Sök i Ratio Lex

Angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m. m

1945-02-09 · 81 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 78 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:153, Angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående bidrag för budgetåret

1945/46 till instituten för socialpolitisk och

kommunal utbildning och forskning m. m.; given

Stockholms slott den 9 februari 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 februari 1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden Wigforss, Möller,

Sköld, Quensel, Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad

Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations- och

finansdepartementen anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Andrén följande.

Enligt den till 1945 års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln,

punkterna 116 och 192, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att

i avbidan på särskild proposition i ämnet beräkna för budgetåret 1945/46

dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning

och forskning ett anslag av 234 500 kronor,

dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i kommunal •

och social tjänst ett anslag av 10 000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 153.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis ''proposition nr 153.

dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig kurs ett

reservationsanslag av 15 000 kronor.

Sedan utredningen i ärendet numera slutförts, ber jag ånyo få anmäla

dessa anslagsfrågor.

Inledning.

1. Socialinstitutens tillkomst och utveckling.

På initiativ av centralförbundet för socialt arbete grundades i Stockholm

år 1920 institutet för socialpolitisk utbildning och forskning, vanligen kallat

socialinstitutet. Dess huvudsyfte har från början varit att utbilda kommunala

tjänstemän och i allmänhet befattningshavare inom den öppna socialvården.

Utbildningen kännetecknas av en kombination av högskolemässiga

teoretiska studier och förvärvande av praktisk erfarenhet samt är så organiserad,

att dessa båda moment sammanflätas och ömsesidigt stödja varandra.

Tre examina kunna avläggas: socialpolitisk examen, kommunal examen

samt examen i samhällskunskap. De som diplomerats från institutet, lia

i stor utsträckning erhållit anställning inom den kommunala förvaltningen,

trots att inga fasta kompetensregler för vinnande av dylik anställning förelegat.

Institutet har blivit den centrala läroanstalten på sitt område. På

senare år har behovet av utbildad personal för det kommunala och sociala

arbetet starkt tilltagit. För att möta de stegrade anspråken har institutet

ansett sig böra mottaga långt fler elever än som varit avsett. Med de

begränsade tillgångar, över vilka institutet förfogar, har detta vållat avsevärda

svårigheter, vilka i längden icke kunna bemästras med nuvarande

lärarkrafter och lokaler.

Till socialinstitutets verksamhet ha anslag årligen lämnats av centralförbundet

för socialt arbete. För närvarande uppbär institutet avkastningen

av centralförbundets socialpolitiska fond med omkring 13 000 kronor per

år. Dessutom har Stockholms stad alltsedan institutets tillkomst lämnat

årliga bidrag. Under de första åren kommo därtill ej oväsentliga anslag

även från andra städer — Eskilstuna, Gävle, Hälsingborg, Karlskrona,

Malmö, Norrköping, Nyköping, Sundsvall, Västerås, Åmål och Örebro —

men därav kvarstår nu endast ett årligt anslag av 300 kronor från Malmö

stad. Vidare ha tillfälliga anslag lämnats av Kronprinsessan Margaretas

minnesfond, kooperativa förbundet, Stockholms högskola samt Knut och

Alice Wallenbergs stiftelse. Under senare år har statsbidrag utgått, nämligen

med 25 000 kronor för år för vart och ett av budgetåren 1938/39 och

1939/40 samt därefter med 20 000 kronor för år.

• Frågan om upprättande av ett socialinstitut även i Göteborg har länge

stått under diskussion. Hösten 1943 bildades i Göteborg en organisations
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

kommitté, vilken uppgjorde program för ett dylikt institut. Efter ansökan

från kommittén beviljades statsbidrag till det nya institutet med 20 000

kronor för budgetåret 1944/45. Den 26 maj 1944 fastställde Kungl. Majit

institutets grundstadgar. Dess verksamhet har med höstterminen 1944 påbörjats.

2. Socialutbildningssakkunnigas utredning och förslag.

Den 5 juni 1942 begärde och erhöll min företrädare i ämbetet Kungl.

Maj :ts bemyndigande att tillkalla åtta sakkunniga för att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med utredning och avgiva förslag rörande den högre

socialvetenskapliga och sociala utbildningen och därmed sammanhängande

spörsmål. Jämlikt detta bemyndigande tillkallades såsom sakkunniga landshövdingen

A. N. Thomson, bibliotekarien Ebon M. I. Andersson, t. f. föreståndaren

vid socialinstitutet i Stockholm, docenten G. E. Heckscher, professorn

I. Högbom, studierektorn T. Karlbom, borgarrådet Y. G. R. Larsson,

professorn E. R. Lindahl samt nuvarande expeditionschefen A. E. V.

Swartling. Det uppdrogs åt Thomson att såsom ordförande leda de sakkunnigas

arbete och åt Heckscher att vara de sakkunnigas sekreterare. De sakkunniga

antogo benämningen socialutbildningssakkunniga.

Med hänsyn till uppdragets stora omfattning funno de sakkunniga lämpligt

att till en början koncentrera sig på ett avgränsat problem, nämligen

frågan om den socialpolitiska och kommunala utbildningen. Vid utredningen

av denna fråga ha de haft att bygga på de erfarenheter, som förvärvats

av socialinstitutet i Stockholm under dess mer än tjugoåriga verksamhet.

De sakkunniga ha främjat tillkomsten av socialinstitutet i Göteborg. Som

resultat av utredningsarbetet i nu förevarande hänseende ha de sakkunniga

avlämnat ett betänkande, dagtecknat den 29 juni 1944 (stat. off. utr.

1944:29).

Över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission, byggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen, Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, universitetskanslern, styrelsen för

tekniska högskolan i Stockholm, styrelsen för handelshögskolan i Göteborg,

styrelserna för socialinstituten i Stockholm och Göteborg, centralförbundet

för socialt arbete, föreningen diplomerade från socialinstitutet, kooperativa

förbundet, landsorganisationen i Sverige, samverkande bildningsförbunden,

svenska arbetsgivareföreningen, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,

svenska folkhögskolans lärareförening, svenska landskommunernas förbund,

svenska landstingsförbundet, svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund,

svenska stadsförbundet, Sveriges kommunaltjänstemanna
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

förbund, Sveriges socialtjänstemannaförbund och tjänstemännens centralorganisation.

Medicinalstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat en skrivelse från Sveriges

sjuksköterskeförenings centralstyrelse. Följande myndigheter ha överlämnat

inhämtade yttranden från underlydande organ, nämligen Överståthållarämbetet

från Stockholms stadsfullmäktige och stadskollegiet i Stockholm;

länsstyrelsen i Östergötland från stadsfullmäktige i Linköping samt stadsfullmäktige

och drätselkammaren i Norrköping; länsstyrelsen i Kronobergs

län från statens fattigvårds- och barnavårdskonsulent i Växjö samt magistraten,

drätselkammaren och fattigvårdsstyrelsen i Växjö; länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län från Göteborgs stadsfullmäktige samt stadskollegiet,

fattigvårdsstyrelsen, sjukhusdirektionen, barnavårdsnämnden och drätselkammarens

första avdelning i Göteborg; länsstyrelsen i Älvsborgs län från

Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige och drätselkammaren

i Vänersborg, stadsfullmäktige och sociala nämnden i Alingsås,

stadsfullmäktige, socialvårdsdirektionen och drätselkammaren i Borås;

länsstyrelsen i Karlstads län från drätselkammaren i Karlstad; länsstyrelsen

i Örebro län från Örebro läns landstings förvaltningsutskott, Örebro läns

barnavårdsförbund, Örebro läns fattigvårdsförbund, länsarbetsnämnden i

Örebro och Örebrokretsen av Sveriges socialtjänstemannaförbund; länsstyrelsen

i Västernorrlands län från drätselkammaren i Sundsvall och kommunalnämnden

i Ytterlännäs landskommun, länsstyrelsen i Jämtlands län från

stadsfullmäktige och drätselkammaren i Östersund, kommunalfullmäktige

och kommunalnämnden i Bräcke landskommun samt kommunalfullmäktige

och kommunalnämnden i Frösö landskommun; kanslern för rikets universitet

från större akademiska konsistoriet samt juridiska och filosofiska fakulteterna

vid universitetet i Uppsala, från större akademiska konsistoriet, teologiska,

juridiska, medicinska och filosofiska fakulteterna vid universitetet

i Lund, från rektorsämbetet, stats- och rättsvetenskapliga och humanistiska

avdelningarna vid Stockholms högskola samt slutligen från rektorsämbetet

och lärarrådet vid Göteborgs högskola; styrelsen för handelshögskolan i

Göteborg från handelshögskolans lärarråd; styrelsen för socialinstitutet i

Stockholm från ledamöterna i lärarrådet samt från elevkåren.

I. Socialinstitutens uppgifter.

De sakkunniga. Inledningsvis erinra de sakkunniga om, att det moderna

samhällets utveckling överhuvud medfört en stark utvidgning av de statliga

och kommunala uppgifterna, varmed följt ett ökat behov av tjänstemän i

olika grader inom såväl statlig som kommunal förvaltning. För kommunernas

del utgör härvid den egentliga socialvårdens ökade omfattning en faktor

av grundläggande betydelse. I samma riktning verka andra faktorer, vilka

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

dessutom påverka utbildningsbehovets art. Krav på att myndigheterna i

sitt förhållande till allmänheten ägna större uppmärksamhet åt individen

göra sig allmänt gällande. Det är vidare en för modern socialvård utmärkande

strävan att lägga tyngdpunkten i arbetet på åtgärder, som skola förekomma

uppkomsten av understödsbehov. De sociala organens verksamhetsfält

kommer härigenom på visst sätt att omfatta befolkningen i dess

helhet. Vad angår utbildningsbehovets art innebär just kravet på en individuell

behandling att ökade anspråk ställas på sociala kunskaper hos statens

och kommunernas tjänstemän. Särskilt gäller detta om den sistnämnda

kategorien, för vilken av gammalt det praktiska handlaget brukat anses

såsom den viktigaste meriten.

Vissa delar av kommunalförvaltningen, särskilt i de större städerna, erinra

örn motsvarande delar av den statliga förvaltningen, där på ett eller annat

sätt kompletterad akademisk utbildning är den naturliga rekryteringsgrunden.

Därutöver finnes emellertid en rad tjänster, beträffande vilka särskilt

avseende måste fästas vid den praktiska sidan av tjänstemannautbildningen.

De sakkunniga redogöra närmare för utbildningsbehovets art i avseende på

vissa dylika grupper av tjänster, såsom städernas kamerala befattningshavare,

kommunalkamrerare på landsbygden, landstingens och den kommunala

sjukhusförvaltningens tjänstemän, befattningshavare vid centraliserad

socialvård, fattigvård, barnavård, arbetslöshetskommittéer, arbetsförmedling,

nykterhetsvård och hälsovård, kuratorer vid sjukhus och andra anstalter,

skyddskonsulenter, polissystrar, fångvårdstjänstemän, yrkesinspektionens

kvinnliga befattningshavare, personalkonsulenter och befattningshavare

vid hem- och ungdomsgårdar. De sakkunniga konstatera, att en för dessa

befattningar lämplig utbildning måste kombinera högskolemässiga teoretiska

studier med förvärvande av praktisk erfarenhet enligt de allmänna

grundsatser, som tillämpats vid socialinstitutet i Stockholm.

De sakkunniga framhålla vidare, att särskilt de kommunala tjänsterna —

även såvitt gäller högre befattningar — hittills i betydande utsträckning

rekryterats med personal utan särskild utbildning men med betydande praktisk

erfarenhet. Dessa tjänstemän, vilka ofta gjort mycket betydelsefulla

insatser, äro i flertalet fall antingen förutvarande valda förtroendemän, vilkas

arbete så småningom fått sådan omfattning att de övergått till att bli

heltidsavlönade, eller tjänstemän, som börjat sitt arbete under tämligen begränsade

organisatoriska förhållanden och efter hand anpassat sig till en förvaltning

av större omfattning. Det kan förutsättas, att också i framtiden

åtskilliga befattningshavare utan formell utbildning eller examen skola veta

att skaffa sig de kunskaper, som äro erforderliga för högre befattningar.

Emellertid torde nämnda kategori av befattningshavare likväl komma att

få minskad betydelse, särskilt som den ökade användningen av tjänstemän

i kommunerna befriat förtroendemännen från att syssla med löpande rutinarbete

och därigenom visserligen givit dem större möjligheter att överblicka

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts -proposition nr 153.

den kommunala verksamhetens principer men samtidigt gjort dem mindre

lämpade att övertaga tjänstemännens uppgifter.

Det kan, framhålla de sakkunniga, av flera skäl icke komma i fråga att

fastställa kompetensregler för kommunal tjänst. Detta får emellertid icke

tolkas så, som om ordnad utbildning på förevarande område skulle vara

onödig. Socialvården och kommunernas uppgifter i övrigt äro av central

betydelse för vårt samhällsliv. Det allmänna måste självfallet tillse, att

dessa viktiga och kostsamma uppgifter besörjas av kompetent arbetskraft.

Utbildning i själva tjänsten och utan stöd av en särskild läroanstalt blir ofta

mera ansträngande för individen än en organiserad utbildning. För den

sociala förvaltningen samt flertalet kamerala befattningar i kommunerna

är det önskvärt att bibehålla särskild utbildning av i huvudsak det slag,

som nu erbjudes vid socialinstitutet i Stockholm.

Yttrandena. I frågan örn utbildningsbehovet ha i de avgivna yttrandena

bland annat följande synpunkter kommit till uttryck.

Socialstyrelsen framhåller, att socialvården och kommunalförvaltningen

genom socialinstitutet i Stockholm tillförts tjänstemän, väl skickade för de

uppgifter av olika slag, som anförtros dem. Styrelsen har även för sin del

vid nyrekrytering av arbetskraft på socialvårds- och nykterhetsbyråerna i

stigande omfattning anställt vid institutet utbildade personer.

_ Fångvårdsstyrelsen instämmer med avseende på behovet av social utbildning

och erfarenheter från social verksamhet för vissa tjänster inom fångvården

i de sakkunnigas synpunkter.

Medicinalstyrelsen ansluter sig till vad de sakkunniga anfört med avseende

på den utbildning, som erfordras för sjukhusens kamerala tjänstemän

och särskilt sysslomännen, varvid emellertid framhålles, att löneställningen

för i varje fall rekryteringsbefattningarna till sysslomanstjänster måste förbättras,

innan genomgång av socialinstitut uppställes såsom kompetenskrav

för dessa tjänster. Även i fråga om sysslomän och assistenter vid centraliserad

socialvård, kuratorer m. fl. delar styrelsen i stort sett de sakkunnigas

uppfattning rörande utbildningsbehovets art.

Riksförsäkringsanstalten finner icke uteslutet, att i vissa fall person med

den i betänkandet föreslagna socialpolitiska utbildningen skulle kunna visa

sig lämpad för högre befattning hos anstalten.

Statens arbetsmarknadskommission understryker den av de sakkunniga

uttalade uppfattningen om värdet av social fackutbildning för tjänstemän i

social och kommunal tjänst. Med avseende på tjänstemän inom den offentliga

arbetsförmedlingen framhåller kommissionen, att särskild fackutbildning

i kommissionens egen regi visserligen torde komma att anordnas men

att detta givetvis icke undanröjer behovet av den mera vidsträckta och

djupgående utbildning, som kan lämnas vid socialinstituten.

Kooperativa förbundet anför, att för den kooperativa rörelsens del särskilt

behov av personal, utbildad vid socialinstitut, icke kan sägas föreligga

annat än möjligen för befattningar som personalkonsulenter eller socialkuratorer

vid kooperativa förbundets industriföretag och ett antal av de största

kooperativa föreningarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majlis proposition nr 153.

Landsorganisationen vitsordar, att också för de stora fackliga intresseorganisationernas

del utvecklingen framhävt behovet av tjänstemän med

mera ingående socialpolitisk och ekonomisk utbildning än den som tjänstemännen

i dessa organisationer tidigare i regel kunnat förvärva.

Svenska arbetsgivareföreningen anser en utbildning, motsvarande den

som socialinstituten nu lämna, vara önskvärd för personalkonsulenter vid

industriföretagen.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet instämmer livligt i de sakkunnigas

yrkande, att särskilda utbildningsmöjligheter för blivande tjänstemän

på det sociala och kommunala området måtte skapas i tillräcklig omfattning.

Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund har intet att erinra

mot de sakkunnigas förslag att förlägga den grundläggande utbildningen

av sjukhusförvaltningens tjänstemän till socialinstitut.

Svenska stadsförbundet framhäver betydelsen av en vidgad och förbättrad

undervisning för de kommunala tjänstemännens del och hälsar med tillfredsställelse,

att en utredning med syfte att förbereda reformer i sådan

riktning kommit till stånd.

Frågan om uppställande av kompetenskrav för kommunal tjänst beröres

i vissa yttranden. Länsstyrelsen i Blekinge län, styrelsen för socialinstitutet

i Stockholm, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet m. fl. instämma

i de sakkunnigas uppfattning, att en generell statlig reglering av antagningsvillkoren

för kommunala befattningar icke skulle stå väl tillsammans med

den kommunala självstyrelsens principer och att en dylik reglering därför

ej bör ifrågakomma. I viss mån avvikande mening har uttalats av medicinalstyrelsen

och föreningen diplomerade från socialinstitutet, medan socialstyrelsen

synes anse, att formella bestämmelser äro praktiskt taget onödiga.

Medicinalstyrelsen ifrågasätter nämligen, örn icke statsmakterna, då det

gäller kommunernas befattningshavare, borde fastställa kompetenskrav i

alla fall, där viss utbildning anses nödvändig för att säkerställa tillfredsställande

standard på någon kommunal verksamhet.

Föreningen diplomerade från socialinstitutet är av den uppfattningen,

att det vore värdefullt, örn bestämda kompetensfordringar kunde bli gällande

inom ifrågavarande yrken och framkastar tanken, att i samband med

en förestående socialvårdsreform fastare kompetenskrav skulle föreskrivas

för vissa tjänster, exempelvis kommunalkamrerare, personal å socialvårdsbyråer

m. fl.

Socialstyrelsen framhåller, att man mer och mer för kompetens till kommunala

befattningar synes kräva utbildning vid socialinstitut. Detta kompetenskrav

torde, enligt styrelsens uppfattning, bli vanligare, allteftersom

antalet utexaminerade ökas och den materiella kompetens, som utbildningen

skänker, blir mera känd.

Den offentliga verksamhetens effektivitet beror icke endast på de centrala

förvaltningsorganens initiativ och åtgärder utan även på de lokala

verkställighetsorganens kompetens och funktionsduglighet. Sedan stat och

kommuner övertagit en stor del av ansvaret för samhällslivets gestaltning,

har den kommunala förvaltningens förmåga kommit att ställas på stundom

Departe
mentschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

hårda prov. I samband därmed har den högre socialpolitiska och kommunala

utbildningen blivit en angelägenhet av icke ringa vikt ur såväl social

och nationalekonomisk som statsfinansiell synpunkt.

Till en början må beröras utbildningen av tjänstemän för statens och de

större kommunernas sociala förvaltning. Inom barnavården, fattigvården,

hälso- och sjukvården o. s. v. finnes ett stort behov av utbildad personal.

Då detta behov knappast tillgodoses av andra utbildningsanstalter än socialinstituten,

föreligger här en viktig uppgift för dessa.

Med avseende på kommunernas allmänna och kamerala förvaltning är

läget delvis annorlunda. Vissa kommunala befattningar i de större städerna

bruka besättas med personer, som avlagt akademisk examen eller examen vid

handelshögskola. Något skäl att ifrågasätta ändring i detta förhållande finnes

icke. För det stora flertalet mera kvalificerade befattningar i de större städernas

tjänst liksom även för kamerala befattningar i mindre städer synes

däremot examen vid socialinstitut vara den lämpligaste meriten. Av betydelse

särskilt för storstädernas del är den omständigheten, att underordnade

kommunaltjänstemän, vilkas praktiska duglighet och begåvning göra

dem lämpade för befordran, genom socialinstitutens försorg erhålla möjlighet

till vidareutbildning.

På landsbygden ha både sociala och kamerala förvaltningsuppgifter sedan

gammalt plägat besörjas av valda förtroendemän. I denna tradition ligger

ett samhälleligt värde, som icke får förbises. I samma mån som det allmännas

uppgifter och åtaganden vidgats, ha emellertid förvaltningsproblemen

blivit alltmera tidskrävande och komplicerade. Åtskilliga större kommuner

ha därför funnit det lämpligt att överlämna verkställighetsåtgärderna

åt en särskild tjänsteman, vanligen en kommunalkamrerare, som i

allmänhet även har de socialvårdande uppgifterna örn hand. Det finns all

anledning förmoda, att denna utveckling skall fortgå. Kravet på den kommunala

verksamhetens rationalisering kan måhända också leda till en sådan

förändring av kommunindelningen, att de smärre kommuner, vilka nu ej

kunna bära utgiften för särskilda förvaltningstjänstemän, sammanslutas till

större enheter. I likhet med de sakkunniga anser jag, att det vore mindre

lyckligt, örn statsmakterna genom uppställande av bestämda kompetensvillkor

för kommunal tjänst skulle inskränka de kommunala organens fria

beslutanderätt. Detta hindrar icke, att utbildningen vid socialinstituten faktiskt

kan bliva normerande för kompetensfordringarna, även vad angår

landskommunernas tjänstemän. I de fall, då kommunala förtroendemän

vilja övergå till tjänstemannaställning eller med stöd av övervägande praktiska

meriter erhållit sådan ställning, kunna socialinstituten bereda vederbörande

tillfälle att i särskild ordning inhämta önskvärda teoretiska kunskaper.

Både inom statliga verk och enskilda företag har under senare år alltmer

uppmärksammats vikten av social rådgivning och omvårdnad om persona
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 153.

len. Följden tiar blivit en stigande efterfrågan på personalkonsulenter och

liknande befattningshavare. Personer, som vilja ägna sig åt dylika uppgifter,

torde vara bäst betjänta med utbildning vid socialinstitut.

Huruvida instituten i övrigt ha någon större uppgift att fylla med avseende

på utbildning för enskild tjänst kan synas mera ovisst. Troligt är

dock, att instituten delvis kunna tillgodose folkrörelsernas och intresseorganisationernas

behov av skolad arbetskraft i tjänstemannaställning. Studier

vid socialinstitut ha slutligen visat sig även utgöra en lämplig förberedelse

för tidningsmannabanan.

Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som sålunda åvila socialinstituten,

synes det befogat, att dessa i större utsträckning än hittills varit fallet

erhålla det allmännas stöd.

II. Utbildningens organisation m. m.

A. Huvudkurserna.

1. Nuvarande förhållanden.

Vid socialinstitutet i Stockholm är utbildningen uppdelad

på tre linjer, den socialpolitiska linjen, den kommunala linjen och samhällslinjen.

De nuvarande examensämnena vid detta institut äro: på socialpolitiska

linjen nationalekonomi, statskunskap, socialpolitik I (socialhistoria), socialpolitik

II (arbetsmarknadsfrågor), samhällets hjälp- och skyddsverksamhet

samt socialförsäkring, socialhygien och psykologi; på kommunala linjen

natiönalekonomi, statskunskap, kommunal rättskunskap, kommunal hushållning,

kommunal bokföring och budgetteknik, vartill såsom frivilligt

ämne kommer samhällets hjälp- och skyddsverksamhet samt socialförsäkring;

på samhällslinjen nationalekonomi, statskunskap, socialpolitik I (socialhistoria),

socialpolitik II (arbetsmarknadsfrågor) samt antingen psykologi

eller kommunal rättskunskap. För att examen skall kunna godkännas fordras

minst betyget Godkänd i vart och ett av de i examen ingående ämnena samt

på socialpolitiska linjen minst betyget Med beröm godkänd i två examensämnen,

på kommunala linjen minst betyget Med berömd godkänd i ett

examensämne, på samhällslinjen minst betyget Med beröm godkänd i statskunskap

och i ett av de övriga ämnena och vidare på samtliga linjer en uppsats,

vilken av lärarrådet godkänts som examensuppsats. Denna uppsats

kan samtidigt även utgöra prov för högre betyg i något av ämnena.

Undervisningen vid institutet fortgår årligen under trettiofem veckor,

fördelade på tre terminer (hösttermin, vintertermin och vårtermin). Höstterminen

börjar första veckan i september och slutar i mitten av december;

vinterterminen börjar andra veckan i januari och fortgår till påsk; vårterminen

börjar efter påsk och fortgår ungefär en vecka in i juni.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

På den socialpolitiska linjen meddelas undervisning hela första läsåret samt

höst- och vinterterminerna andra läsåret. Studietiden här är i princip två

år, vari ingår praktik under sex månader (heltid, vid deltidspraktik motsvarande

förlängning), men den effektiva studietiden kan beräknas till genomsnittligt

två läsår jämte en hösttermin. På kommunala linjen avslutas

undervisningen första läsaret för de elever, vilka icke medtaga det frivilliga

ämnet samhällets hjälp- och skyddsverksamhet samt socialförsäkring. Skall

även detta medhinnas, blir studietiden minst ett läsår jämte en hösttermin.

På samhällslinjen fortgår undervisningen hela första läsåret samt höstterminen

andra läsåret. Det torde icke möta större svårigheter att på denna

linje fullborda studierna på angiven tid.

Beträffande fordringarna för inträde vid institutet uttalas i grundstadgarnas

10 § blott en allmän grundsats: »Rätt att inträda såsom lärjunge vid

institutet äga, till det för varje läsår fastställda antalet, män och kvinnor,

vilka finnas äga tillräcklig underbyggnad och mogenhet för att kunna tillgodogöra

sig undervisningen. Vid urvalet av lärjungar bör hänsyn tagas

till såväl boklig bildning som praktisk erfarenhet.»

Dessa i grundstadgarna fastslagna principer innebära en kompromiss, motiverad

av att det a ena sidan här är och måste vara fråga örn undervisning

i akademiska former och på högskolemässig nivå, medan å andra sidan de

särskilda arbetsfält, för vilka institutet utbildar, ställa krav på praktisk duglighet

av ett slag, som utvecklas genom erfarenhet och ej sällan visar sig på

ett sent stadium hos personer, vilka icke haft möjlighet att i sin ungdom

skaffa sig den erforderliga underbyggnaden. Ur den bokliga bildningens

synpunkt ha de inträdessökande i allmänhet brukat fördelas på fyra huvudgrupper:

1) studenter, 2) de som avlagt realexamen eller erhållit normalskolekompetens

och därefter genomgått någon grundligare fackutbildning

(t. ex. sjuksköterskeskola, gymnastiska centralinstitutet, folkskollärarexamen,

barnträdgårdslärarinneutbildning, handelsgymnasium), 3) de som avlagt

realexamen eller erhållit normalskolekompetens men icke genomgått

någon högre fackutbildning, 4) övriga sökande, av vilka flertalet genomgått

• folkhögskola.

Uppläggningen av utbildningen vid det nystartade socialinstitutet

i Göteborg skiljer sig från utbildningen vid stockholmsinstitutet

väsentligen dels därutinnan, att den kommunala linjen utbytts mot en

socialkommunal linje med samma studietid som den sociala, dels därigenom

att kunskapsstoffet på ett i viss mån avvikande sätt fördelats på läroämnen.

2. Förslaget till omorganisation,

a. Linjeuppdelning.

De sakkunniga. De nuvarande tre linjerna vid socialinstitutet i Stockholm

— den socialpolitiska linjen, den kommunala linjen och samhällslinjen —

böra enligt de sakkunniga erhålla delvis ändrad läggning samt benämnas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

den sociala, den kamerala och den teoretiska linjen. Därutöver bör tillkomma

en socialkameral linje. Social examen avses skola kvalificera för uppgifter

inom statlig och kommunal socialförvaltning, kameral examen för

vissa befattningar i städernas tjänst. Undervisningen vid den socialkamerala

linjen bör skänka sådana kunskaper av dels social, dels kameral natur,

som fordras inom landskommunernas centraliserade förvaltning. Den teoretiska

linjen, som är avsedd att ersätta den tidigare samhällslinjen, skiljer

sig från denna bland annat genom att erbjuda möjligheter till ett friare

ämnesval. Linjen bör enligt de sakkunnigas uppfattning vara av värde särskilt

för personer, som ämna inträda i folkrörelsernas och intresseorganisationernas

tjänst.

I stort sett bör samma linjeuppdelning genomföras vid båda socialinstituten.

Det är dock enligt de sakkunnigas mening icke nödvändigt, att undervisning

på samtliga linjer anordnas vid institutet i Göteborg, särskilt

icke under de första åren. Linjerna torde kunna anordnas något annorlunda

för göteborgsinstitutets än för stockholmsinstitutets del. Den nya västsvenska

utbildningsanstalten bör få tillfälle att pröva sig fram med hänsyn till

utbildningsbehovet och tillgången på lämpliga lärarkrafter.

Yttrandena. Frågan örn undervisningens differentiering behandlas ur

principiell synpunkt av bland andra socialstyrelsen, arbetsmarknadskommissionen,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms och Västmanlands

län samt svenska stadsförbundet. Härutinnan har i remissyttrandena

anförts i huvudsak följande.

Socialstyrelsen anser, att den föreslagna linjeuppdelningen kan på ett

ändamålsenligt sätt fylla behovet av differentierad undervisning.

Arbetsmarknadskommissionen framhåller, att differentieringen för olika

slag av sociala tjänster genom linjeuppdelning icke bör drivas så långt, att

eleverna efter avlagd examen skulle lia begränsat sina möjligheter att välja

mellan olika sociala verksamhetsfält.

Överståthållarämbetet understryker, att en för långt driven specialisering

av studierna innebär vådor för eleverna, och anser det ej uteslutet, att vid

tillsättande av en befattning, till vilken flera sökande med examen från

socialinstitut anmält sig, en sökande med större förutsättningar för tjänsten

sättes efter en annan med sämre förutsättningar, vilkens företräde endast

består däri, att han avlagt examen på den för tjänstens arbetsuppgifter närmast

avsedda studielinjen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser den av de sakkunniga föreslagna

differentieringen av utbildningen innebära en betydelsefull förbättring.

