Sök i Ratio Lex

Angående vissa avlöningsrn. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945146

1945-03-02 · 399 sidor, varav 394 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 394 av 399 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:170, Angående vissa avlöningsrn. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945146

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

1

Nr no.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa

avlönings- rn. fl. anslag under riksstatens fjärde

huvudtitel för budgetåret 1945146; given Stockholms

slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bkamstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Hubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet ävensom,

såvitt angår frågan örn reglering av vissa militära arvoden, jämväl med

statsrådet Rubbestad, såvitt angår sistnämnda fråga och frågan örn lönereglering

för personal vid den militära väderlekstjänsten jämväl med chefen

för kommunikationsdepartementet, beträffande frågan om militärassistenter

vid länsstyrelserna även med chefen för socialdepartementet samt rörande

frågan örn industriens krigsorganisation jämväl med statsrådet Erlander anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, följande.

Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag lia vissa anslag under

riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945/46 upptagits med allenast

beräknade belopp i avvaktan på att slutliga förslag skulle kunna föreläggas

riksdagen. Sedan numera ytterligare utredning förebragts i fråga om medelsbehovet

för nästkommande budgetår beträffande flertalet av dessa anslag, anhåller

jag att nu få anmäla ifrågavarande spörsmål.

Innan jag övergår till behandlingen av de särskilda anslagen, torde i särskilda

avsnitt böra upptagas vissa frågor av gemensam betydelse för flera

försvarsgrenar eller eljest av större räckvidd.

I. VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR.

[1.] Fråga om reglering av vissa militära arvoden.

Bland avlöningsformerna för ordinarie personal vid försvarsväsendet ingå

sedan gammalt i avsevärd utsträckning arvoden och liknande ersättningar. I

vissa ordinarie beställningar, vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare,

utgår enligt föreskrift i vederbörliga stater i stället för lön arvode till samma

belopp som lönen. Vidare utgå i ett stort antal fall arvoden utöver lön. Innehavare

av vissa beställningar åtnjuta fyllnadsarvode utöver lönen utan att

arvodet knutits till tjänstgöring av särskilt angivet slag. I andra fall utgår

fyllnadsarvode för uppehållande, på grund av förordnande eller kommendering,

av viss befattning, som ej är uppförd såsom särskild beställning. En

tredje grupp utgöra de fyllnadsarvoden, som av beställningshavare åtnjutas för

särskilda uppdrag, vilka äro avsedda att fullgöras vid sidan av egen befattning.

Frågan örn att begränsa användningen av arvoden såsom avlöningsform

inom försvarsväsendet har vid olika tillfällen varit under behandling. I samband

med lönereglering för försvarsväsendets personalgrupper beslutades vid

1921 års riksdag (proposition nr 350; riksdagens skrivelse nr 351) indragning av

vissa arvoden ävensom en viss rationalisering av arvodessystemet i övrigt.

Ytterligare åtgärder i samma riktning vidtogos vid 1922 års riksdag (proposition

nr 248; riksdagens skrivelse nr 237).

Sedan arvodesväsendet ånyo tillväxt under tiden efter 1922 års arvodesreglering,

blev det föremål för uppmärksamhet i samband med den

lönereglering för försvarsväsendets ordinarie personal, som genomfördes år

1939 och innefattas i militära avlöningsreglementet. 1936 års lönekommitté

(SOU 1938: 55) framhöll såsom önskvärt, att en särskild utredning komme

till stånd rörande det militära arvodesväsendet. Lönekommittén framlade

därjämte vissa begränsade förslag om en omedelbar rationalisering på området,

vilka i allt väsentligt upptogos i propositionen nr 245 till 1939 års lagtima

riksdag och även blevo antagna av riksdagen (riksdagens skrivelse nr 426).

I propositionen nr 245 uttalades, att en rationalisering borde komma till

stånd i syfte att skapa ökad överskådlighet inom det militära löneområdet.

Den syntes lämpligen böra verkställas med utgångspunkt i den allmänna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 3

principen, att löneställningen i möjligaste mån borde bestämmas genom lönegradsplaceringar

och att tillämpningen av arvoden såsom särskild avlöningsform

såvitt möjligt borde begränsas. Spörsmålet örn en beskärning och rationalisering

av arvodesväsendet vore emellertid av den komplicerade beskaffenhet,

att ett allsidigt och slutligt ståndpunktstagande i denna fråga icke

kunde äga rum utan att frågan dessförinnan gjordes till föremål för ytterligare

utredning.

I anslutning till detta uttalande, vilket biträddes av riksdagen, bemyndigade

Kungl. Majit den 22 juni 1939 chefen för finansdepartementet att tillkalla

sakkunniga att enligt av departementschefen meddelade direktiv biträda med

utredning av frågan örn reglering av vissa militära arvoden. Sedan den med

stöd härav igångsatta utredningen — i det följande kallad militära arvodesutredningen

— under en tid efter krigsutbrottet varit nedlagd, blev densamma

återupptagen jämlikt nytt beslut av Kungl. Majit, meddelat den 18 september

1942 i överensstämmelse med uttalande i propositionen nr 210 samma år angående

den fortsatta utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter.

Resultatet av militära arvodesutredningens arbete framlades i ett den 19

mars 1943 avgivet betänkande med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet

(SOU 1943:21). De sakkunniga voro krigsrådet J. F. Nilson, statsrådet

A. L. Rubbestad och generaldirektören E. Y. Sverne, den sistnämnde

ordförande.

över betänkandet avg&vos yttranden av ett antal myndigheter och sammanslutningar.

I militära arvodesutredningens betänkande föreslogs, att nuvarande beställningar

vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvoden i stället

för lön skulle utbytas mot fullmaktsbeställningar i motsvarande lönegrader,

i samband varmed vissa organisatoriska åtgärder skulle vidtagas. Yad angår

arvoden, som utgå till beställningshavare utöver lönen, angavs i betänkandet

den allmännast förekommande typen av sådana arvoden till sin huvudsakliga

funktion som ett medel att främja rekryteringen i de högre officerslönegraderna.

Utredningsmännen förklarade sig anse fortvaron av ett system med

ur allmänna rekryteringssynpunkter motiverade arvoden stå i strid med grunderna

för den år 1939 genomförda löneregleringen. Frågan örn de åtgärder

till avvägning av befattningshavares löneställning, som betingades av rekryteringshänsyn,

betecknade utredningsmännen som ett allmänt löneregleringsspörsmål,

vilket de med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag i princip icke

haft att upptaga till närmare bedömande. Yid behandlingen av de särskilda

arvodena inriktade sig utredningsmännen i enlighet härmed företrädesvis på

att undersöka, i vad mån andra förhållanden än sådana som vore att hänföra

till rekryteringen påkallade arvodes bibehållande eller kompensation därför i

någon form. Från dessa utgångspunkter föreslogo utredningsmännen avveckling

i väsentlig utsträckning av det inom försvarsväsendet uppbyggda systemet

med arvoden utöver lön, utan att kompensation för hittills utgående arvoden

förordades annat än undantagsvis, där särskilda skäl därtill ansågos vara

för handen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Militära arvodesutredningens förslag mötte vid remissbehandlingen starka

erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga avstyrkte

den föreslagna arvodesbeskärningen eller påyrkade ny utredning i ärendet.

Därvid anlades olika lämplighets- och skälighetssynpunkter, men i främsta

rummet uttrycktes farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet, genomförd

i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kompensation för

bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper,

som bomme att beröras av beskärningen.

I anledning av vad vid remissbehandlingen av militära arvodesutredningens

förslag förekommit bemyndigade Kungl. Majit den 12 november 1943

chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga att enligt av departementschefen

meddelade direktiv biträda med fortsatt utredning i ämnet. Angående

det allmänna syftet med denna utredning anförde departementschefen

till statsrådsprotokollet följande.

Frågan örn de militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryteringssynpunkter

har i yttrandena över militära arvodesutredningens betänkande

skjutits i förgrunden. Av utredningen framgår också, att arvodena

kommit att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av

befattningar. Spörsmålen angående i vad mån rekryteringshänsyn kräva en

viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i förekommande

fall lämpligast bör åvägabringas -—- genom fyllnadsarvoden eller annorledes

— kräver en prövning från grunden, vilken prövning måste ingå som

ett led i en allmän lönereglering. I avvaktan härpå synes det nödvändigt att

taga i övervägande, örn ej arvodesregleringen tills vidare bör inskränkas till en

översyn av arvodesväsendet, innefattande mindre genomgripande begränsningar

och en viss rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande torde ytterligare

utredning erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i

ärendet.

I anslutning härtill gjordes bland annat uttalanden beträffande den nya

utredningens inriktning med avseende å vissa arvodestyper.

De med stöd av det erhållna bemyndigandet tillkallade sakkunniga, krigsrådet

J. F. Nilson och majoren vid intendenturkåren G. B. Y. E. Swedenborg,

vilka antagit benämningen 1943 års arvodessaklcunniga, ha den 31 augusti

1944 avgivit utredning i ämnet.

Jämväl den av arvodessakkunniga verkställda utredningen har undergått

remissbehandling. Yttranden ha därvid avgivits av överbefälhavaren, efter

hörande av chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet och

chefen för försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, efter hörande av arméförvaltningen,

arméns fortifikationsförvaltning, marinförvaltningen och flygförvaltningen,

försvarets sjukvårdsförvaltning, krigsmaterielverket, försvarets

fabriksstyrelse, sjökarteverket, civilförsvarsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, försvarsväsendets lönenämnd,

rikets allmänna kartverk, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

svenska officersförbundet och svenska underofficersförbundet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

o

Fråga om avveckling av arvoden, som utgå i stället för lön.

Enligt föreskrifter i olika försvarsväsendets stater utgår i vissa beställningar

i stället för lön arvode till samma belopp som lönen. Dylika beställningar

finnas vid försvarsstaben, arméstaben, arméinspektionen, hemvärnsstaben,

militärområdena m. m., vissa utbildningsanstalter, arméhundväsendet

samt försvarsväsendets kemiska anstalt. Med ett undantag är i dessa fall

fråga örn kompaniofficerare, och där viss befattning enligt föreskrift i personalförteckningen

kan innehavas av antingen regements- eller kompaniofficer,

utgår avlöningen i form av arvode endast örn innehavaren är kompaniofficer.

Undantaget avser befattningen som styresman för försvarsväsendets kemiska

anstalt, vid vilken befattning utgår arvode motsvarande lönen i lönegrad Oa 5

eller Oa 4, alltefter det innehavaren är överstelöjtnant eller major.

De beställningar, vid vilka arvode utgår i stället för lön, äro att anse som

ordinarie; enligt 2 § 1 mom. militära avlöningsreglementet skall vad i reglementet

stadgas beträffande lön äga motsvarande tillämpning beträffande

arvodet. Ifrågavarande beställningar skola emellertid enligt avlöningsreglementet

tillsättas medelst förordnande tills vidare och äro med hänsyn därtill

icke förenade med pensionsrätt. Då innehavare av annan beställning erhåller

arvodesbeställning, bibehåller han sin pensionsberättigande tjänst, ehuru utan

att utöva densamma. Den pensionsberättigande tjänsten kan vid sådant förhållande

ej återbesättas utan får uppehållas med vikarie. Då vikarien icke i

denna sin egenskap äger pensionsrätt men innehar lägre pensionsberättigande

befattning, bibehåller han denna, som i sin tur uppehälles medelst vikarie.

Systemet med arvoden i stället för lön kan sålunda föranleda ett stort antal

successionsförordnanden.

Beträffande uppkomsten av ifrågavarande arvodessystem må nämnas följande.

Kategorien arvoden i stället för lön uppkom genom 1925 års härordning

och har utökats genom 1936 års härordning och 1942 års försvarsbeslut. Till

grund för dess införande, som först skedde vid militärläroverken, lag ett förslag

av chefen för generalstaben. Gentemot ett av 1919 års försvarskommission

framfört förslag örn att vid militärläroverken inrätta fullmaktsbeställningar

för adjutanter, kompanichefer, kadettofficerare och lärare invände generalstabschefen,

att detta kunde vålla svårigheter i fråga örn officerarnas återtransport

till beställning på truppförbands stat. Ur personalens synpunkt

syntes icke kunna fordras, att en avgående lärare skulle vara skyldig att övergå

till annat regemente än det han förut tillhört. Därtill komme, att tidpunkten

för ombyte av lärare i regel borde rättas efter de olika lärokursernas förläggning

och icke efter tiden för lämpliga vakansers inträffande. Ett direkt byte

av löner mellan avgående och tillträdande lärare bleve ofta omöjligt emedan

t. ex. i en kompaniofficersbeställning en löjtnant oj sällan komme att efterträda

en kapten. I fråga om befattningar, som skulle fyllas med kompaniofficerare,

syntes därför det lämpligaste vara att på läroverkens stater uppföra

arvoden till samma belopp som de olika lönerna, och att således en lärare,

som erhölle sådant arvode, visserligen frånträdde sin avlöning vid eget regemente

men dock kvarstode på dess stat med rätt att när som helst återinträda

med åtnjutande av sina avlöningsförmåner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1936 års lönekommitté uttalade i sitt betänkande med förslag till militärt

avlöningsreglemente, att det med hänsyn till det stora antal successionsförordnanden

i olika lönegrader vid truppförbanden, som arvodesbefattningarna

föranledde, skulle ur personalsynpunkt och även ur förenklingssynpunkt vara

till stor fördel, örn arvodena kunde avskaffas genom att ifrågavarande personal

uppfördes med lön i vanlig ordning på vederbörande stater.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har framhållit, att systemet med arvoden i

stället för lön föranleddes av att lönerna vid armén vore knutna till ett flertal

mindre enheter, regementen (vid infanteriet och artilleriet) och ett antal personalkårer.

Arvodesutredningen har, särskilt med hänsyn till de olägenheter

ur personalsynpunkt, som följde med arvodessystemet, i första hand förordat,

att gemensamma personalstater anordnades för infanteriet och artilleriet, att

nuvarande beställningar vid staber, inspektioner och skolor m. fl. med arvoden

i stället för lön utbyttes mot fullmaktsbeställningar i motsvarande lönegrad

och att dessa beställningar uppfördes å personalförteckningarna för vederbörande

truppslag, där det icke undantagsvis kunde befinnas lämpligt att upptaga

fullmaktsbeställningar å personalförteckningen för vederbörlig institution.

I andra hand har arvodesutredningen förordat, att till de för infanteriet

och artilleriet gällande personalförteckningarnas fördelningstablåer skulle

fogas ytterligare en kolumn, upptagande erforderligt antal officerare till

Kungl. Maj:ts eller till chefens för armén förfogande, i förening med uteslutande

av motsvarande antal beställningar å andra personalförteckningar.

Kungl. Majit borde därvid tilläggas befogenhet att vidtaga de mindre jämkningar

i personalfördelningen mellan förbanden och den sålunda uppkommande

personalreserven vid dessa truppslag, som betingades av förflyttningar.

Härmed skulle även möjliggöras ett slopande av det nuvarande systemet med

löner i alternativa lönegrader. Detta alternativ krävde emellertid för sitt

genomförande, att befordringsgrunderna fastställdes för den personal, som

icke disponerades för truppförbanden.

I anslutning till sitt förslag har arvodesutredningen bland annat anfört,

att med detta i stort sett vunnes större frihet vid personalens disponerande

och större enhetlighet inom befordringsväsendet tillika med jämnare befordringstur;

truppslaget skulle bli befordringsenhet, och befordringstur skulle

räknas inom truppslaget. Befordringsförslaget skulle uppsättas av vederbörande

truppslagsinspektör. Den numera generella förflyttningsskyldigheten

för beställningshavare underkastade militära avlöningsreglementet hade

i realiteten väsentligt uppmjukat den hittillsvarande bundenheten mellan

personalen och regementena. Arvodesutredningen hade icke kunnat finna,

att den förordade anordningen skulle förorsaka statsverket ökade kostnader

för flyttningsersättning.

Yttranden.

Av de myndigheter, som yttrat sig i anledning av militära arvodesutredningens

förslag till avveckling av de arvoden, som utgå i stället för lön, har

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

statskontoret ansett, att det av arvodesutredningen i första hand förordade

alternativet borde genomföras. Däremot ha överbefälhavaren, chefen för försvarsstaben,

chefen för armén och dåvarande arméförvaltningen avstyrkt arvo

desutredningens båda alternativa förslag, och samma ståndpunkt har intagits

av svenska officer sförbundet och svenska under officersförbundet.

Chefen för armén har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

De av arvodesutredningen anförda skälen för ett borttagande av systemet

»arvoden i stället för lön» äro i och för sig riktiga. Detta system medför vissa

olägenheter främst beträffande successionsförordnanden. De olägenheter, som

skulle uppkomma vid tillämpningen av ettdera av arvodesutredningens alternativa

förslag, skulle emellertid bliva större. Redan storleksförhållandena göra

det olämpligt att sammanföra infanteriets officerskårer på en för truppslaget

gemensam personalförteckning. Vid infanteri- och artilleriregementena är

antalet officerare och underofficerare väsentligt större än det antal, som vid

övriga truppslag placeras till tjänstgöring vid de olika regementena och

kårerna, och befordringsturen blir därför ganska jämn utan att en sammanslagning

truppslagsvis är erforderlig. Vid varje förband inom armén föreligger

med hänsyn till tjänstens krav behov av ett visst antal kaptener, respektive

löjtnanter och fänrikar. Större ruckningar av proportionen mellan antalet

kaptener och officerare i lägre grader böra icke förekomma. Om gemensam

personalstat anordnas för exempelvis infanteriet, torde förhållandet bli det.

att den, som vid befordringsvakans på ett regemente står närmast i tur till

befordran, i regel icke är placerad vid detta regemente. Skulle han då befordras

utan att förflyttas, skulle snart proportionell melian kaptener och

löjtnanter bli olämplig, varjämte vakansen vid det aktuella regementet icke

bleve fylld. Skulle hail däremot i samband med befordringen flytta för att

fylla vakansen, lomme flyttningskostnaderna att stiga. Man får ej heller

underskatta betydelsen av det urgamla sambandet mellan hembygd och truppförband.

Olägenheterna med gemensamma personalkårer bli större i propor

tion till dessas storlek och antalet förband. Slutligen är det icke lämpligt,

att befordringsförslag vid infanteriets och artilleriets stora personalkårer upprättas

av truppslagsinspektörerna, vilka ej kunna förvärva den grundliga personalkännedom,

som bör föreligga.

Det av utredningen i andra hand förordade alternativet medför, att befordringsturen

måste regleras, vilket medför stora svårigheter. När personalen

icke längre skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande, borde den kunna återgå

i ordinarie tur vid truppförband eller i personalkår. Därvid skulle just de

olägenheter uppstå, som man velat undvika genom det nuvarande arvodessystemet.

I huvudsak samma synpunkter ha framförts av försvarsväsendets övriga

myndigheter ävensom av personalsammanslutningarna.

Chefen för försvarsstaben har med instämmande av överbefälhavaren

förklarat, att det vore önskvärt, att det nuvarande systemet med arvoden

i stället för lön avvecklades, samt att detta kunde ske på ett enklare sätt

än arvodesutredningen avsett. Härom har anförts följande.

De skäl, som legat till grund för det nu tillämpade arvodessystemet, äro,

att man därigenom velat bereda möjlighet å ena sidan för den, som transpor

terats till arvodesbefattning, att återgå till eget regemente och å andra sidan

för vederbörande chef att vid behov få till stånd en återtransport, oberoende

av om vakans föreligger vid regementet eller detta icke är fallet.

T praktiken är det nog så, att i många fall en sådan återtransport låter sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

göra utan tillgripande av särskilda åtgärder. I andra fall kan en transport med

vederbörandes eget medgivande ordnas till annat truppförband. Då transporterna

numera till skillnad från förr regleras halvårsvis, föreligga större möjligheter

att på sådant sätt anordna återtransporterna.

Det måste dock räknas med att sådana fall kunna inträffa, då plats icke är

ledig vid eget regemente och vederbörande befattningshavare icke vill underkasta

sig transport till annat regemente. För att lösa frågan i sådana fall

synes det enklast att vid armén uppföra ett antal flyttbara löner, vilka vid

behov kunna tillgripas för att tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill

dess vakans inträder. Systemet torde icke behöva påverka avlöningsanslaget,

då kostnaderna helt böra kunna bestridas av besparingar till följd av befintliga

vakanser.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben ha ansett, att frågan örn en

lösning efter angivna riktlinjer med hänsyn till därmed förenade påtagliga

fördelar vore förtjänt av en särskild utredning.

Såsom av utredningen framgår, är avlöningsformen arvode i stället för

lön förenad med vissa olägenheter, som göra en avveckling av denna avlöningsform

önskvärd. Frågan huru en sådan avveckling lämpligen skall kunna

åvägabringas har emellertid samband med vissa organisatoriska spörsmål, till

vilka jag icke är beredd att taga ställning i detta sammanhang. Det synes mig

lämpligast, att frågan göres till föremål för fortsatt övervägande i samband

med den blivande översynen av försvarsorganisationen.

Ehuru jag således på denna punkt icke för närvarande ifrågasätter någon

ändring i nu rådande förhållanden, har jag velat här redogöra för vad i ärendet

förekommit för att riksdagen skall erhålla tillfälle att taga kännedom

därom.

Allmänna synpunkter på frågorna rörande arvoden utöver lön.

De frågor beträffande arvoden utöver lön, som nu varit föremål för utredning,

avse både i vad mån sådana arvoden böra bibehållas och med vilka belopp de

i sådant fall böra utgå. Antalet nu utgående fyllnadsarvoden är stort — militära

arvodesutredningen upptog till behandling över tusentalet arvoden —

och arvodesbeloppen variera avsevärt. I fråga örn de fall, i vilka fyllnadsarvoden

utgå, råder en viss oenhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna;

sålunda utgå exempelvis arvoden till kompaniofficerare med tjänstgöring vid

arméns staber och inspektioner, varemot sådana arvoden saknas vid marinens

och flygvapnets motsvarande institutioner, och å andra sidan äro tygmästararvodena

vid kustartilleriförsvaret utan motsvarighet vid armén. Även inom

de olika försvarsgrenarna saknas i åtskilliga fall en enhetlig grund för arvodestilldelningen.

Fyllnadsarvodena till ordinarie beställningshavare ha tidigare varit förenade

med dyrtidstillägg. Numera utgå icke rörliga tilläggsförmåner i egentlig

mening å arvodena. En viss kompensation för dyrtidstillägget utgår emellertid,

i regel beräknad efter 16 % på arvodet, i den mån icke detta sammanlagt

med den lön, som för vederbörande löneklass skulle ha utgått enligt 1927

års officersavlöningsreglemente, överstiger 840 kronor för månad.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

9

Militära arvodesutredningen.

Såsom i det föregående omnämnts Ilar militära arvodesutredningen ansett,

att frågan örn de åtgärder till avvägning av befattningshavarnas löneställning,

som betingades av rekryteringshänsyn, vore ett allmänt löneregleringsspörsmål,

vilket arvodesutredningen med hänsyn till innebörden av sitt uppdrag i

princip icke haft att upptaga till närmare bedömande. Utredningen har emellertid

framhållit, att en olikhet föreligger mellan de civila och militära löneplanerna,

vilken sammanhänger med försvarsväsendets personella organisation

och innebär, att de militära lönerna i allmänhet icke äro anknutna till

olika befattningar med mer eller mindre kvalificerade göromål utan till de

fåtaliga militära tjänstegraderna; med denna konstruktion av det militära

lönesystemet vore det i och för sig förklarligt, att fyllnadsarvoden tillskapats

för innehavarna av vissa mera kvalificerade befattningar. Enligt utredningens

mening borde likväl kompetensvillkor av genomgången högskola eller jämförlig

utbildning endast undantagsvis anses utgöra kvalifikationsgrund för arvode,

då nämligen varje ung officer med anlag och fallenhet ägde möjlighet att

utan nämnvärd ekonomisk uppoffring förskaffa sig den utbildning, som erfordrades

och meriterade för högre tjänst. Tillträdet till krigshögskolan förutsatte

dock en jämförelsevis kostsam och omfattande utbildning genom egen

försorg, varför anledning kunde finnas att genom stipendier eller annorledes

ekonomiskt underlätta inträdet i denna högskola.

Bland omständigheter av betydelse för arvodesfrågans bedömande har

arvodesutredningen vidare framhållit, dels att en stor del av arvodesbefattningarna

tillsattes genom kommendering och att i många av de fall, då ansökningsförfarande

tillämpades, personvalet skedde på sådant sätt, att dessa fall

i realiteten vore att likställa med kommenderingsfallen, dels ock att de flesta

arvodesbefattningar vore passagetjänster, som innehades 3—5 år.

Enligt arvodesutredningen kunde de militära arvodena i stort sett klassificeras

sålunda:

a) arvoden med karaktär av avlöningsförstärkning eller lönefyllnad,

b) ersättningar för tjänstgöring av viss kvalificerad art, ingående i den

vanliga tjänstutövningen, och

c) arvoden för uppdrag av mera stadigvarande art vid det egna verket,

fallande utanför den vanliga tjänstutövningen (bisysslor).

Beträffande innebörden av arvodessakkunnigas förslag med avseende å

dessa huvudgrupper av arvoden må nämnas följande.

Till gruppen a) har utredningen till en början hänfört vissa arvoden till

beställningshavare i lönegraden Ob 2, vilka arvoden vore avsedda att uppbringa

löneinkomsten till nettolön i nuvarande lönegraden Ob 4 och kunde

betecknas som avlöningsförstärkning. De borde bibehållas och likställas med

lönen i fråga örn garanti mot mistning, tjänstledighetsavdrag m. m.

Till gruppen a) har utredningen vidare under beteckningen lönefyllnader

hänfört ett stort antal arvoden, vilka icke vore knutna till viss beställning

utan utginge till innehavare av vissa befattningar såsom tillägg till lönen i

innehavande beställning. Dessa lönefyllnader borde från utredningens utgångspunkter

bibehållas endast i undantagsfall, nämligen där en skälig löneavvägning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

på grund av organisatoriska förhållanden icke kunde ske enbart genom lönegradsplaeering.

När en beställning eller även en befattning, vilken efter sin

art uppenbarligen borde avses för beställningshavare av regementsofficers

grad, trots detta av militärorganisatoriska skäl skulle innehavas av officer

i lägre beställning, funnes anledning att bereda sådan officer ekonomisk kompensation.

Omständigheterna kunde också vara sådana, att en placering uteslöte

möjlighet till särskilda kommenderingar och att denna olägenhet icke

kunde avhjälpas genom organisatoriska åtgärder, exempelvis genom skapande

av befordringsmöjligheter. Bland andra anledningar till fyllnadsarvoden

kunde nämnas placering av beställningshavare i befattningar med arbetsuppgifter

av annat slag än beställningarna avsåge eller med organisatoriskt vidgade

arbetsuppgifter, exempelvis läkartjänster vid sjukhus, å vilka jämväl

civila patienter mottoges för vård. Till denna grupp hörde däremot icke militärassistentbefattningarna

eller de för officerare avsedda lärarbefattningarna

vid de militära undervisningsanstalterna.

Beträffande lönefyllnadens konstruktion har arvodesutredningen ansett,

att lönefyllnaden borde knytas vid viss bestämd lönegrad och att dess maximibelopp

borde motsvara skillnaden mellan slutlönerna i egen och närmast

högre beställning inom befordringsgången, minskad med skillnaden mellan

pensionsavdragen i beställningarna. Örn förmånen vore anknuten till en

genomgångstjänst, varifrån befordran skedde utan ändring av arbetsuppgifterna,

borde emellertid lönefyllnaden begränsas till skillnaden mellan två

iöneklasser och helst utgå i form av vikariatslön. Lönefyllnaden borde även

kunna utgå till vikarie å vederbörande arvodesbefattning.

Beträffande arvodesgruppen b) har arvodesutredningen ansett, att särskilda

arvoden kunde vara motiverade vid befattningar, förenade med arbetsuppgifter,

som ofta påkallade utförande av viktiga tjänstegöromål nattetid,

befattningar såsom tillsyningsmän vid befästningsanläggningar och förråd å

ensligt belägna platser utanför de ordinarie militära förläggningsplatserna

samt befattningar, vid vilka tjänstgöringen vore förbunden med särskilda

risker. Sådana arvoden borde kunna utgå oberoende av befattningshavarens

löneställning. I fråga om förmånernas avvägning borde hänsyn bland annat

tagas till de grunder, som inom de civila förvaltningsområdena tillämpades

i fråga örn övertidsersättning, enslighetstillägg och ersättning för riskfylld

tjänstgöring. I regel borde arvodet utgå endast under tjänsteutövning av

den art, för vilken arvodet vore beviljat.

Beträffande gruppen c) har arvodesutredningen anfört, att särskilda uppdrag,

som utgjorde befattningshavarens egentliga sysselsättning, i viss utsträckning

felaktigt kommit att betraktas såsom bisysslor på grund av arbetsuppgifternas

art. Beställningshavarna vore enligt 3 § 1 mom. militära avlöningsreglementet

icke blott underkastade tjänstgöringsföreskrifterna i de för

krigsmakten gällande reglementena, instruktionerna m. m. utan även pliktiga

att underkasta sig den vidsträcktare eller ändrade tjänstgöring, som vid en

möjligen inträdande förändrad organisation av försvarsväsendet eller eljest

kunde varda stadgad. Beställningshavare kunde genom kommendering

åläggas tjänstegöromål vid sidan av den egentliga sysselsättningen. Enligt

arvodesutredningens mening vore förordnande efter ansökan en generellt användbar

form för tillsättande av sådana bisysslebefattningar, vilkas innehavare

borde åtnjuta särskild ersättning för uppdraget. Vid förordnandets

meddelande borde angivas — förutom arvodesbeloppet och vid behov grunderna

för dess beräknande — att uppdraget ej finge föranleda minskning av

den tjänstgöringsskyldighet, som ålåge den förordnade i hans innehavande,

tillika angivna ordinarie befattning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

11

Yttranden.

De allmänna synpunkter, som militära arvodesutredningen anlagt på

frågan örn en reglering och begränsning av de militära arvodena, ha delats av

statskontoret och riksräkenslcapsverket, varemot utredningens förslag mött

starka erinringar från försvar sväsendets myndigheter, som i det väsentliga

avstyrkt den föreslagna arvodesregleringen eller påyrkat ny utredning i ärendet.

Redan i det föregående har framhållits, att sistnämnda myndigheter i

främsta rummet uttryckt farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet,

genomförd i den omfattning arvodesutredningen föreslagit och utan kompensation

för bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper,

som skulle komma att beröras av beskämingen. Med hänsyn

till att ny utredning i ämnet numera kommit till stånd från delvis andra utgångspunkter

synes det icke påkallat att någon detaljerad redogörelse här

lämnas för de argument i övrigt, som anförts mot de av militära arvodesregleringen

föreslagna åtgärderna. Emellertid må nämnas, att såväl chefen för

försvarsstaben i sitt av överbefälhavaren biträdda yttrande som chefen för

armén understrukit, att arvodessystemet blivit ett nödvändigt komplement till

det militära lönesystemet, beroende på dettas särskilda struktur. Antalet militära

grader hade varit bestämmande för antalet lönegrader, och lönevillkoren

inom varje sådan lönegrad hade principiellt avvägts med hänsyn till den befattning

vid trupp som innehavaren av den militära graden i regel vore avsedd

att bestrida. Av militära skäl måste även mycket kvalificerade befattningar

i vissa fall uppehållas av beställningshavare med relativt låg tjänstegrad,

och med hänsyn såväl därtill som till lönegradernas begränsade antal

vore det i åtskilliga fall erforderligt att arvoden finge utgå utöver lönen i

innehavande lönegrad.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört i huvudsak följande.

1936 års lönekommitté ansåg, att frågan örn en reglering av det militära

arvodesväsendet skulle göras till föremål för särskild utredning, vilken skulle

påbörjas snarast möjligt och bedrivas på sådant sätt, att frågan kunde i ett

sammanhang underställas 1940 års riksdags prövning, d. v. s. i omedelbar anslutning

till den år 1939 genomförda militära löneregleringen. Genom avbrottet

i utredningens arbete från den 30 december 1939 till hösten 1942 har

arvodesfrågan kommit att undanskjutas på ett vid löneregleringen icke avsett

sätt. Under tiden har det militära arvodesväsendet ytterligare utvecklats,

vilket givetvis måste vara ägnat att försvåra en rationalisering på förevarande

område. Det synes vid angivna förhållande kunna ifrågasättas, huruvida icke

hela arvodesfrågan lämpligen borde ställas på framtiden för att upptagas

först i samband med en blivande ny lönereglering. I varje fall har det föreliggande

förslaget enligt lönenämndens mening väl ensidigt kommit att bära

prägeln av en besparingsutredning, vid vilken de speciella militärorganisatoriska

förhållandena vid försvarsväsendet icke i önskvärd omfattning vunnit

beaktande. Den framlagda utredningen äger likväl enligt lönenämndens mening

obestridliga förtjänster, och det synes nämnden, att densamma är av

beskaffenhet att böra i olika avseenden beaktas, därest den militära arvodesfrågan

anses böra göras till föremål för ytterligare utredning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 170.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga framhölls, att frågan om de

militära fyllnadsarvodenas betydelse ur allmänna rekryteringssynpunkter i

yttrandena över arvodesutredningens betänkande skjutits i förgrunden. Av utredningen

framginge också, att arvodena kommit att utgöra en väsentlig

faktor i löneställningen för vissa grupper av befattningar. Spörsmålen angående

i vad mån rekryteringshänsyn krävde en viss högre löneställning vid de

olika befattningarna och hur denna i förekommande fall lämpligast borde

åvägabringas — genom fyllnadsarvoden eller annorledes — krävde en prövning

från grunden, vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän lönereglering.

I avvaktan härå syntes det nödvändigt att taga i övervägande, örn

ej arvodesregleringen tills vidare borde inskränkas till en översyn av arvodesväsendet,

innefattande mindre genomgripande begränsningar och en viss

rationalisering i övrigt. För denna frågas avgörande syntes ytterligare utredning

erfordras rörande vissa av de ämnen, som behandlats i ärendet.

Vidare erinrades i direktiven örn att i yttrandena över arvodesutredningens

betänkande framhållits, att vid bibehållande av vissa nu utgående arvoden

kunde ifrågasättas inrättande av arvoden för motsvarande arbetsuppgifter på

andra håll. Uppenbarligen borde under förhandenvarande omständigheter

den största försiktighet iakttagas i fråga örn tillskapande av nya arvoden.

Prövningen av olika förslag örn nya arvoden hade tidigare gjorts beroende

på den allmänna utredningen örn arvodesväsendet. Hithörande spörsmål

krävde beaktande vid den fortsatta utredningen. Vid denna borde jämväl uppmärksammas

frågan örn avveckling av med arvoden förenade rörliga tilläggsförmåner

i enlighet med de grunder, som tillämpats inom andra områden av

statsförvaltningen. Att enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna borde

eftersträvas, vore självfallet.

Arvodessakkunniga ha gjort vissa allmänna uttalanden, vilka, i den mån

de icke beröra enbart vissa särskilda arvodestyper, äro av i stort sett följande

innebörd. Beträffande de ur rekryteringssynpunkt motiverade arvodena

läge stor vikt vid avvägningen mellan olika rekryteringsintressen. Det vore

nödvändigt att uppehålla en viss jämvikt i detta hänseende mellan staber,

förvaltningar och utbildningsanstalter, då en förändring inom ett av dessa

områden kunde inverka på rekryteringen inom de andra. I vilken grad en

myndighet bleve tillgodosedd med arvoden framginge av relationen mellan

antalet arvoden och hela antalet hos myndigheten tjänstgörande beställningshavare

av ifrågavarande kategori, d. v. s. i regel kompaniofficerare. Någon

enhetlig grund i övrigt för att vidtaga begränsningar inom det rådande systemet

med fyllnadsarvoden hade de sakkunniga icke kunnat finna, utan olika,

efter verksamhetens art inom respektive militära organ lämpade metoder

hade måst användas inom värdera av de tre huvudgrupper av arvoden, som

komme i fråga, nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden och utbildningsarvoden.

För uppnående av enhetlighet mellan de olika försvarsgrenarna

ävensom mellan och inom de särskilda institutionerna hade de sakkunniga

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

13

funnit sig föranlåtna att föreslå införande av arvoden vid befattningar, som

hittills icke varit förenade med sådan förmån, men härvid i enlighet med

direktiven iakttagit största försiktighet. Beträffande riskarvoden och bisysslearvoden

hade arvodessakkunniga ansett sig kunna i stort sett godtaga militära

arvodesutredningens allmänna utgångspunkter.

Yad angår arvodesbeloppen, innebär arvodessakkunnigas förslag en rationalisering.

Enligt förslaget skola endast ett fåtal olika arvodesbelopp förekomma,

och där arvodesbeloppen äro beroende av tjänstgöringens omfattning,

skola de beräknas efter en enhetlig arvodestaxa, inom vilken emellertid rymmes

ett antal olika arvodeskategorier. I tämligen stor utsträckning har avvägningen

av kompaniofficersarvodena vid staber och förvaltningar ansetts

böra vara normgivande vid arvodesregleringen, så att andra arvoden avvägts

i relation till nämnda arvoden.

Beträffande berörda kompaniofficersarvoden ha arvodessakkunniga icke

funnit anledning föreslå annan förändring av det nuvarande vanligaste arvodesbeloppet

— 600 kronor för år — än som bleve en följd av att den nuvarande

dyrtidskompensationen borde bortfalla och ersättas med en uppräkning

av arvodesbeloppet. I detta hänseende ha de sakkunniga, med bortseende

från hittillsvarande maximering av arvodesförhöjningen, utgått från det med

16 % uppräknade arvodesbeloppet eller alltså 696 kronor och efter avrundning

uppåt för erhållande av månadsbelopp i jämnt tiotal kronor föreslagit, att kompaniofficersarvodet

skall bestämmas till 720 kronor. Ett annat nu förekommande

arvodesbelopp, 1 200 kronor, har på motsvarande sätt föreslagits uppräknat

till 1 440 kronor.

Yttranden.

Bortsett från de mer eller mindre långtgående ändringsförslag, som olika

myndigheter framlagt i förhållande till vad arvodessakkunniga förordat i fråga

örn särskilda arvoden eller arvodesgrupper, ha myndigheterna i allmänhet

funnit de sakkunnigas förslag böra läggas till grund för en arvodesreglering.

Beträffande de uttalanden, som gjorts i sådan riktning, må följande nämnas.

Överbefälhavaren har såsom riktig och i huvudsak väl anpassad efter förhållandena

betecknat den i sakkunnigförslaget tillämpade principen örn standardisering

av arvodena till ett fåtal bestämda typer. Arvodessystemet borde

emellertid icke beskäras i så stor utsträckning som de sakkunniga avsett; den

ledande principen vid regleringen borde vara, att man genom arvodena skulle

underlätta besättandet av de viktigaste befattningarna med väl kvalificerad

personal.

Chefen för marinen har uttalat, att utredningen vore väl ägnad att läggas

till grund för en arvodesreglering. Chefen för marinen hyste dock i vissa

delar avvikande mening mot de sakkunniga, och utredningen syntes fordra

en viss komplettering.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att även örn de resultat, till vilka

de sakkunniga kommit, måhända icke i alla hänseenden kunde anses giva full

rättvisa vid tilldelningen av arvoden, förslaget dock syntes väl ägnat att

läggas till grund för en arvodesreglering. Civilförvaltningen tillstyrkte därför

ett genomförande i princip av de sakkunnigas förslag. Detaljerna i för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

slaget borde på vissa punkter jämkas, men i övrigt hade de icke givit anledning

till annat uttalande än att i betraktande av de sakkunnigas utgångspunkter

och det underlag, som legat till grund för utredningen, förslaget syntes

väl avvägt.

Arméförvaltningen har understrukit de sakkunnigas uttalande, att vid

arvodessystemets utformande måste läggas stor vikt vid avvägningen mellan

olika rekryteringsintressen. Mot de sakkunnigas förslag kunde emellertid

göras gällande, att befattningar med ungefärligen likvärdigt arbete i vissa fall

behandlats oenhetligt, beroende på skiljaktiga benämningar på olika organisatoriska

instanser (sektioner, detaljer o. s. v.). Att det vanligaste arvodesbeloppet

skulle bestämmas till 720 kronor tillstyrktes.

Flygförvaltningen har ansett, att förslaget väl tillgodosåge önskemålet att

erhålla klara linjer i arvodessystemet; de sakkunniga syntes ha strävat efter

att i största utsträckning åstadkomma enhetliga grunder för arvoden inom de

olika kategorierna, och en reglering av arvodena enligt de sakkunnigas principer

syntes medföra överskådlighet. Den individuella prövningen i fråga om

bibehållande, tillskapande eller avskaffande av arvode hade emellertid i viss

mån kommit att få träda tillbaka.

Riksräkenskapsverket har ansett, att de av arvodessakkunniga föreslagna

beloppen å 720 respektive 1 440 kronor borde godtagas såsom enhetsbelopp

vid arvodesregleringen.

För svar sväsendets lönenämnd har riktat vissa erinringar mot de sakkunnigas

behandling av olika arvodestyper men tillika förklarat, att förslagets

genomförande med vissa jämkningar obestridligt skulle komma att medföra

vissa bestämda fördelar. Sålunda skulle — samtidigt som en utjämning av

arvodesväsendets omfattning vid de olika försvarsgrenarna åstadkommes —

ökade förutsättningar skapas för ett förhindrande av en godtycklig utbyggnad

av arvodessystemet till befattningshavargrupper av andra slag än dem, som

redan åtnjöte arvoden. Vidare skulle antalet arvodestyper minskas, och nu utgående

dyrtidskompensation skulle inräknas i arvodena. Möjligheterna till

godtycklighet vid arvodenas tilldelning inom staber, inspektioner och förvaltningsmyndigheter

syntes även komma att bliva mera begränsade efter ett

genomförande av förslaget.

I motsats till nu nämnda myndigheter har krigsmaterielverket ansett tveksamt,

örn en arvodesreglering borde komma till stånd före en revision av det

militära lönesystemet. En sådan revision borde enligt verkets mening avse

att knyta lönerna till särskilda befattningar. Om en begränsad arvodesreglering

nu genomfördes, läge det nära till hands, att de principiella omläggningar

av det militära lönesystemet, som utgjorde en nödvändig förutsättning fölen

rationalisering på området, uppskötes till en obestämd framtid. I varje

fall borde en arvodesreglering förlänas allenast provisorisk giltighet, varjämte

en militär lönereglering borde igångsättas med syfte att omlägga

grunderna för det militära lönesystemet.

Statskontoret har däremot ansett, att man i förevarande sammanhang borde

taga slutgiltig ställning till frågan örn arvodessystemets bibehållande eller

avskaffande. Örn man nämligen godtoge den militära uppfattningen att arvodena

utgjorde ett nödvändigt komplement till den nuvarande militära löneplanen

med dess i jämförelse med den civila löneplanen begränsade antal

lönegrader, åsyftande att möjliggöra en efter arbetsuppgifternas art anpassad

differentiering av löneförmånerna, stöde det klart, att en framtida allmän

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 15

höjning av lönenivån för olika militära beställningar icke kunde utgöra grund

för arvodenas och därmed differentieringens borttagande. Kvar skulle endast

stå möjligheten att övergiva systemet med beställningar efter militär tjänstegrad

och efter civilt mönster övergå till ett system med lönegradsdifferentierade

befattningar, och så vittgående militärorganisatoriska förändringar

kunde knappast falla inom ramen för ett allmänt löneregleringsuppdrag.

Statskontoret har emellertid ansett, att en definitiv arvodesreglering borde

ske i huvudsaklig överensstämmelse med militära arvodesutredningens förslag.

Örn man i enlighet med utredningsdirektiven i nuvarande läge icke

skulle gå längre än till en provisorisk lösning av arvodesfrågan, läge det i

varje fall vikt uppå att icke den eftersträvade rationaliseringen ledde till utbyggande

och befästande av det gällande systemet. Det föreslagna sättet för

dyrtidstilläggets inarbetande i arvodesbeloppen innebure i vissa lönelägen

en icke obetydlig överkompensation genom att de sakkunniga bortsett från

den hittillsvarande maximeringsregeln.

Svenska officersförbundet har anfört, att någon minskning av nu utgående

arvoden icke borde komma till stånd.

Svenska underofficersförbundet har ansett, att nu utgående arvoden till

underofficerspersonal i rådande läge icke böra avvecklas utom i de fall, där

de förhållanden, som föranlett arvodenas uppkomst, föranleda att beställningarna

uppflyttas i lönegraden UO 3.

Det för närvarande tillämpade systemet med arvoden utöver lön till ordinarie

beställningshavare vid försvarsväsendet är otvivelaktigt i starkt behov

av en rationalisering. I fråga örn arvodestilldelningen föreligger en ojämnhet,

som i och för sig är olämplig och som medför en strävan till utvidgning av

arvodessystemet. Det stora antalet arvoden med starkt skiftande belopp,

som tillkommit vid skilda tidpunkter och ofta avvägts med utgångspunkt i

lönerna enligt äldre löneplaner, minskar också överskådligheten på det militära

löneområdet. De särskilda arvodesförhöjningar, som beviljats i samband

med dyrtidstilläggens avveckling, ha provisoriskt konstruerats i anslutningtill

det före militära avlöningsreglementets tillkomst gällande lönesystemet,

och att tillämpa denna konstruktion är i längden mindre praktiskt.

De förslag, som framlades av den i enlighet med 1936 års lönekommittés

uttalanden tillsatta militära arvodesutredningen, gingo väsentligt utöver en

rationalisering inom arvodesväsendet. Utgående från uppfattningen, att ett

bibehållande av arvoden, som endast kunde motiveras ur allmänna rekryteringssynpunkter,

i stort sett icke vore förenligt med grunderna för 1939 års

militära lönereglering, föreslogo utredningsmännen — under uttryckligt

framhållande att de icke för egen del tagit ställning till frågan, i vad mån

arvodena vore sakligt motiverade ur sådana synpunkter — att flertalet lönefyllnadsarvoden

skulle avvecklas. Utredningsmännens förslag mötte vid

remissbehandlingen starka erinringar från försvarsväsendets myndigheter,

som i främsta rummet uttryckte farhågor, att en beskärning av arvodesväsendet,

genomförd i den omfattning utredningsmännen föreslagit och utan kom
-

Departements
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

pensation för bortfallande arvoden, skulle äventyra rekryteringen av de befattningshavargrupper,

som komme att beröras av beskärningen. Vid ärendets

anmälan i statsrådet den 12 november 1943 framhölls, att arvodena kommit

att utgöra en väsentlig faktor i löneställningen för vissa grupper av beställningar

och att spörsmålen angående i vad mån rekryteringshänsyn krävde

en viss högre löneställning vid de olika befattningarna och hur denna i förekommande

fall lämpligast borde åvägabringas krävde en prövning från grunden,

vilken prövning måste ingå som ett led i en allmän lönereglering. I avvaktan

därpå ansågs det nödvändigt att taga i övervägande, örn ej regleringen

tills vidare borde inskränkas till en översyn av arvodesväsendet innefattande

mindre genomgripande begränsningar och en viss rationalisering i övrigt.

Utredning i sistnämnda hänseende har numera kommit till stånd genom

1943 års arvodessakkunniga. Resultatet av utredningen visar, att en avsevärd

förbättring av arvodesförhållandena kan åstadkommas även genom en arvodesreglering

av den begränsade innebörd, som nyss blivit antydd. En

sådan bör nu komma till stånd.

Arvodessakkunnigas förslag har mestadels till sina huvuddrag lämnats

utan erinran av de över förslaget hörda myndigheterna. Detta gäller såväl

den vägning mot varandra av olika rekryteringsintressen, varpå förslaget

bygger, som den föreslagna koncentrationen av arvodesbeloppen till ett fåtal

typer med ett arvode å 720 kronor för år såsom grundenhet. Vid den granskning

förslaget undergått inom försvars- och finansdepartementen har detsamma

också synts väl ägnat att läggas till grund för en arvodesreglering.

På grund av arvodesfrågans nära samband med avlöningsanslagen under fjärde

huvudtiteln har det synts lämpligast att frågan behandlas i propositionen angående

dessa anslag.

Arvodesregleringen bör i princip genomföras från och med den 1 juli 1945.

Vissa övergångsanordningar föreslås emellertid i det följande, varvid bland

annat av personalförbunden anförda synpunkter beaktas.

Stabsarvoden.

Såsom stabsarvoden betecknas i detta sammanhang dels arvoden till kaptener

vid generalstabskåren, dels ock arvoden till vissa andra vid högre staber

och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare. Här är däremot icke

fråga örn de arvoden å 1 895 kronor för år —- motsvarande skillnaden mellan

nettolönerna i lönegraderna Ob 4 och Ob 2 — som utgå till vissa beställningshavare

i sistnämnda lönegrad; någon tvekan örn att dessa arvoden böra

bibehållas torde icke föreligga.

För närvarande utgå arvoden, uppgående till lägst 792 och högst 840 kronor

för år, till 47 generalstabskåren tillhörande kaptener med placering i

lantförsvarets kommandoexpedition, försvarsstaben, arméstaben, arméinspektionen,

militärbefälsstaberna och kommendantsstaben i Boden. Sådana arvoden

utgå vidare till kaptener, som från generalstabskåren uttransporterats

till truppförbanden; antalet sådana kaptener är växlande men torde i allmänhet

uppgå till cirka 10.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Arvodena till andra vid högre staber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare

än generalstabskaptener utgå med 600 kronor till 50 officerare

med placering vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen och med

900 kronor till en kapten ur ingenjörtrupperna, vilken utöver annan tjänstgöring

i innehavande beställning har att såsom adjutant tjänstgöra vid vägoch

vattenbyggnadskårens chefsexpedition. Yid marinens och flygvapnets staber

saknas arvoden.

Beträffande ifrågavarande arvoden må följande nämnas.

Enligt det före år 1921 gällande militära lönesystemet åtnjöto kaptenerna

vid generalstaben såsom kompensation för fullgörandet av de särskilda kompetensfordringar,

vilka stadgats för anställning vid nämnda stab, en viss förtur

i befordrings- och därmed även i lönehänseende. Denna förtur ersattes

sedermera med en särskild lönetursrätt; enligt 1927 års officersavlöningsreglemente

ägde kapten (ryttmästare), som var eller varit anställd vid generalstabskåren,

för löneklassplacering tillgodoräkna sig tre tjänstår utöver vad

som eljest var medgivet. Efter förslag av 1936 års lönekommitté — som ansåg

det kunna ifrågasättas, örn icke generalstabskårens officerare numera

redan på befordringsvägen generellt sett vunne en sådan förtur i lönehänseende,

att ytterligare kompensation vore omotiverad —- blev den särskilda

lönetursförmånen vid 1939 års lönereglering borttagen men i avbidan på

slutligt ställningstagande till frågan ersatt med ett arvode till generalstabskapten,

som ej uppnått högsta löneklassen, å belopp motsvarande skillnaden

mellan två på varandra följande löneklasser enligt 1927 års officersavlöningsreglemente

jämte viss dyrtidskompensation; arvodesbestämmelsen erhöll till

en början giltighet allenast under budgetåret 1939/40, men giltigheten har

år för år utsträckts, varjämte medgivande lämnats att arvode jämväl må tillkomma

beställningshavare med lön enligt lönegrad Oa 2, som på förordnande

mot åtnjutande av vikariatslön uppehåller beställning som kapten vid generalstabskåren.

Arvodena till andra vid staber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare

än generalstabskaptener ha tillkommit vid skilda tidpunkter och ha

motiverats bland annat med stabstjänstgöringens i förhållande till annan

tjänstgöring strängare bundna och mera maktpåliggande beskaffenhet. Efter

1922 års arvodesreglering ha arvodena i allmänhet utgått med 600 kronor

för år.

1936 års lönekommitté ifrågasatte, örn det icke, för den händelse kompensation

för generalstabskaptenernas lönetursrätt framdeles skulle utgå, vore

lämpligast att knyta arvodet till de för kaptener avsedda befattningar, vilka

enligt grunderna för försvarsorganisationen skulle bestridas av generalstabsofficerare.

Kunde arvodena vid högre staber och inspektioner icke generellt

avvecklas, borde en individuell prövning verkställas i syfte att knyta dessa

arvoden icke till sådan tjänst överhuvudtaget utan till befattningar av den

beskaffenhet, att deras utövande krävde militär högskoleutbildning eller

annan därmed jämförlig specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har erinrat om att ifrågavarande arvoden tillskapats,

generalstabsarvodena i syfte att bereda kompensation för utbildningskostnaderna

och arvodena vid högre staber och inspektioner för att utgöra kom
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m .15 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

pensation för det mera krävande och kvalificerade arbete, som av ålder ansetts

vara förenat med stabs- och inspektionstjänsten i jämförelse med annan

militär tjänstgöring. Utredningen har anfört, att tillräcklig anledning saknades

att genom extra förmåner premiera den militära högskoleutbildningen,

att ett system med arvoden i stabs- och förvaltningstjänst kunde komma att

framstå som ett undervärderande av själva trupptjänsten och att fortvaron

av ett system med ur allmänna rekryteringssynpunkter motiverade arvoden

stöde i strid med grunderna för den militära löneregleringen. Även örn för

vissa befattningar av särskilda skäl lönefyllnadsarvoden kunde anses motiverade,

vore avsevärda svårigheter förenade med en dylik avvägning. I 1942

års försvarsbeslut hade visserligen angivits det antal generalstabskaptener,

som avsåges för varje stab etc., men ej vilka befattningar de skulle uppehålla.

De befattningshavare vid de högre staberna och inspektionerna, som främst

borde komma i åtnjutande av fyllnadsarvoden, tjänstgjorde såsom detaljchefer

eller bestrede motsvarande göromål, men då såväl indelningen av stabernas

avdelningar i detaljer som personalens placering å detaljerna vore av

vederbörande chefer vidtagna åtgärder för åstadkommande av lämplig arbetsfördelning,

kunde man ej knyta arvodena till ställningen såsom detaljchef

eller liknande.

Arvodesutredningen har i anslutning härtill föreslagit, dels att de nu övergångsvis

utgående arvodena till kaptener vid generalstabskåren skola indragas

utan särskild kompensation, dels ock att arvoden icke längre skola utgå till

kompaniofficerare vid försvarsstaben, arméstaben och arméinspektionen.

Adjutanten å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens chefsexpedition borde enligt

arvodesutredningens mening erhålla mot adjutantsgöromålen svarande

minskning i sin tjänstgöringsskyldighet vid ingenjörtrupperna och borde därför

ej erhålla arvode i fortsättningen.

Yttranden.

Militära arvodesutredningens förslag har vid remissbehandlingen mött

starka erinringar från försvarsväsendets myndigheter, som i det väsentliga

avstyrkt förslaget. De erinringar, som framställts emot förslaget att borttaga

ur rekryteringssynpunkt motiverade arvoden, ha i det föregående berörts.

Beträffande innehållet i övrigt i remissyttrandena må följande

nämnas.

Chefen för armén har anfört, att den omständigheten, att avdelningarna

vid de militära staberna saknade underavdelningar, vilkas chefer kunde sägas

inneha särskilda befattningar, icke innebure, att dessa befattningshavares arbete

vore mindre kvalificerat, mindre ansvarsfullt eller mindre krävande.

Samtliga vid staber och inspektioner tjänstgörande kompaniofficerare borde

icke honoreras med arvode, men vederbörande chef borde ha möjlighet att

efter individuell prövning tilldela de mest förtjänta arvode.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha framhållit angelägenheten

av att stabsarvoden jämväl tillkomme kompaniofficerare vid flygstaben.

Försvarsväsendets lönenämnd har uttalat sig emot att förena all tjänstgöring

av hithörande slag med särskilda förmåner i form av fyllnadsarvoden,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

men tillika anfört, att fyllnadsarvoden såsom en särskild avlöningsform vid

sidan av den ordinarie lönen svårligen kunde undvaras vid en del befattningar,

vilka krävde särskilda kvalifikationer och med vilka vore förenade

särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter. Särskilda stabs- och fyllnadsarvoden

vore i viss utsträckning behövliga även i fortsättningen, men för dessa arvodens

bibehållande borde självfallet förutsättas, att arbetsuppgifterna kunde

hänföras till vissa bestämda befattningar, en begränsning som icke för närvarande

vore för handen. Frågan i vilken utsträckning stabsarvodena borde

bibehållas syntes böra göras till föremål för närmare undersökning, gällande

samtliga förvaltningsgrenar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt direktiven för 1943 års arvodessakkunniga borde dessa verkställa

den av lönenämnden förordade utredningen, vilken skulle bedrivas från de

av nämnden angivna utgångspunkterna.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att stabsarvoden bibehållas i viss utsträckning.

De borde i princip knytas till vissa befattningar, varvid de beställningshavare

skulle ha företräde till arvoden, som innehade nyckelpositioner,

i det att de fyllde funktioner tillhörande vederbörande stabs egentliga

uppgift och vore direkt underställda förman av minst regementsofficers

grad. Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Den nuvarande ordningen, enligt vilken generalstabskapten enbart på

grund av sin anställning vid kåren uppbär ett på visst sätt bestämt arvode,

bör upphöra; generalstabskårens särställning i detta hänseende, för närvarande

bevarad genom särskilda för vart budgetår lämnade medgivanden, kan

således icke av de sakkunniga föreslås till ytterligare förlängning i annan

mån än som kan följa av de övergångsanordningar, som må bliva en följd av

förslaget. En annan sak är emellertid, att dessa officerare åtminstone som

regel uppehålla befattningar av den vikt, att de på grund härav enligt de

sakkunnigas förslag komma i åtnjutande av arvoden under de villkor som

gälla andra, vid staberna tjänstgörande officerare av kompaniofficers grad.

De sakkunniga ha haft att undersöka möjligheten att knyta arvodena till

vissa bestämda befattningar, vilka kräva särskilda kvalifikationer och med

vilka äro förenade särskilt kvalificerade uppgifter. Enligt försvarsbeslutet och

utfärdade instruktioner skola de högre militära staberna vara indelade på avdelningar.

Dessa senare organs närmare utformning — bland annat detaljindelningen

— bestämmes åter av vederbörande chefer efter det tillfälliga

behovet. De sakkunniga ha varit hänvisade att taga fasta på de arbetsuppgifter,

vilka faktiskt för närvarande bestridas av vissa detaljchefer och

vissa andra befattningshavare, men då indelningen är underkastad förändringar

och den i ett visst läge förhandenvarande organisationen därför är

en alltför osäker grund för ett bestående arvodessystem, avses den arvodesfördelning,

som de sakkunniga förorda, skola vara bindande endast beträffande

antalet arvoden, som tilldelas varje särskild avdelning respektive

vissa isolerade befattningar, varjämte förslaget avses vara normerande för

arten av de arbetsuppgifter, vilka inom avdelningen skola förenas med arvode.

De sakkunniga föreslå icke någon specificering i själva personalförteckningarna

utöver en fördelning av stabsarvodena mellan staberna men

förorda, att Kungl. Majit i det brev, varigenom personalförteckningarna

sättas i kraft, meddelar beslut om antalet arvoden å varje avdelning jämto

förklaring angående de arbetsuppgifter inom avdelningen, för vilkas bestridande

arvodena skola anses utgöra särskild ersättning. Då en viss rörelse
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

frihet synes vara oundgängligen påkallad, vilja de sakkunniga föreslå, att fördelningsbrevet

förses med en anmärkning, vari vederbörande chefer medgivas

vidtaga av inträdande förhållanden påkallade förändringar i den förutsatta

arvodesfördelningen under iakttagande, att förändringen anmäles för

Kungl. Majit i varje fall senast vid nästa avgivande av förslag till ny sådan

fördelning. Genom dessa anordningar synes stabilitet i nöjaktig mån kunna

åstadkommas.

Under framhållande av svårigheten att inom staberna utvälja vissa funktioner

såsom kvalificerande för arvode och avskilja andra ha arvodessakkunniga

framlagt två alternativa förslag i fråga örn den utsträckning, i vilken

stabsarvoden borde utgå. Det ena alternativförslaget, här benämnt alternativ

I, innebär en viss begränsning av den nuvarande arvodesramen och omfattar

befattningar, vilka utan tvekan ansetts böra vara förenade med arvoden

(kategori I). Hit ha hänförts 87 befattningar, bland dem samtliga 47

befattningar, som för närvarande uppehållas av generalstabskaptener, samt

adjutantsbefattningen vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.

Alternativ II omfattar härutöver 22 befattningar, beträffande Anika de sakkunniga

förklarat, att tvekan rätt, örn de borde vara förenade med arvoden

(kategori II). Båda alternativförslagen innebära, att även marin- och flygstaberna

skulle tilldelas arvoden, ehuru i något mindre utsträckning än de staber,

där arvoden nu utgå. Högsta relationstalen — antal arvoden i förhållande

till det i försvarsbeslutet beräknade antalet kompaniofficerare — ha föreslagits

för arméstaben och arméinspektionen, medan ett något lägre relationstal

föreslagits för försvarsstaben med hänsyn till att dennas organisation ännu

icke erhållit full stadga. De sakkunniga ha förutsatt, att arvodesramen icke

framdeles skall utan starka skäl vidgas utöver vad nu bestämmes.

Den omfattning, i vilken stabsarvodena nu utgå, och den, vari de skulle

utgå enligt de sakkunnigas båda alternativförslag, framgå jämte de av arvodessakkunniga

för vissa fall uppgivna relationstalen av följande sammanställning;

generalstabskaptener respektive befattningar, avsedda att uppehållas av

dem, redovisas under A och andra befattningar under B.

Stal» etc.

Antal nuvarande

arvoden

Enligt arvodessakkunnig

Alternativ I

aa förslag |

Alternativ’ II

A

B

S:a

Antal arvoden

Rela-

tionstal

%

Antal

arvoden

Rela- tion stal

%

A

B

S:a

Lantförsvarets kommando-

expedition..............

2

—

2

2

—

2

—

9

. _

‘ Försvarsstaben ..........

15

28

43

15

13

28

31

36

40

Arméstaben ..............

7

7

14

7

4

11

37

14

47

; Arméinspektionen ........

9

15

24

9

9

18

37

24

49

Militärbefälsstaberna m. in.

14

—

14

14

—

14

_

14

_

Marinstaben..............

—

—

—

—

6

6

25

9

36

, Flygstabeu ..............

—

—

—

—

7

7

28

9

36

. Väg- och vattenbyggnads-

kårens chefsexpedition . .

—

1

1

—

1

1

—

1

—

■Truppförband c;a ........

10

- .

10

---

~

—

—

- j

Sammanlagt antal arvoden

57

51

108

47

40

87

109

. |

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vad angår de huvudsakligaste funktioner, för vilka arvoden avsetts, torde

få hänvisas till de sakkunnigas betänkande jämte en på grundval av detsamma

upprättad sammanställning, vilken är bilagd handlingarna i ärendet.

Arvodesbeloppen ha föreslagits till 720 kronor för år utom för adjutantsbefattningen

vid väg- och vattenbyggnadskåren chefsexpedition; vid denna

befattning borde utgå halvt arvode eller sålunda 360 kronor för år.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag om att generalstabskapten i fortsättningen

icke skall åtnjuta arvode i sådan egenskap — vilket förslag innebär dels

att generalstabskapten, som tjänstgör i högre stab eller inspektion, erhåller

ett arvode å 720 kronor i stället för det nuvarande mellan 792 och 840 kronor

växlande beloppet, dels ock att ur generalstabskåren uttransporterad kapten

ej erhåller arvode — tillstyrkes eller lämnas utan erinran av försvarets civilförvaltning,

statskontoret, riksräkenskapsverlcet och försvar sväsendets lönenämnd.

Däremot avstyrkes förslaget av överbefälhavaren, chefen för armén,

chefen för försvarsstaben och svenska offleersförbundet, vilka anse generalstabskaptenernas

särställning vara väl motiverad genom deras speciella, betungande

tjänstgöring och nödvändigheten att upprätthålla en god rekrytering.

Chefen för försvarsstaben, till vilken överbefälhavaren ansluter sig, anför,

att generalstabskaptenernas högre arvode under stabstjänstgöring och

deras rätt att bibehålla arvodet efter uttransportering i viss mån borde betraktas

såsom en kompensation för att de under tjänstgöring såsom generalstabsaspiranter

ej erhölle arvoden, medan efter dem turberättigade officerare

vid samtidig tjänstgöring i stab kunde erhålla arvode.

Arvodessakkunnigas förslag örn viss dispositionsrätt för vederbörande

stabschef över arvodena bär tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av överbefälhavaren, försvars grens chef erna, chefen för försvarsstaben,

försvarets civilförvaltning och för svar sväs endels lönenämnd, medan däremot

statskontoret finner den föreslagna anordningen vara i hög grad godtycklig.

Yad härefter angår antalet arvoden och de funktioner, för vilka de

skulle avses, ha dels statskontoret — som i första hand ansett, att arvodena

borde avvecklas — dels riksräkenskapsverket påyrkat en begränsning till de

befattningar, som av de sakkunniga medtagits i alternativ I.

Riksräkenskapsverket har härvid gjort följande uttalanden.

Enligt ämbetsverkets mening är användningen av arvoden såsom löneförstärkning

icke lika starkt motiverad i fråga om den vid staber, inspektioner

m. m. tjänstgörande personalen som i fråga örn den på andra ifrågakommande

områden tjänstgörande personalen. Då de högre beställningarna vid olika

truppförband och militära enheter i allmänhet rekryteras bland kompaniofficerare

vid generalstabskåren och andra kvalificerade kompaniofficerare med

tjänstgöring vid staber m. m. samt stabstjänstgöringen därvid torde tillmätas

särskild betydelse, synes det enbart ur rekryteringssynpunkt knappast erforderligt

att bibehålla arvodena för stabstjänst. Andra skäl tala för att arvodena

i viss utsträckning bibehållas — möjligheten att premiera den större

dugligheten samt att kompensera det stora ansvar och den betydande arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

börda, som allmänt vitsordas vara förbunden med stabstjänsten —- men ansvaret

har icke karaktären av förvaltningsansvar och arbetsbördan torde vid

en återgång till fredsförhållanden och vid en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna

bliva mindre än vad nu är fallet. En begränsning av stabsarvodena

vore ägnad att gynnsamt återverka på intresset för trupptjänsten.

Försvarsväsendets lönenämnd är likaledes av den uppfattningen, att arvoden

huvudsakligen böra. utgå endast i den omfattning som avses i de sakkunnigas

alternativ I, men ifrågasätter en viss omfördelning av arvodena.

Å ena sidan har lönenämnden i motsats till de sakkunniga funnit tveksamt,

om arvode borde tillkomma adjutanten i lantförsvarets kommandoexpedition,

tillika adjutant hos chefen för försvarsdepartementet, en detaljchef å försvarsstabens

kvartermästaravdelning, som bland annat är stabens representant

i bränslekommissionen, en detaljchef å samma stabs press- och filmavdelning

samt den yngre av de båda generalstabsofficerare, som tjänstgöra

vid militärbefälsstaberna inom I.—Yl. militärområdena. Å andra sidan har

lönenämnden ansett, att arvoden utan större tvekan borde utgå vid vissa

detaljchefsbefattningar å försvarsstabens inrikesavdelning, främst den befattning,

vars innehavare har att handlägga ärenden angående industriskydd

samt spionage och sabotage m. m. Arvoden syntes böra tillkomma befattningshavare

även vid de marina inspektionerna, i första hand kustartilleriinspektionen.

Inom lönenämnden ha ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist i särskilt

yttrande anfört, att det förefölle som örn vid de sakkunnigas förslag till arvodesfördelning

marinen och flygvapnet kommit väl mycket i skymundan. Större

enhetlighet borde åvägabringas dels i den blivande kommandoexpeditionen,

där föreståndarna för flottans och kustartilleriets detaljer samt motsvarande

för flygvapnet hade att handlägga ärenden berörande vederbörande vapengrens

eller försvarsgrens hela verksamhetsområde och ej endast vissa delar

därav, dels mellan försvarsgrensstaberna, där bland annat befattningen såsom

äldste officer å marinstabens operationsavdelnings operativa detalj kunde

framhållas såsom en typisk »generalstabsbefattning», lydande direkt under

regementsofficer, dels mellan arméinspektionen och marinens inspektionsmyndigheter,

vilka senare lämnats helt utanför i betänkandet trots sin nära

motsvarighet till arméinspektionens olika myndigheter, dels ock mellan militärbefälsstaberna

och de motsvarande större marindistriktsstaberna, därest

arvoden fortfarande borde utgå till vissa befattningshavare inom de förstnämnda

staberna, varom reservanterna dock ej blivit övertygade.

De militära myndigheterna — överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen

och flygvapnet samt chefen för försvarsstaben — anse, att arvoden böra

utgå vid samtliga i alternativ II inbegripna befattningar samt vid ytterligare

ett antal stabsbefattningar. Beträffande yttrandenas innehåll i denna del må

följande nämnas.

Försvarsstaben. Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anföra:

Av de 8 befattningar, som de sakkunniga hänfört till kategori II, böra

helst alla och i varje fall 7 överföras till kategori I. Arvoden böra tillkomma

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ytterligare fyra befattningshavare, som nu ha arvode. Då försvarsberedskapen

upphör, blir det nödvändigt att på försvarsstabens fredsstat uppföra en officer

för befattningen som chef för inrikesavdelningens mobiliseringsavdelning,

och även denne bör erhålla arvode. Utöver de 15 generalstabsofficerarnas

arvoden böra därför vid försvarsstaben finnas sammanlagt 25, senare 26, arvoden.

Härvid skulle det sammanlagda antalet arvodesberättigande befattningar

uppgå till 46 % av hela antalet befattningar för aktiva officerare. Försvarsstaben

bär numera i likhet med flertalet högre stabsorgan nått full stadga

i organisatoriskt hänseende.

Staber och inspektioner tillhörande armén, överbefälhavaren

och chefen för armén anföra: En strikt kategoriuppdelning med hänsyn till

olika befattningars teoretiska värde är icke genomförbar. Den enda kategoriindelning,

som med fog kan göras, är att hänföra generalstabskaptenerna till

kategori I och alla övriga arvodesberättigade till kategori II. Samtliga böra

emellertid erhålla arvode, de förra enligt nu gällande grunder och de senare

enligt de sakkunnigas förslag.

Staber och inspektioner tillhörande marinen m. m. Chefen för

marinen anför: Samtliga 9 av de sakkunniga upptagna arvodesberättigande

befattningar vid marinstaben böra hänföras till kategori I. Sakkunnigförslaget

erfordrar följande kompletteringar. Enligt 1942 års försvarsbeslut skola

i marinsektionen vid kommandoexpeditionen, efter dennas ombildning, tjänstgöra

en kompaniofficer från flottan och en från kustartilleriet, chefer för

flottans respektive kustartilleriets detalj. Dessa böra erhålla arvoden och

hänföras till kategori I. Kustartilleriinspektionen bör tilldelas 3 arvoden för

befattningar, som böra hänföras till kategori I. Vidare böra 5 arvoden avses

för till kategori I hänförliga befattningar hos vederbörande tjänstegrensinspektörer

inom marinledningen. Arvoden tillhörande kategori I böra slutligen

tilldelas de 3 kompaniofficerare, som äro chefer för operativa detaljen

inom marindistriktsstaberna vid Ostkustens, Sydkustens och Västkustens marindistrikt.

Överbefälhavaren anför med utgångspunkt från chefens för marinen förslag,

att för inspektionerna inom marinledningen borde avses högst 7 arvoden.

Flygstaben. Överbefälhavaren och chefen för flygvapnet anföra: Relationstalen

enligt sakkunnigförslaget bliva rätteligen 27 respektive 35 % i

stället för 28 respektive 36. Samtliga av de sakkunniga upptagna befattningar

böra hänföras till kategori I. Arvode bör ytterligare utgå till den på flygsäkerhets-

och haveriavdelningen tjänstgörande kaptenen.

Mot förslaget i fråga örn arvodesbeloppen ha remissmyndighetema

icke haft något att erinra, bortsett från de önskemål vissa myndigheter framfört

om att generalstabsarvodena skola bibehållas.

I detta sammanhang må nämnas, att förslag örn arvoden jämväl till vissa

avdelningschefer vid högre staber framställts av överbefälhavaren, chefen

för armén och chefen för försvarsstaben.

Chefen för försvarsstaben har härom anfört i huvudsak följande.

De arbetsuppgifter och det ansvar, som åvila flertalet av avdelningscheferna

i försvarsstaben och andra högre staber, äro av betydligt större mått

än vad fallet är med de befattningshavare i lönegrad Oa 4 och Oa 5, som

tjänstgöra vid truppförbanden. Vissa avdelningschefer — vid försvarsstaben

i första hand avdelningscheferna vid armé-, kvartermästar- och kommunikationsavdelningarna

— böra erhålla arvoden å 1 080 kronor på samma sätt

som vissa av arvodessakkunniga i annat sammanhang angivna officerare i

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Martts proposition nr 170.

lönegrad Oa 4 eller Oa 5, vilka tjänstgöra som »chefsassistenter». Utöver

rät t vi s e syri}) link t en är att märka, att avdelningscheferna till stor del rekryteras

ur den meriterade kategori regementsofficerare, som bestrider lärarbefattningar

vid högskolor. Chefen vid kommunikationsavdelningen bör erhålla

arvode även till förekommande av löneminskning, då det ofta förekommer

att officer av kategorien »chefsassistent» placeras som chef på denna avdelning.

Chefen för armén anför delvis andra synpunkter på denna fråga:

Befattningarna såsom avdelningschef vid arméledningen m. m. böra med

hänsyn till sin vikt och det tjänsteansvar, som åvilar vederbörande befattningshavare,

normalt bestridas av överstelöjtnant, men understundom måste

yngre regementsofficerare placeras som avdelningschefer. Avdelningscheferna

vid arméstaben och arméinspektionens centralavdelning i lägre löneklass

än Oa 12 böra erhålla fyllnadsarvode motsvarande skillnaden mellan

innehavd lön och lön i löneklass Oa 12. Dylikt fyllnadsarvode utgår exempelvis

till militärassistent — regementsofficer — i byråchefsbefattning, och en

liknande anordning tillämpas för arméstabschefen.

överbefälhavaren hemställer örn en särskild undersökning i ämnet, örnfattande

försvarsstaben, armé- och marinledningarna samt flygstaben.

Svenska officer sförbundet har anfört synpunkter liknande de av chefen för

armén uttalade.

Samtliga de utredningsorgan, som nu haft att taga befattning med frågan

örn en rationalisering av det militära arvodesväsendet — 1936 års lönekommitté,

militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga — ha ansett

självfallet, att arvoden, i den mån de skulle bibehållas, skulle knytas till

vissa särskilda befattningar. Denna förutsättning har också enligt direktiven

gällt för arvodessakkunnigas utredning. I anslutning härtill anser jag, att arvoden

i fortsättningen icke annat än övergångsvis böra utgå till kompaniofficerare

enbart av den anledningen, att de tillhöra eller tidigare tillhört generalstabskåren.

Emellertid föreligger, såsom arvodessakkunniga framhållit, på detta område

svårighet att avgränsa vissa bestämda befattningar, med vilka mera stadigvarande

äro förenade sådana kvalificerade arbetsuppgifter, som kunna göra

fyllnadsarvoden motiverade. Arvodessakkunniga ha med hänsyn härtill föreslagit,

att allenast antalet arvoden till kompaniofficerare vid varje stab

och inspektion skulle bestämmas samt att arvodenas knytande till särskilda

befattningar skulle tid efter annan verkställas av Kungl. Majit, varjämte

viss frihet härutinnan skulle tillkomma chefen för respektive institution.

De skäl, som anförts för denna anordning, tala även för att antalet arvoden

vid de särskilda staberna och inspektionerna icke helt fastlåses, utan

att Kungl. Majit erhåller möjlighet att verkställa omflyttningar av arvoden

mellan de olika institutionerna. Av anslagstekniska skäl är det visserligen

nödvändigt att beräkningsmässigt utgå från ett visst högsta antal arvoden

vid var och en av följande fem huvudenheter, nämligen försvarsdepartementet,

försvarsstaben och vardera av de tre försvarsgrenarna. Det bör emellertid

förutsättas, att Kungl. Majit skall äga befogenhet att efter prövning av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

föreliggande förhållanden medgiva överskridande av det antal arvoden, som

beräknats för kompaniofficerare vid en dylik huvudenhet, i den mån den totala

arvodesramen icke överskrides. Ståndpunkt till sådana frågor ävensom till

spörsmålet, vilka särskilda befattningar som böra förenas med arvoden, torde

lämpligen böra fattas sedan förslag i ämnet framlagts av vederbörande militära

myndigheter. För egen dél vill jag emellertid uttala, att de av arvodessakkunniga

framlagda förslagen synas erbjuda en i stort sett lämplig utgångspunkt

vid övervägandet härav.

Det bör anmärkas, att generalstabskaptener med hänsyn till sin särskilda

kompetens undantagslöst torde komma att avses för befattningar, som bliva

förenade med arvode, varför förslaget i praktiken innebär, att dessa officerare

även i fortsättningen komma i åtnjutande av arvodesförmån.

Yad beträffar det sammanlagda antalet arvoden vid högre staber och inspektioner

har jag med beaktande av olika på frågan inverkande omständigheter

funnit mig böra föreslå, att antalet i överensstämmelse med arvodessakkunnigas

i det föregående såsom alternativ I betecknade förslag bestämmes

till 87. Då arvodessakkunnigas förslag även i fråga örn arvodestilldelningen

för de särskilda staberna och inspektionerna synts mig kunna godtagas såsom

en grund för beräkningen, ha de i det följande redovisade anslagsberäkningarna

för nästkommande budgetår verkställts med utgångspunkt från att 2

arvoden skola tilldelas försvarsdepartementet, 28 försvarsstaben samt 44

arméns, 6 marinens och 7 flygvapnets institutioner. De anslagsposter, från

vilka arvodena skola bestridas, ha upptagits förslagsvis för att den åsyftade

möjligheten till jämkning i arvodesfördelningen skall beredas.

Yad angår arvodesbeloppen, biträder jag arvodessakkunnigas förslag

att de skola utgöra 720 kronor för år utom arvodet till en adjutant ur ingenjörtrupperna

med tjänstgöring vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition,

vilket arvode skall utgöra 360 kronor för år.

Det i vissa remissyttranden framförda förslaget att arvoden även skola tilldelas

officerare, vilka tjänstgöra som avdelningschefer i högre staber, anser

jag mig icke kunna biträda.

Förvaltningsarvoden.

A. Kompanioff icersarvoden vid de centrala förvaltningarna och

örlogsvarven m. m.

Under budgetåret 1944/45 utgå arvoden bland annat till följande personal

vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven m. m.

Arméns fortifikations förvaltning: 4 avdelningschefer;

Arméförvaltningens tygavdelning; 10 avdelningschefer, kompaniofficerare,

samt 8 ur truppförbanden beordrade officerare, som icke äro avdelningschefer;
Arméförvaltningens

intendentur avdelning: 2 kompaniofficerare å centralbyrån;
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinförvaltningen: 12 såsom detaljchefer tjänstgörande kompaniofficerare;
Ostkustens

marindistrikt: 2 kompaniofficerare, tjänstgörande å artilleri-,

torped- och mindepartementen å örlogsvarvet;

Sydkustens marindistrikt: 2 kompaniofficerare vid artilleri- samt torpedoch

mindepartementen;

Marinintendenturkåren: Kompaniofficer, tjänstgörande såsom sekreterare

eiler varvskamrerare hos chefen för Karlskrona örlogsvarv; chefen för intendenturförvaltningen

i Sydkustens marindistrikt (arvodet utgår ej örn befattningen

uppehälles av kommendör vid marinintendenturkåren).

Arvodena -— utom det, som tillkommer chefen för intendenturförvaltningen

i Sydkustens marindistrikt — utgöra 600 kronor för år och åtnjutas

av kompaniofficerare, dock att de vid arméns fortifikationsförvaltning utgående

arvodena, vilka ursprungligen avsetts för kompaniofficerare, enligt

praxis uppbäras av avdelningschef oberoende av militär grad. Med arvodena

har i allmänhet avsetts att stimulera intresset för den tekniska tjänsten.

Enligt uttalande av 1930 års försvarskommission borde genomgång av högskolor

m. m. öppna utsikt till erhållande av åtminstone lika stora ekonomiska

förmåner på detta som på andra militära verksamhetsområden, där motsvarande

fordringar gällde på vederbörandes kvalifikationer.

Arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens marindistrikt,

örn denne är regementsofficer i lönegraden Oa 5, utgår med 1 020 kronor

för år och har motiverats med att befattningshavaren utövade chefskap över

industriella anläggningar av betydande omfattning och dyrbara förråd och

dessutom vore personalchef för marinintendenturkårens personal i Karlskrona

samt att den för honom enligt 1927 års officersavlöningsreglemente

tillämpliga lönegraden O 5 endast innehölle en löneklass. Av praktiska skäl

behandlas detta arvode i samband med kompaniofficersarvodena.

1936 ais lönekommitté uttalade att, örn en generell avveckling av ifrågavarande

arvoden icke kunde ske, en individuell prövning borde verkställas

i syfte att knyta arvodena till befattningar av den beskaffenhet, att deras

utövande krävde militär högskoleutbildning eller annan därmed jämförlig

specialutbildning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att befattningarna såsom detaljchefer (motsvarande)

inom de centrala förvaltningarna allmänt sett icke kunde närmare

angivas än att dessa chefer såsom biträden åt ledamot av verket handhade

beredningen av vissa grupper av ärenden, varvid de ledde den underställda

personalens arbete. I olikhet mot förhållandet inom staberna vore en avgränsning

av befattningarna emellertid mbjdg, i det att vissa av arvodestagarna

uppehölle särskilda befattningar. Allmänt restes dock krav på att

arvodesförmånen skulle utsträckas att omfatta samtliga eller ett större antal

kompaniofficerare inom respektive verksamhetsgrenar.

En allmän premiering av kvalificerad tjänstgöring i kompaniofficersgra
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

den inom den högre administrationen kunde emellertid icke anses förenlig

med grunderna för gällande lönereglering, och i enlighet härmed förordade utredningen,

att kompaniofficersarvodena vid de centrala förvaltningarna och

örlogsvarven skulle indragas; örn några av ifrågavarande med arvode förenade

befattningar i kvalitet möjligen kunde anses motsvara regementsofficersgraden,

borde detta beaktas vid utformandet av förvaltningsorganisationen. Även

arvodet till den kompaniofficer, som tjänstgjorde som sekreterare hos chefen

för Karlskrona örlogsvarv, kunde indragas. Arvodet till chefen för intendenturförvaltningen

i Sydkustens marindistrikt borde icke vidare utgå, då den

nuvarande lönegraden Oa 5 omfattade tre löneklasser och de skäl i övrigt,

som föranlett detta arvodes inrättande, i väsentliga delar förlorat sin betydelse.

Yttranden.

Militära arvodesutredningens förslag örn indragning av kompaniofficersarvoderna

vid försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har mött starka

erinringar från dessa myndigheters sida.

Arméförvaltningen har anfört, att placering å förvaltningstjänster kunde

betaga kvalificerade officerare möjlighet att genom särskilda kommenderingar

vinna den allmänmilitära kunnighet och erfarenhet, som inom vederbörlig

personalkår utgjorde förutsättning för vidare befordran.

Marinförvaltningen har uttalat liknande synpunkter.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha påyrkat, att arvoden finge

utgå jämväl till officerare vid flygförvaltningen.

Försvar sväsendets verkstadsnämnd har framfört principiella erinringar mot

ett avskaffande av arvoden till officerare i förvaltningstjänst med hänsyn till

de särskilda kvalifikationer, vilka i allmänhet erfordrades hos ifrågavarande

befattningshavare.

Liknande synpunkter ha uttalats av svenska officersförbundet.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att förvaltningsarvodena svårligen

kunde undvaras vid en del befattningar, vilka krävde särskilda kvalifikationer

och med vilka särskilt ansvarsfulla arbetsuppgifter vore förenade En

förutsättning för arvodenas bibehållande borde självfallet vara, att arbetsuppgifterna

kunde hänföras till vissa bestämda befattningar.

1943 års arvodessakkunniga.

Enligt de för arvodessakkunniga meddelade direktiven skulle de sakkunniga

bedriva sin utredning i fråga örn förvaltningsarvodena från de av

försvarsväsendets lönenämnd angivna utgångspunkterna. Arvodessakkunnigas

förslag innebär i stort sett, att arvode med 720 kronor för år skall utgå

till sådan kompaniofficer vid central förvaltning eller örlogsvarv, som är

sektionschef eller innehar likartad ställning i organisatoriskt hänseende.

Härom ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Genom de instruktioner, vilka trätt i kraft den 1 januari 1944, ha de centrala

förvaltningarna erhållit en indelning i underavdelningar efter i möjligaste

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

mån enhetliga grunder, varvid beteckningarna »avdelning», »byrå» och

»sektion» genomgående äro korresponderande. Indelningen i avdelningar och

byråer är fastställd i instruktionerna, och sektionsindelningen är antingen

fastställd på samma sätt eller ock har angivits, att byråerna indelas i sek

tioner i den män Kungl. Majit så bestämmer; inom flera verk förekommer

dessutom en indelning i detaljer men detta är en intern angelägenhet, som ej

kommer till uttryck i instruktionerna. Yad beträffar örlogsvarven kan motses

att en motsvarande indelning kommer till stånd.

De sakkunniga föreslå, att arvode må utgå till kompaniofficer, som är

sektionschef eller i organisatoriskt hänseende kan anses jämställd med sele:

tionschef. Denna norm medför jämte olika begränsningar en utvidgning av

arvodessystemet! till de centrala förvaltningar, som nu sakna arvoden, i

främsta rummet flygförvaltningen. Arvode bör icke tilldelas detaljchef, örn

än detaljen i fråga genom storlek och betydelse anses likvärdig med sektion,

innan detta kommit till uttryck genom detaljens omvandling till sektion enligt

förordnande av Kungl. Majit.

Vid tillämpning av den föreslagna kvalifikationsgrunden för erhållande

av förvaltningsarvode kunna medelsanvisningarna för arvoden erhålla förslagsanslags

karaktär, och det blir icke erforderligt, att Kungl. Majit bestämmer

antalet arvoden, därest i stället angives, att arvodena må utgå till sektionschef

respektive till annan befattningshavare av motsvarande ställning.

Förvaltningarna synas genom ifrågavarande förslag icke bliva missgynnade

i förhållande till de militära staberna, örn de senare tillföras arvoden i

den utsträckning, som framgår av förslaget under kategori I. Kelationstalen

skulle visserligen för närvarande ställa sig lägre vid förvaltningarna, men när

inkallelserna av icke aktiv personal måste upphöra, kan det bliva erforderligt

att i större utsträckning än nu är fallet placera kompaniofficerare såsom

sektionschefer. Det bör också beaktas, att officerare, vilka beträtt förvaltningsvägen,

även kunna erhålla arvoden i vissa särskilda befattningar vid de

militära staberna samt för kontroll, besiktning och arbetsledning.

Beträffande arvodet till chefen för intendenturförvaltningen i Sydkustens

marindistrikt ha arvodessakkunniga under erinran om de skäl, som enligt

militära arvodesutredningens mening talade för en avveckling av arvodet,

för sin del framhållit, att detta arvode icke syntes motiverat, vare sig befattningen

komme att hänföras till lönegraden Oa 6 eller Oa 5, ett spörsmål,

som syntes komma att bliva föremål för behandling av de sakkunniga, vilka

den 17 mars 1944 tillkallats att inom försvarsdepartementet biträda med

fortsatt utredning av marinintendenturkårens organisation och omfattning.

Enligt arvodessakkunnigas förslag skulle vid tillämpning av nuvarande orga

nisation vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven arvoden till sektionschefer

m. fl., vilka vore kompaniofficerare, utgå i den omfattning, som

framgår av följande sammanställning, i vilken jämväl redovisas vissa av de

sakkunniga angivna relationstal, utvisande antalet arvodesbefattningar i

procent av hela antalet kompaniofficerare enligt fredsorganisationen.

Beträffande de särskilda befattningar, för vilka de sakkunniga beräknat

arvoden, torde få hänvisas till betänkandet samt en på grundval därav upprättad

sammanställning, vilken bilägges handlingarna i ärendet. Här må

emellertid nämnas följande beträffande grunderna för detaljförslagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

29

Förvaltningsmyndighet

Antal nuvarande

arvoden

Föreslagna arvoden

Antal

j Relationstal, %

Arméns fortifikationsförvaltning .........

4

4

\

33

Arméförvaltningen! tygavdelningen........

18

12

31

° Untendenturavdelningen

2

6

■ ; 31

Marinförvaltningen .........

12

10

29

Flygförvaltningen .........

—

5

36 1

Orlogsvarven .............

4

4

1

Marinintendenturkåren.........

2

—

1

Sammanlagt antal arvoden

42

41

1 Antal arvoden å materielavdelning''en i förhållande till kompaniofficerare å samma avdelning.

Arméns fortifilcationsförvaltning. De sakkunniga förklara sig lia utgått

från ett på Kungl. Maurts prövning beroende förslag till sektionsindelning.

Arvoden föreslås till kompaniofficer å aktiv stat i sektionschefs ställning.

Ett av dåvarande arméförvaltningens fortifikationsstyrelse framlagt förslag

åsyftande bland annat att arvode jämväl i fortsättningen skulle få uppbäras

av sektionschef, som är regementsofficer, avstyrkes av de sakkunniga.

Arméförvaltningens tygavdelning. De sakkunniga anföra, att Kungl. Majit

ännu icke fattat ståndpunkt till tygavdelningens indelning i sektioner; frågan

därom vore intimt beroende av fälttygkårens blivande sammansättning,

vilken i sin tur berodde på resultatet av pågående utredning rörande utnyttjandet

av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet. De sakkunniga

hade utgått från en nu tillämpad provisorisk sektionsindelning och

beräknat arvoden för de sektionschefer, som vore kaptener på aktiv stat.

Arméförvaltningens intendentur avdelning. Med utgångspunkt från att den

nu tillämpade sektionsindelningen blir fastställd av Kungl. Majit ha de sakkunniga

— i överensstämmelse med ett av generalintendenten framställt förslag

— tillstyrkt, att arvoden finge utgå till sektionschefer, som vore kaptener.

Marinförvaltningen. Med utgångspunkt från av Kungl. Majit i anslutningtill

gällande instruktion för marinförvaltningen meddelade föreskrifter örn

sektionsindelning föreslå de sakkunniga, att fyra sektionschefer — under förutsättning

att de äro kompaniofficerare — erhålla arvoden. Med hänsyn till

att den militärassistent å skeppsbyggnadsavdelningen, som tjänstgjorde å

teletekniska byråns radiosektion, innehade en jämförelsevis självständig och

kvalificerad befattning, som icke eljest vore företrädd inom nämnda byrå,

borde även denne erhålla arvode. De sakkunniga kunde icke biträda vissa

av marinförvaltningen framförda önskemål örn att detaljchef skulle erhålla

arvode; först genom Kungl. Majits beslut örn att detalj skulle utgöra sektion

uppkomme förutsättningar för arvode. Emellertid förutsatte de sakkunniga,

att vissa detaljer skulle komma att ombildas till sektioner, så snart marinförvaltningens

omorganisation hunnit fullt genomföras, samt föresloge med

hänsyn därtill, att ytterligare fem arvoden skulle utgå. Sammanlagt skulle

vid marinförvaltningen — under förutsättning att sektionscheferna vore kompaniofficerare

-— utgå 10 arvoden; ojämnheten i förhållande till de vid arméförvaltningens

tygavdelning föreslagna sektionschefsarvodena — 12 stycken

— vöre skenbar och bottnade i att en stor del av de ärenden, som inom tygavdelningen

handlades av officerare, inom marinförvaltningen ankomme på

ingenjörer.

Fly g förvaltningen. Samtliga föreslagna fem arvoden äro avsedda för materielavdelningen

och föreslås skola utgå till kompaniofficerare, som i enlig
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majda proposition nr 170.

het med den av Kungl. Majit bestämda sektionsindelningen äro sektionschefer.

De sakkunniga lia förklarat sig icke kunna tillstyrka, att arvode finge

utgå till kompaniofficerare vid intendenturavdelningen, då denna saknade sektionsindelning.

Örlogsvarven. De sakkunniga ha föreslagit, att kompaniofficer i sektionschefsbefattning

vid örlogsvarv med hänsyn till göromålens kvalificerade beskaffenhet

finge åtnjuta arvode. Intill dess frågan örn sektionsindelning vid

örlogsvarven blivit av Kungl. Majit avgjord syntes det icke nödvändigt att

företaga någon förändring med avseende å nu utgående arvoden till kompaniofficerare

vid örlogsvarven.

Marinintendenturkåren. För frågan om arvode till chefen för intendenturförvaltningen

i Sydkustens marindistrikt har förut redogjorts. Yad angår

arvodet till en kompaniofficer, som tjänstgör som sekreterare eller varvskamrerare

hos chefen för Karlskrona örlogsvarv, ha de sakkunniga erinrat örn

att det i propositionen 1944: 166 ansetts kunna ifrågasättas, örn ej å ifrågavarande

befattningar lämpligen borde placeras civila fackmän. Därjämte hade

framhållits, att chefen för intendenturavdelningen i den avsedda nya varvsorganisationen

avsetts skola övertaga handläggningen av de mera kvalificerade

ärendena; varvssekreteraren och varvskamreraren skulle framdeles i

regel icke vara föredragande inför varvschefen. De sakkunniga hade med anledning

härav ansett anledning saknas att föreslå fyllnadsarvode i detta fall.

Yttranden.

Arvodessakkunnigas förslag örn bibehållande av vissa kompaniofficersarvoden

vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven har tillstyrkts

av remissmyndigheterna utom statskontoret, som ansett förslaget

oförenligt med grunderna för gällande lönereglering. Sålunda har exempelvis

riksräkenskapsverket anslutit sig till de sakkunnigas förslag med hänsyn

särskilt till att befattningar i allmän tjänst vid de centrala förvaltningsmyndigheterna

i allmänhet icke i någon högre grad meriterade för befordran till

högre beställningar och att de i vissa fall rent av ogynnsamt inverkade på

beställningshavarens befordringsutsikter.

Yad angår arvodessakkunnigas förslag att anknyta förvaltningsarvodena till

den indelning av förvaltningarna i olika underavdelningar, som numera genomförts

eller avses skola genomföras, och att därvid begränsa arvodena att

utgå till kompaniofficer, som är sektionschef eller därmed jämställd,

ha vissa myndigheter i princip biträtt förslaget men påyrkat större eller

mindre jämkningar i den arvodesfördelning, vartill detsamma skulle leda.

Sålunda anför försvarets civilförvaltning följande.

Förslaget tillgodoser väl önskemålet örn en rationalisering av arvodessystemet

inom förvaltningsorganen. Huvudprincipen i förslaget synes också

välbetänkt. Emellertid torde ett strikt tillämpande av densamma icke giva

ett rättvisande resultat. Möjlighet synes böra hållas öppen att medgiva arvoden

även åt sådan kompaniofficer, som icke är jämställd med sektionschef,

men vilkens arbetsuppgifter äro av sådan art, att arvode bedömes vara befogat.

Jämväl i de fall, där fråga är örn vissa speciella befattningar, vilka ur

rekrytera gssynpunkt äro särskilt svåra att besätta, synes arvode efter Kungl.

Majits prövning böra utgå. Ur skilda synpunkter torde det alltså få anses

nödvändigt att medgiva arvoden vid förvaltningarna i större utsträckning än

som föreslagits.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Försvarsväsendets lönenämnd anför följande.

Förslaget att arvodena inom de centrala förvaltningarna och örlogsvarven

skola knytas till av kompaniofficerare uppehållna sektionschefsbefattningar

synes vara att föredraga framför nuvarande system. Det synes emellertid

icke uteslutet, att en dylik sammankoppling av sektionschefsbefattningarna

med arvoden kan komma att föranleda en strävan hos vederbörande myndigheter

att söka utbygga sektionsindelningen i en eljest icke påkallad omfattning.

Såväl berörda förhållande som -— och framförallt — den omständigheten,

att fall kunna förekomma, särskilt i fråga örn tekniskt utbildad personal,

då arvoden torde böra utgå även till innehavare av andra befattningar

än sektionschef stjänster, talar för att Kungl. Majit bör äga möjlighet att i

begränsad omfattning tilldela arvoden till andra än sektionschefer. Beaktas

må även, att Kungl. Majit i händelse av bifall till förslaget vid prövning av

frågor örn ändrad sektionsindelning får att beakta jämväl spörsmålet, om

arbetsuppgifterna för chefen för en till inrättande föreslagen sektion äro av

sådan art, att arvode bör utgå å befattningen; det kan vidare ifrågasättas,

örn det icke även bör ligga i Kungl. Majits hand att föreskriva, att viss sektionschefsbefattning

icke skall vara förenad med arvode.

Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid i ett vid lönenämndens

utlåtande fogat särskilt yttrande gjort följande uttalande med avseende

å förvaltningsarvodena.

Stabsarvodena utgå i allmänhet i befattningar, vilkas handhavande kan anses

vara direkt meriterande för högre befordran, men detta kan icke sägas

om förvaltningsarvodena, vilka utgå i befattningar, som fördenskull äro mera

svårrekryterade. Då emellertid en god rekrytering till sistnämnda befattningar

är av största betydelse för försvarets effektivitet, bör någon mera väsentlig

reduktion av förevarande arvoden icke komma till stånd. Här måste

man framgå med försiktighet, så att icke en eller flera tekniska specialgrenar

avfolkas, och det tar lång tid att återuppbygga vad som möjligen kan komma

att raseras. Kommenderingsinstitutet kan här knappast tillgripas, i varje fall

ej med tillfredsställande resultat.

överbefälhavaren, cheferna för armén och marinen, armé- och marinförvaltningarna

samt krigsmaterielverket ha helt avstyrkt förslaget att knyta

arvodena till sektionschefsbefattningarna. De ha samtliga anfört, att benämningarna

på de olika organisatoriska instanserna i vissa fall vore olika så att

exempelvis åtskilliga detaljchefer fullgjorde arbete likvärdigt med det, som i

andra fall ankomme på sektionschef. Överbefälhavaren har framhållit, att antalet

föredragande i praktiken vore begränsat och att de stora förvaltningarna

i anledning därav måste växa nedåt, varvid detaljchefen ofta i fråga om vikt

och ansvar bleve likställd med sektionschefen i ett mindre verk. Överbefälhavaren

har föreslagit, att frågan örn vilka officerare, som skulle åtnjuta arvoden

vid förvaltningarna, borde regleras enligt samma principer som vid staberna

och av Kungl. Majit avgöras på liknande sätt.

Beträffande jämkningar i och tillägg till den av arvodessakkunniga

föreslagna arvodestilldelningen, som föreslagits av olika myndigheter,

må nämnas följande.

Försvarets sjukvårdsförvaltning. Försvarets sjukvårdsförvaltning

har anfört, att chefen för underhållssektionen inom sjukvårdsförvaltningens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

materielbyrå fyllde de kvalifikationer, som arvodessakkunniga ansett avgörande

för förvaltningsarvodes utgående, och därför borde erhålla sådant

arvode.

Krigs materiel v erhet. Krigsmaterielverket har anfört, att kompaniofficersarvoden

kunde bliva erforderliga för verkets del, örn arvodessakkun

nigas förslag godtoges. Det vore icke uteslutet, att militära beställningshavare

på aktiv stat framdeles komme att placeras vid verket.

Arméns f or ti file ationsf ör vältning. Arméns fortifikationsförvaltning

har anfört, att förvaltningen utöver de av arvodessakkunniga föreslagna

fyra arvodena borde erhålla ytterligare ett arvode, avsett för chefen för chefsexpeditionen,

vilken enligt gällande personalfördelningstabell vore kompaniofficer

samt vore direkt underställd verkschefen och i vissa ärenden föredragande

inför denne.

Arméförvaltningens tygavdelning. Arméförvaltningen anför: Med

tillämpning av de grunder, som förordats av de sakkunniga, skulle antalet

kompaniofficersarvoden vid tygavdelningen för närvarande komma att utgöra

6 i stället för av de sakkunniga beräknade 12, då nämligen 6 sektionschefer,

vilka de sakkunniga räknat såsom arvodesberättigade, icke vore kompaniofficerare

på aktiv stat. Vidare komme ingenjörmaterielsektionen att sedermera

förestås av en regementsofficer. Skulle ytterligare sektionsposter i framtiden

komma att beklädas av regementsofficerare, vilket förutsatts, komme vid tilllämpning

av sakkunnigförslaget i stort sett inga arvoden att utgå till kompaniofficerare

vid tygavdelningen. Enligt arméförvaltningens mening borde

emellertid arvoden utgå till 20 detaljchefer och andra befattningshavare vid

tygavdelningen.

Överbefälhavaren och chefen för armén ha ansett, att antalet arvoden vid

tygavdelningen icke borde minskas, överbefälhavaren har anfört, att omkring

tre fjärdedelar av antalet kompaniofficerare vid tygavdelningen vöre

högskoleutbildade och att den arvodesbeskärning, som föresloges av de sakkunniga,

komme att minska intresset hos de högskoleutbildade för förvaltningstjänsten.

Marinförvaltningen. Marinförvaltningen anför: Vapenavdelningen förfogar

för närvarande över 9 arvoden. Arvodessakkunniga beräkna för denna

avdelning endast arvoden för teletekniska byråns radiosektion och sjöartillerisektionen,

men förutsätta att vid en sektionsindelning å min- och

torpedbyråerna skola tillkomma 3 respektive 2 arvoden. Marinförvaltningen

förutsätter, att chefen för sjöartillerisektionen normalt skall vara

regementsofficer, och föreslår, att kompaniofficersarvode ej beräknas för

sådan chef. Något behov av att ombilda vissa detaljer å min- och torpedbyråerna

har ej framträtt, och det synes föga ändamålsenligt att en omorganisation

skulle genomföras enbart för att vissa förtjänta kompaniofficerare

skulle erhålla arvoden. Marinförvaltningen föreslår, att för vapenavdelningen

avses 10 arvoden. Arvodessakkunniga ha tillstyrkt, att 2 arvoden finge utgå

till sektionschefer vid fortifikationsavdelningen. Marinförvaltningen föreslår,

att dessa båda arvoden få utgå till sektionschef eller detaljchef, örn han

är kompaniofficer. För intendenturavdelningen ha de sakkunniga föreslagit

1 arvode, avsett för en sektionschef. Marinförvaltningen föreslår, att arvoden

därutöver få utgå till cheferna för 5 detaljer, vilka motsvara sektioner inom

arméförvaltningens intendenturavdelning. För marinförvaltningen bör alltså

avses sammanlagt (10 + 2 + 6=) 18 arvoden.

Överbefälhavaren har anfört, att antalet arvoden vid marinförvaltningens

vapenavdelning icke borde minskas.

Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att det icke syntes kunna

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 33

utan vidare förutsättas, att en eventuell sektionsindelning av min- och torpedbyråerna

komme att ansluta sig till den nuvarande detaljindelningen.

Fly g för valt ning en. Flygförvaltningen anför: Med utgångspunkt från

de sakkunnigas principer böra 3 arvoden utöver de föreslagna 5 beräknas för

materielavdelningen. De sakkunniga ha ej beräknat några arvoden för intendenturavdelningen,

men flygförvaltningen finner, att med utgångspunkt från

de sakkunnigas principer 2 arvoden böra utgå vid avdelningen. Flygförvaltningen

föreslår alltså, att förvaltningen tilldelas 10 arvoden mot av de

sakkunniga föreslagna 5.

överbefälhavaren tillstyrker, att utöver de arvoden, som de sakkunniga

föreslagit för materielavdelningen, ytterligare 3 arvoden beräknas för denna

avdelning.

Försvar sväsendets lönenämnd ifrågasätter, om arvode, såsom de sakkunniga

föreslagit, skall utgå till chefen för normaliebyråns informationssektion

å flygförvaltningens materiélavdelning.

Örlogsvarven. Marinförvaltningen erinrar om att örlogsvarven för närvarande

vore föremål för en omorganisation, som skulle bliva fullt genomförd

under loppet av 1945, samt anför, att frågan i vilken utsträckning arvoden

till kompaniofficerare vid varven skulle utgå, borde upptagas till behandling

först sedan omorganisationen genomförts, då man hade riktigare utgångspunkter

för ett ställningstagande. Marinförvaltningen har i anslutning

härtill föreslagit, att några ändringar i den nuvarande ordningen på detta

område tills vidare icke vidtagas.

I likhet med arvodessakkunniga förordar jag, att arvoden å 720 kronor för

år må utgå till vissa vid de centrala förvaltningarna och örlogsv.arven placerade

kompaniofficerare, vilka inneha befattningar med särskilt kvalificerade

arbetsuppgifter. Vad angår sättet att bestämma vilka hithörande befattningar,

som skola vara förenade med arvoden, ha de sakkunniga sökt skapa enhetlighet

i arvodestilldelningen genom att uppställa en regel örn att arvode

skall åtfölja chefskapet för sektion. Emellertid ha redan de sakkunniga

funnit erforderligt att för vissa fall göra avsteg från huvudregeln, och vad

som förekommit vid remissbehandlingen av sakkunnigförslaget har givit vid

handen, att så betydande avvikelser i olika riktningar från regeln äro motiverade,

att det knappast är lämpligt att lägga densamma till grund för arvodesregleringen.

Jag vill i stället föreslå, att samma anordning tillämpas beträffande

dessa förvaltningsarvoden, som i det föregående förordats i fråga

örn stabsarvodena. Lämpligast synes sålunda vara, att Kungl. Maj:t till sitt

förfogande erhåller ett visst antal arvoden, avsedda att tilldelas de kompaniofficerare,

som med hänsyn till arbetsuppgifternas art och det med dem förenade

ansvaret finnas närmast böra ifrågakomma till erhållande därav. Arvodena

böra fördelas på de förvaltningsenheter, för vilka särskilda avlöningsanslag

finnas, men med rätt för Kungl. Majit att verkställa omflyttningar

mellan dessa enheter, allenast arvodesramen icke överskrides. En överflyttning

bör kunna ske även till försvarets sjukvårdsförvaltning och krigsmaterielverket.

I övrigt synes anledning för närvarande icke finnas att låta kompaniofficersarvoden

utgå vid andra förvaltningsenheter än de i sakkunnigförslaget

avsedda.

Det sammanlagda antalet kompaniofficersarvoden bör hålla sig inom den av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. <r> 3

\

Departements
chefen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvodessakkunniga angivna ramen och således utgöra 41. Vid anslagsberäkningen

för nästa budgetår utgår jag från den av arvodessakkunniga föreslagna

fördelningen av arvodena mellan olika förvaltningsenheter och beräknar således

4 arvoden för arméns fortifikationsförvaltning, 18 för arméförvaltningen,

10 för marinförvaltningen och 5 för flygförvaltningen, vartill komma 4 å

marinens avlöningsanslag beräknade arvoden för örlogsvarven.

I överensstämmelse med förslag av både militära arvodesutredningen och

1943 års arvodessakkunniga bör arvodet till chefen för intendenturförvalt]lingen

i Sydkustens marindistrikt indragas.

B. Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning.

I. Kontrollarvoden

Såsom kontrollarvoden betecknas i detta sammanhang följande arvoden.

Arméförvaltningens tygavdelning. kronor

5 kontrollofficerare ............................................................... 1200

1 kontrollunderofficer ............................................................ 750

1 underofficer på aktiv stat ................................................... 600

Arméförvaltningens intendenturavdelning.

3 kontrollofficerare ............................................................... 600

Marinförvaltningen.

1 kontrollofficer vid marinen ................................................ 1 200

1 biträdande kontrollofficer vid marinen ................................. 600

1 kontrollbiträde (underofficer) i Bofors ................................. 750

Av de vid arméförvaltningens tygavdelning utgående arvodena ha kontrollofficersarvodena

motiverats med att göromålen — att öva uppsikt över tillverkningen

av beställd artillerimateriel samt att biträda med konstruktionsoch

försöksarbeten -— krävde särskild teoretisk och praktisk utbildning. Kontrollunderofficersarvodet

har tillskapats för att underlätta lämpligt personval

bland artilleriets för ändamålet utbildade underofficerare. Arvodet till en

underofficer på aktiv stat har ursprungligen avsetts för tabelldetaljen vid

tygavdelningen men uppbäres numera av chefen för den s. k. ballistiska gruppen

å tygavdelningens vapenbyrå, vilken grupp närmast lyder under en detalj

å ammunitionssektionen. Arvodena vid arméförvaltningens intendenturavdelning

infördes genom 1936 års försvarsbeslut för officerare, vilka efter

genomgången särskild utbildning beordrades såsom kontrollanter och besiktningsmän.

De vid marinförvaltningen utgående arvodena motsvara i huvudsak

dem, som utgå vid arméförvaltningens tygavdelning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har i konsekvens med sitt förslag örn indragning av

arvodena till kompaniofficerare i allmän tjänst vid de centrala förvaltningarna

föreslagit, att arvodena till kontrollofficerare avvecklades. I varje fall borde

arvode icke utgå, örn befattningen vore passagetjänst och innehavaren skulle

ifrågakomma till befordran. När för vissa specialbefattningar med fordran på

hög utbildning befordringsutsikterna försämrades genom att krav uppställ
-

/

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Marits proposition nr 170.

des på relativt långvarig tjänstgöring för att tillräcklig erfarenhet skulle vinnas,

borde olägenheterna för den enskilde i första hand undanröjas genom

organisatoriska åtgärder. Vore detta icke möjligt, borde dock tagas under

övervägande att för befattningen uppföra särskild beställning, förslagsvis i

25 lönegraden å Ca-planen, vilken lönegrad upptoge en slutlön, som läge

något lägre än slutlönen för major. Därest emellertid av organisatoriska skäl

fyllnadsarvode vore att föredraga, ifrågasattes att jämka arvodet till förslagsvis

1 000 kronor. Arvodena till kontrollunderofficerare borde indragas.

Yttranden.

Beträffande arvodena till kontrollofficerare har arméförvaltningen icke

haft något att erinra mot något av arvodesutredningens alternativa förslag

men ansett, att det ifrågasatta arvodet eller den särskilda lönegradsplaceringen

borde tillkomma vederbörande oberoende av örn han sedermera kunde

vinna befordran eller ej. Försvarsväsendets lönenämnd — som ansett, att

en avveckling av arvodena skulle medföra rekryteringssvårigheter -— och

statskontoret ha avstyrkt alternativet med inplacering i lönegraden Ca 25,

medan däremot svenska officer sförbundet förordat detta alternativ. Marinförvaltningen

har anfört, att de nuvarande kontrollofficersarvodena å 1 200

kronor borde bibehållas samt att det borde fastslås, att kontrollofficerstjänsterna

vore passage tjänster; behovet av arvodet till en biträdande kontrollofficer

kunde ifrågasättas men med hänsyn till den riskfyllda tjänsten

och för mötande av anspråk från industrien på personal av förevarande slag

borde arvodet bibehållas.

Vad angår arvodet till kontrollunderbiträdet i Bofors har marinförvaltningen

anfört, att detsamma kunde indragas under förutsättning att för befattningen

beräknades beställning för underofficer i lönegrad UO 3. Svenska

underofficersförbundet har uttalat, att arvodet borde bibehållas intill dess en

sådan ändring komme till stånd.

1943 års arvodessakkunniga.

Innebörden av arvodessakkunnigas förslag beträffande kontrollarvoden

framgår av följande sammanställning.

Förvaltning

Befattning

Nuvarande

Föreslaget

antal

arvode

kronor

antal

arvode

kronor

Arméförvaltningen:

Tygävdelningen ..........

Kontrollofficerare............

5

1200

5

720

Kontrollunderofficer ........

1

750

—

—

Underofficer på aktiv stat. . . .

1

600

1

1

Intendenturavdelningen ....

Kontrollofficerare............

3

600

2

720

Marinförvaltningen..........

Kontrollofficer vid marinen ..

1

1 2001

Biträdande kontrollofficer vid

>

2

720

marinen ..................

1

6001

Kontrollbiträde (underofficer) i

''

Bofors....................

1

750

—

—

1 Ett personligt arvode för befattningens nuvarande innehavare il 720 kronor föreslås.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr lii).

Ur motiveringen till förslaget må nämnas följande.

Arvodessakkunniga, som anse, att lika stora krav komma att ställas på

kontrollofficerarna, vare sig de utnyttjas av vederbörande försvarsgrensförvaltning

eller ställas till krigsmaterielverkets förfogande, finna icke en minskning

av antalet kontrollofficerare vid arméförvaltningens tygavdelning oell

vid marinförvaltningen möjlig. De fordringar, som uppställas på de blivande

kontrollofficerarna vid tygavdelningen, sammanfalla i stort sett med fordringarna

i civilingenjörsexamen, och i fråga örn de tekniska kvalifikationerna

synas marinens kontrollofficerare vara fullt jämförliga med sina kolleger

vid armén; beteckningen biträdande kontrollofficer vid marinen bör ändras

till kontrollofficer vid marinen. Med hänsyn till den kvalificerade och krävande

utbildningen får fyllnadsarvode av rekryteringsskäl anses påkallat. Vad

angår arvodesbeloppet ha de arvodessakkunniga med anledning av vissa av

1941 års militära förvaltningsutredning gjorda uttalanden undersökt befordringsförhållandena

för kontrollofficerare och därvid konstaterat, att dessa

efter fälttygkårens tillkomst ingalunda uteslutits från befordran; befordran

till överstelöjtnant är således numera icke stängd för den kontrollofficer, som

i övrigt visat sig lämplig för befordran i regementsofficersgraderna. En så

pass kraftig avlöningsförbättring som den av militära arvodesutredningen

ifrågasatta — placering i lönegrad Ca 25, alternativt arvode örn 1 000 kronor

för år -— kan därför icke anses påkallad av rekryteringsskäl. De sakkunniga

föreslå, att befattningarna förenas med samma förmåner, som utgå till kompaniofficerare

i kvalificerade stabs- och förvaltningsbefattningar, d. v. s. 720

kronor för år. Av de allmänna grunderna för arvodesregleringen följer, att

arvodet må utgå endast till kompaniofficer, som upprätthåller kontrollofficersbefattning.

Kontrollofficerarna vid arméförvaltningens intendenturavdelning måste ha

betydande teoretiska insikter och böra, då rekryteringssvårigheterna äro större

på intendentursidan än på tygsidan, erhålla arvoden å 720 kronor. Antalet arvoden

bör emellertid kunna begränsas till två. De nuvarande tre kontrollofficerarna

handha respektive textilkontroll, läderkontroll och kontroll av annan

materiel, och då för sistberörda verksamhet icke erfordras ett lika stort mått

av teoretiskt kunnande som på textil- och läderområdet samt det genom en

rationaliserad kontrollverksamhet torde bliva möjligt att uppdela ali kontrollverksamhet

på för textil- och läderkontroll avsedda kontrollofficerare, torde

det icke vara uteslutet att indraga ett arvode till kontrollofficer; en avveckling

av detta arvode förutsattes kunna äga rum även örn ifrågavarande kontroll

enligt mellan arméförvaltningen och- krigsmaterielverket träffad överenskommelse

kommer att på visst sätt fördelas mellan ifrågavarande ämbetsverk.

Arvodet till en kontrollunderofficer vid arméförvaltningens tygavdelning

uppbäres av en tygförvaltare (beställningshavare i U0 3), och befattningen

som chef för den s. k. ballistiska gruppen kan endast undantagsvis besättas

med en underofficer, vilken emellertid i så fall förutsattes tillhöra lönegraden

UO 3. Enligt de sakkunnigas mening bör arvode icke utgå till beställningshavare

i nämnda lönegrad.

Vad angår befattningen som kontrollunderofficer vid marinförvaltningen

ha arvodessakkunniga, i anslutning till önskemål uttalade av marinförvaltningen

och svenska underofficersförbundet, med hänsyn till befattningens

kvalitet hemställt, att för densamma måtte beräknas en beställning i lönegraden

U0 3. Arvode skulle vid bifall därtill icke längre erfordras för denna

befattning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

37

Arvodessakkunniga ha i anslutning till sitt förslag om indragning av arvodet

till en underofficer vid arméförvaltningens tygavdelning hemställt, att

nuvarande chefen för ballistiska gruppen å arméförvaltningens tygavdelnings

vapenbyrå, förvaltaren i lönegrad UO 3 vid fälttygkåren N. K. Karlsson tilldelas

ett personligt arvode å 720 kronor, samt till motivering därav anfört

följande.

Karlsson besitter i såväl högre matematik som ballistik stora kunskaper,

förvärvade enbart genom självstudier på fritid och enligt uppgift motsvarande

minst de fordringar, som uppställas vid högre artillerikurs vid artilleri- och

ingenjörhögskolan. Från tygavdelningen har framhållits, att skjuttabellerna

skola omfatta icke blott normala ammunitions- och atmosfärförhållanden utan

även de korrektioner, som måste göras för andra värden. Metoder för beräkning

av dessa störningar ha relativt ofullständigt behandlats i de utländska

källor, varur de ballistiska metoderna inhämtats. För utarbetandet av dessa

metoder har förvaltare Karlsson nedlagt ett synnerligen omfattande arbete.

De sakkunniga hava sålunda inhämtat, att han författat arbetet »Tabell över

funktioner för beräkning av temperaturinflytelser enligt den s. k. H. G. Mmetoden

vid användning av Dupius luftmotståndslag», vilket arbete utgjort

grundvalen till ett av honom uppgjort räkneschema för »Garnier 1929», den

hittills noggrannaste ballistiska metoden. På grund av förvaltare Karlssons

särskilda kvalifikationer vilja de sakkunniga ifrågasätta, huruvida icke arvode

till honom kunde bestämmas personligt till ett belopp av 720 kronor för år

eller samma belopp som till officer att utgå så länge han innehar befattningen

ifråga.

Yttranden.

överbefälhavaren har uttalat, att de principer, på vilka sakkunnigförslaget

byggde, syntes riktiga.

Krigsmaterielverket har anfört, att verket i och för sig icke hade något

att invända emot att kontrollarvodena i allt väsentligt bibehölles. Frågan örn

det militära materielkontrollväsendets organisation kunde emellertid icke anses

slutgiltigt avgjord; i mån av ytterligare erfarenheter kunde det måhända

visa sig påkallat att vidtaga mer eller mindre genomgripande förändringar i

denna organisation.

Arméförvaltningen har tillstyrkt förslaget men tillika beträffande förslaget

örn indragning av ett kontrollarvode å intendenturavdelningen uttalat, att den

nya centrala förvaltningsorganisationen ännu icke nått sådan stabilitet, att

hithörande frågor redan nu kunde definitivt avgöras; det kunde visa sig nödvändigt

att även i framtiden särskild kontrollofficer borde avses för kontroll

av annan materiel än som tillhörde textil- och lädergrupperna.

Marinförvaltningen har ansett, att man antingen borde höja kontrollofficersarvodena

till 1 440 kronor för år eller inrätta särskilda kontrollofficersbefattningar

i lönegraden Ca 25.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det föreslagna kontrollofficersarvodet

väl lågt men icke velat ifrågasätta någon förändring på denna punkt,

då lämplighetsskäl talade för att kontroll- och stabsarvoden överensstämde till

beloppet. Ledamöterna M. E. Giron och A. Törnkvist lia emellertid anfört,

att enligt deras mening önskvärdheten av överensstämmelse mellan kontroll
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Departementschefen.

arvoden och stabsarvoden borde, i den mån fråga vore om kontrollarvoden

vid arméförvaltningens tygavdelning och marinförvaltningen, stå tillbaka för

nödvändigheten att säkerställa rekryteringen av dessa krävande och strängt

specialiserade befattningar; dessa kontrollofficersarvoden borde bestämmas

till 1 440 kronor för år.

Svenska officersförbundet har uttalat sig emot en sänkning av arvodesbeloppen,

och svenska under officer sförbundet har ansett, att samtliga nu utgående

arvoden till underofficerare borde bibehållas.

Det av arvodessakkunniga framställda förslaget i fråga örn reglering av

kontrollarvodena är enligt min mening väl avvägt, och jag kan i huvudsak tillstyrka

dess genomförande. Förhållanden liknande dem, som föranlett mig

att i det föregående föreslå en viss elasticitet i fråga örn tilldelningen av stabsarvoden

samt av kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och

örlogsvarven, och särskilt den omständigheten, att frågan örn kontrollorganisationens

framtida utformning ännu icke kan anses vara definitivt löst,

göra emellertid önskvärt, att arvodena icke genom riksdagsbeslut fastlåsas vid

vissa befattningar inom vissa angivna förvaltningar. I det följande beräknar

jag i överensstämmelse med arvodessakkunnigas förslag 7 arvoden för arméförvaltningen

och 2 arvoden för marinförvaltningen, samtliga å 720 kronor

och avsedda allenast för kompaniofficerare, men förutsätter härvid, att Kungl.

Majit skall äga befogenhet att efter prövning av föreliggande omständigheter

såväl omflytta arvodena mellan förvaltningarna som, därest så visar sig

lämpligt, överflytta arvoden från nu nämnd förvaltning till krigsmaterielverket.

En förutsättning för sistnämnda anordning är, att den i krigsmaterielverkets

avlöningsstat uppförda arvodesposten i fortsättningen på samma

sätt som hittills upptages förslagsvis.

Arvodessakkunnigas förslag om ett personligt arvode å 720 kronor för år

för förvaltaren vid fälttygkåren N. R. Karlsson vill jag tillstyrka. Arvodet

bör utgå, så länge Karlsson innehar befattningen som chef för den s. k.

ballistiska gruppen. I övrigt kan jag icke tillstyrka, att kontrollunderofficersarvoden

få i fortsättningen utgå annat än övergångsvis. Ej heller är jag beredd

föreslå en utökning av antalet beställningar i lönegraden UOo.

2. Arvoden till tygmästare m. fl.

För närvarande utgår arvode å 600 kronor för år till en tygofficer vid Stockholms

tygstation och en tygmästare vid Hemsö kustartilleriförsvar samt arvode

å 1 020 kronor för år till en tygmästare vid vartdera av Stockholms, Gotlands,

Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar. Arvodet till tygofficeren

har motiverats med att han utöver vissa uppgifter beträffande arbetsledningen

vid vederbörande anstalt hade till åliggande att besiktiga beskaffenheten

av de olika tillverkningarna. Tygmästararvoden inrättades först vid Stockholms

och Blekinge kustartilleriförsvar och motiverades då med den stora

arbetsbörda och det ansvar, som vore förenat med ifrågavarande befattningar.

De senare tillkomna tygmästararvodena torde ha inrättats av motsvarande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170. 39

skäl och närmast för åstadkommande av likformighet de olika kustartilleriförsvaren

emellan.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har föreslagit, att här avsedda arvoden skola

avvecklas. Tygmästarbefattningarna vore avsedda för regementsofficerare,

d. v. s. beställningshavare i någon av de tre lönegraderna Oa 4, Oa 5 och Oa 6.

Att lämna lönefyllnad med visst belopp oberoende av lönegraden skulle innebära

en gradering mellan lönegradsplaceringarna utan annat motiv än det

allmänna tjänsteansvaret, och en sådan gradering borde i princip icke ifrågakomma.

Yttrande.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke ha något att erinra mot en avveckling

av tygmästararvodena. Befattningshavarna borde emellertid beredas

kompensation genom en lämplig lönegradsplacering.

1943 års arvodessakkunniga.

Innebörden av arvodessakkunnigas förslag beträffande arvoden till tygofficerare

och tygmästare framgår av följande sammanställning.

Befattning som tygofficer eller tygmästare vid

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Stockholms tygstation....................

600

_

En tygstation............................

—

720

Norrlands artilleriregementes tyganstalt . .

—

720

Smålands •> »

—

720

Ostgöta luftvärnsregementes »

—

720

Hemsö kustartilleriförsvar................

600

720

Stockholms kustartilleriförsvar............

1020

—

Gotlands » ............

1020

720

Blekinge » ............

1020

—

Göteborgs » ............

1020

—

Till motivering av förslaget ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Enligt 1942 års försvarsbeslut beräknades vid Stockholms tygstation med

undantag för tygmästar-(chefs-)befattningen icke någon befattning för tygofficer.

Som sådan har under de senaste åren fungerat en beredskapsinkallad

reservofficer, vilken icke uppburit arvode. 1941 års förvaltningsutredning

framhöll på sin tid att, då befattningen som tygofficer vid Stockholms tygstation

vore avsedd att utgå ur organisationen, det med befattningen förbundna

arvodet kunde avvecklas, och i enlighet därmed föreslå de sakkunniga,

att arvodet indrages.

Arvodena till tygmästare vid kustartilleriförsvaren kunna lämpligen med

hänsyn till sin grund karakteriseras som arvoden för arbetsledning, dock att

även vissa andra skäl, främst rekryteringsskäl, synas ha bidragit till att arvode

ansetts böra utgå vid sidan av lönen. De sakkunniga ha efter ingående

granskning av uppgifter erhållna från armén och kustartilleriet kommit till

den uppfattningen, att med hänsyn till förrådens värde, underhållsanslagens

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

storlek ock personalens omfattning kustartilleriförsvarens tygstationer icke

äro av den storleksordning att endast vid kustartilleriet arvoden till de för

tygtjänsten närmast ansvariga äro påkallade. Arbetsbördan och ansvaret

måste vid arméns tygstationer och större tyganstalter vara i stort sett desamma

som vid marinen. Från marinledningen har gjorts gällande, att med

hänsyn till de mångskiftande materielslag, som sorterade under tygförvaltningarna

vid kustartilleriförsvaren, en jämförelse med arméns tygstationer

och anstalter knappast kunde vara av utslagsgivande betydelse, men de sakkunniga

finna de anförda skälen icke övertygande. Större betydelse ha de

sakkunniga i så fall velat tillmäta kustartilleriförsvarens väsentligt större

territoriella utsträckning i jämförelse med motsvarande förvaltningsområden

vid armén; detta förhållande har med hänsyn till olika på frågan inverkande

omständigheter dock icke ansetts böra tillmätas avgörande betydelse vid bedömandet

av de marina tygmästarnas ansvar och arbetsbörda jämförda med

deras kollegers inom armén.

Olika på frågan inverkande omständigheter — bland annat de jämförande

undersökningarna över arméns och kustartilleriets motsvarande förhållanden

—- ha föranlett de sakkunniga att uppställa den grundsatsen vid arvodesregleringen

på förevarande område, att arvode till major, som uppehåller befattning

inom tygtjänsten, varken ur ansvarssynpunkt eller av rekryteringsskäl

är påkallat. Befordran till majors- och överstelöjtnantsbeställning för dugande

tygofficer är vid kustartilleriet icke blott möjlig utan kan anses som normal;

vid detta vapen äro tre tygmästarbefattningar avsedda för regementsofficerare,

och kaptener tjänstgöra i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och

Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén äro befordringsförhållandena för tygmästare

(tygofficerare) sämre, men efter vissa förutsatta organisatoriska förändringar

inom fälttygkåren komma befordringsförhållandena för officerare i

teknisk tjänst att förbättras, och de sakkunniga finna icke i nuvarande läge

påkallat att av rekryteringsskäl föreslå arvoden för regementsofficerare vid

armén, vilket skulle stå i strid med de av de sakkunniga eljest tillämpade

grundsatserna för arvodesregleringen. De sakkunniga anse, att arvode bör

utgå endast till kapten, som bestrider tygmästarbefattning eller (vid armén)

tygofficerstjänst vid de tre största tyganstalterna. Vid kustartilleriet tjänstgöra

som nämnt kaptener i tygmästarbefattning endast vid Gotlands och

Hemsö kustartilleriförsvar. Vid armén är tygmästarbefattningen vid Bodens

tygstation från och med den 1 oktober 1944 besatt med beställningshavare i

lönegrad Oa 3, och samma lönegrad tillhöra tygofficerama vid Norrlands artilleriregementes,

Smålands artilleriregementes och Östgöta luftvärnsartilleriregementes

tyganstalter.

Vad härefter angår beloppet av ifrågavarande fyllnadsarvoden ha de sakkunniga

övervägt att bestämma detta antingen till 1 338 kronor (= skillnaden

mellan slutlönerna i Oa 3 och Oa 4 minskad med skillnaden mellan pensionsavdragen),

eller, då en lönefyllnad av denna storleksordning vid befordran till

majors beställning skulle medföra löneminskning, till 642 kronor (= skillnaden

mellan nettolönerna). Praktiska lämplighetsskäl ha föranlett de sakkunniga

föreslå, att arvodet bestämmes till 720 kronor för år, varvid ernås överensstämmelse

till beloppet med de arvoden, som föreslagits skola utgå till

kompaniofficerare vid högre staber och inspektioner samt vid den centrala

försvarsförvaltningen.

Yttranden.

Arméförvaltningen har tillstyrkt arvodessakkunnigas förslag.

Marinförvaltningen har påyrkat, att de till tygmästarna vid kustartilleri
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majda proposition nr 170.

försvaren utom Hemsö kustartilleriförsvar nu utgående arvodena å 1 020 kronor

bibehölles, även där befattningshavarna vore regementsofficerare, samt

att arvodet till tygmästaren vid Hemsö kustartilleriförsvar i enlighet med de

sakkunnigas förslag höjdes till 720 kronor. Ämbetsverket kunde icke vitsorda,

att arbetsbördan och ansvaret vid arméns tygstationer och större anstalter

vore i stort sett desamma som vid kustartilleriets tygförvaltningar.

Försvarsväsendets lönenämnd har, med erinran örn att frågan örn kustartilleriförsvarens

organisation för närvarande prövades av försvarets centrala

organisationskommitté, uttalat, att någon reglering av de till tygmästare

utgående arvodena lämpligen tills vidare icke borde vidtagas. Detta syntes

emellertid icke behöva föranleda uppskov med ett genomförande av de sakkunnigas

förslag, i vad det avsåge tygofficerarna vid armén.

I likhet med militära arvodesutredningen och 1943 års arvodessakkunniga

anser jag, att nu utgående arvoden till tygmästare, vilka äro regementsofficerare,

icke böra bibehållas annat än övergångsvis. Arvodet till en tygofficer

vid Stockholms tygstation kan, såsom arvodessakkunniga anfört, indragas.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att sådan tygmästare vid kustartilleriet,

som är kompaniofficer, skall äga åtnjuta ett arvode av 720 kronor, samt med

utgångspunkt härifrån beräknat arvoden för tygmästare vid Hemsö och Gotlands

kustartilleriförsvar. Jag biträder de sakkunnigas förslag i denna del.

Skäl tala för ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag örn medgivande

av ett 720-kronorsarvode jämväl till en armén tillhörande kompaniofficer,

vilken förestår en direkt under arméförvaltningens tygavdelning

lydande tygstation. Jag har därför ansett mig böra biträda de sakkunnigas

förslag även på denna punkt. Bland annat i betraktande av att försiktighet

under förhandenvarande omständigheter får anses påkallad vid bedömande av

frågor örn inrättande av ytterligare arvoden, har jag däremot icke ansett mig

kunna förorda, att, såsom arvodessakkunniga ifrågasatt, användningen av

ifrågavarande arvodestyp utsträckes till officerare, vilka förestå till regementen

hörande tyganstalter.

I överensstämmelse med vad jag här anfört beräknar jag i det följande för

nästa budgetår ett tygmästararvode vid armén och två sådana arvoden vid

marinen, samtliga å 720 kronor för år.

3. Tillsynsarvoden.

Å den för marinen fastställda förteckningen över arvoden och särskilda

ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän upptagas under rubriken

Ostkustens marindistrikt ett arvode å 1 320 kronor till en tillsynsman vid

ammunitionsförråden å Bergholmen och ett arvode å 600 kronor till en tillsynsman

vid minförråd. Därjämte upptages under Stockholms kustartilleriförsvar

en post på 3 110 kronor för arvoden till tillsynsmän vid befästningar,

kruthus m. m. enligt särskild fördelning. Förstnämnda arvode beslöts vid

1928 års riksdag med motiveringen att de å Bergholmen ifrågakommande arbetena

hos ledaren fordrade stor materielkännedom och mycket gott omdöme

Departements
chefen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

samt förmåga att ordna arbetet på ett för kronan ekonomiskt fördelaktigt

sätt och att det därför tåge i kronans intresse att befattningen trots de

olägenheter, som vöre förbundna med nödtvungen bosättning å Bergholmen,

bleve eftersökt av för densamma lämpade personer. För införandet av övriga

här avsedda arvoden ha liknande motiv anförts.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att den egentliga grunden för ifrågavarande

arvoden vore de olägenheter, som åtföljde nödtvungen bosättning å avskilda

platser. Då någon enslighet i den mening, som förutsattes vid de enslighetstilllägg,

som utgåves till lotspersonal å vissa lotsplatsen icke vore förhanden å de

platser där dessa arvoden utginge, borde de avvecklas. Hänsynstagande till

bosättningsförhållandena kunde lämpligast ske vid bestämmande av hyran.

Yttranden.

Statskontoret och försvar sväsendets lönenämnd ha av principiella skäl

avstyrkt förslaget att eventuellt minska hyran för tjänstebostad med hänsyn

till bosättning å ort med avskilt läge. De ha vidare anfört, att enslighet i

sådan bemärkelse icke förelåge i dessa fall, att arvode motsvarande enslighetstillägg

kunde vara motiverat.

Marinförvaltningen har ansett, att arvodet till tillsynsmannen å Bergholmen

borde bibehållas med hänsyn till med befattningen förenade kvalificerade

arbetsuppgifter och ansvar samt med hänsyn till olägenheterna ur

bosättningssynpunkt för befattningshavaren och hans familj.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga föreslå, att de för Ostkustens marindistrikt anvisade

arvodena till en tillsynsman vid ammunitionsförråden å Bergholmen samt

till en tillsynsman vid minförråd icke vidare skola utgå. De sakkunniga ha,

med erinran om att Bergholmen är belägen helt nära Vaxholm, delat militära

arvodesutredningens uppfattning, att varken klimatiska förhållanden eller

avstånd från tätare bebyggelse i detta fall kunde utgöra tillräckligt motiv

för arvode; förhållandena syntes i stort sett analoga beträffande arvodet till

en tillsynsman vid ett minförråd.

I anslutning härtill ha arvodessakkunniga gjort följande uttalanden.

De sakkunniga vilja ifrågasätta, huruvida det är nödvändigt att som tillsynsman

å ifrågavarande platser utnyttja personal å aktiv stat. Vid övriga försvarsgrenar

kommer pensionerad personal till användning för ifrågavarande

uppgifter, utan att någon olägenhet därav förmärkts. Framhållas må ock att

vid ett stort antal förråd vid marinen pensionerad personal utnyttjas som

tillsynsman. De sakkunniga vilja även ansluta sig till de skäl, som av statskontoret

och försvarsväsendets lönenämnd vid remissbehandlingen av arvodesutredningens

betänkande anfördes mot ett hänsynstagande till bosättningsförhållandena

vid hyrans bestämmande.

Vad angår den för tillsynsmän vid Stockholms kustartilleriförsvar avsedda

arvodesposten å 3110 kronor ha arvodessakkunniga meddelat, att ifrågavarande

tillsynsmän numera icke vore beställningshavare på aktiv stat.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

43

Yttranden.

Marinförvaltningen Ilar anfört, att arvodena till tillsynsman vid Ostkustens

marindistrikt borde bibehållas, eventuellt nied justering av arvodesbeloppen.

Tillsynsmännens främsta uppgift vore att vara arbetsledare vid förrådens

verkstäder, där översynsarbeten av ofta tämligen komplicerad natur utfördes.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att arvodessakkunnigas förslag

beträffande dessa arvoden borde upptagas till prövning först vid ombyte av

tillsynsmän.

Jag biträder militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkunnigas

sinsemellan överensstämmande förslag örn tillsynsarvodenas borttagande.

Med hänsyn till det förslag örn rätt att övergångsvis behålla nu

utgående arvode, jag i det följande framlägger, har jag icke ansett påkallat att,

såsom försvarsväsendets lönenämnd ifrågasatt, låta anstå nied ifrågavarande

arvodesspörsmåls lösning. Min avsikt är att åt chefen för marinen uppdraga

att närmare överväga den av arvodessakkunniga berörda frågan örn användning

av pensionerad personal i stället för personal på aktiv stat för ifrågavarande

uppgifter.

4. Riskarvoden.

Av det belopp, som upptages å den till flygförvaltningens avlöningsstat

hörande posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, äro högst 2 400 kronor avsedda att efter särskild fördelning utgå såsom

arvoden till personal å förvaltningens försökscentral. Arvodena ha avsetts såsom

särskild ersättning för kontroll och prov av flygmateriel i luften.

Å arméns förteckning över arvoden och särskilda ersättningar utöver lön

till ordinarie tjänstemän finnes under rubriken arméförvaltningens tygavdelnings

anstalter upptaget ett arvode å 468 kronor för år till ledaren av arbetena

vid artilleriets huvudlaboratorium. Detta arvode har motiverats med att

ifrågavarande arbeten krävde ständig tillsyn till förekommande av explosionsolyckor.

Arvodet utgår numera till föreståndaren för arméförvaltningens tygavdelnings

provskjutningscentral.

Motsvarande förteckning för marinen upptager dels under rubriken Syd

kustens marindistrikt ett arvode å 1 000 kronor för år till uppbördsmannen vid

fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, dels ock tre arvoden å 660 kronor för år

till en föreståndare för apteringsverkstad vid vartdera av Stockholms, Gotlands

och Göteborgs kustartilleriförsvar. Förstnämnda arvode har motiverats

med att befattningen vore synnerligen krävande och ansvarsfull samt att med

befattningen följde en icke obetydlig risk för kroppsskada på grund av olyckshändelse

vid arbetena å laboratoriet. Även arvodena till föreståndare för

apteringsverkstäder, vilka arvoden inrättats genom 1942 års försvarsbeslut, ha

motiverats med att befattningshavarna vore utsatta för risker.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har anfört, att ekonomisk kompensation borde utgivas

i de fall, där en befattnings utövande vore förenat med särskilda olycksfalls
-

Departements
chefen.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

risker. Sådana risker förelåge enligt utredningens förmenande vid tygdepartementets

provskjutningscentral samt — i mera framträdande grad — vid fyrverkslaboratoriet

i Karlskrona. Arvoden till arbetsledarna å dessa platser

borde således alltjämt utgå. De borde bestämmas till högst 50 kronor för

månad till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen och högst 100 kronor

för månad till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet.

Arvodesutredningen har föreslagit, att arvodesbeloppet för ersättningar vid

flygvapnets försökscentral borde indragas. I sin nuvarande form kunde det

anses som en anvisning till gratifikationer, vilka utfölle tämligen godtyckligt

med hänsyn till flygfrekvensens skiftande intensitet under olika tidsperioder.

Dessutom utginge numera högsta flygtillägget (270 kronor för månad) till

provflygare av alla kategorier. Vad beträffade icke flygutbildad flygingenjör,

som medföljde flygplan för teknisk kontroll, uppbure denne flygtraktamente

med 9 kronor för dag. Särskilt kontrollarvode syntes icke vara påkallat.

Arvodena till föreståndare för vissa apteringsverkstäder inrättades som

förut nämnts först genom 1942 års försvarsbeslut. Beträffande ett tidigare utgående

motsvarande arvode till föreståndaren för Stockholms kustartilleriförsvars

laboratorium har arvodesutredningen anfört, att vid detta laboratorium

visserligen förekomme vissa försök men att arbetena i det stora hela

finge anses jämförliga med arbeten vid vissa artilleriregementens och tygstationers

apteringsverkstäder och att tillräckliga skäl icke förelåge för att

arvode fortfarande skulle utgå i detta fall.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn riskarvodena överensstämmer, på

sätt av följande sammanställning framgår, med arvodesutredningens.

Förvaltning eller institution

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Flygförvaltningen............

Beställningshavare vid försöks- centralen, högst............

2 400

Arméförvaltningens tygavdel- nings anstalter

Ledaren av arbetena vid artil- leriets huvudlaboratorium . .

46S

600

Sydkustens marindistrikt ....

Uppbördsmannen vid fyrverks- laboratoriet i Karlskrona ..

1000

1200

Stockholms kustartilleriförsvar

Föreståndare för apterings- verkstaden ................

660

Gotlands »

D:o d:o ............

660

__

Göteborgs »

Gro d:o ................

660

—

Ur de sakkunnigas motivering för förslaget må anföras följande.

Arvodesbeloppet för ersättningar vid flygvapnets försökscentral å Malmslätt

anse de sakkunniga i likhet med militära arvodesutredningen böra avvecklas,

enär numera högsta flygtillägget, 270 kronor för månad, utgår till

provflygare av alla kategorier, varjämte observatör i flygplan vid prov i luften

äger uppbära flygtraktamente.

Arvodet till »ledaren av arbetena vid artilleriets huvudlaboratorium» uppbäres

numera av en civilmilitär befattningshavare (tygverkmästare) vid armé
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Marits proposition nr 170.

förvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral. Militära arvodesutredningens

antagande, att verksamheten vid provskjutningscentralen stöde i särklass

med hällsjön till explosionsrisken vid förekommande experiment och

försök, har bestyrkts vid samråd mellan de sakkunniga och chefen för provskjutningscentralen,

som i avgivet yttrande framhållit, att de kollektivanställda

arbetare, som tjänstgjorde vid provskjutningscentralen, uppbure avtalsenligt

risktillägg. Militära arvodesutredningens förslag örn arvode med högst 50

kronor för månad till denne befattningshavare har icke givit anledning till

erinran. De sakkunniga få alltså föreslå, att arvode örn 600 kronor för år ut

gives till tygverkmästaren vid provskjutningscentralen. Vid ledighet för

arvodets innehavare bör arvodet uppbäras av vikarien.

Beträffande arvodet till uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona

vilja de sakkunniga framhålla att vid laboratoriet förekomma pyrotekniska

arbeten och försök samt att med hänsyn till faran för sprängningsolyckor

laboratoriet sedan lång tid tillbaka är förlagt till en holme, benämnd

Laboratorieholmen, där uppbördsmannen har sig anvisad tjänstebostad. Arbetarpersonalen

uppbär även här avtalsenlig riskersättning. De sakkunniga föreslå,

att uppbördsmannen vid fyrverkslaboratoriet i Sydkustens marindistrikt

erhåller fyllnadsarvode med 1 200 kronor för år. Även i fråga om detta arvode

bör föreskrivas, att vid ledighet för arvodestagaren arvodet må uppbäras av

vikarien.

Beträffande de genom 1942 års försvarsbeslut införda arvodena till föreståndarna

för apteringsverkstäderna i Stockholm, Gotlands och Göteborgs

kustartilleriförsvar ha de sakkunniga samrått med vederbörande inom marinledningen

ävensom med krigsmaterielverket för utrönande av de risker som

föreligga vid ifrågavarande slags befattningar. Någon utredning om den risk

för explosioner som föreligger vid dessa apteringsverkstäder har icke kunnat

lämnas, och krigsmaterielverket har icke ansett arvode ur förevarande synpunkt

påkallat. Då vidare olycksfallsrisken vid arméns motsvarande verkstäder

torde få anses lika stor utan att arvode utgår eller ens ifrågasatts för

motsvarande befattningshavare, anse de sakkunniga, att enbart explosionsrisken

vid kustartilleriets apteringsverkstäder icke är tillräckligt motiv för

arvode. Det med befattningarna förenade ansvaret kan icke heller motivera

fyllnadsarvode. Frågan om en förbättrad löneställning för dessa befattningshavare

synes, om så befinnes påkallat, böra övervägas med utgångspunkt från

lönegradsplaceringen.

I samband med att de sakkunniga föreslagit borttagande av det för flygvapnets

försökscentral avsedda arvodesbeloppet ha de anfört, att enligt deras

mening vissa skäl talade för att en särskild anslagspost ställdes till flygförvaltningens

förfogande för gratifikationer till personal medverkande vid särskilt

riskabla provflygningar, t. ex. vid kontroll av ännu icke prövade flygplanstyper.

Vid sina kostnadsberäkningar ha arvodessakkunniga utgått från

att för detta ändamål skulle beräknas 2 400 kronor.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att de nu utgående arvodena till föreståndarna

för apteringsverkstäderna vid Stockholms, Gotlands och Göteborgs

kustartilleriförsvar borde bibehållas. I annat fall borde för dessa befattningar

avses befattningar i lönegraden TJOS. Det vore emellertid lämpligare att

bibehålla arvodesformen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I fråga om riskarvodena överensstämmer 1943 års arvod essa kknn nigas

förslag med militära arvodesutredningens, och jag anser mig böra tillstyrka

förslagets genomförande. Arvoden böra sålunda allenast utgå till tygverkmästaren

vid arméförvaltningens tygavdelnings provskjutningscentral och

till en uppbördsman vid fyrverkslaboratoriet i Karlskrona, och arvodesbeloppen

böra i enlighet med förslaget bestämmas till 600 respektive 1200

kronor. Vid ledighet för befattningshavarna böra arvodena uppbäras av

vikarierna.

I det följande inräknar jag, liksom hittills, under flygförvaltningens avlöningsanslag

ett belopp av 2 400 kronor för gratifikationer. Jag förutsätter härvid,

att gratifikation med anlitande av dessa medel allenast må tilldelas personal,

som medverkar vid särskilt riskfyllda provflygningar.

5. Vissa andra arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning.

Å den för armén gällande förteckningen å arvoden utöver lön finnas arvoden

upptagna till två såsom brandchefer förordnade officerare, nämligen ett

arvode å 468 kronor till brandchefen vid Bodens fästning och ett å 720 kronor

till brandchefen i Karlsborg. Samma förteckning upptager under rubriken

intendenturkåren ett arvode å 1 500 kronor till besiktningsman vid intendenturförrådet

i Boden. Detta belopp plägar ställas till kommendantens i Boden

förfogande för utbetalande av ersättningar till olika batalj onsveterinärer, vilka

anlitats för besiktning av köttvaror vid intendenturförrådets slakteriavdelning.

Å motsvarande förteckning för marinen finnas bland andra följande tre

arvoden upptagna till befattningshavare vid Sydkustens marindistrikt, nämligen

ett arvode å 600 kronor till en underekipagemästare vid örlogsvarvet,

ett å 468 kronor till en avdelningsföreståndare vid örlogsvarvets torpedinskjutningsstationer

och ett å 348 kronor till ett biträde vid radiotelegrafverkstaden.

Vad förstnämnda arvode beträffar, inrättades det år 1926 för äldste officeren

å ekipagedepartementet såsom kompensation särskilt för befattningshavarens

åligganden dels att jämväl efter arbetstidens slut å varvet leda sjöreservens

arbete med omförtöjning och bärgning av fartyg m. m., dels att såsom befälhavare

för marinens brandstation nr 1 deltaga i släckning av eldsvådor i

Karlskrona stad jämväl utanför varvet. Arvodet till en avdelningsföreståndare

vid varvets torpedinskjutningsstationer infördes år 1927 och motiverades

med att underofficer, som beordrades till denna befattning, därvid ginge

miste örn de med sjökommendering förenade förmånerna. Arvodet till ett

biträde vid radioverkstaden infördes samtidigt; det anfördes, att en person,

som innehade de för denna befattning erforderliga kvalifikationerna, lätt

kunde erhålla civilanställning.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att arvode av 600 kronor för år skulle

utgå till beställningshavare, vilken vid sidan av egen befattning uppehölle

befattning såsom brandchef. Under nämnda förutsättning borde alltså sådana

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

47

arvoden utgå till brandcheferna i Boden och Karlsborg. Arvodet till besiktningsman

vid intendenturförrådet i Boden borde utgå ur arvodesförteckningen;

om ordinarie tjänsteman (bataljonsveterinär) toges i anspråk fördetta

ändamål, erfordrades endast att Kungl. Majit med stöd av 33 § 9 mom. militära

avlöningsreglementet medgåve utbetalande av särskild ersättning för

uppdraget. Underekipagemästaren vid örlogsvarvet i Karlskrona borde erhålla

sådant sjötillägg, som utginge till sjöreservens personal, men ej arvode.

Arvode till chefen för torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona vore strängt

taget icke påkallat; skulle emellertid särskilt arvode för dylik tjänstgöring

— innefattande nattjänstgöring under sommaren i stor utsträckning — anses

böra finnas, syntes ersättningen lämpligen böra utgå med högst 50 kronor för

månad, under vilken torpedinskjutning förekommit. Arvodet till ett biträde

vid radiotelegrafverkstaden borde indragas.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga ha beträffande här avsedda arvoden framlagt ett förslag,

vars innebörd framgår av följande sammanställning; såsom av denna

framgår ha de sakkunniga bland annat föreslagit införande av ett nytt arvode,

nämligen till ekipagemästaren i Stockholm.

Institution

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

Militärområdena m. m.:

1. Kommendantstaben i

Boden ................

Brandchefen vid Bodens fäst- ning ......................

468

720

2. Platsbefälet i Karlsborg

Brandchefen ................

720

720

Intendenturkåren ............

Besiktningsmannen vid inten- denturförrådet i Boden ....

1500

_

Ostkustens marindistrikt ....

En ekipagemästare ..........

—

720

Sydkustens marindistrikt ....

En underekipagemästare vid

örlogsvarvet ..............

600

720

En avdelningsföreståndare vid

örlogsvarvets torpediuskjut- ningsstationer..............

468

.

Ett biträde vid radiotelegraf- verkstaden ................

348

—

Till motivering av förslaget ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Ett arvode av 720 kronor för år till brandchef synes väl avpassat och överensstämmer

med de av dem eljest tillämpade grunderna för arvodesregleringen,

därest dyrtidskompensation icke må utgivas å beloppet; de båda

brandchefsbefattningarna torde böra tillsättas efter ansökan. De sakkunniga,

som inhämtat att kommendanten i Bodens fästning och chefen för Karlsborgs

iuftvärnsregemente hos chefen för armén föreslagit, att arvoden skulle anvisas

för vice brandchefer, linna icke skäl föreslå särskilt arvode till vice

brandchef men föreslå att föreskrift meddelas, att ordinarie innehavaren av

brandchefsarvodet skall till vikarien (vice brandchefen) avstå den på ledigheten

belöpande delen av arvodet. Erågan om ett av chefen för Karlsborgs

s. 48 Kontrollera mot PDF

Departementschefen

.

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

luftvärnsregemente likaledes framställt förslag örn arvode till en brandförman

i Karlsborg torde falla utanför de sakkunnigas uppdrag.

Underekipagemästaren i Karlskrona, vars tjänsteåligganden i fråga örn

brandskyddet äro närbesläktade med de militära brandchefernas i Boden och

Karlsborg, torde böra erhålla samma arvode som dessa. Ekipagemästaren

i Stockholm, en befattningshavare i lönegraden Öa 3, har i huvudsak samma

åligganden som underekipagemästaren i Karlskrona; under förutsättning

att han icke hänföres till sjöreserven, synes det de sakkunniga lämpligt att

även han jämställes med brandcheferna.

Efter omorganisationen av örlogsvarven äro befattningarna som avdelningsföreståndare

vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och som biträde

vid radiotelegrafverkstaden därstädes avsedda att bestridas av civila

tjänstemän. De sakkunniga föreslå, att arvodena vid dessa befattningar indragas.

Yttranden.

Marinförvaltningen har anfört, att arvoden borde utgå till avdelningsföreståndaren

vid torpedinskjutningsstationerna i Karlskrona och ett biträde vid

radiotelegrafverkstaden därstädes, så länge dessa vore militära beställningshavare.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att tillräckliga skäl icke förelåge

att bereda ekipagemästaren i Stockholm arvode.

Jag anser mig böra biträda arvodessakkunnigas förslag i denna del utom

i vad det avser inrättandet av arvode till ekipagemästaren i Stookholm.

Tillräcklig anledning att bereda denne befattningshavare arvode synes mig

nämligen icke finnas.

I enlighet härmed beräknar jag i det följande för nästa budgetår under

arméns avlöningsanslag två arvoden å 720 kronor, avsedda för brandcheferna

i Boden och Karlsborg, och under marinens avlöningsanslag ett arvode å

samma belopp, avsett för underekipagemästaren vid Karlskrona örlogsvarv.

Vid ledighet för sådan befattningshavare bör arvodet avstås till vikarien.

C. Arvoden åt uppbördsman vid marinens matinrättningar i land.

I den för budgetåret 1944/45 fastställda förteckningen över arvoden utöver

lön till ordinarie tjänstemän vid marinen finnas följande arvoden uppförda

för uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land.

Arvodesbelopp

kronor

Ostkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid sjömanskårens matinrättning................ 348

1 » » sjöreservens » 204

Sydkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid matinrättningen vid kasern Sparre ........ 348

1 » » » » » Ankarstierna.. 282

1 » » sjöreservens matinrättning .................. 210

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170. 49

Västkustens marindistrikt.

1 uppbördsman vid Göteborgs örlogsdepås matinrättning ...... 282

Hemsö kustar tillen för svar.

1 uppbördsman vid matinrättning vid tillfällig förläggning — 180

Stockholms kustartill eriför svar.

1 uppbördsman vid matinrättning å Oscar-Fredriksborg........ 282

t) uppbördsman vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar,

sammanlagt...................................................... 810

Gotlands kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid matinrättningen i Fårösund ................ 282

2 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar 270

Blekinge kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid Karlskrona kustartilleriregementes matinrättning

.......................................................... 282

7 uppbördsmän vid tillfälliga förläggningar, sammanlagt........ 900

Göteborgs kustartilleriförsvar.

1 uppbördsman vid Älvsborgs kustartilleriregementes matinrättning

.............................................................. 282

4 uppbördsmän vid matinrättningar vid tillfälliga förläggningar 540

Beträffande de skäl, som föranlett beviljande av arvoden till här avsedd

personal, må nämnas följande.

Arvoden till uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land tillkommo

efter beslut vid 1911 års riksdag och motiverades med det arbete och ansvar,

som ålåg uppbördsmännen. Det fästes vikt vid att god ekonomi iakttoges

beträffande tillgodogörandet av den uppköpta provianten, på vilken stora

fordringar för leveransgillhet måste ställas, och myndigheterna kunde av

de underofficerare, som hade ledningen av matinrättningarna, fordra arbete

även på sådana tider, då andra underofficerare plägade åtnjuta fritid; arvodet

skulle också utgöra ersättning för den risk uppbördsmännen bleve underkastade,

i den mån det bleve nödvändigt att vid matinrättningarna hålla

smärre proviantförråd. Dylika arvoden bibehöllos vid 1922 års militära

arvodesreglering, varvid särskilt hänvisades till uppbördsansvaret och till

att befattningarna krävde arbete på tid, då övriga likställda beställningsliavare

åtnjöte fritid. Arvodena ha till beloppen avvägts med hänsyn tagen

till portionsantalet vid vederbörande matinrättning.

1936 års lönekommitté ansåg starka skäl tala för en avveckling av dessa

arvoden och de likartade arvoden, som utgingo till köksföreståndare och

furageuppbördsmän vid armén. Bedan ur principiell synpunkt syntes det vara

mindre tillfredsställande och jämväl med de militära lönesättningsgrunderna

svårförenligt att upprätthålla ett system med tilläggsarvoden till lönen för

bestridande av göromål, vilka måste ingå såsom ett reguljärt led i verksamheten

vid de militära förbanden och för vilka alltså beräknats beställningar

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 12445 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. May.ts proposition nr 170.

inom de vanliga personalkadrernas ram. Härtill komme, att befattningarna ej

syntes kräva någon mera omfattande specialutbildning. Vad köksföreståndarna

anginge vore förutom vad nyss anförts att märka, att dessas ställning och

åligganden under senare tid avsevärt förändrats, i det att vid truppförbanden

anställts husmödrar, vilka hade att svara för matlagningen, samt kvinnlig

personal såsom biträde i köksavdelningen och vid utspisningen. Med hänsyn

till de invändningar, som under kommitténs överläggningar med personalrepresentanterna

framställts gentemot en omedelbar indragning av arvodena,

hade emellertid kommittén ansett sig böra förorda, att frågan därom gjordes

till föremål för ytterligare överväganden i samband med en blivande utredning

rörande arvodesväsendet.

Nyssnämnda befattningar vid armén ha i enlighet med förslag i propositionen

1942:210 ombildats till för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar;

ett av 1942 års försvarsberedning framlagt förslag att med hänsyn

till arbetsbördan å befattningarna beräkna högre arvode än det normalt

utgående avvisades därvid. Köksföreståndar- m. fl. arvoden vid armén utgå

således numera endast övergångsvis. Aven befattningarna såsom köksföreståndare

vid flygvapnets truppförband äro avsedda att bestridas av pensionerad

personal i arvodesbefattning. Någon övergång till pensionerad arvodespersonal

har däremot på grund av de skiljaktiga förhållandena inte planerats

för marinens vidkommande. Emellertid har beräknats, att uppbördsmännen

vid marinens matinrättningar vid sjömanskåren vid Stockholms örlogsstation

samt vid kasernerna Sparre och Ankarstierna i Karlskrona skola

utgöras av underofficerare i lönegrad UO 3, och i anslutning därtill har i

arvodesförteckningen anmärkts, att arvode icke utgår till dylik befattningshavare.

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har föreslagit, att arvoden i fortsättningen

icke skola utgå till uppbördsmän vid marinens matinrättningar. Till motivering

av förslaget har arvodesutredningen anfört i huvudsak följande.

Då förvaltningsunderofficerare beräknats för de viktigaste uppbördsmannabefattningarna

och dessa underofficerare icke skola äga uppbära arvoden,

böra sådana ej heller få utgå i de mindre krävande befattningar, vilka

uppehållas av underofficerare i lägre grader; lönebestämningen för de pensionerade

underofficerare, vilka vid armén avses såsom köksföreståndare, har

också erhållit sin lösning från förutsättningen att befattningshavarna icke

skola åtnjuta något försteg i lönehänseende. Den av lönekommittén i fråga

örn arvode åt köksföreståndarna anförda omständigheten, att vid truppförbanden

anställts kvinnlig personal såsom husmödrar och biträden vid köksavdelningarna,

föreligger numera även i fråga örn marinens matinrättningar.

Ett ytterligare skäl för arvodenas avveckling är deras konstruktion; ehuru

befattningarna äro heltidstjänster, ha arvodena avvägts som om fråga vore

örn ersättning för bisyssla. Hade fullt fackkunnig personal alltid varit att

tillgå, torde fråga örn beredande av särskilda arvoden åt personalen knappast

uppstått, men än mindre torde anledning föreligga att bereda sådan förmån

åt icke fackkunnig, för ändamålet nödtorftigt utbildad personal såsom örn

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

denna utförde särskild bisyssla och därför borde kompenseras. Den till arvodenas

uppkomst sannolikt bidragande omständigheten, att särskilda förmåner

utgå vid andra för underofficerare vid marinen förekommande kommenderingar,

exempelvis sjötjänstgöring, kan icke utgöra grund för beredande

av arvode vid denna tjänstgöring, liksom ej heller den omständigheten,

att arbetet delvis måste utföras å tid, då annan personal är fri från tjänstgöring.

