Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl

1944-10-20 · 16 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:296, Angående provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

1

JNr 296.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk förbättring

av löneställningen för vissa befattningshavare

i statens tjänst m. fl.; given Stockholms slott den 20

oktober 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 oktober

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Bagge, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn provisorisk förbättring

av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Departementschefen anför därvid följande.

•

A. Provisoriskt lönetillägg jämte tillfälligt barntillägg.

Inledning.

Den senaste allmänna löneregleringen, vilken omfattade det stora flertalet

statligt anställda eller med statsbidrag avlönade, kommunalt anställda befattningshavare,

innebar en avvägning av grundlönenivån med hänsyn tagen till

löneutvecklingen på allmänna arbetsmarknaden och levnadskostnadernas

Bihang till riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 296.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

utveckling fram till år 1935. Lönerna gjordes i begränsad omfattning

automatiskt rörliga i förhållande till den fortsatta utvecklingen av levnadskostnaderna.

Det rörliga tillägg, som för sådant ändamål utgår, är i avlöningsreglementena

maximerat till 15 procent av lönen. Detta maximum uppnåddes

år 1940, då det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till

1935 års nivå, uppgick till och överskred 120 (1935 = 100). Den ytterligare

levnadskostnadsstegringen bär föranlett, att från och med år 1941 beviljats

särskilda kristillägg å de lönebelopp, varå rörligt tillägg beräknas. Kristillläggsgrunderna

fastställas för begränsad tid av statsmakterna. För närvarande

utgör kristillägget 16 procent av lönebeloppet, vilket procenttal gällt

sedan levnadskostnadstalet uppnådde siffran 152.

Jämväl de löner, som utgå enligt äldre bestämmelser, äro i allmänhet rörliga

med levnadskostnaderna. De dyrtidstillägg, som utgå på ifrågavarande

löner, äro bestämda med augusti månad 1914 som basperiod. År 1940 begränsades

de procentuella dyrtidstilläggen till att utgå högst i förhållande till indextalet

188 (augusti 1914=100), vilket motsvarar levnadskostnadstalet 120

i indexserien med år 1935 som basperiod. Emellertid har kristilläggsregleringen

gjorts tillämplig även på äldre löner i egentlig bemärkelse. Kristillägg

utgår efter samma procenttal som för nyreglerad lön och beräknas på det

belopp, varå dyrtidstillägg utgår, ökat med det belopp, vartill dyrtidstillägget

uppgår vid indextalet 156 (augusti 1914 = 100), d. v. s. vid 1935 års genomsnittliga

levnadskostnadsnivå.

Allmänna synpunkter.

Den restriktiva lönepolitik, som statsmakterna för de statsanställdas del

under krisåren nödgats tillämpa i fråga om lönegradsplacering, inrättande

av nya befattningar och allmän befordringsgång, har icke kunnat undgå att

i förening med den allmänna begränsningen av kompensationen för levnadskostnadsstegringen

medföra kännbara verkningar för därav berörda löntagargrupper.

Främst gäller detta den lägst avlönade personalen. Från de

anställdas sida ha önskemål om löneförbättringar framförts i olika sammanhang.

De huvudorganisationer, som representera personal i de lägsta

graderna, ha under hösten begärt förhandlingar om provisoriska lönetillägg

åt sådan personal för undanröjande av de mest framträdande svårigheterna.

Frågan örn och i vad mån en provisorisk löneförbättring för sämre ställda

grupper statsanställda av nyss angivna skäl nu bör genomföras måste 1 rådande

läge bedömas mot bakgrunden av löneutvecklingen på den allmänna

arbetsmarknaden och dess betydelse ur allmänna ekonomiska synpunkter.

Sedan hösten 1942 har upprätthållits ett allmänt pris- och lönestopp. Ett

fortsatt vidmakthållande därav är en förutsättning för att penningvärdet

skall kunna skyddas trots de allvarliga påfrestningar, för vilka det utsättes

både genom de med kriget förbundna försörjningssvårigheterna och de omfattande

beredskapsutgifterna. Redan när lönestoppspolitiken först genomfördes,

förutsattes emellertid, att den icke skulle utesluta inkomstförbätt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

ringar för sämre ställda grupper. Sådana justeringar ha också kommit till

stånd i viss omfattning. Örn en provisorisk lönehöjning för vissa grupper

statsanställda nu skall kunna godtagas, måste den tydligen begränsas så, att

den faller inom ramen för sådana lönejusteringar, som kunna genomföras

utan att förutsättningarna för den allmänna stabiliseringspolitiken rubbas.

Jag kan beträffande här berörda förhållanden hänvisa till vad bankofullmäktige

uttalat i utlåtande över föreliggande förslag till komplettering av

prisregleringslagen (bilaga).

Hur ramen för lönejusteringar bör uppdragas, kan för de statsanställdas

del icke bedömas efter fullt samma grunder som på allmänna arbetsmarknaden,

bland annat därför att det statliga lönesystemets utformning medför,

att de statsanställda i de lägre lönegraderna i början av sin bana äro förhållandevis

sämre ställda än arbetare på allmänna arbetsmarknaden, även örn

de skulle komma över dessa, när de nå slutlönen i respektive befattningar.

En löneförbättring för de lägre löneklasserna blir under dessa omständigheter

i viss utsträckning endast ägnad att utjämna en nu bestående ojämnhet

mellan yngre anställda i statstjänst respektive enskild tjänst. Viktigare är

emellertid, att de statsanställda under kriget fått bära nedgången i försörjningen

i större utsträckning än flertalet privatanställda, ehuru de icke i

samma mån som dessa blivit delaktiga i den allmänna välståndsökningen

fram till krigsutbrottet. Arbetarna på den allmänna marknaden ha sålunda

genom olika omständigheter under krigsåren erhållit en nominallöneökning,

som överstiger den som samtidigt kommit statsjänstemännen till del.

