Angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946 47
1946-03-01 · 305 sidor, varav 298 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 298 av 305 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:120, Angående vissa avlöningsm. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946 47
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 120.
1
Nr 120.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1946 47; given Stockholms
slott den 1 mars 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 1 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet ävensom,
såvitt avser frågor berörande beredskapens avveckling jämväl med statsrådet
Sköld, såvitt avser fråga örn skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl.
även med chefen för socialdepartementet samt, såvitt avser anslag till försvarsstaben,
jämväl med statsrådet Mossberg anför chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Vougt, följande.
Översikt.
I de anslagsäskanden, som framlagts i årets statsverksproposition vid anmälan
av fjärde huvudtiteln, har ett antal anslag upptagits med allenast beräkBihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120.
273 46
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
nade belopp. Pågående utredningar möjliggjorde en noggrannare anslagsberäkning
först vid en senare tidpunkt. Jag anmäler i detta sammanhang
flertalet av de äskanden, vilka sålunda tills vidare lämnats öppna,
En översikt av de viktigare punkterna i dessa förslag torde här böra
lämnas.
Yad beträffar försvarets centrala förvaltningsmyndigheter berörde jag i
statsverkspropositionen frågan örn en översyn av dessa myndigheters organisation.
I det följande förutsätter jag, att en särskild utredning i ämnet
skall komma till stånd. I väntan på denna utredning har det synts mig erforderligt,
att vissa åtgärder vidtagas till stärkande av personalorganisationen vid
dessa verk. Sålunda har organisationen av försvarets civilförvaltning gjorts till
föremål för preliminär granskning av särskild utredningsman. Denna granskning
föranleder i det följande förslag till reglering av vissa tjänster vid
verket. Arméns fortifikationsförvaltnings organisation påverkas i hög grad
av ställningstagandet till ett under övervägande varande förslag rörande
ändrad organisation av fortifikations- och byggnadsverksamheten inom försvaret.
Det synes icke uteslutet, att detta förslag kan komma att föranleda
framställning till riksdagen inom en nära framtid. Därför föreslås i det
följande endast vissa smärre ändringar i verkets organisation och en budgetmässigt
mer tillfredsställande reglering av vissa utgifter, som under beredskapstiden
bestritts i särskild ordning. Yad beträffar arméförvaltningen
har jag funnit skäl föreligga att föreslå överflyttning av vissa avlöningskostnader
från s. k. sakanslag till ämbetsverkets avlöningsanslag och i samband
därmed en reglering av vissa tjänster. De förslag som sålunda framläggas
för förvaltningsmyndigheternas del ha synts mig icke föregripa den mer
allsidiga prövning av personalbehovet, som vid förutnämnda utredning
kommer till stånd.
Personalorganisationen vid de nu berörda myndigheterna kan icke sägas
ännu ha helt anpassats efter det nya läge som inträtt genom 1942 års försvarsbeslut.
Så är däremot fallet i stort sett beträffande personalorganisationen vid
armén och marinen samt vid försvarsstaben. De nya beställningar som enligt
1942 års försvarsbeslut skulle tillkomma ha såvitt angår nämnda försvarsgrenar
i praktiskt taget samtliga fall redan inrättats. Skälet härtill är, att det varit
möjligt och av beredskapsskäl önskvärt att genomföra försvarsbeslutet på
kortare tid än vid försvarsbeslutet förutsatts.
Förslag föreligger nu örn inrättande vid försvarsgrenarna av ett antal beställningar
som i försvarsbeslutet förutsatts. Med hänsyn till pågående översyn av
försvarsorganisationen har jag funnit befogat iakttaga stor återhållsamhet vid
prövningen av dessa förslag. Såsom av det följande närmare framgår förordar
jag sålunda, att med inrättandet av vissa tjänster får tills vidare anstå. Undantag
utgöra s. k. långtjänstbeställningar för underbefäl; svårigheterna att rekrytera
kontraktsanställt manskap ha här gjort särskilda åtgärder nödvändiga.
De förslag, som i dessa hänseenden framläggas, medföra en ej oväsentlig
minskning av de löneutgifter, som i 1942 års försvarsbeslut förutsatts.
Redan vid anmälan av statsverkspropositionen förutskickades, att de inom
opaginerad Kontrollera mot PDF
a
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
försvaret pågående organisationsundersökningarna kunde föranleda förslag
av betydelse vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår. Förslag föreligger
nu till ändrad organisation av infanteriregementena, vilket utarbetats av
statens organisationsnämnd och dess organ försvarets centrala organisationskommitté.
Den redogörelse som i det följande lämnas utvisar, att förslagets
genomförande icke beräknas nämnvärt påverka anslagsbehovet för nästa
budgetår. På längre sikt kommer emellertid förslaget, örn och i den mån
det finnes kunna godtagas, att leda till en betydande begränsning av försvarsutgifterna,
I det följande lämnas en orientering rörande rationaliseringsåtgärderna vid
truppförbandens matinrättningar, vilka åtgärder beräknas komma att nedbringa
personalkostnaderna.
De minskade värnpliktskontingenterna och den ökade uttagningen av värnpliktiga
till vapentjänst ha medfört stora svårigheter att på tillfredsställande
sätt ordna handräckningstjänsten vid truppförbanden. Jag kommer
därför att förorda anställande i viss utsträckning av civil personal för ändamålet.
Samtidigt framlägger jag förslag om viss utökning av för förrådsverksamheten
erforderlig personal i övrigt. Förslagen, som i vad avser truppförbanden
upprättats med beaktande av erfarenheterna av pågående organisationsundersökningar,
leda till en ökning av vissa avlöningsanslag utöver vad i försvarsbeslutet
förutsatts. I samband härmed förutsättes att även för fredstid skola
— såsom fallet varit under en del av beredskapstiden — finnas anställda civila
eldare vid truppförbanden i stället för värnpliktiga eldare. Denna anordning
har givit goda erfarenheter och medfört förbättrad bränsleekonomi.
översynen av försvarsorganisationen synes mig ej böra förhindra vidtagandet
av även andra ändringar i försvarsorganisationen som kunna leda
till större arbetseffektivitet eller till besparingar. I det följande förordas i
ar slutning härtill en begränsning av antalet försvarsområden. Även föreslås
en provisorisk omorganisation av försvarsstaben. Vidare förutsättas vissa
förenklingar av den ekonomiska organisationen vid marinens lokala myndigheter.
Fortsättningsvis föreslås anvisande av medel -— utöver vad i försvarsbeslutet
förutsatts — för att intensifiera forskningsverksamheten på det militära
området.
Samma skäl som talat för återhållsamhet vid prövningen av behovet av
nya beställningar och befattningar ha föranlett försiktighet vid bedömandet
av förslag örn löneförbättringar. Sådana komma i det följande att av mig
förordas endast i ett fåtal fall, då rekryteringssynpunkter, hänsynen till
en god materielvård eller andra särskilda skäl synts mig tala för löneförbättringar.
Av detta skäl framläggas i det följande förslag till fastare reglering
av anställningsförhållandena för cheferna för arméns tygverkstäder, varjämte
jag förutsätter, att de löneförmåner, som tillkomma truppförbandens husmödrar,
skola göras till föremål för översyn. Vidare framlägges förslag till
lönereglering för befattningshavare vid sjökarteverket.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
i. Vissa särskilda frågor.
I. Vissa frågor beträffande omfattningen av försvarsgrenarnas personalstater
för nästa budgetår.
De resultat, som uppnåtts vid inom högkvarteret utfört utredningsarbete
rörande försvarets organisation efter utgången av löpande femårsperiod, kunna
i viss utsträckning påverka bedömandet av de förslag örn inrättande av nya
beställningar (befattningar) för armén, marinen och flygvapnet från och med
budgetåret 1946/47, som av myndigheterna framlagts i föreliggande petitaskrivelser.
Överbefälhavaren har i yttrande den 15 januari 1946, vilket på
uppdrag av mig avgivits, i huvudsak anslutit sig till vissa av försvarsgrenscheferna
framställda förslag i ämnet. Förslagen innebära, att vid armén och
marinen vissa för nästa budgetår föreslagna statökningar av angivet skäl icke
böra komma till stånd ävensom, såvitt avser armén, att jämväl viss minskning
i förhållande till den nuvarande personalorganisationen bör vidtagas.
På anmodan av mig har vidare från arméstaben överlämnats en inom staben
uppgjord promemoria, enligt vilken vissa officers- och underofficersbeställningar
vid pansartrupperna och trängen, som planenligt skulle tillkomma från
och med nästa budgetår, på grund av befordringsläget icke kunna tillsättas
och därför icke nu böra inrättas.
Dessa förslag medföra en minskning av medelsbehovet med i runda tal
följande belopp, nämligen
för armén .................................... 463 000 kronor
» marinen .................................... 410 000 »
:> kristillägg ................................. 127 000 »
Summa 1 000 000 kronor
Vid behandlingen i det följande av arméns och marinens avlöningsanslag
beaktar jag vad sålunda anförts.
I väntan på resultatet av pågående omprövning av försvarsorganisationen
bör självfallet undvikas — i den mån så låter sig göra — att tillsätta även
andra tjänster som vid en blivande omorganisation kunna bli överflödiga. Jag
förutsätter, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de tillfälliga
anordningar som till vinnande av detta syfte bli erforderliga. Därvid kan det
i vissa fall befinnas lämpligt att ersätta beställningar eller befattningar i
högre lönegrad med dylika i lägre lönegrad.
2. Ändrad militärterritoriell indelning.
Vid anmälan av försvarspropositionen 1942: 210 förordade min företrädare
i ämbetet vid behandlingen av frågan örn den militärterritoriella indelningen,
att riket borde indelas i 7 militärområden samt i 31 lantmilitära och 4 marina
försvarsområden. Genom viss genomförd sammanslagning skulle emellertid
endast 24 försvarsområdesstaber vara organiserade i fredstid. Av marina
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
skäl skulle mera lokalt betonade stridskrafter, organ och anstalter sammanföras
till 6 marindistrikt. I flygterritoriellt hänseende borde landet indelas i
5 flygbasområden. Det förutsattes att det skulle få ankomma på Kungl.
Majt att fatta beslut angående de olika områdenas och distriktens avgränsning.
Riksdagen fann icke någon anledning till erinran häremot. I anledning härav
har Kungl. Maj:t den 22 januari 1943 utfärdat bestämmelser angående rikets
militärterritoriella indelning (SFS 1943:33).
Överbefälhavaren har nu i skrivelse den 11 januari 1946 framlagt förslag till
reviderad militärterritoriell indelning. Till grund härför ligga följande principer.
Indelningen i krig och fred borde i möjligaste mån överensstämma dels
sinsemellan, dels med den civiladministrativa indelningen, varjämte de olika
militära indelningarna av riket borde bringas till största möjliga överensstämmelse.
Antalet territoriella staber borde nedbringas såväl i fred som krig,
varigenom personal och kostnader kunde sparas.
I anledning härav förordar överbefälhavaren, att gränsdragningen mellan
IV., V. och II. militärområdena ändras så, att till V. militärområdet hänföras
nuvarande IV. militärområdets norr örn Mälaren belägna del jämte södra delen
av Gävle försvarsområde, nu tillhörande II. militärområdet. Beträffande försvarsområdesindelningen
förordas en minskning av antalet försvarsområden
i krig från 35 till 29 och av antalet försvarsområdesstaber i fred från 28 till 21.
Härigenom beräknas uppstå en kostnadsminskning i fredstid av cirka 300 000
kronor per år. Beträffande vissa detaljer har i skrivelsen anförts följande.
Inom I. militärområdet borde nuvarande 5 försvarsområden i Skåne sammanföras
till 2 områden, Malmö försvarsområde och Kristianstads försvarsområde,
varvid gränserna för de nya försvarsområdena borde sammanfalla
med Malmöhus respektive Kristianstads län. Blekinge försvarsområde borde
omfatta Blekinge län, varjämte befattningarna som marindistriktschef och försvarsområdesbefälhavare
borde vara förenade. Såsom biträde beträffande den
Ian (militära verksamheten borde finnas en stabschef ur armén (regementsofficer
på aktiv stat). Kalmar försvarsområde borde sammanslås med Växjö
försvarsområde.
Med hänsyn till den föreslagna ändrade gränsdragningen mellan II. och V.
militärområdena borde Hudiksvallsområdet överföras till Härnösands försvarsområde.
Hemsö försvarsområde borde uppgå i Härnösands försvarsområde.
Inom III. militärområdet borde Halmstads försvarsområde omfatta hela
Hallands län, varjämte försvarsområdet i fred skulle lia gemensam stab med
Göteborgs försvarsområde. I sistnämnda försvarsområde borde därjämte
Göteborgs skärgårds försvarsområde uppgå. Med hänsyn till Göteborgsområdets
betydelse syntes försvarsområdesbefälhavaren böra vara officer på
aktiv stat i lönegraden Ob 1 samt tillika kommendant i Göteborg.
Beträffande IV. militärområdet förordade överbefälhavaren, att Stockholmsområdet
uppdelades på två försvarsområden, Stockholms västra försvarsområde
omfattande Stockholms stad och dess förterräng i norr och sydväst
samt Stockholms östra försvarsområde omfattande i huvudsak Stockholms
skärgård. Försvarsomådesbefälhavaren i förstnämnda försvarsområde
borde liksom för närvarande tillika vara kommendant i Stockholm. Befälhavaren
för det östra området borde vara kustartilleriofficer på aktiv stat och
ha en regementsofficer ur armén till sitt förfogande som stabschef. Vidare
borde Strängnäs och örebro försvarsområden sammanslås samt försvarsom
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
rådesstaben flyttas till Nyköping, varför det nybildade försvarsområdet syntes
böra benämnas Nyköpings försvarsområde.
Inom det föreslagna Y. miltärområdet skulle i huvudsak Uppland bilda
Uppsala försvarsområde och Västmanlands län Västerås försvarsområde. I
fredstid skulle de båda försvarsområdena ha genomsam stab i Uppsala.
Bodens och Luleå försvarsområden inom VI. militärområdet borde sammanslås
även i krigstid. Kommendanten i Boden borde ersättas av en försvarsområdesbefälhavare,
som med hänsyn till områdets betydelse borde vara
officer på aktiv stat i lönegraden Ob 1.
Överbefälhavaren tillstyrkte vidare ett av chefen för armén framlagt förslag,
att officerare med regementschefs löneställning skulle kunna ifrågakomma
som försvarsområdesbefälhavare vid tillsättande av viktigare sådana
befattningar. Antalet dylika befattningar kunde, utöver de för Göteborgs,
Stockholms västra och Bodens försvarsområden avsedda befattningarna, för
närvarande beräknas till 7. Vidare borde såsom befälhavare för Morjärvs försvarsområde
placeras överstelöjtnant på aktiv stat.
Vidkommande marindistrikten förordade överbefälhavaren, att Sydkustens
marindistrikt skulle omfatta kustvattnen utanför I. militärområdet och Ostkustens
marindistrikt kustvattnen utanför de föreslagna IV. och V. militärområdena.
Öresunds marindistrikt kunde indragas, dock erfordrades alltjämt
en särskild chef för den marina verksamheten i Öresund. Norrlandskustens
marindistrikt erhölle genom förslaget minskad utsträckning.
De marina försvarsområdena borde utgå ur marindistrikten och tillföras
militärområdena, där de i territoriellt hänseende skulle inordnas i försvarsområdesindelningen.
För att underlätta bestämmelsers utfärdande m. m. förde
områden, där den marinoperativa verksamheten främst måste säkerställas,
nämligen för skärgårdsområdena utanför Göteborg, Karlskrona, Stockholm
och Ångermanälvens mynning, förordades införande av benämningen krigshamn.
Landets indelning i flygbasområden borde jämkas med hänsyn till de föreslagna
ändringarna i den lantmilitära territoriella indelningen.
1945 urs försvarskommitté har anmodats yttra sig rörande i vad mån föreliggande
förslag borde med hänsyn till därigenom uppkommande kostnadsminskningar
genomföras redan från och med budgetåret 1946/4/. Kommittén
har uttalat, att de av överbefälhavaren framlagda förslagen bland annat syftade
till en rationalisering och förenkling av nuvarande befälsförhållanden samt en
minskning av kostnaderna för fredsorganisationen. Såvitt avsåge kostnadsfrågan
vore emellertid endast det förslag, som berörde försvarsområdesindelningen,
av betydelse. Ett genomförande av detta förslag skulle på längre sikt
medföra besparingar, vilka av överbefälhavaren uppskattades till omkring
300 000 kronor örn året, vartill syntes komma vissa ytterligare besparingar i följd
av indragningar inom marinorganisationen samt minskningar i utgifter för
rörligt tillägg och kristillägg m. m. Då ändringarna i försvarsområdesindelningen
enligt förslaget vore avsedda att genomföras successivt, syntes dock
statsverket under nästa budgetår kunna tillgodogöra sig endast en mindre del
av dessa besparingar.
Kommittén hade intet att erinra mot att de besparingsmöjligheter, som
kunde erbjuda sig vid en sammanslagning av vissa lantmilitära försvarsområden
eller en ändrad gränsdragning mellan sådana områden, tillvaratoges.
Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 7
För övrigt vore kommittén med hänsyn till det samband, som finge anses råda
mellan den militärterritoriella indelningen och försvarsorganisationens utformning
i övrigt, icke beredd att taga ställning till förslaget.
I särskilt yttrande ha två av försvarskommitténs sakkunniga, generalmajoren
Ehrensvärd och översten Backlund, anfört, att överbefälhavarens förslag
i sin helhet redan nu borde genomföras.
Självfallet böra föreliggande möjligheter att effektivisera och förbilliga Departements
den militära organisationen tillvaratagas utan avbidan på försvarskommitténs chefenarbete,
i den mån så kan ske utan att resultatet av detta arbete föregripes.
Den av överbefälhavaren föreslagna omorganisationen och begränsningen av
försvarsområdesindelningen beräknas helt genomförd leda till en årlig kostnadsminskning
av omkring 300 000 kronor och är alltså ur besparingssynpunkt
att förorda. 1945 års försvarskommitté har biträtt förslaget såvitt avser
de lantmilitära försvarsområdena. Vad däremot angår ändrad gränsdragning
för militärområdena och upphävande av de marina försvarsområdenas särställning
har kommittén icke funnit sig beredd att taga ställning.
För egen del anser jag mig böra i huvudsak ansluta mig till försvarskommitténs
uppfattning och utgår alltså från att den lantmilitära försvarsområdesindelningen
och gränsdragningen mellan försvarsområden revideras i huvudsaklig
överensstämmelse med överbefälhavarens förslag. Däremot torde med
ställningstagandet till de övriga frågorna böra anstå, varvid jag dock förutsätter,
att sådana provisoriska jämkningar som kunna vara möjliga att genomföra
utan föregripande av försvarskommitténs utredning kunna vidtagas i den
mån de medföra en effektivisering.
Den förordade sammanslagningen av vissa försvarsområden torde böra
genomföras med beaktande i skälig utsträckning av den redan anställda personalens
intressen. De besparingar som äro möjliga att ernå kunna alltså
först successivt vinnas. Det lärer få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag
av de militära myndigheterna, meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.
Yad beträffar begränsningen av försvarsområdesorganisationen lärer erfordras
riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga avsedda åtgärder.
Jag hemställer således, att Kungl. Hajd måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att genomföra omorganisation av
den lantmilitära indelningen i försvarsområden.
3. Oe värnpliktigas tjänstgöring linder budgetåret 1946/47.
För värnpliktig som icke uttagits för utbildning till officer eller underofficer
utgör utbildningstiden inom envar av försvarsgrenarna i regel 450
dagar och skall enligt värnpliktslagen i allmänhet fullgöras i följande ordning.
Värnpliktig tilldelad armen eller kustartilleriet skall efter en folsta tjänstgöring
örn 360 dagar fullgöra två repetitionsövningar om vardera 30 dagar,
den första före utgången av tredje året och den andra före utgången av åttonde
året efter inskrivningsåret, samt en efterutbildningsövning örn 30 dagar före
utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Värnpliktig tilldelad
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
flottan skall antingen fullgöra hela tjänstgöringen i en följd eller efter en
första tjänstgöring om 420 dagar fullgöra en efterutbildningsövning örn 30
dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Yärnpliktig
tilldelad flygvapnet skall efter en första tjänstgöring om 360 dagar fullgöra
en repetitionsövning örn 60 dagar eller två repetitionsövningar örn vardera
30 dagar före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret samt en efterutbildningsövning
örn 30 dagar före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag har vid beräkning
av anslagen för budgetåret 1946/47 till avlöningar m. m. till värnpliktiga
förutsatts, att repetitionsövningar och efterutbildningsövningar skulle
äga rum i den angivna omfattningen. Emellertid har sedermera uppkommit
fråga örn avsteg härifrån med hänsyn till beredskapstjänstgöring. Värnpliktig
som fullgjort sådan tjänstgöring skulle sålunda tillgodoräknas denna
såsom repetitionsövning eller efterutbildningsövning. Ett sådant förfarande
skulle minska antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga under nästa budgetår
och därigenom medföra väsentliga besparingar å ett flertal anslag, främst
anslagen till avlöningar till värnpliktiga och till familjebidrag.
För nästa budgetår beräknas ifrågavarande åtgärder medföra en minskad
belastning å därav berörda anslag med inalles omkring 7 000 000 kronor. Av
tekniska skäl har det varit möjligt att vid framläggandet av anslagsäskanden
för nästa budgetår beakta dessa besparingar endast såvitt angår familjebidrag,
2 000 000 kronor. Jag utgår emellertid från att Kungl. Majit i samband med
dispositionsbeslut beträffande ifrågakommande anslag skall äga förordna —
såvitt angår reservationsanslag — att uppkommande besparingar skola till
godoföras budgetutjämningsfonden.
Jag förutsätter, att här avsedd tillgodoräkning av beredskapstjänstgöring
beaktas vid beräkning av försvarsgrenarnas medelsbehov för senare budgetår.
4. Försvarets manskapsorganisation.
Nuvarande förhållanden.
Antalet fast anställt manskap är bestämt med hänsyn till å ena sidan fredstjänstens
behov av att kunna disponera erforderligt underbefäl såsom instruktörer
under utbildningsarbetet eller såsom yrkes- och förhandsmän och
å andra sidan behovet av personal i krigsorganisationen med gedignare
militär utbildning och större militär rutin än de värnpliktiga erhålla. Enligt
1942 års försvarsbeslut avses värnpliktigt befäl skola i större utsträckning
än tidigare fylla det vid krigsorganisationen utöver fredsorganisationens
kader föreliggande behovet av befälspersonal, ett förhållande som i och för
sig skulle leda till ett minskat behov av kontraktsanställt manskap. Bland
annat på grund av försvarsorganisationens utvidgning innebar det oaktat försvarsbeslutet
en ökning av manskapskadern. Antalet beställningar för kontraktsanställt
manskap uppgår för närvarande till omkring 20 000, vartill kommer
ett antal långtjänstunderbefäl (innehavare av pensionsberättigande manskapsbeställningar).
Det är ett i förhållande till vårt lands befolkningsläge
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
mycket stort antal ynglingar, som årligen måste antagas för att dessa beställningar
skola kunna besättas. Det årliga rekryteringsbehovet kan sålunda beräknas
normalt utgöra omkring 4 000 man. Uppenbart är, att svårigheter föreligga
att genomföra en rekrytering av denna storleksordning, särskilt i tider
med ett gynnsamt läge på den allmänna arbetsmarknaden.
I samband med försvarsbeslutet förbisågs icke, att ökningen av manskapskadern
skulle komma att ställa större anspråk på civilanställningsorganisationen
och medföra rekryteringssvårigheter. Åtgärder befunnos erforderliga i
syfte att minska dessa olägenheter, och utredningar igångsattes i ämnet. En
av dessa inriktades på frågan vilka åtgärder som borde vidtagas för att nedbringa
antalet kontraktsanställda i manskaps grad genom anställande av långtjänstunderbefäl,
genom ianspråktagande av värnpliktiga såsom truppinstruktörer
och genom ökad användning av civil arbetskraft till uppgifter, för vilka
kontraktsanställt manskap dittills tagits i anspråk. På grundval av den härutinnan
verkställda utredningen (SOU 1944: 2) fattade 1944 års riksdag (proposition
nr 143; riksdagens skrivelse nr 273) beslut örn vissa ändringar i
arméns och kustartilleriets manskapsstater, innefattande, bland annat,
att ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl — överfurirer, avsedda förvissa
angivna befattningar, företrädesvis inom stabs- och förvaltningstjänsten
— inrättades vid dessa delar av krigsmakten samt att kadern av kontraktsanställt
manskap minskades. I detta beslut har av 1945 års riksdag i vad avser
armén vidtagits viss jämkning, föranledd av beslutad uppsättning av
Skånska kavalleriregementet.
För flottans vidkommande bereddes redan genom 1925 års försvarsbeslut
möjlighet för ett mindre antal underbefäl att genom anställning i en
då nyinrättad underbefälsgrad — högbåtsman — kvarstå i tjänst längre än
som eljest är medgivet för fast anställt manskap. Vid flygvapnet beträddes
samma väg genom 1942 års försvarsbeslut, då även vid denna försvarsgren
en motsvarande underbefälsgrad — överfurir, huvudsakligen avsedd
för viss teknisk personal — inrättades.
Kadern av överfurirer är för närvarande under uppsättning. Vid armén
och kustartilleriet skall den enligt planerna vara färdigrekryterad under budgetåret
1948/49, vid flygvapnet under budgetåret 1950/51.
I samband med 1944 års beslut förutsågs —- under hänsynstagande bland
annat till att numerären hos de åldersgrupper, som vid rekryteringen till
manskapsbeställningarna komma i fråga, avsevärt nedgått och komma att
ytterligare minskas — att en ytterligare nedskärning av antalet kontraktsanställt
manskap skulle bliva nödvändig för att en tillfredsställande rekrytering
skulle bliva möjlig att genomföra. Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 2 november 1944 tillkallade min företrädare i ämbetet fem
sakkunniga att inom försvarsdepartementet biträda med utredning av frågan
örn nedbringande av antalet kontraktsanställda i manskaps grad inom försvaret.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120.
10
Föreliggande förslag.
De sakkunniga1 — 1944 års manskapsutredning — lia den 29 december
1945 avgivit betänkande (SOU 1946:7) med förslag till åtgärder i berörda syfte,
avsedda att i huvudsak genomföras under en femårig övergångsperiod med
början budgetåret 1946/47. Utredningen har härvid utgått från att det bleve
nödvändigt att nedbringa det årliga rekryteringsbehovet till omkring 2000 man.
Förslaget innebär för armén och marinen dels en betydande, i vissa fall
kompensationslös, reducering av antalet kontraktsanställt manskap, dels ock
utökning av antalet överfurirer (högbåtsmän), till huvudsaklig del avsedda för
trupptjänstbefattningar. För arméns del har därjämte föreslagits inrättande
av ett stort antal civilmilitära beställningar, avsedda för mekaniker, samt
utökning med ett mindre antal för hovslagarbefäl avsedda underofficersbeställningar.
Med den ståndpunkt, som jag i det följande intager till utredningens förslag
beträffande armén och marinen, anser jag icke erforderligt att nu lämna
en mera ingående redogörelse för förslaget i dessa delar.
De mest genomgripande förändringarna föreslår utredningen beträffande
flygvapnet. Även här förordas en betydande reducering av antalet kontraktsanställt
manskap men ej någon utökning av överfurirskadern. Denna
kader föreslås i stället minskad till att omfatta endast ett mindre antal beställningshavare,
avsedda såsom trupputbildare. I stället föreslår utredningen
inrättande av ett stort antal civilmilitära beställningar, avsedda förde
tekniska yrkesgrenarna.
Utredningen har- vidare för flygvapnets del föreslagit införande av en
helt ny yrkesgren för stamflygförare, därvid utredningen i hithörande del berört
ett av flygvapnets ledning utarbetat och av överbefälhavaren biträtt
förslag till plan för flygvapnets krigs- och fredsorganisation efter den nu
löpande femårsperiodens utgång —- i det följande benämnd flygledningens
plan.
Utredningen har erinrat, att bland flygvapnets stammanskap årligen
ett visst antal uttages för utbildning till flygförare. Sådan uttagning ägde
för närvarande rum bland furirskompetent personal tillhörande yrkesgrenarna
flygplan-, vapen-, torped- och signalmekaniker samt trupputbildare.
Någon särskild yrkesgren för flygförare funnes sålunda icke. Den här berörda
uttagningen till flygförarutbildning vore olämplig såtillvida, att i åtskilliga
fall de dugligaste mekanikerna etc. komme i fråga för densamma.
Dessas tidigare yrkesutbildning inom flygvapnet vore alltså i viss utsträckning
bortkastad. En särskild yrkesgren för stamflygförare borde därför inrättas.
I denna fråga har utredningen hänvisat till en i flygledningens plan
lämnad redogörelse för personalorganisationen i dess helhet, i vad densamma
berörde flvgförare. Härom har i planen anförts i huvudsak följande.
1 Konteramiralen M. E. Giron, ordförande, samt majoren vid flygvapnet K. B. G. F.
H: son Falk, ledamoten av riksdagens andra kammare, deputeraden i riksbanken D. E.
Hall, förste byråsekreteraren H. V. Karén och majoren vid generalstabskårcn T. K. E.
Wiklund.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Rosei''vans tällda reservofficerare avsåges för närvarande ingå såsom, flygförare
i flygvapnets krigsorganisation intill en levnadsålder av omkring 38
år. Detta medförde, att reservofficerare måste omskolas till nya flygplantyper
en eller flera gånger under sin anställning i reserven. I fredstid kunde
denna personal dock inte åläggas annan tjänstgöring än författningsenligt
bestämda repetitionsövningar. utvecklingen mot alltmer svårflugen materiel
gjorde det omöjligt att enbart under dessa repetitionsövningar omskola flygförare
för nya flygplantyper. Repetitionsövningar vartannat år vore inte ens
tillfyllest för att vidmakthålla reservpersonalens flygfärdighet på den flygplantyp,
med vilken personalen under sin grundläggande utbildning blivit
förtrogen. Reservanställda reservofficerare vid flygvapnet borde till följd
härav inte längre förekomma som flygande personal.
Av i stort sett samma skäl borde såväl flygande reservunderofficerare som
värnpliktiga flygförare utgå ur organisationen.
Mot kategorierna stamofficerare och stamunderofficerare funnes ur här berörda
synpunkter intet att erinra, enär de kontinuerligt kunde deltaga i flygträning,
respektive genomgå omskolning för nya flygplantyper. Stamofficerare
placerades även vid högre levnadsålder som flygande personal inom
krigsorganisationen. Några motsvarande befattningar för äldre stamunderofficerare
funnes inte och underofficerarna ansåges inte kunna fram till
pensionsåldern krigsplaceras som flygförare i egentliga krigsflygplan. Ett
mindre antal befattningar i krigsorganisationen som flygförare i transporteller
sambandsflygplan skulle visserligen kunna bestridas av äldre flygande
stamunderofficerare, men något behov av sådan personal för dessa uppgifter
förelåge inte i fred. Ett olösligt sysselsättningsproblem skulle sålunda uppkomma
för dessa underofficerare. Krigsbehovet av ifrågavarande personal
kunde dessutom täckas med förutvarande stamflygförare. Flygande stamunderofficerare
överfördes för övrigt redan i nuvarande organisation med
tiden till marktjänst i befattningar som stations-, materiel- eller stabsunderofficerare.
Detta system sjmtes inte vara rationellt. Stamflygförare borde ersätta
alla i krigsorganisationen som flygförare för närvarande placerade reservanställda
reservofficerare, stamunderofficerare, reservunderofficerare och värnpliktiga
flygförare.
I överensstämmelse nied vad sålunda förordats funné utredningen det innebära
en ändamålsenlig lösning att inrätta en särskild yrkesgren för stamflygförare,
även örn det fast anställda manskapet här i mycket ringa utsträckning
kunde påräkna att i flen militära tjänsten vinna befordran till pensionsberättigande
beställning. Utredningen holle emellertid före, att vägen till stamofficer
under alla förhållanden skulle stå öppen för ifrågavarande kategori, vilken därmed
bleve den enda yrkesgren vid flygvapnet, för vilken denna befordringsmöjlighet
bomme att föreligga. Utredningen hade i förevarande sammanhang
räknat med att officersrekryteringen skulle ske via såväl aspirant- som stamflygförarlinjon.
På grund av svårigheten att jämföra elever ur de olika kategorierna
syntes uttagningen till officersutbildning böra ske med hjälp av kvotsystem.
Kvotens storlek kunde dock för närvarande inte fastställas utan borde
bliva beroende av praktiska erfarenheter rörande personalkvaliteten inom
stamflygförarlinjen. I avvaktan på dylika hade utredningen räknat med att
officerskåren till omkring Vs skulle rekryteras från stamflygförare och till omkring
V3 från studenter och likställda.
12
Kungl. May.ts proposition nr 120.
I och med atfc utbildningen av flygande reservofficerare upphörde, korinne
tillgången på sådana reservofficerare i marktjänst, som utgjordes av förutvarande
flygande reservofficerare, att successivt försvinna. Markreservoffieerare
kunde dock, enligt vad utredningen erfarit, inte undvaras i krigsorganisationens
basförband. Då det emellertid vore ett önskemål, att reservofficerare
i marktjänst vore väl förtrogna med flygtjänsten och dess krav på basförband,
föresloge utredningen, att jämväl denna kategori rekryterades bland
stamflygförare.
Med hänsyn till dels krigsflygskolans maximala kapacitet i fråga örn utbildning
av flygförare, dels krigsbehovet av flygförare, dels slutligen det ur
•statens synpunkt oekonomiska i att på alltför kort tid omsätta flygförare med
deras mycket dyrbara utbildning, hade utredningen funnit det nödvändigt, att
stamflygförarna bunde sig för en första anställning örn sex år. Med föreliggande
möjligheter till vidarebefordran inom det militära samt till den civilanställningsutbildning,
för vilken i det följande redogjordes, syntes ett dylikt
krav vara godtagbart även ur personalsynpunkt och möjliggöra en fullt tillfredsställande
rekrytering.
Efter den första anställningstiden borde stamflygförare i likhet med övrigt
stammanskap ha möjlighet att rekapitulera för viss tid. För att levnadsåldern
för flygförare i krigsflygförband inte skulle bliva för hög, syntes stamflygförare
dock inte böra medgivas kvarstå längre tid i tjänst än till och med utgången
av det anställningsår, varunder vederbörande uppnådde en levnadsålder
av 28 år.
Enligt flygledningens plan borde en förutvarande stamflygförare för att vid
mobilisering kunna vara användbar som flygförare i krigsflygplan fullgöra
repetitionsövning varje år. Omskolning för ny flygplantyp borde emellertid ske
under vederbörandes aktiva tjänstgöring. En förutvarande stamflygförare
kunde i regel trots repetitionsövningar inte placeras som förare i krigsflygplan
längre tid än omkring tre år efter avskedet. Antalet repetitionsövningar kunde
därför begränsas till två. Att repetitionsövningar till detta antal och med en
längd, som inte överskrede de nuvarande för värnpliktiga flygförare — 45
dagar -— likväl kunde anses vara tillfyllest för att stamflygförarna, även efter
det de lämnat den aktiva tjänsten, skulle vara direkt användbara i krigsflygförband,
ansåges bero därpå, att de — till skillnad från reservanställda reservofficerare,
reservunderofficerare och värnpliktiga flygförare -—■ dels hade fått
en befästad färdighet i flygning under en minst 6-årig aktiv tjänstgöring, dels
därunder hade hunnit i erforderlig grad omskolas för de nya flygplantyper,
som beräknades vara i tjänst under deras fortsatta krigsplacering som flygförare.
Skyldigheten för stamflygförare att fullgöra två repetitionsövningar syntes
antingen böra inskrivas i värnpliktslagen eller — vilket vore fördelaktigast
— föreskrivas i vederbörlig reservbefälskungörelse. Sistnämnda kungörelse
måste då göras tillämplig på förutvarande fast anställt manskap inom nu
ifrågavarande yrkesgren. Avgående stamflygförare skulle i sistnämnda fall
åläggas att i samband med avskedet från aktiv tjänst inträda i flygvapnets
reserv.
Efter två fullgjorda repetitionsövningar som flygförare borde de förutvarande
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
stamflygförarna erhålla en premie om 1 500 kronor, cl. v. s. samma belopp
som för närvarande tilldelades reservofficersaspiranter, värnpliktiga flygförare
och värnpliktiga bombfältare. Eeservpension syntes däremot inte böra
ifrågakomma för denna personal.
Stamflygförare, som under grundläggande flygutbildning och grundläggande
flygslagsutbildning visade sig oförmögen att utbildas till flygförare,
borde vara skyldig avgå från sin anställning.
Förslaget till förlängning av första anställningstiden ävensom rörande skyldigheten
att lämna den fasta anställningen såsom manskap vid viss levnadsålder
eller vid ådagalagd oförmåga att genomgå utbildning som flygförare
förutsatte ändring i gällande antagningskungörelse.
Med utgångspunkt från angivna förutsättningar erfordrades vid stabiliserad
personalorganisation, att antalet inryckande volontärer uppginge till 220 man.
På grund av den kraftiga gallring, som syntes vara nödvändig under flygutbildningen,
kunde antalet volontärer efter omkring ett halvt års tjänst beräknas
ha nedgått till 130 man och efter ytterligare 3/4 år — då den grundläggande
flygutbildningen avslutats och den grundläggande flygslagsutbildningen skulle
börja — till 110 man. Bortsett från det överskott, som erfordrades för den
första gallringen av stamflygförare, bleve således det årliga rekryteringsbehovet
omkring 110 man.
Med hänsyn till utbildningsorganisationen måste — i likhet med vad nu
vore fallet med de värnpliktiga flygförarna — stamflygförarnas inryckning vara
så avpassad, att den huvudsakliga gallringen avslutats, innan officersaspiranternas
utbildning påbörjades i mitten av juni månad. Volontärerna borde
därför börja sin första tjänstgöring omkring den 1 februari. Med hänsyn till
vederbörande volontär allmänbildningsståndpunkt vid antagningen — genomgången
folkskola, respektive avlagd realexamen etc. — kunde det måhända
visa sig lämpligt att för denna yrkesgren ordna två rekryteringsterminer t. ex.
i februari och i juni. I förevarande sammanhang ansåge sig utredningen
emellertid inte böra taga ställning till denna fråga.
Den kraftigaste gallringen bland stamflygförarna kunde, som nyss sagts,
förväntas komma att ske under flygutbildningens första skede. Detta föranledde
utredningen föreslå, att samtliga volontärer tillhörande yrkesgrenen
stamflygförare anställdes över stat under de sex första anställningsmånaderna.
Det erforderliga antalet beställningar för stamflygförare bleve för att fylla
krigsorganisationens behov 350 i lönegrad Ma 3, 80 i lönegrad Ma 2, 180 i lönegrad
Ma 1 samt i medeltal 175 över stat.
Av de stamflygförare, som årligen toge avsked, syntes — vid konsoliderad
organisation — enligt av utredningen företagen undersökning omkring 25 %
kunna beredas fortsatt anställning inom flygvapnet (såsom stamofficer oller
såsom civil tjänsteman) eller anställning inom den civila luftfarten. Återstående
75 % måste omskolas till nytt yrke. Med hänsyn härtill borde stam flygförarna
beredas civilanställningsutbildning. Denna utbildning avsåge utredningen
äga rum under 4:e, 5:e och 6:e vinterhalvåren.
Uppbyggandet av stamflygförarkadern liksom övriga i betänkandet före
-
14
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
slagna åtgärder har utredningen avsett skola genomföras under en period av
fem år med början under budgetåret 1946/47, därvid utredningen för detta
budgetår upptagit 75 beställningar i lönegrad Ma 1.
I skrivelse den 18 januari 1946 har jämväl chefen för flygvapnet framlagt
förslag örn införande av stamflygförare, vilket såväl till syftet som till utformningen
i väsentliga delar överensstämmer med det av manskapsutredningen
härutinnan avgivna förslaget. Flygvapenchefen har i sin berörda skrivelse
framhållit, hurusom erfarenheterna under de senaste åren givit vid handen,
att den utbildning, som reserv7- och värnpliktig personal i flygtjänst bibringades
under första tjänstgöringen, icke kunde vidmakthållas genom repetitionsövningar
av nuvarande antal och längd. Då det av flygvapenchefen icke
bedömdes möjligt att öka repetitionsövningarnas antal och längd i tillräcklig
omfattning, syntes det nödvändigt att frångå nuvarande system med reservanställda
officerare, reservunderofficerare och värnpliktiga i flygtjänst samt i
stället införa en kategori korttidsanställda stamflygförare. Därigenom skulle
även ernås en önskvärd föryngring av personalen i flygstyrkorna.
Övergången till det nya systemet har jämväl av flygvapenchefen avsetts
skola påbörjas redan under nästa budgetår, därvid han förutsatt en snabbare
övergång än utredningen räknat med. Omkring 170 man beräknades kunna påbörja
utbildningen den 1 juli 1946, omkring 100 man den 1 februari 1947 samt
ytterligare omkring 100 man den 15 juni 1947. Härför erfordrades för dem,
som avsåges påbörja utbildningen den 1 juli 1946, 135 beställningar över stat
i lönegrad Ma 1 under tiden den 1 juli—den 31 december 1946 samt 92 beställningar
på stat i samma lönegrad under tiden den 1 januari—den 30 juni 1947.
För dem som avsåges påbörja utbildningen den 1 februari 1947 erfordrades
80 beställningar över stat i lönegrad Ma 1 under tiden den 1 februari—den 30
juni 1947. För dem som avsåges påbörja utbildningen den 15 juni 1947
erfordrades slutligen 80 sådana överstatsbeställningar under tiden elen 15
juni—den 30 juni 1947.
Med hänsyn till önskvärdheten av att stimulera stamflygförare till fullgörande
av repetitionsövningar, syntes det jämväl flygvapenchefen böra övervägas,
huruvida icke penningpremie med förslagsvis 1 500 kronor borde utgå
till avgångna stamflygförare. Premien borde därvid utbetalas efter fullgjorda
repetitionsövningar. Stamflygförare borde därjämte åtnjuta — förutom kostnadsfri
omskolning — civilanställningsförmåner enligt de för korttidsanställt
manskap gällande grunder.
I ett över manskapsutredningens betänkande avgivet utlåtande har flygvapenchefen
i fråga örn den ifrågasatta premien för stamflygförare emellertid
föreslagit, att sådan premie i stället måtte — i syfte att stimulera till fullgörande
av frivilliga repetitionsövningar — utbetalas med 1 000 kronor sedan
två obligatoriska repetitionsövningar fullgjorts och med 500 kronor efter var
och en av därefter följande frivilliga repetitionsövningar, högst två.
Chefen för flygvapnet har vidare i sitt berörda utlåtande beträffande utredningens
förslag att officerskåren till omkring Vs skulle rekryteras från stamflygförare
och till omkring 2/s från studenter och likställda anfört, att han intet
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
hade att erinra mot att dessa kvottal användes såsom beräkningsgrund. Det
vore emellertid av vikt, att de angivna proportionerna icke fastlåstes. De
praktiska erfarenheter, som senare komme att vinnas, borde vara normgivande
för kvottalens slutliga fastställande. Det kunde måhända även
visa sig nödvändigt att — beroende på variationer i den årliga rekryteringen —
tillämpa olika kvottal under olika år. I detta sammanhang ville flygvapenchefen
jämväl framhålla, att det syntes bliva nödvändigt att öka antalet platser
för elever ur flygvapnet vid försvarets läroverks studentlinje.
Yttranden.
Förutom av chefen för flygvapnet lia yttranden över manskapsutredningens
betänkande avgivits av ett stort antal andra myndigheter och statliga organ
ävensom av vissa personalsammanslutningar.
De hörda militära myndigheterna ha därvid — under framhållande att
snara åtgärder vore av nöden med hänsyn till det ogynnsamma rekryteringsläget
—- i stort sett biträtt utredningens förslag, därvid emellertid från flera
håll framhållits att man, med hänsyn till pågående utredningar, icke nu borde
binda sig för något slutläge i fråga örn personalorganisationen. Samtliga
militärmyndigheter ha ansett av utredningen för nästa budgetår föreslagna
åtgärder kunna genomföras utan föregripande av det beslut som kunde
komma att fattas rörande försvarets framtida organisation, en uppfattning
vartill jämväl 1945 års försvarskommitté anslutit sig.
Från vissa håll ha emellertid framställts erinringar mot utredningens
förslag, särskilt såvitt avser vissa av utredningen berörda lönefrågor samt
beträffande de föreslagna nya civilmilitära beställningarna. Det har ifrågasatts,
huruvida man icke i stället för att inrätta dylika beställningar borde
anlita kollektivavtalsanställd personal.
Yad beträffar frågan örn införande av stamflygförare vid flygvapnet ha
gjorts följande uttalanden.
1945 års försvarskommitté har understrukit vikten av att de föreslagna
stamflygförarna erbjödes tillfälle till officersutbildning i all den utsträckning
de funnes därtill lämpade.
Beträffande den för stamflygförarna föreslagna premien har försvarskommittén
ansett det böra övervägas, örn icke premien borde sättas i samband även
med de förutsatta frivilliga repetitionsövningarna samt örn och i vad mån en
uppdelning av premien på olika betalningsterminer borde ske, varjämte kommittén
ifrågasatt, om icke med hänsyn till syftet med premien en annan beteckning
å densamma borde väljas.
Försvarskommittén har vidare ifrågasatt, örn icke — i .likhet med vad som
skett beträffande värnpliktiga, vilka på frivillighetens väg uttagits till flygförare,
bombfällare och flygskyttar — stamflygförarnas ställning i olika hänseenden
borde regleras genom utfärdande av särskilda bestämmelser.
Den kaderökning, som vid bifall till chefens för flygvapnet förslag i fråga
örn stamflygförare skulle komma att ske under nästa budgetår, har synts
försvarskommittén icke vara av den storleksordning att den kunde anses
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
vålla betänkligheter med hänsyn till pågående utredning rörande försvarets
organisation efter utgången av nu löpande femårsperiod.
Försvarets civilförvaltning har beträffande förslaget om införande av starnflygförare
anfört att, såvitt ämbetsverket kunde bedöma, ur militära synpunkter
påtagliga fördelar stöde att vinna härmed. Benämningen stamflygförare
syntes dock mindre tillfredsställande. Ämbetsverket ifrågasatte örn
icke den föreslagna yrkesgrenen kunde benämnas »manskap i flygförartjänst».
I avsaknad av närmare erfarenheter syntes det civilförvaltningen vanskligt
att avgöra, huruvida och i vad mån stamflygförarna -— utöver kontraktsanställt
manskap i allmänhet tillkommande avskedspremie och eljest utgående
civilanställningsförmåner — borde åtnjuta särskilt bidrag för underlättande
av övergången till civil yrkesutövning. Måhända kunde den utbildning,
som härför erfordrades, beredas vederbörande inom ramen för den frivilliga
fritidsundervisningen, exempelvis omskolning per korrespondens under
ledning av vid förbanden redan befintlig lärarpersonal.
Den ifrågavarande personalen syntes under repetitionsövningar böra erhålla
avlöning enligt för manskap på aktiv stat gällande grunder, därvid lönen
borde utgå efter den lönegrad och löneklass eller lönegrad och löneklass motsvarande
dem, vederbörande omedelbart före avgången från den aktiva tjänsten
tillhörde. Ifrågavarande spörsmål syntes bliva reglerat, därest personalen
efter avgången ur aktiv tjänst överfördes till reserven och underkastades
reservbefälskungörelsen för flygvapnet. I likhet med utredningen ansåge
civilförvaltningen, att reservpension icke borde ifrågakomma för denna
personalkategori. Därest reservbefälskungörelsen bleve tillämplig å personalen,
syntes såsom utredningen förordat bestämmelser rörande skyldighet
att fullgöra repetitionsövningar böra inflyta i kungörelsen.
Den för stamflygförarna föreslagna premien borde enligt civilförvaltningen
icke ses såsom en anordning för underlättande av övergången till civil
verksamhet utan såsom en premie för fullgjord repetitionsövning. I enlighet
härmed borde premiebeloppet uppdelas att utgå med viss mindre del efter
varje fullgjord repetitionsövning.
Försvarets anställningsbyrå har anfört, att det icke syntes råda något
tvivel örn att flygvapnets behov av flygförare genom införande av yrkesgrenen
stamflygförare kunde tillgodoses på ett mera tillfredsställande sätt än
hittills. Det funnes också enligt anställningsbyrån anledning antaga, såväl
att den föreslagna organisationen komme att ställa sig billigare än den nuvarande
som att möjligheter till rekrytering av denna manskapskategori förelåge,
trots att den första anställningstiden vore avsedd att bestämmas till
sex år. Möjligheter för stamflygförare att erhålla placering i ur deras synpunkt
tillfredsställande civila befattningar syntes förefinnas, örn — såsom
utredningen förutsatte — övergången förbereddes genom civilanställningsutbildning
under anställningstiden. Denna civilanställningsutbildning måste
emellertid särskilt organiseras och inriktas med beaktande av till buds stående
anställningsmöjligheter, de anställdas önskemål m. m. Huru densamma
skulle ordnas måste bliva föremål för närmare övervägande, sedan yrkesgre
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
nen i fråga införts. Arten oell omfattningen av denna civilanställningsutbildning
kunde möjligen också komma att påverka vederbörandes rätt till vanliga
civilanställningsförmåner i form av avskedspremie och övergångsersättning.
Vad särskilt anginge den premie, som vore avsedd skola tillkomma
från aktiv stat avgångna stamflygförare, sedan de fullgjort dem efter inträdet
i reserven åliggande tjänstgöring, ville byrån såsom sin uppfattning uttala,
att dylik premie också borde kunna utbetalas till de efterlevande vid
dödsfall och med halva sitt belopp till den, som fullgjort första repetitionsövningen
och som därefter av giltig orsak erhållit befrielse från fullgörande
av den andra repetitionsövningen.
Statens organisationsnämnd har framhållit, att förslaget örn inrättande av
en särskild yrkesgren för stamflygförare, bland annat innebärande en rekrytering
av officerskåren med omkring V3 från stamflygförare, vore ett steg i
rätt riktning, nämligen mot ett förenhetligande av den ur många synpunkter
allt annat än tillfredsställande indelningen i befälskårer vid försvaret.
Förslaget örn införande av kategorien stamflygförare har biträtts jämväl
av försvarsväsendets underbefälsförbund. Det syntes förbundet emellertid
önskvärt och möjligt att öka den procentuella andelen i officersrekryteringen
för denna personalkategori till 50 %. Vidare ville förbundet understryka
vikten av att stamflygförarna meddelades en gedigen och omfattande undervisning
i ämnen av betydelse i civilanställningsliänseende. Icke minst i de
anställningar inom den civila luftfarten, för vilka avgående stamflygförare
med hänsyn till sin yrkesutbildning bleve väl kvalificerade, uppställdes krav
på en god allmänbildningsstandard samt ganska höga fordringar i fråga örn
språkkunskaper.
Såsom av det sagda framgår har sedan ett par år tillbaka uppmärksamheten
varit riktad på nödvändigheten av att nedbringa det alltför stora antal
beställningar för kontraktsanställt manskap, varmed räknats i 1942 års försvarsbeslut.
Sålunda har 1944 års riksdag godkänt vissa grunder för sammansättningen
av arméns och marinens manskapsstater, vilket beslut innebar,
att ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl — företrädesvis avsedda
för s. k. inre tjänst — skulle inrättas inom de angivna försvarsgrenarna,
i samband varmed kadern av kontraktsanställt manskap skulle minskas. Ifrågavarande
beslut är under genomförande och har föranlett inrättande successivt
av nya beställningar för långt jänstunderbefäl och indragning i samband
därmed av beställningar för kontraktsanställt manskap.
Den nu föreliggande utredningen synes giva vid handen, att det blir nödvändigt
att vidtaga betydligt mer långtgående åtgärder i ifrågavarande avseende än
som i 1944 års beslut förutsattes. Det i detta hänseende av 1944 års manskapsutredning
framlagda förslaget innebär, att antalet beställningar för kontraktsanställt
manskap skall nedbringas i sådan omfattning, att det årliga
rekryteringsbehovet minskas från normalt omkring 4 000 till omkring 2 000
man. Sistnämnda antal har beräknats motsvara de nuvarande rekryteringsmöjligheterna.
Förslaget innebär en lösning efter i princip samma riktlinjer
Bihang till riksdagens protokoll 1046. 1 sami. Nr 120.
Departements
chefen.
273 4G 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
som år 1944 godkänts, varvid dock förutsatts, att de nya långtjänstbeställningar
som skola inrättas till huvudsaklig del skola avses för trupptjänst
_ alltså ej blott för inre tjänst — samt att ett betydande antal civilmilitära
mekanikerbeställningar och ett antal för hovslagarbefäl avsedda underofficersbeställningar
skola inrättas. Yad beträffar flygvapnet, som ej berördes
av 1944 års beslut, förutsattes, att antalet överfurirer skall minskas och avses
endast för trupputbildning och expeditionstjänst samt att ett stort antal
civilmilitära beställningar skall inrättas, avsedda för tekniska yrkesgrenar.
Dessutom föreslås för denna försvarsgren, att en ny kategori kontraktsanställtmanskap
—- stamflygförare — skall ersätta underofficerare pa aktiv stat, reservanställda
officerare, reservunderofficerare och värnpliktiga flygförare i flygtjänst.
Även jag finner det tydligt att det, vid bibehållande i princip av de nuvarande
formerna för trupputbildningen, blir nödvändigt att gå vidare på
den väg, som beträddes genom 1944 års riksdagsbeslut. Detta leder såsom
av den föreliggande utredningen framgår — till en betydande minskning
av försvarets årliga kostnader men medför samtidigt, i den mån ordinarie, pensionsreglerade
tjänster inrättas, att försvarsorganisationen i högre grad bmdes
för framtiden. Den föreliggande frågan innefattar åtskilliga problem, som
synas mig erfordra ytterligare övervägande, innan förslag i ämnet kan framläggas
för riksdagen. Sålunda bör övervägas i vad mån civil, kollektivavtalsavlönad
personal bör kunna tagas i anspråk i stället för de civilmilitära beställningshavare,
varmed räknats för armén och flygvapnet. De lönefrågor, i vilka
manskapsutredningen framlagt förslag, synas mig även vara i behov av närmare
övervägande. Föreliggande förslag innefattar dessutom åtskilliga detaljproblem,
som fordra ytterligare omprövning. Jag är därför icke beredd att
nu taga ställning till detsamma men finner det sannolikt, att det skall bliva
möjligt att senare under riksdagen framlägga förslag i ämnet. Åt särskilda
sakkunniga torde efter Kungl. Maj:ts bemyndigande böra uppdragas att skyndsamt
verkställa utredning rörande de i detta sammanhang aktuella lönefrågorna.
Det förutsättes, att denna utredning skall ske i nära samarbete med
1945 års lönekommitté och med försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.
Ehuru jag alltså icke är beredd att nu taga ställning till manskapsutredningens
förslag i hela dess vidd, har jag övervägt, huruvida icke vissa åtgärder
i syfte att minska rekryteringsbehovet ändock skulle kunna vidtagas från
och med nästa budgetår, utan att därigenom det slutliga ställningstagandet
till förslaget föregripes.
För arméns del har en framkomlig väg synts mig vara, att det genom
1944 års riksdagsbeslut fastställda slutläget beträffande sammansättningen
av manskapsstaterna intages redan under nästa budgetår. De avsevärda
vakanserna inom de lägre manskapsgraderna möjliggöra de minskningar av
manskapsstaterna, som en dylik åtgärd innebär. Av skäl som anföres vid behandlingen
av arméns avlöningsanslag anser jag mig härvid icke böra taga
hänsyn till den av 1945 års riksdag i anledning av beslutet örn uppsättandet
av Skånska kavalleriregementet förutsatta ökningen av antalet överfurirsbeställningar.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Av följande tablå framgår — utom i vad avser musikmanskap — de för
innevarande budgetår fastställda manskapsstaterna för armén, det ungefärliga
personalläget den 1 november 1945 samt slutläget vad beträffar sammansättningen
av manskapsstaterna enligt 1944 års riksdagsbeslut.
Enligt stat 1945/46
Läget */n 1945
Slutläge enligt 1944 års
riksdagsbeslut
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
4 368
2 376
3 945
536
1420
1 620
3 450
465
3 735
1937
3 592
925
Jag förordar alltså, att inom armén antalet beställningar i 1Mb 1 ökas med
(925 — 536 =) 389, samtidigt varmed antalet beställningar i Ma 1—3 minskas
med vad beträffar Mal (4 368 — 3 735=) 633, Ma 2 (2 376 — 1 937=) 439
och Ma 3 (3 945 — 3 592 =) 353. Förslaget innebär alltså, att 389 långtjänstbeställningar
tillkomma, medan 1 425 kontraktsbeställningar bortfalla.
För avlöning av volontärer över stat böra beräknas medel efter sedvanliga
grunder.
För marinens del anser jag mig däremot kunna föreslå, att de av manskapsutredningen
för nästa budgetår föreslagna manskapsstaterna godtagas.
Härigenom synes, som jämväl framhållits av bland annat 1945 års försvarskommitté,
något föregripande av pågående utredning angående försvarets
framtida organisation icke behöva befaras.
Av följande tablå framgår marinens för innevarande budgetår fastställda
manskapsstat, personalläget den 1 november 1945 samt utredningens förslag
till manskapsstat för nästa budgetår.
Vapenslag
Enligt stat 1945/46
Läget Vn 1946
Utredningens förslag
för 1946/47
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
Flottan............
Kustartilleriet2 .. ..
1 800 under del av
2 Utom i vad avser n
8 246 under del av
2 315
620
judgetä
Qusikm
judgeti
‘l 045
s344
ret Mt
anskap
ret Mi
2 010
515
1.
1.
180
38
1878
188
132
219
1 193
301
180
9
1590
298
500
200
1700
412
265
50
Mitt förslag innebär alltså, att 97 långtjänstbeställningar tillkomma, i samband
varmed 2 149 kontraktsbeställningar bortfalla.
För flygvapnets del är jag icke nu beredd taga ställning till manskapsutredningens
förslag i annan mån än vad angår införande av kategorien stamflygförare.
Vad i denna fråga anförts av chefen för flygvapnet och manskapsutredningen
har övertygat mig örn nödvändigheten av att för säkerställande
av tillgången på användbara flygförare i krigsorganisationen inrätta en särskild
yrkesgren för stamflygförare av manskaps grad i lönegraderna Ma 1—
Ma 3. Visserligen kan detta sägas vara en åtgärd rakt motsatt de i det före
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
gående förordade. Då rekryteringssvårigheter emellertid på detta område
icke torde komma att föreligga, finner jag förslagets genomförande icke behöva
framkalla större betänkligheter av praktisk eller principiell innebörd.
Stamflygförare bör, såsom föreslagits, binda sig för en första anställning
av 6 år samt efter avskedet vara skyldig fullgöra två repetitionsövningar i flygtjänst.
Jag har intet att erinra mot att vederbörande jämväl beredes tillfälle
att fullgöra ytterligare högst två frivilliga repetitionsövningar i flygtjänst. Såsom
civilförvaltningen föreslagit synes förutvarande stamflygförare under
repetitionsövning böra erhålla avlöning enligt för manskap på aktiv stat gällande
grunder. Jag anser mig vidare böra förorda, att till förutvarande stamflygförare
får utgå premie för fullgjorda repetitionsövningar. Chefens för flygvapnet
förslag att premien skall utgå med 1 000 kronor efter fullgörandet av
de två obligatoriska repetitionsövningarna och med 500 kronor efter var
och en av därefter följande frivilliga repetitionsövningar kan av mig i princip
tillstyrkas. Dock finner jag det tillräckligt, att det förstnämnda beloppet bestämmes
till 500 kronor. De av försvarskommittén anförda synpunkterna beträffande
premien torde härigenom ha blivit i huvudsak tillgodosedda.
Likaledes biträder jag försvarets anställningsbyrås förslag att premie
vid dödsfall skall'' få utbetalas till efterlevande. Därvid bör med efterlevande
förstås anhörig, gentemot vilken den avlidne vid tiden för dödsfallet
varit försörjningsskyldig.
Det synes enligt min mening icke vara ändamålsenligt att föreskriva skyldighet
för avgången stamflygförare att inträda i flygvapnets reserv och därigenom
göra reservbefälskungörelsen för flygvapnet tillämplig på honom.
Det torde i stället böra ankomma på Kungl. Majit att utfärda reglerande bestämmelser
rörande såväl stamflygförares som förutvarande stamflygförares
ställning i olika hänseenden. Föreliggande civilanställningsfrågor torde böra
göras till föremål för särskild utredning av försvarets anställningsbyrå (socialbyrå)
i samråd med chefen för flygvapnet. Det synes icke behövligt eller möjligt
att i detta sammanhang avgöra i vilken omfattning stamflygförare skola
komma i fråga vid rekrytering av flygvapnets officerskader. Yad utredningen
härutinnan föreslagit synes emellertid i och för sig godtagbart.
De problem, som i övrigt kunna uppkomma beträffande anställnings- och
utbildningsförhållanden för ifrågavarande personalkategori, torde efter närmare
prövning få lösas i anslutning till motsvarande bestämmelser för jämförbara
personalgrupper inom flygvapnet eller försvarsväsendet i övrigt. Även
vissa frågor berörande de personalkategorier inom flygvapnet, som vid genomförande
av nu framlagda förslag komma att erhålla ändrad ställning, kräva
särskild uppmärksamhet. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att efter
förslag av chefen för flygvapnet fatta beslut i här angivna hänseenden.
Med hänsyn till pågående översyn av försvarsorganisationen är det icke
möjligt att bedöma den slutliga storleken av stamflygförarkadern. Manskapsutredningen
har föreslagit, att för nästa budgetår skola såsom ett
första led i organisationens uppbyggande upptagas 75 beställningar för
stamflygförare i lönegrad Ma 1. Flygvapenchefen har, såsom framgår av
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
det föregående, föreslagit en snabbare övergång till den nya organisationen
än den utredningen räknat med, innebärande att för nästa budgetår skola
upptagas 92 beställningar för stamflygförare i lönegrad Ma 1, avsedda att
efter föregången överstatsanställning tillsättas den 1 januari 1947. Då den av
flygvapenchefen sålunda förordade kaderökningen icke kan befaras föregripa
prövningen av frågan om flygvapnets framtida organisation, räknar jag med
inrättande från och med budgetåret 1946/47 av 92 beställningar i lönegrad
Ma 1, avsedda för stamflygförare. Manskapskadrerna i övrigt vid flygvapnet
synas böra utökas i enlighet med 1942 års försvarsbeslut samt 1944 års riksdagsbeslut
angående uppsättandet av Södertörns flygflottilj (F18). En något
snabbare utökning av överfurirskadern synes dock vara möjlig.
Jag föreslår att flygvapnets manskapsstater, musikpersonalen icke inräknad,
för nästa budgetår erhålla den sammansättning, som framgår av följande
tablå, vari jämväl angivits de för innevarande budgetår fastställda staterna.
Budgetåret 1945/46
Budgetåret 1946/47
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
Ma 1
Ma 2
Ma 3
Mb 1
Summa
därav stam- fly ^förare
1410
1 Fr. o
775
m. dea 1
1750 | 260 |
januari 1947.
932
92 1
850
1750
460
Därutöver beräknar jag, att antalet under budgetåret över stat anställda
stamflygförare kommer att uppgå till i genomsnitt omkring 110. För avlöning
av dessa kommer jag att i det följande vid behandlingen av flygvapnets avlöningsanslag
beräkna medel. Vid beräkningen av personalbehovet har jag
förutsatt, att de kontraktsanställda civila mekaniker, som i enlighet med
1942 års försvarsbeslut finnas anställda vid flygvapnet, må kvarstanna i tjänst
även under nästa budgetår.
Ehuru jag, såsom framgår av det föregående, icke för nästa budgetår föreslår
en så omfattande förändring beträffande flygvapnets manskapsstater,
som av manskapsutredningen förutsatts, bör självfallet årets manskapsrekrytering
till flygvapnet icke givas sådan omfattning, att ett genomförande av utredningens
förslag i fråga om den tekniska personalen därigenom försvåras.
Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av chefen för flygvapnet
fastställa omfattningen av den manskapsrekrytering, som hösten 1946
skall äga rum vid flygvapnet.
Den omständigheten, att jag icke för närvarande kunnat taga ställning till
manskapsutredningens förslag örn inrättande av civilmilitära beställningar för
de tekniska yrkesgrenarna, synes icke böra utesluta, att under nästa budgetår
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande tillfälligt anställes personal i lönegraden
MEx 10 för sådan tjänst.
En förutsättning för att de av mig vad beträffar armén och kustartilleriet
för nästa budgetår föreslagna åtgärderna skola tjäna avsett syfte är, att
överfurirsbeställningarna utnyttjas såväl för trupputbildning som i stabsoch
förvaltningstjänst. Jag förutsätter, att så får ske även beträffande redan
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
befintliga men ännu ej tillsatta beställningar. I de personalförteckningar,
som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, ha beställningarna
i de olika lönegraderna fördelats på truppslag och förband i enlighet
med de beräkningar, som lågo till grund för 1944 års beslut. Då emellertid
med hänsyn till det aktuella personalläget inom ramen för det totala
antalet beställningar vid armén jämkningar härutinnan kunna visa sig erforderliga,
förutsätter jag, att Kungl. Maj:t skall äga medgiva, att gällande personalförteckning
för ordinarie tjänstemän vid armén må, såvitt avser manskapsbeställningarna,
övergångsvis tillämpas jämväl under nästa budgetår. Jag
avser att i det följande under arméns avlöningsanslag hemställa härom.
De förändringar i försvarsgrenarnas manskapsstater, som i det föregående
föreslagits, komma att närmare preciseras i de personalförteckningar, som i
vanlig ordning komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.
I detta sammanhang hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att
dels besluta, att en ny yrkesgren för stamflygförare skall inrättas
vid flygvapnet,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av mig i det föregående anförts utfärda
reglerande bestämmelser beträffande stamflygförares och förutvarande
stamflygförares ställning i olika avseenden.
5. Ändrad organisation av infanteriregemente.
Sedan ett par år tillbaka ha bedrivits undersökningar i syfte att effektivisera
organisationen av fredsregementets staber och förvaltningsorgan och
verksamheten vid dessa. Undersökningarna handhades till en början av militära
expeditionstjänstkommittén men ha i och med inrättandet av statens
organisationsnämnd och den till denna nämnd anslutna försvarets centrala
organisationskommitté utförts av de sistnämnda organen. Utbildningsverksamheten
ligger utanför ramen av de ifrågavarande undersökningarna.
Undersökningarna äro även med den senast angivna begränsningen av
tämligen komplicerad beskaffenhet. Det har bland annat av denna anledning
funnits ändamålsenligt att vid ett i verksamhet varande förband försöksvis
genomföra de organisationsändringar som prövats böra ifrågakomma.
För ändamålet har utvalts Älvsborgs regemente (115), vid vilket denna försöksverksamhet
bedrivits sedan våren 1944.
De grundläggande organisationsundersökningarna vid detta regemente avslutades
i juli 1945. Regementet har sedan dess varit partiellt organiserat
efter nya riktlinjer. En preliminär rapport rörande undersökningsresultatet
avgavs av organisationskommittén i september 1945. Slutlig rapport har av
organisationsnämnden avlämnats den 13 december 1945. I denna rapport
har nämnden hemställt, bland annat, att chefen för armén måtte bemyndigas
att i samarbete med försvarets centrala organisationskommitté
snarast möjligt genomföra den föreslagna organisationen vid Älvsborgs regemente,
utom vad angår kassaavdelningen, samt efter hand vid övriga infanteriregementen.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120. 23
Nämndens slutrapport jämte organisationsförslag innefattar i kort sammanfattning
följande.
Organisationen avses skola utformas så att fredsregementsstaben vid mobilisering
eller förstärkt beredskap direkt och med minsta möjliga friktioner
kan övergå till och fungera såsom depåstab.
Alla mellaninstanser inom regementsstaben, regementsstabschefen inberäknad,
bortfalla. Yarje avdelningschef blir föredragande direkt för regementschefen.
Denne får sålunda av målsmannen för vederbörlig verksamhetsgren
utan omgång alla de upplysningar i ett ärende, som erfordras för dettas
handläggning. Härigenom uppstår en tidsvinst, som kommer såväl stabsarbetet
som regementet i övrigt till godo.
Genom att sammanföra ärenden, som tidigare handlagts på ett flertal ställen
inom regementsstaben, till en och samma avdelning, har man sökt undvika
onödigt dubbelarbete. Samtidigt har en specialisering av arbetsuppgifterna
till vissa avdelningar genomförts.
På liknade sätt har huvuddelen av allt skrivmaskinsarbete och all budskickning
inom regementet förlagts till regementsexpeditionen samt all förrådsbokföring
överflyttats till ett särskilt förrådsbokföringskontor. Förrådspersonalen
har sammanförts till större arbetsgrupper än hittills och varje
arbetsgrupp svarar för ett flertal förrådsgrupper. Härigenom kan arbetet förläggas
till den förrådsgrupp, som för tillfället är särskilt aktuell. Detta i
sin tur medför jämnare arbetsfördelning samt såsom en följd härav minskat
personalbehov. En genomgående strävan har varit att sätta rätt man på rätt
plats. På grund härav har antalet civila befattningshavare ökats utöver vad
tidigare var fallet.
Ett centralt utrustnings- och bytesförråd för intendenturpersedlar har anordnats.
Vid detta utrustas all inanskapspersonal, och där kan varje man verkställa
tvättbyte. Härigenom har varje slag av förråd av intendenturpersedlar
bortfallit vid kompanierna. Kompaniadjutanternas och dagkorpralernas arbete
minskas i motsvarande grad.
Särskilda arbetsbesparande blanketter ha införts för all den rutinmässiga
skriftväxlingen, där detta varit möjligt. Ett antal expeditionshandlingar, som
saknat betydelse eller som utan olägenhet kunnat inarbetas i andra dylika,
ha avskaffats. Den tidsödande kronologiska diarieföringen och registreringen
av icke hemliga skrivelser har ersatts därmed att handlingarna klassificeras,
ordnas och förvaras efter saknummer.
Alla dessa rationaliseringsåtgärder tillsammantagna ha medfört en sådan
minskning av det rutinmässiga expeditionsarbetet, att personalen vid flertalet
expeditioner kunnat minskas avsevärt. Skrivbiträden i egentlig mening
finnas sålunda endast vid regementsexpeditionen. Antalet underofficerare
i expeditionstjänst har även kunnat nedbringas. De hittillsvarande tre bataljonsexpeditionerna
lia kunnat sammanslås till en enda med en pensionerad
underofficer som ensam expeditionshavande. Denne ombesörjer det rutinmässiga
expeditionsarbetet för samtliga tre bataljonschefer. Slutligen har arbetet
på kompaniexpeditionerna och den därtill anslutna inre tjänsten minskats
så, att en överfurir i egenskap av kompaniadjutant med biträde av en värnpliktig
dagkorpral kan bemästra de arbetsuppgifter, som åligga en kompaniexpedition.
Den egentliga handräckningstjänsten har gjorts till föremål för ingående
undersökningar och därpå grundade försök. Enligt organisationsnämndens
förslag svarar chefen för kasernkompaniet — hittills benämnt yrkeskompaniet
—- för utbildningen och den rationella användningen av regementets samtliga
värnpliktiga i handräckningstjänst. Med anledning härav organiserar han
centralt alla inom regementet förekommande ekonomikörslor och därmed
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
sammanhängande arbeten ävensom alla tillfälliga arbeten, som icke falla inom
ramen för de olika avdelningarnas verksamhetsområden. Sålunda ombesörjer
kasernkompaniet exempelvis alla för tjänsten vid furage- och bränsleförråden
erforderliga transporter och arbeten. Härvid tillämpas betingsprincipen så
långt detta är möjligt, Betingssättningen grundas på verkställda arbetsstudier.
Resultatet har blivit att en värnpliktig i handräckningstjänst i allt väsentligt
fullgör fullgod arbetsprestation samt att på grund därav det sammanlagda
behovet av handräckningspersonal —- både värnpliktig och civil — kunnat
hållas förhållandevis lågt.
Organisationsundersökningarna ha jämväl omfattat förrådsplanering. Denna
har såvitt avser 115 givit till resultat att det tidigare beräknade behovet av
förrådsutrymme kunnat reduceras med lågt räknat 1 500 m2. Detta motsvarar
en ungefärlig kostnadsbesparing om ungefär 100 000 kronor, i de fall där nya
förrådsbyggnader eljest skulle behöva uppföras. En föreslagen byggnad för
personalredovisningsorganen, kostnadsberäknad till 160 000 kronor, har kunnat
inbesparas. Dessa siffror reduceras emellertid med ett sammanlagt belopp
örn ungefär 100 000 kronor, som delvis redan använts för vissa av rationaliseringsåtgärderna
påkallade ändrings- och moderniseringsarbeten inom regementets
expeditions-, förråds-, köks- och stallbyggnader, delvis erfordras för
att nämnda åtgärder med full effekt skola kunna genomföras vid regementet
i dess helhet. En nettobesparing örn 160 000 kronor skulle sålunda kunna
beräknas uppstå i fråga örn byggnadskostnader vid 115.
De vid regementets stabs- och förvaltningsorgan genomförda personalbesparingarna
representera budgettekniskt sett ett belopp om i runt tal
200 000 kronor per år. Medräknas statens utgifter för personalens pensionering
och sociala omvårdnad, uppgår den uppnådda årliga kostnadsbesparingen
till ungefär 230 000 kronor. Viss del av dessa besparingar uppstår
emellertid därigenom att 3 officerare, 11 underofficerare och 3 furirer frigjorts
från stabs- och förvaltningstjänsten, överföras dessa till utbildningsarbetet,
uppstår i denna del ingen reell besparing för staten.
Behovet av biträdes- och handräckningspersonal har kunnat nedbringas så
långt att sammanlagt omkring 35 personer av denna kategori inbesparats.
Enär antalet vid regementet disponibla värnpliktiga i handräckningstjänst
framdeles icke torde komma att överstiga det antal -—• 54 man — som beräknats
för 115, skulle sålunda ovannämnda 35 personer måst civilanställas.
Statens sammanlagda kostnader för dessa — 5 underofficerare i arvodesbefattning
medräknade — kunna beräknas till i runt tal 135 000 kronor.
Genom beslut den 31 december 1945 har Kungl. Majit förordnat, att försöksorganisationen
vid Älvsborgs regemente skall i sin helhet genomföras.
Samtidigt har nämndens förslag remitterats till ett antal myndigheter och
sammanslutningar m. m. Tillika har föreskrivits att dessa remissinstanser
skola erhålla tillfälle att före remissvarets avgivande vid Älvsborgs regemente
studera försöksorganisationen.
Departements- Såsom framgår av den kortfattade redogörelsen för statens organisationsehefen.
nämnds förslag beräknas förslagets genomförande leda till dels besparingar i
form av minskade utgifter för försvaret, dels förbättrad tillgång på befäl för
utbildningsarbete m. m. Förslaget synes även innebära andra fördelar, i form
av effektivisering och förenkling av arbetet vid infanteriregmentena. Det är
självfallet av den största vikt, att dessa fördelar tillvaratagas så snart ske
kan. I syfte att underlätta bedömandet av organisationsnämndens förslag
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
har Kungl. Maj:t, såsom av det föregående framgår, förordnat, att försöksorganisationen
vid Älvsborgs regemente skall i sin helhet genomföras och
möjlighet beredas remissinstanserna att, innan yttranden över förslaget avgivas,
på ort och ställe studera den nya organisationen. Härigenom vinnes,
att förslaget kan allsidigt och grundligt bedömas innan statsmakterna taga
ställning till detsamma.
Förslag i ämnet lärer icke kunna föreläggas riksdagen inom sådan tid,
att omorganisationen slutligt kan genomföras vid andra förband än Älvsborgs
regemente före den 1 januari 1947. Ä andra sidan framgår av den
lämnade redogörelsen, att vissa av de föreslagna åtgärderna äro av natur
att kunna genomföras utan riksdagens medverkan. Jag ämnar framdeles, sedan
remissyttrandena över nämndens förslag föreligga, för Kungl. Maj:t anmäla
hithörande frågor, varvid jag förutsätter, att sådana åtgärder icke vidtagas
som kunna föregripa riksdagens prövning av frågan örn överfurirers
tjänstgöring som kompaniadjutanter ävensom övriga delar av ärendet som
böra hänskjutas till riksdagen. I andra sammanhang upptager jag frågan
örn bestridande äv vissa vid en omorganisation av förbanden uppkommande
engångskostnader.
Självfallet är det icke möjligt att i det följande vid beräkningen av medelsbehovet
för armén under budgetåret 1946/47 taga hänsyn till de förskjutningar
i personalberäkningarna, som föranledas av en ändrad organisation av infanteritruppförbanden.
6. Rationalisering av driften vid matinrättningarna.
Jämlikt beslut den 23 februari 1945 uppdrog Kungl. Majit åt statens organisationsnämnd
att i samråd med arméförvaltningens intendenturavdelning
efter hand vid arméns matinrättningar vidtaga de rationaliseringsåtgärder,
som syntes möjliga med stöd av erfarenheterna från organisationsundersökningarna
vid Älvsborgs regementes (115) matinrättning. Motsvarande uppdrag
lämnades den 15 juni 1945 beträffande flygvapnets matinrättningar.
Med anledning av uppdrag den 28 januari 1944 ha i samråd med marinförvaltningen
bedrivits organisationsundersökningar jämväl vid vissa av marinens
fasta matinrättningar i land.
I skrivelse den 11 januari 1946 har nu statens organisationsnämnd framlagt
de förslag, vartill uppdragen givit anledning. Härvid har nämnden
erinrat, att i samband med organisationsundersökningama vid de olika
förbanden upprättats promemorior dels beträffande föreslagna omläggningar
rörande arbetsfördelning, utportionering, transporter m. m., dels beträffande
bristfälligheter med avseende på lokaliteter, förplägnadsmateriel m. m. Dessa
promemorior hade bland annat delgivits vederbörande förbandschefer.
De företagna rationaliseringsåtgärderna bestyrkte enligt nämndens mening,
att en begränsning av såväl den arbetsledande som den biträdande personalen
kunde göras på sätt skett vid 115.
Antalet husmödrar vid varje förband borde sålunda vid matinrättningar med
ett portionstagarantal överstigande 500 begränsas till högst två. Den ena
26
Kungl. May.ts proposition nr 120.
husmodern syntes böra vara husmoder av 1. eller 2. klass, beroende på matinrättningens
storlek m. m., och den andra biträdande. För matinrättningar
med portionstagarantal understigande 500 beräknades antingen 1 husmoder
av 2. klass och 1 biträdande husmoder eller 1 husmoder av 2. klass och 1
kokerska. I avvaktan på resultatet av vissa andra organisationsundersökningar
syntes vid flertalet flygflottiljer böra finnas husmödrar av 1. klass, oaktat
dessa matinrättningars storlek enligt förutnämnda grunder endast motiverade
anställande av husmödrar av 2. klass.
I samband med undersökningarna hade spörsmålet angående anställande
av arbetande förmän varit föremål för överväganden. Med hänsyn till att det
vore fördelaktigt att kunna uppdraga åt kvalificerade köks- och servisbiträden
att vid sidan av arbetet även övervaka och leda viss arbetsgrupp, förordade
nämnden anställande av 2 arbetande förmän, benämnda första biträden, i lönegrad
MYc vid varje matinrättning där icke kokerska funnes anställd. Vid
matinrättningar med kokerska borde anställas endast 1 första biträde.
Placering av överfurir till tjänstgöring såsom matsalsfurir vore icke erforderlig.
För detta ändamål avsedda överfurirer kunde utgå ur organisationen.
Efter ingående studier och undersökningar vid ett flertal matinrättningar
med olika portionstagarantal hade nämnden kunnat uppgöra en tabell över
det antal biträden, som erfordrades vid olika portionsstyrkor. Med hänsyn till
mindre god lokalplanering vid vissa matinrättningar vore en jämkning uppåt
av antalet biträden nödvändig vid vissa kök. Organisationsnämnden hade vid
sina beräkningar tagit hänsyn även till denna personalförstärkning. Till skillnad
från nu gällande motsvarande tabell inkluderade den föreslagna tabellen
behovet av såväl manlig som kvinnlig personal men däremot icke behovet av
ersättningspersonal för sjukdom, tjänstledighet och semester m. m.
Den manliga personalen, som huvudsakligen vore avsedd för tyngre arbeten,
borde utgöras av 2 till 4 värnpliktiga, tillhörande besiktningsgrupp 4.
Den kvinnliga personalen borde liksom för närvarande utgöras av extra ordinarie
befattningshavare enligt löneplan MY samt tillfälligt anställd personal.
Beträffande detaljerna i övrigt i organisationsnämndens förslag hänvisar
jag till handlingarna i ärendet.
Nämnden har beräknat, att den årliga kostnadsminskningen vid genomförande
av förslaget för armén skulle belöpa sig till 700 000 kronor, vartill
komme ytterligare 240 000 kronor, därest den såsom matsalsfurir avsedda
överfuriren utginge ur organisationen. Kostnadsminskningen för marinen och
flygvapnet har beräknats till 150 000 kronor respektive 95 000 kronor.
Några särskilda åtgärder för att nedbringa antalet extra ordinarie biträden
enligt förslaget vore icke erforderliga. I övrigt borde tillämpningen av de
nya personalstaterna ske successivt i mån av vakanser samt örn möjligt efter
frivillig överenskommelse. Flyttningsersättning syntes härvid böra utgå.
Arméförvaltningens intendenturavdelning har erinrat örn att avdelningen i
samråd med statens sakrevision redan år 1943 påbörjat vissa undersökningar
i syfte att åstadkomma rationalisering av driften vid arméns matinrättningar.
Sedan statens organisationsnämnd trätt i verksamhet, hade de fortsatta
arbetsstudierna vid matinrättningarna övertagits av nämnden.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
De av organisationsnämnden nu gjorda undersökningarna bestyrkte redan
tidigare vunna erfarenheter, att en fullt rationell drift av matinrättningarna
icke vore möjlig, örn icke ett flertal av dessa bleve föremål för genomgripande
ombyggnadsarbeten, samt att behov förelåge att utöka den maskinella utrustningen
vid ett flertal matinrättningar.
Mot det av nämnden föreslagna antalet husmödrar vid olika förband hade
ämbetsverket intet att erinra, Den föreslagna organisationen medförde emellertid
ett väsentligt ökat krav på dessa befattningshavares kunnande. Med
hänsyn härtill och den ogynnsamma ställning i avlöningshänseende, som husmödrarna
intoge jämfört med motsvarande befattningshavare inom den civila
statsförvaltningen, syntes det icke möjligt genomföra förslaget, som bland
annat innebure nedflyttning av ett antal husmödrar av 1. klass till befattning
av 2. klass, utan att en lönerevision samtidigt företoges. För att bereda dessa
befattningshavare en rättvis löneställning, överensstämmande exempelvis med
den för köksföreståndare vid statens sinnessjukhus gällande, borde husmoder
av 1. klass placeras i lönegraden MEo 11, husmoder av 2. klass i lönegraden
MEo 9 och biträdande husmoder i lönegraden MEo 7. Intendenturavdelningen
hade för avsikt att ingiva särskilt förslag härom. Nuvarande avlöningskostnader
för husmödrar belöpte sig till cirka 682 000 kronor därest samtliga
befattningar vore tillsatta. Organisationsnämndens förslag innebure en kostnad
av cirka 524 000 kronor för år, medan intendenturavdelningens förslag med
avlöningsförbättringar för husmödrarna belöpte sig till cirka 579 000 kronor.
Det antal biträden, som vid olika portionstagarantal skulle få finnas anställt,
syntes vara alltför snävt tilltaget. Ämbetsverket kunde emellertid tillstyrka
förslaget i denna del, därest det skulle tillämpas försöksvis och den
centrala förvaltningsmyndigheten medgåves att vid behov öka biträdespersonalen
med det antal, som bleve oundgängligen erforderligt vid de olika
matinrättningarna. Vidkommande den manliga biträdespersonalen erinrades
örn svårigheterna att för dessa uppgifter avse värnpliktig personal. I flera
fall hade därför redan nu måst anlitas civila manliga handräckningsmän. Med
hänsyn härtill och till vissa fördelar, som kunde ernås, föresloges att 2 av
de manliga biträdena i varje matinrättning skulle anställas i lönegrad MEo 5
och benämnas ekonomibiträden.
I avvaktan på en tids erfarenhet av nuvarande fredsbestiimmelsers verkan
kunde ämbetsverket av flera skäl icke nu tillstyrka slopandet av överfurir som
matsalsfurir. Emellertid syntes det icke uteslutet, att matsalsfuriren skulle
kunna åläggas även andra arbetsuppgifter.
Med hänsyn till det anförda syntes de verkliga årliga besparingarna bliva
väsentligt mycket lägre än vad som beräknats av organisationsnämnden.
Marinförvaltningen har anfört, att mot det för marinen föreslagna antalet
husmödrar intet vore att erinra. Däremot syntes allvarliga erinringar kunna
göras beträffande avvägningen av husmodersbefattningama i de olika lönegraderna.
Ämbetsverket förordade sålunda, att 8 befattningar skulle vara av
1. klass och 5 av 2. klass i stället för av organisationsnämnden föreslagna 5
av 1. klass och 8 av 2. klass. På grund av do krav på husmoderns organisa
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
tions- och planeringsförmåga, som förslaget förutsatte, ävensom med tanke
på de stora ekonomiska värden, som husmodern handhade, syntes löneställningen
för husmödrar mindre väl avvägd.
Att erhålla kvalificerad personal såsom kokerskor syntes vidare uteslutet,
örn avlöning skulle utgå enligt lönegrad MEo 2. Beträffande antalet köksoch
servisbiträden erinrades örn att vid marinens matinrättningar icke regelmässigt
utnyttjades det antal, som enligt nu gällande föreskrifter högst finge
vara anställda. Bet syntes marinförvaltningen av skilda anledningar tveksamt,
örn de utförda arbetsstudierna gåve tillräcklig grund för bestämmandet av
matinrättningamas personalbehov, varför de av nämnden förordade beräkningsgrunderna
endast borde tillämpas på försök med rätt för central förvaltningsmyndighet
att medgiva ökning där så oundgängligen vore nödvändigt.
Slutligen erinrades örn att i förevarande sammanhang endast en av kostnadsfaktorerna,
nämligen arbetsfaktorn, blivit i sin helhet analyserad, medan
övriga faktorer, såsom råvarukostnader och övriga omkostnader, lämnats åsido.
Då det kunde tänkas att minskade kostnader för en faktor medförde ökade
kostnader för andra faktorer, kunde den räknade besparingen lätt förbytas i
sin motsats. Med anledning härav vore en undersökning av samtliga kostnadsfaktorer
påkallad, innan slutlig ställning toges till det av organisationsnämnden
framlagda förslaget.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i gemensamt yttrande anfört,
att mot förslaget till personalorganisation i stort sett intet vore att erinra.
Däremot syntes organisationsnämndens beräkning av besparingar väl optimistisk.
Med tillämpande av förslagets bestämmelser syntes uppstå en kostnadsökning
i förhållande till gällande tilldelning av personal av cirka 5 000
kronor i stället för av nämnden beräknad kostnadsminskning av 95 000 kronor.
Chefen för armén har uttalat, att viss tveksamhet rådde beträffande lämpligheten
att borttaga matsalsfurirerna samt beträffande antalet husmödrar och
dessas avlöningsvillkor. Med hänsyn härtill förordades, att organisationsnämndens
förslag icke skulle genomföras förrän remissyttranden rörande
organisationen vid 115 hunnit beaktas.
Chefen för marinen har funnit den av organisationsnämnden beräknade
kostnadsminskningen vara för högt tilltagen.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att mot av organisationsnämnden
föreslaget antal husmödrar vore i huvudsak intet att erinra. Däremot syntes
det tveksamt, örn tillräckliga skäl kunde anses föreligga för det föreslagna
utbytet av husmoder av 1. klass mot husmoder av 2. klass vid de mindre förbanden.
Beträffande beräkningen av behovet av biträdespersonal ville det
synas, som örn antalet biträden vore beräknat i underkant. Av förslaget framginge
icke i vilken utsträckning de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomme
på matsalsfuriren, kunde överflyttas på annan personal eller örn dessa
uppgifter vid genomförandet av organisationen komme att helt bortfalla.
Frågan örn indragning av befattning såsom matsalsfurir syntes i varje fall
böra bedömas i samband med prövningen av 1944 års manskapsutrednings
förslag.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Försvarets civila tjänstemannaförbund har anfört, att en lönerevision för
husmödrarna måste komma till stånd jämsides med genomförandet av den
föreslagna omorganisationen. Beträffande biträdespersonalen vore den föreslagna
minskningen av antalet biträden alltför stor, i all synnerhet som stora
svårigheter förelåge att anskaffa kompetent ersättningspersonal. Mot anställande
av manlig biträdespersonal hade förbundet intet att invända, men det
syntes böra ifrågasättas, örn icke denna personal och den kvinnliga biträdespersonalen
borde anställas enligt kollektivavtal.
Försvarsverkens civila personals förbund har uttalat, att antalet biträden vid
matinrättningarna över lag syntes ha tillmätts för knappt. Nämndens förslag
förutsatte möjligheter till tillfällig förstärkning av arbetsstyrkan när så erfordrades.
Förbundets erfarenhet vore emellertid den, att det med hänsyn
till läget på arbetsmarknaden vore mycket svårt att erhålla lämplig tillfällig
personal.
De av statens organisationsnämnd nu genomförda undersökningarna beträffande
försvarets matinrättningar ha utmynnat i förslag till minskning av
i gällande personalförteckningar upptagna befattningar för husmödrar och
biträdespersonal. För egen del räknar jag med att en successiv minskning av
ifrågavarande befattningar genomföres i huvudsaklig överensstämmelse med
nämndens förslag. Husmödrarnas nuvarande lönegradsplacering — MEo 8,
MEo 6 respektive MEo 4 — synes böra bli föremål för översyn. I detta sammanhang
torde böra erinras örn att motsvarande personal vid sinnessjukhusen
före den 1 juli 1945 var placerad i lönegraderna A 7, A 6 och A 5. I propositionen
1945: 241 föreslog Kungl. Maj:t, att nämnda befattningshavare skulle
inplaceras i lönegraderna A 10, A 8, A 6 och A 5. Riksdagen hade intet att
erinra häremot (skrivelse 1945:424). Då det vid försvarsväsendet är fråga
örn extra ordinarie personal, lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan
träffa avgörande.
Av olika skäl är det icke möjligt att nu slutligt bedöma de kostnadsminskningar,
som organisationsnämndens förslag innebär. Sålunda ha
undersökningarna ägt rum dels under beredskapsförhållanden och dels
under en övergångsperiod från beredskaps- till fredsförhållanden. Vidare
äro vissa befattningar, som återfinnas i personalförteckningarna, av olika
anledningar icke tillsatta. Organisationsnämnd en har, synes det mig, räknat
med väl höga besparingar, under det remissmyndigheterna torde ha
varit väl pessimistiska vid sina beräkningar av kostnadsminskningens storlek.
Det vill emellertid förefalla som örn genomförandet av organisationsnämndens
förslag i enlighet med vad jag tidigare anfört medför vissa icke
obetydliga kostnadsminskningar, även om hänsyn tages till den förutberörda
löneregleringen.
Ehuru det lärer ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser i
ämnet, har jag dock här velat anmäla föreliggande spörsmål, vilket är av
betydelse vid bedömandet av medelsbehovet för icke-ordinarie personal. För
nästa budgetår synes medelsbehovet icke röna större inverkan av åtgärderna,
då ju genomförandet som nämnts måste ske successivt.
Departements
chefen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
7. Den ekonomiska organisationen vid marinens lokala myndigheter.
Marindistrikten.
