Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond, m. m

1944-05-05 · 62 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:263, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

1

Nr 263.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17

juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag

och svensk ekonomisk förening att vid taxering till

kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond, m. m.; given Stockholms

slott den 5 maj 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1. förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening

att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond;
2.

förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst

under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg

m. m.; samt

3. förordning örn ändring i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) örn

rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19i4. 1 sami. Nr 263.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384)

angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk

förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till

konjunkturinvesteringsfond.

Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 17 juni 1938 angående rätt

för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till

kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta

avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

6 §•

Hava fondmedel, som avsatts till

konjunkturinvesteringsfond, ej tagits

i anspråk i enlighet med fondens ändamål

senast under det beskattningsår,

för vilket taxering sker under

sjätte taxeringsåret efter det då avdrag

för avsättningen medgivits, skall

den skattskyldige efterbeskattas för

vad som avsatts utan att därefter i enlighet

med denna förordning hava tagits

i anspråk för det avsedda ändamålet.

Vid tillämpning av denna föreskrift

iakttages, att tidigare avsatta

medel anses hava tagits i anspråk före

senare avsatta medel.

Vid efterbeskattning varom här är

fråga skola såväl statliga som på

grund av taxering till kommunal inkomstskatt

utgående utskylder av vederbörande

beskattningsnämnd påföras

den skattskyldige med belopp,

som vid debitering för det beskatt
-

Föreslagen lydelse:

6 §.

Hava fondmedel, som avsatts till

konjunkturinvesteringsfond, ej tagits

i anspråk i enlighet med fondens ändamål

senast under det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes år

1947, skall den skattskyldige efterbeskattas

för vad som avsatts utan att

därefter i enlighet med denna förordning

hava tagits i anspråk för det avsedda

ändamålet. Vid tillämpning av

denna föreskrift iakttages, att tidigare

avsatta medel anses hava tagits i

anspråk före senare avsatta medel.

Vid efterbeskattning varom här är

fråga skola såväl statliga som på

grund av taxering till kommunal inkomstskatt

utgående utskylder av vederbörande

beskattningsnämnd påföras

den skattskyldige med belopp,

som vid debitering för det beskatt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

3

liggsår, då avsättningen ägt rum,

skulle tillkommit för den inkomst efterbeskattningen

avser, jämte ränta

för sex år efter tre procent eller, där

jämlikt 3 § de avsatta medlen ej fått

av företaget tagas i anspråk under

något år efter avsättningen, två procent.

Har skattskyldig---efterbe
skattningen

sker.

För efterbeskattningen —--ef
terbeskattning

föreligger.

ningsår, då avsättningen ägt rum,

skulle tillkommit för den inkomst

efterbeskattningen avser, jämte ränta

efter tre procent om året eller, där

jämlikt 3 § de avsatta medlen ej fått

av företaget tagas i anspråk under

något år efter avsättningen, efter två

procent om året för så många hela år

som antalet av de taxeringsår, som

förflutit efter det då avdraget medgivits,

till och med taxeringsåret 1947.

Har skattskyldig ----efterbe
skattningen

sker.

För efterbeskattningen---ef
terbeskattning

föreligger.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kunert. Majlis proposition nr 263.

Förslag

till

Förordning

nied ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst under

vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av

fartyg m. m.

Härigenom förordnas

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen samt förordningen den

30 maj 1941, nr 360, stadgade rätten att på flera beskattningsår fördela ersättning

på grund av försäkring för förlust av fartyg må, såvitt angår fartyg som

förlorats under beskattningsår, för vilket taxering ägt rum något av åren

1940, 1941 och 1942, avse en fördelning på beskattningsåren från och med

det, då ersättningen inflöt, till och med det, för vilket taxering skall äga rum

år 1947, eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett eller flera år

inom nyssnämnda period,

dels ock att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring

skall vid taxering enligt såväl kommunalskattelagen som förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning

å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår, för

vilka taxering ägt rum åren 1941 och 1942, dock ej där avyttringen skett till

någon med vilken säljaren var i intressegemenskap och det kan antagas,

att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

5

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att

vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till

investeringsfond.

Härigenom förordnas, att 1—5 §§ förordningen den 12 juni 1942 om rätt

att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond ävensom

anvisningen till 2 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse

enligt kommunalskattelagen och

förordningen örn statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt under de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes

åren 1942, 1943 och 1944, äger skattskyldig

njuta avdrag för belopp som

enligt vad i denna förordning sägs av

årsvinsten avsättes till investeringsfond.

Där sådant avdrag medgivits

skattskyldig, skall denne dock vara

underkastad de föreskrifter i avseende

å fondens användning som nedan

meddelas.

Rätt till avdrag på grund av avsättning

till fond som i 2 § 1 morn.

a) och b) sägs tillkommer allenast

svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk

förening, som jämlikt punkt 4 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

tillgodonjuter fri avskrivning

å maskiner eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier.

Rätt till avdrag på grund av avsätt
-

Föreslagen lydelse:

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse

enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt under de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes

åren 1942—1947, äger skattskyldig

njuta avdrag för belopp som enligt

vad i denna förordning sägs av årsvinsten

avsättes till investeringsfond.

Där sådant avdrag medgivits skattskyldig,

skall denne dock vara underkastad

de föreskrifter i avseende å

fondens användning som nedan meddelas.

Rätt till avdrag på grund av avsättning

till fond som i 2 § 1 mom. a)

och b) sägs tillkommer allenast svenskt

aktiebolag och svensk ekonomisk förening,

som jämlikt punkt 4 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen

tillgodonjuter fri avskrivning å

maskiner eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier; dock att,

i fall som avses i 2 § 3 mom. första

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

ning till fond som i 2 § 1 mom. c)

sägs tillkommer endast svenskt aktiebolag

och svensk ekonomisk förening.

2 §■

1 mom. Investeringsfonder som i

denna förordning avses äro

a) investeringsfond för byggnader,

b) investeringsfond för inventarier

och varulager,

c) investeringsfond för arbeten i

gruva, samt

d) investeringsfond för ersättande

av förkrigslager.

2 mom. Avsättning för vilken avdrag

enligt 1 § medgives må för visst

beskattningsår ej överstiga,

a) i fråga---beskattningsårets

utgång,

b) i fråga----av aktiekapita
let,

samt

c) i fråga —---föregående be
skattningsår.

stycket, rätt till avdrag på grund av

avsättning till fond som i 2 § 1 mom.

b) sägs tillkommer jämväl annan

skattskyldig än nyss är sagt. Rätt till

avdrag på grund av avsättning till

fond som i 2 § 1 mom. c) sägs tillkommer

endast svenskt aktiebolag

och svensk ekonomisk förening.

Rått till avdrag på grund av avsättning

till fond som i 2 § 1 mom. e)

sägs tillkommer endast den som bedriver

rederirörelse med äng- eller

motorf artyg i utrikes fart. Avdrag må

icke för ett och samma beskattningsår

njutas både för avsättning till fond,

som i 2 § 1 mom. b) sägs, och för avsättning

till i samma moment under

e) omförmäld fond, där ej den skattskyldige,

förutom rederirörelse, driver

jämväl annan rörelse.

2 §■

1 mom. Investeringsfonder som i

denna förordning avses äro

a) investeringsfond för byggnader,

b) investeringsfond för inventarier

och varulager,

c) investeringsfond för arbeten i

gruva,

d) investeringsfond för ersättande

av förkrigslager, samt

e) investeringsfond för fartyg.

2 mom. Avsättning för vilken avdrag

enligt 1 § medgives må för visst

beskattningsår ej överstiga,

a) i fråga —---beskattnings
årets

utgång,

b) i fråga---av aktiekapi
talet,

c) i fråga---föregående be
skattningsår,

samt

d) i fråga örn investeringsfond för

fartyg:

dels, för anskaffning av ersättning

stonnage, ett belopp motsvarande 5

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

procent av den beräknade kostnaden

för framtida anskaffning av ersåttningstonnage

för äng- eller motorfartyg,

som förlorats efter den 1 september

1939 eller som på grund av ålder

eller förslitning utrangerats efter

nämnda dag eller som avses skola av

sådan anledning utrangeras så snart

ersättningstonnage kan anskaffas,

dels ock, för underhålls- och reparationsarbeten

å andra den skattskyldige

tillhöriga äng- eller motorfartyg

än nyss sagts, ett belopp motsvarande

20 kronor för ton d. w. eller, såvitt angår

fartyg som under beskattningsåret

uteslutande gått i trafik mellan utrikes

orter, 40 kronor för ton d. w.

Avdrag för avsättning, varom ovan

under d) förmäles, må icke tillgodonjutas

i fråga örn fartyg, som uteslutande

eller huvudsakligen nyttjats i

inrikes fart. Avdrag för avsättning till

underhålls- och reparationsarbeten

må tillg odon jutås endast beträffande

fartyg, som under beskattningsåret

icke normalt underhållits; och må sistnämnda

avdrag icke för visst beskattningsår

för ett och samma fartyg

överstiga 100 000 kronor eller, såvitt

angår fartyg som under beskattningsåret

uteslutande gått i trafik mellan

utrikes orter, 200 000 kronor.

3 m o m. Har skattskyldig på grund

av statligt förfogande, eldsvåda eller

därmed jämförlig, av den skattskyldiges

åtgöranden oberoende anledning

under beskattningsåret åtnjutit ersättning

för maskiner eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier,

må utan hinder av vad i 2 mom. under

b) stadgas avdrag för avsättning

till investeringsfond för inventarier

och varulager ske med högst det belopp,

varmed ersättningen ingär i den

skattepliktiga inkomsten för ifrågavarande

år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Har lagerminskning förorsakats av

statligt förfogande, eldsvåda eller därmed

jämförlig, av den skattskgldiges

åtgöranden oberoende anledning, må,

såvitt angår det sålunda avgångna lagret,

det belopp, som i de under c) i

detta mom. angivna fallen beräknas

till 20 procent av anskaffningskostnaden

vid utgången av det beskattningsår

som gick till ända närmast före

den 1 september 1939, i stället beräknas

till skillnaden mellan kostnaden

för att anskaffa ett mot lagerminskningen

svarande lager vid utgången

av det beskattningsår taxeringen

avser och sagda anskaffningskostnad;

och skall beträffande lagerminskning

som nu sagts den ovan

stadgade begränsningen av avdraget

till 80 procent av sistnämnda kostnad

ej äga tillämpning.

(Se vidare anvisningen.)

3 §•

Investeringsfond för byggnader, för

inventarier och varulager samt för

arbeten i gruva må jämlikt denna förordning

tagas i anspråk endast under

något av de beskattningsår, för

vilka taxering verkställes åren 1943

och 1944, eller under sådant senare

beskattningsår, som av Kungl. Maj:t

genom särskilt beslut bestämmes.

Har lagerminskning, som i 2 mom.

under c) avses, förorsakats av anledning

som i föregående stycke sågs må,

såvitt angår det sålunda avgångna lagret,

det belopp, som i de i 2 mom. under

c) angivna fallen beräknas till 20

procent av anskaffningskostnaden vid

utgången av det beskattningsår som

gick till ända närmast före den 1 september

1939, i stället beräknas till

skillnaden mellan kostnaden för att

anskaffa ett mot lagerminskningen

svarande lager vid utgången av det

beskattningsår taxeringen avser och

sagda anskaffningskostnad; och skall

beträffande lagerminskning som nu

sagts den ovan stadgade begränsningen

av avdraget till 80 procent av sistnämnda

kostnad ej äga tillämpning.

Åtnjuter skattskyldig enligt vad därom

är särskilt stadgat uppskov med

beskattning av ersättning på grund av

försäkring för förlust av fartyg eller

köpeskilling vid avyttring av fartyg,

må avdrag enligt 2 mom. d) för anskaffning

av ersåttningstonnage för

det ifrågavarande fartyget ske endast

i den mån det belopp, varmed avdrag

enligt nämnda författningsrum eljest

kunnat medgivas, överstiger det belopp

för vilket uppskov sålunda åtnjut

es.

(Se vidare anvisningen.)

3 §•

Investeringsfond för byggnader, för

inventarier och varulager, för arbeten

i gruva samt för fartyg må jämlikt

denna förordning tagas i anspråk endast

under något av de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes åren

1943 och 1944, eller under sådant senare

beskattningsår, som av Kungl.

Maj:t genom särskilt beslut bestämmes.

Vad sålunda stadgas skall dock

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

9

Beslut av Kungl. Majit som nu

sagts må avse företag av alla slag eller

företag eller verksamhet av viss

beskaffenhet. Beslutet skall meddelas

efter hörande av kommerskollegium

och fullmäktige i riksbanken,

och skall medgivande att taga investeringsfond

i anspråk avse minst två

beskattningsår i följd.

4 §.

Investeringsfond må---ne
dan

sägs:

investeringsfond för byggnader:

--— samma beskattningsår;

investeringsfond för inventarier

---under beskattningsåret;

investeringsfond för arbeten---

liknande fyndighet; samt

investeringsfond för ersättande

---- under beskattningsåret.

Hinder möter ej att taga i anspråk

investeringsfond för inventarier och

varulager för de ändamål som nyss

angivits för investeringsfond för arbeten

i gruva eller att taga i anspråk

investeringsfond av senare slaget för

icke äga tillämpning i fråga örn investeringsfond

för inventarier och varulager,

i den mån fråga är örn avsättning

som i 2 § 3 mom. första stycket

avses, ej heller i fråga örn investeringsfond

för fartyg, i den mån fråga

är örn medel för underhålls- och reparationsarbeten

å fartyg.

Beslut av Kungl. Majit som i första

stycket sågs må avse företag av alla

slag eller företag eller verksamhet av

viss beskaffenhet eller, då fråga år

örn investeringsfond för fartyg, viss

skattskyldig. Beslutet skall meddelas

efter hörande av kommerskollegium

och fullmäktige i riksbanken, och

skall medgivande att taga investeringsfond

i anspråk avse minst två

beskattningsår i följd.

4 §.

1 mom. Investeringsfond må ---

—■ nedan sägs:

investeringsfond för byggnader: —

---samma beskattningsår;

investeringsfond för inventarier —

---under beskattningsåret;

investeringsfond för arbeten--

—- liknande fyndighet;

investeringsfond för ersättande —

--under beskattningsåret; samt

investeringsfond för fartyg: för avskrivning

å fartyg, som anskaffats under

beskattningsåret, eller för underhålls-

och reparationsarbeten d fartyg

under samma år, dock att större

belopp icke må tagas i anspråk för

visst fartyg än som avsatts till det

ifrågavarande ändamålet.

2 mom. Hinder möter ej att taga

i anspråk investeringsfond för inventarier

och varulager för de ändamål

som nyss angivits för investeringsfond

för arbeten i gruva eller att taga i anspråk

investeringsfond av senare sia
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

de ändamål som nyss angivits för

fond av förra slaget. Investeringsfond

för arbeten i gruva må dock av annan

än den som tillgodonjuter fri avskrivning

å maskiner och andra för

stadigvarande bruk avsedda inventarier

tagas i anspråk endast för sådana

arbeten i gruva som ovan sägs.

5 §•

För beskattningsår, under vilket

medel avsatta till investeringsfond enligt

vederbörlig balansräkning tagits

i anspråk jämlikt denna förordning,

må vid taxeringen avdrag för i 4 §

avsedd avskrivning å byggnader eller

inventarier eller för där omförmäld

nedskrivning å varulager eller för där

angivna arbeten i gruva med belopp

svarande mot fondens minskning ej

ske, men skall, där medlen tagits i

anspråk för avskrivning eller nedskrivning,

den ifrågavarande tillgången

anses i beskattningsavseende

åsatt ett värde så bestämt som örn för

sagda år dylikt avdrag medgivits.

get för de ändamål som nyss angivits

för fond av förra slaget. Investeringsfond

för arbeten i gruva må dock av

annan än den som tillgodonjuter fri

avskrivning å maskiner och andra för

stadigvarande bruk avsedda inventarier

tagas i anspråk endast för sådana

arbeten i gruva som ovan sägs.

Har skattskyldig, som driver jämväl

annan rörelse än rederirörelse, för

visst beskattningsår medgivits avdrag

både för avsättning till investeringsfond

för inventarier och varulager och

för avsättning till investeringsfond för

fartyg, må de till förstnämnda fond

avsatta medlen icke tagas i anspråk

för ändamål som förut angivits för

fond av senare slaget.

Hava medel avsatts för underhållsoch

reparationsarbeten å visst fartyg

men fartyget gått förlorat eller avyttrats

innan arbetena utförts, må medlen

användas för avskrivning å fartyg

som anskaffats under beskattningsåret

såsom ersättning för det förlorade

eller avyttrade fartyget.

5 §•

För beskattningsår, under vilket medel

avsatta till investeringsfond enligt

vederbörlig balansräkning tagits i anspråk

jämlikt denna förordning, må

vid taxeringen avdrag för i 4 § avsedd

avskrivning å byggnader eller fartyg

eller andra inventarier eller för där

omförmäld nedskrivning å varulager

eller för där angivna arbeten i gruva

eller å fartyg med belopp svarande

mot fondens minskning ej ske, men

skall, där medlen tagits i anspråk för

avskrivning eller nedskrivning, den

ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende

åsatt ett värde så

bestämt som örn för sagda år dylikt

avdrag medgivits.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

11

Anvisning till 2 §.

2. Exempel på tillämpning av 2 § 2. Exempel på tillämpning av 2 §

2 morn.: 2 och 3 morn.:

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå

meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Har skattskyldig under det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år

1944, eller under tidigare beskattningsår slutit kontrakt om leverans av ersättningstonnage

för visst fartyg, må avdrag icke njutas för belopp, som för nämnda

anskaffning avsättes till investeringsfond för fartyg.

För det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, må det avdrag,

som jämlikt 2 § 2 mom. d) må utgöra 5 procent av den beräknade kostnaden

för framtida anskaffning av ersättningstonnage, i stället beräknas till

20 procent av nämnda kostnad. Har den skattskyldige under något av de beskattningsår,

för vilka taxering verkställts åren 1941—1943, njutit avdrag

för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager eller för

avsättning till konjunkturinvesteringsfond av motsvarande slag, skall det

belopp, varmed avdrag enligt föregående punkt må ske vid taxeringen

år 1944, minskas med del belopp som sålunda avsatts till fond för inventarier

och varulager; dock att, i den mån det till sistnämnda fond avsatta beloppet

tagits i anspråk under sådana förhållanden att efterbeskattning därav

skall äga rum, avsättningen i fråga icke skall föranleda sådan minskning som

nyss sagts.

Har investeringsfond för fartyg ej avsatts i balansräkningen för det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes år 1944,

eller har i nämnda balansräkning avsättning till investeringsfond för inventarier

och varulager skett med lägre belopp än det, för vilket avdrag enligt 2 §

3 mom. första stycket medgives,

må såsom avsättning till investeringsfond av vederbörligt slag godkännas

förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande

beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras

av vinstmedel för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras för det ändamål,

vartill fonden jämlikt 4 § må tagas i anspråk. Förklaring som nu sagts jämte

uppgift enligt 7 § må avgivas till taxeringsnämnd, innan denna fattat beslut rörande

taxeringen, eller till prövningsnämnd i samband med besvär inom deli

i 119 § taxeringsförordningen angivna tiden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj

19U.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander. Gjöres, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med t.f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Quensel, anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga örn vissa ändringar av gällande bestämmelser angående investeringsfonder

m. m. samt anför.

Gällande bestämmelser.

Jämlikt 1 § förordningen den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för

svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal

inkomstskatt samt statlig inkomst- och fömögenhetsskatt åtnjuta avdrag

för avsättning till konjunkturinvesteringsfond äger svenskt aktiebolag

och svensk ekonomisk förening att vid beräkning av nettointäkt av rörelse

enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

under de beskattningsår, för vilka taxering verkställes åren

1939—1941, njuta avdrag för belopp som enligt vad i förordningen sägs av

årsvinsten avsättes till konjunkturinvesteringsfond. Rätt till avdrag som nyss

sagts må dock äga rum allenast örn den skattskyldige jämlikt punkt 4 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen tillgodonjuter fri avskrivning å

maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. I 2 § av

förordningen stadgas vidare, att konjunkturinvesteringsfonder som i förordningen

avses äro dels konjunkturinvesteringsfonder för byggnader dels ock

konjunturinvesteringsfonder för inventarier och varulager. Avsättning, för

vilken avdrag medgives, må för visst beskattningsår icke överstiga: a) i fråga

örn konjunkturinvesteringsfond för byggnader 10 procent av årsvinsten enligt

vederbörligen fastställd balansräkning för beskattningsåret eller, såvitt angår

aktiebolag, 2 procent av aktiekapitalet vid beskattningsårets utgång; samt b)

i fråga om konjunkturinvesteringsfond för inventarier och varulager 20 procent

av årsvinsten eller, såvitt angår aktiebolag, 4 procent av aktiekapitalet.

Jämlikt 3 § må konjunkturinvesteringsfond tagas i anspråk endast under sådant

beskattningsår, som av Kungl. Maj:t genom särskilt beslut bestämmes

under hänsyntagande till att dylika fonders användning må kunna bidraga till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

13

en utjämning av konjunkturförhållandena i riket. Beslut av Kungl. Majit som

nu sagts må avse företag av alla slag eller företag eller verksamhet av viss

beskaffenhet. Beslutet skall meddelas efter hörande av kommerskollegium

och fullmäktige i riksbanken, och skall medgivande att taga konjunkturinvesteringsfond

i anspråk avse minst två beskattningsår i följd. I 4 § stadgas,

att konjunkturinvesteringsfond för byggnader må tagas i anspråk allenast för

avskrivning å byggnader, som uppförts under beskattningsåret. Vidare stadgas,

att konjunkturinvesteringsfond för inventarier och varulager må disponeras

endast för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk

avsedda inventarier samt nedskrivning å råvaror, hel- och halvfabrikat intill

ett belopp motsvarande kostnaden för tillverkning eller anskaffning av dylika

tillgångar under beskattningsåret. I 5 § stadgas att för beskattningsår,

under vilket fondmedel tagits i anspråk jämlikt förordningen, må vid taxeringen

avdrag för i 4 § avsedd avskrivning å byggnader eller inventarier eller

för där omförmäld nedskrivning å varulager med belopp svarande mot fondens

minskning icke ske, men skall den ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende

åsatt ett värde så bestämt som örn för sagda år dylikt

avdrag medgivits. Slutligen stadgas i 6 §, att om fondmedel icke tagits i anspråk

i enlighet med fondens ändamål senast under det beskattningsår, för

vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdrag för avsättningen

medgivits, skall den skattskyldige efterbeskattas för vad som avsatts

utan att därefter i enlighet med förordningen ha tagits i anspråk för det avsedda

ändamålet.

