Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45

1944-02-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1944:82, Med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

1

Nr 82.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om värnskatt för budgetåret 1944/45; given Stockholms

slott den 4 februari 1944.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om värnskatt för budgetåret

1944/45.

GUSTAF.

Ernst Wigforss

Pihanu till riksdagens protokoll tOU. 1 sami. Nr S2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Förslag

till

förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Värnskatt skall enligt vad i denna förordning stadgas för budgetåret 1944/

45 erläggas till staten av

a) fysisk eller juridisk person, för vilken vid taxering år 1944 till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp fastställes, samt

b) fysisk person, för vilken vid taxering år 1944 till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp icke fastställes, såframt för honom

beräknas ett taxerat belopp å minst 1 000 kronor och han enligt 1 och 4 §§

lagen om folkpensionering är skyldig erlägga pensionsavgift.

Värnskatt erlägges i den kommun, där den skattskyldige taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

2 §•

1 mom. Värnskatten skall utgöra

a) för sådana fysiska personer som avses i 1 § b):

fem kronor;

b) för övriga skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon

och familjestiftelser:

när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet

icke överstiger 3 000 kronor: sex procent av det beskattningsbara beloppet,

dock lägst fem kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3 000

meri

icke

6000

kr.:

180 kr. för

3 000 kr. och 7 %

av återstoden;

6 000

»

9 000

»

390

»

»

6 000

»

» 8 •/.

»

» ;

9 000

»

12 000

»

630

»

»

9 000

»

» 10 %

»

» ;

12 000

»

»

15 000

7>

930

»

»

12 000

»

» 12,5 %

»

» »

15 000

»

»

25 000

»

1305

»

»

15 000

»

» 15 %

»

» ;

25 000

»

35 000

»

2 805

»

»

25 000

»

» 18 %

»

» ;

35 000

»

50 000

»

4 605

»

»

35 000

»

» 21 %

»

» ;

50 000

»

100 000

»

7 755

»

»

50 000

»

» 24 %

»

» ;

100 000

»

»

200 000

»

19 755

»

»

100 000

»

» 27,5 %

»

» ;

200 000 kr.

47 255

»

»

200 000

»

» 31 %

»

* ;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

3

c) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,

som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländska

juridiska personer, som ej beskattas enligt b) här ovan:

tolv procent av det beskattningsbara beloppet;

d) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—c) här ovan:

sex procent av det beskattningsbara beloppet.

2 mom. Rörande skatteplikt för äkta makar och fördelning dem emellan

av det för deni gemensamt uträknade skattebeloppet skall vad i 19 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande

tillämpning. I fall som avses i 1 § b) skall för makar, som under beskattningsåret

levt tillsammans och vilkas beräknade taxerade belopp sammanlagt

utgöra minst 1 000 kronor, värnskatten för båda makarna gemensamt utgå

med fem kronor samt fördelas med hälften å vardera maken. Är i nämnda

fall ena maken icke skyldig erlägga pensionsavgift, skall vid bedömande av

skatteplikten hänsyn icke tagas till hans beräknade taxerade belopp.

3 §•

1 mom. Den sorn eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för år 1944 skall eftertaxeras jämväl till värnskatt enligt denna förordning

till behörigt belopp.

2 morn. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning

vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav

föranletts, att värnskatt, som enligt 2 § 1 mom. a) bort påföras den skattskyldige,

icke blivit honom påförd, skall han eftertaxeras till värnskatt enligt

denna förordning att utgå med i nämnda punkt angivet belopp.

4 §■

Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt skattebefrielse meddelats för dödsbo, skall

motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn värnskatt enligt denna förordning.

För dödsbo efter skattskyldig som avses i 1 § b) här ovan skola

nyssnämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning i avseende å befrielse

från värnskatt enligt denna förordning.

5 §•

Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet

eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper

och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn värnskatt

enligt denna förordning.

6 g.

/ mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles

i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 82.

befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall åtnjutas,

skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt

denna förordning.

1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

sägs, må Konungen förklara, att värnskatt enligt denna förordning

skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till

större del, procentuellt beräknad, av det på grundval av träffad överenskommelse

eller meddelat beslut fastställda beskattningsbara beloppet än skatten

skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle hava fastställts,

örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i

dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt enligt

denna förordning.