De kamerala arbetsuppgifterna inom marindistrikten bortsett från kustartillerimyndigheter
och örlogsvarv skola enligt 1942 års försvarsbeslut fullgöras
av kameralkontor och av örlogsstationernas kompanier. På kameralkontoret
skola handläggas kassaärenden i allmänhet med därtill hörande bokföring
och medelsredovisning samt därjämte i viss utsträckning allmän förvaltningskontroll.
Kompanierna åter skola huvudsakligen handha avlöningsärendena
för det fast anställda manskapet och de värnpliktiga.
I sitt betänkande framhöll 1941 års försvarsutredning, att önskemål sedan
länge förelegat att sammanföra den ekonomiska förvaltningen vid örlogsstationemas
kompanier till ett gemensamt kompaniernas ekonomikontor. Härigenom
skulle kompanicheferna, som i allmänhet saknade lämplig utbildning för
handläggning av kassaärenden, helt kunna ägna sig åt sin huvudsakliga uppgift,
den militära tjänsten. Utredningen anslöt sig till förslaget och ansåg,
att som chef för ekonomikontoret borde avses en intendenturofficer, medan
den övriga personalen borde utgöras av extra ordinarie tjänstemän, lämpligen
rekryterade från ur tjänst avgånget manskap, vilka vore lämpade för ekonomitjänst.
I försvarspropositionen 1942: 210 (s. 450) anförde min företrädare i ämbetet,
att han i likhet med försvarsutredningen funne det erforderligt och
lämpligt att inrätta ett kompaniernas ekonomikontor vid örlogsstationerna.
Kontoren syntes kunna ställas under överinseende av biträdande stationsintendenten.
Personalbehovet i övrigt borde emellertid ytterligare granskas,
innan organisationen slutligen fastställdes.
Vid Stockholms örlogsstation har sedermera från och med den 1 juli 1943
med marinförvaltningens medgivande försöksvis funnits inrättat ett ekonomikontor
med i huvudsak de arbetsuppgifter, som tidigare nämnts. Denna försöksvis
tillämpade organisation har visat sig väl uppfylla förväntningarna och
har därjämte medfört icke oväsentliga personalbesparingar.
Vid Göteborgs örlogsstation har under hösten 1944 under ledning av försvarets
centrala organisationskommitté likaledes försöksvis organiserats ett
ekonomikontor av i huvudsak samma struktur som vid Stockholms örlogsstation.
Marinförvaltningen har vidare efter samråd med försvarets civilförvaltning
anbefallt, att från och med hösten 1945 de arbetsuppgifter, som avse
manskapets avlöning vid Karlskrona örlogsstation, skola överflyttas från kompanierna
till kameralkontoret vid Sydkustens marindistrikt och där fullgöras
av en detalj motsvarande de förut omnämnda ekonomikontoren.
1944 års marinintendenturutredning behandlade i sitt betänkande frågan
örn den kamerala förvaltningens organisation inom marindistrikten. Utredningen
ansåg, att den försöksvis tillämpade nya ordningen för utbetalande av
avlöning m. m. till fast anställt manskap och värnpliktiga medförde så påtagliga
fördelar, att en centralisering av avlöningsväsendet i denna del borde
komma till stånd vid samtliga örlogsstationer. Utredningen ifrågasatte emel
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
lertid, huruvida den kamerala förvaltningsverksamheten vid örlogsstationerna
och marindistrikten i övrigt lämpligen borde handhavas av särskilda i förhållande
till varandra självständiga organ. Naturligare vore att härför avsåges
ett för vederbörande marindistrikt gemensamt förvaltningsorgan, förslagsvis
benämnt kameralförvaltning. Detta skulle enligt utredningens mening vara
ägnat att säkerställa en enhetlig ledning av den kamerala verksamheten inom
marindistriktet och att möjliggöra ett mera rationellt utnyttjande av personalen.
Det sålunda föreslagna förvaltningsorganet skulle handha endast
kassa-, räkenskaps- och avlöningsärenden, medan den tidigare omnämnda förvaltningskontrollen
borde överflyttas till respektive förvaltningsmyndigheter.
Den exakta avgränsningen av den föreslagna kameralförvaltningens arbetsområde
samt kameralförvaltningens interna organisation syntes böra göras till
föremål för ingående organisationsundersökningar av försvarets civilförvaltning.
Till personalbehovet vid kameralförvaltningarna tog marinintendenturutredningen
ställning endast i vad avsåge den ledande personalen. I
princip syntes marinintendenturofficerare icke böra användas för rent kamerala
arbetsuppgifter, utan härför borde avses civila befattningshavare. Såsom
chefer för kameralförvaltningarna i Stockholm och Karlskrona funne utredningen
befogat att avse befattningshavare i lönegrad A 26, förslagsvis benämnda
kamrerare. Härförutom borde vid vardera förvaltningen finnas en
revisor i lönegrad A 21 och en amanuens i Eo 18—15. För kameralförvaltningen
vid Västkustens marindistrikt syntes en kamrerare i lönegrad A 22 och en
amanuens i Eo 18—15 böra avses.
Vid anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 163) anförde min företrädare
i ämbetet, att de av marinintendenturutredningen framlagda förslagen rörande
organisationen och ledningen av de kamerala organen syntes i huvudsak lämpliga.
Emellertid syntes fortsatta organisationsundersökningar vara erforderliga,
innan ställning kunde tagas till dessa frågor, varför några civila befattningar
för ändamålet icke borde upptagas för budgetåret 1945/46. I avbidan
på slutligt ställningstagande borde liksom dittills marinintendenturofficerare
bestrida de kamerala befattningarna.
Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 18 juni 1945 anmält, att
ämbetsverket genomfört vissa undersökningar och viss försöksverksamhet vid
marindistrikten och att detta arbete fortskridit så långt, att en redogörelse för
resultatet syntes böra framläggas.
Civilförvaltningen har anfört, att vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt
—- i huvudsaklig överensstämmelse med det av 1944 års marinintendenturutredning
framlagda förslaget — kameral- och ekonomikontoren borde
sammanföras till en för vartdera marindistriktet gemensam kameralförvaltning
under chefskap av en kamrerare i lönegrad A 26 samt med en revisor i lönegrad
A 21 som chefens ställföreträdare. Kameralförvaltningen borde organiseras
på expedition, bokförings- och postgirodetalj, avlöningsdetalj, kassaexpedition,
granskningsdetalj samt blankett- och expensförråd. För kameralförvaltningen
vid Ostkustens marindistrikt räknade civilförvaltningen under
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
.fredsförhållanden med — förutom förutnämnda ledande personal — 1 amanuens
i lönegrad MEo 18, 2 befattningshavare i MEo 15, 1 i MEo 8, 3 i MEo 7
och 10 i MEo 4. För Sydkustens marindistrikt räknade ämbetsverket med
ytterligare 2 befattningshavare i MEo 10, 1 i MEo 7 och 2 i MEo 4. Vid Västkustens
marindistrikt borde en liknande kameralförvaltning med motsvarande
detaljindelning som vid Ost- och Sydkustens marindistrikt ini''ättas. Med hänsyn
till verksamhetens mindre omfattning vid detta marindistrikt, föresloges
som chef en kamrerare i lönegrad A 24. övrig personal borde enligt förslaget
utgöras av 1 amanuens i lönegrad MEo 18—15, 1 befattningshavare i lönegrad
MEo 13, 1 i MEo 10, 2 i MEo 7 och 2 i MEo 4. Beträffande förslagets detaljer
i övrigt torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
Marinförvaltningen har tillstyrkt förslaget och därvid bland annat anfört,
att en organisation i huvudsaklig överensstämmelse med civilförvaltningens
nyssnämnda förslag varit föremål för ämbetsverkets övervägande och att
genomförandet därav efter samråd med civilförvaltningen i väsentliga delar
redan anbefallts.
Statens organisationsnämnd har uttalat, att nämnden delade civilförvaltningens
uppfattning örn ändamålsenligheten av att sammanslå kameral- och
ekonomikontoren vid marindistrikten till gemensamma kassaenheter, vilkas
arbetsuppgifter borde begränsas att omfatta allenast kassa-, räkenskaps- och
avlöningsärenden. Ur organisatorisk synpunkt vore det emellertid av betydelse,
att de lokala kameralorganen vid försvaret i möjligaste mån erhölle likartade
arbetsuppgifter och samma struktur. De synpunkter och erfarenheter,
som framkommit vid försöksorganisationen vid Älvsborgs regemente, borde
med de modifikationer i fråga örn biträdespersonalens omfattning m. m., som
kunde betingas av förvaltningarnas omslutning och andra olikartade förhållanden,
vinna beaktande även vid utförandet av organisationen av marinens
lokala kamerala förvaltningar, varigenom bland annat icke oväsentliga besparingar
i personalkostnader syntes stå att vinna. De organisationsundersökningar,
som genom nämndens försorg bedreves vid Västkustens marindistrikt,
hade beträffande kassaverksamheten inriktats på en undersökning, huruvida
den försöksorganisation, som förslagsvis framkommit vid förutnämnda undersökningar
vid Älvsborgs regemente, skulle kunna komma till användning vid
det av civilförvaltningen föreslagna gemensamma organet vid Västkustens
marindistrikt. Preliminärt hade dessa undersökningar givit goda resultat.
Under sådana förhållanden ansåge organisationsnämnden, att ställningstagande
till organisationen av kameralförvaltningarna vid marindistrikten och uppförande
av härför avsedda tjänster enligt civilförvaltningens förslag borde
uppskjutas i avvaktan på slutförandet av nämndens organisationsundersökningar.
Försvarets civilförvaltning har med anledning av organisationsnämndens
yttrande anfört, att ämbetsverkets på erfarenhet grundade uppfattning vore
den, att arméns och marinens kassamyndigheter icke vore jämförbara i fråga
örn behovet av personal. Detta berodde bland annat på den av tjänstgöringen
ombord betingade större rörligheten hos marinens personal samt de i vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 33
hänseenden mera differentierade avlöningsförmånerna vid marinen. Härtill
komme att de föreslagna kameralförvaltningarna vore avsedda att ombesörja
utbetalning av jämväl penningbidrag till värnpliktiga, vilka utbetalningar vid
armén ägde rum vid kompanierna. Ämbetsverket ville icke motsätta sig att i
avvaktan på organisationsnämndens undersökningar tills vidare finge anstå
med utformningen av den kamerala organisationen av Västkustens marindistrikt.
Däremot borde ställningstagande till den kamerala organisationen
vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt icke skjutas på framtiden.
Riksräkenskapsverket, som tidigare i princip uttalat sig för en sammanslagning
av ekonomi- och kameralkontoren, har anfört, att den av civilförvaltningen
verkställda uppdelningen av kameralförvaltningama på underavdelningar
syntes ändamålsenlig. Ämbetsverket hade icke kunnat pröva, huruvida
personaluppsättningen och dennas fördelning på lönegrader till alla delar vore
riktigt avpassad, men då det framlagda förslaget innebure icke oväsentliga
kostnadsminskningar, syntes det böra läggas till grund för kameralförvaltningamas
organisation vid Ostkustens och Sydkustens marindistrikt.
Vidkommande kameralorganisationen vid övriga marindistrikt torde böra
framhållas, att de kamerala arbetsuppgifterna vid Norrlandskustens och
Gotlands marindistrikt äro av så ringa omfattning, att dessa marindistrikt ha
gemensamma kamerala organ med Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands
kustartilleridetachement respektive Gotlands kustartillerikår. Härutinnan har
icke ifrågasatts någon förändring. Vid Öresunds marindistrikt finnes en kassa
inrättad och icke heller här har någon förändring ifrågasatts.
Kustartillerimyndigheter.
Även den kamerala organisationen vid kustartilleriförsvaren och kustartilleriförbanden
har under de senaste åren varit föremål för omorganisation och
försöksverksamhet. 1941 års försvarsutredning förordade inrättande inom
kustartilleriförsvaren av kameralkontor med i stort sett samma uppgifter som
marindistriktens. På initiativ av militära expeditionstjänstkommittén inrättades
också på försök vid Stockholms kustartilleriförsvar ett ekonomikontor.
Kontoret, som i organisatoriskt hänseende är anslutet till kustartilleriregementet,
har vidsträcktare arbetsuppgifter än motsvarande organ vid Stockholms
örlogsstation, enär det även handhar avlöningsväsendet för officerare,
underofficerare och civil personal.
1944 års marinintendenturutredning uttalade, att tillskapandet av ekonomikontor
vid kustartilleriförbanden syntes innebära så stora praktiska fördelar
att det vore i hög grad önskvärt, att dylika organ inrättades permanent. Emellertid
borde övervägas, huruvida icke desamma jämväl borde handhava det
centraliserade kassaväsendet vid kustartilleriförsvaret, varigenom för dessa
myndigheter skulle erhållas en kameralförvaltning, vilken i fråga örn organisation
och arbetsuppgifter komme att nära överensstämma med motsvarande
organ inojn marindistrikten. Såsom chefer för dessa kameralförvaltningar
föreslog utredningen tjänstemän i lönegrad A 22 för Stockholms, Blekinge och
Göteborgs kustartilleriförsvar samt i lönegrad A 21 för Gotlands kustartilleri
Biliang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120. 273 4g 3
Departements
chefen.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
försvar. Härutöver borde finnas en befattningshavare i lönegrad Eo 18—15.
Även utformningen av kustartilleriets kameralförvaltningar förutsatte emellertid
organisationsundersökningar.
Försvarets civilförvaltning har i sin tidigare omnämnda skrivelse av den
18 juni 1945 även redogjort för sina undersökningar beträffande kustartilleriförsvarens
kameralorganisation, men civilförvaltningen har — i motsats till
vad som skett beträffande marindistrikten — icke framlagt detaljerade förslag
till de kamerala förvaltningarnas organisation vid de olika kustartillerimyndigheterna.
Vid sina undersökningar hade ämbetsverket, enligt vad som i redogörelsen
anförts, kommit till sådana resultat, att det ansett sig böra förorda en ny typ
av förvaltningsorgan, vilken syntes mycket väl lämpad för kustartillerimyndigheterna.
I samråd med regementsintendenten vid Karlskrona kustartilleriregemente
hade nämligen vid detta regementes kassaförvaltning inrättats en
särskild detalj, där all avlöningsuträkning ägde rum. Avlöningsdetaljen utsände
på avlöningsdagar särskilda avlöningsförrättare, som verkställde utbetalningarna
av penningbidrag m. m. till manskapet. Till följd av de goda
resultat, som därvid uppnåtts, förordade civilförvaltningen att inom kustartilleriförsvar
och kustartilleriförband var för sig samtliga kamerala arbetsuppgifter
centraliserades till ett kameralt organ, vilket kunde betecknas såsom
en utvidgad kassaförvaltning av den i Karlskrona försöksvis organiserade
typen.
Marinförvaltningen har i anslutning härtill anfört, att ämbetsverket jämväl
beträffande rationaliseringen av förvaltningen vid kustartillerimyndigheterna
vidtagit åtgärder vilka i huvudsak ginge i samma riktning som civilförvaltningens
förslag.
Statens organisationsnämnd har för sin del uttalat, att kassaorganisationen
vid kustartilleriförsvar med fördel syntes kunna förlänas samma struktur som
vid försöksorganisationen vid Älvsborgs regemente, varigenom icke oväsentliga
besparingar vore att förvänta. Slutlig ställning till detta spörsmål borde därför
icke tagas förrän nämnden framlagt resultatet av sina organisationsundersökningar.
Såsom framgår av det anförda har den ekonomiska organisationen vid
marinens lokala myndigheter sedan länge varit föremål för utredningar och
organisationsundersökningar. Endast beträffande örlogsvarven ha dessa utredningar
lett till definitivt ställningstagande i fråga örn utformningen av
den kamerala organisationen.
Ku föreliggande förslag till ekonomisk organisation vid marindistrikten
med bortseende från kustartillerimyndigheterna — äro i princip överensstämmande
och innebära, att de försöksvis organiserade ekonomikontoren inlemmas
i marindistriktens nuvarande kameralkontor. Häremot förete förslagen icke
oväsentliga skiljaktigheter beträffande utformningen av dessa organ. De framlagda
förslagen beträffande organisationen av de lokala kameralorganen hos
kustartillerimyndigheterna gå emellertid isär även vad beträffar principerna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 35
Sålunda eftersträvar 1944 års marinintendenturutredning med sitt förslag
skapandet av större likformighet mellan de olika kamerala enheterna inom
marinen, medan civilförvaltningen och organisationsnämnden ha velat konstruera
en kassamyndighet, som med beaktande av marinens speciella förhållanden
i så hög grad som möjligt överensstämmer med de sinsemellan likartade
kassamyndigheterna vid armén och flygvapnet. Härvid ha dock civilförvaltningen
och organisationsnämnden kommit till olika resultat.
Innan jag behandlar de föreliggande förslagen vill jag erinra örn att även
den övriga förvaltningen vid marinen av skilda anledningar företer avsevärda
olikheter gentemot motsvarande förvaltning och förvaltningsorgan inom armén
och flygvapnet. Genom beslut den 12 januari 1946 har Kungl. Maj:t uppdragit
åt statens organisationsnämnd att bedriva organisationsundersökningar vid
marinen. Såvitt nu kan bedömas komma dessa undersökningar att bland annat
föranleda förslag till vissa ändringar även av den icke-kamerala förvaltningen
inom marinen. Henna förvaltning sammanhänger emellertid intimt med den
kamerala.
Med hänsyn härtill och till den nu pågående utredningen angående försvarets
organisation efter utgången av budgetåret 1946/47 ävensom organisationsnämndens
pågående undersökningar beträffande marinens kameralorganisation
anser jag mig för närvarande icke kunna taga slutlig ställning till utformningen
av den ekonomiska organisationen vid marinens lokala myndigheter.
Såsom riksräkenskapsverket framhållit, innebär civilförvaltningens i
detalj utarbetade förslag beträffande kameralförvaltningarna vid Ostkustens
och Sydkustens marindistrikt emellertid viss kostnadsminskning i förhållande
till nuvarande organisation. Jag anser mig därför böra förorda, att den
av civilförvaltningen i samråd med marinförvaltningen planerade och delvis
på försök genomförda sammanslagningen av ekonomi- och kameralkontoren
fullföljes. En sådan anordning utesluter icke framtida ytterligare rationalisering.
Av tidigare anförda skäl finner jag mig emellertid icke böra binda nu pågående
utredningar och organisationsundersökningar genom inrättande av
civila ledande befattningar vid de kamerala organen. I avvaktan på slutligt
ställningstagande torde liksom hittills marinintendenturofficerare få tagas i
anspråk för dessa arbetsuppgifter. Hetta torde förutsätta att i ett par fall
reservofficerare, som äro därtill villiga, måste hållas inkallade till förstärkning
av den aktiva intendenturpersonalen på sätt förutsatts i samband med 1942
års försvarsbeslut. Skulle å andra sidan för ändamålet lämpliga officerare icke
finnas att tillgå, lärer annan utväg icke stå öppen än att med ianspråktagande
av medel för tillfälligt anställande av personal provisoriskt lösa uppkommande
personalfrågor genom anställning av civil personal.
I samband med ärendets beredning inom försvarsdepartementet har civilförvaltningen
under hand anmodats inkomma med nytt förslag till stater för
övrig personal vid dessa kameralkontor. Härvid skulle hänsyn tagas till nu
anställd extra ordinarie personal. Ett i anledning härav framlagt förslag skiljer
sig beträffande befattningarnas lönegradsplaceringicke oväsentligt från civilför
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
valtningens förslag av den 18 juni 1945. Detta beror pa att i sistnämnda förslag
till följd av den planerade omorganisationen och arbetsrationaliseringen
ett flertal befattningar föreslagits inrättade i lägre lönegrader än de nu förekommande.
Enligt inom statsförvaltningen i allmänhet tillämpade principer
bör emellertid den redan anställda extra ordinarie personalen tills vidare övergångsvis
medgivas kvarstå i nu innehavda befattningar, i den mån överflyttning
till andra tjänster ej kan ske. För Ostkustens marindistrikt
innebär civilförvaltningens senaste förslag en minskning av den militära
personalen med 2 flaggunderofficerare, 4 högbåtsman och 5 värnpliktiga,
varjämte en befattningshavare med arvode å 400 kronor per månad icke vidare
anses erforderlig. Av de icke-ordinarie befattningarna föreslås utbyte av 1
befattning i lönegrad MEx 7 mot 1 extra ordinarie befattning i motsvarande
lönegrad samt ökning med 1 befattning för extra kontorsbiträde i lönegrad
MEx 4. De för närvarande vid Stockholms örlogsstation redovisade vid ekonomikontoret
tjänstgörande båda kontorsbiträdena i lönegrad MEo 4 föreslås
överflyttade till kameralkontoret. För Sydkustens marindistrikt innebär civilförvaltningens
förslag en minskning med 2 flaggunderofficerare och 2 lottor.
Beträffande den icke-ordinarie personalen föreslår civilförvaltningen ett utbyte
av 2 befattningar i lönegraden MEo 7 respektive MEx 8 mot 2 befattningar
i MEo 8, av 3 befattningar för extra kontorsbiträden i lönegrad MEx 4
mot motsvarande antal extra ordinarie befattningar samt 2 befattningar för
extra skrivbiträden i MEx 2 mot 2 befattningar i MEo 2. De bada befattningshavarna
i lönegrad MEo 8 avses tjänstgöra vid avlöningsdetaljen. De
skola dessutom handha den kontanta utbetalningen till manskapet.
För egen del anser jag, att i nuvarande läge endast oundgängligen erforderliga
personalförändringar böra vidtagas. Emellertid erbjuder det stora
svårigheter att nu taga ställning till vilka befattningar som i den föreslagna
övergångsorganisationen bliva erforderliga. Då här är fråga örn lägre ickeordinarie
personal lärer det få ankomma på Kungl. Majit att vid organisationens
genomförande vidtaga de personalförändringar, vilka i anslutning till
vad jag anfört kunna bli erforderliga.
Jag utgår från att de föreslagna kameralmyndigheterna fortfarande benämnas
kameralkontor.
Vidkommande den kamerala organisationen vid Västkustens marindistrikt
förutsätter jag, att de av statens organisationsnämnd där bedrivna organisationsundersökningarna
skola fullföljas. Jag ifrågasätter därför icke nu någon
ändring av den vid marindistriktet tjänstgörande kamerala personalen.
Vad beträffar kustartilleriförsvaren och kustartilleriförbanden föreligger,
som jag tidigare nämnt, icke något detaljerat förslag till ny organisation. Nu
bedrivna organisationsundersökningar torde böra skyndsamt fortsättas. Icke
heller för dessa myndigheter ifrågasätter jag nu några personaländringar.
Under relativt lång tid ha olika försöksorganisationer tillämpats vid mannens
lokala kameralmyndigheter. Föreliggande förslag till provisorisk lösning
innebär mot bakgrunden härav vissa olägenheter. Av vad jag tidigare
anfört framgår dock, att en sådan anordning nu torde vara nödvändig. Emel
-
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
lertid utgår jag från att nuvarande utredningar och organisationsundersökningar
skola kunna bedrivas i sådant tempo, att slutligt förslag till kameralorganisation
vid marinen skall kunna framläggas utan längre dröjsmål. Ur
arbetssynpunkt och med tanke på personalen vore det i hög grad önskvärt,
att så kunde ske.
8. Löneställningen för ingenjörpersonalen vid arméns tygverkstäder.
Genom brev den 29 november 1940 medgav Kungl. Majit, att vid vissa
armén tillhörande tygverkstäder finge finnas anställda bland annat följande
befattningshavare:
2 verkstadsingenjörer med årligt arvode av 12 000 kronor,
2 » » » » » 10 000 »
Till dessa arvoden — motsvarande lön enligt lönegraderna C 4 och C 2_
komma rörliga tilläggsförmåner ävensom vissa andra förmåner enligt de bestämmelser,
som gälla för innehavare av befattning, tillhörande löneplan C.
Ifrågavarande arvoden disponeras för närvarande sålunda:
arvodena å 12 000 kronor för verkstadscheferna vid Stockholms tygstation,
respektive vid signalverkstäderna i Sundbyberg;
arvodena å 10 000 kronor för verkstadscheferna vid Södermanlands pansarregemente,
respektive vid Östgöta luftvärnsregemente.
Sedermera ha vid följande tygverkstäder civila verkstadschef er anställts
medelst kontrakt mot följande årsarvoden i ett för allt:
Kronor
Karlsborgs tygstation.............................................. arvode 10 800
Bodens » .............................................. » 12 000
» tygstations signalverkstad................................ » 12 000
Gotlands tygstation................................................ » QOO
Göta artilleriregemente............................................ » \2 000
Skånska pansarregementet ........................................ » 12 000
Skaraborgs pansarregemente ...................................... » 10 200
Smålands artilleriregemente ...................................... » 10 800
Bergslagens artilleriregemente.................................... » 10 800
Svea ingenjörkår.................................................... » g jqO
Samtliga ifrågavarande befattningshavare avlönas från sakanslag.
I skrivelse den 6 april 1945 med förslag rörande erforderligt antal extra
ordinarie och extra tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e med avlöning av
andra anslag än avlöningsanslag anförde arméförvaltningens tygavdelning,
att avdelningen ansåge, att särskilda verkstadschefer även under fredsförhållanden
borde leda arbetet vid de större tygverkstäderna. I avvaktan
på beslut i anledning av ingenjörsutredningens förslag och däröver
avgivna yttranden syntes den lämpligaste anställningsformen vara extra ordinarie
anställning enligt militära icke-ordinariereglementet. Lönernas storlek
borde avpassas så, att man för dessa befattningar, i konkurrens med vad som
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
för motsvarande arbetsuppgifter inom den civila industrien erbjödes, kunde
förvärva tillräckligt kvalificerade personer. Beträffande kompetensfordringarna
ansåge tygavdelningen, att högskoleutbildning givetvis borde vara meriterande
men att på grund av arbetets speciella art såsom grundläggande faktorer
borde uppställas krav på vitsord örn framstående arbetsledaregenskaper,
ådagalagda under även i övrigt välmeriterad praktisk verksamhet i chefsställning
inom den mekaniska verkstadsbranschen. Med hänsyn till storleken av
den olika verkstadschefer åvilande arbetsbördan förordade tygavdelningen, att
verkstadscheferna vid följande tygverkstäder bereddes extra ordinarie anställning
enligt militära icke-ordinariereglementet sålunda:
Lönegrad
Stockholms tygstation .................................................. MEo 28
Gotlands » .................................................. MEo 28
Signalverkstäderna, Sundbyberg........................................ MEo 28
Göta artilleriregemente.................................................. MEo 28
Skånska pansarregementet.............................................. MEo 28
Södermanlands pansarregemente ...................................... MEo 28
Skaraborgs pansarregemente............................................ MEo 28
Karlsborgs tygstation.................................................... MEo 26
Bodens » MEo 26
Bodens tygstations signalverkstad...................................... MEo 26
Smålands artilleriregemente ............................................ MEo 26
Östgöta luftvärnsregemente.............................................. MEo 26
I en inom försvarsdepartementet hösten 1945 upprättad P. M. angående
arméns ingenjörs per sonat jämte förslag rörande denna personals infogande
i arméorganisationen har uttalats, dels att lämpliga löneställningar för arméingenjörer
syntes vara för motoringenjörer i underordnade befattningar lönegraderna
MEo 20, 22 och 24 samt för signal- och vapeningenjörer ävensom
motoringenjörer i mera kvalificerade befattningar lönegraderna MEo 24, 26,
28 och 30, dels ock att i huvudsak enahanda synpunkter syntes kunna läggas
på löneproblemet för de civila ingenjörernas vidkommande, dock att det icke
syntes möjligt att i befattningar som verkstadschefer erhålla kompetent personal,
därest minimilönen sattes lägre än 24:e lönegraden.
I en vid promemorian fogad bilaga 2 ha verkstadscheferna upptagits sålunda:
Stockholms tygstation.............
Karlsborgs » .............
Bodens » .............
Gotlands » .............
Signalverkstäderna, Sundbyberg .
» , Boden .......
Centrala tygverkstaden, Göteborg
Lönegrad
Eo 30
Eo 24
Eo 26
Eo 26
Eo 26
Eo 26
Eo 261
1 Skall anslutas till Göteborgs luftvärnskår; i tygverkstaden skall uppgå nuvarande
verkstaden vid Göta artilleriregemente.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 39
Lönegrad
Centrala tygverkstaden, Sollefteå........................................ Eo 241
Skånska pansarregementet................................................ Eo 26
Södermanlands pansarregemente ........................................ Eo 24
Göta pansarlivgarde ...................................................... Eo 241 2
Wendes artilleriregemente................................................ Eo 262
Norrlands artilleriregemente ............................................ Eo 242
Smålands artilleriregemente.............................................. Eo 24
Bergslagens artilleriregemente .......................................... Eo 24
Ostgöta luftvärnsregemente .............................................. Eo 24
Skaraborgs pansarregemente ............................................ Eo 26
I över promemorian avgivna yttranden har framhållits dels av allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd, att löneställningen för vcrkstadscheferna
borde tagas under omprövning, enär de föreslagna inplaceringarna
i vissa fall syntes för låga för att tillräckligt kvalificerad personal skulle
kunna erhållas för befattningarna i fråga, ävensom att enligt lönenämndernas
mening för övrigt vissa skäl talade för att nuvarande anställningsformer tills
vidare bibehölles för denna personalkategori, dels ock av försvarets sakanslagsutredning,
att utredningen icke kunnat värja sig för det intrycket, att de föreslagna
lönegradsplaceringarna beträffande verkstadschefema närmast framstode
såsom låga samt att det kunde ifrågasättas, huruvida icke även ur rekryteringssynpunkt
skäl talade för att tills vidare bibehålla formen med anställning
enligt kontrakt i hittills förekommande utsträckning för verkstadscheferna
vid truppförband m. m. .
I skrivelse den 23 oktober 1945 har arméförvaltningens tygavdelning anfört,
att efter den förstärkta försvarsberedskapens upphörande den 1 juli 1945 en
viss oro gjort sig gällande hos de vid tygverkstäderna för närvarande kontraktsanställda
verkstadschefema. Enligt vad tygavdelningen erfarit, sammanhängde
detta förhållande i hög grad med den för dessa verkstadschefer
gällande anställningsformen. Sålunda hade verkstadschefema vid Skånska
pansarregementet och Skaraborgs pansarregemente begärt entledigande och
slutat sina anställningar den 19 respektive den 30 september 1945. Vidare
hade verkstadschefen vid Bodens tygstations signalverkstad begärt avsked
från och med den 1 december 1945. Befattningen som verkstadschef vid
Skånska pansarregementet hade tygavdelningen ledigförklarat dels den 14 juli
1945, dels ånyo tillsammans med verkstadschefsbefattningen vid Skaraborgs
pansarregemente den 4 och 8 september 1945. Samtliga sökande med examen
från teknisk högskola och tekniskt gymnasium saknade sådan väl vitsordad
och mångårig verkstadspraktik, som ansetts vara erfoderlig för att kunna fylla
de anspråk, som måste ställas på innehavare av ifrågavarande befattningar.
Sökandena med lägre teknisk utbildning saknade sådan lång och meriterande
praktisk verksamhet, som skulle kunna kompensera den bristande tekniska
1 Skall utbyggas pä basis av nuvarande verkstaden vid Norrlands trängkår.
2 Yerkstadsorganisationen under uppsättning.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
skolutbildningen. Därest tygavdelningen med hänsyn till nödvändigheten att
besätta de uppkomna vakanserna bleve nödsakad att välja bland de sökande,
som anmält sig, skulle följden sannolikt bliva, dels att befattningarna besattes
med mindre väl kvalificerad personal, dels ock att denna personal vid framtida
ledigförklarande av de extra ordinarie tjänster, som Kungl. Maj:t kunde komma
att bevilja, förmodligen icke skulle kunna hävda sig i konkurrens med de medsökande,
som då kunde komma att anmäla sig. Enär inrättande av de i framställningen
av den 6 april 1945 föreslagna extra ordinarie befattningarna sannolikt
skulle i hög grad underlätta tillsättandet av de nu vakanta verkstadschefsbefattningarna
och därjämte motverka ytterligare avgång från ifrågavarande,
för arméns tygmaterielreparationstjänst så viktiga poster, hemställde tygavdelningen,
att Kungl. Maj :t måtte upptaga tygavdelningens berörda framställning,
i vad den rörde förslag till extra ordinarie anställningar för angivna verkstadschefer,
till särskild behandling utan avvaktan på prövningen av framställningen
i dess helhet.
I häröver den 7 november 1945 avgivet yttrande har försvarsväsendets lönenämnd
erinrat, att i den inom försvarsdepartementet hösten 1945 upprättade
promemorian angående arméns ingenjörspersonal motsvarande befattningar
föreslagits inplacerade i lönegraderna Eo 30 (Stockholms tygstation) samt
Eo 26 och Eo 24 ävensom att allmänna lönenämnden och försvarsväsendets
lönenämnd i sitt över promemorian avgivna yttrande förordat, att löneställningarna
för ifrågavarande verkstadschefer foges under omprövning, enär
de föreslagna löneställningarna synts lönenämnderna i vissa fall för låga för
att tillräckligt kvalificerad personal skulle kunna erhållas. Av det anförda
framginge, att försvarsväsendets lönenämnd, därest extra ordinarie befattningar
skulle inrättas för verkstadscheferna, ansåge en placering i högre lönegrader
än som föreslagits i promemorian i och för sig motiverad. Härvid
syntes de av tygavdelningen föreslagna lönegraderna MEo 28 och MEo 26
närmast böra ifrågakomma. Varken promemorian eller tygavdelningens framställning
gåve emellertid tillräcklig ledning för en detaljbedömning av de olika
verkstadschefernas löneställning. Lönenämnden funne även vanskligt att i
nuvarande läge, då en särskild tjänsteförteckningsrevision vore igångsatt inom
försvarsväsendet, förorda en inplacering av verkstadscheferna i lönegradssystemet.
En dylik åtgärd syntes endast kunna vidtagas efter särskild utredning
företagen av eller i samråd med försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.
Då emellertid en dylik utredning måste taga viss tid i anspråk och
då beträffande vissa verkstadschefer, t. ex. chefen för verkstaden vid Skaraborgs
pansarregemente, nu utgående arvode syntes vara uppenbart för lågt,
ville lönenämnden förorda, att arvodena i förekommande fall jämkades uppåt
i anslutning till de av tygavdelningen i föreliggande framställning föreslagna
löneställningarna för olika verkstadschefer.
I anledning härav har uppdragits åt försvarets tjänsteförteclcningssakkunrdga
att verkställa utredning i ämnet. I skrivelse den 19 januari 1946
ha de sakkunniga anfört följande.
Såsom tygavdelningen förutsatt, syntes för ledningen av de i den remit
-
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
terade framställningen åsyftade större tygverkstäderna särskilda verkstadschef
er bli erforderliga jämväl efter en återgång till normala fredsförhållanden.
I betraktande härav framstode det som naturligt, att krav rests på tillskapande
av mera tryggade anställningsförhållanden än enligt den hittills tillämpade
kontraktsanställningsformen. Emellertid funnes för närvarande vid tygverkstäderna,
förutom verkstadschefer, ett antal medelst kontrakt anställda verkstadsingenjörer
och arbetsstudieingenjörer, vilka enligt vad de sakkunniga inhämtat
i viss utsträckning beräknades erforderliga jämväl i den blivande
fredsorganisationen. Vid sådant förhållande hade de sakkunniga icke kunnat
undgå att i princip ställa sig tveksamma till en lösning syftande till en reglering
av anställningsvillkoren allenast för verkstadscheferna. Därest det
emellertid ansåges påkallat, att denna fråga nu upptoges till omprövning,
syntes bland annat i avbidan på en definitiv lösning av frågan örn arméingenjörsorganisationen
extra ordinarie anställning tills vidare utgöra en lämplig anställningsform
för verkstadscheferna.
För ett ställningstagande till spörsmålet om inplacering i lönegrader av de
berörda befattningshavarna vore det av grundläggande betydelse att få utrönt
vilka kvalifikationskrav som ansåges böra ställas på innehavarna av befattningarna.
Tygavdelningen hade härutinnan begränsat sig till att allmänt
uttala, att vid befattningarnas tillsättande högskoleutbildning borde vara
meriterande men att på grund av arbetets speciella art såsom grundläggande
faktorer borde uppställas krav på vitsord örn framstående arbetsledaregenskaper,
ådagalagda under även i övrigt välmeriterad praktisk verksamhet i
chefsställning inom den mekaniska verkstadsbranschen. I syfte att örn möjligt
få spörsmålet örn kompetenskraven mera ingående belyst än som sålunda från
tygavdelningens sida skett, hade de sakkunniga trätt i förbindelse med tygavdelningens
verkstadsbyrå med anhållan att få del av byråns uppfattning
angående de minimikrav i fråga örn teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet
som, med bortseende från de nuvarande befattningshavarnas kvalifikationer
i dessa hänseenden, borde ställas på verkstadscheferna. Då vidare
en viss överensstämmelse i fråga örn storleksordning och arbetsuppgifter synts
föreligga mellan statens järnvägars verkstäder och tygverkstäderna, hade de
sakkunniga därjämte förhört sig angående järnvägsstyrelsens uppfattning
rörande de minimivillkor i fråga örn teoretisk utbildning och praktisk erfarenhet,
som — oavsett vad som funnes stadgat i vederbörliga instruktioner
och arbetsordningar — borde ställas på verkstadsföreståndare vid statens
järnvägar.
I anledning av de sålunda gjorda förfrågningarna hade tygavdelningen forsin
del allenast hänvisat till sitt tidigare i ämnet gjorda allmänna uttalande.
Järnvägsstyrelsen hade å sin sida anfört följande.
De teoretiska kompetensvillkoren för befordran till verkstadsföreståndare
vid statens järnvägar bestode i avlagd högre teknisk examen vid svenskt eller
främmande läroverk. Från dessa fordringar kunde i vissa fall under nedan
angivna förutsättningar dispens medgivas av styrelsen. Några minimivillkor
i teoretiskt avseende för erhållande av dispens till ifrågavarande tjänster funnes
ej fastställda.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Aspiranter på verkstadsföreståndarbefattningarna vid statens järnvägar
finge i regel under ett flertal år genomgå lägre tjänster i lönegraderna A 20—A 24
och därunder efterhand prövas i allt mera självständiga och krävande uppgifter.
Vid tillsättande av befattning som verkstadsföreståndare, vilken närmast
under verkstadsdirektören i järnvägsstyrelsen vore ansvarig för verkstadens
ledning och skötsel, tillämpades samma befordringsgrunder som beträffande
varje annan tjänst vid verket, nämligen förtjänst och skicklighet. Vid bedömande
av vederbörandes skicklighet fästes särskilt stor vikt vid tidigare
ådagalagd duglighet som arbetsledare och organisatör.
Förutsättningarna för erhållande av dispens vore:
a) sökanden skulle hava ådagalagt särskilt framstående duglighet i tjänsten;
b) sökanden skulle genom sina personliga egenskaper och sitt förhållande i
övrigt hava givit grundad anledning till antagande, att han skulle komma att
på ett förträffligt sätt bestrida befattningen, för vilken erfordrades sådan
formell kompetens som den, från vilken dispens söktes;
c) alltför stora svårigheter skulle föreligga för sökanden att erhålla den
formella kompetensen;
d) sökanden skulle hava innehaft anställning vid statens järnvägar under
minst fem år.
I detta sammanhang kunde anmärkas, att såsom allmänna kvalifikationskrav
för ingenjörspersonal vid statens järnvägar gällde, att vederbörande
skulle ha avlagt examen vid teknisk högskola för erhållande av befattning i
26:e eller 27:e lönegraden, respektive ha genomgått lägst tekniskt gymnasium
(teknisk elementarskola) för erhållande av befattning i 20:e eller 22:a
lönegraden.
Den ståndpunkt, tygavdelningen sålunda intagit till frågan örn kompetenskraven,
syntes enligt vad som bestyrkts vid under hand förda förhandlingar
med verkstadsbyråns ledning få betraktas som ett uttryck för en önskan från
byråns sida att utan strängt fasthållande vid i förväg uppställda kompetensvillkor
verkställa personvalet efter lämplighetssynpunkt i varje särskilt fall.
Detta betraktelsesätt borde delvis ses mot bakgrunden av de extraordinära
förhållanden, under vilka tygverkstadsorganisationen framvuxit och vilka
i personellt hänseende kännetecknats av att såsom verkstadschefer genomgående
fått väljas personer med växlande kvalifikationer från den privata industrien.
Då erfarenheter av tygverkstädernas verksamhet under fredsförhållanden
ännu saknades, kunde det synas förklarligt, att tygavdelningen funnit
svårigheter för närvarande föreligga att närmare än som skett precisera de
kompetenskrav, som borde ställas på verkstadscheferna.
Med hänsyn till att enligt de sakkunnigas uppfattning skilda synpunkter
kunde anläggas på frågan örn arten och omfattningen av de uppgifter, som borde
ankomma på verkstadscheferna, hade de sakkunniga ansett sig böra undersöka
det föreliggande spörsmålet utifrån olika förutsättningar och i sådant
hänseende velat ifrågasätta, att verkstadschefernas löneställning reglerades
efter endera av två alternativa linjer. Enligt det förra alternativet förutsatte
de sakkunniga, att verkstadscheferna hade till uppgift, förutom att leda arbetet
vid verkstäderna, att genom bearbetning av under arbetets gång gjorda rön
och iakttagelser söka verka för eller till förbandschef eller arméförvaltningens
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
tygavdelning lämna impulser till materielens förbättring eller fulländning i tekniskt
avseende liksom till reparationstjänstens och materielvårdens organisatoriska
utveckling. Enligt det senare alternativet förutsattes verkstadschefernas
uppgifter i huvudsak vara begränsade till den praktiska ledningen av det
egentliga verkstadsarbetet.
För en verkstadschef med arbetsuppgifter enligt det förra alternativet erfordrades
givetvis, förutom praktisk erfarenhet av verkstadsdrift i chefsställning,
ett högre mått av teoretisk-teknisk utbildning, under det att på en verkstadschef,
vars åligganden begränsades enligt det senare alternativet, icke
oundgängligen syntes behöva ställas krav på teoretisk-teknisk utbildning men
däremot på en långvarig erfarenhet från verkstadsarbete samt på ingående
kännedom örn den av verksamheten berörda materielen.
Enligt såväl tygavdelningens som den i det föregående berörda departementspromemorians
förslag skulle en viss differentiering av löneställningen
för verkstadscheferna ske med hänsyn till verkstädernas inbördes storleksordning.
Jämväl de sakkunniga holle före, att en viss inbördes gradering av
verkstadschefernas löneställning vore befogad, vilketdera av de utav de sakkunniga
ifrågasatta alternativen som än valdes. Såsom en beräkningsgrund
härvidlag syntes åtskillnad kunna göras mellan å ena sidan de till vederbörande
truppförband anknutna verkstäderna och å andra sidan de självständiga
tygstationerna samt de centrala tygverkstäderna så att för den förra
gruppen av verkstäder avsåges befattningar i en lägre löneställning än för den
senare, varvid dock möjlighet borde hållas öppen att, där förhallandena därtill
gåve anledning, inom ramen av antalet befintliga befattningar verkställa omfördelning
av desamma verkstäderna emellan. De sakkunniga överginge härefter
till att närmare redogöra för de löneställningar, som enligt de ifrågasatta
båda alternativen syntes böra ifrågakomma för verkstadscheferna.
Enligt det av de sakkunniga först angivna alternativet, innebärande att
såsom verkstadschefer skulle avses personer med såväl högre teoretisk utbildning
som praktisk erfarenhet, borde lämpligen 24 :e och 26 :e lönegraderna
komma till användning, varvid cheferna för de till truppförbanden anknutna
verkstäderna borde hänföras till 24:e och cheferna för tygstationerna m. fl. till
26:e lönegraden. Yad beträffade verkstadschefen vid Stockholms tygstation
syntes dock med hänsyn såväl till verksamhetens mångskiftande karaktär som
till att denna tygstation vore den till storleksordningen främsta av tygstationerna
skäl tala för att ifrågavarande befattningshavare tillädes en något
högre löneställning än cheferna för övriga tygstationer, förslagsvis enligt 27:e
lönegraden.
Såsom kompetensvillkor för erhållande av ingenjörsbefattning i 24:e eller
högre lönegrad — i vissa fall även för befordran till ingenjörstjänst i 21:a lönegraden—
erfordrades inom statsförvaltningen för närvarande i regel avgångsexamen
från teknisk högskola eller motsvarande högre teknisk utbildning.
Från dessa teoretiska kompetenskrav syntes emellertid dispens medges i icke
ringa utsträckning, där för befattningen erforderliga teoretiska och praktiska
kvalifikationer förvärvats på annat sätt. I betraktande av de arbetsuppgifter,
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
som komme att åvila verkstadscheferna enligt förevarande alternativ syntes —
förutom krav på väl meriterad praktisk verksamhet i chefsställning inom
verkstadsbranschen — böra erfordras högre teknisk utbildning, från vilken
sistnämnda kompetens i förekommande fall dispens dock borde kunna lämnas.
De sakkunniga önskade emellertid understryka, att dispens från det formella
kravet på högre teknisk utbildning borde medgivas endast under förutsättning
att vederbörande på annat sätt styrkt sig äga sådana kvalifikationer, att
desamma kunde anses uppväga den bristande formella kompetensen. De vid
statens järnvägar tillämpade grunderna för meddelande av dispens syntes härvidlag
i stort sett kunna tjäna såsom ledning.
Därest för verkstadscheferna avsåges arbetsuppgifter enligt det av de sakkunniga
angivna senare alternativet, syntes som förut nämnts krav på teoretiskteknisk
utbildning icke oundgängligen böra uppställas. Befattningarna syntes
härvid kunna i stor utsträckning för framtiden rekryteras från sådan arbetsledande
personal (tygverkmästare, verkmästare o. s. v.), som genom långvarig,
väl vitsordad tjänstgöring, kompletterad med genom självstudier eller på
annat sätt förvärvade kunskaper, inom ifrågavarande arbetsområde meriterat
sig för erhållande av befattningarna. De sakkunniga hade funnit, att i detta
alternativ 20:e och 22:a lönegraderna lämpligen borde komma till användning
för verkstadschefer vid truppförbandsverkstäderna, respektive vid tygstationerna
m. fl., dock med möjlighet till omfördelning av befattningarna mellan
de olika verkstäderna på motsvarande sätt som enligt det först omförmälda
alternativet.
Yad slutligen anginge tjänstebenämningsfrågan framhålla de sakkunniga,
att beteckningen verkstadschef i regel förbehölles befattningshavare i högre
löneställning, vilka självständigt utövade ledningen av industriföretag av betydligt
större omfattning än de verkstäder, varom här vore fråga. Ehuru de
sakkunniga ännu icke varit i tillfälle att verkställa en allmän översyn av
tjänstebenämningarna för den civila personalen vid försvaret, ville de sakkunniga
ifrågasätta, örn icke beteckningen verkstadsföreståndare skulle kunna
komma till användning för den i det remitterade ärendet avsedda verkstadspersonalen.
Anmärkas kunde, att i tjänsteförteckningen till militära icke-ordinariereglementet
under rubriken sjöförsvaret funnes upptagen befattning såsom
verkstadsföreståndare i 26:e lönegraden vid artilleridepartementet vid
Karlskrona örlogsvarv.
Arméförvaltningens tygavdelning har i yttrande över de sakkunnigas
förslag erinrat, att enligt Kungl. Maj:ts reglemente den 15 juni 1945 angående
förvaltningen i fred av arméns tygmateriel verkstadschef intoge en synnerligen
självständig ställning. Enligt den instruktion, som tygavdelningen med
stöd av reglementet utfärdat, vore verkstadschefen föredragande inför regementschefen
och skulle självständigt svara för verkstadsdriftens rationella
bedrivande och därmed sammanhängande frågor. Beträffande de krav som
härvidlag och i övrigt ställas på verkstadschef har tygavdelningen anfört
följande.
45
Kungl. May.ts proposition nr 120.
Verkstadschef hade utanordningsrätt med därav följande ekonomiskt ansvar.
Han vore även skyldig att föra lokala förhandlingar i anslutning till
gällande kollektivavtal. Hans arbetsuppgifter sammanfölle närmast med vad
av de sakkunniga angivits i deras första alternativ. Dock måste tygavdelningen
framhålla, att arbetsområdet, ekonomiska ansvaret och kravet på
självständighet vore vida större än vad de sakkunniga torde ha ansett, att
döma av deras förslag till inplacering av verkstadschef erna i löneskala. Således
skulle största vikt läggas vid hans förmåga att på mest ekonomiska
sätt utföra reparationsuppdrag, som av honom ledd verkstad anförtroddes
av beställande truppförband eller motsvarande, vilka rörde sig med till
storleken fixerade underhållsanslag. På grund av den reparabla materielens
mångfald och skiftande art ställdes stora krav på verkstadschefs erfarenhet
av och förmåga att bedöma dylika arbeten. Vid sidan av sin egentliga uppgift
som driftsledare skulle han givetvis, som följd av gjorda iakttagelser, giva
impulser till materielens tekniska förbättring. Han borde dock icke åläggas
att själv bearbeta eller lösa sådana uppgifter, som fordrade specialkunskaper
och militära insikter. Ett sådant åläggande sammanfölle icke heller väl med
det krävande arbete, som en effektiv driftsledning i och för sig innebure, örn
ett i ekonomiskt hänseende fullgott resultat skulle ernås.
Tygavdelningen kunde i sak icke finna någon skillnad mellan de av tygavdelningen
och de av järnvägsstyrelsen angivna kompetensfordringarna, med
undantag för de av järnvägsstyrelsen specificerade dispensbestämmelserna.
Tygavdelningen, som intet hade att erinra mot att i tillämpliga delar godtaga
dessa bestämmelser, ville dock i detta sammanhang framhålla, att dessa för
järnvägsstyrelsens del tydligt framkommit som en följd av den befordringsgång,
sorn" sedan länge förelåge inom statens järnvägar. I och med att organisationen
och uppbyggnaden av verkstäderna hunnit, avslutas, bomme även
inom tygavdelningen och underställda verkstäder en viss befordringsgång att
kunna tillämpas. Enligt tygavdelningens uppfattning bomme det dock att
bli nödvändigt att för ifrågavarande befattningar kunna anställa personer
från annan statlig eller enskild verksamhet.
Tygavdelningen ville i detta sammanhang, utan att bortse från de krav
tygavdelningen angivit i fråga örn teoretisk utbildning, framhålla, att väl
meriterad praktisk verksamhet i ledande ställning från motsvarande arbetsområden
borde tillerkännas stor betydelse.
För rekryteringen av verkstadscheferna vore tygavdelningen för närvarande
i stor utsträckning hänvisad till den civila arbetsmarknaden och ansåge också
att även i framtiden förnyelsen inom verkstadschefernas krets,..med därav
följande möjligheter till fruktbärande impulser, på ett utmärkt sätt tillgodosåges
genom lämpligt växelutbyte mellan statlig och enskild verksamhet.
Detta förhållande, i förening med den omständigheten, att verksamheten
inom tygverkstäderna i relativt stor utsträckning nära anslöte sig till verksamheten
inom privatindustrien, medförde att det såväl för att erhålla kompetenta
personer såsom verkstadschefer som att bibehålla dem i sina befattningar
vore oundgängligen nödvändigt, att dem kunde erbjudas anställningsvillkor i
nära paritet med vad som på lång sikt kunde beräknas förekomma inom privatindustrien.
Nu anförda synpunkter gåve en fullständig motivering för att lönesättningen
icke finge bli så låg, att kompetent personal ej kunde erhållas och
behållas.
Vid inplacering i lönegrader hade de sakkunniga förbisett, att verkstadschefernas
arbetsuppgifter ej kunde sättas i relation till den av de sakkunniga
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
angivna klassificeringen av tygverkstäderna, enär en till ett truppförband knuten
verkstad kunde både vara större och fordra mer kompetens hos verkstadschefen
än vad fallet vore vid en mindre central verkstad. I de sakkunnigas utlåtande
hade icke angivits några bärande skäl för den låga löneställning som
av de sakkunniga förordats.
I skrivelse under hand till tjänsteförteckningssakkunniga hade tygavdelningen
med frångående av sitt tidigare ställningstagande i fråga örn befattningen
såsom verkstadschef vid Stockholms tygstation anslutit sig till den uppfattning,
som kommit till uttryck i departementspromemorian och vari förordats,
att verkstadschefen vid Stockholms tygstation placerades i 30:e lönegraden.
Som motivering härför hade anförts storleken och betydelsen av denna
verkstad och nödvändigheten av att till denna kunna knyta en befattningshavare,
som besutte såväl hög teknisk utbildning som mångårig intim kännedom
örn tygmaterielen. Ytterligare kunde anföras betydelsen av att för befordringsgången
ha en toppbefattning med högre löneställning, vilket givetvis
komme att verka stimulerande på sökande till de befattningar, som vore placerade
i lägre lönegrader.
Vad anginge tjänstebenämningsfrågan ansåge tygavdelningen, att beteckningen
verkstadsföreståndare vore lämplig endast vid de mindre truppförbandsverkstäder,
där verkstadens ledning vore avsedd att utövas av en tygverkmästare
eller verkmästare direkt underställd tygofficeren. Benämningen
verkstadschef borde däremot med hänsyn till vederbörandes självständiga
ställning fastställas för befattningshavare vid verkstäder, där särskild driftsledare
funnes tillsatt.
Försvarets civilförvaltning har yttrat, att löneställningen i 27:e lönegraden
för ingenjörspersonal ursprungligen syntes ha tillkommit med sikte på statens
affärs drivande verk och därutöver förekomme endast undantagsvis, bland
annat för viss civilmilitär ingenjörspersonal. Det syntes tveksamt, örn en utvidgad
användning av ifrågavarande löneställning för ingenjörer borde ifrågakomma,
innan det slutliga resultatet av tjänsteförteckningssakkunnigas uppdrag
förelåge. Civilförvaltningen ville därför ifrågasätta, huruvida icke i avbidan
på nämnda resultat befattningen såsom verkstadschef vid Stockholms
tygstation lämpligen borde hänföras till 26:e lönegraden. Därest det ur skilda
synpunkter skulle finnas erforderligt att bereda innehavare av befattningen i
fråga bättre löneinkomst än som följde av gällande löneklassplaceringsregler,
syntes en utväg vara att efter Kungl. Maj:ts bestämmande vederbörande inplacerades
i högre löneklass.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha med hänsyn
till vad i ärendet förekommit, sedan nämnderna senast yttrade sig, icke velat
framställa någon erinran mot att extra ordinarie befattningar nu inrättades
för ifrågavarande personal. Lönenämnderna ha vidare framhållit, att de
prövat frågan örn verkstadschefernas lönegradsplacering med utgångspunkt
från nu gällande lönenivå. Lönenämnderna funne det för sin del uteslutet,
att det vid en inplacering av ifrågavarande befattningar i 20:e och 22:e lönegraderna
skulle bliva möjligt att för desamma förvärva så kvalificerade personer,
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
att verkstäderna under deras ledning skulle kunna fullgöra sm uppgift i
försvarsorganisationen. Av vad de sakkunniga anfört hade lönenämnderna,
som i detta sammanhang icke inginge på frågan örn löneställningen för chefen
för Stockholms tygstation, ej heller övertygats örn att en placering av verkstadscheferna
i 24:e och 26:e lönegraderna skulle visa sig tillfyllest. Den av
arméförvaltningens tygavdelning föreslagna placeringen av dessa befattningshavare
i 26:e och 28:e lönegraderna funne lönenämnderna bättre motsvara de
krav, som måste ställas å dessa befattningshavare. Lönenämnderna ville dock
framhålla, att för placering i nämnda lönegrader endast borde ifrågakomma
personer, som genom civilingenjörexamen eller på annat sätt förskaffat sig
erforderlig teoretisk utbildning, samtidigt som de hade en på praktisk verksamhet
grundad erfarenhet från verkstadsdrift i större skala. I den mån det
i brist på lämpliga sökande bleve nödvändigt att å befattningarna placera
personer, vilka icke fyllde nämnda förutsättningar, syntes vederbörande böra
placeras i lägre lönegrader. I anslutning till ett vid försvarets fabriksverk
tillämpat system borde därför enligt lönenämndernas mening 26:e och 28.e
lönegraderna fastställas såsom de högsta lönegrader, vilka borde få tagas i
anspråk för respektive verkstadscliefsbefattningar.
Såvitt framginge av de uppgifter lönenämnderna under hand inhämtat angående
de olika verkstädernas beräknade storlek under fredsförhållanden,
förekommande verksamhetsgrenar m. m. syntes någon mera väsentlig erinran
icke vara att göra mot de av tygavdelningen tilltänkta inplaceringarna. Vad
särskilt anginge chefen för Stockholms tygstation syntes dock en placering i
29 :e lönegraden vara tillfyllest.
Lönenämnderna ha förordat, att för cheferna för arméns tygverkstäder
avsåges en befattning i högst Eo 29, 6 befattningar i högst Eo 28 och 10
befattningar i högst Eo 26. I
I proposition den 25 januari 1946 angående arméns ingenjörpersonal, nr 80,
har framlagts förslag rörande en fastare organisation av ingenjörpersonalen vid
armén och rörande personalens löneställning. I propositionen har förutsatts,
att denna personal tills vidare, i väntan på försvarskommitténs förslag, skall
erhålla extra ordinarie anställning. Vid anmälan av propositionen anförde jag,
att särskild utredning påginge rörande frågan örn löneställningen för ingenjörspersonalen
vid arméns tygverkstäder. De för dessa verkstäder avsedda chefstjänsterna,
sammanlagt 17, innefattades därför icke i det förslag som i propositionen
framlades. I det föregående har redogjorts för den utredning som
numera föreligger i denna fråga.
Samtliga de befattningar örn vilka här är fråga bestridas av ingenjörer,
vilka åtnjuta arvoden från s. k. sakanslag. De nuvarande anställningsvillkoren
ha visat sig icke tillräckliga för att trygga en god rekrytering. Vissa av
tjänsterna äro för närvarande vakanta i brist på sökande. I de fall då befattningar
ledigkungjorts lia kompetenta sökande i allmänhet icke anmält
sig. Med hänsyn härtill råder numera enighet örn att anställningsvillkoren
måsto fastare regleras, på sätt förutsatts i den förutnämnda departements
-
Departements
chefen.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
promemorian, och att detta bör ske genom inrättande av extra ordinarie
befattningar i avbidan på den översyn, som verkställes av försvai-skommittén.
Såsom av det föregående framgår finnas även vissa andra tjänster för ingenjörer
vid de ifrågavarande verkstäderna. I enlighet med de principer som
angivits i den förutnämnda propositionen angående arméns ingenjörspersonal
böra dessa tjänster icke medtagas i detta sammanhang; det får förutsättas,
att ifrågavarande befattningshavare även i fortsättningen kontraktsanställas
med anlitande av sakanslag intill dess behovet av befattningarna prövats i
samband med pågående översyn av försvarsorganisationen.
Örn sålunda enighet råder rörande behovet av fastare anställningsvillkor
för ifrågavarande chefer för tygverkstäderna, råda olika uppfattningar rörande
de lönegrader, till vilka befattningarna böra hänföras. Den av tjänsteförteckningssakkunniga
verkställda utredningen synes i viss mån ha försvårats
därav, att de sakkunniga icke av arméförvaltningens tygavdelning
erhållit fullständiga upplysningar örn den kompetens som bör fordras av
tjänsternas innehavare. Den utredning som i detta hänseende numera föreligger
synes visa, att det av de sakkunniga angivna senare alternativet för
lönesättningen icke bör komma i fråga.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha föreslagit, att
de ifrågakommande lönegraderna skola fastställas såsom högst-lönegrader, på
sätt tillämpas inom försvarets fabriksverk. Då denna anordning väl lämpar
sig på förevarande område och inom fabriksverket givit gynnsamma erfarenheter,
har jag intet att däremot erinra. Yad benämningen av tjänsterna beträffar
ansluter jag mig till tygavdelningens förslag. Yad angår löneställningen
finner jag det önskvärt, att möjligheter skapas för en viss befordringsgång
inom denna personalkategori, samt förordar med hänsyn härtill och med beaktande
av den i ärendet föreliggande utredningen i övrigt, att för cheferna
för arméns tygverkstäder inrättas
1 befattning i högst Eo 29,
4 befattningar i högst Eo 28,
7 » » högst Eo 26,
5 » » högst Eo 24.
Samtliga befattningar synas böra — i varje fall tills vidare — uppföras på
personalförteckningen för arméförvaltningen. Härutinnan framlägger jag förslag
i det följande.
Bifall till förslaget innebär en överflyttning av kostnader från sakanslag
till avlöningsanslag. Såsom förutsatts i den förutnämnda propositionen bör
på Kungl. Maj:t ankomma att pröva i vad mån en mot den minskade belastningen
svarande del av vederbörande sakanslag bör innehållas i samband
med meddelande av dispositionsbeslut beträffande anslagen.
9. Bibehållen lön vid kompletteringsstudier.
I detta sammanhang torde jag få beröra frågan örn avlöningsförmåner till
officersaspiranter under extra tjänstledighet för kompletteringsstudier. En
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
49
ligt gällande bestämmelser må officersaspirant med otillräckliga kunskapsmått
icke antagas till fänrik, förrän lian genom vederbörlig fyllnadsprövning visat
sig ha förvärvat härför föreskrivna betyg. Detta gäller såväl fast anställda
som värnpliktiga officersaspiranter. Fast anställd officersaspirant, som saknar
föieskrivna kunskapsmått, återgår efter avlagd officersexamen till tjänstgöring
såsom furir vid vederbörligt truppförband, i samband varmed han entledigas
såsom officersaspirant och honom meddelat förordnande såsom sergeant återkallas.
Värnpliktig, icke fast anställd officersaspirant utrycker efter avlagd
officersexamen från tjänstgöring och återinträder icke i tjänst förrän efter
antagning till fänrik. Härav följer att den fast anställde åtnjuter avlöning
under kompletteringstiden, dock endast i den mån han icke begär och får
tjänstledighet för studiers bedrivande utöver honom författningsenligt tillkommande
semester. Den värnpliktige däremot, som icke äger frivilligt kvarbliva
i tjänstgöring under kompletteringstiden, uppbär härunder inga som
helst löneförmåner från försvaret.
I skrivelse den 28 september 1945 har arméinspektören, på uppdrag av
dilefen för armén, föreslagit utfärdande av bestämmelser i syfte att tillförsäkra
officersaspirant avlöning under tid som erfordras för berörda kompletteringsstudier
samt därvid anfört i huvudsak följande.
Det mäste ur rekryteringssynpunkt anses vara av särskild betydelse och
därtill ur social synpunkt skäligt, att en icke fullt studiekompetent yngling
som trots detta antagits till officersaspirant, icke berövades sina existensmöjligheter
under den förhållandevis korta och därtill i regel krävande tid, som
iian etter avlagd officersexamen behöver för sin betygskomplettering Ur
statsnyttans synpunkt vore det dessutom betydelsefullt, att utnämningen till
fänrik icke onödigtvis fördröjdes. Det syntes därför ändamålsenligt och skälgt,
att de icke studiekompetenta officersaspiranterna bereddes tillfälle att
fullgöra sina kompletteringsstudier med bibehållande av de avlöningsförmåner
de åtnjutit under närmast föregående utbildningsskede, nämligen officerskursem
Av rättviseskäl borde detta gälla såväl fast anställda som vämphktiga
officersaspiranter. Någon åtskillnad alltefter vederbörandes civilstånd
borde heller icke göras, enar de personliga ekonomiska förhållandena
kunde vara lika ogynnsamma för den ogifte som för den gifte.
hor de fast anställda officersaspiranterna borde en dylik förmån utgå i
orm av extra tjänstledighet. För den värnpliktige officersaspiranten borde
lämpligen stadgas rättighet till frivilligt kvarblivande i tjänstgöring varunder
likaledes extra tjänstledighet borde kunna erhållas. S’
Emellertid måste naturligen en maximigräns dragas för den tid, under
vi ken vederbörande skulle äga åtnjuta ledighet för studier. Av skolöverstyrelsen^anordnad
särskild prövning för betygskomplettering ägde regelmässigt
rum dels i november, dels i januari. Officersexamen avlades i slutet av
augusti. Erforderliga kompletteringsstudier syntes endast undantagsvis hinna
genomioras före novemberprövningarnas början, utan i regel måste den senare
prövningstiden utnyttjas. Det syntes därför skäligt, att en icke studiekompetent
officersaspirant efter officersexamens avläggande finge disponera
återstående delen av året for kompletteringsstudier, så att själva prövningarna
kunde aga rum i januari. Detta skulle innebära ett behov av rätt till högst
fem månaders extra tjänstledighet, dock att den del härav, som infölle efter
den dl december borde avdragas från sedermera under första fänriksåret författningsenligt
tillkommande semester.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120.
273 16 4
50
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Beslut om rätt till dylik tjänstledighet med bibehållna avlöningsförmåner
syntes vara ägnat såväl att åstadkomma reda och rättvisebefrämjande enhetlighet
i hithörande frågor som att öka de icke studiekompetenta officersaspirantemas
strävan att snabbt fullgöra sina kompletteringsprov.
Försvarets civilförvaltning har uttalat, att det förefölle ämbetsverket som
örn åtgärder i framställningens syfte skulle i sin mån kunna bidraga till att
eliminera rådande svårigheter i fråga om officersrekryteringen vid armén.
Med hänsyn härtill och då de vid bifall till förslaget uppkommande kostnaderna
syntes bliva relativt blygsamma, ansåge civilförvaltningen sig böra förorda
ett tillmötesgående av förslaget. I likhet med arméchefen ansåge ämbetsverket
de ifrågasatta förmånerna böra tillkomma vederbörande oberoende av
civilstånd. Någon differentiering av förmånerna med hänsyn till vederbörandes
ekonomiska förhållanden syntes icke heller böra ske.
För egen del finner jag det skäligt och ur rekryteringssynpunkt lämpligt,
att officersaspirant tillförsäkras de av arméchefen föreslagna förmånerna. Jag
förutsätter därför, att Kungl. Maj:t skall äga medgiva, dels, beträffande fast
anställd officersaspirant, att han efter genomgången krigsskolekurs må, utöver
honom författningsenligt tillkommande semester, med bibehållande av
de avlöningsförmåner som tillkommit honom under krigsskolekursen erhålla
tjänstledighet under högst fem månader för ernående av det för antagning
till fänrik stadgade kunskapsmåttet, dels och, beträffande värnpliktig, icke
fast anställd officersaspirant, att han efter genomgången krigsskolekurs må
frivilligt kvarbliva i tjänstgöring och därvid, med bibehållande av de avlöningsförmåner
som tillkommit honom under krigsskolekursen, och av rätt till
familjebidrag, erhålla tjänstledighet under likaledes högst fem månader för
ernående av berörda kunskapsmått.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att meddela bestämmelser i
huvudsaklig överensstämmelse med vad av mig i det föregående
föreslagits.
II. Vissa anslagsfrågor.
[10.] Försvarets civilförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget för innevarande
budgetår, 1 242 000 kronor, disponeras jämlikt fastställd personalförteckning
och avlöningsstat med därtill hörande bestämmelser (se statsliggaren
för budgetåret 1945/46, s. 75 f.).
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 3) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1946/47 allenast beräkna ett anslag till civilförvaltningens
avlöningar. Det beräknade anslaget har därvid — liksom i allmänhet
även beträffande övriga beräknade anslag under fjärde huvudtiteln
i statsverkspropositionen — upptagits till samma belopp som för samma ända
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
mål finnes uppfört å riksstaten för innevarande budgetår utan att ställning
därmed tagits till ifrågasatta ändringar i anslagsberäkningarna.
I skrivelse den 31 augusti 1945 har försvarets civilförvaltning framlagt förslag
beträffande ämbetsverkets avlöningsanslag för nästa budgetår, innebärande
en betydande höjning av anslaget. Civilförvaltningen har i skrivelsen
erinrat, att ämbetsverket i sina förslag till anslagsäskanden för innevarande
budgetår förklarat sig icke kunna taga slutlig ståndpunkt till ämbetsverkets
personalbehov i fredstid med hänsyn bland annat till den då icke avgjorda
frågan örn en centralisering enligt hålkortsmetod av försvarets bokföring samt
eventuellt också till den av 1941 års riksdag begärda utredningen angående
det statliga revisionsväsendet. De då framlagda beräkningarna hade därför
icke grundats på någon genomgående omprövning av ämbetsverkets personalbehov.
Civilförvaltningen har vidare anfört, att numera ytterligare ett års
erfarenhet vunnits angående civilförvaltningens arbetsuppgifter. Då vidare
den förstärkta försvarsberedskapen upphört och en återgång till normala fredsförhållanden
efter avvecklingsarbetets slutförande förestode inom en nära tid,
hade civilförvaltningen ansett nödvändigt att verkställa förnyade beräkningar
av personalbehovet. Detta hade varit så mycket mera angeläget som ämbetsverket
med hänsyn till redan vunna erfarenheter icke funne det möjligt att
med allenast den för fredsförhållanden avsedda personalen på vederbörligt
sätt fullgöra sina åligganden. Vid dessa beräkningar hade ämbetsverket strävat
att komma till mera slutgiltiga resultat. Dessa beräkningar måste dock
beträffande delar av ämbetsverket vidlådas av en viss grad av osäkerhet. Detta
gällde särskilt de delar, för vilka arbetsunderlaget huvudsakligen utgjordes av
försvarets lokala myndigheters räkenskaper och verifikationer.
Såsom jag anförde vid anmälan i årets statsverksproposition av förevarande
anslag har uppdragits åt generaldirektören E. R. Stridsberg att inom
försvarsdepartementet biträda med översyn av civilförvaltningens personalorganisation
samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, som av utredningen
kunde påkallas. Med skrivelse den 26 januari 1946 har utredningsmannen
inkommit med utredning och förslag i ärendet.
Utgångspunkter för personalberäkningarna m. m.
Civilförvaltningen har såsom utgångspunkter för sina beräkningar av ämbetsverkets
personalbehov närmare berört vissa arbetsuppgifter och organisationsfrågor,
nämligen den på ämbetsverket ankommande utredningsverksamheten,
byråchefernas ställning, proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie
personal samt centraliseringen av bokföringen. Beträffande utredningsverksamheten
har civilförvaltningen anfört i huvudsak följande.
_ En mycket väsentlig och krävande del av civilförvaltningens arbete hänförde
sig till utredningsverksamhet av olika slag. Denna verksamhet, som i
stor utsträckning avsåge planering på längre sikt av ekonomiska och organisatoriska
förhållanden av ofta nog omfattande betydelse, grundade sig såväl
på uppdrag av Kungl. Majit som på ämbetsverkets eget initiativ och hänvändelser
från övriga centrala försvarsförvaltningsmyndigheter. Densamma finge
anses utgöra en naturlig följd av civilförvaltningens ställning såsom centralt
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
civilt organ inom. försvaret. Såvitt civilförvaltningen kunde bedöma borde
denna verksamhets utveckling främjas. Många av civilförvaltningens hittillsvarande
utredningsarbeten i vad avsåge den kamerala förvaltningens område
hade krävt en å två personers arbetstid under flera månader. Liknande vöre
förhållandet beträffande kanslibyrån, där besvarandet ay större remisser,
arbetet å anslagsäskanden för försvaret, remisser å sådana äskanden samt tor
slag till stater och andra förarbeten till regleringsbreven i betydande omfattning
toge personal, och då givetvis kvalificerad sådan, i anspråk, hor a
ämbetsverket skulle kunna rätt fylla sin uppgift vore det ofrånkomligt, att
erforderlig personal funnes tillgänglig for ifrågavarande verksamhet, utan
att det i och för sig omfattande löpande arbetet åsidosattes.
Civilförvaltningens sålunda berörda arbetsuppgifter hade, anför civilförvaltningen
vidare, icke minst medfört en arbetsbelastning för krigsråden.
Dessa hade att taga erforderliga initiativ samt att leda arbetet
efter lämpliga riktlinjer. Då de jämväl måste leda och övervaka det omfattande
och skiftande löpande arbetet hade de fått sig pålagda en arbetsborda
och ett ansvar, som icke stöde i rimlig proportion till deras löneställnmg. Med
stöd av civilförvaltningens instruktion hade i betydande utsträckning uppdrag^
åt krigsråden att besluta i på civilförvaltningen ankommande ärenden,
i anledning varav en föredragning för krigsråden i stor omfattning ägde
rum. Därigenom hade krigsråden kommit att intaga en väsentligt mera
ledande ställning än byråchefer i allmänhet. Ämbetsverkets nuvarande byråer
vore dessutom av helt annan omfattning än vad fallet vore inom övriga statliga
ämbetsverk. Detta borde också enligt civilförvaltningens mening komma till
uttryck i deras benämning. Civilförvaltningen ville därför i likhet med 1941
års förvaltningsutredning föreslå, att benämningen byrå utbyttes mot avdelning.
Civilförvaltningen har vidare erinrat att, då ämbetsverket organiserats
på allenast tre enheter, detta skett för att vinna största möjliga garanti
för enhetlig författningstillämpning och i övrigt erforderlig sammanhållning
och följdriktighet i arbetet, ett på detta område särskilt eftersträvansvärt mal.
Hade organisationen skett efter andra, eljest vedertagna grunder skulle utan
tvivel antalet enheter ha blivit större samt arbetsbörda och ansvar för vederbörande
chefer mera normala. Under dylika förhållanden ansåge civilforvaljungen
icke skäligt att krigsråden bibehölles vid deras nuvarande onestallning.
Civilförvaltningen ville fördenskull föreslå, att krigsråden tilldelades
den av 1941 års förvaltningsutredning föreslagna placeringen i lönegrad C 8.
I fråga örn proportionen mellan den ordinarie och extra ordinarie personalen
har civilförvaltningen anfört, att detta vore ett spörsmål, som enligt
ämbetsverkets mening oavvisligen måste regleras. Härom Ilar civilforva
ningen vidare yttrat:
Det torde få anses ställt utom fråga, att den nuvarande proportionen i
nämnda hänseende icke är lyckligt avvägd. Åt denna uppfattning ha aven
allmänna lönenämnden och försvarsvasendets lonenamnd givit uttryck i sitt
utlåtande över civilförvaltningens förslag till anslagsaskanden för innevarande
budgetår. Särskilt vill civilförvaltningen framhålla det olampliga i att vissa
högre nyckelbefattningar äro av extra ordmarie-natur. Da extra ordinarie befattningshavare
i högre lönegrader samtidigt inneha ordinarie tjänster ag
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
lönegrader medför ovannämnda förhållande — förutom olägenheter för vederbörande
befattningshavare — ett system med vikariatslöner, som sträcker sig
över ett flertal lönegrader. Ämbetsverket har emellertid icke för närvarande
ansett sig böra i hela dess vidd upptaga ifrågavarande spörsmål till behandling,
enär det kan synas befogat att avvakta ytterligare erfarenhet, innan så
sker. Beträffande åter dylika befattningar där underlag för ett tillförlitligt
bedömande nu föreligger, har det emellertid framstått såsom ofrånkomligt
att begära överflyttning till ordinarie stat.
Civilförvaltningen har vidare grundat personalberäkningarna på förutsättningen
att fullständig övergång till central bokföring enligt hålkortssystem
genomföres från och med den 1 juli 1946.
Denna fråga örn centralisering av försvarets bokföring förelädes riksdagen
i propositionen 1945: 170 (s. 190 o. f.). Till den där lämnade redogörelsen för
framlagt förslag i ämnet torde här få hänvisas. Föredragande departementschefen
tillstyrkte i princip förslaget men förutsatte, att övergången till det
nya systemet skulle föregås av mera ingående undersökningar. Departementschefen
förutsatte, att det nya bokföringssystemet icke kunde komma till användning
förrän tidigast från och med ingången av budgetåret 1946/47. Riksdagen
har enligt skrivelse 1945: 353 (s. 10) i princip bifallit förslaget örn införande
av central bokföring inom försvaret samt bemyndigat Kungl. Maj:t
att vidtaga erforderliga förberedande åtgärder för systemets genomförande
ävensom träffa avgörande örn tillämpning försöksvis av systemet i vissa hänseenden
eller beträffande vissa delar av försvarets bokföring.
I skrivelse den 27 september 1945 hemställde civilförvaltningen örn bemyndigande
att från och med den 1 april 1946 förhyra erforderliga bokföringsmaskiner
samt örn anvisande av medel för maskinhyra och personalkostnad.
I skrivelsen anförde civilförvaltningen i huvudsak följande.
För bokföring hade hålkortssystem redan i viss utsträckning tillämpats vid
civilförvaltningen med mycket gott resultat. På grundval av de vunna erfarenheterna
hade civilförvaltningen kommit till den bestämda uppfattningen,
att övergång till central hålkortsbokföring för försvaret i dess helhet snarast
borde ske. De ytterligare undersökningar, som erfordrades för planläggning
av övergången, kunde i stort sett anses avslutade. Det vore önskvärt, att den
fullständiga övergången ägde rum från ingången av budgetåret 1946/47. På
grund därav erfordrades vissa förberedande åtgärder redan under innevarande
budgetår. Sålunda måste erforderliga maskiner finnas installerade och provade
och utbildad personal vara tillgänglig vid nämnda tidpunkt. Vidare
måste viss inredning färdigställas för förvaring av verifikationer och hålkort.
Slutligen vore det önskvärt, att övergången i viss utsträckning skedde successivt.
Civilförvaltningen, som redan från och med den 1 juli centraliserat
redovisningen för flottans fartyg enligt hålkortsmetod, planerade därför att införa
systemet beträffande marinens landmyndigheter och flygvapnet redan
från den 1 april 1946. Med hänsyn därtill samt till utbildningssynpunkterna
borde maskinerna vara installerade redan den 1 april.
Genom beslut den 30 november 1945 har Kungl. Maj:t bemyndigat civilförvaltningen
att förhyra erforderligt antal maskiner av typ Hollerith. Civilförvaltningen
anbefalldes därvid att i god tid samråda med statens organisa
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
tionsnämnd rörande utformningen av titelcod. I fråga om kostnaderna förklarade
Kungl. Majit Sig vilja framdeles efter förnyad framställning meddela
beslut rörande deras bestridande.
Civilförvaltningen bär i förevarande skrivelse redogjort för de personalförändringar
som bleve en följd av det nya bokföringssystemet samt för de
ekonomiska konsekvenserna av omläggningen. Ämbetsverket har anfört bland
annat följande.
Bokföringsverksamheten, vilken avsåges skola förläggas till kameralbyråns
bokföringskontor, förutsatte viss förgranskning, s. k. avprickning, som enligt
nuvarande system ålåge revisionsbyråns biträdespersonal. Vidare erfordrades
före bokföringen en noggrann titelkontroll. Då övergång till hålkortsbokföring
sålunda förutsatte, att en väsentlig del av de revisionsbyråns biträdespersonal
åliggande arbetsuppgifterna överflyttades till kameralbyråns bokföringskontor,
komme det att ställa sig fördelaktigt att samtidigt överflytta jämväl nämnda
personals återstående arbetsuppgifter av löpande art. Först genom en sådan
åtgärd kunde den genom hålkortsbokföringen möjliga personalbesparingen till
fullo utnyttjas.
De sammanlagda årskostnaderna för hålkortsbokföringen komme att uppgå
till 215 100 kronor, varav personalkostnader 151 600 kronor och maskinkostnader
63 500 kronor. Frånsett de väsentliga fördelarna i form av dels möjligheter
att med tillräcklig snabbhet sammanställa kassarapporter, belastningstabeller
m. m., dels avlastning av de lokala kassamyndigheternas arbete, dels
ock möjligheter att genomföra en snabbare och effektivare titelkontroll och
siffergranskning av räkenskaperna, medförde systemet dessutom icke oväsentliga
besparingar för ämbetsverkets del.
Siffergranskningen och »prickningen» å de fem revisionskontor (detaljer),
vilka inom revisionsbyrån fullgjorde allmänna revisionsuppgifter, beräknades
av civilförvaltningen vid ett granskningsunderlag av cirka 2 miljoner verifikationer
örn året kräva en personal av 4 kontorister och 36 kontorsbiträden. Av
denna personal beräknades vid övergång till hålkortsbokföring 4 kontorister
och 29 kontorsbiträden kunna inbesparas. Vidare kunde som besparing räknas
hela den eljest erforderliga biträdande personalen å bokföringskontoret, uppgående
till 1 kanslibiträde samt 9 kontorsbiträden. Slutligen vore hålkortsredovisningen
— i motsats till vad som tidigare förutsatts — avsedd att omfatta
jämväl civilförvaltningens egen kassa, varigenom 4 kontorsbiträdesbefattningar
å kameralbyråns kamrerarkontor inbesparades. De totala avlöningskostnaderna
för den personal, som sålunda kunde inbesparas, uppginge
till omkring 197 400 kronor.
För närvarande bearbetades de lokala kassamyndigheternas kassarapporter
och bokföringsuppgifter m. m. enligt hålkortsmetod. Kostnaderna härför uppginge
till 59 500 kronor och avsåge huvudsakligen service- och kortkostnader
samt löner till ett mindre antal stansoperatriser. Nämnda belopp finge i detta
sammanhang räknas som besparing. Inberäknat en besparing av omkring
20 000 kronor årligen, som uppkomme genom att vissa specialmaskiner för de
lokala kassaförvaltningarna ej behövde anskaffas, skulle sålunda genom hålkortsbokföring
inbesparas omkring 276 900 kronor. Härtill komme värdet av
arbetsbesparingen för lokala kassamyndigheter, vilket värde emellertid för
närvarande ej kunde uppskattas till något visst belopp. Civilförvaltningen
avsåge att undersöka i vad mån denna arbetsbesparing jämväl kunde omsättas
i minskade personalkostnader. Nettobesparingen skulle härigenom uppgå till
omkring 61 800 kronor.
Enligt vad sålunda föreslagits avsåges revisionsverksamhet i vidsträckt
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
mening skola fullgöras icke blott inom revisionsbyrån utan även å kameralbyråns
bokföringskontor, dit alltså skulle förläggas dels viss förgranskande
verksamhet, dels liksom hittills den centrala anslags-, postgiro- och förskottskontrollen,
vilken jämväl till en del utfördes å hålkortsmaskiner. Den räkenskapskontroll,
som sålunda skulle förläggas till bokföringskontoret, måste av
naturliga skäl vara 100-procentig. Beträffande den granskning åter, som ålåge
revisionsbyrån, förutsatte civilförvaltningen i personalbesparande syfte i likhet
med 1941 års förvaltningsutredning, att densamma skulle omfatta endast
viss del av räkenskapsmaterialet, av civilförvaltningen beräknad till 75 %. Såsom
tidigare framhållits, beräknades detta — ehuru säkra hållpunkter för
ett bedömande därav för närvarande saknades — komma att omfatta cirka 2
miljoner verifikationer.
Civilförvaltningen har i en utförlig redogörelse för varje enhet inom ämbetsverket
närmare motiverat sina beräkningar av personalbehovet. Kostnaderna
för den personalorganisation som civilförvaltningen sålunda angivit erforderlig
ha beräknats till 1 622 000 kronor, vilket skulle innebära en anslagshöjning
med 380 000 kronor.
Utredningsmannen har inledningsvis avgivit vissa synpunkter på utredningens
omfattning och därvid anfört följande.
I nuvarande läge, innan man ännu kunnat vinna tillräcklig erfarenhet angående
omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka komma att åvila civilförvaltningen
efter den förstärkta försvarsberedskapens upphörande, är det enligt
min mening icke möjligt att avgiva ett detaljerat och mera slutgiltigt förslag
rörande civilförvaltningens personalorganisation. Härmed torde få anstå till
dess den nuvarande försvarsorganisationen vunnit full stadga eller efterträtts
av en nyorganisation av försvarsväsendet, därest en sådan kommer att genomföras
inom de närmaste åren. Vid en sådan tidpunkt synes en fullständig
organisationsundersökning av civilförvaltningen böra företagas. Örn en dylik
allmän undersökning skulle dröja mera avsevärd tid, synes särskild undersökning
beträffande arbetsrutinen böra utföras inom vissa delar av ämbetsverket.
Under nu angivna förhållanden har jag i huvudsak begränsat min
översyn av civilförvaltningens personalorganisation till en granskning av de
förslag rörande personaluppsättningen, som ämbetsverket framfört i sin petitaskrivelse.
Vidare har utredningsmannen till belysning av civilförvaltningens förslag
lämnat vissa uppgifter angående lönekostnader och personaluppsättning. Härav
må återgivas följande.
Utvecklingen av lönekostnaderna för försvarets civilförvaltning från och
med budgetåret 1944/45 framgår av följande siffror: 1944/45 enligt räkenskaperna
2 162 822 kronor, inberäknat avlöning till befattningshavare avlönade
från beredskapsanslag, 1945/46 anvisade anslagsmedel, inberäknat avlöningsmedel
av avvecklingsanslag, 1 957 000 kronor, samt 1946/47 enligt civilförvaltningens
äskande 1 622 000 kronor. Civilförvaltningens petitaskrivelse ger vid
handen, att framställning örn anvisande av avvecklingsmedel för budgetåret
1946/47 förutsatts. Till beloppet för budgetåret 1945/46 bör läggas det belopp,
varmed civilförvaltningen bemyndigats övergångsvis överskrida icke-ordinarieposten
för att bereda högst 11 extra tjänstemän anställning såsom extra
ordinarie, uppskattat till omkring 62 000 kronor. För budgetåret 1946/47 ingår
ifrågavarande amanuenspersonal bland den extra ordinarie personalen i allmänhet.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Från avvecklingsanslaget avlönas civilförvaltningens extra tjänstemän ävensom
tillfälliga befattningshavare. Sammanlagt uppgick antalet av dessa båda
personalgrupper den 1 januari 1946 till 186. Från avvecklingsanslaget utgår
även den löneskillnad, som uppkommer mellan lön såsom extra befattningshavare
i högre lönegrad och vederbörande tillkommande lön såsom extra
ordinarie tjänsteman i lägre lönegrad.
I det av civilförvaltningen nu framlagda förslaget äro inga särskilda medel
beräknade för extra befattningshavare. Enligt vad utredningsmannen inhämtat
förklaras detta förhållande av att under det närmaste budgetåret behovet av
extra ordinarie personal anses komma att omedelbart fyllas från den stora
gruppen från avvecklingsanslag nu avlönad extra personal.
Antalet extra ordinarie befattningshavare den 1 januari 1946 har angivits
till 142. Den för civilförvaltningen gällande personalförteckningen upptager
18 extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrad än 20. Härjämte åtnjuta
för närvarande 12 extra ordinarie tjänstemän med stöd av särskilda bemyndiganden
arvoden enligt lägst 21 :a löneklassen. Enligt civilförvaltningens
anslagsäskande för 1946/47 skulle antalet extra ordinarie befattningshavare
uppgå till sammanlagt 198, varav 25 i högre lönegrad än 20.
Antalet ordinarie tjänstemän utgör för närvarande 63, vilket antal enligt
personalstatsförslaget skulle höjas till 70, varav 2 upptagna å övergångsstat.
Antalet befattningshavare tillhörande lönegrader över den 20:e föreslås holt
från 33 till 37.
Enligt civilförvaltningens förslag skulle vidare för budgetåret 1946/47 arvoden
utgå till 9 heltidstjänstgörande befattningshavare.
Till dessa uppgifter har utredningsmannen anfört vissa allmänna synpunkter
och därvid yttrat följande.
.. Av de ovan meddelade sifferuppgifterna framgår, att civilförvaltningen
räknat med att till extra ordinarie tjänstemän överflytta ett avsevärt antal
av de nu med medel å avvecklingsanslag avlönade extra och tillfälliga befattningshavarna
i verket. Dessa befattningshavare kunna ock anses redan fullgöra
åligganden tillhörande civilförvaltningens regelmässiga, av den förstärkta
försvarsberedskapen oavhängiga arbetsuppgifter.---
Av civilförvaltningens personalstatförslag har jag, efter att ha tagit del
av arbetsuppgifterna å ämbetsverkets olika avdelningar, erhållit det intrycket,
att personaluppsättningen i allmänhet icke tilltagits alltför riklig. Den av
mig verkställda undersökningen av ämbetsverkets arbetsförhållanden har
givit vid handen, att civilförvaltningen kräver ett relativt stort personalantal.
Detta sammanhänger med civilförvaltningens allmänna ställning inom försvarsorganisationen,
med en mångfald ärenden av delvis mycket skiftandeoch
långt i detalj gående beskaffenhet. Jag vill i detta sammanhang framhålla,
att det skulle vara önskvärt, örn vissa grupper av ärenden, vilka nu
dragas under Kungl. Majrts prövning utan att deras beskaffenhet oundgängligen
synes så påkalla, kunde slutligt handläggas inom civilförvaltningen.
Det skulle nämligen verka tidsbesparande, örn ämbetsverket i stället för att
avgiva utlåtanden till Kungl. Maj:t kunde fatta direkta beslut, på vilkas utformande
icke skulle behöva nedläggas lika mycket arbete som på remissutlåtandena.
Detta spörsmål — som särskilt har avseende å kanslibyrån —
är av den betydelse, att detsamma synes böra utan dröjsmål tagas under närmare
omprövning.
Utredningsmannen har därefter övergått till de spörsmål av mera allmän
beskaffenhet, som civilförvaltningen tagit upp. I frågan örn krigsrådens löneställning
har utredningsmannen därvid anfört följande.
57
Kungl. Martts proposition nr 120.
Det torde vara ganska vanskligt att göra några direkta jämförelser mellan
krigsråden i civilförvaltningen och byråcheferna i andra ämbetsverk. Byråer
med mycket stor personaluppsättning och med omfattande befogenhet för
chefen att själv avgöra ärendesgrupper finnas jämväl inom andra delar av
statsförvaltningen. Även örn krigsrådstjänsterna inom försvarets civilförvaltning.
ur olika synpunkter, torde vara att hänföra till de mera krävande byråchefstjänsterna
inom statsförvaltningen, synes det icke möjligt att i förevarande
sammanhang taga ställning till civilförvaltningens förslag örn krigsråds^''änsternas
placering å löneplan C. Det må erinras att i årets statsverksproposition
(För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 14) spörsmålet örn
en allmän differentiering i lönehänseende av byråchefs- och rådst jänsterna
icke ansetts böra framläggas för riksdagen.----Vid sådant förhållande
har jag måst lämna civilförvaltningens ifrågavarande förslag åsido.
Beträffande frågan om proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie
personal har utredningsmannen ansett det uppenbart att inom civilförvaltningen
antalet ordinarie befattningar är osedvanligt ringa i förhållande till
antalet extra ordinarie tjänster. Enligt det förslag till personalstater som
civilförvaltningen framlägger skulle visserligen — anför utredningsmannen
vidare — proportionen ej komma att förbättras, men detta sammanhängde
med den väsentliga utökning antalet extra ordinarie befattningshavare skulle
undergå på grund av föreslagen överflyttning till sistnämnda kategori av nu
från avvecklingsanslag avlönade extra befattningshavare. Utredningsmannen
anser civilförvaltningens förslag örn uppförande å ordinarie stat av nya tjänster
vara uppgjort med stor försiktighet. Med hänsyn till den berörda missproportionen
mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningar har utredningsmannen
ansett det vara fullt motiverat att föreslå, att ytterligare ett antal
tjänster, örn vilkas framtida behövlighet, enligt hans mening, tvekan ej kunde
råda, uppföras å ordinarie stat.
Personalberäkningar.
Kanslibyrån.
Enligt instruktionen för civilförvaltningen handläggas ärendena å kanslibyrån
å ett sekretariat, två sektioner och ett pensionskontor. Till sektion II
är ansluten en detalj för handläggning av ärenden rörande ersättning för
flyttningskostnader och vissa andra ersättningsfrågor. Till följd av de omfattande
arbetsuppgifter som ankommit på byrån, alltsedan ämbetsverkets
tillkomst, har det emellertid befunnits nödvändigt att från de båda sektionerna
bryta ut mål och ärenden angående förmåner under kommenderingar,
ortsgrupplöner, anställande av tillfällig och extra personal m. m., vilka handläggas
å en provisoriskt inrättad tredje sektion.
