Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m

1945-04-27 · 44 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1945:301, Angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 301.

1

Nr 801.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av

ett medicinskt forskningsråd m. m.; given Stockholms

slott den 27 april 194.5.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Georg Andrén.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

27 april 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander,

Danielson, Andrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen

samt statsrådet Rubbestad anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Andrén följande.

Inledning.

I skrivelse den IG juni 1943, nr 311, hemställde riksdagen, under åberopande

av motionerna I: 33 och II: 42 samt de över dessa motioner avgivna

yttrandena, att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning rörande

på vilket sätt — genom inrättande av ett forskningsråd eller vidtagande

av andra åtgärder — den medicinska forskningen inom landet

kunde främjas och dess resultat bättre än nu syntes vara förhållandet

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 301. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

nyttiggöras för sjukvården och hälsovården, både inom vårt eget land och

utom dess gränser, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

I anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 26 november och den

10 december 1943 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst

nio sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning och avgiva

förslag rörande lämpliga organisatoriska åtgärder för den medicinska

forskningens främjande och därmed sammanhängande frågor.

Vid anmälan av ärendet yttrade departementschefen bland annat:

Vid utredningen bör beaktas, att en eventuell central instans icke bör

givas en sådan organisation, att den skulle innebära en dubblering av redan

befintliga instanser för angivna ändamål eller medföra intrång i befintliga

organs arbetsområden med därav följande olägenheter. Jag har härvid

närmast i åtanke de medicinska fakulteterna, vilka utgöra en administrativ

organisation av de medicinska forskare, som äro anställda i den medicinska

undervisningens tjänst. Fakulteterna skulle visserligen med sin

kännedom örn yngre obefordrade forskares kvalifikationer och insatser

kunna omhändertaga uppgiften att — därest särskilda forskningsanslag ställas

till förfogande — utdela bidrag till dylika forskare, men fakulteterna äro

icke organiserade för kollektivt vetenskapligt arbete, inriktat på lösandet av

bestämda uppgifter. De kunna därför icke heller ha sig anförtrodda de arbetsuppgifter,

som närmast böra ankomma på det ifrågasatta centrala organet

för den medicinska forskningen, vars huvuduppgift bör vara att samordna

forskningsarbetet och befordra ett snabbt praktiskt utnyttjande av

vunna forskningsresultat. De uppgifter, varom här är fråga, torde ej heller

kollidera med vetenskapsakademiens eller andra lärda samfunds program.

Det är emellertid angeläget, att de sakkunniga undersöka på vilket sätt ett

nära samarbete kan komma till stånd mellan ett eventuellt medicinskt forskningsråd

å ena sidan samt de medicinska fakulteterna och vetenskapsakademien

å andra sidan liksom även mellan rådet och andra på det medicinska

området verksamma statsinstitutioner och vetenskapliga samfund, såsom

medicinalstyrelsen, försvarets blivande sjukvårdsförvaltning, statens institut

för folkhälsan och karolinska institutets nobelkommitté.

De sakkunniga böra — därest de komma till det resultatet, att ett medicinskt

forskningsråd bör inrättas — avgiva förslag till rådets sammansättning

och organisation. Härvid torde i ärendet framkomna olika uppslag

böra ingående prövas. Utanför de sakkunnigas uppdrag böra emellertid falla

de frågor, som röra de medicinska och odontologiska studiernas och läroanstalternas

organisation. Vidare böra de sakkunniga framlägga så preciserade

beräkningar som möjligt av kostnaderna såväl för rådets organisation som

för dess verksamhet. Till övervägande bör upptagas även frågan, huruvida

rådet, för att kunna fylla sina uppgifter, bör utrustas med vissa anslagsmedel

för den medicinska forskningens understödjande och stimulerande

eller om rådet bör fungera som ett initiativtagande och förslagsställande organ

på detta område, men prövningen av anslagsfördelningen läggas i Kungl.

Maj:ts hand.

De av departementschefen för ändamålet tillkallade utredningsmännen

— professor emeritus T. Engströmer, tillika ordförande, professorn vid veterinärhögskolan

A. B. Carlström, kanslirådet H. J. Dillner, professorn

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 301.

vid Uppsala universitet R. S. Fåhraeus, professorn vid Lunds universitet

G. S. Kahlson, docenten vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

E. G. S. Perman, vetenskapsakademiens sekreterare professorn A. F. Westgren,

professorn vid tandläkarinstitutet G. E. N. Westin samt professorn

vid karolinska institutet A. E. Westman — ha med skrivelse den 23 november

1944 överlämnat betänkande rörande organisatoriska åtgärder för den

medicinska forskningens främjande. Utredningens förslag innebär i korthet,

att ett årligt anslag av 400 000 kronor beviljas för medicinsk forskning

vid universiteten, karolinska institutet, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan,

att ett årligt anslag av 135 000 kronor beviljas till doktorandstipendier

för studerande vid nämnda lärosäten,

att ett centralt medicinskt forskningsråd inrättas,

samt att till rådets disposition ställes dels ett årligt anslag av 600 000

kronor för forskningens främjande dels ock ett anslag av 49 000 kronor till

täckande av rådets administrationskostnader.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av kanslern för rikets universitet,

statskontoret, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsförvaltning, pensionsstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, statens veterinärmedicinska anstalt,

vetenskapsakademien, styrelserna för farmaceutiska institutet, veterinärhögskolan,

statens institut för folkhälsan, svenska läkaresällskapet,

svenska veterinärläkareföreningen samt svenska tandläkaresällskapet.

Innan jag ingår på utredningens olika förslag och de avgivna yttrandena,

torde en kortfattad redogörelse för betänkandets innehåll i vissa övriga

delar böra lämnas.

Allmänna synpunkter rörande den medicinska forskningens

arbetssätt och organisation.

Efter att inledningsvis ha berört de båda begreppen grundforskning och

målforskning samt framhållit betydelsen av att, trots svårigheter många

gånger att draga en bestämd gräns mellan dessa båda områden, söka hålla

nämnda begrepp isär så långt som möjligt, konstatera de sakkunniga, att

den moderna medicinens arbetssätt väsentligt skiljer sig från förhållandena

under gångna tider, samt anföra vidare i detta sammanhang

följande.

Det mest betydelsefulla var förr i världen en direkt undersökning av den

sjuka människan. Möjligheter förefunnos för den enskilde läkaren, som ville

söka en djupare förklaring till de fenomen, han iakttog, att med relativt

enkla hjälpmedel göra grundläggande eller betydelsefulla upptäckter. En

väsentlig förskjutning har sedermera inträtt. Det som karakteriseras som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 801.

grundforskning har intagit en alltmera dominerande plats. Läkekonsten har,

för att använda ett ofta brukat om ock i hög grad överdrivet uttryckssätt,

flyttat över från sjuksalarna till laboratorierna. Det är också naturligt, att

så i viss utsträckning blivit fallet. Förutsättningen för all kunskap om sjukdomar

och deras bekämpande måste vara den insikt i livsprocesserna, som

anatomi, fysiologi, kemi o. s. v. äro i stånd att skänka. Nödvändig är kännedomen

örn de sjukdomsalstrande mikroorganismerna liksom den kunskap,

som patologin skänker om sjukdomsprocesserna, deras utbredning samt relationen

mellan obduktionsfynd och kliniska iakttagelser. Framåtskridandet

inom medicinen vilar i väsentlig grad på dem, som äro verksamma inom

ovan berörda forskningsområden. De effektiva behandlingsmetoder och nya

läkemedel, som den moderna fysiologiska, kemiska, farmakologiska och bakteriologiska

forskningen skapat, bära nogsamt vittne härom.

Då de genom grundforskning vunna resultaten skola omsättas i den praktiska

läkekonsten, måste detta ske på sjukvårdsavdelningar, där ledarna äro

vetenskapligt skolade. Endast under sådana förhållanden finnes garanti för

att blott det, som är värdefullt, kommer till användning. Bedömningen är

oftast vansklig, och de stora misstag, som gjorts och måhända alltfort göras

i fråga om bruket av vissa nya preparat och behandlingsmetoder, bero i hög

grad på bristande kritik eller oförmåga att utnyttja de ej sällan komplicerade

matematisk-statistiska hjälpmedel, vilkas rätta handhavande är en

förutsättning för att man skall kunna nå fram till ett objektivt värdeomdöme.

Det är emellertid icke endast en prövning av grundforskningens resultat,

som för den kliniska forskningen framåt. Vid sidan härav kräves utarbetandet

och genomprövandet av rent kliniska uppgifter, såsom nya operationsmetoder,

förbättringar inom den interna eller röntgenologiska undersökningstekniken,

utvecklingen av sjukvårdsorganisationen o. s. v.

Slutligen hör till målforskningens väsentliga uppgifter att omsätta vunna

erfarenheter i det socialmedicinska arbetet. Det hägrande målet är att nå

därhän, att sjukvården skall kunna reduceras till ett minimum, tack vare

en rationellt genomförd hälsovård. Betydelsefulla steg hava tagits i denna

riktning. Här kulma nämnas vanförevårds- och dispensärverksamheten samt

den förebyggande mödra- och barnavården för att endast taga några

exempel.

I fråga örn den medicinska forskningens bedrivande har, konstatera de

sakkunniga vidare, en förskjutning under senare år gjort sig gällande till

förmån för s. k. gruppforskning, varmed menades, att flera på skilda fackområden

specialiserade personer associerade sig med varandra för genomförandet

av en bestämd forskningsuppgift. Härigenom eliminerades risken

för att arbetet skulle avstanna på grund av bristande detaljkunskaper på

det ena eller andra området. En på dylikt sätt bedriven forskning måste i

regel planeras på lång sikt både i fråga örn den personliga insatsen och de

yttre resurserna. Den naturliga utvecklingen ginge i riktning mot ett frikopplande

av vetenskapsmännen från störande rutinarbete, såsom undervisning

etc., och skapandet av rena forskningsprofessurer eller en därmed likartad

ställning åt de större forskningsbegåvningarna. Med andra ord forskningen

tenderar som sådan att bli ett yrke.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 301.

I fråga om den medicinska forskningens yttre organisation erinra

de sakkunniga, att medicinsk forskning numera i de flesta länder bedrives

— förutom framför allt vid universitetens institutioner och kliniker — vid

fristående forskningsinstitut, såsom t. ex. de av Kaiser Wilhelm-Gesellschaft

grundade instituten, Roekefellerstiftelsens forskningsinstitut, Medical Research

Council^ institut i London och Carlsbergs-fondens laboratorier, vidare

vid den moderna läkemedelsindustriens laboratorier samt å vissa i förhållande

till universiteten fristående sjukvårdsinrättningar. Beträffande

förhållandena i vårt eget land anföra de sakkunniga:

Den allmänna utvecklingslinje, som här skisserats, är också karakteristisk

för svenska förhållanden. Den medicinska forskningen i vårt land är i huvudsak

centraliserad till universitetens teoretiska institutioner och kliniker.

Härtill ha på sista tiden kommit tre till karolinska institutet knutna forskningsinstitut,

nämligen det biokemiska Nobelinstitutet, den neurofysiologiska

institutionen samt ett institut för cellforskning, vart och ett med en

chef, som helt kan ägna sig åt sina forskningsuppgifter. Jämte dessa institut

finnas åtskilliga statliga institut och laboratorier med uppgift att utföra vetenskapligt

arbete. Statens rasbiologiska institut har att idka vetenskaplig

forskning på rasbiologiens område. Statens bakteriologiska, rättskemiska

och farmaceutiska laboratorier ha, vart och ett inom sitt område, i främsta

rummet att efter medicinalstyrelsens begäran utföra undersökningar. Statens

institut för folkhälsan och statens veterinärmedicinska anstalt ha till

uppgift att på uppdrag av myndigheter, sammanslutningar och enskilda

utföra praktiskt-vetenskapliga undersökningar, det förra inom den allmänna

hygienens, yrkeshygienens och födoämneshygienens områden samt den

senare inom veterinärmedicinens och födoämneshygienens områden. Anstalten

har sig ock ålagt att utföra självständig vetenskaplig forskning inom

området för sin verksamhet.

Våra större svenska läkemeclelsfabriker ha med största framsynthet knutit

nära förbindelse med aktiva vetenskapsmän, och på en av dem ha skapats

förebildliga arbetsbetingelser vad beträffar såväl personal som laboratorieutrymmen.

På vissa av landets centrallasarett, där överläkarna ha professors eller docents

kompetens, bedrives ett betydelsefullt kliniskt forskningsarbete. Vid

några finnas skolade patologer med eget laboratorium. Utvecklingen har

också kommit så långt, att på ett pär håll fysiologislc-kemiska laboratorier

inrättats. Dessa ledas av högkvalificerade forskare, som vid sidan av rutinarbetet

äro engagerade i vetenskapligt arbete.

Naturligtvis äro emellertid de medicinska högskolorna forskningens huvudcentra.

Betingelserna för att så skall kunna vara fallet äro i Sverige i

ett avseende särskilt gynnsamma, i det att professorer, prosektorer och laboratorer

tillsättas i första hand efter vetenskapliga förtjänster. Institutions-

och klinikchefer åtnjuta ock förmånen av självbestämmanderätt, då

det gäller att utforma forskningsprogrammen. Förutsättningen för att dylika

icke blott skola teoretiskt planläggas utan också kunna genomföras är,

frånsett vederbörandes personliga kvalifikationer, att nödiga hjälpmedel stå

till förfogande. Dessa äro:

1) laboratorier och laboratorieutrustning;

2) vetenskapligt skolade assistenter;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

3) tekniska biträden;

4) penningmedel;

5) facklitteratur;

6) publikationsmöjligheter.

Den svenska medicinska forskningens nuvarande resurser.

Brister och behöv.

De sakkunniga framhålla, att en inventering av våra nuvarande resu r

s e r på den medicinska forskningens område i huvudsak måste bli en granskning

av tillgången på personal, lokaler och penningmedel vid våra medicinska

högskolor, enär dessas institutioner och kliniker, som förut framhållits,

vore de egentliga härdarna för den medicinska forskningen. Enär

emellertid högskolornas resurser vore avsedda både för forskning och

för undervisning vore det ofta omöjligt att avgöra, hur stor del av dessa

resurser, som kunde disponeras för forskningen. Det vore därför nödvändigt

att såsom utgångspunkt taga institutionernas tillgångar i stort, vare sig

de kunde nyttjas för forskning eller ej.

Av utredningen inhämtas i dessa hänseenden i huvudsak följande.

Personal. Antalet lärarbejattningar vid de medicinska högskolorna höstterminen

1943 framgår av följande tablå. I

Professorer

Laboratorer

Docenter

Assistenter

och biträdande

lärare

I teore- tiska

ämnen

To-

talt

I teore- tiska

ämnen

To-

talt

I teore- tiska

ämnen

To-

talt

I teore- tiska

ämnen

To-

talt

Uppsala och Lunds univers!-

tet samt karolinska insti- tutet .............

25

58

10

19

44

143

7

35

Tandläkarinstitutet......

3

6

18

Veterinärhögskolan......

5

9

9

7

Anm.: Självständig ställning i likhet med universitetsprofessorerna ha ledarna för de fristående

statliga laboratorierna och instituten: statens bakteriologiska, rättskemiska och farmaceutiska

laboratorier, statens veterinärmedicinska anstalt, statens institut för folkhälsan och

statens rasbiologiska institut. Hit höra även cheferna för de förutnämnda fristående forskningsinstituten

vid karolinska institutet. Dessa föreståndare ha professors ställning men ingen undervisningsskyldighet.

I fråga om tekniska biträden framgår av en av de sakkunniga bland institutionscheferna

gjord rundfråga, att sådana biträden, avlönade med anslag

från högskolorna, i mycket ringa omfattning kunna disponeras för vetenskapligt

arbete. Av de 29 klinikchefer vid de medicinska lärosätena, som

lämnat uppgifter i detta hänseende, förfoga endast 2 över 1 respektive 2 tekniska

biträden, som ingå i klinikens ordinarie personal, för vetenskapligt arbete.

Av 15 föreståndare för teoretiska institutioner ha endast 8 uppgivit

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

sig kunna disponera ett tekniskt biträde mer eller mindre belt för sitt forskningsarbete.

På vissa institutioner tages det tekniska biträdet i stor utsträckning

i anspråk för skriv-, expeditions- och förvaltningsarbete. De tillfälliga

tekniska biträden, som avlönas med anslag ur enskilda fonder, äro

ej inbegripna i denna redovisning.