Yttranden.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke vilja förneka, att flertalet av

dessa arvoden kunde indragas. Befattningarna vid de större depåförbanden

vore emellertid så krävande, att kompensation för arbetsprestationerna i

dessa fall endast kunde vinnas genom att arvoden finge utgå eller att förvaltningsunderofficerare

avsåges för befattningarna. Örn man bortsåge från

matinrättningarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationer, läte det

sig icke göra att för befattningarna avse förvaltningsunderofficerare, då

kommenderingarna till sådana befattningar merendels icke vore av permanent

natur. På grund därav borde nu utgående arvoden till uppbördsmännen

vid matinrättningarna vid de större depåförbanden fortfarande

bibehållas.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att nämnden icke hade något att

erinra mot att militära arvodesutredningens förslag på denna punkt genomfördes,

i den mån särskilda beställningar för förvaltningsunderofficerare vid

marinen komme att inrättas vid de större matinrättningarna.

Svenska underofficersförbundet har anfört, att arvodena med nu fastställda

belopp alltjämt borde utgå, intill dess frågan örn ändrad löneställning för

uppbördsmännen blivit föremål för utredning och ställningstagande. I

I likhet med 1936 års lönekommitté och militära arvodesutredningen

anser jag skäl föreligga för att vid en rationalisering av det militära arvodesväsendet

indraga arvodena till uppbördsmän vid marinens matinrättningar

i land. Jag kan således icke förorda, att dylika arvoden bibehållas

annat än övergångsvis.

D. Arvoden till militärassistenter.

För att skapa erforderligt samarbete mellan vissa för riksförsvaret särskilt

viktiga civila myndigheter och försvarsledningen ha hos förstnämnda

myndigheter inrättats befattningar för militärassistenter. Dessa, som för närvarande

i allmänhet äro uppförda på försvarsstabens stat eller militärt knutna

till nämnda stab, åtnjuta i viss utsträckning fyllnadsarvoden av civila avlöningsmedel

(driftmedel). Bortses tills vidare från länsstyrelserna, finnas

för närvarande militärassistenter i den utsträckning och med den ställning

i avlöningshänseende, som framgår av .följande sammanställning.

Departement< - chefen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Verk eller myndighet och befattning

Beställnings- eller befatt- ningshavare

Fyllnads-

officer på

aktiv stat,

15negrad

pensionerad

officer, pension

eller arvode

arvode, kronor

Sjökarteverket.

1 förste aktuarie................................

Oa 4

—

—

1 assistent......................................

Oa 3

—

600

1 marinassistent................................

Oa 3

—

—

Civilförsvarsstyrelsen.

1 militärassistent ............................

Oa 4

—

—

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

600

1 chef för militäravdelningen

Oa 4

—

1 arméassistent ................................

Oa 3

—

900

1 marinassistent................................

Oa 3

—

360

1 flygassistent..................................

Oa 3

—

360

Rikets allmänna kartverk.

1 militärassistent ..............................

Oa 4 el. Oa 5

—

—

1 biträdande militärassistent....................

( kaptens- \ pension /

3180

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Oa 3

1 militärassistent ..............................

—

—

Postverket.

3 900

1 militärassistent ..............................

i

Telegrafverket.

900

1 chef för militärkontoret ......................

Oa 4

—

1 arméassistent ................................

Oa 3

—

900

1 marinassistent................................

Oa 3

—

900

1 flygassistent..................................

Oa 3

—

900

5 militärassistenter (vid distrikten)..............

Oa 10

Statens järnvägar.

1 byråchef ....................................

Oa 4 el. Oa 5

—

1200

1 förste militärassistent ........................

Oa 4

—

900

1 andre militärassistent ........................

Oa 3

—

900

6 militärassistenter (vid distrikten) ..............

Oa 3

—

900

4 militärassistenter (för egen utbildning) ........

O a 3 el. O a 2

—

—

Statens vattenfallsverk.

1 militärassistent ..............................

—

Oa 10

1200

Försvarets fabriksverk.

720

1 militärassistent ..............................

Oa 3

—

Vad militärassistenterna hos länsstyrelserna beträffar, skola de i sex av

de ur försvarssynpunkt mest betydelsefulla länen vara aktiva kompaniofficerare,

varjämte en tidigare för luftskyddsinspektionen avsedd aktiv officer

skall tagas i anspråk som militärassistent vid länsstyrelse. För fem län

avses pensionsavgångna officerare, vilka utöver pension i lönegrad Oa 3

eller 4 åtnjuta arvoden motsvarande den med hel majorspension minskade

nettolönen i löneklass Oa 12 militära avlöningsreglementet, d. v. s. högsta

majorslöneklassen. Vad övriga län beträffar har förutsatts, att frågan örn

militärassistentbefattningarnas rekrytering skall upptagas till prövning inne- 1

1 Befattningen uppehälles för närvarande av en kommenderad officer i reserven.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 53

varande år; i avbidan därpå lia de tidigare försvarsassistentbefattningarna

utan nämnvärd reell ändring ombildats till militärassistentbefattningar.

Beträffande den arvodestyp, varom bär är fråga, må nämnas följande.

Nu avsedda befattningar lia ansetts böra förenas med sådana ekonomiska

förmåner, att ett fullgott urval bland lämpliga officerare skall kunna ske.

De nuvarande arvodena leda sitt ursprung till de tjänstgöringstraktamenten,

som från början tillkommo officerare, vilka kommenderades i järn vägstjänst;

sedan det visat sig, att sådana officerare måste räkna med att befordran

till regementsofficersgrad blev avsevärt fördröjd eller kanske belt uteblev,

ersattes traktamentena med fyllnadsarvoden. Efter band som militärassistentorganisationen

utvecklats bar den vid järnvägsstyrelsen tillämpade ersättningsformen

nied arvode utöver lön kommit till användning. Vid de

olika verkens avlåtande av framställningar örn bemyndigande att av civila

avlöningsmedel (driftmedel) få utbetala gottgörelser till militärassistent bar

i allmänhet önskvärdbeten av en fullgod rekrytering av assistentbefattningarna

varit ett avgörande motiv.

1943 års arvodessakkunniga.

Militära arvodesutredningen framlade icke något förslag till reglering av

militärassistenternas arvoden — vilka enligt vad förut nämnts bestridas av

de verks medel, vid vilka militärassistenterna tjänstgöra — i vidare mån än

att arvodet till en assistent vid sjökarteverket borde avvecklas. 1943 års

arvodessakkunniga lia, under åberopande av från militärt håll uttalade önskemål,

ansett lämpligt att ifrågavarande förmåner gjordes till föremål för

granskning i samband med den allmänna översynen av det militära arvodessystemet.

Arvodessakkunniga ha beträffande spörsmålet örn avvecklande eller bibehållande

av arvodena till militärassistenter gjort följande allmänna uttalanden.

De sakkunniga ba vid företagen undersökning av militärassistenternas

arbetsuppgifter kommit till den uppfattningen, att dessa befattningshavare

i allmänhet hava sig anförtrodda åligganden, som i fråga örn art och omfattning

komma i paritet med dem som regelmässigt åvila sektionschef i de

centrala förvaltningarna och motsvarande befattningar vid örlogsvarven. De

officerare, som tjänstgöra vid de civila verken, måste på grund av tjänstgöringens

art icke blott bålla sig ä jour med den militära utvecklingen utan

även tränga in i och efter band vidga sina kunskaper på det civila område,

där de satts att tillhandagå med militär expertis; allmänt bar ock omvittnats,

att fritid i icke obetydlig omfattning måste tillsättas för studier inom det

nya verksamhetsfältet. Därtill komma rekryteringssynpunkterna; då tjänstgöringen

som militärassistent trots dess förhållandevis kvalificerade natur

icke anses direkt meriterande för befordran oeh då de med arvodena till

militärassistenter närbesläktade kompaniofficersarvodena i de centrala försvarsförvaltningarna

avses skola bibehållas, skulle ett avskaffande av assistentarvodena

enligt arvodessakkunnigas förmenande med nödvändighet föra med

sig en försvårad rekrytering till de befattningar, örn vilka nu är fråga.

Arvodessakkunniga ha i konsekvens med sitt förslag beträffande arvoden

vid högre staber och inspektioner samt försvarets centrala förvaltningar

föreslagit, att arvode med 720 kronor för år skall få utgå till militärassistent,

som är kompaniofficer. Från denna regel skulle likväl gälla avvikelser i

tre olika hänseenden. Deltidstjänstgörande militärassistent skulle erhålla

ett arvode av 360 kronor för år. Arvode med 720 kronor skulle utgå till

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förste militärassistenten i järnvägsstyrelsen, även om denne är major på

aktiv stat. Slutligen skulle militärassistent i byråchefs ställning — regelmässigt

regementsofficer — erhålla ett arvode av 1 080 kronor för år.

Beträffande avvikelserna från huvudregeln ha arvodessakkunniga anfört i

huvudsak följande.

Militärassistentbefattningarna äro i allmänhet heltidstjänster. Vid vissa

verk fullgör emellertid militärassistenten tjänstgöring vid sidan av ordinarie

befattning i stab, förvaltning o. s. v. Enligt vad de sakkunniga inhämtat är

i sådant fall någon inskränkning av de ordinarie arbetsuppgifterna i allmänhet

icke möjlig att genomföra. Genom assistentskapet förlorad arbetstid i

den ordinarie befattningen måste följaktligen tagas igen genom tillsättande

av fritid. Aven örn sistberörda militärassistentbefattningar i fråga örn ansvar

och arbetsuppgifternas omfattning äro avsevärt mindre krävande än motsvarande

heltidstjänster, torde med hänsyn till befattningarnas karaktär av

bisyssla utöver ordinarie tjänst ett mindre arvode vara motiverat. De sakkunniga

anse på grund av det anförda lämpligt föreslå ett enhetsarvode av

360 kronor till deltidstjänstgörande militärassistent.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat, intager förste militärassistenten i

järnvägsstyrelsen en nyckelposition, inom militärbyrån och representerar

kontinuiteten å byrån. Befattningen är en sluttjänst, medan de militära

byråcheferna ofta växla. Med hänsyn härtill och då förste militärassistenten

är förman för en förhållandevis stor personal, synes intet vara att erinra

mot att han efter befordran till major får bibehålla det honom tidigare

såsom militärassistent (kapten) tillkommande arvodet.

En särställning i arvodeshänseende intaga enligt de sakkunnigas förmenande

de militärassistenter, vilka inom respektive verk intaga ställning av

ledamot och i sådan egenskap lia att jämte verkschefen deltaga i den slutliga

handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och skyldighet att

till protokollet anteckna eventuellt avvikande mening. Militärassistent, som

är byråchef i den egentliga bemärkelsen, d. v. s. inrangerad bland de styrelsens

ledamöter, som med ämbetsverkets chef konstituera verksstyrelsen,

finnes endast i järnvägsstyrelsen, där en permanent militärbyrå är organiserad,

men militär befattningshavare i ledamots ställning finnes även vid rikets

allmänna kartverk, i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt i telegrafstyrelsen.

De sakkunniga anse, att ifrågavarande assistenters ställning av ledamöter

inom respektive verk betingar en däremot svarande löneställning. Utgår

man från att dessa militärassistenter ha samma ansvar som de ordinarie

civila ledamöterna, vore det enligt de sakkunnigas förmenande mest rationellt

att bestämma arvodet — såsom tidigare förekommit vid järnvägsstyrelsen —

till skillnaden mellan den militära lönen och nettolönen i A 30, lägsta löneklassen.

De sakkunniga anse sig emellertid för sin del icke böra förorda

denna lösning, då det av praktiska skäl måste anses olämpligt med arvoden,

som utgå med olika belopp allt efter den löneklass, den militäre beställningshavaren

tillhör. Ett enhetligt fyllnadsarvode oberoende av innehavarens

grad synes vara att förorda. Militärassistent i byråchefs ställning är regelmässigt

major eller överstelöjtnant, och en undersökning har givit vid handen,

att löneklass Oa 11 är en genomsnittlig placering under den i allmänhet

3—4-åriga kommenderingen som militärassistent. Med utgångspunkt härifrån

ha de sakkunniga ansett, att arvodet till dessa assistenter lämpligen bör

bestämmas till 1 080 kronor, vilket ungefärligen svarar mot skillnaden mellan

nettolönerna i löneklasserna A 30:30 och Oa 4:11. Beloppet kommer därigenom

även i lämplig proportion till det arvode, som föreslagits skola utgå

till de under ifrågavarande »chefsassistenter» lydande militärassistenterna,

nämligen 720 kronor för år.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 55

De arvoden, som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle utgå till vissa

militärassistenter, framgå av följande sammanställning.

Verk eller myndighet

Befattning

Nuvarande

arvode,

kronor

Föreslaget

arvode,

kronor

600

720

1 marinassistent ......................

720

Väg- och vattenbyggnads- styrelsen ..............

1 chef för militäravdelningen (militär- kontoret) .......................: ....

600

1080

900

720

360

360

1

360

360

1 080

. . , , ( under beredsk. o. i krig

1 militarassistent ^ ö

—

1080

720

900

1 080

900

720

900

720

900

720

Statens järnvägar ........

1 byråchef ............................

1 förste militärassistent................

1200

900

900

1080

720

720

900

720

Statens vattenfallsverk. . . .

Försvarets fabriksverk ....

1 200

720

1 militärassistent......................

720

720

Såsom förut nämnts skola enligt arvodessakkunnigas förslag arvodena

å 720 kronor utom det, som avsetts för förste militärassistenten i järnvägsstyrelsen,

utgå allenast till kompaniofficerare. Arvodessakkunnigas förslag

avser vidare personal på aktiv stat och är sålunda icke tillämpligt

beträffande de nuvarande militärassistenterna vid postverket och statens

vattenfallsverk; nämnas må, att även befattningen som flygassistent vid

telegrafverket för närvarande uppehälles av en pensionerad officer, vilken

utöver arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 åtnjuter fyllnadsarvode

med 900 kronor. Arvodessakkunniga framhålla, att de icke haft att

till behandling upptaga frågan örn arvoden till pensionerad personal, men

anföra att fyllnadsarvoden i arvodesbefattning enligt deras mening icke böra

komma till användning och ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande för

pensionerad personal avsedda befattningar böra hänföras till en något högre

arvodeskategori, förslagsvis Oa 11. Befattningarnas vikt och önskvärdheten

av att en militärassistent å aktiv stat, som efter avskedstagandet kvarstode

i befattningen som pensionerad officer, icke skulle behöva vidkännas allt

för stor inkomstminskning syntes motivera en undersökning härom.

Beträffande militärassistenten i civilförsvarsstyrelsen samt de officerare

på aktiv stat, som tjänstgöra som militärassistenter i länsstyrelserna, framhålla

arvodessakkunniga, att de ej funnit anledning att till prövning upptaga

frågan om fyllnadsarvoden till dessa befattningshavare bland annat i betraktande

av att all praktisk erfarenhet i nuvarande läge saknades angående

omfattningen av deras arbetsuppgifter och ansvar. Den omständigheten, att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

militärassistenter i arvodesbefattning ansetts böra erhålla det förhållandevis

höga arvodet enligt löneklassen Oa 12 syntes emellertid tyda på att dessa

befattningar av statsmakterna ansetts vara av särskild vikt, och i anledning

därav syntes det kunna ifrågasättas, huruvida icke framdeles arvoden kunde

visa sig påkallade för här avsedda militärassistenter på aktiv stat, vilka

samtliga, med undantag av den i civilförsvarsstyrelsen tjänstgörande, hänförts

till lönegraden Oa 3.

Yttranden.

Yad först angår de allmänna grunderna för förslaget till arvodesreglering

för militärassistenter har chefen för försvarsstaben, vars mening

överbefälhavaren förklarat sig dela, ansett förslaget att bestämma militärassistenternas

arvoden till samma belopp som stabsarvodena eller i viss

relation till dessa vara principiellt riktigt. De befattningar, som de flesta

militärassistenterna uppehölle, kunde icke anses mera betydelsefulla än de

befattningar, för vilka stabsarvoden utginge, och den föreslagna arvodesr

sänkningen vore icke så stor, att rekryteringen därigenom i allmänhet äventyrades.

Den för kompaniofficerare föreslagna likställigheten mellan militärassistent-

och stabsarvode medförde, att förflyttningen underlättades. Riksräkenskapsverket

har också tillstyrkt förslaget. Chefen för marinen har däremot

ansett, att endast arvodena till deltidstjänstgörande militärassistenter

borde behandlas efter de militära arvodesnormerna, medan den heltidstjänstgörande

personalen bojrde erhålla arvode till sådant belopp, att det

tillsammans med den militära avlöningen motsvarade avlöningen till sådan

civil befattningshavare vid verket, med vilken militärassistenten närmast

kunde jämföras i fråga örn ansvar och arbetsuppgifter. En liknande ståndpunkt

synes telegrafstyrelsen intaga.

Försvarsväsendets lönenämnd har anfört att, såvitt lönenämnden kunnat

finna, frågan örn militärassistenternas ställning och arbetsuppgifter vid de

civila verken i allmänhet ännu icke vore slutgiltigt löst. En prövning av

deras avlöningsförhållanden borde därför enligt lönenämndens mening föregås

av en på de senaste årens erfarenheter grundad utredning rörande berörda

förhållanden. Lönenämnden kunde sålunda icke tillstyrka, att det

föreliggande förslaget lades till grund för beslut i ämnet.

Beträffande frågan örn militärassistentarvoden i de särskilda fallen

innebära myndigheternas ståndpunktstaganden i huvudsak följande.

Sjökarteverket. Sjökarteverket tillstyrker, att arvodessakkunnigas förslag

genomföres, såvitt det avser nämnda verk; att de föreslagna arvodena finge

disponeras vore ett huvudvillkor för en tillfredsställande rekrytering.

Civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna. Chefen för försvarsstaben

anför, att frågan örn arvoden till de i civilförsvarsstyrelsen och länsstyrelserna

tjänstgörande militärassistenterna borde upptagas till prövning, så

snart erfarenhet vunnits örn dessa assistenters arbetsuppgifter och ansvar.

Överbefälhavaren ansluter sig till försvarsstabschefens uttalande.

Civilförsvarsstyrelsen anser det redan nu kunna utsägas, att militärassistenterna

i civilförsvaret komma att erhålla ansvar och arbetsuppgifter väl

i paritet med dem, som nu åvila militärassistenterna i övriga civila verk,

och föreslår, att arvode må utgå dels med 1080 kronor till assistenten i

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

civilförsvarsstyrelsen — som av styrelsen komme att föreslås erhålla stallning

som ledamot i styrelsen och i denna egenskap komme att deltaga i

den slutliga handläggningen av militärt betonade ärenden med rätt och

skyldighet att anteckna eventuellt avvikande mening till protokollet — dels

ock med 720 kronor till sådan militärassistent i länsstyrelse, som vore kompaniofficer

på aktiv stat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har

icke någon erinran mot förslaget, såvitt det avser militärassistent hos styrelsen.

Rikets allmänna kartverk. Rikets allmänna kartverk tillstyrker, att

militärassistenten vid verket i enlighet med de sakkunnigas förslag erhåller

ett arvode av 1 080 kronor och anför därvid, att assistenten intoge byråchefs

ställning, att det visat sig svårt att erhålla och få bibehålla lämplig

person på denna befattning och att täta ombyten på befattningen vore till

stor olägenhet för kartverkets arbeten, särskilt som det numera icke kunde

beräknas, att militärassistenten före befattningens tillträdande erhållit någon

egentlig kartteknisk utbildning. Utöver nämnda arvode borde upptagas ett

arvode å 720 kronor till en biträdande militärassistent (militärassistentens

ställföreträdare), vare sig denne — såsom för närvarande vore fallet och

även framdeles syntes bliva vanligt — vore en pensionerad officer med

arvodesbefattning vid kartverket eller han vore en vid kartverket tjänstgörande,

karttekniskt utbildad, inbeordrad officer. Denna befattnings innehavare

hade måst i huvudsak övertaga ledningen av de på militärassistenten

vilande rent karttekniska arbetena och vore i fråga örn arbetsuppgifter och

ställning jämförlig både med militärassistenterna i kompaniofficersgraden

vid andra verk och med de å kartverkets byråer tjänstgörande detalj cheferna,

vilka som regel vore befattningshavare i lönegraden A 24.

Statskontoret har avstyrkt, att militärassistenten i kartverket, vilken hade

överstelöjtnants tjänstegrad, erhölle »byråchefsarvode», då han redan i sin

militära tjänstegrad hade en löneställning jämförlig med byråchefs.

Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt. Statens meteorologiskhydrografiska

anstalt har hemställt, att militärassistenten hos anstalten erhölle

ett arvode å 360 kronor. Hans tjänstgöring motsvarade för närvarande

omkring en halv dag i veckan; någon minskning av arbetsuppgifterna kunde

knappast anses uppstå genom att en väderleksavdelning organiserats vid

flygledningen, och man borde ej heller räkna med en arbetsminskning vid

den förstärkta försvarsberedskapens upphörande, enär samarbetet med försvaret

i och för sig syntes böra utvecklas och effektiviseras.

Postverket. Generalpoststyrelsen — som erinrat örn att de sakkunnigas

förslag ej hade avseende å styrelsens nuvarande militärassistent, vilken vore

en pensionerad officer — anser, att militärassistenten i styrelsen bör erhålla

ett och samma arvode, vare sig förstärkt försvarsberedskap råder eller ej,

samt att arvodet bör fastställas till 1 440 kronor. Då i sinom tid fredsförhållanden

åter inträdde och militärbyrån enligt nu gällande bestämmelser

skulle övergå till en under första byrån stående militäravdelning under

militärassistentens chefskap, syntes fråga örn ändring av den för militärassistenten

gällande instruktionen komma att upptagas, och assistenten

komme sannolikt då att erhålla en mera självständig ställning med föredragningsskyldighet

i styrelsen. Arvodesbeloppet borde fastställas till 1440

kronor för att möjliggöra en tillfredsställande rekrytering.

Chefen för försvarsstaben har anfört, att militärassistenten i generalpoststyrelsen

såsom reellt sett ansvarig för krigsförberedelserna borde erhålla

ett arvode av 1080 kronor även under fredsförhållanden; att lian då formellt

intoge en annan ställning än vid försvarsberedskap och i krig ändrade icke

hans ansvar.

Överbefälhavaren har biträtt försvarsstabschefens uttalande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Martts proposition nr 170.

Telegrafverket. Telegrafstyrelsen har ansett de av arvodessakkunniga

föreslagna arvodesbeloppen vara för låga och hemställt, att arvodena fastställas

till 1 440 kronor, såvitt angår chefen för militärkontoret, och till 900

kronor, såvitt angår annan militärassistent hos styrelsen.

Statens järnvägar. Järnvägsstyrelsen har förordat, att de vid statens

järnvägar nu utgående arvodena till militärassistenter bibehölles, dock att

årsarvodet till byråchefen å järnvägsstyrelsens militärbyrå borde höjas till

1440 kronor. Med hänsyn till styrelsens arbetssätt vore byråchefsbefattningen

ur ansvarssynpunkt väsentligt skild från och mera krävande än motsvarande

militärassistentbefattningar vid andra civila verk. De sakkunniga

hade till stöd för förslaget att bibehålla förste militärassistentens arvode

oförändrat åberopat, att denna befattning vore sluttjänst. Av samma skäl

borde även andre militärassistentens arvode lämnas orubbat, ty dennes befattning

vore också sluttjänst, åtminstone i regel. Rekrvteringsskäl talade

för att ej heller övriga assistentarvoden sänktes; något krav på enhetlighet

syntes ej behöva gälla beträffande militärassistenternas »rvoden, då dessa

utginge av vederbörande verks egna medel.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att andre militärassistenten

i järnvägsstyrelsen alltjämt bör erhålla ett arvode av 900 kronor,

bland annat med hänsyn till att hans ansvar måste sägas vara större än

övriga militärassistenters.

Statens v att enfält sverk. Vattenfallsstyrelsen har till en början framhållit,

att arvodessakkunnigas förslag icke hade avseende på den nuvarande

militärassistenten i styrelsen, då denne vore en pensionerad officer i arvodesbefattning.

Vid den nuvarande militärassistentens avgång borde för militärassistent

hos styrelsen avses en officer å aktiv stat med beställning såsom

regementsofficer (major eller överstelöjtnant). Denne borde uppföras på försvarsstabens

stat samt av statens vattenfa]lsverks medel erhålla lika stort

fyllnadsarvode som cheferna för militäravdelningarna vid järnvägs-, telegrafsamt

väg- och vattenbyggnadsstyrelserna. Arvodessakkunniga hade utgått

från att vattenfallsstyrelsens militärassistent skulle lia lägre beställning än

nämnda chefer och för honom föreslagit lägre fyllnadsarvode med motivering

bland annat att denne militärassistents ställning icke vore reglerad i vattenfallsstyrelsens

instruktion och att han därigenom icke syntes intaga ställning

som ledamot av styrelsen. Vattenfallsstyrelsen ansåge det emellertid lämpligt,

att militärassistentens ställning närmare preciserades i instruktion, och

hade för avsikt att efter samråd med chefen för försvarsstaben göra framställning

örn instruktionsändring i sådant syfte; titeln »militärassistent» borde

därvid ändras till »chef för försvarskon föret». Vid bedömande av arvodesfrågan

borde även beaktas den stora omfattningen samt den krävande arten

av de arbetsuppgifter, som ål åge chefen för vattenfallsstyrelsens försvarskontor

och som jämväl avsåge 54 icke statliga kraftföretag med cirka 100 kraftoch

80 transformatorstationer samt viktigare överföringsledningar med minst

lika stor längd som motsvarande ledningar inom statens vattenfall sverk.

Fyllnadsarvodet borde icke sättas lägre än 1 440 kronor för år. — För den

händelse befattningen som chef för vattenfallsstyrelsens försvarskontor även

efter den nuvarande befattningshavarens avgång skulle komma att besättas

med pensionerad officer, borde denne erhålla arvode enligt löneklass Oa 11

eller Oa 12, beroende på vederbörandes tjänstålder, samt därutöver ett särskilt

arvode av 1 200 kronor för år, dock med iakttagande att den sammanlagda

avlöningen icke finge överstiga vad som skulle tillkommit befattningshavaren

i avlöning inklusive fyllnadsarvode, örn han innehade officersbeställning

å aktiv stat i lönegrad Oa 4 respektive Oa 5 med den placering i

löneklass, som följde av därför gällande regler.

Överbefälhavaren och chefen för försvarsstaben anse, att militärassistenten

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I vattenfallsstyrelsen ur alla reella synpunkter kan jämställas med clieferna

för övriga verks militärkontor, oell att för denna befattning bör avses en

aktiv officer i lönegrad Oa 4 eller 5. Örn till lönen i denna lönegrad komme

ett arvode av 1 080 kronor, finge löneställningen anses lämpligt avvägd. Den

nuvarande befattningshavarens ställning eller avlöningsförmåner borde emellertid

icke rubbas.

Försvarets fabrilcsverlc. Försvarets fabriksstyrelse har ej framställt erinran

mot arvodessakkunnigas förslag, såvitt det avsage nämnda verk.

Arméförvaltningen har anfört, att tre arvoden borde avses för försvarets

fabriksverk, vilket framginge av vad i propositionerna 1943: 180 (s. 310) och

235 (s. 59) anförts rörande för militärassistenter avsedda kaptensbeställningar

vid fälttygkåren.

Fyllnadsarvoden till sådana militärassistenter, som äro officerare på aktiv Departementsstat,

avses skola framdeles liksom hittills i förekommande fall bestridas av de chefen.

medel — anslagsmedel eller i affärsdrivande verk drivmedel — från vilka

avlöningar i allmänhet utgå vid de verk, där militärassistenterna tjänstgöra.

Av dessa verk tillhöra endast sjökarte verket och försvarets fabriksverk försvaret,

och förevarande spörsmål berör således väsentligen verk under andra

departement än försvarsdepartementet. Det har emellertid ansetts lämpligast,

att frågan örn en arvodesreglering för militärassistenterna upptages till allmän

behandling i detta sammanhang, icke minst på grund av det nära sambandet

mellan densamma och frågan i vad mån fyllnadsarvoden skola utgå till personal

med tjänstgöring i högre militära staber och inspektioner.

Arvodessakkunniga lia föreslagit, att militärassistent med byråchefs ställning

oberoende av sin militära tjänstegrad — regelmässigt innehas sådan

befattning av överstelöjtnant eller major — skall erhålla ett arvode utöver lön

å 1 080 kronor för år räknat. Styrelserna för vissa affärsdrivande verk ha

funnit detta arvodesbelopp för lågt och föreslagit, att det skall höjas till

1 440 kronor. Andra myndigheter, bland dem överbefälhavaren och chefen

för försvarsstaben, lia däremot ansett det föreslagna beloppet väl avvägt.

För egen del vill jag till en början framhålla, att de sakkunnigas förslag

örn arvode till regementsofficer, vilken är militärassistent, innebär ett avsteg

från de allmänna grunder för arvodesregleringen, som de sakkunniga förordat

och jag givit min anslutning. Jag finner ett sådant avsteg motiverat,

främst med hänsyn till att militärassistenterna ofta nog torde bliva avkopplade

ur den normala militära befordringsgången. Då de i tjänsteliänseende

bliva i viss mån likställda med de civila byråcheferna, synes det

riktigast, att de också erhålla i stort sett samma löneställning. Vid tillämpning

av sakkunnigförslaget skulle major redan i mellersta löneklassen erhålla

en avlöning liggande ungefärligen mitt emellan begynnelseavlöningarna för en

extra ordinarie och en ordinarie civil byråchef i 30 lönegraden, under det

att avlöningen för en överstelöjtnant i högsta löneklassen i stort sett skulle

motsvara slutavlöningen till en ordinarie civil byråchef i nämnda lönegrad.

Med hänsyn härtill har jag icke funnit tillräcklig anledning föreslå någon

höjning av det av de sakkunniga föreslagna beloppet utan biträder förslaget

om att byråchefsarvodet skall utgöra 1 080 kronor.

Arvodessakkunnigas förslag att militärassistent, som ej har byråchefs
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ställning, skall, såframt lian är kompaniofficer, äga uppbära ett arvode för år

räknat, heltidstjänstgörande assistent å 720 kronor och deltidstjänstgörande

assistent å 360 kronor, står helt i överensstämmelse med de förordade allmänna

grunderna för reglering av de militära arvodena, varför jag kan biträda förslaget

jämväl i denna del. Anledning göra undantag från denna regel synes

för närvarande icke föreligga i vidare mån än att förste militärassistenten

i statens järnvägar med hänsyn till de i detta fall föreliggande omständigheterna

bör erhålla ett arvode å 900 kronor för år oberoende av tjänstegrad.

Med utgångspunkt i nu förordade allmänna grunder för en reglering

av fyllnadsarvoden till militärassistenter, som äro officerare på aktiv stat,

beräknar jag i det följande under sjökarteverkets avlöningsanslag två sådana

arvoden å 720 kronor. Vad angår de övriga icke affärsdrivande verk, vid

vilka arvoden till militärassistenter böra utgå, komma frågorna örn arvoden

till en militärassistent i civilförsvarsstyrelsen och till militärassistenter i

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att anmälas av cheferna för social- och

kommunikationsdepartementen. Beträffande rikets allmänna kartverk har

i innevarande års statsverksproposition förutsatts, att frågan i vad mån

arvoden skulle utgå till militärassistent och biträdande militärassistent vid

detta verk för nästa budgetår skulle lösas i enlighet med de allmänna riktlinjer,

som i nu förevarande sammanhang bomme att uppdragas; vid riksdagens

bifall till i det föregående framställda förslag torde vederbörande föredragande

statsråd komma att för Kungl. Majit framlägga förslag, att militärassistenten

i kartverket erhåller ett arvode å 1 080 kronor för år. Enligt vad

jag inhämtat har chefen för socialdepartementet icke för avsikt att nu framlägga

förslag örn fyllnadsarvoden till militärassistenter på aktiv stat med

tjänstgöring i länsstyrelse, då någon tids erfarenhet örn dessa militärassistenters

tjänstgöring under fredsmässiga förhållanden ansetts böra avvaktas,

innan ställning toges till arvodesfrågan för deras vidkommande.

I enlighet med nyss angivna riktlinjer bör fyllnadsarvode utgå till militärassistent

vid försvarets forskningsanstalt, därest denne är kompaniofficer.

Till arbetsofficeren vid försvarsväsendets kemiska anstalt nu utgående arvode

bör övergångsvis bibehållas.

Vad angår frågan örn arvoden till militärassistenter på aktiv stat i affärsdrivande

verk, torde dessa assistenters verksamhet på sådant sätt sammanhänga

med verkens egentliga arbetsuppgifter, att särskild framställning i

ämnet till riksdagen icke torde få anses påkallad. Sedan riksdagen fattat

beslut i nu förevarande ärende, torde dessa spörsmål få anmälas för Kungl.

Majit av chefen för kommunikationsdepartementet, såvitt angår kommunikationsverken.

Det avses, att de här förordade grunderna för arvodesreglering

skola tillämpas jämväl vid nämnda verk. För det fall att framdeles

för befattningarna såsom militärassistenter i postverket och statens vattenfallsverk

skulle avses officerare på aktiv stat, torde emellertid byråchefsarvode

böra tillkomma militärassistenten i postverket jämväl under fredsmässiga

förhållanden, liksom ock militärassistenten i statens vattenfallsverk.

För egen del har jag för avsikt att i sinom tid för Kungl. Majit framlägga

förslag örn ett arvode å 720 kronor till en militärassistent i försvarets fabriksverk.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Frågan huru löneförmånerna lämpligen böra avvägas för militärassistent,

som ej är officer på aktiv stat, torde böra göras till föremål för ytterligare

överväganden. Fyllnadsarvodet till biträdande militärassistenten i rikets allmänna

kartverk torde emellertid böra från och med den 1 juli 1945 höjas

till sådant belopp, att arvodet — varå rörliga tilläggsförmåner ej böra utgå

— jämte pension motsvarar nettoavlöning i löneklass Oa 10.

Arvoden vid det militära undervisningsväsendet.

Den militära personal, som tjänstgör vid försvarets undervisningsväsen,

är i vissa fall uppförd på respektive skolas stat. Detta är i viss utsträckning

förhållandet beträffande beställningshavare, som tjänstgöra vid krigshögskolan,

artilleri- och ingenjörhögskolan, infanteriskjutskolan, ridskolan, artilleriskjutskolan,

krigsskolan, arméns underofficersskola, sjökrigshögskolan

och sjökrigsskolan. Kompaniofficerare, vilka äro uppförda på staten för

sådan nu angiven skola, som tillhör armén, åtnjuta därvid arvode motsvarande

lönen i innehavande beställning.

Till beställningshavare, som inneha befattningar vid undervisningsväsendet

såsom lärare, biträdande lärare eller repetitörer eller som där inneha kompanibefäls-

eller liknande befattningar, utgår i ett stort antal fall arvode utöver

lönen respektive utöver sådant arvode, som motsvarar lön. Bortsett från

vissa arvoden vid marinens underofficersskolor samt fortbildningskursen för

marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen äro

fyllnadsarvodena icke specificerade i de för de särskilda försvarsgrenarna

fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän, utan

dessa förteckningar innehålla i allmänhet endast uppgift å det högsta belopp,

som sammanlagt må utgå vid viss eller vissa skolor. Kungl. Majit meddelar

genom särskilt beslut föreskrifter örn nämnda arvodessummors användning.

En sammanställning, upptagande de arvoden, som enligt förteckningarna

över arvoden utöver lön eller jämlikt Kungl. Majlis särskilda beslut må utgå

under budgetåret 1944/45 vid olika fasta undervisningsanstalter, finnes bilagd

handlingarna i detta ärende.

I ett till grund för 1922 års militära arvodesreglering liggande utlåtande

gjorde försvarsväsendets lönenämnd vissa principuttalanden i fråga om

arvoden vid militära lärarbefattningar. Enligt dessa uttalanden borde vid

arvodesfrågans bedömande i första hand tagas hänsyn till huruvida undervisningen

vore av sådan omfattning, att vederbörande lärares arbetstid i mer

eller mindre huvudsaklig grad toges i anspråk för lärarbefattningen. Örn

läraren ej eller blott i begränsad omfattning fullgjorde tjänstgöring i den

ordinarie beställning, för vilken han uppbure lön i vederbörlig lönegrad,

borde lärararvodet i allmänhet ej tillmätas högre, än att det innebure en

skälig ersättning för det arbete — ofta förenat mod ekonomisk uppoffring —- som erfordrats av den, vilken gjort sig kompetent för den särskilda befattningen.

Sköttes däremot lärarbefattningen såsom en bitjänst till en ordinarie

beställning på det sätt, att undervisningen meddelades antingen å tid, som

folie utom vederbörandes vanliga tjänstetid, eller så att någon mera avsevärd

inskränkning eljest icke skedde i fullgörandet a,v de ordinarie arbetsupp
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gifterna, borde ersättningen bestämmas till belopp, som utgjorde icke blott

ersättning för förvärvande av den särskilda kompetensen, utan även en skälig

gottgörelse för det utförda extra arbetet. I såväl det ena som det andra av

fallen borde lärararvodenas gradering ske efter de olika befattningarnas

större eller mindre svårskötthet; förutom själva läroanstaltens beskaffenhet

att vara antingen en högskola för mera vetenskaplig undervisning eller allenast

en läroanstalt för personalens allmänna fackutbildning, borde beaktas,

huruvida undervisningen meddelades vid föreläsningar med vidlyftiga förarbeten

för läraren eller vid lektioner, konstruktions- eller laborationsövningar

och dylikt, för vilka i regel endast obetydlig förberedelse erfordrades.

De grunder, efter vilka arvoden utgå vid utbildningsanstalterna, äro emellertid

mycket växlande, på sätt framgår av följande redogörelse för några

hithörande arvodestyper.

Krigshögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle lärararvodena,

oberoende av huruvida fråga vore örn huvud- eller bisyssla, utgå med 14

kronor för timme i »tvångsämne» och 5 kronor för timme för ridlärare och

repetitörer. Från och med budgetåret 1937/38 utbyttes timarvodena mot årsarvoden,

beräknade efter samma grund. Vissa sedermera företagna förändringar

i timplanen ha ej medfört jämkningar i årsarvodena.

Artilleri- och ingenjörhögskolan. Enligt 1922 års arvodesreglering skulle

arvode utgå med 8 kronor för föreläsningstimme och 5 kronor för övningstimme

till den, som hade lärarbefattning till huvudsyssla, och med 12 respektive

5 kronor till annan lärare. Denna beräkningsnorm tillämpas alltjämt.

Krigsskolan. Vid 1922 års arvodesreglering fastställdes för heltidstjänstgörande

lärare årsarvoden å 1 200 kronor, avsedda att utgöra ersättning

för att vederbörande förskaffat sig den erforderliga kompetensen.

Arvodena vid lärarbefattningarna i förvaltningstjänst m. fl. ämnen, vilka äro

bisysslor, ha beräknats efter 10 kronor för undervisningstimme. Vid nämnda

arvodesreglering ansågs tveksamt, huruvida fog funnes för att bibehålla

tidigare utgående arvoden till kompanichefen och kadettofficerarna, men

detta ansågs böra ske med hänsyn till befattningarnas vikt för officersutbildningen

och till att genomgång av krigshögskolan i regel krävdes. Kompanichefen

erhöll ett arvode å 1 500 kronor, avvägt med utgångspunkt från att

den sammanlagda avlöningen därigenom skulle komma att ungefärligen motsvara

majors. Kadettofficerarna erhöllo arvoden å 600 kronor motsvarande

det vanligaste stabsarvodet. En av kadettofficerarna, som hade viss undervisningsskyldighet,

erhöll emellertid ett 300 kronor högre arvode; detta

arvode utgår numera för undervisning i motorlära.

Arméns under officer sskola. Arvoden vid denna skola infördes genom 1936

års försvarsbeslut.

Sjökrigshögskolan. Arvodena till såväl heltids- som deltidstjänstgörande

lärare äro beräknade efter 14 kronor för verklig timme eller — med utgångspunkt

från att arbetsåret omfattar 25 veckor —- 350 kronor för veckotimme.

Sjökrigsskolan. Kadettofficerarna och kadettingenjörerna äro heltidstjänstgörande

vid skolan och åtnjuta i denna sin egenskap arvoden beräknade efter

50 kronor för månad; de åtnjuta därutöver för förekommande undervisningsskyldighet

särskilda arvoden, beräknade för ett läsår om 25 veckor och utgående

med 75 kronor per veckotimme, således omkring 3 kronor per timme.

Av lärarbefattningarna äro två huvudsysslor och uppförda på skolans stat;

vid dem utgå arvoden å 1 600 respektive 800 kronor. Övriga lärarbefattningar

äro bisysslor och förenade med arvoden beräknade efter 175 kronor för veckotimme

eller således omkring 7 kronor för timme.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 63

Marinens underofficersskolor. Arvoden vid dessa skolor infördes genom

1936 års försvarsbeslut.

Flygkrigshögskolan. De vid flygkrigshögskolan utgående arvodena äro beräknade

efter 14 kronor för undervisningstimme för lärare och 7 kronor för undervisningstimme

för biträdande lärare.

Krigsflygskolan med aspirantskola och flygreservskola. Enligt 1936 års

försvarsbeslut upptogs under flygvapnets avlöningsanslag en anslagspost för

arvoden till lärare vid vissa av flygvapnets skolor. Detaljerad beräkning av

arvoden från denna avlöningspost förelädes 1938 års riksdag. Rörande beräkningsgrunderna

omförmäles såvitt angår militära arvoden allenast, att

i fråga örn förste och andre flyglärare beräknats arvoden enligt de i Kungl.

Majros brev den 23 december 1926 angivna grunderna till 60 respektive 45

kronor för månad. I övrigt äro de egentliga lärararvodena emellertid beräknade

efter 6 kronor för undervisningstimme. Flygförvaltningen hade i ärendet

uttalat, att förslaget åsyftade att åvägabringa likställighet med motsvarande

lärarpersonal vid armén. De sålunda bestämda arvodena ha efter år

1938 undergått jämkningar alltefter förändring av timplanerna. — Arvode till

flyglärare, att utgå utöver flygtillägg, upptogs såsom en av de med flygtjänstgöring

förenade förmånerna i Kungl. Maj:ts brev den 23 december 1926.

Genom 1939 års lönereglering upphävdes detta brev i samband med att bestämmelser

örn förmåner under flygtjänstgöring intogos i det nya avlöningsreglementet;

till dessa förmåner räknades emellertid icke flyglärares arvoden,

utan dessa arvoden hänfördes till samma kategori som andra lärararvoden.

Flygvapnets underofficers-, sigdal- och tekniska skolor. Arvodena vid

dessa skolor ha beräknats efter 120 kronor för månad respektive 6 och 4

kronor per undervisningstimme.

Såsom i det föregående antytts upptagas å den för marinen fastställda förteckningen

över arvoden utöver lön till ordinarie tjänstemän vissa arvoden

vid fortbildningskurs för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga

lärare vid marinen. Härjämte äro under arméns och marinens undervisningsanslag

samt flygvapnets övningsanslag medel beräknade för åtskilliga särskilda

utbildningskurser. I samband med att medlen för ifrågavarande kurser

ställas till förfogande brukar Kungl. Majit bestämma arvodesbeloppens storlek

i varje särskilt fall. Huvuddelen av arvodena brukar beräknas efter vissa

av chefen för generalstaben i skrivelse den 9 mars 1936 förordade grunder,

vilka i huvudsak innebära, att arvodena per dag variera mellan 8 kronor och

1 krona 50 öre med vissa förskjutningar uppåt eller nedåt alltefter kursernas

längd och elevernas kompetens; då arvoden per föreläsningstimme anses böra

ifrågakomma, variera ersättningsbeloppen mellan 30 kronor och 2 kronor, allteftersom

fråga är örn enstaka föreläsningar eller serier av föreläsningstimmar.

Militära arvodesutredningen.

Arvodesutredningen har föreslagit, att de arvoden, som nu utgå till

kompanibefäl m. fl. vid de militära utbildningsanstalterna i vederbörandes

egenskap av befäl och i vissa fall lärare, skola indragas. Arvoden å 50 kronor

för månad borde emellertid få utgå till flyglärare vid krigsflygskolan med

aspirant- och flygreservskolorna; dessa arvoden borde icke anses som lärararvoden

i egentlig mening utan som ersättning för särskilt riskfylld och

påfrestande tjänstgöring, och arvodena bordo därför i systematiskt hänseende

sammanföras med andra förmåner under flygtjänstgöring. Sådant flyglärar
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvode borde icke få utgå till kadettofficer vid flygkadettskolan, vilken tillika

vore förste flyglärare; kadetterna vore nämligen redan flygutbildade vid

aspirantskola.

Till stöd för förslaget att indraga kompanibefäls- m. fl. arvoden har utredningen

anfört i huvudsak följande.

Anledning att till kompanibefäl utgiva arvoden finnes icke, om i enlighet

med utredningens förslag arvodena till kompaniofficerare i stabs-, inspektions-

och förvaltningstjänst indragas och genomgång av krigshögskola icke

medgives grunda rätt till arvode. Den elementära utbildning i militära ämnen

och färdigheter, som ålagts kompanibefälet, är icke något för den militära

tjänsten främmande. De arvoden böra således icke vidare bibehållas,

som nu utgå till kompanibefälet i vederbörandes egenskap av befäl eller

lärare; hela arvodet till den kadettofficer ur trängen, som har att meddela

undervisning i motorlära vid krigsskolan, bör bortfalla, och vid sjökrigsskolan

böra såväl månadsarvodena som lärararvodena slopas. Kompanichefen

vid krigsskolan intager en särställning, i det att han anses vara mera stadigvarande

fäst vid skolan. Även hans arvode bör emellertid bortfalla; att

geifom särskilt arvode uppbringa lönen för kompanichefen, som förutsatts

vara en äldre kapten, till beloppet av majorslön är numera obehövligt, då

enligt militära avlöningsreglementet kapten i högsta löneklassen åtnjuter

samma lön som major i lägsta löneklassen.

Arvodesutredningen har vidare föreslagit, att det arvode å 120 kronor för

månad, som nu utgår till chefen för flygkadettskolan, borde indragas

samt att skolehefsbefattningen borde anordnas som en särskild beställning

i lönegraden Oa 5.

Arvodesutredningens förslag till arvodesreglering för lärarpersonalen

bygger på en klassificering av officersutbildningsanstalterna i fyra kategorier

på sätt framgår av följande tablå.

Kategori

Armén

Marinen

Flygvapnet

Högskolor.

Krigshögskolan. Artil- leri- och iugenjörhög- skolan.

Sjökrigshögskolans

högre kurser: stabs- kurs, artillerikurs,

torpedkurs, minkurs,

förbindelsekurs och

nautisk kurs.

Flygkrigshög- skolans högre

kurser: stabs- kurs, tekniska

kurser.

Officers skolor,

skjutskolor m. fl.

motsvarande

skolor.

Infanteri-, kavalleri-,

pansar-, artilleri-, luft- värns-, ingenjör- och

trängofficersskolor.

Infanteri-, artilleri- och

luftvärnsskj utskolor.

Ridskolan. Pansar- och

ingenjör truppskolorna.

Signalskolan. Under- hållsskolan. Motor- skolan, tyg- och inten- den turförval tnings- skolorna. Arméhund- skolan. •

Sjökrigshögskolans all- männa kurs.

Flygkrigshög- skolans all- männa kurs.

Bomb- och skjut- skolan.

Tekniska skolan.

Kadettskolor.

Krigsskolan. ,

Sjökrigsskolan.

Flygkadettskolan.

Aspirantskolor för

värnpliktiga och

underbefäl.

Officers aspirantskolorna

vid truppslagen.

Aspirantskolor ombord

ä flottans fartyg och

vid kustartilleriet.

Krigsflygskolan.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Härjämte har militära arvodesutredningen tagit i betraktande förhållandena

vid de anstalter, vid vilka utbildning till underofficer sker (över manskapsskolorna,

däribland sjömansskolan vid flottan och signalskolan vid flygvapnet,

till försvarsgrenarnas underofficersskolor), ävensom anstalter, vid

vilka underofficerarnas och i viss omfattning även officerarnas fortsatta utbildning

sker (signal-, motor- och förvaltningsskolor vid armén och tekniska

skolan vid flygvapnet).

Beträffande lärarbefattningarnas rekrytering m. m. har arvodesutredningen

anfört i huvudsak följande.

De militära lärarna vid de fasta undervisningsverken tillhöra huvudsakligen

följande kategorier, nämligen vid högskola majorer eller kaptener, vid

kadettskola kompaniofficerare samt vid underofficersskola kompaniofficerare

och underofficerare i l:a och 2:a lönegraden. Genomgången högskola

är oeftergivlig för högskolornas lärare och fordras i princip även vid kadettskolorna,

örn än den begränsade tillgången till sådan personal icke alltid förslår

att förse dessa skolor med lärare, utexaminerade från högskola; kompetenskrav

äro icke uppställda för lärarbefattningarna vid underofficersskola.

Uttagningen av lärare — antingen den äger rum i kommenderingsväg eller

genom förordnande efter ansökan — sker efter urval bland den personal,

som genom föregående studier och verksamhet visat sig fylla kvalifikationerna;

i realiteten är kretsen av kvalificerad personal för de viktigare befattningarna

begränsad. De militära lärarbefattningarna äro alla passagetjänster,

vilka innehavas begränsad tid, i regel mellan 3 och 5 år; detta gäller

även då lärarbeställning är uppförd på skolans stat. Lärarförordnandet inverkar

icke på beställningshavarens löneställning och befordringsförhållanden

i annan mån än att vissa förordnanden, exempelvis vid högskolorna, utgöra

befordringsmeriter. I

I fråga örn heltidstjänstgörande lärare vid högskolorna har

arvodesutredningen anfört, att beställningarnas kvalitet finge anses icke understiga

majorsgraden. Med hänsyn till att avlöningen till lärare i majorsgraden

bland annat vid jämförelse med löneställningen för läroverkslektorer, vilka

innehade sina befattningar såsom sluttjänster, kunde anses väl avvägd, saknades

i och för sig tillräcklig anledning att till sådan lärare utöver lönen utgiva

särskilt arvode, men för kaptener, som vore lärare, syntes i regel en

höjning av ersättningen vara påkallad; avlöningsförbättringen borde konstrueras

såsom vikariatslön i majorsgraden. Om emellertid rekryteringsskäl

nödvändiggjorde, att även majorer erhölle någon förhöjning i sin löneställning,

vore det i varje fall förkastligt att bibehålla nuvarande arvoden — i

så fall med genomgående belopp av 1 400 kronor — enär de utgjorde fyllnadsarvoden

i två lönegrader; för sådant fall borde lärare vid högskola, oavsett

grad, tillförsäkras ett arvode av 12 000 kronor jämte rörliga tilläggsförmåner

mot skyldighet att avstå de med innehavande beställning förenade löneförmånerna.

Det högre alternativförslaget — med 12 000 kronors avlöning —

borde emellertid icke tillämpas beträffande andre lärare vid krigshögskolan

oller artilleri- och ingenjörhögskolan och ej heller beträffande sådan lärare

vid sjökrigshögskolan eller flygkrigshögskolan, som avsåges uteslutande för

tjänstgöring vid allmänna kursen.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

1S4 45 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 170

Beträffande frågan om arvode åt heltidstjänstgörande lärare vid

officer sskolor och med dem jämförliga utbildningsanstalter har militära

arvodesutredningen anfört, att den vid sådana skolor bedrivna verksamheten

avsåge fortsatt fackutbildning för officerare intill högskolestadiet och i fråga

om ställningen i skolorganisationen hade viss motsvarighet i allmänna

kurserna vid vissa högskolor. Även här borde kapten, som uppehölle beställning,

avsedd alternativt för major eller kapten —• vilket förekomme vid infanteriskjutskolan

— kompenseras genom vikariatslön till majors beställning,

medan däremot major icke borde erhålla arvode. I övrigt borde heltidstjänstgörande

lärare vid skolor tillhörande denna kategori i arvodeshänseende likställas

med lärare vid kadettskolor.

Yad angår heltidstjänstgörande lärare vid kadettskolor och

andra lägre befälsskolor har militära arvodesutredningen ansett, att

dessa i fortsättningen icke borde erhålla fyllnadsarvoden, samt till motivering

härav anfört i huvudsak följande.

De ämnen, i vilka militära lärare av kompaniofficers grad undervisa vid

kadettskolorna, tillhöra allmänbildningen inom respektive försvarsgrenar,

varför det icke kan med fog påstås, att lärarna måste underkasta sig särskilt

omfattande utbildning enbart för tjänstgöringen såsom lärare. Befattningarna

äro ej heller ovanligt arbetskrävande. Vid en jämförelse med läroverksadjunkterna

i fråga om kompetenskrav och löneställning har utredningen icke

funnit, att ifrågavarande lärare skulle komma att intaga någon oförmånlig

ställning, örn de ej erhölle arvoden. Eekryteringen av befattningarna, för

vilka kompaniofficersgraderna äro lämpligast, kan även framdeles äga rum

genom kommenderingsinstitutet, enär erforderlig kännedom örn lämpliga

aspiranter finnes hos skolans ledning. Kadetternas utbildande till dugande

officerare är visserligen av grundläggande betydelse för krigsmaktens kvalitet,

men arvodesutredningen är icke övertygad örn att bästa sättet för förvärvande

av kunniga och intresserade lärarkrafter vid kadettskolorna består

i att bereda fyllnadsarvoden åt denna relativt unga personal. Mot arvodenas

bibehållande talar också det förhållandet, att antalet undervisningsanstalter

intill högskolestadiet genom 1942 års försvarsbeslut kommer att ökas och att

arvodesväsendet efter hand kunde komma att utsträckas till skolor och kurser

av mera tillfällig art. För övrigt är den militära utbildningen en så väsentlig

arbetsuppgift för krigsmaktens befälspersonal, att full hänsyn till densamma

måste anses ha blivit tagen vid den militära löneregleringen; skulle

befälsutbildningen mera allmänt premieras, uppstode förhållanden, som kunde

förrycka det militära lönesystemet. Arvodena vid aspirantskolor och underofficersskolor

böra av enahanda skäl indragas.

Beträffande andra befattningshavarkategorier än heltidstjänstgörande

lärare har militära arvodesutredningen var för sig behandlat kategorierna heltidstjänstgörande

biträdande lärare och repetitörer samt deltidstjänstgörande

lärare.

Av skäl liknande dem, som anförts i fråga om arvoden till ämneslärare vid

kadettskola, har arvodesutredningen ansett, att särskild ersättning utöver vad

som under vissa förutsättningar utginge vid kommenderingar icke borde tilldelas

heltidstjänstgörande biträdande lärare och repetitörer.

Yad angår deltidstjänstgörande lärare, har arvodesutredningen

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170. 67

föreslagit, att dessa skola tillsättas efter ansökan samt avlönas efter en timtaxa

av följande utseende.

Läroanstalter och timläraro

i

Timarvode, k

r o n o r

i ortsgrupp

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Högskoleutbildad ämneslä- rare vid militär högskola.

—

—

—

—

—

12: -

Högskoleutbildad ämneslä-1

rare vid officersskola.

Ämneslärare, officer eller /

vederlike, vid militär hög- skola. ’

7:80

8:05

8:30

8: 55

8: 80

9: 10

9: 40

9:70

10:-

Högskoleutbildad ämnes- j

lärare.

Ämneslärare, officer eller /

vederlike, vid officers- skola. ''

6: 20

6: 40

6: 60

6:80

7:-

7:25

7:50

7:75

8: -

Ämneslärare, officer eller

vederlike.

5: 40

5: 60

5:80

6: —

6: 20

6:40

6: 60

6:80

7:-

Lärare i övniugsgren (gym- nastik med vapenföring

och idrott samt ridning).

4:60

4: 75

4: 90

5: 05

5: 20

5: 40

5: 60

5:80

6: —

Ämneslärare, underofficer.

3:80

3: 95

4: 10

4: 25

4: 40

4: 55

4:70

4: 85

5: —

Anm. Hed militär högskola avses krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan

samt högre kurserna i sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan. Med högskoleutbildad

lärare avses den som genomgått militär högskola, som nu nämnts, eller har akademisk

examen eller är ingenjör. Med officersskola avses dels lägre kurserna i sjöoch

flygkrigshögskolorna dels truppslagsofficersskolorna och skjutskolorna. Där flera benämningar

i första kol. äro tillämpliga skall den användas som ger högsta ersättning.

Till motivering av förslaget i denna del har arvodesutredningen anfört i

huvudsak följande.

Det har synts lämpligt, att en taxa fastställes för ifrågavarande arvoden,

så att en efter enhetliga grunder uppgjord bestämning av ersättningen i olika

fall kommer till stånd. Arvodesutredningen har ansett sig kunna, såvitt angår

kadettskolor och andra militära undervisningsanstalter i allmänhet, utgå

från den i kungörelsen den 5 september 1942, nr 787, intagna tabellen över

ersättningar åt biträdande lärare och timlärare vid de allmänna läroverken

m. fl. statliga undervisningsanstalter, i vilken tabell angivas vissa ersättningar

för veckotimme, differentierade efter bland annat ortsgrupper, läroanstalter

och lärares kompetens. För att här oberoende av läsårets skiftande längd erhålla

en gemensam grund för ersättningsbeloppen, ha dessa — som endast

böra utgå efter verkligt fullgjord prestation — ansetts böra bestämmas till

visst belopp för undervisningstimme; ersättningsbeloppen i den civila timtaxan

ha evalverats till timbelopp med utgångspunkt från att läsåret vid de

allmänna läroverken kan beräknas till 38 veckor. Militär högskoleutbildad

lärare har ansetts kunna likställas med lärare, som har adjunktskompetens,

annan officer eller vederlike med annan timlärare i teoretiskt läroämne vid

allmänt läroverk och underofficer med annan timlärare i praktiskt läroämne

vid praktisk realskolelinje; till gymnastiklärare finnes direkt motsvarighet.

För de militära högskolorna lia föreslagits timarvoden, liggande omkring

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

50 % högre än de på angivet sätt beräknade beloppen, beroende på att undervisningen

här meddelas genom föreläsningar, vilka kräva tidsödande förberedelser,

och genom flitigt användande av skriftliga prov, vilkas genomgående

kräver mycken tid.

För de undervisningsanstalter, som bygga på kadettskola och utgöra mellanstadier

till högskola, ha beräknats timarvoden, utgörande ett medeltal

mellan de allmänna beloppen och de för högskolorna föreslagna.

Beträffande arvoden vid särskilda utbildningskurser har arvodesutredningen

anfört, att lärarskapet vid dessa i regel vore bisyssla, att arvode

därför icke borde utgå, örn beställningshavare erhölle kommendering såsom

lärare vid särskild utbildningskurs med frånträdande av tjänstgöringsskvldigheten

i eljest innehavd befattning, men att i annat fall de för arvode vid bisysslor

angivna arvodesvillkoren borde tillämpas vid de tillfälliga kurserna.

Särskild ersättning borde likväl icke ifrågakomma vid kurser eller utbildning

för värnpliktig personal. Örn det i särskilda fall befunnes önskvärt att för

ledare av kurs eller för viss befattning vid kurs avse särskild gottgörelse,

borde det ankomma på Kungl. Maj:t att för varje enskilt fall därom besluta

med stöd av stadgandet i 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet.

Yttranden.

I remissmyndigheternas yttranden över militära arvodesutredningens betänkande

synes förslaget att indraga nu utgående arvoden till kompanibefäl

m. fl. vid de militära utbildningsanstalterna icke ha blivit föremål för

särskilda uttalanden. Erinringar ha emellertid framställts mot förslaget om

indragning av lärararvoden vid kadett- m. fl. skolor.

Mot den av arvodesutredningen företagna klassificeringen av skolor

och kurser ha remissmyndigheterna i stort sett icke haft något att erinra.

Chefen för sjölcrigshögslcolan samt chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

ha dock hävdat, att sjökrigshögskolans och flygkrigshögskolans allmänna

kurser borde hänföras till samma kategori som de högre kurserna vid

nämnda högskolor.

Yad angår arvodesutredningens förslag till arvodesreglering för heltidstjänstgörande

lärare vid högskolorna ha vissa erinringar framställts

mot utredningens båda alternativa förslag. Härom må nämnas följande.

Het förslag, som militära arvodesutredningen i första hand förordat — örn

kompensation endast åt vissa kaptener — har tillstyrkts av statskontoret men

avstyrkts av försvarsgrenscheferna samt armé-, marin- och flygförvaltningarna;

gentemot förslaget har bland annat anförts, att den skillnad i fråga örn gottgörelse,

som skulle gälla för å ena sidan äldre och mer erfarna officerare och

å andra sidan yngre och vanligen mindre erfarna, kunde leda till att befattningarna

i första hand skulle komma att sökas av yngre officerare, medan

de äldre och sannolikt mer kompetenta skulle underlåta att söka befattningarna.

Yad angår arvodesutredningens alternativ med 12 000 kronors avlöning

har statskontoret ansett detta icke vara tillräckligt motiverat och ej

överensstämmande med de allmänna synpunkter, som i övrigt legat till grund

för arvodesregleringen. Chefen för armén och arméförvaltningen ha ansett

detta alternativförslag tillfredsställande ur ekonomisk synpunkt men mot det
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

samma anfört, att införandet av enhetligt arvodesbelopp icke medgåve någon

differentiering av arvodena med hänsyn till de olika läroämnenas växlande

betydelse och de skiftningar i lärokursernas omfattning, som tid efter annan

kunde förekomma. Marinförvaltningen har mot denna lösning anfört synpunkter

liknande dem, som anförts gentemot huvudalternativet, samt funnit

det här avsedda alternativet böra genomföras endast under förutsättning, att

arvodet å 12 000 kronor påbyggdes med ett tillägg av 600 kronor efter tre

års tjänst. Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha ansett ifrågavarande

alternativ vara godtagbart.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit utredningens båda förslag olämpliga,

enär de icke medgåve en önskvärd differentiering av ersättningen.

Lönenämnden har i anslutning härtill framhållit, att den härmed icke avsett

att förorda ett bibehållande i oförändrad form av det nuvarande arvodessystemet

vid de militära undervisningsanstalterna. Med nuvarande system

framstode det särskilt såsom en brist, att lärararvodena utmätts efter enhetliga

grunder såväl i fråga örn lärarbefattningar, vilka toge innehavarnas hela

arbetstid i anspråk, som beträffande lärartjänster, vilka innhades såsom bisyssla.

Likaså syntes det knappast riktigt, att såsom nu vore fallet, arvodena

utginge med samma belopp, oavsett den lönegrad läraren tillhörde; för den

som innehade majorsbeställning syntes arvodet kunna bestämmas att utgå

med lägre belopp än för kapten.

Ledamoten M. E. Giron har emellertid ansett, att förslaget örn lägre lärararvode

för en regementsofficer än för en kapten icke kunde godtagas. Den

lön vederbörande åtnjöte å beställningen vore utmätt med hänsyn till den

plats han skulle fylla i krigsorganisationen och hade intet samband med

lärararvodet. Detta skulle utgöra kompensation för det särskilda arbete, som

lärarbefattningen medförde, och merarbetet vore icke beroende av lärarens

tjänstegrad.

Arvodesutredningens förslag örn slopande av arvodena till de heltidstjänstgörande

lärarna vid kadettskolor och andra lägre befälsskolor

har avstyrkts av chefen för armén, arméförvaltningen, försvarsväsendets

lönenämnd, svenska officer sförbundet och svenska under officer sförbundet.

Lönenämnden har ansett det principiellt oriktigt att vid bedömandet

av frågan, huruvida den militära lärarverksamheten borde grunda

rätt till särskilda arvoden, uppdraga en saklig skillnad mellan kadettskolor

och militära högskolor, enär även vid kadettskolorna undervisningen ställde

speciella krav på lärarnas kvalifikationer och lämplighet. I övrigt har mot

arvodesutredningens förslag anförts, att det kunde komma att påkalla tvångskommendering

såsom lärare, vilket skulle äventyra undervisningens kvalitet.

Marinförvaltningen har icke haft erinran mot förslagets genomförande, om

detta skedde för alla tre försvarsgrenarna, men samtidigt hänvisat till vissa

marina myndigheters erinringar mot borttagande av arvodena vid sjökrigsskolan

och underofficersskolorna.

Yad angår arvodesutredningens förslag till timtaxa för deltidstjänstgörande

lärare, ha chefen för armén och arméförvaltningen ansett nöd

vändigt, att det närmare klargjordes vad som skulle räknas som undervisningstimme;

att räkna endast de timmar, läraren undervisade på lärorummet,

vöre olämpligt. I fråga örn differentieringsgrunderna ha nämnda myndigheter

samt chefen för flygvapnet, flygförvaltningen, försvarsväsendets löne
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nämnd, statskontoret och svenska officersförbundet samtliga funnit en uppdelning

av arvodena efter lärarens kompetens olämplig; statskontoret har

därvid erinrat örn att vid de allmänna läroverken icke förekommer någon

differentiering av timlärararvoden mellan lektor och adjunkt. Försvars väsendets

lönenämnd har beträffande timtaxan anfört, att vid ersättningsbeloppens

evalvering från den »civila timtaxan» hänsyn borde tagas till att läsåret vid

de allmänna läroverken omfattade 39 veckor och icke såsom arvodesutredningen

antagit 38 veckor. Chefen för armén samt chefen för flygvapnet och

flygförvaltningen ha ansett, att timarvodena vid de militära högskolorna borde

utgöra 14 kronor för undervisningstimme, och även arméförvaltningen har

ansett det föreslagna beloppet av 12 kronor vara för lågt. Yad angår utredningens

förslag, att — för ernående av bästa lärarkrafter — ansökningsförfarande

borde i största möjliga utsträckning komma till användning, har

arméförvaltningen framhållit, att dylik konkurrens borde kunna ifrågakomma

allenast mellan beställningshavare, som på grund av innehavande befattning

eller kommendering hade sin tjänstgöring förlagd till den ort, där läraruppdraget

skulle fullgöras.

Arvodesutredningens förslag i fråga om arvoden vid särskilda utbildningskur

ser har givit chefen för armén anledning till följande uttalanden.

Den, som beordrats som chef för kurs vid sidan av ordinarie tjänstgöring

och — såsom i allmänhet är fallet — jämväl utövar lärarverksamhet vid

kursen, bör tillerkännas skäligt chefsarvode. Detsamma är förhållandet med

repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare, vilka i de flesta fall icke

ha någon direkt undervisningsskyldighet men likväl böra tillerkännas mindre

arvoden under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie

tjänst. Å l ort böra månadsarvoden beräknas till, för chef 100 kronor, för

repetitör och redogörare 50 kronor och för materielförvaltare 25 kronor; för

övriga orter bör proportionell sänkning av beloppen vidtagas. Även om de

flesta kurserna pågå högst en eller annan månad, böra arvodena beräknas

efter högst 600 respektive 300 kronor för år. Den av utredningen företrädda

uppfattningen, att särskild ersättning icke borde ifrågakomma för kurser eller

utbildning av värnpliktig personal, kan arméchefen icke dela; det är icke klart

vad utredningen avsett med värnpliktig personal. Då Kungl. Majit i samband

med beviljande av medel för tillfälliga kurser avgör, huruvida arvoden

skola utgå eller icke, böra nu angivna grunder för arvodesbelopp till chef,

repetitör, adjutant, redogörare och materielförvaltare tjäna till ledning.

1943 års arvodessakkunniga.

I direktiven för 1943 års arvodessakkunniga har anförts, att det innan

ståndpunkt toges till de förslag örn löneställningen för heltidstjänstgörande

lärare vid militära högskolor m. fl., som framlagts i arvodesutredningens

betänkande, och till däremot framställda erinringar, syntes lämpligt att undersöka,

huru ersättningsgrunderna fortsättningsvis skulle regleras i händelse

av bibehållande av systemet med fyllnadsarvoden; även för ställningstagande

till spörsmålen örn den särskilda ersättningens beroende av lärarens lönegradsplacering

erfordrades ytterligare undersökning. Med hänsyn till de be
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

tänkligheter, som i yttrandena anförts gentemot förslaget att i huvudsak utesluta

den heltidstjänstgörande personalen vid andra läroanstalter än högskolorna

och infanteriskjutskolan från särskild ersättning syntes även frågan

om arvodesväsendet i denna del böra underkastas ytterligare utredning. Därvid

borde sökas en lämplig avgränsning av de fall, då utbildningsverksamheten

på det sätt skilde sig från den vanliga tjänstgöringen, att särskild ersättning

med hänsyn till rekryteringen och övriga på frågan inverkande omständigheter

finge anses påkallad. Utredningen borde närmast inriktas på

bibehållande tills vidare av systemet med fyllnadsarvoden för de fall, då

särskild ersättning funnes böra utgå, och vid utarbetande av förslag i sådan

riktning borde beaktas önskvärdheten av enhetliga grunder för fyllnadsarvodenas

bestämmande inom läroanstalter med motsvarande uppgifter. Slutligen

borde även arvodesfrågan för icke-heltidstjänstgörande personal vid

undervisningsanstalterna inbegripas i den fortsatta utredningen.

Vad först angår frågan örn arvoden till kompanibefäl m. fl. innebär

arvodessakkunnigas förslag i första hand, att arvodessystemet skall begränsas

till att avse officerare, vilka meddela undervisning i egentlig bemärkelse,

medan däremot utbildningsverksamheten i truppföring och vad till

trupputbildningen eljest hör icke skall förenas med arvode. De sakkunnigas

förslag innebär i stort sett, att arvode icke skall utgå till kadettofficer, aspirantbefäl,

adjutant, redogörare eller annan funktionär utom i den mån vederbörande

anlitas som lärare i egentlig mening samt att arvoden i allmänhet

icke skola utgå vid underofficersskolorna. Arvodessakkunniga ha emellertid

föreslagit, att arvoden för kvalificerad befälsutbildning skola utgå med 1 440

kronor till envar av kompanichefen vid krigsskolan och souschefen vid sjökrigsskolan

samt med 1 080 kronor till en kompanichef vid arméns underofficersskola

i Uppsala. I likhet med militära arvodesutredningen ha de sakkunniga

vidare föreslagit att flyglärare vid krigsflygskolan utöver nu utgående

flygtillägg erhålla ersättning med 50 kronor i månaden för den fysiskt

mycket påfrestande tjänstgöring, som dessa lärare anses vara underkastade

vid elevernas utbildning i flygning. Även förste flyglärare vid flygkadettskolan

skall enligt de sakkunnigas förslag erhålla flyglärararvode.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt i fråga om arvoden till kadett-,

aspirant- och instruktionsofficerare ha de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

Kadettofficerarna vid arméns krigsskola å Karlberg, sjökrigsskolan å Näsby

och flygkadettskolan vid Uppsala åtnjuta arvoden, befattningshavare vid

de två förstnämnda skolorna å 600 kronor för år och befattningshavare vid

flygkadettskolan å 360 kronor för år. Under det att särskilda arvoden icke

utgå till aspirantbefälet vid arméns aspirantskolor, uppbär aspirantbefälet

vid sjökrigsskolan och krigsflygskolan särskilda fyllnadsarvoden. Vid arméns

underofficersskola utgå arvoden om 600 kronor till avdelningschefer, vilka

fullgöra i huvudsak motsvarande funktion som de vid krigsskolan, sjökrigsskolan

och flygkadettskolan tjänstgörande kadettofficerarna, och vid marinens

underofficersskola uppbäras fyllnadsarvoden av instruktionsofficerare och

instruktionsunderofficerare; vid flygvapnets underofficersskola saknas mot
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svårighet till de arvoden, varom nu är fråga. Stora skiljaktiglieter äro således

i arvodeshänseende rådande mellan de olika försvarsgrenarnas utbildningsanstalter

av förevarande slag. De sakkunniga tänka därvid icke blott

på ojämnheten i arvodesbeloppen, utan framför allt på det förhållandet, att

kadettofficerare vid sjökrigsskolan förutom kadettofficersarvoden örn 600

kronor för år uppbära särskild ersättning för den undervisning, som meddelas

vid skolan; kadettofficersarvoden utgå jämväl till de kadettofficerare, som

undervisa å skolans lägre kurs, vilken närmast motsvarar arméns aspirant

skolor. Enligt verkställd undersökning uppbär vid sjökrigsskolan ett stort

antal kadettofficerare — yngre löjtnanter — fyllnadsarvoden, som i många

fall uppgå till en tredjedel eller mera av de mot vederbörandes beställning

svarande avlöningsförmånerna. För de sakkunniga har chefen för sjökrigsskolan

bland annat framhållit, att undervisningen vid sjökrigsskolan i många

fall vore mera tekniskt betonad än vid armén, vilket betingade en annan bedömningsgrund.

För de sakkunniga har det emellertid stått klart att en uppdelning

av den militära undervisningen i tekniska och mindre tekniska ämnen

näppeligen utgör en rättvis bedömningsgrund. Frågan om arvoden till kompanibefälet

bör enligt de sakkunnigas mening behandlas likformigt vid armén,

marinen och flygvapnet.

Den av ifrågavarande officerare bedrivna utbildningsverksamheten torde icke

i och för sig få anses som lärarskap i egentlig mening utan består i huvudsak

av chefskap för de i en eller flera plutoner (avdelningar) indelade eleverna;

tjänstgöringen består således främst i befälsföring och utbildning däri och

torde strängt taget icke mycket skilja sig från truppofficerens normala verksamhet.

Även om ifrågavarande officerares utbildningsverksamhet i mer utpräglad

grad än de vanliga truppofficerarnas syftar till att uppöva elevernas

befälsförmåga och i högre grad än eljest avser att skapa föredömen i fråga

örn militärt uppträdande och handlande — vilket otvivelaktigt utgör ett

kvalificerande moment i utbildningsverksamheten — kompenseras likväl det

härav följande tyngre ansvaret av det intresse och den beredvillighet att tillgodogöra

sig utbildningen, som i allmänhet utmärka de skolor, där blivande

officerare och underofficerare utbildas. De sakkunniga ha i detta sammanhang

icke kunnat underlåta att jämföra den undervisningsverksamhet, varom

här är fråga, med de utbildningsuppgifter, som kunna åvila motsvarande

chefer vid förband, där soldatmaterialet måhända saknar intresse och fallenhet

för yrket och där bristande disciplin och likgiltighet för tjänsten kan ut

sätta befälets nit och intresse för allvarliga påfrestningar.

Med hänsyn till vad som anförts ha de sakkunniga på ifrågavarande punkt

intagit samma ståndpunkt som militära arvodesutredningen, nämligen att

kadett- (aspirant-) befälets arbete, till den del detsamma utgör trupputbildningsverksamhet

i egentlig mening (befälsföring, reglementskännedom m. m.),

i allmänhet icke så påtagligt skiljer sig från vanlig trupputbildningsverksamhet,

att arvode kan anses påkallat. Mot denna uppfattning ha vissa erinringar

till de sakkunniga framställts från arméns officersutbildningskommitté och

från marint håll, varvid särskilt framhållits arvodenas betydelse ur rekryteringssynpunkt.

Därvid uttalade önskemål synas emellertid kunna tillgodoses

på annat sätt än genom det nuvarande arvodessystemets bibehållande, nårn

ligen genom att, i den mån kadett- och aspirantbefälet har att såsom lärare,

biträdande lärare eller eljest bedriva undervisning i mera kvalificerade ämnen,

viss ersättning får utgå för det merarbete, som föranledes av undervisningen.

Detta skulle även vara ägnat att stimulera rekryteringen till ifrågavarande

befattningar.

Då emellertid trupputbildningen vid krigsskolan är av särskilt kvalificerad

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

och ansvarsfull art och viss undervisning i anslutning härtill meddelas —

bland annat genomgås de psykologiska och pedagogiska grunderna för befälsutbildning

i allmänhet och med svensk trupp, varjämte grunddragen av

svenskt folkkynne studeras — ha de sakkunniga icke ansett sig böra avvisa

ett från ansvarigt militärt håll framställt krav, att särskilt arvode även i fortsättningen

skulle utgå till kompanichefen vid krigsskolan. Arvodet föreslås

till 1 440 kronor för år; de sakkunniga kunna av rekryteringsskäl icke här

föreslå lägre arvode än det, som föreslås skola utgå till förste läraren i

krigskonst. Motsvarande synpunkter ha de sakkunniga anlagt på souschefsbefattningen

vid sjökrigsskolan, med vilken befattning ej endast är förenad

den ansvarsfulla uppgiften att närmast under chefen för sjökrigsskolan leda

utbildningsverksamheten vid skolan utan även kvalificerad undervisning i

allmän befälsutbildning i högre kursen vid skolans olika linjer. Arvode torde

vidare böra utgå till en kompanichef vid arméns underofficersskola i Uppsala,

bland annat av rekryteringsskäl. Däremot synes arvode icke böra utgå

till vid försvarets läroverk (internatet) tjänstgörande kompanichef, vilken

uppenbarligen icke har ett lika betungande ansvar för utbildningen. Yad

flygvapnets skolor beträffar synas arvoden av den kategori, varom här är

fråga, icke böra utgå i vidare mån än som föreslogs av militära arvodesutredningen,

d. v. s. att flyglärare vid krigsflygskolan, utöver nu utgående flygtillägg,

beredes ersättning med 50 kronor i månaden för den fysiskt mycket

påfrestande tjänstgöring, som dessa lärare äro underkastade vid elevernas

utbildning i flygning. Då även förste flygläraren vid flygvapnets kadettskola

— vilken har att fullgöra de funktioner, som vid krigsskolan och sjökrigsskolan

fullgöras av kompanichefen respektive souschefen — bör komma

i åtnjutande av dylikt flyglärararvode, finna de sakkunniga ej skäl därutöver

föreslå särskilt arvode till honom. I

I fråga örn de militära undervisningsanstalternas klassificering i

arvodeshänseende ha arvodessakkunniga utgått från militära arvodesutredningens

indelning av skolorna i olika kategorier men i denna föreslagit vissa

jämkningar. Yad angår de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan

ha de sakkunniga visserligen icke funnit tillräckliga skäl föreligga

för att i arvodeshänseende jämställa dessa med de högre kurserna, men

de sakkunniga ha likväl i timtaxan för deltidstjänstgörande lärare upptagit de

allmänna kurserna under en särskild rubrik och i anslutning därtill föreslagit,

att det för den egentliga högskoleundervisningen avsedda timarvodet skulle

efter Kungl. Maj:ts medgivande kunna tillämpas, när så av föreliggande förhållanden

finge anses påkallat. De sakkunniga lia vidare ansett, att arméns

officersaspirantskolor och motsvarande skolor vid de båda övriga försvarsgrenarna

borde hänföras till samma kategori som kadettskolorna; i den mån

arvoden skulle utgå vid dessa skoltyper, borde således samma arvodesbelopp

tillämpas.

Beträffande ifrågavarande jämkningar lia de sakkunniga anfört bland annat

följande.

Cheferna för sjökrigs- och flygkrigshögskolorna lia i yttranden, som överlämnats

till de sakkunniga, anfört, at,t de allmänna kurserna hade högskolcmässig

karaktär och att det ur olika synpunkter skulle vara förenat med olä

genheter att i arvodeshänseende behandla lärare vid dessa kurser annorlunda

än lärare vid de högre kurserna. De sakkunniga anse, att skäl kunna anföras

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

både för och emot de allmänna kursernas klassificering som högskolekurser

i arvodeshänseende. För en sådan klassificering talar undervisningens högskolemässiga

karaktär, det organisatoriska förhållandet, att de allmänna kurserna

äro inlemmade i högskolor, och att eleverna i allmänmilitärt hänseende

befinna sig på ett mer avancerat stadium — 6 ä 7 år efter officersutnämningen

— än vad fallet är vid officersskolorna, där eleverna i allmänhet äro fänrikar

och sålunda befinna sig i första början av officerskarriären. Å andra sidan

finnes en väsentlig skillnad med avseende å undervisningens kvalitet mellan

ifrågavarande allmänna kurser och kurserna vid krigshögskolan, där en elit

yngre arméofficerare bibringas det kunnande, som erfordras för högre befälsposter

inom armén. Genom det urval, som sker vid inträdesproven till krigshögskolan,

ernås vissa garantier för att elevmaterialet står på en hög intellektuell

nivå, och undervisningen kan följaktligen lämpas härefter. De allmänna

kurserna å sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan däremot måste varje

sjö- respektive flygofficer genomgå, och då i praktiken varje officer »måste

godkännas» vid dessa kurser kan synbarligen undervisningen icke föras upp

på det högre plan, som är möjligt vid de högre kurserna; detta naturliga förhållande

har heller icke bestritts av respektive skolchefer. De sakkunniga

ha föreslagit relativt högt satta arvoden till heltidstjänstgörande högskollärare

för att tillgodose den militära ledningens önskemål örn en hög standard vid

den högsta krigsvetenskapliga undervisningen. Att utsträcka dessa förmåner

till lärare vid obligatoriska utbildningskurser har icke räknats med vid motiveringen

för dessa arvoden.

Det högre arvodet bör följdriktigt reserveras för lärare tjänstgörande å

högre kurs. Emellertid få de sakkunniga, vilka som nämnt icke stå främmande

för de av vederbörande högskolechefer framförda skälen i och för sig,

erinra, att frågan örn organisationen av de militära högskolorna är under utredning

av officersutbildningskommittén. I avvaktan på resultatet av den åt

sagda kommitté uppdragna utredningen kan nyssberörda fråga endast erhålla

en provisorisk lösning. De sakkunniga ha stannat för ett förslag, innebärande

att det högre arvodet förbehålles lärare, vilken helt eller till någon del anlitas

för undervisningen i de egentliga högskolekurserna, samt att de ifrågavarande

allmänna kurserna i timtaxan upptagas under en särskild rubrik, under vilken

intages en föreskrift, som möjliggör för Kungl. Maj:t att medgiva tillämpningav

det för den egentliga högskoleundervisningen avsedda timarvodet, när så

av föreliggande förhållanden får anses påkallat.

Vid överläggningar, som de sakkunniga haft med arméns officersutbildningskommitté,

har gjorts gällande att arvodesutredningen vid behandlingen

av arméns aspirantskolor icke tillräckligt beaktat att dessa skolor efter försvarsbeslutet

kommit att intaga en helt annan ställning än tidigare och sålunda

icke längre hade till uppgift att bibringa de blivande officerarna elementär

militär utbildning. De sakkunniga kunna för sin del bestyrka, att vid aspirantskolorna

numera en väsentligt mer kvalificerad utbildningsverksamhet bedrives

än tidigare varit fallet; enligt tidigare organisation hade flertalet elever

före kommendering till krigsskolan fullgjort endast omkring 16 månaders

tjänstgöring, men enligt nuvarande ordning erhålla officersaspiranterna kommendering

till officerskurs vid krigsskolan först efter 2''A års tjänstgöring,

vilket innebär, att en väsentlig del av officersutbildningen — i stort sett första

krigsskoleåret enligt tidigare gällande ordning — förskjutits från krigsskolan

till officersaspirantskolan. De sakkunniga anse med hänsyn härtill starka skäl

tala för att aspirantskolornas officerare i princip icke försättas i en sämre

ställning än deras kolleger vid krigsskolan. Härmed lia de sakkunniga icke

velat utsäga, att arvode skall utgå vid aspirantskolorna i samma omfattning

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. May.ts ''proposition nr 170.

som vid krigsskolan, utan endast, att om undervisningens kvalitet vid aspirantskolorna

befinnes motivera arvode, anledning icke finnes, att vid arvodesbeloppets

bestämmande hänföra aspirantskolorna till annan kategori än kadettskolorna.

Till den såsom en särskild kategori mellan högskolorna och kadettskolorna

ställda gruppen officers- m. fl. skolor ha arvodessakkunniga hänfört följande

skolor, i den mån vid dem hållas kurser för officerare; såvitt angår heltidstjänstgörande

lärare lia även de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan och

flygkrigshögskolan hänförts till denna grupp.

Armén

Förläggning sort

Infanteriskjutskolan

Rosersberg

Ridskolan

Strömsholm

Rån sartr upp skolan

Skövde

Ar tilleriskj utskolan

Villingsberg

Luftvärnskj utskolan

Väddö

Ingenjörtr uppskolan

Solna

Arméns signalskola

Solna

Arméns motorskola

Stockholm

Tygförvaltningsskolan

Stockholm

Intendenturförvaltningsskolan

Stockholm

Arméns underhållsskola

Skövde

Truppslagsofficersskolor:

Infanteriofficersskolan

Stockholm

Kavalleriofficersskolan

Stockholm

Pansarotficersskolan

Stockholm

Artilleriofficersskolan

Stockholm

Luftvärnsofficersskolan

Stockholm

Ingenjörofficersskolan

Stockholm

Trängofficersskolan

Skövde

Arméhundskolan

Sollefteå

Gymnastik- och idrottsskolan

Stockholm

Marinen

Sjökrigshögskolans allmänna kurs

Stockholm

Kustartilleriets skjutskola

—

Flygvapnet

Flygkrigshögskolans allmänna kurs

Stockholm

Flygvapnets bomb- och skjutskola

Stockholm och Kallax

Flygvapnets signalskola

Västerås

Flygvapnets tekniska skola

Västerås

Beträffande heltidstjänstgörande lärare

vid högskola innebär

arvodessakkunnigas förslag, att systemet med enhetliga, av tjänstegraden oberoende

fyllnadsarvoden utöver lön bibehålies. Arvodet skulle bestämmas till

1 800 kronor för år för förste lärare och lärare, med undantag av läraren i

krigsbyggnadskonst vid krigshögskolan och förste läraren i krigskonst vid

artilleri- och ingenjörhögskolan, samt till 1 440 kronor för år till nämnda båda

lärare ävensom andre lärare.

Till motivering av förslaget i denna del lia de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Det har utan vidare stätt klart för de sakkunniga, att den undervisning,

som meddelas vid de militära högskolorna, på det sätt skiljer sig från den

vanliga trupputbildningen, att arvode får anses motiverat. Mot arvodesutredningens

alternativt framlagda förslag örn ett enhetsarvode på 12 000 kronor

jämte rörligt tillägg hade remissmyndigheterna i stort sett icke något att

erinra, om hänsyn foges allenast till beloppet, men myndigheterna förordade,

att arvodet liksom hittills konstruerades som ett fyllnadsarvode med visst

enhetsbelopp oberoende av grad. De sakkunniga lia efter samråd med arméns

officersutbildningskommitté funnit sig böra lägga den av remissmyndigheterna

förordade principen till grund vid arvodesregleringen. Med utgångspunkt från

att en sammanlagd inkomst av omkring 12 0Ö0 kronor skulle utgöra en rättvis

ersättning för den högt kvalificerade undervisning, som bedrives av de militära

högskolelärarna —- dessa skulle därigenom komma att i ekonomiskt avseende

jämställas med tekniska högskolans professorer, vilka åtnjuta 12 000

kronor i begynnelselön — föreslå de sakkunniga, att fyllnadsarvodet bestämmes

till 1 800 kronor för år; en tillämpning av detta arvodesbelopp skulle

medföra, att sammanlagda beloppet av lön och arvode komme att i medeltal

för beställningshavare i löneklasserna Oa 9—12 uppgå till omkring 12 125

kronor.

Vid de med arméns officersutbildningskommitté hållna överläggningarna

lia uttalanden gjorts, att det av arvodessakkunniga föreslagna arvodet borde

reserveras för förste lärare och lärare samt att något mindre belopp borde

beräknas för andre lärare. De sakkunniga föreslå att sistnämnda arvode be

stämmes till 1 440 kronor.

Inom officersutbildningskommittén har även ifrågasatts att vid krigshögskolan

i arvodeshänseende jämställa läraren i krigsbyggnadskonst med andre

lärarna i taktik och stabstjänst, detta av den anledningen, att ämnet krigs

byggnads! o ris t — vilket vid artilleri- och ingenjörhögskolan motsvaras av

ämnet befästningslära och där är ett av de viktigaste ämnena — vid krigshög

skolan vore ett supplement till undervisningen i ämnena taktik och stabstjänst

samt tekniskt sett icke av djupgående natur; i detta ämne krävdes följaktligen

mindre förberedelsearbete av läraren än i ämnena taktik och stabstjänst

och andra nyckelämnen vid krigshögskolan. På motsvarande sätt bleve

vid artilleri- och ingenjörhögskolan studiet av krigskonsten icke av lika djupgående

art som vid krigshögskolan. De sakkunniga förorda, att arvodena till

ifrågavarande båda lärare bestämmas till 1 440 kronor för år.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att de förordade undervisningsarvodena

vid samtliga militära högskolor finge uppbäras oavkortade även om undervisningen

påginge under allenast en del av året. Under det att läsåret vid

krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan omfattade omkring 11

månader per år och vore avsevärt längre än vid universiteten och övriga civila

högskolor, påginge undervisningen vid sjökrigshögskolan och flygkrigshögskolan

— vid vilken sistnämnda högskola heltidstjänstgörande lärare för när

varande ej funnes — under 6—7 månader per år. Även örn det läge närmast

till hands att föreslå, att arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid sjökrigshögskolan

och flygkrigshögskolan borde utgå med reducerat belopp, hade

arvodessakkunniga funnit sig icke böra motsätta sig att arvode beräknades för

hela året, då undervisningen vid universiteten och de civila högskolorna påginge

ungefärligen lika lång tid samt det från marin- och flygledningarna betonats,

att utbildningen bedreves avsevärt mera koncentrerat vid ifrågavarande

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

77

högskolor än vid de övriga, så att det halvår, då undervisningen läge nere,

väsentligen måste ägnas åt självstudier och förberedande av föreläsningar

m. m.

Beträffande andra militära undervisningsanstalter än högskolor ha arvodessakkunniga

till allmän behandling upptagit spörsmålet örn ersättningens beroende

av den lönegrad befattningshavaren tillhör. De sakkunniga ha stannat

vid att föreslå, att någon ändring icke för närvarande göres i det hittills

lådande förhållandet, att arvode utgår med enhetligt belopp, oberoende av

lönegraden, samt därom anfört följande.

De sakkunniga måste väl finna det hittillsvarande sättet att bestämma avlöningen

till fast anställda lärare vara avvikande från vanliga grunder för lönesättning

men vilja dock i betraktande av att den åt dem uppdragna översynen

av arvodesväsendet icke är av genomgripande art, vid vilket förhållande en

rationell förändring i förevarande hänseende stöter på praktiska svårigheter,

förorda att fyllnadsarvodena vid utbildningsanstalterna liksom hittills bestämmas

oberoende av lönegraden. Till detta ställningstagande har bidragit

att den militära uppfattningen i detta stycke avgjort hyllar sig till den nuvarande

ordningen och därvid fullt accepterar den konsekvens därav, som

består i att en lärare vid passage till annan beställning kan få finna sig i en

betydlig inkomstminskning. Ej heller har under de överläggningar, som ägt

rum med arméns officersutbildningskommitté, framställts önskemål örn ändring.

Det bör även framhållas, att de sakkunniga icke funnit någon fördel stå

att vinna genom att här beträda en medelväg på det sätt att arvodet vid innehavarens

befordran skulle underkastas någon justering.

Beträffande heltidstjänstgörande lärare vid officers skolor och

därmed jämställda skolor ha arvodessakkunniga ansett, att arvodet till sådan

lärare borde utgöra 1 440 kronor för år under förutsättning att verksamheten

vid skolan bedreves mer än 6 månader per år samt eljest 720 kronor för år;

i sistnämnda fall — där utbildningstiden regelmässigt omfattade 5—6 månader

— borde arvodet icke sättas lägre än 720 kronor, då därigenom alltför stor

splittring i arvodestyperna skulle uppkomma. Chef för här avsedd skola

borde ej erhålla arvode för chefskapet men väl för honom åliggande undervisning,

såframt denna omfattade 80 respektive 40 timmar per år, och arvodet

borde på samma sätt som för ämneslärare utgöra 1 440 kronor för år, under

förutsättning att undervisningen påginge hela eller större delen av året, och

eljest 720 kronor. De sakkunniga funne sig emellertid efter överläggningar

med officersutbildningskommittén böra i fråga örn ridskolan i Strömsholm

föreslå vissa avvikelser från vad i allmänhet förordats. Förste och andre

lärarna i ridning borde även framdeles åtnjuta arvoden å 1 800 respektive

1 200 kronor, dock utan uppräkning, medan adjutanten, tillika lärare, samt

läraren i körning, vilka för närvarande uppburo arvoden å 1 200 kronor, i fortsättningen

borde erhålla arvoden å 720 kronor för år.

Yad härefter angår frågan om arvoden till heltidstjänstgörande

lärare vid kadettskolor, innebär arvodessakkunnigas förslag i denna del,

att arvode skulle utgå med 1 440 kronor för år till förste lärare i övningsgren.

Kadettofficerstjänstgöring borde icke i och för sig motivera särskilt fyllnads
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvode, men arvode borde i vissa fall utgå i den mån tjänstgöringen kunde

rubriceras såsom biträdande lärarskap. Endast i de viktigaste mera teoretiskt

betonade ämnena borde arvoden till biträdande lärare utgå; de borde beräknas

enligt timtaxa för deltidstjänstgörande lärare men maximeras till 720

kronor för läsår. På grund av svårigheten att avgränsa ett visst antal arvoden

för biträdande lärare vid krigsskolan borde en viss anslagspost avses för ändamålet,

varefter den närmare fördelningen av arvodena borde ankomma på

chefen för krigsskolan. För sin del hade de sakkunniga funnit arvoden böra

utgå till 4 biträdande lärare i krigskonst, 2 i vapenlära och 1 i fältarbeten.

Till motivering av förslaget i denna del lia de sakkunniga anfört i huvudsak

följande.

För att undervisningen skall bli så levande som möjligt kräves, att lärarna

bedriva kompletterande självstudier och hålla sig å jour med utvecklingen

såväl inom som utom landet; med hänsyn till den dagliga undervisningens nuvarande

omfattning vid skolorna torde det emellertid i allmänhet icke vara

möjligt medhinna detta utan tillsättande av fritid. Ej heller får förbises, att

direkta förberedelser till föredrag och föreläsningar samt efterarbeten i form

av rättande av skrivningar tidvis taga en .väsentlig del av lärarens fritid i

anspråk. De angivna omständigheterna äro av natur att påverka rekryteringen

av lärarkrafterna. Detta synes de sakkunniga tala för att lärare vid kadettskola

beredes fyllnadsarvode. Arvodesbeloppet får icke utmätas alltför snävt,

ty rekryteringen av befattningarna är så viktig och antalet lämpliga kandi

aater så begränsat, att det är nödvändigt att genom särskilda förmåner göra

befattningarna lockande, varvid även måste tagas i beaktande, att lärarverksamheten

vid nu ifrågavarande skolor icke utgör direkt merit för regementsofficersbefordran.

Med utgångspunkt från det för närvarande vid krigsskolan

å Karlberg utgående lärararvodet, 1 200 kronor för år, uppräknat med hänsyn

till bortfallande dyrtidstillägg bör lärararvodet skäligen sättas till 1 440 kronor

för år, varå tillägg ej må utgå. Detta belopp bör uppbäras av såväl förste

lärare som lärare i läroämne. Arvodet till lärare i övningsgren synes böra bestämmas

till hälften eller 720 kronor för år. Att en övningsgren icke kan

likställas med ett läroämne i avseende å ersättningens storlek anse de sakkunniga

nämligen uppenbart. Därtill kommer emellertid att de övningsgrenar,

som förekomma vid hithörande kategori skolor, även ingå som övningsämnen

vid den vanliga trupputbildningen, vilket motiverar att arvodet sättes icke obetydligt

lägre än till lärare i läroämne.

Endast i de viktigaste mera teoretiskt betonade ämnena, där undervisningen

kräver förberedelser och nödvändiggör självstudier i huvudsak på fritid, torde

arvoden till biträdande lärare böra beräknas. En stor del av den undervisning,

som meddelas av dessa officerare, kan emellertid karakteriseras som instruktionsverksamhet

samt meddelande av reglementskännedom. Sådan under

visning eller handledning synes icke påkalla särskilt undervisningsarvode.

Beträffande lärarpersonalen vid aspirantskolor — som enligt de

sakkunnigas klassificering av utbildningsanstalterna borde i princip hänföras

till samma kategori som kadettskolorna — har sakkunnigförslaget en något

olika innebörd, alltefter det fråga är örn arméns aspirantskolor eller örn marinens

och flygvapnets motsvarande skolor. Efter överläggningar med arméns

officersutbildningskommitté hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

att arvoden vid arméns aspirantskolor, vilka motsvarade första utbildningsåret

av den tidigare till Karlberg koncentrerade officersutbildningen, vore

påkallade, men med hänsyn till den försiktighet, som borde iakttagas vid tillskapande

av nya arvoden, beräknat arvode allenast till lärare i ämnet taktik,

vilket vid aspirantskolorna obestridligt finge anses som det viktigaste läroämnet.

Officersutbildningen vid marinen vore helt koncentrerad till sjökrigsskolan

å Näsby, vilken indelades i aspirantskola med ettårig kurs och kadettskola

med tvåårig kurs. Denna aspirantskola motsvarade ej arméns aspirantskolor

utan arméns rekrytskola, förberedande plutonchefsskola och plutonchefsskola;

vid densamma utginge för närvarande inga arvoden, och sådana

föresloges ej heller av de sakkunniga. Däremot borde arvoden utgå vid

kadettskolans lägre kurs, vilken motsvarade arméns aspirantskolor; ehuru det

kunde ligga närmast till hands att här liksom vid arméns aspirantskolor beräkna

arvode endast för särskilt kvalificerat läroämne, exempelvis navigation,

ville de sakkunniga icke föreslå en sådan anordning, bland annat med

hänsyn till att lärarna tjänstgjorde vartannat år å lägre och vartannat år å

högre kurs. Vid krigsflygskolan å Ljungbyhed, som svarade mot arméns förberedande

plutonchefsskola, plutonchefsskola samt aspirantskola, borde liksom

hittills den teoretiska undervisningen i ämnena flyglära, motorlära, flygmaterielkännedom

och flygmeteorologi honoreras med särskild ersättning;

samtliga lärare i dessa ämnen vore emellertid deltidstjänstgörande, varför

arvodena borde utgå efter timtaxa. Heltidstjänstgörande lärare (kadettofficerare)

vid denna skola borde endast erhålla ersättning med 50 kronor för

månad för den fysiskt påfrestande tjänstgöringen som flyglärare.

I samband med sin behandling av frågan örn lärararvoden vid aspirantskolorna

ha arvodessakkunniga ifrågasatt vissa åtgärder till förbättrande av

den ekonomiska ställningen för lärare vid dessa skolor. Det borde övervägas

dels att avväga kommenderingstiden med större hänsyn till individen än vad

nu vore fallet, dels ock att tillförsäkra aspirantbefäl och lärare lön efter den

ortsgrupp, vartill vederbörande skola blivit hänförd, jämte flyttningsersättning.

Arvodessakkunniga ha icke ansett erforderligt att arvoden utginge till

heltidstjänstgörande lärare vid underof ficersskolorna, då

undervisningen i de militära ämnena där vid jämförelse med den vanliga

tjänstgöringen icke Irefunne sig på ett sådant plan, att särskild ersättning

kunde anses oundgängligen påkallad.

De sakkunniga ha efter samråd med officersutbildningskommittén föreslagit,

att heltidstjänstgörande repetitörer vid högskolorna efter

6 månaders repetitörstjänstgöring skola erhålla arvoden å 720 kronor för år.

Arvodena borde sålunda icke utan vidare indragas men ej heller bibehållas

i samma utsträckning som tidigare. Vid krigshögskolan tjänstgjorde som

repetitörer generalstabsaspiranter, för vilka tjänstgöringen, som i allmänhet

vore ett led i deras utbildning, icke kunde anses mera kvalificerad än

exempelvis tjänstgöring som aspirant i högre stab eller inspektion; repetitörs
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

arvode till dessa aspiranter vore därför icke tillräckligt motiverat. Vid

artilleri- och ingenjörhögskolan liksom vid sjökrigshögskolan tillämpades

icke motsvarande rekryteringssystem; repetitörer vid dessa högskolor tjänstgjorde

i allmänhet under flera år. Genom att heltidstjänstgörande repetitör

erhölle arvode först efter 6 månaders tjänstgöring som repetitör skulle i arvodeshänseende

ernås likhet mellan högskolorna. Därest repetitör förekomme

vid lägre skola, borde arvode icke utgå. — Deltidstjänstgörande repetitör

borde i arvodeshänseende jämställas med timlärare och följaktligen erhålla

ersättning enligt timtaxan, dock att ersättningen borde maximeras till 720

kronor.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn deltidstjänstgörande lärare

vid de militära undervisningsanstalterna framgår av följande av dem föreslagna

timtaxa med tillhörande anmärkningar.

Ar-

vodes-

grupp

Läroanstalter och timlärare

Timarvode, kronor, i

ortsgrupp

A—C

D-F

G—I

I

Åmneslärare vid militära högskolor

—

1 1

ö

II

Åmneslärare vid sjökrigshögxkolans oell flygkrigs- högskolans allmänna kurser

—

alternativt

| 14:-

III

Åmneslärare vid officersskolor och därmed jäm- ställda utbildningsanstalter

8: —

9:-

10:-

IV

Åmneslärare vid annan skola

5:50

6:-

7: —

V

Lärare i övningsgren

4: -

4: 50

5: —

Anin. 1. Till arvodesgrupp I hänföras krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt

sjökrigs- och flygkrigshögskolornas högre kurser.

Anti i. 2. På förslag av chefen för marinen och chefen för flygvapnet må Kungl. Majit i

varje särskilt fall kunna förordna, att arvode vid sjökrigshögskolans och flygkrigshögskolans

allmänna kurser skall utgå med 14 kronor för undervisningstimme.

Anm. 3. Till arvodesgrupp III hänföras dels följande skolor vid armén, nämligen infanteriskjutskolan,

ridskolan, artilleriskjutskolan, luftvärnsskjutskolan, infanteri-, kavalleri-,

pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och trängofficersskolorna, dels ock kurser för

officerare vid pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola, arméns motorskola,

tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, arméns underhållsskola, arméhundskolan

samt gymnastik- och idrottsskolan, vid kustartilleriets skjutskola ävensom vid

flygvapnets bomb- och skjutskola samt signal- och tekniska skolor.

Anm. 4. Vid krigsspel och fältövningar må arvode beräknas för det antal timmar undervisning

enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum.

Anin. 5. Timarvode utgår för fullgjord undervisningstimme och utbetalas månadsvis i

efterskott; dock att, därest timlärarens tjänstgöring avslutas före utgången av kalendermånad,

den honom resterande ersättningen må utbetalas vid tjänstgöringens slut.

Å timarvode utgå icke dyrtidstillägg, rörligt tillägg eller kristillägg.

Anm. 6. Där ej bestämmelsen i anm. 7 till annat föranleder gäller följande maximering av

sammanlagda årsbeloppet av timarvode: Åmneslärare enligt denna taxa tillkommande

arvode må vid en och samma utbildningsanstalt icke utgå med högre belopp för år

än 1 800 kronor i skola hänförd till arvodesgrupp I och 1 440 kronor vid annan skola.

Vid högskola gäller 1 440 kronor som högsta belopp för år till lärare, som tjänstgör

uteslutande vid allmän kurs eller i ämne för vilket ordinarie lärarens årsarvode utgör

sagda belopp. Till lärare i övningsgren och till repetitör må arvode utgå med högst

720 kronor för läsår.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 81

Anm. 7. Timlärare med ordinarie befattning vid utbildningsanstalten må dock tillgodoräkna

sig allenast hälften av det maximibelopp, som angives i anm. 6.

Anm. 8. Stationeringsort enligt taxan är lärarens förläggningsort. På Kungl. Maj:ts

prövning beror huruvida timlärare, som har annan förläggningsort än utbildningsanstalten

eller kursen, må erhålla ersättning för reseutgifter.

Anm. 9. Vid särskild enligt Kungl. Maj:ts beslut anordnad utbildningskurs bestämmer

Kungl. Maj:t, vilken arvodes- och ortsgrupp som skall tillämpas. Vid tillämpningen

skall gälla, att arvode till samme lärare vid en eller flera kurser må beräknas för ett

högsta medeltimantal av 8 veckotimmar.

I jämförelse med militära arvodesutredningens förslag beträffande

arvodesreglering för deltidstjänstgörande lärare innebär arvodessakkunnigas

motsvarande förslag främst jämkningar i följande fem olika hänseenden,

nämligen

a) att timtaxan givits en enklare uppställning,

b) att bestämmelser meddelats till klarläggande av vad som avses med

undervisningstimme,

c) att arvodena icke differentieras efter lärarnas kompetens,

d) att högre timarvoden föreslagits för lärare vid militär högskola samt

e) att timlärares ersättning på visst sätt maximeras.

Beträffande ifrågavarande jämkningar ha arvodessakkunniga anfört bland

annat följande.

De sakkunniga ha ansett att timtaxan bör erhålla en förenklad uppställning

med färre arvodestyper och med avrundade belopp. De sakkunniga föreslå,

att varje arvodesgrupp i taxan får omfatta tre ortsgraderade arvodesbelopp

i stället för av arvodesutredningen föreslagna nio; enhetsarvoden ha

således upptagits för dyrorterna A—C, D—F samt G—I. Då arvodena i

samband härmed avrundats till lämpliga belopp, har anledning saknats företaga

den av lönenämnden förordade justeringen med hänsyn till att den »civila

timtaxan» bygger på ett läsår örn 39 veckor i stället för 38 veckor som av

arvodesutredningen förutsatts.

Vad härefter begreppet undervisningstimme angår har vid de med officersutbildningskommittén

hållna överläggningarna givits uttryck åt enahanda

synpunkter som i remissuttalandena. De sakkunniga lia utgått från att s. k.

krigsspel, som lärare leder å lärorummet, kvalificerar till arvode men att sådant

vid övningar utom skolans lokaler må beräknas blott för det antal timmar,

som egentlig undervisning eljest normalt skulle ha meddelats på lärorummet.

Detta antal bör åter framgå av vederbörliga undervisningsplaner.

De mot det tidigare förslaget om timarvodets differentiering efter lärarens

kompetens framförda erinringarna grundade sig i allmänhet på den uppfattningen,

att en lärare, som fått förordnande vid viss läroanstalt, vöre fullt

kompetent för uppdraget, oavsett örn denna kompetens förvärvats vid högskola

eller under tjänstgöring vid staber, inspektioner eller högre förvaltningsorgan.

Vid de med officersutbildningskommittén hållna överläggningarna

ha samma argument ånyo framförts. De sakkunniga föreslå, att

arvodet göres oberoende av lärarens formella kompetens.

Det av arvodesutredningen föreslagna timarvodet till lärare vid militär

högskola — 12 kronor —- synes väl snävt utmätt i förhållande till de vid lägre

befälsskolor föreslagna beloppen; erinras må att heltidstjänstgörande högskolelärare

ansetts böra erhålla löneförmåner i paritet med professor vid

universiteten och tekniska högskolan. Efter samråd med officersutbildnings
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. m 45 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

kommittén anse sig de sakkunniga kunna förorda, att det hittillsvarande

arvodet, 14 kronor, tillämpas även i fortsättningen. De sakkunniga hade ursprungligen

velat reservera 14-kronorsarvodet för lärare vid de egentliga högskolorna

(krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, sjökrigshögskolans

högre kurser samt motsvarande kurser vid flygkrigshögskolan), men med

hänsyn till att från såväl sjökrigshögskolans som flygkrigshögskolans sida

framhållits vissa olägenheter av att arvodet vid de allmänna kurserna vid

dessa högskolor sattes lägre än vid de högre kurserna, ha de sakkunniga efter

samråd med officersutbildningskommittén icke velat motsätta sig en sådan

anordning, att det må bliva beroende på prövning av Kungl. Maj:t i varje

särskilt fall, huruvida vid dessa kurser det högre arvodet må utgå.

Den avsedda rationaliseringen och beskärningen av arvodesväsendet skulle

icke bli tillfredsställande, därest icke vissa spärrar uppställdes för den enligt

timtaxan utgående ersättningen. De sakkunniga ha främst ansett, att deltidstjänstgörande

lärare icke böra försättas i en bättre situation än de heltidstjänstgörande

lärarna, vilka åtminstone vid flertalet skolor äro huvudlärare

i respektive ämnen och ofta besitta en högre kompetens än timlärarna. Till

detta ståndpunktstagande har bidragit att timlärarnas ordinarie tjänstgöring

i staber, inspektioner och förvaltningar ovedersägligen måste bli lidande på

en alltför omfattande undervisningsskyldighet; 7 timmars undervisning i

veckan bör regelmässigt vara ett maximum. Det har synts de sakkunniga lämpligt

att i allmänhet maximera timersättningarna vid det belopp, som skulle

utgått, därest vederbörande befattningshavare varit heltidstjänstgörande

lärare vid skolan, eller alltså vid 1 800 kronor för år vid högskola samt 1 440

kronor för år vid annan befälsskola, Emellertid bör timlärare med ordinarie

befattning vid ^bildningsanstalt (t. ex. adjutant eller redogörare) äga uppbära

högst hälften av eljest utgående maximerade arvodesbelopp med hänsyn

till ökad möjlighet att smidigt kunna inpassa undervisningstimmarna i

den ordinarie verksamheten med mindre tidsspillan vid förflyttning till och

från undervisningslokalen som följd. Till timlärare i övningsgren bör arvode

likaledes utgå med ett till hälften reducerat maximibelopp, d. v. s. 720 kronor

för lärare, som ej har befattning vid skolan och 360 kronor för lärare, som

innehar ordinarie befattning där.

Beträffande de särskilda föreskrifter, som innefattas i punkterna 5 och 8

av de till timtaxan hörande anmärkningarna, ha arvodessakkunniga anfört i

huvudsak följande. Med hänsyn till att här vore fråga örn bisysslor hade

någon avdragsfri ledighet icke ansetts böra ifrågakomma. Vid de med arméns

officersutbil dningskommitté hållna överläggningarna hade framförts förslag

örn att timlärare, som hade sin förläggningsort å annan ort än skolan (kursen),

skulle få uppbära arvode enligt den förra platsens ortsgrupp, och de sakkunniga

hade ansett sig böra biträda förslaget, enär timläraren finge antagas förbruka

arvodet å den egna orten och det vid sådant förhållande syntes skäligt

att den egna förläggningsorten bleve avgörande vid arvodets utmätande; det

avsteg från den vid de civila utbildningsanstalterna tillämpade ordningen,

som detta innebure, syntes vara påkallat av organisatoriska skäl vid det förhållandet,

att fri konkurrens vid de militära lärarbefattningarnas tillsättande

icke vore genomförbar i full utsträckning. Vid överläggningarna med officersutbildningskommittén

hade även betonats önskvärdheten av att deltidstjänstgörande

lärare med annan förläggningsort än skolans (kursens) komme i åtnjutande

av ersättning för direkta resekostnader till och från skolan (kursen).

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 170.

83

Att uppställa någon allmän regel av detta innehåll kunde de sakkunniga icke

förorda, men då i vissa fall dylik ersättning kunde befinnas påkallad — närmast

sådana fall, då det visade sig omöjligt att vid respektive skolor erhålla

kompetent lärarkraft och biljettkostnaderna icke vore alltför obetydliga

(spårvagns- och bussavgifter) — borde Kungl. Majit äga medgiva timlärare

ersättning för reseutgifter.

Arvodessakkunnigas ståndpunktstagande till spörsmålet om arvoden till

lärare vid särskilda utbildningskurser innefattas i huvudsak i den

föreskrift, som intagits såsom anmärkning 9 till timtaxan. Ersättningen borde

således utgå i enlighet med timtaxan, varvid det borde bliva beroende på

Kungl. Majits bestämmande, vilken arvodes- och ortsgrupp, som skulle tilllämpas.

En maximering av ersättningarna vore även här påkallad men kunde

icke lämpligen ske efter principen att maximibeloppet skulle motsvara heltidsarvode.

Då maximeringsbehovet vore något mindre framträdande vid de

relativt korta särskilda utbildningskurserna än vid de egentliga skolorna och

ett högsta timantal av 8 veckotimmar läte sig förena med ordinarie tjänst i

stab, förvaltning o. s. v., hade de sakkunniga efter samråd med arméns

officersutbildningskommitté kommit till den uppfattningen, att arvode vid

de särskilda kurserna i princip borde få utgå för högst 8 veckotimmars undervisning.

För att icke t. ex. vid koncentrationsläsning under viss vecka olägenheter

skulle uppstå genom maximeringsföreskriften borde dock arvode få beräknas

för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar.

Beträffande arvoden till andra funktionärer vid särskilda utbildningskurser

än lärare samt till den, som vid sådan kurs förenade lärår- och annan

funktion, ha arvodessakkunniga anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga anse i likhet med chefen för armén, att chef och övriga

funktionärer vid de särskilda utbildningskurserna böra åtnjuta särskild ersättning

under förutsättning att uppdraget fullgöres vid sidan av ordinarie

tjänst. Förhållandena äro emellertid så växlande vid de olika kurserna, att

det skulle vara förenat med alltför stora praktiska svårigheter att författningsmässigt

reglera de ersättningar, som i sådant fall skulle utgå för funktioner

av icke-pedagogisk natur vid dessa kurser. Skäligheten av det till kurschefen

eventuellt utgående arvodet influeras sålunda i hög grad av elevantalet samt

antalet av de lärare, vilkas verksamhet han har att samordna, och vidare är

chefsansvaret ofta väsentligt mindre vid en regelbundet återkommande kurs,

där kursplanerna måhända äro desamma år från år. Motsvarande synpunkter

— elevantal, den ekonomiska förvaltningens omfattning, materielvården o. s. v.

■— kunna anläggas på andra funktioner än kursledarens. I likhet med militära

arvodesutredningen anse de sakkunniga, att det bör ankomma på Kungl.

Majit att för varje enskilt fall besluta örn ersättning med stöd av stadgandet

i 33 § 9 mom. av militära avlöningsreglementet. Något hinder för Kungl.

Majit att förordna om särskild ersättning även vid kurs för värnpliktig personal

torde således vid ett genomförande av arvodessakkunnigas förslag icke

föreligga.

Chef, vilken — såsom regelmässigt är förhållandet — tillika tjänstgör som

lärare, bör enligt de sakkunnigas mening kompenseras genom att Kungl. Majit

tillerkänner honom ersättning efter högre arvodesgrupp än lärare, om så av

förhållandena befinnes påkallat. Därest lärararvode till chefen emellertid

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utgår med högsta belopp — 14 kronor för timme — synes lämpligt att Kungl.

Majit till siffran bestämmer visst högre timarvode för chefen. Annan funktionär

torde -— örn så befinnes påkallat — ävenledes i den ordning 33 §

9 mom. militära avlöningsreglementet stadgar kunna tillerkännas en till

siffran bestämd ersättning. Yid ersättningsbeloppens utmätande torde kunna

tjäna till ledning vissa av chefen för armén i remissyttrande över arvodesutredningens

betänkande föreslagna högsta ersättningsbelopp för år, 600

kronor för chef och 300 kronor för annan lärare, mot vilka belopp de sakkunniga

icke funnit anledning till erinran. Den nu vanliga taxan med fallande

belopp bör icke längre komma till användning.

Yttranden.

De myndigheter, som yttrat sig över arvodessakkunnigas förslag till

reglering av arvodena vid det militära undervisningsväsendet, ha i viss omfattning

framställt erinringar mot förslaget, såvitt det angår olika därav berörda

personalkategorier, men i allmänhet icke riktat någon invändning mot

de allmänna grunderna för förslaget. Försvarets civilförvaltning har

ansett det välbetänkt, att enhetlighet och reda inom ifrågavarande område

av arvodesväsendet skapas genom införande av enhetliga arvodesbelopp för

heltidsanställda lärare samt en graderad timarvodestaxa för deltidstjänstgörande

lärare. Försvar sväsendets lönenämnd har haft samma mening. Ledamöterna

i lönenämnden M. E. Giron och A. Törnkvist ha emellertid uttalat,

att en reglering av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen

borde anstå till efter krigets slut, samt till motivering härför anfört följande.

Nivelleringen av lärararvodena till enhetliga belopp innebär visserligen

förenkling men synes knappast berättigad, örn hänsyn tages till de olika

ämnenas svårighetsgrad. En sänkning av lärararvodena i de tekniska ämnena,

där undervisningen hos läraren förutsätter ingående och krävande studier av

hög vetenskaplig kvalitet, liggande vid sidan av den militära tjänsten, medför

fara för otillfredsställande rekrytering av lärarpersonalen. Härtill kommer,

att det nuvarande kriget icke minst beträffande dessa ämnen får till

följd en väsentlig utökning av ämnesomfånget, varför en reducering av

arvodena just nu på intet sätt kan sakligt motiveras. Även bör framhållas,

att lärararvodena äro av helt annan karaktär än stabs- och förvaltningsarvodena.

Med hänsyn till det anförda och i betraktande av att officersutbildningens

organisation för närvarande är föremål för utredning bör en reglering

av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligen anstå till

efter krigets slut.

Beträffande de sakkunnigas förslag att från arvoden utom i vissa undantagsfall

utesluta kompanibefäl m. fl. i denna deras egenskap ha olika

meningar yppats. Statskontoret har ansett, att sådana arvoden överhuvudtaget

icke borde utgå. Försvarets civilförvaltning har icke i och för sig haft något

att erinra mot förslaget men framhållit, ätt dettas genomförande skulle —

därest ansökningsförfarande tillämpades — medföra, att åtskilliga kadettofficerare

(motsvarande) komme att gå miste örn rätten till flyttningsersättning

vid kommendering till undervisningsanstalt efter ansökan; med hänsyn

till de rekryteringssvårigheter, som för sådan händelse kunde förväntas uppstå,

vore det ofrånkomligt att särskilda bestämmelser om rätt till flyttnings
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

ersättning i dylika fall meddelades. Överbefälhavaren, cheferna för marinen

och flygvapnet samt försvarsväsendets lönenämnd ha ansett, att arvoden i

här avsedda fall borde utgå i större utsträckning än som följde av arvodessakkunnigas

förslag. Härvid har chefen för flygvapnet begränsat sitt yrkande

till att förste flygläraren vid flygkadettskolan borde erhålla samma befälsarvode

som av de sakkunniga föreslagits för kompanichefen å krigsskolan

och souschefen vid sjökrigsskolan; sådant arvode borde tillkomma honom utöver

flyglärartillägget, vilket vore avsett som gottgörelse för den påfrestande

flyglärartjänstgöringen i luften. Chefen för marinen har i anslutning till ett

av chefen för sjökrigsskolan framställt förslag förordat ett system med kombinerade

befäls- och undervisningsarvoden; alla officerare och civilmilitära

tjänstemän, som anförtroddes fostran av officersaspiranter och kadetter, borde

härför erhålla ett befälsarvode av förslagsvis 50 kronor för månad, och därutöver

borde vid kadettskolan kompanichefen och kadettofficerarna erhålla

undervisningsarvoden å 170 respektive 130 kronor för veckotimme, så att de

totala arvodesbeloppen vid helårstjänstgöring vid sjökrigsskolan skulle bliva

(5 X 50 + 7 X 170 =) 1 440 respektive (5 X 50 + 7 X 130 =) 1 160 kronor,

överbefälhavaren har icke haft något att erinra emot arvodessakkunnigas förslag,

såvitt anginge officersaspirantskolor (motsvarande), men har ansett att

kaderofficerare vid krigsskolan, sjökrigsskolan och flygkadettskolan borde

erhålla 720-kronorsarvoden; dessa arvoden borde räknas som undervisningsarvoden,

örn maximering av dylika arvoden komme till stånd. Försvarsväsendets

lönenämnd har av rekryteringsskäl förordat, dels att arvoden på 720

kronor finge utgå till kaderofficerare ävensom till avdelningschefer och

övriga instruktionsofficerare vid underofficersskolorna, dels ock att arvoden

å 360 kronor finge utgå till underofficerare, som kommenderades till underofficersskola.

Lönenämnden förutsatte därvid, att lärararvode icke skulle utgå

i den mån befattningshavaren samtidigt utnyttjades som lärare. Ledamoten

i lönenämnden J. F. Nilson ■—- vilken varit en av de tillkallade arvodessakkunniga

— har emellertid i särskilt yttrande anfört, dels att lönenämndens

förslag syntes vara oförenligt med de grunder på vilka sakkunnigförslaget

byggde, dels ock att lönenämndens inställning syntes ha bestämts av önskvärdheten

av att underofficersskolorna icke nedklassades under officersaspirant-

och kadettskolorna samt att detta önskemål bättre än på den av lönenämnden

förordade linjen kunde tillgodoses genom införande av undervisningsarvoden

vid underofficersskolorna på samma sätt som de sakkunniga

föreslagit i fråga örn officersaspirantskoloma. Redogörelse för vad reservanten

anfört i fråga örn dylika undervisningsarvoden lämnas i det följande.

Beträffande klassificeringen av undervisningsanstalterna ha överbefälhavaren,

cheferna för marinen och flygvapnet, marinförvaltningen samt

försvarsväsendets lönenämnd ansett, att de allmänna kurserna vid sjökrigshögskolan

och flygkrigshögskolan i arvodeshänseende borde jämställas med

de högre kurserna. Ett annat jämkningsförslag, vilket framlagts av chefen

för armén och tillstyrkts av överbefälhavaren, är att de med artilleri- och

ingenjörhögskolan sammankopplade artilleri-, luftväVns- och ingenjörofficers
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

skolorna skulle hänföras till samma kategori som nämnda allmänna kurser;

chefen för armén har sålunda ansett, att det borde ankomma på Kungl. Maj:ts

bestämmande, huruvida timarvodet till deltidstjänstgörande lärare vid angivna

officersskolor skulle utgå efter 10 eller 14 kronor, medan dylikt arvode

vid bifall till överbefälhavarens ändringsförslag i fråga örn de allmänna

kursernas klassificering skulle utgå med 14 kronor för timme. Arméförvaltningen

har ansett, att följande skolor borde i arvodeshänseende hänföras till

gruppen officersskolor, jämväl i den mån vid dem icke hölles kurser för

officerare, nämligen pansar- och ingenjörtruppskolorna, arméns signalskola,

arméns motorskola, tyg- och intendenturförvaltningsskoloma, arméns underhållsskola,

arméhundskolan samt gymnastik- och idrottsskolan, kustartilleriets

skjutskola samt flygvapnets bomb- och skjutskola och dess signal- och tekniska

skolor. Såsom skäl härför har anförts, att arvodesbeloppen i den av

arvodessakkunniga föreslagna timtaxan finge, såvitt anginge arvodesgruppen

IV och V, anses för låga vid jämförelse med de arvoden, som civila lärare

betingade sig vid undervisningen i dessa skolor.

I anledning av arvodessakkunnigas förslag att arvodena till heltidstjänstgörande

lärare skola utgöra vissa fixa belopp har chefen för

marinen förklarat, att dessa lärares undervisningsskyldighet borde maximeras,

vid de militära högskolorna till 10 veckotimmar. Vad angår de sakkunnigas

förslag att bestämma arvodena till belopp oberoende av befattningshavarens

lönegradsplacering, har försvarsväsendets lönenämnd icke ansett skäl föreligga

att i arvodesfrågans nuvarande läge påyrka en gradering av lärararvoden

efter innehavarens beställning, under det att statskontoret förklarat, att det

av militära arvodesutredningen i första hand framlagda förslaget — att allenast

bereda kaptener en högre löneställning i anledning av lärarskap -— innefattade

en principiellt riktigare lösning av arvodesfrågan.

Vad härefter angår arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande

lärare vid de särskilda skoltyperna har, såvitt angår de

militära högskolorna, statskontoret ansett, att den jämförelse med tekniska

högskolans professorer, som läge till grund för arvodesavvägningen för

lärare vid de militära högskolorna, icke vore hållbar; det syntes föreligga en

väsentlig skillnad mellan professorerna och ifrågavarande lärare med avseende

å den vetenskapliga utbildningen, och med lärarverksamheten vid militär

högskola syntes krav på vetenskaplig forskning icke vara förbundet annat än

i undantagsfall. Statskontoret har vidare förordat en reduktion av arvodena

till lärare vid sjö- och flygkrigshögskolorna med hänsyn till att undervisningstiden

vore kortare vid dessa högskolor än vid arméns högskolor. I övrigt

har arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande

lärare vid de militära högskolorna i huvudsak lämnats utan erinran av remissmyndigheterna.

överbefälhavaren och chefen för armén ha dock ansett anledning

saknas att i arvodeshänseende jämställa läraren i krigskonst vid artillerioch

ingenjörhögskolan med andre lärare; ämnet hade karaktär av huvudämne

— det omfattade taktik, stabstjänst och strategi — och särskilda kvalifikationer

måste ställas på läraren.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vad angår officersskolorna, ha chefen för marinen och marinförvaltningen

framhållit, att vid marinen funnes olika, i de sakkunnigas förslag icke

berörda skolor av denna typ. Marinchefen har emellertid icke framlagt något

förslag örn arvoden till lärare vid dessa skolor, dels med hänsyn till att restriktiva

synpunkter borde anläggas på frågan örn en utökning av arvodena, dels

ock enär ifrågavarande skolor och kurser för närvarande vore förlagda ombord

med lärarna sjökommenderade. Statskontoret har ansett skäl icke föreligga

att bereda lärare vid ridskolan å Strömsholm någon särställning i

arvodeshänseende, och försvarsväsendets lönenämnd har förklarat, att lönenämnden

icke blivit övertygad örn behovet av ett bibehållande av nu utgående

arvoden till förste och andre lärarna vid nämnda skola.

I fråga örn kadettskolorna har marinförvaltningen föreslagit, att arvodet

till heltidstjänstgörande lärare i navigation vid sjökrigsskolan borde bestämmas

till 2 880 kronor för år eller alltså till dubbla beloppet av det för

andra heltidstjänstgörande lärare föreslagna arvodet. Lärarbefattningen i

navigation, som icke utgjorde språngbräda till en högre befattning inom den

valda specialgrenen, eftersom sådan befattning saknades, komme att betraktas

såsom mindre eftersträvansvärd, därest icke större arvode finge utgå än som

föreslagits av de sakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag i fråga örn arvoden till heltidstjänstgörande

lärare vid aspirantskolor och därmed jämförliga utbildningsanstalter har

lämnats utan erinran av remissmyndigheterna utom av statskontoret, som

förklarat sig icke vara övertygat örn behovet av arvoden vid dessa skolor och

vidare ansett, att urvalet av till arvode kvalificerande befattningar vid dessa

skolor vore mycket ojämnt. Försvarets civilförvaltning har funnit de sakkunnigas

förslag att i vissa andra hänseenden än genom arvoden förbättra den

ekonomiska ställningen för aspirantbefäl och lärare vid dessa skolor vara välbetänkt.

Särskild föreskrift borde meddelas örn att ifrågavarande personal

skulle — förutsatt att kommenderingen hade en minsta varaktighet av förslagsvis

två år — anses ha ordinarie förläggningsort på den plats, där vederbörande

skola vore förlagd.

Såsom i det föregående omnämnts har ledamoten i försvarsväsendets lönenämnd

J. F. Nilson ansett det eventuellt kunna ifrågakomma att tilldela

undervisningsarvoden åt lärare vid underofficer sskolorna. Härom har

denne ledamot anfört följande.

Underofficersskolorna ha ännu icke erhållit den organisation, som för dem

i försvarsbeslutet avsetts efter tillkomsten av försvarets läroverk. Därest de

nya skolornas utbildningsplaner, såsom torde kunna förutsättas, skola upptaga

militära läroämnen, i vilka ingår taktikundervisning, skulle det kunna tänkas

att undervisningsarvoden tilldelas de militära lärarna i dessa ämnen med belopp,

som skäligen bör sättas till hälften av vad som skall utgivas för motsvarande

undervisning vid officersaspirant- och kadettskolor. Vad beträffar

marinens underofficersskola skulle under alla omständigheter erfordras fullt

arvode åt militära lärare, därest sådana lärare skola avses för undervisningen

i navigation och, vad angår utbildningen till maskinbefäl, i maskinlära och

därmed besläktade ämnen. Ett motsvarande förhållande äger rum i avseende

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

å ämnet elektricitetslära vid flygvapnets underofficersskola, för vilket nu en

civil lärarkraft disponeras.

Frågan om undervisningsarvoden vid underofficersskolorna har även berörts

i överbefälhavarens, chefens för marinen och marinförvaltningens yttranden.

Marinförvaltningen har därvid föreslagit, att läraren i navigation vid

marinens underofficersskola erhåller ett arvode av 1 440 kronor för år. Överbefälhavaren

har i anslutning till av chefen för marinen anförda synpunkter

uttalat, att det vore av vikt, att underofficersskolorna ej endast vid marinen

utan även vid övriga försvarsgrenar komme i en lika aktad ställning som

övriga utbildningsanstalter, och att det vore stridande häremot att borttaga

arvodena.

Gentemot arvodessakkunnigas förslag örn att arvode till heltidstjänstgörande

repetitör skall utgå först efter 6 månaders tjänstgöring har

arméns fortifikationsförvaltning anfört, att den omständigheten, att arvoden

ej ansåges motiverade vid krigshögskolan, icke borde medföra konsekvenser

för de andra skolornas del. Beträffande arvodessakkunnigas förslag att deltidstjänstgörande

repetitör skall åtnjuta arvode efter timtaxa har chefen för

marinen —- som utgått från att den för heltidstjänstgörande repetitör avsedda

6-månadersfristen icke avsetts skola tillämpas vid deltidstjänstgöring —

anfört, att repetitörernas arbete ofta fullgjordes under sådana förhållanden,

att det vore olämpligt att här tillämpa timtaxorna. Det vore lämpligare att

de tillgängliga arvodena finge såsom hittills fördelas av skolchefen i enlighet

med hans uppfattning örn repetitörernas arbete, dock med iakttagande av den

maximering, som förutsatts av arvodessakkunniga.

Arvodessakkunnigas förslag till arvodesreglering för deltidstjänstgörande

lärare förklarar statskontoret icke ha givit anledning till särskilt

uttalande från ämbetsverkets sida. Även chefen för armén har ansett timtaxans

utformning lämplig. På sätt i det föregående angivits ha emellertid

vissa ändringsförslag framställts beträffande skolornas klassificering. Vidare

ha överbefälhavaren, chefen för armén och försvarets civilförvaltning anmärkt,

att det i vissa fall kunde möta svårighet att avgöra vad som skulle

förstås med fullgjord undervisningstimme. Särskilt gällde detta uteövningar,

stabstjänstövningar, skrivningar m. m. Chefen för armén har med hänsyn

härtill ansett det kunna ifrågasättas, örn icke för varje i undervisningsprogrammet

normalt ingående ämne borde på grundval av timtaxan fastställas

ett fixt arvodesbelopp, något som komme att medföra mindre arbete

än de av arvodessakkunnigas förslag följande månatliga timarvodesberäkningarna.

Överbefälhavaren har förordat en sådan anordning. Civilförvaltningen

har ansett, att kompletterande bestämmelser borde meddelas örn huru

tid för rättande av skrivningar m. m. skulle räknas vid timtaxans tillämpning.

Vad angår de föreslagna timarvodenas storlek har, såsom i det föregående

angivits, arméförvaltningen ansett arvodesbeloppen i arvodesgrupperna

IV och V för låga vid jämförelse med de arvoden, civila lärare kunde

betinga sig. Marinförvaltningen har förordat, att arvodena till deltidstjänstgörande

lärare vid sjökrigshögskolan upptoges med nu utgående belopp. Mot

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 170. 89

arvodessakkunnigas förslag, att timlärare med ordinarie befattning vid utbildningsanstalt

endast skulle få tillgodoräkna sig hälften av det belopp,

som utginge till annan deltidstjänstgörande lärare, har chefen för flygvapnet

med överbefälhavarens instämmande framställt invändning och ansett, att

arvodesbeloppen borde vara lika stora för lärare med ordinarie befattning

vid skolan som för annan lärare. Arvodet borde nämligen avvägas med hänsyn

till undervisningens kvalitet samt arbetet utanför tjänstgöringstiden —

såsom förberedelser för föreläsningar, kompendiers utarbetande, rättning av

uppgifter m. m. •— men icke med hänsyn till den tid, som åtginge för förflyttningar

till och från utbildningsanstalten.

Beträffande arvodessakkunnigas förslag att arvodena till deltidstjänstgörande

lärare skulle beräknas efter den ortsgrupp, till vilken lärarens förläggningsort

vore hänförd, varjämte ersättning för merkostnader skulle enligt

Kungl. Maj:ts prövning kunna utgå i de fall, där lärarnas förläggningsort

vore en annan än undervisningsanstaltens, har försvarets civilförvaltning

anfört, att mot förslaget icke syntes vara något att erinra, förutsatt att lärarförordnande

endast i undantagsfall meddelades för beställningshavare å annan

förläggningsort än den för undervisningsanstalten bestämda. Civilförvaltningen

förutsatte, att i här avsedda fall endast direkta utgifter för resor enligt

billigaste taxa skulle förekomma samt att tjänstgöringstraktamente eller motsvarande

förmån vid tillämpning av krigsavlöningsreglementet icke skulle

ifrågakomma.

Vad slutligen angår arvodessakkunnigas förslag rörande arvoden vid

särskilda utbildningskurser har försvarets sjukvårdsförvaltning yttrat

sig över förslaget, såvitt det avser olika kurser för medicinalpersonal. Sjukvårdsförvaltningen

har därvid i huvudsak hänvisat till innehållet i de yttranden,

som över militära arvodesutredningens förslag avgivits av arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse och marinförvaltningen. I huvudsak samma

synpunkter ha uttalats i en av arméöverläkaren, marinöverläkaren och flygöverläkaren

upprättad, den 1 november 1944 dagtecknad promemoria rörande

arvoden till lärare vid utbildningskurser för medicinalpersonal, hälsovårdsinspektörer,

optiker och röntgentekniker. I promemorian har anförts i huvudsak

följande.

Beträffande arvode till lärare i medicinska, ämnen, såsom krigskirurgi,

medicin etc., torde det vara nödvändigt att göra avsteg från det föreliggande

arvodesförslaget. Vid civila utbildningskurser, som anordnas av medicinalstyrelsen

och vid vilka i statens tjänst anställda läkare (t. ex. provinsialläkare)

undervisa, utgår ett timarvode av 30—40 kronor, och militärläkare

med kompetens att leda utbildning inom fackgrenar av medicinen bör av rekryteringsskäl

erhålla arvode i överensstämmelse med dessa grunder.

Det torde vara nödvändigt, att arvoden få utgå till lärare i militära ämnen

vid kurser för värnpliktig medicinalpersonal m. fl. Framställning i detta avseende

bör framdeles liksom hittills underkastas Kungl. Maj:ts prövning i

varje särskilt fall. Lärare i militära ämnen böra hänföras till arvodesgrupp lil,

såvitt angår fackutbildningskurser för läkare, tandläkare och apotekare, och

till arvodesgrupp IV, vad angår övriga kurser för värnpliktiga. Timarvode

till lärare i militära ämnen vid militärläkarkurs, som enligt nu gällande in
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

struktion för fältläkarkåren utgör ett kompetensvillkor för anställning som

regementsläkare och där eleverna utgöras av bataljonsläkare vid förband

(stab), bör utgå efter arvodesgrupp I.

Arvodessakkunnigas förslag att arvode till en och samma lärare må beräknas

för ett högsta medeltimantal av 8 veckotimmar kan i fråga örn kurser av

kort varaktighet medföra icke förutsedda svårigheter, varför en uppmjukning

av den härutinnan föreslagna bestämmelsen synes påkallad.

De sakkunnigas förslag, att ersättning till chef för kurs skall utgå genom

att Kungl. Majit tillerkänner chefen ersättning för meddelad undervisning

efter högre arvodesgrupp än övriga lärare, synes icke böra genomföras, utan

i stället bör i likhet med vad hittills varit förhållandet särskilt av Kungl.

Majit fastställt arvode få utgå till militärläkare, som förordnas som kurschef;

enligt de sakkunnigas förslag skulle ersättningen till kurscheferna komma att

variera i hög grad, trots att arbetsuppgifterna äro desamma, och detta synes

icke godtagbart, särskilt som flera fackutbildningskurser kunna pågå samtidigt.

Till nu anförda synpunkter, som närmast avse arvoden till chef och lärare

samt övriga lärare vid kurser anordnade av arméinspektionens sjukvårdsavdelning,

ansluta sig marinöverläkaren och flygöverläkaren beträffande motsvarande

kurser vid marinen och flygvapnet.

Genom beslut den 23 februari 1945 har Kungl. Majit för åstadkommande

av en enhetlig terminologi beslutat, att arméns aspirantskolor skola benämnas

kadettskolor. Detta medför viss ändring i här använda benämningar,

vilket iakttages i det följande.

Arvodesförhållandena vid de militära utbildningsanstalterna äro uppenbarligen

i starkt behov av en rationalisering. För närvarande utgå i åtskilliga

fall arvoden utöver lön till personal med sådan tjänstgöring vid militär skola,

som har motsvarighet vid den egentliga trupputbildningen och där ej medför

särskild förmån utöver lönen. Arvodestilldelningen till de olika skolorna

är också ytterst ojämn. Vid skolor av samma typ beräknas ofta arvodena

efter helt olika grunder, och härvid kan det i ett fall inträffa, att arvodet har

karaktären av en mindre tilläggsförmån till den egentliga lönen, medan arvodet

i ett annat likartat fall är av sådan storlek, att det utgör en tämligen

väsentlig del av den sammanlagda avlöningen.

För att underlag skulle erhållas för ett bedömande på vad sätt en omreglering

av arvodena vid de militära utbildningsanstalterna lämpligast borde

åvägabringas, ha utredningar i ämnet verkställts genom militära arvodesutredningen

och 1943 års arvodessakkunniga. Arvodesutredningens och arvodessakkunnigas

förslag överensstämma i princip på några väsentliga punkter.

Sålunda anse båda utredningsorganen, att arvoden endast böra ifrågakomma

för sådan lärarverksamhet, som nämnvärt skiljer sig från den vid truppförbanden

förekommande tjänstgöringen. De anse vidare självfallet, att enhetliga

arvodesgrunder böra komma i tillämpning vid skolor av samma typ.

Även i fråga om arvodesgrundernas utformning ha de båda utredningsorganens

förslag vissa beröringspunkter, såvitt angår arvoden till heltidstjänstgörande

lärare vid militära högskolor samt till deltidstjänstgörande lärare;

bland annat ha båda utredningarna funnit skäl föreligga för att, med avvikelse

från vad i allmänhet förordats beträffande stabs- och förvaltningsarvoden,

arvode får utgå till högskollärare, som är regementsofficer, även örn

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

arvodesutredningen härutinnan yppat en viss tvekan. Oaktat båda förslagen

sålunda utarbetats från delvis samma utgångspunkter, ha de erhållit en väsentligt

olika innebörd, särskilt vad angår den omfattning, i vilken arvoden

skulle få utgå till heltidstjänstgörande lärarpersonal, och beträffande arvodenas

konstruktion. Militära arvodesutredningen har ansett, att i stort sett

endast högskollärarna utövade verksamhet av sådan kvalitet, som kunde göra

arvoden motiverade, och i huvudsak föreslagit borttagande av övriga nu utgående

utbildningsarvoden. Arvodessakkunniga ha däremot ansett arvoden

böra utgå även vid officersskolor och kadettskolor samt med dem jämförliga

skolor. Lärarna vid underofficersskolorna skulle emellertid lämnas utan arvoden

även enligt arvodessakkunnigas förslag. Vad angår arvodenas storlek

ha arvodessakkunniga framhållit, att sådana ojämnheter nu föreligga, att en

rationalisering förutsätter en tämligen stark beskärning av de vid vissa skolor

utgående arvodena.

Vid remissbehandlingen har arvodesutredningens förslag örn att borttaga

arvodena vid flertalet skolor mött starka erinringar. Detsamma gäller i fråga

örn arvodessakkunnigas förslag, att arvoden ej skulle utgå vid underofficersskolorna.

Målsmän för de skolor, vilkas lärarkårer i arvodeshänseende intaga

en särskilt förmånlig ställning som enligt arvodessakkunnigas förslag skulle

upphöra, ha riktat invändningar mot förslaget i denna del. I samtliga fall

har anförts, att rekryteringssvårigheter kunde befaras i händelse förslagen

genomfördes.

Med hänsyn till betydelsen av att dugande lärare för den militära personalen

finnas att tillgå, är det nödvändigt, att avlöningsförmånerna för lärarpersonalen

vid de militära utbildningsanstalterna avpassas så, att en fullgod

rekrytering därigenom säkerställes. En jämförelse mellan de olika rekryteringsintressen,

som föreligga i skilda fall, synes leda till att arvodessakkunnigas

förslag i fråga örn utbildningsarvoden på det hela taget får anses väl

avvägt, örn stabs- och förvaltningsarvoden regleras enligt de grunder, som i

det föregående förordats. I det följande föreslår jag emellertid, förutom

några mindre jämkningar, att lärararvoden jämväl må utgå vid underofficersskolorna.

Att i enlighet med vissa därom framställda yrkanden en särställning

i arvodeshänseende skulle bevaras för personalen vid vissa här avsedda

läroanstalter, anser jag mig icke kunna tillstyrka, då det synes mig angeläget,

att de arvoden, som få utgå, fördelas mellan olika personalgrupper på ett så

rättvist och för försvaret i dess helhet ändamålsenligt sätt som möjligt. I

fråga örn rätt att övergångsvis bibehålla nu utgående arvode framlägger jag

emellertid i det följande ett förslag, som för personalen är förmånligare än

vad de båda utredningsorganen avsett.

Arvodessakkunnigas förslag örn att kompanibefäl och andra funktionärer

vid de egentliga undervisningsanstalterna i regel skola erhålla arvode allenast

i den mån de bliva berättigade därtill såsom lärare, biträdande lärare

eller repetitörer anser jag mig böra tillstyrka. Arvoden böra således endast

utgå för undervisning av övervägande teoretisk natur. Den av försvarets

•civilförvaltning berörda frågan om särskilda bestämmelser rörande flytt
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningsersättning torde böra övervägas; denna fråga lärer icke vara av beskaffenhet

att behöva upptagas till behandling i detta sammanhang.

Arvodessakkunniga ha föreslagit vissa avvikelser från vad nu angivits,

innebärande dels att ett arvode å 1 440 kronor för år skall tillkomma envar

av kompanichefen vid krigsskolan och souschefen vid sjökrigsskolan, dels

att ett arvode å 1 080 kronor för år skall utgå till en kompanichef vid arméns

underofficersskola, dels ock att vissa lärare i flygning skola erhålla särskilda

flygtillägg av 50 kronor för månad. Jag anser mig kunna biträda förslaget även

i dessa delar men förutsätter härvid, att ifrågavarande arvoden skola anses

som lärararvoden såtillvida, att de skola avräknas å de arvoden, vartill vederbörande

eventuellt kunna bliva berättigade på grund av teoretisk undervisning.

Flyglärartillägg bör endast få utgå till sådan flygförare, som är flyglärare

vid grundläggande flygutbildning. Då dylikt tillägg under sådana förhållanden

icke kan utgå till förste flyglärar^n vid flygkadettskolan men denne

har en ställning, som i viss mån motsvarar kompanichefens vid krigsskolan

och souschefens vid sjökrigsskolan, kan jag förorda, att denne befattningshavare

erhåller ett arvode å 1 440 kronor för år, varvid i förekommande fall

bör ske sådan avräkning som jag nyss angivit. I den mån flyglärartillägg utgår

böra lärararvoden enligt äldre bestämmelser icke övergångsvis utgå. Frågan

örn komplettering av militära avlöningsreglementets flygtilläggsbestämmelser

kommer att anmälas av chefen för finansdepartementet. Det förutsättes, att

Kungl. Maj :t skall äga bestämma de närmare förutsättningar, under vilka flyglärartillägg

skall få utgå.

Beträffande undervisningsanstalternas klassificering i arvodeshänseende

synes det mig tillfyllest att de förekommande skolorna indelas i tre kategotier.

Kategorien I — högskolekategorien — bör i enlighet med arvodessakkunnigas

förslag omfatta krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan

samt högre kurserna vid sjökrigs- och flygkrigshögskolorna. Tillräcklig anledning

synes icke föreligga att till denna kategori hänföra vare sig sistnämnda

båda högskolors lägre kurser eller de med artilleri- och ingenjörhögskolan

organisatoriskt förenade artilleri-, luftvärns- och ingenj brofficersskolorna.

Jag anser icke heller nödvändigt eller önskvärt att, på sätt arvodessakkunniga

ifrågasatt, Kungl. Majit erhåller befogenhet att efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall omklassificera deltidstjänstgörande lärare

vid nyss omförmälda allmänna kurser från kategori II till kategori I. Kategorien

II — officersskolor, skjutskolor m. fl. — bör omfatta de skolor och

kurser, som angivits av arvodessakkunniga. I likhet med dessa anser jag,

att till ifrågavarande kategori endast böra hänföras kurser avsedda för officerare.

De kurser vid ifrågavarande skolor, som äro avsedda för underofficerare,

böra jämte krigs- och kadettskolorna, flygvapnets aspirantskola samt

underofficersskoloma hänföras till grupp III.

Arvodena till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori

I torde i huvudsaklig överensstämmelse med arvodessakkunnigas förslag

böra oavsett kursernas längd bestämmas till 1 800 kronor för år för lärare

och förste lärare samt 1 440 kronor för andre lärare; att i enlighet med förslaget

i arvodeshänseende jämställa vissa lärare och förste lärare med andre

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

93

lärare, synes icke vara tillräckligt motiverat. Att arvodena vid dessa och

andra skolor på föreslaget sätt få utgå med enhetliga belopp oberoende av

vederbörande befattningshavares lönegradsplacering vill jag under förhandenvarande

förhållanden icke motsätta mig.

Arvodet till heltidstjänstgörande lärare vid skola tillhörande kategori II

torde i enlighet med vad arvodessakkunniga för de vanligaste fallen förordat

böra bestämmas till 1 440 kronor för år, därest respektive kurs eller kurser

pågå minst 6 månader, och eljest 720 kronor för år. I likhet med försvarsväsendets

lönenämnd är jag icke övertygad örn behovet av att för framtiden

tilldela vissa lärare vid ridskolan en särställning i arvodeshänseende; jag

kan således icke tillstyrka förslaget härom. Chef för här avsedd skola bör

anses som heltidstjänstgörande lärare, dels örn vid skolan pågår kurs under

minst 6 månader och chefen meddelar undervisning minst 80 timmar, dels

ock örn kursen pågår kortare tid än 6 månader och chefen meddelar undervisning

minst 40 timmar; i andra fall bör chefen för undervisning, som fullgöres

av honom, åtnjuta ersättning enligt timtaxan för deltidstjänstgörande

lärare.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att arvodena till heltidstjänstgörande

lärare vid krigs- m. fl. skolor skola utgöra 1 440 kronor för ämneslärare och

720 kronor för lärare i övningsgren. Beträffande arvoden vid underofficersskolorna

ha i remissyttrandena framställts olika förslag. För egen del har jag

ansett, att ämneslärare vid samtliga till kategori III hörande skolor böra

erhålla arvoden efter den grund, som i det föregående föreslagits för skolor

tillhörande kategori II, samt att lärare i övningsgren böra erhålla ett hälften

så stort arvode som ämneslärare.

En särskild fråga — som i det föregående berörts, såvitt angår chef för

skola tillhörande kategori II — är, vad i de särskilda fallen skall förstås med

heltidstjänstgörande lärare. Jag är icke beredd att i detta avseende angiva

någon allmängiltig norm i fråga örn undervisningens omfattning eller anställningens

varaktighet. Emellertid förutsätter jag, att det skall ankomma

på Kungl. Majit att bestämma i vilka fall lärare skola avlönas efter de nu förordade

grunderna. Yad angår arméns kadettskolor har jag i överensstämmelse

med arvodessakkunnigas förslag räknat med att nyssnämnda arvodesgrunder

endast skola tillämpas å lärare i taktik.

Arvodessakkunnigas förslag, att vid högskola heltidstjänstgörande repetitör,

som fullgjort 6 månaders repetitörstjänstgöring, skall erhålla arvode

efter 720 kronor för år har icke givit mig anledning till erinran. Jag anser

vidare i likhet med de sakkunniga, att arvoden icke behöva avses för repetitörer

vid andra skolor.

De härefter återstående befattningshavargrupper vid de egentliga militära

utbildningsanstalterna, som böra erhålla arvoden, äro deltidstjänstgörande

lärare, repetitörer vid högskolor samt biträdande lärare. Enligt vad i det

föregående anförts böra hit räknas även skolchef — under förutsättning att

han ej är att anse som heltidstjänstgörande lärare — adjutant, redogörare

eller annan funktionär, kadett-, aspirant- eller instruktionsbefäl m. fl., allt i

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

den mån vederbörande meddelar undervisning i den mening, som här avses,

eller alltså av teoretisk eller övervägande teoretisk art.

Såväl arvodessakkunniga som arvodesutredningen ha ansett, att i sådana

fall varom nu är fråga, arvode borde utgå i mån av fullgjord prestation och

beräknas efter en viss timtaxa. Detta synes även mig principiellt riktigast.

Jag anser mig i detta sammanhang böra erinra örn att det vid skilda tillfällen

under nu rådande beredskapstillstånd förekommit, att kurser måst avbrytas

eller inställas och att svårighet då mött att reglera lärarpersonalens arvodesförmåner.

Yad angår den omfattning, vari prestationer vid timtaxans tilllämpning

skola anses ha fullgjorts, ha arvodessakkunniga föreslagit, att vid

krigsspel och fältövningar arvode skall få beräknas för det antal timmar

undervisning enligt gällande undervisningsplaner normalt skall äga rum.

Bland andra har försvarets civilförvaltning gjort gällande, att behov förelåge

av kompletterande detaljbestämmelser. Det synes även mig sannolikt, att

detta är fallet. Jag förutsätter, att Kungl. Majit skall äga meddela de närmare

föreskrifter, som finnas erforderliga för timtaxans tillämpning.

Den av arvodessakkunniga föreslagna timtaxan anser jag vara i stort sett

lämpligt utformad. Såsom jag i det föregående anfört, anser jag dock tillräcklig

anledning icke finnas att klassificera sjökrigs- och flygkrigshögskolornas

allmänna kurser annorlunda än som officersskolor. Jag tillstyrker förslaget

att maximera ersättningen till deltidstjänstgörande lärare till det belopp,

varmed arvode utgår till motsvarande heltidstjänstgörande lärare. Däremot

anser jag mig icke kunna biträda förslaget örn att ersättningen för timlärare

med ordinarie tjänstgöring vid utbildningsanstalten skulle maximeras till

allenast hälften av nämnda maximibelopp; förslaget härom synes mig i varje

fall icke böra genomföras under nu rådande förhållanden. Vissa av arvodessakkunniga

i samband med timtaxan berörda spörsmål angående förläggningsort

m. m. torde icke vara av sådan beskaffenhet, att riksdagens ställningstagande

till dem är påkallat.

De förslag rörande arvoden vid de militära utbildningsanstalterna, som

jag i det föregående framställt, avse att reglera huvudgrunderna för arvodena,

och en kompletterande detaljreglering kan visa sig erforderlig även i andra

fall än då detta särskilt angivits. Med hänsyn till de skiftande förhållandena

synes denna detaljreglering lämpligen böra ankomma på Kungl. Majit. För

att riksdagen skall äga erforderlig kontroll över utgifterna för arvoden vid

utbildningsanstalterna bör det emellertid förutsättas, att mera väsentliga utökningar

av den heltidstjänstgörande personalens antal och undervisningens

omfattning utöver vad som betingas av genomförandet av 1942 års försvarsbeslut

icke komma till stånd utan att frågan därom anmäles för riksdagen.

Jämväl av nu anförda skäl böra de poster, från vilka utbildningsarvodena

skola bestridas, upptagas förslagsvis, något som torde vara påkallat även av

de förslag, som i det följande framläggas i fråga örn rätt att övergångsvis bibehålla

nu utgående arvoden.

Arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha bland annat även framlagt

förslag örn vissa grunder för arvoden vid särskilda utbildningskurser. Det

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

synes också mig uppenbart, att den förordade regleringen av arvodena vid de

egentliga utbildningsanstalterna icke i längden kan undgå att få återverkan

på arvodena vid de särskilda utbildningskurserna. Jag anser emellertid

tveksamt, huruvida på sätt arvodessakkunniga föreslagit timtaxan för deltidstjänstgörande

lärare vid skolorna bör tillämpas på personal med tjänstgöring

vid ifrågavarande kurser. Det synes mig lämpligare, att frågan örn

arvoden vid utbildningskurserna liksom hittills får av Kungl. Majit prövas

med hänsyn till de omständigheter, som föreligga i de särskilda fallen. För

nästa budgetår har jag icke räknat med att arvodesregleringen vid de egentliga

skolorna skall i fråga örn de särskilda utbildningskurserna medföra

några sådana konsekvenser, att de föranleda ändringar i anslagsbehovet.

I detta sammanhang vill jag slutligen framhålla, att i förteckningen å

arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän vid

marinen upptagas vissa arvoden till ledare för och lärare vid fackutbildningskurs

för marinläkarstipendiater över stat och värnpliktiga läkare vid marinen.

För närvarande vill jag icke föreslå någon ändring i det förhållandet, att

dessa arvoden bestridas från avlöningsanslaget. I och för sig kan det emellertid

förtjäna övervägas, örn icke utgifterna för dylika arvoden i fortsättningen

borde bestridas från marinens anslag till särskilda utbildningskurser m. m.

För nästa budgetår utgår jag från att arvodena skola utgå efter oförändrade

grunder och inräknar för detta ändamål ett belopp av 3 400 kronor i marinens

avlöningsanslag.

Övriga arvoden.

Utöver de i det föregående angivna arvodena utgå vissa arvoden vid befattningar

i försvarsdepartementet, försvarets centrala förvaltningar, försvarsstaben

och vissa till försvaret hörande institutioner. Jag anser mig icke

i detta sammanhang böra upptaga till behandling frågan örn grunderna för

dessa arvoden. Ej heller ingår jag nu i prövning av frågan örn arvoden utöver

lön, som ej utgå från av riksdagen anvisade anslag.

Vad angår försvars väsendets radioanstalt torde vissa handlingar sammanhängande

med frågan örn en arvodesreglering få tillhandahållas riksdagens

vederbörande utskott.

Vissa arvoden utöver dem, som berörts i samband med stabs-, förvaltningsoch

utbildningsarvodena, finnas upptagna å de för armén, marinen och flygvapnet

fastställda förteckningarna å arvoden utöver lön. En del av dessa arvoden

utgå endast övergångsvis. Detta är vad armén angår fallet beträffande

ett arvode å 660 kronor till kanslibiträdet vid försvarsstabens kassaförvaltning,

ett arvode å 1 170 kronor till regementsläkaren i Boden samt arvoden

å tillhopa högst 2 000 kronor till köksföreståndare, furageuppbördsman m. fl.

Vid marinen utgå övergångsvis två arvoden å 336 kronor till uppbördsmän

vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikts läkaruppbörder, två arvoden

å 198 kronor till tillsynsmän vid Stockholms och Karlskrona örlogsstationers

häkten och arrester samt ett arvode å 900 kronor till en uppbördsman

vid Karlskrona örlogsvarvs skjutbana. De arvoden i övrigt, örn vilka här är

fråga, äro följande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Arvodesbelopp

för år,

kronor

Fältveterinärkåren.

Bataljons veterinären vid T 2 (för resor till och från Gudhems re
-

in ontdepå) ........................................................................ 1100

Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.

Kårchefen, överste ............................................................... 3 000

Adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren .............................. 1 500

Armélmndväsendet.

^Redogörare ........................................................................... 300

Sydkustens marindistrikt.

Chefen för marindistriktet, representationsbidrag ..................... 3 600

Västkustens marindistrikt.

Chefen för marindistriktet, representationsbidrag ..................... 1 500

Kustartilleriet.

Kustartilleriinspektionen: expeditionsvakt (underofficer) ............ *720

M armin genj örkåren.

Chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv ...... 1 020

Mariningenjör, som beordrats leda tekniska högskolans specialkurs

i krigsfartygs konstruktion ................................................ 500

M arinläkarkåren.

Marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare ................................. 1 21170

Centrala flygverkstäderna.

Förrådsförvaltare vid centrala flygverkstaden å Malmen ............ 675

Förrådsförvaltare vid centrala flygverkstaden i Västerås ............ 900

Militära arvodesutredningen.

Militära arvodesutredningen har i sitt betänkande till behandling upptagit

frågan, i vad mån vissa av de nu uppräknade arvodena borde beröras av en

arvodesreglering. Härvid har arvodesutredningen föreslagit,

1) att reseersättning till bataljons veterinär en vid Göta trängkår för resor

till och från Gudhems remontdepå icke längre skall utgå i form av arvode;

2) att arvode icke längre skall utgå till regementsintendenten vid Västernorrlands

regemente för förvaltningsgöromål vid arméhundgården jämte arméhundskolan

i Sollefteå;

3) att arvodet till en expeditionsvakt (underofficer) vid kustartilleriinspektionen

skall indragas;

4) att arvodet till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona öHogs
1

Arvodet utgår tills vidare intill den 1 juli 1945.

2 På Kungl. Maj is prövning beror, huruvida arvodet skall utgå, sedan marinens sjukhus

i Karlskrona nedlagts.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 97

varv tills vidare skall bibehållas i avbidan på prövning av frågan om örlogsvarvens

framtida ställning och organisation;

5) att arvodet till en marinläkare av 1. graden tills vidare skall bibehållas

intill dess frågan örn sammanslagning av marinens sjukhus i Karlskrona med

länslasarettet därstädes blivit löst; samt

6) att arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder få utgå

tills vidare intill dess frågan örn att anförtro penninguppbörden vid flygverkstäderna

blivit löst.

Beträffande förslagen under 1)—3) och 6) må nämnas följande.

Arvodet till bataljonsveterinären vid T 2 har beräknats skola motsvara

den ersättning för 77 resor för år mellan Skövde och Gudhem, som veterinär

enligt veterinärtaxan äger uppbära för praktikresor, örn han har egen automobil.

Arvodet har motiverats med att vissa olägenheter skulle uppkomma,

örn reseersättning i vanlig ordning skulle utgå enligt allmänna resereglementet.