Förordnanden jämlikt 3 § förenämnda förordning lia meddelats genom

kungörelserna den 18 oktober 1940, nr 894, och den 2 oktober 1942, nr 814.

Genom förstnämnda kungörelse föreskrevs, att konjunkturinvesteringsfond

för byggnader finge under de beskattningsår, för vilka taxering verkställdes

åren 1941—1943, tagas i anspråk jämlikt förordningen. Genom den senare

kungörelsen föreskrevs, att konjunkturinvesteringsfond för byggnader finge

under det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes år 1944, tagas i anspråk

jämlikt förordningen, dock endast i den mån den av vederbörande företag

bedrivna verksamheten enligt beslut av Kungl. Maj:t förklarats vara av

omedelbar betydelse för folkförsörjningen eller rikets försvar.

Förordnande angående ianspråktagande av konjunkturinvesteringsfonder

för inventarier och varulager har icke meddelats.

Jämlikt 1 § förordningen den 12 juni 19A2 (nr 371) om rätt att vid taxering

till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond äger skattskyldig vid beräkning

av nettointäkt av rörelse under de beskattningsår, för vilka taxering

verkställes åren 1942—1944, njuta avdrag för belopp som enligt vad i nämnda

förordning sägs av årsvinsten avsättes till investeringsfond. Investeringsfonder

som i sistnämnda förordning avses äro a) investeringsfond för byggnader,

b) investeringsfond för inventarier och varulager, c) investeringsfond

för arbeten i gruva samt d) investeringsfond för ersättande av förkrigslager.

Rätt till avdrag på grund av avsättning till fond som under a) och b) sägs

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

tillkommer endast svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening, som

tillgodonjuter fri avskrivning å inventarier. Rätt lill avdrag på grund av

avsättning till fond som under c) sägs tillkommer endast svenskt aktiebolag

och svensk ekonomisk förening. Jämlikt 2 § må avsättning, för vilken avdrag

medgives, för visst beskattningsår icke överstiga: a) i fråga om investeringsfond

för byggnader, 10 procent av årsvinsten enligt vederbörligen fastställd

balansräkning för beskattningsåret och ej heller, såvitt angår aktiebolag,

3 procent av aktiekapitalet vid beskattningsårets utgång; b) i fråga

om investeringsfond för inventarier och varulager samt investeringsfond för

arbeten i gruva, sammanlagt 20 procent av årsvinsten och ej heller, såvitt

angår aktiebolag, 6 procent av aktiekapitalet; c) i fråga om investeringsfond

för ersättande av förkrigslager, ett belopp motsvarande minskning av dold

reserv i varulager i samband med lagerminskning från utgången av det beskattningsår,

som gick till ända närmast före den 1 september 1939, till utgången

av det beskattningsår taxeringen avser, med tillägg av 20 procent av

den beräknade anskaffningskostnaden vid förstnämnda tidpunkt för det därefter

avgångna lagret, eller, om trots lagerminskningen den dolda reserven

mellan de angivna tidpunkterna ej ändrats eller ock ökats, ett belopp motsvarande

20 procent av nämnda anskaffningskostnad med avdrag i förekommande

fall av reservökningen; i förra fallet må dock avdrag för fondavsättning

ej ske med större belopp än 80 procent av anskaffningskostnaden,

varjämte i båda fallen vid avsättningen skall avräknas belopp, för vilket

liknande avdrag för fondavsättning åtnjutits under föregående beskattningsår.

Har lagerminskningen förorsakats av statligt förfogande, eldsvåda eller

därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning,

må, såvitt angår det sålunda avgångna lagret, det belopp som i de under c)

angivna fallen beräknats till 20 procent av anskaffningskostnaden vid utgången

av det beskattningsår, som gick till ända närmast före den 1 september

1939, i stället beräknas till skillnaden mellan kostnaden för att anskaffa

ett mot lagerminskningen svarande lager vid utgången av det beskattningsår

taxeringen avser och sagda anskaffningskostnad; och skall beträffande

lagerminskning som nu sagts den eljest stadgade begränsningen

av avdraget till 80 procent av sistnämnda kostnad ej äga tillämpning. I

3 § av förordningen stadgas vidare, att investeringsfond för byggnader,

för inventarier och varulager samt för arbeten i gruva må tagas i anspråk

endast under något av de beskattningsår, för vilka taxering verkställes

åren 1943 och 1944, eller under sådant senare beskattningsår som av Kungl.

Majit genom särskilt beslut bestämmes. Sådant beslut må avse företag av

alla slag eller företag eller verksamhet av viss beskaffenhet och skall meddelas

efter hörande av kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken; medgivande

att taga investeringsfond i anspråk skall avse minst två beskattningsår

i följd. I 4 § stadgas att investeringsfond må tagas i anspråk under visst

beskattningsår för följande ändamål, nämligen a) investeringsfond för byggnader:

för avskrivning a byggnader som uppförts under samma beskattningsår;

b) investeringsfond för inventarier och varulager: för avskrivning å maski
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263. 1;>

ner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier samt nedskrivning

å råvaror, hel- och halvfabrikat med högst ett belopp motsvarande

kostnaden för tillverkning eller anskaffning av dylika tillgångar under samma

beskattningsår; c) investeringsfond för arbeten i gruva: för undersökningsarbete

m. m. under beskattningsåret i gruva, stenbrott eller annan

liknande fyndighet; samt d) investeringsfond för ersättande av förkrigslager:

för nedskrivning å råvaror, hel- och halvfabrikat på det sätt och i den utsträckning

som angivits beträffande investeringsfond för inventarier och varulager,

i den mån tillverkningen eller anskaffningen innefattar lagerökning

under beskattningsåret. Hinder möter ej att taga i anspråk investeringsfond

för inventarier och varulager för de ändamål, som nyss angivits för investeringsfond

för arbeten i gruva, eller att taga i anspråk investeringsfond av det

senare slaget för de ändamål, som nyss angivits för fond av det förra slaget.

1 5 § stadgas vidare att för beskattningsår, under vilket fondmedel tagits i

anspråk, må vid taxeringen avdrag för i 4 § avsedd avskrivning å byggnader

eller inventarier eller för där omförmäld nedskrivning å varulager eller

för där angivna arbeten i gruva med belopp svarande mot fondens minskning

icke ske, men skall, där medlen tagits i anspråk för avskrivning eller

nedskrivning, den ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende åsatt

ett värde så bestämt som om för sagda år dylikt avdrag medgivits. Slutligen

stadgas i 6 §, att örn fondmedel ej tagits i anspråk senast under det beskattningsår,

för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdraget

för avsättningen skett, efterbeskattning skall ske.

Förordnande jämlikt 3 § i 1942 års förordning har icke meddelats.

Genom 1942 års förordning angående investeringsfonder upphävdes förordningen

den 20 juni 1941 (nr 433) örn fortsatt rätt för svenskt aktiebolag

och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt

samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning

till konjunkturinvesteringsfond. Jämlikt övergångsbestämmelserna till 1942

års förordning skulle fondavsättning som gjorts enligt den sålunda upphävda

förordningen — vilken gällde avsättningar under de beskattningsår, för vilka

taxering verkställdes åren 1942, 1943 och 1944 -— anses utgöra avsättning

enligt 1942 års förordning.

Vidare må här erinras örn förordningen den 30 maj 19A1 (nr 360) med

särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst under vissa år av

ersättning på grund av försäkring för förlust av fartgg eller köpeskilling vid

avyttring av fartyg. Genom sistnämnda förordning har stadgats, att den i 28 §

2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten att på flera beskattningsår

fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg må, såvitt

angår fartyg som förlorats under beskattningsår, för vilket taxering ägt ruin

åren 1940—1942, avse en fördelning på fem år i stiillet för i nyssnämnda moment

angivna tre år eller ersättningens upptagande såsom intäkt under ett

eller flera år inom femårsperioden. Vidare har genom nu förevarande förordning

föreskrivits, att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund

av försäkring skall äga motsvarande tillämpning å köpeskilling för fartyg,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

som avyttrats under något av de beskattningsår, för vilka taxering ägt rum

år 1941 eller år 1942.

Motsvarande bestämmelser lia genom förordningar den 19 juni 1942, nr

410, och den 17 juni 1943, nr 400, meddelats beträffande taxeringarna åren

1943 och 1944.

Framställningar om ändring av gällande bestämmelser.

I. I en den 10 december 1942 dagtecknad skrivelse har Sveriges industriförbund

hemställt dels att gällande bestämmelser rörande konjunkturinvesteringsfonder

och investeringsfonder måtte arbetas samman till en enda författning

dels ock att enhetliga regler måtte utfärdas angående rätten att taga

i anspråk under olika år gjorda fondavsättningar.

Sveriges redareförening har i en den 16 december 1942 dagtecknad skrivelse

förklarat sig instämma i industriförbundets framställning.

Över industriförbundets och redareföreningens skrivelser ha yttranden efter

remiss avgivits av fullmäktige i riksbanken, statskontoret och kommerskollegium.

I remissyttrandena har vitsordats önskvärdheten i och för sig av en sammanarbetning

av ifrågavarande författningar. Fullmäktige i riksbanken ha

dock framhållit, att sammanförandet av de olika författningsbestämmelserna

till en förordning för närvarande erbjöde stora tekniska svårigheter. Kommerskollegium

har förklarat sig vilja ifrågasätta, om icke med en eventuell

sammanarbetning av författningarna borde anstå, till dess att nya föreskrifter

meddelades, avseende de beskattningsår för vilka taxering verkställes

efter år 1944.

Förslaget om ändrade bestämmelser rörande ianspråktagande av redan

gjorda fondavsättningar har däremot icke vunnit tillstyrkan i remissyttrandena.

Fullmäktige i riksbanken ha emellertid i detta sammanhang ifrågasatt,

om man icke borde överväga att förlänga den i 6 § i 1938 års förordning

stadgade tid — sex år — inom vilken fondmedel överhuvud finge tagas

i anspråk.

II. Vidare har Sveriges lantbruksförbund i en den 2 juni 1943 dagtecknad

skrivelse hemställt dels om utfärdande av tilläggsbestämmelser till 1938

års förordning av innebörd, att den i 6 § i förordningen angivna tidsfristen

för ianspråktagande av avsatta fondmedel utsträcktes från sex till åtta år

dels ock att bestämmelser måtte meddelas angående ianspråktagande av de

jämlikt 1938 års förordning avsatta konjunkturinvesteringsfonderna för inventarier

och varulager.

över den av lantbruksförbundet ingivna skrivelsen ha yttranden efter remiss

avgivits av fullmäktige i riksbanken, kammarrätten, statskontoret, kommerskollegium

(med överlämnande av yttranden från Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges grossistförbund, Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare),

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

17

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Västernorrlands

län.

I de över lantbruksförbundets skrivelse avgivna remissyttrandena — med

undantag för det av länsstyrelsen i Stockholms län avgivna — har framställningen

om utsträckning av den i 1938 års förordning stadgade absoluta tidsfristen

för fondmedels ianspråktagande från sex lill åtta år tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Däremot lia meningarna varit delade i fråga örn lämpligheten

av att nu meddela bestämmelser angående rätt att taga i anspråk

konjunkturinvesteringsfonder för inventarier och varulager. Förslaget har

sålunda i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran av statskontoret

samt länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och

Bohus samt Älvsborgs län. Däremot lia fullmäktige i riksbanken, kammarrätten,

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Västernorrlands län funnit

sig icke kunna tillstyrka förslaget. Kommerskollegium har för sin del inskränkt

sig till att framhålla önskvärdheten av en allmän omprövning av

lagstiftningen på området. Länsstyrelsen i Stockholms län har förklarat sig

icke vara beredd att i frågans nuvarande läge göra något uttalande i saken.

III. Slutligen har Sveriges redareförening i skrivelse den 14 januari 1944

hemställt dels örn förlängt uppskov med beskattning av försäkringsersättning

för förlorat tonnage respektive köpeskilling för avyttrat tonnage dels

ock om utvidgad rätt för rederierna att verkställa skattefria fondavsättningar

för nyanskaffning och reparation av fartyg.

I anledning av de sålunda gjorda framställningarna har inom finansdepartementets

rättsavdelning utarbetats en promemoria rörande investeringsfonder

och särskilt rederiföretagens rätt att göra avsättningar till dylika fonder.

I promemorian har till behandling upptagits, förutom de i förenämnda skrivelser

berörda frågorna, jämväl frågan om utvidgning av 1942 års förordning

till att gälla även fondavsättningar under åren 1944—1946 (motsvarande

räkenskapsår). Vidare har i promemorian behandlats den vid 1943 års

riksdag i en interpellation i andra kammaren av herr Wiberg berörda frågan

om utvidgad avdragsrätt i sådana fall, då avsättning till investeringsfond

för inventarier och varulager föranleddes av eldsolycka eller därmed

jämförlig anledning.

Till departementspromemorian hade fogats förslag till dels förordning

med vissa bestämmelser angående efterbeskattning av fondmedel, som avsatts

till konjunkturinvesteringsfond, dels förordning med ytterligare bestämmelser

angående taxering för inkomst under vissa år av ersättning på

grund av försäkring för förlust av fartyg m. m. dels ock förordning örn

ändring i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering

lill kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond. Författningsförslagen torde

få såsom bihang fogas vid statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Bihang till riksdagens protokoll 19AA. 1 sami. Nr 263. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Över departementspromemorian med därvid fogade författningsförslag ha

efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten, statskontoret, kommerskollegium

och Överståthållarämbetet (som därvid såsom eget utlåtande åberopat

ett av taxeringsinspektören Sven Holdo lill ämbetet avgivet yttrande)

samt länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Örebro och Gävleborgs län. Kommerskollegium

Ilar jämte eget yttrande överlämnat yttranden från samtliga handelskammare

ävensom från Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, kooperativa förbundet, Sveriges redareförening och

föreningen Sveriges inrikessjöfart. Industriförbundet, Stockholms handelskammare,

Västergötlands och norra Hallands handelskammare, handelskammaren

i Karlstad samt Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare

ha därvid åberopat ett av delegerade för industriförbundet, Stockholms handelskammare,

svenska bankföreningen och svenska försäkringsbolags riksförbund

i ärendet avgivet yttrande; jämväl Sveriges grossistförbund har i

vissa delar åberopat nyssnämnda yttrande.

É

Fråga om sammanarbetning av 1938 och 1942 års förordningar

samt om förlängning av lagstiftningens giltighetstid m. m.

I departementspromemorian anföres i nu förevarande delar:

Vad först angår den av Sveriges industriförbund berörda frågan om eventuell

sammanarbetning av 1938 års förordning angående konjunkturinvesteringsfonder

med 1942 års förordning angående investeringsfonder torde böra

erinras om, att den tidigare lagstiftningen i ämnet avsetts skola bidraga till

en utjämning av konjunkturförhållandena under olika år. Med den genom

lagstiftningen medgivna avdragsrätten avsågs sålunda att öka möjligheterna

för näringsföretagen att under en kommande lågkonjunktur bereda sysselsättning

åt sina anställda genom att då verkställa i och för sig önskvärda

byggnadsarbeten m. m. Den senare lagstiftningen motiverades däremot av i

viss mån andra skäl; denna lagstiftning avsåg främst att bereda möjlighet

till uppskov viss tid med vidtagandet av sådana dispositioner, som i övrigt

kunde vara tveksamma men som med hänsyn till skatteeffekten kunde anses

böra vidtagas omedelbart. På grund av denna olikhet hos författningarna

och med hänsyn till de tekniska svårigheter, som ett sammanförande av bestämmelserna

till en författning skulle erbjuda, synes industriförbundets

framställning i denna del knappast böra föranleda någon åtgärd. I delta sammanhang

bör även beaktas, att båda de ifrågavarande författningarna äro av

provisorisk natur. Med hänsyn till grunden för 1938 års lagstiftning i ämnet

synas icke heller bestämmelserna rörande fondernas ianspråktagande kunna

utformas efter fullt samma linjer som enligt 1942 års förordning.

Vad därefter angår Sveriges lantbruksförbunds framställning örn utsträckning

av den i 6 § i 1938 års förordning stadgade absoluta tidsfristen för ianspråktagande

av avsatta fondmedel må till en början framhållas, att denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

19

tidsfrist, såvitt angår under beskattningsåret 1938 avsatta medel, utlöper innevarande

år; därest dessa fondmedel icke tagits i anspråk i enlighet med

fondens ändamål senast under år 1944 (eller motsvarande räkenskapsår)

skola medlen alltså efterbeskattas. Vidare må framhållas, att tillstånd att

taga i anspråk konjunkturinvesteringsfond för inventarier och varulager enligt

1938 års förordning ännu icke meddelats vare sig beträffande 1938 års

fonder eller beträffande de fonder för samma ändamål, som avsatts under

beskattningsåren 1939 och 1940. Ehuru den omständigheten i och för sig,

att den absoluta tidsfristen utlöper innan fondmedlen överhuvud fått tagas

i anspråk, icke bör föranleda en utsträckning av nämnda tidsfrist, torde en

dylik utsträckning beträffande 1938 års fonder likväl få anses befogad med

hänsyn till den antagliga konjunkturutvecklingen. Den föreslagna utsträckningen

av två år, d. v. s. till utgången av år 1946 (eller motsvarande räkenskapsår)

synes såvitt angår dessa fonder vara väl avpassad. Vad åter angår

övriga av 1938 års förordning reglerade fonder — d. v. s. de som avsatts under

beskattningsåren 1939 och 1940 —- synes däremot icke lämpligt att nu

medgiva en motsvarande förlängning på två år. Den absoluta tidsfristen utlöper

i fråga om dessa fonder med utgången av år 1945 respektive år 1946.

Att redan i nuvarande skede medgiva en utsträckning av tidsfristen utöver

sistnämnda tidpunkt synes icke påkallat. För att vinna enhetlighet i fråga

om samtliga de av 1938 års förordning reglerade fonderna — och för att icke

redan under år 1945 behöva taga upp frågan till omprövning — torde däremot

tidsfristen jämväl i fråga om de fonder, som avsatts för beskattningsåret

1939, böra utsträckas till nyssnämnda tidpunkt d. v. s. till utgången av

år 1946. Vidtages en dylik anordning, skulle för såväl 1938 års fonder som

för de under åren 1939 och 1940 avsatta fonderna den absoluta tidsfristen

utlöpa vid utgången av år 1946 (eller motsvarande räkenskapsår) Skulle

förhållandena framdeles göra en ytterligare utsträckning aktuell, torde frågan

därom böra tagas upp vid 1946 års riksdag; i analogi med vad som här

föreslagits synes en eventuell framtida förlängning böra ske i den formen

att för samtliga de av 1938 års förordning reglerade fonderna tidsfristen ytterligare

framflyttas ett eller flera kalenderår.

Författningstekniskt synes den nu ifrågasatta förlängningen av den absoluta

tidsfristen för fondmedlens ianspråktagande böra genomföras i form av

en tilläggsförfattning till 1938 års förordning; såsom sluttid bör därvid angivas,

icke »det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret

efter det då avdrag för avsättningen medgivits» utan »det beskattningsår,

för vilket taxering skall äga rum år 1947».

Det må här anmärkas, att den föreslagna förlängningen av den absoluta

tidsfristen självfallet icke innebär ett medgivande att under ifrågavarande tid

taga i anspråk fonderna, utan att förlängningen tvärtom väsentligen motiveras

av att ett ianspråktagande av fonderna för närvarande icke är önskvärt

med hänsyn till rådande förhållanden i fråga örn tillgång å arbetskraft och

materialier m. m.

Innan redareföreningens skrivelse av den 14 januari 1944 härefter göres

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

till föremål för uttalanden, må till behandling upptagas frågan örn generell

förlängning av 1942 års lagstiftning angående investeringsfonder. Sistberörda

förordning avsåg fondavsättningar under åren 1941—1943 (motsvarande

räkenskapsår); för innevarande beskattningsår finnas sålunda icke bestämmelser

om rätt att göra skattefria avsättningar till investeringsfonder. Emellertid

synas de skäl, som föranledde 1942 års lagstiftning i ämnet, äga tilllämpning

även i fråga om innevarande beskattningsår. Förordningen torde

alltså böra göras tillämplig jämväl på avsättningar under beskattningsåret

1944. I vad mån förordningen redan nu bör givas tillämpning jämväl efter

år 1944 kan göras till föremål för diskussion. Emellertid kan det synas motiverat

att låta den nu ifrågasatta förlängningen avse en tidsperiod av tre

år, d. v. s. avsättningar som göras under åren 1944—1946 (motsvarande räkenskapsår).

Förlängningen torde i tekniskt hänseende böra genomföras såsom

en ändring av 1 § i 1942 års förordning.

Därest lagstiftningen framdeles finnes böra gälla även för tiden efter år

1946, kan i ett sådant läge ifrågakomma att utbyta den nuvarande tidsbegränsade

författningen mot en mera permanent författning, som icke anknyter

till vissa angivna beskattningsår. I samband därmed — och därest icke

av andra skäl en sådan åtgärd redan dessförinnan vidtages — torde, eventuellt

genom särskilda sakkunniga, en mera genomgripande översyn och

komplettering av det ifrågavarande författningskomplexet böra verkställas

än som för närvarande kunnat ske.

I ett flertal av de över departementspromemorian avgivna remissyttrandena

har frågan om sammanarbetning och förenhetligande

av 1938 och 1942 års förordningar upptagits till behandling.

Av de hörda myndigheterna har därvid endast länsstyrelsen i Kalmar län

uttalat sig för att åtgärder nu borde vidtagas i syfte att söka åstadkomma

en dylik sammanarbetning.

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Stockholms, Hallands och

örebro län ha funnit dylika åtgärder icke böra vidtagas.