Vid tandläkarinstitutet finnes ett tekniskt biträde för assistans i vetenskapligt

arbete.

Vid veterinärhögskolan finnas 9 tekniska biträden, vilka huvudsakligen

utnyttjas för rutinarbete men åtminstone på de teoretiska avdelningarna

även tagas i anspråk för vetenskaplig forskning.

Laboratorier. De sakkunniga ha gjort en uppställning över lokalutrymmena

å de teoretiska institutionerna och å andra laboratorier, där medicinsk

forskning kan bedia vas (Bilaga 61). En uttömmande utredning över tabor atorieutrymmen

för närvarande disponibla för den kliniska forskningen har

icke kunnat genomföras, enär icke tillräckligt preciserade uppgifter stått att

erhålla.

Penningmedel. Storleken av de medicinska lärosätenas, tandläkarinstitutets

och veterinärhögskolans materiélanslag under de senare åren framgår

av följande tabell:

De medicinska

Tandläkar-

Veterinär-

läroanstalterna

institutet

högskolan

1935/36

271 815

1936/37

294 410

1937/38

323 000

50 000

1938/39

338 870

50 000

40 300

1939/40

258 5701 2

50 000

44 800

1940/41

230 195

48 400

40 000

1941/42

225 890

48 400

38 000

1942/43

229 170

58 400

38 000

1943/44

229 370

60 400

38 000

1944/45

234 590

70 900

55 200

Materielanslagen äro avsedda för institutionernas drift. Mycket litet kan

disponeras för forskning, sedan de obligatoriska utgifterna till materiel för

undervisning och laborationsövningar, städning, smärre inköp, apparatunderhåll,

telefon, institutionsbibliotekens nödtorftiga komplettering m. m.

täckts. Särskilt de inskränkningar i materielanslagens storlek, som den av

kriget framkallade kristiden medfört, ha i hög grad beskurit institutionernas

forskningsmöjligheter. Erfarenheten visar, att anslagen för ett flertal institutioner

icke ens alltid förslå till de obligatoriska utgifterna för undervisningen.

Vid de två universiteten ha på de senare åren avsevärda belopp

tillskjutits ur reservfonderna för att täcka brist i institutionernas budget.

Inköp av dyrbar apparatur, såsom mikroskop, fotografisk utrustning, destillationsanordningar

och dylikt samt av större vetenskapliga verk, vilket

allt fordras för att det vetenskapliga arbetet å en institution ej skall helt

stagnera, har i viss utsträckning möjliggjorts genom reservfonderna respektive

karolinska institutets enskilda fonder.

1 Beträffande denna hänvisas till handlingarna i ärendet.

* Denna sänkning berodde därpå, att ur materielanslaget utbröts ett belopp för värme, lyse

och vatten och överfördes till ett särskilt omkostnadsanslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Marits ''proposition nr 301.

Att någorlunda exakt angiva, hur stor del av materielanslagen, som kunnat

disponeras för forskningsändamål, är svårt och på sina håll omöjligt,

emedan det vetenskapliga arbetet i så mycket sammanfaller med institutionernas

verksamhet i övrigt. De sakkunniga ha dock försökt införskaffa upplysningar

i detta hänseende. I enquéten till institutionsföreståndarna begärde

de sakkunniga upplysning härom för budgetåren 1937/38 och 1938/39,

de två sista förkrigsåren. Tämligen fullständiga uppgifter inkommo från karolinska

institutet och från Uppsala universitets medicinska fakultet samt

från tandläkarinstitutet och från veterinärhögskolan.

Enligt dessa uppgifter kunde före kriget av de tre medicinska högsböle

institutionernas materielanslag jämte tillskott ur reservfonderna endast omkring

110 000 kronor sammanlagt årligen disponeras för medicinsk forskning.

Av tandläkarinstitutets anslag till förbrukningsmateriel för institutets

praktiska verksamhet, 40 000 kronor, och till undervisnings- och åskådningsmateriel,

10 000 kronor, har under budgetåren 1937/38 och 1938/39 allting

förbrukats för de avsedda ändamålen och ingenting blivit över för vetenskaplig

forskning. Detsamma är förhållandet med nu utgående motsvarande

anslag örn tillsammans 70 900 kronor.

Till tandläkarinstitutets förfogande stodo 1937/38—1938/39 5 000 kronor

årligen för dess vetenskapliga laboratorium. Motsvarande belopp är nu

6 000 kronor.

Av veterinärhögskolans materielanslag uppge respektive institutionschefer,

att under budgetåren 1937/38 och 1938/39 inalles omkring 3 500 kronor

årligen kunnat disponeras för forskning.

Utöver materielanslagen utgå enligt en av de sakkunniga företagen undersökning

ur enskilda fonder för närvarande omkring 710 000 kronor årli

gen till medicinsk, odontologisk och veterinärmedicinsk forskning.

De sakkunniga ha i anslutning till den sålunda lämnade översikten av

den svenska medicinska forskningens nuvarande resurser konstaterat, att

dessa icke äro tillfyllest utan vidlådas av allvarliga brister.

En av de mest framträdande bristerna läge enligt de sakkunnigas uppfattning

däri, att de ordinarie lärarna vid de medicinska lärosätena icke vore

i stånd att ägna erforderlig tid åt vetenskaplig forskning. Anledningen härtill

vore i många fall att söka i inre organisatoriska förhållanden vid lärosätena.

Ehuru dessa omständigheter med hänsyn till de för de sakkunniga

givna direktiven icke kunde föranleda förslag från deras sida, såge de sakkunniga

sig dock nödsakade att något beröra dem. De sakkunniga ha anfört

bland annat:

Först och främst har utvecklingen gått därhän, att undervisning och ad

ministrativa göromål taga alltmer tid i anspråk. Ökningen av antalet stu

denter har varit särdeles stor och, även om denna ökning icke kan föranleda

en proportionell ökning av lärarnas antal, måste den dock så småningom

framkalla ett behov av förstärkning av lärarekrafterna. Detta behov gör sig

gällande i fråga örn examinationen, men det framstår med särskild styrka

i fråga örn den personliga handledning från lärarens sida vid undervisningen,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr SOI. 9

som nästan alltid är ett önskemål oell som vid vissa laboratorie- eller andra

övningar samt vid den kliniska undervisningen är oumbärlig.

Antalet medicine studerande vid de tre medicinska lärosätena har från år

1913, då det var 872, ökats till ej mindre än 1 978 höstterminen 1943. Samtidigt

har antalet professorer vid dessa lärosäten ökat från 51 år 1913 till

allenast 58 höstterminen 1943. Antalet prosektorer och laboratorer har under

samma tid stigit från 8 till 19 och antalet docenter från 43 till 143.

Ökningen av den åt undervisning och examination ägnade tiden, som härav

framkallats, går ut över forskningsarbetet. Liknande offer har krävts

även av det stegrade administrativa arbetet i fakultet, som särskilt sammanhänger

med att fakulteterna och högskolorna i ökad utsträckning tagas

i anspråk för remissvar och utredningar.

För de kliniska professorerna tillkommer deras omfattande sjukvårdande

verksamhet, vilken likaledes i hög grad tilltagit på grund av att ett flertal

av de sjukavdelningar, de ha att sköta, äro mycket stora.

Undervisningsarbetet blir även mera krävande genom att kunskapsstoffet

inom respektive områden ständigt ökas. Litteraturstudierna och förberedelserna

för föreläsningarna ta allt mera tid i anspråk. Specialiteterna svälla

ut, och nya komma till, en utveckling, som i utlandet lett till att professurer

dubblerats såväl i vissa teoretiska som i kliniska ämnen och att nya professurer

inrättats i ett flertal specialiteter. Uppdelningen av de teoretiska

disciplinerna har i vissa större länder lett till att självständiga professurer

inrättats i t. ex. medicinsk fysik, neuroanatomi, arbetsfysiologi, patofysiologi,

klinisk biokemi, kemisk bakteriologi, organisk kemi med biologisk inriktning,

endokrinologi o. s. v. För att underlätta utvecklingen ha speciella

forskningsprofessurer inrättats. För den medicinska forskningens framtid

i vårt land är det nödvändigt, att en utveckling i motsvarande riktning befrämjas.

Då dessa frågor röra de medicinska lärosätenas organisation, anse

sig de sakkunniga icke böra närmare gå in på de vägar, efter vilka de skola

lösas. Dessa frågor förbli emellertid några av de viktigaste uppgifterna för

den närmaste framtiden. Ej heller ha de sakkunniga gått in på frågan örn

överflyttandet av en del av undervisningen till assistenter, biträdande lärare

och docenter i syfte att minska professorernas undervisningsarbete.

För att bereda tid åt lärarna vid de medicinska lärosätena för forskning

kunde dock enligt de sakkunnigas uppfattning redan nu vidtagas den åtgärden,

att ledighet med bibehållna inkomster beviljades en lärare från

andra honom åliggande tjänsteplikter än vetenskapligt arbete. Sådan ledighet

borde för visst forskningsarbetes genomförande kunna beviljas professor

och befattningshavare i liknande ställning, örn arbetet kunde anses vara

av sådan betydelse och art, att ledigheten vore påkallad. Även läkare vid

sjukhus borde kunna erhålla tjänstledighet för utförande av värdefullt

vetenskapligt arbete och därvid få anslag för täckande helt eller delvis av

under tiden förlorade inkomster.

I utredningen påpekas vidare, hurusom de nuvarande förhållandena förhindrade

tillvaratagande av de för forskningsarbete bäst skickade begåvningarna

i önskvärd utsträckning. Detta missförhållande vore beroende på

olika omständigheter, varom anföres bland annat följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Först och främst saknas tillräckliga medel att möjliggöra för yngre vetenskapsidkare

att utan större ekonomiska svårigheter få specialutbildning. Det

är synnerligen önskvärt att dessa vetenskapsidkare, även örn de själva

sakna erforderliga ekonomiska resurser, kunna bli satta i tillfälle att påbörja

och utföra disputationsarbete eller därmed jämförligt arbete. Härigenom

ökas deras utsikter att framdeles kunna göra sig gällande i konkurrensen

om akademiska befattningar, liksom deras tidiga inriktning på vetenskapligt

arbete blir en värdefull tillgång för landet.

Vidare saknas utvägar att i erforderlig utsträckning bereda vetenskapsidkare

möjligheter att utomlands fullborda sin utbildning. En studievistelse

utomlands är ofta det viktigaste ledet i en vetenskapsmans utbildning. Han

kommer därunder i kontakt med de dominerande strömningarna i samtidens

vetenskap på sitt område och får se problemen ur olika synvinklar. Denna

utbildningsmöjlighet bör icke stå endast den förmögne tillbuds utan också

den mindre bemedlade. Härtill tjäna resestipendier. Studievistelserna utomlands

medföra också andra fördelar. Personliga förbindelser med fackmän

i de ledande länderna, helst stärkta av långvarig samvaro, utgöra en värdefull

tillgång. Stipendiaterna äga förutsättning att i framtiden uppehålla en

ständig kontakt med respektive länders medicinska kultur.

Medel för längre studieuppehåll utomlands ha här i landet utdelats endast

av Sverige-Amerika stiftelsen. Den har under åren 1919—1941 utdelat 17

stipendier örn 4 000 kronor åt yngre medicinska forskare för studievistelse

i Amerika. Dessutom ha smärre andra såsom t. ex. vetenskapsakademiens

Linda h lss ti pend ier använts av några stipendiater för utrikesresa. Den mest

värdefulla hjälpen i detta hänseende har kommit från Rockefellerstiftelsen

i New York, vilken icke minst på detta sätt under de senaste åren före kriget

lämnat den medicinska forskningen i Sverige ett synnerligen värdefullt

stöd. Över tjugotalet medicinska stipendiater ha på bekostnad av stiftelsen

fått uppehålla sig i utlandet ett eller två år. Återverkan härav på den

vetenskapliga aktiviteten i vårt land har varit mycket stor. Man kan befara,

att möjligheten återhålla stipendier från Rockefellerstiftelsen framdeles

icke kommer att stå till buds i samma utsträckning som före kriget.

De sakkunniga finna det i hög grad önskvärt att för utbildning av unga

forskare och för höjande av medicinens vetenskapliga standard ett lämpligt

antal stipendier anslås för forskares utbildning i utlandet.

I de ovan nämnda hänseendena framlägga de sakkunniga i det följande

närmare förslag.

Docenterna utgöra en personalreserv, som för rekryteringen av ledande

forskare är oumbärlig. Såsom förhållandena nu äro, erhålla de icke de

arbetsmöjligheter, som äro erforderliga. De ha icke att påräkna andra förmaner

än eventuellt ett docentstipendium och en arbetsplats, det senare

nied institutionschefens medgivande. Enär doeentstipendiema vanligen utgöra

förutsättningen för allvarligt vetenskapligt arbete från docenternas

sida, aktualiseras frågan örn dessa stipendier. Den har i olika sammanhang

berörts tidigare, sammanfattningsvis senast i 1938 års docentutredning.

y id tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan finnas icke några docentstipendier.

De sakkunniga finna det angeläget, att de hittills framställda önskemålen

rörande docent- och forskarstipendierna beaktas.

De sakkunniga vilja även framhålla vikten av att assistenter och amanuenser

ges sådana löneförmåner och arbetsvillkor, att de kunna disponera

den tid, som icke åtgår för undervisningen, för forskning å institutionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

En mycket stor olägenhet för vetenskapligt arbete av särskilt fordrande

slag vore enligt de sakkunnigas mening avsaknaden av vetenskapligt skolade

assistenter. Härom anföra de sakkunniga följande.

Inom få områden av den naturvetenskapliga och medicinska forskningen

är, som ovan framhållits, en forskare numera i tillfälle att själv handha

alla tekniska detaljer och förberedelser i samband med det vetenskapliga

arbetet. Mycket av det tidsödande förberedande arbetet utföres vid väl

utrustade laboratorier av vetenskapligt skolade assistenter, och detta antingen

det gäller experimentella undersökningar eller matematisk-statistisk

bearbetning av undersökningsmaterial och forskningsresultat.

Ur tvenne synpunkter är en sådan anordning lämplig. Dels är den kvalificerade

forskarens tid för dyrbar för att slösas på ovannämnda arbete,

dels kan han själv icke alltid behärska detaljerna i tekniken så som en

vetenskapligt skolad assistent. Denna del av arbetet är en onödig belastning,

som hindrar forskaren att fullt utnyttja sin fackkunskap.

Det kan vara skäl att påpeka, att demia typ av vetenskapliga medarbetare

icke motsvarar de assistenter och biträdande lärare, som redan

finnas vid de svenska högskolorna. Dessa äro anställda för undervisningen,

vilken tar en god del av deras tid i anspråk. De arbeta i regel på egna forskningsuppgifter,

oftast ett gradualarbete, och stå icke till institutionschefernas

disposition i här avsedda hänseenden.

De här ifrågasatta assistenterna böra ha god fackutbildning och som

regel vara filosofie eller medicine licentiater. Anställning i större omfattning

av sådana assistenter skapar ett problem örn deras utkomstmöjligheter,

då de som regel icke kunna för framtiden stanna kvar som assistenter.

Flera utvägar synas emellertid härvid kunna väntas stå till buds. Dels

kunna de vetenskapligt mera meriterade av dem tänkas vinna befordran

på den akademiska banan eller såsom chefer för de här i landet allt talrikare

laboratorierna för patologi, kemi och fysiologi vid våra större sjukhus

och lasarett, dels är en sådan anställning under en följd av år hos

välkända vetenskapsmän synnerligen meriterande för anställning vid läkemedels-

eller livsmedelsindustrins laboratorier eller inom olika grenar av

industrin.

Beträffande laboratorieutry minena funne de sakkunniga dessa i stort sett

tillfredsställande för den teoretiska forskningens del men otillräckliga för

den kliniska forskningens behov. Ej ens universitetsklinikerna vore utrustade

med nöjaktiga laboratorieutrymmen. Lasaretten i landsorten och de

kommunala sjukhusen i de större städerna vore med få undantag byggda

uteslutande med tanke på sjukvårdens krav. En nackdel vore vidare, att

tekniska biträden funnes i alltför ringa omfattning.