Vid 1938 års lönereglering undersöktes utvecklingen av lönerna på den

allmänna arbetsmarknaden från tiden för föregående översyn över statstjänstemannalönerna,

och den statliga lönenivån justerades upp med hänsyn

till den stegring, som den allmänna lönenivån visade fram till år 1935.

Utan att man tog ställning till frågan om den rätta avvägningen i och för

sig mellan löner i enskild och statlig tjänst ernåddes därigenom, att de lägre

statstjänstemännen i stort sett lingö del av den allmänna nationalinkomstökningen

fram till nämnda tidpunkt i lika grad som jämförliga grupper anställda

i enskild tjänst. En kraftig fortsatt ökning av nationalinkomsten

kom till stånd från 1935 fram till krigsutbrottet. Den tog sig uttryck även i

en höjning av reallönerna på den allmänna arbetsmarknaden. Statstjänstemännens

reallönenivå sänktes däremot i någon mån genom den i avlöningsreglementena

förutsatta ofullständiga kompensationen för levnadskostnadsstegringen.

Redan i början av kriget nådde index på 1935 års basis upp till

120. Vid 1938 års lönereglering förutsattes, att en omreglering av lönerna

skulle ske, när detta inträffade. Med hänsyn till lådande läge måste emellertid

frågan örn en sådan omreglering skjutas på framtiden. Örn den kommit

till stånd, hade man otvivelaktigt ansett sig böra fullfölja principerna

från 1938 och i enlighet med dessa justera upp grundlönenivån för statstjänstemännen

med hänsyn lill reallönelörbätbingen på den allmänna arbetsmarknaden.

Vid övervägande av här berörda omständigheter har jag, med fullt beak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

tande av nödvändigheten att bevara det allmänna pris- och lönestoppet, ansett

mig kunna tillstyrka, att en provisorisk löneförbättring nu genomföres.

I fråga om lönetilläggens storlek och antalet berörda löneklasser sträcker den

sig icke så långt som de statsanställdas huvudorganisationer föreslagit, men

den är likväl av en icke oväsentlig omfattning. För befattningshavare i de

löneklasser, i vilka fullt tillägg föreslås utgå, beräknas det i genomsnitt uppgå

till ungefär 12 % av samtliga nu utgående löneförmåner. För löneklasserna

&—e och d—a i det allmänna löneplanssystemet för civilförvaltningen ha

beloppen avrundats till respektive 300 och 360 kronor, medan de högsta beloppen

på 420 kronor skola utgå i löneklasserna 1—5 i samma löneplanssystem.

Beräknat för medeldyr ort medföra dessa tillägg, att reallönen för vederbörande

anställda praktiskt laget återföres till 1939 års nivå. Inom 6—8

löneklasserna föreslås en sjunkande skala för tilläggen, avpassad för ernående

av en lämplig anslutning till den därovanför liggande löneskalan.

Någon skillnad mellan tilläggen i olika dyrortsgrupper har icke gjorts.

Då det torde vara obestridligt, att vid en kommande lönereglering en sammanpressning

av löneskalan för olika dyrorter bör komma till stånd, har

det synts naturligt att låta de provisoriska tilläggen utgå med samma belopp

för alla dyrorter. De ha därför beräknats med utgångspunkt från lönerna på

medeldyr ort (E-ort).

Då behovet av en löneförbättring för de sämre ställda grupperna blivit

mera kännbart allteftersom krisförhållandena visat sig fortbestå, har det synts

skäligt att föreslå, att de provisoriska lönetilläggen utgå retroaktivt från

innevarande budgetårs början, alltså från och med den 1 juli 1944.

Likaledes med hänsyn till det särskilda krisläget och löneförbättringens

karaktär av ett provisorium förefaller det möjligt att med bortseende från

de invändningar, som kunna riktas mot en differentiering av lön efter försörjningsbörda,

låta de nu föreslagna tilläggen kompletteras med visst mindre

engångsbelopp till befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn.

De linjer för en provisorisk löneförbättring för vissa statstjänstemannagrupper,

som jag från dessa utgångspunkter funnit mig kunna tillstyrka, ha

lagts till grund för överläggningar med de berörda tjänstemannaorganisationerna,

som därvid förklarat, att de med hänsyn till läget och de starka

önskemålen att vinna en lösning av frågan redan vid den i höst sammanträdande

riksdagen ansett sig böra godtaga det här framlagda förslaget.

Jag torde nu få övergå till en redogörelse för detta.

Provisoriskt lönetillägg.

Det stora flertalet statliga civila befattningshavare och lärare vid det statsunderstödda

kommunala skolväsendet äro anslutna till det löneplanssystem,

som ursprungligen fastställts genom löneplan A i civila avlöningsreglementet

och sedermera utbyggts nedåt genom icke-ordinariereglementenas löneplaner

och speciallöneplanerna för lägre icke-ordinarie vård- och ekonomipersonal

vid vissa vårdanstalter m. fl. institutioner. Hit höra löneplanerna A,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 296.

5

Eo och Ex inom den statliga civilförvaltningen, Ca, MEo och MEx inom försvarsväsendet

samt Ek, U, V och MV för den lägre icke-ordinarie vård- och

ekonomipersonalen. Vad angår det kommunala skolväsendet upptager löneplan

L för lärare vid folkskoleväsendet löneklasser jämväl på den lägre lönenivå,

varom i detta sammanhang är fråga. Denna löneplan gäller även för

de statligt anställda nomadlärarna.

