inbetalar per elev ett belopp motsvarande den genomsnittliga

terminsavgiften per lärjunge vid de fristående realskolorna i riket närmast

föregående läsår.

I de fall, då vid de mellanskolor, som nu föreslås till förstatligande, terminsavgifter

utgå med lägre belopp, än som motsvara det nyssnämnda medeltalet,

kan ifrågasättas, att vederbörande kommuner, i den mån de önska

bibehålla denna lägre avgift, tillskjuta skillnaden mellan denna och det förut

angivna medeltalet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 207.

Statsbidrag för elever från främmande kom m un

e r. Vid nästan samtliga kommunala mellanskolor kommer ett större eller

mindre antal elever från kommuner utanför den egentliga skolkommunen.

Skolkommunen har följaktligen kommit att i avsevärd utsträckning betungas

med utgifter för ett ändamål utanför kommunens egentliga intresseområde.

Visserligen kan detta sägas bli i någon mån kompenserat dels genom fördelen

för vederbörande kommun att inom sig äga en institution av kommunal mellanskolas

betydelse, dels ock genom de i vissa fall högre terminsavgifter, som

avkrävas eleverna från kommuner utanför skolkommunen. Men kvar står

dock det faktum, att en kommun, ibland under tryckande ekonomiska villkor,

underhåller en läroanstalt, som är öppen ej endast för dess egna barn utan

även i mån av möjlighet för barn från vilken kommun som helst i riket.

Skulle mellanskolan komma att förstatligas, torde bestämmelserna i läroverksstadgans

44 och 45 §§ i fråga örn läroverkets lärjungeområde komma att tilllämpas.

I de fall, då en mellanskola icke skulle komma att övertagas av staten,

kan ifrågasättas skäligheten av att, under den tid den är verksam som

sådan, bereda vederbörande skolkommun någon lättnad i dess utgifter för

skolan. Detta torde kunna ske, genom att staten till kommunen årligen betalar

ett visst belopp för varje lärjunge, boende utanför den egentliga skolkommunen.

Storleken av detta belopp kan^ givetvis diskuteras. _ Förslagsvis

ifrågasättes en summa av 100 kronor för läsår för varje sådan lärjunge.

Tanken är icke ny. Redan 1918 års skolkommission föreslog på sin tid,

att kommun, i vilken realskola eller flickskola var belägen, skulle äga rätt

att för lärjunge i någon av dessa skolor, som tillhörde annan kommun, av

denna kommun uppbära en ur synpunkten av läroverkskommunens kostnader

för vederbörande lärjunges undervisning skälig ersättning.

Vidare må erinras, att i motionen II: 394 vid 1938 års riksdag framhölls,

hurusom mellanskolekommuner finge bära avsevärda utgifter för andra kommuners

barn. Riksdagen fann skäl föreligga för cn undersökning av möjligheten

och lämpligheten av att i särskilt ömmande fall tillerkänna extra understöd

åt skolor, som visserligen på grund av sin geografiska belägenhet hade

ett ringa antal elever men som det oaktat kunde vara av stor betydelse för

den bygd, där skolan vore belägen, i syfte att underlätta deras avveckling

utan särskilda kostnader för kommunen.

Ett understöd till själva skolkommunerna synes enklast kunna beredas

genom att på angivet sätt ett statsbidrag till dem utgår för elever fran främmande

skoldistrikt. Att därvid göra en skillnad mellan sådana lärjungar, som

resa fram och åter dagligen mellan skolan och sina hem, och sådana, som

äro inackorderade i skolkommunen, synes näppeligen erforderligt. Med allt

mer och mer utvecklade kommunikationsförbindelser tenderar antalet av de

inackorderade eleverna att successivt minska. Genom ett dylikt särskilt statsbidrag

skulle någon rubbning i de av riksdagen så sent som 1938 fastställda

grunderna för statsbidrag ej ske.

Villköl- för förs t alli g a n d e. Slutligen ina framhållas, att,

såsom hittills varit fallet, som fordran för en mellanskolas förstatligande bör

uppställas, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning samt bostad

lil rektor eller motsvarande kostnadsersättning. Härjämte torde kommunen

böra förpliktas att, i den män sådant efter prövning av skolöverstyrelsen bcfinnes

erforderlig!, bestrida ett engångsanslag tili täckande av kostnaderna för

komplettering av undcrvisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Förstatligandets genomförande. 1927 års riksdag beslöt,

att ett antal dåvarande mellanskolor skulle förstatligas successivt och i olika

repriser. Även nu synes förstatligandet böra ske successivt med en Hass varje

år. Ett statsövertagande i olika repriser, som skedde genom sagda års riksdagsbeslut,

kan måhända av statsfinansiella skäl vara betingat, men i allt

fall har han ansett sig sakna anledning att för detta ändamål nu vidtaga en

gradering av skolorna.

Utredningsmannen gör härefter en ingående granskning av förutsättningarna

för de olika kommunala mellanskolornas förstatligande, beträffande vilken

torde få hänvisas till betänkandet. Utredningen utmynnar i förslag till

förstatligande av 33 kommunala mellanskolor, medan 24 föreslås skola bibehållas

som kommunala mellanskolor. Fördelningen framgår av följande sammanställning.

Län

Kommunala mellanskolor, som böra

förstatligas

Kommunala mellan- skolor, som tills vi- dare böra bibehål- las som sådana

Stockholms stad......

Norra och södra kommunala mellanskolorna

_

» län.......

Solna (med vilken sammanslås samrealsko- lan i Sundbyberg), Stocksund, Nynäshamn,

Spånga

Östhammar

Uppsala län.........

Tierp

—

Södermanlands län.....

Gnesta

Malmköping, Flen

Östergötlands län......

Åtvidaberg, Skänninge, Valdemarsvik, Fin- spång

Norrköping

Jönköpings län......

—

Hyltebruk

Kronobergs län.....

Alvesta, Älmhult

Strömsnäsbruk

Kalmar län .........

Torsås

Nybro, Emmaboda

Gotlands län........

Slite

__

Kristianstads län......

—

Örkelljunga

Malmöhus län.......

Malmö (med vilken sammanslås den Vånga

Höör, Lund, Vel-

Hallands län........

linjen vid realskolan), Svalöv

Kungsbacka

linge

Göteborgs och Bohus län .

Göteborg, Mölndal, Kungälv

—

Älvsborgs län ........

Lilla Edet, Mellerud

Kinna

Skaraborgs län.......

—

Hjo, Karlsborg

Värmlands län.......

Torsby, Munkfors

Skoghall, Molkom,

Årjäng

Örebro län..........

Lindesberg, Nora

Kopparberg

Västmanlands län......

Västanfors

Norberg

Kopparbergs län......

Orsa

Norrbärke, Säter,

Rättvik

Gävleborgs län.......

Storvik

Hofors

Jämtlands län........

Bräcke

_

Västerbottens län......

Lycksele

_

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 307.

Utredningsmannen föreslår vidare,

att vederbörande lokala myndigheter anmodas att i samband nied avgivande

av yttrande över förslaget taga i övervägande frågan örn inrättande

vid dessa skolor av s. k. inbyggda praktiska linjer,

att vederbörande kommunala myndigheter anmodas taga under omprövning,

huruvida de kommuner, vilkas barn besöka de till förstatligande ifrågasätta

mellanskolorna och vilka vilja bibehålla barnen antingen vid fri skolgång

eller vid en terminsavgift, som är lägre än medeltalet per elev av terminsavgiften

vid rikets fristående realskolor sistlidna läsår, äro villiga att till

den förstatligade skolan inbetala i första fallet ett belopp per lärjunge, motsvarande

detta medeltal, och i senare fallet skillnaden per lärjunge mellan terminsavgiften

och sagda medeltal,

att till kommunal mellanskola må — utöver det enligt fastställda grunder

utgående statsbidraget — utgå ett särskilt statsbidrag, beräknat efter 100 kronor

för under nästföregående läsår i skolan inskriven elev från annan kommun

än den, vilken står såsom skolans huvudman,

samt att förslag framlägges örn upphörande av den kommunala mellanskoian

såsom självständig skolform, dock under iakttagande av att de mellanskolor,

som ej komma att föreslås till förstatligande, fortfarande må äga bestånd

som sådana.

Kostnadsökningen för statsverket vid förstatligande av kommunala mel!anskolor

i enlighet med förslaget beräknar utredningsmannen till 685 328

kronor, varjämte för praktiska linjer eventuellt tillkommer 103 293 kronor.

Det särskilda statsbidraget för elever från annan kommun än skolkommunen

beräknar utredningsmannen till 72 000 kronor.

Över utredningsmannens betänkande ha yttranden avgivits av styrelserna

för de dåvarande kommunala mellanskolorna, av vederbörande kommunala

myndigheter och länsstyrelser samt av Överståthållarämbetet ävensom styrelsen

för kommunala mellanskolornas rektorsförening och kommunala mellanskolomas

lärarförening. Beträffande innehållet i dessa yttranden, i vilka

huvudsakligen göras uttalanden med anledning av vad i sakkunnigbetänkandet

anförts rörande de olika skolorna, torde få hänvisas till handlingarna i

ärendet.

Skolöverstyrelsen, som tagit del av innehållet i nämnda yttranden, har i

utlåtande den 9 oktober 1941 anfört, att överstyrelsen med hänsyn till besparingssträ

va miena och det statsfinansiella läget icke ansett ett mera väsentligt

och omfattande fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor vara

möjligt eller lämpligt. Överstyrelsen har därför låtit anstå med avgivandet

av utlåtande över sakkunnigbetänkandet, vilket enligt överstyrelsens mening

borde överlämnas till 1940 års skolutredning. Överstyrelsen Ilar sålunda icke

tagit ställning till de konkreta förslagen angående särskilda skolor men har

likväl ansett sig böra bifoga det förslag till överstyrelsens utlåtande härom,

som utarbetats av föredraganden i ärendet, undervisningsrådet Sjöstedt.

Emellertid har överstyrelsen funnit sakkunnigutredningen delvis vara byggd

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kunell. Majlis ''proposition nr 207.

på mindre tillfredsställande grunder och har därför framfört vissa synpunkter

på de allmänna frågor, som beröras i sakkunnigbetänkandet. Härom anför

överstyrelsen i huvudsak följande.

Lärjungeantalet. Det faktiska minimum utredningsmannen använt

i sitt förslag utgör 59. 1927 års riksdag tillämpade ett faktiskt minimiantal

av 56. Överstyrelsen har ingenting att invända mot den av den sakkunnige

tillämpade principen.

Skolans ålder. Den yngsta skola, som utredningsmannen föreslår

till förstatligande, har endast i tre år varit kommunal mellanskola. Överstyrelsen

har ingenting principiellt att invända mot de av den sakkunnige tilllämpade

synpunkterna.

Samhällets struktur m. m. Kommunala mellanskolorna i de

städer, där statsläroverk redan finnas (Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping

och Lund) intaga i två hänseenden en särställning. För det första ha

vederbörande kommuner ett betydande skatteunderlag, varför de kunnat bereda

lärjungarna avgiftsfri undervisning och andra förmåner (fria läroböcker

m. m.). För det andra är endast en obetydlig del av lärjungeantalet från

andra kommuner. Hänsyn bör tagas till dessa förhållanden.

Av ståndet till statsläroverk. Ett mycket stort antal av

ue förefintliga statsläroverken icke blott sakna möjlighet att utan väsentliga

olägenheter taga emot ytterligare lärjungar utan äro även i mycket trängande

behov av en avlastning. Man får därför icke gå fram med så stor njugghet

vid förstatligandet, att önskemålet örn avlastning motverkas. Om en kommunal

mellanskola icke förstatligas, anser sig kommunen kanske icke kunna

fortsätta med skolan utan höjning av elevavgifterna. Härav kan följa en tendens

till ökad belastning av statsläroverken, i all synnerhet örn terminsavgifterna

skulle avskaffas vid de statliga skolorna.

Tack vare de allt mer förbättrade kommunikationerna ökas genomgående

antalet lärjungar, som bo i sina hem och dagligen resa till skolan. Denna utveckling

är önskvärd ur synpunkten att underlätta högre studier för landsbygdens

barn. Örn läroverkens lärjungeområden skulle ökas, så skulle landsbygdsbarnen

i större utsträckning nödgas inackordera sig på läroverksorten,

mot vilken anordning bland annat ekonomiska skäl tala. Avståndet till när1

i "gande statsläroverk bör därför ej få inverka alltför schematiskt.

Realskolornas fördelning i landet. För att kunna jämföra

olika landsdelar med varandra i fråga om behovet av statsrealskolor har

den sakkunnige begagnat sig av dels befolkningskvoten per läroverk för varje

län, dels befolkningskvoten per klassavdelning å realskolestadiet för varje län.

Det är framför allt den förra kvoten, som den sakkunnige använt. I de avgivna

yttrandena Ilar man på flera håll skarpt kritiserat denna jämförelsernetod.

Redan uppdelningen på län innebär, att man får endast ett tämligen grovt

medelvärde. Somliga skolor mottaga lärjungar från två eller flera län, och inom

ett län mea låg befolkningskvot kan en viss del vara i hög grad missgynnad.

Man bör därför endast med försiktighet bygga på dylika jämförelsemetoder.

Skall man använda någon av de nämnda jämförelsekvoterna, så förefaller

befolkningskvoten per läroverk vara väsentligt sämre än befolkningskvoten

per klassavdelning. Den förra gynnar storstäder och tättbefolkade län men

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Mårds ''proposition nr (:!07.

missgynnar de mera glest befolkade länen. I en storstad är det tämligen likgiltigt,

om man har ett fåtal stora läroverk eller en mängd mindre, under

det att för ett glest befolkat län ett fåtal stora läroverk icke gör landsbygden

rättvisa. Befolkningskvoten per klassavdelning ger här ett rättvisare utslag.

Att befolkningskvoten per läroverk ger ett missvisande resultat, framgår exempelvis

därav, att Stockholm enligt denna jämförelsegrund skulle vara i hög

grad missgynnat, medan Stockholm i fråga örn befolkningskvot per klassavdelning

intager en särställning som mest gynnat.

Det synes lämpligare att vid beräkning av befolkningskvot per klassavdelning

å realskolestadiet icke använda totala befolkningssiffran utan i stället

antalet barn i skolåldern. Man bör vidare använda en jämförelsekvot, som

tar hänsyn till om klassavdelningarna äro fyllda eller ej. En dylik erhålles,

örn man dividerar antalet barn i skolåldern med antalet barn i klassavdelningarna

å realskolestadiet. Givetvis kan man emellertid icke schematiskt använda

dessa siffror, utan man måste taga hänsyn till flera förhållanden, som

knappast kunna anges siffermässigt.

Om man jämför antalet barn i realskolan på 1 000 barn i skolåldern tor

varje län dels efter genomförande av den sakkunniges förslag, dels om s a m t1

i g a av den sakkunnige diskuterade kommunala mellanskolor skulle förstatligas,

finner man endast små förändringar. Detta visar enligt överstyrelsens

mening, att hänsynen till olika landsdelars behov av statliga läroverk överhuvud

icke kan tagas med användande av jämförelsekvoter länen emellan, om

jämförelsens resultat användes som motiv för att ett förstatligande icke bölske.

Det får i stället diskuteras från fall till fall, huruvida de olika landsdelarna

(i betydelse av den kring orten belägna bygden) äro väl tillgodoscddä

eller icke»

Bibehållande av fri skolgång in. m. I yttrandena lia röster

höjts för bibehållande av den fria skolgången liksom även andra förmåner,

som beretts lärjungarna i vissa kommunala mellanskolor, väsentligen av hänsyn

till de mindre bemedlade. Å andra sidan har framhållits det olämpliga

i att t. ex. vissa realskolor i Stockholm skulle bereda sina elever större förmåner

än andra i samma stad. Överstyrelsen avstyrker därför på det bestämdaste

alla särbestämmelser rörande terminsavgifter för de förstatligade kommunala

mellanskolorna.

Statskontoret har i utlåtande den 16 september 1939 ställt sig avvisande

till tanken på avskaffande av de kommunala mellanskolorna som skolform.

Frågan örn förstatligande bör enligt ämbetsverkets mening prövas i ett större

sammanhang. Statskontoret tillstyrker dock förstatligande av 18—20 kommunala

mellanskolor. Införande av särskilt statsbidrag för elever flan flammande

kommuner anser ämbetsverket sig icke kunna tillstyrka. Av utlåtandet

inhämtas:

Statskontoret anser kommunala mellanskolorna ännu lia viktiga uppgifter

att fylla. Den nuvarande ordningen bör tillerkännas ett bestämt företräde

framför den av utredningsmannen ifrågasätta, anordningen med högre folkskolor

med realexamensrätt. Det torde ligga i sakens natur, att överväganden

rörande den statliga läroverksorganisationens anpassning efter samhällets

behov av högre teoretiska undervisningsanstalter tid efter annan mäste företagas.

Frågan örn ett fortsatt förstatligande mäste ses i sammanhang med

prövningen av detta behov.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kanyl. Majlis proposition nr 207.

Vidare Ilar statskontoret uppmärksammat, att ett förstatligande i den av

utredningsmannen föreslagna omfattningen i vissa fall skulle innebära att

statslära verk bomme att placeras på alltför ringa avstånd från varandra.

Vägledande vid övervägandet av frågan, i vilken omfattning förstatligande

bor ske, bör i främsta rummet vara — förutom statsfinansiella hänsyn — att

de av staten beredda bildningsmöjligheterna fördelas så rättvist som möjligt

mom landets olika delar. Till följd härav böra vissa län i främsta rummet tillgodoses,

medan exempelvis storstäderna böra stå tillbaka.

Efter en prövning i enlighet med de antydda grunderna har statskontoret

funnit skal föreligga lör förstatligande av 18—20 kommunala mellanskof,

rorstatligandet ber ske successivt nied en klass varje år under exempelvis

en femårsperiod. Inom varje årsgrupp skulle sålunda komma 3—I skolor.

Vad angar det föreslagna särskilda statsbidraget för elever från främmande

kommuner, framhåller statskontoret, att fördelarna för en kommun att inom

nysa en kommunal skola torde vara sa stora, att de vida uppväga de

merkostnader, som kunna föranledas av att barn från främmande kommuner

besöka skolan. Då dessutom lärarlönerna till största delen bestridas med

bidrag av statsmedel, föreligger enligt statskontorets mening icke anledning

att ytterligare understödja skolkommunerna, varför statskontoret i denna

del icke finnér sig kunna tillstyrka den sakkunniges förslag.

Frågans behandling vid 1943 års riksdag.

I de likalydande motionerna I: 43 och II: 53 till 1943 års riksdag hemställdes,

att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag snarast

möjligt om fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna. I

motionerna anfördes bland annat:

mellanskolorna torde kunna sägas fylla samma allmänna

uppgifter som de statliga läroverken, medan kostnaderna för dem drabua

vederbörande kommuner ojämförligt mycket tyngre och dessutom mycket

ojämnt. Av en av styrelserna för de kommunala mellanskolorna föranstaltad

damgar bland annat, att antalet »utsocknes» lärjungar ofta uppgår

till inemot^ hälften eller mera av hela lärjungeantalet, nämligen på A-ort till

47, B-ort 54, C-ort 42, D-ort 34 och E-ort ej mindre än 68 procent (F-ort 9,

£:ort013>,H-°rt och I-ort 2 procent). Vederbörande mellanskolekommun

bär således utom sina egna kostnader i stor utsträckning kostnaden för grannkommunernas

barn. Genom de år 1939 ändrade bestämmelserna för statsbidrag

till kommunala mellanskof missgynnades dessutom de smärre, inom

billigare ortsgrupper belägna skolorna, just de skolor, som omhänderta det

storsta antalet av grannkommunernas skolungdom. Av utredningen framgår,

att omkring 40 procent av totalkostnaden för de kommunala mellanskolorna

bestridas av kommunen, 55 procent av staten och återstående 5 procent av

terminsavgifter och vissa andra inkomster. Medelprocenten för de olika dvrorterna

framgår av nedanstående tabell.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis -proposition nr 207.

43

Dyrortsgrupp

Medel?

r o c e n t

kommunens

kostnad

statens

kostnad

A

32,85

54,85

B

31,32

59,60

C

32,98

60,45

D

34,65

60,63

E

33,45

61,40

F

38,71

57,74

G

48,2S

36,38

H

25

75

I

51,8

47,3

Hur hårt tyngande kostnaderna för skolkommunerna kunna bli framgår

bland annat därav, att enligt den nu gjorda utredningen kostnaden per skattekrona

för kommunala mellanskolan för vissa kommuner uppgått till 1 krona

50 öre och i ett par fall t. o. m. överstigit denna summa. Att vissa kommuner

kunna uppvisa en jämförelsevis låg utdebitering för mellanskolan, torde

bero på att deras byggnadsfråga ännu ej tillfredsställande lösts. Nybyggnad

iir i dessa fall kanske erforderlig, oberoende av skolornas kommunala eller

statliga karaktär. Realiserandet härav kommer emellertid att för ifrågavarande

kommuner betyda en avsevärt ökad utdebitering för skolan, så lange

densamma kvarstår som kommunal mellanskola. Ett förstatligande skulle

däremot medföra större möjlighet för vederbörande kommun att tack vare

den därigenom förbättrade ekonomiska ställningen vid för övrigt lämplig tidpunkt

bekosta förbättrade lokaler åt den förstatligade skolan.

1941 års lärarlönesakkunniga ha i sitt den 11 april 1942 framlagda betanleande

med förslag till avlöningsreglemente för de högre kommunala skolorna

(SOU 1942:26) jämväl diskuterat ändrade grunder för statsbidragen. De

förklara sig emellertid ha för avsikt att i ett senare betänkande upptaga fragan

örn avvägningen mellan staten och skolområdena av kostnaden för den

högre kommunala skolan. Den nu vidtagna undersökningen har visat, att

även enligt den av de sakkunniga alternativt diskuterade gynnsammare

bidragsprocenten ökningen i statsbidraget skulle bli oväsentlig, jämförd med

den slöra kommunala kostnaden för skolorna.

Även om de rörliga tilläggen och kristilläggen, som icke kunnat tidigare

beräknas, samt ett statsbidrag till kostnaderna för barn från främmande kommuner

i anslutning till vad den sakkunnige föreslagit helt utgått av statsmedel,

hade likväl därmed icke vunnits en tillräcklig lättnad i kommunernas

kostnader. Det måste framhållas, att ett statligt övertagande icke enbart ur

ovan anförda synpunkter är starkt motiverat, utan åtgärden i fråga mäste

dessutom betraktas som ett ej oväsentligt bidrag till den skatteutj åmning

kommunerna emellan, som statsmakterna pa olika vägar söka beträmja.

Motionerna avse sålunda icke nya utgifter för ifrågavarande undervismngsändamål

utan endast en annan fördelning av sagda kostnader mellan stat

och kommuner.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr £07.

Riksdagen (skrivelsen nr 229, sid. 12) biföll motionärernas hemställan.

Riksdagen anförde i nämnda skrivelse bland annat:

Vissa kommunala mellanskolor tillgodose för närvarande icke blott det emia

skolområdet utan i icke oväsentlig utsträckning även angränsande skolområden

uoda skal tala enligt riksdagens mening onekligen för att dvlika mellanskolor

som ha sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon,

ombildas till statliga samrealskolor. I den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna

även för lärjungar från andra kommuner, synes kunna ifrågasättas,

att hänsyn härtill tages vid statsbidragets utmätande. Enligt vad riksdagen

har sig bekant har frågan om de kommunala mellanskolornas förstatligande

hanskjutits till övervägande av 1940 års skolutredning. Departementschefen

har tor sin del (i ovannämnda proposition 1943: 150) framhållit, att den omständigheten,

att ifrågavarande spörsmål för närvarande är föremål för utrednmg

i ett vidare sammanhang, givetvis icke utesluter, att framställningar örn

särskilda sådana skolors ombildning till statliga realskolor kunna vinna beaktande,

därest vägande skäl härför prövas vara för handen. Såsom riksdagen

ovan framhållit, föreligga sådana skäl beträffande de mellanskolor, som lia

sitt rekryteringsområde inom en tämligen vidsträckt rayon. Med hänsyn härtill

anser riksdagen, att förslag snarast möjligt bör föreläggas riksdagen till

fortsatt förstatligande av de kommunala mellanskolorna.

Nu föreliggande förslag.

Som förut nämnts anbefalldes skolöverstyrelsen att ånyo avgiva utlåtande

över 1939 års sakkunnigförslag och därvid — med beaktande av vad riksdagen

i skrivelsen 1943: 229 i ämnet anfört — angiva, i vilken omfattning och i

vilken ordning kommunala mellanskolor enligt överstyrelsens mening borde

förstatligas under de närmaste åren.

Skolöverstyrelsens förslag.

I sin skrivelse den 12 november 1943 har skolöverstyrelsen till en början

framhållit vissa allmänna synpunkter på ämnet. Härom har över

styrelsen anfört:

I sitt utlåtande den 9 oktober 1941 över 1939 års sakkunnigförslag hai

överstyrelsen framlagt sina synpunkter på vissa allmänna frågor, som ha betydelse

för bedömandet av frågan örn förstatligandet av kommunala mellanskolor.

Överstyrelsen får beträffande dessa synpunkter hänvisa till sitt nämnda

utlåtande.

I riksdagens skrivelse framhalles, att vissa kommunala mellanskolor för

närvarande tillgodose icke blott det egna skolområdet utan i icke oväsentlig

utsträckning även angränsande skolområden. Enligt riksdagens mening tala

goda skäl onekligen för att dylika mellanskolor, som ha sitt rekryteringsomrade

mom en tämligen vidsträckt rayon, ombildas till statliga samrealskolor.

Da. överstyrelsen enligt utredningsuppdraget har att angiva, i vilken omfattning

och i vilken ordning kommunala mellanskolor enligt överstyrelsens

mening böra förstatligas under de närmaste åren, bör följaktligen nämnda

riksdagsuttalande vara vägledande. Vid sidan härav böra emellertid enligt

överstyrelsens mening även vissa andra synpunkter beaktas. För att mot

varandra kunna väga de olika faktorer, som enligt överstyrelsens förmenande

böra ha inflytande på ordningsföljden skolorna emellan, har överstyrelsen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 207.

sökt få fram en kvantitativ jämförelse medelst poängberäkning för de olika

faktorerna. Även om ett visst godtycke icke synes kunna undvikas vid fixerande

av dessa poängberäkningar, anser överstyrelsen dock, att jämförelsen

på detta sätt vinner i stadga. Naturligtvis får man med viss försiktighet

handskas med de erhållna poängtalen och icke lägga dem till grund för alltför

vittgående slutsatser.

Överstyrelsen har från de i början av september 1943 förefintliga kommunala

mellanskolorna införskaffat vissa uppgifter, vilka lagts till grund för

jämförelsen mellan skolorna. Uppgifterna avse de fem senaste läsåren, läsåret

1943/44 inräknat. För vissa skolor, som upprättats under denna tidsperiod,

gälla uppgifterna för en del år den högre folkskola, genom vars ombildning

skolan uppstått. Vissa ojämnheter vid bedömande av kategorien resande

lärjungar torde vara av mindre betydelse.

Överstyrelsen redogör härefter närmare för de av överstyrelsen tillämpade

grunderna för poängberäkningen och anför härom i huvudsak

följande (jfr tabellen sid. 52 f.).

Rekrytering från andra kommuner och rekryteringsområdets

storlek. Enligt ovan anförda uttalande i riksdagsskrivelsen

liksom också enligt överstyrelsens egen uppfattning bör den omfattning,

i vilken en kommunal mellanskola mottager lärjungar jämväl från

andra kommuner än skolkommunen, i främsta rummet beaktas, då fråga är

om förstatligande av en ny grupp av de kommunala mellanskolorna. Överstyrelsen

har därför uträknat medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen

1943 av procenttalet lärjungar från amian kommun än skolkommunen. Då

ifrågavarande synpunkt synes vara den viktigaste i riksdagens uttalande, anser

överstyrelsen, att detta procenttal vid beräkningarna bör tilläggas vikten 2.

Varje skola tilldelas sålunda ett poängtal A = dubbla nämnda procenttal.

Högsta möjliga poäng A är alltså 200.

Bland de skolor, som tillgodose icke blott det egna skolområdet utan i icke

oväsentlig utsträckning även angränsande skolområden, böra i enlighet med

riksdagens ovannämnda uttalande särskilt de beaktas, vilka ha sitt rekryteringsområde

inom en tämligen vidsträckt räjong.

För bedömande av frågan, i vilken utsträckning en skola tillgodoser ett

större eller mindre kring skolorten beläget område, har överstyrelsen beaktat

tre olika förhållanden, nämligen antalet dagligen resande lärjungar, antalet

inackorderade lärjungar samt avståndet till närmaste ort med allmänt läroverk.

.

Medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen 1943 av procenttalet dagligen

resande lärjungar har därför beräknats. Varje skola tilldelas ett poängtal

B “= nämnda procenttal. Högsta möjliga poäng B är alltså 100. Ifrågavarande

procenttal lämnar en uppfattning av i vilken utsträckning skolan tillgodoser

ett behov för den närmast kringliggande bygden på ett avstånd av i

allmänhet högst 10 å 20 km, beroende på hur goda kommunikationerna äro.

Procenttalet inackorderade lärjungar lämnar en uppfattning av i vilken

utsträckning skolan tillgodoser ett behov för mera avlägset liggande delar av

skolans rekryteringsområde. Medelvärdet höstterminen 1939—höstterminen

1943 av procenttalet har undersökts. Detta procenttal bör ha stort inflytande

vid bedömningen, huruvida skolan har sitt rekryteringsområde inom en

vidsträckt räjong. Överstyrelsen har därför tillagt detsamma vikten 2. Skolans

poängtal C erhålles sålunda genom att man fördubblar nämnda procent
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

•i ti

Kungl. Majda proposition nr ,207.

tal. Högsta möjliga poäng C är alltså 200. Poängtalen B och C sammanlagda

kunna uppgå till högst 200.

Avståndet till närmaste ort med allmänt läroverk lämnar även en uppfattmng

av rekryteringsområdets storlek. Uppgifter härom har överstyrelsen i

de tall, da sa är möjligt, hämtat ur 1939 års sakkunnigbetänkande. 1 övriga

''ia avstånden erhållits ur Sveriges kommunikationer (järnvägs- eller postdiligenslorbindelse).

Hänsyn är sålunda icke tagen till vanliga bussförbindelser,

vilka i normala tider torde i flera fäll vara av stor betydelse. Poäno-- talet D har erhållits såsom procent av det största i tabellen förekommande

avstandet, 156 km. Högsta möjliga poäng D är alltså 100.

Pyoerstyre.Iseri vill särskilt framhålla, att de tre sistnämnda indextalen avse

att tanga vissa bebyggelsegeografiska förhållanden och sålunda icke äro avsedda

att uttrycka mterkommunala ekonomiska relationer, vilka redan kommit

fram i poängtalet A. Detta utesluter givetvis icke, att även poängtalen

ti, C och L) giva utslag, vilka ganska långt stödja den bedömning, som grundar

sig pa det kommunalekonomiskt betonade poängtalet A. Men det finnes

aven vissa karakteristiska avvikelser. Särskilt skulle de norrländska glesbyg^5r1n„a„otl,

''örlig1 tillbakasättas, om vid avgörandet hänsyn icke toges till de

t or hallanden, som uttryckas genom indextalen B, C och D.

För bedömandet av frågan örn ordningsföljden mellan skolorna vid ett

eventuellt förstatligande kan man emellertid enligt överstyrelsens mening

icke låta de nyss behandlade synpunkterna ensamt vara avgörande. Även

andra synpunkter måste anläggas. Överstyrelsen vill nämna två, vilka medgiva

kvantitativ jämförelse mellan skolorna: skolans ålder som kommunal mellanskola

och behovsgraden i det län, där skolan är belägen.

Skolaris ålder som kommunal mellanskola. Man

synes icke böra bortse från deri lid, under vilken en kommunal mellanskola

lant r verksamhet. Av två skolor, som i övrigt och i lika grad fylla de krav.

sorn man bör ställa pa en skola, för att deri skall kunna övertagas av staten,

^y-sdon böra tillerkännas företräde, som varit i verksamhet under längre

tid. Det synes därför berättigat att medtaga skolans ålder såsom medbestämmande

faktor vid uppgörande av ordningsföljden mellan skolorna. Poängtalet

i utgör skolans terminantal i procent av 68, det högsta möjliga terminantalet.

Högsta möjliga poäng E är alltså 100.

L e h o vs g r a den i det 1 ä n, d ä r skolan är b e 1 ä g e n.

I sitt ovannämnda utlåtande över 1939 års sakkunnigförslag undersökte överstyrelsen

länens olika grad av behov av realskolor medelst vissa jämförelsekvoter.

I sin förnyade utredning den 31 oktober 1942 angående omorganisati°n

av vissa läroverk i Stockholm förbättrade överstyrelsen ytterligare den

•hl™™re!sekvot’ som överstyrelsen fann vara den lämpligaste. I förhållande

till riksmedeltalet 10Ö äro vissa län och vissa städer gynnade, andra äro missgynnade.

Överstyrelsen har nu beräknat överskott (+) respektive underskott.

(“~) iör samtliga län och de städer, där kommunala mellanskolor finnas.

Det synes motiverat, att ordningsföljden mellan skolorna justeras under

hänsynstagande till länens respektive städernas behovsgrad. Överstyrelsen har

lill it detta ske pa sadant sätt, att skolan erhåller ett poängtillägg respektive

poängavdrag, uppgående till motsvarande läns (stads) underskott respektive

överskott.

Sedan skolorna på detta sätt ordnats, borde man vidtaga en justering med

hänsyn till att ett läns ställning påverkas av att en kommunal mellanskola

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 47

förstatligats. Det visar sig- emellertid, att justeringarnas storlek torde uppgå

till högst några få poäng. På grund härav har överstyrelsen underlåtit att

genomföra det tämligen omfattande arbetet med dessa justeringar.

På grund av den vikt, som vid överstyrelsens ovanstående beräkningar

lagts vid procenttalet lärjungar från annan kommun, komma vissa skolor att

intaga en plats, som är sämre än den skulle vara, därest de viktigaste synpunkterna

avvägts jämnare mot varandra. Detta gäller främst skolor i kommuner

med stor utsträckning och glesare bebyggelse, särskilt de norrländska.

Dels kommer på grund av dessa kommuners storlek procenttalet lärjungar

från annan kommun att i regel bli väsentligt lägre än för skolor i kommuner

av mindre utsträckning och belägna i mera tättbefolkade trakter. Detta förstärkes

ytterligare genom att vikten 2 tillagts detta procenttal. Dels medför

sistnämnda förhållande indirekt, att skolor med omfattande rekryteringsområden

icke framhävas så starkt, som om mindre hänsyn toges till procenttalet

lärjungar från annan kommun. Detta procenttal sammanhänger nämligen

i de flesta fall nära med procenttalen resande och inackorderade lärjungar, av

vilka procenttalet resande lärjungar i allmänhet har ett i förhållande till procenttalet

inackorderade lärjungar dominerande inflytande på procenttalet lärjungar

från annan kommun. I och med att sistnämnda procenttal tillägges

vikten 2, kommer därför procenttalet resande lärjungar i flertalet fall. att få

än mera ökat inflytande i jämförelse med procenttalet inackorderade lärjungar.

Detta innebär, att den närmast skolorten belägna delen av rekryteringsområdet

erhåller större inflytande än mer avlägset belägna delar.

Ehuru båda de nämnda omständigheterna missgynna de skolor, som ligga

i stora, glest befolkade kommuner, har överstyrelsen i detta sammanhang ansett

sig böra i enlighet med riksdagens uttalande på sätt som ovan gjorts

tillmäta procenttalet lärjungar från annan kommun större vikt.^ Överstyrelsen

vill dock framhålla angelägenheten av att, dä i framtiden frågan om förstatligande

av de under senare år upprättade kommunala mellanskolorna i

Norrland kan bli aktuell, ovan anförda synpunkt vinner nödigt beaktande.

Överstyrelsen har beräknat poängtalen för samtliga den 1 september 19415

förefintliga kommunala mellanskolor. Med hänsyn till rådande krisförhållanden

synes dock en begränsning av förstatligandets omfattning vara ofrånkomlig.

Överstyrelsen gör därför en undersökning, huruvida några skolor av en

eller annan anledning åtminstone tills vidare under de närmaste åren icke böra

ifrågakonuna till förstatligande. Beträffande de förhållande n, s o m

b ö r a stå hindrande i vägen för förstatligande i

detta sammanhang, anför överstyrelsen huvudsakligen följande.

Sk o 1 a n s å 1 d e r. I sitt ovannämnda utlåtande den 9 oktober 1941 anslöt

sig överstyrelsen till den sakkunniges uppfattning, att en kommunal mellanskola

före förstatligande bör under en tioårsperiod ha ådagalagt, att den fyller ett behov

och motsvarar de krav, som man ställer på en statlig läroanstalt. I här förevarande

fall vill överstyrelsen precisera principens tillämpning på sä sätt, att

skolan i detta sammanhang överhuvud icke medtages, därest den varit i

verksamhet kortare tid än 5 år, och, därest den existerat minst 5 roen mindre

än 10 är, medtages endast flir så vilt den hör till de 150 tramsta skolorna i

fråga örn poängtalen A—1), d. v. s. intager en framskjuten ställning enligt

de synpunkter, sorn här, i överensstämmelse med riksdagens uttalande, till
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Majlis •proposition nr 207.

mätts den största betydelsen. Om en kommunal mellanskola existerat kortare

tid än 5 år, synes man nämligen icke kunna draga några säkra slutsatser om

dess stabilitet. Det torde icke sällan förhålla sig sä, att lärjungar och deras

målsmän under första tiden på visst sätt underskatta de svårigheter av olika

slag, icke minst ekonomiska, som äro förknippade med skolgången. Detta kan

tänkas påverka tillströmningen till skolan i avgörande grad.