Länsstyrelsen i Västmanlands län betonar, att de nu föreslagna utbildningsformerna

icke böra låsas fast utan möjligheter bevaras till en omläggning

av den socialpolitiska och kommunala utbildningen efter de krav, som

i samband med en ändrad kommunindelning kunna uppstå.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg upplyser, att institutet, frånsett

vissa terminologiska olikheter, från början haft en social, en socialkameral

och cn teoretisk linje. Mot de sakkunnigas förslag har styrelsen i stort sett

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

intet att erinra, men den förbehåller sig att få införa vissa avvikande anordningar.

Svenska stadsförbundet har i fråga om de olika utbildningslinjerna ingen

invändning att göra. De synas enligt förbundets uppfattning väl ansluta sig

till det föreliggande behovet av en specialiserad undervisning.

Beteckningarna för olika studielinjer dryftas av svenska landskommunernas

förbund och föreningen diplomerade från socialinstitutet.

Båda dessa sammanslutningar förorda, att den föreslagna socialkamerala

linjen i stället benämnes den socialkommunala. Beträffande den kamerala

linjen anser svenska landskommunernas förbund ordet stadskommunal eller

stadskameral vara lämpligare, medan föreningen diplomerade från socialinstitutet

i detta fall föredrar uttrycket kommunal linje.

Om planläggningen av den föreslagna socialkamerala linjen yttra sig

bland andra centralförbundet för socialt arbete, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, svenska landskommunernas förbund och svenska

landstingsförbundet. Av yttrandena framgår, att den nya linjen anses bliva

av stor betydelse för många av de landskommuner, i vilka kommunalkamreraren

blir den enda kvalificerade tjänstemannen.

Värdet av den teoretiska linjen diskuteras av tjänstemännens centralorganisation

och föreningen diplomerade från socialinstitutet.

Tjänstemännens centralorganisation anser, att linjen i motsats till vad

fallet varit med samhällslinjen skall få stor betydelse för fyllandet av folkrörelsernas

och intresseorganisationernas personalbehov. Föreningen diplomerade

från socialinstitutet befarar däremot, att linjen skall visa sig bli en

genväg till social anställning och sålunda innebära en försämring av standarden.

Vissa åtgärder med avseende på undervisningens anordnande föreslås

i syfte att hindra en sådan utveckling.

Innan jag tar ställning till detaljerna i de sakkunnigas förslag rörande

socialinstitutens verksamhet samt de över förslaget avgivna yttrandena, synas

mig följande allmänna synpunkter böra framhållas.

Organisationer och institutioner, vilka äga möjlighet att bedöma den av

socialinstitutet i Stockholm meddelade undervisningen, ha framhållit, att

denna i det stora hela visat sig väl motsvara sitt syfte. De sakkunniga ha

emellertid förordat vissa ändringar i studiegången, kursplanerna och formerna

för antagandet av elever vid stockholmsinstitutet. Det förutsättes i betänkandet,

att förslagen skola bli riktningsgivande även för det nystartade

göteborgsinstitutets utveckling. Vidare ha de sakkunniga påyrkat åtgärder

för att öka socialinstitutens utbildningskapacitet och bereda eleverna ekonomiska

lättnader under studietiden.

Vad undervisningens organisation beträffar, torde näppeligen en detaljerad

granskning av de sakkunnigas synpunkter och förslag här vara erforderlig.

Styrelserna för socialinstituten komma utan tvivel att uppmärksamma,

vad som härutinnan anförts såväl av de sakkunniga som av olika remiss
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

instanser. I den mån bedömningen av frågorna kan komma att påverka

behovet av statsanslag för socialinstituten, kräva de dock självfallet ett

ställningstagande i detta sammanhang.

Jag vill emellertid redan nu understryka, att en statlig reglering av institutens

verksamhet i alla dess detaljer icke synes mig önskvärd eller lämplig.

Socialutbildningen måste, såsom de sakkunniga påpekat, ständigt anpassas

efter den sociala och kommunala förvaltningens utveckling. Instituten

böra därför ha frihet att självständigt fastställa verksamhetsprogram och

kursplaner.

Fullständig likformighet i de båda institutens verksamhet bör icke eftersträvas.

Tvärtom synes det önskvärt, att en viss arbetsfördelning, innebärande

bland annat anknytning till olika regionala intressen och behov, kommer

till stånd. Dock måste det förutsättas, att instituten med avseende på

examensfordringar och inträdesvillkor följa i stort sett samma linjer. Det

skulle uppenbarligen vara till förfång för socialinstitutens verksamhet, om

ett av dem släppte efter på sådana krav, vare sig beträffande förkunskaper

eller studieresultat, som det andra institutet ansåge sig böra vidhålla. De

sakkunniga ha också mött fullkomlig förståelse hos ledningen för det nystartade

institutet i Göteborg, då de framhållit, att utbildningsnivån bör

vara densamma vid båda instituten.

Den viktigaste nyheten i de sakkunnigas förslag, i vad det avser uppdelningen

av huvudkurserna på olika linjer, utgöres av den tänkta socialkamerala

linjen, på vilken undervisningen åsyftar att bibringa eleverna sådana

kunskaper av dels social, dels kameral natur, som fordras inom landskommunernas

centraliserade förvaltning. Det är min uppfattning, att denna

utbildningslinje innebär en tillfredsställande lösning av frågan örn kommunalkamrerarnas

utbildning. Beträffande den föreslagna omläggningen av

den teoretiska linjen finner jag, att den av de sakkunniga utstakade vägen

bör prövas.

En på föreslaget sätt genomförd specialisering medför uppenbara fördelar.

Därigenom att varje examen kvalificerar för en bestämd grupp av

likartade tjänster, vinnes ur den studerandes synpunkt, att han eller hon

inom en relativt begränsad tidrymd kan förvärva en värdefull yrkesutbildning,

ur arbetsgivarens synpunkt, att möjlighet öppnas att erhålla kvalificerad

men icke överkvalificerad arbetskraft. Samtidigt har emellertid specialiseringen

vissa avigsidor. För den enskilde är det en olägenhet att vid

sökande av anställning vara begränsad till en jämförelsevis liten kategori

av befattningar, för arbetsgivaren kan det föreligga viss risk, att en specialutbildad

tjänsteman icke visar sig lika utvecklingsduglig som en person med

vidare kunskapsbas. Det gäller sålunda här att verkställa en avvägning mellan

olika, var för sig berättigade synpunkter. Genom anordnande av särskilda

yrkesutbildningskurser enligt ett förslag av de sakkunniga, till vilket

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

jag längre fram torde få återkomma, kunna olägenheterna av specialiseringen

motverkas. Dessa kurser öppna nämligen möjlighet för social vårdstjänstemän

att övergå från en verksamhet till en annan. För min del anser

jag, att de sakkunniga träffat en medelväg, som under nuvarande omständigheter

fyller alla rimliga anspråk. Emellertid böra socialinstituten, såsom

redan framhållits, vara oförhindrade att, da så finnes påkallat, göra ändringar

i den föreslagna linjeuppdelningen.

b. Kursplaner och studietidens längd.

1) Teoretisk undervisning.

De sakkunniga. Examensämnen vid socialinstitutet i Stockholm böra enligt

de sakkunniga bli följande: nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap,

socialpolitik, sociallagstiftning, psykologi, socialhygien, kommunal

rättskunskap, kommunal hushållning och kommunal bokföring.

Med anledning av önskemål, som från olika håll uttalats, ha de sakkunniga

undersökt möjligheterna att vid stockholmsinstitutet åstadkomma en

förkortning av studietiden och en minskning av elevernas arbetsbörda. En

allmän nedskärning av de teoretiska studiernas omfattning, vare sig beträffande

den allmänna samhällskunskapen, d. v. s. nationalekonomien och

statskunskapen, eller beträffande de mera praktiskt orienterade ämnena,

har befunnits omöjlig att genomföra, men åtgärder i arbetsbesparande syfte

förordas. Sålunda böra eleverna få möjlighet att inom varje ämne ägna huvudsaklig

uppmärksamhet åt vissa ämnesdelar samt att utvälja vissa ämnen

för överbetygsstudier. Den grundläggande undervisningen bör koncentreras

på färre ämnen och grundkursen i varje ämne sammanföras hos en

lärare.

De sakkunniga räkna med, att genom dessa och andra reformer, varibland

strykande av vissa mindre angelägna kursmoment, ökat utrymme

skall vinnas för elevernas kunskapsinhämtande inom den tid av 16 månader,

som de teoretiska studierna vid institutets socialpolitiska linje vanligen

omfatta. Någon minskning av denna tid ha de sakkunniga så mycket mindre

kunnat föreslå, som en ökning av kunskapsstoffet på vissa punkter synts

dem ofrånkomlig. Institutets t. f. föreståndare, docenten G. Heckscher, har

tvärtom med instämmande av ytterligare en bland de sakkunniga i särskilt

yttrande till de sakkunnigas betänkande påyrkat en förlängning av tiden

för de teoretiska studierna till 18 månader.

I fråga örn ämnenas fördelning pa studielinjerna förorda de sakkunniga

en anordning, enligt vilken å ena sidan vissa särskilda ämnen böra vara

obligatoriska på varje studielinje men å andra sidan med undantag, som

betingas av praktikfordringar, varje ämne må av den som så önskar medtagas

i varje examen. På de särskilda linjerna krävas godkända betyg i följande

ämnen: på sociala linjen nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap,

socialpolitik, psykologi, sociallagstiftning och socialhygien; på social
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Marits proposition nr 153.

kamerala linjen nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap, socialpolitik,

sociallagstiftning, kommunal rättskunskap, kommunal hushållning och

kommunal bokföring; på kamerala linjen nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap,

socialpolitik, kommunal rättskunskap, kommunal hushållning

och kommunal bokföring med balansteknik; på teoretiska linjen nationalekonomi,

stats- och kommunalkunskap, socialpolitik och ytterligare två

fritt valda ämnen. Den obligatoriska betygssumman blir på sociala, socialkamerala

och kamerala linjerna åtta enheter och på teoretiska linjen nio

enheter. Härvid fordras minst betyget Med beröm godkänd i ett eller flera

ämnen enligt för varje linje särskilda bestämmelser.

De sakkunniga betona, att den framtida utvecklingen på den kommunala

och sociala förvaltningens område kan giva anledning till ändringar i de skisserade

förslagen till den teoretiska undervisningens ordnande. Även av andra

skäl synes dessutom relativt stor frihet kunna och böra medgivas socialinstituten

att vidtaga av omständigheterna betingade förändringar med avseende

på ämnesindelning, kursfordringar och studieordning. Bestämmelser på detta

område synas därför icke böra intagas i grundstadgarna utan endast i de

ordningsstadgar, vilka fastställas av institutens egna organ.

Vad särskilt angår göteborgsinstitutet, bör enligt de sakkunnigas mening

huvudprincipen vara den, att undervisningen i sin helhet lämnar i det väsentliga

samma kunskapsresultat som vid institutet i Stockholm. Detta utesluter

emellertid ingalunda, att kunskapsstoffets fördelning på examensämnena

kan vara en annan, ej heller att mindre variationer i övrigt kunna

äga rum. Även examensämnenas fördelning på studielinjerna kan tänkas

variera i större eller mindre utsträckning.

Yttrandena. Spörsmålet om utbildningstidens längd behandlas i ett flertal

yttranden, delvis i samband med frågan, huru stort utrymme som bör

tillmätas undervisningen i grundläggande teoretiska ämnen, särskilt nationalekonomi.

Socialstyrelsen anser, att de föreslagna kursplanerna innebära en överskattning

av nationalekonomiens och i viss mån även statskunskapens betydelse.

En avsevärd nedskärning av undervisningen i dessa ämnen vore enligt

styrelsen möjlig, örn eleverna finge tillgäng till läroböcker, till vilka

undervisningen kunde anknyta. Någon minskning av den tid, som sammanlagt

ägnas teoretiska studier, förordar styrelsen icke utan yrkar i stället,

att ökad vikt fästes vid andra ämnen, såsom sociallagstiftning och psykologi.

Överståthållarämbetet uttalar en viss tvekan inför den tänkta undervisningstidens

liingd beträffande de socialkamerala och kamerala linjerna. Det

kan befaras, att många aspiranter på kommunala befattningar till följd av den

långa utbildningstiden komma att avstå från att genomgå instituten och

sålunda komma att helt vara utan den teoretiska utbildning, som så väl behöves

och som de skulle förvärvat, därest man med något mindre anspråk

på resultatet nöjt sig med en kortare utbildningstid.

Universitetskanslern framhäver vikten av att utbildningstiden vid instituten

ej utsträckes för mycket. Vidare framhåller kanslern, att befattningar

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

inom den kommunala verksamheten och socialvården, för vilkas skötande

den praktiska rutinen och det praktiska handlaget spela en övervägande

roll, icke böra besättas med i teoretiskt hänseende överkvalificerad arbetskraft.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund håller före, att de praktiska

studierna tillmätts alltför liten vikt i jämförelse med de teoretiska. I

fråga om det stora flertalet människovårdande befattningshavare kommer

samhället att få mest nytta av sådana med långvarig och grundlig praktisk

erfarenhet, medan förfarenheten i såväl teori som sociallagstiftning för dem

torde kunna avsevärt inskränkas.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund understryker kraftigt socialinstitutens

ställning, av primära och praktiska undervisningsanstalter.

Den föreslagna kursen i nationalekonomiens historia och metodik kan enligt

fakulteten utmönstras.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm anser, att grundkursen i nationalekonomi

vid institutet för närvarande och enligt förslaget är onödigt omfattande.

De undervisningstimmar, som kunna vinnas genom en nedskärning,

böra komma den praktiska utbildningen till godo. Två ledamöter i

styrelsen föreslå i stället, att det antal timmar, som berövas nationalekonomien,

tages i anspråk för ämnena socialpolitik och sociallagstiftning.

Styrelsen anser en förkortning av utbildningstiden på den sociala linjen

med hänsyn till de höga studiekostnaderna väl motiverad men finner, att

den ej bör gå längre än till av reservanterna föreslagna tre och ett halvt år,

varvid förkortningen bör vinnas på bekostnad av grundkursen i nationalekonomi,

icke blott på bekostnad av den praktiska utbildningen.

Styrelsens ordförande och institutets t. f. föreståndare med flera styrelseledamöter

ha icke deltagit i beslutet.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg ger sin fulla anslutning åt de sakkunnigas

krav på en grundlig teoretisk utbildning. Styrelsen finner det vara

angeläget, att eleverna komma i besittning av kunskaper örn samhällsförhållandena

i allmänhet och ej endast om sådant, som är av omedelbart

intresse för deras praktiska arbete. Av hänsyn till utbildningskostnaderna

och lönenivån inom de yrken, som det här gäller, ansluter sig styrelsen beträffande

studietidens beräkning till de sakkunnigas majoritet.

Centralförbundet för socialt arbete anser det vara i hög grad tvivelaktigt,

om nationalekonomien har någon funktion att fylla i utbildningen, så länge

den icke kan få större utrymme. För att realisera de hittillsvarande nationalekonomiska

studiernas syfte utan ökning av studietiden måste en radikal

förändring av undervisningens uppläggning komma till stånd. Den

ekonomiska orienteringen bör bibringas under ämnet socialpolitik genom

behandling av aktuella samhällsekonomiska frågor. Ämnet socialpolitik bör

tillföras hela den för nationalekonomien beräknade tiden.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet ifrågasätter, om ej en beskärning

kunde ske av något eller några av de teoretiska ämnena, exempelvis

nationalekonomi, för att ge rum för en längre praktisk utbildning.

Svenska landskommunernas förbund jämför den föreslagna studietiden

för den socialkamerala linjen, normalt två läsår och en hösttermin, med studietiden

på den nuvarande kommunala linjen och konstaterar, att denna är

ungefär ett läsår kortare. Med tanke på önskvärdheten av elevrekrytering

från landsbygden och i förhållande till de utkomstmöjligheter, som avgångna

elever kunna vänta, anser förbundet studietiden på den socialkamerala

linjen vara alltför lång och föreslår med tanke därpå bland annat en ändring

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majlis proposition nr 153.

av studieordningen på denna linje, så att minimikursen kan inläsas på cirka

ett och ett halvt år, åtminstone av särskilt begåvade och väl förberedda elever.

Bland framkomliga vägar för åstadkommande av en sådan förkortning

nämner förbundet en radikal minskning av kursen i nationalekonomi. För

socialkamerala linjens del borde det vidare vara möjligt att något inskränka

kurserna i socialpolitik och sociallagstiftning.

Svenska stadsförbundet anser sig icke kunna acceptera den av de sakkunnigas

majoritet förordade kortare studietiden. Det skulle vara till

nackdel för utbildningen, örn trots vissa omläggningar den forcerade studietakten

vid instituten alltjämt skulle bli nödvändig. Styrelsen ansluter sig

därför till docenten Heckschers särskilda yttrande på denna punkt. Förbundet

finner visserligen en förkortning av studietiden önskvärd med tanke

på studiekostnaderna men framhåller, att dessa enligt förslaget komma att

lindras på annat sätt. I jämförelse med de möjligheter, som stått från andra

undervisningsanstalter utgångna elever till buds, anser förbundet vidare, att

de från socialinstitutet i Stockholm diplomerade icke haft anledning till

klagomål, då de särskilt på senare år haft goda möjligheter till anställning

och inkomst.

I åtskilliga yttranden ha uttalanden gjorts angående de examensämnen,

som böra studeras vid socialinstituten, och i vissa fall även om studiernas

inriktning samt undervisningens anordnande på de enskilda områdena.

Det synes vara ett av många omfattat önskemål, att ämnet ekonomisk

geografi i en eller annan form beredes utrymme på socialinstitutens undervisningsprogram.

Sålunda ha arbetsmarknadskommissionen, filosofiska

fakulteten vid universitetet i Uppsala, filosofiska fakulteten vid universitetet

i Lund, tjänstemännens centralorganisation och länsarbetsnämnden i

Örebro län påyrkat införande av undervisning i detta ämne. Vad särskilt

angår den socialkamerala linjen betona bland andra medicinalstyrelsen,

socialstyrelsen, styrelsen för socialinstitutet i Göteborg samt svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet, att obligatorisk undervisning i psykologi

bör införas på denna linje. Majoriteten inom styrelsen för socialinstitutet

i Stockholm samt föreningen diplomerade från socialinstitutet understryka

önskvärdheten av att eleverna på socialkamerala linjen frivilligt studera

psykologi. Betydelsen av ämnet socialhygien framhäves av socialstyrelsen,

styrelsen för socialinstitutet i Göteborg samt svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, likaså med tanke på den socialkamerala linjen. Vid

göteborgsinstitutets motsvarande linje lia både psykologi och socialhygien

gjorts till obligatoriska ämnen.

Medicinalstyrelsen anser, att undervisning i gymnastik och idrott bör

meddelas åt samtliga clever under studietiden.

Socialstyrelsen uppehåller sig särskilt vid ämnet sociallagstiftning. Undervisning

i detta ämne bitr medverka till att giva eleverna en riktig inställning

till socialvårdens problem och fostra dem till en verkligt social anda. Utgående

från denna uppfattning förordar styrelsen, att ämnet kallas socialvård.

Så snart kompetenta lärare i sociologi stå till förfogande, bör övervägas anordnande

av särskild undervisning i detta ämne, som tills vidare måste tillgodoses

i samband med undervisningen i sociallagstiftning. Beträffande stu
Bihang

till riksdagens protoluill 10k5. 1 sami. Nr 153. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

18 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

dieordningen för ämnet psykologi har styrelsen åtskilliga erinringar. Bland

annat framhålles vikten av undervisning i psykopatologi och socialpsykologi.

Teologiska fakulteten vid universitetet i Lund anser, att i den socialpolitiska

utbildningen bör ingå en överblick över det etiska tänkandets och samhällstänkandets

huvudformer. Helst borde denna undervisning ha karaktär

av självständigt ämne.

För att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra mera kvalificerade

uppgifter i social och kommunal tjänst behöva vederbörande tjänstemän äga

social erfarenhet i förening med grundliga teoretiska insikter i samhällsförhållandena.

Trots linjeuppdelningen komma därför examina vid socialinstituten

att kräva ganska omfattande studier. Då utbildningstiden icke bör

överstiga det minimum, som är nödvändigt för ett gott resultat, gäller det

att noga avväga de olika utbildningsmomenten med hänsyn till deras relativa

värde.

Mot undervisningen vid socialinstitutet i Stockholm har stundom framhållits,

att den lägger för stor vikt vid de teoretiska ämnena nationalekonomi,

statskunskap och socialhistoria. Det har påyrkats, att historiska och

systematiska synpunkter borde lämnas å sido och att undervisningen i stället

borde direkt taga sikte på olika praktiska verksamhetsuppgifter. De sakkunniga

ha icke tillmötesgått dessa önskemål, men i några remissyttranden

ha liknande tankar, på olika sätt modifierade, ånyo kommit till uttryck. I

främsta rummet ha erinringar anförts mot undervisningen i nationalekonomi.

Jag vill med anledning härav framhålla värdet av en allmän samhällsvetenskaplig

utbildning även för rent praktiska uppgifter.

På det sociala verksamhetsområdet och även inom andra grenar av den

kommunala förvaltningen, där arbetsförutsättningarna ständigt förändras

och nya problem oupphörligt framträda, måste den enskilde tjänstemannen,

ej minst i de mindre kommunerna, äga förmåga av nyskapande verksamhet

och tänkande. Dessa egenskaper kunna uppövas genom en utbildning,

som icke alltför ensidigt inriktas på aktuella förhållanden utan ger vana

att se problemen i större sammanhang. En social vårdstjänsteman, en kommunalkamrer

eller en sjukhuskurator bör icke endast vara i stånd att bedöma

syftet med olika offentliga åtgärder utan även äga förståelse för samhällslivets

tendenser och utvecklingsmöjligheter. Härvidlag är nationalekonomien

liksom statskunskapen av särskild betydelse. Självfallet böra de

ekonomiska studierna vid instituten framförallt inriktas på sådana områden

som konjunkturproblemen, arbetsmarknadsfrågorna och befolkningsfrågan,

men den grundläggande nationalekonomiska undervisningen bör ej

heller försummas. Det finnes ingen anledning att konstruera fram en motsats

mellan undervisning rörande aktuella sociala problem och undervisning

i nationalekonomi. Dessa båda grenar av de socialpolitiska studierna hänga

på det närmaste samman och betinga varandra ömsesidigt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Såsom de sakkunniga framhållit, synes studietakten vid stockholmsinstitutet

under senare år av olika skäl varit tämligen högt uppdriven. Detta har

utan tvivel inneburit en viss fara för elevernas förmåga att tillgodogöra sig

undervisningen. I syfte att skapa bättre utrymme för elevernas kunskapsinhämtande

inom den tid av 16 månader, som de teoretiska studierna vid

institutet vanligen omfatta, ha de sakkunniga föreslagit flera enligt min

uppfattning välbetänkta reformer, däribland strykande av vissa mindre

angelägna kursmoment. Någon minskning av denna tid ha de sakkunniga

så mycket mindre kunnat föreslå, som en ökning av kunskapsstoffet på

vissa punkter synts dem ofrånkomlig. Två av de sakkunniga ha tvärtom

påyrkat en förlängning av tiden för de teoretiska studierna till 18 månader.

I vad mån de anmärkningar beträffande studieplaneringen, som framkommit

i remissyttrandena, avse en förkortning av studietiden, står icke alltid

klart. Stundom synes man endast avse en förskjutning av tiden för de

teoretiska studierna från grundläggande till mera speciella ämnen. I andra

fall vill man förkorta de teoretiska studierna för att lättare kunna öka praktiktiden.

Åtskilliga direkta yrkanden på en beskärning av den totala studietiden

ha emellertid framförts. Utgångspunkten har därvid undantagslöst

varit att förkortningen skall drabba de teoretiska studierna, icke den praktiska

tjänstgöringen.

Det är mig icke möjligt att i detta sammanhang verkställa en närmare

granskning av förutsättningarna för beräkningen av studietiden. Jag vill

därför begränsa mig till att framhålla, att den av de sakkunnigas majoritet

gjorda uppskattningen icke torde allmänt sett lämna rum för någon beskärning

av tiden, örn icke kraven på utbildningens teoretiska underbyggnad

skola eftersättas. Vad särskilt angår de nationalekonomiska studierna, synes

den härför beräknade tiden knappast kunna reduceras, då kunskaper av

detta slag ofrånkomligen kräva en viss tid för sin mognad. Å andra sidan

böra enligt min åsikt alla utvägar prövas för att undgå en förlängning av de

teoretiska studierna utöver 16 månader. Det bör självfallet även tillses, att

elever, som äga möjlighet att förvärva nödiga insikter på kortare tid än

kursplanerna förutsätta, få tillfälle härtill, såvida icke särskilda skäl lägga

hinder i vägen.

2) Praktisk utbildning och undervisning.

De sakkunniga. Utbildningen vid socialinstitutet i Stockholm innefattar,

såsom av den tidigare lämnade redogörelsen för de nuvarande förhållandena

framgår, en kombination av teoretisk undervisning och praktik. De sakkunniga

vitsorda det senare utbildningsmomentets värde i olika avseenden.

Praktiktjänstgöringen äger rum dels före, dels under studietiden. På

den nuvarande socialpolitiska linjen är förpraktiken i allmänhet jämförelsevis

lång, omkring två år. Detta sammanhänger med svårigheten att vinna

inträde vid institutet och synes icke påkallat ur utbildningssynpunkt. De

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

sakkunniga föreslå därför, att kravet på förpraktik för inträde på den av

dem föreslagna sociala linjen fastställes till ett år. För inträde på den sociallcamerala

linjen anse de sakkunniga icke nödvändigt att kräva mer än tre

månaders social förpraktik. På den kamerala linjen bör förpraktik enligt de

sakkunnigas mening icke vara obligatorisk utan skall kunna ersättas med

praktik under studietiden. Minskningen av förpraktiken på den sociala

linjen skall enligt de sakkunnigas majoritet kompenseras genom en ökning

av praktiken under studietiden från för närvarande sex till åtta månader.

Beträffande studerande på den socialkamerala linjen torde längden av praktik

under studietiden komma att variera från tre månader till närmare ett

år, beroende på förpraktikens omfattning. Något liknande torde enligt de

sakkunniga böra gälla i fråga örn de studerande på den kamerala linjen.

Beträffande praktikens art framhålla de sakkunniga, att den bör omfatta

såväl rutinarbete som mera kvalificerat arbete. Praktiken under studietiden

bör innebära ett moment av verkligt kvalificerad utbildning. För detta ändamål

föreslås upprättande av s. k. undervisningscentra. Detta betecknas av

de sakkunniga såsom det för närvarande viktigaste större önskemålet beträffande

socialinstitutets praktiska utbildning. Förslaget innebär i huvudsak

följande. Varje studerande bör arbeta 2—6 månader på ett undervisningscentrum.

Sådana böra upprättas vid socialvårdsbyråer, kommunalkontor

eller drätselkontor samt, vad den specialiserade praktiken angår, vid

större institutioner för arbetsförmedling, barnavård, kurators- och personalkonsulentverksamhet,

mentalhygieniskt arbete o. s. v. Handledare bör vara

en befattningshavare vid den institution, där praktikanterna placeras. Genom

särskild överenskommelse mellan läroanstalten och vederbörande kommunala

verk eller enskilda institution bör fastslås, om ersättning skall utgå

och huruvida denna skall erläggas till institutionen eller till handledaren.

Ersättningens belopp bör vid undervisningscentra för grundläggande utbildning

beräknas efter 100 kronor för elev och år. Vid institutioner för mentalhygienisk

utbildning eller annan specialiserad praktik, där handledningen

tar mera avsevärd tid i anspråk och kräver omfattande förberedelser bör

i regel utgå ett fast årligt belopp, förslagsvis 2 000 kronor per år för sex

till åtta elever. I de fall, då undervisningscentra anordnas vid statliga

institutioner, böra kostnaderna bäras direkt av statsverket. Vissa försök

nied undervisningscentra för social utbildning ha redan gjorts. Dessa försök

böra fortsätta och efter hand utvidgas, till dess tiden är inne att allmänt

genomföra systemet.

De sakkunniga betona, att arvode bör utgå till elever under praktiktiden,

så snart de utföra arbete, som är av betydelse för vederbörande institutioners

verksamhet. Det förutses emellertid av de sakkunniga, att genomförandet

av denna princip, vad förpraktiken angår, skall möta svårigheter. Beträffande

praktik under studietiden bör den däremot lättare kunna upprätt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 21

hållas. Såvitt gäller tjänstgöring vid undervisningscentrum bör frågan om ersättning

till praktikanterna i regel lösas medelst stipendier.

Den normala utbildningstiden för elever vid socialinstitutets sociala linje

uppgår för närvarande till inemot 2 års förpraktik och 2% års (214 läsårs)

studietid eller tillhopa drygt 4 år (varav omkring 2% års praktik). Enligt

de sakkunnigas förslag skulle utbildningstiden utgöra 1 års förpraktik och

2% års (21/? läsårs) studietid eller tillhopa 3% år (varav icke fullt l3/i års

praktik). Enligt två reservanter skulle denna tid förlängas med fyra månader,

varav två skulle användas för teoretiska studier och två för praktisk

utbildning. På övriga linjer skulle utbildningstiden komma att bli något kortare,

beroende på mindre omfattande praktiktjänstgöring. Kortast skulle

den bli på den teoretiska linjen, där sådan tjänstgöring i regel icke behöver

ifrågakomma.

De sakkunniga anse, att praktikfordringarna vid socialinstitutet i Göteborg

böra vara i princip ensartade med dem som avses för stockholmsinstitutets

del. Avvikelser kunna emellertid tänkas i fråga örn olika detaljer. Det

synes vara önskvärt, att praktiken även här i viss utsträckning förlägges

till särskilda undervisningscentra.

Yttrandena. Beträffande förpraktikens längd och sättet för dess anordnande

ha olika uppfattningar gjorts gällande. Socialstyrelsen uttalar önskemål

om att förpraktiken måtte givas formen av ett verkligt provår och ställas

under institutens direkta kontroll. Detta förslag, som nära sammanhänger

med styrelsens syn på frågan om urvalet av elever, skall i det följande

mera ingående behandlas under avdelningen inträdesfordringar. Vad särskilt

angår den socialkamerala linjen påyrkas från flera håll en längre obligatorisk

förpraktik än de sakkunniga föreslagit.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott förklarar, att den socialkamerala

linjens elever med tanke på sin framtida verksamhet såsom befattningshavare

i mindre kommuner ha behov av en mera allsidig social praktik än de

som skola ägna sig åt specialiserade uppgifter inom en viss socinlvårdsgren.