Det har, såsom förut nämnts, ansetts skäligt, att provisoriskt lönetillägg

tilierkännes befattningshavare i högst 8 löneklassen inom ifrågavarande

löneplanssystem. Denna löneklass upptager årslönebelopp -t- oberäknat rörligt

tillägg och kristillägg samt utan frånräknande av pensionsavdrag — av

2 877 kronor på A-ort och 3 837 kronor på I-ort, medan den lägsta hithörande

löneklassen, betecknad g, upptager årslönebelopp av 1 488 kronor på

A-ort och 1 944 kronor på I-ort. Med nu utgående rörligt tillägg och kristillägg

inberäknade men utan frånräknande av pensionsavdrag äro årslönebeloppen

i 8 löneklassen 3 766 kronor på A-ort och 5 023 kronor på

I-ort samt i löneklassen g 1 949 kronor på A-ort och 2 546 kronor på I-ort.

De av mig förordade årsbeloppen av det provisoriska lönetillägget äro följande.

Löneklass

nr

Kronor

Löneklass

nr

Kronor

g

300

2

420

f

300

3

420

e

300

4

420

d

360

5

420

c

360

6

300

b

360

7-

180

a

360

8

60

1

420

Provisoriskt lönetillägg skall sålunda enligt förslaget utgå till vissa befattningshavare

inom hithörande förvaltningsområden, vilka åtnjuta lön enligt

av Kungl. Maj:t fastställd löneplan. Vad däremot angår de befattningshavare

med stadigvarande eller tillfällig anställning inom samma förvaltningsområden,

vilka icke åtnjuta lön enligt dylik löneplan, stå dessa befattningshavare,

i likhet med kollektivavtalsanställd personal, utanför den för

personal å löneplan gällande regleringen av löneställningen med lön avvägd

efter en viss gemensam grundnivå samt rörligt tillägg och kristillägg. Också

saknas gemensamma hållpunkter för att beträffande de olika här avsedda

personalgrupperna åvägabringa en allmän omprövning av lönenivån motsvarande

den, som ligger till grund för förslaget örn provisoriskt lönetillägg.

Dessa personalgrupper kunna därför icke omfattas av den provisoriska lönetilläggsregleringen.

Emellertid bör hinder icke möta för att i särskilda fall

beträffande sådan personal inom ramen av tillgängliga medel företaga de

jämkningar i löneställningen, som kunna finnas påkallade och förenliga med

de allmänna riktlinjerna på löneområdet.

De för militära beställningshavare på aktiv stat gällande löneplanerna äro

uppbyggda på grundval av särskilda löneklassystem. På den lönenivå, varom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

här är fråga, befinna sig dels de lägsta löneklasserna i löneplanema Oc och

UEo, upptagande fänriks- och extra ordinarie underofficersbeställningar, dels

löneplan Ma för fast anställt manskap och dels de lägsta löneklasserna i löneplan

Mb för sådant manskap. Vad angår beställningsliavare inom löneplanerna

Oc, UEo och Mb bör provisoriskt lönetillägg utgå med följande årsbelopp.

Löneplan

Löneklass

Kronor

Oc

a

180

1

i

60

UEo

a

60

Mb

1

300

2

180

1

3

60

Vad härefter angår innehavare av manskapsbeställning tillhörande löneplan

Ma, utgår en väsentlig del av avlöningsförmånerna i naturaförmåner.

Beloppet av provisoriskt lönetillägg synes därför böra undergå skälig reducering,

varvid hänsyn bör tagas till att beställningshavaren såvitt angår den

del av avlöningen, som utgöres av naturaförmåner, icke behövt vidkännas

någon del av verkningarna av levnadskostnadsstegringen. De provisoriska

lönetilläggen för beställningshavare å löneplan Ma ha därför förslagsvis upptagits

till följande belopp, vilka ansetts kunna tillämpas även för de fall, då

beställningshavare i stället för fri inkvartering åtnjuter hyres- och ortstillägg.

Löneklass i

löneplan Ma

Kronor

Löneklass i

löneplan Ma

Kronor

1

180

7

300

2

180

8

300

3

180

9

300

4

240

10

300

5

300

11

180

6

300

12

120

Med personal på aktiv stat bör i förevarande avseende likställas manskap

å civilanställningsstat. Vidare bör på Kungl. Maj:ts prövning bero, i vad

mån ifrågavarande förmån bör tillkomma sådant överstatsanställt manskap,

som åtnjuter avlöning enligt samma eller väsentligen samma grunder som

manskap på aktiv stat.

Vad nu föreslagits örn provisoriskt lönetillägg åt vissa beställningshavare

synes böra gälla även när krigsavlöningsreglementet är tillämpligt på sådana

beställningshavare. Vidare bör rätt till provisoriskt lönetillägg åtnjutas även

av innehavare av anställning i reserven eller därmed jämförlig anställning,

när han vid tjänstgöring åtnjuter lön enligt någon av de för beställningshavare

på aktiv stat gällande löneklasser, i vilka dylikt tillägg utgår.

Av befattningshavare, som åtnjuta lön enligt äldre avlöningsbestämmelser

jämte dyrtidstillägg och som samtidigt i sin egenskap av löntagare i egent
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

lig mening uppbära kristillägg, finnas endast enstaka smärre grupper i sådant

löneläge, att provisoriskt lönetillägg kan ifrågakomma för dem. Det

synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter erforderliga ytterligare undersökningar

förordna örn provisoriskt lönetillägg åt ifrågavarande befattningshavare

samt om de beräkningsgrunder, som i sådant fall böra tillämpas, allt

med iakttagande av principerna för det nu framlagda förslaget. Dylik förmån

synes icke i något fall böra tillkomma befattningshavare a indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet.