På grund av denna princip ha 22 skolor utgallrats (se tabellen sid. 52 f.).

Frågan örn eventuellt förstatligande av dem torde böra i framtiden upptagas

till förnyad prövning.

Rekryteringsområdets storlek. Man kan ifrågasätta,

huruvida icke på grund av riksdagens uttalande sådana skolor böra helt uteslutas,

som befinna sig bland de sista skolorna i fråga örn poängtalen A—D.

Givetvis kan diskuteras, var gränsen bör dragas. I analogi med uteslutningen

av skolor av ringa ålder har överstyrelsen uteslutit de 30 sista skolorna, av

vilka ingen förekommer bland de 30 främsta i fråga om poängtalen A—F,

d. v. s. i det hela icke intager en framskjuten ställning. Därmed uteslutas

ytterligare 23 skolor (se tabellen).

Skollokalernas beskaffenhet. Beträffande vissa av de

kommunala mellanskolorna kunna anmärkningar i skilda avseenden riktas

mot de av skolan disponerade lokalerna. I några fall måste lokalerna betecknas

som undermåliga, i andra fall som bristfälliga, i andra slutligen som otillräckliga.

Lokalerna för följande skolor kunna icke anses tillfredsställande:

Emmaboda, Finspång, Gislaved, Gnesta, Hjo, Hofors, Kungsbacka, Kungälv,

Lilla Edet, Lindesberg, Mellerud, Nora, Norrbärke, Rättvik, Skoghall,

Solna, Spånga, Storvik, Säter, Tierp, Torsby, Årjäng, Älmhult, Örkelljunga

och Östhammar.

I de fall, då lokalernas brister äro betydande, böra enligt överstyrelsens mening

skolorna icke ifrågakomma till förstatligande, förrän vederbörande kommun

vidtagit betryggande åtgärder för anskaffande av ändamålsenliga lokaler.

Följande skolor böra därför uteslutas: Gnesta, Norrbärke, Skoghall och

Östhammar.

I ytterligare några fall har överstyrelsen hyst stor tvekan, huruvida lokalerna

icke borde utgöra hinder för förstatligande, men med hänsyn till dessa

skolors ställning i andra avseenden har överstyrelsen icke ansett sig böra avstyrka

deras förstatligande.

Skolans undervisningsresulta t. Det är uppenbart, att

vissa krav mäste ställas på en kommunal mellanskolas undervisningsresultat,

för att skolan skall kunna ifrågakomma till förstatligande. En del skolor uppvisa

år efter år mindre goda resultat i realexamen. Följande skolor uppvisa i

de skriftliga proven resultat, som icke överstiga medelvärdet för de kommunala

mellanskolorna under vart och ett av de 4 sista åren eller (för de inom

parentes upptagna) 4 av de 5 sista åren: (Alvesta), Gnesta, Göteborg, (Hvltebruk),

Karlsborg, Lindesberg, Lycksele, Malmköping, (Mellerud), Munkfors,

Norberg, Skoghall, Slite, Stockholms norra, Stockholms södra, (Svalöv) och

Vellinge.

Man kan hysa tvekan, huruvida dessa skolor kunna anses fylla måttet, när

det gäller förstatligande. Överstyrelsen anser dock, att Alvesta, Hyltebruk,

Mellerud och Svalöv samt dessutom Lindesberg, Lycksele och Vellinge böra

i detta sammanhang ifrågakomma till förstatligande, då de i övriga hänseenden

icke giva egentlig anledning till tvekan.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

Skolans lärjungeantal. Vissa bland de skolor, som för 10- årsperioden 1934—1943 och för 5-årsperioden 1939—1943 icke nå medeltalet

SO eller därutöver, ha redan utgallrats på grund av sin korta verksamhetstid.

Lärjungeantalet vid dessa utgör ännu ett skäl mot förstatligande. Av denna

anledning böra följande skolor icke ifrågakomma till förstatligande: Arvidsjaur,

Gislaved, Norberg, Slite, Sveg, Svenljunga, Säter, Vilhelmina, Vännäs,

Åsele och Överkalix. Även Gnesta, Hjo, Karlsborg, Norrbärke, Malmköping

och Östhammar, vilka även av andra anledningar icke böra ifrågakomma, intaga

en ställning i fråga örn lärjungeantal, som utgör ännu ett skäl mot deras

förstatligande. Slutligen bör också Kopparberg utgallras, då lärjungeantalets

betydande, i det hela stadigt fortgående sänkning (från 91 höstterminen 1934

till 67 höstterminen 1943) gör det önskvärt att avvakta, vad de kommande

åren kunna medföra för erfarenheter.

Länets behov av realskolör och speciella förhållanden

på skolorten. I sitt utlåtande över 1939 års sakkunnigbetänkande

har överstyrelsen framhållit, att hänsynen till olika landsdelars

behov av statliga läroverk överhuvud icke kan tagas med användande av

jämförelsekvoter länen emellan, om jämförelsens resultat användes som motiv

för att ett förstatligande icke bör ske. Det får i stället diskuteras från fall

till fall, huruvida de olika landsdelarna (i betydelse av den kring orten belägna

bygden) äro väl tillgodosedda eller icke. Av föredragandens promemoria,

där de konkreta fallen undersökas, framgår, att i intet fall hänsyn till

länets ställning torde kunna anföras såsom hinder för förstatligandet. Överstyrelsen

ansluter sig till denna uppfattning.

Beträffande kommunala mellanskolorna i Lund och Norrköping föreslog

den sakkunnige icke förstatligande på grund av speciella förhållanden på

skolorten, i Lund sammankopplingen med kommunala flickskolan, i Norrköping

sammankopplingen med de praktiska mellanskolorna för handelsundervisning

och för teknisk undervisning. I båda fallen finner den sakkunnige,

att frågan icke är så utredd i avseende på nämnda sammankoppling, att förstatligande

bör ifrågakomma. Överstyrelsen ansluter sig till denna mening.

Efter den utgallring, som överstyrelsen sålunda företagit, kvarstå 24 kommunala

mellanskolor, vilka i alla avseenden fylla de uppställda kraven och

enligt överstyrelsens förslag böra förstatligas under de närmaste åren. Förstatligandet

bör dock enligt överstyrelsens mening icke påbörjas samtidigt

för alla skolorna, utan överstyrelsen föreslår en uppdelning i tre grupper,

för vilka förstatligandet bör påbörjas successivt under tre följande år. Till

de båda senare grupperna räknar överstyrelsen skolor, där önskemål i fråga

örn lokalerna eller skolans undervisningsresultat förefinnas. Överstyrelsen

föreslår således förstatligande av följande kommunala

mellanskolor i denna ordning:

Följande kommunala mellanskolor böra förstatligas med början från och

med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer,

nämligen

första gruppen: Torsås, Bräcke, Skänninge, Strömsnäsbruk, Nybro, Valdemarsvik,

Kinna och Molkom;

andra gruppen: Älmhult, Lyclcsele, Alvesta, Svalöv, Lindesberg, Vellinge

Hyltcbruk och Kungsbacka;

Bihang till riksdagens ''protokoll 1944- 1 saini. Nr 207.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tredje gruppen: Tierp, Mellerud, Emmaboda, Nora, Årjäng, Storvik, Torsby

och Kungälv;

varvid förstatligandet bör påbörjas första året för skolorna i första gruppen,

andra året för skolorna i andra gruppen och tredje året för skolorna i tredje

gruppen,

börande förstatligandet tillgå så, att första året av en skolas förstatligande

klass 1 övertages av staten och följande år successivt följande klasser.

Som villkor för förstatligandet bör uppställas, att vederbörande kommun

åtager sig att tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler jämte inredning

och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning

samt bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal.

Vid varje skola torde första året utom rektorstjänsten en adjunktstjänst

böra beräknas, på vilken skolans rektor torde böra överflyttas. Adjunktstjänsten

bör därefter icke omedelbart återbesättas. Från och med budgetåret

1944/45 torde för ifrågavarande ändamål böra inrättas 8 rektorstjänster och

8 adjunktstjänster vid de allmänna läroverken.

Enligt av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningar medför det

föreslagna förstatligandet av 24 kommunala mellanskolor för statsverket en

kostnadsökning av 378 200 kronor vid fullt genomförd omorganisation och av

94 800 kronor under första året. För de i första gruppen upptagna åtta skolorna

utgöra motsvarande tal 117 400 respektive 29 500 kronor. I nämnda

belopp ingå statsbidrag till skolornas ljus- och vedkassor, beräknade till i

medeltal 2 000 kronor per skola. Beträffande kostnadsberäkningarna må i

övrigt nämnas följande:

Överstyrelsen har verkställt en approximativ beräkning av kostnaden för

förstatligande av samtliga 73 kommunala mellanskolor.1 Statens slutliga

kostnader för ett sådant förstatligande skulle utgöra 4 770 600 kronor. Med

frånräknande av statens nuvarande kostnader för de kommunala mellanskolorna

skulle kostnadsökningen för statsverket bli 1 260 200 kronor vid helt

genomfört förstatligande och 316 200 kronor under första året av ombildningen.

Dessa belopp avse kostnaderna för lärarlöner jämte tillsynslärare,

biträde å rektorsexpeditionen, bibliotekarie och skolläkare. Utöver de angivna

beloppen tillkomma bidragen till samrealskolornas ljus- och vedkassor,

vilka som nämnts av överstyrelsen uppskattats till 2 000 kronor per skola

(500 kronor första ombildningsåret).

Vid genomförande av det av överstyrelsen föreslagna förstatligandet skulle

för budgetåret 1944/45 följande anslagsförändringar böra genomföras, nämligen

ökning av förslagsanslaget Avlöningar vid de allmänna läroverken med

94 600 kronor, ökning av förslagsanslaget Bidrag till ljus- och vedkassorna

med 4 000 kronor samt minskning av förslagsanslaget Bidrag till kommunala

mellanskolor med 69 100 kronor.

Slutligen föreslår överstyrelsen, att till kommunala mellanskolorna skall

utgå särskilt statsbidrag med hänsyn till lärjungar

från annan kommun. Det föreslagna statsbidraget kan sägas motsvara

hälften av den på nämnda lärjungar belöpande delen av skolkommu
1

Sedermera ha tillkommit kommunala mellanskolorna i Båstad, Nordmaling och Sollentuna,

så att antalet kommunala mellanskolor för närvarande uppgår till 76.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Hens egen kostnad för lärarlöner, dock med en viss minimibegriinsning i fråga

om antalet lärjungar. Kostnaderna för detta statsbidrag beräknar överstyrelsen

till 164 600 kronor för samtliga mellanskolor och till 158 500 kronor för

budgetåret 1944/45, då förstatligandet påbörjats. Överstyrelsen anför:

I riksdagens skrivelse uttalas, att i den mån vissa mellanskolor bära kostnaderna

även för lärjungar från andra kommuner, synes kunna ifrågasättas,

att hänsyn härtill tages vid statsbidragets utmätande.

I 1939 års sakkunnigbetänkande föreslogs ett särskilt statsbidrag, beräknat

efter 100 kronor för under nästföregående läsår i skolan inskriven elev från

annan kommun än den, vilken står som skolans huvudman. Detta förslag

har den fördelen, att det är synnerligen enkelt i tillämpningen. Mot detsamma

kan emellertid invändas, att det är alltför schematiskt. Kostnaden per lärjunge

för lärarlöner är icke densamma för varje skola utan beror på skolortens

dyrorts- och kallortsgrupp, på hur väl fyllda klassavdelningarna äro m. m. Den

nämnda kostnaden per lärjunge kan därför variera ganska avsevärt. Det synes

vara att föredraga, att statsbidraget anpassar sig efter de faktiska kostnaderna.

Därtill konnner, att en begränsning av statsbidragens storlek under rådande

förhållanden får anses påkallad.

Lämpligast vore, att kommunen erhölle ersättning för den faktiska merkostnad,

som vållas av lärjungar från annan kommun, i avseende på kostnad

för parallellavdelningar m. m. Då fastställandet härav kan stöta på svårigheter

och i varje fall icke synes medge någon enkel beräkningsmetod, anser

sig överstyrelsen böra föreslå, att det särskilda statsbidraget utgår med hälften

av den av kommunen bestridda delen av lärarlönerna, som efter proportionell

fördelning belöper på lärjungarna från annan kommun.

Överstyrelsen får därför föreslå, att det särskilda statsbidraget med hänsyn

till lärjungar från annan kommun måtte bestämmas på följande sätt.

För varje budgetår fastställes av överstyrelsen halva procenttalet lärjungar

från annan kommun (i helt tal) under näst föregående läsår. Det särskilda

statsbidraget utgår under budgetåret med denna procent av den del av bruttolönerna

(22 procent), som icke utgår i statsbidrag.

Överstyrelsen föreslår vidare, att nämnda statsbidrag icke utgår, för så

vitt procenttalet lärjungar från annan kommun icke uppgår till 10. Dels

böra nämligen principiellt lärjungar från annan kommun mottagas, dels betyder

ett ringa antal sådana föga i skolans budget. Därest särskilt statsbidrag,

såsom nu föreslagits, utgår, bör kommunen icke äga rätt att upptaga högre

terminsavgifter av lärjungar från annan kommun.

I detta sammanhang våll överstyrelsen framhålla, att här diskuterat särskilt

statsbidrag torde kunna ifrågasättas jämväl för andra högre kommunala

skolor (praktiska mellanskolor, kommunala flickskolor och högre folkskolor),

där alldeles likartade förhållanden förefinnas och samma motivering för statsbidraget

kan anföras. Överstyrelsen anser sig emellertid icke böra i förevarande

sammanhang ingå på denna mera omfattande fråga, som får anses falla

utanför överstyrelsens nuvarande utredningsuppdrag.

Första året av förstatligandet enligt överstyrelsens förslag bör detta särskilda

statsbidrag utgå dels till de mellanskolor, vilkas förstatligande icke

påbörjats, dels till de skolor, vilkas förstatligande nämnda år påbörjats, för

de tre högre klasserna, vilka fortfarande äro kommunala. Totalbeloppet kan

angivas till 158 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av skolöverstyrelsen upprättad tabell,

utvisande för samtliga kommunala mellanskolor överstyrelsens poängberäkning, skolornas genomsnittliga lärjungeantal

och förhållanden, som föranlett, att vissa skolor icke ansetts böra förstatligas.

(I fråga om de nyligen inrättade kommunala mellanskolorna i Båstad, Nordmaling och Sollentuna ha uppgifter ej sammanställts.)

Kommunal

mellanskola

P o

äng

b e r ä k n

i n

g

Lär-

junge-

antal

Anmärkta förhållanden i

avseende på

A =

= dubbla

procenten

lärjungar

från annan

kommun

B =

= procent

resande

lärjungar

C =

= dubbla

procenten

inackor- derade lär- jungar

D =

= avstån- det från

närmaste

läroverk

A + B

+ C + D

E =

-- sko- lans

ålder

F =

= lä- nets

behov

A + B + C

+D+E+F

skolans

ålder

rekry*

terings-

områ-

det

loka-

lernas

beskaf-

fenhet

lär-

junge-

antal

under-

vis-

nings-

resul-

tat

länets

behov;

speci- ella för- hållan- den

1.

Alvesta ....

120

65

6

12

203

49

+

51

303

137

2.

Arvidsjaur . .

36

1

106

100

243

11

—

4

250

77

X

—

—

X

—

_

3.

Bengtsfors . .

102

40

22

54

218

12

+

16

246

94

X

—

_

—

__

_

4.

Bräcke ....

124

62

22

46

254

25

+

53

332

107

—

—

_

_

_

__

5.

Emmaboda . .

140

58

24

37

259

28

+

16

303

100

—

—

_

___

_

_

6.

Finspång . . .

40

28

8

24

100

37

4-

30

167

136

—

X

_

_

_

_

7.

Flen......

110

47

16

9

182

13

+

6

201

104

X

—

_

_

__

_

8.

Gislaved . . .

96

49

2

32

179

1

—

11

169

68

X

—

—

X

—

_

9.

Gnesta ....

128

66

2

24

220

60

6

286

75

—

—

X

X

X

_

10.

Grängesberg .

22

19

0

10

51

4

—

12

43

92

X

X

_

_

11.

Göteborg . . .

4

2

0

0

6

53

—

36

23

1046

—

X

—

—

X

_

12.

Hallstavik . .

34

33

20

40

127

6

+

37

170

84

X

X

_

_

_

_

13.

Herrljunga . .

108

42

6

22

178

12

+

16

206

103

X

—

_

_

_

_

14.

Hjo......

72

27

10

18

127

91

—

4

214

73

_

X

_

X

_

_

15.

Hofors.....

30

14

2

26

72

16

+

4

92

99

X

X

__

_

_

16.

Hyltebruk . .

122

43

32

33

230

16

—

11

235

98

—

_

__

_

17.

Höör.....

106

19

6

13

144

90

—

29

205

100

_

X

''_

_

_

_

18.

Karlsborg . . .

66

32

1

32

131

60

—

4

187

74

—

X

—

X

X

__

19.

Kinna.....

114

54

8

19

195

25

+

16

236

108

—

_

—

_

20.

Kopparberg . .

98

30

20

27

175

46

+

18

239

70

_

_

—

_

X

_

21.

Kungsbacka

98

44

1

18

161

51

—

3

209

107

_

__

_

_

_

22.

Kungälv . . .

132

63

4

13

212

22

—

2

232

145

—

_

_

_

_

__

23.

Lilla Edet . .

110

13

2

17

142

60

+

16

218

105

—

X

—

_

_

___

24.

Lindesberg . .

84

31

22

28

165

68

+

18

251

105

—

—

—

_

_

_

25.

Lund.....

70

34

2

0

106

50

—

18

138

206

_

X

_

_

X

26.

Lycksele . . .

84

10

64

83

241

32

+

42

315

116

.—

_

_

_

27.

Malmköping . |

118

46

10

21

195

87

«l

288

70

—

—

—

X

X

—

Kungl. Maj:ts proposition nr %07.

s. 53 Kontrollera mot PDF

28. Malmö ....

2

1

0

0

3

29. Mellerud . . .

148

54

14

26

242

30. Molkom ....

96

69

8

22

195

31. Munkfors . . .

84

38

8

20

150

32. Mölndal ....

36

18

0

4

58

33. Nora .....

94

40

12

24

170

34. Norberg ....

38

17

6

13

74

35. Norrbärke . . .

40

53

2

11

106

36. Norrköping . .

12

4

4

0

20

37. Nybro.....

82

31

20

19

152

38. Nynäshamn . .

56

25

4

40

125

39. Orsa......

36

8

22

9

75

40. Rättvik ....

48

52

16

13

129

41. Skoghall....

12

19

1

6

38

42. Skänninge . . .

122

49

24

6

201

43. Slite......

66

8

58

23

155

44. Solna.....

4

5

0

3

12

45. Spånga ....

44

22

0

7

73

46. Stockholm, n. .

6

2

1

0

9

47. > , s. .

4

2

1

0

7

48. Stocksund . . .

12

6

0

3

21

49. Storvik ....

112

54

4

10

180

50. Strömsnäsbruk

80

51

8

22

161

51. Svalöv.....

158

81

0

13

252

52. Sveg......

78

14

50

73

215

53. Svenljunga . .

98

33

30

25

186

54. Säter.....

54

14

4

10

82

55. Tierp.....

146

72

2

34

254

56. Timrå.....

80

62

0

13

155

57. Torsby ....

80

41

30

26

177

58. Torsås.....

132

68

22

26

248

59. Töreboda . . .

80

33

14

19

146

60. Undersåker . .

78

23

2

59

162

| 61. Valdemarsvik .

82

22

38

26

168

! 62. Vellinge ....

154

76

2

9

241

| 63. Vilhelmina . .

14

10

72

86

182

64. Vännäs ....

78

25

28

20

151

65. Västanfors . .

26

13

10

25

74

66. Ånge .....

60

61

10

61

192

67. Årjäng ....

100

28

52

45

225

68. Åsele.....

10

0

42

99

151

69. Åtvidaberg . .

32

12

32

23

99

70. Älmhult ....

132

65

2

29

228

71. Örkelljunga . .

42

42

4

19

107

72. Östhammar . .

116

39

38

51

244

73. Överkalix . . .

6

60

40

69

175

— 53

49

560

—

X

—

—

—

—

4- 16

305

108

—

—

. —

—

—

—

+ 12

222

108

—

—

—

—

—

—

+ 12

194

147

—

X

—

—

X

—

— 2

103

110

—

X

—

—

—

—

+ 18

256

87

—

—

—

—

—

—

+ 15

107

79

X

X

—

X

X

—

— 12

159

74

—

X

X

X

—

—

+ 25

lil

240

—

X

—

—

—

X

+ 16

261

101

—

—

—

—

—

—

+ 37

211

104

—

X

—

—

—

—

— 12

138

114

—

X

—

—

—

—

— 12

136

103

X

X

—

—

—

—

+ 12

113

100

—

X

X

—

X

—

+ 30

299

90

—

—

—

—

—

—

+ 28

208

64

X

—

—

X

X

—

+ 37

109

189

—

X

. —■

—

—

—

+ 37

144

186

—

X

■ —

—

—

—

-108

0

671

—

X

—

—

X

—

—108

0

663

—

X

—

X

—

+ 37

112

89

—

X

—

—

—

—

+ 4

241

104

—

—

—

—

—

—

+ 51

269

77

—

—

—

X

—

—

— 29

282

161

—

—

—

—

—

—

+ 53

280

74

X

—

—-

X

—

—

+ 16

206

77

X

—

—

X

—

—

— 12

92

76

X

X

—

X

—

—

+ 28

350

94

—

—

—

—

— .

—

+ 9

171

140

X

—

—

—

—

—

+ 12

239

134

—

—

—

—

—

—

+ 16

337

98

—

—

—

. —

—

—

— 4

142

86

X

X

—

—

—

—

+ 53

216

103

X

—

—

—

—

—

+ 30

261

89

—

—

—

—

—

—

— 29

247

88

—

—

—

—

—

—

+ 42

231

62

X

. —

.—

X

—

—

+ 42

200

72

x

''. —

—

X

—

—

+ 15

152

121

—

X

—

—

—

—

+ 9

207

139

X

—

—■

—

—

—

+ 12

252

91

—

—

—;

—

—

—

+ 42

197

63

X

—

• —''

X

—

—

+ 30

204

81

— ■

X

—

—

—

—

+ 51

328

178

—

—

—

—

—

—

— 8

156

82

—

X

—

—

—

—

+ 37

302

81

—

—

X

X

—

—

— 4

172

73

X

—

—

X

—

—

99

47

15

32

47

68

18

65

66

93

49

75

19

63

68

25

60

34

60

60

54

57

57

59

12

4

22

68

7

50

73

0

1

63

35

7

7

63

6

15

4

75

49

57

21

1

Kungl. Majlis ''proposition nr 207.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

I ttrande av statskontoret.

I utlåtande den 15 januari 1944 över skolöverstyrelsens förslag tillstyrker

statskontoret förstatligande av två, eventuellt fyra kommunala mellanskolor,

medan frågan om förstatligande av andra skolor anses böra anstå i avvaktan

på den allmänna översyn av hithörande frågor, som 1940 års skolutredning

skall verkställa, samt pa den kommande utvecklingen av norrlandsskolorna.

Frågan örn införande av ett särskilt statsbidrag för elever från främmande

kommuner bör enligt ämbetsverkets mening först övervägas av 1941 års lärarlönesakkunniga.

Statskontoret anför bland annat:

Skolöverstyrelsens nu framlagda förslag skulle innebära en icke oväsentlig

utbyggnad av läroverksorganisationen. Enligt statskontorets mening måste

det emellertid anses tvivelaktigt, om i nuvarande läge en dylik utbyggnad är

försvarlig. Ur statsfinansiell synpunkt synes det mest rationella vara, att

detta spörsmål icke löses isolerat utan i samband med en allmän översyn av

läroverkens organisation. Särskilt bör i detta sammanhang uppmärksammas

frågan om de svagast frekventerade realskolornas fortbestånd samt de rationahseringsmöjligheter

i övrigt, som läroverksorganisationen till äventyrs kan

erbjuda. Statskontoret anser därför övervägande skäl tala för att frågan om

ett mera allmänt förstatligande av vissa kommunala mellanskolor upptages

till slutligt övervägande av 1940 års skolutredning i ett vidare sammanhang.

Härav följer således icke, att i de undantagsfall, där alldeles särskilda skäl

kunna anses föreligga för ett omedelbart förstatligande av någon eller några

skolor, frågan härom bör ställas på framtiden. I avseende härå samt i fråga

om den närmare utformningen av överstyrelsens förslag får statskontoret

framhålla följande.

Överstyrelsens utredning synes väl ansluta sig till det av 1943 års riksdag

gjorda uttalandet samt i övrigt bygga på de principer, som tidigare tillämpats

vid förstatligande av kommunala mellanskolor. Statskontoret anser utredningen

giva en i det stora hela klar bild av förhållandena på hithörande

område. De av överstyrelsen lämnade uppgifterna synas sålunda viii ägnade

att belysa den betydelse, som de skilda skolorna äga som led i skolorganisationen.

Ämbetsverket har emellertid uppmärksammat, att av olika anledningar

Norrland i jämförelse med övriga delar av Sverige kommit i en förhållandevis

ogynnsam ställning, vilket främst synes bero därpå, att den

använda poängberäkningen icke synes giva full rättvisa åt skolor belägna i

kommuner med stor utsträckning och gles bebyggelse. Men även av andra

orsaker ha norrlandsskolorna kommit i efterhand. Då flertalet av dessa skolor

inrättats förhållandevis sent och överstyrelsen ansett sig böra uppställa krav

på att verksamheten vid skolan fortgått en längre tid, innan ett förstatligande

bör äga rum, har därigenom ett flertal norrlandsskolor uteslutits.

Statskontoret är ense med överstyrelsen om att en viss stabilitet i fråga

örn lärjungeantal och undervisningsresultat bör lia inträtt, innan ett förstatligande

bör ifrågakomma. Däremot anser ämbetsverket skolans ålder icke

böra tillmätas någon alltför stor betydelse, i det fall näringslivet å orten,

skolans läge samt befolkningstillväxten tyda på att skolan har en bestående

uppgift att fylla i en bygd, vilken genom sitt avskilda läge och befolkningens

ringa ekonomiska bärkraft eljest måste stå efter i utvecklingen. Då det

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Majlis ''proposition nr 307.

för övrigt kan förutsättas, att inom ett fåtal år förhållandena vid ett flertal

norrlandsskolor stadgat sig, så att möjligheter då föreligga att bedöma, om

ett förstatligande är att förorda, synes även detta utgöra en vägande invändning

mot att man redan nu i princip beslutar sig för ett förstatligande av andra

skolor i sådan omfattning, att ekonomiska hänsyn framdeles komma att

hindra den enligt statskontorets förmenande i och för sig mera angelagna ombildningen

av vissa norrlandsskolor. .. ,

Med statskontorets utgångspunkter synes icke något vara att invända mot

att i första hand kommunala mellanskoloma i Bräcke och Lycksele förstatligas

samt eventuellt två andra skolor, förslagsvis Torsås och tierp, den

senare skolan dock endast under förutsättning att av överstyrelsen anmarkta

brister i fråga om lokalerna kunna avhjälpas i samband med förstatligandet.

Frågan om ett förstatligande av andra skolor synes däremot tills vidare bora

anstå i avvaktan på den allmänna översyn av hithörande frågor, som 1940

års skolutredning torde ha att verkställa, samt på den kommande utvecklingen

av norrlandsskoloma. . . , „

Mot överstyrelsens kostnadsberäkningar synes i och for sig icke något vara

att erinra. Härvid förutsätter statskontoret, att vid avvagnmgen av de förskott

å statsbidragen till de kommunala mellanskoloma för budgetaret

1944/45, som skola utbetalas under januari och april manader 1945. tillbörlig

hänsyn tages till de avvecklingsåtgärder, som kunna komma att beslutas

i fråga om vissa skolor för nämnda budgetår. ...

Vad slutligen angår den föreslagna anordningen med ett särskilt statsbidrag

för de vid kvarvarande kommunala mellanskolor inskrivna eleverna tran

främmande kommuner, måste statskontoret bestämt avstyrka, att några

åtgärder med sådant syfte nu vidtagas. Spörsmålet om andrade grunder tor

avvägningen mellan stat och kommun av kostnaderna för bland annat de

hörne kommunala skolorna är för närvarande under utredning av 1941 ars

lärarlönesakkunniga. Framställningen i denna del synes icke nu bora påkalla

annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att överstyrelsens förslag overlamnas

till de sakkunniga för att vara tillgängligt vid uppdragets fullgörande.

Vissa framställningar.

Från styrelser och huvudmän för kommunala mellanskolor lia inkommit

vissa framställningar med anledning av skolöverstyrelsens förslag. Sålunda

hemställes i 14 framställningar om förstatligande av skolor, som av överstyrelsen

icke ansetts böra ombildas till samrealskolor. Vidare begäres i 5 fall,

att skolor, som föreslagits till förstatligande, matte hänföras till en tidigare

årsgrupp. De inkomna framställningarna innehålla huvudsakligen, var och

en för den i framställningen avsedda skolans vidkommande, en detaljerad

kritik av överstyrelsens förslag, i vad detta är ofördelaktigt för vederbörande

skola, samt ett framhållande av de skäl, som särskilt tala för skolans förstatligande

respektive hänförande till en tidigare grupp. Med hänsyn härtill torde

beträffande innehållet i dessa framställningar få hänvisas till handlingarna

i ärendet. Vissa synpunkter av allmännare intresse torde dock böra här om
-

nämnas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1 många framställningar understryka!, att staten bör övertaga en kommunal

mellanskola, som till stor eller i många fall övervägande del rekryteras

fran andra kommuner än den, som bär det ekonomiska ansvaret. I detta

sammanhang betonas ofta, att elever från främmande kommuner åtnjuta

samma ratt till nedsättning i eller befrielse från avgifter som barnen från skolkommunen.

Fran flera hall framhålles, att antalet inackorderade elever icke

bor tillmatas sa stor betydelse som skett, då denna omständighet huvudsakligen

beror pa kommunikationsförhållandena — vilka ofta ändrats till följd

av krislaget — och foraldramas ekonomi. Därjämte uttalar man, att vid

™et.^v inackorderingsort avståndet till hemorten icke spelar så stor roll.

Beträffande avstand till narmaste läroverk påpekas i ett par fall att den

närmast belägna statliga realskolan icke kan mottaga eleverna i kommunala

mellanskolan.

Från ett flertal skolors sida har framhållits, att skolans ålder bör tillmätas

större vikt, da denna omständighet visar, att skolan fyller ett tydligt behov

och da en sedan lange existerande skola med stort antal elever från främmande

kommuner givetvis i högre grad än andra gjort sig förtjänt att bli förstatligad.

A andra sidan har i flera framställningar, däri hemställts om förstatligande

av kommunala mellanskolor, vilka av skolöverstyrelsen ansetts ha varit i

verksamhet för kort tid, gjorts gällande, att en skolas ringa ålder icke bör

vara hindrande, om skolan i övrigt fyller förutsättningarna för förstatligande.

1 dessa fall har också ennrats om att skolorna tidigare varit högre folkskolor

med i stort sett samma undervisningsplaner som de för kommunala mellanskoloma

gallande. Det påpekas även, att en skolas jämna tillväxt bevisar

dess existensberättigande.

. Vad angår de olika länens behov av läroverk, anföres i många framställningar,

att en viss del av ett län knappast har någon nytta av en kommunal

mellanskola i en annan avlägset därifrån belägen länsdel. En skola framhål!er,

att dess rekryteringsområde omfattar delar av två län. Men det saknas

ej heller fall, då länsbehovet understrykes. I detta sammanhang må nämnas

att fran kommunala mellanskolan i Sveg påpekats, att nämnda skola är den

enda högre skolan i Härjedalen. I

Beträffande rekryteringsområdets omfattning göres i flera framställningar

den invändningen mot överstyrelsens poängberäkning, att denna missgynnar

kommuner med stor ytvidd. I några fall yrkas, att såsom »egen kommun»

xvj betraktas endast det samhälle inom kommunen, där skolan är belägen.

Vidare ha ett par norrlandskommuner framhållit, att de särskilda förhållandena

i Norrland måste beaktas.

I många fall, då överstyrelsen ansett vederbörande skolas lokaler vara otillfredsställande,

ha kommunerna förklarat sig skola uppföra nya lokaler, så

snart byggnadstillstånd kan erhållas. Ofta meddelas, att ritningar och andra

förarbeten äro färdiga, och erinras, att lokalfrågan lättare kan lösas vid skolans

förstatligande. Å andra sidan har anförts, att den omvårdnad om skolan,

som förefintligheten av goda lokaler utvisar, bör tillmätas särskild betydelse.

.1 fråga om lärjungeantalet upplyses i flera skrivelser, att detta är i stadigt

stigande i vederbörande skolområde.

Från mångå skolors sida hemställes, att hänsyn tages till om skolkommunen

har dålig ekonomi eller icke.

Även några speciella förhållanden må nämnas. Styrelsen för kommunala

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

mellanskola» i Sveg har meddelat, att poängtalet A på grund av en felaktig

uppgift från skolan blivit för lågt och rätteligen skall vara 88. Styrelsen tor

kommunala mellanskolan i Överkalix uppgiver, att antalet elever tran andra

kommuner vid denna skola skall vara 5. Vidare hemställer Stockholms stad,

att dess kommunala mellanskolor måtte förstatligas, då de i själva verket

ersätta behövliga realskolor.

Slutligen har kommunala mellanskolornas lärarförening i en framställning

angivit lärarkårens synpunkter pa förstatligandet. Sammanfattningsvis framhålles

följande:

Lärarna äro visserligen väl medvetna om att den nuvarande ordningen nied

kommunala skolor i vissa avseenden kan uppvisa bestämda fördelar säiskilt

i fråga örn den sociala omvårdnaden örn eleverna — och att det vore

angeläget, att dessa ej spolierades vid ett förstatligande. Principiellt synas

dock övervägande skäl tala för att staten påtoge sig hela ansvaret och lika stor

del av kostnaden för den högre undervisningen på alla orter, där en sadan

undervisning visat sig vara av behovet påkallad. Vid prövningen av en

skolas rätt till förstatligande borde därför endast dess mer eller mindre klart

ådagalagda behövlighet få fälla utslaget. Denna behövlighet bör i sin tur anses

ådagalagd genom en konstant, kvantitativt och kvalitativt tillfredsställande

lärjungetillströmning. Endast i den mån förstatligandet anses böra ske successivt,

kunna kommunalekonomiska och andra för skolans egentliga uppgift

och existensberättigande främmande synpunkter tillmätas någon betydelse

för ordningsföljden.

Förstatligandet av de kommunala mellanskolorna innebär, att staten övertager

vissa av de kostnader för ifrågavarande skolor, som kommunerna nu bestrida,

och leder sålunda till en annan fördelning av utgifterna mellan stat

och kommun än den nuvarande. Det är naturligt, att en kommun, som ofta

med betydande svårigheter och stora ekonomiska uppoffringar underhåller en

kommunal mellanskola, önskar fa denna förstatligad. Visserligen innebär det i

flera avseenden även en förmån för kommunen att äga en dylik kommunal

skola, men onekligen kan ett flertal skäl anföras för, att en skola av denna

typ, som uppfyller vissa bestämda krav — frågor, till vilka jag utförligare

återkommer nedan — bör vara statlig. Jag vill i detta sammanhang understryka,

att spörsmålet om förstatligande av kommunala mellanskolor icke

har att göra med frågan örn att bereda landsbygdens ungdom bättre möjligheter

att erhålla högre skolbildning. Ungdomen får nämligen i en förstatligad

skola samma undervisning som i den förutvarande mellanskolan, och även

examensmöjligheterna äro desamma vid bada skolformerna.

Men det är icke sagt, att varje sådan skola utan vidare skall kunna påräkna

att bli förstatligad. Sålunda kan en kommuns önskan härom icke gärna

villfaras, så länge som allvarliga anmärkningar i olika avseenden kunna riktas

mot beskaffenheten av de av skolan disponerade lokalerna. Jag fäster mig

här mindre vid det förhållandet, att ifrågavarande lokaler kunna befinnas

otillräckliga, ty detta är ej sällan fallet med skollokaler numera, då krisför
-

Departe
mentschefen.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hållandena lägga hinder i vägen för en utvidgning av lokaltillgången. Mera

betänkligt är det, om den kommunala mellanskolans lokaler måste karakteriseras

som mycket bristfälliga eller rent av undermåliga. I dessa fall bör

skolan icke komma i fråga till förstatligande, förrän vederbörande kommun

avslutat förberedelserna för anskaffande av ändamålsenliga lokaler och lämnat

tillfredsställande garantier för att vederbörligen godkända byggnadsplaner

komma att fullföljas utan uppskov. Jag förutsätter därvid, att ritningar och

kostnadsförslag till byggnads- och reparationsarbeten uppgöras under beaktande

av de senaste årens erfarenheter av de besparingsåtgärder, som vidtagits

i fråga om skollokalernas standard.

Det har vidare från olika håll hävdats, att, om en kommunal mellanskola

skall kunna förstatligas, bör krävas, att den uppfyller vissa minimifordringar

i fråga om ålder och lärjungefrekvens. Sålunda har framhållits, att en mellanskola

bör under en viss icke alltför kort tidsperiod ha bestått som sådan och

därunder visat sig fylla ett verkligt behov i den trakt, där den är belägen.