Kammarrätten har i denna del anfört:

Enligt kammarrättens mening låter det sig icke förnekas, att gällande bestämmelser

angående investeringsfonder och konjunkturinvesteringsfonder

förete inbördes olikheter, som knappast kunna anses till fullo motiverade,

varjämte bestämmelserna äro för såväl de skattskyldiga som beskattningsnämnderna

svåra att överblicka. De till 1938 och 1942 ars huvudförfattningar

redan utfärdade följdförfattningarna ävensom de i departementspromemorian

nu föreslagna författningarna torde icke bidraga att göra ifrågavarande

lagstiftning mer lättöverskådlig. Kammarrätten vill därför — samtidigt

som kammarrätten instämmer i ovanstående, uti promemorian gjorda

uttalande — framhålla det önskvärda i att spörsmålet örn ovannämnda bestämmelsers

sammanarbetning och förenhetligande snarast upptages till förnyad

prövning. Lämpligen borde detta kunna ske i samband med den mera

genomgripande översyn och komplettering av ifrågavarande författningskomplex,

varom i promemorian talas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263-

21

I det av delegerade för industriförbundet m. fl. till kommerskollegium avgivna

yttrandet uttalas däremot — i samband med att en väsentlig utvidgning

av lagstiftningen tillstyrkes — att de mot en sammanarbetning av författningarna

anförda skälen icke syntes övertygande, åtminstone icke såvitt

anginge bestämmelserna om fondernas ianspråktagande. En liknande mening

har kommit till uttryck i flertalet av de från hand el skamrar na till kommerskollegium

inkomna yttrandena ävensom i Sveriges grossist förbunds yttrande.

Kommerskollegium bär för egen del anfört:

För egen del vill kollegium beträffande det ifrågavarande spörsmålet erinra

om att kollegium i sitt utlåtande den 6 februari 1943 över industriförbundets

förutnämnda framställning fann det ur näringslivets synpunkt önskvärt,

att bestämmelserna i fråga bleve sammanförda i en gemensam författning

och erhölle en mera konsekvent utformning. Kollegium ansåg det emellertid

tveksamt, om för det dåvarande, då 1942 års förordning nyligen utfärdats

utan att något samlande av föreskrifterna i ämnet kommit till stånd,

vore lämpligt att företaga en sådan åtgärd, och ifrågasatte därför, att därmed

finge anstå till dess att nya föreskrifter meddelades för skattefria avsättningar

efter den i 1942 års förordning angivna tiden, d. v. s. det beskattningsår,

för vilket taxering verkställdes efter år 1944. Den nu föreslagna

lagstiftningen, som bland annat innebär en fortsatt tillämpning av 1942 års

förordning, är av provisorisk karaktär. Då emellertid, såsom i promemorian

antydes, en utredning om en mera genomgripande översyn och komplettering

av ifrågavarande författningskomplex torde få verkställas, synes i samband

härmed frågan om gemensamma föreskrifter beträffande de båda slagen

av fonder ävensom frågan örn övergång till en permanent lagstiftning

inom förevarande område böra göras till föremål för undersökning.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget örn utsträckning av

den i 6 § i 1938 års förordning stadgade tidsfristen för fondmedels

ianspråktagande till att avse tiden till och med utgången av

år 1946 (motsvarande räkenskapsår) har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i samtliga remissyttranden.

Kammarrätten har i denna del gjort följande uttalande.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget örn ett sådant utsträckande

av den i 6 § 1938 års förordning stadgade tid att den absoluta

tidsfristen för ianspråktagandet av samtliga jämlikt nämnda förordning

verkställda fondavsättningar komine att utlöpa med utgången av år 1946

(eller motsvarande räkenskapsår), synes icke minst av praktiska hänsyn

böra tillstyrkas. På grund av 6 § andra stycket 1938 års förordning med de

där givna bestämmelserna örn efterbeskattning av fondmedel lärer det dock

vara nödvändigt, att de jämlikt nämnda förordning vid olika tider avsatta

fondmedlen även framdeles hållas åtskilda. Beskattningsnämndernas arbete

synes emellertid genom den föreslagna författningsändringen knappast försvåras

och i sin helhet icke heller ökas.

I promemorian uttalas att utsträckningen av den absoluta tidsfristen för

fondmedlens ianspråktagande författningstekniskt hör genomföras genom en

tilläggsförfattning. Häremot kan invändas att direkta hinder mot de föreslagna

bestämmelsernas inarbetande i huvudförfattningen icke synas föreligga.

Genom ett förfarande sådant som det sistnämnda skulle en ytterligare

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

ökning av antalet fristående författningar på ifrågavarande område förhindras.

Härigenom undvekes även den risken, att den nu föreslagna bestämmelsen

tolkades därhän att densamma innefattade ett medgivande att taga de

avsatta medlen i anspråk för sitt avsedda ändamål.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har uttalat, att det kunde synas som örn den

ifrågasatta tidsgränsen för investeringsfondernas utnyttjande vöre väl snäv,

men att å andra sidan så starka praktiska skäl talade för vad härutinnan

föreslagits att ingen befogad anmärkning borde kunna riktas däremot.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. ha i sitt till kommerskollegium

avgivna yttrande berört frågan om en allmän förlängning av den tidsperiod,

inom vilken fondmedel må tagas i anspråk. Delegerade ha i sådant

hänseende anfört:

Om lagstiftningen skall bliva till avsett gagn fordras emellertid, icke blott

att dess^ tillämpningsområde utsträckes utan även att författningsbestämmelserna

så sammanfattas och utformas, att de kunna av de skattskyldiga och

taxeringsmyndigheterna utan svårighet överblickas och förstås samt att de

bestämmelser i de nuvarande författningarna, som verka avhållande på företagens

villighet alt använda sig av lagstiftningen, bliva avlägsnade. I detta avseende

bör beaktas, att ett företag enligt såväl gällande som i promemorian

föreslagen lagstiftning icke med säkerhet kan påräkna, att Kungl. Majit inom

den fastställda sexårsperioden kommer att medgiva att investeringsfond får

tagas i anspråk för avsett ändamål. Särskilt för åstadkommande av en planmässig

fondering för mera omfattande anläggningar är denna period för kort

och bör såsom industriförbundet föreslagit utsträckas till exempelvis 10 år.

Om perioden utgått utan att Kungl. Majit funnit anledning medgiva ianspråktagande

av fonden, har avsättningen likväl icke varit meningslös utan

fonden har fungerat såsom ett beredskapsanslag, ställt till förfogande för mötande

av befarad depression. Det skulle därför framstå såsom rimligt, att

fonden, då perioden utgått utan att dess ianspråktagande medgivits, likväl

finge av företaget användas för avsett ändamål inom exempelvis närmaste

treårsperiod. Härigenom skulle åtminstone ett av de återhållande momenten

i gällande lagstiftning bliva mindre framträdande.

Förslaget om utvidgning av 1942 års förordning till att

gälla jämväl fondavsättningar under åren 1944—1946 (motsvarande räkenskapsår)

har vid remissförfarandet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Kammarrätten har därvid för sin del uttalat, att med en permanent lagstiftning

i ämnet borde anstå till dess erfarenhet även under mera normala

tider vunnits av den nu gällande lagstiftningen. Länsstyrelsen i Kalmar län

har ifrågasatt ytterligare förlängning av förordningens giltighetstid. Länsstyrelsen

har sålunda anfört:

De bestämmelser, vilka för närvarande tillåta skattefria avsättningar till

investeringsfonder, torde bl. a. hava tillkommit för att näringslivet härigenom

skulle kunna bevara sin förkrigskapacitet eller snarast möjligt efter krigets

slut kunna återvinna, vad som under kriget förlorats av densamma. Om man

på angivna väg skall kunna nå detta syfte, synes den föreslagna tidsbegränsningen

för förordningens giltighet till och med taxeringsåret 1947 knappast

vara lyckligt avvägd. Det förhåller sig visserligen så att den av kriget orsakade

prisstegringen på olika områden tillfört näringslivet betydligt stegrade

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

23

vinster, vilka i viss utsträckning använts för nedskrivning till förkrigsnivå av

bl. a. nyanskaffade varulager och maskiner, men då svårigheterna att kvantitativt

uppbringa varulager, fartyg, inventarier m. m. till förkrigsnivå hava

varit betydande, där icke strävandena i sådan riktning helt misslyckats, har

erforderlig nyanskaffning i nu berört avseende måst ställas på framtiden.

Dessa svårigheter torde komma att fortfara så länge den av kriget orsakade

avspärrningen i våra utlandsförbindelser varar, och det lärer krävas en relativt

lång tid efter avspärrningens upphörande, innan varulager, fartyg, maskiner

m. m. åter anskaffats i sådan utsträckning, att de kunna anses tillräckliga

för att tillgodose den efterfrågan, som rått före kriget. Under sådana förhållanden

torde man knappast kunnat räkna med, att näringslivet vid den tidpunkt,

då giltigheten av ovanberörda förordning är avsedd upphöra, kan hava funnit

åsyftad användning för den genom här ifrågavarande förordning möjliggjorda

skattefria fonderingen. Det synes därför önskvärt, att förordningens

giltighetstid utsträckes till viss tidrymd, förslagsvis två år, från tidpunkt, som

anknyter till avspärrningens hävande, och det torde knappast behöva befaras,

att statsmakternas möjligheter att vid behov dirigera utvecklingen efter önskvärda

linjer härigenom skulle märkbart minskas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har — jämte det länsstyrelsen tillstyrkt

det i departementspromemorian framlagda förslaget -—- uttalat att länsstyrelsen

funnit det tveksamt örn de förmåner, som författningen beredde

företagen, vore ur allmän synpunkt tillräckligt grundade särskilt i vad avsåge

investeringsfonder för byggnader och inventarier; länsstyrelsen ansåge dock

förhållandena icke nu ägnade att föranleda någon ändring i princip i hittillsvarande

föreskrifter härom.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. ha anfört bland annat följande:
Den

i promemorian föreslagna lagstiftningen är tidsbegränsad och vi förutsätta,

liksom ock i promemorian antydes, att en mera genomgiäpande översyn

och komplettering, eventuellt genom särskilda sakkunniga, av förevarande

författningskomplex kommer att verkställas. En lagstiftning av permanent

karaktär rörande investeringsfonder, så utformad att näringsföretag av

alla slag beredas möjlighet att använda sig därav och även verksamt stimuleras

därtill, skulle enligt vår bestämda uppfattning utgöra ett så värdefullt

konjunkturutjämnande instrument att ett ytterligare förhalande av denna,

icke minst för det allmänna och särskilt under nuvarande labila läge synnerligen

betydelsefulla fråga icke enligt vår mening är försvarligt.

I departementspromemorian har föreslagits en utvidgning av 1942 års förordning

angående investeringsfonder till att avse även fondavsättningar, som

göras under åren 1944—1946 (motsvarande räkenskapsår). I anslutning härtill

tiar anförts att, därest lagstiftningen framdeles lunnes böra gälla även för tiden

efter år 1946, det i ett sådant läge kunde ifrågakomma att utbyta den

nuvarande tidsbegränsade författningen mot en mera permanent författning.

Det har vidare i promemorian uttalats, att i samband med en sådan åtgärd

— och därest åtgärden icke av andra skäl vidtoges redan dessförinnan — en

mera genomgripande översyn och komplettering av det ifrågavarande författningskomplexet,

eventuellt genom särskilda sakkunniga, borde verkställas

än som för närvarande kunnat ske.

Departement

chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Till de sålunda gjorda uttalandena kan jag ansluta mig. De alltjämt rådande

förhållandena torde böra föranleda en förlängning av lagstiftningens

giltighetstid. Å andra sidan synes det icke lämpligt att förrän ytterligare erfarenheter

vunnits och en grundlig översyn verkställts av hela författningskomplexet

upptaga frågan om en permanent lagstiftning i ämnet. Vid angivna

förhållanden synes den föreslagna provisoriska förlängningen av giltighetstiden

på tre år böra godtagas.

Författningstekniskt torde den föreslagna förlängningen böra genomföras

i form av en ändring av 1 § i 1942 års förordning.

Ur vissa synpunkter kunde det vara lämpligt att 1938 och 1942 års förordningar

rörande konjunkturinvesteringsfonder respektive investeringsfonder

arbetades samman till en enda författning. Ä andra sidan kan framhållas,

att författningarna motiverats av delvis olika skäl och att en sammanarbetning

av författningarna skulle medföra vissa tekniska svårigheter. Med

hänsyn härtill och då man, såsom av det nyss sagda framgår, torde böra

räkna med att hela författningskomplexet blir föremål för översyn inom en

näraliggande framtid, synes med frågan örn en eventuell sammanarbetning

av författningarna tills vidare kunna anstå.

Anledning torde icke föreligga att ändra de i respektive förordningar intagna

bestämmelserna angående rätt att taga i anspråk fonder av ifrågavarande

slag. Det torde, på sätt i förordningarna angives, böra ankomma på

Kungl. Majit att i den mån konjunkturutvecklingen därtill föranleder lämna

tillstånd till fondmedlens ianspråktagande.

Såsom i departementspromemorian framhållits utlöper den absoluta tidsfristen

för ianspråktagande av de under år 1938 (motsvarande räkenskapsår)

avsatta fondmedlen vid innevarande års utgång. Därest medlen icke vid

nämnda tidpunkt tagits i anspråk i enlighet med fondens ändamål, skola

medlen alltså efterbeskattas. I departementspromemorian har föreslagits en

förlängning av tidsfristen med två år för 1938 års fonder och med ett år för

1939 års fonder, varigenom den absoluta tidsfristen för samtliga enligt 1938

års förordning avsatta fondmedel skulle utlöpa vid utgången av år 1946

(motsvarande räkenskapsår). Till detta förslag, som vid remissförfarandet

allmänt tillstyrkts, kan jag ansluta mig. Jag vill härvid framhålla, att den

omständigheten i och för sig att tidsfristen utlöper innan fondmedlen överhuvud

fått tagas i anspråk icke bör få föranleda en utsträckning av tidsfristen;

frågan om en sådan utsträckning bör bedömas uteslutande med hänsyn till

den antagliga konjunkturutvecklingen och intresset av att fondmedlen stå

till disposition under den ifrågavarande tidsperioden.

1 departementspromemorian har uttalats att den ifrågasatta förlängningen

av den absoluta tidsfristen för fondmedlens ianspråktagande författningstekniskt

syntes böra genomföras i form av en tilläggsförfattning till 1938 års

förordning. Kammarrätten har häremot invänt, att direkta hinder mot den

föreslagna bestämmelsens inarbetande i huvudförfattningen icke syntes föreligga.

Kammarrätten har vidare framhållit, att en ytterligare ökning av antalet

fristående författningar på området därigenom skulle undvikas, varjämte

man skulle undvika risken att den nu föreslagna bestämmelsen tolkades

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

25

såsom innefattande ett medgivande att taga de avsatta medlen i anspråk.

Med hänsyn lill vad kammarrätten sålunda anfört torde den föreslagna förlängningen

böra genomföras såsom en ändring av 6 § i 1938 års förordning.

Förlängningen av den absoluta tidsfristen för fondmedlens ianspråktagande

torde böra föranleda motsvarande ändring av den i 6 § andra stycket

upptagna bestämmelsen angående den tid, för vilken ränta skall beräknas

vid efterbeskattning.

Förlängt uppskov med beskattning av försäkringsersättning för

förlorat respektive köpeskilling för avyttrat fartyg.

Sveriges redareförening har i sin förenämnda skrivelse den 14 januari 1944

— efter att först ha lämnat en allmän redogörelse för förändringarna i det

svenska tonnaget under nu pågående krig samt för rederiernas möjligheter

att enligt gällande bestämmelser anskaffa ersättningstonnage — anfört följande.

Vad angår frågan om beskattningen av ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg eller av köpeskilling för avyttrat fartyg hava under kriget

utfärdats särskilda bestämmelser härom. Enligt förordningen den 30 maj

1941 (nr 360) äger skattskyldig vid taxering till kommunal inkomstskatt samt

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fördela ersättning på grund av försäkring

för förlust av fartyg, såvitt angår sådana som förlorats under beskattningsåren

1940—1942, på fem år i stället för på tre år enligt bestämmelserna

i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen eller ock upptaga sådan ersättning

till beskattning under ett eller flera år inom femårsperioden. Detsamma

gäller även beträffande köpeskilling för fartyg, som avyttrats under

något av de beskattningsår, för vilka taxering ägt rum åren 1941 eller 1942.

Genom förordningarna den 19 juni 1942 (nr 410) och den 17 juni 1943 (nr

400) har vad ovan sladgats i 1941 års förenämnda förordning utsträckts till

att gälla även för de fall, att förlusten eller avyttringen ägt rum under beskatningsår,

för vilka taxering verkställts år 1943 respektive skall verkställas år

1944.

Därest icke förlängt uppskov beviljas med beskattningen av försäkringsersättning

för förlorat eller av köpeskilling för avyttrat tonnage, i första

hand enligt 1941 års förordning, komma de rederier, som i början av kriget

förlorat eller sålt tonnage, i ett sämre läge än de, som förlorat eller sålt tonnage

under de senaste åren, alldenstund det ännu icke är möjligt att anskaffa

ersättningstonnage till rimliga priser. Vid detta förhållande finner

föreningen rättvisa och billighet bjuda, att förlängt uppskov medgives med

beskattningen av förenämnda ersättningar och köpeskillingar intill den tidpunkt,

då återanskaffning kan ske till skäliga priser. Då det för närvarande

icke är möjligt att angiva en bestämd tidpunkt härför, synes en föreskrift härom

böra införas, avgränsad till förslagsvis fem år efter krigets slut. Skulle

en ändring av ovan antydd natur icke genomföras, riskera de rederier, som

enligt nu gällande bestämmelser inom den närmaste tiden skola beskattas

för ifrågavarande ersättningar eller köpeskillingar, att få avslå en så betydande

del av beloppen i fråga, att det måhända icke blir dem möjligt att

efter krigets slut beställa eller inköpa nytt ersättningstonnage.

I departementspromemorian anföres i nu förevarande hänseende:

Vad härefter angår redareföreningens skrivelse har föreningen i densamma

till en början tagit upp frågan om ytterligare förlängning av den genom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

särskilda förordningar den 30 maj 1941 (nr 360), den 19 juni 1942 (nr 410)

och den 17 juni 1943 (nr 400) stadgade rätten att — vad angår fartyg som

förlorats under beskattningsåren 1939 till och med 1943 respektive avyttrats

under beskattningsåren 1940 till och med 1943 — antingen fördela försäkringssumman

respektive köpeskillingen på en period av fem år eller upptaga

beloppet såsom intäkt under ett eller flera år inom femårsperioden. För belopp,

som uppburits år 1939, utlöpte femårsperioden med utgången av år

1943. Redareföreningen har nu för sin del föreslagit en utsträckning av

ifrågavarande perioder till att omfatta tiden intill dess fem år förflutit från

det kriget upphör.

De ifrågavarande bestämmelserna om rätt att upptaga försäkringsbelopp

för förlorat fartyg respektive köpeskilling för avyttrat fartyg såsom intäkt

under visst eller vissa år under en femårsperiod ha tillkommit bl. a. i syfte

att bereda vederbörande uppskov med beskattningen till dess nytt fartyg

kunnat anskaffas, därvid beloppet förutsättes komma att användas till avskrivning

å det nya fartyget. Med hänsyn till krigets långvarighet och svårigheterna

att till rimliga priser anskaffa ersättningstonnage lärer emellertid

i åtskilliga fall den medgivna femårsfristen vara för kort. Det torde därför

vara befogat att medge viss utsträckning av den period, inom vilken beloppet

skall tagas till beskattning. Redareföreningens förslag, enligt vilket perioden

skulle omfatta tiden intill dess fem år förflutit efter krigets slut, synes

emellertid vara alltför långtgående. Det torde få anses önskvärt att förlängningen

— i vart fall för närvarande — ges en mera begränsad omfattning,

varigenom statsmakternas möjligheter att vid behov dirigera utvecklingen

efter önskvärda linjer ökas. Med utgångspunkt härifrån synes det lämpligt

att perioden utsträckes för belopp, som influtit under år 1939, med tre år

eller t. o. m. beskattningsåret 1946, samt för belopp, som influtit under år

1940 eller år 1941, med två respektive ett år; därigenom skulle perioden

för samtliga de fall, som regleras av 1941 års förordning i ämnet, komma

att löpa till utgången av år 1946.

Författningstekniskt torde ändringen böra ske genom en särskild tilläggsförordning

till 1941 års förordning i ämnet.

Skulle behov av ytterligare utsträckning av perioden framdeles uppkomma,

torde i samband med en dylik författningsändring böra upptagas frågan om

förlängning av perioden jämväl i fråga örn de fall, som regleras av 1942 och

1943 års författningar i ämnet. Anmärkas må att femårsperioden enligt 1942

års förordning utlöper med utgången av år 1946.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran i remissyttrandena. Länsstyrelsen i Malmöhus län har

uttalat, att det kunde synas som örn den ifrågasatta tidsfristen vore väl snäv,

men att å andra sidan så starka praktiska skäl talade för vad härutinnan föreslagits

att ingen befogad anmärkning borde kunna riktas däremot. Östergötlands

och Södermanlands handelskammare har för sin del anfört, att man

redan nu kunde förutse att den föreslagna tidsfristen skulle bliva för kort

för att kunna utnyttjas, varför handelskammaren ifrågasatte huruvida icke

perioden borde utsträckas ytterligare två år.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

27

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån har — jämte det länsstyrelsen

tillstyrkt det i departementspromemorian framlagda förslaget — förklarat

sig vilja ifrågasätta, om det icke vore lämpligt att såsom villkor för rätt till

ytterligare uppskov föreskriva att ett belopp, svarande mot den uppskjutna

taxeringen, insattes hos riksbanken. Att så skedde kunde enligt länsstyrelsens

mening vara motiverat bland annat med hänsyn till angelägenheten av att

kontroll vunnes över att sådana till taxering kommande år uppskjutna belopp

icke bleve »bortglömda». Länsstyrelsen har vidare uttalat, att då skattens

förskjutning otvivelaktigt innebure en skatteförmån, det syntes skäligt att

någon ränta icke utginge på det i riksbanken deponerade beloppet.

Det av Sveriges redareförening framlagda förslaget har så tillvida förordats

i departementspromemorian att den period, inom vilken beskattning

skall ske, föreslagits ökad beträffande under år 1939 uppburna belopp med

tre år, beträffande under år 1940 uppburna belopp med två år och beträffande

under år 1941 uppburna belopp med ett år; vid bifall till nämnda förslag

skulle den period, inom vilken beskattning skall ske, för samtliga de

fall som regleras av 1941 års författning komma att utlöpa vid utgången av

år 1946 (motsvarande räkenskapsår). Det sålunda framlagda förslaget har

vunnit tillstyrkan eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden.

