Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj.ts proposition nr 218

1945-03-02 · 63 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 59 av 63 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:218, Kungl. Maj.ts proposition nr 218

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

1

Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag lill vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet,

manskapsavlöningsreglementet och

folkskolans avlöningsreglemente, m. m.; given Stockholms

slott den 2 mars 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelser

1) om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari

1939 (nr 8),

2) om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni

1939 (nr 275),

3) om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet den 21 juni

1940 (nr 652) samt

4) om ändrad lydelse av 14 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni

1942 (nr 619);

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 218.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Moj:ts proposition nr 218.

Fyrskepps
tillägg.

Vissa tjänste

mäns återgång

till

tidigare

innehavd

befattning.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 (nr 8).

Härigenom förordnas, dels att 57 § 2 mom. 6 punkten samt 58 § 1 mom.

3 punkten, 2 mom. 3 punkten och 4 mom. 3 punkten civila avlöningsreglementet

den 4 januari 1939 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande

framgår, dels ock att de i 56 § 2 mom. och 58 § 4 mom. 4 punkten reglementet

meddelade föreskrifterna skola upphöra att gälla.1

57 §.

2 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

6. Under tjänstgöring---räknat, nämligen:

Stationsgrupp A

kronor

Stationsgrupp B

kronor

Stationsgrupp C j

kronor

Fyrvaktare i lönegrad A 5 ..........

1 —

1-50

2''-

» > > A 6 ..........

1-20

1-70

2-20

Förste fyrvaktare ....................

ISO

2 —

2-50

Fyrmästare i lönegrad A 8..........

1''70

2-20

2''70

> > > A 10..........

2-10

2-60

3-10

Distriktsfyrmästare ..................

Fyrmästare i lönegrad A 12 ..........

| 2-80

3-^0

3-80

Fyrskeppstilläggen höjas---andra fyrskepp.

Vid tjänstgöring —--gällande belopp.

Det ankommer---tre grupper.

58 §.

Affärsdrivande verk.

1 mom. Postverket.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Maj:t medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom postdirektör, postsparbankschef eller överdirektör

men vilkens förordnande upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande,

må återgå till ordinarie befattning inom den lönegrad han före förord
1

Senaste lydelse av 58 § 1 mom. 8 punkten, se 1944:377, av 58 § 2 mom. 3 punkten, se

1942: 681 samt av övriga författningsrum, se 1939:272.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ilandet tillhörde. Har sådant medgivande lämnats, skall för bestämmande av

tjänstemannens placering i löneklass så anses, som örn han även under den

tid förordnandet varat innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

2 mom. Telegrafverket.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom avdelningsdirektör, distriktschef, verkstadsdirektör,

verkstadsöveringenjör, överdirektör eller överingenjör men vilkens förordnande

upphört utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie

befattning inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant

medgivande lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering

i löneklass sa anses, som örn han även under den tid förordnandet varat

innehaft ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

4 mom. Statens vattenfallsverk.

3. På därom gjord ansökning äger Kungl. Majit medgiva, att tjänsteman,

vilken förordnats såsom driftchef, driftdirektör, förrådsdirektör, kanaldirektör,

kraftverksdirektör eller överingenjör men vilkens förordnande upphört

utan att efterföljas av förnyat förordnande, må återgå till ordinarie befattning

inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande

lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass

sa anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft

ordinarie befattning inom nämnda lönegrad.

Därest så---ordinarie tjänster.

Vissa tjänstemäns

återgång

till

tidigare

innehavd

befattning.

Vissa tjänstemäns

återgång

till

tidigare

innehavd

befattning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Löneklassplacering

vid tillträdande

av

lägsta underofficersbeställning.

Flygtillägg

m. m.

Förslag

till

kungörelse om ''ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet

den 15 juni 1939 (nr 275).

Härigenom förordnas, dels att 12 § militära avlöningsreglementet den 15

juni 1939 skall erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår, dels

ock att i 27 § 1 mom. reglementet skall tilläggas ett nytt stycke av nedan angivna

lydelse.1

12 §.

1 mom. Vad i---i löneplan Mb.

2 mom. För den, som tillträder underofficersbestänning tillhörande lönegraden

UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en

löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna i 7 § 1 morn., vid bestämmande

av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses,

som örn underofficersbeställningen tillträtts vid den tidpunkt, då beställningshavaren

under sammanlagt nio år innehaft fast anställning såsom manskap

vid försvarsväsendet eller enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1 eller 2

mom. manskapsavlöningsreglementet, skall för där avsett ändamål anses

hava innehaft sådan anställning, dock ej tidigare än vid uppnådda 27 års

ålder.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren

varit i en följd fast anställd såsom manskap från den i

första stycket avsedda tidpunkten.

Fast anställning---i anställningstiden.

Har i den fasta anställningen förekommit avbrott av längre varaktighet än

nyss nämnts eller har sådan anställning icke omedelbart föregått underofficersbeställningens

tillträdande, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida

beställningshavaren må placeras i högre löneklass än den, till vilken

han enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. skolat hänföras.

27 §.

1 mom. Beställningshavare, som---månad räknat:

Flygförare, som tillika är flyglärare vid grundläggande flygutbildning,

äger utöver flygtillägg åtnjuta flyglarartillägg med 50 kronor för månad

räknat. ____

1 Senaste lydelse av 12 § 1 moni., se 1942: 683 samt av 12 § 2 mom. och 27 § 1 morn., se

1944:378.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

5

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945. För den, som under tiden

1 juli 1942—30 juni 1945 tillträtt underofficersbeställning tillhörande lönegraden

UO 1 utan samband med befordran från beställning tillhörande den i

manskapsavlöningsreglementet omförmälda löneplanen Ma, skall med avseende

å löneklassplacering från och med den 1 juli 1945 så anses, som örn

12 § 2 mom. varit i sin nu erhållna lydelse gällande vid tidpunkten för underofficersbeställningens

tillträdande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:t$ proposition nr 218.

Löneklassplacering

i

vissa särskilda

fall.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet

den 21 juni 1940 (nr 652).

Härigenom förordnas, att 2 § 2 morn., 7 § 1—3 morn., 9 § 3 morn., 18, 22

och 23 §§ samt 29 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet den 21 juni 1940

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives1.

2 §•

2 mom. Avlöning utgår — ---beställningen frånträdes.

Angående skyldighet — ---och familjepension.

7 §•

1 mom. För den---tillträtts vid anställningsårets början.

Beträffande den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhörande

löneplan Ma tjänstgjort såsom värnpliktig, må efter prövning av vederbörande

regements-(likställd) chef i fråga om placering i löneklass så anses,

som om beställningen tillträtts vid värnpliktstjänstgöringens början eller vid

den senare tidpunkt under nämnda tjänstgöring, som finnes skälig. Vad sålunda

stadgats må äga tillämpning jämväl i fall, där tillträdandet av fast anställning

sker inom en tid av högst ett år efter värnpliktstjänstgöringens avslutande,

dock att vid bestämmande av den tidpunkt, då beställningen skall

anses hava tillträtts, hänsyn ej må tagas till tid, som förflutit efter tjänstgöringens

avslutande.

För den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhörande löneplan

Ma innehaft anställning såsom musikelev, skall, där sådant är för beställningshavaren

förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna

i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för

löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tillträtts den 1 april

det år, under vilket beställningshavaren uppnått 17 års ålder, dock att härvid

icke må tagas i beräkning längre tid, än som svarar mot tjänstetiden såsom

musikelev.

2 mom. Den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning såsom

manskap ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan Ma, må efter

1 Senaste lydelse av 7 § 3 mom. och 22 § 2 morn., se 1944:379 samt av 18 §, se 1943: 476.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

7

prövning av vederbörande regements-(likställd) chef placeras högst i den löneklass

och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassuppllyttning,

vartill han med tillämpning av föreskrifterna i 5 och 6 §§ skulle hava varit

berättigad, om föregående anställningstid omedelbart och i en följd föregått

tillträdandet av den senast vunna beställningen. Härvid må så anses, som

om beställningshavaren innehaft fast anställning såsom manskap jämväl under

tid för tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig.

Vid prövningen skall i övrigt iakttagas, dels att värnpliktstjänstgöring må

anses fullgjord i beställning svarande mot den värnpliktiges tjänstegrad, dels

i förekommande fall att tjänstetid i högre beställning än den senast tillträdda

anses fullgjord i sistnämnda beställning, dels ock att placering ej må äga rum

i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, till vilken den senast tillträdda

beställningen är hänförd.

3 mom. För den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb, skall,

där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering

i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön

och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tillträtts

vid den tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt sju år innehaft

fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet eller enligt beslut,

meddelat med stöd av 1 eller 2 morn., skall för där avsett ändamål anses

hava innehaft sådan anställning.

Såsom förutsättning---avsedda tidpunkten.

Fast anställning ----i anställningstiden.

Har i---skolat hänföras.

9 §.

3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än

avgång med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt än

vid årsskiftet, beräknas hans semester i förhållande till den del av året, under

vilken beställningen innehaves. Uppstår vid dylik beräkning brutet tal,

avrundas semestern till närmast högre dagantal.

18 §.

Gift beställningshavare---blivit hänförd:

Hyres- och

ortstillägg.

Rätt till hyres- och ortstillägg inträder från och med kalendermånaden näst

efter den, varunder i första stycket angiven anställningstid uppnåtts. Med

anställningstid skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, i förevarande

hänseende förslås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning

såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 eller 2 mom. må

hava tagits i beräkning för löneklassplacering.

Såsom gift---är fråga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anställningspenning,

avskedspremie

och övergångsersättning.

° Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

22 §.

1 mom. Vid tillträdande---50 kronor.

2 mom. Till löneplan Ma hörande beställningshavare, som efter en anställningstid

av minst sex år avgår från den fasta anställningen utan att erhålla

vare sig ny anställning i manskapsbeställning vid samma eller annan

avdelning av krigsmakten eller sådan militär eller civilmilitär beställning, å

vilken allmänna tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, må komma i

åtnjutande av avskedspremie och övergångscrsättning under de förutsättningar

och enligt de grunder, örn vilka här nedan stadgas.

Avskedspremie utgår, örn och i den mån sådan förmån icke åtnjutits vid

avgång från tidigare innehavd manskapsbeställning. Premiens belopp utgör

500 kronor för sex års anställning och ökas med 100 kronor för varje ytterligare

helt anställningsår, dock att högsta premiebeloppet utgör 800 kronor.

Övergångsersättning beräknas i förhållande till avlöningen, bortsett från

tjänstledighetsavdrag, för den sista månaden i den fasta anställningen (avgångslönen).

I avgångslönen inräknas dels lön, dels hyres- och ortstillägg

efter ortsgrupp E eller, örn beställningshavaren icke åtnjöt sådant tillägg, ett

belopp av 26 kronor, dels ersättning för beklädnad och förplägnad, dels

ock av levnadskostnadsstegringen betingade rörliga tilläggsförmåner, beräknade

å summan av den del av lönen, som överskjuter 25 kronor, samt hyresoch

ortstillägget respektive ovannämnda belopp av 26 kronor.

Till den, som erhållit civil anställning, i vilken avlöningen för månad understiger

avgångslönen, utgår övergångsersättning månadsvis med skillnadsbeloppet,

dock med den jämkning, som må föranledas av att avlöningen i

den civila anställningen understiger den eljest gängse. Till den, som sökt men

icke kunnat erhålla civil anställning, utgår övergångsersättning månadsvis

med belopp motsvarande nio tiondelar av avgångslönen. Övergångsersättning,

som i detta stycke avses, må icke utgå för tid efter det mer än tre år förflutit

från den fasta anställningens upphörande.

På prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer skall bero, i vilken

mån och på vad sätt övergångsersättning må utbetalas

till den, som ämnar utöva verksamhet som egen företagare,

såsom bidrag till kostnaderna för yrkesutbildning eller

såsom bidrag till kostnaderna för flyttning för vinnande av civil anställning

å annan ort än den militära förläggningsorten, där kostnaderna ej ersättas

i annan ordning.

Såsom övergångsersättning må till en och samme beställningshavare tillhopa

icke utbetalas mer än summan av dels ett belopp motsvarande avgångslönen

multiplicerad med antalet hela anställningsår, dock högst 12, dels ett

belopp av 100 kronor för varje helt anställningsår utöver sex, dock högst 600

kronor. Nämnda summa skall i förekommande fall minskas med belopp, som

beställningshavaren uppburit i avlöning under tjänstledighet i civilanställningssyfte

eller såsom övergångsersättning i samband med avgång från tidigare

innehavd manskapsbeställning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

9

Med anställningstid skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, vid

tillämpning av bestämmelserna i detta moment förstås dels tid, varunder vederbörande

innehaft fast anställning såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt

7 § 1 eller 2 mom. må hava tagits i beräkning för löneklassplacering.

Närmare bestämmelser angående avskedspremie och övergångsersättning

meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande

myndighet.

23 §.

Beställningshavare tillhörande-----närmare bestämmelser.

Rätt till kallortstillägg inträder från och med kalendermånaden näst efter

den, varunder den i första stycket angivna anställningstiden uppnåtts. Med

anställningstid skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, i förevarande

hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning

såsom manskap, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 eller 2 mom. må hava

tagits i beräkning för löneklassplacering.

29 §.

1 mom. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp av 400 kronor. Efterlämnar beställningshavare

tillhörande löneplan Mb anhöriga, som äro berättigade till familjepension

enligt allmänna familjepensionsreglementet, skall dock, där beställningshavarens

lön för månad jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger

familjepensionen för månad, begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande

skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension

skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet

inträffat.

I begravningshjälp -----anses inbegripen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945.

övergångsbestämmelser.

1. Den, som vid utgången av juni 1945 innehar anställning å civilanställningsstat

eller fast anställning såsom manskap, skall, så länge han innehar

nuvarande anställning och ny kontraktsperiod icke börjat löpa, vara underkastad

nu gällande bestämmelser örn avlöning å civilanställningsstat och avskedspremie

i stället för de nya bestämmelserna örn avskedspremie och övergångsersättning.

2. För beställningshavare tillhörande lönegrad Ma 1, som omedelbart före

tillträdandet av innehavande beställning innehaft anställning såsom musikelev,

ävensom för den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning

såsom manskap vid försvarsväsendet ånyo tillträtt beställning tillhörande

löneplan Ma, skall med avseende å löneklassplacering från och med den 1

Kallorts
tillägg.

Begravningshjälp

m. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 218■

juli 1945 så anses, som om 7 § 1 och 2 mom. varit i sin nu erhållna lydelse

gällande vid tidpunkten för manskapsbeställningens tillträdande.

3. Stadgandet i 9 § 3 mom. i dess hittillsvarande lydelse skall fortfarande

äga tillämpning beträffande beställningshavare tillhörande löneplan Ma, där

kontraktsperioden börjat löpa före ikraftträdandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

11

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 14 § folkskolans avlöningsreglemente

den 30 juni 1942 (nr 619).

Härigenom förordnas, att 14 § folkskolans avlöningsreglemente den 30

juni 1942 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

14 §.

Förflyttas lärare---högre lönegraden. förflyttning

Förflyttas den, som under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst tm tjänst j

som lärare vid mindre folkskola eller som biträdande lärare, på grund av 1^eI^ön]^‘

föreskrift i 9 § till småskollärartjänst, skall han, så länge han innehar tjänst gra m m''

av sistnämnda slag, äga åtnjuta den särskilda löneförmån, som jämlikt stadgande

i 8 § 1 mom. andra stycket tillkommer lärare vid mindre folkskola och

biträdande lärare.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945 och skall från ikraftträdandet

äga tillämpning jämväl i de fall, där förflyttningen skett under tiden

1 juli 1942—30 juni 1945.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholnis slott den 2 mars

1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,

Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till vissa ändringar

i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsavlöningsreglementet

och folkskolans avlöningsreglemente, m. m. Departementschefen

anför därvid följande.

1. Avlöning under tjänstledighet för militärtjänstgöring.

Beträffande ordinarie och extra ordinarie civila befattningar i statens

tjänst samt sådana motsvarande befattningar vid det statsunderstödda skolväsendet,

för vilka avlöningsbestämmelserna utformats i anslutning till de

för förstnämnda befattningar gällande, finnas i fråga örn rätt att åtnjuta

avlöning under tjänstledighet för militär tjänstgöring bestämmelser meddelade

i civila och militära avlöningsreglementena och icke-ordinariereglementena,

folkskolans avlöningsreglemente samt avlöningsreglementena för nomadlärare

och för de högre kommunala skolorna. Avlöningsreglementenas bestämmelser

ha emellertid i viss omfattning satts ur kraft genom särskilda föreskrifter

avseende tiden för förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering.

Dessa föreskrifter äro av i huvudsak följande innebörd, såvitt de avse

ordinarie och extra ordinarie tjänstemän.

Under ledighet för värnpliktstjänstgöring äger tjänsteman åtnjuta lön med

B-avdrag, sedan han fullgjort eller anses ha fullgjort värnpliktstjänstgöring

av viss omfattning. Samma regel tillämpas under ledighet för sådan tjänstgöring

vid försvarsväsendet, som åligger vederbörande antingen såsom medlem

av sjövärnskåren eller på grund av mobiliseringsanställning vid svenska

röda korset, i det fall att befattningshavaren icke är i fredstid konstituerad

(förordnad) till officers eller underofficers tjänsteställning vid sjövärnskåren

eller rödakorskår. Under ledighet för sådan militär tjänstgöring, vid vilken

månadslön utgår enligt de i krigsavlöningsreglementet för fast anställd personal

meddelade bestämmelserna, tillämpas den s. k. minimiregeln, enligt

vilken avlöning å den civila befattningen må utgå i den mån månadslönen

enligt krigsavlöningsreglementet understiger den avlöning, som skulle utgått

vid tjänstgöring å den civila befattningen. Minimiregeln tillämpas sålunda för

den, som fullgör tjänstgöring, vilken åligger honom såsom anställningshavare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

13

i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i väg- och vattenbyggnadskåren

eller såsom i fredstid konstituerad landstormsofficer; den

tillämpas även för underbefäl i reserven, som redovisats såsom värnpliktig

och på grund därav inkallats till tjänstgöring i sådan egenskap. Minimiregeln

tillämpas vidare under ledighet för sådan tjänstgöring vid försvarsväsendet,

som åligger befattningshavare såsom medlem av sjövärnskåren eller

på grund av mobiliseringsanställning vid svenska röda korset, i det fall att

han är i fredstid konstituerad (förordnad) till officers eller underofficers

tjänsteställning vid sjövärnskåren eller rödakorskår; detta gäller oberoende

åv om vederbörande är värnpliktig eller ej. Samma regel torde även lia tilllämpats

beträffande i fredstid till officers tjänsteställning konstituerade (förordnade)

medlemmar av frivilliga automobilkåren, detta i anslutning till i

instruktionsväg meddelad föreskrift om att sådan personal anses tillhöra försvarets

reservpersonal.

Sådana av Kungl. Majit meddelade avlöningsbestämmelser för det statsunderstödda

skolväsendet, för vilka avlöningsbestämmelserna för befattningshavare

i statens tjänst icke utgjort förebild, innehålla i allmänhet icke några

särskilda stadganden i fråga om avlöning under ledighet för militär tjänstgöring.

Dylika bestämmelser pläga innehålla stadgande om skyldighet att,

om ej annat särskilt föreskrivits, vid tjänstledighet av den kontanta avlöningen

avstå ett belopp motsvarande lön till vikarie. Emellertid ha i viss

utsträckning meddelats särskilda bestämmelser i fråga om avlöning under

militär tjänstgöring, som fullgöres i anledning av förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering. Sådana bestämmelser ha meddelats exempelvis för lärarpersonalen

vid folkhögskolor och statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter.

Dessa innebära, att hälften av den kontanta minimiavlöningen må

bibehållas vid värnpliktstjänstgöring, förutsatt att sådan tjänstgöring av viss

omfattning tidigare fullgjorts eller anses som fullgjord. Vad angår tjänstgöring

såsom konstituerad landstormsofficer eller såsom anställningshavare i

reserven (å reservstat), innebära bestämmelserna i regel, att frågan, i vad

mån lön under tjänstledighet för nämnda ändamål må utgå å den civila befattningen,

skall underställas Kungl. Majits prövning. Där sådan underställning

sker, torde jämväl här minimiregeln bringas i tillämpning. I

I en den 16 februari 1945 dagtecknad proposition, nr 65, har förslag

framlagts till nytt krigsavlöningsreglemente, avsett att träda i kraft den 1

juli 1945. Vid bifall till de i nämnda proposition framlagda förslagen torde

vissa ändringar böra vidtagas i gällande bestämmelser örn avlöning under

tjänstledighet för militär tjänstgöring i syfte att de civila avlöningsbestämmelserna

skola komma att korrespondera mot de militära. Härom må nämnas

följande.

Tillämpningsområdet för ifrågavarande särskilda, fran f redsa vlön ingsbestämmelserna

avvikande civila avlöningsbestämmelser torde i princip böra

bringas att sammanfalla med krigsavlöningsreglemcntets tillämpningsområde

men likväl såsom hittills begränsas att avse tid, då riket icke befinner sig

i krig. Enligt förslaget till krigsavlöningsreglemente skall detta reglemente,

i den mån Kungl. Majit därom förordnar, tillämpas under krigstjänstgöring,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

och sådan tjänstgöring anses i detta sammanhang vara för handen under tid,

då värnpliktiga äro inkallade i kraft av 28 g värnpliktslagen.

I det föreslagna krigsavlöningsreglementet har närmare än som skett i det

hittills gällande klarlagts, vid vilken tidpunkt reglementet i de särskilda fallen

börjar och upphör att vara tillämpligt. För den, som inrycker till tjänstgöring

sedan reglementet satts i tillämpning eller utrycker innan tillämpningen

upphört, skall krigstjänstgöring anses pågå från och med inryckningsdagen,

respektive till och med utryckningsdagen. Med inryckningsdag förstås

härvid den dag, då vederbörande inställer sig till tjänstgöring, och med utryckningsdag

den dag, då tjänstgöringen upphör. För sådan dag före inställelsedagen

eller dag efter utryckningsdagen, som åtgår för resa, utgår enligt

denna definition icke krigslön. I den män krigstjänstgöringen föranleder

hinder för uppehållande av vederbörandes civila befattning under sådana resdagar,

böra emellertid samma civila avlöningsbestämmelser tillämpas med

avseende å resdagarna som i fråga örn tiden för krigstjänstgöringen.

Enligt förslaget till krigsavlöningsreglemente skall detsamma med vissa

undantag gälla för följande tre personalgrupper, nämligen

a) fast anställd personal, varmed i reglementet förstås militär och civilmilitär

personal på aktiv stat, över stat, på civilanställningsstat, avgångsstat,

disponibilitetsstat, övergångsstat och reservstat samt i reserven och i väg- och

vattenbyggnadskåren, ävensom civilmilitär personal med avlöning enligt militära

icke-ordinariereglementet;

b) värnpliktiga, varmed i reglementet förstås värnpliktiga, som icke enligt

a) äro hänförliga till fast anställd personal eller enligt c) räknas som krigsfrivilliga;

samt

c) krigsfrivilliga, varmed i reglementet förstås icke värnpliktiga samt från

värnpliktens fullgörande frikallade och från värnpliktstjänstgöring helt befriade,

vilka såsom frivilliga anställts i befattning, upptagen i gällande sammansättningsplaner

(mobiliseringstabeller) för krigsmakten.