Kravet på förpraktik bör därför icke sättas lägre på den socialkamerala än

på den sociala linjen. Även för den kamerala linjen torde enligt utskottets

mening krav på viss tids förpraktik, exempelvis sex månader, böra uppställas.

Föreningen diplomerade från socialinstitutet finner tre månaders social

förpraktik för inträde å socialkamerala linjen vara Värdelös och vill föreslå,

att den utökas till omkring ett år. Föreningen föreslår vidare, närmast med

tanke på yrkesvalet, att någon tids förpraktik göres obligatorisk även för

kamerala linjen.

Svenska landskommunernas förbund vill tillmäta yrkesvalssynpunkterna

samma betydelse för den socialkamerala som för den sociala linjen. Därför

biir förpraktiken också på den förra linjen siittas till ungefär ett år. Då

minskning härigenom kan göras i praktiken under studietiden, skulle enbart

genom denna ändring vistelsen vid socialinstitutet för eleverna på nämnda

linje kunna inskränkas till normalt två läsår, vilket ur studiekostnadens

synpunkt vore värdefullt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

Flertalet av dem, som yttrat sig rörande praktiken under studietiden,

har tagit ställning till förmån för reservanternas uppfattning angående praktiktidens

längd på den sociala linjen. Uppfattningen, att denna normalt

bör vara minst tio månader, delas sålunda av socialstyrelsen, länsstyrelserna

i Kronobergs, Kalmar och Örebro län, kommunala myndigheter i Alingsås,

Borås m. fl. orter, styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, centralförbundet

för socialt arbete, föreningen diplomerade från socialinstitutet och svenska

stadsförbundet.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet hävdar, att studietiden

bör vara tre och ett halvt år. Inom denna ram bör den teoretiska undervisningen

beskäras för att ge utrymme åt en längre praktisk utbildning, förslagsvis

uppgående till tolv månader och väsentligen förlagd till socialvårdsbyråer,

där i det praktiska arbetet även ett visst mått av teoretiska kunskaper

torde inhämtas.

En härifrån avvikande uppfattning hävdas av styrelsen för socialinstitutet

i Göteborg, vilken ställer sig tveksam till varje förlängning av praktiken

under studietiden. Vid den nyinrättade sociala linjen säger sig styrelsen

knappast ha för avsikt att fastställa längre praktiktid än sex månader under

själva studietiden.

Förslaget om upprättande av särskilda undervisningscentra har vunnit

gillande på de flesta håll. Sålunda understrykes värdet av dessa, då det

gäller att effektivisera praktiktjänstgöringen under studietiden, av bland

andra styrelserna för de båda socialinstituten, centralförbundet för socialt

arbete, föreningen diplomerade från socialinstitutet samt svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet. Endast i ett yttrande, nämligen av Örebro

läns landstings förvaltningsutskott, riktas en principiell invändning mot förslaget

om undervisningscentra.

Förvaltningsutskottet gör gällande, att eleverna under praktiken vid en

sådan institution icke skulle erhålla den nära kontakt med de praktiska

arbetsuppgifterna, som vinnes genom handledning av de tjänstemän, som

dagligen syssla med förekommande ärenden.

Svårigheten att praktiskt ordna handledningsfrågan på ett i allo tillfredsställande

sätt understrykes i några yttranden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller med tanke särskilt på praktiken

vid undervisningscentra, att icke obetydlig tid kommer att åtgå för handledning

av eleverna, om dessa skola få verkligt utbyte därav. Den föreslagna

ersättningen torde icke locka kommunala tjänstemän i större landskommuner

eller medelstora städer att åtaga sig uppdrag att utbilda elever vid undervisningscentra

under kontroll av socialinstitutens ledare. Anordningen är

emellertid i och för sig så värdefull, att försök med dess praktiska genomförande

bör göras.

Föreningen diplomerade från socialinstitutet ifrågasätter, örn icke den

föreslagna ersättningen är alltför låg.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

Svenska stadsförbundet upplyser, att förbundets byrå på de senaste åren

sökt förmedla anställning inom städernas förvaltningar åt elever vid institutet

i Stockholm eller åt personer, som önskat få praktik för att vinna inträde

där. Detta har visat sig vara en mycket vansklig uppgift, som endast i begränsad

omfattning kunnat genomföras. Orsaken ligger däri, att å ena

sidan förvaltningsorganet ser frågan närmast som en studieledningsuppgift,

å andra sidan praktikanten gärna vill ha någon ersättning. För sådant ändamål

förfoga de kommunala myndigheterna i regel icke över något anslag.

På kommunalt håll måste det te sig som en grundförutsättning för ett

gott resultat av utbildningen i dess helhet, att detta spörsmål finner sin

lösning.

Medan blivande läkare, lärare och ämbetsmän inom den statliga förvaltningen

efter avlagd examen få genomgå en vanligen ganska långvarig lärotid,

innan de erhålla fast anställning, ha befattningar i social och kommunal

tjänst icke sällan plägat besättas med personer, som nyligen avlagt examen

vid socialinstitutet i Stockholm. Med tanke på det föreliggande behovet

av socialt skolad arbetskraft kan antagas, att anställningsmöjligheterna även

efter tillkomsten av institutet i Göteborg och genomförandet av den i annat

sammanhang av mig förordade ökningen av de båda institutens utbildningskapacitet

skola förbli i det närmaste lika gynnsamma som hittills.

Under sådana omständigheter är det särskilt angeläget, att instituten sörja

för att eleverna före diplomeringen erhålla en grundlig praktisk utbildning.

Praktikanttjänstgöringen bör planeras med utgångspunkt från att den skall

underlätta förvärvandet av teoretiska kunskaper, verka utvecklande på elevernas

sociala omdömesförmåga och jämväl i övrigt utgöra en direkt förberedelse

till deras senare yrkesverksamhet. Helst bör tjänstgöringen taga

sin början på ett så tidigt stadium, att därunder gjorda erfarenheter kunna

få betydelse för yrkesvalet. För att kunna fylla dessa krav måste den

praktiska utbildningen, såsom fallet hittills varit vid institutet i Stockholm,

omfatta dels förpraktik, dels praktik under studietiden.

Förpraktiken är utan tvivel viktigare för studerande på den sociala linjen

än för övriga elever. Den som avser att ägna sig åt social verksamhet

bör tidigt bliva förtrogen med sin tilltänkta arbetsmiljö, dels för att

komma till insikt om sina intressen och förutsättningar, dels för att ådagalägga

sin lämplighet för uppgiften. Dessa synpunkter spela måhända ej

samma roll, då fråga är örn kommunala befattningar av icke social natur.

Det vill dock synas, som om de sakkunniga underskattat de personliga

och sociala momentens betydelse, då de ansett endast tre månaders förpraktik

vara till fyllest för bedrivande av studier på socialkamerala linjen. Jag

har sålunda intet att erinra mot de framställda yrkandena, att denna linje

med hänsyn till fordringarna på förpraktik jämställes med den sociala linjen.

Likaså torde det vara önskvärt, att inträdessökande, som välja den kamerala

linjen, på förhand fått någon erfarenhet av kommunalt arbete. Det bör lämnas

åt socialinstitutens styrelser att efter eget bedömande avgöra dessa

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Mårds proposition nr 153.

frågor. Jag vill understryka det av de sakkunniga uttalade önskemålet, att

förpraktiken, i mån som den innebär för vederbörande institution nyttigt

arbete, bör vara förenad med ersättning. Till frågan om förpraktikens anordnande

torde jag få anledning återkomma i samband med inträdesvillkoren.

Förslaget att praktiken under studietiden i huvudsak skall förläggas till

s. k. undervisningscentra, där särskilda handledare stå till förfogande, vilka

i samarbete med institutens lärare kunna organisera praktikanternas arbete

på ändamålsenligaste sätt, finner jag mycket beaktansvärt. Med denna anordning

äro dock förbundna flera spörsmål av relativt svårlöst natur. Ett av

dem rör ersättningen till handledare. Från vissa håll har gjorts gällande den

uppfattningen, att det av de sakkunniga föreslagna normalbeloppet, 100

kronor per år och praktikant, vöre otillräckligt. För egen del har jag emellertid

icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag på denna

punkt.

Inrättandet av undervisningscentra gör det utan tvivel möjligt för de studerande

att utnyttja praktiktiden långt effektivare än hittills varit fallet,

men det synes mig likväl tvivelaktigt, örn den starka begränsningen av förpraktiken

pa den sociala linjen kan fullt uppvägas genom endast två månaders

ökning av praktiken under studietiden. Jag ansluter mig därför till

den av två av de sakkunniga i särskilt yttrande framförda uppfattningen,

enligt vilken tio månaders praktik under studietiden skall vara regel, under

förutsättning att förpraktiken begränsas till ett år. Även härvidlag, liksom

i fråga örn praktiken under studietiden på de socialkamerala och kamerala

linjerna, bör emellertid erfarenheten i längden få vara utslagsgivande.

Studietiden på den sociala linjen kommer under angivna förutsättningar

att uppgå till närmare 3 år, inberäknat förpraktik, vilket i jämförelse

med nuvarande förhållanden innebär minskning med ett halvt år. I betraktande

av det i åtskilliga fall mindre gynnsamma löneläget på ifrågavarande

områden hade det varit önskvärt, att studietiden kunnat ytterligare förkortas.

Då detta visat sig omöjligt, måste strävandena i stället inriktas på att

på andra vägar nedbringa studiekostnaderna, särskilt för de mindre bemedlade

eleverna.

c. Inträdesfordringar; anordnande av förberedande samhällsvetenskaplig

kurs vid vissa folkhögskolor.

De sakkunniga. Beträffande urvalet av elever vid socialinstitutet i Stockholm

föreskriva grundstadgarna, att hänsyn skall tagas till såväl boklig bildning

som praktisk erfarenhet. Denna bestämmelse är förestavad av hänsyn

till dels nödvändigheten av att undervisningen hålles på högskoleundervisningens

nivå, dels de krav på praktisk duglighet, som uppställas på de

arbetsfält, för vilka institutet utbildar. I början, så länge de inträdessökan
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

des antal icke alltför mycket översteg antalet elevplatser, kunde man begränsa

sig till att utgallra dem som icke fyllde de grundläggande kraven.

Då tillströmningen av elever växte, ställdes emellertid institutet inför vanskliga

avvägningsproblem. Det gällde icke minst att söka finna en metod att

rättvist jämföra förutsättningarna för teoretiska studier hos sökande med

och utan högre skolutbildning. Så småningom har ett system utformats,

enligt vilket vissa sökande antagas på grundval av tidigare förvärvade meriter,

under det att andra hänvisas till särskilt inträdesprov. De sakkunniga

anse, att detta system bör bibehållas, dock med viktiga tillägg och förändringar.

För att giva ungdomar med god intellektuell begåvning och fallenhet för

socialt arbete tillfälle att erhålla förberedande utbildning förorda de sakkunniga

i anknytning till ett förslag av 1927 års skolsakkunniga (stat. off.

utr. 1928:13) inrättandet av en samhällsvetenskapligt orienterad tredje årskurs

vid vissa folkhögskolor. Genom en sådan åtgärd skulle det även bli

möjligt att fylla det behov av utbildning i samhällsvetenskapliga ämnen,

som icke kan tillgodoses vid läroanstalter med huvudsaklig uppgift att meddela

en kombinerad teoretisk och praktisk fackutbildning för tjänster hos

stat och kommun. Kursen bör förekomma endast vid ett fåtal folkhögskolor,

och elevantalet bör vara så pass begränsat, att undenusningen kan bli

verkligt intensiv. Den bör omfatta dels ämnen, som utgöra en nödvändig

grundval för samhällsvetenskapliga studier, dels ämnen, som direkt hänföra

sig till detta studieområde. Huvudämnena böra vara: svensk skrivning,

historia (företrädesvis modern historia), näringsgeografi, nationalekonomi,

statskunskap, kommunalkunskap, socialpolitik samt ett främmande språk.

Inträde vid samhällsvetenskaplig tredje årskurs bör kunna medgivas var

och en, som genomgått andra årskurs eller på annat sätt förvärvat däremot

svarande kunskaper. Över deltagande i tredje årskurs bör meddelas betyg,

uppgjort efter vissa normer.

Då det gäller att anordna ifrågavarande kurser, böra enligt förslaget företrädesvis

sådana folkhögskolor komma i åtanke, vid vilka redan tidigare

samhällsvetenskapliga ämnen spelat en betydande roll och på detta område

lämpliga lärarkrafter således i viss utsträckning finnas att tillgå. Ytterligare

förstärkning av den ordinarie lärarpersonalen blir dock nödvändig liksom

även anlitande av särskilt kvalificerade tillfälliga lärarkrafter. Det bör uppdragas

åt skolöverstyrelsen att enligt riktlinjer, som angivits av de sakkunniga,

och i samarbete med de närmast berörda folkhögskolorna utarbeta studieplaner

och närmare bestämmelser i övrigt.

Vid kostnadsberäkningarnas uppgörande utgå de sakkunniga från att

samhällsvetenskapliga tredje årskurser till en början skola anordnas vid

tre folkhögskolor samt att elevantalet skall utgöra 20 per kurs. Vid envar

av de tre folkhögskolorna skulle behövas ytterligare en ordinarie lärartjänst,

för vilken årskostnaden, bostadsförmåner inberäknade, kan beräknas till i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

genomsnitt 10 000 kronor. Dessutom torde erfordras 100 fristående föreläsningar

per kurs. Om arvode utgår med 30 kronor per föreläsningstimme, stiger

kostnaden härför till 3 000 kronor. Rese- och traktamentsersättningar

till föreläsare beräknas till 2 000 kronor. Slutligen böra givetvis stipendier

utgå i vanlig ordning. Därest kurstiden uppskattas till 6 månader och understöd

lämnas med i genomsnitt 40 kronor i månaden, blir stipendiekostnaden

för en kurs om 20 elever något under 5 000 kronor. Totalkostnaden

för en kurs belöper sig alltså till omkring 20 000 kronor.

Genomförandet av detta förslag kommer enligt de sakkunnigas uppfattning

i väsentlig mån att utjämna nu förefintliga skiljaktigheter beträffande

möjligheterna för olika kategorier av sökande att vinna inträde vid socialinstituten.

Det torde emellertid komma att dröja någon tid, innan verkningarna

i full utsträckning göra sig gällande. Det är därför enligt de sakkunnigas

mening nödvändigt att genomföra en anordning, vilken är så vitt möjligt

tillfredsställande med hänsyn till nu rådande förhållanden, men i vilken

hänsyn framdeles kan tagas till värdet av en på angivet sätt meddelad förutbildning.

De sakkunniga föreslå, att ett begränsat antal sökande, som förutom

goda meriter i övrigt antingen ha avlagt akademisk examen

eller med goda betyg avlagt studentexamen eller avgångsexamen vid

handelsgymnasium, kunna antagas utan prov. Antalet av sådana elever

bör emellertid icke överstiga 70 per år. Samma möjlighet bör i en

framtid beredas dem som med goda vitsord genomgått den föreslagna samhällsvetenskapliga

folkhögskolekursen. För denna kategori ifrågasättes icke

någon maximering. Övriga sökande, vare sig med eller utan högre skolutbildning,

vilka fylla de formella kraven på kompetens (praktik, vitsordad

fallenhet för vederbörande arbetsområde samt för teoretiska studier m. m.)

skola enligt förslaget hänvisas till ett gemensamt inträdesprov. Detta föreslås

omfatta svensk skrivning, modern historia, samhällslära och ekonomisk

geografi, allt i huvudsaklig överensstämmelse med de för studentexamen

fastställda fordringarna, samt återgivande av en föreläsning, som hålles av

någon bland institutets lärare. Studenter skulle i regel ej behöva deltaga i

provet i svensk skrivning utan bedömas på grundval av sina studentbetyg

i detta ämne. För de kamerala linjerna skulle tillkomma ett prov i bokföring,

i huvudsak motsvarande fordringarna för avgångsbetyg från handelsgymnasium.

Av alla sökande, oavsett till vilken kategori de i övrigt hänföras,

bör krävas antingen studentbetyg i geografi eller inträdesprov i detta ämne.

Till grund för urvalet av sökande bör jämte de teoretiska meriterna läggas

bedömningen av vederbörandes praktiska fallenhet för ifrågavarande arbetsområde.

Beträffande kontrollen över att de studerande på ett tillfredsställande

sätt följa kurserna förorda de sakkunniga, att institutet får befogenhet att

från sig avskilja studerande, vilka visat sig vara ur stånd att tillgodogöra

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

sig den teoretiska undervisningen eller den praktiska utbildningen. Detta

bör kunna ske, så snart den studerandes oförmåga blivit ådagalagd.

De sakkunniga framhålla, att inträdesfordringarna vid institutet i Göteborg

i princip böra vara desamma som vid stockholmsinstitutet, då man

annars skulle riskera, att den nytillkomna läroanstalten finge ett mindre

kvalificerat elevmateriel. Det torde få bero på tillströmningen av inträdessökande,

vilken utsträckning som vid göteborgsinstitutet bör givas åt inträdesproven.

Möjligen kan man i Göteborg till en början antaga inträdessökande

studenter och personer med motsvarande utbildning enbart på

grundval av deras betyg, så att inträdesprov skulle behöva anordnas endast

för sökande, vilka blott förvärvat normalskolekompetens, tagit realexamen

eller över huvud sakna vanlig högre skolbildning. Antagningen av elever

vid göteborgsinstitutet bör givetvis vara helt fristående, varvid emellertid

förutsättes, att samråd äger rum mellan instituten.

Yttrandena. Förslaget om anordnande av en samhällsvetenskapligt betonad

tredje årskurs vid vissa folkhögskolor har föranlett i huvudsak följande

uttalanden.

Socialstyrelsen framhåller, att det icke är sörjt för likvärdigheten av utbildningen

vid olika folkhögskolor, och ställer sig av denna anledning tveksam

till möjligheterna att med rättvist resultat lägga betyg från den föreslagna

kursen till grund för intagning av elever vid socialinstituten. Någon

form av gemensamt examensprov från tredje årskurs vid folkhögskola bör i

varje fall införas.

Statskontoret förordar, att i första hand samhällsvetenskaplig årskurs inrättas

vid endast en folkhögskola.

Skolöverstyrelsen ansluter sig till förslaget om inrättande av en samhällsvetenskaplig

tredje årskurs vid vissa folkhögskolor som förberedelse till studier

vid socialinstituten samt har i huvudsak intet att erinra beträffande

arten och omfånget av de föreslagna lärokurserna, ej heller beträffande kostnadsberäkningarna.

Dock anser överstyrelsen, att undervisningstiden måste

utökas, vilket torde böra tillgå så, att en del av det för tredje årskursen avsedda

lärostoffet infogas i andra årskursen. Detta kan ske, utan att den senare

förändras till sin allmänna karaktär. Genomgång av andra årskurs, för

vilken kursplan uppgjorts i anknytning till samhällsvetenskaplig tredje årskurs,

bör krävas av dem, som söka inträde vid den sistnämnda. Då man

torde kunna utgå ifrån att tillströmningen av elever till samhällsvetenskaplig

tredje årskurs kommer att bli mycket stor, hade överstyrelsen ansett

önskvärt, att ett större antal tredje årskurser inrättades, än de sakkunniga

föreslagit, men vill för närvarande icke framlägga förslag härom.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner förslaget mycket betydelsefullt och

ägnat att främja socialinstitutens elevrekrytering från landsbygden. Från

bönan bör bestämmas, att kursen skall omfatta undervisningen i engelska.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg ställer sig betänksam inför den

föreslagna anordningen, vilken torde leda till att endast de bland inträdessökande

utan studentexamen eller liknande utbildning, som genomgått den

tredje årskursen, kunna väntas bli intagna vid socialinstituten.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts ''proposition nr 153.

Centralförbundet för socialt arbete tillstyrker livligt anordnandet av samhällsvetenskapliga^

folkhögskolekurser men framhåller, att man noga bör

skilja, mellan de båda.uppgifter, som tillkomma dem, nämligen å ena sidan

att giva en lägre socialvetenskapligt betonad utbildning, som i regel icke

tankes bliva fortsatt vid annan ^bildningsanstalt, och å andra sidan att

giva en förberedelse för just en sådan fortsatt utbildning, i första hand vid

socialinstituten. P.reparandkursen bör icke ha samhällsvetenskaplig inriktning

utan syfta till att giva en förbättrad underbyggnad i rena skolkunskaper.

Föreningen diplomerade från socialinstitutet förutsätter, att elevantalet

vid den tredje årskursen starkt begränsas samt att undervisningen lägges så,

att kursen icke kan bli en slags lägre socialutbildning.

Landsorganisationen anser inrättande av den ifrågavarande kursen vara

av stor betydelse, även för en allsidig rekrytering av socialinstitutens elevkårer.

Svenska folkhögskolans lärareförening framhåller, att elever, som önska

genomgå samhällsvetenskaplig tredje årskurs, redan vid genomgång av andra

årskurs böra förlägga tyngdpunkten till samhällsvetenskapliga ämnen.

Studietakten blir därigenom jämnare.

Svenska landstingsförbundet finner förslaget gott, men anser, att kursen

bör givas en sadan utformning, att den tjänar vidare utbildningsbehov.

I åtskilliga yttranden framhalles, att personer ur alla sociala lager, icke

minst fran landsbygden, böra fa möjlighet att tillgodogöra sig socialinstitutens

utbildning samt att praktisk erfarenhet och personlig fallenhet böra

tillmätas stort värde, då det gäller att verkställa ett urval bland de inträdessökande.

En dylik uppfattning uttalas av bland annat medicinalstyrelsen,

socialstyrelsen, länsstyrelsen i Gävleborgs län, universitetskanslern, medicinska

fakulteten vid universitetet i Lund, styrelserna för socialinstituten i

Stockholm och Göteborg, Borås stadsfullmäktige, sjukhusdirektionen i Göteborg,

centralförbundet för socialt arbete, föreningen diplomerade från socialinstitutet,

svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska landskommunernas

förbund och svenska landstingsförbundet.

Medicinalstyrelsen anser, att de sakkunniga starkare bort markera, att

väsentlig vikt måste tillmätas intyg från förpraktik. Hänsyn måste härvid

givetvis tågås till mtygsgivarens förutsättningar att bedöma vederbörandes

personliga lämplighet. Med tanke på behovet av kuratorer för sjukhus och

kliniker anser, medicinalstyrelsen det önskvärt, att minst ett tiotal sjuksköterskor

och sjuksköterskeelever, vilka avse att ägna sig åt sådant arbete,

ärligen intagas vid socialinstitutet i Stockholm. Om de äga goda betyg från

sjuksköterskeskola samt skolutbildning motsvarande normalskolekompetens

med goda betyg bör eventuell avsaknad av studentexamen för deras del ej

utgöra hinder för antagning utan prov.

Socialstyrelsen. Då i stort sett praktik utöver ett år icke skall beaktas

och jämförelser mellan inträdessökande med hänsyn till lämplighet knappast

kan ske, torde följden bli, att skolbetygen bli helt utslagsgivande. Så länge

sökande med goda studentbetyg, eller goda betyg från tredje årskurs vid

folkhögskola finnas, komma instituten att vara definitivt stängda för dem,

som ej förvärvat sådan skolunderbyggnad, även om de under en lång prak
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majlis ''proposition nr 153.

tiktid vunnit stor erfarenhet och äro personligen lämpliga för socialt arbete.

Styrelsen föreslår till undvikande av en sådan utveckling, att förpraktiken

anordnas av instituten och ställes under deras kontroll och ledning, så att

praktikåret förvandlas till ett provår, efter vilket de sökandes praktiska duglighet

och personliga lämplighet kan betygsmässigt värdesättas. I medvetande

om att den föreslagna anordningen möter praktiska svårigheter, föreslår

styrelsen, att möjligheterna för dess förverkligande undersökas genom en

särskild utredning. Alternativt förordas andra åtgärder för att öka förpraktikens

vikt som inträdesmerit. Ledningen för respektive institut bör upprätthålla

livliga förbindelser med de institutioner, som mottaga praktikanter.

Praktik utöver det nödvändiga året bör inom vissa gränser tillmätas

värde i högre grad än de sakkunniga synas ha tänkt sig.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län betonar, att en ensidig rekrytering ur storstadsmiljö

bör förhindras. Länsstyrelsen anser ovisst, örn dispens från inträdesprov

skall medges studenter ens i den maximerade omfattning förslaget

innebär.

Universitetskanslern framhåller, att praktiskt handlag, ofta även social

läggning och psykologisk blick, spela en övervägande roll för skötandet av

befattningar inom social och kommunal verksamhet. Det är bland annat ur

denna synpunkt viktigt, att en icke alltför ringa del av elevplatserna förbehålles

åt dem, som ej avlagt studentexamen. Att uppmuntra personer med

akademisk examen att söka inträde vid socialinstitut synes föga ändamålsenligt.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund föreslår, att examinerade

sjuksköterskor beviljas inträde vid instituten utan ytterligare prov. Denna

förmån bör isynnerhet medgivas de sköterskor, som under kvalificerad ledning

kommit i kontakt med psykiatriskt klientel. Överhuvudtaget anser

fakulteten real skolexamen men knappast studentexamen erforderlig för studier

vid socialinstitut.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm understryker betydelsen av att

basen för institutets elevrekrytering vidgas. Formerna för inträdesprovet

böra fastställas på sådant sätt, att sökande med långvarig teoretisk utbildning

icke gynnas.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg hyser farhågor för att de inträdessökandes

rent teoretiska färdigheter komma att övervärderas, örn fordringarna

på förpraktik icke ställas högre än de sakkunniga föreslagit, detta sa

mycket mera som de sakkunniga förordat skärpningar i inträdesproven för

dem, som ej avlagt studentexamen eller lia motsvarande utbildning. Styrelsen

betonar, att praktisk fallenhet är av mycket stor betydelse inom ifrågavarande

verksamhetsområde. Styrelsen ger sin anslutning till förslaget, att

personer, som med goda betyg avlagt studentexamen eller avgangsexamen

från handelsgymnasier eller genomgått annan utbildning, som lyan anses likvärdig

med studentexamen, böra kunna vinna inträde vid socialinstitut utan

inträdesprövning.

Centralförbundet för socialt arbete anser, att urvalet av elever bör ytterligare

demokratiseras. Framför allt bör man vinnlägga sig örn att i långt

större utsträckning jin tidigare få elever från landsbygden med erfarenhet

av dennas speciella behov. Förbundet ifrågasätter lämpligheten av så omfattande

direkta kunskapsprov som de föreslagna.

Föreningen diplom orade från socialinstitutet yrkar, att en välmeriterad

längre praktik skall tillmätas avsevärd betydelse.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 15S.

Svenska landskommunernas förbund betonar särskilt vikten av en geografiskt

sett naturlig elevrekrytering. Om syftet med den socialkamerala

linjen ej skall förfelas, böra de studerande vid denna i huvudsak komma från

den egentliga landsbygden.

_ Svenska landstingsförbundet uttalar önskemål om en elevrekrytering på

vidast möjliga bas.

Svenska stadsförbundet ansluter sig till tanken på differentierade inträdesvillkor.

Styrelsen anser det påkallat att öppna tillträde till institut även

för personer, som icke lia viss teoretisk utbildning, och finner sålunda de av

de sakkunniga föreslagna vidgade rekryteringsmöjligheterna tilltalande.

Erfarenheten bör dock få tillfälle att ge utslag i fråga om detalj anordningarna.

Landsorganisationen förordar ett för alla gemensamt inträdesprov såsom

garanti för rättvist urval.

Institutens kontroll av elevernas förmåga att tillgodogöra sig utbildningen

behandlas av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet.

Förbundet framhåller, att ådagalagd bristande lämplighet för de kommande

arbetsuppgifterna bör vara tillräcklig grund för institut att vägra vederbörande

diplom. Att kanske främst i detta avseende en gallring möjliggöres,

är ett intresse icke minst för de kommunala organ och övriga institutioner,

som rekrytera sina tjänstemän från socialinstitut.

Det är en numera allmänt erkänd princip, att vägen till högre utbildning

bör stå öppen för den duglige och begåvade utan hänsyn till hans sociala

ursprung och ekonomiska villkor. Då det gäller socialinstituten, finnes särskild

anledning att understryka kravet på en bred bas för elevrekryteringen.

Icke minst viktiga äro de geografiska synpunkterna. Landets vidsträckthet

medför betydande skillnader mellan olika landsdelar i fråga om befolkningens

levnadssätt och åskådning. Miljömotsättningen mellan de större

städerna och landsbygden är likaledes mycket avsevärd. Den som i egenskap

av social eller kommunal tjänsteman får sin yrkesutövning förlagd till

en miljö, med vilken han icke är förtrogen, har ofta svårt att anpassa sig.

Därför vore det icke lyckligt, om socialinstitutens elevkårer skulle bli allt

för mycket storstadspräglade eller på annat sätt ensidigt sammansatta. En

både geografiskt och socialt allsidig elevrekrytering framstår som ett viktigt

önskemål för institutens del.

Intagningen av elever måste bygga på en granskning av de sökandes

personliga förutsättningar. Synnerlig vikt bör fästas vid fallenheten för

socialt arbete och den praktiska förmågan. De krav, som härvidlag kunna

uppställas, utgöra naturligtvis intet hinder för elevrekryteringens allsidighet.

När det gäller bildningsförutsättningarna möta däremot vissa svårigheter.

I städerna finnas fler tillfällen för begåvad ungdom även ur mindre

välsituerade hem att förvärva högre skolutbildning än vad fallet är på landsbygden.

Därigenom försvåras tillträdet till socialinstituten för landsbygdens

ungdom. Fråga är, vad som bör göras för att avhjälpa denna brist.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Jag vill då först erinra om att Kungl. Majit den 26 januari 1945 på min

föredragning beslutit avlåta proposition till riksdagen angående studiehjälp

för högre utbildning åt landsbygdens ungdom m. m. I händelse de i nämnda

proposition föreslagna åtgärderna genomföras, torde frågan om socialinstitutens

elevrekrytering te sig mera lättlöst än för närvarande.