Jämväl för egen del finner jag mig kunna tillstyrka detsamma. Skulle förhållandena

framdeles göra en ytterligare utsträckning av beskattningsperioden

önskvärd, torde i samband därmed böra övervägas att förlänga perioden

jämväl i fråga örn de fall, som regleras av 1942 och senare års författningar

i ämnet. Jag torde i detta sammanhang få erinra örn att i prop.

nr 242 till innevarande års riksdag framlagts förslag till bland annat förordning

med särskilda bestämmelser beträffande taxering för inkomst år

1945 av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling

vid avyttring av fartyg.

Enligt min mening föreligga icke tillräckliga skäl att nu föreskriva skyldighet

för vederbörande att verkställa deposition i riksbanken av belopp, för

vilket uppskov åtnjutes.

Fråga om utvidgad rätt för rederier att verkställa

fou davsättningar.

Sveriges redareförening har i sin förenämnda skrivelse den 14 januari 1944

lill en början anfört:

För vårt lands del är vidmakthållandet av vår handelsflotta vid minst

samma storlek och kvalitet som före kriget av den allra största betydelse för

att trygga tillförseln av vissa för vårt lands livsmedels- och råvaruförsörjning

nödvändiga varor samt för att säkerställa transporten av våra exportvaror

ävensom för att vårt land skall kunna hävda sin ställning på den internationella

fraktmarknaden.

Under kriget har den svenska handelsflottan på grund av totalförluster

av fartyg högst avsevärt minskats. Trots de betydande nybyggnaderna samt

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

inköpen av fartyg från utlandet omfattade handelsflottan, som den 1 september

1939 bestod av 2 252 fartyg om tillhopa 1 616 740 bruttoton, den 1 september

1943 endast 2 080 fartyg om sammanlagt 1 363 558 bruttoton. En

minskning av handelsflottan under förenämnda tid har sålunda — trots ali

tanktonnaget under kriget ökat med 11 fartyg om 99 373 bruttoton — ägt

rum med 172 fartyg om 253 182 bruttoton. Örn hänsyn tages till beställda

men ännu ej levererade fartyg, beräknas den svenska handelsflottan under

år 1945 uppnå sin förkrigsstorlek. Att märka är emellertid, att därvid icke

räknats med några ytterligare fartygsförluster under kriget eller med några

förluster på grund av minfaran efter krigets slut. Ej heller har hänsyn tagits

till den normala avgången av fartyg på grund av förslitning eller tili

följd av behovet av flottans modernisering.

Av verkställd utredning framgår i fråga om avgånget och nytillkommet

tonnage under kriget, att grupperna trampfartyg i nordsjö- och oceanfart

samt malmfartyg i nordsjöfart äro sämst tillgodosedda med ersättningstonnage.

Under kriget har tramptonnaget på grund av krigsförluster minskats

med ca 150 000 bruttoton. Ersättningsbyggena och nybeställningarna av sistnämnda

tonnage hava icke varit av sådan omfattning, att de kunna uppväga

förlusterna av sagda tonnage. I fråga om linjetonnaget synes även ett underskott

komma att uppstå beträffande fartyg i nordsjöfart.

Om åldern av den svenska handelsflottan, sedd i sin helhet, gäller, att det

gamla tonnaget trots en pågående föryngringsprocess, nu representerar en

större andel än tidigare av handelsflottans hela bestånd. I regel plägar man

räkna med en ekonomisk livslängd för ångfartyg av 20 år. Fartyg med högre

ålder äro visserligen ej ekonomiskt oanvändbara för sjöfart, örn de äro väl

underhållna, men erfarenheten har visat, att under tider med låga fraktsatser,

det äldre tonnaget har svårt att konkurrera med det mera moderna tonnaget.

Den del av handelsflottan, som varit sysselsatt i trampfart, särskilt i nordsjöfart,

har den största anparten av gammalt tonnage. Fartyg i kontraktsfart

ävensom vissa grupper av fartyg i malmfart äro även gamla. Detsamma gäller

även om linjefartyg i nordsjö- och östersjöfart. Allra sämst är läget för

fartyg i inre fart och kustfart, där ca 87 procent av bruttotonnaget vid 1943

års början var så gammalt som 20 år och därutöver.

I fråga örn fartygens storlek hava ganska betydande förändringar i del

svenska tonnagets sammansättning ägt rum under kriget. Ångfartygstonnaget

har i stort sett för alla fartygsstorlekar minskats, medan däremot motortonnaget

i flertalet fall ökats. Minskningen av ångfartygstonnage i storlekarna

500 till 3 000 bruttoton uppgår till över 100 fartyg. Här är huvudsakligen

fråga om trampfartyg men även örn kontraktsfartyg och mindre linjefartyg,

vilka förstnämnda fartyg haft sin huvudsakliga sysselsättning med import

av kol och koks samt med export av trävaror och pappersmassa inom Östersjö-

och framför allt nordsjöområdet. Inom dessa grupper av fartyg hava

ersättningsbyggnader förekommit blott i ringa omfattning, varför ett tydligt

tonnageunderskott förefinnes inom dessa storleksgrupper.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att, örn man endast tager hänsyn

till de nuvarande fartygsförlusterna under kriget samt till nyanskaffningen

av tonnage under samma tid, vår handelsflotta inom ca två år kan

beräknas uppnå sin förkrigsnivå. Från denna utgångspunkt kan det synas,

som om inga särskilda åtgärder nu skulle behövas för att stimulera nybyggnadsverksamheten

på detta område. Tyvärr är emellertid läget annorlunda.

Så länge kriget alltjämt pågår men även under en väsentlig tid därefter

mäste man räkna med av kriget föranledda ytterligare fartygsförluster. Vidare

bör uppmärksammas, att vår handelsflotta, sedd i sin helhet, till sin samman
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

29

sättning och kvalitet för närvarande icke är jämförbar med förkrigsflottan.

Redan i det föregående har påvisats, att tramplonnaget under kriget betydligt

minskats, samt att ersättningsbyggena och nybeställningarna av detta tonnage

icke äro tillräckliga för att uppväga förlusterna därav. Ett icke ringa underskott

kan även beräknas uppkomma beträffande linjetonnage, sysselsatt i

nordsjöfart. Trots det nyanskaffade tonnaget utgör det gamla tonnaget nu en

större andel av den svenska handelsflottans hela bestånd än tidigare. Om

man härutinnan endast tager hänsyn till tramp- och kontraktslonnaget, finner

man situationen vara mycket otillfredsställande. Dessa fartygskategorier äro

nämligen i hög grad i behov av föryngring. Av de uppgifter, som finnas tillgängliga

angående det nuvarande världstonnaget, framgår, alt detta icke blott

ökats i förhållande till förkrigsnivån utan även till mycket stor del föryngrats.

Då erfarenheten visat, att vid riklig tonnagetillgång och låga frakter endast

de modernaste fartygen kunna drivas med vinst, är det ur fredsberedskapssynpunkt

av stor betydelse, att vår handelsflotta tillföres ersättning för såväl

förlorade som äldre fartyg. I detta sammanhang må även beaktas, att omkring

hälften av hela vårt utgående förkrigstonnage vid tidpunkten för den

s. k. skagerackspärrens tillkomst var sysselsatt utanför densamma. Dessa

fartygs oavbrutna verksamhet i trafik utanför spärren utan möjligheter till

erforderlig översyn och reparation har i hög grad minskat deras värde och

kommer att framtvinga behovet av en snabbare förnyelse eller i varje fall att

åsamka rederierna betydande kostnader för fartygens iståndsättande i fullt

driftsdugligt skick. Det senast anförda gäller även örn ett stort antal fartyg,

som på grund av omständigheterna måst sysselsättas i mycket intensiv trafik

innanför spärren, ehuru dessa fartyg icke varit särskilt lämpade för sådan

trafik, exempelvis de fartyg, som använts för befraktning av kol och malm.

På grund av det senast anförda är det även ur fredsberedskapssynpunkt av

behovet påkallat, att de under kriget förslitna fartygen iståndsättas i erforderlig

grad.

I redareföreningens promemoria anföres vidare:

Gällande beskattningsregler äro visserligen så utformade, att de avses skola

stimulera rederiföretagen att anskaffa nytt tonnage i stället för det förlorade.

Det är en allmänt känd sak, att nämnda regler i sin mån medverkat

till att vår handelsflotta kunnat tillföras nytt tonnage i så stor utsträckning

sorn hittills varit fallet. Uppmärksammas må emellertid, att det huvudsakligen

varit de större och redan vid krigets början väl konsoliderade rederierna,

som haft möjlighet att bidraga till anskaffandet av nytt tonnage. Annorlunda

förhåller det sig med rederier, som endast äga ett eller ett par

fartyg, och till denna grupp av rederiföretag är närmast att hänföra tramprederierna.

Sistnämnda rederier hava, såsom även framgår av den ovan

lämnade redogörelsen, i regel icke haft samma möjligheter som de större

rederierna att under kriget anskaffa ersättningsfartyg för de förlorade. De

försäkringsbelopp de mindre rederierna erhållit för krigsförlista fartyg, hava

på grund av gällande föreskrifter icke varit av den storleksordning, att sagda

rederier kunat inköpa likvärdiga fartyg till de förlorade eller än mindre teckna

kontrakt örn nya fartyg, alldenstund kostnaderna härför under radande

förhållanden äro mångfaldigt större än den uppburna försäkringssumman

för de förlorade fartygen. Härtill kommer att nämnda rederiers ekonomiska

ställning med få undantag icke varit sådan, att de haft tillräckligt stora

reserver, som kunnat utnyttjas såsom utfyllnad mellan anskalfningskostnaden

för nytt fartyg och det erhållna försäkringsbeloppet. Reglerna örn fri

avskrivning, som gjort det möjligt för de större rederierna alt skapa dolda

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 263

reserver, med vilka nyanskaffningen av fartyg delvis kunnat finansieras,

hava icke varit till samma gagn för de mindre rederierna. I den mån sistnämnda

rederiers fartyg varit helt avskrivna, vilket ofta varit fallet på

grund av trampfartygens höga ålder, hava dessa rederier till följd av den

nuvarande skärpta beskattningen fått vidkännas så stora skatteutgifter för

sina vinster under kriget, att relativt ringa belopp kunnat avsättas för framtida

nyanskaffning av förlorade fartyg. Reglerna örn rätt att vid taxering

till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond för inventarier äro i sin

nuvarande avfattning och med sin begränsade giltighet föga ägnade att

stödja rederierna i nu förevarande hänseende. Detsamma gäller även i fråga

om bestämmelserna angående rätt till avdrag för överpris och merkostnad

för sådana rederiföretag, som hava bunden avskrivning, enär de mindre rederierna

icke haft möjlighet att anskaffa ersättningstonnage och sålunda ej

kunna utnyttja sistberörda rätt till avskrivning.

Ehuru såsom förut nämnts gällande beskattningsregler avfattats med syfte

att bland annat stimulera rederiföretagens intresse att nyanskaffa erforderligt

tonnage bär likväl detta syfte ingalunda kunnat nås i den omfattning,

som måste anses vara nödvändig för att i tillräcklig grad befrämja

vår handelsflottas återupprättande och framtida utveckling. Med hänsyn

till vikten av att den svenska handelsflottan på samtliga de farvatten den

varit sysselsatt före kriget jämväl efter detsamma skall bliva fullt konkurrenskraftig

med de utländska handelsflottorna finner föreningen det vara

av den allra största betydelse, att sådana ändringar snarast vidtagas i våra

skatteförfattningar, att rederierna beredas möjlighet att verkställa betryggande

avsättningar för ovan angivna ändamål.

Redareföreningen har vidare beträffande bristerna i nu gällande lagstiftning

anfört:

Beträffande härefter frågan om nyanskaffning av tonnage för sådana fartyg,

som på grund av förslitning under kriget eller hög ålder rätteligen böra

utrangeras, får föreningen erinra örn, att det för närvarande saknas bestämmelser

i våra skatteförfattningar, enligt vilka denna fråga kan lösas på ett

tillfredsställande sätt. Enligt 1942 års förordning örn rätt att vid taxering

till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta

avdrag för avsättning till investeringsfond äro visserligen aktiebolag,

som tillgodonjuta fri avskrivning, berättigade att av årsvinsten skattefritt

avsätta visst belopp till investeringsfond för inventarier. Förutom förenämnda

begränsning i sagda rätt gäller även bland annat det villkoret, att avdraget

icke får överstiga 20 procent av beskattningsårets vinst samt ej heller

6 procent av aktiekapitalet. På grund av dessa inskränkningar i rätten

att avsätta medel för nyssnämnda ändamål ävensom villkoret att fonden

får tagas i anspråk endast efter medgivande av och vid den tidpunkt, som

av Kungl. Majit bestämmes, hava rederierna i allmänhet icke haft möjlighet

att med stöd av sagda föreskrift avsätta de belopp, som erfordras

för nu ifrågavarande nyanskaffning. Att märka är vidare, att uttryckliga

föreskrifter icke finnas därom, att ett rederiföretag äger rätt att av beskattningsårets

vinst avsätta medel för sådana reparationsarbeten å fartyg, som

ovan nämnts. Under nu rådande förhallanden nödgas därför rederier, som

befinna sig i den belägenhet, som förut omförmälts, redovisa större vinst

än som rätteligen bort ske i enlighet med den för beräkning av inkomst av

rörelse grundläggande principen, att varje beskattningsår bör svara för de

å detsamma belöpande driftskostnaderna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

31

I departementspromemorian anföres till en början i fråga om rederiernas

rätt att göra fondavsättningar:

Vad härefter angår redareföreningens förslag om utökad rätt för rederiföretagen

att verkställa skattefria avsättningar för blivande nybyggnader eller

reparationer av fartyg så är det självfallet av stor vikt för landet, att handelsflottans

kapacitet blir den bästa möjliga. Det bör i detta sammanhang

vidare beaktas, att rederinäringen ur de synpunkter, som bär komma i flaga,

intager en särställning, som i och för sig kan göra specialregler motiverade.

Rederiföretagen arbeta nämligen med ett fåtal förhållandevis dyra investeringsobjekt,

vilka äro underkastade betydande värdefluktuationer. Särskild

uppmärksamhet torde därför böra ägnas åt problemet att bereda rederiföretagen

möjligheter att verkställa erforderliga avsättningar för nybyggnader

och reparationer.

De nuvarande beskattningsreglerna torde, vad rederierna angår, få anses

mindre tillfredsställande dels därigenom att rätten att verkställa skattefria

avsättningar till investeringsfond för inventarier är förbehållen aktiebolag

och ekonomiska föreningar, som tillgodonjuta fri avskrivning å maskiner och

andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, dels därigenom att reglerna

icke medgiva avsättning till dyiik tond av tillräckligt stora belopp dels

ock därigenom att erforderlig hänsyn icke tages till behovet av avsättningar

i och för reparation av fartyg.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts och i huvudsaklig anslutning

till de i redareföreningens skrivelse framlagda förslagen föreslås i departementspromemorian

att den som bedriver rederirörelse med äng- eller motorfartyg

i utrikes fart skall äga rätt att vid taxering göra avdrag för avsättning

till investeringsfond för fartyg, att avsättning till dylik fond må ske

dels för framtida anskaffning av ersättningslonnage och dels för underhållsoch

reparationsarbeten å fartyg, att årliga avsättningen för förstnämnda ändamål

må utgöra högst fem procent av den beräknade kostnaden för framtida

anskaffning av ersättningstonnage för fartyg, som förlorats efter den

1 september 1939 eller som på grund av ålder eller förslitning utrangerats

efter nämnda dag eller som avses skola av sådan anledning utrangeras så

snart ersättningstonnage kan anskaffas, att avsättning för underhålls- och

reparationsarbeten å fartyg årligen må ske med högst 20 kronor för ton d. w.

eller, såvitt angår fartyg som under beskattningsåret uteslutande gått i trafik

mellan främmande länder, 40 kronor för ton d. w., dock att avsättningen för

visst beskattningsår icke må för ett och samma fartyg överstiga 100 000 kronor

eller, såvitt angår fartyg som under beskattningsåret uteslutande gått i

trafik mellan främmande länder, 200 000 kronor, samt att under det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes år 1944, avsättning till framtida

anskaffning av ersättningstonnage må ske med högst fyra gånger det belopp,

som enligt vad nyss sagts årligen må för sådant ändamål avsättas.

I departementspromemorian framhålles sammanfattningsvis, att en reform

enligt nyss angivna linjer icke i princip innebure ett avstående av skatt utan

—• i likhet med gällande regler örn investeringsfonder — endast innebure

att visst år uppkommen vinst i skattehänseende hänfördes till visst senare år

för att då utnyttjas för verkställande av — i och för sig fullt legitima —

avskrivningar. En ur allmän synpunkt gynnsam följd av reformens genom
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj-.ts proposition nr 263.

förande skulle bliva afl rederierna kunde, utan att vid sitt ståndpunktstagande

influeras av skattehänsyn, låta anstå med kontrakterande av nybyggnader

respektive med utförande av reparationer till en senare tidpunkt, då tillgången

på arbetskraft och materialier vore bättre än vad för närvarande vöre

fallet.

Beträffande den tekniska utformningen av de ifrågasatta nya avdragsreglerna

anföres vidare i departementspromemorian:

Enligt det framlagda förslaget skulle bestämmelserna angående investeringsfond

för nybyggnad av respektive reparations- och underhållsarbeten å

fartyg komma att väsentligt skilja sig från bestämmelserna angående investeringsfond

för inventarier och varulager; betydande skiljaktigheter skulle

komma att föreligga såväl beträffande den krets av skattskyldiga, vilken

skulle äga verkställa fondavsättningar av ifrågavarande slag, som beträffande

de belopp, vilka högst skulle få avsättas för ändamålet i fråga. Detta

torde böra föranleda att fondavsättningarna för fartyg författningsmässigt behandlas

som ett särskilt slag av fondavsättningar; förslagsvis torde dessa fonder

kunna betecknas såsom »investeringsfonder för fartyg». Bestämmelserna

angående de nya fonderna torde emellertid böra inarbetas i 1942 års förordning,

detta för alt icke det ifrågavarande författningskomplexet skall bliva

än mer svåröverskådligt.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget har i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i samtliga remissyttranden med undantag

för det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avgivna.

Av de i remissyttrandena gjorda principuttalandena må följande här återgivas.

Kammarrätten har uttalat, att kammarrätten funne fog föreligga för en

lagstiftning, som beredde rederiföretagen särskilda möjligheter till avsättningar

för framtida anskaffning och reparation av fartyg.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har yttrat, att eftersom de nuvarande beskattningsreglerna

i fråga örn rederierna torde få anses mindre tillfredsställande

och redareföreningen förebragt goda skäl för en ändring härutinnan,

länsstyrelsen tillstyrkte de föreslagna ändringarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört:

Vad angår av redareföreningen i övrigt gjorda framställningar, få dessa

principiellt anses synnerligen välgrundade. Det måste vara ett betydande statsintresse

icke blott att handelsflottan icke försämras eller förminskas, utan

jämväl att den förbättras och ökas. Att enbart vidmakthålla densamma vid

förkrigsnivå torde nämligen i realiteten vara likställt med tillbakagång. Fartyg

äro ju, liksom allt annat, underkastade utveckling och den handelsflotta,

som en gång efter krigets slut kommer att insättas i den internationella sjöfarten,

är tämligen säkert av helt annan kvalitet än den som förefanns vid

krigsutbrottet. För att kunna möta denna konkurrens måste givetvis även den

svenska handelsflottan hava följt med i moderniseringar och förbättringar.

Emellertid stöter det på icke obetydliga svårigheter att giva form åt den

skattelindring, varav rederierna för berörda ändamål äro i behov. Att den

lämpligaste formen härför är att medgiva skattefria fondavsättningar, torde

knappast kunna ställas i tvivelsmål. Även synes det mycket välbetänkt att

dessa avsättningar föreslagits att avse såväl nybyggnader av fartyg som reparations-

och underhållskostnader.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

33

Kommerskollegium har i sitt yttrande anfört:

De ändringar i 1942 års förordning, som föreslås, avse i huvudsak att bereda

rederiföretagen utvidgad rätt till skattefria avsättningar. Förslaget är

föranlett av en tidigare framställning av redareföreningen om bland annat

rätt för alla rederiföretag, oberoende av örn de åtnjuta rätt till fri avskrivning

eller ej, att skattefritt avsätta medel till investeringsfond för nyanskaffning

eller reparation av fartyg. Förslaget har i princip tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av de näringsorganisationer, som yttrat sig, ehuru vissa tillägg

och jämkningar förordats.

Med hänsyn till betydelsen för hela vårt näringsliv och för folkförsörjningen

av att handelsflottan vidmakthålles och utvidgas och till de svårigheter

och hinder, som nu föreligga härför, måste det anses angeläget, att beskattningsreglerna

utformas så, att rederiföretagen i önskvärd utsträckning

kunna utnyttja sina nuvarande vinster för framtida nybyggnader och reparationer.

Det framlagda förslaget synes i stort sett väl tillgodose sjöfartsnäringens

intresse härutinnan, och kollegium tillstyrker, att en lagstiftning i huvudsaklig

överensstämmelse med förslaget genomföres.

Skånes handelskammare har gjort följande principuttalande:

I fråga om de i promemorian innefattade förslagen till utvidgning av rederiföretagens

rätt att göra avsättningar till investeringsfonder vill handelskammaren

till en början uttala sin tillfredsställelse över den förståelse för sjöfartsnäringens

förhållanden, som utmärker promemorian. Med tanke på handelsflottans

betydelse för tryggande av vår framtida råvaruförsörjning och

export och på den nyckelposition, som sjöfarten måste komma att intaga i

fråga om vårt lands efterkrigspolitik, är det också av utomordentlig betydelse,

att skattelagstiftningen på detta område blir så utformad, att den icke lägger

hinder i vägen för rederiföretagens anskaffning av nya fartyg eller motverkar

företagens strävanden att genom reparationer upprätthålla det nuvarande

fartygsbeståndets sjöduglighet och tekniska standard. Även om handelskammaren

måste vitsorda, att de förslag till författningsändringar rörande

rederiföretagens beskattning, som i promemorian framföras, under förhandenvarande

omständigheter innebära en i stort sett lycklig lösning av

förevarande problem, vill handelskammaren dock ifrågasätta, huruvida icke

lagstiftaren i vissa punkter borde kunna gå längre än vad sålunda föreslagits.