Det mest avgörande hindret för den medicinska forskningens bedrivande

ha emellertid de sakkunniga funnit ligga i bristen på penningmedel. För erhållande

av jämförelse med de siffror, som i det föregående (sid. 7) anförts

rörande våra nuvarande tillgångar i detta avseende, ha de sakkunniga påpekat,

att t. ex. Carlsbcrgs-fondens biologiska institut i Köpenhamn år 1043

hade en driftstat på 80 000 danska kronor och Carlsbergs-fondens laboratorium

en driftstat på 270 000 kronor. Vidare kunde nämnas, att den

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

vetenskapliga verksamheten vid en av vårt lands större läkemedelsfabriker

uppgetts draga en årlig kostnad av 650 000 kronor. Med kristiden hade

läget försämrats. Materielanslagen hade ytterligare sänkts samtidigt som

en allmän prisstegring ägt rum. Många institutioners materielanslag hade

härigenom blivit så små, att underskott i institutionernas driftbudget uppstått.

För åtskilliga institutioner vore sålunda materielanslagen icke att

räkna med som tillgång för finansierandet av vetenskaplig forskning.

Av de omkring 710 000 kronor, som enligt vad förut berörts årligen utgå

för medicinsk forskning ur enskilda fonder, belöpte omkring 215 000 kronor

uteslutande på forskning rörande vissa bestämda sjukdomar, nämligen

tuberkulos, kräfta, reumatiska sjukdomar och barnförlamning. Av de återstående

495 000 kronorna utginge omkring 200 000 kronor ur stiftelsen

Therese och Johan Anderssons minne och stöde alltså till karolinska institutets

förfogande. Befintliga fondmedel vid de medicinska fakulteterna i

Uppsala och Lund utgjorde endast 15 000 respektive 5 700 kronor. Tandläkarinstitutet

förfogade icke över några nämnvärda enskilda fonder för

vetenskaplig forskning. Vid veterinärhögskolan vore endast den Virginska

fonden med en årlig utdelning av omkring 3 500 kronor av någon betydelse

för forskningen.

De sakkunnigas förslag.

Huvudlinjer.

I det föregående har på grundval av de sakkunnigas betänkande lämnats

en redogörelse för den svenska medicinska forskningens nuvarande resurser

i fråga örn personal, laboratorieutrymmen, penningmedel m. m. I samband

därmed ha angivits de brister, som enligt de sakkunnigas uppfattning

vidlåda forskningens organisation och resurser. Det har därvid framgått,

att bristerna äro av sådant slag, att de i hög grad måste försvåra och

stundom rent av omöjliggöra vetenskaplig forskning. De sakkunniga ha i

fortsättningen sökt utreda, vilka åtgärder som kunna och böra vidtagas

för att så långt som möjligt avhjälpa de påtalade bristerna under beaktande

tillika av att icke alltför stora krav ställdes på det allmänna. Efter ingående

överväganden lia de sakkunniga funnit, att man därvid bör gå fram

efter i huvudsak två linjer. Sålunda borde, enär som förut framhållits, de

medicinska lärosätena, de odontologiska och veterinärmedicinska inbegripna,

finge anses utgöra våra främsta forskningscentra, staten i första

hand genom särskilda anslagsmedel stödja den vetenskapliga

forskningen vid dessa läroanstalter. För ett

rationellt utnyttjande och samordnande av befintliga resurser på den medicinska

forskningens område syntes vidare enligt de sakkunnigas uppfattning

böra inrättas en ny central organisation i form av ett medicinskt

forskningsråd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr SOI.

Motiveringar och detalj förslag.

Beträffande motiveringen för och det närmare utformandet av de sålunda

framlagda förslagen inhämtas av betänkandet i huvudsak följande.

Ekonomiskt stöd åt forskningen vid universiteten m. fl. läroanstalter.

Beträffande denna angelägenhet ha de sakkunniga till en början framfört

följande allmänna synpunkter.

Det är för de sakkunniga väl bekant, hurusom de medicinska lärosätena

i landet sedan länge i sina anslagsäskanden framhållit .vådan av bristfälligheten

i de resurser som för närvarande stå till buds, då det gäller forskningsarbete.

Bristerna på medel äro så mycket mer betänkliga, som institutionerna

liksom även klinikerna för sitt undervisningsändamål äga allmänna

förutsättningar i form av lokalresurser m. m., vilka icke kunna tillgodogöras

på ett effektivt sätt och därför i viss utsträckning representera ett dött kapital.

Med ett förhållandevis begränsat ekonomiskt understöd för vetenskaplig

forskning vid universitet och högskolor skulle nyssnämnda kapital kunna

levandegöras på ett helt annat sätt än vad nu är fallet. Utan medel, som

kunna disponeras relativt fritt, finnes som naturligt är ingen möjlighet

att i arbetet inom nyssnämnda lärosäten, som dock äro vetenskapens

centralhärdar, pröva uppslag eller nya idéer, vilka visserligen i mångå fall

i fortsättningen icke motsvara förväntningarna men i andra få bestående

värde och understundom hava den karaktären, att de på ett avgörande sätt

föra vetenskapen framåt. Det bör framhållas, att en direkt förstärkning av

de egna resurserna för forskning enligt de sakkunnigas uppfattning i hög

grad bör verka främjande på den vetenskapliga självverksamheten och

initiativkraften hos de skilda lärosätena.

De sakkunniga ha funnit lämpligt, att den ekonomiska hjälpen till de medicinska

lärosätena finge formen av två särskilda reservationsanslag, nämligen

dels ett forskningsanslag i egentlig mening och dels ett anslag till s. k.

doktorandstipendier för studerande vid läroanstalterna i fråga.

Beträffande det egentliga forskningsanslaget föreslå de sakkunniga,

att Kungl. Maj:t årligen fördelar detta i fem skilda poster, avsedda

för medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, karolinska institutet,

tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan. Medel ur de särskilda anslagsposterna

skulle kunna beviljas för visst uppgivet forskningsarbete, sedan

plan för dess fullföljande och anslagets användning förebragts. De sakkunniga

vore angelägna framhålla, att fördelningen av anslagsmedlen borde —

till skillnad från de nuvarande materielanslagen, vilka främst med hänsyn

till undervisningens behov fördelades mera proportionellt mellan institutioner

och kliniker och i huvudsak vore oförändrade år från år — ske under

hänsynstagande enbart till den vetenskapliga forskning, som bedreves vid de

olika institutionerna respektive klinikerna. Därvid borde ej avseende fiistas

vid huruvida arbetet utfördes av institutionsföreståndaren respektive klinikchefen

själv eller av annan forskare och ej heller vid örn därigenom anslags
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

medlen bleve avsevärt större på ett håll än på ett annat, Tilldelade medel

skulle kunna användas till täckande av utgifter, som vore förenade med

det ifrågavarande forskningsarbetet, såsom arvoden åt vetenskaplig och

teknisk arbetskraft, anskaffande av utrustning och förbrukningsmateriel

m. m. Bestämmelser syntes böra meddelas därom, att den, som erhållit

anslag, vore pliktig att för varje år redogöra för användningen därav och

för arbetets fortskridande. Denna redogörelse borde granskas av fakulteten,

lärarkollegiet eller lärarrådet och tjäna som grundval för bedömande av

• frågan örn beviljande av eventuellt fortsatt anslag. Beslut örn beviljande

av anslagsmedel syntes enligt de sakkunnigas uppfattning böra meddelas

av högre myndighet, nämligen för fakulteterna, karolinska institutet och

tandläkarinstitutet av kanslern för rikets universitet och för veterinärhögskolan

av dess styrelse. Före besluts fattande borde yttrande inhämtas av

vederbörande fakultet, lärarkollegium eller lärarråd.

Som nämnts ha de sakkunniga föreslagit ett särskilt anslag för doktorandstipendier.

Dessa stipendier vore avsedda att utgå till sådana

studerande vid de förutnämnda medicinska läroanstalterna, som vore sysselsatta

med utarbetande av doktorsavhandlingar eller därmed jämförligt

arbete och som ådagalagt anlag för vetenskapligt arbete och vore i behov

av understöd. De sakkunniga ha förordat, att varje stipendium måtte utgå

med ett belopp av 5 000 kronor för år och få åtnjutas under högst tre år.

En lämplig fördelning av stipendierna syntes enligt de sakkunnigas mening

vara, att vardera av fakulteterna i Uppsala och Lund erhölle 6, karolinska

institutet 10, tandläkarinstitutet 2 och veterinärhögskolan 3, eller sammanlagt

27 stipendier. För stipendiernas tillsättande syntes i huvudsak böra

gälla enahanda bestämmelser som för beviljande av medel ur förutnämnda

forskningsanslag.

Forskningsrådet.

På frågan örn inrättandet av ett sådant råd ha de sakkunniga anfört följande

principiella synpunkter.

Tanken på ett centralt organ för den medicinska forskningens främjande

i form av ett medicinskt forskningsråd anknyter till förebilder i utlandet,

där sådana organ bildats. I synnerhet erfarenheterna från England ha varit

mycket gynnsamma och ägnade att stärka förtroendet för den nytta ett

dylikt centralt råd kan göra. Det anses där ha väsentligt höjt den medicinska

forskningens standard, i synnerhet genom att hänvisa tiligängliga personliga

och materiella resurser åt fruktbringande särskilt viktiga forskningsområden

och genom att igångsätta vetenskapliga undersökningar av

socialmedicinsk eller militärmedicinsk art, vilka från samhällets synpunkt

betraktats som särskilt önskvärda, samt slutligen genom att tillvarataga

begåvade forskare och bereda dem arbetsmöjlighet och utkomst inom forskningsarbetet.

Liknande centrala organ för forskning ha också i vårt land redan till
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts -proposition nr 301.

kommit. År 1942 inrättades ett statens tekniska forskningsråd och en statens

kommitté för byggnadsforskning.

Sammansatt av de bästa krafterna i landet och utrustat med tillräckliga

ekonomiska resurser bör ett medicinskt forskningsråd kunna i rikt mått

främja vårt lands medicinska forskning samt dess hälso- och sjukvård.

De sakkunniga lia funnit rådets viktigaste uppgift böra bli att följa

den medicinska forskningen i stort och dess framsteg liksom forskningen

inom angränsande vetenskapliga områden och därigenom vinna överblick

över aktuella forskningsuppgifter. Härigenom och genom att uppehålla

förbindelser med forskare inom och utom landet borde rådet, då så erfordrades

och vore lämpligt, kunna insätta olika krafter på bearbetandet av problem,

vilkas lösande syntes vara av väsentligt värde. Särskilt måste rådets

verksamhet bli av betydelse, då det gällde medicinska frågor, vilka på grund

av sin omfattning eller speciella karaktär en fakultet eller högskola icke

hade möjlighet att bemästra. Beträffande de uppgifter, som i övrigt borde

åvila rådet, har i betänkandet anförts i huvudsak följande.

Det blir vidare rådets uppgift att taga närmare kännedom om samt ställning

till det praktiska värdet av nya behandlingsmetoder av olika sjukdomar,

vilka metoder antingen utarbetats i främmande länder eller framkommit

som resultat av vetenskaplig forskning i vårt land. I den mån rådet

finner dessa metoder vara av betydelse, bör det kunna främja deras användning.

• En uppgift, för vilkens handhavande rådet särskilt synes vara skickat,

ligger inom läkemedelslärans område. Medan kontrollen av nya läkemedels

sammansättning och verkningsgrad tillkommer statens fannaceutiska laboratorium

under medicinalstyrelsen, finnes intet organ, som systematiskt kan

ingående pröva läkemedlens terapeutiska värde. Härigenom sakna läkare,

tandläkare och veterinärer ofta ett auktoritativt omdöme om det medicinska

värdet av nya läkemedel, och onödiga utgifter för allmänheten bli ej

sällan följden. En sålunda nödig kontroll bör ett medicinskt forskningsråd

kunna utöva på ett tillfredsställande sätt.

Forskningsrådet kan vidare tjäna som en den medicinska vetenskapens

beredskapsorganisation för kris- och krigstider. Det skall därvid bland annat

främja utbildningen av fackmän, som kunna svara för landets självförsörjning

ifråga om läkemedel och sjukvårdsmateriel.

Som förut framhållits är den medicinska forskningen i vårt land för närvarande

i huvudsak knuten till de medicinska läroanstalterna, tandläkarinstitutet

och veterinär högskolan inräknade. Ålen även vid andra institutioner

och laboratorier bedrives medicinsk vetenskaplig verksamhet och stå

medel till förfogande härför. De möjligheter till forskningsarbete, som de

icke akademiska sjukhusen erbjuda, liro åter föga beaktade. De stora centrallasaretten

genomgå en utveckling, som gör dem väl lämpade som centra för

medicinsk forskning. De största ha redan eller komma att få specialavdelningar,

som till och med universitetsklinikerna stundom ännu sakna, t. ex.

för neurokirurgi, dermatologi samt allergiska sjukdomar. Centrallaboratorierna

vid de största lasaretten erbjuda i allmänhet goda möjligheter för

vetenskapligt arbete. För de läkare, vilka äro verksamma vid dessa sjukhus

vore det synnerligen betydelsefullt, örn en forskning i större utsträck
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits proposition nr 301.

ning än vad nu är fallet där kunde bedrivas, något som också kunde komma

den praktiska sjukvården till godo. För ett medicinskt forskningsråd

skulle det vara en angelägen uppgift att främja forskning av sådan art.

Det medicinska forskningsrådet bör se en av sina viktiga uppgifter ligga

i att stödja fakulteterna och högskolorna i deras vetenskapliga arbete. Även

örn dessa utrustas med direkta anslag för vetenskaplig forskning ligger det

i sakens natur, att de med sina relativt begränsade medel i många fall icke

kunna vara i stånd att genomföra stora och omfattande forskningsprogram,

vilka understundom fordra långvarig ledighet för forskaren från det ordinarie

arbetet samt ett större antal hjälpkrafter liksom även materiel i betydande

omfattning. Ett forskningsråd skulle här ha en viktig funktion i

att främja dy lifva speciella forskningsuppgifter och lovande vetenskapliga

arbetsprogram, samtidigt som det övervakade, att de tilldelade medlen utnyttjades

på ett effektivt sätt. Tyngdpunkten för rådets verksamhet härutinnan

kommer alt hänföra sig till större forskningsuppgifter, vilka planeras

av forskare, som dokumenterat sig som framstående vetenskapsmän. Möjlighet

bör därjämte finnas för rådet att lämna medel till andra vetenskapsidkare,

vilka framlägga arbetsuppgifter, som synas lovande men vilkas utförande

fakulteter respektive högskolor av skilda anledningar icke kunna

understödja.

Också på ett annat sätt skulle forskningsrådet kunna gagna fakulteterna

och högskolorna, nämligen genom att utdela resestipendier. Dessa skola ha

till syfte att bereda vetenskapsmän, företrädesvis yngre, tillfälle att i utlandet

orientera sig över problem, för vilka de äga särskilt intresse, eller

att utbilda forskare till expert inom något nytt medicinskt forskningsområde,

som är otillfredsställande företrätt i vårt land. Möjlighet att erhålla

resestipendier bör föreligga även för vetenskapsidkare utanför de medicinska

lärosätena.

De sakkunniga framhålla, att rådet, för att kunna fullfölja de olika syften,

som sålunda angivits, måste till sitt förfogande ha vissa icke alltför knappt

tillmätta penningmedel. De sakkunniga föreslå, att ett särskilt anslag beviljas

för ändamålet. Ur detta anslag skulle rådet kunna bevilja medel för

olika ändamål. Beträffande dispositionen av det ifrågasatta

anslaget har i betänkandet närmare anförts följande.

Medel böra av rådet beviljas för befordrande av viss uppgiven forskningsuppgift

men böra inom denna ram kunna utgå för tillgodoseende av vitt

skilda ändamål. De böra sålunda kunna beviljas för täckande av kostnader

för forskaren, förorsakade av forskningsarbete, såsom resor, mistade löneförmåner

och dylikt, eller såsom understöd för hans utkomst, eller för avlönande

av vetenskapligt eller annat biträde eller för inköp av instrument

eller annan materiel och oberoende av örn forskaren är knuten till någon

högskola eller icke.

För anslags beviljande förutsättes att arbetsplan och kostnader, avsedda

att täckas av anslaget, äro angivna. Liksom i fråga om anslag ur de nyss

omnämnda medlen bör ock här redogörelse för användningen av anslaget

årligen lämnas, och kontroll bör utövas över bruket av de anslagna medlen.

Finner rådet, att forskaren icke ägnar så mycken tid åt arbetet, som vid

anslagets beviljande förutsatts, eller att arbetet icke bedrives på ett tillfredsställande

sätt, bör rådet äga att söka rättelse eller att indraga fortsatt

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

anslag. Rådet bör ock äga att vid utdelande av anslag uppställa de villkor

eller eljest lämna de föreskrifter, som fimias erforderliga.