7 §•

1 mom. Därest eftertaxering eller annan taxeringsåtgärd enligt denna förordning

ifrågakommer, skola de rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Vill någon, som icke åsatts till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp, klaga över att värnskatt enligt denna förordning

blivit honom påförd på grund av oriktig taxering, äger han däröver

anföra besvär hos prövningsnämnd. Besvären skola vara inkomna till vederbörande

länsstyrelse eller, om besvären angå skattskyldig vilkens taxering

enligt 96 § 2 mom. taxeringsförordningen skall prövas av den mellankommunala

prövningsnämnden, till denna nämnd inom sextio dagar efter det

värnskatten blivit klaganden avfordrad.

8 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av

Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari

1944.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,

Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler förslag till

förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45, m. m. och anför därvid följande.

Vid min anmälan i statsrådet den 4 januari 1944 av finansplanen och beräkningen

av inkomster å riksstaten för budgetåret 1944/45 uttalade jag, att

någon hemställan om ändring i de för innevarande budgetår utgående skatterna

icke inginge i budgetförslaget och att sålunda, bland annat, skalan för

värnskatt icke torde böra förändras. Vidare anmälde jag beträffande frågan

om beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna, att inkomsttiteln värnskatt

preliminärt torde kunna i budgetförslaget uppföras i enlighet med riksräkenskapsverkets

förslag eller med 500 miljoner kronor. I enlighet härmed upptogs

i den till innevarande års riksdag avlämnade propositionen angående

statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1944/45 under rubriken

egentliga statsinkomster värnskatt med ett belopp av 500 miljoner kronor.

Med hänvisning till vad i statsverkspropositionen anförts och då frågan om Departements

ehrlén

uttagande av värnskatt torde kunna upptagas till avgörande utan att den

slutliga regleringen av riksstaten avvaktas, förordar jag, att förslag nu framlägges

för riksdagen om uttagande av värnskatt för budgetåret 1944/45 efter

samma grunder, som fastställts för utgörandet av värnskatt innevarande budgetår.

Till frågan om den avkastning, som en jämlikt dessa grunder uttagen

värnskatt kan förväntas lämna under nästkommande budgetår, torde jag i

annat sammanhang få återkomma.

Inom finansdepartementet har upprättats förslag till förordning i ämnet.

Därest förslaget antages av riksdagen, torde i administrativ ordning få utfärdas

bestämmelser rörande bl. a. debitering och uppbörd av skatten. I likhet

med vad fallet är linder innevarande budgetår torde värnskatten böra erläggas

vid särskild uppbörd. Denna torde böra äga rum i februari eller mars

1945. Värnskatten torde även för nästa budgetår böra upptagas å samma

debetsedel som inkomst- och förmögenhetsskatten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

I detta sammanhang torde jag ånyo få anmäla frågan om skattegrupperinyen.

Härvid vill jag till en början erinra örn att jag vid anmälan i statsrådet den

12 februari 1943 av nämnda fråga redogjorde för resultaten av den undersökning,

som av socialstyrelsen verkställts rörande förskjutningarna i levnadskostnaderna

på olika orter. Jag konstaterade därvid att utvecklingen efter

den senaste dyrortsgrupperingen var sådan, att en omgruppering av orterna

inom dyrortsskalan knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en

verklig lönereglering. Därmed syntes också vara klart, att utgångspunkter

för en omedelbar omgruppering icke kunde anses föreligga på grundval av

dittills företagna utredningar. Om en omfattande lönesänkning för de dyrare

orternas befattningshavare icke under nuvarande förhållanden kunde

anses vara en rimlig utväg, finge lösningen av omgrupperingsproblemet efter

den sammanpressning av de lokala prisskillnader, som inträtt, sökas i en mer

eller mindre långt gående höjning av lönerna på ett stort antal billigare orter

genom dessa orters uppflyttning i högre ortsgrupper. Bortsett från att den

nuvarande tidpunkten vore illa lämpad för en dylik lönereglering, syntes det

dock vara klart, att den icke kunde allvarligt övervägas utan en helt annan

och mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets lösning än

som dittills ansetts erforderlig. I avvaktan på en sådan utredning, som icke

heller kunde underlåta att söka hållpunkter för att bedöma den lämpliga

tidpunkten för en mera ingripande omreglering, finge vissa provisoriska

jämkningar i dyrortsgrupperingen övervägas.