I det föregående har förordats, att provisoriskt lönetillägg skall tillkomma

en grupp kommunalanställda lärare, nämligen till folkskolans avlöningsreglemente

hänförliga lärare i lägre löneklasser. Nämnda avlöningsreglemente

upptager bl. a. en löneplan för extra lärare med lönebeloppen bestämda såsom

dagbelopp. Även dessa lärare, som åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg,

böra erhålla provisoriskt lönetillägg — omräknat till lämpligt avrundat dagbelopp

— i den mån de befinna sig på den lägre lönenivå, som eljest förutsättes

för dylik förmån. Med lärare vid folkskoleväsendet böra vidare likställas

sådana befattningshavare vid sjukvårdsanstalter och barnhem m. fl.

institutioner som avses i kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 704) angående utsträckt

tillämpning av folkskolans avlöningsreglemente m. m.

I fråga om den provisoriska lönetilläggsregleringens tillämpning på personal,

som övertagits från enskilt järnvägsföretag eller annat enskilt företag

vid dess förstatligande, uppkomma vissa särskilda spörsmål sammanhängande

med de specialregler, som gälla för sådan personals övergång från det enskilda

företagets avlöningsgrunder till de statliga lönebestämmelserna. Då

dessa spörsmål icke ägna sig för en generell reglering i nu förevarande sammanhang,

bör det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter

om provisoriskt lönetillägg i ifrågavarande fall. Detta bör gälla även

tidigare övertagen personal.

På det provisoriska lönetillägget bör icke beräknas rörligt tillägg eller kristillägg.

I övrigt bör det provisoriska lönetillägget i allmänhet likställas med

lön, sålunda exempelvis i fråga örn ordningen för utbetalning, tillämpningen

av tjänstledighetsavdrag och reducering av tillägget vid nedsättning av tjänstgöringstiden.

Vad särskilt angår tjänstledighetsavdrag innebär det anförda,

att det provisoriska lönetillägget skall utgå vid tjänstledighet med A- eller

B-avdrag men icke vid tjänstledighet med C-avdrag, d. v. s. med avstående

av hela lönen. Vissa undantag från regeln att provisoriskt lönetillägg

skall likställas med lön synas dock böra ifrågakomma. Särskild reglering

kräva också de fall, då befattningshavare har mer än en statlig eller med

statsbidrag avlönad anställning. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit

att i dessa och andra avseenden fastställa erforderliga detaljföreskrifter, när

riksdagen fattat beslut om grunderna för lönetillägget.

Såsom förut anförts, bör det provisoriska lönetillägget utgå retroaktivt

från och med den 1 juli 1944. Tilläggsregleringens giltighet framåt i tiden

synes för närvarande böra begränsas till innevarande budgetår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Kungl. Maj:ts proposition nr 296.

Tillfälligt barntillägg.

Såsom i det föregående nämnts har införandet av det provisoriska lönetillägget

ansetts böra kombineras nied engångsutbetalning av ett tillfälligt

barntillägg, vilket under vissa förutsättningar bör tillkomma underhållspliktig

befattningshavare med rätt till provisoriskt lönetillägg. Det tillfälliga barntillägget

synes böra avvägas sålunda.

Löneplan

Löneklass

För befattnings- havare nied 1 barn

För befattnings- havare med 2 eller

flera barn

nr

Kronor

Kronor

A o. järnh

g—a, 1—6

Ma

1-11

100

200

Mb

1

A o. järnh

7

Oc

a

75

150

Ma

12

Mb

2

A o. järnh

8

Oc

1

50

100

UEo

a

Mb

3

Från rätten till tillfälligt barntillägg bör emellertid undantag göras beträffande

barn, för vilket barntillägg utgår enligt gällande dyrtidstilläggsbestämmelser

eller enligt de genom kungörelsen 1939: 428 m. fl. författningar meddelade

bestämmelserna om barntillägg åt befattningshavare, som övergått

till nu gällande avlöningsreglementen. Undantaget synes böra innebära, att

sådant barn icke skall tagas med i beräkningen vid tillämpning av bestämmelserna

örn tillfälligt barntillägg, varemot dylikt tillägg skall kunna utgå

med det lägre resp. högre beloppet för annat resp. andra barn till samma befattningshavare.

Enahanda undantag synes böra gälla beträffande barn, som

åtnjuter familjepension eller därmed jämförlig förmån av statsmedel.

De hittillsvarande barntilläggen avse barn under 16 års ålder, och samma

åldersgräns synes böra gälla även för det nu föreslagna tillfälliga barntilllägget.

Då tillfälligt barntillägg skall utgå som engångsbelopp, måste förutsättningarna

för rätt att åtnjuta tillägget — såväl vad angår anställningens art

och löneläget som beträffande underhållsplikten — hänföras till en bestämd

tidpunkt eller tidsperiod. Vidare synes böra tillses, att barntillägget icke får

utgå på grund av en alltför kortvarig anställningstid. Därjänate erfordras reglering

av frågan om inverkan av tjänstledighet m. m. i förevarande hänseende.

