Med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45
1944-02-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1944:82, Med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
1
Nr 82.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om värnskatt för budgetåret 1944/45; given Stockholms
slott den 4 februari 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om värnskatt för budgetåret
1944/45.
GUSTAF.
Ernst Wigforss
Pihanu till riksdagens protokoll tOU. 1 sami. Nr S2.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
Förslag
till
förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Värnskatt skall enligt vad i denna förordning stadgas för budgetåret 1944/
45 erläggas till staten av
a) fysisk eller juridisk person, för vilken vid taxering år 1944 till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp fastställes, samt
b) fysisk person, för vilken vid taxering år 1944 till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp icke fastställes, såframt för honom
beräknas ett taxerat belopp å minst 1 000 kronor och han enligt 1 och 4 §§
lagen om folkpensionering är skyldig erlägga pensionsavgift.
Värnskatt erlägges i den kommun, där den skattskyldige taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
2 §•
1 mom. Värnskatten skall utgöra
a) för sådana fysiska personer som avses i 1 § b):
fem kronor;
b) för övriga skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon
och familjestiftelser:
när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet
icke överstiger 3 000 kronor: sex procent av det beskattningsbara beloppet,
dock lägst fem kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3 000
meri
icke
6000
kr.:
180 kr. för
3 000 kr. och 7 %
av återstoden;
6 000
»
9 000
»
390
»
»
6 000
»
» 8 •/.
»
» ;
9 000
»
12 000
»
630
»
»
9 000
»
» 10 %
»
» ;
12 000
»
»
15 000
7>
930
»
»
12 000
»
» 12,5 %
»
» »
15 000
»
»
25 000
»
1305
»
»
15 000
»
» 15 %
»
» ;
25 000
»
35 000
»
2 805
»
»
25 000
»
» 18 %
»
» ;
35 000
»
50 000
»
4 605
»
»
35 000
»
» 21 %
»
» ;
50 000
»
100 000
»
7 755
»
»
50 000
»
» 24 %
»
» ;
100 000
»
»
200 000
»
19 755
»
»
100 000
»
» 27,5 %
»
» ;
200 000 kr.
47 255
»
»
200 000
»
» 31 %
»
* ;
Kungl. Maj.ts proposition nr 82.
3
c) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,
som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländska
juridiska personer, som ej beskattas enligt b) här ovan:
tolv procent av det beskattningsbara beloppet;
d) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)—c) här ovan:
sex procent av det beskattningsbara beloppet.
2 mom. Rörande skatteplikt för äkta makar och fördelning dem emellan
av det för deni gemensamt uträknade skattebeloppet skall vad i 19 § förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande
tillämpning. I fall som avses i 1 § b) skall för makar, som under beskattningsåret
levt tillsammans och vilkas beräknade taxerade belopp sammanlagt
utgöra minst 1 000 kronor, värnskatten för båda makarna gemensamt utgå
med fem kronor samt fördelas med hälften å vardera maken. Är i nämnda
fall ena maken icke skyldig erlägga pensionsavgift, skall vid bedömande av
skatteplikten hänsyn icke tagas till hans beräknade taxerade belopp.
3 §•
1 mom. Den sorn eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1944 skall eftertaxeras jämväl till värnskatt enligt denna förordning
till behörigt belopp.
2 morn. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att värnskatt, som enligt 2 § 1 mom. a) bort påföras den skattskyldige,
icke blivit honom påförd, skall han eftertaxeras till värnskatt enligt
denna förordning att utgå med i nämnda punkt angivet belopp.
4 §■
Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen örn statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skattebefrielse meddelats för dödsbo, skall
motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn värnskatt enligt denna förordning.
För dödsbo efter skattskyldig som avses i 1 § b) här ovan skola
nyssnämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning i avseende å befrielse
från värnskatt enligt denna förordning.
5 §•
Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn värnskatt
enligt denna förordning.
6 g.
/ mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 82.
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall åtnjutas,
skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet enligt
denna förordning.
1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
sägs, må Konungen förklara, att värnskatt enligt denna förordning
skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser
eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till
större del, procentuellt beräknad, av det på grundval av träffad överenskommelse
eller meddelat beslut fastställda beskattningsbara beloppet än skatten
skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle hava fastställts,
örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt enligt
denna förordning.