Sedan jag vidare framhållit, att gällande skattegruppering erhållit förlängd

giltighet till utgången av år 1942, uttalade jag att, då en allmän omgruppering,

baserad på ny levnadskostnadsundersökning, icke kunde tänkas genomförd

före utgången av år 1944, riksdagens medgivande borde inhämtas örn

fortsatt giltighet av gällande gruppering intill nämnda tidpunkt.

I enlighet med vad jag sålunda anfört föreslog Kungl. Maj :t i propositionen

nr 68 till 1943 års riksdag, att riksdagen måtte medgiva, att gällande skattegruppering

finge, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen, erhålla

förlängd giltighet till och med utgången av år 1944.

I sitt utlåtande i anledning av nyssnämnda proposition uttalade sammansatta

stats- och bevillningsutskottet (utlåtande nr 1), att icke heller utskottet

fann den av socialstyrelsen verkställda levnadskostnadsundersökningen

lämpligen kunna läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Utskottet

delade även uppfattningen, att en sådan omgruppering, vad anginge löner,

knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en verklig lönereglering

samt att en mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets

lösning vore erforderlig. Utskottet förordade, att en allsidig och förutsättningslös

utredning av frågan om dyrortsgrupperingens framtida bestånd

och utförande skulle vidtagas samt att därvid erforderliga undersökningar

rörande levnadskostnadernas lokala olikheter skulle äga rum. Utskottet

ifrågasatte vidare, huruvida det icke skulle kunna befinnas lämpligt att för

de här uppkommande frågornas allsidiga belysning anförtro utarbetandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

7

av grunder för levnadskostnadsundersökningen samt upprättandet av riktlinjer

för omgrupperingen åt särskilda sakkunniga, därvid olika intressen

och uppfattningar borde bli representerade. Utredningen borde snarast igångsättas

och bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag till ny dyrortsgruppering

kunde framläggas vid 1945 års riksdag. Under förutsättning att förslag

till frågans lösning rörande såväl skattegruppering som lönegruppering

kunde framläggas vid nämnda riksdag, ansåg utskottet — med hänsyn till

önskvärdheten av enhetliga grunder i fråga om båda dessa grupperingar -—

att jämväl framläggandet av förslag till ny skattegruppering borde kunna

anstå till 1945 års riksdag. Skulle emellertid oöverstigliga hinder möta för

framläggande av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan vid 1945 års

riksdag, borde enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida

icke redan till 1944 års riksdag förslag borde framläggas rörande skattegrupperingen,

även om ett sådant förslag finge anses innebära ett provisorium.

Vad anginge grunderna för den föreslagna levnadskostnadsundersökningen

borde dessa enligt utskottets mening fastställas i samband med undersökningen.

Enligt utskottets uppfattning borde i större utsträckning än hittills

tagas hänsyn till sådana kostnader, som visserligen ej kunde siffermässigt

fixeras men som dock bidrogo till olikheten i levnadskostnaderna mellan

skilda orter. Utskottet åsyftade därvid närmast de ökade kostnader som

landsbygdens befolkning i jämförelse med stadsbefolkningen finge vidkännas

för vissa förmåner såsom t. ex. sjukvård och hälsovård. Särskilt borde

för landsbygdsbefolkningens del kostnaderna för resor för olika ändamål beaktas.

överhuvud taget borde enligt utskottets mening sådana kostnader,

varöver människorna ej själva kunde råda, på ett eller annat sätt medräknas

vid levnadskostnadsberäkningen. Vilket resultat den blivande levnadskostnadsundersökningen

än komme att giva, förefölle det dock utskottet sannolikt,

att spännvidden i ortsindextalen skulle visa sig avsevärt mindre än vid

1934 års levnadskostnadsundersökning. Med hänsyn härtill ifrågasatte utskottet,

huruvida det kunde anses lämpligt att bibehålla det nuvarande stora

antalet ortsgrupper.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts hemställde utskottet

om bifall till propositionen, vilken hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens

skrivelse nr 119).