För egen del håller jag före, att denna synpunkt är värd att beaktas. Örn

en skola icke kan uppvisa tillfredsställande elevantal och verksamhetstid, har

staten nämligen tillräcklig garanti för att den uppnått den stabilitet i sin verksamhet,

som man torde ha rätt att förutsätta hos ett statsläroverk. Å andra

sidan bör man icke låta sig alldeles klavbinda av denna princip. Åtskilliga

kommunala mellanskolor, framför allt de norrländska, äro mycket unga och

kunna icke heller uppvisa de lärjungesiffror, som man velat kräva som förutsättning

för förstatligande. Enligt min mening kunna icke samma strikta

bedömningsgrunder i detta avseende tillämpas på skolor i Norrland och andra

glesbygder som på skolor i tätare befolkade delar av landet. Utan att ifrågasätta

riktigheten av satsen, att en kommunal mellanskola bör ha varit i verksamhet

ett icke alltför ringa antal år och kunna uppvisa ett lärjungeantal,

som icke bör understiga ett visst minimum, för att komma i fråga till förstatligande,

menar jag sålunda, att undantag från dessa regler under vissa

förutsättningar böra göras.

För frågans bedömande äro emellertid även åtskilliga andra synpunkter av

vikt. Det är sålunda nödvändigt tillse, i vilken utsträckning olika landsändar

blivit tillgodosedda med statsläroverk, liksom även dessa läroverks kapacitet

och avståndet till dem. I åtskilliga fall har en kommunal mellanskola

upprättats i eller invid en stad, där statligt läroverk finnes. Grunden

till denna åtgärd är då icke sällan den, att den statliga läroverksorganisationen

är alltför snävt tilltagen. Icke heller kan man bortse från beskaffenheten

av kommunikationerna mellan olika delar av lärjungeområdet och

läroverksorten. Därjämte har man att taga hänsyn till den omständigheten,

att somliga kommunala mellanskolor i stor utsträckning mottaga barn från

andra kommuner än skolkommunen — en i riksdagens skrivelse särskilt fram
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr ''207.

hållen synpunkt — under det att andra kommunala mellanskolor på grund av

sitt läge i trakter med gles bebyggelse visserligen ha absolut sett synnerligen

stora lärjungeområden men ända helt fa utsocknes elever.

Det nyss sagda avser närmast de omständigheter, som i varje särskilt fall

böra vara vägledande vid ställningstagandet till frågan om viss skolas förstatligande.

Om man åter betraktar problemet om förstatligandet från mera

allmänna utgångspunkter, torde följande förtjäna framhållas. Det bör enligt

min mening vara en lämplighetsfråga för statsmakterna att avgöra, vilken

omfattning det statliga skolväsendet vid olika tillfällen bör få. Sålunda är

den statliga läroverksorganisationens anpassning efter landets behov av högre

teoretiska undervisningsanstalter en fråga av central betydelse för vårt skolväsen.

De kommunala mellanskolorna ha icke tillkommit som resultat av en

föregående, hela skolväsendet omfattande planering. Ej sällan har en ort, tack

vare kommunalt initiativ, fått en högre folkskola, som sedan vuxit ut till en

kommunal mellanskola, medan en annan ort, som strängt taget hellre bort

vara utrustad med en dylik läroanstalt, kommit att sakna sådan pa grund

av bristande förutseende från de kommunala myndigheternas sida. Innan

behovet av skolor med det bildningsmål, som mellanskolorna representera,

blivit föremål för allmän översyn, är det därför ofta svart att avgöra, huruvida

en viss kommun kan sägas lia grundat anspråk på att just dess mellanskola

skall förstatligas.

Att bedöma en fråga från alla dessa nu angivna synpunkter är självfallet

ingen lätt sak. Det är därför knappast ägnat att förvåna, att man, när det

gällt att taga ställning till detaljerna i frågan örn förstatligandet, komimt

till avsevärt skilda resultat. Den särskilt tillkallade sakkunnige föreslog år

1939 33 kommunala mellanskolor till förstatligande. Skolöverstyrelsen har nu

föreslagit, att till en början 24 skolor förstatligas, varvid ombildningen föreslås

taga sin början med 8 skolor årligen under vart och ett av budgetaren

1944/46. Statskontoret i sin tur har en betydligt mera restriktiv inställning.

Enligt nämnda ämbetsverk böra högst tva eller möjligen fyra skolor nu

komma i fråga till förstatligande.

Min egen ståndpunkt tror jag mig kunna sammanfatta i huvudsak sålunda.

För ett generellt statsövertagande — med nyss nämnda förbehåll talar

främst den omständigheten, att de försök man från olika utgångspunkter gjort

att objektivt utreda, vilka skolor som böra medtagas vid ett förstatligande och

vilka som skola lämnas åsido, icke, såvitt jag kunnat finna, lämnat övertygande

resultat. Då det alltså förefaller omöjligt att uppdraga en objektivt

sett oantastbar gräns mellan ifrågavarande kategorier av skolor, anser jag mig

böra förorda, att frågan löses på det sättet, att staten övertager samtliga

kommunala mellanskolor, med undantag för skolor, som uppvisa patagliga

brister i fråga örn lokalförhållanden, lärjungefrekvens, verksamhetstid ctc.,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

alitsa i huvudsak sådana skolor, som sakna nödig stabilitet i sin verksamhet

och som på den grund icke böra förstatligas.

Efter samråd med chefen för finansdepartementet vill jag föreslå, att förstatligandet

må tillgå så, att staten under vart och ett av de fem närmast

följande budgetåren övertager ett så stort antal skolor, att statens slutliga

merkostnad för de skolor, som varje särskilt år övertagits av staten, uppgår till

omkring 1/5 av den summa, som slutligt skulle erfordras för ett förstatligande

av samtliga nu existerande kommunala mellanskolor. När viss skola förstatligas,

bör tillvägagångssättet vara, att staten första året övertar klass 1 och följande

år successivt följande klasser. Den slutliga merkostnaden för samtliga

förstatligade skolor uppnås därför icke under femårsperioden utan först

under tredje budgetåret därefter. Den i varje särskilt fall nödvändiga prövningen

överlämnas åt Kungl. Maj:t, som bemyndigas att inom ramen för den

för ändamålet beräknade kostnaden vid varje särskilt tillfälle utvälja de skolor,

som med hänsyn till sina speciella förutsättningar och till skolväsendets

allmänna utveckling då böra ifrågakomma till förstatligande, samt att i den

utsträckning, som förstatligandet kräver, överskrida vissa anslagsposter och

genomföra nödiga ändringar i personalförteckningen för de allmänna läroverken.

Ehuru en detaljerad femårsplan för förstatligandet, utvisande, i vilken

ordning de kommunala mellanskolorna skulle övertagas av staten, icke för

närvarande kan framläggas, bland annat med hänsyn till att vissa skolor, som

nu av olika skäl icke torde komma i fråga, måhända efter något års förlopp

kunna komma att fylla de uppställda villkoren, synas mig dock alla berättigade

önskemål i fråga om de kommunala mellanskolomas förstatligande

genom ett smidigt förfaringssätt av nu angiven art bliva inom en nära framtid

vederbörligen tillgodosedda. Härvid förutsätter jag, att de kommuner,

vilkas skolor ännu ej fylla alla betingelser för förstatligande, skola under

femårsperioden verka för att undanröja föreliggande hinder, i den mån dessa

bero på faktorer, varöver kommunerna råda. Likaledes räknar jag med att

det inom övergångstiden skall bli möjligt att bilda sig en säker uppfattning

örn de yngre mellanskolomas framtidsutsikter med avseende å elevantal etc.

För samtliga förstatligade skolor föreslås de av skolöverstyrelsen angivna

villkoren skola gälla. Kommunerna böra sålunda ikläda sig de sedvanliga förpliktelserna

i fråga om undervisningslokaler, inredning och möbelutrustning

samt bostad åt rektor och åt erforderlig vaktmästarpersonal. I den mån så

befinnes erforderligt, bör vederbörande kommun jämväl förbinda sig att bevilja

ett engångsanslag av högst 5 000 kronor till bestridande av kostnader

för komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket.

För varje skola beräknas första året utom rektorstjänsten en adjunktstjänst,

på vilken skolans rektor överflyttas. Kostnadsökningen för staten torde med

ledning av skolöverstyrelsens beräkningar kunna uppskattas till omkring

65 000 kronor under första året och till omkring 260 000 kronor, sedan orga
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nisationen fullständigt genomförts. Dessa kostnader betinga således i runt tal

1 /5 av kostnaderna för en ombildning av landets samtliga kommunala mellanskolor

till samrealskolor; hänsyn har sålunda tagits även till de senast tillkomna

mellanskolorna.

Första året av förstatligandet torde man kunna räkna med att anslagsposten

till avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken

kommer att belastas med omkring 200 000 kronor utöver de eljest

beräknade kostnaderna; på icke-ordinarie-posten kan motsvarande belastning

beräknas bli omkring 40 000 kronor. Posten till rörligt tillägg bör uppräknas

med 30 000 kronor. Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, synas endast två delposter behöva uppmärksammas

i detta sammanhang, nämligen posten till arvoden åt skolläkare

samt posten till arvoden åt bibliotekarier. Den förra delposten torde

för ändamålet böra uppräknas med 3 000 kronor, den senare med 1 800 kronor.

Den ökning av antalet icke-ordinarie lärare med full tjänstgöring samt

av antalet veckotimmar i övningsämnena, som inträder i samband med förstatligandet,

kan icke på förhand exakt beräknas, varför det ovan nämnda

bemyndigandet för Kungl. Majit att överskrida vissa poster här bör tillämpas.

På Kungl. Majit torde få ankomma att meddela de bestämmelser, som erfordras

för förslagets genomförande — exempelvis rörande statsbidrag under

ombildningstiden till de förstatligade mellanskolorna. Dessa bestämmelser

torde i det väsentliga kunna utformas i anslutning till vad i sådant hänseende

tillämpas vid tidigare åtgärder av denna art.

Skolöverstyrelsen har även framlagt förslag till statsbidragsbestämmelser

för de kommunala mellanskolorna, avseende de elever, som icke tillhöra skolkommunen.

Detta förslag har avstyrkts av statskontoret under hänvisning

till att spörsmålet om ändrade grunder för avvägningen mellan stat och kommun

av kostnaderna för bland annat de högre kommunala skolorna för närvarande

är under utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga. Med den ståndpunkt,

vilken jag i det föregående intagit och som innebär att de kommunala

mellanskolorna i princip under en kort övergångsperiod successivt böra förstatligas,

bortfalla givetvis argumenten för det ifrågasatta särskilda statsbidraget.

Jag avstyrker alltså det föreslagna tillägget till statsbidragsbestämmelserna.

5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt

institut.

I propositionen 1942: 255 föreslog Kungl. Majit — i sammanhang med

att förslag örn nedläggande av högre lärarinneseminariet m. m. framlades —

att riksdagen skulle fatta ett principbeslut om inrättande framdeles av ett

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Mårds proposition nr 207.

psykologisk-pedagogiskt institut. Riksdagen gjorde vissa uttalanden rörande

värdet av ett sådant institut men fann icke erforderligt att då fatta något för

framtiden bindande beslut rörande institutets organisation. Skolöverstyrelsen

har nu gjort framställning örn inrättande av institutet från och med nästa

budgetår.

Beträffande frågans tidigare behandling må nämnas följande.

1936 års lärarutbildningssakkunniga.

Det första mera genomarbetade förslaget om upprättande av ett sådant

institut i Sverige framlades av 1936 års lärarutbildningssakkunniga i deras

den 26 november 1938 avgivna betänkande angående utbildningen av lärare

(SOU 1938: 50).

De sakkunniga föreslogo, att i samband med nedläggandet av högre lärarinneseminariet

skulle för den systematiskt ordnade samverkan mellan teoretisk

och praktisk pedagogik, som vore nödvändig för undervisnings- och

uppfostringsarbetets fortgående förbättring, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt

institut, förlagt till Stockholm och anknytande å ena sidan till den år

1934 bildade »Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet», å andra

sidan till skolöverstyrelsen ävensom till pedagogiska biblioteket och svenska

skolmuseet. Denna nya organisation tänktes som ett enskilt institut med

statsbidrag, arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en

praktisk. I

I spetsen för institutet skulle enligt detta förslag stå en styrelse på 16

personer: landets fyra professorer i psykologi och pedagogik, institutets

föreståndare, en representant för skolöverstyrelsen, två för den medicinska

forskningen, fyra för lärarkårerna vid olika slag av läroanstalter, en för

Stockholms stad, två för föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet

samt en av Kungl. Majit utsedd ordförande.

Institutets arbete skulle ledas av en direktor, som samtidigt avsågs vara

föreståndare för den praktiska avdelningen och konsulent inom skolöverstyrelsen

i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen i riket.

Den vetenskapliga avdelningen skulle ha till uppgift att ombesörja vetenskaplig

utredning av vissa psykologisk-pedagogiska spörsmål av teoretisk

eller praktisk karaktär. Tills vidare skulle den vetenskapliga avdelningen anknytas

till Stockholms högskola och professorn i psykologi och pedagogik

vid denna högskola fungera som avdelningens föreståndare.

. Vid institutet skulle vidare finnas en vetenskaplig nämnd., bestående av

institutets direktor, vetenskapliga avdelningens föreståndare, innehavarna av

pedagogikprofessurerna vid universiteten och högskolorna samt ytterligare

tva ledamöter, utsedda av styrelsen för föreningen för psykologisk-pedagogiska

institutet. Denna nämnd skulle uppgöra plan för undersökningar och

utse kompetenta personer att utföra dem.

T)en praktiska avdelningen skulle ha till uppgift att bereda praktisk möjlighet

för undersökningar, som handhades av den vetenskapliga avdelningen,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att anordna pedagogisk försöksverksamhet samt att anordna kurser av olika

slag, psykologisk-pedagogiska, medicinsk-pedägogiska, fortbildningskurser

m. m. Föreståndare för avdelningens arbete skulle vara institutets direktor

Institutet förutsattes ha tillgång till Stockholms stads folkskolor och till

avdelningar inom högre läroanstalter. En särskild försölcsskola borde omfatta

latin- och realgymnasium, fyra- och femårig realskola, högre flickskola

och folkskola, alla med samundervisning. Lämpligen kunde normalskolan vid

högre lärarinneseminariet i samband med seminariets nedläggande utbyggas

till en sådan försöksskola, vilken tillika borde vara lärarkursanstalt med

skolans rektor som föreståndare. Den pedagogiska försöksverksamheten vid

skolan skulle ledas av direktorn.

I en till de sakkunnigas förslag fogad reservation vände sig två

av de sakkunniga, O. von Friesen och T. Gislén, mot tanken, att institutets

vetenskapliga avdelning skulle knytas till Stockholms högskola enbart. De

föreslogo i stället, att lärostolarna i pedagogik vid universiteten och högskolorna

tillsammans skulle bilda institutets vetenskapliga avdelning, varigenom

landets vetenskapliga krafter på området kunde på effektivare sätt tillvaratagas.

I yttrandena över förslaget (beträffande skolöverstyrelsens yttrande,

se nedan) rönte tanken på ett psykologisk-pedagogiskt institut i allmänhet

ett välvilligt mottagande. Från många håll framhölls dock, att de

sakkunnigas förslag mera hade formen av utkast än av genomarbetat förslag,

varför i många fall instämmandet snarare avsåg det allmänna önskemålet

örn ett psykologisk-pedagogiskt institut än de sakkunnigas konkreta

utformning härav. På många håll instämdes i von Friesens och Gisléns reservation.

Vanligt var också yrkandet, att institutet skulle göras helt statligt.

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas

förslag.

Överstyrelsen anslöt sig principiellt till förslaget örn upprättande av ett

psykologisk-pedagogiskt institut men ansåg sig icke kunna tillstyrka de sakkunnigas

förslag om ett halvt statligt, halvt privat institut, där de olika intressena

icke vore klart avgränsade mot varandra. Institutet borde vara av

rent statlig karaktär. Detta behövde icke utesluta samarbete med de enskilda

sammanslutningar, vilkas verksamhetsområden hade beröring med institutets.

Den rationella lösningen vore ett självständigt institut, där den vetenskapliga

forskningen knötes till en professur i psykologi och pedagogik och dar

en fullständig läroanstalt, omfattande de olika skolformer, som förekomma i

vårt land, stöde till förfogande som försöksskola. Ett institut av denna omfattning

kunde emellertid icke förordas, innan praktisk erfarenhet vunnits.

Särskilt i nuvarande svåra statsfinansiella läge måste också de ekonomiska

hänsynen vara av avgörande betydelse.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mcij:ts ''proposition nr 207.

Överstyrelsen förordar därför en lösning, som å ena sidan kunde medgiva

en framtida utvidgning, sedan erfarenheten lämnat riktlinjer för utvecklingen,

å andra sidan kunde med utnyttjande av redan förefintliga möjligheter genomföras

utan alltför omfattande kostnader.

Vad den vetenskapliga avdelningen beträffar, ansluter sig överstyrelsen

till den av von Friesen och Gislén avgivna reservationen. Om verksamheten

knötes till professuren i psykologi och pedagogik vid Stockholms högskola,

skulle den i landet förefintliga vetenskapliga sakkunskapen icke på ett tillfredsställande

sätt tillvaratagas, vilket däremot kunde bli fallet, örn reservanternas

förslag förverkligades.

Överstyrelsen anser det ur praktisk synpunkt vara viktigt, att institutet

icke överorganiseras. Innan institutet blivit fullt utbyggt och dess verksamhetsformer

stabiliserats, borde den föreslagna vetenskapliga nämnden och

institutets styrelse därför tills vidare sammanslås.

De sakkunnigas förslag befaras medföra en viss överorganisation med

därav följande splittring, som kunde äventyra institutets effektivitet. Även

styrelsens storlek (16 personer) anser överstyrelsen kunna verka i samma

riktning. Den föreslår därför, att institutets ledning anförtros åt en styrelse

på 10 personer. Självskrivna ledamöter skulle vara övningsskolans rektor

och de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och

högskolorna. De övriga fem ledamöterna skulle utses av Kungl. Majit, tre

efter förslag av skolöverstyrelsen och två efter förslag av medicinalstyrelsen.

För dessa anses suppleanter böra utses. Av de ledamöter, som föreslås

av skolöverstyrelsen, representerar en folkskolan, en läroverken och därmed

jämförliga läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av

dessa skulle vara ledamot av skolöverstyrelsen, varigenom ett förbindelseled

skulle skapas mellan skolöverstyrelsen och institutet. Av de ledamöter,

som föreslås av medicinalstyrelsen, skulle en företräda skolhygien och en

psykiatri. Om den föreslagna skolöverläkarbefattningen komme till stånd

borde innehavaren av densamma vara självskriven styrelseledamot, och i

så fall föreslås endast en ledamot jämte suppleant av medicinalstyrelsen.

Ordföranden skulle^ utses av Kungl. Majit. Styrelsen skulle sammanträda

minst två gånger årligen, varvid undersökningar, avsedda att utföras vid

institutet, skulle planläggas, och frågor i samband med institutets verksamhet

diskuteras.

Vad den praktiska avdelningen beträffar, har överstyrelsen för närvarande

icke ansett sig kunna tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna organisationen.

Åtminstone innan institutets verksamhet fått en större omfattning,

anses den föreslagna direktorsbefattningen kunna sammanslås med befattningen

som rektor för institutets försöksskola.

Överstyrelsen finner det vara av stor betydelse, att institutet förfogar över

en försöksskola. Visserligen borde institutet för undersökningar och experiment

i viss utsträckning kunna utnyttja det statliga skolväsendet i dess

helhet, men åtminstone i vissa fall syntes det nödvändigt att ha tillgång till

en särskild försöksskola. Överstyrelsen instämmer i de sakkuningas förslag,

att försöksskolan göres till lärarkursanstalt, varvid dess kapacitet tills vidare

måste vara begränsad., yisserligen kunde viss tvekan råda örn lämpligheten

av att försöksskolan tillika vore lärarkursanstalt, då försöksverksamheten i

skolan komme att verka hindrande, men de av de sakkunniga utvecklade

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts jyroposition nr 207.

skälen anses dock överväga. Försöksskolan borde också, i enlighet med de

sakkunnigas förslag, kunna utnyttjas som övningsskola för blivande lärare i

kvinnlig slöjd och hushållsgöromål.

Då arbetsbördan för försöksskolans rektor kan väntas bil betydande föreslår

överstyrelsen (i likhet med vad de sakkunniga föreslagit beträffande

direktorn), att han för administrativa och expeditionella ändamål utöver

vanlig skrivbiträdeshjälp skulle erhålla en sekreterare.

De sakkunnigas förslag, att institutets direktor skulle vara konsulent inom

skolöverstyrelsen i ärenden rörande den praktiska lärarutbildningen, avstyrker

överstyrelsen, då rektorns arbetsbelastning även dessförutan bleve

avsevärd.

1940 års skolutredning.

Skolutredningen föreslog, att i samband med omorganisationen av högre

lärarinneseminariets övningsskola ett statligt psykologisk-pedagogiskt institut

skulle från och med budgetåret 1944/45 upprättas i huvudsaklig enlighet

med skolöverstyrelsens förslag. De arliga kostnaderna för institutet beräknade

skolutredningen till omkring 12 300 kronor. Härjämte beräknades ett

engångsanslag av 5 000 kronor till anskaffande av möbler m. m. vara

erforderligt.

Till stöd härför anförde skolutredningen huvudsakligen följande:

Pedagogisk försöksverksamhet. Frågan om pedagogiska

försök inom landets skolväsen har ofta och av skilda anledningar dryftats.

Full enighet synes råda därom, att dylik försöksverksamhet i viss utsträckning

är nödvändig för att skolan icke skall stelna i en gång fastställda former.

Riktigheten i denna uppfattning bestyrkes av en rik erfarenhet. Skolutredningen

erinrar om försöken med Barnundervisning i läroverk, i realskolan

inbyggda linjer, praktiska mellanskolor, aftonundervisning, undervisning i

ryska, hjälpklasser och andra specialklasser, främmande språk i folkskolan,

folkskolans högre avdelning och förstärkningsanordningar inom folkskolan.

Dessa försök ha lett till mer eller mindre definitiva och allmänt tillämpade

anordningar inom undervisningsväsendet. Särskilt aktuella äro de nu pågående

försöken med särskilda sångklasser inom Stockholms folkskolor, med en

differentiering i och för undervisning i engelska inom vissa folkskolor i Göteborg,

med prövningsfri intagning i de högre skolorna, med engelska som begynnelsespråk

i de högre skolorna, med en ny form för de skriftliga arbetena

i moderna språk, med nyspråkligt gymnasium av olika längd och organisation

vid ett antal privata läroverk, med en på särskilt sätt utformad normalskolutbildning

för gossar vid Höglandsskolan i Stockholm samt med en klassisk

utbildningslinje, som sedan 1935 prövats vid högre allmänna läroverket för

gossar å Norrmalm i Stockholm och vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket

i Göteborg.

Av stor betydelse är jämväl den försöksverksamhet, som berör skolans

inre arbete. Såväl vid enskilda som offentliga skolor av olika slag förekommer

sådan verksamhet i stor omfattning. Särskilt mom de. skolformer, som

äro mindre bundna av kursplaner och examensmål, och icke minst inom

folkskolan, prövas, där de personliga förutsättningarna hos ledare och lärare

Bihang till riksdagens protokoll 19hh. 1 sami. Nr 307. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

äro tillfinnandes, nya metoder för undervisning och uppfostran. Utmärkande

för denna verksamhet under de senaste årtiondena har bland annat varit

en strävan att finna vägar att vid undervisningen i de olika ämnena tilllämpa

metoder, som pläga sammanfattas under benämningen arbetsskolepedagogik.

I icke ringa utsträckning göras försök med olika former av koncentrationsundervisning

och med s. k. samlad undervisning. Stor uppmärksamhet

har på många håll ägnats frågan om skolbibliotekets rationella utnyttjande

i skolarbetet, och framgångsrika försök lia gjorts med en särskild,

planmässigt ordnad undervisning i böckers bruk. Bland den mångfald av

undervisningsspörsmål, som man genom försöksverksamhet sökt och söker

att besvara, kunna även nämnas de metodiska frågor, som sammanhänga

med filmens och radions införande i skolundervisningen. På uppfostrans område

slutligen lia bland annat mer eller mindre långt gående försök företagits

att genomföra självstyrelse bland lärjungarna.

Vad slutligen beträffar fördelningen av den pedagogiska

försöksverksamheten på olika skolor lia två

skilda strävanden stått mot varandra. Å ena sidan har framträtt en önskan

att koncentrera pedagogiska experiment av skilda slag till en viss »provskola»

eller ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade skolor. Å andra sidan

har det framhållits, att en på sådant sätt centraliserad försöksverksamhet i

längden icke kan väl fylla sin viktiga uppgift. Det är icke möjligt att vid

en läroanstalt samla lärarkrafter med experimenthåg och reformvilja i alla

riktningar. Försöksverksamheten kan icke heller vara alltför begränsad, om

ett lands undervisningsväsen skall undgå att stagnera. På grund härav har

det yrkats på spridning av försöken till ett större antal skolor, som i övrigt

arbeta under fullt vanliga förhållanden. Experimenten kunna, örn de göras

inom en i övrigt normal skolform, liksom renodlas, och resultaten kunna jämföras

med övriga skolors utan störande inverkan av andra försök. Skolutredningen

finner alldeles avgörande skäl tala för en mera spridd försöksverksamhet.

Erfarenheten visar, att det är lika olämpligt att göra vissa läroanstalter

till »provskolor» och där samla all möjlig försöksverksamhet som att förmena

initiativkraftiga lärare vid andra skolor att göra välmotiverade pedagogiska

experiment.

Behovet av ett centralt organ. Örn den pedagogiska försöksverksamheten,

såsom skolutredningen föreslagit, icke koncentreras till en

bestämd »provskola» eller till ett fåtal för ändamålet särskilt utrustade läroanstalter

utan tillätes växa fram, varhelst personliga och andra förutsättningar

visa sig gynnsamma, blir det emellertid så mycket angelägnare, att

detta för undervisningsväsendets utveckling betydelsefulla arbete uppmuntras

och med oavlåtlig uppmärksamhet följes, övervakas och i viss mån ledes

på sådant sätt, att försöksverksamheten i det hela får ändamålsenlig planläggning

och inriktning jämväl på längre sikt. För detta ändamål behöves

ett centralt organ, som i sig förenar teoretisk och praktisk sakkunskap på

såväl pedagogiskt som psykologiskt och fysiologiskt område, som kan överblicka

och följa den pedagogiska utvecklingen ej blott i vårt land utan även

i utlandet, och som samlar strävanden, uppslag och insatser och möjliggör

deras snabba utnyttjande i det praktiska skollivet. Institut med dylika uppgifter

ha i skilda former upprättats i åtskilliga länder. Även i Sverige framträder

behovet av ett sådant allt tydligare.

Tanken att ur det högre lärarinneseminariet, vars gamla uppgift som sär
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

skild utbildningsanstalt för vissa lärarinnor alltmera begränsas, utveckla en

central pedagogisk institution med uppgift att förena praktisk lärarutbildning

med pedagogiskt forskningsarbete har fått allmän anslutning.

De skäl, som från skilda håll anförts för upprättande av ett centralt pedagogisk-psykologiskt

institut för systematiskt ordnad samverkan mellan teoretisk

och praktisk pedagogik, väga tvivelsutan så tungt, framhöll, skolutredningen

sammanfattningsvis, att snara åtgärder för planens realiserande

måste anses påkallade. Än tyngre väga dessa skäl, om den pedagogiska försöksverksamheten

på här förordat sätt decentraliseras och sprides till skilda

skolformer och orter. En yttre anledning att trots nu rådande statsfinansiella

läge taga upp frågan till omedelbar lösning är given i och genom högre lärarinneseminariets

förestående nedläggande och därav föranledd omorganisation

av normalskolan jämte därmed följande förändringar inom Stockholms

skolväsen.

I annat sammanhang har skolutredningen föreslagit, att normalskolan

ombildas till en läroanstalt, omfattande folkskola, fullständigt läroverk och

flickskola, och att till denna anstalt förlägges provårskurs. Om, yttrade skolutredningen,

de nu lediga lärarbefattningarna vid normalskolan besättas

med särskild hänsyn till dess uppgift som lärarutbildningsanstalt, så kommer

den med sina olika skolformer, med sina värdefulla pedagogiska traditioner

från högre lärarinneseminariet och med sitt rika pedagogiska bibliotek

att erbjuda en bättre grundval för uppbyggande av ett pedagogiskt

institut av ifrågavarande slag än någon annan svensk läroanstalt.

Om ett dylikt institut skall kunna komma till stånd under nu rådande

förhållanden, synes det, framhöll skolutredningen vidare, emellertid nödvändigt,

att organisationen tills vidare begränsas till det för närvarande angelägnaste.

Vi vilja därför i det hela ansluta oss till skolöverstyrelsens förslag

örn ett psykologisk-pedagogiskt institut med delvis mera provisorisk organisation,

arbetande på två avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig och en

praktisk.

Institutets ledning torde böra handhavas av en styrelse på tio personer.

Självskrivna ledamöter böra vara skolans rektor, tillika institutets direktor,

de fyra professorerna i psykologi och pedagogik vid universiteten och högskolorna

samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna böra utses av

Kungl. Majit, därav tre efter förslag av skolöverstyrelsen. Av dessa tre ledamöter

bör en representera folkskolan, en läroverken och därmed jämförliga

läroanstalter samt en yrkesundervisningen. Åtminstone en av dessa bör tillika

vara medlem av skolöverstyrelsen. Den tionde ledamoten bör företräda den

för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.

För dessa fyra ledamöter synas suppleanter böra utses. Örn fyra representanter

för psykologi och pedagogik sitta i styrelsen, synes särskild repiesentant

för den psykiatriska vetenskapen icke erforderlig.

Den vetenskapliga avdelningen bör ha till främsta uppgift att pa ett planmässigt

och för svensk undervisning gagneligt sätt främja och leda psykologisk-pedagogisk

forskning inom landet.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

För den vetenskapliga avdelningen skulle egentligen krävas ett psykologisk-pedagogiskt

laboratorium med en professor som ledare och åtminstone

någon assistent som biträdande lärare. Då en dylik institution under

nuvarande förhållanden icke lärer kunna komma till stånd, synes den enda

framkomliga vägen vara att utnyttja de möjligheter, som erbjuda sig vid universitet

och högskolor och särskilt vid Stockholms högskola, vars framväxande

pedagogiska institut och rikhaltiga pedagogiska bibliotek bereda huvudstadens

talrika lärare och läraraspiranter goda möjligheter till vetenskaplig forskning

och experimentellt arbete på området.

Om det vetenskapliga arbetet alltså tills vidare måste hänvisas till de

pedagogiska institutionerna vid universitet och högskolor, torde det dock

kunna i viss mån samordnas, planmässigt ledas och fördelas genom en organiserad

samverkan mellan institutets direktor och de fyra professorerna

i psykologi och pedagogik. För detta ändamål synes ungefär på det sätt

som lärarutbildningssakku imiga föreslagit böra bildas en vetenskaplig nämnd,

bestående av institutets direktor, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik

samt skolöverläkaren. En av professorerna bör såsom vetenskaplig

rådgivare (expert) inom institutet ha särskilt uppdrag att följa dess arbete

och gå till handa med råd och anvisningar. Han bör i denna egenskap uppbära

arvode; övriga ledamöter av nämnden böra icke åtnjuta arvode men ha

rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid deltagande i nämndens

sammanträden.

Den praktiska avdelningen har till uppgift att, på sätt lärarutbildningssakkunniga

föreslagit, inom skilda skolformer bereda praktisk möjlighet för

vetenskapliga undersökningar, föreslå pedagogiska försök och följa den pedagogiska

försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

Avdelningen synes böra förestås av institutets direktor i samråd särskilt

med företrädarna för de olika skolformerna samt skolöverläkaren. Då direktorn

tillika är rektor för provårsläroverket, måste han för att kunna ägna

tid och kraft åt institutets angelägenheter dels lia en mycket begränsad

undervisningsskyldighet, dels för institutets expeditionella göromål förfoga

över en särskild sekreterare med pedagogisk kompetens samt skrivbiträdeshjälp

i erforderlig utsträckning.

Kostnaderna för det psykologisk-pedagogiska institutet beräknade

skolutredningen enligt följande plan.

_ Institutet skulle förestås av provårsläroverkets rektor, vilkens undervisningsskyldighet

skulle begränsas till omkring fyra timmar. Med hänsyn till

de särskilda kvalifikationer och det icke ringa arbete, som föreståndarskapet

kräver, synes han utöver vanligt provårsarvode böra uppbära ett tillläggsarvode

a 1 500 kronor. Vid sin sida skulle han ha en sekreterare med

pedagogisk kompetens, lämpligast en lärare vid samma läroanstalt med endast

halv tjänstgöring och ett tilläggsarvode av 1 500 kronor. Då direktorn

bör personligen kunna besöka de pedagogiska instituten vid universiteten

och Göteborgs högskola ävensom läroanstalter, där försöksverksamhet

pågår, bör för honom beräknas ett anslag å förslagsvis 500 kronor för reseoch

traktamentskostnader. — Några av styrelsens och den vetenskapliga

nämndens ledamöter förutsättas vara bosatta utom Stockholm, och till bestridande

av resekostnader för dem bör därför anslås ett belopp av för styrelsen

300 kronor och för nämnden, som bör sammanträda oftare, 500 kro
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr W7.

nor Till den vetenskaplige rådgivaren inom institutets vetenskapliga nämnd

bör, såsom nyss framhållits, utgå särskilt arvode, förslagsvis 500 kronor.

Till expenser bör beräknas ett årligt belopp av 3 000 kronor. Dessutom

föreslås till anskaffande av möbler och dylikt ett engångsanslag å 5 000

kronor.

Följande översikt visar de sammanlagda arliga

kostnaderna för institutet.

Direktor, arvode ........................

Sekreterare, arvode ......................

Vetenskaplig rådgivare, arvode............

Direktor, resekostnader...................

Styrelsen, » ...................

Nämnden, » ...................

Expenser...........................

Nedsatt tjänstgöring för rektor såsom direktor,

timlärare 4 timmar ä kr. 280 ........

Nedsatt tjänstgöring för en lärare såsom sekreterare,

timlärare 12 timmar å kr. 280 . . .

kronor

1 500

1 500

500

kronor 3 500

kronor

500

»

300

2>

500

»

1 300

»

3 000

kronor

1 120

»

3 360

»

4 480

Summa kronor 12 280.

Till detta belopp kommer för första året det ovannämnda engångsanslaget

å 5 000 kronor. ...

Vad lokaler för institutet beträffar, torde dessa böra vara förlagda till

den provårsanstalt, vilkens rektor är direktor för institutet.. För ändamalet

torde endast erfordras ett särskilt rum för institutets expedition, vilket bör

medtagas i beräkningen vid övervägande av lokalbehovet för den nya läroanstalten.

Yttranden över skolutredningens förslag.

Skolöverstyrelsen fann icke anledning att påyrka någon ändring i skolutredningens

förslag utan anslöt sig till detta.

Överstyrelsen ansåg, att mer omfattande försök lämpligen borde förläggas

till institutets försöksskola. Hinder härför syntes ej heller mota, om skolutredningens

förslag realiserades. Såvitt överstyrelsen kunde finna, torde skolutredningens

förslag icke omöjliggöra, att en lärare vid annan skola tillfälligtvis

tjänstgjorde vid institutets försöksskola, örn ett mer ingående försök

skulle utföras. Han komme då att tjänstgöra som lärare över stat vid skolan.

Överstyrelsen funne det lämpligt, att han utan större svårigheter bereddes

dylik tjänstgöring. Givetvis borde han då i lönehänseende betraktas, som örn

hans befattning vore förlagd till Stockholm.

Statskontoret avstyrkte bifall till skolutredningens ifrågavarande förslag.

Till stöd för denna ståndpunkt anförde ämbetsverket:

I sitt utlåtande den 28 augusti 1939 över lärarutbildningssakkunnigas förslag

om inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut framhöll statskontoret,

att de skäl, som anförts härför, ingalunda vore övertygande. Ämbetsverket,

som särskilt fäste uppmärksamheten vid att de ekonomiska konsekvenserna

av ett bifall till förslaget knappast kunde överblickas på grund

av den föga preciserade utformningen av institutets organisation och arbets
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

former, ansåg sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag. Under erinran

härom uttalade statskontoret, att det för närvarande måste ligga synnerlig

vikt däruppå, att icke annan utbyggnad skedde av den statliga organisationen,

än som vore oundgängligen nödvändig. Statskontoret kunde ur denna

synpunkt icke finna bärande skäl ha anförts för att i nuvarande tidsläge

tillskapa det föreslagna institutet. Det syntes ämbetsverket jämväl kunna

ifrågasättas, om icke resultaten av det omfattande utredningsarbete på skolväsendets

område, som nu påginge, borde avvaktas, innan man skrede till

åtgärder för åstadkommande av en intensifierad försöksverksamhet. För

övrigt ville det förefalla, som om erforderlig undersöknings- och försöksverksamhet

kunde och borde ledas av skolöverstyrelsen, som för verksamhetens

planläggning torde kunna anlita önskvärd expertis.

Allmänna lönenämnden anförde beträffande kostnaderna för psykologiskpedagogiska

institutet:

Allmänna lönenämnden framhöll med avseende å den föreslagna sammanlagda

ersättningen för den ifrågavarande rektorn-direktorn, att densamma

enligt lönenämndens förmenande syntes väl hög, särskilt i betraktande av

den ringa undervisningsskyldighet, som skulle åligga nämnde befattningshavare.

Lönenämnden ansåge sig därför böra förorda, att ifrågavarande ersättning

underkastades någon reduktion. Vad vidare anginge den föreslagna

ersättningen till den pedagogiskt utbildade sekreteraren, syntes det lönenämnden

kunna ifrågasättas, om överhuvud i detta fall, vid det förhållandet

att nämnde befattningshavare förutsatts skola fullgöra endast halv tjänstgöring

såsom lärare, någon särskild ersättning utöver full lärarlön kunde

anses motiverad.