I fråga örn personalbehovet inom kanslibyrån har civilförvaltningen anfört
i huvudsak följande.
Huvuddelen av de på kanslibyrån ankommande ärendena rörde frågor
örn förmåner av olika slag åt försvarets personal av skilda kategorier. Denna
personal hade uppenbarligen ett befogat krav på att få sina angelägenheter
behandlade utan onödigt dröjsmål. Trots de ansträngningar, som gjorts för
att få arbetet att löpa friktionsfritt, hade emellertid en viss eftersläpning
icke kunnat undvikas. Visserligen syntes någon minskning i arbetet kvantita
-
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
tivt sett komma att inträda efter den förstärkta försvarsberedskapens avveckling.
Med hänsyn till arten av göromålen syntes dock en dylik minskning ej
kunna beräknas bliva av större omfattning. I kvalitativt avseende kunde man
icke räkna med någon ändring. Med hänsyn till det anförda ansåge civilförvaltningen
det ofrånkomligt, att viss personalförstärkning bereddes kanslibyrån
för att i möjligaste mån avhjälpa de svårigheter, som hittills rått.
Då arbetsbelastningen för sektionerna I och II enligt civilförvaltningens
mening ej möjliggjorde överförande till dessa sektioner av de hittills på den
tredje sektionen handlagda göromålen, syntes den närmast till hands liggande
utvägen vara, att kanslibyråns fredsorganisation utbyggdes med ytterligare
en sektion (III) med i huvudsak samma arbetsuppgifter som den för
beredskapstiden inrättade sektionen. Såsom chef för denna sektion kunde
med hänsyn till arbetsuppgifterna icke rimligen avses befattningshavare i
lägre löneställning än 26:e lönegraden. Befattningen syntes tills vidare få
uppföras såsom extra ordinarie. Då överflyttning av personal från annan avdelning
icke vore möjlig, måste medel för avlöning åt den för sektionen erforderliga
personalen beräknas på avlöningsstaten. Tills vidare syntes man
såsom biträde åt sektionschefen få räkna med en byråsekreterare i lönegrad
Eo 21 samt en amanuens.
Den erfarenhet civilförvaltningen vunnit hade givit vid handen, att kanslibyrån
därutöver vore i behov av förstärkning av arbetskrafterna med en byråsekreterare
i 21 :a lönegraden, närmast avsedd för sektion 1.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 ifrågasatte civilförvaltningen
örn icke befattningarna för chefer för sektionerna I och II vid kanslibyrån, en
byrådirektör i Eo 28 och en förste byråsekreterare i Eo 26, såsom under alla
omständigheter ständigt erforderliga för ämbetsverket, borde uppföras å ordinarie
stat. Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd anförde
härom, att starka skäl syntes tala för att åtminstone byrådirektören snarast
bereddes ordinarie anställning, detta med hänsyn till den betydelse denna
tjänst otvivelaktigt hade. Föredragande departementschefen anförde i denna
fråga (propositionen 1945: 170), att, även örn goda skäl talade för att vissa
av de i samband med 1943 års förvaltningsreform inrättade nyckelbefattningarna
hos civilförvaltningen borde uppföras å ordinarie stat, det syntes
lämpligt avbida ytterligare någon tids erfarenhet, innan en sådan åtgärd
vidtoges.
Civilförvaltningen anför nu, att ämbetsverkets sedermera vunna erfarenhet
till fullo bestyrkt dess tidigare uttalade uppfattning. Utvecklingen hade givit
vid handen, att i varje fall de båda sektionschefsbefattningarna under alla
förhållanden bleve erforderliga för framtiden. Med hänsyn till vikten av kontinuitet
beträffande ärendenas handläggning och det därav betingade intresset
att till befattningar sådana som de ifrågavarande kunna varaktigt knyta
kvalificerade krafter hemställer ämbetsverket, att desamma måtte uppföras
såsom ordinarie.
I fråga örn personal inom kanslibyrån innebär civilförvaltningens förenämnda
förslag i förhållande till antalet nuvarande ordinarie och extra ordinarie
befattningar i högre lönegrad än 20 utbyte av 1 byrådirektörsbefattning
i Eo 28 mot ordinarie befattning i A 28 samt inrättande av 1 förste byråsekreterarbefattning
i A 26 och 2 byråsekreterarbefattningar i Eo 21. I öv
-
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
rigt har av personal i extra ordinarie befattningar räknats med 10 amanuenser
(Eo 18—15), 2 kontorister (Eo9), 3 kanslibiträden (Eo 7) och 6 kontorsbiträden
(Eo4).
Utredningsmannen har intet haft att erinra mot civilförvaltningens förslag
örn utbyte av extra ordinarie befattningar mot ordinarie. Beträffande byrådirektörstjänsten
har särskilt framhållits önskvärdheten av dels att en av sektionscheferna
erhölle sådan löneställning, att han normalt borde inträda såsom
ersättare för krigsrådet, och dels att upprepade successionsförordnanden
såvitt möjligt undvekes.
Ej heller förslagen örn inrättande av 2 nya tjänster för byråsekreterare i
Eo 21 har föranlett erinran från utredningsmannens sida. Utredningsmannen
föreslår därjämte, att en för sekretariatet avsedd extra ordinarie byråsekreterarbefattning,
med hänsyn till angelägenheten att kanslibyråchefen på sekretariatet
kunde räkna med en mera stadigvarande personaltillgång än hittills,
ersättes med en ordinarie befattning (A 21).
Yad beträffar frågan örn bibehållande av en tredje sektion i fredsorganisationen
har utredningsmannen, med hänsyn till antalet avgjorda ärenden å
byrån, 9171 under 1945 mot 7 405 under 1944, funnit det uppenbart, att
kanslibyråns arbetsbörda avsevärt ökats under det senaste året. Huru utvecklingen
komme att gestalta sig under den närmaste framtiden vore emellertid
svårt att bedöma. En eventuell delegering av beslutanderätten i vissa
grupper av ärenden till civilförvaltningen skulle sannolikt påverka kanslibyrån
i arbetsbesparande riktning. Under nu angivna förhållanden syntes
enligt utredningsmannens mening frågan örn sektion III och dess ställning
1 organisationen böra tills vidare hållas öppen, även örn det finge anses erforderligt
att för den närmaste tiden bibehålla sektionen såsom självständig.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits syntes, i stället för lön till en extra
ordinarie förste byråsekreterare (Eo26), böra utgå vikariatslön i nämnda
lönegrad till den tjänsteman, som erhölle uppdrag att förestå sektionen.
Utredningsmannen har ansett det kunna sättas i fråga, örn anordningen
med ett särskilt pensionskontor i fortsättningen borde bibehållas. Det syntes
emellertid icke finnas anledning att vidtaga ändring i organisationen, så
länge den nuvarande pensionskamreraren (A 24) kvarstode i tjänst. Civilförvaltningen
hade räknat med 1 amanuensbefattning för pensionskontoret.
Enligt utredningsmannens mening borde för kontoret beräknas allenast en
halvtidsamanuens, vilken i övrigt syntes kunna tagas i anspråk för att fylla
det behov av amanuensbiträde hos generaldirektören, varmed civilförvaltningen
räknat, eller utnyttjas på annan avdelning av kanslibyrån.
Beträffande personal i lägre löneställning har utredningsmannen föreslagit
2 ordinarie kontoristbefattningar i A 9 samt, för expeditionen, 1 ordinarie
kanslibiträdesbefattning i A 7 i stället för av civilförvaltningen beräknade motsvarande
extra ordinarie befattningar. Vidare borde man för expeditionen
och skrivcentralen räkna med 2 extra ordinarie skrivbiträden i stället för kontorsbiträden.
I förhållande till nu befintlig ordinarie personal eller extra ordinarie per
-
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
sonal i högre löneställning än Eo 20 innebär utredningsmannens förslag för
kanslibyråns del således utbyten av 1 befattning för byrådirektör i Eo 28 mot
1 i A 28 och av 1 befattning för förste byråsekreterare i Eo 26 mot 1 i A 26
samt ökning med två byråsekreterarbefattningar, 1 i A 21 och 1 i Eo 21,
samt med 2 kontoristbefattningar i A 9 och 1 kanslibiträdesbefattning i A 7,
Antalet övriga befattningar skulle med utredningsmannens förslag uppgå till
10 amanuenser (Eo 18—15), 2 kanslibiträden (Eo7), 4 kontorsbiträden (Eo 4)
och 2 skrivbiträden (Eo2).
Kameralbyrån.
Enligt gällande organisation omfattar kameralbyrån sekretariat, kamreraroch
bokföringskontor ävensom följande fristående detaljer, nämligen mobiliseringsdetalj,
personaldetalj, blankettdetalj samt läger- och manskapskassedetalj.
Civilförvaltningen har anfört, att benämningen sekretariat ej helt täckte de
arbetsuppgifter, som åvilade denna del av kameralbyrån. Nämnda uppgifter
innefattade nämligen, förutom sekreterargöromål i egentlig mening, utrednings-
och administrativa uppgifter av olika slag. Civilförvaltningen ansåge
lämpligare och mera konsekvent att benämningen sekretariat utbyttes mot
centralkontor. Detta kontor skulle — förutom det nuvarande sekretariatet
— innefatta jämväl mobiliserings- samt läger- och manskapskassedetaljerna.
Bedömandet av centralkontorets personalbehov borde ske under beaktande
av att den inledningsvis berörda utredningsverksamheten till största delen
folie på detta kontor. Vidare hade kontoret att utarbeta de bestämmelser
inom kameralavdelningens arbetsområde, vilkas utfärdande ankomme på civilförvaltningen,
samt att vid behov omarbeta och överse dylika föreskrifter.
Civilförvaltningen föreslår, att den nuvarande förste byråsekreterarbefattningen
i lönegrad Eo 26 utbytes mot en byrådirektörsbefattning i lönegrad
A 28. Nämnde befattningshavare skulle enligt den föreslagna organisationen
dels utgöra krigsrådets närmaste biträde vid ledningen av byrån, dels föreståndare
för centralkontoret. Till stöd för detta förslag har civilförvaltningen
anfört i huvudsak följande.
Förste byråsekreteraren å kameralbyrån hade alltsedan befattningens inrättande
i egenskap av extra föredragande åtnjutit särskild ersättning enligt
Kungl. Maj:ts medgivande med belopp motsvarande vikariatsersättning vid
förordnande att uppehålla befattning i lönegrad A 28. Även efter återgång till
fredsförhållanden bleve det erforderligt att ålägga ifrågavarande befattningshavare
en omfattande föredragningsskyldighet, avseende dels ärenden, som
avgjordes av krigsrådet, dels huvudparten av de löpande ärenden å byrån,
som avgjordes av generaldirektören, vilka senare bland annat omfattade ett
stort antal remisser av olika slag. Nämnde befattningshavare ålåge dessutom
att ombesörja utarbetande av föreskrifter av skilda slag för fred och krig för
försvarsväsendet i dess helhet.
Det borde särskilt framhållas, att befattningen icke vore specialiserad utan
att dess innehavare måste äga ingående kännedom angående byråns övriga
kontor och detaljer. Arbetet med utarbetande av bestämmelser och med större
utredningar vore förenat med en hög grad av självständighet och förutsatte
61
Kungl. Maj:ts •proposition nr 120.
arundliga insikter i det ämne, föreskrifterna respektive utredningarna avsåge.
Befattningen, vilken förutom föredragning i stor utsträckning avsage arbetsuppgifter
av ledande oda övervakande natur, vore till sm karakter icke en
sekreterarbefattning utan måste anses motsvara en byrådirektorst] anst.densamma
borde — såsom utgörande en nyckelbefattning uppföras a ordinarie
stat. Härför talade vidare önskvärdheten av att till befattningen i fråga kunna
knyta en tillräckligt kvalificerad arbetskraft.
Genom beslut den 22 juni 1945 har Kungl. Majit medgivit, att tills vidare
intill den 1 juli 1946 finge för beredning och föredragning av anslags- och
budgetärenden m. m. anställas en extra tjänsteman med arvode motsvarande
lön enligt 23:e löneklassen i löneplanen Eo civila icke-ordmanereglementet.
Kostnaderna härför bestridas från civilförvaltningens avlöningsanslag. Civilförvaltningen
har anfört, att för beredning och föredragning av budget- och
därmed sammanhängande ärenden erfordrades, enligt vad erfarenheten utvisade,
även för framtiden en särskild befattningshavare. För ifrågavarande,
i huvudsak för ärenden av anslagsteknisk och budgetnatur avsedda befattning
inom centralkontoret syntes en placering i lönegrad Eo 26 få anses motiverad.
Såväl beredningen av dessa ärenden och därmed förenat, ofta mycket omfattande
utredningsarbete, som föredragningen av desamma bomme att åligga
innehavaren av nämnda befattning. Härför erfordrades vidsträckta anslagsoch
budgettekniska insikter, vilka icke finge vara begränsade till enbart
fjärde huvudtiteln. Genom inrättande av ifrågavarande befattning skapades
förutsättningar för en fortlöpande enhetlig kontroll av fjärde huvudtiteln ur
anslagsteknisk och formell synpunkt. För befattningen vore kontinuitet med
därav följande fördjupade insikter och erfarenhet av största betydelse. Denna
kontinuitet äventyrades vid en lägre placering än den föreslagna, varigenom
kunde befaras, att tjänsten i fråga bleve en genomgångsbefattning, som måhända
ej ens alltid kunde besättas med en tjänsteman med erforderlig kompetens
och arbetskapacitet.
Beräkningarna av personalbehovet i övrigt för det föreslagna centralkontoret
upptaga, utöver nu befintliga ordinarie befattningar och extra ordinarie
befattningar i högre lönegrad än 20, 4 amanuenser (Eo 18—15), 1 kanslibiträde
(Eo7) samt 7 kontorsbiträden (Eo4).
Civilförvaltningen har närmare motiverat bibehållande av en befattning
för revisor i A 21 såsom chef för mobiliseringsdetal j en. Det vore av
utomordentlig vikt att en ordinarie befattningshavare med erforderlig erfarenhet
inom detta område placerades såsom föreståndare för ifrågavarande
detalj. Detaljen måste med hänsyn till ämbetsverkets krigsförberedelsearbete
bibehållas även i fred. Till detaljens arbete hörde, bland annat, verkställande
av kostnadsberäkningar av olika slag, registrering av hemliga general-, högkvartersorder
m. m, utrustande av krigskassaavdelningarna i enlighet med
gällande krigskassaplan, ärenden angående placering av personal hos ämbetsverket
under beredskap och i krig m. m. Vidare ålåge mobiliseringsdetaljen
att fortlöpande hålla vederbörliga mobiliseringstabeller i aktuellt skick, vilken
uppgift fordrade mycket stor noggrannhet och krävde ett avsevart arbete.
Därest dessa uppgifter ej skulle under fred bereda vederbörande förestån
-
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
dare full sysselsättning, kunde han utnyttjas för utrednings- och sekreterargöromål.
Utredningsmannen har ansett de skäl, som av civilförvaltningen anförts
till stöd för placering av den nuvarande förste byråsekreteraren i 28:e lönegraden,
väl vara vägande. Att under nuvarande förhållanden, innan man
kunde bedöma, i vad mån försvarsberedskapens slutliga avveckling kunde
påverka göromålen å kameralbyrån, göra nämnda befattning till ordinarie
i 28:e lönegraden syntes dock knappast tillrådligt. Utredningsmannen har
fördenskull förordat, att förste byråsekreterartjönsten ombildades till ordinarie
i nuvarande lönegrad (A 26) men att medgivande lämnades, att för
budgetåret 1946/47 tjänsteinnehavaren finge uppbära vikariatslön enligt 28:e
lönegraden. Några förordnanden i succession borde givetvis därvid icke meddelas.
För handläggning av budget- och därmed sammanhängande ärenden kunde
enligt utredningsmannens mening — vid jämförelse med motsvarande förhållanden
inom andra ämbetsverk — icke anses vara motiverat att anställa
en befattningshavare i högre lönegrad än den 24:e. Med hänsyn till att de
uppgifter, som bomme att åligga ifrågavarande befattningshavare, vore av
permanent natur, borde dock tjänsten omedelbart uppföras å ordinarie stat.
Det syntes utredningsmannen, att en särskild befattningshavare i 21 :a
lönegraden knappast borde avses för de arbetsuppgifter som ankomme på
mobiliseringsdetaljen. Att pålägga en befattningshavare i nämnda löneställning
registrering av hemliga order och dylikt syntes vara att använda överkvalificerad
arbetskraft. Utredningsmannen har fördenskull föreslagit^ att
mobiliseringsdetaljen — till vilken någon motsvarighet icke funnits före den
förstärkta försvarsberedskapens införande — utginge ur fredsorganisationen
samt att detaljens arbetsuppgifter förlädes direkt under centralkontoret.
Detta borde för ändamålet förses med en ordinarie befattningshavare, förslagsvis
en kontorist i A 9, för registrering och handläggning av fortlöpande
göromål i övrigt, medan övriga uppgifter borde påläggas någon tjänsteman å
centralkontoret i byråsekreterar- eller amanuensgrad. Då för mobiliseringsdetaljen
avsetts en redan förefintlig ordinarie revisor, syntes denne kunna
disponeras för annan tjänst, förslagsvis å kamrerarkontoret.
Beträffande löneställningen för biträdespersonalen å expedition och skrivcentral
har utredningsmannen ansett det befogat, att föreståndaren för
expeditionen (nu kanslibiträde i Eo 7) erhölle ordinarie anställning (A 7).
Av de beräknade 7 kontorsbiträdestjänsterna (Eo 4) syntes 1 böra upptagas
som ordinarie (A4), medan 2 borde utbytas mot skrivbiträdestjänster (Eo2).
Civilförvaltningens beräkningar av personalbehovet för kamrerarkontoret
upptaga — förutom redan befintliga befattningar för 1 kamrerare, 1
kassör, 1 kansliskrivare, 1 kanslibiträde och 2 kontorsbiträden, samtliga ordinarie
— 2 revisorer i Eo 21, 2 amanuenser (Eo 18—15), 1 ordinarie kontorist.
(A 9) och 8 kontorsbiträden. Civilförvaltningen har såsom motivering för;
denna personaluppsättning anfört i huvudsak följande.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
De två revisorerna vore i huvudsak avsedda för förhandsgranskningen, för
vilken uppgift även en amanuens avsåges. Med hänsyn till att den fredsmässiga
omfattningen av förgranskningsarbetet givetvis icke för närvarande
kunde med full säkerhet bedömas, kunde det måhända förefalla naturligare,
att civilförvaltningen inskränkte sig till att begära endast, en revisorsbefattning.
Ämbetsverket hade ingående övervägt denna lösning men därvid
funnit, att en dylik personalbegränsning allvarligt skulle äventyra kamrerarkontorets
funktionsduglighet. Nämnda granskning avsåge i huvudsak kommittékostnader,
ersättningar enligt gällande avlöningsreglementen såsom
sjukvårdskostnader m. m., reseräkningar, expensräkningar samt järnvägstransporträkningar,
beträffande vilka sistnämnda civilförvaltningen i stor utsträckning
utgjorde centralt likvidorgan för de tre försvarsgrenarna..
Arten och omfattningen av berörda förgranskningsarbete, vilket fullgjordes
under redogöraransvar, gjorde enligt civilförvaltningens bestämda mening de
två revisorsbefattningarna erforderliga.
Den andre amanuensen borde i stort sett avses för granskning av militärtransporträkningar,
Denna granskning bleve av stor omfattning, sedan under
beredskapen tillämpad medelprisberäkning upphört.
Övergången till hålkortsbokföring för jämväl civilförvaltningens kassa
bomme att såtillvida skilja sig från motsvarande bokföring för de lokala
myndigheterna, att verifikationerna vid deras överlämnande till bokföringskontoret
skulle vara granskade i avseende å titelsättning och överensstämmelse
med sammandrag. Ifrågavarande granskning vore avsedd att ombesörjas
av kansliskrivaren.
Kontoristen avsåges för uppbördsdetaljen och kanslibiträdet såsom kamrerarens
biträde vid dispositionsbokföringen.
Av kontorsbiträdena avsåges 4 för arbetet med utskrivande medelst specialmaskiner
av postgirokort och postgiroförteckningar. Vidare vöre ett kontorsbiträde
avsett att biträda vid granskningen av järnvägsräkningar, två att
biträda kassören, ett för uppbördsdetaljen, ett för räkningsregistrering m. m.
samt slutligen ett såsom biträde vid det kansliskrivaren åvilande granskningsarbetet.
Utredningsmannen har framhållit, att det icke utan en mycket ingående
granskning läte sig med bestämdhet avgöra, örn hela det begärda antalet biträdespersonal
vore behövligt. I förhållande till det nuvarande personalantalet
innebure visserligen personalstatsförslaget en minskning med 4
biträden, men detta sammanhängde med hålkortsredovisningens utsträckande
till civilförvaltningens egen kassa. Något yrkande örn personalbeskärning
saknade utredningsmannen emellertid anledning att framställa. Beträffande
löneställningen för ifrågavarande biträdespersonal syntes den ändringen böra
vidtagas, att av de 8 extra ordinarie kontorsbiträdena 2 erhölle ordinarie
ställning (A 4), medan 2 utbyttes mot skrivbiträden (Eo2).
Utredningsmannen har vidare anfört, att det föreslagna inrättandet av två
revisorstjänster i Eo 21 icke innebure någon utökning av arbetskrafterna å
kamrerarkontoret utan närmast ett utbyte av amanuenstjänster mot revisorsbefattningar.
Då amanuenserna borde äga samma befogenhet som revisorerna,
vore det i och för sig icke nödvändigt att med hänsyn till arbetseffekten
vidtaga den begärda uppflyttningen. För den ene av de ifrågavarande
befattningshavarna kunde emellertid lämpligen disponeras den ordinarie
revisorstjänst, som bleve överflödig, örn mobiliseringsdetaljen slopades. För
opaginerad Kontrollera mot PDF
€4
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
beredande av önskvärd förbättring i amanuenspersonalens befordringsförbållanden
syntes även kunna tillstyrkas, att en extra ordinarie revisorstjänst
inrättades.
Införandet av bokföring enligt liålkortsmetod förutsätter väsentliga förändringar
i organisationen av bokfö ringskontoret. Kontorets arbetsuppgifter
kunna, enligt civilförvaltningen, i stort sett uppdelas i två grupper,
nämligen dels de administrativt betonade göromålen, vilka för närvarande
åvila detsamma, och dels arbetet med den centrala bokföringen enligt hålkortsmetod
med därtill anslutna granskningsuppgifter i fråga örn lokalmyndigheternas
räkenskaper. För sistnämnda ändamål beräknar civilförvaltningen
personalbehovet enligt följande.
Granskningsdetaljens arbete avsåges skola uppdelas på tre underdetaljer
för arméns, marinens respektive flygvapnets jämte vissa andra försvarsmyndigheters
räkenskaper. Ledningen av var och en av dessa underdetaljer avsåges
skola handhavas av en kontorist i lönegrad Eo 9 med biträde av ett
kanslibiträde i 7:e lönegraden. För sistnämnda ändamål borde, bland
annat, avses ett å bokföringskontoret för närvarande placerat ordinarie kanslibiträde,
under det att de båda övriga kanslibiträdena borde placeras i Eo 7.
På kontoristen komme i första hand ansvaret för den i det föregående berörda
titelkontrollen att vila. Med hänsyn till de ingående kunskaper i fråga
örn titelsystemets uppbyggnad som fördenskull måste krävas av vederbörande
måste en placering i 9:e lönegraden anses väl motiverad. För granskningsarbetet
i övrigt, innefattande i stort sett den på revisionsbyrån för närvarande
ankommande siffergranskningen, erfordrades — såvitt nu kunde bedömas
—• tillhopa 12 kontorsbiträden i 4:e lönegraden. Ett å bokföringskontoret
placerat ordinarie kontorsbiträde borde tagas i anspråk därför "under
det att de övriga borde vara extra ordinarie.
För maskindetaljen erfordrades i första hand tillhopa 11 stansoperatriser,
varav 5 borde placeras i lönegrad Eo 4 och återstoden i lönegrad Eo 2. Förutom
stansoperatriser erfordrades för handhavande av tabulerings-, sorteringsoch
collatormaskinerna två maskinskötare varav den ene borde placeras i
lönegrad Eo 16 och den andre i lönegrad Eo 12. Civilförvaltningen avsåge att
anskaffa allenast en tabuleringsmaskin. Vid sådant förhållande syntes det
bliva erforderligt att utnyttja densamma i skift varför två maskinskötare
bleve erforderliga. Skulle trots detta maskinkapaciteten visa
sig otillräcklig, syntes servicevägen böra anlitas, för vilket ändamål ett
belopp av förslagsvis 5 000 kronor borde beräknas under omkostnadsanslaget.
För ledning av gransknings- och maskindetaljerna erfordrades en föreståndare,
av vilken komme att krävas såväl tekniskt-organisatoriska som
administrativa kvalifikationer. En av hans främsta arbetsuppgifter borde
vara att beträffande den betydande personal, tillhopa 31 personer, vilken han
hade sig underställd, fortlöpande sörja för en ändamålsenlig arbetsrutin.
Därjämte ålåge det honom att svara för alla avstämningar av inkomster, utgifter,
postgirosystem och balanser, vilka vore en grundval för systemets tilllämpning.
Med hänsyn till vad sålunda anförts borde föreståndaren placeras
i lönegrad Eo 22 med benämningen kamrerare.
För den direkta ledningen av gransknings- och stansningspersonalens
arbete avsåges en kansliskrivare, vilken tillsammas med ett kontorsbiträde
utgjorde hålkortsdetaljens expedition. Vederbörande ålåge, bland annat, att
mottaga och registrera inkommande räkenskapsmaterial, fördela detsamma
till handläggning, vederbörligen försett med arbetssedlar, samt slutligen efter
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 65
bokföringen omhändertaga verifikationerna och ordna desamma för bindning.
För sistnämnda uppgifter borde finnas ett bokbinderi.
De administrativt betonade göromålen innefattade ett flertal arbetsuppgifter
av betydande omfattning. Vissa av dessa uppgifter borde fullgöras
av bokföringskamreraren. Självfallet måste emellertid denne ägna huvudparten
av sin tid åt planläggningen och ledningen av hela kontorets fortlöpande
arbete, kontrollen av att vederbörliga kassarapporter, belastningstabeller,
huvudböcker m. m. avlämnades i vederbörlig ordning och på föreskriven
tid o. s. v. Fördenskull kunde härutöver hans tid tagas i anspråk
allenast för vissa särskilt betydande arbetsuppgifter.
Bland kontorets fortlöpande uppgifter kunde i första hand nämnas kontrollen
över titelsystemets ändamålsenliga uppbyggnad och riktiga tillämpning.
Hit hörde, bland annat, planerandet och uppläggandet av redovisningstitlar,
samt den anslagskontroll, som efter återgång till fredsmässig
medelshushållning åter bleve en tvingande nödvändighet. En årligen
återkommande uppgift, som krävde betydande erfarenhet och
avsevärt arbete, vore verkställandet av bokslut och upprättandet av försvarsväsendets
sju huvudböcker. För dessa arbetsuppgifter måste under viss
tid jämväl större delen av revisors- och amanuenspersonalen å kontoret tagas
i anspråk. Kontoret hade vidare att fullgöra ett flertal andra kontrolluppgifter,
såsom kontroll av samtliga ut- och inbetalningar över postgiro, av
samtliga utlämnade förskott och av redovisningen under titlar för fonder
och diverse medel. Bokföringskontorets personal avsåges härjämte att i den
mån övriga arbetsuppgifter sä medgåve tågås i anspråk för inventeringsförrättningar
hos lokalmyndigheterna. Härutöver kunde tilläggas, att lokalmyndigheternas
redogörarpersonal i synnerligen stor omfattning vid personliga
besök begärde handledning av bokföringskontorets personal i redovisningsoch
anslagsfrågor. Den härav föranledda upplysningsverksamheten toge avsevärd
tid i anspråk.
För fullgörande av nu nämnda arbetsuppgifter beräknades två revisorer
i lönegrad Eo 21 och tre amanuenser i lönegrad Eo 18—15 erforderliga. En
av de båda revisorsbefattningarna funnes redan inrättad. På revisorerna
borde i första hand ankomma ansvaret för gransknings- och kontrolluppgifternas
fullgörande, varvid den ene komme att främst tagas i anspråk för anslagskontroll
och åtgärdande av från granskningsavdelningen inkommande rapporter
örn bokföringsfel. Den andre revisorn borde vara kamrerarens närmaste
arbetsbiträde vid fullgörandet av kvalificerade arbetsuppgifter och borde
därvid handhava den löpande översynen över titel- och redovisningssystemet.
De särskilda kontrolluppgifterna borde fördelas på lämpligt sätt mellan de
båda revisorerna, vilka därvid kunde erhålla biträde av amanuenserna.
Chef för bokföringskontoret vore för närvarande en kamrerare i lönegrad
A 24. Bokföringskamrerarens arbete hade under de senaste åren blivit avsevärt
mera komplicerat genom ansvällningen av det centrala bokföringsarbetet
och tillkomsten av nya arbetsuppgifter. Icke minst hade detta varit följden
av att han numera hade att förrätta sju årsbokslut och upprätta lika mångå
huvudböcker ävensom av uppspaltningen av försvarets fastighetsfond på tre
delfonder och tillkomsten av försvarets bostadsanskaffningsfond.
Härutöver komme i och med införandet av central bokföring enligt hålkortsmetod
ytterligare ett betydande ansvar och betungande arbetsuppgifter
att åläggas bokföringskamreraren. Även örn den direkta ledningen av den
nya hålkortsavdelningens löpande arbete omhänderhades av kamreraren i
22:a lönegraden, komme dock i första hand ansvaret för hela försvarets bokföring
att i och med omläggningen främst åvila föreståndaren för bokföringskontoret.
För att å befattningen skulle kunna erhållas en i alla dessa av
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120. 273 -ig 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
seenden fullt kompetent befattningshavare, ansåge civilförvaltningen ofrånkomligt
att densamma placerades i lönegrad A 26.
Yad civilförvaltningen sålunda föreslagit beträffande bokföringskontoret
innebär i fråga örn å ämbetsverkets personalförteckning upptagna befattningar,
att en kamrerarbefattning i A 24 uppflyttas i lönegrad A 26 samt att en
befattning som kamrerare i lönegrad Eo 22 och en befattning som revisor i
lönegrad Eo 21 tillkomma samt i övrigt att medel borde beräknas för 3
amanuenser (Eo 18—15), 2 maskinskötare, 1 i Eo 16 och 1 i Eo 12, 1 kansliskrivare
(Eoll), 3 kontorister (Eo9), 2 kanslibiträden (Eo7), 12 kontorsbiträden
(Eo 4) samt 11 stansoperatriser, därav 5 i Eo 4 och 6 i Eo 2.
Utredningsmannen har intet haft att erinra mot nyinrättande av 1 befattning
för revisor i Eo 21. Yad åter anginge förslaget att höja kamreraren från
A 24 till A 26, kunde utredningsmannen ej finna tillräckliga skäl föreligga
därför, så länge man ej vunnit närmare erfarenhet örn betydelsen för
kamrerarens arbete och ansvar av hålkortsredovisningens genomförande.
Beträffande personaluppsättningen i övrigt för de administrativa arbetsuppgifterna
har utredningsmannen endast — i viss anslutning till ett uttalande
av civilförvaltningen — velat betona, att personalen å bokföringskontoret
borde i all möjlig utsträckning deltaga i inventeringsförrättningarna vid
lokalmyndigheterna, därvid i erforderlig mån samverkan borde åvägabringas
mellan kameralbyrån och revisionsbyrån. Beträffande löneställningen för
granskningspersonalen syntes för närvarande icke vara skäl att förorda annan
ändring i civilförvaltningens förslag än att 1 extra ordinarie kanslibiträde
samt 3 extra ordinarie kontorsbiträden borde ersättas av motsvarande antal
ordinarie biträden i A 7 respektive A 4.
Den för den egentliga maskindetaljen avsedda kansliskrivartjänsten, vilken
redan funnes inrättad såsom extra ordinarie, syntes böra vid hålkortsredovisningens
utsträckande till att omfatta hela försvarsväsendet omedelbart
ombildas till ordinarie befattning (All).
Med stöd av resultatet av en jämförande undersökning vid bland annat
centrala värnpliktsbyråns statistikdetalj har utredningsmannen föreslagit att,
i stället för den föreslagne maskinskötaren i Eo 16, en såsom maskintekniker
betecknad tjänsteman i lönegrad Eo 15 anställdes hos civilförvaltningen.
Yad åter anginge förslaget örn anställande av ytterligare en maskinskötare,
placerad i lönegrad Eo 12, hade det vid jämförelse med förhållandena vid
centrala värnpliktsbyrån icke synts motiverat att för ändamålet i fråga anställa
en befattningshavare i så hög lönegrad som den föreslagna. Med hänsyn
bland annat till att denne maskinskötare huvudsakligen syntes komma
att arbeta efter den förut berörde maskinteknikerns anvisningar, kunde utredningsmannen
för sin del ej tillstyrka, att befattningen uppföres i högre
lönegrad än Eo 9. Yid sådant förhållande borde benämningen kontorist
lämpligen användas för ifrågavarande befattningshavare.
Beträffande den föreslagne föreståndaren för gransknings- och maskindetaljerna,
kamrerare i Eo 22, har utredningsmannen förordat att benämningen
kamrerare utbyttes mot »biträdande kamrerare».
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Utredningsmannens förslag beträffande bokföringskontoret innebär nyinrättande
av 1 kansliskrivarbefattning i A 11 i utbyte mot 1 i Eo 11, 1
kanslibiträdesbefattning i A 7, 3 kontorsbiträdesbefattningar i A 4, 1 befattning
för biträdande kamrerare i Eo 22 och 1 revisorsbefattning i Eo 21 samt
behov av följande extra ordinarie personal i lägre lönegrader än 21, nämligen
3 amanuenser (Eo 18—15), 1 maskintekniker i Eo 15, 4 kontorister (Eo 9),
1 kanslibiträde (Eo7), 9 kontorsbiträden (Eo 4) samt 11 stansoperatriser,
varav 5 i Eo 4 och 6 i Eo 2.
För kameralavdelningens personaldetalj har civilförvaltningen ansett
erforderlig en förste amanuens i Eo 18, vilken såsom biträde för upprättande
av avlöningslistor, förande av matriklar m. m. borde ha ett kanslibiträde i
lönegrad Eo 7.
För den på civilförvaltningen i enlighet med statsmakternas beslut vid 1945
års riksdag (proposition 1945: 170, riksdagens skrivelse nr 353) ankommande
blankettgranskningen finnes å kameralavdelningen organiserad en blankettdetalj.
Civilförvaltningen har icke ifrågasatt ändring i den för detaljen
beslutade personaluppsättningen, vilken — förutom en detaljchef, revisor
i Eo 21 —- upptager 3 amanuenser (Eo 18—15), 1 assistent i Eo 11, 1 kanslibiträde
(Eo 7) och 2 kontorsbiträden (Eo4). Därjämte bär för tjänstgöring å
detaljen avsetts en pensionerad officer i arvodesbefattning (Oa 10).
Utredningsmannen har ifrågasatt, örn tillräcklig anledning förelåge att för
blankettdetaljen avse även en pensionerad officer. Ännu syntes behov av
sådan befattningshavare icke ha uppstått. Då vidare en officer svårligen
kunde behärska samtliga försvarsgrenars blankettfrågor, syntes befattningen
utan större olägenhet kunna utgå ur organisationen.
Revisionsbyrån.
Revisionsbyrån är enligt civilförvaltningens förslag — i huvudsaklig anslutning
till nuvarande organisation — uppdelad på ett sekretariat med därtill
ansluten expedition och skrivcentral, två revisionskontor (I och II) för arméns
räkenskaper, ett revisionskontor (III) för marinens landräkenskaper samt
den s. k. sjörevisionen för marinens fartygsräkenskaper, ett revisionskontor
(IV) för flygvapnets räkenskaper, ett revisionskontor (V) för avlöningsräkenskaper
ävensom den s. k. undersökningsdetaljen, avsedd för undersökning av
mera allmänna, större delar av försvarsförvaltningen berörande spörsmål.
Civilförvaltningen har i fråga örn personalbehovet för revisionsbyrån anfört
i huvudsak följande.
De av ämbetsverket i det föregående berörda svårigheterna att med säkerhet
bedöma utgångspunkterna för en uppskattning av personalbehovet för
de delar av ämbetsverket, vilkas arbetsunderlag huvudsakligen utgjordes av
försvarets lokala myndigheters räkenskaper och verifikationer, gjorde sig
särskilt gällande i fråga om revisionsbyrån. För att i detta hänseende e£
hålla någon utgångspunkt hade civilförvaltningen beräknat räkenskapsmatenalet
komma att omfatta cirka 2 miljoner verifikationer. Civilförvaltningen
hade vidare i personalbesparande syfte i likhet med 1941 års förvaltningsutredning
förutsatt, att den revisors- och amanuenspersonalen åliggande
granskningen skulle omfatta allenast en viss del av räkenskapsmaterialet, av
68
Kungl. Majrts proposition nr 120.
civilförvaltningen beräknad till 75 %. Även dessa beräkningar vore emellertid
i vissa avseenden osäkert grundade.
övergången till central bokföring enligt hålkortsmetod komme att i avsevärd
grad påverka revisionsbyråns arbete och personalbehov. Detta toge sig
i första hand uttryck däri, att den med siffergranskning sysselsatta personalen
å byrån, innefattande huvudparten av den kvinnliga biträdespersonalen
å de revisionskontor, vilka handhade allmänna revisionsuppgifter, bleve överflödig
i och med att motsvarande arbetsuppgifter förlädes till kameralbyråns
bokföringskontor för att där fullgöras i samband med bokföringen. Då det
icke kunde anses uteslutet, att de avsevärda förändringar i revisionsbyråns
personaluppsättning, som sålunda i första hand bleve följden av hålkortsbokföringens
genomförande, jämväl i andra avseenden borde föranleda vissa
ändringar i byråns organisation för fred, hade civilförvaltningen ansett sig
icke utan en närmare erfarenhet därav kunna framlägga definitiva beräkningar
rörande revisionsbyråns personalbehov.
Med utgångspunkt från vad sålunda anförts hade civilförvaltningen inskränkt
sig till att föreslå allenast vissa förändringar, vilka framstode såsom
under alla omständigheter erforderliga för att revisionsverksamheten skulle
kunna vidmakthållas i förutsatt omfattning.
Sålunda borde med hänsyn till de arbetsuppgifter, som komme att åvila
byråns sekretariat, för detsamma nyinrättas 1 byråsekreterarbefattning i Eo 21
i utbyte mot en befattning såsom förste amanuens.
De för närvarande på tre expeditioner uppdelade registrerings- och espedieringsgöromålen
borde centraliseras till en under byråns sekretariat hörande,
för dess samtliga underavdelningar gemensam expedition. På föreståndaren
för denna expedition komme att vila ett omfattande registreringsarbete
samt därjämte åliggande att föra aktoratsbok m. m. Med hänsyn till
dessa arbetsuppgifter ansåge civilförvaltningen det berättigat, att för föreståndaren
inrättades 1 befattning i lönegrad A 9.
Med införandet av central bokföring enligt hålkortsmetod komme vissa
för närvarande å revisionsbyrån ankommande arbetsuppgifter att överflyttas
å bokföringskontorets granskningsdetalj. Den med dessa arbetsuppgifter sysselsatta
personalen, vilken — såsom civilförvaltningen i det föregående framhållit
—• beräknades i fredstid komma att omfatta 4 kontorister och 36 kontorsbiträde^
bleve därför i princip överflödig. För tillgodoseende av därefter
kvarstående behov av biträdespersonal för mindre kvalificerade uppgifter
å de revisionskontor, som sysslade med allmän revisionsverksamhet, beräknade
civilförvaltningen sammanlagt 7 kontorsbiträden i lönegrad Eo 4. Nettobesparingen
av personal omfattade således 4 kontorister samt 29 kontorsbiträden.
Civilförvaltningens beräkningar av den personal för revisionsbyrån,
som civilförvaltningen anser erforderlig för att byrån skall kunna fullgöra
sina arbetsuppgifter, innefatta, vad beträffar antalet ordinarie befattningar
och befattningar i högre lönegrad än 20, utökning med 3 befattningar i Eo 21,
nämligen, förutom förenämnde byråsekreterare, 2 revisorer avsedda för föreståndare
för revisionslotter och med förenämnda kontoristbefattning i A 9
samt, vad beträffar övrig extra ordinarie personal, 1 revisor i Eo 20, 30 amanuenser
(Eo 18—15), 5 kanslibiträden (Eo 7) och 18 kontorsbiträden (Eo4).
Därutöver har föreslagits inrättande för den på sjörevisionen ankommande
förrådskontrollen av 1 arvodesbefattning i UO 7 för en pensionerad underofficer.
69
Kungl. Majlis proposition nr 120.
Utredningsmannen har föreslagit viss omorganisation av revisionsbyrån
samt i anslutning därtill vissa personalbegränsningar i förhållande till civilförvaltningens
förslag. Härom har utredningsmannen anfört i huvudsak
följande.
Het kunde med skäl ifrågasättas, örn det skulle vara nödvändigt att konstant
utföra författnings- och därmed jämförlig granskning till så stor del
av räkenskapsmaterialet som 75 %. Het syntes under normala förhållanden
vara tillräckligt, därest omkring 60 % av verifikationerna underkastades
granskning av nu ifrågavarande slag. Att minska revisionspersonalen i fullt
samma proportion som reduceringen av procenttalet syntes dock ej vara tillrådligt.
Sålunda borde viss personal vara disponibel för tillfälligt uppträdande
behov av mera ingående granskning av särskilda räkenskaper. Någon
generell reduktion av granskningen borde ej ske beträffande undersökningsdetaljen
och för närvarande knappast heller i fråga örn sjörevisionen, på
grand av där rådande speciella förhållanden. Med nu tillämpat system beträffande
granskningen av löneklassuppflyttningar kunde någon inskränkning
av dylikt arbete ej nu genomföras. Tillräcklig personal måste också finnas
å revisionsbyrån för bedrivande i erforderlig omfattning av den viktiga inventeringsverksamheten.
Från nu angivna utgångspunkter borde i förhållande till civilförvaltningens
förslag 4 amanuenstjänster kunna indragas å revisionsbyrån. Med hänsyn
jämväl till den personalminskning i förhållande till personalläget den 1
januari 1946, som enligt civilförvaltningens förslag skulle ske å nämnda byrå,
vore det uppenbart, att en så avsevärd arbetsminskning komme att inträda
för den ledande revisionspersonalen, att frågan örn revisionsbyråns inre organisation
måste upptagas till omprövning.
Att börja med syntes en sammanslagning av de nuvarande I och II revisionskontoren
kunna äga rum. Hessa kontor sysslade båda med samma slag
av räkenskaper, nämligen de regionala och lokala armémyndigheternas. He
räkenskaper, som hänförde sig till lantförsvaret tillhörande skolor och anstalter
av olika slag, kunde utan olägenhet överflyttas till nuvarande IV revisionskontoret,
vilket eljest skulle bliva ett kvantitativt väl litet kontor för
att bibehållas såsom självständigt. Ifrågasättas kunde även att inflytta sjörevisionen
i det med granskning av marinens landräkenskaper sysselsatta
III revisionskontoret. Tiden syntes emellertid icke vara inne att taga ställning
till detta spörsmål, då närmare erfarenhet ännu ej vunnits örn fartygsräkenskapernas
omfattning under fredsförhållanden.
Utöver ovan angiven åtgärd syntes ytterligare en jämkning i avseende å
den ledande revisionspersonalen kunna vidtagas. Såsom föreståndare för revisionsbyråns
sekretariat funnes nu en extra ordinarie förste byråsekreterare
(Eo26). Hennes huvudsakliga uppgifter vore att granska alla anmärkningar,
innan de utställdes till förklaring, att verka för enhetlighet i revisionsbyråns
verksamhet samt att delge föreståndarna för revisionskontoren (motsvarande
detaljer) iakttagelser beträffande anmärkningsanledningar och dylikt, att i
revisionsbyråchefens ställe närvara vid avgörande av besvärsmål samt att föredraga
och avgiva förslag till åtgärd i anledning av inkomna rapporter över
av byrån verkställda inventeringar. Övriga viktigare göromål utgjordes huvudsakligen
av sådana, som grundade sig på förste byråsekreterarens ställning
såsom föreståndare för sekretariatet med därtill ansluten expedition
och skrivcentral.
På grund av den vidtagna respektive förestående avvecklingen av den utav
beredskapen föranledda ökade revisionsverksamheten syntes behovet av en
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
under revisionsbyråchefen ställd särskild förste byråsekreterare med huvudåliggande
att sammanhålla revisionsarbetet i hög grad kunna reduceras. Yad
särskilt anginge uppgiften att verka för enhetlighet de olika revisionskontoren
emellan, minskades denna uppgift i betydelse, då antalet kontorschefer nedginge
med två. Med den löneställning, som tillkomme revisionskommissarierna
— 26:e lönegraden — kunde det krävas av dessa tjänstemän, att
de skulle helt svara för anmärkningarnas såväl form som innehåll. Sjörevisionens
och undersökningsdetaljens uppgifter vore av så särpräglad art, att
en sammanknytning av dessa med revisionen i övrigt genom särskild tjänsteman
icke kunde vara erforderlig. Under förutsättning att, såsom civilförvaltningen
föreslagit, en byråsekreterare i Eo 21 stadigvarande ställdes till
revisionsbyråchefens förfogande, syntes tillräcklig anledning icke längre
finnas att bibehålla den extra ordinarie förste byråsekreterartjänsten å sekretariatet.
Det syntes vara ändamålsenligt, att den enligt civilförvaltningens instruktion
till sekretariatet anslutna undersökningsdetaljen närmare än som
i verkligheten blivit fallet sammanfördes med sekretariatet och ställdes
under revisionsbyråchefens direkta överinseende. Vid ett samordnande av
undersökningsdetaljen med sekretariatet syntes »centralkontor» vara en
lämplig sammanfattande benämning.
Beträffande personaluppsättningen å revisionsbyråns olika underavdelningar
har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.
Av fem extra ordinarie kontorsbiträden som civilförvaltningen beräknat
för den expedition med skrivcentral, som skulle anknytas till det av utredningsmannen
föreslagna centralkontoret, syntes 1 biträde böra göras till ordinarie
(A 4) samt 1 uppföras såsom skrivbiträde (Eo 2).
Vid sammanslagning av I och II revisionskontoren bortfölle den extra ordinarie
revisionskommissarietjänst (Eo26), som vore avsedd för II kontoret.
Beträffande personalen å det sammanslagna nya revisionskontoret borde, vid
minskning av granskningens omfattning i enlighet med vad som förordats,
förslagsvis 2 amanuenser kunna utgå. Vidare borde antalet kontorsbiträden
kunna minskas med ett (Eo 4).
Med hänsyn särskilt till den förordade beskärningen av granskningens
omfattning kunde antalet amanuenser vid III revisionskontoret nedsättas
från 7 till 5.
Vad sjörevisionen beträffade syntes antalet rustade fartyg komma att efter
beredskapens upphörande nedgå i högre grad än som komme till uttryck i
den personalreduktion för sjörevisionens del, som civilförvaltningen föreslagit
i förhållande till personalläget den 1 januari 1946. — Utredningsmannen ville
ifrågasätta införande — på sätt tillämpas i riksräkenskapsverket — av en
kategori av revisionsassistenter, placerade i lönegrad A 18 å sjörevisionen,
där arbetsuppgifterna vore av den speciella art, att en dylik personalkategori
skulle vara särskilt lämplig. Den ifrågavarande å sjörevisionen nu tjänstgörande
personalen innehade i regel icke högre formell kompetens, varför det
för dessa befattningshavare syntes komma att möta svårigheter att erhålla
befordran till lönegrad A 21 i konkurrens med högre kvalificerade befattningshavare.
För sjörevisionen borde för den skull i stället för av civilförvaltningen
föreslagna 4 amanuenser (Eo 18—15) beräknas 3 revisionsassistenter i A 18
samt 1 extra ordinarie tjänsteman i Eo 15. — Den för sjörevisionen nu upptagne
pensionerade officeren, Oa 10, borde utgå såsom obehövlig.
Erågan örn omfattningen av och sättet för kontrollen å löneklassplaceringar
borde göras till föremål för ingående undersökning, därvid även syntes böra
71
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
tagas under övervägande, om ej för vissa arbetsuppgifter, som nu utfördes av
revisors- och amanuenspersonal, skulle huvudsakligen kunna tågås i anspråk
revisionsassistenter, eventuellt även på uppgifterna i fråga specialiserade befattningshavare
i än lägre lönegrad. Den beräknade personalen i övrigt å Y
revisionskontoret syntes i anslutning till den förordade allmänna begränsningen
av räkenskapsgranskningen böra i förhållande till civilförvaltningens
förslag minskas med ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde, båda extra
ordinarie.
I förhållande till civilförvaltningens personalberäkningar innebär utredningsmannens
förslag indragning av 2 befattningar i Eo 26, varav 1 för förste
byråsekreterare och 1 för revisionskommissarie, ökning med 3 revisionsassistenter
i A 18, 1 kontorsbiträde i A 4 och 1 skrivbiträde i Eo 2 samt minskning
med 7 befattningar i Eo 18—15, 1 i Eo 7 och 4 i Eo 4 samt 1 arvodesbefattning
i Oa 10.
Advokatfiskalskon tore t.
I överensstämmelse med den av ämbetsverket hävdade uppfattningen att
befattningar, som ovedersägligen äga karaktär av nyckelbefattningar, böra
vara ordinarie, hemställer civilförvaltningen, att advokatfiskalsbefattningen,
nu i Eo 28, uppföres å ordinarie stat.
Förutom de nuvarande befattningarna såsom advokatfiskal och biträdande
advokatfiskal samt två byråsekreterarbefattningar beräknar civilförvaltningen
för juristgöromål 4 amanuenser i lönegrad Eo 18. Av dessa erfordras en för
bevakningsuppgifter, d. v. s. bevakande och vidmakthållande av kronans rätt
mot personer, som ålagts ersättningsskyldighet. Då den fredsmässiga omfattningen
av bevakningsarbetet för närvarande icke kunde med säkerhet överblickas
och dessutom bleve beroende av de nya bestämmelser angående avskrivning
av kronans fordringar, som syntes vara att förvänta, inskränkte sig
civilförvaltningen till att för ifrågavarande arbete föreslå nämnde amanuens
samt en med årsarvode av 6 000 kronor anställd tjänsteman.
Beträffande den biträdande personalen har civilförvaltningen anfört i
huvudsak följande.
Huvuddiariet fördes för närvarande av ett kanslibiträde i A 7. På grund
av att på innehavaren av ifrågavarande registratorstjänst måste ställas större
krav på självverksamhet och omdöme än vad fallet eljest vore beträffande
byråregistratorer finge det anses befogat, att ifrågavarande befattning placerades
i lönegraden A 11.
För registrering av fatalier m. m. erfordrades en särskild tjänsteman. På
grund av de krav på omdöme och noggrannhet, som måste ställas på ifrågavarande
tjänsteman, borde befattningen placeras lägst i lönegrad Eo 7.
För skrivändamål slutligen erfordrades minst 4 kontorsbiträden i lönegrad
Eo 4.
Utredningsmannen har ifrågasatt, om ej kostnaden för den arvodesbefattning,
som avsetts för biträde med bevakningsuppgifter, borde beräknas å det
avvecklingsanslag, som civilförvaltningen ansett vara erforderligt för, bland
annat, advokatfiskalskontoret under budgetåret 1946/47. Det syntes utredningsmannen
icke föreligga tillräcklig anledning att upptaga befattningen för
72 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
den tjänsteman som hade att föra huvuddiariet i högre löneställning än såsom
kontorist (A 9).
Gemensam personal.
För registratorskontoret beräknar civilförvaltningen som biträdespersonal
tre kontorsbiträden i lönegrad Eo 4.
Beträffande vaktmästarpersonalen har civilförvaltningen anfört, att
frågan örn behovet av dylik personal helt bleve beroende på utformningen av
de lokaler, i vilka ämbetsverket slutligen komme att inrymmas, varför slutligt
ställningstagande till behovet av vaktmästarpersonal icke kunde tagas i
detta sammanhang. Det på grundval av redan föreliggande erfarenheter beräknade
minimibehovet av expeditionsvakter, som under alla omständigheter
komme att föreligga, uppginge — med bortseende från förste expeditionsvakten
—- till 20 befattningshavare. Av nämnda personal vore för närvarande
å civilförvaltningens personalförteckning uppförda två expeditionsvakter
såsom ordinarie i lönegrad A 5. Detta antal stöde uppenbarligen icke
i rimlig proportion till det betydande antalet expeditionsvakter. Då dessutom
vissa vaktmästarpersonalen åliggande uppgifter, såsom handhavande av värdepost
och andra med kassans verksamhet förbundna göromål, krävde en högre
grad av pålitlighet och omdöme, syntes det vara befogat att bereda ordinarie
ställning åt ytterligare ett antal expeditionsvakter. Civilförvaltningen har fördenskull
föreslagit, att ytterligare 3 expeditionsvakter erhölle ordinarie anställning.
övriga 15 expeditionsvakter borde upptagas såsom extra ordinarie
i Eo 5.
Bindningen av samtliga försvarsväsendets lokala myndigheters räkenskaper
borde enligt civilförvaltningen i fortsättningen fullgöras inom ett i ämbetsverket
ingående bokbinderi. För detta erfordrades två bokbindare, av vilka
den ene borde vara föreståndare och placeras i lönegrad Eo 6 och den andre
lämpligen placeras i lönegrad Eo 5. Härutöver erfordrades tillhopa fyra bokbinderibiträde^
vilka borde erhålla ett månatligt arvode av 225 kronor.
För omhänderhavande av civilförvaltningens inventarieuppsättning, omfattande
bland annat ett betydande antal kontorsmaskiner av skilda slag, har
civilförvaltningen föreslagit inrättande av 1 befattning för pensionerad underofficer
i UO 7.
För betjänande av civilförvaltningens telefonväxel erfordrades tillhopa
3 telefonister, varav 1 borde placeras i lönegrad Eo 4 och de övriga i lönegrad
Eo 2.
Civilförvaltningen har slutligen beräknat 2 000 kronor erforderliga för anlitande
av experter.
Utredningsmannen har ansett det begärda antalet expeditionsvakter vara
väl högt tillmätt. Av en närmare beräkning huru personalbehovet komme
att ställa sig efter inflyttandet i de nya lokaler, som för civilförvaltningen
skulle uppföras i anslutning till övriga militära förvaltningsbyggnader på
Ladugårdsgärde, framginge, att det framtida behovet av expeditionsvaktspersonal
skulle uppgå till 16 personer. För tiden intill inflyttningen i de nya
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
73
Befattningar
Nuvarande
antal
Civilförvalt-
ningens
förslag
Ökning +
Minskning —
Summa
Utrednings-
mannens
förslag
Ökning +
Minskning —
Summa
i
C 12 Generaldirektör..................
i
_
i
_
i
C 8 Krigsråd........................
—
+ 3
3
—
— |
A 30 » ........................
3
— 3
—
—
3
A 28 Byrådirektör ....................
--
+ 2
2
+ i
i
Advokatfiskal....................
—
+ 1
1
+ i
i
Eo 28 Byrådirektör ....................
1
— 1
—
— i
—
Advokatfiskal....................
1
— 1
—
— i
—
A 26 Förste byråsekreterare ..........
1
+ 1
2
+ 2
3
Kamrerare......................
—
+ 1
1
—
- 1
Revisionskommissarie............
4
—
4
—
4
Eo 26 Förste byråsekreterare ..........
3
—
3
— 3
—
Kevisionskommissarie............
1
—
1
— 1
—
A 24 Förste byråsekreterare ..........
1
—
1
4- 1
2
Pensionskamrerare ..............
1
—
1
—
1
Kamrerare......................
2
— 1
1
—
2 :
Eo 24 Förste byråsekreterare ..........
1
—
1
—
1
Förste revisor ..................
2
—
2
—
Biträdande advokatfiskal ........
1
—
i
—
1
Eo 22 Biträdande kamrerare............
—
+ 1
i
+ 1
1 !
A 21 Byråsekreterare..................
4
—
4
+ 1
5 1
Revisor ........................
15
—
15
—
13
Registrator......................
1
—
i
+ 2
i
Eo 21 Byråsekreterare..................
4
+ 3
7
6
Revisor ........................
4
+ 5
9
+ 4
8
Eo 20 » ........................
1
—
1
—
1 1
A 18 Revisionsassistent................
Eo 18-
+ 3
14 Amanuens och motsvarande......
45
+ 13
58
4- 5
50 j
Eo 16 Maskinskötare ..................
—
+ 1
i
—
—
A 15 Kassör..........................
i
—
i
—
1
Eo 15 Maskintekniker..................
—
—
•—
4- 1
1
Eo 12 Maskinskötare ..................
-T"
+ 1
i
—
—
A 11 Kansliskrivare ..................
1
+ 1
2
+ 1
2
Eo 11 » ..................
1
—
1
— 1
—
Assistent........................
1
—
1
+ 6
1
A 9 Kontorist........................
—
+ 2
2
6
Eo 9 » ........................
2
+ 3
5
4- 2
4
A 7 Förste expeditionsvakt ..........
1
—
1
—
1
Förrådsförman ..................
1
—
1
—
1
Kanslibiträde....................
11
— 3
8
—
11
Eo 7 » ....................
12
+ 2
14
— 2
10
Eo 6 Bokbinderiföreståndare ..........
—
+ 1
1
+ 1
1
A 5 Expeditionsvakt..................
2
+ 3
5
+ 3
5
Eo 5 » ..................
8
+ 7
15
+ 2
10
Bokbindare......................
1
—
i
—
1
A 4 Kontorsbiträde ..................
13
—
13
+ 7
20
Eo 4 » ..................
44
+ 16
60
— 1
43
Telefonist ......................
1
—
1
—
1
Stansoperatris ..................
—
+ 5
5
+ 5
5
Eo 2 » ..................
—
+ 6
6
+ 6
6
Skrivbiträde ....................
6
— 6
—
+ 1
7
Telefonist ......................
2
—
2
—
2
Summa
>205
4- 63
268
4- 46
251
1 Utövor denna personal vörö den 1 januari
ställda 186 befattningshavare.
1946 — med avlöning från avvecklingsanslag
— an-
74
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
lokalerna skulle ytterligare 5 expeditionsvakter erfordras. Härtill skulle
komma 2, i civilförvaltningens petitaskrivelse ej berörda expeditionsvakter
för handhavandet av civilförvaltningens blankettförråd, till dess detta efter
inrättandet av försvarets centrala bok- och blankettförråd kunde indragas.
Utredningsmannen, som ej funnit skäl att framställa erinran mot att antalet
ordinarie expeditionsvakter utökades till 5, Ilar därutöver räknat med 10
extra ordinarie expeditionsvakter. För den övergångsvis behövliga personalen
borde avses extra och tillfälliga expeditionsvakter, eventuellt avlönade från
avvecklingsanslag.
Som en sammanfattning av sitt förslag har utredningsmannen anfört i
huvudsak följande.
Med de föreslagna ändringarna i civilförvaltningens förslag skulle antalet
ordinarie tjänster ökas från begärda 70 till 89 samtidigt som antalet extra
ordinarie befattningar skulle reduceras från beräknade 198 till 162. Sammanlagt
skulle ifrågavarande tjänster, som i civilförvaltningens förslag uppf oges
till 268, stanna vid 251. Av dessa siffror framginge, att proportionen mellan
ordinarie och extra ordinarie personal skulle vid bifall till utredningsmannens
förslag ej obetydligt förbättras i förhållande till civilförvaltningens anslagsäskanden.
Civilförvaltningen har beräknat avlöningskostnaderna för den föreslagna
personaluppsättningen till 1 622 000 kronor. Utöver detta medelsbehov beräknar
civilförvaltningen behov av vissa ytterligare medel för anställande
övergångsvis av personal, i första hand för slutförande av siffergranskningen
av de på tiden före den 1 juli 1946 belöpande räkenskaper, vilka då återstå
att granska å revisionsbyrån, men även på den grund att den för hålkortsdetaljen
avsedda personalen till en början icke kan beräknas uppnå det av
civilförvaltningen förutsatta arbetsresultatet. Då säkra hållpunkter för bedömande
av dessa tillfälligt föreliggande medelsbehov för närvarande icke
föreligga, har civilförvaltningen anmält sin avsikt att sedermera hemställa örn
bemyndigande att få överskrida vederbörliga anslagsposter med erforderliga
belopp.
De föreslagna personalförändringarna i förhållande till civilförvaltningens
nuvarande uppsättning av ordinarie och extra ordinarie personal framgå av
en sammanställning, vilken torde få införas i statsrådsprotokollet.
Vid anmälan i årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln,
punkt 6) av medelsbehovet under anslaget till Krigsmaterielverket: Avlöningar
erinrade jag, att från olika håll framhållits behovet av en omprövning
av försvarets centrala förvaltningsorganisation. För egen del anförde
jag, bland annat, att frågan huruvida en dylik omprövning borde företagas
av 1945 års försvarskommitté då ännu icke kunde bedömas. I vart fall kunde
kommittén först sedan preliminära resultat nåtts i fråga örn försvarets allmänna
organisation upptaga spörsmålet örn erforderliga ändringar i förvaltningsorganisationen.
En annan ordning för frågans behandling skulle — anförde
jag — enligt mitt förmenande kunna avsevärt försena slutförandet av
kommitténs huvuduppdrag. Vid de fortsatta övervägandena av denna fråga
75
Kungl. Maj: ts proposition nr 120.
har jag funnit en dylik försening vara att befara, därest ifrågavarande omfattande
fråga skulle hänskjutås till den redan mycket betungade försvarskommittén.
Å andra sidan föreligger mellan försvarskommitténs uppdrag och det
nu aktuella ett sådant samband, att det är erforderligt att vid utredningsarbetet
hålles en nära kontakt. En lämplig anordning har synts mig vara, att den
nu föreliggande uppgiften anförtros åt en särskild utredning med sådan sammansättning
att ett nära personligt samband mellan de båda utredningarna
tryggas utan att därför försvarskommittén såsom sådan betungas. Frågan örn
tillsättande av en dylik utredning för översyn av den centrala försvarsförvaltningens
organisation ämnar jag framdeles anmäla för Kungl. Majit.
Såsom jag anfört vid anmälan i årets statsverksproposition av äskandena
under fjärde huvudtiteln är det av där närmare angivna skäl icke möjligt att,
i avbidan på en utredning av nyss angivna art, uppskjuta ett ställningstagande
till föreliggande förslag örn personalökningar vid olika förvaltningsmyndigheter.
Självfallet är det dock, såsom jag också tidigare framhållit,
av den största vikt att den utökning av personalorganisationen som prövas
böra ske icke genomföres på sådant sätt att ett framtida övervägande av
dessa frågor i avgörande grad bindes.
Dessa riktlinjer för bedömandet av frågor örn personalökningar vid de
centrala förvaltningsmyndigheterna äga givetvis sin giltighet även för civilförvaltningen.
I betraktande av verkets centrala ställning inom försvarsorganisationen
med inriktning väsentligen på ekonomiska och administrativa
spörsmål är det uppenbart, att civilförvaltningens personalorganisation bör
beräknas på sådant sätt att personalrekrytcringen kan bli god.
Civilförvaltningens nu framlagda förslag till personalorganisation innebär
betydande personalökningar. Förslaget innebär även, att viss personal,
särskilt i högre befattningar, erhåller ordinarie anställning och, i en del fall,
förbättrad löneställning. I vissa fall grunda sig förslagen på förutsättningen
att smärre ändringar i ämbetsverkets fastställda organisation vidtagas.
Civilförvaltningen har, enligt vad verket angiver, strävat efter att i sina till
grund för förslaget liggande beräkningar komma till mera slutgiltiga resultat
men har framhållit, att vissa osäkerhetsmoment föreligga, särskilt i fråga
örn de delar av verket, för vilka arbetsunderlaget huvudsakligen utgöres av
lokalmyndigheternas räkenskapsmaterial, d. v. s. i första hand de delar, där
revisionsverksamhet förekommer. Detsamma torde väl för övrigt, särskilt
med hänsyn till den beslutade omläggningen av bokföringen, gälla de delar
av verket, som syssla med bokföringsuppgifter.
Med hänsyn till omfattningen av civilförvaltningens förslag och de olika
problem, som uppställa sig vid en bedömning av detsamma, har jag ansett
det tveksamt, örn ett remissförfarande i vanlig ordning skulle kunna ge den
överskådlighet och den belysning av frågorna, som erfordras för en prövning
av förslaget. Större fördelar i angivna hänseenden lia synts mig stå att vinna,
örn förslaget i dess helhet underkastades en enhetlig granskning ur såväl
arbetsorganisatoriska och lönetekniska som allmänt administrativa synpunkter
i övrigt. Den utredning som i dessa hänseenden enligt det föregående
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
verkställts av särskilt tillkallad utredningsman har i väntan på den förutnämnda
översynen av förvaltningsorganisationen inriktats på en undersökning
av vilka ändringar i personalorganisationen som äro närmast erforderliga och
kunna vidtagas utan att hindra en översyn av förvaltningsorganisationen i
dess helhet. Utredningen innefattar förslag örn vissa begränsningar i civilförvaltningens
förslag, särskilt beträffande revisionsbyrån. Vid avvägningen
av proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie personal har utredningsmannen
ansett sig böra sträcka sig något längre än civilförvaltningen.
Som ett allmänt omdöme örn civilförvaltningens förslag har utredningsmannen
anfört, att den av verket förordade personaluppsättningen i allmänhet
icke tilltagits alltför riklig. I anledning av den av utredningsmannen ifrågasatta
decentraliseringen av ärenden till civilförvaltningen har jag uppdragit
åt ämbetsverket att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande de
grupper av ärenden i vilka beslutanderätten må kunna överflyttas från
Kungl. Majit till civilförvaltningen. I den mån ett genomförande av dylika
åtgärder erfordrar riksdagens medverkan torde frågan få i annat sammanhang
underställas riksdagen.
Civilförvaltningen har av närmare anförda skäl föreslagit, att ämbetsverkets
tre byrachefsbefattningar, nu placerade i A 30 med benämningen krigsråd,
måtte uppföras i C 8. Ämbetsverket har jämväl ansett, att omfattningen
av dess byråer motiverade benämningen avdelningar å dessa enheter och i
anslutning därtill föreslagit benämningen avdelningschefer å krigsråden.
Frågan örn krigsrådens löneställning berördes av civilförvaltningen jämväl i
dess medelsäskanden för innevarande budgetår. Föredragande departementschefen
anförde härom (prop. 1945: 170, s. 202), att denna fråga uppenbarligen
sammanhängde med spörsmålet om byråchefs- och rådstjänsternas lönegradsplacering
överhuvudtaget, varför han icke funne anledning att ingå på frågan.
För egen del anser jag frågan örn löneställningen för krigsråden i civilförvaltningen
vara väl värd övervägande. Såsom utredningsmannen framhållit är
emellertid frågan om en allmän differentiering i lönehänseende av byråchefsoch
rådstjänsterna föremål för prövning. Jag finner mig icke kunna
förorda, att förevarande spörsmål utbrytes ur det större sammanhanget och
prövas isolerat från detta och kan därför icke nu tillstyrka civilförvaltningens
förslag. Ej heller finner jag anledning upptaga frågan örn ändrad benämning
av de nuvarande byråerna.
Användning av extra ordinarie befattningar i högre lönegrad innebär
otvivelaktigt nackdelar bland annat därigenom att vikariatslöneförordnanden
genom ett flertal lönegrader i regel bliva en följd därav. Jag anser mig med
hänsyn härtill böra tillstyrka, att till ordinarie anställning överföras vissa
högre tjänster som redan nu kunna förutses bliva erforderliga även efter en
omprövning av civilförvaltningens organisation. Jag förordar sålunda, att
bland andra befattningarna för byrådirektör och förste byråsekreterare (sektionschefer
inom kanslibyrån) omändras till ordinarie i lönegrad A 28 respektive
A 26. Av samma skäl tillstyrker jag, att advokatfiskalsbefattningen upptages
i A 28.
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Arbetets omfattning inom kanslibyrån torde göra det nödvändigt att
fortfarande avdela särskilda tjänstemän för handläggning av vissa på byrån
ankommande ärenden. Jag är emellertid icke nu beredd att tillstyrka, att
den tredje sektionen inom byrån bibehålies även i fredsorganisationen, och
kan därför icke förorda civilförvaltningens förslag örn inrättande av en befattning
för förste byråsekreterare såsom chef för en dylik sektion. Såsom utredningsmannen
föreslagit torde i stället vikariatslön i 26:e lönegraden få
utgå till tjänsteman, åt vilken uppdrages att förestå handläggningen av ifrågavarande
ärenden.
På de skäl utredningsmannen anfört tillstyrker jag, att en extra ordinarie
byråsekreterarbefattning, avsedd för sekretariatet, ersättes med en''ordinarie
dylik befattning i A 21. Likaledes tillstyrker jag, att 2 nya befattningar för
byråsekreterare i Eo 21 inrättas för kanslibyrån.
Den av utredningsmannen berörda frågan örn pensionskontorets fortsatta
bestånd torde komma under bedömande vid den blivande översynen av civilförvaltningens
organisation.
Förslaget att inrätta en byrådirektörsbefattning för föreståndaren för kameralbyråns
sekretariat kan jag på i huvudsak de skäl utredningsmannen häremot
anfört icke biträda. Yad jag i det föregående yttrat rörande överförande
till ordinarie anställning av vissa högre befattningar gäller även beträffande
den befattning för förste byråsekreterare, varom här är fråga, varför jag i
likhet med utredningsmannen förordar, att befattningen uppföres i lönegrad
A 26. Förslaget om inrättande av en ny befattning för beredning och
föredragning av anslags- och budgetärenden anser jag mig böra tillstyrka. Jag
delar utredningsmannens uppfattning, att befattningen bör upptagas i 24:e
lönegraden, och föreslår, att för ändamålet inrättas en befattning för förste
byråsekreterare i A 24. Särskild lönekompensation åt föreståndaren för sekretariatet
torde böra komma i fråga endast örn så kan anses betingat av arbetets
omfattning under tiden för avvecklandet av beredskapen, varför eventuellt uppkommande
fråga därom torde få prövas i annat sammanhang.
Till frågan örn ändrad benämning av kameralbyråns sekretariat tar jag icke
nu ställning. Det synes ändamålsenligt, att ärenden rörande läger- och manskapskassorna
inordnas under sekretariatet. Skäl torde icke föreligga att för
handläggning under fredsförhållanden av mobiliseringsärenden bibehålla en
särskild detalj. Den revisorsbefattning i A 21 som enligt civilförvaltningens
förslag avses såsom chef för denna detalj kan därför frigöras. Såsom utredningsmannen
föreslagit bör i sådant fall med mobiliseringsärendena sammanhängande
registreringsuppgifter m. m. kunna anförtros åt en lägre befattningshavare.
Jag föreslår i likhet med utredningsmannen, att härför inrättas en
befattning för kontorist i Ä 9.
För granskningsarbete inom kamrerarkontoret har civilförvaltningen föreslagit
inrättande av två extra ordinarie revisorsbefattningar. Såsom utredningsmannen
anfört kan för tillgodoseende av detta personalbehov utnyttjas
den ordinarie revisorsbefattning som frigöres vid indragning av mobiliseringsdetaljen.
Med inrättande av ytterligare en revisorsbefattning torde böra anstå
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
i avvaktan på erfarenheterna av arbetsbelastningen efter återgång till fredsförhållanden.
Inrättandet för kamrerarkontoret av en ny befattning för kontorist
i A 9 finner jag mig kunna tillstyrka.
Mot civilförvaltningens förslag att nu uppflytta kamrerartjänsten å bokföringskontoret
till A 26 talar det skäl utredningsmannen därutinnan anfört,
varför jag icke kan biträda förslaget. Däremot tillstyrker jag förslaget, att för
de administrativt betonade göromålen inom bokföringskontoret inrättas ytterligare
en revisorsbefattning i Eo 21.
Yad civilförvaltningen föreslagit rörande omfattningen av personal
för den del av bokföringskontoret, som skall handhava de med genomförandet
av den centraliserade bokföringen väsentligt utvidgade bokförings- och granskningsuppgifterna,
har icke givit mig anledning till erinran. Jag tillstyrker, att
för föreståndaren för verksamheten i fråga inrättas en befattning i Eo 22,
vilken bör benämnas biträdande kamrerare. I enlighet med utredningsmannens
förslag och på av honom anförda skäl föreslår jag, att den för ledningen
av gransknings- och stansningspersonalens arbete avsedda kansliskrivartjänsten
uppföres i A 11. I likhet med utredningsmannen räknar jag med placering
av de båda för maskinernas skötsel avsedda befattningshavarna i Eo 15 respektive
Eo 9.
Jag vill icke motsätta mig, att den för blankettdetaljen avsedda arvodesbefattningen
i Oa 10 fortfarande må finnas inrättad i avbidan på närmare erfarenheter
av den omläggning av blankettgranskningen, som beslöts av fjolårets
riksdag.
Yad revisionsbyrån beträffar har civilförvaltningen framhållit, att i
fråga örn denna i särskild grad gjorde sig gällande vad ämbetsverket anfört
rörande osäkerheten i beräkningarna av erforderlig personal för sådana delar
av verket, vilkas arbetsunderlag huvudsakligen utgjordes av försvarets lokala
myndigheters räkenskaper och verifikationer. Civilförvaltningen har med hänsyn
härtill och till möjligheten av att byråns fredsorganisation kunde även i
andra avseenden påverkas av de avsevärda förändringar i dess personaluppsättning,
som hålkortsbokföringens genomförande medförde, ansett sig icke kunna
nu framlägga definitiva beräkningar rörande revisionsbyråns personalbehov.
Som utgångspunkt för de nu föreliggande beräkningarna har förutsatts, att den
mera kvalificerade granskningen liksom hittills skulle begränsas till 75 % av
det till 2 miljoner verifikationer per år uppskattade räkenskapsmaterialet.
Utredningsmannen har ansett ifrågavarande granskning under normala förhållanden
kunna begränsas till omkring 60 % av verifikationerna. Med denna
förutsättning har utredningsmannen omräknat den av civilförvaltningen föreslagna
personaluppsättningen för revisionsbyrån. Med hänsyn bland annat
till de personalbegränsningar som därvid ansetts kunna ske har utredningsmannen
jämväl förordat vissa ändringar i revisionsbyråns organisation.
För egen del anser jag den av utredningsmannen valda utgångspunkten nu
kunna läggas till grund vid personalberäkningarna. En ytterligare begränsning
av den kvalificerade räkenskapsgranskningen bör emellertid enligt mitt
förmenande övervägas. Jag betraktar därför den av utredningsmannen angivna
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
granskningsnormen såsom uttryck för granskningens maximala omfattning.
Vad särskilt angår granskningen av räkenskaperna från beredskapstiden finner
jag det kunna starkt ifrågasättas om denna granskning, som medför förhållandevis
stora anspråk på medelsanvisning från avvecklingsanslag, bör ske ens tillnärmelsevis
i den omfattning, som nyss antytts. På i första liand civilförvaltii
ingen synes böra ankomma att pröva örn och i vad mån sådan granskning
fortsättningsvis bör ske.
Utredningsmannens förslag att I och II revisionskontoren sammanslås, att
räkenskaper, som hänföra sig till lantförsvarets skolor och anstalter, i samband
därmed överflyttas till nuvarande IV revisionskontoret samt att undersökningsdetaljen
infogas i sekretariatet kunna av mig förordas. Åt frågan örn inordnande
av sjörevisionen i III revisionskontoret bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Vad utredningsmannen anfört rörande omfattningen av och sättet för kontrollen
av löneklassplaceringar torde böra beaktas vid de organisationstekniska
undersökningar, som bliva erforderliga i samband med den blivande slutliga
översynen av civilförvaltningens organisation.
Till följd av dessa organisationsförändringar kan en befattning för revisionskommissarie
i Eo 26 indragas. På de skäl utredningsmannen anfört bör
även befattningen såsom föreståndare för sekretariatet, förste byråsekreterare
i Eo 26, kunna utgå ur organisationen. Därvid bör emellertid en byråsekreterarbefattning
i Eo 21 för sekretariatet tillkomma, varför jag tillstyrker civilförvaltningens
av utredningsmannen förordade förslag härom. Civilförvaltningens
personalberäkningar i vad de avse utökning av 2 revisorsbefattningar
vill jag emellertid, i avvaktan å erfarenheter av revisionsverksamhetens omfattning
i fredstid, icke nu tillstyrka.
Förslaget att för vissa revisionsuppgifter inrätta särskilda befattningar i
18:e lönegraden synes i och för sig lämpligt. Med hänsyn till osäkerheten beträffande
revisionsbyråns framtida arbetsomfång vill jag emellertid icke nu
tillstyrka, att ordinarie befattningar inrättas för ändamålet. För föreståndaren
för revisionsbyråns expedition bör i enlighet med civilförvaltningens av utredningsmannen
utan erinran lämnade förslag inrättas en kontoristbefattning
i A 9. Tillika tillstyrker jag, att en arvodesbefatfning för pensionerad underofficer
i UO 7 inrättas för den på sjörevisionen ankommande förrådskontrollen.
En nu befintlig befattning för pensionerad officer i Oa 10 torde, såsom
utredningsmannen funnit, vara obehövlig och kan därför utgå.
I det föregående har jag tillstyrkt förslag om uppförande av advokatfiskalsbefattningen
å ordinarie stat. En förbättring av löneställningen för den befattningshavare,
som har att föra huvuddiariet å advokatfiskalskontoret, synes
skälig. I likhet med utredningsmannen finner jag en placering i 9:e lönegraden
lämpligt avvägd och föreslår sålunda, att för ändamålet uppföres en kontoristbefattning
i A 9. Jag är icke övertygad om behovet efter fullständig återgång
till fredsverksamhet av en särskild tjänsteman utöver den beräknade amanuenspersonalen
å advokatfiskalskontoret för bevakningsuppgifter, varför jag icke
beräknar några medel för sådant ändamål.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Vad beträffar den såsom erforderlig beräknade lägre personal, som
icke i det föregående särskilt behandlats (revisionspersonal och amanuenser,
kontorister samt kansli-, kontors- och skrivbiträden), kan jag i huvudsak godtaga
civilförvaltningens behovsberäkningar, dock med de ändringar av antalet
befattningar i olika grader, huvudsakligen hänförande sig till revisionsbyrån,
som av utredningsmannen föreslagits. Jag har i det föregående avstyrkt vissa
förslag örn inrättande av befattningar för revisionsassistenter samt för revisorer
och byråsekreterare. I stället för dessa befattningar räknar jag här med
amanuens- och motsvarande personal.
Såsom av det föregående framgår har utredningsmannen ansett sig böra
föreslå en gynnsammare proportion mellan ordinarie och extra ordinarie personal
än civilförvaltningen förutsatt. Det kan här framhållas, att de utökningar
av antalet befattningar i lönegraderna All och A 9, som civilförvaltningen
föreslagit, motsvaras av minskningar i antalet ordinarie befattningar i
kanslibiträdesgraden. Förutom det av mig ej biträdda förslaget örn
beredande av ordinarie anställning åt vissa revisions^änstemän samt Arnd
övriga av mig i det föregående behandlade personalfrågor innefatta i förevarande
hänseende har utredningsmannen föreslagit, att följande antal av civilförvaltningen
såsom extra ordinarie föreslagna befattningar skulle uppföras
å ordinaine stat, nämligen 2 kontorister (A 9), 3 kanslibiträden (A 7) och 7
kontorsbiträden (A 4). Då ett tillmötesgående av vad sålunda föreslagits torde
vara ägnat att underlätta civilförvaltningens rekrytering av biträdespersonal
och kvarhålla önskvärd dylik personal i tjänst, vill jag tillstyrka förslaget.
På de skäl civilförvaltningen anfört tillstyrker jag, att ytterligare 3 ordinarie
befattningar för expeditionsvakter (A5) inrättas. Därutöver har
civilförvaltningen angivit behov av 15 extra ordinarie expeditionsvakter, vilket
antal utredningsmannen, utgående från vad som kunde anses erforderligt
sedan civilförvaltningen flyttat till Ladugårdsgärde, föreslagit skulle begränsas
till 10. Härtill vill jag erinra, att jag vid behandlingen i årets statsverksproposition
av anslaget till Marinförvaltningen: Avlöningar (s. 55) ifrågasatt en
undersökning rörande behovet av vakt- och budskickningspersonal Aud de
ämbetsverk, som redan inrymts i ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärde. Jag
räknar med att resultatet av en dylik undersökning skall giva hållpunkter för
en säkrare bedömning även aAr civilförvaltningens blivande behov av dylik
personal. Med hänsyn härtill anser jag mig icke böra räkna med mera än högst
5 extra ordinarie expeditionsvakter för civilförvaltningen. Därutöver oundgängligt
behov av personal för expeditionsvaktsgöromål torde i mån av tillgång
på medel för ändamålet få tillgodoses genom anställande av extra och tillfällig
personal.
Vad edvilförvaltningen föreslagit rörande telefonistpersonal tillstyrker
jag. Inrättande av en befattning för en pensionerad underofficer i UO 7, avsedd
för omhänderhavande av ämbetsverkets inventarieuppsättning, kan jag
icke tillstyrka. Ej heller finner jag mig böra förorda, att ytterligare bokbinderipersonal
anställes; för bokbindning synes Aud behov böra anlitas det till
försvarets tryckeri anslutna bokbinderiet.
81
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Jag tillstyrker civilförvaltningens förslag örn anvisande av medel till anlitande
av experter och beräknar under icke-ordinarieposten ett belopp av 2 000
kronor för detta ändamål. Därutöver beräknar jag för tillgodoseende av det
behov av medel, som civilförvaltningen angivit övergångsvis föreligga för slutförande
av siffergranskning av räkenskaper och för erhållande av effektivt
resultat av arbetet med hålkortstansning, under samma anslagspost ett belopp
av 15 000 kronor. Sistnämnda belopp utgör alltså en tillfällig ökning av anslaget,
som sedermera kommer att bortfalla.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle för civilförvaltningen erfordras,
för avlöningar till ordinarie tjänstemän förslagsvis 545 000 kronor (nu 440 000
kronor), för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
16 000 kronor (nu 20 000 kronor), för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
750 000 kronor (nu 630 000 kronor) samt för rörligt tillägg 200 000 kronor
(nu 167 000 kronor). Inkomster av inflytande pensionsmedel uppskattas till
11000 kronor. Anslagsbehovet uppgår således till 1500 000 kronor (nu
1 242 000 kronor).
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels fastställa följande personalförteckning för försvarets civilförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
1
3
1
1
3
4
2
2
1
5
15
1
2
6
1
11
5
20
1
1
Befattning
Tjänstemän å ordinarie stat.
Lönegrad
generaldirektör ........................................
........ C12
krigsråd ....................................................
........ A 30
advokatfiskal ...............................................
........ A 28
byrådirektör ...............................................
........ A 28
förste byråsekreterare ..................................
........ A 26
revisionskommissarier...................................
........ A 26
förste byråsekreterare ..................................
........ A 24
kamrerare .................................................
........ A 24
pensionskamrerare .....................................
........ A 24
byråsekreterare ...........................................
........ A 21
revisorer ....................................................
........ A 21
kassör ........................................................
........ A15
kansliskrivare..............................................
........ All
kontorister .................................................
........ A 9
förste expeditionsvakt ................................
....... A 7
kanslibiträden .............................’...............
........ A 7
expeditionsvakter........................................
........ A 5
kontorsbiträden............................................
........ A 4
Tjänstemän å övergångsstat.
registrator ..................................................
....... A 21
förrådsförman ............................................
....... A 7
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120.
273 4U 6
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Befattning Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 biträdande advokatfiskal .................................... Eo 24
1 förste byråsekreterare .......................................... Eo 24
2 förste revisorer ................................................... Eo 24
1 biträdande kamrerare .......................................... Eo 22
6 byråsekreterare ............................*...................... Eo 21
5 revisorer............................................................ Eo 21
dels godkänna följande avlöningsstat för försvarets civilförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:
Avlöningsstat.
Ut gifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................ kronor 545 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ......... » 16 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 750 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......... » 200 000
Summa kronor 1 511 000
S är skilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis ........................ kronor 11 000
Nettoutgift kronor 1 500 000
dels ock till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 1 500 000 kronor.
[11.] Försvarets civilförvaltning: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget för
innevarande budgetår, 315 000 kronor, disponeras enligt en i statsliggaren för
samma budgetår, s. 76, intagen stat.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 3) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna oförändrat anslag. Beträffande
beräkningsgrunden får jag hänvisa till vad jag därom anfört under nästföregående
punkt.
I sin skrivelse den 31 augusti 1945 angående medelsäskandena för civilförvaltningens
verksamhet under budgetåret 1946/47 har civilförvaltningen
beräknat omkostnadsanslaget enligt följande.
Med hänsyn till under innevarande budgetår vidtagna och nu föreslagna
personalökningar borde anslagsposten till sjukvård, nu 6 000 kronor, beräknas
till 8 000 kronor.
I fråga örn anslagsposten till reseersättningar ifrågasätter civilförvaltningen
ingen ändring.
Under delposten bränsle, lyse och vatten ha bränslekostnadema för innevarande
budgetår beräknats till 14 000 kronor. Detta belopp har beräknats
83
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
med utgångspunkt från att efter beredskapens upphörande uppvärmningen
kunde komma att ske med användande av koks i stället för ved, vilket skulle ha
inneburit en minskning av bränslekostnaderna med cirka 50 %. Med hänsyn
till ovissheten på bränslemarknaden anser sig civilförvaltningen för nästkommande
budgetår böra räkna med vedeldning, varför bränsleposten borde ökas
med 14 000 kronor.
Under delposten övriga expenser tillkomma från och med den 1 juli 1946
i främsta rummet de med hålkortsbokföringen förenade årskostnaderna, innefattande
dels hyra för hålkortsmaskiner m. m., dels kortkostnader. Beträffande
dessa kostnader och övriga kostnader under delposten expenser för eget behov
har civilförvaltningen anfört i huvudsak följande.
Kostnaderna för förhyrning av erforderliga hålkortsmaskiner uppginge enligt
inkommet anbud till sammanlagt omkring 40 000 kronor. Maskinuppsättningen
hade därvid i kostnadsbesparande syfte beräknats så knapp som
möjligt. Med hänsyn därtill bleve det nödvändigt att använda maskinerna
i skift. Vid särskilt stor arbetsbelastning bleve det därjämte erforderligt att
kompensera den eventuellt bristande maskinkapaciteten genom service från
leverantören. Detta ställde sig billigare än att hyra maskiner särskilt för
ändamålet. För servicekostnaderna beräknade civilförvaltningen 5 000 kronor.
Årskostnaderna för hålkort kunde beräknas till 20 000 kronor. De under förevarande
anslag redovisade totalkostnaderna för hålkortsredovisningen uppginge
således till (40 000 4- 5 000 + 20 000 =) 65 000 kronor. Med avdrag av
det för försöksvis tillämpning av hålkortsredovisning i innevarande budgetårs
anslag inberäknade beloppet av 15 000 kronor utgjorde sålunda kostnadsökningen
50 000 kronor, med vilket belopp delposten expenser för eget behov
borde uppräknas.
Även vissa andra i sistnämnda delpost ingående delbelopp borde med hänsyn
till föreslagen personalökning eller vunna erfarenheter ökas utöver vad
tidigare förutsatts. För skrivmaterialier, papper, blankettryck och dylikt hade
civilförvaltningen tidigare beräknat 6 000 kronor. Kostnaderna därför hade
stigit avsevärt, framför allt på grund av förbrukningen av stenciler. Försiktigheten
syntes bjuda att för framtiden beräkna åtminstone 20 000 kronor för
detta ändamål.
Kostnaderna för abonnemang å ämbetsverkets telefonväxel hade stigit
något i och med att civilförvaltningen övertagit jämväl arméförvaltningens
intendenturavdelnings lokaler inom ämbetshuset och uppginge för närvarande
till cirka 24 000 kronor för år. Med hänsyn till kostnader för interurbansamtal
o. s. v. syntes för telefon, telegram och annonsering böra beräknas 30 000 kronor
(tidigare 26 000 kronor).
För bokinköp, bindning av böcker och handlingar m. fl. ändamål hade under
sistlidna budgetår avförts betydande kostnader. Största delen därav belöpte
sig å sådana bindningskostnader, som kunde förväntas i stor utsträckning bort
falla, varför bindningskostnaderna icke syntes behöva överstiga det å anslaget
beräknade beloppet. Däremot syntes det bliva erforderligt att höja de för bokinköp
och tidningsprenumerationer avsedda medlen från 2 000 kronor till 4 000
kronor.
Tillhopa borde således delposten till övriga expenser för eget behov höjas
med (50 000 + 14 000 + 4 000 + 2 000 =) 70 000 kronor.
Från delposten övriga expenser för annat än eget behov bestridas dels kostnader
för postverkets bestyr med försvarets löneutbetalningar, dels ock kost
-
Departements
chefen.
84 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120.
naclér för blanketter, som skola tillhandahållas andra myndigheter än civilförvaltningen.
Beträffande förstnämnda post ifrågasätter civilförvaltningen ingen
ändring. Kostnaderna för blanketter, vilka tillhandahållas lokalmyndigheterna,
lia enligt vad civilförvaltningen anfört på senaste tid kraftigt ökats
på grund av den centralisering av anskaffningen, som den redan igångsatta
rationaliseringen av blankettväsendet innebure. En ökning av det under omkostnadsanslaget
därför beräknade beloppet, 35 000 kronor, syntes fördenskull
bliva ofrånkomlig. I avsaknad av närmare beräkningsgrunder beräknade civilförvaltningen
tills vidare för ändamålet ett belopp av 100 000 kronor.
Anslagsposten till publikationstryck har civilförvaltningen upptagit till
oförändrat 7 000 kronor.
Medelsbehovet under civilförvaltningens omkostnadsanslag skulle enligt
dessa beräkningar bliva 466 000 kronor. Med hänsyn till den ovisshet, som i
vissa delar måste vidlåda dessa beräkningar, har civilförvaltningen ansett beloppet
kunna avrundas till 450 000 kronor.
Civilförvaltningens medelsäskanden för nästa budgetår under omkostnadsanslaget
innebära en anslagshöjning med 135 000 kronor. Till 50 000 kronor
belöper denna höjning på omkostnader för hålkortsbokföringen. Såsom framgår
av vad därom anförts under nästföregående punkt motsvaras dessa kostnader
helt av de besparingar i personal som vinnas med övergången till det
nya bokföringssystemet. Jämväl centraliseringen av viss blankettanskaffning
och rationaliseringen av blankettväsendet måste taga sig uttryck i ökad belastning
av civilförvaltningens omkostnadsanslag. I övrigt hänför sig anslagshöjningen
huvudsakligen till sådana merkostnader som bliva en följd av personalorganisationens
utökning. I likhet med civilförvaltningen har jag vid
beräkningen av omkostnader utgått från att uppvärmning under hela nästa
budgetår måste ske med vedeldning.
Mot civilförvaltningens beräkning av omkostnadsanslaget, slutande å
450 000 kronor, har jag med hänsyn till vad sålunda anförts och med beaktande
av den reduktion av de beräknade kostnaderna civilförvaltningen själv vidtagit
icke ansett mig böra framställa någon erinran. Jag vill dock framhålla
vikten av att alla möjligheter till besparingar tillvaratagas.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Försvarets civilförvaltning: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 450 000 kronor.
[12.] Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget
för innevarande budgetår, 299 000 kronor, disponeras enligt i statsliggaren
för detta budgetår, s. 80, intagen personalförteckning och avlöningsstat ävensom
vissa därtill anslutande bestämmelser.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 11) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna nu ifrågavarande anslag till
85
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
299 000 kronor. Beträffande beräkningsgrunden hänvisas till vad i det föregående
anförts vid anmälan av fråga om anslag till avlöningar till försvarets
civilförvaltning.