Genom kungörelse den 9 april 1943 (nr 168) angående ytterligare förlängd

giltighet av gällande skattegruppering har Kungl. Majit, med stöd avriksdagens

förenämnda beslut, förordnat, att den för åren 1935—1939 gällande

indelningen för taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt kommunal inkomstskatt av samtliga orter i riket med avseende å levnadskostnadernas

böjd skulle, utan binder av 48 § 1 inom. kommunalskattelagen,

äga förlängd giltighet till och med utgången av år 1943.

Vid min anmälan i statsrådet den 30 juni 1943 av frågan örn fortsatt utredning

av dyrortsgrupperingen framhöll jag, att denna utredning i enlighet

med vad utskottet anfört borde uppdragas åt särskilda sakkunniga. På de

sakkunniga borde i första hand ankomma att i princip pröva frågan örn dyr
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

ortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning De sakkunniga

borde sålunda taga under omprövning de motiv, som föranlett införandet

av en dyrortsgruppering, med ledning därav bilda sig en mening om principerna

för denna gruppering samt taga ställning även till de av 1936 års

lönekommitté föreslagna och av statsmakterna godkända grunderna för mätningen

av lokala olikheter i levnadskostnaderna. Under förutsättning att

dyrortsgrupperingen ansåges böra äga fortsatt bestånd, borde de sakkunniga

framlägga förslag till de modifikationer i nämnda grunder, vartill de kunde

finna anledning, samt till de nya utredningar av prisstatistisk natur, som

vore erforderliga för att en dyrortsgruppering enligt av de sakkunniga förordade

riktlinjer skulle kunna genomföras. Såsom av ärendets behandling

vid 1943 års riksdag framginge, måste en ny dyrortsgruppering i vad avsåge

lönerna komma att innebära en lönereglering. De sakkunniga borde

lämpligen pröva, huruvida löneplanerna i de statliga avlöningsreglementena

och de i analogi med dessa utformade författningarna i detta sammanhang

borde omarbetas, samt — därest så vore fallet -—- taga ställning till spörsmålet

om tidpunkten och riktlinjerna för en sådan reglering. Däremot finge

frågan om regleringens närmare utformning upptagas till behandling i särskild

ordning på samma sätt som övriga allmänna löneregleringsspörsmål.

Det borde därför icke åligga de sakkunniga att framlägga förslag till nya

löneplaner i de statliga avlöningsreglementena utan endast att föra undersökningen

av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en utgångspunkt erhölles

för de förhandlingar som sedermera vid lämplig tidpunkt borde upptagas,

örn en överarbetning av löneplanerna visade sig påkallad. På det

skattepolitiska området borde de sakkunnigas uppdrag på likartat sätt begränsas;

eventuellt påkallade justeringar i fråga örn skatteavdragen syntes

sålunda böra bli föremål för särskild prövning med stöd av de resultat som

nåddes vid de sakkunnigas utredningar. Vid verkställandet av utredningen

av dyrortsgrupperingsfrågan borde utskottets uttalanden tjäna till ledning

samt beaktande skänkas den omfattande diskussion som i övrigt förekommit

i ämnet. Utredningen borde verkställas med största möjliga skyndsamhet

och organiseras så, att eventuella prisundersökningar kunde upptagas vid

sådan tidpunkt, att de kunde tillgodogöras i det fortsatta arbetet. När möjligheter

förelåge att bedöma den tid arbetet kunde kräva, borde en redogörelse

för arbetets organisation avlämnas, så att tillfälle erhölles att taga ställning

till den av utskottet berörda frågan om framläggande av förslag till ett

skatteprovisorium redan vid 1944 års riksdag.

I enlighet med vad jag sålunda anfört beslöt Kungl. Maj:t på min hemställan

att tillkalla nio sakkunniga för verkställande av utredning angående

ny dyrortsgruppering.