1942 års riksdag m. m.

I propositionen 1942:855 (sid. 87 ff.) föreslog Kungl. Majit, att riksdagen

skulle förklara sig icke ha något att erinra mot att vid den tidpunkt,

som framdeles bestämdes, inrättades ett psykologisk-pedagogiskt

institut i huvudsaklig enlighet med vad jag förordat i det vid propositionen

fogade utdraget av statsrådsprotokollet. Däri anförde jag, att

ett principiellt avgörande beträffande denna fråga borde åvägabringas redan

då med hänsyn till dess sammanhang med förslaget om upprättande av en

ny normalskola i Stockholm. I fråga om institutets organisation anslöt jag

mig i huvudsak till skolutredningens förslag. Den närmare utformningen

av institutet ansåg jag dock böra avgöras framdeles, därvid även frågan om

pedagogiska bibliotekets anknytning till institutet borde övervägas. Jag anförde

huvudsakligen följande.

Skolutredningens förslag beträffande ett psykologisk-pedagogiskt institut

går ut på att ett sådant institut skulle inrättas först från och med budgetåret

1944/45. Det kunde därför synas obehövligt att redan nu upptaga detta

spörsmål till närmare behandling. Att jag likväl gjort så, har sin grund däri,

att det synes vara av vikt att redan nu få ett principiellt avgörande till

stånd beträffande denna fråga med hänsyn till dess sammanhang med den

föreslagna nya normalskolan i Stockholm och dennas organisation.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrid proposition nr ''207.

71

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är frågan om inrättande av

ett psvkologisk-pedagogiskt institut icke ny. Det har sedan lange inom fackkretsar

varit ett önskemål, att ett sådant institut skulle komma till stand

och fackopinionen synes numera enhälligt vara av den uppfattningen, att

ett psvkologisk-pedagogiskt institut skulle komma att fylla en betydelsefull

uppgift i undervisningens tjänst och att snara åtgärder äro av noden tor p anens

realiserande. Jag vill för egen elei livligt instämma i skolutredningens

uttalanden rörande den pedagogiska försöksverksamhetens betydelse tor tramjandet

av framåtskridande inom skolväsendets område icke blott nar det

gäller utprovandet av nya skoltyper utan även och icke minst i truga om

skolans inre arbetsmetoder. Jag ger även min anslutning till uppfattningen,

att de pedagogiska försöken icke böra alltför mycket koncentreras till enstaka

skolor utan i största utsträckning spridas ut över skilda skolor och

skolformer. Jag är dock ense med skolöverstyrelsen darom att mera omfattande

försök lämpligen böra förläggas till skolor, som särskilt äro agnade

att utgöra grundval härför. Det är bland annat med tanke harpa jag iorordat

en organisation för det nya östermalmsläroverket, som i viss man avviker

från det normala för högre allmänna läroverk, i det att den i sig innesluter

jämväl folkskole- och flickskolelinjer.

Örn sålunda en livaktig pedagogisk försöksverksamhet är oundgänglig för

att hindra en stagnation inom undervisningsväsendet, synes det nng emellertid

även i hög grad önskvärt att fa till stånd ett centralt organ, som han

leda, övervaka och samordna pågående försök och även ge nya uppslag oc

impulser på ifrågavarande område. Ett sadant centralt organ bor aga förankring

icke blott inom den praktiska pedagogiken utan även pa den pedagogiska

vetenskapens och forskningens område. Dess huvuduppgift bör vara

att få till stånd och främja en systematisk samverkan mellan teoretisk och

praktisk pedagogik. Det förslag örn tillskapande av ett sadant centi molgan,

sorn nu framlagts, synes i huvudsak kunna godtagas. Det psykologisk-pedagogiska

institut, som i enlighet med detta förslag skulle upprättas, har givits

en i viss mån provisorisk karaktär, vilket synes mig innebära en fördel. Det

måste nämligen vara av vikt, att organisationen icke från början gives en

alltför fast utformning, som kan försvara önskvärda förändringar och utvidgningar

i en framtid, sedan närmare erfarenhet vunnits. Kostnaderna för

det nya institutet kunna härigenom även hallas inom rimliga gränser.

Detaljerna i institutets organisation, såsom angående styrelsens och de

olika avdelningarnas sammansättning, är jag icke för närvarande beredd att

närmare ingå på. Såsom jag nyss antytt, torde huvuddragen i organisationen

dock böra givas den av skolutredningen föreslagna utformningen. Institutet

bör sålunda enligt min mening anknytas till den av mig förordade »statens

normalskola» pä i huvudsak det sätt, som av skolutredningen tillstyrkts.

Institutet bör vidare vara organiserat pa tva avdelningar, en teoretiskt vetenskaplig

och en praktisk. Den förstnämnda avdelningen lkir ha till främsta

uppgift att främja och leda psykologisk-pedagogisk forskning inom landet,

medan den praktiska avdelningen bör inom skilda skolformer bereda möjlighet

för vetenskapliga undersökningar, föreslå försök och följa den pedagogiska

försöksverksamheten i landet samt anordna kurser av olika slag.

Det är icke min avsikt att hemställa, att riksdagen nu förelägges formligt

förslag om upprättande vid en viss tidpunkt av ett psykologisk-pedagogiskt

institut i enlighet med skolin redningens förslag. Såsom inledningsvis Iram
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

hållits, är det dock av vikt att nu få ett principiellt avgörande i frågan till

stand. Detta torde lämpligen böra ske på det sättet, att Kungl. Majit föreslår

riksdagen att förklara sig icke lia något att erinra mot att vid tidpunkt,

som framdeles bestämmes, inrättas ett psykologisk-pedagogiskt institut i

huvudsak i enlighet med vad jag i det föregående anfört. Tidpunkten för

inrättandet av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisandet

av för dess verksamhet erforderliga medel blir vid bifall härtill beroende av

särskilt riksdagsbeslut framdeles.

I samband med upprättandet framdeles av ett psykologisk-pedagogiskt

institut torde även frågan örn pedagogiska bibliotekets framtida ställning

böra lösas. Detta bibliotek, vilket nu är förlagt till skolöverstyrelsens lokaler,

bör enligt min mening lämpligen i en eller annan form anknytas till ifrågavarande

institut. Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen har sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål och efter närmare utredning till Kungl Maj-t.

inkommer med förslag i ämnet.

Riksdagen (skrivelsen 1942:406) ansåg frågan örn upprättande av en ny

normalskola böra underkastas förnyad utredning. Beträffande förslaget örn

inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut anförde riksdagen:

Riksdagen delar departementschefens uppfattning om att en livaktig pedagogisk

försöksverksamhet är nödvändig för främjande av ett framåtskridande

inom skolväsendets område. Mera omfattande pedagogiska försök torde, på

sätt departementschefen framhållit, böra förläggas till därför särskilt ägnade

läroanstalter. Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot att det nya

läroverk, som enligt riksdagens mening bör upprättas på Östermalm, organiseras

med särskild tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda en

grundval för dylika pedagogiska försök.

... Riksdagen hyser den meningen, att av statsmakterna främjad pedagogisk

försöksverksamhet bör bedrivas efter strängt vetenskapliga linjer. Genom upprättandet

av ett psykologisk-pedagogiskt institut med huvuduppgift att främja

en systematisk samverkan mellan teoretisk och praktisk pedagogik kan

detta syfte tillgodoses. Ett dylikt institut torde även kunna tjänstgöra såsom

centralt organ för ledande, övervakande och samordnande av pågående pedagogisk

försöksverksamhet.

Liksom departementschefen anser riksdagen emellertid, att tidpunkten för

inrättande av institutet och dess närmare utformning ävensom anvisande av

härför erforderliga medel bör bli beroende av särskilt riksdagsbeslut framdeles.

Vid sadant förhållande har riksdagen icke funnit erforderligt att, i enlighet med

departementschefens förslag, nu fatta ett i viss mån för framtiden bindande

beslut rörande institutets organisation.

Enligt beslut vid 1943 års riksdag skall högre lärarinneseminariets övningsskola

från och med budgetåret 1943/44 successivt utbyggas till ett högre samläroverk,

benämnt statens normalskola och tills vidare bestående av, förutom

övningsskolans fyraåriga realskola, sjuåriga flickskola samt sexåriga folkskola,

ytterligare en femårig realskola och ett fyraårigt latingymnasium. Det är även

avsett, att en provårskurs skall upprättas vid läroverket, när detta blivit färdigorganiserat.

X avvaktan härpå har kursen tillfälligt förlagts till gosslärover
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

ket i Malmö. Tills vidare skall statens normalskola på grund av lokalsvårigheter

— läroverket skall tills vidare kvarbliva i övningsskolans lokaler — vara

tillgängligt för endast kvinnliga lärjungar.

Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag.

I underdånig skrivelse den 9 december 1943 har skolöverstyrelsen hemställt

om upprättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut från och med

budgetåret 1944/45. Överstyrelsen finner det angeläget, att avgörandet av

frågan om upprättande av institutet icke uppskjutes längre än alldeles nödvändigt.

De resultat, man synes berättigad förvänta av institutets verksamhet,

torde enligt överstyrelsens åsikt vara av stort intresse och synas kunna

komma skolväsendet till godo alldeles oberoende av vad för förändringar i

vårt skolväsen skolutredningens undersökningar kunna medföra. Överstyrelsen

anser det lämpligt, att institutet till en början erhåller en mera begränsad

organisation än skolutredningen föreslagit. Till institutets verksamhet

bör enligt överstyrelsens mening för nästa budgetår anvisas ett

reservationsanslag av 17 000 kronor, varjämte anslaget till avlöningar vid

de allmänna läroverken bör höjas med 2 800 kronor. Överstyrelsen anför i

huvudsak följande.

Institutets arbetsuppgif ter. Bland de arbetsuppgifter, åt vilka

ett psykologisk-pedagogiskt institut i första hand torde böra ägna uppmärksamhet,

kunna följande nämnas.

Inom nutida pedagogik höjas starka röster för mer individualiserad undervisning.

Variationen i de intellektuella förutsättningarna för skolarbetet inom

en åldersklass är stor. Detta försvårar resultatet av undervisningen. Både

utomlands och inom vårt land har man därför prövat en differentiering inom

folkskolan, hos oss väl huvudsakligen i syfte att avskilja de psykiskt efterblivna

och svagt begåvade. Framför allt utomlands har man prövat differentiering

jämväl till förmån för de intellektuellt välutrustade i s. k. elitklasser.

De erfarenheter man därvid gjort torde motivera en mer omfattande och systematisk

undersökning, vilket synes vara en uppgift av stor betydelse för ett

psykologisk-pedagogiskt institut.

På mindre orter, där elevantalet är begränsat, torde dylik differentiering endast

i mindre omfattning kunna ske. I den pedagogiska diskussionen har man

dock framhållit, att en differentiering skulle kunna ske genom uppluckring

av den gemensamma undervisningen och i vissa fall upplösning av klassen i

arbetsgrupper. Även i skolor med mycket ringa lärjungeantal och flera klasser

i samma avdelning kan en på psykologisk undersökning grundad kännedom

örn lärjungarnas olika läggning underlätta en mera individualiserad undervisning.

Det föreslagna institutet skulle genom systematiska försök kunna väsentligt

bidraga till att klarlägga dessa frågor.

Nämnda differentiering torde böra ske på grundval av klasslärarens och skolläkarens

omdöme och resultat av psykologiska prov. En av de viktigaste första

uppgifterna för ett psykologisk-pedagogiskt institut torde därför bli att utarbeta

lämpliga psykologiska prov (tests) för olika åldersstadier. Det synes

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nödvändigt med en systematisk och mycket omfattande undersökning för att

få fram ändamålsenliga dylika prov.

Sedan en tillförlitlig testserie utarbetats och prövats, torde den erhålla stor

betydelse för undersökningar av flera andra problem, såsom intagningen i de

högre utbildningsanstalterna, icke minst i de allmänna läroverken. Intagningen

i de allmänna läroverkens första klass sker i allmänhet efter särskilda inträdesprövningar.

Vissa försök pågå dock med prövningsfri intagning på grundval

av folkskolebetygen. Då erfarenheterna från den prövningsfria intagningen

ännu icke fullständigt bearbetats, kan icke något mera bestämt nu sägas om

dem. Antalet efter inträdesprövning intagna lärjungar, vilka vid första årsklassens

slut icke nöjaktigt tillgodogjort sig undervisningen, uppgår i allmänhet

till 20 å 30 procent av samtliga intagna. Erfarenheterna från undersökningar

medelst psykologiska prov såväl inom som framför allt utom vårt land synas

nu otvetydigt ge vid handen, att ett intagningsförfarande, byggt på psykologiska

prov, är väl värt att göras till föremål för ingående prövning. Från utländska

undersökningar finnas exempel på att procenttalet efter psykologiska

prov intagna, vilka icke nöjaktigt kunnat tillgodogöra sig första årets undervisning,

icke uppgår till mer än tiondelen av nyssnämnda procenttal.

Betydelsen av psykologiska prov torde icke vara inskränkt till de nu nämnda

stadierna, utan metoden torde kunna användas även på högre stadier.

Psykologiska prov ha visat sig användbara, även när det gäller att bedöma

andra psykiska egenskaper än förut åsyftats, särskilt en persons lämplighet för

ett visst yrke. Att utarbeta och utpröva prov för anlagsprövning av lärjungar

torde därför kunna sägas vara av stor betydelse.

Vissa frågor av grundläggande betydelse för olika skolformers undervisningsplaner

torde kunna göras till föremål för psykologiska undersökningar. Hit

höra t. ex. frågorna, när ämnena böra införas på skolschemat och vilka undervisningsmetoder

som böra användas på olika stadier.

Under senare år har ett betydande intresse knutits till betygssättningen i

folkskolan och eventuella åtgärder för att göra den jämnare. Särskilt tillkallade

sakkunniga lia år 1942 avgivit ett betänkande i ämnet, däri de i främsta rummet

föreslagit utarbetande av standardiserade prov för folkskolans alla stadier

och typer i de läroämnen, där sådana prov lämpligen kunna användas. De sakkunniga

ha för vissa av folkskolans stadier utarbetat och standardiserat prov.

Frågan om dessa provs användning är nu föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Det omfattande arbetet med utarbetandet och standardiseringen av proven

samt anpassningen av desamma efter förändringar i skolans arbetssätt och kurser

är en uppgift, som lämpligen anförtros åt ett psykologisk-pedagogiskt institut.

Det torde också vara värt att undersökas, huruvida icke dylika prov

kunna och böra utarbetas jämväl för högre stadier.

Slutligen böra bland uppgifterna för det föreslagna institutet nämnas anordnandet

av kurser av olika slag, främst för lärare. 1 anslutning till vad som föreslagits

i 1936 års lärarutbildningssakkunnigas betänkande, kunna särskilt nämnas

allmänt psykologisk-pedagogiska kurser, medicinsk-pedagogiska kurser,

fortbildningskurser av olika slag samt pedagogiska kurser för blivande lärare.

Bland annat torde institutet lämpligen omhänderhava pedagogiska kurser för

läraraspiranter av det slag, som år 1943 med statsbidrag anordnats av vissa

sammanslutningar.

På grund av de nämnda arbetsuppgifternas stora betydelse för hela vårt

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majlis proposition nr 207.

skolväsen föreslår överstyrelsen, att förslag om upprättande av ett psykologiskpedagogiskt

institut från och med budgetåret 1944/45 förelägges 1944 års riksdag.

Samarbete med andra institutioner. I propositionen 1942:

255 framhöll departementschefen, att i samband med upprättandet av ett psykologisk-pedagogiskt

institut även frågan om pedagogiska bibliotekets framtida

ställning torde böra lösas. Överstyrelsen erinrar i detta hänseende om att

överstyrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 hemställt, att pedagogiska

biblioteket skulle sammanslås med överstyrelsens bibliotek. I detta

sammanhang vill överstyrelsen endast betona följande omständigheter. Om

pedagogiska biblioteket skulle förläggas till institutet, torde nuvarande icke tillfredsställande

förhållanden i fråga om biblioteket fortbestå under flera år, emedan

institutet icke torde kunna påräkna lokaler förrän efter nybyggnad för statens

normalskola. Vidare behövde överstyrelsens bibliotek väsentligt utökas,

vilket torde medföra en icke obetydlig engångsutgift och. en förstärkning av

det årliga expensanslaget. Sammanslagning av pedagogiska biblioteket och

överstyrelsens bibliotek torde icke hindra, att vissa delar av pedagogiska biblioteket,

om så befinnes önskvärt, överföras till ett bibliotek vid det psykologisk-pedagogiska

institutet.

Föreningen för psykologisk-pedagogiska institutet, vilken i hög grad medverkat

till att frågan örn inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut tagits

upp, har utfört vissa undersökningar inom arbetsområdet för det ifrågavarande

institutet och har vissa undersökningar igång. Det synes önskvärt, att samarbete

kommer till stånd mellan föreningen och institutet, icke minst för att

föreningens erfarenhet skall tillvaratagas.

Enligt vad överstyrelsen under hand erfarit, har det vid Stockholms högskola

nyinrättade institutet för praktisk psykologi (Psykotekniska institutet)

för avsikt att utföra vissa undersökningar för utprövning och standardisering

såväl av för olika åldersstadier avsedda allmänna begåvningsprov som av vissa

för yrkesvägledningen avsedda anlagsprov. Det grundläggande arbetet för dessa

uppgifter har redan inletts. Det synes därför önskvärt, att samarbete i en

eller annan form på det ovan berörda området kommer till stånd även mellan

högskolans institut och det psykologisk-pedagogiska institutet.

Insti tutets organisation. Denna torde för närvarande icke kunna

utbyggas ens i den omfattning, som 1940 års skolutredning i sitt förslag

tänkt sig för den första tiden. Bland annat torde lokaler för institutet icke kunna

beredas vid statens normalskola, på sätt som 1940 års skolutredning föreslagit.

Även från andra synpunkter, främst hiinsyn till det statsfinansiella läget

och önskvärdheten att vinna någon praktisk erfarenhet av verksamheten,

synes det lämpligt att till en början räkna med en begränsad verksamhet, vilket

dock icke synes hindra, att några av de ovan nämnda viktigaste frågorna tagas

upp till behandling.

Institutets styrelse synes i enlighet med skolutredningens förslag böra bestå

av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara statens normalskolas rektor

såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi och pedagogik

vid universiteten och högskolorna samt skolöverläkaren. De övriga fyra ledamöterna

böra utses av Kungl. Majit på viss tid, förslagsvis tre år. Två av

dessa böra föreslås av skolöverstyrelsen och representera, en folkskolan och

en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Åtminstone en av dessa

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 207.

bör tillika vara ledamot av skolöverstyrelsen. En av de övriga bör föreslås

av överstyrelsen för yrkesutbildning och representera yrkesundervisningen.

Den tionde ledamoten borde enligt skolutredningens förslag företräda den

för uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset.

Överstyrelsen hade i sitt yttrande över lärarutbildningssakkunnigas

betänkande i stället föreslagit, att nämnda ledamot skulle representera den

psykiatriska vetenskapen och föreslås av medicinalstyrelsen. Då överstyrelsen

fortfarande är övertygad om lämpligheten av att den medicinska vetenskapen

inom styrelsen vid sidan av skolöverläkaren representeras av en psykiater, vill

överstyrelsen återupptaga sitt nämnda förslag. För de icke självskrivna ledamöterna

synas suppleanter böra utses. Ordförande i styrelsen torde böra utses

av Kungl. Majit.

Den föreslagna uppdelningen på en vetenskaplig och en praktisk avdelning

synes tills vidare icke böra fixeras. Det torde böra ankomma på institutets

styrelse att på ändamålsenligt sätt fördela arbetet inom sig, varvid uppdelning

i enlighet med skolutredningens förslag torde kunna tjäna som ledning.

En av professorerna bör såsom vetenskaplig rådgivare (expert) inom institutet

tillhandagå med råd och anvisningar och bör i denna egenskap uppbära

arvode. Direktorn bör åtnjuta viss nedsättning i sin undervisningsskyldighet

och.för institutets expeditionella göromål biträdas av en sekreterare med pedagogisk

kompetens samt skrivbiträdeshjälp i erforderlig utsträckning. Övriga

ledamöter i styrelsen böra tills vidare, tills erfarenhet vunnits av arbetets

omfattning, icke åtnjuta särskilt arvode men, i de fall då de äro bosatta utom

Stockholm,. äga rätt till rese- och traktamentsersättning av statsmedel vid

deltagande i styrelsens sammanträden.

Kostnader. Direktorn skulle enligt skolutredningens förslag åtnjuta

dels en nedsättning i undervisningsskyldigheten av 4 veckotimmar, dels ett

särskilt årligt arvode av 1 500 kronor. Med hänsyn till att rektor vid statens

normalskola tills vidare, till dess att provårskurs kommer att anordnas vid

skolan, åtnjuter lönefyllnad med 500 kronor per år på grund av minskade

avlöningsförmåner vid högre lärarinneseminariets omorganisation till statens

normalskola, synes man för budgetåret 1944/45 kunna begränsa de nämnda

enligt skolutredningens förslag utgående ersättningarna till fyra veckotimmars

nedsättning i undervisningsskyldigheten och ett årligt arvode av 1 000 kronor.

Sekreteraren skulle enligt förslaget ha endast halv tjänstgöring såsom lärare

och ett tilläggsarvode av 1 500 kronor. Då sekreterarens arbete under första

tiden av verksamheten torde bli av mindre omfattning än längre fram, torde

man för budgetåret 1944/45 kunna något begränsa dessa förmåner. Därvid

synes det vara av betydelse att bibehålla arvodet på 1 500 kronor. Överstyrelsen

vill därför föreslå en nedsättning av undervisningsskyldigheten med

sex veckotimmar i stället för den av skolutredningen beräknade nedsättningen

med tolv veckotimmar.

Engångsanslag till möbler o. d. torde böra anstå, tills nybyggnad för statens

normalskola förverkligats.

Till institutets verksamhet torde böra för budgetåret 1944/45 beräknas ett

belopp av 13 000 kronor, varav 3 000 kronor till expenser och 10 000 för utgifter

i samband med undersökningar och kurser.

De sammanlagda kostnaderna för institutet för budgetåret 1944/45 skulle

under dessa förutsättningar bli följande:

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 77

Arvode till direktor ................................... kronor 1 000

» » sekreterare ................................. » 1 500

» » vetenskaplig rådgivare........................ » 500

Nedsatt tjänstgöring för direktor 4 lärartimmar ä 280 kronor » 1 120

s> » för sekreteraren 6 lärartimmar ä 280

kronor ............................ » 1 680

Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000

Driftkostnader ....................................... » 13 000

Summa kronor 19 800.

Hemställan. Överstyrelsen hemställer, att ett psykologisk-pedagogiskt

institut skall i enlighet med överstyrelsens förslag upprättas från och med

budgetåret 1944/45 samt att till institutets verksamhet för nästa budgetår

skall beviljas ett reservationsanslag av 17 000 kronor ävensom att anslaget

till avlöningar vid de allmänna läroverken skall höjas med 2 800 kronor.

Av den föregående redogörelsen för behandlingen av frågan om upprättandet

av ett psykologisk-pedagogiskt institut har bland annat framgått, att Kungl.

Maj:t hos 1942 års riksdag hemställt om ett principiellt avgörande i denna

fråga i samband med omorganisationen av högre lärarinneseminariet. Av riksdagens

uttalande framgår dess välvilliga inställning till de uppgifter, som ett

dylikt institut enligt mitt förslag borde tillgodose. Riksdagen hade intet att

erinra mot att den nyupprättade statens normalskola organiserades med särskild

tanke på att framdeles i viss utsträckning kunna bilda grundval för pedagogiska

försök av antydd art. Med tanke på att tidpunkten för inrättandet av

institutet, dess närmare utformning samt anvisande av för institutets verksamhet

erforderliga medel borde bli beroende av ett särskilt riksdagsbeslut

framdeles, fann riksdagen det icke behövligt att redan år 1942 fatta ett i viss

mån för framtiden bindande beslut om institutets organisation.

Den sedan dess av skolöverstyrelsen verkställda utredningen i frågan har,

förutom att den ytterligare understrukit behovet av institutet, resulterat i en

så detaljerad organisationsplan och kostnadsberäkning, som man utan föregående

erfarenhet av institutets verksamhet torde kunna åvägabringa. Mot

den av överstyrelsen föreslagna organisationen av institutet har jag i huvudsak

icke funnit anledning till erinran mer än i fråga om den ledamot i institutets

styrelse, vilken enligt skolutredningens förslag skall företräda den för

uppfostran nitälskande allmänhetens intresse, enkannerligen föräldraintresset,

enligt överstyrelsens förslag däremot den psykiatriska vetenskapen. Jag ansluter

mig på denna punkt till skolutredningens förslag. Institutets styrelse

föreslås bestå av tio personer. Självskrivna ledamöter böra vara rektor vid

statens normalskola såsom direktor för institutet, de fyra professorerna i psykologi

och pedagogik vid rikets universitet och högskolor samt skolöverläkaren.

De övriga fyra ledamöterna jämte suppleanter för desamma böra utses

av Kungl. Majit på tre år. För två av dem, vilka skola representera, en folkskolan

och en läroverken och därmed jämförliga läroanstalter, uppgör skolöverstyrelsen

förslag, upptagande för varje ledamot tre kandidater. En av

Departe
mentschefen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

de återstående ledamöterna föreslås på enahanda sätt av överstyrelsen för

yrkesutbildning och bör representera yrkesundervisningen. Den tionde ledamoten

bör, i enlighet med vad som ovan uttalats, företräda allmänhetens, särskilt

föräldrarnas, intressen. Ordförande utses av Kungl. Maj:t för tre år i

sänder.

Vad angår pedagogiska biblioteket, har jag i bilaga till innevarande års

statsverksproposition, åttonde huvudtiteln, punkten 16, erinrat om min tidigare

uttalade åsikt, att frågan om dess framtida ställning borde lösas i samband

med tillkomsten av psykologisk-pedagogiska institutet. Jag framhöll

även, att jag icke funnit anledning frångå min sålunda intagna ståndpunkt,

varför jag icke ansåg mig kunna tillstyrka skolöverstyrelsens förslag om bibliotekets

administrativa infogande i överstyrelsen. Jag föreslår nu, att pedagogiska

biblioteket i organisatoriskt avseende övertages av psykologisk-pedagogiska

institutet, dock icke redan från och med budgetåret 1944/45 utan först

från den tidpunkt, som Kungl. Majit må komma att bestämma. Att förläggandet

av pedagogiska biblioteket till det nya institutet icke föreslås ske genast

beror därpå, att institutet tills vidare saknar egna lokaler samt att skolöverstyrelsens

eget bibliotek, därest pedagogiska biblioteket flyttades, skulle

kräva en omfattande komplettering för att kunna tjänstgöra som referensbibliotek

för överstyrelsen. Vidare bör, under den tid, som kan komma att

förflyta, innan pedagogiska biblioteket förlägges till psykologisk-pedagogiska

institutet, en inventering av bokbestånden i pedagogiska biblioteket och förutvarande

högre lärarinneseminariets bibliotek verkställas av överstyrelsen,

varvid de arbeten i pedagogiska biblioteket, som redan finnas i lärarinneseminariets

bibliotek, böra utgallras och införlivas med överstyrelsens bibliotek.

Den av överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningen har icke givit mig anledning

till annan erinran, än att jag med anledning av vad allmänna lönenämnden

tidigare i ärendet anfört, finner den föreslagna ersättningen till den

pedagogiskt utbildade sekreteraren böra utgå, enär nämnde befattningshavare

förutsättes skola fullgöra endast partiell tjänstgöring som lärare. Kostnadsberäkningen

för första verksamhetsåret blir således följande:

Arvode till direktor .................................. kronor 1 000

» » vetenskaplig expert.......................... » 500

Nedsatt tjänstgöring för direktor, 4 veckotimmar

ä 280 kronor . . kronor 1 120

» » för sekreteraren, 6 veckotimmar

ä 280 kronor . . » 1 680 » 2 800

Rese- och traktamentsersättningar....................... » 1 000

Driftkostnader ..................................... » 13 000

Summa kronor 18 300.

Nämnda belopp av 2 800 kronor bör belasta anslaget till avlöningar vid de

allmänna läroverken. Övriga kostnader för institutets verksamhet, uppgående

till 15 500 kronor, torde böra utgå ur ett särskilt, med detta belopp uppfört

reservationsanslag till psykologisk-pedagogiska institutet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 307.

79

II. Anslagsberäkningar.

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,

a) Besparingsåtgärder.

Antalet nybörjaravdelningar utgjorde under budgetåret

1939/40 533. I samband med budgetarbetet för därpå följande budgetår upptogs

frågan örn en begränsning i besparingssyfte av antalet sådana avdelningar.

För budgetåret 1940/41 föreskrevs i enlighet därmed, att nybörjaravdelningarna

icke skulle få i antal överstiga de för budgetåret 1939/40 befintliga;

antalet kom i själva verket att stanna vid 520, vilket innebar en

nedgång med 13. För budgetåret 1941/42 föreskrevs en begränsning till 525,

eller, därest särskilda omständigheter därtill föranledde, 533; antalet stannade

vid 529. För budgetåret 1942/43 bestämdes, att totala antalet nybörjaravdelningar

skulle begränsas till 525 eller, därest särskilda omständigheter

därtill föranledde, 535; verkliga antalet blev 535, av vilka 4 hänförde sig till

de nya gymnasierna i Boden och Hässleholm. Överstyrelsen beräknade, att

antalet nybörjaravdelningar utan spärr skulle ha stigit till 539. Slutligen har

för innevarande budgetår föreskrivits, att totala antalet nybörjaravdelningar

skall begränsas till 540. Överstyrelsen beräknar, att antalet nybörjaravdelningar

utan spärr skulle ha stigit till 554.

Antalet nybörjaravdelningar på realskole- och gymnasiestadiema har under

den senaste femårsperioden varit följande:

Antal nybörjaravdelningar

Budgetår

På realskole- stadiet

På gymnasie- stadiet

Summa

1939/40 ........

345

188

533

1940/41 ........

341

179

520

1941/42 ........

348

181

529

1942/43 ........

354

181

535

1943/44 ........

364

176

540

Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:

Budgetår

Totalt antal

lärjungar

Antal lärjungar i nybörjarklasser

På real- skole- stadiet

På gym- nasie- stadiet

Summa

1939/40 ......

51217

10 349

4 379

14 728

1940/41 ......

51 622

9 971

4 338

14 309

1941/42 ......

52 667

10 429

4 449

14 878

1942/43 ......

53 633

10 886

4 248

15 134

1943/44 ......

54 649

11 416

4 260

15 676

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

Beträffande förhållandena under innevarande läsår har skolöverstyrelsen

påpekat vissa avvikelser från den beräknade utvecklingen. En ökad avgång

utan examen vore märkbar. Sannolikt vore dessa avvikelser, framhåller överstyrelsen,

uttryck för den rådande ekonomiska konjunkturen. Krishushållningen

krävde arbetskraft. De unga syntes ha något lättare än förr att utan

långa skolstudier vinna insteg i samhällslivet. Tillströmningen till realskolans

nybörjarklasser hade däremot ingalunda avtagit. Inom de årsklasser, som vore

för unga för det praktiska förvärvsarbetet, vore tillströmningen till läroverken

större än någonsin.

För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och vid

oförändrade organisatoriska förhållanden antalet lärjungar och klassavdelningar

på följande sätt:

Lärj ungar

Klassavdelningar

i nybörjaravdelningar

Totalt antal

nybörj aravdelningar

Totalt antal

realskolan! gymnasiet

realskolan! gymnasiet

Läsåret 1944/45 . . .

11820

4 370

56 110

381

185

2189

Ökning.........

+ 404

+ 110

+ 1461

+ 17

+ 9

+ 41

Överstyrelsen förutsätter vid denna beräkning, att icke heller instundande

läsår lärjungeintagning skall äga rum i första kretsen av lyceilinjen vid högre

allmänna läroverket för gossar i Malmö och av de klassiska försökslinjerna

vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg och vid högre allmänna

läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm, i första ringen av det treåriga

latingymnasiet vid högre allmänna läroverken i Halmstad, Karlskrona, Skara

och Västerås samt högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och karolinska

högre allmänna läroverket i Örebro, i första ringen av den fyraåriga

latinfinjen vid högre allmänna läroverket i Vänersborg ävensom i första klassen

av den fyraåriga realskollinjen vid samrealskolan i Trelleborg, samt att

intagning i första ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna

läroverket för gossar å Södermalm skall ske, endast om motsvarande ring vid

högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm visar sig otillräcklig. Likaså

förutsätter överstyrelsen, att lärjungemaximum i realskolans avslutningsklass

jämväl för instundande år sättes till 35.

Liksom föregående år anser sig emellertid överstyrelsen även nu böra undersöka,

huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen mindre

välbesökta linjer finnas, vilka utan alltför kännbara olägenheter kunde indragas.

Överstyrelsen har därvid anträffat några fall, där lärjungeantalet i

begynnelseklassen under två på varandra följande år understigit 10 eller

eljest lärjungetillströmningen synes mindre tillfredsställande. En översikt över

dessa linjer lämnas i följande tablå.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 807.

81

Linje

Lärjungeantal

höstterminen 1942

höstterminen 1943

Gymnasielinjer:

Hudiksvall: 4-årig latinlinje.....

7 + 11 + 12 + 4 = 34

8 + 7+14 + 10 = 39

Kristianstad: 4-årig latinlinje.....

10 + 14 + 16 + 18 = 58

8 + 14 + 8 + 12 = 42

3-årig latinlinje.....

10 + 12 + 13 = 35

7 + 7 + 13 = 27

Nyköping: 4-årig latinlinje......

9 + 11 + 9 + 15 = 44

6 + 8 + 11 + 7 = 32

Strängnäs: 4-årig latinlinje......

10 + 7 + 11 + 14 = 42

4 + 8 + 9 + 10 = 31

Uddevalla: 3-årig latinlinje......

9 + 18 + 12 = 39

4 + 6 + 18 = 28

Bealskollinje:

Strängnäs: 4-årig............

9 + 10 + 13+6 = 38

9 + 13 + 5 + 7 = 34

Överstyrelsen anför:

Såsom av den tabellariska översikten framgår, utgöras de fåtaligt besökta

gymnasielinjerna uteslutande av latinlinjer. Nedgången av elevantalet

på latinlinjerna är en allmän företeelse och icke begränsad till vissa

läroverk. Vid de högre allmänna läroverken i Hudiksvall, Nyköping, Strängnäs

och Uddevalla är den i tabellen angivna linjen den enda vid respektive

läroverk förekommande latinlinjen, varför överstyrelsen icke är beredd att

föreslå någon sådan linje till indragning. Däremot torde man böra överväga,

om icke en av de båda svagt besökta latinlinjerna vid högre allmänna läroverket

i Kristianstad skulle kunna temporärt nedläggas. Vid läroverket finnes

både treårig och fyraårig latinlinje. Den treåriga latinlinjen frekventeras

huvudsakligen av lärjungar från andra skolor än det egna läroverket, medan

lärjungarna på den fyraåriga linjen huvudsakligen komma från läroverkets

egen realskola.

Överstyrelsen har inhämtat yttrande av rektorsämbetet vid högre allmänna

läroverket i Kristianstad angående behovet av dessa linjer. Rektor har framhållit

den fyraåriga linjens pedagogiska och hygieniska fördelar framför den

treåriga linjen men samtidigt understrukit den senare linjens organisatoriska

företräden framför den förras. Det skulle i allmänhet ha varit möjligt för

eleverna på läroverkets fyraåriga linje att i stället gå läroverkets treåriga

linje utan extra kostnad. För eleverna på den treåriga linjen skulle däremot

i många fall den fyraåriga linjen ha orsakat ökade kostnader i form av inackorderingsavgifter

ytterligare ett år eller skolresebiljetter. Det har emellertid

visat sig, att inom den kategori utom staden boende föräldrar, som i allmänhet

sänder sina barn till den treåriga linjen, även finnas de, som anse

olägenheterna med denna linje så stora, att de hellre låta sina barn gå på

den fyraåriga linjen och därvid underkasta dem ett års tidigare skolresor.

Rektor avstyrker intagningspaus i fråga om båda linjerna. Men om det befinnes

nödvändigt, att en intagningspaus införes på en av dem, så hemställer han,

att den måtte drabba den treåriga linjen, emedan det totala elevantalet på denna

linje är mindre än på den fyraåriga. Emellertid har rektor även uppvisat,

att en utökad samläsning mellan linjerna i fråga skulle avsevärt reducera

kostnaderna för linjernas upprätthållande.

Bihang till riksdagens protokoll lOlpt. 1 sami. Nr HOT. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Marits proposition nr 207.

De avsevärda fördelar för lärjungarna och deras målsmän, som härigenom

stå att vinna, göra, att överstyrelsen icke anser sig i detta fall böra föreslå

intagningspaus för någondera linjen. Överstyrelsen förordar i stället en så långt

som möjligt bedriven samläsning. Nästa år skulle särundervisningen för den

treåriga linjens del kunna inskränkas till 14 veckotimmar. Därigenom skulle

uppstå en besparing av 12 veckotimmar.

Bland realskollinjerna torde endast den fyraåriga linjen vid högre

allmänna läroverket i Strängnäs behöva upptagas till diskussion. Antalet elever

i nybörjarklassen på denna linje har två år å rad understigit 10. Då emellertid

antalet elever i klass l4 vid nämnda läroverk höstterminen 1940 och

höstterminen 1941 överstigit 10 och därtill kommer, att elevantalet i första

klassen de båda sist förflutna läsåren endast med 1 understigit 10, är det möjligt,

att nedgången i lärjungeantalet är av endast tillfällig natur. Överstyrelsen

anser sig därför böra tills vidare avvakta linjens framtida utveckling,

innan överstyrelsen fattar slutlig ståndpunkt i fråga om dess nedläggande.