Ur de till rådets disposition ställda medlen böra ock på förut anförda

skäl utdelas stipendier åt lovande eller förtjänta forskare för studieresa.

Den för sådana stipendier lämpligaste anordningen torde icke vara att på

förhand bestämma ett visst antal stipendier å visst eller vissa bestämda

belopp. Behoven i detta hänseende äro mycket växlande. Det tjänligaste är,

att stipendiets storlek anpassas efter det behov, som för varje tillfälle visas

föreligga, och att det överlämnas åt rådet att efter förslag bestämma därom.

Medel ur anslaget böra även kunna beviljas för att förse forskningsbiblioteken

i landet med erforderlig litteratur och befrämja publicering av vetenskapliga

forskningsresultat.

I detta sammanhang uppkommer frågan, huruvida rådet bör äga beslutanderätt

beträffande beviljande av medel ur det härför disponibla anslaget

eller om denna bör överlämnas till Kungl. Maj:t eller annan myndighet.

De sakkunniga vilja i detta hänseende framhålla den stora betydelsen av

rådets självständighet i sin verksamhet. Liksom det vetenskapliga arbetet

för sin rikaste utveckling förutsätter oberoende, bör ock det centrala organ,

som här föreslås skola ha till sin särskilda uppgift att befrämja forskning,

utöva sin verksamhet under eget ansvar och i full frihet. Om ock beslutanderätten

därför i regel bör ligga hos rådet, synes dock för beviljandet av

särskilt stora anslag eller för beslut örn understöd, som kunna väntas omfatta

längre tidsperioder, rådets avgörande för att bliva giltigt böra underställas

Kungl. Majit.

Beträffande rådets sammansättning ha, framhålles i betänkandet,

bland de sakkunniga olika meningar förfäktats. De skilda uppfattningar,

som gjort sig gällande, lia i främsta rummet rört sig om rådets

storlek. För ett litet råd kunde särskilt anföras, att ett sådant hade lättare

att arbeta och kunde utveckla en högre grad av beslutsamhet i sin verksamhet.

Skälen för ett större råd läge åter framförallt däri, att med de

uppgifter, rådet enligt de sakkunnigas mening borde tilldelas, en såvitt möjligt

allsidig representation av olika verksamhetsgrenar inom medicinsk forskning

och administration i landet vore önskvärd, varjämte behörig hänsyn

finge tagas till de å de olika lärosätena förgrenade lokala intressena. De sakkunniga

ha stannat vid att föreslå, att rådet skall bestå av en av Kungl.

Majit utsedd ordförande samt 14 ledamöter, nämligen medicinalstyrelsens

chef och generalläkaren eller de dessa därtill förordnade, två representanter

för vardera av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt veterinärhögskolan,

tre representanter för karolinska institutet, en representant

för tandläkarinstitutet, en representant för svenska läkaresällskapet samt en

representant för de medicinen angränsande naturvetenskapliga ämnena.

Beträffande den sålunda föreslagna sammansättningen anföres vidare i betänkandet

följande.

Enär viktiga uppgifter av socialmedicinsk eller militärmedicinsk art

komma att vila å rådet, böra medicinalstyrelsen och försvarets sjukvårdsförvaltning

vara företrädda i rådet. Detta synes liirnpligast böra ske så,

att medicinalstyrelsens chef eller den hail därtill förordnar samt general
Bihang

till riksdagens protokoll 191*5. 1 sami. Nr 501.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ris proposition nr 301.

läkaren eller den han därtill förordnar ha säte i rådet. Dylikt förordnande

bör kunna avse visst sammanträde eller den längre eller kortare tid, som

vid förordnandet bestämmes, dock högst en viss maximitid, förslagsvis fem

år. De övriga tolv ledamöterna böra vara aktivt verksamma vetenskapliga

forskare och utses på grund av sina vetenskapliga förtjänster. I främsta

rummet skola härvid de medicinska lärosätena, tandläkarinstitutet och

veterinärhögskolan inräknade, vara företrädda. Deras representanter böra

utses genom val. Det torde vara erforderligt att tillse att bland de av de

medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium valda ledamöterna

både de praktiska och de teoretiska disciplinerna bli företrädda.

Detta kan lämpligen ske genom en föreskrift, att av de av karolinska institutet

valda ledamöterna två skola företräda de teoretiska disciplinerna och

en de praktiska, och att av de av de två fakulteterna valda en vid vardera

fakulteten skall företräda den ena gruppen läroämnen och en den andra.

Det är givetvis önskvärt att bland dessa sju valda medicinska vetenskapsmän

så många skilda discipliner som möjligt bli företrädda. Några fasta regler

för att tillgodose detta önskemål torde dock icke böra uppställas. Ett

tillfredsställande resultat torde kunna vinnas genom samråd mellan valkorporationerna.

Av de av veterinärhögskolans lärarkollegium valda ledamöterna

skall likaledes den ene representera de teoretiska och den andre

de praktiska disciplinerna. Jämväl den medicinska forskning, som icke är

företrädd av dessa lärosäten, bör äga en målsman i rådet, vilken torde böra

väljas av svenska läkaresällskapet. Den föreslagna representanten för de medicinen

angränsande naturvetenskapliga disciplinerna torde lämpligen böra

väljas av rådet självt.

En ömtålig och svår fråga är, framhålla de sakkunniga, för vilken tid

ledamot av rådet bör utses. Å ena sidan äro kontinuitet och av ledamöterna

förvärvad erfarenhet i rådets angelägenheter naturligen eftersträvansvärda,

men å andra sidan är det betydelsefullt, att icke ensidighet i medelsdispositionen

insmyger sig och kotterivälde stabiliseras. I det engelska rådet

tillmätes en relativt snabb växling i rådets sammansättning stor betydelse.

Efter överväganden i denna fråga ha de sakkunniga stannat vid att föreslå

följande.

Ordföranden utses för fem år i sänder eller den kortare tid Kungl. Maj:t

bestämmer. Maximitiden för de av medicinalstyrelsens chef och generalläkaren

förordnade substituten sättes till fem år. De övriga tolv ledamöterna

väljas för en tid av tre år och må omväljas i regel allenast en gång och ytterligare

en gång blott om alldeles särskilda skäl påkalla sådant omval. Avgår

någon av dessa tolv ledamöter, innan hans tjänstgöringstid gått till ända,

bör ersättare väljas för den återstående delen av denna tid utan att denna

inräknas i den sammanlagda högsta tjänstgöringstiden för den sålunda nyvalde.

Då det för bevarande av en viss grad av kontinuitet särskilt bland de

valda medicinska forskarna inom rådet icke kan vara lämpligt, att mandattiden

för dem framdeles kommer att utgå samtidigt, torde en övergångsbe

stämmelse, förslagsvis omfattande de fyra av fakulteterna i Uppsala och

Lund, de tre av karolinska institutet och de två av veterinärhögskolan valda

ledamöterna, vara erforderlig, enligt vilken dessa genom lottning indelas i

tre grupper om vardera tre ledamöter och den första mandattiden för en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition nr 301.

av dessa bestämmes till ett år och för en annan till två år och för en tredje

till den normala tiden av tre år. Denna första tjänstgöringstid av ett eller

två år bör då icke inräknas i den nyss omnämnda högsta tjänstgöringstiden

för var och en av dessa ledamöter.

Beträffande det föreslagna forskningsrådets arbetsformer lia de

sakkunniga uttalat, att dessa lcomme att bestå i sammanträden in plena

samt — till följd av rådets storlek — i arbetsutskott och särskilda kommittéer.

Vidare måste rådet utrustas med ett fast sekretariat. Beträffande den

närmare organisationen i nu nämnda hänseenden syntes det enligt de sakkunnigas

mening böra tillkomma rådet självt att träffa erforderliga anstalter;

dock syntes på några punkter anvisningar böra lämnas. Härom anföra

de sakkunniga.

I fråga om arbetsutskottets befogenheter torde vara påkallat, att en viss

gräns dragés gentemot rådet in pleno. Ärenden rörande beviljande av anslag,

stipendium eller understöd böra ej få avgöras av arbetsutskottet utan

alltid hänskjutas till rådet in pleno, även om en förberedande behandling

stundom lämpligen kan anförtros åt arbetsutskottet.

För föredragning av ärenden inför rådet bör jämväl på andra sätt än genom

arbetsutskottet en förberedande utredning kunna ske. Så snart tillräcklig

sakkunskap för bedömande av ett ärende icke finnes inom rådet, bör en

särskild kommitté, utrustad med sådan sakkunskap tillsättas och krafter

utanför rådet härför anlitas eller särskilt uppdrag åt en eller flera sakkunniga

givas att bistå rådet.

Ett spörsmål av en viss betydelse knyter sig till dessa frågor. Bland rådets

uppgifter bör ingå som en viktig angelägenhet att stå myndigheter till

tjänst med att bearbeta vetenskapliga frågor, som möta dessa myndigheter

i deras verksamhet. I främsta rummet framträda härvid, som förut påpekats,

medicinalstyrelsens och försvarets sjukvårdsförvaltnings behov av undersökningar

av socialmedicinsk respektive militärmedicinsk natur. Det torde

kunna förväntas, att medicinalstyrelsen i detta syfte kommer att anlita

rådet, så snart styrelsen icke själv anser sig förfoga över möjligheter att

utreda problemet, medan försvarets sjukvårdsförvaltning torde kunna antas

vända sig till rådet, så snart den har behov av vetenskaplig undersökning

inom sitt verksamhetsområde. Fråga uppstår då, huru dessa ärenden bäst

böra behandlas i rådet. Den ändamålsenligaste vägen att skaffa den förberedande

utredningen torde i regel vara att hänskjuta den till särskild subkommitté.

De sakkunniga finna lämpligt att, enär hithörande frågor kunde förväntas

förekomma i avsevärt antal och erfordra en viss kontinuitet, rådet arbetade

med fasta subkommittéer, en för socialmedicinska och en för militärmedicinska

frågor med medicinalstyrelsens chef respektive generalläkaren

som ordförande. Med hänsyn till de socialmedicinska och militärmedicinska

problemens stora omfattning och växlande natur kunde det måhända bli

erforderligt att å ett flertal subkommittéer fördela de till dessa två huvudgrupper

hörande frågorna. Beträffande de militärmedicinska frågorna kunde

sålunda redan nu förutses, att vid sidan av subkommittén för allmänna mili
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 301.

tärmedicinska frågor erfordrades en kommitté för flygmedicinska och en för

navalmedicinska problem.

Kommittéernas arbetsresultat borde föredragas inför rådet, som då skulle

äga höra de ledamöter av kommittén, som icke vore ledamöter av rådet.

Det syntes lämpligen böra överlämnas åt rådet att självt utforma de närmare

bestämmelserna för dessa kommittéer.

De sakkunniga förorda slutligen i detta sammanhang, att sekreteraren

och den övriga personal, som erfordras för rådets expedition böra tillsättas

av rådet, som också borde äga att inom ramen för härför tillgängliga medel

besluta örn avlöningen.

I fråga örn kostnaderna för forskningsrådets verksamhet

har i betänkandet anförts.

Till rådets ledamöter synes böra utgå skälig ersättning för särskilt tidskrävande

arbete. Till ordföranden, som kan väntas bli åtskilligt upptagen

med enskilda föredragningar av sekreteraren, innan de olika ärendena hänvisas

till förberedande utredning, torde böra utgå ett arvode å 3 000 kronor

för år. De övriga ledamöterna torde däremot i första hand böra åtnjuta blott

resekostnads- och traktamentsersättningar för sammanträden i rådet in

pleno eller i utskott eller kommittéer. Dessa ersättningar böra utgå enligt

allmänna resereglementet klass IB. Örn ledamot av rådet i visst ärende anlitas

som särskild sakkunnig för att göra en förberedande utredning, bör

han åter äga åtnjuta särskild ersättning härför. Dylik utredning kan vara

av invecklad art, och det vore ej rimligt att begära, att ledamot av rådet

skulle göra sådan sakkunnigutredning utan gottgörelse. Det bör tillkomma

rådet att besluta örn sådan ersättning i varje särskilt fall. Ersättning, som

nu nämnts, bör oek tillkomma den, som utanför rådet anlitas för särskilt

sakkunniguppdrag. Sekreterarens arvode bör, som redan sagts, bestämmas av

rådet; dess storlek torde icke böra i förväg bestämmas, då det inom vissa

gränser torde böra bero på hans kvalifikationer.

De årliga kostnaderna för forskningsrådets verksamhet ha av de sakkunniga

beräknats till 49 000 kronor enligt följande uppställning:

Rådets ordförande, arvode ............................ kronor 3 000

Rese- och traktamentsersättning till ledamöterna.......... » 4 000

Sekretariat, expeditionskostnader och ev. hyra............ » 22 000

Kostnader för särskilda utredningar, revision och oförutsedda

utgifter ............................................ » 20 000

Summa kronor 49 000.

Anslagsbehovet.

De sakkunniga ha för att åskådliggöra storleksordningen av de värden för

samhället, varom i detta sammanhang är fråga, gjort vissa undersökningar

rörande de ekonomiska verkningarna å samhället av sjukdomar hos människor

och djur m. m. Det kan måhända vara av intresse att här, såsom bakgrund

till beräkningen av anslagsbehovet för den medicinska forskningens

främjande, återgiva vissa uppgifter ur dessa undersökningar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majlis proposition nr 301.

De för samhället av sjukdomar hos människor förorsakade årliga direkta

utgifterna utgöras av dels budgetära, d. v. s. belastande stats eller kommuns

budget, och dels socialekonomiska utgifter, såsom utgifter för tandvård, läkarvård,

inköp av apoteksvaror m. m. De förra beräknas till sammanlagt

omkring 405 miljoner kronor, varav kostnaderna för allmän hälso- och sjukvård

belöpa sig till omkring 253 miljoner kronor, utgifterna för av sjukdom

vållade tilläggspensioner och invalidunderstöd till omkring 64 miljoner kronor,

fattigvårdsutgifter föranledda av sjukdom efter avdrag av ersättningar

till omkring 57 miljoner kronor, stats- och kommunalbidrag till sjukkassor

till omkring 16 miljoner kronor och utgifter för barnbidrag, invaliditetsprofylax,

blindersättningar etc. till omkring 15 miljoner kronor. De socialekonomiska

utgifterna kunna likaledes uppskattas till mycket höga belopp, sannolikt

omkring 200 miljoner kronor. Härtill komma de av sjukdom vållade

produktionsförlusterna, vilka icke tillförlitligen kunna beräknas men måste

uppgå till mycket betydande belopp.

Beträffande betydelsen av veterinärvården må anföras följande. Landets

djurstock representerar ett värde av omkring 1 600 miljoner kronor. De

budgetära utgifterna för den civila och militära veterinärverksamheten belöpa

sig årligen till över 12 miljoner kronor och de socialekonomiska till omkring

10 miljoner kronor. De årliga förlusterna, orsakade av dödsfall bland

husdjuren, lia beräknats till omkring 27 miljoner kronor. Beträffande värdet

av den sammanlagda produktionsminskningen på grund av sjukdom är det

givetvis omöjligt att göra tillförlitliga beräkningar. Produktionsminskningen

utgöres huvudsakligen av minskad mjölk-, kött-, fläsk- och äggproduktion,

minskad arbetsprestation hos dragare samt minskade hud- och pälsvärden.

Enbart värdet av genom sjukdom orsakad minskad mjölkproduktion belöper

sig årligen till minst 50 miljoner kronor och många år upp mot 100

miljoner kronor.

Av svaren på den rundfråga, som de sakkunniga, enligt vad förut nämnts,

företagit bland institutionschefer m. fl., lia de sakkunniga kunnat skapa sig

en ungefärlig föreställning om de väl grundade önskemål i fråga örn penningmedel

för forskningsarbete å medicinens område, som för närvarande föreligga,

samt örn de forskningsuppgifter, som med förbättrade resurser skulle

kunna upptagas. Resultatet av undersökningen har blivit, att ett årligt anslagsbehov

av omkring 1 600 000 kronor skulle föreligga. Härav skulle i runt

tal 1 200 000 kronor belöpa på den rent medicinska forskningen, 100 000

kronor på den odontologiska forskningen, 120 000 kronor på den veterinärmedicinska

forskningen, 135 000 kronor på de föreslagna doktorandstipendierna

samt 49 000 kronor på administrationskostnader för forskningsrådet.