Arméns fortifikationsförvaltning Ilar i sin skrivelse den 18 augusti 1945
angående förvaltningens medelsäskanden för budgetåret 1946/47 framlagt förslag
till utökningar av den för fred hittills beräknade personalorganisationen,
medförande en anslagshöjning med omkring 370 000 kronor.
Enligt fastställd instruktion handläggas ärendena inom fortifikationsförvaltningen
å en befästningsbyrå, en kasernbyrå och en civilbyrå. Till förvaltningen
höra ytterligare en chefsexpedition samt ett värmekontor, ett elektrokontor
och ett förrådskontrollkontor. Tills vidare äro även inom ämbetsverket
inrättade ett byggnadskontor och ett organisationskontor. I instruktionen
förutsatt indelning av byråerna i sektioner har ännu icke fastställts.
Beträffande civilbyrån har fortifikationsförvaltningen anfört i huvudsak
följande.
Antalet ordinarie tjänstemän och extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 20 vid byrån hade sedan budgetåret 1939/40 ökats med en tjänst såsom
byråsekreterare i Eo 21, varjämte jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande från
och med den 1 januari 1941 uppdragits åt en tjänsteman hos ämbetsverket att
fullgöra förste byråsekreterareuppdrag med vikariatsersättning för uppehållande
av befattning i A 24. Fortifikationsförvaltningens arbetsuppgifter hade
emellertid ökat högst väsentligt sedan den 1 juli 1939 på grund av genomförandet
av försvarets femårsplan. Yärdet av mark och byggnader, som redovisades
å arméns delfond av försvarets fastighetsfond, hade den 30 juni 1939
uppgått till omkring 360 miljoner kronor och beräknades komma att efter genomförandet
av försvarets femårsplan uppgå till omkring 725 miljoner kronor.
Underhållet och skötseln av mark och byggnader komme att medföra en betydande
ökning av förvaltningens arbetsuppgifter även i fredstid. Huvuddelen
av de under beredskapstiden uppförda permanenta befästningsanläggningama
syntes komma att underhållas i fredstid. Ökningen av ämbetsverkets arbetsuppgifter
medförde ett oundgängligt behov av utökning av antalet tjänster
och höjning i lönegrad av vissa tjänster. Förvaltningen ansåge det icke möjligt
att på ett tillfredsställande och för statsverket förmånligt sätt handlägga verket
åvilande arbetsuppgifter, därest icke ett mot arbetsuppgifternas omfattning
svarande antal tjänster funnes tillgängliga. Det under beredskapstiden till
lämpade systemet med viktiga arbetsuppgifters bestridande genom tillfälligt
anställd personal syntes icke längre kunna ifrågakomma. Det kunde icke
heller vara rimligt att under fredsförhållanden låta underordnad personal
handha så betydelsefulla uppgifter som under beredskapstidens särskilda förhållanden
måst anförtros denna personal. Förvaltningen hade därför —
oaktat utredning påginge rörande den framtida organisationen av byggnadsoch
fortifikationsförvaltningen vid försvaret —- ansett sig nu böra framlägga
förslag till sådan ökning av antalet befattningar, som med hänsyn till förvaltningens
fredsmässiga uppgifter ansåges oundgängligen erforderlig.
För verksamheten inom ämbetsverket har fortifikationsförvaltningen för
civilbyråns del tillämpat en indelning i fem sektioner, nämligen en domänsektion,
en administrativ sektion, en marksektion, en kanslisektion och en
bokföringssektion.
Fortifikationsförvaltningen föreslår förbättrad löneställning för cheferna för
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
vissa av dessa sektioner. För chefen för domänsektionen — nu förste byråsekreterare
i A 24 —- föreslås inrättande av en befattning i A 26. Chefen för
administrativa sektionen —■ för närvarande en såsom extra förste byråsekreterare
med vikariatsersättning för uppehållande av befattning i lönegrad A 24
förordnad byråsekreterare i lönegrad A 21 — skulle placeras i A 24 och
chefen för kanslisektionen — nu amanuens i Eo 18 -—- skulle erhålla ordinarie
anställning i A 21. För chefen för marksektionen — nu byråsekreterare i Eo 21
— borde inrättas en befattning i Eo 24. Som skäl för de föreslagna lönegradsplaceringarna
ha i huvudsak anförts, att arbetsuppgifternas art krävde ifrågavarande
löneställningar.
Fortifikationsförvaltningen föreslår vidare inrättande å domänsektionen,
där för närvarande förutom chefen tjänstgör en domänofficer i Oa 15, av en
befattning för jägmästare i Eo 26 för handhavandet av vården av lantförsvarets
skogar samt en befattning för byråsekreterare i Eo 21, vilken det skulle åligga
att uppsätta expeditioner, föra statistik m. m. Vid bifall till förslaget om inrättandet
av befattningen såsom jägmästare kunde en för en pensionerad
officer avsedd arvodesbefattning i Oa 10 utgå.
Å administrativa sektionen tjänstgöra för närvarande förutom chefen 2
amanuenser i Eo 18, 3 amanuenser i Ex 17 samt ett kontorsbiträde i Eo 4.
Härutinnan föreslås icke annan ändring än att kontorsbiträdestjänsten uppföres
å ordinarie stat.
Fortifikationsförvaltningen har ansett det nödvändigt att för uppläggande
av ett fullständigt fastighetsarkiv och detsammas fortsatta underhållande å
marksektionen inrättas en tjänst i Eo 21. Dessutom erfordrades för arkivet
en kartriterska i Eo 7. Förvaltningen har även funnit det nödvändigt att
kunna påkalla biträde av lämplig arvodesavlönad lantmätare, för vilket ändamål
förvaltningen räknat med att ett belopp av omkring 3 000 kronor per år
skulle bliva erforderligt. I övrigt räknar förvaltningen med behov av 3 amanuenser
för marksektionen.
För kanslisektionen beräknar fortifikationsförvaltningen förutom chefen
3 amanuenser, en i Eo 18 och 2 i Ex 17, och en byråregistrator, för vilken föreslås
inrättande av en befattning i A 7, samt för skrivcentral, förutom ett redan
befintligt kontorsbiträde i A 4, 1 kontorsbiträde i Eo 4 och 2 skrivbiträden i
Eo 2. I stället för en nu befintlig arvodestjänst såsom expeditionsvakt borde
å civilbyrån inrättas en tjänst såsom expeditionsvakt i lönegrad A 5.
Bokföringssektionens behov av biträdande personal beräknar fortifikationsförvaltningen
till 2 amanuenser i Eo 18, varav en med halvtidstjänstgöring, 1
kanslibiträde i Eo 7 och 3 kontorsbiträden, 1 i Eo 4 och 2 i Ex 4.
För fortifikationsförvaltningens telefonväxel beräknas oförändrat 3 kontorsbiträden,
1 i Eo 4 och 2 i Ex 4.
Kostnaderna för avlöning av den civila personalen å befästningsbyrån och
befästningsinspektionen ha under beredskapstiden avförts å de anslag för
befästningsändamål, som anvisats å förskottsstat.
Befästningsbyrån har organiserats på en utredningssektion — uppdelad
på en konstruktionsdetalj, en planeringsdetalj, en luftvärnsdetalj samt
87
Kungl. Mcij:ts proposition nr 120
en arkiv- och kopieringsdetalj —• en forskningssektion, en luftskyddssektion,
en underhållssektion för bergrumsanläggningar samt en expedition (allmän
sektion). På de olika sektionerna avses skola handläggas följande ärenden:
på utredningssektionens konstruktionsdetalj konstruktionsdetaljer för befästningsanläggningar,
uppgörande av rekognosceringshäften, detaljer för rustningsplaner,
försök samt bearbetning och sammanställning av de erfarenheter,
som erhållas från utlandet och som erhållits under beredskapstiden; på planeringsdetaljen
planering för befästningsanläggningar och bergrum, rustningsplaner;
på luftvärnsdetaljen planering av konstruktioner för luftvärns- och
luftbevakningsanläggningar, rustningsplaner; och på arkiv- och kopieringsdetaljen
skötsel av byråns låtarkiv, kopiering, skrivgöromål, stencilering samt
modellsnickeri;
på forskningssektionen litteratur- och studieforskning, forskningsverksamhet,
försöksverksamhet samt konstruktioner för statliga och kommunala myndigheter;
på
luftskyddssektionen planläggning av militärt luftskydd och maskering;
på underhållssektionen för bergrumsanläggningar drift och underhåll av
oljelagringsanläggningar, inspektion samt underhåll av bergrumsanläggningar;
samt
på expeditionen personalärenden, registrering av handlingar, förande av
kortregister och diarier, dispositionsbokföring samt skrivgöromål för byrån i
dess helhet.
Det enligt fortifikationsförvaltningens mening i fredstid oundgängligen
erforderliga minimibehovet för att byrån på ett tillfredsställande sätt skall
kunna lösa densamma åvilande arbetsuppgifter har ämbetsverket beräknat
enligt följande.
Såsom chef för utredningssektionen fungerar en vid ämbetsverket tjänstgörande
officer ur fortifikationskåren. På forskningssektionen och underhållssektionen
för bergrumsanläggningar avses skola -—- liksom för närvarande -—
såsom chefer tjänstgöra högskolebildade ingenjörer med god praktisk erfarenhet
för att kunna leda de arbeten av mångskiftande slag, som handläggas
inom sektionerna. För att tillräckligt kvalificerad teknisk personal skall
kunna erhållas räknar förvaltningen för dessa sektionschefer kontraktsanstä.11- ning med ett månatligt arvode av i ett för allt 1100 kronor. Såsom ende civile
befattningshavare på luftskyddssektionen avses skola tjänstgöra innehavaren
av en befattning såsom konstruktör av 3. klass i lönegrad MEo 18, vilken
föreslås skola överföras till Eo 18.
Jämväl cheferna för konstruktions- och planeringsdetaljerna inom utredningssektionen,
vilka redan äro anställda hos förvaltningen, borde bibehållas
vid nuvarande löneförmåner, arvode i ett för allt av 1 050 kronor för månad.
Utöver nu nämnda befattningshavare beräknas under budgetåret 1946/47
behov av följande personal inom befästningsbyrån:
Befattning
Lönegrad
1 byråingenjör
....................... Ex 26
3 byråingenjörer ..
....................... Ex 24
2 konstruktörer av
1. klass .......................
....................... Ex 24
1 konstruktör »
2. » .......................
....................... Ex 21
3 konstruktörer »
3. » .......................
........................ Ex 18
88
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Befattning Lönegrad
1 ingenjör.................................................................. Ex 18
4 ritare av 1. klass........................................................ Ex 15
1 kontorsskrivare av 1. klass ............................................ Ex 15
1 kontorsskrivare » 2. » Ex 13
1 registrator................................................................ Ex 11
1 förste kontorist.......................................................... Ex 11
1 kontorist ................................................................ Ex 8
2 kanslibiträden .......................................................... Ex 6
1 expeditionsvakt.......................................................... Ex 5
3 kontorsbiträdet!.......................................................... Ex 4
Byråingenjören i Ex 26 avses för underhållssektionen för bergrumsanläggningar.
Med hänsyn till dessa anläggningars betydelse och stora värde erfordras
enligt fortifikationsförvaltningens mening såsom byråingenjör på
denna sektion en väl kvalificerad bergsingenjör.
För befästningsinspektionen beräknas endast två tjänstemän bliva erforderliga,
nämligen en kartriterska i Ex 11 samt en befattningshavare för registrering
av befästningsanläggningar och handlingar m. m., liksom för närvä
rande i Ex 20.
Kostnaderna för avlöning åt sålunda beräknad personal vid befästningsbyrån
och befästningsinspektionen skulle uppgå till omkring 222 000 kronor,
varav rörligt tillägg 22 000 kronor.
Huvuddelen av den civila personalen vid kasernbyrån, värmekon
t or et och elektro kontoret avlönas från sakanslag. Med hänsyn till att
särskild utredning pågår rörande frågan i vilken utsträckning avlöning från
sakanslag skall ersättas med avlöning från avlöningsanslag har fortifikations
förvaltningen ansett sig icke böra föreslå någon ändring härutinnan. Med avlöning
från avlöningsanslag borde utöver befintliga befattningar tillkomma 2
amanuenser i Ex 17, en för kasernbyrån och en för värmekontoret. För förrådskontrollkontoret
har förvaltningen föreslagit utökning av befintlig
personal med 1 tekniskt biträde i Ex 15.
Under beredskapstiden ha expeditions v aktsgöromål inom förvalt
ningen i stor utsträckning utförts av värnpliktig personal. Med hänsyn till
att möjligheten att erhålla sådan personal för framtiden beräknas helt upphöra,
föreslår fortifikationsförvaltningen inrättande av en befattning såsom expeditionsvakt
i Eo 5. På grund av förläggningen av ämbetsverkets lokaler på ett
stort antal platser i staden räknar förvaltningen med att 3 expeditionsbud för
budskickning kunna bli erforderliga, ettvart med ett arvode av 235 kronor i
månaden. Förvaltningen föreslår vidare, att i stället för den nuvarande befattningen
för expeditionsvakt i A 6 inrättas en tjänst såsom förste expeditionsvakt
i A 7. För bevakningen av fortifikationsförvaltningens och vissa
försvarets civilförvaltning tillhörande ämbetslokaler i Centralpalatset föreslår
fortifikationsförvaltningen bibehållande av 3 ordningsvakter, varav två nattvakter
samt en portvakt och hissförare, envar med arvode av 325 kronor för
månad, vilka kostnader borde från och med nästa budgetår bestridas från
fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag.
För det för byggnads- och reparationsberedskapens centrala ledning inrät
-
89
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
tade organisationskontoret lia avlöningskostnader för innevarande budgetår
beräknats nied 85 000 kronor. Den för denna verksamhet erforderliga
personalen, vilken förutsatts tills vidare skola i största möjliga omfattning
vara deltidsanställd, avlönas med arvoden enligt fastställt lönegruppssystem.
Kostnaderna för arvoden till den personal vid organisationskontoret som
fortifikationsförvaltningen beräknar oundgängligen erforderlig för budgetåret
1946/47 uppgå till 79 200 kronor.
Utlåtanden över fortifikationsförvaltningens förevarande förslag lia avgivits
av försvarets civilförvaltning, allmänna lönenämnden, försvarets sakanslagsutredning
samt fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen.
Försvarets civilförvaltning har anfört i huvudsak följande.
Civilförvaltningen ifrågasatte lämpligheten av att, innan resultatet av utredningen
rörande den framtida organisationen av byggnads- och fortifikationsförvaltningen
framkommit, närmare ställning foges till det föreliggande
förslaget helst som ett sådant ställningstagande lätt skulle kunna leda till att
de mera ingående undersökningar rörande personalbehovet, som nämnda sakkunniga
företoge, därigenom föregrepes. Vad särskilt beträffade inrättandet
av nya tjänster vore det sålunda icke nu möjligt att bedöma, örn dessa läte
sig inpassas i den blivande organisationen. Örn alltså med prövning av de
framställda förslagen därför borde tills vidare anstå, vore civilförvaltningen
av den uppfattningen, att det knappast vore möjligt för fortifikationsförvaltningen
att i avbidan på förenämnda utredning med den fåtaliga personal, som
vore upptagen å förvaltningens stat, kunna medhinna sina göromål. I syfte
att möjliggöra för förvaltningen att utan ökning av antalet ordinarie befattningshavare
kunna tillgodose det oavvisliga behovet av arbetskraft, syntes
alltså erforderliga medel böra beräknas å icke-ordinarieposten. Inom ramen
för de medel, som å nämnda anslagspost kunde komma att stå till förfogande,
syntes fortifikationsförvaltningen böra bemyndigas att efter Kungl. Maj:ts
medgivande bereda befattningshavare i 18:e och högre lönegrader avlöning
såsom extra tjänstemän i högre löneklass än som normalt skulle tillkomma
dem.
Civilförvaltningen ansåge organisationsuppdelningen på civilbyrån vara
alltför långtgående och ägnad att föranleda tillskapandet av ett knappast önskvärt
antal chefsbefattningar. Det kunde ifrågasättas, om det icke vore naturligare,
att de nuvarande domän- och marksektionerna bildade en enhet samt
administrativa sektionen och kanslisektionen en enhet.
Inrättandet av den föreslagna jägmästarbefattningen å civilbyrån kunde
i och för sig vara befogat, men civilförvaltningen ställde sig dock tveksam till
förslaget med hänsyn till utredningen rörande den framtida organisationen
av byggnads- och fortifikationsförvaltningen. Förslagen om anställande av en
kartriterska i lönegrad Eo 7 och av en lantmätare kunde i avsaknad av motivering
icke bedömas. Civilförvaltningen ansåge sig icke böra tillstyrka höjd
löneställning för den i lönegrad A 6 placerade expeditionsvakten, då denne så
sent som genom beslut av 1945 års riksdag uppflyttats till innehavande lönegrad.
Civilförvaltningen biträdde förslaget örn inrättande av en befattning
såsom expeditionsvakt i lönegrad Eo 5 och örn anställande av tre arvodesav
lönade expeditionsbud samt hade intet att erinra mot det för nattvakterna
föreslagna månatliga arvodet av 1525 kronor.
Löneställningarna för de för befästningsbyrån föreslagna befattningarna
syntes civilförvaltningen vara normala och gåve icke anledning till erinran.
Civilförvaltningen ansåge sig dock icke kunna bedöma, huruvida samtliga i
90
Kungl. Marits proposition nr 120.
framställningen upptagna befattningar bleve behövliga vid återgång till fredsförhållanden
med den ändring av arbetsbelastning och arbetsuppgifter, som
därav följde. Civilförvaltningen utginge emellertid från att i fråga örn byråns
personalbehov samma förfaringssätt skulle tillämpas som ämbetsverket föreslagit
för civilbyråns vidkommande. Civilförvaltningen ifrågasatte, örn ej de
ovissa och svårbedömliga förhållanden, som förelåge beträffande den icke-ordinarie
personalen i 20:e och lägre lönegrader gjorde det angeläget att särskild
personalförteckning fastställdes för dylik personal eller att medelsförbrukningen
eljest reglerades genom bestämmande av antalet befattningshavare och
deras avlöning. Eventuellt borde särskild delpost under icke-ordinarieposten
avses för bestridande av avlöning åt personal å befästningsbyrån, vilken delpost
skulle få disponeras endast efter Kungl. Majrts bestämmande.
Med avseende å det för byggnads- och reparationsberedskapens centrala
ledning inrättade organisationskontoret saknade civilförvaltningen möjlighet
att bedöma, huruvida den för kontoret beräknade personalen vore oundgängligen
behövlig under de ändrade förhållanden som inträtt. Ej heller ansåge
civilförvaltningen sig kunna göra något uttalande rörande storleken av de
för personalen i fråga föreslagna arvodesbeloppen. Civilförvaltningen ifrågasatte,
om icke kontorets avlöningskostnader rätteligen borde i likhet med vad
som ifrågasatts beträffande personal å befästningsbyrån avföras från en i av
löningsstaten upptagen särskild delpost.
Allmänna lönenämnden har ansett att, med hänsyn till den pågående utredningen,
för närvarande borde anstå med inrättande av nya ordinarie befattningar
eller uppflyttning av redan befintliga sådana befattningar i högre
lönegrad. Å andra sidan borde enligt lönenämndens mening nämnda omständighet
icke utgöra hinder för att å civilbyrån vissa extra befattningshavare
med långvarig anställning bereddes extra ordinarie anställning i något större
utsträckning än fortifikationsförvaltningen förutsatt. För amanuenserna syntes
därvid böra utnyttjas jämväl lönegraden Eo 15.
Därest fortifikationsförvaltningen även i fortsättningen skulle omhänderhava
vården av försvarsväsendets skogsdomäner, syntes det lönenämnden i
och för sig icke vara något att erinra mot att vid förvaltningen anställdes en
jägmästare med lön efter 26:e lönegraden.
I stället för av fortifikationsförvaltningen föreslagen befattning i A 24 har
lönenämnden förordat inrättande av en befattning i Eo 24 för den byråsekreterare
i A 21 å administrativa sektionen, som nu uppbär vikariatsersättning
såsom vid vikariat å tjänst i A 24.
Uppflyttningen av chefen för marksektionen från byråsekreterare i Eo 21
till förste byråsekreterare i Eo 24 har lönenämnden ansett sig böra tillstyrka.
Däremot finner lönenämnden tveksamt, örn för uppläggandet av sektionens
fastighetsarkiv och detsammas underhållande borde inrättas en extra ordinarie
byråsekreterarbefattning.
Mot de föreslagna lönegradsplaceringarna för två extra byråingenjörer på
underhållssektionen för bergrumsanläggningar, Ex 26 respektive Ex 24, har
lönenämnden icke funnit anledning till erinran, enär för envar av dessa befattningar
syntes erfordras civilingenjör eller person med motsvarande utbildning.
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Försvarets sakanslagsutredning bär understrukit nödvändigheten av att
med hänsyn till utredningen rörande den framtida organisationen av försvarets
byggnads- och fortifikationsförvaltning största försiktighet iakttoges med
inrättande av nya ordinarie eller extra ordinarie befattningar. Detta gällde
även expeditionsvaktsbefattningarna. Sakanslagsutredningen bär ansett sig
härutöver endast böra ingå på frågan örn bestridande från arméns fortifikationsförvaltnings
avlöningsanslag av kostnader för avlöning av den civila personalen
å befästningsbyrån och hos befästningsinspektionen och tillstyrkt, att
medel för avlönande av nämnda personal under nästkommande budgetår beräknades
å fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag.
Fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen har, med hänsyn till
att omorganisationen av förvaltningsverksamheten på här ifrågavarande område
beräknades skola genomföras senast vid ingången av budgetåret 1947/48,
funnit sig icke kunna i vidare mån tillstyrka uppflyttning eller nyinrättande av
ordinarie eller extra ordinarie befattningar än då fråga vore om normal befordran
av den extra ordinarie amanuenspersonalen.
Förevarande anslag upptogs i statsverkspropositionen med allenast beräknat
belopp, enär den slutliga beräkningen gjordes beroende av prövningen
av det betänkande med förslag angående omorganisation av fortifikations- och
byggnadsförvaltningen inom försvaret m. m., som den 27 december 1945 avgivits
av fortifikations- och byggnadsförvaltningsutredningen. Betänkandet är
för närvarande föremål för remissbehandling. Med hänsyn till omfattningen
av de av utredningen framlagda förslagen torde det icke bliva möjligt att
framlägga förslag i ämnet för riksdagen under pågående session. För att
underlätta genomförandet av en ny försvarsorganisation är det av stor betydelse
att ställning utan längre dröjsmål kan tagas till denna organisationsfråga, som
avser en rationalisering och effektivisering av försvarets mark- och byggnadsförvaltning
m. m. Det är därför min förhoppning att förslag i förevarande
ämne skall kunna föreläggas årets riksdag under en eventuell höstsession.
Härvid torde få förutsättas, att den nya organisation, som kan bliva beslutad,
kan träda i funktion den 1 juli 1947.
Då en omorganisation av arméns fortifikationsförvaltning alltså icke lärer
komma att genomföras under nästa budgetår, blir det nödvändigt att pröva
fortifikationsförvaltningens medelsbehov på grundval av ämbetsverkets nuvarande
organisation.
Föreliggande förslag beträffande ämbetsverkets avlöningsanslag innebär
en avsevärd anslagshöjning. Till största delen, omkring 200 000 kronor, betingas
denna höjning därav att avlöningskostnaderna för den civila personalen
å befästningsbyrån förutsättas skola överföras till förevarande anslag från
medel, som anvisats för utförande av befästningsanläggningar.
Liksom vad beträffar personal i lägre tjänsteställning i viss utsträckning
varit fallet med övriga centrala försvarsförvaltningsmyndigheter — utom krigsmaterielverkct
— och på samma grund har för fortifikations förvaltningen
under tiden för den förstärkta försvarsberedskapon icke räknats med
Dcpartementa
chefen.
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
den ökning av ämbetsverkets fredsorganisation, som betingats av genomförandet
av 1942 års försvarsbeslut. En förstärkning av den för fredsförhållanden
beräknade personaluppsättningen synes numera oundviklig. Forti
fikationsförvaltningens förslag innebär att, bortsett från befästningsbyrån,
följande befattningar skulle tillkomma, nämligen 9 amanuenser, 1 tekniskt
biträde i 15 :e lönegraden, 3 kanslibiträden, 1 expeditionsvakt och 8
kontorsbiträden samt tillhopa 7 expeditionsbud och ordningsvakter. Samt
liga dessa befattningshavare motsvaras av hos förvaltningen nu befintlig av
avvecklingsanslag avlönad personal i extra anställning eller arvodesanställd
personal. En personalökning av angiven omfattning synes mig rimlig och
synes kunna ske utan att prövningen av fortifikations- och byggnadsförv<
ningsutredningens förslag därigenom föregripes. Jag tillstyrker därför den
samma.
Jag anser det även i och för sig fullt berättigat, att personalen vid forti - fikationsförvaltningen beredes skälig kompensation för den ökning i arbets
omfånget som inträtt samt att befattningar tillskapas, som bättre än de nuvarande
svara mot de arbetsuppgifter som åligga befattningshavarna. Därest
en på det nu föreliggande sakkunnigförslaget grundad ny organisation kom
mer till stånd, torde dessa önskemål komma att bliva tillgodosedda. Utred
ningen räknar också med att den från avlöningsanslag avlönade civila personalen
vid de organisationsenheter, som skulle komma att ingå i centralorganet enligt
det alternativ utredningen förordat, utan svårighet skall kunna inpassas i detta
organs personalorganisation. Att nu inrätta nya högre ordinarie befattningar
vid fortifikationsförvaltningen kan emellertid, med hänsyn till att det nya
organet kan komma att tillföras befattningshavare även från de övriga försvarsgrenarnas
motsvarande organ, försvåra ett fritt personalval vid tillsättandet
av befattningar i denna nya centralorganisation. Med hänsyn härtill
och till den korta tid som nu kan förutses återstå till dess löneställningsfrågorna
komma under ny omprövning anser jag mig icke nu böra tillstyrka fortifikationsförvaltningens
förslag örn inrättande av nya ordinarie eller högre extra
ordinarie tjänster. Däremot anser jag mig kunna för detta speciella fall i anslutning
till vad civilförvaltningen föreslagit förorda, att vissa befattningshavare
under nästa budgetår erhålla lönefyllnad till den högre befattning som
kan anses motsvara deras arbetsuppgifter. Jag räknar med att möjligheter
böra föreligga för en befattningshavare i 21 :a och en i 18:e lönegraden, närmast
de av fortifikationsförvaltningen angivna cheferna för administrativa
sektionen och kanslisektionen inom civilbyrån, att erhålla lönefyllnad till 24:e
respektive 21 :a lönegraden och beräknar därför medel för detta ändamål.
Behovet av en komplettering och omläggning av fortifikationsförvaltningens
fastighetsarkiv har understrukits av byggnads- och fortifikationsförvaltningsutredningen,
som för genomförandet av detta arbete i’äknat med samma personal
som fortifikationsförvaltningen. Då detta arbete är under alla förhållanden
erforderligt och av stor vikt, torde det böra igångsättas så snart som
möjligt. Jag föreslår därför, att medel beräknas för anställande för ändamålet
93
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
av en extra befattningshavare med lön enligt 20:e löneklassen och ett extra
ordinarie kanslibiträde med kunnighet i kartritning ävensom för anlitande av
sakkunnig biträdeshjälp, för vilket sistnämnda ändamål bör avses ett belopp
av 3 000 kronor.
Med hänsyn till angelägenheten för fortifikationsförvaltningen att kunna
av befattningshavare i lägre tjänsteställning behålla i tjänst personal, som
är förtrogen med arbetsuppgifterna, torde det vara erforderligt att för dylik
personal öka möjligheterna till extra ordinarie anställning. I anslutning till
vad fortifikationsförvaltningen föreslagit i fråga om förbättrade löneställningar
för lägre extra ordinarie och extra personal räknar jag därför, fortfarande
med bortseende från befästningsbyrån, med medel för följande nytillkommande
befattningar, nämligen 2 förste amanuenser i Bo 18, 2 kanslibiträden
i Eo 7, 2 expeditionsvakter i Eo 5 och 2 skrivbiträden i Eo 2.
Kostnaderna för avlönande av civil personal å befästningsbyrån och befästningsinspektionen
torde, såsom jag redan antytt, böra från och med nästa
budgetår överföras till avlöningsanslaget. Någon försvagning av denna organisation
är ej tillrådlig så länge arbetet med beredskapens avveckling pågår.
Med hänsyn härtill och i avbidan på prövningen av frågan örn fortifikationsförvaltningens
slutliga organisation synas mig ämbetsverkets beräkningar
av dessa kostnader kunna godtagas liksom i huvudsak även den
personaluppsättning och de löneställningar, som innefattas i dessa beräkningar.
Såsom civilförvaltningen anfört bör medelsförbrukningen för detta
ändamål närmare regleras. Jag förutsätter därför, att särskild personalförteckning
av Kungl. Majit fastställes för den civila personalen vid befästningsbyrån
och befästningsinspektionen. Därest så sker synes avdelande för ändamålet
av särskild delpost under icke-ordinarieposten icke erforderlig.
Beräkningen av kostnaderna för arvoden åt personal å organisationskontoret,
vilka med 5 800 kronor understiga de nuvarande, ha icke givit mig anledning
till erinran.
Brån nu angivna utgångspunkter skulle för bestridande av fortifikationsförvaltningens
avlöningskostnader erfordras, för avlöningar till ordinarie tjänstemän
och för arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,
oförändrat 61 000 kronor respektive 84 500 kronor, för avlöningar till ickeordinarie
personal 490 000 kronor (nu 170 000 kronor) samt för rörligt tillägg
förslagsvis 71300 kronor (nu 34 300 kronor), eller tillhopa 706 800 kronor.
Inkomsterna av inflytande pensionsmedel uppskattas till förslagsvis 50 800
kronor (oförändrat belopp). Medelsbehovet under förevarande anslag skulle
.således kunna uppskattas till 656 000 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 357 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna följande avlöningsstat för arméns fortifikationsförvaltning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
94
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................... kronor 61 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis ..................... » 84 500
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 490 000
4. Hövligt tillägg, förslagsvis ........................ » 71 300
Summa kronor 706 800
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis ........................... kronor 50 800
Nettoutgift kronor 656 000
dels ock till Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 656 000 kronor.
[13.] Arméns fortifikationsförvaltning: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget
för innevarande budgetår, 85 000 kronor, disponeras enligt en i statsliggaren
för samma budgetår, s. 80 f., intagen stat.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 11) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna oförändrat anslag. Beträffande
beräkningsgrunden får jag hänvisa till vad jag anfört vid anmälan
av anslaget till civilförvaltningens avlöningar.
I sin skrivelse den 18 augusti 1945 angående anslagsäskanden för budgetåret
1946/47 har arméns fortifikationsförvaltning räknat med att föreslagen
överföring till ämbetsverkets avlöningsanslag av personal å befästningsbyrån
m. m. skall medföra, att omkostnader för motsvarande verksamhetsområden
skola bestridas från förvaltningens omkostnadsanslag, vilket komme att medföra
väsentligt ökat medelsbehov under nämnda anslag.
För anslagsposten sjukvård beräknar fortifikationsförvaltningen ökning
från 1 000 kronor till 3 700 kronor. Anslagsposten till reseersättningar, nu
upptagen till 10 000 kronor, anses böra ökas till 51 000 kronor. Av ökningen
hänföra sig 18 000 kronor till befästningsbyråns verksamhet.
Anslagsposten expenser föreslår fortifikationsförvaltningen ökad från
73 000 kronor till 134 700 kronor. Av ökningen ha tillhopa 54 500 kronor angivits
hänföra sig till verksamhetsområden, för vilka omkostnaderna nu skulle
överföras till omkostnadsanslaget. Detta belopp fördelar sig med 5 000 kronor
på bränsle, lyse och vatten, 7 000 kronor på renhållning och städning, 15 000
kronor på skrivmateriel m. m., 20 000 kronor på telegram m. m., 4 000 kronor
på inköp och underhåll av möbler m. m. samt 3 500 kronor på bokinköp m. m.
Återstoden av ökningen, 7 200 kronor, hänför sig till förvaltningens verksamhet
i den omfattning densamma hittills bekostats av omkostnadsanslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 95
För publikationstryck har fortifikationsförvaltningen upptagit oförändrat
1 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet under förevarande anslag beräknar fortifikationsförvaltningen
således till (3 700 + 51 000 + 134 700 + 1 000=) 190 400
kronor.
Såsom fortifikationsförvaltningen förutsatt böra, i samband med att vissa Departement»- lönekostnader överflyttas från sakanslag till avlöningsanslag, omkostnaderna chefenför
motsvarande verksamhetsområden även överflyttas till att utgå av omkostnadsanslaget.
Vissa utgifter å omkostnadsanslaget äro direkt beroende av
personaluppsättningens storlek. Så är särskilt förhållandet med kostnaderna
för sjukvård. Mot fortifikationsförvaltningens beräkning av den därför avsedda
anslagsposten, 3 700 kronor, har jag icke funnit anledning till erinran.
För reseersättningar har fortifikationsförvaltningen beräknat 51 000 kronor.
Det är givet, att så högt belopp icke kan erfordras under normala förhållanden.
Att kostnaderna för reseersättningar nu beräknas till så högt belopp torde sammanhänga
med att genomförandet av försvarsbeslutets byggnadsprogram samt
regleringen av markfrågor för befästningsanordningar kräva en mångfald
resor. Resor av denna art få emellertid till största delen anses vara att hänföra
till resor för besiktningar och därmed jämförliga förrättningar, vilka, såsom
försvarets civilförvaltning framhöll i utlåtande över fortifikationsförvaltningens
medelsäskanden för innevarande budgetår, jämlikt kungörelsen angående
bestridande av kostnader för avlöning enligt de militära avlöningsreglementena
m. m. (SFS 1945: 383) skola bestridas av sakanslag. Jag anser mig
med hänsyn härtill böra förorda, att anslagsposten till reseersättningar begränsas
till 20 000 kronor.
Enligt vad som under hand upplysts av fortifikationsförvaltningen ha särskilda
kostnader för bränsle hittills icke beräknats under ämbetsverkets omkostnadsanslag.
Från och med nästa budgetår torde så böra ske. Bränslekostnaderna
beräknas för nämnda budgetår till 27 200 kronor. Fortifikationsförvaltningens
uppskattning av medelsbehovet för expenser, slutande å 134 700
kronor, har icke givit mig anledning till erinran. Jag beräknar därför expensposten
till (27 200 + 134 700 =) 161 900 kronor.
Medelsbehovet under omkostnadsanslaget skulle härigenom uppgå till
(3 700 + 20 000 + 161 900 + 1 000 =) i nedåt avrundat tal 185 000 kronor,
innebärande en anslagshöjning med 100 000 kronor.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Arméns f ortif ikationsf örvaltning: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 185 000 kronor.
[14.] Arméförvaltningen: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget för innevarande
budgetår, 447 000 kronor, disponeras enligt i statsliggaren för detta budgetår,
s. 81 f., införd personalförteckning och avlöningsstat med därtill anslutande
bestämmelser.
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 13) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, beräkna oförändrat anslag för budgetåret 1946/47. Beträffande
beräkningsgrunden hänvisas till vad i det föregående anförts vid
anmälan av fråga örn anslag till avlöningar för försvarets civilförvaltning.
I skrivelse den 18 augusti 1945 med medelsäskanden för budgetåret
1946/47 har arméförvaltningen framlagt förslag rörande medelsbehovet under
arméförvaltningens avlöningsanslag. Arméförvaltningen har framhållit, att
ämbetsverkets personalbehov för nämnda budgetår icke kunde i erforderlig
utsträckning tillgodoses med anlitande av avlöningsanslag av samma storlek
som innevarande budgetårs.
Vad beträffar tygavdelningen har den civila personal, som erfordras
för handläggning av på denna avdelning ankommande ärenden, med få undantag
avlönats från sakanslag. Med hänsyn till föredragande departementschefens
uttalande i propositionen 1945: 170 (s. 235), att den av försvarets sakanslagsutredning
bedrivna utredningen icke borde föregripas genom en omfattande
överflyttning av personal från sakanslag till avlöningsanslag, har
arméförvaltningen utgått från att, i avvaktan på utredningens slutförande,
för tygavdelningens räkning — såsom hittills — sakanslag i erforderlig utsträckning
finge tagas i anspråk för avlönande under budgetåret 1946/47 av
personal, för vilken kostnaderna icke kunde bestridas av vederbörliga avlöningsanslag.
Arméförvaltningen har föreslagit ändrad löneställning för chefen för den
till tygavdelningens chefsexpedition hörande ekonomisektionen, där å tygavdelningen
förekommande kamerala ärenden handläggas. För nämnde chef
hade avsetts en befattning såsom revisor i lönegrad A 21. Av särskilda skäl
hade emellertid nuvarande innehavaren av denna befattning överflyttats till
tjänstgöring å ämbetsverkets civilbyrå och uppdraget att fullgöra de med
befattningen förenade göromålen hade anförtrotts annan inom tygavdelningen
tjänstgörande befattningshavare med ekonomisk utbildning (byråsekreterare
i Eo 21).
Med hänsyn till de kvalificerade och ansvarsfulla uppgifter, som komme
att åvila chefen för ekonomisektionen, syntes det arméförvaltningen vara
ofrånkomligt, att en för sektionen avsedd särskild befattning såsom kamrer
inrättades. Arméförvaltningen har erinrat, att vid övriga, försvaret tillhörande
centrala förvaltningsmyndigheter cheferna för respektive ekonomisektioner
eller kameralkontor undantagslöst vore placerade i lägst 24:e lönegraden. Då
de å tygavdelningens ekonomisektion ankommande arbetsuppgifterna syntes
vara fullt jämförbara med dem, som åvilade motsvarande sektioner (kontor)
inom nämnda förvaltningsmyndigheter, syntes den föreslagna kamrersbefattningen
böra placeras i lägst lönegrad A 24. Vid bifall därtill syntes den å
arméförvaltningens personalförteckning upptagna befattningen såsom revisor
i lönegrad A 21 böra överföras å övergångsstat, varvid innehavaren av befattningen
även i fortsättningen borde tagas i anspråk för tjänstgöring å civilbyrån.
97
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Bland övriga förslag till personalökningar å avlöningsanslaget har arméförvaltningen
upptagit inrättande av en befattning såsom byråsekreterare i
Eo 21 för chefen för kameraldetaljen inom den för ämbetsverket gemensamma
civilbyrån.
Försvarets civilförvaltning har på i huvudsak samma skäl som arméförvaltningen
anfört biträtt förslaget örn kamrerarbefattningens inplacering i lönegrad
A 24. Civilförvaltningen har ansett det tveksamt, örn revisorsbefattningen
i A 21 fördenskull borde indragas, och i stället föreslagit, att en av
arméförvaltningen för sektionen beräknad amanuensbefattning utbyttes mot
nämnda revisorsbefattning. Civilförvaltningen har vidare ansett, att civilbyråns
kameraldetalj lämpligen kunde inordnas i den förenämnda ekonomisektionen,
vilken i så fall syntes böra utbrytas ur tygavdelningens chefsexpedition
och anslutas till civilbyrån. Därest såsom civilförvaltningen föreslagit
den å arméförvaltningens stat uppförda revisorsbefattningen bibehölles,
syntes det icke erforderligt att för de kamerala ärendena inrätta ytterligare
en revisorsbefattning.
Allmänna lönenämnden har, med hänsyn till att ännu icke föreligger någon
tillförlitlig grund för ett bedömande av arten och omfattningen av ekonomisektionens
arbetsuppgifter under fredsförhållanden, särskilt som frågan örn
försvarets organisation är under utredning, ansett sig icke nu kunna tillstyrka
någon förändring av befattningen såsom chef för ekonomisektionen.
Beträffande förslaget örn inrättande av en byråsekreterarbefattning i Eo 21
för chefen för civilbyråns kameraldetalj syntes enligt lönenämndens mening
resultatet av 1945 års försvarskommittés arbete böra avvaktas, innan ett avgörande
träffades. Därest emellertid jämväl under nästkommande budgetår
arbetsuppgifterna för kameraldetaljen komme att ha sådan omfattning, att
detaljen ansåges böra bibehålla sin nuvarande självständiga ställning, syntes
skäligt, att chefen för detaljen tills vidare finge åtnjuta högre ersättning än
den lön, som tillkomme honom i egenskap av förste amanuens. Lönenämnden
ville därför förorda, att han i sådant fall tills vidare bibehölles vid nuvarande
kontraktsanställning med ett arvode av 840 kronor för månad.
Försvarets sakanslagsutredning har anfört, att med inrättande av en extra
ordinäre befattning i 21 :a lönegraden för chefen för civilbyråns kameraldetalj
syntes böra anstå. Utredningen vore i varje fall för sin del icke beredd att
nu taga ställning till frågan örn behovet av en befattning i nämnda lönegrad
under normala fredsförhållanden. Någon förändring syntes därför icke böra
vidtagas i hans nuvarande avlöning, vilken enligt uppgift utginge från sakanslag.
I anledning av remiss å en framställning den 6 april 1945 av arméförvaltningens
tygavdelning rörande behovet av extra ordinarie och vissa extra
tjänstemän med avlöning från sakanslag har försvarets sakanslagsutredning
i skrivelse den 26 januari 1946 föreslagit, att medel för avlönande av personalen
å tygavdelningens chefsexpedition från och med budgetåret 1946/47
beräknades under arméförvaltningens avlöningsanslag. Som skäl härför har
utredningen anfört, att donna personal fullgjorde administrativa göromål av
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120. 273 4c 7
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
sådan natur, att de icke kunde sättas i direkt samband med den verksamhet,
för vilken visst eller vissa sakanslag anvisats, varför det icke syntes behöva
råda tvekan örn att kostnaderna för personalen borde bestridas från avlöningsanslag.
I sin framställning den 6 april 1945 hade tygavdelningen föreslagit, att
av den såsom extra tjänstemän eller medelst kontrakt anställda personalen
å chefsexpeditionens ekonomi-(bokförings-) sektion skulle inrättas extra ordinarie
befattningar för 1 förste amanuens, MEo 18, 2 amanuenser, MEo 15,
2 kanslibiträden, MEo 7, 1 kontorsbiträde, MEo 4, och 1 skrivbiträde,
MEo 2. Sakanslagsutredningen har av de sålunda föreslagna befattningarna
tillstyrkt inrättande och överförande till avlönande från avlöningsanslag
av 1 befattning i Eo 18 — under förutsättning att vid bifall
till arméförvaltningens i det föregående omnämnda förslag till uppfattning
av befattningen såsom chef för ekonomisektionen i A 24 den då ledigblivande
befattningen i Eo 21 indroges — och 2 befattningar i Eo 15 samt 2 extra
ordinarie kontorsbiträdesbefattningar och 1 extra ordinarie skrivbiträdesbefattning.
Beträffande befattningarna i 18:e och 15:e lönegraderna har utredningen
framhållit, att med dessa icke syntes avses sådana befattningar för
rekryteringspersonal, för vilka amanuensbenämning eljest brukades.
Vidare har sakanslagsutredningen föreslagit, att medel skulle beräknas
under arméförvaltningens avlöningsanslag för följande fyra redan befintliga
extra ordinarie befattningar inom övriga delar av chefsexpeditionen, nämligen
1 kontorist, 8:e lönegraden, 1 kanslibiträde, 7:e lönegraden, 1 kontorsbiträde,
4:e lönegraden, och 1 skrivbiträde, 2:a lönegraden.
Av den civila personalen å intendenturavdelningen avlönas allenast
ett fåtal från sakanslag, nämligen viss teknisk personal för den bränslekontrollerande
verksamheten vid försvarets fasta anläggningar samt inköpschef,
livsmedelsingenjör och förplägnadsassistent vid underhållsbyrån. övrig personal
har under beredskapen avlönats från å riksstaten anvisade avlöningsanslag
eller från förskottsstat.
Arméförvaltningen har verkställt en närmare beräkning av behovet av den
civila personal som skulle vara erforderlig för intendenturavdelningens och
civilbyråns del under budgetåret 1946/47. Arméförvaltningen har därvid framhållit,
att ämbetsverkets verksamhet, från att under tidigare rådande fredsförhållanden
ha haft sin tyngdpunkt i funktionen såsom övervakande och ledande
organ över den till truppförbanden i stor utsträckning decentraliserade
verksamheten, för framtiden komme att i stället präglas av en delvis utav
krisförhållandena föranledd centralisering av förvaltningsarbetet, vilken befunnits
medföra så betydande fördelar att densamma vore avsedd att bibehållas
vid en återgång till normala förhållanden.
Arméförvaltningens förenämnda beräkningar utvisa, att för intendenturavdelningen
och civilbyrån skulle, såvitt avser befattningar i 7:e och lägre
lönegrader, utöver nu befintliga 3 i 7:e, 13 i 4:e och 1 i 2:a lönegraden erfordras
7 i 7:e, 1 i 5:e, 13 i 4:e och 17 i 2:a lönegraden. Samtliga de befattningar
som sålunda föreslås nyinrättade ha ansetts böra upptagas såsom
99
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
extra ordinarie. Härjämte har arméförvaltningen, utgående från att även i
fredstid komme att inom intendenturavdelningen finnas en särskild byrå för
handläggning av drivmedelsärenden, föreslagit inrättande av en befattning
såsom drivmedelsassistent i lönegraden Eo 24. Till stöd för sistnämnda förslag
har ämbetsverket anfört följande.
Arbetet med kontroll av driften vid de fasta bergrumsanläggningarna, kontroll
av uppbörden, redovisning av olika drivmedelspartier, som skola utlastas
och intagas, avtalsuppgörelser och kontroll av partier, som skola intagas
i bergrummen, kräva anställandet av en civil fackman, drivmedelsassistent,
vid drivmedelsbyrån. Denne befattningshavare bör förutom för
arbetsuppgifterna beträffande bergrummen även tågås i anspråk vid drivmedelsbyråns
upphandlingar samt för redovisning därstädes av de drivmedel,
som i övrigt i beredskapssyfte lagras för såväl arméförvaltningens intendenturavdelnings
som truppförbandens räkning. Befattningshavaren skall dessutom
såsom fackman deltaga vid av byråchef förrättad inspektion av drivmedelstjänsten
vid truppförbanden.
För att till befattningen må kunna förvärvas en kvalificerad person bör
befattningen inplaceras i lägst lönegrad Eo 24. Det må omnämnas, att vid
flygförvaltningen anställd drivmedelsassistent för närvarande åtnjuter avlöningsförmåner,
som motsvara Eo 24.
Beträffande frågan örn drivmedelsbyråns fortsatta bestånd har arméförvaltningens
intendenturavdelning inkommit med särskild skrivelse den 29
december 1945, därtill föranledd av en av Kungl. Majit i anledning av den
förstärkta försvarsberedskapens avveckling meddelad föreskrift rörande avveckling
av sådana särskilda organisatoriska anordningar, som enligt beslut
av Kungl. Majit vidtagits för beredskapsändamål. I denna skrivelse har
intendenturavdelningen, främst med hänsyn till att det med drivmedelstjänsten
förenade avvecklingsarbetet kunde beräknas fortgå under en stor del av
år 1946, hemställt, att drivmedelsbyrån måtte få äga bestånd även under budgetåret
1946/47. Intendenturavdelningen har emellertid till stöd för framställningen
därjämte anfört, att i de utredningar, som skulle tjäna till grundval
för 1945 års försvarskommittés arbete, övervägdes en förläggning av
drivmedelstjänstens ledning till annan byrå inom arméförvaltningen än underhållsbyrån,
som enligt arméförvaltningens instruktion hade att handlägga
drivmedelsärenden, samt att de pågående stora utredningarna beträffande
landets drivmedelsförsörjning eventuellt kunde medföra en sådan omläggning
av hela drivmedelsproblemet, att dess verkningar även sträckte sig in
på den militära förvaltningen. Ett återförande av drivmedelsärendena till
underhållsbyrån skulle icke heller medföra någon kostnadsbesparing, då den
personal som beräknats för drivmedelsbyrån även i sådant fall skulle vara
erforderlig.
För civilbyrån har arméförvaltningen ytterligare föreslagit inrättande
av tre nya amanuensbefattningar, nämligen 1 i Eo 18 och 2 i Eo 16, ävensom
överförande till ordinarie stat av den extra ordinarie byråsekreterarbefattning,
vars innehavare hade att handlägga ärenden av juridisk och allmänt
administrativ natur. Som skäl för sistnämnda förslag har anförts, att med ett
dylikt överförande möjligheten att bibehålla lämplig arbetskraft ökas och
100 Kungl. May.ts proposition nr 120.
risken av för kontinuiteten i arbetet olägligt ombyte av innehavare av befattningen
undgås. Det syntes enligt arméförvaltningens åsikt icke kunna råda
någon tvekan örn att befattningen bomme att bliva erforderlig i framtiden.
Civilförvaltningen har i sitt utlåtande över arméförvaltningens skrivelse
den 18 augusti 1945 funnit vad arméförvaltningen anfört rörande personalbehovet
å intendenturavdelningens byråer i stort sett icke föranleda erinran från
civilförvaltningens sida. Därest arbetsuppgifterna för den föreslagne drivmedelsassistenten
vore likvärdiga med motsvarande befattningshavares vid
flygförvaltningen, syntes han liksom den sistnämnde böra placeras i lönegrad
Eo 24.
Allmänna lönenämnden har anfört, att det av arméförvaltningen redovisade
behovet av biträdes- och amanuenspersonal å intendenturavdelningen och
civilbyrån undandroge sig lönenämndens bedömande. De ifrågasatta lönegradsplaceringarna
ha i och för sig icke föranlett någon erinran från lönenämndens
sida. Därest en särskild befattning för drivmedelsassistent vore erforderlig
jämväl i fredstid, funne ''lönenämnden icke anledning till erinran
mot att befattningen placerades i Eo 24. Lönenämnden har av vad arméförvaltningen
anfört funnit framgå, att ännu icke tillräcklig erfarenhet förelåge
rörande arbetsuppgifternas omfattning i fredstid för ett bedömande av huru
civilbyråns intendentur- och tygärenden skulle fördelas å redan befintliga befattningar
å denna byrå. Redan med hänsyn därtill syntes det böra anstå
med förändring av den nuvarande för intendenturärenden avsedda extra
ordinarie byråsekreterarbefattningen till ordinarie tjänst. Lönenämnden har
vidare ansett, att beträffande här berörda spörsmål resultatet av 1945 års försvarskommittés
arbete borde avvaktas, innan ett avgörande träffades.
Sakanslagsutredningen har funnit sig böra behandla arméförvaltningens
förslag i fråga om personal, som tidigare avlönats från förskottsstat och vars
avlöning under innevarande budgetår bestrides från avvecklingsanslag. Utredningen
ville erinra, att utredningen i utlåtande över arméförvaltningens
anslagsäskanden för budgetåret 1945/46 framhållit, att enligt utredningens
mening verksamheten vid arméförvaltningen borde göras till föremål för
organisationsundersökningar, innan ställning toges till frågan örn då ifrågasatt
utökning av den ordinarie biträdespersonalen vid verket. Eftersom utredningen
icke heller vore beredd att, innan dylika undersökningar företagits,
ingå på en närmare prövning av frågan, i vilken utsträckning ett överförande
av personal från sakanslag till avlöningsanslag borde äga rum, hade utredningen
— med hänsyn jämväl till den korta tid, som stått till dess förfogande
för ärendets handläggning — måst inskränka sig till en summarisk behandling
av denna del av arméförvaltningens då föreliggande anslagsäskanden.
Utredningen har enligt förevarande utlåtande funnit vad sålunda anförts
i tillämpliga delar äga giltighet jämväl beträffande arméförvaltningens nu
framlagda förslag örn biträdespersonalen å intendenturavdelningen och civilbyrån.
Utredningen hade sålunda icke ansett sig böra ingå på en detaljgranskning
rörande behovet av sådan personal. Å andra sidan vore det uppenbart, att
under nästkommande budgetår, då avvecklingsanslag icke syntes komma att
101
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
stå till förfogande, arméförvaltningen i annan ordning borde erhålla medel
för avlönande av den biträdespersonal, som vore erforderlig för verksamheten.
Utredningen delade ämbetsverkets uppfattning, att detta borde ske genom
ökning av den i arméförvaltningens avlöningsstat upptagna anslagsposten avlöningar
till övrig icke-ordinarie personal. Då här vore fråga örn stadigvarande
personal vid central förvaltningsmyndighet, funne nämligen utredningen —
ehuru utredningen icke nu vore beredd att göra något principuttalande i
frågan — övervägande skäl tala för att medel från sakanslag icke foges i
anspråk för ändamålet. Enligt utredningens mening borde emellertid i nuvarande
läge extra ordinarie befattningar inrättas i betydligt mindre utsträckning
än arméförvaltningen föreslagit. Utredningen ville för sin del förorda,
att förslagsvis ytterligare 1 kansli-, 3 kontors- och 4 skrivbiträdesbefattningar
inrättades såsom extra ordinarie, övrig personal syntes böra bibehållas vid
extra anställning.
Förslaget örn inrättande av en befattning i Eo 24 för en drivmedelsassistent
föranledde sakanslagsutredningen att erinra, att sedan den 1 juli 1945 en
drivmedelsassistentbefattning i Eo 24 funnes inrättad vid flygförvaltningen
samt att motsvarande befattningshavare vid marinförvaltningen vore placerad
i MEx 22 och avlönad av medel från sakanslag. Utredningen, som under hand
erfarit, ätt frågan örn en gemensam intendenturförvaltning för de tre försvarsgrenarna
vore under övervägande, ansåge sig i nuvarande läge endast
kunna tillstyrka, att drivmedelsassistenten i arméförvaltningen anställdes
såsom extra tjänsteman.
Arméförvaltningen har vidare beräknat erforderlig personal för betjänande
av ämbetsverkets telefonväxel i ämbetsbyggnaden, sedan automatisk
växel iordningställts, till 6 telefonister. Samtliga ha föreslagits erhålla
extra ordinarie anställning, 1 såsom kontorsbiträde och de övriga tills vidare
såsom skrivbiträden. Några befattningar för detta ändamål ha icke beräknats
i ämbetsverkets avlöningsanslag för innevarande budgetår.
I fråga om expeditionsvaktspersonal erfordras enligt arméförvaltningens
beräkningar för ämbetshuset å Gärdet för närvarande 17 expeditionsvakter,
varav 11 för tygavdelningen och 6 för intendenturavdelningen. Av
dessa äro 2 uppförda på ordinarie stat och 4 avlönas från tygavdelningens sakanslag.
Härtill kommer ytterligare 1 expeditionsvakt å ordinarie stat, vilken
för närvarande tjänstgör i Artillerigården och som vid utbyggandet av ämbetshuset
på Gärdet kommer att överflyttas dit. Arméförvaltningen, som utgått
från att personal, som avlönas från tygavdelningens sakanslag, tills vidare
borde bibehållas vid denna anställningsform, har i sina beräkningar upptagit,
utöver de 3 å ordinarie stat, 11 expeditionsvakter med avlöning från arméförvaltningens
avlöningsanslag. Av dessa inneha redan nu 2 extra ordinarie
anställning.
Allmänna lönenämnden har beträffande den föreslagna utökningen av antalet
expeditionsvakter framhållit, att behovet av vakt- och budskickningspersonal
hittills tillgodosetts på olika sätt vid de i ämbetsbyggnaderna på Ladugårdsgärde
placerade försvarsgrensförvaltningarna. Detta syntes enligt löne
-
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
nämnden tala för att denna fråga borde göras till föremål för en organisationsundersökning.
I avbidan därpå syntes försiktigheten bjuda, att nya extra ordinarie
expeditionsvaktsbefattningar icke nu inrättades vid arméförvaltningen,
i varje fall icke i den omfattning ämbetsverket ifrågasatt.
Sakanslagsutredningen har av samma skäl som lönenämnden ansett, att
arméförvaltningens behov av expeditionsvaktspersonal -— utöver nu förefintliga
3 ordinarie och 2 extra ordinarie expeditionsvakter — tills vidare borde
tillgodoses med extra och tillfällig personal.
Slutligen har arméförvaltningen i fråga örn anslagsposten Arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, på i huvudsak samma skäl som
tidigare anförts ånyo framlagt förslag örn höjning av arvodet till ordföranden
i remonteringsnämnden från Oa 10 till Oa 12.
Civilförvaltningen har liksom tidigare tillstyrkt förslaget.
Allmänna lönenämnden har i anledning av förslaget allenast erinrat, att
denna lönenämnd och försvarsväsendets lönenämnd avstyrkt tidigare förslag i
ämnet.
Såsom i bilagan fjärde huvudtiteln till årets statsverksproposition (punkt
13) anförts finnes för handhavande inom arméförvaltningens tygavdelning av
på avdelningen såsom biluttagningsmyndighet ankommande frågor rörande
uttagning för militära — och vissa civila — ändamål av motorfordon m. m. inrättad
en särskild biluttagningssektion (militärregistret). I sitt
under samma punkt omnämnda, den 13 oktober 1945 avgivna förslag har den
för utredning rörande militärregistrets organisation särskilt tillkallade utredningsmannen,
byråchefen i riksräkenskapsverket C. A. Murray, föreslagit, att
det hos statistiska centralbyrån förda centrala automobilregistret, som i stort
sett omfattar landets samtliga registrerade civila motorfordon, samt expeditionen
och statistikdetaljen inom biluttagningssektionen skulle sammanslås
till en ny avdelning inom statistiska centralbyrån samt att till denna avdelning
skulle lokalt anknytas övriga delar av biluttagningssektionen, militärdetaljen
och uttagningsdetaljen. Genom en dylik anordning skulle vinnas,
bland annat, att vissa besparingar kunde göras i löner och omkostnader, av utredningsmannen
beräknade till 22 300 kronor, samt att de maskinanläggningar,
som de båda registreringsmyndigheterna var för sig disponera, skulle kunna
vid sammanslagning utnyttjas mera rationellt.
I skrivelse den 14 juli 1944 framlade arméförvaltningens tygavdelning förslag
rörande överflyttning av det centrala automobilregistret från statistiska
centralbyrån till biluttagningsmvndigheten. I anledning av denna framställning
och av vad i avgivna utlåtanden över densamma anförts har Kungl.
Majit den 23 november 1945 genom utfärdade författningar (SFS nr 722—724)
från och med den 1 december 1945 upphävt dittills gällande bestämmelser angående
utfärdande genom besiktningsmännens försorg av särskilda militära
besiktningsinstrument beträffande civila fordon som lämpa sig för krigsbruk.
Genom beslut den 23 november 1945 har Kungl. Majit därjämte anbefallt
statistiska centralbyrån att av hos byrån tillgängligt material tillhandahålla
103
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
biluttagningsmyndigheten vad som erfordras för dess uttagningsverksamhet.
Därjämte har Kungl. Maj:t genom samma beslut anbefallt statistiska centralbyrån
och biluttagningsmyndigheten att i samråd organisera på dem ankommande
registerföring av motorfordon m. m. på sådant sätt, att kostnad och
arbete för statsverket i största möjliga utsträckning besparas.
I utlåtanden över byråchefen Murrays förslag ha överbefälhavaren, försvarets
civilförvaltning och riksräkenskapsverket tillstyrkt förslaget, under det att
statskontoret har ifrågasatt behovet och önskvärdheten av en sammanslagning
i den föreslagna omfattningen.
Arméförvaltningens tygavdelning har ansett några besparingar icke stå att
vinna genom den föreslagna sammanslagningen utöver dem som redan uppkomma
genom att militära besiktningsinstrument icke längre utskrivas av besiktningsmännen.
Tygavdelningen har vidhållit sitt förslag, att det centrala
automobilregistret borde förläggas till biluttagningsmyndigheten. Först sedan
praktiska erfarenheter vunnits av den anordning beträffande registerföringen,
som skapats genom Kungl. Maj :ts beslut den 23 november 1945, borde avgöras
örn denna anordning skulle bibehållas eller endast finge betraktas såsom en
övergångsform till dess en sammanslagning på ett eller annat sätt komme till
stånd. Tygavdelningen har med hänsyn därtill och till att såväl den militära
uttagningsverksamheten som den civila registerföringen komme att under en
tid framåt vara onormalt belastad till följd av försäljningen av kronans bilar
m. m. ansett, att frågan örn en sammanslagning lämpligen borde uppskjutas,
samt föreslagit, att åt statistiska centralbyrån och tygavdelningen
gemensamt måtte uppdragas att till den 1 oktober 1946 inkomma med slutligt
förslag angående biluttagningssektionens och det centrala automobilregistrets
organisation från och med budgetåret 1947/48.
Statistiska centralbyrån har ansett sig icke böra motsätta sig, att frågan
örn centrala automobilregistret och militärregistrets förläggning och organisation
i princip finge sin lösning efter de riktlinjer, som utredningsmannen föreslagit,
därest biluttagningen alltjämt skulle ske efter oförändrade grunder och
lokalfrågorna kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt. Centralbyrån har
ansett en förläggning såsom utredningsmannen förordat av den föreslagna
nya avdelningen och övriga delar av biluttagningssektionen till centralbyråns
lokaler vara den avgjort lämpligaste lösningen. Med hänsyn till lokalsvårigheter
syntes dock i nuvarande läge enda utvägen vara att i avvaktan å lokalfrågans
ordnande söka genom tillfälliga anordningar nå fram till en provisorisk
lösning.
Med hänsyn till vad sålunda i detta ärende förekommit har Kungl.
Majit genom beslut den 1 februari 1946 uppdragit åt arméförvaltningen
och statistiska centralbyrån att gemensamt ytterligare pröva och utreda
frågan örn organisationsformen för den uttagningsverksamhet beträffande
motorfordon som ankommer på tygavdelningen i egenskap av biluttagningsmyndighet
och för den civila motorfordonsregistreringen med beaktande
av att kostnaderna för den militära och den civila motorfordonsregistreringen
böra i möjligaste mån begränsas. Därjämte har Kungl. Majit anbefallt myn
-
104
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
digheterna att före den 1 oktober 1946 inkomma med det förslag i ämnet, vartill
utredningen kan föranleda.
Jämlikt sitt uppdrag har utredningsmannen jämväl framlagt förslag örn anvisande
av medel för täckning av biluttagningsmyndighetens kostnader under
innevarande budgetår samt -—- därest den föreslagna sammanslagningen icke
skulle komma till stånd under år 1946 — under budgetåret 1946/47.
Kostnaderna för militärregistret ha intill innevarande budgetår behandlats
såsom löpande beredskapskostnader och täckts från förskottsanslag. Under
budgetåret 1945/46 ha dessa kostnader tills vidare balanserats å förskottstitel.
Sina beräkningar av militärregistrets fredskostnader vid nuvarande organisation
har utredningsmannen grundat på av arméförvaltningens tygavdelning
utarbetade nya organisationsplaner för den nu pågående försvarsutredningen,
vilka i vad avser militärregistret innebära en betydande nedskärning av de kostnader,
med vilka tidigare räknats.
Biluttagningsmyndigheten förutsättes organiserad på tre detaljer, militärdetalj,
uttagningsdetalj och statistikdetalj, samt en expedition. Personalbehovet
har utredningsmannen beräknat till 1 ingenjör i 24:e lönegraden, chef
för uttagningsdetaljen, 1 assistent (statistiker) i 18:e lönegraden, 3 kontorister
i 8:e lönegraden, 2 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden, 6 skrivbiträden och 1
expeditionsvakt (5:e lönegraden), samtliga i extra ordinarie anställning, samt 4
extra skrivbiträden. Som chef för militärdetaljen föreslås en kompaniofficer i
arvodesbefattning. Lönekostnaderna för den icke-ordinarie personalen har utredningsmannen
beräknat till omkring 76 500 kronor.
I sina medelsäskanden för budgetåret 1946/47 har försvarets civilförvaltning
under anslaget till Armén: Avlöningar återgivit ett av chefen för armén tillstyrkt
förslag av generalfälttygmästaren att för befattningen såsom chef för
biluttagningssektionen skulle nyinrättas en regementsofficersbeställning å
fälttygkårens stat. Civilförvaltningen har under hänvisning till den då pågående
utredningen rörande biluttagningssektionens organisation ansett sig
icke böra upptaga förslaget.
Utredningsmannen har beträffande denna chefsfråga anfört, att det syntes
vara klart, att chefen för biluttagningssektionen borde erhålla regementsofficers
tjänsteställning, samt därom vidare anfört i huvudsak följande.
Under de sistförflutna åren hade det visat sig vara förmånligt att såsom
chef för sektionen kunna disponera en reservofficer med bilteknisk sakkunskap
och erfarenhet från civil verksamhet. Även i fortsättningen måste dylika
meriter för denna befattning tillmätas betydelse. Därest chefsskapet knötes
till en regementsofficersbeställning på fälttygkåren minskades den krets, inom
vilken befattningen kunde rekryteras. Fråga vore också örn de höga tekniska
krav som ställdes på officer vid fälttygkåren vore erforderliga för denna befattning.
Örn i stället på arméförvaltningens avlöningsstat uppfördes en befattning
såsom chef för biluttagningssektionen, ökades den krets, inom vilken
befattningen kunde rekryteras. Befattningen syntes böra tillsättas på viss tid
och i lönehänseende jämställas med regementsofficer. Örn nuvarande organisation
skulle bibehållas, borde för ändamålet på arméförvaltningens avlöningsstat
inrättas en befattning i lönegraden C 4, benämnd byrådirektör. Om regementsofficer
förordnades på denna befattning kunde han kvarstå över stat
105
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
samt bibehålla sin militära tjänsteställning och när förordnandet upphörde
återgå i sin militära tur, därest han icke ansåges böra kvarstå i befattningen
till uppnådd pensionsålder.
Arméförvaltningens tygavdelning har ansett det av utredningsmannen angivna
behovet av biträdespersonal för lågt beräknat. Tygavdelningens egen
beräkning av erforderligt antal biträdesbefattningar upptager 1 i 7:e, 13 i 4:e
och 5 i 2:a lönegraden. Av de för biluttagningssektionen föreslagna befattningarna
finnas redan nu i extra ordinariebefattning 1 amanuens i 18:e och 1
kontorist i 8:e lönegraden samt kanslibiträdet. Kostnaderna för lön till den
civila personalen enligt tygavdelningens förslag ha beräknats till omkring
85 000 kronor. Som chef för militärdetaljen har tygavdelningen föreslagit kompaniofficer,
kommenderad eller i arvodesbefattning. Tygavdelningen har
understrukit behovet av att sektionens chefsfråga ordnas, särskilt som den
reservofficer som tidigare innehaft befattningen lämnat densamma med utgången
av år 1945.
Civilförvaltningen, som i fråga örn befattningen som sektionschef yttrat sig
över vad utredningsmannen därutinnan föreslagit för det fall att en sammanslagning
komme till stånd, nämligen inrättande av en beställning för regementsofficer
å fälttygkårens stat, har ifrågasatt, örn icke befattningen även
för sådant fall kunde besättas med civil befattningshavare med lön enligt lönegrad
C 4. Om militär befattning ansåges böra inrättas för ändamålet, syntes
befogad anledning icke föreligga att uppföra densamma å fälttygkårens stat.
Måhända kunde även en arvodesbefattning i Oa 12 vara tillfyllest.
Statskontoret har beträffande biträdespersonalen anfört, att några kontoristbefattningar
i 8:e lönegraden icke borde inrättas. Ansåges de med dessa
befattningar förenade göromålen icke tillräckligt motivera befattningarnas hänförande
till den gängse kontoristlönegraden (9:e lönegraden), borde tjänsterna
placeras i 7:e lönegraden. I
I fråga om arméförvaltningens personalorganisation föreligga i huvudsak Dr.partcmentssamma
förhållanden, som framhållits vid behandlingen i årets statsverkspro- chefenposition
av krigsmaterielverkets avlöningsanslag och i det föregående beträffande
avlöningsanslaget för försvarets civilförvaltning. Fortfarande saknas
sålunda i stort sett säkra hållpunkter för ett tillförlitligt bedömande av ämbetsverkets
personalbehov under normala fredsförhållanden. Först efter slutförandet
av den granskning av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters
organisation, som enligt vad i det föregående anförts förutsättes skola ske,
och av de organisationstekniska undersökningar, som i samband därmed avses
skola komma till stånd, torde dylika hållpunkter komma att föreligga.
Ej heller för arméförvaltningens del är det möjligt att i väntan på dessa
undersökningar undanskjuta trängande frågor om ändring av personalorganisationen.
Det torde därför bliva nödvändigt att räkna med en icke
oväsentlig ökning av förevarande anslag för inrymmande däri av avlöningskostnader
för icke-ordinarie personal i lägre tjänsteställning, som — ehuru
nödvändig för fredsorganisationen såvitt nu kan bedömas — under innevarande
budgetår avlönats med anlitande av avvecklingsanslag.
106
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
Frågan örn överflyttning av personalkostnader från sakanslag till avlöningsanslag
har i avbidan på den av försvarets sakanslagsutredning bedrivna
utredningen ännu icke kunnat lösas. Endast i obetydlig omfattning har en
dylik överföring hittills kunnat ske. Jag finner det ej heller lämpligt att nu
föregripa utredningens arbete genom någon mera omfattande kostnadsöverflyttning.
Jag godtager därför den till grund för arméförvaltningens medelsäskanden
liggande förutsättningen att en stor del av den civila personalen
vid tygavdelningen samt viss för speciella arbetsuppgifter anställd personal
vid intendenturavdelningen fortfarande avlönas från sakanslag. Yad beträffar
personalen vid tygavdelningens chefsexpedition torde dock i enlighet
med sakanslagsutredningens förslag kostnaderna för denna personal böra
redan nu överflyttas till avlöningsanslaget. Därjämte kommer bifall till
Kungl. Maj:ts i propositionen 1946: 80 framlagda förslag angående arméns
ingenjörpersonal liksom till det i det föregående framlagda förslaget örn beredande
av fastare anställning åt cheferna för arméns tygverkstäder att medföra
en icke obetydlig överflyttning av lönekostnader från sakanslag till arméförvaltningens
avlöningsanslag. Vid anmälan av dessa frågor har jag förutsatt,
att det skall få ankomma på Kungl. Majit att pröva i vad mån av vederbörliga
sakanslag skall vid meddelande av dispositionsbeslut innehållas belopp,
som svara mot den genom överflyttningen minskade belastningen å
dessa anslag. Enahanda prövning torde böra ske med avseende å den ytterligare
överflyttning av personalkostnader, som vid bifall till vad jag här föreslagit
kommer att ske.
Såsom jag anförde vid behandlingen i statsverkspropositionen av krigsmaterielverkets
avlöningsanslag är det självfallet av den största vikt, att den
utökning av personalorganisationen vid förvaltningarna, som prövas böra ske,
icke genomföres på sådant sätt att ett framtida övervägande av dessa frågor
i avgörande grad bindes.
Yad därefter angår de särskilda befattningarna inom ämbetsverket anser
jag skäl tala för att den befattningshavare som förestår handläggningen av
de kamerala ärendena vid tygavdelningens chefsexpedition erhåller förbättrad
löneställning. Med hänsyn till vad nyss anförts kan jag emellertid endast
förorda extra ordinarie anställningsform. Jag föreslår därför, att å personalförteckningen
för arméförvaltningen uppföres en befattning för kamrerare i
Eo 24. Samtidigt härmed bör en befattning för byråsekreterare i Eo 21 indragas.
Jag förutsätter, att den av civilförvaltningen väckta frågan örn ett sammanförande
organisatoriskt av de kamerala uppgifterna vid nämnda expedition
och vid civilbyrån skall upptagas till prövning vid övervägandena örn
arméförvaltningens blivande organisation. Jag kan därför icke tillstyrka, att
för chefen för civilbyråns kameraldetalj nu inrättas en extra ordinarie byråsekreterarbefattning.
Mot att såsom lönenämnden och sakanslagsutredningen
förordat den befattningshavare, som för närvarande bestrider de på nämnda
chefsbefattning ankommande göromålen, jämväl under nästkommande budgetår
bibehålies vid sin nuvarande kontraktsanställning har jag intet att erinra,
och jag beräknar därför medel för ändamålet under icke-ordinarieposten.
107
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
Såsom av det föregående framgår Ilar det befunnits erforderligt att underkasta
frågan örn militärregistrets organisation ytterligare prövning. Det blir
därför nödvändigt att i detta sammanhang beräkna medel för dess verksamhet
under nästa budgetår. I det förslag till personalorganisation för biluttagningssektionen
för det fall att ifrågasatt sammanslagning med vissa organ
för den civila motorfordonsregistreringen icke kommer till stånd, som framlagts
av den särskilt tillkallade utredningsmannen, ingår en extra ordinarie
befattning för detaljchef i 24:e lönegraden. I avbidan på resultatet av den
ytterligare prövningen av hela denna fråga anser jag icke lämpligt, att en
dylik befattning nu inrättas. Befattningen torde liksom hittills tills vidare
få uppehållas av kontraktsanställd tjänsteman. Inberäknat lön till nämnde
detaljchef uppgå kostnaderna för löner för den av utredningsmannen föreslagna
personalorganisationen till 76 500 kronor. Tygavdelningen, som föreslagit
vissa utökningar av biträdespersonalen i förhållande till utredningsmannens
förslag, har beräknat samma kostnader till 85 000 kronor. För egen del
räknar jag med att biluttagningssektionens personalbehov skall kunna för
nästa budgetår tillgodoses inom en kostnadsram av 80 000 kronor. Därvid
förutsätter jag, att extra ordinarie anställning icke skall förekomma i större
utsträckning än som av rekryteringsskäl oundgängligen påfordras. I beloppen
ingå icke kostnader för militär personal.
I avvaktan å slutlig prövning av frågan örn biluttagningsverksamhetens
organisation bör särskild befattning såsom chef för biluttagningssektionen
icke nu inrättas. Chefsfrågan torde tills vidare böra lösas genom kommendering,
eventuellt med anlitande av de nya regementsofficersbeställningar,
som jag i det följande vid behandlingen av arméns avlöningsanslag föreslår
skola inrättas å fälttygkårens stat.
Kostnaderna för biluttagningssektionen ha under innevarande budgetår
balanserats å förskottstitel. Dessa kostnader måste därför regleras. För egen
del anser jag, att kostnaderna böra till den del de belöpa på en organisation
av den omfattning, som av mig här godtagits, täckas medelst särskilt för ändamålet
anvisat anslag å tilläggsstat för innevarande budgetår och i övrigt avföras
å vederbörligt avvecklingsanslag. Jag har för avsikt att i annat sammanhang
förelägga Kungl. Majit förslag i ämnet.
Sakanslagsutredningens förslag rörande löneställning för den personal vid
tygavdelningens chefsexpedition, vars löner överflyttas till avlöningsanslaget,
anser jag mig kunna biträda, varför jag här räknar med avlöningskostnader
för följande befattningar, nämligen 1 i Eo 18, 2 i Eo 15, 1 i Eo 8, 1 i Eo 7,
3 i Eo 4 och 2 i Eo 2. Sedan sålunda den civila personalen vid tygavdelningens
chefsexpedition överförts till att avlönas från avlöningsanslaget, böra
sakanslag i fortsättningen icke tagas i anspråk för avlönande av sådan personal
i annan mån än som kan övergångsvis oundgängligen erfordras för ett
slutförande av de i 1942 års försvarsbeslut ingående materielanskaffningsprogrammen.
Vad härefter beträffar personal vid intendenturavdelningen och vid civilbyrån
finner jag behovet av en särskild befattningshavare såsom drivmedels
-
108
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
assistent vara styrkt. I avbidan på lösningen av föreliggande organisationsspörsmål
anser jag mig emellertid tills vidare icke kunna förorda annan anställningsform
för en dylik befattningshavare än såsom extra tjänsteman.
Jag räknar därför i det följande med medel för avlönande av en extra tjänsteman
i 24:e lönegraden.
Med det föreslagna utbytet av en befattning för extra ordinarie byråsekreterare
mot en ordinarie dylik befattning synes böra tills vidare anstå.
Arméförvaltningens förslag i övrigt beträffande intendenturavdelningen
och civilbyrån innebär, inberäknat den föreslagna telefonvaktpersonalen, inrättande
av extra ordinarie befattningar för 1 förste amanuens, 2 amanuenser,
Eo 16, 7 kanslibiträden, 1 expeditionsvakt, 14 kontorsbiträden och 22 skrivbiträden.
Jag anser mig icke kunna tillstyrka en så väsentlig utökning av den
extra ordinarie personalen. I det följande räknar jag därför med avlöningskostnader
för följande extra ordinarie befattningar nämligen 1 i 18:e, 1 i 16:e,
4 i 7:e, 7 i 4:e och 12 i 2:a lönegraden.
Såsom jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition av marinförvaltningens
avlöningsanslag torde det böra övervägas, huruvida, såsom
lönenämnden — och i detta ärende jämväl sakanslagsutredningen — förordat,
behovet av vakt- och budskickningspersonal vid de i ämbetsbyggnaderna å
Ladugårdsgärde placerade försvarsgrensförvaltningarna borde göras till föremål
för utredning genom organisationsundersökningar. Med hänsyn härtill
räknar jag icke nu med inrättande av ytterligare extra ordinarie expeditionsvaktsbefattningar
vid arméförvaltningen. Det oundgängligen erforderliga behovet
av expeditionsvaktspersonal torde tills vidare få tillgodoses med tillfällig
eller extra personal. Jag räknar med ett belopp av 25 000 kronor för
detta ändamål.
I propositionen 1945: 80 har förutsatts, att den civila ingenjörspersonalen,
personal vid arméförvaltningens tygavdelning och verkstadscheferna, skulle
uppföras på arméförvaltningens personalförteckning. Utöver där angiven personal
beräknar jag i enlighet med ett av särskilda sakkunniga för utredning
rörande viss min- och sprängmateriel vid armén i skrivelse den 5 februari
1946 framlagt och av arméförvaltningens tygavdelning tillstyrkt förslag 1
ingenjör i Eo 21 för min- och sprängämnesdetaljen inom tygavdelningen. I
enlighet härmed och med beaktande av vad i det föregående (punkten 8) anförts
rörande löneställningen för verkstadscheferna böra här beräknas avlöningskostnader
för — utöver de två i personalförteckningen redan nu upptagna
ingenjörbefattningama med lön enligt C-planen — följande antal extra ordinarie
ingenjörbefattningar, nämligen 1 i Eo 29, 7 i Eo 28, 9 i Eo 26, 10 i
Eo 24, 1 i Eo 22 och 1 i Eo 21.
Till stöd för det förnyade förslaget örn höjning av arvodet till ordföranden
i remonteringsnämnden ha icke anförts några nya skäl, som kunna föranleda
ändrat ståndpunktstagande till denna fråga. Jag finner mig därför
icke kunna biträda förslaget.
Med hänsyn till vad jag sålunda föreslagit beräknar jag arméförvaltningens
avlöningsanslag på följande sätt. Anslagsposterna till avlöningar till ordinarie
tjänstemän och till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Kungl. Maj :t, upptagas med oförändrade belopp, 142 000 och 286 000 kronor.
För löner m. m. till nytillkommande icke-ordinarie personal beräknar jag en
höjning av anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal med
520 000 kronor erforderlig. Häri ingå beräknade kostnader för anställande av
extra personal och för särskilda förmåner utöver lön som skola bestridas från
icke-ordinarieposten med omkring 140 000 kronor. Anslagsposten upptager jag
därför till (130 000 + 520 000 —) 650 000 kronor. Posten rörligt tillägg kan
uppskattas till 175 000 kronor. Inkomstposten bör oförändrat upptagas till
193 000 kronor. Anslagets slutsumma ökas härigenom från 447 000 kronor till
1 060 000 kronor, vilken anslagshöjning till övervägande del hänför sig till
överflyttning av lönekostnader från andra anslag.
Under åberopande av vad sålunda och i det föregående under punkt 8
anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att personalförteckningen för arméförvaltningen
skall tills vidare från och med budgetåret 1946/47 under rubriken
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 upptaga
följande befattningar i nedan angivna lönegrader:
1 verkstadschef ............................................. högst
3 ingenjörer ............................................................
4 verkstadschefer .......................................... högst
2 ingenjörer ............................................................
7 verkstadschefer .......................................... högst
5 ingenjörer ............................................................
1 kamrerare ............................................................
5 verkstadschefer .......................................... högst
1 ingenjör...............................................................
1 byråsekreterare
1 ingenjör.........
Eo 29
Eo 28
Eo 28
Eo 26
Eo 26
Eo 24
Eo 24
Eo 24
Eo 22
Eo 21
Eo 21
dels godkänna följande avlöningsstat för arméförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................................ kronor 142 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ......... » 286 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 650 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................... » 175 000
Summa kronor 1 253 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis ...................... kronor 193 000
Nettoutgift kronor 1 060 000;
dels ock till Arméförvaltningen: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 1 060 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ilo
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
[15.] Arméförvaltningen: Omkostnader,förslagsanslag. Anslaget för innevarande
budgetår, 310 000 kronor, disponeras på sätt framgår av en i statsliggaren
för nämnda budgetår, s. 82, intagen stat,
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvud
titeln, punkt 13) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna oförändrat anslag.
Beträffande beräkningsgrunden hänvisas till vad i det föregående anförts
vid anmälan av frågan örn anslag till avlöningar för försvarets civilförvaltning.
Arméförvaltningen har i sin skrivelse den 18 augusti 1945 med medelsäskandena
för budgetåret 1946/47 i beräkningen av detta anslag upptagit
anslagsposterna till sjukvård, reseersättningar och publikationstryck med
oförändrade belopp, eller 2 500 kronor, 6 000 kronor och 1 000 kronor.
Under anslagsposten till expenser har arméförvaltningen för bränsle, lyse
och vatten beräknat samma medelsbehov som för innevarande budgetår, eller
tillhopa 110 000 kronor.
Genom beslut den 15 juni 1945 har Kungl. Majit anbefallt arméförvaltningen
att i sina medelsäskanden för budgetåret 1946/47 särskilt angiva de
medelsbehov, som övergångsvis oundgängligen kunde erfordras för bestridande
av vissa med genomförandet av materielanskaffningen enligt 1942 års
försvarsbeslut sammanhängande expenser. I anledning därav har arméförvaltningen
i förevarande sammanhang — utöver medelsbehovet för ämbetsverkets
normala verksamhet — beräknat medel jämväl för nämnda övergångsvis
utgående omkostnader. Yad beträffar medelsbehovet för bestridande av
utgifter hänförliga till delposten övriga expenser under normal verksamhet
har arméförvaltningen anfört i huvudsak följande.
Utgifterna för renhållning och städning hade under budgetåret 1944/45 uppgått
till omkring 60 000 kronor, varav cirka 15 000 kronor avseende lokaler
utanför det nuvarande ämbetshuset. På grund därav och med hänsyn till att
lönerna till städning ökats genom tillämpning av nytt kollektivavtal syntes
kostnaderna för renhållning och städning icke kunna upptagas till lägre belopp
än 45 000 kronor.
För skrivmaterialier och blankettryck m. m. beräknade arméförvaltningen
— med hänsyn till att utgifter för blanketter, som erfordrades för redovisningsväsendet
inom samtliga försvarsgrenar, skulle bestridas från civilförvaltningens
omkostnadsanslag — att för fredsorganisationen komme att erfordras
ett belopp av omkring 80 000 kronor. Kostnaderna för telefonabonnemang
beräknades utgöra per år i runt tal 56 000 kronor, vartill komme kostnaderna
för samtalsavgifter och annonser, vilka — även örn den strängaste sparsamhet
iakttoges — icke syntes kunna sättas lägre än 24 000 kronor. De sammanlagda
telefon- och annonskostnaderna beräknades således uppgå till
80 000 kronor. För bindning av handlingar samt facklitteratur erfordrades
omkring 15 000 kronor, för inventarier och kontorsmaskiner omkring 10 000
kronor samt för hyra av hålkortsmaskiner för militärregistret 13 000 kronor.
Delposten till övriga expenser skulle sålunda uppgå till (45 000 + 80 000 +
80 000 + 15 000 -f 10 000 + 13 000 =) 243 000 kronor och anslagsposten till
expenser till sammanlagt 353 000 kronor mot för innevarande budgetår 300 500
kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
lil
Anslaget till arméförvaltningens normala omkostnader skulle på grund av
det anförda böra upptagas till i runt tal 363 000 kronor, vilket i förhållande
till medelsanvisningen för innevarande budgetår skulle innebära en anslagsökning
med 53 000 kronor.
De delposter, som berördes av verksamheten för femårsplanens genomförande,
vore renhållning och städning, skrivmaterialier, papper och blanketttryck,
telefon-, telegram- och annonskostnader samt facklitteratur och bindning
av handlingar och böcker. Härom har arméförvaltningen yttrat:
Så länge tygavdelningen behövde taga i anspråk förhyrda lokaler utanför
ämbetshuset, erfordrades för renhållning och städning av dessa lokaler under
budgetåret 1946/47 övergångsvis 15 000 kronor. Med ledning av under budgetåret
1944/45 bestridda kostnader, vederbörligen reducerade med hänsyn till
beräknad minskning i verksamhetens omfattning, kunde de till skrivmaterialier
och expenser samt blankettryck för budgetåret 1946/47 övergångsvis erforderliga
medlen beräknas till 80 000 kronor. Även för telefonabonnemangs- och
samtalsavgifter komme betydande kostnader att kvarstå, så länge tygavdelningen
förfogade över lokaler utanför ämbetsbyggnaden. Sålunda erfordrades
bland annat särskild telefonväxel i Historiska museet och Storgatan 13. Med
ledning av under budgetåret bestridda kostnader, vederbörligen reducerade
med hänsyn till att interurbana telefonsamtal endast borde komma till användning,
då så vore oundgängligen nödvändigt, hade till telefon- och telegramkostnader
samt annonser för budgetåret 1946/47 beräknats ett övergångsvis
erforderligt belopp av 50 000 kronor. För bindning av handlingar och böcker
samt facklitteratur hade på liknande sätt beräknats erforderligt ett belopp
av 15 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehov, som — på grund av att femårsplanen
icke komme att vara fullt genomförd förrän vid utgången av budgetåret
1946/47 — beräknades övergångsvis oundgängligen erforderligt under nämnda
budgetår, uppginge således till 160 000 kronor.
I den utredning rörande militärregistrets organisation, som enligt vad
under nästföregående punkt anförts verkställts av särskild utredningsman,
ha de årliga omkostnaderna för biluttagningssektionen (militärregistret) vid
bibehållande av den nuvarande organisationen upptagits med 20 500 kronor.
I detta belopp ingå för reseersättningar 2 000 kronor, för hyra för hålkortsmaskiner
7 000 kronor, för blankettryck 5 000 kronor samt för övriga utgifter,
hänförliga under delposten övriga expenser, 6 500 kronor.
Genom beslut den 18 januari 1946 har Kungl. Maj:t medgivit, att bevakningen
av försvarets ämbetsbyggnader på Gärdet tills vidare finge ordnas i
huvudsaklig överensstämmelse med ett av chefen för marinen framlagt förslag,
samt föreskrivit, att kostnaderna för bevakningen skulle bestridas från respektive
armé-, marin- och flygförvaltningarnas omkostnadsanslag, anslagsposten
expenser. Marinchefens ifrågavarande framställning avsåg såväl inner- som
ytterbevakning nattetid av ämbetsbyggnaden. För bevakningen skulle enligt
förslaget anlitas enskilt nattvaktsbolag. Ytterbevakningen skulle centralt ombesörjas
av marinen och kostnaderna därför påföras marinförvaltningens omkostnadsanslag.
Dessa kostnader beräknades enligt infordrade anbud till
6 500 kronor för år. De årliga kostnaderna för innerbevakningen skulle belöpa
sig till för arméförvaltningen 10 800 kronor, för marinen 6 000 kronor
och för flygvapnet 6 000 kronor.
Departementselie
fen.
112 Kungl. Marits proposition nr 120.
Såsom framgår av vad min företrädare i ämbetet anförde vid anmälan av
motsvarande anslagsäskande för innevarande budgetår (1945 års statsverksproposition,
bilagan fjärde huvudtiteln, punkt 12) ha av där angivna skäl
stora svårigheter förelegat att tillförlitligt beräkna arméförvaltningens omkostnadsanslag.
Först belastningen av innevarande budgetårs anslag kan ge
säkrare hållpunkter för en dylik beräkning. Arméförvaltningen har grundat
sina nu framlagda beräkningar på utgifterna å anslaget för budgetåret 1944/45,
reducerade till vad som kan anses ha belöpt å fredsorganisationen.
De överföringar till arméförvaltningens avlöningsanslag av lönerna för viss
personal, som jag under föregående punkt förordat, komma att medföra ökat
medelsbehov utöver vad av arméförvaltningen förutsatts å sådana anslagsposter
under omkostnadsanslaget vilka mera direkt påverkas av antalet anställda
befattningshavare. Sålunda torde för sjukvård m. m. böra beräknas
7 000 kronor. Även posten till reseersättningar torde böra förstärkas. Jag
anser dock höjningen av denna post böra begränsas till 2 000 kronor och
räknar därför för ändamålet med 8 000 kronor.
Delposten till bränsle, lyse och vatten torde kunna upptagas till av arméförvaltningen
beräknat belopp, 110 000 kronor. Beräkningen har skett från
förutsättningen att eldning med ved kommer att äga rum.
Enligt givet uppdrag har arméförvaltningen i detta sammanhang verkställt
beräkning av vissa särskilda merkostnader, som föranledas av anskaffningen
av tygmateriel enligt försvarsbeslutet. Dessa kostnader, som hänföra sig till
delposten övriga expenser, ha uppskattats till tillhopa 160 000 kronor. Jag
anser, att även dylika kostnader böra under nästa budgetår bestridas från
arméförvaltningens omkostnadsanslag. Utgifterna under ifrågavarande delpost
för arméförvaltningens fredsverksamhet i övrigt har förvaltningen beräknat
till 243 000 kronor. Därutöver ha särskilt för biluttagningssektionens
behov beräknats 18 500 kronor, i vilket belopp dock ingå sådana kostnader för
maskinhyra, som arméförvaltningen räknat med i sina anslagsäskanden. Under
denna delpost torde jämväl böra upptagas medel för ombesörjande av den
inre bevakningen av arméförvaltningens lokaler i ämbetsbyggnaden, vilka
enligt vad i det föregående angivits beräknats till 10 800 kronor. Sammanlagt
skulle alltså medelsbehovet under denna anslagspost uppgå till 432 300 kronor.
Då beräkningarna för medelsbehovet alltjämt få anses osäkra och alla möjligheter
till begränsningar i utgifterna böra tillvaratagas, räknar jag med att
ett belopp av 400 000 kronor skall vara tillräckligt för ifrågavarande ändamål.
Anslagsposten till publikationstryck torde i enlighet med arméförvaltningens
förslag kunna upptagas till oförändrat 1 000 kronor.
Jag beräknar således kostnaderna under detta anslag till (7 000 + 8 000 +
110 000 + 400 000 + 1 000 =) i runt tal 525 000 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 215 000 kronor. Av anslagsbeloppet kunna omkring 150 000
kronor anses hänförliga till utgifter, som komma att endast övergångsvis
utgå under nästa budgetår.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 113
att till Arméförvaltningen: Omkostnader för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 525 000 kronor.
[16.] Anskaffning av inventarier m. m. för tillbyggnad till ämbetshusen å Ladugårdsgärde,
reservationsanslag. Med bifall till förslag av Kungl. Majit i proposition
1945: 334 (bil. 13, punkt 2) bär riksdagen i skrivelse 1945: 545 anvisat
3 100 000 kronor för uppförande av ämbetsbyggnad å Ladugårdsgärde för försvarets
civil- och sjukvårdsförvaltningar samt för vissa delar av arméförvaltningens
tygavdelning. Genom denna tillbyggnad av försvarets ämbetsbyggnader
å Gärdet erhållas 619 rumsenheter, varav 371 beräknats för civilförvaltningen,
93 för sjukvårdsförvaltningen, 70 för tygavdelningen och återstoden för
andra behov.
Nämnda myndigheter ha anmodats att efter samråd med byggnadsstyrelsen
inkomma med uppgifter örn den inventarieanskaffning m. m., som komme att
erfordras vid inflyttningen i de nya lokalerna. Härvid skulle hänsyn tagas
till att redan befintliga inventarier i största möjliga utsträckning utnyttjades.