Överstyrelsen diskuterar i detta sammanhang frågan örn en allmän begränsning

av antalet nybörjaravdelningar och anför i detta hänseende:

Därest i överensstämmelse med överstyrelsens förslag intagningen på den

treåriga latinlinjen i Kristianstad icke inställes, skulle det behövliga antalet

klassavdelningar vid de allmänna läroverken uppgå till 2 189 och lärarbehovet

i teoretiska läroämnen minskas med 12 lärartimmar. Antalet nybörjaravdelningar

komme att uppgå till 566 eller 26 mer än nu.

Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1944 komme att

överstiga antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Såsom framgår

av följande tabell, komme ökningen dock helt att falla på realskolans nybörjaravdelningar.

1 r

Antalet nybörjaravdelningar

i realskolan

på gymnasiet

1939...........

345

188

1940...........

341

179

1941...........

348

181

1942..........

354

181

1943...........

364

176

1944...........

(381)

(185)

Denna relativt långsamma utveckling av gymnasiet får under innevarande

kristid i det hela anses lycklig. Betänkligheterna mot en ökad tillströmning

till realskolan äro i varje fall avgjort mindre än mot en ansvällning av gymnasiet.

Överstyrelsen har tidigare vid skilda tillfällen framhållit, att restriktionerna

på lågstadiet icke böra göras strängare än att platstillgången någorlunda

svarar mot efterfrågan, medan överstyrelsen däremot i fråga om högstadiet

ansett olika avledande åtgärder önskvärda.

I avvaktan på de åtgärder i sådant syfte, som kunna komma att föreslås av

1940 års skolutredning, hemställde överstyrelsen i sina anslagsäskanden för

budgetåret 1942/43, att intet maximiantal skulle fixeras för nybörjaravdeT
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8:5

Kungl. Maj:ts proposition nr ‘207.

ningarna. Såsom motivering för denna hemställan anfördes bl. a. följande.

I längden torde restriktioner i fråga örn nybörjaravdelningarnas antal bli allt

svårare att vidmakthålla. En utrymmesspärr till gymnasiet skulle huvudsakligen

innebära en ransonering av studietillfällena på den redan nu starkt utnyttjade

reallinjen. De avvisade aspiranterna skulle säkerligen i allmänhet

icke efter första försöket avstå från den tillämnade studiebanan utan vid nästa

tillfälle återkomma med förstärkta meriter. Effektiv bleve gallringen endast

i den mån de vid läroverken avvisade kunde förskaffa sig inträde i näringslivet.

Den måste därför kompletteras med lämpliga åtgärder i avledande

syfte. En strängare ransonering av platserna i realskolans nybörjaravdelningar

torde på samma sätt komma att leda till en forcerad träning för inträdesprövningarna

till nybörjarklasserna. Där denna icke förde till målet,

försenades övergången till läroverken men inhiberades vanligen icke. Efter

ytterligare ett år i folkskolan brukade de flesta förut avvisade komma in i

läroverken. Liksom i fråga om gymnasiet hade spärren till realskolan visat

sig ineffektiv: den hade endast medfört tidsutdräkt och kostnader.

Sedan överstyrelsen därefter gjort frågan, huru långt det ur allmänt samhälleliga

synpunkter kunde vara försvarligt att vid läroverken mottaga dessa

ständigt växande lärjungeskaror, till föremål för vissa överväganden, stannade

överstyrelsen slutligen i fråga om restriktionerna för upprättandet av nybörjaravdelningar

i realskolan vid den meningen, att dessa under nuvarande förhållanden

tills vidare icke borde göras strängare, än att platstillgången någorlunda

svarade mot efterfrågan. Ur allmänna synpunkter kunde man visserligen

hysa större betänkligheter gentemot en fortgående ansvällning av gymnasiet.

Restriktioner på detta skolstadium skulle ha goda skäl för sig, om de

kunde göras effektiva, ålen då de troligen icke skulle kunna genomföras utan

besvärande rubbningar och utredningen av hela denna fråga överlämnats åt

sakkunniga, ansåg överstyrelsen det lyckligast, att antalet nybörjaravdelningar

på gymnasiet icke maximerades.

De argument, som i det föregående refererats, lia under det gångna året

vunnit i styrka. Den oförutsett starka disproportionen mellan antalet inträdessökande

och antalet tillgängliga platser vid slutet av vårterminen 1943

och början av höstterminen 1943 pekar enligt överstyrelsens mening otvetydigt

på önskvärdheten av ett slopande av begränsningsbestämmelserna.

Överstyrelsen får således ånyo hemställa, att intet maximital fixeras för nybörjaravdelningarna

under nästkommande budgetår. Nya avdelningar böra

efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i

annat fall ett avsevärt antal inträdessökande måste avvisas.

Statskontoret har förordat intagningspaus på de treåriga latinlinjerna vid

läroverken i Kristianstad och Uddevalla samt i anslutning härtill föreslagit

minskning av antalet nybörjaravdelningar på gymnasiet med 2. Däremot har

ämbetsverket icke velat motsätta sig en mindre ökning av antalet nybörjaravdelningar

på realskolestadiet. Statskontoret anför:

Vad överstyrelsen anfört till stöd för att en begränsning av antalet nybörjaravdelningar

icke borde föreskrivas, finner statskontoret i viss nian värt

beaktande. Ämbetsverket vill emellertid erinra, att riksdagen såväl 1942 som

1943 sorn motiv för fastställande av ett visst maximiantal dylika avdelningar

åberopat, att skäl funnes för antagande, att utbildningen av studenter vöre

större än som erfordrades, samt att det vore önskvärt, att ungdomen i största

s. 84 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

möjliga utsträckning inriktades på mera praktiskt betonade utbildningsvägar.

Med hänsyn härtill och då en dylik begränsning torde vara enda möjligheten

att hindra den eljest fortgående automatiska stegringen av statens utgifter

för de allmänna läroverken, får statskontoret för sin del föreslå, att antalet

nybörjära vdelningar jämväl för nästa läsår begränsas. Ämbetsverket förmenar,

att en dylik spärr i första hand bör träffa gymnasiet. Någon utvidgning av

detta synes icke i och för sig erforderlig eller ens önskvärd. Då utöver den

enligt överstyrelsens förslag bibehållna intagningspausen vid vissa angivna

läroverk enligt statskontorets mening någon intagning ej heller bör äga rum

hösten 1944 vid 3-åriga latinlinjerna vid högre allmänna läroverken i Kristianstad

och Uddevalla, får statskontoret föreslå, att antalet nybörjaravdelningar å

gymnasiet fastställes till (176 — 2 =) 174.

Vad beträffar realskolan, vill ämbetsverket icke motsätta sig en mindre

ökning av antalet avdelningar i första klassen. En ökning i den utsträckning,

överstyrelsen räknat med, synes dock icke kunna komma i fråga.

Stockholms stadsfullmäktige ha i en av Överståthållarämbetet tillstyrkt

framställning hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för att så långt möjligt är

avhjälpa bristen på läroverksplatser i huvudstaden. Behovet av utvidgning

av läroverksorganisationen därstädes kunde för närvarande anses vara begränsat

till klass l5. Såsom en provisorisk åtgärd för att förbättra förhållandena

borde fem nya parallellavdelningar inrättas vid stockholmsläroverken.

Vidare har styrelsen för högre allmänna läroverkets för gossar å Norrmalm

föräldraförening — under framhållande av att gymnasieorganisationen i Stockholm

vore otillräcklig och att platsbristen på grund av den ständiga ökningen

av folkmängden syntes bli värre för varje år — hemställt om inrättande av

en ny parallellavdelning av ring RI4 vid nämnda läroverk. Skolöverstyrelsen

har vitsordat behovet av fler elevplatser vid huvudstadens läroverk och understrukit

behövligheten av att maximeringen av antalet nybör jaravdelningar

borttages.

Under läsåren 1940/41 och 1941/42 sattes för första gången en mekaniskt

verkande spärr för upprättandet av nya klassavdelningar på nybörjarstadiet.

Begränsningen gjordes dock icke snävare, än att den föreskrivna maximisiffran,

533, icke uppnåddes. Anledningen härtill torde ha varit det avbrott i den

sedan länge fortgående utvecklingen, som förorsakades av kriget. När jag

1942 hade att taga ställning till frågan om en nybörjarspärr även för läsåret

1942/43, ansåg jag mig med hänsyn till händelseutvecklingen icke behöva

föreslå, att denna spärr alltjämt skulle upprätthållas. Jag förutsatte dock, att

medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta parallellavdelningar inom

nybörjarklasser skulle föregås av en omsorgsfull prövning och att sådant medgivande

icke skulle lämnas annat än då särskilda omständigheter därtill föranledde.

Riksdagen beslöt emellertid att även för läsåret 1942/43 bibehålla

en nybörjarspärr men höjde maximisiffran för antalet nybör jaravdelningar till

535. Denna siffra uppnåddes även och skulle enligt skolöverstyrelsens beräkningar

vid ostörd utveckling lia överskridits med 4. I fjol upprepades i viss

män samma händelseförlopp. Skolöverstyrelsen hade då beräknat, att antalet

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nybörjaravdelningar skulle uppgå till 545, således en automatisk ökning av

10 avdelningar. Jag föreslog, att antalet nybörjaravdelningar läsåret 1943/44

skulle begränsas till 542. Riksdagen fastställde antalet till 540. Enligt överstyrelsens

beräkningar skulle antalet nybörjaravdelningar uppgått till 554,

därest riksdagen icke maximerat detsamma. Säkert är, att antalet godkända

inträdessökande, vilka vid innevarande läsårs början på grund av platsbrist

måst avvisas, varit osedvanligt stort: till l5 1 323, till l4 133, till RI4

205, till LI4 62 och till RI3 143, eller tillhopa 1 866 lärjungar.

Av motiveringen för 1942 års riksdags beslut att maximera antalet nybörjaravdelningar

synes framgå, att riksdagen i första hand velat undvika en

alltför stor studentproduktion. Jag hyser för egen del fortfarande den uppfattningen,

att en ansvällning av gymnasierna icke är önskvärd, men det

synes mig också alltjämt olämpligt att söka begränsa tillströmningen genom

att alltför snävt tillmäta klassavdelningarnas antal. Lärjungetillflödet har

uppenbarligen återvänt till de gamla strömfårorna från tiden före stormaktskrigets

utbrott och trycker nu på läroverkens portar med större kraft än

någonsin. Föräldrarnas strävan att ge sina barn utbildning vid de allmänna

läroverken är ofta så stark, att en alltför kraftig begränsning av platserna

måste få icke åsyftade följdverkningar. Genom privatlektioner och liknande

åtgärder komma föräldrarna att söka säkerställa barnens inträde i läroverk.

Lyckas icke detta, föreligger den risken, att vid sidan av de allmänna läroverken

och därmed jämförbara goda enskilda högre skolor komma att uppstå

sådana privatskolor, som på grund av sina höga avgifter måste få en karaktär,

som icke är lycklig vare sig ur skolans eller ur ungdomens synpunkt. Man

kan taga för givet, att avvisade inträdessökande till den numera mest eftersökta

gymnasielinjen, reallinjen, icke i allmänhet komma att uppge hoppet

på att vinna inträde på den studiebana, de utstakat för sig, utan vid nästa

tillfälle återkomma, bättre rustade än vid första försöket. En effektiv gallring

uppnås således icke genom en spärranordning. Den väg, på vilken man bör

söka uppnå en avlastning av gymnasierna, är i stället, att det allmänna undervisningsväsendet

så utbygges och organiseras, att rekryteringen av de praktiska

yrkena underlättas. En brett upplagd undersökning av ifrågavarande

utbildningsmöjligheter pågår som bekant för närvarande. I avvaktan på att

åtgärder i avledande syfte torde komma att föreslås i samband med denna

utredning, förefaller det mig icke lämpligt att vidare begränsa antalet nybörjaravdelningar

på gymnasiet. Lika starka skäl kunna åberopas för ett upphävande

av spärren på realskolestadiet. Vad spärren här åstadkommer är i

regel en intensivare träning för inträdesprövningarna till nybörjarklasserna.

För dem, som icke intagas, försenas övergången, men den hindras vanligen

icke. Efter ytterligare ett år i folkskolan bruka de flesta förut avvisade ånyo

pröva lyckan och komma då i regel in i läroverket. Liksom i fråga örn gymnasiet

visar sig alltså spärren till realskolan vanligen ineffektiv. Den medför

tidsspillan och extra kostnader men hindrar mera sällan aspiranterna — och

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Marits ''proposition nr 207.

deras föräldrar — att fullfölja sina planer. Det synes mig därför uppenbart,

att spörsmålet om begränsning av elevtillströmningen till läroverken inrymmer

frågor av så stor principiell betydelse, att det icke gärna kan rationellt

lösas annat än i samband med den pågående allmänna översynen av vårt

lands skolväsen. Jag är sålunda icke beredd att för nästa läsår föreslå en begränsning

av antalet nybörjaravdelningar. Men självfallet förutsätter jag, att

medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar

inom sådana avdelningar skall föregås av en omsorgsfull prövning och att

sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter

därtill föranleda.

Vad jag sålunda anfört, har i tillämpliga delar avseende jämväl på med de

allmänna läroverken jämförliga skolformer.

Liksom skolöverstyrelsen förutsätter jag, att nu gällande restriktioner i fråga

om intagning av elever i vissa nybörjaravdelningar skola gälla även nästa

läsår. Med hänsyn till det låga lärjungeantalet på den treåriga latinlinjen vid

högre allmänna läroverket i Kristianstad föreslår jag, att intagningen av lärjungar

på denna linje tills vidare inställes. Jag är däremot icke beredd att för

närvarande ytterligare utsträcka restriktionerna. Mot överstyrelsens beräkningar

av antalet nybörjaravdelningar budgetåret 1944/45 har jag i övrigt

ingen erinran att göra.

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med

20 700 000 kronor.

Personalförteckningen för de allmänna läroverken har för innevarande budgetår

följande utseende:

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning. Lönegrad.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I.............E 13

18 » » » » » » II.............E 12

22 » » » » » » Hl.............Eli

4 » » realskolor, avlöningsgrupp I......................E 9

25 > » » » II......................E 8

28 » » » » lil......................E 7

23 » » » » IV......................E 6

443 lektorer........................................... A 27

Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 437 uppehållas.

1 283 adjunkter..........................................A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet

uppehållna adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger

sammanlagt 1 281.

265 ämneslärarinnor......................................A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att

antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat

ej överstiger sammanlagt 265.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

87

Befattning.

113 lärare i teckning.............

85 » » musik...............

102 » » gymnastik med lek och idrott

4 övningsskollärare.............

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd........

81 vaktmästare................

61 > ................

17 » ................

Lönegrad.

. . A 20

. . A 20

. . A 20

. . A 20

. . A 16

. . A 7

. . A 6

. . A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter.............................. • •_......... •

Anm. Av dessa adjunktstjansler må uppehållas endast så mångå, att antalet

uppehållna adjunkts^änster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger

sammanlagt 1 281.

10 ämneslärarinnor......................_.............

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så manga, att

antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger

sammanlagt 265.

1 lärare i teckning......................................

1 lärarinna i kvinnlig slöjd................................

A 22

A 22

A 21

A 18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.

240 adjunkter..............................................

Skolöverstyrelsen har till en början undersökt behovet av nya ordinarie

ämneslär artjänster vid läroverk, som befinna sig under omorganisation

eller vilkas omorganisation nyligen fullbordats, utan att deras

behov av nya tjänster hittills till fullo tillgodosetts. Därvid har överstyrelsen

funnit sig böra föreslå, att av de i personalförteckningen upptagna, föi statens

normalskola avsedda lektors- och adjunktsbefattningar, vilka nu icke må

uppehållas, en lektors- och en adjunktstjänst ina besättas fran och med nästa

budgetår. Tillika har överstyrelsen tillstyrkt nyinrättande av fem lektorsoch

två adjunkts^''änster vid vissa andra läroverk. Överstyrelsens förslag

framgår av följande tablå:

" ---J

Antal

Beräknat

an tal

Nuvarande antal

Föreslagna nya

Läroverk

klassav-

delningar

1943/44

klassav-

delningar

1944/45

lektors-

tjänster

adjunkts-

och

ftmnes-

lärarinne-

tjänster

lektors-

tjänster

adjunkts-

tjänster

Högre allmänna läroverket i Boden .

14

16

2

9

1

> > »i Hässle-

holm .

14

17

3

8

1

» » »i Motala

18

19

5

9

1

—

» > » för flickor

på Södermalm i Stockholm . . .

15

16

5

5

1

—

Statens normalskola.........

13

151

1

12

1

1

Högre allmänna läroverket för flickor

i Örebro..............

11

11

5

6

1

—

Samrealskolan i Enskede i Stockholm

3

6

—

1

Samrealskolan i Ängby i Stockholm

3

6

1

1 Den sexklnssiga folkskolelinjen är ej medräknad.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

I fråga örn de nya lektorstjänsterna anför överstyrelsen, att tidigare anförda

skäl för uppskov med inrättandet av den sjätte lektorstjänsten vid högre

allmänna läroverket i Motala och högre allmänna läroverket för flickor i

Orebro helt bortfallit redan föregående år. Så är fallet även innevarande år.

Lärjungeantalet pa gymnasiet har ökats sa starkt, att någon samläsning mellan

latin- och reallinjerna icke torde vara sannolik i fortsättningen, bortsett

från vissa mindre frekventerade ämnen på det differentierade gymnasiet, i

vilka samläsning förekommer vid flertalet högre allmänna läroverk. Överstyrelsen

anser det därför synnerligen önskvärt, att dessa två läroverk erhålla

vartdera en ny lektorstjänst. Detsamma gäller örn högre allmänna läroverket

för flickor å Södermalm i Stockholm, som visserligen nu har fått fem lektorstjänster,

men då läroverket har åtta gymnasieavdelningar, anser överstyrelsen

det synnerligen önskvärt, att även detta läroverk erhåller sin sjätte

lektorstjänst från och med budgetåret 1944/45.

I fråga om högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm avråder

överstyrelsen bestämt från uppskov med inrättande av de föreslagna lektorstjänsterna.

Dessa båda läroverk få från och med läsåret 1944/45 vartdera sex

gymnasieavdelningar men ha endast fått det förra två och det senare tre

lektorstjänster.

Beträffande statens normalskola finnas redan de förutsedda lektorstjänsterna

upptagna i läroverkens personalförteckning, men endast en av tjänsterna

får uppehållas under budgetåret 1943/44. Överstyrelsen avråder likaledes

bestämt från uppskov nied att låta besätta ännu en lektorstjänst vid

statens normalskola från och med budgetåret 1944/45, eftersom ännu en ring

av gymnasiet upprättas från och med läsåret 1944/45.

Överstyrelsen har icke ansett sig kunna föreslå, att adjunktstjänsterna

skola besättas genom överflyttning från andra läroverk. Dylika adjunktstjänster

mäste enligt överstyrelsen disponeras för att motverka en vid mångå

läroverk förefintlig disproportion mellan ordinarie lärare och lärare över

stat. Dessutom beräknades icke ett tillräckligt antal tjänster bli disponibla

för överflyttning under det närmaste året.

I sina petita år 1939 framlade skolöverstyrelsen en utredning angående

proportionen mellan ordinarie, extra ordinarie och andra icke-ordinarie lärare

vid de allmänna läroverken, vilken utredning anbefallts av Kungl. Majit

den 9 juni 1939. På grundval av denna utredning föreslog överstyrelsen inrättande

av ett stort antal nya tjänster, fördelade på tre år. Till följd av det

utbrutna kriget och därav föranledda utomordentliga förhållanden kunde

överstyrelsens förslag icke realiseras ens i mindre omfattning. Överstyrelsen

vill framhäva, att elen i nämnda utredning påvisade ogynnsamma proportionen

mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltjämt finnes vid mångå läroverk

och ingalunda _ minskats. Det antal ordinarie adjunktstjänster, som

erfordras för att vid vissa läroverk nedbringa procenttalet icke-ordinarie lärare

lill 20, kan endast till två tredjedelar erhållas genom överflyttning av tjänster

från andra läroverk. Härvid räknar överstyrelsen med att överflyttning bölske

redan, när antalet icke-ordinarie lärare understiger 15 procent på sätt

i propositionen 1943: 150 förutsatts. Överstyrelsen anser sig på grund av

det av statsfinansiella skäl föranledda uttalandet rörande inrättande av nya

tjänster, som gjorts i nämnda proposition, icke böra föreslå utökning avantalet

ordinarie tjänster för förbättring av ifrågavarande proportion utan

anser behovet av tjänster böra tillgodoses genom överflyttning i den män så

låter sig göra. Överstyrelsen våll dock framhålla, att överstyrelsen anser detta

endast vara en provisorisk åtgärd, föranledd av nu rådande förhållanden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8!)

Kungl. Marits proposition nr 207.

Beträffande ö vningslär artjänsterna föreslår skolöverstyrelsen

liksom i sina petita för innevarande budgetår inrättande av två nya

tjänster, nämligen en i teckning, avsedd för flickläroverket på Södermalm i

Stockholm, och en i gymnastik, avsedd för samrealskolan i Ljusdal. Överstyrelsen

anför bland annat:

Behovet av nya ordinarie Övningslärare är allt fortfarande synnerligen stort

och kan endast till mycket ringa del täckas genom överflyttningar. De båda

nya ordinarie övningslärartjänster, en i teckning vid högre allmänna läroverket

för flickor å Södermalm i Stockholm och en i gymnastik med lek och

idrott vid samrealskolan i Ljusdal, som överstyrelsen föreslog i sina petita

för 1943/44, intaga alltjämt en särställning. Dessa båda läroverk äro de

enda, vid vilka mer än 20 veckotimmars undervisning förekommer i något

övningsämne, utan att ifrågavarande ämne företrädes av någon ordinarie

lärare. Vid samrealskolan i Ljusdal uppgår antalet gymnastiktimmar till 21

i veckan liksom under föregående läsår. Antalet veckotimmar teckning vid

högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm har stigit från 16 läsåret

1942/43 till 26 läsåret 1943/44 och kan förväntas stiga vidare, efter hand

som ytterligare avdelningar av den femåriga realskollinjen successivt upprättas.

Överstyrelsen får därför till budgetåret 1944/45 förnya sin framställning

örn inrättande av två nya ordinarie övningslärartjänster, nämligen

en i teckning vid högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm

och en i gymnastik med lek och idrott vid samrealskolan i Ljusdal.

Beträffande vaktmäst arperson a len har skolöverstyrelsen förordat,

att tre extra ordinarie vaktmästartjänster förändras till ordinarie i

lönegraden A 6. De läroverk, som avses, äro högre allmänna läroverket i

Majorna i Göteborg, högre allmänna läroverket i Uddevalla och östra realskolan

i Göteborg. Dessa läroverk ha för närvarande vardera en vaktmästartjänst

i lönegraden A 7, men överstyrelsen framhåller, att andra läroverk av

samma storleksordning i regel ha två ordinarie vaktmästare samt i vissa fall

även en extra ordinarie.

Statskontoret har tillstyrkt tillsättande av en av de vakanta adjunktstjänsterna

vid statens normalskola men i övrigt avstyrkt utökning av antalet

ordinarie tjänster. Ämbetsverket anför:

Överstyrelsen föreslår inrättande av nya lektors- och a d j unkt st

j ä n st e r. Då sedan föregående års anslagsäskanden, vali överstyrelsen

även föreslog nyinrättande av tjänster vid läroverken i Motala och Örebro,

icke inträtt någon förändring i avseende å dessa läroverk, kail statskontoret

icke tillstyrka inrättande av några nya tjiinster vid dessa. Vid flickläroverket

pä Södermalm, vilket haft oförändrad gymnasieorganisation ett flertal år,

synes någon ytterligare lektorstjänst ej heller motiverad. Gymnasiet vid läroverken

i Boden och Hässleholm kommer nästa läsår att omfatta sex klassavdelningar.

I betraktande av att läroverket i Hässleholm redan nu har tre

lektorsbefattningar, medan gymnasiet i Boden endast disponerar två, lärer

emellertid endast vid sistnämnda läroverk en ny lektorstjänst fä anses vara

oundgängligen erforderlig. Läroverkets i Hässleholm behov av ytterligare

lärarkrafter synes böra tillgodoses i annan ordning. Av de föreslagna 5 nya

lektorstjänst erna kan statskontoret således endast finna befattningen i Boden

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Majlis proposition nr 307.

tillräckligt motiverad. Någon ny lektorstjänst synes emellertid icke av denna

anledning böra uppföras i personalförteckningen, utan torde en överflyttning

böra ske av tjänst från annat bättre tillgodosett läroverk.

_ Överstyrelsens förslag innebär vidare inrättande av en ny adjunktsbefattning

vid vardera av de under upprättande varande samrealskolorna i Enskede

och Ängby. Som skäl härför anföres endast, att av fyra vid dessa skolor

erforderliga tjänster blott två torde kunna överflyttas från andra läroverk

i Stockholm. Härvid synes överstyrelsen uteslutande ha räknat med en flyttning

av tjänster vid uppkommande vakanser. Enligt statskontorets mening

bör emellertid en omflyttning av ordinarie tjänster mellan stockhohnsläroverken

kunna ske oberoende härav, särskilt som upprättandet av de nya läroverken

icke avser att utvidga skolorganisationen utan endast att åvägabringa

en omfördelning inom staden av redan tillgängliga utbildningslinjer.

Vid statens norinalskola tillkomma nästa läsår två klassavdelningar, en å

realskolestadiet och en å gymnasiet. Statskontoret kan icke finna detta utgöra

tillräckligt skäl för att skolan redan från och med nästa läsår skulle få disponera

ytterligare två ordinarie lärare. Ämbetsverket får för sin del föreslå,

att endast ännu en ordinarie adjunktstjänst må besättas.

Överstyrelsen föreslår vidare, att en ordinarie teckningslärartjänst

inrättas vid flickläroverket på Södermalm i Stockholm och en

gymnastiklärartjänst vid samrealskolan i Ljusdal. Förslag om

inrättande av dessa tjänster väcktes redan föregående år av överstyrelsen utan

att vinna statsmakternas bifall. Med hänsyn härtill och då sedan dess någon

omständighet av betydelse för frågan icke synes ha tillkommit, kan statskontoret

icke heller tillstyrka bifall till framställningen i denna del. Jämväl

förslaget att inrätta tre nya ordinarie vaktmästarbefattningar

får ämbetsverket av liknande skäl avstyrka.

Beträffande anslagsberäkningen inhämtas av skolöverstyrelsens

framställning bland annat.

Kostnaderna för de nu befintliga ordinarie tjänsterna beräknar överstyrelsen

med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser på följande sätt:

nettolön enligt löneplan............................ kronor 20 590 000

kallortstillägg .................................... » 41 000

vikariatsersättningar .............................. » 42 000

För budgetåret 1944/45 tillkommer enligt överstyrelsens beräkning följande

minskning (—) respektive ökning (+) av utgifterna:

1. Kostnadsminskning på grund av övergångsbestämmelserna

i det nya tjänstepensionsreglementet ........ kronor— 9 000

2. Inrättande av 5 lektors-, 2 adjunkts-, 1 teckningslärar-,

1 gymnastiklärar- och 3 vaktmästartjänster jämte besättande

av 1 vakant lektors- och 1 vakant adjunkts
-

Summa kronor 20 673 000.

tjänst

» -j- 100 500

3. Automatisk ökning av kostnaderna för undervisning i

övningsämnen genom ordinarie lärare..............

»___-f 29,200

Summa ökning kronor 120 700

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Mårds ''proposition nr 207.

eller i runt tal 121 000 kronor. Ifrågavarande anslagspost skulle alltså enligt

skolöverstyrelsens beräkningar böra uppföras med (20 673 000 +

+ 121 000 =) 20 794 000 kronor.

Härtill komma dock de utgiftsökningar, som uppkomma vid genomförande

av de i det föregående föreslagna utvidgningarna av läroverksorganisationen.

Vid de föreslagna gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika böra inrättas

nya rektorstjänster i lönegraderna E 12 respektive Elli stället

för de nuvarande i lönegraderna E 9 och E 7. Vidare böra vid de genom det

ovan föreslagna förstatligandet av kommunala mellanskolor uppkommande

samrealskolorna inrättas rektorstjänster. Rektorstjänsten vid samrealskolan

i Solna torde placeras i lönegrad E 8, medan de övriga tjänsterna fördelas på

så sätt, att rektorst jänst vid kommunal mellanskola tillhörande avlöningsgrupp

II placeras i lönegrad E 9, III i E 8, IV i E 7 och V i E 6. I fråga om rektorstjänst,

tillhörande de kommunala mellanskolornas första avlöningsgrupp,

är jag icke för närvarande beredd att föreslå lönegradsplacering. Rektorsbefattningarna

förläggas till de nyinrättade läroverken från och med det budgetår,

under vilket förstatligandet påbörjas.

De båda gymnasierna i Örnsköldsvik och Ludvika liksom även högre allmänna

läroverket i Västervik böra med hänsyn till de föreslagna organisationsförändringarna

vid dessa läroverk förses med var sin lektorstjänst.

Det synes nämligen ofrånkomligt att med nya tjänster tillgodose

sådana läroverk, som befinna sig under upprättande eller omorganisation. På

samma linje stå de övriga av skolöverstyrelsen föreslagna sex lektorstjänsterna,

nämligen en nyinrättad vid vartdera av högre allmänna läroverken i

Boden, Hässleholm och Motala, högre allmänna läroverken för flickor på

Södermalm i Stockholm och i Örebro samt ytterligare en lektorsbefattning

vid statens normalskola i Stockholm, den sistnämnda dock ej nyinrättad utan

ingående i de 7 lektorstjänster, som redan placerats vid läroverket, ehuru tills

vidare endast en av dem må upprätthållas. Av statsfinansiella skäl anser jag

mig dock kunna föreslå endast de av ifrågavarande tjänster, som synts mig

oundgängligen nödvändiga, nämligen en lektorsbefattning vid vartdera av

högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm samt vid statens normalskola.

Vid sistnämnda läroverk skulle således enligt detta förslag under instundande

budgetår 5 lektorstjänster ej få uppehållas.

Utsikterna att fylla behovet av ordinarie tjänster vid ett läroverk genom

förflyttning av tjänster från andra läroverk äro små i fråga örn lektoraten.

Något större äro möjligheterna att flytta adjunktstjänster. Skolöverstyrelsen

har ansett dessa möjligheter böra utnyttjas för att motverka

förefintlig disproportion mellan antalet ordinarie och antalet icke-ordinarie

lärare. För min del anser jag, att även behovet av ordinarie adjunkter vid

läroverk under upprättande, omorganisation eller förstatligande under nuva
-

Departe
mentjchefen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts ''proposition nr ‘207.

rande förhållanden bör kunna åtminstone delvis tillgodoses genom förflyttning

av tjänster. Jag vill framhålla, att jag i det följande ämnar föreslå

ökning av antalet extra ordinarie adjunkter, vilken åtgärd tillsammans med

det av överstyrelsen numera tillämpade systemet för tillsättning av dylika

lärare bör starkt bidraga till att ge läroverken en fastare personalorganisation.

Jag finner mig med hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka inrättande

av flera än det antal ordinarie adjunktstjänster, som kräves för förstatligandet

av de kommunala mellanskolorna. På dessa tjänster böra rektorerna vid

de nya skolorna utnämnas, varefter adjunktstjänsterna tills vidare icke återbesättas.

Därjämte bör en av de vakanssatt^ adjunktstjänsterna vid statens

normalskola återbesättas. Under instundande budgetår skulle i så fall endast

en adjunktstjänst vid sistnämnda läroverk icke uppehållas. Behovet av övriga

adjunktstjänster vid läroverken bör tills vidare tillgodoses genom förflyttning

av tjänster. Adjunktstjänsterna vid de nyinrättade samrealskolorna böra

självfallet icke komma till stånd förrän från och med det budgetår, under

vilket förstatligandet enligt Kungl. Maj:ts beslut skall påbörjas. Därest ickeadjunktskompetent

ämneslärare vid kommunal mellanskola i samband med

skolans förstatligande överflyttas till adjunktur, bör han i överensstämmelse

med hittills tillämpad praxis — jämför riksdagens skrivelse 1937:469, sid.

21 — såsom adjunkt placeras i 22 lönegraden.

Med hänsyn till det ådagalagda behovet av nya ordinarie övningslärart

jan ster biträder jag skolöverstyrelsens förslag örn inrättande

av en teckningslärartjänst vid högre allmänna läroverket för flickor på Södermalm

i Stockholm samt en gymnastiklärartjänst vid samrealskolan i Ljusdal.

Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna biträda överstyrelsens förslag

om inrättande av tre nya ordinarie vaktmästartjänster.

I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra de

föreslagna ändringarna införas, dock ej i vad avser lärartjänster vid de mellanskolor,

som nu ombildas till realskolor. Liksom för närvarande torde Kungl.

Majit böra äga att under nästa budgetår, då för realskolestadiet avsedd ordinarie

ämneslärarbefattning vid samläroverk skall tillsättas, besluta., huruvida

befattningen skall kungöras ledig såsom adjunkts- eller ämneslärarinnebefattning.

Sedan en av tio på övergångsstat uppförda ämneslärarinnor numera

beviljats avsked med pension, behöva endast nio sådana befattningshavare

upptagas bland tjänstemän å övergångsstat. På sätt, jag i det följande föreslår,

bör vadare antalet extra ordinarie adjunkter ökas till 250.

Anslagsposten till avlöningar till ordinarie t j än s t em

ä n är nu upptagen till 20 700 000 kronor. Den har för nästa budgetår

av skolöverstyrelsen beräknats till 20 794 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar

finner jag icke anledning till annan erinran än att det enligt dessa

beräkningar erforderliga beloppet bör minskas med i runt tal 53 000 kronor

med hänsyn till att jag icke tillstyrkt inrättande av samtliga av över
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

styrelsen föreslagna ordinarie befattningar. Ä andra sidan bör anslagsposten

höjas med det belopp, som betingas av de ovan föreslagna organisationsförändringarna

och som torde kunna beräknas till i runt tal 49 000 kronor.

Om hänsyn tages även till utgifterna för avlöning till ordinarie personal

vid de genom förstatligande av kommunala mellanskolor nyupprättade samrealskolorna,

vilken utgiftspost ovan uppskattats till omkring 200 000 kronor,

torde sålunda förevarande anslagspost böra för nästa budgetår uppföras

med (20 794 000 — 53 000 + 49 000 + 200 000 =) 20 990 000 kronor.

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt tillsynslärare.

Personliga tiUäggsarvoden åt fÖlsta lärarinnor.

Dessa delposter äro nu uppförda med respektive 450, 8 400 och 1 200

kronor.

Skolöverstyrelsen har icke föreslagit någon ändring av dessa poster i vad

angår de nu befintliga läroverken. För vartdera av de föreslagna gymnasierna

i Ludvika och Örnsköldsvik erfordras under första organisationsåret ett tillläggsarvode

av 25 kronor till tillsynslärare.

Arvoden åt skolläkare m. m.

Delposten till arvoden åt skolläkare är för närvarande uppförd med förslagsvis

137 250 kronor. Vid bifall till det i annat sammanhang denna dag

framlagda förslaget angående rationalisering och utbyggnad av skolhälsovården

bör posten för nästa budgetår benämnas »arvoden åt skolläkare

m. m.» och — vid oförändrade organisatoriska förhållanden — höjas med

78 750 kronor till förslagsvis 210 000 kronor. Vid bifall till de av mig förordade

organisatoriska förändringarna torde posten böra höjas med ytterligare

i runt tal 4 000 kronor till 220 000 kronor.

Arvoden åt bibliotekarier.

Delposten är nu upptagen till 89 000 kronor. Skolöverstyrelsen har hemställt

örn höjning av posten dels med 700 kronor med hänsyn till den fortsatta

utbyggnaden av de nytillkomna samrealskolorna i Ängby och Enskede i

Stockholm, dels med 400 kronor, för att ett tilläggsarvode av 200 kronor skall

kunna utgå till vardera av bibliotekarierna vid läroverken i Ludvika och

Örnsköldsvik, örn statliga gymnasier inrättas där, dels slutligen med 1 300

kronor till följd av den ökade lärjungetillströmningen till de allmänna läroverken.

I sistnämnda hänseende har överstyrelsen anfört:

Överstyrelsen erinrar örn att Kungl. Maj:t den 9 juni 1939 för här ifrågavarande

bibliotekariearvoden fastställt feni normalbelopp, vid vilkas bestämmande

hänsyn tagits dels till läroverkets typ, dels till lärjungeantalet, lill

grund för den arvodesfördelning, som överstyrelsen med iakttagande av be
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

stämmelsema i berörda nådiga brev sedan dess årligen företagit, har överstyrelsen

lagt lärjungeantalet vårterminen 1939, i det överstyrelsen utgått från

att arvodesbeloppen av praktiska skäl icke borde underkastas av lärjungeantalets

växlande storlek föranledda årliga justeringar. Billigheten synes likväl

fordra, att en omjustering göres med vissa års mellanrum. En sådan justering

kan dock icke företagas inom det nuvarande anslagets ram. Enligt

överstyrelsens beräkningar torde emellertid den för ändamålet behövliga anslagsökningen

kunna begränsas till 1 300 kronor.

Arvoden åt biträden på rektor sexpeditionerna.

För innevarande budgetår är denna delpost uppförd med 91 000 kronor.