Om man åter ser förevarande fråga som ett fristående problem, gäller

det närmast att för aspiranter utan högre skolutbildning underlätta inhämtandet

av nödiga förkunskaper. Härvidlag synes mig den av de sakkunniga

föreslagna utvägen, nämligen inrättandet av en särskild samhällsvetenskaplig

kurs vid vissa folkhögskolor, vara i hög grad beaktansvärd.

Det må erinras om att 1927 års skolsakkunniga tidigare förordat införande

av en på olika linjer uppdelad tredje årskurs vid folkhögskola. Detta förslag

har visserligen icke föranlett utfärdande av allmänna bestämmelser i

ämnet men har delvis förverkligats vid några folkhögskolor. Specialgymnasiet

för lantbruks-, mejeri- och skogsstuderande vid Vilans folkhögskola bör särskilt

nämnas i detta sammanhang. Till sitt innehåll erinrar den nu föreslagna

kursen närmast örn den humanistiskt-medborgerliga linjen enligt

1927 års skolsakkunnigas förslag, ehuru den är mera socialpolitiskt inriktad.

Av centralförbundet för socialt arbete har icke utan skäl påpekats, att just

denna omständighet vittnar om en viss oklarhet i målbestämningen för den

planerade kursen. Örn denna skall utgöra en ren förskola till socialinstituten,

föreligger knappast anledning att giva de speciellt samhällsvetenskapliga

ämnena ett så framträdande rum i dess kursprogram, som nu föreslagits.

Snarare borde då tonvikten läggas på de allmänbildande studier, som möjliggöra

deltagande i undervisningen vid socialinstitut. Emellertid synas socialutbildningssakkunniga

hava ansett, att den föreslagna kursen icke kan rätt

försvara sin plats inom folkhögskolornas undervisning, om den icke vid

sidan av sin särskilda uppgift även skänker en speciell medborgerlig utbildning.

Av remissyttrandena framgår, att man på flera håll lagt synnerlig

vikt vid just denna synpunkt.

För min del anser jag, att en tredje årskurs vid folkhögskola kan få betydelse,

både då det gäller att för ungdomar, som icke kunnat förvärva

högre skolutbildning, öppna tillträde till socialinstituten, och då det gäller

att skänka kunskap om samhällsförhållandena åt dem, som inom folkrörelserna

eller i kommunerna vilja ägna sig åt allmänna värv. Anordnandet

av en kurs med detta dubbla syfte möter dock vissa svårigheter. Måhända

bör en uppdelning på två olika linjer äga rum. I så fall måste av

praktiska och ekonomiska skäl frågan örn deras samordning undersökas.

Vad skolöverstyrelsen anfört rörande fördelningen av det lärostoff, som

socialutbildningssakkunniga velat sammanpressa inom den tredje årskursens

ram, på två årskurser, synes mig välgrundat. Förslagets genomförande

torde sålunda få en allmännare och mera ingripande betydelse för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

folkhögskolornas undervisning än de sakkunniga förutsatt. Dét måste å

ena sidan tillses, att folkhögskolans centrala, medborgerligt fostrande verksamhet

icke röner ofördelaktigt inflytande av de speciella utbildningsuppgifter,

som åläggas den. Å andra sidan får en folkhögskolekurs, som skall

skänka en avslutad socialpolitisk utbildning, icke utvecklas till en form av

lägre yrkesutbildning med syfte på social och kommunal tjänst. Därigenom

skulle den av instituten vidmakthållna utbildningsstandarden på detta

område äventyras. Nu nämnda frågor och även andra, företrädesvis pedagogiska

spörsmål böra noggrant undersökas, innan den föreslagna tredje

årskursen vid folkhögskolorna erhåller sin definitiva utformning. Jag anser

därför, att till en början endast en samhällsvetenskapligt orienterad tredje

årskurs bör försöksvis anordnas. Det torde böra uppdragas åt skolöverstyrelsen

att med särskild uppmärksamhet följa denna kurs och att med stöd

av därunder gjorda iakttagelser verkställa en utredning av de berörda problemen

ur alla ifrågakommande synpunkter. Beträffande kostnaderna för

en sådan kurs har jag icke funnit anledning till erinran mot de av socialutbildningssakkunniga

verkställda beräkningarna, vilka sluta på en summa

av 20 000 kronor, varav 5 000 kronor till elevstipendier.

Vad beträffar formerna för intagningen av elever vid socialinstituten

torde en detaljerad granskning icke vara nödvändig. Jag förutsätter, att

instituten ha sin uppmärksamhet fästad på de önskemål, som framförts i

remissyttrandena. Bland annat torde inträdesprovens konstruktion kunna

bli föremål för vissa jämkningar. Det kan, synes det mig, också övervägas,

om icke en förpraktik av längre omfattning än den reguljära bör tillmätas

ett ganska betydande värde, under förutsättning att den är väl vitsordad

av en intygsgivare, vars omdömesgillhet icke kan sättas i fråga. En tendens

till allmän ökning av förpraktiktiden utöver det normala måttet bör dock icke

uppmuntras. Det av socialstyrelsen förordade inlemmandet av förpraktiken

i institutens verksamhet skulle medföra så vittgående ekonomiska konsekvenser,

att man åtminstone tills vidare torde nödgas avstå från att söka

förverkliga detta projekt. Däremot bör det vara angeläget för instituten

att genom samarbete med de sociala och kommunala organ, hos vilka

blivande elever utföra praktikanttjänstgöring, förskaffa sig ökad möjlighet

att bedöma värdet av givna intyg.

Jag vill betona, att ändringar i intagningsförfarandet, som skulle kunna

leda till en sänkning av den teoretiska utbildningens nivå, icke synas tillrådliga.

Undervisningen vid socialinstituten är intellektuellt krävande och

måste till stor del försiggå i högskolemässiga former. För att kunna tillgodogöra

sig densamma böra eleverna äga viss studievana och betydande

förkunskaper. Ej minst med tanke härpå synes mig de sakkunnigas förslag

i huvudsak väl avvägt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 153.

33

B. Särskilda utbildningsfrågor.

1. Examen på grundval av självstudier.

De sakkunniga. Ungdomar, som vilja skaffa sig utbildning vid socialinstitut,

nödgas ofta avstå därifrån, emedan de, exempelvis på grund av

förvärvsarbete, sakna möjlighet att följa kurserna. Med tanke därpå förorda

de sakkunniga, att möjligheter öppnas till avläggande av tentamina

och examina vid socialinstitutet i Stockholm på grundval av självstudier

utan deltagande i undervisningen. Studerande, som begagna denna utväg,

böra ha rätt att påkalla erforderlig handledning av institutets lärare.

De sakkunniga anse, att självstudier tills vidare böra få förekomma

endast på de kamerala och teoretiska linjerna. Örn försöken slå väl ut,

bör övervägas, huruvida icke även frågan örn den sociala praktiken för

studerande av detta slag kan lösas, så att motsvarande möjlighet kan beredas

även för elever på de sociala och socialkamerala linjerna. Emellertid

framhålla de sakkunniga, att den föreslagna anordningen är förenad med

olägenheter för institutets del samt att ett framgångsrikt genomförande

av självstudierna, även örn en verkligt tillfredsställande korrespondensundervisning

kommer till stånd, torde kräva ovanlig begåvning.

Yttrandena. Länsstyrelsen i Västmanlands län förmenar, att den byråkratisering

av socialvården i kommunerna, som lätt kan uppstå, därigenom

att personer utan tillräcklig praktisk erfarenhet inrikta sig på kursläsning

med tanke på tjänsteanställningar, torde kunna i någon mån förhindras

genom den föreslagna anordningen. Man kan fråga sig, varför icke möjlighet

till examen på grundval av självstudier redan från början skulle kunna

lämnas öppen för samtliga de ifrågasatta fyra utbildningslinjerna, då därigenom

de verkliga begåvningarna, som redan äga erforderlig förpraktik för

det tilltänkta arbetsområdet skulle kunna tillvaratagas utan att onödigtvis

tvingas deltaga i den ordinarie undervisningen. Även centralförbundet för

socialt arbete och kooperativa förbundet förorda tillämpning av systemet

med självstudier även på de sociala och socialkamerala linjerna.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg hyser stora sympatier för förslaget

och vill redan nu, under förutsättning att de tilltänkta försöken

lämna ett tillfredsställande resultat, anmäla sin beredvillighet att anordna

studier och prov under liknande villkor vid institutets linje för samhällskunskap,

för så vitt institutets organisation kommer att tillåta detta.

Styrelsen hyser däremot starka tvivel, att sådana studier kunna anordnas

vid de sociala och socialkamerala linjerna.

Svenska stadsförbundet anser, att en möjlighet till utbildning utan studier

vid instituten men under ledning därifrån kan vara önskvärd. Dock torde

böra tillses att en undervisning enligt denna metod icke på något sätt får

sänka undervisningens allmänna nivå.

Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 15S.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

34 Kungl. Maj:ts ■proposition nr 153.

Tanken att bereda vissa elever möjlighet till avläggande av examen på

grundval av självstudier är utan tvivel beaktansvärd. Såsom de sakkunniga

framhållit, är det dock förenat med betydande svårigheter att på detta sätt

inhämta de teoretiska kurserna. Därtill kommer, att seminariearbete och

praktiska övningar under lärares ledning böra intaga en viktig plats i socialinstitutens

undervisning. Om den här berörda studievägen skall få någon

praktisk betydelse, måste utan tvivel korrespondensundervisning anordnas

av instituten. Under alla omständigheter bör dessutom förutsättas, att

elever, som vilja begagna denna undervisning, skola tillbringa någon tid vid

ett socialinstitut, detta även i sådana fall, då deras praktiska meriter äro

synnerligen väl vitsordade.

Jag anser det lämpligt, att ett försök göres med den ifrågavarande anordningen.

Skulle det emellertid visa sig, att den icke kommer att utnyttjas

i nämnvärd mån, torde kunna ifrågasättas, om den bör äga bestånd, eftersom

korrespondensundervisning och handledning av elever, som endast

mera tillfälligt uppehålla sig vid instituten, måste innebära en betydande

ökning av lärarnas arbetsbörda. Det bör ankomma på socialinstituten själva

att i samråd taga ställning till denna fråga.

2. Partiell utbildning,

a. Nuvarande förhållanden.

Redan nu har det i icke ringa utsträckning förekommit, att studerande

vid socialinstitutet i Stockholm avbrutit sina studier efter att ha avlagt

tentamina blott i vissa ämnen. Dessa studerande ha brukat erhålla ett utdrag

ur examensliggaren, utvisande avlagda tentamina och därvid erhållna

betyg i de särskilda ämnena, men däremot givetvis varken diplom eller

examensbetyg.

b. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga förorda anordnandet av en partiell utbildning vid socialinstituten,

innebärande en reglering av nämnda praxis. Kommunala och

sociala tjänstemän m. fl. böra få tillfälle att vid instituten studera vissa särskilda

ämnen, i vilka de avlägga tentamina efter de vanliga fordringarna

utan att föra sina studier fram till slutexamen och diplom. Härvid bör tillses,

att kravet på grundläggande samhällsvetenskaplig underbyggnad icke lämnas

obeaktat; för tentamen i ämne, som är direkt tillämpligt i det praktiska

arbetet men icke innefattar sådan underbyggnad, bör därför tentamen i

visst eller vissa grundläggande ämnen uppställas som villkor.

De sakkunniga ha även haft att taga ställning till frågan örn eventuell

fördelning av utbildningen på en lägre och en högre utbildningslinje. Från

de kommunala tjänstemännens sida ha önskemål framförts örn anordnande

av en kortare utbildning än den som nu lämnas vid socialinstitutet i Stock
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

holm. De sakkunniga anse emellertid, att en dylik utbildning icke skulle

bli tillfredsställande samt att den skulle kunna verka återhållande på tillströmningen

till de längre utbildningslinjerna. Därför bör enligt de sakkunnigas

mening någon särskild lägre kurs, som för fram till diplom eller examina,

icke anordnas.

Yttrandena. De sakkunnigas förslag rörande partiell utbildning har

vunnit anslutning av samtliga myndigheter och sammanslutningar, som

yttrat sig i denna fråga. Bland annat anföras följande synpunkter.

Socialinstitutet i Göteborg, framhåller, att det bör ankomma på ledningarna

för de båda socialinstituten att i samråd utforma närmare bestämmelser.

Föreningen.diplomerade från socialinstitutet anser förslaget vara en relativt

god lösning av ett mycket svårt problem. Man torde dock icke helt

böra bortse från faran, att denna partiella utbildning möjligen kan komma

att verka neddragande på social tjänstemännens standard.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet betonar, att den partiella

utbildningen kan komma att visa sig så uppskattad av elever och arbetsgivare,

att den blir ett hot mot den högre utbildning, som institutet vill

meddela. Skulle detta bli fallet, torde utbildningsfrågan böra upptagas till

förnyad prövning.

Svenska landstingsförbundet uttalar stor tillfredsställelse med den tilltänkta

anordningen liksom även med övriga ifrågasatta åtgärder för att

bereda möjlighet till differentierad och specialiserad utbildning.

Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund finner den planerade

partiella utbildningen synnerligen viktig och understryker behovet av dylik

utbildning i ämnen, som ha särskild betydelse för sjukhusförvaltningen.

Inrättandet av en lägre examen avstyrkes i flertalet yttranden. Avvikande

meningar uttalas emellertid av socialstyrelsen, medicinska fakulteten vid

universitetet i Lund, länsarbetsnämnden i Örebro län, barnavårdsnämnden

i Göteborg och socialvårdsdelegerade i Borås.

Socialstyrelsen uppställer frågan, på vad sätt den brist på utbildad

personal, som kan väntas uppkomma i samband med en kommunal nyindelning,

skall täckas. Det gäller att kunna erbjuda de praktiskt förfarna

socialvårdsmän, som under en övergångstid torde intagas som tjänstemän,

en utbildning, som kan förefalla dem överkomlig och som kan stå öppen för

dem, ehuru de icke fylla socialinstitutens inträdesfordringar. För inträde

vid en sådan kurs borde krävas exempelvis minst åttaårig väl meriterad

verksamhet inom socialvården såsom ordförande, verkställande ledamot

eller liknande i social nämnd eller såsom tjänsteman. Denna utbildningsform

skulle lia tillfällig karaktär; den normala utbildningsformen på detta

område bör alltid vara den, som avslutas med diplomcring från instituten.

Styrelsen inser, att den föreslagna anordningen kan medföra vissa olägenheter,

men förordar dock, att en utredning av frågan verkställes. Därefter

kunde en kurs av antydd art försöksvis anordnas.

Medicinska fakulteten vid universitetet i Lund ifrågasätter, huruvida icke

en lämplig organisation skulle vinnas, örn utbildningen uppdelades på tvenne

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

36 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

kurser, en högre och en lägre. Den högre skulle givas vid ett centralt institut,

den lägre därjämte på ett flertal ställen i olika landsändar. Fakulteten

gör gällande, att utbildningens decentralisering skulle medföra åtskilliga

fördelar och att en anknytning kunde ske till större sjukvårdsinrättningar,

somliga med storstads-, andra med landsbygdsklientel.

Länsarbetsnämnden i Örebro län framhåller, att bland dem, som vinna

anställning vid arbetsförmedling, finnas sådana, som icke förvärvat utbildning

vid socialinstitut. Detta förhållande torde alltjämt komma att

äga rum. Med tanke på personer, tillhörande denna kategori, vilka erhållit

eller avse att erhålla anställning i arbetsförmedlingstjänst, torde böra inrättas

en assistentkurs örn sex månader, vilken med fördel kunde förläggas

till socialinstituten.

Barnavårdsnämnden i Göteborg anser, att den fortsatta utbildningen av

tjänstemän, som redan vunnit anställning inom socialvården, måste tillgodoses

genom inrättande av en kortare utbildning vid socialinstituten. En

eller eventuellt två terminers undervisning torde för detta ändamål vara

tillfyllest.

Socialvårdsdelegerade i Borås anse, att den nuvarande anordningen av

studierna vid socialinstituten medför betydande olägenheter. De höga utbildningskostnaderna

nödga den diplomerade att söka befattning med högre

lön, varför den lägre befattningen antingen måste besättas med outbildad

arbetskraft eller ock bli en genomgångstjänst. Detta leder dels till uppkomsten

av en standardsänkning, som de sakkunniga söka undgå, dels till

ett oefterrättlighetstillstånd på arbetsplatsen. En lägre och mindre kostsam

utbildning skulle bereda befattningshavaren möjlighet kvarstanna å

befattningen.

Många kommunaltjänstemän i underordnad ställning ha erforderlig

praktisk erfarenhet för att bekläda högre befattningar men sakna en för

befordran önskvärd teoretisk skolning. I den mån det av olika skäl är

omöjligt för dessa befattningshavare att genomgå en fullständig kurs vid

något av socialinstituten, bör möjlighet beredas dem att förvärva kunskaper

i sådana ämnen, som äro av särskild betydelse för deras yrkesutövning.

En annan utbildningsfråga, som har nära samband med den nu berörda,

angår kommunala förtroendemän, vilka erhållit eller skola erhålla tjänstemannaställning.

Också här rör det sig i många fall om personer, vilkas

individuella förutsättningar för en framgångsrik verksamhet på ledande

tjänstemannaposter äro goda. De sakkunnigas förslag örn en begränsad

högre utbildning, innebärande möjligheter för därtill lämpade personer att

följa undervisningen i vissa ämnen och erhålla betyg över sina prestationer,

synes mig med tanke på de berörda kategorierna vara väl motiverat.

Visserligen kan risken för att den partiella utbildningen kommer

att konkurrera med den reguljära icke helt uteslutas. Genom en sorgfällig

avvägning av ämneskombinationer och inträdesfordringar torde denna risk

dock kunna i hög grad minskas. Sålunda bör tillses, att endast personer,

som genom begåvning, praktisk duglighet och socialt intresse äro av syn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

nerligt värde för allmän verksamhet, komma i tillfälle att åtnjuta ifrågavarande

undervisning.

Sedan länge lia från vissa håll önskemål uttalats örn införande vid socialinstitutet

i Stockholm av en praktiskt-social examen, byggd på väsentligt

mindre kunskapsfordringar än de vedertagna. De sakkunniga, som haft

frågan under övervägande, ha avböjt tanken på anordnandet av en kortare

reguljär utbildningsväg, men i några remissyttranden kommer denna tanke

ånyo till uttryck. I regel synes man tänka sig, att den lägre kursen skulle

kunna avslutas under loppet av ett år.

Såsom jag redan framhållit, synes det mig angeläget, att en viss utbildningsstandard

upprätthålles för social och kommunal tjänst. Man bör sträva

efter att skapa en kår av tjänstemän på detta område med någorlunda likvärdig

utbildning och goda såväl teoretiska som praktiska kvalifikationer.

Avsaknaden av bestämda kompetenskrav försvårar i hög grad denna

strävan. Inför valet mellan å ena sidan en längre och värdefullare, å andra

sidan en snabbare och mindre grundlig utbildning skulle av begripliga skäl

många elever välja den senare. Det kan befaras, att den lägre examen snart

bleve normal kompetens för många befattningar. Om detta icke skulle medföra

en allmän sänkning av de sociala och kommunala tjänstemännens lönenivå,

torde dock en i vissa fall behövlig höjning av densamma komma

att motverkas. En sådan utveckling måste givetvis vara ägnad att ytterligare

befästa den kortare och mindre kostsamma men ur kompetenssynpunkt

otillfredsställande utbildningens ställning. Jag delar således de

sakkunnigas uppfattning på denna punkt.

Emellertid har socialstyrelsen påpekat, att ett särskilt utbildningsbehov

kan komma att göra sig gällande under en kortare tid, därest nämligen en

kommunal nyindelning, syftande mot större enheter, kommer till stånd.

Styrelsen anser, att i så fall en kortare utbildningsväg måste öppnas, men

framhåller uttryckligen, att denna lägre utbildning skall vara ett provisoriskt

arrangemang. Utan att vilja förringa betydelsen av det problem,

som socialstyrelsen har velat framhäva, kan jag för min del av förut antydda

skäl, vilka principiellt beaktats jämväl i socialstyrelsens yttrande,

icke undgå att ställa mig tveksam till den föreslagna anordningen. Därest

över huvud en ettårig utbildningslinje upprättas, torde det bli svårt att

vidhålla de anspråk på saklig kompetens, som diplomeringen från socialinstituten

innebär. Jag ifrågasätter, om icke en lösning av det antydda

problemet bör sökas genom samarbete mellan socialinstituten och kommunerna,

innebärande dels en temporär ökning av antalet intagna elever, så

långt institutens kapacitet kan medgiva, dels ock ett utvidgat användande

av institutens möjligheter att meddela undervisning, som icke leder fram

till examen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

3. Specialutbildning,

a. Nuvarande förhållanden.

Viel socialinstitutet i Stockholm har såsom komplettering till den grundläggande

utbildningen även erbjudits tillfälle till viss specialutbildning.

Under läsåret 1938/39 gjordes sålunda ett förberedande försök med en specialutbildningskurs

pa det mentalhygieniska området för tjänstemän inom

harna- och ungdomsvården. En fullständig dylik kurs ägde sedan rum

höstterminen 1943. Den senare kursen, som fortgick under cirka tre månader,

omfattade övningar i testning av barn, föreläsningar samt praktik vid

en skola och — under direkt ledning av psykiater — vid sinnessjukhus. En

specialkurs för kommunala tjänstemän vid sjukhus anordnades höstterminen

1944.

b. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga erinra om, att den huvudsakliga utbildningen vid socialinstituten

icke kan inriktas på direkt specialisering för alla olika slag av

tjänster. Å andra sidan kan, framhålla de, den grundläggande utbildningen,

särskilt på den sociala linjen, icke få sådan omfattning, att den gör de

diplomerade eleverna färdiga att omedelbart övertaga vilka tjänster som

helst. Den måste främst inriktas på vissa stora grupper av befattningar och

är i bästa fall tillräcklig för dessa. Ej heller den inom de ordinarie studiernas

ram möjliga specialiseringen är tillräcklig för alla arbetsområden.

Av dessa skäl erfordras enligt de sakkunnigas åsikt i vissa fall en komplettering,

som gör vederbörande kompetent för befattningar, vilka ställa

speciella krav. En sådan komplettering, vilken i regel bör innefatta såväl

teoretisk som praktisk utbildning, kan vinnas på olika vägar. En utväg är

att vid själva läroanstalten för ett mindre antal elever anordna kompletterande

utbildningskurser, förlagda utanför den vanliga examen men avsedda

endast för dem som avlagt examen. En annan metod är att ordna

kortare kompletteringskurser vid andra läroanstalter. Slutligen kan man

tänka sig, att vederbörande elev kombinerar den allmänna socialpolitiska

och kommunala utbildningen med någon annan fackutbildning och därigenom

erhåller den nödiga kompletteringen. I olika sammanhang kunna,

framhålla de sakkunniga, alla dessa tre vägar vara lämpliga att beträda.

De sakkunniga ha emellertid främst uppehållit sig vid den form av

kompletterande utbildning, som utgöres av specialkurser vid socialinstituten.

I detta hänseende tillstyrka de till en början, att utöver den nyssnämnda

mentalhygieniska kursen för tjänstemän inom hama- och ungdomsvården

anordnas en dylik kurs för arbete bland vuxna. För båda dessa kurser bör

grundvalen utgöras av examen på sociala linjen.

En annan fråga, som enligt de sakkunnigas mening bör kunna lösas på

liknande sätt, är den som gäller utbildningen av sjukhusens högre förvalt
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

ningspersonal (syssloman m. m.) Den normala grundutbildningen bör här

utgöras av socialkameral eller kameral examen. Det kan även enligt de

sakkunniga ifrågasättas, huruvida icke för blivande tjänstemän i de största

städerna bör anordnas en specialkurs i storstädernas förvaltning och dithörande

problem.

Yttrandena. Frågan om specialutbildning har i allmänhet ej föranlett

uttalanden i remissyttrandena.

Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund förklarar sig hysa

intresse för anordnande av sysslomanskurser i samarbete med socialinstituten.

Speciell yrkesutbildning är nödvändig för exempelvis arbetsförmedlingsassistenter,

tjänstemän inom bärna- och ungdomsvården, kuratorer i fångvården,

sysslomän vid sjukhus o. s. v. Sådan utbildning kan icke infogas

i de allmänna kurserna, men det synes önskvärt, att den, i den mån så

lämpligen kan ske, handhaves av samma institutioner, som besörja den

grundläggande utbildningen. Vad de sakkunniga föreslagit beträffande

anordnandet vid socialinstituten av särskilda utbildningskurser för personer,

som vilja ägna sig åt vissa mera krävande uppgifter inom socialvården

m. m., har icke givit mig anledning till erinran.

4. Fortbildningskurser m. m.

a. Nuvarande förhållanden.

Ett problem, som redan länge varit aktuellt för kommunernas tjänstemän

och befattningshavare i socialt arbete, är frågan örn fortsatt utbildning

efter tjänstgöring ute på arbetsfältet. Behovet av dylik utbildning betingas

av ändrade förhållanden i arbetet, exempelvis ny lagstiftning, av nya rön

som göras inom arbetsområdet och slutligen av nödvändigheten att vidmakthålla

kunskaperna på de områden, som äro av betydelse för vederbörandes

praktiska arbete. Svårigheten att uppnå effektiv utbildning av detta

slag är främst den, att tjänstemän mera sällan kunna erhålla ledighet under

längre tid för studier annorstädes än i hemorten. Nu ifrågavarande utbildningsbehov

kan därför i regel tillgodoses endast genom fortbildningskurser,

koncentrerade till en mycket kort tid och ofta med en något summarisk

prägel.

Bland hittills hållna kurser av detta slag märkas följande, för vilka redogörelse

lämnas i de sakkunnigas betänkande.

Svenska landstingsförbundet har vid upprepade tillfällen anordnat kurser

för sysslomän vid sjukhus och motsvarande institutioner. Dessa kurser ha

vardera pågått omkring två veckor och ha rönt livlig anslutning. Svenska

landskommunernas förbund anordnade våren 1943 en konferens för kommunalkamrerare,

vilken likaledes hade karaktär av kurs, ehuru tiden — fem

dagar — var betydligt knappare tillmätt. Svenska fattigvårds- och barna
-

Departe
mentschefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

vårdsförbundet har gjort betydelsefulla insatser för socialvårdstjänstemännens

fortsatta utbildning dels genom sina periodiskt återkommande konferenser,

dels genom en nyligen igångsatt korrespondenskurs för barnavårdsmän.

I Stockholms stad och Göteborgs stad ha i olika sammanhang ordnats

studiecirklar och kurser för vederbörande kommuns tjänstemän, och denna

form av fortbildning har rönt betydande intresse.

För arbetsförmedlingstjänstemännens del ha instruktions-utbildningskurser

ägt rum under åtskilliga år. Dessa anordnades åren 1938—43 av arbetsförmedlingstjänstemännens

riksförbund; till kurserna utgingo statsbidrag i

växlande former. Från och med år 1944 har denna kursverksamhet övertagits

av statens arbetsmarknadskommission och i samband härmed har

föreskrivits, att deltagarna erhålla rese- och traktamentsersättning för resa

till och från kursen samt att uppehållskostnaderna under kursen betalas

direkt av kommissionen.

Vidare ha vid socialinstitutet i Stockholm vartannat år anordnats studieveckor

(pa senare ar studiedagar), vid vilka föredrag och diskussioner i viss

utsträckning stått öppna icke blott för institutets diplomerade elever utan

även för andra intresserade. Ett exempel på dylika kurser, vilka närmat sig

allmänna populära föreläsningsserier, ha slutligen de kurser i socialvårdsfrågor

utgjort, vilka anordnats av kursverksamheten vid Stockholms och

Göteborgs högskolor samt vid Lunds universitet.

b. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga. De hittills anordnade fortbildningskurserna ha enligt de

sakkunnigas mening visat sig fylla en betydelsefull uppgift. De sakkunniga

finna det därför önskvärt, att en sådan kursverksamhet även framdeles

kommer till stand samt att den utbygges och kompletteras med motsvarande

kurser på områden, som hittills icke bearbetats. Kurserna böra ordnas

i samverkan med socialinstituten, eventuellt förläggas till deras lokaler;

i varje fall böra där befintliga lärarkrafter utnyttjas. De böra icke vara alltför

korta — landstingsförbundets sysslomannakurser betecknas av de sakkunniga

som ett gott exempel på den lämpliga omfattningen — och de

böra innefatta ej endast föreläsningar utan även övningar i seminarieform.

Kurserna skulle kunna förberedas och kompletteras genom korrespondensundervisning.

Deltagarantalet i varje särskild kurs bör enligt de sakkunnigas

åsikt lämpligen begränsas; i gengäld böra kurserna upprepas så ofta, att

åtminstone flertalet tjänstemän får tillfälle att i tur och ordning deltaga i

utbildningen.

Med inräknande av sådana områden, där kurser och konferenser redan

brukat anordnas, bör kursverksamheten enligt de sakkunnigas mening taga

sikte på i synnerhet följande arbetsområden, nämligen fattigvård jämte centraliserad

socialvård; bärna- och ungdomsvård; kuratorsverksamhet m. m.;

personalvårdsarbete inom näringslivet; städernas drätselverk; landskommunernas

allmänna förvaltning; sjukhusens, eventuellt även landstingens förvaltning.

Beträffande arbetsförmedlingen är frågan tills vidare löst genom

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

arbetsmarknadskommissionens försorg. De sakkunniga förutsätta, att den

utbildningsverksamhet, som inletts på detta område, kommer att fullföljas,

oavsett vilken ställning arbetsförmedlingen får i framtiden.

Till andra fortbildningskurser än sådana som äro avsedda för arbetsförmedlingens

tjänstemän föreslå de sakkunniga att statsbidrag skall kunna

utgå dels till eventuella lokalkostnader, dels till föreläsningar och övningar

med förslagsvis 30 kronor för föreläsning och 40 kronor för seminarieövning

om två timmar. Härvid bör enligt de sakkunniga förutsättas, att kursdeltagarna

få betrakta bevistandet av kurs såsom tjänsteangelägenhet och

under kurstiden uppbära oavkortad lön samt rese- och traktamentsersättning.