Närmare förslag i dessa ämnen torde få underställas Kungl. Maj:t, sedan

riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här få inskränka mig till att

angiva vissa huvudsakliga riktlinjer, efter vilka spörsmålen synas kunna

lösas. t

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 296-

9

För rätt att åtnjuta tillfälligt barntillägg bör förutsättas, att befattningshavaren

viss dag, förslagsvis den 1 december 1944, innehar sådan anställning

och befinner sig i sådan löneställning, varmed följer rätt till provisoriskt

lönetillägg. Löneställningen nämnda dag bör också vara avgörande för tilliäggets

storlek. Vidare bör förutsättas, att befattningshavaren ägt uppbära

provisoriskt lönetillägg för viss minsta del, förslagsvis 80 dagar, av andra

halvåret 1944, dock i förekommande fall med den jämkning som betingas av

att befattningshavaren fått avstå hela lönen jämte provisoriskt lönetillägg

vid tjänstledighet för offentligt uppdrag eller för militär tjänstgöring, vilken

ålegat honom som anställningshavare i reserven eller i därmed jämförlig

egenskap. Ytterligare bör förutsättas, att befattningshavaren under andra

halvåret 1944 eller del därav, medan han varit anställd i statens tjänst eller

som lärare vid det statsunderstödda skolväsendet, haft att underhålla barn

som enligt vad förut anförts må tagas i beräkning för erhållande av tillfälligt

barntillägg. Örn båda föräldrarna åtnjuta avlöning, som bestrides av

statsmedel, bör barntillägg icke utgå med mindre den av föräldrarna, som

har högsta avlöningen, är berättigad till provisoriskt lönetillägg, Äro båda

föräldrarna berättigade till provisoriskt lönetillägg, bör barnet i princip

räknas endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen,

eller, örn avlöningarna äro lika, till fadern. Vid nedsättning av

tjänstgöringstiden bör även nedsättning av tillfälligt barntillägg kunna ske.

Vad angår de ytterligare detaljerna för barntilläggsregleringen, synes den

omständigheten att innehavare av anställning i reserven eller därmed jämförlig

anställning vid försvarsväsendet under tjänstgöring åtnjuter lön jämte

provisoriskt lönetillägg liksom beställningshavare på aktiv stat, icke böra

medföra rätt till tillfälligt barntillägg. Vad i det föregående förordats beträffande

prövningen av speciella frågor om provisoriskt lönetillägg åt vissa

personalgrupper synes böra gälla beträffande motsvarande trågor rörande

tillfälligt barntillägg.

Kostnadsberäkningar m. m.

1 det föregående har förordats, att bestämmelserna om provisoriskt lönetillägg

skola erhålla tillämpning för hela det löpande budgetåret. Kostnaderna

för det provisoriska lönetillägget lia för budgetåret ansetts kunna uppskattas

till i runt tal 20,5 milj. kronor, därav 9 milj. kronor för affärsverken och

11,5 milj. kronor för förvaltningen i övrigt. Härtill kommer engångsutbetalningen

av tillfälligt barntillägg. Kostnaden härför kan endast uppskattningsvis

angivas; man synes kunna räkna med att den ej kommer att överstiga

2 milj. kronor. Av de beräknade sammanlagda kostnaderna för provisoriskt

lönetillägg och tillfälligt barntillägg falla i runda tal 10 milj. kronor på

affärsverken och 12 milj. kronor på förvaltningen i övrigt.

I de anförda beräkningarna ingår icke kostnaden för provisoriskt lönetillägg

och tillfälligt barntillägg åt vissa grupper icke statsanställda lärare,

för vilka folkskolans avlöningsreglemente gäller. Denna kostnad, som torde

begränsa sig lill mellan 200 000 och 800 000 kronor, bör bestridas av stats
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 296.

medel, men på grund av ordningen för utbetalning av statsbidrag kommer

kostnaden att belasta först nästa budgetårs riksstat.

Såvitt angår befattningshavare vid affärsverken böra ifrågavarande utgifter

bestridas från de medel, av vilka dessa verks utgifter eljest bestridas,

övriga på det innevarande budgetåret belöpande utgifter, som här avses,

böra bestridas från särskilt förslagsanslag å tilläggstat under sjunde huvudtiteln,

utan att undantag därvid göres beträffande personal, vars avlöning

i övrigt bestrides å specialbudget eller från förskottsanslag. Tilläggsstatsanslaget

bör upptagas till 12 milj. kronor.

B. Kompensation för förlängd väntetid för extra ordinarie

anställning.

Vid rekryteringen av stationskarlsbefattningar hos statens järnvägar tilllämpas

som regel en fast befordringsgång sålunda, att vid antagningarna till

aspirant (lönegrad Ex 5) och extra ordinarie tjänsteman (lönegrad Eo 5)

fordras en anställningstid av 6 respektive 18 månader. Tiden för anställning

i lönegrad Ex 5 är således regelmässigt 12 månader. Under åren 1940—1943

gjordes avvikelse från denna rekryteringsgång, i det att väntetiden för befordran

till extra ordinarie anställning förlängdes. En viss åtstramning av extraordinarieantagningarna

hade nämligen ansetts påkallad, främst med tanke

på en efter kriget inträdande trafikminskning med därav följande nödvändighet

att minska personalen.

Under höstens förhandlingar om förbättring av löneförhållandena för de

lägst avlönade har från personalens sida gjorts framställning, att i förevarande

och eventuellt andra liknande fall gottgörelse måtte beredas för förseningen

i befordringsgången genom utbetalning av viss löneskillnad samt

omräkning av löneturen i vederbörande tjänstemans nuvarande befattning.

Enligt föreliggande uppgifter gäller frågan för statens järnvägars del 5 000

nuvarande extra ordinarie eller ordinarie stationskarlar, vilka antagas på

grund av berörda förhållande lia fått sin extra-ordinarieantagning fördröjd

med 3—15 månader.

De större eller mindre växlingar i befordringsgången, som förekomma

inom olika grenar av förvaltningen, böra uppenbarligen i vanliga fall icke

kunna grunda anspråk från personalens sida på gottgörelse i en eller annan

form. Det föreliggande fallet är emellertid av säregen natur så till vida, att

en av verket fastställd befordringsgång av vissa särskilda skäl suspenderats

utan att detta varit betingat av inträdd nedgång i trafiken, vilken fastmer

fortgått med stegrad intensitet och under krävande förhållanden. För de årsklasser,

som berörts av den temporära åtstramningen i extra-ordinarieantagningen,

har denna kommit att i sin mån skärpa trycket av krisförhållandena.