7 §•
1 mom. Därest eftertaxering eller annan taxeringsåtgärd enligt denna förordning
ifrågakommer, skola de rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
meddelade bestämmelserna i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
2 mom. Vill någon, som icke åsatts till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp, klaga över att värnskatt enligt denna förordning
blivit honom påförd på grund av oriktig taxering, äger han däröver
anföra besvär hos prövningsnämnd. Besvären skola vara inkomna till vederbörande
länsstyrelse eller, om besvären angå skattskyldig vilkens taxering
enligt 96 § 2 mom. taxeringsförordningen skall prövas av den mellankommunala
prövningsnämnden, till denna nämnd inom sextio dagar efter det
värnskatten blivit klaganden avfordrad.
8 §•
För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av
Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari
1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler förslag till
förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45, m. m. och anför därvid följande.
Vid min anmälan i statsrådet den 4 januari 1944 av finansplanen och beräkningen
av inkomster å riksstaten för budgetåret 1944/45 uttalade jag, att
någon hemställan om ändring i de för innevarande budgetår utgående skatterna
icke inginge i budgetförslaget och att sålunda, bland annat, skalan för
värnskatt icke torde böra förändras. Vidare anmälde jag beträffande frågan
om beräkningen av de särskilda inkomsttitlarna, att inkomsttiteln värnskatt
preliminärt torde kunna i budgetförslaget uppföras i enlighet med riksräkenskapsverkets
förslag eller med 500 miljoner kronor. I enlighet härmed upptogs
i den till innevarande års riksdag avlämnade propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1944/45 under rubriken
egentliga statsinkomster värnskatt med ett belopp av 500 miljoner kronor.
Med hänvisning till vad i statsverkspropositionen anförts och då frågan om Departements
ehrlén
uttagande av värnskatt torde kunna upptagas till avgörande utan att den
slutliga regleringen av riksstaten avvaktas, förordar jag, att förslag nu framlägges
för riksdagen om uttagande av värnskatt för budgetåret 1944/45 efter
samma grunder, som fastställts för utgörandet av värnskatt innevarande budgetår.
Till frågan om den avkastning, som en jämlikt dessa grunder uttagen
värnskatt kan förväntas lämna under nästkommande budgetår, torde jag i
annat sammanhang få återkomma.
Inom finansdepartementet har upprättats förslag till förordning i ämnet.
Därest förslaget antages av riksdagen, torde i administrativ ordning få utfärdas
bestämmelser rörande bl. a. debitering och uppbörd av skatten. I likhet
med vad fallet är linder innevarande budgetår torde värnskatten böra erläggas
vid särskild uppbörd. Denna torde böra äga rum i februari eller mars
1945. Värnskatten torde även för nästa budgetår böra upptagas å samma
debetsedel som inkomst- och förmögenhetsskatten.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
I detta sammanhang torde jag ånyo få anmäla frågan om skattegrupperinyen.
Härvid vill jag till en början erinra örn att jag vid anmälan i statsrådet den
12 februari 1943 av nämnda fråga redogjorde för resultaten av den undersökning,
som av socialstyrelsen verkställts rörande förskjutningarna i levnadskostnaderna
på olika orter. Jag konstaterade därvid att utvecklingen efter
den senaste dyrortsgrupperingen var sådan, att en omgruppering av orterna
inom dyrortsskalan knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en
verklig lönereglering. Därmed syntes också vara klart, att utgångspunkter
för en omedelbar omgruppering icke kunde anses föreligga på grundval av
dittills företagna utredningar. Om en omfattande lönesänkning för de dyrare
orternas befattningshavare icke under nuvarande förhållanden kunde
anses vara en rimlig utväg, finge lösningen av omgrupperingsproblemet efter
den sammanpressning av de lokala prisskillnader, som inträtt, sökas i en mer
eller mindre långt gående höjning av lönerna på ett stort antal billigare orter
genom dessa orters uppflyttning i högre ortsgrupper. Bortsett från att den
nuvarande tidpunkten vore illa lämpad för en dylik lönereglering, syntes det
dock vara klart, att den icke kunde allvarligt övervägas utan en helt annan
och mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets lösning än
som dittills ansetts erforderlig. I avvaktan på en sådan utredning, som icke
heller kunde underlåta att söka hållpunkter för att bedöma den lämpliga
tidpunkten för en mera ingripande omreglering, finge vissa provisoriska
jämkningar i dyrortsgrupperingen övervägas.