De sakkunniga föreslå, att statsbidragen skola utgå från särskilt riksstatsanslag

av förslagsvis 10 000 kronor och att bidragen beviljas av Kungl.

Majit efter prövning i varje särskilt fall av kursprogram m. m.

I detta sammanhang ha de sakkunniga till behandling upptagit ett annat

spörsmål, nämligen sambandet mellan socialinstitutens uppgifter och den

allmänna bildningsverksamheten i sociala och kommunala frågor. De uppgifter,

som här föreligga, måste, framhålla de sakkunniga, lösas i samarbete

med den fria folkbildningsverksamheten. De sakkunniga betona särskilt

önskvärdheten av att konferenser och kurser samt korrespondensundervisning

anordnas för tjänstemän och för förtroendemän i kommunerna, vilka

sakna möjlighet att genomgå några mera vidlyftiga utbildningskurser.

Det synes enligt de sakkunnigas mening vara ovisst, huruvida sistnämnda

utbildningsuppgifter i sin helhet kunna och böra lösas av socialinstituten.

De sakkunniga finna skäl tala för att den direkta ledningen av dessa uppgifter

med större fördel bör kunna överlämnas åt sådana sammanslutningar

som svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, kommunaltjänstemännens organisationer o. s. v. Det synes

de sakkunniga även vara önskvärt, att den fria folkbildningsverksamhetens

erfarenhet på området utnyttjas. Utbildningen bör emellertid, framhålla

de sakkunniga, organiseras i mycket nära samarbete med socialinstituten.

Yttrandena. Förslaget örn statsbidrag till fortbildningskurser för tjänstemän

inom den sociala och den kommunala förvaltningen och därmed sammanhängande

spörsmål har, i den mån det föranlett uttalanden av remissmyndigheterna

och de hörda sammanslutningarna, tillstyrkts, merendels

under framhävande av de föreslagna åtgärdernas stora betydelse.

Pensionsstyreisen påpekar, att det vid ett genomförande av obligatorisk

sjukförsäkring torde bliva nödvändigt att för täckande av det omedelbara

personalbehovet snarast möjligt anordna särskilda utbildningskurser för nuvarande

sjukkassefunktionärer. Detta torde lämpligen böra ske i samarbete

med socialinstituten.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

Sveriges socialtjänstemannaförbund understryker, att institutens program

ej bör ges en alltför stereotyp inriktning. Korrespondensundervisning bör

anordnas. Kurser av olika slag och med växlande föreläsare böra givas.

Jag vill understryka, vad de sakkunniga anfört rörande vikten av att

tillgodose studieintresset hos befattningshavare i social och kommunal

tjänst. Den snabba utvecklingen på de sociala och kommunala områdena

under de senaste åren har otvivelaktigt utlöst ett starkt behov av fortbildningsmöjligheter

för här ifrågavarande tjänstemän. Trots den återhållsamhet,

som under krigsåren från statsmakternas sida visats vid behandlingen

av frågor örn anslag till fortbildningskurser i allmänhet, anser jag mig med

hänsyn till i förevarande fall föreliggande speciella omständigheter kunna

i princip tillstyrka, att bidrag av statsmedel skola kunna utgå till fortbildningskurser,

avsedda för tjänstemän inom socialvården och den kommunala

förvaltningen. Frågan örn statsbidrag bör i varje särskilt fall avgöras av

Kungl. Majit efter prövning av kursprogram m. m. Till frågan om medelsanvisningen

för nästa budgetår torde jag få återkomma längre fram.

Socialinstituten ha en betydelsefull uppgift att fylla såsom samlingspunkter

för yrkesmän på de sociala och kommunala områdena. Jag har därför

intet att erinra mot de sakkunnigas förslag, att instituten skola komma att

stå såsom anordnare av nu ifrågavarande slag av konferenser, möten och

kurser.

Om tid och personaltillgång medgiva, synes det önskvärt, att socialinstituten,

såsom de sakkunniga förutsatt, jämväl medverka i den allmänna upplysningsverksamhet

rörande sociala och kommunala frågor, som bedrives

av bland annat ett flertal frivilliga bildningsorganisationer.

G. Socialinstitutens förhållande till universitet

och högskolor.

1. Forskningsuppgifter.

a. Nuvarande förhållanden.

Socialinstitutet i Stockholm, vars officiella benämning är institutet för

socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning, har — framhålla de

sakkunniga — icke i nämnvärd grad kunnat fylla den sistnämnda uppgiften.

Något forskningsarbete har knappast bedrivits av institutets elever och ej

heller av andra lärare än sådana, som samtidigt innehaft akademiska lärarbefattningar

på annat håll.

Detta är i själva verket naturligt med tanke på institutets hittillsvarande

organisation. Fast anställda lärarkrafter ha saknats, och för de lärare, vilka

haft undervisningen vid institutet som bisyssla vid sidan av andra krävande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

sysselsättningar, tiar det varit lika omöjligt att handleda och stimulera ett

mera djupgående studiearbete från elevernas sida som att själva finna tid

för vetenskaplig forskning.

b. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga. Enligt de sakkunniga finnas — vid sidan av den vid

universitet och högskolor bedrivna forskningen inom t. ex. nationalekonomi,

statskunskap, psykologi och kommunal rättskunskap — andra områden,

där forskningsarbete med större fördel borde kunna bedrivas inom ramen

för socialinstitutens verksamhet. De sakkunniga peka särskilt på socialhistorien,

sociallagstiftningen och den kommunala finansläran. Även inom andra

discipliner har forskningsarbete med den specialinriktning, som vid socialinstituten

blir naturlig, sitt givna värde såväl i sig själv som ur den sociala

och kommunala förvaltningens synpunkt. Socialinstituten borde i själva

verket, framhålla de sakkunniga, kunna tjänstgöra som ett slags sociala och

kommunala »laboratorier», där — utöver de kurser, som tillhöra det ordinarie

schemat — viktiga aktuella problem diskuterades med särskilt intresserade

elever och utanför instituten stående, praktiskt verksamma ämbetsoch

tjänstemän eller kommunalmän. Den praktiska förvaltningen borde enligt

de sakkunnigas åsikt ha nytta av en sådan verksamhet. Skall denna erhålla

vetenskaplig karaktär och vidgas utöver föreliggande konkreta arbetsuppgifter,

kan den icke ledas av förvaltningens egna krafter, vilka sakna

tillräcklig tid härför.

De sakkunniga anse, att sådana uppgifter i första hand böra tillkomma

socialinstitutet i Stockholm, men framhålla, att göteborgsinstitutet så snart

som möjligt bör söka sig in på motsvarande linjer. Det är nämligen för en

ny läroanstalt av väsentlig betydelse att få uppbygga sin undervisning i

växelverkan med forskningsarbete och under diskussion med praktiskt verksamma

personer av det slag, varom här är fråga.

Yttrandena. Ett flertal akademiska myndigheter, däribland universitetskanslern,

ha ställt sig avvisande eller tveksamma till tanken, att socialinstituten

jämväl skulle fylla vetenskapliga uppgifter. Även i remissyttranden

från centralförbundet för socialt arbete och svenska stadsförbundet m. fl.

lia tvivel yppats angående lämpligheten eller möjligheten av cn sådan utvidgning

av institutens uppgifter.

Universitetskanslern har intet att erinra mot förslaget örn skapande av

sociala, och kommunala laboratorier, vid vilka aktuella frågor diskuteras,

men förklarar, att sådan verksamhet icke är att jämställa med teoretisk

forskning. Den samhällsvetenskapliga forskningen bör vara koncentrerad

till universiteten och de båda akademiska högskolorna. Det skulle betyda

en olämplig splittring av tillgängliga resurser att med statsbidrag uppamma

tvenne nya forskningsinstitut på samhällsvetenskapernas område, samtidigt

som de båda universiteten och Stockholms och Göteborgs högskolor icke

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

på långt när ha den personal och utrustning i övrigt för samhällsvetenskaplig

forskning, som de behöva.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Uppsala betonar, att en

omläggning av instituten till vetenskapliga anstalter icke vore önskvärd eller

ens lämplig.

Tvenne ledamöter av konsistoriet ha dock reserverat sig mot detta uttalande.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala delar de sakkunnigas

uppfattning, att ett arrangemang med fasta lärare kan vara till gagn för

socialvetenskapligt forskningsarbete. En nödvändig förutsättning härför är

emeIJertid, att de anställda lärarna äga kvalifikationer för ett dylikt arbete.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund understryker kraftigt

socialinstitutens egenskap av primära och praktiska utbildningsanstalter. De

äro icke lämpliga såsom forskningscentra.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola framhäver liknande

synpunkter.

Två ledamöter ha reserverat sig mot avdelningens yttrande.

Centralförbundet för socialt arbete finner en förändring av socialinstituten

i akademisk riktning olycklig och anser osannolikt, att instituten skulle

kunna göra någon större insats för vetenskaplig forskning. Varken från de

studerande eller de avgångna eleverna är något deltagande i sådant arbete

att påräkna. Med hänsyn till undervisningsbördan och de plikter i övrigt,

som påvila lärarna, torde knappast heller dessa ha möjlighet att ägna sig

åt forskningsverksamhet.

Två ledamöter av styrelsen ha reserverat sig mot dess yttrande i denna

punkt.

Svenska stadsförbundet anser det önskvärt, att vid möten och kongresser

teoretiker och praktiskt verksamma kommunalmän få tillfälle att dryfta

kommunala problem. På detta område skulle säkerligen mera kunna uträttas

till gagn för kommunalförvaltningen än genom den ifrågasatta forskningen,

vars möjligheter i vart fall äro starkt beroende av antalet fasta

lärare.

För min del anser jag det i och för sig önskvärt, att socialinstituten

visa vetenskaplig aktivitet. Det finnes, såsom de sakkunniga antytt, åtskilliga

områden av betydelse icke minst för det kommunala förvaltningsarbetet,

vilka hittills icke uppmärksammats av den akademiska forskningen.

Det synes mig lämpligt, att socialinstituten taga sikte på dylika ämnen. De

principiella invändningar, som under remissbehandlingen riktats mot de sakkunnigas

förslag, kan jag icke finna berättigade, men jag delar den tveksamhet,

som kommit till uttryck beträffande socialinstitutens faktiska möjligheter

att göra en vetenskaplig insats. Ingen undervisningsanstalt torde med

framgång kunna fullfölja en vetenskaplig målsättning, utan att institutionens

centrala verksamhet till någon del inordnas under samma syfte. Vad

socialinstituten angår, skulle detta förutsätta införande av en högre examen,

en tanke, som för närvarande icke kan förverkligas.

Man bör emellertid noga skilja mellan önskemålet örn vetenskaplig verksamhet

från institutens sida och kravet på vetenskaplig halt i undervisning
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Mårds ''proposition nr 153.

en. Detta krav är oeftergivligt, vad de grundläggande teoretiska ämnena

beträffar. I de teoretiska studierna är det kontakten med vetenskaplig forskning,

som mest fängslar elevernas intresse och skänker den största behållningen.

Utan denna stimulans skulle självstudierna lätt nedsjunka till ett

mekaniskt inhämtande av läroboksfakta. Därför böra socialinstitutens lärare

i sådana ämnen som nationalekonomi, statskunskap, socialhistoria och kommunalrätt

som regel vara vetenskapsmän, även örn instituten själva till en

början måhända icke komma att bliva härdar för vetenskaplig forskning.

2. Tillträde till akademisk utbildning,

a. Nuvarande förhållanden.

Den som utan föregående studentexamen diplomerats från socialinstitut

kan under vissa förutsättningar erhålla dispens för fortsatta studier vid universitet

eller högskola. Ansökan härom avgöres av Kungl. Majit. Över ansökningen

inhämtas yttrande från universitetskanslern efter hörande av

vederbörande universitets- och högskolemyndigheter. Om ansökningen bifalles,

innebär detta rätt för den sökande att bedriva studier och avlägga examen

i viss ämneskombination. Vid Stockholms högskolas humanistiska avdelning

tillämpas delvis andra regler. Den som ej uppfyller de vanliga inträdesvillkoren

måste nämligen hos avdelningen ansöka örn tillstånd att

studera varje särskilt ämne. Sedan studierna avslutats, kan examensdispens

utverkas, -vilket tillgår på förut angivet sätt.

b. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga. En högre vetenskaplig undervisning vid socialinstituten

skulle i åtskilliga fall komma att medföra en dubblering av det arbete, som

bedrives vid universiteten och de akademiska högskolorna. Institutens utbildning

bör i stället enligt de sakkunnigas åsikt på lämpligt sätt samordnas

med den akademiska examensordningen. Svårigheter möta härvid egentligen

endast för dem bland institutens elever, vilka vunnit inträde utan studentexamen.

Därest, såsom de sakkunniga föreslå, inträde vid instituten

för icke-studenter göres beroende av antingen särskilt inträdesprov eller

genomgången tredje årskurs vid folkhögskola, talar egentligen endast det

skälet mot ett generellt medgivande för de diplomerade eleverna att inskrivas

vid universitet och högskolor, att deras språkkunskaper kunna vara otillräckliga.

De sakkunniga föreslå därför, att Kungl. Majit måtte medgiva var

och en, som vunnit inträde såsom studerande vid någotdera av socialinstituten

i Stockholm eller Göteborg samt därstädes avlagt examen, att — utan

hinder av att vederbörande icke avlagt studentexamen — på samma villkor

som studenter inskrivas som studerande vid universiteten eller Stockholms

eller Göteborgs högskola samt att därstädes avlägga juris kandidatexamen,

statsvetenskaplig examen eller filosofisk examen inom den humanistiska

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 153.

sektionen, under förutsättning att den studerande jämte examensbetyg från

socialinstitut även företer intyg om godkänd skriftlig och muntlig prövning

efter fordringarna för studentexamen i ett modernt språk.

, Yttrandena. Med få undantag avstyrka de akademiska myndigheterna

de sakkunnigas här berörda förslag. Även från andra remissinstansers sida

ha betänkligheter däremot yppats.

Universitetskanslern framhåller, att frågan av de sakkunniga behandlats

mycket summariskt. Salunda har icke närmare angivits, hur språkkunskaperna

skola styrkas. Det torde böra fastställas, i vilket språk kunskaper

skola fordras. Örn behörigheten skall utsträckas till filosofie kandidat- och

ambetsexamen i alla den humanistiska sektionens ämnen, torde språkkunskaper

erfordras i två moderna språk. Begränsas däremot behörigheten till

att avse samhällsvetenskaper i trängre mening, kan det möjligen vara tillräckligt

med studentkunskaper i engelska språket. Kanslern anser en ytterligare

utredning av frågan påkallad.

Större akademiska konsistoriet vid universitetet i Uppsala betonar att

ett visst mått av teoretisk underbyggnad visat sig oeftergivligt för möjligheten

att tillgodogöra sig universitetsundervisningen och att framgångsrikt

bedriva vetenskapliga studier. Anspråken på en teoretisk minimistandard

hos de studerande kunna av hänsyn till dem själva ej eftergivas, detta ej

lie,1tr } dem, som vid socialinstituten visat sig äga intellektuella

mojligheter till fortsatta studier.

Två ledamöter av konsistoriet ha reserverat sig mot uttalandet.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala påpekar, att frågan örn

V1!..,?*’en 10r tillträde till de akademiska studierna bör lösas genom så vitt

modigt enhetliga regler. Det kan därför icke vara lämpligt att nu prejudicera

denna fråga genom att, som de sakkunniga föreslagit, genomföra

undantagsbestämmelser beträffande en särskild kategori av studerande.

kn ledamot av fakulteten har reserverat sig mot yttrandet.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala anser likaledes, att fråga11

bor utredas i ett sammanhang, men vill under alla förhållanden understryka,

att .man 1 frå§a om språkkunskaper och allmänbildning icke kan

sänka fordringarna under dem, som nu gälla vid studentexamen.

Bn ledamot har reserverat sig mot fakultetens beslut.

Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund förklarar sig icke vilja avstyrka

det ifrågavarande förslaget, ehuru den hyser vissa betänkligheter mot

språk ^ Pa sprakkunskaPer inskränkts till att avse allenast ett modernt

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund anser lämpligt, att frågor

rörande de fran sociahnstituten utexaminerades möjligheter till fortsättande

av studier vid universitet och högskolor behandlas dispensvägen, till dess

sadan erfarenhet vunnits, att generella bestämmelser kunna utfärdas.

Stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola anser

den nuvarande anordningen, att dispensfrågan prövas i varje särskilt fall,

vara att föredraga framför den av de sakkunniga förordade generella dispensen

och önskar behålla sin befogenhet att genom yttrande över vederbörande

dispensansöknmgar för sin del tillse, att icke andra personer erhålla dispens

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

från kravet på studentexamen än sådana, som äga de för juridiska och statsvetenskapliga

studier nödvändiga teoretiska förutsättningarna.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola erinrar örn att den

som avlagt folkskollärarexamen för erhållande av rätt att bedriva akademiska

studier måste undergå prövning efter fordringarna för studentexamen

i två moderna språk eller ett modernt språk och latin eller ett modernt språk

och matematik. Under de gångna åren har ett antal elever från socialinstitutet

i Stockholm fortsatt sina studier vid högskolans humanistiska avdelning

och efter dispens där avlagt examina. Avdelningen vitsordar gärna, att

bland dem befunnit sig åtskilliga verkliga studiebegåvningar och anser det

önskvärt, att dessas möjligheter till fortsatta studier underlättas. I likhet

med stats- och rättsvetenskapliga avdelningen vill emellertid humanistiska

avdelningen alltjämt äga rätt att genom yttrande över remitterade dispensansökningar

i varje särskilt fall taga ställning till vederbörandes speciella

förutsättningar att driva akademiska studier. I detta sammanhang meddelar

avdelningen, att den har för avsikt att inom kort upptaga hela frågan örn

rätt för dem, som ej avlagt studentexamen, att inskrivas och avlägga examen

vid högskolan.

Två ledamöter av avdelningen ha reserverat sig mot beslutet.

Göteborgs högskolas lärarråd uttalar som sin bestämda uppfattning, att

samma villkor för inskrivning vid universitet och högskolor böra gälla för

de från socialinstituten utexaminerade som för folkskollärare.

Skolöverstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka den föreslagna generella

rätten för dem, som genomgått socialinstitut, att efter komplettering i ett

modernt språk inskrivas vid universitet och högskolor. De individuella dispensernas

väg är mera tilltalande och mindre bindande, då vid prövningen

av ett dispensärende hänsyn kan tagas såväl till omfattningen av den sökandes

förkunskaper på skilda ämnesområden som till den individuella studieduglighet

han vid institutet lagt i dagen.

Då de sakkunniga funnit sig icke kunna förorda inrättande av en högre

examen vid socialinstituten, ha de för att mera allmänt giva institutens avgångna

elever möjlighet till fortsatt utbildning velat ersätta det för närvarande

tillämpade dispensförfarandet med generella bestämmelser örn rätt

för dem som utan avlagd studentexamen diplomerats från socialinstituten

att på visst villkor vinna inträde vid universitet eller högskola och där avlägga

examen. Med allt erkännande av förslagets syfte måste jag likväl instämma

i den kritik, som riktats mot detsamma. I likhet med flertalet akademiska

myndigheter och skolöverstyrelsen anser jag, att det individuella

dispensförfarande, som hittills fungerat på ett tillfredsställande sätt, alltjämt

bör bibehållas.

III. Utbildningskapaciteten.

1. Nuvarande förhållanden.

Utbildningskapaciteten vid socialinstitutet i Stockholm

utgör för närvarande 130—140 nyintagna elever per år. Innevarande budgetår

uppgår antalet nyintagna studerande till 138, varav 49 på kommunala

linjen, 80 på socialpolitiska linjen och 9 på samhällslinjen.

Departe
mentschefen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Vid socialinstitutet i Göteborg har under innevarande

budgetår — institutets första arbetsår — intagits sammanlagt 53 studerande.

2. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga. På grundval av tillgängligt statistiskt material beräkna

de sakkunniga, att lägst omkring 1 500 befattningar, som nu existera eller

under den närmaste tiden kunna beräknas komma till stånd, äro av den

art, att högre social fackutbildning framstår som en önskvärd merit hos deras

innehavare. Det genomsnittliga årsbehovet av personal för rekrytering av

dessa tjänster kan på grund av särskilda omständigheter icke uppskattas

lägre än till 70—80 personer. Kameralt utbildad arbetskraft synes erforderlig

för 1 500—2 000 befattningar hos städer och landsting, inom sjukhusförvaltningen

och på vissa andra områden. Årsbehovet uppskattas här till

omkring 70. Landskommunernas behov av arbetskraft för kombinerade

kamerala och sociala tjänster beräkna de sakkunniga till omkring 40 årligen.

Om härjämte folkrörelsernas och intresseorganisationernas behov av tjänstemän

med samhällelig utbildning samt behovet av på detta sätt utbildad

arbetskraft, exempelvis för tidningsmannabanan, tagas i betraktande, kan

den erforderliga utbildningskapaciteten på det socialpolitiska och kommunala

området anslås till årligen 200 examinerade.

De anförda siffrorna synas de sakkunniga ge vid handen, att en ökning

av stockholmsinstitutets kapacitet är nödvändig, trots att tillkomsten av

socialinstitutet i Göteborg medfört en avlastning för den förstnämnda läroanstaltens

vidkommande. Antagningen av studerande vid institutet i Stockholm

kan enligt de sakkunniga efter omorganisationen beräknas hålla sig

inom följande ram: på sociala linjen årligen 60—90, på socialkamerala linjen

35—50, på kamerala linjen 25—40 och på teoretiska linjen högst 50 eller

tillsammans 120—230.

De sakkunniga förutsätta, att institutet i Göteborg till en början erhåller

förhållandevis ringa omfattning. Även örn en icke obetydlig ökning kan förväntas,

när arbetet kommit i gång och större fasthet i linjerna uppnåtts,

räkna de sakkunniga likväl ej med att elevantalet kommer att inom överskådlig

tid bli lika stort som vid stockholmsinstitutet. Därest vid göteborgsinstitutet

anordnas samtliga föreslagna utbildningslinjer, böra årligen

kunna antagas på sociala linjen 20—30 elever, på socialkamerala linjen

likaså 20—30, på kamerala linjen 10—20 och på teoretiska linjen 20

eller sammanlagt 50—100 elever. Skulle den angivna högsta utbildningskapaciteten

— 230, respektive 100 elever — för instituten i Stockholm och

Göteborg visa sig otillräcklig, bör ändock ingen ytterligare utvidgning av

dessa institut komma i fråga, utan i stället bör då övervägas, huruvida icke

ett tredje institut lämpligen kan komma till stånd. Detta bör i så fall förslagsvis

förläggas till Lund, där samarbete bör kunna uppnås med Lunds universitet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Yttrandena. De sakkunnigas beräkningar rörande utbildningsbehovets

omfattning lia i regel icke föranlett särskilda uttalanden av de i ärendet

hörda myndigheterna och sammanslutningarna. I vissa yttranden framhållas

emellertid omständigheter, som kunna föranleda avvikelser från de sakkunnigas

beräkningar, huvudsakligen i höjande riktning.

Socialstyrelsen betonar, att kommunerna i ökad omfattning torde komma

att anställa utbildade tjänstemän. En ytterligare efterfrågan på sådan arbetskraft

kommer otvivelaktigt att inställa sig, sedan en kommunal nyindelning,

syftande mot större enheter, blivit genomförd. Styrelsen anser därför,

att de sakkunnigas beräkning av rekryteringsbehovet är hållbar endast på

lång sikt. Under en övergångstid, som enligt styrelsens mening torde sträcka

sig över minst tio år, skulle den föreslagna utbildningskapaciteten troligen

vara otillräcklig.

Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings och Västmanlands län fästa

likaledes uppmärksamheten på den inledda utredningen örn sammanslagning

av småkommunerna till större kommunala enheter. Därest denna utredning

kommer att medföra en ökning av antalet större kommuner, torde,

enligt vad länsstyrelsen i Västmanlands län förmenar, frågan om att avväga

behovet av arbetskraft med akademisk skolning och med utbildning enligt

de av de sakkunniga föreslagna linjerna att få upptagas till förnyad prövning.

Pensionsstyreisen framhåller, att de sakkunniga ej tagit hänsyn till det

stora behov av tjänstemän med socialpolitisk utbildning, som uppkommer,

därest obligatorisk sjukförsäkring genomföres.

Centralförbundet för socialt arbete betonar, att den utveckling, som innebär

överflyttning av verkställande uppgifter till kommunernas förvaltning,

alltjämt pågår och av flera skäl att döma under den närmaste tiden synes

komma att ytterligare framträda och påskyndas. Förbundet nämner vidare

omständigheter, som kunna komma att med ett slag leda till ökning av

efterfrågan på personal med lämplig social utbildning, nämligen en eventuell

kommunal nyindelning, eventuella beslut från statsmakternas sida om

de partiellt arbetsföras sysselsättning och försörjning samt psykisk barnaoch

ungdomsvård m. m. Vidare framhåller förbundet, att den numera förstatligade

arbetsförmedlingsverksamheten befinner sig i kraftig expansion.

Enligt förbundets uppfattning förefaller det sålunda, som om den beräknade

utbildningskapaciteten av 200 årligen examinerade tämligen snart

.skulle behöva ytterligare ökas. Denna fråga bör, anser förbundet, redan nu

iignas uppmärksamhet, eftersom den, vare sig upprättandet av ett tredje

utbildningsinstitut bör komma i fråga eller ej, blir av betydelse för planläggningen

av även de redan existerande institutens fortsatta verksamhet.

Landsorganisationen anser, att det med ganska stor .sannolikhet kan antagas,

att utbildningskapaciteten för socialinstituten i Stockholm och Göteborg

efter socialvårdsreformens genomförande blir otillräcklig och att sålunda

skäl finnas att inom cn nära framtid taga under övervägande frågan

örn inrättande av ett tredje institut.

Svenska landskommunernas förbund håller före, att det årliga utbildningsbehovet

för landskommunernas del tills vidare kan fixeras till endast cirka

90, men betonar, att utbildningsfrågan givetvis kommer i ett helt ändrat

Bihang till riksdagens ''protokoll 19^5. 1 sami. Nr l-r>3.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

läge, örn genom sammanslagning av smärre kommuner en väsentligt ändrad

kommunindelning blir genomförd. En rationell lösning av utbildningsfrågan

torde rentav vara en viktig förutsättning för genomförandet av vittgående

ändringar i den nuvarande kommunala indelningen.

Svenska stadsförbundet framhåller bland annat, att de för socialt arbete

utbildade, från socialinstitutet i Stockholm diplomerade eleverna under

krigsåren säkerligen i rätt stor omfattning sökt sig in i krisförvaltningen och

efter ett fredsslut kunna förväntas söka återgå till sina ursprungligen avsedda

arbetsområden. Efter slutligt utformande av socialvården torde emellertid

å andra sidan behov av personal för denna väsentligt ökas. Styrelsen

finner det högeligen önskvärt, att socialinstituten erhålla större utbildningskapacitet.

Jag finner det uppenbart, att alla beräkningar rörande den sannolika

platstillgången på det sociala och kommunala området måste vara tämligen

osäkra. De sakkunniga ha verkställt en omfattande undersökning för

att komma till hållbara resultat och ha därvid kommit fram till att årligen

omkring 200 personer med högre socialpolitisk och kommunal utbildning

böra utexamineras. Några väsentliga erinringar, grundade på nu kända förhållanden,

ha icke heller riktats mot deras uppskattningar, vilka därför torde

giva en godtagbar vägledning vid bestämmandet av den omfattning, som

intagningen av elever vid instituten tills vidare bör äga. Härvid är att

märka, att den årliga intagningen — om den normala avgången av elever,

vilka ej fullfölja sina studier, beaktas — icke kan begränsas till 200. En

sådan begränsning ha de sakkunniga ej heller ifrågasatt utan lia räknat

med en väsentligt högre intagningskapacitet eller maximalt 330 nyintagna

elever vid båda instituten. Rekryteringen av de olika utbildningslinjerna

bör såvitt möjligt anpassas efter det i varje fall föreliggande arbetsmarknadsläget.

Måhända bör därför intagningen på den socialkommunala linjen, såsom

svenska landskommunernas förbund antyder, under de närmaste åren

ske med viss försiktighet.

En framtidsfråga, vilken behandlas i yttranden av ett flertal myndigheter

och organisationer, gäller den situation, som inträder, om en kommunal

indelningsreform, eventuellt i förening med andra förändringar, hastigt

skulle föranleda ett starkt ökat behov av tjänstemän med högre socialpolitisk

och kommunal utbildning. I den mån det här rör sig örn en stadigvarande

ökning av antalet befattningar, som stå socialinstitutens elever

till buds, är det givet, att, så snart situationen kan överblickas, åtgärder

böra vidtagas antingen för en ökning av institutens undervisningskapacitet

eller ock för upprättande av ett tredje institut. Därest åter en huvudsakligen

tillfällig uppgång i antalet lediga tjänster inom socialvården och den

kommunala verksamheten skulle inträda, blir problemet mera svårlöst. Vad

denna fråga beträffar tillåter jag mig hänvisa till vad jag i det föregående

anfört vid behandlingen av de sakkunnigas förslag till partiell utbildning

vid socialinstituten.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

51

IV. Studietidens ekonomi.

1. Nuvarande förhållanden.

Vid socialinstitutet i Stockholm utgå för närvarande

elevavgifter efter följande grunder.

På socialpolitiska linjen betalas för var och en av det första läsårets tre

terminer och för höstterminen andra läsåret 100 kronor samt för den återstående

studietiden 10 kronor i terminen. Detta innebär, att summan av

terminsavgifter under hela studietiden blir 420—430 kronor. På kommunala

linjen och samhällslinjen betalas likaledes för var och en av det första

läsårets tre terminer 100 kronor men såväl för höstterminen andra läsåret

som för följande terminer endast 10 kronor. Summan av terminsavgifterna

för hela studietiden blir på dessa linjer i regel 310 kronor. Någon särskild

inskrivningsavgift erlägges ej; däremot utgår på samtliga linjer en examensavgift

på 50 kronor. Till institutets elevkår, i vilken medlemsskap är obligatoriskt,

erlägges en årsavgift av 15 kronor. Institutets inkomster av elevavgifter

ha under senare år uppgått till cirka 50 000 kronor, utgörande i

runt tal 45 procent av institutets sammanlagda inkomster. •

Vid stockholmsinstitutet finnes ett begränsat antal friplatser (för innevarande

budgetår 23 stycken), avsedda för medellösa och mindre bemedlade

studerande. Av institutets nuvarande statsbidrag skall ett belopp av minst

5 000 kronor användas för detta ändamål eller för nedsättning av undervisningsavgifter.