Försvarets civilförvaltning har med anledning härav hemställt örn ett anslag
av 270 000 kronor. Härvid har ämbetsverket beräknat kostnaderna för
flyttning av inventarier m. m. till 35 000 kronor, för flyttning av telefonväxel
till 49 270 kronor, för installation av snabbtelefonanläggningar och vissa
alarmanordningar för kassakontoret till 6 775 kronor, för anskaffning av
möbler till 15 000 kronor, för anskaffning av gardiner, mattor, armatur,
skyltar, speglar m. m. till 35 000 kronor, för hyllinredning m. m. till 65 000
kronor, för inredning av lunchlokal till 55 000 kronor och för oförutsedda
behov till 8 955 kronor.
Medelsbehovet för lunchlokalen har ämbetsverket beräknat efter enahanda
grunder som tillämpats för arméförvaltningens lunchlokal. Beträffande anslagsposten
å 65 000 kronor till hyllinredning m. m. har anförts, att sådan inredning
erfordrades dels på revisionsbyrån i den granskande personalens rum
och dels i ämbetsverkets arkiv, där 6 000 hyllmeter vore behövliga för bland
annat 12 års räkenskaper med tillhörande verifikationer. Beloppet avsåges
även för täckande av kostnaderna för inredning av ett bibliotek.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har beräknat ifrågavarande kostnader till
55 000 kronor, varav 10 000 kronor för flyttning av inventarier m. m., 21 500
kronor för anskaffning av möbler, 10 000 kronor för anskaffning av gardiner,
armatur, skyltar m. m., 10 000 kronor för personalsökaranläggning samt 3 500
kronor för anordnande av sjukrum och för oförutsedda behov. Därest nu
pågående sakkunnigutredning angående militärsjukvårdens organisation skulle
medföra, att inspektionsorganen förenades med förvaltningsmyndigheten, erfordrades
ytterligare utrymmen i nybyggnaden på Gärdet, överslagsvis beräknades
härför ett ytterligare medelsbehov för inventarier m. m. av 20 000
kronor.
Arméförvaltningens intendenturavdelningh.ox anmält, att för den del av arméförvaltningens
tygavdelning, som skall inrymmas i den planerade tillbyggnaden,
intet behov av medel för inventarieanskaffning förolåge. Seder
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120.
273 46 8
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Departements
chefen.
mera har emellertid under hand meddelats, att för flyttning av inventarier
m. m. beräknades 10 000 kronor och för flyttning av telefoner 23 000 kronor.
Kungl. Majit har den 25 januari 1946 uppdragit åt krigsmaterielverket att
i samråd med generalpoststyrelsen, riksräkenskapsverket och försvarets
civilförvaltning skyndsamt utarbeta och till Kungl. Majit inkomma med förslag
till bestämmelser för omhändertagande av krisförvaltningens och försvarets
övertaliga bestånd av kontorsinventarier. Jag förutsätter, att större
delen av det behov av kontorsinventarier, som enligt det föregående uppkommer
vid ianspråktagande av de nya lokalerna, skall kunna täckas genom
överflyttning av sålunda överblivna inventarier. Även i övrigt synas vissa
möjligheter föreligga att begränsa de förutnämnda medelsäskandena å sammanlagt
(270 000 + 55 000 + 33 000 =) 358 000 kronor. Jag förordar, att
ett reservationsanslag av sammanlagt 260 000 kronor ställes till förfogande
för ändamålet. Fördelningen av beloppet synes böra ankomma på byggnadsstyrelsen.
Åberopande det anförda får jag hemställa att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Anskaffning av inventarier m. m. för tillbyggnad till
ämbetshusen å Ladugårdsgärde för budgetåret 1946/47 anvisa
ett reservationsanslag av 260 000 kronor.
[17.] Försvarsstaben: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget för innevarande
budgetår — 2 965 000 kronor — från vilket även bestridas avlöningskostnader
för försvarsväsendets radioanstalt, disponeras enligt i statsliggaren för detta
budgetår, s. 86 och 87, intagen avlöningsstat jämte personalförteckning med
därtill anslutande särskilda bestämmelser.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 18) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1946/47 beräkna ett förslagsanslag
av 2 965 000 kronor. Denna anslagsfråga synes nu böra upptagas till behandling.
I skrivelse den 31 augusti 1945 har chefen för försvarsstaben framlagt försvarsstabens
anslagsäskanden för budgetåret 1946/47. Häröver har försvarets
civilförvaltning den 29 september 1945 avgivit utlåtande.
Vidare har chefen för försvarsväsendets radioanstalt i skrivelse den 5
september 1945, vilken överlämnats av chefen för försvarsstaben den 16 november
1945, framlagt anstaltens anslagsäskanden för samma budgetår.
Sedermera har överbefälhavaren i skrivelse den 10 januari 1946 framlagt
förslag angående organisation av försvarets högsta ledning m. m. Förslaget
har grundats på en under ledning av framlidne generalmajoren, friherre A. O.
Kappe verkställd utredning och har närmast avsetts att utgöra underlag för
den inom 1945 års försvarskommitté pågående utredningen rörande försvarets
organisation efter utgången av femårsperioden 1942/47. Förslaget
115
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
avser organisationen av överbefälhavarens personliga stab, försvarsstaben, försvarsväsendets
radioanstalt, centrala värnpliktsbyrån och krigsarkivet. Såvitt
avser försvarsstaben har förslaget, vilket i denna del beräknats medföra en
sammanlagd kostnadsminskning å avlöningsanslag av omkring 85 000 kronor,
med hänsyn såväl härtill som till önskvärdheten av en rationalisering av
stabens organisation ansetts böra genomföras redan från och med budgetåret
1946/47.
Överbefälhavarens förslag har den 25 januari 1946 överlämnats till 1945
års försvarskommitté för övervägande i samband med utredningsarbetets fullgörande,
dock med åliggande för kommittén att avgiva särskilt yttrande i vad
mån förslaget kunde böra genomföras från och med budgetåret 1946/47 eller
vid annan lämplig tidpunkt.
I utlåtande den 7 februari 1946 har 1945 års försvarskommitté såvitt avser
försvarsstaben anfört, att förslagets genomförande, såsom av överbefälhavarens
skrivelse framginge, skulle medföra en ökning av medelsbelastningen å försvarsstabens
stat, medan den av överbefälhavaren angivna kostnadsminskningen
skulle ernås genom indragning av beställningar å andra stater. Enligt
av kommittén verkställda beräkningar skulle kostnadsökningen å försvarsstabens
stat komma att uppgå till 108 400 kronor. De indragningar, som
enligt överbefälhavarens förslag skulle kunna vidtagas å andra stater, avsåge
sammanlagt 21 beställningar i lönegrad Oa 3 eller Oa 2. Då å andra sidan en
regementsofficersbeställning skulle tillkomma å generalstabskårens stat,
skulle vid löneberäkning efter I-ort kostnadsminskningen å andra stater
än försvarsstabens uppgå till omkring 189 800 kronor. Nettobesparingen
för statsverket skulle härvid bliva omkring 81400 kronor. Med
hänsyn till det stora antalet vakanta officersbeställningar — enbart
vid armén omkring 300 — syntes emellertid indragningen av det relativa
fåtal beställningar, varom här vore fråga, knappast komma att i nuvarande
läge leda till någon reell besparing i vidare mån än som motsvarade
skillnaden mellan löner å l ort och å andra tjänstgöringsorter. Örn därvid
schematiskt räknades med F-ort, skulle nämnda skillnad bli omkring 16 900
kronor. Även om försvarsgrenarnas avlöningsanslag i samband med förslagets
genomförande skulle nedräknas med sammanlagt 189 800 kronor, syntes således
någon kostnadsminskning i realiteten icke för närvarande kunna påräknas
utan fastmera en fördyring med omkring 91 500 kronor komma att inträda.
Örn således besparingsskäl knappast kunde med fog åberopas till stöd
för förslagets genomförande redan från och med nästa budgetår, återstode att
bedöma, huruvida en sådan åtgärd kunde anses påkallad ur rationaliseringssynpunkt.
Ehuru kommittén icke ännu vore beredd att taga slutlig ställning
till frågan örn försvarsstabens organisation och därav betingade kostnader,
borde enligt kommitténs mening hinder icke möta att i anslutning till förslaget
såsom ett provisorium vidtaga de rationaliseringar inom försvarsstaben,
som kundo befinnas lämpliga och möjliga att genomföra utan överskridande
av den nuvarande kostnadsramen för densamma. Där särskilda skäl vore för
handen, syntes därvid jämväl ett utbyte av vissa i den nuvarande personal
-
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
organisationen ingående befattningar mot andra, i förslaget upptagna sådana
kunna äga rum. Vad i det föregående sagts örn försvarsstaben borde i tilllämpliga
delar gälla även överbefälhavarens personliga stab. Det syntes icke
uteslutet, att genom rationaliseringsåtgärder i angiven omfattning kunde
vinnas erfarenheter av värde vid kommitténs slutliga ställningstagande till
hithörande spörsmål.
Med beaktande av vad försvarskommittén sålunda anfört har jag, med ledning
av en av chefen för försvarsstaben den 16 februari 1946 avgiven promemoria
i ämnet, ansett mig böra föreslå, att redan från och med nästa budgetår
vidtagas vissa, huvudsakligen provisoriska, förändringar i organisationen av
försvarsstaben. Beträffande de ändringsförslag, som jag sålunda ansett mig
kunna upptaga till behandling, torde följande redogörelse få lämnas, varvid i
fråga örn motiveringen för förslagen i huvudsak torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet.
Ändrad sektions- och avdelningsindelning m. m.
Enligt försvarsstabens i enlighet med 1942 års försvarsbeslut avfattade
instruktion (SFS 1942: 800) bedrives verksamheten inom försvarsstaben pia
tolv avdelningar, varje avdelning med en regementsofficer som avdelningschef.
Till försvarsstaben höra jämväl en expedition med kommendantur, med
en regementsofficer som chef, samt en fotoanstalt. Två eller flera avdelningar
må enligt försvarsstabschefens bestämmande sammanföras till två eller, vid
krigsorganisation, flera sektioner, envar under en sektionschef. I sektion kan
även fotoanstalten ingå. Två av avdelningarna — marin- och flygavdelningarna
— må däremot ingå i sektion allenast vid krigsorganisation.
I gällande fredsorganisation har försvarsstaben organiserats på det sätt,
att till sektion I hänförts fem avdelningar, nämligen armé-, kvartermästar-,
luftförsvars-, kommunikations- och signaltjänstavdelningarna, ävensom fotoanstalten,
medan sektion II omfattar utrikes- och inrikesavdelningarna samt
krigshistoriska avdelningen. Direkt under försvarsstabschefen lyda marinoch
flygavdelningarna, press- och filmavdelningen samt personalvårdsavdelningen,
vidare en regementsofficer till förfogande jämte personaldetalj samt
slutligen chefsexpedition med kommendantur och en detalj för förvaltningsärenden
(förvaltningsbyrå).
Under beredskapstiden ha press- och filmavdelningen samt personalvårdsavdelningen
sammanförts till en sektion III med den förras avdelningschef
såsom sektionschef.
Överbefälhavarens förslag, vilket uppgjorts av chefen för försvarsstaben,
innebär i huvudsak följande.
Sektion III organiseras även i fredstid.
Till sektion I sammanföras de avdelningar, som företrädesvis handlägga
operativa och därmed sammanhängande ärenden, nämligen arméavdelning,
marinavdelning, flyg- och luftförsvarsavdelning (för närvarande två avdelningar)
samt kvartermästar-, kommunikations- och signaltjänstavdelningar.
Sektion II, inom vilken handläggas ärenden rörande inhämtande, bearbe
-
117
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
tande och. delgivning av underrättelser samt motverkande av främmande makters
underrättelsetjänst, sammansättes av underrättelseavdelning (bildad
genom sammanslagning av en för närvarande direkt under sektionschefen
organiserad underrättelsedetalj med huvuddelen av utrikesavdelningen),
attachébyrå (utgörande återstoden av utrikesavdelningen och avsedd för handläggning
av ärenden rörande försvarsattachéer) samt inrikesavdelning. Till
sektionen anknytes även fotoanstalten, vilken erhåller en mera fristående ställning
än för närvarande.
Till sektion III hänföras, i huvudsaklig överensstämmelse med försvarets
upplysningsutrednings förslag (SOU 1945:21; jfr 1946 års statsverksproposition,
fjärde huvudtiteln, punkt 188), pressavdelning, upplysningsbyrå, personalvårdsavdelning
och krigshistorisk avdelning.
En för närvarande i överbefälhavarens personliga stab ingående regementsofficer
för forskningsärenden har föreslagits skola inordnas i försvarsstaben
såsom chef för en direkt under försvarsstabschefen lydande forskningsbyrå,
i vilken även skulle ingå en tekniskt utbildad officer i lönegrad Oa 3.
Beträffande övriga delar av försvarsstaben ha föreslagits vissa förenklingar
i organisationen.
Det har förutsatts, att det liksom nu skall ankomma på försvarsstabschefen
att besluta örn avdelningarnas sammanförande i sektioner.
Chefen för försvarsstaben har till stöd för förslagen bland annat anfört
följande.
Sektionsindelningen, som tillkom i 1942 års organisation, har visat sig
medföra, att försvarsstabschefen i stor utsträckning kunnat befrias från
rutinärenden, vilket varit till fördel vid hans handläggning av större uppgifter.
Indelningen har vidare underlättat ett närmare samarbete mellan avdelningar,
vilkas verksamhet hör nära samman. Det är med hänsyn till vad
som sålunda anförts önskvärt att försvarsstabschefen, även då staben icke
är krigsorganiserad, kan bilda en tredje sektion.
Viktiga operativa ärenden äro i allmänhet samrådsärenden, vilka skola
handläggas i nära samarbete mellan de tre egentliga operativa avdelningarna,
armé-, marin- och flygavdelningarna, samt mellan dem och övriga avdelningar,
som ingå i sektion I (kvartermästar-, luftförsvars-, kommunikations- och signaltjänstavdelningarna).
Örn marin- och flygavdelningarna inordnas i sektion I,
kunna förberedande operativa planläggningsarbeten utföras under sektionschefens
ledning. Därigenom vinnes, att dessa ärenden komma mera allsidigt
förberedda och bearbetade inför försvarsstabschefen än vad som nu är fallet.
En sådan ordning kommer även att medföra tidsvinst och arbetsbesparing.
Även vid lösandet av vissa andra uppgifter torde med säkerhet tidsvinst och
arbetsbesparing kunna åstadkommas, om det förberedande arbetet före föredragning
för försvarsstabschefen kan ledas av chefen för den operativa sektionen.
Vissa olägenheter ha befarats kunna bli en följd av att marin- och flygavdelningarna
förlora sin fristående ställning direkt under försvarsstabschefen,
främst att den omedelbara kontakten mellan denne och berörda avdelningschefer
skulle kunna gå förlorad ävensom att dessa avdelningschefers
ställning såsom kontaktmän mellan å ena sidan överbefälhavaren (försvarsstabschefen)
och å den andra respektive försvarsgrenschef (försvarsgrensstabschef)
kunde tänkas bliva rubbad.
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
I gällande arbetsordning för försvarsstaben fastställes beträffande föredragning
inför försvarsstabschefen numera, att föredragande inför försvarsstabschefen
i ärenden, som skola föreläggas honom, i regel äro vederbörande
avdelningschefer. Före föredragning för försvarsstabschefen sker föredragning
inför vederbörande sektionschef. Denne är, när han så prövar erforderligt,
närvarande vid föredragning för försvarsstabschefen. Där så finnes lämpligt
med hänsyn till ärendets natur eller för tids vinnande, må föredragning verkställas
av annan officer än av avdelningschef eller sektionschef. Föredragande
skall, örn omständigheterna så fordra, före föredragning ha verkställt samråd
med av ärendet berörd sektionschef (avdelningschef). Ofta sker föredragning
inför överbefälhavaren på motsvarande sätt direkt av avdelningschef eller
med denne närvarande. Beslut av större räckvidd eller principiell innebörd
föregås dessutom undantagslöst av beredning inför försvarsstabschefen, i
vilken berörda sektions- och avdelningschefer deltaga. Beträffande särskilt
betydelsefulla frågor äger beredning enligt samma grunder rum inför överbefälhavaren.
Som framgår av det anförda ha de befarade olägenheterna eliminerats.
Förslagets genomförande har ansetts kunna möjliggöra indragning av ett
flertal beställningar och befattningar. De framlagda beräkningarna förutsätta
i sådant hänseende — med den begränsning av omorganisationsförslaget,
som i anledning av försvarskommitténs uttalande föreslagits i försvarsstabschefens
den 16 februari 1946 avgivna promemoria — indragning av en
beställning å försvarsstabens stat i lönegrad Oa 5/4 (med hänsyn till beräknad
pensionsavgång först från och med den 1 oktober 1947), 3 arvoden för pensionerade
officerare, varav 1 enligt löneklass Oa 11 och 2 enligt Oa 10, samt
1 arvode för pensionerad underofficer i UO 7. Vidare ha 16 för försvarsstaben
beräknade, å försvarsgrenarnas personalförteckning uppförda beställningar
för kompaniofficerare ansetts obehövliga.
Å andra sidan förutsätter förslaget viss utökning och lönereglering av den
civila personalen, främst vid fotoanstalten och den föreslagna upplysningsbyrån.
Till frågan örn den inre organisationen av dessa ävensom vissa andra
organ inom försvarstaben återkommer jag i det följande.
Utrikes- och inrikesavdelningarnas
organisation.
Såsom av det föregående framgår har överbefälhavaren på förslag av chefen
för försvarsstaben förordat, att den nuvarande direkt under chefen för sektion
II lydande underrättelsedetaljen sammanslås med huvuddelen av den
nuvarande utrikesavdelningen till en underrättelseavdelning samt att av återstoden
av utrikesavdelningen bildas en attachébyrå. Inrikesavdelningen skulle
kvarstå, dock med något begränsad organisation. Till stöd för förslaget har
anförts i huvudsak följande.
Erfarenheter i vad rör underrättelsetjänsten understryka vikten av att
ett organ planlägger och inriktar underrättelsetjänstens olika grenar, sammanställer,
systematiserar och bearbetar inkomna underrättelser samt slutligen
ombesörjer att det bearbetade materialet delgives därav berörda. I
nuvarande organisation kommer detta icke i önskvärd utsträckning till ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
119
tryck. De olika uppgifterna äro nu fördelade på den direkt under sektionschefen
lydande underrättelsedetaljen och på utrikesavdelningen, under det
att denna avdelnings personal, främst avdelningschefen, dessutom belastas med
en mångfald uppgifter, som icke direkt höra samman med underrättelsetjänsten.
För att eliminera dessa olägenheter bör en organisationsändring genomföras,
som medger en lämplig fördelning av uppgifter på sektionens olika
underavdelningar. Främst bör en underrättelseavdelning skapas, som helt kan
ägna sig åt underrättelsetjänsten utan att tyngas av ovidkommande ärenden.
Detta kan vinnas genom sammanslagning av underrättelsedetaljen och huvuddelen
av utrikesavdelningen. Återstoden av utrikesavdelningen bör bilda en
attachébyrå för handläggning av ärenden rörande försvarsattachéer.
Chefen för sektion II har förutsatts samtidigt vara chef för underrättelseavdelningen.
Vid denna skulle tillkomma en civil befattning för språkexpert
i lönegrad MEo 28. Även för inrikesavdelningen har föreslagits viss förstärkning
av den civila personalen, i det att två tjänstemän i lönegrad MEo 22
skulle tillkomma. För närvarande uppehållas två motsvarande befattningar av
viss inkallad militär personal, som avlönas med anlitande av avvecklingsanslag.
Vid bifall till det framlagda organisationsförslaget skulle nio militära
befattningshavare kunna utgå ur organisationen.
Chefen för försvarsstaben har framhållit, att det för vinnande av ett gott
arbetsresultat i underrättelsetjänsten, vilken i förhållande till annan militär
verksamhet vore säregen, för vissa av underrättelseavdelningens befattningshavare
erfordrades under lång tjänstgöringstid vunna erfarenheter. Det vore
därför önskvärt, att särskilt lämplig personal länge kvarbleve i tjänst. Detta
kunde åstadkommas genom att försvarsstabschefen erhölle bemyndigande att
vid vakans, som uppkomme vid befattningshavares avgång med pension, bibehålla
denne i sin gamla tjänst men i arvodesbefattning (Oa 10). En sådan
anordning borde kunna vidtagas med tills vidare högst tre befattningar.
I förenämnda av försvarsstabschefen den 16 februari 1946 avgivna organisationsförslag
har den föreslagna befattningen i lönegrad MEo 28 icke
medtagits.
Chefen för försvarsstaben har vidare i sina anslagsäskanden för nästa budgetår
under försvarsstabens omkostnadsanslag äskat ett belopp av 10 000
kronor för översättningsarbeten samt härom närmare anfört följande.
Vid försvarsstabens utrikesavdelning råder ett starkt behov av kvalificerade
översättare, särskilt beträffande ryska och finska språken. Från försvarsattachéerna
erhållas nämligen mycket ofta reglementen, lagar och förordningar
samt facktidskrifter och tidningar m. m. på originalspråken. Även
från andra källor inkommer material på originalspråket. Allt detta material
måste, för att rätt kunna utnyttjas, översättas inom rimlig tid till svenska
språket. Detta kan ej göras av avdelningens ordinarie personal, såvida arbetet
i övrigt på avdelningen ej skall bliva lidande.
Under tiden för den förstärkta försvarsberedskapens upprätthållande har
värnpliktig personal kunnat inbeordras för ändamålet. Genom de anslag, som
ställts tili försvarsstabens utrikesavdelnings förfogande för avvecklingen av
den förstärkta försvarsberedskapcn, kan dylik personal även beräknas kunna
inkallas under återstoden av budgetåret 1945/46.
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Då det kan förutses, att även under budgetåret 1946/47 behovet av översättare
skall förefinnas i samma omfattning, erfordras ett belopp av 10 000
kronor för täckande av i samband därmed stående utgifter.
Försvarets civilförvaltning har framhållit, att de för översättningsarbeten
äskade medlen rätteligen borde, i likhet med medel för annat tillfälligt arbetsbiträde,
anvisas under avlöningsanslaget. Det syntes böra undersökas, huruvida
icke till nedbringande av kostnaderna ifrågavarande översättningsverksamhet
skulle kunna samordnas med en av arméchefen planerad dylik verksamhet,
för vilken äskats särskilda medel.
Omorganisation av försvarsstabens fotoanstalt.
Fotoanstaltens personal utgöres för närvarande av 1 på försvarsstabens
personalförteckning upptagen beställningshavare i lönegraden Oa 4 eller
Oa 3, 1 föreståndare för fotografiska centrallaboratoriet i lönegrad A 30, numera
upptagen å övergångsstat, 1 ingenjör i lönegrad MEo 21, 1 arbetsförman
av 1. klass i lönegrad MEo 12, 1 arbetsförman av 2. klass i lönegrad
MEo 10, 1 fotograf i lönegrad MEo 8 samt 2 kopister i lönegrad MEo 4. För
budgetåret 1945/46 har därjämte medgivits anställande av ytterligare en
ingenjör mot ersättning i ett för allt av 750 kronor för månad. Å anstalten
tjänstgöra vidare 1 kompaniofficer på aktiv stat ur armén, marinen eller flygvapnet
samt 1 pensionerad underofficer i arvodesbefattning. Ytterligare 1
kompaniofficer på aktiv stat kommenderas därjämte till fotoanstalten, när
möjlighet därtill föreligger utan kaderökning. Den till övergångsstat överförde
föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet beräknas den 1 oktober
1946 avgå med pension.
I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår framlade chefen för försvarsstaben
förslag till en fastare organisation av fotoanstalten. Förslaget
innebar, att anstalten såsom en avdelning inom försvarsstaben under den
militäre chefen såsom avdelningschef skulle organiseras på fem detaljer •—- varav en tryckeridetalj — jämte laboratorier, expedition m. m. I anslutning
därtill föreslogs viss lönereglering för anstaltens personal.
Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1945: 170 (s. 256) anförde min
företrädare i ämbetet, bland annat, att han funne åtskilliga skäl tala för en
fastare reglering av personalorganisationen vid anstalten. Såsom av en i
propositionen lämnad redogörelse framginge kunde emellertid en klar avgränsning
av fotoanstaltens uppgifter i fråga örn kartframställning gentemot
motsvarande på rikets allmänna kartverk ankommande arbetsuppgifter icke
anses vara för handen. Innan slutlig ståndpunkt toges till förevarande organisationsfråga,
syntes antydda spörsmål böra närmare klarläggas.
Yad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida.
I anslagsäskandena för nästa budgetår har nu chefen för försvarsstaben
återkommit till denna fråga och därvid anfört, att frågan örn en avgränsning
mellan rikets allmänna kartverk och försvarsstabens fotoanstalt i vad avsåge
de fotogrammetriska arbetena för militära ändamål sedermera varit föremål
för behandling av försvarsstaben och kartverket gemensamt. Full klarhet hade
121
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
därvid vunnits i alla hithörande spörsmål, vilket tornine till synes i en skrivelsen
bifogad instruktion för försvarsstabens fotoanstalt, mot vilken rikets
allmänna kartverk förklarat sig intet ha att erinra.
Beträffande fotoanstaltens uppgifter och organisation enligt denna instruktion
har försvarsstaben anfört i huvudsak följande.
Fotoanstalten har enligt denna instruktion i fred till främsta uppgift att
såsom en central läroanstalt handhava utbildningen av personal ur samtliga
försvarsgrenar i militär fototjänst samt undervisningen vid vissa militära
utbildningsanstalter i fototjänstens praktiska tillämpning. Utbildningsverksamheten
omfattar ett betydande antal kurser årligen, bland annat i bildtolkning,
fotografiskt och fotogrammetriskt laboratoriearbete samt bildspaning.
Sammanlagda antalet elever beräknas under normala förhållanden uppgå till
omkring 100 per år. Ett 50-tal av dessa äro officerare med krigsplacering vid
olika operativa enheter, högre staber och förband, där vissa befattningshavare
jämväl skola vara utbildade i fotografisk spanings- och underrättelsetjänst,
särskilt i fråga örn spaningsbilders tydande och bearbetning ur arméoperativ
respektive marin- och flygoperativ synpunkt (bildtolkning).
Av övriga arbetsuppgifter må särskilt nämnas fotoanstaltens åliggande att
ombesörja utarbetandet av krigsmässiga metoder för den militära fototjänsten,
avseende bland annat bearbetning av bildmaterial för fotografisk underrättelsetjänst
och laboratoriearbete samt snabbframställning av underrättelsekartor
och fotogrammetriska kartor av icke permanent natur.
Personalbehovet för fotoanstalten med sålunda angivna uppgifter har beräknats
på följande sätt.
Såsom chef för fotoanstalten bör beräknas en beställningshavare på försvarsstabens
stat i lönegraden Oa 5 eller Oa 4, överstelöjtnant (kommendörkapten
av 1. graden) eller major (kommendörkapten av 2. graden). Såsom
detaljchefer avses dels tvenne vid försvarsstaben tjänstgörande respektive dit
kommenderade kompaniofficerare, dels ock en fototeknisk ingenjör i lönegrad
MEo 26 (nu i MEo 21) och en fotokemisk ingenjör i lönegrad MEo 24
(nu med arvode å 750 kronor per månad). För expedition, materieluppbörd
och materialförråd bör även i fortsättningen avses en pensionerad underofficer
i löneklass UO 7. Vid fotogrammetriska laboratoriet erfordras en laborant,
tillika flygfotograf, i lönegraden MEo 15 samt vid fotoanstaltens fotografiska
laboratorium och optiska verksamhet liksom hittills en arbetsförman
av 1. klass i lönegraden MEo 12, en arbetsförman av 2. klass i lönegraden
MEo 10 och två kopister i lönegraden MEo 4. Vid försvarets centrala flygbildregister
bör fortsättningsvis placeras 1 kontorsbiträde (registrator) på
försvarsstabens stat i lönegraden A 4. De båda föreslagna ingen jörsbefattningarna
äro avsedda att ersätta de för närvarande på försvarsstabens personalförteckning
upptagna, för anstalten avsedda befattningarna i lönegraderna
A 30, vars nuvarande innehavare under år 1946 avgår med pension,
och MEo 21.
Den sålunda föreslagna personalorganisationen överensstämmer i huvudsak
med den i anslagsäskandena för innevarande budgetår föreslagna.
Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt försvarsstabschefens förslag.
Såsom framgår av propositionen 1945: 170 anförde allmänna lönenämnden
och försvarsväsendets lönenämnd i utlåtande över försvarsstabens anslagsäskanden
för innevarande budgetår, att nämnderna i avsaknad av erfarenhet
rörande omfattningen av fotoanstaltens verksamhet under fredstid ansåge an
-
122
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
ledning knappast föreligga att nu företaga en höjning av löneställningen för
anstaltens chef. Med hänsyn till den utveckling, som på senare tid skett i
fråga om fototeknikens användning för olika krigsändamål, hade lönenämnderna
ej något att erinra mot förslaget att inrätta två särskilda ingenjörsbefattningar
vid anstalten. För dessa båda ingenjörer syntes dock befattningar
i lönegraden MEo 24 kunna vara tillfyllest. Slutligen ha lönenämnderna,
under erinran att befattningarna som flygfotograf vid rikets allmänna kartverk
samt såsom stabsfotograf vid försvarsstaben hänförts till 15:e lönegraden,
tillstyrkt den föreslagna lönegradsplaceringen av laboranten, tillika flygfotografen.
I sitt den 10 januari 1946 avgivna förslag rörande högkvartersorganisationen
har överbefälhavaren biträtt det av försvarsstabschefen framlagda
organisationsförslaget. Fotoanstalten har emellertid förutsatts skola erhålla
en mera fristående ställning och lyda direkt under försvarsstabschefen med
benämningen Försvarets fotoanstalt.
Försvarsstabschefen har i förenämnda den 16 februari 1946 avgivna promemoria
anfört, att med höjning av löneställningen för den nuvarande ingenjören
i lönegrad MEo 21 kunde tills vidare anstå.
Organ för upplysningsverksamheten.
I sitt den 1 maj 1945 avgivna betänkande med förslag rörande upplysningsverksamhet
örn och inom försvaret framlade försvarets upplysning sutredning
bland annat förslag rörande inrättande av en tredje sektion inom
försvarsstaben, bestående av sektionschef och tre avdelningar, en press-, en
upplysnings- och en personalvårdsavdelning. Pressavdelningen, som till chef
borde ha sektionschefen, skulle bestå — förutom av chefen — av bland annat
en officer till förfogande, två stabsredaktörer samt en armé-, en marin- och
en flygdetalj. Upplysningsavdelningen borde bestå av en detalj för inåtriktad
upplysning, vars chef skulle vara civil, en detalj för utåtriktad upplysning
samt en filmdetalj. En av detaljcheferna skulle vara avdelningschef. Även
den civile detalj chefen borde därvid kunna ifrågakomma,
Såsom närmare framgår av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,
punkt 188) gingo remissmyndigheternas meningar starkt i sär rörande
detta förslag. Särskilt kom detta till uttryck i av försvarsgrenscheferna till
överbefälhavaren avgivna yttranden. Chefen för armén anslöt sig till förslaget
att inrätta en särskild detalj för utåtriktad upplysning och även till
de uppdragna riktlinjerna för dess verksamhet. Cheferna för marinen och
flygvapnet hyste däremot farhågor för att den upplysningsverksamhet, som
skulle komma att utgå från en till försvarsstaben förlagd detalj för utåtriktad
upplysning, bland annat skulle leda till en skadlig likriktning av åsiktsbildningen
i för försvaret viktiga frågor. De avstyrkte huvudsakligen av detta
skäl utredningens förslag på denna punkt. Chefen för marinen förordade,
att frågan upptoges till förnyad prövning »utefter den linjen, att de tre försvarsgrenarna
under sina ansvariga ledningar ombesörjde ifrågakommande
upplysningsverksamhet, örn behövligt efter direktiv av överbefälhavaren».
123
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
För egen del yttrade överbefälhavaren i anslutning härtill följande.
Den av chefen för marinen förordade tredelade ledningen av upplysningsverksamheten
kan enligt tidigare vunna erfarenheter lätt komma att urarta
till ensidig försvarsgrensvis bedriven propaganda. Yad utredningen anfört
härom är värt allvarligt beaktande. Det står fast, att all utåtriktad försva.rsupplysning
först och sist skall tjäna det samlade riksförsvaret, vars olika
beståndsdelar skola ses icke som isolerade företeelser utan som länkar i den
större gemenskapen. Det är med hänsyn härtill nödvändigt, att överbefälhavaren
tillförsäkras ledningen av denna verksamhet, och naturligt att detta
ernås genom att infoga ett organ härför i försvarsstaben.
Även i fråga örn organisationen av den militära pressverksamheten voro
meningarna delade.
I sitt förslag rörande högkvarterets framtida organisation har överbefälhavaren
som förut nämnts föreslagit, att sektion III skall bestå av pressavdelning,
upplysningsbyrå, personalvårdsavdelning och krigshistorisk avdelning.
Den nuvarande filmdetaljen skulle utbrytas ur försvarsstaben och ingå
i en till sektionen anknuten försvarets filmanstalt, bildad genom förstatligande
av föreningen Armé-, Marin- och Flygfilms verksamhet.
Enär jag icke för närvarande förutsätter någon väsentligare ändring i den
nuvarande press- och filmavdelningens samt krigshistoriska avdelningens organisation,
torde överbefälhavarens förslag beträffande dessa avdelningars framtida
organisation icke behöva här närmare beröras.
Upplysningsbyrån har föreslagits skola bestå av två detaljer, den ena för
inåtriktad och den andra för utåtriktad upplysningsverksamhet. Såsom detaljchef
för den förra har föreslagits en civil tjänsteman i lönegrad A 27,
medan för den senare detaljen avses en militär detalj chef, kapten vid försvarsstaben
i lönegrad Oa 3. Den civile detaljchefen har förutsatts skola utan
tilläggsarvode vara chef för upplysningsbyrån.
I förenämnda av försvarsstabschefen den 16 februari 1946 avgivna promemoria
har föreslagits, att den civila detaljchefsbefattningen tills vidare placeras
i lönegrad MEo 23.
Bibliotekarie vid personalvardsavdelningen.
I skrivelse den 13 juli 1945 har chefen för försvarsstaben hemställt, att vid
försvarsstabens personalvårdsavdelning måtte inrättas en befattning såsom
bibliotekarie i lönegrad MEo 23. Till stöd för framställningen har anförts
bland annat följande.
För det militära likaväl som för det civila bildningsarbetet äro böcker och
bibliotek grundläggande. Efter avvecklingen av den nuvarande fältbiblioteksverksamheten
måste försvarsstabens bildningsdetalj alltjämt ägna omsorg åt
de fredsmässiga truppförbandsbiblioteken med särskilt beaktande av att dessa
framdeles skola uppsätta en första omgång fältbibliotek för vid vederbörlig
mobiliseringsdepå organiserade och utrustade fältförband (motsvarande).
Förbundsbibliotekens skötsel och förvaltning handhas av bildningsråden
såsom biblioteksstyrelser. Dessa militära folkbibliotek äro föremål för övervakning
från skolöverstyrelsen, som även fördelar tillgängliga statsbidrag efter
förslag av försvarsstabschefen. Skolöverstyrelsens representanter i biblioteksstyrelserna
ha mångenstädes gjort värdefulla insatser.
124 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Antalet truppförbandsbibliotek är 79, vilket under budgetåret 1945/46
torde ökas till 83.
Truppförbandsbibliotekens sammanlagda bokbestånd är för närvarande
omkring 100 000 band. Vid avvecklingen av försvarsstabens fältbibliotek beräknas
truppförbandsbiblioteken erhålla minst 80 000 band till. Det sammanlagda
bokbeståndet blir då i runt tal 180 000 band.
För närvarande brister det på många håll betänkligt i bibliotekens
skötsel. Särskilt äro bibliotekslokalerna på många håll icke lämpliga för sitt
ändamål. För att biblioteken skola kunna fylla sin uppgift fordras, att ett
energiskt och omfattande arbete nedlägges på att driva fram lämpliga lokaler
och förse dessa med en ändamålsenlig inredning.
Vidare fordras en ständig tillsyn av den bibliotekstekniska skötseln av
boksamlingarna.
Genom besök vid truppförbandsbiblioteken har chefen för fältbiblioteket
sökt stimulera intresset för biblioteksverksamheten samt biträtt med råd i
biblioteksfrågor. Ett upphörande av denna konsulentverksamhet, som givetvis
på grund av fältbiblioteksverksamhetens stora omfattning ej • kunnat
genomföras i tillräcklig utsträckning, skulle säkerligen medföra ett kännbart
avbräck i truppförbandsbibliotekens utveckling.
Främst med hänsyn till vikten av att truppförbandsbiblioteken verkligen
kunna fylla sitt ändamål liksom också till den oundgängliga omsorgen örn
det mobiliseringsbehov, som förbandsbiblioteken för framtiden skola tillgodose,
är det av stor betydelse, att skolöverstyrelsens övervakning av truppförbandsbiblioteken
kompletteras med en fortlöpande kontroll och rådgivning
från försvarsstabens sida. För att folkbiblioteksverksamheten inom krigsmakten
skaili kunna fungera tillfredsställande och ge resultat i förhållande
till de statsmedel, som ställas till förfogande, torde en bibliotekariebefattning
böra inrättas i försvarsstabens personalvårdsavdelning. Bildningsdetaljens
chef kan nämligen icke effektivt fylla även bibliotekariens uppgift av
hänsyn dels till övriga tidskrävande åligganden, dels därtill, att bibliotekarieverksamheten
kräver en full insats av en fackutbildad person.
Den föreslagna befattningen synes böra tillsättas av chefen för försvarsstaben
efter ansökan och sedan försvarsväsendets personalvårdsnämnds och
skolöverstyrelsens yttranden inhämtats. Med hänsyn till den kompetens, som
erfordras, bör lönen utgå efter MEo 23. Det bör uppställas som ett önskemål,
att sökanden förutom väl vitsordad kompetens i folkbiblioteksarbete även
äger god kännedom örn svenskt bildningsarbete i allmänhet. Bibliotekarien
skall nämligen vid behov kunna tjänstgöra som ersättare för detaljchefen.
Vid försvarsstabschefens skrivelse ha fogats utlåtanden av skolöverstyrelsen
och försvarsväsendets personalvårdsnämnd.
Skolöverstyrelsen har — med erinran att ämbetsverket år 1941 avstyrkt
ett av 1940 års militära soldatvårdskommitté framlagt förslag örn inrättande
av en bibliotekariebefattning vid försvarsstaben — i sitt nu avgivna utlåtande
tillstyrkt förslaget och därom närmare anfört följande.
Läget är såtillvida nu förändrat som den biblioteksverksamhet, som ombesörjes
av truppförbandsbiblioteken, erhållit en högst betydande omfattning.
Från och med budgetåret 1945/46 ha truppförbandsbiblioteken vidare erhållit
möjlighet till ökade statsunderstöd. Under sådana omständigheter måste det
givetvis i högre grad än förut framstå som ett intresse för staten att tillse
att de medel, som ställas till truppförbandsbibliotekens förfogande, erhålla
bästa möjliga användning. Överstyrelsen är visserligen alltjämt av den uppfattningen,
att denna kontroll principiellt lämpligast omhänderhaves av över
-
125
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
styrelsens bibliotekskonsulenter och de av överstyrelsen förordnade bibliotekssakkunniga
ledamöterna i bildningsråden, men är å andra sidan medveten
örn att det icke är möjligt för överstyrelsen att utan förstärkning av arbetskrafterna
inom överstyrelsens biblioteksavdelnmg ägna truppförbandsbiblioteken
en så detaljerad uppmärksamhet som önskligt vore. Vad lönen beträffar,
har överstyrelsen intet att erinra mot den föreslagna placeringen i lönegraden
MEo 23.
Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har ansett, att en biblioteksutbildad
och heltidsanställd befattningshavare borde ställas till försvarsstabens
förfogande för en tid av högst två år samt att frågan därefter borde upptagas
till förnyad prövning. Nämnden har i ämnet närmare anfört följande.
Truppförbandsbiblioteken ha otvivelaktigt en mycket viktig uppgift att
fylla inom personalvården. Biblioteken befinna sig i allmänhet i sådant skick,
att ett omedelbart behov finnes av sakkunnig översyn och hjälp med en ändamålsenlig
organisering. Då dessutom mobiliseringsorganisationen av fältbiblioteken
i varje fall inom den närmaste framtiden torde kräva speciell
kontroll och rådgivning, synes ett akut behov finnas vid bildningsdetaljen av
en biblioteksutbildad och heltidsanställd befattningshavare, vars uppgift
skulle vara att i första hand ägna uppmärksamhet åt biblioteksverksamheten.
Personalvårdsnämnden anser sig emellertid i nuvarande läge icke i ständ till
att uttala sig örn behovet av en bibliotekariebefattning med heltidstjänst, sedan
förbandsbiblioteken givits en första grundlig översyn och på ett tillfredsställande
sätt iståndsatts samt fältbibliotekens mobiliseringsorganisation förberetts
och trimmats. Att behovet av fortlöpande kontroll och stöd från försvarsstabens
sida i fråga örn förbandsbiblioteken även i fortsättningen kvarstår
torde dock vara klart. Det bör förutsättas, att befattningshavaren i mån
av tid och behov i viss utsträckning skall biträda även med annat arbete inom
bildningsdetaljen, varför han bör vara väl orienterad i folkbildningsverksamhet
i allmänhet.
Försvarets civilförvaltning har i utlåtande över försvarsstabschefens framställning,
i anslutning till vad personalvårdsnämnden anfört, framhållit, att
det enligt civilförvaltningens mening icke syntes böra nu ifrågakomma att
inrätta en mera fast befattning såsom bibliotekarie. Denna fråga syntes böra
bliva föremål för ytterligare överväganden. Det föreliggande behovet av sakkunnigt
biträde för översyn och organisering av biblioteken syntes tills vidare
böra tillgodoses genom att anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal för ändamålet uppräknades med lämpligt belopp, förslagsvis
10 000 kronor.
Även i överbefälhavarens förslag till högkvartersorganisation har en bibliotekariebefattning
i lönegrad MEo 23 ansetts erforderlig.
I försvarsstabschefens den 16 februari 1946 avgivna promemoria har emellertid
föreslagits, att, intill dess statsmakterna fattat slutgiltig ståndpunkt till
överbefälhavarens organisationsförslag, lön i lönegrad MEx 23 måtte få utgå
till bibliotekarien vid försvarsstabens personalvårdsavdelning.
Militärassistenter vid länsstyrelserna.
k försvarsstabens för budgetåret 1944/45 gällande personalförteckning uppfördes
i enlighet med 1944 års riksdags beslut angående civilförsvarets orga
-
126
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
nisation (riksdagens skrivelse nr 472) 6 för militärassistenter vid länsstyrelser
avsedda beställningar förenade nied arvode motsvarande lön i lönegrad
Oa 3. För motsvarande ändamål ha enligt beslut av 1945 års riksdag
7 ytterligare beställningar i samma lönegrad uppförts å försvarsstabens personalförteckning,
varför sammanlagda antalet för länsstyrelserna avsedda beställningar,
inberäknat en tidigare för luftskyddsinspektionen avsedd beställning,
är 14.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har chefen för försvarsstaben
anfort, att i enlighet med tidigare uppgjord plan en kaderökning med 7 kaptensbeställningar
erfordrades för att den av riksdagen beslutade civilförsvarsorganisationen
skulle kunna genomföras.
1945 års för svar skommitté har erinrat örn att, sedan berörda förslag avgivits,
1945 års civilförsvarsutredning i ett den 14 januari 1946 avgivet preliminärt
betänkande angående civilförsvarets verksamhet under den närmaste
tiden anfört, att några utökningar av organisationen på civilförsvarets område
genom tillskapande av nya befattningar inom administrationen icke
borde ifrågakomma. Med beaktande härav syntes det ligga närmast till hands
att låta med den nu ifrågasatta kaderökningen anstå i avbidan på ett slutligt
ställningstagande från nämnda utrednings sida till spörsmålet örn civilförsvarets
framtida organisation. Försvarskommittén kunde således icke för närvarande
tillstyrka förslaget i denna del.
Kon tågpersonal.
Vid försvarsstaben finnas för närvarande följande ordinarie och extra ordinarie
befattningar för kontorspersonal, nämligen 3 kanslibiträden i lönegrad
A 7, 5 kanslibiträden i MEo 7, 8 kontorsbiträden i A 4, 11 kontorsbiträden i
MEo 4 samt 5 skrivbiträden i MEo 2. Vidare finnes vid försvarsstaben anställt
ett antal expeditionsofficerare och expeditionsunderofficerare.
I 1944 års statsverksproposition anmäldes, att verkställda organisationsundersökningar
givit vid handen, att genom omläggning av expeditions- och
ordonnanstjänsten vid försvarsstaben kunde indragas 3 arvodesbefattningar
för pensionerade officerare — löneklass Oa 10 — och vinnas en minskning
av den värnpliktiga personalen med omkring 25 expeditionsbiträden och
ordonnanser. Det framhölls vidare, att dessa undersökningar utvisat möjligheten
av att ernå en årlig besparing av icke mindre än omkring 115 000 kronor,
vilken dock till övervägande delen icke påverkade beräkningen av förevarande
anslag och vid övergång till fredsförhållanden komme att delvis bortfalla.
I sin skrivelse med anslagsäskanden för innevarande budgetår framhöll
chefen för försvarsstaben, att lösningen av de väsentliga delarna av det inom
försvarsstaben uppgjorda organisationsförslaget vore beroende av möjligheterna
att centralisera stabens verksamhet till militärstabsbyggnaden. I full
utsträckning bleve denna centralisering möjlig först efter krigsarkivets och
de militära högskolornas utflyttning ur nämnda byggnad. Rationaliseringsarbetet
innebure bland annat viss omläggning av kontorspersonalens placering,
utnyttjande och ansvar. Vid genomförande av planerade omflyttningar
127
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
inom byggnaden bleve det möjligt att bättre utnyttja arbetskraften hos befintliga
expeditionsofficerare. Tjänsten såsom expeditionsofficer kunde nämligen
efter omflyttningen i vissa fall upprätthållas av en och samme befattningshavare
för två avdelningar, under förutsättning att vissa arbetsuppgifter
överfördes på vid avdelningarna placerade kvinnliga sekreterare. Organisationsundersökningarna
i vad avsåge kontorspersonalen vid försvarsstaben
hade utmynnat i att varje avdelning borde fast tilldelas endast oundgängligen
erforderlig kontorspersonal för brådskande utskrifter m. m., medan
återstående skrivgöromål borde utföras vid en särskild skrivcentral. De föreslagna
kvinnliga sekreterarna skulle ha följande arbetsuppgifter, nämligen
att utföra vederbörande avdelnings skrivarbete i den utsträckning arbetstiden
medgåve, upptaga stenogram, taga emot besökande, svara i telefon,
vidarebefordra meddelanden, lämna uppgift örn avdelningens personal m. m.,
taga emot och avsända avdelningens skrivelser, vid behov rekvirera skrivhjälp
och stenograf i skrivcentralen samt lämna rapport till personaldetaljen
över personalens sjukdom, semester och övrig tjänstledighet enligt arbetsordningens
bestämmelser. Under åberopande av vad sålunda anförts föreslog
försvarsstabschefen sådan utökning av stabens kontorspersonal, att
denna skulle komma att utgöras av sammanlagt 21 kanslibiträden i lönegrad
A 7 och 12 kontorsbiträden i lönegrad A 4. Härutöver räknades med
anställande av extra personal enligt tidigare tillämpade grunder, medan däremot
någon extra ordinarie kontorspersonal icke avsågs skola finnas anställd
i staben. Ifrågavarande personal vore enligt försvarsstabschefens mening
oavsett beredskapsförhållandena oundgängligen erforderlig.
Vid anmälan av denna fråga i propositionen 1945:170 (s. 255) anförde min
företrädare i ämbetet, att det av försvarsstabschefen framlagda förslaget att
för rationalisering av expeditionstjänsten överflytta vissa arbetsuppgifter
från militär personal till kvinnliga befattningshavare syntes i och för sig
vara ett steg i rätt riktning. Såsom försvarets civilförvaltning framhållitskilde
sig emellertid den föreslagna personalorganisationen i fråga örn personalens
fördelning å såväl lönegrader som anställningsformer avsevärt från
vad som eljest vore brukligt inom statsförvaltningen. Till en del sammanhängde
detta med arten av de arbetsuppgifter, som avsetts skola anförtros åt
mera kvalificerade kvinnliga befattningshavare. Personalförslaget borde dock
kunna underkastas vissa beskärningar. Hithörande spörsmål berörde nära
de uppdrag, som anförtrotts åt två på föredragning av chefen för finansdepartementet
tillsatta utredningar, nämligen 1944 års personalutredning och
försvarets tjänsteförteckningssakkunniga. Ett genomförande av det framlagda
förslaget i huvudsakliga delar skulle kunna komma att föregripa de
resultat, till vilka berörda utredningar kunde leda. Utan att så behövde ske
syntes det dock möjligt att tillstyrka en mera begränsad förstärkning av
ifrågavarande kontorspersonal. Därest personalökningen skedde successivt,
vunnes även ökad möjlighet att rekrytera de nya befattningarna med kvalificerade
krafter inom eller utom staben.
I anslutning till vad sålunda anförts föreslogs, att vid försvarsstaben skulle
128
Kungl. Majlis proposition nr 120.
Departementschefen.
inrättas ytterligare 4 kanslibiträdesbefattningar, av vilka 2 i lönegrad A 7
och 2 i lönegrad MEo 7, samt att i samband därmed antalet kontorsbiträden
i MEo 4 skulle minskas med 2 och antalet skrivbiträden i MEo 2 likaledes
minskas med 2.
Yad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida.
I anslagsäskandena för nästa budgetår har chefen för försvarsstaben anfört,
att han icke hade något att erinra mot den sålunda anvisade vägen för
rationalisering. Det vore önskvärt att genomföra rationaliseringsarbetet på
detta område inom loppet av tre budgetår. Med hänsyn bland annat därtill
syntes det lämpligt, att från och med nästa budgetår inrättades 4 nya kanslibiträdesbefattningar
i 7:e lönegraden, varav 2 ordinarie och 2 extra ordinarie.
I samband därmed kunde antalet kontorsbiträden i lönegrad MEo 4
minskas med 2 och antalet skrivbiträden i MEo 2 likaledes minskas med 2.
I avvaktan på de utredningar, som för närvarande påginge rörande bland
annat försvarsstabens organisation, ansåge sig försvarsstabschefen icke nu
böra förorda någon mera genomgripande förändring i fråga örn antalet arvodesbefattningar.
Emellertid kunde vissa åtgärder vidtagas för minskning
av sådan personal utan att därigenom en eventuell omorganisation föregrepes.
Genom dessa åtgärder kunde arvodesbefattningar för 1 officer i löneklass
Oa 10 och 1 underofficer i löneklass UO 7 indragas.
Försvarets civilförvaltning har förklarat sig sakna anledning motsätta sig
försvarsstabschefens förslag, enär detta icke innebure utökning av kontorspersonalen
i dess helhet och dessutom möjliggjorde indragning av två militära
arvodestjänster.
Sedan i överbefälhavarens förenämnda skrivelse den 10 januari 1946 föreslagits
vissa ytterligare jämkningar beträffande kontorspersonalen, har chefen
för försvarsstaben i sin den 16 februari 1946 avgivna promemoria förutsatt,
att vid bifall till de i promemorian framlagda förslagen 4 arvodesbefattningar
för pensionerad personal, varav 1 i löneklass Oa 11, 2 i Oa 10 och 1 i UO 7,
skulle kunna indragas, en av befattningarna i Oa 10 dock först från och med
den 1 oktober 1946. Med hänsyn till den indragning av arvodespersonal,
som förutsatts vid chefsexpeditionen med kommendantur,'' och med hänsyn
till att där kvarvarande underofficer i stor utsträckning beräknats komma att
tagas i anspråk såsom uppbördsman vid försvarsstaben, erfordrades vid chefsexpeditionen
en viss förstärkning av civil personal med högre kvalifikationer
än vad nuvarande personalstat medgåve. På grund därav föresloges med
ändring av anslagsäskandena, att en befattning som kansliskrivare i lönegrad
All nyinrättades i stället för en av de föreslagna ordinarie kanslibiträdesbefattningarna.
Antalet kontorsbiträden i lönegrad MEo 4 borde
icke minskas, enär behov även under nästa budgetår förelåge av dessa befattningar,
vilka motsvarade två befattningar i lönegrad MEx 4 som enligt
särskilt beslut av Kungl. Majit med anlitande av avvecklingsanslag finge finnas
inrättade vid försvarsstaben under innevarande budgetår.
Det förslag till organisation av högkvarteret, som överbefälhavaren framlagt
i sin skrivelse den 10 januari 1946, innefattar i vissa avseenden väsent
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 129
liga avvikelser från den nu gällande organisationen. Förslaget avses skola
utgöra underlag för den inom 1945 års försvarskommitté pågående utredningen
rörande försvarets organisation efter utgången av femårsperioden
1942/47. Emellertid Ilar överbefälhavaren ansett vissa delar av förslaget vara
av den betydelse ur rationaliserings- och besparingssynpunkt, att de böra
genomföras redan fran och med nästa budgetår. I likhet med försvarskommittén
anser jag hinder icke böra möta att i anslutning till förslaget såsom
ett provisorium vidtaga de rationaliseringar, som kunna anses lämpliga och
möjliga att genomföra utan överskridande av försvarsstabens nuvarande kostnadsram.
Då emellertid, såsom försvarskommittén framhållit, vissa av de i
överbefälhavarens förslag förutsatta besparingarna med hänsyn till rådande
vakanser inom försvarsgrenarnas befälskårer äro endast av formell natur, kan
förslaget icke utan ökning av de nuvarande kostnaderna genomföras i obeskuret
skick.
Det begränsade förslag, som chefen för försvarsstaben i promemoria den
16 februari 1946 föreslagit, synes mig i huvudsak godtagbart ur här angivna
synpunkter, och jag kan i stort sett biträda detsamma såsom ett provisorium.
Kostnaderna under försvarsstabens avlöningsanslag beräknas vid bifall
till detsamma kunna ungefärligen inrymmas inom det för innevarande
budgetår anvisade anslagsbeloppet. Att försvarsstabens anslag för nästa
budgetår det oaktat komma att avsevärt överstiga de för innevarande budgetår
anvisade anslagen sammanhänger med att vissa kostnader av extraordinär
natur, vilka under beredskapstiden bestritts från förskottsanslag och innevarande
år utgå från avvecklingsanslag, ansetts böra under nästa budgetår
bestridas från försvarsstabens ordinarie anslag. Jag vill framhålla, att den
omständigheten, att här avsedda kostnader föreslås skola utgå från ordinarie
fredsanslag, icke innebär, att de under alla omständigheter bliva ofrånkomliga
under normala fredsförhållanden.
Den nu föreslagna sektions- och avdelningsindelningen innebär
bland annat den avvikelsen från den i 1942 års försvarsbeslut angivna organisationen
av försvarsstaben, att marin- och flygavdelningarna, den senare
sammanslagen med luftförsvarsavdelningen, skulle ingå i den för handläggning
av främst operativa frågor organiserade sektion I. Tidigare ha betänkligheter
uttalats mot att marin- och flygavdelningarna på detta sätt skulle
inordnas i sektion. Med hänsyn bland annat till vad i överbefälhavarens skrivelse
anförts rörande föredragningsordningen inom försvarsstaben vill jag
emellertid icke motsätta mig, att den sålunda föreslagna organisationen försöksvis
tillämpas under nästa budgetår. Härvid bör klarhet kunna vinnas,
huruvida de befarade olägenheterna äro av den art, att en återgång till tidigare
organisation kan anses motiverad. Med hänsyn till den minskning av
antalet regementsofficerare, som förslaget innebär, förutsätter jag, att åtgärder
tills vidare icke vidtagas för återbesättande av den regementsofficersbeställning
i lönegrad Oa 5/4, som genom pensionsavgång beräknas bliva
ledig den 1 oktober 1947. Härom torde anmärkning böra göras i försvarsstabens
personalförteckning.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sand. Kr 120.
278 ic 9
130 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Under beredskapstiden bär, i enlighet med vad som medgivits i försvarsstabens
instruktion, en tredje sektion varit organiserad. Då ett bibehållande
av denna organisation under nästa budgetår icke medför extra kostnader,
har jag intet att däremot erinra.
Till frågan örn inordnande i försvarsstaben av den i överbefälhavarens
personliga stab ingående regementsofficersbeställningen för forskningsärenden
anser jag mig icke kunna nu taga ställning.
Enligt förslaget skulle huvuddelen av den nuvarande utrikesavdelmngen
jämte en direkt under sektionschefen lydande underrättelsedetalj sammanslås
till en underrättelseavdelning med sektionschefen som avdelningschef,
varjämte återstoden av utrikesavdelningen skulle bilda en attachébyrå för
handläggning av ärenden rörande försvarsattachéerna. Då såväl den nuvarande
som den föreslagna organisationen i denna del torde kunna rymmas
inom den personalorganisation, som jag räknar med för nästa budgetår, synes
det icke erforderligt att i detta sammanhang taga slutlig ställning till denna
fråga. Jag utgår från att Kungl. Majit efter ytterligare utredning skall äga
fatta beslut i ämnet.
Såsom försvarsstabschefen framhållit kan det i vissa fall befinnas lämpligt
att låta personal som sysselsättes i underrättelsetjänst tvärstanna i tjänst
efter uppnådd pensionsålder. Därest riksdagen icke har något att däremot
erinra, torde därför Kungl. Majit böra äga att vid sådan beställningshavare®
pensionsavgång medgiva en tillfällig utökning av antalet för pensionerad personal
avsedda befattningar med arvode enligt löneklass Oa 10, under förutsättning
dock att den genom pensionsavgången ledigblivande beställnrngen
hålles vakant.
På sätt civilförvaltningen föreslagit torde ett belopp av 10 000 kronor bora
beräknas för tillfälligt anställande av personal för översättningsarbeten. Jagförutsätter,
att vid behov även andra myndigheter skola äga anlita den personal,
som sålunda anställes.
Den föreslagna förstärkningen av inrikesavdelningen med två civila
befattningar i lönegrad MEo 22 kan jag i princip förorda. Det synes mig
lämpligt, att försvarsstaben på detta sätt beredes möjlighet att till försvaret
fastare knyta två med avdelningens verksamhet väl förtrogna befattningshavare.
Tills vidare torde dock dessa befattningshavare böra avlönas medelst
arvoden motsvarande lön i lönegraden MEx 22.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen i fråga örn försvarsstabens
fotoanstalt föreligger numera enighet mellan fotoanstalten och
rikets allmänna kartverk rörande avgränsningen av fotoanstaltens uppgifter
i förhållande till kartverket. Det hinder, som föregående år förelåg för framläggande
av förslag till en fastare personalorganisation inom fotoanstalten,
föreligger därför icke längre. Då därtill kommer, att den till övergångsstat
överförde föreståndaren för fotografiska centrallaboratoriet beräknas avgå
med pension under nästa budgetår, synes tiden nu vara inne att till förnyad
prövning upptaga frågan örn anstaltens personalorganisation. I avvaktan på
resultatet av 1945 års försvarskommittés utredning torde emellertid föränd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 131
ringar i organisationer! böra vidtagas allenast i den män så kan anses erforderligt
för säkerställande av anstaltens verksamhet i fredstid. Med angivna
utgångspunkter har jag ansett mig kunna tillstyrka, att för befattning såsom
detaljchef vid fotoanstalten inrättas ytterligare en extra ordinarie ingenjörsbefattning,
vilken i enlighet nied försvarsstabschefens av lönenämnden tillstyrkta
förslag synes böra hänföras till lönegrad MEo 24. I samband därmea.
böi det för innevarande budgetar utgående arvodet å 750 kronor per
månad indragas. Med omreglering av löneställningen för fotoanstaltens chef
och för ingenjören i lönegrad MEo 21 samt utbyte av en befattning i MEo 8
mot en befattning i MEo 15 synes däremot böra anstå.
Vid anmälan av försvarets upplysningsutrednings betänkande i årets statsi
erksproposition anförde jag beträffande den av utredningen föreslagna organisationen
av sektion lil — i vilken föreslagits skola ingå organ för upplysningsverksamheten
— att jag icke då ansåge mig kunna taga ställning
till utiedningens förslag, vilka i första hand borde prövas av försvarskommittén.
Med den ståndpunkt jag numera, efter försvarskommitténs
höi ande, anser mig kunna taga till föreliggande organisationsförslag har jag
emellertid intet att erinra mot att inom den nya sektion lil försöksvis bildas
ett organ för ledningen av upplysningsverksamheten, därest så kan ske inom
den nuvarande personalorganisationens ram. Jag kan nämligen icke tillstyrka,
att för ändamålet inrättas en ny extra ordinarie befattning. Örn däremot
någon av de nuvarande stabsredaktörerna anses kunna befrias från sina
uppgifter å press- och filmavdelningen, synes hinder icke böra möta för att
han utnyttjas för här avsedd verksamhet. Jag förutsätter, att i så fall vid
behov ytterligare en officer ur någon av försvarsgrenarna må kommenderas
till tjänstgöring vid press- och filmavdelningen. Såsom av det föregående
framgår har jag ansett mig icke böra för nästa budgetår ifrågasätta ändring
i press- och filmavdelningens organisation i övrigt.
Av den föreliggande utredningen synes mig framgå, att inom försvarsstaben
för närvarande föreligger behov av sakkunnigt biträde i biblioteksfrågor.
Behovet torde delvis sammanhänga med avvecklingen av beredskapen och
det i samband därmed pågående inordnandet av vissa fältbiblioteken tillhörande
böcker i de även under fredstid befintliga truppförbandsbiblioteken.
Emellertid synes, åtminstone till dess biblioteksorganisationen stabiliserats,
en bibliotekariebefattning vara motiverad även med hänsyn till det mera
fredsmässiga ordnandet av biblioteksverksamheten vid truppförbanden och
eventuellt även vissa skolor ävensom till utarbetandet av vissa mobiliseringsföreskrifter.
Jag har därför intet att erinra mot att försvarsstaben beredes
förstärkning i angivet hänseende. Jag beräknar i det följande medel för anställande
av en bibliotekarie mot arvode motsvarande avlöning i lönegrad
MEx 23.
Med beaktande av vad försvarskommittén anfört anser jag mig icke kunna
tillstyrka, att för nästa budgetår inrättas ytterligare beställningar för militär
as si st en t er vid län ss ty leisenia. Det för närvarande tillämpade
systemet med arvodesavlönade militärassistenter vid ett antal länsstyrelser
132
Kungl. Ma jäs proposition nr 120.
torde få bibehållas även under nästa budgetår med möjlighet att, därest i
visst fall tillräckligt kvalificerad sådan militärassistent icke kan erhållas, kommendera
lämplig officer ur någon av försvarsgrenarna för befattningens uppe
hållande.
Försvarsstabschefens i anslagsäskandena avgivna förslag örn inrättande av
ytterligare ett antal kanslibiträdesbefattningar för kontorspersonal innebär
ett fullföljande av den redan inledda rationaliseringen av expeditionstjänsten
inom staben och föranleder ingen annan erinran från min sida än att
jag icke för närvarande kan tillstyrka inrättande av ordinarie befattningar för
ändamålet. Jag kan icke heller biträda försvarsstabschefens sedermera framlagda
förslag, att en av kanslibiträdesbefattningarna skulle utbytas mot en
befattning för kontorsskrivare. Jag räknar således för nästa budgetår med 4
nya kanslibiträdesbefattningar i lönegrad MEo 7. Häremot bör svara indragning
av 2 befattningar i MEo 4 och 2 befattningar i MEo 2. Då även under
nästa budgetår torde komma att föreligga behov av de två extra kontorsbiträden,
som enligt särskilt medgivande för innevarande budgetår avlönas
med anlitande av avvecklingsanslag, beräknar jag vidare medel för fortsatt
anställande av dessa biträden.
I enlighet med försvarsstabschefens beräkningar förutsätter jag, att 4 arvodesbefattningar
för pensionerad personal, varav 1 i löneklass Oa 11, 2 i Oa 10 (den
ena först från och med den 1 oktober 1946) och 1 i UO 7 skola kunna indragas.
Vidare räknar jag med att minst 15 kompaniofficerare ur försvarsgrenarna
skola kunna återgå till tjänstgöring därstädes. Med hänsyn till befintliga
vakanser är det ej erforderligt att redan från och med nästa budgetår verkställa
den minskning av försvarsgrenarnas personalstater, som borde föranledas
härav. Jag förutsätter emellertid, att denna fråga beaktas vid myndigheternas
anslagsäskanden för budgetåret 1947/48.
Vid bifall till vad i det föregående föreslagits bör den i avlöningsstaten för
försvarsstaben uppförda anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu förslagsvis 675 000 kronor, minskas till 665 000 kronor. Posten till
arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning bör minskas från 293 000
kronor till 260 000 kronor. Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, bör upptagas med oförändrat belopp, 27 000 kronor.
Posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, nu 161 000 kronor, bör
med hänsyn till vad i det föregående anförts ökas med 54 000 kronor till
215 000 kronor. För rörligt tillägg torde böra beräknas 174 000 kronor (nu
172 000 kronor). övriga utgiftsposter i avlöningsstaten torde böra upptagas
med oförändrade belopp. Inkomstposten beräknar jag till 180 000 kronor (nu
202 000 kronor). För försvarsstabens del inträder genom dessa ändringar en
anslagshöjning med 35 000 kronor till 1 575 000 kronor.
Kostnaderna för för svar sväs en dets radioanstalt lia för innevarande
budgetår beräknats till 1 425 000 kronor, såvitt avser under förevarande anslag
redovisade kostnader. Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt från
normal fredsorganisation. Emellertid har verksamheten under beredskapsaren
utövats i betydligt större omfattning, varvid överskjutande kostnader bestritts
133
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
från förskottsanslag. För innevarande budgetår utgå dessa kostnader från avvecklingsanslag.
Då avvecklingsanslag icke torde böra komina till användning
för detta ändamål under nästa budgetår, böra samtliga erforderliga medel be
räknas under försvarsstabens ordinarie anslag. Med denna utgångspunkt uppskattar
jag —- på sätt framgår av en inom försvarsdepartementet upprättad
promemoria, som kommer att överlämnas till riksdagens statsutskott — medelsbehovet
för nästa budgetår, inberäknat medel för viss ytterligare verksamhet,
till 2 625 000 kronor. Härav är ett belopp av 1 225 000 kronor att betrakta
som tillfällig förstärkning av anslaget i avbidan på slutligt ställningstagande
till frågan om verksamhetens omfattning. Sistnämnda belopp torde med hänsyn
till ändamålet icke böra inräknas i den i 1942 års försvarsbeslut fastställda
kostnadsramen.
Förevarande anslag bör alltså uppföras med (1575 000 + 2 625 000—)
4 200 000 kronor.
Såsom närmare framgår av propositionen 1942: 266 (s. 35 f.) ha befattningshavare
vid radioanstalten, å vilka löneplan A i civila avlöningsreglementet
gjorts tillämplig, tillförsäkrats i stort samma trygghet i anställningen som örn
de direkt inordnats under civila avlöningsreglementet. Skyldighet att avgå
från tjänsten föreligger allenast i de fall, som för andra fullmaktstjänstemän
än domare stadgas i allmänna tjänstepensionsreglementet, eller då Kungl. Majit
prövar statens intresse så påfordra, I sistnämnda fall har förutsatts, att befattningshavaren
skall försättas i disponibilitet och vara berättigad till disponibilitetsarvode
enligt av Kungl. Majit fastställda grunder. Den sålunda beslutade
anordningen för försättande av tjänstemän i disponibilitet har hittills
icke behövt tillämpas.
Den undantagsställning, som radioanstaltens personal i detta hänseende
intager i förhållande till andra civila tjänstemän, synes bland annat med hänsyn
till föreliggande förflyttningsskyldighet och med ledning av numera vunnen
erfarenhet icke erforderlig, i varje fall icke såvitt avser lägre tjänstemän.
Jag förutsätter därför, att Kungl. Majit skall äga meddela de begränsningar
med avseende å disponibilitetsinstitutets tillämpning, som må befinnas påkallade.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att
dels besluta, att i försvarsstabens personalförteckning ej
mindre skall intagas föreskrift därom, att en av beställningarna
såsom regementsofficer i lönegrad Oa 5 eller Oa 4 vid uppkommande
ledighet skall tills vidare vakantsättas än även under
rubriken Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20 skall
uppföras en ingenjör vid fotoanstalten i lönegrad MEo 24,
dels godkänna följande avlöningsstat för försvarsstaben, med
undantag av försvarsväsendets radioanstalt, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1946/47:
134
Kungl. Majlis proposition nr 120.
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ kronor
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes
befattning,
förslagsvis ........................ »
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ........ »
4. Särskilda löneförmåner för försvarsattachéer
och biträdande försvarsattachéer:
a) Ortstillägg, förslagsvis .. kronor 290 000
b) Barnbidrag, förslagsvis .. » 33 000
c) Utomeuropeiskt tillägg,
förslagsvis ................ » 25 000
d) Bidrag till automobilresor,
förslagsvis ................ » 17 000
e) Förflyttningsbidrag, förslagsvis
.................... » 30 000
f) Prisutjämningstillägg — » 19 000 »
5. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal »
6. Rörligt tillägg, förslagsvis......... »
Summa kronor
665 000
260 000
27 000
414 000
215 000
174 000
1 755 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 180 000
Nettoutgift kronor 1575 000
dels ock till Försvarsstaben: Avlöningar för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 4 200 000 kronor.
[18.] Försvarsstaben: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget för innevarande
budgetår, 645 000 kronor, disponeras på sätt framgår av statsliggaren för
detta budgetår, s. 88. I anslaget ha inräknats medel för bestridande av omkostnaderna
vid försvarsväsendets radioanstalt.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 18) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Försvarsstaben: Omkostnader för budgetaret 1946/4 i beräkna ett förslagsanslag
av 645 000 kronor. Denna anslagsfråga torde nu böra upptagas till
behandling.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har chefen för försvarsstaben
beräknat medelsbehovet för sjukvård, reseersättningar m. m., expenser, anskaffning,
underhåll och drift av motorfordon, fotoanstaltens verksamhet samt
Kungl. Majda proposition nr 120. 135
inköp av åskådningsmateriel rn. m. för identifiering av flygplan till samma
belopp som för innevarande budgetår, tillhopa 287 000 kronor.
För underhåll av chiffreringsapparater m. m. samt för anskaffning av reservdelslager
för sådana apparater lia för innevarande budgetår anvisats 15 000
kronor respektive 5 000 kronor.
Försvarsstabschefen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår för
ifrågavarande två ändamål till 15 000 kronor respektive 1 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för här avsedda ändamål skulle således
utgöra (287 000 + 15 000 + 1 000 =) 303 000 kronor.
Till försvarsväsendets radioanstalts omkostnader ha för innevarande budgetår
beräknats 338 000 kronor. Emellertid ha, såsom anförts under föregående
punkt, avsevärda kostnader för anstaltens verksamhet de senaste åren
bestritts från förskottsanslag och, innevarande budgetår, avvecklingsanslag.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår för radioanstalten m. m.
har beräknats till 950 000 kronor.
I detta sammanhang torde böra anmälas, att fråga uppkommit, att åt i
Moskva stationerade försvarsattachéer och biträdande försvarsattachéer skulle
inrymmas rätt till fri tjänstebostad, uppvärmning och belysning i likhet med vad
som tillkommer samtliga civila befattningshavare vid beskickningen därstädes.
Denna fråga torde komma att föreläggas riksdagen av chefen för finansdepartementet.
Enligt § 5 kungörelsen den 27 juni 1929 (SFS nr 252) angående
ersättning för flyttnings- och resekostnader åt diplomatiska och konsulära
tjänstemän kan, därest vid dylik tjänstemans förflyttning kostnaderna för
flyttning av bohaget icke skulle stå i rimligt förhållande till bohagets värde
eller till dess behövlighet för ägaren, tjänstemannen i stället för gottgörelse
för flyttningskostnad erhålla ersättning för anskaffande av nya möbler. I
analogi härmed har Kungl. Maj:t genom beslut den 22 februari 1946 medgivit,
att kostnaderna för möblering av militär- och marinattachéernas i Moskva bostäder
må bestridas av statsmedel och avföras å förevarande anslag.
Mot de föreliggande beräkningarna av medelsbehovet under förevarande Departements
anslag har jag i huvudsak intet att erinra. Såsom närmare framgår av förut- chefen.
nämnda, promemoria i ämnet, förordar jag dock vissa mindre avvikelser från
de framlagda beräkningarna, och uppskattar i enlighet därmed medelsbehovet
till 1 250 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 605 000 kronor. Anslagshöjningen
beror i huvudsak på överflyttning av vissa kostnader från
avvecklingsanslag till förevarande anslag och är av skäl som under närmast
föregående punkt antytts att betrakta som tillfällig vad beträffar ett belopp
av i runt tal 500 000 kronor. Sistnämnda belopp bör icke inräknas inom försvarsbeslutets
kostnadsram.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Försvarsstaben: Omkostnader för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 1250 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
lik)
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
[19.] Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.
1942 års försvarsbeslut:
under uppsättningsperioden .............................. kronor 62 020 800
vid genomförd organisation................................ » 66 779 000
Budgetåren 1942/47 (beräknad medelbelastning per år å
kostnadsramen)1 ............................................ » 67 912 000
Anslaget för innevarande budgetår, 70 700 000 kronor, disponeras enligt en
av Kungl. Majit den 15 juni 1945 fastställd avlöningsstat (se statsliggaren
för detta budgetår, s. 90). Samma dag har Kungl. Majit fastställt särskilda
personalförteckningar beträffande från anslaget avlönad personal ävensom
meddelat vissa därtill anslutande tillämpningsföreskrifter, vilka föreskrifter
finnas intagna i statsliggaren, s. 90 o. f.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 22) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1946/47 beräkna
ett förslagsanslag av 72 500 000 kronor. Denna anslagsfråga upptager jag nu
till behandling.
Förslag till personalförteckningar för budgetåret 1946/47, upptagande
flertalet av de beställningar och befattningar, som böra avses för olika
staber, truppförband m. m., bör i vanlig ordning överlämnas till riksdagens
vederbörande utskott. I likhet med vad som skett för innevarande budgetår
böra i nämnda personalförteckningar upptagas alla de beställningar och befattningar,
vilka beräknas skola tillsättas under budgetåret, även örn viss beställning
eller befattning planenligt icke skall tillsättas redan från och med
budgetårets ingång. Det bör få ankomma på Kungl. Majit att i samband med
personalförteckningarnas fastställande eller i annat sammanhang meddela beslut
örn tidpunkten för nya beställningars eller befattningars tillsättande.
Riksdagens bemyndigande härtill torde böra inhämtas.
Under de senaste åren ha förelegat vissa svårigheter att besätta samtliga
de å personalförteckning uppförda kaptensbeställningarna. Med hänsyn härtill
har inhämtats riksdagens medgivande att, därest ledig kaptensbeställning
icke kunnat besättas med därtill kompetent beställningshavare, ett mot uppkommande
vakanser svarande antal löjtnantsbeställningar i stället får tillsättas.
Samma anordning torde erfordras jämväl för nästa budgetår. Medgivande
av denna innebörd synes böra intagas i form av anmärkning i vederbörlig
personalförteckning.
Såsom redan anmälts för riksdagen i propositionen 1945: 341 har Kungl.
Majit för tiden intill den 1 april 1946 meddelat föreskrifter beträffande avlöning
m. m. åt icke ständigt tjänstgörande fast anställd personal vid frivillig
tjänstgöring efter den förstärkta försvarsberedskapens upphörande å vakanta
officers-, underofficers- eller manskapsbeställningar, innebärande i huvudsak
att krigsavlöningsreglementet skulle, med visst undantag i fråga örn krigsutrustningsbidrag,
tillämpas å personalen. Jämväl i fortsättningen torde det
1 Vissa kostnader överförda från andra anslag.
137
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
bliva nödvändigt att i viss utsträckning taga i anspråk personal som här avses
för frivillig tjänstgöring å vakanta beställningar. Därvid synes emellertid å
personalen i princip böra tillämpas för fred gällande avlöningsbestämmelser.
Föreskrifter i sådant syfte torde böra utfärdas av Kungl. Maj :t. Jag förutsätter
att, därest härvid skulle uppkomma frågor av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens prövning, dessa frågor —- innan bestämmelser i ämnet erhålla
definitiv giltighet — underställas riksdagens prövning.
I propositionen 1945: 170 (s. 266 o. f.) behandlade min företrädare i ämbetet
frågan örn personalbehovet för Skånska kavalleriregementet, vilket jämlikt
beslut av 1943 års riksdag skulle uppsättas i samband med att Skånska pansarregementet
överflyttades till Hässleholm. Det i propositionen framlagda förslaget
till personalförändringar, vilket riksdagen bifallit (skrivelse 1945:353),
innebar i huvudsak allenast en omfördelning av redan befintliga beställningar
och befattningar; dock skulle för det nya regementet inrättas — förutom en
regementschefsbeställning — vissa beställningar och befattningar för förvaltningspersonal.
De personalförändringar som föranleddes av förslaget ha
kommit till uttryck i personalförteckningarna för innevarande budgetår. Jämlikt
föreskrift skola dock, intill dess omorganisationen av kavalleriet kan
genomföras, de för budgetåret 1944/45 fastställda personalförteckningarna
fortfarande gälla i de delar som beröras av densamma.
Genom beslut den 27 september 1945 har Kungl. Maj:t meddelat bestämmelser
rörande organiserandet av Skånska kavalleriregementet, vilket skulle
ske i omgångar med början den 1 oktober 1945. Chef för 1''egementet har tillsatts,
varjämte med stöd av nämnda beslut den 27 september 1945 vidtagits
vissa personalplaceringar.
I särskild skrivelse har överbefälhavaren föreslagit, att med uppsättandet
av Skånska kavalleriregementet skulle av anförda skäl tills vidare anstå. Framställningen
är föremål för remissbehandling. Jag förutsätter, att det skall ankomma
på Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter rörande berörda personalstater
som må kunna föranledas av ett ställningstagande till överbefälhavarens
förslag.
Beträffande för nästa budgetår föreslagna ändringar med avseende å manskapsstaterna
för armén får jag, under åberopande av vad jag under punkt 4
anfört, hänvisa till det upprättade förslaget till personalförteckningar.
Jag övergår härefter till behandlingen av de olika anslagsposter, som böra
ingå i avlöningsstäten, och föreslår i anslutning därtill erforderliga ändringar
i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna.
I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Generalstabskåren.
Under hänvisning till vad jag i det föregående under punkt 1 anfört angående
vissa minskningar av personalstaterna, vilka vid inom högkvarteret
utfört utredningsarbete rörande försvarets organisation efter utgången av
löpande femårsperiod visat sig möjliga att genomföra redan från och med
138 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
nästa budgetår, föreslår jag, att antalet beställningar för kaptener vid generalstabskåren
minskas med 3.
Arméstaben.
Under denna rubrik äro för innevarande budgetår upptagna 9 befattningar
för kaptener med arvoden enligt lönegrad Oa 3. Då det visat sig svårt att
med nuvarande befälstillgång besätta dessa befattningar med enbart kaptener,
Ilar chefen för armén hemställt, att befattningarna för möjliggörande av
ökad frihet vid personvalet måtte utbytas mot befattningar för kaptener eller
löjtnanter i lönegrad Oa 3 eller Oa 2.
För egen del har jag, i likhet med civilförvaltningen, icke funnit något att
erinra mot vad arméchefen sålunda hemställt.
De för närvarande i personalförteckningen upptagna befattningarna för 10
kaptener eller löjtnanter i flygtjänst med arvoden enligt, lönegrad Oa 3 eller
Oa 2 samt för 10 löjtnanter i flygtjänst med arvoden enligt lönegrad Oa 2 böra
av skäl som i det föregående under punkt 1 anförts Utgå ur förteckningen.
De å vederbörliga personalförteckningar under rubriken Arméstaben uppförda
civila ordinarie och extra ordinarie befattningarna skola enligt till personalförteckningarna
hörande noter fördelas på arméstaben, centrala värnpliktsbyrån,
arméinspektionen och hemvärns staben enligt arméchefens bestämmande.
Av den ordinarie personalen har hittills icke någon befattningshavare
tilldelats centrala värnpliktsbyrån. Arméchefen har nu föreslagit, att
den extra ordinarie personalen i fortsättningen i personalförteckningen uppdelas
å rubrikerna Arméstaben och Centrala värnpliktsbyrån.
Civilförvaltningen har funnit det angeläget att, i avvaktan på ett utbrytande
från arméns avlöningsanslag av kostnaderna för centrala värnpliktsbyrån,
den för värnpliktsbyrån avsedda personalen örn möjligt redovisades
för sig samt har biträtt arméchefens förslag härutinnan.
I anledning av förslaget lia i förslagen till personalförteckningar samtliga
för centrala värnpliktsbyrån avsedda befattningar upptagits under särskild
rubrik.
Arméchefen har erinrat, att inom arméstaben under år 1945 utförts vissa
organisationsundersökningar, och föreslagit inrättande av befattningar för en
kontorsskrivare av 2. klass i lönegrad A 13, två kansliskrivare i lönegrad A 11,
ett kanslibiträde i lönegrad A 7, fem kanslibiträden i lönegrad MEo 7 och ett
skrivbiträde i lönegrad MEo 2, varvid en kontorsbiträdesbefattning i lönegrad
A 4, en kansliskrivarbefattning i lönegrad MEo 11 och två lrontorsbiträdesbefattningar
i lönegrad MEo 4 kunde utgå ur vederbörliga personalförteckningar.
Arméchefen har till stöd för förslaget anfört i huvudsak
följande.
För att kunna erhålla tillräckligt kvalificerad personal och bibehålla, den
välmeriterade och rutinerade arbetskraft, som under ett avsevärt antal år
tjänstgjort vid arméledningen, vore det nödvändigt att vid arméstaben löneskalan
hölles vid samma nivå som vid försvarsstaben och vissa civila statliga
verk. Påpekas borde att vid försvarsstaben redan inrättats ett antal befatt
-
139
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
ningar i lönegraderna A 7 celi Milo 7 för kvinnlig personal med arbetsuppgifter
liknande dem, som åvilade motsvarande personal vid arméstaben.
För arméledningens expedition erfordrades en ordinarie kontorsskrivarbefattning
i lönegrad A 13 i utbyte mot en extra ordinarie kansliskrivarbefattning
i lönegrad .Milo 11. Vidare erfordrades två ordinarie kansliskrivarefattningar
i lönegrad All, avsedda för arméstabens organisations- och utrustnings
avdelningar. Fe göromål, som skulle ankomma pa dessa, ombesörjdes
för''närvarande av ett kanslibiträde i lönegrad A 7 respektive en extra tjänsteman
i lönegrad MEx 13, vilken jämlikt beslut av Kungl. Majit funnes anställd
vid utrustningsavdelningen. _ o
För arméinspektionens centralavdelning erfordrades (säsong armeinspektörens
respektive chefens för centralavdelningen sekreterare) två kanslibiträden
i lönegrad A 7 i utbyte mot två kontorsbiträde!! i lönegrad A 4. ^ Vidare
erfordrades för arméstabens organisations- och personalavdelningar två kanslibiträden
i lönegrad MEo 7 i utbyte mot iva kontorsbiträdet! i lönegiad
MEo 4. Av de återstående tre begärda kanslibiträdena i lönegrad MEo 7
vöre en avsedd såsom arméchefens sekreterare, en för arméinspektionens centralavdelning,
reglementsdetaljen, och en för samma avdelnings trupputbildningsdetalj.
Såsom arméchefens sekreterare tjänstgjorde för närvarande ett
kvinnligt kontorsbiträde, vilket anställts mot särskilt arvode jämlikt försvarets
civilförvaltnings beslut.
Befattningen vid reglementsdetaljen inom armeinspektionens centraiavdelning,
vilken för närvarande uppehölles av en extra tjänsteman i lönegrad
MEx 7 enligt av försvarets civilförvaltning lämnat medgivande, vore
avsedd för manuskript- och korrekturgranskning. Fetta arbete, som under
de senaste åren varit omfattande, hade hittills åvilat en kommenderad
officer, vilken till sitt förfogande haft en inkallad reservofficer och ett
expeditionsbiträde. Fen kommenderade officeren hade tjänstgjort huvudsakligen
såsom expeditionsofficer vid detaljen, under det att manuskript- och
korrekturgranskning åvilat de båda övriga. Efter beredskapens avveckling
kunde den inkallade reservofficeren icke längre paräknas. Att utföra arbetet
i fråga enbart med korttidsinkallade expeditionsbiträden vore icke möjligt,
helst som under de närmaste åren arbetets omfattning endast i ringa grad
bomme att begränsas. Till den kommenderade officerens förfogande borde
därför ställas en civil befattningshavare nied god allmänbildning (studentexamen
eller motsvarande), stilistisk förmåga och ordningssinne. Fet syntes
med angivna kvalifikationer icke vara möjligt att härför avse en befattningshavare
nied lägre lönegradsplacering än MEo 7. I samband härmed kunde ett
expeditionsbiträde frigöras.
Befattningen vid trupputbildningsdetaljen inom arméinspektionens centralavdelning
upprätthölles för närvarande såsom expeditionsofficersbefattning
av en inkallad reservofficer. Benne hade hittills handlagt vissa rutinärenden
och granskat alla ammunitionsbeställningar för armén. Han hade
— då övriga ''officerare vid detaljen ofta avlöstes —. i viss mån svarat för
kontinuiteten i arbetet. Efter återgången till fredsförhå-llanden syntes befattningen
i fråga kunna upprätthållas av en val kvalificerad kvinnlig befattningshavare,
lämpligen i lönegrad MEo 7.
Hittills hade vid arméinspektionens sjukvårdsavdelning varit anställda
förutom ett kontorsbiträde i lönegrad MEo 4 — två extra kontors- och sex
extra skrivbiträden. Vid återgång till fredsförhållandcn kunde denna per
sonat begränsas till sammanlagt två kontors- och tre skrivbiträden. Av dessa
föresloges det nuvarande kontorsbiträdet i lönegrad MEo 4 bibehållas for
expeditionen. Vid arméöverläkarens expedition vore ordnad en särskild per
sonal-(rull-)detalj, där specialregistrering skedde av värnpliktiga läkare, tand
-
140
Kungl. Majlis proposition nr 120.
läkare och apotekare samt därjämte av viss personal, som av arméchefen ställ - des till arméöverläkarens förfogande för krigsplacering. Nämnda registrering
vöre förenad med ett betydande arbete; förutom skrivarbete även tekniskt
arbete i samband med krigsplacering av medicinalpersonal och uttagande av
densamma till fackutbildning och facktjänstgöring. Då arbetet i fråga dels
krävde stor noggrannhet och oavbruten kontinuitet, dels komme att allt framgent
fortsätta borde den härför avsedda personalen under lång tid bibehållas
vid samma tjänst. För berörda detalj borde därför inrättas en ordinarie
kontorsbiträdesbefattning i lönegrad A 4. Vid detaljen erfordrades härutöver
ett skrivbiträde, som tills vidare syntes kunna upptagas såsom extra ordinarie
i lönegrad MEo 2. Övrig erforderlig kontorspersonal vid sjukvårdsavdelningen
börtie tills vidare anställas såsom extra tjänstemän.
Såsom framgår av propositionen 1945: 170 (s. 280) upptog arméchefen redan
i sina äskanden för innevarande budgetår vissa av de nu framförda förslagen.
Civilförvaltningen ansåg sig emellertid med hänsyn till pågående utredningar
angående behovet av icke-ordinarie personal samt angående löneklassplacering
m. m. för befattningshavare inom försvaret icke böra för detta budgetår framlägga
något förslag i ämnet. Min företrädare i ämbetet uttalade för sin del,
att skäl syntes föreligga att låta med ställningstagande till arméchefens förslag
i berörda delar anstå i avbidan pa genomförandet av sådana organi sationsundersökningar,
som i viss utsträckning skett vid försvarsstaben.
Civilförvaltningen har nu, då viss utredning i angivna hänseenden numera
förebragts, ansett sig böra, oaktat förenämnda sakkunnigutredningar ännu icke
slutförts, föreslå vissa löneförändringar, vilka befunnits oundgängliga och
synts ämbetsverket kunna genomföras utan föregripande av utredningarnas
resultat. Civilförvaltningen har i denna fråga anfört följande.
Vad först angår frågan om uppflyttande av befattningarna i lönegrad
MEo 11 vid arméstabens expedition och A 7 vid organisationsavdelningen till
befattningar i lönegrad A 13 respektive All anser ämbetsverket spörsmålet
härom så intimt beröras av förutnämnda utredningar, att ämbetsverket funnit
sig icke böra framlägga något förslag i ämnet.
Då den för utrustningsavdelningen begärda befattningen torde få anses
erforderlig under alla förhållanden, synes den böra uppföras i vederbörlig
personalförteckning. Mot löneställningen har ämbetsverket icke funnit anledning
till erinran. Befattningen torde emellertid tills vidare böra uppföras såsom
extra ordinarie. Ämbetsverket har förty under icke-ordinarieposten för
ändamålet beräknat medel för avlönande av en befattningshavare i lönegrad
MEo 11. 6 °
A idkommande de begärda befattningarna i lönegrad A 7 och MEo 7 avses
dessa för kvinnliga befattningshavare med mera självständigt och kvalificerat
arbete än det som regelmässigt utföres av kontors- och skrivbiträdespersonal
i allmänhet. Ehuru sålunda i och för sig goda skäl synas tala för arméchefens
förslag, torde likväl med hänsyn till pågående utredningar återhållsamhet böra
iakttagas vid inrättande av nya befattningar i nyssnämnda lönegrader. För
att personal med erforderliga kvalifikationer skall kunna erhållas och det skall
bliva möjligt att för längre tid bibehålla vederbörande i tjänst synes det emellertid
nödvändigt, att arméstabens uppsättning av civil personal avpassas efter
i huvudsak samma normer som tillämpas vid liknande institutioner, exempelvis
försvarsstaben. Ur angivna synpunkter har civilförvaltningen funnit sig
böra beräkna medel under förevarande anslagspost för två nytillkomna be
-
141
Kungl. Majlis proposition nr 120.
fattningar i lönegrad A 7 och under icke-ordinarieposten för tre nytillkomna
befattningar i lönegrad MEo 7.
För arméinspektionens sjukvårdsavdelning torde, på sätt föreslagits, böra
räknas med en befattning i lönegrad A 4 och en befattning i lönegrad MEo 2.
I enlighet med det anförda torde en befattning i lönegrad A 4 böra utgå ur
personalförteckningen för ordinarie tjänstemän.
Allmänna lönenämnden och förs vars väsendets lönenämnd, som funnit skäl
tala för att biträdespersonalen vid arméstaben i åtminstone begränsad omfattning
bereddes fastare anställning, lia ansett sig böra i huvudsak biträda civilförvaltningens
förslag, särskilt som 1945 års riksdag i viss utsträckning medgivit
inrättande av ordinarie och extra ordinarie biträdesbefattningar vid försvarsstaben.
I stället för den föreslagna ordinarie kontorsbiträdesbefattningen
i lönegrad A 4 syntes dock tills vidare böra inrättas en extra ordinarie tjänst.
Vad anginge uppf lysningen av två kontorsbiträdet! i lönegrad A 4 till kanslibiträden
i lönegrad A 7 syntes icke samma skäl tala för vidtagandet av denna,
åtgärd som för inrättandet av ett antal extra ordinarie biträdesbefattningar.
Då arméstaben emellertid för närvarande disponerade endast en ordinarie
kanslibiträdesbefattning, hade lönenämnderna icke heller i denna del velat
motsätta sig civilförvaltningens förslag.