Anmärkas bör i detta sammanhang, att en relativt stor del av rekryteringspersonalen

för stationskarlstjänst befinner sig i 22—25-årsåldern redan

vid den första anställningen hos statens järnvägar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 296.

Med hänsyn till sålunda föreliggande särskilda omständigheter har jag

ansett mig böra förorda ett tillmötesgående av personalens under förhandlingarna

framförda önskemål. Jag tillstyrker således, att gottgörelse lämnas

vederbörande befattningshavare för den skillnad mellan nettolön i extra

ordinarie stationskarlsbefattning (löneklass 4) och lönen i aspirantanställning

(löneklass 2), som belöper på det antal månader, varmed väntetiden i varje

särskilt fall förlängts. Dessutom bör med retroaktiv verkan företagas en omräkning

av löneturen i den fortsatta anställningen, i den mån löneturen blivit

påverkad av väntetidens förlängning. Därvid framkommande löneskillnad

synes likaledes böra gottgöras. Summan av de löneskillnadsbelopp, som

sålunda böra gottgöras för den förflutna tiden, kan uppskattas till 1 milj.

kronor. Härtill kommer den på framtiden belöpande kostnadsökning, som

föranledes av löneturens omräkning.

Med hänsyn till att frågan angår även löneturen för ordinarie personal och

jämväl till frågans principiella innebörd i övrigt synes densamma böra underställas

riksdagen. Bemyndigande torde därvid böra utverkas för Kungl.

Majit att i enlighet med det anförda förordna örn gottgörelse för väntetidens

förlängning. För den händelse det skulle kunna pavisas, att fullt jämförbara

förhållanden äro för handen i andra under krisåren förekomna fall, torde bemyndigandet

böra gälla även för dessa fall.

C. Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen

dels medgiva, att provisoriskt lönetillägg under budgetåret

1944/45 samt tillfälligt barntillägg må i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare

i statens tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter,

som meddelas av Kungl. Majit;

dels besluta, att utgifterna för provisoriskt lönetillägg och

tillfälligt barntillägg skola bestridas beträffande befattningshavare

vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa övertagna

företag eller inrättningar från de medel, av vilka verkens

utgifter i övrigt bestridas, samt beträffande andra befattningshavare

från för ändamålet anvisat anslag;

dels till Provisoriskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under

sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av ............................ kronor 12 000 000;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad i

det föregående tillstyrkts förordna örn gottgörelse i vissa

fall åt befattningshavare för förlängning av väntetid för

befordran.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sören Lane.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.ts proposition nr 296.

13

Bilaga.

Bankofull mäktiges utlåtande över priskontrollnämndens förslag

till revision av prisregleringslagen.

Fullmäktige i riksbanken lia genom remiss bereus tillfälle alt avgiva utlåtande

över en av priskontrollnämnden gjord framställning rörande vissa

ändringar i nu gällande prisregleringslag, i samband varmed nämnden till behandling

upptagit frågan örn riktlinjerna för den fortsatta priskontrollen. Med

hänsyn till den betydelse de av priskontrollnämnden härvid berörda problemen

äga för utformningen av den ekonomiska politiken under den närmaste

tiden, ha fullmäktige funnit anledning att upptaga dessa till en mera

ingående behandling än de framlagda författningsförslagen i och för sig

skulle föranleda.

I sin framställning har priskontrollnämnden inledningsvis behandlat de

allmänna riktlinjerna för penningpolitiken och därvid pekat på olika faktorer,

vilka kunna försvåra genomförandet av det i våras fastställda programmet.

Den översikt över sannolika utvecklingsmöjligheter närmast efter krigsslutet,

som nämnden därvid lämnar, leder enligt nämndens mening till slutsatsen,

att fortsatt statlig priskontroll blir nödvändig under övergångstiden till

fredshushållning. Nämnden framhåller i detta sammanhang särskilt, att en

snabb nedgång av prisnivån i det penningpolitiska programmet angivits vara

förutsättningen för den begärda lönestabiliseringen och otvivelaktigt är den

enda möjligheten att förhindra starka lönerörelser. Av väsentlig betydelse i

detta sammanhang är enligt nämndens mening, alt prissättningen på jordbruksprodukter

utformas i överensstämmelse med det allmänna prispolitiska

programmet.

I anslutning till vad priskontrollnämnden i detta sammanhang anfört vilja

fullmäktige erinra om följande uttalande i den skrivelse, med vilken riksbanken

i våras framlade förslag till det program för penningpolitiken under

övergångstiden efter fientligheternas upphörande, som sedermera godkändes

av statsmakterna.

»Även om utifrån kommande impulser till prisstegringar skulle utebliva,

kan det inträffa, att en förbättrad varuförsörjning icke medför en omedelbar

prissänkning inom landet utan att i stället de inflationsrisker, som det nuvarande

läget inrymmer, utlösas och bliva dominerande i den ekonomiska utvecklingen.

Fullmäktige vilja betona, att ett fullföljande av den penningpolitiska

målsättningen kräver, att en dylik intern inflationsprocess förhindras

genofti åtgärder som framkalla den avsedda prissänkningen. Har man misslyckats

härmed torde det bliva mycket svårt att undvika en höjning av de

nominella inkomsterna som syftar till att ge den realinkomstförbättring, som

en rikligare försörjning bör medföra. Då emellertid en höjning av nominalinkomsterna

i ett läge, där inflationstendenser göra sig gällande, skulle vara

ägnad att ytterligare förstärka dessa tendenser, måste tydligen alla ansträngningar

inriktas på att förebygga uppkomsten av en sådan situation som den

här ifrågavarande.»