Bosten disponeras av skolöverstyrelsen enligt nedanstående av Kungl. Majit

den 9 juni 1939 fastställda grunder:

1. Arvode utgår icke vid läroverk nied mindre än 6 klassavdelningar.

_ 2. Vid övriga läroverk utgår såsom grundarvode:

vid pro vårsläroverk utom Stockholm...................... kronor 410

» _ » i » ...................... » 310

» övriga högre allmänna läroverk utom Stockholm........ » 310

» » » s» » i » ........ » 220

» realskolor och samrealskolor.......................... » 100.

3. Vid läroverk med minst 7 klassavdelningar utgår härutöver tilläggsarvode,

utgörande 1 krona 25 öre för varje under höstterminen närvarande

lärjunge.

4. Arvode må kunna jämkas uppåt eller nedåt i de fall, där sådant på

grund av särskilda förhållanden kan befinnas nödigt eller lämpligt.

Kostnader för renskrivningsgöromål må enligt rektors bestämmande bestridas

ur vederbörande läroverks ljus- och vedkassa. Denna kassas inkomster

utgöras väsentligen av en terminsavgift, vars belopp fastställes av lokalstyrelsen

men icke får överstiga 30 kronor. Överskjutande medelsbehov täckes

genom statsbidrag.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår med utgångspunkt

från nu gällande grunder till 92 400 kronor, vartill vid upprättande

av gymnasier i Ludvika och Örnsköldsvik skulle komma ett belopp av

460 kronor. För att arbetsbördan för rektorerna och deras biträden vid de

största läroverken skall kunna lättas, föreslår överstyrelsen därutöver, att

medel beräknas för anställande av ett i regel halvtidstjänstgörande kanslibiträde

i lönegraden Ex 7 vid vart och ett av dessa läroverk. Kostnaden härför

skulle enligt överstyrelsens beräkning uppgå till 41 600 kronor. Överstyrelsen

anför i huvudsak följande:

Vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö har provisorisk provårskurs

inrättats, varför grundarvodet vid detta läroverk nu bör uppföras med

410 kronor. Vidare ha 4 samrealskolor nu ryckt upp till 6 klassavdelningar,

varjämte 5 realskolor torde komma att uppflyttas i denna grupp. Något

av de läroverk, som för närvarande ha 6 avdelningar, torde nästa läsår

erhålla 7. Lärjungenumerären torde också komma att tillväxa.

Vid oförändrade grunder torde alltså anslagsposten böra utmätas på sätt

nedanstående kostnadsberäkning utvisar:

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Majlis proposition nr ‘207.

Anslag för grundarvoden:

6 provårsläroverk utom Stockholm ä kronor 410........ kronor 2 460

5 » i » » » 310........ » 1 550

46 högre allmänna läroverk utom Stockholm ä kronor 310 » 14 260

5 » » »i » » » 220 » 1 100

4 realskolor ä kronor 100 ............................ » 400

62 samrealskolor ä kronor 100 ........................ » 6 200

Summa kronor 25 970.

Anslag för tillag g sarvoden:

52 900 lärjungar ä kronor 1: 25..........................kronor 66 125

Summa kronor 92 095.

Under den tid, då statens normalskola håller på att växa fram, kommer

ett onormalt stort arbete att åvila rektorsbiträdet vid nämnda läroverk. Överstyrelsen

antager, att statens normalskola och statens skolköksseminarium

även under nästa läsår skola stå under gemensam ledning. Med hänsyn härtill

vill överstyrelsen föreslå, att till utfyllnad av arvodet åt rektors vid statens

normalskola skrivbiträde beräknas ett belopp av 300 kronor.

Med dessa utgångspunkter skulle förevarande delpost uppföras med 92 395

kronor eller i runt tal 92 400 kronor.

Det lider intet tvivel om att den nu utgående ersättningen för arbetet på

framför allt de större läroverkens rektorsexpeditioner är alldeles för låg. Överstyrelsen

erinrar örn att de sakkunniga, vilka, avgåvo förslag rörande avlöningsgrupperingen

för rektorerna, fäste uppmärksamheten på att rektorerna

nödgades ägna en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av

expeditionell eller kameral natur. De sakkunniga framhöllo, att rektorernas

huvuduppgift borde vara den pedagogiska och administrativa ledningen av

läroanstalterna. I propositionen 1943: 150 förklarade chefen för ecklesiastikdepartementet,

att han helt instämde i detta uttalande och att han ämnade

vid läglig tidpunkt föranstalta örn utredning av frågan. Riksdagen uttalade,

att en dylik utredning, som skulle syfta till en intensifiering av rektorernas

huvuduppgift, den pedagogiska och administrativa ledning av vederbörande

läroanstalter, vore påkallad.

Överstyrelsen har inhämtat vissa uppgifter rörande rektorsbiträdenas arbete

vid de större läroverken. Skrivbiträdessysslan bestrides nästan utan undantag

av någon vid läroverket tjänstgörande lärare, i regel en adjunkt. Uppgifterna

örn biträdenas arbetstid per vecka under läsåret variera rätt mycket;

genomsnittstiden är 15 veckotimmar. I allmänhet har skrivbiträdet att uppgöra

lönelistor och lönerekvisitioner, föra matriklarna, biträda vid redigering

av katalog och årsredogörelse, utskriva avgångsbetyg, uppgöra skriv- och

vaktschema och sammanställa erforderliga statistiska uppgifter. Vid ungefär

ett dussin läroverk ha svårigheter yppat sig att finna lämpliga och villiga personer

som rektorsbiträden, och på ännu fler håll betonas svårigheten att skaffa

lämpliga vikarier för rektor under dennes semester, när skrivbiträdet är förhindrad

att vikariera. För utförande av renskrivningsgöromålen ha olika

utvägar anlitats. Vanligen har man vänt sig till renskrivningsbyråer, i några

fall har särskilt avlönad maskinskriverska anställts, och slutligen ha ej sällan

lektor och hans skrivbiträde själva tjänstgjort som renskrivare. Vid flertalet

större läroverk lia utgifterna för renskrivning uppgått till ganska stora summor,

ehuru tydligen ändå icke allt renskrivningsarbete honorerats särskilt.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majrts ''proposition nr 207.

Rektorerna uttala enstämmigt, att de genom expeditionsarbetet hindras

från andra och viktigare göromål. Man önskar allmänt en förstärkning av

arbetskraften, framför allt vid början av höstterminen och slutet av vårterminen.

Däremot ha meningarna gått isär, när man haft att besvara frågan,

huruvida man, med avstående från nuvarande rektorsbiträdet, skulle anse det

lämpligt att på expeditionen anställa en läroverket icke tillhörig arbetskraft,

exempelvis ett kvinnligt biträde med insikter i maskinskrivning, stenograf!

och bokföring. Flertalet rektorer ha icke velat avstå från skrivbiträdet. Man

betonar nödvändigheten av att rektor har en lärare vid sin sida; denne bör

dessutom tjänstgöra som vikarie för rektor under sommarferierna eller vid

tillfälligt förfall. Överstyrelsen känner sig i likhet med majoriteten av rektorerna.

övertygad örn lämpligheten av ett bibehållande av lärare som biträden

på rektorsexpeditionerna. Enligt överstyrelsens mening torde näppeligen enbart

kontorsutbildad arbetskraft kunna utföra de många och krävande arbetsuppgifter,

som biträdena numera i allmänhet bestrida. Men rektor och hans

skrivbiträde böra dessutom ha tillgång till ett kontorsutbildat biträde för

utförande av skrivgöromål och dylikt.

Det är icke blott rektorerna, som liro förtjänta av någon lindring i sin

arbetsbörda, utan detsamma gäller även de nuvarande rektorsbiträdena. Det

måste därför enligt överstyrelsens mening anses nödvändigt, att en del av det

nuvarande biträdets göromål övertagas av det nya biträdet. Men detta medför,

att även detta biträde bör vara en tämligen kvalificerad kraft, som förutom

skicklighet i maskinskrivning och bokföring även bör äga viss förtrogenhet

med läroverkens organisation och arbetsformer. Lägre förbildning än

realexamen eller normalskolekompetens synes under sådana förhållanden icke

vara tillräcklig. Med hänsyn härtill torde det icke heller vara möjligt att

beräkna avlöningen för dessa biträden lägre än för kanslibiträden i statens

tjänst.

Med hänsyn till den statsfinansiella situationen vill överstyrelsen tills vidare

begränsa sig till att föreslå förbättringar i fråga om expeditionsarbetet vid

de största läroverken. Till grund för beräkningen av anslagsförstärkningen lägger

överstyrelsen antagandet, att det vid vart och ett av de 22 högre allmänna

läroverken tillhörande avlöningsgrupp I anställes ett halvtidstjänstgörande

kanslibiträde i lönegrad Ex 7: 4. Enär här ifrågavarande biträden

i realiteten icke beräknas komma att erhålla statlig anställning och rörligt

tillägg och kristillägg således icke i vanlig ordning kunna rekvireras för deras

räkning, måste, för att deras löneställning skall komma i nivå med motsvarande

statliga befattningshavares, anslagsposten ökas med beloppet för sistnämnda

tillägg, för närvarande sammanlagt 31 procent. Hela kostnaden kommer

då att uppgå till 41 619 kronor.

Vid några av de allra största läroverken, där rektorsexpeditionen är mest

arbetstyngd, torde i själva verket behöva anställas arbetskraft, motsvarande

mer än ett halvtidstjänstgörande kanslibiträde, och på samma sätt torde

vissa högre allmänna läroverk tillhörande avlöningsgrupp II vara i obestridligt

behov av förstärkning av arbetskraften. Ä andra sidan kan det tänkas,

att i vissa fall billigare arbetskraft skall kunna komma till användning eller

eljest någon besparing göras vid programmets genomförande. Det bör därför

få ankomma på överstyrelsen att, efter prövning av det i varje särskilt fall

föreliggande behovet, inom ramen för anslaget fördela de för anställande avhär

ifrågavarande extra biträden på rektorsexpeditionerna tillgängliga medlen.

Därest de av överstyrelsen ovan berörda åtgärderna bomme till stånd,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 307.

skulle anslagsposten för nästkommande budgetår uppföras med (92 400 +

+ 41 619 —) 134 019 eller i runt tal 134 000 kronor.

För vartdera av rektorsbiträdena vid de föreslagna högre allmänna läroverken

i Ludvika och Örnsköldsvik beräknar överstyrelsen för nästa budgetår

ett tilläggsarvode av 230 kronor.

Statskontoret har yttrat, att statskontoret — i betraktande av att vid

1943 års riksdag syntes ha förutsatts, att en förbättring av arbetsförhållandena

på rektorsexpeditionerna skulle ske först vid läglig tidpunkt — i nuvarande

statsfinansiella läge icke kunde tillstyrka förslaget om anställande av

extra biträden på rektorsexpeditionerna.

Allmänna lönenämnden har funnit överstyrelsens utredning icke vara tillfyllest

för ett definitivt ställningstagande i frågan om anställande av extra

biträden. I och för sig har nämnden dock icke funnit anledning till erinran

mot att ett anslag anvisas för ifrågavarande ändamål. Biträdena böra enligt

nämndens mening i så fall anställas som extra tjänstemän i lönegraden Ex 6.

Nämnden anför:

Lönenämnden har icke på grundval av de i ärendet föreliggande uppgifterna

kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om huruvida det är den

mest rationella anordningen, att expeditionsbiträdessysslan omhänderhaves

av lärare. Ytterligare utredning på denna punkt synes önskvärd. Överhuvud

har den förebragta utredningen icke synts tillfyllest för ett mera definitivt

ställningstagande.

I och för sig har nämnden emellertid icke funnit anledning till erinran

mot att visst anslag ställes till förfogande för bekostande av särskild biträdeshjälp

med kontorsuthilding, därest detta i frågans nuvarande läge anses

böra ske. Viss minskning bör i så fall ske i utgifterna för ljus- och vedkassorna.

Vid det ifrågasatta anslagets fördelning bör även en eller annan av de

största realskolorna kunna komma i fråga. Med hänsyn till de speciella förhållandena

på här ifrågavarande område synes det lämpligt att tills vidare

icke alltför nära anknyta till den inom civilförvaltningen tillämpade lönegradsplaceringen

av kvinnliga biträden. Detta synes motiverat även med hänsyn

till önskvärdheten av att kunna underkasta frågan om löneställningen

en mera fri prövning, därest överförande av biträdena till extra ordinarie anställning

framdeles skulle ifrågasättas. Ur dessa synpunkter synes lönenämnden

en inplacering i högst lönegrad Ex 6 tills vidare lämplig. Antalet tjänstgöringstimmar

för dag bör anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall.

Det bör framhållas, att extra tjänstemäns dagliga tjänstgöringstid kan allt

efter omständigheterna bestämmas till 3/7, 1/2, 4/7 etc. av hel tjänstgöring.

Biträdena böra vara extra tjänstemän i vanlig mening med rätt till — förutom

lön — rörligt tillägg och kristillägg. Anslagsberäkningen torde böra

jämkas i enlighet härmed. Beslut om anställande synes böra meddelas av

skolöverstyrelsen.

Särskilda arvoden vid provårsläroverk.

Denna delpost är nu uppförd med 175 700 kronor. Slcolöverstyrelsen har

för nästa budgetår beräknat posten till 172 500 kronor. Minskningen beror

främst på att antalet ordinarie och extra ordinarie lärare i läroämnen vid

provårsläroverken beräknas komma att minskas.

Bihang till rilcsdagens protokoll lO/pf. 1 sami. Nr 207.

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

Särskilda arvoden vid statens aftonskola.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att denna post, som för innevarande budgetår

sänkts från 5 800 kronor till 5 700 kronor, måtte för nästa budgetår

höjas till 5 800 kronor. Variationerna bero enligt vad överstyrelsen anfört

på det växlande antalet kombinationer av tillvalsämnen.

Arvode åt biträdande föreståndarinna. Personlig lönefyllnad åt

vissa rektorer.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att dessa delposter uppföras med oförändrade

belopp, respektive 1 200 och 13 000 kronor.

Jag biträder skolöverstyrelsens förslag i fråga om arvoden till kvinnliga

sakkunniga, 450 kronor, arvoden åt tillsynslärare, 8 450 kronor, samt personliga

tilläggsarvoden till första lärarinnor, 1 200 kronor.

Posten till arvoden åt skollälare m. m. torde för nästa budgetår i enlighet

med vad jag i det föregående anfört böra uppföras med förslagsvis 220 000

kronor.

Vid beräkning av delposten till arvoden åt bibliotekarier bör hänsyn tagas

även till förstatligandet av kommunala mellanskolor. Det av överstyrelsen

föreslagna anslagsbeloppet, 91 400 kronor, bör med anledning härav höjas

med 1 800 kronor till 93 200 kronor. Denna höjning av anslaget motsvaras

av en sänkning av folkbibliotelcsanslaget.

Vad beträffar delposten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionema,

har jag i propositionen 1943: 150 understrukit vikten av att rektorerna finge

anslå sin mesta tid åt den pedagogiska och administrativa ledningen av läroanstalterna,

och betonat, att det nuvarande förhållandet, att rektorerna nödgades

ägna en oproportionerligt stor del av sin arbetskraft åt göromål av expeditionell

eller kameral natur, icke vore lyckligt. Såvitt jag kunnat finna,

innebära de av överstyrelsen föreslagna åtgärderna att på de tyngst belastade

rektorsexpeditionerna anställa extra biträden för skrivhjälp och dylikt ett steg

i rätt riktning, så till vida som deras genomförande synes möjliggöra en intensifiering

av rektorernas huvuduppgift. Jag förordar i princip överstyrelsens

förslag så mycket hellre, som jag redan tidigare i årets åttonde huvudtitel,

sid. 369, i fråga örn landets båda provårsseminarier framlagt ett i huvudsak

likartat förslag. Jag förordade där, att medel skulle anvisas för anställande

under i genomsnitt % av året av tills vidare arvodesavlönade, halvtidstjänstgörande

skrivbiträden, och beräknade kostnaden till ett belopp av 1 350

kronor vid vart och ett av de två provårsseminarierna. Därest skolöverstyrelsens

förslag örn anställande av extra arbetskraft vid de 22 högre allmänna

läroverken, tillhörande första avlöningsgruppen, modifieras i anslutning till

förslaget om skrivbiträden vid provårsseminarierna, kommer jag till en utgiftssumma

av 29 700 kronor. Jag föreslår, att sistnämnda belopp, lämpligen

avrundat uppåt till 30 000 kronor, ställes till skolöverstyrelsens förfogande

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

att i enlighet med de ovan för provårsseminarierna angivna grunderna efter

prövning av det i varje särskilt fall föreliggande behovet fördelas på de största

högre allmänna läroverken. Därvid böra i första hand provårsläroverken och

övriga läroverk, tillhörande första avlöningsgruppen, tillgodoses med anslag.

Men då sannolikt även vissa läroverk, tillhörande andra avlöningsgruppen,

av särskilda skäl kunna tänkas vara i obestridligt behov av förstärkning av

arbetskraften på rektorsexpeditionen, torde det få ankomma på överstyrelsen

att inom ramen för anslaget tilldela även ett och annat sådant läroverk lämplig

arvodesförstärkning.

Jag föreslår sålunda, att delposten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionema

uppföres med (92 860 + 30 000 =) 122 860 kronor eller,

lämpligen avrundat uppåt, 123 000 kronor.

Delposterna till särskilda arvoden vid provår släroverk, särskilda arvoden

vid statens aftonskola samt arvode åt biträdande föreståndarinna böra i enlighet

med skolöverstyrelsens förslag uppföras med respektive 172 500, 5 800

och 1 200 kronor.

Skolöverstyrelsens beräkning av delposten till personlig lönefyllnad åt vissa

rektorer har icke givit mig anledning till annan erinran, än att beloppet med

anledning av vissa av berörda rektorers avgång på grund av pension torde

böra sänkas med 1 500 kronor. Jag föreslår alltså, att ifrågavarande delpost

för nästa budgetår uppföres med 11 500 kronor.

Nu förevarande anslagspost bör sålunda vid bifall till vad jag i det föregående

förordat uppföras med (450 -f- 8 450 -f- 1 200 -f- 220 000 -f- 93 200 -f+

123 000 + 172 500 + 5 800 + 1 200 -f 11 500 =) 637 300 kronor.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
Denna

anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med förslagsvis

5 440 000 kronor.

Ämneslärare.

Såsom av sid. 80 framgår, beräknar skolöverstyrelsen antalet klassavdelningar

vid de allmänna läroverken linder läsåret 1944/45 vid oförändrade organisatoriska

förhållanden och under förutsättning att inga spärråtgärder

vidtagas, till 2 189, vilket innebär en ökning med 41. Ökningen av antalet

klassavdelningar beräknas motsvara en ökning med 49 av antalet erforderliga

ämneslärare. Då överstyrelsen föreslagit inrättande av 5 nya lektorsoch

2 nya adjunkts^’änster samt tillsättande av 1 vakant lektorstjänst och

1 vakant adjunktstjänst vid statens normalskola, skulle antalet icke-ordinarie

ämneslärare med full tjänstgöring, för närvarande 478, behöva ökas

med (49 — 6 — 3 =) 40 till 518. Härtill kommer ett visst antal vikarier.

Överstyrelsen uppskattar det erforderliga antalet vikarier till omkring 200,

d. v. s. det antal, som faktiskt förefanns den 10 april 1943. Kostnaderna för

icke-ordinarie ämneslärare beräknar överstyrelsen på följande sätt.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Majlis ''proposition nr 207.

Grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare.............. kronor 4 408 700

Avlöningsförhöjningar till lärare i högre löneklass....... » 154 000

Kallortstillägg .................................... » 15 000

Ersättning åt läraren i ryska vid nya elementarskolan .... » 8 208

Ersättningar åt extra lärare och timlärare för efter vårterminens

slut förrättade prövningar................ » 500

Ersättningar för föreläsningar i sexuella frågor ......... »_4 200

Summa kronor 4 590 608.

Beloppet torde böra avrundas till närmast hela tusental, alltså till J+ 591 000

kronor.

Centralstyrelsen för Sveriges extralärareförening har anhållit, att samtliga

adjunktskompetenta extra adjunkter måtte antagas såsom extra ordinarie

adjunkter vid de allmänna läroverken. Styrelsen framhåller, att

de icke-ordinarie lärarnas ställning i befordringshänseende väsentligt försämrats.

Sålunda har, påpekar styrelsen, mer än hälften av de provårsutbildade

extra adjunkterna uppnått en sådan ålder, att de antingen redan gått eller

komma att gå miste örn möjlighet att erhålla full ålderspension.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt bifall till denna framställning. Överstyrelsen

föreslår dock ökning av antalet extra ordinarie adjunkter med 10. Överstyrelsen

anför:

Ett genomförande av centralstyrelsens förslag skulle medföra avsevärda

organisatoriska svårigheter. Läroverkens organisation och arbetssätt nödvändiggöra

årligen omfattande omplaceringar av icke-ordinarie lärare. Extra ordinarie

lärare äro i dylika fall, i motsats till extra lärare, berättigade till flyttningsersättning.

Ökning av antalet extra ordinarie lärare skulle därför medföra

starkt ökade kostnader för flyttningsersättningar, i all synnerhet som

antalet provårsutbildade lärare stiger. Överstyrelsen har sökt tillämpa systemet

med extra ordinarie adjunkter så, att större kontinuitet uppnås i undervisningen,

men detta syfte skulle förfelas, örn centralstyrelsens förslag genomfördes.

Det allvarligaste hindret för biträdande av framställningen äro dock de

uppkommande kostnadsökningarna, vilka överstyrelsen beräknar till ett belopp

av omkring 100 000 kronor årligen.

Däremot har överstyrelsen intet att erinra mot en begränsad successiv ökning

av antalet extra ordinarie adjunkter, i mån som totalantalet icke-ordinarie

lärare växer. De av centralstyrelsen påpekade svårigheterna för de obefordrade

lärarna äro otvivelaktigt av den art, att de icke böra lämnas obeaktade.

Överstyrelsen vill fördenskull föreslå en ökning av antalet extra ordinarie

adjunkter med samma antal, som av chefen för ecklesiastikdepartementet

i propositionen 1943:150 föreslogs för innevarande budgetår, nämligen

10. Antalet extra ordinarie adjunktstjänster skulle härigenom ökas från

240 till 250.

Även styrelsen för Sveriges fön''enade studentkårer har hemställt, att samtliga

adjunktskompetenta extra adjunkter måtte automatiskt uppflyttas till

extra ordinarie.

Styrelsen anför bland annat:

Enligt en hösten 1941 gjord undersökning hade de adjunktskompetenta

extra lärare, som då passerat 35-årsåldern, en genomsnittlig tjänstetid av 10

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

terminer. Sedan dess har antalet adjunktskompetenta extralärare stigit från

112 till 159. Det framstår som obilligt, att staten år efter år anlitar befattningshavare

med avlöning som extra tjänstemän för behov, vilka måste anses

såsom varaktiga. Styrelsen anser, att de adjunktskompetenta extra lärare,

vilka tjänstgjort tre läsår, senast vid uppnående av 35 års ålder automatiskt

böra uppflyttas till extra ordinarie, såvida de icke äro olämpliga eller obehövliga.

Den av överstyrelsen beräknade kostnadsökningen utgör för varje

lärare endast omkring 630 kronor och kan därför icke te sig alltför avskräckande.

Vad flyttningskostnaderna beträffar, kunna dessa begränsas genom

att alla helterminsvikariat tilldelas extra ordinarie adjunkter och genom fastställande

av vissa områden, inom vilka de extra ordinarie lärarna skulle vara

skyldiga att i första hand tjänstgöra.

Statskontoret har förklarat sig icke kunna biträda överstyrelsens förslag om

inrättande av ytterligare extra ordinarie adjunkts^ änster, då antalet dylika

befattningar så sent som år 1943 ökats med tio.

Vad angår föreläsningar i sexuella frågor har överstyrelsen

anfört, att denna verksamhet, som avser föreläsningar för lärjungarna på

det differentierade gymnasiet, synes röna ökad uppskattning och att delposten

därför nätt och jämnt räckt till. För att kunna tillgodose en sannolikt stegrad

efterfrågan på föreläsningstimmar föreslår överstyrelsen höjning av delposten

med 200 kronor till 4 200 kronor.

Tecknings-, musik- och gymnastiklärare.

Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet vid oförändrade organisatoriska

förhållanden till i runt tal 952 000 kronor, avseende undervisning i teckning

och välskrivning 4 323 veckotimmar, varav 53 veckotimmar frivillig

teckning, i musik 2 191 veckotimmar samt i gymnastik med lek och idrott

4 287 veckotimmar, varav 100 veckotimmar hållningsrättande gymnastik.

Den ökning av timtalen, som överstyrelsen sålunda föreslår, beror på den

emotsedda ökningen av antalet klassavdelningar. Överstyrelsen har vidare föreslagit,

att antalet extra ordinarie musiklärarbefattningar skall ökas med 5,

medförande en kostnadsökning av cirka 600 kronor. Härom anför överstyrelsen:
Musiklärarnas

riksförbund har hemställt, att två nya ordinarie och fem —

eller örn inga ordinarie befattningar inrättas sju — nya extra ordinarie musiklärarbefattningar

måtte inrättas. Förbundet framhåller, att ett 20-tal extra

lärare samt omkring 27 biträdande lärare och timlärare f. n. tjänstgöra i

musik vid läroverken, att de flesta av extra lärarna ha en jämförelsevis lång

tjänstgöring bakom sig samt att antalet extra ordinarie tjänster i musik i förhållande

till motsvarande tjänster i gymnastik, teckning och kvinnlig slöjd

företer en uppenbar disproportion.

Överstyrelsen, som icke ansett sig kunna tillstyrka nyinrättande av ordinarie

musiklärartjänster, erinrar om att fem extra ordinarie dylika tjänster inrättades

från och med budgetåret 1942/43, medan inga nya tjänster tillkommit

innevarande budgetår. Då emellertid behovet av nya extra ordinarie befattningar

i musik enligt överstyrelsens mening nu måste anses uppvisat på

ett fullt övertygande sätt, hemställer överstyrelsen örn inrättande från och

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. May.ts proposition nr 207.

med budgetåret 1944/45 av fem nya extra ordinarie befattningar i musik,

varigenom antalet sådana befattningar skulle ökas till 14.

Statskontoret har med hänsyn till utökningen av antalet extra ordinarie

musiklärartjänster år 1942 icke ansett sig kunna förorda inrättande av ytterligare

sådana befattningar.

Övriga Övningslärare och övning sskollärare.

I samband med nedläggandet av högre lärarinneseminariet har en extra

ordinarie övningsskollärartjänst vid dess övningsskola överförts till statens

normalskola. Avlöningskostnaden för denne befattningshavare utgör enligt

vad skolöverstyrelsen beräknat cirka 6 000 kronor. I fråga om undervisningen

i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål beräknar överstyrelsen ökningar

av följande orsaker:

Undervisningen i manlig slöjd är obligatorisk på de praktiska linjerna men

i övrigt frivillig. De nya praktiska linjerna torde komma att öka behovet med

minst 10 veckotimmar. Sannolikt kommer dessutom något läroverk, som hittills

icke haft undervisning i ämnet anordnad, att upptaga detsamma nästa

år, och sannolikt kommer anslutningen i övrigt att växa till följd av den stigande

lärjungenumerären på lågstadiet och av andra orsaker. Överstyrelsen

beräknar den totala stegringen till 50 veckotimmar. Det sammanlagda timantalet

komme under denna förutsättning att uppgå till 820 veckotimmar.

Det förtjänar anmärkas, att denna höjda timsumma i och för sig torde komma

att visa sig otillräcklig — rektorernas framställningar för innevarande år

avsågo ett sammanlagt timantal av 812. Kostnaden för undervisningen i

manlig slöjd kan uppskattas till 136 000 kronor.

Anslaget till undervisning i kvinnlig slöjd har varit i knappaste laget. Vid

anslagskalkylerna brukade överstyrelsen tidigare beräkna en slöjdavdelning

för varje blandad klass. Emellanåt är dock antalet flickor i en klass så stort,

att slöjdavdelningen bör delas. Med hänsyn till önskvärdheten att nedbringa

slöjdavdelningarnas storlek vill överstyrelsen föreslå, dels att anslaget uppräknas

till en sådan nivå, att det skulle varit tillräckligt att tillgodose önskemålen

för innevarande termin — 1 393 veckotimmar (ökning 17 veckotimmar)

— dels att därutöver anvisas ytterligare timmar för att tillgodose den

automatiskt inträdande ökningen av behovet, vilken beräknas till 70 veckotimmar.

Undervisningen kommer då att omfatta 1 463 veckotimmar. Därvid

förutsättes, att frivillig undervisning icke anordnas. Kostnaden för undervisning

i kvinnlig slöjd beräknas till 157 000 kronär.

Överstyrelsen utgår från att undervisningen i hushållsgöromål även under

läsåret 1944/45 skall vara frivillig på de allmänna linjerna men obligatorisk

på handelslinjerna. Då till nästa läsår nya praktiska linjer sannolikt äro att

motse, bör en ökning av den obligatoriska undervisningen beräknas med åtminstone

12 veckotimmar. I övrigt torde ämnet befinna sig på jämn frammarsch

vid läroverken och kunna påräkna ökad anslutning även på orter,

där det är helt frivilligt. Med hänsyn till den statsfinansiella situationen anser

sig överstyrelsen dock icke böra för dessa nya behov begära mer än 35

veckotimmar. Totalbehovet av undervisning i hushållsgöromål vid de allmänna

läroverken läsåret 1944/45 kan således anslås till (433 + 12 + 35 =)

480 veckotimmar. Kostnaden för undervisningen i hushållsgöromål beräknar

överstyrelsen till 78 000 kronor.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Majlis proposition nr 307.

Statskontoret har anfört, att till undervisning i manlig och kvinnlig slöjd

samt hushållsgöromål böra ökade medel endast ställas till förfogande i den

utsträckning, som betingas av ett större antal klassavdelningar. Medel för utökning

av den frivilliga undervisningen kan statskontoret icke tillstyrka.

Vaktmästare.

Antalet extra ordinarie vaktmästarbefattningar vid de allmänna läroverken

fastställdes av 1939 års lagtima riksdag till 34, varav 5 med halvtidstjänstgöring.

Av dessa tjänster tillhöra 32 lönegraden Eo 5, de två återstående,

båda i Göteborg, lönegraden Eo 6. Från och med innevarande budgetår ha

för statens normalskolas behov inrättats ytterligare två tjänster; den ene vaktmästaren

är heltidstjänstgörande och placerad i lönegraden Eo 7, den andre

halvtidstjänstgörande och hänförd till lönegraden Eo 5.

Skolöverstyrelsen har såsom förut nämnts föreslagit ombildning av tre

extra ordinarie vaktmästar^änster till ordinarie. Överstyrelsen föreslår därjämte

inrättande av 5 nya extra ordinarie vaktmästarbefattningar. Med utgångspunkt

härifrån beräknar överstyrelsen kostnaden för avlöningar åt den

icke-ordinarie vaktmästarpersonalen till l-j9 000 kronor. Beträffande inrättande

av nya extra ordinarie vaktmästartjänster anför överstyrelsen bland

annat:

I samband med förslag örn indragning till statsverket av ljus- och vedkassorna

föreslog överstyrelsen för budgetåret 1943/44 inrättande av ett flertal

icke-ordinarie vaktmästartjänster. Överstyrelsen anser sig nu böra upprepa

siri framställning i vad avser några enstaka fall, där särskilt starka skäl tala

för inrättande av nya extra ordinarie tjänster. . .

Vid högre allmänna läroverket i Skara finnes en statlig ordinarie vaktmästartjänst

i lönegraden A 7 jämte en ur ljus- och vedkassan avlönad vaktmästare.

Läroverkets lokaler ha på senare år utvidgats genom nybyggnader.

Antalet klassavdelningar har sedan läsaret 1937/38 ökats fran 23 till 26,

lärjungeantalet från 502 till 605. Även vid högre allmänna läroverket i

Skövde finnas en vaktmästare i lönegraden A 7 och en icke-statlig vaktmästare.

Vid detta läroverk har antalet avdelningar under de senaste fem

åren stigit från 18 till 20 samt antalet lärjungar från 464 till 549. Läroverk

av denna storlek ha eljest utan undantag två ordinarie vaktmästare.

Samrealskolorna i Tranås och V etla n da ha vardera endast en

icke-statligt anställd vaktmästare. Förhållandet är så mycket mer påfallande,

som dessa läroverk nu båda ha 8 avdelningar och omkring 200 lärjungar. I

icke så få fall ha skolor med blott halva denna lärjungenumerär ordinarie

tjänster. Anledningen till att realskolorna i Tranås och Vetlanda icke tidigare

kommit i åtanke torde lia varit, att de till större eller mindre del använde förhyrda

lokaler. Dessa förhållanden ha numera ändrats.

Överstyrelsen finner i dessa fyra fall behovet av vaktmästartjänster till

fullo styrkt och hemställer därför örn inrättande av en vaktmästarbefattning

i lönegraden Eo 5 vid vart och ett av nämnda fyra liiroverk.

Rektor vid högre allmänna läroverket för flickor på

Södermalm i Stockhol m har anhållit örn inrättande av två ordinarie

vaktmästartjänster vid läroverket, den ena från den 1 juli 1944 och den

andra från samma dag eller eventuellt först från den 1 januari 1945. I fråga

örn inrättande av ordinarie vaktmästartjänster vid läroverket vill överstyrel
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

sen inkomma med förslag i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1945/46. Då emellertid läroverkets behov av vaktmästare vid början av läsåret

1944/45 torde vara oavvisligt, bör en extra ordinarie vaktmästartjänst

i lönegraden Eo5, avsedd för innehavare med heltidsanställning, inrättas

vid läroverket från och med den 1 juli 1944.

Statskontoret har förklarat sig icke ha något att erinra mot överstyrelsens

förslag i vad angår flickläroverket å Södermalm men i övrigt icke kunna biträda

framställningen.

Ersättningar till vämtjänstinstruktörer. Särskilda ersättningar jin vissa

extra arbeten.

Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrade belopp för dessa ändamål, respektive

11 000 kronor och 1 000 kronor.

Sammanfattning.

Skolöverstyrelsens förslag innebär sammanfattningsvis, att till avlöningar

till icke-ordinarie personal följande belopp skulle erfordras för nästa budgetår,

nämligen för

icke-ordinarie ämneslärare .......................... kronor 4 591 000

» » tecknings-, musik-och gymnastiklärare____ » 952 000

» » övningsskollärare...................... » 6 000

» » lärare i manlig slöjd.................... » 136 000

» » » »kvinnlig slöjd .................. » 157 000

» * » * hushållsgöromål ................ » 78 000

» » vaktmästare.......................... » 149 000

ledare och instruktörer vid värn tjänstutbildning........ » n 000

särskilda ersättningar för vissa extra arbeten............ » 1 000

Summa kronor 6 081 000.

Samtliga beräkningar influeras mer eller mindre av ännu obekanta faktorer,

framhåller överstyrelsen, framför allt naturligtvis av omfattningen av landets

försvarsanstalter. Överstyrelsen har eftersträvat att lägga kalkylerna så, att

den beräknade anslagsbelastningen så nära som möjligt skall överensstämma

med den verkliga. Därvid har överstyrelsen icke haft någon bestämd anledning

att förutsätta vare sig en skärpning eller en mildring av försvarsberedskapens

personalkrav. Bortser man vid anslagsberäkningen från den stora

ökning av antalet vikarier, som blivit följd av de militära inkallelserna, kommer

man givetvis fram till en avsevärt lägre kostnadssumma. Stickprov ha

visat, att inverkan av krigsberedskapen pa anslagsberäkningen varit mindre

år 1943 än tidigare. Örn detta utslag får anses signifikativt för den kommande

utvecklingen, torde fortfarande en viss minskning av anslaget kunna göras,

ehuru sänkningen bör beräknas med ett mindre belopp än under båda närmast

föregående arén. Med hänsyn till dessa förhållanden föreslår överstyrelsen

att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal för

nästa budgetår måtte uppföras med allenast 5 700 000 kronor.

Inverkan av organisationsförändringar.

Enligt av skolöverstyrelsen framlagda beräkningar skulle de i det föregående

föreslagna ändringarna av den statliga gymnasieorganisationen medföra

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. May.ts ''proposition nr 207.

följande ökningar respektive minskning av anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal för budgetåret 1944/45:

Upprättande av ett gymnasium i Ludvika.............. kronor + 6 106

Upprättande av ett gymnasium i Örnsköldsvik.......... » +3 074

Ombildning av en 3-årig realgymnasielinje vid gossläro
verket

i Malmö till 4-årig.......................... » — BOO

Ombildning av en 4-årig realgymnasielinje vid läroverket

i Umeå till 3-årig................................. » + 415

Upprättande av en 3-årig realgymnasielinje vid läroverket

i Västervik...................................... » 420

Summa ökning kronor 9 215.

I fråga om den inverkan på läroverkens avlöningsanslag, som förstatligande

av kommunala mellanskolor enligt skolöverstyrelsens förslag skulle medföra,

har överstyrelsen icke lämnat detaljerade beräkningar.

Enligt skolöverstyrelsens beräkningar kommer lärjungeantalet vid de allmänna

läroverken att höstterminen 1944 uppgå till omkring 56 200, vilket

innebär en ökning med omkring 1 450 elever. Beräkningen av anslagsbehovet

för avlöning till övrig icke-ordinarie personal utmynnar i en hemställan om

höjning av ifrågavarande anslagspost med 260 000 kronor från 5 440 000

kronor till 5 700 000 kronor. Överstyrelsens beräkningar och dess i samband

därmed framlagda förslag ge mig anledning till följande erinringar och uttalanden.