Handelskammaren i Göteborg har uttalat följande:

Vad angår Sveriges redareförenings skrivelse med förslag till ändringar i

gällande skatteförfattningar i syfte alt få landets handelsflotta förnyad och

försatt i fullt konkurrenskraftigt skick under tid och på sätt som ansåges mest

gagnelig! ur allmänekonomisk synpunkt, vill handelskammaren livligt instämma

i de önskemål som i skrivelsen framförts. De spörsmål angående nybyggnader

av fartyg för den svenska rederinäringen och reparationer av handelsflottan

tillhörande redan befintliga fartyg, som av redareföreningen beröras

i dess skrivelse, äga enligt handelskammarens mening utomordentlig

betydelse ej blott för den svenska rederinäringen ulan för hela vårt lands

näringsliv. Det är därför — såsom även i promemorian framhålles — befogat,

all i skattehänseende och i fråga örn avsättningar lill investeringsfonder

införa sådana särbestämmelser för rederiföretagen, som av redareföreningen

påyrkats. Den utformning som i promemorian och de därvid fogade förslagen

till författningsändringar givits dessa särbestämmelser förefaller i stort

sett all på ett ändamålsenligt siilt tillgodose de av redareföreningen framförda

önskemålen. Handelskammaren vill därför kraftigt tillstyrka alt de på

detta område föreslagna bestämmelserna bringas lill genom förande.

Hiliana till riksdagens protokoll 19Vi. 1 sand. Nr 203. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. ha — jämte det att delegerade

understrukit, att den nuvarande tidsbegränsade lagstiftningen snarast

borde utbytas mot en förordning av permanent karaktär samt att önskemålen

om en effektivisering av lagstiftningen i promemorian tillgodosetts allenast

såvitt anginge rederinäringen — anfört:

Såsom av Sveriges redareförenings i promemorian återgivna framställning

framgår äro de fonderingar för handelsflottans ersättande och underhåll,

som de i detta hänseende föreslagna bestämmelserna avse att möjliggöra,

nödvändiga för tryggande av vår framtida råvaruförsörjning och export. Under

förutsättning att lagstiftningen i tillräcklig utsträckning blir utnyttjad

av rederiföretagen bör härigenom den fara för folkförsörjningen och den

industriella utvecklingen efter kriget, som en tonnagebrist skulle innebära, i

betydande utsträckning bliva undanröjd. De beträffande rederiföretagen föreslagna

bestämmelserna äro därför av stort värde icke blott för rederinäringen

utan jämväl för näringslivet i dess helhet och vi förorda den i detta

hänseende föreslagna utvidgningen av förevarande lagstiftning.

Sveriges redareförening har förklarat sig vara övertygad om att, därest förslaget

-— med vissa modifikationer — genomfördes, denna reform komme att

bliva till stort gagn för såväl det allmänna som de svenska näringsföretag,

vilka för import eller export av varor vore beroende av att de svenska rederiföretagen

ägde tillgång till erforderligt och konkurrenskraftigt tonnage.

Kooperativa förbundet har för sin del förklarat sig vilja livligt tillstyrka

det i departementspromemorian framlagda förslaget. Det vöre enligt förbundets

mening uppenbart, att många rederiföretag numera hade stort behov

av att få medel tillgängliga för såväl blivande nybyggnader som för klassning

av fartyg, särskilt sådana som gått i trafik utanför den s. k. Skagerackspärren.

Av de hörda myndigheterna och organisationerna har, såsom förut nämnts,

endast länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ställt sig i princip avvisande

till förslaget. Länsstyrelsen har till utveckling av sin ståndpunkt anfört:

När i författningen herodes möjlighet att till kommande år förskjuta intäkt,

som uppstått genom förlust eller avyttring av fartyg, har därigenom skapats

utväg för rederiföretagen att uppskjuta taxering till dess ersättningsanskaffning

sker. Att under sådana förhållanden skapa ytterligare tillfälle till

uppskov genom avdragsrätt för ökade avsättningar till investeringsfonder,

finner länsstyrelsen dock icke vara av klart behov påkallat. Ej heller är länsstyrelsen

övertygad om att det finnes tillräckliga skäl tillmötesgå rederinäringens

krav på ökade möjligheter att göra skattefria avsättningar till investeringsfond

på grund av eflersuttna reparationer. Ihågkommas bör nämligen,

att de rederier, vilka hava fri avskrivning, kunna inom ganska vida

gränser nedskriva sitt tonnage, så att all nödig hänsyn bliver tagen till den

ökade slitningen på grund av forcerad drift etc. De rederier, vilka hava bunden

avskrivning, kunna även, enligt stadgad praxis, få den ökade slitningen

beaktad genom erforderliga variationer i avskrivningsplanen. I promemorian

motiveras den föreslagna ändringen bl. a. med att rederierna härigenom skulle

få anledning låta anstå med kontraherande av nybyggnader, respektive med

utförande av reparationer till en senare tidpunkt, då tillgången på arbetskraft

och materialer kan bliva bättre än för närvarande är fallet, utan att

vid sina dispositioner påverkas av skattehänsyn. Häremot kan dock uttalas

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

35

deli meningen, att om rederierna, genom att verkställa reparationer eller kontrahera

nybyggnader anse sig få särskilt stora skatteförmåner och av denna

anledning äro benägna att sätta i gång dyrbara, men nr allmän synpunkt

icke önskvärda företag, så är detta ett förhållande, som måste tillrättaläggas

icke genom att skapa ytterligare skatteförmåner, utan tvärtom genom att beskära

de skatteförmåner, som möjligen följa med igångsättande av sådant

företag. På grund härav anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka förslaget

i vad det avser avdragsrätt för avsättning till investeringsfond för fartyg.

I det av Överståthållarämbetet såsom eget utlåtande åberopade yttrandet av

taxeringsinspektören Sven Holdo har denne — dock utan att för den skull

avstyrka det i departementspromemorian framlagda förslaget — framställt

vissa anmärkningar beträffande detsamma. I yttrandet anföres sålunda:

Innan jag övergår till några enskilda detaljer i förslaget, synes det mig

vara nödvändigt att bringa under diskussion ett spörsmål, som icke torde

kunna förbigås vid ett ställningstagande till ifrågavarande förslag till lagstiftning

och vilket spörsmål kan antagas bliva särskilt aktuellt vid taxeringen.

Rådande oklarhet huruvida enligt gällande rätt skattskyldig äger att vid

taxeringen tillgodonjuta avdrag för gjorda avskrivningar å såsom tillgång

bokfört leveranskontrakt å fartyg har medfört, att beskattningsnämnderna

inom en del län ansett sådan rätt föreligga och därför allmänt medgivit avdrag

vid taxeringarna för nedskrivningarna, medan inom andra län återigen

avdrag i dylikt hänseende i vissa fall förvägrats.

På grund av nämnda förhållanden uppkommer frågan huruvida förekomsten

av leveranskontrakt varå nedskrivning skett och avdrag medgivits

vid taxeringarna skall utesluta rätt till avdrag för avsättning till investeringsfond

för ersättningstonnage, eller örn avdrag för avsättning till investeringsfond

skall få ske alldeles oberoende av huruvida redan avdrag för nedskrivning

å kontrakt tillgodonjutits vid taxeringarna. Det torde väl få anses uteslutet

att avdrag för anskaffande av visst ersättningstonnage skall få göras

både i form av nedskrivning å kontrakt och såsom avsättning till investeringsfond.

Då härtill kommer rätten att uppskjuta beskattningen av utfallande

försäkringsbelopp och försäljningsbelopp till senare år, varigenom

möjliggöres att använda desamma till nedskrivning av under senare år anskaffat

ersättningstonnage, kan ett och samma planerade ersättningsbygge

samtidigt nedskrivas på tre olika vägar.

Med andra ord. Skall t. ex. ett rederi, vilket såsom tillgång bokfört tecknat

kontrakt om leverans av ett fartyg, vilket t. ex. på grund av ett varvs leveranssvårigheter

eller på grund av materialbrist kan levereras först någon

gång efter krigets slut, vara berättigat att tillgodonjuta avdrag för såväl gjord

nedskrivning å kontraktet — sådant avdrag kan redan ha tillgodonjutits vid

tidigare års taxeringar med avsevärda belopp — som för avsättning till investeringsfond

för framtida nyanskaffning eller skall avdrag medgivas antingen

i form av nedskrivning av leveranskontrakt eller för avsättning til! investeringsfond

enligt den föreslagna förordningen? Förenämnda spörsmål synes

mig vara av så stor betydelse, att detsamma i detta sammanhang måste lösas.

Såsom i departementspromemorian anförts är det av vikt för landet, att Departementshandelsflottans

kapacitet blir den bästa möjliga. Såväl med hänsyn lill rederi- chefen.

näringen som till folkförsörjningen och näringslivets intressen överhuvud

taget torde det vara önskvärt, att beskattningsreglerna så utformas, alt redo
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

riföretagen i erforderlig utsträckning kunna utnyttja sina nuvarande vinster

för anskaffning av ersättningstonnage och för underhålls- och reparationsarbeten

å fartyg.

Mot det i departementspromemorian framlagda förslaget om utvidgning

av avdragsreglerna har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — den enda

av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna, som förklarat sig

icke kunna tillstyrka förslaget — anfört att rederiföretagen redan enligt gällande

lagstiftning ägde njuta uppskov med beskattning av sådan intäkt, som

utgjordes av försäkringsbelopp för förlorat respektive köpeskilling för avyttrat

fartyg; länsstyrelsen hade med hänsyn härtill icke funnit det vara av

klart behov påkallat att skapa ytterligare tillfälle till uppskov genom ökad

avdragsrätt för avsättningar till investeringsfonder. Emellertid må framhållas,

att länsstyrelsens uttalande icke kan åberopas som skäl mot den ifrågasatta

lagstiftningen överhuvud taget; anmärkningens räckvidd är begränsad till

de fall, då förutsättningar föreligga för tillämpning av det av länsstyrelsen

åsyftade uppskovsförfarandet d. v. s. då fartyg förlorats eller avyttrats. Med

avseende å övriga fall och särskilt med tanke på de s. k. tramprederierna

torde däremot ur nyss angivna synpunkter den ifrågasatta lagstiftningen alltjämt

få anses behövlig och önskvärd. Jag anser mig därför böra tillstyrka

det i promemorian framlagda förslaget, dock med de inskränkningar som

framgå av vad i det följande sägs.

De enligt promemorian föreslagna nya avdragsreglerna och de av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län åsyftade äldre bestämmelser, enligt vilka

skattskyldig må åtnjuta uppskov med beskattning av ersättning för förlorat

fartyg respektive av köpeskilling för avyttrat fartyg, ha samma syftemål

nämligen att möjliggöra uppskov med beskattningen till dess nytt

fartyg anskaffats och den skattskyldige därigenom beretts erforderliga

avskrivningsmöjligheter. Med hänsyn härtill är det önskvärt att de ifrågasatta

nya bestämmelserna så utformas, att de icke bli tillämpliga

vid sidan av de tidigare meddelade uppskovsbestämmelserna eller med

andra ord att bestämmelserna så utformas att icke den skattskyldige i

vissa fall beredes dubbel förmån. Enklast torde detta kunna åstadkommas

genom en bestämmelse enligt vilken avdrag för avsättning till investeringsfond

för fartyg i nu ifrågavarande fall må ske endast i den mån det belopp,

varmed avdrag eljest kunnat medgivas, överstiger det belopp, med vars beskattning

uppskov åtnjutes enligt nyssberörda bestämmelser.

Överståthållarämbetet har fäst uppmärksamheten på det förhållandet att

vissa beskattningsnämnder medgivit avskrivning å leveranskontrakt å fartyg;

ämbetet har vidare uttalat att frågan huruvida ett rederi skulle vara berättigat

att tillgodonjuta avdrag både för dylik avskrivning och för avsättning

till investeringsfond för fartyg vore av så stor betydelse, att frågan

måste lösas i nu förevarande sammanhang. Med hänsyn till ämnets beskaffenhet

anser jag mig emellertid böra begränsa mig till vissa mera allmänna

uttalanden i saken. Det bör sålunda enligt min mening icke ifrågakomma att

utan direkt stöd av författningarna i avskrivningshänseende i och för sig lik
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

37

ställa fartyg med leveranskontrakt å fartyg. Av lagstiftningens allmänna

grunder torde vidare följa att, även örn det bokföringsmässigt är riktigt att

med hänsyn till den antagliga prisutvecklingen skriva bort viss del av den

kontrakterade köpeskillingen för ett fartyg och avskrivning på grund av

köpekontraktet av sådan anledning skulle kunna medgivas, dylik avskrivning

i allt fall icke kan komma i fråga, därest den skattskyldige genom avsättning

till investeringsfond för fartyg täckt — och erhållit avdrag för —

det överpris, för vilket avskrivning på grund av kontraktet eljest skulle

kunnat ske. Jag finner det sålunda, även utan särskilt stadgande därom,

uteslutet att avdrag samtidigt skulle beträffande visst fartyg medgivas dels

för avsättning till investeringsfond för fartyg och dels för avskrivning med

samma belopp på grund av leveranskontrakt rörande ersättningstonnage för

fartyget.

Har kontrakt rörande ersättningstonnage slutits redan år 1943 eller tidigare,

torde detta i allmänhet innebära antingen att något egentligt behov av

att utnyttja en sådan avdragsrätt, som genom de nya bestämmelserna avses

skola tillskapas, icke föreligger (med hänsyn till att avskrivning på grund av

kontrakt medgivits eller av annan orsak) eller att avdragsrätten icke skulle

kunna utnyttjas av den anledningen att uppskov med beskattning av försäkringsersättning

eller köpeskilling för äldre fartyg åtnjutes. Med hänsyn

härtill och i syfte att befordra enkelhet vid tillämpningen förordar jag en

sådan begränsning av de föreslagna nya bestämmelserna, att rätt till avdrag

för avsättning till investeringsfond för anskaffning av ersättningstonnage för

visst fartyg icke skall föreligga, därest de skattskyldige redan år 1943 (motsvarande

räkenskapsår) eller tidigare slutit kontrakt om leverans av ersättningstonnage

för fartyget i fråga.

Fråga om vilka rederier avdragsrätten bör tillkomma.

Sveriges redareförening framhåller i sin skrivelse att, örn de föreslagna

bestämmelserna skulle bliva till gagn för de mindre rederierna och särskilt

för tramprederierna, vilka i regel icke kunnat nyanskaffa erforderligt tonnage,

den föreslagna avdragsrätten borde tillkomma alla rederiföretag oberoende

av om de åtnjöte fri avskrivning eller ej.

I departementspromemorian anföres i nu förevarande hänseende:

I åtskilliga fall, där behov av skattefria avsättningar för nybyggnad eller

reparation av fartyg föreligger torde vederbörande enligt nu gällande regler

vara utesluten från möjligheten att göra dylika avsättningar. Detta gäller

dels i fråga om sådana rederiaktiebolag och ekonomiska föreningar, som

icke tillgodonjuta fri avskrivning, dels ock i fråga örn rederiföretag som drivas

i form av partrederi eller av enskild (fysisk) person. Den nu gällande

begränsningen till sådana aktiebolag och ekonomiska föreningar, som tillgodonjuta

fri avskrivning, motiverades vid lagstiftningens tillkomst med att

hithörande regler hade nära samband med rätten till fri avskrivning och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 263-

att rätten att verkställa skattefria fondavsättningar i viss mån vore att betrakta

som en konsekvens av en följdriktig utbyggnad av rätten till fri avskrivning.

Då systemet senare utbyggdes med fonder för arbeten i gruva

respektive för ersättande av förkrigslager, uppställdes däremot icke såsom

förutsättning för rätt att upplägga dylika fonder att vederbörande tillgodonjöte

fri avskrivning. I fråga örn investeringsfond för arbeten i gruva uttalades,

att en utvidgning till att omfatta även aktiebolag och ekonomiska föreningar,

som ej hade rätt till fri avskrivning beträffande inventarier, icke

behövde väcka större betänkligheter, eftersom de utgifter, för vilka de avsatta

medlen skulle få användas, torde vara för varje skattskyldig avdragsgilla

såsom löpande omkostnader. Vad åter angick investeringsfonder för ersättande

av förkrigslager anfördes, att det läge i sakens natur att den förmån,

som avsåges beträffande anskaffning av ersättningslager, även borde

kunna tillkomma skattskyldig fysisk person, varför begränsningen till juridiska

personer med fri avskrivningsrätt borde bortfalla i fråga om sådan

fondavsättning.

Vad rederirörelsen angår torde det vara klart, att lagstiftningen skulle på

ett effektivare sätt fylla sin uppgift, därest begränsningen till juridiska personer

med rätt till fri avskrivning å inventarier borttoges. Det lärer nämligen

förhålla sig så, att åtskilliga rederiaktiebolag icke tillgodonjuta dylik

rätt; därtill kommer att en del rederiföretag, som i övrigt äro av beskaffenhet

att böra få tillgodonjuta förmånen att göra skattefria fondavsättningar,

drivas i form av partrederier eller av enskild (fysisk) person och sålunda

överhuvud icke kunna ifrågakomma till dylik förmån. Med hänsyn härtill

och då rederiernas fondmedel — såsom i det följande sägs -—- i huvudsak

avses skola användas för avskrivning av överpris å nybyggda fartyg eller

för reparations- och underhållsarbeten å fartyg, d. v. s. för ändamål som

torde vara avdragsgilla, lärer det vara försvarligt att för rederierna eftergiva

kravet på rätt till fri avskrivning såsom förutsättning för rätten att göra

skattefria avsättningar. För övrigt må framhållas, att medgivandet av rätt

till skattefria fondavsättningar i själva verket jämväl innebär ett medgivande

att i motsvarande mån tillgodonjuta fri avskrivning; konstituerandet av rätt

till skattefria fondavsättningar kräver sålunda icke med nödvändighet att

vederbörande redan dessförinnan äger tillgodonjuta fri avskrivning.

Även om skäl sålunda icke torde föreligga att för rederiernas del vidhålla

kravet på rätt till fri avskrivning å inventarier såsom förutsättning för rätten

att verkställa skattefria fondavsättningar, är därmed icke sagt, att varje

rederiföretag bör tillgodonjuta sistnämnda förmån. De skäl, som i detta

sammanhang kunna åberopas till stöd för en uppmjukning och utvidgning

av lagstiftningen på ifrågavarande område, torde sålunda icke alls eller i

allt fall endast i mindre mån göra sig gällande med avseende å sådana rederiföretag,

som bedriva inrikes passagerartrafik. Ej heller torde det vara lämpligt

att låta de föreslagna utvidgade bestämmelserna bliva tillämpliga i fråga

örn alla de småföretag, som bedriva fraktfart med segelfartyg eller motorseglare

eller som endast bedriva inrikes fraktfart. De utvidgade bestämmel
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

39

serna torde sålunda böra äga tillämpning endast beträffande företag, som

bedriva rederirörelse med äng- eller motorfartyg i utrikes fart; i fråga örn

dylika företag böra bestämmelserna däremot äga tillämpning oavsett om

rörelsen bedrives i form av aktiebolag eller ekonomisk förening (med eller

utan rätt till fri avskrivning å inventarier) eller i form av partrederi eller

av enskild (fysisk) person.

Det i promemorian framlagda förslaget har vid remissförfarandet i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Kammarrätten har i denna del anfört:

Mot vad i promemorian anförts till stöd för ett eftergivande av kravet på

rätt till fri avskrivning såsom förutsättning för rätten alt göra skattefria

avsättningar, har kammarrätten intet att erinra. Härtill kommer att de rederiföretag,

som, om lagstiftningen genomföres, kunna förmodas komma att använda

sig av densamma, troligen — oavsett örn de kunnat erhålla rätt till

fri avskrivning eller ej — ha en sådan bokföring, att nödig kontroll kan upprätthållas.

Å andra sidan har kammarrätten icke heller någon invändning

att göra mot den i promemorian föreslagna begränsningen till sådana skattskyldiga,

som bedriva rederirörelse med äng- eller motorfartyg i utrikes fart.

Kammarrätten vill emellertid framhålla, att det framlagda förslaget till ändring

i 1942 års förordning icke klart utsäger, huruvida och i vilken utsträckning

sådana rederiföretag, som bedriva rederirörelse med äng- eller motorfartyg

i såväl utrikes som inrikes fald, äro berättigade till avdragsgilla avsättningar.

Länsstyrelsen i Kalmar län har föreslagit att avdragsrätt borde tillkomma

jämväl rederier, som bedreve sjöfart endast med motorseglare. Länsstyrelsen

anför härom:

Förslaget om rätt för rederiföretagen att verkställa skattefria avsättningar

för blivande nybyggnader eller reparationer av fartyg synes bygga på i och

för sig godtagbara principer. Med den avfattning förslaget givits torde emellertid

resultatet bliva, att endast en viss kategori av rederinäringens företag,

nämligen de medelstora företagen med i huvudsak s. k. tramptonnage, gynnas

av den tänkta lagstiftningen, vilket måhända varit avsett, men som icke

desto mindre kan giva anledning till berättigat klander.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida icke de rederiföretag, vilkas

fartygsbestånd normalt uteslutande utgöras av motorseglare, borde kunna

i viss''utsträckning anses förtjänta av liknande förmåner som dem, vilka

enligt förslaget tillförsäkrats vissa andra rederiföretag. En stor del av de

fartyg, som dessa mindre rederiföretag äga, fylla ett ur den allmänna samfärdselns

synpunkt mycket betydelsefullt behov och det förefaller med

hänsyn härtill icke opåkallat, att nu berörda rederier komme i åtnjutande

av de möjligheter till förnyelse och underhåll av fartygsbeståndet, som förslaget

till förordning innebär. Icke minst för Kalmar län skulle detta hava

en mycket stor betydelse, då här för närvarande äro registrerade 165 st. motorseglare

örn ca 13 300 bruttoregisterton, vilket torde motsvara ca 20 000 ton

d. w. Dessa motorseglare äro till allra största delen sysselsatta i utrikes fart,

och behovet av förnyelse av detta fartygsbestand är stort, da medelåldern för

fartygen ej understiger 35 år, vilket är väsentligt mera än lör äng- eller motorfartygen.

Så långt materialtillgångarna medgiva pågår emellertid nybyggnad

av motorseglare för ersättande av äldre sådana fartyg, och det vöre ur

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

det allmännas synpunkt säkerligen värdefullt, om dessa nybyggnader ytterligare

kunde främjas genom de nu föreslagna bestämmelserna.