Hilivid hade icke inräknats medel till utrikes studieresor eller till bibliotekens

stödjande. Vid beräkningen av anslagsbehovet för den rent medicinska

forskningen hade ej medräknats nya större arbetsprogram eller större engångsanslag

för t. ex. nyanskaffning av elektronmikroskop eller dyrbarare

laboratorieutrustningar. Ej heller hade hänsyn tagits till forskningen rörande

tuberkulos, kräftsjukdomar, barnförlamning eller reumatiska sjukdomar,

då denna forskning understöddes av särskilda fonder, eller till forskning ne

rande gengasfaran, då denna vore föremål för ett särskilt under medicinal
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

styrelsen stående gengasforskningsråds uppmärksamhet. Forskningar, som

upptoges av statens institut för folkhälsan, statens rasbiologiska institut och

statens bakteriologiska, farmaceutiska och rättsmedicinska laboratorier under

medicinalstyrelsen ävensom av statens veterinärmedicinska anstalt, hade

i endast mycket ringa omfattning medräknats.

De sakkunniga ha emellertid icke velat föreslå anvisande av hela det sålunda

i och för sig erforderliga anslagsbeloppet av 1 C00 000 kronor. Av

hänsyn till det statsfinansiella läget och till att starka skäl syntes tala för en

viss återhållsamhet i fråga örn anslagsäskandena, innan de åtgärder, som de

sakkunniga i det föregående föreslagit för den medicinska forskningens främjande,

blivit närmare prövade, ha de sakkunniga ansett sig böra stanna vid

att förorda, att ett sammanlagt belopp av 1 135 000 kronor måtte beviljas

för de ändamål, som i det föregående angivits. Härav borde 400 000 kronor

anvisas som anslag till medicinsk forskning vid universiteten m. fl.

läroanstalter, 135 000 kronor såsom anslag till doktorandstipendier och

600 000 kronor såsom ett till forskningsrådets förfogande stående forskningsanslag.

Härtill skulle så komma det förut berörda anslaget å 49 000 kronor

till täckande av forskningsrådets administrationskostnader. De sakkunniga

ha slutligen förordat, att särskilda anslag beviljas för de vetenskapliga

undersökningar, som påkallas av medicinalstyrelsen eller försvarets sjukvårdsförvaltning.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

I de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena har allmänt understrukits

önskvärdheten av att åtgärder snarast måtte vidtagas för understödjande

av den medicinska forskningen. Den bild de sakkunniga givit av de

nuvarande förhållandena på detta område har ansetts vara i stort sett med

verkliga förhållandena överensstämmande. Jämväl de huvudlinjer, som de

sakkunniga uppdragit för avhjälpande av de mest påfallande bristerna, ha

vunnit anslutning från samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar.

Sålunda har man på alla håll uttalat sig till förmån för inrättandet av ett

statligt centralt medicinskt forskningsråd. Beträffande den lämpligaste organisationen

av detta ha emellertid olika meningar gjort sig gällande, såväl i

riktning mot ett ökat antal ledamöter som till förmån för ett mindre råd.

Behovet av särskilda anslag till forskningen har starkt betonats och den

av de sakkunniga föreslagna uppdelningen av dessa anslagsmedel på dels ett

särskilt anslag till universiteten m. fl. läroanstalter och dels ett anslag till

forskningsrådets förfogande har allmänt ansetts ändamålsenlig. Statskontoret

och svenska läkaresällskapet ha emellertid förordat ett gemensamt

anslag. De föreslagna anslagsbeloppen ha, utom i ett par yttranden, ansetts

väl avvägda i nuvarande läge. Beträffande ordningen för anslagens beviljande

lia några från de sakkunniga avvikande synpunkter anförts.

Även förslaget om ett särskilt anslag till doktorandstipendier har hälsats

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

med stor tillfredsställelse; endast statskontoret har av principiella skäl sett

sig förhindrat biträda detsamma.

Den farmaceutiska forskningen, som ej berörts av de sakkunniga, har av

universitetskanslern, medicinalstyrelsen och farmaceutiska institutet ansetts

även böra tillgodoses i detta sammanhang. Därjämte har medicinalstyrelsen

förordat höjning av anslaget till universiteten m. fl. läroanstalter

för tillgodoseende av forskningen vid de styrelsen underställda bakteriologiska,

rättskemiska och farmaceutiska laboratorierna. Vidare har statens

veterinärmedicinska anstalt anhållit att jämväl komma i åtnjutande av

forskningsanslag.

I flera yttranden har starkt betonats, att den vid lärosätena bedrivna

forskningen vore att betrakta som det primära och att en eventuellt nödvändig

beskärning av de av de sakkunniga föreslagna anslagsbeloppen först

i sista hand borde gå ut över det till universiteten m. fl. läroanstalter avsedda

anslaget.

Ur yttrandena må i övrigt följande här återgivas.

Behovet av ett forskningsråd samt dettas organisation,

uppgifter och befogenheter.

Medicinska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större akademiska

konsistoriet i Uppsala i huvudsak instämt, ställer sig tveksam i fråga

örn den föreslagna sammansättningen av rådet. Då, såsom framhållits av de

sakkunniga, det enskilda forskningsarbetet vid institutioner och kliniker icke

skulle falla inom rådets område, utan detta främst skulle avse uppgifter av

mera omfattande karaktär, syntes det mindre nödvändigt, att de enskilda

lärosätena och sammanslutningarna vore representerade i forskningsrådet än

att detta sammansattes av personer med beprövad erfarenhet, kringsyn och

oväld. Syftet med rådet borde därför bättre vinnas genom ett mindre antal

medlemmar, förslagsvis fem, utsedda av Kungl. Majit, samt att inkomna

förslag för närmare prövning och yttrande underställdes speciellt sakkunniga,

såsom enskilda vetenskapsmän, fakulteter, lärarkollegier eller andra sammanslutningar,

därest så bedömdes lämpligt. Med hänsyn till faran av

kotterivälde ställde sig fakulteten kritisk jämväl beträffande den av de sakkunniga

föreslagna längden av mandattiden. Fakulteten ville föreslå, att

därest rådets sammansättning bestämdes i enlighet med de sakkunnigas

förslag, medlemmarna valdes endast för tre år och blott undantagsvis omvaldes

för ytterligare tre år, eller sammanlagt sålunda högst sex år.

Karolinska institutets lärarkollegium framhåller, att forskningsrådet borde

givas en sådan karaktär, att det icke på något sätt komme i intressekonflikt

med eller eljest gjorde intrång i de medicinska högskolornas verksamhet.

Kanslern för rikets universitet har anfört i huvudsak följande.

Den omständigheten, att det inom medicinen i så stor utsträckning arbetas

med »målforskning» och att nya vetenskapliga landvinningar kunna ha

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Marits proposition nr 301.

en utomordentlig och omedelbar betydelse för hälsovård och sjukvård, utgör

ett särskilt skäl för inrättandet av ett centralt organ. Härmed är ingalunda^

sagt, att rådet borde uteslutande koncentrera sin understödsverksamhet

på forskning av detta slag. Även för lösande av uppgifter inom »grundforskningen»,

alltså uppgifter av tills vidare rent teoretisk karaktär, bör rådet

enligt de sakkunnigas förslag kunna bevilja anslag. Till denna ståndpunkt

ansluter jag mig. Emellertid synes det önskvärt, att en något bestämdare

gräns dragés mellan användningen av det forskningsanslag, som skulle

disponeras av rådet, och av det som är avsett att fördelas mellan de särskilda

läroanstalterna. Rådets inrättande är betingat av bestämda skäl och dess

verksamhet bör i huvudsak inriktas på de syften som motiverat dess tillkomst.

När det är fråga om en uppgift av omedelbart praktiskt intresse, salunda

mom »målforskningen», synes rådet böra ha rätt att anvisa medel för

uppgiftens lösande, även örn uppgiften icke är av den storleksordning att

den i enlighet med uttrycket i det föreslagna reglementet kan sägas vara av

särskild betydelse för landet. När det gäller rent teoretiska forskningsuppgifter,

torde rådet däremot böra koncentrera sig på främjande av verkligt

betydelsefulla undersökningar och sådana som dessutom kräva avsevärda

kostnader. Jag hemställer sålunda, att de uppgifter för rådet, som angivas

i det föreslagna reglementet, närmare preciseras därhän att rådet äger med

anslag stödja sådan forskning som synes vara av omedelbart praktisk betydelse

eller sorn, utan att ha denna karaktär, finnes vara av särskild vikt från

vetenskaplig synpunkt och kräva avsevärda omkostnader. Huruvida rådet

bör, såsom föreslagits, få till uppgift att verka för att forskningsbiblioteken

i landet bli försedda med erforderlig litteratur, synes mig tveksamt. Biblioteken

böra tillgodoses från de anslag, som ordinärt stå till förfogande

härför, och örn dessa äro otillräckliga, böra de höjas.

Kanslern har i anslutning till de sakkunnigas förslag, att beslut örn särskilt

stora anslag eller örn anslag, som kan väntas utgå under flera år, skola underställas

Kungl. Maj:ts prövning, funnit önskvärt, att en bestämdare gräns

angåves för rådets behörighet. Beslut, som innebure disposition av förslagsvis

mer än 20 000 kronor i engångsbelopp eller periodiska belopp, kunde

lämpligen hänskjutas till Kungl. Majit för avgörande.

I fråga örn rådets organisation ville kanslern ansluta sig till medicinska

fakultetens i Uppsala förslag örn endast fem av Kungl. Majit utsedda ledamöter,

dock med tillägg dels att av rådets medlemmar minst tre borde vara

aktiva lärare vid de ifrågavarande läroanstalterna, dels att utöver de fem

av Kungl. Majit utsedda medlemmarna skulle komma chefen för medicinalstyrelsen

såsom självskriven medlem. Ett önskemål vore ock att Kungl.

Majit alltid beredde plats i rådet för en företrädare för de medicinen angränsande

naturvetenskapliga ämnena. Då det borde stå rådet fritt att för

behandling av särskilda frågor med sig adjungera eller ock rådfråga utomstående

fackmän, torde det ej behöva befaras, att rådet ensidigt skulle tillgodose

forskningsuppgifter inom sådana områden, som vore i rådet direkt

företrädda.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan har i anslutning till de sakkunnigas

förslag, att medicinalstyrelsens chef eller den han därtill förordnade skulle

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

vara självskriven ledamot av rådet, förklarat sig förutsätta, att, då fråga

vore om sådan vetenskaplig forskning, som närmast berörde det civila ve

terinärväsendet, sådant förordnande utfärdades för chefen för medicinalstyrelsens

veterinärbyrå. Kollegiet anser även att, därest veterinärbyrån i en

framtid skulle komma att omorganiseras till en självständig veterinärstyrelse,

chefen för nämnda styrelse eller den han därtill förordnade borde beredas

plats i rådet.

Styrelsen för veterinärhög skolan har hänvisat till vad lärarkollegiet an

fört.

Statskontoret ifrågasätter, örn icke forskningsrådets sammansättning borde

bli en annan och mindre omfattande än de sakkunniga tänkt sig. Rådets

huvuduppgift torde bli att avgiva förslag rörande lämplig fördelning av de

anslagsmedel, som av statsmakterna anvisats till forskningens främjande.

Rådets möjligheter att giva impulser till medicinsk forskning eller att övervaka

forskningsarbetets planmässiga bedrivande finge, framhåller statskontoret,

bedömas bli förhållandevis begränsade. Rådet syntes lämpligen böra

ställas under ordförandeskap av kanslern för rikets universitet och i övrigt

bestå av lika antal teoretiker och praktiker, förslagsvis en av varje slag, från

vartdera universiteten i Uppsala och Lund samt från karolinska institutet

och veterinärhögskolan samt en ledamot från tandläkarinstitutet, tillhopa

ordförande och nio ledamöter. Den medicinska forskning, som icke vore företrädd

av nyssnämnda lärosäten, liksom ock medicinalstyrelsen och försvarets

sjukvårdsförvaltning torde knappast behöva beredas fast plats i rådet

utan torde i ungefär samma ordning, som de sakkunniga föreslagit i fråga

örn tillsättandet av underkommittéer, kunna genom särskilt utsedda repre

sentanter eller sakkunniga lämnas tillfälle att inför rådet framlägga sina

speciella synpunkter och önskemål på hithörande forskningsproblem. Det

finge särskilt understrykas, att ledamotskap i rådet borde vara förbehållet

aktiva forskare.

Genom en dylik sammansättning av rådet markerades, fortsätter statskontoret,

att de medicinska högskolorna vore och borde vara forskningens huvudcentra,

samtidigt som rådet komme att ledas av en med universitetens

och högskolornas problem väl förtrogen och erfaren förvaltningsman. Begränsningen

av antalet ledamöter i rådet torde endast bidraga till att göra

det mera arbetsdugligt, medan anordningen med tillfälligt adjungerade sak

kunniga från eljest orepresenterade medicinska områden och forskningsgrenar

säkerställde en möjligast allsidig belysning och bedömning av aktuella

forskningsuppgifter.

Medicinalstyrelsen erinrar, att styrelsen i skilda sammanhang haft anled

liing konstatera olägenheterna av att vårt land saknade nödig organisation,

främst ett officiellt centralt organ, med resurser att taga sig an sådana aktuella

forskningsuppgifter, vilkas genomförande vore nödvändiga flir att åtgärder

lill förebyggande och botande av sjukdomar skulle kunna vidtagas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 301.

Beträffande det ifrågasatta forskningsrådets sammansättning hade medicinalstyrelsen

funnit tveksamt, om det icke med de föreslagna 15 ledamöterna

kunde befaras bli en alltför tungrodd organisation, men med hänsyn till

den stora betydelsen av rådets allsidighet hade styrelsen icke ansett sig böra

förorda ett mindre antal medlemmar. Fastmera borde enligt styrelsens mening

rådet utökas med en representant även för den farmaceutiska forskningen.

Inom medicinalstyrelsen har skiljaktig mening uttalats av medicinalrådet

Alegren, som förklarat sig finna starka skäl tala för att jämväl chefen för

medicinalstyrelsens veterinärbyrå inginge som ledamot i forskningsrådet.

Försvarets sjukvårdsförvaltning anser, att det medicinskt vetenskapliga

arbetet inom försvarsväsendet i högsta grad skulle främjas genom inrättande

av ett forskningsråd. Beträffande rådets sammansättning ifrågasätter förvaltningen,

huruvida icke, utöver det föreslagna antalet ledamöter, borde

tillkomma dels en ledamot med intim kontakt med samhällets ledning, förslagsvis

en riksdagsman, dels ock en representant för den farmaceutiska

forskningen.

Förvaltningen delade de sakkunnigas uppfattning, att den ifrågasatta subkommittén

— eller, enligt av förvaltningen föreslagen benämning, specialkommittén

— för militärmedicinska frågor borde vara permanent. Med hänsyn

härtill syntes dess organisation och verksamhetsområde böra närmare

angivas redan i reglementet för forskningsrådet.

Riksförsäkringsanstalten framhåller såsom synnerligen angeläget, att

yrkesmedicinen, yrkeshygienen och olycksfallsmedicinen hänföras till de

forskningsuppgifter, som böra befrämjas av ett blivande forskningsråd. Den

redovisning, som de sakkunniga i anslutning till sitt betänkande lämnat rörande

aktuella medicinska forskningsuppgifter av social betydelse, vore enligt

anstaltens uppfattning behäftad med framträdande brister i detta hänseende.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt anser icke lämpligt, att

forskningsrådets veterinärmedicinska representanter endast utses av veterinärhögskolan.

Visserligen syntes lärarkollegiet vid sitt val av representanter

oförhindrat att utse även forskare utanför veterinärhögskolan, men ändock

syntes det styrelsen, som örn en viss ensidighet i rådets sammansättning

härigenom kunde uppstå. Styrelsen ville därför föreslå, att rådet förstärktes

med byråchefen å veterinärbyrån i medicinalstyrelsen, vilken dels

genom sin tjänst kunde förutsättas besitta en allmän överblick över det

veterinärmedicinska området, dels ock i egenskap av utav Kungl. Majit

förordnad ordförande i styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt på

ett fullgott sätt torde kunna företräda denna anstalts intressen.