I det föregående har jag förordat intagningspaus på den treåriga latingymnasielinjen

vid högre allmänna läroverket i Kristianstad. Härigenom uppstår

en minskning av anslagsbehovet med omkring 5 000 kronor. Å andra sidan

har jag endast delvis biträtt överstyrelsens förslag örn inrättande av ordinarie

tjänster, varför anslagsbehovet till avlöningar åt icke-ordinarie tjänstemän

i motsvarande mån ökas. Jag uppskattar denna ökning tillsammans med den

genom organisationsförändringar uppkommande ökningen till i runt tal

120 000 kronor, varav omkring 40 000 kronor beräknas belöpa sig på förstatligandet

av de kommunala mellanskolorna.

I fråga örn den inverkan på här förevarande anslagspost, som nämnda förstatligande

kommer att medföra, kunna detaljerade beräkningar icke göras,

förrän det i varje särskilt fall fastställts, vilka läroanstalter som skola omorganiseras.

På grund härav bör såväl antalet icke-ordinarie ämneslärare med

full tjänstgöring — utom vikarier — som antalet veckotimmar i de olika

övningsämnena, i den mån förstatligandet så kräver, kunna överskridas.

För frågan om begränsning av antalet nybörjaravdelningar vid läroverken

under nästa läsår hänvisar jag till vad jag i det föregående anfört.

Jag erinrar vidare, att jag i annat sammanhang denna dag tillstyrkt anvisande

under förevarande anslagspost av i runt tal 27 000 kronor för avlöning

åt nio heltidsanställda sköterskor i lönegraden Ex 7.

Då det synes mig skäligt, att läroverkens extra personal, i den mån så är

möjligt, efter någon tid beredes möjlighet att erhålla en fastare, med pen
-

Departe
mentscliefen.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sionsrätt förenad anställning och nya ordinarie befattningar de senaste åren

inrättats i mycket obetydlig omfattning, biträder jag överstyrelsens förslag

örn viss ökning av antalet extra ordinarie befattningar. Jag förutsätter sålunda,

att antalet extra ordinarie adjunkter ökas från 240 till 250, antalet

extra ordinarie musiklärare från 9 till 14 samt antalet extra ordinarie vaktmästare

från 36 till 41. Likaså tillstyrker jag överstyrelsens förslag om en

höjning med 200 kronor av de för föreläsningar i sexuella frågor avsedda

anslagsmedlen.

I övrigt ha överstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning till

erinran. De jämkningar i beräkningarna, som i det föregående vidtagits, medföra,

att jag anser mig kunna beräkna medelsbehovet under ifrågavarande

anslagspost till i runt tal 5 8^0 000 kronor, vilket innebär en höjning med

400 000 kronor.

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.

Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 3 788 700 kronor. För

nästa budgetår torde den böra beräknas till 3 889 300 kronor (-)- 100 600

kronor).

I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda

uppbördsmedel till ett belopp av 926 600 kronor. Någon ändring av detta

belopp ifrågasätter jag icke.

f) Sammanfattning.

Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna

läroverken: Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med (20 990 000 +

+ 637 300 + 5 840 000 + 3 889 300 — 926 600 =) 30 430 000 kronor, vilket

innebär en anslagshöjning med

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt

vissa kommunala gymnasier.

För innevarande budgetår har beviljats ett anslag av 8 700 kronor till

understöd åt vissa kommunala gymnasier. Av anslaget har ett belopp av

6 000 kronor beräknats för kommunala gymnasiet i Söderhamn, medan ett

belopp av 2 700 kronor avsetts för kommunala gymnasiet i Hässleholm.

Skolöverstyrelsen har med hänsyn till att gymnasiet i Hässleholm från

och med nästa budgetår blir helt statligt, föreslagit minskning av anslaget

till 6 000 kronor.

Fråga har uppkommit om statsbidrag till kommunala gymnasiet

i Arvika. Till en början må nämnas, att stadsfullmäktige i

Arvika år 1935 anhöllo om inrättande av ett statligt gymnasium i staden,

vilken framställning dock icke vann bifall. Staden beslöt då inrätta ett kommunalt

treårigt realgymnasium från och med höstterminen 1936. Detta gymnasium,

vilket är förenat med samrealskolan i Arvika, har från och med

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

läsåret 1936/37 enligt beslut av Kungl. Maj:t stått under skolöverstyrelsens

inseende.

År 1937 gjordes en förnyad framställning om upprättande av ett statsgymnasium

i Arvika. Under år 1938 hemställde därefter lokalstyrelsen för

det kommunala gymnasiet örn statsanslag till gymnasiet för budgetåret 1939/

40 med 6 000 kronor eller det belopp, Kungl. Majit funne skäligt, I utlåtande

den 5 december 1938 över dessa framställningar tillstyrkte skolöverstyrelsen

ett statsbidrag till kommunala gymnasiet av 6 000 kronor. Utlåtandet

innehåller i huvudsak följande:

Ett påtagligt behov av ökade möjligheter till gymnasiestudier för västra

Värmlands befolkning synes visserligen föreligga, inell det kommunala gymnasiet

har varit i verksamhet alltför kort tid för att någon erfarenhet av

detsamma kunnat vinnas. Vissa andra landsändar synas också befinna sig

i en avsevärt sämre situation i fråga örn gymnasier än Värmland. Behovet

för västra Värmland av ökade möjligheter till gymnasiestudier torde enligt

överstyrelsens mening under ytterligare någon tid böra tillgodoses av Arvika

kommunala gymnasium. ... „ ,

Stadens utgifter för gymnasiet torde kunna karakteriseras såsom betungande.

Med hänsyn till nödvändigheten att utvidga skollokalerna synas

stadens finanser inom den närmaste tiden komma att hart belastas. .Den

kommunala utdebiteringen är hög. Likväl ha icke oväsentliga nedsättmngar

i den för gymnasieeleverna stadgade terminsavgiften till kommunen, 120

kronor per elev, beviljats.

För bifall till hemställan om statsbidrag synas följande omständigheter

tala. Gvmnasiets elevantal torde kunna sägas vara av den storlek, man med

skyldigt avseende fäst vid den höga terminsavgiften bör kunna vänta sig;

tillströmningen torde bli livligare, örn möjlighet finnes till utvidgad nedsättning

i och befrielse från terminsavgifter. De båda övriga gymnasierna i Värmlands

län, Karlstads och Kristinehamns, äro väl besatta, varför Arvika gymnasium

torde bereda en viss lättnad för Karlstads gymnasium, vilket lar

anses vara av en storlek, som lämpligen icke bör överskridas. Arvika samrealskola

intager (år 1938) med avseende på elevantalet tredje rummet bland

landets samrealskolor (med bortseende fran första klassen av femanga realskolor).

Dess och det kommunala gymnasiets elevområde är av medelstorlek,

ungefär lika stort som kristinehamnsläroverkets; till detsamma torde delvis,

på grund av goda kommunikationer, kunna inräknas samrealskolorna i

Säffle och Sunne samt kommunala mellanskola!! i Torsby och högre folkskolan

i Årjäng. ,

Arvika kommunala gymnasium har ännu (ar 1938) ej uppnatt den alder,

att studentexamen kunnat anordnas därstädes. Överstyrelsen har följakt igen

ej haft möjlighet att på grundval av examensresultat bilda sig ett omdöme

örn effektiviteten av gymnasiets verksamhet. Denna omständighet kan dock

ej i nämnvärd grad minska de åberopade skälens bärkraft. Det kommunala

gymnasiet är slutligen en ur ekonomisk synpunkt för statsverket synnerligen

fördelaktig form för upprätthållande å en ort av gymnasiala bildningsmöjhgheter.

Sistnämnda framställningar vunno icke bifall, liksom ej heller en framställning

av skolöverstyrelsen örn statsbidrag till gymnasiet för budgetåret

1940/41.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Från och med vårterminen 1939 får enligt Kungl. Marits medgivande studentexamen

anställas vid kommunala gymnasiet i Arvika.

I förutnämnda av statssekreteraren Börje Knös såsom sakkunnig den 30

april 1940 avgivna utredning och förslag angående utvidgning av gymnasieorganisationen

i landet föreslogs förstatligande av kommunala gymnasiet i

Arvika, därvid gymnasiet upptogs som det sista bland de sex statsgymnasier,

som ansågos böra upprättas. Av utredningen inhämtas bland annat:

Arvika, som är en centralpunkt för västra Värmland, har snabbt utvecklats

som en viktig handels- och industriort. Kommunikationerna äro goda

Folkmängden var den 1 januari 1939 8 713.

Samrealskolan i staden intar den nionde platsen bland rikets fristående

realskolor, med 347 lärjungar höstterminen 1939. Av eleverna i gymnasiet

äro nämnda termin 38 procent fran orter utanför Arvika. Den nuvarande

läroverksbyggnaden anses icke fylla lokalbehovet. Utredning pågår om läroverkets

byggnadsfråga. Realskolan är av den storlek, att den ensam kan

anses utgöra ett tillräckligt underlag för ett statligt gymnasium. Även de

kommunala mellanskolorna i Årjäng och Torsby och samrealskolorna i Säffle

och Sunne torde emellertid kunna beräknas sända elever till gymnasiet i

Arvika.

Det kommunala gymnasiet uppvisar icke något särskilt högt elevantal, och

avdelningarna äro långt ifrån fullbesatta. Lärjungeområdet är ganska stort

med en befolkning på bortåt 60 000 personer. En minskning av det närmast

(pa 68 km avstånd) belägna läroverket i Karlstad är önskvärd, men antalet

elever i Karlstads gymnasium från Arvika läroverksområde utgör endast ett

20-tal, varför någon betydande minskning icke torde ske genom upprättande

av ett statligt gymnasium i Arvika.

Värmlands län Intager icke någon missgynnad ställning i fråga om antalet

statliga läroverk i förhållande till befolkningens storlek. Utgår man emel Jertid

från att ett statligt gymnasium i Arvika skulle komma att tillgodose

bade västra Värmland och norra Dalsland, skulle en befolkningssiffra på

omkring 170 000 erhållas. Älvsborgs län har ett starkare behov av gym®tt

gymnasium för nyssnämnda område kunde därför tänkas förlagt

till Amal, men sådana förhållandena utvecklats, torde ett visst, örn ock rinna

företräde böra lämnas åt Arvika. Ett statligt gymnasium i Arvika bör omfatta

en treårig reallinje.

Såsom förut nämnts, har skolöverstyrelsen i yttrande över utredningsmannens

förslag gjort vissa invändningar mot dennes sätt att beräkna länens

behov av statsgymnasier men icke ingått på någon granskning av förslaget

beträffande de olika skolorna. Föredraganden inom överstyrelsen ansåg gymnasier

böra upprättas saväl i Arvika som i Åmål. Ärendet har överlämnats till

1940 års skolutredning för att tagas i beaktande vid fullgörandet av dess

uppdrag.

I en den 21 december 1942 dagtecknad framställning ha stadsfullmäktige

i Arvika anhållit om förstatligande av stadens gymnasium eller beviljande av

statsbidrag till gymnasiet med samma belopp, som utgår till kommunala

gymnasiet i Söderhamn. Skolöverstyrelsen har, såsom i det föregående nämnts,

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

i utlåtande den 30 januari 1943 över bland andra denna framställning tillstyrkt

ett statsbidrag av 6 000 kronor, därvid överstyrelsen bland annat anfört:

Att döma av uppgifterna i sakkunnigutredningen om gymnasielärjungarnas

hemorter — vilka uppgifter bekräftas av de nuvarande förhållandena — synes

det tvivelaktigt, örn ett statligt gymnasium i Arvika skulle få någon nämnvärd

betydelse för norra Dalsland. Värmlands län, som gymnasiet alltså

huvudsakligen skulle tillgodose, är relativt gynnat i fråga om statsgymnasier

(det 6:e, räknat från det bäst gynnade). Ett förstatligande torde icke böra

ske före den allmänna översyn av läroverksorganisationen, som skolutredningen

skall verkställa.

De grunder, på vilka överstyrelsen tidigare tillstyrkt statsbidrag till kommunala

gymnasiet i Arvika, bestå däremot alltjämt och kunna sägas ha vunnit

i styrka.

Enligt under hand införskaffade uppgifter ha Arvika stads beräknade utgifter

för gymnasiet, elevantalet i gymnasiet och den kommunala utdebiteringen

(frånsett landstingsskatten, nu 3: 45), sedan gymnasiet blivit fullt

utbyggt, utgjort följande:

År

Stadens anslag

kronor

Elevantalet

under h. t.

Kommunal

utdebitering

1938

23 600

47

8: 70

1939

29 700

50

8: 70

1940

32160

53

8: 50

1941

33 300

54

10:30

1942

35 000

62

10: 90

1943

36 000

79

10: 90

1944

37 500

—

10: —

Av de kommunala gymnasier, som beräknas vara i verksamhet under instundande

budgetår, är gymnasiet i Arvika näst det statsunderstödda kommunala

gymnasiet i Söderhamn det äldsta. Staden har alltid visat stort intresse

för detta gymnasium och under årens lopp nedlagt betydande kostnader

på dess verksamhet. Kommunens årliga utgifter för gymnasiet komma, även

om det nu begärda statsbidraget på 6 000 kronor beviljas, att överstiga dem,

som Söderhamn nedlägger på sitt gymnasium. Den kommunala utdebiteringen

i Arvika är av betydande storleksordning. Då därtill kommer, att Arvika

gymnasium med hänsyn till lärjungetillströmning och studieresultat o. s. v.

visat sig ha en verklig uppgift att fylla i ifrågavarande del av landet, tvekar

jag icke att tillstyrka den nu upprepade ansökan om ett statsbidrag. Jag

torde icke behöva särskilt framhålla, att jag härmed icke i något avseende

velat taga ställning till det i samband med frågan om det kommunala gymnasiet

i Arvika ofta behandlade spörsmålet om upprättande av ett statligt

gymnasium för Dalsland och västra Värmland.

Vid bifall till ovanstående torde här förevarande anslagspost böra för nästa

budgetår uppföras med (6 000 -f- G 000 =) 12 000 kronor.

Departe
mentschefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Majlis proposition nr 207.

3. Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till

kommunala mellanskolor.

Beträffande de provisoriska löne- och statsbidragsbestämmelserna samt

besparingsföreskrifterna vid de högre kommunala skolorna hänvisas till vad

som nämnts härom i det föregående samt under punkten 133 i bilagan åttonde

huvudtiteln till årets statsverksproposition.

Anslaget till kommunala mellanskolor är nu uppfört med 4 050 000 kronor.

I sina den 31 augusti 1943 avgivna anslagsäskanden för nästa budgetår

har skolöverstyrelsen utgått från att antalet kommunala mellanskolor, som

vid nämnda tidpunkt utgjorde 73, under nästa budgetår skall ha stigit till

78. Det möjligen fortsatta förstatligandet av kommunala mellanskolor har

överstyrelsen vid denna tidpunkt ännu icke kunnat räkna med. Överstyrelsen

har icke funnit anledning föreslå indragning av någon skola på den grund att

den icke skulle fylla ett behov, som stöde i skäligt förhållande till de av skolans

verksamhet föranledda kostnaderna. Avlöningarna till de ordinarie lärarna

har överstyrelsen beräknat enligt högsta löneklassen inom respektive lönegrader,

dock med hänsyn tagen till att för kvinnlig lärare lönegrad icke skall

omfatta den för lönegraden i respektive avlöningsreglementen angivna högsta

löneklassen. Med utgångspunkt även i övrigt från nu gällande löne-, statsbidrags-

och besparingsbestämmelser har överstyrelsen uppskattat anslagsbehovet

för nästa budgetår till 4 408 000 kronor.

Statskontoret har ansett anslagsbehovet icke behöva beräknas till mer än

4 300 000 kronor. Ämbetsverket har anfört:

Till grund för beräkningarna av avlöningskostnaderna har skolöverstyrelsen

lagt, bland annat, de lönebestämmelser, som återfinnas i avlöningsreglementet

för de högre kommunala skolorna. Statskontoret får i anledning härav framhålla,

att enligt övergångsbestämmelserna till reglementet kvinnlig lärare skall

under tiden den 1 juli 1943—den 30 juni 1944 åtnjuta lön enligt en löneklass,

som är närmast lägre än den, i vilken hon enligt reglementet och övergångsbestämmelserna

skall vara placerad. För denna kategori av lärare kommer

således den 1 juli 1944 en allmän löneklassuppflyttning att äga rum. På

grund härav har överstyrelsen vid förevarande anslagsberäkningar utgått därifrån,

att de kostnader, som vederbörande kommuner genom berörda löneklassuppflyttning

få vidkännas under budgetåret 1944/45, komma att medföra

ökad belastning av anslagen till statsbidrag till ifrågavarande läroanstalter

för samma budgetår. På grund av nu gällande utbetalningsföreskrifter

synes detta emellertid icke vara fallet. Statskontoret förutsätter nämligen i

likhet med överstyrelsen, att ifråga om utbetalning av statsbidrag komma

att meddelas bestämmelser för redovisningsåret 1944/45, motsvarande de för

innevarande redovisningsår gällande. Anslagen för budgetåret 1944/45 för

sagda ändamål komma vid sådant förhållande att belastas med dels utbetalningar

av statsbidrag i anledning av kommunernas slutliga rekvisitioner av

dylikt bidrag för redovisningsåret 1943/44, dels ock förskott på bidrag för

redovisningsåret 1944/45, uppgående till sammanlagt 90 procent av det belopp,

som på grund av berörda slutrekvisitioner utbetalats för redovisnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Majda proposition nr 307.

året 1943/44. Däremot kommer merkostnaden för den generella löneklassuppflyttningen

den 1 juli 1944 av alla kvinnliga lärare icke att medföra någon

ökad belastning å anslagen för budgetåret 1944/45.

Till följd härav synes en minskning med 70 000 kronor kunna vidtagas beträffande

det av överstyrelsen till 4 408 000 kronor föreslagna anslaget till

statsbidrag till kommunala mellanskolor. Det kan emellertid ifrågasättas,

huruvida icke med hänsyn till belastningen av anslaget under föregående budgetår

en ytterligare reducering skulle kunna ske. Anslaget för budgetåret

1942/43, 3 930 000 kronor, har nämligen endast belastats med utgifter till ett

belopp av omkring 3 837 287 kronor. Med hänsyn härtill torde det icke föreligga

någon risk för att anslagsbehovet icke skulle bli behörigen tillgodoseti,

därest för ändamålet för nästa budgetår anvisades ett belopp av 4 300 000

kronor.

Under punkten 133 i bilagan åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition

har föreslagits, att de för innevarande budgetår gällande avlöningsbestämmelserna

för Övningslärare samt statsbidrags- och besparingsbestämmelserna

för de högre kommunala skolorna skola äga giltighet även under nästa

budgetår.

Vad beträffar beräkningen av anslaget tili de kommunala mellanskolorna

för nästa budgetår, vill jag först erinra, att sedan skolöverstyrelsen avgivit

sina pelita tre högre folkskolor (Båstad, Sollentuna och Nordmaling) erkänts

som kommunala mellanskolor. Överstyrelsen, som torde ha räknat med dessa

förändringar, har utgått från att ytterligare två nya kommunala mellanskolor

skola inrättas. Jag har intet att erinra mot denna beräkning. Med utgångspunkt

härifrån bör det erforderliga anslagsbeloppet vid i övrigt oförändrad

organisation i överensstämmelse med vad statskontoret anfört uppskattas

till 4 300 000 kronor.

I det föregående har jag emellertid föreslagit, att de kommunala mellanskolorna

under vissa förutsättningar skola successivt från och med budgetåret

1944/45 ombildas till statliga samrealskolor. Om denna omorganisation kan

genomföras i den ovan föreslagna utsträckningen, torde anslagsbehovet för de

kommunala mellanskolornas del under nästa budgetar minskas med cirka

200 000 kronor. Anslaget till de kommunala mellanskolorna bör därför uppföras

med (4 300 000 — 200 000 —) 7+100 000 kronor.

4. Kurser för lärare vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter.

För innevarande budgetår har till kurser för lärare vid de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter anvisats ett reservationsanslag av 33 000 kronor, vilket

uppdelats på en post å 6 500 kronor för en kurs i sexualundervisning och

sexualhygien, en post å 20 000 kronor för två kurser i värntjänstutbildning

samt en post å 6 500 kronor för en kurs i ekonomilära. Beträffande anslagsbehovet

för budgetåret 1944/45 må anföras följande.

Departe
mentschefen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 307.

a) Skolöverstyrelsens petita.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen hemställt,

att ett anslag av 29 500 kronor måtte anvisas för anordnande av två kurser i

sexualundervisning och sexualhygien, en kurs i värntjänstutbildning samt en

kurs i psykologi. Av framställningen inhämtas:

Kurser i sexualundervisning. För budgetåren 1936/39 anvisades

medel för två kurser i sexualundervisning och sexualhygien. Vidare beviljades

för budgetåret 1939/40 anslag till tre dylika kurser (ökningen av

antalet berodde på omläggning av tiden för kurserna). På grund av det statsfinansiella

läget anvisades inga medel till ifrågavarande ändamål för budgetåren

1940/42. Efter framställning från vissa kvinnoorganisationer rörande

sexualundervisning i skolorna hemställde överstyrelsen örn anslag för budgetåret

1942/43 till två kurser, av vilka dock endast en beviljades. Även för

innevarande budgetår begärde överstyrelsen anslag till två kurser, men medel

ha anvisats endast för en. Under hänvisning till sitt tidigare yttrande rörande

behovet av kurser i sexualundervisning hemställer överstyrelsen nu om anslag

till två kurser i sexualundervisning och sexualhygien.

Antalet sökande och antalet mottagna kursdeltagare ha varit följande.

Är: Sökande: Mottagna:

1936 ...................... 412 80

1937 ...................... 228 100

1938 ...................... 316 100

1939 ...................... 195 100

1942 ...................... 230 80

1943 ...................... 130 80

Dessa siffror äro enligt överstyrelsens mening betydelsefulla, i det de icke

blott understryka behovet av fortsatta kurser utan även ge anledning till övervägande,

huruvida icke ett större antal deltagare bör beredas plats. Till kursen

somrarna 1942 och 1943 mottogos 80 deltagare, en siffra, som emellertid

anses som en övre gräns, utöver vilken man av flera skäl icke synes böra gå.

Kostnaden för en kurs med 80 deltagare beräknas liksom för innevarande

budgetår till 6 500 kronor. För ordnande av de föreslagna kurserna i sexualundervisning

erfordras sålunda 13 000 kronor.

Kurser i värntjänstutbildning. Sådana kurser ha anordnats

somrarna 1940, 1941, 1942 och 1943. För 1940 års två kurser voro

40 000 kronor anslagna. De ägde rum vid Solbacka läroverk för manliga deltagare

(104) och vid Sigtunaskolan för kvinnliga (175). Deltagarna utgjordes

av lärare, som skulle planlägga och närmast under rektor ansvara för övningarna.

Är 1941 höllos kurserna vid gymnastikfolkhögskolan i Lillsved, en för 62

manliga deltagare, utsedda bland 130 sökande, och en för 80 kvinnliga deltagare,

valda bland 180 aspiranter. Flertalet deltagare voro gymnastiklärare, och

kurserna voro lagda som ledarkurser. För kostnaderna anvisades 20 000

kronor.

För budgetåret 1942/43 anvisades även ett anslag å 20 000 kronor. Genom

särskilt medgivande fingo kurserna anordnas redan före budgetårets ingång.

De två kurserna voro förlagda till gymnastikfolkhögskolan i Lillsved, en för

46 manliga deltagare bland 60 sökande och en för 50 kvinnliga deltagare bland

150 sökande. Det för innevarande budgetår anvisade anslaget av 20 000 kronor

har använts för liknande kurser i Lillsved, därvid 49 manliga deltagare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ,207. 118

bland 59 sökande och 51 kvinnliga deltagare bland 96 sökande utsågos. Dessa

kurser skilde sig från dem, som anordnats de båda föregående åren, däri, att

de huvudsakligen avsågo att utbilda andra lärare än gymnastiklärare. Läroanstalterna''torde

komma att få mycket stor nytta av sådana särskilt utbildade

lärare, vilka kunna tjänstgöra som biträdande ledare, och dessutom minskas

härigenom behovet av militära instruktörer, vilket medför en besparing. Vid

de värntjänstövningar, som äro förlagda till friluftsdagar under läsåret, kunna

gymnastiklärarna vara sysselsatta med sin ordinarie undervisning, varför ledningen

av värntjänstövningen måste anförtros åt annan lärare. Vidare måste

de lägre klasserna uppdelas i smärre avdelningar. Även örn övningarna kunna

samlas till för en skola i dess helhet gemensamma dagar, uppstår således behov

av många ledare. Det är vidare önskvärt, att gossar och flickor erhålla lärare

av motsvarande kön.

Behovet av manliga biträdande ledare synes för den allra närmaste tiden

vara fyllt. Däremot är behovet av kvinnliga biträdande värntjänstledare fortfarande

stort inom flickläroverken och de kommunala flickskolorna samt icke

minst inom de statsunderstödda skolköks- och handarbetsseminarierna. Inga

gymnastiklärarinnor äro anställda vid dessa senare läroanstalter, som dock

äro ålagda att meddela värntjänstutbildning för sina elever, varför dessa skolor

äro i stort behov av utbildade ledarkrafter. Det stora antalet sökande till 1943

års kvinnliga kurs bär tydligt vittne om att ett livligt intresse för och god

vilja till utbildning finnes. Fördenskull anser överstyrelsen det av vikt, att anslag

måtte beviljas till en kurs för kvinnliga värntjänstledare under budgetåret

1944/45.

Därest anslag kommer att beviljas, kan det vara tänkbart, att det av samma

anledning som i år bör få tagas i anspråk förskottsvis för kurser vid läsårets

slut i juni, således kort före ingången av budgetåret 1944/45.

För anordnande av den föreslagna kursen i värntjänst erfordras 10 000

kronor.

Kurs i psykologi. För innevarande budgetår ha anvisats medel

för anordnande av en kurs i ekonomilära för lärare vid kommunala flickskolor

och statsunderstödda enskilda läroanstalter. För ett annat av de på kommunala

flickskolans kursplaner upptagna ämnena, nämligen psykologi, synes även

föreligga ett stort behov av utbildningskurser. Filosofi- och psykologilärarnas

förening har ingivit en framställning om anordnande av en dylik kurs. Överstyrelsen

beräknar för ändamålet ett anslag av 6 500 kronor.

b) Framställning av 1943 års sexualundervisningssakkunniga m. m.

Den 5 augusti 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet

att tillkalla högst fyra sakkunniga för att inom departementet i

anslutning till gällande författningar och i samråd med 1940 års skolutredning

skyndsamt utarbeta och avgiva förslag till instruktionskurser och annan handledning

i sexualundervisning för lärare vid folkskolor och övriga under skolöverstyrelsens

inseende stående läroanstalter samt förslag till anordnande av

ifrågavarande undervisning för lärjungar på olika åldersstadier i nämnda skolor.

Med anledning härav tillkallades den 12 augusti 1943 såsom sakkunniga

för nämnda ändamål överläraren G. A. Ahlberg, skolöverläkaren C. W. Herlitz,

medicine licentiaten Elsa-Brita Nordlund och biskopen A. Runes tam.

De sakkunniga lia antagit benämningen 1943 års sexualundervisningssakkunniga.

Bihang till riksdagens protokoll 19kh- 1 sami. Nr 207.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

I skrivelse den 10 januari 1944 ha de sakkunniga hemställt, att för budgetåret

1944/45 måtte anvisas ett förslagsanslag av 15 500 kronor för anordnande

av kortare fortbildningskurser i sexualundervisning för folk- och småskollärare.

De sakkunniga anse det angeläget, att för dessa lärare snarast möjligt

anordnas till omfång och art tillfredsställande instruktionskurser i sexualundervisning.

"Vidare anhålla de sakkunniga, att förutnämnda, av skolöverstyrelsen

föreslagna kurser i sexualundervisning måtte öppnas även för skolläkare och

skolsköterskor. De sakkunniga ha i huvudsak anfört följande.

Behovet av kurser. De sakkunniga äro av den uppfattningen, att

det redan nu, innan dem i övrigt givna uppdrag kunnat slutföras, är av behovet

påkallat att framlägga förslag rörande instruktionskurser i sexualundervisning

för lärare.

Under de senaste åren har skolöverstyrelsen anordnat fortbildningskurser

i sexualundervisning. För budgetåret 1943/44 anvisades av statsmedel G 500

kronor för en dylik kurs, öppen för lärare från skolor av olika grundtyper.

Denna kurs, som hölls i Lund i augusti 1943, varade 6 dagar med genomsnittligt

5 föreläsningar dagligen. Genom nämnda kursverksamhet med 1—2

kurser årligen ha varje år cirka 80 lärare fått åtnjuta undervisning i ämnet.

Kursdeltagarna ha i övervägande antalet fall varit folkskollärare, under det

att de allmänna läroverken varit mycket fåtaligt representerade. Kursernas

ledare och föreläsare ha utsetts av skolöverstyrelsen.

Utanför denna statliga kursverksamhet lia även kurser och enstaka föreläsningar

pä lokala initiativ på många håll i landet varit anordnade med

läkare och lärare som föreläsare.

Dessa hittills rådande förhållanden ha i vissa avseenden lämnat rum för

kritik, varvid emellertid måste anmärkas, att verksamheten måste ses mot

bakgrunden av genombrottsårens särskilda svårigheter. Bland de anmärkningar,

som sålunda framförts, må ett par omnämnas, korst och främst ha de

statliga fortbildningskurserna icke kunnat tillgodose mer än en liten bråkdel

av behovet, som givetvis hastigt vuxit, sedan "genom kungörelse den 10 april

1942 förordnats, att undervisning rörande könslivets biologi och hygien under

vissa förutsättningar skall äga rum i rikets folkskolor. Vidare har den pä

lokala initiativ ordnade föreläsningsverksamheten icke kunnat bli föremål för

central ledning och kontroll i den utsträckning, som varit önskvärd.

Det synes nödvändigt att snarast organisera en efter enhetliga linjer bedriven,

centralt väl kontrollerad kursverksamhet av den beskaffenhet, att den

lämnar så säkra garantier som möjligt, för att den därvid lämnade undervisningen

till omfång och art blir tillfredsställande. Det synes härvid särskilt

angeläget, att snarast möjligt främst folk- och småskollärare få tillfälle genomgå

lämpliga fortbildningskurser.

De sakkunniga ha i detta sammanhang icke för avsikt att behandla hela

problemkomplexet rörande utbildningen för sexualundervisningen av blivande

och redan färdigutbildade lärare utan vilja här inskränka sig till att beröra

frågan om fortbildning av folk- och småskollärare.

Kursernas organisation. Den utgångspunkt, som vid övervägande

av lämpliga åtgärder i berört avseende av de sakkunniga valts, är den,

att största möjliga antal av de nämnda lärarna på kortast möjliga tid böra

givas en så avpassad fortbildning, att sexualundervisningen i skolorna utan

större tidsutdräkt kan förväntas mera allmänt komma i gång. Detta mål

torde icke kunna vinnas genom enbart anordnande av några få kurser per

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

år med ett så begränsat antal deltagare, som kunnat mottagas vid de hittillsvarande

statliga kurserna. I stället ha de sakkunniga stannat vid den uppfattningen,

att ett större antal korta kurser per år, hållna inom landets olika

folkskolinspektörsdistrikt, ledda av ett mindre antal särskilt utvalda läkare

och lärare, bättre skulle motsvara behovet. De sakkunniga dela i denna fråga

den mening, som framförts av styrelsen för Sverges folkskollärarförbund, vilken

rekommenderat kortare kurser om en eller två dagar inom folkskolinspektörsdistrikten.

Nu kan man emot en dylik organisation invända, att den undervisning,

som vid så kortvariga kurser skulle kunna meddelas, bleve alltför summarisk

för att väl tjäna ändamålet. De sakkunniga äro emellertid av den meningen,

att ett dylikt anordnande av upplysningsarbetet dock är lämpligt under

vissa förutsättningar. De viktigaste av dessa äro, att särskilt välutbildade

föreläsare vid kurserna finnas att tillgå, att detaljerad, allmän kursplan fastställes

av skolöverstyrelsen, och att en tillfredsställande, tryckt handledning

för lärare i ämnet finnes tillgänglig som ett komplement till föreläsningar och

demonstrationslektioner.

Vad den sistnämnda förutsättningen beträffar, avse de sakkunniga att före

början av nästa läsår utarbeta förslag till handledning för lärare, innehållande

detaljerad framställning av undervisningsobjekten jämte metodiska anvisningar

för undervisningens bedrivande på små- och folkskolestadierna. Det förutsättes,

att kursdeltagarna på förhand sättas i tillfälle att studera handledningen.

Vid kurserna skulle framför allt genomgås de partier, som synas kunna

vålla särskilda svårigheter vid undervisningen, varjämte tillfälle bör givas att

framställa frågor till konsulenterna.

De enskilda kurserna böra lämpligen omfatta 6 timmars undervisning, varav

3 timmar teoretisk sådan och 3 demonstrationslektioner för lärjungar på både

små- och folkskolestadierna. Varje år böra tills vidare 24 endagskurser anordnas

genom vederbörande statens folkskolinspektörer. På så sätt skulle man

inom en tid av omkring 2 år kunna få samtliga 52 distrikt genomgångna.

Visserligen kan man icke beräkna, att alla lärare inom distrikten inom angiven

tid skulle komma i åtnjutande av denna undervisning, men en mycket stor

procent skulle dock få tillfälle att deltaga i kurserna.

Som föreläsare vid kurserna vilja de sakkunniga föreslå, att skolöverstyrelsen

får utse tre läkare och tre lärare såsom sexualundervisningskonsulenter.

Vid varje kurs skulle då tjänstgöra en läkare för den teoretiska undervisningen

och en lärare för ledande av demonstrationslektionerna. Varje läkar- och lärarkonsulent

skulle på så sätt per läsår leda 8 instruktionskurser. Dessa böra förläggas

till pågående lästermin och helt bekostas av statsmedel. För de lärare,

som bevista kurserna i egenskap av kursdeltagare, skulle återläsningsskyldighet

icke behöva föreligga. De sakkunniga erinra i detta sammanhang örn de kurser

i gymnastik, som anordnas av skolöverstyrelsen i samarbete med vederbörande

folkskolinspektörer, samt örn de kurser i friluftsdagarnas användning, som i

flera fall anordnas av folkskolinspektörerna, för vilka kurser återläsningsskyldighet

icke föreligger. I mån av plats torde dessa kurser också vara öppna för

läkare och sjuksköterskor, som tjänstgöra såsom skolsköterskor.

Vad undervisningsplancn för kurserna beträffar, förutsättes, som ovan

nämnts, att denna fastställes av skolöverstyrelsen. De sakkunniga lia för avsikt

att snarast avgiva förslag till dylik kursplan.

Rörande den allmänna organisationen av det centrala arbetet för ordnandet

av kursverksamheten må följande anföras. Vid början av varje läsår eller strax

dessförinnan bör varje statens folkskolinspektör till skolöverstyrelsen insända

dels en berättelse rörande det sist förflutna läsårets kurser och dels ett medde
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

11(5

Kungl. Maj:ts proposition nr ..‘07.

lande örn behovet av dylika kurser för det kommande läsåret. Genom skolöverläkarens

försorg bör därpå i samråd med ovan nämnda konsulenter arbetet

planläggas i stort. Efter konsulenternas hänvändelse till och samarbete med

folkskolinspektörerna bör sedermera överenskommelse träffas örn tid och plats

för de enskilda kurserna.

På detta sätt får den centrala skolmyndigheten tillfredsställande ledning och

kontroll över hela verksamheten, vilket synes oundgängligen nödvändigt.

Det f r a m t i d a kursbeho v et. Den här skisserade verksamheten

bör icke göras till en permanent institution, utan arbetsorganisationen bör endast

gälla tills vidare under några år, till dess sexualundervisningen på ett tillfredsställande

sätt kommit i gång. Under denna första tid torde erfarenheten

giva vid handen, örn verksamheten i detaljer behöver undergå några förändringar,

såsom med avseende på kursfrekvens oell kurslängd m. m. Det är nämligen

i nuvarande läge förenat med svårighet att på lämpligaste sätt lösa

sådana detaljfrågor. Det behov av fortbildningskurser, som efter de första åren

kan komma att yppas, torde kunna tillgodoses genom anställande av en särskild

skolhygienisk konsulent med uppgift bland andra att även bestrida uppgiften

som konsulent för sexualundervisningen under skolöverläkarens ledning.

Nu uppställer sig den frågan, om de här förutsatta korta utbildningskurserna

kunna antagas göra de hittillsvarande större statliga kurserna överflödiga

eller icke. De sakkunniga äro i denna fråga av den meningen, att dylika alltjämt

ha en viktig uppgift att fylla. Det synes i hög grad önskvärt, att också

framdeles särskilt intresserade lärare och även läkare och skolsköterskor i mån

av plats kunna få tillfälle att bevista sådana mera grundliga och vetenskapligt

lagda kurser på tid utanför läsåret, som särskilt lämpa sig för dylika deltagare.

Dessa större kurser böra som hittills vara öppna för lärare från även andra

skolor än folk- och småskolor. Varje kurs bör kunna mottaga 80 deltagare.

Kostnader. Den pekuniära ersättningen till konsulenterna bör beräknas

med hänsyn till att så högt kompetenta krafter som möjligt måste förvärvas

för detta viktiga arbete i folkhälsans tjänst. Varje konsulent bör tillförsäkras

fria resor jämte traktamentsersättning samt dessutom ett arvode för medverkan

vid kursen. Ersättningen bör utbetalas i anslutning till varje särskild kurs.

Kostnaderna för läkarkonsulentema kunna beräknas på följande sätt. Reseoeh

traktamentsersättning bör utgå enligt rese- och traktamentsklass II D.

Varje läkare gör per läsår 8 resor. Varje resa kan antagas kosta 40 kronor för

de bägge läkare, som resa i Svea- och Götaland. Resekostnaderna för dessa

bägge läkare måste alltså tillsammans beräknas uppgå till 640 kronor per år.