Om länsstyrelsens i denna del framförda synpunkter kunna anses förtjänta

av beaktande, synes dock en viss nedre gräns böra bestämmas för rätten

till skattefri avsättning till investeringsfond såvitt angår nu berörda fartyg,

och tillåter sig länsstyrelsen i sådant avseende föreslå, alt avdragsrätt

endast bör ifrågakomma för sådana i utrikes fart gående motorseglare, vilkas

lastkapacitet icke understiger 100 ton d. w.

I några yttranden göres gällande, att avdragsrätt borde tillkomma jämväl

rederier, som dreve endast inrikes sjöfart.

Sålunda anför länsstyrelsen i Hallands län:

Enligt förslaget bör avdragsrätt endast medgivas företag, som bedriva rederirörelse

med äng- eller motorfartyg i utrikes fart. Då emellertid behovet

av skattefria avsättningar icke torde vara mindre för rederirörelser, som bedriva

inrikes passagerartrafik eller som med små fartyg, segelfartyg’eller motorseglare

idka inrikes fraktfart, anser länsstyrelsen, att rätten till skattefri

avsättning till investeringsfond borde utsträckas att gälla jämväl dylika

mindre segelfartyg. Det torde för övrigt i en del fall vara ganska svårt att

avgöra huruvida ett fartyg går i utrikes fart eller ej. Många redare låta nämligen

sina båtar gå i både inrikes och utrikes fart. Genom den föreslagna

begränsningen till fartyg i utrikes fart synes de större rederiföretagen även

bli mera gynnade än de mindre, vilket ej torde vara avsikten med förslaget.

På grund härav synes det vara mera rättvist att tillerkänna samtliga rederier,

som äga fartyg av en viss storleksordning, förslagsvis 200 ton d. w.

och därutöver, rätt till nämnda avdrag. Förordningen bleve därigenom även

lättare att tillämpa.

Kommerskollegium anför i denna del:

Beträffande bestämmelsen i 1 § sista stycket att rätt till avsättning till investeringsfond

för fartyg skulle tillkomma endast den, som bedriver rederirörelse

med äng- och motorfartyg i utrikes fart, har redareföreningen med

hänsyn till rederiföretag, som bedriver rederirörelse i såväl utrikes som inrikes

fart, förordat sådan komplettering av stadgandet, att därav framgår, att

avdragsrätt tillkommer även nyssnämnda företag, eller uttryckligt angivande

härav i motiveringen. Föreningen Sveriges inrikessjöfart har, under framhållande

av att de skäl, som anförts till stöd för den föreslagna rätten till

avsättningar för fartyg i utrikes fart, i lika hög grad kunna åberopas för

inrikes sjöfartens del, hemställt, att rederier, som bedriva inrikes passageraroch

godstrafik med äng- eller motorfartyg, måtte tillerkännas rätt till avsättningar

under samma villkor som föreslagits i fråga om rederirörelser

med fartyg i utrikes fart. En dylik utvidgning av rätten till avsättningar bär

förordats även av handelskammaren i Gävle, och handelskamrarna i Malmö

och Orebro ha tillstyrkt, att rätt till avsättning medgives för fartyg i inrikes

fraktfart.

För egen del vill kollegium framhålla, att även örn fartyg i inrikes fart

icke äro utsatta för samma risker som de fartyg, vilka nyttjas i utrikes trafik,

och för de förra fartygen icke heller föreligga lika stora svårigheter i

fråga om underhållet som beträffande de senare, äro dock under nuvarande

förhållanden även för inrikes sjöfarten möjligheterna att vidmakthålla tonnaget

begränsade. Det synes kollegium därför väl motiverat, att även denna

sjöfart i viss utsträckning kommer i åtnjutande av en utvidgad rätt till avsättning

till investeringsfonder. Därest en allmän rätt till avsättning för rederier

icke anses böra genomföras, torde en lämplig avgränsning av de fartyg

i inrikes fart, för vilka rätt till avsättning närmast får anses påkallad, kunna

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

41

vinnas genom att rätten tilt avsättning begränsas till äng- och motorfartyg

av viss storlek, förslagsvis 200 bruttoregisterton.

I detta sammanhang har kommerskollegium jämväl upptagit till behandling

frågan om utvidgning av rätten att göra avdrag för avsättningar till

investeringsfond för byggnader respektive för inventarier och varulager till

att gälla även för andra än bolag och föreningar med fri avskrivningsrätt.

Kommerskollegium anför härom:

Delegerade för industriförbundet m. fl. lia föreslagit, att i samband med

förevarande ändring av 1942 års förordning rätt till avdrag för avsättning

till investeringsfond för byggnader samt till investeringsfond för inventarier

och varulager, vilken rätt enligt gällande bestämmelser tillkommer endast

svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening, som tillgodonjuter fri

avskrivning å maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier,

måtte tillerkännas även andra juridiska personer samt enskilda rörelseidkare,

under förutsättning att den skattskyldiges räkenskaper äro förda

med sådan ordning och reda, att tillbörlig kontroll kan utövas. Till delegerades

ifrågavarande förslag har grossistförbundet anslutit sig. Samma förslag

har framförts även av handelskamrarna i Visby och Örebro samt köpmannaförbundet.

Genom den av delegerade m. fl. föreslagna utvidgningen av rätten till avdrag

för avsättning till investeringsfonder skulle, såsom delegerade framhållit,

vinnas en enhetlig behandling av de olika grupperna av skattskyldiga, och

lagstiftningen skulle också därigenom mera effektivt kunna utnyttjas för

främjande av en utjämning av konjunkturväxlingarna. Av motiven till den

nuvarande lagstiftningen framgår, att den ifrågavarande begränsningen betingats

bland annat därav, att ianspråktagande av investeringsfond för inventarier

och varulager med därav följande rätt till avskrivning å inventarier

förutsätter en av eljest gällande regler obunden sådan avskrivning. Begränsningen

har emellertid i viss utsträckning frångåtts och föreslås nu icke heller

i fråga om avsättning till investeringsfond för fartyg. Det synes under

sådana förhållanden kunna ifrågasättas, huruvida icke inom ramen för den

förevarande lagstiftningen skulle kunna tillskapas erforderliga kontrollföreskrifter

för att möjliggöra en mera allmän utvidgning av rätten till avsättningar

till investeringsfonder. Kollegium vill förorda, att frågan om en dylik

utvidgad rätt till avsättningar upplages till prövning.

Såsom i departementspromemorian anförts torde avdragsrätten i förevarande

fall böra vara oberoende av om vederbörande rederiföretag tillgodonjuter

fri avskrivning å inventarier eller icke. Avdragsrätten bör alltså gälla

oavsett örn rörelsen drives av bolag eller ekonomisk förening med fri avskrivningsrätt

eller av annan juridisk eller fysisk person.

I promemorian har däremot föreslagits en begränsning av avdragsrätten

i annat hänseende; enligt promemorian skulle avdragsrätt nämligen tillkomma

endast skattskyldig, som bcdreve rederirörelse med äng- eller motorfartyg

i utrikes fart. I vissa remissyttranden har gentemot den sålunda föreslagna

begränsningen anmärkts, alt jämväl den inrikes sjöfarten vore i behov

av motsvarande lättnader. Vidare har framhållits, att avdragsrätt borde

tillkomma även rederier som bedreve sjöfart med motorseglare. De sålunda

föreslagna utvidgningarna lära emellertid i huvudsak falla utom ramen för

den nu ifrågasatta reformen, för vilken det avgörande skälet är nödvändig
-

Departemenle
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

heten att vidmakthålla och utveckla den svenska, i utrikes fart gående handelsflottans

kapacitet. Jag anser mig därför icke böra i denna del framlägga

längre gående förslag än dem som i promemorian förordats.

Med det nyss sagda Ilar jag även tagit ståndpunkt till frågan om den avdragsrätt,

som bör tillkomma rederier vilka driva såväl inrikes som utrikes

sjöfart. Dessa företag böra tillerkännas avdragsrätt för de fartyg, vilka sysselsättas

i utrikes fart. Däremot torde anledning saknas att beträffande de —

uteslutande eller huvudsakligen — i inrikes fart sysselsatta fartygen försätta

de ifrågavarande rederiföretagen i bättre ställning än de företag, som endast

bedriva inrikes sjöfart och som sålunda icke äga tillgodonjuta den ifrågavarande

avdragsrätten.

Det av kommerskollegium väckta förslaget om utvidgning av avdragsrätten

i fråga örn avsättningar till investeringsfond för byggnader respektive

för inventarier och varulager torde icke lämpligen böra upptagas till prövning

i detta sammanhang, utan torde med denna fråga böra anstå till dess

en allmän översyn av den ifrågavarande lagstiftningen vidtages.

Omfattningen av den föreslagna avdragsrätten.

I Sveriges redareförenings skrivelse den 14 januari 1944 anföres:

I 1942 års förordning örn avsättning till investeringsfonder böra införas

bestämmelser örn rätt för rederierna att av årsvinsten skattefritt avsätta belopp

till en investeringsfond för nyanskaffning och reparation av fartyg. Därvid

bör stadgas, att varje rederiföretag skall äga rätt att till sådan fond under

visst antal år årligen avsätta dels för nyanskaffning av fartyg, som förlorats

under eller till följd av kriget eller som på grund av förslitning eller

ålder utrangerats eller avses skola utrangeras, ett belopp, som motsvarar

högst det årliga normala avdraget för värdeminskning å det blivande ersättningsfartyget

dels ock för framtida reparationer av fartyg, som under kriget

icke kunnat normalt underhållas, ett belopp motsvarande de beräknade reparationskostnaderna

för fartyget. Då rederierna under de beskattningsår kriget

pågått ej haft möjlighet att avsätta några belopp för den nyanskaffning,

varom nu är fråga, böra rederierna äga rätt att enligt nyss angivna grunder

på en gång åtnjuta avdrag för fyra årsavsättningar för nyanskaffningar.

1 departementspromemorian anföres i denna del:

Enligt gällande bestämmelser må för visst år avsättning till investeringsfond

för inventarier och varulager ej överstiga 20 % av årsvinsten och ej heller,

såvitt angår aktiebolag, 6 °/o av aktiekapitalet. Dessa begränsningar torde

få anses alltför snäva, i den mån fråga är örn rederibolagens fondavsättningar

för byggnad av ersättningsfartyg. Byggnadskostnaderna ha nämligen

stegrats i sådan grad, att en avsättning motsvarande 20 % av årsvinsten i

många fall icke är tillräcklig för det avsedda ändamålet. Därtill kommer att

åtskilliga rederibolag arbeta med ett förhållandevis litet eget kapital, varför

även begränsningen till 6 % av aktiekapitalet kan verka i hög grad hinderlig.

Vägande skäl torde därför föreligga att, i överensstämmelse med vad redareföreningen

föreslagit, ställa det årliga avsättningsbeloppet i relation till kostnaderna

för det blivande ersältningsfartyget. Vilket procenttal av fartygets

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

43

beräknade värde, som därvid bör väljas, kan bli föremål för diskussion. Med

en beräknad ekonomisk livslängd för fartyg av tjugu år torde emellertid en

årlig fondavsättning, motsvarande 5 % av det beräknade anskaffningsvärdet,

kunna anses skälig.

Med hänsyn till att åtskilliga rederiföretag på grund av lagstiftningens hittillsvarande

utformning varit förhindrade att tidigare verkställa skattefria avsättningar

till nvbyggnadsfond torde företagen, på sätt i redareföreningens

skrivelse påyrkats, böra medgivas att under första året — i den mån årsvinsten

därtill förslår — på en gång verkställa avsättningar motsvarande

fyra gånger det belopp, som nyss angivits, d. v. s. 20 % av det beräknade anskaffningsvärdet.

Emellertid torde härvid den reservationen böra göras att,

om vederbörande företag tidigare avsatt medel till konjunkturinvesteringsfond

för inventarier och varulager eller till investeringsfond för sådant ändamål,

den nya avsättningen må avse endast skillnaden mellan nyssnämnda

20 % och de tidigare verkställda avsättningarna.

Det torde icke hava varit avsett, att de hittillsvarande investeringsfonderna

skolat få användas till att täcka kostnaderna för uppskjutna reparationsoch

underhållsarbeten å äldre fartyg. Emellertid torde det vara angeläget att

möjligheter tillskapas att verkställa fondavsättningar jämväl för dylikt ändamål.

Underhållet av fartygen lärer nämligen i stor utsträckning hava försummats

under kriget. Vad angår tonnaget utanför Skagerackspärren torde

—- åtminstone beträffande en del fartyg — möjligheter överhuvud icke hava

förelegat att få önskvärda reparations- och underhållsarbeten utförda. Även

i fråga örn fartygen innanför spärren torde bristen på material ävensom kostnadsskäl

ha föranlett att underhållet i betydande grad eftersatts. Detta lärer

vara så mycket betänkligare som åtskilliga fartyg sysselsatts i trafik, för

vilken de icke varit avsedda, och sålunda kunna antagas vara i behov av

särskilt genomgripande underhålls- och reparationsarbeten. Det torde därför

vara motiverat att medge skattefria fondavsättningar jämväl för dylika

arbeten. Även i fråga om dessa fondavsättningar böra årsavsättningarna

självfallet vara maximerade. Emellertid torde maximeringen bär svårligen

kunna anknyta vare sig till fartygens anskaffningsvärden eller till deras

dagsvärden. Något annat alternativ torde därför knappast återstå än att

sätta de ifrågavarande fondavsättningarna i relation till fartygens storlek;

avsättning till reparations- och underhållskostnader bör med andra ord medgivas

med visst antal kronor per ton d. w. En så konstruerad spärregel kan

helt naturligt i vissa fall ge resultat, som äro mindre tillfredsställande, men

torde det å andra sidan vara nödvändigt att stanna vid en dylik enkel och

schablonmässig bestämmelse. Med hänsyn till alt reparationsbehovet regelmässigt

lärer vara väsentligt större för de utanför Skagerackspärren gående

fartygen torde det dock vara ofrånkomligt att i så måtto differentiera fondavsättningarna,

att större avsättningar medges för dessa fartyg än för de innanför

spärren gående. Med utgångspunkt från det nyss anförda torde de

årliga fondavsättningarna till reparations- och underhållsarbeten lämpligen

kunna maximeras till förslagsvis 20 kronor per ton d. \v.. dock högst 100 000

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 263.

för varje fartyg, för de innanför spärren gående fartygen och till dubbla beloppet

— d. v. s. 40 kronor respektive 200 000 kronor — för de utanför spärren

gående.

Tillräckliga skäl torde icke föreligga att i fråga om fondavsättningar för

reparations- och underhållsarbeten medgiva omedelbar avsättning med belopp

motsvarande fyra normala årsav sättningar.

Bestämmelserna angående investeringsfond för fartyg torde — i överensstämmelse

med vad som tidigare föreslagits i fråga örn övriga investeringsfonder

— böra äga tillämpning beträffande åren 1943—1946 (motsvarande

räkenskapsår). För att icke fondavsättning må för ett och samma ändamål

ske dels i form av avsättning till investeringsfond för fartyg och dels i

form av avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager torde

böra föreskrivas, att avsättning icke må under ett och samma beskattningsår

ske till båda dessa slag av fonder.

Vid remissförfarandet ha vissa detaljerinringar framställts mot det i departementspromemorian

framlagda förslaget. Sålunda anför kammarrätten:

I promemorian har, i överensstämmelse med vad redareföreningen föreslagit,

framhållits att skäl tala för att ställa det årliga avsättningsbeloppet

till den föreslagna investeringsfonden i relation till den framtida anskaffningskostnaden

för ersättningsfartyget.

Bestämmelsen sådan den i författningsförslaget utformats kan enligt kammarrättens

mening lämna rum för tvivelsmål, huruvida med framtida anskaffningskostnad

åsyftas anskaffningskostnad enligt krigspriser eller enligt

efterkrigspriser.

Då fråga är allenast om ett uppskov med beskattningen, synas skäl icke

föreligga att uppställa alltför stränga krav på den utredning rörande den

framtida anskaffningskostnaden, som för stadgandets tillämpning är erforderlig.

Måhända kan understundom utredning icke åstadkommas angående

annan anskaffningskostnad än den enligt nu-priser. Det synes i så fall icke

orimligt att beräkna avsättningen med stöd härav.

Då stadgandet i sin föreslagna lydelse kan vara ägnat att framkalla tvistigheter

örn den rätta tolkningen, vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida

i någon form bör klargöras vilka utredningar angående »kostnaden för framtida

anskaffning av ersättningstonnage», som skola verkställas.

Däremot torde intet vara att erinra mot att avsättningsbeloppet beräknas

till fem procent av anskaffningskostnaden. En livslängd av tjugu år för ett

fartyg torde i ifrågavarande hänseende vara rimligt att räkna med.

I departementspromemorian har föreslagits att avdragsgilla avsättningar i

och för framtida anskaffning av ersättningstonnage skulle under det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes 1944, få ske med högst fyra

gånger det normala årliga beloppet. I delta sammanhang stadgas i den föreslagna

författningstexten: »Har den skattskyldige under något av de beskattningsår,

för vilka taxering verkställts åren 1941—1943, njutit avdrag för avsättning

till investeringsfond för inventarier och varulager eller för avsättning

till konjunkturinvesteringsfond för sådant ändamål, skall dock det belopp,

varmed avdrag enligt föregående punkt må ske vid taxeringen år 1944,

minskas med det belopp som sålunda avsatts till fond för inventarier och

varulager.»

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 263.

45

Kammarrätten har intet att i princip erinra mot vad sålunda föreslagits

men vill framhålla följande. Enligt den ovan citerade punkten skall det eljest

avdragsgilla beloppet minskas med vad som tidigare avsatts till investeringsfond

eller konjunkturinvesteringsfond för inventarier och varulager. Har

nu medel avsatts till sådan fond men jämlikt 3 § i 1942 års förordning tagits

i anspråk för sitt avsedda ändamål, synes det kammarrätten riktigt att jämväl

detta belopp skall avräknas från vad som eljest finge vid taxeringen år

1944 avdrages. Men om de avsatta medlen nyttjats för annat ändamål än det,

varför de från början avsatts, och alltså efterbeskattats, böra de icke jämställas

med andra en gång avsatta och eventuellt ianspråktagna medel. Den

erforderliga justeringen av det föreslagna stadgandet synes kunna ske genom

ett tillägg av innebörd att minskning ej skall ske med sådant avsatt

belopp, som tagits i anspråk för annat ändamål än det vid avsättningen avsedda.

I det av Överståthållarämbetet åberopade, av taxeringsinspektören Sven

Holdo avgivna utlåtandet anföres följande:

Vad angår den föreslagna bestämmelsen att avdrag må för visst beskattningsår

ej överstiga i fråga örn investeringsfond för fartyg ett belopp motsvarande

5 % av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av ersättningstonnage

för fartyg som förlorats efter den 1 september 1939 eller

som på grund av ålder eller förslitning utrangerats efter nämnda dag eller

som avses skola av sådan anledning utrangeras så snart ersättningstonnage

kan anskaffas, må följande framhållas.

Det synes önskvärt att förordningen lämnar närmare upplysning huru kostnaden

för framtida anskaffning lämpligen bör beräknas. Först torde vara

erforderligt att klarlägga huruvida med »beräknad kostnad» avses den beräknade

nuvarande anskaffningskostnaden eller den beräknade anskaffningskostnaden

efter kriget.

Genom närmare bestämmelser angående huru kostnader skola beräknas,

skulle vidare undvikas att de skattskyldiga tillgrepe en allt för ungefärligt

eller rent av blott gissningsvis gjord uppskattning av värdet. Man torde nämligen

med ganska stor visshet kunna förvänta, att önskemålet örn höga värden

och därmed stora avdrag kommer att utöva en alltför stark inverkan vid

den skattskyldiges egen kostnadsberäkning.

För att bereda skattemyndigheterna tillfälle pröva skäligbeten av kostnadsberäkningen

skulle måhända därjämte vara lämpligt, att redogörelse

lämnas för densamma, önskvärt vore därför att, därest skattskyldig för bestyrkande

av skäligheten av visst beräknat anskaffningsvärde företer intyg

från sakkunnig person, det föreskrives att dylikt intyg bör innehålla så utförliga

uppgifter att för värdesättningen gjord kalkyl kan bli föremål för

granskning.

Detta senare önskemål har jag ansett böra framställas med hänsyn til! att

vid krigskonjunkturbeskattningen allmänt vunnits den erfarenheten, att av

besiktningsmän utfärdade intyg beträffande fartygs förkrigsvärden ofta sakna

motivering eller angiven beräkningsgrund för de däri upptagna värdena

och beskaffenheten av intyg örn anskaffningsvärden i annat fall kan förväntas

bli liknande.---

Beträffande bestämmelsen örn rätt lill avsättning till investeringsfond vid

uteblivet normalt underhåll, synes mig vidare förordningen böra förtydligas

för det fall underhåll visserligen förekommit men att sådant ej skett i normal

omfattning. Förslagsvis kan i anvisningarna införas bestämmelser, att

avdrag för avsättning till investeringsfond endast må medgivas med belopp,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

motsvarande skillnaden mellan det maximalt medgivna beloppet och den

under beskattningsåret utgivna till förkrigspris reducerade underhållskostnaden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att den föreslagna

föreskriften om att avsättning till investeringsfond finge ske även för fartyg,

vilka avsåges skola av viss anledning utrangeras, ingåve betänkligheter

med hänsyn till att bestämmelsen kunde bliva föremål för tvekan i tillämpningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har yttrat:

Såväl redareföreningen som utredningen hava i fråga om avsättningar för

nyanskaffning föreslagit att dessa böra beräknas i visst förhållande till fartygets

antagliga anskaffningsvärde. I och för sig vore häremot kanske ingenting

att invända, därest nämnda värde läte sig på ett något så när tillförlitligt

sätt fastställas. Emellertid torde med hänsyn till nu rådande fluktuationer

på affärsmarknaden härmed vara förknippade högst betydande svårigheter

och skulle sannolikt ett dylikt värde heller icke bliva konstant från år

till annat. Det kan därför starkt ifrågasättas, huruvida icke annan beräkningsgrund

vore att föredraga.

Det vill synas länsstyrelsen, som vore det lämpligare att sätta avsättningarnas

storlek i viss relation till årsvinsten. Man erhölle härigenom en mera

lätthanterlig beräkningsgrund och skulle syftet med avsättningen troligen

säkrare kunna ernås. Det lär nämligen — i varje fall vad angår de s. k.

tramprederierna — förhålla sig så, att inkomsterna förete ganska stor likhet

med en vågrörelse. Under viss tidsperiod äro fraktsatserna sådana att de

icke ens täcka omkostnaderna, under det att de under en efterföljande period

kunna bliva onormalt stora i förhållande till det investerade kapitalet.