Slutligen kunna studerande vid institutet erhålla stipendier

ur vissa fonder, varjämte Stockholms stad för samma ändamål under senare

år anslagit ett belopp av 3 300 kronor.

Vid socialinstitutet i Göteborg uttagas för närvarande

på såväl sociala som socialkommunala linjen samma avgifter som på stockholmsinstitutets

socialpolitiska linje, d. v. s. för hel kurs minst 420 kronor

jämte en examensavgift av 50 kronor. I elevavgifter beräknas för innevarande

budgetår inflyta cirka 14 000 kronor, vilket motsvarar 27 procent av

institutets sammanlagda inkomster. För beredande av friplatser eller nedsättning

av undervisningsavgifter står till förfogande ett belopp av 6 000

kronor, varav 1 000 kronor utgöra del av institutets statsbidrag och 5 000

kronor utgöras av kommunala anslag.

2. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga peka på att en av svårigheterna för en lämplig rekrytering

av tjänstemän till de banor, som kunna innefattas under beteckningarna

kommunal tjänst och socialt arbete, har varit de höga studiekostnaderna.

Skall en ur olika synpunkter lämplig rekrytering av elevmaterialet kunna

uppnås och samtidigt garantier skapas för att utbildningen ej blir alltför

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts vroposition nr 153.

ensidigt stockholms- eller göteborgsbetonad, erfordras enligt de sakkunniga

framför allt stipendier eller andra slag av ekonomisk hjälp under studietiden.

Det förefaller de sakkunniga givet, att friplatser i detta hänseende äro i hög

grad otillräckliga, eftersom det icke är kursavgifterna utan levnadskostnaderna,

som utgöra den viktigaste faktorn i studietidens ekonomi.

De sakkunniga ha till en början övervägt, i vad mån problemet om ekonomisk

hjälp åt de studerande vid socialinstituten skulle kunna lösas genom

inrättande av studiehem, där de till måttlig kostnad kunde få kost och husrum.

Av två skäl finna de sakkunniga denna utväg mindre lämplig än stipendier.

Det skulle med koncentrationen till dylika studiehem för blivande

tjänstemän följa en icke önskvärd särprägel, vilken i detta fall vore så mycket

mera olycklig, som vederbörandes framtida uppgifter väsentligen skola

föra dem i kontakt med den stora allmänheten, varför de framför andra böra

undvika isolering från övriga samhällsgrupper. Dels och framför allt skulle

inrättandet av ett studiehem lösa de ekonomiska problemen endast under

den egentliga studietiden men icke under praktiktiden. På grund av det anförda

ha de sakkunniga stannat för att frågan i stället bör lösas genom inrättande

Sv stipendier.

Med avseende på stipendieformerna ha de sakkunniga övervägt två alternativ,

nämligen dels naturastipendier efter mönster av sådana som utgå

vid universiteten, karolinska institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor,

dels penningstipendier av i huvudsak samma typ som vid folkhögskolor,

lantmannaskolor och anstalter för yrkesundervisning. I valet mellan

dessa båda möjligheter ha de sakkunniga stannat för den senare.

De föreslå, att stipendier av allmänna medel skola utgå till 30 å 40 elever

i varje årskurs vid institutet i Stockholm och 15 ä 20 elever i varje årskurs

vid institutet i Göteborg med högst 60 kronor per månad, dels under normaltiden

för de teoretiska studierna (omkring 16 månader), dels under högst

5 månaders praktiktjänstgöring. Dessa stipendier skulle visserligen täcka

endast en del av levnadskostnaderna, men genom begränsningen av stipendiebeloppen

skulle det bli möjligt att hjälpa ett relativt stort antal elever,

utan att totalkostnaderna bleve överdrivet höga. Det årliga medelsbehovet

för de föreslagna stipendierna ha beräknats till 30 000 kronor för stockholmsinstitutets

vidkommande och till 15 000 kronor för göteborgsinstitutets

del.

Vidare förordas, att samtliga vid de båda instituten nu utgående terminsoch

examensavgifter avskaffas och att undervisningen sålunda blir kostnadsfri.

Därest sistnämnda förslag icke låter sig genomföra, föreslå de sakkunniga

alternativt tills vidare ingen annan förändring, än att avgifterna

för samtliga studerande bli desamma som på den socialpolitiska linjen vid

institutet i Stockholm d. v. s. 420—430 kronor under hela studietiden. Friplatser

böra emellertid i så fall inrättas i väsentligt större utsträckning än

för närvarande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

De sakkunniga ha slutligen förutsatt, att de av införandet av stipendier

och slopandet av undervisningsavgifterna föranledda kostnaderna skola delas

lika mellan staten och de av institutens upprätthållande intresserade

kommunerna.

Yttrandena. De föreslagna åtgärderna för att bereda eleverna ekonomiska

lättnader ha vunnit anslutning i flertalet remissyttranden. En ökning av

stipendiemöjligheterna utöver vad de sakkunniga avsett förordas emellertid

av några av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna.

Statskontoret och riksräkenskapsverket rikta erinringar mot förslaget att

avskaffa undervisningsavgifterna. Ett alternativt förslag framlägges av

länsstyrelsen i Jämtlands län.

Socialstyrelsen understryker kraftigt betydelsen av att undervisningen

vid instituten göres kostnadsfri och att stipendier i tillräcklig omfattning

finnas tillgängliga för medellösa elever. Styrelsen uttalar sig för en ökning

av stipendiernas antal och en allmän höjning av beloppen.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg ansluter sig oreserverat till tanken

på elevavgifternas slopande. Det är för många av institutets elever synnerligen

betungande att erlägga de dryga avgifter institutet med hänsyn till

sin ekonomi nödgats fastställa. Även de sakkunnigas förslag, att behövande

elever skola kunna erhålla stipendier, vill styrelsen på det varmaste tillstyrka.

De ifrågavarande beloppen anser dock styrelsen otillräckliga, ty med

de löner, som i regel erbjudas de från socialinstituten utexaminerade, kunna

inga studieskulder förräntas och amorteras.

Landsorganisationen finner stipendiebeloppen alltför låga i betraktande

av levnadskostnaderna i Stockholm och Göteborg. Maximum torde icke böra

sättas lägre än 100 kronor per månad. Landsorganisationen understryker

vikten av att undervisningen vid socialinstituten göres helt kostnadsfri.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet tillstyrker, att utbildningen

göres kostnadsfri och att statsmedel anslås till stipendier men tillägger

att stipendierna böra göras högre och även kunna utdelas såväl för den praktiska

utbildningen som för den specialutbildning för vissa mera krävande arbetsuppgifter,

som efter en förkortning av utbildningstiden torde bliva än

mera nödvändig.

Länsstyrelsen i Jämtlands län förordar, att möjlighet beredes vid institutet

studerande, som äro obemedlade eller mindre bemedlade, att erhålla lån

för sina studier i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för studielån

från allmänna studielånefonden. Under denna förutsättning torde betänkligheterna

mot bibehållandet av elevavgifterna bortfalla och det ifrågasatta

anslaget av statsmedel kunna minskas. Det torde för övrigt böra undersökas,

huruvida icke medel till stipendier kunna förväntas bliva anslagna

även av landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet.

Statskontoret ställer sig i betraktande av de betydande kostnadsökningar,

som ett genomförande av de sakkunnigas förslag under alla förhållanden

skulle komma att medföra, betänksamt mot elevavgifternas slopande. Tillräckliga

skäl synas heller icke föreligga att bereda de studerande vid socialinstituten

en privilegierad ställning i jämförelse med exempelvis studerande

vid de allmänna läroverken och vissa högskolor. Krav på motsvarande av
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

54 Kungl. Maj:ts -proposition nr 153.

giftsbefrielse torde med fog kunna göras gällande från andra håll, om denna

nya princip skulle knäsättas. I nuvarande statsfinansiella läge böra enligt

ämbetsverkets mening statsmakterna begränsa sig till att bereda de elever,

som därav äro i behov, lättnader i studiekostnaderna genom stipendier och

friplatser.

Riksräkenskapsverket anser sig med hänsyn till konsekvenserna för andra

områden icke kunna tillstyrka, att undervisningsavgifterna avskaffas. Frågan

örn avgiftsfrihet för eleverna vid socialinstituten är enligt ämbetsverkets

uppfattning av den principiella innebörd, att avgiftsfriheten icke bör medgivas

utan efter en allmän översyn av spörsmålet för undervisningsväsendet

i dess helhet.

En ur social och geografisk synpunkt allsidig elevrekrytering kan icke

säkerställas enbart genom åtgärder med syfte att jämna vägen till instituten

för personer utan högre skolutbildning. De sakkunniga ha därför beaktat

även kostnaderna under studietiden och i syfte att nedbringa dessa, såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, föreslagit, dels att samtliga undervisningsavgifter

skola slopas, dels att möjlighet skall öppnas för eleverna att

erhålla stipendier av allmänna medel.

De principiella invändningar, som riktats mot förslaget om avskaffande

av undervisningsavgifterna, torde icke kunna frånkännas vikt. Med hänsyn

till i detta fall föreliggande särskilda omständigheter anser jag mig likväl

kunna tillstyrka kurs- och examensavgifternas borttagande.

Önskemål ha i några remissyttranden framställts om högre statsbidrag till

elevstipendier än de sakkunniga föreslagit. Beträffande antalet stipendier

finner jag icke anledning för närvarande frångå de sakkunnigas beräkningar.

I likhet med de sakkunniga anser jag det vidare vara lämpligt, att understödet

utgår i huvudsak enligt de normer, som gälla för stipendier till elever

vid bland annat folkhögskolor. Örn riksdagen godkänner den i årets åttonde

huvudtitel föreslagna höjningen av maximibeloppet för dylika stipendier,

skulle alltså stipendium kunna beviljas elev vid socialinstitut med högst 75

kronor per månad.

Till det av de sakkunniga berörda spörsmålet om fördelningen mellan staten

och vederbörande kommuner av kostnaderna för studiehjälpen liksom

till frågan örn medelsbehovet för stipendier för nästa budgetår torde jag

längre fram få återkomma.

Jag torde slutligen få erinra om att redan nu lån ur allmänna studielånefonden

i ett icke ringa antal fall tilldelats elever vid socialinstitutet i Stockholm.

Den omständigheten, att stipendier av allmänna medel nu förordas

skola kunna utgå till socialinstitutens elever, bör enligt min mening icke för

framtiden utesluta denna kategori av studerande från möjlighet att erhålla

statliga studielån. Jag vill också betona, att studiehjälpen enligt det av mig

tillstyrkta förslaget icke har den omfattning, att den skulle göra ytterligare

tillskott från intresserade organisationer eller företag på något sätt överflödiga.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

55

V. Socialinstitutens administration m. m.

A. Personalfrågor.

1. Nuvarande förhållanden.

På grundval av uppgifter i de sakkunnigas betänkande samt från socialinstituten

direkt inhämtade upplysningar har sammanställts följande redogörelse

för institutens nuvarande personalorganisation m. m.

För närvarande finnas vid socialinstitutet i Stockholm inga

heltidsanställda lärare. Undervisningen bedrives genom utomstående lärarkrafter,

vilka uppbära visst arvode per undervisningstimme (i regel 30 kronor

jämte 10 kronor i kristillägg) samt särskild ersättning för examination (i regel

100 kronor). Till institutet äro därjämte knutna dels en föreståndare, vilken —

förutom ersättning för undervisning och examination — uppbär ett årsarvode

av 1 300 kronor, dels en biträdande föreståndare, som — utom ersättning för

undervisning och examination — åtnjuter ett arvode av 6 000 kronor för år

räknat. Sistnämnda befattningshavare avses skola ägna ungefär halva sin tid

åt institutet och där handlägga löpande ärenden.

Andra befattningshavare vid institutet äro emellertid heltidsanställda. Bland

dessa märkas främst föreståndaren och biträdande föreståndaren för den praktiska

sociala kursen, vilka åtnjuta avlöning med respektive 9 000 och 6 300

kronor för år inklusive dyrtidstillägg och provisorisk löneförbättring. För kommunala

linjen finnes ingen motsvarande befattning. Institutets expedition och

kansli handhaves av en expeditionsföreståndare, vilken i stor utsträckning även

förmedlar kontakten mellan lärare och elever; med denna befattning är förenad

en avlöning av 5 600 kronor, inklusive tillägg. Det till institutet knutna

socialvetenskapliga biblioteket förestås av en bibliotekarie med en årlig avlöning

av 7 500 kronor; den nuvarande innehavaren av tjänsten meddelar dessutom

viss undervisning, för vilken särskild ersättning, sammanlagt cirka 5 000

kronor, utgår. Vid biblioteket tjänstgör vidare en assistent med en årlig avlöning

av för närvarande 4 580 kronor. Slutligen finnas vid institutet två skrivbiträden;

den ena av dessa befattningar, med vilken är förenad kassa- och bokföringsgöromål,

är avsedd för expeditionen, medan innehavaren av den andra

befattningen tjänstgör hos föreståndaren för den sociala praktiska kursen. Någon

vaktmästare finnes icke vid institutet, enär vaktmästargöromålen enligt

överenskommelse med Stockholms högskola bestridas av högskolans inom fastigheten

placerade vaktmästare.

Vid socialinstitutet i Göteborg utgår ersättning till timlärare

och examinatorer med 25 kronor för föreläsningstimme — ett belopp

som av institutets styrelse betecknas såsom ovanligt lågt — samt med 10

kronor per elev för examinationsbestyren. Institutets föreståndare uppbär

ett årsarvode av 3 000 kronor. 1 övrigt finnas vid göteborgsinstitutet en

heltidsanställd föreståndare för den praktiska kursen, vilken har viss föreläsnings-

och examinationsskyldighet och åtnjuter en årslön av 10 800 kronor,

samt ett expeditionsbiträde, vars befattning har heltidskaraktär och är

förenad med en avlöning av 3 000 kronor för är räknat. Institutets kassa

och räkenskaper handhavas tillsvidare av en av styrelsens ledamöter utan

ersättning från institutets sida.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Majlis ''proposition nr 153.

2. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga framhålla, att stockholmsinstitutet för framtiden icke kan

undvara heltidsanställda lärare, ehuru därutöver även i fortsättningen utomstående

föreläsare i mycket stor utsträckning böra och kunna anlitas. Sannolikt

behövas fem fasta lärartjänster, om till dessa även räknas den nuvarande

befattningen som ledare av den sociala praktiska kursen, vars innehavare torde

böra benämnas lärare i praktisk socialvård. Av de övriga fasta lärartjänsterna

kan enligt de sakkunnigas förslag exempelvis en omfatta stats- och kommunalkunskap,

en nationalekonomi och socialpolitik, en sociallagstiftning och en

kommunal bokföring. Innehavaren av sistnämnda tjänst bör även vara

ledare av den praktiska utbildningen på det kommunalt administrativa och

kamerala området. Denna ämnesfördelning bör emellertid, framhålla de sakkunniga,

icke en gång för alla fastslås. Anpassningen av lärartjänsternas art

och omfattning efter utbildningsbehovet och tillgången på lämpliga lärarkrafter

bör så mycket som möjligt underlättas. En av de ordinarie lärarna

synes dock alltid böra representera ettdera av de grundläggande teoretiska

ämnena nationalekonomi och statskunskap, under det att en annan företräder

sociallagstiftning. I de ämnen, där fasta lärartjänster ej finnas, bör

undervisningen även framgent bedrivas genom timlärare. Därutöver böra

anlitas för undervisningen assistenter och amanuenser. De sakkunniga förutse

slutligen, att ytterligare en befattning såsom lärare i praktisk socialvård

skall visa sig erforderlig vid stockholmsinstitutet.

De fast anställda lärarna i examensämnen skola enligt de sakkunnigas förslag

utöver sin ordinarie undervisning och examination dels bedriva forskningsarbete,

dels meddela handledning åt studerande, som förbereda sig för tentamina

och examina utan att deltaga i undervisningen, dels medverka i det fria

bildningsarbetet på hithörande områden. De böra även upprätthålla kontakten

med praktisk socialpolitisk och kommunal verksamhet. De sakkunniga

räkna med, att deras undervisningsskyldighet skall utgöra i genomsnitt under

läsåret 7 veckotimmar.

Som villkor för innehav av fast lärartjänst, innefattande något av ämnena

nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap, socialpolitik, psykologi, socialhygien

eller kommunal rättskunskap, bör enligt de sakkunniga föreskrivas, att

sökanden äger styrkt kompetens för vetenskaplig undervisning i de i tjänsten

ingående ämnena. Härmed avses normalt docentkompetens, ehuru i särskilda

fall undantag kunna komma i fråga beträffande vetenskapsmän med i övrigt

väl vitsordad kompetens.

De sakkunniga föreslå, att löneförmåner m. m. för fast anställda befattningshavare

vid socialinstitutet i Stockholm bestämmas i enlighet med vissa

lönegrader i den statliga löneplanen för extra ordinarie tjänstemän. Lärare i

examensämne torde böra avlönas enligt lönegraden Eo 28, varjämte till institutets

rektor föreslås utgå ett tilläggsarvode av 3 000 kronor årligen. För

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

läraren i praktisk socialvård föreslås placering motsvarande lönegraden

Eo 26, för bibliotekarien lönegraden Eo 24 samt för de biträdande lärarna i

praktisk socialvård och expeditionsföreståndaren lönegraden Eo 16. Lärare

och övriga befattningshavare med fast anställning böra enligt de sakkunniga

kunna erhålla pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Pensionsförmånerna

böra så nära som möjligt överensstämma med vad som gäller för statstjänstemän

i motsvarande lönegrader. I betänkandet erinras emellertid örn

att frågan örn statens pensionsanstalts verksamhet nyligen överlämnats till

utredning genom särskilda sakkunniga, och det framhålles, att även nu berörda

pensionsfråga lämpligen bör hänskjutas till dessa sakkunniga.

Inrättandet av fasta lärartjänster vid socialinstitutet i Göteborg anse de

sakkunniga tills vidare kunna anstå. När sådana tjänster komma till stånd,

bör avlöningen för dessa befattningshavare bestämmas efter samma lönegrader

som vid stockholmsinstitutet. Vissa fast anställda befattningshavare anses

emellertid bliva erforderliga på ett tidigt stadium. Sålunda lia de sakkunniga

vid sina kostnadsberäkningar utgått ifrån att vid göteborgsinstitutet komma

att finnas en ledare av den praktiska utbildningen, avlönad enligt lönegraden

Eo 26, och en expeditionsföreståndare, avlönad enligt lönegraden Eo 16.

Vidare böra finnas en kontorist vid biblioteket, ett skrivbiträde och en vaktmästare.

Till den lärare, som förestår biblioteket, bör utgå ett arvode på

1 000 kronor.

Yttrandena. Beträffande frågorna örn antalet fasta lärartjänster, de därmed

förenade löneförmånerna samt kraven på lärarnas kompetens anföres

i yttrandena bland annat följande.

Allmänna lönenämnden har ingen erinran mot de sakkunnigas förslag angående

de fast anställda lärarnas löneplacering men finner, att rektorsarvodena

med hänsyn till socialinstitutens relativt ringa storlek icke böra sättas högre

än 2 000 kronor. Nämnden anser det tveksamt, om pensionsrätt bör tillkomma

även de biträdande lärarna i socialvård, vilkas befattningar enligt betänkandet

närmast synes få karaktären av passagetjänster för yngre befattningshavare.

Statskontoret anser, att behovet av fasta lärartjänster kan ifrågasättas. Örn

emellertid sådana tjänster skola inrättas, finner statskonoret, att den för läroverkslektorer

fastställda lönegradsplaceringen (A 27) lämpligen kan tjäna till

vägledning. Högre vetenskaplig kompetens än filosofie doktorsgrad behöver

ej krävas.

Universitetskanslern finner det ej ändamålsenligt, att socialinstitutet i Stockholm

anställer så många fasta lärare som i betänkandet förordats. Ej heller

torde det vara nödvändigt att kräva docentkompetens av samtliga dessa lärare.

Vad föreståndaren beträffar, är det helt visst önskvärt, om iin ej nödvändigt,

att han äger dylik kompetens. Lärare i socialpolitik, sociallagstiftning

och dylika ämnen böra framför allt äga stor praktisk erfarenhet och förtrogenhet

med ifrågakommande samhällsproblem.

Filosofiska fakulteten vid universitetet i Uppsala förklarar, att tillkomsten

av fast anställda lärare vore till gagn ur pedagogisk synpunkt och med tanke

pä institutens forskningsuppgifter.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts ''proposition nr 153.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm ifrågasätter, om någon fast lärartjänst

i nationalekonomi och socialpolitik lämpligen bör komma i fråga. Dels

bör undervisningen i nationalekonomi enligt styrelsens mening begränsas, dels

kan undervisnig i de båda ämnena icke alltid med fördel meddelas av samma

lärare. Styrelsen anser därför, att för närvarande endast tre fasta lärartjänster

böra nyinrättas, av vilka en bör gälla stats- och kommunalkunskap. Enligt

styrelsens mening vöre det i hög grad önskvärt, att den sistnämnda av dessa i

alla avseenden likställdes med en professur. För de övriga båda lärartjänsterna

bör ämnesområdet bestämmas från fall till fall.

En ledamot av styrelsen har förklarat sig instämma i de sakkunnigas förslag,

varjämte styrelsens ordförande och institutets t. f. föreståndare ej deltagit

i ärendets handläggning.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg yrkar, att institutet herodes möjlighet

att tillsätta — förutom befattningen som ledare för den praktiska utbildningen

— ytterligare en fast lärarbefattning. Ämnesområdet för denna lärarbefattning

skulle huvudsakligen omfatta kommunal hushållning och lämpligen

benämnas kommunalekonomi. Läraren i detta ämne skulle ha en sådan utbildning,

att han även kunde åtaga sig forskningsuppgifter, men enligt styrelsens

mening vore det knappast nödvändigt att kräva docentkompetens.

Socialstyrelsen förklarar, att läraren i sociallagstiftning, eller med en bättre

benämning socialvård, på ett personligt sätt bör följa varje elev, ej minst under

praktiktiden. V ederbörande bör därför ej belastas med föreläsningsskyldighet

i speciella delar. Denne lärare bör erhålla lön enligt lönegraden Eo 30. För

läraren i praktisk socialvård föreslås lön motsvarande lönegraden Eo 28.

Även det av de sakkunniga beräknade löneläget för biträdande lärare i

praktisk socialvård anses något för lågt.

Riksförsäkring sanstalten understryker, att särskilt inom sociallagstiftningens

område specialister böra anlitas för undervisningen i så stor utsträckning som

lämpligen kan ske.

Centralförbundet för socialt arbete vill ersätta den föreslagna fasta lärartjänsten

i nationalekonomi och socialpolitik vid institutet i Stockholm med en

lärartjänst i socialpolitik. Förbundet anser icke, att krav på docentkompetens

bör uppställas för erhållande av lärarbefattning vid instituten, ej heller för

rektorsbefattning. Det viktigaste är att erhålla praktiskt orienterade och kvalificerade

lärarkrafter. Åtminstone en fast lärartjänst synes redan nu böra inrättas

i Göteborg, då det är svårare att erhålla kompetenta tillfälliga lärarkrafter

i Göteborg än i Stockholm.

Två ledamöter av styrelsen lia reserverat sig mot tanken på slopande av

vetenskaplig kompetensgrad för lärartjänsterna i nationalekonomi och statskunskap.

Föreningen diplomerade från socialinstitutet framhåller vikten av att de

fasta lärarna icke förlora kontakten med det praktiska livet utan beredas tillfälle

att uppehålla denna, t. ex. genom tjänstledighet för annan tjänstgöring

eller tillfälle till studieresor. Emellertid ifrågasätter föreningen, om placeringen

i lönegrad Eo 28 är tillräckligt hög för att garantera väl kvalificerade sökande

till dessa lärarbefattningar. Med hänsyn till den stora vikt, som bör tillmätas

lärarbefattningen i praktisk socialvård, föreslår föreningen, att dess innehavare

i lönehänseende jämställes nied övriga fasta lärare.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet betonar, att läraren i sociallagstiftning

bör ha praktisk inriktning.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Marits ''proposition nr 153.

De sakkunnigas förslag beträffande andra befattningshavare än lärare ha

föranlett i huvudsak följande uttalanden från remissinstansernas sida.

Allmänna lönenämnden ifrågasätter om det icke vore lämpligt att bibliotekarien

vid socialinstitutet i Stockholm åtminstone tills vidare avlönades

enligt lönegraden Eo 22. ....

Två ledamöter ha beträffande löneställningen för bibliotekarien anslutit sig till

de sakkunnigas förslag.

Statskontoret intar i denna fråga samma ståndpunkt som allmänna lonenämnden.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg yttrar, att den av de sakkunniga

för göteborgsinstitutets del föreslagna personalen torde bliva erforderlig, så

snart institutet fått sin verksamhet utökad. I avvaktan därpå torde emellertid

vaktmästartjänsten och kontoristtjänsten vid biblioteket icke behöva tillsättas.

I en senare ingiven framställning har styrelsen emellertid förklarat, att

den på grundval av numera vunnen erfarenhet funnit det lämpligare, att

skrivbiträdestjänsten jämte vaktmästartjänsten tills vidare lämnas vakanta,

medan kontoristtjänsten däremot tillsättes.

Socialinstitutet i Stockholm arbetar väsentligen med utomstående lärarkrafter,

vilka vid sidan av uppgifter på annat håll lia undervisningen vid institutet

som bisyssla. Det har lyckats institutet att som medarbetare förvärva

universitetslärare och socialt verksamma personer i framskjuten ställning. Det

hittills tillämpade systemet medför sålunda påtagliga fördelar. Om verksamheten

utvidgas på föreslaget sätt, erhåller emellertid undervisning och examination

så stor omfattning, att fasta lärare måste anställas. Även metodiska

skäl kunna anföras till stöd för önskemål i sådan riktning. Man kan icke vänta

sig enhetlig och fullt effektiv planläggning av undervisningen, ej heller personlig

handledning av eleverna i deras självstudier, så länge institutet är helt beroende

av tillfälliga lärare. Jag finner det därför angeläget, att fasta lärartjänster

upprättas i sådana ämnen som nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap,

socialpolitik och kommunal hushållning.

De sakkunniga ha föreslagit fyra lärarbefattningar i teoretiska ämnen vid

institutet i Stockholm. Från några håll har gjorts gällande, att antalet skulle

kunna minskas till tre. Denna uppfattning finnes även företrädd inom institutets

styrelse. Starka skäl tala också för de sakkunnigas förslag. Då

kostnaderna för undervisningens och examinationens upprätthållande genom

utomstående numera endast obetydligt understiga lönekostnaden för

fasta lärare, har styrelsen för socialinstitutet i Stockholm i sin framställning

örn statsbidrag för nästkommande budgetår, trots att styrelsen endast

räknat med tre nya lärartjänster, icke ansett sig kunna räkna med ett mindre

medelsbehov än de sakkunniga. Det torde böra ankomma på institutets blivande

ledning att besluta om antalet fasta lärarbefattningar. För att denna

skall vara oförhindrad att, örn den så önskar, följa de sakkunnigas förslag,

finner jag det lämpligt, att anslagsberäkningarna grundas på antagandet,

att fyra dylika befattningar i teoretiska ämnen komma att inrättas. Fn av

Departe
mentschefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

lärarna bör samtidigt vara institutets rektor. Ämneskombinationerna torde

fa fastställas från fall till fall med hänsyn till å ena sidan undervisningens

krav, å andra sidan förefintligheten av kvalificerade sökande.

Enligt de sakkunnigas mening bör upprättandet av fasta lärarbefattningar

vid socialinstitutet i Göteborg anstå, till dess undervisningen erhållit större

omfattning. Härför tala utan tvivel goda skäl. Då svårigheterna att erhålla

kompetenta tillfälliga föreläsare torde vara större i Göteborg än i Stockholm,

anser jag mig dock böra stödja den av göteborgsinstitutets styrelse gjorda

framställningen om att medel måtte beräknas för anställande av en lärare i

ämnet kommunalekonomi.

Medan de sakkunniga ha förordat uppställande av krav på docentkompetens

för institutets fasta lärare i teoretiska ämnen — undantag skulle dock

kunna medgivas i enstaka fall — har såsom av den lämnade redogörelsen

framgår universitetskanslern givit uttryck åt uppfattningen, att en högre vetenskaplig

meritering icke kan anses erforderlig för lärarna vid socialinstitutet.

Jag har redan haft anledning betona vikten av att socialinstitutens lärarkår

innesluter personer med utpräglat vetenskaplig inriktning och förmåga. Man

kan dock icke förbise, att upprätthållandet av krav på docentkompetens kan

vålla svårigheter vid tjänstetillsättningar. Om alltför stor vikt lägges vid vetenskapliga

meriter, kan nämligen risk uppstå för en sådan begränsning av

lärarrekryteringen, att praktiskt skolade krafter, vilka för socialinstitutens

del äro av synnerligt värde att förvärva, icke kunna ifrågakomma. Jag anser

det önskvärt, att institutens rektorer äga docentkompetens, men kan

icke förorda, att detta göres till ett ovillkorligt krav. Klart är under alla förhållanden,

att stora fordringar måste ställas på rektorerna likaväl som på

övriga lärare i teoretiska ämnen. Vid sidan av grundlig akademisk utbildningböra

de helst äga praktisk erfarenhet av social eller kommunal verksamhet.

Endast ett fåtal personer, vilka i allmänhet redan intaga framstående

ställningar, kunna motsvara sådana anspråk. Personer, tillhörande denna

kategori, torde icke reflektera på befattningar vid instituten, med mindre

goda löneförmåner beredas dem. Den av de sakkunniga yrkade löneplaceringen

innebär i realiteten, att vederbörande bli jämställda med läroverkens

lektorer. Häremot har i princip icke riktats någon erinran i remissyttrandena.