De civila avlöningsbestämmelser, örn vilka fråga är, böra korrespondera

med denna gruppindelning. För civil befattningshavare, som tillhör a-gruppen,

bör den civila avlöningen i princip bestämmas enligt minimiregeln, då

krigslönen för fast anställd personal utom terminslön innefattar månadslön.

I de fall, då för rätten att åtnjuta lön efter minimiregeln nu gälla särskilda

förutsättningar eller avlöningsfrågan är beroende av särskild prövning, bör

dock ändring härutinnan icke göras. För b-gruppen, d. v. s. de värnpliktiga,

torde civil lön böra få utgå under samma förutsättningar och enligt samma

grunder, som nu tillämpas vid värnpliktstjänstgöring i anledning av förstärkt

försvarsberedskap. Denna grupp omfattar även viss personal tillhörande frivilliga

försvarsorganisationer, vilken personal således — delvis i motsats till

vad nu är fallet —• avses skola i fråga om såväl civil som militär avlöning

likställas med värnpliktiga. Vad slutligen angår c-gruppen — de krigsfrivilliga

-— skall ifrågavarande personal enligt det föreslagna krigsavlöningsreglementet

avlönas på samma sätt som värnpliktiga, där ej Kungl. Maj:t för

viss sådan personal annorlunda förordnar. För närvarande äger endast så
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

15

dan hithörande personal, som tillhör vissa bestämda frivilliga försvarsorganisationer,

åtnjuta civil avlöning vid ledighet för militärtjänstgöring, och någon

ändring häri torde icke böra vidtagas. I den mån civil avlöning skall

utgå, böra emellertid grunderna för densamma anpassas efter dem, som tilllämpas

i krigsavlöningshänseende.

Det synes icke uteslutet, att vissa jämkningar i de civila särbestämmelserna

rörande lön under viss militärtjänstgöring böra vidtagas utöver vad som följer

av det nu angivna. Erinras må, att i nyssnämnda proposition hemställts

om bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda vissa övergångsbestämmelser,

vilka bland annat innebära avsteg från gruppindelningen. Med hänsyn

härtill torde det lämpligaste vara, att Kungl. Maj:t i detta sammanhang av

riksdagen utverkar ett allmänt bemyndigande att vidtaga de ändringar i ifrågavarande

civila avlöningsgrunder, som finnas påkallade i anledning av det

nya krigsavlöningsreglementet.

2. Avlöning under tjänstgöring vid verkshemvärn m. m.

Det under nuvarande beredskapstillstånd föreliggande behovet av beväpnad

personal till skydd för statliga verk och inrättningar har kunnat tillgodoses

inom hemvärnsorganisationens ram genom att uteslutande för detta

ändamål avsedda hemvärnsförband enligt hemvärnsledningens anvisningar

uppsatts vid vederbörande verk. De tjänstemän och arbetare, som tillhöra sådana

verkshemvärn, åtnjuta i egenskap av verkshemvärnsmän i princip samma

förmåner som andra hemvärnsmän. Å dem tillämpas bland annat också förordningen

den 28 juli 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under hemvämstjänstgöring, enligt vilken förordning ersättning av allmänna

medel utgår vid olycksfallsskada samt sjukdom ådragen under hemvärnst

jänstgöring. Emellertid har Kungl. Maj:t av 1941 års riksdag inhämtat

bemyndigande (prop. nr 161; r. skr. nr 286) att i fråga örn avlöning m. m.

till befattningshavare i statens tjänst under tjänstgöring vid verkshemvärn

meddela vissa särskilda bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med

i propositionen angivna grunder. Sådana bestämmelser lia meddelats den 19

september 1941 i fråga örn verkshemvärn vid postverket, telegrafverket och

statens vattenfallsverk, den 5 juni 1944 i fråga om verkshemvärn vid flygvapnets

centrala flygverkstäder och den 14 september 1944 beträffande verkshemvärn

vid försvarets fabriksverk. Enligt bestämmelserna skall verkshemvärnsman

under tjänstgöring i krig och under hemvärnet anbefalld beredskap

bibehållas vid de avlöningsförmåner m. m. — utom övertidsersättning,

resekostnads- och traktamentsersättning samt tjänstgöringstraktamente

— sorn äro förenade med den befattning han innehar eller förordnats

att uppehålla vid verket, och med hänsyn därtill skola hemvärnskungörelsens

bestämmelser örn försörjningsbidrag icke vara tillämpliga å verkshemvärnsman.

Vid egentlig fredstjänstgöring skall särskild ersättning av vederbörande

verks medel i princip icke beredas, dock att de eljest tillämpliga

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majlis proposition nr 218.

avlöningsbestämmelserna m. m. vid sjukdom och olycksfallsskada skola gälla,

även om sjukdomen uppkommit eller skadan inträffat i anledning av tjänstgöring

vid verkshemvärnet. Under tjänstledighet i fredstid för deltagande i

kurs för utbildning av hemvärnsbefäl äger verkshemvärnsman åtnjuta oavkortad

lön, dock högst under 10 dagar av ett och samma kalenderår; särskilda

föreskrifter gälla i fråga om resekostnads- och traktamentsersättning

i anledning av sådan kurs. De bestämmelser, för vilkas innehåll här redogjorts,

äro omedelbart tillämpliga beträffande tjänstemän och må enligt vederbörande

verks bestämmande i huvudsakliga delar vinna tillämpning å arbetare,

som antagas såsom verkshemvärnsmän.

Ett föreliggande förslag örn att avskilja verkshemvärnen från det allmänna

hemvärnet samt att i organisatoriskt avseende sammanföra dem till en

s. k. driftvärnsorganisation, i vilken jämväl andra liknande skyddsorgan

skulle ingå, har ännu icke blivit genomfört. Härom må nämnas följande.

Enligt beslut vid 1944 års riksdag (IV h. t., punkt G; r. skr. nr 4) har en

särskild organisation, benämnd byggnads- och reparationsberedskapen, inrättats

för utförande vid krig och eljest, då Kungl. Majit så förordnar, av

befästningsarbeten samt byggnads- eller reparationsarbeten avseende kommunikationsväsendet,

krigsindustriella anläggningar och andra anläggningar

av betydelse för krigsmakten eller den civila verksamheten. Kungörelse i

ämnet har utfärdats den 15 juni 1944 (nr 384). Inom nämnda organisation

finnas dels centrala arbetsavdelningar, uppsatta genom organisationschefens

i arméns fortifikationsförvaltning försorg på grundval av avtal med statliga

och kommunala myndigheter samt enskilda företag och avsedda att efter

överbefälhavarens bestämmande kunna insättas för de olika slag av arbeten,

för vilka byggnads- och reparationsberedskapen är avsedd, dels ock lokala

arbetsavdelningar, uppsatta genom annan statlig myndighets försorg eller

ock, i samverkan med organisationschefen eller annan statlig myndighet, genom

kommunal myndighets eller enskilt företags försorg och helt avsedda

för användning för arbeten inom vederbörande myndighets eller företags

verksamhetsområde. Det har avsetts, att den till organisationen för byggnadsoch

reparationsberedskapen knutna personalen skall kunna beväpnas för

självförsvar samt för försvar av arbetsplatser och anläggningar. För att folkrättsligt

markera dess ställning har personalen ansetts böra anslutas till hemvärnet,

varvid den emellertid skall sammanhållas till en enhet, benämnd

driftvärn till skillnad från det allmänna hemvärnet. Enligt ett av organisationschefen

utarbetat förslag skulle driftvärnsorganisationen omfatta även

de nuvarande verkshemvärnen. I 1944 års statsverksproposition anmäldes i

samband med fråga om anslag till byggnads- och reparationsberedskapens

övningar m. m. spörsmålet om ersättning till personal för tjänstgöring i

driftvärn. Chefen för försvarsdepartementet förklarade sig därvid anse ett

förslag, som grundats på gällande föreskrifter om ersättning åt personal vid

hemvärnet och verkshemvärn, godtagbart.

Vid den fortsatta beredningen inom försvars- och finansdepartementen av

de med ifrågavarande skyddsorganisationer sammanhängande frågorna ha

beaktats vissa av riksdagen i skrivelse nr 4/1944 gjorda uttalanden om att

den nya organisationen icke borde uppbyggas på sådant sätt eller så fastlåsas,

att den finge karaktären av permanent institution, samt att kostnaderna

för byggnads- och reparationsberedskapen borde hållas nere så långt möjligt

vore. I överensstämmelse härmed har i de bestämmelser angående driftvärnets

organisation och uppgifter m. m., vilka numera meddelats i brev den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

17

26 januari 1945 till överbefälhavaren, förutsatts, att verkshemvärn alltjämt

skola kunna finnas vid sidan av den lill byggnads- och reparationsberedskapen

knutna driftvämsorganisationen samt att bestämmelserna örn avlöning

m. m. till verkshemvärnsmän icke skola beröras av de bestämmelser i dessa

hänseenden, som gälla för driftvärnsmän. Vad angår avlöning m. m. till

driftvämsmän, som äro arbetstagare vid central arbetsavdelning eller vid av

statlig myndighet uppsatt lokal arbetsavdelning, innebära de utfärdade bestämmelserna

i princip, att driftvärnsmän skall bibehållas vid den avlöning

m. m., som tillkommer honom såsom arbetstagare, dels under fredstjänstgöring

å ordinarie arbetstid -— tjänstgöringen får förläggas till den ordinarie

arbetstiden allenast då särskilda skäl därtill äro — dels under beredskapsoch

krigstjänstgöring, dels ock under erhållen ledighet i fredstid för att genomgå

driftvärnskurs, i sistnämnda fall dock högst under 14 dagar av ett

och samma kalenderår; övertidsersättning skall dock icke utgå, och vidare

skola särskilda bestämmelser gälla i fråga örn resekostnads- och traktamentsersättning

samt tjänstgöringstraktamente. Såsom villkor för medgivande för

kommunal myndighet eller enskilt företag att organisera driftvärn gäller,

att myndigheten eller företaget gentemot sina driftvärnsmän ikläder sig förpliktelser

i huvudsak motsvarande dem, som följa av vad nyss anförts. Med

avseende å tillämpningen beträffande driftvärnsmän av 1941 års förordning

örn ersättning i anledning av krigsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring,

har en särskild föreskrift meddelats.

I förhållande till bestämmelserna örn avlöning åt verkshemvärnsmän innebära

de nu utfärdade avlöningsbestämmelserna för driftvärnsmän främst

de olikheterna, att oavkortad lön under ledighet för utbildningskurser kan

utgå till verkshemvärnsmän högst 10 dagar för år men till driftvärnsmän

under högst 14 dagar för år samt att sådan förmån kan utgå till verkshemvärnsman

endast vid kurs för befälsutbildning men till driftvärnsmän även

vid annan kurs. Avlöningsbestämmelserna för driftvärnsmän lia erhållit ifiagavarande

utformning efter påpekanden av hemvärnsradet, alméus foitifikationsförvaltning,

generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen

örn att vissa av ifrågavarande kurser pågå 14 dagar samt att förutom

befälskurser anordnas specialkurser, såsom kulsprutekurser, sjukvårdskurser

samt kurser för vapenvård och sprängtjänst m. m.

Jag torde nu få anmäla två frågor örn ändringar i de för verkshemvärn

gällande bestämmelserna.

Den ena frågan gäller villkoren för att verkshemvärnsmän i fredstid skall

kunna erhålla oavkortad lön under ledighet för deltagande i kurser. Generalpoststyrelsen

har i skrivelse den 12 januari 1945 hemställt örn sådan ändring

i de nu gällande bestämmelserna, örn möjligt för tillämpning retroaktivt Iran

och med den 1 januari 1945, att verkshemvärnsmän under tjänstledighet i

fredstid för deltagande i hemvärnskurs eller undergående av specialutbildning

efter vederbörande myndighets beprövande skall äga åtnjuta oavkortad

lön under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår.

Till motivering av förslaget — som tillkommit efter samråd nied styrelserna

för de andra verk, vid vilka verkshemvärn nu finnas — har generalpoststyrelsen

anfört i huvudsak följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 218.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

Verkshemvärncns uppgift är att försvara vederbörande verks anläggningar

i syfte att dels skydda verkets egendom, dels trygga driften vid de försvarade

anläggningarna. I betraktande härav måste vidmakthållandet av och bibringandet

av erforderlig utbildning åt verkshemvärnet vid de ämbetsverk, där

verkshemvärn finnes, anses ligga i respektive verks eget intresse. Hemvärnsmans

deltagande i hemvärnskurs eller annan speciell utbildning, som det enligt

verksledningens bedömande ligger i verkets intresse att hemvärnsmannen

genomgår, torde följaktligen böra betraklas såsom i princip likvärdigt

med hans fullgörande av vanlig tjänstgöring vid verket. Det synes därför

vara riktigt, att vederbörande ämbetsverk helt bestrider de kostnader, som

uppkomma genom att en verkshemvärnsman beredes tjänstledighet för undergående

av dylik utbildning.

De kurser för hemvärnsbefäl, som genom hemvärnsstabens försorg anordnas

vid hemvärnets stridsskola, omfatta numera i allmänhet perioder på två

veckor. Verkshemvärnsman, som anmälts till dylik kurs, måsie enligt gällande

bestämmelser för att kunna fullfölja kursen vidkännas löneavdrag

under den del av härför erforderlig tjänstledighet, som överstiger 10 dagar.

Med hänsyn till vad ovan anförts kan det emellertid icke skäligen ifrågasättas,

att verkshemvärnsman skall vidkännas ekonomiskt avbräck för sin utbildning.

Det torde fördenskull vara nödvändigt, att verksstyrelse har befogenhet

att bereda verkshemvärnsman tjänstledighet med oavkortad lön

under åtminstone så lång tid, som de vid hemvärnets stridsskola anordnade

kurserna för utbildning av hemvärnsbefäl omfatta.

Det är ofta önskvärt att bereda verkshemvärnsmän tillfälle att deltaga i

annan utbildning än befälskurser, nämligen dels rekrytkurser, särskilt för

sådana hemvärnsmän, som ännu icke uppnått värnpliktsåldern och alltså

helt sakna militär underbyggnad, dels ock olika slag av specialutbildning, som

icke avse egentlig befälsutbildning men dock äro av stor betydelse för hemvärnets

värde. Av samma skäl, som anförts i fråga örn befälskurserna, synes

det fördenskull vara synnerligen angeläget, att verksstyrelsema tillerkännas

befogenhet att bevilja verkshemvärnsmän tjänstledighet med oavkortad lön

jämväl för här ifrågavarande ändamål.

Beträffande all ledighet för verkshemvärnsman för deltagande i kurs eller

undergående av specialutbildning synes lämpligen böra gälla, att rätten till

tjänstledighet med oavkortad lön icke skall vara ovillkorlig, utan att det bör

ankomma på vederbörande verksstyrelse att i varje särskilt fall pröva, huruvida

sådan tjänstledighet må åtnjutas.

Det andra spörsmål, jag i detta sammanhang anmäler, avser frågan örn

de medel, av vilka sådana ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen

under hemvärnstjänstgöring, om vilka förmäles i förordningen 1941:593,

skola bestridas. Enligt gällande bestämmelser utbetalas sådana ersättningar

från riksförsäkringsanstalten från det å riksstatens fjärde huvudtitel upptagna

förslagsanslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring. I skrivelse den 14 augusti 1942 lia generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen hemställt, att

ersättning, som enligt angivna förordning må tillkomma verkshemvärnsman

vid något av nämnda verk, skall utbetalas av vederbörande verks medel.

I framställningen har anförts i huvudsak följande.

Enligt kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 678) med särskilda bestämmelser

örn tillämpning av lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete

å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, skall ersätt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21S.

19

ning, som utgives enligt nämnda lag, efter riksförsäkringsanstaltens bestämmande

i vad avser rätten till ersättning samt ersättningens art och storlek,

bland annat beträffande arbetare vid postverket, telegrafverket och statens

vattenfallsverk utgivas av respektive myndigheter. Beträffande verkshemvärnsman

är emellertid icke olycksfallsförsäkringslagen tillämplig utan förordningen

1941: 593 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

hemvärnstjänstgöring. Enligt denna utgår ersättning icke blott, såsom enligt

olycksfallsförsäkringslagen, vid olycksfall, utan även eljest vid sjukdom.

Då verkshemvärnsman vid nu avsett verk ådrager sig skada genom olycksfall,

kan det möjligen anses, att ersättningen skall utgå av vederbörande verks

medel, då nämligen de genom Kungl. Maj:ts beslut den 19 september 1941

meddelade särskilda bestämmelserna rörande verkshemvärn vid angivna

verk innehålla stadgande, att tjänsteman, vilken drabbats av skada till följd

av olycksfall, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall

äga åtnjuta samma förmåner från vederbörande verk, som skulle tillkommit

honom, om olycksfallet eller sjukdomen inträffat under tjänstgöring vid

verket. En liknande bestämmelse har meddelats för det fall, att tjänsteman

eljest under tjänstgöring vid verkshemvärn ådragit sig sjukdom, men kan vid

det förhållandet, att ersättning i anledning av sjukdom, ådragen under tjänstgöring

vid verket, icke utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen, icke anses

medföra, att ersättningen i detta fall skall utgå av verkets medel. Enligt

verksstyrelsernas uppfattning får det emellertid anses lämpligast såväl ur

utbetalningssynpunkt som ur kontrollsynpunkt, att ersättningarna vid såväl

skada som sjukdom, ådragen under tjänstgöring vid verkshemvärn, utbetalas

från ett och samma håll, nämligen från vederbörande verk.

För den föreslagna ändringen i fråga örn avlöning vid ledighet för vissa

kurser synas mig goda skäl föreligga. Jag kan även tillstyrka, att ändringen

genomföres räknat från och med den 1 januari 1945. Jag hemställer således,

att Kungl. Majit inhämtar riksdagens bemyndigande att meddela bestämmelser

av den föreslagna innebörden.

Efter samråd med cheferna för försvars-, social- och kommunikationsdepartementen

anser jag mig böra förorda, att ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid verkshemvärn tillhörande sådant

verk, som självt har att utbetala ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen,

utbetalas i samma ordning som sistnämnda ersättningar. Detsamma

torde emellertid böra gälla i fråga örn ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under tjänstgöring vid driftvärn, som är anknutet till av

statlig myndighet uppsatt lokal arbetsavdelning; ett sådant driftvärn skiljer

sig överhuvud taget föga från ett verkshemvärn. Därest riksdagen icke

har något att däremot erinra, torde Kungl. Majit böra utfärda bestämmelser

av den angivna innebörden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

3. Löneklassplacering av viss personal, som övergått i statens

järnvägars tjänst vid statsförvärv av enskild järnväg.

Lönesystemen vid statens järnvägar och vid de enskilda järnvägarna äro

varandra väsentligt olika. Till följd härav måste inplacering å den statliga

löneplanen av personal, som övergått i statens järnvägars tjänst i samband

med statsförvärv av enskild bana, verkställas individuellt med hänsynstagande

till samtliga vid den enskilda banan utgående förmåner. Vad angår de befattningshavare,

som vid den enskilda järnvägen haft högre avlöning än som

motsvarar lägsta löneklassen i tillämplig lönegrad, sker inplaceringen med i det

följande angivet undanlag så, att vederbörande befattningshavare placeras

i den löneklass, vars avlöningsbelopp — inberäknat rörligt tillägg och kristillägg

— ligger närmast under den sammanlagda lönen vid den enskilda

järnvägen. Det belopp, med vilket avlöningen enligt denna löneklass understiger

lönen vid den enskilda järnvägen, utgår såsom personligt lönetillägg.

Detta tillägg bortfaller sedermera, när befattningshavaren genom löneklassuppflyttning

når ett lönebelopp uppgående till eller överstigande vad han

skulle lia uppburit vid fortsatt anställning hos den enskilda järnvägen på de

före övertagandet gällande villkoren.

Med stöd av beslut vid 1943 års riksdag (prop. nr 168, p. 12; r. skr. nissi)

har Kungl. Majs den 30 juni 1943 meddelat följande bestämmelser

angående löneklassplacering av vissa befattningshavare, som med anledning

av statens övertagande av enskild järnväg efter ingången av år 1940 övergått

eller övergå i statens järnvägars tjänst.

1. Befattningshavare, som sedan minst tre år innehaft slutlön enligt den

enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, skall vid uppförandet på statens

järnvägars aktiva personalstat placeras i den löneklass inom tillämplig lönegrad,

för vilken avlöningsförmånernas summa, rörligt tillägg och kristillägg

inberäknade, närmast överstiger sammanlagda avlöningen vid den enskilda

järnvägen. Finnes ej sådan löneklass inom lönegraden, skall han placeras i

dennas högsta löneklass.

2. Befattningshavare, som vid uppförandet på statens järnvägars aktiva

personalstat sedan mindre än tre år innehaft slutlön enligt den enskilda järnvägens

avlöningsbestämmelser, skall från och med kalenderkvartalet näst efter

det, varunder tre år förflutit från ernåendet av nämnda slutlön, placeras

i löneklass, som i 1 punkten sägs, där han icke jämlikt hittills gällande regler

skolat redan tidigare placeras i nämnda löneklass.

3. Ovan meddelade bestämmelser äga tillämpning från och med den 1 juli

1943. För här avsedda befattningshavare, som dessförinnan övergått på statens

järnvägars aktiva personalstat, skall löneklassplaceringen med verkan

från och nied nämnda dag omregleras på grundval av en omräkning enligt

de nya reglerna av löneturen för tiden från övergången.

Beträffande de förhållanden, som föranlett 1943 års riksdagsbeslut, torde

jag få hänvisa till propositionen nr 168/1943, i vilken anmälts (s. 29—34)

en av svenska järnvägsmannaförbundets styrelse gjord hemställan örn för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

21

bättrad löneklassplacering av övertagen personal ävensom det av järnvägsstyrelsen

i ärendet avgivna utlåtande, vilket legat till grund för riksdagsbeslutet.

I en den 7 november 1944 dagtecknad framställning har svenska järnvägsmannaförbundets

styrelse under erinran örn den höjda lönenivån vid de enskilda

järnvägarna hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder i syfte

att löneklassplaceringen av befattningshavare, som i samband med förstatligandet

av enskilda järnvägar övergått eller övergå i statens järnvägars tjänst,

måtte ske efter de grunder, som angivits i förbundets förenämnda framställning.

Bifall till förbundets hemställan skulle innebära, att de av Kungl. Majit

genom beslutet den 30 juni 1943 meddelade bestämmelserna om löneklassplacering

för personal, som uppnått slutlön vid den enskilda järnvägen, skulle

utsträckas att gälla alla befattningshavare, som under år 1940 eller senare

övergått eller övergå i statens järnvägars tjänst och därvid uppförts eller uppföras

på statens järnvägars aktiva personalstat. Förbundsstyrelsen bär anfört

följande.

Förhandlingarna om nya avtal vid de enskilda järnvägarna lia resulterat i

ökade löner. Bäst framgår nuvarande löneläge vid enskilda järnvägar, om

man betraktar Kristianstadsbanorna, som den 1 juli 1944 övergått i statens

järnvägars ägo. En stationskarl, som där har slutlön, erhåller 9 löneklassen

vid statens järnvägar. En stationskarl vid Göteborg—Borås järnväg, som övertogs

1940, blev då placerad i 6 löneklassen. Ur lönesynpunkt har alltid Göteborg—Boråsbanan

varit jämförbar och till och med bättre än Kristianstadsbanorna.