I skrivelse den 19 januari 1944 lia de sakkunniga, vilka antagit benämningen

1943 års dyrortskommitté, lämnat en översikt över det kommande utredningsarbetet

såvitt det då kunde bedömas. Enligt kommitténs mening behövde

på grundval av från olika håll inhämtat material utföras dels särskilda

undersökningar beträffande budgetposterna livsmedel, bränsle, lyse, kläder

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

9

och »övriga utgifter», skatter och sjukvård dels ock en undersökning för utarbetande

av budget gällande familjer i ett pär högre inkomstlägen (ca 8 000

och 12 000 kr.). Dessa beräknades vara avslutade omkring den 1 september

1944. Vid denna tid kunde även ett par av de för bostadsposten erforderliga

undersökningarna vara slutförda, nämligen en bearbetning av 1939/40 års

hyresräkningsmalerial och en på material inom statens byggnadslånebyrå

grundad utredning angående kostnaderna för nybyggda bostäder. En undersökning

av bostädernas ytstorlek m. m. behövde även snarast möjligt påbörjas

men kunde icke slutföras innan kommittén ansåge sig böra avgiva sitt betänkande

med eventuella förslag till riktlinjer för ny dyrorts- och skattegruppering

utan tidigast omkring den 1 maj 1945. Denna undersökning komme

således huvudsakligen att få betydelse för det framtida genomförandet av en

eventuell dyrortsgruppering men ansåges dock böra igångsättas redan nu.

Kommittén hade för avsikt att i särskild ordning inkomma med förslag till

dessa undersökningar. Av denna översikt franninge, att kommittén icke vore

i stånd att avgiva betänkande å sådan tid, att på grund därav och efter erforderliga

remisser m. m. beslut kunde fattas vid 1945 års riksdag. I ett sådant

läge kunde fråga uppkomma huruvida förslag till provisorisk skattegruppering

borde föreläggas 1944 års riksdag. Kommittén hade icke hittills kunnat

anordna någon närmare undersökning angående skattegrupperingen. Att allenast

på grundval av socialstyrelsens utredning införa ett skatteprovisorium,

ansåge sig kommittén ej kunna förorda.

Slutligen torde i detta sammanhang böra anmälas, alt t. f. chefen för socialstyrelsen

i en till mig den 3 februari 1944 överlämnad promemoria redogjort

för vissa överväganden inom verket rörande konsekvenserna för skattegrupperingen

av de provisoriska jämkningar som genom beslut den 17 december

1943 vidtagits i lönegrupperingen. Promemorian är av följande innehåll.

Sedan socialstyrelsen i skrivelse den 20 maj 1942 till Kungl. Majit överlämnat

en redogörelse för den genom Kungl. Majits beslut den 23 maj och

13 juni 1941 anbefallda undersökningen rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna,

anbefallde Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1942

styrelsen att till chefen för finansdepartementet inkomma med förslag till

riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna i riket efter de konstaterade

lokala olikheterna i levnadskostnaderna.

I skrivelse den 17 oktober 1942 överlämnade socialstyrelsen förslag tili sådana

riktlinjer. Detta förslag föranledde emellertid icke någon åtgärd, såsom

anmäldes i proposition till 1943 års riksdag (nr 68). I stället genomfördes enligt

beslut den 17 december 1943 (SFS 1943: 875) vissa provisoriska jämkningar

i den gällande lönegrupperingen. Jämkningarna voro i huvudsak baserade

på ett av socialstyrelsen den 14 augusti 1943 avgivet förslag i ämnet.

Riktlinjerna för de gjorda jämkningarna innefattade i stort sett, att ingen

nedflyttning i dyrortsgrupp skulle förekomma samt att vid uppfattning

skulle beaktas vissa särskilda förhållanden, såsom

a) en allmän mera betydande stegring av levnadskostnaderna enligt 1941

års prisundersökning, därvid i regel förutsattes, att för uppflyllning med en

ortsgrupp prisstegringen motsvarat en höjning med minst två ortsgrupper;

b) en betydande påvisbar stegring av hyreskostnaderna efter hyresräkningcn

år 1939;

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 samt. Nr 82. ’2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 82.

Departements
chefen.

c) önskemålet att placera städernas ytterområden i samma ortsgrupp som

staden i övrigt (i fråga om skattegrupperingen förekommer endast undantagsvis

en sådan uppdelning);

d) en allmän fördyring å en del utpräglade förläggnings- eller industriorter

efter 1941 års prisundersökning.

Inalles uppflyttades omkring 120 orter.