Arvodesutredningen har ansett, att ersättning för bataljonsveterinärens tjänsteresor

med egen bil, beräknad efter veterinärtaxan för praktikresor, borde

utgå i annan form än arvode. Det syntes vidare icke vara omöjligt att träffa

sådan anordning, att kronobil från Göta trängkår kunde ställas till förfogande

för ändamålet.

Enligt vad som framgår av propositionen 1941:155 avses arvodet till redogörare

vid arméhundväsendet skola utgå som särskild ersättning till regementsintendenten

vid Västernorrlands regemente. Arvodesutredningen har

anfört, att det ursprungligen varit avsett, att hundväsendet skulle intaga en

i viss mån självständig ställning i förvaltningshänseende, att arméhundgården

och arméhundskolan emellertid blivit i sådant hänseende helt underställda

regementet och att intendentens arbetsuppgifter i avseende å förvaltningen

av hundväsendet därför måste anses ingå i hans befattning såsom regementsintendent.

Särskild ersättning borde under sådana förhållanden icke

utgå.

Arvodet till en expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen utgår till en

underofficer på aktiv stat med åliggande att övervaka städning m. m. I 1942

års försvarsproposition anmäldes ett av 1942 års försvarsberedning framlagt

förslag örn att indraga arvodet, enär arbetsuppgifterna dels icke vore av den

art, att de borde medföra särskild ersättning utöver lön, dels borde åläggas

civil expeditionsvakt, när marinledningen inflyttade i ny byggnad. I försvarspropositionen

anfördes, att arvodets indragning borde övervägas. Arvodesutredningen,

som erinrat att inflyttningen i den nya ämbetsbyggnaden numera

ägt rum, har ansett, att särskilt arvode icke vidare bör utgå för detta ändamål.

Hinder mötte icke att Kungl. Majit tills vidare tilldelade underofficerare

särskild gottgörelse med stöd av 33 § 9 mom. militära avlöningsreglementet.

Arvodena till två förrådsförvaltare vid de centrala flygverkstäderna tillkommo

vid 1929 års riksdag och motiverades med att förrådsförvaltarna omhänderhade

utom materieluppbörd även penninguppbörd. Sedan flygförvaltningen

i samband med förarbetena till 1942 års organisationsplan för försvarsväsendet

föreslagit, att penninguppbörden vid tygverkstäderna skulle

anförtros åt civil personal, uttalades i försvarspropositionen, att ytterligare

utredning i ämnet erfordrades. Arvodesutredningen har anfört, att vid personalstaternas

uppgörande tagits i beräkning, att de nuvarande förrådsförvaltarna

kommo att kvarstå i befattning vid tygverkstäderna, till dess de avginge med

pension år 1945, samt att arvodesutredningen i avbidan på organisationsfrå
Bihang

till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 170. 124 45 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gans lösning icke ansåge påkallat, att någon förändring av de nu utgående

arvodena vidtoges.

1943 års arvodessakkunniga.

Arvodessakkunniga ha till behandling upptagit allenast ett av de arvoden,

om vilka här är fråga, nämligen arvodet till redogörare vid arméhundväsendet.

Arvodessakkunniga ha föreslagit, att detta arvode skall bibehållas och

bestämmas till 360 kronor för år eller alltså samma arvodesbelopp som föreslagits

för deltidstjänstgörande militärassistent.

I skrivelse den 18 november 1944 av chefen för armén har framställning

gjorts örn höjning av det till bataljonsveterinären vid Göta trängkår utgående

arvodet till 1 900 kronor, vilket skulle svara mot reseersättning, som tillkomme

veterinär enligt nu gällande bestämmelser.

Framställningen har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning, liksom även

av försvarsväsendets lönenämnd, som dock ansett sig böra föreslå begränsning

av arvodet till 1 800 kronor.

Det synes lämpligt, att ersättning för resor mellan Skövde och Gudhems

remontdepå beredes bataljonsveterinären vid Göta trängkår i annan form

än genom arvode. Frågan örn de grunder, efter vilka reseersättning bör utgå,

är icke av beskaffenhet att behöva lösas i detta sammanhang; anses tillräcklig

anledning föreligga att i detta fall göra avvikelse från allmänna resereglementets

föreskrifter i ämnet torde Kungl. Maj:t äga besluta därom. Det

bör ankomma på försvarets civilförvaltning att inkomma med förslag i ämnet.

Med hänsyn till detta arvodes karaktär av resekostnadsersättning böra de

ändrade bestämmelserna i ämnet, som må komma att meddelas, kunna tilllämpas

från och med den 1 juli 1945 utan de övergångsanordningar, som jag

i det följande föreslår för övriga arvoden.

I fråga örn de båda arvodena vid väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition

föreslår jag ingen ändring.

Jag biträder arvodessakkunnigas förslag att arvode till redogöraren vid

arméhundväsendet i fortsättningen skall utgå med 360 kronor för år.

I fråga örn arvoden avsedda såsom representationsbidrag föreslår jag icke

någon ändring för nästa budgetår. Av vederbörande försvarsgrenschefer framlagda

förslag örn representationsbidrag till cheferna för Öresunds marindistrikt

och andra flygeskadern kan jag icke tillstyrka.

I enlighet med arvodesutredningens förslag bör arvode icke i fortsättningen

beräknas för expeditionsvakt vid kustartilleriinspektionen.

Arvode till chefen för ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv

bör för nästa budgetår beräknas efter oförändrade grunder i överensstämmelse

med vad som skall gälla beträffande övergångsvis utgående arvoden.

Arvodet till en mariningenjör, som beordrats leda tekniska högskolans specialkurs

i krigsfartygs konstruktion, torde i fortsättningen böra utgå med 600

kronor.

Arvodet till en marinläkare av 1. graden, som är läkare vid marinens sjukhus

i Karlskrona, bör indragas. Arvodet bör emellertid övergångsvis få utgå

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

99

till nuvarande innehavaren av nämnda beställning och befattning så länge

sjukhuset är i verksamhet.

Arvodena till två förrådsförvaltare vid centrala flygverkstäder torde

likaledes böra utgå allenast övergångsvis. Arvodet till förrådsförvaltaren vid

centrala flygverkstaden å Malmen, 900 kronor för år, har för innevarande

budgetår upptagits allenast med 675 kronor med hänsyn till att beställningshavaren

beräknats avgå vid pensionsålderns inträde den 31 mars 1945. Emellertid

har Kungl. Majit med anledning av därom gjord framställning genom

beslut den 15 december 1944 bemyndigat chefen för flygvapnet att låta med

avsked för ifrågavarande beställningshavare anstå tills vidare, dock högst intill

den 1 oktober 1945. I samband därmed har beställningshavaren berättigats

att jämväl vid den förlängda anställningen uppbära särskilt arvode, alltjämt

med 900 kronor för år, att bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till extra

utgifter. Efter innevarande budgetårs utgång bör arvodet såsom övergångsvis

utgående bestridas från flygvapnets avlöningsanslag.

Såsom under punkt 6 i det följande kommer att närmare beröras, bör slutligen

övergångsvis upptagas ett arvode å 1 800 kronor till militärmeteorolog,

som uppehåller befattningen såsom chef för flygstabens väderleksavdelning.

Övergångsanordningar.

Enligt militära arvodesutredningens och 1943 års arvodessakkunnigas förslag

skola särskilda övergångsbestämmelser i samband med arvodesregleringen

utfärdas av Kungl. Majit.

Både arvodesutredningen och arvodessakkunniga ha ansett huvudregeln

härvid böra vara, att de befattningshavare, vilka omedelbart före arvodesregleringens

ikraftträdande uppburo arvoden, vilka genom regleringen bleve

avskaffade eller till beloppet nedsatta, övergångsvis skulle personligen bibehållas

vid de tidigare arvodena jämte eventuellt utgående arvodesförhöjning,

så länge de innehade de befattningar, för vilkas bestridande denna ersättning

avsåges. Militära arvodesutredningen ifrågasatte emellertid i sitt förslag till

övergångsanordningar huruvida icke åtgärder borde vidtagas för en snabbare

avveckling av det nuvarande arvodesväsendet och föreslog efter att ha

övervägt olika tillvägagångssätt för ernående av detta syfte, att övergångsanordningarna

icke skulle äga giltighet längre tid efter regleringens ikraftträdande

än tre år. Arvodessakkunniga ha däremot, med hänsyn till att den

av dem avsedda arvodesregleringen är en översyn av begränsad omfattning,

icke förordat någon dylik avkortning av övergångstiden.

Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha emellertid ansett,

att övergångsanordningarna i vissa fall borde erhålla en mera begränsad räckvidd

än som följde av huvudregeln. Beträffande arvoden vid de militära

undervisningsanstalterna har militära arvodesutredningen förklarat, att där

arvode utginge vid förordnande, som meddelats för viss tid, rätten till arvodet

borde förfalla vid förordnandets utlöpande, även om nytt förordnande

meddelades; detta borde iakttagas även beträffande arvode förenat med chefskap

för skola och kurs. Arvodessakkunniga ha härutinnan intagit samma

ståndpunkt. Såväl arvodesutredningen som arvodessakkunniga ha beträffande

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Departements
chefen.

arvoden vid lärarbefattningar, som nyinrättats genom 1942 års försvarsbeslut,

erinrat örn att arvodestagare enligt vad i försvarspropositionen förutsatts är

underkastad de förändringar med avseende å arvodet, som kunde bliva bestämda.

Av remissmyndigheterna bar arméförvaltningen förordat, att nuvarande

arvodestagare finge bibehållas vid arvodena så länge de kvarstode i sina befattningar.

Överbefälhavaren bar också riktat invändning mot förslaget att

indraget arvode skulle få bebållas endast under löpande förordnandeperiod;

i vissa fall tilldelades nu arvodena för ett år i sänder, även örn kommenderingen

till samma tjänst varade längre, och det syntes icke förenligt med

billighet att den, som kanske lång tid bestritt en befattning, på grund av en

sådan formalitet erhölle löneminskning eller att den, som kanske nyss på

grund av arvodet erhållit minskade förmåner vid flyttning, efter kort tid berövades

detsamma. Försvarsväsendets lönenämnd har anmärkt, att den av

arvodessakkunniga förordade skillnaden i behandling av å ena sidan arvodestagare

vid undervisningsanstalterna och å andra sidan övriga av regleringen

berörda arvodestagare grundade sig på formella skäl, men ansett sig icke böra

framställa någon erinran mot förslaget i denna del, med hänsyn framför allt

till uttalandena i 1942 års försvarsproposition.

Billighetsskäl synas mig tala för att den, som omedelbart före arvodesregleringens

genomförande, d. v. s. den 30 juni 1945, såsom innehavare av viss beställning

eller befattning åtnjuter arvode, avsett att indragas eller till beloppet

nedsättas, bibehålies vid oförändrad arvodesförmån, så länge han innehar

samma beställning eller befattning. Jag anser mig alltså icke böra tillstyrka,

att på sätt arvodesutredningen och arvodessakkunniga förordat den

övergångsvis utgående förmånen i fråga örn vissa lärarbefattningar begränsas

till löpande förordnandeperiod.

Kostnadsberäkningar.

Att framlägga definitiva beräkningar rörande arvodesregleringens ekonomiska

konsekvenser har visat sig förenat med avsevärda svårigheter. Såsom

framgår av det avsnitt, som behandlar kostnaden för undervisningsarvodena,

är det sålunda ogörligt att i nuvarande läge angiva de exakta kostnaderna

för denna kategori arvoden. Jämväl i fråga örn vissa andra arvodeskategorier

måste beräkningarna bliva endast approximativa. Erinras må, att i vissa befattningar

skola utgå arvoden, örn de beklädas med kompaniofficerare, men

icke då de uppehållas med regementsofficerare. Enligt sakens natur måste

det också bliva vanskligt att bedöma vilka kostnader som föranledas av förslaget

att nuvarande arvodestagare icke skola vidkännas minskning i sina

arvodesförmåner i anledning av omregleringen. Frånsett arvoden vid utbildningsanstalterna

kunna emellertid de nuvarande arvodesutgifterna efter

ett fullständigt genomförande av arvodesregleringen beräknas komma att

minska med omkring 50 000 kronor till 120 000 kronor. 1943 års arvodessakkunniga

beräknade, att ett genomförande av deras förslag rörande arvoden

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

101

vid utbildningsanstalterna skulle medföra en minskning av de nuvarande kostnaderna

för ändamålet, av de sakkunniga beräknade till omkring 412 000 kronär,

med cirka 140 000 kronor. Kostnadsminskningen torde bliva mindre, örn

de förslag genomföras, som i det föregående förordats. Tillräckliga hållpunkter

saknas emellertid för att nu göra en exakt beräkning av kostnadsminskningen.

Arvodesposterna för nästa budgetår böra, såsom tidigare anförts, upptagas

förslagsvis, varvid det förutsättes, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t

att i fråga örn medelsdispositionen föreskriva begränsningar utöver de i

det föregående angivna. Uppenbarligen tala vissa skäl för att man vid beräkningen

av medelsbehovet skulle taga hänsyn till de kostnader, som föranledas

av de förordade övergångsanordningarna. Under förhandenvarande omständigheter

saknas emellertid hållpunkter för en beräkning av dessa kostnader, och

av denna anledning ha arvodesposterna för nästa budgetår beräknats med hänsyn

tagen endast till de arvoden, som skulle utgå vid ett fullständigt genomförande

av regleringen. En annan ordning i detta hänseende kan möjligen

genomföras i fortsättningen, då säkrare hållpunkter erhållits för att bedöma

utgifterna för övergångsvis utgående arvoden.

Med utgångspunkt i vad nu och i det föregående anförts inräknar jag i

avlöningsanslagens arvodesposter för nästa budgetår belopp för här avsedda

arvoden utöver lön å 1 440 kronor för försvarsdepartementet, 2 880 kronor

för arméns fortifikationsförvaltning, 18 000 kronor för arméförvaltningen,

8 640 kronor för marinförvaltningen, 6 000 kronor för flygförvaltningen, 22 055

kronor för försvarsstaben, 220 000 kronor för armén, 100 000 kronor för

marinen, 125 000 kronor för flygvapnet samt 1440 kronor för sjökarteverket.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående anfört meddela erforderliga

bestämmelser rörande reglering av vissa militära arvoden.

[2.] Tryckningsverksamheten inom försvaret m. m.

Inledning.

För försvaret utföres årligen tryck av olika slag. Trycket består i huvudsak

av dels publikationstryck, d. v. s. böcker, broschyrer, meddelanden, kungörelser,

cirkulär och anslag, dels och blankettryck, innefattande blanketter, registerkort,

ledkort, mappar, antecknings-, skriv- och räkneböcker, brevpapper och

kuvert. Till publikationstrycket äro att räkna de tjänstemeddelanden, som av

trycket utgivas genom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner

(TL och TS).

Beställning av tryck sker av ett flertal organ inom försvaret. Yad publikationstryck

beträffar sker beställningen genom lantförsvarets respektive sjöförsvarets

kommandoexpeditioner, vilkas bokdetaljer ombesörja, att dit från

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

armén och marinen överlämnade manuskript befordras till trycket. Flygvapnets

tryck beställes antingen direkt av flygstaben eller genom flygvapnets

kommandoexpedition, som för ändamålet anlitar sjöförsvarets kommandoexpedition.

Försvarets förvaltningsmyndigheter beställa i viss utsträckning

själva tryck, ibland under medverkan av lantförsvarets kommandoexpedition

och statskontorets tryckeriexpedition. Ännu mer decentraliserad är beställningen

av blankettryck. I huvudsak beställes dock sådant tryck av kommandoexpeditionernas

bokdetaljer och av de centrala förvaltningsmyndigheterna.

Efter tillkomsten av försvarets civilförvaltning har dit förlagts kontroll av

formulären till de blanketter, som äro avsedda att begagnas inom försvaret.

Sådana blanketter skola, innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara

granskade och godkända av civilförvaltningen. Dylik central granskning skei''

dock icke beträffande blanketter, som äro av rent militär eller teknisk art.

Enligt gällande praxis, vilken ansluter sig till direktiv i en av statens

tryckerisakkunniga år 1922 på uppdrag av chefen för finansdepartementet utarbetad

promemoria, skola de av myndigheterna till tryckning inlämnade

manuskripten vara utformade i slutgiltigt skick, så att inga ändringar behöva

vidtagas i korrekturet. Yarje myndighet skall alltså svara för sina manuskript.

De publikationer, som beställas genom kommandoexpeditionernas bokdetaljer,

underkastas emellertid i vissa fall i manuskript en ytterligare granskning inom

dessa detaljer, varigenom kostnaderna för korrigering kunnat nedbringas.

Framställning av tryck sker inom försvaret huvudsakligen genom anlitande

av enskilda firmor. Endast till en mindre del sker tryckning genom

statliga eller liknande företag (statens reproduktionsanstalt, det av manskapskassan

vid Karlskrona örlogsstation drivna kaserntryckeriet, centralupphandlingen

inom generalpoststyrelsen och fångvårdsstyrelsens arbetskontor). En

del mindre tryck (s. k. hjälptryck) utföres å försvaret tillhöriga kontorsmaskiner

av märkena Multilith och Rotaprint. Till försvarsstabens expedition

är anslutet ett tryckeri, i vilket på fotografisk väg och genom offsettryck utföres

reproduktion av kartor, skisser m. m. Tryckeriet är samtidigt utbildningsanstalt

för den personal, som vid mobilisering skall ingå i högkvarteret och

vissa högre stabers fälttryckerier.

Distribution av tryck sker från vissa centrala förråd, som för arméns

del omhänderhavas av lantförsvarets kommandoexpeditions bokdetalj, arméförvaltningen

och arméns intendenturförråd, för marinens del av sjöförsvarets

kommandoexpeditions bokdetalj och marinförvaltningen samt för flygvapnets

del av sistnämnda bokdetalj, av flygförvaltningen och av flygstaben.

Jämlikt kungörelsen 1937:780 med bestämmelser angående tryckning för

statens räkning skola alla räkningar för tryckeriarbeten, utförda för i Stockholm

förlagda myndigheter, granskas av statskontoret och må icke betalas,

förrän dess tryckerikonsulent godkänt räkningarna.

Enligt samma kungörelse skall statskontoret bedriva konsulterande

verksamhet på detta område. Statens myndigheter äro sålunda skyldiga att

i görligaste män beträffande planläggandet och utförandet av tryckning anlita

statskontoret för erhållande av råd och anvisningar. Så sker regelmässigt vad

beträffar lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Nuvarande personalorganisation inom kommandoexpeditionernas

bokdetaljer.

Vid bokdetaljen inom lantförsvarets kommandoexpedition är för närvarande

anställd följande personal:

detaljchef, pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i löneklass

Oa 11,

l:a sektionen: bandhar registreringsuppgifter samt bok- och blankettförråd,

expedierar bokbeställningar, m. m.:

1 pensionerad officer med arvode motsvarande Oa 10,

1 expeditionsunderofficer, UO 8,

2:a sektionen: handlägger ärenden av hemlig natur, biträder vid granskning

av manuskript och korrektur, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10,

3:e sektionen: granskar vissa s. k. bokredogörelser, uppgör förslag till omarbetning

av reglementen m. m. vid ersättningstryck, handhar bild- och klichéförråd,

biträder vid granskning av manuskript och korrektur, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10,

4:e sektionen: handhar blankettförrådet och med framställning av blanketter

sammanhängande uppgifter samt biträder vid korrekturläsning, m. m.:

1 pensionerad officer, Oa 10.

Härtill kommer biträdespersonal, bestående av värnpliktiga.

Vid motsvarande detalj inom sjöförsvarets kommandoexpedition är anställd

följande personal:

detaljchef, pensionerad officer, Oa 11,

biträde åt denne, pensionerad officer, Oa 10, samt

2 pensionerade underofficerare, UO 8.

Detaljen är organiserad på två sektioner, boksektionen och blankettsektionen,

med i huvudsak enahanda uppgifter som motsvarande organ inom lantförsvarets

kommandoexpedition.

Tillsyn över tryckning av hemliga böcker m. m. anförtros åt särskilda officerare

och underofficerare mot ersättning.

Förutom nu nämnd personal har till bokdetaljernas förfogande under rådande

beredskap ställts viss personal.

1942 års försvarsbeslut.

1941 års för svar sutredning förordade sammanslagning av försvarsdepartementets

tre kommandoexpeditioner till en för hela försvaret gemensam expedition,

i samband varmed även bokdetaljerna skulle sammanslås. Utredningen

förutsatte, att den sammanslagna detaljen skulle förestås av en pensionerad

officer och att därutöver skulle erfordras fem pensionerade officerare och två

pensionerade underofficerare.

I denna fråga anförde 1942 års försvarsberedning bland annat, att en närmare

utredning borde komma till stånd rörande den föreslagna bokdetaljens

organisation m. m. och att därvid jämväl borde utredas, huruvida icke bokdetaljen

borde så organiseras, att den bleve en för hela försvaret gemensam

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

tryckeridetalj, som åt samtliga militära myndigheter skulle ombesörja tryckning

av böcker, instruktioner, blanketter m. m. eller i vart fall fungera såsom

tryckerikonsulent för försvaret med uppgifter motsvarande dem som ålåge

tryckerikonsulenten hos statskontoret. Detaljen syntes också med fördel

kunna fungera såsom en försvarets centrala annonsförmedling.

Vid anmälan av propositionen 1942:210 angående den fortsatta utbyggnaden

och organisationen av landets försvarskrafter förordade jag i anslutning

till försvarsutredningens förslag, att en för försvaret gemensam kommandoexpedition

skulle inrättas. Den i denna expedition ingående bokdetaljen borde

dock i enlighet med försvarsberedningens förslag organiseras till en för försvaret

i dess helhet gemensam tryckeridetalj. Jag förutsatte emellertid, att

detta organisationsspörsmål skulle bliva föremål för särskild utredning.

Häremot anförde riksdagen (skrivelse nr 374) icke erinran.

Vid min hemställan den 30 juni 1942 örn bemyndigande att igångsätta ut

redning i ämnet anförde jag till statsrådsprotokollet över försvarsärenden

bland annat, att utredningsarbetet i första hand borde avse frågan örn inrättande

av en för försvaret i dess helhet gemensam tryckeriorganisation. De av 1942 års

försvarsberedning därom anförda synpunkterna syntes kunna tjäna till ledning

vid utredningen av frågan vilka uppgifter som lämpligen borde tilldelas

ett centralt tryckeriorgan. Härvid kunde icke förbigås frågan örn vilka organ

— statliga eller privata — som lämpligen borde utföra själva tryckningsarbetet

för försvarsväsendets räkning. I anslutning därtill borde uppmärksammas

frågan örn försvarsstabens tryckeris fortbestånd, varvid, om behov av

sådant särskilt tryckeri ansåges föreligga, i vissa yttranden över försvarsutredningens

betänkande i ämnet anförda synpunkter borde tagas under övervägande.

Vidare borde övervägas frågan örn övriga inom försvaret befintliga

tryckeriers framtida bestånd. I samband därmed borde upptagas till behandling

en av marinförvaltningen i skrivelse den 29 juni 1941 väckt fråga om

övertagande för statens räkning av kaserntryckeriet i Karlskrona.

Med stöd av Kungl. Maj:ts berörda dag lämnade bemyndigande tillkallade

jag direktören Y. Beckman, krigsrådet U. A. J. Brunskog, tryckerikonsulenten

G. A. Lindholm samt överstelöjtnanten, numera översten G. A. H. Nyman

att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning. Tillika uppdrogs åt

Beckman att vara de sakkunnigas ordförande.

De sakkunniga, försvarsväsendets tryckeriutredning, ha den 23 december

1942 avgivit betänkande i ämnet.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av chefen för armén, chefen för

marinen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, chefen för försvarsstaben,

arméförvaltningen, marinförvaltningen, chefen för Sydkustens marindistrikt,

chefen för Karlskrona örlogsstation, sjökarteverket, styresmannen för armémuseum,

fångvårdsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

allmänna lönenämnden, statens krisrevision, rikets allmänna kartverk,

generalpoststyrelsen, statens reproduktionsanstalt, statens krigsmaterielnämnd,

försvarsväsendets verkstadsnämnd, militära expeditionstjänstkommittén, föreståndaren

för kaserntryckeriet i Karlskrona, försvarsverkens civila personals

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förbund, Sveriges industriförbund, svenska boktryekareföreningen och Sveriges

grafiska industriförbund, svenska typografförbundet, svenska tidningsutgivareföreningen

samt auktoriserade annonsbyråers förening.

Huvudpunkterna i tryckeriutredningens förslag.

De av försvarsväsendets tryckeriutredning framlagda förslagen innebära

sammanfattningsvis följande.

1. Något för försvarsväsendet speciellt avsett statligt tryckeri bör icke

inrättas.

Försvarsväsendets behov av tryckalster bör liksom hittills tillgodoses

av befintliga såväl statliga som privata tryckeriföretag.

2. Ett särskilt tryckerikontor bör inrättas inom försvarets civilförvaltning

med uppgift att fungera som en för hela försvaret gemensam beställningsorganisation

för alla slag av tryckalster.

Under tryckerikontoret bör inordnas ett för försvaret gemensamt bok- och

blankettförråd, ett centralt hjälptryckeri, till vilket sammanföras inom försvaret

befintliga hjälptrycksanläggningar, ävensom ett mindre bokbinderi och

ett annonskontor.

För tryckerikontoret och i detsamma ingående organ bör uppföras en särskild

byggnad.

3. Under riksstatens fjärde huvudtitel uppföres ett för alla försvarets myndigheter

gemensamt anslag för bestridande av kostnaderna för tryckverksamheten.

Under samma huvudtitel anvisas ett likaledes för försvaret gemensamt anslag

för annonsering.

4. Kaserntryckeriet i Karlskrona nedlägges och dess maskinella utrustning

inlöses och övertages av statens reproduktionsanstalt.

Hittills vidtagna åtgärder i anledning av tryckeriutredningens förslag.

Tryckeriutredningens förslag ha redan varit föremål för statsmakternas

prövning såvitt avser kaserntryckeriet i Karlskrona, gemensamt bok- och

blankettförråd ävensom sammanförande av hjälptrycksanläggningar.

Beträffande kaserntryckeriet i Karlskrona har förutsatts (statsverkspropositionen

till 1944 års riksdag, bilagan fjärde huvudtiteln s. 145 ff

riksdagens skrivelse nr 4, s. 14), att tryckeriet tills vidare skall äga bestånd

för att möjliggöra bestämdare slutsatser rörande tryckeriets ekonomiska bärkraft

under normala förhållanden.

I propositionen 1944: 174 angående iståndsättande av vissa kasernetablissement

i Stockholm m. m. och riksdagens i anledning därav avlåtna skrivelse

nr 383 har vidare förutsatts, att ett för försvaret gemensamt bok- och

blankettförråd skall anordnas i Svea livgardes nuvarande etablissement i

Stockholm, vilket blir disponibelt för sådant och vissa andra ändamål i samband

med livgardets utflyttning till Järvafältet. I organisatoriskt hänseende

skulle förrådet — i avbidan på slutligt ståndpunktstagande till frågan om upprättande

av ett försvarets tryckerikontor — anknytas till arméns intendentur
-

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förråd. Medel för utförande av erforderliga ändringsarbeten i ifrågavarande

lokaler anvisades av riksdagen genom nämnda skrivelse.

Vid anmälan av berörda proposition anförde jag beträffande förslaget om

centralisering av försvarets hjälptrycksanläggningar i huvudstaden,

att förslaget borde genomföras såvitt avsåge anläggningar, som med

hänsyn till sin storlek icke kunde drivas tillräckligt rationellt. Det borde få

ankomma på Kungl. Majit att efter ytterligare övervägande taga ställning till

frågan i vilken utsträckning en centralisering med hänsyn härtill borde genomföras,

varvid borde prövas örn icke vissa av dessa anläggningar borde kunna

sammanföras med försvarsstabens hjälptrycksanläggning. I detta sammanhang

erinrade jag, att efter verkställda undersökningar t. f. chefen för försvarsstaben

i skrivelse den 31 januari 1944 anfört, att det vore möjligt att i militärstabsbyggnadens

östra flygel, där försvarsstabens hjälptryckeri nu är inrymt,

bereda plats jämväl för marinstabens, armé- och marinförvaltningamas

samt arméns intendenturförråds hjälptryckerier. För ändamålet vore vissa

mindre ändringsarbeten erforderliga, för vilka kostnaderna hade ansetts icke

behöva överstiga 10 000 kronor. Av militära byggnadsutredningen hade vidare

framhållits, att vid bifall till dess förslag rörande den framtida dispositionen

av Svea livgardes nuvarande kasernetablissement utrymme därstädes efter

regementets utflyttning kunde beredas jämväl för ett centralt hjälptryckeri.

Vid äskandet av anslag till byggnadsarbeten inom kasernetablissementet för

bland annat bok- och blankettförrådet förutsatte jag, att medlen finge användas

även för genomförande av en centralisering av lijälptrycksanläggningarna, örn

och i den mån en sådan centralisering funnes böra ske. Häremot hade riksdagen

intet att erinra.

Vidare må erinras, att Kungl. Majit genom beslut den 14 april 1944 meddelat

vissa bestämmelser rörande hjälptrycksanläggningar. Dessa bestämmelser

skola tills vidare gälla för försvarets myndigheter i Stockholm eller

dess omedelbara närhet och åsyfta att begränsa användningen av dylika anläggningar

till sådant tryck, som med ekonomisk fördel kan i denna ordning framställas.

Bestämmelserna innebära i huvudsak, att hjälptrycksmaskiner icke må

anskaffas utan Kungl. Majits i varje särskilt fall lämnade medgivande och att

hjälptrycksanläggningarna skola begagnas för mer omfattande tryck endast efter

tillstånd av statskontorets tryckerikonsulent.

Beställningsorganisationen m. m.

Tryckeriutredningens förslag.

I det följande redogör jag för de delar av tryckeriutredningens förslag, som

ännu icke föranlett åtgärd, och de däröver avgivna yttrandena.

Framställning av tryck.

I enlighet med givna direktiv har utredningen till prövning upptagit frågan

örn vilka organ, statliga eller privata, som lämpligen skola utföra tryckningsarbete

för försvarets räkning. Fyra alternativ hade, yttrar utredningen, därvid

framstått som möjliga, nämligen 1) inrättandet av ett nytt för försvaret avsett

statligt tryckeri, 2) utvidgande av redan befintligt statligt tryckeri, så att det

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

107

kunde tillfredsställa försvarets liela behov av trycksaker, 3) träffande av överenskommelse

med ett eller flera enskilda företag örn övertagande av hela försvarets

tryck, samt 4) bibehållande av nuvarande system med fri konkurrens

mellan såväl privata firmor som statliga företag. På anförda skäl, beträffande

vilka torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, har utredningen icke funnit

sig kunna förorda något av alternativen 1)—3). Beträffande det rådande systemet,

alternativ 4), har utredningen anfört, att detta medförde uppenbara fördelar.

Genom den fria konkurrensen hölles priserna nera och stimulerades

företagen till att modernisera och förbättra sin tekniska utrustning. Det vore

för visso fördelaktigt, att försvaret redan under fredliga förhållanden anlitade

flera tryckerier, vilka därigenom förvärvade vana att effektuera beställningar

och tillgodose speciella önskemål. Under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen

hade det visat sig, att försvarets tryck, även då framställning

därom icke blivit gjord, fått förtursrätt.

Utredningen holle således före, att, även efter det fred inträtt, försvarets

tryckalster borde framställas på sätt som nu skedde.

Beställning av tryck.

Jämlikt den förutnämnda kungörelsen 1937: 780 vore, yttrar utredningen,

alla statliga myndigheter, sålunda även försvarets, skyldiga att i möjligaste

mån beträffande planläggandet och utförandet av förekommande

tryckningsarbeten anlita statskontoret för erhållande av råd och anvisningar.

Det hade emellertid förekommit och förekomme alltjämt, att myndigheter icke

anlitade statskontoret eller också sökt kontakt på ett så sent stadium, att någon

fördel av hänvändelsen icke kunnat vinnas, varigenom ofördelaktiga konsekvenser

i ekonomiskt avseende uppstått. Det ville sålunda förefalla, som örn

den nuvarande organisationen icke vore alltigenom effektiv.

Flera av försvarets myndigheter i Stockholm hade dock i viss utsträckning

begagnat sig av möjligheten att beställa erforderliga trycksaker genom statskontorets

tryckeriexpedition. Detta hade otvivelaktigt bidragit till ett nedbringande

av försvärsväsendets tryckningskostnader. Det kunde därför synas

mera lämpligt, att alla försvarets myndigheter utnyttjade den organisation,

som redan existerade, än att tillskapa en ny, endast för försvarsväsendet avsedd

gemensam beställningsmyndighet. Bestämmelsen, att det ålåge statskontoret

att efter framställning från myndigheter i huvudstaden ombesörja tryckning,

skulle i så fall utbytas mot en föreskrift örn skyldighet för försvarsväsendets

samtliga myndigheter att låta statskontoret ombesörja beställning för

deras räkning av allt tryck. Även om statskontoret för att tillgodose de härigenom

uppkommande nya arbetsuppgifterna avsevärt skulle öka organisationen

och därigenom i nyssnämnda avseende väl kunna fylla sin uppgift, hade

utredningen likväl funnit, att andra skäl talade för att denna anordning icke

vore lämplig. Utredningen åsyftade härmed, att det icke vore lämpligt, att

den beställande myndigheten själv utförde sakrevision av tryckningsräkningarna.

För försvarets myndigheter skulle det emellertid erbjuda uppenbara fördelar

att till förfogande ha ett tryckerikontor, d. v. s. en beställningsorganisation

med tillgång till sakkunskap i tryckeritekniska frågor samt erfarenhet

rörande beställning av trycksaker. För statsverket skulle det även medföra

påtagliga ekonomiska fördelar med en sådan anordning, ty genom att tryckerikontoret

före beställningen finge tillfälle att granska alla manuskript ur typo
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

grafisk synpunkt vunnes möjlighet att tillämpa det för statsverket gynnsammaste

framställningssättet samt att utöva inflytande på att hänsyn toges till

att format, uppställning, stilar, papper m. m. vore ur kostnadssynpunkt fördelaktiga.

Det borde nämligen beaktas, att större summor kunde inbesparas

åt statsverket genom förebyggande åtgärder än genom granskning i efterhand

av räkningarna.

Men även på annat sätt syntes det vara möjligt att förebygga onödigt stora

kostnader för försvarets tryckningsverksamhet. Erfarenheten hade givit vid

handen, att stort behov förelåge av att samordna blankettväsendet inom försvaret.

Visserligen vore bland annat dylika frågor för närvarande föremål

för militära expeditionstjänstkommitténs uppmärksamhet, och denna syntes

komma att framlägga vissa förslag i detta hänseende. Med hänsyn till det

relativt begränsade området för nyssnämnda kommittés verksamhet och då

under alla omständigheter ett permanent behov av rationalisering inom blankettväsendet

komme att förefinnas, vore det enligt utredningens åsikt erforderligt,

att inom försvarsväsendet inrättades en befattning i och för åstadkommande

av fortgående förenklingar och förbättringar i samt anordnande

av försvarsväsendets publikations- och framför allt blankettryck samt standardisering

av formaten. Besparingsmöjligheterna inom detta område vore

så stora, att utredningen ansåge sig böra framhålla vikten av att detta arbete

anförtroddes en särskild och därtill kvalificerad arbetskraft.

Det borde särskilt understrykas, att tryckerikontoret självfallet endast

skulle effektuera tryckning av publikationer efter fullt utarbetade manuskript

med erforderligt bildmaterial. Tryckerikontoret skulle sålunda icke befatta sig

med manuskriptens sakliga innehåll utan endast granska desamma ur tryckeriteknisk

synpunkt.

Utredningen förordade således, att ett särskilt tryckerikontor inrättades

för beställning av tryckalster för försvarsväsendet och att detta kontor övertoge

de uppgifter med avseende på beställning av tryckalster, som för närvarande

tillkomme lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioners

bokdetaljer och motsvarande detalj inom flygstaben, samt den beställningsverksamhet,

som förekomme hos försvarsväsendets övriga olika myndigheter.

Kontroll av tryckningsräkningar.

Jämlikt kungörelsen 1937:780 skulle, erinrar utredningen, alla räkningar

för tryckeriarbeten, utförda för myndighet i Stockholm, granskas av statskontoret

och finge icke likvideras, förrän ämbetsverkets tryckerikonsulent godkänt

desamma. Myndighet utanför Stockholm vore däremot icke skyldig att

till statskontoret insända räkningar för granskning. Det oaktat hade på senaste

tiden vissa av de militära myndigheterna utanför Stockholm börjat insända

sina räkningar till statskontoret för granskning. Utredningen ansåge emellertid,

att en uttrycklig föreskrift borde meddelas, innebärande, att tryckningsräkningar

för försvarsväsendets samtliga myndigheter skulle före likvidering

underkastas saklig granskning.

Med hänsyn till omfattningen av tryckningsverksamheten inom försvarsväsendet

och angelägenheten av att ernå samstämmighet med andra delar av

statsförvaltningen syntes denna granskning, i avvaktan på resultatet av den

pågående utredningen rörande inrättandet av en central teknisk revision för

försvarsväsendet i dess helhet, liksom hittills böra utföras av statskontoret.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

109

Nedbringande av annonskostnaderna.

En annonsbyrå med tillgång till fackkunnig personal hade otvivelaktigt

stora uppgifter att fylla och kunde i avsevärd grad bidraga till att hålla annonskostnaderna

nere. Byrån borde bland annat kunna åstadkomma, att annonsutrymmet

utnyttjades bättre än vad nu vore fallet. Dessutom kunde byrån

övervaka, att annonserna finge lämplig avfattning och förmånlig placering

samt medverka till att icke flera tidningar än nödvändigt anlitades. Utgifterna

för annonsering skulle vidare kunna reduceras, örn alla försvarsväsendets

annonser förmedlades genom byrån under gemensam annonsbeteckning, då

högre rabatt skulle kunna påräknas.

Tryckerikontorets ställning inom försvaret.

Yad beträffar det föreslagna tryckerikontorets ställning inom försvaret, har

tryckeriutredningen anfört, att formellt intet hinder funnes för att tryckerikontoret

bleve en fullt fristående institution. Utredningen holle emellertid före,

att tryckerikontoret därigenom icke skulle erhålla tillräcklig auktoritet för att

kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina uppgifter. För att tillgodose

kravet härpå syntes det därför utredningen lämpligast att inordna tryckerikontoret

i något redan existerande försvarsväsendet tillhörande organ. Som

dylika organ kunde räknas den sammanslagna kommandoexpeditionen, försvarsstaben,

den planerade civilförvaltningen och krigsarkivet.

Inom utredningen hade ledamoten Nyman framfört följande skäl för att

förlägga tryckerikontoret till den gemensamma kommandoexpeditionen och i

avvaktan på dennas tillblivelse till lantförsvarets kommandoexpedition:

Det framstode tydligt, att en väsentlig del av försvarets tryckalster redan

omhänderhades av kommandoexpeditionernas bokdetaljer. Dessa beställde

och distribuerade vidare en avsevärd del av försvarsväsendets blanketter och

kuvert.

Arbetsförfarandet skulle underlättas genom att tryckerikontoret — till

vilken lokal det än månde förläggas — vore inlemmat i kommandoexpeditionen.

Med arbetsförfarandet avsåges alla de åtgärder, som vore erforderliga

från och med manuskriptets mottagande till och med den tidpunkt, då det

färdigställda tryckalstret, vare sig det gällde bok eller blankett, kommit vederbörande

adressat tillhanda. Dessa åtgärder vore icke blott tekniska och

förvaltningsmässiga utan i lika hög grad militärt betonade, och när det här

gällde försvaret, måste de militära intressena och önskemålen komma i första

hand. De i samband med tryckalstrens tillblivelse förekommande förvaltningsåtgärderna

vore icke av den storleksordning, att de behövde tynga

kommandoexpeditionen.

De militära intressena tillgodosåges bäst genom att personal, som hade

militär utbildning och rutin i militärt expeditionsarbete, anförtroddes och

svarade för arbetets gång i alla detaljer. Det borde framhållas, att från olika

myndigheter inkommande manuskript måste detaljgranskas i bland annat tekniskt-formellt

hänseende för ernående av samstämmighet och nedbringande

av korrigeringskostnader. Tidigare erfarenheter hade otvetydigt talat härför.

Genom tryckerikontorets inordnande i kommandoexpeditionen bleve dessa

synpunkter väl tillgodosedda och tjänstevägarna underlättade. Även när det

gällde att bestämma företrädesrätten vid framställning av tryckalster för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svarsgrenarna emellan, vore den gemensamma kommandoexpeditionen rätt

forum liksom ook när det rörde sig örn anslagsbelastningen.

Särskilt borde framhållas vikten av direkt militärt samarbete, när det

gällde framställningen av hemliga tryckalster och fältexpeditionernas förseende

med erforderlig bokutrustning. Sådan kontakt upprätthölles lämpligast

och med minsta tidsutdräkt med kommandoexpeditionens mobiliseringsdetalj,

som förfogade över reviderade sammansättnings- m. fl. erforderliga planer.

Bokorder och bokregister uppgjordes i kommandoexpeditionerna i samarbete

med vederbörande militära och civila myndigheter. Och granskningen av redovisningen

för truppförbandens m. fl. bokförråd —- bokredogörelserna — kunde

svårligen ske av annan än kommandoexpeditionen. I stort sett liknande synpunkter

gjorde sig gällande vid granskning av inkommande beställningar (rekvisitioner)

å böcker.

Det vore likaledes erforderligt att försäljning av böcker — något som förekomine

i stor utsträckning — skedde genom kommandoexpeditionens bokdetalj,

enär det visat sig att köpare ofta begärde upplysningar beträffande

böckers innehåll eller begärde råd örn vilka böcker, som vore att rekommendera

för studier i något visst syfte. Endast militärt utbildad personal vore

ägnad att tillhandagå med sådana upplysningar.

Något som helst ur ekonomisk synpunkt ofördelaktigt torde icke komma

att uppstå vid inlemmandet av tryckerikontoret i den gemensamma kommandoexpeditionen,

huru än personalfrågorna komme att lösas.

Utredningens övriga ledamöter hade icke kunnat finna de skäl, som anförts

av ledamoten Nyman för tryckerikontorets inordnande i den gemensamma

kommandoexpeditionen (lantförsvarets kommandoexpedition) tillräckligt bärkraftiga.

Härom anföres i utredningens betänkande följande.

De ärenden, örn vilka här vore fråga, måste i huvudsak karakteriseras som

rena förvaltningsgöromål, för vilkas handhavande icke erfordrades militärt

utbildad personal. Flertalet av de uppgifter, som åvilade bokdetaljerna inom

kommandoexpeditionerna, vore icke ärenden av den vikt eller art, att de

borde handläggas inom försvarsdepartementet. Intet av övriga statsdepartement

vore belastade med dylika göromål. Då kommandoexpeditionernas befattning

med dessa ärenden redan i nuvarande omfattning syntes innebära,

att försvarsdepartementet betungades med uppgifter, som på grund av sin

okomplicerade natur kunde överlåtas åt underordnade myndigheter, så följde

självfallet därav, att utredningens majoritet måste som sin uppfattning uttala,

att ett tryckerikontor med den organisation utredningen förordat ännu mindre

än de nuvarande bokdetaljerna vore ägnat att i organisatoriskt eller lokalt

hänseende förläggas till nyssnämnda departement.

Tryckerikontoret kunde dock ingalunda helt ersätta de nuvarande bokdetaljerna.

Kungl. Majit skulle självfallet i den utsträckning, Kungl. Majit

funne lämpligt, även i framtiden fastställa visst tryck. Inom den sammanslagna

kommandoexpeditionen skulle således finnas en reglementsdetalj, vars

personal kunde inskränkas till två eller möjligen en officer.

Tryckerikontoret skulle endast ombesörja den beordrade tryckningen och

därmed sammanhängande åtgärder. De militära synpunkterna skulle vara tillgodosedda,

när bland andra försvarsstabschefen eller försvarsgrenschef överlämnade

manuskriptet till tryckerikontoret. Myndighet, som beordrade tryck,

skulle sålunda ansvara för att manuskript, som lämnades till tryckerikontoret,

vore tryckfärdiga i enlighet med en år 1922 av statens tryckerisakkunnige utarbetad

P. M. angående beställning av trycksaker.

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Mot ett inordnande av tryckerikontoret i försvarsstaben ansåge utredningens

flertal ungefär samma skäl tala, som anförts med avseende på förslaget att

förlägga kontoret till kommandoexpeditionen. Även ledamoten Nyman holle

liksom majoriteten före, att ett förläggande av tryckerikontoret till försvarsstaben

icke vore lämpligt. Det borde nämligen framhållas, att chefen för

försvarsstaben hade att handlägga operativa spörsmål och i övrigt att handhava

uppgifter av rent militär natur men däremot icke förvaltningsuppdrag,

vilka måste sägas ligga helt utanför försvarsstabens verksamhetsområde, varförutom

det här, vilket syntes böra särskilt understrykas, gällde en icke

endast för försvarskrafterna utan för försvarsväsendet i dess helhet gemensam

fråga. Försvarsstaben skulle därigenom också komma att än ytterligare svälla,

säkerligen till förfång för dess effektivitet.

Ej heller en lösning med tryckerikontoret intagande en ställning motsvarande

centrala värnpliktsbyråns eller anknutet till försvarsstaben på samma

sätt som försvarsväsendets radioanstalt syntes utredningen godtagbar.

Krigsarkivet uppfyllde visserligen de av utredningen uppställda villkoren,

men då dess verksamhet vore inriktad på helt andra uppgifter, syntes tryckerikontoret

icke böra ingå i detsamma.

Utredningens majoritet holle därför före, att tryckerikontoret borde inordnas

i den av 1941 års förvaltningsutredning föreslagna för försvarsväsendet

gemensamma civilförvaltningen. För en sådan organisation talade — förutom

vad förut anförts — att utredningen bomme att föreslå, att å riksstaten skulle

uppföras ett för fjärde huvudtiteln gemensamt anslag, från vilket samtliga

kostnader för försvarsväsendets tryckningsverksamhet skulle bestridas. Det

syntes uteslutet, att ett dylikt anslag kunde ställas till annan myndighets än

civilförvaltningens förfogande.

Personalbehov.

Av tryckeriutredningens beräkningar rörande personalbehovet och kostnaderna

för tryckerikontoret med därtill anknutet förråd och annonskontor

inhämtas följande.

Chefen för tryckerikontoret komme att erhålla omfattande arbetsuppgifter.

Han måste vara tryckeritekniskt utbildad, väl behärska kostnadsberäkningar

och besitta goda administrativa egenskaper. Stora fordringar

måste även ställas på hans förmåga som arbetsledare. Det vore därför motiverat

att såsom föreståndare avse en byrådirektör. För vinnande av någon

tids erfarenhet och i betraktande av den statsfinansiella situationen borde

tjänsten dock för närvarande placeras i lönegraden Eo 26 med benämningen

tryckerikamrerare.

För att tillgodose rationaliseringskraven borde tryckerikontoret inrymma

en befattningshavare med uppgift att förenkla och samordna blankettväsendet.

Med hänsyn till de krav, som måste ställas på rationaliseringsexperten, borde

han närmast placeras i 24 lönegraden. Åtminstone tills vidare borde dock

befattningshavaren kunna placeras i lönegraden Eo 22 med tjänstetiteln

konsulent.

Det till tryckerikontoret anslutna förrådet borde uppdelas på en öppen och

en hemlig avdelning. De bestämmelser, som funnes rörande handhavandet

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av hemligt tryck, krävde, att den hemliga avdelningen förestodes av en officer.

Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida det nödvändigtvis måste vara en

officer för handläggande av inom förrådet förekommande hemliga ärenden,

men syntes man tills vidare böra för ändamålet räkna med en pensionerad

officer med arvode motsvarande löneklass Oa 10. Till hans hjälp borde finnas

ett kontorsbiträde, som med hänsyn till ansvaret och arbetsuppgifternas art

borde innehava ordinarie anställning.

För den öppna avdelningen av förrådet syntes med tanke på dess omfattning

böra beräknas dels en förrådsföreståndare, dels en förrådsman, dels ock

två å tre biträden. I förhållande till det nuvarande antalet med dylika göromål

sysselsatta befattningshavare innebure ovannämnda personalorganisation

en betydande reducering med därav följande kostnadsminskning.

Förrådsföreståndaren, som komme att under sig ha ett betydande förråd

av böcker, blanketter och tryckalster i övrigt samt i första hand finge svara

för att myndigheternas och truppförbandens rekvisitioner bleve riktigt och

utan tidsutdräkt effektuerade, torde med hänsyn till arten av de honom

åvilande uppgifterna och det med befattningen förenade ej obetydliga ansvaret

icke böra placeras i lägre lönegrad än A 14. För att kunna fullgöra sitt

uppdrag måste han taga befattning med vissa mobiliseringshandlingar av

delvis mycket hemlig natur. Vidare finge ej bortses från att han skulle handhava

utrustning av krigskassakistor, vars innehåll i viss omfattning vore likställt

med värdehandlingar.

Förrådsmannen, som närmast vore avsedd att fullgöra de tyngre arbeten,

som förekomme inom förrådet, borde erhålla extra ordinarie anställning och

placeras i lönegraden Eo 5. För att undvika de extra distributionskostnader,

som uppstode i samband med transporter av tryckalster till post- och järnvägsstationer

i Stockholm, borde förrådsmannen tillika kunna tjänstgöra som

bilförare, och utredningen ville i detta sammanhang föreslå, att för förrådets

räkning anskaffades en mindre paketvagn. Av de två å tre förrådsbiträden,

som utredningens majoritet därutöver ansåg erforderliga för göromålen inom

den öppna avdelningen av förrådet, sjmtes två böra placeras i lönegraden

Eo 2, under det att det tredje, till dess någon erfarenhet om behovet vunnits,

torde böra anställas som extra tjänsteman i andra lönegraden.

För tryckerikontoret erfordrades en särskild expedition. Det torde böra

erinras om att inom försvaret förekomme en ganska omfattande försäljningsverksamhet,

främst av böcker. Denna verksamhet borde givetvis förläggas till

förrådet, och för detta ändamål erfordrades en befattningshavare, som i

erforderlig utsträckning kunde fullgöra uppgiften såsom kassör. Med hänsyn

till att det i detta fall endast vore fråga örn uppbörd av relativt enkel

beskaffenhet, s judes tjänstemannen i fråga lämpligen böra placeras såsom

kanslibiträde i lönegraden A 7. Förutom bestyret med de egentliga kassagöromålen

borde befattningshavaren även fylla funktionen att förestå expeditionen.

Vidare erfordrades två kontorsbiträden i 4 lönegraden — det ena lämpligen

ordinarie, det andra extra ordinarie — för förrådsbokföring för såväl

det hemliga som det öppna förrådet, kalkylering och faktureringar för hjälptryckeriet

och bokbinderiet. Kostnaderna för den extra ordinarie befattningshavaren

komme emellertid icke att belasta avlöningsstaten utan borde redovisas

under särskild stat för hjälptryekeriet. För maskinskrivningsgöromål

m. m. syntes böra erfordras ett skrivbiträde i lönegraden Ex 2.

För korrekturläsning samt skötsel och vård av klichéförråd samt bok-,

blankett- och bildarkiv m. m. avsåges ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7. Det

torde emellertid böra framhållas, att därest ytterligare behov av korrektur
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

läsare skulle visa sig uppstå, jämväl övrig personal borde om möjligt tagas

i anspråk för ifrågavarande uppgift Därest undantagsvis så skulle förekomma,

borde för övrigt tillfällig arbetsförstärkning kunna ordnas från andra

kontor inom civilförvaltningen.

De vid den centrala hj älptrycksanläggningen liksom vid bokbinderiet

anställda befattningshavarna skulle visserligen i viss utsträckning

tjänstgöra som handledare åt den värnpliktiga personal, som föresloges skola

placeras till tjänstgöring vid tryckeriet och bokbinderiet, men å andra sidan

torde deras huvudsakliga uppgift vara att medverka vid framställning av

alster medelst hjälptryck respektive häftning och inbindning m. m. av handlingar

och trycksaker. Då kostnaderna för ifrågavarande alster och bokbinderiarbeten

skulle debiteras vederbörande beställare och verksamheten inom

tryckeri och bokbinderi kunde beräknas bliva av sådan omfattning, att dessa

båda grenar av tryckerikontorets verksamhet bleve självförsörjande, så följde

därav, att för avlöning av de vid tryckeriet och bokbinderiet tjänstgörande

befattningshavarna — i motsats till vad fallet vore med förrådspersonalen —

icke erfordrades några å civilförvaltningens stat uppförda medel. Ifrågavarande

utgifter torde böra redovisas å särskild stat för driftkostnader. Det

finge emellertid icke förbises, att de värnpliktiga på grund av utbildningen

komme att förbruka mer material än vad fallet vore vid användandet av utlärd

personal samt att i viss utsträckning den fast anställda personalens

arbetsresultat komme att lida avbräck genom utbildningsverksamheten. Givetvis

skulle hänsyn tagas till nämnda faktorer vid självkostnadsberäkningarna.

Överskottet å verksamheten borde tillgodoföras riksstatens inkomstsida.

Utredningen förutsatte, att bokbinderiet icke skulle vara större än att det

vore tillräckligt för att biträda hjälptrycksanläggningen och medgiva möjligheter

att utbilda för fälttryckeriema erforderlig biträdespersonal. Till en särskild

avdelning borde koncentreras inbindningen av till Stockholm förlagda

myndigheters hemliga handlingar. Bokbinderiet borde även ombesörja, att

rättelser infördes i åtminstone de böcker, som funnes i det centrala förrådet.

Vid försvarsstabens tryckeri hade hittills icke funnits någon fast anställd

personal. I anslagsäskanden för budgetåret 1942/43 gjorde emellertid överbefälhavaren

framställning om utökning av personalen vid försvarsstaben

med vissa fast anställda befattningshavare. 1941 års försvarsutredning lämnade

sin anslutning till förslaget, medan chefen för försvarsdepartementet

(propositionen 1942: 210, s. 143) icke kunde förorda, att vid försvarsstaben

för det dåvarande anställdes fast tryckeripersonal. Departementschefen förutsatte,

att den väckta frågan skulle ägnas uppmärksamhet i samband med

utredningen rörande försvarsväsendets tryckeriförhållanden.

Med hänsyn till nödvändigheten av att utbilda ett för fyllande av krigsbehovet

tillräckligt antal värnpliktiga och att giva det centrala hjälptryckeriet,

dit utredningen föreslagit, att försvarsstabens tryckeri skulle överflyttas,

erforderlig kapacitet, holle utredningen före, att följande befattningshavare

borde anställas, nämligen 1 tryckeriföreståndare, 2 offsettryckare, 1 reproduktionsfotograf,

1 litograf, 1 typograf och 1 kopist.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Beträffande löneställningen har anförts följande.

Med hänsyn till arten av verksamheten vid hjälptrycksanläggningen finge

tryckeriföreståndaren onekligen ett icke ringa ansvar. Han komme att anförtros

jämförelsevis självständiga arbetsuppgifter och skulle dessutom leda

utbildningen av den vid tryckeriet tjänstgörande personalen. Överbefälhavaren

och ställföreträdaren för chefen för försvarsstaben hade föreslagit, att

föreståndaren skulle placeras i 13 lönegraden. I motsats till allmänna lönenämnden,

försvarsväsendets lönenämnd och 1942 års försvarsberedning, vilka

funnit den föreslagna lönesättningen för hög, holle utredningen före, att

13 lönegraden med hänsyn till befattningshavarens ansvar och uppgifter

vore väl avvägd, helst som vederbörande föresloges bliva föreståndare för ett

tryckeri av helt annan storleksordning än försvarsstabens motsvarande anläggning.

Föreståndaren borde således, åtminstone till en början, placeras

i lönegraden Eo 13.

Av offsettryckarna torde den ene i enlighet med överbefälhavarens förslag

böra placeras i 8 lönegraden, då han närmast borde tjänstgöra som ställföreträdare

för föreståndaren. Däremot kunde utredningen icke biträda förslaget

att reproduktionsfotografen och accidenstryckaren, den sistnämnde av

utredningen benämnd typograf, skulle hänföras till 8 lönegraden. En jämförelse

med andra statliga befattningshavare i motsvarande ställning med

liknande yrkesutbildning gåve vid handen, att de båda nämnda befattningshavarna

liksom en litograf, en kopist och ytterligare en offsettryckare borde

placeras i lönegraden Eo 6. De sistnämnda vore icke medtagna i ovan refererade

framställning örn anställande av personal vid försvarsstabens tryckeri

men vore erforderliga med hänsyn till att det centrala hjälptryckeriet bleve

av en helt annan storleksordning än försvarsstabens anläggning.

För bokbinderiet torde erfordras en föreståndare (Eo8), en bokbindare

(Eo 6), tre kvinnliga utlärda arbetare och två elever. Då på föreståndaren

lomme att vila ett relativt stort ansvar — arbetet komme att i viss utsträckning

bestå i häftning och inbindning av hemliga handlingar — syntes lönegraden

Eo 8 innebära riktig lönesättning. Utredningen kunde däremot icke

dela överbefälhavarens och ställföreträdande försvarsstabschefens uppfattning,

att bokbindaren borde placeras i 8 lönegraden utan anslöte sig i detta

fall till den av arméförvaltningen företrädda meningen, att nämnde befattningshavare

borde placeras i 6 lönegraden (proposition 1942:210 s. 135).

För de kvinnliga arbetarna borde beräknas en avlöning av 50 kronor per

vecka och för eleverna en veckolön av 30 kronor, vartill komme tillägg enligt

avtal.

Det vore ett oeftergivligt villkor, att såväl tryckeripersonalen som föreståndaren

i bokbinderiet vore väl utbildad och lämplig att handleda- de värnpliktiga.

Från den förutnämnda särskilda staten för driftkostnader skulle alltså av

lönas följande extra ordinarie personal:

Lönegrad.

1 tryckeriföreståndare

Eo 13

Eo 8

Eo 8

Eo 6

Eo 6

Eo 6

1 bokbinderiföreståndare

1 offsettryckare ..........

1 offsettryckare ..........

1 reproduktionsfotograf

1 litograf ...................

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 170. 115

Lönegrad

1 typograf ................................................... Eo 6

1 kopist ...................................................... Eo 6

1 bokbindare ............................................. Eo 6

1 kontorsbiträde .......................................... Eo 4

För annonskontoret erfordrades en person, som vore väl förtrogen med

verksamheten på en annonsbyrå och hade förutsättningar att föra förhandlingar

med tidningsutgivarna. Befattningshavaren i fråga skulle vara föredragande

inom sitt område inför civilförvaltningen, och han torde bland annat

på grund härav icke böra placeras lägre än i lönegraden Eo 22. Befattningen

i fråga syntes böra benämnas annonskonsulent. Behovet av skrivhjälp torde

kunna tillgodoses inom civilförvaltningen.

I den av ledamoten, överste Nyman avgivna reservationen har framhållits,

att inom tryckerikontoret icke erfordrades särskild tryckerisakkunskap, enär

statskontorets tryckeriexpedition även i fortsättningen kunde fungera som

rådgivande organ. Den nya organisationen — vilken borde benämnas »försvarsväsendets

bok- och blankettcentral» — borde inordnas i den sammanslagna

kommandoexpeditionen. Oavsett örn så skedde eller örn den förlädes annorstädes,

förordades följande personalorganisation:

1 chef, pensionerad officer ............................................ Oa 11

Arméavdelning: (uppdelad på 1 öppen och 1 hemlig sektion)

2 pensionerade officerare.............................................. Oa 10

Sjö- och flygavdelningen:

1 pensionerad officer .................................................. Oa 11

1 » » .................................................. Oa 10

2 pensionerade underofficerare ...................................... UO 8

Blankettavdelning:

1 pensionerad officer .................................................. Oa 10

1 » underofficer............................................ UO 8

Expeditions-, bokförings- och försäljningsavdelning:

1 pensionerad officer ............................

1 » underofficer......................

2 kontorsbiträden................................

1 skrivbiträde ....................................

Lager- och distributionsavdelningar:

1 förrådsman......

2 förrådsbi träden I

1 förrådsbiträde )

ev. 2 biträden

Eventuell hjälp trycks- oell hinder iavdelning:

Personalbehovet beroende på anläggningens omfattning

Oa 10

UO 8

lgr 4

Ex 2

Ex 5

Eo 2

Ex 2

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för avlöning till personalen vid tryckerikontoret med därtill

hörande anläggningar — dock ej den centrala hjälptrycksanläggningen med

tillhörande bokbinderi — har tryckeriutredningen beräknat till 66 400 kronor

per år, förutom utgifter för kristillägg. Härtill komme kostnaderna för erforderliga

officerare inom kommandoexpeditionernas reglementsdetalj. För omkostnader

har utredningen beräknat ett belopp av 8 000 kronor per år.

De nuvarande kostnaderna har utredningen uppskattat till i runt tal 250 000

kronor, varav 110 000 kronor utgjorde kostnader, beräknade efter 10 kronor

per dag, för värnpliktiga, vilka vore helt sysselsatta med förrådsgöromål.

Den för tryckerikontoret erforderliga nybyggnaden beräknades komma

att draga en kostnad av 550 000 kronor. Härtill komme utgifter för hyllinredning

i förrådet, inventarier, inredning av klichéförråd och framkallningsrum,

dyrkfria dörrar och stålskåp, armatur m. m. samt för flyttning. Inalles kunde

engångskostnaderna uppskattas till 660 000 kronor.

Kostnaderna för den centrala hjälptrycksanläggningen med tillhörande

bokbinderi skulle enligt utredningens förslag bestridas av från de beställande

myndigheterna inflytande likvider och redovisas å särskild stat för driftkostnader.

Vissa anslagsfrågor.

Utredningen har erinrat, att tryckningskostnaderna för försvaret för närvarande

bestridas från en mångfald anslag. Särskilt otillfredsställande funne

utredningen det tillämpade förfaringssättet att täcka tryckningskostnader

från material- och underhållsanslag. Den nuvarande ordningen hade också

medfört, att någon tillförlitlig översikt över de hittillsvarande tryckningskostnaderna

icke stått att erhålla. Enligt utredningens uppfattning borde

kostnaderna för allt tryck påföras ett för ändamålet å fjärde huvudtiteln under

rubriken »Diverse» uppfört gemensamt anslag. Örn detta anslag ställdes till

försvarets civilförvaltnings förfogande, skulle därjämte en betydande förenkling

ernås vid tryckningsräkningamas behandling och likvidering.

Detta anslag borde även påföras kostnaderna för bevakning av vissa

tryckeriarbeten. Det förutsattes, att tillsynen över tryckning av hemliga

böcker m. m. liksom hittills skulle anförtros åt därtill lämpliga officerare

och underofficerare mot samma ersättning som för närvarande utginge.

Kostnaderna för försvarsväsendets annonsering borde lämpligen redovisas

på samma sätt som utgifterna för tryckningsverksamheten. Anslaget borde

upptagas såsom förslagsanslag.

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben har framhållit, att den nuvarande verksamheten

på förevarande område intimt anslöte till den militära organisationen och

främst måste anordnas med hänsyn härtill. Ledningen av boktjänsten borde,

yttrar försvarsstabschefen, anförtros åt försvarsstabs- och försvarsgrenscheferna.

Granskning ur tryckeriteknisk synpunkt borde ske i samarbete

med statskontoret, och beställningsverksamheten kunde skötas av detta

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ämbetsverk. För dessa ändamål erfordrades icke något särskilt organiserat

tryckerikontor. Blankettanskaffningen kunde organiseras efter samma linje;

dock borde granskning och beställning ske genom ett särskilt organ, anknutet

till centrala värnpliktsbyrån. Tryckning och bindning borde ske i fråga örn

öppna handlingar i det tryckeri, vars anbud antagits, och beträffande hemliga

handlingar i särskilt tryckeri under militär övervakning. Frågan om inrättande

av ett annonskontor borde lösas i ett större sammanhang. För försvarsväsendet

ensamt vore ett dylikt kontor knappast nödvändigt.

Chefen för armén har funnit organiserandet av ett gemensamt tryckerikontor

kunna godtagas under förutsättning, att åtgärder vidtoges för att

motverka tidsfördröjning och att ekonomiska fördelar verkligen vunnes.

Granskningen av inkomna beställningar borde enligt arméchefens mening

icke ske av civil personal, vilken icke kunde anses Ira möjligheter att verkställa

sådan granskning. Tryckerikontoret borde inordnas antingen i exempelvis

arméförvaltningen eller i en för försvarsväsendet gemensam myndighet,

exempelvis försvarets civilförvaltning. I förra fallet kunde chefen för

tryckerikontoret vara civil, i senare fallet borde han vara militär. Det sistnämnda

alternativet syntes vara att föredraga med hänsyn till civilförvaltningens

mera opartiska ställning.

Chefen för marinen har anslutit sig till förslaget, att beställning av tryckalster

skulle handläggas av en central organisation. Denna måste emellertid,

framhåller marinchefen, stå under militär ledning och lämpligen sortera under

kommandoexpeditionen. Såväl tryckerisakkunnig som förvaltningsteknisk expertis

borde vara knuten till organisationen, likaså erforderlig militär personal.

Småannonser borde icke behöva förmedlas av annonskontoret eller

underställas detsamma för godkännande.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha förordat inrättandet av

en central organisation för samtliga försvarsväsendets beställningar av tryckalster.

Beträffande organets ställning inom försvarsväsendet anslöte sig myndigheterna

till den av reservanten Nyman uttalade uppfattningen. Myndigheterna

ville icke motsätta sig inrättandet av en annonsbyrå men ifrågasatte,

örn icke byråns uppgifter borde begränsas till att på förhand träffa avtal

angående priser och rabatter samt fastställa olika formulär och utstyrsel för

de vanligast förekommande slagen av annonser. Ett insändande till byrån

av alla annonser skulle medföra onödig omgång. Till utredningens förslag

att i riksstaten upptaga gemensamma anslag för tryckning och för annonsering

ställde sig myndigheterna tveksamma. Under alla omständigheter borde

kostnader för hjälptryck påföras försvarsgrenarnas anslag till expenser eller

vederbörligt sakanslag.

Arméförvaltningen har uttalat, att en centralisering av beställnings-, förråds-

och distributionsverksamheten till ett organ syntes väl motiverad. Den

av utredningen förordade lösningen, innebärande tryckerikontorets anslutning

till försvarets civilförvaltning, funne arméförvaltningen utgöra det lämpligaste

av de dryftade alternativen.

Värdet av ett centralt organ för lämnande av råd och anvisningar beträf

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

fande annonsers avfattning, uppställning, placering och intagande i olika tidningar

m. m. finge anses ligga i öppen dag. Vidare borde för hela försvarsväsendets

räkning ingångna avtal om annonspriser, rabatter och dylikt kunna

medföra icke obetydliga besparingar. Däremot måste man ställa sig tveksam

beträffande lämpligheten att centralisera beställningsverksamheten i den

utsträckning utredningen föreslagit. Förslaget örn tryckningskostnadernas

bestridande från gemensamt anslag kunde i princip tillstyrkas. Ämbetsverket

ifrågasatte dock, örn icke liksom hittills möjlighet borde finnas att från sakanslag

bestrida kostnaderna för visst tryck, såsom materielbeskrivningar.

Arméförvaltningen delade av utredningen uttalad uppfattning att den

å förvaltningens stat uppförda förrådsförmannen i lönegrad A 7 borde utan

särskilt ansökningsförfarande erhålla den föreslagna befattningen som förrådsföreståndare.

Marinförvaltningen har framhållit, att genom inrättandet av det föreslagna

tryckerikontoret kostnadsbesparingar syntes kunna åstadkommas för försvaret

såsom helhet betraktat. Därest försvarsväsendets annonsverksamhet

handhades på ett fackmässigt sätt, skulle icke obetydliga kostnadsbesparingar

kunna ernås. Det måste emellertid starkt ifrågasättas, örn den föreslagna organisationen

kunde anses lämplig. Kostnaderna för denna syntes således icke

stå i rätt förhållande till den påräknade vinsten. De åtgärder, som borde vidtagas,

vore icke av mera komplicerad natur eller av större omfattning än att

de skulle kunna ombesörjas av tryckerikontoret efter samråd med sakkunnig

person. Inrättandet av en annonsbyrå syntes alltså icke vara att förorda.

Vidkommande frågan örn tryckningskostnadernas likviderande från ett gemensamt

anslag erinrades, att i betänkande angående uppställning av riksstatens

fjärde huvudtitel understrukits vikten av att driftkostnader vid varv

och verkstäder hänfördes till de anslag, som bestämts för varje särskilt fall.

Utredningens förslag innebure ett avsteg från dessa principer.

Chefen för sjölcarteverket har ansett det av ekonomiska och organisatoriska

skäl mest ändamålsenligt, att verket beträffande de frågor utredningen behandlat

fortfarande vore fristående.

Statskontoret har i huvudsak anslutit sig till de principer, som ligga till

grund för utredningens förslag.

Ämbetsverket underströke, att den granskningsverksamhet, som ankomme

på statskontorets tryckerikonsulent, under alla förhållanden borde vara enhetligt

ordnad för hela statsförvaltningen. Mot förslaget att förlägga tryckerikontoret

till civilförvaltningen vore intet att erinra. Ämbetsverket hade icke

blivit övertygat örn behovet av att inrätta en särskild annonsbyrå. De uppgifter,

som skulle ankomma på denna byrå, borde utan extra kostnader eller

särskild personalförstärkning kunna uppdragas åt tryckerikontoret. Ämbetsverket

funne även lämpligt att ett gemensamt anslag anvisades för bestridande

av samtliga tryckerikostnader under fjärde huvudtiteln. Högre placering

än lönegrad Eo 24 för tryckerikamreraren kunde ämbetsverket icke tillstyrka.

I den mån särskild rationaliseringsexpertis behövde anlitas, kunde

detta ifrågakomma allenast för kortare tid mot ett härför på lämpligt sätt avpassat

arvode. Icke heller för annonseringen vore erforderligt anställa särskild

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

119

befattningshavare. Vid föreståndarens sida borde i stället sättas en tryckeriassistent

i lönegrad Eo 18.

Med avseende å bok- och blankettförrådet hade statskontoret icke blivit

övertygat om behovet eller lämpligheten att ha både en militär och en civil

föreståndare, nämligen en pensionerad officer med avlöning enligt löneklass

Oa 10 (= slutlön för kapten) för den hemliga avdelningen och en förrådsföreståndare

i lönegrad A 14 för den betydligt större öppna avdelningen. Oavsett

den stora olikheten i löneställning de båda avdelningsföreståndarna

emellan, syntes på goda grunder kunna ifrågasättas, örn enbart de militära

sekretesskraven kunde motivera en ur arbetssynpunkt säkerligen icke påkallad

dubblering av föreståndartjänsten. Under beaktande av de aktuella strävandena

att åstadkomma såvitt möjligt enhetliga tjänstebenämningar för likartade

befattningar inom hela statsförvaltningen ville statskontoret föreslå,

att föreståndaren för förrådet benämndes förrådsmästare. Den föreslagne förrådsmannen,

vilken vore avsedd att tillika tjänstgöra som bilförare, torde med

hänsyn härtill rätteligen böra placeras i lönegraden Eo 6.

Vidkommande det centrala hjälptryckeriet och bokbinderiet ansåge statskontoret

— som ifrågasatt, örn icke statens reproduktionsanstalt kunde övertaga

de tryckeri- och bokbinderiarbeten, som hittills utförts av de olika hjälptrycksanläggningarna

— att den fasta personalstyrkan vid den mindre hjälptrycksanläggning

vid försvarsstaben, som möjligen borde bibehållas, kunde

begränsas till: en tryckeriförman (MEolO), en offsettryckare (MEx6), en

reproduktionsfotograf (MEx6), en accidenstryckare (MEx 6) och en bokbindare

(MEx6). Personalbehovet i övrigt skulle fyllas av sådana värnpliktiga,

vilka skulle utbildas för mobiliseringstjänstgöring vid fälttryckerierna.

Kostnaderna för avlönande av den vid försvarsstabens hjälptrycksanläggning

anställda personalen borde givetvis bestridas från anslaget till stabens

avlöningar och skulle sålunda icke belasta det för försvaret gemensamma

tryckningsanslaget. Även utgifterna för hjälptryck från nämnda anläggning

torde böra redovisas fristående från övrigt tryck för försvarets räkning och

skulle ej bliva underkastade särskild kontroll från tryckerikonsulentens sida.

Enligt utredningens mening borde kostnaderna för tryckalster och bokbinderiarbeten

från den förordade centrala hjälptrycksanläggningen debiteras

vederbörande beställare och verksamheten betraktas som en självförsörjande

affär, varav skulle följa att för avlöning av de vid tryckeriet och bokbinderiet

tjänstgörande befattningshavarna icke erfordrades några å civilförvaltningens

stat uppförda medel. Utgifterna skulle redovisas å särskild stat för driftkostnader.

Oberoende av hur frågan örn hjälptryckets framtida ordnande

bomme att lösas, ville dock statskontoret för sin del hävda den uppfattningen,

att här avsedda avlöningskostnader borde bestridas och redovisas i samma

ordning som avlöningarna till tryckerikontorets personal i övrigt. De av utredningen

anlagda affärssynpunkterna funne statskontoret ganska verklighetsfrämmande,

då det gällde en rörelse av denna begränsade omfattning och

med en kundkrets, som uteslutande bestode av försvarets egna myndigheter.

Riksräkenskapsverlcet har i princip anslutit sig till förslaget, att ett för

försvarsväsendet gemensamt tryckerikontor med tillgång till sakkunskap i

tryckeritekniska frågor skulle inrättas och förläggas till civilförvaltningen.

Kontorets beställningsverksamhet borde avse sådant tryck, som erfordrades

för den militära expeditions- och förvaltningstjänsten inom försvarsgrenarna,

medan tryckning för försvarsdepartementet, de centrala förvaltningsmyndigheterna

och anstalterna ävensom för försvarets fabriksföretag borde ombe
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

sörjas av respektive myndigheter och företag själva. Kostnaderna härför

borde liksom hittills bestridas från myndigheternas omkostnadsanslag

respektive från företagens rörelsemedel. För rationalisering av blanketttrycket

borde särskild tjänsteman icke behöva avses. I mån av behov kunde

i stället sakkunnig person tillfälligt anlitas. Annonseringen vore vidare ej

av den omfattning, att särskild konsulent behövdes. I stället för de båda

tjänsterna i 22:a lönegraden borde inrättas en befattning som assistent i

lönegrad Eo 18. I fråga örn gemensamt anslag för tryckningskostnader erinrades,

att den för hela riksstaten numera tillämpade uppställningen innebure,

att varje myndighet skulle bestrida de utgifter som beslutades från

de anslag, som stöde till dess förfogande. Ämbetsverket ville därför bestämt

motsätta sig en återgång till de tidigare förekommande numera avskaffade

gemensamhetsanslagen. I så måtto kunde emellertid verket biträda utredningens

förslag, att, vid bifall till vad verket förut föreslagit, kostnaderna för

allt det tryck, som beslutades av civilförvaltningen och ombesörjdes av tryckerikontoret,

bestredes från särskilda anslagsposter under civilförvaltningens omkostnadsanslag.

Allmänna lönenämnden, som icke uttalat sig angående lämpligheten av den

föreslagna organisationen i och för sig, har med hänsyn till omfattningen av

densamma icke velat motsätta sig, att chefen för tryckerikontoret hänfördes

till lönegraden Eo 26. Tjänstebenämningen intendent syntes emellertid vara

att föredraga. Den föreslagna löneställningen för föreståndaren för den

hemliga förrådsavdelningen — arvode motsvarande löneklass Oa 10 — syntes

väl hög i jämförelse med den som skulle gälla för föreståndaren för den

öppna förrådsavdelningen, nämligen lönegraden A14. Beträffande sistnämnda

lönegradsplacering erinrades, att förrådsmästare vid de af färsdrivande

verken tillhörde lönegraden A 12. Det syntes därför lämpligt, att befattningen

tills vidare och i avvaktan på närmare erfarenhet inrättades allenast

såsom extra ordinarie i 12:e lönegraden. Eörrådsmannen, som jämväl

skulle vara bilförare, borde hänföras till lönegrad Eo 6. En av förrådsbiträdesbefattningarna

borde uppföras å extra ordinarie i stället för extra stat. De

för personalen vid hjälptryckeriet föreslagna löneställningarna tillstyrktes.

Därest ett annonskontor ansåges böra organiseras, borde uppmärksammas, att

den för konsulenten förordade lönegradsplaceringen vore för högt tilltagen.

I särskilt yttrande har ledamoten Joel Andersson anfört, att arbetarpersonalen

vid hjälptryckeriet och bokbinderiet borde avlönas enligt kollektivavtal

på sätt gällde för statens reproduktionsanstalt och försvarets tryckeri.

Statens krisrevision har uttalat, att det ur ekonomiska synpunkter mest

betydelsefulla förslaget i betänkandet vore inrättandet av ett särskilt beställningskontor

för infordrande och antagande av anbud samt för rationalisering

av blankettryck m. m. En av kontorets främsta uppgifter borde bliva att i

avsevärd grad utvidga kretsen av de firmor, hos vilka order för försvarsväsendets

räkning kunde placeras. Frågan huruvida kontoret borde avse endast

försvarsväsendet eller örn det borde sammanslås med statskontorets tryckeriexpedition

syntes böra tagas under närmare övervägande. Det senare alter
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nativet syntes krisrevisionen kunna förväntas medföra ett bättre utnyttjande

av de genom en centralisering av beställningsverksamheten uppkommande

besparingsmöjligheterna. Det syntes sannolikt, att genom en ändamålsenlig

organisation av ett centralt bok- och blankettförråd ansenliga belopp skulle

kunna inbesparas särskilt i fråga örn utgifter för avlöningar. Krisrevisionen

biträdde följaktligen utredningens förslag till centralisering. Det vore uppenbart,

att beträffande annonseringen kostnadsminskningar stöde att vinna.

Det ifrågasattes dock, om så omfattande åtgärder erfordrades som organiserandet

av ett statligt annonskontor. Den huvudsakliga besparingen borde

uppnås genom träffande av avtal med tidningspressen om högsta möjliga

rabattsats. De uppgifter, som i övrigt skulle ankomma på annonsbyrån, borde

åtminstone i viss grad kunna ''tillgodoses genom särskilt utarbetade anvisningar.

Med inrättande av ett annonskontor borde därför anstå i avvaktan på

närmare erfarenheter.

Rikets allmänna kartverk har icke funnit de skäl, på vilka utredningen

grundat sina förslag, övertygande. För den förmedlande och kontrollerande

verksamheten syntes statskontorets tryckerikonsulentinstitution, eventuellt

med förstärkta arbetskrafter, vara lämpad.

Generalpoststyrelsen har anfört, att styrelsen, oberoende av på vilket sätt

framställningen av för försvarsväsendet erforderliga tryckalster komme att

ordnas, funne det framlagda förslaget att centralisera beställningarna och

lagerhållningen till ett särskilt tryckerikontor utgjorde ett praktiskt och ändåmålsenligt

led i organiserandet av tryckningsverksamheten inom försvarsväsendet.

Den för kontoret föreslagna organisationen syntes i stort sett väl

avvägd. Genom samordning av all statlig annonsering skulle säkerligen betydande

ekonomiska och praktiska fördelar kunna vinnas. Härför torde erfordras

ett särskilt organ. Oberoende av denna större frågas lösande syntes

förslaget om inrättandet av ett annonskontor för försvarsväsendet kunna förverkligas.

Statens reproduktionsanstalt har i princip icke haft något att invända mot

inrättandet av ett centralt tryckerikontor. Anstalten har emellertid ifrågasatt,

örn ej anstaltens resurser kunde nyttiggöras i detta sammanhang.

Statens krigsmaterielnämnd har framhållit, att ett överförande av anskaffningen

av erforderliga tryckalster till ett för försvarsväsendet gemensamt

tryckerikontor icke syntes för nämnden förmånligt. Det kunde nämligen medföra,

att den genom standardisering och rationalisering eftersträvade kostnadsminskningen

icke i tillräcklig grad uppnåddes.

Försvarsväsendets verkstadsnämnd har uttalat, att större delen av det blankettryck,

som förbrukades inom nämndens verksamhetsområde, nära överensstämde

med motsvarande tryck inom privatindustrien. Med hänsyn härtill

och till den omständigheten att nämnden till sin disposition hade en väl utvecklad

inköpsorganisation, syntes för nämndens del beställningar av tryck

liksom hittills böra ske genom nämndens egen försorg. För nämndens fabriker

borde en anslutning till ett gemensamt tryckningsanslag icke ifrågakomma,

då tryckningskostnaderna borde belasta fabrikernas driftmedel.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Militära exjieditionst jäns (kommittén har framhållit, att ett nytt tryckalster

för närvarande icke alltid samordnades med redan förefintliga tryckalster,

främst beroende på bristande samarbete mellan de centrala myndigheter,

som uppgjorde förslag till tryckalstren. Kommittén funne en ändring

härutinnan nödvändig och tillstyrkte inrättandet av ett centralt granskande

och samordnande organ.

Svenska boktryckareföreningen och Sveriges grafiska industriförbund ha

framhållit, att utredningens förslag, att en enda institution borde omhänderhava

beställningen av allt tryck för försvarsväsendets räkning, syntes ändamålsenligt.

Samarbete borde dock etableras med tryckeriexpeditionen i statskontoret.

Även vid beställningsfrågornas lösande borde en viss koordination

förefinnas. Möjligen vore det också motiverat, att granskningen av manuskripten

ur teknisk och av tryckningsofferterna ur ekonomisk synpunkt skedde

gemensamt för samtliga statliga organ, såväl civila som militära, då i annat fall

en icke önskvärd bristande enhetlighet i olika statstrycksfrågor kunde uppstå.

Organisationerna underströke vidare, att kontrollen av tryckningsräkningarna

borde bliva enhetlig i fråga örn allt tryck för statliga myndigheter.

Svenska typografförbundet har funnit de sakkunnigas förslag till centralisering

välbetänkt men ifrågasatt, örn icke steget borde tagas fullt ut genom

att en enda institution erhölle uppdrag att handhava och beställa allt statens

tryck och ombesörja all annonsering. En jämnare fördelning av trycket på

olika tryckeriföretag skulle härigenom kunna uppnås, och övertidsarbete, som

onödigt fördyrade trycket, kunde i största möjliga utsträckning undvikas.

All kontroll av prissättningen av det statliga trycket skulle även handhavas

av en och samma myndighet.

Svenska tidningsut givar eföreningen har ansett det otänkbart, att den föreslagna

annonsbyrån skulle kunna erhålla föreningens auktorisation och därmed

komma i åtnjutande av provision på förmedlade annonser. I avsaknad härav

skulle den icke kunna bära sig affärsmässigt. Att högre rabatt skulle beviljas

förefölle uteslutet och utan sådan skulle byrån endast bli en ekonomisk belastning

för statsverket. Det borde beaktas, att tidningarnas annonspriser icke

vore beräknade med hänsyn till att större annonskunder skulle slå sig samman

och därigenom pressa priserna. Att vissa av de uppgifter, som tilltänkts

byrån, kunde ha fog för sig, förnekades ej, men dessa uppgifter kunde fyllas

även utan att den ifrågasatta byrån komme till stånd.

Auktoriserade annonsbyråers förening har framhållit, att en fråga örn

annonsrabatternas beräkning kunde avgöras redan nu utan medverkan av

något statligt annonsföretag genom hänvändelse till tidningarna direkt eller

genom någon av de nu auktoriserade annonsbyråerna. Det vore klart, att

sakkunskap på området vore försvaret till nytta, men man måste ställa sig

tvivlande till huruvida den föreslagna lösningen vore den rätta. Försvarsväsendets

annonsering uppginge för närvarande enligt uppgift till i runt tal

200 000 kronor örn året. Enbart lönekostnaderna för byrån hade beräknats

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till 9 800 kronor årligen. Härtill tomine kostnader för lokal, värme, telefon

m. m. Under normalare tider måste verksamheten bliva direkt förlustbringande.

Tryck erfordras i förhållandevis stor omfattning för försvarets verksamhet.

Genom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner utfördes

under budgetåret 1943/44 tryck till ett sammanlagt värde av omkring

(1 185 000 + 290 000=) 1 475 000 kronor, varav på blankettryck belöpte

(522 000 + 75 000 =) omkring 600 000 kronor. Häri ingår jämväl det tryck,

som av sjöförsvarets kommandoexpedition utförts för flygvapnets räkning.

Det torde kunna antagas, att kostnaderna för det publikationstryck, som i

annan ordning beordrats inom försvaret, icke uppgå till avsevärdare belopp.

Däremot framställes i stor utsträckning blankettryck vid sidan av det motsvarande

tryck, som genom kommandoexpeditionernas försorg beställes.

Genom de centrala förvaltningsmyndigheterna framställdes sålunda blankettryck

under budgetåret 1943/44 till ett värde av icke mindre än

omkring 915 000 kronor. Vid de särskilda förbanden framställdes samma

år blankettryck i relativt liten omfattning — för en kostnad av icke fullt

4 000 kronor.

Kostnaderna för försvarets publikationstryck uppgingo sålunda under

budgetåret 1943/44 till omkring 875 000 kronor och för försvarets blanketttryck

till omkring 1520 000 kronor till den del ifrågavarande kostnader i

detta sammanhang kunnat tagas i beräkning.

Kostnaderna för försvarets annonsering uppgå enligt lämnad uppgift för

närvarande till omkring 200 000 kronor per år.

Det är alltså betydande utgifter, som tryckningsverksamheten och annonseringen

inom försvaret under nuvarande förhållanden åsamka statsverket.

Yad blankettrycket beträffar äro kostnaderna anmärkningsvärt höga. Till en

väsentlig del betingas de angivna utgifterna av rådande förstärkta försvarsberedskap.

Det lärer således kunna antagas, att kostnaderna under fredstid

komma att avsevärt nedgå. Dock torde de fortfarande komma att uppgå

till icke oväsentliga belopp. I detta sammanhang bör erinras, att kostnaderna

för försvarsgrenarnas publikationstryck i riksstatsförslaget för nästa budgetår

-—- vilket avser de fredsmässiga utgifterna för försvarsändamål -—- beräknats

till sammanlagt 560 000 kronor och att kostnaderna för enbart arméns

blankettryck uppskattats till över 200 000 kronor. Samtidigt bör erinras örn

att dessa utgifter spegla mycket viktiga grenar av försvarets verksamhet.

Publikationstrycket avser sålunda till övervägande del framställning av läroböcker,

instruktioner och annan undervisningsmateriel men även order, meddelanden

och bestämmelser reglerande försvarets verksamhet i skilda hänseenden.

Blankettrycket sammanhänger väsentligen med det ingående och

detaljerade redovisnings- och kontrollsystemet inom försvaret, beträffande

vilket en förenkling tid efter annan och särskilt under de senare åren eftersträvats

men som till sina huvuddrag måste äga bestånd så länge de på detta

Departementschefen

.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts proposition nr 170.

område — liksom inom statsverket i allmänhet — gällande ansvarsreglerna

tillämpas.

Icke desto mindre ligger det i sakens natur, att kostnaderna även för fredsförhållanden

vuxit sig så höga, att de draga uppmärksamheten till sig och

måste föranleda en omprövning av möjligheterna att ernå besparingar för

statsverket. Särskilt gäller detta beträffande blankettrycket. I detta syfte

har — såsom i årets statsverksproposition vid anmälan av fjärde huvudtiteln

erinrats —- genom militära expeditionstjänstkommittén verkställts en översyn

i syfte att begränsa det vidlyftiga blankettbeståndet inom försvaret. Uppdrag

har tillika lämnats åt försvarets civilförvaltning att fortlöpande i viss

utsträckning granska blanketterna inom försvaret. I samma syfte har verkställts

den utredning rörande möjligheterna att begränsa tryckningskostnaderna

överhuvudtaget och därmed sammanhängande förrådskostnader ävensom

annonskostnaderna, för vars resultat jag i det föregående redogjort i den

mån det i detta sammanhang är aktuellt. I återstående delar har utredningens

betänkande, såsom i det föregående erinrats, redan föranlett åtgärder. Sålunda

har igångsatts särskild undersökning rörande nyttan av att bibehålla

kaserntryckeriet i Karlskrona. Vidare har principbeslut fattats örn upprättande

av ett centralt bok- och blankettförråd. Även har av riksdagen förutsatts,

att en viss centralisering av försvarets s. k. hjälptrycksanläggningar

inom Stockholm skall komma till stånd.

I det följande ämnar jag närmare ingå på de med genomförandet av

de sistnämnda centraliseringsåtgärderna sammanhängande personalfrågorna.

Vidare upptagas de återstående delarna av tryckeriutredningens föreliggande

förslag, alltså rörande nedbringande av försvarets annonskostnader samt nedbringande

av tryckningskostnaderna genom ändrad ordning för framställning

respektive beställning av tryck m. m.

Annonskostnaderna för försvaret bär tryckeriutredningen ansett kunna

nedbringas dels genom vissa organisatoriska åtgärder — inrättande av en särskild

annonsbyrå för försvaret med tillgång till fackkunnig personal — dels

genom att försvarets annonser förmedlas under gemensam annonsbeteckning,

i vilket fall högre rabatter enligt utredningens förmenande kunde påräknas.

För egen del finner jag det icke behövligt eller lämpligt att enbart för försvarets

räkning inrätta en särskild annonsbyrå. Under fredsförhållanden

torde annonsomsättningen icke bliva så stor, att en sådan byrå skulle vara

sakligt motiverad. Ett bättre utnyttjande av annonsutrymmet och ett lämpligare

urval av annonsorgan — i vilka hänseenden det ofta brister — torde

kunna ernås på enklare vägar, exempelvis genom lämpliga anvisningar till

annonserande myndigheter från redan befintliga organ. Åt statens informationsstyrelse

har Kungl. Majit på föredragning av chefen för finansdepartementet

den 26 januari 1945 uppdragit att verkställa utredning angående åtgärder

till nedbringande av statsverkets annonskostnader. Utredningen omfattar

således annonskostnaderna icke blott för försvaret utan för statsverket

i dess helhet. I avbidan på resultatet av utredningen anser jag mig icke böra

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

närmare ingå på den föreliggande frågan. Därest det vid informationsstyrelsens

utredning befinnes möjligt att vinna resultat utan särskilda organisatoriska

åtgärder, torde Kungl. Majit kunna i sinom tid i ärendet besluta utan

riksdagens hörande.

I likhet med tryckeriutredningen, vars mening i detta hänseende vunnit

anslutning i de i ärendet avgivna yttrandena, finner jag ett nedbringande

av tryckningskostnaderna nu lämpligen icke böra ske genom ändrad ordning

för framställning av tryck, exempelvis genom att inrätta ett nytt statligt

tryckeri eller utvidga något redan befintligt dylikt tryckeri. Den kapacitet,

som redan finnes vid statliga tryckerier, bör emellertid i första hand tillvaratagas

när det gäller att tillgodose försvarets behov av tryck och bokbindning,

dock endast i den män härigenom ekonomiska fördelar för statsverket

uppnås. Härvid syftar jag bland annat på statens reproduktionsanstalt liksom

på försvarsstabens eget tryckeri, vilket dock på grund av sin ringa storlek

icke är i stånd att åtaga sig arbeten i större omfattning. Att träffa överenskommelse

med ett eller flera enskilda tryckerier örn övertagande av hela

försvarets tryck finner jag i likhet med tryckeriutredningen ej vara lämpligt.

Jag utgår alltså liksom tryckeriutredningen från att det nuvarande systemet

för framställning av tryck bör bibehållas så länge ekonomiskt fördelaktiga

villkor på denna väg kunna för statsverket uppnås.

Tryckeriutredningens huvudförslag tar sikte på frågan örn nedbringande

av tryckningskostnaderna genom ett lämpligare ordnande av formerna för beställning

av försvarets tryck av olika slag. Såsom av redogörelsen i det föregående

framgår är denna beställningsverksamhet såvitt angår publikationstryck

i det väsentliga centraliserad till försvarsdepartementets kommandoexpeditioner,

medan däremot beställning av blankettryck i betydande omfattning

sker även genom andra myndigheter, särskilt de centrala förvaltningsmyndigheterna

inom försvaret.

Till belysande av vad som i detta sammanhang förstås med beställningsverksamhet

kan det vara lämpligt att erinra om kommandoexpeditionernas

nuvarande uppgifter med avseende å publikationstryck, alltså böcker o. dyl.

Beträffande blankettryck göra sig, såsom av det följande framgår, delvis

andra synpunkter gällande.

Behovet av trycket prövas för arméns och marinens del av vederbörande

kommandoexpedition, som jämväl ombesörjer tryckning samt, om så enligt

gällande bestämmelser erfordras, fastställelse av trycket. Inom kommandoexpeditionen

granskas manuskriptet ur teknisk synpunkt och för vinnande av

önskvärd likformighet i formellt hänseende. Det kan icke alltid förutsättas

— erfarenheten visar att så relativt sällan kan ske — att manuskriptförfättaren

har tillräcklig rutin i dessa speciella hänseenden. I samband med

denna granskning beaktas även exempelvis överensstämmelsen med gällande

föreskrifter i den mån detta med hänsyn till ämnets natur är lämpligt samt

tiden och andra omständigheter det medgiver. Granskningen sker i samråd

med vederbörande stabsorgan. Upplagans storlek, den typografiska utstyr
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sein etc. bestämmas av kommandoexpeditionen, varefter anbud eller kostnadsförslag

infordras genom dess försorg. Vid anbudsprövningen sker samråd

med statskontorets tryckerikonsulent -— intet anbud antages, som icke av

denne godkänts — varefter manuskriptet befordras till sättning. Korrekturläsning

sker såväl av manuskriptförfattaren som inom kommandoexpeditionen.

Även härvidlag har erfarenheten visat lämpligheten av att anlita rutinerad

personal till kontroll av den korrekturläsning, som verkställes av manuskriptförfattaren.

Sedan tryckningstillstånd meddelats, boken tryckts och försäljningspris

fastställts, sker distribution genom kommandoexpeditionens

försorg i enlighet med meddelade bestämmelser. Återstoden av upplagan

upplägges till förvaring och vård i expeditionens förråd. Genom kommandoexpeditionens

försorg uppgöras till förbandens tjänst s. k. bokorder och bokregister,

d. v. s. förteckningar över befintliga böcker etc., vilka successivt

ändras och kompletteras allteftersom nytt tryck tillkommer, varförutom stabernas

och förbandens lager av böcker m. m. årligen kontrolleras. Härtill

kommer för sjöförsvarets kommandoexpedition uppgiften att i sinom tid centralt

införa beslutade ändringar speciellt i hemligt tryck.

Av dessa inom kommandoexpeditionen utförda arbetsuppgifter torde till

beställningsverksamhet i egentlig mening vara att hänföra i huvudsak endast

granskningen av manuskript i tekniskt hänseende, bestämmandet av den typografiska

utstyrseln m. m., anbudsprövningen, korrekturläsningen samt meddelandet

av tryckningstillstånd och fastställandet av försäljningspris. Härutöver

ankomma, såsom redogörelsen utvisar, på kommandoexpeditionerna flera

andra uppgifter, exempelvis prövning av behovet av tryckning, granskning av

manuskript i sakligt hänseende, fastställande av upplagornas storlek, meddelande

av bestämmelser i anslutning till trycket samt distribution, förrådshållning

och förrådskontroll.

Tryckeriutredningen har nu föreslagit, att de arbetsuppgifter, som sammanhänga

med beställning av publikations- och blankettryck för försvaret,

skola centraliseras till en för försvaret gemensam institution, ett tryckerikontor,

som skall fungera som ett samordnande, granskande och tryckeritekniskt

rådgivande organ beträffande allt tryck för försvarets räkning. Inom en

för försvaret gemensam kommandoexpedition skulle dock även framdeles finnas

en reglementsdetalj för fastställande av tryck, bestående av högst två officerare.

Förslaget har i princip förordats i åtskilliga remissyttranden. I vissa yttranden

ha emellertid avvikande meningar anförts. Meningsskilj aktigheterna

avse framför allt frågan örn tryckerikontorets ställning inom försvaret. I

detta hänseende ha de sakkunniga förordat, att kontoret skulle anknytas till

försvarets civilförvaltning. En ledamot inom utredningen har förordat, att

verksamheten i direkt anslutning till nuvarande organisation skulle förläggas

till den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen, vilken vid bifall

till vad jag i det följande kommer att föreslå skall inrättas inom försvarsdepartementet

från och med nästa budgetår. Sistnämnda inom utredningen

framförda förslag har vunnit anslutning i princip i vissa av de i ärendet avgivna

utlåtandena.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

. Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Även jag finner det sannolikt, att det genom en ytterligare centralisering

av beställningsverksamheten skall bliva möjligt att nedbringa kostnaderna

kanske icke så mycket genom ernående av för kronan fördelaktigare leveransavtal

— i detta hänseende sker redan nu, såsom av redogörelsen i det

föregående framgår, en central granskning även för försvarets del genom den

tryckeritekniska sakkunskapen inom statskontoret — som fastmer därigenom

att på så sätt bör kunna ernås en bättre överblick över verksamheten, en

effektivare kontroll över att tryckningskostnader icke onödigtvis nedläggas

och ett samordnande av verksamheten mellan de olika försvarsgrenarna.

Innan jag ingår på en granskning av föreliggande förslag i ämnet, vill

jag emellertid framhålla, att vissa svårigheter föreligga att under nuvarande

extraordinära förhållanden i alla enskildheter bedöma frågan. En viss försiktighet

synes mig därför motiverad vid ställningstagandet. Att under nuvarande

förhållanden, då verksamheten är onormalt omfattande, skrida till

mer genomgripande förändringar i organisatoriskt hänseende synes mig icke

välbetänkt.

En granskning av de förslag till centralisering av beställningsorganisationen,

som framlagts eller diskuterats, ger vid handen, att så ansetts kunna

ske på i huvudsak någon av följande vägar:

1. Jämväl blankettrycket centraliseras till försvarsdepartementets gemensamma

kommandoexpedition. Denna kommandoexpedition skulle sålunda

omhänderhava icke blott, såsom nu är fallet, publikationstrycket utan även

allt försvarets blankettryck.

2. Publikationstrycket och blankettrycket centraliseras till försvarets

civilförvaltning, inom vilket ämbetsverk för ändamålet upprättas ett tryckerikontor.

3. Publikationstrycket och blankettrycket beställes genom statskontorets

tryckeriexpedition.

4. Publikationstrycket decentraliseras till cheferna för försvarsgrenarna

och försvarsstaben; beställningsverksamheten i inskränkt bemärkelse förlägges

dock till statskontoret. Blankettrycket centraliseras i huvudsak till

centrala vämpliktsbyrån.

Alternativ 1 ansluter sig till den uppfattning, som hävdats av reservanten

inom tryckeriutredningen, och till den organisation, som nu är fastställd.

En ytterligare centralisering utöver den nuvarande skulle emellertid

ernås därigenom att dels kommandoexpeditionernas bokdetaljer sammanslås

till ett organ vid bifall till det förslag, som i det följande framlägges, dels

även blankettrycket centraliseras till detta organ. Av de förut lämnade statistiska

uppgifterna framgår emellertid, att ett förläggande dit jämväl av befattningen

med det blankettryck, som nu beställes i annan ordning, skulle

innebära en högst väsentlig ökning av kommandoexpeditionens arbetsbörda

och därmed en utökning jämväl av personalorganisationen. Med hänsyn härtill

och då det av andra skäl, till vilka jag återkommer, är önskvärt, att blankettrycket

centraliseras till försvarets civilförvaltning, anser jag mig icke böra

förorda detta alternativ.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. ’

Vid bedömandet av alternativ 2 måste beaktas, att till försvarets civilförvaltning

nyligen, såsom av det föregående inhämtas, förlagts kontrollen

över en stor del av försvarets blanketter, dock ej över sådana av rent militär

eller teknisk art. Vid Kungl. Maj:ts beslut i detta avseende var avsikten närmast,

att civilförvaltningen skulle ur blankettekonomiska och därmed sammanhängande

synpunkter granska försvarets blanketter i syfte att förenkla blankettbeståndet

och få till stånd en välbehövlig begränsning av antalet. Såsom närmare

framgår av vad i det följande (s. 188 ff.) kommer att anföras, Ilar emellertid

civilförvaltningen vid sitt förevarande granskningsarbete funnit sig böra

ingå även på rent organisationsmässiga undersökningar och har i detta syfte

anställt ett antal befattningshavare, däribland en revisor i lönegraden Eo 21

efter beslut av 1944 års riksdag. Häremot har statens organisationsnämnd i

avgivet remissyttrande anfört betänkligheter och föreslagit, att granskningsarbetet

skall begränsas till sådan granskning, som ursprungligen varit avsedd.

I det följande kommer jag att i huvudsak ansluta mig till denna nämndens

uppfattning och framlägga förslag till härav betingad personalorganisation

för civilförvaltningen. Samtidigt kommer jag att föreslå, att civilförvaltningens

granskningsuppdrag utvidgas till att omfatta blankettekonomisk

granskning även av blanketter av rent militär och teknisk art. I detta uppdrag

bör ingå jämväl prövning, i den mån så lämpligen kan ske, av behovet

av blanketter med utgångspunkt i de föreliggande organisatoriska förhållandena.

I fråga örn blanketter torde föreligga ett samband mellan å ena sidan utformandet

i blankettekonomiskt hänseende och å andra sidan framställandet

i tryck. Det synes därför lämpligt, att åt civilförvaltningen uppdrages att

ombesörja beställning och framställande i tryck av de blanketter, som av

ämbetsverket granskats. Mer tveksamt är, om skäl föreligga att åt civilförvaltningen

uppdraga jämväl de uppgifter, som sammanhänga med beställning

och framställning av publikationstryck. I vart fall synes så icke böra ske

samtidigt med att de maktpåliggande uppgifterna med försvarets blanketttryck

överföras på civilförvaltningen. Alternativ 2 finner jag mig därför

kunna nu biträda endast såvitt avser blankettrycket. Det bör beaktas, att

blankettrycket icke i lika hög grad som publikationstrycket kräver medverkan

av militär personal, sedan det sakliga innehållet fixerats av vederbörande

staber eller förvaltningsmyndigheter.

Yad angår alternativ 3, torde med hänsyn till vad nyss anförts endast

publikationstrycket kunna komma i fråga för överförande till statskontoret.

Blankettrycket synes nämligen icke böra lösbrytas från sitt samband med den

blankettekonomiska granskningen inom försvarets civilförvaltning. Av de med

publikationstrycket sammanhängande uppgifterna torde vidare endast en del

— de i beställningsverksamheten i egentlig mening ingående — kunna

övertagas av statskontoret. De återstående uppgifterna, exempelvis prövning

av behovet av tryck, granskning av manuskript i sakligt hänseende och meddelande

av erforderliga med trycket sammanhängande bestämmelser, måste

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

alltfort handläggas av militär myndighet, lämpligen den för försvaret gemensamma

kommandoexpeditionen. Då hemligt militärtryck icke gärna bör utföras

på ett utanför försvarsorganisationen stående civilt ämbetsverks ansvar,

torde icke heller denna del av publikationstrycket böra överföras till

statskontoret. Någon egentlig fördel av att till statskontoret i en sådan begränsad

omfattning överföra publikationstrycket synes icke vara att vinna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och i betraktande av att statskontorets

sakkunskap i tryckeritekniska frågor i vart fall avses skola i annan ordning

anlitas — härutinnan hänvisas till det följande — är jag icke beredd att förorda

detta alternativ.

Alternativ 4 innebär bland annat en decentralisering av vissa delar av

verksamheten till försvarsgrenscheferna och försvarsstaben samt förläggning

av blankettrycket till ett organ, som icke har särskilda kvalifikationer härför.

dag kan icke finna detta förslag godtagbart ur de synpunkter som i det föregående

angivits.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att beställning av tryck för försvarets

räkning — i den mån icke Kungl. Majit av särskilda skäl annorlunda

förordnar — i fortsättningen sker vad beträffar publikationstryck

genom den centrala kommandoexpeditionen för försvaret och vad beträffar

blankettryck genom försvarets civilförvaltning. Båda organen böra i tryckeritekniska

frågor samt vad beträffar anbudsprövning och fördelning av tryck

mellan olika företag samråda med statskontoret jämlikt gällande bestämmelser

och praxis. Det bör anmärkas, att en naturlig gränsdragning föreligger

mellan publikationstryck och blankettryck samt att verksamheten i båda

fallen även i fredstid torde bliva så pass omfattande, att det är i och för

sig motiverat att fördela den på två organ som var för sig centralt för hela

försvaret svarar för sitt område. Av betydelse för mig har även valdt, att

den förordade organisationen kan genomföras även under den nuvarande beredskapstiden.

Om en mer långtgående centralisering i en framtid befinnes

erforderlig, innebär nämnda organisation icke hinder härför.

Innan jag ingår på de personalfrågor som vid ett genomförande av förslaget

uppkomma, må beröras frågan örn uppgifterna för det centrala bokoch

blankettförråd och den centrala hjälptrycksanläggning, vilka enligt det

föregående jämlikt riksdagens redan fattade beslut skola komma till stånd.

Sedan det centrala bok- och blankettförrådet inrättats, bör på försvarsdepartementets

kommandoexpedition icke ankomma annan förråds- eller

distributionsverksamhet än för rent interna ändamål. Det centrala förrådet

bör erhålla i uppgift att distribuera öppet och hemligt tryck till försvarets

olika organ, att försälja tryck till enskilda, att i förråd förvara icke-distribuerat

tryck och klichéer samt att i den utsträckning så prövas erforderligt

centralt införa rättelser i hemligt tryck. Då förrådet avsetts skola tillkomma

bland annat för att undvika, att för lagerändamål av denna art disponeras utrymmen

i större omfattning i anslutning till ämbetslokaler på olika ställen

i huvudstaden, böra — såsom förutsatts i propositionen 1944: 174 — hos de

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. 12445 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

olika myndigheterna samt i staberna och förbanden förvaras endast mindre

förråd för täckande av det omedelbara behovet av böcker och blanketter.

Måhända kan övervägas, huruvida icke till de nu angivna uppgifterna bör

läggas uppgiften att utföra den kontroll av bok- och blankettbeståndet vid

staber och förband, som nu ankommer på kommandoexpeditionerna. Denna

fråga synes dock böra ytterligare övervägas, varefter beslut i ämnet torde få

fattas av Kungl. Majit.

Det synes icke behövligt, att förrådet i administrativt hänseende inordnas

under den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen eller under försvarets

civilförvaltning. Lämpligare synes vara att förrådet anknytes till

någon redan befintlig förrådsorganisation. Ehuru förrådet blir gemensamt

för alla tre försvarsgrenarna, synes hinder icke möta mot att förrådet underställes

arméns intendenturförråd i Stockholm. Avlöningskostnaderna för förrådet

synas därför böra bestridas från arméns avlöningsanslag och omkostnaderna

från arméns härför avsedda anslag.

Såsom av det föregående framgår förfogar försvarsstaben nu över ett

tryckeri, varförutom vid vissa militära institutioner — kommandoexpeditionerna,

marinstaben, arméförvaltningens tygavdelning, marinförvaltningen,

flygförvaltningen och arméns intendenturförråd -— finnas smärre s. k. hjälptrycksanläggningar.

På sätt i nyssnämnda proposition och av riksdagen förutsatts

utgår jag från att dessa anläggningar i lämplig utsträckning centraliseras,

lämpligen genom att sammanföras med försvarsstabens tryckeri. De nuvarande

anläggningarna — inklusive försvarsstabens tryckeri — sysselsatte år 1942 enligt

tryckeriutredningen sammanlagt 27 personer, varav 11 värnpliktiga, och

disponerade ett sammanlagt lokalutrymme av 373 kvadratmeter. Det av utredningen

föreslagna tryckeriet har beräknats skola sysselsätta 9 personer

och disponera ett utrymme av 215 kvadratmeter. Ehuru dessa personalberäkningar

icke äro fullt rättvisande — vissa av de i hjälptrycksanläggningarna

sysselsatta torde utföra även annat arbete -— ge de dock vid handen, att en

rationellare organisation bör kunna ernås.

Vid tryckeriet, vilket här benämnes försvarets tryckeri, böra icke utföras

andra arbeten än sådana som med ekonomisk fördel för statsverket

kunna där utföras. Skulle behov befinnas föreligga att, på sätt tryckeriutredningen

föreslagit, till närmare kontroll av tryckeriets bärighet bestrida

tryckeriets utgifter från en särskild driftkostnadsstat, på vars inkomstsida

uppföras likvider från de beställande myndigheterna, torde denna fråga framdeles

efter vunnen närmare erfarenhet få upptagas till prövning. Tills vidare

räknar jag med att kostnaderna skola i vanlig ordning bestridas från riksstatsanslag

och att särskild ersättning för åt försvarets myndigheter utfört

ax-bete icke skall uppbäras. Erforderlig kontroll över driftsekonomien lärer

på enklare vägar vara möjlig att ernå. I detta hänseende torde riktlinjer böra

fastställas i samråd med statskontorets tryckeriexpedition. Vid tryckeriet bör

jämväl ske utbildning av personal för föi-svarets räkning på sätt nu är fallet.

Till tryckeriet bör, örn erforderliga lokaler kunna anskaffas, knytas ett bokbinderi,

vid vilket bör utföras bokbindning för försvarets räkning i den be
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gränsade utsträckning, som av tryckeriutredningen angivits, samt förläggas

fackutbildning av försvarets personal. Införande av rättelser i tryck bör, såsom

i det föregående angivits, ske genom bok- och blankettförrådets försorg.

Det synes mig icke direkt nödvändigt, att ifrågavarande tryckeri med bokbinderi

i fortsättningen sorterar under försvarsstaben. Jag finner det lämpligare,

att även denna anstalt anknytes till arméns intendenturförråd i Stockholm.

Detta innebär icke ändring i fråga örn det biträde, som av tryckeriet

nu lämnas försvarsstabens fotoanstalt. Kostnaderna för tryckeriet böra bestridas

i samma ordning som kostnaderna för bok- och blankettförrådet.

Jag övergår härefter till frågan örn personalbehovet vid genomförande av

förevarande förslag.

Vid bokdetaljerna inom lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner

äro enligt det föregående nu anställda följande befattningshavare, nämligen

två detaljchefer, pensionerade officerare i löneklass Oall, fem pensiorade

officerare i löneklass Oa 10 samt tre pensionerade underofficerare

i löneklass UO 8. Härutöver sysselsättas vid bokdetaljerna biträdespersonal,

i huvudsak värnpliktiga, samt — mot särskild ersättning — officerare

och underofficerare för tillsyn av framställning av hemligt tryck.

1941 års försvarsutredning, som förutsatte, att den sammanslagna bokdetaljen

skulle handhava de uppgifter, som för närvarande fullgöras av de två bokdetaljerna

vid lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner, föreslog

i sitt betänkande, att vid detaljen skulle vara anställda en pensionerad

officer som chef och i övrigt fem pensionerade officerare och två pensionerade

underofficerare.

Vid genomförandet av mitt förslag bliva vissa minskningar i den nuvarande

och den av försvarsutredningen beräknade personalen möjliga. De med

blankettrycket och förrådsverksamheten sammanhängande arbetsuppgifterna

bortfalla nämligen helt. Som chef för kommandoexpeditionens bokdetalj

bör finnas anställd en pensionerad officer med arvode motsvarande

nettolön i löneklass Oa 11. Vid detaljen torde härutöver erfordras ytterligare

två officerare, vilka böra anställas mot arvode motsvarande nettolön i löneklass

Oa 10, båda med uppgift att biträda vid granskning av tryck m. m. Av

dessa bör den ene i första hand syssla, med granskning av hemligt tryck.

Efter en avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen bör vid uppkommande

ledighet å den ena av dessa befattningar övervägas, örn icke

i stället civil sakkunnig bör anställas. Tills vidare så länge publikationstrycket

är av mera betydande omfattning torde härutöver ytterligare en officer

vara erforderlig vid bokdetaljen. Även denne officer synes böra anställas

mot arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Skulle den av de båda

nuvarande detaljcheferna, som vid förslagets genomförande icke längre erfordras,

önska kvarstanna i denna befattning, synes han böra erhålla arvode

enligt sin förutvarande löneklass. För expeditions- och kassagöromål samt för

korrekturläsning m. m. torde böra finnas anställd en pensionerad underofficer

i löneklass UO 8 samt högst tre biträden, varav ett i lönegraden Eo 7

och de övriga i högst lönegrad Eo 4.

Vid dessa beräkningar har jag förutsatt, att översyn i sakligt hänseende av

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

publikationstrycket skall genom kommandoexpeditionens försorg ske i den mån

personalen det medhinner och så är lämpligt. Principiellt bör dock ansvaret

för manuskriptens sakliga innehåll åvila manuskriptförfattarna. Yid personalberäkningarna

har jag vidare förutsatt, att den militära personalen icke i så

stor utsträckning som nu är fallet skall tagas i anspråk för korrekturläsning

utan att dessa uppgifter skola överlåtas på biträdespersonal i den mån så

är möjligt.

Det centrala bok- och blankettförrådet synes böra ställas under

ledning av en pensionerad officer i löneklass Oa 10, som tillika bör ha att

taga vård örn det hemliga trycket. I enlighet med tryckeriutredningens förslag

synes härutöver böra vara anställd en föreståndare närmast för den öppna

förrådsavdelningen. Jag har intet att erinra mot att härför anställes lämplig

civil befattningshavare, vilken i enlighet med allmänna lönenämndens förslag

torde böra under benämningen förrådsmästare hänföras till 12:e lönegraden.

Dock torde denne tills vidare böra i avbidan på närmare erfarenheter erhålla

extra ordinarie anställning. Tryckeriutredningen har häratöver beräknat personalbehovet

till 1 förrådsman i lönegrad Eo 5 samt 2 å 3 förrådsbiträden

i lönegrad Eo 2 och Ex 2, vartill skulle komma viss med tryckerikontoret i

övrigt delvis gemensam kvinnlig biträdespersonal.

För egen del vill jag erinra att vissa svårigheter möta att under nuvarande

förhållanden tillförlitligt beräkna behovet av biträdespersonal. Antalet kvinnliga

biträden vid förrådet synes böra begränsas till ett — vilket i enlighet

med utredningens förslag bör handha de smärre kassagöromål som förekomma

—• i lie lönegraden och antalet förrådsman (förrådsbiträden) till

två. Sistnämnda befattningar böra lämpligen erhålla manliga innehavare.

Jag förordar från denna förutsättning, att den ene hänföres till 5:e lönegraden

och att den andre — tillika bilförare — i enlighet med statskontorets förslag

hänföres till 6:e lönegraden. Medel för anställande av nu avsedd personal,

vilken synes böra hänföras till löneplan MEo i militära icke-ordinariereglementet,

kommer att av mig i det följande beräknas under arméns avlöningsanslag.

Den biträdeshjälp, som härutöver erfordras, torde böra tillgodoses

genom anlitande av icke vapenföra värnpliktiga. Det är att antaga att i fredstid

så behöver ske endast i ringa utsträckning. Jag förutsätter, att den

bil, som tryckeriutredningen funnit erforderlig, kan ställas till förfogande

genom arméns försorg.

I det föregående har förutsatts, att på förrådet jämväl skall ankomma att

centralt införa rättelser i hemligt tryck. Det synes dock icke erforderligt att

härför anställa särskild befattningshavare. För sådant ändamål torde böra

anlitas tillfälligt anställd officerspersonal på sätt sker för kontroll av framställningar

av hemligt tryck. På Kungl. Maj:t torde få ankomma att fastställa

grunder för den ersättning som bör utgå till dylik personal.

Yid bifall till detta förslag skulle sålunda vid den för försvaret gemensamma

bokdetaljen och vid det centrala bok- och blankettförrådet finnas anställda

en officer i löneklass Oa 11, fyra officerare i löneklass Oa 10, varav en

(eventuellt i Oa 11) endast tills vidare, en underofficer i löneklass UO 8 samt

en förrådsmästare i lönegraden Eo 12 förutom biträdespersonal. Två pen
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sionerade officerare — framdeles tre — samt två pensionerade underofficerare

skulle alltså bortfalla. Härvid har förutsatts, att det hjälp trycker i, som

för närvarande finnes i sjöförsvarets kommandoexpedition, överflyttas till

försvarets tryckeri.

Centralförrådets tillkomst medför härutöver minskat personalbehov vid

vissa av de övriga myndigheter i Stockholm, vilkas bok- och blankettlager

delvis överföras till centralförrådet. Tryckeriutredningen har icke framlagt

några beräkningar rörande i vilken utsträckning så kommer att bliva fallet

annat än i så måtto, att utredningen angivit, att en förrådsförman i lönegraden

A 7 vid arméförvaltningen — numera vid försvarets civilförvaltning — kan

överföras till en av tjänsterna vid centralförrådet. En dylik överflyttning

kan vid bifall till mitt förslag icke ske, enär någon ordinarie civil tjänst icke

kommer att finnas inrättad vid förrådet. Jag förutsätter emellertid, att innehavaren

av nämnda förrådsförmanstjänst överföres till den extra ordinarie

förrådsmästarbefattning, som vid bifall till mitt förslag skall finnas vid centralförrådet,

och att hans ordinarie befattning uppföres på övergångsstat vid försvarets

civilförvaltning. På mitt föranstaltande ha från vederbörande myndigheter

införskaffats uppgifter rörande den personal, som sysselsättes vid de

nuvarande decentraliserade förråden och med distributionen därifrån. En

granskning av dessa uppgifter ger vid handen, att myndigheterna förutsatt,

att en avsevärt större förrådsverksamhet än som i det föregående angivits

fortfarande skulle ankomma på myndigheterna. Vidare har det visat

sig svårt att under nuvarande extraordinära förhållanden erhålla en noggrann

uppfattning örn i vad mån den avsedda personalen är oundgängligen erforderlig

för andra arbetsuppgifter. Sedan förrådets uppgifter närmare fastlagts,

torde därför en förnyad undersökning i ämnet böra utföras. Jag förutsätter,

att på Kungl. Maj:t skall ankomma att meddela föreskrifter örn den personalminskning,

som på grundval av denna undersökning kan visa sig möjlig

att genomföra.

Till försvarets civilförvaltnings personalorganisation återkommer

jag i det följande.

Mot tryckeriutredningens förslag till personalorganisation för försvarets

tryckeri med tillhörande bokbinderi synes intet vara att i huvudsak erinra.

Utredningens förslag till löneställningar för de olika befattningshavarna torde

kunna godtagas. Om så befinnes lämpligt bör dock avlöning utgå enligt

kollektivavtal. I den mån personalen beredes extra ordinarie anställning, bör

löneplan MEo tills vidare komma till användning. Beträffande av förslagets

genomförande föranledd personalminskning vid vissa av försvarets myndigheter

i huvudstaden göra sig motsvarande synpunkter gällande som anförts

beträffande det centrala bok- och blankettförrådet.

Genomförandet av förslagen blir i viss mån beroende av vid vilken tidpunkt

lokaler kunna färdigställas för det centrala bok- och blankettförrådet,

utökade tryckerilokaler anskaffas och civilförvaltningen övertaga befattningen

med blankettrycket. Jag anser mig därför i personalstaten för försvarsdepartementets

kommandoexpedition böra för bokdetaljen för nästa budgetår upptaga

den nuvarande personalen men förutsätter, att det skall ankomma på

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Kungl. Maj :t att besluta rörande befattningarnas avveckling på sätt i det föregående

angivits i samband med den nya organisationens genomförande eller

i den mån möjlighet härtill eljest erbjuder sig. Å andra sidan anser jag mig

böra under arméns anslag räkna med att befattningar uppföras för det nya

centralförrådet och för hjälptryckeriet, vilka befattningar dock — i den mån

de ha motsvarighet å kommandoexpeditionens personalstat — böra besättas

endast i den mån motsvarande befattningar vid kommandoexpeditionen indragas.

På de skäl marinförvaltningen och riksräkenskapsverket anfört kan jag

icke biträda det av tryckeriutredningen framställda förslaget örn uppförande

av gemensamma anslag å fjärde huvudtiteln för bestridande av tryckningsrespektive

annonskostnader för försvaret.

Yad tryckeriutredningen anfört rörande kontroll av tryckningsråkningar

ger mig icke anledning till huvudsakligare erinran. Denna fråga torde komma

att anmälas av chefen för finansdepartementet.

De av mig i det föregående framlagda förslagen innebära i kort samman

fattning följande.

1. Bestyret med beställning m. m. av försvarets publikationstryck centraliseras

till den för försvaret gemensamma kommandoexpedition, som i det

följande föreslås skola komma till stånd.

2. Motsvarande uppgifter beträffande försvarets blankettryck centraliseras

till försvarets civilförvaltning.

3. Båda organen skola i tryckeritekniska frågor samt vad beträffar anbudsprövning

och fördelning av tryck mellan olika företag samråda med statskontorets

tryckeriexpedition.

4. Det centrala bok- och blankettförråd, som jämlikt redan fattat beslut

skall inrättas för försvarets institutioner i huvudstaden och som bör underställas

arméns intendenturförråd i Stockholm, övertager samtliga de på kommandoexpeditionerna

nu ankommande bestyren med distribution och förvaring

av tryck ävensom större delen av de på de centrala förvaltningsmyndigheterna

inom försvaret m. fl. ankommande motsvarande uppgifterna.

5. De smärre hjälptrycksanläggningarna för försvarets myndigheter i

Stockholm sammanföras i den mån så prövas lämpligt med försvarsstabens

tryckeri till ett centralt hjälptryckeri — eventuellt med därtill anknutet bokbinderi

— vilket underställes arméns intendenturförråd i Stockholm.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts meddela närmare bestämmelser rörande

organisationsändringarnas genomförande m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maji

måtte föreslå riksdagen

att besluta, att tryckningsverksamheten inom försvaret och

därmed sammanhängande arbetsuppgifter skola från och med

budgetåret 1945/46 organiseras i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av mig i det föregående föreslagits.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 135

[3 ] Ändrade grunder för avlöning åt underofficerare och underbefäl vid utbildning

till officer.

Enligt gällande bestämmelser uppbära underbefäl oell underofficerare på

aktiv stat under kommendering till officersutbildning — med avstående av

de med beställningen förenade löneförmånerna — värnpliktigs avlöning,

såframt ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Sistnämnda undantagsbestämmelse

bär tidigare åsyftat endast föreliggande försörjningsplikt. Vid anmälan

av propositionen 1944: 185 angående vissa avlönings- m. fl. anslag

under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1944/45 uttalade jag

emellertid (s. 157), att hänsyn i förevarande avseende borde kunna tagas

jämväl till andra ekonomiska förhållanden, främst skattebörda, samt förutsatte,

att Kungl. Majit skulle äga medgiva, att här avsedd beställningsliavare

med hänsyn till skattebörda eller annan av särskilda omständigheter betingad

skuldbörda finge helt, delvis eller för viss begränsad tid bibehålla

de med beställningen på aktiv stat förenade löneförmånerna. Vad sålunda

anförts lämnades av riksdagen utan erinran (riksdagens skrivelse 1944: 321,

s. 20).

I skrivelse den 7 november 1944 med förslag till bestämmelser angående

antagning och utbildning av officers- och reservofficersaspiranter till officer

på aktiv stat och i reserven samt uttagning för utbildning till värnpliktig

officer har chefen för armén upptagit nu gällande bestämmelser, att fast anställd

personal under tjänstledighet för kommendering till krigsskolans officerskurs

skall avstå med innehavande beställning förenade avlöningsförmåner,

såvida icke Kungl. Majit med hänsyn till föreliggande försörjningsplikt

annorlunda förordnar. Armécliefen har härvid erinrat därom, att enligt

hittills gällande bestämmelser personal varom här är fråga antagits till

aspiranter först efter avlagd begränsad studentexamen vid arméns underofficersskola

och under studierna härför fullgjort ordinarie tjänstgöring.

I fråga örn officersaspiranter avses enligt arméchefens förslag antagning av

personal på aktiv stat till aspirant äga rum i samband med kadettskolans

avslutande — kadettskolan sammanfaller med utbildningen å vinterlinjen

för till officersutbildning uttagna värnpliktiga. Studierna vid försvarets läroverk

för avläggande av begränsad studentexamen komma sålunda att infalla

under tiden för anställning såsom officersaspirant. Då dessa studier icke

under alla förhållanden med säkerhet kunna föra fram till avläggandet av

begränsad studentexamen och därmed erhållen kommendering till krigsskolans

officerskurs, bör enligt arméchefens mening — i likhet med vad som

för närvarande gäller i fråga om elevtiden vid arméns underofficersskola —

elevtiden vid förevarande läroverk för avläggande av begränsad studentexamen

ävensom tiden för trupptjänstgöring mellan klasserna vid nämnda

läroverk och efter avlagd begränsad studentexamen fortfarande betraktas

såsom fullgörande av ordinarie tjänstgöring. Beträffande reservofficersaspiranter

föreslår arméchefen, att antagning till aspirant av personal på aktiv

stat skall ske i samband med påbörjande av kadettskola och att denna skola

således inrymmes i den utbildning, reservofficersaspiranten skall genomgå.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Reservofficersaspirant, som är fast anställd, skall enligt armécliefens förslag

under tiden för utbildning till officer i reserven anses fullgöra ordinarie

tjänstgöring.

I avlöningshänseende innebär arméchefens förslag, att aspirant, som

innehar anställning såsom underbefäl eller underofficer på aktiv stat, skall

vid utbildning till officer på aktiv stat intill tiden för kommendering till

officerskurs vid krigsskolan och vid utbildning till reservofficer under hela

utbildningstiden äga uppbära med den fasta anställningen förenade löneförmåner.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande över arméchefens förslag erinrat

örn 1944 års riksdags förenämnda beslut örn bemyndigande för Kungl.

Maj:t att jämväl med hänsyn till skattebörda eller av annan omständighet

betingad skuldbörda medgiva aspirant, som innehar beställning på aktiv

stat, att helt eller delvis eller för viss begränsad tid bibehålla de med den

fasta anställningen förenade avlöningsförmånerna. Syftet härmed är, framhåller

ämbetsverket, att över huvud taget möjliggöra för fast anställda att

mottaga kommendering till officersutbildning. Försvarets civilförvaltning

har vidare i förevarande fråga anfört i huvudsak följande.

Vunna erfarenheter hade givit vid handen, att vissa olägenheter vore förenade

med den nuvarande anordningen. I de flesta fall, såväl där försörjningsplikt

förelåge som där så icke vore förhållandet, saknade den fast anställda

personalen de ekonomiska betingelserna för att kunna mottaga kommendering

till officersutbildning, försåvitt icke förmånligare avlöning erbjödes

än som tillkomme värnpliktiga i allmänhet. Den omständigheten, att frågan

örn den avlöning, som skulle tillkomma här avsedd aspirant under tiden för

kommenderingen till krigsskolan, vore beroende av särskilt beslut av Kungl.

Maj:t, medförde också en viss osäkerhetskänsla. Det syntes icke heller uteslutet,

att angivna förhållanden kunde ha en oförmånlig inverkan på rekryteringen

av aspiranter ur de fast anställdas led. Detta antagande bestyrktes

därav, att fast anställda i olika sammanhang framhållit, att de icke sage sig

i stånd att fullgöra en påbörjad officersutbildning, därest ansökan örn bibehållande

av full lön icke vunne bifall. Att ett sådant förhållande icke

stöde i god överensstämmelse med nuvarande principer, enligt vilka vid

officersrekryteringen det naturliga urvalet skulle vara avgörande, syntes

uppenbart. Ej heller borde i detta sammanhang bortses från att de elever,

varom här vore fråga, i motsats till övriga aspiranter, vilka antoges direkt

efter avslutad skolgång, under relativt lång tid före kommenderingen till

krigsskolan innehaft förvärvsarbete och sålunda kunnat inrätta sig efter viss

standard, varmed givetvis följde vissa bundna utgifter utöver skatter, försäkringspremier

och dylikt.

Med hänsyn till angivna förhållanden och då officersaspirant, som vore

fast anställd, under tiden för kommenderingen till försvarets läroverk avsåges

skola bibehålla oavkortade avlöningsförmåner, ansåge civilförvaltningen skäl

tala för att motsvarande borde gälla jämväl under tiden för dylik aspirants

kommendering till krigsskolans officerskurs (motsvarande). Vad nu sagts

borde givetvis äga motsvarande tillämpning beträffande marinen och flygvapnet.

Såsom försvarets civilförvaltning framhållit ha vunna erfarenheter givit

vid handen, att vissa olägenheter äro förbundna med nuvarande bestämmelser

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

om de avlöningsförmåner, vilka under utbildning till officer tillkomma

underbefäl och underofficerare på aktiv stat. Från personalens sida har

sålunda gjorts gällande, att dylik tjänstgöring understundom medfört så

allvarliga påfrestningar för den enskilde beställningshavarens ekonomi, att

vederbörande sett sig nödsakad avbryta påbörjad officersutbildning, därest

icke medgivande i fråga örn bibehållande av de med den fasta anställningen

förenade löneförmånerna kunnat utverkas. De nuvarande bestämmelserna

lia, förutom att de medfört svårigheter vid tillämpningen, skapat

osäkerhetskänsla hos den därav berörda personalen. Ur rekryteringssynpunkt

kunna således erinringar riktas mot bestämmelserna i deras nuvarande

utformning. I betraktande av önskvärdheten av att städse förfoga

över en på bredast möjliga basis rekryterad, kvalitativt högtstående officerskår

finner jag därför goda skäl tala för en ändring av gällande regler

på området. Härvid synes skäligt, att aspirant, vilken innehar anställning

såsom underbefäl eller underofficer på aktiv stat, medgives rätt att under

hela tiden för utbildning till officer uppbära med den fasta anställningen

förenade löneförmåner. Yad nu sagts gäller främst den, som genomgår utbildning

till officer på aktiv stat. I fråga örn fast anställd personal, som genomgår utbildning

till reservofficer, har chefen för armén föreslagit, att sådan aspirant

skall under hela utbildningstiden anses fullgöra ordinarie tjänstgöring och

förty under hela utbildningstiden äga åtnjuta med den fasta anställningen

förenade löneförmåner. Jag biträder i sak vad arméchefen i sådant hänseende

föreslagit. Av mig sålunda förordad ändring i gällande bestämmelser

bör givetvis avse personal vid samtliga försvarsgrenar.

Från den föreslagna regeln örn rätt att vid genomgående av utbildning till

officer eller reservofficer bibehålla med den fasta anställningen förenade avlöningsförmåner

torde dock undantag böra göras exempelvis i fråga örn rätt

att åtnjuta tjänstgöringstraktamente eller däremot svarande ersättning under

tjänstgöring å den ort, till vilken vederbörande ^bildningsanstalt är förlagd.

Det torde emellertid få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga

bestämmelser i ämnet.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att lämna utan erinran vad i det föregående förordats i fråga

örn avlöningsförmåner åt underbefäl och underofficerare på aktiv

stat vid utbildning till officer på aktiv stat eller i reserven.

[4.] Marinintendenturkårens organisation och omfattning.

Marinintendenturkårens organisation och omfattning har ännu icke helt

anpassats efter den utökade marinorganisation, som uppbyggts med stöd av

1942 års försvarsbeslut. I 1942 års försvarsproposition förklarade jag mig

icke kunna fatta slutlig ståndpunkt till ett av 1941 års försvarsutredning

framlagt förslag, innebärande en omfattande utökning av marinintendenturkåren,

utan ansåg att frågan örn kårens omfattning bolde göras till föremål

för särskild utredning.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Genom beslut den 10 juli 1942 uppdrog därefter Kungl. Majit åt de med

stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 januari 1942 tillkallade sakkunniga

för biträde med utredning rörande möjligheterna att förenkla och modernisera

den militära expeditionstjänsten — militära expeditionstjänstkommittén

— att verkställa förenämnda utredning rörande marinintendenturkårens

framtida omfattning och organisation. Militära expeditionstjänstkommittén

avgav den 20 oktober 1943 betänkande med förslag i ämnet. Förslaget

—- vilket såvitt avsåg marinintendenturofficerare förutsatte i huvudsak nuvarande

organisation — innebar viss utökning av kårens numerär. Genom

utbyte av ett mindre antal militära beställningar mot befattningar för civil

personal beräknades dock antalet beställningar för marinintendenturofficerare

något lägre än enligt försvarsutredningens förslag.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 (s. 206) anförde jag

att, innan slutlig ställning toges till frågan örn marinintendenturkårens organisation

och omfattning, ytterligare borde utredas, örn icke intendenturtjänsten

inom marinen kunde organiseras efter i huvudsak samma grunder

som inom armén och flygvapnet.

I enlighet härmed tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 17 mars 1944 fyra sakkunniga att inom försvarsdepartementet biträda

med fortsatt utredning rörande marinintendenturkårens organisation och omfattning.

De sakkunniga ha utgjorts av översten i intendenturbefattning i

flygvapnets reserv T. Lychnell, ordförande, samt kommendörkaptenen av 1.

graden vid marinintendenturkåren J. Bring, förste byråsekreteraren i försvarets

civilförvaltning G. B. Wallén och assessorn i Svea hovrätt G. A. Widell.

De sakkunniga — vilka antagit benämningen 1944 års marinintendenturutredning

— ha den 27 september 1944 avgivit utlåtande med förslag angående

marinintendenturkårens organisation och omfattning, över förslaget ha

utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, chefen för marinen, med bifogande

av yttrande av marinöverintendenten, försvarets civilförvaltning, marinförvaltningen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden och försvarsväsendets

lönenämnd gemensamt, statens organisationsnämnd samt marinens

intendenturofficersförbund.

Marinintendenturkårens rekrytering och utbildning.

Inledning.

Enligt nuvarande organisation sker rekryteringen av marinintendenturkårens

officerare genom anställande av officersaspiranter, vilka vid sjökrigsskolan

få genomgå utbildning vid aspirantskola och kadettskola. Aspirantutbildningen,

vilken omfattar en tid av omkring 16 månader, äger rum dels

vid aspirantskola i land, dels i första underbefälskurs å örlogsfartyg, dels slutligen

i andra underbefälskurs i land vid marindistrikt, kustartilleriförsvar och

kustartilleriregementen. Officersaspirant, som är fast anställd underofficer

(furir), deltager dock endast i andra underbefälskursen. Efter avslutad andra

underbefälskurs sker antagning till marinintendentskadett. Kadettutbildningen

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

fördelas på dels två kurser vid sjökrigsskolans kadettskola å marinintendentslinjen

under två vinterhalvår (lägre och högre kurs), dels ock två befälskurser

å örlogsfartyg och vid marindistrikt, kustartilleriförsvar och kustartilleriregementen

under två sommarhalvår (första och andra befälskurs).

Sjökrigsskolans marinintendentslinje är till huvudsaklig del inriktad på

fackutbildningen. Vid sidan av denna ingår emellertid numera i undervisningen

ett icke ringa mått av militär utbildning såväl i land som ombord.

Sammanlagda tiden för tjänstgöring ombord utgör numera cirka elva månader.

Aspiranterna och kadetterna tjänstgöra vidare sammanlagt omkring fyra

månader vid kustartilleriet.

Inom armén sker rekryteringen av intendenturkårens personal genom anställande

av arméofficerare som intendentsaspiranter. För att kunna antagas

till aspirant fordras att ha varit officer i minst 4 år. Antagningen avser

en tid av 2 år, räknat från den 1 oktober anställningsåret. Utbildningen av

intendentsaspiranterna inledes med en grundläggande teoretisk kurs örn 71/a

månader vid intendenturförvaltningsskolan. Därefter vidtager praktisk utbildning

i intendenturförvaltningstjänstens olika grenar, såsom förvaltningsverksamheten

vid truppförband och centralförvaltningen, tjänstgöring vid intendenturtrupperna

m. m. Från ingången av oktober andra anställningsåret

tjänstgör flertalet intendentsaspiranter såsom befäl vid arméns kommissarieskolor

under en tid av 4V2 månader. Härefter vidtager ånyo praktisk tjänstgöring,

varvid aspiranterna bibringas en så allsidig erfarenhet av intendenturförvaltningstjänsten

som förhållandena medgiva. Utbildningen vid intendenturförvaltningsskolan

avslutas med vissa kunskapsprov, vilka betygsättas.

Övergång till intendenturkåren äger i regel rum vid slutet av andra utbildningsåret

eller under tiden närmast därefter. Omkring 50—70 % av aspiranterna

tillföras på detta sätt intendenturkåren. De som återgå till förutvarande

tjänst utgöra en reserv av förvaltningsutbildad personal, som kan tagas i

anspråk vid tillfälligt behov av intendenturpersonal vid truppförband.

Flygvapnet har hittills huvudsakligen rekryterat sina intendenturofficerare

på aktiv stat genom transport från arméns intendenturkår.

1944 års marinintendenturutredning.

Marinintendenturutredningen har inledningsvis anfört vissa allmänna

synpunkter beträffande förutsättningarna för utredningens

arbete. Utredningen har därvid framhållit, att utredningen haft att i erforderlig

utsträckning taga hänsyn till pågående omorganisation inom olika

grenar av den marina förvaltningsverksamheten. I sådant hänseende kunde

till en början erinras örn den genomgripande omdaning av Karlskrona och

Stockholms örlogsvarv, som år 1944 beslutats på grundval av 1943 års örlogsvarvsutrednings

förslag i ämnet. Vidare förelåge förslag till ny organisation

av örlogsstationerna, vilken organisation avsetts skola försöksvis tillämpas

vid Göteborgs örlogsstation från och med den 1 oktober 1944. Den kamerala

verksamheten vid örlogsstationer och kustartilleriförsvar befunne sig delvis

under omorganisation genom tillkomsten av s. k. ekonomikontor, vilka ännu

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

funnes endast vid Stockholms örlogsstation och Stockholms kustartilleriförsvar

men kunde förväntas komma att inrättas vid samtliga örlogsstationer och

kustartilleriförsvar. Vid Stockholms kustartilleriförsvar tillämpades dessutom

försöksvis en ändrad förvaltningsorganisation. Slutligen kunde marindistriktens

organisation i förvaltningshänseende ännu icke anses definitivt utformad.

För närvarande påginge sålunda visst omorganisationsarbete inom

intendenturtjänstens område, vartill komme, att de år 1937 fastställda reglementariska

föreskrifterna angående förvaltningsverksamheten inom marindistrikten

numera delvis måste anses föråldrade med hänsyn till bland annat

de organisationsförändringar, som genomförts i anledning av 1942 års försvarsbeslut.

Det läge i sakens natur, att svårigheter mötte att överblicka behovet av intendenturpersonal

vid marinen med hänsyn till här antydda organisationsändringar.

Därtill komme vanskligheten att för närvarande med full säkerhet

bedöma, huru förhållandena komme att gestalta sig efter försvarsberedskapens

avveckling.

Marinintendenturkårens omfattning påverkades av det i jämförelse med

övriga försvarsgrenar mera vidsträckta arbetsområde, som — även med bortseende

från de rent kamerala uppgifterna — åvilade marinintendenturofficerarna.

Detta förhållande sammanhängde med marinens från övriga försvarsgrenar

skiljaktiga organisation liksom även med marinintendenternas ställning

såsom den enda personalgrupp inom marinen, som erhållit särskild förvaltningsutbildning.

Sålunda komme inténdenturpersonal till användning

exempelvis vid marindistriktens sjukvårdsförvaltningar och kustartilleriförsvarens

tygförvaltningar, varjämte handläggning av ärenden av ekonomisk och

administrativ innebörd regelmässigt pålades vid vederbörande lokalförvaltning

tjänstgörande intendenturofficer.

Utredningen ville i detta sammanhang framhålla, att utredningen vid sina

beräkningar av personalbehovet — med undantag för de fall, där omorganisation

beslutats eller påginge — i huvudsak utgått från gällande organisation

och i regel icke tagit ställning till spörsmålet, huruvida någon personalbesparing

skulle kunna ernås genom en rationalisering av förvaltningsorganisationen.

Utredningen funne det emellertid icke uteslutet, att minskat behov av

intendenturpersonal skulle kunna ernås genom rationaliseringsåtgärder.

Efter en redogörelse för militära expeditionstjänstkommitténs uttalanden

i ämnet jämte däröver avgivna utlåtanden — varutinnan torde få hänvisas till

handlingarna i ärendet — har marinintendenturutredningen med avseende å

marinintendenturkårens rekrytering och utbildning framhållit,

att i huvudsak tre alternativ kunde ifrågakomma, nämligen dels bibehållande

av nuvarande ordning med antagning till aspirant vid sjökrigsskolans marinintendentslinje,

dels en övergång till det vid armén tillämpade systemet, vilket

således för marinens vidkommande skulle innebära intransport till kåren, efter

särskild utbildning i förvaltningstjänst, av lämpliga officerare vid flottan och

kustartilleriet, dels ock inrättande av en gemensam intendenturförvaltnings

skola för hela försvarsväsendet.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

De fördelar, arméns rekryteringssystem erbjöde, läge enligt vad utredningen

framhållit främst däri, att inträdet på intendenturofficersbanan uppskötes

till en tidpunkt, då vederbörande hunnit förvärva ett visst mått av militär

erfarenhet och kunnighet, samt att tillträdandet vid alltför unga år av intendenturbefattningar

i mera ansvarsfull ställning undvekes.

Emellertid syntes de skäl, som för arméns del talade för detta rekryteringssystem,

icke med samma styrka göra sig gällande inom marinen. Att vid

armén utbildningen till intendenturoffloer ägde rum först efter viss tjänstetid

som officer sammanhängde, såsom ock expeditionstjänstkommittén framhållit,

med att intendenturtjänsten vid denna försvarsgren inbegrepe trupptjänst

vid ett särskilt truppslag, intendenturtrupperna. Motsvarande förhållanden

förelåge emellertid icke vid marinen — som saknade intendenturtrupper

— även örn intendenturtjänsten vid marinen måste förutsätta ett icke

ringa mått av militära kunskaper.

En övergång till arméns system skulle innebära, att sjö- respektive kustartilleriofficerare

efter särskild förvaltningsutbildning erhölle transport till beställningar

för marinintendenturofficerare. För att tjänstetiden såsom intendenturofficer

icke skulle bliva för kort, borde därvid den förvaltningsutbildning,

som måste föregå transporten, icke ske senare än efter omkring sex års

tjänstetid såsom officer. Denna tjänstetid inriktades emellertid såvitt avsåge

sjöofficerarna i hög grad på —- förutom allmän vidareutbildning — en förhållandevis

dyrbar specialutbildning i någon av tjänstegrenarna artilleritjänst,

torpedtjänst, mintjänst, ubåtstjänst och flygtjänst. Den specialutbildning,

som sålunda bibringades sjöofficerarna, syntes endast i mindre mån äga värde

för intendenturtjänsten, varför de avsevärda kostnader, som nedlades å ifrågavarande

utbildning, skulle bliva till ringa nytta. Därtill bomme, att officerarna

under denna utbildning allenast i begränsad omfattning syntes förvärva

sådana allmänmilitära insikter och vinna sådan vidgad militär erfarenhet, som

kunde bliva av betydelse i tjänsten såsom intendenturofficerare. Det kunde

vidare icke anses uteslutet, att ifrågavarande specialutbildning skulle kunna

medföra, att intendenturofficerare i större utsträckning än som avsetts toges

i anspråk för uppgifter utom ramen för intendenturtjänsten, något som vore

ägnat att menligt inverka på deras möjligheter att fullgöra de icke minst ur

statsekonomisk synpunkt betydelsefulla intendenturuppgifterna.

Enligt av utredningen infordrade uppgifter kunna de kostnader för specialutbildning,

som omedelbart äro avhängiga av antalet elever, för varje i vederbörlig

utbildningsgren deltagande officer beräknas till 6 500 kronor för artilleriutbildning,

10 500 kronor för torpedutbildning, 11500 kronor för ubåtsutbildning,

16 500 kronor för torpedbåtsutbildning och 2 500 kronor för minutbildning.

De angivna beloppen måste betraktas såsom approximativa.

Utredningen har framhållit, att den utbildning, som kustartilleriofficerarna

erhölle under sina första officersår — ehuru även den ofta specialiserad och

av utpräglat teknisk natur —- i större utsträckning syntes kunna vara av betydelse

jämväl för intendenturtjänsten. Från kustartilleriets sida hade också

framkommit förslag om övergång till det inom armén tillämpade systemet.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Den åtskillnad med avseende å intendenturtjänsten, som vore rådande vid å

ena sidan armén och å andra sidan marinen, gjorde sig också starkast gällande

vid flottan, under det att vid kustartilleriet vissa organisatoriska beröringspunkter

med förhållandena vid armén förelåge. Detta kunde måhända leda

till den tanken, att arméns rekryterings- och utbildningssystem begränsades

att avse kustartilleriet, under det att för flottans vidkommande den hittillsvarande

ordningen bibehölles. En följd av en dylik omläggning skulle emellertid

bliva, att marinintendenturofficerarna måste uppdelas på två personalkategorier.

Redan med tanke på den begränsade omfattning, dessa skulle erhålla,

syntes en dylik linje icke få anses praktiskt genomförbar. Härtill

bomme, att svårigheter skulle uppkomma vid rekryteringen av de högre in

tendenturbefattningarna inom marinledningen, vilka måste kräva utbildning

och erfarenhet beträffande såväl flottan som kustartilleriet.

De olägenheter, som skulle vara förenade med en övergång till arméns rekryteringssystem

beträffande allenast kustartilleriet, syntes jämväl vara att

räkna med, därest en fullständig övergång till arméns system skulle äga rum.

En följd av detta system måste nämligen, med hänsyn till skiljaktigheterna

mellan flottan och kustartilleriet, leda till en ökad specialisering inom de

lägre marinintendenturbefattningarna. En förutvarande sjöofficer skulle nämligen

vara mindre lämpad att uppehålla befattningar inom kustartilleriet, liksom

en förutvarande kustartilleriofficer icke skulle ha fullgoda förutsättningar

för bestridande av befattningar ombord å flottans fartyg. Svårigheter

skulle vid sådant förhållande även i detta fall möta att besätta de högre befattningarna

med tillräckligt allround-utbildade officerare.

Marinintendenturutredningen har ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan,

huruvida det nuvarande rekryterings- och utbildningssystemet kunde anses

tillfredsställande tillgodose de krav på rent militära insikter, som utgjorde förutsättning

för ett behörigt fullgörande av intendenturtjänsten. Enligt utredningens

mening måste detta numera anses vara förhållandet. Utredningen

ville i detta sammanhang framhålla, att undervisningen enligt de under år

1944 fastställda utbildningsplanerna i väsentligt högre grad än tidigare tillgodosåge

kustartilleriets behov, varför vissa av inspektören för kustartilleriet anförda

synpunkter därutinnan finge anses ha blivit beaktade. Det kunde erinras

örn att från sjömilitärt håll icke rests krav på större militär erfarenhet

hos marinintendenturofficerarna. En omständighet, som i detta sammanhang

jämväl förtjänade uppmärksammas, vore att det nuvarande utbildningssystemet,

vilket införts från och med år 1926, ännu icke hunnit sträcka sina verkningar

till hela marinintendenturkåren. Sålunda hade samtliga nuvarande

regementsofficerare erhållit sin grundläggande utbildning vid den tidigare

marinintendentsskolan, i vilken den militära utbildningen varit avsevärt mera

begränsad än enligt nu gällande ordning.

Utredningen har funnit den utbildning i intendenturtjänst och annan förvaltningstjänst,

som marinintendenturofficerarna erhålla, vara i huvudsak väl

avvägd. En jämförelse mellan utbildningsplanerna vid sjökrigsskolans marinintendentslinje

och arméns intendenturförvaltningsskola visade dessutom,

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

att förvaltningsutbildningen för marinintendenturofficeramas del hade större

omfattning än för intendenturofficerarna vid armén. Den större mognad och

därmed följande ökade förmåga att tillgodogöra sig utbildningen, som intern

dentsaspiranterna vid armén måste anses besitta, finge anses uppvägda av

att marinintendenturofficerarna under de två första tjänståren efter avlagd

officersexamen huvudsakligen tjänstgjorde för egen utbildning.

En fråga som enligt vad utredningen framhållit måste särskilt uppmärksammas

vore, huruvida vid övergång till arméns system en fullgod rekrytering

av marinintendenturofficerare skulle kunna påräknas. Det syntes enligt

utredningens mening vara tvivelaktigt, huruvida den som valt sjöofficerens

yrke och erhållit en omfattande specialutbildning, skulle finna det

lockande att övergå till den helt annorlunda betonade intendenturtjänsten,

därest icke alldeles särskilda skäl föranledde härtill. Vidare kunde framhållas,

att en rekrytering enligt armésystemet syntes bliva mera konjunkturbetonad

än en rekrytering, som från början toge sikte på intendenturtjänsten.

Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har utredningen

kommit till den uppfattningen, att arméns rekryteringssystem icke

lämpade sig för marinen. De fördelar, som armésystemet måste anses innebära

ur militär synpunkt, uppvägde icke de olägenheter, som systemets tillämpning

vid marinen skulle medföra ur organisatoriska och ekonomiska synpunkter

samt i utbildningshänseende.

Enligt en av utredningen verkställd kostnadsberäkning skulle en övergång

till arméns rekryteringssystem medföra en årlig kostnadsökning av 130 000

kronor. Den avsevärda kostnadsökningen föranledes väsentligen av det förhållandet

att marinens personalstater måste ökas med ett tiotal beställningar,

motsvarande det antal officerare som årligen skulle undergå utbildning till

marinintendenturofficer. En mindre del av kostnadsökningen, omkring

10 000 kronor, föranledes av att av rekryteringsskäl tre kompaniofficersbeställningar

för marinintendenturofficerare ansetts böra utbytas mot regementsofficersbeställningar

samt att av samma skäl befordran till kapten vid marinintendenturkåren

ansetts böra äga rum något tidigare än inom sjö- och kustartilleriofficerskårerna.

I utlåtande över militära expeditionstjänstkommitténs förslag hade statskontoret

ansett det vara förtjänt att övervägas, örn icke den mest ändamålsenliga

lösningen av förevarande spörsmål vore att inrätta en gemensam intendenturförvaltningsskola

för hela försvaret.

Marinintendenturutredningen har emellertid funnit, att mot bakgrunden

av de olikheter, som känneteckna å ena sidan arméns och flygvapnets sinsemellan

förhållandevis likartade organisation och förvaltningsbestämmelser

samt å andra sidan den marina organisationen och vilka såsom förut berörts

sträcka sig även till intendenturtjänsten inom respektive försvarsgrenar, förutsättningar

för en dylik utbildningsform icke synts vara för handen.

Militära expeditionstjänstkommittén föreslog, att det hittills tillämpade

systemet för utbildning av marinintendenturkårens officerare borde, till avhjälpande

av vissa av kommittén påtalade brister, kompletteras med särskild

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

efterutbildning. Utbildningen, som borde anordnas i anslutning till sjökrigshögskolan,

borde vara uppdelad på en ettårig allmän kurs, obligatorisk för

samtliga intendenturofficerare, och en likaledes ettårig högre kurs, till vilken

inträde vunnes efter ansökan.

Även marinintendenturutredningen har funnit det vara önskvärt, att marinintendenturofficerarna

bereddes tillfälle att genom särskild efterutbildning

vidmakthålla och förkovra sina kunskaper inom intendenturtjänstens

olika grenar. Enligt utredningens mening borde en förutsättning för den

ifrågasatta efterutbildningen vara, att tyngdpunkten lades på den egentliga

intendenturtjänsten, framförallt i krig, samt att åt de militära ämnena lämnades

utrymme endast i form av mera kortfattade, orienterande översikter.

Ifrågavarande utbildning, som syntes böra vara obligatorisk, borde lämpligen

förläggas till ettdera av sjätte—åttonde tjänstgöringsåren samt, i avbidan på

närmare erfarenhet rörande verkningarna av densamma, begränsas att omfatta

ett vinterhalvår. Vidareutbildningen av intendenturofficerare borde avse

dels att meddela vidgade kunskaper i intendenturtjänstens olika grenar

och ökade insikter i vissa för tjänstens bedrivande betydelsefulla icke militära

och militära ämnen, dels att bilda underlag och väcka intresse för fortsatta

självstudier. Behovet av fördjupade insikter i vissa militära ämnen

sammanhängde med att intendenturofficerarna icke blott hade att fullgöra

den mera regelbundna, stationära förvaltningstjänsten på fredsförläggningsplatserna

utan även måste handlägga krigsförberedelseärenden samt vara förtrogna

med underhållstjänstens bedrivande vid försvarsberedskap och krig.

Utredningen har ansett, att ifrågavarande kurs lämpligen borde benämnas

marinintendenturofficersskolan. Såsom lärare borde för intendenturtjänstens

olika grenar avses marinintendenturofficerare samt för undervisning i militära

ämnen officerare ur de olika försvarsgrenarna, under det att för undervisning

i rättskunskap och företagsekonomi m. m. civila lärare borde anlitas.

Elevantalet syntes kunna beräknas uppgå till i genomsnitt tre under förutsättning

att skolan anordnades årligen, något som enligt utredningens åsikt

vore erforderligt ur organisatorisk synpunkt. Med hänsyn till det ringa elevantalet

syntes skolan icke kräva någon särskild organisation. Skolan borde

stå under marinöverintendentens överinseende. Några skäl att organisatoriskt

ansluta skolan till sjökrigshögskolan förelåge enligt utredningens mening icke.

Lokalfrågan syntes icke påkalla särskilda anordningar, enär erforderliga utrymmen

syntes kunna disponeras inom marinledningens ämbetsbyggnad eller

eventuell militär högskolebyggnad. Utgifterna borde därför begränsa sig

till lärararvoden och vissa smärre expenskostnader. Årliga kostnaderna för

verksamheten hade med utgångspunkt från att undervisningen komme att

omfatta 500 timmar årligen och att lärararvode utginge med i genomsnitt 10

kronor per undervisningstimme uppskattats till 5 000 kronor. Därtill skulle

komma vissa expenskostnader m. m., förslagsvis högst 2 000 kronor.

Utredningen har funnit sannolikt, att obligatorisk efterutbildning av intendenturofficerare

skulle vara av värde även för de övriga försvarsgrenarnas

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

intendenturpersonal samt att efterutbildningen i stor utsträckning borde

kunna göras gemensam för försvarsväsendet. Den föreslagna marinintendenturofficersskolan

skulle således kunna bilda grundvalen till en gemensam

efterbildning för försvarsväsendets intendenturpersonal.

Utlåtanden.

I ett par av de över 1944 års marinintendenturutrednings förslag avgivna

utlåtandena ha förordats ytterligare överväganden, innan ställning tages till

frågan örn marinintendenturkårens organisation.

Sålunda har statens organisationsnämnd erinrat örn att 1942 års försvarsbeslut

icke fastställt de grunder, efter vilka marinens förvaltningsorganisation

lämpligen borde infogas i den militära organisationen, samt framhållit,

att varken militära expeditionstjänstkommittén eller marinintendenturutredningen

ingått på denna fråga. Yisserligen framträdde i vad avsåge marindistriktens

förvaltningsorganisation en bestämd strävan att giva denna en

relativt stark ställning i förvaltningsavseende. Något principiellt uttalande

angående det spörsmål, som här avsåges, hade emellertid icke gjorts av utredningen.

Det vore sålunda icke möjligt att ur dessa synpunkter taga ställning

till vad utredningen föreslagit i fråga örn marinintendenturkårens omorganisation.

Detta vore desto mer att beklaga som enligt organisationsnämndens uppfattning

en, ekonomiskt sett, väl utformad organisation av marinintendenturkåren

näppeligen syntes kunna åstadkommas, såvida icke den förvaltningsorganisation,

som kåren skulle betjäna, blivit på ett rationellt sätt infogad i

den militära organisationen.

En granskning av utredningens beräkningar rörande personalbehovet utvisade,

enligt vad organisationsnämnden vidare anfört, att förvaltningsorganisationen

näppeligen infogats i den militära organisationen efter rationella

grunder. En jämförelse med förhållandet vid armén och flygvapnet gåve härutinnan

ytterligare stöd, även örn förhållandena vid marinen vore i många

avseenden skiljaktiga.

På vad sätt förvaltningsorganisationen efter rationella grunder borde infogas

i det militära systemet kunde enligt organisationsnämndens mening icke

bedömas, förrän organisationsundersökningar kunnat utföras inom det verksamhetsområde,

som här avsåges. Det hade visat sig, att förvaltningsorganisationen

vid kustartilleriförsvaret, där organisationsundersökningar sedan någon

tid påginge, måste för att bringas till en rationell lösning ses i samband

med förvaltningsverksamheten vid marindistriktet. Organisationsnämnden

avsåge därför att i samråd med överbefälhavaren och chefen för marinen

låta verkställa organisationsundersökningar jämväl vid vederbörlig marindistriktsstab.

I nuvarande läge vore det sålunda icke möjligt att angiva de

linjer, efter vilka den förvaltningsverksamhet, som här avsåges, lämpligen

borde ordnas. Det syntes emellertid som örn åtskilliga besparingar skulle

kunna ernås, örn å ena sidan kustartilleriförsvaret och tillhörande kustartilleriförbands

och även arméförbands förvaltning lokalt sammanhölles och direkt

underställdes centralförvaltningen, å andra sidan stationer och örlogsvarv på

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Kr 170. 12445 10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

samma sätt hölles tillsamman i förvaltningsavseende, likaledes direkt underställda

centralförvaltningen.

De allmänna synpunkter, som enligt vad utredningen inledningsvis anfört

varit vägledande för utredningsarbetet, syntes giva vid handen, att vad som

från utredningens sida föresloges i fråga om militära befattningar inom förvaltningsverksamheten

närmast hade karaktären av en i huvudsak formell och

löneteknisk granskning av det bestående. Syftet med den verksamhet, som

organisationsnämnden hade att bedriva, vore att åstadkomma rationalisering

samt såsom en följd härav i de flesta fall besparingar. Då dessa synpunkter,

såsom framginge av utredningens egna uttalanden, icke ansetts

kunna ens tagas i övervägande vid bedömande av antalet befattningar i

den förvaltningsorganisation, som här avsåges, kunde förslaget i fråga icke

godtagas såsom grund för en omorganisation av marinintendenturkåren.

Statskontoret har ansett, att de skäl, som föranlett marinintendenturutredningen

att avvisa tanken på en övergång till armésystemet för intendenturpersonalens

rekrytering och utbildning, till alldeles övervägande del vore att

hänföra till en befarad försämring av befordringsutsikterna för vissa marinintendenturofficerare.