Det råder ingen tvekan om att flertalet av den sedan 1940 övertagna

personalen, örn den ej blivit statsanställd, skulle ha haft en bättre löneställning

än den nu uppbär vid statens järnvägar.

Utlåtanden över förbundsstyrelsens framställning lia avgivits av järnvägsstyrelsen

och allmänna lönenämnden.

Järnvägsstyrelsen har i huvudsak anfört följande.

Övertagandet av de enskilda järnvägarna har vad beträffar järnvägar, som

(ivertagits år 1940 eller senare, med undantag för de två mindre järnvägarna

Mjölby—Hästholmen och Borås—Ulricehamn, skett den 1 juli. För underlättande

av arbetet med löneplaceringen m. m. är i förvärvsavtalen intaget

föreskrift om att vid tiden före statens övertagande av järnvägen gällande

anställnings- och avlöningsvillkor som regel skola i tillämpliga delar

gälla intill nästpåföljande 1 januari. Inplaceringen i statens järnvägars löneplan

sker således i regel den 1 januari. Bland de löneförmåner, som skola

tagas i betraktande vid löneinplaceringen, äro å ena sidan rörligt tillägg och

kristillägg vid statens järnvägar och å andra sidan dyrtidstillägg vid den enskilda

järnvägen. Enligt gällande bestämmelser örn rörligt tillägg och kristillägg

ändras procenttalen för dessa efter levnadskostnadstalet kvartalsvis

från och med kalenderkvartalets början. Vid de enskilda järnvägarna tilllämpas

emellertid i enlighet med gällande avtal den regeln, att eventuell

ändring i procenttalet för dvrtidstillägget skall vidtagas från och med andra

månaden i kalenderkvartalet. På grund härav och då levnadskostnadstalet

under tiden till mitten av år 1942 oavbrutet stegrats, har lönen vid den enskilda

järnvägen i de flesta fall kommit att beräknas efter lägre levnadskostnadstal

än lönen vid statens järnvägar vid samma tidpunkt. Detta förfaringssätt,

som haft fullt stöd i de i förvärvs talen angivna grunderna för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 218.

löneförmånernas beräkning, har i många fall medfört, att vederbörande

tjänsteman blivit inplacerad i lägre löneklass än som skulle skett, om samma

indextal tillämpats i båda fallen. Detta gäller dock endast banor, som

övertagits under tiden intill den 1 juli 1942. Sedan sistnämnda tidpunkt lia

icke sa stora förändringar i levnadskostnadstalet inträffat, att procenttalen

för ifrågavarande tillägg påverkats därav.

Såsom styrelsen ovan framhållit, utgå vid enskilda järnvägar särskilda

konjunkturtillägg. Ehuru dessa tillägg måste betraktas som en rent tillfällig

löneförmån, skola de, i enlighet med de i förvärvsavtalen angivna grunderna,

tagas i betraktande vid löneinplaceringen. Tilläggen äro helt konjunkturbetonade

och i hög grad påverkade av vederbörande enskilda järnvägs

ekonomiska bärkraft. Sålunda ha vissa järnvägar på grund av ekonomiska

svårigheter tidvis måst tillgripa lönereduceringar. Konjunkturtilläggen ha

emellertid vid en del järnvägar blivit ganska avsevärt höjda under de senare

åren. Vid vissa järnvägar utgår numera även dyrtidstillägg på dessa tillägg,

tor närvarande med 62 procent. Det torde få anses sannolikt, att höjda

konjunkturtillägg skulle kommit att utgå vid de flesta enskilda järnvägar,

sorn förstatligats under tiden */i 1940—''% 1942, därest järnvägarna i fråga

fortfarande drivits i enskild regi. Höjningen av konjunkturtilläggen har

medfört, att de flesta befattningshavare vid de enskilda järnvägar, som

övertagits den 1 juli 1942 eller senare, vid inplacering i statens järnvägars

löneplan — förutom att, som ovan påvisats, sättet för beräkningen av dyrtidstillägget

för dem ej verkat oförmånligt — i sina löneförmåner vid den enskilda

järnvägen även fått inräkna högre konjunkturtillägg än personalen

vid tidigare övertagna banor.

Med hänsyn till vad ovan anförts angående sättet för dyrtidstilläggets beräknande

vid inplacering i statens järnvägars löneplan av befattningshavare,

sorn övertagits med de järnvägar, som förstatligats under tiden Vi 1940—

/b 1942, i förhållande till personalen vid senare övertagna järnvägar, ävensom

med hänsyn till de höjda konjunkturtillägg, som tagits i betraktande

vid lönebestämningen för sistnämnda personal, anser styrelsen starka skäl

lala för, att de befattningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst

under tiden Vi 1940—3% 1942 i samband med statsförvärv av enskild järnväg

och som icke kommit i åtnjutande av lönereglering med stöd av punkt 1

i bestämmelserna i Kungl. Maj:ts ovannämnda brev den 30 juni 1943, nu

beredas fördelaktigare löneklassplacering för att komma någorlunda i nivå

med personal, som övertagits efter sistnämnda datum. Styrelsen anser, att

denna reglering lämpligen bör ske på så sätt, att löneklassplaceringen för

dylik befattningshavare, med verkan från och med den 1 juli 1945, "omregleras

på grundval av en omräkning enligt den principen, att vederbörande

beräknas vid uppförandet på aktiv stat lia placerats i den löneklass inom

tillämplig lönegrad, för vilken avlöningsförmånernas summa, rörligt tillägg

och kristillägg inräknade, närmast överstiger sammanlagda avlöningen vid

den enskilda järnvägen. Finnes ej sådan löneklass inom lönegraden, skall han

placeras i dennas högsta löneklass.

Det antal befattningshavare, som skulle beröras av en dylik ändring i de

hittills tillämpade bestämmelserna, utgör omkring 300. Merkostnaden kan

beräknas till omkring 42 000 kronor per år under de närmaste åren. Bifall

till järnvägsmannaförbundets yrkande skulle, vid hittills övertagna banor,

beröra sammanlagt omkring 500 befattningshavare. Merkostnaden härför kan

beräknas till omkring 62 000 kronor per år under de närmaste åren.

Allmänna lönenämnden har tillstyrkt järnvägsstyrelsens förslag.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Muj:ts proposition nr 218.

Såsom av den lämnade redogörelsen för lönesättningen i fråga om överta- öe^r^niI

gen järnv.ägspersonal framgår, erhåller befattningshavare, som vid den enskilda

järnvägen åtnjutit högre avlöning än som motsvarar lägsta löneklassen

i respektive lönegrad, inplacering i den löneklass, i vilken löneförmånerna

närmast understiga lönen vid den enskilda banan, varjämte han erhåller

ett personligt lönetillägg, motsvarande skillnaden. Enligt beslut vid

1943 års riksdag skall dock befattningsshavare, som sedan minst tre år innehaft

slutlön enligt den enskilda järnvägens avlöningsbestämmelser, vid

uppförandet på statens järnvägars aktiva personalstat inplaceras i den löneklass

inom tillämplig lönegrad, som ligger närmast över nämnda slutlön.

Samma löneklassplacering skall befattningshavare, som vid övergången i

mindre än tre år innehaft dylik slutlön, erhålla efter det tre år förflutit från

ernåendet av slutlönen.

Järnvägsmannaförbundets styrelse har nu gjort framställning i syfte att

samtliga befattningshavare, vilka den 1 januari 1940 eller senare övergått

eller komma att övergå på statens järnvägars aktiva personalstat, skola inplaceras

i den löneklass inom tillämplig lönegrad, i vilken löneförmånerna

närmast överstiga lönen vid den enskilda banan. Framställningen har motiverats

med den förbättrade löneställningen vid de enskilda banorna.

Järnvägsstyrelsen har tillstyrkt framställningen såvitt angår befattningshavare,

som under tiden 1 januari 1940—30 juni 1942 i samband nied statsförvärv

av enskilda järnvägar övergått till anställning vid statens järnvägar.

Styrelsen har härvid framhållit, att dessa befattningshavare finge anses ha

erhållit en mindre förmånlig löneklassplacering jämfört med senare övertagna

befattningshavare dels på grund av det sätt, på vilket dyrtidstillägget

vid den enskilda järnvägen beräknats vid lönejämförelsen, dels i betraktande

av att höjda konjunkturtillägg inverkat till den senare övertagna personalens

förmån.

Då det av järnvägsstyrelsen framlagda förslaget, vilket biträtts av järnvägsmannaförbundet

och tillstyrkts av allmänna lönenämnden, synes mig innebära

en godtagbar lösning, får jag förorda bifall till detsamma. Den nya

ordningen synes, på sätt järnvägsstyrelsen förordat, böra tillämpas från och

med den 1 juli 1945.

Förslaget synes böra underställas riksdagen, vars bemyndigande för Kungl.

Majit att meddela föreskrift i ämnet torde böra inhämtas.

4. Fråga om undanröjande av vissa ojämnheter vid löneklassplacering.

I skrivelse den 9 maj 1944, nr 259, med anledning av väckta motioner

(1:182 och 11:248 samt 11:127 och 11:272) har riksdagen berört vissa i

motionerna påtalade ojämnheter vid löneklassplacering enligt civila avlöningsreglementet

m. fl. författningar. I skrivelsen bar framhållits, att det

syntes önskligt, att ifrågavarande ojämnheter i lönesystemet undanröjdes så

långt detta kunde visa sig praktiskt möjligt, samt att riksdagen funnit fog

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

föreligga för en hemställan till Kungl. Maj :t om ett övervägande på vilket sätt

och i vilken omfattning detta eventuellt kunde ske. Riksdagen har således

anhållit örn övervägande av möjligheterna att undanröja av riksdagen antydda

och därmed jämförliga ojämnheter vid löneklassplacering.

Allmänna lönenämnden har, efter hörande av vissa myndigheter, den 16

februari 1945 avgivit yttrande i ärendet.

Jag anhåller nu att få anmäla den i ärendet föreliggande utredningen.

De förevarande spörsmålen beröra tillämpningen av den i avlöningsreglementena

förekommande sneddningsregeln, vilken innebär, att befordran regelmässigt

skall medföra löneförhöjning med åtminstone en löneklass. Enligt

sneddningsregeln skall tjänsteman vid befordran placeras lägst i löneklassen

närmast över den, som han i den lägre tjänsten senast tillhörde. Dessutom

skall för bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den nya

tjänsten tagas i beräkning den tid, dock högst tre år, varunder tjänstemannen

i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas ha tillhört löneklassen

närmast under den, till vilken han efter befordran hänföres.

Sneddningsregeln tillämpas icke blott vid befordran till tjänst i högre lönegrad

utan även vid befordran från icke ordinarie till ordinarie tjänst. Vid

befordran från extra ordinarie till ordinarie befattning inom samma lönegrad

tillämpas dock i allmänhet en spärregel, innebärande att tjänstemannen i

dylikt fall icke må placeras i högre löneklass än som skulle ha tillkommit

honom, örn han erhållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet

av den extra ordinarie befattningen.

Enligt de före år 1939 gällande avlöningsreglementena tillämpades ett tillgodoräkningssystem,

innebärande att tjänsteman vid befordran fick för löneklassplacering

efter vissa grunder tillgodoräkna tidigare anställning, som i

avseende å tjänstgöringens art och omfattning prövades svara mot eller vara

jämförbar med eller högre än den erhållna befattningen. Vid befordran från

en ordinarie tjänst till en annan tillämpades tillgodoräkningssystemet vid

sidan av sneddningsregeln. Vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie

befattning tillämpades endast tillgodoräkningssystemet, vilket för normalfallen

innebar, att för bestämmande av lönetur fick tillgodoräknas den tid

utöver tre år, under vilken tjänstemannen efter fyllda 18 år i en följd innehaft

anställning, som på sätt nyss nämnts fanns vara åtminstone likvärdig med

den ordinarie tjänsten.

a) Fråga om tillämpning av sneddningsregeln i vissa fall å befattningshavare,

som övertagits från enskild järnvåg.

I motionen II: 127 har hemställts om meddelande av beslut, att befattningshavare,

som vid övertagandet av enskild järnväg anställas på aktiv stat vid

statens järnvägar, skola anses ha erhållit befordran och därför få sneddningsregeln

tillämpad på sig, därest de erhålla en befattning, som i lönegradshänseende

är högre än den, som angivits för dem i den vid köpekontraktet

rörande järnvägen fogade personalförteckningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

25

Det förhållande, som framställningen åsyftar, framgår av följande exempel.

I nyssnämnda personalförteckning upptages en viss grupp anställningshavare

vid den enskilda järnvägen till placering i befattning tillhörande lönegraden

A 5 vid statens järnvägar. För att icke löneminskning skall inträda

hänföras anställningshavarna enligt fastställda regler till 6 löneklassen. Då

sedan personalen överföres på statens järnvägars aktiva stat — vilket i regel

sker efter ett halvår från övertagandet, under vilken tid personalen avlönats

enligt den enskilda järnvägens bestämmelser — erhålla en del av anställningshavarna

befattning i lönegraden A 6, men detta medför icke ändrad

löneklassplacering. De anställningshavare, som först efter någon tid i vanlig

ordning befordras från A 5 till A 6, bli däremot enligt sneddningsregeln hänförda

till 7 löneklassen och gå således i löneturen förbi dem, som äro före

i befordringsturen.

I yttrande den 15 mars 1944 över motionen anförde järnvägsstyrelsen bland

annat föjande.

En i styrelsen verkställd preliminär utredning om det ungefärliga antal

fall, då med enskild järnväg i SJ inlemmad personal vid själva övertagandet

tilldelats annan lönegradsplacering, än som framgår av bilaga C till köpekontrakten,

har givit följande resultat.

Bilaga C till kontraktet örn enskild järnvägs övertagande uppgöres på så

tidigt stadium, att man som regel ej hunnit eller haft möjlighet utreda, hur

många befattningar av det ena eller andra slaget, som erfordras, när järnvägen

kommer att drivas i SJ regi. Därför skor lönegradsplaceringen oftast

schematiskt enligt den regel, som på sin lid framfördes av 1936 års järnvägskommitté

och som vann statsmakternas bifall (se statsutskottets utlåtande

nr 172/39) innebärande, att avlöningsvillkoren skola såvitt möjligt bliva desamma,

som gällt för vederbörande vid den enskilda banan, d. v. s. så att

begynnelselönen blir den vid övertagandet innehavda och slutlönén sa vitt

möjligt densamma, som vederbörande kunnat uppnå i sin före övertagandet

innehavda tjänst. I en del fall vet man dock numera, sedan viss erfarenhet

vunnits, redan vid angivna tillfälle vilka befattningar, som kunna ifrågakomma.

Lokförare och lokeldare å normalspårslinjer upptagas således

i bilaga C till köpekontraktet automatiskt i lönegrad A 12 resp.

A 7, medan däremot lokförare och lokeldare å smalspårslinjcr placeras

i resp. lönegrad A 10 och A 6, oavsett vilka slutlöner de innehaft

vid den enskilda järnvägen. Denna möjlighet att redan i bilagan C kunna

angiva den eller de befattningar, som komma att erfordras i SJ regi, förefinnes

även beträffande en del andra befattningar, såsom t. ex. i fråga örn

konduktörer och vissa förmans- och mästarbefatlningar. Detta förfaringssätt

har emellertid ej tillämpats förrän under de senaste åren och endast i

fråga örn sådana tjänster, där på förhand full klarhet råder örn behovet

i SJ regi av antalet befattningar i viss lönegrad. Det synes angeläget påvisa

delta förhållande för alt klargöra, att även ett bifall lill motionen ej skulle

skapa någon full rättvisa utan fastmer kan komma att skapa nya orättvisor,

Banavdelningen

Maskinavdelningen

Trafikavdelningen

13 man

99 »

190 »

302 man.

såsom framgår av följande exempel. Lokeldarna vid smaisparsjarnvagen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Kalmar—Berga, som övertogs den 1/7 1940, hava i bil. C till kontraktet upptagits

i 5 lönegraden, men konstituerades redan vid första årsskiftet efter

övertagandet till ordinarie maskinbiträden. Vid bifall lill motionen skulle

således dessa t.jänstehavare tilldelas en extra löneklass. Lokeldarna vid Karlshamn—-Vislanda—Bolmens

järnväg, som övertogs den Vt 1943, äro däremot

å bil. C till kontraktet direkt placerade i 6 lönegraden. Dessa kunna därför

ej komma i åtnjutande av denna eventuella extra löneklass och bliva således,

om motionen bifalles, eftersatta lokeldarna vid Kalmar—Berga.

S. k. »suddning» ifrågakonnner endast vid befordran. Man kan givetvis

ej med fog påstå, att en med enskild järnväg övertagen person vid själva

övertagandet erhåller befordran — oavsett i vilken befattning han då antages

— eftersom han aldrig tidigare varit anställd vid SJ eller i annan statstjänst.

Gällande avlöningsbestämmelser hava därför lagt hinder i vägen för

ett förfarande enligt i motionen antydd riktning.

Styrelsen erinrade vidare, att sneddningsregeln medförde ojämnhet icke

blott i nu åsyftade fall utan överhuvud vid täta befordringar mellan närliggande

lönegrader. I anslutning härtill yttrade styrelsen, att det läge nära

till hands att beträttande den övertagna personalen gå en väg motsatt den

motionärerna tänkt sig för att undanröja den påtalade olägenheten, d. v. s.

att förvägra de kort tid efter övertagandet befordrade att snedda i vanlig ordning.

En generell regel i sådan riktning hade funnits i tidigare gällande

avlöningsreglemente, men den hade borttagits efter något år, och styrelsen

ville icke förorda dess återinförande.

Styrelsen ansåg sig emellertid böra avstyrka de i motionen föreslagna åtgärderna,

i all synnerhet som löneklassplaceringen icke på något sätt inverkade

på tjänsteturen.

I yttiande den 19 december 1944 till allmänna lönenämnden har järnvägsstyrelsen

vidhållit avstyrkandet.

Allmänna lönenämnden har i sitt yttrande anfört följande.

Såsom framgår av statsutskottets utlåtande den 28 april 1944, nr 117, har

allmänna lönenämnden (kommunikationsverken) den 8 mars 1944 till utskottet

avgivit yttrande över ifrågavarande motion. I lönenämndens yttrande,

vilket sasorn bilaga fogats till statsutskottets berörda utlåtande, anföres bland

annat, att några betänkligheter icke syntes behöva möta mot att — så länge

nu tillämpade regler för lönegradsplaceringen av övertagen järnvägspersonal

Lomme att gälla — medgivande till löneklassplacering lämnades av det innehåll,

som i motionen föreslagits. Med hänsyn härtill ansåge sig lönenämnden

kunna pa det sätt tillstyrka bifall till motionen, att riksdagen bemyndigade

Kungl. Majit att utfärda de bestämmelser i det av motionärerna angivna

syftet, som Kungl. Majit efter utredning kunde finna lämpliga. Därvid syntes

i anslutning till vad som föreskrivits i kungl, brev den 30 juni 1943

angående ändrade bestämmelser om löneklassplacering av vissa befattningshavare,

som i samband med statsförvärv av enskilda järnvägar övergått i statens

järnvägars tjänst — eventuella bestämmelser i så måtto böra erhålla

retroaktiv giltighet, att för befattningshavare, som efter ingången av år 1940

men före bestämmelsernas ikraftträdande övergått på statens järnvägars aktiva

personalstat, löneklassplaceringen med verkan från och med ikraftträdandet

omreglerades på grundval av en omräkning enligt de nya reglerna

av löneturen för tiden från övergången.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

27

I anledning av den nu föreliggande remissen har lönenämnden underkastat

den i motionen väckta frågan förnyad prövning mot bakgrunden av de förhållanden,

som i riksdagsskrivelsen beröras. Lönenämnden får därvid till en

början framhålla, att — enligt vad som numera inför lönenämnden upplysts

— antalet befordringsfall av det slag, som i motionen åsyltas, visat sig vara

större än vad lönenämnden vid avgivande av sitt tidigare utlåtande förutsatte

och sammanlagt uppgå till något över 300. Vidare har järnvägsstyrelsen

i en handlingarna i ärendet bilagd, den 15 mars 1944 dagtecknad promemoria

påvisat, att även ett bifall till motionen ej skulle skapa full rättvisa

utan fastmer kunde komma att skapa nya orättvisor, varpå i promemorian

exempel lämnas. Nu omförmälda förhållanden har lönenämnden emellertid

ansett icke utgöra tillräckligt skäl för lönenämnden att frångå sin i yttrandet

den 8 mars 1944 intagna ståndpunkt. Lönenämnden vill sålunda tillstyrka,

att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att utfärda de bestämmelser,

som för en tillfredsställande reglering av de i motionen avsedda förhållandena

kunna befinnas erforderliga. Under hänvisning i övrigt till sitt

nyssnämnda yttrande den 8 mars 1944 får lönenämnden förorda, att den tidpunkt,

från och med vilken en omreglering av löneklassplaceringen borde få

retroaktiv verkan i utbetalningshänseende, bestämmes till den 1 juli 1944,

varigenom samma resultat torde uppnås, som örn motionen vid 1944 års

riksdag II: 127 hade av nämnda riksdag bifallits i enlighet med lönenämndens

då framställda förslag.

Lönenämndens ledamot G. Ruist har i särskilt yttrande avstyrkt åtgärder

i motionens syfte och därvid framhållit bland annat, att andra ojämnheter

skulle uppstå vid genomförande av den föreslagna ändringen samt att det

icke skulle vara lämpligt att nu införa bestämmelser, som tillgodosåge blott

vissa av de övertagna tjänstemännen.

Enligt min uppfattning saknas icke fog för yrkandet att de fall, då an- Departementsställningshavare,

som övertagits från enskild järnväg, vid överförande till che,en''

statens järnvägars aktiva stat erhåller högre befattning än som angivits i bilaga

till köpekontraktet angående järnvägen, i löneklasshänseende behandlas

som befordringsfall. Den omständigheten, att därigenom icke skapas full likformighet

i löneklasshänseende för olika övertagna personalgrupper, bör

icke utgöra hinder för ändringens vidtagande. Ojämnheter vid tillämpningen

kunna nämligen icke helt undvikas, hur löneklassreglema än utformas. I

det föregående (punkt 3) har jag tillstyrkt jämkning i annat hänseende av

reglerna örn löneklassplacering för personal, som tidigare övertagits från enskild

järnväg. Denna jämkning synes icke böra påverka ställningstagandet

till den nu föreliggande frågan. I likhet med allmänna lönenämnden förordar

jag, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande till den omreglering

av löneturen för övertagen jämvägspersonal, som erfordras för tillgodoseende

i princip av syftet med motionen. För redan övertagen personal bör

därvid företagas en retroaktiv omräkning av löneturen från övergången till

statens järnvägars aktiva stat. Någon retroaktiv löneutbetalning i anslutning

därtill anser jag mig dock icke böra tillstyrka, ulan jag förordar, alt omregleringen

genomföres med verkan från och med den 1 juli 1945.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj.-ts proposition nr 218.

b) Vissa ojämnheter i löneklassplacering vid täta befordringar mellan närliggande

lönegrader.

I riksdagsskrivelsen har vidare påtalats det förhållandet, att av två tjänstemän,

som befordras till samma lönegrad, den som är efter i befordringsturen

och därför senare uppnår den högre lönegraden, likväl tack vare sneddningsregeln

kan komma i bättre lönetur än den tidigare befordrade, örn han

under tiden passerar en mellangrad.