Den situation som i det återgivna uttalandet skildrats blott såsom ett möjligt

utvecklingsalternativ har i dag ryckt oss närmare. Skall dess uppkomst

förebyggas, är det otvivelaktigt nödvändigt att — såsom priskontrollnämnden

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 296.

understrukit — föreliggande möjligheter till prisreduktioner effektivt tillvaratagas.

Den nedpressning av realinkomsterna, som försörjningssvårigheterna under

kriget nödvändiggjort, kännes givetvis mera tryckande, ju längre den äger

bestånd. Det är därför naturligt, att krav på löneförbättringar skola framträda

och göra sig gällande i stigande grad ju längre lönestoppet måste vidhållas i

väntan på det väsentliga prisfall, som borde vara att påräkna, när importen

kommer i gång. Reaktionen mot lönestoppspolitiken kommer givetvis att förstärkas,

om priserna stiga inom den för levnadskostnaderna föga betydelsefulla

men psykologiskt viktiga fria sektorn, liksom också när lättnader i ransoneringen

utan samtidigt Drisfall göra bristen på medel för inköp ay disponibla

varor mera kännbar.

Särskilt inom vissa delar av statsförvaltningen ha på senare tid framträtt

starka anspråk på löneförbättringar för sämre ställda grupper. Att så blivit

fallet får ses mot bakgrunden bl. a. av att den besparingspolitik som genomförts

under krigsåren på olika håll medfört försämringar i befordringsgången.

I synnerhet torde tiden för befordran till pensionsberättigande befattningar

successivt ha förlängts. Av betydelse för utvecklingen synes även ha vamb att

den anställde vid det statliga lönesystemet under alla förhållanden först långt

senare än i enskild tjänst når den för respektive befattningar fastställda maximilönen,

vilket under rådande förhållanden måste kännas tryckande i synnerhet

vid den nu icke ovanliga tidiga familjebildningen. Det har ställts i utsikt,

att förslag redan denna höst skulle framläggas i syfte att genomföra

vissa löneförbättringar för de sämst ställda statstjänstemannagrupperna. En

revision av statstjänstemannens ställning i nyss berörda hänseenden skulle

icke i föreliggande sammanhang påkalla uppmärksamhet, om icke en risk

funnes, att de vidtagna åtgärderna kunna få ogynnsamma återverkningar på

den allmänna arbetsmarknaden genom att de tagas till intäkt för krav på

längre gående lönejusteringar. Skulle så bli fallet, kan prisutvecklingen befaras

inträda i ett farligt skede.

Redan vid pris- och lönestoppets genomförande förutsattes, att detta icke

skulle förhindra inkomstjusteringar för vissa särskilt ogynnsamt ställda grupper.

Olika sådana justeringar ha också kommit till stånd. Även löneförhöjningar

på begränsade områden medföra givetvis en ökad köpkraft och därmed

också i sin mån ökade svårigheter att hålla prisnivån, respektive åstadkomma

den eftersträvade prisreduktionen. Skulle de i nämnvärd grad påverka

produktionskostnaderna, kunna de leda till att den penningpolitiska balansen

inom ramen av pris- och lönestoppsprogrammet brytes sönder.

För en fortsatt stabilisering av penningvärdet fram till den tidpunkt, då efter

ett vapenstillestånd en tillräcklig import till lägre priser kommer till stånd,

är det nödvändigt att prisstoppet kan vidmakthållas obrutet och önskvärt

att möjliga prissänkningar genomföras. Vid förbättringar av löneläget för

sämre ställda grupper måste därför i varje fall iakttagas, att dessa icke erhålla

en sådan omfattning eller inriktning, att de direkt eller indirekt förhindra en

eljest möjlig prissänkning eller nödvändiggöra en prishöjning. Skulle detta

underlåtas, riskerar man, att den växelverkan mellan prishöjningar och lönehöjningar

ånyo inledes som framgångsrikt bröts genom pris- och lönestoppet

hösten 1942 och som, om den ånyo får göra sig gällande, skulle leda till en

successiv försämring av penningvärdet. Särskild uppmärksamhet påkallar

givetvis inkomstregleringar i sådana fall, där de — såsom förhållandet är

inom bl. a. jordbruket — genom sin betydelse för levnadskostnaderna kunna

återverka på lönerna på hela arbetsmarknaden. Å andra sidan får icke förbises.

att lönesättningen och utvecklingen av kostnadsförhållandena i övrigt

även inom sådana områden, vilkas produktion endast till en ringa del vinner

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 296.

15

avsättning på hemmamarknaden, är av betydelse för den allmänna prisnivån,

eftersom exportpriserna på olika vägar inverka på denna.

Den praktiska innebörden av den angivna gränsdragningen för lönejusteringar

inom stabiliseringsprogrammets ram blir tydligen ytterst beroende på

med vilken stränghet prisstoppspolitiken vid stigande lönekostnader rimligen

kan genomföras. Om det än skulle vara möjligt att på mycket kort

sikt förhindra, att en lönestegring återverkar på prisnivån, är det icke därför

givet att så blir fallet även på något längre sikt. Den möjlighet till en

löneförbättring för vissa sämre ställda grupper, som stabiliseringsprogrammet

kan lämna, måste bedömas nied beaktande härav. Då lönejusteringar

av större räckvidd icke kunna undgå att åtminstone efter en tid återverka

på prisnivån, blir konsekvensen av det anförda, att nödvändigheten av fortsatt

prisstopp leder till att även kravet på allmänt lönestopp, sådant det

senast formulerats vid fastställandet av det penningpolitiska programmet i

våras, fortsättningsvis måste upprätthållas. Vid successiva jämkningar av

lönerna inom olika områden i syfte att förbättra läget för sämre ställda

grupper är det emellertid svårt att avgöra, när den kritiska punkten är

nådd; frestelsen ligger nära att, i den mån det psykologiska trycket stiger,

hänföra allt större kategorier till gruppen sämre ställda, så att omärkligt

en allmän förskjutning av lönenivån inträder med alla därav följande konsekvenser.