Ehuru befordringsläget för kaptener vid marinintendenturkåren

även efter berörda försämring icke skulle bliva mindre gynnsamt

än för kaptenerna vid arméns intendenturkår, finge man enligt utredningens

mening, för vinnande av ett i förhållade till sjö- och kustartilleriofficerskårerna

godtagbart befordringsläge, räkna med en viss utökning av regementsofficersgraderna

vid marinintendenturkåren. Utredningen hade jämväl beaktat,

att ur rekryteringssynpunkt befordran till kapten vid marinintendenturkåren

borde äga rum något tidigare än inom andra personalkårer. Med denna

utgångspunkt hade utredningen kommit fram till att man vid övergång till

arméns system skulle bliva nödsakad att även öka antalet kaptensbeställningar

vid marinintendenturkåren. Sammanlagda kostnadsökningen skulle utgöra

130 000 kronor i jämförelse med kostnaderna vid genomförande av utredningens

förslag, som utginge från att nuvarande organisation i väsentliga

delar bibehålies. Bestämda gensagor måste enligt statskontorets mening

riktas mot en dylik argumentering. Att anpassa organisationen efter befordrings-

och rekryteringssynpunkter i stället för efter kraven på ändamålsenlighet

och funktionsduglighet innebure en betänklig förväxling av mål och

medel. Det kunde också konstateras, att frågan om övergång till en organisation

enligt armésystemet och det därmed intimt sammanhängande spörsmålet

örn bibehållande av en särskild personalkår för intendenturtjänsten vid

flottan och kustartilleriet alltjämt vore outredd.

Statskontoret har vidare ansett, att utredningen lika lättvindigt avfärdat den

av ämbetsverket väckta frågan örn anordnande av en för hela försvarsväsendet

gemensam utbildning av intendenturpersonal.

Statskontoret har slutligen funnit självklart, att det icke kunde vara lämpligt

att i nuvarande läge taga slutlig ställning till marinintendenturkårens blivande

fredsorganisation, då en rad omfattande och för organisationen betydelsefulla

frågor ännu icke blivit alls eller ock endast bristfälligt utredda.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Statskontoret har därför ånyo föreslagit, att frågan om anordnande av en

för hela försvarsväsendet gemensam utbildning av intendenturpersonal göres

till föremål för en objektiv och förutsättningslös utredning.

övriga hörda myndigheter ha i princip tillstyrkt utredningens förslag eller

lämnat detsamma utan erinran.

överbefälhavaren — som ställt sig tvekande till vissa av marinintendenturutredningen

framlagda, i det följande närmare berörda förslag örn utbyte av

marinintendenturofficerare i vissa befattningar mot civila tjänstemän — har anfört

att, då han det oaktat icke ansett sig böra motsätta sig förslaget, anledningen

härtill väsentligen vore, att han funnit det angeläget, att frågan örn marinintendenturkårens

organisation och omfattning äntligen bringades till sin lösning.

Det kunde icke vara förenligt med vare sig försvarets eller de enskilda

närmast berörda befattningshavarnas intresse, att en dylik fråga år efter år

hölles svävande. De slutsatser, vartill utredningen kommit i fråga om rekrytering

och utbildning av marinintendenturkårens personal, funne överbefälhavaren

välgrundade med nuvarande organisation av marinen. Det syntes

emellertid angeläget att inom ramen för den nuvarande utbildningen åtgärder

vidtoges för ett bättre tillgodoseende av de speciella krav, som med hänsyn

till den artskilda förvaltningsverksamheten vid kustartilleriet måste ställas

på den därstädes tjänstgörande intendenturpersonalen.

Chefen för marinen har anfört, att vad utredningen anfört gentemot tanken

på rekrytering av marinintendenturkåren efter mönster av armén vore väl motiverat

framför allt då det gällde en rekrytering bland officerare tillhörande flottan.

För att ytterligare förbättra marinintendenternas utbildning i praktisk kustartilleritjänst

borde fänrikarna under sin utbildningstid som regel tjänstgöra

halva tiden vid kustartilleriet och under den andra hälften vid flottan. Inspektören

för kustartilleriet hade framhållit, att han icke kunde godtaga utredningens

uttalande, att de år 1944 fastställda utbildningsplanerna för marinintendentsaspiranter

och -kadetter skulle ha medfört, att inspektörens för

kustartilleriet tidigare anförda synpunkter med avseende på utbildningsfrågan

blivit i väsentlig grad beaktade. Att avse mera tid än för närvarande vore

fallet för utbildning vid kustartilleriet skulle emellertid medföra större splittring

i den allmänna intendenturutbildningen. Om erfarenheten, efter det den

nuvarande utbildningsplanen tillämpats någon tid, även gåve vid handen,

att ytterligare någon del av kadettutbildningen kunde förläggas till kustartilleriet

utan men för den allmänna utbildningen i intendenturtjänst, bomme

denna fråga att upptagas till förnyad prövning.

Marinöverintendenten har framhållit, att de erinringar mot kårens nuvarande

organisation, som framkommit från kustartillerihåll, till väsentlig del

bottnade i det förhållandet, att kustartilleriet vuxit ut så snabbt, att intendenturpersonalen

icke räckt till att tillgodose det ökade behovet. Detta vore

mindre underligt, eftersom till följd av det långa dröjsmålet med avgörandet

av kårens organisation åtgärder för en vidgad rekrytering av kåren icke ansetts

tillrådliga. Detta hade annars kunnat ske genom övorflyttning till stammen

av reservofficerare efter viss kompletterande utbildning.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Även försvarets civilförvaltning har funnit de av utredningen anförda

skälen för bibehållande av det nuvarande utbildnings- och rekryteringssystemet

bärande.

Marinförvaltningen har framhållit, att det för ämbetsverket framstode såsom

en angelägenhet av stor vikt, att de sedan lång tid tillbaka svävande

frågorna beträffande marinintendenturkårens arbetsuppgifter och organisation

bringades till en lösning. Ämbetsverket strävade i hög grad efter koncentration

i förvaltningsarbetet inom lokalförvaltningarna och hyste den förhoppningen

att därigenom vissa reduktioner i antalet befattningar skulle

kunna åstadkommas. Å andra sidan vore det otvivelaktigt klart, att den personal,

som handhade den centrala förvaltningen inom marinförvaltningen, icke

vore av erforderlig storlek för att medhinna sina uppgifter på ett sätt, som

för ämbetsverket framstode såsom ofrånkomligt. Även örn sålunda pågående

organisatoriska förändringar inom lokalförvaltningarna medförde en viss svårighet

att på en eller annan punkt överblicka behovet av förvaltningspersonal

och i följd därav ett definitivt uttalande i fråga örn det exakta antalet erforderliga

beställningar inom kåren vore vanskligt att nu göra, syntes det marinförvaltningen,

att några hinder icke förelåge för att nu taga ståndpunkt till

de frågor angående kårens organisation m. m., som utredningen haft att behandla.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha med hänsyn

till de av utredningen anförda svårigheterna att i nuvarande läge taga ställning

till personalbehovet vid marinintendenturkåren icke funnit det möjligt

att närmare pröva, i vad mån det antal marinintendenturofficerare, som föreslagits

vid olika förvaltningar och expeditioner, vore riktigt avpassat. Även

örn lönenämnderna sålunda ej kunnat taga ställning till frågan örn antalet

marinintendenturofficerare, som borde ingå i kårens organisation, ansåge

lönenämnderna likväl, att det av utredningen framlagda organisationsförslaget

borde kunna i stort sett följas vid bestämmandet av en mera definitiv organisation

för kåren.

Ordföranden i lönenämnderna, generaldirektören Stridsberg, har anmält

avvikande mening och under hänvisning till organisationsnämndens utlåtande

anfört, att vid ärendets behandling i lönenämnderna icke framkommit några

omständigheter, som kunde föranleda Stridsberg att frånträda den uppfattning,

för vilken organisationsnämnden givit uttryck och till vilken Stridsberg

anslutit sig.

Marinintendenturutredningens förslag rörande efterutbildning av marinintendenturofficerare

har i stort sett tillstyrkts i de avgivna utlåtandena. Beträffande

vissa i samband därmed anförda synpunkter torde få hänvisas till

handlingarna.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

149

Utbyte av marinintendenturofficerare mot civil

personal.

1944 års marinintendenturutredning.

I enlighet med erhållna direktiv har marinintendenturutredningen upptagit

till särskild prövning frågan om utbyte av marinintendenturofficerare mot

civil personal i vissa befattningar, främst av kameral natur.

Utredningen har därvid först behandlat frågan örn de med huvudsakligen

kamerala uppgifter sysselsatta marinintendenturofficerarna,

nämligen cheferna för kameralkontoren vid Ost-, Syd- och Västkustens

marindistrikt och vid dessa kontor i övrigt tjänstgörande marinintendenturofficerare

samt kamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv.

Med erinran att militära expeditionstjänstkommittén utom i viss begränsad

omfattning avstyrkt marinintendenturofficerarnas utbytande mot civila befattningshavare

men att ett flertal civila myndigheter i utlåtanden över kommitténs

förslag förordat ett sådant utbyte i större omfattning har marinintendenturutredningen

anfört, att utredningen icke kunnat undgå att finna, att de

under remissbehandlingen framförda synpunkterna hade fog för sig. Utredningen

hyste i likhet med de hörda myndigheterna i princip den uppfattningen,

att marinintendenturofficerare icke borde användas för rent kamerala

arbetsuppgifter utan att härför borde avses civila befattningshavare. Ett

dylikt utbyte stöde i god samklang med de organisationsprinciper, som numera

vunnit insteg inom försvarsväsendet, och skulle enligt utredningens

uppfattning skapa ökad kontinuitet i arbetet samt vidgade möjligheter till

specialisering. Den kamerala verksamheten, särskilt i vad densamma berörde

avlöningsväsendet och därmed besläktade frågor, utgjorde nämligen ett vidsträckt

arbetsområde. Det syntes även kunna förväntas bliva till gagn för den

egentliga intendenturtjänsten, därest marinintendenturofficerarna så långt

möjligt befriades från kameralt betonade uppgifter. Detta borde enligt utredningens

mening förverkligas i den formen, att kameral- och ekonomikontoren

ställdes under civil ledning och att till dessa organ koncentrerades i

princip all verksamhet av kameral natur vid marinens större lokala förvaltningar.

Det kvalificerade kamerala arbetet skulle därmed komma att åvila

dessa förvaltningsorgan och intendenturofficerarna väsentligen frigöras från

nämnda göromål. Utredningen bortsåge härvid icke från att den kamerala

tjänsten ombord samt vid kustartilleriets yttre förläggningar måste ombesörjas

av intendenturpersonal.

Enahanda synpunkter, som utredningen anlagt på frågan örn ett utbyte av

marinintendenturpersonal mot civil personal vid kameral- och ekonomikontoren,

kunna enligt utredningens mening i allt väsentligt anföras till stöd för

den uppfattningen, att befattningarna såsom varvskamrerare i fortsättningen

böra avses för civila tjänstemän.

Utredningen har i enlighet med dessa grunder framlagt principförslag

rörande organisationen av de kamerala organen vid marindistrikt, kustartilleriförsvar

och örlogsvarv. Beträffande förslagens närmare detaljer torde få

hänvisas till handlingarna. Sammanfattningsvis må dock här anföras följande.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utredningen Ilar föreslagit, att den kamerala förvaltningsverksamheten vid

örlogsstationerna och marindistrikten i övrigt skall sammanföras till ett för

vederbörande marindistrikt gemensamt förvaltningsorgan. En motsvarande

organisation har föreslagits för kustartilleriförsvaren och kustartilleriregementena.

För fastställande av de sålunda föreslagna förvaltningsorganens interna

organisation har förutsatts närmare undersökningar, och utredningen

har därför framlagt personalberäkningar allenast såvitt avser organens ledande

personal. Enligt utredningens förslag skulle vardera av kameralförvaltningarna

vid de två största marindistrikten, Ostkustens och Sydkustens, erhålla en chef

i lönegrad A 26, en revisor i A 21 och en amanuens i Eo 18 eller Eo 15. För

Västkustens marindistrikt ha föreslagits en chef i lönegrad A 22 och en amanuens

i Eo 18 eller Eo 15. Motsvarande personal vid vart och ett av de tre

största kustartilleriförsvaren, Stockholms, Blekinge och Göteborgs, skulle utgöras

av en chef i lönegrad A 22 och en amanuens i Eo 18 eller Eo 15. För

Gotlands kustartilleriförsvar har chefen föreslagits skola placeras i lönegrad

A 21.

Varvskamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv ha föreslagits

placerade i lönegrad A 22. Utredningen, som räknat med bibehållande i huvudsak

av nuvarande organisation vid Göteborgs örlogsvarv, har föreslagit inrättande

av en befattning i lönegrad Eo 20 för detta varv.

Vidkommande befattningarna såsom varvssekreterare vid Stockholms

och Karlskrona örlogsvarv har utredningen framhållit, att svårigheter

förelegat för ett definitivt ståndpunktstagande från utredningens

sida. Utredningen har härom närmare anfört i huvudsak följande.

Dessa svårigheter sammanhänga främst med vanskligheten att bedöma

ifrågavarande befattningshavares ställning och arbetsuppgifter i den nya

varvsorganisationen. Enligt 1943 års örlogsvarvsutrednings förslag skall i en

särskild intendenturavdelning ingå bland annat ett varvskansli under chefskap

av en varvssekreterare, vilken avsetts skola vara intendenturofficer. Det

torde få förutsättas, att dennes arbetsuppgifter avsetts skola i stort sett motsvara

de nuvarande varvssekreterarnas åligganden. Enligt nuvarande organisation

har varvssekreteraren att inför varvschefen föredraga en mångfald

förvaltningsärenden av skiftande slag, vilka i sakligt hänseende sortera

under varvets olika departement. Hans handläggning av ärendena torde vid

sådant förhållande komma att i huvudsak inskränka sig till anläggandet av

formella och administrativa synpunkter.

Utredningen har till en början funnit det vara tveksamt, huruvida ifrågavarande

befattningar överhuvudtaget kunna anses erforderliga enligt den nya

varvsorganisationen. Utredningen har nämligen såsom den mest rationella

formen för ärendenas behandling utgått från att vederbörande avdelningschef

själv bör inför varvschefen föredraga de till avdelningen hörande ärenden, beträffande

vilka det tillkommer varvschefen att fatta beslut. Icke heller kan

utredningen se något hinder mot att förekommande skrivelser och expeditioner

uppsättas å respektive avdelning. Emellertid har gjorts gällande, att

varvsledningen oberoende härav bomme att ha behov av administrativt skolad

arbetskraft, särskilt beträffande ärenden berörande flera av varvets avdelningar.

Med hänsyn till betydelsen av att här ifrågavarande befattningshavare

ägde praktisk kännedom örn marinens materiel, erfarenheter från tjänsten ombord

samt grundliga insikter i den marina organisationen har det framhållits

såsom ofrånkomligt, att härför avsåges en marinintendenturofficer.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utredningen har sålunda ej ansett tillrådligt att föreslå vare sig en indragning

av varvssekreterarbefattningarna eller deras utbyte mot civila tjänster.

Emellertid hade utredningen icke kunnat förorda, att för ifrågavarande befattningar

beräknades beställningshavare på aktiv stat. Befattningarna syntes i

stället böra avses för pensionerade marinintendenturofficerare och uppföras

såsom arvodestjänster i löneklass Oa 10.

Vid kustartilleriförsvarens tygförvaltningar tjänstgöra för närvarande marinintendenturofficerare

såsom tygintendenter. Marinintendenturutredningen

har ansett sig böra närmare undersöka, huruvida icke befattningarna

som tygintendenter skulle kunna indragas eller bestridas på annat sätt. Tygintendenternas

arbetsuppgifter måste nämligen anses till väsentlig del ligga

vid sidan av den egentliga intendenturtjänsten. Emellertid Ilar utredningen

kommit till den uppfattningen, att så länge vid kustartilleriet icke funnes

tillgång till i denna gren av förvaltningstjänsten särskilt utbildade officerare

eller ingenjörer, behov syntes föreligga av en i förvaltningshänseende skolad

befattningshavare, varför utredningen stannat vid att föreslå ett bibehållande

tills vidare av tygintendentsbefattningarna. Huruvida ett genomförande av

den i det föregående berörda, av expeditionstjänstkommittén föreslagna omorganisationen

av förvaltningen inom kustartilleriförsvaren kunde korning att

göra tygintendenterna överflödiga, läte sig enligt utredningens mening för

närvarande icke med säkerhet bedöma. Inom Stockholms kustartilleriförsvar,

varest ifrågavarande organisation tillämpades försöksvis, ansåges behov av

särskild tygintendent fortfarande föreligga, och någon ändring i detta hänseende

hade ej vidtagits. Försiktigheten syntes emellertid bjuda, att frågan

örn tygintendentsbefattningarnas bibehållande foges under förnyat övervägande,

sedan den nya organisationen — därest densamma fastställdes —

hunnit verka under någon tid..

Ur liknande synpunkter som de nu anförda har utredningen till närmare

undersökning upptagit frågan örn behovet av intendenturpersonal vid

marindistriktens sjukvårdsförvaltningar. Utredningen har därvid

med hänsyn till marinens speciella organisation — vilken medför att ifrågavarande

sjukvårdsförvaltningar i fråga örn förrådshållning m. m. bliva av en

annan storleksordning än lokala förvaltningsorgan av motsvarande slag inom

övriga försvarsgrenar med härav följande stegrat behov av tillgång till mera

kvalificerad sakkunskap i förvaltningshänseende — ansett sig böra i likhet

med expeditionstjänstkommittén föreslå bibehållande av sjukvårdsintendentsbefattningarna

såsom deltidstjänster.

Utlåtanden.

Ett par myndigheter ha anfört vissa betänkligheter mot det av marinintendenturutredningen

föreslagna utbytet av marinintendenturofficerare mot

civil personal i vissa befattningar.

Sålunda har överbefälhavaren framhållit, att förslaget visserligen med hänsyn

till att ifrågavarande befattningar vore av övervägande civil karaktär

kunde synas befogat. Då åtskilliga befattningar inom förvaltningen vid för
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svaret, vilka nu bestredes av militär eller civilmilitär personal, kunde sägas

ha mer eller mindre civil karaktär, skulle emellertid, örn angivna norm finge

betraktas som utslagsgivande, detta leda till en ur försvarets synpunkt icke

önskvärd utveckling. Det finge nämligen icke förbises att sådana befattningar,

som nu vore i fråga, mer eller mindre intimt organiskt sammanhängde

med den militära verksamheten och att det nära sambandet med

denna verksamhet gjorde det önskvärt, att befattningshavaren ägde kännedom

örn och hade förståelse för den militära organisationens av speciella förhållanden

betingade, i många avseenden särpräglade arbetsfunktioner. En

befattningshavare, som genom utbildning och tjänstgöring vunnit inblick i

och praktisk erfarenhet av den militära tjänsten, måste därför bedömas i allmänhet

äga större förutsättningar för att leda en dylik visserligen civilbetonad

verksamhet än den, som saknade dessa kvalifikationer. Överbefälhavaren

vore icke heller övertygad örn att det av utredningen föreslagna utbytet mot

civil personal skulle skapa ökad kontinuitet i arbetet samt vidgade möjligheter

till specialisering.

Överbefälhavaren har slutligen framhållit, att de befattningar, varom vore

fråga, vid mobilisering eller krig bleve av relativt underordnad betydelse,

medan samtidigt ett starkt ökat behov av kvalificerad personal för den egentliga

intendenturtjänsten komme att göra sig gällande. Med nuvarande ordning

förefunnes den möjligheten att vid sådant tillfälle utnyttja de intendenturutbildade

innehavarna av dessa befattningar för bestridande av mer

krävande tjänster och att på de kamerala befattningarna ersätta dem med

mindre kvalificerad reservpersonal. Denna möjlighet bortfölle genom det

ifrågasatta utbytet. Ur mobiliseringssynpunkt vore detta icke tillfredsställande.

Liknande synpunkter ha anförts av chefen för mannen, som bland annat

framhållit, att ett centralt ämbetsverk med civil personal för samordnande

av likartade ärenden inom de olika försvarsgrenarna i fråga örn kamerala

ärenden kunde vara berättigat, men att därmed icke vore sagt, att inom motsvarande

organ vid de lokala förvaltningarna, där kontakten med de yttre

förbanden vore störst och viktigast, civil med den praktiska tjänsten vid

dessa förband oerfaren personal skulle bättre kunna lösa de kamerala frågorna

än den som nu funnes och mot vilkens effektivitet någon anmärkning

icke förefunnits. Som företrädare för de militära synpunkterna hade marinchefen

velat bringa dessa i erinran. Givet vore dock, att även skäl kunde

framdragas, som talade för att ifrågavarande befattningar borde besättas med

civil personal. En för tjänsten inom försvarets civilförvaltning värdefull personalcirkulation

mellan ämbetsverket och de lokala kamerala förvaltningarna

skulle sålunda därigenom kunna komma till stånd. Möjligheter till

specialisering skulle beredas. Genom att icke avse intendenturofficerare för detta

tjänsteområde skulle dessa mera kunna ägna sig åt den egentliga intendenturtjänsten,

vilket skulle vara till gagn för denna. Utbildning i kamerala frågor

för blivande intendenturofficerare skulle med denna anordning dock alltjämt

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 153

vara nödvändig för den kamerala tjänsten ombord och vid kustartilleriets

ytterförläggningar.

Även marinens intendenturofficersförbund har anfört starka betänkligheter

mot ett utbyte av intendenturofficerare mot civila tjänstemän inom den

kamerala verksamheten. Därest dylikt utbyte skulle komma till stånd, ville

förbundet emellertid framhålla, att utbytet borde ske redan från och med

budgetåret 1945/46, så att den ifrågasatta omorganisationen av kameralförvaltningarna

bleve genomförd av dem som skulle leda de nya förvaltningarnas

verksamhet. Härigenom skulle även den redan nu på grund av vakanser

inom marinintendenturkåren synnerligen kännbara bristen på intendenturofficerare

i någon mån kunna avhjälpas. För befattningarna såsom varvssekreterare

borde avses intendenturofficerare på aktiv stat.

Marinöverintendenten har däremot anfört, att från hans sida aldrig rests

några hinder mot de rent kamerala arbetsuppgifternas överflyttande på civil

personal. Sedan pensionsåldern för kaptener numera, just med tanke på fortsatt

avveckling av de kamerala tjänsterna, sänkts till 55 år, hade möjligheten

att besätta nämnda tjänster med äldre intendenter, som icke lämpade sig

för tjänstgöring vid truppförbanden eller inom marinförvaltningen, icke

längre samma betydelse som förr. För befattningarna såsom varvssekreterare

borde avses intendenturofficerare på aktiv stat. Mot utredningens uttalanden

rörande tygintendenterna vore intet annat att erinra än att, örn de olika kustartilleriförsvaren

organiserades efter mönstret för den provisoriska organisation,

som marinförvaltningen genomfört vid Norrlandskustens marindistrikt

och Hemsö kustartilleriförsvar, en möjlighet erbjöde sig att avveckla tygintendenterna.

Försvarets civilförvaltning har bland annat framhållit, att det föreslagna

utbytet av marinintendenturofficerare mot civil personal i kamerala befattningar

skulle förbättra sambandet med civilförvaltningen såsom central

myndighet. Emellertid hade civilförvaltningen i annat sammanhang framlagt

förslag örn centralisering till ämbetsverket av försvarsväsendets bokföring.

I samband därmed hade påvisats, att en dylik centralisering skulle kunna utsträckas

att omfatta andra verksamhetsgrenar inom ämbetsverkets förvaltningsområde,

såsom uträknande och utbetalning av månadslöner till den fast

anställda personalen vid försvarsväsendet, varjämte antytts att jämväl frågor

örn löneklassplacering för samma personal kunde centraliseras till civilförvaltningen.

En omläggning i enlighet med de sålunda angivna riktlinjerna

skulle sannolikt medföra så avsevärda förändringar i fråga örn personalens

arbetsuppgifter, att det syntes varken lämpligt eller möjligt att nu taga slutlig

ställning till spörsmålet om inrättande av de föreslagna civila befattningarna

och löneställningen för dessa. Ämbetsverket ville därför ifrågasätta,

huruvida icke övergångsvis, intill dess ställning tagits till frågan örn nyssberörda

organisatoriska förändringar, de kamerala arbetsuppgifterna kunde

handhavas av marinintendenturofficerare i reserven, antingen pensionsavgången

eller reservanställd sådan personal. Det syntes vidare kunna ifrågasättas,

huruvida icke varvskamrerarna vid Stockholms och Karlskrona örlogs
-

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

varv borde vara inplacerade i 24 lönegraden. Enär systemet med tygintendenter

syntes kunna avvecklas, örn kustartilleriförsvarens förvaltningar organiserades

efter mönster av den organisation, som försöksvis tillämpades inom

Stockholms kustartilleriförsvar, borde på sätt utredningen anfört frågan örn

tygintendenternas bibehållande tagas under ny omprövning, sedan den nya

organisationen, därest densamma fastställdes, hunnit verka någon tid.

Marinförvaltningen har förklarat sig i likhet med utredningen vara av den

principiella uppfattningen att intet funnes att erinra mot ett utbyte av militär

mot civil personal i fråga örn arbetsuppgifter av rent kameral natur.

Utredningens förslag beträffande varvssekreterarbefattningarna vid Stockholms

och Karlskrona örlogsvarv har däremot mott erinran från marinförvaltningen,

som anfört, att i den nya varvsorganisationen de tre avdelningscheferna

avsåges att vara direkt föredragande för varvschefen och dennes

närmaste medarbetare inom olika verksamhetsområden. Någon instans mellan

dem och varvschefen borde icke finnas. Med anledning härav ansåge marinförvaltningen

att, intill dess andra erfarenheter erhölles, sekreterarbefattningen

borde besättas med civil befattningshavare, vilken syntes böra uppföras

i lönegrad Eo 21.

Statskontoret, som biträtt den av utredningen i princip uttalade uppfattningen,

att för rent kamerala arbetsuppgifter borde avses civil personal, har

ansett, att utredningen vid principens omsättande i praktiken icke syntes ha

skänkt densamma tillräckligt beaktande. Den anförda motiveringen för bibehållande

av tygintendentsbefattningarna hade statskontoret icke funnit övertygande.

Marinintendenturutbildningen syntes nämligen icke taga sikte på

tygtjänstens speciella behov. Åtgärder syntes därför i stället böra snarast

möjligt vidtagas för fyllande av denna brist genom förbättrad tygutbildning

för erforderligt antal kustartilleriofficerare enligt samma system, som vore

avsett att vinna tillämpning beträffande arméns tygtjänst. Befattningarna

såsom varvssekreterare vid Stockholms och Karlskrona örlogsvarv borde

enligt statskontorets förmenande, örn tjänsterna överhuvudtaget visade sig

bliva erforderliga i den nya varvsorganisationen, beklädas av civila tjänstemän.

Riksräkenskapsverket har anfört, att den av utredningen föreslagna centraliseringen

av kamerala ärenden till gemensamma organ inom marindistrikten

och kustartilleriförsvaren syntes kunna innebära vissa fördelar. Sålunda

syntes därigenom kunna ernås en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser

ävensom vissa besparingar av personalkostnader. Den av utredningen

föreslagna löneställningen för varvskamrerare syntes enligt vad nu

kunde bedömas vara för låg. Befattningarna syntes böra placeras vid Stockholms

och Karlskrona örlogsvarv i 24 lönegraden och vid Göteborgs örlogsvarv

i 22 lönegraden.

Revisionskommissarien Stenström har anmält från riksräkenskapsverkets

utlåtande avvikande mening och framhållit, att befattningarna såsom varvskamrerare

icke vore till alla delar jämförbara med de ledande befattningarna

inom de föreslagna kameralförvaltningarna. Yarvskontorets arbetsuppgifter

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

toge nämligen i första hand sikte på de speciella redovisningsfrågorna inom

örlogsvarvet. Yarvskamreramas arbetsuppgifter bleve därigenom mera militärt

betonade och befattningarna krävde, förutom allmän kameral utbildning,

liksom varvssekreterarbefattningarna kännedom örn marinens materiel och

organisation samt erfarenhet från sjötjänsten. Stenström funne det därför

kunna ifrågasättas, örn det vore välbetänkt att på denna punkt frångå 1943

års örlogsvarvsutrednings och militära expeditionstjänstkommitténs förslag

att för här ifrågavarande befattningar använda personal med utbildning och

erfarenhet i militär förvaltningstjänst. Starka skäl syntes tala för att för

varvskamrerarbefattningarna taga i anspråk antingen marinintendenturofficerare

på aktiv stat ellef pensionerade marinintendenturofficerare i

arvodesbefattning.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört att

samtliga civila befattningar till att börja med borde inrättas såsom extra

ordinarie. Lönenämnderna ifrågasatte, örn icke för vissa befattningar vid de

kamerala förvaltningarna även kunde avses underofficerare i lönegrad UO 3

i syfte att möjliggöra ett utnyttjande av marinens förvaltningsutbildade

underofficerare jämväl i den högsta underofficersgraden i större omfattning

än nu är fallet. Erinras kunde, att möjligheterna för marinens underofficerare

att vinna befordran till lönegrad UO 3 vore avsevärt mera begränsade än för

underofficerare vid de övriga försvarsgrenarna.

Ledamöterna av försvarsväsendets lönenämnd Curtman och Nilson ha anmält

skiljaktig mening och anfört, att enligt en uppfattning, åt vilken utredningen

själv givit uttryck och vilken måste anses väl grundad, de göromål,

särskilt beträffande materieltjänsten, som skulle ankomma på tygintendentema,

lämpligare kunde anförtros åt personal med annan mera ingenjörsbetonad

utbildning än den, som marinintendenturofficerare erhölle. På grund

härav och då för biträde vid intendenturtjänsten inom kustartilleriförsvaren

syntes kunna beordras yngre officerare, syntes tillräcklig anledning saknas

att ens provisoriskt medräkna för tygintendenterna avsedda fem beställningar

i den föreslagna personaluppsättningen vid marinintendenturkåren.

Statens organisationsnämnd har anfört, att även örn organisationsnämnden

i likhet med ett flertal i ärendet hörda myndigheter vore av den principiella

uppfattningen, att den kamerala verksamheten i vissa avseenden borde bestridas

av civil personal, det likväl ur de synpunkter, nämnden hade att företräda,

icke syntes lämpligt att nu företaga en omorganisation i de delar,

som här avsåges. Det kunde nämligen knappast sägas vara rationellt att nu

i detta avseende företaga en omorganisation, så länge sannolikhet förelåge

för nära förestående ytterligare ändringar i organisationen.

I utlåtandena ha vidare anförts vissa synpunkter i fråga om de kamerala

förvaltningsorganens inre organisation. Härutinnan torde få hänvisas till

handlingarna.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinintendenturkårens omfattning.

1944 års marinintendenturutredning.

Marinintendenturutredningen har föreslagit att marinintendenturkåren

skall erhålla följande sammansättning (inom parentes angivas kårens beställningar

enligt den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen)

.

1 marinöverintendent i lönegrad Ob 2 (1 Obl).

2 kommendörer i lönegrad Oa 6 (1 Oa 6).

5 kommendörkaptener av 1. graden i lönegrad Oa 5 (6 Oa 5).

9 kommendörkaptener av 2. graden i lönegrad Oa 4 (10 Oa 4).

37 kaptener i lönegrad Oa 3 (33 Oa 3 jämte 2 Oa 3 eller Oa 2).

26 löjtnanter i lönegrad Oa 2 (23 Oa 2).

Kåren skulle alltså enligt utredningens förslag utgöras av 80 beställningshavare

på aktiv stat, medan motsvarande antal nu är 76.

Förutom angivna beställningshavare finnas vid marinintendenturkåren fänrikar

till det antal, som ansetts erforderligt för kårens rekrytering, ävensom

reservpersonal. Antalet fänrikar på aktiv stat utgör för närvarande 9. Marinintendenturutredningen

har, under förutsättning av en fänrikstid på 3 år, beräknat

motsvarande antal till i genomsnitt 9.

Utredningen har härutöver föreslagit inrättande av 5 befattningar för

pensionerade marinintendenturofficerare i arvodesbefattning, varav 1 med

arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 12 och 4 med arvoden motsvarande

nettolön i löneklass Oa 10.

Beträffande detaljerna i utredningens personalberäkningar torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet. Här torde böra huvudsakligen beröras

allenast frågor av större vikt ävensom andra frågor, beträffande vilka avvikande

meningar anmälts i avgivna utlåtanden.

Till stöd för förslaget om uppflyttning från lönegrad Ob 1 till Ob 2 av

beställningen såsom marinöverintendent — vilken är chef för marinförvaltningens

intendenturavdelning och för marinintendenturkåren samt därjämte

inspektör för marinens intendenturväsende — har utredningen främst framhållit,

att arbetsuppgifterna inom marinförvaltningens intendenturavdelning

på senare tid undergått en icke oväsentlig stegring till följd av utökningen

av marinorganisationen enligt 1942 års försvarsbeslut och genomförandet av

1943 års förvaltningsreform ävensom ökad centralisering av ärenden rörande

anskaffnings- och förrådsverksamhet.

Den nuvarande kommendörsbeställningen i lönegrad Oa 6 är avsedd för

chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt. Utredningen

har ansett, att även en av byråcheferna vid marinförvaltningens intendenturavdelning

borde placeras i denna lönegrad. För avdelningens två

övriga byråchefer har utredningen beräknat beställningar i lönegrad Oa 5.

Ytterligare en beställning i sistnämnda lönegrad har föreslagits skola avses

för beredande av de på marinöverintendenten ankommande militära ärendena,

exempelvis utarbetande av de instruktions- och utbildningsföreskrifter som

erfordras för bedrivande av fackutbildningen av intendentur- och ekonomipersonal

ävensom beredande av befordrings- och kommenderingsfrågor. För

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ifrågavarande ärendens beredning borde enligt utredningens mening inrättas

en marinöverintendentens chefsexpedition, i vilken borde ingå nyssnämnde

beställningshavare i lönegrad Oa 5 samt marinöverintendentens för närvarande

å intendenturavdelningens centralbyrå placerade adjutant, för vilken

utredningen beräknat en beställning i alternativt lönegraderna Oa 3 eller Oa 2.

I övrigt har utredningen för marinförvaltningens intendenturavdelning beräknat

7 marinintendenturofficerare i lönegrad Oa 3/2.

Å marinförvaltningens förrådskontrollkontor äro för närvarande placerade

en pensionerad sjöofficer och en marinintendenturofficer ävensom civil

personal. Utredningen har ansett kontorets organisation i vissa avseenden

alltför löslig för att säkerställa fullgörandet av kontorets arbetsuppgifter.

Utredningen har fördenskull hållit före, att en särskild chefsbefattning borde

finnas inrättad för ifrågavarande kontor. Då en förvaltningsutbildad officer

syntes vara bäst lämpad för ifrågavarande befattning, föresloge utredningen,

att härför avsåges en marinintendenturofficer, vilken borde placeras i lönegrad

Oa 4. Vid sidan av sitt chefskap för kontoret i dess helhet borde ifrågavarande

befattningshavare svara för det kontoret åvilande granskningsarbete,

som folie inom intendenturförvaltningens område, varför utredningen icke

beräknade någon ytterligare intendenturbefattning å förrådskontrollkontoret.

För tjänstgöring vid försvarsstabens kvartermästaravdelning har utredningen

beräknat en beställningshavare i lönegrad Oa 3, varvid utredningen

emellertid förutsatt, att en av de i 1942 års försvarsbeslut upptagna sjöofficersbeställningarna

i samma lönegrad indrages. Utredningen har beräknat en

beställningshavare i samma lönegrad för tjänstgöring i marinstaben.

Personalbehovet vid rustade sjöstyrkor och fartyg under vinterhalvåret

har utredningen beräknat till en stabsintendent vid kustflottan i lönegrad Oa 4

samt 8 beställningshavare i lönegrad Oa 3/2. Under sommarhalvåret skulle

tillkomma 4 beställningshavare i sistnämnda lönegrader, av vilka 3 beräknats

motsvara de officerare, som under vintern genomgå den av utredningen föreslagna

marinintendenturofficersskolan, medan den fjärde skulle utgå ur den

allmänna personalreserv å 5 beställningar, som utredningen ansett erforderlig.

Någon ökning av antalet beställningar med hänsyn till marinintendenturofficersskolan

har utredningen icke ansett erforderlig, enär utredningen

räknat med att tredjeårsfäfirikarna, i genomsnitt 3 per år, skola utnyttjas för

bestridande av för kåren avsedda befattningar.

Personalbehovet vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt har utredningen

beräknat efter enhetliga grunder. Sålunda ha för varje intendenturförvaltning

beräknats 4 beställningar, för stationsförvaltning 2 beställningar,

av vilka den ena dock även avsetts för sjukvårdsförvaltningen, och för fartygsdepå

1 beställning. För utbildningsändamål har upptagits ytterligare 1

beställning vid Sydkustens marindistrikt. Chefen för intendenturförvaltningen

vid Ostkustens marindistrikt har upptagits i lönegrad Oa 5, medan

för motsvarande befattning i Sydkustens marindistrikt avsetts en beställning

i Oa 6. För Stockholms och Karlskrona örlogsvarv ha avsetts 1 beställning i

Oa 4 och 1 beställning i Oa 3 vid vartdera varvet.

I likhet med militära expeditionstjänstkommittén har utredningen ansett,

att de nuvarande stabsintendentsbefattningarna vid marindistrikten kunna

indragas.

Norrlandskustens marindistrikt, inklusive Hemsö kustartilleriförsvar och

Härnösands kustartilleridetachement, har utredningen ansett kräva 2 beställningar,

den ena i lönegrad Oa 4 och den andra, i Oa 2.

Personalbehovet vid Gotlands marindistrikt har utredningen beräknat till

3 beställningshavare, en i envar av lönegraderna Oa 4, Oa. 3 och Oa 2.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

För Västkustens marindistrikt har utredningen beräknat 3 beställningar

— en i envar av lönegraderna Oa 4, Oa 3 och Oa 2 — för intendenturförvaltningen,

1 beställning i Oa 3 för stationsförvaltningen, tillika avsedd för sjukvårdsförvaltningen,

samt 1 beställning i Oa 3 och 1 beställning i Oa 2 för

Göteborgs örlogsvarv, den sistnämnda även avsedd för fartygsdepån.

Beträffande kustartilleriförsvaren har utredningen framhållit, att ifrågavarande

organisation tillskapats under rådande försvarsberedskap, varför det

ställde sig vanskligt att förutse omfattningen av förvaltningsverksamheten

under normala fredsförhållanden. Utredningen hade emellertid med hänsyn

till vikten av att kustartilleriförsvarens anstalter med minsta möjliga tidsutdräkt

kunde intaga full stridsberedskap ansett det vara ofrånkomligt, att

behovet av intendenturpersonal icke beräknades alltför snävt. Utredningen

ville tillägga, att med hänsyn till pågående omorganisationsarbete inom kustartilleriet

säkra hållpunkter saknades för bedömande av frågan örn personalens

fördelning inom de olika förvaltningsenheterna vid kustartilleriet och

att det på grund därav syntes befogat att vid bedömande av det totala behovet

av marinintendenturpersonal betrakta kustartilleriförsvaren såsom enheter,

inom vilka i mån av behov personalomflyttningar kunde ske.

För vartdera av Stockholms och Blekinge kustartilleriförsvar, inklusive

respektive kustartilleriregementen, har utredningen räknat med en stabsintendent

— för det förra kustartilleriförsvaret i lönegrad Oa 5 och för det

senare i Oa 4 — en biträdande stabsintendent och en tygintendent i Oa 3/2,

en regementsintendent i Oa 3 och en biträdande regementsintendent

i Oa 2. För Stockholms kustartilleriförsvar har därjämte upptagits ytterligare

en beställning för den dit centraliserade utbildningen av kustartilleriets

ekonomipersonal. Å andra sidan har antalet beställningar vid Göteborgs kustartiileriförsvar

och Älvsborgs kustartilleriregemente ansetts kunna beräknas

till allenast 4, i det att biträdande stabsintendenten förutsatts kunna bestrida

jämväl tygintendentsgöromålen.

Övriga av utredningen föreslagna beställningar ha avsetts för sjökrigsskolan,

marinens underofficersskola, sjömansskolan och Hårsfjärdens depå.

Av de av utredningen föreslagna arvodesbefattningarna för pensionerade

officerare har den i löneklass Oa 12 upptagna avsetts för chefen för marinens

centrala intendenturförråd. Såsom förut nämnts ha två av befattningarna avsetts

för befattningarna såsom varvssekreterare vid Stockholms och Karlskrona

örlogsvarv. Av de två övriga har den ena avsetts för den till försvarets

civilförvaltning förlagda s. k. sjörevisionen och den andra för befattning såsom

intendent och redogörare vid sjökrigsskolan.

Utlåtanden.

överbefälhavaren har anfört, att han icke kunnat undgå att uppmärksamma

det proportionellt sett stora antal officerare, som marinintendenturkåren

även enligt det nu föreliggande förslaget komme att omfatta i jämförelse med

motsvarande personal vid de övriga försvarsgrenarna. Särskilt det betydande

antal intendenturofficerare, som erfordrades för kustartilleriet, folie här i

ögonen, överbefälhavaren hade svårt att värja sig för den uppfattningen,

att detta förhållande sammanhängde med organisatoriska svagheter, som

skulle kunna undanröjas. Då emellertid denna fråga hade en räckvidd, som

sträckte sig vida utöver det område det här gällde och därför i detta sammanhang

icke kunde bliva föremål för bedömande, hade överbefälhavaren här

endast velat påpeka förhållandet.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 159

Chefen för marinen har ansett, att kåren borde utökas med ytterligare 4

beställningar, varav en för marinstabens operationsavdelning, en för sjörevisionen

inom försvarets civilförvaltning samt två för marinförvaltningens intendenturavdelning.

Därest sistnämnda beställningar, vilka delvis avsåges

för tillgodoseende av behovet av personal för utbildning och särskilda utredningar,

icke tillkomme, borde den föreslagna arvodesbefattningen vid sjökrigsskolan

utbytas mot beställning för officer på aktiv stat. För bestridande

av de göromål, som för närvarande ankomme på stabsintendenterna vid Ostkustens

och Sydkustens marindistrikt, borde avses pensionerade marinintendenturofficerare

i arvodesbefattning.

Marinöverintendenten har ansett, att det av utredningen beräknade antalet

beställningar för marinförvaltningens intendenturavdelning borde ökas med 4.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att för tjänstgöring vid sjörevisionen

borde, liksom för närvarande vore fallet, avses en marinintendenturofficer på

aktiv stat i lönegrad Oa 3.

Samma uppfattning har hävdats av marinförvaltningen, som vidare anfört,

att antalet för ämbetsverkets intendenturavdelning avsedda beställningar i

lönegrad Oa 3/2 borde ökas med 4. Marinförvaltningen hyste emellertid den

förhoppningen, att ; samband med koncentration av förvaltningsarbetet vid

lokalförvaltningarna viss reduktion av antalet befattningar vid dessa förvaltningar

skulle kunna astadkommas till förmån för den centrala förvaltningen,

varför ämbetsverket icke föresloge någon ökning av antalet beställningar vid

marinintendenturkåren utöver de av utredningen föreslagna. För intendenturchefen

vid Ostkustens marindistrikt borde, där omständigheterna gjorde

sadant lämpligt, möjliggöras en löneställning i lönegrad Oa 6, dock utan att

antalet beställningar i berörda lönegrad utökades utöver utredningens förslag.

Statskontoret har — med erinran att utredningen beräknat 13 beställningar

erforderliga för marinförvaltningens intendenturavdelning inklusive marinöverintendentens

chefsexpedition — anfört, att det ville förefalla statskontoret,

att man med en dylik topporganisation väl frikostigt sörjt för ledningen

av en kår, omfattande i allt 80 beställningar. Därtill komme, att utredningen

på synnerligen svaga grunder föresloge uppflyttning i högre löneställning av

såväl marinöverintendenten som dennes ställföreträdare bland byråcheferna.

Några nya omständigheter, som skulle motivera en löneökning för marinöverintendenten,

hade utredningen enligt statskontorets mening icke kunnat påvisa.

Beträffande den föreslagna uppflyttningen av chefen för centralbyrån

från lönegrad Oa 5 till Oa 6 förelåge så mycket mindre skäl härtill, som en

differentiering av byråchefernas löner skulle innebära tillskapandet av något

slags överdirektörstjänst mellan marinöverintendenten och de två återstående

ledamöterna på marinförvaltningens intendenturavdelning. Det sade sig

självt, att en dylik form av ställföreträdarskap icke kunde vara sakligt motiverad

inom ett så begränsat förvaltningsområde. Statskontoret ifrågasatte,

om revisionsverksamheten inom sjörevisionen vore av så speciell natur, att

stadigvarande behov av en marinintendenturofficer förelåge. För befattningarna

såsom intendenter och redogörare vid sjökrigsskolan och marinens

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

underofficersskola borde avses för ifrågavarande förvaltningsuppgifter direkt

utbildad civil arbetskraft. Statskontoret kunde icke finna de kvalitativa

olikheterna mellan uppgifterna för intendenturcheferna vid Ostkustens och

Sydkustens marindistrikt vara av den storlek och betydelse att de motiverade

olika lönegradsplacering.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha icke velat

motsätta sig marinöverintendentens placering i lönegrad Ob 2. Lönenämnderna

ville emellertid ifrågasätta, örn icke en reglering av denna lönefråga

borde ske i samband med den allmänna översyn av löneställningarna för ett

antal högre officerare vid de olika försvarsgrenarna, som försvarets civilförvaltning

i annat sammanhang föreslagit. För byråchefsbefattningarna å marinförvaltningens

intendenturavdelning borde avses en beställning i lönegrad Oa 6/5,

en beställning i lönegrad Oa 5/4 och en beställning i lönegrad Oa 4. De arbetsuppgifter,

vilka skulle tillkomma chefen för marinöverintendentens stab,

syntes åtminstone under fredstid knappast bliva av den beskaffenhet att de

motiverade inrättande av en så hög beställning som i lönegrad Oa 5, utan

borde härför avses en kommendörkapten av 2. graden i lönegrad Oa 4. Yad

anginge befattningen såsom chef för intendenturförvaltningen vid Sydkustens

marindistrikt ansåge lönenämnderna, att denna befattning numera

knappast vore av den vikt och betydelse, att en kommendörsbeställning under

alla förhållanden borde avses för densamma. Beställningen syntes fördenskull

kunna uppföras i alternativt lönegrad Oa 6 eller Oa 5. Lönenämnderna

utginge emellertid därvid från att vid marinintendenturkåren borde finnas blott

en beställning i lönegrad Oa 6, vilken borde utnyttjas antingen för marinförvaltningens

intendenturavdelning eller för intendenturförvaltningen vid Sydkustens

marindistrikt. Lönenämnderna, som ansåge det centrala intendenturförrådet

vara av den vikt i förvaltningshänseende, att vid detsamma borde

tjänstgöra en intendenturoffieer på aktiv stat, ville föreslå att härför, såsom

försvarsväsendets lönenämnd tidigare förordat, avsåges en beställning i lönegrad

Oa 4. För förrådskontrollkontorets chef syntes däremot en arvodesbefattning

i löneklass Oa 11 vara tillfyllest. I avsaknad av närmare erfarenhet örn

arten och omfattningen av de göromål, vilka under fredstid komme att åligga

chefen för intendenturförvaltningen vid Norrlandskustens marindistrikt, saknade

lönenämnderna möjlighet att nu taga ställning till frågan örn lönegradsplaceringen

av denne.

Ledamöterna av försvarsväsendets lönenämnd Giron och Törnkvist ha —

med erinran att sedan år 1942 ej mindre än tre statliga utredningar föreslagit

marinöverintendentens uppflyttande till lönegrad Ob 2 — uttalat, att denna

fråga ej borde ytterligare uppskjutas.

Marinens intendenturofficersförbund har ansett, att för sjörevisionen borde

avses en beställningshavare på aktiv stat. Enär enligt förbundets mening

chefen för intendenturförvaltningen vid Ostkustens marindistrikt borde placeras

i lönegrad Oa 6, borde antalet beställningar i denna lönegrad vid kåren

ökas till 3.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har marinintendenturkårens

organisation och omfattning i avvaktan på ytterligare utredningar ännu icke

helt anpassats efter den utökade marinorganisation, som uppbyggts med stöd

av 1942 års försvarsbeslut. Sedan militära expeditionstjänstkommittén i oktober

1943 avgivit förslag i ämnet, ansågs ytterligare utredning böra verkställas

främst för klarläggande av förutsättningarna för en övergång för marinintendenturkårens

del till det rekryterings- och utbildningssystem, som tillämpas

vid armén. I samband med den undersökning, som härutinnan verkställts av

1944 års marinintendenturutredning, ha ånyo undersökts möjligheterna att i

vissa befattningar av huvudsakligen kameral natur ersätta marinintendenturofficerare

med civil personal. Utredningen har i anslutning härtill verkställt

förnyade beräkningar rörande behovet av intendenturofficerare vid marinen.

Innan jag ingår närmare på de av marinintendenturutredningen framlagda

förslagen, anser jag mig böra uj)ptaga till behandling frågan, huruvida det

är lämpligt att i nuvarande läge fastställa en mer definitiv organisation på

detta område. Såsom framgår av propositionen nr 45 till innevarande års

riksdag torde en särskild utredning rörande den framtida utformningen av försvarsorganisationen

komma att igångsättas inom kort. Självfallet blir marinintendenturkårens

organisation och omfattning beroende av den försvarsorganisation,

som på grundval av en sådan utredning kan komma att beslutas.

Emellertid synas skäl icke föreligga att av denna anledning uppskjuta prövningen

av den föreliggande frågan. Det förslag, som nu framlagts, avser nämligen

att anpassa marinintendenturkåren efter den marina organisation, som

utbyggts med stöd av 1942 års försvarsbeslut. I likhet med övriga personalfrågor

inom försvaret synes nu ifrågavarande spörsmål böra bedömas med

hänsyn till de i försvarsbeslutet uppdragna riktlinjerna för försvarsorganisationens

omfattning. Detta utesluter icke, att vid frågans bedömande en

viss återhållsamhet i fråga örn tillskapande av nya beställningar bör iakttagas.

I sitt utlåtande över marinintendenturutredningens förslag har statens

organisationsnämnd emellertid ur andra synpunkter anfört betänkligheter

mot att frågan örn marinintendenturkårens organisation nu upptages till avgörande.

Nämnden har därvid bland annat framhållit, att marinens förvaltningsorganisation

ännu icke blivit definitivt utformad samt att organisationsundersökningar

till klarläggande av dess lämpligaste utformning avses att

äga rum — förutom vid kustartilleriförsvar och örlogsstationer, där vissa sådana

undersökningar redan bedrivas — jämväl vid marindistriktens övriga

förvaltningsorgan. Nämnden har räknat med att rationaliseringar inom förvaltningsområdet

skola kunna möjliggöra begränsningar beträffande marinintendenturkårens

omfattning. Liknande synpunkter ha anförts av statskontoret.

I anledning av vad sålunda anförts vill jag framhålla, att de organisationsundersökningar

och försök, som här avses, komma att omspänna praktiskt

taget hela den lokala förvaltningsorganisationen inom marinen. De komma

således att bliva av stor omfattning och torde kräva avsevärd tid. Att vid sådant

förhållande ytterligare uppskjuta avgörandet av frågan örn marininten
Bihang

till riksdagens protokoll 194.1. 1 sami. Nr 170.

Departements
chefen.

lin 45 1 1

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

denturkårens organisation synes mig icke välbetänkt. Ett fortsatt uppskov med

denna fråga synes nämligen kunna medföra olägenheter i rekryteringshänseende.

Därtill kommer, att kårens numerär med hänsyn till den utökade marinorganisationen

för närvarande uppenbarligen är för liten. Under nu rådande

förhållanden har denna brist kunnat nödtorftigt fyllas genom inkallande av

reservpersonal. Då emellertid denna möjlighet som regel icke kan beräknas

stå till buds, sedan beredskapen avvecklats och mera normala förhållanden

inträtt, måste stora svårigheter då uppkomma, därest icke åtgärder dessförinnan

vidtagits antingen för utökning av kårens aktiva kader eller för

minskning av kårens arbetsuppgifter. Då en mera väsentlig utökning av kårens

aktiva kader — bland annat med hänsyn till den planerade utredningen

rörande försvarsorganisationens framtida utformning — örn möjligt bör undvikas,

bör alltså den andra utvägen, minskning av kårens arbetsuppgifter, i

första hand väljas, i den mån detta kan ske utan att en definitiv organisation

utan elasticitet tillskapas inom andra områden.

Det är icke sannolikt, att de av organisationsnämnden igångsatta eller planerade

organisationsundersökningarna inom den närmaste framtiden kunna

komma att giva sådana resultat, att marinintendenturkårens arbetsuppgifter i

fredstid kunna tillfredsställande fyllas av kårens aktiva personal i nuvarande

omfattning. Särskilda åtgärder synas därför erforderliga. Det av 1944 års

marinintendenturutredning framlagda förslaget örn anställande av civil personal

i befattningar av huvudsakligen kameral natur synes ur här anförda synpunkter

lämpligt. Då det därjämte väl ansluter sig till de organisationsprinciper,

som numera tillämpas inom försvaret, finner jag mig kunna i huvudsak

tillstyrka, att detsamma lägges till grund för beräkningen av personalbehovet

inom marinintendenturkåren. Genom den begränsning av denna kårs

arbetsuppgifter, som härigenom vinnes, kan kårens aktiva kader bibehållas

vid i huvudsak nuvarande omfattning. Härtill återkommer jag närmare i det

följande.

Marinintendenturutredningen har haft att särskilt undersöka förutsättningarna

för en övergång för marinintendenturkårens del till det inom armén tilllämpade

rekryterings- och utbildningssystemet med avseende å intendenturpersonal.

Såsom av det föregående framgår har utredningen därvid kommit

till den uppfattningen, att armésystemet icke lämpar sig för marinen, i varje

fall icke i dess nuvarande organisation. Utredningens uppfattning i denna fråga

delas av flertalet hörda myndigheter. Endast statskontoret har intagit en

annan ståndpunkt. Ämbetsverket har härvid förutsatt, att utredningens ställningstagande

till övervägande del betingats av en strävan att anpassa organisationen

efter befordrings- och rekryteringssynpunkter i stället för efter kraven

på organisationens ändamålsenlighet och funktionsduglighet samt att de merkostnader,

som beräknats uppkomma vid övergång till armésystemet, huvudsakligen

skulle ha sin grund i att utredningen beaktat befordrings- och rekryteringssynpunkterna.

För egen del har jag icke kunnat finna föreliggande utredning

giva stöd åt statskontorets uppfattning. Av väsentligare betydelse torde

vara, att utredningen funnit nuvarande rekryterings- och utbildningssystem

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vara att föredraga på grund av vissa med marinofficerarmas utbildning och

tjänstgöring ävensom marinens speciella organisation sammanhängande förhållanden.

Den ekonomiska betydelsen av att rekryterings- och befordringssynpunkterna

beaktas synes för övrigt ha i hög grad överskattats av statskontoret.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har utredningen beräknat

de årliga merkostnaderna efter övergång till arméns rekryterings- och utbildningssystem

till 130 000 kronor. Av detta belopp torde allenast omkring

10 000 kronor avse kostnadsökning på grund av att rekryterings- och befordringssynpunkter

ansetts böra i viss utsträckning tillgodoses.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att med marinens nuvarande

organisation en övergång till arméns rekryterings- och utbildningssystem

icke är tillrådlig. Då ej heller en för försvaret gemensam intendenturutbildning

i nuvarande läge synes kunna komma i fråga, föreslår

jag, att marinintendenturkåren rekryteras och utbildas enligt nu gällande

grunder. Jag utgår emellertid från att fortsatt uppmärksamhet

ägnas frågan örn beredande av ytterligare utrymme under utbildningen

för tjänstgöring vid kustartilleriet. I likhet med utredningen finner jag det

önskvärt, att marinintendenturofficerarna efter ett antal års praktisk tjänstgöring

erhålla tillfälle att genom särskild efterutbildning vidmakthålla och

förkovra sina kunskaper inom förvaltningstjänstens olika grenar. Jag vill

erinra örn att obligatorisk efterutbildning numera är föreskriven inom praktiskt

taget alla grenar av den rent militära tjänsten. Efterutbildningen synes

kunna utformas efter i huvudsak de riktlinjer, som utredningen angivit. Det

torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter närmare utredning genom

chefen för marinen besluta om ifrågavarande utbildning. Medel för ändamålet

torde icke bliva erforderliga under nästa budgetår. Därest efterutbildningen

befinnes kunna igångsättas under budgetåret 1946/47, böra vederbörande

myndigheter i sina medelsäskanden för nämnda budgetår upptaga frågan

örn anvisande av medel därför.

Såsom redan anförts har jag funnit mig kunna i huvudsak biträda marinintendenturutredningens

förslag om anställande av civil personal i befattningar

av huvudsakligen kameral natur. De av utredningen framlagda förslagen

rörande organisationen och ledningen av de kamerala organen inom

marindistrikt och kustartilleriförsvar synas mig i huvudsak lämpliga. Emellertid

torde såsom utredningen framhållit fortsatta organisationsundersökningar

vara erforderliga, innan ställning kan tagas till dessa frågor, och för

nästa budgetår böra därför icke upptagas några civila befattningar för detta

ändamål. I avvaktan på att ställning kan tagas till de kamerala förvaltningsorganens

organisation torde de kamerala befattningarna liksom nu få i erforderlig

utsträckning bestridas av marinintendenturofficerare.

Med hänsyn till Stockholms och Karlskrona örlogsvarvs från och med

nästa budgetår planerade omorganisation synes det däremot erforderligt att

bereda varvsledningarna tillfälle att anställa civil personal i befattningarna

såsom varvskamrerare. Enär frågan om varvens organisation icke ännu i sin

helhet avgjorts av Kungl. Majit, kan jag icke för närvarande taga slutlig ställ
-

s. 164 Kontrollera mot PDF

164 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ning till spörsmålet om dessa befattningars lönegradsplacering. Av samma

skäl synes det icke heller lämpligt att i nuvarande läge pröva frågan örn varvssekreterarbefattningarnas

bestridande enligt den nya varvsorganisationen.

Jag anser mig dock kunna räkna med att marinintendenturofficerare icke

skola bliva erforderliga för ändamålet. I stället synes böra övervägas, huruvida

icke här avsedda arbetsuppgifter skulle kunna fullgöras av kvalificerade

kvinnliga befattningshavare. Chefen för varvets intendenturavdelning skulle

därvid vid behov biträda varvschefen i frågor, som kräva marinintendenturutbildning.

Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att örn så befinnes

erforderligt medgiva anställande av civila befattningshavare för angivna

ändamål i lämplig löneställning, varvid jag utgår från att avlöningskostnaderna

liksom för övrig vid varven anställd civil personal skola tills vidare

bestridas från sakanslag. I avvaktan på ställningstagande till den framtida

organisationen av Göteborgs örlogsvarv kan jag icke tillstyrka marinindenturutredningens

förslag örn inrättande av en ny civil befattning därstädes.

Det torde icke vara erforderligt att här i detalj pröva utredningens förslag

nied avseende å de särskilda befattningar, som enligt utredningens mening

böra uppehållas av marinintendenturofficerare. Dessa förslag böra närmast

betraktas såsom en beräkningsgrund för bedömandet av frågan om marinintendenturkårens

omfattning och fördelning på olika lönegrader. Emellertid

påkalla vissa av utredningen berörda frågor en närmare granskning.

Marinintendenturutredningen har — liksom tidigare 1941 års försvarsutredning,

1941 års förvaltningsutredning och militära expeditionst jänstkommittén

— föreslagit, att marinöverintendenten, vilken enligt beslut av 1941

års riksdag uppförts i lönegrad Ob 1, skall uppflyttas i lönegrad Ob 2. Förslaget

har avstyrkts av statskontoret, medan däremot bland andra försvarets

civilförvaltning funnit detsamma motiverat. Lönenämnderna ha icke heller

velat motsätta sig den föreslagna löneregleringen men ha ifrågasatt, örn icke

frågan borde avgöras i samband med den allmänna översyn av löneställningarna

för ett antal högre officerare vid de olika försvarsgrenarna, som försvarets

civilförvaltning i annat sammanhang föreslagit.

För egen del vill jag i denna fråga framhålla, att den ökning av marinöverintendentens

arbetsuppgifter och ansvar, som föranletts av utökningen

av marinorganisationen enligt 1942 års försvarsbeslut och genomförandet av

1943 års förvaltningsreform, väl synes motivera en förhöjd löneställning. Även

den på senare år genomförda ökade centraliseringen till marinförvaltningen

av underhålls- och förrådsärenden m. m. bör i detta sammanhang beaktas. Då

denna lönefråga synes kunna bedömas utan att avgörandet av de av civilförvaltningen

åsyftade lönefrågorna beträffande vissa högre militära beställningar

föregripes, tillstyrker jag, att marinöverintendenten placeras i lönegrad

Ob 2.

För de tre byråchefsbefattningarna å marinförvaltningens intendenturavdelning

beräknar jag två beställningar i lönegrad Oa 5 och en beställning i

Oa 5/4.

Marinintendenturutredningens förslag om inrättande av en särskild expedition

för beredande av de på marinöverintendenten ankommande ärendena

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av militär natur synes mig lämpligt. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att besluta örn expeditionens benämning samt om dess inordnande på lämpligt

sätt i marinledningens organisation. Såsom chef för expeditionen beräknar

jag en regementsofficer i lönegrad Oa 5/4, varjämte marinöverintendentens

adjutant bör tjänstgöra där. Självfallet böra befattningshavarna på

expeditionen, i den mån så befinnes lämpligt och möjligt, utnyttjas även för

förvaltningsuppgifter, exempelvis särskilda utredningar.

I en del utlåtanden har framhållits, att personalen i övrigt å marinförvaltningens

intendenturavdelning beräknats alltför knappt. Å andra sidan har

statskontoret anfört, att det ville förefalla statskontoret, att man med en dylik

topporganisation väl frikostigt sörjt för ledningen av kåren. Då de angivna

beställningarna ju i huvudsak avsetts för fullgörande av förvaltningsuppgifter

inom marinförvaltningen, torde statskontoret ha avsett att uttala, att dessa

arbetsuppgifters omfattning icke motiverade ett så stort antal beställningshavare.

För egen del vill jag erinra örn att den av utredningen beräknade

personalen för marinförvaltningens intendenturavdelning motsvarar vad som

förutsatts i 1943 års riksdagsbeslut rörande försvarets centrala förvaltningsorganisation.

Genom den föreslagna nya beställningen å marinöverintendentens

chefsexpedition torde en viss avlastning av arbetet å intendenturavdelningens

centralbyrå kunna vinnas. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande

arbetsuppgifternas omfattning i fredstid anser jag mig icke för närvarande

kunna tillstyrka en ytterligare förstärkning av intendenturpersonalen å avdelningen.

Mot en utökning av marinintendenturkåren av nu berörd anledning

talar även det förhållandet, att arbetsbelastningen å avdelningen torde komma

att nedgå genom den pågående överflyttningen av anskaffningsuppgifter till

krigsmaterielverket.

Då en förstärkning av personalen å marinförvaltningens förrådskontrollkontor

torde vara ägnad att förbättra kontorets möjligheter att fullgöra sina

ur ekonomisk synpunkt viktiga uppgifter, har jag intet att erinra mot att

för kontoret beräknas en beställningshavare i lönegrad Oa 4.

I enlighet med utredningens förslag beräknar jag för tjänstgöring i försvarsstaben

en beställningshavare i lönegrad Oa 3, varvid jag emellertid förutsätter,

att en motsvarande sjöofficersbeställning indrages. Antalet i marinstaben

tjänstgörande marinintendenturofficerare torde i enlighet med utredningens

förslag kunna begränsas till en kapten.

För Norrlandskustens marindistrikt har utredningen beräknat två beställningshavare,

den ena i lönegrad Oa 4 och den andra i Oa 2. För den förra

synes emellertid enligt min mening böra avses en beställning i alternativt

lönegrad Oa 4/3.

Även för chefen för intendenturavdelningen vid Stockholms örlogsvarv, för

vilken befattning utredningen beräknat en beställning i lönegrad Oa 4, synes

böra beräknas en beställning i alternativt lönegrad Oa 4/3.

För chefen för intendenturförvaltningen vid Sydkustens marindistrikt beräknar

jag i enlighet med utredningens förslag en beställning i lönegrad Oa 6.

På sätt anförts i flera av de över utredningens förslag avgivna utlåtandena

synes utredningen ha beräknat personalbehovet vid kustartilleriförsvaren väl

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

högt. Sålunda anser jag mig icke böra räkna med att marinintendenturofficerare

skola utnyttjas för uppgifter inom kustartilleriförsvarens tygförvaltningar.

De två beställningar, som för detta ändamål beräknats för Stockholms

och Blekinge kustartilleriförsvar, synas alltså kunna utgå. Då även i

övrigt någon minskning av antalet för kustartilleriet avsedda beställningar

torde kunna ske, räknar jag med att det av utredningen angivna antalet beställningar

för kustartilleriet, när förvaltningen vid detta vapen stabiliserats,

totalt skall kunna nedbringas med fem.

I övrigt har jag icke funnit anledning till huvudsakligare erinran mot marinintendenturutredningens

beräkningar rörande behovet av marinintendenturofficerare

på aktiv stat.

Den fördelning av marinintendenturkåren på olika befattningar, som här

angivits, bör endast betraktas såsom en beräkningsgrund till ledning för bedömande

av frågan örn kårens storlek och sammansättning. Hinder bör därför

ej föreligga att i anledning av verkställda organisationsundersökningar

eller av andra skäl placera kårens beställningshavare på annat sätt.

I likhet med marinintendenturutredningen anser jag, att befattningen såsom

chef för marinens centrala intendenturförråd bör kunna upprätthållas av

pensionerad officer i arvodesbefattning. Jag kan dock icke tillstyrka högre

löneställning än arvode motsvarande nettolön i löneklass Oall. Arbetsuppgifterna

å sjörevisionen inom försvarets civilförvaltning synas icke heller

vara av den art, att officer på aktiv stat kan anses erforderlig. Jag föreslår

därför i enlighet med utredningens förslag, att för ändamålet inrättas en arvodesbefattning

i löneklass Oa 10. Utredningens förslag örn inrättande av en

dylik befattning för redogöraren vid sjökrigsskolan finner jag likaledes

lämpligt.

Vid bifall till mina i det föregående framlagda förslag kommer marinintendenturkåren

att omfatta följande beställningar, nämligen 1 marinö verintendent

i lönegrad Ob 2, 1 kommendör i Oa 6, 5 kommendörkaptener av 1.

graden i Oa 5, 9 kommendörkaptener av 2. graden i Oa 4, 35 kaptener i

Oa 3 och 24 löjtnanter i Oa 2, eller således tillhopa 75 beställningar. I förhållande

till den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen

innebär förslaget —- förutom uppfattning av beställningen såsom marinöverintendent

från Ob 1 till Ob 2 — en minskning med 1 beställning i Oa 5 och

1 beställning i Oa 4 samt en ökning med 1 beställning i Oa 2, varjämte nu

befintliga 2 beställningar i alternativt Oa 3/2 skulle placeras i Oa 3. Genom

de av mig förordade begränsningarna av kårens omfattning i jämförelse med

utredningens förslag ha de av bland andra överbefälhavaren anförda synpunkterna

härutinnan i viss mån beaktats.

Enligt meddelad föreskrift får en beställning i envar av lönegraderna Oa 5

—Oa 2 tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare, varjämte ytterligare

en beställning i Oa 5 för närvarande uppehälles med dylikt förordnande.

Med hänsyn till de pågående och planerade organisationsundersökningarna

synes berörda föreskrift böra kvarstå såvitt avser en beställning i

vardera av lönegraderna Oa 3 och Oa 2. Minskningen av antalet beställningar

i regementsofficersgraderna synes med hänsyn till beräknad pensions
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

avgång böra äga rum från och med den 1 oktober 1945, då även övriga här föreslagna

förändringar med avseende å marinintendenturkårens sammansättning

böra genomföras. Med hänsyn härtill föreslår jag, att kåren å personalförteckningen

för nästa budgetår upptages med den av mig föreslagna sammansättningen

men att föreskrift meddelas om att den nya personalförteckningen

i denna del icke skall äga tillämpning förrän den 1 oktober 1945.

De nya befattningarna för pensionerade marinintendenturofficerare synas

böra inrättas från och med nästa budgetår.

Den minskning av marinintendenturkårens arbetsuppgifter, som jag enligt

det föregående förutsatt skola kunna åvägabringas genom inrättande av

ett antal befattningar för pensionerade officerare och för civil personal, kan

endast i begränsad omfattning göra sig märkbar redan under nästa budgetår.

Marinintendenturutredningen har föreslagit att, örn behovet av intendenturpersonal

för fullgörande av kårens arbetsuppgifter icke kan tillgodoses genom

inkallande av reservpersonal, en tillfällig förstärkning av kåren syntes böra

medgives på visst angivet sätt. Enär jag emellertid anser mig kunna räkna

med att möjlighet latt kvarhålla reservpersonal i tjänst kommer att föreligga

även under nästa budgetår, synas särskilda åtgärder i angivet syfte icke

erforderliga.

Till frågan örn anvisande av medel för avlöningar till i det föregående berörda

beställnings- och befattningshavare återkommer jag vid behandlingen

av försvarets civilförvaltnings och marinens avlöningsanslag. I detta sammanhang

hemställer jag att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta

att beträffande marinintendenturkårens organisation och omfattning

godkänna de riktlinjer som i det föregående angivits.

[5.] Viss omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskoian.

Vid anmälan av propositionen 1941:155 redogjorde jag för ett förslag till

partiell omorganisation av sjökrigshögskolan, åsyftande rationalisering och

modernisering av undervisningen. Enligt förslaget skulle bland annat stabskursen

för sjöofficerare utökas till två år, varjämte viss omläggning av stabskursen

för kustartilleriofficerare skulle äga rum. Jag förordade, att det framlagda

förslaget lades till grund för anslagsberäkningen, samt förutsatte, att

ett slutligt ställningstagande till omorganisationsförslaget i övrigt — varutinnan

det borde ankomma på Kungl. Majit att fatta beslut — finge ske i ett

senare sammanhang. Detta vann riksdagens bifall.

1941 års försvarsutredning föreslog beträffande sjökrigsskolan, bland

annat, en förlängning av de tekniska kurserna, så att dessa skulle komma att

omfatta något mer än 3 terminer. På högskolans organisation inverkade denna

förlängning icke i annan mån än att medelsbehovet för lärararvoden ökades

med omkring 4 000 kronor. Förslaget, som framlades i propositionen 1942: 210

(s. 585 ff.), lämnades av riksdagen utan erinran.

På grund av rådande beredskapsförhållanden har det icke varit möjligt att

vare sig avvara det ökade antal officerare för lärartjänstgöring, som erfordrades

för de sålunda framlagda förslagens genomförande, eller vidtaga förutsatt

ökning av elevantalet i kurserna.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Enligt gällande organisation omfattar högskolan dels en ettårig allmän

kurs, dels ett antal högre kurser, nämligen artillerikurs (tvåårig), torpedkurs,

minkurs, förbindelsekurs och nautisk kurs (ettåriga) samt stabskurs (för kustartilleriofficerare

tvåårig och för sjöofficerare ettårig). Allmän kurs börjar

på hösten varje år, stabskursen varje jämnt årtal och de tekniska kurserna

varje udda årtal.

I skrivelse den 23 januari 1945 har chefen för marinen framlagt ett förnyat

förslag till omorganisation i vissa avseenden av utbildningen vid sjökrigshögskolan

och därvid anfört bland annat följande.

En förnyad omprövning av undervisningen inom högskolan har visat, att behovet

av fördjupad stabsutbildning vid högskolan är synnerligen framträdande.

Därjämte har konstaterats, att de stabsutbildade officerarna i regel

ha alltför liten kännedom örn tekniska frågor, under det att de tekniskt utbildade

officerarna ofta stå alltför främmande för strategisk-taktiska frågor

och för ärenden, som sammanhänga med stabstjänsten. Vidare har framhållits

att på senare tid tillkomsten av ett större antal specialingenjörer i viss mån

förändrat behovet av utbildningen för tekniskt utbildade officerare. Under

det att dessa officerare tidigare måst taga aktiv del i den tekniska gestaltningen

och konstruktionen av materielen, särskilt vapnen, har på senare tid

behovet av att officerare handlägga sådana frågor av huvudsakligen ingenjörmässig

karaktär minskats. Den tekniskt utbildade officeren, som sålunda tidigare

haft rent konstruktiva problem att handlägga, bör under den nuvarande

marinorganisationen framför allt inrikta sig på vapnens m. m. militära och

användningsmässiga sidor, varjämte de ekonomiska och administrativa problemen

rörande vapnens framställning, beställning och tillverkning m. m. böra

bliva mer framträdande.

Dessa synpunkter ha lett till att den fördjupade undervisningen för de

stabsutbildade officerarna synts böra inriktas dels på stabstjänsten och dels

på en ökad kännedom örn och en ökad förståelse för den marina tjänstens tekniska

problem, under det att den tekniska utbildningen för officerarna bör

inriktas på fördjupad kännedom örn stabstjänst, på vapnens taktiska användande

samt på administrativa och ekonomiska problem, som beröra tjänsten.

Dessa överväganden ha givit den nära till hands liggande lösningen, att den

tidigare skilda undervisningen för stabsutbildade och tekniskt utbildade officerare

sammanföres på ett sätt, som tillgodoser båda de angivna kraven.

Den sålunda tänkta ändrade organisationen av sjökrigshögskolan är i stort

sett anordnad efter följande allmänna plan:

1. Alla officerare vid marinen — örn årskontingenterna bliva för stora för

att lämpligen kunna sammanföras inom en kurs i sjökrigshögskolan, måste

viss gallring av årskurserna göras före skolans början — kommenderas till

sjökrigshögskolans allmänna kurs, i vilken studierna bedrivas omkring 6 månader

under vintern. Utfallet av studierna under denna vinter lägges för varje

officer till grund för bedömande huruvida han bör kommenderas till högre

kurs eller ej. I fråga örn den allmänna kursen äro praktiskt taget inga ändringar

gjorda i nuvarande organisation.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

2. De officerare, som kommenderas till högre kurs, genomgå under därpå

följande vinter en stabskurs örn ungefär 6 månader, omedelbart efterföljd av

praktiska tillämpningsövningar i stabstjänst, omfattande omkring 6 månader

under sommaren. I denna för de praktiska tillämpningsövningarna avsedda

tid äro inryckta bland annat växeltjänstgöringar inom andra försvarsgrenar

samt samövningar med (deltagande i övningar för) andra militära högskolor.

Under somrarna är tid även avsedd för tjänstledighet.

3. Omedelbart efter de praktiska tillämpningsövningarna i stabstjänst vidtager

teknisk kurs, som pågår under 6 vintermånader; dock att artillerikursen

pågår 12 månader, sålunda även under sommarmånaderna.

Kostnadsökningen vid fullt genomförd organisation enligt det framlagda

förslaget har marinchefen beräknat till sammanlagt omkring 20 000 kronor.

Av beloppet hänföra sig omkring 5 000 kronor till kostnaderna för lärare

och repetitörer (arvoden m. m.) samt omkring 15 000 kronor till ökade reseersättningar,

som framför allt äro föranledda av stabskursens tillämpningsövningar.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har försvarets civilförvaltning

anfört, att utbildningen enligt det nya förslaget icke under detta budgetår beräknades

kunna bedrivas i full omfattning, varför ämbetsverket begränsat sig

till att förorda en höjning av sjökrigshögskolans del av beräknat belopp för arvoden

m. m. utöver lön till ordinarie tjänstemän med 600 kronor och beträffande

övriga arvoden med 1 175 kronor. Viss ökning av kostnaderna för

reseersättningar beräknades även erforderlig för nästa budgetår. En härav

betingad höjning av de anslag, till vilka dessa kostnader hänfördes, hade

dock icke ansetts vara erforderlig.

Det av chefen för marinen framlagda förslaget till viss omorganisation av

undervisningen vid sjökrigshögskolan synes mig innebära påtagliga förbättringar

därutinnan att samtliga elever vid högskolan bibringas fördjupade insikter

i strategi och taktik samt stabstjänst i allmänhet. Jag anser mig därför

böra förorda, att förslaget genomföres. Med hänsyn till pågående eller

planerade utredningar rörande högskoleundervisningen inom försvaret bliva

de avsedda åtgärderna närmast av provisorisk karaktär.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser

i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget. Det bör anmärkas att

förslagets genomförande — vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget

till arvodesreglering inom försvarets undervisningsväsende — torde

komma att medföra något lägre kostnader än de av chefen för marinen beräknade.

I det följande återkommer jag till de ändringar i marinens avlöningsanslag,

som för nästa budgetår böra vidtagas.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört

angående omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskolan.

Departements
chefen.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

[6.] Fråga orri lönereglering för viss personal tillhörande den militära väderlekstjänsten.

1943 års riksdags beslut.

Personalorganisationen för den militära väderlekstjänsten har i princip

fastslagits genom riksdagens godkännande av de i propositionen 1943: 354 angivna

riktlinjerna. Behovet av nya tjänster förutsattes dock skola bli föremål

för ytterligare prövning i samband med befattningarnas tillsättande.

Meteorologpersonalen vid det inom flygledningen anordnade centralorganet

har avsetts skola utgöras av 1 stabsmeteorolog, 3 förste militärmeteorologer,

3 militärmeteorologer, 6 militärmeteorologer av 2. graden och 1 militärmeteorolog

av 3. graden. Av denna personal avses 1 förste militärmeteorolog,

1 militärmeteorolog av 2. graden och 1 militärmeteorolog av 3. graden skola

uppföras å marinens personalförteckning och de övriga å flygvapnets personalförteckning.

Utöver nu angiven personal tillkomma 3 befattningshavare,

som fortfarande erfordras vid meteorologisk-hydrografiska anstalten för utförande

av vissa med den militära väderlekstjänsten sammanhängande göromål.

För den lokala militära väderlekstjänsten vid flygvapnet — anknuten till

flygflottiljer och motsvarande förband —- ha för varje förband beräknats 1

militärmeteorolog av 1. graden, 2 militärmeteorologer av 2. graden och 1

militärmeteorolog av 3. graden. Därjämte ha för lokala väderleksorgan vid

marinen beräknats 1 militärmeteorolog av 1. graden och 4 militärmeteorologer

av 3. graden.

Beträffande meteorologpersonalens löneställning framhöll jag vid anmälan

av förenämnda proposition, att jag helst sett, att denna fråga kunnat bedömas

i sitt samband med det under utredning varande spörsmålet örn

löneställningen för meteorologpersonal i allmänhet. Ett uppskjutande av

ställningstagandet till frågan i dess helhet syntes emellertid icke kunna

ske. Det vore av vikt, att rekryteringen till tjänsterna i den nya organisationen

från början bleve tillfredsställande, och detta syntes ej kunna bliva

fallet, örn icke till ledning för blivande aspiranter redan i nämnda sammanhang

löneställningen för de olika tjänsterna bleve föremål för ställningstagande.

Tills vidare och så länge meteorologernas lönefråga i övrigt vore

svävande, syntes löneställningen för stabsmeteorologen icke böra fixeras.

Av samma skäl borde de övriga meteorologbefattningarna tills vidare uppföras

såsom extra ordinarie. "Vad sålunda anförts föranledde icke erinran

från riksdagens sida,

I enlighet med de av mig förordade och av 1943 års riksdag godkända

grunderna skola meteorologerna -— vilka avsetts skola tillhöra flygvapnets

civilmilitära personal — hänföras till följande lönegrader, nämligen

förste militärmeteorolog.............................. till lönegraden MEo 24

militärmeteorolog...................................... » » » 21

militärmeteorolog av 1. graden ...................... » » » 18

» »2. » ...................... » » » 15

» »3. » ...................... » » » 12

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vid anmälan av förenämnda proposition anförde jag, att efter slutförandet

av pågående utredning rörande lönereglering för meteorologpersonal i allmänhet

borde till förnyat övervägande upptagas det av anstalten framlagda

förslaget om inrättande av ordinarie tjänster för militärmeteorologer av 1.

graden. I samband därmed kunde det förtjäna att övervägas, huruvida icke

— i viss anslutning till vad för närvarande gäller beträffande musikdirektörer

vid armén — ett mindre antal befattningar för militärmeteorolog av

1. graden borde placeras i något högre lönegrad, varvid denna löneställning

skulle vara bunden icke vid placering i viss befattning utan tilläggas vederbörande

alltefter antalet tjänstår.

Nuvarande personalorganisation.

Personalorganisationen har successivt utbyggts i den mån för de olika

befattningarna kompetent personal kunnat anställas. För innevarande budgetår

äro för det centrala väderleksorganet följande befattningar uppförda å

flygvapnets personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl., nämligen:

3 militärmeteorologer,

1 militärmeteorolog av 1. graden,

5 militärmeteorologer av 2. graden samt

2 militärmeteorologer av 3. graden.

Vidare har den tidigare å militärmeteorologiska informationstjänstens

personalförteckning uppförda befattningen såsom byrådirektör i lönegraden

Eo 28, i avbidan på omorganisationen av meteorologisk-hydrografiska anstalten,

övergångsvis upptagits å personalförteckningen.

Å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän vid flygvapnet finnas på

övergångsstat uppförda 1 befattning för föreståndare för militärmeteorologisk

informationstjänst i lönegraden A 24 samt 2 befattningar för militärmeteorolog

i lönegraden A 18.

För flygförbanden ha beräknats 1 militärmeteorolog av 2. graden och 2

militärmeteorologer av 3. graden för varje förband samt därutöver 2 militärmeteorologer

av 3. graden vid vardera av Roslagens flygflottilj och Norrbottens

flygbaskår. Då personal med den kompetens som förutsattes för anställning

såsom militärmeteorolog av 2. och 3. graderna icke beräknats kunna

uppbringas i erforderlig omfattning redan under innevarande budgetår, har

chefen för flygvapnet bemyndigats att övergångsvis anställa väderleksassistenter

i lönegraderna MEo 15 och MEo 12 eller motsvarande lönegrader i

löneplanen MEx militära icke-ordinariereglementet, under förutsättning att

motsvarande antal befattningar för militärmeteorologer av 2. respektive 3.

graden hålles vakant.

Föreliggande utredning och förslag rörande den

civila meteorologpersonalens löneställning.

Förutberörda utredning har numera avslutats. Utredningsmannen, f. d. generaldirektören

G. Malm, har i skrivelse den 8 januari 1944 avgivit betänkande

med förslag angående organisationen av statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt, innefattande jämväl förslag i nyssberörda hänseende. Utredningsman
-

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nen har bland annat föreslagit, att befattningarna såsom förste statsmeteorolog

och statsmeteorolog skola uppflyttas från lönegraderna A 24 respektive A 21

till lönegraderna A 27 respektive A 23, att meteorologer skola erhålla lön

enligt lönegraderna Bo 18 eller Eo 20 och i vissa fall, då befattningen är en

sluttjänst, enligt lönegraden A 20 samt att biträdande meteorologer skola antagas

som extra tjänstemän med lön högst enligt lönegraden Ex 15 för att

sedermera kunna befordras till extra ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 15.

För föreståndarna vid de olika flygplatserna har utredningsmannen vidare

föreslagit lönegraden A 20 jämte visst tilläggsarvode.

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln s. 119 ff) har det sålunda

framlagda förslaget anmälts. Beträffande de högre meteorologbefattningarna

har därvid föreslagits följande lönegrader, nämligen.

byråchef ......................................................... A 30

1. statsmeteorolog .......................................... A 26

statsmeteorolog ............................................. A 22

Yad angår löneställningen för meteorologer och biträdande meteorologer

har departementschefen anfört, att den borde göras till föremål för ytterligare

överväganden, varvid även frågan om fastställande av särskilda kompetensvillkor

borde komma under bedömande. Med hänsyn till den utbildning som

kräves för tillträde till högre befattningar vid anstalten har departementschefen

funnit det sannolikt, att en tillämpning av lönegraden Eo 18 såsom

högsta löneställning för här avsedda personalgrupper skulle komma att visa

sig vara väl låg för att säkerställa en tillfredsställande rekrytering till nämnda

högre tjänster. Av hänsyn härtill beräknades medel för vissa befattningar i

lönegraden Eo 20.

Kungl. Maj:t har beslutat till riksdagen avlåta förslag i överensstämmelse

härmed.

Föreliggande utredning och förslag rörande den

militära meteoro/ogpersonalens löneställning.

I skrivelse den 24 januari 1945 har chefen för flygvapnet hemställt, bland

annat, att vassa bestämmelser måtte beträffande militärmeteorologpersonalen

meddelas angående lönegradsplacering samt ersättning för nattjänstgöring,

varjämte flygvapenchefen hemställt, att visst tilläggsarvode måtte få utgå.

I. Lönegradsplacering.

Vidkommande den militära meteorologpersonalens löneställning har

chefen för flygvapnet i nyssberörda skrivelse hemställt, att personalen skulle

placeras i följande lönegrader, nämligen

stabsmeteorolog.................................... C 5

1. militärmeteorolog .............................. Ca 26

militärmeteorolog.................................. Ca 23

» av 1. graden .................. Ca 20

» » 2. » .................. MEo 15

» » 3. » .................. MEo 13

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Till stöd härför har chefen för flygvapnet bland annat anfört, att den nuvarande

osäkerheten i fråga om löneställningen för de tre förstnämnda befattningarna

jämte den låga lönegradsplaceringen för främst militärmeteorolog

av 1. och 3. graden i förening med de mindre goda befordringsmöjligheterna

bland annat medfört svårigheter vid rekryteringen av meteorologaspiranter.

Vid ansökningstidens utgång innevarande år för en kurs, som avsetts

för 15 meteorologaspiranter, hade sålunda endast 8 sökande anmält sig.

Chefen för flygvapnet har vidare lämnat en redogörelse för tjänstgöringen

vid den militära väderlekstjänstens centralorgan i flygstaben och vissa

därmed sammanhängande personalfrågor. Av denna redogörelse inhämtas

följande.

5 meteorologer bedriva alternerande prognostjänsten. Denna äger rum i

vakter örn ett dygn vardera, under vilken tid den vakthavande meteorologen

med hänsyn till att flygsäkerhetstjänsten måste bedrivas kontinuerligt såväl

dag som natt icke kan lämna flygvapnets ämbetsbyggnad utan jämväl måste

intaga sina måltider där. Dessa relativt långa vakter ha visat sig mest praktiska

såväl med hänsyn till flygsäkerhetstjänsten som till den enskildes intresse

och hans behov av ett påföljande helt dygn av ostörd vila, Under

månaderna mars—november, då flygtjänstutbildning vid flottiljerna bedrives

i större utsträckning än under övriga tider av året, d. v. s. 3/4 av året, är

meteorologen fullt sysselsatt under hela dygnet, medan han under den återstående

1/i av året under normala förhållanden har tillfälle till viss vila under

natten. Tjänstgöringstiden beräknas då till 21 timmar per dygn. Meteorologerna

fullgöra sålunda nattjänstgöring ungefär vart 4—5 dygn år ut och år

in. Såvitt man nu kan bedöma saken, måste detta pågå under hela deras

tjänstetid. Under en tjänstgöringsperiod av sex veckor komma sålunda

militärmeteorologerna vid centralorganet att tjänstgöra i prognostjänst under

i medeltal 9 X 24 = 216 timmar, därav 9 X 8 = 72 timmar i nattjänst.

Under tjänstgöring i prognostjänst Ira militärmeteorologerna att utfärda

prognoser dels på vissa bestämda tider, dels efter beställning under alla

tider av dygnet. Sådana tillfälliga prognoser förekomma i mycket stort antal

dagligen och kunna med säkerhet beräknas öka avsevärt i och med flygvapnets

fortsatta utbyggnad. Dessa prognoser, som framförallt ligga till grund

för flygförbandens förflyttningar och övningar inom alla delar av landet med

kringliggande farvatten, måste vara mycket detaljerade med avseende på.sådana

ur meteorologisk synpunkt svårbestämbara element som molnhöjd, sikt,

höjdvind nr. m. För att prognoserna skola vara så aktuella som möjligt,

måste de vidare utfärdas mycket snabbt efter det att erforderligt observationsunderlag

inkommit, De tillfälliga prognoserna måste i stor utsträckning utfärdas

efter mycket kort varsel. För att alltid vara beredd till omedelbar

prognosverksamhet under alla tider av dygnet (för ambulansflygningar, ingripande

vid neutralitetskränkningar, räddningstjänst, atmosfärvärden för

luftvärn m. m.) måste varje med ledning av inrapporterade väderleksobservationer

upprättad väderlekskarta med största skyndsamhet analyseras för att

bilda erforderligt underlag för prognosverksamheten. De internationellt fastställda

observationsterminerna äro kl. 0200, 0500, 0800, 1100, 1400, 1700, 1900

samt 2300. Under de korta mellantider, som givas i denna tjänst, måste förfrågningar

örn det aktuella väderleksläget besvaras och rådgivning till flygförbanden

äga rum. I samband med de i vårt land ofta mycket snabbt inträffande

väderleksförsämringarna, måste ofta flygplan, som på grund därav

icke kunna landa på avsedd plats, givas anvisningar om andra landningsplatser.

Allt detta ställer mycket stora krav på den vakthavande meteoro
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

logens uppmärksamhet och förmåga att fatta snabba beslut. Meteorologen

skall därjämte upprätthålla en nära kontakt med den centrala flygsäkerhetsledningen

inom flygvapnet och avgiva förslag till anvisningar för flygsäkerhetstjänsten

i berörda delar. Tjänsten blir härigenom synnerligen forcerad

och pressande på ett helt annat sätt än vad fallet kan bliva vid den allmänna

väderlekstjänsten vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt (SMHA).

Till detta kommer, att den vakthavande meteorologen direkt eller indirekt

genom sin verksamhet kommer att bära ansvar för människoliv och dyrbar

flygmateriel. Den vakthavande meteorologen är sålunda -— sedan han i en

svårbedömbar väderlekssituation utfärdat en värderleksprognos och då han

vet, att flygning pågår — utsatt för en ständig ängslan för vad som utav hans

förvållande kan inträffa. Dessa omständigheter måste i längden medföra

synnerligen svåra påfrestningar på vederbörandes nervsystem. Det har också

redan nu visat sig, att meteorologerna blivit nervösa och lida av nervositet.

I två fall ha överansträngning och nervpåfrestningar av denna art föranlett

längre tids sjukledighet. Ett av dessa fall avser chefen för den militära

väderlekscentralen.

Vid slarv eller omdömeslöshet kan i vissa fall rent av åtal och ekonomisk

ersättningsskyldighet tänkas bliva en följd av felprognos, som leder till flygolyckor.

För meteorologer vid den militära väderlekscentralen måste till följd av

den knappt tillmätta personalkadern övriga arbetsuppgifter till stor del lösas

under övertidstjänstgöring. Detta torde även i fortsättningen komma att

bliva fallet, i varje fall innan organisationen är fullt utbyggd. Sålunda har

chefen för den militära väderlekscentralen (tillika chef för flygstabens väderleksavdelning)

under långa tider måst tjänstgöra omkring 80 timmar per

vecka. Hans genomsnittliga tjänstgöringstid under det sistförfluten halvåret

har varit mellan 65 och 70 timmar per vecka. En annan av militärmeteorologerna

har under samma tid regelbundet tjänstgjort mellan 55 och

60 timmar per vecka.

Det är under sådana förhållanden fullt klart, att personalen icke — såsom

fallet är vid SMHA ■— kan få tid eller krafter över för att följa utvecklingen

inom sitt ämne i önskvärd omfattning eller påbygga sin egen utbildning.

Detta förhållande, som kommer att vara särskilt markerat under uppbyggnadsperioden,

kan befaras leda till att militärmeteorologpersonalen efter denna

period icke är tillräckligt konkurrenskraftig ur teoretisk utbildningssynpunkt,

utan rent av måste riskera att — sedan den under många år nedlagt ett stort

personligt, uppoffrande arbete — de högre befattningarna inom den militära

väderlekstjänsten tillsättas med annan personal.

Utsikterna till befordran till de högre befattningarna äro vidare inom

SMHA avsevärt större än inom den militära väderlekstjänsten. Därjämte

kunna anstaltens meteorologer beredas tillfälle att kvalificera sig för tvenne

professurer, varav en vid Uppsala universitet och en vid Stockholms högskola.

Pensionsåldern för militärmeteorologpersonalen är visserligen ännu icke

fastställd, men med hänsyn till den påfrestande tjänstgöringen och dess krav

kan den knappast förväntas bliva högre än 55 år. Även därest vissa tjänster

vid SMHA skulle medföra krav på samma pensionsålder, torde det med hänsyn

till arbetsfördelningen vid anstalten icke erbjuda större svårigheter att

avkoppla flertalet av de äldre befattningshavarna från den ansträngande

prognostjänsten och låta dem kvarstå till 65 år.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter är det naturligt, att för

meteorologpersonalen befattningarna “vid SMHA i nuvarande läge synas

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

mera eftersträvansvärda än de vid flygvapnet. Detta gäller i synnerhet i

fråga om befattningarna som militärmeteorolog. För dessa ställas nämligen

samma krav på meteorologiska fackkunskaper som för statsmeteorologbefattningarna,

men därutöver tillkomma kraven på militär utbildning och på

kroppskonstitution, som svarar mot flygtjänstens fordringar. Kompetenskraven

äro sålunda högre för militärmeteorolog än för statsmeteorolog.

Det råder sålunda en avsevärd skillnad mellan meteorologernas vid SMHA

och vid flygvapnet arbetsförhållanden, befordringsutsikter m. m.

På grund av vad sålunda anförts syntes det chefen för flygvapnet beträffande

militärmeteorologernas löneställning i hög grad motiverat att dessa

placerades i 23 :e lönegraden, oavsett örn statsmeteorologerna, såsom föreslagits

av chefen för kommunikationsdepartementet, placerades i 22:a lönegraden.

Över framställningen ha yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, statskontoret samt allmänna lönenämnden

och försvarsväsendets lönenämnd.

Försvarets civilförvaltning har därvid beträffande befattningen såsom stabsmeteorolog

anfört, att det borde tagas under övervägande örn icke rent lönetekniska

och praktiska skäl talade för att stabsmeteorologen i likhet med

övrig föreslagen ordinarie personal vid den militära väderlekstjänsten borde

hänföras till löneplan i militära avlöningsreglementet. För att erhålla motsvarighet

till lönegraden C 5 i civila avlöningsreglementet borde å löneplan

Cb i militära avlöningsreglementet införas en ny lönegrad, Cb 1 med en årslön

av 13 000 kronor. Beträffande befattningarna för militärmeteorolog av 1.

graden har civilförvaltningen ifrågasatt, att ett visst antal, förslagsvis högst

hälften, borde erhålla ordinarie anställning och placeras i 20:e lönegraden. I

övrigt har förvaltningen tillstyrkt bifall till chefens för flygvapnet förslag i

hithörande hänseenden.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har beträffande militärmeteorologer

av 1., 2. och 3. graderna anfört bland annat följande.

Anstalten är icke beredd att nu fatta slutlig ståndpunkt i denna fråga,

vars lösning i viss mån påverkas av de högre tjänsternas placering. Det synes

dock sannolikt, att en befordringsgång, likartad med den som fastställts för

amanuenspersonalen vid de lärda verken och med anlitande, åtminstone för

den akademiskt utbildade personalens vidkommande, av lönegraderna 15, 18,

20 och 21, blir nödvändig för att trygga en god rekrytering.

För den händelse det skulle vara nödvändigt att fastställa här omhandlade

lönegradsplaceringar innan tilltänkt ytterligare utredning skett i fråga om

anstaltens meteorologpersonal, skulle anstalten vilja förorda, att militärmeteorolog

av 1. graden provisoriskt placeras i lönegrad MEo 21, att militärmeteorolog

av 2. graden placeras i MEx 15 och, efter viss tid, i MEo 15 och

MEo 18 samt att befattning som militärmeteorolog av 3. graden ej upptages.

Mot förslaget i övrigt har anstalten ej framställt erinran.

Statskontoret har anfört, att de av chefen för flygvapnet berörda tjänstgöringsförhållandena

icke i och för sig finge påverka lönogradsplaceringen,

samt förordat lönegraden Ca 22 för militärmeteorolog. Beträffande don lägre

militärmeteorologpersonalens löneställning har ämbetsverket anfört bland

annat följande.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Därest man, på sätt statskontoret förordat, vill ansluta militärmeteorologpersonalen

till samma löneskala som den för statens meteorologisk-hydrografiska

anstalt avsedda, synes militärmeteorologaspiranten efter avlagd meteorologexamen

böra vid anställning som militärmeteorolog av 3. graden

placeras i lönegrad MEx 15 för att efter viss tid uppflyttas till MEo 15

såsom militärmeteorolog av 2. graden. Militärmeteorolog av 1. graden

torde däremot tills vidare böra bibehållas vid nuvarande placering i lönegrad

MEo 18, tills den i utsikt ställda omprövningen av den civila meteorologpersonalens

löne- och anställningsvillkor hunnit slutföras. Skulle därvid utredningen

resultera i en höjd löneställning för meteorologer i lönegrad Eo 18,

torde motsvarande löneförbättring böra komma militärmeteorologerna av 1.

graden till del. En förutsättning för den av statskontoret här förordade placeringen

bör emellertid vara, att kompetenskraven för nu ifrågavarande militärmeteorologer

komma att med avseende å den teoretiska utbildningen vara

fullt jämförliga med dem, som uppställas för befattningshavare i motsvarande

löneställning inom den civila väderlekstjänsten.

Förevarande förslag i övrigt har av statskontoret tillstyrkts.

Lönenämnderna slutligen ha förklarat sig icke kunna ansluta sig till förslaget

att uppflytta militärmeteorolog till 23:e lönegraden, då tillräckliga skäl

för lönedifferentiering gentemot lönegradsplaceringen för motsvarande civil

personal icke syntes föreligga. Beträffande den lägre meteorologpersonalen

ha lönenämnderna uttalat sig för en placering i MEo 20 av militärmeteorolog

av 1. graden, i MEo 16 av militärmeteorolog av 2. graden och i MEo 14 av

militärmeteorolog av 3. graden.

I övrigt ha lönenämnderna tillstyrkt de framlagda förslagen till löneställningar

för den militärmeteorologiska personalen.

2. Ersättning för nattjänstgöring.

1943 års militära väderleksutredning föreslog i sitt betänkande, att särskild

ersättning vid nattjänstgöring skulle beredas personal vid centralorganet,

där nattjänstgöring beräknades äga rum ständigt. För personalen i

24:e och 21 :a lönegraderna föreslogs sålunda ett belopp av 7 kronor för natt

och i löre och 12:e lönegraderna 5 kronor, varvid dock de årliga beloppen

föreslogos maximerade till 500 respektive 350 kronor per år.

Vid anmälan av propositionen 1943: 354 anförde jag, att förevarande fråga

syntes få bedömas i samband med spörsmålet örn löneställningen för meteorologpersonal

i allmänhet.

F. d. generaldirektören Malm föreslog i sitt förutberörda betänkande, att

ersättning för nattjänstgöring i vissa fall skulle utgå med 6 kronor per natt

för meteorolog och med 5 kronor för väderleksassistent eller biträdande

meteorolog. Ersättningen skulle dock maximeras till 400 respektive 350

kronor per år.

Vid anmälan av sjätte huvudtiteln i årets statsverksproposition har föredragande

departementschefen förklarat sig icke vara beredd att nu tillstyrka,

att dessa grunder komme i tillämpning. Frågan borde göras till föremål för

fortsatt övervägande.

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Kungl. Majus ''proposition nr 170.

I sin förutnämnda skrivelse den 24 januari 1945 Ilar chefen för flygvapnet

gjort framställning örn ersättning för nattjänstgöring för personalen vid den

militära väderlekscentralen enligt följande grunder.

Lönegrad

Ersättning Maximal ersättning

per natt per år

kronor

21 och högre.............................. 7

18—20...................................... 6

12—17.............................. 5

11 och lägre .............................. 4

kronor

500

400

350

300

Av förutnämnda remissmyndigheter har försvarets civilförvaltning i hithörande

hänseende anfört, att det förefölle som örn fastställande av de föreslagna

löneställningarna för förste militärmeteorologer och militärmeteorologer

skulle bereda dessa befattningshavare erforderlig kompensation för

förekommande nattjänstgöring. Beträffande den lägre meteorologpersonalen

ville civilförvaltningen ifrågasätta, örn icke den gottgörelse, som kunde beredas

vederbörande enligt de vanliga reglerna örn övertidsersättning, finge

anses tillfyllest.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har lämnat det av chefen för

flygvapnet framställda förslaget utan erinran.

Statskontoret har avstyrkt bifall till förslaget.

Lönenämnderna ha i frågan anfört följande.

Lönenämnderna anse sig i princip kunna tillstyrka, att den militära

meteorologpersonalen, på sätt förordats, medgives komma i åtnjutande av ersättning

för nattjänstgöring. Ersättningen bör emellertid enligt lönenämndernas

uppfattning begränsas till personal, som icke äger komma i åtnjutande

av övertidsersättning, och vidare bör ersättning icke utgå för nattjänstgöring

i fall, då vederbörande kunnat beredas kompensation genom erhållande av

ledighet, som svarar mot övertidsarbetet. Ett vidare tillmötesgående av de i

framställningen framförda önskemålen i förevarande hänseende skulle, såvitt

lönenämnderna kunna bedöma, medföra konsekvenser inom andra förvaltningsområden.

Närmare bestämmelser rörande formerna för utgående av ersättning

för nattjänstgöring böra fastställas av Kungl. Maj:t.

3. Tilläggsarvode åt t. f. chefen för flygstabens väderleksavdelning.

Vid anmälan av propositionen 1944: 185 anförde jag, bland annat, att jag

icke för det dåvarande kunde tillstyrka ett av flygmyndigheterna framlagt

förslag örn tilläggsarvode å 1 800 kronor för år åt den av militärmeteorologerna,

som intill dess befattningen som stabsmeteorolog inrättades, uppehölle

tjänsten som chef för flygstabens väderleksavdelning. Därest erfarenheten

skulle visa, att ett särskilt arvode övergångsvis borde utgå till nämnde

militärmeteorolog, förutsatte jag, att Kungl. Maj:t av fjärde huvudtitelns

anslag till extra utgifter ägde taga erforderligt belopp i anspråk.

Genom beslut den 14 juli 1944 fann Kungl. Majit en förnyad framställning

i ärendet icke föranleda någon åtgärd.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

178 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

I sin skrivelse den 24 januari 1945 har nu chefen för flygvapnet under

framhållande, att avdelningschefens tjänstgöringstid under den senare hälften

av 1944 belöpt sig till i genomsnitt 65 ä 70 timmar per vecka, ånyo underställt

frågan Kungl. Maj:ts prövning.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att skäl kunde tala för att viss gottgörelse

bereddes den militärmeteorolog, som bestritt befattningen som chef

för flygstabens väderleksavdelning. Förvaltningen ville emellertid ifrågasätta,

örn icke arvodet, därest vederbörande inplacerades i lönegrad Ca 23, borde

nedsättas till förslagsvis 900 kronor för år.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har tillstyrkt det framlagda

förslaget.

Statskontoret har icke funnit sig kunna förorda särskilt tilläggsarvode

samt anfört, att därest stabsmeteorologens lön, såsom avsetts, fixerades att

utgå efter lönegrad C 5, hinder icke syntes möta att intill dess tjänsten besattes

med ordinarie innehavare, låta vikariens avlöning utgå enligt de regler, som

brukade tillämpas i motsvarande’ fall. En dylik anordning syntes statskontoret

principiellt riktigare än införande av ett nytt specialarvode med de konsekvenser,

som detta kunde komma att medföra på andra områden.

Lönenämnderna ha tillstyrkt det av chefen för flygvapnet framställda förslaget.

Vid anmälan av propositionen 1944: 185 fann jag mig icke kunna tillstyrka,

att ordinarie befattningar då inrättades för den militära väderlekspersonalen,

eftersom förslag angående ändrad organisation av statens meteor ologiskhydrografiska

anstalt icke framlades för 1944 års riksdag och frågan örn ändring

av den civila meteorologpersonalens löneställning därmed icke kunde

komma under omprövning vid denna riksdag. Sedan nu vid anmälan av årets

statsverksproposition förslag framlagts till reglering i viss utsträckning av

de civila meteorologernas löneställning, synes motsvarande fråga för de

militära befattningshavarnas del nu böra upptagas till prövning. Visserligen

torde enligt vad jag under hand inhämtat det knappast bliva möjligt att inom

den närmaste framtiden besätta de högre meteorologbefattningarna inom

försvaret med kompetent personal. Av rekryteringsskäl synes det dock erforderligt

och önskvärt, att dessa svävande lönefrågor nu bringas till en lösning

i den mån så kan ske.

Statskontoret och lönenämnderna lia förordat bifall till chefens för flygvapnet

förslag av innebörd att stabsmeteorologen hänföres till lönegraden C 5

och befattning som förste militärmeteorolog till lönegraden Ca 26. Mot detta

förslag har jag intet annat att erinra än att jag i anslutning till de av civilförvaltningen

anförda synpunkterna förordar, att stabsmeteorologen hänföres

till lönegraden Ca 30.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att befattningen såsom militärmeteorolog

skall hänföras till lönegraden Ca 23. Motsvarande civila befattningshavare

skulle vid bifall till det i årets statsverksproposition framlagda

förslaget hänföras till lönegraden A 22. Tjänstgöringen vid den militära väder
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

lekscentralen torde visserligen ställa större krav på personalen än motsvarande

tjänstgöring vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Det synes

mig emellertid icke lämpligt att kompensera denna olikhet i tjänstgöringsförhållandena

genom en högre löneställning. Jag anser mig därför icke kunna

biträda förslaget utan föreslår i likhet med statskontoret och lönenämnderna,

att militärmeteorolog placeras i lönegraden Ca 22.

Såsom av det föregående framgår äro militärmeteorologer av 1., 2. och 3.

graderna nu placerade i respektive lönegraderna MEo 18, MEo 15 och MEo 12.

Motsvarande lönefråga för den civila meteorologpersonalen har ännu icke

föranlett definitivt förslag till riksdagen; dock har det befunnits motiverat att

beräkna medel för vissa jämförbara civila befattningar i högst lönegraden

Eo 20 mot nu högst lönegraden Eo 18. Chefen för flygvapnet har föreslagit,

att ifrågavarande militära meteorologbefattningar skola hänföras till lönegraden

Ca 20 respektive lönegraderna MEo 15 och MEo 13. Detta förslag har

framkallat vissa erinringar i de av myndigheterna avgivna yttrandena, i vilka

hänvisats till frågans samband med motsvarande för civil meteorologpersonal

föreliggande lönespörsmål. För egen del finner jag det icke lämpligt att, innan

de i sistnämnda hänseende i utsikt ställda övervägandena lett till resultat, inrätta

ordinarie tjänster för ifrågavarande militära meteorologpersonal. Då

kompetensfordringar finnas fastställda för personalen och dennas arbetsuppgifter

numera äro tämligen väl reglerade, synes å andra sidan hinder icke

böra möta att överväga de förbättringar i löneställningen, som av rekryteringsskäl

äro erforderliga och som kunna genomföras utan föregripande av nyssnämnda

överväganden. Från dessa utgångspunkter finner jag mig i likhet

med lönenämnderna böra förorda, att militärmeteorolog av 1. graden uppflyttas

från lönegrad MEo 18 till lönegrad MEo 20. Det bör beaktas, att dessa

befattningshavare bära det omedelbara ansvaret för väderlekstjänsten på de

särskilda flygflottiljerna och att av denna anledning skäl föreligger att för

deras del tillämpa den högsta lönegrad, som vid anmälan av statsverkspropositionen

förutsatts kunna komma i fråga för jämförbar personal inom den

civila väderlekstjänsten. I överensstämmelse med det av chefen för flygvapnet

framställda förslaget synes militärmeteorolog av 2. graden även i fortsättningen

böra hänföras till lönegrad MEo 15. Yad militärmeteorolog av 3.

graden beträffar, har chefen för flygvapnet ifrågasatt löneställningen MEo 13,

statskontoret MEx 15 och lönenämnderna MEo 14. För egen del finner jag

mig böra biträda det av chefen för flygvapnet framställda förslaget. I detta

sammanhang torde böra böra anmärkas, att de militära meteorologaspiranterna

under sin utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt äro inkallade

i militärtjänst och sålunda åtnjuta värnpliktigs förmåner.

Med hänsyn till de särskilt påfrestande arbetsförhållandena för den militära

meteorologpersonalen finner jag mig icke böra framställa erinran mot

att denna personal kommer i åtnjutande av ersättning för nattjänstgöring

enligt de grunder som av lönenämnderna angivits. Det bör få ankomma på

Kungl. Majit att meddela bestämmelser i ämnet, därvid jämväl torde böra

meddelas föreskrift örn det maximibelopp, vartill ersättningen årligen må utgå.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Kungl. Marits proposition nr 170.

Yad slutligen beträffar förslaget om tilläggsarvode åt den militärmeteorolog,

som för närvarande upprätthåller tjänsten som chef för flygstabens

väderleksavdelning, finner jag vissa skäl tala för den av statskontoret hävdade

uppfattningen. Emellertid kan, så länge krigsavlöningsreglementet äger tillämpning,

vikariatsersättning författningsenligt icke utgå till ifrågavarande

befattningshavare. Denne synes därför i stället böra tillerkännas ett särskilt

tilläggsarvode å 1 800 kronor per år, ungefärligen motsvarande vikariatsersättning

å förordnande i befattning såsom stabsmeteorolog.

Till frågan örn personalbehovet för nästa budgetår återkommer jag i det

följande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade grunder för lönereglering för

militär meteorologpersonal.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

181

II. ANSLAGSFRÅGOR.

A. Försvarsdepartementet.

[7.] Försvarsdepartementet: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 .............................................. kronor 458 000

» 1943/44 , 455 000

» 1944/45 » 465 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 460 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen).

..................................................... » 460 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras jämlikt personalförteckning

ocn avlöningsstat med därtill hörande bestämmelser, vilka finnas införda å

s. 75 f. i statsliggaren för budgetåret 1944/45.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 1) föreslog Kungl. Majit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för ifrågavarande ändamål beräkna ett förslagsanslag av 465 000

kronor.

I försvarsdepartementet ingå nu bland annat tre kommandoexpeditioner,

en för varje försvarsgren. I 1942 års försvarsbeslut förutsattes, att dessa

tre expeditioner skulle sammanslås till en för försvarsgrenarna gemensam

kommandoexpedition med en generalsperson eller flaggman såsom chef.

Genom en sådan åtgärd beräknades vissa förenklingar i rent administrativt

hänseende kunna vinnas, varjämte en del personalbesparingar ansågos kunna

åstadkommas. Chefen för den gemensamma kommandoexpeditionen, vilken

enligt försvarsbeslutet borde kunna tillhöra vilken försvarsgren som helst,

borde upptagas i lönegraden Ob 2 eller Ob 3 på försvarsdepartementets stat,

därvid dock bör bemärkas, att sistnämnda lönegrad med nuvarande terminologi

betecknas såsom Ob 4. Till sitt omedelbara förfogande borde han ha en

adjutant, vilken regelmässigt syntes böra vara en kapten ur generalstabskåren.

Centralt under chefen borde vidare stå en detalj för registrering och expedition,

en detalj för tjänstemeddelanden samt en bokdetalj. I övrigt borde

kommandoexpeditionen under chefen vara organiserad på en armé-, en marino.

ch en flygsektion. Armésektionens chef borde vara en regementsofficer ur

generalstabskåren, major eller överstelöjtnant. Till sektionschefens omedelbara

förfogande syntes böra stå en generalstabsaspirant. Sektionen borde uppdelas

på en vapenövnings- och personaldetalj, en mobiliseringsdetalj, en värnpliktsdetalj

och en rulldetalj. Marinsektionens chef borde vara en regementsofficer

ur flottan, kommendörkapten av 1. eller 2. graden. Till sektionschefens

omedelbara förfogande borde stå en för stabsutbildning kommenderad

officer ur marinen. Sektionen borde indelas på två detaljer, flottans detalj

och kustartilleriets detalj. Flygsektionen borde förestås av en major eller

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Majlis proposition nr 170.

överstelöjtnant ur flygvapnet. Emellertid borde man enligt försvarsbeslutet

räkna med att arbetet såsom chef för flygsektionen icke komme att motsvara

mer än en halvtidstjänst. Åt sektionschefen syntes därför böra uppdragas

även vissa andra uppgifter än som direkt sammanhängde med tjänsten å kommandoexpeditionen.

Sålunda borde han lämpligen handhava den kontakt med

den frivilliga flygutbildningen, flygklubbarna m. m., som ansåges böra finnas

organiserad inom flygvapnets ledning. I sistnämnda hänseende syntes han

emellertid böra lyda under chefen för flygvapnet. Å flygsektionen borde såsom

detaljchef tjänstgöra en kompaniofficer ur flygvapnet samt en pensionerad

underofficer. Vidare skulle två nya kvinnliga kontorsbiträden tillkomma, men

därigenom beräknades den militära skrivpersonalen kunna minskas eller avvaras,

vilket ansågs kunna vara till fördel. Den föreslagna personalen hänförde

sig till fredsförhållanden. Som adjutanter åt chefen för försvarsdepartementet

borde tjänstgöra på kommandoexpeditionen placerade kompaniofficerare

ur de tre försvarsgrenarna. Beträffande tidpunkten för den nya organisationens

genomförande förutsattes i försvarsbeslutet, att ställning härtill

senare skulle tagas.

Enligt min mening är tidpunkten nu inne för genomförandet av den förutsatta

omorganisationen. I allt väsentligt bör denna ske enligt de av 1942 års

riksdag uppdragna riktlinjerna. Vissa mindre jämkningar däri torde dock få

förutsättas, varjämte en del spörsmål, som da lämnades öppna, bland annat

frågor örn löneställningen för befattningshavare vid den gemensamma kommandoexpeditionen,

nu böra upptagas till prövning. Härutinnan må följande

anföras.

Den hos chefen för kommandoexpeditionen placerade adjutanten bör tilllika

tjänstgöra såsom adjutant hos chefen för försvarsdepartementet. Till

chefens för kommandoexpeditionen förfogande bör ställas även en generalstabsaspirant.

Chefen för detaljen för registrering och expedition torde böra

vara en pensionerad officer i arvodesbefattning. Närmast liänförlig till

denna detalj är även expeditionsvakts- och kontorspersonalen. Av denna

personal torde en nu å övergångsstat uppförd befattning såsom förste expeditionsvakt

i lönegrad A 7 böra i varje fall under nästkommande budgetår

kvarstå å personalförteckningen. Innehavaren av denna befattning inträder

i pensionsåldern den 1 oktober 1945 men har hemställt örn anstånd med avsked

under ett år från nämnda dag. Därest denna ansökning, till vilken

ståndpunkt ännu ej tagits, icke skulle bifallas, torde ifrågavarande befattningshavare

likväl böra för underlättande av övergången till den nya organisationen

biträda å kommandoexpeditionen mot åtnjutande av lämpligt avvägt

dagarvode. Sådant arvode bör för nämnda fall bestridas från anslagsposten

till icke-ordinarie personal. Jag anser mig emellertid icke med säkerhet

kunna för framtiden beräkna ett behov av mer än en expeditionsviakt för den

gemensamma kommandoexpeditionens vidkommande. Vid sådant förhållande

bör en av de två nu å personalförteckningen upptagna, för kommandoexpeditionerna

avsedda befattningarna såsom expeditionsvakt i lönegrad A 5 — för

närvarande vakant — kunna indragas och den återstående befattningen enligt

eljest gängse grunder uppflyttas i lönegraden A 6. Det må framhållas, att

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 170.

innehavaren tav sistnämnda befattning för närvarande i huvudsak sysselsättes

med göromål, som eljest i regel torde ankomma på kontorist. Med ett

ståndpunktstagande till frågan örn en i anledning härav ändrad löneställning

för denna befattning torde emellertid böra anstå, tills erfarenheter vunnits

rörande arbetet på den gemensamma kommandoexpeditionen. Vidare bör för

kommandoexpeditionens behov avses ett kanslibiträde i lönegrad A 7 och ett

.kontorsbiträde i A 4. Till frågan örn erforderlig icke-ordinarie biträdespersonal

återkommer jag vid beräkningen av anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal. Jag räknar med att den militära skrivpersonalen

vid bifall till detta och i det följande framlagda förslag skall kunna

avvaras.

Detaljen för tjänstemeddelanden bör förestås av en pensionerad officer i

arvodesbefattning. Å detaljen bör vidare tjänstgöra en pensionerad underofficer

med arvode enligt löneklass UO 8.

Framhållas må, att åt chefen för detaljen för registrering och expedition

lärer komma att anförtros vissa utredningsarbeten i för kommandoexpeditionen

gemensamma frågor samt att på chefen för tjänstemeddelandedetaljen

kommer att vila ansvaret för utgivande av tjänstemeddelanden för flera försvarsgrenar.

Med hänsyn härtill torde arvodet för åtminstone en av dessa

befattningshavare böra motsvara nettolönen i löneklass Oa 11, medan den

-andre av dem torde få åtnjuta arvode enligt löneklass Oa 10.

Beträffande personaluppsättningen å bokdetaljen torde få hänvisas till

vad inledningsvis anförts beträffande ordnandet av tryckningsverksamheten

inom försvaret. Därvid har räknats med att såsom chef för detaljen skulle

finnas anställd en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolön i

löneklass Oa 11. Därutöver skulle vid bokdetaljen vara anställda två officerare

med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 samt tills vidare

så länge publikationstrycket vore av mera betydande omfattning ytterligare

en officer. Även denne har förutsatts skola anställas mot arvode enligt

löneklass Oa 10. Övergångsvis har räknats med att, örn den av de båda

nuvarande cheferna för lant- och sjöförsvarets kommandoexpeditioners bokdetaljer,

vilken vid förslagets genomförande icke längre erfordrades, önskade

kvarstanna i nyssnämnda befattning, han syntes böra erhålla arvode enligt

sin förutvarande löneklass. För expeditions- och kassagöromål samt för korrekturläsning

m. m. har räknats med en pensionerad underofficer med arvode

enligt löneklass UO 8 samt högst tre biträden, varav ett i lönegrad Eo 7 och

de övriga i högst lönegrad Eo 4.

Yad angår armésektionen bör vapenövnings- och personaldetaljen i enlighet

med vad som förutsatts i 1942 års försvarsbeslut förestås av en kapten ur generalstabskåren

med en generalstabsaspirant som biträde. Mobiliseringsdetaljen

bör förestås av en pensionerad officer med arvode motsvarande nettolönen i

löneklass Oa 10. För värnpliktsdetaljen bör såsom chef avses en pensionerad

officer, liksom för närvarande med arvode enligt löneklass Oa 11. I erforderlig

utsträckning bör här även tjänstgöra en officer från marinsektionen.

Rulldetaljen bör förestås av en pensionerad officer med arvode motsvarande

nettolönen enligt löneklass Oa 10, vilken till sitt förfogande bör lia en peil

sionerad underofficer i löneklass UO 8.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Detaljerna inom marinsektionen böra förestås vardera av en kompaniofficer,

kommenderad ur flottan respektive kustartilleriet. Till detaljchefernas gemensamma

förfogande bör vidare ställas en pensionerad underofficer med arvode

motsvarande nettolön i löneklass UO 8.

Yad flygsektionen beträffar synes det möjligt att begränsa personalen vid

densamma utöver vad i försvarsbeslutet förutsatts. Jag räknar sålunda med

att såsom sektionschef skall tjänstgöra en major eller överstelöjtnant ur flygvapnet,

vilken till sitt förfogande bör ha en pensionerad officer med arvode

motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. Sistnämnde befattningshavare

skulle sålunda ersätta såväl en kompaniofficer ur flygvapnet som en pensionerad

underofficer i arvodesbefattning. Hänsyn har härvid tagits även till

det trängda personalläget vid flygvapnet. Det torde därjämte få lämnas

öppet, örn chefen för flygsektionen även vid en begränsning av den till hans

förfogande stående personalen på sätt nyss är sagt bör kunna medhinna även

vissa flygvapnet berörande arbetsuppgifter, som icke direkt sammanhänga

med tjänsten å kommandoexpeditionen. Därest den nu såsom chef för flygvapnets

kommandoexpedition placerade regementsofficeren vid flygvapnet

efter omorganisationen skulle komma att i nuvarande lönegrad kvarstå såsom

chef för flygsektionen, torde han böra övergångsvis bibehållas vid honom

nu tillkommande tilläggsarvode å 1 500 kronor.

Omorganisationen av kommandoexpeditionerna kommer — med bortseende

från övergångsanordningar — att medföra, att två befattningar i lönegrad

Ob 2 som chef för kommandoexpedition kunna indragas i utbyte mot

en sådan befattning i lönegrad Ob 2 eller Ob 4 samt att med bortseende från

övergångsanordningar två befattningar för pensionerade officerare med arvoden

motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 och två befattningar för pensionerade

underofficerare med arvoden enligt löneklass UO 8 icke längre erfordras.

Härutöver möjliggöres förut angivna minskning av expeditionsvaktspersonalen.

Jag vill erinra, att jag vid behandlingen av frågan örn tryckningsverksamheten

inom försvaret framhållit, att för bokdetaljens vidkommande

borde för nästa budgetår övergångsvis upptagas den nuvarande personalen,

men förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta

rörande befattningarnas avveckling. Det bör vidare ankomma på Kungl.

Majit att vid framdeles uppkommande ledigheter å kvarstående arvodesbefattningar

för pensionerade underofficerare taga under omprövning, huruvida

icke vissa av dessa befattningar böra vara förenade med arvoden motsvarande

nettolönen i löneklass UO 7.

Yad angår den för försvarsdepartementet gällande personalförteckningen

förordar jag i anslutning till vad jag i det föregående anfört, att

nuvarande befattningar för cheferna för lantförsvarets och sjöförsvarets kommandoexpeditioner,

båda i lönegraden Ob 2, utgå och i stället en befattning

såsom chef för försvarets kommandoexpedition i alternativt lönegrad Ob 2

eller Ob 4 uppföres å densamma. Yidare böra i det föregående föreslagna

förändringar med avseende å kommandoexpeditionens vakt- och kontorspersonal

komma till uttryck i personalförteckningen. Slutligen förordar jag,

att å personalförteckningen uppföres ytterligare en, för departementets

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kansliavdelning avsedd befattning såsom kanslibiträde i lönegrad A 7. Denna

befattning är närmast avsedd för statssekreteraravdelningen. På innehavaren

av befattningen skall ankomma bland annat att handhava och arkivera

ett stort antal handlingar, ombesörja korrekturläsning m. m. Dessa arbetsuppgifter

åvila för närvarande vid sidan av sedvanliga skrivgöromål ett

kontorsbiträde.

Med hänsyn till vad sålunda anförts bör i avlöningsstaten anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän upptagas med 226 000 kronor

(nu 235 000 kronor). Posten till avlöning till departementschefen bör

uppföras med oförändrat belopp.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, synes böra, med beaktande jämväl av vad i det föregående vid behandlingen

av s. k. stabsarvoden anförts, upptagas med ett belopp av 140 000

kronor (nu 143 500 kronor). Pör innevarande budgetår äger Kungl. Maj:t befogenhet

att, örn så befinnes lämpligt, i stället för att kommendera officerare

på aktiv stat ur truppförbanden vid försvarsdepartementet inrätta ytterligare

högst 2 befattningar för pensionerad personal med arvoden motsvarande

nettolönen i löneklassen Oa 10. Motsvarande synes böra gälla jämväl under

nästa budgetår.

Yad härefter angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal finnas för närvarande vid kommandoexpeditionerna anställda sammanlagt

4 kontorsbiträden i lönegrad Eo 4 och ett skrivbiträde i Ex 2. För den

gemensamma kommandoexpeditionen torde sammanlagt erfordras — utöver

förutnämnda kanslibiträde i lönegrad A 7 och kontorsbiträde i A 4 ävensom den

för bokdetaljen avsedda kvinnliga biträdespersonalen — ytterligare högst två

kontorsbiträden i Eo 4. Den nuvarande innehavaren av befattningen såsom

förste expeditionsvakt med placering å departementets kansliavdelning torde

redan den 1 maj 1945 komma att avgå med pension. Då under nuvarande förhållanden

föreligger behov av oförändrat antal expeditionsvakter, vilket behov

dock efter återgång till fredsförhållanden och inflyttning i det planerade

nya kanslihuset kan komma att minskas, torde, där så befinnes lämpligt,

en sådan anordning få träffas, att nu ifrågavarande befattningshavare

jämväl efter avgången med pension tills vidare kan tagas i anspråk för departementets

räkning mot åtnjutande av dagarvode i överensstämmelse med

vad under viss förutsättning avsetts beträffande den å övergångsstat uppförde

förste expeditionsvakten. Ifrågavarande tilläggsarvode bör bestridas från anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Vid bifall till de

i det föregående framställda förslagen bör denna anslagspost beräknas till

91 000 kronor. Härvid har räknats med en ökning av posten med i runt tal

10 000 kronor för anställande av ytterligare med hänsyn till departementsarbetets

omfattning erforderlig amanuenspersonal. Ifrågavarande anslagsbelopp av

91 000 kronor motsvarar — frånsett berörda tilläggsarvoden till två förste

expeditionsvakter — i huvudsak det normalt i fredstid föreliggande behovet

av icke-ordinarie personal. Härtill synes emellertid böra läggas ett

belopp av omkring 15 000 kronor för avlönande av sådan personal, som under

nuvarande beredskapsförhållanden på sätt i propositionen 1942: 266 (s. 14)

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

anförts är erforderlig för lagstiftnings- oell annat författningsarbete samt för

speciella utredningsuppdrag. Utgifterna för avlöningar till övrig ickeordinarie

personal, inberäknat kostnader för löneklassuppflyttningar, vikariatsersättningar

m. m., torde sålunda kunna beräknas till 106 000 kronor (nu 99 100

kronor).

Anslagsposten till rörligt tillägg bör på grund av ändringarna i personalorganisationen

uppskattas till 67 000 kronor (nu 66 400 kronor). Den under

rubriken Särskilda uppbördsmedel upptagna posten Pensionsmedel, vilken

från tolfte huvudtiteln tillföras de pensionsförmåner, som innehavare av för

pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar ha att avstå, bör upptagas

till oförändrat belopp, 103 000 kronor.

Anslaget bör således för nästa budgetår minskas med 5 000 kronor till

460 000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för försvarsdepartementet

med försvarets kommandoexpedition, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Kansliavdelningen.

1 statssekreterare ................................................... C 10

1 expeditionschef ................................................... C 8

1 byråchef ............................................................ C 5

4 kansliråd ............................................................ A 30

3 förste kanslisekreterare ....................................... A 26

4 andre kanslisekreterare ....................................... A 21

1 registrator ......................................................... A15

1 kansliskrivare ...................................................... All

3 kanslibiträden ...................................................... A 7

1 förste expeditionsvakt .......................................... A 7

2 expeditionsvakter ................................................ A 5

3 kontorsbiträden ................................................... A 4

Kommandoexpeditionen.

1 chef för försvarets kommandoexpedition ... Ob 2 eller Ob 4

1 kanslibiträde ...................................................... A 7

1 expeditionsvakt ................................................... A 61

1 kontorsbiträde ................................................... A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 förste expeditionsvakt .......................................... A 7

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 förste kanslisekreterare ....................................... Eo 26

1 andre kanslisekreterare ....................................... Eo 21

1 Befattningen bibehålies i lönegrad A 5 intill dess ledighet uppkommer å den å övergångsstat

uppförda befattningen såsom förste expeditionsvakt.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Kungl. May.ts proposition nr 170.

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarsdepartementet

med försvarets kommandoexpedition att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöning till departementschefen............ kronor 24 000

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
slagsvis

...................................... » 226 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis................ » 140 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 106 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... » 67 000

Summa kronor 563 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.......... kronor 103 000

N ettoutgift kronor 460 000

dels och till Försvarsdepartementet: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 460 000 kronor.

B. Centrala förvaltningsmyndigheter.

FÖRSVARETS CIVILFÖRVALTNING.

[8.] Försvarets civilförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften)............................ kronor 532 500

» 1944/45............................................... » 1 100 000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag) .............. » 1263 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................. * 1250 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för

samma budgetår s. 76 f. intagen personalförteckning och avlöningsstat med

därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 3) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna ifrågavarande anslag till

1 100 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 31 augusti 1944 angående

anslagsäskanden för ämbetsverkets verksamhet under budgetåret 1945/46

gjort framställningar, avseende dels två organisationsfrågor av större räckvidd,

nämligen frågan örn ordnandet av blankettgranskningen inom försvaret

samt spörsmålet om införande av maskinell bokföring vid civilförvaltningen,

dels ock vissa för verket interna personalfrågor. Jag ämnar i det följande till

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

behandling upptaga ifrågavarande spörsmål i nu angiven ordning. Frågan

om införande av maskinell bokföring står i samband med beräkningen av såväl

avlönings- som omkostnadsanslag för civilförvaltningen. Det har emellertid

synts lämpligt att redan under nu förevarande anslag lämna en sammanhängande

redogörelse för hithörande spörsmål.

Blankettgranskning.

Enligt 4 § 4 mom. instruktionen för civilförvaltningen (SFS 1943: 886)

skola -— såsom i det föregående erinrats -—- formulär till blanketter, som äro

avsedda för begagnande inom försvaret, i den omfattning Kungl. Majit bestämmer,

innan de fastställas av vederbörlig myndighet, vara granskade och

godkända av civilförvaltningen. Detta stadgande skall jämlikt Kungl. Maj:ts

beslut den 31 december 1943 avse samtliga försvarets blanketter, som icke

äro av rent militär eller teknisk art.

Beträffande behovet av arbetskraft för fullgörande av detta arbete anförde

civilförvaltningen i skrivelse den 12 januari 1944, att antalet blanketter syntes

komma att bliva synnerligen betydande samt att arbetet med desamma ävenledes

bomme att bli av stor omfattning. Med hänsyn till svårigheten att uppskatta

personalbehovet under fredsförhållanden hade civilförvaltningen

emellertid för det dåvarande ansett sig böra begränsa sina äskanden till att

omfatta en befattning såsom revisor i lönegrad Eo 21 samt en befattning

såsom assistent till nämnde revisor i lönegrad Eo 12. Revisorn avsågs

skola tjänstgöra såsom föreståndare för den personal, vilken avsåges för

blankettarbetet.

Sedan vissa erfarenheter rörande omfattningen av försvarsväsendets blankettsystem

numera kunnat vinnas, stöde det — enligt vad civilförvaltningen

i sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1944 anfört — klart, att detsamma

hade en avsevärt större omfattning än vad civilförvaltningen ursprungligen

beräknat. Antalet blanketter, som ämbetsverket dittills mottagit, uppginge

till omkring 9 000. Eör arbetet härmed hade civilförvaltningen för närvarande

■anställt, förutom den förenämnde revisorn, 6 befattningshavare såsom organisatörer,

1 assistent med bland annat tryckeriteknisba uppgifter samt 1 ritbiträde.

Dessa befattningshavare utgjorde kameralbyråns organisations- och

blankettdetalj. Det måste särskilt framhållas, att arbetet inom denna detalj

i och för sig icke allenast vore förknippat med blanketterna utan även medförde

betydande organisatoriska uppgifter. Bakom fastställandet och granskandet

av varje blankett läge nämligen i första hand ett bedömande av den

organisation, i vilken blanketten skulle fylla sin uppgift. På detta sätt hade

främst på föreståndaren för detaljen kommit att vila ett omfattande och betydelsefullt

arbete.

I yttrande över civilförvaltningens framställning i nu berörda del har

statens organisationsnämnd framhållit i huvudsak följande.

Den sakliga utformningen av en blankett borde principiellt icke ske annat

än genom försorg av den myndighet, inom vars arbetsområde blanketten vore

avsedd att komma till användning. Eljest kunde befaras, att blanketten icke

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

komme att i önskvärd omfattning tillgodose det syfte, som avsåges. Härav

följde, att denna del av blankettverksamheten icke lämpligen borde för hela

försvarsväsendet centraliseras till en enda myndighet. Däremot kunde ett

centralt blankettorgan i detta avseende utöva ett reglerande inflytande. Sålunda

kunde ett dylikt organ lämna vederbörande myndighet värdefulla upplysningar

örn redan befintliga blanketter, då avsikten vore att för visst ändamål

utarbeta nya sådana. På grund av den översikt över det befintliga blankettbeståndet,

som ett sådant centralorgan givetvis ägde, kunde detta även

vid behov påkalla revision av blanketterna inom visst verksamhetsområde

genom hänvändelse till vederbörande myndigheter eller till statens organisationsnämnd

i fall, där organisationsundersökningar erfordrades. Ett centralt

blankettorgan kunde sålunda även inom det område, som här avsåges, utöva

en upplysande och reglerande verksamhet. Ett centralt blankettorgan hade

vidare att fylla en särskild, mera fristående och väl så betydelsefull uppgift i

blankettekonomiskt syfte, såsom i fråga örn blanketternas typografiska utformning,

deras format, papperskvalitet och framställning. I dessa avseenden

syntes ett centralt blankettorgan böra tillerkännas ett bestämmande inflytande

i fråga örn samtliga till försvaret hörande blanketter. Civilförvaltningen

syntes, enligt vad organisationsnämnden vidare framhållit, vilja göra gällande,

att den för ämbetsverket stadgade granskningsskyldigheten även skulle omfatta

berörda sakliga utformning av blanketter och därmed giva civilförvaltningen

befogenhet att med särskild för ändamålet anställd personal verkställa

undersökningar i organisatoriskt avseende inom vederbörliga delar av

försvarets arbetsområden. Förhållandet gåve nämnden anledning betona

vikten av att befogenhetsområdet i berörda avseende klart avgränsades. Organisationsnämnden

förordade emellertid såtillvida en utsträckning av civilförvaltningens

granskningsbefogenhet, att även granskningen av blanketter av

rent militär eller teknisk natur borde i blankettekonomiskt avseende m. m.

tillkomma det centrala blankettorganet. Nu tillämpad gränsdragning mellan

å ena sidan blanketter av rent militär eller teknisk art och å andra sidan

övriga blanketter kunde nämligen leda till bristande enhetlighet, liksom

divergerande åsikter kunde uppkomma beträffande olika myndigheters befogenheter.

Något avgörande beträffande frågan, till vilken myndighet ett så

centraliserat organ borde förläggas, kunde knappast ifrågakomma, förrän

spörsmålet örn tryckeriverksamhetens ordnande överhuvudtaget vid försvaret

vunnit sin lösning.

Civilförvaltningen har i anledning av vad organisationsnämnden yttrat

anfört bland annat följande.

Verket hade ännu icke kulmat förvärva tillräcklig erfarenhet för att tillförlitligt

bedöma det fredsmässiga behovet av personal för fullgörande av hittillsvarande

arbetsuppgifter på förevarande område. Det vore också vanskligt

att bedöma, i vilken omfattning arbetsuppgifternas utsträckande till att

avse jämväl blanketter av militär och teknisk natur —- vilkas antal torde

vara omkring fem gånge* större än de »ekonomiska» blanketterna — föranledde

ökning av personalbehovet. Även vid en begränsning av arbetsuppgifterna

i enlighet med vad organisationsnämnden anfört måste viss uppmärksamhet

ägnas jämväl åt blanketternas innehåll och uppställning ur saklig

synpunkt, enär den upplysande och reglerande verksamheten eljest icke syntes

kunna fullgöras på tillfredsställande sätt. Förhållandevis högt kvalificerad

personal måste därför genomgående beräknas för ärendenas handläggning.

Civilförvaltningen måste även äga möjlighet att inom sitt eget förvaltningsområde

verkställa i detalj gående utredningar och organisationsundersök
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningar av teknisk-ekonomisk natur. Med hänsyn till att den för blankettgranskningen

avsedda personalen genom sitt arbete vore i tillfälle att förvärva

insikter i förvaltningsorganisationens detaljer och erfarenhet av lämpliga

arbetsmetoder vid utredningar av det slag, varom här vore fråga, syntes

därför ändamålsenligt att liksom hittills anlita den med blankettgranskning

sysselsatta detaljen för utredningsuppdrag av skilda slag. Anlitande av den

tryckeritekniska sakkunskapen inom statskontoret syntes enligt civilförvaltningens

mening med hänsyn till det stora antalet av försvarsväsendets blanketter

lämpligen böra ske i den formen, att befattningshavare inom statskontoret

i erforderlig utsträckning finge sin tjänstgöring förlagd till civilförvaltningens

lokaler. Enligt vad ämbetsverket under hand inhämtat, torde en

dylik anordning ej komma att möta svårigheter. Med utgångspunkt från

organisationsnämndens förslag och med beaktande av vad civilförvaltningen

i anslutning därtill anfört hade ämbetsverket preliminärt beräknat den för

detaljen erforderliga personalen till 1 förste revisor i lönegraden Eo 24 såsom

föreståndare för detaljen, en revisor i Eo 21 för vissa uppgifter av ledande

karaktär och med uppgift att fungera såsom ställföreträdare för föreståndaren,

3 förste amanuenser i Eo 18, 1 assistent i Eo 12, avsedd att handhava

ett kartotek över försvarets samtliga blanketter, att biträda med beställningsarbetet

samt att uppehålla den närmare kontakten med vederbörliga tryckerier,

1 kanslibiträde i Eo 7 och 3 kontorsbiträden i Eo 4. Beträffande de besparingar,

som kunde ernås hos övriga centrala förvaltningsmyndigheter, hade

det icke varit möjligt att ännu förebringa utredning.

Maskinell bokföring.

I skrivelse den 21 augusti 1944 har försvarets civilförvaltning upptagit

frågan örn centralisering av försvarsväsendets bokföring, vilken

jämväl sedermera berörts i ämbetsverkets skrivelse angående anslagsäskanden

för nästa budgetår. Ämbetsverket har härom anfört bland annat

följande.

I samband med den omorganisation av arméns räkenskapsväsende, som

genomförts den 1 juli 1939, hade arméförvaltningens dåvarande civila departement

haft under övervägande att med tillämpning av s. k. hålkortsmetod

centralisera och till departementet förlägga lokalmyndigheternas kassa- och

titelbokföring. Det hade emellertid därvid visat sig, att den dåvarande omfattningen

av arméns kassa- och räkenskapsväsende icke utgjorde ett i kvantitativt

avseende tillräckligt underlag för en dylik åtgärd, som erfordrade bland

annat en dyrbar maskinell utrustning. Sedermera hade emelletid samtliga

försvarsgrenar ställts under civilförvaltningens ledning i kassa- och räkenskapshänseende,

varjämte deras omfattning i sagda hänseende enligt numera

gällande försvarsorganisation även under fredsförhållanden syntes bliva

av väsentligt annan storleksordning än tidigare. Genom en dylik centralisering

skulle påtagliga fördelar stå att vinna. Sålunda skulle de lokala myndigheternas

bokföringsarbete komma att väsentligt .inskränkas och i huvudsak

avse endast förandet av kortfattade annotationer över verkställda utbetalningar.

Bokföringen skulle helt anordnas centralt på maskinell väg och

vederbörande lokala myndigheter tillställas i denna ordning förda journaler

och titelsammandrag. Med denna bokföring skulle vidare erhållas automatisk

kontroll å försvarets centrala postgirosystem samt ett direkt underlag

för huvudbokföring och de belastningstabeller, som civilförvaltningen hade

att månatligt avgiva till försvars- och finansdepartementen m. fl. Dessutom

skulle den för närvarande å civilförvaltningens revisionsbyrå verkställda s. k.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

»prickningen», innebärande en kontrollerande jämförelse mellan dagbok och

verifikationer, bliva överflödig. Såsom en väsentlig fördel, vilken skulle stå

att vinna genom ifrågavarande centralisering, finge vidare framhållas ett i

jämförelse med nuvarande ordning betydligt snabbare bearbetande av räkenskapsmaterialet

och därav följande färdigställande av kassarapporter till riksräkenskapsverket

samt belastningstabeller.

Statens organisationsnämnd har i yttrande över berörda framställning

riktat uppmärksamheten på frågan huruvida den nuvarande bokföringen inom

försvaret principiellt kunde anses motsvara de krav, som man hade att ställa

på en tidsenlig redovisning. Enligt nämndens mening vore så icke

fallet.

För att kunna bedöma, örn utlagda medel använts rationellt respektive

vilka åtgärder som borde vidtagas för att möjliggöra besparingar, måste man

— har nämnden vidare anfört — ha en logiskt uppbyggd kontoplan (titelförteckning).

Den till den 1 juli 1944 inom försvaret använda titelförteckningen

fyllde icke detta ändamål, då dess huvudsakliga uppgifter syntes vara

att bevaka, att anslag icke överskredes. Den provisoriska titelförteckning,

som nu vore gällande, utgjorde i stort sett endast en omnumrering av de

hittillsvarande titelnumren enligt decimalsystem. För att en kostnadsredovisning

skulle kunna anses tillfredsställande vore det nödvändigt, att man

noggrant holle isär kostnadsslag och kostnadsställen. Enligt nämndens

mening borde därför en titelförteckning utarbetas, som möjliggjorde redovisning

av kostnaderna dels på kostnadsslag och dels på kostnadsställen.

Nämnden hade den uppfattningen, att installerandet av en hålkortsanläggning

under nuvarande förhållanden, utan att påtalade synpunkter beaktades,

skulle innebära att den ur kostnadskontrollsynpunkt otidsenliga bokföringen

för lång tid fastlåstes. En sådan åtgärd ville nämnden avstyrka. Nämnden

har i anslutning härtill hemställt, att Kungl. Majit måtte uppdraga åt organisationsnämnden

att verkställa utredning örn och inkomma med förslag till omläggning

av försvarets bokföring med avseende å såväl principerna som

metoderna för dess utförande.

Civilförvaltningen och riksrälcenskapsverket ha i gemensamt utlåtande

bemött den av organisationsnämnden framställda kritiken mot ifrågavarande

förslag. I detta utlåtande ha ämbetsverken anfört bland annat följande.

Den nyligen fastställda titelförteckningen innebure endast en kodifiering

av det hittillsvarande titelsystemet, varvid en del titlar för tillgodoseende av

vissa av riksräkenskapsverket hävdade synpunkter uppdelats i nya undertitlar.

I förevarande sammanhang hade civilförvaltningen uppskisserat vissa

framtidsprogram, avseende bland annat centralisering av avlöningsväsendet.

Dessa framtidsprograms realiserande borde enligt ämbetsverkets mening icke

Ira avgörande betydelse vid förevarande spörsmåls bedömande. Att de icke

utan nya ingående utredningar kunde göras till föremål för prövning funne

ämbetsverken självklart. Gentemot vad organisationsnämnden anfört därom,

att man genom att anskaffa hålkortsmaskiner skulle fastlåsa det nuvarande

bokföringssystemet, ville ämbetsverken framhålla, att särskild hänsyn tagits

till just dessa synpunkter, samt att valet av hålkorts (statistik) maskiner vore

avsett att ske med beaktande av önskemålet att framdeles kunna åstadkomma

en kostnadsfördelning, som tillgodosåge både kravet på ordnad anslagsredovisning

och önskemålet att kunna fördela kostnaderna efter andra grunder

jin de rent anslagsmässiga. Nämndens kritik av de principer, vilka ligga till

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Majlis proposition nr 170

grund för försvarsväsendets bokföring, vore så kortfattad och knapphändigt

motiverad att ett utförligt bemötande icke vöre möjligt. Måhända vore nämndens

utgångspunkt ett principiellt krav på omläggning av det statliga redovisningsväsendet

i dess helhet. Det syntes emellertid få anses ställt utom

all fråga, att den statliga bokföringen i första hand måste anknytas till riksstaten

och de för riksstatsanslagen fastställda staterna samt att den ytterligare

uppdelningen på kostnadsslag, sorn kunde anses nödvändig och värdefull

ur förvaltningskontrollsynpunkt, måste ske inom den genom anslagsredovisningen

givna ramen. Med denna utgångspunkt erfordrades alltid för

åstadkommande av annan fördelning av kostnader än den, som förekomme

under olika anslag (anslagsposter), verkställandet av särskilda statistiska utredningar.

Det snabbaste och effektivaste medlet att åstadkomma dylika utredningar

utgjorde hålkortsmetoden.

Därest med »kostnadsställe» avsåges förband (motsvarande), finge erinras,

att den i stor omfattning bedrivna centrala anskaffnings- och underhållsverksamheten

medförde, att kostnader för ett förband i motsvarande utsträckning

icke bleve och icke heller kunde bliva redovisade i förbandets räkenskaper.

Frågan örn möjligheterna att fördela försvarskostnaderna på förband

hade varit föremål för ingående utredningar. Såvitt ämbetsverken hade

sig bekant, hade därvid aldrig från något håll ifrågasatts annat än att kostnaderna

för materielanskaffningen skulle redovisas centralt. Däremot hade

ofta ifrågasatts att redovisa vissa materielanskaffningskostnader gemensamt

för försvarsväsendet i dess helhet i stället för att såsom nu skedde fördela

dem på försvarsgrenarna

Ämbetsverken kunde icke finna tillräckliga skäl för den av nämnden föreslagna

särskilda utredningen angående principerna och metoderna för försvarets

bokföring. En avgjord olägenhet med en dylik från riksräkenskapsverket

och civilförvaltningen fristående utredning skulle vara, att det

kontinuerliga organisationsarbete, som erfordrades beträffande försvarets

kassa- och bokföringsväsende, skulle komma att vila under den avsevärda

tid, den föreslagna utredningen kunde förutsättas komma att taga i anspråk.

Skulle organisationsnämnden önska deltaga i de utredningar rörande försvarets

interna bokföring, som komme att fullföljas i samarbete mellan riksräkenskapsverket

och civilförvaltningen, läte detta sig givetvis göra, varvid emellertid

förutsattes, att arbetet icke härigenom försenades.

Beträffande den föreslagna åtgärdens sammanhang med förval tningsr

ef ormen ha civilförvaltningen och riksräkenskapsverket framhållit,

att det sistnämnda verket vid de diskussioner, som föregått genomförandet

av den militära förvaltningsreformen, konsekvent hävdat, att koncentrationen

av de tidigare förvaltningsorganens bokföring till ett verk förutsatte

mekanisering av bokföringsapparaten. Nu föreliggande förslag åsyftade således

en av båda verken såsom nödvändig ansedd och länge planerad mekanisering

av den nuvarande bokföringen.

I förnyat yttrande i ärendet har organisationsnämnden anfört, att ärendet

genom vad civilförvaltningen och riksräkenskapsverket härutinnan anfört

kommit i annat läge än vid tiden för avgivandet av nämndens tidigare

yttrande. I anslutning härtill har nämnden anfört följande.

Det vore sannolikt, att en mekanisering av arbetsförfarandet borde eftersträvas

för att råda bot på arbetsanhopningen i bokföringsavseende inom civilförvaltningen.

Under förutsättning att hålkortsmetoden härvid borde till
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

gripas, varom civilförvaltningen och riksräkenskapsverket syntes vara övertygade,

hade nämnden intet att erinra mot att en förhyring av hålkortsmaskiner

komme till stånd för det här angivna ändamålet, så mycket mera

som strävan numera syntes vara att icke taga i anspråk maskintyp av större

kapacitet än nödigt vore ävensom att icke förhyra maskiner med för lång

uppsägningstid. Därest en förhyrning av hålkortsmaskiner komme till stånd,

finge detta dock icke enligt nämndens mening tagas till intäkt för vidtagande

-av förändringar i avseende å nu rådande fördelning av bokföringsarbetet

mellan lokal- och centralmyndigheterna eller andra åtgärder, som kunde föregripa

en förutsättningslös utredning angående försvarsväsendets bokföringssystem.

Farhågorna för att det kontinuerliga organisationsarbetet beträffande

försvarets kassa- och bokföringsväsende efter igångsättande av en sådan utredning

skulle komma att vila under avsevärd tid, syntes icke vara berättigad,

<3å givetvis civilförvaltningen och riksräkenskapsverket måste vara representerade

i en dylik utredning.

Civilförvaltningen har vidare framhållit, att en på hålkortsmetoden vilande

centralisering av bokföringsarbetet kunde bliva första ledet i en centraliseringsprocess,

som skulle kunna utsträckas att omfatta även andra verksamhetsgrenar

inom civilförvaltningens verksamhetsområde. Ämbetsverket syftade

härvid i första hand på uträkning och utbetalning av månadslöner

till den fast anställda personalen vid försvaret. En praktisk förutsättning

för genomförande av en sådan reform finge emellertid anses vara, att

den centraliserade bokföringen först hunnit inarbetas. Därjämte krävdes ett

omfattande organisatoriskt förarbete.

Kostnaderna för användning av central hålkortsredovisning under

nuvarande förhållanden ha i civilförvaltningens förenämnda skrivelse den 31

augusti 1944 beräknats till sammanlagt 153 000 kronor, varav 120 000 kronor

skulle utgöra årskostnader och 33 000 kronor engångskostnader. Från det

sammanlagda beloppet borde avgå 6 000 kronor, utgörande viss med omläggningen

sammanhängande minskning av vissa inbindningskostnader. I

det av civilförvaltningen och riksräkenskapsverket senare avgivna utlåtandet

i ärendet ha kostnaderna för anläggningen ansetts kunna begränsas till sammanlagt

125 000 kronor.

Beträffande de besparingar, som beräknats uppkomma vid genomförande

av förslaget örn centraliserad hålkortsbokföring hos civilförvaltningen,

ha under hand vissa upplysningar införskaffats från civilförvaltningen.

Enligt dessa upplysningar skulle förslagets genomförande för civilförvaltningens

revisionsbyrås vidkommande sannolikt medföra, att i fredstid minst 15

nu med »prickning» sysselsatta biträden bleve överflödiga. För bokföringskontorets

del uppginge den för fredstid erforderliga rutinpersonalen till lågt

räknat omkring 8 personer, vilken kunde inbesparas. Den totala inbesparingen

av lönekostnaderna inom civilförvaltningen beräknades på grund härav

till i runt tal 94 000 kronor. En beräkning av personalbesparingarna vid

de lokala myndigheterna förutsatte-emellertid organisatoriska undersökningar

hos kassamyndigheterna och en omläggning av arbetsrutinen. För närvarande

räknades därför icke med några besparingar i detta hänseende. Förslagets

genomförande skulle vidare onödiggöra en av militära expeditionstjänst
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. isa 45 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kommittén såsom nödvändig ansedd anskaffning av skrivmaskiner med kortficka.

Härigenom skulle en besparing på omkring 20 000 kronor per år kunna

vinnas. De totala omedelbara besparingarna skulle således enligt civilförvaltningens

mening utgöra (94 000 + 20 000=) 114 000 kronor. De fredsmässiga

kostnaderna för hålkortsanläggningen hade av civilförvaltningen uppskattats

till för avlöningar åt 1 detaljchef (Eo21), 1 stansningschef (Eoll),

9—10 biträden (Eo 4—2) samt 2 maskinskötare (500 kronor i månaden per

man) sammanlagt omkring 64 000 kronor, för maskinhyra 36 000 kronor och

för installationskostnader 4 000 kronor eller sålunda tillhopa omkring 104 000

kronor. Nettobesparingen skulle med utgångspunkt från dessa beräkningar

uppgå till (114 000 —104 000=) 10 000 kronor.

Övriga personalfrågor.

Civilförvaltningen har i sin skrivelse med anslagsäskanden för nästa budgetår

framlagt vissa allmänna synpunkter på ämbetsverkets personaluppsättning

och därmed sammanhängande spörsmål. I sådant hänseende har

civilförvaltningen anfört bland annat följande.

Civilförvaltningens arbetsuppgifter i den nya försvarsorganisationen hade

genom statsmakternas ställningstagande till organisationen av försvarets

centrala förvaltning (propositionen 1943: 180) erhållit en i huvudsak slutgiltig

utformning. Detaljerna härutinnan ävensom arbetsuppgifternas fördelning

melian ämbetsverkets underavdelningar hade reglerats i ämbetsverkets instruktion.

Sedermera hade jämlikt Kungl. Maj:ts särskilda beslut ytterligare

vissa uppgifter ålagts civilförvaltningen, bland annat i fråga örn försvarets

blankettväsende och viss inventeringsverksamhet vid flygvapnet.

I motsats till vad sålunda gällde rörande civilförvaltningens arbetsuppgifter

hade ämbetsverkets härför erforderliga personalorganisation ännu icke

blivit slutligt bedömd. I samband med behandlingen av förvaltningsutredningens

förslag i denna fråga hade av utredningen framlagts beräkningar över

personalbehovet för civilförvaltningen, över vilka respektive försvarsgrensförvaltningar

beretts tillfälle att yttra sig. Föredragande departementschefen

hade emellertid i propositionen 1943: 180 funnit sig icke böra följa utredningens

beräkningar utan ansett, att arméförvaltningens, marinförvaltningens

och flygförvaltningens förutvarande organisation tills vidare borde tjäna såsom

utgångspunkt i detta hänseende. Man hade alltså i princip förfarit pa.

det sättet, att med de arbetsuppgifter, vilka tillfördes civilförvaltningen, även

den personal, vilken hittills fullgjort nämnda uppgifter, överfördes till

ämbetsverket. Härutöver hade allenast vissa i första hand oundgängliga befattningar

inrättats, vilka därjämte tills vidare gjorts till extra ordinarie.

Civilförvaltningens personalorganisation hade sålunda i största utsträckning

grundats på försvarsgrensförvaltningarnas efter 1936 års försvarsordning

anpassade personaluppsättning. Genom försvarets utbyggnad och utökningen

av de värnpliktigas tjänstgöringstid hade de häremot svarande arbetsuppgifterna

under de senaste åren undergått en högst betydande ökning, vilken

slutligt fastställts genom 1942 års försvarsbeslut.

Vid civilförvaltningens inrättande hade sålunda förutsatts, att ämbetsverkets

personalorganisation skulle anpassas efter dess arbetsuppgifter. Det

slutliga bedömandet härav hade emellertid ansetts böra anstå i avbidan på

återinträdandet av normala förhållanden. Med nuvarande personalorganisation

fullgjordes fördenskull inom ämbetsverket även sådana arbetsuppgifter*

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

som med säkerhet lomme att kvarstå i fredstid, i högst betydande utsträckning

av extra personal, vilken icke kunnat givas någon betryggande anställning.

Ur rekryteringssynpunkt hade nuvarande anställningsförhållanden medfört

avsevärda svårigheter för civilförvaltningen. Frånvaron av säkra befordringsmöj

ligheter och anställningens kriskaraktär, vilken icke kompenserats

av lika förmånliga anställningsvillkor som hos de statliga krisorganen

hade i stor utsträckning föranlett anställningshavare hos ämbetsverket att

redan efter kort tid söka säkrare anställning. Det hade härigenom ställt

sig ytterst svårt för ämbetsverket att till sig knyta de befattningshavare, vilka

för framtiden lämpligen borde bilda stommen i personaluppsättningen.

Sedan civilförvaltningen numera varit i funktion sedan den 1 januari 1944

och 1942 års försvarsorganisation erhållit en fastare utbyggnad, hade det

blivit möjligt att göra vissa erfarenhetsmässiga bedömanden av ämbetsverkets

personalbehov i fred. Även örn den slutliga arbetskvantiteten i fred

ännu icke med säkerhet kunde fastställas, vore det dock möjligt att med utgångspunkt

från försvarets utbyggnad och den följande proportionella utökningen

av civilförvaltningens arbetsuppgifter precisera vissa befattningar,

vilka under alla omständigheter utgjorde nyckelbefattningar i civilförvaltningens

organisatoriska utbyggnad, utan vilka ämbetsverkets arbete icke erhölle

nödvändig stadga. Det vore ett betydande intresse, att på dessa befattningar

kontinuitet uppehölles, varför ett bibehållande av nuvarande lösliga

anställningsform måste anses innebära betydande risker.

Med hänvisning till vad civilförvaltningen sålunda anfört har ämbetsverket

ansett, att medel borde beräknas för följande nytillkommande personal.

Då den på revisionsbyråns sekretariat tjänstgörande förste byråsekreteraren

i första hand hade att närmast under krigsrådet handha ledningen

av revisionsverksamheten, att ge uppslag till undersökningar och utredningar

samt att åvägabringa enhetlighet i arbetet på byråns kontor och detaljer,

hade på byrån uppkommande egentliga sekreterargöromål i stället fått fullgöras

av en å byråns sekretariat placerad förste amanuens. Det syntes emellertid

nödvändigt, att en kvalificerad befattningshavare ställdes till byråns

förfogande för sekreterargöromål. Ämbetsverket har därför funnit oundgängligt,

att å revisionsbyrån inrättades en befattning såsom byråsekreterare i

lönegrad Eo 21. Under denna förutsättning kunde en befattning såsom förste

amanuens i lönegrad Eo 18 indragas. Förutom den revisor, som avsåges för

ledningen av den centraliserade hålkortsbokföringen, erfordrades ytterligare

2 revisorer i lönegrad Eo 21, den ene avsedd för bland annat den på kameralbyråns

kamrerarkontor ankommande förhandsgranskningen och den andre

för ledningen av en särskild läger- och manskapskassedetalj inom kameralbyrån.

Civilförvaltningen erinrade beträffande sistnämnda tjänst, att marketenterierna

med därtill anslutna handelsrörelser samt bagerier och filmverksamhet

hade en omslutning av omkring 30 miljoner kronor för år samt att

dessa affärsrörelser icke alltid handhades och kontrollerades med erforderlig

sakkunskap, varför det voro nödvändigt med en omfattande löpande kontroll,

förbunden med en organiserande och sammanhållande central verksamhet.