Inom styrelsen har skiljaktig mening uttalats av professor Hjärre, godsägare

Närlinge och hovrättsrådet Palmquist, vilka för vinnande av en allsidigare

representation av den veterinärmedicinska forskningen i rådet för
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

ordat, att endast en av de föreslagna två veterinärmedicinska ledamöterna

skulle representera forskningen vid veterinärhögskolan, medan den andre

lämpligen syntes böra utses av styrelsen för statens veterinärmedicinska

anstalt efter samråd med styrelsen för svenska veterinärläkareföreningen.

För vinnande av ytterligare garantier för en allsidig behandling av de veterinärmedicinska

problemen syntes det vidare naturligt att, i likhet med

vad som föreslagits för de socialmedicinska och militärmedicinska spörsmålen,

för de veterinärmedicinska frågornas behandling tillsattes icke enbart

tillfälliga subkommittéer utan även en fast subkommitté.

Vetenskapsakademien uttalar, att även örn beviljandet av direkta forskningsanslag

till universiteten m. fl. medicinska lärosäten vore en högst

betydelsefull åtgärd, inrättandet av ett medicinskt forskningsråd i vårt land

dock framstode som än viktigare. Enligt akademiens uppfattning syntes

rådets befogenheter med avseende å beviljande av forskningsanslag närmare

böra preciseras, förslagsvis så, att engångsanslag örn 25 000 kronor eller

därutöver respektive anslag å 10 000 kronor eller därutöver, som kunde

förväntas utgå under flera år, skulle underkastas Kungl. Maj:ts prövning

och fastställelse.

Styrelsen för farmaceutiska institutet hemställer, att även den farmaceutiska

forskningen måtte erhålla en målsman i rådet samt bli delaktig

av de medel, som kunde komma att anslås till forskning och stipendier.

Svenska läkaresällskapet är av den åsikten, att man måste fordra en

större arbetsinsats av rådsledamöterna själva än som förutsatts av de sakkunniga.

De vetenskapliga ledamöterna syntes fördenskull böra äga rättighet

till partiell eller fullständig befrielse från sin ordinarie undervisningsplikt

samt skyldighet till begränsning av med eventuell läkarverksamhet

sammanhängande arbete, varför skälig kompensation borde utgå. För att

göra det lättare för aktiva forskare att mottaga uppdraget som ledamöter

ifrågasatte sällskapet en förkortning av mandattiden från tre till två år. Det

vore i så fall lämpligt att medgiva omval två gånger i stället för en, varigenom

den som regel högsta mandattiden, sex år, bleve oförändrad. Sällskapet

vore vidare av den uppfattningen, att större arbetskraft, bättre sammansvetsning

och objektivitet kunde förväntas av ett mindre råd än det

av de sakkunniga föreslagna. Sällskapet föresloge därför, att rådet förutom

av ordföranden samt medicinalstyrelsens chef och generalläkaren respektive

av dem utsedda representanter utgjordes av två representanter från vardera

av de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund,

tre representanter från karolinska institutet samt en representant från

svenska läkaresällskapet. I överensstämmelse med de sakkunniga föresloge

sällskapet, att en representant från vardera Uppsala, Lund och Stockholm

representerade de teoretiska och en representant de praktiska disciplinerna

samt, avvikande från de sakkunnigas förslag, att den tredje ledamoten från

karolinska institutet finge fritt viiljas av lärarkollegiet. Sällskapet förut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

satte även, att dess egen representant finge väljas oberoende av huruvida

han vore praktiker eller teoretiker.

Svenska veterinärläkare!öreningen ifrågasätter lämpligheten av att, i fråga

om forskningsrådets sammansättning, draga en gräns mellan teoretiska och

praktiska discipliner. Det syntes föreningen viktigast, att rådet sammansattes

av vidsynta män med förståelse för forskningens behov, oavsett örn

de själva bedreve grundforskning eller målforskning. Föreningen förutsatte,

att veterinärhögskolans lärarkollegium vid val av representanter i rådet icke

vore bundet vid högskolans egna forskare utan kunde välja representant

även utanför högskolan. Föreningen ville vidare ge uttryck för det önskemålet,

att vid handläggning av ärende, som berörde den veterinärmedicinska

forskningen, medicinalstyrelsens chef läte sig företrädas av chefen

för medicinalstyrelsens veterinär byrå. Bestämmelse härom borde inryckas i

reglementet.

Svenska tandläkaresällskapet slutligen framhåller, att de förekommande

frågorna berörande odontologisk forskning torde bli mera allsidigt belysta

och besluten kanske mindre ensidiga, örn ytterligare åtminstone en odontologisk

fackman bereddes plats i rådet. Det syntes därvid sällskapet lämpligt,

att sällskapet, som sedan 85 år verkat för den odontologiska forskningens

och undervisningens främjande, bereddes tillfälle att i likhet med

svenska läkaresällskapet utse en representant i rådet.

De egentliga forskningsanslag en.

Större akademiska konsistoriet i Uppsala ifrågasätter, örn icke de för

forskningsändamål avsedda anslagsmedlen borde så fördelas, att det särskilda

anslaget till medicinsk forskning vid universiteten med flera läro

anstalter utginge med 600 000 kronor och det till forskningsrådets förfogande

ställda anslaget sattes till 400 000 kronor, alltså omvänd proportion i

förhållande till de sakkunnigas förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium anser de av de sakkunniga föreslagna

anslagen för låga. De borde utmätas under större hänsynstagande

till det anslagsbehov av 1,6 miljoner kronor årligen, som de sakkunnig;)

efter en omsorgsfull undersökning kommit fram till. Beträffande dispositionen

av det anslag, som skulle utgå till universiteten m. fl. läroanstalter,

ansåge kollegiet det lämpligare, att avgörandet örn anslag ur de mellan

lärosätena fördelade medlen träffades av lärosätena själva. Som motivering

ville kollegiet anföra, att det här vore fråga örn ståndpunktstagande i rent

vetenskapliga spörsmål. Redan nu beslutade för övrigt lärarkollegiet över

utdelandet av betydande belopp för medicinsk forskning, utan att några

olägenheter försports därav.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan föreslår införande av bestämmelser

i syfte att tillförsäkra veterinärhögskolan respektive den veterinärmedicinska

forskningen lägst 10 procent av de beviljade anslagen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 301.

Kanslern för rikets universitet hemställer, att av det forskningsanslag,

som skulle utgå till de särskilda lärosätena, en anslagspost måtte tilldelas

jämväl farmaceutiska institutet. Mot de föreslagna riktlinjerna för ifrågavarande

anslags användande funne kanslern icke anledning till erinran.

Kanslern ville blott särskilt understryka de sakkunnigas uttalande, att utdelning

från detta anslag borde ske enbart med hänsyn till den vetenskapliga

forskning, som utfördes på de olika institutionerna respektive klinikerna,

oberoende av örn sökanden vore föreståndaren för institutionen respektive

klinikchefen eller annan där arbetande forskare och oberoende av

örn anslagen bleve ojämnt fördelade mellan de olika institutionerna. I anslutning

till förslaget, att anslaget å 400 000 kronor till de särskilda lärosätena

skulle få naturen av reservationsanslag, förutsatte kanslern, att

jämväl var och en av de poster, som ur nämnda anslag tilldelades de olika

läroanstalterna, finge karaktären av särskilt reservationsanslag, så att

eventuella besparingar å en dylik delpost komme det lärosäte till godo, där

besparingen skett.

Statskontoret avstyrker såsom mindre rationell den föreslagna anordningen

med två särskilda forskningsanslag. Det syntes statskontoret, som

örn i stället samtliga bidrag av statsmedel till medicinsk forskning borde

utgå från ett gemensamt forskningsanslag. Detta anslag skulle fördelas av

Kungl. Majit efter förslag av forskningsrådet. En förutsättning för varje

medelsanvisning för forskningsarbeten borde vara, att den grundade sig på

en detaljutformad, av Kungl. Majit godkänd plan för forskningsanslagets

disponerande. Det syntes sålunda icke tillfyllest att, såsom de sakkunniga

föreslagit, begränsa Kungl. Majits prövningsrätt till särskilt stora anslag

eller beslut örn understöd, som kunde väntas utgå under längre tidsperioder.

Vad anginge storleken av de medel, som borde anvisas till främjande av

medicinsk forskning, måste denna givetvis ytterst bli beroende av statsfinansiella

överväganden. För att det uppställda syftemålet icke skulle förfelas,

torde dock anslaget icke böra beräknas alltför knappt, framhåller

statskontoret. Ämbetsverket kunde emellertid icke finna lämpligt, att

forskningsanslaget toges i anspråk för beviljande av stipendier för utrikes

studieresor. I den mån resestipendier av detta anslag ansåges böra utgå,

torde medel härför böra upptagas under särskilt anslag a riksstaten, öppet

även för andra forskare än de medicinska.

Medicinalstyrelsen finner uppenbart, att även farmaceutiska institutet

bör komma i åtnjutande av statligt forskningsanslag samt jämväl i övrigt

jämställas med i betänkandet angivna institutioner. Styrelsen anför vidare:

Delinder medicinalstyrelsens förvaltning lydande tre statliga laboratorierna,

det bakteriologiska, rättskemiska och farmaceutiska, hava inga anslag

anvisade för vetenskaplig forskning. De mångå forskningsuppgifter, som

anmält sig vid dessa institutioner, hava, särskilt i nuvarande tidsläge, först

efter den strängaste behovsprövning föranlett framställningar från medici
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

nalstyrelsen till Kungl. Maj:t om anvisande av särskilda medel för sådana

forskningsuppgifter, varför i ett stort antal fall planlagda, betydelsefulla

undersökningar icke kommit till utförande. Gjorda framställningar örn särskilda

anslag för vetenskaplig forskning vid dessa laboratorier hava icke

lett till resultat. Medicinalstyrelsen anser sig därför i detta sammanhang

böra hemställa, att det av de sakkunniga ifrågasatta anslaget till medicinsk

forskning utökas med 30 000 kronor årligen, vilken summa under ledning

av en forskningsrådets särskilda subkommitté skulle användas för bedrivande

av medicinsk forskning vid ovannämnda tre statliga laboratorier.

Därest statsmakterna skulle i enlighet med av medicinalstyrelsen den 9 juni

1944 avgivet förslag inrätta jämväl ett statligt odontologiskt laboratorium,

synes här ifrågavarande anslag böra ökas förslagsvis med 10 000 kronor,

avsedda för vetenskaplig forskning vid sagda laboratorium. Styrelsen förutsätter,

att det förordade fasta forskningsanslaget genom forskningsrådet

icke skall utgöra hinder för att vid särskilt föreliggande behov för speciella

aktuella forskningsuppgifter särskilda anslag skola kunna beviljas utöver

det fasta anslaget.

Även i denna fråga har skiljaktig mening anförts av medicinalrådet Aiegren,

som funnit det önskvärt, att av de båda forskningsanslagen vissa fixerade

belopp, förslagsvis lägst 10 procent, förbehölles den veterinärmedicinska

forskningen.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har i anslutning till de sakkunnigas uttalande,

att särskilda anslag borde beviljas för de vetenskapliga undersökningar,

som påkallades av medicinalstyrelsen och sjukvårdsförvaltningen,

hemställt, att till militärmedicinsk forskning för budgetåret 1945/46 måtte

anvisas ett reservationsanslag av 50 000 kronor, under förutsättning att

anslagsmedel i övrigt komme att beviljas till forskningsrådet.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt framhåller önskvärdheten

av att även anstalten tillförsäkrades ett fast forskningsanslag. Härför

talade bland annat, att anstalten enligt sin instruktion vore ålagd att bedriva

vetenskaplig forskning och att den hittills vid anstalten bedrivna

forskningen väl syntes kunna jämföras med den vid veterinärhögskolan.

Styrelsen hemställde därför, att det av de sakkunniga föreslagna årsanslaget

till medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter, 400 000 kronor,

måtte ökas med 25 000 kronor för nämnda ändamål. För att vid fördelningen

av det föreslagna anslaget till forskningsrådet de veterinärmedicinska

intressena skulle bli behörigen tillgodosedda, ville styrelsen vidare

föreslå, att visst fixerat belopp, förslagsvis lägst 10 procent av anslaget,

skulle användas för veterinärmedicinska ändamål.

Vetenskapsakademien hade icke funnit det ändamålsenligt, att medel ur

det till medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter avsedda

anslaget beviljades av universitetskanslern respektive veterinärhögskolans

styrelse. Det läge i sakens natur, att i rent vetenskapliga

frågor vederbörande fakultet eller lärarråd representerade sakkunskapen

på ett helt annat sätt än kanslern eller styrelsen kunde göra. Det syntes

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits proposition nr 301.

därför akademien lämpligast, att avgörandet om medlens disposition fattades

av vederbörande lärosäte självt. Akademien erinrade örn att karolinska

institutet årligen utdelade över en kvarts miljon kronor till understöd

för medicinsk forskning, utan att besluten därom underställdes kanslern.

Det syntes icke önskligt att frångå denna praxis. Tvärtom syntes det

naturligt, att den myndighet som bure ansvaret för det vetenskapliga arbetets

bedrivande, också själv finge fatta avgörandet om medlens disposition.

Svenska läkaresällskapet föreslår, att de föreslagna båda forskningsanslagen

sammanslås till ett anslag, vilket ställes till rådets förfogande. Rådets

allsidiga sammansättning och bestämmelserna örn ledamöternas begränsade

mandattider skänkte enligt sällskapets uppfattning tillräcklig garanti

för saklighet och opartiskhet mot klickvälde och gunstlingssystem vid

medlens fördelning.

Svenska veterinärläkareförening en förutsätter, att av det föreslagna anslaget

till medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter ett

belopp av lägst 10 procent måtte tilldelas veterinärhögskolan. Föreningen

ville fästa uppmärksamheten på att den veterinärmedicinska forskningen

icke förfogade över några nämnvärda privata forskningsfonder. Även av

det anslag, som skulle ställas till forskningsrådets förfogande, syntes samma

proportionella andel böra komma den veterinärmedicinska forskningen till

godo.

Anslaget till dok to rand stipendier.

Universitetskanslern anser, att utdelningen av stipendierna lämpligen

kunde omhänderhas av fakulteterna respektive lärarkollegierna. Ifrågavarande

anslag, som enligt de sakkunnigas förslag skulle få karaktären av

reservationsanslag, syntes böra uppdelas mellan de olika lärosätena och

föreskrift meddelas, att varje delpost skulle erhålla karaktären av särskilt

reservationsanslag.

Statskontoret anser sig, som förut nämnts, av principiella skäl icke kunna

tillstyrka anvisandet av ett särskilt anslag till doktorandstipendier. Behovet

av ekonomiskt stöd åt mindre bemedlade yngre vetenskapsidkare för att

underlätta för dem att fullfölja sina studier och sitt forskningsarbete fram

till doktorsdisputation gjorde sig med samma styrka gällande även inom

andra vetenskapliga discipliner än den medicinska. Fm lösning av denna

fråga borde fördenskull icke ske isolerat för en enstaka grupp vetenskapsidkare

utan måste föregås av närmare utredning och överväganden i ett

större sammanhang. I den mån man genom doktorandstipendier önskade

särskilt främja någon viss gren av den medicinska forskningen, finge framhållas,

att hinder givetvis icke mötte att genom beviljande av bidrag från det

stora forskningsanslaget bereda en yngre förtjänt forskare tillfälle att fullfölja

en planerad eller påbörjad forskningsuppgift, som forskningsrådet prövat

vara förtjänt av ekonomiskt stöd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Departe
mentschefen.

Kungl. Marits ''proposition nr 301.

Vetenskapsakademien förordar, av skäl som närmare redovisats i det

föregående under forskningsanslagen, att beviljandet av stipendierna bör

ankomma på vederbörande lärosäte självt.

Svenska tandläkaresällskapet hemställer, att utöver de av de sakkunniga

föreslagna två stipendierna till tandläkarinstitutet ytterligare två stipendier

måtte beviljas institutet. Tandläkarkårens storlek vore, framhåller sällskapet,

betydande. Antalet årligen intagna studenter vid tandläkarinstitutet

uppginge för närvarande till omkring % av antalet vid samtliga medicinska

fakulteter och institut årligen intagna studenter.

Läkekonstens utveckling under de senaste hundra åren ådagalägger visserligen,

hurusom framstegen på detta område ofta berott på geniala, ibland

av tillfälligheterna framkallade uppslag, men den visar också, att förutsättningar

måste finnas för bedrivande av systematiskt vetenskapligt arbete

efter olika linjer och för fullföljande av skilda idéer och tankar. Härigenom

skapas förutsättningar för fortsatt framåtskridande. Läkekonsten utgör ett

hela den civiliserade mänskligheten omfattande arbetsfält, där vinningar,

som göras inom ett land, komma alla länder till godo, liksom inom ett land

framkomna uppslag kunna tillgodogöras och fullföljas inom ett annat land.