För egen del kan jag ansluta mig till civilförvaltningens förslag, dock med
den jämkningen att jag, i likhet med lönenämnderna, i stället för den föreslagna
kontorsbiträdesbefattningen i A 4 föreslår inrättande av en extra ordinarie
tjänst i motsvarande lönegrad, samt att jag icke föreslår inrättande av
den föreslagna skrivbiträdesbefattningen i MEo 2. Härigenom torde icke föregripas
de resultat, till vilka pågående utredningar kunna leda. Jag anser mig
således kunna förorda, att från och med budgetåret 1946/47 inom arméstaben
inrättas ytterligare 1 kansliskrivarbefattning i lönegrad MEo 11, 5 kanslibiträdesbefattningar,
varav 2 i lönegrad A 7, i utbyte mot 2 befattningar i A 4,
och 3 i lönegrad i lönegrad MEo 7, samt 1 kontorsbiträdesbefattning i lönegrad
MEo 4. Antalet kontorsbiträden i A 4 minskas alltså med 2.
Arméinspektionen.
Arméchefen har föreslagit, att en av de fyra i vederbörlig personalförteckning
för arméinspektionen uppförda beställningarna för alternativt överstelöjtnant
eller major överföres till hemvärnsstaben och avses för stabscliefen
vid nämnda stab. I samband därmed borde den nu för hemvärnsstaben uppförda
beställningen för alternativt major eller kapten överföras till arméin
spektionen. Till stöd för förslaget har arméchefen anfört, att stabschefsbefattningen
vid hemvärnsstaben under relativt lång tid borde upprätthållas av
en och samme beställningshavare, vilken borde kunna befordras i innehavande
befattning. Ett utbyte av beställningshavare mellan arméstaben och hemvärnsstaben
på sätt föreslagits hade under de gångna åren skett kommandovägen.
Civilförvaltningen har funnit sig böra biträda arméchefens förslag.
För egen del anser jag mig böra tillstyrka förevarande förslag och räknar
därför för budgetåret 1940/47 för arméinspektionen med 3 beställningar för
142 Kungl. Majlis proposition nr 120.
överstelöjtnanter eller majorer och med 2 beställningar för majorer eller
kaptener.
Hemvärnssiaben.
Den för hemvärnet erforderliga ordinarie militära personalen redovisas för
närvarande å vederbörlig personalförteckning under rubriken Hemvärnsstaben.
I anledning av återgång till fredsorganisation har hemvärnschefen i
skrivelse till chefen för armén framlagt förslag örn bland annat viss omorganisation
av hemvärnets stridsskola. I fråga örn ordinarie tjänstemän innebär
förslaget, att såsom chef för stridsskolan skulle tillkomma en befattning för
alternativt major eller kapten. Härutöver har bland annat hemställts örn inrättande
av en befattning för pensionerad underofficer, adjutant, i löneklass
UO 7. Förslaget har biträtts av chefen för armén, som i samband därmed föreslagit,
att rubriken Hemvärnsstaben måtte ändras till Hemvämsstaben med
hemvärnets stridsskola. Såsom redan anförts under rubriken Arméinspektionen
har arméchefen tillika hemställt, att den för stabschefen vid hemvärnsstaben
uppförda beställningen i lönegrad Oa 4 eller Oa 3 måtte utbytas mot
en beställning i lönegrad Oa 5 eller Oa 4.
Civilförvaltningen har erinrat, att min företrädare i ämbetet med stöd av
Kungl. Majda bemyndigande den 2 februari 1945 tillkallat särskilda sakkunniga,
1945 års hemvärnskommitté, för att inom försvarsdepartementet biträda
med utredning rörande hemvärnets organisation m. m. samt anfört att, i avvaktan
på resultatet av utredningen, det syntes vanskligt att taga ställning
tili de av arméchefen framförda förslagen. Med hänsyn emellertid till betydelsen
av de arbetsuppgifter, som anförtrotts hemvärnet, och angelägenheten
av att en effektiv utbildning av hemvärnsmännen kommer till stånd har civilförvaltningen
likväl funnit sig böra räkna med ett genomförande av förslaget
i vad det avser ordinarie tjänstemän.
Hemvärnskommittén har i utlåtande över civilförvaltningens anslagsäskanden,
såvitt avsåge de av arméchefen föreslagna befattningarna såsom chef för
respektive adjutant vid hemvärnets stridsskola, anfört i huvudsak följande.
Det vore kommitténs bestämda åsikt, att hemvärnets stridsskola borde bestå
i en framtida hemvärnsorganisation och att verksamheten där efter hand
hele borde bekostas av statsmedel. Trots att kommittén icke tagit ställning till
alla detaljer i fråga örn personalorganisationen vid stridsskolan, tvekade den
icke att tillstyrka inrättandet av en beställning i alternativt Oa 4 eller Oa 3
som chef för stridsskolan. Under de mer än två år skolan varit i verksamhet
hade instruktionsofficeren vid hemvärnsstaben så gott som oavbrutet varit
beordrad såsom skolchef. Med den omfattning kursverksamheten hade och
alltjämt vore avsedd att få kunde nämnde officer ej i fortsättningen beräknas
kunna tagas i anspråk såsom skolchef. Det vore ej heller lämpligt att för
kortare tid beordra annan officer såsom skolchef, då detta skulle medföra
bristande kontinuitet i verksamheten vid stridsskolan. Skolchefen måste dessutom
vara väl insatt i hemvärnets speciella taktik. Han borde vidare vara den,
som i första hand prövade hemvärnets utbildningsföreskrifter och gåve uppslag
till ändringar i föreskrifterna.
I motsats till civilförvaltningen tillstyrkte kommittén även inrättandet av
143
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
en arvodesbefattning i löneklass 5J0 7 för en adjutant vid stridsskolan. Såsom
adjutant vid skolan hade under heredskapstiden varit beordrade underofficerare,
inkallade till tjänstgöring i perioder om två å tre månader. Det ofta
återkommande ombytet av adjutant hade visat sig vara i hög grad olämpligt,
då kontinuiteten i arbetet blivit lidande härav. Kommittén hade övervägt
möjligheten av att helt indraga adjutantbefattningen och på förvaltaren överflytta
de uppgifter, som hittills ankommit på adjutanten, men kommittén hade
icke funnit sig kunna tillstyrka en sådan lösning. Visserligen vore antalet
elever i varje särskild kurs icke över 100, men på grund av de ofta återkommande
kurserna fordrade expeditionsarbetet i samband med kursdeltagarnas
in- och utryckning mycken tid och god rutin. Erfarenheten hade visat, att
eleverna i allmänhet saknade kännedom örn militära förvaltningsformer och
därför behövde biträde i flera, frågor. Förvaltarens arbetsbörda vore dessutom
så stor, att någon ökning därav icke vore tänkbar. Snarare borde, enligt
kommitténs mening, förvaltaren befrias från vissa av sina nuvarande åligganden.
Med hänsyn härtill och då det syntes angeläget att skolchefen så mycket som
möjligt befriades från att taga befattning med expeditionsgöromålen, ansåge
kommittén det fullt motiverat, att en adjutantbefattning uppfördes för stridsskolans
räkning. Adjutantens uppgift borde vara icke blott att handha expeditionen
utan även att svara för viss del av uppbörden, exempelvis uppbörden av
tyg- och sjukvårdsmateriel, som nu åvilade förvaltaren.
Såsom framgår av vad jag anfört under rubriken Arméinspektionen har jag
ansett mig böra tillstyrka förslaget örn utbyte av nu för hemvärnsstaben uppförd
beställning i lönegrad Oa 4 eller Oa 3 mot en beställning i lönegrad Oa 5
eller Oa 4. Vidare anser jag mig kunna förorda inrättande av en befattning
för pensionerad underofficer med arvode enligt löneklass UO 7, avsedd för
adjutant vid stridsskolan. Då hemvärnskommittén ännu icke slutfört sitt utredningsuppdrag
såvitt avser vissa organisatoriska frågor m. m. samt 1945 års försvarskommitté
torde komma att till behandling upptaga jämväl hemvärnets
organisation, är jag icke nu beredd taga ställning till förslaget örn inrättande
av en beställning, avsedd för chefen för stridsskolan. Jag förutsätter att chefsfrågan
tills vidare skall kunna lösas genom kommendering av lämplig officer.
Trupp förbanden.
Under hänvisning till vad i elef föregående under avsnitt 1 anförts böra icke
nu inrättas följande beställningar, vilka eljest jämlikt 1942 års försvarsbeslut
skulle ha tillkommit, nämligen vid pansartrupperna 1 major, 5 kaptener och
G sergeanter, vid artilleriet 3 kaptener och 4 löjtnanter, vid luftvärnet 2 majorer
och 6 kaptener samt vid trängen 9 kaptener och 8 sergeanter.
Vid infanteriet skulle planenligt- tillkomma 1 kapten för Svea livgarde,
varigenom antalet kaptensbeställningar uppbringades till det i försvarsbeslutet
för genomförd organisation beräknade. Då emellertid den omläggning av infanteriets
regementsorganisation, som av statens organisationsnämnd enligt
det föregående föreslagits, medför minskat behov av bland annat kaptensbeställningar
vid infanteriet, torde med inrättandet av berörd kaptensbeställning
böra anstå i nvbidan på ställningstagande till organisationsnämndens
förslag.
144
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
För paus ar t rupp erna böra tillkomma beställningar för 2 fanjunkare.
1 staterna för artilleriets truppförband böra utökningar ske med
2 styckjunkare och 4 sergeanter. Av dessa beställningar äro 1 styckjunkare och
2 sergeanter avsedda för Gotlands artillerikår samt de övriga för Bergslagens
artilleriregemente.
Trängen lior för nästa budgetår tillföras beställningar för 5 fanjunkare.
Fälttygkåren.
I en till arméchefen ingiven promemoria har generalfälttygmästaren föreslagit
inrättande å fälttygkårens stat av två nya regemensofficersbeställningar
samt till stöd för förslaget anfört i huvudsak följande.
Även om en slutlig behandling av frågan örn fälttygkårens personalfråga
icke kunde komma till stånd förrän i samband med utredningen rörande försvarets
organisation efter utgången av femårsperioden 1942/47, syntes dock
nödvändigheten bjuda att fälttygkåren så snart som möjligt tillfördes de be
ställningar, som vöre oundgängligen erforderliga för att den av 1943 års riksdag
beslutade förvaltningsorganisationen skulle kunna tillfredsställande fungera
under normala fredsförhållanden.
Vid den i arméförvaltningens tygavdelnings fordonsbyrå ingående biluttagningssektionen
— militärregistret — handlades de ärenden, som avsåge dels
registrering m. m. av krigsmakten tillhöriga motorfordon, dels registrering
m. m. av de civila motorfordon, som vid mobilisering skulle tagas i anspråk av
krigsmakten, dels slutligen motsvarande ärenden rörande ianspråktagande av
civila motorfordon för civilförsvaret och vissa övriga samhälleliga uppgifter.
Verksamheten vid militärregistret vore av synnerlig betydelse för mobiliseringsberedskapen
och måste ständigt pågå.
Vid en materielvårdssektion i tygavdelningens kontrollbyrå handlades de
ärenden som rörde kontroll över vården av arméns vapenmateriel, motor- och
anspannsfordon, signal- och ingenjörteknisk materiel m. m. ävensom de ärenden,
som åvilade generalfälttygmästaren i hans egenskap av inspektör för tygmaterielvårdstjönsten
vid armén. Verksamheten vore av stor betydelse såväl
ur ekonomisk som beredskapssynpunkt och måste ständigt fortgå.
Som chefer för dessa båda under beredskapstiden tillskapade men enligt
1943 års förvaltningsbeslut även för normala fredsförhållanden inrättade sektioner
hade hittills tjänstgjort till beredskapstjänst inkallade regementsofficerare
i reserven, då erforderliga beställningar på aktiv stat vid fälttygkåren
icke inrättats. Sektionschefsbefattningarna uppehölles även efter den förstärkta
försvarsberedskapens upphörande den 1 juli 1945 av förenämnda officerare
i reserven, vilka under vissa betingelser förklarat sig villiga att kvarstanna
i tjänst åtminstone under en kortare tidsperiod. Även örn frågan örn
upprätthållandet av befattningarna genom provisoriska åtgärder skulle kunna
nödtorftigt lösas till innevarande budgetårs utgång, finge en dylik anordning
dock anses vara utesluten efter den 1 juli 1946. Det syntes även vara principiellt
oriktigt, att icke dylika permanenta befattningar inom den centrala försvarsförvaltningen
bekläddes av beställningshavare å ordinarie lönestat. I anslutning
till det anförda borde sålunda från och med nyssnämnda budgetår
fälttygkåren utökas med två regementsofficersbeställningar.
I detta sammanhang syntes ett annat betydelsefullt spörsmål böra framhållas.
Det rådde intet tvivel om att en av det andra världskrigets främsta
nyheter på det vapen- och ammunitionstekniska området utgjordes av raketvapnet.
Den mycket stora användning, som detta vapen redan fått och den uppmärksamhet,
som ägnats detsamma hos de segrande stormakterna, varslade örn
145
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
att nya vägar här beträtts, vilka kunde leda fram till högst avsevärda förändringar
på det tekniska och därmed på det taktiska och organisatoriska området.
Det syntes därför vara ytterligt betydelsefullt, att armén berörande frågor på
raketvapnets område bleve handlagda på ett effektivt och betryggande sätt.
Härför krävdes emellertid att erforderliga organisatoriska och personella förutsättningar
skapades. Omfattningen och den mycket skiftande arten av de
ärenden, som redan nu handlades vid vapenbyråns olika sektioner, syntes utesluta
en betryggande handläggning av raketärendena inom någon av de nuvarande
sektionerna. För ändamålet borde därför en särskild raketsektion
inom vapenbyrån inrättas under chefskap av därför kvalificerad tekniskt högskoleutbildad
regementsofficer.
Av de tre regementsofficersbeställningar, som i enlighet med det anförda
snarast skulle erfordras vid fälttygkåren, behövde emellertid icke mer än två
nu tillskapas. Å fälttygkårens personalförteckning funnes nämligen redan nu
upptagen en regementsofficersbeställning i lönegrad Oa 4, vilken dock enligt
särskilt utfärdad föreskrift tills vidare icke finge besättas. Därest medgivande
till återbesättande av denna beställning lämnades, skulle sålunda från och
med budgetåret 1946/47 endast två nya regementsofficersbeställningar behöva
tillkomma, avsedda för cheferna för militärregistret och materielvårdssektionen.
Befordringsförhållandena vid fälttygkåren hade på grund av uppskovet med
personalfrågans lösning samt därigenom att beställningar i lägre lönegrader
tillkommit samtidigt som beställningar i överstegraden bortfallit blivit mycket
ogynnsamma, vilket även framhållits i proposition 1944: 185 (s. 152). För att
i någon mån råda bot på detta missförhållande syntes av de båda föreslagna
nya regementsofficersbeställningania den ena böra upptagas i Oa 6 eller Oa 5
och den andra i Oa 5. Medgivande att från och med budetåret 1946/47 återbesätta
en nu befintlig beställning i lönegrad Oa 4 borde därjämte lämnas.
Berörda förslag till utökning av fälttygkårens personalstat har tillstyrkts
av chefen för armén, som därvid betonat, att militärregistret och materielvårdssektionen
måste äga bestånd jämväl i fred. Vidare har arméchefen vitsordat
behovet inom tygavdelningen av en särskild målsman för raketvapnet samt
biträtt förslaget örn inrättande av en särskild raketsektion under chefskap av
en högskoleutbildad regementsofficer. Mot den ifrågasatta lönegradsplaceringen
för de föreslagna nya beställningarna har arméchefen icke haft något
att erinra.
Civilförvaltningen har — under erinran örn den vid tiden för anslagsäskandenas
avgivande pågående utredningen rörande militärregistrets organisation
— ansett sig icke böra föreslå att å fälttygkårens personalstat uppfördes
någon ny beställning för regementsofficer, avsedd såsom chef för militärregistret.
Vidkommande förslaget i övrigt har civilförvaltningen uttalat
att, i avbidan på resultatet av den pågående utredningen rörande försvarets
framtida organisation, stor försiktighet borde iakttagas, när det gällde att
tillskapa nya beställningar. Med hänsyn till fälttygkårens för närvarande otillräckliga
numerär och nödvändigheten av att den av 1943 års riksdag beslutade
nya förvaltningsorganisationen fungerade på ett tillfredsställande sätt hade
civilförvaltningen -— under beaktande jämväl av de ogynnsamma befordringsförhållandena
vid kåren — funnit sig böra tillstyrka, att kåren tillfördes ytterligare
en regementsofficersbeställning samt att medgivande lämnades att åter
Bihang
till riksdagens protokoll IDIG. 1 sami. Nr 120. sus 46 10
146
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
besätta en nu vakantsatt dylik beställning. I och för sig syntes skäl kunna
tala för att åtminstone den ena beställningen upptoges såsom alternativt
Oa 5 eller Oa 4. Med hänsyn till den nyssnämnda utredningen syntes man
dock för närvarande böra stanna vid att hänföra båda beställningarna till
lönegrad Oa 4.
Försvarsväsendets lönenämnd har, under hänvisning till i det föregående
berörda utredningar beträffande militärregistret och arméns ingenjörpersonal,
avstyrkt förslaget örn inrättande av de två för militärregistret och materielvårdssektionen
avsedda beställningarna. Däremot har lönenämnden icke haft
något att erinra mot att den nu vakanthållna regementsofficersbeställningen
i lönegrad Oa 4 återbesättes.
Vid bifall till det förslag angående arméns ingenjörpersonal, som genom
särskild proposition förelagts riksdagen, skall tygavdelningens materielvårdssektion
omorganiseras till materielvårdsbyrå, vars chef skall anställas i särskild
ordning. Under denna förutsättning kan icke ifrågakomma att inrätta
den regementsofficersbeställning, vars innehavare enligt det föregående
förutsatts skola vara chef för materielvårdssektionen. Däremot har
jag intet att erinra mot att fälttygkåren tillföres en för annat ändamål avsedd
regementsofficersbeställning samt att en för närvarande vakantsatt sådan beställning
i lönegrad Oa 4 återbesättes. Den av mig föreslagna nya regementsofficersbeställningen
synes böra uppföras i alternativt Oa 5 eller Oa 4. Yad
i det föregående anförts ger vid handen, att dessa båda beställningshavare
erhålla viktiga arbetsuppgifter inom tygavdelningen.
I personalförteckningen för innevarande budgetår har, med hänsyn till vissa
förhållanden, för vilka närmare redogjorts i propositionen 1944: 185, föreskrivits
att, därest överste vid fälttygkåren åtnjuter tjänstledighet i anledning
av förordande å överingenjörsbefattning vid försvarets fabriksverk samt
annan beställningshavare vid kåren förordnas å beställningen, å en av beställningarna
i lägre lönegrad vid kåren icke må meddelas successionsförordnande.
Denna föreskrift bör fortfarande gälla.
Tygstaten.
Tygstatens personalstat torde planenligt böra utökas med 2 tygförvaltare
av 2. klassen, 4 tygverkmästare av 2. klassen och 2 tyghantverkare av 2.
klassen. Av tygförvaltarna är den ene avsedd för tygförvaltningsskolan och
den andre för centralförråd, medan de båda tyghantverkarna avses för
Skånska kavalleriregementet.
På grund av avgång bland den personal vid krigsmaterielverket och försvarets
fabriksverk, som för innevarande budgetår redovisas å tygstaten, kunna
dessa beställningar minskas, såvitt avser krigsmaterielverket, med 1 tygförvaltare
av 1. klassen och 4 tygskrivare samt, såvitt avser fabriksverket, med 2
tygförvaltare av 1. klassen.
Intendenturkåren.
Under hänvisning till vad jag i det föregående under punkt 1 anfört föreslår
jag, att antalet kaptensbeställningar från och med nästa budgetår minskas
med 2.
Kungl. Majlis proposition nr 120.
147
Fältläkarkåren.
Arméöverläkaren har till behandling upptagit frågan rörande läkarvården
vid arméns jägarskola, Göta trängkårs kompani i Nora samt arméns intendenturförråd
i Stockholm och Första intendenturkompaniet och därvid föreslagit
inrättande av särskilda bataljonsläkarbeställningar för ändamålet.
Läkarvården är för närvarande vid ifrågavarande förband och anstalter ordnad
på följande sätt.
I samband med 1942 års riksdags beslut att året runt förlägga en jägarbataljon
ur Norrbottens regemente till Kiruna förutsattes, att läkarvården
vid bataljonen skulle bestridas av bataljonsläkare vid fältläkarkåren samt att
sammanlagt 12 extra tjänstgöringsmånader måste uttagas, motsvarande 5
bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Samma anordning tillämpas jämväl sedan
jägarbataljonen från och med den 1 juli 1945 omorganiserats till arméns
jägarskola.
Yad angår läkarvården vid Göta trängkårs kompani i Nora förutsattes i
samband med 1942 års riksdagsbeslut, att förbandet icke skulle ha egen
läkare; civila läkare i orten skulle anställas för den egentliga sjukvården mot
arvode enligt avtal. Sjukvårdsutbildningen skulle ledas av bataljonsläkaren
vid Livregementets grenadjärer, som förutsattes skola företaga resor till
Nora, när utbildningsarbetet så erfordrade. För beredande av ersättning till
denne för resor till och från Nora har å vederbörlig arvodesförteckning uppförts
ett arvode å 1 500 kronor.
Beträffande slutligen arméns intendenturförråd i Stockholm och Första
intendenturkompaniet har Kungl. Majit genom beslut den 18 januari 1946
bemyndigat arméöverläkaren att, i den mån honom underställd tjänstgöringsskyldig
läkare icke står till förfogande, träffa avtal med icke tjänstgöringsskyldig
militärläkare eller civil läkare att tills vidare intill den 1 juli 1946
bestrida läkarvården därstädes mot en ersättning av högst 18 kronor för
dag i ett för allt.
Chefen för armén och försvarets sjukvårdsförvaltning ha tillstyrkt arméöverläkarens
förenämnda förslag, därvid sjukvårdsförvaltningen uttalat, att
ämbetsverket funnit det synnerligen angeläget, att för läkarvårdens behöriga
bedrivande särskilda läkarbefattningar inrättades vid de ifrågavarande förbanden
och anstalterna.
Civilförvaltningen har erinrat att, enligt Kungl. Majlis bemyndigande, min
företrädare i ämbetet den 14 januari 1944 tillkallat särskilda utredningsmän
för att inom försvarsdepartementet verkställa utredning rörande militärsjukvårdens
organisation och därmed sammanhängande spörsmål. Civilförvaltningen
ifrågasatte, örn, i avbidan på resultatet av denna utredning, de föreslagna
läkarbeställningarna borde inrättas och örn ej den hittillsvarande anordningen
borde tills vidare bibehållas. Med hänsyn emellertid till de framträdande
bristerna i den nuvarande organisationen, vilka syntes böra snarast
möjligt elimineras, hade civilförvaltningen ansett sig böra tillstyrka arméöverläkarens
förslag. De nya läkarbeställningarna syntes dock icke böra tillsättas
med ordinarie innehavare utan endast intill dess Kungl. Majit annorlunda
bestämde uppehållas på förordnande tills vidare.
148
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
För egen del är jag icke beredd att, innan ställning tagits till det förslag
angående militärsjukvårdens framtida organisation, som förenämnda utredningsmän
ha att avgiva, förorda att ordinarie bataljonsläkarbeställning inrättas
vid annat förband än Göta trängkårs kompani i Nora. Det torde böra ankomma
på Kungl. Majit att pröva, huruvida den nya beställningen skall uppehållas på
förordnande eller tillsättas med ordinarie innehavare. Anmärkning härom
har intagits i förslaget till personalförteckning. Jag förutsätter, att de för
närvarande tillämpade anordningarna för tillgodoseende av läkarvården vid
övriga här ifrågavarande förband och anstalter få bestå jämväl under nästa
budgetår.
Till löner för den å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän upptagna
personalen — med undantag av den personal vid försvarets fabriksverk,
som redovisats under tygstaten — skulle för nästkommande budgetår
erfordras ett belopp av i runt tal 47 900 000 kronor. Denna beräkning förutsätter,
att samtliga beställningar komma att vara besatta under hela budgetåret.
Emellertid torde åtskilliga nytillkommande beställningar icke komma
att tillsättas redan från och med budgetårets början. Vidare kan man räkna
med att en del beställningar med hänsyn till rekryteringssvårigheter komma att
under hela eller någon del av året vara vakanta. Med hänsyn till vad sålunda
anförts kan anslagsbelastningen för löner till ordinarie tjänstemän beräknas
komma att icke oväsentligt understiga det enligt förutnämnda grunder beräknade
beloppet. Jag uppskattar de verkliga lönekostnaderna till ett belopp av
46 500 000 kronor.
För avlöningar till personal å avgångsstat har för innevarande budgetår
beräknats ett belopp örn 33 000 kronor. Enär det icke är möjligt att
nu beräkna i vilken omfattning personal kan komma att vara överförd
till avgångsstat under nästa budgetår, synes såsom utgångspunkt vid beräkningen
av medelsbehovet för avlöningar till sådan personal böra
tagas de beräknade kostnaderna för avlöningar till de beställningshavare,
som enligt hittills meddelade beslut överförts å avgångsstat och kunna
beräknas där kvarbliva under nästa budgetår. Enligt civilförvaltningens
beräkning kunna ifrågavarande kostnader — örn hänsyn tages till att
en av dessa beställningshavare förordnats å för pensionerad personal
avsedd arvodesbefattning och hans avlöning alltså skall belasta förevarande
anslagspost endast i den mån den överstiger arvodesbeloppet — uppskattas
till i runt tal 39 000 kronor. Denna beräkning synes böra godtagas.
Hittills har endast en beställningshavare, i lönegrad Oa 6, överförts till
disponibilitetsstat. För arvode till personal å dylik stat beräknar jag därför
för nästa budgetår ett belopp av 10 000 kronor.
För avlöningar till volontärer över stat beräknades för innevarande budgetår
500 000 kronor med utgångspunkt från ett antal volontärer av 1 900 och
med hänsyn tagen jämväl till att på grund av rekryteringssvårigheter vakans
komme att föreligga å åtskilliga beställningar. Medelsbehovet för ändamålet
synes för nästa budgetår kunna upptagas till 400 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 149
Med hänsyn till minskat antal kvarstående indelta kan medelsbehovet för
dagavlöning och dagavlöningstillagg åt indelt manskap, för innevarande budgetår
beräknat till 78 000 kronor, för budgetåret 1946/47 i enlighet med civilförvaltningens
kalkyler uppskattas till omkring 73 000 kronor.
Från anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän utgå, förutom
lön enligt löneplan, vissa i avlöningsreglementena angivna fasta lönetillägg
och flygtillägg. Dessa förmåner kunna liksom för innevarande budgetår beräknas
draga en kostnad av omkring 950 000 kronor.
I enlighet med vad i det föregående anförts kan alltså förevarande anslagspost
för budgetåret 1946/47 beräknas till (46 500 000 + 39 000 + 10 000 +
400 000 + 73 000 + 950 000 =) 47 972 000 kronor eller i avrundat tal 48 000 000
kronor. Motsvarande kostnader uppskattades för innevarande budgetår till
48 500 000 kronor.
Av riksdagen tidigare givna bemyndiganden för Kungl. Majit att vidtaga
särskilda åtgärder för fyllande av personalkadrerna samt att meddela bestämmelser
örn placering i löneklass m. m. för personal, som överförts till aktiv
stat, torde icke erfordras för nästa budgetår.
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.
Arméstaben m. m.
Chefen för armén har föreslagit, att en befattning såsom expeditionsunderofficer
i löneklass UO 7, avsedd för centrala värnpliktsbyrån, måtte inrättas.
Alltsedan värnpliktsbyråns tillkomst hade en inkallad pensionerad underofficer
varit i tjänstgöring vid värnpliktsbyråns truppregistreringsdetalj och
därvid tjänstgjort i sin mobiliseringsbefattning. Behovet av denne expeditionsunderofficer
kvarstode även efter övergång till fredsförhållanden. Då
värnpliktsbyrån organiserades hade omfattningen av det arbete, som bomme
att på vila berörda detalj, icke kunnat överblickas. Omfattningen av arbetsuppgifterna
hade successivt ökats, bland annat hade värnpliktsbyrån blivit
truppregistreringsmyndighet för allt flera myndigheter (krigsmaterielverket,
försvarets fabriksstyrelse m. fl.). Då truppregistreringsdetaljen vid värnpliktsbyrån
hade samma funktioner, som fullgjordes av truppförbandens personal-
och mobiliseringsavdelningar, bleve det löpande expeditionsarbetet så
omfattande, att det icke medhunnes av vederbörande expeditionsofficer.
Civilförvaltningen, som funnit vad arméchefen anfört bärande, har tillstyrkt
bifall till förevarande förslag.
För egen del anser jag mig böra biträda förslaget och räknar därför med
ytterligare en arvodesbefattning för expeditionsunderofficer i löneklass UO 7.
Hemvärnsstaben med hemvärnets stridssko/a.
I det föregående har jag förordat inrättande från och med budgetåret
1946/47 av en befattning för pensionerad underofficer med arvode enligt löneklass
UO 7, avsedd för adjutant vid hemvärnets stridsskola. Jag föreslår i
enlighet med förslag av arméchefen att berörda befattning tillika med de för
närvarande i arvodesförteckningen under rubriken Hemvärnsstaben upptagna
150
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
befattningarna i förteckningen för nästa budgetår upptagas under rubriken
Hemvärnsstaben nied hemvärnets stridsskola.
Militärområdena m. m.
Chefen för armén har anmält, att inom Blekinge försvarsområde, infanteribefälhavarstaben
i Karlskrona, förelåge ett stort behov av en
hemvämsofficer. Antalet hemvärnsmän vore betydande och för närvarande
dubbelt så stort som inom Stockholms skärgårds försvarsområde, där företrädare
för hemvärnsärenden funnes. I avvaktan på närmare erfarenheter
ville emellertid arméchefen icke nu föreslå någon utökning av det totala
antalet hemvärnsofficerare vid försvarsområdesstaberna. Det syntes möjligt
att tills vidare överflytta en biträdande hemvämsofficer från Uppsala till
Blekinge försvarsområde.
Den av arméchefen föreslagna anordningen, som av civilförvaltningen lämnats
utan erinran, anser jag mig kunna förorda. För infanteribefälhavarstaben
i Karlskrona bör alltså för nästa budgetår tillkomma en befattning för
hemvämsofficer i löneklass Oa 10, varvid en befattning för biträdande hemvärnsofficer
i samma löneklass, avsedd för Uppsala försvarsområde, bör utgå
ur vederbörlig personalförteckning. Då sistnämnda befattning kommer att
bliva vakant från och med den 1 april 1946, har Kungl. Maj :t medgivit, att befattningen
från och med nämnda dag intill utgången av innevarande budgetår
må utnyttjas för anställande av en hemvämsofficer vid infanteribefälhavarstaben.
Med hänsyn till pågående utredning örn försvarets organisation efter utgången
av nu löpande femårsperiod böra de i förteckningen för pensionerad
personal i arvodesbefattning under I.—Yl. militärbefälen upptagna befattningarna
för inspektörer för lokalförsvaret icke återbesättas i den mån de
bliva lediga. Anmärkning härom synes böra intagas i berörda förteckning.
Med hänsyn till vad jag anfört under punkt 2 bör vidare i personalförteckningen
intagas en föreskrift därom, att vid uppkommande ledighet å befattning
såsom försvarsområdesbefälhavare frågan örn dess återbesättande skall
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Yad nu sagts bör — i den mån så befinnes
erforderligt — gälla även övrig personal vid försvarsområdesstaber.
Truppförbanden m. m.
Vad beträffar infanteriets truppförband hemställde chefen för armén
i skrivelse den 18 november 1944 örn inrättande vid vartdera av Jämtlands
fältjägarregemente och Norrbottens regemente av en befattning för
pensionerad underofficer, tillsynsman vid stabsmobiliseringscentral. överbefälhavaren
och civilförvaltningen förklarade sig i yttrande över framställningen
icke ha något att erinra mot förslaget, vilket även syntes försvarsväsendets
lönenämnd kunna godtagas. Med hänsyn till den osäkerhet, som
rådde örn möjligheterna att besätta arvodesbefattningar med därför avsedd
personal, ställde sig emellertid min företrädare i ämbetet vid anmälan av
propositionen 1945:170 tveksam till lämpligheten av förslaget. Då han räk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 151
nade med att möjligheter ändock skulle föreligga att under innevarande budgetår
tillgodose ifrågavarande personalbehov, ansåg han sig tills vidare icke
böra tillstyrka förslaget.
På framställning av arméchefen har civilförvaltningen nu ånyo upptagit
denna fråga. Enligt ämbetsverkets uppfattning vore de föreslagna tillsynsmannabefattningarna
oundgängligen erforderliga. Möjligheter att för tillgodoseende
av personalbehovet taga i anspråk icke ständigt tjänstgörande
fast anställd personal eller värnpliktiga förelåge icke efter den förstärkta försvarsberedskapens
upphörande. Med hänsyn härtill och då ökade utsikter
att besätta arvodesbefattningar med därför avsedd personal syntes kunna
förutses efter återgång till fredsorganisation, funne civilförvaltningen sig böra
förorda, att arméchefens förenämnda förslag nu genomfördes.
Da de förhållanden, som för ett år sedan inverkat bestämmande för
Kungl. Majda ståndpunktstagande till berörda förslag, numera få anses ha
väsentligen förändrats, anser jag mig kunna tillstyrka, att de ifrågavarande
arvodesbefattningama inrättas från och med nästa budgetår. Jag räknar därför
med två nya arvodesbefattningar i löneklass UO 7, tillsynsmän vid stabsmobiliseringscentraler,
avsedda den ena för Jämtlands fältjägarregemente och
den andra för Norrbottens regemente.
Yad angår luftvärnets truppförband har numera i enlighet med 1942
års försvarsbeslut en mobiliseringscentral för Karlsborgs luftvärnsregemente
färdigställts.
Chefen för armén har nu, under hänvisning till nödvändigheten av att berörda
mobiliseringscentral i likhet med övriga mobiliseringscentraler tillfördes
personal för förvaltning och förrådsvård, föreslagit, att såsom föreståndare
för centralen skulle avses en pensionerad underofficer i löneklass
UO 7, för vilken personalbostad funnes uppförd.
Annéchefens förevarande förslag, mot vilket civilförvaltningen icke funnit
något att erinra, anser jag mig böra biträda och räknar därför för nästa budgetår
med en arvodesbefattning för förrådsunderofficer i löneklass UO 7 vid
Karlsborgs luftvärnsregementes mobiliseringscentral.
Jämlikt beslut av 1945 års riksdag (propositionen nr 189; riksdagens skrivelse
nr 460) skall Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3) förläggas till Norrtälje.
Det har härvid förutsatts, att vissa åtgärder måste vidtagas för att
säkerställa mobiliseringen av de för Stockholms försvar avsedda luftvärnsförbanden.
Chefen för armén har nu föreslagit, att en mobiliseringscentral för Lv 3 inrättas
i Stockholm och därvid anfört i huvudsak följande.
Undersökningar rörande lämpligaste grupperingen av Lv 3 mobiliseringsförråd
m. m. hade givit vid handen att regementet borde organisera samtliga
luftvärnsförband inom försvarsområdena nr 44 och 45. De för Stockholms
försvar avsedda luftvärnslokalförsvarsförbanden borde ha sin materiel förrådsförvarad
i Stockholm eller dess närhet.
För vård m. m. av den i Stockholm förrådsförvarade materielen samt för
taktisk planläggning av huvudstadens luftvärn krävdes en till Stockholm förlagd
personalorganisation, vilken med underställda förråd borde utgöra Lv 3
152
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
mobiliseringscentral i Stockholm. Såsom chef för denna borde avses en
regementsofficer ur regementet. Chefens huvuduppgift bleve den taktiska
planläggningen och handläggningen av därmed sammanhängande mark- och
byggnadsfrågor, överinseendet över vård och redovisning av den mycket omfattande
materielen borde handhavas av en pensionerad officer, förvaltningsofficer,
med arvode enligt löneklass Oa 10. Till dennes förfogande borde stå
en pensionerad underofficer, tygunderofficer, med arvode enligt löneklass
UO 7, tre förrådsvaktmästare, skrivpersonal samt ett antal förrådsmän och
civila handräckningsmän. Av den sålunda erforderliga personalen kunde
chefen, tygunderofficeren, förrådsvaktmästarna, ett skrivbiträde, två förrådsmän
och ett antal civila handräckningsmän ställas till förfogande ur regementet.
Härutöver erfordrades således en förvaltningsofficer ävensom — beroende
på resultatet av pågående utredning rörande skriv- och förrådspersonalen
vid truppförbanden — eventuellt ytterligare sådan personal.
Civilförvaltningen har beträffande kostnaderna för avlöning till den för
mobiliseringscentralen erforderliga personalen anfört, att vid bifall till arméchefens
förslag särskilda dylika kostnader för närvarande allenast uppkomma
i form av arvode enligt löneklass Oa 10 till en pensionerad officer.
Då den föreslagna organisationen synes erforderlig för att säkerställa
mobiliseringen av de för Stockholms försvar avsedda luftvärnsförbanden,
föreslår jag i enlighet med arméchefens förslag, att en mobiliseringscentral
för regementet upprättas i Stockholm. Fortifikationsförvaltningen har framhållit,
att detta icke kommer att medföra några särskilda byggnadskostnader.
Med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter som kunna beräknas komma
att åvila mobiliseringscentralen anser jag mig kunna i huvudsak godtaga den
av arméchefen föreslagna personaluppsättningen. Jag föreslår därför att å
vederbörlig personalförteckning för nästa budgetår uppföres en arvodesbefattning
i löneklass Oa 10, avsedd för förvaltningsofficer vid berörda mobiliseringscentral.
Vissa utbildningsanstalter.
Genom beslut av 1944 års riksdag skall infanteriets och kavalleriets
kadettskola förläggas till Rådan å Järvafältet. Skolan avses i förvaltningshänseende
skola underställas sekundchefen för Svea livgarde och förläggas
i ett friliggande kasernetablissement intill regementets kaserner i Sörentorp.
Förläggningen beräknas kunna tagas i bruk den 1 oktober 1946. Under
hänvisning härtill har chefen för armén till behandling upptagit frågan örn
personalbehovet vid skolan. Personalen har synts arméchefen böra redovisas
under Svea livgarde. Civilförvaltningen däremot har ansett det lämpligare ur
redovisningssynpunkt, att den för kadettskolan erforderliga personalen upptages
för sig under särskild rubrik och i vederbörliga personalförteckningar
redovisas under samlingsrubriken Vissa utbildningsanstalter.
För egen del ansluter jag mig till civilförvaltningens förslag beträffande
redovisningen av personalen vid skolan.
Behovet av pensionerad personal i arvodesbefattning vid kadettskolan har
arméchefen angivit till två befattningar i löneklass UO 7, den ena för ex
-
153
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
peditionsunderofficer och den andra för väbel. Civilförvaltningen har tillstyrkt
inrättande av dessa befattningar.
Såsom av det efterföljande framgår har föreslagits att, utöver de nu
nämnda befattningarna, skulle vid skolan tillkomma även ett betydande antal
extra ordinarie tjänster. Då det synts mig vanskligt att bedöma personalbehovet
vid denna anstalt, har jag den 4 februari 1946 åt statens organisationsnämnd
uppdragit att verkställa närmare utredning i ämnet. I väntan på
denna utredning kan jag, vad de ifrågavarande båda tjänsterna beträffar, endast
förorda, att tjänsten för expeditionsunderofficer inrättas.
Avlöningskostnaderna för helt budgetår för den i förslaget till personalförteckning
upptagna personalen i arvodesbefattning beräknas uppgå till i
runt tal 5 900 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost synes
böra upptagas för nästa budgetår (nu 5 850 000 kronor).
De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola
upptagas såsom särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, kunna, under
förutsättning att alla arvodesbefattningarna vore besatta med från aktiv stat
pensionsavgången personal, uppskattas till omkring 5 000 000 kronor. Emellertid
skola befattningarna i första band uppehållas av personal, som tvångsvis
överförts på övergångsstat, varjämte i åtskilliga fall, då det visat sig omöjligt
att besätta befattningarna med dylik personal eller från aktiv stat pensionsavgången,
Kungl. Majit medgivit, ätt jämväl andra personalkategorier
— såsom personal å frivillig övergångsstat eller på reservstat eller i reserven
utnämnd personal eller ock från nämnda stater pensionsavgångna beställningsbavare
ävensom värnpliktiga officerare och underofficerare och i vissa
fall civil personal — finge förordnas att uppehålla befattningarna. Detta
förhållande medför, att pensionsmedlen minskas. Minskningen för nästa budgetår
synes i enlighet med av civilförvaltningen verkställd beräkning kunna
uppskattas till samma belopp som för innevarande budgetår, eller 600 000
kronor. Med utgångspunkt från detta belopp kunna de pensionsmedel, vilka
såsom särskilda uppbördsmedel böra upptagas i avlöningsstaten för nästa
budgetår, beräknas till (5 000 000 — 600 000=) 4 400 000 kronor.
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kung!. Majit.
Från ifrågavarande anslagspost skola enligt de av 1945 års riksdag beslutade
ändrade grunderna för uppställningen av fjärde huvudtitelns anslag
bestridas kostnaderna för dels arvoden och övriga ersättningar utöver lön
till ordinarie tjänstemän, dels ock vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.
Arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal.
De arvoden, som för innevarande budgetår må utgå till ordinarie tjänstemän,
äro uppförda i en till Kungl. Majits brev den 15 juni 1945 angående
vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret
1945/46 fogad bilaga (införd i statsliggaren för detta budgetår, s. 185 o.f.).
Härjämte må enligt i brevet meddelade föreskrifter övergångsvis utgå vissa
154
Kungl. Maj:ts •proposition nr 120.
arvoden. För innevarande budgetår har i propositionen 1945:170, i vad avser
armén, för ändamålet beräknats 220 000 kronor.
Civilförvaltningen har beträffande ifrågavarande arvoden icke ifrågasatt
någon ändring för budgetåret 1946/47. Emellertid har civilförvaltningen, då
enbart de i förenämnda bilaga upptagna utbildningsarvodena för arméns del
uppgå till sammanlagt 224 360 kronor, vartill komma stabsarvoden å tillhopa
30 960 kronor och övriga arvoden å 5 735 kronor, ansett sig för nämnda
budgetår böra räkna med ökade medel för ändamålet. I betraktande jämväl
av de kostnadsökningar, som föranledas av de övergångsvis utgående arvodena,
har civilförvaltningen uppskattat medelsbehovet till i runt tal 275 000 kronor.
Mot den av civilförvaltningen verkställda beräkningen av medelsbehovet
för ifrågavarande arvoden har jag icke funnit anledning till erinran. Jag
räknar därför för ändamålet med ett belopp av 275 000 kronor.
Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.
Arméstaben m. m.
Under rubriken Arméstaben äro för innevarande budgetår upptagna, bland
annat, dels ett belopp å 1 000 kronor för sakkunnig i psykologiska frågor,
dels ock ett belopp å 6 400 kronor till sakkunniga vid centrala värnpliktsbyråns
personalprövningsdetalj.
Sedan en befattning för militärpsykolog i lönegrad MEo 27 numera inrättats
vid arméstaben, bör förstnämnda arvode å 1 000 kronor såsom icke
längre erforderligt utgå ur förteckningen.
Chefen för armén har föreslagit, att medel till centrala värnpliktsbyråns
personalprövningsdetalj skulle anvisas å ett särskilt anslag under samlingsrubriken
Vissa för försvaret gemensamma ändamål, varför jämväl förutnämnda
belopp å 6 400 kronor borde utgå ur förteckningen å vissa arvoden
och särskilda ersättningar. Såsom skäl för en utbrytning av kostnaderna för
personalprövningsdetaljens verksamhet har arméchefen anfört, att, då denna
verksamhet omfattade samtliga försvarsgrenar, kostnaderna icke syntes böra
belasta enbart arméns anslag.
Civilförvaltningen, som funnit det böra anstå med en utbrytning av kostnaderna
för centrala värnpliktsbyrån till budgetåret 1947/48, har icke ansett
sig böra föreslå, att kostnaderna för personalprövningsdetalj en för nästa
budgetår redovisas under särskilt anslag, i synnerhet som detaljens verksamhet
icke skulle omfatta all personalprövning vid försvarsväsendet utan främst
personalprövningen vid armén och flygvapnet. Viss specialprövningsverksamhet
vid marinen förutsattes alltjämt skola handhavas av marinchefen. Kostnaderna
för personalprövningsdetaljens verksamhet syntes i stället, oavsett
att denna utom armén berörde jämväl de övriga försvarsgrenarna, få, i likhet
med vad fallet vore beträffande övriga kostnader för centrala värnpliktsbyrån,
intill dess förenämnd utbrytning i dess helhet kunde komma till stånd bestridas
av arméns vederbörande anslag. Civilförvaltningen räknade, i enlighet
med av arméchefen gjorda beräkningar, för personalprövningsdetaljens
del med ett belopp av 16 800 kronor för arvoden till sakkunniga m. fl. vid
armén och flygvapnet.
155
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Med biträdande av civilförvaltningens förslag räknar jag för nästa budgetår
med ett belopp av 16 800 kronor till arvoden åt sakkunniga m. fl. vid centrala
värnpliktsbyråns personalprövningsdetalj.
Militärområdena m. m.
Kommendantsstaben i Boden. Kommendanten i Bodens fästning har
föreslagit, att ett arvode å 720 kronor måtte uppföras för tillsynsman och
gårdskarl vid radiovillan i Boden. Förslaget har tillstyrkts av arméchefen och
civilförvaltningen.
Då jag icke har något att erinra mot förslaget, räknar jag för nästa budgetår
med en höjning av det för innevarande budgetår under kommendantsstaben
uppförda beloppet å 1 290 kronor till vissa arvoden att utbetalas från staben
med 720 kronor till 2 010 kronor.
Arvoden, som utbetalas vid truppförband eller försvarsområdesstaber.
För innevarande budgetår är upptaget ett arvode å 300
kronor till skogvaktare vid övningsfältet i Skövde. Förutom nämnda arvode,
varå dyrtidstillägg utgår enligt sedvanliga grunder, för närvarande 78 kronor
för år, har vederbörande varit tillförsäkrad rätt att fritt disponera ett visst
jordområde för odling och bete. Efter övningsfältets ianspråktagande för
bland annat övningskörning med stridsvagnar och sedan visst område försålts
till Skövde stad, ha dessa naturaförmåner icke vidare kunnat utgå till
skogvaktaren. Såsom kompensation härför har denne för budgetåret 1944/45
av civilförvaltningen tillerkänts ett extra arvode av, vederbörliga tillägg inräknade,
tillhopa 315 kronor. Yederbörandes sammanlagda kontanta förmåner
ha sålunda uppgått till (378 + 315 =) 693 kronor, motsvarande ett
arvodesbelopp av 550 kronor jämte därå utgående dyrtidstillägg. Civilförvaltningen
har föreslagit, att, då nämnda naturaförmåner i framtiden icke
kunde beredas skogvaktaren, det honom tillkommande arvodet såsom kompensation
härför höjdes till ett såsom skäligt befunnet belopp av 700 kronor
i ett för allt.
Jag anser mig böra tillstyrka civilförvaltningens förslag.
Civilförvaltningen har anmält, att ämbetsverket, efter samråd med arméns
fortifikationsförvaltning, medgivit, att vid Skånska pansarregementets övningsfält
i Hovdala finge för tiden den 1 juli 1945—den 30 juni 1946 finnas anställd
en tillsynsman mot åtnjutande av ett arvode av 1 080 kronor för år i
ett för allt. Då behovet av tillsynsman komme att bliva permanent, har civilförvaltningen
föreslagit, att ifrågavarande arvode uppfördes å förteckningen
å vissa arvoden och särskilda ersättningar.
Då det synes mig böra övervägas, örn icke de arbetsuppgifter, som ankomma
på denne tillsynsman, kunna utan särskild ersättning utföras av befattningshavare
vid regementet, anser jag mig icke böra i detta sammanhang
upptaga nämnda- arvode.
För VII. militärområdet torde i enlighet med militärbefälhavarens av
arméchefen och civilförvaltningen tillstyrkta förslag böra uppföras ett arvode
å 900 kronor för en tillsynsman vid bergskyddsrum. För innevarande budget
-
156 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
år har, efter medgivande av civilförvaltningen, en tillsynsman anställts mot
nämnda arvode.
Det i gällande arvo desförteckning uppförda arvodet å 200 kronor till tillsynsman
vid Bredåkra f. d. mötesplats kan såsom icke längre behövligt utgå
ur förteckningen. j
Vid behandlingen i det följande av medelsbehovet under icke-ordinarieposten
förordar jag inrättande av 51 arvoden, ettvart å 1 260 kronor, för förrådsredogörare
vid vissa försvarsområden och för ersättning åt civil pesonal
för biträde åt förrådsredogörare med förrådsvården. Dessa arvoden torde böra
redovisas under förevarande rubrik i arvodesförteckningen, fördelade i enlighet
med förslag av arméchefen med 9 på I., 8 på II., 10 på lil., 12 på IV.,
9 på V. och 3 på VI. militärområdet. Härvid kan motsvarande antal nu upptagna
arvoden å 150 kronor till vakter vid förråd utgå. Skillnaden i kostnader
utgör 56 610 kronor.
Sjukvårds väsendet.
I det föregående har jag föreslagit inrättande av en bataljonsläkarbeställning,
avsedd för Göta trängkårs kompani i Nora. Vid bifall härtill bör det för
närvarande upptagna arvodet å 1 500 kronor för läkarvården vid kompaniet
utgå ur förteckningen.
Arméförvaltningens tygavdelnings anstalter.
Under denna rubrik finnes för innevarande budgetår uppfört ett belopp å
582 kronor såsom ersättning till väktaren vid kruthuset på Ridön. Sedan
förvaltningen av kruthuset numera övertagits av krigsmaterielverket, har jag
i årets statsverksproposition vid behandlingen av krigsmaterielverkets avlöningsanslag
förklarat mig intet ha att erinra mot ett av verket angivet förslag
örn överflyttande av berörda arvode till nämnda anslag. Vid sådant förhållande
bör arvodet från och med nästa budgetår utgå ur förevarande förteckning.
Vissa utbildningsansta/ter.
Det för krigsskolan uppförda arvodesbeloppet, 4 000 kronor, torde i
enlighet med arméchefens av civilförvaltningen tillstyrkta förslag böra minskas
med 1 400 kronor till 2 600 kronor, då undervisning i finska och ryska
förutsättes icke längre skola ske vid skolan.
Arméchefen har föreslagit, att för arméns signalskola uppföres ett
belopp å 16 400 kronor för arvoden till civila lärare vid skolan. För sådana
lärare ha tidigare icke beräknats särskilda medel. Utbildningen vid skolan
avses i enlighet med reglementet för skolan under budgetåret 1946/47 bedrivas
vid, bland andra, följande kurser, nämligen signaltruppskola, förberedande
kurs i beställningsmannautbildning för signalmekaniker, furirskola för signalmekaniker,
signalmekanikerkurs för värnpliktiga signalmekaniker samt radiocertifikatkurs
i olika ämnen.
Civilförvaltningen, som under hand inhämtat att kostnaderna för erforder
-
157
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
liga civila lärare vid signalskolan hittills i huvudsak bestritts av besparingar
å till skolan anvisade medel för praktiska övningar samt i övrigt av besparade
medel till arvoden åt militära lärare och särskilda föreläsare, har,
då dylika medel icke kunde beräknas i fortsättningen stå till förfogande,
förordat, att å förevarande förteckning upptages ett särskilt belopp för arvoden
till civila lärare vid signalskolan. Civilförvaltningen finge härvid erinra,
att för signalskolan funnes en befattning för signalingenjör, vilken förutsattes
skola utan särskild ersättning handha undervisningen i elektroteknik vid den
förberedande beställningsmannautbildningen för signalmekaniker och vid
furirskolan för signalmekaniker. Med hänsyn därtill syntes för anställande av
civila lärare vid ifrågavarande kurser beräknat belopp, 5 000 kronor, icke
erfordras. Civilförvaltningen räknade därför med att ett belopp av (16 400 —
5 000 =) 11 400 kronor skulle vara tillfyllest för beredande av arvoden till
civila lärare vid signalskolan.
Jag har ansett mig kunna tillstyrka att för signalskolans del i förteckningen
å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar för budgetåret 1946/47 upptages
ett särskilt belopp till arvoden åt civila lärare. Mot civilförvaltningens
beräkning av beloppet till 11 400 kronor har jag icke funnit anledning till
erinran.
Kungl. Maj:t har den 16 maj 1945 medgivit, att för anordnande av civil
vakthållning vid tygförvaltningsskolans tillfälliga lokaler, Götgatan 66
i Stockholm, finge under budgetåret 1945/46 disponeras ett belopp av högst
14 500 kronor från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter. Motsvarande
medgivanden ha tidigare lämnats för de två närmast föregående budgetåren.
Såvitt nu kan bedömas torde den hittillsvarande provisoriska förläggningen
behöva tagas i anspråk under åtminstone ett par år framåt. Planer föreligga
visserligen att uppföra särskilda lokaler i anslutning till Svea artilleriregementes
förläggning å Järvafältet men med realiserandet härav har tills vidare
ansetts böra anstå i avvaktan på ställningstagande till frågan rörande den
framtida organisationen av underhållstrupperna.
Civilförvaltningen har uttalat att, då ifrågavarande medelsbehov vore betingat
av en anordning som kunde beräknas bliva erforderlig under åtskilliga
år, i fortsättningen icke borde för ändamålet tagas i anspråk anslaget till
extra utgifter. Medelsbehovet syntes i stället böra tillgodoses genom anlitande
av medel under arméns avlöningsanslag. Härvidlag kunde övervägas antingen
att beräkna erforderliga medel under icke-ordinarieposten eller att
uppföra ett särskilt belopp å förteckningen å vissa arvoden och särskilda ersättningar.
Civilförvaltningen hade för sin del funnit den sistnämnda anordningen
vara att föredraga och räknade för ändamålet, i enlighet med hittills
tillämpade beräkningsgrunder, med ett belopp av högst 14 500 kronor.
För egen del anser jag mig böra förorda, att intill dess tygförvaltningsskolans
lokalfråga blir slutligt ordnad det nu å förevarande förteckning uppförda
beloppet 8 000 kronor till civil personal vid skolan för ändamålet höjes
med 14 500 kronor till 22 500 kronor.
158
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Civila timlärare vid truppförbanden.
För ifrågavarande ändamål är för innevarande budgetår i arvodesförteckningen
upptaget ett belopp av 525 000 kronor. Arvoden utgå enligt av Kungl.
Majit den 3 augusti 1945 meddelade bestämmelser, graderade efter ortsgrupper
och. med olika belopp allt efter läroämnets art och lärarnas utbildningsgrad.
I propositionen 1945: 170 (s. 309) har Kungl. Majit underställt riksdagens
prövning fråga örn ersättning till civila lärare vid försvarsväsendets stamskolor
under tjänstledighet på grund av sjukdom. Enligt skrivelse 1945: 353
har riksdagen icke haft något att erinra mot vad i sådant hänseende föreslagits.
Kungl. Majit har sedermera den 3 augusti 1945 föreskrivit, att civil
lärare vid truppförband (motsvarande), som anställts för hel kurs och för
vilken denna anställning utgjorde den huvudsakliga sysselsättningen samt
vars undervisning omfattade minst 20 veckotimmar, finge under honom beviljad
tjänstledighet för styrkt sjukdom, dock högst en månad för läsår, uppbära
hälften av vad han, därest sjukdomen icke mellankommit, skulle ägt
uppbära i arvode för ifrågavarande tid; och skulle härvid iakttagas, att
sålunda bestämd sjukavlöning finge utgå endast under förutsättning att den
genom sjukdomsfallet eftersatta undervisningen icke kunde av vederbörande
fullgöras å annan tid under läsåret.
Civilförvaltningen har anmält, att ämbetsverket vid prövning av frågan örn
semesterersättning enligt 1938 års semesterlag åt timlärare vid truppförbanden
funnit dylik ersättning skola utgå till lärare, vars lärarverksamhet vid
vederbörligt förband ansetts utgöra vederbörandes huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla. Storleken av de kostnader, som härav kunde föranledas,
läte sig svårligen bedömas, och civilförvaltningen hade icke heller ansett
sig böra föreslå någon uppräkning av arvodesposten till civila timlärare.
I medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål har chefen för armén för
nästa budgetår icke förutsatt någon ändring. I enlighet härmed beräknar jag
här oförändrat 525 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
medgiva det överskridande av nämnda belopp, som kan komma att erfordras
för utgivande av ersättning under tjänstledighet för sjukdom eller semesterersättning
till lärare som här avses.
Hemvärnet.
I förevarande förteckning å vissa arvoden och särskilda ersättningar är
för innevarande budgetår under rubriken Hemvärnet uppfört ett belopp å
70 000 kronor, avsett för arvoden till hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, p. 62) har jag
under anslaget till Armén: Hemvärnets avlöningar beräknat erforderliga
medel för dylika arvoden under budgetåret 1946/47. På grund härav bör
förenämnda belopp å 70 000 kronor utgå ur förteckningen.
Arméchefen har tillstyrkt en av hemvärnschefen gjord framställning örn
äskande för nästa budgetår av medel till avlönande av kvinnliga köks- och
servisbiträden vid hemvärnets stridsskola. Hemvärnschefen har erinrat, att
159
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
såsom biträde i kök och servering hittills anlitats medlemmar av lottaorganisationen,
vilka därvid avlönats enligt krigsavlöningsreglementet, samt anfört
i huvudsak följande.
Det nuvarande systemet hav visat sig synnerligen lämpligt och med hänsyn
till dels önskvärdheten av största möjliga fortsatta samarbete mellan
hemvärns- och lottaorganisationerna och dels till lottakårmedlemmarnas egen
utbildning anser jag mig böra framhålla vikten av att någon ändring härutinnan
icke kommer till stånd, detta av så mycket större skäl, som hemvärnsbefälsutbildningen
vid skolan under vissa perioder av året kommer att upphöra
och skolan ställas till bland annat lottaorganisationens förfogande för
dess egna utbildningskurser. Någon svårighet att på frivillighetens väg kunna
tillfälligt anställa det erforderliga antalet lottor torde icke förefinnas, förutsatt
att tjänstgöringsperioderna begränsas till högst fjorton dagar. Enär det
övervägande antalet lottor, som kunna ifrågakomma, äro ekonomiskt mindre
gynnsamt situerade, erfordras emellertid att. vissa ekonomiska förmåner tillerkännas
dem, nämligen fria resor till och från skolan, fri förplägnad och förläggning
samt ett mindre dagarvode. Genom det avsedda ombytet av lottor
tid efter annan ökas visserligen resekostnaderna i viss män, vilket emellertid
icke kommer att innebära någon ökad kostnad för statsverket jämfört
med anställande av motsvarande antal köks- och servisbiträden.
Civilförvaltningen har i ämnet samrått med arméförvaltningens intendenturavdelning,
som funnit behovet av köks- och servisbiträden böra uppskattas
till nio biträden under åtta månader av året. Det syntes civilförvaltningen ur
skilda synpunkter lämpligt och ändamålsenligt, att utspisningen vid skolan i
likhet med vad hittills varit fallet ombesörjdes av lottor. Såsom hemvärnschefen
framhållit vore det nödvändigt att lottorna för ifrågavarande tjänstgöring
erhölle viss ekonomisk kompensation. Då bidrag härtill icke kunde
påräknas från hemvärnsfonden, syntes kostnaderna böra bestridas av statsmedel.
Med hänsyn till de förhållanden, under vilka tjänstgöringen vid stridsskolan
förutsattes skola fullgöras, ansåge emellertid civilförvaltningen att
några särskilda befattningar för köks- och servisbiträden icke lämpligen borde
inrättas vid skolan. Den ändamålsenligaste lösningen syntes ämbetsverket
vara, att visst belopp ställdes till hemvärnschefens förfogande för bestridande
av de med anlitande av lottor förenade kostnaderna, däri inräknat resekostnader.
Beloppet borde uppföras å förteckningen å vissa arvoden och särskilda
ersättningar under rubriken Hemvärnet samt beräknas till högst 12 700
kronor, motsvarande lön jämte rörliga tilläggsförmåner under åtta månader
för nio köks- och servisbiträden i lönegrad MVd löneklass e och ortsgrupp C,
vartill skolorten Vällinge, Salems socken, vore att hänföra. Med hänsyn till
vikten av att utbildningen vid stridsskolan löpte friktionsfritt och då lösningen
av ifrågavarande spörsmål i enlighet med civilförvaltningens förslag
syntes kunna ske utan att härigenom resultatet av den pågående hemvärnsutredningen
föregrepes, hade ämbetsverket vid sina kostnadsberäkningar medtagit
förenämnda belopp.
För egen del finner jag det ofrånkomligt för utbildningsverksamhetens
behöriga bedrivande vid stridsskolan att nödiga medel för avlönande av ett
erforderligt antal biträden i kök och servering ställas till hemvärnschefens
160
Kungl. Marits proposition nr 120.
förfogande. Förslaget att för ändamålet, liksom hittills, använda lottor anser
jag vara förenat med fördelar, varför det kan av mig biträdas. Vidare kan jag ansluta
mig till civilförvaltningens förslag beträffande de grunder enligt vilka
ersättning bör utgå till sålunda anlitade lottor. Mot ämbetsverkets beräkningar
av kostnaderna härför, 12 700 kronor, har jag intet att erinra liksom
ej heller mot förslaget att beloppet uppföres å förteckningen å vissa andra
arvoden och särskilda ersättningar.
Luftberakningsofficerare m. m.
För handhavande av viss utbildning av frivillig luftbevakningspersonal
samt för övervakning av byggnader och förbindelser m. m. för luftbevakningen
föreslog 1941 års försvarsutredning, att för varje försvarsområde skulle finnas
en luftbevakningsofficer (reservofficer eller värnpliktig officer). Tjänstgöringen
beräknades till omkring 4 veckor per år. Som ersättning härför föreslogs
skola utgå årsarvode örn 400 kronor.
I skrivelse den 18 november 1944 hemställde chefen för armén — med
förmälan att vid en återgång till fredsförhållanden omedelbart behov uppkomme
av dylika luftbevakningsofficerare — att arvoden för luftbevakningsofficerare
måtte beräknas från och med budgetåret 1945/46. I samma
skrivelse föreslog arméchefen vidare, att till lottor, som i fredstid erfordrades
för biträde inom försvarsområdesstaber vid handläggning av ärenden rörande
lottaorganisationen, s. k. fomoblottor, måtte utgå arvoden, samt att medel
för ändamålet måtte beräknas för nämnda budgetår, överbefälhavaren, som
efter förslag av chefen för marinen anmält behov av medel för samma ändamål
för marinens del, tillstyrkte arvodet till ifrågavarande personal. Civilförvaltningen
tillstyrkte jämväl vad i förevarande hänseenden föreslagits.
Försvarsväsendets lönenämnd ansåg förslaget örn arvoden för luftbevakningsofficerare
kunna godtagas men ställde sig tveksam till förslaget örn arvoden
till fomoblottor, särskilt med hänsyn till lottarörelsens karaktär av helt frivillig
försvarsorganisation. Med hänsyn till vad myndigheterna anfört, ansåg
sig lönenämnden dock icke böra motsätta sig förslaget. Min företrädare
i ämbetet fann för sin del icke anledning föreligga att i vart fall för budgetåret
1945/46 räkna med medel för de angivna ändamålen.
Sedermera har emellertid Kungl. Majit på framställningar av armé- och
marincheferna den 13 juli 1945 medgivit, att för biträde vid handläggningen
av ärenden rörande lottafrågor vid armé- och marinledningarna samt vederbörande
försvarsområdesstaber finge under visst angivet högsta antal månader
av budgetåret 1945/46 finnas anställda lottor mot ett månatligt arvode
av 250 kronor; och skulle härav föranledda kostnader bestridas av vederbörligt
avvecklingsanslag.
Arméchefen har återkommit till de ifrågavarande personalfrågorna samt
hemställt, att för budgetåret 1946/47 medel för angivna ändamål måtte uppföras
å förteckningen å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar. I
fråga om luftbevakningsofficerare har arméchefen därvid anfört bland annat
följande.
161
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Vid en återgång till fredsförhållanden erfordras omedelbart dessa luftbevakningsofficerare,
då för närvarande inkallade luftbevakningskompanicbefer
med flera icke längre kunna hållas i tjänst. I avvaktan på närmare
erfarenheter beträffande dessa luftbevakningsofficerares arbetsbörda böra
arvoden tills vidare beräknas enligt försvarsutredningens förslag, det vill
säga 400 kronor per år. Det synes dock icke osannolikt, att arbetsbelastningen
blir olika inom olika försvarsområden, varför en viss differentiering
av arvodenas storlek sedermera torde erfordras.
Med hänsyn till arvodets storlek och den arbetsbörda, som åvilar luftbevakningsofficeren,
bör dylik avses för varje lantmilitärt försvarsområde, såväl
fredsförsvarsområde som krigsförsvarsområde. Huruvida luftbevakningsofficer
erfordras även för de marina försvarsområdena undandrager sig
chefens för armén bedömande.
Åberopande det anförda har arméchefen hemställt, att för arvoden till
luftbevakningsofficerare måtte i enlighet med en av honom uppgjord tablå
upptagas ett belopp av 12 400 kronor.
Beträffande frågan örn arvoden till representanter ur lottaöverstyrelsen i
arméledningen och till fomoblottor har arméchefen hemställt, att för ändamålet
måtte beräknas ett belopp av 20 000 kronor. De ersättningsgrunder,
från vilka arméchefen härvid utgått, överensstämma med de i Kungl. Maj:ts
förenämnda beslut den 13 juli 1945 tillämpade.
För egen del anser jag resultatet av pågående utredning angående försvarets
framtida organisation böra avvaktas, innan medel för dessa ändamål
upptagas å arvodesförteckningen. Skulle det befinnas oomtvistligt, att arbetet
är ur krigsberedskapssynpunkt ofrånkomligt och att det icke kan utföras på
annat sätt, exempelvis genom ianspråktagande av befintlig personal, torde
fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter få anlitas för ändamålet.
Förrådscentralerna för läkemedel.
I proposition nr 11 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att godkänna vissa av mig förordade grunder för förrådsorganisationen
för vård och omsättning av försvarets läkemedel. Enligt dessa
grunder skulle inrättas nio regionala förrådscentraler, fyra större och fem
mindre, av vilka de större avsetts förläggas till Linköping, Skövde, Sollefteå
och Hässleholm och de mindre till Boden, Visby, Göteborg, Karlskrona och
örebro. Såsom föreståndare för envar av förrådscentralerna skulle finnas en
apotekare med arvode örn 3 000 kronor vid de större och 2 400 kronor vid
de mindre förrådscentralerna, med möjlighet för Kungl. Majit att, om så
skulle finnas påkallat, fastställa högre ersättning. Därjämte skulle vid envar
av förrådscentralerna tjänstgöra en förrådsman i 5:e lönegraden. Kostnaderna
för arvoden till föreståndarna, tillhopa 24 000 kronor, och löner till förrådsmännen
ha i propositionen förutsatts skola bestridas från försvarsgrenarnas
avlöningsanslag. Med hänsyn till de avsedda förläggningsorterna böra kostnaderna
beräknas allenast under arméns och marinens anslag. Av arvodesbeloppet
synas 19 200 kronor böra belasta arméns och 4 800 kronor marinens
avlöningsanslag samt såsom särskilda poster upptagas å dessa försvarsgrenars
förteckningar å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar. Då det förut
Bihang
till riksdagens protokoll IDIG. 1 sami. Nr 120. m 4 o H
162
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
satts, att Kungl. Majit skulle äga fastställa högre ersättning till föreståndarna
än som räknats med vid uppskattningen av medelsbehovet, böra, därest riksdagen
icke har något att däremot erinra, berörda belopp få av Kungl. Majit
överskridas för ändamålet. De erforderliga nio förrådsmännen böra upptagas
å vederbörliga förteckningar för extra ordinarie tjänstemän såsom förrådsman
i lönegrad MEo 5, därvid 7 böra upptagas å arméns och 2 å marinens
förteckning.
Personalvårdsassis ten ter.
I enlighet med 1942 års försvarsbeslut (propositionen nr 210; riksdagens
skrivelse nr 374) meddelade Kungl. Majit i brev den 30 juni samma år vissa
bestämmelser rörande personalvården inom försvarsväsendet. Enligt dessa
bestämmelser handhar vederbörande chef personalvården vid sitt förband.
Förbandschefen biträdes härvid av särskild tjänstegrenschef, personalvårdsofficer,
såsom föredragande i personalvårdsärenden samt militärpastor (motsvarande)
ävensom av bildningsråd. Till personalvårdsofficer skall utses
officer, som fört eller för kompani (motsvarande). Befattningen skall skötas
vid sidan av andra åligganden. I bildningsrådet är personalvårdsofficeren
ordförande och militärpastorn (motsvarande) självskriven ledamot. Därjämte
skola såsom ledamöter i bildningsrådet ingå en representant för det fast anställda
manskapet, en representant för det värnpliktiga manskapet och två
civila, helst i orten bosatta ledamöter, vilka såvitt möjligt böra vara företrädare
för folkbildningsarbete, socialvårdande verksamhet och nykterhetsrörelsen.
Bildningsrådet är avsett att utgöra ett samlande, rådgivande och
inspirerande organ för den fria och frivilliga bildningsverksamheten och för
det socialvårdande arbetet vid förbandet.
I skrivelse den 26 juli 1945 har tjf. chefen för försvarsstaben, för överbefälhavaren,
anfört att bestämda erfarenheter av hur berörda organisation
arbetade och verkade ännu icke kunnat vinnas. Under den förstärkta försvarsberedskapen
hade nämligen särskilda värnpliktiga assistenter — depåassistenter
och motsvarande — tjänstgjort vid förbanden för att biträda
cheferna i personalvårdsverksamheten, och dessa assistenter hade i stor utsträckning
kommit, att Wiva förbandschefernas egentliga organ för personalvården.
Detta förhållande hade bland annat berott på att täta ombyten av
personalvårdsofficerare måste göras på grund av tjänstgöringsförhållandena
samt att personalvårdsofficerarna haft så många arbetsuppgifter, att de icke
hunnit att i erforderlig utsträckning ägna sig åt personalvården. Någon
olägenhet ur personalvårdssynpunkt av att assistenterna på detta sätt kommit
att i stor utsträckning övertaga personalvårdsofficerarnas och även bildningsrådens
uppgifter hade icke visat sig, utan assistentorganisationen hade i stort
sett fungerat väl.
Tjf. chefen för försvarsstaben har i sin förenämnda skrivelse, efter hörande
av vederbörande militärmyndigheter samt försvarets civilförvaltning och försvarsväsendets
personalvårdsnämnd, föreslagit, att anordningen med assistenter
måtte, i avvaktan på beslut örn krigsmaktens framtida organisation,
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 163
såsom ett provisorium bibehållas även i fredstid och därvid anfört i huvudsak
följande.
I samband med den förstärkta försvarsberedskapens avveckling hade från
flera håll gjorts gällande, att den praxis, som sålunda utvecklats och visat
sig ändamålsenlig, även under normala fredsförhållanden skulle innebära
väsentliga fördelar, och det hade därför framhållits såsom önskvärt, att depåassistenterna
och motsvarande assistenter i någon form borde bibehållas
även efter den förstärkta försvarsberedskapens avveckling. Det hade ansetts
tveksamt, örn personalvårdsofficeren vid sidan av annan tjänst själv skulle
medhinna de betydande uppgifter, som framförallt fritidsverksamheten
komme att ställa på honom. Det kunde härvid anmärkas, att denna sida av
personalvården under normala fredsförhållanden ingalunda bleve av mindre
betydelse än under den förstärkta försvarsberedskapen. Bland uppgifterna
kunde omnämnas planering, ledning och kontroll av den frivilliga fritidsundervisningen
samt av föreläsnings-, biblioteks- och förströelseverksamheten.
Även den sociala upplysningsverksamheten kunde komma att ställa vissa krav
på personalvårdsofficeren.
Av de inom försvarsstaben gjorda övervägandena samt av de militära
chefernas yttranden framginge, att en assistentorganisation vore nödvändig
även i fredstid. Frågan syntes böra upptagas till definitivt avgörande i samband
med det kommande avgörandet av frågan örn hela krigsmaktens framtida
organisation. I avvaktan härpå borde frågan lösas provisoriskt enligt
olika alternativ, varigenom bland annat erfarenheter för den framtida organisationen
kunde vinnas. Bland annat ur kostnadssynpunkt syntes vid de flesta
förbanden böra prövas en organisation med deltidsanställd assistent. Något
hinder mot att samma person anställdes vid flera förband inom samma garnison
borde icke föreligga, men arvodet måste i så fall utgöra summan av de
för de särskilda befattningarna bestämda arvodena. Assistenterna borde på
förslag av förbandscheferna och efter personalvårdsnämndens hörande tillsättas
av chefen för försvarsstaben för ett år i sänder. Största möjliga frihet
borde lämnas chefen för försvarsstaben vid personvalet. Icke endast krigsplacerade
assistenter, civila ledamöter och suppleanter i bildningsråden samt
civila lärare i stamskolorna utan även underofficerare och underbefäl, vilka
ville åtaga sig sysslan huvudsakligen på fritid, borde kunna ifrågakomma.
Därest lämplig person tillhörande ovannämnda kategorier icke stöde till förfogande,
borde annan person kunna utses, därest han hade de kvalifikationer,
som erfordrades för krigsplacering i befattning såsom assistent, likställd med
officer. Bland annat för att bereda chefen för försvarsstaben möjlighet att
med hänsyn till de olika kategorier, som kunde komma i fråga, variera personvalet,
borde förbandschef örn möjligt alternativt föreslå personer tillhörande
två eller flera av ovannämnda kategorier.
Med hänsyn till kravet på en god rekrytering syntes arvodena för de
deltidstjänstgörande assistenterna icke kunna sättas lägre än till 1 200 kronor
om året för infanteriregementen, pansarregementen, artilleriregementen,
luftvärnsregementen, trängkårer, örlogsstationer, kustartilleriregementen och
kustartillerikår samt icke lägre än till 900 kronor örn året för övriga förband.
Alternativet med heltidsanställda assistenter syntes av kostnadsskäl icke
böra prövas vid enskilda förband utan sådana assistentbefattningar borde
tills vidare endast införas gemensamt för flera förband inom samma garnison.
Även de heltidsanställda assistenterna borde för ett år i sänder anställas
av chefen för försvarsstaben efter personalvårdsnämndens hörande. Förslag
borde ingivas av vederbörande militärbefälhavare respektive marindistriktschef.
Endast personer kvalificerade att krigsplaccras såsom assistenter
likställda med officer borde ifrågakomma. De heltidsanställda assistenterna
borde erhålla lön enligt lönegrad MEo 20 i militära icke-ordinariercglementet.
164
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
En särskild fråga uppstode, hur kustflottans behov av assistent skulle
kunna fyllas. Såsom av chefen för kustflottan framhållits, syntes det icke
vara erforderligt med assistent för fritidsverksamheten vid kustflottan. För
erforderlig social rådgivning för kustflottans personal syntes lämpligen assistenten
vid Stockholms örlogsstation böra stå till förfogande. Detta kunde
ske desto lättare som denne assistent sannolikt i alla fall tid efter annan
måste resa till Hårsfjärden för personalvård åt örlogsstationens där förlagda
personal. Denne assistents arvode borde på grund härav bestämmas till 1 500
kronor örn året.
Civilförvaltningen har i infordrat utlåtande anfört, att, därest de erfarenheter,
som under beredskapsåren vunnits av de i krigsorganisationen ingående
assistenternas verksamhet, utvisade, att den lösning av spörsmålet,
krigsorganisationen i förevarande hänseende inneburit, kunde medföra avgjorda
fördelar i jämförelse med den av 1942 års riksdag beslutade personalvårdsorganisationen
vid truppförbanden i fredstid, civilförvaltningen saknade
anledning motsätta sig att möjlighet bereddes att ur skilda synpunkter ytterligare
undersöka och pröva vilken form för ifrågavarande personalvårdsverksamhet
som slutligen borde komma till användning under fredstid. Därvid
borde givetvis särskild uppmärksamhet ägnas däråt att för uppgiften med
avseende å kunskaper och personlig läggning särskilt ägnade personer toges
i anspråk. Civilförvaltningen förutsatte, att med prövning av frågan örn heltidsanställda
tjänstemän i viss lönegrad för ifrågavarande ändamål borde
anstå, till dess tillräcklig erfarenhet under fredsförhållanden vunnits rörande
den föreslagna organisationen. I det preliminära läge, vari frågan för närvarande
befunne sig, ifrågasatte ämbetsverket i allt fall, örn tillräckliga skäl
förelåge att redan nu binda assistentbefattning vid viss lönegrad för eventuell
slutlig inplacering i löneplanen. Civilförvaltningen föreställde sig, att
arvode motsvarande lönen i 17 :e löneklassen och förmåner i övrigt, som tillkomme
extra ordinarie tjänsteman i 18:e lönegraden, innebure en nöjaktig
lösning. Mot de föreslagna arvodena till deltidstjänstgörande assistenter
syntes, med hänsyn till kravet på en god rekrytering och att vederbörande
bereddes fullt skälig ersättning för arbetet, anledning till erinran icke föreligga
Allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha framhållit,
att viss tvekan syntes kunna råda rörande lämpligheten av att i nuvarande
läge, då försvarsväsendet i sin helhet är föremål för utredning av 1945 års
försvarskommitté, utbygga den personalvårdsorganisation, som enligt 1942
års försvarsbeslut skulle finnas i fredstid. Med hänsyn härtill kunde lönenämnderna
icke tillstyrka, att extra ordinarie befattningar för assistenter inrättades,
innan erfarenhet vunnits rörande behovet av en dylik organisation
under fredsförhållanden. Lönenämnderna anslöte sig därför till civilförvaltningens
förslag, att heltidstjänstgörande assistenter, därest sådana ansåges
böra anställas, tills vidare skulle avlönas med arvoden. På sätt civilförvaltningen
jämväl föreslagit syntes arvodena böra motsvara lönen i 17:e löneklassen
jämte rörligt tillägg och kristillägg. Vidare syntes 10—15 §§, 19 §
samt 20 § 1 mom. första stycket militära icke-ordinariereglementet i till
-
165
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
lämpliga delar böra gälla för ifrågavarande befattningshavare, därvid de
borde anses tillhöra 17:e löneklassen, lönegraden MEo 18. För deltidstjänstgörande
assistenter föreslagna arvoden föranledde i och för sig icke någon
erinran från lönenämndernas sida. Med anledning av att det föreslagna
arvodet å 1 500 kronor till assistenten vid Stockholms örlogsstation avvägts
med hänsyn till att denne jämväl skulle omhänderhava den socialvårdande
verksamheten vid kustflottan, ville lönenämnderna emellertid, då större delen
av kustflottan under vinterhalvåret vore förlagd till Karlskrona, ifrågasätta
lämpligheten av denna anordning.
Genom brev den 21 december 1945 har Kungl. Majit på grundval av den föreliggande
utredningen meddelat provisoriska bestämmelser med avseende å
personalvårdsverksamheten att gälla för tiden den 1 januari—den 30 juni 1946.
Enligt dessa bestämmelser må såsom biträde vid utövande av den å vederbörande
förbandschef ankommande personalvårdsverksamheten finnas anställd
en personalvårdsassistent. Anställningen skall avse deltidstjänst, dock
att, där assistentens verksamhet omfattar flera å samma ort förlagda förband,
anställningen må avse heltidstjänst. Assistenten anställes av förbandschefen
efter av chefen för försvarsstaben lämnat tillstånd. Finner försvarsstabschefen
att för flera å samma ort förlagda förband gemensam assistent
bör anställas, sker anställandet enligt av nämnde chef meddelade direktiv.
Förbandschef skall vid anställande av assistent ägna särskild uppmärksamhet
åt att härför ifrågakommer personal, som med avseende å kunskaper och
personlig läggning är väl ägnad för uppgiften.
Beträffande ersättningen till personalvårdsassistenterna har Kungl. Majit
i berörda brev bestämt, att densamma skall utgå i form av arvode och bestämmas
av civilförvaltningen efter förslag av försvarsstabschefen. Härvid skall
iakttagas att ersättningen vid deltidstjänstgöring icke må för år överstiga;
beträffande assistent vid större förband, 1 200 kronor och, i fråga örn assistent
vid mindre förband, 900 kronor, samt att ersättningen vid heltidstjänstgöring
icke må överstiga lön enligt 17:e löneklassen militära icke-ordinariereglementet
jämte utgående rörligt tillägg och kristillägg. Kungl. Majit
har vidare föreskrivit, att uppkommande avlöningskostnader skola enligt av
civilförvaltningen meddelade direktiv bestridas av lägerkassemedel.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har den under beredskapstiden
tillämpade anordningen med särskilda assistenter såsom vederbörande
förbandschefs egentliga organ för personalvårdsverksamheten visat sig vara
i stort sett lämplig. Assistentorganisationen synes under de gångna beredskapsåren
ha i avgörande grad bidragit till att personalvårdsverksamheten
vid truppförbanden kunnat bedrivas på ett planmässigt sätt. Åtskilliga skäl
tala enligt min mening för att personalvårdsassistenter i viss utsträckning
bibehållas jämväl i fredstid. För innevarande budgetår gälla, såsom av det
föregående framgår, provisoriska bestämmelser i ämnet, vilka bland annat
föranletts av önskvärdheten av att under övergången till fredsorganisation vid
truppförbanden vidmakthålla en fastare personalvårdsorganisation. Då 1945
års försvarskommitté torde komma att till behandling upptaga jämväl per
-
166
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
sonalvårdsorganisationen vid försvarsväsendet efter utgången av löpande
femårsperiod, synes, såsom försvarsstabschefen också förutsatt, slutlig ställning
till frågan örn personalvårdsassistenter i fredstid icke böra tagas redan
nu. Med hänsyn bland annat till vikten av att innan den framtida personalvårdsorganisationen
fastställes erhålla ytterligare erfarenheter beträffande
assistenternas arbete under normala fredsförhållanden, synes emellertid
lämpligt att den av Kungl. Majit för sista hälften av innevarande budgetår
beslutade provisoriska assistentorganisationen får bestå även under budgetåret
1946/47. Härvid blir det emellertid erforderligt att för bestridande av
kostnaderna för avlöning till assistenterna anvisa särskilda medel å riksstaten.
Att jämväl under nästa budgetår för ändamålet taga i anspråk lägerkassemedel
är nämligen icke möjligt. Enligt av civilförvaltningen verkställda
beräkningar skulle berörda avlöningskostnader för budgetåret uppgå till
110 000 kronor, därav för armén 80 000 kronor, för marinen 14 000 kronor och
för flygvapnet 16 000 kronor. Mot dessa beräkningar har jag intet att
erinra. Jag föreslår därför att dessa belopp för budgetåret 1946/47 anvisas
under de olika försvarsgrenarnas avlöningsanslag samt såsom särskilda poster
upptagas i vederbörliga förteckningar över vissa andra arvoden och särskilda
ersättningar.
Summan av de för innevarande budgetår å förteckningen å vissa andra
arvoden och särskilda ersättningar uppförda beloppen utgör 853 155 kronor.
Med beaktande av i det föregående föreslagna ändringar kan beloppet för
nästa budgetår beräknas till (853 155 + 132 148 =) i avrundat tal 980 000
kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, bör enligt vad sålunda anförts för budgetåret 1946/47 uppföras med ett
belopp av (275 000 + 980 000 =) i avrundat, tal 1 250 000 kronor.
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
I personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.
Personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän vid armén för budgetåret
1945/46 har av Kungl. Majit fastställts den 15 juni 1945. Förteckningen
överensstämmer i allt väsentligt med det förslag, som i anslutning till propositionen
1945: 170 tillhandahållits vederbörligt utskott vid 1945 års riksdag.
Kostnaderna för avlöningar till den extra ordinarie personal, som uppförts
å personalförteckning för innevarande budgetår, ha beräknats till 7 352 000
kronor. För nästa budgetår beräknar jag motsvarande kostnader till förslagsvis
9 500 000 kronor. Körande beräkningsgrunderna må följande framhållas.
I skrivelse den 28 november 1945 har försvarets civilförvaltning inkommit
med särskild utredning beträffande medelsbehovet under försvarsgrenarnas
avlöningsanslag för anställande av kontors- och skrivbiträdespersonal
m. m. vid försvarskrafterna under budgetåret 1946/47 och därvid anfört i
huvudsak följande.
Genom 1942 års försvarsbeslut hade försvarets fredsorganisation väsentligt
utbyggts. På grund av beredskapsförhållandena hade emellertid på åt
-
167
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
skilliga områden någon exakt beräkning av personalbehovet icke kunnat vidtagas
utan grundade sig beräkningarna på organisationen, sådan den förelegat
före krigsutbrottet 1939, och med uppskattning av personalbehovet för
de utvidgningar, som sedermera beslutats. Vad anginge den civila biträdespersonalen
vid staber och truppförband hade allenast obetydlig utökning av
densamma kommit till stånd i anledning av försvarsbeslutet. Den utökade
organisationen föranledde emellertid behov av civil biträdespersonal i helt
annan omfattning än vad tidigare varit fallet. Ett ökat behov av civil biträdespersonal
gjorde sig gällande icke blott på grund av utvidgning i organisationen
utan jämväl —- och kanske framför allt — på grund av den minskade
tillgång på värnpliktig expeditions- och handräckningspersonal, som vore
en följd av 1941 års värnpliktslag.
Den verkställda utredningen grundade sig på uppgifter angående behovet
av biträdespersonal, som av civilförvaltningen infordrats från vederbörande
underlydande myndigheter. Utredningsmaterialet hade därefter bearbetats i
samråd med försvarsgrensstaberna. I vad utredningen avser marinen och flygvapnet
torde densamma få upptagas till behandling i det följande under vederbörligt
avlöningsanslag.
Av arméchefen framlagda beräkningar rörande behovet av biträdespersonal
för armén upptaga för arméledningens del ett större antal befattningar än
som förutsatts i det i det föregående återgivna förslag, vilket legat till grund
för civilförvaltningens medelsäskanden i ämbetsverkets skrivelse den 31
augusti 1945. Civilförvaltningen har ansett sig icke kunna, utöver vad förvaltningen
i nämnda sammanhang föreslagit, tillstyrka uppförande av nya
ordinarie eller extra ordinarie befattningar för arméledningen.
Å den för innevarande budgetår fastställa personalförteckningen för extra
ordinarie tjänstemän för armén finnas för staber och truppförband upptagna
113 kontorsbiträdesbefattningar i MEo 4 och 313 skrivbiträdesbefattningar i
MEo 2. Angående fördelningen av dessa befattningar på militärbefäls- och
försvarsområdesstaber samt truppförband torde få hänvisas till personalförteckningen.
Arméchefens förslag rörande ifrågavarande personal, inberäknat
ett i ett tidigare sammanhang framlagt förslag rörande personal för inskrivnings-
och personalredovisningsväsendet, innebär inrättande av 1 befattning
i MEo 8, 7 kanslibiträdesbefattningar i A 7 och 59 kontorsbiträdesbefattningar
i A 4 samt utökning av den extra ordinarie kontors- och skrivbiträdespersonalen
med 235 befattningar i MEo 4 och 214 i MEo 2, varjämte såsom personalreserv
beräknats behov av 115 extra skrivbiträden (MEx2).
Beträffande arméchefens förslag i denna del har civilförvaltningen anfört
i huvudsak följande.
Hittills hade endast ett relativt fåtal av de för varje militär enhet (stab,
truppförband etc.) erforderliga kontors- och skrivbiträdesbefattningarna uppförts
å personalförteckning, medan den i övrigt behövliga personalen anställts
såsom extra med anlitande av medel å förskottsstat (avvecklingsstat).
Att beträffande ifrågavarande personal någon bestämd gräns icke dragits
mellan fredsbehov å ena sidan och beredskapsbehov (avvecklingsbehov) å den
andra hade sammanhängt med svårigheterna att i de låga befattningar, varom
här vore fråga, avgöra örn behovet föranletts av den ena eller andra anledningen.
Numera syntes emellertid möjligheter föreligga att jämväl för be
-
168
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
rörda personalkategori i fortsättningen avgränsa de olika behovsanledningarna.
För den personal, som prövades erforderlig under fredsförhållanden, syntes
därför särskilda medel böra beräknas under vederbörliga fredsanslag.
De hittillsvarande osäkra anställningsförhållandena för biträdespersonalen
hade medfört betydande svårigheter att erhålla och behålla dugande arbetskraft.
För att råda bot därå syntes nödvändigt, att möjligheter bereddes personalen
att inom rimlig tid erhålla fastare anknytning till försvaret än anställning
såsom extra tjänsteman medförde, och det framstode såsom angeläget,
att åtgärder i förevarande syfte med det snaraste vidtoges. Med hänsyn
till pågående utredningar syntes emellertid försiktighet böra iakttagas vid
uppförande i personalförteckning av nya befattningar, och förslag därom alltså
böra godtagas allenast i den mån dessa kunde genomföras utan föregripande
av utredningarnas resultat.
Med utgångspunkt däri ansåge civilförvaltningen sig icke kunna för närvarande
tillstyrka inrättande av några ordinarie befattningar vid staber och
truppförband. Ej heller ansåge ämbetsverket sig böra föreslå inrättande därstädes
av extra ordinarie befattningar i högre lönegrad än den 4:e.
Civilförvaltningen har ansett en utökning av antalet extra ordinarie kontors-
och skrivbiträdesbefattningar med 161 respektive 81 kunna genomföras
oberoende av de nämnda utredningarna. Vid avvägningen av antalet befattningar
i berörda lönegrader hade civilförvaltningen eftersträvat en skälig befordringsgång.
Den utöver denna extra ordinarie personal för fredstid erforderliga
biträdespersonalen syntes böra upptagas såsom extra i lönegraderna
MEx 4 och MEx 2. Beträffande det sammanlagda behovet av extra ordinarie
och extra personal hade civilförvaltningen ansett sig i huvudsak kunna följa
arméchefens beräkningar och därför beräknat sammanlagt 405 extra befattningshavare.
Kostnaderna för de till nyinrättande föreslagna extra ordinarie befattningarna
har civilförvaltningen uppskattat till i runt tal 700 000 kronor. Kostnaderna
för den extra personalen beräknar civilförvaltningen till 910 000
kronor.
överbefälhavaren har i utlåtande i ärendet anfört, att det å ena sidan vore
ofrånkomligt, att stabs- och förbandsexpeditioner tilldelades arbetskraft,
varom nu vore fråga, i sådan omfattning, att de fortlöpande arbetsuppgifterna
icke försvårades och fördröjdes, medan det å andra sidan vore angeläget, att
kostnaderna för detta ur vidare synvinkel ganska improduktiva arbete så
långt möjligt hölles nere. Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som vore
förenade med genomförande av civilförvaltningens förslag, har överbefälhavaren
ansett för sin del uteslutet att utan vidare godtaga de beräkningar
angående personalbehovet, varpå förslaget vilade. Behovet syntes i åtskilliga
fall vara tilltaget i överkant.
överbefälhavaren har vidare anfört, att ifrågavarande spörsmål intimt sammanhängde
nied pågående organisationsundersökningar vid försvaret och
lämpligen icke borde bedömas fristående från dessa. Resultatet av undersökningarna,
som i viss mån syntes kunna läggas till grund för bedömande av
personalbehovet jämväl vid andra förband än de undersökningarna närmast
avsett, syntes böra avvaktas, och försvarets centrala organisationskommitté
169
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
borde erhålla uppdrag att på grundval av vunna erfarenheter verkställa skyndsam
behovsprövning beträffande samtliga stabs- och förbandsexpeditioner.
I fråga om anställningsformen för ifrågavarande personal har överbefälhavaren
anfört i huvudsak följande.