Allmänna lönenämnden har i fråga härom anfört följande.

Förhållandet åskådliggöres bäst med följande exempel, avfattat i anslutning

till riksdagsskrivelsen:

Tjänstemannen A Tjänstemannen B

Vr 1939 .................. A 17:21 i/t 1939 A 17:21

7i 1945 .................. A 21:23 Vt 1945 A 20: 23

Vi 1948 .................. A 21:24 Vi 1946 A 21: 24.

I ovanstående exempel erhåller A., oaktat han befordrats till tjänst i A 21

ett år tidigare än B., uppfattning till slutlöneklass (24 löneklassen) först

två år efter denne. Förhållandet följer direkt av avlöningsreglementets grundläggande

bestämmelser angående tjänstemans löneklassplacering vid befordran

till tjänst inom högre lönegrad.

Det är enligt lönenämndens mening förklarligt, om ett förhållande sådant

som det nu angivna framstår såsom mindre tillfredsställande. Att åstadkomma

ändrade bestämmelser på ett sådant sätt, att full rättvisa i alla lägen

skapas, möter emellertid betydande svårigheter. Lönenämnden har haft under

övervägande olika uppslag till ändrade bestämmelser, bland annat följande.

Om man skulle anse, att i ovan anförda exempel tjänstemannen B. blivit

i löneklasshänseende onödigt gynnsamt ställd tack vare befordringen till

tjänst i mellanliggande lönegrad, kunde man föra det resonemanget, att en

eventuell motåtgärd borde avse viss spärr beträffande den slutliga löneklassplaceringen

i fallet B. Man kunde exempelvis tänka sig en spärregel av det

innehållet, att tjänsteman som, efter vunnen befordran från tjänst i lägre

till tjänst i högre lönegrad, erhölle befordran till tjänst inom än högre lönegrad,

icke finge i sistnämnda tjänst erhålla gynnsammare placering i löneklasshänseende,

än om han tillträtt denna tjänst vid tidpunkten för tillträdandet

av den omedelbart dessförinnan innehavda tjänsten. Effekten av en

dylik spärregel skulle i ovan omnämnda fall bli följande:

Tjänstemannen A Tjänstemannen B

(= ovan)

Vt 1939 .................. A 17: 21 Vt 1939 ................. A 17: 21

Vi 1945 .................. A 21: 23 Vi 1945 ................. A 20: 23

Vi 1948 .................. A 21: 24 Vi 1946 ................. A 21: 23

l/i 1948 ................. A 21: 24. I

I det exempel, som ovan valts, skulle sålunda en spärregel av nyss angiven

innebörd medföra, att A. och B. samtidigt uppnådde slutlöneklassen i den

sist erhållna tjänsten. Härigenom skulle i detta fall en reglering av löneklassfrågan

ernås, som ur vissa synpunkter kunde anses tillfredsställande.

Emellertid föreligga svårigheter att överblicka verkningarna av en eventuell

spärregel för olika förekommande befordringsfall, bland annat vid befordran

inom olika lönegrader av icke-ordinarie anställning samt från icke-ordi
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

29

Harie till ordinarie, respektive från icke-ordinarie över ordinarie till ickeordinarie

anställning. Härtill kommer, att införandet av en ny spärregel i

löneklasshänseende skulle innebära en rubbning av en i avlöningsreglementet

fastställd, betydelsefull principbestämmelse, vilken tillförsäkrar tjänstemännen

viss förmån vid befordran till högre tjänst. Med hänsyn till nu angivna

omständigheter anser lönenämnden, att en dylik åtgärd icke bör vidtagas

annat än möjligen i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente.

Under åberopande av det anförda och då lönenämnden icke är i tillfälle

att i detta sammanhang framföra något ytterligare uppslag till undanröjande

av de i riksdagsskrivelsen påtalade ojämnheterna i löneklasshänseende, så

vitt nu är i fråga, anser lönenämnden att riksdagsskrivelsen i denna del

icke bör föranleda ändring i gällande bestämmelser angående löneklassplacering.

Lönenämnden har härtill fogat det allmänna uttalandet, att principiella

ändringar i gällande bestämmelser angående löneklassplacering icke borde

genomföras annat än i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente

men att vad i ärendet förekommit gåve lönenämnden anledning att understryka

angelägenheten av att frågan örn en revision av gällande avlöningsbestämmelser

snarast upptoges till övervägande.

I likhet med lönenämnden anser jag, att ändringar av större räckvidd i Departementsgällande

bestämmelser angående löneklassplacering icke lämpligen kunna cAc/eregenomföras

annat än i samband med en allmän lönereglering. Tilläggas må

endast, att erfarenheterna från olika ärenden, i vilka jämkningar i lönetursleglerna

ifrågasatts, giva vid handen, att ojämnheter i löneturen över huvud

icke kunna undvikas med nuvarande löneklassystem utan att detta tynges

med invecklade detaljbestämmelser.

c) Fråga om retroaktiv tillämpning av vissa från och med den 1 juli 1939

gällande lönetursregler.

I riksdagsskrivelsen har i anslutning till uttalanden i motionerna I: 182

och II: 248 samt II: 272 erinrats, att de från och med den 1 juli 1939 gällande

reglerna om sneddning vid befordran från extra ordinarie till ordinarie

befattning icke erhållit retroaktiv tillämpning, vilket medfört, att en del tjänstemän,

vilka redan före bestämmelsernas ikraftträdande blivit ordinarie,

kommit alt ställas ogynnsammare än tjänstemän, som senare befordrats till

ordinarie.

Såsom förut nämnts, ersattes i de nya avlöningsreglementena den tidigare

tillgodoräkningsregeln vid befordran från icke-ordinarie till ordinarie tjänst

med sneddningsregeln. Under åren närmast före löneregleringen hade familjepensionsrätt

införts för extra ordinarie tjänstemän. Som kompensation

för familjepensionsavdragen erhöllo de extra ordinarie tjänstemännen till en

början särskilda lönetillägg. Dessa avvecklades vid löneregleringens genomförande

år 1939. I stället omkonstruerades löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän sålunda, att lägsta löneklassen inom varje lönegrad borttogs,

vilket för framtiden innebar, alt begynnelselönen höjdes med en löneklass.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

Härigenom skapades även gynnsammare förutsättningar för övergång till

sneddningsregeln, vilken eljest vid ordinariebefordran genomsnittligt skulle

medfört ogynnsammare resultat för tjänstemännen än tillgodoräkningssystemet.

Vad beträffar de extra ordinarie tjänstemän, som den 1 juli 1939 skulle

övergå till de nya avlöningsbestämmelserna, övervägdes olika övergångsanordningar

beträffande löneklassplaceringen. I de särskilda kungörelser, som

reglerade övergången till de nya civila och militära ordinarie- och icke-ordinariereglementena

(1939:274 och 277) föreskrevs emellertid, att extra ordinarie

tjänsteman, som före övergången tillhörde lägre löneklass än den

högsta inom vederbörande lönegrad, utom i vissa undantagsfall skulle placeras

en löneklass högre än den löneklass han tillhörde omedelbart före övergången,

samt att han skulle för vidare löneklassuppflyttning äga taga i beräkning

den tid, varunder han tillhört eller beräknades ha tillhört den lägre löneklassen.

Om han från och med den 1 juli 1939 befordrades till ordinarie

tjänsteman, skulle sneddningsregeln tillämpas med utgångspunkt från den

löneställning han enligt vad nyss nämnts samma dag skulle erhållit, om han

kvarstått i den extra ordinarie befattningen.

Genom att övergångsbestämmelserna erhöllo detta innehåll kunde de särskilda

lönetilläggen för extra ordinarie tjänstemän avvecklas. Det förutsågs

emellertid, att de nya bestämmelserna övergångsvis skulle medföra en viss

olikformighet, i det att tjänstemän, som efter ikraftträdandet befordrades

från extra ordinarie till ordinarie tjänst, i avsevärd utsträckning skulle

komma i bättre lönetur än de, som före ikraftträdandet erhållit motsvarande

befordran. Av myndigheternas yttranden till lönenämnden framgår också, att

detta blivit fallet. Yttrandena gå emellertid övervägande i den riktningen, att

utjämning härutinnan icke lämpligen kan ske eller i varje fall skulle möta

synnerliga svårigheter.

Allmänna lönenämnden har beträffande de nu förevarande motionerna anfört

följande.

Motionerna avse en ojämnhet i löneklasshänseende, vilken — på sätt i

riksdagsskrivelsen anges —- uppkommit genom att den i civila avlöningsreglementet

införda bestämmelsen örn sneddning vid befordran från extra

ordinarie till ordinarie befattning ej givits retroaktiv tillämpning. Detta har

medfört, att vissa tjänstemän, som före reglementets ikraftträdande blivit

ordinarie, kommit i ogynnsammare ställning i löneklasshänseende än tjänstemän,

som befordrats från extra ordinarie till ordinarie tjänst från och med

eller efter den 1 juli 1939. Följande, på grundval av motionen I: 182 uppgjorda

exempel är i detta hänseende belysande (löneplansbeteckningarna för

tiden före den 1 juli 1939 ha för enkelhetens skull angivits enligt de nya

reglementena):

Tjänstemannen A Tjänstemannen B

Vs

1936 .........

......... Eo 5

Vt

1938 ..........

......... Eo

5:3

V.

1938 .........

......... A

5: 5

Vt

1939 ..........

......... Eo

5:4

Vio

1941 .........

......... A

5: 6

Vi

1941..........

......... A

5: 5

l/io

1944 .........

......... A

5:7

Vt

1941..........

......... A

5:6

etc.

Vt

1944 ..........

......... A

5:7

etc.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21S.

31

I ovan anförda exempel har tjänstemannen B., som erhöll extra ordinarie

anställning omkring 2 år och ordinarie tjänst omkring 21/2 år senare än

tjänstemannen A., likväl passerat den senare i löneklasshänseende med ett

kvartal. Förhållandet beror i detta fall närmast på att B. den 1 juli 1939, då

den nuvarande löneregleringen trädde i kraft, erhöll en extra löneklassuppflyttning

och därmed kom i sådant läge i löneklasshänseende, att han vid

löneklassplaceringen i samband med ordinarieblivandet kunde få för vidare

löneklassuppflyttning såsom ordinarie taga i beräkning viss tjänstgöringstid

såsom extra ordinarie.

Lönenämnden vill erinra, att den särskilda löneklassuppflyttning, som

flertalet extra ordinarie tjänstemän erhöllo den 1 juli 1939, hade sin grund

i det förhållandet, att extra ordinarie tjänstemän från och med nämnda dag

hade att själva vidkännas kostnaden för avdrag för familjepension. I utlåtande

den 3 juni 1939 över en inom finansdepartementet upprättad promemoria

angående övergångsbestämmelser till de nya avlöningsreglementena,

i vilken promemoria ifrågavarande löneklassuppflyttning för extra ordinarie

tjänstemän föreslogs, anförde kommunikationsverkens lönenämnd bland annat

följande.

De föreslagna föreskrifterna kunde — även vid jämförelse mellan extra

ordinarie och ordinarie tjänstemän — komma att medföra omkastningar i

löneklassplacering och lönetur. Lönenämnden vore fullt medveten örn, alt

ojämnheter i lönehänseende av ifrågavarande och liknande slag icke kunde

helt undvikas vid övergång till det nya lönesystemet. I syfte att i möjligaste

mån undvika dylika ojämnheter hade emellertid olika alternativa förslag utarbetats

inom nämnden och varit föremål för övervägande. Därvid hade,

bland andra, den synpunkten framförts, att de skäl, som tidigare i olika

sammanhang anförts för uppflyttning en löneklass av de extra ordinarie

tjänstemän, vilka omedelbart före övergången åtnjöte provisoriskt lönetilllägg,

icke vidare kunde göras gällande med samma styrka, då nämnda tjänstemän

bereus förbättrad löneställning. Ur synpunkten att alltför stora förändringar

i olika personalgruppers inbördes löneställning borde undvikas

såväl vid övergången som framdeles, förordade lönenämnden i främsta rummet

ett alternativ, enligt vilket kompensationen för familjepensionsavgifterna

efter övergången till nya avlöningssystemet borde beredas genom personliga

lönetillägg.

Såsom framgår av vad kommunikationsverkens lönenämnd anfört, lia de

konsekvenser av de nya bestämmelserna, som sålunda uppkommit, varit förutsedda.

Erinras må ock att Kungl. Majit genom beslut den 2 februari 1940

lämnat utan åtgärd en framställning av trafiktjänstemännens riksförbund

med i huvudsak enahanda syfte som det i motionen II: 272 till 1944 års riksdag

gjorda yrkandet.

Det är enligt lönenämndens mening svårt att bortse från, att här föreligger

ett förhållande, som i vissa fall ter sig såsom en orättvisa. Den tid som

förflutit, sedan de nuvarande avlöningsreglementena den 1 juli 1939 trädde

i kraft, har medfört, att tillräckliga erfarenheter av övergångsbestämmelsernas

verkningar numera vunnits beträffande olika förekommande fall. I och

för sig skulle sålunda numera förutsättningar för ett ingripande i reglerande

riktning kunna anses föreligga. Emellertid visar det sig vid närmare undersökning

av frågan, att en ändring av de hithörande bestämmelserna stöter

på stora svårigheter alt genomföra.

Ett alternaliv för problemets lösning vore måhända att övergångsvis medge

även de ordinarie tjänstemännen en löneklassuppflyttning från och med

den 1 juli 1939. En dylik åtgärd — vilken icke nödvändigtvis behövde förknippas

med rätt till retroaktiv löneutbetalning — skulle i vissa lägen vara

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

ägnad att undanröja förefintliga ojämnheter. Emellertid möter här den invändningen,

att införandet av en förmån av angivet slag knappast kan motiveras

nr rent sakliga utgångspunkter. Vidare skulle åtgärden i fråga, därest

den icke förknippades nied rätt till retroaktiv löneutbetalning, numera i stor

utsträckning endast få praktisk betydelse vid fall av befordran till högre

tjänst, då nämligen genom den förhöjda löneklassplaceringen vederbörande

tjänstemans sneddningsläge kunde bli förändrat. Det synes icke heller uteslutet,

att införandet av en allmän rätt till löneklassuppflyttning för ordinarie

tjänstemän, som den 1 juli 1939 övergått till civila avlöningsreglementet,

kunde komma att medföra ojämnheter i annan riktning. Lönenämnden anser

sig med hänsyn till det anförda icke kunna förorda en lösning enligt det

nu angivna alternativet.

En annan utväg — visserligen av genomgripande natur — vore att införa

övergångsbestämmelser av den innebörden, att de avlöningsreglementen,

som Irätt i kraft den 1 juli 1939, skola med avseende å tjänstemännens rätt

till placering i löneklass å de nya reglementena så tillämpas, som om de

varit gällande under vars och ens hela tjänstetid i statens tjänst. Övergångsbestämmelser

av dylik innebörd tillämpades regelmässigt beträffande tjänstemän,

som erhållit lönereglering enligt 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken

eller 1921 års avlöningsreglemente för allmänna civilförvaltningen.

1936 års lönekommitté utgick emellertid i sitt betänkande med

förslag till civilt avlöningsreglemente ifrån att det nya reglementet icke borde

givas retroaktiv tillämpning. En retroaktiv tillämpning av de nya reglerna

om löneklassplacering skulle enligt kommittén vålla synnerliga olägenheter

av praktisk art. I proposition 1938: 263 nied förslag till civilt avlöningsreglemente

(s. 153) anslöt sig föi-edragande departementschefen till lönekommitténs

uppfattning på denna punkt, varvid departementschefen särskilt förklarade

sig icke kunna tillstyrka de yrkanden örn medgivande att fortsättningsvis

under en övergångsperiod få tillämpa det dittillsvarande tillgodoräkningsförfarandet,

som gjorts av ett par ämbetsverk. Riksdagen (skrivelse

1938: 388 s. 11) fann icke anledning till erinran mot de i propositionen angivna

allmänna huvudgrunderna för övergången. Det anförda ger vid handen,

att ett införande i enlighet nied nyss angivna alternativ av nya övergångsbestämmelser

angående löneklassplacering skulle avvika från vad vid

löneregleringens genomförande för snart sex år sedan förutsattes. Med hänsyn

härtill och då en retroaktiv omräkning av lönetursrätten enligt de nya

avlöningsrcglementenas löneklassregler skulle stöta på stora praktiska svårigheter

och förorsaka ett i vissa fall mycket omfattande arbete, utan att dock

full rättvisa i alla lägen skulle ernås, anser sig lönenämnden icke heller

kunna förorda en lösning enlig förevarande alternativ.

I anslutning till det anförda får lönenämnden uttala, alt oaktat de nu gällande

övergångsbestämmelserna till den lönereglering, som trädde i kraft den

1 juli 1939, i vissa fall medfört resultat, som måste betecknas såsom otillfredsställande,

lönenämnden likväl icke anser sig kunna tillstyrka, att ändring

i övergångsbestämmelserna nu vidtages.

Lönenämndens ledamöter Ernst Eriksson och Joel Andersson lia avgivit

följande särskilda yttrande, vari ledamoten Jane Broström instämt.

De ojämnheter i löneklassplaceringen, som uppkommit mellan å ena sidan

de, som antagits i ordinarie befattning före ikraftträdandet den 1 juli 1939

av nu gällande avlöningsreglemente, och å den andra de, som efter nyssnämnda

tidpunkt från extra ordinarie befattning befordrats till ordinarie,

bero på att verkningarna av två olika system göra sig gällande sida vid

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

33

sida. Före den 1 juli 1939 gällde att för inplacering i löneklass den, som

konstituerades till ordinarie tjänst och då innehade anställning i sådan icke

ordinarie befattning vid verket, som i avseende å tjänstgöringens art och

omfattning svarade mot eller var jämförbar med den ifrågavarande ordinarie

tjänsten, för bestämmande av begynnelselönen i denna tjänst och sedermera

för uppfattning till högre löneklass fick tillgodoräkna den tid utöver

tre år, under vilken han efter fyllda 18 år i en följd innehaft nämnda

anställning, dock att härvid hänsyn icke togs till kalenderkvartal.

Efter den 1 juli 1939 gäller däremot, att tillgodoräknande av förutvarande

tjänstetid icke äger rum, men att vederbörande tjänsteman i stället får

»snedda» från innehavande löneklass till närmast högre löneklass, som är

gällande för den lönegrad, den ordinarie befattningen tillhör. Då löneplanen

för extra ordinarie tjänstemän i det från samma tidpunkt gällande avlöningsreglementet

omarbetats, så att begynnelselöneklassen är en löneklass

lägre än motsvarande löneklass för ordinarie tjänsteman i samma lönegrad,

mot tidigare två, medför det nya systemet i flertalet fall en förmånligare

löneklassplacering än det äldre systemet. I praktiken har detta medfört, att

en i tjänsten yngre och senare till ordinarie befattning utnämnd tjänsteman

erhållit bättre löneklassplacering än en i tjänsten äldre och tidigare utnämnd.

Att så blivit förhållandet beror därpå, att vid övergången till det

nya systemet icke särskilda övergångsbestämmelser utfärdades, som reglerade

förhållandena och skipade nödig rättvisa mellan befattningshavarna inbördes.

Vid övergången till det nya lönesystem, som den 1 juli 1920 blev gällande

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk, utfärdades genom nådigt brev den 16 april

1920 en övergångsbestämmelse av följande lydelse:

»De nya avlöningsbestämmelserna skola, med nedan angivna inskränkningar,

omedelbart efter deras trädande i kraft varda gällande för samtliga

ordinarie tjänstemän, så som om bestämmelserna varit tillämpade under

vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd vid kommunikationsverken;

dock att bestämmelserna i 10 § 3 morn., sista stycket, och 4 inom., samt i

17 § 2 mom. skola undantagas från berörda tillämpning.»

Denna bestämmelse avsåg att för alla tjänstemän genomföra en i förhållande

till vars och ens tjänstetid lika värdering och i följd därav en rättvis

inplacering i löneklass enligt det nya systemet. Hade en bestämmelse

av samma innehåll blivit utfärdad att tillämpas även vid övergången till det

nya systemet den 1 juli 1939, skulle de nu påvisade ojämnheterna icke ha

uppkommit.

Det borde anses vara självfallet, att när nya avlöningsbestämmelser, baserade

på delvis nya grunder, införas, man tillser, alt icke de, vars löneklassplacering

skett med tillämpning av ett annat system, bliva satta tillbaka.

Därest de nya grunderna medföra en gynnsammare placering, bör

omräkning ske även för de äldre, i löneklass redan placerade tjänstemännen.

Så skedde också, såsom redan påvisats, vid övergången till det nya avlöningsreglementet

den 1 .juli 1920. Uraktlåtes det att genomföra en dylik till - bakaverkandc tillämpning av tjänstårsberäkningen för placering i löneklass

under det nya avlöningsreglementets giltighetstid, uppkomma sådana ojämnheter

i löneliänseende, som nu påvisats vara för handen och sorn åstadkommit

så mycket berättigat missnöje bland personalen.

Vi anse därför, alt löneniimnden bort föreslå Kungl. Majit alt hos riksdagen

hemställa örn bemyndigande att få utfärda en övergångsbestämmelse, motsvarande

den, som ovan återgivits ur nådiga brevet den 16 april 1920, även
Bihang

till riksdagens protokoll 1 sami. Nr 21S. ■ >

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

Departements
chefen.

sorn att den omräkning av löneklassplaceringen, som genom tillämpning av

denna övergångsbestämmelse skall äga rum, må för en var tjänsteman medföra

omreglering av avlöningen, räknat från och med den 1 juli 1939.

I ärendet har framställts erinran mot att vid 1939 års lönereglering icke

införts någon övergångsbestämmelse örn retroaktiv tillämpning av de nya

löneklassreglerna. Därvid har åberopats, att övergångsbestämmelser av dylik

innebörd tillämpades vid övergången till 1919 och 1921 års avlöningsreglementen.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, blev frågan

om retroaktiv tillämpning av de nya avlöningsreglementena på sin tid

föremål för statsmakternas prövning, varvid det emellertid blev fastslaget,

att en sådan icke borde komma till stånd.

Den vid ikraftträdandet av 1919 och 1921 års avlöningsreglementen vidtagna

övergångsanordningen var icke heller att betrakta som prejudicerande

vid den nya löneregleringen. Vid det tidigare tillfället var anordningen tekniskt

nödvändig med hänsyn till att man då infört ett helt nytt löneklasssystem

och på ett eller annat sätt måste reglera de redan anställdas inordnande

i de olika löneklasserna. Vid 1939 års lönereglering bibehölls däremot

ett redan förefintligt löneklassystem, och något tekniskt behov av att

omreglera redan fastställda löneklassplaceringar förelåg därför icke. En

retroaktiv tillämpning skulle väl ändock kunnat vara motiverad, om de nya

löneklassreglerna varit inriktade på att skapa för tjänstemännen gynnsammare

löneturförliållanden. Så var emellertid icke fallet, utan ändringen kan

sägas ha varit helt betingad av önskemålet att vinna enkelhet och reda i

lönesystemet. Den ledde icke heller genomgående till gynnsammare löneklassplaceringar

utan i många fall till motsatsen. En retroaktiv tillämpning

hade därför icke kunnat genomföras utan att undantag måst göras för de

fall, då den skolat leda till försämring i löneturen.