I överensstämmelse med de sakkunniga förordar jag därför, att för lärarna

i teoretiska ämnen avlöning beräknas enligt lönegraden Eo 28 i det statliga

lönesystemet. Hektor bör erhålla särskilt arvode vid sidan av lönen,

vilket tills vidare dock icke bör sättas högre än 2 000 kronor. Skulle rektors

befattning under en övergångstid komma att, liksom de hittillsvarande föreståndarbefattningarna,

innehavas såsom bisyssla, bör hinder givetvis icke

möta att fastställa ett högre arvode.

Vad de sakkunniga anfört örn behovet av assistenter och amanuenser för

den teoretiska undervisningen föranleder ingen erinran från min sida.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Majlis ''proposition nr 153.

För den praktiska undervisningen vid stockholmsinstitutet, vilken för närvarande

handhaves av en lärare och en biträdande lärare, torde ännu en biträdande

lärare erfordras. Likaså erfordras en heltidsanställd ledare för den praktiska

utbildningen vid institutet i Göteborg. För denne liksom för läraren i

praktisk socialvård vid institutet i Stockholm torde avlöningen böra bestämmas

enligt lönegraden Eo 26. Avlöningen till de biträdande lärarna i praktisk

socialvård synes böra beräknas enligt lönegraden Eo 16.

Beträffande bibliotekarien vid socialinstitutet i Stockholm förordar jag,

under hänvisning till den ståndpunkt, som i årets statsverksproposition

intagits till frågan om löneställningen för viss vetenskaplig personal vid

arkiv, bibliotek och museer, att avlöningen till innehavaren av nämnda

befattning beräknas enligt lönegraden Eo 22.

I enlighet med de sakkunniga anser jag lämpligt, att frågan om beredande

av pensionsrätt i statens pensionsanstalt åt fast anställda lärare m. fl. befattningshavare

i första hand göres till föremål för övervägande i samband

med den pågående utredningen rörande pensionsanstaltens framtida verksamhet.

B. Socialinstitutens ledning m. m.

1. Nuvarande förhållanden.

Socialinstitutet i Stockholm utgör en fristående stiftelse under

egen styrelse. Ordföranden i styrelsen förordnas av Kungl. Majit; ledamöter

äro valda, sju av styrelsen för centralförbundet för socialt arbete, två av

styrelsen för Stockholms högskola, två av styrelsen för svenska stadsförbundet,

fem av Stockholms stadsfullmäktige, två av styrelsen för svenska landstingsförbundet,

två av styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Dessutom

inträder institutets föreståndare såsom självskriven ledamot. Organisationen

har sin förklaring genom omständigheterna vid institutets tillkomst.

Centralförbundet för socialt arbete är moderorganisation för socialinstitutet i

Stockholm. Av Stockholms stad har institutet sedan sin tillkomst åtnjutit anslag.

De kommunala sammanslutningarnas medverkan torde icke tarva närmare

förklaring. Förhållandet till Stockholms högskola betingas dels därav, att

åtskilliga lärarkrafter äro gemensamma, dels av de särskilda omständigheter,

som äro förknippade med ägande- och dispositionsrätten till den fastighet, vari

institutet sedan år 1931 är inrymt. Slutligen torde i detta sammanhang böra

nämnas, att Stockholms högskolas rektor varit ledamot av socialinstitutets

styrelse sedan dess tillkomst samt under hela denna tid beklätt posten som

institutets inspektor.

Enligt de av Kungl. Majit fastställda grundstadgarna för socialinstitutet

i Göteborg har denna läroanstalt erhållit en organisation, som i

sina huvuddrag överensstämmer med stockhohnsinstitutets. Styrelsen bestar

av ordförande, vilken förordnas av Kungl. Majit, institutets föreståndare samt

fjorton ledamöter, vilka utses, tre av Göteborgs stadsfullmäktige, två av styrelsen

flir Göteborgs högskola samt vardera en av svenska landskommunernas

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

förbund, Göteborgs och Bohus läns landsting, Hallands läns landsting, Älvsborgs

läns landsting, Göteborgs handelshögskolas styrelse, samverkande bildningsförbunden,

Göteborgs fackliga centralorganisation, svenska arbetsgivareföreningen

och tjänstemännens centralorganisation.

2. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga anse, att den nuvarande organisationen av socialinstitutens

ledning i det väsentliga bör bibehållas.

För stockholmsinstitutets vidkommande föreslås emellertid vissa förändringar.

Å ena sidan finna de sakkunniga styrelsens medlemsantal vara alltför stort,

för att den utan svårighet skulle kunna lösa sina uppgifter på ett tillfredsställande

sätt. Å andra sidan skulle en mera avsevärd reduktion av medlemsantalet

svårligen kunna ske, utan att därigenom det värdefulla inslaget av representanter

för kommuner och organisationer av skilda slag äventyrades. Därför

föreslå de sakkunniga, att den nuvarande styrelsen i huvudsak bibehålies

såsom fullmäktige och att den egentliga ledningen av institutet överlämnas

till en mindre styrelse. Fullmäktige böra bestå av ordförande och vice ordförande,

vilka utses av Kungl. Maj:t, ytterligare tre av Kungl. Majit utsedda

ledamöter, fem ledamöter utsedda av Stockholms stadsfullmäktige,

fem utsedda av styrelsen för centralförbundet för socialt arbete samt en

representant för vardera av Stockholms högskola, landsorganisationen, svenska

arbetsgivareföreningen, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund

och föreningen diplomerade från socialinstitutet. Styrelsen

bör bestå av den av Kungl. Majit utsedda ordföranden i fullmäktige, institutets

rektor samt fyra av fullmäktige valda ledamöter.

Det bör tillkomma fullmäktige att fastställa ordningsstadgar samt inkomstoch

utgiftsstat, bestämma antalet studerande och de allmänna grunderna för

intagningen samt i övrigt handlägga de frågor av större vikt och principiell

betydelse, vilka av styrelsen dit hänskjutas. På styrelsen bör däremot bland

annat ankomma att utse rektor och lärare. Den närmare innebörden av den

föreslagna organisationen framgår av ett av de sakkunniga framlagt förslag till

grundstadgar.

Formerna för lärartillsättning behandlas ingående av de sakkunniga. Beslutanderätten

i fråga örn de fasta lärartjänsternas omfattning bör närmast tillkomma

styrelsen, men fast lärartjänst i examensämne bör få ledigförklaras,

först, sedan Kungl. Majit godkänt styrelsens förslag beträffande tjänstens

omfattning och den därmed förenade undervisningsskyldiglieten. För fastställande

av de sökandes kompetens bör styrelsen tillkalla sakkunniga. Sedan

de sakkunniga och lärarrådet avgivit sitt yttrande, skall styrelsen äga fatta

beslut om tjänstens tillsättande. Sådant beslut skall underställas Kungl.

Majit. Institutets rektor skall utses av styrelsen bland de ordinarie lärarna

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj:ts ''proposition nr 153. 63

utan särskild ansökan. Beslut om tillsättande av rektor skall likaledes underställas

Kungl. Maj:t. Övriga lärarbefattningar skola kunna tillsättas av

styrelsen efter lärarrådets hörande. Examinatorsbefattning bör dock före

tillsättandet ha offentligen ledigförklarats.

De sakkunniga finna det icke erforderligt att framlägga något särskilt förslag

beträffande göteborgsinstitutets organisation. Enligt vad som tidigare framhållits,

synes det dem önskvärt, att denna läroanstalt erhåller betydande rörelsefrihet;

dessutom tala enligt de sakkunnigas mening starka skäl emot att

företaga organisatoriska förändringar på ett alltför tidigt stadium av institutets

tillvaro.

Yttrandena. Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg samt, ehuru med viss

tvekan, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ha uttalat sig för socialinstitutens

förvandling till rent statliga läroanstalter. Samma yrkande har reservationsvis

framförts av fyra ledamöter i styrelsen för centralförbundet för socialt

arbete. Riksräkenskapsverket och universitetskanslern ha förordat en i

olika hänseenden ökad statskontroll över institutens verksamhet.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg gör gällande, att å ena sidan inga

tyngre vägande motiv tala för bibehållandet av den nuvarande organisationsformen,

men att å andra sidan mycket bestämda skäl tala för statens övertagande

av verksamheten^ Då enligt de sakkunnigas förslag staten ensam skall

svara för drygt % av kostnaderna, bli instituten under alla förhållanden beroende

av staten. Att man då icke tager steget fullt ut och gör staten även i

formellt hänseende till huvudman, blir för institutens verksamhet snarare en

nackdel än en fördel. Skall det lyckas instituten att förvärva dugliga krafter

till de fasta lärarbefattningarna, måste uppenbarligen instituten kunna erbjuda

dessa full trygghet med avseende på anställningsvillkor och dylikt. Detta

kan svårligen ske, om ej staten blir huvudman och befattningshavarna komma

på ordinarie stat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län förklarar, att det möjligen kan

ifrågasättas, om icke rent av tillräckliga skäl föreligga att göra socialinstituten

helt till statliga högskolor, dock givetvis under sådana former, att institutens

förmåga av anpassning efter samhällsutvecklingens krav icke äventyras.

Universitetskanslern har ansett det vara berättigat, att staten övertager det

väsentliga ansvaret för de båda socialinstituten och därigenom tryggar deras

finansiella grundval. Men det torde också vara en naturlig följd härav, att

statlig myndighet reglerar examensväsendet vid dessa anstalter. De sakkunniga

förutsätta, att institutens organ skola i fråga om examina och studieordning

vara bundna av de grundsatser, som framlagts i betänkandet. Dessa

grundsatser böra emellertid fastställas genom en av Kungl. Majit fastställd

examensstadga, vilken också kan av Kungl. Majit ändras, örn förhållandena

så kräva.

Riksräkenskapsverket anför, att enligt dess mening instituten såsom villkor

för statsbidragens åtnjutande böra åläggas att underställa Kungl. Majit frågan

om storleken av såväl befattningshavares löneförmåner som elevavgifter

samt att uppställa sina stater och redovisningshandlingar i anslutning till de

för statliga myndigheter gällande normerna.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Marits ''proposition nr 153.

Frågor rörande sammansättningen av de ledande organen vid socialinstitutet

i Stockholm samt kompetensfördelningen dem emellan beröras av socialstyrelsen,

pensionsstyrelsen, Överståthållarämbetet och Stockholms stadsfullmäktige,

styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, landsorganisationen, svenska

fattigvårds- och barnavårdsförbundet, svenska stadsförbundet och tjänstemännens

centralorganisation.

Socialstyrelsen anser sig böra vara representerad i stockholmsinstitutets fullmäktige

genom sin chef eller den han i sitt ställe förordnar.

Pensionsstyrelsen framhåller, att det i ledningen för socialinstitutet i Stockholm

bör finnas en representant för den statliga socialförsäkringen.

Stockholms stadsfullmäktige uppställa såsom ett oavvisligt villkor för det

av de sakkunniga beräknade bidraget från stadens sida, att staden erhåller en

ökad representation såväl i den särskilda fullmäktigeförsamlingen för socialinstitutet

i Stockholm som i styrelsen för institutet. Stadens representanter

böra utgöra minst en tredjedel av antalet ledamöter såväl i fullmäktige som i

styrelsen.

Överståthållarämbetet finner Stockholms stadsfullmäktiges önskemål rimliga,

under förutsättning att stadens bidrag kommer att utgå i den omfattning,

som de sakkunniga föreslagit.

Styrelsen för socialinstitutet i Stockholm förordar vissa ändringar i de sakkunnigas

förslag till grundstadgar, varigenom fullmäktiges befogenheter skulle

ökas på styrelsens bekostnad. Fullmäktige böra sålunda äga rätt att utse rektor,

ställföreträdare för denne samt lärare och personal vid institutet och att

fastställa avlöningsvillkor och övriga förmåner. Vidare böra fullmäktige äga

att självständigt upptaga andra frågor av större vikt och principiell betydelse.

Styrelsen åter bör äga att till fullmäktige avgiva förslag rörande tjänsternas

besättande samt att meddela tillfälliga förordnanden på tjänster.

Styrelsens ordförande och institutets t. f. föreståndare ha ej deltagit i ärendets

handläggning. Fyra andra ledamöter av styrelsen ha reserverat sig mot

beslutet och velat tillstyrka de sakkunnigas förslag. I fråga om rektor och

rektors ställföreträdare ha reservanterna dock icke velat motsätta sig styrelsens

yrkande.

Landsorganisationen ifrågasätter, örn ej Stockholms stad och centralförbundet

för socialt arbete måste anses överrepresenterade i fullmäktige. Antalet

representanter för dem torde lämpligen böra nedsättas från fem till tre. Med

hänsyn till frågans betydelse synes utseende av rektor böra ankomma på fullmäktige.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anser sig böra vara representerat

i fullmäktige för socialinstitutet i Stockholm.

_ Svenska stadsförbundet finner det tvivelaktigt, örn införandet av fullmäktigeinstitut

kan anses påkallat. En stor styrelse med ett arbetsutskott, vars

uppgifter styrelsen själv utformade, vore kanske en effektivare organisation.

Förbundet erinrar örn att detsamma för närvarande äger två representanter

i styrelsen för socialinstitutet i Stockholm men i framtiden skulle

representeras endast genom en ledamot i den praktiskt föga betydelsefulla fullmäktigeförsamlingen.

I övrigt framhålles, att institutets styrelse med dess intimare

kännedom örn det löpande arbetet bör svara för tillsättningen av lärare.

Tjänstemännens centralorganisation hemställer, att tjänstemännens repre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 153. 65

sentant i fullmäktige vid socialinstitutet i Stockholm måtte utses på förslag

av centralorganisationen i stället för Sveriges kommunaltjänstemannaförbund,

som av de sakkunniga föreslagits.

Socialinstituten ha såväl genom sin för samhället betydelsefulla verksamhet

som även därigenom, att de åtnjuta anslag av allmänna medel, kommit

att få en i viss mån officiell karaktär. Det förslag, som nu framlagts och mot

vilket jag i huvudsak icke har någon erinran, förutsätter en omfattande

ökning av statens bidrag till instituten. Det kan då sättas i fråga, örn icke

instituten böra helt förstatligas.

Häremot talar emellertid till en början den omständigheten, att om instituten

förstatligades, skulle möjligheterna att erhålla bidrag av kommunala och

enskilda medel till deras verksamhet troligen förminskas eller bortfalla. Staten

finge då helt övertaga också det ekonomiska ansvaret för undervisningens upprätthållande.

Än större vikt fäster jag dock vid effektivitetssynpunkten. Såsom

jag tidigare betonat, måste socialinstituten för att rätt kunna fylla sina

betydelsefulla uppgifter äga möjlighet till en smidig anpassning efter skiftande

krav med hänsyn till exempelvis kursernas omfattning, linjeuppdelning, ämneskombinationer

i examina, anordnande av specialkurser o. s. v. Institutens styrelser

böra därför äga en tämligen vittgående självbestämningsrätt med avseende

på medelsförvaltning, administration och undervisningens anordnande.

Att staten bör äga visst inflytande på institutens ledning är självfallet, likaså

att betryggande ekonomisk kontroll måste utövas. Sålunda har jag intet att

erinra mot det av riksräkenskapsverket framställda yrkandet, att storleken

av befattningshavarnas löneförmåner bör prövas av Kungl. Majit samt att

institutens stater och redovisningshandlingar skola uppställas enligt de regler,

som gälla för statliga myndigheter. Även örn detta beaktas, kräves emellertid

icke någon principiell omläggning av den hittillsvarande organisationen.

Dessa grundlinjer böra enligt min åsikt lämnas orubbade.

Från Stockholms stads sida har framställts krav på en väsentligt större representation

för staden i institutets styrande organ än de sakkunniga ansett

påkallad. Uppfyllandet av detta krav har gjorts till villkor för stadens bidragsgivning.

Det synes mig under sådana omständigheter uppenbart, att

den statliga representationen bör i motsvarande mån utvidgas, då staten

icke bör vara svagare företrädd än Stockholms stad i ledningen för institutet.

I övrigt finner jag icke anledning att närmare ingå på socialinstitutens organisation

i annan mån än att jag anser det ur effektivitetssynpunkt vara

avgjort att föredraga, att stockholmsinstitutets styrelse blir relativt liten

men att den vid sin sida får en större, mera allsidigt representativ fullmäktigeförsamling.

Frågan om organisationen av denna församling och styrelsen

ävensom förhållandet mellan dessa organ synes mig böra få avgöras

av Kungl. Majit i samband med fastställandet av nya grundstadgar för

institutet.

Bihang till rilcsdagens protokoll 19\5. 1 sami. Nr 153. 5

Departe
mentschefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Majlis proposition nr 153.

VI. Lokalfrågor.

1. Nuvarande förhållanden.

Socialinstitutet i Stockholm har sedan år 1931 sina lokaler

i fastigheten Odengatan 61. Institutets dispositionsrätt till dessa lokaler grundas

på en överenskommelse, ingången mellan centralförbundet för socialt arbete,

å ena, och Stockholms högskola å den andra sidan. Enligt denna överenskommelse

tillhör byggnaden — för vilken tomt upplåtits av Stockholms stad

för ett hundra år — Stockholms högskola, men med villkor att socialinstitutet

disponerar bottenvåningen för sin undervisning m. m. och mellanvåningen

för sitt bibliotek, vilket dock skall få begagnas även av högskolans lärare och

elever. Våningen två trappor upp disponeras av högskolans socialvetenskapliga

institution. Beträffande källarvåningen är intet nämnt i överenskommelsen;

denna våning har emellertid upplåtits till matsal och klubbrum för socialinstitutets

elever. Högskolan svarar för fastighetens underhåll samt avlönar

vaktmästare. Socialinstitutet svarar emellertid för sin andel i driftkostnaderna

för fastigheten.

Socialinstitutet i Göteborg är sedan verksamheten upptogs

hösten 1944 inrymt i provisoriska lokaler i en för ändamålet förhyrd bostadsvåning.

De flesta föreläsningarna hållas dock å Göteborgs högskola.

2. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga. Med den omfattning, socialinstitutet i Stockholm på senare

år fått, äro, framhålla de sakkunniga, de lokaler, över vilka institutet förfogar,

ej tillräckliga för dess behov. Även om fastigheten Odengatan 61 i sin helhet

kunde disponeras för socialinstitutet och ombyggnadsarbeten verkställdes för

att möjliggöra ett fullständigare utnyttjande av utrymmena, skulle institutets

lokalfråga med tanke på den planerade utvidgningen av dess verksamhet icke

erhålla en fullt tillfredsställande lösning.

De sakkunniga finna därför nödvändigt, att institutets verksamhet helt eller

delvis överflyttas till andra lokaler, vilka med hänsyn till samarbetet med

Stockholms högskola även böra ligga i närheten av Observatoriekullen. Särskilt

med tanke därpå att det socialvetenskapliga biblioteket liksom hittills bör

kunna i lika män utnyttjas av socialinstitutets och Stockholms högskolas lärare

och studerande synes det önskvärt, att lokalfrågan löses i ett sammanhang

för socialinstitutet och högskolans socialvetenskapliga institution. Vid

lämplig tidpunkt bör en ny, för socialinstitutet och nämnda institution gemensam

byggnad uppföras, förslagsvis på tomten Drottninggatan 95, där för närvarande

tekniska högskolans gamla byggnad är belägen. De sakkunniga förorda,

att till en blivande byggnad för detta ändamål bidrag av statsmedel

(lotterimedel) anslås till minst ett belopp, som svarar mot socialinstitutets beräknade

andel i lokalerna. Intill dess en sådan lösning kan komma till stånd,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Marits ''proposition nr 153.

bör till socialinstitutet upplåtas nordvästra flygeln av tekniska högskolans

byggnad Drottninggatan 95, att användas jämte institutets nuvarande lokaler.

Under övergångstiden, innan lokalerna Drottninggatan 95 kunnat tagas

i bruk i avsedd omfattning, torde det vara lämpligast att behovet av ökade

utrymmen provisoriskt fylles därigenom att en eller flera större lärosalar i

huset Drottninggatan 95 efter överenskommelse med tekniska högskolan

vissa tider få begagnas för institutets undervisning.

Lokalfrågan för socialinstitutet i Göteborg skulle enligt de sakkunnigas åsikt

lättast kunna lösas i samband med anskaffande av nya lokaler för handelshögskolan

i Göteborg. Även i detta fall förordas, att till uppförande av ny,

för båda de nämnda läroanstalterna avsedd byggnad ett belopp av statsmedel

(lotterimedel) anslås, minst motsvarande institutets beräknade andel i lokalerna.

Yttrandena. Beträffande stockholmsinstitutets lokalfråga ha uttalanden

gjorts av byggnadsstyrelsen, humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola

och styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm.

Byggnadsstyrelsen erinrar därom, att styrelsen den 3 juni 1942 i skrivelse till

Kungl. Majit angående beredande av ökade lokaler för kungl, biblioteket dels

hemställt örn anvisande av medel för uppförande av ett tidningsbibliotek i

kvarteret Vega vid Drottninggatan, där tekniska högskolans gamla byggnader

äro belägna, dels begärt, att tomtområdet i fråga måtte reserveras för en nyanläggning

för kungl, biblioteket i dess helhet. Styrelsen vidhåller alltjämt

denna uppfattning, men har intet att erinra mot att lokaler inom de nuvarande

byggnaderna ställas till socialinstitutets förfogande, i den mån sådana kunna

frigöras för ändamålet, dock under den uttryckliga förutsättningen, att sådana

dispositioner ej vidtagas, att ett framtida utnyttjande av kvarteret för uppförande

av nybyggnader för kungl, biblioteket därigenom förhindras eller försvåras.

I likhet med de sakkunniga anser styrelsen, att den slutliga lösningen

av socialinstitutets lokalfråga bör sökas i en nybyggnad. Platsen för denna torde,

när tillräcklig erfarenhet vunnits rörande institutets verksamhet och utrymmesbehov,

böra bli föremål för särskild utredning.

Humanistiska avdelningen vid Stockholms högskola förklarar sig icke vara i

stånd att för närvarande taga ställning till frågan om uppförande av en gemensam

byggnad för socialinstitutet och högskolans socialvetenskapliga institution.

Denna fråga måste lösas efter förhandlingar mellan högskolan och socialinstitutet.

Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm har intet att erinra mot att

de lokaler vid Drottninggatan, som komma att utrymmas, då tekniska högskolans

undervisning successivt överflyttas till nyuppförda byggnader vid

Valhallavägen, upplåtas för socialinstitutet. Ej heller har högskolan något

i princip att erinra emot att lokalfrågan provisoriskt ordnas, så att efter

överenskommelse vissa lärosalar ställas till förfogande. På grund av högskolans

trångboddhet torde detta dock möta vissa praktiska svårigheter.

Rörande göteborgsinstitutets lokalfråga ha styrelsen och lärarrådet vid handelshögskolan

i Göteborg givit uttryck åt en uppfattning, som helt avviker

från de sakkunnigas förslag.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Styrelsen och lärarrådet avstyrka en sammankoppling av handelshögskolans

och socialinstitutets byggnadsfråga. En dylik anordning skulle medföra allvarliga

olägenheter. Slitningar mellan de båda institutionerna kunde befaras, då

det gällde lärosalarnas utnyttjande; en dubbelbyggnad skulle fordra en så

stor tomt, att den måste förläggas till stadens periferi. Slutligen kunde samrnankopplingen

leda till att handelshögskolans byggnadsfråga skötes på

framtiden, eftersom socialinstitutets lokalbehov tillsvidare ej kunde överblickas.

Några väsentliga fördelar av den ifrågasatta anordningen skulle icke

uppkomma.

Stockholmsinstitutets lokaler i den Stockholms högskola tillhöriga byggnaden

Odengatan 61 äro redan nu otillräckliga. Den planerade utvidgningen av

institutets verksamhet kan icke genomföras inom denna ram.

Genom tillmötesgående från tekniska högskolans sida har institutet under

höstterminen 1944 fått disponera en större sal i byggnaden Drottninggatan 95.

Jag förutsätter, att överenskommelsen härom förnyas. För fyllande av institutets

omedelbara lokalbehov har dess styrelse vidare upptagit förhandlingar

med Stockholms högskola. Det torde finnas möjlighet för institutet att med

högskolans bistånd utan avsevärda kostnader vinna en provisorisk lokalutvidgning

i Odengatan 61 genom att de nu såsom matsal använda utrymmena

i källarvåningen omändras och ställas till förfogande för undervisningsändamål.

Sedan tekniska högskolan lämnat lokalerna vid Drottninggatan och förutsättningar

därigenom inträtt för den av de sakkunniga planerade anordningen

på längre sikt kan frågan örn ombyggnads- och inredningsarbeten för

institutets räkning, dels i fastigheten Drottninggatan 95, dels eventuellt

i fastigheten Odengatan 61, upptagas till prövning. Förstnämnda fastighet

har visserligen, såsom byggnadsstyrelsens utlåtande ger vid handen, föreslagits

såsom tomt för en blivande nybyggnad för kungl, biblioteket. En

förläggning av socialinstitutet till Stockholms högskolas omedelbara grannskap

motsvarar emellertid ett starkt behov både från institutets och högskolans

sida, varför tanken att utnyttja tomten Drottninggatan 95 för institutets

räkning synes mig naturlig. Utan att nu taga ställning till detta uppslag,

anser jag, att förutsättningarna för dess förverkligande böra närmare

undersökas, i samband varmed kungl, bibliotekets byggnadsfråga bör upptagas

till förnyad prövning.

Med avseende på göteborgsinstitutets lokalbehov ha de sakkunniga ifrågasatt

samverkan mellan institutet och handelshögskolan i Göteborg, vilken sistnämnda

läroanstalt inom kort måste göra anspråk på vidgade utrymmen. Från

handelshögskolans sida har dock anförts så bestämda invändningar mot detta

förslag, att jag icke finner mig kunna förorda detsamma. Under dessa omständigheter

är det mig icke möjligt att närmare ingå på berörda spörsmål. Jag

förutsätter, att den definitiva lösningen av göteborgsinstitutets liksom stockholmsinstitutets

lokalfråga framdeles får göras till föremål för särskild utredning.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 153.

69

VII. Anslagsberäkningar.

A. Bidragsanslaget till socialinstituten.

1. Nuvarande förhållanden.

För socialinstitutet; i Stockholm gäller för innevarande budgetår

följande stat.

Utgifter:

Kronor Kronor

Biblioteket............................................ 19 080

Administrationen........................................ 26 200

Inventarier............................................ 500

Lokalkostnader......................................... 1500

Undervisning i särskilda läroämnen.............................. 37 655

Praktisk utbildning

1. Sociala praktiska kursen............................ 23 485

2. Kommunala praktiska kursen.......................... 500 23 985

Specialkurser........................................... 1 000

Diverse utgifter......................................... 2 850

Kapitalutgifter (stipendiefonderna påförda räntor)..................... 540

Summa kronor 113 310

Inkomster:

Anslag till institutet

1. från staten..............................

2. » Stockholms stad.........................

3. » Malmö stad...........................

4. » centralförbundet för socialt arbete (socialpolitiska fonden)

Anslag till biblioteket

1. från Stockholms stad........................

2. • centralförbundet för socialt arbete (socialpolitiska fonden)

Elevavgifter................................

Diverse inkomster.............................

Räntor...................................

Brist att täckas av fondmedel.....................

Kronor

20 000

5 334

300

5 466

2 666

7 334

Kronor

31 100

10 00Ö

50 400

2 260

4 000

15 550

Summa kronor 113 310

För socialinstitutet i Göteborg har för innevarande budgetår

uppgjorts följande stat.

Utgifter.

Biblioteket.........................

Administrationen.....................

Lokalkostnader......................

Undervisning och examination i särskilda läroämnen .

Praktiska kursen.....................

Oförutsedda utgifter ...................

Kronor

4 000

10 600

6 000:

18 445

13 800

1 055:

Summa kronor 52 900

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Majlis ''proposition nr 153.

, , Inkomster.

Anslag

1. från staten.......................

2. » Göteborgs stad..................

3. » Göteborgs och Bohus läns landsting .....

4. » Älvsborgs läns landsting............

5. s Hallands läns landsting.............

Elevavgifter.........................

Kronor Kronor

. . . . 20 000

. . . . 10 000

. . . . 3 000

. . . . 3 000

• • • • 2 000 38 000

......... 14 900

Summa kronor 52 900.

2. Förslaget till omorganisation.

De sakkunniga konstatera inledningsvis, att de hittillsvarande driftkostnaderna

vid socialinstitutet i Stockholm måste betecknas som mycket låga.

Förklaringen härtill ligger framför allt däri, att ett antal högt kvalificerade

personer lämnat sin medverkan av intresse för saken. De sakkunniga ha

emellertid, såsom framgår av de förut lämnade redogörelserna, funnit nödvändigt,

att institutet får en mera permanent organisation. Genomförandet

av de av de sakkunniga i detta hänseende framlagda förslagen måste leda

till en väsentlig ökning av de årliga kostnaderna. De sakkunniga ha med avseende

härpå verkställt följande beräkningar.

Alt. I

Alt. H

Alt. Hl

4 fasta lärare i examensämnen, grundlön...........

42 060

48 000

44 040

1 lärare i praktisk socialvård, grundlön ............

9 525

11 010

10 020

2 biträdande lärare i d:o, grundlön ................

10 692

13 632

11244

X bibliotekarie, grundlön .........................

8 550

10 020

9 030

1 kontorist vid biblioteket, grundlön ..............

3 837

4 590

4 023

1 expeditionsföreståndare, grundlön ...............

5 346

6 816

5 622

I kassörska, tillika skrivbiträde ...................

3 465

4 209

3 651

1 skrivbiträde ...................................

2 562

3 282

2 742

1 vaktmästare ..................................

3102

3 837

3 282

Rörliga tillägg till ovanstående personal (31 %).....

27 633

31119

28 773

Vikariatsersättning och sjukvård ..................

2 500

2 500

2 500

Rektorsarvode ..................................

3 000

3 000

3 000

Föreläsararvoden, inklusive praktiska kurser och spe- cialkurser samt arvoden till assistenter m. fl......