Därest avsättningsrätten, såsom föreslagits, skulle beräknas med viss procent

å ett antaget anskaffningsvärde för fartyget, skulle kanske en endast förhållandevis

ringa fondering kunna ske. Om däremot rätten till avsättning

göres beroende av årsvinstens storlek, böra större utsikter förefinnas att ernå

det med institutet åsyftade resultatet. Man kunde förslagsvis tänka sig en

högsta gräns av 30—40 °/o av årsvinsten med sådan spärr att för ändamålet

icke finge avsättas högre belopp än som rimligen kunde antagas motsvara ett

vid varje tidpunkt beräknat anskaffningsvärde.

I fråga örn avsättningarna för reparations- och underhållskostnader kan

länsstyrelsen icke finna lämpligare beräkningsgrund än den som i promemorian

ifrågasatts. De föreslagna siffrorna per ton skulle dock kunna diskuteras.

De förefalla i varje fall icke vara för låga. Emellertid kan ifrågasättas

huruvida det kan anses principiellt riktigt att begränsa avsättningarnas storlek

till vissa fixerade belopp. Rederiföretag med allenast större fartyg bliva

märkbart lidande härigenom. I varje fall synes gränsen vara väl snäv.

I det av länsstyrelsen i Gävleborgs län avgivna utlåtandet anföres:

Länsstyrelsen har i princip icke något att erinra mot de i promemorian

föreslagna nya eller ändrade lagbestämmelserna. Dock anser länsstyrelsen

att möjligen en något annorlunda utformning av bestämmelsen angående 5 %

avdraget enligt 2 § 2 mom. d) i förslaget till förordning om ändring i förordningen

den 12 juni 1942 (nr 371) örn rätt att vid taxering till kommunal

inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för

avsättning till investeringsfond borde övervägas.

Ifrågavarande avdrag föreslås nämligen skola maximeras till »5 procent

av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av ersättningstonnage

för fartyg, som...» Det värde, varå procentavdraget sålunda skulle beräk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

47

nas, synes i praktiken lätt kunna komma att bliva föremål för delade meningar,

sammanhängande med olika uppfattning örn den allmänna prisnivån

efter kriget. Länsstyrelsen ifrågasätter därför om det icke vore lämpligare

att beräkna avdraget efter viss procent å förkrigsvärdet av fartyg, som skall

ersättas. Möjligen kunde det i så fall vara motiverat att räkna med en något

högre procentsats än den i promemorian föreslagna.

Kommerskollegium har i nu förevarande delar anfört:

I 1 § sista stycket har föreslagits, att avdrag för ett och samma beskattningsår

icke må åtnjutas både för avsättning till investeringsfond för inventarier

och varulager och till investeringsfond för fartyg. Såväl redareföreningen

som delegerade för industriförbundet m. fl. lia påpekat, att bestämmelsen

skulle komma att verka obilligt för företag, som jämte rederirörelse

utöva annan verksamhet, och medföra en ojämnhet i beskattningen av nyssnämnda

företag och rederiföretag, som bedriva annan verksamhet genom

dotterbolag.---

Ett av redareföreningen av praktiska skäl framfört förslag om särskilda

fonder för fartyg och för underhåll och reparation av fartyg liksom även

föreningens förslag om förtydligande av bestämmelsen i 2 § 2 mom. om fartyg,

som under beskattningsåret uteslutande gått i »trafik mellan främmande

länder», så att därav framgår, att härmed avses även fartyg, som gå i

kustfart mellan orter i samma främmande land (och alltså »trafik mellan

utrikes orter»), vill kollegium biträda.

I 2 § 2 mom. har såsom villkor för avsättning för reparation och underhåll

föreskrivits, att fartyget under beskattningsåret icke normalt underhållits.

Såväl redareföreningen som delegerade för industriförbundet m. fl. lia framställt

erinringar häremot. Bestämmelsen skulle genom bevisningssvårigheter

kunna föranleda, att möjligheterna till avsättningar för nämnda ändamål väsentligt

begränsas, oell det synes kollegium därför önskvärt, att det ifrågavarande

villkoret uteslutes, åtminstone beträffande fartyg i utrikes fart.

Enligt övergångsbestämmelserna till förordningen skulle under det beskattningsår,

för vilket taxering verkställes år 1944, avdrag för anskaffning

av ersättningstonnage få ske med högst 4 gånger det belopp, som årligen får

avsättas för ändamålet. Handelskammaren i Malmö bar påpekat, att många

småföretag sakna tillräckliga vinstmedel eller beskattningsbara inkomster

för en dylik avsättning och sålunda skulle komma i .sämre läge än de större

företagen, och har därför föreslagit, att medgivande lämnas till en successiv

avsättning av nämnda belopp, förslagsvis under 5 år. Kollegium finner handelskammarens

förslag om en fördelning av denna avsättning på flera år väl

motiverad och tillstyrker en dylik fördelning, förslagsvis under de tre beskattningsår,

under vilka lagstiftningen tillsvidare föreslås utsträckt.

I likhet med handelskamrarna i Malmö och Gävle samt kooperativa förbundet

vill kollegium vidare föreslå, all rätt att på en gång verkställa avsättning

medgives även för underhålls- och reparationsarbeten för de fyra

gångna krigsåren. Det synes kollegium föreligga i stort sett samma motiv

härför som för den föreslagna rätten till avsättning för ersättningstonnage.

Sveriges redareförening har i sitt till kommerskollegium ingivna yttrande

anfört att, då de föreslagna beloppen för avsättning lill underhålls- oell reparationsarbeten

i ett stort antal fall icke vore tillräckliga för all täcka kostnaderna

för framtida underhålls- oell reparationsarbeten, inom föreningen

ifrågasatts örn icke den föreslagna maximigränsen borde höjas; föreningen

hade emellertid avstått från all föreslå en sådan förhöjning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Departements
chefen.

I departementspromemorian har föreslagits att avdrag för avsättning till

investeringsfond för fartyg årligen skall få ske dels med ett belopp motsvarande

5 procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av

ersättningstonnage för fartyg, som förlorats efter den 1 september 1939 eller

som på grund av ålder eller förslitning utrangerats efter nämnda dag eller

som avses skola av sådan anledning utrangeras så snart ersättningstonnage

kan anskaffas dels ock, för underhålls- och reparationsarbeten å andra den

skattskyldige tillhöriga fartyg än nyss sagts, med ett belopp motsvarande 20

kronor för ton d. w. eller, såvitt angår fartyg som under beskattningsåret uteslutande

gått i trafik mellan främmande länder, 40 kronor för ton d. w.; avdrag

för underhålls- och reparationsarbeten skall dock enligt promemorian

få ske endast för fartyg, som under beskattningsåret icke normalt underhållits,

och må för visst beskattningsår icke för ett och samma fartyg överstiga

100 000 kronor eller, såvitt angår fartyg som under beskattningsåret

uteslutande gått i trafik mellan främmande länder, 200 000 kronor. De sålunda

föreslagna bestämmelserna, som vid remissförfarandet i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran, synas i princip kunna godtagas.

Vad angår detaljutformningen av de föreslagna avdragsreglerna må följande

anföras.

Förslaget innebär att avdrag skall få ske med ett belopp motsvarande 5

procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av ersättningstonnage

för visst eller vissa fartyg. I den mån utredning örn den framtida

anskaffningskostnaden icke kan förebringas torde — även utan särskilt stadgande

härom — anskaffningskostnaden vid beskattningsårets utgång böra få

läggas till grund för beräkningen. Såsom allmän regel torde böra gälla att,

då fråga allenast är örn ett uppskov med beskattningen, vederbörande myndigheter

icke böra uppställa alltför stränga krav på den för stadgandets tilllämpning

erforderliga kostnadsutredningen.

Enligt förslaget skall avsättning till investeringsfond för fartyg få ske ej

blott för anskaffande av ersättningstonnage för förlorade eller redan utrangerade

fartyg utan även i fråga örn fartyg, som på grund av ålder eller förslitning

avses skola utrangeras så snart ersättningstonnage kan anskaffas. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län har för sin del anmärkt, att det föreslagna

stadgandet om avsättning för fartyg, som avsåges skola utrangeras, ingåve

betänkligheter med hänsyn till att stadgandet kunde bliva föremål för tvekan

i tillämpningen. Då stadgandet emellertid torde vara behövligt för att förebygga

att rederierna skola ställas inför valet att antingen avstå från alt göra

avsättning till investeringsfond med avseende å vissa fartyg eller omedelbart

utrangera fartyg, som tili följd av rådande förhållanden borde behållas i tjänst

ännu något eller några är, tillstyrker jag — trots den av länsstyrelsen påtalade

olägenheten — den i promemorian föreslagna bestämmelsen.

Såsom villkor för rätt att göra avsättning för underhålls- och reparationsarbeten

å visst fartyg har enligt departementspromemorian föreslagits, att

fartyget under beskattningsåret icke normalt underhållits. Kommerskollegium

har uttalat, att förevarande bestämmelse skulle genom bevissvårig
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 203.

49

heter kunna föranleda, att möjligheterna till avsättningar för ändamålet i

fråga väsentligt begränsades, varför det syntes önskvärt att bestämmelsen

uteslötes, åtminstone såvitt anginge fartyg i utrikes fart. För egen del finner

jag det dock lämpligt att bestämmelsen bibehålies, då avdrag för avsättning

till investeringsfond självfallet icke bör få ske, därest de ifrågavarande

arbetena redan utförts och kostnaderna härför avdragits såsom omkostnader

för beskattningsåret. I anledning av kommerskollegii yttrande vill jag emellertid

understryka, att alltför stränga krav på bevisning om att fartygets underhåll

blivit eftersatt icke böra ställas.

Det torde ligga i sakens natur att avdrag för avsättning lill underhållsoch

reparationsarbeten å visst fartyg icke medgives, örn bristerna i underhållet

äro mindre väsentliga. Med hänsyn härtill och för att i någon mån

förenkla reglerna torde särskilda bestämmelser icke böra meddelas med avseende

å det fall, att visst underhåll av fartyget förekommit men underhållet

likväl icke kan anses hava varit av normal omfattning.

Enligt departementspromemorian skall det högre underhållsavdraget (40

kronor för ton d. \v.) medgivas endast beträffande fartyg, som under beskattningsåret

uteslutande gått i trafik mellan främmande länder. Då det

högre avdraget bör få tillgodonjutas jämväl i fråga örn fartyg, som gått i

kustfart mellan olika orter i visst främmande land, bör, såsom kommerskollegium

anmärkt, den ifrågavarande bestämmelsen i stället avse fartyg

»som under beskattningsåret uteslutande gått i trafik mellan utrikes orter».

I departementspromemorian har föreslagits, att avdrag icke skall för ett

och samma beskattningsår få njutas både för avsättning till investeringsfond

för inventarier och varulager och för avsättning till investeringsfond för

fartyg. Kommerskollegium har anmärkt, alt den sålunda föreslagna bestämmelsen

skulle komma att verka obilligt för företag, som jämte rederirörelse

utövade annan verksamhet, samt medföra en ojämnhet i beskattningen mellan

å ena sidan dessa företag och å andra sidan sådana rederiföretag, som

genom dotterbolag bedreve verksamhet av annan art. Med hänsyn till vad

sålunda anförts synes det föreslagna förbudet att under samma år verkställa

avsättningar till båda slagen av fonder böra inskränkas till att gälla endast

sådana skattskyldiga, som icke driva annan rörelse än rederirörelse.

Under det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, skall enligt

departementspromemorian avdrag för avsättning till framtida anskaffning

av ersättningstonnage få ske med fyra gånger det normala årsavdraget,

d. v. s. med 20 procent av den beräknade anskaffningskostnaden för

fartyget i fråga; har den skattskyldige för något av åren 1940—1942 (motsvarande

räkenskapsår) njutit avdrag för avsättning till investeringsfond

för inventarier och varulager eller för avsättning till konjunkturinvesteringsfond

av motsvarande slag skall dock det belopp, varmed avdrag må ske vid

taxeringen år 1944, minskas med det belopp som sålunda avsatts till fond

för inventarier och varulager. Kammarrätten, som i princip icke haft något

att erinra mot de sålunda föreslagna bestämmelserna, har emellertid framhållit

att örn de tidigare avsatta medlen tagits i anspråk för annat ändamål

Bihang till riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 203.

-I

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

än det för vilket de avsatts och medlen sålunda efterbeskattats, den tidigare

avsättningen icke borde föranleda minskning av det belopp, varmed avdrag

för avsättning till investeringsfond för fartyg eljest finge ske vid 1944 års

taxering. Kammarrättens sålunda gjorda erinran torde böra iakttagas.

Kommerskollegium har — i anslutning till ett av Skånes handelskammare

gjort uttalande — föreslagit att om vederbörande rederi icke kunde vid 1944

års taxering verkställa avsättning med 20 procent av anskaffningskostnaden,

det resterande beloppet skulle få avsättas under de båda närmast följande

åren. Kollegium har vidare föreslagit, att jämväl med avseende å underhålls-

och reparationsarbeten avdrag vid 1944 års taxering skulle få ske

med ett belopp motsvarande fyra normala årsavsättningar. De sålunda föreslagna

utvidgningarna — vilka icke av redareföreningen påkallats — anser

jag mig emellertid icke böra tillstyrka.

Fondmedels ianspråktagande samt efterbeskattning av

dylika medel.

Sveriges redareförening har i sin skrivelse den 14 januari 1944 anfört:

Därest de avsatta beloppen icke tagits i anspråk för det avsedda ändamålet,

förslagsvis inom fem år sedan det nu pågående kriget upphört, skola beloppen

då beskattas enligt samma regler som gälla beträffande övriga avsättningar

till investeringsfonder. —--

Till förhindrande av att de föreslagna bestämmelserna missbrukas och

för kontroll över de gjorda avsättningarna bör införas skyldighet för rederier,

som önska begagna sig av denna avdragsrätt, att lämna redovisning å särskilt

formulär rörande de verkställda avsättningarna. Därvid bör angivas

i fråga om avsättning för anskaffning av ersättningsfarlyg det beräknade anskaffningsvärdet

å fartyget och beträffande avsättning för reparationskostnader

namnet å det fartyg, för vilket dessa kostnader äro avsedda. Såvitt

angår avsättning för nyanskaffning av fartyg bör även stadgas, att rederiföretaget,

sedan ersättningsfartyget anskaffats, icke skall äga rätt att framdeles

beräkna det årliga värdeminskningsavdraget å större belopp än som

motsvarar skillnaden mellan den verkliga anskaffningskostnaden och de redan

medgivna skattefria avsättningarna för sagda ändamål.

I departementspromemorian anföres:

Vad angår tiden för medlens ianspråktagande torde det ligga i sakens natur,

att till investeringsfond för fartyg avsatta medel, i den mån fråga är örn

avsättningar till underhålls- och reparationsarbeten, skola få tagas i anspråk

enligt den skattskyldiges eget bestämmande, dock inom den föreskrivna absoluta

tidsfristen. I övrigt torde investeringsfonder för fartyg däremot böra

vara underkastade enahanda regler som investeringsfonder för inventarier

och varulager d. v. s. få tagas i anspråk endast under beskattningsår som av

Kungl. Majit bestämmes. Det torde emellertid kunna övervägas att i fråga

örn investeringsfond för fartyg tillskapa möjligheter att medgiva individuella

tillstånd till fondens ianspråktagande.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

51

I de hänseenden, som i det föregående icke särskilt berörts, torde liknande

bestämmelser böra gälla i fråga om investeringfond för fartyg som i fråga

örn andra investeringsfonder.

Vid remissbehandlingen lia de i departementspromemorian framlagda förslagen,

såvitt nu är i fråga, i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Vissa detaljanmärkningar ha emellertid framställts. Sålunda har kammarrätten

anfört:

I § 4 av förslaget till ändring i 1942 års förordning föreskrives, att större

belopp icke må tagas i anspråk för visst fartyg än som avsatts för ändamålet.

Härmed torde väl knappast vara avsett att förhindra att belopp, sorn avsatts

för nybyggnad eller reparation av till exempel två fartyg, skola i stället

kunna användas till nybyggnad respektive reparation av ett dubbelt så

stort fartyg, eller omvänt att belopp, som avsatts för ett fartyg, skall kunna

begagnas för två mindre fartyg. Även andra kombinationer kunna tänkas.

Kammarrätten ifrågasätter huruvida ej stadgandets innebörd bör på ett eller

annat sätt klargöras.

I det av kommerskollegium avgivna utlåtandet anföres:

Kollegium vill i detta sammanhang erinra örn att kollegium i utlåtande

den 20 februari 1942 över det då föreliggande förslaget till den nuvarande

författningen framhöll önskvärdheten av att en viss .samverkan kunde etableras

de olika fonderna emellan. Kooperativa förbundet har också i sitt nu

avgivna yttrande berört denna fråga. Redareföreningen och delegerade ha

även framhållit angelägenheten av att möjlighet beredes att använda medel,

som avsatts för underhåll av visst fartyg, till underhåll av annat fartyg eller

nyanskaffning, vilket enligt förslagets 4 § skulle vara uteslutet. Kollegium

vill förorda, att spörsmålet örn användningen av avsatta medel för annat ändamål

än ursprungligen avsetts upptages till förnyad prövning. I varje fall

synes redareföreningens framställning--— om rätt att, därest å medel,

som avsatts för underhåll av visst fartyg, överskott uppstår, använda överskottet

för underhåll av annat fartyg eller nyanskaffning böra vinna beaktande.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar:

Förslaget i vad det innehåller bestämmelser örn avdragsrätt vid taxeringen

för avsättning till reparationsfond synes åsyfta, att avdraget skall hänföras

till visst i rederiföretagets ägo befintligt fartyg, vilket givetvis får anses hava

skäl för sig, då det uppenbarligen saknas anledning alt medgiva avdrag för

avsättning till reparationsfond för fartyg, som gått förlorat eller försålts. Det

torde emellertid få anses önskvärt, att detta kommer till klarare uttryck än

vad fallet är i det föreliggande förslaget, varjämte bestämmelser erfordras,

sorn reglera behandlingen i beskattningsavseende av reparationsfonden för

visst fartyg, för den händelse detta fartyg går förlorat eller försäljes. Antingen

borde beskattning av de fonderade medlen, som avse sådant fartyg, i

någon form komma till stånd, eller också borde det medgivas, att medlen

finge överföras till andra fonder av samma slag, i den mån dessa ej uppbringats

till den tillåtna storleken. Eventuellt överskjutande belopp torde

böra tågås till beskattning.

I det av överstat hällarämbetet åberopade utlåtandet av taxeringsinspektören

Sven Holdo anföres:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

r''9

Slutligen synes erforderligt att i förordningen intages bestämmelse örn att

efterbeskattning omedelbart skall ske av icke ianspråktagen avsättning för

underhåll för det fall fartyg försäljes eller går förlorat. Sådan efterbeskattning

torde icke kunna ske med mindre fondavsättningen uttryckligen angivits

avse visst fartyg. Det torde därför, såsom även redareföreningen framhållit,

vara nödvändigt att till förebyggande av missbruk fordra att avsättningarna

skola så specificeras, att därav framgår, för vilket fartyg fondavsättningar

äro avsedda.

Den i departementspromemorian framkastade tanken att tillstånd till ianspråktagande

av investeringsfond för fartyg kunde medgivas individuellt synes

mig förtjäna övervägas, då syftemålet med avsättande av sådana fonder

bäst torde tillgodoses, därest redarna beredas möjlighet att själva angiva

den för dem lämpligaste tidpunkten för anskaffande av ersättningstonnage.

Depi^Uments- xiii investeringsfond för fartyg avsatta medel böra, såsom Sveriges redareförening

anfört, vid självdeklaration redovisas å särskilda formulär. Fondmedlen

böra därvid specificeras så att av redovisningen framgår dels, i

fråga om medel som avsatts för anskaffning av ersättningstonnage, det eller

de fartyg som avses skola ersättas dels ock, i fråga örn medel som avsatts

för underhålls- eller reparationsarbeten å fartyg, det eller de fartyg som

avses skola bliva föremål för reparation. De avsatta medlen böra icke få användas

för annat ändamål än det för vilket medlen avsatts. Emellertid bör,

såsom kammarrätten yttrat, hinder icke föreligga att, om medel avsatts för

anskaffning av ersättningstonnage för två mindre fartyg, medlen användas

för anskaffning av ett dubbelt så stort fartyg; ej heller bör hinder föreligga

för att medel, som äVsattS för anskaffning av ersättningstonnage för ett större

fartyg, i stället användas för anskaffning av flera mindre fartyg. Även i nu

åsyftade fall torde det eller de nyanskaffade fartygen med fog kunna betecknas

som ersättningstonnage för det av den skattskyldige tidigare nyttjade tonnaget.

Däremot torde medel, som avsatts för anskaffning av ersättningstonnage,

icke böra få användas för reparationsarbeten å annat fartyg, ej

heller medel, som avsatts för reparationsarbeten, få användas för anskaffning

av ersättningstonnage. Medel, som avsatts för underhålls- eller reparationsarbeten

å visst fartyg, böra icke få användas för dylika arbeten å annat

fartyg. Tillräckliga skäl för dylika utvidgningar av användningsreglerna torde

icke föreligga, vartill kommer att kontrollen över medlens användning —

som även enligt de föreslagna bestämmelserna torde erbjuda vissa svårigheter

— skulle ytterligare försvåras.

Emellertid förordar jag i visst hänseende en uppmjukning av de i departementspromemorian

föreslagna reglerna. Såsom länsstyrelsen i Kalmar län

anfört torde nämligen, därest fartyg, för vars reparation medel avsatts, går

förlorat eller försäljes innan reparationen verkställts, de avsatta medlen böra

lå användas för framtida anskaffning av ersättningstonnage för det avgångna

fartyget.

Har skattskyldig, som driver jämväl annan rörelse än rederirörelse, under

visst beskattningsår verkställt avsättningar både till investeringsfond för inventarier

och varulager och till investeringsfond för fartyg, torde de till först
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

nämnda fond avsatta medlen icke böra få lagas i anspråk lör ändamål, för

vilket de till investeringsfond för fartyg avsatta medlen må tagas i anspråk.