Det torde framstå såsom en klar förpliktelse även för vårt land att efter

förmåga göra en insats på detta arbetsfält. Denna uppgift framstår i närvarande

stund i en alldeles särskilt klar dager mot bakgrunden av rådande

förhållanden ute i världen.

Såsom redan antytts kräver den medicinska forskningen, liksom all annan

vetenskaplig forskning, för sin utveckling gynnsamma yttre betingelser.

Som den lämnade redogörelsen visar, ha de sakkunniga emellertid vid

inventering av våra nuvarande resurser på detta område funnit flera och i

vissa hänseenden allvarliga brister föreligga. Den bild, de sakkunniga givit

av vår medicinska forsknings resurser av idag, har vitsordats i flera av de

avgivna yttrandena. För egen del är jag övertygad om att åtgärder behöva

vidtagas för att bereda ifrågavarande forskning förbättrade villkor. Tidpunkten

härför synes särskilt lämplig nu, då våra vetenskapliga förbindelser

med andra länder efter att under åtskilliga år ha varit starkt beskurna

inom en ganska snar framtid åter torde kunna upptagas.

Med hänsyn till de för utredningen givna direktiven ha de sakkunniga

vid övervägandet av vilka åtgärder som böra vidtagas för avhjälpandet av

de påvisade bristerna icke ansett sig böra närmare ingå på dessa, i den män

de hänfört sig till de medicinska och odontologiska studiernas och läroanstalternas

organisation. De sakkunniga ha emellertid framhållit, att dessa

frågors lösning vore minst lika viktig som andra åtgärder för den medicinska

forskningens främjande. Jag vill redan nu förutskicka, att jag har

för avsikt att senare i ett större sammanhang låta verkställa utredning beträffande

anförda spörsmål, i den män de ej komma att behandlas av på

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Marits proposition nr 301.

dessa områden redan verksamma sakkunnigutredningar. De förslag, vilkas

framläggande för riksdagen jag nu vill förorda, avse sålunda närmast sådana

åtgärder, som kunna och böra vidtagas för främjande av den medicinska

forskningen huvudsakligen inom ramen för den nuvarande organisationen.

De sakkunnigas förslag gå ut på genomförande av åtgärder efter i huvudsak

två linjer. Dels skulle särskilda anslagsmedel för stödjande av

forskningen vid de medicinska lärosätena, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan

däri inbegripna, utgå direkt till dessa läroanstalter, dels

skulle ett statligt centralt medicinskt forskningsråd inrättas med särskilda

anslagsmedel till sitt förfogande. I det förstnämnda hänseendet föreslås beviljandet

av två särskilda anslag, nämligen ett forskningsanslag i egentlig

mening och ett anslag till s. k. doktorandstipendier.

Jag vill till en början kraftigt understryka de sakkunnigas uttalande, att

de medicinska lärosätenas institutioner och kliniker äro och måste förbli

våra viktigaste centra för medicinsk forskning. Det är vid dessa läroanstalters

institutioner och kliniker, som den blivande vetenskapsmannen först

kommer i närmare kontakt med vetenskapligt arbets- och tänkesätt samt

självständig forskning och lägger den grund, på vilken han i fortsättningen

skall bedriva eget vetenskapligt arbete. Dessa läroanstalter ha såsom sina

två huvuduppgifter att bedriva vetenskaplig forskning och meddela undervisning.

Ett intimt samband förefinnes mellan dessa båda uppgifter. Den

vetenskapliga nivån på den vid ifrågavarande läroanstalter bedrivna undervisningsverksamheten

är sålunda utan tvivel direkt beroende av kvaliteten

av den vetenskapliga forskning, som där bedrives. För nyrekrytering av

forskare och akademiska lärare är denna forskningsverksamhet av avgörande

betydelse. Det är därför enligt mitt förmenande synnerligen angeläget

att tillse, att först och främst den medicinska forskningens centralhärdar

erhålla möjligheter att utveckla sin verksamhet som forskningsinstitut.

Som av den föregående redogörelsen framgår, tillgodose de för närvarande

för ifrågavarande lärosäten tillgängliga anslagsmedlen i huvudsak endast

den ena av deras två huvuduppgifter, nämligen undervisningen. Följden

härav har blivit, att forskningsarbetet som regel icke kan på långt när

bedrivas i den omfattning och med den intensitet, som vore önskvärd och

som även vore motiverad av den omständigheten, att institutionerna och

klinikerna redan för sitt undervisningsändamål förfoga över en organisation,

vilken med relativt små ytterligare kostnader skulle kunna i hög grad

öka den vetenskapliga avkastningen. Det kan ej vara god ekonomi, att i

brist på medel den yttre organisation, som dessa institutioner representera,

endast ofullständigt utnyttjas.

Jag vill därför livligt tillstyrka de sakkunnigas förslag, att särskilda anslagsmedel

beviljas för främjande av den medicinska forskning, som be
Bihang

till riksdagens protokoll 19Jf5. 1 sami. Nr 301. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr SOL

drives vid de medicinska lärosätenas institutioner och kliniker. För

utom dc medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund, karolinska institutet,

tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan synes mig emellertid även farmaceutiska

institutet böra bli delaktigt av detta anslag. Anslaget torde

sålunda årligen böra av Kungl. Majit fördelas i sex skilda poster.

De uppdragna riktlinjerna för de olika anslagsposternas användande föranleda

ingen erinran från min sida. Sålunda torde beslut om beviljande av anslag

ur de till förfogande ställda medlen böra meddelas, för de medicinska falun

teterna, karolinska institutet och tandläkarinstitutet av kanslern för rikets

universitet och för veterinärhögskolan och farmaceutiska institutet av respektive

styrelser. I likhet med kanslern vill jag understryka, att utdelning

från detta anslag bör ske enbart med hänsyn till den vetenskapliga forskning,

som bedrives vid de olika institutionerna och klinikerna, oberoende

av om sökanden är institutionsföreståndaren respektive klinikchefen eller

annan där verksam forskare och oberoende av örn anslagen därigenom skulle

bli ojämnt fördelade mellan olika institutioner. I motsats till de nuvarande

materielanslagen, vilka i huvudsak fördelas proportionellt mellan institutionerna,

bör sålunda förevarande anslag fördelas helt och hållet på

grundval av redovisat och styrkt behov. Såsom förutsättning för erhållande

av understöd ur detta anslag för viss forskningsuppgift bör gälla, att

sökanden framlägger en plan för arbetets bedrivande och penningmedlens

användning. Därjämte bör den, som erhållit understödet, förpliktas att

årligen lämna en redogörelse för arbetets fortskridande och medlens utnyttjande.

Det torde böra ankomma på universitetskanslern att meddela erforderliga

föreskrifter i syfte, att apparatur eller annan utrustning, som vid

viss institution anskaffats för medel ur ifrågavarande anslag, må i den utsträckning

så befinnes lämpligt utnyttjas jämväl av forskare, som icke äro

anknutna till institutionen i fråga. Anslaget, som torde böra uppföras i riksstaten

under Universiteten, den medicinska undervisningen m. m. och benämnas:

Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid universiteten

m. fl. läroanstalter, synes böra erhålla karaktären av reservationsanslag.

Jag förutsätter därvid, att jämväl en var av de sex olika anslagsposterna

får karaktären av ett särskilt reservationsanslag, varigenom eventuella besparingar

å en dylik anslagspost kunna komma det lärosäte till godo, där

besparingen skett. Till storleken av det erforderliga anslagsbeloppet återkommer

jag senare.

De sakkunniga ha såsom en av de allvarligaste bristerna i vår medicinska

forsknings nuvarande resurser framhållit, att ekonomiska betingelser saknades

för tillvaratagande av de för forskningsarbete bäst skickade begåvningarna.

För skapandet av bättre förutsättningar i detta avseende ha de sakkunniga

som redan nämnts föreslagit beviljandet av ett särskilt anslag för

s. k. doktorandstipendier. Dessa stipendier, som skulle utgå med 5 000 kro
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 301.

lior för år räknat och kunna åtnjutas under en tid av högst tre år, avsåges

för studerande vid fakulteterna, karolinska institutet, tandläkarinstitutet

och veterinärhögskolan, vilka vore sysselsatta med utarbetande av doktorsavhandling

eller därmed jämförligt arbete och som ådagalagt anlag för

vetenskapligt arbete. Förslaget har hälsats med livlig tillfredsställelse av

de berörda lärosätena samt universitetskanslern. Jag är för egen del av den

uppfattningen, att en åtgärd i linje med den föreslagna skulle vara ägnad

att skapa ett bredare underlag för rekryteringen av vetenskapsidkare än

för närvarande är fallet. Jag vill även erinra, att likartade stipendier redan

finnas dels för främjande av högre juridiska studier vid universiteten i

Uppsala och Lund, dels för främjande av högre tekniska studier. Dessa

stipendier utgå vartdera med ett belopp av 2 500 kronor. Skäl torde icke

föreligga att för nu ifrågavarande stipendier förorda högre belopp. Jag vill

således tillstyrka inrättandet av följande stipendier, nämligen — i enlighet

med de sakkunnigas förslag — 6 för vardera av fakulteterna i Uppsala och

Lund, 10 för karolinska institutet och 3 för veterinärhögskolan. För tandläkarinstitutet,

som för närvarande befinner sig i en period av stark utveckling

och vars nyutrustade institutioner erbjuda vidgade möjligheter för

vetenskaplig forskning, torde böra beräknas 4 stipendier mot av de sakkunniga

föreslagna 2. Härjämte bör 1 stipendium avses för farmaceutiska

institutet. Det sammanlagda antalet stipendier skulle följaktligen bli 30.

Med ett stipendiebelopp av 2 500 kronor skulle det årliga anslagsbehovet

för detta ändamål uppgå till 75 000 kronor. Anslaget torde böra uppföras

i riksstaten såsom ett särskilt reservationsanslag benämnt Stipendier för

främjande av högre medicinska studier vid universiteten m. fl. läroanstalter.

Anslaget synes böra uppdelas mellan de olika läroanstalterna, varvid jag

förutsätter, att varje anslagspost erhåller karaktären av särskilt reservationsanslag.

Stipendierna synas i enlighet med vad kanslern anfört böra

utdelas av fakulteterna respektive lärarkollegierna vid karolinska institutet

och veterinärhögskolan samt lärarråden vid tandläkarinstitutet och farmaeeutiska

institutet. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela

de närmare bestämmelser angående dessa stipendier, som kunna befinnas

erforderliga.

Tanken att genom inrättande av forskningsråd lösa den vetenskap

liga forskningens organisationsproblem är icke ny. Jag vill här endast erinra

örn det år 1942 inrättade statens tekniska forskningsråd samt örn det i

propositionen nr 62 till innevarande års riksdag föreslagna jordbrukstekniska

forskningsrådet. På den medicinska forskningens område har i flera

andra länder organisationsfrågan lösts på enahanda sätt. Särskilt goda er

farenheter synas lia vunnits av de i England och Förenta staterna verkande

medicinska forskningsråden. Det är sålunda icke en helt oprövad organisation,

som de sakkunniga förordat för den svenska medicinska forskningens

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Marits proposition nr 301.

del. Även om förutsättningarna för medicinsk forskning vid de enskilda

lärosätena skulle genom de förut föreslagna anslagens beviljande högst avsevärt

förbättras, torde ur andra synpunkter ytterligare åtgärder erfordras.

Jag syftar därvid närmast på behovet av en samordning mellan de på skilda

håll bedrivna forskningsarbetena. Modern forskning är i allmänhet så krä

vande och fordrar så mycket specialkunskaper på olika områden och dyrbar

specialutrustning, att stora fördelar många gånger skulle vinnas, om en

större forskningsuppgift kunde angripas samtidigt av ett flertal forskare

under ett enhetligt och med tillräckliga ekonomiska resurser utrustat centralt

organ. Härutinnan skulle utan tvivel ett forskningsråd kunna möjliggöra

en ökad effektivitet. Genom sin överblick över den medicinska forskningen

i hela landet och genom sina förbindelser med utländsk medicinsk

forskning skulle denna centrala organisation även kunna taga initiativ till

helt nya forskningsuppgifter. Förutsatt att den utrustas med tillräckliga anslagsmedel

skulle den även kunna ekonomiskt stödja värdefullt forskningsarbete

och därvid ställa medel till förfogande framförallt för sådana ur det

allmännas och vetenskapens synpunkter betydelsefulla forskningsarbeten, som

medföra kostnader av den storleksordning, att de icke kunna eller böra påföras

någon särskild institution vid de medicinska läroanstalterna.

Det gynnsamma mottagande, som förslaget om inrättande av ett forskningsråd

mött hos samtliga i ärendet hörda myndigheter och sammanslutningar,

har ytterligare stärkt mig i min uppfattning, att ett sådant råd bör

komma till stånd.

En av de första frågor som härvid möta är, vilken storlek rådet bör givas.

De sakkunniga ha stannat vid att föreslå ett råd, bestående av ordförande

och 14 ledamöter. Ett så pass stort råd vore enligt de sakkunnigas

mening motiverat dels av önskvärdheten att erhålla en såvitt möjligt allsidig

representation av olika verksamhetsgrenar inom medicinsk forskning

och administration i landet, dels ock därav att behörig hänsyn borde tagas

till de å de olika lärosätena förgrenade lokala intressena. Av rådets ledamöter

skulle genom val utses två representanter för vardera av medicinska

fakulteterna i Uppsala och Lund samt veterinärhögskolan, tre representanter

för karolinska institutet, en representant för tandläkarinstitutet och en

representant för svenska läkaresällskapet. Självskrivna ledamöter skulle vara

chefen för medicinalstyrelsen och generalläkaren eller de dessa i sitt ställe

förordnade. Slutligen skulle en representant för de medicinen angränsande naturvetenskapliga

ämnena utses av rådet självt. Med hänsyn till rådets storlek

ha de sakkunniga förutsatt, att ett särskilt arbetsutskott behövde tillsättas

för att handlägga de frågor, som av rådet hänskötes till detsamma

för avgörande. Emot den sålunda föreslagna storleken och sammansättningen

av rådet ha invändningar rests från vissa myndigheter och sammanslutningar.

Den mest restriktiva inställningen i fråga örn rådets storlek

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majlis proposition nr 301.

har intagits av medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern,

vilka velat begränsa rådet till att omfatta 5 av Kungl. Majit utsedda ledamöter

respektive 6 ledamöter, varav 5 skulle utses av Kungl. Majit och den

sjätte, chefen för medicinalstyrelsen, vara självskriven. Statskontoret och

svenska läkaresällskapet ha intagit en mellanställning med förslag örn 10

respektive 11 ledamöter.

För egen del är jag böjd att ansluta mig till tanken på ett mindre råd

än det av de sakkunniga föreslagna. Enligt min uppfattning bör en begränsning

av antalet ledamöter i rådet bidraga till att göra det mer arbetsdugligt.

Därtill kommer, att man inte ens med ett så stort råd som det

av de sakkunniga föreslagna kan tillnärmelsevis ernå en fullkomligt allsidig

representation av olika medicinska verksamhetsgrenar, varför vid sidan

av rådet ändock skulle i stor utsträckning behöva anlitas särskilda experter

eller sakkunniga. Jag vill här framhålla, att det föreslagna rådet främst

skall vara ett organ för medicinsk forskning och att dess sammansättning

bör bestämmas med hänsyn därtill. Från dessa utgångspunkter synas mig de

medicinska läroanstalterna böra i första hand vara företrädda i rådet. Utöver

ordföranden bör rådet bestå av 9 ledamöter. I likhet med statskontoret

finner jag lämpligt, att universitetskanslern blir rådets ordförande. Härigenom

vinnes icke blott en viss kontinuitet på ordförandeposten utan ock

en anknytning till det övriga akademiska livet och den akademiska administrationen,

som kan förutsättas bliva av stort värde. Av de övriga ledamöterna

böra 5 utgöras av valda representanter för ettvart av följande

fem lärosäten, nämligen de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund,

karolinska institutet, tandläkarinstitutet och veterinärhögskolan. Därjämte

böra, särskilt med tanke på målforskningens betydelse, chefen för medicinalstyrelsen

samt generalläkaren såsom självskrivna ledamöter tillhöra rådet.