I ärendet har även ifrågasatts retroaktiv tillämpning av den särskilda löneklassuppflyttning,

som de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo från och

med den 1 juli 1939. För att en omräkning från denna utgångspunkt av de

tidigare ordinarieblivna tjänstemännens lönetur — som blivit bestämd enligt

tillgodoräkningssystemet — skall leda till någon förändring, måste förutsättas,

att man samtidigt ger sneddningsregeln retroaktiv verkan. Även beträffande

löneklassuppflyttningen för de extra ordinarie tjänstemännen är

att märka, att huvudsyftet med denna åtgärd icke var en allmän förbättring

av tjänstemännens löneställning utan en kompensation för familjepensionsavdragen.

Alt kompensationen fick denna form var närmast betingat

av önskemålet att icke från början belasta det nya lönesystemet med extra

lönetillägg till stort antal. Härtill kom, att man genom löneklassuppflyttningen

ville skapa gynnsammare förutsättningar för övergången till sneddningssystemet,

vilket eljest vid ordinariebefordran i många fall skulle medfört

en försämring av löneturen i jämförelse med de tidigare reglerna.

Det sätt, på vilket de föreliggande spörsmålen sålunda av tekniska skäl

löstes, medförde, att de extra ordinarie tjänstemännen erhöllo en förbättring

av löneturen, som icke kommit de tidigare ordinarieblivna tjänstemännen till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

35

godo. Att beteckna detta förhållande som en orättvisa mot de tidigare ordinarieblivna

tjänstemännen och framställa dessa eljest icke på något sätt

missgynnade tjänstemän som en eftersatt löntagargrupp synes mot bakgrunden

av vad i det föregående anförts icke vara befogat. För de ordinarie

tjänstemännens del kan utgångsläget vid övergången till de nya avlöningsreglementena

karakteriseras så, att den lönetur de dessförinnan erhållit genom

tillämpningen av tillgodoräkningssystemet genomsnittligt icke var att

anse som annat än fullt tillfredsställande, även om man av tekniska skäl

för framtiden beslutat övergå till ett annat system för löneklassplacering

vid ordinariebefordran. Det kan under sådana förhållanden icke anses vara

påkallat att belasta statsverket med utgifter för att tillgodose dem med särskilda

övergångsförmåner. Att det ej heller är praktiskt möjligt att nu på

rimligt sätt utjämna den uppkomna olikformigheten, synes mig tydligt

framgå av den föreliggande utredningen.

Jag kan således icke tillstyrka, att åtgärder för omreglering i nu förevarande

hänseende av övergången till de gällande avlöningsreglementena vidtagas.

5. Särskild löneklassplacering i vissa fall vid kollektivavtalsanställd

arbetares övergång till ordinarie eller extra

ordinarie befattning.

Genom antagandet av nu gällande avlöningsreglementen för den civila och

militära statsförvaltningen genomfördes sådan ändring i grunderna för tjänstemäns

placering i löneklass vid tillträdande av ordinarie eller extra ordinarie

befattning, att det tidigare tillämpade tillgodoräkningsförfarandet vid bestämmandet

av löneturen slopades och i stället en vidgad tillämpning av de

s. k. sneddningsreglerna kom till stånd. För tjänsteman, som tillträder dylik

befattning från anställning såsom kollektivavlönad arbetare, upptogs emellertid

en på visst sätt modifierad sneddningsregel. I 8 § 2 mom. civila avlöningsreglementet

stadgas härom, att tjänstemannen skall i den ordinarie befattningen

hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger

den avlöning han i den tidigare arbetaranställningen ägt uppbära. Av

stadgandet i 6 mom. av samma paragraf följer, att tjänstemannen dock icke

på grund härav må placeras högre än i högsta löneklassen inom den lönegrad,

som gäller för den nya tjänsten. Motsvarande föreskrifter återfinnas i

14 § 2 och 6 mom. militära avlöningsreglementet samt i 8 § 2 och 7 mom.

civila icke-ordinariereglementet respektive 8 § 2 mom. och G mom. militära

icke-ordinariereglementet.

Beträffande frågan vad som skall förstås med avlöning i den tidigare

anställningen lia närmare föreskrifter meddelats i tilläggsbestämmelser till

civila avlöningsreglementet och militära avlöningsreglementet. I enlighet härmed

skall nu avsedd tjänsteman vid befattningens tillträdande placeras i

den löneklass inom vederbörande lönegrad, i vilken årslönen för den orts
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

grupp, till vilken hans stationeringsort är hänförd, närmast överstiger årslönen

i den förutvarande arbetaranställningen. Sistnämnda årslön skall härvid

anses utgöra ett belopp, motsvarande 2 400 gånger den timlön, som

tjänstemannen omedelbart före tillträdandet uppbar eller vid tidarbete avtalsenligt

ägt uppbära. Uppbar tjänstemannen avtalsenligt i den tidigare anställningen

månads- eller veckolön, skall årslönen anses utgöra ett belopp

motsvarande 12 gånger det för månad, respektive 52 gånger det för vecka

fastställda lönebeloppet. Vid lönejämförelsen medräknas, vad angår den nya

befattningen, lön jämte rörligt tillägg — numera även kristillägg — och beträffande

den tidigare anställningen lön samt skäligt belopp för förmån

av fri beklädnad ävensom vid tidarbete utgående kontant ersättning av avlönings

natur utöver lönen, dock med undantag för kallorts- och barntillägg.

I en den 14 februari 1942 dagtecknad skrift har telegraf- och telefonmannaförbundet

gjort framställning i fråga om förbättrad löneklassberäkning

för linjearbetare vid telegrafverket, vilka befordras till ordinarie eller

extra ordinarie befattning. Förbundet bar därvid framhållit, att slopandet av

tillgodoräkningsförfarandet för linjearbetarna medfört synnerligen ogynnsamma

verkningar, i det att ett flertal arbetare, som övergått lill anställning i

befattningar såsom reparatör, extra ordinarie reparatör m. fl., erhållit lägre

placering i löneklass än som med tillämpning av det tidigare tillgodoräkningsförfarandet

skulle hava kommit dem till del. Resultatet av den strikta

sneddningsregelns tillämpande vid befordringar från linjearbetaranställning

till extra ordinarie och ordinarie befattning hade missgynnat äldre linjearbetare

i förhållande till yngre arbetare därigenom, att ingen hänsyn vid

löneklassplaceringen toges till de äldre arbetarnas ofta mycket längre anställningstid

och arbetsutbildning. Förbundet har därför hemställt, att linjearbetare

måtte berättigas vid befordran till extra ordinarie eller ordinarie

tjänst få för löneklassplacering tillgodoräkna den tid han utöver sju år innehaft

anställning såsom fast anställd linjearbetare antingen så, att vederbörande

efter löneklassplacering enligt den nu gällande, modifierade sneddningsregeln

omedelbart uppflyttades en löneklass för varje helt tretal år, varmed

hans anställningsår som fast anställd linjearbetare överstege sju, eller ock

så, att vid hans placering i löneklass hänsyn toges uteslutande till tjänstetiden

i arbetaranställningen genom att varje helt tretal år, varmed hans

anställningsår överstege sju, tillgodofördes honom i löneturshänseende.

I en till Kungl. Majit inkommen, den 21 november 1941 dagtecknad framställning

har vidare försvarets civila tjänstemannaförbund berört frågan om

löneklassplacering för kollektivavlönad arbetare, som övergår till i militära

icke-ordinarieregleinentet avsedd extra befattning och sedermera befordras

till extra ordinarie tjänst. Förbundet har därvid erinrat att, därest kollektivavlönad

arbetare direkt överginge till extra ordinarie befattning, han på

grund av bestämmelserna i 8 § 2 mom. militära icke-ordinariereglementet

bleve berättigad till placering i lägst den löneklass, som närmast överstege

den lön han åtnjutit i arbetaranställningen. Dylik förmån tillkomme honom

däremot icke vid övergång till i militära icke-ordinariereglementet avsedd

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

37

extra befattning. För det fall, att vederbörande sedermera befordrades till

extra ordinarie befattning, ginge lian miste om den rätt, som eljest tillkomme

honom enligt nyssberörda författningsrum. Förbundet bar hemställt, att bestämmelserna

i 8 § 2 mom. måtte få komma i tillämpning jämväl för det fall,

att arbetaren överginge till extra befattning.

I anledning av förenämnda framställningar ävensom vissa andra till Kungl.

Maj:t inkomna skrivelser rörande arbetares löneklassplacering vid övergång

till i gällande avlöningsreglementen avsedda befattningar jämte därtill hörande

remissyttranden uppdrog Kungl. Maj:t den 1 april 1942 åt allmänna

lönenämnden att, under samråd i erforderlig omfattning med försvarsväsendets

lönenämnd, verkställa utredning av frågan, om och i vad mån ändringar

erfordrades i gällande bestämmelser angående löneklassplacering vid statsanställd

arbetares övergång till i civila eller militära avlöningsreglementet

avsedd ordinarie befattning eller till i civila och militära icke-ordinariereglementet

avsedd icke-ordinarie befattning.

I skrivelse till Kungl. Majit den 14 december 1943 har allmänna lönenämnden,

med bifogande av en på lönenämndens uppdrag av ledamoten i nämnden,

byråchefen G. Wold utarbetad promemoria i ämnet, framlagt resultatet

av den verkställda utredningen. Vid skrivelsen bar tillika fogats ett den 13

december 1943 dagtecknat utlåtande av försvarsväsendets lönenämnd, vilken

nämnd beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Över allmänna lönenämndens

skrivelse hava sedermera, efter remiss, utlåtanden avgivits av vissa

ämbetsverk och myndigheter, varjämte vissa personalsammanslutningar beretts

tillfälle att yttra sig i ärendet.

Vad först angår frågan om rätt för linjearbetare vid telegrafverket att vid

övergång till i civila avlöningsreglementet avsedd ordinarie befattning eller

till i civila icke-ordinariereglementet avsedd extra ordinarie befattning få

tillgodoräkna viss del av den tid han innehaft fast anställning såsom linjearbetare,

har i promemorian anförts i huvudsak följande.

Enligt det av telegraf- och telefonmannaförbundet framförda första alternativet

skulle tillgodoräkningsförfarandet tillämpas jämte de nuvarande reglerna

och så att säga utanpå dessa. Lönetekniskt sett tedde sig detta förslag

föga tilltalande. Dess enda förtjänst kunde sägas ligga däri, att det, utan att

försämra de nu gällande villkoren, täckte det angivna syftet att bereda en

högre löneställning åt de sent befordrade arbetarna. Mera tilltalande vore

lönetekniskt sett det av förbundet angivna andra alternativet. Enligt detta

alternativ skulle löneklassplaceringen för en till tjänstemannaanställning

överförd arbetare bliva belt oberoende av den avlöning han uppburit som

arbetare, och de ojämnheter i löneklassplaceringen, som i vissa fall kunde

följa av de nuvarande reglerna, skulle icke uppkomma. Å andra sidan borde

icke förbises, att ett genomförande av sistberörda alternativ icke uteslutande

skulle bliva till fördel vare sig för de anställda eller för staten-arbetsgivaren.

För yngre tidsavlönade arbetare skulle nämligen den föreslagna regeln i åtskilliga

fall giva till resultat en lägre löneklassplacering än som följde av

gällande regler, och vad ackordsarbetarna beträffade syntes det nuvarande

systemet, modifierat på sätt i promemorian i annat sammanhang förordats,

bliva i stort sett förmånligare än den av förbundet föreslagna tillgodoräkningsregeln.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Med hänsyn härtill kunde förbundets förslag icke förordas till genomförande

vare sig enligt det ena eller det andra alternativet. Skulle det emellertid

anses skäligt att arbetare, som befordrades lill extra ordinarie eller ordinarie

befattning först efter mycket lång anställningstid, genom en särbestämmelse

skyddades mot att därvid bliva placerad i alltför låg löneklass inom vederbörande

lönegrad, kunde detta enklast och med jämförelsevis ringa uppoffring

från statens sida realiseras på det sätt, att till bestämmelserna örn löneklassplacering

medelst lönejämförelse fogades en föreskrift av innebörd, att den,

som vid befordringstillfället kunde räkna en sammanlagd anställningstid såsom

arbetare i statens tjänst av 13 år, icke borde placeras i lägre löneklass

än den för befattningen gällande andra löneklassen, samt att den, som innehaft

dylik anställning i 16 år eller däröver, icke placerades lägre än i tredje

löneklassen inom lönegraden.

För egen del har lönenämnden anslutit sig till vad i promemorian anförts.

Den i promemorian framkastade tanken, att arbetare med säi-skilt lång anställningstid

skulle vid övergång till tjänstemannaanställning tillförsäkras en

placering högst två löneklasser över den för befattningen gällande begynnelselöneklassen,

har lönenämnden ansett vara värd att upptagas till övervägande.

Försvarsväsendets lönenämnd har i förenämnda utlåtande den 13 december

1943 yttrat, att några olägenheter motsvarande dem, som påtalats i telegraf-

och telefonmannaförbundets framställning, icke såvitt nämnden hade

sig bekant framträtt inom försvarsväsendet.

Av de över lönenämndens utredning och förslag avgivna yttrandena inhämtas

följande.

Försvarets avtalsnämnd har ansett generella bestämmelser om placering i

högre löneklass av arbetare med särskilt lång arbetstid icke böra införas.

Ett tillgodoräknande av föregående anställningstid skulle enligt nämndens

mening uppluckra nu gällande principer på ett sätt, som skulle kunna motivera

ytterligare avsteg från vad som hittills i huvudsak visat sig lämpligt.

Till denna uppfattning hava arméförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse

och krigsmaterielverket anslutit sig. Å andra sidan har telegrafstyrelsen uttalat

den meningen, att en lösning av huvudspörsmålet örn löneklassplacering

vid statsanställd arbetares övergång till ordinarie eller icke-ordinarie befattning

kunde ernås endast genom återgång i någon form till de principer för

löneklassbestämningen i dessa befordringsfall, som vid telegrafverket m. fl.

verk tillämpades före de nuvarande avlöningsreglementenas ikraftträdande

den 1 juli 1939 och som innebure, att vederbörande befattningshavare i viss

omfattning finge för löneklassplacering tillgodoräkna sin föregående anställningstid.

Ämbetsverket har i anslutning till detta uttalande förordat, att i

vederbörande avlöningsreglementen införes en bestämmelse, att den, som

tillträder ordinarie respektive extra ordinarie befattning och omedelbart dessförinnan

innehar arbetaranställning i statens tjänst, skall äga för bestämmande

av hans begynnelselön och sedermera för hans uppflyttning till högre

löneklass tillgodoräkna den tid utöver tre år, under vilka han efter fyllda

18 år innehaft dylik anställning. Den begränsningen borde dock samtidigt

stadgas, att ingen därigenom finge placeras i högre löneklass än näst högsta

löneklassen i den befattning, som tillträddes. En dylik generell föreskrift

skulle väl lämpa sig för telegrafverkets förhållanden samt tillgodose det i

telegraf- och telefonmannaförbundets framställning framförda önskemålet,

att arbetare, som befordrades till ordinarie eller extra ordinarie befattning,

borde tilldelas högre begynnelselön än som följde av nu gällande regler. Därest

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

39

den av ämbetsverket föreslagna tillgodoräkningsregeln icke kunde göras mera

generellt gällande, syntes densamma i varje fall böra såsom särbestämmelse

införas för telegrafverkets vidkommande. Järnvägsstyrelsen har ansett

sig böra understödja den i promemorian och av lönenämnden framförda

tanken, att arbetare med särskilt lång anställningstid — lägst 13 år — borde

genom särskilda föreskrifter tillförsäkras rätt att i viss utsträckning tillgodoräkna

sådan tid för placering i högre löneklass. Styrelsen har dock ansett

sådan tillgodoräkning böra medgivas allenast vid arbetares övergång till befattning

inom 5 lönegraden, enär ett liknande tillgodoräknande vid direkt

befordran till befattning inom högre lönegrad skulle vid statens järnvägar

ställa den befordrade alltför gynnsamt i lönehänseende i jämförelse med de

tjänstemän, som ginge den vanliga befordringsvägen över aspirant- och extra

ordinarie anställningarna. Även vattenfallsstyrelsen har funnit anordningen

i fråga skälig, örn den begränsades till att gälla befattningar under 10 lönegraden,

men ansett den icke böra tillämpas i fråga om befattningar över

nämnda lönegrad. Beträffande befattning i 10 lönegraden borde den tillförsäkrade

placeringen vid övergång från arbetaranställning icke lämpligen

vara mera än en löneklass över begynnelselöneklassen. Med dessa begränsningar

skulle den ifrågasatta lönetursregeln icke komma att verka olämpligt

vid jämförelse med löneklassplaceringen för tjänstemän med annan

befordringsgång vid statens vattenfallsverk.

Vad härefter angår det av försvarets civila tjänstemannaförbund framförda

yrkandet om särskild löneklassplacering för kollektivavlönad arbetare,

som övergår till extra befattning och sedermera befordras till extra-ordinarie

befattning, uttalas i promemorian bland annat följande.

De i civila och militära icke-ordinariereglementena intagna löneplanerna

för extra tjänstemän samt de därtill anslutna reglerna för inplacering i löneklass

och för åldersuppflyttning hade tydligen tillkommit i syfte att bereda

en lämplig löneställning för i statens tjänst nyanställd personal. Anställning

som extra tjänsteman bade däremot icke varit avsedd att användas såsom

»befordringsgrad» för personal, som efter vederbörlig prövnings- och utbildningstid

nått fram till mera fast anställning och kommit i åtnjutande av

pensionsrätt. Därest det emellertid skulle befinnas ofrånkomligt att fortfarande,

såsom hittills i vissa fall skett, använda extraanställningen såsom

första anställningsform vid arbetares överförande till tjänstemannaställning,

syntes för ernående av en skälig löneställning för den befordrade vissa åtgärder

böra vidtagas. Dessa åtgärder borde gå ut på dels utbyggnad av de

i icke-ordinariereglementena intagna löneplanerna för extra tjänstemän till

att i varje lönegrad omfatta så många löneklasser, att slutlöneklassen sammanfölle

med den för extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad gällande

näst högsta löneklassen, dels ock införande i reglementsbestämmelserna för

extra tjänsteman av föreskrift, att arbetaren i den extra tjänsten skulle hänföras

lägst till den löneklass, i vilken avlöningen vore lika med eller närmast

understege den avlöning han ägt uppbära i den tidigare anställningen. En

dylik komplettering skulle dock icke erfordras i löneplanen för aspiranter

vid kommunikationsverken, cniir överföring av arbetare till tjänstemannaställning

vid dessa verk i regel skedde genom deras befordran direkt till

extra ordinarie.

I anslutning lill de i promemorian sålunda gjorda uttalandena har allmänna

lönenämnden anfört, all den av försvarets civila tjänstemannaförbund

anmärkta olägenheten i regel torde kunna undvikas genom att med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

överförande av en arbetare till tjänstemannaställning finge anstå, till dess

erfarenhet vunnits om vederbörandes kvalifikationer, varefter han — därest

dessa befunnits tillfredsställande — kunde antagas till extra ordinarie tjänst

direkt från arbetaranställningen. Då det emellertid icke med säkerhet kunde

antagas, att i fortsättningen statliga arbetare vid befordran till tjänstemannaställning

undantagslöst komme att omedelbart antagas till extra ordinarie

— eller ordinarie — tjänst, kunde särskilda bestämmelser för reglering av

övergången till extra befattning alltjämt visa sig erforderliga. Behovet härav

syntes dock böra ytterligare utredas, innan slutlig ståndpunkt foges till promemorians

förslag.

I förenämnda utlåtande från försvarsväsendets lönenämnd har framhållits,

att det inom försvarsväsendet förekomme, att befattningar tillfälligt

inrättades såsom extra i avvaktan på att de skulle upptagas såsom extra ordinarie

i vederbörlig tjänsteförteckning. Med hänsyn härtill funne — särskilt

under nuvarande förhållanden — försvarsväsendets lönenämnd det

tveksamt, om det av allmänna lönenämnden framlagda förslaget läte sig

utan olägenhet genomföra vid försvarsväsendet.

I de över lönenämndens utredning avgivna yttrandena hava olika uppfattningar

i nn förevarande fråga kommit till uttryck.

Sålunda har försvarets civilförvaltning anfört, att förslaget örn övergång

från arbetarställning direkt till anställning såsom extra ordinarie knappast

syntes vara möjligt att tillämpa vid försvarsväsendet. Att låta med arbetares

överförande till tjänstemannaställning anstå till dess erfarenhet vunnits örn

vederbörandes kvalifikationer för viss extra ordinarie befattning syntes nämligen

möta vissa svårigheter redan på den grund, att inom försvarsväsendet

ombyte av arbetsplats icke sällan skedde i samband med övergången. Ämbetsverket

ifrågasätter, om icke med hänsyn till önskvärdheten av att vederbörande

arbetare efter övergång till anställning såsom tjänsteman finge

bibehålla sin arbetarpensionsrätt, en ändamålsenlig lösning vore, att arbetaren

i här avsedda fall, fastän anställd som extra tjänsteman, finge redovisas

såsom arbetare med de rättigheter och skyldigheter, som därav skulle följa.

Ämbetsverket har ock ifrågasatt, örn ej begynnelselönen för extra tjänsteman

borde närmare anslutas till vad som gäller för extra ordinarie tjänsteman

inom samma lönegrad genom att förstnämnda lön sattes allenast en

löneklass i stället för nu två Iöneklasser lägre än den sistnämnda. Marinförvaltningen

finner det angeläget, att de i promemorian föreslagna åtgärderna

vidtagas. Flygförvaltningen meddelar, att vid flygvapnets verkstäder

antagande av kollektivavtalsanställd personal såsom extra tjänstemän hittills

förekommit huvudsakligen endast i samband med provtjänstgöring för

extra ordinarie befattning eller i avvaktan på inrättande av extra ordinarie

befattningar och att anställningstiden därför varit av förhållandevis kort

varaktighet. Ämbetsverket har uttalat sig för att provtjänstgöring eller annan

övergångsvis innehavd anställning såsom extra tjänsteman icke skulle

utgöra hinder för att efter sedermera skedd befordran till extra ordinarie

för löneklassplacering tillgodoräkna kollektivavtalsanställningen. Försvarets

avtalsnämnd, med vilken arméförvaltningen, försvarets fabriksstyrelse

och krig smaterielverket instämt, har betonat, alt de nu gällande reglerna

för övergång från arbetaranställning till befattning såsom extra tjänsteman

i flera avseenden visat sig synnerligen otillfredsställande. Det hade ofta varit

förenat med stora svårigheter att kunna erbjuda de för ändamålet mest

skickade arbetarna sådana förmåner, att de kunde förmås att acceptera en

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

41

arbelsledarbefattning, som kunde förväntas fortlöpa allenast ett fåtal år. Ett

genomförande i huvudsak av de av lönenämnden föreslagna bestämmelserna

syntes kunna neutralisera ifrågavarande svårigheter. Avtalsnämnden balock

framhållit angelägenheten av att arbetare, som övergår till extra t.jänstemannaanställning,

får behålla sin pensionsrätt som arbetare. Generalpoststyrelsen

och vattenfallsstyrelsen hava anfört, att lönenämndens förslag saknade

betydelse för postverkets och statens vattenfallsverks del. Telegrafstyrelsen,

järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hava förklarat,

att lönenämndens förslag i nu förevarande delar icke föranledde till

något uttalande.