19 000

19 000

19 000

Omkostnader och inventarier:

biblioteket ....................................

1500

1500

1500

övrigt ........................................

15 500

15 500

15 500

Bokinköp .......................................

6 000

6 000

6 000

Kostnader för undervisningscentra ................

6 000

6 000

6 000

Kostnader för inträdesprov .......................

1500

1500

1500

Summa kostnader för undervisning och administra-

171 772

191 515

177 427

Lokalkostnader ..................................

15 000

15 000

15 000

Stipendier ......................................

30 000

30 000

30 000

216 772

236 515

222 427

Anm. Lönerna beräknas i alt. I enligt lägsta löneklassen, i alt. II enligt den högsta och i

alt. III enligt den näst lägsta.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Lokalkostnaderna hava upptagits i enlighet med de sakkunnigas förslag

och med utgångspunkt från ett hyresbelopp för lokalerna Drottninggatan 95

av 20 kronor per kvm. Undervisningskostnaderna äro beräknade under

förutsättningen, att årligen sammanlagt 150—160 elever antagas på institutets

fyra linjer.

Enligt de sakkunnigas förslag kunna institutets egna inkomster — därest

avgifter ej vidare skola utgå — beräknas till följande belopp:

centralförbundets för socialt arbete socialpolitiska fond . . kronor 13 000

räntor av egna fonder.............................. » 4 000

Summa kronor 17 000.

För genomförande av den föreslagna organisationen skulle sålunda enligt

de sakkunnigas alternativ III erfordras bidrag av allmänna medel på i genomsnitt

205 000 kronor årligen.

Beträffande driftkostnaderna vid socialinstitutet i Göteborg uttala de

sakkunniga, att den för det första verksamhetsåret uppgjorda budgeten icke

kan anses normerande, eftersom verksamheten under detta år endast får en

relativt ringa omfattning. Redan ganska snart torde man nödgas räkna med

väsentligt ökade kostnader. De sakkunniga ha framlagt följande förslag till

utgiftsstat för göteborgsinstitutet.

Alt. I

Alt. n

Alt. m

1 ledare av den praktiska utbildningen, grundlön ..

9 075

10 560

9 570

1 kontorist vid biblioteket, grundlön ..............

3 597

4 302

3 771

1 expeditionsföreståndare, grundlön ................

5 022

6 426

5 286

1 skrivbiträde, grundlön..........................

2 406

3 078

2 574

1 vaktmästare, grundlön..........................

2 910

3 597

3 078

Rörliga tillägg till ovanstående personal (31 %) ....

7133

8 668

7 527

Vikariatsersättningar och sjukvård ................

1000

1000

1000

Rektorsarvode...................................

3 000

3 000

3 000

Arvode till bibliotekarie ..........................

1000

1 000

1000

Föreläsararvoden, inklusive de praktiska kurserna m.m.

34 000

34 000

34 000

Omkostnader och inventarier:

biblioteket ....................................

500

500

500

övrigt ........................................

6 500

6 500

6 500

Bokinköp .......................................

3 000

3 000

3 000

Kostnader för undervisningscentra ................

3 500

3 500

3 500

Kostnader för inträdesprov........................

1000

1000

1000

Summa kostnader för undervisning och administra-

tion ..........................................

83 643

90 131

85 306

Lokalkostnader ..................................

10 000

10 000

10 000

Stipendier ......................................

15 000

15 000

15 000

i 108 643

115131

Ilo 306

Anm.: Alternativen lia samma innebörd som i föregående tabell.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Marits proposition nr 153.

Beräkningarna utgå från ett antal av 75—80 nyantagna studerande per

år samt förutsätta, att undervisningen i huvudsak ordnas på samma sätt

som vid stockholmsinstitutet. Det antages, att Göteborgs högskola tills vidare

låter institutet disponera lokaler för vissa föreläsningar men att institutet

måste hyra seminarie-, biblioteks- och administrationslokaler m. m.

på annat håll. Vid en större utbildningskapacitet, som de sakkunniga förutsatt

för en något senare tidpunkt, måste anslagen till undervisning, administration,

stipendier och lokaler väsentligt höjas. Dessförinnan synes det

vara befogat att räkna med en totalkostnad på omkring 110 000 kronor.

Kostnaderna för socialinstitutens verksamhet böra på lämpligt sätt fördelas

mellan stat och kommun. De sakkunniga hava härvid funnit följande

grunder böra tillämpas.

Statens anslag till socialinstitutet i Stockholm bör bestämmas så, att detsamma

kan beräknas täcka dels två tredjedelar av kostnaderna för själva

undervisningen (d. v. s. av löner och rörliga lönetillägg till fast anställda

lärare, arvoden till timlärare, assistenter och amanuenser samt kostnader för

undervisningscentra), dels en tredjedel av bibliotekskostnaderna, dels lokalkostnaderna

i deras helhet, dels häften av kostnaderna för stipendier och

dels — därest elevavgifter icke vidare skola utgå — en summa utgörande

ersättning med halva beloppet härför, eller efter ett beräknat antal av 140

årligen antagna studerande 35 000 kronor. Vid institutet i Göteborg, som

saknar egna fonder, torde statsanslaget böra beräknas efter fem sjättedelar

av undervisningskostnaderna men i övrigt på samma sätt som vid stockholmsinstitutet,

varvid bidraget till ersättning för avgifter beräknas efter

70 årligen antagna studerande till 17 500 kronor.

De kommunala bidragen torde vid båda instituten bestämmas på motsvarande

sätt, så att, de kunna beräknas täcka dels en tredjedel av bibliotekskostnaderna,

dels hälften av kostnaderna för stipendier och dels ersättning

med halva beloppet för elevavgifter, vilka icke vidare skola utgå.

Den föreslagna ersättningen för elevavgifter avses skola täcka kostnaderna

för administration m. m. jämte återstående del av undervisnings- och

bibliotekskostnaderna.

Under nu angivna förutsättningar skulle socialinstituten komma att finansieras

på följande sätt, därest lönekostnader m. m. beräknas efter näst lägsta

löneklassen och beloppen avrundas:

Institutet

Institutet

i Stockholm

i Göteborg

Egna inkomster .................................

17 000

Statsbidrag:

till undervisningskostnader......................

77 000

41 500

till bibliotekskostnader ........................

8 000

3 000

till lokalkostnader .............................

15 000

15 000

till stipendier..................................

15 000

7 500

till ersättning för elevavgifter ..................

35 000 150 000

17 500 84 500

Kommunala bidrag:

till bibliotekskostnader .........................

8 000

3 000

till stipendier .................................

15 000

7 500

till ersättning för elevavgifter...................

35 000 58 000

17 500 28 000

Summa inkomster ...............................

225 000

112 500

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Mårds proposition nr 153.

Statens anslag till den socialpolitiska och kommunala fackutbildningen

skulle sålunda komma att bliva 150 000 kronor till institutet i Stockholm

och 84 500 kronor till institutet i Göteborg, eller sammanlagt 234 500 kronor

per år.

Skulle å andra sidan elevavgifter fortfarande anses böra utgå, bortfaller

den i statens och kommunernas anslag beräknade ersättningen för dessa.

I stället tillkommer ett anslag till friplatser, vilket enligt de sakkunnigas

mening bör beräknas till 15 000 kronor vid institutet i Stockholm och 7 000

kronor vid institutet i Göteborg. Kostnaderna härför torde likaledes böra

jämnt delas mellan stat och kommun. Institutens egna inkomster av elevavgifter

kunna vid det av de sakkunniga förutsatta antalet studerande uppskattas

till 70 000 kronor vid stockholmsinstitutet och 35 000 kronor vid

göteborgsinstitutet. De kommunala anslagen skulle enligt dessa grunder

uppgå till 30 500 kronor vid institutet i Stockholm och 13 500 kronor vid

institutet i Göteborg. Statens anslag skulle åter komma att bliva 122 500

kronor till institutet i Stockholm och 70 500 kronor till institutet i Göteborg,

eller sammanlagt 193 000 kronor, vilket torde motsvara, vid stockholmsinstitutet

50 procent och vid göteborgsinstitutet 60 procent av den

totala utbildningskostnaden för varje studerande.

Av praktiska skäl synes det lämpligaste vara, att anslagen fixeras till

bestämda belopp och icke göras beroende av utgifternas förändring från år

till år. Självfallet böra statsbidragen sedermera kunna jämkas, därest mera

betydande förändringar i kostnaderna inträda. De sakkunniga föreslå således,

att för statsbidrag till socialinstitutet i Stockholm anvisas ett årligt

anslag på 150 000 kronor, varav minst 15 000 kronor skola användas till

stipendier för mindre bemedlade studerande, samt för statsbidrag till socialinstitutet

i Göteborg ett årligt anslag på 84 500 kronor, varav minst 7 500

kronor skola användas till stipendier för mindre bemedlade studerande.

Av nämnda anslag må likväl högst utgå 122 500 kronor till institutet i

Stockholm och 70 500 kronor till institutet i Göteborg, såvida elevavgifter

fortfarande komma att uppbäras; skolande i detta fall minst 7 500 kronor

vid institutet i Stockholm och minst 3 500 kronor vid institutet i Göteborg

användas till friplatser för mindre bemedlade studerande. De förordade anslagen

böra enligt de sakkunnigas mening utgå från och med budgetåret

1945/46, så att den föreslagna organisationen kan träda i kraft den 1 juli

1945.

Yttrandena. I tidigare sammanhang ha återgivits uttalanden, som direkt

eller indirekt äga avseende på beräkningen av socialinstitutens utgifter. I

det följande torde jag därför kunna begränsa mig till att redogöra för de

synpunkter, som remissinstanserna anfört beträffande frågan om fördelningen

av kostnaderna för institutens drift mellan staten och övriga intressenter.

I detta hänseende har i vissa yttranden, särskilt från kommunala

organ eller sammanslutningar, gjorts gällande, att kostnaderna för verksamheten

helt eller till alldeles övervägande del böra bäras av statsverket. Från

vissa av de statliga remissmyndigheternas sida har däremot förordats en

sådan kostnadsfördelning, att en större andel av utgifterna än de sakkunniga

föreslagit skulle bestridas genom kommunala bidrag.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Majlis proposition nr 153.

Göteborgs stadsfullmäktige framhålla, att utbildningen vid socialinstituten,

enligt vad de sakkunniga själva uttalat, icke är och icke bör vara någon

särangelägenhet för rikets största kommuner. Härav torde böra följa, att

anspråken på kommunala bidrag principiellt icke böra sträcka sig längre

än till att kommunerna i viss omfattning lämna stipendiebidrag till i vederbörande

kommun hemmahörande studerande vid socialinstituten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar sig dela denna mening

och understryker, att, även örn ett fullständigt förstatligande av verksamheten

befinnes icke böra äga rum, de bidrag från det allmännas sida, som

erfordras för socialinstituten, i sin helhet böra utgå från staten.

Svenska stadsförbundet uttalar, att i vart fall huvudparten av utgifterna

bör bårås av staten. På kommunerna bör ankomma att genom stipendier,

beviljande av tjänstledighet på goda villkor för efterutbildning etc., lämna

sitt bidrag.

_ Statskontoret kan icke finna den föreslagna kostnadsfördelningen rättvist

avvägd. Under erinran örn att de båda socialinstituten huvudsakligen

skola verka som utbildningsanstalter för blivande kommunaltjänstemän i

såväl stads- som landskommuner över hela landet, förordar statskontoret,

att kommunala bidrag med minst samma belopp, som staten tillskjuter,

göres till villkor för statsbidrag. Den inbördes fördelningen kommunerna

emellan av de kommunala bidragsbeloppen lärer få bestämmas efter förhandlingar

med svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och

svenska landskommunernas förbund.

Riksräkenskapsverket hävdar, att kostnaderna för socialinstitutens lokaler

böra bestridas av kommunala medel. De med institutens verksamhet

förenade kostnaderna utom lokalkostnader torde oavsett ändamålet böra

bestridas av stat och kommun med lämpligen hälften vardera.

_ Överståthållarämbetet anser den av de sakkunniga tillämpade fördelningsgrunden

icke i allo väl motiverad. I princip böra enligt överståthållarämbetets

mening de som hava särskilt intresse av den socialpolitiska och

kommunala undervisningens ordnande bidraga i förhållande till graden av

detta intresse. Landsortskommuner böra därför övertaga en betydande del

av de kostnader, som föreslås bestridas av statsmedel. Frågan'' hur detta

bör ordnas, torde emellertid tarva utredning.

Vad beträffar behandlingen av förevarande fråga av de kommunala organen

i Stockholm, må följande redogörelse lämnas. Därvid må till en början

nämnas, att hos Stockholms stadsfullmäktige vid skilda tillfällen förslag

framlagts, som nära sammanhänga med frågan i vilken utsträckning Stockholms

stad borde ekonomiskt medverka till upprätthållandet av socialinstitutets

verksamhet. Sålunda hade i en år 1937 väckt motion hemställts om

utredning rörande upprättande av ett institut för utbildning av befattningshavare

och tjänstemän inom Stockholms stads kommunala förvaltning.

Vidare hade i en år 1938 väckt motion hemställts örn utredning angående de

kommunala tjänstemännens utbildnings- och befordringsmöjligheter. Slutligen

hade i en tredje motion av år 1942 framlagts förslag angående förändrad

organisation för socialinstitutet i Stockholm.

I likhet med socialutbildningssakkunnigas betänkande remitterades dessa

motioner av borgarrådsberedningen till stadskollegiets kommitté för socialvårdens

centralisering (centraliseringskommittén).

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

I sitt i dessa ärenden avgivna utlåtande tillstyrker centralisering skommittén

livligt de sakkunnigas förslag till utvidgning av socialinstitutet i Stockholm

ävensom tillkomsten av det nya institutet i Göteborg. I detta tillstyrkande

ligger även, framhåller kommittén, ett ställningstagande till förslaget

örn inrättande av ett eget socialinstitut för Stockholms stads tjänstemän.

Kommittén finner, att även om vissa skäl tidigare talat för inrättande av ett

stadens eget utbildningsinstitut, innebär socialutbildningssakkunnigas förslag

så betydelsefulla förändringar i socialinstitutets organisation m. m., att

dessa skäl numera i huvudsak förlorat sin bärkraft.

Beträffande organisationsformen för socialinstitutet i Stockholm framhåller

kommittén, att den rent principiellt finner en undervisning av ifrågavarande

karaktär vara en statlig uppgift, varför även institutet bör helt förstatligas.

Av denna principiella syn följer, att finansieringen av socialinstitutet

även är en rent statlig angelägenhet. Därest emellertid ett kommunalt

bidrag utgör en förutsättning för ett realiserande av de sakkunnigas program,

synes man åtminstone för närvarande icke kunna motsätta sig ett kommunalt

ekonomiskt engagemang. Huvudparten av de utexaminerade går direkt

i kommunernas tjänst. För Stockholms del erinrar kommittén om att av

stockholmsinstitutets till och med år 1942 diplomerade 873 elever voro i

mitten av år 1943 ej mindre än 410 bosatta i Stockholm, därav 218 anställda

inom Stockholms stads förvaltning eller den offentliga arbetsförmedlingen i

Stockholm. Vad åter det ifrågasatta bidraget beträffar, har kommittén icke

någon erinran mot beloppets storlek i och för sig — 58 lil kronor, utraknat

efter särskilda grunder — men vill erinra örn att i detta belopp icke är inräknat

värdet av den redan i anspråk tagna tomten, vilken är i staten upptagen

med 4 292 kronor för år.

Stadens kammarkontor och drätselnämnden ha i fråga örn stadens ekonomiska

engagemang för socialinstitutet i Stockholm gjort följande uttalanden.

Kammarkontoret erinrar till en början örn att staden sedan stockholmsinstitutets

start understött verksamheten med årligt anslag, som för närvarande

uppgår till sammanlagt 11 300 kronor (varav 3 300 kronor till elevstipendier).

Kontoret anser, att staden icke bör motsätta sig att utgiva ett

förhöjt ekonomiskt bidrag till institutet men finner, att bidragets. storlek

bör fixeras först framdeles. Särskilt med hänsyn till att undervisningsplanerna

synas uppgjorda i första hand med tanke på behovet av utbildad

arbetskraft för de smärre kommunernas förvaltningsorgan torde det i varje

fall vara motiverat, att samtliga landsting bidraga efter lämplig fördelningsgrund.

Ett högre bidrag från staden till socialinstitutet i Stockholm än det

nu utgående bör enligt kontorets mening ställas i relation till den nytta stadens

förvaltning kan anses ha av undervisningen. Härvid bör tågås i betraktande

jämväl i vilken omfattning institutet visar sig kunna tillgodose behovet

av specialiserad fortsatt utbildning för den personal, som skall handhava

stadens på olika verksamhetsgrenar starkt differentierade uppgifter.

Enligt drätselnämndens mening bör den socialpolitiska utbildningen betraktas

såsom i huvudsak en statlig uppgift och således även bekostas med

statliga medel. I konsekvens härmed finner drätselnämnden, att socialmstitutet

i Stockholm borde förstatligas och stiftelseformen salunda upphöra. Örn

emellertid — såsom under hand framhållits —- ett kommunalt bidrag är

förutsättningen för den i och flir sig nödvändiga utvidgningen av utbildningsmöjligheterna

pä den sociala oell kommunala banan, synes staden,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

därest vissa närmare angivna villkor uppfyllas, icke böra ställa sig avvisande

härtill.

Borgarrådsberedningen har i sitt yttrande till stadskollegiet inledningsvis

uttalat, att de sakkunnigas förslag synes väl ägnat att motsvara Stockholms

kommunalstyrelses behov av kommunalt och socialpolitiskt utbildad arbetskraft

och även i övrigt vara lämpat att läggas till grund för den kommunala

och socialpolitiska utbildningen. Därest institutets i Stockholm fortsatta

verksamhet utvecklas i enlighet med vad de sakkunniga åsyftat och med

hänsynstagande till vad beredningen fortsättningsvis betonar, torde således

tanken på ett stadens eget institut icke behöva förverkligas.

Borgarrådsberedningen finner i likhet med centraliseringskommittén och

drätselnämnden den ifrågavarande utbildningen organisatoriskt sett vara i

första hand en statlig angelägenhet och sålunda böra bekostas med statsmedel.

En oavvislig förutsättning för det här föreslagna bidraget från Stockholms

stad är — jämte vidtagande av åtgärder för en bredare rekrytering

av institutets elever — att staden erhåller en ökad representation såväl i

den särskilda fullmäktigeförsamlingen för institutet som i läroanstaltens

styrelse.

Stockholms stads julimäktige beslöto tillstyrka, att de sakkunnigas förslag,

med iakttagande av vad borgarrådsberedningen i sitt yttrande anfört, lägges

till grund för den kommunala och socialpolitiska utbildningen.

Anslagsäskanden för budgetåret 1945/46. I skrivelse den 14 oktober

1944 har styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, under åberopande av

de sakkunnigas förslag och anslagsberäkningar, hemställt om ett statsbidrag

för budgetåret 1945/46 av 150 000 kronor.

Styrelsen för socialinstitutet i Göteborg har i skrivelse den 17 januari

1945 framlagt förslag till utgiftsstat samt hemställt om statsbidrag för

nästa budgetår. Staten slutar på ett belopp av 100 179 kronor. Såsom framgår

av den tidigare lämnade redogörelsen, ha de sakkunniga grundat sitt

förslag till finansiering av göteborgsinstitutet på en beräknad utgiftsstat

av 110 306 kronor. Skillnaden mellan de sakkunnigas och styrelsens beräkningar,

10 127 kronor, förklaras på följande sätt. För det första ha de

sakkunniga beräknat lönekostnaderna enligt den näst lägsta löneklassen

i vederbörande lönegrad; institutets styrelse har däremot räknat dessa

kostnader enligt den lägsta löneklassen. Den härav betingade skillnaden

utgör 1 663 kronor. Vidare har styrelsen i sina beräkningar icke upptagit

grundlön till ett skrivbiträde (2 406 kronor) och en vaktmästare (2 910

kronor) jämte tillägg (1 648 kronor). Posten omkostnader och inventarier

för institutets allmänna verksamhet har upptagits med ett belopp, som med

500 kronor överstiger utgifterna för detta ändamål enligt de sakkunnigas

förslag. Slutligen ha lokalkostnaderna beräknats 2 000 kronor lägre än enligt

sakkunnigförslaget.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Emellertid erinrar styrelsen om sin i remissyttrandet gjorda hemställan,

att vid institutet måtte utöver ledaren för den praktiska kursen anställas

en fast lärare med avlöning enligt lönegraden Eo 28. Vid bifall härtill skulle

utgiftsstaten komma att ökas med löneförmånerna till denne befattningshavare,

tillhopa 13 185 kronor, medan posterna föreläsare och tentamensarvoden

skulle kunna minskas med cirka 5 500 kronor och utgiftsstaten

följaktligen sluta på 107 864 kronor.

Vad beträffar storleken av statsbidraget för nästa budgetår erinrar styrelsen

örn att institutet för innevarande budgetår åtnjuter anslag från Göteborgs

stad och de tre västsvenska landstingen med tillsammans 18 000

kronor. Med utgångspunkt från att från samma håll oförändrade anslag

skola ställas till förfogande för nästa budgetår hemställer institutets styrelse

om ett statsbidrag av (107 800 — 18 000 —) 89 800 kronor. Alternativt

— för den händelse förslaget om inrättandet av en fast lärartjänst icke

bifalles — hemställer styrelsen örn ett statsbidrag av (100 200 — 18 000 =)

82 200 kronor.

En omläggning och utvidgning av socialinstitutens undervisning i huvudsaklig

överensstämmelse med de sakkunnigas förslag kräver betydande

kostnader. Stockholmsinstitutets utgifter skulle för år räknat i genomsnitt

fördubblas, och för det nyupprättade göteborgsinstitutets del kommer en

proportionellt sett ännu större ökning av den arliga kostnadssumman i fråga.

Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag i stort sett funnit mig kunna

godtaga de förutsättningar, på vilka de sakkunniga grundat sina ekonomiska

beräkningar. Jag har emellertid förordat ett något högre maximibelopp för

elevstipendier än det, varmed de sakkunniga ansett sig böra räkna; jag anser

mig dock icke för den skull för nästa budgetår böra ifrågasätta någon höjning

i förhållande till de sakkunnigas förslag av de för stipendier avsedda

medlen utan förordar att för detta ändamål beräknas, i staten för stockholmsinstitutet

ett belopp av 30 000 kronor och i staten för göteborgsinstitutet

ett belopp av 15 000 kronor. Vidare har jag utöver de sakkunnigas

förslag tillstyrkt inrättandet vid institutet i Göteborg av en lärarbefattning

i löneställning motsvarande lönegraden Eo 28. Den av sistnämnda

utökning av organisationen föranledda merkostnaden motvåges

dock av andra besparingar å lönestaten, i det att styrelsen för göteborgsinstitutet

förklarat sig tills vidare kunna umbära en skrivbiträdesbefattning

(Eo 2) och en vaktmästarbefattning (Eo5). Jag har i likhet med de sakkunniga

förutsatt, att smärre justeringar i organisationen skola kunna vidtagas

inom ramen av de beräknade anslagen.

De sakkunniga ha utgått ifrån att huvuddelen av institutens kostnader

skola gäldas av statsmedel samt att bidrag skola lämnas till institutet i

Stockholm av Stockholms stad och till institutet i Göteborg av Göteborgs

stad samt landstingen i Göteborgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län.

Departe
mentschefen
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Departe
mentschefen.

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

De statliga bidragen föreslås uppgå till sammanlagt 150 000 kronor för

stockholmsinstitutets del och till 84 500 kronor per år för göteborgsinstitutets

vidkommande, de kommunala bidragen beräknas till respektive

58 000 kronor och 28 000 kronor per år. Av den lämnade redogörelsen framgå

de principer, som de sakkunniga lagt till grund för sitt förslag till avvägning

av statens, respektive ifrågavarande städers och landstings bidrag

till instituten. Vad de sakkunniga i detta hänseende föreslagit föranleder

ingen erinran från min sida. Jag finner det sålunda skäligt, att staten i

princip svarar för institutens kostnader, i den mån de icke täckas av institutens

egna inkomster, och de bidrag, som städerna Stockholm och Göteborg

jämte vissa landstingsområden lämna. Jag räknar härvid med, att statens

bidrag i regel icke — med undantag möjligen såvitt gäller göteborgsinstitutet

under dess uppbyggnadstid — kommer att överstiga den andel av de

totala utgifterna för respektive institut, varmed de sakkunniga räknat.

Vad jag nu anfört beträffande statens bidrag hänför sig givetvis endast

till den av mig förutsatta organisationen och kostnadsramen för instituten.

Till frågan i vilken omfattning staten bör bidraga vid en eventuell framtida

utvidgning av organisationen eller en av andra orsaker betingad ökning

av kostnaderna för institutens verksamhet torde ställning icke behöva

tagas i detta sammanhang.

I enlighet med den ståndpunkt, jag sålunda intagit, förordar jag, att

statsbidrag för nästa budgetår utgår med de av de sakkunniga föreslagna

beloppen, nämligen med 150 000 kronor till socialinstitutet i Stockholm

och med 84 500 kronor till socialinstitutet i Göteborg.

B. Anslag till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare

i kommunal och social tjänst.

I det föregående har jag tillstyrkt att bidrag av statsmedel må utgå till

fortbildningskurser, avsedda för tjänstemän inom socialvården och den

kommunala förvaltningen. Då jag icke har något att erinra mot de sakkunnigas

beräkningar av medelsbehovet, förordar jag, att för ändamålet å

riksstaten för nästa budgetår anvisas ett anslag av 10 000 kronor.

C. Anslag till förberedande samhällsvetenskaplig

kurs vid folkhögskola.

Jag har i annat sammanhang i anledning av förslag av de sakkunniga

förordat, att medel anvisas för anordnande vid en folkhögskola av en samhällsvetenskapligt

orienterad årskurs. Kostnaderna för själva kursen ha

beräknats till 15 000 kronor. Mot denna beräkning har jag ingen erinran

att framställa, varför jag förordar, att ett anslag, vilket lämpligen bör be
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

tecknas såsom reservationsanslag, anvisas för detta ändamål. De av de

sakkunniga beräknade utgifterna för stipendier till kursdeltagarna, 5 000

kronor, synas böra bestridas ur förslagsanslaget till elevstipendier vid folkhögskolor.

VIII. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till Bidrag till instituten för socialpolitisk och kommunal

utbildning och forskning för budgetåret 1945/46 anvisa

ett anslag av......................kronor 234 500;

dels till Kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare

i kommunal och social tjänst för budgetåret 1945/46 anvisa

ett anslag av......................kronor 10 000;

dels ock till Folkhögskolor: Förberedande samhällsvetenskaplig

kurs anvisa ett reservationsanslag av kronor 15 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Bäck.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis proposition nr 153.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Inledning........................................................... 2

1. Socialinstitutens tillkomst och utveckling........................... 2

2. Socialutbildningssakkunnigas utredning och förslag.................. 3

I. Socialinstitutens uppgifter ...................................... 4

II. Utbildningens organisation m. m................................. 9

A. Huvudkurserna ............................................. 9

1. Nuvarande förhållanden................................... 9

2. Förslaget till omorganisation .............................. 10

a. Linjeuppdelning........................................ 10

b. Kursplaner och studietidens längd........................ 14

1) Teoretisk undervisning............................... 14

2) Praktisk utbildning och undervisning.................. 19

c. Inträdesfordringar; anordnande av förberedande samhällsvetenskaplig

kurs vid vissa folkhögskolor.................. 24

B. Särskilda utbildningsfrågor ................................... 33

1. Examen på grundval av självstudier........................ 33

2. Partiell utbildning ........................................ 34

a. Nuvarande förhållanden ................................ 34

b. Förslaget till omorganisation ............................ 34

3. Specialutbildning ......................................... 38

a. Nuvarande förhållanden ................................ 38

b. Förslaget till omorganisation ............................ 38

4. Fortbildningskurser m. m.................................. 39

a. Nuvarande förhållanden ................................ 39

b. Förslaget till omorganisation ............................ 40

C. Socialinstitutens förhållande till universitet och högskolor........ 42

1. Forskningsuppgifter ....................................... 42

a. Nuvarande förhållanden ................................ 42

b. Förslaget till omorganisation ............................ 43

2. Tillträde till akademisk utbildning.......................... 45

a. Nuvarande förhållanden ................................ 45

b. Förslaget till omorganisation ............................ 45

III. Utbildningskapaciteten ......................................... 47

1. Nuvarande förhållanden...................................... 47

2. Förslaget till omorganisation .................................. 48

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153. 81

Sid.

IV. Studietidens ekonomi ........................................... 51

1. Nuvarande förhållanden...................................... 51

2. Förslaget till omorganisation.................................. 51

V. Socialinstitutens administration m. m............................. 55

A. Personalfrågor .............................................. 55

1. Nuvarande förhållanden................................... 55

2. Förslaget till omorganisation ............................... 56

B. Socialinstitutens ledning m. m................................. 61

1. Nuvarande förhållanden................................... 61

2. Förslaget till omorganisation ............................... 62

VI. Lokalfrågor ................................................... 66

1. Nuvarande förhållanden...................................... 66

2. Förslaget till omorganisation .................................. 66

VII. Anslagsberäkningar ............................................. 69

A. Bidragsanslaget till socialinstituten......................... 69

1. Nuvarande förhållanden................................... 69

2. Förslaget till omorganisation ............................... 70

B. Anslag till kurser för fortsatt utbildning av befattningshavare i

kommunal och social tjänst .................................. 78

C. Anslag till förberedande samhällsvetenskaplig kurs vid folkhögskola 78

VIII. Hemställan .................................................... 79

Bihang till riksdagens protokoll, ISIS. 1 sami■ Nr lös■ 6

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:354 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbild s. 1 i texten
  2. SU 1945:185 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskni s. 1 i texten
  3. AK 1TU 1945:12 Betänkande rörande den högre socialpolitiska och kommunala utbildningen dels att vid ett antal folkhögskolor tredje årskurser skulle inrättas, avseende att förb a1 i texten
  4. FK 1TU 1945:12 Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande åtgärder för ökad social allmänbildning och upplysningsverksamhet för kommunala förtroendemän och tjäns s. 3 i texten