Med hänsyn till att det nu ifrågavarande personalbehovet ävenledes måste
påverkas av de beslut rörande försvarets framtida organisation, som bleve en
följd av 1945 års försvarskommittés arbete, syntes det ofrånkomligt, att personalen
till övervägande del anställdes som extra befattningshavare. Det finge
emellertid icke fördöljas att denna anställningsform, som redan nu komme
till användning i alltför stor omfattning som följd av sedan länge pågående
utredningar rörande anställningsförhållandena för den civila personalen vid
försvaret, medförde avgjorda nackdelar. Sålunda hade det visat sig, att stora
svårigheter förelåge att till försvarets expeditioner knyta dugande arbetskraft
och att bättre avlönade platser med säkrare framtidsutsikter på den
civila arbetsmarknaden utövade en ständig lockelse, som hade till följd att
den verkligt dugande arbetskraften snart lämnade anställningen vid försvaret.
Numera förhölle det sig dock så, att en stor del av de tjänster, som inom försvaret
bestredes av kvinnlig arbetskraft, innefattade högt kvalificerat arbete,
vilket för ett tillfredsställande resultat förutsatte duglighet, rutin och kontinuitet.
Det vore därför i hög grad önskvärt, att de utredningar, som sedan
år tillbaka ansetts utgöra hinder för fastare anställning av nu ifrågavarande
arbetskraft, kunde i görligaste mån påskyndas.
Statens organisationsnämnd har anfört, att det sammanlagda behovet av
kansli-, kontors- och skrivbiträden vid ett rationaliserat infanteriregemente
under fullt normala fredsförhållanden enligt det av nämnden rörande I 15
framlagda förslaget till fredsstat utgjorde 22 personer. Den ökning av biträdespersonalen
som detta utgjorde i förhållande till nu gällande personaltilldelning
för normalinfanteriregemente utjämnades av betydande besparingar
i fråga om andra personalkategorier. Sålunda inginge exempelvis icke
några värnpliktiga skrivbiträden i stabs- och förvaltningsorganen vid ett
rationaliserat infanteriregemente. Samtidigt hade såväl biträdes- som den
övriga personalen vid flertalet expeditioner kunnat minskas i avsevärd grad.
En förutsättning för att det vid 115 beräknade antalet kontors-, kansli- och
skrivbiträden skulle kunna läggas till grund för beräkningarna av motsvarande
personalbehov i fråga örn stabs- och förvaltningstjänsten även vid övriga infanteriregementen
vore, anför organisationsnämnden vidare, att denna tjänst
rationaliserats på sätt skett vid 115. Intill dess så bleve fallet, undandroge
sig här ifrågavarande personalbehov vid icke rationaliserat regemente nämndens
bedömande. Icke heller ansåge sig nämnden kunna uttala sig örn motsvarande
personalbehov vid militärbefälsstaber samt vid truppförband tillhörande
arméns specialtruppslag, vid vilka några organisationsundersökningar
ännu icke hunnit genomföras.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönonämnd ha, med hänsyn
till de stora svårigheter som för närvarande syntes möta att beräkna det
stadigvarande behovet av biträdespersonal vid stabs- och truppförbandsexpeditioner
m. m., funnit det i och för sig ofrånkomligt, att — på sätt föreslagits
—- ett jämförelsevis stort antal av de biträdesbefattningar, som be
-
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
räknats vara erforderliga under nästkommande budgetår, upptoges såsom
extra, Lönenämndema ville emellertid framhålla att, så snart det framtida
personalbehovet bättre kunde överblickas, tillräckligt antal ordinarie eller
extra ordinarie befattningar borde inrättas. Anställning såsom extra befattningshavare
borde endast avses för rekryteringspersonal.
I sina medelsäskanden för nästa budgetår har civilförvaltningen föreslagit
att — utöver det belopp örn 20 000 kronor under delposten till avlöningar
till viss extra personal m. m., som för innevarande budgetår avsetts för anställande
såsom extra tjänstemän av telefonister vid vissa växelbordsanläggningar
vid arméns truppförband, staber m. m. -— medel skulle
beräknas under avlöningsanslaget för avlönande av ytterligare ett antal växeltelefonister
vid staber och truppförband m. m., för vilka kostnaderna under
innevarande budgetår bestritts av avvecklingsanslag.
Från förenämnda belopp örn 20 000 kronor avlönas enligt medgivande av
civilförvaltningen nio extra växeltelefonister vid följande staber, förband och
anstalter, nämligen 1 vid I. militärbefälsstaben jämte Signalregementets kompani
i Kristianstad och vissa mobiliseringscentraler, 1 vid Jönköpings-Kalmar
regemente och garnisonssjukhuset i Eksjö, 1 vid III. militärbefälsstaben och
Signalregementets kompani i Skövde, 1 vid Skaraborgs pansarregemente, 1
vid arméns intendenturförråd i Karlsborg och garnisonssjukhuset i Karlsborg
m.m., 1 vid Livgrenadjärregementet och Östgöta luftvärnsregemente, 1 vid
Södermanlands pansarregemente och 2 vid Yl. militärbefälsstaben. En av de
båda vid sistnämnda stab anställda telefonisterna har anställts i lönegrad
MEx 4, samtliga övriga i lönegrad MEx 2. Civilförvaltningen har föreslagit,
att för såväl dessa nio telefonister som för ett ytterligare antal telefonister vid
andra truppförband och staber än de nu nämnda skulle inrättas extra ordinarie
befattningar i MEo 4 och MEo 2.
Såsom civilförvaltningen framhållit kan den biträdespersonal, till vars avlönande
medel under innevarande budgetår beräknats under avlöningsanslaget,
icke fylla det behov av dylik personal som betingas av försvarsorganisationens
utvidgning och som föranledes av att värnpliktig personal numera
icke i samma utsträckning som tidigare kan tagas i anspråk för expeditionstjaust.
Svårigheten att under beredskapstiden, liksom under större delen av
avvecklingstiden, överblicka de förhållanden under vilka försvaret i dess under
samma tid väsentligt vidgade omfattning skulle komma att arbeta efter återgång
till fredsfot har gjort att de här förevarande liksom vissa andra personalfrågor
hittills fått lämnas olösta. Här föreliggande spörsmål har emellertid
tagits upp redan för innevarande budgetår. I propositionen 1945:344
(punkt 1) förelädes riksdagen fråga örn sättet för bestridande av kostnaderna
för i första hand handräckningspersonal men även biträdespersonal, som utan
att medel för densammas avlönande beräknats under de för försvarets fredsorganisation
anvisade anslagen dock visat sig oundgängligen nödvändig jämväl
under normala fredsförhållanden. I anslutning till vad jag vid anmälan
av denna fråga anförde till statsrådsprotokollet för försvarsärenden för den
171
Kungl. Majlis proposition nr 120.
19 oktober 1945 bar riksdagen (skrivelse nr 545) förklarat sig intet ha att
erinra mot att vederbörliga förslagsanslag överskredes för tillgodoseende av
personalbehovet i fråga.
I detta sammanhang måste ställning tagas till frågan örn biträdespersonalens
omfattning under nästa budgetår. I likhet med överbefälhavaren anser
jag, att det skulle varit synnerligen önskvärt, att behovsberäkningarna kunnat
grundas på verkställda organisationsundersökningar vid berörda staber och
förband. De beräkningar av behovet av biträdespersonal för ett rationaliserat
infanteriregemente som organisationsnämnden framlagt kunna dock i viss
mån tjäna som ledning för det bedömande som nu måste göras.
Till frågan örn biträdespersonal vid arméledningen har jag redan i det
föregående tagit ställning. Yad beträffar staber och truppförband kan jag i
likhet med överbefälhavaren icke undgå att finna det för dessa enheter beräknade
personalbehovet för högt. Jag räknar med att det skall vara möjligt
att utan att viktiga arbetsuppgifter bli lidande därpå begränsa personalökningen
till 550 befattningshavare. Av skäl som civilförvaltningen anfört och
vilka understrukits av överbefälhavaren och lönenämnderna bör extra ordinarie
anställning beredas en del av den sålunda nytillkommande personalen.
Yad civilförvaltningen i sådant hänseende föreslagit anser jag mig böra tillstyrka
och räknar därför med —- utöver i personalförteckningen nu upptagna
—- 161 befattningar i Milo 4 och 81 i MEo 2, fördelade på staber och truppförband
på sätt framgår av det förslag till personalförteckning för nästa budgetår
beträffande arméns extra ordinarie personal, som kommer att i vanlig
ordning tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott. För avlönande av
den av mig förordade ytterligare personalen, för vilken alltså bör avses
extra anställningsform, beräknar jag i det följande — vid beräkning av
medelsbehovet för viss extra personal m. m. — 675 000 kronor.
Vad beträffar telefonistpersonalen hyser jag, i likhet med civilförvaltningen,
den uppfattningen, att de nu såsom extra tjänstemän anställda telefonister,
vilka kunna beräknas bliva även för framtiden behövliga, redan från
och med nästa budgetår böra erhålla extra ordinarie anställning. Yad antalet
dylika befattningar beträffar kan jag dock icke ansluta mig till civilförvaltningens
uppfattning. För 1942 års riksdag framlades förslag örn anvisande
av medel till modernisering av arméns telefonanläggningar (bilagan fjärde
huvudtiteln, s. 46 o. f.), vilket förslag bifölls av riksdagen. Enligt av arméförvaltningens
intendenturdepartement framlagda kostnadsberäkningar beräknades
förslagets genomförande medföra en minskning av kvartalsavgifterna
till telegrafverket med 6 000 kronor, trots en betydande ökning av antalet
telefonapparater. Härvid förutsattes att för hela armén erfordrades högst
förutnämnda nio telefonister, huvudsakligen för betjänandet av anläggningar,
gemensamma för flera truppförband m. m. Vid bifall till civilförvaltningens
föreliggande förslag skulle telefonister beräknas även för övriga staber och
förband m. m. i stället för annan personal som kan användas för dessa arbetsuppgifter.
Ehuru jag väl inser, att telefonanläggningarna skulle komma att i
allmänhet bättre betjänas av för ändamålet särskild anställd personal, kan jag
172
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
icke för närvarande biträda en dylik avsevärd utökning av den icke-ordinarie
personalen. Jag förutsätter därför, att den extra personal, som under beredskapen
och någon tid därefter måst anställas för telefonanläggningamas
skötsel, icke längre tages i anspråk efter utgången av innevarande budgetår
och att telefonanläggningarna därefter betjänas på sätt arméförvaltningens
intendenturdepartement förutsatt vid framläggande av förut berörda beräkning
av kostnaderna för dessa anläggningar. Detta utesluter således icke,
att växlarna betjänas av kvinnlig personal, som anställts för skrivgöromål eller
liknande uppgifter. Den biträdespersonal, varmed jag i det föregående räknat,
torde vara tillfyllest jämväl för bestridande av telefonisttjänstgöring.
Jag räknar således för nästa budgetår med tillkomsten av 1 befattning för
telefonvakt av 1. klass i lönegrad MEo 4 och 8 befattningar för telefonvakt av
2. klass i lönegrad MEo 2 med den fördelning som framgår av förslaget till
personalförteckning.
I övrigt föreslår jag för budgetåret 1946/47 följande ändringar i förhållande
till innevarande budgetår beträffande den extra ordinarie personalen vid
armén.
Arméstaben m. m.
Under denna rubrik redovisas den personal, som avses för arméstaben, centrala
värnpliktsbyrån, arméinspektionen och hemvärnsstaben. Personalen
fördelas enligt arméchefens bestämmande.
Här räknar jag med den utökning med 1 kansliskrivarbefattning i lönegrad
MEo 11, 3 kanslibiträdesbefattningar i lönegrad MEo 7 och 1 kontorsbiträdesbefattning
i lönegrad MEo 4, vilkas inrättande jag i det föregående förordat
under motsvarande rubrik under anslagsposten till ordinarie tjänstemän.
Vid centrala värnpliktsbyrån är alltsedan hösten 1943 enligt särskilda medgivanden
av Kungl. Majit anställd en verkmästare för vård och underhåll av
adresseringsmaskiner mot en kontant lön av, i ett för allt, 500 kronor för
månad och med rätt till semester, sjukledighet och reseersättning i likhet med
extra tjänsteman i 12:e löneklassen lönegraden MEx 15. Härav föranledda
kostnader bestridas av reservationsanslaget till Vård och underhåll av adresseringsmaskiner
m. m.
Chefen för armén har på anförda skäl, efter framställning av chefen för
värnpliktsbyrån, föreslagit, att för ifrågavarande verkmästare måtte inrättas
en befattning i lönegrad MEo 16.
Vidare har chefen för värnpliktsbyrån hemställt, att den vid byrån
anställde maskinoperatören i lönegrad MEo 7 måtte uppflyttas till lönegrad
MEo 15 samt till stöd för förslaget anfört i huvudsak följande.
Det ålåge maskinoperatören att som föreståndare leda avdelningens arbete,
utarbeta arbetsplaner för olika bearbetningar av hålkortsmassan, beräkna nödvändiga
maskintider för planerade större arbeten samt att i övrigt handhava
skötseln av maskinerna. Maskinernas rätta handhavande krävde fullständig
kännedom om ett synnerligen komplicerat kopplingsförfarande. Månadslönen
för en föreståndare för en avdelning med en maskinpark av värnpliktsbyråns
omfattning utgjorde i öppna marknaden för närvarande 550 å 700 kronor, och
173
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
så snart import av nya maskiner ånyo bleve möjlig bomme dessa månadslöner
med all sannolikhet att ytterligare stiga. Arméförvaltningens tygavdelning
hade som föreståndare för en statistisk detalj anställt en assistent i lönegrad
Eo 18 med i stort sett samma arbetsuppgifter, som ankomme på den vid värnpliktsbyrån
anställde maskinoperatören. Försvarsväsendets radioanstalt hade
anställt en föreståndare (tekniker) för en maskinavdelning av ungefär värnpliktsbyråns
omfattning i lönegrad MEx 15. Svårigheten att vid värnpliktsbyrån
anställa kompetent föreståndare för maskinavdelningen vore påtaglig då
högre löneförmåner erbjödes på den civila arbetsmarknaden.
Då den nuvarande maskinoperatören väl fyllde på honom ställda krav och
det vore önskvärt att få behålla honom, borde befattningen maskinoperatör i
lönegrad MEo 7 utgå och ersättas med en befattning för tekniker i lönegrad
MEo 15.
Årméchefen har biträtt förevarande förslag.
Civilförvaltningen har med hänsyn till vad arméchefen anfört funnit det
önskvärt, att verkmästaren vid värnpliktsbyrån fastare knötes till försvarsväsendet
än vad för närvarande vore fallet. I betraktande av arten och omfattningen
av de arbetsuppgifter, som ålåge verkmästaren, syntes den av arméchefen
föreslagna löneställningen riktigt avvägd. Då det framstode som en
angelägenhet av betydelse, att verkmästaren snarast erhölle extra ordinarie
anställning, ansåge sig civilförvaltningen böra, oaktat försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas
utredning ännu icke slutförts, tillstyrka, att från och med
budgetåret 1946/47 för värnpliktsbyrån inrättades en verkmästarbefattning av
2. klass i lönegrad MEo 16.
Civilförvaltningen har vidare beträffande maskinoperatören föreslagit, att
denne erhölle förbättrad löneställning och uppflyttades till lönegrad MEo 12
under tjänstebenämningen förste montör.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i infordrat utlåtande
uttalat, att nämnderna för närvarande endast kunde biträda civilförvaltningens
förslag örn inrättande å centrala värnpliktsbyrån av en extra ordinarie
befattning såsom förste montör i lönegrad MEo 12.
För egen del får jag erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 13 juli 1945
medgivit, att vid centrala värnpliktsbyrån finge, räknat från och med den 1
juli 1945, tills vidare för tiden intill den 1 juli 1946 finnas anställd — i stället
för förutberörda extra ordinarie maskinoperatör — en extra tekniker, i lönegrad
MEx 12. Däremot har Kungl. Majit, såvitt avser den extra verkmästarbefattningen,
icke medgivit någon förbättrad löneställning.
I likhet med lönenämnderna anser jag resultatet av försvarets tjänsteförteckningssakkunnigas
arbete böra avvaktas, innan ställning tages till frågan
örn verkmästarens löneställning. Jag förutsätter, att till denna befattningshavare
får utgå arvode jämväl under nästa budgetår. Vid behandlingen i
årets statsverksproposition av anslaget till Vård och underhåll av adresseringsmaskiner
m. m. har jag förordat, att kostnaderna för avlöning till
verkmästaren skola överföras från nämnda anslag till arméns avlöningsanslag.
Kostnaderna böra därvid bestridas från delposten till tillfälligt anställande av
tjänstemän m. m. Yad åter angår maskinoperatören anser jag — med stöd
174
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
av en undersökning, som efter det remissmyndigheterna avgivit sina yttranden
företagits i samband med den förut berörda granskningen av civilförvaltningens
personalorganisation —- fullgoda skäl tala för att ifrågavarande befattningshavare,
i enlighet med chefens för värnpliktsbyrån förslag, placeras i
lönegraden MEo 15, lämpligen under benämningen maskintekniker.
Militärområdena m. m.
Chefen för armén har föreslagit, att vid varje militärbefälsstab skulle inrättas
en överfurirbeställning för bilförare vid staben, samt därvid framhållit
lämpligheten av att befattningarna såsom bilförare upprätthölles av militär
personal. Erfarenheterna hade bestyrkt nödvändigheten av att en fast anställd,
van bilförare skötte militärbefälsstabernas bilar. Härigenom kunde
avsevärda besparingar göras i fråga örn materielvården. Dessa besparingar
kunde beräknas uppgå till väsentligt högre belopp per år än skillnaden i kostnad
för en överfurir och en värnpliktig bilförare.
Arméchefen har emellertid tillika framhållit, att anställande av berörda bilförare
icke komme att minska behovet av särskilda vaktmästare vid militärstabsbyggnaderna
för portvakts-, eldare- och expeditionsvaktsgöromål. Då
vaktmästarbefattningar för närvarande funnes upptagna allenast för II. och Y.
militärbefälsstaberna, har arméchefen föreslagit inrättande av dylika befattningar
jämväl vid övriga militärbefälsstaber.
Civilförvaltningen har erinrat, att vid marinstaben samt staberna vid Ostkustens
och Sydkustens marindistrikt vore uppförda särskilda befattningar
för automobilförare i lönegrad MEo 5 men att några motsvarande befattningar
icke funnes upptagna för armén tillhörande staber m. m. De för II. och Y.
militärbefälsstaberna uppförda vaktmästarna avsåges emellertid skola kunna
tagas i anspråk — förutom för göromål såsom portvakt och gårdskarl vid
stabsetablissementet samt skötseln av värmeanläggningarna — jämväl för
tjänstgöring såsom förare av militärbefälhavarens bil. Civilförvaltningen
kunde för sin del icke finna det ådagalagt, att bilförarna vid militärbefälsstaberna
med nödvändighet borde vara militära beställningshavare. Då ifrågavarande
göromål vid andra inrättningar ombesörjdes av civila befattningshavare
med extra ordinarie anställning, syntes det ämbetsverket ligga närmast
till hands att för ändamålet inrättades särskilda extra ordinarie befattningar.
Ämbetsverket hade ansett sig böra förorda, att särskilda vaktmästarbefattningar
i lönegrad MEo 5 inrättades vid I., lil., IV., VI. och VII. militärbefälsstaberna
i likhet med vad som redan skett vid II. och V. militärbefälsstaberna.
Örn för dessa befattningar utvaldes personer med för ändamålet erforderliga
kvalifikationer, syntes de åtminstone tills vidare, i den mån övriga
göromål icke lade hinder i vägen därför, i förekommande fall kunna tagas
i anspråk såsom bilförare.
För egen del ansluter jag mig till civilförvaltningens uppfattning och förordar
sålunda, att för envar av ifrågavarande militärbefälsstaber inrättas en
extra ordinarie vaktmästarbefattning i lönegrad MEo 5. Dessa befattningshavare
böra alltså, såsom nu sker vid II. och V. militärbefälsstaberna, jämväl tagas
175
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
i anspråk såsom förare av militärbefälhavarens bil. I anslutning till det anförda
räknar jag alltså för nästa budgetår med tillkomsten av 5 befattningar
för vaktmästare i lönegrad MEo 5, av vilka 4 böra uppföras under I.—VI.
militärbefälsstaberna och 1 under VII. militärbefälsstaben.
Jag föreslår vidare, att under I.—VI. militärbefälsstaberna uppföres
den för närvarande under Göta pansarlivgarde upptagna skogvaktaren av
2. klass i lönegrad MEo 8. Denne befattningshavare är nämligen avsedd för
pansarskjutfältet å Utö, vilket förvaltas av IV. militärområdet och icke av
regementet.
I skrivelse den 15 februari 1946 med tilläggsäskanden till medelsäskandena
för budgetåret 1946/47 har chefen för armén efter samråd med arméns fortifikationsförvaltning,
arméförvaltningen, försvarets sjukvårdsförvaltning och statens
organisationsnämnd avgivit förslag till anställande av förrådspereonal
och civil handräckningspersonal vid truppförband och försvarsområden
samt arméförvaltningens och sjukvårdsförvaltningens centrala anstalter. Arméchefen
har anfört, att den omfattande materielanskaffning som ägt rum under
de senare åren nödvändiggjort en betydande utökning av den fasta förrådspersonalen.
Vid förslagets uppgörande hade eftersträvats att i möjligaste mån
överföra personal från sakanslag till avlöningsanslag.
Vad försvarsområdena beträffar innebär förslaget utökning av den i personalförteckningarna
för innevarande budgetår upptagna ordinarie och extra
ordinarie förrådspersonalen med 32 förrådsvaktmästare i Ca 7 (nu 59) och 276
förrådsmän i MEo 5 (nu 147) samt utbyte av en förrådsvaktmästare i MEo 7
mot en motsvarande ordinarie befattning. Av de föreslagna förrådsmännen
motsvaras 76 av nu sakanslagsanställda vapenmekaniker och ackumulatorskötare.
Av de för närvarande för försvarsområdena beräknade 130 civila
handräckningsmännen skulle enligt förslaget 124 utgå och ersättas av de föreslagna
förrådsmännen. Som skäl härför har anförts, att förrådspersonalen vid
försvarsområde vid behov måste kunna användas även till visst yrkesarbete
och att densamma med hänsyn till det relativt konstanta arbetsbehovet vid
försvarsområdena borde erhålla en fastare anställningsform.
Arméchefen föreslår vidare i enlighet med förslag av fortifikations- och
byggnadsförvaltningsutredningen inrättande vid försvarsområdena av 30 befattningar
för uppbördsmän för fortifikatoriska anläggningar i lönegrad
MEo 12. Befattningarna borde även kunna besättas med pensionerade underofficerare
i löneklass UO 7.
De i det föregående angivna beräkningarna rörande behovet av förrådspersonal
bygga på förutsättningen, att en ny grupp befattningshavare, benämnda
förrådsredogörare, tillkommer för intendenturmaterielförråd. Arméförvaltningens
intendenturavdelning, som framlagt förslag i ämnet, har anfört, att
med den förenkling som numera genomförts på området, materielvården vid
flertalet förrådsorter, med undantag av orter, där försvarsområdets huvudförråd
vore belägna, icke bleve av sådan omfattning att, såsom eljest förutsatts
för större förrådsorter, stadigvarande placering å sådan ort av för intendenturtjänst
avsedda förrådsmän erfordrades. Ett förbilligande av förrådstjänsten
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
beträffande intendenturmateriel skulle därför vinnas genom att endast vid
större förrådsorter, belägna i närheten av platsen för huvudförrådet, samt vid
mindre förrådsorter, materieltjänsten bedreves genom utsändande från huvudförrådet
av förrådsmän och civil handräckning, medan för nämnda tjänst vid
större förrådsorter, belägna på längre avstånd från huvudförrådet, tillsattes
inom orten bosatta särskilda befattningshavare, förrådsredogörare, vilka skulle
ansvara för vården och redovisningen av den inom förrådsorten upplagda
intendenturmaterielen och utöva tillsyn över förrådsbyggnaderna. Dessa
tjänster skulle vara bisyssletjänster och avlönas medelst arvode. Ersättning
skulle utgå för telefon, såväl årliga abonnemangsavgifter som i förekommande
fall kostnader för inledande av telefon, samt för resor i tjänsten. Med detta
system skulle vissa besparingar vinnas genom minskning av antalet erforderliga
förrådsmän och civila handräckningsmän samt förrådsvakter m. m. Chefen
för armén har räknat med 51 dylika förrådsredogörare med arvoden å 1 000
kronor för år, ersättning för civil biträdeshjälp — 600 kronor per förrådsort —
och förmåner i övrigt som intendenturavdelningen föreslagit. De besparingar
som skulle vinnas genom en dylik omläggning av intendenturmaterielvården
har arméchefen uppskattat till omkring 100 000 kronor för år.
Försvarets centrala organisationskommitté hade förklarat sig för närvarande
sakna underlag för granskning av den för försvarsområdena sålunda föreslagna
personaluppsättningen.
För truppförbanden har föreslagits en utökning av förrådspersonalen med
90 förrådsvaktmästare i Ca 7 (nu 159) och 353 förrådsmän i MEo 5 (nu 342).
Vidare har räknats med behov av 899 civila handräckningsmän mot för innevarande
budgetår 550, eller en ökning med 349.
Arméchefen har anfört, att förslaget i förevarande del uppgjorts i samråd
med försvarets centrala organisationskommitté och med hänsyn tagen till
resultatet av de organisationsundersökningar, som bedrivits vid 115. Med
den för 115 föreslagna personaltilldelningen som grund hade förbanden
erhållit ett i förhållande till uppbörd och förrådsgruppering avpassat antal förrådsvaktmästare,
förrådsmän och civila handräckningsmän. Förslaget vore att
anse som preliminärt och avsett att gälla tills erforderliga organisationsundersökningar
ägt rum vid respektive förband. Förrådspersonalen vore i den omfattning,
som angåves i statens organisationsnämnds slutrapport den 13
december 1945, avsedd att kompletteras med värnpliktig handräckningspersonal.
Särskilda åtgärder komme att vidtagas för central utjämning av denna
tillgång. Då antalet värnpliktiga i handräckningstjänst för framtiden icke med
säkerhet komme att motsvara behovet (40—60 man per förband), borde anslagsposten
för avlöning till civil handräckningspersonal beräknas med erforderlig
reserv.
"Vad slutligen de centrala anstalterna beträffar har arméchefen tillstyrkt förslag
till personaluppsättning för dessa anstalter, som avgivits av arméförvaltningens
tyg- och intendenturavdelningar samt sjukvårdsförvaltningen. Förslagen,
som huvudsakligen omfatta personal, som nu avlönas från sakanslag,
gå i korthet ut på att i vederbörliga personalförteckningar skulle uppföras,
177
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
för tygavdelningens anstalter nya befattningar för 32 förrådsvaktmästare i
Ca 7 och 51 förrådsman i MEo 5, för intendenturavdelningens anstalter 3 nya
maskinistbefattningar i Ca 12 och sammanlagt 70 nya extra ordinarie befattningar
i lönegraderna MEo 22—MEo 2 vid centralförråd och centralmagasin,
omfattande förutom egentlig förråd spersonal även yrkes- och kontorspersonal,
samt för sjukvårdsförvaltningens här ifrågavarande verksamhetsområde nya
befattningar för 1 förrådsvaktmästare i Ca 7 och 2 förrådsmän i MEo 5 samt
därutöver 1 skrivbiträde i MEo 2, varjämte sjukvårdsförvaltningen i detta
sammanhang föreslagit utbyte av en förrådsunderofficer i UO 7 mot en motsvarande
befattning i UO 8.
Försvarets centrala organisationskommitté har förklarat sig för närvarande
sakna underlag för granskning av förevarande förslag till personaluppsättning
för de centrala anstalterna.
Arméchefen har beträffande det sålunda framlagda förslaget till tilldelning
av förrådspersonal för försvarsområden, truppförband och centrala anstalter
anfört, att detsamma kunde i full utsträckning tillämpas först sedan inflyttning
i planlagda fredsförråd ägt rum och truppförbanden rationaliserats. Den ytterligare
personal, som vore erforderlig intill dess så skett, har arméchefen förutsatt
skola bekostas av avvecklingsanslag. Kostnaderna för de föreslagna personalökningarna
ha beräknats till 4,6 miljoner kronor. Ett genomförande av
förslagen skulle emellertid medföra en minskad belastning av vederbörliga
sakanslag med tillhopa 3 miljoner kronor, varför den reella kostnadsökningen
skulle stanna vid 1,6 miljoner kronor.
För egen del får jag beträffande här förevarande spörsmål framhålla följande.
Vid de beräkningar angående behovet av förrådspersonal, som ligga
till grund för försvarsbeslutets stater för dylik personal, har givetvis
hänsyn tagits till den materielökning som försvarsbeslutets genomförande
medfört. Naturligt är emellertid också, att behovet vid dessa beräkningar
endast kunde ungefärligen uppskattas med ledning av då föreliggande erfarenheter.
Icke minst frågan örn förrådslokalernas anordnande påverkar personalbehovet.
Denna fråga har varit föremål för särskild utredning av en för
ändamålet tillsatt förrådskommitté inom arméstaben. Kesultatet av denna
kommittés arbete, på vilket arméchefens personalberäkningar grunda sig,
framlägges i annat sammanhang för den nu samlade riksdagen.
Det är först nu, när lokalfrågan kan överblickas och avgränsning ske av de
blivande fredsuppgifterna på detta område från de arbetsuppgifter, vilka varit
direkt betingade av beredskaps- och avvecklingsförhållandena, som i förevarande
avseende säkrare hållpunkter föreligga för ett bedömande av det för
fredstid föreliggande personalbehovet.
Arméchefens förslag till personaluppsättning för förrådstjänsten vid försvarsområden
och truppförband innebär väsentliga utökningar i förhållande
till den nu för fred avsedda personalen. Förslaget i vad avser de centrala
anstalterna avser huvudsakligen, att nu sakanslagsavlönad personal överföres
till att avlönas av avlöningsanslag. Dessa förslag böra ses mot bakgrunden
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 1 sami. Nr 120. 27346 12
178
Kungl. Maj:ts •proposition nr 120.
av den nyss antydda osäkerheten i försvarsbeslutets beräkningar men även —
och närmast kommer detta till uttryck i beräkningen av civila handräckningsmän
-—- av att, till följd av de ändrade bestämmelserna rörande uttagning av
värnpliktiga i vapentjänst, den militära personal som står till förfogande för
handräckningstjänst väsentligt minskat i antal. Det synes mig med hänsyn
därtill ofrånkomligt att under arméns avlöningsanslag beräkna medel för en
utökning av förrådspersonalen. Jag är dock icke beredd att helt tillstyrka
arméchefens förslag i detta hänseende.
Vad försvarsområdena beträffar förefaller det mig som örn personalbehovet
vore alltför högt beräknat. Jag vill som exempel nämna, att i det förslag till
organisation av den för Kiruna—Jokkmokks försvarsområde och arméns jägarskola
gemensamma förvaltningstjänsten, som i fjol framlades av ordföranden
i försvarets centrala organisationskommitté (jfr propositionen 1945: 170, s.
274), räknades med 2 förrådsvaktmästare och 6 förrådsmän, avsedda för tygoch
intendenturförråd. Arméchefen räknar i förevarande förslag med ett ytterligare
behov av förrådspersonal för tyg-, intendentur- och sjukvårdsmateriel
inom nämnda försvarsområde av 3 förrådsvaktmästare och — bortsett från 4,
som skulle överföras från sakanslag — 13 förrådsmän samt med att därjämte
de 5 civila handräckningsmän som nu tilldelats försvarsområdet skulle bibehållas.
Jag har vidare svårt att föreställa mig, att för handhavande av sjukvårdsmateriel
skall, såsom förutsatts, erfordras en förrådsvaktmästare vid ettvart
av 20 försvarsområden, i vissa fall dessutom vid sidan av för samma förrådstjänst
avsedda förrådsmän. Det synes mig nödvändigt, att förrådstjänsten
vid försvarsområdesstaberna göres till förmål för särskild översyn. Jag har
därför för avsikt att uppdraga åt statens organisationsnämnd att skyndsamt
verkställa en dylik översyn. Innan resultatet därav föreligger, kan jag icke
förorda några ändringar i antalet å personalförteckning nu för försvarsområdena
uppförda förrådsvaktmästare och förrådsmän. Även det för försvarsområdena
nu beräknade antalet civila handräckningsmän torde vid sådant förhållande
tills vidare böra bibehållas. Jag räknar vidare med att de 76 befattningarna
för vapenmekaniker och ackumulatorskötare fortfarande tills vidare
skola bestridas av sakanslagsavlönad personal. Beträffande möjligheterna att
efter hand överföra dylika avlöningskostnader till avlöningsanslag återkommer
jag i det följande.
Arméchefen har föreslagit, att särskilda förrådsredogörare skulle anställas
å vissa förrådsorter i stället för förrådsmän. Detta förslag synes medföra betydande
besparingar. Jag vill därför förorda, att systemet tills vidare prövas
i avvaktan å förenämnda översyn av förrådsverksamheten och att för nästa
budgetår beräknas 51 arvoden till dylika förrådsredogörare. Arvodet anser
jag i enlighet med ett från intendenturavdelningen framfört förslag böra fastställas
till 660 kronor, inkluderande abonnemangsavgift för telefon. Med hänsyn
till anordningens provisoriska karaktär torde ifrågasatt engångsersättning
för inledande av telefon icke böra ifrågakomma. För ersättningar åt civil personal
för biträde åt förrådsredogöraren med förrådsvården torde böra räknas
med högst 600 kronor för varje ifrågakommande förrådsort. Besekostnads
-
179
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
och traktamentsersättningar enligt sedvanliga grunder till förrådsredogörare
torde böra bestridas av anslaget Armén: Reseersättningar m. m. I det föregående
vid behandlingen av medelsbehovet för vissa andra arvoden och särskilda
ersättningar har jag räknat med de förändringar i kostnadsberäkningarna,
som föranledas av vad jag här föreslagit.
Övrig erforderlig personal vid försvarsområdena, utöver den som finnes
upptagen å gällande personalförteckningar eller tilldelats områdena, torde tills
vidare fa anställas såsom extra. I anslutning till arméchefens beräkningar
skulle här ifrågakomma 32 förrådsvaktmästare och [276 — (124 + 76) =] 76
förradsmän. X den mån den fortsatta prövningen av ärendet ger vid handen,
att så lämpligen bör ske, lärer det vara Kungl. Maj:t obetaget att för här
ifrågavarande personal inrätta extra ordinarie befattningar. Såsom jag nyss
anfört bör personalbehovet kunna begränsas. Jag beräknar i det följande
under rubriken Viss extra personal m. m. 200 000 kronor för anställande tills
vidare av extra förrådsvaktmästare och förrådsmän vid försvarsområdena.
Genom särskilda beslut, senast den 3 augusti 1945 med giltighet för budgetåret
1945/46, har Kungl. Majit medgivit anställande av högst 31 extra tjänstemän
i lönegraden MEx 12 såsom uppbördsman för forti fikatoriska anläggningar.
Byggnads- och fortifikationsförvaltningsutredningen har föreslagit
bibehållande av dylika uppbördsman till ett antal av 30. Enligt utredningens
mening borde såsom uppbördsman helst komma i fråga pensionerade underofficerare,
men utredningen har, i likhet med arméchefen i förevarande ärende,
alternativt räknat med civil personal, extra ordinarie befattningshavare i lönegrad
MEo 12. I avvaktan å prövningen av utredningens förslag anser jag, att
extra anställningsform bör bibehållas för dessa tjänstemän. Jag räknar därför
i det följande under rubriken Viss extra personal m. m. med 115 000 kronor
för ifrågavarande ändamål.
Arméchefens förslag beträffande förrådspersonal vid truppförbanden har
uPPgjorte me(l resultatet av organisationsundersökningarna vid 115 såsom
beräkningsgrund. Antalet befattningar av olika kategorier har avpassats
i förhållande till uppbörd och förrådsredovisning. Eörrådspersonalens
storlek anser jag mig med hänsyn därtill i stort sett kunna godtaga.
Då fördelningen pa olika förband och på skilda personalkategorier bör
slutligt bestämmas först efter genomförda organisationsundersökningar, kan
jag emellertid icke nu tillstyrka inrättande av ordinarie befattningar för
förrådsvaktmästare eller av extra ordinarie befattningar i den omfattning
som förslaget innefattar. Tiden har icke medgivit, att arméchefens här förevarande
förslag ännu underkastats remissbehandling i vanlig ordning. Så
torde dock böra sko, innan ställning tages till frågan i vilken omfattning
extra ordinarie beställningar böra inrättas redan från och med ingången av
nästa budgetar. Endast i vad förslaget avser planenlig utökning av nu befintliga
befattningar för förrådsmän i MEo 5 med 4 vid Svea trängkår, 2 vid
Göta trängkår samt 4 vid vardera av Norrlands trängkår och Skånska trängkåren,
samtliga avsedda för trängmobiliseringscentraler, samt med 1 vid
signalregementets kompani i Boden, avsedd för fästningens signalmaterielför
-
180
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
råd, kan jag redan nu tillstyrka detsamma, Förslag beträffande nämnda befattningar
har försvarets civilförvaltning med tillstyrkande upptagit i sina
medelsäskanden för nästa budgetår. I övrigt torde jag få först i samband med
hemställan örn fastställande av personalförteckning för extra ordinarie tjänstemän
för armén för nästa budgetår avgiva förslag beträffande inrättande av
nya extra ordinarie befattningar för förrådspersonal vid truppförbanden och
fördelningen av dessa befattningar. Här beräknar jag därför endast medel
för avlönande av dylik ytterligare personal och upptager därvid, med någon
avrundning nedåt, ett belopp som svarar mot vad som enligt arméchefens
beräkningar belöper på den föreslagna personalökningen, eller — inberäknat
kostnaderna för den personal som jag föreslagit skulle redan nu beredas extra
ordinarie anställning — 1 200 000 kronor.
Den av arméchefen föreslagna ökningen av antalet civila handräckningsmän
vid truppförbanden med (899 — 550 =) 349 anser jag mig böra i princip
godtaga. Till beräkningen av kostnaderna härför återkommer jag i det följande
vid behandlingen av för avlönande av dylik personal avsett anslag.
Det här behandlade förslaget till anställande av förrådspersonal för försvarsområden
och truppförband är avpassat efter normala fredsförhållanden.
Såsom arméchefen framhållit torde det vara nödvändigt att övergångsvis, intill
dess utflyttning i planlagda fredsförråd ägt rum och förbanden efter
genomförda organisationsundersökningar rationaliserats, räkna med behov av
ytterligare förrådspersonal. Arméchefen har tänkt sig, att kostnaderna för
dylik personal skulle bestridas från avvecklingsanslag. Så bör även enligt
min mening ske, såvitt merbehovet av personal föranledes av att indragning
av fältförråd icke kunnat ske till följd av att förrådslokaler ej hunnit iordningställas.
I den mån däremot ett förband nu kräver mera förrådspersonal
än som beräknas bli fallet, sedan dess förrådsverksamhet rationaliserats, få
de merkostnader som härröra därav anses vara betingade av förbandens nuvarande
fredsorganisation. För bestridande av dylika merkostnader böra
därför medel beräknas under anslag, avsedda för försvarets fredsmässiga
verksamhet. Då jag förutsätter, att föreliggande behov av extra förrådspersonal
kan komma att behöva tillgodoses genom anställande av civil handräckningspersonal,
beräknar jag under förutberörda anslag till avlönande av dylik
personal medel för ändamålet.
Yad slutligen beträffar de centrala anstalterna är jag icke beredd att nu taga
ställning till förslaget i denna del. Förslaget omfattar, förutom förrådspersonal,
jämväl yrkes- och kontorspersonal och innebär i vissa fall icke obetydliga
löneförhöjningar ävensom att personal som nu är extraanställd skulle
erhålla ordinarie anställning. Det synes mig nödvändigt, att detsamma ur
skilda synpunkter belyses genom remissförfarande i vanlig ordning. Jag förutsätter
därför, att här ifrågavarande personal tills vidare fortfarande får avlönas
från sakanslag. Emellertid finnas bland de föreslagna befattningarna
sådana som lämpligen böra avlönas från avlöningsanslag i stället för sakanslag.
Då det får anses angeläget, att dylik personal snarast möjligt inordnas
under den strängare kontroll, som kan utövas beträffande personal, avlönad
181
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
från avlöningsanslag, vore det enligt min mening lämpligt, att ett dylikt
överförande kunde ske även under löpande budgetår. I samma mån som avlöningsanslag
därigenom merbelastas bör givetvis dispositionsrätten till vederbörligt
sakanslag begränsas. Jag förutsätter därför att, därest riksdagen icke
har något att däremot erinra, Kungl. Majit skall äga att, såvitt avser förrådspersonal
vid försvarsområdena samt vid de under arméförvaltningen och
sjukvårdsförvaltningen lydande centrala anstalterna ävensom den i arméchefens
förslag upptagna yrkes- och kontorspersonalen vid dessa anstalter, för
överförande av avlöningskostnader till arméns avlöningsanslag överskrida
de under icke-ordinarieposten beräknade kostnaderna under förutsättning att
dispositionsrätten till vederbörligt sakanslag begränsas med ett mot de överförda
kostnaderna svarande belopp. På sakanslag av reservationsanslags natur
härigenom uppkommande besparingar böra vid regleringsårets slut överföras
till budgetutjämningsfonden.
Truppförbanden m. m.
Kavalleriets truppförband. Vid anmälan av propositionen 1945: 170
(s. 271) uttalade min företrädare i ämbetet, att han förutsatte, att den minskning
av stamhästantalet, som föreslogs i 1945 års statsverksproposition (fjärde
huvudtiteln, punkt 44), skulle föranleda en minskning i det av 1942 års underbefälsutredning
beräknade totala antalet remontryttare (lönegrad MEo 6). Det
borde ankomma på arméchefen att taga denna fråga under övervägande och
framlägga förslag i ämnet i samband med medelsäskandena för budgetåret
1940/47.
Arméchefen, som i anledning av detta uttalande verkställt undersökning beträffande
ifrågavarande spörsmål, har framhållit, att utbildningen av de under
våren 1945 inköpta remonterna komme att påbörjas hösten 1946, sedan dessa
under ett år varit uppställda vid remontdepåerna. Minskningen av stamhästantalet
komme således icke att påverka antalet remonter som borde utbildas
under budgetåret 1946/47. Först under det därpå följande budgetåret, då antalet
remonter under utbildning komme att minskas med 20, kunde en begränsning
av antalet remontryttare ske i förhållande till underbefälsutredningens
förslag.
Med hänsyn till vad arméchefen framhållit synes någon minskning av antalet
remontryttare i förhållande till det av 1942 års underbefälsutredning beräknade
antalet icke kunna genomföras redan från och med nästa budgetår.
Jag räknar därför för detta budgetår med planenlig utökning av antalet remontryttare
vid kavalleriet med 20 till 90.
Pansartruppförbanden. I det föregående har jag föreslagit, att den
för Göta pansarlivgarde för närvarande uppförda befattningen för skogvaktare
av 2. klass i lönegrad MEo 8 redovisas under I.—Yl. militärbefälsstabema.
Beträffande artilleriets truppförband får jag under hänvisning till
vad jag i det föregående anfört i fråga örn kavalleriets truppförband föreslå,
att vid ettvart av Svea, Göta och Norrlands artilleriregementen antalet remontryttare
planenligt utökas med 2 till 10.
182
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Vissa utbildningsansta/ter.
Jämlikt reglementet för försvarets läroverk (SFS 1944: 497) förestås läroverkets
internat av chefen för arméns underofficersskola. Civil personal för
internatet, som icke skall tillsättas av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen, anställes
av chefen för underofficersskolan. På grund av detta förhållande har
jag vid anmälan av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 160)
förordat ett av civilförvaltningen framställt förslag att för närvarande under
anslaget till Försvarets läroverk: Avlöningar beräknade medel för avlöning av
3 tillsynsman i lönegrad Eo 6, 15 vaktmästare i lönegrad Eo 5 och 2 skrivbiträden
i lönegrad Eo 2, vilka samtliga avsetts för internatet, skulle överföras
till arméns avlöningsanslag. Den nuvarande rubriken Arméns underofficersskola
bör i samband härmed ändras till Arméns underofficersskola
jämte försvarets läroverks internat, under vilken rubrik böra
uppföras motsvarande befattningar enligt löneplanen MEo.
I gällande personalförteckning finnas för krigsskolan upptagna 23 vaktmästare
i lönegrad MEo 5. Genom särskilda beslut, senast den 22 juni 1945,
har Kungl. Maj:t härjämte medgivit, att vid krigsskolan finge under ettvart
av budgetåren 1943/46 finnas anställda extra vaktmästare under sammanlagt
högst 528 tjänstgöringsmånader, eller sålunda 44 extra vaktmästare. Ifrågavarande
extra vaktmästare, vilka i huvudsak anställts för att frigöra värnpliktig
handräckningspersonal, ha tagits i anspråk icke blott för krigsskolans
egen räkning utan även för den till skolan förlagda kadettskolan (tidigare benämnd
officersaspirantskolan) ur infanteriet.
Chefen för armén har, under hänvisning till den bristande tillgången på
värnpliktig handräckningspersonal, framhållit, att jämväl efter utflyttningen
av infanteriets och kavalleriets kadettskola till Kådan, vilken beräknats kunna
ske omkring den 1 oktober 1946, det vore nödvändigt att visst antal av ifrågavarande
extra vaktmästare kvarbleve i tjänstgöring vid krigsskolan. Nämnda
antal beräknades av arméchefen till 17. Då här vore fråga om ett stadigvarande
behov, föresloge arméchefen, att för ifrågavarande vaktmästare inrättades
extra ordinarie befattningar i lönegrad MEo 5.
Civilförvaltningen har i denna fråga anfört följande.
Den för krigsskolan upptagna extra ordinarie vaktmästarpersonalen är
uppenbarligen icke tillfyllest för handhavande av de olika vid skolan förekommande
arbetsuppgifterna. Detta torde jämväl komma att bliva fallet efter utflyttning
av kadettskolan till Rådan. I vilken utsträckning ett permanent
behov av ytterligare arbetskraft kan komma att göra sig gällande efter nämnda
utflyttning synes dock vanskligt att bedöma. För att det skall bliva möjligt
att bibehålla personalen i tjänst under längre tid och på detta sätt ernå erforderlig
kontinuitet i arbetet, synes det emellertid nödvändigt att bereda åtminstone
det antal, som redan nu med säkerhet kan beräknas bliva under alla förhållanden
behövligt, extra ordinarie anställning.
På grund av de särpräglade lokalförhållandena vid krigsskolan blir personalbehovet
förhållandevis större än vid en modern anläggning av motsvarande
omfattning. Chefen för krigsskolan har till civilförvaltningen inkommit med
en tablå, utvisande det beräknade behovet av extra ordinarie personal för
budgetåret 1946/47. Av nämnda tablå, vilken bilagts handlingarna i ärendet,
183
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
framgår, att antalet vaktmästare beräknats sålunda: 3 för slottstjänst, 4 för
tygtjänst jämte sprängämnes^änst, 5 för motortjänst, 3 för huvudförrådet, 1
för proviantmagasinet, 7 för stalltjänst, 1 för sjukvårdstjänst, 9 för kasernvård
jämte eldning, 1 för gymnastikhuset, 1 för badhuset, 2 för vakttjänst och
4 för logements- och förrådstjänst, tillhopa 41. Antalet för närvarande för hithörande
göromål ianspråktagna vaktmästare utgör (23 + 44=) 67. Såsom redan
uttalats finner civilförvaltningen för sin del befogat, att antalet extra ordinarie
vaktmästare utökas. Därest en dylik utökning för närvarande begränsas till
12 synes något föregripande av resultatet av pågående utredningar icke vara
att befara. Uppkommande personalbehov härutöver torde få tillgodoses genom
anställande av extra tjänstemän.
För egen del kan jag icke med ledning av nu föreliggande utredning bilda
mig en uppfattning örn behovet av den föreslagna personalen. Av denna anledning
har jag den 4 februari 1946 uppdragit åt statens organisationsnämnd
att verkställa utredning i ämnet. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att
efter utredningens slutförande meddela beslut i denna fråga, avseende jämväl
de jämkningar i övrigt i krigsskolans icke-ordinarie personalorganisation, som
kunna befinnas erforderliga.
Arméchefen har i enlighet med framställning av chefen för tygförvaltningsskolan
föreslagit, att för skolan måtte uppföras tre befattningar för
mästare i lönegrad MEo 14 och tre befattningar för arbetsförmän av 1. klass
i lönegrad MEo 12, avsedda för lärare vid skolans undervisningsverkstäder.
Härom har skolchefen anfört bland annat följande.
Yid tygförvaltningsskolans undervisningsverkstäder tjänstgjorde för närvarande
sex förmän, anställda enligt kollektivavtal och avlönade dels av undervisningsanslaget,
dels av verkstädernas omkostnadsmedel. Då det vore ett
önskemål att denna personal, som tjänstgjorde såsom lärare i verkstadstjänst
m. m. vid till tygförvaltningsskolan förlagda beställningsmannakurser, fastare
knötes till skolan, varigenom bättre stadga och homogenitet i utbildningen
vunnes, syntes denna personal böra beredas extra ordinarie anställning. Anställande
av ifrågavarande lärare såsom extra ordinarie tjänstemän med avlöning
från medel under avlöningsanslaget komme jämväl att medföra, att det
nuvarande mindre tillfredsställande sättet för kostnadernas bestridande icke
längre skulle behöva tillgripas. Föredragande departementschefen hade vid
anmälan av propositionen 1944: 185 (s. 150) i anledning av ett tidigare förslag
i ämnet uttalat, att frågan borde vila i avvaktan på ingenjörutredningens betänkande.
Då nämnda betänkande nu förelåge, syntes hinder icke föreligga,
att frågan upptoges till förnyad behandling.
Civilförvaltningen har framhållit det angelägna i att frågan om anställningsförhållandena
för ifrågavarande lärarpersonal snarast erhölle sin lösning.
Detta syntes ämbetsverket kunna ske utan att därigenom prövningen av ingenjörutredningens
förslag behövde föregripas. Civilförvaltningen tillstyrkte därför,
att de föreslagna extra ordinarie befattningarna inrättades.
Då de föreslagna lärarbefattningarna synas vara för framtiden behövliga
för verksamheten vid tygförvaltningsskolan, vill jag icke motsätta mig att befattningarna
från och med nästa budgetår inrättas såsom extra ordinarie. Jag
räknar därför med tillkomsten vid skolan av befattningar för 3 mästare i lönegrad
MEo 14 och 3 arbetsförmän av 1. klass i lönegrad MEo 12.
184
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Såsom jag i det föregående anfört bör den för infanteriets och kavalleriets
kadettskola erforderliga personalen från och med budgetåret 1946/47
upptagas för sig under särskild rubrik och redovisas under samlingsrubriken
Vissa utbildningsanstalter.
Beträffande behovet av extra ordinarie personal vid skolan har arméchefen
framhållit, att behovet av dylik personal icke kunde med full säkerhet beräknas
förrän erfarenhet på platsen vunnits. Viss personal kunde emellertid
redan nu på grund av erfarenheter dels från nuvarande organisation och
dels från andra skolor av liknande art förutses vara erforderlig. Följande personal
ansåge sålunda arméchefen vara oundgängligen erforderlig för budgetåret
1946/47, nämligen 1 förste vaktmästare, 1 förrådsvaktmästare och 1 stallföreståndare
i lönegrad MEo 7, 8 tillsynsmän, 1 garageförman, 1 eldare av
1. klass och 1 husmoder av 2. klass i lönegrad MEo 6, 1 eldare av 2. klass, 18
vaktmästare och 5 förrådsmän i lönegrad MEo 5, 1 biträdande husmoder och
1 kontorsbiträde i lönegrad MEo 4, 3 skrivbiträden och 1 telefonvakt av 2.
klass i lönegrad MEo 2 samt 6 köks- och servisbiträden i lönegrad Mvd. Därutöver
erforderlig personal syntes arméchefen kunna tills vidare anställas såsom
extra tjänstemän.
Civilförvaltningen har framhållit, att stor försiktighet borde iakttagas, då
det gällde att nu inrätta extra ordinarie befattningar vid kadettskolan. Innan
erforderliga byggnader hunnit iordningställas och skolans verksamhet kunnat
igångsättas på platsen, vore det nämligen svårt att erhålla en närmare uppfattning
av personalbehovet. För att en tillfredsställande rekrytering skulle
kunna uppnås, syntes det emellertid nödvändigt att vissa befattningar, som
under alla förhållanden måste anses erforderliga, upptoges såsom extra ordinarie.
Personalbehovet i övrigt syntes, såsom arméchefen förutsatt, få tillgodoses
genom anställande av extra tjänstemän. Civilförvaltningen har från
dessa utgångspunkter föreslagit en ej oväsentlig minskning av den personal,
som arméchefen funnit erforderlig.
Jag finner det uppenbart, att extra ordinarie personal bör i viss utsträckning
beräknas för ifrågavarande skola. Emellertid har jag, såsom redan anförts,
funnit det erforderligt, att statens organisationsnämnd verkställer ytterligare
utredning rörande detta spörsmål. Det har nämligen synts mig troligt,
att åtskilliga av de arbetsuppgifter, för vilka beräknats särskild personal vid
kadettskolan, borde kunna utföras av Svea livgardes personal. Det lärer få
ankomma på Kungl. Majit att efter utredningens slutförande meddela, bestämmelser
rörande den extra ordinarie personal, som må finnas anställd vid skolan.
Sjukvårds väsendet.
Chefen för armén har hemställt örn inrättande av ytterligare två sjuksköterskebefattningar
i lönegrad MEo 7, avsedda för arméns intendenturförråd
i Stockholm och första intendenturkompaniet respektive infanteriets och
kavalleriets kadettskola. Vidare har försvarets sjukvårdsförvaltning förklarat
behov föreligga av ambulerande sjuksköterskor vid Livgrenadjärregementet
för tjänstgöring inom Linköpings garnison, vid Norra skånska infanterirege
-
185
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
mentet för tjänstgöring vid sjukhusen i Kristianstad och Hässleholm, vid
Gotlands infanteriregemente för tjänstgöring vid sjukhusen på Gotland, inberäknat
det vid Gotlands kustartillerikår i Fårösund, samt vid Göta artilleriregemente
för tjänstgöring vid sjukhusen inom Göteborgs garnison.
I enlighet med förslag av civilförvaltningen har jag ansett mig kunna tillstyrka
inrättande av de av arméchefen begärda sjuksköterskebefattningarna
ävensom de av sjukvårdsförvaltningen förordade sjuksköterskebefattningarna
vid Livgrenadjärregementet och Göta artilleriregemente. Däremot har jag
icke ansett mig kunna biträda sjukvårdsförvaltningens förslag i övrigt. Jag
räknar således för budgetåret 1946/47 med tillkomsten av ytterligare 4 befattningar
för sjuksköterskor i lönegrad MEo 7, varför det sammanlagda antalet
sjuksköterskor skulle komma att uppgå till 97.
Sjukvårdsförvaltningen har även framlagt ett av civilförvaltningen tillstyrkt
förslag örn utökning av antalet sjukvårdsbiträden med 57 samt till
stöd för förslaget anfört i huvudsak följande.
Vid arméns truppförbands sjukhus hade från och med budgetåret 1944/45
funnits anställda 115 sjukvårdsbiträden. Arméförvaltningens dåvarande sjukvårdsstyrelse
hade beräknat behovet av sjukvårdsbiträden vida högre, men
Kungl. Maj :t hade icke funnit anledning att föreslå mer än det angivna antalet
innan närmare erfarenheter vunnits. Med utgångspunkt från numera vunnen erfarenhet
funnes anledning att utöka denna kvinnliga personal, som enligt
uppgift från olika håll i landet visat sig vara till synnerligen god nytta på
sjukhusen. Efter en överarbetning av den av sjukvårdsförvaltningen i samråd
med försvarets civilförvaltning gjorda fördelningsplanen över dessa sjukvårdsbiträden
funne sjukvårdsförvaltningen sig böra förorda inrättandet av
ytterligare 57 befattningar för sjukvårdsbiträden. Därvid förutsattes, att
sjukvårdare och sjukvårdsunderbefäl tillhandahölles i samma utsträckning
som hittills men att handräckningsmännen minskades till det minsta möjliga,
d. v. s. 2 för huvudparten av sjukhusen samt 3 för sjukhusen vid de
större infanteriregementena och trängkårerna.
För egen del finner jag mig böra biträda sjukvårdsförvaltningens förevarande
förslag. Då antalet sjukvårdsbiträden för innevarande budgetår
utgör 116, skulle således det sammanlagda antalet sådana biträden komma
att uppgå till 173.
Förrådscentralerna för läkemedel.
Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört vid behandlingen
av anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, räknar jag här med tillkomsten av 7 befattningar för förrådsmän i lönegrad
MEo 5, avsedda för de i propositionen nr 11 till innevarande års riksdag
föreslagna förrådscentralerna för läkemedel i Linköping, Skövde, Sollefteå,
Hässleholm, Boden, Visby och Örebro.
Viss ingenjörpersonal.
I den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen finnas
under denna rubrik upptagna tillhopa 68 befattningar för ingenjörer, därav
14 i lönegrad MEo 26, 25 i lönegrad MEo 24, 20 i lönegrad MEo 21 och 9 i
lönegrad MEo 18.
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
I proposition 1946: 80 Ilar Kungl. Majit föreslagit riksdagen att godkänna
vissa av mig förordade grunder för arméns ingenjörorganisation, innebärande,
bland annat, att vid armén skulle finnas inrättade sammanlagt 60 extra
ordinarie ingenjörbefattningar, nämligen 6 i lönegrad MEo 28, 25 i lönegrad
MEo 26, 18 i lönegrad MEo 24, 5 i lönegrad MEo 22 och 6 i lönegrad
MEo 20.
De nya befattningarna ha upptagits i förslaget till personalförteckning.
Viss extra personal m. m.
Kostnaderna för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas
såsom vikarier för i personalförteckningen uppförda extra
ordinarie befattningshavare ha för innevarande budgetår upptagits
till förslagsvis 79 000 kronor, i vilket belopp kostnaderna för vikarier för den
extra ordinarie sjukvårdspersonalen ingå med ett till 27 000 kronor beräknat
belopp. Civilförvaltningen har anfört, att, oaktat inrättande av förenämnda
båda extra ordinarie befattningar för ambulerande sjuksköterskor vid Livgrenad
j ärr egementet och Göta artilleriregemente i och för sig måhända borde
föranleda minskning av sistnämnda belopp, ämbetsverket med hänsyn till
bland annat en förutsedd höjning av dagarvodet till tillfälligt tjänstgörande
sjuksköterskor ansåge sig böra räkna med oförändrat belopp. Civilförvaltningen
har ej heller i övrigt ifrågasatt ändrad beräkning av medelsbehovet
under ifrågavarande delpost.
För egen del räknar jag i likhet med civilförvaltningen för nästa budgetår
med oförändrat medelsbehov eller 79 000 kronor.
För innevarande budgetår har för anställande såsom extra tjänstemän av
telefonister vid vissa växelbordsanläggningar vid arméns truppförband,
staber m. m. beräknats ett belopp av 20 000 kronor. I det föregående
har jag föreslagit inrättande av ett antal befattningar för extra ordinarie
telefonvakter i lönegrad MEo 4 och MEo 2. Vid bifall till detta förslag bortfaller
beloppet å 20 000 kronor.
Den för innevarande budgetår med förslagsvis 46 000 kronor upptagna
delposten betjäningspersonal m. fl. må jämlikt föreskrift i Kungl.
Maj:ts brev den 15 juni 1945 disponeras för bestridande av avlöningskostnaderna
för betjäningspersonal — kokerskor vid vissa truppförband och
skolor, viss personal vid fortifikationsförvaltningen i Boden samt viss
ekonomipersonal vid krigsskolan — till högst det antal, som angivas i för
budgetåret 1941/42 gällande personalförteckning, till vilken personal må, där
ej civilförvaltningen annat medgiver, utgå i nämnda förteckning upptagna
kontanta arvoden. Därvid skall iakttagas, att nyanställning i kokerskebefattning
icke må ske, utan skall vid avgång i sådan befattning dittills utgående
arvode inbesparas. Vidare skall enligt föreskrift i samma brev så länge före
den 1 juli 1936 anställd kokerska, avlönad efter lönegrad MEo 2, kvarstår i
dessförinnan innehavd befattning såsom icke-ordinarie befattningshavare,
avlöning till dylik befattningshavare utgå från berörda delpost.
För nästa budgetår räknar jag med oförändrat medelsbehov eller 46 000
kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
187
Då anledning icke yppats att räkna nied ändrat medelsbehov för anställande
av extra sjuksköterskor, upptager jag för nästa budgetår
medelsbehovet för ändamålet till oförändrat högst 5 000 kronor.
Under denna rubrik upptager jag vidare de i det föregående vid behandlingen
av medelsbehovet under rubriken »I personalförteckning redovisade
extra ordinarie tjänstemän» av mig föreslagna beloppen 675 000 kronor, 200 000
kronor och 115 000 kronor för anställande av extra kontors- och skrivbiträden,
förrådsvaktmästare och förrådsmän samt uppbördsmän
för fortifikatoriska anläggningar.
För tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. är i gällande
avlöningsstat uppförd en post å 1 250 000 kronor. Därav avses för tillfälligt
anställande av vård- och ekonomipersonal 1100 000 kronor. För detta ändamål
beräknar jag oförändrat belopp. För anställande av annan tillfällig personal
än i det föregående omnämnda har civilförvaltningen föreslagit, att
250 000 kronor skulle anvisas. Med tillstyrkande av detta förslag beräknar jag
här ifrågavarande post till (1 100 000 + 250 000 =) 1 350 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för anställande av viss extra personal
m. m. beräknar jag således till (79 000 + 46 000 + 5 000 + 675 000 + 200 000
+ 115 000 + 1 350 000 =) 2 470 000 kronor.
Fänrikar.
För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 1 280 000 kronor, varvid antalet fänrikar beräknats till
omkring 410.
Chefen för armén har anmält, att nämnda antal för nästa budgetår beräknades
nedgå till omkring 370. Civilförvaltningen har på grundval härav
räknat med ett medelsbehov av 1 154 000 kronor för nästa budgetår.
Stipendier för underlättande av officersrekryteringen i Boden ha för innevarande
budgetår upptagits med ett belopp av 16 000 kronor, beräknat efter
8 fänrikar. Enligt uppgift av chefen för armén har antalet nytillkommande
fänrikar vid Bodenförbanden under nästa budgetår beräknats till 7. Civilförvaltningen
har därför räknat med att för stipendier erfordras ett belopp
av 14 000 kronor.
Med godtagande av dessa beräkningsgrunder räknar jag med ett medelsbehov
för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål av förslagsvis
(1 154 000 + 14 000=) 1 168 000 kronor (nu 1 296 000 kronor).
Viss icke-ordinarie personal vid fältläkarkåren.
För innevarande budgetår har beräknats ett belopp av 120 000 kronor för
arvoden m. m. till 39 bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Tjänstgöringsskyldigheten
för dessa läkare är fastställd till 75 dagar per år. Arvoden till
dem utgå med 2 400 kronor för år jämte två ålderstillägg å 300 kronor, det
ena efter 3 års och det andra efter 6 års väl vitsordad tjänstgöring. Under
tjänstgöring äga de därjämte uppbära dagarvode med 6 kronor vid tjänstgöring
inom och 12 kronor vid tjänstgöring utom egen bostadsort.
1941 års försvarsutredning föreslog, att antalet bataljonsläkare vid fält
-
188
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
läkarkåren skulle bestämmas till 35 mot förut 30. Gentemot detta förslag
anförde 1942 års försvarsberedning, att denna ökning syntes beredningen
vara alltför ringa, såvida man icke ville vidtaga avsevärd utökning av reservstaten
för fältläkarkåren. Genom försvarsbeslutet fastställdes antalet bataljonsläkare
vid kåren till 38, därvid hänsyn togs tili ett beräknat behov av
7 extra tjänstgöringsmånader för bestridande av läkarvården vid Norrbottens
regementes jägarbataljon i Kiruna, numera arméns jägarskola. Sedermera
har genom beslut av 1944 års riksdag antalet bataljonsläkare vid kåren utökats
med ytterligare en till 39.
I skrivelse den 27 oktober 1945 har chefen för armén — under erinran örn
förenämnda uttalande av försvarsberedningen ■—- framhållit, att den av beredningen
uttalade uppfattningen kraftigt bestyrkts, framför allt sedan den
förstärkta försvarsberedskapen upphört. Bristen på läkare för arméns sjukvård
hade därvid framträtt på ett högst allvarligt sätt och hotade att äventyra
de medicinska åtgärder, som under de gångna beredskapsåren vidtagits
för att skydda de värnpliktigas liv och hälsa. Arméchefen hänvisade vidare
till en genom arméöverläkarens försorg upprättad promemoria i ämnet och
hemställde, att behovet av extra läkarkrafter vid armén måtte tillgodoses
enligt vissa i promemorian angivna riktlinjer.
I berörda promemoria har anförts i huvudsak följande.
Sedan den förstärkta försvarsberedskapen upphört den 1 juli 1945 hade
frågan örn behovet av extra läkare vid armésjukvården aktualiserats.
De gångna beredskapsåren hade kännetecknats av ett intensivt arbete på
armésjukvårdens område, syftande till att höja denna till samma nivå som
landets civila sjukvård. Den moderna medicinens utveckling hade nödvändiggjort
ett intensifierande av undersökningsförfarandet i samband med de värnpliktigas
inryckning till första tjänstgöring, i syfte att på ett rationellt sätt
snabbt gallra ut alla som på grund av sjukdom vore olämpliga för militärtjänst.
Hit hörde bland annat såväl den skärpta tuberkuloskampen vid truppförbanden
med tuberkulinprövning och skärmbildsundersökning etc. som den
psykologiska och psykiatriska prövningen. Den sjunkande värnpliktskontingenten
hade nödvändiggjort en synnerligen noggrann prövning av värnpliktiga
tillhörande besiktningsgrupp 3 och 4 för att infoga dessa i krigsorganisationen.
Detta medförde ökat arbete för truppförbandsläkarna, såväl i fråga
örn undersökning som fortlöpande hälsokontroll och sjukvård.
Jämväl _ övrigt sjukvårdsarbete vid truppförbanden hade undergått en
intensifiering. Den allmänna höjningen av sjukvårdens och sjukhusens standard
i riket medförde, att den värnpliktige ställde krav på att bliva noggrant
undersökt med utnyttjande av alla de resurser, som den medicinska vetenskapen
ställt till läkarnas förfogande.
Alla dessa förhållanden innebure givetvis en högst avsevärd ökning av
truppförbandsläkarnas arbetsbörda.
Sedan armén under beredskapsåren tillförts en modern och synnerligen
dyrbar sjukvårdsmaterielutrustning, hade ett betydande arbete pålagts truppförbandens
läkare såsom ansvariga för denna materiels vård och redovisning.
Denna arbetsuppgift, som tidigare varit relativt obetydlig, toge numera icke
ringa tid i anspråk.
Utbildningen av sjukvårdsmanskap och sjukvårdsunderbefäl hade numera
i större utsträckning centraliserats till trängen. Ehuruväl vissa läkare vid
övriga förband därigenom beretts en avlastning, hade givetvis arbetsbördan
189
Kungl. Majlis proposition nr 120.
för trängens läkare ökat i avsevärd grad. Visserligen stöde på varje trängkår
två instruktionssköterskor till förfogande för ifrågavarande undervisning.
Denna måste dock ledas av läkare. Detta arbete, som måste utföras
vid sidan av allt övrigt sjukvårdsarbete, materiel tjänst etc., vore av avsevärd
storleksordning, vilket framginge av det förhållandet, att antalet utbildningsenheter
örn plutons storlek per trängkår under vissa utbildningsperioder
visat sig uppgå ända till 17. Räknade man med att varje enhet leddes av
läkare 2 timmar i veckan, måste var och en av trängkårens båda läkare sätta
till 17 timmar per vecka enbart för undervisning, vilket med 5 dagars undervisnings
vecka utgjorde mer än 3 timmar per läkare och dag.
Den fältmässiga prägel, som mer och mer kommit att känneteckna förbandens
verksamhet, hade medfört, att ett stort antal förband tidvis förläde
skjutningar eller tillämpningsövningar till övningsfält och liknande, belägna
långt från förläggningsorten. Så vore förhållandet vid de flesta artilleriförbanden
och luftvärnsförbanden. Även vid infanteriet funnes en tendens i
samma riktning. Yid dylik förläggning fordrade förbandscheferna att läkare
skulle medfölja.
Dessa förhållanden, vilka vid tidpunkten för försvarsutredningens arbete
knappast låtit sig överblickas, hade i grund ändrat de förutsättningar efter
vilka behovet av extra läkare inom armésjukvården beräknats. Det vore sålunda
icke möjligt, med hänsyn till arbetsbördan, att vid förfall för den ene
läkaren på grund av semester, sjukdom eller dylikt, låta den andre läkaren
vid ett tvåläkarregemente sköta två tjänster. Därest denne skulle kunna finna
någon tid på dagen över för privatpraktik — vilket vore nödvändigt, ej blott
för att säkerställa en god rekrytering av militärläkarna utan även för att upprätthålla
deras yrkesskicklighet — måste ersättare på den vakanta befattningen
kommenderas. Ej heller vore det möjligt att under inskrivningarna,
då förbandets ene läkare vore bortkommenderad, låta den återstående bestrida
två tjänster.
Yid tre förband förefunnes för närvarande vakanser i militärläkarbeställningar
på grund av sjukdom. Yid två av dessa hade vakans funnits sedan 1
respektive 2 år. De sjuka läkarna hade ingivit framställning örn avsked med
sjukpension, men statskontoret hade icke ansett dem otjänstbara och avstyrkt
framställningarna. Enligt intyg från psykiatrisk expertis vore emellertid
vederbörande icke användbara i militär sjukvård. Det vore givetvis orimligt,
örn respektive förbands återstående läkare skulle under så lång tid —
vilken för övrigt icke för närvarande kunde överblickas — bestrida två tjänster.
Dylika förhållanden kunde givetvis uppstå även i framtiden. Behovet
av ersättare i dylika fall hade icke beräknats av försvarsutredningen.
Med utgångspunkt från att det i staten för fältläkarkåren upptagna antalet
läkare på truppförbanden vore att betrakta som ett minimiantal och att
de krav, som numera ställdes på arméns sjukvård, icke möjliggjorde för en
truppförbandsläkare att bestrida två militär läkartjänster utan att sjukvårdens
kvalitet äventyrades, kunde det årliga behovet av extra tjänstgöringsdagar
för läkare uppskattas till sammanlagt 17 412 dagar, därav 2 016 dagar
vid ordinarie läkares tjänstgöring i inskrivningsnämnder, 3 880 dagar vid
semesterledighet, 1 000 dagar vid sjukledighet, 2 910 dagar vid kommenderingar
av ordinarie läkare till tjänstgöring utom förläggningsorten, 450 dagar
vid vissa skolor, såsom artilleri- och inlänteriskjutskolorna, vilka vore sammandragna
viss tid av året och saknade egna läkare, 1 080 dagar vid Göta
trängkårs kompani i Nora, arméns intendenturförråd i Stockholm jämte
Första intendenturkompaniet samt arméns jägarskola, vilka förband och anstalter
likaledes saknade egna läkare, 2 500 dagar för bestridande av vakanser
å ordinarie militär läkartjänster, 966 dagar för förstärkning av den ordi
-
190
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Harie läkarpersonalen vid epidemier eller ökad sjuklighet överhuvud, 720
dagar för förstärkning av läkarpersonalen vid trängen under de tider på året
utbildningsarbetet därstädes vore mest intensifierat samt 1 890 dagar för
förstärkning av läkarpersonalen vid infanteri- och pansarregementena under
tid de ordinarie läkarna vid dessa förband jämväl vore sysselsatta med krigsplanläggning
av försvarsområdenas sjukvård samt handläggning av inskrivningsärenden.
Till förfogande för att täcka det förevarande behovet av extra läkarpersonal
stöde följande personalkategorier, nämligen läkare på reservstat, läkare
i fältläkarkårens reserv, bataljonsläkare vid fältläkarkåren och värnpliktiga,
icke fast anställda läkare med fackt jänstgöringsskyldighht. Genom utnyttjande
av de tre första personalkategorierna erhölles 4 033 tjänstgöringsdagar.
Den facktjänstgöringsskyldighet, 30 dagar per år, som ålåge värnpliktiga
läkare å vilka 1941 års värnpliktslag icke vore tillämplig, vore numera
i de flesta fall fullgjord. Med beaktande av att den motsvarande tjänstgöringsskyldighet,
180 dagar per år, som ålåge värnpliktiga läkare å vilka
.nämnda lag vore tillämplig, kunde i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden
från och med sjunde värnpliktsåret, beräknades antalet genom facktjänstgöring
disponibla tjänstgöringsdagar till omkring 840 under år 1947 för
att först år 1970 uppgå till ett beräknat maximiantal av omkring 15 340. Härvid
förutsattes emellertid att huvuddelen av de värnpliktiga läkarna komme
att under 30 dagar av facktjänstgöringstiden beordras till särskild kurs för
utbildning till militärläkare med kaptens tjänsteställning.
Det anförda gåve vid handen, att ett avsevärt underskott på tjänstgöringsskyldiga
läkare för närvarande förelåge. Intill dess detta underskott kunde
täckas genom de värnpliktiga läkarnas facktjänstgöring stöde annan möjlighet
att tillgodose behovet av läkarförstärkning icke till arméöverläkarens förfogande
än att söka träffa avtal örn tjänstgöring med civila, icke tjänstgöringsskyldiga
läkare enligt av Kungl. Majit alltsedan år 1919 för ett budgetår i
sänder meddelade bestämmelser. Det vore uppenbart, att när det gällde att
täcka behovet av extra läkare avtal med civila läkare icke vore tillfredsställande.
Dessa läkare kunde i regel icke påräknas för annat arbete än ren sjukvård.
Truppförbandsläkarens övriga omfattande arbetsuppgifter såsom expeditionellt
och hygieniskt arbete, undervisning m. m. linge, som erfarenheten
visat, helt fullgöras av förbandets ordinarie läkare eller ligga nere när
sådan läkare icke tjänstgjorde vid förbandet. Därjämte vore det i regel så,
att det endast i vissa orter med relativt god läkartillgång vore möjligt att
finna civila läkare, som vore villiga att åtaga sig sjukvård vid förbanden.
Vid fältmässiga förläggningar utom hemorten, skjutfält etc. samt under
fälttjänstövningar kunde behovet av extra läkarkrafter endast undantagsvis
täckas genom avtal med civil läkare.
Berörda förhållanden vore av den art, att de allvarligt äventyrade de åtgärder
till förbättrad sjukvård, vilka karakteriserat de senare årens arbete
inom armésjukvården. För att erforderlig tillgång på läkare vid truppförbanden
skulle kunna tillgodoses, vilket icke kunde göras beroende av huruvida
civila läkare befunnes villiga att under viss tid åtaga sig sjukvårdsuppgifter
vid armén eller av den på grund av många faktorer oberäkneliga tillgången på
fackt jänstgö ringsskyldiga värnpliktiga läkare, måste den till arméöverläkarens
förfogande stående läkarpersonalen med årlig tjänstgöringsskyldighet ökas.
Flera skäl talade nämligen för att antalet truppförbandsläkare i stort sett icke
borde utökas utöver nu gällande stater. Såsom av det föregående framginge
vore behovet av läkarförstärkning vid ett och samma förband icke konstant
året runt utan berodde i hög grad på tillfälliga vakanser, bortkommenderingar
av ordinarie läkarpersonal, ökad sjuklighet m. m. Därtill komme, att det med
191
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
all sannolikhet syntes bliva förenat med stora svårigheter att rekrytera ett ökat
antal truppförbandsläkartjänster. Erfarenheten visade, att truppförbandsläkartjänster
i orter med riklig tillgång på läkare — där sålunda möjligheterna
till privatpraktik bedömdes dåliga — vanligen icke förmådde locka mer än enstaka
sökande, i vissa fall inga alls. I många garnisonsorter funnes redan nu
ett i förhållande till ortens storlek stort antal militärläkare. En ytterligare
utökning skulle troligen medföra att många tjänster finge stå obesatta av brist
på sökande.
För tillgodoseende av behovet av estra läkarkrafter kunde man antingen
tänka sig en utökning av redan förefintliga personalkategorier med begränsad
årlig tjänstgöringsskyldighet eller tillkomsten av en ny liknande personalkategori.
En granskning av de kostnader per tjänstgöringsdag, som de olika
militärläkarkategorierna åsamkade statsverket, gåve vid handen att de ordinarie
truppförbandsläkarna vore de minst kostnadskrävande. Närmast efter dessa
komme i detta hänseende bataljonsläkare vid fältläkarkåren under det att batalj
onsläkarna i reserven och i ännu högre grad reservstatspersonalen ställde
sig betydligt dyrare. Med hänsyn härtill skulle en utökning av antalet bataljonsläkare
vid fältläkarkåren närmast kunna ifrågasättas. Då det syntes
erforderligt att inemot hälften, eller omkring 6 000, av det behövliga antalet
extra tjänstgöringsdagar täcktes genom arvodesanställd personal skulle härför
krävas minst 75 bataljonsläkare vid kåren. Läget inom civilsjukvården karakteriserades
emellertid för närvarande av en påtaglig brist på läkare i just de
åldersklasser och i det utbildningsstadium, som erfarenhetsmässigt i stor utsträckning
rekryterade nämnda bataljonsläkartjänster. Tendenser i riktning
mot en ökad avgång samt minskat antal sökande till dylika tjänster hade därjämte
visat sig under sista året. Även örn dessa förhållanden måhända vore av
tillfällig art och förorsakade av ökat personalbehov inom civilsjukvården på
grund av beredskapsförhållanden, flyktingvård etc., vore det dock troligt att
det skulle möta stora svårigheter att rekrytera ett så stort antal nya tjänster
med lämplig personal.
Vid prövandet av olika möjligheter att lösa armésjukvårdens behov av extra
läkare stannade man inför ett återupplivande i moderniserad form av den
genom 1925 års riksdagsbeslut avvecklade fältläkarstipendiatinstitutionen. Enligt
en uppfattning, som syntes vara tämligen enhällig såväl bland de militärläkare,
som ägde erfarenhet av nämnda institution, som bland militära chefer,
hade fältläkarstipendiaterna varit synnerligen användbara vid förfall för ordinarie
truppförbandsläkare. De hade tillfört armésjukvården ungdomligt intresse
och från de akademiska studierna nyförvärvade medicinska impulser
och bildat en synnerligen lämplig rekryteringskälla för batalj onsläkartjänsterna
vid truppförbanden. Då de icke erhållit fasta civila tjänster, hade de i regel med
mycket kort tidsfrist kunnat ställa sig till förfogande för tjänstgöring vid
hastigt uppkomna vakanser etc. Under studietiden hade det ofta visat sig förmånligt
för stipendiaterna att under några månaders tid åtaga sig militärtjänstgöring,
utöver ordinarie tjänstgöringsskyldighet, exempelvis vid sommar
förläggningar, skjutskolor eller dylikt. Samtidigt med den militära tjänsten
hade då ofta tentamensläsning kunnat äga rum. För fältläkarstipendiaterna
på stat, vilka med liknande anställningsformer som bataljonsläkare vid fältläkarkåren
erhållit ett årsarvode av 1 410 kronor, hade denna fasta inkomst
spelat en stor roll och möjliggjort för många att under do sista studieåren undgå
nämnvärd skuldsättning.
Fältläkarstipendiaterna hade i regel hunnit förvärva god rutin i truppförbandsläkartjänst.
Under det att den nyutnäinnde bataljonsläkaren vid ett
truppförband ofta inträdde i sin tjänst med bristfällig kunskap om de krav,
denna ställde på honom, hade de många fältläkarstipendiater, som sedermera
192
Kungl. May.ts proposition nr 120.
blivit militärläkare på stat, genom tidigare tjänstgöring vid förband i regel
varit väl förberedda för sin uppgift. Genom årligt deltagande i fälttjänstövningar
hade stipendiaterna också erhållit en god träning för krigsbefattning
såsom bataljonsläkare vid fältförband.
Då det gällde att tillgodose behovet av extra läkare vid armén, syntes alltså
en anordning liknande den tidigare fältläkarstipendiatinstitutionen vara. den
ändamålsenligaste. Såsom kompetensfordran för de ifrågavarande befattningshavarna,
som borde benämnas extra bataljonsläkare vid fältläkarkåren, föresloges
genomgången fackutbildningskurs och kirurgitjänstgöring samt fullgod
fältduglighet. Årsarvodet borde bestämmas till 1 800 kronor samt tjänstgöringsskyldigheten,
liksom för bataljonsläkare vid fältläkarkåren, till
^5 dagar per år. Dagtraktamente syntes böra utgå med 12 kronor per tjänstgöringsdag,
oavsett örn tjänstgöringen fullgjordes i eller utom hemorten.
Vidare borde, under förutsättning att vederbörande förbunde sig att kvarstå
i befattningen tre år, utgå ekiperingsbidrag med 500 kronor vid första anställning.
Liksom bataljonsläkare vid fältläkarkåren och extra bataljonsläkare vid
garnisonssjukhus syntes befattningshavaren vid avgång från tjänsten på ansökan
böra medgivas inträde i fältläkarkårens reserv, dock tidigast efter att
ha innehaft sin befattning i tre år.
För att emellertid bereda de extra bataljonsläkarna möjlighet att efter avlagd
medicine licentiatexamen erhålla anställning såsom bataljonsläkare vid
fältläkarkåren och sålunda tillgodose ett naturligt behov av befordringsmöjligheter,
borde emellertid inrättas allenast 50 extra bataljonsläkarbefattningar,
under det att härutöver erforderligt antal läkarbefattningar syntes böra täckas
genom inrättande av 25 nya befattningar för bataljonsläkare vid fältläkarkåren.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har uttalat, att ämbetsverket beträffande
sättet för tillgodoseende av arméns behov av extra läkare ansåge att ett återupplivande
av stipendiatinstitutionen skulle innebära en lämplig lösning såväl
ur kostnadssynpunkt som med hänsyn till rekryteringen av de ordinarie förbandsläkartjänsterna,
därvid ämbetsverket emellertid förutsatte, att det föreslagna
utökade antalet arvodesanställda läkare minskades allteftersom tillgången
på värnpliktiga läkare med facktjänstgöringsskyldighet ökade.
1944 års militärsjukvårdskommitté har i infordrat utlåtande anfört i huvudsak
följande.
Kommittén hade i samband med utarbetandet av de principiella riktlinjer
för den militära sjukvårdens framtida organisation, vilka sedermera framlagts
i kommitténs redan avgivna betänkande del I, uppmärksammat det extraordinära
behov av läkarkrafter, som kunde förutses för de närmaste åren. Under
kommitténs fortsatta arbete hade denna fråga varit föremål för ytterligare
överväganden. Vid den granskning kommittén underkastat det i förenämnda
promemoria angivna behovet av extra tjänstgöringsdagar för läkare hade befunnits,
att dessa på flertalet punkter syntes vara för högt beräknade. Kommittén
beräknade för sin del behovet av extra tjänstgöringsdagar till sammanlagt
9 720. Härvid hade kommittén icke medräknat något behov av extra tjänstgöringsdagar
på grund av förfall för läkare, vilka trots styrkt oförmåga att
uppehålla militärläkarbefattning likväl av formella skäl icke kunnat beredas
avsked med pension. Därutinnan hade det nämligen synts kommittén oegentligt
att räkna med något särskilt behov av tjänstgöringsdagar. Kommittén förutsatte
i stället att statsmakternas uppmärksamhet riktades på nödvändigheten
av att kunna utan onödig omgång från militärläkarbefattning skilja på grund
av fysisk eller psykisk sjukdom icke tjänstdugliga personer. Beträffande an
-
193
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
taxet till förfogande stående tjänstgöringsdagar för mötande av det föreliggande
behovet av extra tjänstgöringsdagar beräknade kommittén, i likhet med
arméöverläkaren, det tillgängliga antalet tjänstgöringsdagar för reserv- och
reservstatsanställda läkare samt bataljonsläkare vid fältläkarkåren till 4 055.
Antalet till förfogande stående tjänstgöringsdagar för värnpliktiga läkare beräknade
kommittén för budgetåren 1946/49"till "respektive 840, 973 och 2 499,
eller i medeltal för de tre budgetåren 1 437. Det behov, som det sålunda gällde
att täcka, skulle enligt de anförda beräkningarna uppgå till 4 228 tjänstgöringsdagar.
Därest för täckande av detta behov skulle anlitas läkare med en partiell
tjänstgöringsskyldighet av 75 dagar örn året skulle antalet erforderliga
läkare uppgå till 56. Emellertid vore att märka, att detta antal kunde minskas
i relativt betydande omfattning, örn hänsyn toges till vissa behov av läkare,
vilka borde tillgodoses i annan ordning. Kommittén åsyftade härvid behovet
av läkare vid arméns jägarskola i Kiruna, Göta trängkårs kompani i Nora och
Första intendenturkompaniet, vilka förband saknade egna läkare. För tillgodoseende
av detta behov syntes i första hand böra övervägas att anlita civila
läkare inom respektive förbands förläggningsorter. Kommittén ansåge sig böra
räkna med, att en sådan anordning efterhand skulle kunna vidtagas, medförande
att i en framtid behov av tre helårstjänstgörande läkare eller 15 läkare
med 75 dagars årlig tjänstgöringsskyldighet bortfölle. Detta skulle medföra,
att behovet. av extra läkare bleve 41. Då emellertid den nyss antydda ordningen
för tillgodoseende av läkarbehovet vid berörda förband måhända icke
omedelbart kunde tillämpas, syntes försiktigheten bjuda att räkna med någon
reserv. För detta ändamål och för att möta andra behov, som kunde uppkomma,
exempelvis i de tidigare berörda fall, där vederbörande läkare trots
sjukdom icke kunnat beredas avsked, syntes 9 arvodesanställda läkare böra
beräknas. I enlighet härmed skulle i nuvarande läge -— intill dess efter budgetåret
1948/49 erforderligt antal facktjänstgöringsmånader av värnpliktiga läkare
komme att stå till förfogande — erfordras 50 läkartjänster med en årlig
tjänstgöringsskyldighet av 75 dagar. Kommittén hade intet att erinra mot att
åtgärder vidtoges för anställande av sistnämnda antal läkare vid armén. Dessa
befattningar syntes samtliga böra inrättas såsom extra bataljonsläkare enligt
riktlinjerna i den remitterade promemorian. För att undvika förväxling med
de nu befintliga befattningarna för extra bataljonsläkare vid garnisonssjukhusen
— vilkas arbetsförhållanden och löneställning reglerats efter helt
andra normer — och för att vinna anknytning till såväl den tidigare fältläkarstipendiatinstitutionen
vid armén som marinläkarstipendiaterna vid marinläkarkåren
syntes dock de nu föreslagna extra bataljonsläkarna vid fältläkarkåren
böra benämnas fältläkarstipendiater.
Försvarets civilförvaltning har framhållit angelägenheten av att provisoriska
åtgärder vidtoges för tillgodoseende av det extra läkarbehovet vid armén.
Förslaget örn inrättande av befattningar för fältläkarstipendiater syntes härvidlag
utgöra en godtagbar lösning av frågan. Civilförvaltningen ansåge sig
svårligen kunna göra något uttalande om i vilken omfattning läkarkrafterna
vid armén borde förstärkas men ville dock understryka det angelägna i att
åtgärder vidtoges för att möjliggöra pensionering i de av 1944 års militärsjukvårdskommitté
angivna fallen. Då frågan om försvarets framtida organisation
för närvarande vore under omprövning, ville det emellertid förefalla
som om skäl talade för att föreliggande förslag med hiinsyn till sin omfattning
borde komma under bedömande i nämnda sammanhang. I avbidan härpå
syntes det oundgängliga behovet av ytterligare läkarkrafter böra tillgodoses
Bihang till riksdagens protokoll IVdC). 1 sami. Nr 120. 273 46 1,1
194
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
genom anlitande av civila läkare eller icke tjänstgöringsskyldiga läkare i reserven
och på reservstat samt bataljonsläkare vid fältläkarkåren, en anordning
som tillämpats alltsedan år 1919. Skulle denna utväg prövas icke vara framkomlig,
syntes i förhandenvarande läge vid avvägningen av antalet befattningar
för fältläkarstipendiater såsom utgångspunkt böra tagas det av militärsjukvårdskommittén
beräknade erforderliga antalet tjänstgöringsdagar för
extra läkare.
Beträffande tjänstgöringsskyldighet och ekonomiska förmåner för de föreslagna
fältläkarstipendiaterna har civilförvaltningen anfört i huvudsak följande.
Jämlikt reglementet för marinen vore marinläkarstipendiat skyldig tjänstgöra
i medeltal minst 90 dagar för år. Tjänstgöringsskyldighet av samma omfattning
hade jämväl ålegat de tidigare fältläkarstipendiaterna vid armén. Civilförvaltningen
ville därför ifrågasätta, huruvida icke även av förevarande beställningshavare
borde utkrävas tjänstgöringsskyldighet i sist angiven utsträckning.
Härigenom skulle med utgångspunkt från militärsjukvårdskommitténs
beräkningar antalet fältläkarstipendiater kunna begränsas till 42.
Marinläkarstipendiat åtnjöte ett årligt arvode av 1 410 kronor jämte d.agarvode
med 12 kronor under tjänstgöring i land och sjötillägg med 17 kronor
50 öre under tjänstgöring till sjöss. Å årsarvodet utginge dyrtidstillägg med
för närvarande 26 %. Då det syntes kunna befaras att rekryteringen av läkare
till marinen skulle komma att ogynnsamt påverkas, därest årsarvodet till fältläkar-
respektive marinläkarstipendiat skulle komma att utgå efter olika grunder,
syntes det vara erforderligt att årsarvodena bestämdes till ensartade belopp.
Civilförvaltningen ville ifrågasätta, örn icke årsarvodet till fältläkarstipendiat
borde kunna fastställas till det för marinläkarstipendiat nu bestämda
beloppet 1 410 kronor. Härvid förutsattes att å arvodet finge utgå dyrtidstillägg.
Med utgångspunkt härifrån syntes anledning knappast föreligga att gradera
dagarvodet på sätt som gällde för bataljonsläkare vid fältläkarkåren utan borde
dylikt arvode få utgå såsom föreslagits, eller med 12 kronor vare sig tjänstgöringen
fullgjordes inom eller utom bostadsorten.
Gentemot förslaget örn ekiperingshjälp och möjlighet för personalen att
vinna inträde i reserven syntes i och för sig intet vara att erinra. Då emellertid
■—- till undvikande av att den föreslagna organisationen i avbidan på resultatet
av pågående utredning örn försvarets framtida gestaltning fastlåstes —
personalen syntes böra tills vidare anställas medelst kontrakt med förslagsvis
6 månaders ömsesidig uppsägningstid, ville det förefalla ämbetsverket tveksamt,
huruvida ekiperingshjälp borde utgå. Civilförvaltningen ifrågasatte,
huruvida icke lämpligen under tjänstgöring erforderlig beklädnad i stället
kunde såsom lån tillhandahållas av kronan.
För egen del anser jag det oundvikligt, att åtgärder redan nu vidtagas för
att i möjligaste mån avhjälpa den föreliggande bristen på läkare inom armén.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kommer denna brist allteftersom
facktjänstgöringsskyldiga läkare kunna ställas till förfogande att nedgå för att
slutligen helt täckas. Under sådana förhållanden synas de åtgärder, som nu
böra vidtagas för avhjälpande av läkarbristen, böra erhålla provisorisk karaktär.
Att, såsom föreslagits, för ändamålet återuppliva fältläkarstipendiatinstitutionen
har därvid synts mig vara en framkomlig och ändamålsenlig utväg.