För den läkare, som reser i Norrland, måste beräknas 80 kronor i resekostnader

för varje kurs. Hans resekostnader per år uppgå alltså till 640 kronor. De totala

resekostnaderna för läkarna per år skulle alltså uppgå till 1 280 eller i

runt tal 1 500 kronor. Varje tjänsteresa för de bägge läkarna i Svea- och Götaland

beräknas genomsnittligt taga en tid av 2 dagar och för läkaren i Norrland

3 dagar i anspråk. Kostnaderna för dagtraktamenten å 1!) kronor kunna alltså

beräknas till 1 064 eller i runt tal 1 100 kronor.

Läkarnas kursarvoden kunna beräknas på följande sätt. Läkarna måste under

tiden för sina tjänsteresor avstå från sin praktik m. m. och böra därför åtnjuta

en ersättning, avsedd för deras vikarier och uppgående till 50 kronor

per dag. 1 betraktande av den tid, som antages åtgå till resorna, betyder detta

en utgift för statsverket per år av 2 800 kronor. Därtill kommer det egentliga

kursarvodet, som synes böra sättas till 60 kronor per föreläsning. Den årliga

utgift för .statsverket, som därigenom uppkommer, blir 4 320 kronor.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Den totilia årliga utgiften för läkarkonsulenterna blir alltså (1 500 +

+ 1 100 + 2 800 + 4 320 =) 9 720 kronor. Var och en av läkarna skulle av

kurserna få en årlig inkomst av 1 440 kronor. Övriga utgående penningmedel

åro alltså avsedda till rese- och traktamentsersättning jämte ersättning åt konsulenternas

vikarier under tiden för tjänsteresorna.

För lära rk o timi en tema beräknas samma rese- och traktamentsersättning

som för läkarna eller sammanlagt (1 500 -f- 1 100 =) 2 600 kronor.

Lärarkonsulenterna synas böra medgivas oavkortad lön under den tid, de

åtnjuta tjänstledighet för här ifrågavarande ändamål. Avlöningen till dessa lärares

vikarier torde kunna beräknas till omkring 1 400 kronor, vilken summa

alltså skulle utgå av respektive avlöningsanslag och icke inberäknas i kursanslaget.

Det egentliga kursarvodet per lärare torde lämpligen böra fixeras till 40

kronor per föreläsning eller totalt per år 2 880 kronor.

Det behövliga anslaget för lärarkonsulenterna blir alltså (2 600 + 2 880 =)

5 480 kronor. Var och en av de 3 lärarna skulle av kurserna få en årlig inkomst

av 960 kronor.

Det sammanlagda anslaget för kurserna kan alltså beräknas till (9 720 -f-f

5 480 =) 15 200 eller i runt tal 15 500 kronor per år.

Hemställan. Med stöd av vad ovan anförts få 1943 års sexualundervisningssakkunniga

hemställa, _ _ ,

att under läsåret 1944/45 kortare fortbildningskurser i sexualundervisning

för folk- och småskollärare få anordnas på sätt ovan föreslagits;

att för ändamålet under budgetåret 1944/45 anvisas ett förslagsanslag å

15 500 kronor samt

att för den händelse medel under nämnda budgetår ställas till förfogande för

en eller flera kurser av den art, som hittills anordnats för sexualundervisning,

nämnda kurser måtte få vara öppna icke endast för lärare utan också i mån

av plats för läkare och sjuksköterskor, som tjänstgöra som skolsköterskor.

Skolöverstyrelsen har i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas förslag. Överstyrelsen

finner det dock ej möjligt att nu fixera storleken av ersättningarna till

läkare och anser det begärda anslaget, vilket även bör avse expenser, böra

uppföras som reservationsanslag. För utgivande av handledningen föreslår

överstyrelsen anvisande av ett särskilt reservationsanslag av 5 000 kronor.

Överstyrelsen anför bland annat:

Det föreligger otvivelaktigt inom lärarkåren ett starkt behov av fortbildningsverksamhet

på ifrågavarande område. De nu i skolan verksamma larargcnerationerna

ha under sin egentliga utbildningstid säkerligen i mycket ringa

utsträckning erhållit handledning i sexualundervisning, och denna numera

föreskrivna undervisning utgör för dem därför en väsentligen ny uppgift.

Framdeles torde detta utbildningsbehov väsentligen tillgodoses vid seminarierna

och den speciella fortbildningsverksamheten på området minskas.

Den hittillsvarande kursverksamheten har icke varit tillräcklig och har delvis

givit anledning till kritik. Starka skäl tala därför för de sakkunnigas förslag

att få till stånd en mera vittomfattande och centralt ledd fortbildningsverksamhet

på området. Med den förberedelse och planläggning, som de sakkunniga

förutsätta, torde dock även med kortvariga kurser — eller instruktionsmöten,

som de lämpligen böra benämnas — åtskilligt kunna vinnas.

Mot de av de sakkunniga angivna riktlinjerna för fortbildningsverksamhe
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tens organisering synes ej vara något väsentligt att erinra. Överstyrelsen förutsätter,

att planen för instruktionsmötena får sådan utformning och att personvalet

i fråga om de medverkande kan så ordnas, att den etiska sidan av sexualundervisningen

väl tillgodoses. De praktiskt-pedagogiska frågorna måste givetvis,

såsom de sakkunniga även avse, få stort utrymme, antingen genom demonstrationslektioner

eller — då deltagarantalet vid mötena ofta torde göra det

svart att med något större utbyte anordna lektioner — genom föredrag och

överläggningar örn denna undervisnings metodik. Det synes ej erforderligt att

benämna föreläsarna och lärarna konsulenter, då deras nu avsedda verksamhet

ej är av mera permanent karaktär. Närmast torde de böra betraktas som instruktörer

i sexualundervisning.

Det är naturligt, att lärare erhåller ledighet utan återläsningsskyldighet för

deltagande i instruktionsmötena jämlikt bestämmelserna i folkskolestadgan

& 43 mom. 5. °

Då de nu föreslagna kurserna närmast gälla lärarpersonalen vid folk- och

småskolor och behov av fortbildning i sexualundervisning föreligger, särskilt

under en övergångstid, för även andra lärargrupper samt då en grundligare utbildning

allmänt är önskvärd, böra längre sommarkurser i ämnet alltjämt ha

en uppgift att fylla. Läkare och skolsköterskor böra, såsom föreslagits, i mån

av platstillgång kunna utses till deltagare även vid dessa kurser, vilket med

hittills gällande föreskrifter ej varit möjligt.

De sakkunnigas kostnadsberäkningar i fråga örn rese- och traktamentsersättnmg

till instruktörer vid mötena äro väl avvägda. De föreslagna arvodena

till medverkande läkare kunna synas höga i jämförelse med de arvoden, sorn

hittills brukat utgå till föreläsare vid av överstyrelsen anordnade kurser. Deras

medverkan skulle emellertid — såsom nämnts — ej inskränkas till enbart föreläsning.

Det torde också bli svårt att vid sänkning av arvodena erhålla kvalificerade

krafter. De sakkunniga föreslå även viss ersättning för mistade inkomster

för den tid instruktör medverkar vid mötena. Överstyrelsen finner det

i och för sig rimligt att oavkortad lön utgår till instruktör från statliga eller

statsunderstödda undervisningsanstalter för tid han på grund av medverkan

vid instruktionsmötena nödgas vara tjänstledig. I allmänhet torde dock, för så

kort tid det här gäller, ledighet kunna erhållas, utan att vikarie behöver anskaffas.

För läkare är behovet av ersättning för minskad inkomst svårt att nu

allmänt bedöma. Överstyrelsen finner det över huvud ej möjligt att i detalj nu

fixera behovet eller storleken av arvodena och ersättningarna, vilka torde böra

prövas från fall till fall i samband med antagande av föreläsare. Måhända kan

någon reducering av de beräknade förmånerna ske. I totalkostnaderna torde å

andra sidan utöver vad de sakkunniga beräknat böra ingå ersättning för lokal,

annonsering, tryck, städning och vaktmästare.

Enligt en i anslutning till vad nu uttalats, verkställd överslagsberäkning av

kostnaderna för instruktionsmötena anser sig överstyrelsen kunna uppskatta

dessa kostnader till omkring 650 kronor för varje möte. Det av de sakkunniga

beräknade anslaget för 24 instruktionsmöten budgetåret 1944/45 å 15 500

kronor — vilket anslag synes böra upptagas som reservationsanslag — finner

överstyrelsen alltså böra bedömas som erforderligt.

Då den förut omnämnda handledningen i sexualundervisning får anses utgöra

ett led i den nu avsedda instruktionsverksamheten, torde det vara lämpligt,

att fråsan örn anslag till tryckande av dylik handling upptages i detta sammanhang.

De sakkunnigas ordförande har till överstyrelsen uttalat önskemål

härom och därvid upplyst, att dessa kostnader preliminärt kunna beräknas till

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Majits proposition nr 207.

5 000 kronor, närmast avseende det antal exemplar, som böra stå till överstyrelsen

disposition för utdelning. Handledningen skulle i övrigt bli tillgänglig i

allmänna bokhandeln. Överstyrelsen hemställer, att för nästa budgetår anvisas

ett reservationsanslag av 5 000 kronor för utgivande av tryckt handledning

i sexualundervisning.

Medicinalstyrelsen har anfört, att då de sakkunnigas förslag före dess definitiva

utformande varit föremål för överläggningar under hand mellan skolöverläkaren

och medicinalstyrelsen samt då av medicinalstyrelsen därvid framförda

synpunkter vunnit beaktande, medicinalstyrelsen finner sig kunna, utan

att ingå på förslagets detaljbestämmelser, tillstyrka bifall till detsamma i dess

helhet.

Allmänna lönenämnden — inom vilken en ledamot avgivit särskilt yttrande

— har föreslagit, att kursdeltagare skall äga rätt till oavkortad lön under erforderlig

tjänstledighet samt resekostnads- och traktamentsersättning. Statsanställd

läkarkonsulent bör enligt nämndens mening äga rätt till oavkortad lön

under ifrågavarande tjänstledighet och viss kompensation för mistade praktikinkomster.

De föreslagna ersättningarna för föreläsningar och demonstrationer

anser nämnden vara för höga. Vttrandet innehaller bland annat följande:

I den mån en kursdeltagande lärare behöver tjänstledighet — en tjänstledighet

som endast skulle behöva omfatta en eller annan dag — bör han, med stöd

av 16 § 4 mom. folkskolans avlöningsreglemente, medgivas uppbära oavkortad

lön under ledighet för ifrågavarande ändamål. Därest resa erfordras, synes

resekostnads- och traktamentsersättning böra medgivas, förslagsvis enligt klass

III E allmänna resereglementet.

Vidkommande de vid kurserna i egenskap av föreläsare m. m. tjänstgörande

läkarna och lärarna synes någon erinran icke vara att framställa mot att de

medgivas åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass II D

allmänna resereglementet. Lärare, som undervisa vid kurserna, böra på sätt

föreslagits medgivas oavkortad lön under tiden för erforderlig tjänstledighet.

Enahanda förmån bör i motsvarande fall tillkomma sådana läkare, som inneha

statlig läkartjänst, exempelvis provinsialläkare; dessa synas jämväl böra erhålla

viss kompensation för mistade praktikinkomster. Privatpraktiserande läkare

m. fl. skulle enlig! förslaget åtnjuta en gottgörelse för minskade praktikinkomster

med 50 kronor för dag. Huruvida sistnämnda belopp är lämpligt avvägt,

har synts lönenämnden svårt att bedöma. Såsom ersättning för föreläsning,

avsedd såsom gottgörelse för själva arbetet, skulle enligt förslaget utgå

60 kronor för läkare och 40 kronor för lärare. Dessa belopp anser lönenämnden

alltför höga. Det bör bemärkas, att förslaget innebär, att en läkare för åtta dagars

verksamhet av ifrågavarande slag skulle erhålla en extra inkomst av 1 440

kronor. Eör en lärare skulle motsvarande belopp uppgå till 960 kronor. Visserligen

äro dessa belopp årliga engångsbelopp, men det bör ä andra sidan beaktas,

att en redan utarbetad föreläsning eller demonstration torde kunna oförändrad

upprepas ett stort antal gånger och således icke för varje gång bereder vederbörande

föreläsare förnyat arbete med dess avfattande. Lönenämnden förordar,

att en sänkning av den föreslagna ersättningen till läkare och lärare för

deras arbete vid ifrågavarande kurser tage? under övervägande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Särskilt yttrande.

Ledamoten av nämnden Grimlund har anfört, att då lärarkonsulenterna torde

komma att utgöras av lektorer vid folkskoleseminarier eller läroverk eller

andra lärare med högre teoretisk kompetens, anledning saknas att avlöna dessa

lärare sämre än läkarna. Han yrkar därför, att ersättningen per föreläsning

bestämmes till samma belopp för lärare som för läkare.

Statskontoret har ifragasatt, örn medel böra anvisas för den hittillsvarande

kursverksamhetens fortsatta bedrivande. \ ad beträffar de av de sakkunniga

föreslagna kurserna, anser ämbetsverket, att ersättning till läkarkonsulent för

mistad praktikinkomst bör prövas i varje särskilt fall, att tjänsteläkare bör erhålla

ersättning för mistade löneförmåner och mistad praktikinkomst under erforderlig

tjänstledighet, att lärarkonsulent bör avstå sina löneförmåner under

tjänstledighet och erhålla gottgörelse härför ur kursanslaget samt att föreläsnings-

och demonstrationsarvodena böra sänkas till högst 50 respektive 100

kronor per kurs. De erforderliga medlen böra anvisas som en särskild post å

15 000 kronor under reservationsanslaget till kurser för lärare vid de allmänna

läroverken m. fl. läroanstalter. Statskontoret anför:

De hittillsvarande kurserna ha huvudsakligen frekventerats av folkskollärare,

under det att de allmänna läroverken varit mycket fåtaligt representerade.

Då de sakkunnigas förslag i huvudsak syftar till att tillgodose folkskollärarnas

behov av utbildning, kan det ifrågasättas, om tillräcklig anledning föreligger

att i fortsättningen anvisa medel för uppehållande av den nuvarande kursverksamheten,

särskilt som intresset för denna bland läroverks]ärarna tydligen

varit mycket ringa och något principiellt hinder icke torde föreligga mot

att hålla de av de sakkunniga föreslagna kurserna tillgängliga för nämnda

lärare. Även seminarieelever synas böra beredas tillfälle att deltaga i desamma.

Vad beträffar kostnaderna för de nya kurserna, ha de sakkunniga föreslagit,

att de s. k. läkarkonsulenterna skulle beredas ersättning för mistade praktikinkomster

med 50 kronor för dag. Statskontoret har icke något i och för sig att

erinra mot att skolöverstyrelsen beredes möjlighet att efter prövning i varje

särskilt fall utbetala dylik ersättning med högst nyssnämnda belopp. För den

händelse tjänsteläkare (provinsialläkare m. fl.) tages i anspråk för konsulentuppdrag

torde vederbörande böra beredas ersättning för de avlöningsförmåner,

de gått förlustiga under ledighet för ändamålet, jämte i förekommande fal!

minskning i praktikinkomst, dock med sammanlagt högst 50 kronor för dag.

I fråga om lärarkonsulenterna har förutsatts, att de skulle medgivas oavkortad

lön under tjänstledighet för fullgörande av uppdraget, varför dessa lönekostnader

skulle belasta vederbörande avlöningsanslag. Då uppdraget såsom

konsulent närmast är att betrakta såsom offentligt uppdrag, anser statskontoret,

att läraren i överensstämmelse med gängse principer bör förpliktas avstå

samtliga på tjänstledighetstiden belöpande avlöningsförmåner med rätt att av

de medel, som kunna komma att anvisas till förevarande kursverksamhet, erhålla

gottgörelse för vad han sålunda visar sig ha gått förlustig.

Beträffande konsulenternas arvoden vill statskontoret framhålla, att — enligt

vad som under hand uppgivits — de arvoden, som utgått till föreläsare

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Majlis ''proposition nr .107.

och lärare vid förutnämnda i Lund under augusti 1943 anordnade kurs, utgjorde

40 kronor för föreläsningstimme, och att därvid såsom föreläsare anlitats

högt kvalificerade professorer och läkare. Vidare må erinras, att arvode till

exempelvis lärare vid kurser för utbildande av hjälpklasslärare fixerats till 30

kronor för föreläsning. Vid sådant förhållande måste statskontoret finna de av

de sakkunniga föreslagna arvodena påfallande höga. Detta synes särskilt vara

fallet beträffande arvodet till lärarkonsulenten, vilken enligt förslaget skulle

hålla demonstrationslektioner och kunna vara en härtill lämplig folkskollärare.

Ämbetsverket föreslår, att arvodet till lärarkonsulenten fixeras till högst 50

kronor för varje kurs mot föreslagna 120 kronor. I anslutning härtill och med

beaktande av de arvoden, som utgingo till föreläsarna vid nyss omförmälda

kurs i Lund, synes arvodet till läkarkonsulenten icke böra överstiga 40 kronor

för föreläsningstimme. Statskontoret vill för sin del ifrågasätta ett arvode av

förslagsvis 100 kronor per kurs.

I enlighet med vad statskontoret sålunda föreslagit och med utgångspunkt

från de sakkunnigas beräkningsgrunder i övrigt skulle statsverkets kostnader

kunna nedbringas med 3 600 kronor. Å andra sidan skulle det föreslagna anslaget

komma att belastas med kostnader för ersättning till lärarkonsulenterna

för mistade avlöningsförmåner, vilka kostnader torde kunna uppskattas

till cirka 2 000 kronor. Anslaget skulle sålunda kunna minskas till i runt tal

14 000 kronor. Enligt ämbetsverkets mening tala övervägande skäl för att

dessa medel — i likhet med vad fallet är beträffande det för innevarande budgetår

anvisade kursanslaget — upptagas såsom en särskild, obetecknad anslagspost

under det å riksstatens åttonde huvudtitel anvisade reservationsanslaget

till kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Därest så sker, torde försiktigheten bjuda, att anslagsposten upptages till ett

belopp av 15 000 kronor.

c) Framställning av svenska röda korset.

Enligt gällande bestämmelser (kungörelsen 1941:604) skall värntjänstutbildningen

vid de högre allmänna läroverken och därmed jämförliga läroanstalter

omfatta bland annat undervisning i olycksfallsvård för såväl manliga

som kvinnliga lärjungar. Ledningen av värntjänstutbildningen utövas

närmast under rektor av gymnastikläraren. Vid övningarna biträda de av

läroanstaltens lärare, som därtill äro lämpliga. Då så påkallas, må därjämte

särskilda instruktörer utses. Enligt av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar

för undervisningen i hemsjukvård skall denna ledas av fackutbildad person.

Nämnda utbildning avser i allmänhet de tre högsta klasserna eller ringarna.

För det lägre stadiet meddelas liknande undervisning under friluftsdagarna.

Överstyrelsen fch'' svenska röda korset har anfört, att ett stort antal lärare,

sorn undervisa i olycksfallsvård och hemsjukvård, sakna kompetens för denna

uppgift. Överstyrelsen föreslår därför, att under våren och sommaren 1944

anordnas kurser i olycksfallsvård och hemsjukvård för lärare vid högre allmänna

läroverk m. fl. läroanstalter samt att för ändamålet av statsmedel

anvisas 7 600 kronor, avseende arvodeskostHader. Framställningen innehåller

i huvudsak följande.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vid den numera obligatoriska undervisningen i olycksfallsvård och hemsjukvård

i de högre skolorna har det, enligt vad överstyrelsen erfarit, visat

sig, att ett stort antal lärare, vilka äro skyldiga att självständigt undervisa i

olycksfallsvård, anse sig sakna kompetens för denna uppgift. Samma förhållande

har framträtt även vad beträffar de lärare, vilka på grund av övningsaydelningarnas

storlek måste biträda sjuksköterska vid undervisning i hemsjukvård.

För att skaffa sig nödig kompetens lia många av de lärare, som ej deltagit

i av skolöverstyrelsen anordnad värntjänstutbildning, på eget initiativ genomgått

röda korsets upplysningskurser i olycksfallsvård och hemsjukvård.

Då emellertid behovet av lärare, som åtminstone i någon mån utbildats i

ämnena i fråga, det oaktat måste anses vara långt ifrån fyllt, har det synts

ändamålsenligt att anordna särskilda kurser för lärare enligt kursplaner tillrättalagda

speciellt för detta ändamål. Anordnandet av sådana kurser synes

vara.så mycket mera berättigat, som värn tjänstsakkunniga förutsatte nödvändigheten

av att statsverket anordnade utbildningskurser för lärarna vid

värntjänstutbildningen.

Enligt av skolöverstyrelsen införskaffade preliminära anmälningslistor

skulle under vårterminen och eventuellt sommaren 1944 behövas inalles 76

kurser å 18 timmar i olycksfallsvård respektive hemsjukvård med ett sammanlagt

deltagarantal av 1 888 lärare, huvudsakligen från de högre skolorna.

Kurserna ha i regel beräknats anordnade på respektive skolorter och under

terminen. På vissa mindre orter, där fullt deltagarantal icke erhållits från

högre skolor, ha beräknats deltagare även från folkskolor. För deltagare från

de allra minsta orterna, vilka icke kunna få egen kurs, ha planerats tredagarskurser

på centrala orter huvudsakligen under lovdagar.

Ehuru i ett begränsat antal fall kursdeltagare torde få vidkännas utgifter

för resor samt kost och logi, torde dock icke böra ifrågasättas statsbidrag till

andra utgifter än sådana för arvoden åt kursledarinnor och biträdande instruktörer

efter en beräkningsgrund av 5, respektive 3 kronor per timme.

Därvid förutsattes, att skolornas lokaler och undervisningsmateriel ställas

till förfogande utan ersättning. Enligt nyssnämnda grunder kan kurskostnaden

beräknas till i medeltal 100 kronor per kurs, och toltalkostnaden för de

erforderliga kursema blir då i runt tal 7 600 kronor eller 4 kronor per deltagare.

Anordnandet av kurserna bör påvila rektorerna i samband med röda korsets

distriktsstyrelser.

Under de närmast följande åren torde behovet av kurser bli mindre, såvida

icke verksamheten utsträckes till att mera allmänt beröra även folkskollärarna.

Överstyrelsen hemställer sålunda, att ett belopp av 7 600 kronor måtte

ställas till skolöverstyrelsens förfogande för bestridande av kostnaderna för

arvoden till av svenska röda korset anställda kursledarinnor och biträdande

instruktörer vid under våren och sommaren 1944 anordnade kurser i olycksfallsvård

och hemsjukvård enligt vid framställningen fogade kursplaner flir

lärare vid högre allmänna läroverk, kommunala flickskolor m. fl. undervisningsanstalter.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt framställningen. På platser, där rektor är

förhindrad att åtaga sig anordnandet av ifrågavarande kurser, böra dessa

dock enligt överstyrelsens mening anordnas genom röda korsets distriktsstyrelse

i samråd med rektor.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Majits proposition nr 207.

Medicinalstyrelsen laar tillstyrkt anvisande av det begärda anslagsbeloppet.

Styrelsen anser dock möjligheterna att förbättra kursundervisningen böra

undersökas. Styrelsen anför:

Enligt vad medicinalstyrelsen under hand inhämtat skola kurserna ledas

av examinerade sjuksköterskor med speciell utbildning för denna instruktionsverksamhet,

biträdda av rödakorssamariter för de praktiska övningarnas

genomförande.

Medicinalstyrelsen har med hänsyn till kursplanernas utformning icke kunnat

undgå att finna det något tveksamt, örn kurserna kunna lämna en tillräcklig

grund för lärarnas undervisning i skolorna. Det synes därför snarligen

böra undersökas, huruvida icke — exempelvis genom samverkan mellan

röda korset, rektorsämbetena och skolläkama — kunde ernås en anordning

av dessa kurser, som innebure en något högre kvalificering av undervisningen,

särskilt i fråga örn kursernas teoretiska del.

I likhet med överstyrelsen finner medicinalstyrelsen likväl angeläget, att

snarast någon form av utbildning härvidlag ställes till lärarnas förfogande,

och tillstyrker fördenskull, att det begärda anslaget under år 1944 får utgå.

Statskontoret har ansett ett eventuellt anslag till ifrågavarande ändamål

böra förskottsvis utgå ur reservationsanslaget till kurser för lärare vid de

allmänna läroverken m. fl. läroanstalter. Ämbetsverket anför:

Därest kursverksamheten anses böra komma till stånd, förutsätter statskontoret,

att uppläggningen och planläggningen av kurserna sker i samråd

med vederbörande skollälare.

Till kurser för utbildande av lärare till vämtjänstledare ha sedan budgetåret

1942/43 utgått medel från anslaget till kurser för lärare vid de allmänna

läroverken med flera läroanstalter. Även kostnaderna för nu ifrågavarande

kursverksamhet böra lämpligen redovisas under denna anslagstitel. Därest

kurser böra komma till stånd redan under innevarande budgetår och gäldandet

av utgifter härför icke kan anstå till nästa budgetår, torde skolöverstyrelsen

böra bemyndigas att av tillgängliga medel förskottsvis disponera ei-forderligt

belopp att mader nästa budgetår ersättas av anslaget.

Då nu nämnda kurser bea-äknats komma till stånd redan under våren eller

sommaren 1944, har överstyrelsen för svenska a-öda korset preliminärt beräkaaat

medelsbehovet för liknande kurser under senare delen av budgetåret

1944/45. Överstyrelsen har därvid räknat med ett något minskat behov av

kurser för lärare av här ifrågavarande slag och uppskattar kostnaden för kurserna

till omkring 5 000 kronor.

Sexualundervisningen i skolorna är fortfarande icke tillfredsställande ordnad.

Dela stärka tillströmningen till de fortbildningskurser i sexualundervisning

och sexualhygien, som hållits de senaste åren, visar behovet av vägledning

för lärare, som ha att meddela sådan undervisning.

Den förut refererade framställningen av 1943 års sexualundervisningssakkunniga

innebär, att under läsåret 1944/45 skulle anordnas sexualundervisningskurser

av delvis annan art än de hittills förekommande. De avses flir

folk- och småskollärare och förutsättas bli helt korta, endast en dag vardera.

Departe
mentschefen.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 207.

Därest lärarna före tillträdet till kursen få tillfälle genomgå någon lämplig

handbok i ämnet och kursen sedan lägges så, som de sakkunniga tänkt

sig, nämligen som ett praktiskt komplement till den på förhand studerade

handledningen, anser jag, att dylika korta kurser skulle kunna ge gott utbyte.

En ytterligare förutsättning härför är emellertid, att instruktörerna utväljas

med synnerlig omsorg och att endast för uppdraget verkligt kvalificerade personer

få ifrågakomma. En undervisning av detta slag är till sin natur så

grannlaga, och så viktiga värden äro beroende av att den lägges i rätta händer,

att arvodesfrågan icke får stå hindrande i vägen, då det gäller att välja föreläsare.

På anförda grunder tillstyrker jag de sakkunnigas förslag. Vad kostnadsberäkningen

beträffar, torde utgifterna för själva kursen kunna uppskattas

till omkring 16 000 kronor, vartill kommer ett belopp av 2 000 kronor

såsom ersättning för avlöningsförmåner, som instruktörerna avstått under

tjänstledighetstiden, samt 5 000 kronor för utgivande av en tryckt handledning

i ämnet, tillhopa 23 000 kronor.

Då de här berörda kurserna äro uteslutande avsedda för folk- och småskollärare,

tillstyrker jag, att under nästkommande budgetår medel beräknas

även för en kurs av samma slag som de hittills anordnade. För detta senare

ändamål erfordras ett belopp av 6 500 kronor. Jag förutsätter, att den så

anordnade kursen får stå öppen icke endast för lärare utan i mån av utrymme

även för präster, läkare och sådana sjuksköterskor, som tjänstgöra

som skolsköterskor.

Jag tillstyrker vidare skolöverstyrelsens förslag, att anslag anvisas för anordnande

av en kurs i värntjänstutbildning, avsedd för vissa kvinnliga biträdande

värntjänstledare. Det härför behövliga beloppet utgör 10 000 kronor.

Däremot anser jag mig icke under nuvarande förhållanden böra biträda

förslaget örn medelsanvisning för anordnande av en kurs i psykologi för lärare

vid kommunala flickskolor med flera läroanstalter.

De av svenska röda. korset ingivna framställningarna örn kurser i hemsjukvård

och olycksfallsvård finner jag på i framställningarna angivna grunder

böra tillstyrkas. Det erforderliga beloppet utgör (7 600 -f- 5 000 —) 12 600

kronor. Vad statskontoret anfört i fråga örn planläggningen av kurserna och

om utbetalningen av anslagsmedlen bör beaktas. För den kursverksamhet, som

enligt vad som upplysts bör komma till stånd redan innevarande vårtermin,

torde sålunda erforderligt belopp få, därest riksdagen beviljar ifrågavarande

anslagsmedel, förskottsvis disponeras av tillgängliga medel. De förskotterade

medlen böra efter det nya budgetårets ingång ersättas ur det av mig nu tillstyrkta

anslaget.

Anslaget torde i enlighet med vad jag i det föregående anfört böra uppföras

med (23 000 + 6 500 + 10 000 + 12 600 =) 52 100 kronor, vilket belopp

överstiger det nuvarande anslaget med 19 100 kronor.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr HOT.

125

III. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. besluta, att samrealskolorna i Örnsköldsvik och Ludvika

skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare tidpunkt,

Kungl. Maj:t bestämmer, successivt utbyggas till

högre allmänna läroverk, omfattande, förutom nu befintliga

realskollinjer, läroverket i Örnsköldsvik en fyraårig latinlinje

och en fyraårig reallinje samt läroverket i Ludvika en

treårig latinlinje och en treårig reallinje, under förutsättning

att nämnda städer åtaga sig att i fråga om respektive högre

allmänna läroverk ej mindre tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, bostad

åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder

åt erforderlig vaktmästarpersonal än även bevilja ett

engångsanslag av minst 5 000 kronor till komplettering av

undervisningsmaterielen och utvidgning av biblioteket;

2. besluta, att vid högre allmänna läroverket för gossar

i Malmö samt högre allmänna läroverken i Umeå och Västervik

skola från och med budgetåret 1944/45 eller den senare

tidpunkt, Kungl. Majit bestämmer, successivt inrättas nya

gymnasielinjer, nämligen vid högre allmänna läroverket för

gossar i Malmö en fyraårig reallinje i stället för en av de

treåriga reallinjema vid läroverket, vid högre allmänna läroverket

i Umeå en treårig reallinje i stället för en av de fyraåriga

reallinjema vid läroverket samt vid högre allmänna läroverket

i Västervik en treårig reallinje, under förutsättning

att respektive städer förplikta sig att tillhandahålla erforderliga

undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning

samt bostäder åt för vederbörande läroverk erforderlig

vaktmästarpersonal;

3. godkänna följande personalförteckning för de allmänna

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1944/45:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

Tjänstemän ä ordinarie stat.

22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp

I.................................. E 13

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Befattning. _ Lönegrad.

19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlönings
grupp

II................................. E 12

23 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp

III................................ Eli

3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I ......E 9

25 » » » » II......E 8

27 » » » » lil......E 7

23 » » » * IV......E 6

448 lektorer.................................. A 27

Antti. Av dessa lektorstjänster må endast 443 uppehållas.

1 283 adjunkter ................................ A 23

Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så

mångå, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

265 ämneslärarinnor........................... A 21

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast

så många, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster

å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt

265.

114 lärare i teckning.......................... A 20

85 » » musik............................ A 20

103 » » gymnastik med lek och idrott........ A 20

4 övningsskollärare ......................... A 20

31 lärarinnor i kvinnlig slöjd.................. A 16

81 vaktmästare .............................. A 7

61 » .............................. A 6

17 » ............................... A 5

Tjänstemän å övergångsstat.

39 adjunkter ................................ A 22

Anm. Av dessa, adjunktstjänster må uppehållas endast så

många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 282.

9 ämneslärarinnor ........................... A 22

Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast

så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie

stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 265.

1 lärare i teckning............. A21

1 lärarinna i kvinnlig slöjd................... A 18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den 20:e.

250 adjunkter .............................. Eo21;

4. bemyndiga Kungl. Majit att — utan hinder av sagda

personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1944/45,

då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning

vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida be
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Martts ''proposition nr 207.

fattningen skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning

eller ämneslärarinnebefattning;

5. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1944/45:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 20 990 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt kvinnliga

sakkunniga . . kronor 450

b) Arvoden åt till
synslärare.

..... »

c) Personliga tilläggs
arvoden

åt första

lärarinnor ...... »

d) Arvoden åt skol
läkare

m. m., förslagsvis

........ »

e) Arvoden åt bibliotekarier

........ »

f) Arvoden åt biträ
den

på rektorsexpeditionerna.

.... »

g) Särskilda arvoden

vid provårsläroverk.

.......... »

h) Särskilda arvoden

vid statens aftonskola

.......... »

i) Arvode åt biträ
dande

föreståndarinna

.......... »

j) Personlig lönefyll
nad

åt vissa rektorer

.......... »

8 450

1200

220 000

93 200

123 000

172 500

5 800

1 200

11 500 » 637 300

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis............ » 5 840 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...... » 3 889 300

Summa kronor 31 356 600

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag från Stockholms

stad.......kronor 15 000

2. Av kommuner och lärare

erlagda hyreser
-

sättningar och hyror »

3. Avkastning av donationer

från kronan

m. m............ »

4. Av vaktmästare er
lagda

hyror samt ersättning

för bränsle

och lyse......... »

5. Bidrag ur läroverks

ljus- och vedkassor

till vaktmästarpersonalens

avlöning .... »

274 000

37 600

120 000

480 000 kronor 926 600

Nettoutgift kronor 30 430 000;

6. bemyndiga Kungl. Majit att — med iakttagande i huvudsak

av de i det föregående angivna grunderna — meddela

beslut angående successiv ombildning från och med budgetåret

1944/45 av kommunala mellanskolor till samrealskolor,

under förutsättning att respektive kommun förpliktar

sig dels att i fråga om den ombildade läroanstalten tillhandahålla

erforderlig möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande

kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig

vaktmästarpersonal, dels ock, i den mån Kungl. Majit så

finner påkallat, att intill ett belopp av 5 000 kronor bekosta

komplettering av undervisningsmaterielen och utvidgning av

biblioteket vid läroanstalten;

7. bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn de avvikelser

från personalförteckningen och de överskridanden av maximerade

poster i avlöningsstaten, som föranledas av beslut

örn kommunala mellanskolors ombildning till samrealskolor;

8. bemyndiga Kungl. Majit att meddela de bestämmelser

i övrigt, som erfordras i samband med ombildningen av kommunala

mellanskolor till samrealskolor;

9. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret

1944/45 anvisa ett förslagsanslag av .. kronor 30 430 000;

10. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommu
nala

gymnasier för budgetåret 1944/45 anvisa ett anslag

av ................................... kronor 12 000;

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 129

11. till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala mel
lanskolor

för budgetåret 1944/45 anvisa ett förslagsanslag

av .......................... kronor 4 100 000;

12. till Kurser för lärare vid de allmänna läroverken m. fl.

läroanstalter för budgetåret 1944/45 anvisa ett

reservationsanslag av...................kronor 52 100:

13. till Psykologisk-pedagogislca institutet för budgetåret

1944/45 anvisa ett reservationsanslag av .. kronor 15 500.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet;

Torsten Svensson.

Bihang tili riksdagens protokoll 19JM- 1 sami. Nr 207.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majda proposition nr 207.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Organisatoriska förändringar........................... 2

1. Upprättande av nya statliga gymnasier.................. 2

1. Ludvika..................................... 4

2. Örnsköldsvik................................... 5

Departementschefen.................................. 10

2. Anordnande av nya linjer vid vissa gymnasier............ 13

Departementschefen.................................. IG

3. Ombildning av kommunala mellanskolan i Solna till samrealskola 17

Departementschefen.................................. 28

4. Förstatligande av kommunala mellanskolor i övrigt......... 30

Inledning....................................... 30

Nuvarande förhållanden............................. 31

1939 års sakkunnigförslag............................ 32

Frågan behandling vid 1943 års riksdag................. 42

Nu föreliggande förslag.............................. 44

Departementschefen.................................. 57

5. Inrättande av ett psykologisk-pedagogiskt institut ......... 61

1936 års lärarutbildningssakkunniga.................... 62

Skolöverstyrelsens yttrande över lärarutbildningssakkunnigas förslag

............................................ 63

1940 års skolutredning.............................. 65

Yttranden över skolutredningens förslag................. 69

1942 års riksdag m. m.............................. 70

Skolöverstyrelsens nu föreliggande förslag................ 73

Departementschefen.................................. 77

II. Anslagsberäkningar................................. 79

1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar....... 79

a) Besparingsåtgärder............................... 79

Departementschefen................................ 84

b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän . . . . .............. 86

Departementschefen................................ 91

c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit 93

Departementschefen................................ 98

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts -proposition nr 207.

d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ 99

Departementschefen................................105

e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel...............106

Departementschefen................................106

f) Sammanfattning.................................106

Departementschefen................................106

2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala

gymnasier...................................106

Departementschefen..................................109

3. Förslagsanslaget till Kommunala läroverk: Bidrag till kommunala

mella nskolor......................................Ilo

Departementschefen.................................lil

4. Kurser för lärare vid de allmänna läroverken lii. £. läroanstalter lil

a) Skolöverstyrelsens petita...........................112

b) Framställning av 1943 års sexualundervisningssakkunnigam. m. 113

c) Framställning av svenska röda korset.................121

Departementschefen..................................123

III. Hemställan........................................125

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Marits proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i s. 8 i texten
  2. SU 1944:182 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1944/45 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckt s. 1 i texten