Denna innefattade bland annat platsundersökningar och inventeringar samt

löpande granskning av ett omfattande statistikmaterial. För advokatfiskals
-

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kontorets vidkommande har hemställts om inrättande av två tjänster såsom

biträdande jurister i lönegrad Eo 21. Den ena av dessa tjänster har motiverats

med de ökade krav på personalen inom kontoret, som komme att

ställas i och med övergången till en ny rättegångsordning. Då såväl advokatfiskalen

som hans närmaste man icke själva kunde hinna representera kronan

vid tillnärmelsevis alla rättegångar, icke minst därför att båda måste

finnas centralt tillgängliga för att leda kontorets verksamhet, uppehålla ständig

kontakt med samtliga huvudmän, besvara förfrågningar o. s. v., syntes

det nödvändigt att inrätta åtminstone en mera kvalificerad befattning, vars

innehavare beräknades kunna företräda kronan inför rätta. För denna befattning

borde lägre löneställning än 21 lönegraden icke ifrågakomma. Den

andre biträdande juristen vore avsedd att placeras såsom föreståndare för

den särskilda detaljen för trafikskademål, å vilken för närvarande 6 jurister

funnes anställda. I övrigt har ämbetsverket förordat inrättande av en tjänst

såsom förste amanuens (Eo 18), avsedd för kameralbyråns kamrerarkontor,

samt en amanuens (Eol5), avsedd att biträda å kanslibyrån. Jämte den

kansliskrivare i Eo 11, som enligt vad förut sagts avsetts för hålkortsbokföring,

har civilförvaltningen beräknat ytterligare en kansliskrivare erforderlig

för kameralbyråns kamrerarkontor. För undvikande av en eljest ofrånkomlig

utökning av amanuenspersonalen har civilförvaltningen föreslagit

överflyttning av det mindre kvalificerade granskningsarbetet inom kanslibyråns

flyttningsdetalj till kvinnlig arbetskraft. För sådant ändamål borde å

detaljen placeras två nyinrättade befattningar såsom kontorister i lönegrad

Eo 9. Vidare har civilförvaltningen räknat med att en för närvarande å kameralbyrån

anställd bokbindare i lönegrad Ex 5 borde mera fast knytas till ämbetsverket,

varför befattningen borde göras till extra ordinarie i samma lönegrad.

Enligt civilförvaltningens mening skulle det för ämbetsverket medföra

betydande fördelar och för statsverket ställa sig ekonomiskt fördelaktigt

att permanent ha anställd en bokbindare för inbindning av ämbetsverkets

handlingar, löpande komplettering av dess samtliga författningsband och inbindningen

av de centrala ämbetsverkens verifikationer. I detta sammanhang

må även framhållas, att ämbetsverket vidare beräknat ett belopp av

5 000 kronor för biträden till bokbindaren, avsedda att tagas i anspråk för

inbindning av samtliga de lokala myndigheternas verifikationer. Sistnämnda

förslag stöde i samband med civilförvaltningens förslag örn centralisering av

försvarets bokföring enligt hålkortsmetod. Slutligen borde ytterligare en

telefonist i lönegrad Eo 2 anställas, varjämte medel borde beräknas för anställande

av en pensionerad underofficer mot arvode motsvarande nettolönen

i löneklass UO 7, avsedd i huvudsak för förrådskontroll av samma art som

hos exempelvis arméförvaltningen fullgjordes av pensionerad personal i arvodesbefattning.

Utöver den förutnämnda befattningen såsom förste amanuens

å revisionsbyrån kunde i sammanhang med nu ifrågavarande personalförändringar

en befattning som kanslibiträde i lönegrad Eo 7 indragas. En mera

ingående redogörelse för de arbetsuppgifter, som avsetts skola fullgöras av

personal som här nämnts, har lämnats i handlingarna i ärendet, till vilka här

torde få hänvisas.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 197

Beträffande arbetet inom sektion II av kanslibyrån och inom kameralbyrån

har civilförvaltningen vidare anfört bland annat följande.

Å ifrågavarande sektion handlades mål och ärenden angående löneklassplacering

för ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet

samt icke ständigt tjänstgörande personal, lönedispositioner, förmåner

under kommenderingar m. m., rekrytering, avskedspremier, resestipendier,

semesterersättning, övertidsersättning, anställande av tillfällig och extra personal

samt avtals- och förhandlingsfrågor. Till sektionen vore även ansluten

en särskild detalj för ärenden angående ersättning för flyttningskostnad m. m.

Den erfarenhet, som hittills vunnits av arbetet inom sektionen, hade enligt

vad civilförvaltningen framhållit oförtydbart visat, att arbetskrafterna inom

sektionen voro otillräckliga för fullgörande av ärendenas beredning och föredragning.

Under det första halvår civilförvaltningen varit i verksamhet, hade

till handläggning å sektionen överlämnats sammanlagt 1641 ärenden och

hade under samma tid avgjorts 1 388 ärenden eller i medeltal inemot 54 ärenden

per vecka. Ärendena vore som regel av beskaffenhet att kräva grundlig

utredning, bedömning ur prejudikatssynpunkt m. m. och förutsatte fördenskull

ingående kunskaper och tarvade betydande tid. Det stora flertalet mål

och ärenden inom sektionen vore sådana som icke rönte någon inverkan av

beredskapsläget, t. ex. frågor angående löneplaceringar och flyttningsärenden.

Trots att personalen utnyttjades långt utöver stadgad arbetstid kunde

förutses att, därest icke anstalter vidtoges för förstärkning av personalen

med kvalificerad arbetskraft, en arbetsbalans komme att uppstå av sådan omfattning,

att betydande olägenheter därav bleve en följd. Ämbetsverket ansåge

därför oavvisligt att inrätta en sekreterarbefattning i 24:e lönegraden.

För att erhålla säkrast möjliga bedömningsgrunder rörande arbetsuppgifterna

i fråga hade civilförvaltningen emellertid ansett sig för närvarande böra

stanna vid att föreslå, att vederbörande tills vidare erhölle allenast vikariatsersättning

till 24:e lönegraden. Även för kameralbyråns vidkommande vore

erforderligt att inrätta en befattning, vars innehavare dels kunde såsom sidoordnad

till förste byråsekreteraren å samma byrå övertaga en del av dennes

föredragningsskyldighet, som nu vore alltför betungande, dels kunde lämna

krigsrådet arbetsbiträde vid angivna arbeten. Lägre löneställning än 24:e

lönegraden syntes icke kunna ifrågakomma, men av samma skäl som anförts

beträffande nyssnämnda befattning å kanslibyrån ville civilförvaltningen för

närvarande begränsa sig till att föreslå, att vederbörande bereddes vikariatsersättning

i 24:e lönegraden.

För löneklassuppflyttningar borde räknas med 2 500 kronor under posten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän och med 5 000 kronor under posten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Slutligen har civilförvaltningen framhållit, att de oundgängligen erforderliga

befattningar, vilka i samband med den nya förvaltningsorganisationens

ikraftträdande inrättades vid civilförvaltningen, samtliga gjorts till extra ordinarie.

Hit hörde bland andra ämbetsverkets advokatfiskal och biträdande

advokatfiskal, 1 byrådirektör, 3 förste byråsekreterare, 1 revisionskommissaric

samt 1 förste revisor. Det syntes civilförvaltningen redan nu kunna

utan tvekan konstateras, att dessa tjänster under alla omständigheter komme

att bliva ständigt erforderliga för ämbetsverket. Särskilt ville civilförvaltningen

framhålla de synnerligen betydande olägenheter, vilka vore förbundna

med att advokatfiskalstjänsten bibehölles såsom extra ordinarie. Ämbets
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

verket ville fördenskull ifrågasätta, huruvida icke samtliga nu ifrågavarande

befattningar borde uppsättas på ordinarie stat. Civilförvaltningen bär vidare

framhållit, att krigsrådsbefattningarna inom ämbetsverket i realiteten läge

på ett avgjort högre plan än byråchefstjänster i allmänhet. Även örn ämbetsverket

ansåge sig icke böra i detta sammanhang framställa några förslag på

denna punkt, förutsatte ämbetsverket, att frågan örn krigsrådens löneställning

åter upptoges till prövning och att därvid deras särställning vunne beaktande.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha beträffande

nu ifrågavarande befattningar anfört i huvudsak följande.

Lönenämnderna utginge från att vid behandlingen av frågan örn utbyte vid

försvarets civilförvaltning av befattningar å löneplan Ex mot befattningar å

löneplan Eo bomme att tillämpas samma allmänna principer som iakttoges

beträffande den statliga civila förvaltningen i allmänhet. I vad mån beträffande

försvarets civilförvaltning särskilda förhållanden kunde råda, som påverkade

ställningstagandet till ämbetsverkets förslag, undandroge sig lönenämndernas

bedömande. Lönenämnderna ville emellertid framhålla, att vid

civilförvaltningen funnes ett förhållandevis osedvanligt stort antal extra tjänstemän.

Lönenämnderna funne det fördenskull i och för sig önskvärt, att ett

antal nya extra ordinarie befattningar inrättades. Tjänstebenämningen för

de båda biträdande juristerna i lönegrad Eo 21 borde lämpligen bestämmas till

byråsekreterare. Någon särskild anledning att för dessa båda befattningshavare

införa en ny tjänstebenämning, vilken för övrigt knappast syntes ägnad

att komma till praktisk användning, förelåge enligt lönenämndernas mening

icke. Lönenämnderna ville ej motsätta sig civilförvaltningens förslag örn beredande

av vikariatsersättning åt, såvitt nu vore i fråga, en befattningshavare

å kanslibyrån och en befattningshavare å kameralbyråns sekretariat. Denna

tillstyrkan finge dock icke anses innebära ett ställningstagande till frågan örn

definitiv lönegradsplacering av befattningarna.

Ehuru civilförvaltningen i sina nu framlagda anslagsäskanden ej framställt

något formellt förslag örn vissa befattningars uppförande å ordinarie stat,

ville lönenämnderna dock framhålla, att starka skäl syntes tala för att åtminstone

advokatfiskalen och byrådirektören snarast bereddes ordinarie anställning,

detta med hänsyn till den betydelse dessa båda tjänster otvivelaktigt

hade för att civilförvaltningen tillfredsställande skulle kunna fullgöra

sina arbetsuppgifter.

Vad först angår frågan örn omfattningen av den civilförvaltningen åvilande

blankettgranskningen och därmed sammanhängande spörsmål kan jag

i huvudsak ansluta mig till den uppfattning som uttalats av statens organisationsnämnd.

Sålunda bör enligt min mening civilförvaltningens befattning

med blankettkontrollen å ena sidan begränsas väsentligen till blankettekonomisk

granskning samt upplysande och reglerande verksamhet på sätt organisationsnämnden

framhållit, medan å andra sidan åt civilförvaltningen bör

uppdragas motsvarande granskning även såvitt avser blanketter av rent militär

eller teknisk natur. Såsom i det föregående vid behandlingen av frågan

örn tryckningsverksamheten inom försvaret m. m. anförts bör i uppdraget

jämväl ingå prövning, i den mån så lämpligen kan ske, av behovet

av blanketter med utgångspunkt i de föreliggande organisatoriska förhållandena.

s. 199 Kontrollera mot PDF

199

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Såsom jag i nyssberörda sammanhang vidare utvecklat anser jag, att beställning

av tryck för försvarets räkning — i den mån icke Kungl. Majit av

särskilda skäl annorlunda förordnar — i fortsättningen bör ske vad beträffar

publikationstryck genom den för försvaret gemensamma kommandoexpeditionen

och vad beträffar blankettryck genom försvarets civilförvaltning.

Båda organen böra, såsom jag i nyssnämnda sammanhang framhållit, vad anbudsprövning

och fördelning av tryck mellan olika företag angår, samråda

med statskontoret jämlikt gällande bestämmelser och praxis.

Nu angivna arbetsuppgifter böra omhänderhavas av en till kameralbyrån

ansluten blankettdetalj. Personalbehovet för denna detalj synes mig kunna

begränsas i förhållande till det av civilförvaltningen framlagda förslaget. Sålunda

synes såsom chef för detaljen kunna tjänstgöra innehavaren av den

redan inrättade revisorstjänsten i lönegrad Eo 21. Jag kan alltså icke förorda,

att för detta ändamål inrättas en befattning i lönegrad Eo 24. En av

de föreslagna amanuenserna i lönegrad Eo 18 synes kunna utbytas mot en

amanuens i lönegrad Eo 15. Assistenten synes böra hänföras till lönegrad

Eo 11 i stället för lönegrad Eo 12 och antalet kontorsbiträden begränsas till

två. I enlighet med vad civilförvaltningen anfört torde det vara lämpligt att

under någon tid framåt till detaljen knyta en pensionerad officer med arvode

motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10 under förutsättning att vederbörande

äger erfarenhet av blankettarbete. Att en så förhållandevis omfattande

personal erfordras för dessa speciella uppgifter sammanhänger därmed, att

verkställda utredningar utvisat möjligheten att på detta hittills mycket eftersatta

område vidtaga verksamma rationaliseringsåtgärder, som böra kunna

leda till en minskning av de anmärkningsvärt höga kostnaderna för blanketttryck

inom försvaret men även till en förenkling av den militära expeditionstjänsten.

I den mån arbetsuppgifterna det medgiver torde personalen böra

tagas i anspråk även för annat arbete inom civilförvaltningen. Det synes

dock icke troligt, att så kan ske förrän det nuvarande blankettbeståndet genomarbetats,

en uppgift som torde kräva avsevärd tid.

I förevarande sammanhang må jämväl erinras, att jag vid behandlingen av

tryckningsverksamheten inom försvaret m. m. förutsatt, att en förrådsförman

i lönegrad A 7 vid försvarets civilförvaltning skall överföras till den extra

ordinarie förrådsmästarbefattning, som vid bifall till mitt förslag angående

tryckningsverksamheten skall finnas vid det centrala bok- och blankettförrådet,

och att förrådsförmannens ordinarie befattning skall uppföras på övergångsstat

vid försvarets civilförvaltning. Jag föreslår härav betingad jämkning

i personalförteckningen för civilförvaltningen.

Beträffande frågan om införande av maskinell bokföring vid försvarets

civilförvaltning vill jag för egen del framhålla betydelsen av att denna omfattande

bokföring så långt det är möjligt bedrives med anlitande av alla de

tekniska hjälpmedel, som kunna stå till buds. Såsom framgår av den förut

lämnade redogörelsen har frågan örn denna bokförings omläggning efter hålkortsmetod

redan före krigsutbrottet varit under övervägande vid arméförvaitningens

dåvarande civila departement. Därvid ansågs emellertid den dåva
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

rande omfattningen av enbart arméns kassa- och räkenskapsväsende icke utgöra

ett i kvantitativt hänseende tillräckligt underlag för en dylik åtgärd, som erfordrar

bland annat en dyrbar maskinell utrustning. Genom förvaltningsreformens

genomförande ha emellertid förutsättningar skapats för ett mera

effektivt utnyttjande av en sådan maskinell anläggning. Såväl civilförvaltningen

som riksräkenskapsverket ha också understrukit nödvändigheten av

att genomföra en dylik mekanisering av bokföringen.

Statens organisationsnämnd har för sin del uttalat vissa farhågor för att

installerandet av en hålkortsanläggning under nuvarande förhållanden skulle

kunna innebära, att den ur kostnadskontrollsynpunkt otidsenliga bokföringen

inom försvaret skulle för lång tid fastlåsas. Organisationsnämnden har i detta

sammanhang uttalat, att en redovisning av försvarets kostnader såväl på kostnadsslag

som på kostnadsställen borde möjliggöras. I anslutning härtill ha

civilförvaltningen och riksräkenskapsverket framhållit, att särskild hänsyn

tagits till just dessa synpunkter samt att valet av hålkortsmaskiner vore avsett

att ske med beaktande av önskemålet att framdeles kunna åstadkomma en kostnadsfördelning,

som tillgodosåge både kravet på ordnad anslagsredovisning

och önskemålet att kunna fördela kostnaderna efter andra grunder än de rent

anslagsmässiga. I likhet med civilförvaltningen och riksräkenskapsverket

håller jag före, att den statliga bokföringen i första hand måste anknytas till

riksstaten och de för riksstatsanslagen fastställda staterna samt att den ytterligare

uppdelning på kostnadsslag, som kan anses nödvändig eller värdefull

ur förvaltningskontrollsynpunkt, måste ske inom den genom anslagsredovisningen

givna ramen. De utredningar, som erfordras för en fördelning av kostnaderna

på kostnadsslag och kostnadsställen torde avsevärt underlättas genom

användning av hålkortsmetoden. Med hänsyn härtill och med beaktande av

att organisationsnämnden i sitt i ärendet avgivna senare yttrande icke haft

något att erinra mot att hålkortsmaskiner tills vidare förhyrdes för effektivisering

av civilförvaltningens nuvarande interna bokföring finner jag mig böra

i princip tillstyrka förslaget härom. En direkt och påtaglig vinst härmed

skulle vara, att det omfattande och svårbemästrade räkenskapsmaterialet skull©

kunna bearbetas samt därå grundade kassarapporter och belastningstabeller

färdigställassbetydligt snabbare än med nuvarande system är möjligt. I likhet

med organisationsnämnden förutsätter jag emellertid, att övergången till

det nya systemet liksom ock en eventuell framtida utvidgning av dess användning

föregås av mera ingående undersökningar, vid vilka organisationsnämnden

synes böra få tillfälle att framföra sina synpunkter.

Såsom framgår av de i det föregående lämnade upplysningarna kan ett

införande av maskinell bokföring beräknas medföra en viss besparing i fråga

om de fredsmässiga personalkostnaderna för civilförvaltningen. Dessa besparingar

motvägas dock till stor del av kostnader för maskinhyra m. m., varigenom

nettobesparingen enligt civilförvaltningens beräkningar skulle komma

att stanna vid 10 000 kronor. Det vill dock förefalla som örn ytterligare besparingar

framdeles icke kunna anses uteslutna.

Med hänsyn såväl till rådande importsvårigheter som till svårigheterna att

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utan längre tids förberedelser övergå till det tilltänkta nya bokföringssystemet

torde mekaniserad bokföring icke kunna komma till användning förrän

tidigast från och med ingången av budgetåret 1946/47. Under sådana omständigheter

föreligger i nuvarande stund icke anledning att äska medel för

systemets genomförande i full omfattning redan under detta budgetår. Därest

riksdagen icke har något att däremot erinra torde emellertid få ankomma på

Kungl. Maj:t att redan under innevarande budgetår vidtaga de förberedande

åtgärder, som kunna vara erforderliga för genomförande från och med den

1 juli 1946 av det nya bokföringssystemet i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående anförts. Skulle det visa sig möjligt och lämpligt

att redan under innevarande budgetår försöksvis tillämpa det nya bokföringssystemet

i vissa hänseenden eller beträffande vissa delar av försvarets bokföring,

torde Kungl. Majit få träffa avgörande härom. De eventuella ökade

personalkostnader, som vid själva övergången till det nya systemet kunna

uppkomma, torde icke vara av större omfattning än att de böra kunna bestridas

inom ramen för de medel, som stå till civilförvaltningens förfogande. Till

frågan om bestridande av kostnader för maskinhyra och liknande utgifter,

som böra belasta ämbetsverkets omkostnadsanslag, torde jag få återkomma

vid behandlingen av sistnämnda anslag.

Yad slutligen angår de övriga personalfrågor, som i det föregående

berörts, finner jag mig kunna på de av civilförvaltningen anförda skälen tillstyrka,

att kameralbyråns kamrerarkontor förstärkes med en nyinrättad revisorsbefattning

i lönegrad Eo 21. Med hänsyn till de stora ekonomiska värden,

som marketenteri- och liknande affärsrörelser inom försvaret representera,

samt behovet av effektiv kontroll över dem finner jag mig även kunna tillstyrka

inrättandet av en ytterligare revisorsbefattning, avsedd för lägeroch

manskapskassedetaljen. Det synes mig vidare befogat att föreslå inrättandet

av två tjänster i lönegrad Eo 21 för advokatfiskalskontoret. I enlighet

med lönenämndens förslag torde befattningarna böra vara förenade med

tjänstetiteln byråsekreterare. Förslaget att till 2 befattningshavare, den ene

å kanslibyråns andra sektion och den andre å kameralbyråns sekretariat, må

utgå vikariatsersättning till 24 lönegraden synes mig icke lämpligt bland

annat på den grund att därigenom icke torde kunna ernås den förstärkning

med kvalificerad personal, som synes erforderlig. Då de skäl som anförts för

behovet av en dylik förstärkning synas mig särskilt övertygande såvitt angår

den för kanslibyrån avsedda tjänsten, vill jag föreslå, att för detta ändamål

uppföres en förste byråsekreterarbefattning i lönegrad Eo 24. Även i övrigt

synes behov föreligga av ökad medelsanvisning för avlöningar till icke-ordinarie

personal vid ämbetsverket. Jag har därvid beaktat det även av lönenämnderna

påpekade förhållandet, att vid civilförvaltningen finnes ett i förhållande

till personalen i dess helhet osedvanligt stort antal extra tjänstemän.

I likhet med lönenämnderna finner jag det därför vara ett önskemål, att ett

antal nya extra ordinarie befattningar inrättas. Jag föreslår sålunda, att

anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal ökas med — förutom

vad som erfordras till bestridande av avlöningskostnaderna för nyssnämnda

tjänster i lönegrad Eo 24 och Eo 21 — 80 000 kronor. Häri har

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:U proposition nr 170.

inräknats den till omkring 29 000 kronor beräknade kostnaden för den förut

angivna, för blankettdetaljen avsedda nya extra ordinarie personalen.

För närvarande avses en officer å aktiv stat vid marinen för tjänstgöring

å sjörevisionen. Jag har i det föregående vid behandlingen av frågan örn

marinintendenturkårens organisation och omfattning föreslagit utbyte av

denna officersbeställning mot en befattning för pensionerad officer med arvode

motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10.

Även örn goda skäl tala för att vissa av de i samband med 1943 års förvaltningsreform

inrättade nyckelbefattningarna inom civilförvaltningen borde

uppföras å ordinarie stat, synes mig lämpligt att avbida ytterligare någon

tids erfarenhet, innan en sådan åtgärd vidtages. Då frågan om krigsrådens

löneställning uppenbarligen sammanhänger med spörsmålet örn byråchefsoch

rådstjänsternas lönegradsplacering överhuvudtaget, finner jag ej anledning

att här ingå på denna fråga.

Vid bifall till vad nu föreslagits skulle för civilförvaltningen erfordras, för

avlöningar till ordinarie tjänstemän ett med beaktande av beräknade löneklassuppflyttningar

och vikariatsersättningar till förslagsvis 440 000 kronor

uppskattat belopp (nu 437 400 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 20 000 kronor (nu 1236 kronor),

för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 637 000 kronor (nu

516 000 kronor) samt för rörligt tillägg 168 000 kronor (nu 145 364 kronor)

eller tillhopa 1265 000 kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel

uppskattas till 15 000 kronor. Nettoutgiften under förevarande anslag skulle

således bli 1250 000 kronor (nu 1 100 000 kronor).

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels ur personalförteckningen för försvarets civilförvaltning

utesluta en under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat uppförd

förrådsförman i lönegrad A 7 och i stället å personalförteckningen

under rubriken Tjänsteman å övergångsstat — som i

samband därmed ändras till Tjänstemän å övergångsstat — uppföra

en förrådsförman i lönegrad A 7 samt under rubriken Extra

ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 uppföra ytterligare

1 förste byråsekreterare i lönegrad Eo 24 ävensom 2 byråsekreterare

och 2 revisorer, samtliga i lönegrad Eo 21,

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets civilfÖrning,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 440 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.................... » 20 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 637 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ » 168 000

Summa kronor 1 265 000

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 203

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ...................... kronor 15 000

Nettoutgift kronor 1250 000

dels ock till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 1 250 000 kronor.

[9.] Försvarets civilförvaltning: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 40 000

» 1944/45 .............................................. » 300 000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag) ................ » 450 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 315 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren för

samma budgetår s. 77 intagen stat.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 3) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna ifrågavarande anslag

till 300 000 kronor.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 31 augusti 1944 angående

anslagsäskanden för ämbetsverkets verksamhet under budgetåret 1945/46

framhållit, att i fråga örn de utgiftsändamål, som omfattades av det för

innevarande budgetår anvisade omkostnadsanslaget, för närvarande ingen

ändrad medelsanvisning ifrågasattes. Däremot tillkomme från och med

budgetåret 1945/46 vissa nya utgifter, föranledda dels av den vid behandlingen

av nästföregående anslag av civilförvaltningen berörda centraliseringen

av försvarsväsendets bokföring, dels ock av genom Kungl. Maj:ts

beslut den 14 juli 1944 medgiven tryckning av prejudicerande besvärsoch

anmärkningsmål. Årskostnaden för utnyttjande av en maskinell bokföringsanläggning

har av civilförvaltningen i nämnda skrivelse beräknats till

120 000 kronor, vartill komme engångskostnader i form av frakt-, tull- och

försäkringskostnader, av ämbetsverket uppskattade till omkring 20 000 kronor,

samt kostnader för uppläggande av ett lagerförråd av hålkort till omkring

13 000 kronor. Med hänsyn till att bindningen av de lokala myndigheternas

verifikationer komme att omliänderhavas av personal hos ämbetsverket,

medförande en beräknad kostnadsminskning med 6 000 kronor,

kunde de å förevarande anslag belöpande kostnaderna för liålkortsanläggningen

beräknas till (120 000 + 20 000+ 13 000 — 6 000=1 147 000 kronor,

med vilket belopp anslagsposten till Expenser, delposten Expenser för

eget behov, borde höjas. I skrivelse den 26 oktober 1944 har civilförvaltningen

emellertid beräknat, att kostnaderna för en hålkortsanläggning skulle

kunna begränsas till sammanlagt 125 000 kronor. För tryckning av prejudicerande

besvärs- och anmärkningsmål, vilka genom civilförvaltningens försorg

delgivas försvarsväsendets lokala myndigheter, borde anslagsposten till publikationstryck

ökas med 3 000 kronor och således upptagas till 7 000 kronor.

Anslaget i dess helhet skulle sålunda enligt civilförvaltningens beräkningar

s. 204 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

204 Kungl. Majlis proposition nr 170.

upptagas med (300 000 + 147 000 + 3 000 =) 450 000 kronor eller efter nyss

angivna reduktion 428 000 kronor.

Till frågan om införande av mekaniserad bokföring i försvarets civilförvaltning

har jag angivit min ståndpunkt redan vid behandlingen av ämbetsverkets

avlöningsanslag. Med hänsyn till att omläggningen av bokföringen

icke kan genomföras förrän tidigast från och med budgetåret 1946/47, finner

jag ej anledning att med hänsyn till denna omläggning föreslå en ökning

av ämbetsverkets omkostnadsanslag redan för nästkommande budgetår i vidare

mån än att jag anser mig böra beräkna ett belopp av 15 000 kronor för

bestridande av kostnader för tillämpning försöksvis av det nya systemet

redan under nästa budgetår. Jag förutsätter dock, att detta belopp icke

tages i anspråk utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande.

I övrigt ifrågasätter jag icke annan ändring i medelsanvisningen för

civilförvaltningens omkostnader än att posten till publikationstryck synes

böra jämkas uppåt med 3 000 kronor med hänsyn till kostnaden för utgivande

i tryck av vissa prejudicerande besvärs- och anmärkningsmål. Anslaget

i dess helhet torde således böra beräknas till (300 000 + 15 000 + 3 000 =) i

runt tal 315 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets civilförvaltning: Omkostnader för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 315 000 kronor.

FÖRSVARETS SJUKVÅRDSFÖRVALTNING.

[10.] Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 101 000

» 1944''45 .............................................. » 210 000

» 1945/46 (sjukvårdsförvaltningens förslag)............ » 295000

» 1945/46 [Kungl. Majlis förslag) .................... » 250 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för

detta budgetår s. 78 intagen personalförteckning och avlöningsstat ävensom

vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 3) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna nu ifrågavarande anslag till

210 000 kronor. I

I skrivelse den 31 augusti 1944 angående medelsbehovet för nästkommande

budgetår har försvarets sjukvårdsförvaltning beträffande anslagsposten avlöningar

till ordinarie tjänstemän framhållit, att ämbetsverket i skrivelse

den 14 januari 1944 anmält behovet inom verket av bland annat en befattning

såsom hälsovårdsinspektör i lönegraden Ca 17 och en befattning som

sj uksköterskeinspektris i lönegraden A 15.

Beträffande befattningen såsom hälsovårdsinspektör har sjukvårds
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

205

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förvaltningen — under erinran om att föredragande departementschefen i

yttrande till statsrådsprotokollet (propositionen 1944:185, s. 62) framhållit,

att frågan örn inrättande av en befattning av ifrågavarande slag borde bliva

beroende på ytterligare överväganden — anfört i huvudsak följande.

De arbetsuppgifter, som skulle förenas med den föreslagna befattningen,

skulle utgöras av 1) granskning av till sjukvårdsförvaltningen inkommande

rapporter över hygieniska inspektioner vid militära förband, anstalter m. m.

samt förande av centralt register över hälsovårdsförhållandena vid de militära

förläggningarna, flottans fartyg m. m., 2) undersökningar och utredningar i

frågor rörande hantering och förvaring av livsmedel, allmän renhållning, sanitetsanstalter,

bad och avlusning samt ohyres- och råttbekämpande, 3) biträde

vid organiserande av utrustning för och arbetet vid smittskyddskompanier och

badplutoner ävensom vid andra förband samt handhavande av förekommande

utrustnings- och redovisningsfrågor m. m., 4) rekognosceringar för sanitetsanstalter

m. m., inspektioner av hygienen vid förband och anstalter m. m. ävensom

materielbesiktningar, 5) biträde vid epidemiologiska utredningar samt vid

granskning av ritningar till nybyggnader för och omändringsarbeten i matinrättningar

och livsmedelslokaler av skilda slag, 6) biträde såsom lärare vid

utbildningskurser för hälsovårdsinspektörer för truppförbanden m. nr., för

desinfektörer, för elektriker för badplutoner, för specialpersonal för skötseln

av vattenreningsvagnar samt för värnpliktiga, avsedda för placering vid vattentjänstplutonerna,

samt 7) expeditionsgöromål som stå i samband med angivna

arbetsuppgifter.

Berörda arbetsuppgifter komme att kvarstå även under fredstid, de under

1) och 2) angivna i ungefär nuvarande omfattning samt de övriga allenast

delvis.

Vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse och försvarets sjukvårdsförvaltning

ha under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen varit placerade tre

— tidvis fyra — enligt 28 § värnpliktslagen inkallade värnpliktiga, vilka i det

civila livet innehade anställningar såsom hälsovårdsinspektörer. Vid återgång

till fredsorganisation kunde behovet icke tillgodoses på angivet sätt, utan

nödgades sjukvårdsförvaltningen därför ha tillgång till fast anställd personal.

I fred vore det, såvitt nu kunde förutses, tillräckligt med en befattningshavare.

Denne borde placeras i lönegraden Ca 17.

Erinras må, att allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd i

yttrande över sjukvårdsförvaltningens tidigare framställning i ämnet — under

framhållande, att vid avvägandet av löneställningen hänsyn tagits till löneläget

för befattningshavarna vid Stockholms stads hälsovårdsinspektion —

tillstyrkt, att befattningen tills vidare placerades i lönegrad Eo 17.

Vad beträffar inrättande av en befattning för en sjuksköterskeinspektris

har sjukvårdsförvaltningen anfört, att behov därav hittills i enlighet med

vad i propositionen 1944: 185 (s. 62) förutsatts kunnat tillgodoses genom inkallande

av en tjänstepliktig sjuksköterska. Denna form för behovets tillgodoseende

kunde emellertid icke tillämpas utöver innevarande budgetår. Den

sjuksköterska, som alltsedan den 1 november 1943 stått och alltjämt stöde

till sjukvårdsförvaltningens förfogande, innehade ordinarie sjukskötersketjänst

hos stiftelsen Rödakorshemmet, från vilken stiftelse hon under tiden för inkallelsen

åtnjöte viss kontant lön, motsvarande skillnaden mellan de förmåner,

som vore förenade med innehavande befattning, och den lön hon ägde uppbära

från statsverket under inkallelsetiden. Den inkallades arbetsgivare bleve

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sålunda icke blott ekonomiskt betungad utan därjämte i avsaknad av en ordinarie

arbetskraft, vilket måste öka i kännbarhet i förhållande till inkallelsetidens

längd. Enligt från medicinalstyrelsen inhämtad upplysning utkrävdes

av tjänstepliktiga sjuksköterskor såsom regel icke längre tjänstetid i en följd

än fyra till sex månader. Med en avlösning efter så kort tid som sex månader

av tjänstepliktiga sjuksköterskor för fullgörande av nu ifrågavarande arbetsuppgifter,

skulle emellertid enligt ämbetsverkets mening syftemålet med tillskapande

av en sjuksköterskeinspektrisbefattning inom det militära sjukvårdsväsendet

till väsentlig grad förfelas. Sjukvårdsförvaltningen har fördenskull

ånyo anmält behovet av en befattning för en sjuksköterskeinspektris med

placering i lönegrad A 15.

Det må i detta sammanhang framhållas, att medicinalstyrelsen i yttrande

över sjukvårdsförvaltningens tidigare framställning i ämnet uttalat, att övervägande

sannolikhet talade för att en driftig sjuksköterska borde kunna givas

full sysselsättning inom sjukvårdsförvaltningen, även örn den militära sjukvårdsorganisationen

vid återgång till fredsförhållanden nedskures till förkrigsomfång.

Styrelsen tillstyrkte därför inrättande av den föreslagna tjänsten,

dock allenast såsom extra ordinarie. Lönenämnderna förordade, att det i

samma framställning redovisade behovet tillgodosåges genom inrättande av

en befattning, förenad med arvode örn 550 kronor för månad, vilket belopp

enligt vad lönenämnderna framhöllo endast obetydligt understege månadslönen

i löneklass A 15: 15 å I-ort.

Beträffande anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, har sjukvårdsförvaltningen framhållit, att för

ersättningar till sakkunniga för innevarande budgetår beräknats 8 000 kronor.

Till detta ändamål syntes för nästkommande budgetår böra beräknas 10 000

kronor. Anledningen härtill vore, att under senare år från arméförvaltningens

tygavdelning i allt större omfattning infordrats yttranden i trafik- och andra

skaderegleringsmål, som varit föremål för domstols prövning, rörande av kronans

motparter yrkade ersättningar för sveda och värk ävensom rörande invaliditetsgrad.

Dessa ärenden hade undantagslöst varit av sådan art, att utlåtanden

däri måst infordras från någon ledamot av sjukvårdsförvaltningens

vetenskapliga råd. Då anslagsposten tidigare icke varit beräknad för dylika utgiftsändamål,

hade sjukvårdsförvaltningen nödgats i viss utsträckning avböja

att avgiva yttranden i dylika ärenden. Möjligheten av att kunna i fortsättningen

i full utsträckning tillgodose jämväl försvarsväsendets nu berörda behov

syntes vara av ett för kronan ur ekonomisk synpunkt betydande intresse

och en uppgift, som ämbetsverket icke önskade undandraga sig. En av förutsättningarna

för behovets tillgodoseende vore emellertid, att ämbetsverket

förfogade över erforderliga anslagsmedel.

Därest frågan örn inrättande av en organisation för skärmbildsundersökning

av värnpliktiga m. fl. — varom förslag framlagts i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln, punkt 187) — skulle vinna

sin lösning i huvudsaklig överensstämmelse med ämbetsverkets uppfattning,

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

erfordrades, enligt vad verket vidare framhållit, förstärkning av arbetskrafterna

inom ämbetsverket med bland annat en befattning för en chef för ett

centralt skärmbildsarkiv, tillika chef för en sektion för röntgenfrågor inom

sjukvårdsförvaltningens hälso- och sjukvårdsbvrå, med ett årligt arvode av

6 000 kronor ävensom en biträdande läkare med ett årligt arvode av 4 000

kronor, i båda fallen utan rätt till rörliga tilläggsförmåner. Härutöver erfordrades

för tillfälligt anställande av läkare ett belopp av 4 000 kronor för år.

Yad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal har sjukvårdsförvaltningen anfört, att enligt ämbetsverkets mening

dess fredsbehov av extra ordinarie personal icke kunde tillgodoses med det

anslagsbelopp, 51 000 kronor, som nu stöde till förfogande för ändamålet. Sålunda

erfordrades ytterligare 1 amanuens i lönegrad Eo 18 och 1 i lönegrad

Eo 15. Vidare beräknades för kontroll av materielleveranser och materieluppbörd

1 förste kontorist i lönegrad Eo 10 och 2 kontorister i Eo 8. För kontorsgöromål

i övrigt erfordrades 1 kanslibiträde i lönegrad Eo 7, 5 kontorsbiträden

i Eo 4 och 9 skrivbiträden i Eo 2. Telefonistbefattningen, för närvarande

placerad i lönegrad Eo 2, vore med hänsyn till med befattningen förenade

göromål och ansvar påfallande ogynnsamt ställd i lönehänseende. Med hänsyn

till de krav, ämbetsverket måste ställa på ifrågavarande befattningshavare -—- bland annat såsom förman för de till telefonväxelns betjänande beordrade

expeditionsbiträdena — ansåge sjukvårdsförvaltningen befattningen böra uppföras

såsom telefonvakt av 1. klass i lönegrad Eo 4. Därest förslaget till organisation

av skärmbildsundersökning av värnpliktiga m. fl. skulle vinna beaktande,

komme dess genomförande att medföra behov av jämväl 2 biträdesbefattningar

för skärmbildsarkivet, vilka befattningar borde upptagas i lönegrad

Eo 4. Slutligen borde beräknas medel för avlönande av 1 expeditionsvakt

i Ex 5.

Beträffande föreliggande förslag rörande omorganisation av tandvården

inom försvaret torde få hänvisas till vad därom i särskild proposition anföres.

1944 års militärsjukvårdskommitté har den 22 december 1944 avgivit betänkande

(SOU 1944:66), i vilket föreslagits bland annat, att lednings- och

inspektionsverksamheten inom militärsjukvården skall centralt sammanhållas

i en för försvaret gemensam sjukvårdsinspektion, utgörande en del av en försvarets

sjukvårdsstyrelse, vars andra del skulle motsvaras av försvarets sjukvårdsförvaltning,

samt att försvarets läkare skulle sammanföras till en gemensam

kår, försvarsläkarkåren, under chefskap av generalläkaren. Yttranden

över förslaget lia inhämtats. Till detta förslag är jag icke beredd att nu fatta

ståndpunkt. Jag utgår således från att organisationen av försvarets sjukvårdsförvaltning

under nästkommande budgetår kommer att förbliva i huvudsak

oförändrad.

Hedan vid framläggandet av propositionen angående organisationen av

försvarsväsendets centrala förvaltning (1943: 180) framhöll jag, att bland

andra åtskilliga hygieniska frågor, som tidigare på grund av personalbrist

Departementschefen.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

måst undanskjutas, under senare år oavsett beredskapsläget alltmera trätt i

förgrunden samt att det icke syntes vara tänkbart att under en kommande

fredsperiod ånyo lägga sådana frågor åt sidan. Under beredskapstiden har

det varit möjligt att för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som av sjukvårdsförvaltningen

avsetts för den föreslagne hälsovårdsinspektören, anlita inkallade

värnpliktiga med särskilda kvalifikationer för sådan syssla. I fredstid

föreligger icke denna möjlighet. Med hänsyn härtill och då sjukvårdsförvaltningen

genom den nu framlagda kompletterande utredningen bibragt

mig uppfattningen, att ett permanent behov av en i ämbetsverket placerad

hälsovårdsinspektör föreligger, vill jag nu förorda, att en dylik befattning

inrättas. I avbidan på ytterligare erfarenheter torde dock befattningen böra

upptagas såsom extra ordinarie i 17:e lönegraden.

Vid framläggandet av propositionen 1944: 185 förklarade jag mig anse det

under nuvarande beredskapsförhållanden vara uppenbart och i fredstid icke

vara osannolikt, att behov av en rutinerad sjuksköterska förelage inom sjukvårdsförvaltningen.

Jag förutsatte dock, att — i den mån en tjänsteplikt^

sjuksköterska icke stöde till förfogande — detta behov finge tillgodoses

genom inrättande av en arvodesbefattning med anlitande av medel å förskottsstat.

De ytterligare erfarenheter, som numera vunnits, och svårigheterna att

på andra vägar försäkra sig örn en väl kvalificerad arbetskraft, som för längre

tid kontinuerligt kan stå till förfogande, ha utvisat nödvändigheten av att inom

sjukvårdsförvaltningen inrätta en mera fast befattning såsom sjuksköterskeinspektris.

På denna befattningshavare bör ankomma tillsynen över anställnings-

och arbetsförhållanden icke blott för sjuksköterskor och sjukvårdsbiträden

utan även för tandsköterskor, vilka vid bifall till det förslag örn

tandvårdens organisation, som jag i annat sammanhang framlägger, avses

skola vinna fastare anställning inom försvaret. Även i frågor angående planläggning

och utrustning av sjukhus samt andra på ämbetsverket ankommande

ärenden böra, där så visar sig lämpligt, inspektrisens erfarenheter utnyttjas.

Tills vidare torde ifrågavarande befattning böra uppföras såsom extra ordinarie

med placering i 15:e lönegraden.

Emot sjukvårdsförvaltningens förslag om höjning av medelsanvisningen

för ersättningar till sakkunniga med 2 000 kronor har jag intet att erinra.

Det må framhållas, att behovet av ökad sådan medelsanvisning i viss mån

sammanhänger med rådande beredskapsförhållanden. Å andra sidan må framhållas,

att det belopp örn 3 600 kronor, som för innevarande budgetår finnes

avsatt såsom arvode för med tandvården sammanhängande göromål, icke längre

blir erforderligt, därest i särskild proposition framlagt förslag örn tandvårdens

organisation bifalles.

Såsom ett led i den i annat sammanhang föreslagna organisationen

för skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl. — beträffande vilken

jag torde få hänvisa till statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln, punkt

187) — har sjukvårdsförvaltningen föreslagit anställande av en läkare såsom

chef för ett centralt skärmbildsarkiv och tillika chef för en särskild

sektion för röntgenfrågor inom ämbetsverkets hälso- och sjukvårdsbyrå samt

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av en biträdande läkare. Arvode skulle utgå till den förre nied 6 000 kronor

och till den senare med 4 000 kronor om året i ett för allt. Härutöver skulle

erfordras 4 000 kronor örn året för tillfälligt anställande av läkare. I avbidan

på närmare erfarenheter rörande skärmbildsundersökningarnas bedrivande

anser jag mig böra för tillgodoseende av nu berörda ändamål under

nästa budgetår beräkna sammanlagt 10 000 kronor. Det torde få ankomma på

Kungl. Majit att närmare bestämma örn beloppets fördelning.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal torde för

innevarande budgetår vara väl knappt beräknad. Jag kan dock icke tillstyrka

en så betydande höjning av anslagsposten som av sjukvårdsförvaltningen

ifrågasatts. Jag föreslår emellertid, att posten höjes med — förutom vad

som erfordras till bestridande av avlöningskostnaderna för de föreslagna nya

befattningarna såsom hälsovårdsinspektör och sjuksköterskeinspektris —

ytterligare 15 000 kronor.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för sjukvårdsförvaltningen erfordras

för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 107 300 kronor

(oförändrat belopp), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, förslagsvis 56 000 kronor (nu 47 600 kronor), för avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal 77 000 kronor (nu 51 000 kronor) samt för rörligt

tillägg 34 700 kronor (nu 29.100 kronor) eller tillhopa 275 000 kronor. Inkomsterna

av inflytande pensionsmedel uppskattas till förslagsvis 25 000 kronor

(oförändrat belopp). Medelsbehovet under förevarande anslag skulle således

kunna uppskattas till 250 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets sjukvårdsförvaltning,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .......................................... kronor 107 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.................... » 56 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 77 000

4. Körligt tillägg, förslagsvis ........... »_34 700

Summa kronor 275 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........... kronor 25 000

Nettoutgift kronor 250 000

dels ock till Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 250 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m m 14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Majlis proposition nr 170.

KRIGS MATERIELVERKET.

[11.] Krigsmaterieiverket: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44.............................................. kronor 2160 000

» 1944/45.............................................. » 775 000

» 1945/46 (k vigs m a ter i el verkets förslag).............. » 1 540 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................. » 1 230 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för

detta budgetår, s. 79 f., intagen personalförteckning och avlöningsstat nied

vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 5) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till

775 000 kronor.

Vid framläggande av propositionen 1943:180 angående organisationen av

försvarsväsendets centrala förvaltning uttalade jag (s. 167), att det i propositionen

upptagna organisationsförslaget, särskilt i vad anginge krigsmaterieiverket,

icke borde betraktas såsom i alla detaljer slutgiltigt. Med hänsyn till

att det här vore fråga örn inrättande av ett helt nytt statligt verk med arbetsuppgifter

av alldeles speciellt slag måste man nämligen räkna med att jämkningar

i praktiken skulle visa sig erforderliga. Första särskilda utskottet framställde

i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 2 (s. 23 f.) icke någon erinran

mot vad jag sålunda anfört. I enlighet med vad i propositionen föreslagits

uttalade sig utskottet även för att Kungl. Majit skulle äga under uppsättningstiden

vidtaga sådana organisatoriska förändringar och omflyttningar av personal,

som kunde genomföras inom den givna kostnadsramen. Kungl. Majit

tillädes även befogenhet att göra vissa mindre justeringar av personal- och

omkostnadsstaterna. I utskottets nyssnämnda utlåtande betonades vidare

vikten av att den nya förvaltningen såvitt möjligt finge växa fram successivt

och organiskt, vilket särskilt gällde krigsmaterieiverket. Då utskottet utgick

från att den föreslagna organisationen icke skulle låsas fast alltför hårt,

syftade utskottet icke blott på möjligheten att göra jämkningar de olika myndigheterna

emellan i fråga om arbetsuppgifter och personal. Det måste enligt

utskottets mening jämväl förutsättas, att Kungl. Majit noggrant tillvaratoge

de möjligheter till begränsningar i organisationen, som kunde yppa sig. De

förslag till personalstater, som i anslutning till omorganisationen förelagts

riksdagen borde således betraktas såsom »högst-stater». För tillämpningen

av dessa stater borde gälla, att Kungl. Majit skulle äga befogenhet att besluta,

såväl örn de nya befattningarna skulle tillsättas som när så skulle ske.

Uppmärksamhet borde även ägnas åt spörsmålet, i vad mån krigsmaterielverkets

personalbehov kunde tillgodoses genom en överflyttning av militär

och annan personal från försvarsgrensförvaltningarna samt genom utnytt
-

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 211

lande av inkallad reservpersonal. Utskottet underströk i detta sammanhang

mitt uttalande, att krigsmaterielverket måste göras i hög grad elastiskt, så att

dess personalorganisation efter omständigheterna kunde svälla ut eller krympa

ihop. ,

lie provisoriska föreskrifter rörande verksamheten inom krigsmaterielverket,

som den 30 juni 1943 i samband med verkets inrättande utfärdades,

ha den 15 juni 1944 ersatts med en slutgiltig instruktion för verket (SFS

nr 339).

Kiigsmaterielverkets anskaffningsuppgifter angåvos i propositionen

1943.180 (s. 130) vara, att verket för försvaret eller, örn så visade sig lämpligt,

även för myndigheter utanför försvaret skulle ombesörja anskaffning av

materiel, som vore av mass- eller standardkaraktär eller som kunde anses

fixerad i tekniskt hänseende eller vars anskaffande borde handhavas centralt

för att möjliggöra fullt effektiv krigsindustriplanering. Jag förutsatte vidare

(s. 131), att överflyttningen av anskaffningsuppgifter till krigsmaterielverket

skulle fullföljas successivt i den mån verkställda detaljundersökningar gåve

anledning därtill. Genom att tillämpa en sådan försiktig metod för överförandet

av anskaffningsuppgifter skulle de svårigheter, som alltid vore förenade

med själva omläggningen av en verksamhet, enligt vad jag uttalade begränsas

eller upphävas. En sådan planenlig utökning av krigsmaterielverkets arbetsområde

har ägt rum genom flera särskilda beslut av Kungl. Majit. Sedan

Kungl. Majit den 30 juni 1943 förordnat, att den verksamhet, som dittills

bedrivits av statens krigsmaterielnämnd (tidigare statens ammunitionsnämnd),

skulle från och med den 1 juli 1943 övertagas av krigsmaterielverket, har

Kungl. Majit sålunda dels den 16 juli 1943 föreskrivit, att krigsmaterielverket

skulle, i enlighet med de för verkets anskaffning gällande principiella riktlinjerna,

för luftskyddsinspektionens räkning omhändertaga anskaffningen av

gasmasker och sådan gasskyddsmateriel i övrigt, som vore av likartad beskaffenhet

inom försvarsväsendet och det civila luftskyddet, dock med undantag

tills vidare av sjukvårdsmateriel, allt i den mån ej överenskommelse träffades

mellan verket och inspektionen av anskaffning i annan ordning, ävensom

ombesörja planering för krigstillverkning av materiel, som av verket

skulle anskaffas för luftskyddsinspektionens räkning, dels den 3 december

samma år medgivit, att krigsmaterielverket, efter därom med vederbörande

försvarsgrensförvaltning eller annan statlig myndighet träffad överenskommelse,

finge ombesörja anskaffning av materiel, som vore av likartad karaktär

som den, vilken det ålåge verket anskaffa, eller vars tillverkning huvudsakligen

sysselsatte av verket anlitade leverantörer, dels ock den 2 februari 1945,

efter förslag av krigsmaterielverket den 8 juni 1944, föreskrivit, bland annat,

att krigsmaterielverket skulle så snart ske kunde med beaktande av de principiella

riktlinjer för verkets anskaffning, som genom instruktionen för

verket och eljest uppdragits, omhändertaga anskaffningen av i huvudsak

följande materiel och förnödenheter för försvaret, nämligen granatkastare

med tillbehör, eldhandvapen, stick- och huggvapen, i vederbörliga fältutrustningslistor

upptagen materiel för fältarbeten, järnmanufaktur, glas,

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

möbler och andra inventarier, motorfordon utom stridsvagnar och övriga

bestjckade motorfordon, släpfordon, hästfordon samt hästutrednings- och

cykelmateriel, allt med tillbehör, bro- och överskejipningsmateriel, textiloch

lädervaror, skidmateriel, signalmateriel, gummidäck och gummislangar

av standardtyp ävensom bårar, sängar, hovbeslag och dylik sjukvårds- och

veterinärmateriel av allmän natur.

I förevarande sammanhang må även framhållas, att Kungl. Majit genom

beslut den 30 september 1944 uppdragit åt försvarets sakanslagsutredning

att verkställa utredning rörande spörsmålet i vad mån då redan vidtagna och

i berörda skrivelse den 8 juni 1944 föreslagna överflyttningar av arbetsuppgifter

från vissa myndigheter till krigsmaterielverket borde föranleda minskning

av personal hos sagda myndigheter. Vidare har Kungl. Majit genom

förenämnda beslut den 2 februari 1945 förklarat, att det skulle åligga krigsmaterielverket

och övriga av beslutet berörda myndigheter att, utan avbidan

å resultatet av nyssnämnda utredning, samråda örn den omplacering av personal,

som bleve en följd av krigsmaterielverkets övertagande av anskaffningsuppgifter,

samt till mig inkomma med redogörelse för vad härutinnan förekommit.

I gällande instruktion för krigsmaterielverket stadgas bland annat, att det

åligger verket att, enligt vad därom särskilt stadgas, såsom försvarets patentorgan

handlägga frågor avseende uppfinningar beträffande krigsmateriel

eller eljest av betydelse för rikets försvar. Till fullgörande av därom lämnat

uppdrag har krigsmaterielverket i skrivelse den 24 januari 1945 framlagt förslag

till närmare bestämmelser i nyssnämnda hänseende. Förslaget är beroende

på Kungl. Majits prövning.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har krigsmaterielverket framlagt verkets

anslagsäskanden för budgetåret 1945/46. Verket har i nämnda skrivelse inledningsvis

framhållit, att ytterligare erfarenheter numera vunnits rörande

det personalbehov, som kunde beräknas för verkets fredsmässiga organisation.

Dessa erfarenheter gåve vid handen, att en förstärkning av den för

fredsförhållanden avsedda personalen vore påkallad för att verket skulle

kunna fullgöra sina instruktionsenliga uppgifter. Orsakerna härtill vore flerfaldiga.

Krigsmaterielverket ville framhålla, att i de till grund för de ursprungliga

i propositionerna 1943:180 och 1943:235 upptagna planerna för

verkets organisation liggande förslagen från verkets föregångare, statens

krigsmaterielnämnd, endast angivits det antal befattningshavare, som kunde

beräknas erforderligt för att möjliggöra den nya verksorganisationens igångsättande.

Med hänsyn härtill finge verkets tidigare förslag rörande den extra

ordinarie personalens omfattning och löneställning icke uppfattas såsom slutgiltiga,

och verket påkallade därför en viss utökning av antalet extra ordinarie

befattningar och i några fall en förbättrad löneställning för redan befintliga

befattningar. I detta sammanhang borde enligt verkets mening även

framhållas, att verkets indelning i byråer i viss mån måste anses missvisande,

då det gällde att bedöma storleken av verkets organisation. Verkets byråer

motsvarades på andra håll inom statsförvaltningen av avdelningar, sålunda

s. 213 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 213

större organisationsenheter än byråer. Verket hade dock icke funnit anledning

att för närvarande påkalla ändring härutinnan. Förslaget om utökning

av antalet extra ordinarie befattningar vid verket vore emellertid icke föranlett

enbart av verkets erfarenheter sedan dess tillkomst. Nämnda utökning

vore påkallad även av den ökade arbetsbelastningen å verket efter övertagandet

av de i förenämnda skrivelse den 8 juni 1944 angivna anskaffningsuPP§i^erna-

Verket har slutligen framhållit, att resultatet av utredningen

rörande handläggningen av försvarets patentfrågor kunde tänkas komma att

påverka de i verkets skrivelse den 31 augusti 1944 framlagda förslagen rörande

verkets organisation, särskilt i vad avsåge tekniska byrån och administrativa

byråns juridiska sektion.

Vad härefter angår de särskilda posterna i avlöningsstaten för krigsmaterielverket

har verket till en början föreslagit, att anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän för nästa budgetår skulle upptagas

med oförändrat belopp, 61 000 kronor.

Vad angår anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit (för innevarande budgetår 60 000 kronor),

har krigsmaterielverket föreslagit en utökning av antalet arvodesbefattningar

för pensionerade officerare vid verkets förrådsorganisation

från nuvarande 7 till 9. Befattningarna ha avsetts för de nya centralförråden

för ammunition. Vidare har verket ansett, att kostnaderna för arvoden

enligt verkets bestämmande åt experter m. fl. för tillfälliga sakkunniguppdrag

hos verket även borde utgå av förevarande anslagspost, som för

ändamålet borde uppräknas med ett belopp av 20 000 kronor. Förekommande

ersättningar till ledamöter av krigsmaterielverkets råd, försvarets standardiseringsdelegation

eller teknisk delegation skulle enligt gällande föreskrift

utgå från förevarande anslagspost. I avvaktan å närmare erfarenheter rörande

storleken av härav föranledda kostnader, syntes någon uppräkning av ifrågavarande

anslagspost icke böra äga rum.

Vidkommande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal har verket erinrat, att denna anslagspost för innevarande

budgetår vore uppförd med ett belopp av 600 000 kronor. Från posten utginge

avlöningar till dels å verkets av riksdagen godkända personalförteckning

upptagna extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20:e, dels avlöningar

till innehavare av de extra ordinarie befattningar i 20:e eller lägre

lönegrader vid verket, som upptagits i en i 1944 års regleringsbrev intagen,

av Kungl. Majit fastställd förteckning, dels och avlöningar enligt militära ickeordinariereglementet

till viss i samma brev förtecknad personal. I anslutning

härtill har krigsmaterielverket framhållit, att huvuddelen av verkets personal

under nuvarande förhållanden utgjordes av tillfälligt anställda befattningshavare,

vilka avlönades enligt ett på grundval av lämnade bemyndiganden utformat

arvodessystem med anlitande av medel å förskottsstaten för försvarsväsendet.

Såvitt verket nu kunde bedöma, syntes detta arvodessystem böra

åtminstone övergångsvis bibehållas för avlönande av verkets tillfälliga personal

vid en återgång till fredsförhållanden och lönekostnaderna för sålunda

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

avlönad personal få utgå av förevarande anslagspost i den mån medel å förskottsstat

icke stöde till förfogande för ändamålet.

Beträffande de särskilda nya befattningar i högre lönegrad än

20:e, som av verket föreslagits till inrättande från och med nästa budgetår,

har verket anfört i huvudsak följande.

Efter en överföring till krigsmaterielverket av de i förenämnda skrivelse

den 8 juni 1944 angivna anskaffningsuppgifterna avsåges anskaffningsverksamheten

inom industribyrån skola uppdelas på 5 sektioner, nämligen verkstadssektionen,

manufaktursektionen (järn- och metallmanufakturvaror, trävaror),

kemiska sektionen, textilsektionen (textil- och lädervaror) samt instrumentsektionen

(instrument, teleteknisk materiel och övrig signalmateriel

m. m.). Krigsmaterielverket har vidare framhållit, att anskaffningsarbetet i

högre grad vore beroende av antalet anskaffningsärenden än av anskaffningssummorna.

På grund härav och med hänsyn till de sinsemellan mycket olika

materielslag, som folie inom verkets anskaffningsområde och som fordrade

erfarenhet och sakkunskap, syntes det bli nödvändigt att bibehålla dessa fem

sektioner även i fredstid och därmed även att inrätta befattningar såsom

chefer för samtliga sektionerna. Däremot syntes den under nuvarande förhållanden

ur arbetssynpunkt nödvändiga uppdelningen under sektionscheferna

av ärenden på ett flertal tjänstemän alltefter materielens särart eller de

levererande industriföretagen kunna av ekonomiska skäl inskränkas under

fredstid. I anslutning härtill föresloge verket inrättande av extra ordinarie

befattningar såsom chefer för samtliga sektioner inom byrån, medan verket

vid bedömandet av antalet sektionscheferna underställda befattningshavare

i högre löneställning än lönegrad Eo 20 utginge från det minsta möjliga antal

underavdelningar, som kunde förutses för fredsförhållanden.

För verkstadssektionens nuvarande motsvarighet avsåges enligt gällande

organisation en chefsbefattning i lönegrad Eo 27. Med hänsyn till den betydande

framtida utökningen av arbetsuppgifterna å denna sektion och i betraktande

av de krav, som måste ställas på chefen för detsamma, syntes befattningen

böra placeras i lönegrad Eo 30 såsom förste byrådirektör. Även

med denna löneställning syntes det dock bliva förenat med svårigheter att

för befattningen förvärva en person från privatindustrien med erforderlig

kapacitet. På denne sektionschef bomme även att läggas en del av de uppgifter,

som intill augusti 1944 handlagts av en chefen för industribyrån direkt

underställd arvodesavlönad tjänsteman i förste byrådirektörs ställning, vars

tjänst efter hittillsvarande innehavarens övergång till befattning inom den

enskilda industrien icke avsåges skola återbesättas. Den för verkstadssektionen

nu avsedda befattningen i lönegrad Eo 27 borde enligt förslaget i

stället avses för manufaktursektionen. Då stor brist rådde på personer med

önskvärd erfarenhet inom såväl textil- som läderområdet, syntes det möta

avsevärda svårigheter att besätta befattningen såsom chef för textilsektionen.

På grund härav borde härför avses en befattning såsom byråintendent i

lönegrad Eo 27. Såsom en provisorisk lösning under rådande förhållanden

har verket emellertid avsett att besätta ifrågavarande befattning med för

ändamålet lämpad officer med tidigare erfarenhet från motsvarande arbete

inom arméförvaltningens intendenturavdelning. För befattningen såsom chef

för instrumentsektionen erfordrades en kompetent radiotekniker, vilken enligt

verkets mening icke kunde placeras i lägre lönegrad än Eo 27 (förste

byråingenjör). Krigsmaterielverket, som utgått från att vid övergång till

fredsförhållanden försöksvis borde prövas möjligheten att sammanföra alla

verkstadssektionens ärenden till 2 detaljer i stället för nuvarande 3, varvid

å den ena huvudsakligen ammunitionsärendena skulle ingå, har för de båda

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

detaljchefsbefattningarna räknat med 2 byråingenjörer i lönegrad Eo 24.

Såsom detaljchefer inom manufaktursektionen har verket likaledes räknat

med två sådana befattningar, den ena avsedd för ärenden rörande egentliga

manufakturprodukter och den andra för ärenden angående förpackningsmateriel,

vilka ärenden vore synnerligen omfattande och mångskiftande. Även

inom kemiska sektionen har krigsmaterielverket räknat med en minskning av

antalet detaljer från tre till två vid återgång till fredsförhållanden. I anslutning

härtill har verket föreslagit inrättande av två befattningar för detaljchefer,

av vilka den ena (för krut och sprängämnen) borde upptagas såsom

byråingenjör i lönegrad Eo 24 och den andra såsom byråingenjör eller förste

byråassistent i samma lönegrad. För orderdetaljen inom industribyråns planeringssektion

— å vilken detalj ankommer uppdelning av order på olika anskaffningsgrupper,

övervakning av leveransplanerna så att med varandra sammanhängande

leveranser komma fram jämsides, tillsyn av att de färdiga

produkterna avsändas till rätt mottagare m. m. — borde avses en befattning

såsom förste byråingenjör i lönegraden Eo 27. För beredskapsdetaljen inom

samma sektion, vars arbetsuppgifter under fred av krigsmaterielverket ansetts

med säkerhet komma att bliva av betydligt större omfattning än för närvarande,

borde såsom chef förvärvas en industriingenjör med mångsidig och

ingående erfarenhet, vilken borde placeras såsom byråingenjör i lönegrad

Eo 26. För de betydande arbetsuppgifter, som berörde de redan förefintliga

skuggfabriksanläggningarnas utnyttjande och vidmakthållande, förelåge vidare

inom beredskapsdetaljen ett permanent behov av en särskild tjänsteman.

Denne borde under en följd av år ha förvärvat ingående kännedom örn framförallt

anläggningar och maskinutrustningar inom vidast möjliga industrifack

samt örn möjligt även vara förtrogen med maskinkonstruktions- och verktygskonstruktionsfrågor.

På grund härav borde för ändamålet avses en tjänst

såsom byråingenjör i lönegrad Eo 24. Detta personalbehov kunde lämpligen

tillgodoses genom att en redan förefintlig befattning i nämnda lönegrad inom

planeringssektionen toges i anspråk för detta ändamål.

Inom tekniska byrån erfordrades för de ärenden, som avsåge konstruktion

och utveckling av krigsmateriel, under chefen för konstruktionssektionen

en befattning för en kvalificerad högskoleutbildad tekniker, vilkens

löneställning borde sättas till lägst lönegrad Eo 26 (byråingenjör). Vidare

erfordrades ytterligare en sådan befattning för de arbetsuppgifter, som avsåge

tekniska leveranser och kontrollbestämmelser. Inom standardiseringssektionen

erfordrades enligt krigsmaterielverkets beräkningar en byråingenjör

i lönegrad Eo 24 med speciell kännedom om radio- och annan förbindelsemateriel

samt övrig elektrisk materiel inom försvarsväsendet. Härför måste

enligt verkets mening avses en högskolebildad radiotekniker med tidigare

erfarenhet av motsvarande arbetsuppgifter. För behandling av materialfrågor

inom samma sektion borde vidare avses en bergsingenjör eller kemist,

i båda fallen med goda teoretiska och praktiska insikter i metallurgiska

frågor, varför lägre löneställning än Eo 24 ej heller i detta fall kunde ifrågakomma.

För ärenden angående personlig utrustning inom standardiseringssektionen

borde beräknas en förste byråassistent i lönegraden Eo 24. Eventuellt

kunde härför ifrågakomma en militär beställningshav-are. För ledning

och sammanhållning av klassificeringsarbetet inom berörda sektion, i första

hand organisations- och utredningsarbete, samt för insamling av detaljuppgifter

och bearbetning av dessa erfordrades en byråingenjör i lönegrad Éo 26.

För kontrollbyrån hade krigsmaterielverket räknat med inrättande av

en befattning för byråingenjör i lönegrad Eo 26, avsedd för chefen för byråns

mätdonssektion. Denne befattningshavare borde även vara föredragningsskyldig

inom industribyrån och tekniska byrån beträffande anskaffning re
-

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

spektive konstruktion av mätdon. Vidare har krigsmaterielverket anmält ett

behov av 4 byråingenjörer i lönegrad Eo 24 såsom detaljchefer inom byråns

kontrollsektion och två befattningar i samma lönegrad för planering respektive

kontroll av mätdon. Vid bifall till verkets den 8 juni 1944 gjorda framställning

om överflyttning av vissa anskaffningsuppgifter avsåge verket att

sammanföra kontrollen av vapen och ammunition till en organisation. Det

vore verkets avsikt att efter samråd med vederbörande militära myndigheter

till verkets kontrollsektion för en övergångsperiod av två å tre år knyta en

militär beställningshavare, närmast en arméoffioer med högre militärteknisk

utbildning.

Vad angår förrådsbyrån hade krigsmaterielverket räknat med att denna

framdeles borde organiseras på en driftssektion, som skulle handha ledningen

av tillverkningsuppgifter på de olika centralförrådens verkstäder, handlägga

ärenden rörande utnyttjande av maskinparken, leda rationaliserings- och

arbetsstudieverksamheten vid såväl verkstads- som förrådsdriften, handlägga

frågor rörande anläggningarnas skötsel och komplettering m. m., samt en

förvaltningssektion, avsedd för handläggning av ärenden rörande expeditionen,

förrådsredovisningen, materieluppläggning, leveranser m. m. Den nu

förefintliga, för kontrollbyrån avsedda befattningen såsom förste byråingenjör

eller byråintendent i lönegrad Eo 27 borde bibehållas och avses för chefen

för förvaltningssektionen med tjänstetiteln byråintendent, varjämte en befattning

för förste byråingenjör i lönegrad Eo 27, avsedd för chefen för driftssektionen,

borde nyinrättas. För ledning av arbetsstudier, utveckling av

verktyg och tillverkningsmetoder samt för handläggning av vissa personalfrågor

avseende arbetarpersonalen beräknas en befattning såsom byråingenjör

i lönegrad Eo 24, samt för de löpande förvaltningsmässiga och de omfattande

ekonomisk-statistiska ärendena en byråassistent i lönegrad Eo 21.

För administrativa byråns vidkommande hade krigsmaterielverket

räknat med nya befattningar såsom förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26,

avsedd såsom chef för juridiska sektionen, vilken för närvarande saknade särskild

sektionschef och på vilken framdeles även handläggningen av patentfrågorna

inom verket skulle ankomma, två byråsekreterare i lönegrad Eo 21,

den ene avsedd såsom kvalificerat biträde vid den merkantil-juridiska handläggningen

av verkets inköpsärenden liksom vid den granskning, som för

åstadkommande bland annat av enhetliga upphandlingsprinciper skulle företagas

i avseende å försvarsgrensförvaltningarnas inköpsärenden, och den

andre avsedd såsom biträde åt chefen för kanslisektionen, samt slutligen en

byråassistent i lönegrad Eo 21, avsedd såsom biträde till kamreraren.

Krigsmaterielverkets förslag rörande utökning av verkets extra ordinarie

personal i högre lönegrad än 20 kan sammanfattas i nedanstående tablå.

Lönegrad

Industri-

byrån

Tekniska

byrån

Kontroll-

byrån

Förråds-

byrån

Admini-

strativa

byrån

Summa

Eo 30......................

i

i

Eo 27......................

3

—

—

i

—

4

Eo 26......................

1

3

i

—

i

6

Eo 24......................

6

3

6

i

—

16

Eo 21......................

—

—

—

i

3

4

Summa

11

6

7

3

4

31

I särskild skrivelse den 19 september 1944 har krigsmaterielverket vidare

framlagt beräkningar rörande ämbetsverkets behov av extra ordinarie

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

personal i 20 och lägre lönegrader. Med erinran att verket enligt

hittills lämnat medgivande ägde tillsätta sammanlagt 94 sådana tjänster har

verket nu räknat med ett behov av ytterligare sådan personal till ett antal av

107. I anslutning härtill har verket framhållit, att verkets tidigare framlagda

förslag rörande den lägre extra ordinarie personalens omfattning och löneställning

icke kunde uppfattas såsom slutgiltiga, att överflyttningen av ytterligare

anskaffningsuppgifter nödvändiggjorde anställande av ytterligare personal

samt att, även örn verksamheten vid de beslutade nya centrala ammunitionsförråden

icke kunde beräknas komma i gång i full utsträckning under

nästa budgetår, det dock syntes lämpligt, att befattningar för den för dessa

förråd erforderliga administrationspersonalen i extra ordinarie ställning

funnes redan från budgetårets ingång. Sammanlagda kostnaderna för avlöning

åt den nu angivna ytterligare personalen ha av krigsmaterielverket beräknats

till i runt tal 440 000 kronor. Verket har vidare ifrågasatt, att anslagsposten

för icke-ordinarie personal icke måtte nu bindas till en särskild

personalförteckning. Verkets beräkning av lägre extra ordinarie befattningshavare

borde därför endast läggas till grund för uppskattningen av anslagsbehovet

under ifrågavarande anslagspost, vilken i sådant fall borde uppföras

såsom obetecknad.

Försvarets civilförvaltning har funnit det möta icke oväsentliga svårigheter

att nu taga ställning till frågan örn krigsmaterielverkets personalbehov vid

återgång till fredsförhållanden med den ändring av arbetsbelastning och

arbetsuppgifter, som därav kunde följa. Ämbetsverket har vidare framhållit

i huvudsak följande.

Tillkomsten av nya arbetsuppgifter måste självfallet medföra ökat personalbehov

för krigsmaterielverket, men åtgärder för tillgodoseende härav

borde vidtagas först i samband med beslut örn de avsedda uppgifternas övertagande

av verket. Måhända kunde det vara motiverat att även avvakta någon

tids erfarenhet av verksamheten under de eventuellt ändrade förutsättningar,

som kunde bliva en följd av bifall till krigsmaterielverkets förslag örn överflyttning

av anskaffningsuppgifter, försåvitt icke redan från början full

klarhet örn personalbehovet kunde anses föreligga. Med hänsyn till sålunda

föreliggande omständigheter och då krigsmaterielverkets arbetsuppgifter

vore så väsentligt artskilda från dem, som åvilade civilförvaltningen, kunde

ämbetsverket svårligen uttala sig örn det för krigsmaterielverket erforderliga

antalet befattningar och dessas inplacering å löneskalan. Mot inrättandet av

två nya befattningar med arvode motsvarande nettolön i Oa 10, avsedda för

cheferna för de nya centralförråden för ammunition, hade ämbetsverket icke

något att erinra. Med hänsyn till ovissheten örn tidpunkten för förrådens

färdigställande syntes emellertid frågan om befattningarnas tillsättande böra

underställas Kungl. Maj:ts prövning. Civilförvaltningen ansåge det förtjäna

övervägas, örn ej en inplacering av chefen för industribyråns verkstadssektion

i 28:e lönegraden skulle åtminstone till en början kunna vara tillfyllest.

Måhända kunde vissa av befattningarna i 24:e lönegraden utbytas mot ingenjörsbefattningar

i lägre lönegrad. Även beträffande andra till nyinrättande

föreslagna tjänster kunde till äventyrs försiktigheten bjuda att i avvaktan på

vidare erfarenhet i fråga örn arbetsuppgifternas art bestämma en lägre löneställning

än som föreslagits. Rörande administrativa byrån erinrades, att

byråns kanslisektion och ekonomisektion för närvarande förestodes, den förra

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av en förste byråsekreterare och den senare av en kamrerare, båda i 26:e lönegraden,

medan den direkta ledningen av byråns juridiska sektion åvilade

byråchefen. Med den sålunda tillämpade organisationen förefölle det, som

om de båda såsom sektionschefer placerade tjänstemännens i 26:e lönegraden

verksamhet skulle i betydande omfattning vara självständig nied därav följande

avlastning av byråchefens arbete. Det kunde därför synas ovisst, om

ej förutsättningar förelåge för byråchefen att liksom hittills taga mera direkt

befattning med de till den juridiska sektionen hörande ärendena. Ett ställningstagande

härutinnan syntes vara -av betydelse vid avvägning av löneklassplacering

för de i framställningen begärda, för den juridiska sektionen avsedda

nya tjänsterna. Beträffande posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, syntes i likhet med vad som föreskrivits för innevarande

budgetår, böra i en anmärkning under staten angivas, att posten, som borde

betecknas förslagsvis, icke finge utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

Beträffande den extra ordinarie personalen i 20:e och lägre lönegr-ader har

civilförvaltningen ifrågasatt, örn ej de ovissa och svårbedömliga förhållanden,

som här förelåge, gjorde det angeläget, att särskild personalförteckning för

dylik personal fastställdes.

Allmänna lönenämnden har i yttrande över krigsmaterielverkets anslagsäskanden

anfört i huvudsak följande.

Vid bedömandet av ifrågavarande förslag syntes avgörande vikt böra tillmätas

det förhållandet, att slutlig ståndpunkt icke ännu kunnat tagas till vissa

i framställningen omförmälda utredningar, vilka direkt påverkade krigsmaterielverkets

framtida behov av fasta, med pensionsi*ätt förenade tjänster.

Sålunda hade verket i skrivelse den 8 juni 1944 framlagt förslag rörande övertagande

av ett antal anskaffningsuppgifter beträffande krigsmateriel, vilka

uppgifter för närvarande åvilade respektive försvarsgrensförvaltningar.

Vidare påginge inom verket en utredning av frågan örn formerna för militär

personals tjänstgöring vid verket — en utredning som enligt vad av framställningen

framginge kunde komma att medföra omreglering av anställningsform

och avlöningsförhållanden för ett stort antal befattningar inom verket.

Slutligen framhölles, att inom verket påginge en utredning rörande handläggningen

av försvarets patentfrågor; även resultatet av denna utredning

angåves kunna komma att påverka de i skrivelsen framlagda förslagen rörande

verkets organisation.

Av det anförda vill lönenämnden för sin del draga den slutsatsen, att det

icke för närvarande vore möjligt -att taga någon bestämd ståndpunkt till de

av krigsmaterielverket nu framställda förslagen till inrättande av 31 nya högre

extra ordinarie tjänster liksom till dessa tjänsters placering i lönegrad. Prövningen

av åtskilliga av de framställda förslagen syntes därför böra tills vidare

anstå. Beträffande vissa detaljer finge lönenämnden i nu förevarande sammanhang

inskränka sig till att framhålla följande.

Sektionscheferna inom de olika byråerna tillhörde för närvarande någon

av lönegraderna Eo 30, Eo 28, Eo 27 och Eo 26. Enligt förslaget skulle befattningen

såsom sektionschef för verkstadssektionen inom industribyrån,

vilken befattning nu tillhörde lönegrad Eo 27 men ej ännu vore tillsatt, utbytas

mot en befattning i Eo 30, varvid den nu förefintliga befattningen i

Eo 27 i stället skulle disponeras för chefen å den tilltänkta manufaktursektionen.

Huruvida chefen för verkstadssektionen efter dennas planerade utvidgning

borde i lönegradshänseende bliva jämställd med chefen för konstruktionssektionen

inom tekniska byrån, undandroge sig för närvarande

lönenämndens bedömande.

För detaljchefer å vissa sektioner inom industribyrån föresloges en in
-

s. 219 Kontrollera mot PDF

219

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

placering i någon av lönegraderna Eo 27, Eo 26 och Eo 24. Inplacering i

Eo 27 föresloges härvid för chefen för orderdetaljen inom planeringssektionen.

Beträffande detta förslag ville lönenämnden ifrågasätta, huruvida tillräckliga

skäl förelåge att placera nämnde detaljchef i samma lönegrad som

för närvarande gällde för två sektionschefer inom verket och i högre lönegrad

än den för närvarande för fem sektionschefer gällande.

Slutligen finge lönenämnden framhålla, att det synts tveksamt, huruvida

en särskild befattning såsom chef för administrativa byråns juridiska sektion

redan nu borde inrättas.

Enligt lönenämndens mening saknades underlag för bedömande, huruvida

krigsmaterielverkets ansvällning bomme att bli sådan, att inrättandet av

extra ordinarie befattningar i 20:e och lägre lönegrader i den föreslagna omfattningen

kunde anses motiverat.

I skrivelse den 15 januari 1945 har krigsmaterielverket framlagt resultatet

av en inom verket i samråd med företrädare för armé-, marin- och flygstaberna

verkställd utredning rörande de frågor, som sammanhängde med militär

personals tjänstgöring hos ämbetsverket. Krigsmaterielverket har

i sådant hänseende anfört i huvudsak följande.

De former för ianspråktagande av militär personal för tjänstgöring vid

krigsmaterielverket, som förelåge med tillämpning av det nu gällande militära

avlöningssystemet, kunde sammanfattas på följande sätt.

1) Kommendering, innebärande att en militär beställningshavare beordrades

tjänstgöra å befattning utom det egna truppförbandet, varvid vederbörandes

lön utginge av truppförbandets avlöningsmedel.

2) Placering, innebärande att beställningshavare tillhörande en personalkår,

som vore avsedd för fyllande av vissa befattningar inom deli militära

stabs- eller förvaltningsorganisationen, avdelades till tjänstgöring å sådan

befattning, varvid vederbörandes lön liksom i kommenderingsfallet utginge

av avlöningsmedlen för den kår vederbörande tillhörde.

3) Förordnande tills vidare å befattning med lön enligt löneplan Eo eller

löneplan C vid stab, anstalt eller förvaltningsmyndighet, innebärande att

befattningshavaren bibehölle sin fullmakt vid vederbörligt truppförband etc.

samt att å lönen vid truppförbandet meddelades successionsförordnande för

annan beställningshavare med vikariatslön.

4) Utnämning å ordinarie befattning eller beställning med lön enligt löneplan

Å, Oa eller Ca vid stab, anstalt eller förvaltningsmyndighet, innebärande

att vederbörande med frånträdande av innehavande beställning erhölle ordinarie

befattning eller beställning vid staben, förvaltningsmyndigheten etc.,

men kvarstode över stat vid vederbörligt truppförband.

Komménderingsförfarandet innebure såtillvida en förmånlig lösning av

föreliggande spörsmål ur krigsmaterielverkets synpunkt som verket i sådant

fall icke belastades med utgifterna för den militära personalens avlöning. Å

andra sidan måste denna lösning anses innebära bestämda nackdelar för

verket. I detta fall kunde verket sålunda icke påräkna att mera avsevärda

tidsperioder få i sin tjänst bibehålla kommenderad personal. Vidare måste i

detta fall ökningar ske av de truppförbands stater, från vilka den kommenderade

personalen avsåges skola tagas. Detta komme att innebära ett ur

verkets synpunkt icke önskvärt fastlåsande av personvalet till vissa bestämda

kategorier, nämligen dem som tillhöra de truppförband, vilkas stater ökats

för ändamålet.

På grund av vad sålunda anförts syntes kommenderingsinstitutet icke böra

väljas såsom form för militär personals tjänstgöring vid krigsmaterielverket.

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

De skäl som i det föregående anförts gentemot kominenderingsformen

gjorde sig med samma styrka gällande beträffande placering. Detta system

innebure i själva verket ett mera bestämt fixerande av den personkrets, som

kunde ifrågakomma till tjänstgöring vid verket än kommenderingsförfarandet.

Med hänsyn härtill och till de i övrigt anförda skälen syntes ej heller placering

böra väljas för att tillgodose verkets behov av militär personal.

De svårigheter, som vore förenade med kommendering eller placering,

eliminerades i allt väsentligt, därest förordnandelöner inrättades å verkets

stat, antingen dessa löner — såsom nu vore fallet — finge karaktären av extra

ordinarie löner eller bleve ordinarie enligt löneplan C och tillsattes medelst

förordnande tills vidare. Emellertid måste det fastställas, att även ett efter

dessa riktlinjer uppbyggt system för militär personals tjänstgöring i krigsmaterielverket

vidlåddes av vissa svagheter. Sålunda kunde verket ej heller

med detta system såsom regel räkna med att vederbörande militära beställningshavare

alltför länge skulle kvarstanna i tjänst hos krigsmaterielverket.

Beställningshavarna måste nämligen i detta fall bibehållas vid sin befordringstur

inom vederbörligt regemente, kår etc., och en befordran kunde medföra

löneminskning, eftersom lönerna enligt Eo- och C-planerna icke överensstämde

med lönerna enligt löneplan Oa.

Härtill komme ur militär synpunkt, att förordnande å Eo- eller C-lön

komme att innebära successionsförordnanden med vikariatslön utefter hela

Oa-löneplanen, ett förhållande som i andra sammanhang gjorts till föremål

för en i och för sig berättigad kritik.

På grund av det anförda och då vissa vid de affärsdrivande verken vidtagna

särskilda anordningar för undvikande av successionsförordnanden tillskapats

i första hand med sikte på de speciella förhållandena inom de affärsdrivande

verken, syntes systemet med förordnandelöner vid krigsmaterielverket

icke böra ifrågakomma.

Nu angivna olägenheter eliminerades enligt krigsmaterielverkets mening

i allt väsentligt vid en tillämpning av systemet, att särskilda militära löner

skulle uppföras å verkets stat, och att sålunda utnämning skedde å militär

beställning vid krigsmaterielverket. Förebilder för ett dylikt system funnes

i flygförvaltningens personalförteckning och de skäl, som förestavat anordningens

tillämpande vid nämnda förvaltning kunde med samma fog åberopas

för krigsmaterielverkets del. Därest ytterligare de militära lönerna uppfördes

alternativt i lägre och högre lönegrad förelåge möjlighet att i tjänst vid

verket bibehålla en militär beställningshavare, även örn denne skulle stå i

tur till befordran, i det att vederbörande i sådant fall erhölle högre beställning

å verkets stat.

Detta system syntes emellertid böra utbyggas såtillvida, att såsom alternativa

löner jämväl uppfördes civilmilitära löner för att bereda möjlighet för

civilmilitär ingenjörspersonal från fälttygkåren, mariningenjörkåren och

flygvapnet att erhålla befattningar vid verket.

Endast vissa tjänster inom krigsmaterielverket vore av beskaffenhet att

böra kunna besättas med alternativt civil, militär eller civilmilitär personal.

Detta vore fallet i första hand beträffande verkets tekniskt betonade tjänster

(byråingenjörer m. fl.), men även å en del likartade befattningar såsom exempelvis

byråintendentsbefattningar m. fl. borde militära eller civilmilitära befattningshavare

kunna ifrågakomma. Beträffande mera administrativt betonade

befattningar såsom byråsekreterare-, kamrerar- och byråassistenttjänster,

syntes den ifrågasatta anordningen icke böra tillämpas. Ej heller ifrågasatte

verket anordningens tillämpande å befattningar i lägre löneställning än 21 :a

lönegraden.

Det borde framhållas, att i den mån militär personal utnämndes å beställningar

vid krigsmaterielverket, densamma i alla avseenden borde bibehållas

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vid de särskilda löneförmåner, som utginge till militära beställningshavare i

förvaltningstjänst. I detta avseende borde särskilt understrykas att, därest

kompaniofficerare erhölle beställningar vid verket, tilläggsarvoden utöver

lönen till dem borde utgå enligt samma grunder som vore eller komme att

bliva fastställda för kompaniofficerare vid andra centrala förvaltningsmyndigheter.

För bibehållande av kontakten med den militära utvecklingen borde slutligen

verkets militära (civilmilitära) beställningshavare beredas trupptjänst

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som gällde för sådan militär

personal, som vore placerad vid andra förvaltningsorgan, staber etc.

Överbefälhavaren som framhållit, att det ur försvarets synpunkt vore av

väsentlig betydelse att kvalificerad militär personal ställdes till krigsmaterielverkets

förfogande, har icke haft någon erinran mot verkets förslag i förevarande

hänseende.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att ämbetsverket — ehuru en anordning

sådan som den nu föreslagna syntes vara tämligen främmande för den

civila statsförvaltningen i övrigt — i betraktande av de speciella förhållanden,

som vore för handen beträffande krigsmaterielverket, och då annan utväg

än den föreslagna knappast syntes stå till buds, därest åsyftat resultat

skulle vinnas, icke hade något att erinra mot bifall till förslaget.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd lia i gemensamt

yttrande anfört följande.

Det syntes sannolikt, att en närmare granskning av de arbetsuppgifter,

som vore avsedda att åvila de olika, i framställningen avsedda befattningarna

vid krigsmaterielverket, skulle giva vid handen, att endast innehavarna av

vissa av dessa befattningar måste äga militära fackkunskaper. Befattningar,

å vilka dylika fackkunskaper -— ehuru i och för sig värdefulla ■—- icke framstode

såsom direkt nödvändiga, borde enligt lönenämndernas mening inrättas

såsom civila befattningar med löneförmåner enligt civila avlöningsreglementet

eller civila icke-ordinariereglementet. Militära eller civilmilitära beställningshavare,

vilka sökte och antoges till dylika befattningar, borde erhålla

avsked eller — då fråga vore om icke-ordinarie civil befattning — beredas

tjänstledighet från sina ordinarie beställningar.

För sådana befattningar, där arbetsuppgifterna krävde, att vederbörande

innehavare ägde militära fackkunskaper, syntes regelmässigt endast militära

eller civilmilitära beställningshavare böra anlitas. I brist på närmare utredning

rörande arten av de arbetsuppgifter, som kunde åvila dylika befattningar,

ansåge sig lönenämnderna icke kunna taga ställning till frågan, örn behovet

av militär sakkunskap i samtliga sådana fall borde tillgodoses genom inrättande

av militär eller civilmilitär beställning vid krigsmaterielverket.

Lönenämnderna holle emellertid för troligt, att det i vissa fall skulle kunna

vara till fördel för såväl verket som beställningshavaren, om vederbörandes

tjänstgöring vid verket begränsades till en tidsperiod av förslagsvis högst

tre år. I varje fall borde det enligt lönenämndernas mening icke ifrågakomma

att inrätta ordinarie militära eller civilmilitära beställningar vid krigsmaterielverket,

förrän jämväl verkets civila befattningar i ökad utsträckning inrättades

såsom ordinarie. Tills vidare syntes därför behovet av militär fackkunskap

vid krigsmaterielverket böra tillgodoses genom att vederbörande

kommenderades eller placerades till tjänstgöring vid detsamma.

Lönenämnderna, som sålunda icke ansett sig kunna tillstyrka krigsmaterielverkets

framställning, ville även framhålla, att den omständigheten, att i flygförvaltningens

personalförteckning civila befattningar och militära eller civil
-

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

militära beställningar upptagits alternativt i vissa särskilda fall, icke kunde

tagas till intäkt för lämpligheten av att vid det civila, vid sidan av försvarsgrenarna

organiserade krigsmaterielverket inrätta flertalet befattningar

alternativt såsom civila, militära eller civilmilitära.

Departements- Såsom framgår av den föregående redogörelsen ha statsmakterna redan

chefen. från början räknat med att jämkningar i krigsmaterielverkets organisation

skulle visa sig erforderliga allteftersom praktiska erfarenheter vunnes och

verksamheten stabiliserades. En planenlig utvidgning av krigsmaterielverkets

arbetsuppgifter har också successivt ägt rum, senast genom Kungl. Maj:ts

beslut den 2 februari 1945, varigenom anskaffningen av materiel tillhörande

ett stort antal materielgrupper överflyttats huvudsakligen från försvarsgrensförvaltningarna

till krigsmaterielverket. Det ligger i sakens natur, att en utökning

av personalorganisationen måste gå hand i hand med en sådan överflyttning

av arbetsuppgifter. Härtill kommer, att under den tid, som förflutit

sedan krigsmaterielverkets inrättande, åtskilliga erfarenheter vunnits,

som kunna tjäna till ledning för bedömandet av krigsmaterielverkets fredsmässiga

personalbehov. Under nuvarande förhållanden ombesörjas verkets

arbetsuppgifter till övervägande del av personal, som anställts mot arvode i

lösa anställningsformer. Det ligger i sakens natur, att så även fortsättningsvis

under nu rådande förhållanden måste vara fallet, därest den elasticitet i

personalorganisationen, som riksdagen ansett önskvärd, skall kunna bibehållas.

Återhållsamheten kan dock icke få sträcka sig så långt att ett

antal befattningar, som med visshet kunna bedömas erforderliga även under

fredsförhållanden, icke nu uppföras såsom extra ordinarie. Särskilt gäller

detta vissa befattningar i nyckelpositioner inom verket. Med beaktande härav

ämnar jag i det följande föreslå vissa utökningar av ämbetsverkets personal.

Innan jag ingår på detaljerna i fråga om personalorganisationen, vill jag

emellertid till behandling upptaga den av krigsmaterielverket särskilt utredda

frågan örn formerna för militär personals tjänstgöring vid ämbetsverket. Jag

vill i anslutning härtill erinra, att 1943 års riksdag påkallat uppmärksamhet

åt spörsmålet, i vad mån krigsmaterielverkets personalbehov kunde tillgodoses

genom överflyttning av militär och annan personal från de nuvarande

försvarsgrensförvaltningarna samt genom utnyttjande av inkallad reservpersonal.

För egen del håller jag före, att de viktigare befattningarna inom krigsmaterielverket

böra besättas med de i varje särskilt fall lämpligaste personer

som stå till buds, oavsett örn dessa äro civila, militära eller civilmilitära befattnings-

eller beställningshavare. Med denna utgångspunkt synes det mig

vara av stor betydelse, att möjlighet öppnas för krigsmaterielverket att i fall,

då så visar sig lämpligt, utan alltför stora formella svårigheter försäkra sig

örn den militära och civilmilitära personal, som kan vara önskvärd. Mot krigsmaterielverkets

förslag till lösning av dessa spörsmål talar otvivelaktigt den

av lönenämnderna framhållna omständigheten, att de för krigsmaterielverket

avsedda extra ordinarie befattningarna härigenom i avsevärd omfattning

skulle komma att utbytas mot ordinarie militära eller civilmilitära be
-

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 223

ställningar vid verket. För egen del anser jag, att en tillämpning av systemet

med förordnande av ifrågakommande militära eller civilmilitära personal tills

vidare å befattning vid krigsmaterielverket med lön enligt löneplan Eo

eller C bör försöksvis tillämpas. Jag förutsätter emellertid, att härvid sådana

åtgärder vidtagas, att vederbörande befattningshavare icke kommer att lida

löneminskning. Till förebyggande härav bör i fall, då hans löneförmåner

enligt löneplan Oa eller Ca vid förordnandets tillträdande eller, i följd av

därefter vunnen befordran till högre militär eller civilmilitär beställning,

sedermera överskjuta förmånerna i Eo- eller C-tjänsten, ett motsvarande lönetillägg

utgå. Skulle vederbörande före förordnandets tillträdande ha åtnjutit

sådant kompaniofficersarvode, som utgår vid centrala förvaltningsmyndigheter

och örlogsvarv, eller kontrollarvode, bör övervägas, huruvida icke en

överflyttning av detta arvode till krigsmaterielverket bör ske enligt de riktlinjer,

som uppdragits i det föregående vid behandlingen av frågan örn en

arvodesreglering inom försvaret. I detta sammanhang må även framhållas,

att mottagande av ett förordnande vid krigsmaterielverket självfallet icke må

ställa vederbörande i sämre befordringstur än örn han fullgjort tjänstgöring i

annan central förvaltningsmyndighet inom försvaret.

Yad angår de särskilda av krigsmaterielverket föreslagna nya befattningarna

i högre lönegrad än Eo 20 vill jag till en början i anledning av vad allmänna

lönenämnden anfört erinra, att frågan örn överflyttning av ytterligare

anskaffningsuppgifter till krigsmaterielverket numera är avgjord och att de av

lönenämnden angivna utredningarna äro slutförda. Oavsett detta finner

jag mig icke kunna tillstyrka en så betydande personalökning som av

krigsmaterielverket föreslagits. Jag räknar med att i den föreslagna utökade

personalorganisationen följande befattningar utan alltför stora olägenheter

böra kunna undvaras eller bestridas med arvodesanställd personal, nämligen

en byråingenj örsbefattning i lönegrad Eo 24, avsedd för detaljchef inom

industribyråns manufaktursektion, en befattning i samma lönegrad, beräknad

för detaljchef inom kemiska sektionen, en befattning såsom förste byråingenjör

i lönegrad Eo 27, avsedd för chefen för orderdetaljen inom industribyråns

planeringssektion, två av de för tekniska byrån avsedda byråingenjörerna,

av vilka en i lönegrad Eo 26 och en i lönegrad Eo 24, en befattning i lönegrad

Eo 24 inom kontrollbyrån samt en befattning såsom byråassistent i Eo 21, avsedd

för administrativa byrån. Efter denna reduktion av det föreslagna antalet

befattningar skulle återstå sammanlagt 24 nya tjänster i högre lönegrad än

Eo 20. Beträffande dessa tjänster kan jag biträda krigsmaterielverkets förslag.

Antalet kan förefalla avsevärt, men beaktas bör, att flertalet av dessa

befattningar äga sin motsvarighet i mera tillfälliga med arvode förenade befattningar

inom den nuvarande organisationen. Jag utgår vidare från att

med nu föreliggande förutsättningar krigsmaterielverkets behov av extra

ordinarie personal i högre lönegrad än Eo 20 härmed skall vara i huvudsak

tillgodosett. Det torde emellertid få förutsättas, att krigsmaterielverket skall

äga på det med hänsyn till omständigheterna lämpligaste sättet disponera de

befattningar, som stå till verkets förfogande. Jag vill även framhålla, att

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

de åtgärder, som vidtagits för nedbringande av personalen vid försvarsgrensförvaltningarna

i samband med överflyttningen av arbetsuppgifter till

krigsmaterielverket, helt naturligt icke kunna få omedelbar verkan. Yad i det

föregående föreslagits rörande militär eller civilmilitär personals tjänstgöring

i krigsmaterielverket bör i sin mån vara ägnat att underlätta en avveckling av

vissa tjänster vid försvarsgrensförvaltningarna.

Även vad angår den lägre personalen inom ämbetsverket synes mig försiktigheten

bjuda att nu stanna vid en avsevärt mindre utvidgning av denna personal

än krigsmaterielverket föreslagit. Jag räknar emellertid med en medelsanvisning

för anställande av ytterligare extra ordinarie personal i de lägre lönegraderna

till ett belopp av 175 000 kronor. Även örn det i regel ankommer på vederbörande

ämbetsverk självt att inom en viss ekonomisk ram bestämma de lägre

extra ordinarie befattningshavarnas antal och löneställning, synes mig dock

lämpligt att då här är fråga örn utbyggnad av ett nytt ämbetsverk, låta det

få ankomma på Kungl. Majit att på sätt hittills skett, fastställa personalförteckning

avseende extra ordinarie befattningar i 20:e eller lägre lönegrader vid

verket. Genom en sådan anordning vinnes även större möjlighet för Kungl.

Majit att lämpa uppsättningen av sådan personal efter den ökning av arbetskvantiteten,

som belöper på nytillkommande arbetsuppgifter. Liksom hittills

torde Kungl. Majit få bemyndigande att, därest så skulle visa sig oundgängligen

erforderligt, i samband med en överflyttning av arbetsuppgifter

besluta örn överskridande av ifrågavarande anslagspost. I anslutning härtill

bör posten liksom under innevarande budgetår betecknas förslagsvis men

förses med anmärkning, att densamma icke må utan Kungl. Majits medgivande

överskridas.

Då de nya centralförråden för ammunition icke torde kunna färdigställas

under nästa budgetår, kan jag icke biträda förslaget örn inrättande av två nya

befattningar för pensionerade officerare.Jag biträder däremot förslaget att

under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, beräkna ett belopp för ersättningar åt experter m. fl. för tillfälliga

uppdrag hos verket; medelsanvisningen synes mig dock kunna begränsas till

15 000 kronor.

I fråga örn beräkningen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie

tjänstemän förutsätter jag icke någon ändring.

I enlighet med det nu sagda beräknar jag avlöningskostnaderna för den

ordinarie personalen till oförändrat belopp, 61 000 kronor. För arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, beräknas ett belopp av 75 000

kronor (nu 60 000 kronor), medan posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal uppskattas till 975 000 kronor (nu 600 000 kronor). Till rörligt

tillägg beräknar jag 169 000 kronor (nu 104 000 kronor). Sammanlagt skulle

sålunda erfordras ett belopp av 1 280 000 kronor (nu 825 000 kronor), varifrån

avgå pensionsmedel örn oförändrat 50 000 kronor. Nettoutgiften blir således

1230 000 kronor (nu 775 000 kronor).

Under åberopande av vad nu anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen att

s. 225 Kontrollera mot PDF

225

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

dels fastställa följande personalförteckning för krigsmaterielverket,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 generaldirektör ................................................ C 16

1 överdirektör ................................................... C 10

1 överingenjör ................................................... C 8

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.’

3 byråchefer ...................................................... Eo 30

2 förste byrådirektörer.......................................... Eo 30

1 byrådirektör ........................ Eo 28

3 förste byråingenjörer ....................................... Eo 27

2 byråintendenter ................................................ Eo 27

7 byråingenjörer ................................................ Eo 26

2 förste byråsekreterare ....................................... Eo 26

1 kamrerare ...................................................... Eo 26

11 byråingenjörer ................................................ Eo 24

1 byråingenjör eller förste byråassistent ............... Eo 24

1 förste byråassistent .......................................... Eo 24

2 byråsekreterare ................................................ Eo 21

1 byråassistent ................................................... Eo 21

dels godkänna följande avlöningsstat för krigsmaterielverket,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis........................................ kronor 61000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ...... » 75 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis1............................ » 975 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... » 169 000

Summa kronor 1 280 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 50 000

___ Nettoutgift kronor 1230 000

1 Anslagsposten må icke utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas.

dels och till Ki ''ig sm a t eriel verket: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 1230 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

184 45 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

226 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

[12.] Krigsmaterielverket: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 .............................................. kronor 650 000

» 1944 45 .............................................. » 300 000

» 1945/46 (krigsmaterielverkets förslag)................ » 440 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... 400 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren

för detta budgetår, s. 80, intagen omkostnadsstat.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 5) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till 300 000

kronor.

Krigsmaterielverket har beträffande anslagsbehovet för nästkommande

budgetår anfört bland annat följande.

Anslagsposten till sjukvård m. m. syntes vid bifall till ämbetsverkets förslag

örn ökning av antalet extra ordinarie befattningshavare vid verket böra

ökas från nuvarande 2 000 kronor till förslagsvis 2 500 kronor.

Anslagsposten till reseersättningar, för innevarande budgetår 50 000 kronor,

syntes med hänsyn till den beräknade belastningen å anslagsposten böra

uppräknas till 60 000 kronor. Ämbetsverket förutsatte i avseende å användningen

av förevarande anslagspost, att densamma finge disponeras för bestridande

av förekommande resekostnader för sådana tillfälliga sakkunniga m. fl.,

som anlitades av verket.

Yad anginge anslagsposten till expenser vore denna upptagen med 230 000

kronor för innevarande budgetår och enligt regleringsbrevet fördelad med

20 000 kronor för bränsle, lyse och vatten samt 210 000 kronor för övriga expenser.

Medelsbehovet för förstnämnda ändamål syntes för nästa budgetår

kunna beräknas till oförändrat belopp. Medelsbehovet för övriga expenser

syntes böra beräknas till något högre belopp än för innevarande budgetår med

hänsyn såväl till att expensutgifter för krigsmaterielverkets standardiseringsdelegation

och tekniska delegationer borde utgå av förevarande anslagspost

som till att särskilda kostnader av expensnatur vore förenade med det inom

tekniska byrån bedrivna klassifikationsarbetet. En höjning av posten från

nuvarande 210 000 kronor till 280 000 kronor syntes vara tillfyllest. I enlighet

härmed beräknade verket förevarande anslagspost till sammanlagt (20 000

+ 280 000 =) 300 000 kronor.

I omkostnadsstaten för innevarande budgetår vore såsom sista post upptaget

ett belopp av 18 000 kronor till övriga utgifter: Vakttjänst. I regleringsbrevet

hade Kungl. Majit uppdragit åt krigsmaterielverket att vid uppgörandet

av anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 taga under övervägande

de förändringar i anslagsberäkningarna, som bleve en följd av att kostnader

för vakttjänst hänfördes till anslaget Krigsmaterielverket: Avlöningar, och i

sådant hänseende framlägga förslag. Den av civilförvaltningen uttalade meningen,

att ifrågavarande kostnader såsom till övervägande delen avseende

avlöningskostnader lämpligen borde utgå av avlöningsanslag, syntes knappast

vara riktig. Kostnaderna i fråga hänförde sig nämligen till ersättning, som

verket utgåve till ett privat vaktbolag på grund av avtal mellan bolaget och

verket örn vakthållning under icke arbetstid i verkets lokaler. Med hänsyn

härtill syntes kostnaderna böra utgå av omkostnadsanslaget och där redovisas

såsom en särskild post. Därest det med hänsyn till önskvärdheten av att

bringa verkets omkostnadsstat i överensstämmelse med den av civilförvalt
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

227

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningen i dess förenämnda skrivelse förordade normalomkostnadsstaten, syntes

lämpligt, att vaktkostnaderna redovisades under expensposten, hade verket

intet att däremot erinra, dock att sistnämnda post i sådant fall måste uppräknas

med kostnaderna för vakttjänsten, vilka kunde beräknas till oförändrat

18 000 kronor.

Efter därom av krigsmaterielverket i skrivelse den 17 juni 1944 framlagt

förslag hade Kungl. Majit genom brev den 30 juni 1944 medgivit, bland annat,

att kostnaderna för verkets standardiseringsverksamhet för innevarande budgetår,

beräknade till ett belopp av 45 000 kronor, finge utgå av förskottsanslag.

Ifrågavarande kostnader vore emellertid av natur att böra i fortsättningen bestridas

av riksstatsanslag, enär desamma hänförde sig till en av verket bedriven

arbetsuppgift, vilken beräknades bliva bestående under normala fredsförhållanden.

Kostnaderna i fråga avsåge till huvudsaklig del tryckning av s. k.

normer och syntes därför kunna redovisas under den i omkostnadsstater av

normaltyp förekommande rubriken Publikationstryck. Under denna post

syntes ytterligare böra beräknas ett belopp av förslagsvis 15 000 kronor för

övrigt publikationstryck. Medelsbehovet under anslagsposten beräknade verket

sålunda till (45 000 + 15 000 =) 60 000 kronor.

I enlighet med nu angivna beräkningar uppgår medelsbehovet under krigsmaterielverkets

omkostnadsanslag för budgetåret 1945/46 till (2 500 4- 60 000

+ 300 000 + 18 000 + 60 000 =) 440 500 kronor, eller avrundat 440 000 kronor.

Mot krigsmaterielverket® beräkningar i förevarande hänseende har jag Departement,- intet annat att erinra än att i afbidan på närmare erfarenheter medelsanvis- chefen.

ningen för övriga expenser synes böra nedbringas till 250 000 kronor samt

för publikationstryck till 50 000 kronor. Anslagets slutsumma skulle då bliva

400 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 100 000 kronor.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Krigsmaterielverket: Omkostnader för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

ARMÉNS FORTIFIKATIONS FÖRVA LTNING.

[13.] Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 80 800

* 1944/45 .............................................. » 297 000

» 1945/46 [fortifikationsförvaltningens förslag) ...... » 299 300

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 299 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggareu för

detta budgetår s. 81 f. intagen personalförteckning och avlöningsstat ävensom

vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 8) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna nu ifrågavarande anslag

till 297 000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1944 angående medelsbehovet för nästa budgetår

har arméns fortifikationsförvaltning till behandling upptagit bland annat

s. 228 Kontrollera mot PDF

228 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

frågan om löneställningen för ämbetsverkets expeditionsvakt. Ämbetsverket

har härutinnan anfört, att dess utbrytning ur arméförvaltningen samt

den betydande ökningen av fortifikationsförvaltningens personal medfört

väsentligt ökade arbetsuppgifter för expeditionsvakten, som numera övervakade

oell fördelade expeditionsgöromålen bland ett tiotal expeditionsvaktsbiträden.

Fortifikationsförvaltningen Ilar med hänsyn härtill funnit angeläget

att kunna från och med budgetåret 1945/46 befordra ämbetsverkets

expeditionsvakt i lönegrad A 5 till förste expeditionsvakt i lönegrad A 7.

Försvarets civilförvaltning har, med hänvisning till att något behov i fredstid

av expeditionspersonal utöver en expeditionsvakt icke anmälts av fortifikationsförvaltniugen,

tillstyrkt en uppfattning av ifrågavarande befattning

till lönegrad A 6.

Genom beslut den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) har Kungl. Majit uppdragit

åt fortifikationsförvaltningen att till närmare övervägande upptaga

frågan örn överflyttning av viss för förvaltningen av militärstabsbyggnaden

i Stockholm avsedd personal från försvarsstabens stat till

fortifikationsförvaltningens stat. Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen

nu föreslagit sådan överflyttning av nämnda personal, vilken utgöres

av 1 vice värd med arvode örn 2 400 kronor, 1 maskinist i lönegrad

A 12, 1 eldare av 1. klassen i A 7 och 1 eldare av 2. klassen i MEo 5.

Erinras må i detta sammanhang, att 1943 års militära fastighetsutrerhling

i yttrande den 23 oktober 1944 över ett av fortifikationsförvaltningen framlagt

förslag till nytt faStighetsförvaltningsreglemente ifrågasatt, örn särskilda

skäl förelåge för bibehållande av omförmälda vicevärdsbefattning. Utredningen

har därvid åberopat erfarenheterna från byggnadsstyrelsens omhänderhavande

av i statens allmänna fastighetsfond ingående fastigheter,

där numera dylika befattningar icke ansåges erforderliga utan förekommande

tillsyn m. m. omhänderhades av det centrala förvaltningsorganet. Maskinistoch

eldarebefattningarna syntes tills vidare i avvaktan på den blivande omorganisationen

av byggnadsförvaltningen inom försvaret böra kvarstå å försvarsstabens

stat.

I sin förenämnda skrivelse har fortifikationsförvaltningen vidare hemställt

örn viss förstärkning av amanuens- och kontorspersonalen. Ämbetsverket

har erinrat, att 1944 års riksdag beräknat medel för anställande vid

ämbetsverket av ytterligare en amanuens i lönegrad Eo 15. Ämbetsverket

hade emellertid icke funnit möjlighet att nyanställa en sådan tjänsteman,

enär ämbetsverket varit nödsakat att taga de för nämnda befattning avsedda

avlöningsmedlen i anspråk för avlönande av en i lönegrad Eo 7, lön eklass

10, placerad maskinist, med tjänstgöring i arméförvaltningens ämbetslius.

Vid genomförandet av förvaltningsreformen hade nämligen bestämts, att

denne maskinist, som tidigare avlönats å arméförvaltningens stat, skulle

upptagas å fortifikationsförvaltningens stat. Ämbetsverkets erfarenheter av

arbetsbelastningen inom verket under senaste tid hade givit belägg för

att behov förefunnes av ytterligare två amanuenstjänster i lönegrad Eo

s. 229 Kontrollera mot PDF

229

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

15. Ämbetsverket räknade även med att dessa tjänster jämväl under

fredsförhållanden bleve oundgängligen erforderliga. Därjämte vore det

för ämbetsverket av största vikt att kunna till verket fastare knyta de

två mest meriterade av den extra amanuenspersonalen. Vidare bleve det

oundgängligen nödvändigt att befordra två för närvarande i lönegrad Eo 15

placerade amanuenser till förste amanuenser i lönegrad Eo 18. Fortifikation

sförvaltningen bar ytterligare anfört, att det för åstadkommande av en

tillfredsställande rekrytering av den kvinnliga kontorspersonalen och för att

kunna tillgodose denna personals berättigade intressen vore nödvändigt att

från och med budgetåret 1945/46 befordra två kvinnliga extra tjänstemän

till skrivbiträden i lönegrad Eo 2. Försvarets civilförvaltning har icke haft

något att erinra mot ämbetsverkets förslag i nu nämnda hänseenden.

Till bestridande av kostnadsökning på grund av löneklassuppflyttningar

har fortifikationsförvaltningen äskat förstiirkning av posten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän med 350 kronor, av posten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal med 450 kronor samt av posten till rörligt

tillägg med 200 kronor.

Beträffande avlöningskostnaden för det för byggnads- och reparationsberedskapens

centrala ledning från och med den 1 juli 1944 inrättade

organisationskontoret har fortifikationsförvaltningen beräknat ett belopp

om 85 000 kronor, motsvarande vad som förutsatts vid behandlingen

av frågan örn byggnads- och reparationsberedskapens organisation vid 1944

års riksdag. Jämfört med de för innevarande budgetår beräknade avlöningskostnaderna

innebär äskandet en minskning med 35 000 kronor.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har forti- Departementsfikationsförvaltningen

föreslagit uppfattning av befattningen såsom expedi- Zeferi.

tionsvakt vid ämbetsverket från lönegrad Å 5 till en befattning såsom förste

expeditionsvakt i lönegrad A 7. Av skäl, som anförts av civilförvaltningen, kan

jag emellertid icke tillstyrka en uppflyttning av ifrågavarande befattning till

högre lönegrad än A 6. Jag förordar således, att en befattning i sistnämnda

lönegrad uppföres å ämbetsverkets personalförteckning i utbyte mot den

nuvarande expeditionsvaktsbefattningen i A 5.

Eortifikationsförvaltningens förslag att överflytta den personal, som erfordras

för förvaltningen av militärstabsbyggnaden i Stockholm, från försvarsstaben

till fortifikationsförvaltningen synes lämpligt. Den av 1943

års militära fastighetsutredning berörda frågan om indragning av befattningen

såsom vice värd vid ifrågavarande byggnad torde böra komma

under närmare övervägande vid den pågående utredningen örn fortifikationsoch

byggnadsförvaltningens organisation. I avbidan på resultatet av denna

utredning föreslår jag icke någon indragning av ifrågavarande arvodesbefattning.

Eortifikationsförvaltningens uttalanden om behovet av att förstärka amanuenspersonalen

och den kvinnliga kontorspersonalen synas mig befogade.

s. 230 Kontrollera mot PDF

230 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I syfte att möjliggöra en sådan förstärkning förordar jag, att medel under

anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal beräknas för anställande av

— utöver den amanuens i lönegrad Eo 15, vars anställande förutsattes redan

av 1944 års riksdag — ytterligare en amanuens i samma lönegrad. Likaledes

böra medel beräknas för möjliggörande av befordran av två amanuenser till

förste amanuenser i lönegrad Eo 18. Slutligen torde två kvinnliga extra tjänstemän

böra vinna anställning i lönegrad Eo 2, varför medel torde böra beräknas

jämväl för sådant ändamål.

Yad fortifikationsförvaltningen anfört beträffande vissa kostnadsökningar

på grund av löneklassuppflyttningar samt beträffande avlöningskostnaderna

för byggnads- och reparationsberedskapens organisation skontor finner jag

ej giva anledning till erinran.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid behandlingen av frågan örn

reglering av vissa militära arvoden, bör i anslagsposten till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, inräknas ett belopp av 2 880

kronor för arvoden utöver lön, medförande en ökad belastning av anslagsposten

med 480 kronor.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för bestridande av fortifikation sförvaltningens

avlöningskostnader erfordras, för avlöningar till ordinarie

tjänstemän förslagsvis 61 000 kronor (nu 50 800 kronor), för arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 84 500 kronor (nu

81 850 kronor), för avlöningar till övrig icke ordinarie personal 170 000 kronor

(nu 185 500 kronor) samt för rörligt tillägg förslagsvis 34 300 kronor (nu

29 650 kronor), eller tillhopa 349 800 kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel

uppskattas till förslagsvis 50 800 kronor (oförändrat belopp).

Medelsbehovet under förevarande anslag skulle sålunda kunna uppskattas

till 299 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för arméns fortifikationsförvaltning

under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat ytterligare

uppföra en maskinist i lönegraden A 12, 1 eldare av 1. klassen

i lönegraden A 7 samt — i stället för en expeditionsvakt i

lönegraden A 5 — en expeditionsvakt i lönegraden A 6,

dels godkänna följande avlöningsstat för arméns fortifikationsförvaltning,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.

............................................... kronor 61000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis .................. » 84 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 170000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... » 34 300

Summa kronor 349 800

s. 231 Kontrollera mot PDF

231

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................ kronor 50 ^00

Nettoutgift kronor 299 000

dels ock till Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 299 000 kronor.

ARMÉFÖRVALTNINGEN.

[14.] Arméförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 165 000

» 1944/45 .............................................. » 370 000

» 1945/46 {arméförvaltningens förslag)................ » 640 900

» 1945/46 {Kungl. Maj:ts förslag).................... » 447 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för

detta budgetår, s. 83 f., intagen personalförteckning och avlöningsstat med

vissa därtill anslutande bestämmelser.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 11) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till

370 000 kronor.

I skrivelse den 21 augusti 1944 angående anslagsäskanden för budgetåret

1945/46 har arméförvaltningen till en början till behandling upptagit den redan

i propositionen 1944: 185, s. 104 ff., berörda frågan om inrättande av en befattning

såsom verkstadsingenjör i lönegrad C 5, avsedd för verkstadsbyråns

drifttekniska sektion. Ämbetsverket erinrade, att tygavdelningen för ledning

av driften vid arméns tygverkstäder tills vidare förfogade över en jämlikt

Kungl. Maj:ts beslut den 29 november 1940 för tygverkstäderna inrättad tjänst

för verkstadsingenjör med arvode enligt lönegrad C 5 samt att arméförvaltningen

vid framläggande av sina anslagsäskanden för innevarande budgetår

anmält, att denna arvodestjänst, sedan densamma blivit vakant, icke kunnat

återbesättas med tillräckligt kvalificerad person. I samband därmed hade

arméförvaltningen framhållit, att det med hänsyn till svårigheterna att med

avlöning i form av arvode besätta ifrågavarande befattning med tillräckligt

kvalificerad person och då de med befattningen förenade arbetsuppgifterna

även under fredsmässiga förhållanden väl motiverade berörda löneställning,

vore oundgängligen erforderligt att från och med innevarande budgetår inrättades

en ordinarie befattning i lönegrad C 5. Arméförvaltningen har nu

ytterligare framhållit i huvudsak följande.

Arméns tygverkstäder vore med få undantag var för sig icke av den storleksordning,

att fog funnes för anställande av verkstadschefer med sådan

kompetens, att de kunde självständigt genomföra en tidsenlig rationalisering

av arbetet. Ett betydande antal av dessa verkstäder stöde och komme med

all sannolikhet att förbliva under ledning av militära chefer med åtminstone

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

i vissa fall otillräckliga Verkstadstekniska kvalifikationer. Till följd härav

måste de med den nödvändiga rationaliseringen förbundna arbetsuppgifterna

till övervägande del förläggas till den centrala ledningen vid tygavdelningens

verkstadsbyrå.

Arbetsuppgifter av ifrågavarande art kunde såsom regel icke lösas utan att

vederbörande på respektive arbetsplatser förskaffat sig en klar överblick av

driftsförhållandena. Då arméns tygverkstäder vore och alltfort syntes komma

att vara utspridda på ett mycket stort antal platser i hela landet, skulle en

alltför stor del av byråchefens tid bliva ianspråktagen för sagda arbetsuppgifter,

därest icke denne i erforderlig omfattning bereddes tillfälle att avlasta

viss del av arbetet på tjänsteman med tillräckliga tekniska kvalifikationer.

De arbetsuppgifter, som avsåges skola åvila innehavaren av ifrågavarande

befattning, kunde sammanfattningsvis sägas vara att — utöver den omedelbara

ledningen av driften vid arméns tygverkstäder — biträda byråchefen i pågående

och allt framgent erforderligt rationaliseringsarbete vid sagda verkstäder.

Möjlighet att till verkstadsbyrån knyta lämplig kvalificerad person syntes

icke förefinnas utan att den föreslagna befattningen inrättades, särskilt som

den civila industrien till ingenjörer av ifrågavarande kategori erbjöde och

fortsättningsvis syntes komma att erbjuda relativt betydande ekonomiska förmåner.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och då chefen för verkstadsbyrån jämväl

belastades med arbetsuppgifter av förvaltningsteknisk natur, vilka på

grund av verkstädernas stora antal måste bliva av betydande omfattning, vore

behovet av inrättandet av befattningen i fråga enligt armé förvaltningens

mening synnerligen trängande.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att det måhända vore erforderligt

att i någon form möjliggöra för arméförvaltningen att till verkstadsingenjören

utbetala en något högre ersättning än som nu kunde ske. Detta skulle kunna

genomföras på så sätt att arméförvaltningen bemyndigades att, därest så

erfordrades, till innehavaren av ifrågavarande befattning utbetala arvodesförhöjning

med förslagsvis högst 2 000 kronor för år.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha icke framställt

erinran mot arméförvaltningens ifrågavarande förslag.

Föisvarets sakanslagsutredning har funnit angeläget, att berörda arbetsuppgifter

handhades av en härför väl kvalificerad jarson. Utsikterna att för

nämnda tjänst förvärva en sådan person syntes öka vid bifall till förslaget

örn utbyte av arvodesbefattningen mot en ordinarie förordnandetjänst i lönegrad

C 5. Då vidare möjlighet bomme att föreligga att vid förordnandetidens

utgång taga frågan örn behovet av tjänsten under omprövning, funne utredningen

icke anledning till erinran mot framställningen i denna del.

Liksom i anslagsäskandena för innevarande budgetår har arméförvaltningen

nu med avseende å nästkommande budgetår föreslagit en överflyttning

av avlöningskostnader från sakanslag till avlöningsanslag

beträffande viss kvinnlig biträdespersonal. Ämbetsverket har hänvisat

till sina anslagsäskanden för innevarande budgetår, i vilka föreslogs, att inom

tygavdelningen skulle inrättas vissa ordinarie befattningar, nämligen 5 befattningar

såsom kanslibiträden (A 7) och 9 såsom kontorsbiträden (A 4). Samtliga

här angivna befattningar hade motsvarigheter i redan förefintliga

s. 233 Kontrollera mot PDF

233

Kungl. Majda proposition nr 170.

extra ordinarie eller extra befattningar, för vilka avlöningskostnaderna bestredes

med anlitande av sakanslag. Ämbetsverket föreslog vidare för tygavdelningens

vidkommande till uppförande såsom extra ordinarie 5 kanslibiträden

(Eo7), 9 kontorsbiträden (Eo 4) och 9 skrivbiträden (Eo2). För intendenturavdelningen

och civilbyrån beräknade arméförvaltningen i anslagsäskandena

för innevarande budgetår ett sammanlagt behov av ytterligare 2

ordinarie kanslibiträden och 6 kontorsbiträden, av vilka 2 ordinarie och övriga

tills vidare extra ordinarie, samt ett behov av sammanlagt 31 eller, efter inflyttning

i det blivande ämbetshuset å Ladugårdsgärde, 28 skrivbiträden, av

vilka 10 i avvaktan på ytterligare erfarenhet extra ordinarie och övriga extra.

Ämbetsverket erinrade, att häremot svarande personal dittills varit anställd

med avlöning av förskottsmedel. Utöver nyss angivna antal skrivbiträden

skulle enligt arméförvaltningens för innevarande budgetår verkställda beräkningar

periodvis behövas förstärkning av arbetskrafterna å häst- och veterinärmaterielbyrån

med 2—3 skrivbiträden för arbetet med hästuttagningsärendena.

Vidare erfordrades enligt arméförvaltningens mening efter inflyttningen i det

blivande ämbetshuset 2 telefonister, vilka efter någon tids anställning såsom

extra befattningshavare borde beredas anställning i lönegrad Eo 4. Slutligen

behövdes såvitt arméförvaltningen för det dåvarande kunde bedöma ytterligare

4 expeditionsvakter, av vilka 1 extra ordinarie.

Med hänvisning till nyss angivna, med avseende å innevarande budgetårframlagda

förslag har arméförvaltningen, som förklarat sig numera ha ytterligare

befästs i sin uppfattning, att nyss angivna biträdesbefattningar komme

att erfordras jämväl i fredstid, nu ånyo hemställt om inrättande från och med

nästkommande budgetår av de i anslagsäskandena för innevarande budgetår

omförmälda ordinarie befattningarna och örn beräkning av medelsbehovet

för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal på grundval av den utredning,

som nästföregående år framlagts.

Försvarets civilförvaltning har med erinran om det åt försvarets sakanslagsutredning

anförtrodda uppdraget förordat, att i avvaktan på förevarande spörsmåls

slutliga lösning någon ändring ej borde vidtagas vare sig i anställningsform

eller, utan särskilt vägande skäl, beträffande löneställning.

Enligt lönenämndernas mening borde med inrättandet av de föreslagna

ordinarie biträdesbefattningarna anstå i avvaktan på resultatet av pågående

utredningar örn lönegradsplacering m. m. av dylik personal hos såväl civila

som militära myndigheter.

Försvarets salcanslagsutredning har anfört, att verksamheten vid arméförvaltningen

borde göras till föremål för organisationsundersökningar, innan

ställning toges till frågan örn utökning av den ordinarie biträdespersonalen

i olika lönegrader vid ämbetsverket. Utredningen vore icke heller beredd att,

innan dylika undersökningar företagits, ingå på en närmare prövning av frågan,

i vilken utsträckning ett överförande av personal från sakanslag till avlöningsanslag

borde äga rum. Med hänsyn till behovet av att genom förbättrade befordringsmöjligheter

kvarhålla kvalificerad biträdespersonal vid nämnda verk

hade utredningen funnit sig kunna såtillvida tillstyrka den gjorda framställ

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ningen, att anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal så ökades, att den

försloge till avlönande av extra ordinarie biträdespersonal till samma antal

och i samma lönegrader som de i framställningen föreslagna ordinarie befattningarna.

Utredningen har förutsatt, att vid bifall härtill en mot antalet nya

extra ordinarie befattningar (18) svarande minskning av den från förskottsstat

eller sakanslag avlönade personalen vidtoges.

Arméförvaltningen har vidare framhållit, att den å personalförteckningen

för ämbetsverket upptagna befattningen såsom kontorist i lönegrad A 9

kommit att erhålla en annan och mera betydelsefull karaktär än som förutsetts

vid dess inrättande. Sedan arméförvaltningen inflyttat i den under uppförande

varande byggnaden för ämbetsverket, syntes nämnde befattningshavare,

vilken vore placerad till tjänstgöring å intendenturavdelningens kasernutredningsbyrå,

lämpligen böra förordnas till centraluppbördsman för samtliga

till ämbetshuset förlagda avdelningars inventarier och kontorsmaskiner.

Med hänsyn härtill har ämbetsverket ansett väl motiverat, att ifrågavarande

befattning ändrades till åtminstone befattning såsom materialförvaltare och

hänfördes till lönegraden A 12.

Försvarets civilförvaltning har — med erinran, att flygförvaltningen i sina

medelsäskanden för nästa budgetår hemställt, att befattningen såsom förste

expeditionsvakt inom sistnämnda ämbetsverk skulle utbytas mot en materialförvaltarbefattning

i lönegrad A 14 — framhållit, att vid bifall till nu förevarande

förslag skulle vid arméförvaltningen finnas såväl en materialförvaltare

som en förste expeditionsvakt. En dylik olikhet i personalorganisationen

kunde måhända vara motiverad av organisatoriska förhållanden. Högre löneställning

än som tillkomme materialförvaltaren i pensionsstyrelsen (A 10),

syntes i förevarande fall icke böra ifrågakomma, I sammanhang med inrättande

av materialförvaltarbefattningen borde den nuvarande kontoristbefattningen

i lönegrad A 9 uppföras på övergångsstat.

Lönenämnderna ha anfört, att med genomförande av nu ifrågavarande förslag

borde tills vidare anstå i avbidan på närmare erfarenheter rörande den

nuvarande kontoristens utnyttjande efter arméförvaltningens inflyttning i den

nya ämbetsbyggnaden.

Arméförvaltningen har vidare liksom i sina medelsäskanden för innevarande

år framlagt vissa förslag med avseende å arvodesbefattningar för pensionerad

personal. Arméförvaltningen har sålunda föreslagit inrättande

för tygavdelningens vidkommande av 4 befattningar med arvode motsvarande

nettolön i löneklass Oa 10 (1 för fordonsbyrån, 1 för kontrollbyrån, 1 för

underhållsbyrån och 1 för förrådskontrollkontoret) samt 4 befattningar med

arvode enligt löneklass UO 7 (1 för chefsexpeditionen, 1 för fordonsbyrån, 1

för underhållsbyrån och 1 för förrådskontrollkontoret). Vidare har arméförvaltningen

ånyo föreslagit uppflyttning av två arvodesbefattningar, avsedda

för chefen för tygavdelningens förrådskontrollkontor och chefen för intendenturavdelningens

kasernutredningsbyrås sektion för bränsle-, renhållnings- och

s. 235 Kontrollera mot PDF

235

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

tvättärenden, från löneklass Oa 10 till Oa 11 samt av befattningen såsom ordförande

i remonteringsnämnden från Oa 10 till Oa 12.

Försvarets civilförvaltning, som i yttrande över arméförvaltningens anslagsäskanden

för innevarande budgetår fann tillräckliga skäl icke föreligga

för att då tillskapa ytterligare arvodesbefattningar och som ej heller ansåg sig

kunna tillstyrka det då framlagda förslaget örn uppflyttning av vissa befattningar

från löneklass Oa 10 till Oa 11 men däremot anslöt sig till förslaget

örn uppflyttning av befattningen såsom ordförande i remonteringsnämnden

till löneklass Oa 12, har förklarat sig sakna anledning att nu intaga annan

ståndpunkt i förevarande hänseende.

Lönenämnderna ha, under framhållande att några nya skäl för de föreslagna

lönehöjningarna ej förebragts, avstyrkt bifall till förslaget härom.

I förevarande sammanhang må även omnämnas, att arméförvaltningen i

skrivelse den 28 juni 1944 gjort framställning angående bestridandet av

vissa kostnader för uttagning av motorfordon m. m. för civilförsvarsändamål.

Detta ärende har gjorts till föremål för remissbehandling, i

samband varmed på mitt föranstaltande vidtagits vissa undersökningar rörande

bland annat den medelsanvisning för bestridande av kostnaderna för militärregistret

— fördelad på militär respektive civil fordonsuttagning — som

under fredsförhållanden kunde befinnas erforderlig.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har åt arméförvaltningen alltsedan

år 1940 lämnats medgivande att å tygavdelningens verkstadsbyrå anställa

en verkstadsingenjör med arvode och andra förmåner — dock ej pensionsrätt

— motsvarande vad som utgår till befattningshavare i lönegrad C 5. Liksom

nästföregående år har arméförvaltningen nu föreslagit, att denna arvodestjänst

skall utbytas mot en ordinarie befattning i nämnda lönegrad. Vid anmälan

av ärendet i 1944 års statsverksproposition förklarade jag mig icke för

det dåvarande beredd att tillstyrka bifall till arméförvaltningens förslag i

förevarande hänseende. Säkrare hållpunkter för bedömandet av detta spörsmål

synas mig nu ha vunnits. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten

av att tillräckligt kvalificerad arbetskraft står till förfogande för fullföljande

av det pågående rationaliseringsarbetet vid tygverkstäderna. Det må vidare

framhållas, att denna arbetskraft måste förvärvas i konkurrens med det enskilda

näringslivet. Förslaget att förbättra de med befattningen såsom verkstadsingenjör

förenade förmånerna har ej heller i något av remissyttrandena

mött erinran. Jag anser mig därför ej nu böra motsätta mig arméförvaltningens

förslag örn inrättande av en fast tjänst för en verkstadsingenjör i lönegrad

C 5. Befattningen torde böra tillsättas medelst förordnande på viss tid.

Emellertid bör enligt min mening en omprövning av befattningens lönegradsplacering

ske vid framdeles inträffande ledighet.

Den av försvarets sakanslagsutredning bedrivna utredningen bör uppenbarligen

icke föregripas genom en omfattande överflyttning av personal från

sakanslag till avlöningsanslag. Då emellertid utredningen funnit hinder icke

Departements
chefen.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. May.ts proposition nr 170.

möta mot en mera begränsad sådan överflyttning redan nu, har jag icke

funnit anledning till erinran däremot. I likhet med utredningen anser jag

emellertid, att med uppförande av ytterligare tjänster för biträdespersonal å

ordinarie stat bör anstå. Jag förordar sålunda — med viss jämkning

av det av utredningen framlagda förslaget — att anslagsposten till övrig

icke-ordinarie personal ökas med belopp, som erfordras för avlönande av

ytterligare 5 kanslibiträden i lönegrad Eo 7 och 11 kontorsbiträden i Eo 4.

Jag förutsätter emellertid, att vid bifall till detta förslag en häremot svarande

minskning av den från sakanslag eller förskottsstat avlönade personalen vidtages.

I likhet med lönenämnderna anser jag, att med prövning av frågan örn ut

byte av den nuvarande befattningen såsom kontorist mot en befattning såsom

materialförvaltare bör anstå i avbidan på de ytterligare erfarenheter, som

kunna vinnas efter arméförvaltningens inflyttning i den nya ämbetsbyggnaden

på Ladugårdsgärde i Stockholm.

Ett inrättande av nya arvodesbefattningar för pensionerad personal i den

omfattning, som föreslagits av arméförvaltningen, kan jag icke tillstyrka. Då

emellertid en mindre utökning av ifrågavarande personal icke kan anses obefogad,

förordar jag, att medel beräknas för anställande av ytterligare en pensionerad

officer och en pensionerad underofficer i arvodesbefattning (Oa 10

respektive U0 7). Det torde böra av arméförvaltningen övervägas, huruvida

icke en ytterligare ökning av den för fredstid avsedda expeditionspersonalen

kan undvikas genom ökat ianspråktagande av den förefintliga kvinnliga biträdespersonalen

jämväl för mera kvalificerade uppgifter inom expeditionstj

kusten.

Arméförvaltningens förslag örn höjning av vissa till pensionerad personal

utgående arvoden kan icke av mig biträdas.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid Fehandlingen av frågan örn

reglering av vissa militära arvoden, bör i anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, inräknas ett belopp av 18 000

kronor för arvoden utöver lön, medförande en minskad belastning av anslagsposten

med 2 430 kronor.

Yad angår frågan örn medelsanvisning för militärregistret, fördelad på

militär respektive civil fordonsuttagning, under fredsförhållanden är jag icke

beredd att på nu föreliggande utredning framlägga förslag. Då i nämnda ut

redning ingående organisationsförslag synes mig alltför omfattande, har jag

funnit anledning föreligga att göra frågan till föremål för ytterligare undersökning

i syfte att nedbringa utgifterna. Tills vidare torde den del av kostnaderna

för militärregistret, som icke kan bestridas inom ramen för de å

fjärde huvudtiteln uppförda anslagen, få liksom hittills bestridas från förskottsstaten

för försvarsväsendet.

Från nu angivna utgångspunkter skulle för arméförvaltningen erfordras,

för avlöningar till ordinarie tjänstemän ett med beaktande av beräknade

löneklassuppflyttningar och vikariatsersättningar till förslagsvis 142 000 kronor

uppskattat belopp (nu 128 900 kronor), för arvoden och särskilda ersättningar,

s. 237 Kontrollera mot PDF

237

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 286 000 kronor (nu 273 500 kronor), för

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 130 000 kronor (nu 80 000 kronor)

samt för rörligt tillägg 82 000 kronor (nu 69 600 kronor), eller tillhopa 640 000

kronor. Inkomsterna av inflytande pensionsmedel uppskattas till 193 000

kronor (nu 182 000 kronor). Nettoutgiften under förevarande anslag skulle

således bli 447 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för arméförvaltningen under

rubrikerna Tjänstemän å ordinarie stat, Civil personal uppföra

en verkstadsingenjör i lönegraden C 5,

dels godkänna följande avlöningsstat för arméförvaltningen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.......................................... kronor 142 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.................. » 286 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 130 000

4. Körligt tillägg, förslagsvis ........... » 82 000

Summa kronor 640 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........................ kronor 193 000

Nettoutgift kronor 447 000

dels ock till Arméförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 447 000 kronor.

MARINFÖRVALTNINGEN.

[15.] Marinförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 184 000

» 1944/45 .............................................. » 370 000

» 1945/46 (marinförvaltningens förslag) .............. » 382 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 382 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras i enlighet med personalförteckning

och avlöningsstat med därtill anslutande bestämmelser, som intagits

i statsliggaren för innevarande budgetår, s. 84 f.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 13) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

s. 238 Kontrollera mot PDF

238

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag

av 370 000 kronor.

Marinförvaltningen har i sin framställning rörande medelsbehovet för

nästa budgetår föreslagit bland annat uppfattning av förste byråsekreteraren

hos ämbetsverket från 24 till 26 lönegraden.

Marinförvaltningen har vidare framhållit att, oavsett den nedgång i ämbetsverkets

arbetsbörda som en återgång till fredliga förhållanden kunde

medföra, expeditionsvakter och expeditionsvaktsbiträden komme att vara

erforderliga i varje våning av den av ämbetsverket disponerade byggnaden å

Ladugårdsgärde. Marinförvaltningen har därför föreslagit en ökning av

antalet expeditionsvaktstjänster (för närvarande 5, därav 1 i lönegrad A 7,

3 i A 5 och 1 i Eo 5 förutom extra personal) med ytterligare 1 i lönegrad A 5

och 1 i Eo 5.

I fråga örn arvodesbefattningar för pensionerade officerare har marinförvaltningen

föreslagit inrättande av ytterligare en sådan, avsedd för vapenavdelningens

artilleribyrå, å vilken för närvarande icke finnes placerad någon

expeditionsofficer, vilket enligt vad ämbetsverket framhållit medfört stora

svårigheter att bemästra sådana arbetsuppgifter — särskilt expeditionsgöromål

och handläggning av ärenden av allmän natur — som tidigare ålegat dåvarande

artilleriavdelningens expeditionsofficer. Denne sistnämnde hade

emellertid vid marinförvaltningens omorganisation placerats till tjänstgöring

såsom expeditionsofficer, gemensam för hela vapenavdelningen. Ifrågavarande

befattning borde enligt marinförvaltningens mening vara förenad med

arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10. Marinförvaltningen har

tillika framhållit, att det ansvar, som åvilade den för vapenavdelningen gemensamme

expeditionsofficeren, vore betydligt större än det, som åvilade en såsom

arbetsbiträde åt den nautiske assistenten placerad pensionerad

officer och som skulle åvila den för artilleribyrån föreslagna expeditionsofficeren.

Med hänsyn härtill och då den för vapenavdelningen gemensamme

expeditionsofficeren därjämte hade en stor expeditionspersonal sig underställd,

syntes dennes befattning böra vara förenad med arvode motsvarande

nettolönen i löneklass Oa 11 i stället för som nu Oa 10.

Marinförvaltningen har vidare framhållit, att sedan början av år 1938 å

nuvarande skeppsbyggnadsavdelningens ubåtsbyrå och dess motsvarighet i

äldre organisation tjänstgjort en underofficer, vilken hade att utföra besiktningsuppdrag

av mångahanda slag, varjämte åt honom uppdragits kontroll av

ubåts- och motormateriel. För närvarande uppehölles befattningen av en pensionerad,

till krigstjänst inkallad beställningshavare. Även efter upphörandet

av den förstärkta försvarsberedskapen måste denna befattning finnas. Befattningen

kunde till följd av sin natur icke bestridas med civil personal. För

densamma borde därför enligt ämbetsverkets mening inrättas en för pensionerad

underofficer avsedd befattning med arvode motsvarande nettolönen i

löneklass UO 7.

Arvodet till föreståndaren för marinförvaltningens blankettdetalj utginge

för närvarande endast med hälften på grund av den minskade arbetsbördan.

s. 239 Kontrollera mot PDF

239

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Detsamma borde emellertid enligt marinförvaltningens mening fortfarande

med liela sitt belopp uppföras å staten tills vidare intill dess centraliseringen

av vissa försvarsväsendets bok- och blankettförråd genomförts.

Försvarets civilförvaltning har ansett försiktigheten bjuda att med prövningen

av den slutliga lönegradsplaceringen för förste byråsekreteraren borde

anstå, till dess erfarenhet vunnits rörande omfattningen av de efter återgång

till fredliga förhållanden på denne befattningshavare belöpande arbetsuppgifterna.

Ämbetsverket hade intet att erinra mot bifall till förslaget örn inrättande

av nya befattningar för två expeditionsvakter, en i lönegrad A 5 och

en i Eo 5. Ej heller hade civilförvaltningen något att invända mot förslaget

örn uppförande av ytterligare arvoden för en pensionerad officer och en

underofficer med arvoden motsvarande nettolönen i respektive löneklasserna

Oa 10 och UO 7. Då för befattning såsom expeditionsofficer principiellt

icke borde avses högre arvode än enligt löneklass Oa 10 och med hänsyn

till konsekvenserna av ett bifall till marinförvaltningens förslag örn uppfattning

av den för hela vapenavdelningen avsedda expeditionsofficersbefattningen

i lönegrad Oa 11, ansåge sig civilförvaltningen däremot icke kunna

förorda sistnämnda förslag.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha på i huvudsak

samma skäl som civilförvaltningen avstyrkt förslaget örn ändrad löneställning

för förste byråsekreteraren i marinförvaltningen samt ansett att med

inrättande av en ny expeditionsvaktsbefattning i lönegrad A 5 borde tills

vidare kunna anstå i avbidan på erfarenhet rörande fredsbehovet av sådan

personal. Mot förslaget om inrättande av en särskild befattning för expeditionsofficer

å artilleribyrån med arvode enligt löneklass Oa 10 hade lönenämnderna

icke något att erinra. Däremot kunde nämnderna icke finna tillräckliga

skäl för uppflyttning av en expeditionsofficer till löneklass Oa 11.

På de av civilförvaltningen och lönenämnderna anförda skälen finner jag Departementsmig

i varje fall icke för närvarande kunna tillstyrka uppflyttning av förste chefen.

byråsekreteraren hos marinförvaltningen till lönegrad A 26 och ej heller höjning

av arvodet för en för vapenavdelningen avsedd expeditionsofficer till

arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 11. Med inrättande av ytterligare

en ordinarie expeditions vaktstjänst synes mig likaledes kunna anstå. Däremot

finner jag mig kunna biträda av marinförvaltningen framställda förslag

om inrättande av två nya arvodesbefattningar, den ena med arvode motsvarande

nettolönen i löneklass Oa 10 och den andra med arvode enligt löneklass

UO 7. Jag kan även ansluta mig till förslaget örn inrättande av ytterligare

en befattning såsom expeditionsvakt i lönegrad Eo 5. Beträffande till personal

vid ämbetsverket utgående arvoden utöver lön kan jag i förevarande

sammanhang begränsa mig till att hänvisa till vad jag inledningsvis anfört

rörande frågan örn arvodesreglering inom försvaret. I enlighet med där angivna

riktlinjer bör i anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, inräknas ett belopp av 8 640 kronor för arvoden

utöver lön, medförande en minskad belastning av anslagsposten med 1 110

kronor.

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I likhet med marinförvaltningen räknar jag med att arvode till föreståndaren

för marinförvaltningens blankettdetalj tills vidare skall utgå. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att i samband med genomförandet av centraliseringen

av vissa försvarets bok- och blankettförråd meddela de ändrade föreskrifter

beträffande ifrågavarande arvode, som därav påkallas.

Under innevarande budgetår liksom tidigare utgår av marinförvaltningens

avlöningsanslag ett årligt arvode örn 10 020 kronor till en bränsle- och bergstekniker.

Enligt från marinförvaltningen under hand inhämtade upplysningar

har under senaste tid på denne befattningshavare ankommit i huvudsak

handläggning av frågor örn nya bergrumsanläggningar samt örn cisterner,

rörledningar och dylikt ombord å fartyg. Även örn befattningshavaren hittills

kunnat beredas full sysselsättning, synes mig dock tveksamt, om så

framdeles kan bliva fallet. Det bör därför ankomma på marinförvaltningen

att vid framläggande av anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 förebringa

närmare utredning härutinnan.

Från angivna utgångspunkter samt med beaktande av ifrågakommande löneklassuppflyttningar

och eventuella vikariatsersättningar skulle medelsbehovet

för marinförvaltningen för nästa budgetår utgöra, för avlöningar till ordinarie

tjänstemän förslagsvis 167 000 kronor (nu 166 500 kronor), för arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, förslagsvis 148 500 kronor

(nu 134 000 kronor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 97 500

kronor (nu 92 500 kronor) samt för rörligt tillägg förslagsvis 60 000 kronor (nu

57 000 kronor) eller tillhopa 473 000 kronor. Inkomster av pensionsmedel torde

kunna beräknas till 91 000 kronor (nu 80 000 kronor). Anslagsbehovet för

nästa budgetår utgör alltså 382 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för marinförvaltningen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 167 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis.................... » 148 500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 97 500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis............. » 60 000

Summa kronor 473 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis........... kronor 91 000

Nettoutgift kronor 382 000

dels ock till Marinförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 382 000 kronor.

s. 241 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

241

FLYGFÖRVALTNINGEN.

[16.] Flygförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1943/44 (andra hälften).............................. kronor 187 000

194f/45 .............................................. » 412000

1945/46 (.flygförvaltningens förslag).................. » 464 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 450000

Anslaget föi innevarande budgetar disponeras i enlighet nied personalförteckning

och avlöningsstat med därtill anslutande bestämmelser, vilka intagits

i statsliggaren för innevarande budgetår, s. 86 f.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 15) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Flygforvaltningen: Avlöningar för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag

av 412 000 kronor.

Flygförvaltningen har i sin framställning rörande medelsbehovet för nästa

budgetår framlagt vissa förslag, vilka i korthet kunna sammanfattas sålunda.

•^■l45e^swPP§^^erna å utrustningsbyrån inom materielavdelningen hade på

grund av den snabba tekniska utvecklingen å de områden, som berörde byrån

järt ökat såväl kvantitativt som kvalitativt. Sålunda hade vapensektionen

betydligt utvidgats på grund av tillkomsten av ett flertal nya vapen. Jämväl

elektriska sektionen hade utökats genom tillkomsten av nya arbetsuppgifter

™st På ekoradioområdet. Flygförvaltningen ansåge numera icke tilffredsstailande,

att befattningen såsom chef för utrustningsbyrån (nu Oa 5 eller

Ca 28) vöre uppförd i lägre lönegrader än befattningen såsom chef för flygplansbyrån

(Öa 6, Oa 5 eller Ca 30). Önskemålet belystes därmed, att transport

av flottiljchef till byråchefsbefattningen förutsattes kunna ske Fly teförvaltningen

erinrade vidare, att befattningen såsom chef för flygplansbyrån

erhållit sin löneställning med hänsyn till önskvärdheten av att för längre tid

kunna behålla en lämplig officer på denna befattning, varför för densamma

borde avses en överste eller överstelöjtnant eller ock en flygdirektör av 1.

graden. Samma skäl som föranledde uppförande i nämnda lönegrader av

befattningen såsom chef för flygplansbyrån förelåge enligt flygförvaltningens

mening beträffande befattningen såsom chef för utrustningsbyrån. Ämbetsverket

föresloge således, att sistnämnda befattning hänfördes till lönegraderna

Oa 6, Oa 5 eller Ca 30.

Förrådsdirektören vore för närvarande uppförd i lönegrad Eo 30. Flygforvaltmngen

hade emellertid funnit, att befattningen såsom förrådsdirektör

krävde sådana insikter som kunde förvärvas allenast genom långvarig erfarenhet

i flygvapnets tjänst och hade därför ansett, att i första hand°flygdirektör

borde ifrågakomma till befattningen. Med hänsyn härtill har flygförvaltningen

föreslagit befattningens uppförande å personalförtei Aningen

alternativt i lönegraden Ca 30 eller Eo 30.

Liksom i sina medelsäskanden för innevarande budgetår har flygförvaltningen

ånyo upptagit sitt förslag, att ämbetsverkets kamrerare skulle uppflyttas

från lönegraden A 22 till A 24. Ämbetsverket har till stöd för sitt

förslag åberopat bland annat, att vissa nya arbetsuppgifter i samband med

föryaltningsreformen kommit att åläggas kamreraren, att arbetet nied löneuträkningar

och lönelistor för ämbetsverkets hela civila personal åvilade

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 12145 16

s. 242 Kontrollera mot PDF

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kamreraren underställda befattningshavare, att ledningen av den centraliserade

dispositionsbokföringen utövades av kamreraren, att flygvapnet nära

nog fördubblats, sedan löneställning fastställts för ämbetsverkets kamrerare,

att kamreraren för närvarande hade sig underställda 13 befattningshavare

samt att marinförvaltningens kamrerare vore placerad i lönegraden A 26.

Trots att kamreraren i andra avseenden erhållit minskning i ansvar och

arbetsuppgifter genom civilförvaltningens övertagande av flygvapnets centrala

medelsredovisning samt flygförvaltningens kassagöromål Ilar ämbetsverket

ansett sig böra vidhålla sitt förslag örn sådan uppflyttning.

Flygförvaltningen har vidare liksom nästföregående år upptagit frågan örn

uppflyttning av nuvarande förste expeditionsvakten till en befattning såsom

materialförvaltare i lönegrad A 14. Ämbetsverket har till stöd för detta förslag

åberopat, att förste expeditionsvakten utnyttjades såsom uppbördsman,

vilken vore redovisningsskyldig för all expeditionsmateriel och samtliga inventarier

m. m. inom flygstaben, flygförvaltningen, till Stockholm förlagda

flygeskaderstaber, östra flygbasområdesstaben, flygkrigshögskolan

samt bomb- och skjutskolan. Antalet rum, i vilka uppbördsmaterielen förvarades,

uppginge till cirka 900. Förste expeditionsvakten syntes ha likvärdiga

arbetsuppgifter och jämförbar arbetsbörda med riksdagens materialförvaltare,

vilken vore placerad i lönegrad motsvarande A15. De arbetsuppgifter,

som ålåge flygförvaltningens förste expeditionsvakt, syntes i varje

fall få anses vara av helt annan beskaffenhet och väsentligen mera kvalificerade

än de, som åvilade expeditionsvakter inom statsförvaltningen för

övrigt.

Flygförvaltningen har ytterligare föreslagit inrättande av en ny befattning

såsom kanslibiträde i lönegrad A 7, avsedd för tjänsteman med kvalificerade

bokföringsuppgifter å kassakontoret. Ämbetsverket ansåge sig icke kunna

påräkna att få behålla ett kompetent biträde vid kassabokföringen med mindre

en ordinarie befattning i 7:e lönegraden inrättades.

Flygförvaltningen har vidare hemställt, att de båda såsom extra tjänstemän

i lönegraden MEx 24 anställda drivmedels- och motorfordonsassistenterna

måtte överföras till MEo-planen. Det tilländalupna budgetåret hade

givit ökad erfarenhet angående ifrågavarande befattningars betydelse och

nödvändigheten av att kunna påräkna dem även i fredstid. I och med uppsättandet

av nya flygflottiljer hade assistenternas arbete med kontroll och

inspektion blivit mer omfattande och betydelsefullt än förut. Yärdet av

materiel- och drivmedelslager hade avsevärt ökats. Flygförvaltningen ansåge

behovet av assistenterna vara konstant. Vid de överläggningar i motorfordonsfrågor,

som ägt rum med representanter för statens sakrevision, hade

från revisionens sida uttalats samma uppfattning. Ifrågavarande assistenter

syntes även på grund av nuvarande lösliga anställningsformer benägna att,

då tillfälle gåves, lämna sina anställningar för tryggare anställning annorstädes.

För närvarande funnes å ämbetsverkets civilbyrå anställda 6 extra tjänstemän

för utförande av amanuensgöromål. Det syntes erforderligt, att åtminstone

någon av dessa knötes fastare till ämbetsverket. På grund av den

ringa möjlighet, som för närvarande funnes att bereda civilbyråns amanuenser

extra ordinarie anställning, hade det visat sig svårt att inom ämbetsverket

få behålla dugande arbetskraft för ifrågavarande göromål. Flygförvaltningen

har med hänsyn härtill föreslagit inrättande av en befattning för amanuens

i lönegraden Eo 15. Vidare har flygförvaltningen föreslagit, att ett nu till

chefen för ämbetsverkets byggnadsavdelnings underhållsbyrå utgående arvode

motsvarande nettolönen i löneklassen Oa 10 matte höjas till arvode enlig löneklassen

Oa 11. I anslutning härtill har ämbetsverket framhållit att, sedan be
-

s. 243 Kontrollera mot PDF

243

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

fattningen inrättades, antalet flygförband fördubblats och omfattningen av

loasernetabhsseme.nten ökats än ytterligare. Flygförvaltningen har vidare beträffande

kompamofficersarvoden yrkat likställighet med armé- och marinförvaltningarna.

I avvaktan på resultatet av den pågående utredningen

angående de militära arvodena hade emellertid flygförvaltningen för närvarande

icke upptagit något belopp för ändamålet.

Med erinran att från anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestamda av Kungl. Majit, för närvarande utginge ett belopp av 2 400 kronor

till beställningshavare vid försökscentralen, med fördelning enligt grunder

som av flygförvaltningen prövades skäliga, har ämbetsverket föreslagit, att

från och med nästkommande budgetår från nämnda anslagspost måtte till

bestallmngshavare vid försökscentralen utgå ett belopp av 5 000 kronor, att

av ämbetsverket fördelas såsom gratifikationer till provflygare, vilka hade

att utföra typprov eller prov av liknande svårighetsgrad, såsom dykprov

m. m. Flygförvaltningen erinrade, att flygmaterielen år 1935, då dessa provflygmngsarvoden

tillkommit, varit relativt okomplicerad. Dagens flygplan

ställde emellertid höga krav på provflygarens kunnighet, omdöme och sinnesnärvaro

samt medförde ökade risker under utprovning. Till följd av den

ökade omfattningen av verksamheten vid försökscentralen hade antalet prov^y§ar®

sedan ar 1935 avsevärt ökats. Provflygarna hade emellertid numera

trots ökade krav och risker att jämte ett antal observatörer dela ett ersättningsbelopp,

som ursprungligen avsetts för endast 2 befattningshavare.

Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt förslaget örn ändrad löneställning

för chefen för materielavdelningens utrustningsbyrå och förrådsdirektören.

Civilförvaltningen vore av den uppfattningen, att en översyn av behovet av

kamrerartjänster inom vissa försvaret tillhörande centrala förvaltningsmyndigheter

och erforderliga sådana tjänsters lönegradsplacering borde komma till

stånd. Emellertid syntes med en sådan översyn böra anstå, till dess efter

återgång till fredsförhållanden någon tids erfarenhet vunnits rörande den

kamerala verksamheten inom respektive myndigheter. Civilförvaltningen

ansåge sig därför icke nu kunna förorda ändrad löneställning för kamreraren

hos flygförvaltningen. Därest ett utbyte av förste cxpeditionsvaktsbefattningen

mot en befattning såsom materialförvaltare ansåges böra ske, ifrågasatte

civilförvaltningen, örn icke en placering i 10:e lönegraden kunde anses

tillfyllest. I samband med eventuellt inrättande av en materialförvaltarebefattning

borde förste expeditionsvaktsbefattningen uppföras på övergångsstat.

Med erinran, att något kassakontor icke skulle finnas inrättat inom flyglorvaltningen

samt att kassagöromålen för ämbetsverket instruktionsenligt

skulle handläggas å civilförvaltningen, har civilförvaltningen avstyrkt förslaget

örn inrättande av en ny befattning såsom kanslibiträde. Då ett permanent

behov av en drivmedels- och en motorfordonsassistent numera finge

anses styrkt, hade civilförvaltningen intet att erinra mot bifall till flygförvaltningens

framställning beträffande dessa befattningshavare, dock att befattningarna

syntes böra hänföras under löneplan Eo. Ämbetsverket tillstyrkte

framställningen örn inrättande av en ny amanuensbefattning i lönegrad

Eo 15. I avvaktan på utredning örn personalbehovet vid en för försvaret

gemensam fortifikationsförvaltning ansåge sig civilförvaltningen icke böra

förorda någon ändring i löneställningen för chefen för byggnadsavdelningens

s. 244 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

244 Kungl. May.ts proposition nr 170.

underhållsbyrå. I avvaktan på slutligt ställningstagande till förslaget om

arvodesreglering borde man icke räkna med arvoden till kompaniofficerare

vid flygförvaltningen. Civilförvaltningen kunde ej heller tillstyrka en höjning

av det belopp som avsåges för vissa beställningshavare vid försökscentralen.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört i

huvudsak följande.

Med hänsyn till utrustningsbyråns nuvarande storlek och under förutsättning

att byrån alltjämt skulle bibehållas vid sin nuvarande omfattning hade

lönenämnderna ej något att erinra mot flygförvaltningens förslag rörande

lönegradsplaceringen av befattningen såsom chef för byrån.

Då enligt lönenämndernas mening den nuvarande lönegradsplaceringen av

förrådsdirektörsbefattningen syntes få anses väl avvägd och hinder icke

syntes möta att å densamma förordna befattningshavare med lön enligt löneplan

Ca, därest befattningshavaren avstode de med hans ordinarie tjänst förenade

löneförmånerna, ansåge sig lönenämnderna icke kunna förorda, att

ifrågavarande befattning jämväl hänfördes till lönegrad Ca 30.

Lönenämnderna hade ej något att erinra mot förslaget örn uppflyttning av

ämbetsverkets kamrerare änst från lönegrad A 22 till A 24.

I avvaktan på resultatet av utredningen rörande anordnande av ett centralt

blankettförråd vid försvaret, vilken kunde komma att påverka ifrågavarande

befattningshavares arbetsuppgifter, ansåge sig lönenämnderna för närvarande

icke böra tillstyrka en uppflyttning i högre lönegrad av förste expeditionsvaktsbefattningen.

Försvarsväsendets lönenämnd hade redan i utlåtande över flygförvaltningens

anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 tillstyrkt, att de i lönegrad MEx 24

anställda drivmedels- och motorfordonsassistenterna skulle överföras till

extra ordinarie befattningshavare.

Enligt lönenämndens uppfattning hade tillräckliga skäl ej anförts för den

ifrågasatta uppflyttningen av befattningen såsom chef för flygförvaltningens

byggnadsavdelnings underhållsbyrå, varför lönenämnderna avstyrkte bifall

härtill. .

Lönenämnderna, som ej hade något att erinra mot att medel anvisades till

gratifikationer åt provflygare, ville emellertid föreslå att i fråga örn utbetalning

av dylika gratifikationer Kungl. Maj:t måtte antingen utfärda närmare

bestämmelser rörande flygförvaltningens rätt att med anlitande av anslagsposten

utbetala gratifikationer eller ock efter framställning av_ flygförvaltningen

i varje särskilt fall besluta örn utbetalande av sådan gratifikation.

På de av flygförvaltningen anförda skälen finner jag mig kunna tillstyrka,

att chefen för utrustningsbyrån inom flygförvaltningens materielavdelning

placeras i samma löneställning som chefen för flygplansbyrån, eller sålunda i

lönegrad Oa 6, Oa 5 eller Ca 30. Däremot finner jag ej tillräckliga skäl att

frångå gällande lönegradsplacering för förrådsdirektören. Oavsett vad civilförvaltningen

anfört rörande önskemålet örn översyn av behovet av vissa

kamrerarbefattningar och deras löneställning anser jag mig med hänsyn till

den utredning, som nu föreligger beträffande kamrerarens arbetsuppgifter,

icke kunna motsätta mig förslaget om en uppflyttning av ifrågavarande befattning

till lönegrad A 24.

s. 245 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 245

Av de upplysningar, som lämnats rörande den nuvarande förste expeditionsvaktens

arbetsuppgifter framgår, att honom åyilar en uppbörd av stor

omfattning. Under hand har från flygledningen meddelats, att ifrågavarande

befattningshavare icke haft eller i egenskap av materialförvaltare kommer att

få någon befattning med flygvapnets blankettförråd. Även örn sålunda vissa

skäl kunna tala för att ifrågavarande befattning såsom förste expeditionsvakt

omvandlas till en befattning i något högre lönegrad, anser jag mig dock

i avbidan på ytterligare övervägande icke kunna nu taga ställning till denna

fråga. ^

Jag anser mig icke kunna tillstyrka inrättande av en ordinarie befattning

såsom kanslibiträde men förordar, att de nu såsom extra tjänstemän anställda

drivmedels- och motorfordonsassistenterna erhålla extra ordinarie anställning.

Dessa båda befattningar torde således böra uppföras på flygförvaltningens

personalförteckning. Vidare torde till flygförvaltningens förfogande

böra ställas medel för inrättande av en befattning för amanuens i lönegraden

Eo 15.

Jag finner ej tillräckliga skäl att biträda av flygförvaltningen föreslagen

höjning av arvodet till en pensionerad officer.

Beträffande kompaniofficersarvoden och ersättningar till beställningshavare

vid försökscentralen torde jag få hänvisa till vad inledningsvis anförts

beträffande arvodesreglering för försvaret.

Kostnaderna för den å personalförteckningen redovisade ordinarie personalen

uppskattar jag till 220 000 kronor (nu 218 000 kronor). För arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, kunna beräknas 130 000

kronor (nu 123 700 kronor). Utgifterna för den icke-ordinarie personalen uppgå

i enlighet med vad nyss anförts till 116 000 kronor. Då ytterligare någon

förstärkning av medelsanvisningen för ändamålet synes böra ske, beräknar jag

posten härför till 121 000 kronor (nu 95 000 kronor). Posten för rörligt tillägg

uppskattas till 66 000 kronor (nu 62 300 kronor). Inflytande pensionsmedel

slutligen kunna beräknas till 87 000 kronor (oförändrat belopp). Efter avdrag

av sistnämnda post skulle medelsbehovet under flygförvaltningens avlöningsanslag

komma att uppgå till 450 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels å personalförteckningen för flygförvaltningen under rubriken

Ordinarie tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i högre

lönegrad än 20 uppföra 1 chef för materielavdelningens utrustningsbyrå

i lönegrad Oa 6, Oa 5 eller Ca 30 i stället för i lönegrad

Oa 5 eller Ca 28, 1 kamrerare i lönegrad A 24 i stället

för i lönegrad A 22 samt en drivmedelsassistent och en motorfordonsassistent,

båda i lönegrad Eo 24,

dels godkänna följande avlöningsstat för flygförvaltningen, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Avlönlngsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.

....................................... kronor 220000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ...... » 130000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

.......................................... » 121000

Anni. Därest befattningen såsom chef för materiel

avdelningens normaliebyrå besattes med innehavare

i lönegrad Oa 28, skall av denna post innehållas ett

belopp, beräknat efter 11 600 kronor för helt budgetår.

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. » 66 000

Summa kronor 537 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 87 000

Nettoutgift kronor 450000

dels ock till Flygförvaltningen: Avlöningar för budgetåret

1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 450000 kronor.

C. Försvarskrafterna.

FÖRSVARSSTABEN.

[17.] Försvarsstaben: Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 ............................................

» 1943/44 ............................................

» 1944/45 ............................................

» 1945/46 (myndigheternas förslag)..................

» 1945/46 {Kungl. Majis förslag) ..................

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å

kostnadsramen) ..............................................

kronor 2 700 000

2 715 000

2 845 000

2 981 300

» 2 965 000

» 2 805 000

I anslaget inräknas jämväl avlöningskostnaderna för försvarsväsendets

radioanstalt.