Sedan jag vidare framhållit, att gällande skattegruppering erhållit förlängd
giltighet till utgången av år 1942, uttalade jag att, då en allmän omgruppering,
baserad på ny levnadskostnadsundersökning, icke kunde tänkas genomförd
före utgången av år 1944, riksdagens medgivande borde inhämtas örn
fortsatt giltighet av gällande gruppering intill nämnda tidpunkt.
I enlighet med vad jag sålunda anfört föreslog Kungl. Maj :t i propositionen
nr 68 till 1943 års riksdag, att riksdagen måtte medgiva, att gällande skattegruppering
finge, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen, erhålla
förlängd giltighet till och med utgången av år 1944.
I sitt utlåtande i anledning av nyssnämnda proposition uttalade sammansatta
stats- och bevillningsutskottet (utlåtande nr 1), att icke heller utskottet
fann den av socialstyrelsen verkställda levnadskostnadsundersökningen
lämpligen kunna läggas till grund för en ny dyrortsgruppering. Utskottet
delade även uppfattningen, att en sådan omgruppering, vad anginge löner,
knappast kunde äga rum utan att få karaktären av en verklig lönereglering
samt att en mera ingående utredning av olika möjligheter till problemets
lösning vore erforderlig. Utskottet förordade, att en allsidig och förutsättningslös
utredning av frågan om dyrortsgrupperingens framtida bestånd
och utförande skulle vidtagas samt att därvid erforderliga undersökningar
rörande levnadskostnadernas lokala olikheter skulle äga rum. Utskottet
ifrågasatte vidare, huruvida det icke skulle kunna befinnas lämpligt att för
de här uppkommande frågornas allsidiga belysning anförtro utarbetandet
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
7
av grunder för levnadskostnadsundersökningen samt upprättandet av riktlinjer
för omgrupperingen åt särskilda sakkunniga, därvid olika intressen
och uppfattningar borde bli representerade. Utredningen borde snarast igångsättas
och bedrivas med sådan skyndsamhet, att förslag till ny dyrortsgruppering
kunde framläggas vid 1945 års riksdag. Under förutsättning att förslag
till frågans lösning rörande såväl skattegruppering som lönegruppering
kunde framläggas vid nämnda riksdag, ansåg utskottet — med hänsyn till
önskvärdheten av enhetliga grunder i fråga om båda dessa grupperingar -—
att jämväl framläggandet av förslag till ny skattegruppering borde kunna
anstå till 1945 års riksdag. Skulle emellertid oöverstigliga hinder möta för
framläggande av ett slutligt förslag i dyrortsgrupperingsfrågan vid 1945 års
riksdag, borde enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida
icke redan till 1944 års riksdag förslag borde framläggas rörande skattegrupperingen,
även om ett sådant förslag finge anses innebära ett provisorium.
Vad anginge grunderna för den föreslagna levnadskostnadsundersökningen
borde dessa enligt utskottets mening fastställas i samband med undersökningen.
Enligt utskottets uppfattning borde i större utsträckning än hittills
tagas hänsyn till sådana kostnader, som visserligen ej kunde siffermässigt
fixeras men som dock bidrogo till olikheten i levnadskostnaderna mellan
skilda orter. Utskottet åsyftade därvid närmast de ökade kostnader som
landsbygdens befolkning i jämförelse med stadsbefolkningen finge vidkännas
för vissa förmåner såsom t. ex. sjukvård och hälsovård. Särskilt borde
för landsbygdsbefolkningens del kostnaderna för resor för olika ändamål beaktas.
överhuvud taget borde enligt utskottets mening sådana kostnader,
varöver människorna ej själva kunde råda, på ett eller annat sätt medräknas
vid levnadskostnadsberäkningen. Vilket resultat den blivande levnadskostnadsundersökningen
än komme att giva, förefölle det dock utskottet sannolikt,
att spännvidden i ortsindextalen skulle visa sig avsevärt mindre än vid
1934 års levnadskostnadsundersökning. Med hänsyn härtill ifrågasatte utskottet,
huruvida det kunde anses lämpligt att bibehålla det nuvarande stora
antalet ortsgrupper.
Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts hemställde utskottet
om bifall till propositionen, vilken hemställan bifölls av riksdagen (riksdagens
skrivelse nr 119).
Genom kungörelse den 9 april 1943 (nr 168) angående ytterligare förlängd
giltighet av gällande skattegruppering har Kungl. Majit, med stöd avriksdagens
förenämnda beslut, förordnat, att den för åren 1935—1939 gällande
indelningen för taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
samt kommunal inkomstskatt av samtliga orter i riket med avseende å levnadskostnadernas
böjd skulle, utan binder av 48 § 1 inom. kommunalskattelagen,
äga förlängd giltighet till och med utgången av år 1943.
Vid min anmälan i statsrådet den 30 juni 1943 av frågan örn fortsatt utredning
av dyrortsgrupperingen framhöll jag, att denna utredning i enlighet
med vad utskottet anfört borde uppdragas åt särskilda sakkunniga. På de
sakkunniga borde i första hand ankomma att i princip pröva frågan örn dyr
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
ortsgrupperingens fortsatta bestånd och allmänna utformning De sakkunniga
borde sålunda taga under omprövning de motiv, som föranlett införandet
av en dyrortsgruppering, med ledning därav bilda sig en mening om principerna
för denna gruppering samt taga ställning även till de av 1936 års
lönekommitté föreslagna och av statsmakterna godkända grunderna för mätningen
av lokala olikheter i levnadskostnaderna. Under förutsättning att
dyrortsgrupperingen ansåges böra äga fortsatt bestånd, borde de sakkunniga
framlägga förslag till de modifikationer i nämnda grunder, vartill de kunde
finna anledning, samt till de nya utredningar av prisstatistisk natur, som
vore erforderliga för att en dyrortsgruppering enligt av de sakkunniga förordade
riktlinjer skulle kunna genomföras. Såsom av ärendets behandling
vid 1943 års riksdag framginge, måste en ny dyrortsgruppering i vad avsåge
lönerna komma att innebära en lönereglering. De sakkunniga borde
lämpligen pröva, huruvida löneplanerna i de statliga avlöningsreglementena
och de i analogi med dessa utformade författningarna i detta sammanhang
borde omarbetas, samt — därest så vore fallet -—- taga ställning till spörsmålet
om tidpunkten och riktlinjerna för en sådan reglering. Däremot finge
frågan om regleringens närmare utformning upptagas till behandling i särskild
ordning på samma sätt som övriga allmänna löneregleringsspörsmål.
Det borde därför icke åligga de sakkunniga att framlägga förslag till nya
löneplaner i de statliga avlöningsreglementena utan endast att föra undersökningen
av dyrortsgrupperingsfrågan så långt, att en utgångspunkt erhölles
för de förhandlingar som sedermera vid lämplig tidpunkt borde upptagas,
örn en överarbetning av löneplanerna visade sig påkallad. På det
skattepolitiska området borde de sakkunnigas uppdrag på likartat sätt begränsas;
eventuellt påkallade justeringar i fråga örn skatteavdragen syntes
sålunda böra bli föremål för särskild prövning med stöd av de resultat som
nåddes vid de sakkunnigas utredningar. Vid verkställandet av utredningen
av dyrortsgrupperingsfrågan borde utskottets uttalanden tjäna till ledning
samt beaktande skänkas den omfattande diskussion som i övrigt förekommit
i ämnet. Utredningen borde verkställas med största möjliga skyndsamhet
och organiseras så, att eventuella prisundersökningar kunde upptagas vid
sådan tidpunkt, att de kunde tillgodogöras i det fortsatta arbetet. När möjligheter
förelåge att bedöma den tid arbetet kunde kräva, borde en redogörelse
för arbetets organisation avlämnas, så att tillfälle erhölles att taga ställning
till den av utskottet berörda frågan om framläggande av förslag till ett
skatteprovisorium redan vid 1944 års riksdag.
I enlighet med vad jag sålunda anfört beslöt Kungl. Maj:t på min hemställan
att tillkalla nio sakkunniga för verkställande av utredning angående
ny dyrortsgruppering.