I departementspromemorian har uttalats, att det syntes kunna övervägas

att i fråga om investeringsfond för fartyg tillskapa möjligheter att medgiva

individuella tillstånd till fondens ianspråktagande. Då syftemålet med de

ifrågavarande fonderna tvivelsutan skulle bättre tillgodoses, därest möjlighet

förefunnes att medgiva individuella tillstånd till ianspråktagande av fondmedlen,

tillstyrker jag förslaget. Sådana fondmedel, som avsatts för underhålls-

eller reparationsarbeten, böra således — pa sätt i departementspromemorian

föreslagits — få tagas i anspråk enligt den skattskyldiges eget bestämmande.

Medel, som avsatts för anskaffning av ersättningstonnage, böra

däremot få användas endast under beskattningsår, som av Kungl. Maj :t genom

särskilt beslut bestämmes, men bör sådant medgivande kunna lämnas

beträffande visst eller vissa namngivna rederiföretag; beslutet bör därvid

även kunna begränsas till att avse visst fartyg.

Särskilda regler angående avdragens storlek i vissa fall.

I departementspromemorian anföres rörande nu ifrågavarande spörsmål:

I förevarande sammanhang torde jämväl fa upptagas ett detaljspöismal

rörande 1942 års förordning angående investeringsfonder. I 2 § 2 morn.

sista stycket i nämnda förordning upptages ett stadgande, som gör det

möjligt att, då lagerminskning förorsakats av statligt förfogande, eldsvåda

eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning

—. såvitt angår det sålunda avgångna lagret —• återställa den dolda reserv7,

som med utgångspunkt från priserna vid beskattningsårets utgång skulle

funnits vid denna tidpunkt om lagertillgångarna då varit kvar. I fråga

örn maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier finnes

däremot icke någon motsvarighet till nyssberörda bestämmelse om utvidgad

avdragsrätt i sådana fall, då avsättningen till investeringsfond föranledes av

inträffad eldsvåda eller därmed jämförlig anledning. Även i dylika fall gäller

sålunda, att avsättningen icke får överstiga vare sig 20 procent av årsvinsten

eller 6 procent av aktiekapitalet. Följden härav kan bliva att, örn

ett företag på grund av eldsvåda förlorar sin maskinpark utan att kunna ersätta

den före beskattningsårets utgång, en betydande del av försäkringsbeloppet

konsumeras för skatteändamål och ersättningsanskaffningen salunda

äventyras. Det ifrågavarande spörsmålet upptogs till behandling vid 1943

års riksdag i en interpellation i andra kammaren av herr Wiberg; chefen

för finansdepartementet yttrade i sitt svar å interpellationer att han icke

ville bestrida, att gällande beskattningsregler i nu förevarande fall kunde

medföra en ganska hård belastning av vederbörande företag, samt att departementschefen

hade sin uppmärksamhet fäst på förhållandet och bomme

att i lämpligt sammanhang upptaga frågan till närmare prövning.

De påtalade olägenheterna sammanhänga med krisförhållandena och de

därav föranledda svårigheterna att under beskattningsåret ersätta förstörda

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Muj;ts proposition nr 263.

maskiner med nya; därest nya maskiner kunna anskaffas, användes försäkringssumman

självfallet till avskrivning å desamma, varför extraordinär

skattebelastning i sådant fall icke behöver uppkomma. Med hänsyn härtill

synes det befogat att i 1942 års förordning om investeringsfonder införa en

särbestämmelse av innebörd att i sådana fall, varom nu är fråga, avsättning

till investeringsfond för inventarier och varulager må, utan hinder av

eljest gällande spärrbestämmelser, ske med ett belopp motsvarande ersättningsbeloppet.

Erinras må i detta sammanhang, att för aktiebolag och ekonomiska

föreningar — vilka ju ensamma äro berättigade till förmånen

att njuta avdrag för avsättningar till investeringsfond för inventarier och

varulager — hela ersättningsbeloppet skall upptagas såsom intäkt av rörelse.

Motsvarande torde böra gälla i fråga om avsättning till investeringsfond

för fartyg. Därest den skatlskyldige icke är aktiebolag eller ekonomisk förening,

bör avsättningsrätten emellertid begränsas till den del av ersättningens

belopp, som skall upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Medel, som avsatts till investeringsfond i fall varom ovan sägs, böra enligt

sakens natur få tagas i anspråk, när återanskaffning av inventarierna

är ur vederbörande företags synpunkt önskvärd och möjlig, dock att ianspråktagandet

självfallet skall ske före utgången av den stadgade absoluta

tidsfristen.

I remissyttrandena har det i departementspromemorian framlagda förslaget

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Förslaget har emellertid

föranlett vissa särskilda uttalanden. I det av länsstyrelsen i örebro län

avgivna yttrandet anföres sålunda:

Avsättning till investeringsfond för fartyg kan enligt huvudregeln i 2 § 2

mom. ske med belopp motsvarande 5 °/o av den beräknade kostnaden för

framtida anskaffning av ersättningstonnage för fartyg, som förlorats efter

krigsutbrottet eller som efter nämnda tidpunkt utrangerats eller är avsett att

utrangeras. Enligt undantagsbestämmelsen i samma paragrafs 3 mom. finnes

möjlighet till större avsättning, därest skattskyldig under beskattningsåret

uppburit ersättning för maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda

inventarier på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig

av den skattskyldiges åtgörande oberoende anledning.

Det synes länsstyrelsen ovisst, huruvida den omständigheten, att ett fartyg

förlorats t. ex. genom krigsförlisning, är att hänföra till sådana i 3 mom.

omförmälda av den skattskyldiges åtgörande oberoende anledningar. Skulle

detta vara fallet, medför en sådan tolkning möjlighet till betydligt högre

avsättning än vad som stadgas i huvudregeln och det ifrågasättes, huruvida

icke bestämmelserna i 2 § 2 inom. rörande förlorade fartyg böra utgå eller

få en annan avfattning.

Även i ett annat avseende råder enligt länsstyrelsens mening tveksamhe!

rörande den rätta tolkningen av 2 § 3 moan. Avsättning till investeringsfond

får enligt där meddelade bestämmelser ske med högst det belopp vartill ersättningen

uppgått, eller, där ersättningen endast delvis skall upptagas såsom

skattepliktig inkomst, högst det belopp varmed ersättningen ingår i den

skattepliktiga inkomsten.

Örn en skattskyldig förlorat ett fartyg under omständigheter, som avses i

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

55

3 morn. och uppburit ersättning härför, uppstår frågan, huruvida den omständigheten,

att han jämlikt 28 § 2 inom. kommunalskattelagen begagnat

sig av medgivet anstånd att upptaga utfallande ersättning till beskattning,

skall anses innebära, att beloppet i fråga icke ingår i den skattepliktiga inkomsten

och om följaktligen förutsättningen för tillämpning av i 3 mom.

meddelade bestämmelser om avsättningsmöjligheter icke föreligga.

Därest detta är författningens avsikt, bör detta tydligtvis även gälla det

fall, att hela ersättningen är skattepliktig, vilket dock icke klart framgår av

stadgandets formulering.

Delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. lia i sitt till kommerskollegium

avgivna yttrande — jämte det att delegerade, såsom tidigare omnämnts,

förordat en sådan uppmjukning av gällande stadganden att rätt till avdrag

för avsättning till investeringsfond för byggnader respektive för inventarier

och varulager skulle tillkomma jämväl juridisk person, som icke tillgodonjöte

fri avskrivning å inventarier, ävensom enskild (fysisk) person — anfört

följande:

Under alla omständigheter bör en utsträckning av författningens tillämplighetsområde

medgivas för det fall, som avses i det nytillkomna stadgandet

i 2 § 3 mom. första stycket. Detta stadgande är såsom i promemorian framhålles

i hög grad av behovet påkallat för förhindi ande av icke avsedda orimliga

verkningar av gällande beskattningsbestämmelser. Det skulle framsta

såsom synnerligen obilligt, örn icke samtliga juridiska personer och enskilda

rörelseidkare finge tillfälle att utnyttja den möjlighet att undgå en sådan beskattning,

förevarande stadgande avser att bereda.

Av motiveringen till stadgandet vill det synas som örn avsikten därmed

vore att aktiebolag och ekonomiska föreningar alltid skulle äga rätt att

verkställa i beskattningshänseende avdragsgill avsättning med ett belopp,

motsvarande hela den för den förstörda tillgången uppburna ersättningen.

En avsättning av denna storleksordning komme dock, utom i det undantagsfall

att tillgången saknat i beskattningshänseende åsatt värde, vilket för ett

företag som åtnjuter fri avskrivning är lika med det bokförda värdet, att

överstiga vad som erfordras för säkerställande av återanskaffningen. Även

då fråga är om dessa juridiska personer ingår nämligen, utom i berörda undantagsfall,

ersättningen endast till en del i den skattepliktiga inkomsten.

Den utformning stadgandet erhållit utesluter icke en sådan tolkning, men

ett tillrättaläggande av motiveringen synes erforderlig.

Kommerskollegium har i sitt yttrande understrukit, att starka billighetsskäl

talade för att den föreslagna utsträckningen av rätten till fondavsättning

i fall, då den skattskyldige uppburit ersättning på grund av statligt förfogande,

eldsvåda eller därmed jämförlig anledning, borde komma samtliga juridiska

personer ävensom enskilda näringsidkare till godo.

Såsom jag vid föregående års riksdag uttalade i mitt svar å herr Wibergs Departement»- interpellalion i ämnet, torde gällande beskattningsregler i nu ifrågavarande chelenfall

kunna medföra en ganska hård belastning av vederbörande skattskyldiga.

Det i departementspromemorian framlagda förslaget synes innebära

en i stort sett tillfredsställande lösning av frågan. På grund härav tillstyrker

jag förslaget i princip. Emellertid förordar jag sådan inskränkning av de

i promemorian föreslagna bestämmelserna, att dessa icke skola gälla i fråga

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

om investeringsfond för fartyg. Beträffande fartyg gäller ju att den skattskyldige

är berättigad att erhålla uppskov visst antal år med beskattning

av försäkringsersättning respektive köpeskilling, varför något egentligt behov

av utvidgad avdragsrätt icke torde föreligga nied avseende å dessa fall. Den

av mig sålunda förordade inskränkningen torde stå väl överens med den

tidigare föreslagna regeln att det belopp, varmed avdrag för avsättning

till investeringsfond för fartyg må ske, i förekommande fall skall minskas

med det belopp, nied vars beskattning uppskov åtnjutes.

Fondmedel av nu ifrågavarande slag torde, såsom i promemorian föreslagits,

böra få tagas i anspråk enligt den skattskyldiges eget bestämmande,

dock före den absoluta tidsfristens utgång.

Såsom kommerskollegium yttrat torde starka billiglietsskäl tala för att den

utökade avdragsrätt, som enligt förslaget skall föreligga i de fall då den

skattskyldige på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig

anledning åtnjutit ersättning för inventarier, bör tillkomma ej blott aktiebolag

och ekonomiska föreningar med fri avskrivningsrätt utan även andra juridiska

personer ävensom enskilda (fysiska) personer. Med hänsyn härtill och

då en dylik utvidgning av avdragsrätten icke torde i tekniskt hänseende

medföra några egentliga olägenheter tillstyrker jag, att avdragsrätt i nu ifrågavarande

fall skall föreligga i den omfattning kommerskollegium förordat.

Såsom delegerade för Sveriges industriförbund m. fl. anfört, gäller även

i fråga örn juridiska personer att ersättning på grund av försäkring i allmänhet

ingår i den skattepliktiga inkomsten med endast en större eller mindre

del av sitt belopp. Den vid departementspromemorian fogade författningstexten

torde med hänsyn härtill böra i nu förevarande del underkastas viss

jämkning.

Vissa övergångsbestämmelser.

I Sveriges redareförenings skrivelse den 14 januari 1944 anföres:

Det är av vikt för att det med de nu föreslagna bestämmelserna avsedda

syftet skall främjas, att rederiföretagen medgivas rätt att i beskattningsavseende

verkställa avsättningar av förut angiven natur redan av vinstmedel,

som uppkommit under det nu tilländalupna beskattningsåret. I särskilda

övergångsbestämmelser bör därför införas en föreskrift att, därest sådan

fond, varom nu är fråga, ej blivit avsatt i balansräkningen för det beskattningsår,

för vilket taxering skall verkställas år 1944, såsom avsättning till

dylik fond må godkännas förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna

för nästpåföljande räkenskapsår överföring till sådan fond skall göras

av sådana inkomstmedel för beskattningsåret, som kunna disponeras för det

ändamål, vartill fonden må tagas i anspråk.

I departementspromemorian anföres i anslutning lill förenämnda uttalande:
I

likhet med vad som skedde år 1942 vid införandet av bestämmelser örn

investeringsfond för arbeten i gruva respektive för ersättande av förkrigs
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

57

lager torde böra stadgas att, om investeringsfond för fartyg ej avsatts i balansräkningen

för beskattningsåret 1943, såsom avsättning till dylik fond må

godkännas förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för påföljande

år överföring till sådan fond skall göras av vinstmedel för år 1943,

vilka kunnat disponeras för ändamål vartill fonden må tagas i anspråk.

Jag tillstyrker det förslag, som i denna del framlagts i departementspro-Departementsmemorian.

chefen.

Motsvarande övergångsbestämmelse torde, i enlighet med vad som föreslagits

i det vid promemorian fogade författningsförslaget, böra meddelas i fråga

om avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager i fall som i

2 § 3 mom. första stycket sägs.

Departementschefens hemställan.

Med iakttagande av vad jag i det föregående anfört ha inom finansdepartementet

upprättats förslag till

dels förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 384) angående rätt för .svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening

att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond,

dels förordning med ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst

under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust av

fartyg m. m.,

dels ock förordning örn ändring i förordningen den 12 juni 1942 (nr 371)

om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda författningsförslag

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj.t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sören Lane.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 263.

Bihang.

Förslag

till

Förordning

nied vissa bestämmelser angående efterbeskattning av fondmedel,

som avsatts till konjunkturinvesteringsfond.

Härigenom förordnas, med ändring av stadgandet i 6 § första stycket förordningen

den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag och

svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond,

att efterbeskattning av fondmedel, som avsatts till

konjunkturinvesteringsfond jämlikt nämnda förordning, ej skall ske därest

medlen tagits i anspråk i enlighet med fondens ändamål senast under det beskattningsår,

för vilket taxering skall äga rum år 1947.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

59

Förslag

till

Förordning

med ytterligare bestämmelser angående taxering för inkomst

under vissa år av ersättning på grund av försäkring för förlust

av fartyg m. m.

Härigenom förordnas

dels att den i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen stadgade rätten1 att på

flera beskattningsår fördela ersättning på grund av försäkring för förlust av

fartyg må, såvitt angår fartyg som förlorats under beskattningsår, för vilket

taxering ägt rum något av åren 1940, 1941 och 1942, avse en fördelning på

beskattningsåren från och med det, då ersättningen inflöt, till och med det,

för vilket taxering skall äga rum år 1947, eller ersättningens upptagande såsom

intäkt under ett eller flera år inom nyssnämnda period,

dels ock att vad sålunda stadgats beträffande ersättning på grund av försäkring

skall vid taxering enligt såväl kommunalskattelagen som förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga motsvarande tillämpning

å köpeskilling för fartyg, som avyttrats under något av de beskattningsår,

för vilka taxering ägt rum något av åren 1941 och 1942, dock ej där avyttringen

skett till någon med vilken säljaren varit i intressegemenskap och det

kan antagas, att avyttringen ägt rum i syfte att ernå särskild förmån i beskattningsavseende

antingen för säljaren eller för köparen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Viss utvidgning medgiven enligt förordningen den 30 maj 1941, nr 360.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 12 juni 1912 (nr 371) om rätt att

vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till

investeringsfond.

Härigenom förordnas, att 1—5 §§ förordningen den 12 juni 1942 om rätt

att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §•

Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt under de beskattningsår,

för vilka taxering verkställes åren 1942—1947, äger skattskyldig

njuta avdrag för belopp, som enligt vad i denna förordning sägs av årsvinsten

avsättes till investeringsfond. Där sådant avdrag medgivits skattskyldig, skall

denne dock vara underkastad de föreskrifter i avseende å fondens användning

som nedan meddelas.

Rätt till--— — ekonomisk förening.

Rätt till avdrag på grund av avsättning till fond som i 2 § 1 mom. e) sägs

tillkommer endast den som bedriver rederirörelse med äng- eller motorfartyg

i utrikes fart. Avdrag må icke för ett och samma beskattningsår njutas både

för avsättning till fond, som i 2 § 1 mom. b) sägs, och för avsättning till i

samma moment under e) omförmäld fond.

2 §.

1 moni. Investeringsfonder som i denna förordning avses äro

a) investeringsfond för byggnader,

b) investeringsfond för inventarier och varulager,

c) investeringsfond för arbeten i gruva,

d) investeringsfond för ersättande av förkrigslager, samt

e) investeringsfond för fartyg.

2 mom. Avsättning för vilken avdrag enligt 1 g medgives må för visst beskattningsår

ej överstiga,

al i fråga---beskattningsårets utgång,

b) i fråga---av aktiekapitalet,

c) i fråga---föregående beskattningsår, samt

d) i fråga örn investeringsfond för fartyg:

ett belopp motsvarande dels 5 procent av den beräknade kostnaden för

framtida anskaffning av ersättningstonnage för fartyg, som förlorats efter den

1 september 1939 eller som på grund av ålder eller förslitning utrangerats

efter nämnda dag eller som avses skola av sådan anledning utrangeras så

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

61

snart ersättningstonnage kan anskaffas, dels ock 20 kronor för ton d.w. eller,

såvitt angår fartyg som under beskattningsåret uteslutande gått i trafik mellan

främmande länder, 40 kronor för ton d.w. för andra den skattskyldige tillhöriga

fartyg än nyss sagts, vilka under beskattningsåret icke normalt underhållits,

dock att avsättning för underhålls- och reparationsarbeten å fartyg icke må

för visst beskattningsår för ett och samma fartyg överstiga 100 000 kronor

eller, såvitt angår fartyg som under beskattningsåret uteslutande gått i trafik

mellan främmande länder, 200 000 kronor.

3 mom. Ilar skattskyldig på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller

därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning

under beskattningsåret åtnjutit ersättning för maskiner eller andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier, må utan hinder av vad i 2 inom. under

b) eller d) stadgas avdrag för avsättning till investeringsfond för inventarier

och varulager eller för fartyg ske nied högst det belopp, vartill ersättningen

uppgått, eller, där ersättningen endast delvis skall upptagas såsolm skattepliktig

inkomst, högst det belopp varmed ersättningen ingår i den skattepliktiga

inkomsten.

Har lagerminskning, som i 2 mom. under c) avses, förorsakats av anledning

som i föregående stycke sägs må, såvitt angår det sålunda avgångna lagret,

det belopp, som i de i 2 mom. under c) angivna fallen beräknas till---

äga tillämpning.

(Se vidare anvisningen.)

3 §•

Investeringsfond för byggnader, för inventarier och varulager, för arbeten

i gruva samt för fartyg må jämlikt denna förordning tagas i anspråk endast

under något av de beskattningsår, för vilka taxering verkställes åren 1943 och

1944 eller under sådant senare beskattningsår, som av Kungl. Majit genom

särskilt beslut bestämmes. Vad sålunda stadgas skall dock icke äga tillämpning

i fråga om investeringsfond för inventarier och varulager, i den mån

fråga är om avsättning som i 2 § 3 mom. första stycket avses, ej heller i

fråga om investeringsfond för fartyg, i den mån fråga är örn avsättning som

nyss sagts eller örn medel, som avsatts för underhålls- eller reparationsarbeten

å fartyg.

Beslut av Kungl. Majit som i första stycket sägs må —--i följd.

4 §.

1 mom. Investeringsfond må--— liknande fyndighet;

investeringsfond för ersättande av förkrigslager:---under beskatt
ningsåret;

samt

investeringsfond för fartyg: för avskrivning å fartyg, som anskaffats under

beskattningsåret, eller för underhålls- eller reparationsarbeten å fartyg

under samma år, dock att större belopp icke må tagas i anspråk för visst fartyg

än som avsatts till det ifrågavarande ändamålet.

2 morn. Hinder möter--— ovan sägs.

För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond enligt

vederbörlig balansräkning tagits i anspråk jämlikt denna förordning,

ina vid taxeringen avdrag för i 4 § avsedd avskrivning å byggnader eller fartyg

eller andra inventarier eller för där omförmäld nedskrivning å varulager

eller för där angivna arbeten i gruva eller å fartyg med belopp svarande

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majlis proposition nr 263.

mot fondens minskning ej ske, men skall, där medlen tagits i anspråk för

avskrivning eller nedskrivning, den ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende

åsatt ett värde så bestämt som om för sagda år dylikt avdrag

medgivits.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Under det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, må i fråga

om investeringsfond för fartyg avdrag för avsättning till framtida anskaffning

av ersättnings tonnage ske med högst fyra gånger det belopp, som

enligt 2 § 2 mom. d) årligen må för sådant ändamål avsättas. Har den skattskyldige

under något av de beskattningsår, för vilka taxering verkställts åren

1941—1943, njutit avdrag för avsättning till investeringsfond för inventarier

och varulager eller för avsättning till konjunkturinvesteringsfond för sådant

ändamål, skall dock det belopp, varmed avdrag enligt föregående punkt må

ske vid taxeringen år 1944, minskas med det belopp som sålunda avsatts till

fond för inventarier och varulager.

Har investeringsfond för fartyg ej avsatts i balansräkningen för det beskattningsår

för vilket taxeringen verkställes år 1944,

eller har i nämnda balansräkning avsättning till investeringsfond för inventarier

och varulager skett med lägre belopp än det, för vilket avdrag enligt

2 § 3 mom. första stycket i dess nya lydelse medgives,

må såsom avsättning till investeringsfond av vederbörligt slag godkännas

förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande

beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras

av vinstmedel för beskattningsåret, vilka kunnat disponeras för det ändamål,

vartill fonden jämlikt 4 § må tagas i anspråk. Förklaring som nu sagts

jämte uppgift enligt 7 § må avgivas till taxeringsnämnd, innan denna fattat

beslut rörande taxeringen, eller till prövningsnämnd i samband med besvär

inom den i 119 § taxeringsförordningen angivna tiden.

4477f>2. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1944:43 Betänkande i anledning av väckta motioner om en översyn av författningsreglerna för jordbrukets och skogsbrukets inkomsttaxering, m. m. s. 8 i texten
  2. Rskr. 1944:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938 s. 2 i texten
  3. BevU 1944:42 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 § förordningen den 17 juni 1938 s. 1 i texten