De återstående 2 ledamöterna kunna enligt min mening lämpligen utses

av ordföranden samt de självskrivna och av lärosätena direkt valda

ledamöterna med beaktande av att en skall representera den utanför lärosätena

verksamma medicinska forskningen och en de angränsande naturvetenskapliga

ämnena. Jag förutsätter, att de olika lärosätena vid utseendet

av sina ledamöter samråda med varandra för undvikande av att ett

och samma ämne blir representerat av mer än en ledamot. Rådet bör inom

sig utse en vice ordförande. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att

vidtaga de smärre jämkningar i rådets sammansättning, vartill vunna er

farenheter eller ändrade förhållanden eventuellt kunna föranleda.

I likhet med de sakkunniga finner jag lämpligt, att de valda ledamöterna

utses för en tid av tre år. Fråga uppstår då, om ledamot efter nämnda tid

bör kunna omedelbart omväljas. Olika synpunkter göra sig gällande vid bedömandet

av detta spörsmål. En alltför lång mandattid kan måhända leda

till en viss ensidighet vid betraktandet av föreliggande uppgifter. Å arni

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

ra sidan måste det ligga i forskningens intresse, att ledamot, som på

grund av egna personliga egenskaper och vetenskapliga förtjänster samt

förvärvad erfarenhet i rådets angelägenheter gjort sig särskilt skickad för

de uppgifter, som åvila rådet, får tillfälle att fortsätta sin gagnerika verksamhet.

Vid övervägandet av denna fråga har jag stannat vid att förorda,

att de ledamöter, som väljas direkt av lärosätena, må kunna omväljas för

ytterligare en period av tre år. Jag förutsätter därvid, att omval endast

sker, därest sådana särskilda skäl föreligga, som jag nyss berört. De

av rådet utsedda ledamöterna torde däremot icke böra kunna bli föremål

för omval. Den av mig förordade sammansättningen av rådet synes

ägnad att säkerställa erforderlig kontinuitet i arbetet.

Beträffande forskningsrådets arbetsformer och arbetssätt vill jag i huvudsak

ansluta mig till de sakkunnigas synpunkter i dessa hänseenden. Jag

finner det icke lämpligt eller nödvändigt att binda rådet vid en viss organisation.

Det torde sålunda böra få ankomma på rådet självt att avgöra,

örn ett särskilt arbetsutskott även med det nu föreslagna mindre rådet kan

vara erforderligt. Beträffande de av de sakkunniga förordade subkommittéerna

vill jag endast ifrågasätta, om det icke i stället för tillsättandet av

fasta subkommittéer med vissa bestämda ledamöter skulle vara mer effektivt

och ändamålsenligt, att rådet ur en större krets av på skilda områden

sakkunniga i varje särskilt fall utvalde just den eller dem, som representerade

sakkunskapen i det aktuella fallet.

Beträffande arvoden till rådets ordförande och sekreterare samt ersättning

åt rådets ledamöter m. fl. ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag.

Det är min övertygelse, att det föreslagna forskningsrådet skall komma

att fylla en viktig uppgift i den medicinska forskningens tjänst. Ehuru

dess sammansättning delvis skall ske i anslutning till de skilda lärosätena, är

det likväl uppenbart, att det i första hand är främjandet av landets medicinska

forskning som helhet och icke tillgodoseendet av de lokala eller andra

särintressena, som skall vara den ledande principen för rådets verksamhet,

dess sammansättning skall ske i anslutning till de skilda lärosätena, är det

likväl uppenbart, att det i första hand är främjandet av landets medicinska

forskning som helhet och icke tillgodoseendet av de lokala eller andra särintressena,

som skall vara den ledande principen för rådets verksamhet.

Härutöver synes särskilt böra framhållas, att rådet icke bör inkräkta på de

särskilda läroanstalternas verksamhetsområden. Rådet bör sålunda icke

erhålla ställningen av ett ledande eller direktivgivande organ för allt vetenskapligt

arbete inom medicinen. Därigenom skulle lätt principen om forskningens

frihet råka i fara. Målet bör fastmer vara en förtroendefull samverkan

mellan lärosätena och rådet.

Det torde vara uppenbart, att rådet för att kunna fylla sin uppgift

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

måste ha icke alltför knappa anslagsmedel till sitt förfogande. Jag ansluter

mig till de sakkunnigas förslag, att ett särskilt reservationsanslag, förslagsvis

(benämnt Statens medicinska forskningsråd: Främjande av medicinsk

forskning, ställes till rådets disposition. Till frågan örn anslagets storlek

återkommer jag senare. Ur detta anslag skall rådet kunna lämna en enskild

forskare, vare sig denne är verksam vid en läroanstalt, sjukvårdsanstalt

eller annan inrättning, bidrag till utförande av en forskningsuppgift,

som prövas vara eller kan tänkas bli av synnerlig betydelse och för vilken

medel ej alls eller i otillräcklig utsträckning stå till buds ur andra till forskning

avsedda anslag och fonder. Vidare torde berättigade krav på rådets

ekonomiska medverkan uppkomma i de fall, att forskare vid olika institutioner

önska förena sig örn en mer omfattande forskningsuppgift. Ur anslaget

synas även medel böra kunna beviljas till studieresor utomlands. Jag

förutsätter, att såväl den humanmedicinska forskningen i egentlig mening

som den odontologiska, veterinärmedicinska och farmaceutiska forskningen

skola kunna bliva tillgodosedda ur dessa anslagsmedel och därvid principiellt

behandlas såsom likaberättigade. Beträffande rådets behörighet att bevilja

medel ur detta anslag ansluter jag mig till kanslerns uttalande, att en

bestämdare gräns härför än den av de sakkunniga föreslagna bör angivas.

Lämpligt synes därvid vara, att beslut, som innebära disposition av mer

än 20 000 kronor i engångsbidrag eller 10 000 kronor i periodiska bidrag,

skola underställas Kungl. Majit för avgörande. I fråga örn redovisning

för beviljade anslagsmedel samt andra därmed sammanhängande spörsmål

ansluter jag mig till vad de sakkunniga anfört.

Beträffande apparatur och annan utrustning, som anskaffas för anslagsmedel,

som stå till statens tekniska forskningsråds förfogande, torde numera

regelmässigt föreskrivas, att materielen skall vara att betrakta som

rådets egendom. Jag vill förorda, att liknande bestämmelser meddelas i

fråga om materiel, som anskaffas medelst av medicinska forskningsrådet

beviljade anslagsmedel.

Jag övergår nu till frågan om de anslagsmedel, som äro erforderliga

för genomförande av de föreslagna åtgärderna. De sakkunniga ha angivit

det sammanlagda anslagsbehovet till 1 000 000 kronor utöver de

135 000 kronor till doktorandstipendier, som jag i det föregående berört,

vartill skulle komma 49 000 kronor i administrationskostnader för rådet.

Av förstnämnda belopp skulle 400 000 kronor belöpa på anslaget till Bidrag

till främjande av medicinsk forskning vid universiteten m. fl. läroanstalter

och 600 000 kronor på anslaget till Statens medicinska forskningsråd:

Främjande av medicinsk forskning. De föreslagna anslagsbeloppen

äro betydande. Ändock äro de avsevärt lägre än det belopp å 1 600 000

kronor, som de sakkunniga ansett svara mot det verkliga behovet. Emellertid

bör framhållas, att icke ens beviljandet av sistnämnda belopp tillnär
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Marits proposition nr 301.

melsevis skulle tillgodose alla aktuella önskemål för den medicinska forskningens

del. Som förut nämnts ha de sakkunniga nämligen icke upptagit

frågor, som beröra de olika läroanstalternas personalstater eller organisatoriska

spörsmål överhuvudtaget, liksom ej heller frågor, som röra den

medicinska undervisningen. Beviljandet av de föreslagna anslagen skulle,

även om icke alla aktuella behov därigenom tillgodosåges, likväl betyda ett

krafttag för stödjande av svensk medicinsk forskning. Jag vill livligt tillstyrka,

att detta steg tages, och vill endast föreslå den ändringen i de sakkunnigas

förslag, att beloppet å 1 000 000 kronor fördelas med 500 000 kronor

på vartdera av de ifrågasatta anslagen. Jag finner denna jämkning motiverad

bland annat därav, att behovet av utrustning för ifrågavarande

forskning vid de skilda lärosätena åtminstone under en övergångstid får antagas

vara särskilt stort. Det torde vara nödvändigt att sörja för att de

institutioner och kliniker vid dessa lärosäten, där intresset för medicinsk

forskning är särskilt levande, snarast möjligt sättas i stånd att utveckla

hela sin kapacitet.

Jag erinrar om att jag förut förordat, att det av de sakkunniga föreslagna

anslaget å 135 000 kronor till doktorandstipendier måtte utgå med ett

till 75 000 kronor reducerat belopp. Beträffande anslaget till täckande av

forskningsrådets administrationskostnader synes mig detta, bland annat

med hänsyn till den av mig förordade minskningen av rådets storlek, icke

behöva upptagas till högre belopp än 40 000 kronor.

Därest riksdagen skulle bifalla mitt förslag örn inrättande av ett medicinskt

forskningsråd och anvisa av mig nu förordade anslag, torde det få

ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid fastställa reglemente för rådet

ävensom meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen av anslagen.

De sakkunniga, som tillkallats för att inom finansdepartementet biträda

med utredning angående orsakerna till försämringen av nykterhetstillståndet,

ha i sitt den 29 januari 1944 avgivna betänkande angående nykterhetstillståndet

under krigsåren föreslagit, att ett årligt reservationsanslag

av 30 000 kronor måtte anvisas till understödjande av vetenskaplig

forskning på alkoholfrågans område. Av punkten

241 i årets åttonde huvudtitel framgår, att centralförbundet för nykterhetsundervisning

gjort framställning om anvisande för budgetåret 1945/46 av

ett anslag av 30 000 kronor för sagda ändamål. Jag ansåg mig emellertid

i samband med äskande av anslagsmedel under ifrågavarande punkt icke

böra upptaga detta spörsmål till prövning på grund av dess sammanhang

med frågan om inrättande av ett medicinskt forskningsråd. I anslutning

härtill må framhållas, att de sakkunniga i sitt betänkande bland aktuella

forskningsuppgifter av i främsta rummet social eller militärmedicinsk

betydelse upptagit just alkoholforskningen. Jag förutsätter därför, att denna

fråga kemmer att ägnas behörig uppmärksamhet från rådets sida och räk
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 301.

nar med att av det anslag, som vid bifall till mina i det följande framställda

anslagsyrkanden kommer att ställas till rådets förfogande för nästa

budgetår, ett belopp av minst 30 000 kronor kommer att disponeras för

forskning på alkoholfrågans område. Frånsett nu berörda fall synes det mig

icke lämpligt, att visst belopp på förhand bindes för ett bestämt forskningsändamål.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att sakkunniga, vilka inom

ecklesiastikdepartementet tillkallats för att biträda med utredning och avgiva

förslag rörande ordnandet av den flygmedicinska forsknings-

och försöksverksamheten, i ett den 14 juni 1944

avgivet betänkande i ämnet bland annat föreslagit dels inrättandet av ett

särskilt centralt organ för ledning och samordning av det flygmedicinska

forskningsarbetet, vilket organ skulle benämnas flygmedicinska forskningsnämnden,

dels ock att vissa anslagsmedel skulle ställas till förfogande för

den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamhetens bedrivande.

Forskningsnämnden, som föreslagits skola bestå av sju ledamöter, skulle

enligt de sakkunnigas förslag intaga en fristående ställning under ecklesiastikdepartementet.

Beträffande nämndens ställning till det medicinska

forskningsrådet har i sakkunnigbetänkandet rörande den flygmedicinska

forskningen framhållits, att ett ordnat samarbete mellan de båda organen

förslagsvis kunde erhålla den formen, att den flygmedicinska forskningsnämndens

ordförande inginge som medlem av det medicinska forskningsrådet.

De begärda anslagsmedlen äro avsedda att täcka dels engångskostnader

av i runt tal 670 000 kronor för anskaffande av viss apparatur

samt för vissa byggnadsarbeten m. m., dels ock vissa årliga kostnader till

ett sammanlagt belopp av omkring 143 000 kronor, varav 27 500 kronor

skulle belöpa på administrationskostnader för forskningsnämnden.

Emot förslaget om inrättande av en flygmedicinsk forskningsnämnd ha

erinringar gjorts av vissa av de i ärendet hörda myndigheterna. Sålunda

ha chefen för flygvapnet och flygförvaltningen samt försvarets sjukvårds

förvaltning funnit flera skäl tala för att den flygmedicinska forskningsnämnden

icke borde direkt underställas ett statsdepartement utan i stället

underordnas en lägre instans. De ha därvid funnit den bästa lösningen vara,

att den flygmedicinska forskningen inordnades under det medicinska forskningsrådet,

vilket lämpligen kunde ske i form av en särskild permanent

subkommitté under rådet.

Ehuru jag icke är beredd att nu taga ställning till samtliga de förslag,

som de sakkunniga rörande den flygmedicinska forskningen framlagt, vill

jag dock som min mening uttala, att det med hänsyn till det ändrade läge,

som uppstått genom förslaget om inrättande av ett medicinskt forskningsråd,

icke synes vare sig behövligt eller lämpligt att för den flygmedicinska

forskningen inrättas ett särskilt fristående organ, vilket förutom sina egent
Ilili

ant/ till riksdagens protokoll lOli/i. 1 sami. Nr SOI.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr SOL

liga arbetsuppgifter även skulle handha åtskilliga administrativa göromål.

Ehuru den flygmedicinska forskningen är av speciell art, är den dock en

form av medicinsk forskning och torde därför böra ledas av den auktoritativa

medicinska sakkunskap, som det föreslagna forskningsrådet är avsett

att utgöra. Det synes lämpligt, att såväl frågan om den organisatoriska

form, som bör givas åt den flygmedicinska forsknings- och försöksverksamheten

inom rådets ram, som övriga av ifrågavarande sakkunniga

framförda förslag och synpunkter göras till föremål för övervägande inom

forskningsrådet, innan ärendet slutligt förelägges riksdagen. Jag anser därför

att, sedan forskningsrådet blivit tillsatt, åt detsamma bör uppdragas

att skyndsamt upptaga dessa spörsmål till behandling samt därefter till

Kungl. Majit inkomma med de förslag och anslagsäskanden, som kunna

finnas påkallade. Det kan givetvis ifrågasättas, huruvida det är principiellt

riktigt, att vid sidan av de anslagsmedel, som komma att ställas till det

medicinska forskningsrådets förfogande, särskilda anslag anvisas för speciella

forskningsområden inom medicinen. Fran denna utgångspunkt är jag

exempelvis, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, icke be

redd att nu framlägga förslag örn anvisande av ett särskilt anslag till militärmedicinslc

forskning. Det torde emellertid få ankomma pa rådet att närmare

överväga på vilket sätt medelsbehovet för dylik forskning lämpligen

bör tillgodoses.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels till Bidrag till främjande av medicinsk forskning vid

universiteten m. fl. läroanstalter för budgetåret 1945/46

anvisa ett reservationsanslag av........kronor 500 000;

dels till Stipendier för främjande av högre medicinska studier

vid universiteten m. fl. läroanstalter för budgetåret

1945/46 anvisa ett reservationsanslag av . . kronor 75 000;

dels besluta, att ett statligt medicinskt forskningsråd

skall inrättas från och med budgetåret 1945/46 i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat;

dels till Statens medicinska forskningsråd: Förvaltningskostnader

för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag

......................................kronor 40 000;

dels ock till Statens medicinska forskningsråd: Främjande

av medicinsk forskning för budgetåret 1945/46 anvisa ett

reservationsanslag av ..................kronor 500 000.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SOI. 43

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Olof Cederstrand.

Ur protokollet:

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning............................ j

II. Allmänna synpunkter rörande den medicinska forskningens

arbetssätt och organisation........................ 3

III. Den svenska medicinska forskningens nuvarande resurser.

Brister och behov............................. g

IV. De sakkunnigas förslag........................... 12

Huvudlinjer............................... 12

Motiveringar och detalj förslag........................ 13

V. Anslagsbehovet................................ 20

VI. Yttranden över de sakkunnigas förslag..................22

VII. Departementschefen................................. 32

VIII. Hemställan................................. 42

Stockholm 1945 Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

451361

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1945:511 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1945:236 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inrättande av ett medicinskt forskningsråd m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 23 i texten