För försvarsstaben fastställd personalförteckning och avlöningsstat med

därtill anslutande särskilda bestämmelser finnas intagna i statsliggaren för

budgetåret 1944/45, s. 88 f. Sedan 1944 års riksdag vid behandling av frågan

örn civilförsvarets ordnande bemyndigat Kungl. Majit att från och med den

dag Kungl. Majit bestämde å personalförteckningen för försvarsstaben uppföra,

utöver vad tidigare av samma riksdag beslutats, 1 major, militärassistent,

s. 247 Kontrollera mot PDF

247

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

i lönegraden Oa 4 samt 6 kaptener, militärassistenter, i lönegraden Oa 3, har

Kungl. Majit genom beslut den 14 september 1944, med giltighet från och

med den 1 oktober samma år, förordnat, att å nämnda personalförteckning

skulle uppföras berörda beställningar. I enlighet med vad riksdagen förutsatt

har Kungl. Majit vidare föreskrivit, att den militärassistent i lönegrad

Oa 3, som tidigare avsetts skola stå till luftskyddsinspektionens förfogande,

i stället skulle placeras såsom militärassistent i en länsstyrelse utöver de 6

länsstyrelser, som avsetts skola förses med officerare på stat såsom militärassistenter.

I den till årets riksdag avlåtna statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln,

punkt 17) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1945/46

beräkna ett förslagsanslag av 2 845 000 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1944 har chefen för försvarsstaben framlagt

försvarsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1945/46. Sedermera har

chefen för försvarsstaben i skrivelse den 30 oktober 1944 efter samråd med

chefen för civilförsvarsstyrelsen framlagt förslag om uppförande på försvarsstabens

personalförteckning av ytterligare ett antal kaptener, avsedda såsom

militärassistenter vid länsstyrelserna. Beträffande de i nämnda skrivelser

berörda spörsmålen och vissa därtill anslutande frågor torde följande redogörelse

få lämnas.

1. Kontorspersonal.

Vid försvarsstaben finnes för närvarande anställd följande ordinarie och

extra ordinarie kontorspersonal, nämligen 1 kanslibiträde i lönegrad A 7, 3

kanslibiträden i MEo 7, 8 kontorsbiträden i A 4, 11 kontorsbiträden i MEo 4

och 7 skrivbiträden i MEo 2. Enligt särskilda Kungl. Majits medgivanden må

vidare för tiden intill den 1 juli 1945 vid staben finnas anställd viss extra

kontorspersonal, nämligen enligt beslut den 24 mars 1944 1 tjänsteman i lönegrad

MEx 7 och enligt beslut den 22 juni 1944 3 extra skrivbiträden, avsedda

för stabens kassaförvaltning, därav högst 2 i lönegrad MEx 4 och återstående

i MEx 2, samt därutöver, i den mån så — inom ramen för vederbörlig sammansättningsplan

—■ oundgängligen erfordras, högst 20 skrivbiträden, av vilka

högst 10 i lönegrad MEx 4 och de övriga i MEx 2. Kostnaderna för avlönande

av nämnda extra tjänsteman i lönegrad MEx 7 bestridas av den å avlöningsstaten

för arméns anslag till aktiv personal m. il. uppförda anslagsposten till

tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., medan kostnaderna för den extra

personalen i övrigt belasta förskottsstaten för försvarsväsendet.

I 1944 års statsverksproposition anmäldes, att verkställda organisationsundersökningar

givit vid handen, att genom omläggning av expeditions- och

ordonnanstjänsten vid försvarsstaben kunde indragas 3 arvodesbefattningar

för pensionerade officerare — löneklass Oa 10 —- och vinnas en minskning

av den värnpliktiga personalen med omkring 25 expeditionsbiträden och

ordonnanser. Det framhölls vidare, att dessa undersökningar utvisat möjligheten

av att ernå en årlig besparing av icke mindre än omkring 115 000 kronor,

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vilken dock till övervägande delen icke påverkade beräkningen av förevarande

anslag och vid övergång till fredsförhållanden komrne att delvis bortfalla.

I sin skrivelse den 31 augusti 1944 har chefen för försvarsstaben framhållit,

att lösningen av de väsentliga delarna av det inom försvarsstaben uppgjorda

organisationsförslaget vore beroende av möjligheterna att centralisera stabens

verksamhet till militärstabsbyggnaden. I full utsträckning bleve denna centralisering

möjlig först efter krigsarkivets och de militära högskolornas utflyttning

ur nämnda byggnad. Rationaliseringsarbetet innebure bland annat

viss omläggning av kontorspersonalens placering, utnyttjande och ansvar. Vid

genomförande av planerade omflyttningar inom byggnaden bleve det möjligt

att bättre utnyttja arbetskraften hos befintliga expeditionsofficerare. Tjänsten

såsom expeditionsofficer kunde nämligen efter omflyttningen i vissa fall upprätthållas

av en och samme befattningshavare för två avdelningar, under förutsättning

att vissa arbetsuppgifter överfördes på vid avdelningarna placerade

kvinnliga sekreterare. Organisationsundersökningarna i vad avsåge kontorspersonalen

vid försvarsstaben hade utmynnat i att varje avdelning borde fast

tilldelas endast oundgängligen erforderlig kontorspersonal för brådskande utskrifter

m. m., medan återstående skrivgöromål borde utföras vid en särskild

skrivcentral. De föreslagna kvinnliga sekreterarna skulle lia följande

arbetsuppgifter, nämligen att utföra vederbörande avdelnings skrivarbete i

den utsträckning arbetstiden medgåve, upptaga stenogram, taga emot besökande,

svara i telefon, vidarebefordra meddelanden, lämna uppgift örn avdelningens

personal m. m., taga emot och avsända avdelningens skrivelser, vid

behov rekvirera skrivhjälp och stenograf i skrivcentralen samt lämna rapport

till personaldetaljen över personalens sjukdom, semester och övrig tjänstledighet

enligt arbetsordningens bestämmelser. Under åberopande av vad

sålunda anförts har försvarsstabschefen föreslagit sådan utökning av stabens

kontorspersonal, att denna skulle komma att utgöras av sammanlagt 21 kanslibiträden

i lönegrad A 7 och 12 kontorsbiträden i lönegrad A 4. Härutöver har

räknats med anställande av extra personal enligt hittills tillämpade grunder,

medan däremot någon extra ordinarie kontorspersonal icke avsetts skola

finnas anställd i staben. Ifrågavarande personal vore enligt försvarsstabschefens

mening oavsett beredskapsförhållandena oundgängligen erforderlig.

Försvarets civilförvaltning har anfört bland annat följande.

Den av försvarsstabschefen föreslagna personalorganisationen skilde sig

i fråga örn personalens fördelning å såväl lönegraden som anställningsformer

helt från vad som eljest vore brukligt inom statsförvaltningen. Normalt brukade

vid statens verk och inrättningar — förutom ett antal extra biträden

(rekryteringspersonal och tillfälligt anställda) — i varje biträdesgrad finnas

såväl ordinarie som extra ordinarie tjänstemän. Befattningarnas fördelning

på lönegrader vore helt beroende på arten och omfattningen av de göromål,

vilka vore förenade med befattningarna. I allmänhet plägade ett större antal

biträden vara anställda i de lägre lönegraderna och ett relativt mindre antal

i de högre lönegraderna. Huruvida den av försvarsstabschefen avsedda rationaliseringen

av kontorsarbetet, vilken åtgärd i och för sig syntes på allt sätt

böra underlättas, borde föranleda ett sådant avsteg från tillämpning av gängse

principer i fråga örn lönesättningen för kontorspersonalen som ett bifall till

s. 249 Kontrollera mot PDF

249

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

föreliggande förslag skulle innebära, syntes svårbedömligt. Att även fortsättningsvis

såväl ordinarie som extra ordinarie anställningsform borde utnyttjas

för den vid staben anställda kontorspersonalen syntes dock klart, liksom ock

att ett visst antal tjänster borde kunna inplaceras i 2:a lönegraden. Riktigheten

av den för avdelningssekreterarna föreslagna placeringen i 7:e lönegraden

vore givetvis beroende av arten och omfattningen av de arbetsuppgifter,

som ansåges böra påläggas envar av dessa befattningshavare. Enbart de i

försvarsstabschefens framställning återgivna bestämmelserna härutinnan gåve

knappast stöd för en så hög lönegradsplacering. Enligt från försvarsstaben

inhämtade upplysningar skulle emellertid sekreterarna bland annat i stor utsträckning

på grundval av kortfattade anvisningar självständigt utforma vederbörlig

avdelnings utgående skrivelser, ombesörja samråd med andra avdelningar

inom försvarsstaben och försvarsgrensstaberna samt vid förfrågningar

kunna lämna besked om ärendenas innehåll och den behandling de erhållit.

Det ville synas civilförvaltningen, som örn berörda göromål skulle innefatta

moment, vilka finge anses kvalificera för den föreslagna löneställningen.

Emellertid syntes det kunna ifrågasättas, örn dessa tjänster på samtliga försvarsstabens

i framställningen angivna expeditioner och avdelningar bleve av

lika krävande art. Utan att närmare ingå på frågan, varest en lägre lönegradsplacering

skulle kunna vara tillfyllest, ville det dock förefalla, som örn en

begränsning av antalet kanslibiträden med 5 i förhållande till det av försvarsstabschefen

beräknade antalet, 21, borde vara möjlig. Härigenom skulle antalet

kanslibiträden vid staben komma att bliva ungefär hälften av totala

antalet ordinarie och extra ordinarie biträden. För avdelning, som sålunda

icke skulle erhålla någon kanslibiträdesbefattning, syntes i stället böra beräknas

en befattning såsom kontorsbiträde. -— En uppdelning av kansli- och

kontorsbiträdestjänstema å ordinarie och extra ordinarie befattningar syntes

vidare böra ske, varjämte vissa befattningar, exempelvis i skrivcentralen,

syntes kunna inplaceras i 2:a lönegraden. — Ehuru försvarsstabschefen räknat

med att även för fredstid viss extra kontorspersonal skulle behöva anställas

vid staben, syntes medel härför icke — såsom borde ske — ha beräknats

under förevarande anslag.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört, att inrättande

av någon ytterligare ordinarie befattning i kanslibiträdes- eller kontorsbiträdesgrad

icke för närvarande kunde tillstyrkas med hänsyn till bland

annat ovissheten rörande frågan, örn försvarsstaben jämväl i fredstid komme

att bibehållas vid sin nuvarande omfattande organisation. Beträffande ifrågasatt

förbättrad löneställning för vissa kontorsbiträden syntes detta spörsmål

i första hand böra prövas av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. I nuvarande

läge ansåge sig lönenämnderna fördenskull kunna förorda endast att

för tillgodoseende av försvarsstabens omedelbara behov av biträdespersonal

förslagsvis 4 skrivbiträdesbefattningar i lönegrad MEo 2 skulle utbytas mot

samma antal kontorsbiträdesbefattningar i MEo 4.

2. Omorganisation av försvarsstabens fotoanstalt.

Fotoanstaltens personal utgöres för närvarande av 1 på försvarsstabens

personalförteckning upptagen beställningshavare i lönegraden Oa 4

eller Oa 3, 1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet i lönegrad A 30,

numera upptagen å övergångsstat, 1 ingenjör i lönegrad MEo 21, 1 arbetsförman

av 1. klass i lönegrad MEo 12, 1 arbetsförman av 2. klass i lönegrad

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

MEo 10 samt 1 fotograf i lönegrad MEo 8. För budgetåret 1944/45 har därjämte

medgivits anställande av ytterligare en ingenjör mot ersättning i ett

för allt av 750 kronor för månad samt av 2 kopister i lönegrad MEx 4. Å

anstalten tjänstgör vidare 1 kompaniofficer på aktiv stat ur armén, marinen

eller flygvapnet samt 1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning.

Chefen för försvarsstaben har närmare preciserat fotoanstaltens i fred tillkommande

uppgifter så, att anstalten skulle handhava utbildning av bildspaningsofficerare,

målbildsläsare, fotoofficerare, chefer för fältlaboratorier, fototekniker,

fotobiträden, markspaningsfotografer och fjärrbildspanare samt undervisning

i bildläsning och praktisk tillämpning av fototjänst vid vissa militära

skolor m. m., lämna biträde åt de militära förvaltningarna vid konstruktion,

anskaffning, kontroll, besiktning och teknisk provning av fotomateriel, utöva

kontinuerlig övervakning av att för armén anskaffad fotomateriel liölles i gott

stånd och successivt kompletterades i enlighet med teknikens framsteg, ombesörja

utarbetande i samarbete med de militära myndigheterna av krigsmässiga

metoder för fototjänsten i fält, avseende bland annat snabbframställning

av fotokartor samt laboratoriearbete i samband med bildspaning och

teknisk bearbetning av material för fotografisk underrättelsetjänst, i samråd

med vederbörande förvaltningar och staber utarbeta föreskrifter rörande fotomaterielens

handhavande och vård samt instruktioner för fototjänstens praktiska

tillämpning, framställa bildmaterial för undervisningsändamål vid militära

skolor och förband, utföra fotografiska och fotogrammetriska arbeten för

militära staber, förvaltningar och förband, fotografiskt förbereda maskeringsåtgärder

och kontroll av verkställda maskeringsarbeten, föra försvarets centrala

flygbildsregister ävensom kontinuerligt följa fotografi ens och fotogrammetriens

allmänna utveckling. Med hänvisning härtill har försvarsstabschefen

föreslagit, att fotoanstalten måtte såsom en avdelning inom försvarsstaben

under den militäre chefen såsom avdelningschef organiseras på en

personaldetalj, en bildspaningsdetalj, en fotogrammetrisk detalj, en fotografisk

detalj och en tryckeridetalj. Under den fotogrammetriska detaljen

skulle sortera anstaltens fototekniska laboratorium, försvarets centrala

flygbildregister och negativarkiv samt under den fotografiska detaljen anstaltens

fotografiska laboratorium ävensom den optiska laboratorieverksamheten.

Direkt under avdelningschefen skulle dessutom sortera expedition,

materieluppbörd och materialförråd. Såsom detaljchefer för personal- och

bildspaningsdetaljerna skulle tjänstgöra officerare samt för fotogrammetriska

och fotografiska detaljerna ingenjörer. Tryckeridetaljen skulle vara underställd

chefen för personaldetaljen. I anslutning härtill har försvarsstabschefen

framlagt följande förslag till personalorganisation för anstalten, av

förslagsställaren betecknat såsom ett minimum.

Såsom avdelningschef vid försvarsstaben och chef för anstalten borde beräknas

en beställningshavare på försvarsstabens stat i lönegraden Oa 5 eller

Oa 4. Såsom detaljchefer för personal- och bildspaningsdetaljerna borde avses

2 vid försvarsstaben tjänstgörande kompaniofficerare, den ene ur armén

och den andre ur armén, marinen eller flygvapnet. För expedition, materiel
-

s. 251 Kontrollera mot PDF

251

Kungl. Majda proposition nr 170.

uppbörd och materialförråd borde liksom hittills avses 1 pensionerad underofficer

med arvode motsvarande nettolönen enligt löneklass UO 7. Såsom

detaljchef för fotogrammetriska detaljen föresloges 1 fototeknisk ingenjör i

lönegraden Ca 26 och som detaljchef för fotografiska detaljen en fotokemisk

ingenjör i lönegraden Ca 24. Vid fototekniska laboratoriet erfordrades en laborant

tillika flygfotograf, i lönegraden MEo 15 samt vid anstaltens fotografiska

laboratorium och optiska verksamhet liksom nu 1 arbetsförman av 1. klass

i lönegraden MEo 12 och 1 arbetsförman av 2. klass i MEo 10 samt 2 kontorsbiträden

(kvinnliga kopister) i lönegraden MEo 4 (för närvarande i MEx 4).

Vid centrala flygbildregistret borde såsom hittills placeras 1 kontorsbiträde

å försvarsstabens stat i lönegraden A 4. De båda föreslagna ingenjörsbefattningarna

vore avsedda att ersätta de för närvarande på försvarsstabens personalförteckning

upptagna, för anstalten avsedda befattningarna i lönegraderna

A 30, vars nuvarande innehavare under år 1946 avginge med pension, och

MEo 21.

Försvarets civilförvaltning har förklarat sig dela försvarsstabschefens uppfattning,

att en fastare personalorganisation för ifrågavarande ändamål borde

komma till stånd. Beträffande förslagets detaljer hade ämbetsverket intet annat

att erinra än att ämbetsverket ifrågasatte, huruvida icke de båda föreslagna

ingenjörsbefattningarna tills vidare borde uppföras såsom extra ordinarie eller,

örn ordinarie anställning skulle ifrågakomma, huruvida de icke borde hänföras

till löneplan A i stället för till löneplan Ca.

Allmänna lönenämnden och för svar sväsendets lönenämnd ha anfört, att

nämnderna i avsaknad av erfarenhet rörande omfattningen av fotoanstaltens

verksamhet under fredstid ansåge anledning knappast föreligga att nu företaga

en höjning av löneställningen för anstaltens chef. Med hänsyn till den

utveckling, som på senare tid skett i fråga örn fototeknikens användning för

olika krigsändamål, hade lönenämnderna ej något att erinra mot förslaget att

inrätta två särskilda ingenjörsbefattningar vid anstalten. För dessa båda

ingenjörer syntes dock befattningar i lönegraden MEo 24 kunna vara tillfyllest.

Slutligen ha lönenämnderna, under erinran att befattningarna som

flygfotograf vid rikets allmänna kartverk samt såsom stabsfotograf vid försvarsstaben

hänförts till 15:e lönegraden, tillstyrkt den föreslagna lönegradsplaceringen

av laboranten, tillika flygfotografen.

I förevarande sammanhang må framhållas, att frågan om gränsdragningen

mellan försvarets fotoanstalt och rikets allmänna kartverk

i vad avser kartframställning samt vissa andra spörsmål rörande kartverkets

uppgifter och ställning i förhållande till försvarsväsendet de senaste

åren i olika sammanhang aktualiserats. Sålunda har överbefälhavaren i skrivelse

till Kungl. Majit den 11 december 1942 ifrågasatt, huruvida kartverkets

nuvarande organisation och ställning till försvarsväsendet vore ur krigsberedskapssynpunkt

tillfredsställande, samt anhållit örn närmare utredning av

denna fråga. I samband därmed har överbefälhavaren framhållit såsom ett

ur försvarets synpunkt starkt önskemål, att kartverket åter skulle anknytas

till försvarsväsendet. Yad särskilt angår den fotogrammetriska verksamheten

har överbefälhavaren i berörda skrivelse anfört, att en ändamålsenlig orga
-

s. 252 Kontrollera mot PDF

252

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nisation av denna verksamhet förutsatte, att kartverket anknötes till försvarsväsendet.

För den händelse kartverkets fotogrammetriska byrå kunde sammanföras

med försvarsstabens fotoanstalt, skulle personal och apparatur bliva

mera rationellt utnyttjade och produktionskapaciteten ökas.

Kartverket har i utlåtande över överbefälhavarens framställning bemött

de av överbefälhavaren anförda synpunkterna. Vad särskilt angår den fotogrammetriska

verksamheten vid kartverket och fördelarna av dess sammanförande

med motsvarande verksamhet vid försvarsstabens fotoanstalt har

kartverket ansett en sådan sammanslagning icke önskvärd med hänsyn till

dess verkningar för kartverksamheten i stort. Fotogrammetrien spelade för

kartverket stor roll såsom underlag för alla inom verket framställda kartor,

och för undvikande av dubbelorganisation borde därför, i den mån arbetskapaciteten

inom verksamhetsområdet ur militär synpunkt ansåges böra vidgas,

denna utvidgning ske vid kartverket.

I ett av expeditionschefen G. A. Bouveng i egenskap av inom jordbruksdepartementet

tillkallad utredningsman den 7 oktober 1944 avgivet betänkande

med förslag rörande vissa med rikets ekonomiska kartläggning sammanhängande

spörsmål m. m. har framhållits, att genom den utvidgning av fotoanstaltens

arbetsuppgifter i vad angår fotokartläggningen, som under senare

år ägt rum, tillskapats en viss, låt vara tillfällig, dubbelorganisation. I nuvarande

tidsläge med dess ständigt skiftande krav på militära kartor syntes

den vid fotoanstalten bedrivna fotokartläggningen -— vilken enligt utredningsmannens

mening läge något vid sidan örn anstaltens huvudsakliga verksamhet

— få anses utgöra ett önskvärt komplement till kartverkets motsvarande

verksamhet för militära ändamål. Nämnda krav medförde ock ett nödtvunget

avkall på eljest ur statsfinansiell synpunkt oeftergivlig rationalisering

av ifrågavarande verksamhetsområde. Annorlunda ställde sig saken enligt

utredningsmannens mening vid en övergång till fredliga förhållanden. Angeläget

vore därför, att en utredning komme till stånd med syfte att uppdraga

gränserna för fotoanstaltens uppgifter i fråga om kartframställning och att i

övrigt reglera förhållandena härvidlag mellan kartverket och anstalten. I

yttrande över berörda betänkande har överbefälhavaren efter att ha redogjort

för fotoanstaltens nuvarande organisation framhållit, att frågan örn nämnda

gränsdragning lämpligen borde lösas i samband med de mera omfattande utredningar

rörande landets kartproblem, som borde komma till stånd.

Efter remissbehandlingen äro de av utredningsmannen framlagda förslagen

beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

3. MiHtärassistenter i chefsbefattning.

Såsom militärassistenter i chefsställning avses för närvarande vid vardera

av järnvägsstyrelsen och rikets allmänna kartverk 1 överstelöjtnant eller major

samt vid vardera av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen ävensom

civilförsvarsstyrelsen 1 major, medan vid generalpoststyrelsen tjänstgör

en kommenderad officer och vid vattenfallsstyrelsen en pensionerad officer

med arvode motsvarande nettolön i löneklass Oa 10. Försvarsstabschefen har

s. 253 Kontrollera mot PDF

253

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

nu hemställt, att från och med budgetåret 1945/46 militärassistenterna vid

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen samt civilförsvarsstyrelsen

måtte upptagas i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 (överstelöjtnant eller major). Såsom

skäl för förslaget har anförts, att dess genomförande skulle vidga rekryteringsbasen

och öka möjligheten att bevara kontinuiteten i berörda befattningar.

Något sakligt skäl att med hänsyn till betydelsen för försvaret placera

militärassistenterna i exempelvis väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

telegrafstyrelsen lägre än militärassistenten vid kartverket förelåge icke ur

de synpunkter försvarsstabschefen företrädde. Försvarsstabschefen har vidare

åberopat, att telegrafstyrelsen uttalat sin anslutning till anförda synpunkter

samt att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del tillstyrkt förslaget och

därvid framhållit bland annat, att styrelsens ämbetsområde genom vägväsendets

förstatligande i avsevärd omfattning utökats, i samband varmed också

verksamheten inom styrelsens militäravdelning blivit av större betydelse,

närmast jämförlig med järnvägsstyrelsens militärbyrå.

4. Uppförande på aktiv stat av beställningar såsom militärassistenter vid telegrafverkets

distrikt.

Å försvarsstabens stat äro upptagna 5 arvoden motsvarande nettolön i

löneklass Oa 10 för pensionerade officerare, tjänstgörande såsom militärassistenter

vid telegrafverkets distrikt. I sin framställning med medelsäskanden

för innevarande budgetår hemställde försvarsstabschefen, att 2 av

berörda arvodesbefattningar måtte indragas och ersättas med 2 beställningar

på signaltruppernas stat i lönegraden Oa 3. Försvarsstabschefen har nu hemställt,

att detta förslag, som tidigare icke vunnit bifall, måtte upptagas till

förnyad omprövning. Utöver vad försvarsstabschefen tidigare anfört i denna

fråga har nu framhållits bland annat, att på de vid telegrafverkets distrikt

tjänstgörande assistenterna ställdes krav på kunskap även örn modern krigsorganisation

och taktik, vilka krav i regel icke kunde uppfyllas av pensionerade

officerare, att den fortsatta tekniska utvecklingen komme att ställa allt

större krav på samarbete mellan militär myndighet och telegrafverket och

en grundligare kunskap från militär sida örn verkets permanenta nät samt

att det i varje fall under nu rådande förhållanden visat sig synnerligen svårt

att erhålla personal ens med de mycket anspråkslösa kvalifikationer, som

nu måste uppställas på ifrågavarande militärassistenter.

5. Militärassistenter vid länsstyrelserna

Genom beslut den 14 september 1944 uppdrog Kungl. Maj:t åt cheferna

för försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen att, med beaktande av vad som

anförts i riksdagens skrivelse 1944:472 i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

angående anslag till civilförsvaret för budgetåret 1944/45, gemensamt undersöka

dels huruvida i gällande personalförteckning upptagna officerare å aktiv

stat kunde i någon utsträckning placeras i tjänstgöring å försvarsavdelning i

länsstyrelse, dels ock huruvida för ytterligare något eller några län utöver

vad i riksdagens nyssnämnda skrivelse förutsatts kunde utan eftersättande

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av civilförsvarets intressen avses pensionsavgångna officerare. I sin förenämnda

skrivelse den 30 oktober 1944 har chefen för försvarsstaben anmält

resultatet av den enligt berörda uppdrag gjorda undersökningen. Beträffande

förstnämnda spörsmål har försvarsstabschefen på anförda skäl uttalat att,

även om beredskapen upphörde, en ytterligare ökning av antalet utom förbanden

kommenderade officerare icke kunde äga rum utan att kaderökning

samtidigt komme till stånd. Yad anginge sistnämnda spörsmål utmynnade

undersökningen i att det ur civilförsvarets synpunkt vore nödvändigt att i

det stora flertalet län placera aktiva officerare såsom militärassistenter. Möjligen

kunde, örn så av statsfinansiella skäl ansåges nödvändigt, pensionsavgångna

officerare placeras såsom militärassistenter — förutom, såsom i 1944

års riksdagsbeslut förutsatts, i Gotlands och Blekinge län — jämväl i Jönköpings

och Kronobergs län. Med angivna utgångspunkter skulle den ytterligare

kaderökning, som bleve nödvändig för genomförande av 1944 års beslut

rörande civilförsvaret i vad avser militärassistenter i länsstyrelserna, uppgå

till 14 (eventuellt 16) kaptensbeställningar. Enligt vad i riksdagens förut

nämnda skrivelse framhållits borde den nya organisationen vara helt genomförd

inom två år. Trots de stora betänkligheter, som ett ytterligare uppskov

med civilförsvarsorganisationens genomförande innebure, ansåge sig försvarsstabschefen

böra biträda ett av chefen för armén framlagt förslag örn fördelning

av den erforderliga kaderökningen med 7 officerare på vartdera av budgetåren

1945/46 och 1946/47. På annat sätt kunde icke det viktiga och av riksdagen

särskilt understrukna kvalitetskravet upprätthållas. Under åberopande

härav har försvarsstabschefen för budgetåret 1945/46 föreslagit, att på försvarsstabens

personalförteckning måtte uppföras ytterligare 7 kaptener, militärassistenter,

i lönegraden Oa 3 samt att motsvarande minskning av antalet

arvodestjänster vid länsstyrelserna måtte ske, varvid dock de 5 arvodestjäns

terna med högre arvoden borde kvarstå.

6. Regementsofficer till överbefälhavarens förfogande för handläggning av forskningsärenden
I

propositionen 1944: 293 angående inrättande av försvarets forskningsanstalt

föreslogs, att till överbefälhavarens förfogande vid fullgörandet av

de i förenämnda proposition närmare angivna, på överbefälhavaren ankommande

samordnande uppgifterna på forskningsområdet skulle ställas en regementsofficer,

vilken borde ingå i överbefälhavarens personliga stab. Någon

ökning av officerskadern skulle ej föranledas härav, enär den för innevarande

budgetår å personalförteckningen för kemiska anstalten uppförda beställningen

för en överstelöjtnant eller major, styresman, å aktiv stat med arvode

motsvarande lönen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 kunde överflyttas och disponeras

för ändamålet. Mot vad sålunda föreslagits gjorde riksdagen ej erinran

(skrivelse 1944:498).

7. Överflyttning av viss förvaltningspersonal till arméns fortifikationsförvaltning.

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) uppdragit

åt arméns fortifikationsförvaltning att till närmare övervägande upp
-

s. 255 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 255

taga frågan om överflyttning av viss för förvaltningen av militärstabsbyggnaden

i Stockholm avsedd personal, nämligen vice värden (arvode 2 400 kronor),

1 maskinist i lönegrad A 12, 1 eldare av 1. klassen i lönegrad A 7 och 1

eldare av 2. klassen i lönegrad MEo 5, från försvarsstabens stat till fortifikationsförvaltningens

stat samt att i sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46

framlägga de förslag, som kunde föranledas därav, har chefen för försvarsstaben

nu föreslagit häremot svarande minskning av staten för försvarsstaben.

Beträffande för svar sväsendets radioanstalt har chefen för anstalten i särskild

skrivelse framlagt anslagsäskanden för nästa budgetår.

Det av försvarsstabschefen framlagda förslaget att för rationalisering

av expedition stjänsten överflytta vissa arbetsuppgifter från militär

personal till kvinnliga befattningshavare torde i och för sig vara ett steg i

rätt riktning. Såsom civilförvaltningen framhållit skiljer sig emellertid den

föreslagna personalorganisationen i fråga om personalens fördelning å såväl

lönegrader som anställningsformer avsevärt från vad som eljest är brukligt

inom statsförvaltningen. Till en del sammanhänger detta med arten av de

arbetsuppgifter, som avsetts skola anförtros åt mera kvalificerade kvinnliga

befattningshavare. Jag håller dock före, att personalförslaget bör kunna

underkastas vissa beskärningar. Jag vill vidare erinra örn att hithörande

spörsmål nära beröra de uppdrag, som anförtrotts åt två på föredragning av

chefen för finansdepartementet tillsatta utredningar, nämligen 1944 års personalutredning

och försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Ett genomförande

nu av det framlagda förslaget i huvudsakliga delar skulle enligt min

mening kunna komma att föregripa de resultat, till vilka berörda utredningar

kunna leda. Utan att så behöver ske synes mig dock möjligt att redan nu

tillstyrka en mera begränsad förstärkning av ifrågavarande kontorspersonal.

Därest personalökningen sker successivt, vinnes även ökad möjlighet att

rekrytera de nya befattningarna med kvalificerade krafter inom eller utom

staben. Jag anser mig sålunda kunna förorda, att från och med nästkommande

budgetår inom försvarsstaben inrättas ytterligare 4 kanslibiträdesbefattningar,

av vilka 2 i lönegrad A 7 och 2 i lönegrad MEo 7, samt att i samband

därmed antalet kontorsbiträden i MEo 4 minskas med 2 och antalet

skrivbiträden i MEo 2 likaledes minskas med 2.

I enlighet med civilförvaltningens förslag anser jag vidare, att under förevarande

anslag böra beräknas medel för anställande under fredstid av extra

kontorspersonal. För sådant ändamål torde böra beräknas ett belopp av

25 000 kronor. Jag förutsätter, att belastningen å arméns avlöningsanslag och

å förskottsstaten för försvarsväsendet i motsvarande mån minskas.

I förevarande sammanhang torde en för pensionerad officer avsedd befattning

med arvode motsvarande nettolönen i löneklass Oa 10, nu disponerad

för kommendanten vid försvarsstaben, kunna indragas från och med ingången

av nästa budgetår. Under fredsförhållanden torde de med sistnämnda syssla

förenade göromålen kunna bestridas i annan ordning. Innan beslut örn fortsatt

utökning av försvarsstabens kontorspersonal fattas, synes frågan om möj
-

Departements
chefen.

s. 256 Kontrollera mot PDF

256

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

ligheterna till en ytterligare minskning av den för expeditionsgöromål avsedda

pensionerade personalen i arvodesbefattning böra övervägas.

Vad angår den föreslagna omorganisationen av försvarsstabens

fotoanstalt finner jag åtskilliga skäl tala för en fastare reglering av personalorganisationen

vid densamma. Såsom av den föregående redogörelsen

framgår kan emellertid en klar avgränsning av fotoanstaltens uppgifter i fråga

örn kartframställning gentemot motsvarande på rikets allmänna kartverk ankommande

arbetsuppgifter icke anses vara för handen. Innan slutlig ståndpunkt

tages till förevarande organisationsfråga, synes antydda spörsmål böra

närmare klarläggas. I ett särskilt hänseende har jag emellertid funnit mig

redan nu kunna fatta ståndpunkt till hithörande frågor. Det av mig i det föregående

framlagda förslaget örn ordnande av tryckningsverksamheten inom

försvaret m. m. innebär nämligen bland annat, att försvarsstabens nu till

fotoanstalten förlagda tryckeri skall sammanföras med vissa vid andra myndigheter

förefintliga s. k. hjälptrycksanläggningar till ett försvarets tryckeri,

vilket med tillhörande bokbinderi skall anknytas till arméns intendenturförråd

i Stockholm. Då den för närvarande å övergångsstat vid försvarsstaben

uppförde föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet först under

budgetåret 1946/47 torde komma att avgå från sin befattning, synes mig icke

heller av sådan anledning nödvändigt att nu taga ståndpunkt till frågan örn

anstaltens fredsmässiga organisation. Med hänsyn till vad jag sålunda framhållit,

finner jag mig icke kunna nu förorda de av försvarsstabschefen framlagda

personalförslagen i vidare mån än att medel synas böra beräknas för

uppförande av de båda redan nu vid anstalten tjänstgörande kopisterna i lönegrad

MEo 4. Yad angår förslaget att till anstaltens förfogande ställa ytterligare

en kompaniofficer på aktiv stat vill jag framhålla, att någon kaderökning

för sådant ändamål icke nu kan av mig tillstyrkas. Därest möjlighet

visar sig föreligga att utan sådan ökning till anstalten kommendera en kompaniofficer,

har jag emellertid intet att däremot erinra.

Yad angår frågan örn ändrad löneställning för vissa militärassistenter

i chefsställning vid en del centrala ämbetsverk vill jag erinra, att hithörande

spörsmål såvitt angår militärassistenterna vid telegrafstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen så sent som föregående år voro föremål för

reglering. Med hänsyn härtill och då ej heller i övrigt synas mig ha förekommit

sådana omständigheter, som böra föranleda en ändring i hithörande

hänseenden, finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till förevarande förslag.

I fråga örn de vid telegrafverkets distrikt tjänstgörande militärassistenterna

finner jag vad av försvarsstabschefen anförts icke innefatta tillräckliga

skäl för mig att frångå den ståndpunkt jag intog vid framläggandet av propositionen

1944: 185. Jag ansluter mig till försvarsstabschefens förslag örn att

i sammanhang med civilförsvarets ordnande på försvarsstabens personalförteckning

skola uppföras ytterligare 7 kaptener, avsedda såsom militärassistenter

vid vissa länsstyrelser. Såväl dessa som de genom beslut av 1944 års

riksdag inrättade motsvarande beställningarna böra liksom redan tidigare å försvarsstabens

personalförteckning uppförda, för militärassistenter avsedda kap
-

s. 257 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 170. 257

tensbeställningar vara förenade med arvode motsvarande lön i lönegrad Oa 3.

Harav föranledda andringar i personalförteckningen torde nu böra vidtagas.

1enlighet med riksdagens förenämnda beslut (skrivelse 1944:498) bör den

hittills å personalförteckningen för försvarsväsendets kemiska anstalt uppförda

beställningen för överstelöjtnant eller major å aktiv stat med arvode

motsvarande lonen i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 överflyttas till försvarsstabens

personalförteckning. Enligt de för försvarsstabens regementsofficerare i

övrigt tillämpade grunderna bör denna beställning tillsättas medelst fullmakt.

id bifall till det förslag örn ändrad benämning av underofficerare i lönegraden

UO 3, som jag framlägger i det följande under punkt 18, bör regementskassoren

vid försvarsstaben benämnas förvaltare.

lill spörsmälet örn överflyttning av viss förvaltningspersonal

från försvarsstaben till arméns fortifikationsförvaltning har jag angivit min

ståndpunkt vid behandlingen av avlöningsanslaget för sistnämnda myndighet

basom jag vid anmälan i särskild proposition av frågan örn ordnandet av

filmverksamheten inom försvaret anfort, böra två vid försvarsstaben nu inrattade

befattningar som stabsfotografer i lönegrad MEo 15 indragas från och

med nasta budgetår.

I enlighet med de riktlinjer, som angivits vid behandlingen av frågan örn

reglering av vissa militära arvoden, bör för försvarsstabens vidkommande

räknas med stabsarvoden till ett antal av 28.

Vid bifall till vad i det föregående föreslagits bör den i avlöningsstaten för

försvarsstaben uppförda anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,

nu förslagsvis 565 500 kronor, okas till 675 000 kronor. Posten till arvoden

till pensionerad personal i arvodesbefattning bör minskas från 302 000 kronor

till 293 000 kronor. Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, (nu 25 895 kronor) bör minskas med 2 400 kronor, motsvarande

arvodet till vice värden i militärstabsbyggnaden, och med beaktande av vad i

det föregående anförts rörande stabsarvoden uppräknas med 3 360 kronor samt

således sättas till förslagsvis 27 000 kronor. Posten till avlöningar till övrig

icke-ordinarie personal (nu 155 000 kronor) bör å ena sidan minskas med 26 000

kronor och å andra sidan ökas med 32 000 kronor. Posten bör således upptagas

med 161 000 kronor. För rörligt tillägg torde böra beräknas 172 000 kronor (nu

405 kronor) • Öyriga utgiftsposter i avlöningsstaten torde böra upptagas med

oforandrade belopp. I enlighet med de principer för avlöningsstatens uppställning,

örn vilka jag i det följande under punkt 18 framlägger förslag bör

dock anslagsposten flygtillägg m. m. för extra ordinarie och extra personal

vid försvarsstabens fotoanstalt utgå och därunder hittills redovisat medelsbehov

inräknas i posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Inkomstposten

bör beräknas till 202 000 kronor (nu 210 000 kronor). För försvarsstabens

del inträder genom dessa ändringar en anslagshöjning med

135 000 kronor till 1 540 000 kronor.

Beträffande beräkningen av lönekostnaderna för försvarsväsendets radioanstalt

för nästa budgetår, utmynnande i förslag till anslagsminskning med

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m 45 17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

15 000 kronor, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet, vilka komma att

tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för försvarsstaben,

med undantag för försvarsväsendets radioanstalt, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Beställning (Befattning) Lönegrad

Ordinarie tjänstemän.

Militär personal.

1 överbefälhavare ........................ Ob 7

1 generalsperson (flaggman) eller överste

(kommendör)............................ Ob 4 eller Ob 2

2 överstar (kommendörer)................ Oa 6

14 regementsofficerare, försvarsattachéer Oa 6 el. Oa 5 el. Oa 4

1 regementsofficer........................ Oa 6 el. Oa 5

11 regementsofficerare, varav 2 militärassistenter

.............................. Oa 5 el. Oa 4

4 majorer, militärassistenter ............ Oa 4

1 major eller kapten .................... Oa 4 el. Oa 3

Anm. Om beställningen innehaves av kapten,

utgår avlöningen i form av arvode.

23 kaptener, militärassistenter, arvoden Oa 3

3 kaptener eller löjtnanter, militärassistenter,

arvoden........................ Oa 3 el. Oa 2

1 förvaltare................................. UO 3

Civil personal.

2 detaljchefer å personalvårdsavdel
ningen

................................

3 kanslibiträden........................

1 förste expeditionsvakt ..............

1 expeditionsvakt ........................ A 5

8 kontorsbiträden ........................ A 4

1 telefonist................................ A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet

............................ A 30

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

2 stabsredaktörer ........................ MEo 23

1 ingenjör vid fotoanstalten ............ MEo 21

dels godkänna följande avlöningsstat för försvarsstaben, med

undantag av försvarsväsendets radioanstalt, att tillämpas tills

vidare från och med budgetåret 1945/46:

s. 259 Kontrollera mot PDF

259

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...............................■.........

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes
befattning,

förslagsvis ........................

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........

4. Särskilda löneförmåner för försvarsattachéer

och biträdande försvarsattachéer:

a) Ortstillägg, förslagsvis .. kronor 290 000

b) Barnbidrag, förslagsvis .. » 33 000

c) Utomeuropeiskt tillägg,

förslagsvis ................ » 25 000

d) Bidrag till automobilresor,

förslagsvis ................ » 17 000

e) Förflyttningsbidrag, förslagsvis

.................... » 30 000

f) Prisutjämningstillägg____ » 19 000

5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

6. Börligt tillägg, förslagsvis....................

kronor 675 000

» 293 000

» 27 000

» 414 000

» 161000

» 172 000

Summa kronor 1 742 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ....................... kronor 202 000

Nettoutgift kronor 1 540 000

dels ock till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1945/46

anvisa ett förslagsanslag av 2 965 000 kronor.

ARMÉN.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

[18.] Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .............................. kronor 62 020 800

vid genomförd organisation................................ » 66 779 000

Budgetåret 1942/43 ............................................ » 56 950 000

* 1943/44 ............................................ » 61080 000

* 1944/45 ............................................ » 68 950 000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag).............. » 72 100 000

» 1945/46 {Kungl. Maj.ts förslag).................. s» 70 700 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å

kostnadsramen).............................................. 8 04 420 Q00

I de angivna beloppen ingå icke avlöningar till civil handräckningspersonal.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 20) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 beräkna

ett förslagsanslag av 72 200 000 kronor.

Kungl. Majit har den 2 juni 1944 fastställt dels avlöningsstat för anslaget

för budgetåret 1944/45 (se statsliggaren för nämnda budgetår, s. 93), dels

ock särskilda personalförteckningar beträffande från anslaget avlönad personal.

Beträffande uppställningen av staterna för försvarsgrenarnas

avlöningsanslag får jag erinra om de förslag till ändringar härutinnan,

som försvarets civilförvaltning framlagt i sin skrivelse den 23 maj 1944 angående

översyn av stater m. m. under riksstatens fjärde huvudtitel. En kortfattad

redogörelse för dessa förslag har lämnats under punkt 20 i statsverkspropositionen,

där även ställning tagits till vissa av dessa förslag. I enlighet

därmed har ur avlöningsstaten för armén utbrutits posten avlöningar till

civil handräckningspersonal och ett särskilt anslag har föreslagits skola för

detta ändamål uppföras å fjärde huvudtiteln. I fråga om ordningen för bestridande

av kostnader för manskaps anställande å civilanställningsstat anförde

jag, att prövningen av 1942 års civilanställningssakkunnigas betänkande

borde avvaktas, innan ställning därtill toges. I proposition till innevarande

års riksdag, nr 154, har framlagts förslag angående ordnande av civilanställning

för avgående fast anställt manskap vid försvaret, varvid under ett särskilt

anslag äskats medel för bestridande av utgifter av denna art. Vidare

har Kungl. Majit i statsverkspropositionen avvisat civilförvaltningens förslag

örn uppförande av särskilda anslag för avlöningar till personal å avgångsstat

och å disponibilitetsstat samt till dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt

manskap.

Vad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

har jag, såsom vid anmälan av statsverkspropositionen anfördes, ansett en

översyn erforderlig i fråga örn postens uppdelning i delposter och förutsatt,

att förslag i ämnet skulle framläggas i detta sammanhang. Beträffande denna

anslagspost har försvarets civilförvaltning anfört följande.

Anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal torde icke —- som nu är

fallet —- behöva uppdelas på delposter. För extra ordinarie personal, bataljonsläkare

vid fältläkarkåren, bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren, viss

icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren, viss icke-ordinarie läkarpersonal

vid flygvapnet, betjäningspersonal och musikelever torde Kungl. Majit såsom

hittills kunna fastställa personalförteckningar eller eljest genom bestämmande

av antalet befattningshavare och deras avlöning reglera medelsförbrukningen.

De särskilda delposterna för tillfälligt anställande av tjänstemän

samt för extra sjuksköterskor m. m. torde böra ersättas med föreskrifter

i regleringsbrevet, att för ifrågavarande ändamål visst belopp må utgå av anslagsposten.

I den mån dessa poster och de ytterligare delposter, vari de i

sin tur uppdelats, icke äro högstposter utan betecknats »förslagsvis», ha

till desamma knutits förbud mot överskridande utan Kungl. Majits medgivande.

Med den av civilförvaltningen föreslagna ordningen — därvid Kungl.

Majit på grundval av vad i samband med anslagsäskandena hos riksdagen

s. 261 Kontrollera mot PDF

261

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förutsatts själv fastställer beloppens storlek -—- synes det obehövligt att giva

de olika posterna någon motsvarande beteckning. Då den anslagspost, i

vilken de samtliga ingå, är betecknad förslagsvis torde Kungl. Majit vara oförhindrad

att därest så skulle bli oundgängligen erforderligt medgiva att viss

post överskrides. I motsatt fall är medelsförbrukningen givetvis begränsad

till det anvisade beloppet.

I anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal böra även ingå

de nuvarande anslagsposterna till avlöningar till fänrikar samt till löner till

viss kontraktsanställd civil personal vid marinen och flygvapnet. Beträffande

från dessa poster avlönad personal fastställer Kungl. Majit antalet befattningshavare.

Till samma anslagspost bör även föras den i propositionen

1944:185 föreslagna nya posten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal,

vilken personal i den mån den är extra ordinarie upptagits i förslag till personalförteckning

för icke-ordinarie personal m. fl.

Den å arméns nuvarande avlöningsstat uppförda posten till stipendier för

underlättande av officersrekryteringen i Boden bör lämpligen hänföras till

samma post som avlöningarna till fänrikar. Civilförvaltningen får erinra örn

att de berörda stipendierna utgå enligt av Kungl. Majit fastställda bestämmelser

med 2 000 kronor till var och en, som efter genomgången krigsskola

erhåller anställning såsom fänrik vid truppförband i Boden. Ehuru kostnaderna

härför även kunde tänkas bestridas från posten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, synes det dock lämpligare, att

stipendierna utgå från samma post som fänrikslönerna.

Vidare har civilförvaltningen, såsom redan i statsverkspropositionen anmärkts,

föreslagit, att anslagsposterna till arvoden till pensionerad personal

i arvodesbefattning samt till arvoden och övriga ersättningar utöver lön till

ordinarie tjänstemän borde ingå i posten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, att avlöningar till volontärer över stat

skulle bestridas från anslagsposten till avlöningar till ordinarie personal samt

att sjötillägg m. m. och flygtillägg m. m. borde bestridas från den post, från

vilken lönen utginge, eventuellt med särskild bokföring av dessa utgifter.

Såsom i statsverkspropositionen anförts har statskontoret ställt sig tveksamt

till förslaget att sammanföra de tre arvodesposterna till en. Riksräkenskapsverket

har förordat, att i avlöningsstaten intoges en särskild anslagspost

för pensionsarvoden, betecknad förslagsvis. I detta sammanhang har

riksräkenskapsverket även ifrågasatt, huruvida icke omföring av pensionsmedel

från tolfte huvudtiteln till fjärde huvudtitelns avlöningsanslag borde

slopas, enär det syntes olämpligt, att kostnader, som i realiteten utgjorde

regelmässiga avlöningskostnader för försvarsväsendet, på detta sätt komme

att slutligt belasta pensionshuvudtiteln. Förslaget att posten för avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal icke skulle uppdelas på delposter syntes

riksräkenskapsverket innebära en försämring ur såväl redovisnings- som kontrollsynpunkt.

Verket ville därför för sin del förorda, att denna anslagspost

fortfarande uppdelades i delposter med i stort sett samma underrubriker som

de nuvarande.

För egen del vill jag understryka det önskvärda i att uppställningen av försvarsgrenarnas

avlöningsstater förenklas och så vitt möjligt ansluter sig till

den vanligen förekommande uppställningen av sådana stater (normalstaten).

s. 262 Kontrollera mot PDF

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

En sådan anordning synes mig också möjlig att i huvudsak genomföra genom

att under normalstatens anslagsposter sammanföra olika nu särskilt redovisade

utgiftsändamål av likartad natur. Yad civilförvaltningen i sådant hänseende

föreslagit synes mig i stort sett lämpligt. Dock vill jag föreslå vissa

avvikelser därifrån.

I likhet med riksräkenskapsverket anser jag, att särskilda poster till arvoden

till pensionerad personal i arvodesbefattning böra bibehållas, detta med

hänsyn till intresset av att lättare överblicka kostnaderna för denna vid försvarsgrenarna

mycket omfattande personalgrupp. Till anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän böra överföras jämväl de nu särskilt upptagna

anslagsposterna till avlöningar till personal å avgångsstat och till avlöningar

till personal å disponibilitetsstat. Till indelt manskap vid armén av korprals

och vicekorprals grad utgår, förutom dagavlöning och tillägg därå samt

dyrtids- och kristillägg, särskild årslön från posten till avlöningar till

ordinarie tjänstemän. Det synes därför ändamålsenligt, att dagavlöning och

dagavlöningstillägg till allt indelt manskap utgår från nämnda post.

Anslagsposterna arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie

tjänstemän samt arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, synas böra sammanslås till en anslagspost, benämnd arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Detta innebär, bland annat,

att förteckningen å arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie

tjänstemän icke skulle, såsom hittills skett, fastställas av riksdagen. Några

betänkligheter häremot torde dock icke behöva resas. Från vissa myndigheters

avlöningsanslag, exempelvis universitetens och arméförvaltningens,

utgå arvoden av motsvarande slag utan att förteckning å desamma fastställes

av riksdagen. Dessutom torde få förutsättas, att grunderna för dessa arvodens

utgående (jfr punkt 1) liksom även beräkningen av anslagsposten underställas

riksdagens prövning. Anslagsposten bör, i enlighet med vad under

punkt 1 anförts, upptagas förslagsvis.

Under anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal böra

hänföras jämväl de av civilförvaltningen ej särskilt nämnda kostnaderna för

avlöningar till extra ordinarie underofficerare. Några medel ha hittills icke

beräknats för detta ändamål. Av skäl, som civilförvaltningen anfört, synes

någon uppdelning av ickeordinarieposten på delposter icke behöva ske. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att på grundval av den för riksdagen framlagda

beräkningen av anslagsposten och de bestämmelser som kunna vara

meddelade rörande löneförmåner åt här ifrågavarande personal fastställa

stat för posten. Jag vill erinra, att så sker beträffande ett flertal andra anslagsposter

till avlöningar till icke-ordinarie personal (jfr exempelvis under åttonde

huvudtiteln anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar).

Kostnaderna för sjötillägg m. m. och flygtillägg m. m. böra såsom civilförvaltningen

föreslagit bestridas av den anslagspost, från vilken vederbörandes

lön utgår. Då det synes vara av intresse att erhålla uppgift å storleken av

kostnader av detta slag, böra utgifter av dylik art beträffande alla tre försvarsgrenarna

särskilt för sig bokföras.

Ett slopande, på sätt riksräkenskapsverket ifrågasatt, av omföringen av

s. 263 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

263

pensionsmedel från tolfte huvudtiteln till fjärde huvudtitelns avlöningsanslag

kan jag icke förorda. Jag vill erinra, att den år 1942 genomförda regleringen

av arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning icke medförde någon

förändring i det av riksräkenskapsverket angivna hänseendet. I stället för

att pensionen tidigare utbetalades direkt till befattningshavaren tillgodoföres

den nu vederbörligt avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln, varifrån hela

beloppet, pensionen och arvodet, utbetalas.

Såsom ett led i strävandena att förläna försvarsorganisationen en sådan

elasticitet, att förändringar i densamma skulle kunna genomföras utan alltför

stora olägenheter, förordade 1942 års försvarsberedning — utöver vissa av

1941 års försvarsutredning i angivet syfte framlagda förslag — en vidgad

användning av extra ordinarie anställningsform inom det militära

lönesystemet, innebärande bland annat inrättande av extra ordinarie löjtnantsoch

majorsbeställningar (motsvarande), extra ordinarie underofficersbeställningar

i lönegrad UO 3 samt extra ordinarie beställningar för civilmilitära beställningshavare.

Vid ärendets behandling i statsrådet (se propositionen

1942: 210, s. 63 och 64) anförde jag, att jag funnit det nödvändigt att försvarsberedningens

förslag, med hänsyn till de svårigheter av olika slag — rubbningar

i den nuvarande löneawägningen, rekryteringsförhållanden m. m. — som

vore förknippade med dess realiserande, underkastades en mera ingående

prövning, innan ställning kunde tagas till detsamma, något som beredningen

också förutsatt.

Sedan riksdagen i skrivelse den 26 juni 1942, nr 374, uttalat (s. 6 och 8),

att det vore angeläget, att den av mig i utsikt ställda utredningen i ämnet

snarast komme till stånd, tillkallade jag med stöd av Kungl. Maj:ts beslut

den 4 december 1942 krigsrådet E. T. H. Ström att inom departementet

biträda med utredning av hithörande frågor. Till utredningsmannens förfogande

ha sedermera med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande ställts särskilda

militära experter, en för varje försvarsgren.

Efter verkställd utredning har utredningsmannen den 10 januari 1944 avgivit

promemoria angående vidgad användning av extra ordinarie anställningsform

för försvarsväsendets fast anställda personal.

I promemorian, vilken i vanlig ordning varit föremål för remissbehandling,

har — med erinran örn de elasticitetsmoment, som redan nu föreligga inom

försvarsorganisationen — sammanfattningsvis anförts, att, om den beslutade

krigsorganisationen skulle kunna bevaras i avsedd omfattning, några mera

avsevärda vinster i ekonomiskt hänseende knappast syntes stå att vinna

genom att i vidgad omfattning använda extra ordinarie anställningsform vid

försvarsväsendet. Ur prövosynpunkt syntes systemet ej heller ha större betydelse,

åtminstone såvitt anginge militär personal. Även om man icke på

förhand kunde bedöma vilken inverkan ett genomförande av systemet kunde

komma att få på rekryteringen och ej heller behövde räkna med så pass allvarliga

konsekvenser, som de militära experterna befarade, syntes det dock

tillrådligt att gå fram med viss försiktighet och pröva sig fram efter hand

inom värjo särskild grupp, där systemet ansåges böra ifrågakomma.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Utredningsmannen har därefter närmare behandlat de olika personalgrupper

som berörts av försvarsberedningens förslag, nämligen löjtnanter,

majorer (motsvarande), underofficerare i lönegrad UO 3 samt vissa civilmilitära

beställningshavare. Utredningsmannen har därvid funnit, att en förlängning

av anställningstiden såsom extra ordinarie i anslutning till fänrikstiden

syntes kunna genomföras på det sätt, att fänrikstiden minskades från

normalt 3 till 2 år, varefter vederbörande skulle erhålla extra ordinarie anställning

såsom löjtnant för att efter 2 års dylik anställning i mån av uppkommande

vakans erhålla fullmakt såsom löjtnant. Med hänsyn bland annat

till att de elasticitetsmoment, som redan förelåge inom regementsofficersgraderna,

syntes tillgodose även långtgående krav på att snabbt och effektivt

kunna nedskära kadern, ansåge utredningsmannen tveksamt, örn extra ordinarie

anställningsform lämpligen borde komma till användning beträffande

beställningshavare i nämnda grader. Utredningsmannen ansåge icke heller

skäl vara för handen att inrätta extra ordinarie beställningar för underofficerare

i lönegrad UO 3.

I fråga örn vissa civilmilitära beställningar har utredningsmannen framlagt

förslag örn extra ordinarie anställningsform, vilka motiverats främst ur

prövningssynpunkt. Enär de synpunkter, som utredningsmannen härutinnan

anfört, numera torde vara tillgodosedda genom av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärder,

synes anledning icke föreligga att i detta sammanhang ytterligare

beröra utredningsmannens förslag rörande den civilmilitära personalen.

I de över utredningsmannens promemoria avgivna remissutlåtandena ha

från de militära myndigheternas sida främst av rekryteringsskäl anförts betänkligheter

mot en vidgad användning av extra ordinarie anställningsform

inom försvarsväsendet. Även försvarets civilförvaltning har ställt sig avvisande

härtill. Däremot ha statskontoret och försvarsväsendets lönenämnd

uttalat sig för en utvidgning av den extra ordinarie anställningsformen.

För egen del vill jag framhålla, att försvarets personalorganisation redan

nu innehåller ett flertal elasticitetsmoment av betydelse. Jag vill här särskilt

påpeka, att ett flertal beställningar, som bort upptagas på ordinarie stat, besättes

med till ständig fredstjänstgöring inkallade officerare och underofficerare

i reserven. Vidare må erinras om att fänrik tillsättes i extra ordinarie

anställning i stället för såsom tidigare efter viss prövotid såsom ordinarie

beställningshavare. Ett antal arvodesbefattningar samt icke-ordinarie civila

befattningar, som under alla förhållanden är erforderligt, kan vid förefallande

behov bestridas av officerare och underofficerare på aktiv stat. Den stora

årliga avgången av personal på aktiv stat medför -— såsom närmare framgår

av den nu föreliggande utredningen — möjligheter att relativt snabbt nedskära

kadern genom vakanssättning av ledigblivna beställningar. Möjligheter

föreligga slutligen att förtidspensionera beställningshavare enligt bestämmelserna

i vederbörligt pensionsreglemente.

En vidgad användning av den extra ordinarie anställningsformen beträffande

försvarets aktiva personal kan befaras medföra ogynnsamma konsekvenser

med avseende å personalrekryteringen och bör därför komma i fråga

s. 265 Kontrollera mot PDF

265

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

allenast i den mån de kunna beräknas medföra beaktansvärda fördelar ur

elasticitetssynpunkt eller ock äro motiverade med hänsyn till att personalen,

innan denna beredes fast anställning eller befordras till mera ansvarsfulla

beställningar, bör prövas under erforderlig tid.

Av den verkställda utredningen framgår, att behov av åtgärder i angiven

riktning icke kan anses föreligga ur prövningssynpunkt. Då därtill kommer

att de ifrågasätta åtgärderna skulle komma att få en relativt begränsad betydelse

ur elasticitetssynpunkt, anser jag mig icke kunna förorda desammas

genomförande.

I årets statsverksproposition lämnade jag en orientering rörande rationaliserings-

och besparingsarbetet inom försvarets fredsorganisation. Jag omnämnde

däri även den verksamhet på området, som bedrives av försvarets

centrala organisationskommitté, samt anmälde, att jag från kommittén inhämtat,

att förslag rörande ny organisation av vissa matinrättningar

inom försvaret syntes vara att vänta i början av innevarande år.

I skrivelse den 16 februari 1945 har statens organisationsnämnd anfört,

att de hittills vunna erfarenheterna vid de av organisationskommittén bedrivna

undersökningarna vid Älvsborgs regementes matinrättning borde, med

hänsyn till de besparingar, som borde kunna ernås, så snart ske kunde tillgodogöras

vid arméns övriga matinrättningar. Undersökningarna hade givit

vid handen, att den personal, som vid undersökningarnas början sysselsattes

i matinrättningen vid Älvsborgs regemente, nämligen i arbetsledningen tre

husmödrar och en matsalsfurir, samt därjämte 28 kvinnliga köks- och servisbiträden

och 16 man värnpliktig handräckningspersonal, kunde begränsas till

två husmödrar i arbetsledningen samt därutöver endast 32 personer. Dessa

begränsningar beräknades medföra en årlig besparing av i runt tal 34 000

kronor. Med bifall till av organisationsnämnden i skrivelsen gjord framställning

har Kungl. Majit uppdragit åt nämnden att vidtaga de rationaliseringsåtgärder

vid arméns matinrättningar, som syntes möjliga med stöd av de

vunna erfarenheterna.

Såsom framgår av organisationsnämndens skrivelse ha erfarenheterna från

de undersökningar beträffande personalbehovet vid matinrättningarna, som

gjorts vid det av nämnden utvalda typförbandet, givit vid handen, att väsentliga

begränsningar i detta personalbehov böra kunna göras. Då undersökningarna,

vilka tillika bedrivas vid marinen och så snart ske kan böra företagas

jämväl vid flygvapnets förband, ännu icke äro avslutade, räknar jag icke med

att inskränkningar i de nu gällande personalstaterna kunna vidtagas redan

från nästa budgetårs början. Dessa stater synas, vad kökspersonal beträffar,

böra betraktas såsom högststater, vilka böra begränsas i den mån genomförda

undersökningar ge vid handen att så är möjligt. I avbidan på närmare erfarenhet

rörande möjligheterna att till förband där behov föreligger av att nyanställa

kökspersonal — exempelvis vid Skånska kavalleriregementet och Hälsinge

flygflottilj — överföra sådana befattningar från andra förband, vilka

finnas överflödiga vid organisationsundersökningarna, räknar jag i allmän
-

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

het icke med någon utökning av personal vid arméns och flygvapnets matinrättningar

för nästa budgetår. Vissa nya husmodersbefattningar ha dock

upptagits, enär de av organisationsnämnden ansetts erforderliga.

Den utökning av den från arméns avlöningsanslag avlönade personalen, som

civilförvaltningen föreslagit för nästa budgetår, är i huvudsak en direkt följd av

det successiva genomförandet av den genom 1942 års försvarsbeslut

antagna organisationen och grundar sig på beräkningar, som av

chefen för armén tillhandahållits ämbetsverket. Arméchefen har därvid räknat

nied fortsatt anställande av långtjänstunderbefäl och utökning av antalet underofficersbeställningar

samt minskning till följd därav av antalet beställningar i

manskaps grad enligt 1942 års underbefälsutrednings förslag härutinnan, vilka

framlades för 1944 års riksdag i propositionen nr 143. Såsom framgår av

nämnda proposition har slutlig ställning icke tagits till ifrågavarande förslag

i vad avser inrättande av nya underofficersbeställningar. Det förslag till manskapsstater,

som av utredningen upprättats med utgångspunkt från att dessa

beställningar skulle tillkomma, har dock i huvudsak lagts till grund för beräkningen

av manskapsstaterna för innevarande budgetår. Som ett led i strävandena

att nedbringa försvarets manskapskadrer till en nivå, som kan möjliggöra

en tillfredsställande rekrytering, har jämlikt bemyndigande den 2 november

1944 av Kungl. Majit inom försvarsdepartementet tillsatts en utredning

— 1944 års manskapsutredning — med uppgift att utreda de ytterligare

möjligheter därtill som kunna förefinnas. Med hänsyn till att ifrågavarande

spörsmål sålunda i ett vidgat sammanhang kommer under bedömande, anser

jag mig icke böra för nästa budgetår framlägga förslag till utökningar av

underofficerskadrerna i enlighet med 1942 års underbefälsutrednings förberörda

förslag. Någon fortsatt begränsning av manskapskadrerna av denna anledning

bör givetvis heller icke ske.

Bland de organisatoriska förändringar, som avses skola genomföras under

nästa budgetår och äro av natur att påverka personalbehovet, må erinras örn

den fortsatta utbyggnaden av Göta pansarlivgarde, Bergslagens artilleriregemente,

Stockholms luftvärnsregementes batteri på Gotland, Signalregementets

kompanier i Kristianstad och Skövde samt Andra och Tredje tygkompanierna.

Under budgetåret beräknas vidare Skånska pansarregementets kasern i

Hässleholm bliva färdigställd så långt, att regementet kan överflyttas dit

från Hälsingborg. T samband därmed skall, enligt vad som förutsattes vid

behandlingen vid 1943 års riksdag (propositionen nr 302, riksdagens skrivelse

nr 412) av frågan örn Skånska pansarregementets förläggning, den därvid i

princip beslutade omorganisationen av kavalleriet äga rum, innebärande,

bland annat, att ett nytt kavalleriregemente skall uppsättas. Chefen

för armén har låtit verkställa utredning rörande de ändringar i personalavseende,

som föranledas av ifrågavarande omorganisation, och lagt denna utredning

till grund för de anvisningar, som lämnats civilförvaltningen. Med

hänsyn till att omorganisationen berör ett flertal personalkategorier har det

s. 267 Kontrollera mot PDF

267

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

synts mig lämpligt att i detta sammanhang upptaga utredningen till behandling.

Innan jag närmare ingår därpå, vill jag dock i korthet erinra örn vad

i ärendet tidigare förekommit.

Det nya regementet, preliminärt benämnt Skånska kavalleriregementet,

skulle organiseras på två ryttar-, en special-, en remont- och en efterutbildningsskvadron.

Då någon utökning av kavalleriets kader förutsattes icke skola

äga rum, skulle Livregementets husarer och Norrlands dragonregemente samtidigt

minskas med vissa skvadroner. I samband med behandlingen i propositionen

1944:175 av frågan om anskaffande av lokalutrymmen för Signalregementets

kompani i Skövde fann jag mig böra förorda sådan begränsning

av sistnämnda båda kavalleriregementens organisation, att Livregementets

husarer minskades med en och Norrlands dragonregemente med två skvadroner.

Häremot har riksdagen (skrivelse 1944: 322) icke anfört någon erinran.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 2, s. 10 ff.) har framlagts

förslag till byggnadsfrågornas lösande vid ridskolan och Herrevadskloster

remontdepå m. m. Förslaget bygger på förutsättningen, att vid lägret

å Ljungbyhed, vilket skulle för utbildnings- och övningsändamål disponeras

av Skånska kavalleriregementet, skulle anordnas en dressyranstalt för

remonter, som avses för högre staber och vissa truppförband. Härigenom

skulle av försvarsutredningen föreslagen utökning av ridskolan icke bliva erforderlig.

Det utlåtande av chefen för armén rörande ordnande av Skånska pansarregementets

förläggning, som låg till grund för frågans behandling i propositionen

1943: 302, innefattade även en beräkning av merkostnaderna vid en

omorganisation av kavalleriet på sätt nyss angivits i förhållande till den genom

1942 års försvarsbeslut fastställda organisationen av kavalleriet, slutande å omkring

115 000 kronor. Denna merkostnad borde, enligt vad jag då anförde,

kunna nedbringas till omkring 65 000 kronor. Jag utgick därvid från att omorganisationen

icke skulle nödvändiggöra anställande av särskild kavalleriinspektör,

enär utökning av kavalleriets aktiva personalkader icke ifrågasattes,

att sekundchefen för Livregementet till häst skulle vara överste i lönegraden

Ob 1, att övriga regementschefer vid kavalleriet skulle vara överstar

i lönegraden Oa 6, att antalet regementsofficerare i övrigt begränsades med

1 överstelöjtnant och med 1 eventuellt 2 majorer. Jag utgick vidare från att

behovet av personal i övrigt vid kavalleriet underkastades granskning i syfte

att nedbringa kostnaderna och ifrågasatte därvid särskilt huruvida med hänsyn

till kavalleriförbandens mycket begränsade storlek något biträde åt regementsintendenten

erfordrades och örn ej antalet tygunderofficerare kunde

minskas från 2 till 1 vid varje regemente. Vidare ansåg jag, att sjukvårdspersonalen

borde kunna minskas i förhållande till vad arméchefen beräknat.

Den minskning i personalbehovet för skrivhjälp, förrådstjänst, omhänderhavande

av personalredovisning m. in., som skulle uppkomma genom att Livregementets

husarer och Signalregementets kompani i Skövde kunde förläggas

till samma etablissement, borde också tillvaratagas.

Den nu framlagda utredningen, vid vilken i det föregående angivna förut
-

s. 268 Kontrollera mot PDF

268

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sättningar huvudsakligen följts, omfattar förslag till personalstater för det

omorganiserade kavalleriet samt rörande personalbehovet vid ridskolan och

Herrevadsklosters remontdepå.

Vad först beträffar kavalleriet har chefen för armén utgått från att särskild

inspektör inrättas för truppslaget, därvid hänvisats till särskild framställning

i ämnet. Med hänsyn till det ringa antalet elever i plutonchefsskola

vid varje kavalleriregemente har arméchefen ansett det nödvändigt, för

att utbildningen skall kunna bedrivas rationellt och för att personalbesparingar

skola kunna göras, att sammanföra eleverna vid samtliga regementen

till en gemensam utbildningsavdelning. Med hänsyn till tillgången på förläggningsutrymmen

vid de olika truppförbanden borde denna avdelning förläggas

till Skånska kavalleriregementet, därvid lägret vid Ljungbyhed i stor

utsträckning skulle utnyttjas för den fältmässiga utbildningen.

Utifrån sålunda angivna förutsättningar har arméchefens förslag till personalstat

för kavalleriet utformats. Antalet regements-(sekund-) chefer skulle

enligt förslaget ökas med 1 för Skånska kavalleriregementet. Samtliga föreslås

placerade i Oa 6, varvid dock de nuvarande cheferna skulle bibehållas

i Ob 1, så länge de kvarstå i sina beställningar. Antalet övriga regementsofficersbeställningar,

nu tre överstelöjtnanter och fem majorer, föreslås minskade

med 2 till sammanlagt 6. Därav avses en, liksom hittills, för tjänstgöring

vid arméinspektionen, två för Skånska kavalleriregementet, med hänsyn

till att regementet komme att nästan ständigt behöva förlägga sina övningar

till Ljungbyhed eller annan plats, och en för ettvart av de övriga regementena.

Beträffande fördelningen av dessa regementsofficersbeställningar

på olika lönegrader har arméchefen anfört, * att det för en liten personalkår

som kavalleriets måste anses lämpligt att förfoga över alternativa löner, så

att befordringar kunde ske i paritet med övriga personalkårer utan att

byte av befattning därvid skulle behöva ske. En dylik reglering av befordringsmöjligheterna

vore vidare önskvärd för att säkerställa en fullgod rekrytering,

vilket icke kunde förväntas, örn befordringsförhållandena vore

sämre än inom andra personalkårer. Med anledning härav har arméchefen

föreslagit inrättande av 1 beställning för överstelöjtnant eller major. Av

övriga beställningar borde 2 avses för överstelöjtnant och 3 för major. I

fråga om kompaniofficerare innebär förslaget utökning med 1 ryttmästare,

vilken utökning motsvaras av att en ännu icke tillsatt lärarbefattning vid ridskolan,

varmed skolans stat skulle utökas enligt försvarsbeslutet, kan inbesparas.

Omorganisationen föranleder icke någon utökning av de nu å kavalleriets

stat uppförda underofficersbeställningarna.

Yad härefter manskapsstaterna beträffar har i föreliggande utredning

gjorts den omräkning av 1942 års underbefälsutrednings beräkningar av antalet

överfurirer vid armén, som föranledes av att det nya kavalleriregementet

ansetts böra tillföras förvaltningspersonal i samma omfattning som de befintliga

regementena. Minskningen av organisationen vid Livregementets

husarer och Norrlands dragonregemente föranleder en begränsning av det er
-

s. 269 Kontrollera mot PDF

269

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

forderliga antalet skvadrons- och stallfurirer vid dessa regementen till 4 av

vartdera slaget vid ettvart regemente (jfr tabellen å s. 71 i 1942 års underbefälsutrednings

betänkande, SOU 1944:2). För det nya kavalleriregementet

ha upptagits samma beställningar för överfurirer, som sålunda ansetts erforderliga

för Livregementets husarer och för Norrlands dragonregemente, dock

att med hänsyn till dubbelförläggningen antalet stallfurirer upptagits till 5.

Totala antalet överfurirer för kavalleriet skulle med sådan beräkningsgrund

uppgå till 70 i stället för av underbefälsutredningen angivna 58. Den successiva

utökningen till nämnda antal har beräknats ske så att för nästa budgetår

upptagas 44, för 1946/47 54, för 1947/48 62 och för budgetåret 1948/49 70.

Det har framhållits, att denna ökning av antalet överfurirer icke motsvaras

av någon minskning i fråga örn underbefäl i övrigt, enär någon förvaltningspersonal

för det nya regementet icke medräknats av underbefälsutredningen.

Beträffande manskapsbeställningar i övrigt föranleder omorganisationen ingen

ändring i det av underbefälsutredningen beräknade antalet.

För det nya kavalleriregementet har föreslagits musikkår av typ lil. Vid

Skånska pansarregementets förläggning till Hässleholm kunde Skånska trängkårens

musikkår indragas, varför förslaget icke behövde föranleda personalökning.

Av personal ur andra personalkårer har för Skånska kavalleriregementets

del räknats med samma behov av intendentur-, läkar- och tygpersonal som enligt

försvarsbeslutet beräknats för övriga kavalleriregementen, nämligen 1 intendent,

1 förvaltare, 1 regementskassör av 1. klassen, 1 bataljonsläkare och

2 tyghantverkare, med vilka beställningar berörda stater alltså skulle utökas.

I fråga örn personal på trängens stat har räknats med utökning av 1 sjukvårdsunderofficer,

under det att antalet för kavalleriet enligt försvarsbeslutet

beräknade sjukvårdsfurirer och sjukvårdskorpraler, tolv, föreslagits fördelade

på de fyra regementena med två respektive en på varje regemente. Vidare har

föreslagits utökning med 1 regementsveterinär, avsedd för Skånska kavalleriregementet.

Bataljonsveterinärtjänsten vid regementet förutsattes skola, åtminstone

tills vidare, bestridas av den för Herrevadsklosters remontdepå avsedde

veterinären.

Beträffande pensionerad personal i arvodesbefattning har räknats med

samma personalbehov för det nya regementet som enligt personalförteckningen

för innevarande budgetår avsetts för ettvart av de övriga regementena,

dock att därvid räknats med allenast en tygunderofficer vid varje regemente,

varigenom det i förteckningen nu upptagna antalet, 6, kunnat minskas till 4.

I fråga om befattning som biträde åt regementsintendent har anförts, att erfarenheten

syntes visa, att dylik befattning ej kunde utgå utan att regementsintendentens

arbetsbörda skulle ökas till det orimliga.

Vad beträffar icke-ordinarie personal har räknats med den utökning av antalet

remontryttare, som förutsattes i propositionen 1944: 143. övrig extra ordinarie

personal har för det nya regementets del beräknats till samma antal

som i vederbörlig personalförteckning för innevarande år upptagits för Livregementet

till häst. Därvid har antalet förrådsmän vid Livregementets

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

Kungl. May.ts ''proposition nr 170.

husarer ansetts kunna minskas från 4 till 3 med hänsyn till att för Signalregementets

kompani i Skövde finnas upptagna 2 förrådsmän. Därjämte har upptagits

1 sjuksköterska, avsedd för Skånska kavalleriregementet.

För ridskolans del förutsättes ingen ändring i det personalbehov som för

närvarande beräknas, vilket, såsom i det föregående nämnts, innebär minskning

med en lärarbefattning i förhållande till försvarsbeslutet.

För Herrevadsklosters remontdepå föreslås samma personaluppsättning

som för Gudhems remontdepå, vilket innebär, att 1 arvodesbefattning för

underofficer vid dressyranstalten utgår ur förteckningen. Chefen för depån

föreslås skola upptagas i lön eklassen Oa lii stället för såsom för närvarande

Oa 12.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande över de av arméchefen framlagda

förslagen beträffande kavalleriet, ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå

funnit sig böra — utom i vad gäller den föreslagna beställningen såsom

kavalleriinspektör — ansluta sig till förslagen.

Det sålunda framlagda förslaget till beräkning av personalbehovet m. m.

vid kavalleriet samt vid ridskolan och Herrevadsklosters remontdepå ansluter

sig, såsom av redogörelsen framgår, i allt väsentligt till de förutsättningar,

varpå beslutet örn kavalleriets omorganisation byggde. Jag anser mig därför

kunna, ehuru med vissa jämkningar, lägga förslaget till grund för anslagsberäkningarna.

De delar av förslaget, som givit mig anledning till erinringar,

upptager jag här till behandling. I övrigt återkommer jag i det

följande under berörda rubriker till de personalförändringar för nästa budgetår,

som föranledas av förslaget.

I det följande under Avlöningar till ordinarie tjänstemän kommer jag att

behandla den av arméchefen berörda framställningen örn inrättande av en

särskild inspektör för kavalleriet. Då jag icke anser mig kunna biträda denna

framställning, räknar jag med att sekundchefen för Livregementet till häst

fortfarande skall vara placerad i lönegraden Ob 1. Den verksamhet, som av

Skånska kavalleriregementet kommer att bedrivas å Ljungbyhed, torde icke

bliva av den art och omfattning, att särskild regementsofficersbeställning därför

behöver avses. Jag föreslår därför, att antalet regementsofficersbeställningar

minskas med ytterligare 1 till 5. Den alternativa beställningen för

överstelöjtnant eller major bör därvid utgå ur förslaget.

Av skäl som jag i det föregående anfört vid anmälan av pågående organisationsundersökningar

vid matinrättningar böra i förslaget ingående nytillkommande

beställning för överfurir (matsalsfurir) och arvodesbefattning för köksföreståndare

samt extra ordinarie befattningar för biträdande husmoder och

för köks- och servisbiträden tills vidare icke inrättas.

I sitt ursprungliga förslag till personalorganisation vid kavalleriet efter

återuppsättandet av Skånska kavalleriregementet räknade chefen för armén

med att biträdande mobiliseringsofficerare icke skulle erfordras för kavalleriets

truppförband samt att antalet nu befintliga förrådsmän skulle kunna

fördelas mellan regementena så att ytterligare dylika befattningar icke skulle

behöva inrättas. Jag utgår från att de sålunda angivna personalbegränsningarna

s. 271 Kontrollera mot PDF

271

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 170.

skola kunna vidtagas och föreslår därför, att de nuvarande 3 arvodesbefattningarna

för biträdande mobiliseringsofficerare utgå ur personalförteckningen

samt att beträffande förrådsmän, i anslutning till arméchefens förslag, .det

nuvarande antalet minskas med 1 för Livregementets husarer.

Vad beträffar manskapsbeställningarna utgår jag från att den begränsning

av omsättningen inom manskapskadern, som kan bliva en följd av tillkomsten

av 11 nya beställningar för överfurir, skall kunna medföra minskat behov av

beställningar i övriga underbefälsgrader. Då frågor av denna art torde komma

att bedömas av 1944 års manskapsutredning, ifrågasätter jag tills vidare ingen

ytterligare begränsning av manskapsbeställningarna. I statsverkspropositionen

(bilagan fjärde huvudtiteln, anslaget till Armén: Remontering) bar jag föreslagit

viss minskning av stamhästantalet. Jag förutsätter, att denna minskning

skall kunna föranleda en minskning i det av 1942 års underbefälsutredning be-,

räknade totala behovet av remontryttare. Det bör ankomma på arméchefen

att taga denna fråga under övervägande och framlägga förslag i ämnet i samband

med medelsäskandena för budgetåret 1946/47.

Till frågan örn löneställningen för den regementskassör som avses för det

nya regementet återkommer jag i det följande under Intendenturkåren.

Vad ridskolan beträffar kan, enligt vad jag under hand inhämtat, befattningen

för biträdande husmoder i MEo 4 utgå i samband med att remontutbildningen

överflyttas till Ljungbyhed.

I likhet med arméchefen anser jag, att chefen för Herrevadsklosters remontdepå

efter dressyranstaltens överflyttning till Skånska kavalleriregementet

icke bör vara placerad i högre löneställning än chefen för Gudhems

remontdepå. Till frågan om dessa chefers löneställning har jag emellertid anledning

återkomma i det följande under anslagsposten Arvoden till pensionerad

personal i arvodesbefattning.

Såsom i det föregående angivits räknade arméchefen med 115 000 kronor i

årliga merkostnader för sitt ursprungliga omorganisationsförslag, vilket belopp

jag ansåg kunna, genom vissa nedskärningar, begränsas till omkring 65 000

kronor. Med den personalorganisation, som jag här förordat, kunna de årliga

merutgifterna under arméns avlöningsanslag beräknas uppgå till omkring

sistnämnda belopp.

De personalförändringar, som föranledas av vad jag sålunda föreslagit,

synas böra komma till uttryck i personalförteckningarna redan från och med

nästa budgetår. Intill dess omorganisationen kan genomföras, böra dock i förevarande

delar innevarande budgetårs personalförteckningar fortfarande gälla.

Såsom i statsverkspropositionen anmärkts har chefen för armén väckt förslag,

att jägarbataljonen ur Norrbottens regemente skulle organiseras

såsom en självständig infanterikår. Detta förslag berör ett flertal personalkategorier,

varför jag anser lämpligt att redan i detta sammanhang upptaga

detsamma till behandling.

Enligt försvarsbeslutet skall jägarbataljonen utgöra en underavdelning av

Norrbottens regemente och vara förlagd till Kiruna. Dess verksamhet förut
-

s. 272 Kontrollera mot PDF

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sättes skola fortgå hela året. Den fast anställda personal som avsetts för bataljonen

finnes uppförd i personalförteckningarna för Norrbottens regemente,

övrig erforderlig personal förutsättes skola kommenderas från vissa infanteriregementen.

Kaserner för jägarbataljonen äro för närvarande under

uppförande i Kiruna och beräknas vara fullt färdigställda hösten 1945.

Chefen för armén har anfört, att den avsedda organisationen av jägarbataljonen

vore förenad med betydande olägenheter. Med hänsyn till det

stora avståndet mellan Boden och Kiruna, omkring 30 mil, kunde en effektiv

ledning av förvaltningstjänsten vid bataljonen icke utövas, varför densamma

i realiteten komme att verka som ett självständigt förband. Arméchefen har

därför föreslagit, att bataljonen skulle skiljas från Norrbottens regemente

och, med bibehållande av förbandets karaktär av utbildningsdepå för jägarförband,

organiseras som ett självständigt truppförband, benämnt Lapplands

jägarkår. Bland annat ur personalbesparingssynpunkt borde därvid en sammanslagning

ske av förvaltningen vid kåren och vid Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab.

Försvarsområdesbefälhavaren, som jämväl av andra skäl

föresloges skola vara aktiv officer i stället för pensionerad, skulle därvid

tillika förordnas som chef för kåren. För rekryteringen av kårens aktiva

officerare och underofficerare borde passagesystem tillämpas. I personalhänseende

har arméchefen föreslagit i huvudsak endast utbyte av vissa arvodesbefattningar

mot beställningar på aktiv stat. De årliga merkostnaderna för

den föreslagna personalorganisationen ha beräknats till omkring 14 009 kronor.

Sedan vid beredningen inom försvarsdepartementet av arméchefens förevarande

förslag ifrågasatts, huruvida icke genom rationaliseringar inom förvaltningstjänsten

vid försvarsområdesstaben och det nya förbandet vissa

personalbesparingar skulle kunna göras, har jag uppdragit åt ordföranden i

försvarets centrala organisationskommitté, generalmajoren A. Bredberg att

underkasta förslaget närmare granskning. Jag har därvid även ifrågasatt, örn

icke, med hänsyn till bataljonens utbildningsuppgifter, densamma borde

organiseras såsom en för armén gemensam jägarskola.

Med en den 15 februari 1945 dagtecknad skrivelse har Bredberg avgivit

rapport rörande av honom i anledning av uppdraget verkställda undersökningar

i fråga örn Kiruna-Jokkmokks försvarsområde och jägarbataljonen i

Kiruna, sammanfattad i en skrivelsen vidfogad promemoria.

I promemorian ha granskats olika föreliggande alternativ, nämligen ett

bibehållande av den nuvarande organisationen, arméchefens förslag och det

s. k. skolalternativet.

Den nuvarande organisationen räknade visserligen med viss förvaltningspersonal

på platsen, nämligen en tygunderofficer, en kasernunderofficer, en

köksföreståndare (arvodister) samt en maskinist, en eldare, två förrådsman,

en husmoder och 14 köks- och servisbiträden ävensom två fanjunkare. Med

hänsyn till verksamhetens omfattning — årsförläggning av omkring 450

värnpliktiga samt ett omfattande mobiliseringsförråd — syntes likväl det för

administrationen på platsen avsedda antalet befattningshavare lågt beräknat.

Härtill komme den tidigare berörda svårigheten att med kvalificerad personal

besätta de avsedda arvodesbefattningarna. Det vore säkerligen heller

s. 273 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 273

Wl6 for, de1n.,,tl.11 Boden förlagda förvaltningsledningen att effektivt

leda och övervaka hithörande verksamhet i Kiruna. Den för ett förband erforderliga

lokala förvaltningen borde för att rätt fylla sin uppgift vara på

samma plats som forbandet. Det vore även att förmoda, att en förvaltning

enligt den nuvarande organisationen snart bomme att föranleda krav på

ytterligare utvidgning. Hedan ur dessa synpunkter kunde ett bibehållande

av nu galande organisation icke förordas. Därtill bomme emellertid att på

platsen redan funnes för Kiruna-Jokkmokks försvarsområde avsedda förJonen™88018311’

Vllka 1 St°rt samma uppgifter, som krävdes för batal
Arméchefens

förslag vore såtillvida överlägset gällande organisation att

det räknade med gemensam lokalförvaltning. I militärt organisatoriskt avseende

ginge det däremot vida längre, då det räknade med att ett fristående

iredstruppforband skulle bildas. I och för sig vore det icke lämpligt att

infoga i armeorganisationen infanteriförband av annan typ än de förefintliga

fredstruppforbanden. Det kunde även befaras, att tillkomsten av ett sådant

ioiband efterhand kommer att framkalla krav på utvidgningar, t. ex. i form

av egen personalregistrering.

Bataljonens uppgift att vara en central ^bildningsanstalt för arméns jägar^iaPPer

talade såväl emot en anslutning till Norrbottens regemente som emot

att överhuvudtaget betrakta förbandet som ett truppförband i vanlig mening

Verksamheten vid ett truppförband omfattade både utbildning och krigsorgamsering.

Den senare verksamheten skulle icke ske vid det berörda förbandet.

Krigsorganisationen ägde i stället rum vid de förband, som den utbiidaae

personalen tillhörde Namnet på förbandet borde i anslutning härtill

bestämmas så, att den utbildande uppgiften tydligt framginge — arméns

jägarskola.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts ha i promemorian framlagts följande

förslag till lösning av ifrågavarande organisationsspörsmål.

Befälhavaren för försvarsområdet skulle, utöver honom i denna egenskap

tillkommande åligganden, med regementschefs makt och myndighet utöva

befälet över arméns jägarskola. Svårigheterna att få kvalificerade sökande

till arvodestjänsterna inom Kiruna-Jokkmokks försvarsområde samt de

särskilt stora krav,^ som mäste ställas på befälhavaren över detta Sveriges

största försvarsområde, gjorde det önskvärt, att försvarsområdesbefälhavaren

vöre aktiv överstelöjtnant och icke pensionsavgången. En kombination av

denna befattning med befattningen såsom chef för jägarskolan vore, med

hänsyn till den hårda tjänst som jägarutbildningen utgjorde, icke lämplig.

Som skolchef borde avses en yngre major.

I fråga örn personalregistering och krigsorganisation föreslås, att personalregistrering

angående personal under utbildning skall äga rum enligt samma

grunder som gälla för truppregistrering vid skolor i allmänhet, samt att beträffande

krigsplacering och truppregistrering av krigsplacerad personal tillhörande

de jägarförband m. m., som utrustas i Kiruna, skola tillämpas samma

bestämmelser som för lokalförsvarsförbanden.

Jägarskolans stab borde utgöras av en bataljonsadjutant (löjtnant) och

en stabsunderofficer (sergeant). Båda dessa befattningshavare vöre i personalförteckningen

upptagna vid I 19 för bataljonen.

Vid jägarskolans kompanier borde placeras de överfurirer (vid genomförd

organisation 4 st), vilka likaledes redan vore upptagna i personalförteckningen.

överfurirerna vore avsedda att i egenskap av kompanifurirer

ersätta de två nuvarande kompaniadjutanterna, fanjunkare.

Expeditionsarbetet inom fostaben och jägarskolan skulle sammanföras

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 46 18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

Kungl. Majlis proposition nr 170.

till en gemensam expedition med skriv- och budcentral, som borde förestås

av en expeditionsunderofficer. Då en tillfredsställande rekrytering av den

nuvarande arvodisttjänsten svårligen läte sig göra borde härfor avses en

av förenämnda båda fanjunkare.

Yad beträffade förvaltningstjänsten syntes med hänsyn tili den beräknade

arbetsbelastningen ali förvaltningsverksamhet inom Kiruna-Jokkmokks

fo och vid jägarskolan kunna ledas av en förvaltmngsoffloer, mtendenturkapten

på aktiv stat med viss tygofficersutbildning.

För den direkta tillsynen över förrådslokaler och det gemensamma kasernetablissementet

krävdes en väl kvalificerad befattningshavare såsom kasernunderofficer.

Med denna befattning borde förenas vabeltjansten samt uppgik

terna att centralt leda handräckningstjansten. Då en lämplig underofficer i

arvodestjänst svårligen kunde erhållas, borde för dessa arbetsuppgifter avses

den återstående av förenämnda båda fanjunkare.

Arbetsbelastningen i fredstid inom tygavdelningen syntes icke bil större

än att såväl tygmateriel som ammunition kunde handhavas av en uppbördsman,

vartill borde avses den nuvarande tygförrådsforvaltaren. Befattningen

för ammunitionsförrådsförvaltare kunde därför utgå. För smärre reparationsarbeten

borde den nuvarande tyghantverkaren bibehållas. Behovet av ovng

förrådspersonal för tygmateriel beräknades liksom för närvarande tilt en

förrådsvaktmästare och en förrådsman i Kiruna. Därjämte erfordrades tre

förrådsmän (två i nu gällande personalförteckning) Dessa tre förrådsman

skulle handhava såväl tyg- som intendenturförråd och bleve därigenom heltidssysselsatta

på respektive tjänstgöringsort. .

För handhavande av de uppgifter, som sammanhangde med mtendentuitjänsten,

erfordrades en aktiv intendenturförrådsförvaltare i stallet tor den

nuvarande förrådsunderofficeren och köksföreståndare!!. Den nu tor denna

tjänstegren avsedda förrådspersonalen i Kiruna, en förrådsvaktmästare och tv a

förrådsmän, syntes vara tillräcklig. . j x.

I likhet med vad som med gott resultat provats vid 115 borde husmodem

såsom chef för matinrättningen vara direkt underställd forvaltmngsofticeren.

Någon begränsning av antalet köks- och servisbiträden 14 stycken syn

tes icke vara utesluten men kunde icke fastställas förrän matmrattningen

^Samtliga beställningar, upphandlingar och övriga expeditionella forvaltningsgöromål

borde sammanföras till en förvaltmngsexpedition. lill denna

borde anslutas en för alla förnödenheter gemensam bokforingscentral.

Kraven på kassatjänsten vid fostaben bomme att bil väsentligt större

genom att jägarskolan vore ansluten. Tillräckligt motiv forelåge darfor tor

en regementskassör av 2. klassen, vilken därjämte i egenskap av forvaltnmgsofficerens

biträde skulle leda arbetet vid förvaltnmgsexpeditionen och bokföringscentralen.

Såsom regementskassörens biträden erfordrades nya befattningar

för ett kontorsbiträde och ett skrivbiträde.

För egen del vill jag framhålla, att de skäl, som vid behandlingen av denna

fråga i försvarspropositionen föranledde förslag örn jägarbataljonens bibehållande

såsom en underavdelning av Norrbottens regemente, huvudsakligast

voro, att kostnaderna för bataljonens förvaltning därigenom ansågos kunna

hållas lägre än örn densamma organiserades som ett självständigt förband.

Arméchefens nu framlagda förslag att i förvaltningshänseende sammanföra

bataljonen med Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab borde i och för sig

vara ägnat att undanröja de betänkligheter ur kostnadssynpunkt, som tidi
-

s. 275 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 170. 275

gare kunnat anföras mot dess skiljande från regementet. Bataljonens karaktär

av utbildningsdepå för personal ur ett flertal infanteriförband gör det också

berättigat att densamma även i vad avser utbildningsverksamheten skiljes

från sitt beroende av ett av dessa regementen. Jag anser mig därför kunna

i princip tillstyrka vad arméchefen härutinnan föreslagit. För institutionen

synes en sådan benämning böra väljas, att av densamma arbetsuppgifterna

klart framgå. Jag föreslår därför benämningen arméns jägarskola.

I enlighet med arméchefens förslag bör försvarsområdesbefälhavaren tilllika

vara chef för jägarskolan. För befattningen synes böra avses en beställning

på aktiv stat i lönegrad Oa 5. Under skolchefen bör ledningen av utbildningen

handhavas av en major, motsvarande den nuvarande bataljonschefen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser

av administrativ art som kunna vara erforderliga för organisationens

genomförande. Jag vill framhålla, att ett inordnande under försvarsområdesstaben

av förvaltningen vid jägarskolan icke innebär någon förändring

i de uppgifter, som i övrigt tillkomma staben, eller i den personaluppsättning,

som avsetts för dessa uppgifters lösande.

Arméchefens förslag till personalorganisation för den sammanslagna förvaltningen

har jag ansett mig icke kunna helt godtaga. För att få de erfarenheter,

som kunnat förvärvas inom det centrala organet för organisationsundersökningar,

beaktade vid organisationens genomförande, har jag låtit förslaget

underkastas granskning av ordföranden i försvarets centrala organisationskommitté.

Enligt i förenämnda promemoria gjorda beräkningar innebär det

där framlagda förslaget årliga besparingar av i förhållande till nu gällande

organisation 7 500 kronor och i förhållande till arméchefens förslag 30 000

kronor. Härförutom torde ernås vissa minskningar av byggnadskostnaderna.

Med hänsyn härtill och då det av generalmajoren Bredberg överarbetade förslaget

torde få anses lämna större garantier för att förvaltningstjänsten skall

fungera effektivt, anser jag mig kunna lägga detta överarbetade förslag, vilket

av chefen för armén lämnats utan erinran, till grund för beräkningen av personalbehovet

för den sammanslagna förvaltningen vid Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab

och arméns jägarskola.

För Norrbottens regementes del innebär förslaget, att ur dess stater avföras

samtliga de däri upptagna beställningar och befattningar, som avses

för jägarbataljonen. Regementets personaluppsättning kommer därigenom att

helt motsvara normalinfanteriregementets.

De sålunda avförda beställningarna och befattningarna upptagas, i den

mån de motsvaras av personal i den nya organisationen, å personalförteckningar

för försvarsområdesstaben och jägarskolan. Övriga beställningar och

befattningar utgå ur organisationen. Sålunda upptagas å personalstat för

jägarskolan en major, en löjtnant, en sergeant och fyra överfurirer. Till

Kiruna-Jokkmokks försvarsområdesstab överföras två fanjunkare och en

maskinist samt en förrådsman, en eldare av 2. klass, en husmoder av 2. klass,

ett skrivbiträde och 14 köks- och servisbiträden. Vid staben tillkomma 1 beställning

i lönegrad Oa 5 och 1 ny befattning för kontorsbiträde. Å inten
-

s. 276 Kontrollera mot PDF

276 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

denturkårens stat tillkomma beställningar för 1 kapten, 1 förvaltare och 1

fanjunkare i kassörsbefattning. Å personalförteckningen för pensionerad personal

i arvodesbefattning upptagna befattningar minskas med 1 tygofficer,

1 intendent, 1 expeditionsunderofficer, 1 ammunitionsförrådsförvaltare och 1

förrådsunderofficer.

Vid anmälan av propositionen 1944:185 anmärkte jag, att jag icke ansett

mig då böra förorda vissa av överbefälhavaren i skrivelse den 6 november 1943

föreslagna ändringar av militära och civilmilitära beställningars

benämning. Överbefälhavarens förslag var närmast föranlett av önskvärdheten

av att i det för försvaret gemensamma tjänstereglemente, som då var under utarbetande

i försvarsstaben, kunna införa förenklad och mera enhetlig titulatur

beträffande vissa personalgrupper. I det förslag till tjänstereglemente för

krigsmakten, som nu föreligger, ha av de i förenämnda skrivelse föreslagna

benämningarna upptagits allenast de som avse musikdirektörer och underofficerare

i lönegraden UO 3.

Musikdirektörsbeställningarna äro enligt gällande personalförteckningar

hänförda till lönegraden Oa 3 eller Oa 2 och äro i anslutning härtill förenade

med kaptens eller löjtnants tjänstegrad. I förslaget till reglemente har, liksom

av överbefälhavaren i förenämnda skrivelse, föreslagits, att musikdirektörerna

skulle efter löneställning benämnas musikdirektör av 1. graden och

musikdirektör av 2. graden. Detta förslag anser jag mig kunna tillstyrka och

föreslår fördenskull, att i personalförteckningarna från och med nästa budgetår

införas tjänstebenämningarna musikdirektör av 1. graden för musikdirektör,

placerad i lönegrad Oa 3, och musikdirektör av 2. graden för musikdirektör

i Oa 2.

Såsom underofficerare i lönegraden UO 3 äro i personalförteckningarna

upptagna — förutom regements-(flottilj-)kassörer av 1. klassen förvaltare

vid armén, förvaltningsunderofficerare vid marinen samt förrådsförvaltare

och flygstationsmästare vid flygvapnet. Överbefälhavaren har föreslagit, att

tjänstegraderna förvaltare, förvaltningsunderofficer och förrådsförvaltare

skulle samtliga benämnas förvaltare. I samband med prövningen av förslaget

till tjänstereglemente har övervägts gemensam benämning för samtliga underofficerare

i lönegraden UO 3. I inhämtade yttranden över en promemoria angående

förutsättningarna härför har av flera myndigheter liksom av vederbörlig

personalsammanslutning förordats benämningen förvaltare. För egen

del anser jag en gemensam benämning för ifrågavarande tjänstegrad önskvärd.

Den föreliggande utredningen har visat, att förutsättningar icke föreligga

att återupptaga en äldre svensk tjänstegradsbenämning, lämplig för

samtliga befattningar inom den nuvarande högsta underofficersgraden. Med

hänsyn härtill och då benämningen förvaltare redan vunnit viss hävd, anser

jag mig kunna föreslå, att densamma väljes såsom tjänstegradsbenämning

för samtliga underofficerare i lönegraden UO 3. Vid sådant förhållande bör

särskild benämning av regements- och flottiljkassörer av 2. klassen icke längre

förekomma. Dessa befattningshavare, vilka äro placerade i lönegraden UO 2,

s. 277 Kontrollera mot PDF

277

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

böra benämnas fanjunkare, eller, vid kustartilleriet, flaggunderofficerare. Med

hänsyn till den högre pensionsålder, som är föreskriven för regements- och

flottiljkassörer, bör å personalförteckningarna antalet dylika beställningar

redovisas särskilt såsom fanjunkare respektive flaggunderofficerare i kassörsbefattning.

Vid beräkning under försvarsgrenarnas avlöningsanslag för budgetåren

1942/45 av kostnader för dyrortsgraderade löner tillämpades de

grunder, som angivits i 1942 års försvarsbeslut (propositionen 1942: 210 s.

44 ff.). I enlighet därmed räknades för arméns personal med lönen å E-ort.

För militär och civilmilitär personal vid marinen räknades med lön enligt F-ort

beträffande personal tillhörande flottan och för marinen gemensamma kårer

och med lön enligt E-ort för personal vid kustartilleriet. I fråga örn den

extra ordinarie och extra personalen vid marinen räknades med lön enligt

den för vederbörande tjänstemans stationeringsort fastställda dyrorten. Vad

slutligen beträffar flygvapnets personal räknades med I-ort för den civila

personalen vid flygstaben och den i Stockholm stationerade extra ordinarie

personalen och med E-ort för all övrig personal.

Sedan genom bestämmelser örn ändrad placering i dyrortsgrupp av vissa

orter (se SFS 875/1943 och 512/1944) ett stort antal militära förläggningsorter

uppflyttats i högre dyrortsgrupp, har civilförvaltningen verkställt undersökning

av här ifrågavarande personals fördelning på ortsgrupper. Resultatet av

undersökningen har framlagts i en tablå, som intagits i civilförvaltningens

skrivelse med medelsäskanden för nästa budgetår. Av denna tablå framgår,

att det ojämförligt största antalet löner utgår efter F-ort och högre dyrortsgrupper.

Civilförvaltningen har anfört, att med personalens nuvarande fördelning

på ortsgrupper förenämnda grunder för beräkningen av lönekostnaderna

på åtskilliga punkter måste giva alltför låga siffror. För åstadkommande

av enhetlighet i kostnadsberäkningarna syntes för all berörd personal böra

räknas med en och samma ortsgrupp. Civilförvaltningen hade stannat för att

för nästa budgetår för försvarskrafterna i gemen räkna med lön å F-ort.

Då resultatet av den gjorda undersökningen rörande här ifrågavarande

personals fördelning på ortsgrupper synes visa, att den av civilförvaltningen

tillämpade beräkningsgrunden måste ge ett mera rättvisande resultat än den

hittills tillämpade, vill jag förorda, att dyrortsgrupperade löner i fortsättningen

beräknas efter lön å F ort för all personal vid samtliga tre försvarsgrenarna.

Förslag till personalförteckningar för budgetåret 1945/46, upptagande

flertalet av de beställningar och befattningar, som böra avses för olika

staber, truppförband m. m., böra i vanlig ordning överlämnas till riksdagens

vederbörande utskott.

I likhet med vad som skett för innevarande budgetår synas i nämnda

personalförteckningar böra upptagas alla de beställningar och befattningar,

vilka beräknas skola tillsättas under budgetåret, även örn viss

beställning eller befattning planenligt icke skall tillsättas redan från och

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

Kungl. Marits proposition nr 170.

med budgetårets ingång. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i samband

med personalförteckningarnas fastställande eller annorledes meddela

beslut om tidpunkten för nya beställningars eller befattningars tillsättande.

Riksdagens bemyndigande härtill torde böra inhämtas.

Under de senaste åren ha förelegat vissa svårigheter att besätta samtliga

de å personalförteckning uppförda kaptensbeställningarna. Med hänsyn härtill

har inhämtats riksdagens medgivande att, därest ledig kaptensbeställning

icke kunnat besättas med därtill kompetent beställningshavare, ett mot uppkommande

vakanser svarande antal löjtnanter i stället får tillsättas. Samma

anordning torde erfordras jämväl för nästa budgetår. Medgivande av denna

innebörd har intagits i form av anmärkningar i vederbörlig personalförteckning.

Jag övergår härefter till behandlingen av de olika anslagsposter, som

enligt vad jag i det föregående föreslagit böra ingå i avlöningsstaten, och föreslår

i anslutning därtill erforderliga ändringar i de för innevarande budgetår

fastställda personalförteckningarna,

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Enligt i det föregående framlagt förslag skola under denna post redovisas

jämväl avlöningar till personal å avgångsstat och å disponibilitetsstat samt

till volontärer över stat ävensom dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt

manskap.

Generals fahs kåren.

Enligt anmärkning, fogad vid innevarande års personalförteckning,

skulle antalet kaptener utgöra 48 i stället för i förteckningen angivna

47, därest den i förteckningen upptagna, för tjänstgöring vid försvarets sjukvårdsförvaltning

avsedda beställningen för överstelöjtnant eller major hölles

vakant. Sedan numera förenämnda regementsofficersbeställning tillsatts, och

antalet kaptener minskats till 47, kan anmärkningen utgå.

Arméstaben.

Jämlikt beslut vid 1944 års riksdag (propositionen nr 185, riksdagens skrivelse

nr 321) skall inom centrala värnpliktsbyrån finnas inrättad en särskild

personalprövningsdetalj. Kungl. Majit har den 22 juni 1944 beslutat härav

betingad ändring i instruktionen för arméledningen.

Som chef för denna detalj hade sjöförsvarets utbildningskommission föreslagit

en regementsofficer. Detta förslag hade biträtts av arméchefen som

framhållit, att det syntes nödvändigt, att verksamheten stöde under militär

ledning och att dess chef hade sådan ålder och tjänsteställning, att han vid

utförande av prov på truppförband, skolor m. m. kunde uppträda med tillbörlig

auktoritet. För egen del ansåg jag mig, i avvaktan på närmare erfarenheter

vid de fortsatta proven, för det dåvarande icke kunna tillstyrka, att en

regementsofficer avsåges för befattningen som chef för prövningsdetaljen.

s. 279 Kontrollera mot PDF

279

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Därest befattningen icke kunde förenas nied annan tjänst, vilket enligt

min mening borde närmare övervägas, borde frågan tills vidare kunna lösas

genom lämplig kommendering. Riksdagens beslut avfattades i enlighet med

vad jag sålunda anfört. Dessutom anförde riksdagen, att riksdagen förutsatte,

att detaljens organisation icke slutligt bundes, innan ytterligare erfarenhet

av provningsverksamheten vunnits.

Chefen för armén har nu föreslagit uppförande å personalförteckningen

av en ny beställning för överstelöjtnant eller major, avsedd såsom souschef

för centrala värnpliktsbyrån och chef för dess personalprövningsdetalj. Till

stöd för sitt förslag har arméchefen anfört i huvudsak följande.

Under chefens för byrån frånvaro leddes verksamheten vid byrån av chefen

för armédetaljen, generalstabskapten. Vid byrån tjänstgörande regementsofficerare,

pensionerade officerare i arvodesbefattning, saknade kvalifikationer

för utövande av chefskap över byrån. Det anförda förhållandet medförde

emellertid för verksamheten påtagliga nackdelar. I regel vore det nämligen

av vikt, att generalstabsofficeren åtföljde chefen vid resor, vilket nu icke

utan olägenhet kunde ske. Generalstabsofficerens löpande arbete komme vid

ett samtidigt utövande av chefskapet över byrån att delvis fördröjas. Sedan

förhållandevis lång tid hade chefen för armén ställt en överste i reserven till

chefens för centrala värnpliktsbyrån förfogande för speciella utredningar i

samband med inskrivningsverksamheten m. m. Vid nuvarande beredskapsläges

upphörande bleve en dylik anordning icke möjlig. Behov av arbetskraft

för dylika speciella frågor måste emellertid även i ett fredsläge anses föreligga.

Det framstode därför som ett angeläget önskemål, att en kvalificerad

regementsofficer knötes till byrån såsom souschef. Befattningen borde lämpligen

förenas med chefskapet för byråns personalprövningsdetalj.

Ehuru slutliga erfarenheter ännu icke kunde anses ha vunnits beträffande

de vid inskrivningsförrättningarna och inom armén utförda prövningarna,

hade dock enligt arméchefens mening behovet av en regementsofficer som

chef för prövningsdetaljen och — i enlighet med det ovan anförda — tillika

souschef vid centrala värnpliktsbyrån till fullo klarlagts. Ett ytterligare uppskov

med inrättande av ifrågavarande befattning kunde arméchefen därför

icke tillstyrka. Framdeles kunde förväntas, att vissa personalbesparingar på

andra håll inom arméledningen kunde göras. Att förslag härom för närvarande

icke framlades berodde på att rådande beredskapsläge medförde

svårigheter att helt överblicka personalbehovet. Utredning rörande möjlig

personalbesparing påginge emellertid inom arméstaben. Denna beräknades

bliva klar i så god tid, att resultatet därav kunde framläggas i samband med

medelsäskandena för budgetåret 1946/47.

Civilförvaltningen har förklarat sig dela arméchefens uppfattning, att en

regementsofficer för framtiden erfordrades såsom souschef för centrala värnpliktsbyrån

och chef för dess personalprövningsdetalj. Då den av arméchefen

omförmälda utredningen om personalbesparing inom arméledningen måhända

kunde giva till resultat, att en regementsofficer kunde överflyttas till centrala

värnpliktsbyrån från annan del av arméledningen, har civilförvaltningen

emellertid ansett det kunna ifrågasättas, om beställningen i fråga redan nu

borde inrättas.

För egen del saknar jag anledning att nu frångå min tidigare uppfattning

rörande frågan örn befattningen såsom chef för personalprövningsdetaljen.

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Av skäl som civilförvaltningen anfört bör ståndpunkt till frågan om inrättande

av särskild beställning såsom souschef vid värnpliktsbyrån icke tagas nu.

Jag finner mig sålunda icke för närvarande kunna tillstyrka bifall till arméchefens

förevarande förslag.

Å arméns personalförteckning för icke-ordinarie personal m. fl. finnas under

rubriken Arméstaben för innevarande budgetår uppförda befattningar för

bland andra en kansliskrivare i lönegrad MEo 11 och två kanslibiträden i

lönegrad MEo 7. Arméchefen har föreslagit att förstnämnda befattning, som

är avsedd för arméledningens expedition och av 1941 års försvarsutredning ansetts

böra uppföras i lönegrad Ca 13, skulle med hänsyn till det ökade ansvar

och den större arbetsbörda, som efter sammanslagningen av arméstaben och

arméinspektionen åvilade innehavaren av befattningen, uppflyttas i 13:e lönegraden

såsom kontorsskrivare och göras till ordinarie. De båda kanslibiträdesbefattningama

borde, då de vore avsedda för manlig personal och med hänsyn

till med befattningarna förenade arbetsuppgifter, enligt arméchefens uppfattning

uppföras såsom kansliskrivarbefattningar i 11 :e lönegraden och, enär ett

stadigvarande behov av befattningarna förelåge, bliva ordinarie. Av samma skäl

borde den nu å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän under rubriken

Arméstaben uppförda kanslibiträdesbefattningen i lönegrad A 7 utbytas

mot en kansliskrivarbefattning i lönegrad A 11. I sistnämnda lönegrad borde

även uppföras en befattning avsedd för arméstabens utrustningsavdelning,

som senast jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1944 funnes inrättad i

lönegrad MEx 13. Behovet av en sådan befattning hade till fullo styrkts av

de gångna årens erfarenhet. Slutligen borde enligt arméchefens förslag under

förevarande rubrik uppföras en ny kontorsbiträdesbefattning i lönegrad A 4,

avsedd för arméledningens expedition. Befattningen i fråga, som för närvarande

enligt medgivande av civilförvaltningen uppehölles av en extra

tjänsteman i lönegrad MEx 7, hade visat sig erforderlig jämväl för framtiden.

Civilförvaltningen har ansett att med frågan örn ändrade löneställningar

för förenämna kontorspersonal vid arméstaben borde anstå i avvaktan å resultatet

av pågående utredningar rörande omprövning av frågan örn behovet av

icke-ordinarie personal inom försvarsväsendet och rörande omprövning av

lönegradsplacering m. m. för befattningshavare inom försvarsväsendet.

För egen del anser jag mig kunna endast så tillvida biträda föreliggande

förslag, att jag förordar inrättande av en ny extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning,

avsedd för arméledningens expedition. I det följande under ickeordinarieposten

kommer jag att för ändamålet beräkna medel för avlönande

av 1 extra ordinarie befattningshavare i 4:e lönegraden. Yad förslagen i övrigt

beträffar synas skäl föreligga att låta med ställningstagandet anstå i avbidan

på genomförandet av sådana organisationsundersökningar, som i viss utsträckning

skett vid försvarsstaben.

Arméinspektionen.

Jämlikt 1942 års försvarsbeslut finnes en gemensam inspektör för infanteriet

och kavalleriet som tillika skulle vara personalkårchef för kavalleriets per
-

s. 281 Kontrollera mot PDF

281

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sonalkår. Sekundchefen för Livregementet till häst biträder inom arméinspektionen

vid inspektionen av rid- och körutbildningen samt remontutbildningen

inom armén. Efter framställning av chefen för armén förordnade

Kungl. Majit den 24 september 1943, bland annat, att sekundchefen för Livregementet

till häst skulle inom infanteri- och kavalleriinspektionen vara

chef för kavalleriets personalkår samt att inspektören för infanteriet och

kavalleriet skulle äga att, i den mån så befunnes lämpligt, uppdraga åt nämnde

sekundchef att biträda vid handläggning av på inspektören ankommande

ärenden rörande utbildning inom kavalleriet samt vid inspektion av dylik utbildning.

I skrivelse den 20 mars 1944 har chefen för armén gjort framställning

örn tillsättande av en särskild inspektör för kavalleriet. I skrivelsen har

arméchefen sammanfattningsvis framhållit, att det försök att lösa frågan örn

kavalleriets ledning i fred, som innefattades i Kungl. Maj:ts förberörda beslut

den 24 september 1943, icke förmått i mera betydande grad undanröja de

olägenheter, som med den gemensamme inspektören uppkommit för infanteriet

och kavalleriet i deras egenskap av två skilda truppslag, och icke heller olägenheterna

för armén i dess helhet med hänsyn till främjandet av rid-, köroch

remontutbildningen. För sekundchefens för Livregementet till häst eget

regemente hade försöket medfört påtagliga olägenheter i fråga örn tjänstens

behöriga skötande. Den försöksvisa lösningen måste ersättas med organisatoriska

åtgärder, ägnade att undanröja samtliga de påtalade olägenheterna.

Arméchefen har, under hänvisning till frågans, enligt hans mening, ur riksförsvarets

synpunkt angelägna och oavvisliga art hemställt, att arméinspektionens

nuvarande infanteri- och kavalleriavdelning måtte uppdelas på tvenne

avdelningar, en för vartdera truppslaget, att en befattning som inspektör för

kavalleriet med beställning i lönegrad Ob 2 måtte tillkomma inom arméinspektionen

samt att å den nye kavalleriinspektören måtte överflyttas de

uppgifter som tillagts sekundchefen för Livregementet till hast.

Sedan arméchefen i samband med medelsäskandena för nästa budgetår

ånyo föreslagit inrättande av beställning för en särskild kavalleriinspektör i

Ob 2, har överbefälhavaren i utlåtande över förvaltningsmyndigheternas

medelsäskanden förklarat sig anse, att med tillsättande av en särskild kavalleriinspektör

tills vidare borde kunna anstå i avvaktan på slutförande av den

utredning rörande kavalleriets organisation, som för närvarande påginge.

Såsom framgår av propositionen nr 45 till innevarande års riksdag avses

frågan örn försvarets framtida organisation skola snarast göras till föremål

för utredning. I avvaktan på denna utredning anser jag mig icke nu böra

föreslå någon ändring i arméinspektionens organisation.

Av styrelsen för Svenska militärmusikdirektörsföreningen i skrivelse den

25 januari 1944 och av 1943 års militärmusikutredningskommitté i dess slutrapport

över kommitténs arbete gjorda framställningar örn närmare utredning

rörande inrättandet av en för försvaret gemensam musikinspektörsbefattning

anser jag mig icke kunna biträda.

s. 282 Kontrollera mot PDF

282 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

Militärområdena m. m.

I enlighet nied vad jag i det föregående vid behandlingen av frågan om inrättande

av arméns jägarskola förordat skulle under rubriken Försvarsområdesstaber

tillkomma beställningar för 1 försvarsområdesbefälhavare för KirunaJokkmokks

försvarsområde, tillika chef för arméns jägarskola, ävensom för

2 fanjunkare och 1 maskinist, samtliga avsedda för nämnda försvarsområdesstab.

Under rubriken Platsbefälet i Karlsborg är för närvarande redovisad följande

för Karlsborg avsedda polispersonal, nämligen 1 överkonstapel i lönegraden

Ca 12 och 1 konstapel i lönegraden Ca 10. Vid anmälan av propositionen

1943: 235 anförde jag, att i avbidan på ställningstagande till förslag

örn inordnande av den militära poliskåren i Karlsborg i den allmänna polisorganisationen,

förenämnda beställningar borde vid inträffande ledighet icke

återbesättas med ordinarie innehavare. I det betänkande med förslag till förstatligande

av polisväsendet i riket m. m. som numera framlagts av 1939 års

polisutredning (SOU 1944: 54) har förutsatts, att förenämnda polispersonal

skulle indragas. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.

Enär frågan om organisationen av polisväsendet i Karlsborg sålunda icke

ännu kunnat slutligt avgöras, bör jämväl för nästa budgetår gälla, att ifrågavarande

beställningar vid inträffande ledighet icke må återbesättas med ordinarie

innehavare.

Truppförbanden.

Chefen för armén har — med förmälan att svenska officersförbundet i

skrivelse till honom gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för att

chefer för självständiga truppförband, vare sig dessa vore regementen eller

kårer, skulle erhålla lön i lönegrad Ob 1 —- föreslagit, att frågan örn truppförhandschefernas

lönegradsplacering skulle göras till föremål för en allsidig

utredning inom försvarsdepartementet, varvid en jämförelse borde komma till

stånd de tre försvarsgrenarna emellan. Utredningen borde bedrivas med

sådan skyndsamhet att förslag i ämnet kunde föreläggas 1945 års riksdag.

Civilförvaltningen har tillstyrkt bifall till arméchefens förslag.

Då frågan örn förbandschefernas löneställning torde komma under bedömande

vid den utredning rörande försvarsorganisationen som enligt vad jag

i annat sammanhang förordat bör komma till stånd, finner jag icke skäl att

föreslå särskild utredning av denna fråga.

Vad infanteriet beträffar föranleder förslaget örn inrättande av arméns

jägarskola överförande till skolan från Norrbottens regemente av beställningar

för 1 major, 1 löjtnant och 1 sergeant. Vidare utgå ur staten för Norrbottens

regemente beställningar för 1 kapten, 2 fanjunkare och 1 maskinist.

Inom ramen för försvarsbeslutet upptagas vidare 18 kaptensbeställningar, en

för varje regemente utom Norrbottens regemente, varigenom antalet kaptensbeställningar

vid regementena, utom Svea livgarde, uppbringas till det i försvarsbeslutet

för genomförd organisation beräknade, respektive, vad angår

s. 283 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 283

Norrbottens regemente, till det antal, som efter jägarskolans inrättande skall

finnas vid regementet.

Antalet överfurirer ökas enligt den av 1942 års underbefälsutredning förordade

planen med 5 för ettvart av Södra Skånska infanteriregementet oell

Norrbottens regemente samt med 4 för ettvart av övriga regementen.

Som en följd av upprättandet av arméns jägarskola bör det för Norrbottens

regemente slutligt beräknade antalet överfurirer minskas med 4, avsedda för

skolan. Denna åtgärd bör dock enligt arméchefens beräkningar verkställas

först under ett senare skede av genomförandet av underbefälsutredningens

förslag. Antalet beställningar för vicekorpraler och meniga har minskats i

enlighet med den av underbefälsutredningen angivna planen med 7 för Svea

livgarde och 6 för ettvart av de övriga regementena.

I kavalleriets personalstater böra för nästa budgetår vidtagas följande

förändringar, föranledda av Skånska kavalleriregementets upprättande och av

ett planenligt genomförande ,av underbefälsutredningens förslag till utökning

av antalet överfurirsbeställningar samt minskning av övriga manskapsbeställningar.

Regements-(sekund-) chefsbeställningarna minskas med 2 i Ob 1 och ökas

med 3 i Oa 6. De nuvarande innehavarna av beställningarna såsom sekundchef

för Livregementets husarer och chef för Norrlands dragonregemente

komma att, så länge de kvarstå i dessa beställningar, bibehållas vid avlöningsförmåner

enligt Ob 1. Antalet överstelöjtnanter minskas med 1. Antalet

majorer skulle enligt vad jag föreslagit minskas från nuvarande 5 till 3. Enligt

vad jag under hand inhämtat är en sådan minskning möjlig att genomföra

redan från och med nästa budgetår, enär för närvarande två av majorsbeställningarna

äro tillsatta endast på förordnande. Med hänsyn till befordringsläget

inom truppslaget anser jag mig emellertid, med beaktande av förslag i

ämnet av arméchefen och civilförvaltningen, böra föreslå, att minskningen

genomföres successivt i den mån möjlighet uppkommer att placera de nu på

förordnande tillsatta majorerna eller ledighet eljest uppkommer i majorsbeställning

inom kavalleriet. Anmärkning härom har intagits i förslaget till

personalförteckning.

Vidare ökas kavalleriets gemensamma personalstat med 1 ryttmästare.

Manskapsstaterna ökas med 26 överfurirer samt minskas med tillhopa 10

furirer, 24 korpraler och 97 vicekorpraler och meniga. Jag föreslår, att de

manskapsbeställningar, som sålunda skola upptagas i staterna för nästa

budgetår, fördelas på sätt framgår av förslaget till vederbörlig personalförteckning.

För Skånska kavalleriregementet böra vidare tillkomma 1 musikdirektör av

2. graden, 2 musikfanjunkare, 3 musiksergeanter, 3 musikfurirer, 1 musikkorpral,

5 musikvicekorpraler och meniga, 1 maskinist, 2 förrådsvaktmästare

och 1 eldare av 1. klassen.

För pansartrupperna böra planenligt beräknas följande nya officersoch

underofficersbeställningar, nämligen 1 major, 5 kaptener, 2 löjtnanter, 2

fanjunkare och 10 sergeanter. Antalet löjtnanter kommer härigenom att mot
-

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

Kungl. Majlis proposition nr 170.

svara det i försvarsbeslutet beräknade. I manskapsgraderna böra tillkomma

4 överfurirer, 15 furirer och 3 korpraler vid Göta pansarlivgarde, 5 överfurirer

vid ettvart av de övriga pansarregementena samt 6 fnrirer vid Skånska pansarregementet

ävensom utgå 8 korpraler vid Skånska pansarregementet och

följande antal beställningar för vicekorpraler och meniga, nämligen 6 vid Göta

pansarlivgarde, 19 vid Skånska pansarregementet samt 9 vid vartdera av de

båda övriga regementena.

I detta sammanhang vill jag nämna, att chefen för armén framhållit angelägenheten

av att Göta pansarlivgarde och Luleå luftvämskår, i enlighet med

de principer, som tillämpats rörande musikorganisationen vid arméns truppförband,

tilldelades musikkår. Då emellertid statsfinansiella skäl för närvarande

talade för återhållsamhet i fråga örn organisationens utbyggnad och

då dessutom svårigheter förelåge, att under det närmaste budgetåret erhålla

kvalificerad personal för rekrytering av två nya musikkårer, hade arméchefen

intet att erinra mot att med upprättande av musikkårer vid nämnda förband

finge anstå till budgetåret 1946/47.

Av samma skäl som arméchefen sålunda anfört har jag funnit mig icke böra

framlägga förslag örn en av 1943 års militärmusikutredningskommitté i dess

slutrapport den 25 maj 1944 ifrågasatt och av försvarsgrenscheferna i huvudsak

tillstyrkt ändrad sammansättning av samtliga försvarets musikkårer.

I staterna för artilleriets truppförband böra utökningar, föranledda

av försvarsbeslutet, ske med 1 major, 4 kaptener, 4 löjtnanter, 3 styckjunkare,

5 sergeanter, 15 furirer och 15 konstaplar, samtliga avsedda för

Bergslagens artilleriregemente. Vidare böra enligt den av 1942 års underbefälsutredning

angivna planen staterna för samtliga regementen och kårer

ökas med tillhopa 37 överfurirer och minskas med tillhopa 79 beställningar

för vicekonstaplar och meniga, I personalförteckningen redovisad fänriksbeställning

kan utgå, sedan innehavaren av densamma befordrats.

Luftvärnets personal bör planenligt utökas med beställningar för 1

major, 14 kaptener och 27 överfurirer. Minskning bör ske med sammanlagt

37 vicekonstaplar och meniga.

Vid ingenjörkårerna tillkomma 9 överfurirer, varjämte minskning bör

ske med tillhopa 17 beställningar för vicekorpraler eller meniga.

Arméchefen har föreslagit, att staten för signaltrupperna skulle utökas

med 1 kapten utöver det i försvarsbeslutet beräknade antalet, avsedd

för en signalofficer vid VII. militärbefälsstaben. Militärbefälhavaren i VII.

militärområdet hade till stöd för inrättandet av ifrågavarande beställning anfört

i huvudsak följande:

Behovet av en sakkunnig målsman (officer ur signaltrupperna) för signaltjänsten

på Gotland vore motiverat — förutom av enahanda skäl som vid

I.—VI. militärbefälsstaberna — av:

samordnande av armé- och marinförbandens signaltjänst;

öns isolerade och för anfall från luften utsatta läge, som ställde stora krav

på signaltjänstens planläggning och ledning;

signaltjänstutbildningen vid Gotlands infanteriregemente, Gotlands artillerikår

och Gotlands kustartillerikår, som i fred måste så ledas och sam
-

s. 285 Kontrollera mot PDF

285

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ordnas, att den för krigsplacering vid militärbefälsstaben avsedda personalen

stöde på samma utbildningsståndpunkt som signaltruppernas motsvarande

personal; den specialutbildning, som för detta ändamål erfordrades, skulle

ledas av signalofficeren;

signaltjänstutbildningen i samband med den frivilliga utbildningen;

överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationen.

Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt bifall till framställningen.

Jag får erinra, att samma fråga väcktes av dåvarande militärbefälhavaren

på Gotland vid behandlingen av försvarsutredningens betänkande men av mig

avvisades i propositionen 1942: 210. Då jag numera blivit övertygad örn behovet

av en sakkunnig företrädare för signaltjänsten vid militärbefälsstaben

på Gotland, vill jag förorda bifall till förslaget.

Inom ramen för försvarsbeslutet böra för nästa budgetår tillkomma beställningar

för 1 kapten, 1 fanjunkare, 3 sergeanter och 1 maskinist. Staten

för Signalregementet bör utökas med 6 överfurirsbeställningar och minskas

med 20 beställningar för vicekorpraler och meniga.

Enligt försvarsbeslutet ha signaltrupperna icke egen officersrekrytering

utan äro hänvisade till rekrytering ur andra truppslag. I skrivelse den 7

november 1944 med förslag till bestämmelser angående, bland annat, officersaspirants

antagning och utbildning till officer på aktiv stat vid armén har

arméchefen — med förmälan att det nuvarande rekryteringssystemet visat sig

i skilda hänseenden icke lämpligt •—- föreslagit, att signaltrupperna skulle erhålla

egen officersrekrytering. Av de skäl arméchefen anfört anser jag mig

böra tillstyrka förslaget. Jag avser därför att, därest riksdagen icke har något

att erinra i ämnet, föreslå Kungl. Majit meddela bestämmelser rörande antagning

av officersaspiranter vid signaltrupperna.

Trängens stat bör för nästa budgetår planenligt tillföras nya beställningar

för 1 major, 10 kaptener, 5 löjtnanter, 5 fanjunkare och 12 sergeanter.

Antalet majorer och löjtnanter uppbringas därigenom till i försvarsbeslutet

beräknade. Omorganisationen av kavalleriet föranleder, att trängens stater,

i förhållande till försvarsbeslutet, ökas med en sergeant och en korpral samt

minskas med en furir. Under hänsynstagande till dessa ändringar i manskapsstaterna

böra dessa för nästa budgetår planenligt utökas med tillhopa

27 överfurirsbeställningar och 43 furirsbeställningar samt minskas med tillhopa

följande antal manskapsbeställningar i övrigt, nämligen 6 korpraler och

40 vicekorpraler och meniga. I det föregående har jag godtagit förslag att

Skånska kavalleriregementet skulle förses med musikkår av typ III samt att

musikkåren vid Skånska trängkåren i samband därmed skulle indragas. Jag

räknar därför här med att den å nämnda kårs stat redovisade musikpersonalen

skall utgå ur förteckningen från och med nästa budgetår. Intill dess

musikkår kan uppsättas vid kavalleriregementet bör dock innevarande års personalförteckning

fortfarande gälla beträffande trängkårens musikpersonal.

Vid behandlingen av propositionen 1944: 185 fann jag mig, av skäl som

där anfördes, fortfarande förhindrad tillstyrka det vid upprepade tillfällen

framställda förslaget örn uppflyttning av beställningen för avdelningschef

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vid arméinspektionens trängavdelning från lönegraden Oa 6 till lönegraden

Ob 1. Vid 1944 års riksdag motionsvis framställt förslag rörande dylik löneuppflyttning

bifölls icke av riksdagen (statsutskottets utlåtande nr 133, riksdagens

skrivelse nr 321). Chefen för armén har nu ånyo hemställt, att beställningen

i fråga måtte uppflyttas i lönegraden Ob 1.

På de skäl jag tidigare anfört och med hänsyn jämväl till att denna fråga

torde komma under bedömande vid den utredning rörande försvarsorganisationen,

som avses skola komma till stånd, anser jag mig fortfarande icke kunna

förorda ifrågavarande löneuppflyttning.

Fälttygkåren.

Den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1942 tillsatta

utredningen rörande ingenjörspersonalen inom försvaret — försvarsväsendets

ingenjörutredning — har den 6 oktober 1944 avgivit betänkande med förslag

rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad personal inom försvarsväsendet

och därmed sammanhängande frågor. Betänkandet har varit

föremål för omfattande remissbehandling. Då jag ansett mig icke kunna utan

ytterligare överväganden grunda något förslag till lösande av ifrågavarande

organisationsspörsmål på den nu föreliggande utredningen, kommer frågan

icke att föreläggas den nu samlade riksdagen. Möjligen bör slutlig ställning

till dessa spörsmål icke tagas förrän i samband med frågan örn försvarets

organisation efter den nu löpande utbyggnadsperioden. Personalstaterna böra

därför alltjämt i huvudsak hållas inom den av försvarsbeslutet och av 1943

års beslut örn förvaltningsorganisationen betingade ramen, med tillägg dock

av den såsom militärassistent vid försvarets forskningsanstalt avsedda beställningen

för alternativt major eller kapten, som enligt 1944 års riksdags

beslut (se propositionen nr 293, riksdagens skrivelse nr 498) bör uppföras å

fälttygkårens stat. Denna beställning bör inrättas från och med nästa budgetår.

I övrigt tillkomma planenligt 2 nya beställningar för sergeanter. I enlighet

med 1942 års underbefälsutrednings förslag bör staten vidare utökas

med 2 överfurirer samt minskas med 2 beställningar för furirer.

På fälttygkårens stat äro för innevarande budgetår uppförda 39 kaptensbeställningar.

Av dessa utgöra 36 det antal, som enligt en i samband med

propositionen 1942: 210 uppgjord tablå skulle vara erforderligt för fälttygkåren.

De övriga tre ha tillkommit på grund av 1943 års beslut rörande förvaltningsorganisationen.

I förenämnda tablå upptogos tillhopa tre kaptener

såsom lärare vid arméns motorskola och vid tygförvaltningsskolan. Propositionens

av riksdagen godkända förslag beträffande dessa skolors organisation

upptog emellertid endast en majorsbeställning för vardera skolan, varför

dessa kaptensbeställningar felaktigt medtagits i tablån. Enligt vad jag

under hand inhämtat ha dessa tre beställningar icke tillsatts. Antalet kaptensbeställningar

vid fälttygkåren bör därför ändras från nuvarande 39

till 36.

I propositionen 1944: 185 avstyrkte jag på anförda skäl framställning örn

uppfattning av fälttygmästarbeställningen i lönegraden Ob 1. Sedan vid 1944

s. 287 Kontrollera mot PDF

287

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

års riksdag motionsvis framställts yrkande örn dylik lönereglering, fann sig

statsutskottet (utlåtande nr 133), med hänsyn bland annat till de skäl, som

förestavat mitt ståndpunktstagande till frågan, icke kunna tillstyrka motionerna,

oaktat utskottet funne vissa skäl tala för lönegradsuppflyttningen i

fråga. Det framställda yrkandet föranledde icke heller någon riksdagens

åtgärd.

Av arméchefen ånyo gjord framställning i samma ämne kan jag av tidigare

anförda skäl och med hänsyn jämväl till de nya omständigheter, som jag framhållit

i det föregående vid behandlingen av motsvarande för chefen för armémspektionens

trängavdelning föreliggande lönespörsmål, fortfarande icke tillstyrka.

I personalförteckningen för innevarande budgetår har, med hänsyn till vissa

förhållanden, för vilka närmare redogjorts i propositionen 1944: 185, meddelats

föreskrifter rörande förordnande efter överste vid fälttygkåren, som åtnjuter

ledighet i anledning av förordnande å överingenjörsbefattning vid försvarets

fabriksverk, samt förbud mot återbesättande av eller förordnande på en majorsbeställning.

Då någon förändring i berörda förhållanden icke inträtt, böra

dessa bestämmelser fortfarande gälla.

Tygstaten.

_ Enligt försvarsbeslutet skall under tygstaten redovisas inom tygförvaltningstjänsten

verksam civilmilitär personal utom ingenjörspersonalen.

Undantag ha vidare gjorts för ingenjör- och signalförrådsförvaltare samt fortmaskinisterna

i Boden. Under särskild rubrik upptogos därvid de tygförvaltare

och tygverkmästare, som tjänstgöra vid fabriker, som numera ingå i försvarets

fabriksverk. Från och med innevarande budgetår har vidare till särskild

rubrik överförts den vid krigsmaterielverkets förråd tjänstgörande personal,

som tillhör tygstaten. Den för krigsmaterielverket och fabriksverket

sålunda redovisade personalen skall efter hand avvecklas. Fråga örn beställningarnas

återbesättande vid uppkommande ledighet skall därför underställas

Kungl. Maj :ts prövning. Frånräknas den sålunda övergångsvis redovisade

personalen, skulle enligt försvarsbeslutet å tygstaten finnas följande beställningar,

nämligen 10 tygförvaltare av 1. klassen, 34 tygverkmästare av 1.

klassen, 29 tygförvaltare av 2. klassen, 36 tygverkmästare av 2. klassen, 29

tyghantverkare av 1. klassen, 12 tygskrivare och 176 tyghantverkare av 2.

klassen. Härutöver tillkomma 2 tyghantverkare av 2. klassen, avsedda för

Skånska kavalleriregementet. För nästa budgetår har arméchefen föreslagit

planenliga utökningar med ett antal beställningar, som rymmes inom försvarsbeslutets

ram, och därvid hänvisat till skrivelse av fälttygmästare^ vari denne

anfört i huvudsak följande.

Personalförteckningen för budgetåret 1944/45 upptoge bland annat — den

för krigsmaterielverket och försvarets fabriksverk avsedda personalen icke

inräknad — 34 beställningar för tygförvaltare, fördelade på 10 tygförvaltare

av 1. klassen och 24 tygförvaltare av 2. klassen. Som ett led i tygstatens

beslutade utbyggnad borde under budgetåret 1945/46 tillkomma 3 tygförvaltarbeställningar.

Dessas innehavare avsåges för tjänstgöring vid de tre

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

tygkompanierna, vid vilka på grund av krigsorganisationens stora omfattning

i förhållande till fredsorganisationen uppbörden av utrustningsmateriel

vore mycket betydande, varjämte i uppbörden även bomme att ingå viss ersättningsmateriel

av enahanda natur som vid centralförråden.

Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle, sedan beställningar för 2 departementsskrivare

enligt beslut av 1943 års riksdag omvandlats till tygförvaltarbeställningar

av 1. klassen, de sistnämndas antal komma att utgöra 15 och

tygförvaltarbeställningarna av 2. klassen 31, vilket gåve en proportion mellan

beställningarna av 1 : 2. Med hänsyn till befordringsförhållandena vore det

av betydelse, att sagda proportion även framdeles bibehölles. I propositionen

1944: 185 (s. 153) hade anförts härom, att det med hänsyn till den förändring

med avseende å tygstatens struktur, som skulle uppkomma, därest de

för krigsmaterielverket avsedda beställningarna bleve vakantsatta, icke syntes

uteslutet, att en viss jämkning av de i 1942 års försvarsbeslut fastställda grunderna

för beställningarnas fördelning mellan olika lönegrader borde ske. Då

de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna efter hand avsåges att avvecklas

för att utbytas mot extra ordinarie befattningar, borde i anslutning

till förenämnda synpunkter personalförteckningen för budgetåret 1945/46 upptaga

12 tygförvaltarbeställningar av 1. klassen och 25 beställningar av 2.

klassen.

Ovan berörda förhållanden gjorde sig jämväl gällande med avseende å tyghantverkarbeställningarna,

vilka enligt försvarsbeslutet skulle utgöra sammanlagt

212, fördelade på 36 beställningar av 1. klassen och 176 beställningar

av 2. klassen, vilket gåve en proportion mellan beställningarna av

ungefär 1 :5. Frånräknades de 7 för krigsmaterielverket avsedda tyghantverkarbeställningarna

skulle dessas slutliga antal komma att utgöra 205. Personalförteckningen

för budgetåret 1944/45 upptoge 29 tyghantverkare av 1.

klassen och 165 tyghantverkare av 2. klassen eller tillhopa 194. Såsom ett

led i tygstatens beslutade utbyggnad föresloge fälttygmästaren att återstående

11 beställningar tillkomme under budgetåret 1945/46. Vid ett bibehållande

av försvarsbeslutets proportion mellan 1. och 2. klass beställningar,

skulle sålunda antalet tyghantverkarbeställningar av 1. klassen utgöra 34 och

av 2. klassen 171.

Under budgetåret 1945/46 borde slutligen såsom ett led i tygstatens beslutade

utbyggnad tillkomma 3 tygverkmästarbeställningar av 2. klassen.

Försvarets civilförvaltning, som intet haft att erinra mot det sålunda framlagda

förslaget, har hemställt, att vid tygstaten för nästa budgetår måtte inrättas

nya beställningar för 2 tygförvaltare av 1. klassen i lönegrad Ca 18,

1 tygförvaltare av 2. klassen i lönegrad Ca 15, 3 tygverkmästare av 2. klassen

i lönegrad Ca 14, 5 tyghantverkare av 1. klassen i lönegrad Ca 14 och 6 tyghantverkare

av 2. klassen i lönegrad Ca 12.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i utlåtande

häröver framhållit, att såsom stöd för den föreslagna fördelningen av tygförvaitar-

och tyghantverkarbefattningarna mellan olika lönegrader i huvudsak

åberopats angelägenheten av att bibehålla en viss proportion mellan de olika

befattningarna. I avsaknad av närmare utredning rörande arten och omfattningen

av de arbetsuppgifter, vilka skulle komma att åvila dessa befattningshavare,

och under hänvisning jämväl till ingenjörutredningen, vars förslag

eventuellt kunde komma att inverka på frågan om behovet av särskilt utbildad

tygpersonal, ansåge sig lönenämnderna för närvarande endast kunna tillstyrka

s. 289 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 289

inrättandet av 3 tygförvaltarbefattningar av 2. klassen och 11 tyghantverkarbefattningar

av 2. klassen.

Vidare har civilförvaltningen anfort, att arméförvaltningen avgivit förslag

örn inrättande av tillhopa 26 beställningar för förrådsvaktmästare i lönegrad

Ca 7 och 41 extra ordinarie befattningar för förrådsmän vid tygstationer och

tyganstalter, lydande under arméförvaltningens tygavdelning. Ifrågavarande

personal avses att ersätta nu kollektivanställd förrådspersonal och har motiverats

med behovet av en fast, yrkeskunnig kader för skötsel av de omfattande

och dyrbara centrala förråden av tygmateriel vid nämnda anstalter. Civilförvaltningen,

som inhämtat, att de uppgifter som skulle åvila den föreslagna

förrådspersonalen för närvarande till övervägande del ombesörjdes av tillfälligt

anställd personal, avlönad från vederbörliga sakanslag, har ansett sig

icke böra framlägga förslag i ämnet, enär personalbehov och anställningsform

syntes innefatta ett ämne, som enligt meddelade direktiv skulle upptagas till

prövning av försvarets sakanslagsutredning.

Såsom framgår av fälttygmästarens förenämnda skrivelse har jag redan

varit inne på tanken, att de förändringar i tygstatens struktur, som föranledas

av ett vakantsättande av de för krigsmaterielverket avsedda beställningarna,

skulle kunna medföra behov av jämkning av de i försvarsbeslutet fastställda

grunderna för beställningarnas fördelning mellan olika lönegrader. Jag ansåg

mig dock icke då, vid framläggandet av propositionen nr 185 vid fjolårets

riksdag, kunna taga ställning till denna fråga.

I anledning av vad lönenämndema anfört beträffande ingenjörutredningen

vill jag framhålla, att denna utredning såsom en följd av utredningens förslag

örn inrättande av ingenjörtrupper angivit, att tygstaten borde indragas samt

att dess nuvarande beställningshavare skulle antingen överföras till de nya

ingenjörtrupperna eller anställas som civila tjänstemän vid myndigheter och

anstalter, där de tjänstgöra. Då några mera betydande olägenheter av fortsatta

vakantsättanden knappast kunna uppkomma under nästa budgetår, anser

jag, att med ifrågavarande jämkning bör anstå i avvaktan å närmare utredning

i de hänseenden, som lönenämndema angivit. Jag beräknar därför den fördelning

av de såsom erforderliga angivna nya beställningarna för tygförvaltare

och tyghantverkare, som lönenämndema angivit. Med biträdande av civilförvaltningens

framställning i övrigt beträffande denna personal föreslår jag utökning

av tygstaten med 3 tygförvaltare av 2. klassen, 3 tygverkmästare av

2. klassen och 11 tyghantverkare av 2. klassen.

I likhet med civilförvaltningen anser jag den av arméförvaltningen väckta

frågan örn inrättande av särskilda beställningar och befattningar för förrådspersonal

vid vissa tygavdelningen underlydande anstalter icke nu böra upptagas

tdl prövning.

Enligt vad som anförts i propositionen 1944: 293 angående inrättande av

försvarets forskningsanstalt skulle från och med nästa budgetår till tygstaten

överföras en hittills å staten för kemiska anstalten upptagen beställning för

tygförvaltare i lönegrad Ca 18 eller Ca 15. Enligt vad jag under hand inhämtat

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

är den nuvarande innehavaren av denna beställning placerad i lönegrad Ca 18.

Å tygstaten bör därför övergångsvis upptagas ytterligare en beställning för

tygförvaltare av 1. klassen. Anmärkning bör göras, att beställningen vid

uppkommande ledighet icke får återbesättas.

På grund av avgångar bland den personal vid krigsmaterielverket, som för

innevarande budgetår redovisas å tygstaten, kunna dessa beställningar minskas

med 1 tygförvaltare av 1. klassen och 2 tygskrivare.

Fortifikationskåren.

I sina medelsäskanden för budgetåren 1943/44 och 1944/45 föreslog arméförvaltningen

viss lönereglering för beställningar inom fortifikationskåren,

innebärande utbyte av en överstelöjtnants- och en majorsbeställning mot beställningar

för överste eller överstelöjtnant respektive överstelöjtnant eller

major ävensom utbyte av två sergeantsbeställningar mot beställningar för

fanjunkare. Dessa framställningar ansåg jag mig i avbidan å ingenjörutredningens

förslag icke kunna tillstyrka. Civilförvaltningen har anmält, att chefen

för armén nu åter upptagit denna löneregleringsfråga och därvid framställt

samma förslag som de tidigare framlagda. Civilförvaltningen har ansett sig

icke kunna tillstyrka bifall till arméchefens förslag, enär resultatet av ingenjörutredningen

ännu icke förelåge.

I anledning härav vill jag nämna, att försvarsväsendets ingenjörutredning

i sitt nu avgivna betänkande icke tagit ställning till frågan örn fortifikationsförvaltningens

organisation, enär utredningen av fråga örn fortifikations- och

byggnadsförvaltningen inom försvaret anförtrotts åt särskilda utredningsmän,

fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen. Sistnämnda utredning

väntas komma att framlägga sina förslag omkring den 1 juni 1945. I avvaktan

å resultatet av denna utredning böra några förändringar inom fortifikationskåren

icke nu företagas.

Intendenturkåren.

I gällande personalförteckning finnas uppförda 7 beställningar för överstelöjtnanter

vid intendenturkåren. En av dessa beställningar är beräknad för

styresmannabefattningen vid arméns centrala beklädnadsverkstad. Av skäl

som närmare angivits i propositionen 1942: 266 har i anmärkning till personalförteckningen

för kåren föreskrivits, att beställningshavaren finge enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande placeras till tjänstgöring i annan befattning samt

att vid inträffande ledighet å överstelöjtnantsbeställning vid kåren Kungl.

Majit skulle besluta, huruvida beställningen finge återbesättas. Sedan sådan

ledighet uppstått, har generalintendenten, efter samråd med chefen för krigsmaterielverket,

i skrivelse till chefen för armén föreslagit, att nämnda beställning

skulle bibehållas och avses för placering av en regementsofficer vid

krigsmaterielverket, närmast som chef för verkets textil- och lädersektion.

Arméchefen har på de av generalintendenten sålunda anförda skälen tillstyrkt,

att vid intendenturkåren fortfarande skulle finnas 7 överstelöjtnantsbeställningar.

s. 291 Kontrollera mot PDF

291

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Civilförvaltningen Ilar erinrat, att Kungl. Majit genom beslut elen 28 januari

1944 uppdragit åt krigsmaterielverket att verkställa utredning bland annat

rörande de frågor, som sammanhänga med militär personals tjänstgöring hos

verket. I avvaktan på resultatet av berörda utredning har civilförvaltningen

icke räknat med någon förändring beträffande antalet överstelöjtnantsbeställningar

vid intendenturkåren.

En redogörelse för den av krigsmaterielverket gjorda utredningen beträffande

nyssnämnda spörsmål har lämnats vid behandlingen av ämbetsverkets

avlönmgsanslag. I samband därmed har jag angivit min ståndpunkt till frågan

örn formerna för militär personals tjänstgöring vid ämbetsverket. Beträffande

det av generalintendenten berörda spörsmålet vill jag framhålla, att den beslutade

överflyttningen av anskaffningsuppgifterna på textil- och läderområdet

från bland annat arméförvaltningens intendenturavdelning till krigsmaterielverket

enligt min mening bör föranleda till att den ifrågasatta personalpiaceringen

kommer till stånd utan ökning av intendenturkåren. Den övergångsvis

å personalförteckningen uppförda överstelöjtnantsbeställningen synes därför

böra utgå ur förteckningen.

Arméchefen har vidare föreslagit utbyte av sju beställningar såsom regementskassörer

av 2. klassen mot sju beställningar såsom regementskassörer av

1. klassen. Generalintendenten har i skrivelse till chefen för armén erinrat, att

uppdelningen av regementskassörerna i två lönegrader, avsedda, den högre,

UO 3, för regementen och den lägre, UO 2, för kårerna, tillkommit genom 1942

års försvarsbeslut efter förslag av 1942 års försvarsberedning, som motiverat

förslaget med att omfattningen av kassagöromålen måste anses vara väsentligt

mindre vid kårerna än vid regementena. Med förmälan att regementskassörernas

vid kårerna inplacering i lönegrad U0 2 i hög grad försvårat rekryteringen

av dessa beställningar, har generalintendenten i skrivelsen vidare anfört

i huvudsak följande.

Med anledning av 1942 års försvarsberednings ovan angivna motivering för

inplacering i lönegrad UO 2 hade en utredning verkställts angående dels

kassaomslutningen, dels antalet folionummer vid de depåtruppförbands krigskassaavdelningar,

vid vilka regementskassörer vore placerade. Uppgifterna,

vilka erhållits från försvarets civilförvaltning, hänförde sig till budgetåret

1943/44 och vore därför icke signifikativa för normala fredsår. Den minskning

i arbetsbördan, som komme att inträda i samband med återgång till normala

förhållanden, kunde emellertid beräknas bliva relativt sett lika stor vid samtliga

truppförband.

Av utredningen framginge, att vid de truppförband, där regementskassörer

av 1. klassen tjänstgjorde, kassaomslutningen uppginge till i medeltal 7 200 000

kronor och verifikationsantalet till i medeltal 50 000. Vid övriga truppförband

utgjorde motsvarande siffror 4 400 000 kronor respektive 27 100. Sistnämnda

siffror vore emellertid grundade på sinsemellan betydligt divergerande tal.

Sålunda vöre siffrorna för ingenjör- och trängförbanden i stort sett av samma

storleksordning som vid regementena, i vissa fall, nämligen vid jämförelse med

kavalleriregementena, A 8, Lv 3 och S 1 till och med större. Å andra sidan

vore siffrorna för framförallt luftvärnskårerna betydligt lägre än medeltal för

kårerna. I viss mån syntes detta bero på att dessa truppförband, som vore

nyuppsatta, ej under ifrågavarande budgetår nått sin fulla omfattning.

s. 292 Kontrollera mot PDF

292

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Utredningen utvisade — även om hänsyn toges till att siffermässig statistik

av ifrågavarande slag under nuvarande förhållanden icke kunde skapa en utslagsgivande

bild av arbetsomfånget — att skillnaden mellan regementen

och kårer icke vore av den storleksordning att den gåve skäl för påståendet örn

en »väsentligt mindre omfattning av kassagöromålen». I varje fall gällde

detta icke ingenjör- och trängkårerna.

Generalintendenten ville ytterligare hänvisa till den omständigheten, att

intendenturkårens förvaltare — samtliga tillhörande lönegrad UO 3 — vöre

avsedda för såväl regementen som kårer. Lönesättningen hade därvidlag gjorts

beroende av förrådsförvaltarnas ställning gentemot övriga befattningshavare

och av deras betydande uppbördsmannaansvar, icke av storleken hos eller benämningen

på de förband, vid vilka de tjänstgjorde.

Av det ovan sagda framginge önskvärdheten av att samtliga regementskassörer

hänfördes till lönegrad UO 3.

Emellertid syntes, intill dess ytterligare erfarenheter beträffande arbetets

omfattning vid de mindre kårerna vunnits, regementskassörerna vid de fyra

luftvärnskårerna (Lv 4—Lv 7) samt vid de båda artillerikårerna (A 5 och

A 7) kunna utan allvarligare olägenheter tills vidare kvarstå i den lägre lönegraden.

Civilförvaltningen har ansett de av generalintendenten anförda skälen

bärande och har därför vid sina kostnadsberäkningar räknat med att 7 beställningar

för regementskassörer av 2. klassen, avsedda för ingenjör- och trängkårerna,

komma att utbytas mot 7 beställningar för regementskassörer av

1. klassen.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha förklarat sig

icke ha någon erinran att framställa mot ifrågavarande förslag men ville framhålla,

att frågan om löneställningen för regementskassörerna vid samtliga försvarsgrenar

borde göras till föremål för allmän omprövning.

Den av generalintendenten gjorda utredningen synes visa, att den nuvarande

fördelningen av beställningshavare i kassörsbefattning i högre och lägre

löneställning efter regementen och kårer icke är helt rättvis med hänsyn till

arbetsbörda och ansvar. Örn emellertid utredningen visat, att vid kårer, ingenjör-

och trängkårerna, arbetsuppgifterna för kassören är av den omfattningen

att de i jämförelse med förhållandena vid vissa regementen skulle

kunna motivera den högre löneställningen för kassörerna vid dessa kårer,

synes å andra sidan av utredningen jämväl framgå, att motsvarande uppgifter

vid vissa regementen, de tre nuvarande kavalleriregementena, Bodens

artilleriregemente, Stockholms luftvärnsregemente och Signalregementet, icke

äro större än att för dessa regementen kunde avses kassörer i den lägre löneställningen.

Jag anser mig icke nu kunna förorda någon utökning av antalet

kassörer i lönegraden UO 3. En rättvisare fördelning av arbetsuppgifterna

efter löneställning synes mig emellertid kunna åstadkommas genom att större

frihet medgives än för närvarande är fallet i fråga om beställningarnas fördelning

på olika förband. Det synes böra få ankomma på generalintendenten

att på grundval av arbetsbelastningen vid olika förband vidtaga de örn- eller

nyplaceringar av de nuvarande kassörsbeställningarna, som kunna anses erforderliga

för rättvisare fördelning av arbetsuppgifterna. Genom dylika åtgärder

torde också rekryteringen till beställningarna i LO 2 underlättas.

s. 293 Kontrollera mot PDF

293

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Med hänsyn till innehållet i generalintendentens berörda utredning anser

jag mig icke kunna tillstyrka högre löneställning än UO 2 för den

kassör, som enligt vad i det föregående anförts bör tillkomma för Skånska

kavalleriregementet. Beställningen bör uppföras från och med nästa budgetår.

Å intendenturkårens stat böra vidare, i enlighet med vad i det föregående

anförts, från och med nästa budgetår uppföras nya beställningar för

kapten och förvaltare, avsedda för Skånska kavalleriregementet och KirunaJokkmokks

försvarsområdesstab. Med hänsyn till att vid arméns centrala beklädnadsverkstad

icke erfordras de för densamma avsedda en kapten och en

förvaltare, sedan verksamheten vid verkstaden övertagits av försvarets

fabriksstyrelse erfordras utökning med allenast 1 kapten och 1 förvaltare.

Ytterligare 1 fanjunkare i kassörsbefattning bör tillkomma för nämnda försvarsområdesstab.

Fältläkarkåren. Fältveterinärkåren.

Uppsättandet av Skånska kavalleriregementet föranleder upptagande från

och med nästa budgetår å respektive stat av nya beställningar för 1 bataljonsläkare

och 1 regementsveterinär.

Vid behandlingen av propositionen 1944: 185 fann jag mig icke kunna tillstyrka

framlagt förslag örn uppflyttning av överfältveterinären från lönegraden

Ca 30 till lönegraden Cb 1. Av samma skäl som där anfördes och under

hänvisning jämväl till vad i det föregående framhållits beträffande ifrågasatt

lönereglering för chefen för arméinspektionens trängavdelning finner jag mig

icke heller nu kunna tillstyrka ett av arméchefen framlagt förnyat förslag till

uppflyttning av överfältveterinären till lönegraden Cb 1.

Vissa utbildningsanstalter.

Chefen för ridskolan är tillika chef för Utnäslöts remontdepå. Anmärkning

härom bör intagas i personalförteckningen.

Under förevarande rubrik bör upptagas ordinarie personal vid arméns

jägarskola, nämligen 1 major, 1 löjtnant, 1 sergeant och 2 överfurirer. Med

tillsättande av de beräknade ytterligare två överfurirsbeställningarna bör anstå

till kommande budgetår.

Arméhundväsendet.

I skrivelse den 18 november 1944 med tillägg till anslagsäskanden för budgetåret

1945/46 har chefen för armén framlagt förslag till omorganisation av

arméhundväsendets ledning, innebärande, bland annat, att arméhundchefen

skulle erhålla ställning såsom tjänstegrensinspektör, att arméhundgården

med arméhundskolan skulle utgöra självständig förvaltande myndighet samt

att befattningen såsom chef för arméhundväsendet skulle från arvodesbefattning

ändras till beställning för aktiv officer med placering i lönegrad Oa 5

eller Oa 4. Förslaget omfattar även viss utökning av hundväsendets personalstat

med expeditionspersonal, avsedd för arméhundväsendets ledning.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Såsom framgår av propositionen 1944:185 hemställde arméförvaltningen i

sina medelsäskanden för innevarande budgetår, att för chefen för arméhundskolan

skulle upptagas en beställning för alternativt major eller kapten (ryttmästare)

i stället för den å personalförteckningen uppförda beställningen för

kapten eller ryttmästare. Ehuru jag fann vissa skäl tala för bestämmande av

alternativa lönegrader för ifrågavarande befattning, ansåg jag mig likväl icke

böra frångå den i försvarsbeslutet beräknade löneställningen. Sedan i riksdagen

motionsvis framlagts förslag av samma innebörd som det av arméförvaltningen

framställda, uttalade statsutskottet (utlåtande 1944:133), att enligt

dess mening goda skäl talade till förmån för förslaget, särskilt det förhållandet

att hundskolan fått en väsentligt större omfattning och betydelse än

vad som förutsågs, då löneställningen för skolans chef bestämdes vid 1942

års riksdag. Utskottet vore emellertid det oaktat icke berett att för det dåvarande

föreslå riksdagen frångå 1942 års försvarsbeslut i denna del men

förutsatte, att frågan örn skolchefens löneställning bleve föremål för förnyat

övervägande i samband med medelsäskandena för budgetåret 1945/46.

Chefen för armén har nu ånyo upptagit samma förslag rörande löneställningen

för chefen för arméhundskolan. I skrivelse till arméchefen hade chefen

för arméhundväsendet i förevarande avseende anfört följande.

Chefen för hundskolan —- vilken skola numera bland annat dels svarar för

utbildningen av tjänstehundbefäl av alla grader inom samtliga försvarsgrenar,

dels även med utnyttjande av den vid skolan förlagda arméhundgården utgör

en försöksanstalt för hela vårt statliga tjänstehundväsende — måste inneha

såväl framstående militära kvalifikationer, som även ett gediget kynologiskt

kunnande, vilket sistnämnda endast kan förvärvas genom flerårigt arbete inom

tjänstehundväsendet och därunder vunnen personlig erfarenhet. Det torde

få anses uteslutet, att en för nu nämnda befattning preliminärt verkligt kvalificerad

officer i lämplig levnadsålder anmäler sig som sökande till en tjänst,

som i realiteten bör vara en livstidsbefattning, då han måste räkna med endast

beställning såsom kapten och pensionsavgång som sådan. Och vad en

tvångskommendering till nämnda befattning skulle innebära med hänsyn till

utbildningens bedrivande och tjänstens behöriga upprätthållande torde knappast

behöva närmare utvecklas. Det torde dessutom få anses självskrivet, att

chefen för hundskolan skall ha förutsättning för och genom sin verksamhet

ytterligare meritera sig till att kunna bli arméhundchefens efterträdare. Härtill

kommer i nu föreliggande fall att skulle icke den nu föreslagna höjningen

av chefens för hundskolan befattning till regementsofficer komma till stånd,

blir det vakans redan nästa år, då nuvarande skolchefen fyller 50 år och måste

gå, och någon officer som nu besitter erforderliga kvalifikationer till hans

efterträdande torde icke finnas inom vårt försvarsväsende.

I skrivelse den 7 februari 1944 har chefen för armén, utan samband med

etet senare framlagda omorganisationsförslaget, framhållit, att de arbetsuppgifter,

som ålåge skrivbiträdet vid arméhundväsendet, överstege de som normalt

brukade åläggas ett skrivbiträde samt gjort framställning örn utbyte av

den å personalstaten för arméhundväsendet upptagna skrivbiträdesbefattningen

i MEo 2 mot befattning för kontorsbiträde i MEo 4.

Överbefälhavaren har icke haft något att erinra mot förslaget till omorganisation

av arméhundväsendets ledning.

s. 295 Kontrollera mot PDF

295

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Försvarets civilförvaltning, som i särskilt utlåtande tillstyrkt utbyte av

skrivbiträdesbefattningen vid armébundväsendet mot en kontorsbiträdesbefattning,

har i utlåtande över omorganisationsförslaget icke funnit anledning

till huvudsakligare erinran mot detsamma. Civilförvaltningen har vidare ansett

starka skäl tala för att chefens för arméhundskolan löneställning förbättrades

i enlighet med arméchefens förslag och därför tillstyrkt bifall till detsamma.

Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt bifall till framställningen om

utbyte av skrivbiträdesbefattningen vid arméhundväsendet mot en befattning

för kontorsbiträde samt beträffande förslaget till omorganisation av arméhundväsendets

ledning förklarat sig icke lia funnit anledning till erinran mot

arméchefens hemställan.

För egen del har jag intet att erinra mot förslaget örn inrättande av en

kontorsbiträdesbefattning i MEo 4 i utbyte mot den nuvarande befattningen

i MEo 2. Härtill återkommer jag i det följande. Föreliggande förslag i övrigt

finner jag mig icke kunna förorda i avbidan på en närmare omprövning

av arméhundväsendets ställning och arbetsuppgifter i samband med en blivande

översyn av försvarsorganisationen. Jag vill framhålla, att möjlighet

finnes att, om så skulle visa sig erforderligt, medgiva den nuvarande innehavaren

av befattningen som chef för arméhundskolan anstånd med avsked

efter pensionsålderns inträde.