I skrivelse den 19 januari 1944 lia de sakkunniga, vilka antagit benämningen
1943 års dyrortskommitté, lämnat en översikt över det kommande utredningsarbetet
såvitt det då kunde bedömas. Enligt kommitténs mening behövde
på grundval av från olika håll inhämtat material utföras dels särskilda
undersökningar beträffande budgetposterna livsmedel, bränsle, lyse, kläder
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
9
och »övriga utgifter», skatter och sjukvård dels ock en undersökning för utarbetande
av budget gällande familjer i ett pär högre inkomstlägen (ca 8 000
och 12 000 kr.). Dessa beräknades vara avslutade omkring den 1 september
1944. Vid denna tid kunde även ett par av de för bostadsposten erforderliga
undersökningarna vara slutförda, nämligen en bearbetning av 1939/40 års
hyresräkningsmalerial och en på material inom statens byggnadslånebyrå
grundad utredning angående kostnaderna för nybyggda bostäder. En undersökning
av bostädernas ytstorlek m. m. behövde även snarast möjligt påbörjas
men kunde icke slutföras innan kommittén ansåge sig böra avgiva sitt betänkande
med eventuella förslag till riktlinjer för ny dyrorts- och skattegruppering
utan tidigast omkring den 1 maj 1945. Denna undersökning komme
således huvudsakligen att få betydelse för det framtida genomförandet av en
eventuell dyrortsgruppering men ansåges dock böra igångsättas redan nu.
Kommittén hade för avsikt att i särskild ordning inkomma med förslag till
dessa undersökningar. Av denna översikt franninge, att kommittén icke vore
i stånd att avgiva betänkande å sådan tid, att på grund därav och efter erforderliga
remisser m. m. beslut kunde fattas vid 1945 års riksdag. I ett sådant
läge kunde fråga uppkomma huruvida förslag till provisorisk skattegruppering
borde föreläggas 1944 års riksdag. Kommittén hade icke hittills kunnat
anordna någon närmare undersökning angående skattegrupperingen. Att allenast
på grundval av socialstyrelsens utredning införa ett skatteprovisorium,
ansåge sig kommittén ej kunna förorda.
Slutligen torde i detta sammanhang böra anmälas, alt t. f. chefen för socialstyrelsen
i en till mig den 3 februari 1944 överlämnad promemoria redogjort
för vissa överväganden inom verket rörande konsekvenserna för skattegrupperingen
av de provisoriska jämkningar som genom beslut den 17 december
1943 vidtagits i lönegrupperingen. Promemorian är av följande innehåll.
Sedan socialstyrelsen i skrivelse den 20 maj 1942 till Kungl. Majit överlämnat
en redogörelse för den genom Kungl. Majits beslut den 23 maj och
13 juni 1941 anbefallda undersökningen rörande de lokala olikheterna i levnadskostnaderna,
anbefallde Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1942
styrelsen att till chefen för finansdepartementet inkomma med förslag till
riktlinjer för allmänna omgrupperingar av orterna i riket efter de konstaterade
lokala olikheterna i levnadskostnaderna.
I skrivelse den 17 oktober 1942 överlämnade socialstyrelsen förslag tili sådana
riktlinjer. Detta förslag föranledde emellertid icke någon åtgärd, såsom
anmäldes i proposition till 1943 års riksdag (nr 68). I stället genomfördes enligt
beslut den 17 december 1943 (SFS 1943: 875) vissa provisoriska jämkningar
i den gällande lönegrupperingen. Jämkningarna voro i huvudsak baserade
på ett av socialstyrelsen den 14 augusti 1943 avgivet förslag i ämnet.
Riktlinjerna för de gjorda jämkningarna innefattade i stort sett, att ingen
nedflyttning i dyrortsgrupp skulle förekomma samt att vid uppfattning
skulle beaktas vissa särskilda förhållanden, såsom
a) en allmän mera betydande stegring av levnadskostnaderna enligt 1941
års prisundersökning, därvid i regel förutsattes, att för uppflyllning med en
ortsgrupp prisstegringen motsvarat en höjning med minst två ortsgrupper;
b) en betydande påvisbar stegring av hyreskostnaderna efter hyresräkningcn
år 1939;
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 1 samt. Nr 82. ’2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 82.
Departements
chefen.
c) önskemålet att placera städernas ytterområden i samma ortsgrupp som
staden i övrigt (i fråga om skattegrupperingen förekommer endast undantagsvis
en sådan uppdelning);
d) en allmän fördyring å en del utpräglade förläggnings- eller industriorter
efter 1941 års prisundersökning.