I likhet med allmänna lönenämnden och vissa av de i ärendet hörda myn - Departementsdigheterna

anser jag mig icke kunna tillstyrka att, på sätt telegraf- och te- Mejeri.

lefonmannaförbundet påyrkat och telegrafstyrelsen förordat, i fråga om

kollektivavtalsavlönad arbetares placering i löneklass vid befordran till

extra ordinarie eller ordinarie befattning en återgång, vare sig generellt eller

enbart för telegrafverkets vidkommande, nu sker till det tillgodoräkningsförfarande,

som tillämpades före de nu gällande avlöningsreglementenas

ikraftträdande. Enligt min mening skulle en dylik återgång innebära ett betänkligt

avsteg från de principer, varpå det nuvarande lönesystemet vilar.

För vissa fall, då arbetare först efter jämförelsevis lång tids statlig arbetaranställning

vinner befordran till tjänstemannabefattning, synes det emellertid

önskvärt, att en något förmånligare löneklassplacering må kunna beredas

än den, som följer enbart av de nu gällande reglerna för arbetares

inplacering i löneklass vid övergång till ordinarie eller extra ordinarie tjänst.

Det synes dock för närvarande icke lämpligt att i vederbörande avlöningsreglementen

införa särskilda bestämmelser om löneklassplacering i här

ifrågavarande befordringsfall. Beslut härutinnan synes i stället tills vidare

lämpligen böra på framställning få meddelas av Kungl. Maj:t. I fråga örn

arbetare, som erhåller befordran till ordinarie tjänst, torde riksdagens bemyndigande

för Kungl. Majit att meddela beslut i ämnet bliva erforderligt.

Vidkommande härefter spörsmålet örn kollektivavtalsavlönad arbetares

placering i löneklass vid befordran till extra befattning framgår av vad i

ärendet anförts, att en dylik befordringsgång huvudsakligen förekommer

vid försvarsväsendet, där särskilt under nuvarande förhållanden extra befattningar

inrättats i stor omfattning. Erinras må, att jämlikt Kungl. Maj:ts

den 15 juni 1944 givna bemyndigande särskilda sakkunniga tillkallats att

biträda med viss omprövning av lönegradsplacering m. m. för befattningshavare

inom försvarsväsendet och att i de sakkunnigas uppdrag ingår afl

utreda frågan örn överförande av icke-ordinarie personal till ordinarie anställning

och om upptagande av nya extra ordinarie befattningar i tjänsteförteckningen

till militära icke-ordinariereglementet jämte därmed sammanhängande

spörsmål. I avvaktan på resultatet av sagda utredning finner jag

skäl icke föreligga att, såsom i promemorian ifrågasatts, utbygga de i ickcordinariereglementena

intagna löneplanerna för extra tjänstemän och i samband

därmed i vederbörande reglementen införa särskilda lönebestämmelser

för arbetare, som övergå till anställning såsom extra tjänsteman. Där

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

vederbörande befordrats till extra ordinarie eller ordinarie befattning och

genom mellankommande anställning i extra tjänst gått miste örn den lönetursrätt,

som enligt redan gällande bestämmelser skulle hava förelegat vid

direkt befordran till sådan tjänst från arbetaranställningen, torde en reglering

av löneklassplaceringen få ske från fall till fall. Förutsättning för en

sådan reglering torde dock böra vara, att den extra anställningen närmast haft

karaktären av en prövnings- eller övergångstid i avvaktan på befordran till

den extra ordinarie eller ordinarie befattningen samt att den föregående arbetaranställningen

icke varit av allenast tillfällig art eller eljest av kortare

varaktighet. För de fall, att nyss omförmäld reglering erfordras vid tillträdande

av ordinarie befattning, torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens

medgivande att meddela beslut härutinnan.

Det bemyndigande av riksdagen, som jag i enlighet med det anförda

ifrågasätter, torde även böra avse befordringsrätt som hittills förekommit.

Vid anmälan senare i dag av vissa pensionsfrågor torde jag få upptaga

frågan örn inhämtande av riksdagens bemyndigande för Kungl. Majit att

medgiva, att arbetare, som övergår till icke pensionsberättigande tjänstemannaanställning,

må bibehållas vid den pensionsrätt, som han innehaft i

arbetaranställningen.

6. Upphävande av viss bestämmelse i civila avlöningsreglementet

i fråga om statens lantbruksingenjörer.

Enligt förslag, som kommer att anmälas senare denna dag, skola statens

lantbruksingenjörer, vilka nu enligt civila avlöningsreglementet äro hänförda

till lönegraden A 21 och äga åtnjuta arvode enligt taxa, för framtiden

göras oberoende av taxeinkomster och uppflyttas i lönegraden A 28. Samtidigt

därmed skola lantbruksingenjörernas tjänstebiträden erhålla statsanställning,

i den mån de ej redan nu inneha sådan. Förändringarna äro .avsedda

att genomföras vid ingången av budgetåret 1945/46.

56 § 2 mom. civila avlöningsreglementet innehåller en bestämmelse, enligt

vilken lantbruksingenjör, som åtnjuter semester eller tjänstledighet, är

skyldig att, där sådant påkallas och enligt lantbruksstyrelsen beprövande

utan större svårigheter kan ske, mot skälig ersättning tillhandahålla vikarien

nödig expeditionslokal ävensom att till vikarien avstå det arvode enligt

lantbruksingenjörstaxa, vilket belöper å de av denne verkställda tjänstegöromålen.

I enlighet med vad som förutsatts i det av 1942 års torrläggningssakkunniga

den 28 november 1944 avgivna betänkandet med förslag angående den

statsunderstödda torrläggningsverksamheten (SOU 1944:56) bör 56 § 2 mom.

civila avlöningsreglementet upphävas i samband med löneregleringen. Stadgandet

bör således upphöra att gälla den 1 juli 1945.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

43

7. Vissa ändringar i gällande bestämmelser om fyrskeppstillägg.

Enligt stadganden i 57 § 2 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet äga

vissa tjänstemän vid lots- och fyrstaten under tjänstgöring å fyrskepp åtnjuta

fyrskeppstillägg med dagbelopp, differentierade efter särskilda stationsgrupper

och de förhållanden, under vilka tjänstgöringen fullgöres. Dagbeloppen

äro olika för följande särskilda befattningshavarkategorier, nämligen
a)

fyrbiträden;

b) fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp;

c) fyrvaktare å Ira klass fyrskepp;

d) fyrmästare å 3:e klass fyrskepp;

e) fyrmästare å 2:a klass fyrskepp; samt

f) distriktsfyrmästare och fyrmästare å Ira klass fyrskepp.

I innevarande års statsverksproposition (X h. t., s. 110, 115) har i enlighet

med en av lotsstyrelsen gjord hemställan framlagts förslag örn ändrade

tjänstebenämningar för viss fyrpersonal. Innebörden av förslaget, i vad detsamma

avser nyss angivna befattningshavargrupper, framgår av följande

sammanställning. I

Nuvarande

Föreslagna

tjänstebenämningar

löne-

grader

tjänstebenämningar

löne-

grader

A 5

A 6

A 6

A 8

A 8

A 10

A 12

Fyrvaktare...................

A 5

A 6

A 8

A 8

A 10

A 12 |

Fyrbiträde............................

Fyrvaktare å 2:a och 8:e klass fyrskepp

Fyrvaktare å lia klass fyrskepp........

| Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp........

j Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp........

| Fyrmästare å lia klass fyrskepp........

jFyrvaktare...................

Förste fyrvaktare .............

Fyrmästare...................

Fyrmästare...................

Fyrmästare...................

I skrivelse den 31 augusti 1944 har lotsstyrelsen anfört, att ändringar i

57 § 2 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet påkallades, därest de

avsedda tjänstebenämningarna bomme att införas. Styrelsen har därvid föreslagit,

att de belopp, med vilka fyrskeppstillägg nu utgå till de sex i författningsrummet

angivna befattningshavargrupperna, skulle bliva gällande

för respektive

a) fyrvaktare i lönegraden A 5;

b) fyrvaktare i lönegraden A 6;

c) förste fyrvaktare;

d) fyrmästare i lönegraden A 8;

e) fyrmästare i lönegraden A 10; samt

f) distriktsfyrmästare och fyrmästare i lönegraden A 12.

Av lotsstyrelsens förslag följer, att nuvarande fyrbiträden i lönegraden

A 6 i avseende å fyrskeppstilläggens belopp .skulle komma alt sammanföras

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 218. ■

Departements
chefen.

och likställas nied nuvarande fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepp, vilka

sistnämnda befattningshavare jämväl tillhöra lönegraden A 6. Till stöd för

förslaget i nämnda del har lotsstyrelsen anfört följande.

Den åtskillnad, som enligt lotsstyrelsen® förslag skulle beträffande fyrbiträdespersonalen

komma att göras mellan befattningshavare i 5 och 6 lönegraderna,

måste anses befogad med hänsyn till den olika lönegradsplaceringen

och den olikhet i fråga om kvalifikationer, som ligger till grund för

denna. Styrelsen vill härvid tillika erinra om att fyrbiträdesbefattningarna

i lönegraden A 6 tillkommit först efter ikraftträdandet av nu gällande bestämmelser

om fyrskeppstillägg. Den årliga kostnaden för uppfattning i

högre ersättningsgrupp av innehavarna av sistnämnda befattningar torde

komma att uppgå till omkring 1 800 kronor.

Allmänna lönenämnden har avgivit infordrat utlåtande i ärendet samt

därvid anfört, att lotsstyrelsens förslag skulle medföra en höjning av fyrskeppstilläggens

normalbelopp med 20 öre för de befattningshavare, vilka

under den nuvarande tjänstebenämningen fyrbiträde vore placerade i lönegraden

A 6, samt att lönenämnden icke funnit skäl till erinran mot förslaget.

De av lotsstyrelsen förordade ändringarna i civila avlöningsreglementets

bestämmelser om fyrskeppstillägg torde böra vidtagas. Vad särskilt angår

höjningen av fyrskeppstilläggen för de i lönegraden A 6 placerade befattningar,

vilkas innehavare nu benämnas fyrbiträden, synes det befogat, att

tilläggen vid dessa befattningar få utgå med samma belopp som tilläggen

vid de i nämnda lönegrad placerade befattningarna såsom fyrvaktare å 2:a

och 3:e klass fyrskepp.

8. Vissa tjänstemäns vid affärsdrivande verk återgång till förut

innehavd befattning, m. m. I

I 58 § 1 mom. 3 punkten, 2 mom. 3 punkten, 3 mom. 4 punkten, 4 mom.

3 punkten och 5 mom. 1 punkten civila avlöningsreglementet meddelas vissa

bestämmelser i fråga örn olika medelst förordnande för viss tid tillsatta

tjänstemäns vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk

och domänverket återgång till förut innehavd befattning. Enligt

ifrågavarande bestämmelser äger Kungl. Maj:t befogenhet att, örn där avsedd

tjänstemans förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande,

medgiva, att tjänstemannen må återgå till ordinarie befattning

inom den lönegrad han före förordnandet tillhörde. Har sådant medgivande

lämnats, skall för bestämmande av tjänstemannens placering i löneklass så

anses, som örn han även under den tid förordnandet varat innehaft ordinarie

befattning inom nämnda lönegrad. Därest så erfordras för beredande åt

tjänsteman i nu avsett fall av ordinarie befattning, äger Kungl. Maj:t besluta

därav betingad tillfällig ökning av antalet ordinarie tjänster.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

45

Enligt 58 § 4 inom. 4 punkten äger i Porjus stationerad driftchef åtnjuta

avlöningsförstärkning med 1 000 kronor för år. Vattenfallsstyrelsen äger bestämma,

huru med avlöningsförstärkningen skall förfaras, då driftchefen

åtnjuter tjänstledighet, under vilken han är skyldig vidkännas tjänstledighetsavdrag.

I en förut denna dag på chefens för kommunikationsdepartementet föredragning

beslutad proposition skola från och med nästa budgetår till tjänster,

som tillsättas med förordnande för viss tid och hänföras till löneplan

C civila avlöningsreglementet, ombildas befattningarna vid postverket såsom

postdirektör, två byrådirektörsbefattningar vid telegrafverket — för vilka

tjänstebenämningen vid omregleringen skall ändras till avdelningsdirektör —

samt driftchefsbefattningarna vid statens vattenfallsverk. Efter omregleringen

skall i Porjus stationerad driftchef icke vidare erhålla avlöningsförstärkning.

Med hänsyn till den karaktär, de nämnda befattningarna vid bifall till

Kungl. Maj :ts förslag skola erhålla, bör under angivna förutsättning den

Kungl. Maj:t enligt nyssnämnda författningsrum tillkommande befogenheten

utsträckas att omfatta dessa förordnandetjänster. Vidare bör föreskriften

om avlöningsförstärkning till driftchefen i Porjus upphävas. De ändrade

bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1945.

9. Löneklassplacering vid tillträdande av lägsta underofficers
beställning.

12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet innehåller en särskild lönetursregel,

vilken är tillämplig å den, som från beställning tillhörande löneplanen

Ma i manskapsavlöningsreglementet befordras till underofficersbeställning

tillhörande lönegraden UO 1. Lönetursregeln, vilken allenast tilllämpas

i den mån den för beställningshavaren medför en förmånligare

löneklassplacering än den, som följer av eljest tillämpliga bestämmelser,

är av följande innebörd.

Vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning

må så anses, som om underofficersbeställningen tillträtts vid den

tidpunkt, då beställningshavaren under sammanlagt nio år innehaft fast

anställning vid krigsmakten. Med tid för fast anställning får sådan tid likställas,

som vederbörande enligt beslut, meddelat med stöd av 7 § 1 mom.

manskapsavlöningsreglementet, ägt för löneklassplacering i beställning tillhörande

löneplan Ma tillgodoräkna sig på samma sätt som örn han därunder

innehaft fast anställning; härigenom kan i vissa fall värnpliktstjänstgöring,

som fullgjorts före tillträdandet av fast anställning, medräknas i

förevarande tid av nio år. Löneturen i underofficersbeställningen skall dock

ej räknas från tidigare tidpunkt än den, då vederbörande uppnått 27 års

ålder.

Nu nämnda bestämmelser äro tillämpliga allenast om beställningshavaren

från den angivna tidpunkten varit i en följd anställd vid krigsmaklen

utan andra avbrott mellan olika anställningsperioder än som tillsammans

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

omfatta högst tre månader; ha sådana mera kortvariga avbrott förekommit,

må tiden för dem icke inräknas i anställningstiden. Har i den fasta anställningstiden

förekommit avbrott av längre varaktighet än tre månader, ankommer

på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren må placeras

i högre löneklass än den, till vilken han enligt vanliga löneklassplaceringsbestämmelser

skolat hänföras.

Ifrågavarande författningsrum har erhållit sin nuvarande lydelse genom

kungörelse den 15 juni 1944, nr 378. I övergångsbestämmelserna till kungörelsen

föreskrives, att där beställning såsom underofficer av 2. graden vid

marinen eller såsom musiksergeant vid flygvapnet under tiden 1 juli 1942

—30 juni 1944 tillträtts av den, som omedelbart dessförinnan innehaft beställning

tillhörande löneplan Ma, med avseende å löneklassplacering från

och med den 1 juli 1944 skall så anses, som om 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet

varit i sin nya lydelse gällande redan vid tidpunkten för

underofficersbeställningens tillträdande.

Med yttrande den 15 december 1944 har försvarets civilförvaltning överlämnat

en till Kungl. Maj:t ställd ansökning av musiksergeanten vid

flygvapnet Gunnar Nyström örn förbättrad löneklassplacering. Nyström -—

som är född den 7 oktober 1907, innehaft manskapsanställning vid Dalregementet

under tiden 1 januari 1922—30 september 1942 och därefter

under tiden 1 oktober 1942—31 mars 1943 innehaft befattning som förrådsvaktmästare

i lönegraden Ca 7 vid samma regemente — har den 1 april

1943 konstituerats till musiksergeant vid flygvapnet, varvid han placerats

i lägsta löneklassen i lönegraden UO 1. I ansökningen har Nyström anhållit

att bliva placerad i den löneklass, som skulle kommit i fråga, därest

han kvarstått i manskapsbeställning vid den tidpunkt, då han tillträtt musiksergeantbeställningen.

Försvarets civilförvaltning anför i sitt yttrande över ansökningen bl. a.

följande.

Därest sökanden omedelbart efter avskedet från manskapsanställningen

tillträtt musiksergeantbeställningen, skulle det med avseende å hans löneklassplacering

från och med den 1 juli 1944 så ansetts, som om han tillträtt

underofficersbeställning den 7 oktober 1934, och han skulle från och

med den 1 juli 1944 ha ägt uppbära lön enligt 4 löneklassen i löneplanen

UO med rätt till löneklassuppflyttning från och med den 1 januari 1947.

Då med hänsyn härtill den löneställning sökanden erhållit knappast kan

anses skälig, hemställer civilförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte förordna,

att sökanden i innehavande musiksergeantbeställning skall anses vara placerad

i 4 löneklassen i löneplanen UO från och med den 1 januari 1944.

Lön enligt denna löneklass synes dock böra utgå först från och med den 1

januari 1945.

över ansökningen har försvarsväsendets lönenämnd avgivit infordrat utlåtande

och därvid anfört följande.

I utlåtande den 1 december 1943 över vissa framställningar om förbättrad

löneklassplacering förklarade sig lönenämnden finna skäligt, att Nyström

— ehuru det mellan hans anställning såsom manskap och befordran

till sergeantbeställning förflutit sex månader, under vilka han innehaft

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

47

en ordinarie befattning i lönegrad Ca 7 •— skulle tillgodoräknas den tidigare

fasta anställningen och placeras i 3 löneklassen av lönegrad UO 1 från

och med den 1 april 1943. Genom beslut den 25 augusti 1944 har emellertid

Kungl. Maj:t förklarat Nyströms ansökning icke föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd. Anledningen härtill torde ha varit, att Kungl. Ma.j:t ansett

sig icke äga befogenhet att med stöd av 12 § 2 mom. sista stycket militära

avlöningsreglementet medgiva en förbättrad löneklassplacering i sådana fall,

då vederbörande icke innehaft manskapsbeställning omedelbart före tillträdandet

av underofficersbeställningen. Vid sådant förhållande torde icke

heller nu föreliggande framställning kunna vinna Kungl. Maj:ts bifall, med

mindre frågan underställes riksdagens prövning.

Då Nyström kommit i en jämförelsevis ogynnsam löneställning får lönenämnden

föreslå, att riksdagens samtycke inhämtas till att sökanden hänföres

till 3 löneklassen av lönegrad UO 1 från och med den 1 april 1943.

Lön efter nämnda löneklass synes dock icke böra utgå förrän från och med

den 1 juli 1944 eller den dag, då kungörelsen 1944: 378 om ändrad lydelse

av bland annat 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet trädde i kraft.

I samband härmed har lönenämnden anfört, att förslag till sådan ändring

av 12 § 2 mom. militära avlöningsreglementet syntes böra föreläggas

riksdagen, att Kungl. Maj:t erhölle möjlighet att medgiva en gynnsammare

löneklassplacering i underofficersbeställning även i de fall, då vederbörande

icke tillträtt beställningen omedelbart efter manskapsanställningens

upphörande.

De särskilda löneklassplaceringsbestämmelser, som innefattas i 12 § mili- Departementstära

avlöningsreglementet, äro tillämpliga allenast där lägsta underofficers- chelenbeställning

erhålles genom befordran, och vad angår de bestämmelser, örn

vilka i detta sammanhang är fråga — bestämmelserna i 2 mom. — förutsättes

för deras tillämplighet, att befordran sker från den i manskapsavlöningsreglementet

omförmälda löneplanen Ma. Försvarsväsendels lönenämnd

har nu, närmast med anledning av det aktuella fall, för vilket i det

föregående redogjorts, förordat sådan ändring i reglementet, att bestämmelserna

i 2 mom. kunde tillämpas även då lägsta underofficersbeställning

tillträddes under andra omständigheter än i samband med befordran från

anställning på Ma-planen. Jag har ansett mig böra biträda förslaget härom.

Ifrågavarande ändring torde böra genomföras från och med den 1 juli

1945. För den, som under tiden 1 juli 1942—30 juni 1945 tillträtt underofficersbeställning

tillhörande lönegraden UO 1 utan samband med befordran

från beställning tillhörande löneplan Ma i manskapsavlöningsreglementet,

bör med avseende å löneklassplacering från och med den 1 juli 1945

så anses, som örn 12 § 2 mom. varit i den nu avsedda lydelsen gällande

vid tidpunkten för underofficersbeställningens tillträdande. En övergångsbestämmelse

av denna innebörd torde böra meddelas i anslutning till reglementsändringen.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

10. Visst tillägg till gällande bestämmelser örn förmåner

under flygtjänstgöring.

Enligt 27 § 1 mom. militära avlöningsreglementet äger beställningshavare,

sorn är kommenderad till flygtjänstgöring i angiven befattning, uppbära flygtillägg

med visst belopp för månad räknat, under förutsättning att sådan

tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl. Maj :t

eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av chefen för flygvapnet.

Vid vissa militära skolor, där flygutbildning bedrives, utgå för närvarande

lärararvoden å 45 kronor för månad till flyglärama. 1 sitt betänkande den 19

mars 1943 med förslag till reglering av det militära arvodesväsendet (SOU

1943: 21) har militära arvodesutredningen anfört, att dessa arvoden icke vore

att anse som lärararvoden i egentlig mening utan som ersättning för särskilt

riskfylld och påfrestande tjänstgöring och att de därför borde i systematiskt

hänseende sammanföras med andra förmåner under flygtjänstgöring; de

borde därvid höjas till 50 kronor för månad. Ett förslag av enahanda innebörd

har framställts av 1943 års arvodessakkunniga i den 31 augusti 1944

avgiven utredning med förslag till arvodesreglering vid försvaret. Mot förslagen

har icke framställts erinran vid remissbehandlingen av de båda betänkandena.

Ifrågavarande spörsmål har upptagits till behandling i den proposition rörande

vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för

budgetåret 1945/46, som förut denna dag beslutats på chefens för försvarsdepartementet

föredragning. I propositionen har, med biträdande i princip

av förut nämnda förslag, förordats, att flygförare, som tillika är flyglärare

vid grundläggande flygutbildning, enligt de närmare föreskrifter, som utfärdas

av Kungl. Majit, skall — utöver flygtillägg såsom flygförare — äga åtnjuta

särskilt flyglärartillägg med 50 kronor för månad.

Härav betingad ändring i 27 § militära avlöningsreglementet bör nu vidtagas.

Ändringen bör träda i kraft samtidigt med den i nämnda proposition

förordade arvodesregleringen eller således den 1 juli 1945. Vid sammanträffande

mellan flyglärartillägg och egentligt lärararvode har i sagda proposition

förutsatts, att lärararvodet skall reduceras eller bortfalla, varemot flyglärartillägget

skall utgå. Någon bestämmelse örn reglering av sådant sammanträffande

torde därför icke vara påkallad i detta sammanhang.

11. Avskedspremie och övergångsersättning till avgående fast

anställt manskap vid försvaret.

I proposition den 16 februari 1945, nr 154, har Kungl. Majit på chefens för

försvarsdepartementet föredragning framlagt förslag angående ordnande av

civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret. Propositionen

är grundad på en av 1942 års civilanställningssakkunniga verkställd

utredning i ämnet (SOU 1944: 38). I propositionen har bland annat förordats,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 218.