Till löner för den å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän upptagna

personalen — med undantag av den personal vid försvarets fabriksverk

som redovisats under tygstaten — skulle erfordras ett belopp av i runt tal

48 400 000 kronor. Denna beräkning förutsätter, att samtliga beställningar

komma att vara besatta under hela budgetåret. Emellertid torde

åtskilliga nytillkommande beställningar icke komma att tillsättas redan

från och med budgetårets början. Vidare kan man räkna med att en del

beställningar med hänsyn till rekryteringssvårigheter komma att under någon

del av året vara vakanta. Erfarenheterna från den gångna höstens volontärrekrytering

ge vid handen att ett stort antal manskapsbeställningar överhuvud

icke kunna besättas under budgetåret. Slutligen kan man räkna med

att de verkliga lönekostnaderna för personalen bliva lägre än de beräknade

av den anledningen, att åtskilliga nytillkommande beställningshavare under

budgetåret komma att åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen i vederbörlig lönegrad.

Med hänsyn till vad sålunda anförts kan anslagsbelastningen för löner

till ordinarie tjänstemän beräknas komma att icke oväsentligt understiga enligt

förutnämnda grunder beräknade belopp. Jag uppskattar de verkliga

lönekostnaderna till ett belopp av 47 000 000 kronor.

För avlöningar till personal & avgångsstat har för innevarande budgetår

under särskild anslagspost å avlöningsstaten upptagits ett belopp om 50 000

kronor. Enär det icke är möjligt att nu beräkna i vilken omfattning personal

kan komma att vara överförd till avgångsstat under nästa budgetår, synes

såsom utgångspunkt för beräkningen av medelsbehovet för avlöningar till

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

sådan personal böra tagas de beräknade kostnaderna för avlöningar till de

beställningshavare, som enligt hittills meddelade beslut överförts å avgångsstat

och kunna beräknas där kvarbliva under nästa budgetår. Enligt civilförvaltningens

beräkningar kunna ifrågavarande kostnader — örn hänsyn

tages till att en av dessa beställningshavare förordnats å för pensionerad personal

avsedd arvodesbefattning och hans avlöning alltså skall belasta förevarande

anslagspost allenast i den mån den överstiger arvodesbeloppet —- uppskattas

till i runt tal 33 000 kronor. Dessa beräkningar synas böra godtagas.

Hittills har icke någon beställningshavare överförts till disponibilitetsstat.

För avlöningar till personal å dylik stat synas därför icke böra nu beräknas

särskilda medel.

För avlöningar till volontärer över stat beräknades för innevarande budgetår

740 000 kronor med utgångspunkt från ett antal volontärer av 2 165. För

nästa budgetår kan, med hänsyn till det fortsatta anställandet av långtjänstunderbefäl

vid armén, antalet beställningar för volontärer över stat beräknas

uppgå till omkring 1900. Med hänsyn till rekryteringssvårighetema kan

medelsbehovet för detta ändamål för budgetåret 1945/46 beräknas till 500 000

kronor.

Med hänsyn till minskat antal kvarstående indelta kan medelsbehovet för

dagavlöning och dagavlöningstillägg åt indelt manskap, för närvarande under

särskild anslagspost i avlöningsstaten beräknat till 90 000 kronor, för budgetåret

1945/46 i enlighet med civilförvaltningens kalkyler uppskattas till 78 000

kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän utgå förutom

lön enligt löneplan vissa i avlöningsreglementena omförmälda fasta lönetilllägg

och särskilda ersättningar, däribland sjötillägg och fljgtillägg. Dessa

förmåner kunna beräknas draga en kostnad av omkring 950 000 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kan alltså förevarande anslagspost

för budgetåret 1945/46 beräknas till (47 000 000 + 33 000 +500 000 +

78 000 + 950 000 =) 48 561 000 kronor, eller i avrundat tal 48 500 000 kronor.

Motsvarande kostnader uppskattades för innevarande budgetår till 47 280 000

kronor.

Vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga i propositionen 1942: 266

framhöll jag, att det syntes vara att förvänta att ett fyllande av personalkadrerna

komme att bliva förenat med svårigheter. I den män så oundgängligen

erfordrades borde därför få tillgripas i huvudsak samma utvägar i fråga

örn rekryteringen, som tillämpats vid genomförandet av de i propositionerna

1940 L: 275 och 1941: 155 föreslagna och av riksdagen beslutade kaderökningama.

För dessa åtgärder har lämnats en sammanfattande redogörelse i förstnämnda

proposition. Jämväl för innevarande budgetår ha i viss utsträckning

tillämpats sådana särskilda rekryteringsvägar. Jag anser mig böra föreslå,

att jämväl beträffande den för nästa budgetår föreslagna kaderökningen

Kungl. Maj:t skall äga besluta örn dylika åtgärder.

I samband med genomförandet av de åren 1940—1944 beslutade kaderökningarna

uppkommo vissa spörsmål, berörande såväl armén som marinen

s. 297 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

297

och flygvapnet, rörande löneställningen för den personal, som vid kadrernas

fyllande avsågs att överflyttas till beställning på aktiv stat. I propositionerna

1941:33 och 155, 1942:266, 1943:235 och 1944:185 underställdes frågan riksdagens

prövning, därvid Kungl. Maj:t begärde riksdagens bemyndigande att

i enlighet med vissa i de båda förstnämnda propositionerna angivna grunder

utfärda bestämmelser örn placering i löneklass och beräknande av tid för uppflyttning

i högre löneklass för personal, som i anslutning till 1940—1944 års

lagtima riksdagars beslut örn befälskadrernas utökning överförts från övergångsstat,

reservstat och reserv till officers- och underofficersbeställningar på

aktiv stat vid försvarsväsendet. Förslaget innebar, att generella bestämmelser

skulle kunna av Kungl. Maj:t utfärdas, syftande till att sålunda överflyttad

beställningshavare — där han icke erhållit lägsta tjänsteställningen bland

lönegraden tillhörande beställningshavare vid samma förband, personalkår etc.

— i fråga örn löneklass och beräknande av tid för uppflyttning i högre löneklass

likställdes med närmast efter honom i tjänsteställning stående, förut

aktiv stat tillhörande beställningshavare inom lönegraden. Kiksdagen lämnade

de begärda bemyndigandena.

Enahanda bemyndigande torde böra utverkas i fråga örn den personal vid

de tre försvarsgrenarna, som kan komma att överflyttas till aktiv stat i samband

med tillsättandet av de under budgetåret 1945/46 nytillkommande officers-

och underofficersbeställningarna.

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

Såsom jag framhöll vid anmälan av medelsbehovet under förevarande anslagspost

i propositionen 1944: 185 har det vid tillsättandet av för pensionerad

personal avsedda befattningar i åtskilliga fall visat sig omöjligt att besätta dem

med från aktiv stat pensionsavgången personal, varför andra j>ersonalkategorier,

såsom personal å frivillig övergångsstat eller reservstat eller i reserven

utnämnd personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna beställningshavare,

förordnats å befattningarna. Arvodesbefattningarnas tillsättande med

annan än från aktiv stat pensionsavgången personal medför dock som regel

ökad belastning å avlöningsanslaget därigenom, att pensionsmedel antingen ej

alls eller ock endast till lägre belopp kunna tillgodoföras vederbörliga avlöningsanslag.

Merkostnaderna i anledning därav uppskattade jag förra året till minst

500 000 kronor. Jag anförde vidare, att det med hänsyn därtill skulle kunna

övervägas att verkställa en översyn av personalorganisationen i syfte att vinna

bättre överensstämmelse mellan arvodesbefattningarnas antal och tillgången

på därför kvalificerad personal, varvid eventuellt vissa av befattningarna

skulle kunna avses för civil personal. Vissa civila befattningshavare, som

enligt Kungl. Maj:ts beslut tjänstgöra vid VI. militärbefälsstaben, hade visat

sig väl fylla de uppgifter, som avsetts skola åvila expeditionsunderofficerare.

Emellertid syntes det lämpligt att först avvakta erfarenheterna sedan nu

rådande beredskap avvecklats. Det syntes nämligen finnas anledning förvänta,

att ett icke ringa antal pensionerade officerare och underofficerare, som av

s. 298 Kontrollera mot PDF

298

Kungl. Marits proposition nr 170.

olika skäl icke för närvarande ansåge sig böra söka arvodesbefattningar, sedan

mera normala förhållanden inträtt komme att uppträda som sökande till dylika

befattningar. Med hänsyn till den militära personalens låga pensionsålder vöre

denna fråga även av viss social betydelse. Arvodesbefattningarna syntes alltså

böra bibehållas vid i huvudsak det antal, som i försvarsbeslutet förutsatts,

varvid Kungl. Maj :t, med beaktande av omständigheterna i de särskilda fallen,

finge pröva, huruvida avsteg borde göras från föreskriften, att innehavare av

arvodesbefattning skulle vara från aktiv stat pensionsavgången beställningshavare.

Jag utgick därvid från att Kungl. Majit, därest så befunnes lämpligt,

skulle äga medgiva anställande av civil extra personal i stället för militär

personal. Med hänsyn till denna anordnings provisoriska karaktär kunde tyd

ligen extra ordinarie anställning icke komma i fråga.

Mot vad sålunda anfördes fann riksdagen ej anledning till erinran.

I skrivelse den 19 januari 1945 har chefen för armén gjort framställning örn

besättande av arvodestjänster för pensionerade officerare och underofficerare

jämväl med annan personal än från aktiv stat pensionsavgången samt örn

vissa löneföreskrifter för dylik personal. Arméchefen har framhållit, att svårigheterna

att besätta arvodesbefattningar med därför avsedd personal varit

störst inom VI. militärområdet samt, inom samtliga militärområden, vad beträffade

befattningar för försvarsområdesintendenter och i viss mån tygofficerare.

Tillräckligt antal sökande kunde heller icke beräknas finnas under

lång tid framåt. Befattningar i ren expeditionstjanst och vissa underofficersbefattningar

kunde möjligen besättas med civil personal, men så läte sig icke

göra med tygofficerare och intendenter, vilka måste utöva rent militär verksamhet

och ha militär personal sig underställd. Enligt arméchefens åsikt borde

arvodesbefattningar därför kunna besättas jämväl med värnpliktiga officerare

eller underofficerare samt reservutnämnda officerare och underofficerare och

i vissa fall civil personal. Befattning som försvarsområdesiritendent, avsedd

för officer, borde kunna besättas även med pensionsavgången eller förtidsavgången

förvaltare eller regementskassör. Den nuvarande lönesättningen

för pensionerad personal i arvodesbefattningar, som regel arvoden motsvarande

nettoavlöningen i löneklass Oa 10 för officer och UO 7 för underofficer,

har emellertid synts arméchefen väl hög, örn befattningarna besättas med för

desamma egentligen icke avsedd personal. Arméchefen har därför föreslagit,

att för dylik personal skulle bestämmas särskilda begynnelsearvoden, motsvarande

för militär personal nettoavlöning i löneklass Oa 8 och U0 5 vid förordnande

i officers- respektive underofficersbefattning, samt beträffande civil

personal nettoavlöning i vissa angivna löneklasser av löneplanen MEx. Med

samtliga sådana befattningar föreslås skola följa rätt till löneklassuppflyttning

med treårsintervaller efter väl vitsordad anställning.

Arméchefens förevarande framställning är för närvarande föremål för

remissbehandling.

Av arméchefens framställning och erfarenheterna i övrigt under senaste

året framgår, att svårigheterna att besätta arvodesbefattningarna med för desamma

avsedd personal fortfarande bestå. Det torde därför bliva erforderligt

s. 299 Kontrollera mot PDF

299

Kungl. Marits proposition nr 170.

att jämväl i fortsättningen tillgripa provisoriska åtgärder för att tillgodose

ifrågavarande personalbehov. Huruvida därvid en lösning enligt de av arméchefen

förordade linjerna bör väljas, bör bliva beroende av fortsatta överväganden.

Det får anses tillkomma Kungl. Majit att med stöd av de bemyndiganden

i ämnet, som riksdagen givit, besluta härom, varvid jag dock förutsätter

att placering av underofficerare i löneklass enligt Oa-planen icke skall

förekomma. Arméchefens förslag syftar dock längre än till ett minskande

av de svårigheter i rekryteringshänseende som kunna anses vara en följd av

rådande förhållanden. Tillgången på pensionerad personal, särskilt intendenturpersonal,

väntas icke bliva så stor, att intendentsbefattningarna vid försvarsområdesstaberna

överhuvud kunna, i vart fall icke inom rimlig tid, fyllas

med därför avsedd personal. Under sådana förhållanden synes det bliva nödvändigt

att på annat sätt tillgodose behovet av personal till dessa tjänster.

Yad särskilt de nämnda intendentsbefattningarna beträffar är en tänkbar lösning

därvidlag givetvis den, att dessa befattningar, örn de finnas kunna på

ett tillfredsställande sätt bestridas av pensionsavgångna förvaltare, ombildas

till arvodesbefattningar för underofficerare i lämplig löneställning. Såsom

jag tidigare framhållit bör emellertid med slutligt ståndpunktstagande till

dylika frågor anstå i avvaktan å erfarenheterna efter beredskapens avveckling.

Redan under nästa budgetår kan emellertid ett läge inträffa, då möjligheter

icke längre föreligga att med inkallad personal hålla nu ifrågavarande

befattningar besatta. Jag förutsätter därför, att Kungl. Majit skall äga

att, örn så befinnes erforderligt och lämpligt, medgiva tillfälligt besättande

av i personalförteckning uppförd befattning för pensionerad officer med från

aktiv stat pensionsavgången underofficer samt att därvid bestämma skälig

löneställning.

Jag övergår nu till en redogörelse för de ändringar beträffande den för

innevarande budgetår gällande personalförteckningen, som kunna ifrågakomma

för nästa budgetår och de hithörande framställningar i övrigt, som jag anser

böra upptagas till behandling.

Arméstaben.

Vid behandlingen av motsvarande anslagspost i propositionen 1944: 185

förklarade jag mig, med hänsyn till de riktlinjer, som gällde för nämnda års

budgetarbete, icke kunna tillstyrka en av arméförvaltningen föreslagen löneklassuppflyttning

för den under förevarande rubrik i personalförteckningen

uppförda befattningen för officer till förfogande från Oa 11 till Oa 14.

Chefen för armén har för nästa budgetår ånyo upptagit samma förslag.

Civilförvaltningen, som ifrågasatt, örn icke med bedömandet av denna fråga

borde anstå i avvaktan på resultatet av den bebådade utredningen rörande

arméledningens organisation, har icke upptagit förslaget i sina beräkningar.

För egen del anser jag mig av motsvarande skäl, som jag anförde föregående

år, icke kunna tillstyrka ändrad löneställning för ifrågavarande befattningshavare.

Med frågans bedömande torde för övrigt böra anstå i avvaktan på

resultatet av de organisationsundersökningar som, enligt vad jag under mot
-

s. 300 Kontrollera mot PDF

300 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

svarande rubrik i näst föregående avsnitt anfört, böra komma till stånd inom

arméstaben.

Arméchefen har anmält behov av en officer inom arméledningen för att

utbilda generalstabsofficerare och aspiranter m. fl. i ridning i syfte särskilt

att hos officerare vid de icke beridna truppslagen vidmakthålla och utveckla

tidigare förvärvade färdigheter på hästtjänstens område. För ändamålet

borde tillkomma en arvodesbefattning, förslagsvis i löneklass Oa 10. Med

denna tjänst kunde förenas befattningen som chef för arméledningens stall, varvid

den nuvarande befattningen som stallföreståndare i lönegrad MEo 16 kunde

utbytas mot en befattning i lönegrad MEo 7. Den kostnadsökning, som förslaget

skulle medföra, bleve vid sådant förhållande obetydlig och motsvarades

av den besparing i fråga örn arvoden åt ridlärare, som samtidigt vunnes.

Civilförvaltningen har förklarat sig anse goda skäl tala för den av arméchefen

föreslagna anordningen och därför för nästa budgetår räknat med

ytterligare en befattning vid arméstaben med arvode motsvarande nettolön i

löneklass Oa 10. Med en nedflyttning av stallföreståndarbefattningen från

lönegrad MEo 16 till lönegrad MEo 7 borde emellertid enligt civilförvalt

ningens åsikt anstå så länge nuvarande innehavare av befattningen kvarstode

i densamma.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett sig

icke kunna för närvarande tillstyrka förslaget, enär enligt lönenämndernas

mening någon ändring av den nu gällande organisationen icke borde vidtagas,

så länge innehavaren av förenämnda befattning i lönegrad MEo 16 kvarstår

i tjänst.

Då jag icke blivit övertygad örn behovet av den föreslagna arvodesbefattningen,

finner jag mig icke kunna tillstyrka bifall till förslaget.

Arméinspektionen.

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår hemställde arméförvaltningen

— i anslutning till ett av arméstabschefen framlagt förslag om

överflyttning av de med luftbevakningen sammanhängande organisations-,

utrustnings- och utbildningsfrågorna från försvarsstaben till arméledningen

— att vid arméinspektionen skulle inrättas en ny arvodesbefattning

för luftbevakningsofficer med arvode motsvarande nettoavlöning i löneklass

Oa 11. Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 anförde jag, att

jag intet hade att erinra mot den föreslagna överflyttningen av luftbevakningsärendena

men att jag i avbidan på närmare erfarenheter rörande personalbehovet

inom arméledningen efter denna överflyttning icke kunde tillstyrka

inrättande av en särskild arvodesbefattning för ändamålet. Eventuellt erforderlig

förstärkning av arbetskrafterna ansåg jag kunna tills vidare åvägabringas

genom kommendering av tillgänglig personal.

För nästa budgetår har arméchefen, under hänvisning till vad tidigare i

ämnet anförts, ånyo föreslagit inrättande av nämnda befattning för luftbevakningsofficer

i löneklass Oa 11.

Härutöver har chefen för armén föreslagit inrättande av ytterligare 1 arvo
-

s. 301 Kontrollera mot PDF

301

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

desbefattning i löneklassen Oa 11 för officer till förfogande vid arméinspektionen,

avsedd för majoren å reservstat N. O. Malmström, vilken i kommandoväg

beordrats till tjänstgöring vid inspektionen. Till stöd härför har arméchefen

anfört i huvudsak följande.

Malmström handlade ärenden angående standardisering av undervisningsoch

övningsmateriel, beträffande vilken materiel stor olikhet rådde truppförbanden

emellan. Malmström utarbetade vidare beskrivningar och bruksanvisningar

för dylik materiel. Dessutom konstruerade han ny kostnadsbesparande

undervisningsmateriel. Genom de av Malmström tagna initiativen hade betydande

kostnadsbesparingar kunnat göras. Ur arméns synpunkt vore det i

hög grad önskvärt, att Malmström fastare knötes till arméinspektionen, där

hans erfarenheter under en följd av år skulle kunna nyttiggöras, varigenom

säkerligen till förfogande ställda medel komme att effektivare kunna utnyttjas.

Civilförvaltningen har ansett sig icke böra framlägga förslag örn inrättande

av ifrågavarande båda befattningar, enär dessa spörsmål enligt civilförvaltningens

åsikt vore av den art, att de borde upptagas till prövning i samband

med den tilltänkta utredningen rörande arméledningens organisation.

Förslaget att inrätta en befattning för luftbevakningsofficer kan jag fortfarande

icke tillstyrka. I likhet med arméchefen anser jag, att det arbete

majoren Malmström utför inom arméinspektionen är av sådant värde för försvaret,

att det vore önskvärt att kunna för längre tid bibehålla honom i denna

verksamhet. En förutsättning härför torde vara, att han erhåller skälig ersättning

utöver reservstatslönen. Att inrätta en särskild arvodesbefattning, avsedd

för viss person, anser jag emellertid icke lämpligt. Jag förordar i stället, att

till Malmström får utgå ett arvode, som tillsammans med reservstatslönen

uppgår till belopp, motsvarande nettoavlöningen i löneklass Oa 11 i ortsgrupp

I. Arvodet torde böra upptagas å vederbörlig arvodesförteckning och

inräknas i medelsbehovet under nästföljande anslagspost.

Militärområdena m. m.

I skrivelse den 19 december 1944 har chefen för arméstaben hemställt, att

vid IY. militärbefälsstaben måtte från och med budgetåret 1945/46,

då Svea livgarde flyttar till Sörentorp, tillkomma en arvodesbefattning för

kasernunderofficer i löneklass UO 7.

Civilförvaltningen har, under förmälan, att det syntes erforderligt att en

kasernunderofficer anställdes för omhänderhavande av Svea livgardes nuvarande

kasernetablissement, sedan detsamma övertagits av vissa staber och

inrättningar i enlighet med vad i propositionen 1944: 174 förutsatts, tillstyrkt

bifall till framställningen.

Med hänsyn till att frågan örn fastighetsförvaltningens ordnande för närvarande

är föremål för särskild utredning genom fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen

anser jag mig icke nu kunna biträda förslaget om inrättande

av befattningen.

Chefen för armén har vidare föreslagit att för VII. militärbefäl ss

t aben skulle från och med nästa budgetår inrättas nya arvodesbefattningar

i löneklass Oa 10 för en expeditionsofficer och en biträdande tygoffi
-

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

Kungl. Majlis proposition nr 170.

cer och har till stöd för förslaget åberopat framställning från militärbefälhavaren,

vari denne anfört i huvudsak följande.

Den arbetsbörda som påvilade ledaren av den gemensamma expeditionstjänsten

vid en militärbefälsstabs expedition bleve väsentligen densamma

vid alla militärbefälsstaber. Den skillnad i expeditionsarbetet, som betingades

av olika antal underställda förband, komme främst att taga sig uttryck

i olika antal utskrifter och postförsändelser. Arbetet därmed påvilade

emellertid expeditionsunderofficerare och skrivbiträden.

Vid VII. militärbefälsstaben skulle jämväl handläggas ärenden rörande

Gotlands marindistrikt ävensom de ärenden, som på fastlandet tillkomme försvarsområdesstaberna.

För att bringa enhetlighet och reda i expeditionstjänsten

hade det visat sig erforderligt att sammanslå militärbefälsstabens

förutvarande expedition och marindistriktets till en gemensam expedition.

Därigenom kunde dubbelarbete i vissa avseenden undvikas. På ledaren av

denna expedition komme att ställas lika stora krav, särskilt i fråga örn kunskaper

och omdöme, som på ledarna av expeditionstjänsten vid övriga militärbefälsstaber.

Tygofficerens vid VII. militärbefälsstaben uppgifter bestode i stort sett

i att vara tjänstegrenschef vid militärbefälsstaben jämväl beträffande marindistriktets

motsvarande ärenden samt tygmästare för Gotlands tygstation.

För handläggning av ärenden, som på fastlandet tillkomme tygofficer vid

försvarsområdesstab, borde en ansvarig befattningshavare stå till tygofficerens

förfogande.

Militärbefälhavaren har ytterligare framhållit, att militärbefälsstaben utan

ifrågavarande båda befattningar icke kunde beräknas vara funktionsduglig.

Civilförvaltningen har tillstyrkt bifall till förevarande förslag.

Vid behandlingen i propositionen 1942: 210 av frågan örn militärbefälsstabernas

organisation framhöll jag, att det personalbehov för dessa staber,

som därvid beräknades, endast vore att uppfatta såsom en beräkningsgrund

och icke såsom ett fastslående av organisationens detaljer. Jag anser emellertid,

att närmare erfarenheter beträffande stabernas arbetsförhållanden under

fred böra avvaktas, innan större personalökningar företagas. Med hänsyn

härtill anser jag mig icke kunna för närvarande tillstyrka bifall till förevarande

framställning.

Försvarsområdesstaber.

Vid bifall till förslaget rörande arméns jägarskola bör antalet arvoden för

pensionerad personal vid försvarsområdesstaberna minskas med 1 för försvarsområdesbefälhavare,

1 för tygofficer, 1 för intendent, 1 för expeditionsunderofficer,

1 för ammunitionsförvaltare och 1 för förrådsunderofficer, samtliga

i gällande personalförteckning avsedda för Kiruna-Jokkmokks försvarsområde.

Truppförbanden m. m.

Vad infanteriets truppförband beträffar böra i anledning av förslaget

beträffande arméns jägarskola ur personalförteckningen utgå 1 befattning

för tygunderofficer, 1 för kasernunderofficer och 1 för köksföreståndare,

samtliga avsedda för Norrbottens regemente.

I skrivelse den 18 november 1944 har chefen för armén gjort framställning

s. 303 Kontrollera mot PDF

303

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

om inrättande vid ettvart av Jämtlands fältjägarregemente och Norrbottens

regemente av en befattning för pensionerad underofficer, tillsynsman vid

stabsmobiliseringscentral. Överbefälhavaren och försvarets civilförvaltning

ha i yttranden över framställningen intet haft att erinra mot förslaget, vilket

även synts försvarsväsendets lönenämnd kunna godtagas.

Med hänsyn till den osäkerhet, som råder örn möjligheterna att besätta

arvodesbefattningar med därför avsedd personal ställer jag mig tveksam till

lämpligheten av förevarande förslag. Då jag räknar med att möjligheter ändock

skola föreligga att under nästa budgetår tillgodose ifrågavarande personalbehov,

anser jag mig tills vidare icke böra tillstyrka förslaget.

Vid bifall till förslaget rörande kavalleriets omorganisation böra vid

kavalleriets truppförband tillkomma nya arvodesbefattningar för 1

expeditionsunderofficer, 1 biträde i personaldetaljen, 1 kasernunderofficer, 1

biträde åt regementsintendenten och 1 furageuppbördsman, samtliga avsedda

för Skånska kavalleriregementet samt utgå 3 befattningar för biträdande

mobiliseringsofficerare och 2 tygunderofficersbefattningar.

Civilförvaltningen har tillstyrkt förslag örn inrättande vid pansartruppförbanden

av en för det under Skaraborgs regementes förvaltning stående

lägret vid Axvall avsedd ny befattning för kasernunderofficer, vilken befattning

ansetts erforderlig med hänsyn till det stora antalet tidigare befintliga

förläggnings- m. fl. byggnader samt nybyggda stridsvagnsgarage m. m. för

pansarregementet. För egen del kan jag, innan klarhet vunnits rörande

frågan örn lägrets användning efter återgång till fredsförhållanden, icke tillstyrka

att särskild personal beräknas för detsamma i fredsorganisationen.

Vid Signal regementet bör antalet kasernunderofficerare planenligt

utökas med 1, avsedd för regementets kompani i Kristianstad. Vidare har

jag ansett mig kunna tillstyrka framlagt förslag örn inrättande av en ny

arvodesbefattning i löneklass UO 7 vid Signalregementet, avsedd för en

expeditionsunderofficer, tillika tygunderofficer vid arméns signalskola.

Å vederbörliga personalförteckningar för tygtrupperna m. m. ha såsom

förvaltningspersonal vid tygkompanierna upptagits en expeditionsunderofficer

vid varje kompani samt förrådsmän, köks- och skrivpersonal. Chefen

för armén har anmält fråga örn utökning av personalen för förvaltningstjänsten

m. m. vid tygkompanierna och därvid anfört i huvudsak följande.

Det syntes otvivelaktigt, att den personal, som för nämnda ändamål beräknats

av 1941 års försvarsutredning, vore för knappt tilltagen. Innan

närmare erfarenheter vunnits rörande det behov, som bomme att uppstå,

sedan ifrågavarande kompaniers förläggningsfrågor slutligt ordnats, kunde

dock slutlig ståndpunkt till förevarande behov icke tagas. Vidare syntes

resultatet av pågående utredning rörande arméns ingenjörpersonal böra avvaktas,

innan här anmält behov foges upp till slutlig omprövning. Hedan nu

kunde emellertid konstateras, att på grund av den avsevärda tygmaterieluppbörden

behov förelåge av en tygofficer. Vidare kunde konstateras, att förbandens

mobiliseringsorganisation krävde en särskild mobiliseringsofficer.

Det vore icke möjligt för kompanicheferna personligen att vid sidan av utbildningsarbetet

medhinna den arbetsbörda, som tygkompaniernas mobiliseringsorganisation

medförde. Befattningen som mobiliseringofficer syntes

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

emellertid med fördel kunna förenas med befattningen som tygofficer och

syntes kunna bestridas av pensionerad officer i arvodesbefattning i löneklass

Oa 10.

Civilförvaltningen har tillstyrkt detta förslag.

Då för närvarande icke kan bedömas, vilken ställning tygtrupperna kunna

komma att intaga i försvarsorganisationen, har jag ifrågasatt lämpligheten

av att nu medgiva någon utökning av personalstaten. Jag kan emellertid icke

bortse från angelägenheten av att tygmaterielen erhåller betryggande vård

samt att mobiliseringsuppgifterna handläggas på ett betryggande sätt. Med

hänsyn härtill och då fråga icke är örn utökning av den aktiva kadern, har jag

icke velat motsätta mig arméchefens förslag. Jag'' räknar därför med utökning

av 3 befattningar för tygofficerare tillika mobiliseringsofficerare i löneklass

Oa 10.

Centralförråd för intendenturmateriel.

Under denna rubrik bör, i enlighet med det inledningsvis framlagda förslaget

rörande tryckningsverksamheten inom försvaret m. m., tillkomma en

befattning för pensionerad officer i löneklass Oa 10, chef för centrala bokoch

blankettförrådet. Befattningen bör icke besättas utan att en mot densamma

svarande befattning vid försvarets kommandoexpedition samtidigt indrages.

Vissa utbildningsanstalter.

I det följande ämnar jag föreslå inrättande av en kontoristbefattning vid

arméns underofficersskola. I samband därmed kan den för försvarets läroverks

internat avsedda befattningen såsom expeditionsunderofficer utgå.

Vid behandlingen i propositionen 1944: 185 av personalstaterna för artilleriets

truppförband redogjorde jag i korthet för vissa av artilleriskjutskolans

beslutade förflyttning till Villingsberg betingade förslag rörande personalstaterna

för innevarande budgetår. Skolans förflyttning beräknades då kunna

äga mm våren 1945. I enlighet med vad i propositionen anförts har i personalförteckningarna

för innevarande budgetår stadgats, att pensionerad arvodespersonal

och icke-ordinarie personal vid artilleriskjutskolan skulle från och

med den tidpunkt och i den omfattning, som Kungl. Majit bestämde, överföras

till truppförband vid artilleriet. Något sådant överförande har ännu

icke ägt rum. Enligt vad jag under hand inhämtat beräknas verksamheten

vid Villingsberg icke kunna komma i gång förrän våren 1946. Med hänsyn

härtill torde ifrågavarande personal fortfarande böra redovisas under särskild

rubrik för artilleriskjutskolan och samma bestämmelser som för innevarande

budgetår beträffande personalens överförande gälla jämväl för nästa

budgetår.

Sjukvårds väsendet.

Av civilförvaltningen tillstyrkt förslag från försvarets sjukvårdsförvaltning

örn höjning av löneställningen för två av de nu upptagna fyra förråds
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

305

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

underofficerarna, avsedda för förvaltningens centralförråd i Stockholm och

örebro, från UO 7 till ITO 8 kan jag med hänsyn till riktlinjerna för årets

budgetarbete icke biträda.

Pemon terings väsende t.

I personalförteckningen finnas såsom chefer för Herrevadsklosters och

Gudhems remontdepåer upptagna befattningar för pensionerade officerare i

löneklass Oa 12 respektive Oa 11. Innehavarna av dessa befattningar ha utöver

arvodet åtnjutit förmånen av fri bostad i de till remontdepåerna hörande

mangårdsbyggnaderna jämte fri värme och fritt lyse. Före den av 1942 års

riksdag genomförda regleringen av arvoden för pensionerad personal voro

med befattningarna förenade arvoden om 2 790 kronor för chefen för Gudhems

remontdepå och 3 790 kronor för chefen för Herrevadsklosters remontdepå.

Den 1 000 kronor högre ersättningen till chefen för Herrevadsklosters remontdepå

torde ha föranletts av de med dressyranstalten därstädes förenade

arbetsuppgifterna. De vanliga kaptensarvodena voro 3 180 kronor. 1942 års

försvarsberedning, på vars förslag arvodesregleringen tillkom, anförde, att

arvodesinnehavare, som åtnjöte lägre arvode än som i allmänhet utginge i

motsvarande befattningar, enär de utöver arvodet erhölle tjänstebostad in

natura, borde åtnjuta arvode med vanligt belopp och i stället erlägga ersättning

för den tjänstebostad, som tillhandahölles vederbörande.

Sedan fråga uppkommit örn bestämmande av hyresersättning för de av

cheferna för ifrågavarande remontdepåer disponerade tjänstebostäderna, ha

dessa chefer i skrivelser den 27 september och den 1 oktober 1943 framhållit,

att förmånerna av fri bostad och fri värme jämte fritt lyse, som alltid utan

ersättning tillkommit cheferna för remontdepåerna, borde kunna anses som

skälig ersättning för förvaltningen och skötseln av de skogs- och jordbruksfastigheter,

som tillhörde depåerna, samt hemställt örn befrielse från skyldighet

att utgiva ersättning för dessa förmåner.

Försvarets civilförvaltning och arméns fortifikationsförvaltning ha i

gemensamt yttrande över framställningarna anfört, att det icke kunnat utrönas,

huru förmånen av fri bostad m. m. i förevarande fall tillkommit, men

att det, då depåerna inrättades, troligen ansetts uppenbart, att, då

dépåcheferna skulle förvalta de för depåerna upplåtna gårdarna, de borde

erhålla samma förmåner i detta hänseende som tillkommit tidigare brukare

av dessa gårdar. Förvaltningarna lia ansett det orimligt, att depåcheferna

skulle erlägga avgifter för bostad m. m., vilka beräknats till 2 305 kronor för

år vid Gudhems remontdepå och 4 329 kronor för år vid Herrevadsklosters

remontdepå, utan att erhålla förhöjda arvoden, i synnerhet som de arvoden,

som tillkomme dem efter arvodesregleringen, vore något lägre än tidigare utgående

kontanta löneförmåner. I anledning härav ha förvaltningarna hemställt,

att till depåcheferna skulle för deras handhavande av förvaltningen av

de för respektive remontdepåer upplåtna kungsgårdarna utgå arvoden med

belopp, motsvarande de avgifter, som de kunde bliva skyldiga att erlägga för

av dem disponerade tjänstebostäder jämte värme och elektrisk energi, att

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 20

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bestridas från vederbörlig utgiftspost å staten för försvarets fastighetsfond,

arméns delfond, ävensom att depåcheferna måtte befrias från skyldighet att

vidkännas avdrag för ifrågavarande naturaförmåner för tiden från och med

den 1 oktober 1942 till dess ny arvodesreglering för dem trätt i kraft.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det principiellt riktigast, att löneförmånerna

för depåcheferna borde bestämmas med hänsyn till samtliga dem

åliggande göromål i egenskap av depåchefer samt utgå med ett härför avpassat

arvode, lämpligen efter löneklass Oa 13 för chefen vid Gudhems remontdepå

och Oa 14 för chefen vid Herrevadsklosters remontdepå. Då även med

denna löneställning depåcheferna skulle erhålla en avsevärd försämring i sina

löneförmåner, örn de skulle bliva skyldiga att vidkännas avdrag för hyra m. m.

med belopp, som förvaltningarna angivit, syntes emellertid en jämkning

nedåt av hyresersättningen kunna vidtagas med hänsyn till att tjänstebostaden

— särskilt vid Herrevadskloster — vore större än den, vilken borde anvisas

åt befattningshavare med motsvarande löneställning. Om förvaltningarnas

förslag likväl ansåges kunna i huvudsak godtagas, ansåge lönenämnden, att

detta borde ske i den formen, att de nuvarande arvodena bibehölles och

cheferna dessutom tillförsäkrades förmånen av fri bostad samt fri värme och

fritt lyse, detta närmast såsom ersättning för den ekonomiska förvaltningen av

fastigheterna i fråga.

Statskontoret har i huvudsak anslutit sig till lönenämndens förslag beträffande

höjda arvoden och jämkning av hyresersättningarna men ansett,

att en placering av chefen för Gudhems remontdepå i högre löneklass än

Oa 12 icke borde ifrågakomma.

För egen del ifrågasätter jag, örn icke de speciella uppgifter med avseende

å förvaltningen och skötseln av de för depåerna upplåtna fastigheterna som

vid sidan av deras militära funktioner ankomma på depåcheferna vid Herrevadsklosters

och Gudhems remontdepåer, kunna motivera, att de fortfarande

komma i åtnjutande av viss del av de förmåner i form av fri bostad och fri

värme jämte fritt lyse, som av ålder tillkommit innehavarna av dessa befattningar.

Någon reduktion av dessa förmåner för de nuvarande befattningshavarna

finner jag mig icke böra föreslå med hänsyn till att detta skulle för

dem medföra mycket kännbara ekonomiska konsekvenser. Jag förordar fördenskull,

att de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar fortfarande

må komma i åtnjutande av sagda förmåner, och förutsätter icke av

denna anledning någon ändring i deras nuvarande löneställningar. Vid uppkommande

ledighet å befattningarna synes dock böra övervägas, om icke en

ersättning för ifrågavarande förmåner, motsvarande normalbostad för likartade

befattningshavare, men något jämkad nedåt med hänsyn till nämnda

speciella arbetsuppgifter bör erläggas av efterträdarna. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att i detta hänseende meddela beslut. Såsom framgår

av vad jag i det föregående vid behandlingen av frågan örn kavalleriets

omorganisation anfört, anser jag, att chefen för Herrevadsklosters

remontdepå, efter dressyranstaltens överförande till Skånska kavalleriregementet,

icke bör intaga högre löneställning än chefen för Gudhems remont
-

s. 307 Kontrollera mot PDF

307

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

depå. Då jag — med beaktande av ställningstagandet i den nyssberörda

frågan — icke anser det obilligt, att den nuvarande depåcbefen vid Herrevadskloster

underkastar sig den inkomstminskning, som föranledes av sålunda

minskade arbetsuppgifter, föreslår jag, att befattningen som chef för Herrevadsklosters

remontdepå från och med nästa budgetår och med tillämpning

från tidpunkten för dressyranstaltens överflyttande upptages i löneklassen

Oall.

Avlöningskostnaderna för helt budgetår för den i förslaget till personalförteckning

upptagna personalen i arvodesbefattning beräknas uppgå till i

runt tal 5 850 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost synes

böra upptagas för nästa budgetår (nu 5 725 000 kronor).

De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola

upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, kunna, under

förutsättning att alla arvodesbefattningarna vore besatta med från aktiv stat

pensionsavgången personal, uppskattas till cirka 5 030 000 kronor. Emellertid

skola befattningarna i första hand uppehållas av personal, som tvångsvis

överförts på övergångsstat, varjämte Kungl. Maj:t, som förut anmärkts, i

åtskilliga fall, då det visat sig omöjligt att besätta befattningarna med dylik

personal eller från aktiv stat pensionsavgången, medgivit, att jämväl andra

personalkategorier, såsom personal å frivillig övergångsstat eller reservstat

eller i reserven utnämnd personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna

beställningshavare, finge förordnas å befattningarna. Detta förhållande

medför att pensionsmedlen minskas. Civilförvaltningen har uppskattat

den minskning i pensionsmedlen, som skulle uppkomma därest hittills

meddelade dispensbeslut skulle bliva gällande för hela nästa budgetår,

till i runt tal 600 000 kronor. Denna beräkning anser jag mig kunna godtaga.

Med utgångspunkt från sistnämnda belopp kunna de pensionsmedel, vilka

såsom särskilda uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa

budgetår, beräknas till (5 030 000 —- 600 000 —) i avrundat tal 4 400 000 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Enligt vad jag i det föregående föreslagit bör denna anslagspost bildas

genom sammanslagning av de nuvarande anslagsposterna Arvoden och övriga

ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän samt Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Av praktiska skäl torde den nuvarande

uppdelningen i två särskilda arvodesförteckningar böra bibehållas,

därvid förteckningen å arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, bör benämnas förteckning å vissa andra arvoden och särskilda

ersättningar. Den nya anslagsposten bör, såsom framgår av vad under punkt 1

anförts, upptagas förslagsvis.

Arvoden och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

I enlighet med vad jag under punkt 1 anfört beräknar jag för här ifrågavarande

ändamål ett belopp av 220 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

808 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Arméstaben.

Under denna rubrik bör i enlighet med vad jag under nästföregående anslagspost

anfört upptagas ett personligt arvode till majoren å reservstat N. O.

Malmström, motsvarande skillnaden mellan Malmström tillkommande reservstatslön

och nettoavlöningen enligt löneklass Oall, eller 6100 kronor.

Centrala värnpliktsbyrån.

Genom beslut av 1944 års riksdag (skrivelse nr 321) har inom centrala

värnpliktsbyrån inrättats en personalprövningsdetalj. I beslutet förutsattes,

bland annat, att ersättningar skulle komma att utgå till erforderliga sakkunniga

med 20 å 40 kronor för dag, att bestridas från den under vederbörande

försvarsgrens avlöningsanslag uppförda delposten till tillfälligt anställande

av tjänstemän m. m. (jfr propositionen 1944:185 s. 38). Genom

beslut den 24 november 1944 har Kungl. Maj:t medgivit, bland annat, att

högst 6 400 kronor finge disponeras från nämnda delpost under arméns avlöningsanslag

för arvoden åt dylika sakkunniga efter i medeltal 30 kronor för

dag samt för statistikarbete.

I enlighet med förslag av arméchefen räknar jag för nästa budgetår oförändrat

medelsbehov för ifrågavarande ändamål. Arvodena synas lämpligen

böra i fortsättningen utgå från arméns avlöningsanslag och redovisas i

förevarande förteckning.

Militärområdena m. m.

Under denna rubrik finnas bland arvoden, som utbetalas vid truppförband

eller försvarsområdesstaber, upptagna arvoden örn tillhopa 15 150 kronor till

vakter vid förråd m. m. inom Yl. militärområdet. I enlighet med av arméchefen

framställt och av civilförvaltningen tillstyrkt förslag bör militärbefälhavaren

äga att inom ramen för summabeloppet verkställa den fördelning av

dessa arvoden, som betingas av förhållandena inom olika försvarsområden.

Väg- och vattenbyggnadskårens chefsexpedition.

Till förevarande förteckning böra, med hänsyn till att arvodena icke utgå

till ordinarie tjänstemän vid armén, överföras de under punkt 1 i det föregående

bland övriga arvoden under förevarande rubrik anmärkta arvodena å

tillhopa 4 500 kronor till kårchefen och till adjutant ur väg- och vattenbyggnadskåren.

Civila timlärare vid truppförbanden.

För ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår i arvodesförteckningen

upptaget ett belopp av 525 000 kronor. Arvoden utgå enligt av Kungl.

Majit den 18 september 1942 meddelade bestämmelser, graderade efter dyrortsgrupper

och med olika belopp allt efter läroämnets art eller lärarnas utbildningsgrad.

s. 309 Kontrollera mot PDF

309

Kungl. Maj-.ts proposition nr 70.

I skrivelse den 26 februari 1944 har chefen för armén, efter att i ärendet

ha hört försvarets civilförvaltning och skolöverstyrelsen, gjort framställning

om åtgärder för fastare anställningsform för ifrågavarande lärare och i sådant

hänseende hemställt, att för lärare med viss minsta tjänstgöringstid skulle

fastställas arvoden för läsår, graderade efter dyrortsgrupper, att sålunda avlönad

lärare skulle vid tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom bibehållas

vid sitt arvode, minskat med 25 % för den tid ledigheten omfattade, samt att

till lärare med tjänstgöring av mindre omfattning liksom till vikarie för tjänstledig

lärare skulle få utgå timarvode enligt nu gällande grunder.

Statskontoret har i utlåtande över framställningen anfört, att det eldigt

ämbetsverkets mening icke förelåge skäl att för närvarande, innan ytterligare

erfarenhet vunnits, frångå de hittills tillämpade principerna vid avvägningen

av ersättningen till ifrågavarande lärare. Frågan örn en allmän lönereglering

för denna grupp av befattningshavare syntes först framdeles böra upptagas till

prövning. Därest emellertid redan nu en förbättring av de heltidsanställda

lärarnas avlöningsförmåner ansåges böra komma till stånd, syntes det statskontoret

att — då de föreslagna bestämmelserna i huvudsak avsåge att tillförsäkra

dessa lärare rätt till viss löneförmån under tjänstledighet för sjukdom

— syftet med framställningen enklast kunde ernås genom att låta dem under

sådan ledighet bibehålla viss del, förslagsvis hälften, av timarvodet.

I likhet med statskontoret anser jag, att närmare erfarenheter av den civila

lärarverksamheten vid truppförbanden böra avvaktas, innan ändringar vidtagas

i formen för deras anställande. Det nuvarande systemet med timarvoden

synes därför böra tills vidare bibehållas. Jag vill dock erinra, att för innevarande

läsår arvoden med för månad bestämda belopp enligt megivande utgå

till civila lärare vid manskapsskolorna vid vissa flygflottiljer. Förslaget att

tillerkänna vissa lärare rätt att bibehålla viss del av arvodet vid tjänstledighet

på grund av sjukdom, sådant det av statskontoret utformats, finner jag

vara värt beaktande. Innan ställning tages till detsamma, torde dock böra

undersökas, om skäl kunna anses föreligga att meddela bestämmelser i ämnet

jämväl för civila lärare vid motsvarande utbildningsanstalter vid de andra försvarsgrenarna.

Det bör ankomma på civilförvaltningen att företaga utredning

i ämnet och inkomma med därav betingade förslag.

I medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål har chefen för armén för

nästa budgetår icke förutsatt någon ändring. I enlighet härmed beräknar jag

här oförändrat 525 000 kronor. Vid bifall till under punkt 1 framlagt förslag

att upptaga här förevarande anslagspost förslagsvis torde det få ankomma

på Kungl. Majit att medgiva det överskridande av nämnda belopp, som må

kunna komma att erfordras för utgivande av ersättning under tjänstledighet

för sjukdom till civila lärare vid truppförbanden.

Hemvärnet.

Enligt beslut av 1944 års riksdag (skrivelse nr 321) i anledning av väckta

motioner utgå för innevarande budgetår under nu rådande förhållanden

arvoden till hemvärnsområdesbefälhavare med respektive 150, 225 och 300

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

kronor. I vad motionerna avsåge jämväl en höjning av de för fredstid fastställda

arvodesbeloppen ansåg sig riksdagen icke böra bifalla vad i motionerna yrkats.

Riksdagen förklarade sig nämligen förutsätta, att denna fråga efter återgång

till fredsförhållanden korum© att bliva föremål för övervägande av Kungl.

Majit.

Chefen för armén har föreslagit, att de sålunda bestämda arvodesbeloppen

skulle fastställas för framtiden. Civilförvaltningen har, under hänvisning

till riksdagens uttalande, ansett sig icke böra föreslå någon ändring i det

belopp, som å arvodesförteckningen bör upptagas för hemvärnet.

För egen del får jag erinra, att Kungl. Majit den 2 februari 1945 beslutat,

att utredning skall företagas rörande hemvärnets organisation m. m. Sakkunniga

för biträde med denna utredning ha av mig tillkallats den 16 i samma

månad. Då förevarande ersättningsfråga torde komma under övervägande vid

denna utredning, saknar jag anledning att nu upptaga densamma till prövning.

För handhavande av viss utbildning av frivillig luftbevakningspersonal

samt för övervakning av byggnader och förbindelser ra. m. för luftbevakningen

föreslog 1941 års försvars utredning för varje försvarsområde en luftbevakningsofficer,

reservofficer eller värnpliktig officer. Tjänstgöringen beräknades

till omkring 4 veckor per år. Som ersättning härför föreslogs skola

utgå årsarvode örn 400 kronor.

I skrivelse den 18 november 1944 har chefen för armén — med förmälan

att Aud en återgång till fredsförhållanden omedelbart behov uppkommer av

dylika luftbevakningsofficerare — föreslagit, att arvoden för luftbevakningsofficerare

borde beräknas från och med nästa budgetår. I samma skrivelse

har arméchefen vidare föreslagit, att till lottor, som i fredstid erfordrades för

biträde inom försvarsområdesstaber vid handläggning av ärenden rörande

lottaorganisationen, s. k. fomoblottor, borde utgå arvoden, samt att medel för

ändamålet borde beräknas för nästa budgetår. Överbefälhavaren, som efter förslag

av chefen för marinen anmält behov av medel för samma ändamål för

marinens del, har tillstyrkt arvoden till ifrågavarande personal. Civilförvaltningen

har jämväl tillstyrkt vad i förevarande hänseenden föreslagits. Försvarsväsendets

lönenämnd har ansett förslaget om arvoden för luftbevakningsofficerare

kunna godtagas men har ställt sig tveksam till förslaget örn arvoden

till fomoblottor, särskilt med hänsyn till lottarörelsens karaktär av helt frivillig

försArarsorganisation. Med hänsyn till vad myndigheterna anfört, ansåge

sig lönenämnden dock icke böra motsätta sig förslaget.

För egen del anser jag anledning icke föreligga att i vart fall för nästa

budgetår räkna med medel för de angivna ändamålen.

Arvodessumman för innevarande budgetår utgör 836 855 kronor. Med beaktande

av i det föregående föreslagna ändringar kan beloppet för nästa

budgetår beräknas till (836 855 + 6 100 + 6 400 + 4 500 =) 853 855 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit bör enligt vad sålunda anförts för budgetåret 1945/46 uppföras med ett

belopp av (220 000 + 853 855 =) i avrundat tal 1 075 000 kronor.

s. 311 Kontrollera mot PDF

311

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Under denna anslagspost skola enligt förslaget till omläggning av avlöningsstaten

upptagas jämväl avlöningar till vård- och ekonomipersonal, avlöningar

till fänrikar samt stipendier för underlättande av officersrekryteringen

i Boden.

I personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som

uppförts å personalförteckning för innevarande budgetår, ha beräknats till

6 780 000 kronor, varav 2 180 000 kronor för vård- och ekonomipersonal. För

nästa budgetår beräknar jag motsvarande kostnader till förslagsvis 7 350 000

kronor. Rörande beräkningsgrunderna må följande framhållas.

Beträffande frågan örn genomförande av den överflyttning från sakanslag

av lönekostnader för icke-ordinarie personal, som av mig senast i statsverkspropositionen

till 1942 års riksdag (fjärde huvudtiteln, s. 34) i princip förordats,

får jag erinra, att med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15

juni 1944 tillkallats utredningsmän för biträde med prövning av denna fråga

— försvarets sakanslagsutredning. Utredningen har främst till syfte att söka

avgränsa den från sakanslag avlönade icke-ordinarie personal, som bör anses

vara under fredsförhållanden på längre sikt nödvändig. Tanken är därvid,

att den sålunda avgränsade personalen skall överföras till att avlönas från

vederbörliga avlöningsanslag.

Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid armén för budgetåret

1944/45 har av Kungl. Majit fastställts den 2 juni 1944. Förteckningen

överensstämmer i allt väsentligt med det förslag, som i anslutning till propositionen

1944: 185 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1944 års riksdag.

För budgetåret 1945/46 föreslår jag följande ändringar i förhållande

till innevarande budgetår.

Arméstaben.

Under denna rubrik redovisas den personal, som avses för arméstaben,

centrala värnpliktsbyrån, arméinspektionen och hemvärnsstaben. Personalen

fördelas enligt arméchefens bestämmande.

Här räknar jag med den utökning med 1 befattning såsom kontorsbiträde

i lönegraden MEo 4, vars inrättande jag i det föregående förordat under motsvarande

rubrik under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän.

I likhet med civilförvaltningen anser jag däremot, att med inrättande av

en av arméchefen föreslagen befattning för ett kontorsbiträde för personalprövningsdetaljen

vid centrala värnpliktsbyrån bör anstå till dess ytterligare

erfarenhet vunnits rörande prövningsdetaljens verksamhet och personalbehov.

Militärområdena m. m.

Förslag av chefen för armén örn inrättande vid kommendantsstaben i Stockholm

av en befattning för ritare av 2. klass, avsedd för fastighetsförvaltningen,

kan jag i avvaktan på resultatet av byggnads- och fortifikationsförvaltningsutredningens

arbete icke tillstyrka.

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

Kungl. May.ts proposition nr 170.

I enlighet med vad jag i det föregående anfört vid beräkningen av personalbehovet

för arméns jägarskola räknar jag med följande utökning av den

extra ordinarie personalen vid Kiruna-Jokkmokks förs varsområdesstab,

nämligen med 1 förrådsman, 1 eldare av 2. klass, 1 husmoder av 2.

klass, 1 kontorsbiträde, 1 skrivbiträde samt 14 köks- och servisbiträden. Yad

kökspersonalen angår inhämtas av det föregående att denna liksom den

icke-ordinarie personalen i övrigt utom kontorsbiträdet är avsedd att överföras

från Norrbottens regemente.

Civilförvaltningen har tillstyrkt en av chefen för armén på förslag av

generalintendenten gjord hemställan att under en ny underrubrik Intendentur

kårens chefsexpedition måtte uppföras en befattning för ett kontorsbiträde

i lönegrad MEo 4. Generalintendenten har i ärendet anfört

följande:

Vid intendenturkårens chefsexpedition tjänstgöra, två skrivbiträden i lönegrad

Ex 4 (avlönade å arméförvaltningens anslag till avlöningar för ickeordinarie

personal). Det ena av dessa biträden fullgör en synnerligen väl

kvalificerad tjänst, som kommer att fortsätta även efter avvecklingen av nuvarande

krigsorganisation. Det torde särskilt få framhållas, att den personal,

som numera redovisas, placeras och utbildas genom generalintendentens försorg,

sedan år 1936 fyrdubblats, och att intendenturkårens chefsexpedition,

varest ifrågavarande ärenden handläggas, för närvarande torde vara en av försvarets

största. Med hänsyn dels till arbetets art, dels till önskemålet att

fastare binda kvalificerad arbetskraft till anställningen, bör därför det ena

skrivbiträdet uppflyttas till kontorsbiträde och placeras i lönegrad MEo 4. Härigenom

kommer chefsexpeditionen i vart fall icke i sämre läge vad beträffar

kvalificerad arbetskraft för expeditionsarbetet än arméns övriga högre staber

samt regementen och kårer.

Med hänsyn till den höjning av arméförvaltningens icke-ordinariepost, som

jag i det föregående föreslagit, anser jag mig icke kunna tillstyrka förevarande

förslag.

Truppförbanden m. m.

Infanteriets truppförband. I skrivelse den 30 oktober 1944 har

chefen för Södra skånska infanteriregementets depå hemställt, att befattningen

för biträdande husmoder vid regementets förläggning vid Kevingehed

måtte utbytas mot en befattning för husmoder av 1. klass i MEo 8. Försvarets

civilförvaltning och försvarsväsendets lönenämnd ha förordat bifall till framställningen

på sådant sätt att befattningen såsom husmoder av 2. klass vid

nämnda förläggning föreslagits utbytt mot en befattning såsom husmoder av

1. klass.

För egen del finner jag mig med hänsyn till vad jag i det föregående

anfört rörande personalen vid arméns matinrättningar icke kunna nu tillstyrka

framställningen.

Vid bifall till förslaget om organiserande av arméns jägarskola kan antalet

extra ordinarie befattningar vid Norrbottens regemente minskas med

2 förrådsmän, 1 eldare av 2. klass, 1 husmoder av 2. klass, 1 skrivbiträde samt

14 köks- och servisbiträden.

s. 313 Kontrollera mot PDF

313

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

Vid kavalleriets truppförband bör antalet remontryttare planenligt

utökas med 35 till 70. För Skånska kavalleriregementet böra tillkomma

nya befattningar för 1 eldare av 2. klass, 2 kontorsbiträde!! och 3 skrivbiträden.

Minskning bör ske med 1 befattning för förrådsman.

Pansar truppförbanden. Genom beslut den 12 november 1943 medgav

Kungl. Majit, att tills vidare finge anställas en extra tjänsteman i lönegrad

MEx 8 såsom skogvaktare för Göta pansarlivgardes pansarskjutfält å Utö.

Befattningen torde från och med nästa budgetår böra uppföras såsom skogvaktare

av 2. klass i lönegrad MEo 8.

Beträffande artilleriets truppförband böra vid ettvart av Svea,

Göta och Norrlands artilleriregementen antalet remontryttare planenligt utökas

med 3 till 8.

Ingenjörkårerna. Civilförvaltningen har tillstyrkt ett av arméchefen

framlagt förslag till inrättande vid Göta, ingenjörkår av fyra befattningar för

remontryttare samt viss minskning i anledning därav av manskapskadrerna

vid ingenjörkårerna.

Såsom framgår av vad i ämnet anförts i årets statsverksproposition under

anslaget till Armén: Bemontering avses frågan örn behovet av stamhästar

vid, bland annat, ingenjörtrupperna framdeles skola tagas under övervägande.

I avvaktan härå anser jag mig icke kunna nu föreslå inrättande av ifrågavarande

befattningar.

I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas under trängkår

er na upptagna ett skrivbiträde och 9 köks- och servisbiträden, avsedda

för Göta trängkårs kompani i Nora. Genom beslut den 26 januari 1945 har

Kungl Majit medgivit, att vid trängkompaniet i Nora finge från angivna tidpunkter

tills vidare intill den 1 juli 1945 finnas anställda en maskinist i 8:e,

en eldare av 2. klass i 5:e, en husmoder av 2. klass i 6:e, en biträdande husmoder

i 4:e och två förrådsmän i 5:e lönegraderna av löneplanen MEx. Därvid

har jämväl föreskrivits, att två köks- och servisbiträdesbefattningar vid

kåren skulle under tiden hållas vakanta. Av denna extra personal, vilken,

utom vad beträffar maskinisten, motsvaras av extra ordinarie befattningar,

som enligt vad i samband med 1942 års försvarsbeslut förutsattes skulle

finnas vid trängkompaniet, böra från och med nästa, budgetår 1 eldare av

2. klass och 2 förrådsmän upptagas i extra ordinarie befattning, samtliga i

lönegraden MEo 5. Med inplacering av maskinisten i extra ordinarie anställning

synes böra anstå i avvaktan å resultatet av det utredningsarbete, som

bedrives av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Av skäl som jag i det

föregående anfört böra husmödrarna tills vidare bibehållas i extra anställning.

Av samma skäl kunna från och med nästa budgetår antalet befattningar

för köks- och servisbiträden minskas med 2, motsvarande de nu vakanthållna

befattningarna.

Under rubriken arméns intendentur förråd upptager jag den extra

ordinarie personal, som enligt vad under punkten 2 i det föregående föreslagits

skola tillkomma för det centrala bok- och blankettförrådet och för försvarets

tryckeri med tillhörande bokbinderi. Det bör ankomma på Kungl.

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Maj:t att avgöra, huruvida den personal som sålunda upptagits för tryckeriet

i stället bör avlönas enligt kollektivavtal. Därest så blir fallet, böra motsvarande

på personalförteckningen redovisade befattningar hållas vakanta.

Någon uppräkning av anslaget till Armén: Avlöningar till civil handräckningspersonal

torde för nästa budgetår icke behöva ske av denna anledning.

Vissa utbi/dningsanstalter.

Chefen för armén har framlagt förslag av innebörd, att en vaktmästare vid

arméns underofficersskola skulle uppflyttas tili lönegraden MEo 6 och erhålla

benämningen garageförman, att en kontorsbiträdesbefattning vid skolan

skulle utbytas mot en befattning för kontorist samt att antalet skrivbiträden

därstädes skulle ökas med ett. Arméchefen har därvid hänvisat till en skrivelse

av chefen för skolan, vari denne i sistnämnda båda hänseenden anfört i

huvudsak följande.

Kontorsbiträdet vore placerat vid skolans kassaförvaltning och fullgjorde

i stort samma tjänstgöring som regementskassör vid ett regemente. Arbetet

vid kassaförvaltningen hade ökat i omfång genom tillkomsten av försvarets

läroverk och bomme att ytterligare ökas från och med nästa budgetår. På

grund därav erfordrades kvalificerad arbetskraft, vilken praktiskt taget bleve

omöjlig att anskaffa med avlöning enligt MEo 4. På grund därav borde befattningen

lämpligen bestridas av en kontorist i lönegrad MEo 8. Kontoristen

borde då helt svara för kassaförvaltningen i likhet med regementskassör vid

truppförband. Därigenom kunde expeditionsunderofficeren vid internatet,

vilken avsetts placeras å kassaförvaltningen, utgå. För det mindre kvalificerade

skrivarbetet fordrades dock dessutom ett skrivbiträde i lönegrad

MEo 2.

Civilförvaltningen har under hänvisning till utredningen för prövning av

behovet av icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet icke ansett sig böra

framlägga arméchefens förslag.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett att,

då underofficersskolan syntes bliva av permanent karaktär, skolchefens förslag

örn utbyte av en expeditionsunderofficersbefattning mot en kontoristbefattning

borde kunna genomföras redan från och med nästa budgetår.

Även jag anser mig kunna tillstyrka, att kontorsbiträdesbefattningen vid

arméns underofficersskola utbytes mot en kontoristbefattning i lönegraden

MEo 8. I det föregående har jag räknat med att den för läroverkets internat

avsedde expeditionsunderofficeren av denna anledning kan utgå. I avvaktan

å närmare erfarenheter rörande arbetsbelastningen anser jag mig icke nu

kunna förorda någon utökning av skrivbiträdespersonalen. Förslaget örn löneuppflyttning

för en av skolans vaktmästare kan jag icke tillstyrka.

I enlighet med förslag av chefen för underofficersskolan har den å personalförteckningen

upptagne förrådsmannen i MEo 5 överförts till gruppen vaktmästare,

vilken därigenom ökats till 11. Skälet härtill är att denne förrådsman

ur arbets- och ansvarssynpunkt närmast är att jämföra med vaktmästare.

Sjukvårdsväsendet.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har gjort framställning örn förbättrad

löneställning för instruktionssköterskorna och i sådant hänseende föreslagit,

s. 315 Kontrollera mot PDF

315

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

att fem av de nuvarande sjuksköterskorna skulle uppflyttas till lönegraden

MEo 9. Förvaltningen har vidare föreslagit inrättande av ett antal befattningar

för hälsovårdsinspektörer i lönegraden MEo 15. Därjämte har sjukvårdsförvaltningen

gjort framställning örn utökning av förrådspersonalen och därvid

anfört i huvudsak följande.

Den personal, som enligt nu gällande stat stöde till förfogande för själva

skötseln och vården av sjukvårdsmaterielen vid förråden, hade visat sig vara

långt ifrån tillräcklig. I och med att förråden blivit avsedda för hela försvarsväsendet

hade materielen väsentligt ökat i omfattning. En avsevärd del därav,

såsom instrument m. m., vore dyrbar och fordrade noggrann tillsjm och tidsödande

omvårdnad. Den för ändamålet närmast erforderliga personalen, förrådsmännen,

hade icke utökats i förhållande till materielen utan uppginge

till samma antal som ansetts behövligt för betjänande av endast arméns behov.

En utökning av förrådsmännens antal främst vid centralförråden i Stockholm

och örebro finge anses ofrånkomlig. Sjukvårdsförvaltningen finge i sådant

hänseende föreslå, att tvenne förrådsmän i lönegrad MEo 5 måtte tillkomma

vid vartdera av sagda båda förråd. Redan vunna erfarenheter gåve klart vid

handen, att behovet av sagda personalförstärkning komme att bestå även efter

inträdda fredsförhållanden.

Civilförvaltningen har tillstyrkt inrättande av ytterligare fyra befattningar

för förrådsmän men ansett sig icke kunna framlägga förslag örn lönereglering

för instruktionssköterskor, enär frågan därom syntes vara av natur att böra

prövas av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, I avvaktan å närmare erfarenheter

rörande lämpligaste anställningsformen för de föreslagna hälsovårdsinspektörerna

har civilförvaltningen ansett sig icke kunna tillstyrka inrättande

av extra ordinarie befattningar för ändamålet. Uppkommande kostnader

för under fredsförhållanden försöksvis anställda hälsovårdsinspektörer

syntes få bestridas av för tillfälligt anställande av tjänstemän anvisade medel.

Jag delar civilförvaltningens uppfattning beträffande förslaget om lönereglering

för instruktionssköterskorna och inrättande av befattningar för hälsovårdsinspektörer

och är alltså icke beredd att nu tillstyrka de i dessa hänseenden

framlagda förslagen. Med hänsyn till angelägenheten av betryggande

materielvård vill jag icke motsätta mig en utökning av antalet förrådsmän.

1 avbidan på erfarenheter örn verksamhetens omfattning i fredstid böra dock

nu endast 2 förrådsmän tillkomma.

För Skånska kavalleriregementet böra tillkomma 1 sjuksköterska och, i enlighet

med förslag av sjukvårdsförvaltningen, 1 sjukvårdsbiträde. Därjämte

förordar jag, att för den organisation av skärmbildsundersökningar av värnpliktiga

m. fl., varom förslag framlagts i årets statsverksproposition, beräknas

2 sjuksköterskor, skärmbildssköterskor vid poliklinikerna i Stockholm och

Karlskrona.

Reman terings väsende t

Chefen för armén har föreslagit, att för vardera av Herrevadsklosters och

Gudhems remontdepåer skulle från och med budgetåret 1945/46 inrättas en

skrivbiträdesbefattning i lönegrad MEo 2. Av handlingarna i ärendet framgår,

att skrivgöromålen vid depåerna hitintills ombesörjts av värnpliktiga bi
-

s. 316 Kontrollera mot PDF

316

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

träden samt att från centrala vallip] i k tsby rån framhållits, att dylika biträden

icke i fortsättningen kunde påräknas.

Civilförvaltningen har med hänsyn därtill och då enligt förvaltningens åsikt

ett stadigvarande behov av skrivhjälp måste anses föreligga vid depåerna, tillstyrkt

förslaget.

Även jag anser mig kunna tillstyrka förslaget och förutsätter därvid, att

kommendering av värnpliktiga till depåerna för bestridande av skrivgöromål

icke vidare skall förekomma.

Arméhundväsendet.

I det föregående har jag föreslagit, att befattningen för skrivbiträde vid

arméhundväsendet utbytes mot 1 befattning för kontorsbiträde i lönegraden

MEo 4.

Viss ingenjörpersonal.

Från och med budgetåret 1943/44 Ira, i avbidan å slutligt ställningstagande

till frågan om ingenjörorganisationen inom försvaret, inrättats ett antal extra

ordinarie befattningar för ingenjörer vid armén. Såsom jag i det föregående

anfört kommer försvarsväsendets ingenjörutrednings numera framlagda förslag

rörande ingenjörpersonalen inom försvaret icke att föranleda förslag till

årets riksdag. Liksom hittills böra därför extra ordinarie ingenjörer finnas anställda

även under nästa budgetår. I enlighet med förslag av arméchefen böra

för nämnda budgetår tillkomma nya befattningar för 1 motoringenjör i lönegraden

MEo 18, avsedd för Gotlands artillerikår, och 1 signalingenjör i lönegraden

MEo 24, avsedd för arméns signalskola.

Viss extra personal m. m.

Under denna rubrik behandlar jag de medelsbehov, som hittills upptagits

under de särskilda delposterna betjäningspersonal m. fl., extra sjuksköterskor

m. m. och tillfälligt anställande av tjänstemän m. m., ävensom de under delposten

extra ordinarie och extra tjänstemän hittills beräknade kostnaderna för

anställande av telefonister vid vissa växelbordsanläggningar och för avlönande

av vikarier för extra ordinarie befattningshavare.

Vad sistnämnda utgiftsändamål beträffar ha för innevarande budgetår kostnaderna

för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas såsom

vikarier för i personalförteckningen uppförda extra ordinarie

befattningshavare i anledning av dessas semester eller tjänstledighet,

upptagits till 50 000 kronor. Utan ändring av beräkningsgrunderna i övrigt

räknar jag för nästa budgetår för detta ändamål med ett med hänsyn till den

ändrade dyrortsberäkningen till 52 000 kronor förhöjt belopp. Emellertid härunder

anslagsposten extra sjuksköterskor m. fl. för innevarande budgetår

räknats med ett belopp av högst 27 000 kronor för samma ändamål i vad gäller

sjuksköterskepersonalen (jfr statsliggaren för budgetåret 1944/45, s. 94). Sistnämnda

kostnader böra medräknas i detta sammanhang. Då jag icke förutsätter

någon ändring i beräkningen av desamma för nästa budgetår, böra för

s. 317 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 317

här ifrågavarande ändamål beräknas förslagsvis (52 000 + 27 000 =) 79 000

kronor.

För innevarande budgetår har för anställande såsom extra tjänstemän av

telefonister vid vissa växelbordsanläggningar vid arméns truppförband,

staber m. m. under delposten till extra ordinarie oell extra tjänstemän

beräknats ett belopp av 20 000 kronor. Frågan örn sagda telefonisters

framtida löneställning torde komma att upptagas till prövning av försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga. I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas

arbete räknar jag med, att befattningarna fortfarande skola uppehållas av

extra tjänstemän. För ändamålet bör för nästa budgetår beräknas ett oförändrat

belopp av förslagsvis 20 000 kronor.

Den för innevarande budgetår med förslagsvis 46 000 kronor upptagna delposten

betjäningspersonat m. fl., må jämlikt föreskrift i Kungl. Maj:ts

brev den 2 juni 1944 (regleringsbrevet) disponeras för bestridande av avlöningskostnaderna

för betjäningspersonal — kokerskor vid vissa truppförband

och skolor, viss personal vid fortifikationsförvaltningen i Boden samt viss

ekonomipersonal vid krigsskolan — till högst det antal, som angives i budgetåret

1941/42 gällande personalförteckning. Därvid skall iakttagas, att nyanställning

i kokerskebefattning icke må ske, utan skall vid avgång i sådan befattning

hittills utgående arvode inbesparas.

För nästa budgetår räknar jag med oförändrat medelsbehov eller 46 000

kronor.

För anställande av extra sjuksköterskor har för innevarande budgetår

räknats med, förutom förenämnda belopp av 27 000 kronor, förslagsvis

5 000 kronor för mötande av krav på ökad sjukvårdspersonal vid ökad sjuklighet,

epidemier etc. Då anledning icke yppats att räkna med ändrat medelsbehov,

upptager jag för nästa budgetår oförändrat 5 000 kronor.

För tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. är i gällande avlöningsstat

uppförd en delpost å 150 000 kronor. Under den för innevarande

budgetår uppförda anslagsposten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal,

vilka avlöningar i det föregående beräknats under förevarande anslagspost,

har för tillfälligt anställande av vård- och ekonomipersonal beräknats ett

belopp av 1 100 000 kronor. För budgetåret 1945/46 förutsättes ingen ändring

härutinnan, varför jag här för ändamålet upptager ett belopp av förslagsvis

(150 000 + 1 100 000 =) 1 250 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår sålunda

till (79 000 + 20 000 + 46 000 + 5 000 + 1 250 000 =) 1 400 000 kronor

(nu 1 398 000 kronor).

Fänrikar.

För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp

av förslagsvis 1 290 000 kronor, varvid antalet fänrikar beräknats till omkring

430.

Chefen för armén har anmält, att nämnda antal för nästa budgetår beräknas

nedgå till omkring 410. Civilförvaltningen har på grundval härav räknat med

s. 318 Kontrollera mot PDF

318

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ett medelsbehov av 1 280 000 kronor för nästa budgetår, varvid hänsyn tagits

till den ändrade dyrortsberäkningen.

Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden ha för innevarande

budgetår upptagits med ett belopp av 24 000 kronor, beräknat efter

12 fänrikar. Enligt uppgift av chefen för armén kan antalet nytillkommande

fänrikar vid Bodenförbanden under nästa budgetår beräknas till 8. Civilförvaltningen

har därför räknat med att för stipendier erfordras ett belopp av

16 000 kronor.

Med godtagande av dessa beräkningsgrunder räknar jag med ett medelsbehov

för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål av förslagsvis

(1280 000 + 16 000=) 1296 000 kronor (nu 1314 000 kronor).

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Av de å vederbörlig förteckning uppförda 39 befattningarna för bataljonsläkare

vid fältläkarkåren är en avsedd för en medicinsk assistent vid försvarsväsendets

kemiska anstalt. Då i beslutet angående inrättande av försvarets

forskningsanstalt icke förutsättes annan ändring i denne befattningshavares

tjänstgöring än att densamma i fortsättningen bör fullgöras vid forskningsanstalten,

bör antalet arvoden fortfarande utgöra 39 och medelsbehovet oförändrat

upptagas till 120 000 kronor.

Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.

För innevarande budgetår har under särskild delpost beräknats medel för

arvoden m. m. till 8 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. För nästa

budgetår torde i överensstämmelse med förslag av arméchefen 2 nya dylika

befattningar böra tillkomma, varigenom det enligt 1942 års försvarsbeslut beräknade

antalet vid fullt genomförd organisation uppnås. För arvoden m. m.

till denna personalkategori beräknas omkring 25 000 kronor (nu 20 000 kronor).

Musikelever.

För innevarande budgetår ha under särskild delpost beräknats medel

för kontant ersättning till 157 musikelever med 360 kronor för år och elev.

Någon ändring härutinnan förutsättes icke, varför för budgetåret 1945/46 upptages

oförändrat belopp, 57 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle sålunda utgöra

(7 350 000 + 1 400 000 + 1 296 000 + 120 000 + 25 000 + 57 000 =) i avrundat

tal 10 250 000 kronor.

5. Rörligt tillägg.

Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder erfordras för rörligt tilllägg

för budgetåret 1945/46 ett belopp av i runt tal 9 425 000 kronor (nu

9 009 564 kronor).

s. 319 Kontrollera mot PDF

319

Kungl. May.ts proposition nr 170.

Det sålunda beräknade medelsbehovet under arméns anslag till avlöningar

till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 kommer att uppgå till 70 700 000

kronor. Såsom i det föregående anförts har vid anslagsberäkningen vad beträffar

djrortsgraderade löner räknats efter lön å ortsgrupp F i stället för -—

såsom tidigare varit fallet — ortsgrupp E. Med omräkning av dyrortgraderade

löner till sistnämnda ortsgrupp skulle här ifrågavarande medelsbehov

uppgå till 68 800 000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1945/46 fastställa de personalförteckningar

för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning

vid armén, vilka komma att till riksdagen i särskild

ordning överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen

fastställda personalförteckningarna meddela ej mindre

särskilda föreskrifter av i tillämpliga delar samma innehåll som

innefattas i de särskilda bestämmelser, som genom Kungl. Maj :ts

beslut den 30 juni 1942, den 30 juni 1943 och den 2 juni 1944

fastställts att lända till efterrättelse för tillämpningen av arméns

personalförteckningar budgetåren 1942/43—1944/45, än även de

särskilda föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband

med genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen

för fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter

under budgetåren 1942/47;

dels bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med av mig angivna

grunder utfärda bestämmelser örn placering i löneklass och

beräknande av tid för uppflyttning till högre löneklass för personal,

som i anslutning till föreliggande förslag örn befälskadrernas

utökning må komma att överflyttas från övergångsstat, reservstat

och reserv till officers- och underofficersbeställningar på

aktiv stat vid försvarsväsendet;

dels godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till

avlöningar till aktiv personal m. fl. att tillämpas under budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis ................................................ kronor 48 500 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvo
desbefattning,

förslagsvis ........................ » 5 850 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ......... » 1 075 000

s. 320 Kontrollera mot PDF

320

Kungl. Majlis proposition nr 170.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .................................... kronor 10 250 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... »_9 425 000

Summa kronor 75 100 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................ kronor 4 400 000

Nettoutgift kronor 70 700 000;

dels ock till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 70 700 000 kronor.

MARINEN.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

[19.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden .............................. kronor 32 220 000

vid genomförd organisation................................ » 36 487 000

Budgetåret 1942/43 ............................................ * 27 160 000

» 1943/44 » 29 000 000

» 1944/45 » 31 400000

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag) .............. » 32 450 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag).................. » 31 400 000

Budgetåren 1942/47 (beräknad medelbelastning per år å

kostnadsramen) ............................................ * 29 740000

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 68) har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 beräkna

ett förslagsanslag av 32 450 000 kronor.

Kungl. Maj:t har den 2 juni 1944 fastställt dels avlöningsstat för anslaget

för budgetåret 1944/45 (se statsliggaren för nämnda budgetår, s. 122), dels

ock särskilda personalförteckningar beträffande den från anslaget avlönade

personalen.

Enligt de riktlinjer för utformningen av försvarsgrenarnas avlöningsstater,

som jag förordat vid behandlingen av motsvarande anslag för armén, böra

under förevarande anslag uppföras följande anslagsposter — utan uppdelning

i delposter — nämligen till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till arvoden

till pensionerad personal i arvodesbefattning, till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal samt till rörligt tillägg.

Såsom jag anfört vid anmälan av förevarande anslagsfråga i statsverkspropositionen

har försvarets civilförvaltning vid sina anslagsberäkningar för

s. 321 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170. 321

nästa budgetår utgått från planenlig utökning av organisationen för såväl

flottans som kustartilleriets del. För egen del ansåg jag mig, utan att taga

ställning till frågan örn de särskilda enheternas utbyggnad under nästa budgetår,

vid avvägningen av marinens medelsbehov kunna i huvudsak lägga de av

civilförvaltningen framlagda beräkningarna rörande organisationens omfattning

till grund.

Under hänvisning till vad jag under arméns motsvarande anslag inledningsvis

anfört i vissa frågor, som beröra flera försvarsgrenar, övergår jag härefter

till behandlingen av de olika anslagsposterna samt lämnar i anslutning

-där till en redogörelse för de huvudsakliga ändringar i de för innevarande

budgetar fastställda personalförteckningarna som böra vidtagas.

I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.

Från denna anslagspost böra enligt de av mig vid behandlingen av arméns

motsvarande anslag förordade riktlinjerna bestridas — förutom avlöningskostnader

enligt nu gällande bestämmelser — avlöningar till personal å avgångs-

och disponibilitetsstat samt till nyantaget manskap över stat ävensom

till ordinarie personal utgående sjötillägg och flygtillägg m. m.

Mar indis frik ten.

Under denna rubrik finnas i personalförteckningen för innevarande budgetår

upptagna 2 expeditionsvakter vid Ostkustens marindistrikt och 3 expeditionsvakter

vid Sydkustens marindistrikt, samtliga i lönegraden A 5. I

sina anslagsäskanden för innevarande budgetår föreslog marinförvaltningen,

att vid vartdera marindistriktet en av expeditionsvakterna skulle uppflyttas

till lönegraden A 7.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944:185 (s. 196) anförde jag

emellertid, att jag, ehuru allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd

i avgivet utlåtande förklarat sig icke vilja motsätta sig den föreslagna

löneregleringen, med hänsyn till riktlinjerna för 1944 års budgetarbete ansåge

mig icke kunna tillstyrka den föreslagna löneregleringen.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har försvarets civilförvaltning

anfört, att chefen för marinen ånyo framlagt förslag i angiven riktning. Marinchefen

hade vidare uttalat, att med den omfattning arbetet numera fått vid

marindistriktsstaben vid Västkustens marindistrikt behov förelåge att där

anställa en förste expeditionsvakt i lönegrad A 7. Enligt marinchefen borde

vidare under ifrågavarande rubrik uppföras en befattning såsom expeditionsvakt

i lönegrad A 5 för utövande av tillsynen över städning och renhållning

inom Blekinge kustartilleriförsvars kansli, såsom uppbördsman för inventarier

tillhörande expeditioner m. m. inom kansliet samt såsom föreståndare för

postkontor och ordonnanscentral, för vilka uppgifter för närvarande utnyttjades

militär personal. Civilförvaltningen vore av den uppfattningen, att behovet

av expeditionsvakter vid nämnda marindistriktsstaber och Blekinge

kustartilleriförsvar samt sagda personals lönegradsplacering borde tagas under

omprövning. Civilförvaltningen ville dock ifrågasätta, om icke detta närmast

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170.

124 45 21

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

borde ankomma på de sakkunniga, som inom finansdepartementet skulle biträda

med bland annat avvägningen av proportionerna mellan ordinarie, extra

ordinarie och andra anställningsformer för viss personal inom försvarsväsendet

och denna personals lönegradsplacering. I avvaktan på resultatet av

nämnda sakkunnigutredning hade civilförvaltningen därför ansett sig jcke

böra framlägga något förslag i ämnet.

För egen del vill jag i dessa frågor anföra, att med prövning av frågan

örn löneställningen för expeditionsvakterna vid Ostkustens och Sydkustens

marindistrikt fortfarande synes böra anstå. De av marinchefen föreslagna

nya expeditionsvaktsbefattningarna vid Västkustens marindistrikt och Blekinge

kustartilleriförsvar ha icke förutsetts i 1942 års försvarsbeslut, varför

avsikten torde ha varit, att de arbetsuppgifter, som skulle förenas med de nya

befattningarna, skulle liksom nu fullgöras av militär personal. Innan ställning

tages till förslaget örn inrättande av ifrågavarande två civila befattningar

synes därför böra förebringas utredning, i vad mån beställningar för militär

personal kunna i motsvarande mån indragas.

Flottan.

Vid anmälan av propositionen 1944:185 (s. 197) framhöll jag vid behandlingen

av frågan om flottans personalstater, att efter 1942 års försvarsbeslut

vissa jämkningar vidtagits i det av 1941 års försvarsutredning framlagda fartygsbyggnadsprogrammet

samt att vissa andra omständigheter tillkommit av

beskaffenhet att kunna påverka flottans personalbehov. Med hänsyn därtill

hade jag ansett erforderligt med en översyn av de i försvarsbeslutet framlagda

personalberäkningarna för flottan. Med ledning av en inom marinstaben

upprättad, den 28 januari 1944 dagtecknad promemoria räknade jag

med att personalstaterna för budgetåret 1946/47 skulle understiga de i försvarsbeslutet

beräknade med — förutom 3 fänrikar, från vilka i detta sammanhang

kan bortses — 1 kommendörkapten av 2. graden, 5 kaptener, 6

löjtnanter, 26 flaggunderofficerare, 62 underofficerare av 2. graden, 3 högbåtsmän,

32 furirer och 145 meniga.

De framlagda statberäkningarna föranledde icke erinran från riksdagens

sida (skrivelse nr 321).

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har civilförvaltningen, i anslutning

till av chefen för marinen framlagt förslag, med vissa i det följande berörda

avvikelser i huvudsak utgått från de sålunda vid 1944 års riksdag godtagna

grunderna vid beräkningen av behovet av aktiv militär personal vid

flottan.

I utlåtande över sjöförsvarets utbildningskommissions den 27 november

1943 avgivna betänkande med förslag angående utbildningen av värnpliktiga

och fast anställt manskap vid marinen hemställde chefen för marinen örn inrättande

av en ny kommendörsbeställning i lönegrad Oa 6, avsedd för en befattning

såsom inspektör för flottans manskapsskolor. Förslaget avstyrktes av

överbefälhavaren. Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944:18J>

s. 323 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 170. 323

(s. 37J anförde jag att, ehuru vissa skäl talade för den av marinchefen sålunda

föreslagna förstärkningen av marinstaben, med prövningen av detta

förslag borde tills vidare anstå.

Ifrågavarande förslag har ånyo framlagts i medelsäskanden för nästa budgetår.

Jag kan emellertid fortfarande icke tillstyrka den föreslagna personalförstärkningen,

till vilken överbefälhavaren även nu ställt sig avvisande.

Däremot har jag intet att erinra mot att för nästa budgetår i enlighet med

marinchefens av civilförvaltningen biträdda förslag planenligt upptagas nya

beställningar för 2 kommendörkaptener av 1. graden och 4 kommendörkaptener

av 2. graden.

Å personalförteckningen för innevarande budgetår finnas uppförda 6 kommendörsbeställningar

i lönegrad Oa 6. Av dessa ha 3 avsetts för befattningarna

såsom inspektörer för sjöartilleriet, torped- och ubåtsvapnen samt minväsendet.

I likhet med vad som för närvarande gäller beträffande arméns

truppslagsinspektörer synas dessa beställningar böra i personalförteckningen

knytas omedelbart till respektive befattningar. I gällande personalförteckmng

synes samtidigt böra göras den jämkningen, att de med beställningarna

såsom chefer för marinförvaltningens vapenavdelning, Karlskrona och Stockholms

örlogsstationer samt Stockholms örlogsvarv förenade tjänstegradsbeteckningarna

utgå ur förteckningen.

Vid anmälan av propositionen 1944: 293 angående inrättande av försvarets

forskningsanstalt förordade jag (s. 73) bland annat, att å marinens personalförteckning

skulle uppföras en ny kaptensbeställning, avsedd för militärassistent

vid forskningsanstalten. Kiksdagen (skrivelse nr 498) hade intet

att däremot erinra. Den sålunda föreslagna beställningen torde böra upptagas

i personalförteckningen för nästa budgetår. Å andra sidan har jag i det föregående

vid anmälan av frågan örn marinintendenturkårens organisation och omfattning

(punkt4) förutsatt, att en kaptensbeställning vid flottan, som i försvarsbeslutet

beräknats för försvarsstabens kvartermästaravdelning, skall utbytas

mot en beställning vid marinintendenturkåren. Med hänsyn till vad sålunda

anförts synas i enlighet med civilförvaltningens förslag böra planenligt inrättas

5 nya kaptensbeställningar. Jag har icke heller något att erinra mot

att för nästa budgetår inrättas 6 nya beställningar för löjtnanter.

För underofficerare ha i civilförvaltningens medelsäskanden upptagits 46

nya beställningar, varav 11 i lönegrad UO 3, 18 i UO 2 och 17 i UO 1. Häremot

synes intet vara att erinra. Enligt en i gällande personalförteckning

intagen anmärkning må två för sjuk vårdsförråd avsedda beställningar i lönegrad

UO 3 kunna besättas jämväl av personal från kustartilleriet. I det följande

avser jag att föreslå, att för kustartilleriet inrättas 3 nya beställningar

i nyssberörda lönegrad. Enär en av de nya beställningarna vid kustartilleriet

avsetts för den ena av sjukvårdsförrådsbefattningarna samt den andra av

dessa befattningar på sätt i försvarsbeslutet förutsatts bör tillsättas med beställningshavare

ur flottan, kan ifrågavarande anmärkning utgå ur personalförteckningen.

I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bör det

s. 324 Kontrollera mot PDF

324 Kungl. Maj-.ts proposition nr 170.

ankomma på Kungl. Majit att närmare pröva behovet av beställningarna i

lönegrad UO 3, varför föreskrift bör meddelas, att beställningarna vilka

i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit böra benamnas förvaltare —

icke må tillsättas, förrän Kungl. Majit därtill lämnat särskilt medgivande

Flaggkorpralsgraden har i försvarsbeslutet förutsatts skola successivt avvecklas

och har i gällande personalförteckning nedbringats att omfatta lo beställningar.

På sätt civilförvaltningen i enlighet med marinchefens förslag

förordat kan antalet flaggkorpralsbeställningar för nästa budgetår minskas

med ytterligare 5. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bor,

så länge flaggkorpralsbeställningar finnas tillsatta, ett motsvarande antal beställningar

för underofficerare av 2. graden hållas vakant.

I propositionen 1944:143 framlades förslag örn inrättande av ett antal beställningar

för s. k. långtjänstunderbefäl vid armén och kustartilleriet. Vid

anmälan av propositionen framhöll jag, att det skulle vara önskvärt örn orsvarets

manskapsstater kunde ytterligare minskas, samt förutsatte, att de militära

myndigheterna närmare övervägde dessa frågor och framlade de förslag,

som kunde anses påkallade.

I skrivelse den 22 juni 1944 har chefen för marinen framlagt förslag örn

successivt inrättande av ett antal beställningar för högbåtsmän vid flottan

samt örn därav betingad minskning av antalet manskapsbestallningar i övriga

lönegrader. Förslaget, som förutsätter en ökning av flottans varnpliktskontingent

med 200 man, skulle bland annat medföra en minskning av flottans

rekryteringsbehov med i runt tal 100 man örn året. Förslaget har tillstyrkts

av överbefälhavaren och har tjänat till utgångspunkt for försvarets civilförvaltning

vid ämbetsverkets beräkningar rörande flottans manskapsstater for

nästa budgetår. . , . ... , ,..

För egen del finner jag det tveksamt, huruvida marinchefens förslag bor

genomföras i föreliggande skick. Den med förslagets genomförande förenade

minskningen av flottans rekryteringsbehov är visserligen önskvärd, men fordelarna

därav komma att i väsentlig mån motvägas av den avsevärda ökningen

av flottans värnpliktskontingent, Jag vill erinra örn att denna, såsom närmare

framgår av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 74),

för innevarande år ökats med 300 man för beredande av möjlighet till bättre

utbildning av det fast anställda manskapet. Med hänsyn till den avsevarda

minskning av de årliga värnpliktskontingenterna, som ar att förutse, synes

en fortsatt överflyttning av värnpliktiga från armén till marinen icke

böra äga rum, därest detta ej är alldeles nödvändigt. Innan beslut fattas

i den av marinchefen föreslagna riktningen, synes bora ytterligare undersökas,

huruvida icke möjlighet föreligger till minskning av flottans manskapsstater

utan en motsvarande ökning av flottans värnpliktskontingent dag har

för avsikt att föreslå Kungl. Majit att uppdraga denna utredning åt 1944 års

manskapsutredning.

I avvaktan på utredning i nyss angivna hänseenden torde flottans manskapsstater

tills vidare böra beräknas i huvudsaklig överensstämmelse me e

grunder, som angivits i förenämnda inom marinstaben upprattade, den 28 januari

s. 325 Kontrollera mot PDF

325

Kungl. May.ts proposition nr 170.

1944 dagtecknade promemoria. Vid bifall till mina i särskild proposition till

innevarande års riksdag framlagda förslag beträffande organisationen av försvarets

civilanställningsorgan kan dock antalet högbåtsmän minskas med den

beställning, som beräknats för civilanställningskommissionen i Stockholm.

Jag beräknar i enlighet härmed, att för budgetåret 1945/46 erfordras nya manskapsbeställningar

för 4 högbåtsmän, 90 furirer och 5 korpraler. Samtidigt

bör antalet meniga kunna minskas med 85.

I sin skrivelse 1944: 321, i anledning av propositionen nr 185 jämte i ämnet

väckta motioner, anförde riksdagen, att riksdagen uppmärksammat, att

1942 års civilanställningssakkunniga i sitt den 1 februari 1944 avgivna betänkande

— i enlighet med vad sjöförsvarets utbildningskommission förordat

— föreslagit, att nyantaget manskap vid marinen liksom fallet redan vore

vid armén skulle under första halvåret av en anställningstid om 4Va år vara

anställt över stat och under detta halvår meddelas huvudsakligen allmänbildande

undervisning. Under erinran örn att i samband med 1942 års försvarsbeslut

(propositionen 1942: 210 s. 512; riksdagens skrivelse nr 374 s. 35) förutsatts,

att likformighet i utbildningshänseende borde, vad anginge det fast

anställda manskapet, eftersträvas vid de olika försvarsgrenarna, hade riksdagen

intet att erinra mot genomförande av utbildningskommissionens och

civilanställningssakkunnigas förslag i denna del. Riksdagen hade icke heller

något att erinra mot att den i avlöningsstaten för fast anställd personal vid

marinen beräknade anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, tills

vidare intill dess särskild post uppfördes för ändamålet, anlitades för bestridande

av avlöningskostnaderna för ifrågavarande över stat anställda personal.

Bestämmelser med av riksdagen antytt innehåll ha meddelats i kungörelsen

den 26 maj 1944 (nr 223) angående manskaps och musikelevers anställning

vid krigsmakten. Enligt bestämmelserna skall första anställningstiden för

fast anställt manskap vid flottan och kustartilleriet — liksom tidigare vid

armén — utgöra 4V2 år, varjämte föreskrivits, att den som vunnit första anställning,

under de första 6 månaderna i regel skall vara anställd över stat.

Under denna tid skall företrädesvis bedrivas allmänbildande undervisning

och allmänmilitär utbildning. Anställningstiden löper för flottans ekonomi-,

maskin- och hantverksavdelningar från och med den 1 april och för övriga

manskapskategorier inom marinen från och med den 1 oktober.

Det nya anställnings- och utbildningssystemet för marinen innebär för

flottans del, att flottans rekryteringskontingent, av chefen för marinen uppskattad

till 1 050 man, under 6 månader av året kommer att vara överstatsanställd.

Av det enligt förenämnda grunder beräknade antalet beställningar för

meniga torde därför av detta skäl 1 050 böra beräknas vara besatta allenast under

6 månader. Någon minskning av avlöningskostnaderna under förevarande

anslagspost vinnes emellertid icke härigenom, enär jag enligt vad i det föregående

anförts föreslår, att även avlöningar till manskap med anställning

över stat skola bestridas från denna anslagspost.

I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas uppförda beställningar

för 2 musikdirektörer i lönegrad Oa 3 eller Oa 2 samt 1 musikdirektör

s. 326 Kontrollera mot PDF

326

Kungl. May.ts proposition nr 170.

i Oa 2. I enlighet med vad som föreslagits i fråga örn arméns musikdirektörer

böra beställningshavare i Oa 3 benämnas musikdirektör av 1. graden

och beställningshavare i Oa 2 musikdirektör av 2. graden.

Kustartilleriet.

Sedan den 1 oktober 1942 finnes i enlighet med 1942 års försvarsbeslut en

beställning såsom chef för Göteborgs kustartilleriförsvar, tillika chef för

Älvsborgs kustartilleriregemente. Beställningen var för budgetåret 1942/43

uppförd i lönegraden Oa 6 men har från och med budgetaret 1943/44 planenligt

hänförts till lönegraden Ob 1.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår biträdde marinförvaltningen

ett av inspektören för kustartilleriet framfört förslag, att för chefen

för Älvsborgs kustartilleriregemente skulle avses en särskild beställning i

lönegraden Ob 1, varvid dock en för biträde åt denne regementschef beräknad

regementsofficersbeställning i lönegraden Oa 5 skulle kunna utgå.

Med hänsyn till den korta tid, som den i försvarsbeslutet fastställda organisationen

dittills hunnit prövas, fann jag mig emellertid vid anmälan av

propositionen 1944:185 icke för det dåvarande kunna biträda det sålunda

framlagda förslaget. På ytterligare erfarenheter syntes få bero, huruvida den

föreslagna uppdelningen av ifrågavarande befattningar på två beställningar

borde genomföras.

Inspektören för kustartilleriet har nu upprepat ifrågavarande förslag och

framhållit, att arbetsbördan för innehavaren av den kombinerade kustartilleriförsvars-

och regementschefsbefattningen visat sig vara sadan, att fara förelåge

för att han överansträngdes och därmed vid krig komme att vara mer

eller mindre förbrukad och ur stånd att med full kraft föra sitt befäl. Chefen

för marinen har förklarat sig icke vilja motsätta sig förslaget.

Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket väl insåge, att med den

dubbla befattningen såsom chef för Göteborgs kustartilleriförsvar och Älvsborgs

kustartilleriregemente måste följa mycket stora krav på dess innehavare.

Å andra sidan kunde väl fullt säkra utgångspunkter för bedömandet av

förevarande fråga knappast ännu ha vunnits. Ämbetsverket ville därför ifrågasätta

lämpligheten av att innan ytterligare erfarenheter förelåge vidtaga den

av inspektören för kustartilleriet föreslagna ändringen.

Överbefälhavaren har ansett, att förslaget i avvaktan på ytterligare erfarenheter

i fråga örn kustartilleriförsvarschefens arbetsbörda under mera normala

förhållanden icke för närvarande borde föranleda någon åtgärd.

Jag ansluter mig till överbefälhavarens och civilförvaltningens uppfattning

och anser mig alltså icke för närvarande kunna tillstyrka inrättande av en

ny beställning i lönegrad Ob 1.

I sina beräkningar rörande personalbehovet för nästa budgetår har inspektören

för kustartilleriet upptagit en ny överstelöjtnantsbeställning. Då

jag icke ansett mig kunna biträda förslaget örn utbyte av en överstelöjtnantsbeställning

mot överstebeställning vid Älvsborgs kustartilleriregemente, synes

ytterligare en överstelöjtnantsbeställning böra tillkomma. I enlighet med

s. 327 Kontrollera mot PDF

327

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

civilförvaltningens förslag böra vidare planenligt tillkomma nya beställningar

till följande antal, nämligen 2 i Oa 4, 7 i Oa 3, 7 i Oa 2, 3 i UO 3, 13 i UO 2

och 28 i UO 1. I likhet med vad som föreslagits för flottan och gällt för innevarande

budgetår bör föreskrivas, att nytillkomna beställningar i lönegraden

UO 3 icke må tillsättas utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande. Beträffande

ändrad tjänstebenämning å beställningshavare i sistnämnda lönegrad liksom

å regementskassörer av 2. klassen hänvisar jag till vad jag vid behandlingen

av arméns motsvarande anslag inledningsvis anfört:

Den i personalförteckningen för innevarande budgetår upptagna flaggkorpralsbeställningen

torde i enlighet med myndigheternas förslag böra bibehållas

jämväl under nästa budgetår.

I enlighet med ett i propositionen 1944: 143 framlagt förslag har riksdagen

(skrivelse nr 273) beslutat om inrättande av beställningar i lönegrad Mb 1 för

s. k. långtjänstunderbefäl vid kustartilleriet. För innevarande budgetår ha

upptagits 21 sådana beställningar. I enlighet med de för 1944 års riksdag

framlagda beräkningarna böra för nästa budgetår tillkomma 17 beställningar

för långtjänstunderbefäl.

Vid beräkningen av behovet av manskapsbeställningar i övrigt har inspektören

för kustartilleriet enligt vad jag under hand inhämtat räknat med en

omläggning av utbildningen inom kustartilleriet enligt i huvudsak de riktlinjer

som angivits av sjöförsvarets utbildningskommission. Därvid har befunnits

erforderligt att upptaga ett antal beställningar alternativt i lönegrad

Ma 2 eller Ma 1. Med beaktande i övrigt av de grunder för utökningen av

manskapsstaterna, som förutsatts i 1944 års beslut rörande inrättande av

överfurirsbeställningar vid kustartilleriet, har inspektören för kustartilleriet

hemställt örn 48 nya furirsbeställningar. Antalet beställningar för korpraler

och meniga har däremot ansetts kunna minskas med tillhopa 251 beställningar.

Minskningen sammanhänger med — förutom beslutet om inrättande

av överfurirsbeställningar — att även vid kustartilleriet införts ett s. k. provhalvår

i början av anställningstiden i manskapsgrad, varför manskapet underförstå

halvåret av sin anställning förutsatts skola vara anställt över stat. Antalet

överstatsanställda har för nästa budgetår beräknats till 392.

Mot ifrågavarande beräkningar, vilka godtagits av försvarets civilförvaltning,

synes intet vara att erinra.

I enlighet med vad som föreslagits i fråga om arméns och flottans musikdirektörer

böra de för kustartilleriet avsedda musikdirektörerna, i lönegraderna

Oa 3 och Oa 2, benämnas musikdirektörer av 1. respektive 2. graden.

Mariniogenjörkåren.

Försvarsutredningen föreslog i sitt betänkande, att den nuvarande uppdelningen

av mariningenjörkåren i två grupper, egentliga mariningenjörer och

specialingenjörer, av rekryteringshänsyn skulle upphöra och att ett enhetligt

system för antagning och utbildning av all personal vid kåren skulle tillämpas.

I anslutning härtill föreslogs bland annat, att huvuddelen av de nuvarande

specialingenjörerna skulle överföras till att bliva egentliga mariningenjörer

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

med inplacering i de tjänstegrader, som motsvarade specialingenjörernas nuvarande

lönegradsplacering, och att återstoden — verkstadsingenjörerna,

stationsingenjörema och en kemist — skulle överflyttas å övergångsstat och

efter hand avföras från kåren för att ersättas med civil personal, avlönad från

sakanslag.

I försvarspropositionen anförde jag, att jag i avvaktan på resultatet av den

sedermera igångsatta utredningen av frågan örn utnyttjande inom den militära

organisationen av ingenjörtekniskt utbildad personal och av 1941 års militära

förvaltningsutredning ansåge mig icke böra taga slutlig ståndpunkt till frågan

örn mariningenjörkårens organisation.

I anledning härav har mariningenjörkåren under budgetåren 1942/45 utökats

i allenast begränsad omfattning.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår föreslog marinförvaltningen

bland annat, att 3 beställningar för förste mariningenjörer skulle utbytas

mot 1 beställning för marindirektör av 1. graden och 2 beställningar

för marindirektörer av 2. graden.

Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1944: 185 (s. 205) anförde jag,

att jag i avvaktan på ingenjörutredningens förslag icke funne mig kunna tillstyrka

andra förändringar med avseende å mariningenjörkårens organisation än

som med hänsyn till tjänstens krav måste anses såsom oavvisliga. De anförda

skälen för vissa löneregleringar inom kåren syntes mig icke ur denna synpunkt

övertygande, och jag kunde därför icke förorda det föreslagna utbytet

av ett antal beställningar såsom förste mariningenjörer mot beställningar i

högre lönegrad.

I skrivelse till chefen för marinen har nu chefen för mariningenjörkåren

upprepat ifrågavarande förslag samt därvid anfört i huvudsak följande.

Sedan kårchefen förra gången framlagt sitt förslag hade marinförvaltningens

omorganisation trätt i kraft och befattningarna såsom chef för konstruktionskontoret

samt såsom byråchefer å skeppsbyggnadsavdelningen m. fl.

ledande befattningar tillsatts. Det hade därvid visat sig, att det tillgängliga

antalet marindirektörer på stat icke varit tillräckligt att besätta dessa befattningar,

utan hade dels befattningarna såsom chef för konstruktionskontoret

och såsom chefer för projektbyrån och underhållssektionen måst besättas med

inkallade, pensionerade marindirektörer, dels befattningarna såsom chefer för

fartygsbyrån och ubåtsbyrån måst besättas med förste mariningenjörer, varjämte

befattningen som chef för inspektionsbyrån endast kunnat besättas

genom att assistenten även ålagts denna befattning.

Vid en avveckling av försvarsberedskapen måste förväntas, att den pensionerade

personalen avginge. Beträffande de med förste mariningenjörer

beklädda byråchefsbefattningarna måste beaktas, att med befattningarna följde

icke endast tekniskt utan även så stort ekonomiskt ansvar, att det icke kunde

anses rimligt, att detta ansvar ålades beställningshavare av så låg grad som

förste mariningenjör.

Chefen för mariningenjörkåren har vidare hemställt örn inrättande av 5 nya

beställningar för specialingenjörer, varav 2 för specialingenjörer av 2. graden

och 3 för specialingenjörer av 3. graden. Av de nya beställningarna ha 2

avsetts för torpedingenjörer, 1 för radioingenjör, 1 för elektroingenjör vid

Göteborgs örlogsvarv samt 1 för artilleriingenjör. Den sistnämnde skulle

s. 329 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 329

tjänstgöra å beskrivningsdetaljen inom marinförvaltningens vapenavdelnings

artilleritekniska byrå.

Förslagen lia tillstyrkts av chefen för marinen, medan försvarets civilförvaltning

— med erinran örn mitt förenämnda uttalande i propositionen

1944:185 — ansett sig icke kunna tillstyrka detsamma.

Såsom förut anförts har försvarsväsendets ingenjörutredning den 6 oktober

1944 avgivit betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt

utbildad personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor.

I betänkandet har emellertid frågan örn mariningenjörkårens organisation icke

upptagits till närmare behandling.

Chefen för marinen har i sitt över utredningens betänkande avgivna utlåtande

erinrat örn att viktiga förslag från de marina myndigheterna örn förstärkning

av den tekniska personalen ställts på framtiden i avvaktan på resultatet

av ingenjörutredningens arbete. Då detta icke längre borde ske, hemställde

marinchefen örn uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag

rörande effektivisering av den tekniska tjänsten inom marinen. Ett uttalande

i samma riktning har gjorts av marinförvaltningen, som föreslagit en utredning

genom marinchefens försorg örn mariningenjörkårens storlek och de

smärre förändringar av organisatorisk art, som böra vidtagas beträffande

kåren.

För egen del vill jag framhålla, att det synes angeläget, att den svävande

frågan örn mariningenjörkårens organisation och omfattning bringas till sådan

lösning, att kåren nöjaktigt kan betjäna marinen i tekniskt avseende. Därest

utredning härom befinnes kunna verkställas utan omedelbar anknytning till

motsvarande spörsmål inom de övriga försvarsgrenarna, synes densamma böra

utan uppskov igångsättas. Härtill torde jag få återkomma i annat sammanhang.

I avvaktan på definitivt ställningstagande till mariningenjörkårens organisation

och omfattning har kåren under de senaste åren blott i begränsad

omfattning utökats. Förändringarna för innevarande budgetår inskränkte sig

sålunda till inrättandet av fyra nya beställningar för specialingenjörer. Med

hänsyn till vad chefen för mariningenjörkåren anfört synes emellertid nu icke

kunna ytterligare anstå med den av kårchefen redan tidigare föreslagna uppflyftningen

av tre beställningar för förste mariningenjörer till marindirektörsbeställningar.

Förslagets genomförande synes erforderligt för att marinförvaltningen

enligt dess år 1943 beslutade organisation skall kunna utrustas med

tillräckligt kvalificerad personal.

En fortsatt ökning av antalet specialingenjörer synes även böra komma

till stånd. Då det emellertid i avvaktan på definitivt ställningstagande till

kårens organisation är önskvärt, att återhållsamhet iakttages i fråga örn inrättande

av beställningar av detta slag, föreslår jag, att ökningen begränsas

till 3 beställningar, varav 1 för specialingenjör av 2. graden och 2 för specialingenjörer

#v 3. graden. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår

böra de nytillkomna beställningarna icke tillsättas med ordinarie innehavare

utan endast uppehållas på förordnande tills vidare intill dess Kungl. Majit

annorlunda bestämmer.

s. 330 Kontrollera mot PDF

330 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marin intendenturkåren.

I enlighet med vad jag i det föregående vid behandlingen av frågan om

marinintendenturkårens organisation och omfattning anfört bör den för innevarande

budgetår fastställda personalförteckningen såvitt avser marinintendenturkåren

ändras i följande avseenden. Beställningen såsom marinöverintendent

uppflyttas från lönegrad Ob 1 till Ob 2. Antalet beställningar i envar

av lönegraderna Oa 5 och Oa 4 minskas med 1. I personalförteckningen upptagna

2 beställningar i lönegrad Oa 3 eller Oa 2 utbytas mot beställningar i

lönegrad Oa 3. Slutligen tillkommer 1 beställning i lönegrad Oa 2. I fråga

örn 1 beställning i vardera av lönegraderna Oa 3 och Oa 2 bör gälla, att densamma

må tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare.

Marinläkarkåren.

Enligt beslut av 1943 års riksdag skall marinens sjukhus i Karlskrona nedläggas

och sjukhusets uppgifter övertagas av ett till länslasarettet i Karlskrona

förlagt samarbetssjukhus. Med bidrag av statsmedel pågå i anledning härav

omfattande tillbyggnadsarbeten å länslasarettet. Av de å personalförteckningen

för innevarande budgetår uppförda beställningarna för marinläkare av

1. graden i lönegraden Ca 24 är en avsedd för marinens sjukhus. Såsom

framgår av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 69) är det

sannolikt, att innehavaren av denna beställning vid sjukhusets nedläggande

måste överföras å övergångsstat. Då det emellertid är ovisst, när beslut i

denna fråga kan komma att meddelas, synes beställningen fortfarande böra

medräknas bland marinläkarkårens beställningar för nästa budgetår.

Marinens sjukhus i Karlskrona.

Under förevarande rubrik finnas å personalförteckningen för innevarande

budgetår upptagna beställningar för 1 maskinist i lönegraden Ca 12 och 1

eldare av 1. klassen i lönegraden Ca 7. Enligt en till personalförteckningen

fogad anmärkning skall ifrågavarande personal från tidpunkt, som Kungl.

Majit bestämmer, tjänstgöra vid sjömansskolan. Vid uppkommande ledighet i

sjukhusbefattningarna skall frågan örn deras återbesättande underställas

Kungl. Majits prövning.

Då det är ovisst, vid vilken tidpunkt marinens sjukhus skall kunna nedläggas,

torde personalförteckningen för nästa budgetår böra erhålla motsvarande

innehåll.

Marinens poliskår.

Genom beslut den 3 juli 1942 anmodade Kungl. Majit 1939 års polisutredning

att i samband med sitt utredningsuppdrag upptaga till behandling frågan

örn ersättande av marinens poliskår med särskilda statspolisavdelningar.

På förslag av polisutredningen förordnade därefter Kungl. Majit genom

beslut den 19 mars 1943, att lediga eller ledigblivande ordinarie beställningar

vid marinens poliskår tills vidare icke finge återbesättas utan allenast uppehållas

på förordnande.

s. 331 Kontrollera mot PDF

331

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1939 års polisutredning avgav den 5 februari 1944 utlåtande rörande frågan

-om en omorganisation av marinens poliskår. I utlåtandet föreslogs bibehållande

i huvudsak av nuvarande organisation. Sålunda skulle de nuvarande beställningarna

för polisöverkonstaplar i lönegraden Ca 12 och för poliskonstaplar

i lönegraden Ca 10 bibehållas, liksom även de i personalförteckningen

för icke-ordinarie personal m. fl. upptagna extra ordinarie befattningarna. Beträffande

poliskommissarietjänsterna föreslogs däremot en närmare anknytning

till det civila polisväsendet, innebärande att tjänsterna skulle omändras

till särskilda arvodesbefattningar, av vilka den i Karlskrona borde innehavas

av kommissarien vid stadens poliskår och den i Stockholm av den kommissarie

polismästaren efter samråd med varvsmyndigheterna därtill utsåge. Beställningarna

i lönegraden Ca 14 för polisöverkonstaplar, tillika poliskommissarier,

borde med hänsyn därtill ändras till överkonstapelsbeställningar i lönegraden

Ca 12, varvid besparingen i lönekostnader skulle utnyttjas för att bereda förenämnda

kommunalt anställda poliskommissarier arvoden örn 600 kronor per år

vardera.

Vid avlåtandet av propositionen 1944:185 var polisutredningens utlåtande

föremål för remissbehandling. Vid anmälan av propositionen framhöll jag

emellertid (s. 208), att det ur rekryteringssynpunkt syntes angeläget, att åtminstone

vissa av de i personalförteckningen upptagna beställningarna i lönegraderna

Ca 12 och Ca 10, därest de skulle bibehållas, snarast möjligt borde

kunna besättas med ordinarie innehavare. Det borde därför ankomma på

Kungl. Majit att efter verkställd prövning av utredningens förslag besluta örn

återbesättande av de marinens poliskår tillhörande beställningarna. Jag

ämnade emellertid föranstalta örn särskild utredning rörande möjligheterna att

reducera polisorganisationen.

Yad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida (skrivelse

1944:321).

Sedan vid remissbehandlingen befunnits, att den av polisutredningen föreslagna

anknytningen av polisorganisationens ledning till vissa kommunala

polisorgan icke kunde genomföras, varför den nuvarande organisationen syntes

böra i huvudsak bibehållas, medgav Kungl. Majit enligt beslut den 27 oktober

1944, att en ledig beställning såsom polisöverkonstapel, tillika poliskommissarie,

finge i vanlig ordning återbesättas. Samtidigt uppdrogs åt marinförvaltningen

att företaga undersökning rörande möjligheterna att — i syfte att

nedbringa kostnaderna för poliskårens verksamhet ■— minska den för Stockholms

och Karlskrona örlogsvarv avsedda marinpolispersonalen.

I anledning härav har marinförvaltningen i skrivelse den 30 januari 1945

inkommit med utredning i ämnet. Av utredningen framgår, att marinpolispersonalen,

därest vissa i skrivelsen angivna mindre ombyggnadsarbeten ävensom

vissa andra åtgärder vidtagas, torde kunna något minskas. Då marinförvaltningen

ansett ytterligare utredning erforderlig, innan slutligt förslag i

ämnet kan framläggas, torde nu gällande bestämmelse, att lediga eller ledigblivande

beställningar icke må utan Kungl. Majits tillstånd återbesättas med

ordinarie innehavare, böra gälla även under nästa budgetår.

opaginerad Kontrollera mot PDF

832

Kungl. Majlis proposition nr 170.

Vissa utbildningsans falter.

Enligt 1942 års försvarsbeslut har en för flottan och kustartilleriet gemensam

underofficersskola avsetts skola organiseras från och med budgetåret

1946/47. Skolan skall enligt beslut av 1944 års riksdag (propositionen nr 175,

s. 105 ff; riksdagens skrivelse nr 322, s. 3) gemensamt med Stockholms örlogsstations

värnpliktsskola förläggas till den av kronan förvärvade egendomen

Berga invid Hårsfjärden. Värnpliktsskolan avses skola örn möjligt organiseras

vid Berga redan under budgetåret 1945/46.

Chefen för marinen har anhållit, att den i försvarsbeslutet beräknade beställningen

i lönegrad Oa 5 såsom chef för marinens underofficersskola måtte

inrättas redan från och med budgetåret 1945/46. Till stöd för förslaget har

bland annat åberopats skolans anordnande som internat och sammankopplingen

med värnpliktsskolan vid Stockholms örlogsstation. I framställningen

har även erinrats örn det förberedelsearbete, som måste utföras i form av utarbetande

av utbildningsplaner, anställande av lärare samt bestyr med kasernoch

andra lokalförhållanden, personalens inkvartering, bespisning, transporter

m. m.

Civilförvaltningen har förklarat sig intet ha att erinra mot marinchefens

förslag. Även jag finner mig kunna biträda detsamma.

Löneutgifterna enligt vederbörliga löneplaner för de ordinarie tjänstemän,

som enligt vad jag sålunda föreslagit böra finnas upptagna i personalförteckningen

för nästa budgetår, beräknas för helt budgetår utgöra 23 800 000 kronor.

Från anslagsposten till avlöningar till nämnda personalkategori böra emellertid

i enlighet med de grunder för statuppställningen som jag i det föregående

förordat, utgå jämväl dels avlöningar till personal å avgångs- och disponibilitetsstat

samt till meniga anställda över stat vid flottan och kustartilleriet,

dels ock vissa i lönereglementena omförmälda fasta lönetillägg och särskilda

ersättningar, bland annat sjötillägg och i förekommande fall flygtillägg, vilka

hittills bestritts från en särskild anslagspost. Kostnaderna för avlöningar till

personal å avgångs- och disponibilitetsstat kunna enligt tillämpade grunder

beräknas till 11 300 kronor. Kostnaderna för avlöningar till överstatsanställda

meniga kunna, med beaktande av rådande rekryteringssvårigheter, beräknas

till 350 000 kronor och utgifterna för ifrågavarande lönetillägg och särskilda

ersättningar till 1 250 000 kronor. Slutsumman under anslagsposten skulle

sålunda utgöra (23 800 000 + 11 300 + 350 000 + 1 250 000 =) 25 411 300 kroner.

Detta belopp lärer emellertid kunna minskas med förslagsvis 1 200 000

kronor på grund därav, att belastningen å posten under nästa budgetår

kan beräknas komma att understiga det belopp, som vid de föregående

beräkningarna framkommit. Härutinnan torde få hänvisas till vad i mojfcsvarande

hänseende yttrats beträffande arméns avlöningsanslag. Posten synes

alltså böra upptagas med i avrundat tal 24 200 000 kronor.

{2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.

Försvarets civilförvaltning har på förslag av chefen för marinen hemställt

örn inrättande av 17 nya arvodesbefattningar för pensionerad personal, varav

s. 333 Kontrollera mot PDF

333

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

3 för officerare med arvoden motsvarande nettoavlöning i löneklass Oa 10

och 14 för underofficerare med arvoden motsvarande nettoavlöning i löneklass

UO 7.

Marinens centrala intendenturförråd.

I enlighet med vad i det föregående under punkt 4 anförts bör en ny befattning

i löneklass Oa 11 inrättas för chefen för marinens centrala intendenturförråd.

Sjökrigsskolan.

På sätt anförts under punkt 4 bör en ny befattning i löneklass Oa 10 inrättas

för sjökrigsskolans intendent och redogörare.

Marinens underofficersskola.

Såsom i det föregående anförts avses marinens underofficersskola skola

organiseras från och med budgetåret 1946/47. Jag har dock biträtt ett av

civilförvaltningen framlagt förslag örn inrättande redan från och med näst-a

budgetår av en beställning såsom chef för skolan i lönegrad Oa 5. Chefen för

marinen har, under framhållande av att skolchefen hade att verkställa ett

omfattande förberedelsearbete för skolans nyorganisation, hemställt örn inrättande

av den i försvarsbeslutet för skolan beräknade befattningen såsom

expeditionsunderofficer, tillika uppbördsman. Då jag emellertid förutsätter,

att skolchefen för erforderligt biträde under nästa budgetår skall kunna anlita

befintlig personal inom staber m. m., kan jag icke nu tillstyrka förslaget

örn inrättande av ifrågavarande arvodesbefattning.

Flottans sjömansskola.

I innevarande års personalförteckning finnes upptaget ett underofficersarvode

för sjömansskolan. Förslag har nu framlagts örn inrättande av ytterligare

en arvodesbefattning, avsedd för uppbördsman vid skolans matinrättning.

Enär emellertid denna fråga torde kunna påverkas av pågående organisationsundersökningar

inom försvarets matinrättningar, anser jag mig icke

för närvarande kunna tillstyrka förslaget.

Norrlandskustens marindistrikt.

För Norrlandskustens marindistrikt har föreslagits en ny befattning såsom

expeditionsofficer. Till stöd för förslaget har chefen för marinen — med

erinran att i 1942 års försvarsbeslut räknats med en sådan befattning för

Gustavsviks örlogsdepå men att denna depå enligt 1944 års riksdags beslut

icke skall organiseras i tidigare avsedd omfattning — anfört, att enligt den

nya organisationen förvaltningen av depån skulle skötas vid marindistriktsstaben,

varför ifrågavarande befattning borde avses för denna stab, där den

under alla förhållanden vore nödvändig.

För egen del finner jag det tveksamt, örn den beslutade omorganisationen

i fråga örn Gustavsviks örlogsdepå kommer att föranleda sådan ökning av

arbetet i fredstid vid marindistriktsstaben, att en ny expeditionsofficersbe
-

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

Kungl. Marits proposition nr 170.

fattning måste inrättas vid staben. Jag anser mig därför icke kunna nu tillstyrka

ifrågavarande förslag.

Ostkustens marindistrikt.

Civilförvaltningen har räknat med två nya befattningar för pensionerade

officerare, båda avsedda för Stockholms örlogsstation, för vilken även beräknats

två nya arvoden för pensionerade underofficerare. Med hänsyn till pågående

organisationsundersökningar vid örlogsstationerna synes emellertid

återhållsamhet böra iakttagas såvitt avser inrättande av nya befattningar..

Jag kan därför icke tillstyrka förevarande förslag.

Chefen för marinen har föreslagit, att för Hårsfjärdens örlogsdepå skulle

inrättas ett nytt underofficersarvode, avsett för en uppbördsman vid sporthallen

i Yitså. Marinchefen har framhållit, att sporthallen icke vore förutsedd

i försvarsbeslutet, varför icke heller ifrågavarande arvodesbefattning beräknats

däri. På grund av de knappt beräknade staterna för underofficerare

på aktiv stat kunde man icke räkna med att befattningen skulle kunna uppehållas

av sådan underofficer.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha funnit det

tveksamt, örn det kunde anses oundgängligen erforderligt att för denna uppgift

avse en särskild arvodesbefattning.

Enligt vad jag inhämtat handhavas göromålen som uppbördsman vid sporthallen

för närvarande av en pensionerad underofficer, som inkallats för ändamålet.

Då det emellertid kan ifrågasättas, örn icke arbetsuppgifterna i fredstid

skola kunna fullgöras av annan befattningshavare vid sidan av övriga

göromål, kan jag icke tillstyrka, att för ifrågavarande ändamål inrättas en särskild

arvodesbefattning.

Sydkustens marindistrikt.

För Sydkustens marindistrikt ha föreslagits 8 nya underofficersbefattningar,

varav 1 för marindistriktsstaben, 2 för Karlskrona örlogsstation, 2 för

förmän vid kasernverkstäderna i kasernerna Sparre och Ankarstierna samt 3

för uppbördsmän vid Karlskrona örlogsvarv.

Mot inrättande av den föreslagna befattningen vid marindistriktsstaben har

jag intet att erinra. Med hänsyn till de nyssberörda organisationsundersökningarna

vid örlogsstationerna kan jag däremot icke tillstyrka inrättande av

någon arvodesbefattning vid Karlskrona örlogsstation. Behovet av arvodesbefattningar

för förmän vid vissa kasernverkstäder har jag i avsaknad av

uppgifter rörande verkstädernas uppgifter och omfattning icke funnit styrkt.

Det synes för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida icke förmanskapet vid verkstäderna

— därest dessa skola bibehållas — borde handhavas av civila

fackmän.

Civilförvaltningen har efter förslag av chefen för marinen hemställt örn

inrättande av 3 nya underofficersbefattningar vid Karlskrona örlogsvarv. Av

ifrågavarande befattningar avses en skola ersätta en nu befintlig civil befattning

såsom bilförmån i lönegrad MEo 12. Härom har varvschefen i skrivelse

till chefen för marinen anfört i huvudsak följande.

s. 335 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 170.

335

Av verkställd utredning angående skärpt kontroll över örlogsvarvets bilar,

vilken utredning föranletts av de under andra halvåret 1943 uppdagade stölderna

av olja m. m. från örlogsvarvet, hade framgått nödvändigheten att ersätta

den nu befintliga befattningen såsom bilförmån med en tjänsteman med bättre

uppfattning örn militär ordning och större auktoritet gentemot personalen.

Den nuvarande bilförmannen uppnådde pensionsåldern under december 1945

och måste sålunda ersättas under budgetåret 1945/46. Den lämpligaste formen

för tjänstens bestridande syntes erbjudas genom en befattning för pensionerad

underofficer med arvode.

För egen del anser jag mig icke på den föreliggande utredningen kunna

tillstyrka, att befattningen såsom bilförmån ersättes med en befattning för

pensionerad underofficer. Frågan synes böra ytterligare övervägas inom örlogsvarvets

ledning. I avvaktan därpå bör bilförmansbefattningen vid nuvarande

innehavarens avgång icke återbesättas med extra ordinarie tjänsteman.

Mot inrättande av de två övriga av civilförvaltningen föreslagna underofficersbefattningarna

vid örlogsvarvet har jag intet att erinra. Enligt vad jag

inhämtat från marinförvaltningen beräknas dessa bliva erforderliga även efter

örlogsvarvets av 1944 års riksdag beslutade organisation.

Wästkustens marindistrikt.

På sätt myndigheterna föreslagit torde planenligt böra inrättas en ny underofficersbefattning

vid Västkustens marindistrikt. Befattningen är avsedd för

marindistriktsstaben.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att för nästa budgetår inrättas 6

nya arvodesbefattningar för pensionerad personal, varav 1 med arvode motsvarande

nettoavlöning i löneklass Oa 11, 1 med arvode motsvarande nettoavlöning

i löneklass Oa 10 och 4 med arvoden motsvarande nettoavlöning i

löneklass UO 7.

Avlöningskostnaderna för den i förslaget till personalförteckning för nästa

budgetår upptagna personalen i arvodesbefattning beräknas uppgå till i runt

tal 925 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost synes böra

upptagas för nästa budgetår (nu 845 000 kronor).

De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola upptagas

såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, skulle under förutsättning

att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången

personal kunna uppskattas till cirka 770 000 kronor. Emellertid

räknar jag, av skäl som anförts vid behandlingen av motsvarande anslagspost

under arméns avlöningsanslag, med en minskning av pensionsmedlen

i nuvarande läge med i runt tal 85 000 kronor. De pensionsmedel, vilka såsom

särskilda uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa budgetår,

kunna med hänsyn till vad sålunda anförts beräknas till (770 000 —

85 000 =) 685 000 kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Enligt vad jag vid behandlingen av motsvarande spörsmål för armén anfört

böra under denna anslagspost beräknas medel för de ändamål, för vilka

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

utgifterna hittills redovisats under anslagsposterna Arvoden och övriga ersättningar

utöver lön till ordinarie tjänstemän samt Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av av Kungl. Majit. Anslagsposten bör, såsom framgår

av vad under punkt 1 anförts, upptagas förslagsvis.

Arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

I enlighet med vad jag under punkt 1 anfört beräknar jag för här ifrågavarande

ändamål ett belopp av 100 000 kronor.

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Norrlandskustens marindistrikt.

I enlighet med förslag av försvarets civilförvaltning synes ett nytt arvode

å 420 kronor böra beräknas för en tillsynsman vid visst i handlingarna angivet

batteri.

Ostkustens marindistrikt.

Å innevarande års förteckning å arvoden och övriga ersättningar utöver lön

till ordinarie tjänstemän finnes upptaget ett belopp av 3 110 kronor till tillsynsmän

vid befästningar, kruthus m. m. inom Stockholms kustartilleriförsvar.

Detta belopp synes böra beräknas i detta sammanhang, enär enligt uppgift av

1943 års arvodessakkunniga vederbörande tillsynsmän numera icke äro beställningshavare

på aktiv stat.

Sydkustens marindistrikt.

Såsom civilförvaltningen föreslagit synas de för vaktkarlar vid tygförvaltningar

samt för tillsynsmän vid baracker, befästningar, kruthus m. m. beräknade

beloppen böra höjas med 8 235 kronor respektive 1 200 kronor.

Vissa utbi/dningsanstalter.

Civilförvaltningen har anfört, att det för sjökrigshögskolan för innevarande

budgetår beräknade beloppet, 17 150 kronor, vid bifall till marinchefens

under punkt 5 i det föregående omförmälda förslag till omorganisation

av utbildningen vid högskolan borde höjas med 1 175 kronor. Under åberopande

av vad jag anfört i anledning av marinchefens förslag räknar jag med

det sålunda förhöjda beloppet.

För sjökrigsskolan beräknar jag i enlighet med förslag av civilförvaltningen

en minskning av arvodesbeloppen med 13 300 kronor till 32 500 kronor.

Med hänsyn till den begränsade utbildning, som under nästa budgetår beräknas

äga rum vid marinens underofficersskolor, torde på sätt civilförvaltningen

föreslagit det sammanlagda arvodesbeloppet för skolorna kunna

nedsättas med 51 075 kronor till 16 725 kronor, varav 9 000 kronor till arvoden

till timlärare vid flottans underofficersskola, 300 kronor till arvode till

studierektor vid kustartilleriets underofficersskola samt 7 425 kronor till arvoden

till timlärare m. m. vid sistnämnda skola.

För särskilda kurser m. m. ha för innevarande budgetår upptagits sammanlagt

110 425 kronor. För nästa budgetår föreslås ingen annan ändring

s. 337 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition, nr 170. 337

än att ett för korpralskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola

beräknat belopp av 1 640 kronor bör ersättas med ett belopp av 2 540

kronor till furirskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola,

alltså innebärande en höjning med 900 kronor.

Till lärare vid flottans underbefäls skolor och sjömansskolan ha

för innevarande budgetår upptagits 94 200 kronor respektive 190 420 kronor.

Chefen för marinen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår, med

tillämpning av tidigare använda beräkningsgrunder, till 108 924 kronor respektive

253 796 kronor. Civilförvaltningen har ansett sig böra räkna med de

sålunda angivna beloppen men förutsatt, att mera specificerade kostnadsberäkningar

sedermera skola förebringas.

I avvaktan på säkrare kostnadsberäkningar anser jag mig böra räkna med

angivna belopp, avrundade till 109 000 kronor respektive 253 800 kronor, innebärande

en höjning i förhållande till innevarande budgetår med 78 180 kronor.

Då emellertid vissa kostnader för sjömansskolans verkstads- och förplägnadsskolor

för innevarande budgetår bestritts från annat anslag, utgör den

verkliga utgiftsökningen omkring 50 000 kronor. En del av detta belopp

hänför sig till arvoden vid verkstadsskolan, för vilken definitiva utbildningsplaner

ännu ej fastställts. Det för sjömansskolan beräknade beloppets

fördelning torde icke kunna fastställas, förrän frågan örn utbildningens ordnande

kunnat säkrare överblickas. Det bör ankomma på Kungl. Majit att i

överensstämmelse med gällande arvodesgrunder meddela beslut härutinnan

liksom i fråga örn användningen av de för övriga utbildningsanstalter beräknade

beloppen.

I övrigt förutsätter jag inga ändringar med avseende å den för innevarande

budgetår fastställda arvodesförteckningen.

Arvodessumman för innevarande budgetår utgör 724 219 kronor. Med beaktande

av i det föregående föreslagna ändringar kan beloppet beräknas till

(724 219 + 420 + 3 110 + 8 235 + 1200 + 1 175 — 13300 — 51075 + 900 +

78 180 =) i avrundat tal 750 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till övriga arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, kan i enlighet med

det anförda beräknas till (100 000 + 750 000=) 850 000 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Fran denna anslagspost böra såsom under arméns avlöningsanslag anförts

bestridas —- förutom de kostnader som för närvarande utgå från anslagsposten

— avlöningar till fänrikar och till vård- och ekonomipersonal.

Jag har, liksom vid behandlingen av motsvarande anslagspost under

arméns avlöningsanslag, utgått från att jämväl under nästa budgetår skall anstå

med den vid flera tillfällen ifrågasatta överflyttningen av vissa avlöningskostnader

för icke-ordinarie personal från sakanslag till avlöningsanslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m 45 22

s. 338 Kontrollera mot PDF

338

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

1 personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Personalförteckning för de extra ordinarie tjänstemännen vid marinen för

innevarande budgetår har av Kungl. Maj:t fastställts den 2 juni 1944. Förteckningen

överensstämmer i allt väsentligt med det förslag, som i anslutning

till propositionen 1944: 185 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1944

års riksdag. Beträffande personalförteckningen för nästa budgetår må här

följande anföras.

Marinstaben.

I gällande personalförteckning finnes under förevarande rubrik bland annat

upptagen en befattning såsom studierektor i lönegrad MEo 23. Chefen för

marinen har föreslagit, att ifrågavarande befattning från och med nästa budgetår

skall uppflyttas i lönegrad MEo 27.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att för i stort sett motsvarande

uppgifter, som tillkomme ifrågavarande studierektor vid marinstaben,

funnes anställda studierektorer i respektive lönegraderna MEo 30 och MEo 2o

vid armé- och flygstaberna. Beträffande studierektorn vid flygstaben hade

chefen för flygvapnet föreslagit en uppflyttning till lönegrad MEo 26. Det

ville synas civilförvaltningen som örn de arbetsuppgifter, som åvilade de

tre studierektorerna vid försvarsgrensstaberna, vore av så ensartad beskaffenhet,

att en närmare undersökning borde vidtagas i syfte att utreda förutsättningarna

för en samordning av deras verksamhet. Det syntes icke uteslutet,

att en dylik utredning skulle kunna giva vid handen att en gemensam organisation

för ledningen av den allmänbildande undervisningen vid försvarets

manskapsskolor vore gagnelig och måhända komme att draga mindre kostnader

än under nuvarande förhållanden. Ämbetsverket hemställde därför, att Kungl.

Majit måtte på lämpligt sätt låta vidtaga en sådan utredning. I avvaktan på

resultatet härav och då i allt fall en utredning redan anbefallts rörande löneställningen

för bland annat den extra ordinarie personalen vid försvarsväsendet,

ansåge sig civilförvaltningen icke nu böra framlägga förslag örn ändrad

lönegradsplacering för studierektorn vid marinstaben.

Yad civilförvaltningen sålunda anfört synes mig vara värt beaktande. Innan

frågan örn en reglering av studierektorernas löneställning upptages till behandling,

synes alltså böra närmare undersökas möjligheterna att samordna

deras verksamhet.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att med inrättande av vissa av

chefen för marinen föreslagna extra ordinarie befattningar för en inom marinen

upprättad personaluttagningscentral bör tills vidare anstå.

Chefen för marinen har föreslagit inrättande av ytterligare ett antal extra

ordinarie befattningar för skilda uppgifter inom marinstaben. I avvaktan på

resultatet av förenämnda utredningar rörande behovet av icke-ordinarie personal

vid försvarsväsendet och angående dennas löneställning har emellertid

civilförvaltningen ansett sig icke böra nu framlägga förslag i av marinchefen

föreslagen riktning.

Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ifrågasatt, örn

s. 339 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 170. 339

icke civilförvaltningen i en del fall ställt sig alltför avvisande mot framförda krav

på inrättande av nya befattningar. Sålunda ha lönenämnderna icke haft något

att erinra mot inrättande av två av marinchefen föreslagna kontorsbiträdesbefattningar

i lönegrad MEo 4, den ena avsedd för sjö värnskårens chefsexpedition

och den andra för personalavdelningens truppregistreringsdetalj, under

förutsättning att behovet av befattningarna bomme att bliva permanent. Ej

heller lia lönenämnderna haft något att erinra mot inrättande av en för marinförvaltningen

avsedd befattning för automobilförare i lönegrad MEo 5, särskilt

örn därigenom en värnpliktig skulle kunna frigöras.

För egen del finnér jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka inrättande

av de föreslagna kontorsbiträdesbefattningarna. Erfarenheter rörande

arbetsbelastningen under fredsförhållanden torde nämligen böra avvaktas,

innan biträdespersonalen inom marinledningen på angivet sätt förstärkes.

För marinförvaltningen och marinstaben ha i försvarsbeslutet beräknats två

bilar. ^ Den ena av dessa handhaves av en civil automobilförare i lönegrad

MEo 5, medan den andra måste skötas av en värnpliktig. Då det ur olika

synpunkter synes önskvärt, att även den andra bilen erhåller civil förare, förordar

jag marinchefens förslag örn inrättande av en ny befattning för automobilförare

i lönegrad MEo 5. Jag utgår från att automobilförarna, i den mån

deras arbetstid ej helt erfordras för bilkörning m. m., utnyttjas för andra uppgifter

inom marinledningen.

Horriandskustens marindis frik t.

Inom detta marindistrikt tillämpas sedan den 1 november 1944 försöksvis

en provisorisk förvaltningsorganisation, bland annat innebärande en sammanslagning

av marindistriktsförvaltningen med förvaltningen för Hemsö

kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement. Med hänsyn härtill

synes den för marindistriktet avsedda icke-ordinarie personalen böra uppföras

i personalförteckningen utan fördelning på de olika stabs- och förvaltningsorganen.

I avvaktan på närmare erfarenheter av den nya organisationen

torde med inrättande av nya extra ordinarie befattningar vid marindistriktet

böra tills vidare anstå.

Ostkustens marindistrikt.

I enlighet med ett av civilförvaltningen framlagt förslag synes en ny befattning

för sjuksköterska i lönegrad MEo 7 böra inrättas för Hårsfjärdens

örlogsdepås sjukavdelning. Enligt vad jag inhämtat från försvarets sjukvårdsförvaltning

beräknas behovet av ifrågavarande befattning komma att kvarstå

även i fredstid.

Chefen för marinen har hemställt örn inrättande av ett antal nya extra

ordinarie befattningar samt örn vissa löneregleringar vid Stockholms örlogsstation,

kameralkontoret vid Ostkustens marindistrikt samt Stockholms kustartilleriförsvar

och Vaxholms kustartilleriregemente.

Med hänsyn främst till pågående eller planerade organisationsundersökningar

vid ifrågavarande stabs- och förvaltningsorgan kan jag emellertid i lik
-

s. 340 Kontrollera mot PDF

340 Kungl. Majds proposition nr 170.

het med civilförvaltningen icke för närvarande tillstyrka de sålunda framlagda

förslagen.

Sydkustens marindistrikt.

Av motsvarande skäl som anförts vid behandlingen av personalfragoina

vid Ostkustens marindistrikt bör även såvitt avser Sydkustens marindistrikt

särskild återhållsamhet iakttagas i fråga om tillskapande av nya extra ordinarie

befattningar.

I enlighet med civilförvaltningens förslag synes dock ett antal nya sjukvårdsbefattningar

böra inrättas. Efter pågående utvidgning av det för kasern

Ankarstierna avsedda sjukhuset lärer sålunda ytterligare en befattning för

sjukvårdsbiträde vara erforderlig. Antalet sjuksköterskor vid Karlskrona kustartilleriregemente

torde böra ökas från 1 till 3. En av de nytillkommande

avses för alternerande tjänstgöring vid de olika i Karlskrona befintliga sjukvårdsanstalterna

för att dessas personal skall kunna beredas föreskriven

ledighet.

Chefen för marinen har föreslagit inrättande av nya befattningar för bland

annat 2 förmän av 1. klass (badmästare) och 2 eldare av 2. klass, avsedda

för kasern Sparres simhall. Försvarets civilförvaltning har ansett, att behovet

av ifrågavarande befattningar borde prövas inom förenämnda utredningar

rörande behovet av civil icke-ordinarie personal vid försvarsväsendet.

Lönenämnderna ha emellertid anfört, att då ett permanent behov av eldare

syntes föreligga vid ifrågavarande institution, hinder ej borde möta mot att

redan från och med nästa budgetår åtminstone en extra ordinarie eldarebefattning

beräknades för ändamålet.

Jag tillstyrker lönenämndernas förslag och föreslår alltså, att för nästa

budgetår för ändamålet inrättas en ny befattning som eldare av 2. klassen i

lönegrad MEo 5.

Med biträdande av marinchefens av försvarets civilförvaltning tillstyrkta

förslag förordar jag vidare, att å personalförteckningen upptages en ny kontorsbiträdesbefattning

i lönegrad MEo 4 för Karlskrona kustartilleriregemente.

Den i gällande personalförteckning upptagna, för marinens sjukhus i

Karlskrona avsedda personalen synes böra kvarstå å personalförteckningen

för nästa budgetår. Det kan nämligen icke ännu med säkerhet överblickas,

när sjukhuset kan nedläggas. Enligt beslut den 30 juni 1943 har

Kungl. Majit uppdragit åt marinförvaltningen att inkomma med utredning

och förslag, i vad mån och på vad sätt den vid marinens sjukhus tjänstgörande

personalen’efter sjukhusets upphörande borde inom försvarsväsendet tagas i

anspråk för andra uppgifter. Utredning i angivet hänseende har förebragts

allenast såvitt avser två eldare. Vidkommande personalen i övrigt torde förenämnda

utredning, vilken numera ankommer på försvarets sjukvårdsförvaltning,

få avvaktas, innan ställning kan tagas till dess framtida utnyttjande.

Wästkustens marindistrikt.

Av motsvarande skäl som anförts vid behandlingen av personalfrågorna

vid Ostkustens marindistrikt räknar jag icke med några nya extra ordinarie

befattningar vid Västkustens marindistrikt.

s. 341 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition nr 170.

341

Vissa utbildningsanstalter.

Å personalförteckningen för innevarande budgetår finnas uppförda 39 befattningar

för extra ordinarie personal vid sjökrigsskolan. Befattningarna

ha hänförts till följande lönegrader, nämligen 1 i MEo 13, 1 i MEo 11,

1 i MEo 8, 3 i MEo 7, 1 i MEo 6, 14 i MEo 5, 1 i MEo 4, 4 i MEo 2 och 13 i

MVd. Därjämte finnes ett antal extra befattningshavare anställda vid skolan.

I skrivelse den 12 oktober 1943 hemställde försvarets civila tjänstemannaförbund

hos marinförvaltningen örn ändrad lönegradsplacering för en del av

ifrågavarande personal. Sedan ärendet överlämnats till försvarets civilförvaltning

samt förhandlingar i ämnet förts mellan civilförvaltningen och förbundet,

har civilförvaltningen i skrivelse den 15 september 1944 föreslagit

ett flertal ändringar i gällande personalförteckning. Ämbetsverket har därvid

inledningsvis anfört, att representanter för ämbetsverket för erhållande

av närmare insikt beträffande arten och omfattningen av de göromål, som vore

förenade med de befattningar, i fråga örn vilka krav på en förbättrad löneställning

framställts av tjänstemannaförbundet, vid besök å sjökrigsskolans

förläggning i Näsby företagit en ingående inspektion av skolans etablissement

och olika anläggningar och därvid grundligt undersökt varje berörd befattningshavares

tjänsteåligganden. Ämbetsverket hade därigenom och på

grundval av vad i övrigt i ärendet förekommit bibragts den bestämda uppfattningen,

att lönesättningar och tjänstebenämningar för ett flertal befattningshavare

vid skolan icke stöde i överensstämmelse med de principer härutinnan,

som eljest plägade tillämpas inom statsförvaltningen. Att så icke blivit fallet,

syntes kunna tillskrivas den omständigheten att man vid beräknande av personalbehovet

för skolan saknat tillräcklig kännedom örn de särpräglade förhållanden,

som skulle komma att känneteckna verksamheten vid skolan efter

dess utflyttning till Näsby.

Försvarsväsendets lönenämnd har funnit, att skäl otvivelaktigt förelåge för

att vissa befattningshavare vid sjökrigsskolan erhölle en förbättrad löneställning

med hänsyn till arten och omfattningen av de göromål, som ålåge densamma.

Enligt lönenämndens mening hade dock försvarets civilförvaltning

i en del fall föreslagit en lönegradsplacering, som syntes väl hög.

Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha framhållit, att det på nuvarande

stadium av de sakkunnigas arbete vore förenat med betydande svårigheter

att utan föregripande av utredningens resultat taga positiv ställning

till det föreliggande spörsmålet. Även örn de nuvarande löneställningama

för den personal varom här vore fråga i ett eller annat fall kunde förefalla

väl låga — såsom exempelvis i fråga om maskinisten och en del av de såsom

vaktmästarpersonal betecknade befattningshavarna — ansåge sig de sakkunniga

således för närvarande böra avstå från att ingå på en saklig prövning

av de löneställningar, som i varje särskilt fall kunde befinnas skäliga

eller lämpliga.

Det förslag, som framlagts av försvarets civilförvaltning, berör ett stort

antal av de vid sjökrigsskolan anställda civila befattningshavarna, och det

hade självfallet varit önskvärt, örn med prövningen av förslaget kunnat anstå

s. 342 Kontrollera mot PDF

342 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

till dess försvarets tjänsteförteckningssakkunniga — vilka enligt meddelade

direktiv bland annat ha att utreda frågan om antalet befattningar i olika

lönegrader — avgivit förslag i ämnet. Emellertid synes en omedelbar reglering

av anställningsförhållandena för sjökrigsskolans civila personal vara erforderlig,

örn skolan skall kunna erhålla tillräckligt kvalificerad personal.

Såsom av utredningen i ärendet närmare framgår motsvara nämligen vissa

av de i personalförteckningen fastställda lönegradsplaceringarna icke det ansvar

och de arbetsuppgifter, som äro förenade med respektive befattningar.

Speciellt är detta förhållandet beträffande befattningen såsom maskinist,

vilken i personalförteckningen uppförts i lönegrad MEo 6, samt vissa av de

till lönegrad MEo 5 hänförda vaktmästarbefattningarna. Då det befunnits

erforderligt att redan under innevarande budgetår omreglera maskinistbefattningens

lönegradsplacering, har Kungl. Maj:t genom beslut den 26 januari

1945 medgivit, att för tiden den 1 april—den 30 juni 1945 må finnas anställd

en extra maskinist i lönegraden MEx 12 i stället för den i MEo 6 uppförde

maskinisten. Vad angår vaktmästarbefattningarna utnyttjas dessa enligt den

vid skolan gällande organisationen i huvudsak för uppgifter, som icke äro att

hänföra till vaktmästargöromål. I dessa befattningar ha sålunda anställts förrådsförman,

tyghantverkare, trädgårdsmästare, snickare, chaufför m. fl.

Det torde icke vara erforderligt att här lämna en detaljerad redogörelse

för civilförvaltningens förslag till nya lönegradsplaceringar jämte lönenämndens

däröver avgivna utlåtande. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet. För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att

civilförvaltningens förslag, med av lönenämnden förordade jämkningar, kunna

i huvudsak läggas till grund vid frågans bedömande. Jag förordar i enlighet

härmed, att i personalförteckningen för nästa budgetår upptagas följande

extra ordinarie befattningar för sjökrigsskolan, nämligen 1 kontorsskrivare

av 2. klass i lönegrad MEo 13, 1 maskinist i MEo 12, 1 kassör i MEo 11, 1

kontorist och 1 husmoder av 1. klass i MEo 8, 3 förmän av 1. klass, 1 förste

vaktmästare, 1 kanslibiträde, 1 montör, 1 reparatör, 1 snickare och 1 sjuksköterska

i MEo 7, 2 vaktmästare i MEo 6, 2 vaktmästare, 1 bilförare och 3 förrådsmän

i MEo 5, 1 kontorsbiträde och 1 biträdande husmoder i MEo 4, 3 skrivbiträden

och 1 telefonvakt av 2. klass i MEo 2 samt 13 köks- och servisbiträden

i MVd. Två extra befattningshavare, den ena i MEx 8 och den andra

i MEx 6, förutsättas härvid skola erhålla extra ordinarie anställning i MEo 7

respektive MEo 4. Anmärkas må, att den förstnämnda befattningen i lönenämndens

förslag placerats i MEo 8. I likhet med vad som gäller för innevarande

budgetår böra två extra ordinarie befattningar hållas vakanta, så

länge de å övergångsstat vid sjökrigsskolan uppförda befattningshavarna i

lönegraden A 5 kvarstå i sina befattningar.

Såsom i det föregående anförts beräknas marinens underofficersskola å

Bergaområdet vid Hårsfjärden skola träda i verksamhet från och med

budgetåret 1946/47, medan Stockholms örlogsstations värnpliktsskola,

vilken skall förläggas i anslutning till underofficersskolan, avses skola om möjligt

organiseras vid Berga redan under nästa budgetår. Civilförvaltningen har

s. 343 Kontrollera mot PDF

343

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

på förslag av chefen för marinen hemställt, att för det nya etablissementet

å Berga måtte inrättas befattningar för 1 husmoder av 1. klass, 1 husmoderav

2. klass, 1 biträdande husmoder, 20 köks- och servisbiträden samt 1 sjuksköterska

och 2 sjukvårdsbiträden.

Huruvida värnpliktsskolan redan under nästa budgetår skall kunna flytta

till Berga kan icke nu bedömas. Försiktigheten torde dock bjuda, att personal

för driften av matinrättningen samt för sjukvården redan nu beräknas.

Med hänsyn till pågående organisationsundersökningar vid försvarets matinrättningar

bör dock en viss återhållsamhet iakttagas i fråga om inrättande

av extra ordinarie befattningar för matinrättningen. Med beaktande härav

föreslår jag, att i personalförteckningen för nästa budgetår upptagas befattningar

för 1 husmoder av 1. klass i lönegrad MEo 8, 1 husmoder av 2. klass

i lönegrad MEo 6, 1 sjuksköterska i lönegrad MEo 7 samt 14 köks- och servisbiträden

och 2 sjukvårdsbiträden i MVd.

Marinens poliskår.

1941 års försvarsutredning föreslog, att för Göteborgs örlogsdepå — numera

uppdelad i Göteborgs örlogsstation och Göteborgs örlogsvarv — skulle

inrättas ordinarie beställningar för 1 överkonstapel och 2 konstaplar samt 2

befattningar för extra ordinarie konstaplar. Vid anmälan av 1942 års försvarspropositon

(1942: 210) fann jag mig, i avvaktan på utredning rörande

frågan örn ersättande av den nuvarande marinpoliskåren med särskilda statspolisavdelningar,

icke kunna tillstyrka försvarsutredningens förslag.

Sedan emellertid 1939 års polisutredning i utlåtande den 5 februari 1944

uttalat, att hinder icke borde möta mot genomförande av försvarsutredningens

förslag, hemställde försvarets civilförvaltning i skrivelse den 20 juli 1944,

efter framställning från chefen för marinen, att såsom extra tjänstemän måtte

för angivna ändamål få anställas 1 polisöverkonstapel i lönegrad MEx 12, 2

poliskonstaplar i MEx 10 och 2 poliskonstaplar i MEx 9.

Då anställandet av berörda polispersonal syntes kunna begränsa användningen

av värnpliktig personal för bevakningsändamål, biföll Kungl. Majit

enligt beslut den 27 oktober 1944 civilförvaltningens framställning, såvitt avsåg

tiden intill utgången av innevarande budgetår.

Den av 1939 års polisutredning verkställda undersökningen giver vid handen,

att bevakningen av Göteborgs örlogsvarv icke lämpligen bör, såsom i

1942 års försvarsbeslut ifrågasatts, utövas av särskilda statspolisavdelningar.

Med hänsyn härtill synes hinder icke föreligga att göra den innevarande budgetår

genomförda provisoriska bevakningsorganisationen mera permanent. Av

den lämnade redogörelsen framgår, att Kungl. Majit medgivit anställande av

1 polisöverkonstapel och 4 poliskonstaplar för örlogsvarvets bevakning. Av

denna personal synas polisöverkonstapeln och 2 poliskonstaplar böra beredas

möjlighet till extra ordinarie anställning. Polisöverkonstapelsbefattningen

synes böra placeras i lönegrad MEo 12, medan befattningarna för poliskonstaplar,

liksom de redan befintliga extra ordinarie poliskonstapelsbefattningarna,

böra uppföras i lönegrad MEo 9.

s. 344 Kontrollera mot PDF

344

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Marinens lokala väderlekstjänst.

I 1943 års riksdags beslut rörande den militära väderlekstjänstens organisation

(propositionen nr 354, riksdagens skrivelse nr 510) förutsattes, att för

lokala väderleksorgan vid marinen skulle inrättas befattningar för 1 militärmeteorolog

av 1. graden och 4 militärmeteorologer av 3. graden. I enlighet

med försvarets civilförvaltnings förslag synas 2 av befattningarna för militärmeteorologer

av 3. graden böra inrättas från och med nästa budgetår. Befattningarna

böra i enlighet med vad i det föregående under punkt 6 anförts placeras

i lönegrad MEo 13.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som

sålunda bör uppföras å personalförteckning för nästa budgetår, kunna beräknas

uppgå till omkring 1 470 000 kronor. För avlönande av extra personal,

tjänstgörande såsom vikarier för extra ordinarie tjänstemän, torde böra beräknas

ett belopp av 12 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för här

ifrågavarande ändamål skulle sålunda utgöra 1 482 000 kronor eller i runt tal

1 480 000 kronor.

Fänrikar.

För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp

av förslagsvis 470 000 kronor, varvid antalet fänrikslöner fördelat över

hela budgetåret beräknats till 125. Enligt marinchefens beräkningar kan antalet

fänrikslöner för nästa budgetår uppskattas till 117. Medelsbehovet för

avlöningar till fänrikar kan därför nästa budgetår beräknas till i runt tal

365 000 kronor.

Viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren.

Å den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen för ickeordinarie

personal m. fl. finnas under förestående rubrik uppförda 35 marinläkare

av 2. graden vid marinläkarkåren och 12 marinläkarstipendiater.

Chefen för marinen har föreslagit — förutom i försvarsbeslutet förutsatt

ökning med 2 marinläkare av 2. graden vid marinläkarkåren — att för upprätthållande

av befattning såsom stabsläkare vid kustflottan måtte få anställas

ytterligare 4 sådana marinläkare.

I avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande militärsjukvårdens

organisation, vilken utredning enligt lämnade direktiv bland

annat har att klarlägga det periodvis skiftande behovet av läkare av olika

kategorier samt lämpligaste sättet att tillgodose detta behov, har civilförvaltningen

emellertid ansett sig för nästa budgetår icke kunna tillstyrka annan

ändring beträffande marinläkare av 2. graden än som följer av det fortsatta

genomförandet av 1942 års försvarsbeslut. Ämbetsverket har alltså för nästa

budgetår räknat med 2 nya befattningar för marinläkare av 2. graden.

Mot civilförvaltningens förslag synes intet vara att erinra. Då den för

arvoden m. m. till ifrågavarande personal i avlöningsstaten för innevarande

budgetår upptagna delposten, 165 000 kronor, enligt vad civilförvaltningen

framhållit synes ha beräknats väl högt, torde — trots utökningen av antalet

tjänster — för ändamålet böra beräknas samma belopp för nästa budgetår.

s. 345 Kontrollera mot PDF

345

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Betjäningspersonal m. fl.

Under förevarande rubrik är i gällande personalförteckning för icke-ordinarie

personal m. fl. uppförda befattningar för kokerska å Kungsholmen och

6 sjukvakter vid marinens sjukhus i Karlskrona. Då ifrågavarande kokerske;

befattning alltfort ansetts vara erforderlig samt det ännu icke kunnat bedömas,

huruvida nämnda sjukhus kommer att vara helt avvecklat vid ingången

av nästa budgetår, har civilförvaltningen beräknat kostnaderna för nästa budgetår

för avlönande av här avsedd personal till samma belopp, som för ändamålet

anvisats för innevarande budgetår, eller 20 000 kronor. Häremot synes

intet vara att erinra.

Musikelever.

Till kontant ersättning åt 40 musikelever beräknar jag i enlighet med förslag

av försvarets civilförvaltning samma belopp som för innevarande budgetår,

15 120 kronor.

Tillfälligt anställande av tjänstemän m. m.

I gällande avlöningsstat är för tillfälligt anställande av tjänstemän uppförd

en delpost å 47 000 kronor. För nästa budgetår böra därutöver under

förevarande anslagspost beräknas medel även för tillfälligt anställande av

köks- och servispersonal, för vilket ändamål för innevarande budgetår beräknats

100 000 kronor under anslagsposten till avlöningar till vård- och ekonomipersonal.

För tillfälligt anställande av tjänstemän beräknar jag enligt

dessa grunder tillhopa i avrundat tal 150 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det anförda (1480000 + 365 000 -f

165 000 + 20 000 + 15 120 + 150 000 =) i avrundat tal 2 200 000 kronor.

5. Rörligt tillägg.

För tillgodoseende av medelsbehovet under denna anslagspost har för

innevarande budgetår beräknats ett belopp av 3 851 934 kronor. Med hänsyn

till föreslagna personalökningar synes detta belopp böra ökas till förslagsvis

3 910 000 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kommer det sammanlagda medelsbehovet

under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.

att uppgå till 31 400 000 kronor, eller samma belopp som för innevarande budgetår.

Därest de i samband med försvarsbeslutet tillämpade grunderna för

beräkning av avlöningskostnader — för marinens del bland annat innebärande,

att avlöningar till personal vid kustartilleriet beräknats enligt K ort — skulle

lia tillämpats, skulle medelsbehovet lia utgjort omkring 31 200 000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 346 Kontrollera mot PDF

346

Kungl. Majlis proposition nr 170.

dels för budgetåret 1945/46 fastställa de personalförteckningar

för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning

vid marinen som komma att till riksdagen i särskild

ordning överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende å de av riksdagen

fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda

föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med

genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen för

fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter

under budgetåren 1942/47;

dels godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag till

avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret

1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................ kronor 24 200 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvo
desbefattning,

förslagsvis ........................ » 925 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ......... » 850 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .................................... » 2 200 000

5. Körligt tillägg, förslagsvis ..................... » 3 910 000

Summa kronor 32 085 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................ kronor 685 000

Nettoutgift kronor 31 400 000;

dels ock till Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 31 400 000 kronor.

s. 347 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

347

FLYGVAPNET.

Avlöningar m. m. till fast anställd personal.

[20.] Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.

1942 års försvarsbeslut:

under uppsättningsperioden ..................

vid genomförd organisation ..................

Budgetåret 1942/43 ................................

» 1943/44 ................................

» 1944/45 ................................

» 1945/46 (civilförvaltningens förslag)

» 1945/46 (Kungl. Maj:ts förslag) ____

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning

kostnadsramen)..................................

........... kronor 21 360 400

........... » 31450 000

........... » 16 000 000

........... » 18 400 000

........... » 21900 000

........... » 23 500 000

........... » 23 400 000

per år å

........... » 19 925 000

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 104) bär Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Flygvapet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1945/46 beräkna

ett förslagsanslag av 23 500 000 kronor.

Kungl. Majit bär den 2 juni 1944 fastställt dels avlöningsstat för anslaget

för budgetåret 1944/45 (se statsliggaren för nämnda budgetår, sid. 142), dels

ock särskilda personalförteckningar beträffande den från anslaget avlönade

personalen.

I enlighet med de av mig vid behandlingen av arméns motsvarande anslag

förordade ändringarna i uppställningen av försvarsgrenaimas avlöningsstater

böra i flygvapnets avlöningsstat för budgetåret 1945/46 på utgiftssidan

upptagas följande anslagsposter — utan uppdelning i delposter — nämligen

till avlöningar till ordinarie tjänstemän, till arvoden till pensionerad personal

i arvodesbefattning, till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt till

rörligt tillägg.

Såsom jag anfört vid anmälan av förevarande anslagsfråga i statsverkspropositionen

har försvarets civilförvaltning vid sina anslagsberäkningar för

nästa budgetår räknat med att Hälsinge flygflottilj skall organiseras samt

att organisationen av fjärde eskaderstaben och Södra flygbasområdesstaben

skall fullt genomföras. Ämbetsverket har vidare räknat med att den av

1943 års riksdag beslutade militära väderlekstjänsten skall planenligt utbyggas

samt att vissa förberedelser skola göras för uppsättande av den av

1944 års riksdag beslutade sjunde jaktflottiljen, Södertörns flygflottilj. För

egen del ansåg jag mig kunna i huvudsak lägga det sålunda skisserade organisationsschemat

till grund för bedömandet av flygvapnets medelsbehov

för nästa budgetår.

Jag får i detta sammanhang erinra örn att i propositionen 1942: 210 fram
-

s. 348 Kontrollera mot PDF

348

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

hållits, att viss personal vid flygvapnet icke kunde utökas i den omfattning,

som vore påkallad av uppsättningen av nya förband, och att 1941 års försvarsutredning

angivit vissa åtgärder för att fylla den personalbrist, som

under uppsättningsperioden 1942/47 och närmast därefter bomme att före

finnas inom flygvapnet. Chefen för flygvapnet har i sina anvisningar för

beräknande av medelsbehovet för nästa budgetår anfört, att de av försvarsutredningen

angivna sätten för att åstadkomma en utökning av flygvapnets

personalorganisation -— frivillig övergång av officerare och underofficerare

från armén och marinen samt bibehållande av kontraktsanställd civil personal

såsom ersättare för äldre underbefäl i tekniska befattningar — även

under budgetåret 1945/46 måste tillgripas. I anslutning härtill har chefen

för flygvapnet framhållit, att det föreslagna antalet officers-, underofficersoch

civilmilitära beställningar icke täckte flygvapenorganisationens behov för

budgetåret 1945/46.