Inalles uppflyttades omkring 120 orter.
Till övervägande har nu upptagits frågan, huruvida ändringarna i lönegrupperingen
böra föranleda en provisorisk jämkning av skattegrupperingen.
Till en början bör därvid uppmärksammas, att gruppgränserna för skatteoch
lönegrupperingarna icke sammanfalla. Den förstnämnda grupperingen
omfattar som bekant fem grupper, den sistnämnda nio. Härav följer, att
gruppintervallerna för skattegrupperingen bliva dubbelt så stora som motsvarande
intervaller för lönegrupperingen (50 resp. 25 enheter). För uppfattning
i skattegrupp erfordras därför en betydligt kraftigare levnadskostnadsstegring
än vad som kräves för uppfattning i lönegrupp. Därtill kommer
ytterligare, att skattegrupperingen innefattar färre orter än lönegrupperingen,
varjämte städerna i allmänhet icke äro uppdelade i flei’a skattegrupper.
Behovet av jämkningar måste därför vid skattegrupperingen bli väsentligt
mindre än vid lönegrupperingen.
Detta har också bekräftats vid verkställda undersökningar. Sålunda har
det visat sig, att därest såsom villkor för uppfattning i skattegrupp kräves
att förutsättningarna under punkt a) härovan äro för handen, skulle allenast
fyra i stort sett obetydliga landskommuner uppflyttas. Modifieras förutsättningarna
därhän, att levnadskostnadsstegringen fixeras till minst en halv
grupp utöver gränsen till närmast högre ortsgrupp, skulle i allt fall icke mer
än omkring 15 orter, flertalet obetydliga, komma i fråga till uppfattning.
Ej heller torde en uppfattning därutöver genom skälighetsprövning leda
till att mer än enstaka orter uppflyttades. Härtill kommer att en dylik prövning
är förenad med betydande svårigheter. Under sådana förhållanden torde
någon provisorisk jämkning av skattegrupperingen icke nu böra genomföras
utan 1935 års gruppering böra bibehållas jämväl innevarande år.
Vid behandlingen av frågan om dyrortsgrupperingens fortsatta giltighet uttalade
fjolårets riksdag, att det borde övervägas att till 1944 års riksdag
framlägga förslag rörande skattegrupperingen, för den händelse det skulle
visa sig omöjligt att till 1945 års riksdag framlägga slutligt förslag beträffande
dvrortsgrupperingsfrågan i dess helhet. De sakkunniga, som fått sig
anförtrodd uppgiften att verkställa den erforderliga nya utredningen av
dyrortsgrupperingsfrågan, ha nu anmält, att de icke kunna avgiva förslag
i ämnet inom sådan tid, att ärendet kan underställas 1945 års riksdag. De
sakkunniga ha samtidigt uttalat, att de hittills icke kunnat anordna någon
närmare undersökning rörande skattegrupperingen och icke kunde förorda,
att man allenast på grundval av socialstyrelsens utredning skulle införa ett
skatteprovisorium. Efter övervägande av frågan finner jag mig i likhet med
de sakkunniga böra avstyrka, att förslag avlåtes till riksdagen angående provisorisk
skattegruppering, baserad på nu föreliggande utredningsmaterial.
Även om en ny skattegruppering icke genomföres, kunde övervägas att genomföra
sådana smärre jämkningar i gällande gruppering, som kunna svara
mot de justeringar som ansetts påkallade i fråga om lönegrupperingen. Vid
övervägande av detta spörsmål inom socialstyrelsen, som skulle ha att verk
-
Kungl. Majlis proposition nr 82.
11
ställa en sådan jämkning, har det emellertid ansetts lämpligast att bibehålla
gällande gruppering även år 1944. De skäl för denna ämbetsverkets ståndpunkt
som redovisats i den promemoria från t. f. chefen för socialstyrelsen,
för vars innehåll jag nyss redogjort, synas mig bärande.
Med hänsyn till vad fjolårets riksdag uttalade i dyrortsgrupperingsfrågan
synes det lämpligt att frågans läge bringas till riksdagens kännedom.
Föredraganden hemställer härefter, att det inom finansdepartementet upprättade
förslaget till förordning om värnskatt för budgetåret 19M/45 måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sören Lane.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- BevU 1944:34 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1944/45 jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
- BevU 1944:14 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 s. 3 i texten