De krav som på senare tid rests på löneförbättringar även för

vissa relativt gynnsamt ställda grupper synas erbjuda exempel på en sådan

utveckling.

Det anförda ger vid handen, att de inledningsvis omnämnda krav på löneförbättringar,

som framträtt och i väntan på ett allmänt prisfall kunna väntas

växa sig allt starkare, endast i begränsad omfattning kunna tillgodoses

utan att penningvärdet äventyras. Angelägenheten av att en prisreduktion

kommer till stånd är under dessa förhållanden och med hänsyn till förekomsten

av krav på längre gående löneförbättringar uppenbar. Alla möjligheter

till prissänkningar måste därför tillvaratagas. Emellertid äro så viktiga

kostnadsposter som hyror och bränslepriser för tillfället bundna. Även

livsmedelskostnaderna lämna för närvarande blot! en ringa marginal för

reduktioner efter det beslut rörande prissättningen på jordbruksprodukter,

som i våras fattades av statsmakterna, vilka då av hänsyn till jordbruksarbetets

ogynnsamma läge icke togo ut hela den prissänkning vartill möjligheter

eljest förelågo. Det vore ur penningpolitisk synpunkt önskvärt att

frågan om prissättningen på jordbrukets område stöde öppen vid förhandlingar

åsyftande en allmän inbördes avvägning av priser och löner; särskilt

inför den utveckling som nu hotar framträder angelägenheten därav.

På andra områden synas möjligheterna till prisreduktioner vara beroende

av att lönenivån kvarstår oförändrad. Pris- och lönepolitikens närmare utformning

svnes bland annat med tanke därpå böra hänskjutas till överläggningar

mellan berörda parter under statlig ledning. Vid dessa överläggningar

borde ett försök göras att stabilisera läget genom ömsesidiga medgivanden,

å ena sidan i form av prisreduktioner, å andra sidan genom accepterandet

av en oförändrad allmän lönenivå med en klar avgränsning av de sämre

ställda grupper för vilka en lönejustering kan ifrågakomma. Med hänsyn

till det prisfall som så småningom är alt motse efter ett vapenstillestånd kan

liven övervägas att föregripa detta pris fall genom alt för vissa varor införa

allmänna subventioner, som dels böra kunna bliva av relativt kort varaktighet,

dels liro förbundna med mindre risker ur penningpolitisk .synpunkt än

de löneförändringar som genom dem skulle förebyggas.

Fullmäktige vilja betona, att de penningpolitiska hjälpmedel som stå riksbanken

till huds äro helt otillräckliga för att råda bot på de skador som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 296.

kunna vållas, om i det föregående angivna utgångspunkter för pris- och

lönepolitiken icke fasthållas. Icke heller på det finanspolitiska området är

under den närmaste tiden en utveckling att påräkna, som skulle neutralisera

verkningarna av att pris- och lönestoppet brytes. En reduktion av utgifterna

för beredskapsändamål bör visserligen bli möjlig efter kriget. Denna förbättring

i läget lämnar dock tydligen kostnadsnivån orubbad. Dess betydelse

kommer främst att ligga däri, att den kan motväga verkningarna av

den kreditgivning till utlandet som blir påkallad av bl. a. humanitära och

handelspolitiska skäl.

Även vid en försiktig pris- och lönepolitik kan den närmaste tiden efter

ett vapenstillestånd komma att medföra svårigheter för en stabilisering avpenningvärdet

därigenom, att ett uppdrivet varubehov i utlandet leder till

en tillfällig, omfattande prisstegring på vissa exportvaror. För inflationen i

Sverige efter förra kriget synes en sådan utveckling ha spelat en avgörande

roll, och tendenser i här angiven riktning måste därför följas med största

uppmärksamhet för att vid behov mötas genom lämpliga åtgärder. Efter

en övergångstid kan det internationella varubehovet väntas visa en tillbakagång.

Med hänsyn därtill kan en förskjutning uppåt av kostnadsläget inom

exportindustrierna, för vilken en första exportprisstegring kan lämna utrymme,

på något längre sikt komma att ställa dessa i ett ogynnsamt konkurrensläge

och därigenom försvåra sysselsättningspolitiken. Möjligheterna

att genom växelkursförändringar motväga en exportprisstegring och ett efterföljande

exportprisfall synas mycket ovissa.

Fullmäktige som icke ingått i detaljgranskning av de i priskontrollnämndens

skrivelse framlagda författningsförslagen finna dessa i huvudsak ägnade

att tillgodose de krav som den kommande tiden kan väntas ställa på

priskontrollens utformning.

I handläggningen av detta ärende ha förutom fullmäktiges samtliga ledamöter

deltagit suppleanterna herrar Johansson, Bergvall, Hall och Janson.

Herr Anderson har yrkat att sista meningen å s. 6 (»Med hänsyn till det

prisfall---skulle förebyggas.»)1 skulle utgå ur fullmäktiges yttrande.

1 Näst sista meningen å s. 15 i denna proposition.

448690. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1944:487 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Martts proposition angående provisorisk förbättring av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjäns a1 i texten
  2. SU 1944:240 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk förbättring av löne ställning en för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. jäm s. 1 i texten