49

att de i 2 § 2 inom. andra stycket och 22 § 2 mom. manskapsavlöningsreglementet

meddelade bestämmelserna om avlöning å civilanställningsstat

och avskedspremie lör manskap tillhörande löneplan Ma skola ersättas med

nya föreskrifter om avskedspremie och övergångsersättning av det innehåll,

som framgår av propositionen.

Inom finansdepartementet har utarbetats förslag till härav betingade ändringar

i manskapsavlöningsreglementet. Ändringarna böra underställas riksdagen

för godkännande. Det bör ankomma på Kungl. Majit att meddela

erforderliga tilläggsbestämmelser örn förmånernas utbetalning m. m.

De nya bestämmelserna böra träda i kraft den 1 juli 1945. I nyssnämnda

författningsförslag ha intagits särskilda övergångsbestämmelser utarbetade

i väsentlig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag.

Det i 14 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet förekommande stadgandet

örn rätt för Kungl. Majit att utfärda erforderliga bestämmelser angående

avlöning till beställningshavare, som beviljas tjänstledighet för förvärvande

av kompetens till vinnande av civilanställning, förutsättes skola

bibehållas oförändrat.

12. Löneklassplacering i vissa fall vid tillträdande av beställning

tillhörande löneplan Ma. I

I 7 § 1 och 2 moni. manskapsavlöningsreglementet finnas bestämmelser angående

löneklassplacering i vissa särskilda fall för den, som tillträder beställning

tillhörande löneplan Ma. Bestämmelser angående placering i löneklass

av den, som första gången tillträder beställning tillhörande löneplan

Ma, äro sammanförda i 1 inom. 1 andra stycket av detta moment stadgas beträffande

den, som tjänstgjort såsom värnpliktig omedelbart före tillträdandet

av manskapsbeställning, att i fråga om löneklassplacering må efter prövning

i viss ordning anses, som om beställningen tillträtts vid värnpliktstjänstgöringens

början eller vid den senare tidpunkt under nämnda tjänstgöring,

som finnes skälig. Vad sålunda stadgats må äga tillämpning jämväl i de

fall, där tillträdandet av fast anställning sker inom en tid av högst sex månader

efter värnpliktstjänstgöringens avslutande, dock att vid bestämmandet

av den tidpunkt, då beställningen skall anses hava tillträtts, hänsyn ej må

tagas till tid, som förflutit efter tjänstgöringens avslutande. I 2 mom. finnas

införda vissa bestämmelser angående löneklassplacering för den, som efter

avgång från tidigare innehavd fast anställning vid försvarsväsendet ånyo tillträder

beställning tillhörande löneplan Ma. Sådan beställningshavare må

— med vissa begränsningar — placeras högst i den löneklass och förklaras

berättigad högst lill den vidare löneklassuppflyttning, vartill han med tilllämpning

av reglementets föreskrifter skulle lia varit berättigad, örn föregående

anställningstid omedelbart och i en följd föregått tillträdandet av

den senast vunna beställningen.

Bihang till riksdagens protokoll 19A5. 1 sami. Nr 218.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

Enligt O § 4 punkten kungörelsen den 26 maj 1944 (nr 223) angående

manskaps och musikelevers anställning vid krigsmakten må värnpliktig under

pågående lörsta tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd jämlikt 27 §

1 morn. A värnpliktslagen och under ett år efter avslutandet av sådan

tjänstgöring vinna fast anställning såsom manskap. Chefen för marinen

har i en den 22 november 1944 dagtecknad framställning under erinran

om denna bestämmelse ifrågasatt utsträckning till ett år av den tid av sex

månader, som enligt 7 § 1 mom. andra stycket manskapsavlöningsreglementet

högst må lia förflutit mellan avslutande av värnpliktstjänstgöring

och tillträdandet av manskapsbeställning för att värnpliktstjänstgöringen

skall kunna tagas i betraktande vid bestämmande av löneställningen såsom

manskap. Såsom motiv för utsträckningen har marincliefen framhållit, att

rekryteringen härigenom skulle underlättas och stimuleras. Försvarets civilförvaltning

har i ett den 26 januari 1945 dagtecknat utlåtande tillstyrkt förslaget

under framhållande, att bestämmelsen tillkommit i syfte att underlätta

rekryteringen av fast anställt manskap ur de värnpliktigas led. Försvarsväsendets

lönenämnd har lämnat förslaget utan erinran.

Vidare har försvarsväsendets underbefälsförbund i enden 15november 1944

dagtecknad framställning hemställt, alt den, som omedelbart före tillträdandet

av manskapsbeställning innehaft anställning såsom musikelev, för bestämmande

av löneställning i manskapsbeställningen måtte få taga i beräkning

anställningstiden såsom musikelev, minskad med två år. I framställningen

anföres i huvudsak följande.

Befordringsförhållandena för musikpersonalen hava under år 1943 underkastats

granskning av inom försvarsdepartementet särskilt tillkallade utredningsmän

— 1943 års militärmusikutredningskommitté. I en till chefen för

försvarsdepartementet den 25 maj 1944 avgiven slutrapport framhöll kommittén

bland annat, att musikpersonalen i befordringsavseende intoge en synnerligen

ogynnsam ställning. En undersökning hade sålunda givit till resultat,

att beställning tillhörande lönegraden Ma 2 av musikpersonalen tillträddes

vid en levnadsålder av 22 år och efter en anställningstid av 61/2 år. Beställning

tillhörande lönegraden Ma 3 tillträddes vid en levnadsålder av 25

år och efter en anställningstid av 9V2 år. Det fast anställda manskapet i allmänhet

torde tillträda beställning i lönegraden Ma 2 efter genomsnittligt 2

3 år och beställning i lönegraden Ma 3 efter genomsnittligt 3—4 år. En avsevärd

eftersläpning i löneavseende förekommer alltså för musikpersonalens

del.

1943 års militärmusikutredningskommitté berörde icke närmare frågan

om den genomsnittliga anställningstiden såsom musikelev. Förbundet har

för sin del icke haft tillgång till uppgifter härom, som kunnat statistiskt

bearbetas. Det förefaller emellertid sannolikt, att den genomsnittliga anställningstiden

här skulle uppgå till över två år. Det finnes exempel på att musikelever

innehaft sina anställningar upp till fem år, innan de kunnat vinna anställning

såsom manskap i lönegraden Ma 1. Antalet fall, där anställningstiden

såsom musikelev kan förväntas komma att avsevärt överstiga två år,

torde framdeles bliva förhållandevis stort.

Anställning som musikelev kan enligt gällande bestämmelser vinnas under

det kalenderår, då sökanden uppnår 14 års ålder, medan anställning såsom

manskap i allmänhet kan vinnas det kalenderår, under vilket sökanden upp
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

51

når 16 års ålder. Det synes nied hänsyn härtill och till vad i det föregående

anförts skäligt, att tid för anställning såsom musikelev utöver två år på ett

eller annat sätt kan få »tillgodoräknas» vid den tidpunkt, då musikeleven

erhåller anställning såsom manskap med lön enligt lönegraden Ma 1, Den

eftersläpning i löneavseende, som eljest uppstår i sådana fall, där anställningstiden

såsom musikelev är onormalt lång, skulle härigenom kunna elimineras.

En sådan ordning skulle enligt förbundets uppfattning lättast kunna

åvägabringas genom intagandet av ett nytt andra stycke i manskapsåvlöningsreglementets

7 g 1 mom. av förslagsvis följande lydelse: För den, som

omedelbart löre tillträdandet av beställning tillhörande löneplan Ma innehaft

anställning såsom musikelev, skall, där sådant är för heställningsliavaren

förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna

i 5 § 1 inom., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt för löneklassuppflyttning

så anses, som om beställningen tillträtts vid ingången av

kalendermånaden näst efter den, då beställningshavaren kan räkna två års

anställning såsom musikelev.

För undvikande av ojämnheter vid genomförandet av den föreslagna bestämmelsen

har underbefälsförbundet hemställt, att för musikmanskap i

lönegraden Ma 1 från och med dagen för bestämmelsens ikraftträdande skall

med avseende å löneklassplacering så anses, som örn den nya bestämmelsen

varit gällande vid tidpunkten för tillträdandet av beställningen i lönegraden

Ma 1.

Försvarets civilförvaltning har i utlåtande den 26 januari 1945 tillstyrkt bifall

till framställningen.

Försvarsväsendets lönenämnd har i ett den 24 februari 1945 dagtecknat

utlåtande över framställningen anfört.

Genom att, på sätt i framställningen angivits, första manskapsbeställning

på grund av rådande befordringsförhållanden som regel kan erhållas först

efter relativt långvarig anställning såsom musikelev — enligt uppgift i genomsnitt

sannolikt efter mer än två år — kommer tillträdandet av beställning

såsom musikmanskap i allmänhet att ske vid högre levnadsålder än

den, vid vilken första manskapsbeställning eljest tillträdes. Försvarsväsendets

lönenämnd vill med hänsyn till dessa förhållanden icke framställa

erinran mot alt viss del av musikelevtiden tages i betraktande för bestämmande

av löneklass vid tillträdandet av manskapsbeställning. Härvid bör

emellertid eftersträvas sådana bestämmelser, att löneklassplaceringen för

musikmanskapet så nära sorn möjligt kommer att överensstämma med löneklassplaceringen

för övrigt manskap i motsvarande åldersgrupper. Med denna

utgångspunkt och då, vad angår övrigt manskap, volontäranställning över

stat kan tillträdas den l oktober del år, under vilket vederbörande uppnått

16 års ålder, får lönenämnden för sin del föreslå, alt författningsbestämmelsen

erhåller följande lydelse:

För den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhörande löneplan

Ma innehaft anställning såsom musikelev, skall, där sådant är för

beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med

föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön och tidpunkt

för löneklassuppflyttning så anses, som örn beställningen tilli rä 11 s

den 1 oktober det år, under vilket beställningshavaren uppnått 16 års ålder,

dock ali härvid icke må lagas i betraktande längre lid än sorn svarar mot

tjänstetiden såsom musikelev.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kunyl. Maj:ts proposition nr 218.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har ytterligare i en den 6 december

1944 dagtecknad skrivelse hemställt, att vid placering i löneklass å linplanen

jämväl tungjord tjänstgöring i reserven finge tagas i betraktande.

Förbundet har härutinnan anfört i huvudsak följande.

I samband med den under de senare åren pågående utbyggnaden av försvarsanstalterna

lia beställningshavare på övergångsstat, på reservstat och i

reserven i betydande utsträckning tagits i anspråk för fyllande av behovet av

befäl på aktiv stat.

Frågan örn löneställningen för sådan reaktiverad personal har, när det

gällt officerare, underofficerare och flaggkorpraler, varit föremål för särskild

uppmärksamhet. I proposition nr 33 till 1941 års riksdag hegärde

Kungl. Majit bemyndigande, att, i enlighet med vissa i propositionen närmare

angivna grunder, utfärda bestämmelser om placering i löneklass och

beräknande av tid för uppflyttning till högre löneklass för personal av officers

eller underofficers tjänstegrad, sorn i anslutning till 1940 års lagtima

riksdags beslut om befälskadems utökning hade överförts från övergångsstat,

reservstat eller reserv till officers- eller underofficersbeställningar på

aktiv stat. Förslaget, vilket vann riksdagens gillande, innebar, att sålunda

överflyttad beställningshavare — där han icke erhållit lägsta tjänsteställningen

bland lönegraden tillhörande beställningshavare vid samma förband,

personalkår etc. — i fråga om placering i löneklass och beräknande av

tid för uppflyttning i högre löneklass skulle likställas med närmast efter

honom i tjänsteställning stående, förut aktiv stat tillhörande beställningshavare

inom lönegraden.

Även örn antalet på aktiv stat återanställda reservunderbefäl är mindre

än antalet reaktiverade officerare och underofficerare och därför icke utgjort

ett lika betydelsefullt tillskott vid genomförandet av de kaderökningar,

som genom de senaste årens utbyggnad av försvarsorganisationen blivit påkallade,

synes det ändock finnas grundad anledning alt också för det på

aktiv stat återanställda reservunderbefälet skapa förutsättningar för en gynnsammare

löneklassplacering än som följer av tillämpandet av de vanliga

reglerna.

Man torde icke kunna bortse från att här avsedd personal huvudsakligen

utgöres av sådana beställningshavare, vilka haft för avsikt att lämna den

militära tjänsten för att söka sig sin fortsatta utkomst i det civila förvärvslivet.

Genom att de tagits i anspråk för militärtjänstgöring under lång tid

lia deras möjligheter att vinna fast fot på den civila arbetsmarknaden avsevärt

försvårats, och det torde i många fall lia förhållit sig så, att de genom

inkallelsen gått förlustiga goda civilanställningar. I fall, då vederbörande

efter viss tids anställning i reserven och därunder fullgjord beredskapstjänstgöring

beslutat sig för att ånyo taga fast anställning, synes det billigt och

rättvist, att han därvid medgives tillgodoräkna i reserven fullgjord tjänstgöring

för löneklassplacering.

Här berörda särskilda föreskrifter för löneklassplacering för på aktiv stat

överförda officerare och underofficerare i reserven torde i realiteten innebära,

att vederbörande vid löneklassplacering i beställning på aktiv stat få

räkna sig tillgodo hela sin anställningstid i reserven med undantag av ett år.

En motsvarande ordning torde för det återanställda underbefälet knappast

kunna eller ens böra komma i fråga, då nämligen generella bestämmelser

saknas angående tjänsteställningen för de återanställda i förhållande till den

personal, som i oavbruten följd innehaft anställning på aktiv stat.

Lämpligast synes enligt förbundets uppfattning härvid vara, att manskaps
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

53

avlöningsreglementets 7 § 2 mom. gives förslagsvis följande ändrade lydelse:

Den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning vid försvarsväsendet,

ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan Ma, må efter prövning

av vederbörande regements- (likställd) chef placeras högst i den löneklass

och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassuppflyttning,

vartill han med tillämpning av föreskrifterna i 5 och 6 §§ skulle hava varit

berättigad, om föregående anställningstid omedelbart och i en följd föregått

tillträdandet av den senast vunna beställningen. Vid sådan prövning må

jämväl tagas i betraktande den tid helt eller delvis, varunder beställningshavaren

fullgjort tjänstgöring såsom underbefäl i reserven. Härvid skall iakttagas,

dels i förekommande fall att tjänstetid i högre beställning än den senast

tillträdda anses fullgjord i sistnämnda beställning, dels ock att placering

ej må äga rum i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad, till

vilken den senast tillträdda beställningen är hänförd.

Av här föreslagen ändring av manskapsavlöningsreglementet föranledd omräkning

av löneluren för berörda beställningshavare synes förbundet böra

ske fr. o. m. den 1 juli 1945.

Försvarets civilförvaltning har i anledning av underbefälsförbundets framställning

anfört.

De skäl, som av underbefälsförbundet anförts till stöd för framställningen,

finner civilförvaltningen beaktansvärda. Framhållas må emellertid, att

reservanställning av underbefäl enligt 1943 års reservbefälskungörelse icke

avses skola äga rum annat än beträffande sådana furirer, vilka ämna ingå

såsom underofficerare i reserven, men som icke kunna befordras till underofficerare

av den anledningen, alt deras äldre kamrater på aktiv stat ännu

icke befordrats. Den i framställningen föreslagna åtgärden kommer sålunda

att vara av betydelse endast övergångsvis. Med hänsyn emellertid till angelägenheten

av att vidtaga alla de åtgärder, som kunna främja rekryteringen

av manskapskadern, anser civilförvaltningen sig kunna tillstyrka den av underbefälsförbundet

föreslagna ändringen i manskapsavlöningsreglementet.

Civilförvaltningen har i anslutning till underbefälsförbundets förslag tillstyrkt,

att jämväl värnpliktstjänstgöring må tagas i betraktande för löneklassplacering

vid återanställning å Ma-planen. Civilförvaltningen har härom

anfört följande.

Enligt civilförvaltningens mening kunna enahanda skäl, som av underbefälsförbundet

anförts till stöd för den föreliggande framställningen, åberopas

för att jämväl sådan värnpliktstjänstgöring, varom här är fråga, må tagas i

betraktande vid löneklassplacering. En åtgärd i sådan riktning synes också

väl stå i samklang med de allmänna strävanden, som göra sig gällande att

söka i möjligaste mån tillgodose den, sorn under nuvarande beredskap tagits

i anspråk för tjänstgöring vid försvarsväsendet. Ämbetsverket får därför

föreslå, alt i 7 § 2 mom. vidtages sådan jämkning, att regementschef (motsvarande)

skall äga vid prövning av löneställningen för återanställt manskap

taga hänsyn lill den tid belt eller delvis, varunder beställningshavaren fullgjort

tjänstgöring såsom underbefäl i reserven eller såsom värnpliktig. I analogi

med nu gällande stadgande i nämnda moment synas några regler örn sådan

begränsning, som omförmäles i 7 § 1 mom. andra stycket reglementet icke

behöva uppställas.

Försvarsväsendets lönenämnd har i förenämnda utlåtande tillstyrkt underbefälsförbundets

framställning ävensom det av civilförvaltningen fram
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.18.

lagda förslaget samt uttalat, att nämnden förutsatte, att värnpliktstjänstgöring

härvid skulle jämställas med tjänstgöring i reserven i motsvarande

tjänsteställning. Lönenämnden ville emellertid tillägga, att den föreslagna

bestämmelsen syntes medföra vissa konsekvenser jämväl i avseende å andra

bestämmelser i avlöningsreglementet, såsom 18 § andra stycket och 22 § 2

mom.

De i 7 § 1 och 2 mom. manskapsavlöningsreglementet meddelade bestämmelsenia

angående löneklassplacering i särskilda fall vid tillträdande av manskapsbeställning

å löneplan Ma innebära i huvudsak, att värnpliktstjänstgöring,

som avslutats tidigast sex månader före tillträdandet av första manskapsbeställning,

helt eller delvis kan tillgodoräknas för löneklassplacering i

denna (1 mom. andra stycket) samt att den, som efter avgång från manskapsbeställning

ånyo tillträder sådan, med vissa begränsningar kan placeras

i löneklass, såsom örn han utan avbrott övergått från den tidigare innehavda

till den nya beställningen (2 morn.).

Chefen för marinen har nu föreslagit, att vid löneklassplacering i första

manskapsbeställning skall kunna tagas i beräkning värnpliktstjänstgöring,

som i tiden ligger högst ett år före tillträdandet av manskapsbeställningen.

Förslaget, som icke föranlett någon erinran från remissmyndigheternas sida,

finner jag mig kunna tillstyrka.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har hemställt, alt den, som med

frånträdande av anställning såsom musikelev tillträder första manskapsbeställning,

måtte medgivas att för löneklassplacering i manskapsbeställningen

taga i beräkning anställningstiden såsom musikelev, minskad med två år. Med

den föreslagna bestämmelsen avses, att musikelevema vid tillträdande av

manskapsbeställning i stort sett skola komma i samma lönetur som övrigt

manskap i samma åldersklasser. Förslaget har tillstyrkts av försvarets civilförvaltning.

Försvarsväsendets lönenämnd har biträtt framställningen men

med den jämkningen, att för löneklassplacering borde tagas i beräkning musikelevtid,

som ligger efter cfen 1 oktober det år, under vilket vederbörande

uppnått 16 års ålder, vid vilken tid manskap tidigast tillträder volontäranställning

över stat.

Med hänsyn till vad som anförts i fråga örn befordringsförhållandena vill

jag i princip tillstyrka bifall till framställningen. Då tillträdande av manskapsbeställning,

å vilken manskapsavlöningsreglementet äger tillämpning,

skei- tidigast den 1 april det år, under vilket vederbörande uppnår 17 års

ålder, får jag emellertid förorda, att allenast musikelevtid, som infaller efter

tidpunkt, motsvarande den sistnämnda, tages i beräkning för löneklassplacering

i manskapsbeställning. Den i ärendet föreslagna omräkningen för

('' '' * 111 • • ''»!••> {•''•ti* : ■ , ... . , ...... - •> t . < t. • < i

samtliga beställningshavare i lönegrad Ma 1 finner jag mig böra tillstyrka.

Enligt vad jag inhämtat torde det röra sig örn cirka 100 beställningshavare.

Underbefälsförbundet har vidare hemlställt, att för placering i löneklass vid

förnyat tillträdande av manskapsbeställning å lönenlan Ma måtte tågås i be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

55

räkning tjänstgöringstid såsom anställningshavare i reserven. För i tjänst varande

underbefäl har föreslagits omräkning av löneställningen enligt de föreslagna

nya bestämmelserna räknat från bestämmelsernas ikraftträdande. Försvarets

civilförvaltning har tillstyrkt framställningen och därjämte föreslagit,

att under samma omständigheter även värnpliktstjänstgöring skall kunna

tagas i betraktande. Försvarsväsendets lönenämnd har tillstyrkt förslagen.

Jag tillstyrker bifall till de av underbefälsförbundet och försvarets civilförvaltning

sålunda framlagda förslagen. Vid genomförande därav böra vissa

i manskapsavlöningsreglementet meddelade hänvisningar till 7 § 1 mom.

ändras till att även avse 2 mom. i samma paragraf. De berörda författningsrummen

äro 7 § 3 mom. samt 18, 22 och 23 §§. Anledning torde däremot

icke föreligga att vidtaga ändring av den i 31 § förekommande bestämmelsen

örn förbud mot besvär över beslut i frågor, som omförmälas i 7 §

1 mom.

13. Begränsning av antalet semesterdagar i vissa fall för fast

anställt manskap.

I 9 § 3 mlom. mlanskapsavlöningsreglementet stadgas, att därest beställningshavare

tillträder eller av annan anledning än anställningskontraktets

utlöpande eller, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb, avgång

med ålderspension skall frånträda beställning vid annan tidpunkt än vid

årsskifte, hans semester skall beräknas i förhållande till den del av året, under

vilken beställningen innehaves. Beställningshavare, vilken avgår i samband

med utlöpande av anställningskontrakt, äger sålunda komma i åtnjutande

av full semester för det år, under vilket avgången sker.

Försvarets civilförvaltning har i förenämnda utlåtande den 26 januari

1945 ifrågasatt viss begränsning av semesterrätten i fall, då beställningshavare

under det år, då anställningskontrakt utlöper, innehar anställning allenast

kortare tid. Civilförvaltningen har anfört.

Någon invändning har väl knappast kunnat göras mot att full semester tillkommit

vederbörande för det sista anställningsåret, så lange detta normalt

utlöpte den 1 november, detta så mycket mindre som vederbörandé på grund

av bestämmelserna i 9 § 2 mom. reglementet — enligt vilka rätt till semester

inträder först efter det beställningshavaren i manskapsbeställning fullgjort

tjänstgöring sammanlagt minst 180 dagar — icke ägt åtnjuta någon semester

för tiden november—december under första anställningsåret.

Efter den numera genomförda omläggningen av anställningstiden för det

fast anställda manskapet utgår emellertid anställningsåret vid armén och

kustartilleriet och vissa yrkesavdelningar vid flottan med utgången av mars

månad (jämför kungörelsen 1944: 223). Därest icke någon ändring vidtages

i 9 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, kommer sålunda den vid nämnda

försvarsgrenar ö. s. v. fast anställde att vara berättigad till full semester

det år kontraktet utlöper, trots att vederbörande under detta kalenderår endast

kommer att innehava sin anställning under tre månader. Då det måhända

kan ifrågasättas om anledning föreligger att bereda nu avsett fast an
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Departements

chefen.

ställt manskap en så förmånlig ställning i semesterhänseende, har civilförvaltningen

ansett sig böra i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på

förhållandet.