Till övervägande har nu upptagits frågan, huruvida ändringarna i lönegrupperingen

böra föranleda en provisorisk jämkning av skattegrupperingen.

Till en början bör därvid uppmärksammas, att gruppgränserna för skatteoch

lönegrupperingarna icke sammanfalla. Den förstnämnda grupperingen

omfattar som bekant fem grupper, den sistnämnda nio. Härav följer, att

gruppintervallerna för skattegrupperingen bliva dubbelt så stora som motsvarande

intervaller för lönegrupperingen (50 resp. 25 enheter). För uppfattning

i skattegrupp erfordras därför en betydligt kraftigare levnadskostnadsstegring

än vad som kräves för uppfattning i lönegrupp. Därtill kommer

ytterligare, att skattegrupperingen innefattar färre orter än lönegrupperingen,

varjämte städerna i allmänhet icke äro uppdelade i flei’a skattegrupper.

Behovet av jämkningar måste därför vid skattegrupperingen bli väsentligt

mindre än vid lönegrupperingen.

Detta har också bekräftats vid verkställda undersökningar. Sålunda har

det visat sig, att därest såsom villkor för uppfattning i skattegrupp kräves

att förutsättningarna under punkt a) härovan äro för handen, skulle allenast

fyra i stort sett obetydliga landskommuner uppflyttas. Modifieras förutsättningarna

därhän, att levnadskostnadsstegringen fixeras till minst en halv

grupp utöver gränsen till närmast högre ortsgrupp, skulle i allt fall icke mer

än omkring 15 orter, flertalet obetydliga, komma i fråga till uppfattning.

Ej heller torde en uppfattning därutöver genom skälighetsprövning leda

till att mer än enstaka orter uppflyttades. Härtill kommer att en dylik prövning

är förenad med betydande svårigheter. Under sådana förhållanden torde

någon provisorisk jämkning av skattegrupperingen icke nu böra genomföras

utan 1935 års gruppering böra bibehållas jämväl innevarande år.

Vid behandlingen av frågan om dyrortsgrupperingens fortsatta giltighet uttalade

fjolårets riksdag, att det borde övervägas att till 1944 års riksdag

framlägga förslag rörande skattegrupperingen, för den händelse det skulle

visa sig omöjligt att till 1945 års riksdag framlägga slutligt förslag beträffande

dvrortsgrupperingsfrågan i dess helhet. De sakkunniga, som fått sig

anförtrodd uppgiften att verkställa den erforderliga nya utredningen av

dyrortsgrupperingsfrågan, ha nu anmält, att de icke kunna avgiva förslag

i ämnet inom sådan tid, att ärendet kan underställas 1945 års riksdag. De

sakkunniga ha samtidigt uttalat, att de hittills icke kunnat anordna någon

närmare undersökning rörande skattegrupperingen och icke kunde förorda,

att man allenast på grundval av socialstyrelsens utredning skulle införa ett

skatteprovisorium. Efter övervägande av frågan finner jag mig i likhet med

de sakkunniga böra avstyrka, att förslag avlåtes till riksdagen angående provisorisk

skattegruppering, baserad på nu föreliggande utredningsmaterial.

Även om en ny skattegruppering icke genomföres, kunde övervägas att genomföra

sådana smärre jämkningar i gällande gruppering, som kunna svara

mot de justeringar som ansetts påkallade i fråga om lönegrupperingen. Vid

övervägande av detta spörsmål inom socialstyrelsen, som skulle ha att verk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 82.

11

ställa en sådan jämkning, har det emellertid ansetts lämpligast att bibehålla

gällande gruppering även år 1944. De skäl för denna ämbetsverkets ståndpunkt

som redovisats i den promemoria från t. f. chefen för socialstyrelsen,

för vars innehåll jag nyss redogjort, synas mig bärande.

Med hänsyn till vad fjolårets riksdag uttalade i dyrortsgrupperingsfrågan

synes det lämpligt att frågans läge bringas till riksdagens kännedom.

Föredraganden hemställer härefter, att det inom finansdepartementet upprättade

förslaget till förordning om värnskatt för budgetåret 19M/45 måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sören Lane.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. BevU 1944:34 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. BevU 1944:14 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 s. 3 i texten