Den för flygledningen avsedda meteorologpersonalen är i gällande personalförteckningar

uppförd under rubriken Flygstaben, medan de för flygvapnets

lokala väderlekstjänst avsedda militärmeteorologerna, samtliga extra

ordinarie, redovisas under den i personalförteckningen för icke-ordinarie

personal m. fl. uppförda rubriken Flygförbanden. För att den civilmilitära

meteorologpersonalen skall kunna utnyttjas på ett smidigt sätt och vid behov

kunna omplaceras synes denna emellertid från och med nästa budgetår

böra i respektive personalförteckningar sammanföras under gemensam

rubrik. Ordinarie personal bör därvid upptagas bland flygvapnets civilmilitära

personal i övrigt, medan den extra ordinarie personalen lämpligen torde

böra sammanföras under en ny rubrik, Väderlekstjänsten. Jag förutsätter

ingen ändring beträffande den civila meteorologpersonal, som övergångsvis

tinnes uppförd å flygvapnets personalförteckningar.

Under hänvisning till vad jag under arméns motsvarande anslag inledningsvis

anfört i vissa frågor, som beröra flera försvarsgrenar, övergår jag

härefter till beräkningen av medelsbehovet under de olika anslagsposterna.

I. Avlöningar tili ordinarie tjänstemän.

Från denna anslagspost böra enligt de av mig vid behandlingen av arméns

motsvarande anslag förordade riktlinjerna bestridas — förutom avlöningskostnader

enligt nu gällande bestämmelser — avlöningar till personal å

avgångs- och disponibilitetsstat ävensom till ordinarie personal utgående

sjötillägg och flygtillägg m. m.

Flygstaben.

Chefen för flygvapnet har ånyo framlagt förslag örn beredande av ordinarie

anställning för ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde samt en från

och med innevarande år på personalförteckningen för flygstaben uppförd

telefonvakt av 1. klass.

Civilförvaltningen har funnit skäl tala för de framlagda förslagen men

ansett att med beredande av ordinarie anställning för ifrågavarande per
-

s. 349 Kontrollera mot PDF

349

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

sonal tills vidare borde anstå i avvaktan på resultatet av den omprövning

av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare inom försvarsväsendet,

som skall verkställas av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga, vilken omprövning

bland annat skall omfatta avvägningen av de proportioner, i vilka

ordinarie, extra ordinarie och andra anställningsformer böra anlitas.

Med hänsyn till vad civilförvaltningen anfört finner jag mig böra biträda

föreliggande förslag endast såvitt angår kontorsbiträdet.

Personal vid flygvapnet.

Chefen för flygvapnet har upptagit fråga örn lönereglering för flottiljcheferna

och för översten i intendenturbefattning vid flygvapnet, chef för

flygförvaltningens intendenturavdelning, och därutinnan föreslagit, att sistnämnde

befattningshavare skulle placeras i lönegraden Ob 1 samt att till

flottiljcheferna skulle utgå arvode utöver lön, utgörande lönefyllnad till

nämnda lönegrad. Civilförvaltningen har på anförda skäl icke upptagit dessa

förslag. För egen del anser jag mig av skäl som jag anfört vid behandlingen

av lönespörsmål av liknande art vid armén icke kunna nu tillstyrka

förslagen.

För nästa budgetår har upptagits i stort sett den ordinarie personal vid

flygvapnet, som för budgetåret 1944/45 angivits i den preliminära plan för

personalökning under femårsperioden, vilken i anslutning till framläggandet

av propositionen 1942: 210 överlämnades till riksdagens vederbörande utskott,

dock med de avvikelser, som betingas av 1943 års riksdags beslut

rörande omorganisation av flygförvaltningen och beslutet örn Södertörns

flygflottilj.

Antalet officerare motsvarar med nyss angiven reservation i huvudsak

det antal, som upptagits i nämnda plan. Antalet kaptener har dock i förhållande

till planen ökats med två. Därav är en avsedd såsom militärassistent

vid försvarets forskningsanstalt (jfr propositionen 1944:293, riksdagens

skrivelse 1944 : 498). Den andre, i intendenturbefattning, är avsedd

för Södertörns flygflottilj och erfordras för förberedelserna för flottiljens

uppsättning. Med hänsyn till befordringsläget har vidare ökningen av löjtnantsbeställningarna

något begränsats.

Beträffande underofficerarna har på grund av befordringsläget antalet

fanjunkare måst upptagas något lägre än enligt förenämnda plan.

Yad beträffar manskapet har med hänsyn till den planerade uppsättningen

av Södertörns flygflottilj föreslagits något högre antal vicekorpraler

och meniga än som för nästa budgetår förutsatts i planen.

Musikpersonal har upptagits i överensstämmelse med vad som angivits

i 1942 års plan.

Beträffande benämning av underofficerare och musikdirektörer får jag

hänvisa till vad jag därom anfört under arméns motsvarande anslag.

I fråga om flygvapnets civilmilitära personal har civilförvaltningen

tillstyrkt förslag om ökning av ingenjörspejsonalen med 2 flygdirektörer av

2. graden, 4 flygingenjörer av 1. graden och 4 flygingeujörer av 2. graden.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Ehuru i försvarsbeslutet slutlig ställning icke tagits till ingenjörorganisationen

inom flygvapnet oell frågan därom torde böra ytterligare övervägas,

anser jag mig dock med hänsyn till angelägenheten av att flygvapnet tillföres

kvalificerad ingenjör spersonal i erforderlig omfattning böra tillstyrka

förslaget. Utökningarna ligga inom ramen för det i planen angivna antalet.

Civilförvaltningen har tillstyrkt förslag av chefen för flygvapnet örn lönefyllnadsarvoden

till styresmännen för de centrala flygverkstäderna. Då denna

lönefråga bör komma under bedömande av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga,

anser jag mig icke nu böra taga ställning till densamma.

Antalet flygläkarebeställningar bör med hänsyn till tillkomsten av Hälsinge

flygflottilj ökas med 1 flygläkare av 1. graden.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att som skäl för avvisande av tidigare

framförda förslag örn förbättrad löneställning för flygvapnets ordinarie

läkarpersonal angivits en blivande översyn av tjänsteförteckningen för civilmilitära

beställningshavare, samt — enär dylik översyn ännu icke kommit

till stånd — föreslagit, att beställningarna såsom förste flygläkare och flygläkare

av 1. graden skulle uppflyttas, den förra från lönegraden Ca 26

till lönegraden Ca 28 och de senare från lönegraden Ca 22 till lönegraden

Ca 24.

Civilförvaltningen har ansett, att med prövningen av dessa förslag borde

anstå i avbidan på resultatet av den utredning omfattande jämväl befattningar

på Ca-planen, som anförtrotts försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.

Jag ansluter mig till vad civilförvaltningen anfört. Jag vill därjämte

framhålla, att 1944 års militärsjukvårdskommitté i sitt betänkande del I

(SOU 1944: 46) upptagit frågan örn lönereglering jämväl för flygvapnets

läkarpersonal. Sjukvårdskornmitténs förslag synes icke kunna föreläggas

årets riksdag. Då jag icke anser det lämpligt att föregripa den prövning

av förevarande lönespörsmål som sålunda kan komma att ske i större sammanhang,

är jag icke beredd att nu upptaga chefens för flygvapnet förslag.

Såsom i det föregående anförts bör bland den civilmilitära personalen

upptagas den meteorologpersonal, som enligt vad under punkt 6 anförts bör

beredas ordinarie anställning. A innevarande års personalförteckning för

icke-ordinarie personal m. fl. finnas upptagna tre befattningar för militärmeteorologer

i lönegrad MEo 21. Chefen för flygvapnet har föreslagit, att

två av dessa från och med nästa budgetår skola erhålla ordinarie anställning

i lönegraden Ca 23. Försvarets civilförvaltning har anfört, att i så

fäll alla tre befattningarna borde överföras på ordinarie stat. Jag delar

civilförvaltningens uppfattning, varvid jag självfallet förutsätter, att beställningarna

tillsättes med allenast kompetent personal. Såsom under punkt 6

föreslagits böra ifrågavarande beställningar placeras i 22:a lönegraden.

Av beställningar för verkmästare ha i förslaget till personalförteckning

upptagits 21 av 1. klassen och 20 av 2. klassen. Av verkmästarna av

1. klassen skola fyra, avsedda för de centrala flygverkstäderna å Malmen

och i Västerås, efter hand som de avgå ersättas med civil personal. An
-

s. 351 Kontrollera mot PDF

351

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

märkning bör intagas i personalförteckningen för nästa budgetår, att dessa

fyra beställningar icke må återbesättas.

Antalet mästare har med hänsyn till förbättrade rekryteringsmöjligheter

befunnits kunna ökas något hastigare än som beräknades i försvarsbeslutet.

Med anledning härav lia för nästa budgetår upptagits 40 mästare av 1.

klassen och 110 av 2. klassen, eller tillhopa 150 mot i försvarsbeslutet för

nämnda budgetår beräknade 132.

Personal vid flygförbanden.

Beträffande denna personal föreslår jag utökning med 1 maskinist, 1

eldare av 1. klassen och 2 förrådsvaktmästare, samtliga avsedda för Hälsinge

flygflottilj.

Kostnaderna för lön enligt vederbörliga löneplaner för den i förslaget till

personalförteckning upptagna ordinarie personalen beräknas för helt budgetår

utgöra 12 915 000 kronor. För närvarande finnes icke någon beställningshavare

vid flygvapnet överförd till avgångsstat eller disponibilitetsstat. För avlöningar

till personal å dylika stater synas därför icke böra nu beräknas särskilda medel.

Till bestridande av de andra löneförmåner, som utgå från anslagsposten

till ordinarie tjänstemän eller i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit,

från och med nästa budgetår skola utgå från denna post — felräkningspenningar,

ansvarsarvoden i intendenturtjänst, hyres- och ortstillägg

åt visst manskap, begravningshjälp, flygtillägg och, i förekommande fall,

sjötillägg rn. m. samt flyglärartillägg i enlighet med vad under punkt 1

föreslagits — kan beräknas 3 600 000 kronor. Anslagsposten skulle sålunda

kunna beräknas till (12 915 000 + 3 600 000=) 16515 000 kronor. Av

i huvudsak samma skäl, som anförts för begränsning av det beräknade

medelsbehovet under arméns motsvarande anslagspost, torde emellertid detta

belopp böra för nästa budgetår minskas med 415 000 kronor till 16 100 000

kronor. Motsvarande belopp för innevarande budget har upptagits till

15 785 000 kronor.

2. Arvoden til! pensionerad personal i arvodesbefattning.

A den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen för

pensionerad personal i arvodesbefattning lia upptagits befattningar för tillhopa

48 officerare och 78 underofficerare.

Chefen för flygvapnet har för budgetåret 1945/46 föreslagit uppförande i

personalförteckningen av befattningar för ytterligare 3 officerare och 3 underofficerare.

Befattningarna för officerare avses för expeditionsofficer vid fjärde

eskaderstaben, flygbasområdeschef vid Södra flygbasområdet oell mobiliseringsofficer

vid Hälsinge flygflottilj. Antalet expedition sunderofficerare har

föreslagits skola liksom för innevarande budgetår beräknas till fyra vid flygbaskåren

och tre vid varje flottilj, enär en minskning till det i propositionen

1942: 210 förutsatta antalet icke kan genomföras förrän behovet av stamunderofficerare

fyllts, lie 3 nya befattningarna för underofficerare avses i

enlighet därmed för Hälsinge flygflottilj.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vad cliefen för flygvapnet sålunda föreslagit fiuner jag mig böra tillstyrka.

Kostnaderna för arvoden motsvarande nettolön i respektive löneklasser

beräknar civilförvaltningen till ett belopp av i runt tal förslagsvis 875 000

kronor (nu 800 000 kronor). Häremot synes intet vara att invända. A avlöningsstatens

inkomsttitel inflytande pensionsmedel skulle, under förutsättning

att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången

personal, kunna uppskattas till 750 000 kronor. Samma omständigheter,

som föranlett nedräkning av motsvarande inkomstposter under

arméns och marinens avlöningsanslag, föreligga även för flygvapnets del.

Inflytande pensionsmedel böra med hänsyn härtill beräknas till 675 000

kronor.

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

Enligt de av mig föreslagna ändringarna i avlöningsstaternas uppställning

böra under denna anslagspost beräknas medel för de ändamål, för vilka

utgifterna hittills redovisats under anslagsposterna till arvoden och övriga

ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän samt till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. Såsom framgår av vad jag

anfört under punkt 1 bör den nya anslagsposten upptagas förslagsvis. Beräkningen

av densamma bör ske i anslutning till de nuvarande arvodesförteckningarna,

varvid den mot sistnämnda anslagspost svarande förteckningen

bör benämnas förteckning å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Arvoden och särskilda ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän.

I enlighet med vad jag under punkt 1 i det föregående anfört beräknar

jag medelsbehovet för här ifrågavarande arvoden för nästa budgetår till

125 000 kronor.

Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.

Flygförbanden.

För arvoden till civila lärare vid manskapsskolorna är för innevarande

budgetår upptaget ett belopp av 154 000 kronor. Vid beräkningen av detta

belopp har jag, såsom framgår av propositionen 1944: 185, utan att därvid

taga ställning till arvodesbeloppens storlek utgått från ett genomsnittligt

arvode av 6 kronor 50 öre, dock att arvodet till lärare i främmande språk

vid furir skol a för signalmekaniker beräknats till 7 kronor. Innan beslut

meddelades rörande arvodesbeloppens fördelning syntes, anförde jag, böra

övervägas, huruvida icke inom flygvapnet liksom inom armén borde tilllämpas

en efter dyrortsgrupperingen graderad arvodestaxa.

Genom beslut den 24 november 1944 och den 26 januari 1945 har Kungl.

Majit, efter förslag av civilförvaltningen, som ansett sig, med hänsyn till

för flygvapnets del föreliggande speciella förhållanden, icke böra föreslå

dyrortsgradering av arvodena, för läsaret 1944/45 fastställt maximiarvoden till

ifrågavarande lärarpersonal, varierande mellan 6 och 8 kronor per timme.

s. 353 Kontrollera mot PDF

353

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Vidare har Kungl. Majit medgivit, att till lärare vid vissa flottiljer med

viss minsta undervisningsskyldighet finge utgå ersättning med visst belopp

för månad. Därjämte har Kungl. Majit medgivit, att särskild ersättning finge

utgå till en civil lärare vid varje flygflottilj (motsvarande) för tjänstgöring

som studieledare.

Vid beräkningen av kostnaderna för civila lärare vid flygvapnets manskapsskolor

för nästa budgetår anser jag mig kunna utgå från de för innevarande

budgetår fastställda arvodena och ersättningarna. Civilförvaltningen

har med tillämpning av dessa grunder beräknat kostnaderna till i runt

tal 189 000 kronor. Förhöjningen med 35 000 ler anor i förhållande till innevarande

budgetår är föranledd av att antalet undervisningsavdelningar

beräknas komma att ökas från 70 till 86 vid korpral- och furirskolorna

och från 7 till 8 vid furirskola för signalmekaniker samt att timantalet för

varje avdelning vid furirskolan för signalmekaniker beräknas öka från 370

till 400.

Dessa beräkningar anser jag mig kunna godtaga och beräknar därför

ifrågavarande medelsbehov för nästa budgetår till 189 000 kronor.

Flygvapnets skolor.

Till läraren i gymnastik och idrott vid flygkadettskolan utgår under innevarande

budgetår, liksom tidigare, arvode av 6 300 kronor. Chefen för flygvapnet

har föreslagit, att detta arvode — motsvarande bruttolönen i lägsta

löneklassen för kapten på dyrort C, till vilken kadettskolans tidigare förläggningsort,

Ljungbyhed, var hänförd — måtte sedan flygkadettskolan numera

överflyttats till Gamla Uppsala för nästa budgetår höjas till 6 950

kronor, ungefär motsvarande bruttolönen i lägsta löneklassen för kapten å

den nya bostadsorten (Uppsala, F-ort). Beträffande detta förslag har civilförvaltningen

anfört följande.

Enligt vad i ärendet inhämtats har läraren i gymnastik och idrott vid

flygkadettskolan på grund av bostadsbrist å förläggningsorten, Gamla Uppsala,

vilken ort är hänförd till dyrortsgrupp B, nödgats anskaffa bostad i

Uppsala. Då den militära och civilmilitära personalen ävensom den med

lön enligt löneplan MEo eller MEx anställda icke-ordinarie personalen vid

flygkadettskolan genom Kungl. Majits beslut den 21 juli 1944 beretts möjlighet

att, såframt bostad å förläggningsorten icke kan beredas vederbörande

och bostad för den skull måste bibehållas eller anskaffas å dyrare ort,

komma i åtnjutande av lön med belopp, som fastställts för den ortsgrupp,

vartill den dyrare bostadsorten är att hänföra, synas skäl tala för bifall till

chefens för flygvapnet förslag. Med hänsyn till svårigheten att nu kunna

bedöma bostadstillgången å förläggningsorten under budgetåret 1945/46 synes

arvodet icke nu böra definitivt fastställas. Försiktigheten bjuder dock att i

vederbörlig arvodesförteckning räkna med ett efter F-ort (Uppsala) beräknat

arvodesbelopp av 6 950 kronor. Det lärer få ankomma på civilförvaltningen

att i samband med avgivande av förslag till fördelning av lärararvoden vid

flygvapnets skolor för nästa budgetår inkomma med slutligt förslag till

reglering av arvodet i fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1045. 1 sami. Nr 170.

184 45 23

s. 354 Kontrollera mot PDF

354 Kungl. May.ts proposition nr 170.

Mot vad civilförvaltningen sålunda anfört har jag intet att erinra. Jag

beräknar därför sammanlagda kostnaden för arvoden till civila lärare vid

flygkadettskolan till (2 400 + 6 950 =) 9 350 kronor, innebärande förhöjning

i förhållande till innevarande budgetår med 650 Irenor.

Undervisningen vid aspirantskolan beräknas komma att bedrivas på sex

parallella avdelningar. Kostnaderna för arvoden till civila lärare torde därför

böra i enlighet med civilförvaltningens beräkningar upptagas till sammanlagt

12 630 kronor, eller 500 kronor mera än för innevarande budgetår.

Till arvoden till civila lärare vid underofficersskolan ha för innevarande

budgetår upptagits 11 096 kronor. Då undervisningen i allmänbildande ammen

beräknas komma att från och med budgetaret 1945/46 bliva förlagd till

försvarets läroverk, ha några motsvarande medel icke beräknats för nästa

budgetår.

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår föreslog flygförvaltningen

inrättande av en i försvarsbeslutet icke förutsedd befattning i lönegraden

MEo 18 för en lärare i elektrolära vid flygvapnets signalskola. I propositionen

1944: 185 anförde jag, att det av flygförvaltningens utredning i ärendet

syntes framgå, att en förstärkning av lärarkrafterna i elektrolära vid

signalskolan vore erforderlig. Innan en särskild befattning inrättades för

ändamålet, borde undersökas, örn undervisningen icke kunde upprätthållas

av timlärare.

Chefen för flygvapnet har nu ånyo föreslagit inrättande för ändamålet av

en befattning i lönegraden MEo 18 och därvid anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till att undervisningen i elektrolära för flertalet elevkategorier

stöde på ett relativt högt plan, vore det nödvändigt, att väl kvalificerad

lärarkraft funnes. Läraren i elektrolära borde fördenskull vara ingenjör.

För att mot timarvode kunna anställa sådan lärare måste beräknas ett arvode

av omkring 10 kronor per timme. För ifrågavarande lärare beräknades sammanlagda

undervisningstiden i form av lektioner bliva minst 18—19 timmar

per vecka (under ett mindre antal veckor omkring 10 timmar). Kostnaden

per månad skulle med ett timarvode av 10 kronor under större delen av

året utgöra omkring 720 kronor. , .., ,

Därest timlärare anställdes, kunde man emellertid icke med säkerhet

räkna med att få kontinuitet i undervisningen. Att allt för ofta byta lärare

inverkade menligt på undervisningen, bland annat på grund av svårigheterna

för vederbörande lärare att sätta sig in i flygvapnets speciella materiel

Dessa olägenheter syntes däremot bortfalla, därest vederbörande lärare

fastare knötes till flygvapnets centrala skolor, såsom extra ordinarie tjänsteman.

Ur kostnadssynpunkt syntes denna anställningsform även vara för statsverket

fördelaktigare. Örn man räknade med sammanlagt 38 18-tunmarsveckor

och 8 10-timmarsveckor (sammanlagt 46 veckor), skulle med ett timarvode

av 10 kronor kostnaderna per år uppgå till sammanlagt 7 640 kronor.

Årslönen vid anställning i lägsta löneklassen i lönegraden MEo 18 i förevarande

dyrort (Västerås) bleve 6 685 kronor, varvid även mberaknats rörligt

tillägg och kristillägg enligt nu gällande grunder.

Civilförvaltningen har i ärendet anfört följande.

Gentemot vad chefen för flygvapnet anfört får civilförvaltningen framhålla,

att med hänsyn till den jämförelsevis låga lönestallnmg, som kan

s. 355 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 170. 355

ifrågakomma och som även föreslagits, befattningens inplacering å extra

ordinarie stat knappast kan förväntas medföra ökad garanti för att åsyftad

kontmmtet i undervisningen kommer till stånd. Vid angivna förhållande

och då befattningen, med hänsyn till omfattningen av nied densamma förenad

undervisningsskyldighet, icke torde kunna betraktas såsom heltidstjänst

synes det icke lämpligt att uppföra befattningen såsom extra ordinarie,

utan torde innehavaren av densamma, i likhet med vad fallet är beträffande

emla lärare vid truppförbanden, böra avlönas medelst timarvode. Det av

chefen för flygvapnet angivna timarvodet, 10 kronor, synes civilförvaltningen

kunna laggas till grund för arvodeskostnadernas beräkning. Under rubrik

bignalskolan föreslås sålunda för nästa budgetår upptaget ett belopp av

t 640 kronor. *

Till civilförvaltningens synpunkter på denna fråga kan jag i stort sett

ansluta mig. Jag anser således, att ersättning för ifrågavarande lärartjänst

bör utgå i form av timarvode. Mot det föreslagna timarvodet, 10 kronor,

synes erinran icke kunna göras. Då jag jämväl i övrigt godtager civilförvaltningens

beräkningar, upptager jag för ifrågavarande ändamål ett belopp

av 7 640 kronor.

För innevarande budgetår finnes i förteckningen å arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, upptagen en post å 12 934 kronor,

avsedd för arvoden för upprätthållande av läkarvården under semester m. m.

Dessa arvoden tagas i anspråk för avlönande av vid krigsmakten icke tjänstgörande

läkare, som antingen uppehåller flottiljläkares tjänst under dennes

semester, sjukdom eller annat tjänsteförhinder eller uppehåller läkarvården

vid del av flygförband, som i utbildningssyfte förlägges utom ordinarie förläggningsort.

Civilförvaltningen har erinrat, att motsvarande kostnader vad beträffar

armén jämlikt särskilda Kungl. Majda beslut senast den 16 juli 1943 skola

avföras fran arméns avlöningsanslag respektive vederbörligt undervisningseller

övningsanslag. Civilförvaltningen har i anledning härav velat ifrågasätta,

huruvida icke motsvarande anordning borde genomföras för flygvapnets del.

Kostnaderna för arvoden för upprätthållande av läkarvården under flottiljläkares

semester, sjukdom eller annat tjänsteförhinder syntes därvid böra

bestridas från anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Den av civilförvaltningen föreslagna anordningen finner jag lämplig, varför

jag icke under förevarande post beräknar några arvodeskostnadér av

ifrågavarande art för nästa budgetår. Det torde få ankomma på Kungl. Majit

att meddela de bestämmelser, som erfordras för reglering av kostnaderna

för här ifrågavarande läkarbiträde. Till de kostnader som i enlighet med vad

jag sålunda förordat skola bestridas från anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal, återkommer jag vid beräkningen av denna

post. De kostnader, som komma att belasta flygvapnets undervisnings- eller

övningsanslag, synas icke behöva föranleda uppräkning av dessa anslag.

Summan av de för innevarande budgetår upptagna arvodena av här ifrågavarande

slag uppgår till 255 160 kronor. Med beaktande av i det föregående

föreslagna ändringar kan beloppet beräknas till [255 160 + 35 000 + 650

+ 500 + 7 640 - (11096 + 12 934) =] 274 920 kronor.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till övriga arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, kan i enlighet med det

anförda beräknas till (125 000 + 274 920=) i runt tal 400 000 kronor.

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Under denna anslagspost skola enligt förslaget till omläggning av försvarsgrenarnas

avlöningsstater upptagas jämväl avlöningar till fänrikai,

löner till viss kontraktsanställd civil personal samt avlöningar till vårdoch

ekonomipersonal ävensom sjö- och flygtillägg m. m. till under anslagsposten

redovisad personal. Jag har, liksom vid behandlingen av motsvaiande

anslagsposter under arméns och marinens avlöningsanslag, utgått från att

jämväl under nästa budgetår skall anstå med överflyttning av vissa avlöningskostnader

för icke-ordinarie personal från sakanslag till avlöningsanslag.

I personalförteckningen redovisade extra ordinarie tjänstemän.

Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid flygvapnet för

innevarande budgetår har av Kungl. Majit fastställts den 2 juni 1944. Förteckningen

överensstämmer helt med det förslag, som i anslutning till propositionen

1944: 185 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1944 års riksdag.

Beträffande personalförteckningen för nästa budgetår må här anföras följande.

Flygstaben.

Beträffande det förslag till uppflyttning av studierektorn vid flygstaben

till lönegrad MEo 26, som chefen för flygvapnet framlagt, får jag hänvisa till

vad jag anfört under marinens motsvarande anslag.

Chefen för flygvapnet har på anförda skäl framlagt förslag örn inrättande

av ytterligare en portvaktsbefattning vid flygstaben samt vidare hemställt,

att en av de nuvarande portvakterna i lönegrad MEo 5 måtte uppföras i lönegrad

MEo 7. Chefen för flygvapnet har ytterligare föreslagit utbyte av en

skrivbiträdesbefattning mot en befattning för extra ordinarie kanslibiträde

samt inrättande från och med nästa budgetår av ytterligare extra ordinarie

befattningar för en telefonvakt av 1. klass och en telefonvakt av 2. klass.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att samtliga de av chefen för flygvapnet

framlagda förslagen örn löneregleringar för och nyanställningar av

extra ordinarie personal böra bedömas först i det större sammanhang som

en prövning av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas blivande förslag

torde komma att erbjuda. Intill dess så kan ske, torde oundgängligt behov

av ytterligare personal få tillgodoses genom anställning av extra personal i

mån av tillgång på medel. I det föregående har jag förordat förslag örn beredande

av ordinarie anställning för ett extra ordinarie kontorsbiträde. Vid

bifall därtill bör 1 kontorsbiträde i MEo 4 utgå ur förteckningen.

I skrivelse den 28 februari 1945 har chefen för flygvapnet hemställt örn

utökning av och löneförhöjningar för tekniska biträden och skrivpersonal, avsedda

för väderlekscentralen. Framställningen är föremål för remissbehand
-

s. 357 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 357

ling. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i vanlig ordning pröva de

framlagda lönefrågorna.

Eskaderstaberna.

Antalet skrivbiträden bör planenligt utökas med 1 för fjärde eskaderstaben.

Chefen för flygvapnet har ånyo upptagit ett tidigare framfört förslag örn

inrättande av en befattning för en portvakt i lönegraden MEo 5, avsedd för

andra eskaderstaben och Västra flygbasområdesstaben. Förslaget har av mig

tidigare avstyrkts (jfr propositionen 1944: 185), enär det synts mig tveksamt

örn behov av en portvakt skulle komma att kvarstå i fredstid.

Chefen för flygvapnet har beträffande behovet av ifrågavarande portvakt

nu anfört i huvudsak följande.

Inom eskader- och flygbasområdesstaberna påginge i fred ett omfattande

krigsförberedelsearbete av strängt hemlig natur. Detta medförde att även

i fred bevakning erfordrades och kontroll av in- och utpassering. Denna bevakning

kunde utföras av militärvakt. Ur kostnadssynpunkt och i personalbesparande

syfte syntes dock bevakningen böra utföras av en portvakt såsom

nu vöre fallet. Portvakten hade även andra uppgifter vid sidan örn bevakningsuPPSiften!

för vilka eljest annan arbetskraft måste anställas, såsom övervakning

av städningen inom lokalerna, fönsterputsning och smärre reparationer.

Civilförvaltningen har på anförda skäl ansett sig icke böra upptaga förslaget.

Med hänsyn till vad som anförts rörande behovet av befattningen även

under fredsförhållanden vill jag ej motsätta mig förslaget. Jag beräknar

därför medel för 1 ny befattning såsom portvakt i lönegraden MEo 5, avsedd

för andra eskaderstaben och Västra flygbasområdesstaben.

Flygbasområdess taber na.

Civilförvaltningen har ansett sig icke böra upptaga ett av chefen för flygvapnet

framlagt förslag örn inrättande jämväl vid Norra flygbasområdesstaben

av en extra ordinarie portvaktsbefattning i lönegraden MEo 5. Som

skäl för förslaget har chefen för flygvapnet anfört, att det vore nödvändigt

att staben i samband med dess övertagande av den s. k. äldre stabsbyggnaden

i Östersund, vilket beräknades komma att ske hösten 1945, tillfördes en befattningshavare,

som omhänderhade bland annat eldning, renhållning, kontroll

av in- och utpassering samt övervakning av lokalerna under icke tjänstetid.

Härigenom skulle eljest nödvändig kommendering av militär personal

för dessa ändamål kunna undvaras.

För bifall till detta förslag torde tala i huvudsak samma skäl som anförts

beträffande motsvarande befattning vid andra flygeskadern. Jag anser mig

därför böra tillstyrka förslaget.

Flygförbanden.

För Hälsinge flygflottilj har i förteckningen upptagits samma antal extra

ordinarie befattningar av olika kategorier, som avsetts för normalflottilj, med

undantag för husmödrar samt köks- och servisbiträden. Beträffande dessa sist
-

s. 358 Kontrollera mot PDF

358

Kungl. May.ts proposition nr 170.

nämnda båda grupper av befattningshavare får jag hänvisa till vad jag under

arméns avlöningsanslag inledningsvis anfört beträffande vissa genom försvarets

organisationskommittés försorg pågående undersökningar rörande matinrättningar.

I avbidan på resultatet av dylika undersökningar upptager jag

för Hälsinge flygflottilj av kökspersonal nu endast 1 befattning för husmoder

av 1. klass. Av samma skäl anser jag mig icke böra tillstyrka nu framlagt

förslag örn utökning av antalet köks- och servisbiträden vid Upplands

flygflottilj. En föreslagen utökning med 2 köks- och servisbiträden vid Västmanlands

flygflottilj och en däremot svarande minskning vid underofficers-,

signal- och tekniska skolorna synes böra komma till stånd.

För nästa budgetår ha ånyo upptagits de tidigare vid olika tillfällen och

senast i medelsäskandena för innevarande budgetår (se propositionen

1944: 185) framlagda förslagen om löneregleringar för signalister, sjukvårdsförmån

och garageförmän.

nivi!förvaltningen har funnit skäl tala för löneregleringar för sjukvårdsförmännen

och garageförmännen men ansett sig, i avbidan å resultatet av

försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas arbete, icke kunna förorda de föreslagna

löneförbättringarna.

För egen del finner jag icke beträffande någon av de här ifrågavarande

personalgrupperna nya skäl vara anförda av sådan styrka, att föreliggande

förslag örn lönereglering böra isolerat prövas utan tillgång till den vidare

översikt över hithörande spörsmål, som blivande förslag av försvarets tjänsteförteckningssakkunniga

örn revision av tjänsteförteckningarna kan förväntas

erbjuda. Jag anser därför, att med prövning av ifrågavarande lönespörsmål

bör anstå i avvaktan å nämnda förslag.

Väderleks t jäns ten.

Såsom i det föregående anförts bör under denna rubrik sammanföras den

extra ordinarie civilmilitära personal, som avses för den militära väderlekstjänsten

och som för närvarande redovisas dels under rubriken Flygstaben och

dels under rubriken Flygförbanden.

Vid behandlingen av anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän

har jag föreslagit, att tre för flygstaben avsedda befattningar såsom militärmeteorologer

från och med nästa budgetår skola uppföras å ordinarie stat.

De böra alltså icke vidare upptagas å nu ifrågavarande personalförteckning.

För flygstaben ha vidare i personalförteckningen för innevarande budgetår

uppförts befattningar för 1 militärmeteorolog av 1. graden, 5 militärmeteorologer

av 2. graden och 2 militärmeteorologer av 3. graden. Med hänsyn

till att en av militärmeteorologerna av 2. graden nästa budgetår beräknas

inneha kompetens för anställning såsom militärmeteorolog av 1. graden och

de båda militärmeteorologerna av 3. graden anses kunna befordras till militärmeteorologer

av 2. graden, torde i enlighet med vad civilförvaltningen föreslagit

för nästa budgetår böra för flygledningen beräknas 2 befattningar för

militärmeteorologer av 1. graden och 6 befattningar för militärmeteorologer

av 2. graden.

s. 359 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

359

Den för ''flygförbanden avsedda meteorologpersonalen lärer i enlighet nied

civilförvaltningens förslag böra utökas med befattningar för 1 militärmeteorolog

av 2. graden och 2 militärmeteorologer av 3. graden.

Under punkt 6 har jag föreslagit uppflyttning av befattningarna såsom

militärmeteorolog av 1. graden till lönegrad MEo 20 och såsom militärmeteorolog

av 3. graden till MEo 13. Med beaktande härav beräknar jag flygvapnets

behov av extra ordinarie ineteorologpersonal för nästa budgetår till

2 militärmeteorologer av 1. graden i lönegrad MEo 20, 24 militärmeteorologer

av 2. graden i MEo 15 och 40 militärmeteorologer av 3. graden i MEo 13.

Centralförrådet för intendenturmateriel.

För innevarande budgetår finnas å personalförteckningen under denna

rubrik uppförda 3 befattningar för förrådsman i lönegraden MEo 5.

Elygförvaltningen har föreslagit inrättande vid nämnda förråd av ytterligare

en befattning för förrådsman och i anslutning härtill anfört i huvudsak

följande.

Vid förrådet hade visat sig föreligga behov av ytterligare en förrådsman.

Förrådet, som ursprungligen inrymts i en byggnad, omfattade nu fyra

byggnader. Förrådsarbetet bedreves samtidigt i alla byggnaderna. Byggnaderna

voro äldre och — ehuru iordningställda för nuvarande ändamål —

i vissa avseenden mindre lämpliga. Inlämning till och utlämning från förrådet

hade under åren 1941—1943 ökat i ungefärlig proportion 1: 5. Förrådets

lager och förrådsverksamheten ökade alltjämt i anledning av flygvapnets tillväxt.

Civilförvaltningen har av angivna skäl ansett sig icke böra upptaga flygförvaltningens

förslag.

Då behov får anses föreligga av ifrågavarande befattningshavare, vill jag

förorda flygförvaltningens förslag. Jag beräknar därför medel för ytterligare

1 befattning för förrådsman i lönegraden MEo 5.

Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.

Civilförvaltningen har tillstyrkt förslag örn inrättande av en befattning

för telefonvakt av 2. klass, avsedd att betjäna den telefonväxel vid kasernerna

i Viksäng, som skolorna övertagit vid Västmanlands flygflottiljs utflyttning

till Hässiö.

Även jag» tillstyrker förslaget och upptager därför för ifrågavarande skolor

1 telefonvakt av 2. klass i lönegraden MEo 2.

Flyg kade Usko Ian.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att en vaktmästare vid skolan skulle

uppföras i befattning som förste vaktmästare i lönegraden MEo 7 samt att

skrivbiträdesbefattningen därstädes skulle utbytas mot en kontorsbiträdesbefattning.

Till stöd för sistnämnda förslag har anförts, att viss del av skrivarbetet

vid flygkadettskolan fordrade högt kvalificerad personal och ofta vore

s. 360 Kontrollera mot PDF

360 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

av hemlig natur, varför det vore angeläget, att täta ombyten av personal å

denna biträdesbefattning undvekes. Omfattningen av skrivarbetet hade därjämte

betydligt ökats sedan flygkadettskolan under budgetåret 1943/44 utbrutits

ur krigsflygskolan och bildat en självständig enhet.

Civilförvaltningen har funnit en löneförbättring för den ifrågavarande vaktmästaren

vara befogad men ansett, att även i detta fall, med hänsyn till den

pågående utredningen rörande lönegradsplacering m. m. för befattningshavare

inom försvarsväsendet, frågans bedömande borde uppskjutas. Förslaget

örn utbyte av skrivbiträdesbefattningen har civilförvaltningen tillstyrkt under

erinran att statsmakterna av i stort sett enahanda skäl, som i förevarande fall

anförts, bifallit ett av flygförvaltningen framlagt förslag örn dylikt utbyte vid

flygkrigshögskolan.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att ställning icke nu bör tagas

till förslaget örn ändrad löneställning för en av vaktmästarna vid skolan. Förslaget

i övrigt finner jag mig kunna biträda. Jag föreslår fördenskull, att

den nuvarande skrivbiträdesbefattningen utbytes mot 1 befattning för kontorsbiträde

i lönegraden MEo 4.

Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som sålunda

bör uppföras för nästa budgetår, kunna beräknas till 2 630 000 kronor.

Viss extra personal m. m.

Under särskild rubrik med denna beteckning har under arméns avlöningsanslag

beräknats vissa kostnader för avlönande av extra personal. Så bör

lämpligen ske även här. Kostnader av natur att böra upptagas i detta sammanhang

äro utgifter för avlönande av vikarier för extra ordinarie tjänstemän

och för tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. samt avlöning till betjäningspersonal.

Vad sistnämnda utgiftspost beträffar behöva medel för dylikt

ändamål icke beräknas för nästa budgetår, enär i samband med Västmanlands

flygflottiljs utflyttning till Hässiö anställningen för den under ifrågavarande

delpost i innevarande budgetårs avlöningsstat redovisade portvakten vid

Hässiö kommer att upphöra.

Kostnaderna för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas såsom

vikarier för i personalförteckningen uppförda extra ordinarie

befattningshavare i anledning av dessas semester eller tjänstledighet,

kunna beräknas till 20 000 kronor.

För tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. är i gällande avlöningsstat

uppförd en delpost å 34 000 kronor. Under anslagsposten till avlöningar

till vård- och ekonomipersonal i innevarande budgetårs avlöningsstat

är vidare beräknat ett belopp av 100 000 kronor för tillfälligt anställande

av köks- och servisbiträden m. m. Enligt vad jag anfört i det föregående vid

behandlingen av medelsbehovet för vissa andra arvoden och särskilda ersättningar

böra vissa av de kostnader, som i vederbörlig arvodesförteckning upptagits

för uppehållande av läkarvården under semester m. m. från och med

nästa budgetår redovisas under icke-ordinarieposten. Dessa kostnader, vilka

s. 361 Kontrollera mot PDF

361

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

synas böra redovisas i detta sammanhang, kunna med hänsyn till tillkomsten

av nya läkarbeställningar i enlighet med civilförvaltningens beräkningar uppskattas

till 12 000 kronor. Då jag i övrigt icke förutsätter någon ändring i förhållande

till innevarande budgetår beträffande utgifter för här ifrågavarande

ändamål, beräknar jag medelsbehovet för tillfälligt anställande av tjänstemän

m. m. till (34 000 + 100 000 + 12 000 =) 146 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår sålunda

till (20 000 + 146 000 —) 166 000 kronor.

Fänrikar.

Medel böra för nästa budgetår beräknas dels för de fänrikar, som antagits

år 1944, dels ock för dem, som beräknas komma att bliva antagna våren 1945

och våren 1946. För de år 1944 antagna, 65, liksom för de våren 1945 antagna,

60, bör lön beräknas för hela budgetåret samt för de våren 1946 antagna, 70,

för en tid av två och en halv månader.

Kostnaderna för löner till nu nämnd personal beräknas för nästa budgetår

till, i runt tal, 460 000 kronor (nu 410 000 kronor). Flygtillägg och andra särskilda

avlöningsförmåner till fänrikar beräknas draga en kostnad av, i runt

tal, 380 000 kronor. Sammanlagda medelsbehovet utgör således för nästa budgetår

(460 000 + 380 000 =) 840 000 kronor.

Icke-ordinarie läkarpersonal.

För innevarande budgetår ha beräknats medel för fyra arvoden för flygläkare

av 2. graden. För nästa budgetår bör planenligt ytterligare 1 dylikt

arvode tillkomma. För arvoden m. m. till denna personalkategori beräknas

omkring 20 000 kronor (nu 16 000).

Musikelever.

För detta ändamål upptages oförändrat belopp av 14 600 kronor.

Viss kontraktsanställd civil personal.

För budgetåren 1940/45 ha under flygvapnets avlöningsanslag funnits

upptagna särskilda anslagsposter för bestridande av avlöningskostnaderna för

viss kontraktsanställd civil personal. Syftet med anställandet av denna personal

har varit att med hänsyn till rådande knapphet på militärt utbildad personal

under den pågående utbyggnaden av flygvapenorganisationen frigöra

underofficerare på stat och i arvodesbefattning samt underbefäl från sådana

sysslor och befattningar, som icke nödvändigt kräva militära kvalifikationer

hos sina innehavare. För budgetåret 1944/45 har för ändamålet beräknats ett

belopp av 500 000 kronor, avsett för högst 148 befattningshavare i expeditionstjänst.

Av dessa befattningshavare utnyttjas vissa såsom köksföreståndare och

kasernföreståndare. I försvarsbeslutet förutsattes, att dessa befattningar vid

genomförd organisation skulle bestridas av pensionerade underofficerare i arvodesbefattning.

I avvaktan på att behovet skulle kunna fyllas medelst pensionerade

underofficerare skulle befattningarna emellertid uppehållas av kontraktsanställd

civil personal.

s. 362 Kontrollera mot PDF

362

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Såsom framgår av propositionen 1944: 185 (sid. 244 ff.) tillstyrkte flygförvaltningen

i sina medelsäskanden för budgetåret 1944/45 framställning av

försvarets civila tjänstemannaförbund att köksf örestån darna vid flygvapnet

måtte erhålla extra ordinarie anställning, enär för dylika befattningar civil

personal lämpade sig bättre än underofficerare i arvodesbefattning. Flygförvaltningen

framhöll även, att vad som anförts beträffande köksföreståndarna

i samma grad gällde de civila kontraktsanställda kasernföreståndarna. Försvarsväsendets

lönenämnd fann den väckta frågan vara av den räckvidd, att

densamma lämpligen bolde bliva föremål för övervägande i ett sammanhang

beträffande samtliga försvarsgrenar. Enligt lönenämndens mening borde den

nuvarande anordningen med anlitande i viss utsträckning av civil kontraktsanställd

personal tillsvidare bibehållas. För egen del anslöt jag mig till vad

lönenämnden anfört, och förklarade mig förutsätta, att vederbörande förvaltningsmyndigheter

i samråd övervägde denna fråga och i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1945/46 framlade de förslag, som befunnes påkallade.

Civilförvaltningen har anmält, att flygförvaltningen nu återkommit med

framställning i förevarande frågor och därvid föreslagit att, oberoende av

fråga örn anställningsform för ifrågavarande befattningshavare vid de andra

försvarsgrenarna, köksföreståndare och kasernföreståndare vid flygvapnet

måtte från och med nästa budgetår beredas extra ordinarie anställning. Sedan

armé- och marinförvaltningarna samt arméns fortifikationsförvaltning beretts

tillfälle yttra sig över flygförvaltningens förslag, har civilförvaltningen, som

ansett dessa frågor böra prövas i andra sammanhang, icke ansett sig böra

föreslå ändrad anställningsform för ifrågavarande personal. I enlighet därmed

har civilförvaltningen beräknat behovet av kontraktsanställd civil personal

i expeditionstjänst för nästa budgetår till 157. Ökningen är föranledd

av tillkomsten av Hälsinge flygflottilj. Medelsbehovet beräknar civilförvaltningen

till omkring 550 000 kronor.

I likhet med civilförvaltningen anser jag, att frågorna, huruvida för befattningarna

såsom köks- och kasernföreståndare vid flygvapnet böra avses pensionerade

underofficerare eller civil personal, icke nu böra upptagas till prövning.

Yad köksföreståndare beträffar torde med ställningstagande härutinnan

böra anstå i avvaktan å slutförande av de organisationsundersökningar

rörande matinrättningarna, som, enligt vad jag inledningsvis under arméns

avlöningsanslag anfört, snarast böra komma till stånd. Frågan örn fastighetsförvaltningens

ordnande inom försvaret, vilken för närvarande är under utredning

av fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen, torde komma

att påverka även kasernföreståndarnas ställning.

Civilförvaltningens beräkningar av personalbehov och kostnader ha icke

givit mig anledning till erinran. I enlighet därmed upptager jag för nästa

budgetår för här ifrågavarande ändamål ett belopp av 550 000 kronor.

De grundläggande bestämmelserna för anställning och avlönande av här

ifrågavarande personal äro av Kungl. Majit meddelade genom beslut den 21

mars 1940. Enligt dessa bestämmelser skall anställning av expeditionsper
-

s. 363 Kontrollera mot PDF

363

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

sonal ske medelst kontrakt och mot avlöning och förmåner i övrigt som tillkomma

extra tjänstemän i lägsta löneklassen av angivna lönegrader i den

i militära icke-ordinariereglementet intagna löneplanen MEx.

I skrivelse den 16 februari 1945 har försvarets civilförvaltning, efter att i

ärendet ha inhämtat yttrande av chefen för flygvapnet, hemställt, att den hittillsvarande

anordningen med kontraktsanställning i lägsta löneklassen i viss

lönegrad av civil expeditionspersonal vid flygvapnet måtte utbytas mot anställning

såsom extra tjänsteman i viss lönegrad med rätt att i löneturshänseende

tillgodoräkna tiden för kontraktsanställning. Civilförvaltningens framställning

är för närvarande föremål för remissbehandling.

En tidigare framställning i samma ämne föranledde enligt beslut den 9

april 1943 ingen Kungl. Maj:ts åtgärd. Anledning kan möjligen nu föreligga

att i någon form bereda höjd ersättning åt sådan kontraktsanställd civil

personal, som varit anställd under längre tid. Någon beräkning av de merkostnader

som i anledning härav skulle uppkomma kan icke nu göras. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att medgiva det överskridande av i det

föregående beräknat belopp, som må kunna erfordras för utgivande av dylik

förhöjd ersättning.

Det sammanlagda, medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det ovan anförda (2 630 000 +

166 000 + 840 000 + 20 000 + 14 600 + 550 000 =) i runt tal 4 220 000 kronor.

4. Rörligt tillägg.

Medelsbehovet under förevarande anslagspost, som under innevarande

budgetår upptagits med 2 233 760 kronor, torde med hänsyn till det ökade

antalet beställnings- och befattningshavare, som under nästa budgetår kommer

att avlönas från anslaget, böra beräknas till 2 480 000 kronor.

I enlighet med vad i det föregående anförts kommer det sammanlagda medelsbehovet

under flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.

att uppgå till 23 400 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 1 500 000

kronor. Med de i försvarsbeslutet tillämpade grunderna för beräkning av avlöningskostnader

skulle medelsbehovet ha utgjort omkring 23 000 000 kronor.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels för budgetåret 1945/46 fastställa de personalförteckningar

för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning

vid flygvapnet som komma att till riksdagen i särskild

ordning överlämnas;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen

fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med

genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen för

fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter

under budgetåren 1942/47;

dels godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag

till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under

budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................ kronor 16 100 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvo
desbefattning,

förslagsvis ..................... » 875 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ...... » 400 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .................................... » 4 220 000

5. Kärligt tillägg, förslagsvis ..................... » 2 480 000

Summa kronor 24 075 000

Särskilda uppbördsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis ........................ kronor 675 000

Nettoutgift kronor 23 400 000;

dels ock till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för

budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag av 23 400 000 kronor.

D. Vissa för försvaret gemensamma institutioner.

SJÖKARTEVERKET.

[21.] Sjökarteverket; Avlöningar, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 .............................................. kronor 490 000

» 1943/44 .............................................. » 494000

» 1944/45 .............................................. » 496 600

» 1945/46 (styrelsens för sjökarteverket förslag)...... » 558 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 511000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen)

.................................................... » 488 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt i statsliggaren för

detta budgetår, s. 158, intagen avlöningsstat jämte personalförteckning.

s. 365 Kontrollera mot PDF

365

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

I anledning av Kungl. Maj:ts i 1944 års statsverksproposition framlagda

förslag rörande anslag till sjökar te verket uttalade riksdagen (skrivelse 1944: 4

punkt 131:o), att det syntes riksdagen lämpligt, att vissa personalfrågor inom

sjökarteverket, vilka icke syntes vara tillfredsställande ordnade, gjordes till

föremål för översyn av statens organisationsnämnd. På grund härav förordnade

Kungl. Majit enligt beslut den 12 maj 1944, att organisationsundersökningar

vid sjökarteverket genom organisationsnämnden skulle

snarast igångsättas. Sedan nämnden i anledning härav i skrivelse den

30 oktober 1944 inkommit med utredning i ämnet, har styrelsen för sjökarteverket

den 6 december 1944 på grundval av nämndens utredning, med bifogande

av bland annat yttrande över organisationsnämndens utredning av

chefen för sjökarteverket, avgivit medelsäskanden för verket för nästa budgetår.

Förslagen voro vid avlåtandet av årets statsverksproposition föremål för

remissbehandling. Med hänsyn härtill har Kungl. Majit i nämnda proposition

(fjärde huvudtiteln, punkt 138) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 för ändamålet beräkna ett förslagsanslag

av 497 000 kronor.

Sedan remissbehandlingen numera avslutats, torde denna fråga böra upptagas

till behandling. Därvid synes till en början, på grundval av sjökarteverkets

den 18 juni 1937 utfärdade instruktion (SFS 1937:680), böra lämnas

en kortfattad orientering rörande sjökarteverkets uppgifter samt dess nuvarande

organisation i stora drag. En närmare redogörelse för verkets organisation

i detalj ävensom för personalens nuvarande omfattning torde däremot

lämpligen böra lämnas i samband med behandlingen av organisationsnämndens

utredning.

Sjökarteverkets främsta uppgift är att verkställa sjömätningar och andra

undersökningar angående rikets farvatten m. m. samt att med stöd av vunna

mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort, kartor och

seglingsbeskrivningar. Verket utgiver även veckotidskriften »Underrättelser

för sjöfarande». Sjökarteverket har vidare bland annat att utföra undersökningar

av fartygslanternor, kompasser och andra nautiska instrument vid för

ändamålet upprättade kontrollstationer, fem till antalet, samt att utföra jordmagnetiska

mätningar och undersökningar.

Verksamheten inom sjökarteverket bedrives på fem avdelningar, nämligen

sjökortsavdelningen, sjömätningsavdelningen, instrumentkontrollavdelningen,

jordmagnetiska avdelningen och avdelningen för nautiska publikationer. Därjämte

finnes en expedition.

Personalen vid sjökarteverket utgöres dels av å verkets personalförteckning

uppförda befattningshavare ävensom övrig av verket avlönad personal

och dels av från flottan kommenderad personal. Av sistnämnda personal

tjänstgöra vissa befattningshavare vid sjökarteverket hela året. Flertalet

avses emellertid för den under sommarhalvåret utövade sjömätningsverksamheten.

Sjökarteverket disponerar för närvarande sex sjömätningsfartyg ävensom

ett fartyg för jordmagnetiska undersökningar m. m. Under byggnad är ytter
-

s. 366 Kontrollera mot PDF

366

Kungl. Maj:ts -proposition nr 170.

ligare ett sjömätningsfartyg, vilket beräknas bliva färdigt att tagas i bruk

under mätningssäsongen 1946.

Statens organisationsnämnds utredning.

Organisationsnämnden har inledningsvis framhållit, att nämnden icke ansett

sig kunna uttala sig örn huruvida tillgången på arbetskraft för sjömätningsändamål

eller för utgivning av sjökort vore lämpligt anpassad efter de

krav, som borde ställas på landets sjökortsbestånd. Till grund för de gjorda

undersökningarna hade nämnden följaktligen endast lågt det allmänna kravet,

att den personal, de hjälpmedel och de anslag, som enligt nuvarande förutsättningar

för arbetets bedrivande inom verket ställdes till sjökarteverkets

förfogande, skulle bliva så använda, att resultatet av verksamheten bleve så

effektivt som möjligt. Även med denna utgångspunkt hade emellertid med

hänsyn till den korta tid, som stått till förfogande för uppdragets fullgörande,

undersökningarna icke kunnat givas den omfattning, som eljest varit önskvärt.

Självfallet hade det icke heller varit möjligt att ingå på sådana spörsmål,

som avsåge samordnandet av verksamheten vid sjökarteverket med verksamheter

av liknande slag vid andra verk och institutioner. Vid den företagna

utredningen hade, bland annat från personalhåll, frågan om de olika befattningarnas

lönegradsplacering bragts på tal, varvid jämförelser med lönegradsplaceringen

beträffande liknande befattningar i andra verk gjorts och förhållandena

förklarats vara särskilt ogynnsamma i sjökarteverket. I princip ansåge

organisationsnämnden sig emellertid vid organisationsundersökningar icke

böra ingå på frågor örn lönegradsplacering av tjänster i andra fall än där på

grund av arbetsomläggning eller organisationsändring en förändring av arbetsuppgifterna

vid befattningarna motiverade ändring jämväl i lönegradshänseende.

Efter en redogörelse för verkets nuvarande organisation och uppgifter har

organisationsnämnden upptagit till behandling de vid utredningen uppkomna

frågor, som ansetts böra giva anledning till förslag rörande organisationen

och personalbesättningen. Nämnden har därvid behandlat verkets nuvarande

avdelningar var för sig.

Sjökorts avdelning en, under en förste aktuarie i lönegrad A 26, är för närvarande

uppdelad på fyra detaljer, nämligen geodetiska detaljen, originalritningsdetaljen,

rättelsedetaljen och reproduktionsdetaljen. Såsom föreståndare

för geodetiska detaljen tjänstgör en aktuarie i A 22. Arbetet å originalritningsoch

rättelsedetaljerna förestås av en ritare i A 15 respektive en förste ritare i

A 17, medan såsom föreståndare för reproduktionsdetaljen fungerar en kartograf

i A 22. Övrig personal å avdelningen utgöres av ritare, gravörer, ritbiträden

och tryckeripersonal m. fl. Sammanlagt tjänstgör å avdelningen ett

40-tal befattningshavare. Vissa avdelningen tillhörande ritare och gravörer

tjänstgöra under sommarmånaderna på sjömätningsfartygen såsom mätningsförrättare

eller för utförande av ritarbeten.

Organisationsnämnden har framhållit, att ett sammanförande av rättelseoch

reproduktionsdetaljerna till en gemensam detalj funnits med fördel kunna

s. 367 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 367

äga rum. Som föreståndare för denna gemensamma detalj skulle kartografen

fungera.

Nämnden har vidare framlagt vissa förslag i fråga örn bokföringen av sjökortslagret

samt arbetsplanering i tryckeri och lager ävensom beträffande sjökortsreproduktionen.

Beträffande innebörden av förslagen, vilka åsyfta en

jämnare arbetsfördelning under årets olika delar samt bättre utnyttjande av

personalen, torde få hänvisas till handlingarna i ärendet. Här må blott anföras,

att nämnden beträffande sjökortsreproduktionen förordat ökad användning

av litografiskt reproduktionsförfarande samt vissa besparingsåtgärder

jämväl vid användningen av koppartryck. De årliga besparingarna, därest de

av nämnden föreslagna åtgärderna med avseende å reproduktionsförfarandet

vidtagas, ha beräknats till omkring 10 000 kronor.

Genom beslut vid 1942 och 1943 års riksdagar har sjökarteverket beretts

möjlighet att anställa två kartografaspiranter i lönegrad Ex 16. Den ene anställdes

år 1942 och den andre år 1943, och till befattningarna antogos personer

med avgångsexamen från tekniska högskolans fackskola för lantmäteri

(lantmäteriexamen).

Organisationsnämnden har framhållit, att dessa aspiranter i första hand

avsetts för tjänstgöring såsom assistenter till föreståndaren för sjökortsavdelningen

beträffande ledningen av arbetena å avdelningens originalritnings- och

rättelsedetaljer samt för särskilda utredningar m. m. för vinnande av kompetens

för högre befattningar inom verket. De hade sålunda bland annat fått

deltaga i sjömätningsarbete, utredningar örn flygfotogrammetriens användning

vid framställning av grundmaterial för sjökort m. m. Enligt en uppgjord

plan för verkets organisation hade verkets avsikt varit, att dessa aspiranter

efter vunnen kompetens skulle befordras till kartografer och övertaga den

omedelbara ledningen av förenämnda två detaljer. Som ett led i fullföljandet

av denna plan hade verket i sitt statförslag för budgetåret 1944/45 föreslagit

inrättande av en kartografbefattning i lönegrad Eo 21. Detta förslag hade

godkänts av Kungl. Maj:t. Sedan riksdagen emellertid beslutat låta avgörandet

av denna fråga bliva beroende av organisationsnämndens undersökning av

personalförhållandena i verket, hade båda nämnda aspiranter numera lämnat

sin anställning vid sjökarteverket.

Organisationsnämnden hade, enligt vad nämnden vidare anfört, funnit det

möjligt att frigöra den vid verket anställde kartografen från en avsevärd del

enklare arbetsuppgifter, varigenom han skulle kunna anförtros föreståndarskapet

för de till en gemensam detalj sammanslagna rättelse- och reproduktionsdetaljerna.

Originalritningsdetaljen borde lyda direkt under avdelningsföreståndaren,

som under sig för utövande av det omedelbara förmanskapet

för detaljen skulle ha en av de mera erfarna av ritarepersonalen. Denne, ritare

borde på grund av sitt förmanskap placeras i lönegrad A 17 såsom förste ritare,

liksom förhållandet vore på den nuvarande rättelsedetaljen.

Organisationsnämnden har emellertid funnit det lämpligt, att sjökortsavdelningen

har tillgång till en kvalificerad arbetskraft, som i egenskap av

assistent till avdelningsföreståndaren, obunden av löpande arbete, kan mera

s. 368 Kontrollera mot PDF

368

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

odelat ägna sig åt särskilda utredningar rörande den utveckling som äger rum

i fråga örn kartframställning, reproduktionsteknik m. m. Nämnden kar därför

föreslagit inrättande av en befattning såsom kartograf i lönegrad Eo 21, vilken

borde placeras såsom assistent till föreståndaren för sjökortsavdelningen ock

icke belastas med förmanskap för någon av avdelningens detaljer. Nämnden

kar kärom närmare anfört följande.

Avdelnings- ock detalj föreståndarna skola ock böra i första kand kandkava

ledningen ock planeringen av arbetet inom avdelningen ock dess detaljer, så

att det sker på mest eflektiva sätt, utöva kontroll ock granskning av arbetena

samt i övrigt svara för att bästa ock mest ekonomiska utbyte av nedlagt arbete

erkålles. Det torde därför bliva svårt för dem att vid sidan av sina uppgifter

som arbetsledare ock arbetskontrolianter ägna tillräcklig tid åt erforuerliga

specialundersökningar. Organisationsnämnden vill i detta avseende endast

nämna ett par områden, rörande vilka fortsatta undersökningar uppgivits vara

erforderliga, nämligen flygfotogrammetriens användning för underlättande av

uppgörandet av mätningskartor ock grundkartor samt den i Finland praktiserade

litografiska metoden för reproduktion av sjökort. Framgångsrika försök

i dessa avseenden ka gjorts inom verket, men ytterligare rön ka förklarats

erforderliga för att man skall kunna övergå till desamma i större utsträckning.

Vad fotogrammetrien beträffar användes den som hjälpmedel vid kartframställning,

förutom i sjökar te verket, även vid rikets allmänna kartverk

ock vid försvarsstabens fotoanstalt, ock sjökarteverket kan givetvis därifrån få

det vetenskapliga biträde, som erfordras för tillgodoseende av dess problem

i allmänhet på detta område. Inom sjökarteverket bör dock finnas någon

representant, som blir sakkunnig i de hänseenden, som äro säregna för verkets

arbetsuppgifter.

Sjömätningsavdelningen, under en från flottan kommenderad officer såsom

föreståndare, är uppdelad i fyra detaljer, nämligen allmänna sjömätningsdetaljen,

materieldetaljen, militära sjökortsdetaljen ock marindetaljen. Avdelningsföreståndaren

kar tidigare utnyttjats såsom fartygschef under mätningssäsongen.

Allmänna sjömätningsdetaljen förestås av en från flottan kommenderad

officer med ett tilläggsarvode av 600 kronor. A detaljen tjänstgöra vidare en

radiotelegrafist ock en tillfälligt anställd instrumentmakare. Detaljen kar

ledningen av sjömätningarna under mätningssäsongen samt förbereder under

övriga delar av året mätningsarbetet. Den från flottan kommenderade sjöofficeren

utnyttjas under mätningssäsongen såsom fartygschef.

Materieldetaljen, vilken handkar sjökarteverkets omfattande materiel, förestås

av en ingenjör i lönegrad A 21. I övrigt tjänstgöra å detaljen uppbördsmän

för verkets sjömätningsmateriel m. m. samt viss kollektivanställd arbetarpersonal.

Militära sjökortsdetaljen kar till huvuduppgift att utarbeta ock komplettera

militärsjökorten samt förestås av en militärkartograf i lönegrad A 21. Å

detaljen tjänstgör vidare ett antal ritare, gravörer m. fl.

Marindetaljen slutligen utgöres av en från flottan såsom marinassistent

kommenderad officer, vilken bland annat har till uppgift att handhava plan
-

s. 369 Kontrollera mot PDF

369

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

läggningen av de militära sjömätningarna. Under mätningssäsongen är marinassistenten

i regel chef på ett sjömätningsfartyg.

Organisationsnämnden har framhållit, att avdelningsföreståndarens tjänstgöring

såsom fartygschef givetvis inkräktat på hans uppgifter såsom föreståndare

för avdelningen i vad avsåge planering av arbetena och inspektionsverksamhet

vid fältarbetena å de olika arbetsplatserna m. m. Enligt organisationsnämndens

mening borde avdelningsföreståndarens frigörande från fartygschefskap

vara till gagn för verksamheten.

Efter samråd med tillkallade sakkunniga har nämnden funnit, att avdelningen

i övrigt borde organiseras på två detaljer, nämligen allmänna sjömätningsdetaljen

och militära sjömätningsdetaljen. Den nuvarande materieldetaljen

skulle skiljas från sjömätningsavdelningen och som en särskild avdelning

sortera direkt under verkschefen.

Den fasta personalen å allmänna sjömätningsdetaljen skulle enligt förslaget

utgöras av en kommenderad officer, vilken skulle vara sjökommenderad

under sommarhalvåret. Utöver den officer, som skulle helårsvis tjänstgöra vid

allmänna sjömätningsdetaljen, borde till detaljen höra en instrumentuppbördsman

(materielförvaltare) för handhavandet och vården av avdelningens instrument

samt en instrumentmakare. Den förstnämnde funnes redan anställd vid

verket i lönegrad Eo 12 med tilläggsarvode av 200 kronor per år. Han borde nu

placeras i Eo 15. Den senare hade varit tillfälligt anställd. Den dyrbara instrumentuppsättningen

(ekolod, radio och övriga instrument) syntes kräva sin

särskilda översyn och vård. Denna hade tidigare i avsevärd utsträckning måst

utföras vid örlogsvarvet eller vid civila verkstäder. Under sommarmånaderna

skulle ifrågavarande två personer vara sjökommenderade samt tjänstgöra å två

av verkets radiopejlstationer och i övrigt utföra erforderliga reparationer

av instrumenteringen å mätningsfartyg och båtar. Att dessa reparationer

kunde ske skyndsamt och av personer, som vore förtrogna med materielen,

vore av stor ekonomisk betydelse ur den synpunkten, att mätningsarbetena

och därmed sysselsatta fartyg och personal kunde bliva avsevärt fördröjda.

örn de skulle vänta på främmande reparatörer. Till instrumentmakaren borde

utgå arvode motsvarande lön i lönegrad Eo 10. Denna löneställning beräknades

ungefärligen motsvara tidigare utbetald ersättning för tillfälligt arbete

och av firmor utförd service.

Till militära sjökortsdetaljen har militärassistenten ansetts böra överföras.

Dennes och militärkartografens arbetsområden hörde nära samman och

grepe ofta in i varandra. Genom en sammanslagning av de nuvarande två

detaljerna (militära sjökortsdetaljen och marindetaljen) syntes ett mera ekonomiskt

utnyttjande av arbetskraften och en rationellare arbetsfördelning

kunna äga rum. För att militärkartografen skulle kunna frigöras från mindre

kvalificerat arbete borde för vården av det militära arkivet anställas en pensionerad

underofficer i lönegrad Eo 15, vilken eventuellt skulle kunna övertaga

vården även av det allmänna arkivet.

Såsom nyss anförts har nämnden föreslagit, att den för närvarande under

sjömätningsavdelningen anordnade materieldetaljen skulle utbrytas därur och

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. m 45 24

s. 370 Kontrollera mot PDF

370 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bilda en direkt under verkschefen lydande avdelning, tekniska avdelningen.

Med stöd av en genom särskild sakkunnig verkställd utredning har nämnden

föreslagit, att den på materieldetaljen tjänstgörande personalen förstärkes

med en uppbördsmaskinist i lönegrad Eo 15 och en motorskötare med anställning

enligt kollektivavtal. Med det ansvar, som skulle åvila den nya avdelningen,

syntes avdelningschefens placering i lönegrad A 24 möjligen vara

motiverad. Med en sådan förändring syntes dock böra anstå, till dess avdelningen

blivit färdigorganiserad och man finge visshet örn lönsamheten av att

verket i större omfattning än för närvarande utförde reparationsarbeten m. m.

i egen regi. En uppbördsmannabefattning, vilken för närvarande uppehölles

av en underofficer med tilläggsarvode örn 300 kronor per år, borde placeras

i Eo 15.

I den av nämnden åberopade utredningen ha förutsatts vissa örn- och tillbyggnadsarbeten.

Härom torde få hänvisas till det följande.

Under instrumentkontrollavdélningen, vilken förestås av en förste aktuarie

i lönegrad A 26, lyda sjökarteverkets kontrollstationer i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Sundsvall och Kalmar. Föreståndarna för de tre förstnämnda åtnjuta

lön enligt lönegrad Eo 21, medan föreståndarna i Sundsvall och Kalmar erhålla

arvode med 1 400 kronor respektive 450 kronor per åi.

Organisationsnämnden har föreslagit sammanslagning av instrumentkontrollavdelningen

med avdelningen för nautiska publikationer. Beträffande

skälen härtill torde få hänvisas till det följande.

Å jordmagnetiska avdelningen, vilken förestås av en förste aktuarie i lönegrad

A 26, finnas bland annat placerade till tjänstgöring en assistent i A 21

och ett med anlitande av sjökarteverkets anslag till mätnings- och rekognosceringsverksamhet

avlönat biträde vid jordmagnetiska observatoriet å Lovö med

ett arvode av 300 kronor per månad. Jordmagnetiska avdelningens arbeten

bedrivas, förutom inom lokalerna i verksbyggnaden, i jordmagnetiska observatoriet

å Lovön samt vid fältmätningar under sommarmånaderna, då undersökningsfartyget

Kompass ställes till avdelningens förfogande.

Organisationsnämnden har framhållit, att avdelningen under nuvarande förhållanden

tillförts vissa nya arbetsuppgifter, som icke förutsetts vid avdelningens

organiserande, nämligen mätningar och missvisningsbestämningar för

flygvapnet och det civila flyget samt för artillerivapnet. Den framtida utvecklingen

på dessa områden syntes komma att ställa ökade krav pa avdelningen

i nu angivna avseenden. Nämnden hade funnit det vara befogat, att avdelningen

tillfördes skolad arbetskraftförstärkning för att dess observationer och

mätningsresultat snabbare skulle kunna bearbetas och publiceras. Då vidare

enligt uppgift från sj ökarte verket aktuarien å sjökortsavdelningens geodetiska

detalj behövde biträde med matematiska beräkningar m. m., föresloge nämnden,

att jordmagnetiska avdelningen tillfördes en amanuensbefattning, till

vars innehavare borde antagas en person med erforderlig vetenskaplig utbildning

i matematik och fysik. Denne skulle även biträda på geodetiska detaljen.

Befattningen borde, liksom i fråga om tidigare anställda kartografaspiranter,

till en början, förslagsvis under ett år, placeras i lönegrad Ex 16. Därefter

s. 371 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 371

borde befattningen göras till extra ordinarie exempelvis i lönegrad Eo 18.

Befordran från amanuensbefattningen kunde, om arbetsuppgifterna bleve de

som här förutsatts, ske till assistentbefattningen å jordmagnetiska avdelningen,

aktuariebefattningen å geodetiska detaljen och förste aktuariebefattningen å

jordmagnetiska avdelningen. Genom en anordning som den föreslagna syntes

vid avdelningen nu använda arkivarbetare kunna undvaras.

Avdelningen för nautiska publikationer förestås av en tjänsteman i lönegrad

Eo 24. Å avdelningen äro vidare anställda bland annat två assistenter i Eo 21.

Avdelningen har till huvudsaklig uppgift att omhänderhava utgivandet av tidskriften

»Underrättelser för sjöfarande» och seglingsbeskrivningen »Svensk

lots» samt att ombesörja försäljningen av sjökarteverkets publikationer. Avdelningen

är uppdelad på tre detaljer.

Såsom i det föregående anmärkts har nämnden föreslagit, att den nuvarande

instrumentkontrollavdelningen skulle sammanslås med avdelningen för

nautiska publikationer. Den sammanslagna avdelningen skulle benämnas

nautiska avdelningen. Till stöd för förslaget ha åberopats vissa av nämnden

gjorda beräkningar rörande arbetsbelastningen på de olika avdelningarna —

beträffande vilka torde få hänvisas till handlingarna — samt önskemålet att

samordna den upplysningsverksamhet för sjöfarten, som för närvarande bedrives

å båda avdelningarna.

Nämnden har framhållit att, örn den nuvarande förste aktuarien och föreståndaren

för instrumentkontrollavdelningen utsåges till chef för den sammanslagna

avdelningen, hade denna tillgång till erforderlig vetenskaplig sakkunskap

i vad avsåge instrumentkontrollen och någon särskild assistent för

denna del av verksamheten borde icke erfordras. Om en ökad nautisk upplysningsverksamhet

funnes nödvändig — i denna fråga hade nämnden icke

kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning — skulle däremot en nautisk

assistent erfordras. Denne borde i så fall icke göras till detaljföreståndare

utan fungera såsom avdelningsföreståndarens assistent med nautiska frågor

s°m huvuduppgift och i övrigt biträda på avdelningens olika detaljer.

Den nautiska avdelningens arbetsuppgifter borde uppdelas på tre detaljer,

instrumentkontrolldetaljen, redaktionen för »Underrättelser för sjöfarande»

och redaktionen för »Svensk lots». Den förstnämnda detaljen borde, så länge

förenämnda förste aktuarie kvarstode i tjänst, förestås av denne. Övriga två

detaljer skulle vardera förestås av en assistent. Å redaktionen för »Underrättelser

för sjöfarande» borde finnas ett redaktionsbiträde som även såvitt

möjligt skulle biträda å övriga detaljer. I övrigt erforderlig biträdeshjälp

borde tillhandahållas av expeditionen, till vilken försäljningsbokföringen borde

överflyttas.

Därest behov av utvidgad nautisk upplysningsverksamhet visades föreligga,

hade organisationsnämnden intet att erinra mot att avdelningen, vid nuvarande

föreståndarens för avdelningen för nautiska publikationer avgång med pension

år 1945, tillfördes en assistenttjänst, som besattes med en nautiker. Till dess

erfarenhet vunnits rörande avdelningens lämpliga organisation, syntes tjänsten

böra göras till arvodestjänst, varvid löneförmånerna borde motsvara lönen

vid lönegrad Eo 21 jämte rörligt tillägg och kristillägg.

s. 372 Kontrollera mot PDF

372 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Sjökarteverkets expedition förestås av en redogörare på övergångsstat i

lönegrad A18. Enligt gällande personalförteckning skall, så länge denne

kvarstår i tjänst, en kassörsbefattning i A17 hållas vakant. Personalen i

övrigt utgöres av en kontorist i Eo 9, ett kanslibiträde i A 7, ett kanslibiträde

i Eo 7, en expeditionsvakt i A 6 och en expeditionsvakt i Eo 5.

Organisationsnämnden har erinrat om att sjökarteverket sedan den 1 juli 194o

bildade egen huvudförvaltning och sålunda i förvaltningshänseende vore helt

skilt från marinen. Sjömätningsfartygens och kontrollstationernas ekonomiska

verksamhet vore direkt underställd sjökarteverkets förvaltning. Göromålen

å expeditionen hade under senare år successivt effektiviserats och förenklats.

Ytterligare åtgärder i detta avseende vore dock möjliga. Efter samråd med

redogöraren hade sålunda förslag framförts rörande förenkling av reskontra-,

kassa- och förrådsbokföringen. Även rekvisitionssystemet, redovisningen av

upphandlingsärenden samt registreringen av handlingar kunde rationaliseras

och därigenom viss tidsvinst ernås. Vissa åtgärder i dessa avseenden hade

redan vidtagits.

Nämnden har emellertid framhållit att, även om vissa arbetsförenklingsåtgärder

vore möjliga å expeditionen, viss personalförstärkning borde ske

för att arbetskraftsbehovet därstädes skulle bliva tillfredsställande. Arbetskraften

inom verket skulle kunna utnyttjas bättre, örn inom expeditionen anordnades

en maskinskrivningscentral. Genom av nämnden föreslagna rationaliseringsåtgärder

å vissa avdelningar samt överflyttning av vissa arbetsuppgif^gx*

från avdelningar till expeditionen skulle denna kunna tillföras

erforderlig biträdespersonal från avdelningarna. Därigenom skulle även kunna

vinnas minskat behov av tillfällig arbetskraft samt bortfallande av övertidsersättningar.

Expeditionen borde lämpligen benämnas ekonomikontoret. Den

å expeditionen befintliga redogörarbefattningen borde med hänsyn till ökat

ansvar och mera omfattande arbetsuppgifter ombildas till en kamrerarbefattning

i lönegrad A 22. Beträffande skälen härför har nämnden närmare anfört

följande. •

I och med att sjökar te verket från och med den 1 juli 1943 bildat egen

huvudförvaltning har en väsentlig förändring ägt rum i fråga örn de arbetsuppgifter,

som legat till grund för den av 1939 ars tjänsteförteckningssakkunniga

föreslagna och sedermera av statsmakterna beslutade nedflyttnmgen

av redogörarebefattningen från lönegrad A 18 till kassörsbefattning i lönegrad

A 17. Bland redogörarens nuvarande arbetsåligganden må, förutom utövande av

arbetsledningen å expeditionen, nämnas följande, nämligen kontroll- och

granskningsarbeten, som sammanhänga med honom åvilande redogörareansvar,

sålunda rörande redovisningen av till verkets förfogande för olika ändamål

ställda medel, av verkets inkomster av sjökortsförsäljning samt av inventarier

och materiel av olika slag. Han har att inför verkschefen föredraga ärenden

av ekonomisk och förvaltningsteknisk natur och att företaga utredningar i

dylika ärenden. I förvaltningsärendena delar redogöraren ansvaret med

verkschefen, såvida han icke reserverat sig mot av verkschefen fattat beslut

Han fungerar som sekreterare vid behandlingen av personalfrågor och vid

förhandlingar med personalorganisationer. Eedogöraren åligger aven visst

registreringsarbete, speciellt sakregistrering av viktigare ärenden studium av

utkommande författningssamlingar och dylikt för att hålla verkschefen a joul

s. 373 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits yr oposition nr 170. 373

nied vad sorn rör sjökarteverkets arbetsområde. Vidare åvilar honom verkets

huvudbokföring och dispositionsbokföring samt uppgörandet av utgiftsstater

och därmed sammanhängande utredningsarbeten. Redogörare!! har vidare att

årligen anordna utbildningskurs för fartygsredogörarna och att under mätningssäsongen

inspektera dessas förvaltning ombord. Härför erfordras erfa1

enhet i icke blott civila utan även — enär huvuddelen av fartygspersonalen

är inlånad från flottan —- militära förvaltningsbestämmelser. Slutligen är

redogöraren sekreterare i sjökarte verkets styrelse, för vilken arbetsuppgift

särskilt arvode (300 kronor per år) åtnjutes. Därest den i det föregående föreslagna

överflyttningen av arbetsuppgifter till ekonomikontoret kommer till

stånd, komma ökade krav att ställas på redogöraren såsom arbetsledare.

Enligt en i nämndens utredning intagen sammanställning skulle ett genomförande

av nämndens samtliga förslag medföra en årlig kostnadsminskning

om i runt tal 29 000 kronor. Därjämte ha fyra av de sex arkivarbetare, som

arbetsmarknadskommissionen ställt till verkets förfogande, beräknats kunna

undvaras. Kostnaderna för dessa ha uppskattats till 15 600 kronor per år.

Därest nautiska avdelningen icke skulle behöva förstärkas med ytterligare en

assistentbefattning, har en ytterligare besparing av omkring 9 500 kronor beräknats

kunna uppnås.

Såsom av det föregående framgår har organisationsnämnden vid framläggande

av förslaget rörande tekniska avdelningens organisation förutsatt vissa

örn- och tillbyggnadsarbeten. Härom har nämnden närmare anfört i huvudsak

följande.

Möjligheterna för sjökarte verket att ekonomiskt utnyttja den tekniska avdelningens

(nuvarande materieldetaljens) personal berodde till väsentlig del

på att ändamålsenligt inredda och lämpligt belägna arbets- och förrådslokaler

ställdes till verkets förfogande. Det förslag, som den av nämnden tillkallade

sakkunnige framlagt i ifrågavarande avseende, hade närmare utretts, varefter

i en bilagd promemoria framlagts förslag till lösning av frågan

samt kalkyler över kostnaderna därför. Enligt detsamma skulle det s. k.

råseglarhuset å Skeppsholmen ställas till sjökarteverkets förfogande och

inredas för dess behov till arbets- och förrådslokaler. Kostnaden härför

hade beräknats uppgå till cirka 80 000 kronor. I gengäld skulle förmannen

en ny förrådsbyggnad uppföras på Skeppsholmen. Kostnaden

för denna byggnad beräknades till omkring 250 000 kronor. För förvaring

av sjökarteverkets båtar hade föreslagits skola uppföras en båthall å

galärvarvet, i vilken även skulle inredas servicelokal för motorer. Kostnaderna

härför uppginge enligt ett av marinen förordat alternativ till cirka 290 000

kronor.

o Därest sjökarteverket icke i fortsättningen kunde få disponera nuvarande

båthall för förvaring av småbåtar, måste denna förvaringsfråga enligt nämndens

mening lösas på annat sätt. Örn då båthall i allt fall skulle uppföras,

borde i densamma inredas en med viss mindre maskinutrustning försedd servicelokal

för motorer, så att motortransporter undvekes. Det syntes dock

nämnden som om en sådan båthall skulle kunna uppföras billigare än vad av

marinmvndigheterna beräknats.

Kunde icke, utan att nybyggnad för flottans förråd ägde rum, råseglarhuset

avstås till sjökarteverket i utbyte mot nu till verket upplåtna förrådslokaler

i det s. k. slupskjulet samt den flygelbyggnad till intendenturförrådet,

som avsetts skola ställas till verkets förfogande, ställde nämnden sig tveksam

till iörslaget i detta avseende med hänsyn till de höga kostnaderna för ny
-

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

byggnaden. En sådan nybyggnad borde ej heller ske förrän ett klart program

för flottans förrådsbyggnadsfrågor på Skeppsholmen upplagts och godkänts

av statsmakterna. Under den korta tid, som stått till nämndens förfogande

för behandling av detta spörsmål, hade vidare utredning härav icke kunnat ske.

Då nämnden följaktligen icke kunde tillstyrka det i promemorian

framlagda förslaget i förefintligt skick, syntes för närvarande icke annan

möjlighet föreligga än att sjökarteverket, även örn förhållandena fortfarande

bleve synnerligen otillfredsställande, tills vidare behölle sina nuvarande förrådslokaler

i slupskjulet. Till arbetslokaler för reparation och översyn av

materiel m. m. skulle i så fall provisoriskt inredas den förenämnda flygelbyggnaden

till intendenturförrådet. Beräkning av kostnaderna härför förelåge

icke, men det hade uppgivits, att de icke skulle bliva mera betydande.

Viss mindre maskinell utrustning för ifrågavarande arbetslokaler syntes även

behöva anskaffas. Olägenheterna med transporterna av materiel m. m. från

fartyg och förråd till denna byggnad kunde i viss mån minskas genom planering

av transportarbetet.

Yttrande av chefen för sjökarteverket.

Den av organisationsnämnden föreslagna avdelningsindelningen har tillstyrkts

av chefen för sjökarteverket. Jämväl de av organisationsnämnden anförda

synpunkterna i fråga örn inrättande av ett ekonomikontor i stället för

den nuvarande expeditionen har verkschefen funnit i stort sett riktiga, ehuru

han ställt sig tveksam till den av nämnden föreslagna överflyttningen av vissa

arbetsuppgifter från verkets avdelningar. Verkschefen ifrågasatte, örn icke

den omorganiserade expeditionen borde benämnas kamrerarkontor.

Däremot har verkschefen icke ansett sig kunna tillstyrka sammanslagning

av de nuvarande reproduktions- och rättelsedetaljerna å sjökortsavdelningen

till en detalj under chefskap av kartografen. Härom har verkschefen anfört i

huvudsak följande.

Sammanslagningen hade motiverats med att nämnde kartograf skulle

kunna avlastas en icke oväsentlig del göromål. Verkschefen ansåge emellertid

icke möjligt eller lämpligt att i nämnvärd omfattning åstadkomma en dylik

avlastning. Det borde även observeras, att nuvarande indelning å detaljer

endast på försök tillämpats sedan år 1943 men att densamma, på grund av

att detaljchefer för originalritnings- och rättelsedetaljerna saknats, aldrig

kunnat tillämpas i avsedd utsträckning. Kartografen hade därför i realiteten

fungerat såsom avdelningsföreståndarens assistent även å sistnämnda detaljer

och dessutom utnyttjats såsom biträde vid diverse utredningar m. m. Dessa

förhållanden hade också varit en bidragande anledning till att sjökarteverket

lyckats utverka statsmakternas bifall till en förstärkning av den ledande personalen

å denna avdelning med två kartografaspiranter, vilka sedan planenligt

skulle befordras till kartografer. Det syntes därför icke tillrådligt att öka den

nuvarande kartografens arbete genom ifrågasatt sammanslagning av två

detaljer, förrän omnämnda nya kartografer uppförts å verkets stat och blivit

insatta i sina arbetsuppgifter. Härtill bomme att mycket viktiga försök sedan

ett par år påginge beträffande nya reproduktionsmetoder, vilka, till dess de

vore slutförda, i stor utsträckning krävde den nuvarande kartografens arbetstid.

Även av nämnden framförda synpunkter beträffande arbetsplanering i

tryckeri och lager borde närmare undersökas och komme att tills vidare ställa

ökade krav på ifrågavarande kartograf. Verkschefen ansåge för övrigt frågan

örn respektive detaljers ledande vara av förhållandevis underordnad betydelse

s. 375 Kontrollera mot PDF

375

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

och av sådan art, att verksledningen härvidlag borde vara obunden att tid

efter annan göra de förändringar, som betingades av omständigheterna. Det

väsentliga vore att sjökarteverkets och särskilt sjökortsavdelningens behov

av kvalificerad (högskolebildad) arbetskraft bleve tillgodosett för att utnyttjas

för de uppgifter, där högre teoretisk och praktisk utbildning vore en ofrånkomlig

förutsättning.

Det vöre icke lämpligt att reservera detaljchefsbefattningar för ritare utan

annan utbildning än den praktiska skolning, som vunnits under tjänstgöring

vid verket. Erfarenheterna från de senaste två åren, då en dylik ritare tjänstgjort

såsom tjänsteförrättande detaljchef, hade även bestyrkt detta.

Beträffande behovet av nyssnämnda två kartografer har kartverkschefen

ytterligare anfört i huvudsak följande.

Den mycket snabba tekniska utvecklingen under de senaste decennierna

erfordrade med nödvändighet lämplig personal, icke blott för att följa denna

utveckling utan även för att utnyttja och omsätta densamma i lämpliga metoder

beträffande verkets ganska särartade verksamheter. Sålunda hade verket

under senaste femårsperiod så gott sig göra låtit nödgats att utföra ganska

omfattande försök beträffande radiopejling, fotogrammetri och reproduktionsteknik,

allt försök som avsett att rationalisera hittillsvarande arbetsmetoder

såväl beträffande tekniska förbättringar som förbilligande. Dessa försök

hade i hög grad försvårats och fördröjts på grund av de allvarliga brister,

som förefunnits beträffande högskolebildad personal. Samtidigt hade fordringarna

å verkets viktigaste arbetsprodukt, sjökorten, stegrats. Ett hjälpmedel

för att i vissa avseenden tillgodose dessa ökade krav funnes numera

i fotogrammetrien, vilket dock förutsatte tillgång å härför lämpad arbetskraft.

Den av organisationsnämnden föreslagne nye kartografen kunde icke medhinna

allt det arbete, för vilket högre kvalificerad arbetskraft nu saknades

och vilket under inga förhållanden kunde tilldelas personal utan högre utbildning.

Medan sålunda det kartografiska arbetet (exempelvis vid nyritning

av sjökort) tidigare kunnat tämligen tillfredsställande utföras av kommenderade

officerare, senare av civila ritare, förelåge numera ett ovillkorligt behov

av högre kvalificerad arbetskraft såväl vid kortens planläggning som för

fortgående granskning under utarbetandet.

Kartverkschefen ansåge sig därför sakna anledning att frångå sitt ursprungliga

förslag örn två nya kartografer, så mycket mer som erfarenheterna

sedan detta förslag gjordes väl bekräftat och ytterligare styrkt att detsamma

varit väl befogat. För nästa budgetår erfordrades dock endast den ene av

nämnda kartografer, avsedd för sjökortsavdelningen. Enligt verkets ursprungliga

förslag skulle även den andre kartografen placeras å sjökortsavdelningen.

Då det emellertid i ett verk med så fåtalig ledande personal syntes

olämpligt att fastlåsa denne tjänsteman vid viss avdelning och då han hade

många uppgifter att fylla såväl å sjökorts- som sjömätningsavdelningen,

ansåge verkschefen lämpligast att han tillfördes verket utan angivande av

avdelning.

Kartverkschefen har vidare framhållit, att behov förelåge av ökning av antalet

till verket kommenderade sjöofficerare från tre till fyra. Därest den av

verkschefen utöver organisationsnämndens förslag förordade kartograf befattningen

tillkomme, syntes man emellertid tills vidare kunna avstå från ökningen

av antalet sjöofficerare.

Med hänsyn till det ökade ansvar, som enligt organisationsnämndens för
-

s. 376 Kontrollera mot PDF

376 Kungl. May.ts proposition nr 170.

slag skulle tillkomma ingenjören å nuvarande materieldetaljen, borde enligt

verkschefens mening ingenjörens löneställning förbättras till lönegrad A 22.

Särskilt under de senare åren hade, enligt vad verkschefen vidare framhållit,

tydligt framträtt ett behov av förstärkning av den ledande personalen

inom det administrativa området. Såväl avdelningsföreståndarna som i synnerhet

verkschefen vore för närvarande så hårt belastade av administrativa

uppgifter, att det vore till förfång för deras egentliga verksamhet. Det av

nämnden föreslagna ekonomikontoret borde kunna fylla förefintliga uppgifter

beträffande verkets förvaltnings- och kamerala åligganden samt vissa andra

uppgifter av mera expeditionell natur. Men det funnes även ett stort antal

andra administrativa uppgifter, som icke lämpligen borde förläggas till viss

avdelning, sålunda ej heller till ekonomikontoret, och som nu till största

delen måste handläggas av chefen för sjökarteverket personligen. Verkets

ledande personal borde därför förstärkas med en förste byrasekreterare i

lägst 24:e lönegraden med uppgift att biträda verkschefen med administrativa

göromål med undantag av sådana av förvaltnings- eller kameral natur.

För handhavande av utländsk korrespondens samt såsom biträde åt verkschefen

med vissa sekreterargöromål borde vidare inrättas en kontoristbefattning.

Då erforderliga kvalifikationer icke borde sättas lägre än studentexamen

å nyspråkliga linjen och 1-årig kurs å handelsinstitut samt dessutom

goda språkkunskaper, kunde icke ifrågasättas lägre löneställning än lönegrad

9.

Verkschefen har understrukit vikten av att de i organisationsnämndens utredning

berörda örn- och tillbyggnadsarbetena för verkets båtmateriel snarast

komme till stånd i den utformning som föreslagits i förenämnda promemoria,

Den av nämnden föreslagna provisoriska lösningen med utnyttjande

av en flygelbyggnad vid arméns intendenturförråd å Skeppsholmen vore enligt

från marinförvaltningen inhämtade uppgifter icke möjlig.

Verkschefen har avstyrkt organisationsnämndens förslag med avseende å

reproduktionen av sjökort samt härutinnan närmare anfört följande.

Sjökortet borde enligt verkets förmenande icke betraktas såsom en handelsvara,

vid vars försäljning man sökte påtruga köparna den billigast möjliga

produkt, som de utan alltför stora protester ville godtaga. Snarare borde

det vara så, att ett sjökarteverk borde anse sig såsom den främste väktaren

av att här ifrågavarande arbetsprodukt, sjökortet, med tanke på säkerheten

till sjöss hölles å högsta möjliga kvalitetsnivå.

Sjökarteverket vore väl medvetet örn att nuvarande framställningsmetod

(koppartrycket) vore en i princip ålderdomlig och tidskrävande metod, men

ännu hade veterligt intet land uppfunnit någon annan metod, som i sig förenade

koppartryckets fördelar med snabbare framställning (billigare tryck).

Sjökarteverket hade dock under de senaste fyra åren experimenterat med och

även i praktiken prövat en ny metod, som måhända komme att bliva den

bästa, men det vore icke möjligt att ännu med bestämdhet yttra sig örn resultatet,

Det syntes även ganska tvivelaktigt om den teoretiska besparing,

som organisationsnämndens förslag skulle innebära, verkligen kunde vinnas

i praktiken.

Verkschefen har i denna fråga även hänvisat till ett antal från sjöfartssammanslutningar

inhämtade yttranden, vilka bifogats verkschefens yttrande.

s. 377 Kontrollera mot PDF

377

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Styrelsens för sjökarteverket medelsäskanden

för budgetåret 1945/46.

Styrelsen för sjökarteverket kar i anslutning till sina medelsäskanden för

nästa budgetår även yttrat sig över huvuddragen i organisationsnämndens

förslag.

Styrelsen har tillstyrkt förslaget om sjökarteverkets organisation på fem

avdelningar. Det av nämnden föreslagna ekonomikontoret borde emellertid

benämnas kamrerarkontor. På sätt verkschefen anfört borde verkets arbetskrafter

förstärkas med en förste byråsekreterare, vilken borde placeras i 24:e

lönegraden. Däremot funne styrelsen icke alldeles nödvändigt att därjämte

anställa en högre kvalificerad kontorist; i detta hänseende finge ett kvinnligt

kanslibiträde anses tillräckligt.

I fråga örn de särskilda avdelningarna har styrelsen framhållit, att styrelsen

icke kunnat undgå att finna den ledande personalens lönegradsställning

otillfredsställande i jämförelse med läget i närmast motsvarande verk -—- ett

förhållande som måste utöva ett oförmånligt inflytande på rekryteringen till

sjökarteverket. Styrelsen hade fördenskull sett sig nödsakad att föreslå en

uppflyttning av vissa befattningar. Styrelsen ansåge, att verkschefen, nu i

lönegrad C 6, borde uppflyttas till lönegrad C 8 och att avdelningsföreståndama

borde tillerkännas byrådirektörs tjänsteställning i 28:e lönegraden.

Å sjökortsavdelningen syntes behovet av kvalificerad arbetskraft i ledande

ställning knappast i tillfyllestgörande grad tillgodosett med den assistent

(kartograf i Eo 21), som upptagits i organisationsnämndens förslag, utan

syntes förr eller senare bliva erforderligt att anställa ytterligare en kartograf.

I detta avseende hade styrelsen dock i anslutning till verkschefens förslag

ansett sig kunna avvakta utvecklingen och fördenskull i statförslaget

för nästkommande budgetår icke upptagit någon dylik befattning. Aktuariebefattningen

borde uppflyttas från lönegrad A 22 till A 24.

Organisationsnämndens förslag att sammanföra de nuvarande rättelse- och

reproduktionsdetaljerna under omedelbar ledning av den nuvarande reproduktionsdetaljens

chef har styrelsen funnit sig mot verkschefens bestämda

avstyrkande icke kunna förorda.

Vidkommande sjömätningsavdelningen har styrelsen, under åberopande av

sitt allmänna uttalande rörande behovet av förbättrade avlöningsförhållanden,

påyrkat uppflyttning av militärkartografen från 21 :a till 24:e lönegraden.

Mot förslaget att till militära sjömätningsdetaljen överflytta marinassistenten

vore i och för sig intet att erinra.

Vidkommande härefter den tilltänkta nautiska avdelningen — vars organisation

enligt organisationsnämndens förslag syntes styrelsen lämplig — har

styrelsen förutsatt, att en av assistenterna, i lönegrad Eo 21, skulle erhålla

ordinarie anställning i A 24 under benämningen redaktör. Till stöd härför

har anförts, att det å den nyorganiserade avdelningen bleve nödvändigt att

organisera arbetet så att redigeringen av tidskriften »Underrättelser för sjöfarande»

handhades av ifrågavarande befattningshavare såsom ansvarig ut
-

s. 378 Kontrollera mot PDF

378

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

givare. Det ökade tjänsteansvar, som därigenom pålades honom, syntes berättiga

honom till den föreslagna löneställningen. Å avdelningen borde vidare

finnas två assistenter i 21 :a lönegraden, av vilka den ene borde erhålla

ordinarie anställning.

Behovet av ledande personal å den jordmagnetiska avdelningen har styrelsen

ansett bliva tillfredsställande tillgodosett, örn denna personal — i enlighet

med organisationsnämndens av verkschefen tillstyrkta förslag — ökades

med en amanuens. I likhet med verkschefen ansåge styrelsen, att amanuensen

efter två års provtjänstgöring som extra tjänsteman i lönegrad Ex 16

borde beredas extra ordinarie anställning i lönegrad Eo 21.

Yad styrelsen anfört rörande lönegradsplaceringen för den högre personalen

har styrelsen funnit i särskild mån äga tillämpning beträffande assistenten

å jordmagnetiska avdelningen, vilkens tjänsteställning vore helt otillfredsställande

i betraktande av de för denna befattning erforderliga meriterna

samt de med tjänsten förenade åliggandena. Befattningen borde enligt styrelsens

mening uppflyttas från nuvarande 21 :a till 24:e lönegraden och göras

ordinarie, i samband varmed benämningen borde ändras till förste aktuarie.

Den föreslagna organisationen av den nya tekniska avdelningen såsom ett

fristående organ direkt under chefen för sjökarteverket har styrelsen funnit

ändamålsenlig. Styrelsen ville emellertid framhålla, att det med hänsyn till

de omfattande och viktiga arbetsuppgifter som komme att åvila chefen för

denna avdelning ur ekonomisk synpunkt förr eller senare kunde befinnas

ofrånkomligt att besätta denna post med så kvalificerad arbetskraft, att den

av verkschefen föreslagna lönegraden (A 22) icke kunde vara tillfyllest.

Beträffande kamrerarkontoret har styrelsen framhållit, att de uppgifter,

som åvilade den nuvarande expeditionen, vore av sådan omfattning och beskaffenhet

att det — även om tillkomsten av en administrativ tjänsteman

inom verket kunde komma att medföra någon avlastning av göromålen å kamrerarkontoret

— syntes väl befogat att bekläda chefsposten med en kamrerare

i lönegrad A 22.

Styrelsen har funnit sig böra ansluta sig till verkschefens bestämda avstyrkande

av organisationsnämndens förslag till viss omläggning av reproduktionsförfarandet

vid framställning av sjökort med särskilt framhållande av de

vådor, som ur sjöfartens synpunkt måste anses vara förbundna med detta

projekt.

Styrelsen har vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår förutsatt

vissa ytterligare jämkningar beträffande nu utgående avlöningar och

arvoden.

Sålunda har styrelsen — under åberopande av att proportionen mellan

ordinarie och icke-ordinarie tjänster vid sjökarteverket icke kunde anses tillfredsställande

— räknat med att vissa extra ordinarie befattningshavare skola

erhålla ordinarie anställning. Styrelsens förslag i detta avseende omfattar

befattningarna såsom kontrollstationsföreståndare i Stockholm, Göteborg

och Malmö samt en assistent å nautiska avdelningen, samtliga i 21 :a lönegraden,

en tryckeriförman och en laborant i 15:e lönegraden, en koppar
-

s. 379 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 379

tryckare i 10:e lönegraden, ett ritbiträde och ett kanslibiträde i 7:e lönegraden

samt ett kontorsbiträde i 4:e lönegraden.

Styrelsen har vidare räknat med att arvodet till kontrollstationsföreståndaren

i Kalmar skulle höjas från 450 kronor till 800 kronor samt att kontrollstationsföreståndaren

i Sundsvall, vilken för närvarande åtnjuter ett årligt

arvode av 1400 kronor jämte dyrtidstillägg, skulle erhålla extra ordinarie

anställning i lönegrad Eo 18. Till stöd för dessa förslag har åberopats svårigheten

att med nuvarande arvoden få befattningarna tillsatta med fullt kompetenta

sökande.

Enligt gällande bestämmelser utgår till en från flottan kommenderad officer

tilläggsarvode med 600 kronor. Styrelsen har räknat med två arvoden,

vartdera — med tillämpning av de av 1943 års arvodessakkunniga föreslagna

grunderna — örn 720 kronor.

Styrelsen har funnit uppflyttning av en kontoristbefattning i lönegrad Eo 9

till kansliskrivare i Eo 11 motiverad med hänsyn till med befattningen

följande ansvar och åligganden. För säkerställande av rekryteringen av gravörer

har styrelsen vidare räknat med ökning av antalet gravörelever från en

till två.

Slutligen har styrelsen föreslagit inrättande av ytterligare en expeditionsvaktsbefattning

samt av befattningar såsom extra ordinarie eller extra tjänstemän

för tre tekniska biträden, som för närvarande äro arvodesanställda.

Chefen för sjökarteverket har anmält från styrelsens beslut avvikande mening

och därvid vidhållit sitt förslag om inrättande av en befattning i 9:e

lönegraden såsom sekreterarbiträde åt verkschefen.

På grundval av styrelsens förslag har medelsbehovet under sjökarteverkets

avlöningsanslag för nästa budgetår beräknats på följande sätt (inom parentes

angivas motsvarande belopp för innevarande budgetår).

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis kronor 285 000 (210 000)

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t .......................................... » 12 090 ( 13100)

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal...... » 158100 (179 300)

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän, förslagsvis .................. » 37 800 ( 37 800)

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... » 65 000 ( 56 400)

Summa kronor 557 990 (496 600)

eller avrundat 558 000 kronor.

Utlåtanden av övriga myndigheter.

Över styrelsens för sjökarteverket medelsäskanden samt organisationsnämndens

utredning jämte kartverkschefens däröver avgivna yttrande ha utlåtanden

infordrats från chefen för marinen, statskontoret, riksräkenskapsverket

och allmänna lönenämnden.

Chefen för marinen har anslutit sig till vad styrelsen för sjökarteverket

anfört, varvid ytterligare understrukits önskvärdheten av att militärkartografen

uppflyttades från 21 :a till 24:e lönegraden. Militärkartografens arbete

s. 380 Kontrollera mot PDF

380

Kungl. May.ts proposition nr 170.

vore av så viktig natur och förenat med så stort ansvar, att en löneförbättring

vore väl motiverad, ej minst av den anledningen, att det i framtiden

eljest kunde bliva förenat med stora svårigheter att besätta befattningen med

fullt kompetent och önskvärd person.

Beträffande reproduktionsmetoden vid framställning av sjökort har chefen

för marinen hänvisat till ett särskilt yttrande till kartverkschefen, vari anförts

följande.

Vid val av framställningsmetod bör i främsta rummet kortets tydlighet

och möjlighet till åjourhållning vara utslagsgivande, framför allt i fråga örn

kort för navigering i inre svenska farvatten med dess i regel söndersplittrade

skärgårdsområden. De ekonomiska synpunkterna måste komma i andra rummet.

Det är nämligen för varje navigatör uppenbart, att den minsta brist i

ovannämnt hänseende kan ha allvarliga konsekvenser, såväl för landets sjöfart

och den därav i hög grad beroende försörjningen som för krigsberedskapen.

Med hänsyn härtill är det nödvändigt, att sjökorten framdeles liksom tidigare

i regel framställas enligt koppartrycks- eller fotolitografiska metoderna,

vilka torde vara de enda nu kända metoder, som enligt marinchefens åsikt

helt fylla kraven på ovan anförda egenskaper.

Den s. k. övertrycksmetoden bör alltjämt endast komma till användning

som en ren nödfallsåtgärd, när det erfordras att på mycket kort tid framställa

en massupplaga av sjökort för marinens behov, t. ex. vid mobilisering. Sådana

kort måste emellertid sedermera så snart omständigheterna medgiva ersättas

med ordinarie sjökort.

Statskontoret har framhållit, att lämpligheten av den föreslagna nya organisationen

i stort sett undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket

ville därför inskränka sig till att framlägga vissa allmänna synpunkter

ävensom beröra några spörsmål av mera principiell betydelse.

Organisationsnämnden hade uttalat, att den till grund för de gjorda undersökningarna

endast lagt det allmänna kravet, att den personal, de hjälpmedel

och de anslag, som enligt nuvarande förutsättningar för arbetets bedrivande

ställdes till sjökar te verkets förfogande, skulle bliva så använda, att

resultatet av verksamheten bleve så effektivt som möjligt. Det borde emellertid

få förutsättas, att ett huvudsyfte med den anbefallda undersökningen

varit att så vitt möjligt förenkla och förbilliga den nuvarande verksamheten.

Ur besparingssynpunkt måste emellertid undersökningsresultatet betecknas

som skäligen blygsamt. Sjökarteverkets utgiftsstat för budgetåret 1944/45

uppginge till sammanlagt 1 226 600 kronor, varav till avlöningar 496 600 kronor.

Den föreslagna omorganisationen beräknades medföra en årlig kostnadsminskning

på i runt tal 29 000 kronor, motsvarande cirka 2 % av utgiftssumman.

Även de sålunda angivna besparingarna förefölle att vara mycket

osäkra och delvis fiktiva. Körande den besparing å 10 000 kronor, som skulle

vinnas genom ändrad arbetsplanering och ändrade metoder för tryckning av

sjökort, finge statskontoret hänvisa dels till den kritik, som riktats mot förslaget

i denna del av chefen för sjökarteverket, dels till innehållet i en promemoria

av statskontorets tryckerikonsulent, i vilken denne avstyrkt ändring av

reproduktionsmetoden för sjökort innan bättre metoder utexperimenterats.

s. 381 Kontrollera mot PDF

381

Kungl. Maj.ts proposition nr 170.

För egen del ville ämbetsverket tillägga, att det knappast syntes tillrådligt

att söka uppnå besparingar på bekostnad av sjökortens kvalitet. I betraktande

av de höga krav, som från sjöfartens sida måste ställas på sjökorten såsom

ett av de viktigaste hjälpmedlen vid navigeringen och de vådliga konsekvenser

ur säkerhetssynpunkt, som kunde uppkomma genom bristande tydlighet

hos dessa kort, måste statskontoret bestämt avstyrka tillämpandet av

nya reproduktionsmetoder, som ännu icke slutligt utprovats och godkänts av

fackmännen på tryckeriområdet och inom sjöfartsnäringen. Skulle nuvarande

försäljningspris på sjökort befinnas vara för lågt för täckande av framställningskostnaderna

enligt den dyrare koppartrycksmetoden, syntes en lämpligt

avpassad höjning av detta pris vara att föredraga. Då sjökortsproduktionen

syntes ligga vid ungefär 40 000 kort per år, skulle en prisökning med 25 öre

per kort tillföra sjökarteverket samma belopp som den beräknade kostnadsbesparingen

å 10 000 kronor utan att säkerhetskravet behövde eftersättas.

Statskontoret kunde för sin del icke finna tillräckliga skäl föreligga till

förändrad löneställning för redogörarbefattningen, som efter prövning av

1939 års tjänsteförteckningssakkunniga nedflyttats från lönegrad A18 till

A 17. Att sjökarteverket sedan dess blivit huvudförvaltning kunde icke mera

påtagligt ha ändrat redogörarens arbetsuppgifter och ansvar. För de rent

administrativt-juridiska göromålen syntes han att döma av chefens för sjökarteverket

uttalanden icke ha större kvalifikationer. Någon förstärkning ur

arbetssynpunkt genom tjänstens uppflyttning till lönegrad A 22 syntes sålunda

icke kunna påräknas. Statskontoret ville för sin del föreslå, att behovet

av administrativt biträde åt verkschefen tillgodosåges genom höjning

med lämpligt belopp av anslagsposten till arvode åt sekreteraren hos sjökarteverkets

styrelse, varigenom möjlighet skulle beredas för deltidsanställning

av en juridiskt och administrativt skolad arbetskraft.

RiksräkensJcapsverket har framhållit, att ämbetsverket kommit till den uppfattningen,

att åtskilliga frågor borde ytterligare klarläggas, innan en mera

genomgripande organisationsförändring kunde övervägas. Med hänsyn härtill

syntes även frågan örn den kamerala organisationens slutgiltiga ordnande

böra tills vidare anstå. Då emellertid ett omedelbart behov förelåge att förstärka

den administrativa personalen, syntes för nästa budgetår medel böra

anvisas för avlönande av en tillfälligt anställd kvalificerad tjänsteman med

deltidstjänstgöring. Den nuvarande kassörsbefattningen i lönegrad A 17 borde

i så fall bibehållas såsom en befattning med huvudsakligen kamerala arbetsuppgifter.

Allmänna lönenämnden — som icke ansett sig kunna ingå på någon bedömning

av lämpligheten av en sammanslagning av de nuvarande rättelseoch

reproduktionsdetaljerna till en detalj eller av en omläggning av reproduktionen

av sjökort — har funnit organisationsnämndens förslag till organisation

med fem självständiga avdelningar jämte ett ekonomikontor lämpligt.

Huruvida det sistnämnda, på sätt sjökarteverket förordat, borde benämnas

kamrerarkontor, syntes bland annat böra bliva beroende av örn verket

erhölle en kamrerartjänst i stället för den nuvarande kassörstjänsten.

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Organisationsnämndens förslag, att å sjökortsavdelningen inrättades en

kartografbefattning i Eo 21, föranledde icke någon erinran från lönenämndens

sida. Nyanställd innehavare av befattningen syntes emellertid under

viss prövotid böra tilldelas lägre löneställning, till en början förslagsvis i

lönegrad Ex 16. På av organisationsnämnden anförda skäl tillstyrkte lönenämnden

föreslagen uppflyttning av en ritarebefattning från A 15 till A 17.

Beträffande sjömätningsavdelningen hade lönenämnden icke funnit tillräckligt

underlag för bedömningen av förslaget, att en befattning såsom radiotelegrafist,

uppbördsman för instrument m. m., skulle uppflyttas från Eo 12

till Eo 15. Befattningen syntes böra bibehållas i oförändrad lönegrad. Den

nya instrumentmakarbefattningen å allmänna sjömätningsdetaljen syntes böra

inrättas såsom extra ordinarie tjänst i Eo 10, varvid nyantagen innehavare av

befattningen under viss prövotid förutsattes skola avlönas medelst arvode

respektive såsom extra tjänsteman. Yad slutligen beträffade den föreslagna

arkivförvaltarbefattningen å militära sjömätningsdetaljen, funne lönenämnden

icke tillräckliga skäl att densamma placerades i högre lönegrad än Eo 12.

Lönenämnden ville härjämte ifrågasätta lämpligheten av att befattningen, på

sätt föreslagits, besattes med pensionerad flaggunderofficer.

Lönenämnden ansåge, att den förändrade ställning, som hädanefter skulle

tillkomma ingenjören i den nya tekniska avdelningen, borde taga sig uttryck

i förhöjd lönegradsplacering. Eör närvarande funne sig lönenämnden böra

föreslå, att lönegraden för ifrågavarande tjänst höjdes till A 22. Däcksupp

bördsmans- och uppbördsmaskinistbefattningarna å denna avdelning syntes

lönenämnden icke böra hänföras till högre lönegrad än Eo 12. De båda

maskinistbefattningarna (en i Eo 12, en med kollektivavtal) syntes tills vidare

böra bibehållas oförändrade. Lönenämnden ville emellertid beträffande tekniska

avdelningens personal ifrågasätta, örn tillräckliga skäl förelåge att, på

sätt föreslagits, bibehålla en liten grupp befattningshavare inom sjökarteverket

vid avlöning enligt kollektivavtal.

Med avseende å nautiska avdelningen ville lönenämnden anföra, att behovet

av en ny assistenttjänst synts lönenämnden knappast styrkt.

Amanuensen å jordmagnetiska avdelningen borde i enlighet med förslaget

till en början avlönas enligt lönegrad Ex 16. Om framdeles behov funnes föreligga

av fastställande av högre lönegradsplacering för ifrågavarande befattningshavare

än den högsta för amanuens i allmänhet gällande (Eo 18), borde

frågan örn ändrad tjänstebenämning tillika upptagas till övervägande.

Lönenämnden hade funnit sig icke böra motsätta sig en placering i lönegrad

A 20 av den nuvarande kassörstjänsten, under ändrad benämning av

kamrerarbefattning. Uppdraget såsom sekreterare i sjökarteverkets styrelse,

vilket för närvarande innehades av verkets nuvarande redogörare mot särskilt

arvode av 300 kronor för år, syntes på sätt i det följande förordades böra överflyttas

till en för fullgörande av sekreterargöromål m. m. särskilt anställd

person.

Organisationsnämnden hade förklarat, att den ansett sig i princip icke

böra ingå på frågor örn lönegradsplacering av tjänster i andra fall än där på

s. 383 Kontrollera mot PDF

383

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 170.

grund av arbetsomläggning eller organisationsändring en förändring av arbetsuppgifterna

vid befattningarna motiverade ändring jämväl i lönegradshänseende.

Enligt lönenämndens mening borde emellertid övriga vid sjökarteverket

föreliggande lönegradsfrågor icke undanskjutas utan i förevarande

sammanhang underkastas närmare omprövning. Det syntes lönenämnden

nämligen fullt naturligt, att en granskning av ett ämbetsverks organisation,

sådan som organisationsnämnden nu företagit, medförde en omprövning jämväl

av vissa personalfrågor vid verket, vilka sedan någon tid varit aktuella

men som fått anstå i avvaktan på organisationsfrågans lösning eller av andra

skäl. Lönenämnden syftade härvid bland annat på frågan örn inrättande avordinarie

tjänster till ett antal, som någorlunda svarade mot fullgörandet av

verkets permanenta arbetsuppgifter. Aven frågan örn jämkning i vissa tjänsters

löneställning kunde härvid komma under omprövning. Lönenämnden ville

för sin del — med utgångspunkt från vad organisationsnämnden och sjökarteverket

i ärendet anfört — tillstyrka, att i huvudsaklig överensstämmelse med

sjökarteverkets förslag extra ordinarie befattningar överfördes till ordinarie

stat, dock att härvid även den å expeditionen förefintliga kontoristbefattningen

i Eo 9 syntes böra förändras till ordinarie tjänst i A 9 snarare än uppflyttas

till Eo 11. Beträffande vissa av verket eller från personalhåll föreslagna

lönegradsuppflyttningar av befattningar m. m. finge lönenämnden anföra,

att ställning härtill icke syntes kunna tagas utan en närmare undersökning

av förhållandena, vilken syntes böra ofördröjligen komma till stånd.

För närvarande inskränkte sig lönenämnden till att uttala, att löneställningen

för verkschefen syntes böra bibehållas oförändrad i avvaktan på eventuell

blivande översyn av gällande verkschefslöner samt att tillräckliga skäl

icke syntes föreligga att nu vidtaga förändring av förste aktuarietjänsterna i

A 26 till byrådirektörstjänster i A 28.

Med avseende å föreslaget överförande av vissa tjänster från arvodesanställning

till extra ordinarie befattningar finge lönenämnden anföra, att då

kontrollstationsföreståndaren i Sundsvall enligt vad av handlingarna framginge

icke hade full tjänstgöring, den såsom önskvärd betecknade förbättringen

i hans löneställning syntes böra åstadkommas genom höjning av arvodet

snarare än genom inrättandet av en extra ordinarie tjänst.

Sjökarteverkets extra ordinarie kanslibiträdestjänster syntes, på sätt i allmänhet

vore fallet inom den civila statsförvaltningen, böra, under förutsättning

att göromålens beskaffenhet motiverade kanslibiträdesställning, upptagas

i lönegrad Eo 7 och icke, såsom för närvarande skedde, i vissa fall i Eo 5.

Yad slutligen anginge av sjökarteverket föreslaget nyinrättande av en

förste byråsekreterartjänst i Eo 24 finge lönenämnden anföra, att lönenämnden

icke funnit det styrkt, att en dylik befattningshavare skulle erhålla full

sysselsättning. Lönenämnden kunde därför icke tillstyrka detta förslag. Behovet

av administrativt biträde åt chefen för sjökarteverket ävensom åt verkets

styrelse syntes lönenämnden i erforderlig utsträckning böra tillgodoses

på det sättet, att ett lämpligt avpassat arvode, högre än det nuvarande å 300

kronor, upptoges å sjökarteverkets stat, avsett såsom bisysslearvode åt någon

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Kungl. May.ts proposition nr 170.

vid annat statligt verk anställd civil tjänsteman med administrativ erfarenhet.

Därest ytterligare biträde åt verkschefen ansåges erforderligt, bland annat

för handhavande av utländsk korrespondens, syntes härför böra beräknas ett

kanslibiträde i Eo 7.

Ledamoten av lönenämnden Joel Andersson har icke kunnat ansluta sig

till lönenämndens tillstyrkan av förslaget örn inrättande av en kamrerarbefattning.

Däremot tillstyrktes förslaget örn uppflyttning av befattningen såsom

radiotelegrafist vid sjömätningsavdelningen från 12:e till 15:e lönegraden, i

samband varmed det till denne befattningshavare utgående arvodet å 200

kronor borde indragas. Slutligen borde inrättas en befattning såsom förste

expeditionsvakt i lönegrad A 7.

Departements- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha de genom statens organisachefen.

tionsnämnd verkställda organisationsundersökningarna inom sj ökarte verket

utmynnat i förslag om ändringar i verkets inre organisation samt beträffande

vissa arbetsmetoder inom verket. Hithörande frågor torde icke i och för sig

påkalla prövning från riksdagens sida. Med hänsyn till riksdagens yttrande

vid prövning av sjökar te verkets anslagsbehov för innevarande budgetår har

jag dock ansett det erforderligt att i stora drag redogöra för de framlagda förslagen.

Redogörelsen har emellertid i huvudsak begränsats till sådana spörsmål,

som kunna anses vara av betydelse för bedömandet av olika befattningshavares

ansvar och arbetsuppgifter.

Organisationsnämnden har på grundval av organisationsundersökningarna

föreslagit vissa jämkningar i sjökarteverkets personalorganisation. Nämnden

har dock icke ansett sig böra ingå på frågor örn lönegradsplacering av tjänster

i andra fall än där på grund av arbetsomläggning eller organisationsändring

en förändring av arbetsuppgifterna vid befattningarna ansetts motivera ändring

jämväl i lönegradshänseende. I sina medelsäskanden för nästa budgetår

har emellertid styrelsen för sjökarteverket, i anslutning till vissa av verkets

chef framlagda förslag, hemställt örn en mera genomgripande lönereglering

för verkets högre personal, samtidigt som ett antal extra ordinarie befattningar

föreslagits skola uppföras på ordinarie stat.

För egen del är jag icke för närvarande beredd att tillstyrka den mera

allmänna lönereglering, som verkets styrelse föreslagit. Med hänsyn till omfattningen

av dessa lönefrågor synes det önskvärt, att innan förnyat förslag

i ämnet framlägges samtliga för verket aktuella lönefrågor göras till föremål

för en närmare undersökning i ett sammanhang. Det är min avsikt att föranstalta

örn en sådan undersökning. I avvaktan därpå upptager jag i det följande

till behandling frågor örn befattningshavares löneställning allenast i den

mån de kunna anses äga samband med de verkställda organisationsundersökningarna.

Detta torde emellertid icke böra utesluta, att extra ordinarie befattningar,

i den mån de enligt organisationsnämndens utredning äro för

verket erforderliga, i viss omfattning överföras på ordinarie stat.

Den av organisationsnämnden föreslagna avdelningsindelningen, vilken ej

mött erinran hos de hörda myndigheterna, kan jag förorda. Sjökarteverket

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

bör alltså vara organiserat på fem avdelningar, nämligen sjökortsavdelningen,

sjömätningsavdelningen, tekniska avdelningen, nautiska avdelningen och jordmagnetiska

avdelningen. Förslaget innebär ingen utökning av avdelningarnas

nuvarande antal. Den tekniska avdelningen ingår visserligen för närvarande

såsom en materieldetalj i den nuvarande sjömätningsavdelningen, men å andra

sidan avses två nu befintliga avdelningar, instrumentkontrollavdelningen och

avdelningen för nautiska publikationer, skola sammanslås till en avdelning,

den nautiska. Den nuvarande expeditionen bör på sätt organisationsnämnden

föreslagit förstärkas med viss biträdespersonal från avdelningarna och samtidigt

erhålla något utökade arbetsuppgifter. Någon ändrad benämning finner

jag icke erforderlig.

Den av organisationsnämnden föreslagna organisationen av de olika avdelningarna

synes mig i stort sett ändamålsenlig. Självfallet bör det emellertid

vara verksledningen obetaget att inom ramen för den av statsmakterna fastställda

personalorganisationen vidtaga jämkningar i avdelningarnas organisation.

I viktigare frågor bör därvid samråd lämpligen sökas med organisationsnämnden.

Ehuru jag således anser, att det bör ankomma på verksledningen att besluta

örn avdelningarnas uppdelning i detaljer, synes frågan örn den inre organisationen

av sjökortsavdelningen här påkalla närmare behandling. Såsom av

den lämnade redogörelsen framgår har organisationsnämnden föreslagit, att

denna avdelning skall organiseras på tre detaljer, nämligen geodetiska

detaljen, originalritningsdetaljen samt rättelse- och reproduktionsdetaljen, den

sistnämnda bildad genom sammanslagning av två nu befintliga detaljer med

motsvarande uppgifter. Originalritningsdetaljen skulle, under närmaste förmanskap

av en förste ritare i lönegrad A 17, nu i lönegrad A 15, lyda direkt

under avdelningsföreståndaren, medan de övriga detaljerna skulle förestås av

en aktuarie respektive en kartograf, båda för närvarande i lönegrad A 22. Såsom

assistent åt avdelningsföreståndaren för utförande av specialundersökningar

m. m. skulle anställas en kartograf i lönegrad Eo 21, vilken icke borde

belastas med förmanskap för någon av avdelningens detaljer.

Organisationsnämndens förslag har mött invändningar från verksledningen,

vilken avstyrkt förslaget om sammanslagning av rättelse- och reproduktionsdetaljerna.

Chefen för sjökarteverket har vidare framhållit, att det icke voro

lämpligt att använda ritare i detaljchefsbefattningar samt att — såsom tidigare

planerats — två nya kartografbefattningar borde tillkomma för det mera

kvalificerade arbetet på avdelningen, ehuru allenast den ena erfordrades

under nästa budgetår.

För egen del vill jag i denna fråga erinra, att avdelningens organisation bör

utformas så att personal med högre utbildning kan i görligaste mån utnyttjas

för kvalificerat arbete. Den bör sålunda icke belastas med arbetsuppgifter,

som lämpligen kunna fullgöras av befattningshavare med lägre utbildning.

Enär den av organisationsnämnden föreslagna organisationen ur dessa synpunkter

synes lämplig, anser jag mig kunna lägga densamma till grund för

beräkningen av personalbehovet. Jag tillstyrker därför, att en av befatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 170. 124 45 25

s. 386 Kontrollera mot PDF

386

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 170.

ningarna såsom ritare i lönegrad A15 uppflyttas i lönegrad A 17 samt att

en ny kartografbefattning i lönegrad Eo 21 inrättas. Före anställning i sistnämnda

lönegrad bör på sätt kartverkschefen framhållit krävas provtjänstgöring

i lönegrad Ex 16 i två år. Jag förutsätter, att den nye kartografen i mån

av behov utnyttjas jämväl å sjömätningsavdelningen. Avvikelser från organisationsnämndens

förslag rörande sjökortsavdelningens organisation böra göras

allenast i den mån de befinnas kunna genomföras utan ytterligare ökning av

avdelningens personal. Jag räknar således med att avdelningens behov av

arbetskraft skall kunna tillgodoses utan att, som verkschefen påyrkat, ytterligare

en kartografbefattning inrättas.

De av organisationsnämnden föreslagna rationaliseringsåtgärderna inom

sjökortsavdelningen böra i görligaste mån genomföras. Av betydelse synes

därvid vara, att reproduktionen av sjökort örn möjligt sker efter sådana metoder

och med sådan planläggning, att den därmed sysselsatta personalen kan

givas full sysselsättning under hela året. Jag förutsätter, att verksledningen

ägnar särskild uppmärksamhet åt denna fråga. De av organisationsnämnden

framlagda förslagen, bland annat örn ökad användning av litografisk! tryck,

synas därvid böra av verksledningen ytterligare övervägas.

Mot organisationsnämndens förslag rörande organisationen av sjömätningsavdelningen

synes i huvudsak intet vara att erinra. I anledning av vad lönenämnden

anfört synes emellertid befattningen såsom radiotelegrafist med

bibehållande av med befattningen förenat uppbördsmannaarvode örn 200 kronor

—- fortfarande böra hänföras till lönegrad Eo 12. Den föreslagna nya befattningen

såsom instrumentmakare torde böra uppföras i lönegrad Eo 10.

Såsom organisationsnämnden föreslagit lärer vidare böra inrättas en befattning

för vården av sjökarteverkets arkiv. Jag kan dock tills vidare icke tillstyrka

högre löneställning för denne befattningshavare än lönegrad Eo 11.

Såsom under punkt 1 anförts bör antalet tilläggsarvoden till från flottan kommenderade

kompaniofficerare ökas till två, vartdera örn 720 kronor.

Mot organisationen av den tekniska avdelningen synes i och för sig intet

vara att erinra. Den förstärkning av den nuvarande materieldetaljens personalorganisation,

som förslaget innebär, synes emellertid böra äga rum allenast

i den mån lämpliga servicelokaler kunna anordnas. Styrelsen för sjökarteverket

har i sådant syfte hemställt örn anvisande av medel för påbörjande av

det i organisationsnämndens utredning berörda förslaget till vissa örn- och

tillbyggnadsarbeten å Skeppsholmen och Stockholms örlogsvarv. Då emellertid

de beräknade kostnaderna, 620 000 kronor exklusive utgifter för maskinutrustning

m. m., synas alltför höga, kan jag icke för närvarande tillstyrka,

att medel beräknas för angivna ändamål. Förslaget synes böra överarbetas i

syfte att i görligaste mån nedbringa kostnaderna, Enär den av organisationsnämnden

föreslagna provisoriska lösningen av servicefrågan enligt kartverkschefens

yttrande icke är möjlig, måste man för nästa budgetår räkna med

samma servicemöjligheter som för närvarande. Vid sådant förhållande torde

materieldetaljens nuvarande organisation böra bibehållas med den jämkningen,

att detaljen såsom en teknisk avdelning direkt underställes verks
-

s. 387 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 387

chefen. I avvaktan på den i det föregående berörda utredningen rörande sjökarteverkets

lönefrågor kan jag icke tillstyrka, att för avdelningen avsedda

befattningar uppflyttas i högre lönegrad.

Den jordmagnetiska avdelningen synes i enlighet nied organisationsnämndens

förslag böra förstärkas nied en amanuens i lönegrad Ex 16, vilken i man

av behov även torde kunna biträda å andra avdelningar. Frågan om amanuensens

framtida löneställning bör upptagas i samband med utredningen rörande

verkets lönefrågor i övrigt.

Den av organisationsnämnden föreslagna nautiska avdelningen synes böra

organiseras, då föreståndaren för den nuvarande avdelningen för nautiska

publikationer hösten 1945 avgår med pension. Då jag utgår från att den nuvarande

föreståndaren för instrumentkontrollavdelningen utses till föreståndare

för den nya avdelningen, synes särskild detaljchefsbefattning för instrumentkontrollen

icke erforderlig. Av nämndens utredning framgår, att arbetet

med publikationsverksamheten, därest denna bedrives i nuvarande omfattning

och försäljningsbokföringen överflyttas till expeditionen, bör kunna utföras

av två assistenter jämte ett redaktionsbiträde. För att den nautiska upplysningsverksamheten

skall kunna utvidgas i önskvärd omfattning har verksledningen

hemställt örn inrättande av ytterligare en assistenttjänst. Enär emellertid

sammanslagningen av instrumentkontrollavdelningen och avdelningen

för nautiska publikationer innebär en viss rationalisering och därigenom

torde bereda möjlighet till någon utvidgning av upplysningsverksamheten,

anser jag mig icke kunna tillstyrka den av verksledningen föreslagna

nya befattningen. Då jag i avvaktan på förenämnda undersökning

rörande sjökarteverkets lönefrågor icke kan taga ställning till verksledningens

förslag örn uppflyttning av en assistentbefattning i högre lönegrad,

beräknar jag behovet av personal inom avdelningen till en förste aktuarie, två

assistenter och ett kanslibiträde. Den nu befintliga befattningen i lönegrad

Eo 24 såsom föreståndare för avdelningen för nautiska publikationer — vilken

för närvarande uppehälles av en pensionerad officer med ett årligt arvode av

3 600 kronor — bör indragas vid nuvarande innehavarens avgång.

Sjökarteverket saknar för närvarande befattningshavare med utbildning för

mera kvalificerade administrativa uppgifter. Såsom av verkschefens yttrande

framgår ha dessa uppgifter därför i väsentlig omfattning kommit att åvila

verkschefen och avdelningsföreståndarna, med påföljd att dessas verksamhet

i övrigt torde ha lidit förfång. Jag anser mig därför böra tillstyrka det i vissa

utlåtanden framlagda förslaget om förstärkning av verkets personal med en

deltidstjänstgörande befattningshavare. För denne synes lämpligen böra beräknas

ett årligt arvode å högst 3 000 kronor. Jag förutsätter, att ifrågavarande

befattningshavare utan särskilt arvode skall tjänstgöra såsom sekreterare

i sjökarteverkets styrelse.

Organisationsnämndens förslag innebär, att den nuvarande expeditionen

tillföres vissa nya arbetsuppgifter och att för dessas fullgörande vissa befattningshavare

överföras från avdelningarna. Organisationsförslaget synes vara

ägnat att möjliggöra ett bättre utnyttjande av personalen, och jag tillstyrker

s. 388 Kontrollera mot PDF

388

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

det därför i princip. Då emellertid den nya deltidsbefattningens inrättande

torde komma att inverka på redogörarens arbetsuppgifter, kan jag icke för

närvarande tillstyrka, att denne uppflyttas i högre lönegrad. I avvaktan på

närmare erfarenheter rörande den nya organisationen, vilken förutsatts skola

möjliggöra bättre utnyttjande av biträdespersonalen, kan jag icke heller förorda

anställande av ytterligare personal å expeditionen.

Såsom jag redan anfört torde vissa av sjökarteverkets extra ordinarie befattningar,

sedan nu genom organisationsnämndens undersökningar vunnits

säkrare hållpunkter för bedömandet av deras behövlighet, böra uppföras å

ordinarie stat. Jag tillstyrker därför, att en av assistenterna å nautiska avdelningen

i 21 :a lönegraden, en tryckeriförman och en laborant i 15:e lönegraden,

en koppartryckare i 10:e lönegraden, en kontorist i 9:e lönegraden, ett

ritbiträde och ett kanslibiträde i 7:e lönegraden samt ett kontorsbiträde i 4:e

lönegraden erhålla ordinarie anställning. Vad särskilt angår angivna befattningshavare

å tryckeriet torde dessa komma att bliva erforderliga, även örn,

på sätt organisationsnämnden föreslagit, litografisk reproduktion av sjökort

befinnes kunna användas i större omfattning. Jag kan däremot icke för närvarande

tillstyrka, att befattningarna såsom kontrollstationsföreståndare i Stockholm,

Göteborg och Malmö uppföras å ordinarie stat.

Verksledningen har föreslagit, att kontrollstationsförestandaren i Sundsvall,

vilken för närvarande åtnjuter ett årligt arvode av 1 400 kronor jämte

dyrtidstillägg, skulle erhålla extra ordinarie anställning i lönegrad Eo 18. På

av lönenämnden anfört skäl synes emellertid arvodet i stället böra höjas,, förslagsvis

till 2 400 kronor. Jämväl en höjning av arvodet till kontrollstationsföreståndaren

i Kalmar, 450 kronor, synes erforderlig, örn kompetent innehavare

av befattningen skall kunna erhållas. Jag tillstyrker därför, att ifrågavarande

arvode höjes till 720 kronor.

Mot ökningen av antalet gravörelever har jag intet att erinra. Däremot

kan jag icke tillstyrka inrättande av ytterligare en expeditionsvaktsbefattning.

Såsom av handlingarna framgår kunna nämligen vissa av organisationsnämnden

föreslagna rationaliseringsåtgärder beräknas medföra ett bättre utnyttjande

av den nuvarande vaktpersonalen. I avvaktan på förenämnda utredning

rörande verkets lönefrågor torde de tekniska biträdena böra behållas

med nuvarande anställningsform.

Den å sjökarteverkets avlöningsstat uppförda anslagsposten till avlöningar

till ordinarie tjänstemän kan med hänsyn till vad i det föregående anförts

beräknas till 250 000 kronor (nu 210 000 kronor). Till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, beräknar jag 17 910 kronor (nu 13 100

kronor).

Medelsbehovet till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kan uppskattas

till 146 000 kronor (nu 179 300 kronor). Till särskilda löneförmåner

till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän beräknar jag oförändrat 37 800

kronor. Då medelsbehovet till rörligt tillägg kan uppskattas till 59 290 kronor,

skulle det sammanlagda medelsbehovet under anslaget utgöra (250 000 +

17 910 + 146 000 + 37 800 + 59 290 =) 511 000 kronor, innebärande en anslagshöjning

med 14 400 kronor.

s. 389 Kontrollera mot PDF

389

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Av anslagshöjningen belöpa omkring 3 000 kronor på merkostnader i anledning

av att ett antal extra ordinarie befattningar föreslagits skola uppföras

å ordinarie stat. En merkostnad örn cirka 4 500 kronor för anställande av en

instrumentmakare motsvaras av en minskning av medelsbehovet under anslaget

till mätnings- och rekognosceringsverksamhet med 5 000 kronor. En

merkostnad av 2 700 kronor vållas genom anställandet av administrativt biträde.

Merkostnaderna för nya extra ordinarie befattningar överstiga med omkring

9 000 kronor kostnadsminskningar genom indragning av andra befattningar.

Återstoden av anslagshöjningen belöper med inemot 2 000 kronor på

den föreslagna höjningen av vissa arvoden samt i övrigt på löneklassuppflyttningar

m. m.

Av det föregående framgår, att de av organisationsnämnden beräknade besparingarna

med avseende å materielens underhåll åtminstone icke för närvarande

kunna paräknas. Vid sådant förhållande kommer den nyss angivna anslagshöjningen

icke — frånsett eventuella besparingar genom rationaliseringar

med avseende å sjöko risproduktionen samt en mindre minskning av medelsbehovet

under anslaget till mätnings- och rekognosceringsverksamhet —

att motsvaras av kostnadsminskningar under andra anslag. Då jag det

oaktat i huvudsak tillstyrker organisationsnämndens organisationsförslag,

föranledes detta bland annat därav, att dess genomförande torde kunna möjliggöra

ett bättre utnyttjande av verkets personal. Därigenom torde kunna undvikas

vissa utökningar av personalen, sorn eljest skulle ha visat sig erforderliga.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels fastställa följande personalförteckning för sj ökarte verket,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat

1 överdirektör ......................................................... C 6

3 förste aktuarier ................................................... A 26

1 aktuarie ............................................................ A 22

1 kartograf ............................................................ A 22

1 ingenjör ............................................................ A 21

1 militärkartograf ................................................... A 21

1 assistent å jordmagnetiska avdelningen .................. A 21

1 assistent å nautiska avdelningen1 ........................... A 21

1 kassör2 ............................................................... A 17

2 förste ritare ......................................................... A 17

1 förste gravör ...................................................... A17

7 ritare .................................................................. A 15

5 gravörer ............................................................ A15

1 tryckeriförman ................................................... A15

1 laborant ............................................................ A15

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

Befattning Lönegrad

1 koppartryckare ................................................... A10

1 kontorist ............................................................ A 9

3 ritbiträden ......................................................... A 7

2 kanslibiträden ...................................................... A 7

1 expeditionsvakt ................................................... A 6

1 kontorsbiträde...................................................... A 4

Tjänsteman å övergångsstat.

1 redogörare ......................................................... A18

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.

1 föreståndare för avdelningen för nautiska publikationer3

............................................................... Eo 24

1 assistent å nautiska avdelningen1 ........................... Eo 21

1 kartograf ......................................................... Eo 21

3 kontrollstationsföreståndare (i Stockholm, Göteborg

och Malmö) ...................................................... Eo 21

1 Intill dess denna avdelning organiserats: avdelningen för nautiska

publikationer.

2 Befattningen må icke tillsättas utan Kungl. Maurts tillstånd.

3 Befattningen må icke återbesättas.

dels godkänna följande avlöningsstat för sjökarteverket, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................................... kronor 250 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t ....................................... » 17 910

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 146 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän, förslagsvis ............... » 37 800

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 59 290

Summa kronor 511 000

dels ock till Sjökarteverket: Avlöningar för budgetåret 1945/46

anvisa ett förslagsanslag av 511 000 kronor.

[22.] Sjökarteverket: Omkostnader, förslagsanslag.

Budgetåret 1942/43 .............................................. kronor 164 500

> 1943/44 ......................................:....... » 169 000

> 1944/45 .............................................. » 240 000

» 1945/46 (styrelsens för sjökarteverket förslag)...... » 245 375

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 245 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen)

...................................................... * 205 ooo

s. 391 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 391

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren för

detta budgetår, s. 159, intagen omkostnadsstat.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 138) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Sjökarteverket: Omkostnader för budgetåret 1945/46 beräkna ett förslagsanslag

av 240 000 kronor. Denna anslagsfråga synes nu böra upptagas till behandling.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket

biträtt en av verkets chef framlagd anslagsberäkning, enligt vilken medelsbehovet

under anslaget beräknats sålunda.

I anledning av vissa av organisationsnämnden framlagda förslag ha under

delposten till övriga expenser äskats 3 200 kronor för komplettering av kontorsutrustningen

och 6 175 kronor för ny lokaltelefonanläggning. Det förra

beloppet avser anskaffning av två skrivbord, två skrivmaskinsbord, en telefon-

och förvaringshylla, fyra stolar, en skrivmaskin, en additionsmaskin och

en adresseringsmaskin.

Från delposten till sjökort och andra publikationer, för innevarande budgetår

58 000 kronor, har, enligt vad verkschefen framhållit, bestritts avlöning

enligt kollektivavtal till bland annat ett tryckeribiträde, som verkschefen föreslagit

skola erhålla extra ordinarie anställning såsom expeditionsvakt. Delposten

har med hänsyn härtill ansetts kunna minskas med 4 000 kronor.

I övrigt har icke ifrågasatts någon ändring i anslaget.

Medelsbehovet har i enlighet med det anförda beräknats till ett belopp,

som med (3 200 + 6 175 — 4 000=) 5 375 kronor överstiger det för innevarande

budgetår anvisade anslaget.

Den anskaffning av möbler och kontorsmaskiner, för vilken sjökarteverkets Departementsstyrelse

i enlighet med organisationsnämndens förslag äskat medel, avses för chefen.

beredande av bättre arbetsmöjligheter inom verket. Då anskaffningen torde

vara på lång sikt ekonomiskt motiverad, tillstyrker jag, att medel anvisas för

ändamålet. Av organisationsnämndens utredning framgår, att sjökarteverkets

nuvarande lokaltelefonanläggning är mycket bristfällig och ofta ur funktion.

Jag förordar därför, att den föreslagna nyanskaffningen äger rum. Det sammanlagda

medelsbehovet för här avsedda ändamål uppgår till 9 375 kronor.

Då emellertid en del av nyanskaffningen bör kunna rymmas inom ramen för

det av verksledningen för verkets ordinarie expenskostnader äskade beloppet,

beräknar jag kostnaderna för övriga expenser till högst 26 500 kronor, innebärande

en höjning med 7 000 kronor.

Vid behandlingen av sjökarteverkets avlöningsanslag har jag funnit mig

icke kunna tillstyrka ett av verkets ledning framlagt förslag örn inrättande av

en ny expeditionsvaktsbefattning. Då vid sådant förhållande någon överflyttning

av avlöningskostnader från anslagsposten till publikationstryck icke

kommer att äga rum, beräknar jag denna till samma belopp som för innevarande

budgetår.

Enär medelsbehovet i övrigt under anslaget torde kunna beräknas till

samma belopp som för innevarande budgetår, uppskattar jag det sammanlagda

medelsbohovet till (240 000 + 7 000 =) 247 000 kronor, eller i avrundat tal

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

245 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 5 000 kronor. Av anslagsbeloppet

torde omkring 25 000 kronor kunna hänföras till prisstegring sedan

den 1 juli 1941. Stat för anslaget bör i vanlig ordning fastställas av Kungl.

Maj:t.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sjökarteverket: Omkostnader för budgetåret 1945/46

anvisa ett förslagsanslag av 245 000 kronor.

[23.] Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet, reservations
-

anslag.

Budgetåret 1942/43 (inberäknat tilläggsstat) .................. kronor 428 000

» 1943/44 .............................................. » 440 000

» 1944/45 .............................................. » 490 000

» 1945/46 (styrelsens för sjökarteverket förslag)...... » 502 000

» 1945/46 [Kungl. Maj:ts förslag) .................... » 465 000

Budgetåren 1942/46 (beräknad medelbelastning per år å kostnadsramen)

.................................................... » 430 000

Anslaget för innevarande budgetår disponeras enligt en i statsliggaren för

detta budgetår, s. 159, intagen plan.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 138) har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet för budgetåret

1945/46 beräkna ett reservationsanslag av 490 000 kronor. Denna anslagsfråga

synes nu böra upptagas till behandling.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket

biträtt en av verkets chef upprättad skrivelse, vari medelsbehovet under förevarande

anslag beräknats på följande sätt.

Till fältarbeten till sjöss har upptagits samma belopp som för innevarande

budgetår, 150 000 kronor. Till stöd härför har anförts i huvudsak följande.

Då det för närvarande icke vore möjligt att bedöma, när det med hänsyn

till krigsläget bleve möjligt att igångsätta planerade utsjömätningar, hade

medelsbehovet tills vidare beräknats under förutsättning att dylika mätningar

icke komme att utföras under budgetåret 1945/46.

Det under byggnad varande kustmätningsfartyget beräknades kunna insättas

i arbeten från och med 1946 års mätningssäsong, varigenom tillkomme

en ökad belastning för detta fartyg av anslagsposten under omkring 70 mätningsdagar

(hel mätningssäsong omfattade cirka 165 dagar). Sjökarteverket

vore emellertid berett att för nästa år endast räkna med samma belopp som

för innevarande budgetår, eller 150 000 kronor, varvid dock förutsattes, att

örn något mindre belopp på grund av sänkta oljepriser eventuellt skulle uppstå

i behållning å innevarande budgetår, detta finge disponeras för motsvarande

ändamål under budgetåret 1945/46. Anslagsberäkningen för nästa budgetår

grundades på oförändrat prisläge å olja.

Till fältarbeten på land har beräknats oförändrat belopp, 3 000 kronor.

Med hänsyn till att ett vid det jordmagnetiska observatoriet å Lovö an
-

s. 393 Kontrollera mot PDF

393

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

ställt tekniskt biträde föreslagits skola erhålla extra ordinarie anställning

har medelsbehovet för driftkostnader vid sagda observatorium, för innevarande

budgetår 5 000 kronor, beräknats kunna minskas med 2 720 kronor.

Enär emellertid de kvarstående driftkostnaderna ansetts kräva en avrundning

uppåt med cirka 700 kronor, har medelsbehovet beräknats till 3 000

kronor.

Medelsbehovet för rustning och underhåll har beräknats till 283 000 kronor

— nu 260 000 kronor •— varvid anförts i huvudsak följande.

En närmare undersökning av de två senaste budgetårens förvaltning av

anslagsposten till rustning och underhåll gåve vid handen att ytterligare

28 000 kronor för vartdera av dessa år skulle varit erforderliga för att undvika

ett uppskjutande av sådana åtgärder, som erfordrades för ett ändamålsenligt

underhåll (komplettering) av materielen. På grund av att sjömätningsfartyget

Svalan i avvaktan på beslut örn kassation eller ombyggnad under

dessa år icke påkostats något underhåll, hade mera väsentliga olägenheter

kunnat undvikas. Genom att särskilda medel nu funnes anvisade för ombyggnad

av sjömätningsfartyget Svalan under innevarande budgetår, räknade verkschefen

med att utgifterna även under sistnämnt budgetår skulle kunna

hållas inom ramen för anvisade medel. För nästa budgetår syntes emellertid

ofrånkomligt att justera anslagsposten uppåt med 28 000 kronor, varvid hänsyn

även tagits till att ytterligare ett sjömätningsfartyg tillkommit genom nybyggnad.

En besparing å 5 000 kronor beräknades uppkomma genom anställande av

en instrumentmakare, vilken förutsatts skola avlönas från avlöningsanslaget

som extra ordinarie tjänsteman i lönegrad Eo 10.

Eör innevarande budgetår har anvisats ett belopp av 35 000 kronor för anskaffning

av viss utrustning för radiopejling, att användas för ortsbestämning

i sådana fall då land är ur sikte. Eör nästa budgetår ha för motsvarande ändamål

äskats 26 000 kronor, varvid anförts i huvudsak följande.

Den materiel, som avsetts skola anskaffas för ifrågavarande ändamål, hade

beräknats betinga en sammanlagd kostnad av 59 000 kronor. Vid de mycket

omfattande prov, som företagits sommaren 1944, hade det visat sig nödvändigt

att vidtaga vissa ändringar av materielen. Därvid hade det icke varit

möjligt att undvika vissa fördyringar, vilka sammanlagt komme att uppgå till

12 000 kronor. Totalkostnaden beräknades alltså numera till 71 000 kronor.

Enär 45 000 kronor redan anvisats, erfordrades ytterligare 26 000 kronor.

Till komplettering av båtmateriel har äskats samma belopp som för innevarande

budgetår, 37 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget har i enlighet med det anförda

beräknats till (150 000 + 3 000 + 3 000 + 283 000 + 26 000 -f- 37 000 =)

502 000 kronor.

Kostnaderna för sjökarteverkets sjömätningsarbeten, vilka bestritts från Dcpartementsett

under detta anslag uppfört delbelopp till fältarbeten till sjöss, ha under <*''’/''»■

de senaste åren avsevärt ökats på grund av de stegrade oljepriserna. Då jag

vid anmälan av 1944 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 137)

fann en ytterligare uppräkning av ifrågavarande belopp erforderlig, utgick

jag från att beloppet, därest oljepriserna skulle sjunka under den nivå, som

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

vid anslagsberäkningen förutsatts, skulle ställas till förfogande allenast i den

omfattning som svarade mot de under innevarande budgetår rådande priserna.

Priset på skifferolja bär från och med innevarande budgetår kunnat avsevärt

sänkas, och allenast en del av det för fältarbeten till sjöss avsedda beloppet

kommer därför att erfordras under budgetåret. Såvitt hittills kan bedömas

torde den besparing, som på grund av de sänkta oljepriserna kan beräknas

uppkomma, komma att uppgå till omkring 10 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket

räknat med de oljepriser, varå anslagsberäkningen för innevarande budgetår

grundats, och med hänsyn härtill föreslagit oförändrad medelstilldelning för fältarbeten

till sjöss, 150 000 kronor. Emellertid synes anledning saknas att grunda

anslagsberäkningarna på högre oljepriser än de nu gällande. Enligt från sjökarteverket

inhämtade uppgifter skulle kostnaderna för fältarbeten till sjöss vid

sådant förhållande kunna uppskattas till i runt tal 125 000 kronor. Från och

med 1946 års mätningssäsong beräknas ett nytt sjömätningsfartyg kunna insättas

i sjömätningsarbeten. Verksledningen har räknat med att kostnaderna

för detta fartyg skola kunna rymmas inom nyssberörda belopp av 150 000

kronor, varvid dock förutsatts, att örn något mindre belopp på grund av sänkta

oljepriser skulle uppstå å innevarande års anslag, detta skulle få disponeras

för motsvarande ändamål under nästa budgetår. Som nyss anförts beräknas

besparingen å innevarande års anslag på grund av sänkta oljepriser till omkring

10 000 kronor. Av detta belopp torde 5 000 kronor böra utnyttjas för

nAfräkning av anslaget för nästa budgetår, medan återstoden bör få utnyttjas

på sätt verksledningen föreslagit. I enlighet med det anförda beräknar jag

medelsbehovet till fältarbeten till sjöss för nästa budgetår till (125 000 —

5 000 =) 120 000 kronor. Jag utgår från att beloppet, därest oljepriserna skulle

sjunka ytterligare, ställes till förfogande allenast i den omfattning som svarar

mot de under nästa budgetår rådande priserna,

Vid behandlingen av sjökarteverkets avlöningsanslag har jag ansett mig

icke kunna för närvarande tillstyrka extra ordinarie anställningsform för det

vid det jordmagnetiska observatoriet å Lovö anställda tekniska biträdet. Med

hänsyn härtill kunna icke driftkostnaderna för observatoriet, såsom verkets

styrelse förutsatt, nedräknas med de under anslaget för närvarande beräknade

kostnaderna för biträdets avlönande. Enligt vad verkschefen framhållit böra

driftkostnaderna i övrigt beräknas något högre än för innevarande budgetår.

Med beaktande härav uppskattar jag driftkostnaderna för observatoriet till

5 500 kronor, innebärande en höjning med 500 kronor.

Ehuru de av verkets ledning anförda skälen för höjning av det för rustning

och underhåll avsedda beloppet synas äga visst fog, kan jag icke tillstyrka

större höjning än med 15 000 kronor till 275 000 kronor. Jag har därvid

i likhet med verksledningen förutsatt, att verket genom anställande av en

instrumentmakare skall kunna inbespara omkring 5 000 kronor under detta

anslag.

Enär intet synes vara att erinra mot styrelsens äskanden i övrigt, beräknar

jag det sammanlagda medelsbehovet under anslaget till (120 000 + 3 000 +

s. 395 Kontrollera mot PDF

395

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

5 500 + 275 000 + 26 000 + 37 000 =) i avrundat tal 465 000 kronor. Av detta

belopp torde omkring 25 000 kronor kunna hänföras till prisstegring sedan

den 1 juli 1941. Plan för anslaget torde få fastställas av Kungl. Majit.

Under erinran att anslagsminskningen utgör 25 000 kronor får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet

för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag av

465 000 kronor.

E. Diverse.

[24.] Industriens krigsorganisation, reservationsanslag. Å riksstaten ha före

ingången av budgetåret 1944/45 funnits uppförda tre särskilda reservationsanslag,

nämligen ett till Armén: Industriell krigsberedskap, ett till Marinen:

Industriens krigsorganisation och ett till Flygvapnet: Industriens krigsorganisation.

För innevarande budgetår finnes å riksstaten för motsvarande ändamål

uppfört ett enda anslag till Industriens krigsorganisation. Anslagets belopp

utgör 200 000 kronor.

I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,

punkt 177) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1945/46 beräkna förevarande anslag till

200 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har krigsmaterielverket

anfört, att en betydande reservation å det för innevarande budgetår anvisade

anslaget kunde emotses. Med hänsyn till denna reservation syntes anslagsbehovet

för nästa budgetår kunna begränsas till samma belopp som för innevarande

budgetår, eller till 200 000 kronor. Krigsmaterielverket har i detta

sammanhang understrukit vikten av att förevarande anslag till erforderligt

belopp kvarstode å riksstaten efter en återgång till normala fredsförhållanden.

Ett flertal av de utgifter, som under sådana förhållanden skulle utgå av anslaget

i fråga, bestredes för närvarande av medel, som anvisats för materielanskaffning,

varför betydande reservationer å anslaget kommit att uppstå

under budgetåren sedan stormaktskrigets utbrott. Då denna finansieringsmetod

icke kunde tillgripas under fredsförhållanden och då de ändamål, som

med anslaget avsåges, vore av synnerlig vikt med hänsyn till industriens krigsberedskap,

kunde det mycket väl tänkas, att belastningen å anslaget efter en

återgång till fredsförhållanden bleve av helt annan och större omfattning än

som för närvarande vore fallet.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande över ett av krigsmaterielverket

framlagt förslag till stat för det för innevarande budgetår till ifrågavarande

ändamål anvisade anslaget anfört vissa principiella synpunkter rörande anslagets

användning i sådant hänseende och anfört bland annat följande.

Av försvarsgrensförvaltningarnas uppgifter framgår, att anslaget inom de

olika försvarsgrenarna tagits i anspråk för väsentligen olika ändamål. Armé
-

s. 396 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

396 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

förvaltningen och marinförvaltningen ha sålunda i första hand anskaffat speciell

verktygs- och maskinutrustning för den privata industri, som avses skola

övertaga krigsmaterieltillverkning. Beträffande den för flygvapnet arbetande

industrien har motsvarande medelsbehov icke förekommit, varför flygförvaltningen

till största delen använt sitt anslag för forskning rörande ersättningsmateriel

m. m. i syfte att skapa inhemsk tillverkning av ersättning för vissa

importvaror. I den mån motsvarande utgifter förekommit för arméförvaltningens

och marinförvaltningens del, vilket allenast i mindre utsträckning

synes ha varit fallet, torde — åtminstone vad arméförvaltningen beträffar -—

vederbörliga materielanskaffningsanslag ha tagits i anspråk. Civilförvaltningen

erinrar om att exempelvis vid tillkomsten av arméns anslag till åtgärder

för industriens krigsorganisation i 1924 års statsverksproposition

(fjärde huvudtiteln, punkt 53) kostnader för utexperimenterande av lämpliga

ersättningsämnen förutsattes skola bestridas av anslaget.

Övriga under anslaget redovisade utgifter avse till övervägande del planering,

prov och experiment för krigsindustriens organisation. Tidigare torde

de till försvarsgrenarnas förfogande ställda anslagen i mindre omfattning jämväl

ha tagits i anspråk för viss materielanskaffning, vilket icke kan anses

riktigt. Härutinnan sjures dock numera ändring ha skeft.

I detta sammanhang torde böra beröras frågan örn bestridande av kostnader

för undanförsel och luftskydd vid vissa anläggningar, som arbeta för försvarets

räkning. Sådana kostnader för försvarets egna verkstäder böra i princip

inräknas i driftskalkylen och bestridas av driftmedel. Förevarande anslag, vilket

är avsett för industriens omläggning till krigsproduktion, bör icke tagas

i anspråk för dylika, utgifter vid försvarets egna anstalter. Vad beträffar motsvarande

kostnader för enskilda industriföretag får civilförvaltningen framhålla,

att enligt civilförsvarslagen desamma i princip skola bestridas av

respektive företag, vilka sedermera i särskild ordning kunna erhålla viss ersättning

härför. Medel härför ha anvisats under riksstatens femte huvudtitel.

Anslaget till industriens krigsorganisation bör alltså icke tagas i anspråk för

de angivna kostnaderna.

Av elen utredning, som förebragts såväl i propositionen 1944: 185 som i nu

förevarande sammanhang, framgår att anslaget till industriens krigsorganisation

och däremot svarande äldre anslag tagits i anspråk för synnerligen skiftande

ändamål. Det synes mig önskvärt, att fastare riktlinjer nu uppdragas

för användningen av förevarande anslag. Vad civilförvaltningen härutinnan

anfört synes mig beaktansvärt. Enligt min mening bör anslaget närmast avses

till bestridande av kostnader, föranledda av åtgärder för privatindustriens

omläggning till krigsproduktion. I sådant syfte böra anvisade medel kunna

användas för anskaffning av speciell verktygs- och maskinutrustning för den

privata industri, som avses skola övertaga krigsmaterieltillverkning. De böra

vidare kunna ställas till förfogande för forskning, syftande till att skapa underlag

för inhemsk tillverkning av ersättning för krigsviktiga importvaror. Det bör

härvid tillses, att sådan forskningsverksamhet såväl i effektivitetens intresse

som för vinnande av kostnadsbesparing såvitt möjligt samordnas med liknande,

på den allmänna folkförsörjningens behov inriktad verksamhet. Förevarande

anslag bör även kunna utnyttjas för planering, prov och experiment i samband

med krigsindustriens organisation. Till planeringsåtgärderna bör uppenbarligen

hänföras den verksamhet, som bedrives inom ramen för krigsmaterielver
-

s. 397 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 397

kets regionala organisation (krigsindustriombuden), anordnande av industriella

krigsspel och dylikt. Däremot anser jag i likhet med civilförvaltningen, att

anslaget icke — såsom tidigare i viss utsträckning torde ha skett — bör tagas

i anspråk för materielanskaffning. Kostnader för undanförsel och luftskydd

vid försvarets egna verkstäder torde vidare böra bestridas av driftsmedel.

Motsvarande kostnader för enskilda industriföretag synas, i den män kostnaderna

skola gäldas av staten, böra bestridas från för civilförsvarsändamål anvisade

medel under femte huvudtiteln. I sistnämnda båda fall uppkommande

kostnader torde därför i regel icke böra bestridas av anslaget till industriens

krigsorganisation.

Yad vidare angår medelsbehovet för ifrågavarande ändamål kunna icke obetydliga

reservationer beräknas stå till förfogande vid ingången av nästa,

budgetår. Till uppkomsten av dessa reservationer ha bidragit vissa influtna

medel, som tillgodoförts anslaget. Dylika inkomster torde kunna påräknas

även för nästkommande budgetår. Med hänsyn härtill synes medelsanvisningen

för ändamålet kunna begränsas till ett avsevärt lägre belopp än det,

som kan förutses åtgå. Då det med hänsyn till anslagets karaktär icke kan

anses uteslutet, att belastningen å anslaget efter återgång till fredsförhållanden

kan bliva större än för närvarande, synes mig dock försiktigheten bjuda

att icke alltför hårt beskära medelsanvisningen. För innevarande budgetår

uppskattades det sammanlagda medelsbehovet av krigsmaterielverket till

400 000 kronor. Det oaktat ansågo statsmakterna en nedsättning av medelsanvisningen

till hälften därav vara möjlig. I likhet med krigsmaterielverket

håller jag före, att för nästa budgetår bör anvisas samma belopp som innevarande

år. Det synes mig dock lämpligt, att en relativt betydande del av

anslaget avsättes för att, efter prövning av medelsbehovet i det särskilda

fallet, av Kungl. Maj:t ställas till vederbörande myndighets förfogande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till Industriens krigsorganisation för budgetåret 1945/46

anvisa ett reservationsanslag av 200 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1—24 hemställt förordnar Hans

Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

Kungl. Maj:ts proposition nr 170.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Vissa särskilda frågor.................................................. 2

Fråga om reglering av vissa militära arvoden .......................... 2

Fråga örn avveckling av arvoden, som utgå i stället för lön ........ 5

Allmänna synpunkter på frågorna rörande arvoden utöver lön ...... 8

Stabsarvoden ............................................................ 16

Förvaltningsarvoden .................................................... 25

Kompaniofficersarvoden vid de centrala förvaltningarna och örlogsvarven

m. ........................................................ 25

Arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning ................ 34

Kontrollarvoden .................................................... 34

Arvoden till tygmästare m. fl..................................... 38

Tillsynsarvoden .................................................... 41

Riskarvoden ........................................................ 43

Vissa andra arvoden för kontroll, besiktning och arbetsledning 46

Arvoden åt uppbördsman vid marinens matinrättningar i land---- 48

Arvoden till militärassistenter........................................ 51

Arvoden vid det militära undervisningsväsendet...................... 61

Övriga arvoden.......................................................... 95

Övergångsanordningar .................................................. 99

Kostnadsberäkningar .................................................... 100

Tryckningsverksamheten inom försvaret m. m........................... 101

Ändrade grunder för avlöning åt underofficerare och underbefäl vid

utbildning till officer.................................................... 135

Marinintendenturkårens organisation och omfattning.................... 137

Viss omorganisation av utbildningen vid sjökrigshögskolan ............ 167

Fråga örn lönereglering för viss personal tillhörande den militära

väderlekstjänsten........................................................ HO

II. Anslagsfrågor ............................................................ 131

A. Försvarsdepartementet.

Försvarsdepartementet: Avlöningar .................................. 181

B. Centrala förvaltningsmyndigheter.

Försvarets civilförvaltning: Avlöningar.............................. 187

Försvarets civilförvaltning: Omkostnader............................ 203

Försvarets sjukvårdsförvaltning: Avlöningar ........................ 204

Krigsmateri elver ket: Avlöningar...................................... 210

Krigsmaterielverket: Omkostnader.................................... 226

Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar........................ 227

Arméförvaltningen: Avlöningar ...................................... 231

Marinförvaltningen: Avlöningar...................................... 237

Flygförvaltningen: Avlöningar........................................ 241

s. 399 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 170. 399

Sid.

C. Försvarskrafterna.

Försvarsstaben: Avlöningar .......................................... 246

Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl......................... 259

Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl....................... 320

Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl................... 347

D. Vissa för försvaret gemensamma institutioner.

Sjökarteverket: Avlöningar .......................................... 364

Sjökarteverket: Omkostnader ........................................ 390

Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet.......... 392

E. Diverse.

Industriens krigsorganisation ........................................ 395

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:353 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsrn. jt. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945 s. 1 i texten
  2. SU 1945:178 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1945146 jämte i ämne s. 1 i texten