Försvarsväsendets lönenumnd har tillstyrkt, att semesterrätten under sista

kalenderåret av anställningen begränsas i förhållande till tjänstgöringstiden.

Med hänsyn till vad civilförvaltningen anfört tillstyrker jag sådan ändring

av 9 § 3 mom. manskapsavlöningsreglementet, att semester under det år, då

anställningskontraktet utlöper, beräknas i förhållande till den del av året,

under vilken beställningen innehaves. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli

1945 men icke gälla i fall då kontraktsperioden börjat löpa före ikraftträdandet.

14. Ändring av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser

om begravningshjälp.

Civila och militära avlöningsreglementena samt manskapsavlöningsreglementet

innehålla bestämmelser, enligt vilka till dödsbo efter avliden beställningshavare

må såsom begravningshjälp utbetalas visst belopp. Detta belopp

utgör i regel enligt civila och militära avlöningsreglementena 400 kronor samt

enligt manskapsavlöningsreglementet 300 kronor. Efterlämnar tjänsteman,

som avses i civila eller militära avlöningsreglementet, eller beställningshavare

tillhörande löneplan Mb manskapsavlöningsreglementet familjepensionsberättigade

anhöriga och överstiger hans lön för månad jämte därå belöpande

rörligt tillägg familjepensionen för månad, skall dock begravningshjälpen

enligt vissa närmare föreskrifter förhöjas med ett belopp, som i princip motsvarar

skillnaden. Härjämte innehålla reglementena bestämmelser av innebörd

att, om anställningshavare avlidit under tjänstgöring å annan ort än

stationerings- eller förläggningsorten, efter vederbörande myndighets prövning

må utöver begravningshjälp av statsmedel bestridas kostnaderna för

transport av den avlidne till stationerings- respektive förläggningsorten eller

till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med ett belopp motsvarande kostnaderna

för transport till stationerings- respektive förläggningsorten.

I skrivelse den 6 april 1943 anhöll flygförvaltningen, att av statsmedel

matte fa bestridas kostnaden för transport av stoftet av en under tjänstgöring

avliden korpral vid flygvapnet till ort, å vilken hans fader vore bosatt.

Flygförvaltningen anförde därvid, att de närmaste anhöriga till beställningshavare

av det fast anställda manskapet vid flygvapnet i regel vore bosatta

annorstädes än å vederbörande förläggningsort. Med hänsyn härtill och med

beaktande av innehållet i de för värnpliktiga gällande bestämmelserna i ämnet,

syntes det skäligt, att kostnad för transport till hemorten av avliden beställningshavare

av det fast anställda manskapet alltid i sin helhet bestredes

av statsmedel.

över flygförvaltningens framställning har infordrat utlåtande avgivits av

försvarsväsendets lönenämnd, vilken i ärendet inhämtat yttranden från ar
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

57

méförvaltningens civila departement och marinförvaltningen. Av sistnämnda

båda myndigheter har marinförvaltningen förordat, att de nuvarande bestämmelserna

om transport av stoftet av avliden beställningshavare tillhörande

fast anställt manskap ändrades i enlighet med av flygförvaltningen

angivna riktlinjer, medan arméförvaltningens civila departement icke ansett

tillräckliga skäl för ändring föreligga. Försvarsväsendets lönenämnd har förklarat

sig för sin del vara närmast böjd för att i likhet med civila departementet

avstyrka, att en utvidgning av rätten till ersättning för kostnader för

liktransport komme till stånd, såvitt anginge det fast anställda manskapet.

Manskapsavlöningsreglementets föreskrifter hade i enlighet med personalens

egna önskemål i tillämpliga delar anpassats efter militära avlöningsreglementet,

och en jämkning av manskapsavlöningsreglementet på förevarande

punkt skulle vara ägnad att bryta enhetligheten i avlöningshänseende de

olika reglementena emellan. Det syntes vidare vara att befara, att tillskapandet

av här avsedd förmån, såvitt anginge det fast anställda manskapet, kunde

komma att föranleda krav på motsvarande förändring i avlöningsvillkoren

jämväl för andra kategorier av statsanställda. Emellertid ansåge sig lönenämnden

böra påpeka, att enligt gällande bestämmelser begravningshjälpen

till dödsbo efter avliden beställningshavare tillhörande det fast anställda

manskapet utginge med 300 kronor, under det att begravningshjälpens belopp

för övriga befattningshavaregrupper med avlöning enligt de statliga

avlöningsreglementena bestämts till 400 kronor. För en höjning av begravningshjälpen

för det fast anställda manskapet till sist angivna belopp syntes

lönenämnden vägande skäl tala.

En ändring av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser om ersätt-Departementsning

av statsmedel för transport av avliden beställningshavare vore — såsom

försvarsväsendets lönenämnd framhållit — ägnad att bryta enhetligheten

mellan de olika statliga avlöningsreglementena. Jag kan icke förorda

vidtagandet av en sådan ändring. Däremot synas vissa skäl tala för den av

lönenämnden ifrågasatta höjningen till 400 kronor av begravningshjälpens

fasta belopp, varigenom överensstämmelse skulle erhållas mellan manskapsavlöningsreglementets

samt civila och militära avlöningsreglementenas bestämmelser

i ämnet. Det må även framhållas, att begravningshjälpen enligt

militärersättningsförordningen numera utgör 400 kronor. Jag förordar, att

angivna höjning, vilken förutsätter ändring av 29 § 1 mom. manskapsavlöningsreglementet,

genomföres från och med den 1 juli 1945.

15. Avlöningsförhållandena för lärare, som varit anställda vid

mindre folkskolor eller såsom biträdande lärare, m. fl.

Enligt 6 § folkskolans avlöningsreglemente hänföras småskollärare, lärare

vid mindre folkskolor och biträdande lärare till samma lönegrad, nämligen

de ordinarie till 9 lönegraden och de extra ordinarie till 7 lönegraden. En viss

differentiering i fråga örn löneställningen förekommer emellertid dels genom

att lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare enligt 8 § 1 mom.

opaginerad Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 218-

samma avlöningsreglemente åtnjuta lön enligt en löneklass, som är en klass

högre ån den, i vilken de äro placerade, dels ock genom att manlig lärare

vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande manlig lärare enligt 8

punkten övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet erhålla ett lönetillägg

av 510 kronor för år räknat. Enligt 2 § avlöningsreglementet för nomadlärare

skall lärare vid visteskola, som tjänstgör vid byskola, i avlöningshänseende

jämställas med biträdande lärare.

I pensionshänseende äro lärare vid mindre folkskolor, biträdande lärare

och de nomadlärare vid visteskolor, som tjänstgöra vid byskolor, placerade,

de manliga tre lönegrader och de kvinnliga en lönegrad över den, som gäller

för manliga respektive kvinnliga småskollärare.

Att hänföra lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare till högre

lönegrad än den, som tillämpas för småskolans lärare, har övervägts vid

1937 och 1942 års löneregleringar för folkskolans lärare, men tanken härpå

har avvisats, framför allt med hänsyn till att de mindre folkskolorna och

de biträdande lärarbefatlningarna äro under avveckling. Vid frågans behandling

i samband med 1942 års lönereglering uttalade 1941 års lärarlönesakkunniga

härom bland annat följande (SOU 1942:9, s. 75—76).

Under de senaste åren har avvecklingen av ifrågavarande befattningar fortgått

i ökat tempo. Under det att vid slutet av vårterminen 1937 funnos 2 107

tjänster av det slag, varom här är fråga, därav 1 653 vid mindre folkskolor

och 454 för biträdande lärare, utgjorde antalet sådana tjänster vid samma

tidpunkt 1941 1 074 respektive 397 eller sammanlagt 1 471 tjänster. Under

fyra år minskades sålunda till följd av indragningar tjänsternas antal med

636. Denna nedgång väntas fortgå, och vid slutet av läsåret 1945/46 beräknas

tjänsternas antal uppgå lill endast omkring 1 000, Tjänsteindragningarna äga

rum icke blott vid lärares avgång från befattningen utan även i betydande

omfattning genom att lärare, särskilt sådana vid mindre folkskolor, förflyttas

till småskollärartjänster. Ett icke ringa antal lärare, som under längre eller

kortare tid tjänstgjort som lärare vid mindre folkskolor eller som biträdande

lärare vid folkskola, komma alltså till följd av sådan förflyttning under

senare delen av sin tjänstetid att inneha anställning som småskollärarinnor

samt avgå med pension från sistnämnda anställning.

Centralstyrelserna för Sveriges småskollärarinneförbund och Sveriges allmänna

folkskollärarförening lia i särskilda framställningar hemställt örn

.sådan ändring av folkskolans avlönings- och pensionsreglementen, att ordinarie

lärare vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid av skolorganisatoriska

skäl betingad förflyttning till ordinarie småskollärar tjänst skulle bibehållas

vid sina löneförmåner och sin rätt till pension under förutsättning

av viss minsta anställningstid före förflyttningen. Den förra personalorganisationen,

som ansett, att denna tid borde bestämmas till feni år. har till

stöd för sin framställning anfört bland annat följande.

Enligt styrelsens mening måste det te sig som en uppenbar orättvisa, att

ifrågavarande lärare vid förflyttning till småskollärartjänster icke få bibehålla

vare sig sin löneställning eller rätt till pension, även örn förflyttningen

sker mot deras egen vilja. I många fall lia lärare vid exempelvis mindre

folkskola, som uppehållit tjänsten över trettio ar, strax innan uppnådd pen
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

59

sionsålder — i ett aktuellt fall endast tre terminer före nämnda tidpunkt —

på grund av den mindre folkskolans nedläggande förflyttats till småskola

och därigenom förlorat sin under lång tjänstetid förvärvade rätt till lön och

pension. Centralstyrelsen finner det vara en både enkel och rättvis lösning

örn löne- och pensionsbestämmelserna för ifrågavarande lärare ändrades

så, att dessa lärare i alla hänseenden bleve likställda nied befattningshavare i

lönegrad LO 10. Åtminstone borde det vara möjligt att tillförsäkra lärare,

som under viss tid uppehållit tjänst som lärare vid mindre folkskola eller

biträdande lärare vid folkskola, rätt att bibehålla sin lön och pensionsrätt,

då de på grund av skolväsendets omorganisation förflyttas till småskola.

Centralstyrelsen hänvisar i detta sammanhang till att i de fall, då ordinarie

folkskollärartjänst på grund av minskning av den årliga undervisningstiden

nedflyttas från lönegraden LO 17 till LO 16, Kungl. Maj:t med stöd av

föreskrift i avlöningsreglementet kan medgiva, att beträffande lärare, som då

innehar tjänsten, örn han tillhört den högre lönegraden minst fern år, skall

i fråga om hans löneklassplacering så anses, som örn han fortfarande tillhörde

denna lönegrad. Enligt centralstyrelsens mening skulle de mest betydande

orättvisorna mot lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare

undanröjas, örn de efter viss tjänstetid, som i analogi med nyssnämnda

stadgande borde sättas till fem år, erhölle garanti för att de finge bibehålla

.sina löne- och pensionsförmåner. Denna bestämmelse borde dock givas en

generell innebörd, så att icke varje särskilt fall behöver komma under omprövning.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har vidare

hemställt, att lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare måtte berättigas

åtnjuta lön enligt en löneklass, som är två klasser högre än den, i

vilken de äro placerade.

Över framställningarna lia infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

och allmänna löne nämn den.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt sådan ändring av gällande bestämmelser,

att ordinarie lärare vid mindre folkskola och ordinarie biträdande lärare,

sorn efter femton års tjänstgöring på grund av tjänstindragning förflyttades

till småskollärartjänst, icke försattes i sämre ställning i löne- och pensionshänseende

än om han lill uppnådd pensionsålder fortsatt sin anställning i

den tidigare tjänsten. Till motivering härav har överstyrelsen anfört i huvudsak

följande.

Överstyrelsen har icke kunnat undgå att finna, att det nuvarande systemet

kan få obilliga verkningar. Då en lärarinna under praktiskt taget hela

sin tjänstetid tjänstgjort vid exempelvis mindre folkskola men på grund av

skolväsendets omorganisation strax före uppnåendet av pensionsåldern lörflyttas

till tjänst vid småskola, vore det enligt överstyrelsens mening rättvist,

att hon icke behövde vidkännas löne- eller pensionsminskning. överstyrelsen

vill därför tillstyrka sådan ändring av nu gällande bestämmelser, att lärare

vid mindre folkskola och biträdande lärare, som efter tjänstgöring av mera

avsevärd längd på grund av skolväsendets omorganisation förflyttas till småskollärartjänst,

icke försättes i sämre ställning i lone- och pensionshänseende

än örn han till uppnådd pensionsålder fortsatt sin anställning å den tidigare

tjänsten.

1 delta sammanhang vill överstyrelsen framhålla, att de nuvarande bestämmelserna

i vissa fall synas försvåra sådan omorganisation inom folk
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Departementschefen.

skoleväsendet, som skulle medföra indragning av tjänster vid mindre folkskola

eller biträdande lärartjänster. Det händer icke sällan, att den omständigheten,

alt en lärarinna till följd av indragning skulle komma i ekonomiskt

sämre ställning, gör vederbörande mindre benägna att medverka till behövlig

och önskvärd omorganisation. Givetvis kan delta icke i längden hindra indragningen

av här berörda tjänster, men det verkar dock i någon mån försvårande.

Det förefaller överstyrelsen som örn bestämmelser av i sak samma

innehåll som gäller då folkskollärartjänst nedflyttas till lägre lönegrad på

grund av ändrad årlig lästid borde införas beträffande lärare vid mindre folkskola

och biträdande lärare, som på grund av tjänstindragning måste förflyttas

till småskollärartjäst. Överstyrelsen anser dock, att kraven på föregående

tjänstgöring här måste sättas avsevärt högre. En ändring borde nämligen,

som redan sagts, allenast syfta till att mot löne- och pensionsminskning skydda

den lärare, som under lång tid innehaft ordinarie tjänst. Överstyrelsen anser

därför befogat, att i detta fall kräves femton års tjänstgöring. Örn en lärare

tjänstgör så lång tid å den högre avlönade befattningen, har han därmed

fullgjort minst hälften av det antal tjänstår, som fordras för hel pension.

Det förefaller då icke orimligt, att han vid en ändring av tjänstgöringsförhållandena,

tillkommen utan hans eget förvållande, får bibehålla lön och

pensionsrätt.

Lönenämnden har anfört i huvudsak följande.

Lönenämnden anser, att särskilda åtgärder böra vidtagas med avseende å

löne- och pensionsförhållandena för de lärare vid mindre folkskolor samt

biträdande lärare, vilka av organisatoriska skäl förflyttas till tjänst vid småskola.

Det framstår nämligen enligt lönenämndens förmenande såsom önskvärt,

att icke avlönings- och pensionsbestämmelserna för sådana lärare utformas

på det sätt, att den fortgående avvecklingen onödigt fördröjes. Av

skolöverstyrelsens yttrande i ärendet framgår, att det icke sällan inträffar,

att den omständigheten, att en lärare till följd av indragning av tjänst skulle

komma i ekonomiskt sämre ställning, gör vederbörande skolmyndighet mindre

benägen att medverka till en eljest behövlig och önskvärd omorganisation.

Lönenämnden vill ansluta sig till det av centralstyrelsen för Sveriges småskollärarinneförbund

framförda förslaget, att ordinarie lärare vid mindre

folkskola samt biträdande lärare, vilken innehaft sin tjänst viss tid och av

skolorganisatoriska skäl förflyttas till ordinarie småskollärartjänst, medgives

bibehålla såväl sina tidigare löneförmåner som sin tidigare rätt till pension.

Även med avseende å den föregående tjänstetid såsom lärare vid mindre

folkskola eller såsom biträdande lärare, vilken borde krävas för ifrågavarande

förmåns åtnjutande, finner sig lönenämnden böra ansluta sig till småskollärarinneförbundets

förslag, att densamma bestämmes till 5 år. Det föreligger

nämligen enligt lönenämndens förmenande icke tillräcklig anledning

att beträffande ifrågavarande kategori uppställa strängare krav på föregående

tjänstetid än som föreskrivas i 13 § 2 mom. folkskolans avlöningsreglemente

för det fall, att folkskollärartjänst på grund av ändrad årlig lästid

nedflyttas till lägre lönegrad.

Förslaget att höja löneställningen för ifrågavarande lärargrupper har avstyrkts

av såväl skolöverstyrelsen som allmänna lönenämnden.

I likhet med skolöverstyrelsen och allmänna lönenämnden anser jag vissa

skäl tala för alt ordinarie lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare,

som efter längre tids tjänstgöring av skolorganisatoriska skäl förflyttas till

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

61

småskollärartjänst, därvid bibehållas vid sin tidigare löneställning. Jag förordar

därför, att åtgärder för vinnande av ett sådant resultat vidtagas. Vad

angår längden av den tid, varunder anställning skall lia innehafts för att

den här avsedda förmånen skall medgivas, ha delade meningar yppats. Allmänna

lönenämnden har ansett, att tiden borde bestämmas till fem år, och

därvid erinrat örn bestämmelsen i 13 § 2 moni. folkskolans avlöningsreglemente,

enligt vilken vid folkskollärartjänsts nedflyttning till lägre lönegrad

Kungl. Maj:t må, under förutsättning att innehavaren av tjänsten tillhört

högre lönegrad minst fem år, medgiva, att beträffande honom skall i fråga

örn löneklassplacering så anses, som örn han fortfarande tillhörde den högre

lönegraden. Skolöverstyrelsen har ansett, att kravet på föregående tjänstgöring

borde sättas avsevärt högre i förevarande sammanhang. För egen

del har jag ansett mig kunna föreslå, att ifrågavarande förmån medgives

den, som under minst tio år i oavbruten följd innehaft tjänst som lärare

vid mindre folkskola eller som biträdande lärare. Med utgångspunkt härifrån

anser jag icke nödvändigt, att frågan om förmånens tillgodonjutande göres

beroende på Kungl. Maj :ts prövning i varje särskilt fall. Bestämmelse i ämnet

torde böra införas i 14 § folkskolans avlöningsreglemente; den erhåller därvid

tillämplighet även på lärare vid visteskola, vilken tjänstgör vid byskola.

I samband med författningsändringen, som bör träda i kraft den 1 juli

1945, torde böra meddelas en övergångsbestämmelse av den innebörden, att

den, som före nämnda dag men efter ikraftträdandet den 1 juli 1942 av folkskolans

avlöningsreglemente förflyttats från ordinarie tjänst som lärare vid

mindre folkskola eller som biträdande lärare till småskollärartjänst, skall

_ under förutsättning att villkoret i fråga örn anställningstiden uppfylles

— äga från och med den 1 juli 1945 åtnjuta den här avsedda särskilda

löneförmånen.

Den med ifrågavarande spörsmål sammanhängande frågan om pensionsförhållandena

för vissa f. d. lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare

anmäler jag i annat sammanhang.

Vad slutligen angår det från personalhåll uttalade önskemålet om en förhöjning

av löneställningen för lärare vid mindre folkskolor och biträdande

lärare, vill jag erinra örn att den nuvarande löneställningen fastställdes vid

1942 års lönereglering för folkskoleväsendets lärargrupper. Att nu vidtaga

en höjning av denna löneställning anser jag i likhet med remissmyndighelerna

icke böra ifrågakomma.

16. Förlängt bemyndigande för Kungl. Majjrt att meddela särskilda

avlöningsföreskrifter vid eventuell övergång till krisadministration.

I proposition, nr 294, till 1940 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t

på min föredragning förslag i vissa av krisläget föranledda löncspörsmål.

Därvid hemställde Kungl. Majit — under åberopande av en inom finansdepartementet

upprättad promemoria i ärendet — bl. a. örn riksdagens bemyndigande

att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som samman
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

hängde med övergång till krisadministration. Bemyndigandet skulle, på sätt

jag anfört, avse, förutom rätt att överföra tjänstemän på en särskild temporär

krisindragningsstat och besluta om dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,

jämväl befogenhet att, om och i den mån så befunnes lämpligt, föreskriva

vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som bibehölles

i tjänstgöring.

I skrivelse den 18 juni 1940, nr 437, anmälde riksdagen sitt beslut i anledning

av propositionen. Beträffande de löneproblem, som sammanhängde

med genomförandet av en krisadministration, yttrade riksdagen, att riksdagen

insåge nödvändigheten av att Kungl. Maj:t lämnades vittgående befogenheter

i de hänseenden jag angivit. Det syntes dock riksdagen angeläget,

att riksdagen med icke alltför stora mellanrum sattes i tillfälle att verkställa

omprövning av såväl behovet som omfattningen av den fullmakt, varom här

vore fråga. Riksdagen hade därför funnit sig böra i princip begränsa fullmakten

till att gälla ett budgetår i sänder.

I propositionen nr 161 till 1941 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t örn

fortsatt bemyndigande för budgetåret 1941/42 att meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration. Denna hemställan

bifölls av riksdagen (skr. nr 286). Sedermera har riksdagen lämnat

Kungl. Majit enahanda bemyndiganden för ettvart av budgetåren 1942/43—

—1944/45 (prop. nr 154/1942, 168/1943 och 216/1944; r. skr. nr 149/1942,

331/1943 och 341/1944).

Enär de förhållanden, som de fem föregående åren föranlett Kungl. Majit

att av riksdagen utverka förenämnda bemyndigande, alltjämt äro för handen,

vill jag förorda, att Kungl. Majit hos riksdagen utverkar bemyndigandets

förlängning även för budgetåret 1945/46.

Hemställan.

Inom finansdepartementet ha utarbetats förslag till kungörelser om ändring

i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8),

om ändring i vissa delar av militära avlöningsreglementet den 15 juni 1939

(nr 275), om ändring i vissa delar av manskapsavlöningsreglementet den 21

juni 1940 (nr 652) samt om ändrad lydelse av 14 § folkskolans avlöningsreglemente

den 30 juni 1942 (nr 619). Förslagen innefatta de ändringar i

avlöningsreglementena, som i det föregående förordats.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden

anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda förslag till kungörelser;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats

a) meddela föreskrifter i fråga örn avlöning å civil befattning

under tjänstledighet för militär tjänstgöring,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

63

b) meddela föreskrifter i fråga om avlöning under tjänstgöring

vid verkshemvärn,

c) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering av

vissa personalgrupper vid statens järnvägar,

d) meddela föreskrifter i fråga om löneklassplacering för

befattningshavare, som innehaft kollektivavtalsanställning,

samt

e) för budgetåret 1945/46 meddela särskilda avlöningsföreskrifter

vid eventuell övergång till krisadministration.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Åmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:494 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöning sreglementet, militära avlöning sregleme s. 10 i texten
  2. SU 1945:227 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar med förslag till vissa ändringar i civila avlöningsreglementet, militära avlöningsreglementet, manskapsav s. 1 i texten
  3. Rskr. 1945:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ordnande av civilanställning för avgående fast anställt manskap vid försvaret, jämte i s. 2 i texten
  4. SU 1945:138 Statsutskottets utlåtande nr 138 s. 14 i texten