195
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Däremot är jag icke för närvarande beredd förorda inrättande av ytterligare
befattningar för bataljonsläkare vid fältläkarkåren, särskilt som sådana befattningar
för närvarande i viss utsträckning äro vakanta. Av fältläkarstipendiat
synes böra fordras en tjänstgöringsskyldighet av 75 dagar per år. Årsarvode
synes i enlighet med arméöverläkarens förslag böra utgå med 1 800 kronor för
år, därvid jag förutsätter, att dyrtidstillägg icke skall utgå. Vidare synes i enlighet
med förslaget till fältläkarstipendiat böra utgå traktamente med 12
kronor per tjänstgöringsdag, oavsett örn vederbörande tjänstgör inom eller
utom egen bostadsort. Såsom civilförvaltningen föreslagit bör vederbörande
anställas medelst kontrakt med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid. Ekiperingshjälp
torde icke böra utgå, då jag förutsätter, att erforderlig beklädnad
såsom lån kostnadsfritt tillhandahålles av kronan. Jag har icke funnit anledning
till erinran mot att fältläkarstipendiat, efter att ha innehaft sin befattning
minst 3 år, erhåller möjlighet till inträde i fältläkarkårens reserv.
Det erforderliga antalet fältläkarstipendiater uppskattar jag för nästa budgetår
till 60. Kostnaderna för arvoden m. m. till stipendiaterna beräknar jag till
omkring 160 000 kronor. Jag förutsätter, att detta belopp för de efterföljande
budgetåren minskas i samma mån som antalet genom värnpliktiga läkares facktjänstgöring
disponibla dagar ökas.
Då jag icke ifrågasatt någon ändring beträffande antalet bataljonsläkare vid
fältläkarkåren, skulle det sammanlagda medelsbehovet för arvoden m. m. till
dylika läkare samt fältläkarstipendiater för nästa budgetår uppgå till (120 000
+ 160 000 —) 280 000 kronor.
Bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren.
För innevarande budgetår ha under särskild delpost beräknats medel för
arvoden m. m. till 10 bataljonsveterinärer vid fältveterinärkåren. För nästa
budgetår förutsättes ingen ändring i antalet dylika beställningar. Jag räknar
därför för ändamålet med oförändrat belopp, 25 000 kronor.
Musikelever.
För innevarande budgetår har under särskild delpost beräknats medel för
kontant ersättning till 157 musikelever med 360 kronor för år och elev. Någon
höjning härutinnan förutsättes icke, varför jag för budgetåret 1946/47 upptager
oförändrat belopp, 57 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle sålunda utgöra
(9 500 000 + 2 470 000 + 1 168 000 + 280 000 + 25 000 + 57 000 =) 13 500 000
kronor.
5. Rörligt tillägg.
Med tillämpning av sedvanliga beräkningsgrunder erfordras för rörligt
tillägg för budgetåret 1946/47 ett belopp av i runt tal 9 950 000 kronor (nu
9 425 000 kronor).
Det sålunda beräknade medelsbehovet under arméns anslag till avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1946/47 uppgår således till 74 200 000
kronor, innebärande en anslagshöjning med 3 500 000 kronor.
196
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels för budgetåret 1946/47 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid armén, vilka komma att till riksdagen i särskild
ordning överlämnas;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela särskilda
föreskrifter av i tillämpliga delar samma innehåll som innefattas
i de särskilda bestämmelser, som genom Kungl. Maj:ts
beslut den 30 juni 1942, den 30 juni 1943, den 2 juni 1944 och
den 15 juni 1945 fastställts att lända till efterrättelse för tilllämpningen
av arméns personalförteckningar budgetåren 1942/43
—1945/46, samt de särskilda föreskrifter, som kunna visa sig
erforderliga i samband med genomförandet av den av 1942 års
riksdag godkända planen för fortsatt utbyggnad och organisation
av landets försvarskrafter under budgetåren 1942/47, ävensom
bestämmelser örn fortsatt giltighet av den för budgetåret
1945/46 fastställda personalförteckningen för ordinarie tjänstemän,
såvitt avser manskapsbeställningarna;
dels godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till avlöningar
till aktiv personal m. fl. att tillämpas under budgetåret
1946/47:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ kronor 48 000 000
2. Arvoden till pensionerad personal i arvo
desbefattning,
förslagsvis .................... » 5 900 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis........ » 1250000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis................................ » 13 500 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 9 950 000
Summa kronor 78 600 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis...................... kronor 4 400 000
Nettoutgift kronor 74 200 000
dels ock till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 74 200 000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 197
[20.] Armén: Avlöningar till civil handräckningspersonal, förslagsanslag.
1942 års försvarsbeslut:
under uppsättningsperioden ................................ kronor 2 590 000
vid genomförd organisation ................................ » 2 650 000
Budgetåren 1942/47 (beräknad medelbelastning per år å
kostnadsramen) .............................................. » 3 550 000
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 3 070 000 kronor och
har beräknats efter ett antal av 790 handräckningsmän. I årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, punkt 28) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att, i avbidan å särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår för
ändamålet beräkna ett anslag av 3 070 000 kronor. Beträffande beräkningsgrunden
hänvisas till vad i det föregående anförts vid anmälan av anslaget
till försvarets civilförvaltnings avlöningar.
Nämnda 790 handräckningsmän ha fördelats med 550 på truppförbanden
och 130 på försvarsområdena, 60 ha tilldelats vissa skolor och anstalter och
50 avses såsom remontskötare. De handräckningsmän som tjänstgöra å truppförband
och försvarsområden äro avsedda för förrådsarbete. Såsom framgår
av vad jag anfört vid behandlingen under anslaget till Armén: Avlöningar i
det föregående av frågan örn förrådspersonal vid armén har arméchefen föreslagit
en utökning för truppförbanden av antalet handräckningsmän med
349 till 899. För försvarsområdena innebär förslaget örn anställande av förrådspersonal,
att kategorien civila handräckningsmän så gott som helt ersättes
av förrådsmän, varigenom antalet handräckningsmän vid försvarsområdena ansetts
kunna minskas med 124 till 6. Försvarets civilförvaltning har i sina
medeisäskanden för nästa budgetår räknat med en planenlig utökning av antalet
remontskötare till 57. Antalet civila handräckningsmän för nästa budgetår
skulle härigenom uppgå till (60 + 899 + 6 + 57 =) 1 022.
Genom beslut den 25 augusti 1944 uppdrogs åt statens organisationsnämnd
att i samråd med armé-, marin- och flygförvaltningarna samt arméns fortifikationsförvaltning
verkställa utredning angående eldnings-, underhålls- och
reparationstjänsten vid försvarsväsendets äng- och värmecentraler.
I skrivelse den 1 februari 1946 har statens organisationsnämnd framlagt
resultatet av den verkställda utredningen, såvitt avser behovet av viss personal
för eldningstjänst vid försvaret. Beträffande de synpunkter, som
varit vägledande för organisationsnämnden vid beräkningen av behovet av
civil eldarpersonal, har nämnden anfört i huvudsak följande.
Brist på värnpliktig handräckningspersonal vore att förutse under närmaste
decennium. Redan innevarande eldningssäsong, då endast omkring 20 % av
det maximala eldarbehovet skulle tillgodoses med värnpliktig handräckningspersonal,
hade det vid flertalet förband stött på stora svårigheter att avse
värnpliktiga för ändamålet i fråga. Därtill komme att eldningsarbetet enligt
vad erfarenheten visade bleve mera ekonomiskt, när för ändamålet kunde
avses ständigt tilldelad personal. Med anledning därav förutsattes, att hela
eldarbehovet skulle täckas med civil personal.
Det egentliga eldningsarbetets kvantitet vore beroende av årstid och väderlek.
Verkställda organisationsundersökningar av eldnings- och reparations
-
198
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
arbetet visade emellertid, att huvuddelen av eldarpersonalen kunde erhålla
full sysselsättning året ruut dels med eldningsarbete, dels med den grundliga
rengöring och översyn av värmeanläggning med tillhörande ledningar,
som alltid erfordrades efter avslutad eldningssiisong, dels slutligen med de
mer eller mindre omfattande reparationer, som bleve en följd av denna översyn.
Därtill bomme, att maskinist- och eldarpersonalens semester i regel infälle
under sommaren. Lämpliga ersättare för den lediga personalen måste
därför finnas vid förbandet. Den del av den civila eldarpersonalen, som sommartid
kunde frigöras från värmeanläggningarna, komme i enstaka fall att
uppgå till högst 2—3 man. Någon svårighet att sysselsätta dessa med nyttigt
arbete vid truppförbanden syntes icke föreligga, då antalet handräckningsvärnpliktiga
vid de enskilda förbanden av allt att döma komme att bliva
knappt tillmätt. Möjligheten att årsanställa huvuddelen av eldarpersonalen
borde också inverka fördelaktigt på denna personals rekrytering. Detta i sin
tur kunde medföra, att personalens yrkesskicklighet, lokalkännedom m. m.
stegrades, vilket allt komme eldnings- och reparationsarbetets kvalitet tillgodo.
Bränslelaget under de senaste åren hade nödvändiggjort, att ersättningsbränslen
i stor utsträckning måst tillgripas. Enär dessas bränslevärde per
volymenhet vore lägre än motsvarande värde för fossila bränslen, hade behovet
av eldarpersonal under nämnda tid varit större än vid normalt bränsleläge.
Mycket tydde på att ersättningsbränslen i stor utsträckning måste användas
även under de närmaste åren, framför allt under nästkommande eldningsår.
Med anledning därav hade beräkningen av eldarbehovet utförts så,
att den utvisade dels behovet av arbetskraft vid normalt bränsleläge, dels det
behov därutöver som erfordrades, då ersättningsbränslen måste användas.
Endast det antal eldare borde givetvis årsanställas, som erfordrades vid normalt
bränsleläge. Den arbetskraft, som användningen av ersättningsbränsle
därutöver krävde, borde endast säsonganställas under den egentliga eldningsperioden.
Sistnämnda synpunkt gjorde sig särskilt gällande vid beräkning
av behov av eldarpersonal under budgetåret 194G/47. I det förslag, som här
framlades, vore därför antalet eldare uppdelat i årsanställda och säsonganställda
dylika.
Därest oljeeldning helt eller delvis kunde införas vid vissa av försvarsväsendets
värmeanläggningar, komme detta givetvis att i någon mån inverka
på behovet av eldare. Med hänsyn till att övergång till oljeeldning kunde
väntas komma att ske endast vid vissa, för ändamålet välbelägna eller särskilt
lämpade anläggningar, syntes antalet oljeeldade anläggningar bliva
mycket begränsat. Någon svårighet att anpassa antalet erforderliga eldare
efter det sålunda minskade behovet syntes därför icke uppstå, därest central
myndighet bemyndigades att efter samråd med försvarets centrala organisationskommitté
göra de jämkningar i eldarbehovet, som införandet av oljeeldning
vid vissa anläggningar kunde medföra. Under avvaktan på avsedd centralisering
av försvarets fortifikations- och byggnadsförvaltning borde bemyndigandet
att reglera eldarbehovet lämpligen givas försvarets civilförvaltning.
Samråd beträffande här avsedda ändringar i eldarbehovet borde äga rum med
berörda förvaltningsmyndigheter vid försvarsgrenarna.
Försvarets utbyggande under innevarande femårsperiod hade ännu icke
helt genomförts, varför vissa förband och anstalter stöde inför omorganisation
eller komme att erhålla nya kasernetablissement. På grund därav kunde
eldarbehovet icke exakt beräknas. En reserv måste därför allt fortfarande medräknas
i fråga örn detta behov. Hittills hade denna reserv varit uppdelad på
de tre försvarsgrenarna. På grund av erfarenheterna från innevarande eldningsår
syntes denna reserv hädanefter böra vara gemensam för hela försvarsväsendet.
Den kunde därigenom göras mindre. Denna centrala reserv borde
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
199
på tidigare angivet skäl lämpligen ställas till försvarets civilförvaltnings förfogande
att användas efter samråd med berörda förvaltningsmyndigheter vid
försvarsgrenarna samt med försvarets centrala organisationskommitté.
På grundval av särskilda undersökningar och under hänsynstagande till
nu angivna synpunkter har organisationsnämnden beräknat behovet av eldarpersonal
vid de tre försvarsgrenarna under budgetåret 1946/47 enligt följande.
Helårsanställd personal
Säsonganställd »
Armén
..................... 376
..................... 72
Marinen
71
17
Flygvapnet
107
51
Summa 448
88
158
Sammanlagt ...........
Reserv...................
694
26
Summa summarum
720
Nämnden har anfört, att i gällande personalförteckningar upptagna eldare
av 1. och 2. klass icke inräknats i det angivna behovet. Personal för skötsel av
eldningen vid kustartilleriförsvarens ytterförläggningar vore i regel icke heller
medräknad i behovssiffrorna. Enligt undersökningarna på de olika platserna,
vilka skett i samråd med berörda lokalmyndigheter, hade det nämligen visat
sig, att här avsett eldningsarbete vore av mycket ringa omfattning i jämförelse
med övriga förekommande arbetsuppgifter. Eldningstjänsten vore därför endast
en bisyssla för här avsedd personal, som huvudsakligen sysselsattes med
ren förrådstjänst. Organisationsnämnden vore därför av den åsikten, att personalen
i fråga i avvaktan på resultatet av de vid kustartilleriet pågående organisationsundersökningarna
borde anställas såsom förrådsarbetare, men med
erforderliga kunskaper i eldningstjänst. Marinförvaltningen hade vid samråd
i ärendet förklarat, att den för närvarande icke kunde överblicka effekten av
här föreslagen omgruppering av personalen vid kustartilleriförsvarens ytterförläggningar.
Organisationsnämnden har även avgivit förslag till personalens fördelning
på olika förband inom de tre försvarsgrenarna. Denna fördelning, som på
grund av oförutsedda omständigheter kunde behöva göras till föremål för
mindre jämkningar, borde verkställas av försvarets civilförvaltning på förslag
av försvarets centrala organisationskommitté efter samråd med berörda
centrala förvaltningsmyndigheter. Organisationsnämnden har förutsatt, att den
säsonganställda personalen anställdes tidigast från och med 15 oktober 1946
högst intill 1 maj 1947. Vidare har nämnden framhållit, att för eldarpersonalen
gällde ett specialavtal, avpassat efter de särskilda förhållanden, som vore
förenade med eldnings t jänsten.
Organisationsnämnden har erinrat, att jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
22 juni 1945 angående anställande av extra eldarpersonal vid försvaret under
eldningsåret 1945/46 för nämnda tidsperiod medgivits anställning av högst
följande antal extra eldare, nämligen vid armén 375, vid marinen 105 och för
flygvapnet 160 eller sammanlagt 640 man. Därutöver hade sammanlagt 26
Departement schefen.
200 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
eldare funnits anställda med avlöning enligt löneplan MEx. Summa under
året anställda civila eldare uppginge sålunda till 666 man. Lädes därtill det
eldarbehov, som beräknats för de under budgetåret 1946/47 nytillkommande
förbanden K 2, SIK och F 18, infanteriets och kavalleriets kadettskola samt
marinens underofficersskola, Berga, eller sammanlagt 19 man, ökades nämnda
eldarantal till 685 man. Då organisationsnämnden föreslagit, att sammanlagt
720 civila eldare — reserven inräknad — skulle få anställas under budgetåret
1946/47, innebure detta salunda en ökning med 35 man. Därvid borde emellertid
hänsyn tagas till att det för innevarande eldningsår medgivna antalet
eldare endast vore avsett att täcka omkring 80 % av det maximala behovet,
att återstoden av detta behov skulle täckas med värnpliktig arbetskraft samt
att i verkligheten ett hundratal värnpliktiga hittills använts för eldningsändamål.
Samtliga dessa värnpliktiga kunde frigöras för andra arbetsuppgifter.
En reell ökning på omkring 35 civila eldare uppvägdes sålunda av en
minskning med omkring 100 värnpliktiga.
Arméchefens förslag beträffande förrådspersonal vid armén innebär, att
antalet handräckningsmän ökas från 790 till 1 015. Med planenlig utökning
av antalet remontskötare skulle antalet uppgå till 1 022. Med hänsyn till vad
jag föreslagit beträffande förrådspersonal vid försvarsområdena räknar jag
här med bibehållande av 124 handräckningsmän för dessa områden. Antalet
skulle härigenom uppgå till 1 146. Jag förutsätter, att det skall vara
möjligt att efter ytterligare prövning av behovet begränsa det sålunda
beräknade antalet handräckningsmän. Vid behandlingen av frågan örn
behovet av förrådspersonal har jag förordat, att det ytterligare behov av
dylik personal, som övergångsvis förelåge av den anledningen att truppförbanden
icke komme att vara rationaliserade under nästa budgetår, skall tillgodoses
genom anställande av civila handräckningsmän. Jag utgår från att
det oundgängligen erforderliga behovet av handräckningsmän för här avsedda
arbetsuppgifter, inberäknat förenämnda övergångsvis föreliggande behov,
skall kunna tillgodoses inom ramen för ett belopp, som jag, beräknat efter nu
gällande avtal, upptager till 5 000 000 kronor. Det bör framhållas, att jämlikt
nytt specialavtal, som slutits under år 1945, numera utgå högre löneförmåner
till den civila handräckningspersonalen än som förutsattes vid kostnadsberäkningama
för innevarande budgetår samt att nu gällande avtal uppsagts med
krav på ytterligare höjda löneförmåner. Det bör ankomma på Kungl. Majit
att meddela närmare bestämmelser till reglering av kostnaderna för här avsedd
personal.
Såsom av redogörelsen framgår har Kungl. Majit tidigare medgivit anställande
av extra civila eldare vid försvarets värmeanläggningar. Då dessa åtgärder
under beredskapstiden närmast varit föranledda av önskemålet att icke
halla värnpliktiga inkallade i tjänst i större utsträckning än som varit strängt
nödvändig, har det synts riktigast, att kostnaderna för denna civila extra personal
bestritts från förskottsanslag. För innevarande budgetår utgå motsvarande
kostnader från avvecklingsanslag.
Kungl. Martts proposition nr 120.
201
Minskningen av antalet värnpliktiga, som avdelas till handräcknings tjänst,
har emellertid beräknats komma att även efter återgång till fredsförhållanden
nödvändiggöra anlitande av civil personal i större omfattning för skötseln av
försvarets värmeanläggningar. Det organisationsnämnden meddelade utredningsuppdraget
har haft till syfte, bland annat, att klarlägga i vad mån så
skulle bli nödvändigt.
Organisationsnämnden har förutsatt, att värnpliktiga icke alls skulle tagas
i anspråk för här ifrågavarande arbetsuppgifter. Detta står även i överensstämmelse
med den disposition av tillgänglig handräckningspersonal, som
nämnden avsett för infanteriregemente i sin försöksorganisation vid Älvsborgs
regemente. Med hänsyn därtill och då, såsom nämnden framhållit, det
ur ekonomisk synpunkt är fördelaktigt, att för eldningsarbetet avses ständigt
tilldelad personal, har jag ansett mig böra godtaga denna förutsättning för
nämndens beräkningar av personalbehovet. I likhet med nämnden anser jag
också, att här ifrågavarande personal bör vara kollektivavtalsanställd. Kostnaderna
för avlönande av den civila eldarpersonalen böra beräknas under här
förevarande anslag.
Nämndens beräkningar av personalbehovet ha grundats på verkställda
undersökningar och framlagts i samråd med berörda centrala förvaltningsmyndigheter.
Efter återgång till normalt bränsleläge skulle enligt dessa beräkningar
erfordras, för armén 376, för marinen 71 och för flygvapnet 107 eldar©
samt grov- och diversearbetare. Vid behandlingen i årets statsverksproposition
av arméns bränsleanslag har jag anfört som min åsikt, att uppvärmningskostnaderna
skulle kunna högst avsevärt nedbringas genom modernisering av
vissa äldre värmeanläggningar. Organisationsnämnden har framhållit, att personalbegränsningar
kunna göras genom övergång till oljeeldning. Enligt vad
som framkommit vid undersökningar, som sedermera verkställts på området,
skulle installation av oljeeldning i anläggningar, som därför lämpa sig, medföra
så stora besparingar att kostnaderna för anskaffning av erforderlig utrustning
för oljeeldning skulle inbesparas på kortare tid än ett halvt år. De kostnadsbegränsningar
som sålunda stå att vinna på detta område böra enligt
min mening snarast tillvaratagas. Engångskostnader för anskaffning av utrustningen
samt för arbeten som kunna ifrågakomma, dock ej byggnadsarbeten,
böra kunna bestridas från de anslag, å vilka besparingar uppkomma genom
de bränslebesparande åtgärderna. Jag har för avsikt att framdeles förelägga
Kungl. Majit förslag i ämnet.
Tills vidare anser jag mig böra godtaga nämndens beräkningar av personalbehovet
vid normalt bränsleläge. Jag räknar därför med att nyss angivna antal
civila eldare m. m. vid de olika försvarsgrenarna skola finnas anställda under
nästa budgetår. I olika sammanhang i det föregående har jag, liksom organisationsnämnden
i detta ärende, räknat med att vedeldning måste äga rum även
under nästa budgetår. Den ytterligare personal, grov- och diversearbetare,
som på grund härav erfordras under nämnda budgetår och som ansetts böra
anställas endast för eldningssäsongen har av nämnden beräknats till 72, 17
och 51 för respektive armén, marinen och flygvapnet. Härutöver har nämnden
202
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
räknat med ytterligare en reserv av 26 man gemensam för hela försvaret och föranledd
av att alla på grund av försvarsbeslutet tillkommande anläggningar
ännu icke färdigställts. Även dessa beräkningar finner jag mig kunna godtaga.
För marinen och flygvapnet upptager jag erforderliga medel för anställande
av ifrågavarande personal under motsvarande anslag för nämnda, försvarsgrenar.
I detta sammanhang beräknar jag medel för armén. Här bör också lämpligen
tagas i beräkning den för försvaret gemensamma reserven av 26 man. I den
mån denna reservpersonal tages i anspråk för de övriga försvarsgrenarna böra
kostnaderna belasta dessa försvarsgrenars anslag. Yad nämnden anfört
rörande formerna för ställande av denna reserv till förfogande liksom sättet
för fördelningen av övrig personal på skilda förband har icke givit mig anledning
till erinran.
Årskostnaderna för den för armén beräknade civila eldarpersonalen kunna
uppskattas till 1 950 000 kronor på grundval av gällande avtal. De övergångsvis
för nästa budgetår erforderliga medlen för reservpersonal beräknar jag till
125 000 kronor.
Med hänsjm till vad sålunda anförts skulle medelsbehovet under detta anslag
för nästa budgetår uppgå till (5 000 000 + 1 950 000 + 125 000 =) i runt
tal 7 000 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 3 930 000 kronor.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Armén: Avlöningar till eimi handräckningspersonal för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 7 000 000 kronor.
|21.] Armén: Familjebidrag, förslagsanslag. I årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, punkterna 30, 82 och 118) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1946/47
beräkna följande förslagsanslag, nämligen till Armén: Familjebidrag 690 000
kronor, till Marinen: Familjebidrag 155 000 kronor och till Flygvapnet: Familjebidrag
57 000 kronor. De beräknade anslagen ha enligt vedertagna grunder
uppförts med samma belopp som för innevarande budgetår, varför det
sammanlagda medelsbehovet för familjebidrag för detta budgetår uppskattats
till 902 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i proposition den 15 februari 1946, nr 73, föreslagit
riksdagen att godkänna förslag till ny familjebidragsförordning, avsedd
■att ersätta de nu gällande krigs- och fredsfamiljebidragsförordningarna. I
anslutning till propositionen ha berörts vissa av statens arbetsmarknadskommission
i skrivelse den 18 januari 1946 framlagda kostnadsberäkningar, slutande
på en kostnad för budgetåret 1946/47 av i runt tal 7 700 000 kronor för
samtliga försvarsgrenar.
Vid anmälan av nyssnämnda proposition anförde jag, bland annat, att
familjebidragskostnaderna, såsom av arbetsmarknadskommissionens kostnadsberäkningar
framginge, komme att högst avsevärt överstiga vad man tidigare
räknat med. Att kostnadsberäkningarna tidigare varit så otillförlitliga sammanhängde,
såsom arbetsmarknadskommissionen framhållit, med att samtliga
familjebidrag under beredskapstiden redovisats gemensamt. Man hade således
Kungl. Majlis proposition nr 120.
203
icke ur anslagsredovisningarna kunnat särskilt utläsa kostnaderna för de
värnpliktiga, som fullgjort normal fredstjänstgöring. Självfallet vore även de
beräkningar, som nu framlagts, tämligen osäkra, då de i huvudsak grundats
på förhållanden vid ett enda förband, Södermanlands pansarregmente, och
detta, såsom kommissionen framhållit, icke kunde betraktas såsom representativt
för förhållandena vid övriga delar av krigsmakten. Vad särskilt anginge
giftermålsfrekvensen bland de värnpliktiga hade kommissionen ansett en kraftig
reduktion av det procenttal, som framkommit vid Södermanlands pansarregemente,
motiverad. Till komplettering av den av kommissionen verkställda
utredningen hade jag låtit infordra uppgifter från ett antal förband i olika
delar av landet rörande giftermålsfrekvensen bland de värnpliktiga, som för
närvarande fullgjorde sin första tjänstgöring. Utredningen i ärendet vöre
emellertid ännu icke slutförd. Det av arbetsmarknadskommissionen tillämpade
procenttalet beträffande giftermålsfrekvensen bland dessa yngre värnpliktiga
syntes därför i brist på säkrare utgångspunkter få tills vidare godtagas.
Emellertid hade, enligt vad jag vidare anförde, arbetsmarknadskommissionen
grundat sina beräkningar på det antal tjänstgöringsdagar för värnpliktiga,
som tidigare angivits av de militära myndigheterna och legat till
grund för anslagsberäkningarna i årets statsverksproposition. Då ett stort
antal värnpliktiga, som enligt dessa beräkningar skulle fullgöra repetitionseller
efterutbildningsövning under nästa budgetår, med hänsyn till fullgjord
beredskapstjänstgöring syntes komma att befrias från sådana övningar, hade
jag låtit verkställa en förnyad kostnadsberäkning, i vilken detta förhållande
beaktats. Enligt denna beräkning, vilken då icke helt slutförts, uppskattades
statens kostnader för familjebidragen under nästa budgetår till omkring
5 200 000 kronor.
Sedan nyssberörda undersökning rörande giftermålsfrekvensen bland de
värnpliktiga vid vissa förband numera slufförts, upptager jag till behandling
frågan örn anvisande av medel för bestridande av familj ebidragskostnaderna
under nästa budgetår.
Innan jag närmare ingår på anslagsberäkningarna, torde emellertid böra
upptagas till behandling ett av arbetsmarknadskommissionen framlagt förslag
örn anvisande av ett för försvarsgrenarna gemensamt anslag
till familjebidrag.
I sin förenämnda skrivelse den 18 januari 1946 har statens arbetsmarknads
kommission till stöd för förslaget framhållit, att det skulle vålla familj ebidragsnämnderna
en betydligt ökad arbetsbörda, därest de skulle nödgas redovisa
utgivna familjebidrag med hänsyn till vid vilken försvarsgren de värnpliktiga
fullgjorde sin tjänstgöring.
Riksräkenskapsverket har i avgivet utlåtande anfört, att mot kommissionens
förslag talade önskvärdheten av att de tre försvarsgrenarnas kostnader kunde
särskiljas. Riksräkenskapsverket ville emellertid särskilt framhålla, att svårigheterna
att åstadkomma en sådan uppdelning av kostnaderna vore uppenbara.
Utöver den arbetsbörda, som för möjliggörande av en sådan uppdelning
skulle komma att åvila familjebidragsnämnderna, uppkomme andra svårigheter
vid kostnadernas redovisning hos länsstyrelserna. Särskilt med hän
-
204
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
syn till att familjebidragsnämnderna för finansiering av familjebidragen
erbölle förskott från länsstyrelserna, vilka förskott i budgetredovisningem
påfördes anslagen, samt att den slutliga avräkningen skedde först i efterhand,
syntes möjligheterna att uppdela dessa kostnader på anslag för de tre försvarsgrenarna
vara mycket små, i varje fall så länge redovisningen av anslagen omhänderhades
av länsstyrelserna. Hur familjebidragen fördelades å värnpliktiga
vid olika försvarsgrenar kunde inte i förväg beräknas, enär fördelningen
vore i huvudsak beroende av sociala och icke av militära förhållandena. Därtill
komme, att även andra anslag avseende löneförmåner — dyrtidstillägg, barntillägg,
kristillägg och provisoriskt lönetillägg -—- vore upplagda såsom för försvarsgrenarna
gemensamma anslag, trots att för dessa anslags uppdelning på
försvarsgrenar kunde åberopas betydligt starkare skäl. Med hänsyn till vad nu
sagts ansåge sig riksräkenskapsverket böra förorda, att familjebidragen redovisades
å fjärde huvudtiteln under ett för försvarsgrenarna gemensamt anslag.
Vidkommande beräkningarna rörande medelsbehovet för familjebidrag
för nästa budgetår framgår av det föregående, att arbetsmarknadskommissionen
grundat sina beräkningar på en undersökning rörande
familjebidragskostnaderna vid Södermanlands pansarregemente. Undersökningen
har avsett kostnaderna för familjebidrag för de värnpliktiga, som för
närvarande fullgöra första tjänstgöring vid regementet. Beträffande undersökningens
detaljer torde få hänvisas till förenämnda proposition samt handlingarna
i ärendet. Här må blott erinras om följande.
Enligt undersökningen vid Södermanlands pansarregemente äro icke
mindre än 8 % av ifrågavararande värnpliktiga gifta, medan enligt befolkningsstatistiken
antalet gifta i åldern 20—21 år vid utgången av år 1942 motsvarade
1,3 %. Med beaktande av vissa i kommissionens skrivelse närmare angivna
omständigheter har kommissionen emellertid funnit befogat att räkna med
att 2,2 % av de värnpliktiga äro gifta under första tjänstgöring och under första
repetitionsövning.
På grundval av dessa beräkningar har kommissionen kommit tili det resultatet,
att familj ebidragskostnaden per tjänstgöringsdag för värnpliktiga i allmänhet
bör beräknas efter ett belopp av 24,5 öre, varav 22,44 öre beräknats
falla å staten och återstoden 2, o 6 öre, å kommunerna.
För officersaspiranter (motsvarande) och värnpliktiga, som uttagits till fortsatt
tjänstgöring, har kommissionen räknat med en dagskostnad av 10 öre.
Vad slutligen angår kostnaderna för familjebidrag till äldre värnpliktiga
har kommissionen ansett sig kunna räkna med en dagskostnad av 2 kronor,
varav 1 krona 83,2 öre beräknats falla å staten och återstoden, 16,8 öre, å
kommunerna.
Sedan den på min anmodan verkställda undersökningen rörande giftermålsfrekvensen
bland värnpliktiga vid ett flertal andra förband än Södermanlands
pansarregemete (samtliga infanteriregementen, två artilleriregementen,
en örlogsstation, ett kustartilleriregemente och fyra flygflottiljer) visat, att
de värnpliktiga äro gifta i avsevärt större omfattning än arbetsmarknadskommissionen
haft anledning räkna med, ha inom kommissionen verkställts förnyade
kostnadsberäkningar. Därvid ha jämväl beaktats de minskningar i
tidigare beräknat antal tjänstgörings dagar, som med hänsyn till vad under
punkt 3 i det föregående anförts beräknas uppstå på den grund, att värnplik
-
Kungl. Maj ris proposition nr 120.
205
tiga, som fullgjort viss tids beredskapstjänstgöring, avses skola bliva befriade
från fullgörande av repetitions- eller efterutbildningsövning. Hänsyn har
även tagits till vissa andra jämkningar i tidigare angivet antal tjänstgöringsdagar.
Med dessa utgångspunkter ha de å staten belöpande familj ebidragskostnaderna
för nästa budgetår för de olika försvarsgrenarna beräknats på
följande sätt.
Giftermål 8- frekvens
bland yngre
värnpliktiga
%
Dagskostnad
för yngre
värnpliktiga
öre
Totalkostnad
för samtliga
värnpliktiga
kronor
6,5
4,0
3,2
42,94
30,40
26,so
6 056 000
952 000
890 000
Summa
— —
7 898 000
I det i propositionen nr 73 framlagda förslaget till ny familjebidragsförordning
förutsättes, att familjebidragen till de värnpliktigas familjer skola
utbetalas av kommunala familjebidragsnämnder. Såsom arbetsmarknadskommissionen
och riksräkenskapsverket framhållit skulle det utan tvivel vara
förenat med svårigheter för dessa nämnder att redovisa utgivna familjebidrag
på sådant sätt, att av redovisningen framgår, vilken försvarsgrens anslag
respektive familjebidrag böra belasta. Detta förhållande talar uppenbarligen
för den av myndigheterna förordade anordningen med ett för försvarsgrenarna
gemensamt anslag till familjebidrag. Emellertid synes det mig vara i hög grad
önskvärt, att respektive försvarsgrenars kostnader i görligaste mån redovisas
var för sig. Jämförelser mellan kostnaderna för de olika försvarsgrenarna
försvåras nämligen i den mån med försvarsgrenarnas verksamhet omedelbart
sammanhängande kostnader bestridas med anlitande av anslag av gemensam
natur. Den omständigheten, att vissa sådana kostnader — såsom kristillägg,
ersättningar till försvarets fastighetsfonds delfonder m. m. — redan nu upptagas
under gemensamma anslag, synes mig icke böra utgöra skäl för att så
bör ske även beträffande kostnader, för vilka särskilda anslag för närvarande
finnas uppförda å riksstaten.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag ansett mig böra ytterligare
undersöka, huruvida icke — med skäligt beaktande av familjebidragsnämndernas
svårigheter att redovisa de olika försvarsgrenarnas kostnader var för
sig — de nuvarande särskilda familjebidragsanslagen skola kunna bibehållas.
En framkomlig väg har därvid synts mig vara, att samtliga familjebidragskostnader
i första hand få belasta ett enda anslag — lämpligen arméns —
men att sedermera en avräkning äger rum i syfte att åvägabringa en fördelning
av kostnaderna på de olika försvarsgrenarna. Till grund för avräkningsförfarandet
torde kunna läggas uppgifter rörande antalet tjänstgöringsdagar inom
de olika försvarsgrenarna, giftermålsfrekvens bland i tjänst varande värnpliktiga
och andra omständigheter, som kunna anses vara av betydelse för
kostnadernas fördelning. Utredning rörande kostnadsfördelningen synes böra
Departements
chefen.
206
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
verkställas varje år genom tillsynsmyndighetens försorg. Självfallet böra
endast mycket approximativa beräkningar verkställas i detta hänseende. I
enlighet med det anförda förordar jag alltså, att även i fortsättningen särskilda
anslag anvisas för de olika försvarsgrenarnas familjebidragskostnader.
De föreliggande kostnadsberäkningarna för nästa budgetår sluta, såsom av
det föregående framgår, på ett totalbelopp för samtliga försvarsgrenar på i
runt tal 7 900 000 kronor. Till jämförelse må erinras örn att kostnaderna för
innevarande budgetår beräknats till 900 000 kronor och att desamma- i propositionen
nr 73 — innan utredningen örn giftermålsfrekvensen bland de värnpliktiga
förelåg — uppskattades till omkring 5 000 000 kronor. Den avsevärda
höjningen föranledes, såsom av nyssberörda proposition framgår, endast
till en mindre del av de nya familjebidragsbestämmelser, varom förslag framlagts
i propositionen. I huvudsak är ökningen att hänföra till den omständigheten,
att kostnadsberäkningarna tidigare, med hänsyn till de under beredskapstiden
rådande förhållandena, varit bristfälliga. Anledningen härtill är
i främsta rummet, att samtliga familjebidrag under berörda tid redovisats
gemensamt och att man således ur anslagsredovisningarna icke kunnat särskilt
utläsa kostnaderna för de värnpliktiga, som fullgjort normal fredstjänstgöring.
Ehuru de nu verkställda kostnadsberäkningarna torde vara mera rättvisande
än de tidigare framlagda, måste de alltjämt betraktas såsom i hög
grad ungefärliga, då de beträffande vissa i beräkningarna ingående faktorer
grunda sig på erfarenheterna från ett enda truppförband. Jag anser det
därför befogat att icke i nuvarande läge föreslå en så avsevärd höjning av
familjebidragsanslagen, som en tillämpning av de nya beräkningarna borde
föranleda. Därvid har jag även beaktat, att den för närvarande redovisade
höga giftermålsfrekvensen bland de värnpliktiga delvis kan vara av övergående
natur. Även den förbättring av folkpensionerna, som i en nära framtid
torde vara att förvänta, bör föranleda en minskad belastning å familjebidragsanslagen.
Å andra sidan tillkomma portokostnaderna för familjebidragens
utbetalning, vilka torde böra bestridas från familj ebidragsanslagen.
Med beaktande av vad sålunda anförts föreslår jag, att anslagen till familjebidrag
för nästa budgetår bestämmas till följande belopp, nämligen för armén
4 900 000 kronor, för marinen 800 000 kronor och för flygvapnet 750 000
kronor, eller således tillhopa 6 450 000 kronor.
Vid anslagsberäkningen har jag i likhet med arbetsmarknadskommissionen
förutsatt, att kostnaden för familjebidrag till värnpliktiga m. fl., som drabbats
av kroppsskada, icke skola bestridas från försvarsgrenarnas familj ebidragsanslag.
Frågan örn bestridande av dessa kostnader torde få upptagas till behandling
i annat sammanhang.
I det följande återkommer jag till frågan om anvisande av anslag till
familjebidrag för marinen och flygvapnet. I detta sammanhang hemställer
jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Armén: Familjebidrag för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 4 900 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
20T
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
[22.] Armén: Uttagning av motorfordon och motorredskap,förslagsanslag. Anslaget
är för innevarande budgetår upptaget med 50 000 kronor och disponeras
för bestridande av dels avgifter till besiktningsmän för motorfordon för
utfärdande av militärt besiktningsinstrument och dels ersättning för inställelse
av uttagna motorfondon till besiktning.
I statsverkspropositionen till innevarande års riksdag (fjärde huvudtiteln,
punkt 55) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, beräkna förevarande anslag till 50 000 kronor för budgetåret
1946/47.
Såsom framgår av vad jag i det föregående under punkt 14 anfört har Kungl.
Majit från och med den 1 december 1945 upphävt bestämmelserna angående
utfärdande genom besiktningsmännens försorg av särskilda militära besiktningsinstrument.
Medel för bestridande av avgifter för dylika instrument
behöva därför icke vidare beräknas. Av innevarande budgetårs anslag belöpa
35 000 kronor på dylika avgifter. För bestridande av återstående utgifter
för nästa budgetår torde böra upptagas oförändrat belopp, 15 000 kronor.
Närmare föreskrifter till reglering av medelsförbrukningen under anslaget
torde böra meddelas av Kungl. Majit.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Armén: Uttagning av motorfordon och motorredskap
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 15 000 kronor.
[23.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.
1942 års försvarsbeslut:
under uppsättningsperioden .............................. kronor 32 220 000
vid genomförd organisation................................ » 36 487 000
Budgetåren 1942/47 (beräknad medelbelastning per år å
kostnadsramen).............................................. » ^9 847 000
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 75) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1946/47 beräkna
ett förslagsanslag av 33 500 000 kronor.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 31 400 000 kronor. Kungl.
Majit har den 15 juni 1945 fastställt dels avlöningsstat för anslaget för nämnda
budgetår (se statsliggaren, s. 122 f.), dels ock särskilda personalförteckningar
beträffande den från anslaget avlönade personalen.
Under hänvisning till vad jag tidigare anfört i vissa frågor, som beröra
flera försvarsgrenar, övergår jag härefter till behandlingen av de
olika anslagsposterna samt lämnar i anslutning därtill en redogörelse för de
huvudsakliga ändringar i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna
som böra vidtagas.
208 Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Flottan.
Tid anmälan av propositionen 1944: 185 (s. 197) framhöll min företrädare
i ämbetet vid behandlingen av frågan angående flottans personalstater, att
efter 1942 års försvarsbeslut vissa jämkningar vidtagits i det av 1941 års
försvarsutredning framlagda fartygsbyggnadsprogrammet samt att vissa andra
omständigheter tillkommit av beskaffenhet att kunna påverka flottans personalbehov.
Med hänsyn därtill hade en översyn av de i försvarsbeslutet
framlagda personalberäkningarna för flottan ansetts erforderlig. Med ledning
av en inom marinstaben upprättad, den 28 januari 1944 dagtecknad promemoria
beräknades personalstaterna för budgetåret 1946/47 komma att understiga
de i försvarsbeslutet beräknade med — förutom 3 fänrikar, från vilka i
detta sammanhang kunde bortses — 1 kommendörkapten av 2. graden, 5 kaptener,
6 löjtnanter, 26 flaggunderofficerare, 62 underofficerare av 2. graden,
3 högbåtsmän, 32 furirer och 145 meniga.
De framlagda statberäkningarna föranledde icke erinran från riksdagens
sida (skrivelse 1944:321).
För nästkommande budgetår har nu marinchefen hemställt, att, i enlighet
med förutnämnda plan för personalbehovets täckande vid flottan under
femårsperioden, antalet beställningshavare i sjöofficerskåren finge utökas
med 1 kommendör i lönegrad Oa 6, 1 kommendörkapten av 1. graden, 3 kommendörkaptener
av 2. graden, 6 kaptener och 7 löjtnanter. Härutöver har
chefen för marinen föreslagit inrättandet av en beställning som kommendör
i lönegrad Oa 6, avsedd för en inspektör för flottans manskapsskolor.
Vad först beträffar kommendörsbeställningen för en inspektör för flottans
manskapsskolor vill jag erinra örn att marinchefen tidigare framlagt förslag
i denna riktning. Överbefälhavaren har härvid ansett sig icke kunna biträda
förslaget. I propositionen 1944:185 (s. 37) anförde min företrädare i ämbetet,
att, ehuru vissa skäl talade för förslaget, med prövningen av detsamma dock
borde anstå tills vidare. Icke heller vid anmälan av proposition 1945: 170
(s. 322 f.) har förslaget för det dåvarande ansetts kunna biträdas.
Vidkommande den nu gjorda framställningen har överbefälhavaren uttalat,
att han fortfarande ansåge sig icke kunna biträda förslaget, och härtill anfört,
att det syntes olämpligt att inför den förestående utredningen rörande
försvarets framtida organisation vidtaga en kostnadskrävande organisationsändring,
som det syntes böra ankomma på nämnda utredning att pröva.
Civilförvaltningen har i anslutning härtill icke ansett sig böra räkna med
någon ny kommendörsbeställning för här avsedd befattning.
Jag delar överbefälhavarens och civilförvaltningens uppfattning och anser
mig sålunda för närvarande icke böra tillstyrka förslaget om inrättandet av en
kommendörsbeställning för en inspektör för flottans manskapsskolor.
Den ytterligare kommendörsbeställning i lönegrad Oa 6, som enligt myndigheternas
förslag skulle upptagas, är avsedd för den tredje av de utav 1941
års försvarsutredning föreslagna högre förbandscheferna inom kustflottan.
Då till följd av den långvariga verkstadskonflikten 1945 krvssarbyggena blivit
fördröjda, anser jag att med inrättandet av denna beställning bör kunna anstå.
209
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Däremot har jag icke funnit anledning till erinran mot att i personalförteckningen
för flottan för nästkommande budgetår planenligt upptagas följande
nya beställningar, nämligen 1 för kommendörkapten av 1. graden och 3 för
kommendörkaptener av 2. graden. I avvaktan på resultatet av utredningen
angående organisationen av landets försvarskrafter efter utgången av budgetåret
1946/47 anser jag mig icke böra föreslå någon utökning av antalet kaptener
och löjtnanter vid flottan.
För underofficerare lia i civilförvaltningens medelsäskanden planenligt upptagits
54 nya beställningar, varav 11 i lönegrad UO 3, 20 i UO 2 och 23 i UO 1.
Häremot synes intet annat vara att erinra än att antalet nytillkommande beställningar
i lönegrad UO 1 bör begränsas till 22. I likhet med vad som gällt
för innevarande budgetår bör det ankomma på Kungl. Majit att närmare
pröva behovet av beställningarna i lönegrad UO 3, varför föreskrift bör meddelas,
att beställningarna icke må tillsättas, förrän Kungl. Majit därtill lämnat
särskilt medgivande.
Flaggkorpralsgraden har i försvarsbeslutet förutsatts skola successivt avvecklas
och har i gällande personalförteckning nedbringats att omfatta 10
beställningar. Såsom civilförvaltningen i enlighet med marinchefens förslag
förordat kan antalet flaggkorpralsbeställningar för nästa budgetår begränsas
till 5. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår bör, så länge
flaggkorpralsbeställningar finnas tillsatta, ett motsvarande antal beställningar
för underofficerare av 2. graden hållas vakant.
Beträffande staterna för det fast anställda manskapet i övrigt för budgetåret
1946/47 får jag hänvisa till vad jag tidigare anfört under punkten 4.
Kustartilleriet.
I sina medelsäskanden för nästkommande budgetår har inspektören för
kustartilleriet hemställt, att för befattningen som chef för utbildningsavdelningen
i kustartilleriinspektionen måtte avses officer i lönegrad Oa 4 samt
att befattningen icke måtte kombineras med tjänsten såsom stabschef inom
inspektionen. Kustartilleriinspektören har framhållit, bland annat, att sjöförsvarets
utbildningskommission i sitt i november 1943 avgivna betänkande
angående utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap vid marinen
framlagt förslag av denna innebörd. Erfarenheten hade, framhåller kustartilleriinspektören,
till fullo bestyrkt det av sjöförsvarets utbildningskommission
framförda kravet. Det omfattande och för kustartilleriets utbildningsverksamhet
betydelsefulla arbete, som utfördes inom kustartiileriinspektionens
utbildningsavdelning, borde utan tvekan ledas av en regementsofficer,
vilken icke såsom nu vore fallet tillika tjänstgjorde såsom stabschef
i inspektionen.
Chefen för marinen har tillstyrkt framställningen, varvid framhållits vikten
av att med hänsyn till den pågående minskningen av antalet värnpliktiga all
tänkbar omsorg ägnades utbildningsarbetet.
Försvarets civilförvaltning har likaledes ansett sig böra biträda förslaget.
Då jag icke funnit anledning till erinran mot förslaget, förordar jag, att
Bihang till riksdagens protokoll WIG. 1 sami. Nr 120. 278 4G 14
210
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
för befattningen som chef för utbildningsavdelningen vid kustartilleriinspektionen
avses 1 beställning i lönegrad Oa 4. Enär den nuvarande för VII. militärbefälsstaben
avsedda regementsofficersbeställningen ansetts kunna utbytas
mot beställning för kompaniofficer, medför bifall till förslaget endast
utökning med en beställning för kapten. Däremot anser jag mig, i av
vaktan på resultatet av pågående utredning örn försvarets framtida organisation,
icke böra förorda den utökning av antalet kompaniofficerare vid kustartilleriet,
som marinchefen och civilförvaltningen — såsom av handlingarna
i ärendet framgår — föreslagit.
Civilförvaltningen har föreslagit att planenligt skulle tillkomma följande
beställningar för underofficerare vid kustartilleriet, nämligen 2 i lönegrad
UO 3, 13 i UO 2 och 27 i UO 1. I avvaktan på resultatet av nyssnämnda utredning
anser jag mig icke böra biträda förslaget i annan mån än att 2 beställningar
i lönegrad UO 2 utbytas mot 2 beställningar i lönegrad UO 3. I
likhet med vad som föreslagits för flottan och gällt för innevarande budgetår
bör föreskrivas, att sålunda nytillkommande beställningar i lönegraden UO 3
icke må tillsättas utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande.
Beträffande manskapsstatema för nästkommande budgetår vill jag hänvisa
till vad jag tidigare anfört under punkten 4.
Mariningenjörkåren.
Eörsvarsutredningen föreslog i sitt betänkande, att den nuvarande uppdelningen
av mariningenjörkåren i två grupper, egentliga mariningenjörer
och specialingenjörer, av rekryteringshänsyn skulle upphöra och att ett enhetligt
system för antagning och utbildning av all personal vid kåren skulle
tillämpas. I anslutning härtill föreslogs bland annat, att huvuddelen av de
nuvarande specialingenjörerna skulle överföras till att bliva egentliga mariningenjörer
med inplacering i de tjänstegrader, som motsvarade specialingenjörernas
nuvarande lönegradsplacering, och att återstoden •—- verkstadsingenjörerna,
stationsingenjörerna och en kemist — skulle överflyttas å övergångsstat
och efter hand avföras från kåren för att ersättas med civil personal,
avlönad från sakanslag.
I försvarspropositionen 1942: 210 anförde min företrädare, att han, i avvaktan
på resultatet av den sedermera igångsatta utredningen av frågan örn
utnyttjande inom den militära organisationen av ingenjörtekniskt utbildad
personal och av 1941 års militära förvaltningsutredning, ansåge sig icke böra
taga slutlig ståndpunkt till frågan örn mariningenjörkårens organisation.
Försvarsväsendets ingenjörutredning har sedermera den 6 oktober 1944
avgivit betänkande med förslag rörande utnyttjandet av ingenjörtekniskt utbildad
personal inom försvarsväsendet och därmed sammanhängande frågor.
I betänkandet har frågan örn mariningenjörkårens organisation icke upptagits
till närmare behandling.
Yid anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 329) anförde min företrädare i
ämbetet, att det syntes angeläget, att den svävande frågan örn mariningenjörkårens
organisation och omfattning bragtes till sådan lösning, att kåren nöj
211
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
aktigt kunde betjäna marinen i tekniskt avseende, samt att utredning härom
syntes böra igångsättas utan uppskov.
Jämlikt beslut den 29 juni 1945 Ilar Kungl. Majit uppdragit åt chefen för
marinen att i samråd med marinförvaltningen utreda frågan angående utnyttjandet
av ingenjörtekniskt utbildad personal inom marinen.
Av skäl som framgår av vad jag nyss anfört har mariningenjörkåren under
budgetåren 1942/43—1945/46 utökats i allenast begränsad omfattning. Vidare
har, i anslutning till min företrädares uttalande vid anmälan av propositionen
1943:235 (s. 105), gällt den bestämmelsen, att sedan den 1 juli 1943 nytillkomna
beställningar vid mariningenjörkåren icke fått tillsättas med ordinarie
innehavare utan allenast fått uppehållas på förordnande tills vidare intill
dess Kungl. Majit annorlunda bestämmer.
Av i personalförteckningen för innevarande budgetår upptagna beställningar
få sålunda följande endast tillsättas medelst förordnande tills vidare, nämligen
beställningar för 1 marindirektör av 1. graden, 1 förste mariningenjör, 2 mariningenjörer
av 1. graden, 4 mariningenjörer av 2. graden, 1 specialingenjör av
1. graden, 3 specialingenjörer av 2. graden samt 9 specialingenjörer av 3.
graden.
I skrivelse den 17 april 1945 har chefen för marinen — med överlämnande
dels av en av försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund till marinchefen
ingiven skrivelse, dels av marinöverdirektörens yttrande häröver —
föreslagit, att å mariningenjörkårens stat upptagna beställningar, vilka finge
tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare, måtte få tillsättas med
ordinarie innehavare.
Såsom framgår av det anförda, berör marinchefens framställning de beställningar,
som för att täcka det mest angelägna behovet av personal vid
mariningenjörkåren tillkommit från och med budgetåret 1943/44. Det förhållandet
att nytillkomna beställningar icke få besättas med ordinarie befattningshavare
har visat sig medföra olägenheter vid personalrekryteringen.
Med hänsyn härtill och då behovet av tekniskt utbildad personal inom
marinen torde vara av den omfattningen, att bifall till marinchefens framställning
icke kommer att föregripa nu pågående utredning angående mariningenjörkårens
framtida omfattning och organisation, anser jag mig böra förorda,
att de i personalförteckningen här avsedda befattningarna få från och
med budgetåret 1946/47 besättas med ordinarie innehavare.
För innevarande budgetår hade chefen för mariningenjörkåren hemställt
örn inrättande av 5 nya beställningar såsom specialingenjörer, av vilka 2
för spccialingenjörer av 2. graden och 3 för specialingenjörer av 3. graden.
Av de nya beställningarna hade 2 avsetts för torpedingenjörer, 1 för radioingenjör,
1 för elektroingenjör vid Göteborgs örlogsvarv samt 1 för artilleriingenjör.
I propositionen 1945: 170 uttalade min företrädare i ämbetet härutinnan,
att en fortsatt ökning av antalet specialingenjörer syntes böra komma
till stånd men att det samtidigt i väntan på definitivt ställningstagande till
mariningenjörkårens organisation vore önskvärt, att viss återhållsamhet
iakttoges i Iråga örn inrättandet av nya tjänster. Endast 3 nya beställningar
212
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
borde därför inrättas: 1 för specialingenjör av 2. graden och 2 för specialingenjörer
av 3. graden. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (skrivelse
1945:353).
För budgetåret 1946/47 har marinöverdirektören funnit det ofrånkomligt
att, då behovet av samtliga de beställningar för specialingenjörer, som begärts
för budgetåret 1945/46, alltjämt kvarstode och gjorde sig alltmera
kännbart, föreslå en utökning med de 2 beställningar, som, i enlighet med
vad tidigare anförts, icke upptagits i personalförteckningen för innevarande
budgetår.
Chefen för marinen och försvarets civilförvaltning ha tillstyrkt marinöverdirektörens
förslag.
För egen del anser jag mig, på de av marinöverdirektören anförda skälen,
böra räkna med inrättande av ytterligare 2 specialingenjörbeställningar, nämligen
1 för specialingenjör av 2. graden och 1 för specialingenjör av 3. graden.
Marinläkarkåren.
Försvarets civilförvaltning har i sina medelsäskanden för nästkommande
budgetår hemställt örn inrättande av en beställning såsom marinläkare
av 1. graden, avsedd för marinens underofficersskola å Berga. Civilförvaltningen
har härvid åberopat följande av marinchefen i skrivelse till ämbetsverket
gjorda uttalande.
Marinens underofficersskola på Bergaområdet vid Hårsfjärden — vilken
skola icke ingick i femårsplanen — beräknas träda i verksamhet under budgetåret
1946/47, medan verksamheten vid dit förlagd värnpliktsskola avses
— örn byggnaderna äro färdiga i beräknad tid — taga sin början redan under
budgetåret 1945/46. För sistnämnda budgetår har i propositionen 1945: 170,
s. 343, upptagits befattningar för 1 sjuksköterska och 2 sjuksköterskebiträden.
Från och med budgetåret 1946/47 bör en tjänst som marinläkare av 1. graden
inrättas för marinens underofficersskola i likhet med vad fallet är vid exempelvis
sjökrigsskolan.
Marinöverläkaren har på anmodan verkställt utredning angående möjligheterna
att på annat sätt än det sålunda föreslagna tillgodose underofficersskolans
behov av läkare. Av utredningen framgår emellertid, att varken anlitande
av civil läkare i orten eller beordrande av marinläkare av 2. graden
till tjänstgöring vid skolan synes kunna komma i fråga.
Med hänsyn härtill finner jag mig — oaktat resultatet av utredningen
angående militärsjukvårdens organisation icke föreligger — böra förorda, att
för nämnda skola uppföres en beställning såsom; marinläkare av 1. graden i
lönegrad Ca 22.
Då en av de beställningar för marinläkare av 1. graden, som i enlighet
med 1942 års försvarsbeslut avsågs skola inrättas, till följd av berörda utredning
rörande mili tär sjukvårdens organisation icke för närvarande ansetts
böra uppföras i personalförteckningen, kommer härigenom antalet marinläkare
av 1. graden att överensstämma med det enligt försvarspropositionen
1942: 210 beräknade slutläget.
Sedan marinens sjukhus i Karlskrona numera nedlagts och den för sjuk
-
213
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
huset avsedde marinläkaren av 1. graden i lönegrad Ca 24 överförts till övergångsstat,
torde antalet beställningar i sistnämnda lönegrad planenligt böra
minskas från 8 till 7.
Marinens poliskår.
Genom beslut den 3 juli 1942 anmodade Kungl. Maj:t 1939 års polisutredning
att i samband med sitt utredningsuppdrag upptaga till behandling
frågan örn ersättande av marinens poliskår med särskilda statspolisavdelningar.
På förslag av polisutredningen förordnade därefter Kungl. Majit genom
beslut den 19 mars 1943, att lediga eller ledigblivna ordinarie beställningar
vid marinens poliskår tills vidare icke finge återbesättas utan allenast uppehållas
på förordnande.
1939 års polisutredning avgav den 5 februari 1944 utlåtande rörande frågan
örn en omorganisation av marinens poliskår. I utlåtandet föreslogs bibehållande
i huvudsak av nuvarande organisation.
Vid anmälan av propositionen 1945:170 (s. 331) framhöll min företrädare
i ämbetet, att åt marinförvaltningen uppdragits att undersöka möjligheterna
till minskning av den för Stockholms och Karlskrona örlogsvarv avsedda
marinpolispersonalen, samt att marinförvaltningen i skrivelse den 30 januari
1945 inkommit med utredning i ämnet. Av utredningen framginge, att ifrågavarande
personal syntes kunna minskas något, därest vissa mindre ombyggnadsåtgärder
vidtoges. Då marinförvaltningen ansåge ytterligare utredning
erforderlig, innan slutligt förslag kunde framläggas, förordade min företrädare,
att förutnämnda bestämmelse att lediga beställningar icke finge återbesättas
med ordinarie innehavare skulle gälla även under budgetåret 1945/46.
Svenska polisförbundet har nu i skrivelse den 19 november 1945 hemställt,
att de vakanta ordinarie polismannabefattningarna — 1 polisöverkonstapel-
och 5 poliskonstapelstjänster —■ vid marinens poliskår i Karlskrona
måtte få återbesättas.
Marinförvaltningen har i infordrat yttrande anfört, att det, ehuru vissa av
ämbetsverket i förutnämnda skrivelse den 30 januari 1945 föreslagna åtgärder
för underlättande av bevakningstjänsten kommit till utförande eller vore
under utförande, syntes av olika skäl ogörligt att minska polispersonalen, varför
marinförvaltningen tillstyrkte framställningen. Chefen för marinen och
försvarets civilförvaltning ha likaledes tillstyrkt bifall till framställningen.
Med hänsyn till att någon minskning av personalen vid marinens poliskår
sålunda icke synes vara möjlig att genomföra anser jag mig böra förorda, att
i personalförteckningen upptagna ordinarie beställningar för nämnda kår få
från och med budgetåret 1946/47 besättas med ordinarie innehavare.
Hissa utbi/dningsansta/ter.
För innevarande budgetår har under denna rubrik uppförts en särskild
beställning för chefen för marinens underofficersskola. Under erinran att
denna skola avses skola organiseras från och med ingången av budgetåret
1946/47 har marinchefen hemställt, att i personalförteckningen för nästa
214
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
budgetår planenligt måtte uppföras 2 nya beställningar, nämligen 1 för
souschef i lönegrad Oa 3 samt 1 för lärare i gymnastik och idrott i lönegrad
Oa 3 eller Oa 2. Jag har intet att erinra häremot.
Likaledes biträder jag civilförvaltningens förslag, att, då marinens sjukhus
i Karlskrona numera nedlagts, den för sjukhuset avsedda civila personalen
— 1 maskinist i lönegrad Ca 12 och 1 eldare i lönegrad Ca 7 •—
överföres till flottans sjömansskola och upptages under rubriken Vissa utbildningsanstalter.
Löneutgifterna enligt vederbörliga löneplaner för de ordinarie tjänstemän,
som enligt vad jag sålunda föreslagit böra finnas upptagna i personalförteckningen
för nästa budgetår, beräknas för helt budgetår utgöra 22 100 000
kronor. Från anslagsposten till avlöningar till nämnda personalkategori böra
emellertid i enlighet med gällande grunder för statuppställningen utgå jämväl
dels avlöningar till personal å avgångs- och disponibilitetsstat samt till
meniga anställda över stat vid flottan och kustartilleriet, dels ock vissa i
lönereglementena omförmälda fasta, lönetillägg och särskilda ersättningar.
Medel för anställande av meniga över stat ha inräknats i nyssnämnda belopp.
Kostnaderna för avlöningar till personal å avgångs- och disponibilitetsstat,
som för innevarande budgetår beräknats till 11 300 kronor, torde böra för
nästkommande budgetår beräknas till oförändrat belopp.
Kostnaderna för sjötillägg m. fl. lönetillägg torde kunna beräknas till
1300 000 kronor. Slutsumman under anslagsposten skulle sålunda utgöra
(22 100 000 -f 11 300 + 1 300 000 =) 23 411 300 kronor. Detta belopp lärer
emellertid kunna minskas med förslagsvis 600 000 kronor på grund därav,
att belastningen å posten under nästkommande budgetår kan beräknas
komma att understiga det belopp, som vid de föregående beräkningarna
framkommit. Härutinnan torde få hänvisas till vad i motsvarande hänseende
yttrats beträffande arméns avlöningsanslag. Posten synes alltså böra upptagas
med i avrundat tal 22 800 000 kronor.
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.
Utöver de i personalförteckningen för budgetåret 1945/46 för pensionerad
personal i arvodesbefattning upptagna befattningarna har försvarets civilförvaltning
på förslag av marinchefen hemställt örn inrättande av 2 nya befattningar,
nämligen dels en för pensionerad underofficer vid marinens underofficersskola
och dels en för pensionerad officer vid Norrlandskustens marindistrikt.
Marinens underofficersskola.
Såsom framgår av propositionen 1945: 170 (s. 333) hade marinchefen gjort
framställning örn att redan för innevarande budgetår skulle inrättas en befattning
såsom expeditionsunderofficer, tillika uppbördsman, vid marinens underofficersskola.
Föredragande departementschefen ansåg sig för det dåvarande
icke kunna biträda förslaget, enär skolan skulle börja sin verksamhet först
under budgetåret 1946/47 och skolchefen för förberedelsearbetet syntes kunna
disponera annan personal.
215
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
Marinchefen har nu ånyo föreslagit, att ifrågavarande befattning måtte inrättas.
Jag har intet att erinra mot att planenligt under denna rubrik för nästa
budgetår uppföres en för pensionerad underofficer avsedd befattning i löneklass
UO 7.
Norrlandskustens marindistrikt.
I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår hade civilförvaltningen
föreslagit en ny befattning som expeditionsofficer i löneklass Oa 10 vid marindistriktsstaben.
Till stöd för förslaget hade chefen för marinen -— med erinran
att i 1942 års försvarsbeslut räknats med en sådan befattning för Gustavsviks
örlogsdepå men att denna depå enligt 1944 års riksdags beslut icke skulle
organiseras i tidigare avsedd omfattning — anfört, att enligt den nya organisationen
förvaltningen av depån skulle skötas vid marindistriktsstaben,
varför ifrågavarande befattning borde avses för denna stab, där den under
alla förhållanden vore nödvändig.
Min företrädare ansåg sig för det dåvarande icke kunna tillstyrka förslaget,
enär han funne det tveksamt, örn den beslutade omorganisationen av örlogsdepån
komme att medföra sådan ökning av arbetet i fredstid vid marindistriktsstaben,
att en ny expeditionsofficersbefattning vore erforderlig.
Marinchefen har för nästkommande budgetår gjort förnyad framställning
örn inrättande av förberörda befattning. Härvid har bland annat framhållits,
att verksamheten vid en marindistriktsstab krävde kontinuitet och omsorg i
expeditionsföringen och att med hänsyn härtill och ifrågavarande marindistriktsstabs
fåtaliga numerär i fredstid befattningen vore erforderlig.
För egen del finner jag det tveksamt, huruvida omorganisationen av Gustavsviks
örlogsdepå kommer att medföra sådan ökning i arbetet för staben vid
Norrlandskustens marindistrikt, att den motiverar inrättandet av en expeditionsofficersbefattning
i löneklass Oa 10 vid marindistriktsstaben. Vid sådant
förhållande och med hänsyn till nu pågående utredning angående försvarets
framtida organisationen anser jag mig icke böra nu biträda förslaget.
Avlöningskostnaderna för den personal i arvodesbefattning, som uppförts
i personalförteckningen för innevarande budgetår, ha beräknats uppgå till i
runt tal 925 000 kronor, med vilket belopp ifrågavarande anslagspost synes
kunna upptagas jämväl för budgetåret 1946/47.
De pensionsmedel, som arvodesinnehavarna ha att avstå och som skola
upptagas som särskilda uppbördsmedel å avlöningsstaten, skulle under förutsättning
att alla arvodesbefattningar vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången
personal kunna uppskattas till cirka 685 000 kronor. Emellertid
måste man, av skäl som jag anfört vid behandlingen av motsvarande anslagspost
under arméns avlöningsanslag, räkna med en minskning av pensionsmedlen.
Denna minskning anser jag mig i likhet med civilförvaltningen böra
uppskatta till i runt tal 85 000 kronor. De pensionsmedel, vilka i avlöningsstaten
böra upptagas såsom särskilda uppbördsmedel för nästa budgetår,
kunna således här beräknas till (685 000 — 85 000 =) 600 000 kronor.
216
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:!
Arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal.
I anslutning till beslut av 1945 års riksdag (proposition 170, riksdagens
skrivelse 353) har Kungl. Maj:t den 15 juni 1945 utfärdat föreskrifter angående
arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal m. m.
Dessa arvoden utöver lön för viss ordinarie personal äro i enlighet med
vad som förordades i förutnämnda proposition uppdelade i fyra huvudgrupper,
nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden, utbildningsarvoden och övriga
arvoden. För nästkommande budgetår ifrågasätter jag endast vissa mindre
jämkningar i vad avser anslagsbeloppen för utbildningsarvoden för marinen,
föranledda av omläggningar av undervisningen vid vissa av marinens utbildningsanstalter.
Jag vill i detta sammanhang även erinra därom, att utgifterna, för arvoden
till ledare för och lärare vid fackutbildningskurs för marinläkarstipendiater
över stat och värnpliktiga läkare vid marinen, vilka utgifter tidigare bestritts
av medel från förevarande anslagspost, vid anmälan av årets statsverksproposition
förutsatts skola överflyttas till anslaget Vissa kostnader för marinens
utbildningsanstalter, särskilda utbildningskurser m. m. (fjärde huvudtiteln
s. 188).
Jag övergår nu till att behandla förutnämnda spörsmål rörande utbildningsarvoden
vid marinens utbildningsanstalter.
Sjökrigshögskolan.
Försvarets civilförvaltning har i sina medelsäskanden godtagit chefens för
sjökrigshögskolan förslag, att den under förevarande rubrik upptagna anslagsposten
för deltidstjänstgörande lärare upptages med ett från 24 400 till 25 800
kronor förhöjt belopp. Jag har icke funnit anledning till erinran häremot.
Sjökrigsskolan.
Jag anser mig böra godtaga chefens för sjökrigsskolan av marinchefen och
civilförvaltningen biträdda förslag, att arvodesbeloppet för deltidstjänstgörande
lärare vid sjökrigsskolan upptages till ett beräknat belopp av 30 300
kronor. Motsvarande anslagspost har för detta budgetår beräknats till 31 300
kronor.
Flottans underofficersskolor och kustartilleriets
underofficerssko/a.
Med hänsyn till att verksamheten vid ifrågavarande skolor avses upphöra
från och med nästkommande budgetår, torde under förevarande rubriker uppförda
arvoden böra utgå ur förteckningen.
Marinens underofficersskola.
För nämnda skola har skolchefen föreslagit inrättande av 18 arvoden å 1 440
kronor och 12 arvoden å 720 kronor för heltidstjänstgörande ämneslärare samt
7 arvoden å 360 kronor för heltidstjänstgörande lärare i övningsämnen även
-
217
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
som 2 800 kronor för arvoden åt deltidstjänstgörande lärare. Härjämte har
föreslagits, att souschefen vid skolan i likhet med motsvarande befattningshavare
vid sjökrigsskolan skulle tillerkännas ett arvode å 1 440 kronor.
Civilförvaltningen har i anslutning härtill uttalat, dels att i innevarande
budgetårs förteckning för flottans och kustartilleriets underofficersskolor uppförts
allenast 4 arvoden för heltidstjänstgörande lärare i navigation m. m. samt
i maskintekniska ämnen, varjämte för deltidstjänstgörande lärare upptagits
sammanlagt 12 440 kronor, dels att av propositionen 1945: 170 framginge, att
utbildningsarvode endast avsetts för sådan beställningshavare, som meddelade
huvudsakligen teoretisk undervisning av mera kvalificerad natur. Civilförvaltningen,
som under hand från marinstaben erfarit, att fyllnadsarvoden beräknats
för samtliga lärare vid marinens underofficersskola, hade endast ansett
sig kunna tillstyrka dylika arvoden för 2 heltidstjänstgörande lärare i navigation
m. m. samt för 2 likaledes heltidstjänstgörande lärare i maskintekniska
ämnen. Under erinran att utbildningsarvode tillerkänts såväl souschefen vid
sjökrigsskolan som en kompanichef vid arméns underofficersskola, hade civilförvaltningen
vidare ansett, att ytterligare ett arvode å 1 440 kronor borde
utgå till souschefen eller annan militär lärare, som toges i anspråk för kvalificerad
undervisning i teoretiska ämnen. Slutligen hade civilförvaltningen till
följd av den föreslagna minskningen av antalet arvoden för heltidstjänstgörande
lärare ansett sig böra förorda, att för deltidstjänstgörande lärare beräknades
enahanda belopp, som för innevarande budgetår upptagits för flottans
och kustartilleriets underofficersskolor, eller 12 440 kronor.
Undervisningsplanerna för marinens nya underofficersskola ha av skilda
anledningar ännu icke kunnat utformas i detalj. Under sådana omständigheter
erbjuder det vissa svårigheter att nu beräkna de anslagsposter, som — med
utgångspunkt från de av min företrädare i ämbetet i propositionen 1945: 170
uppdragna riktlinjerna — böra upptagas i arvodesförteckningen för lärarpersonalen
vid skolan. Med hänsyn till de upplysningar angående detaljplanläggningen
av undervisningen vid skolan, som jag under hand erhållit från
marinstaben, anser jag mig böra förorda, att 4 arvoden å 1 440 kronor beräknas
för heltidstjänstgörande lärare ävensom att ett belopp av 12 440 kronor upptages
för arvoden till deltidstjänstgörande lärare. För souschefen vid skolan
förordar jag såsom civilförvaltningen föreslagit ett arvode å 1 440 kronor.
Slutligen vill jag i likhet med marinchefen föreslå, att ett i vederbörlig förteckning
å vissa övergångsvis utgående arvoden för närvarande upptaget
arvode å 900 kronor för en uppbördsman vid Karlskrona örlogsvarvs skjutbana
skall utgå ur förteckningen från och med nästa budgetår.
För innevarande budgetår ha för stabs-, utbildnings- och övriga arvoden i
arvodesförteckningen för marinen upptagits tillhopa lil 455 kronor. Härtill
komma vissa kostnader för övergångsvis utgående arvoden.
I anslutning till vad jag i det föregående anfört och i betraktande av de
extra kostnader, som föranledas av de övergångsvis utgående arvodena, torde
medelsbehovet för arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal i en
218
Kungl. May.ts proposition nr 120.
lighet med civilförvaltningens förslag för nästa budgetår böra uppskattas till
i runt tal 130 000 kronor.
Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.
En inom försvarsdepartementet tillkallad utredningsman, med uppdrag att
inkomma med förslag rörande bostäder m. m. för kustartilleriförsvarens regionala
uppbördsorganisation, har bland annat föreslagit indragning av vissa
under förevarande rubrik utgående arvoden, därest i utredningen föreslagna
byggnadsarbeten bomme till utförande. Då dessa arbeten icke torde kunna
vara genomförda nästa budgetår, anser jag mig för närvarande icke böra
ifrågasätta minskning av ifrågavarande arvoden.
I övrigt torde under innevarande budgetår utgående arvoden och särskilda
ersättningar, med följande jämkningar, böra uppföras med oförändrade belopp
i förteckningen för budgetåret 1946/47.
Stockholms kus tartilloriförs var.
I enlighet med civilförvaltningens förslag anser jag mig böra förorda, att,
med hänsyn till vissa nytillkomna anläggningar, anslagsposten för tillsynsman
vid befästningar och kruthus m. m. upptages till 18 890 kronor, vilket innebär
en höjning av nuvarande belopp med 560 kronor.
Sydkustens marindistrikt.
Sedan marinens sjukhus i Karlskrona numera nedlagts, torde för sjukhuspersonalen
beräknade arvoden örn sammanlagt 11140 kronor böra utgå ur förteckningen.
Vidare bör i enlighet med civilförvaltningens och marinchefens förslag
arvodesbeloppet till uppbördsmän vid marinens kustbevakning minskas från
6 000 till 3 000 kronor.
Civilförvaltningen har jämväl erinrat örn att Kungl. Maj:t alltsedan 1929
årligen genom särskilda brev medgivit, att till föreståndaren för Sydkustens
marindistrikts arkiv finge utgå särskild ersättning med 400 kronor för år. I
anslutning härtill hemställde civilförvaltningen, att detta arvodesbelopp
måtte uppföras å arvodesförteckningen under Sydkustens marindistrikt.
För egen del vill jag erinra örn att jämväl till motsvarande befattningshavare
vid Ostkustens marindistrikt utgått ersättning, dock med 500 kronor
för år. Civilförvaltningens förslag anser jag mig icke kunna biträda, enär de
arbetsuppgifter, som honoreras med berörda ersättningar, torde komma att
bortfalla i och med den omläggning av krigsarkivets verksamhet, som förutsattes
skola ske i samband med uppförandet av särskild byggnad för nämnda
institution på Ladugårdsgärde.
Blekinge kus tartilleriförs var.
Arvodet å 150 kronor för år för tillsynsman för övningsbatteriet å Hasslö
bör i enlighet med marinchefens förslag utgå ur förteckningen.
219
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Wästkustens marindistrikt.
På sätt chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar föreslagit förordar jag, att
arvodesbeloppet för tillsynsman vid befästningar, kruthus m. m. tillhörande
kustartilleriförsvaret minskas från 10 920 kronor till 10 320 kronor.
Vissa utbildningsanstalter.
För innevarande budgetår har för sjökrigsskolan beräknats en minskning
av arvodesbeloppet under denna rubrik med 13 300 kronor till 32 500
kronor. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 augusti 1945 angående disposition
av poster i försvarsgrenarnas förteckningar å vissa andra arvoden och
särskilda ersättningar vid vissa utbildningsanstalter m. m. anvisades sedermera
för sjökrigsskolan endast 20 550 kronor. Chefen för sjökrigsskolan hainri
med tillstyrkan av marinchefen och civilförvaltningen hemställt, att
för ändamålet måtte beräknas 24 450 kronor. Förhöjningen hänför sig till
marinintendentslinjen, där undervisningen under innevarande budgetår
bedrivits vid allenast en kurs men under nästkommande budgetår avses planenligt
skola uppdelas i två kurser.
Jag har intet att erinra häremot och anser mig således i förteckningen å
vissa andra arvoden och särskilda ersättningar för sjökrigsskolan för budgetåret
1946/47 under denna rubrik böra räkna med ett från 32 500 kronor till
24 450 kronor minskat belopp.
Under rubriken Marinens underofficersskolor uppförda arvodesbelopp
å totalt 16 725 kronor torde, på grund av nedläggandet av verksamheten
vid dessa skolor, böra utgå ur förteckningen.
I stället bör för budgetåret 1946/47 under en ny rubrik Marinens underofficersslrola
i enlighet med civilförvaltningens äskanden uppföras ett belopp
av 2 400 kronor avsett till arvoden för civila lärare i författningskunskap.
För lärararvoden vid flottans underbefälsskolor har marinchefen
hemställt, att 90 000 kronor måtte anvisas. Motsvarande belopp för innevarande
budgetår utgör 109 000 kronor. Jag har intet att erinra mot förslaget.
I förteckningen för innevarande budgetår har ett belopp av 253 800 kronor
upptagits för flottans sjömansskola. I berörda brev den 3 augusti 1945
anvisades av nämnda belopp bland annat 25 710 kronor att enligt anvisning av
chefen för marinen utgå såsom arvoden till lärare m. m. vid sjömansskolan
eller kurs i samband med utbildningen vid sjömansskolan. Civilförvaltningen
har nu anmält, att sistnämnda belopp ej syntes erforderligt för nästa budgetår.
Vid sådant förhållande anser jag mig för flottans sjömansskola böra räkna
med ett belopp av 228 100 kronor.
För särskilda kurser m. m. torde på sätt civilförvaltningen föreslagit
få beräknas arvoden och ersättningar med totalt 28 740 kronor enligt följande
specifikation.
Kronor
Furirskurser för radiomatroser och certifikatkurser vid radioskola ... 2 240
Undervisning för radiomän vid kustartilleriet ................................. 1 700
Särskilda kompletteringskurser ................................................... 24 500
Till försvarets civilförvaltnings disposition för ytterligare arvoden...... 300
Summa 28 740
220 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Förslaget innebär en minskning i förhållande till budgetåret 1945/46 av
14 785 kronor.
Arvoden till mobiliseringslottor m. fl.
Under åberopande av vad jag anfört vid behandlingen av motsvarande anslagspost
för armén, anser jag mig icke kunna biträda civilförvaltningens förslag
att i förevarande förteckning uppföra arvoden till mobiliseringslottor vid
marinlottakårer och representanter för lottaöverstyrelsen i marinledningen.
Förrådscentralerna för läkemedel.
Under åberopande av vad jag anfört vid behandlingen av motsvarande fråga
under arméns avlöningsanslag, förordar jag att å marinens förteckning å vissa
andra arvoden och särskilda ersättningar för detta ändamål uppföres ett belopp
å 4 800 kronor.
Personal vårdsassistenter.
I anslutning till vad jag vid behandlingen av arméns avlöningsanslag anfört
angående behovet av personalvårdsassistenter förordar jag, att för nämnda
ändamål beräknas ett belopp av 14 000 kronor för marinen.
Arvodessumman för innevarande budgetår utgör 753 064 kronor. Med beaktande
av de av mig i det föregående föreslagna ändringarna bör beloppet
för nästkommande budgetår beräknas till i avrundat tal 675 000 kronor.
Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Majit, torde sålunda för budgetåret 1946/47 böra uppföras med ett belopp av
(130 000 + 675 000 =) i avrundat tal 800 000 kronor.
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
I personalförteckning redovisade extra ordinarie tjänstemän.
Personalförteckning för de extra ordinarie tjänstemännen vid marinen för
innevarande budgetår har av Kungl. Majit fastställts den 15 juni 1945. Beträffande
personalförteckningen för nästa budgetår må anföras följande.
Jag vill först erinra örn att jag tidigare under punkten 7 behandlat den
ekonomiska organisationen vid de lokala myndigheterna, varför jag beträffande
den extra ordinarie personalen vid kameral- och ekonomikontoren får hänvisa
till vad jag därvid anfört,.
Marinstaben.
Marinchefen har för marinstabens skrivbyrå föreslagit inrättande av 1
befattning i lönegrad MEo 4 och 2 befattningar i lönegrad MEo 2. Vid
staben vore för närvarande av kvinnlig ordinarie och extra ordinarie kontorspersonal
anställda 2 kanslibiträden och 5 kontorsbiträden, medan samtidigt
icke mindre än 8 extra befattningshavare vöre anställda. Vid vissa tillfällen
måste värnpliktiga tagas i anspråk för skrivgöromål. Skrivbyrån vore numera
gemensam för marinstaben och de olika inspektionerna inom marinledningen.
221
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Behovet av kontors- och skrivbiträdespersonal i fredstid kunde icke exakt beräknas,
men endast obetydlig minskning av ifrågavarande personal syntes
kunna ifrågakomma.
Civilförvaltningen har, då behovet av de föreslagna befattningarna finge
anses styrkt, och då därjämte en utjämning av den i viss mån rådande disproportionen
mellan den mera fast anställda och extra biträdespersonalen syntes
påkallad, funnit sig böra tillstyrka, att ifrågavarande befattningar uppfördes å
extra ordinarie stat. Däremot hade det synts ämbetsverket tillfyllest att samtliga
befattningar hänfördes till 2:a lönegraden.
Jag har icke funnit anledning till erinran mot marinchefens förslag och
anser mig sålunda för marinstaben böra räkna med 3 nya biträdesbefattningar,
av vilka 1 i lönegrad MEo 4 och 2 i lönegrad MEo 2.
Beträffande personalbehovet för marinledningens pannanläggning har
marinchefen anfört följande.
För tjänstgöring inom marinledningens pannanläggning finnas för närvarande
anställda 1 maskinist av 2. klass och 2 eldare av 2. klass som extra ordinarie
samt 1 maskinist av 2. klass och 4 eldare av 2. klass som extra befattningshavare,
utgörande sammanlagt således 2 maskinister av 2. klass och 6
eldare av 2. klass. Dessutom har byggnadsstyrelsen ställt en eller flera eldare
till förfogande.
Pannanläggningen skall förse marinledningens, flygledningens, arméförvaltningens
och det under byggnad varande krigsarkivets ämbetslokaler, lunchrestauranter,
motionshall samt skyddsrum med värme och varmvatten. I den
mån som flera byggnader tillkomma, vilket lär bliva fallet för försvarets sjukvårds-
och civilförvaltningar, skola även dessa erhålla värme från den centrala
pannanläggningen. Inom anläggningen finnas för närvarande installerade sex
pannor med en eldyta av vardera 100 kvadratmeter. Anläggningen har beräknats
för ytterligare tre pannor av nämnda storlek. Redan med nuvarande sex
pannor torde anläggningen vara den största inom försvarsväsendet.
Den för anläggningens skötsel anställda personalen utför även ofta förekommande
ändrings- och reparationsarbeten av elektriskt och mekaniskt slag
m. m. jämte enklare snickeriarbeten inom ämbetsbyggnaderna, något som
medfört betydande kostnadsbesparingar. Tillstånd har nu även erhållits från
Överståthållarämbetet att sota pannor och tuber genom försorg av anläggningens
egen personal. Kostnaderna för denna sotning, som hittills utförts
av civil entreprenör, uppgår till belopp, som överstiga avlöningskostnaden för
en eldare, och skulle ha stigit i den mån som flera pannor tillkomma.
Den personal vid pannanläggningen, som skulle kunna erhålla extra ordinarie
anställning, bör självfallet beräknas efter den omfattning som verksamheten
därstädes har, då den är minst, d. v. s. sommartid. Det må framhållas,
att eldning måste äga rum även sommartid, nämligen för att uppvärma skyddsrummen,
så att därstädes befintlig materiel icke täger skada av fukt, samt för
att förse lunchrestauranterna och flygvapnets motionshall med ånga och varmvatten.
Den personal, som därutöver behövs under den egentliga eldningssäsongen,
bör således anställas som extra. Den extra ordinarie personalen bör
tills vidare utgöras av 2 maskinister i MEo 12, 2 montörer (reparatörer och
snickare) i MEo 7 (vid behov jämväl tjänstgörande som eldare) samt 4 eldare
av 2. klass i MEo 5.
Ovan nämnt personalbehov för pannanläggningen får betraktas som ett
minimum såväl med hänsyn till tjänstens omfattning som till att personalen
skall kunna beredas författningsenlig ledighet. Behovet röner ingen inverkan
av försvarsorganisationens omfattning.
222
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Försvarets civilförvaltning har, oaktat att resultatet av pågående utredningar
rörande behovet av icke-ordinarie personal inom försvarsväsendet ännu
icke förelåge, funnit sig böra i huvudsak biträda förslaget om förbättrad löneställning
för ifrågavarande personal. Sålunda borde den av maskinisterna,
som hade närmaste överinseendet över pannanläggningen, placeras i lönegrad
MEo 12. Däremot ville ämbetsverket icke förorda någon ändring i löneställningen
för den andre maskinisten. I övrigt biträddes marinchefens förslag helt.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört, att de
föreslagna montörsbefattningarna i MEo 7 syntes böra benämnas reparatörer.
För egen del vill jag först anmäla, att Kungl. Majit på framställning av
chefen för marinen jämlikt beslut den 15 november 1945, med hänsyn till örn
fattningen av verksamheten vid marinstabens pannanläggning, medgivit, att
den maskinist, som har närmaste överinseendet över här avsedd anläggning,
finge från och med den 1 juli 1945 till och med den 30 juni 1946 hänföras
till lönegraden MEx 12. Jag förordar nu, att en ny befattning för maskinist i
lönegraden MEo 12 inrättas.
I avbidan på resultatet av pågående organisationsundersökningar beträffande
underhålls- och reparations^ änsten vid försvarets värmeanläggningar
anser jag mig för närvarande endast böra biträda det framlagda förslaget i
övrigt i så måtto, att jag för nästa budgetår räknar med inrättande av en ny
befattning för reparatör i lönegrad MEo 7.
Under erinran att inom flygledningens ämbetsbyggnad tjänstgjorde 3 portvakter,
varav 2 i lönegrad MEo 5 och 1 i lönegrad MEx 5, medan inom marinledningens
byggnad motsvarande tjänster bestredes av värnpliktig personal,
har marinchefen — då värnpliktig personal för ändamålet icke längre kunde
påräknas och under framhållande tillika av lämpligheten av att civil personal
avsåges för dessa tjänster — föreslagit inrättande av 2 befattningar för
portvakter i lönegrad MEo 5. Portvakterna avsåges skola tjänstgöra vid marinstabens
och marinförvaltningens portar samt dessutom bestrida tjänst som
expeditionsvakter i bottenvåningen i respektive flygelbyggnader. En tredje
portvakt föresloges skola anställas som extra befattningshavare.
Civilförvaltningen, som sedermera för innevarande budgetår medgivit anställande
av 3 extra portvakter med lön enligt lönegrad MEx 5, har tillstyrkt
förslaget.
Även jag förordar detsamma.
Ostkustens marindistrikt.
Mot ett av civilförvaltningen framlagt förslag om anställande av ytterligare
1 sjukvårdsbiträde vid Stockholms örlogsstation har jag ingen erinran.
Marinchefen har upprepat sitt i anslagsäskandena för innevarande budgetår
framlagda förslag örn beredande av extra ordinarie anställning i lönegrad
MEo 8 åt en såsom biträde åt depåintendenten vid Hårsfjärdens örlogsdepå
nu anställd extra tjänsteman i lönegrad MEx 10. Föredragande departementschefen
fann sig för det dåvarande på grund av pågående och planerade organisationsundersökningar
icke kunna tillstyrka förslaget. Försvarets civilför
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
223
vältning har numera ansett sig böra tillstyrka marinchefens förslag. Allmänna
lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha endast anfört, att ifrågavarande
befattningshavare syntes böra benämnas kontorist.
För egen del kan jag i likhet med min företrädare och av samma skäl icke
förorda bifall till föreliggande förslag.
Chefen för Stockholms kustartilleriförsvar har likaledes upprepat ett för
innevarande budgetår framlagt förslag, innebärande att en kontoristbefattning
1 lönegrad MEo 8 vid kustartilleriförsvarets intendenturförvaltning skulle utbytas
mot en befattning som förste kontorist i lönegrad MEo 10 samt att nya
extra ordinarie befattningar skulle inrättas därstädes för 1 kontorsbiträde och
2 skrivbiträden.
Av samma skäl som förut angivits beträffande befattningen vid Hårsfjärdens
örlogsdepå ansåg sig min företrädare för det dåvarande icke kunna tillstyrka
förslaget.
Kustartilleriförsvarschefen har nu bland annat anfört, att försöken med ny
förvaltningsorganisation i förevarande avseende numera kunde anses avslutade.
Marinchefen har tillstyrkt förslaget och framhållit svårigheten att i Vaxholm
förvärva och bibehålla befattningshavare med anställning allenast som extra
tjänstemän. r
Civilförvaltningen har, i avvaktan på resultatet av den utredning, som försvarets
tjänsteförteckningssakkunniga bedriva, ansett sig icke böra förorda
ändrad löneställning för extra ordinarie personal. Däremot har ämbetsverket
ansett sig böra biträda framställningen örn inrättandet av 3 nya biträdesbefattningar,
ehuru endast på det sättet att samtliga befattningar hänfördes till
lönegrad MEo 2.
Enligt vad jag under hand inhämtat äro organisationsundersökningarna vid
Stockholms kustartilleriförsvar ännu icke avslutade. Med hänsyn härtill och
med beaktande av vad civilförvaltningen anfört anser jag mig böra tillstyrka
allenast 2 nya biträdesbefattningar i lönegrad MEo 2.
Likaledes godtager jag av civilförvaltningen framlagt förslag örn inrättande
av ytterligare 1 befattning såsom sjukvårdsbiträde vid Vaxholms kustartilleriregemente.
Gotlands marindistrikt.
Med biträdande av försvarets sjukvårdsförvaltnings av civilförvaltningen
tillstyrkta förslag räknar jag med ytterligare 1 befattning som sjukvårdsbiträde
vid Gotlands kustartillerikår.
Sydkustens marindistrikt.
Marindistriktschefen har bland annat föreslagit uppförande av 2 nya befattningar
som telefonvakter vid marindistriktsstaben, varav 1 befattning i
MEo 4 och 1 befattning i MEo 2. För närvarande finnas vid marindistriktsstaben
1 telefonvakt i lönegrad MEo 4 och 2 befattningar i lönegrad MEo 2.
Civilförvaltningen har räknat med ytterligare en befattning som telefonvakt
av 2. klass i lönegrad MEo 2. För egen del kan jag med hänsyn till pågående
utredningar rörande personalorganisationen ej förorda bifall till detta förslag.
224
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
I enlighet nied förslag av sjukvårdsförvaltningen och civilförvaltningen
förordar jag uppförande av 1 ny befattning för sjukvårdsbiträde vid Karlskrona
örlogsstation.
Marinens sjukhus i Karlskrona har nedlagts från och nied den 5 juli 1945.
1 gällande personalförteckning upptagen personal för sjukhuset bör utgå ur
förteckningen. I stället torde under ny rubrik Sjukvårdsförvaltningen böra
upptagas de för denna förvaltning för närvarande avsedda befattningarna,
nämligen 1 förrådsman i lönegrad MEo 5 och 2 kontorsbiträden i lönegrad
ME o 4.
Jag förordar i likhet med civilförvaltningen, att under rubriken Karlskrona
kustartilleriregemente upptages ytterligare 1 befattning som sjukvårdsbiträde.
Wästkustens marindistrikt.
Marinchefen har för marindistriktsstabens nya telefonväxel, som beräknades
kunna tagas i bruk i början av år 1946, föreslagit inrättande av extra
ordinarie befattningar för 1 telefonvakt av 1. klass och 2 telefonvakter av
2. klass.
För egen del finner jag antalet extra ordinarie befattningshavare böra begränsas
till 2, nämligen 1 telefonvakt av 1. klass och 1 telefonvakt av 2. klass.
För Göteborgs örlogsstation förordar jag i enlighet med försvarets sjukvårds-
och civilförvaltningars förslag uppförande av ytterligare 1 befattning
som sjukvårdsbiträde.
Chefen för Älvsborgs kustartilleriregemente har hemställt örn inrättande
av 1 ordinarie maskinistbefattning i lönegrad Ca 12 och 2 extra ordinarie
befattningar för eldare av 2. klass i lönegrad MEo 5. Beträffande maskinistbefattningen
har regementschefen anfört bland annat följande.
Regementets olika etablissement, omfattande kanslihus, 5 kaserner, matinrättning,
mässar, pjäshall, vissa varmgarage och verkstadsbyggnader samt
vakt- och arrestbyggnad, hade numera färdigställts. För uppvärmningen av
kasernetablissementet funnes sammanlagt 4 värmeanläggningar. Disproportionen
mellan arbetsuppgift och arbetsinkomst för maskinisten, som åtnjöte
lön enligt lönegrad MEo 8, syntes uppenbar. Försvarsväsendets bränslekontrollant
hade också vitsordat det berättigade i en högre löneställning för
maskinisten och därvid erinrat örn att motsvarande befattningshavare vid
arméns truppförband vore hänförda till lönegrad Ca 12.
Regementschefen har vidare anfört, att anledningen till att överhuvudtaget
kompetent innehavare av befattningen kunnat erhållas med nu utgående löneförmåner,
vore den, att vid beställningens ledigförklarande ett flertal fartygsmaskinister
på grund av då rådande sjöfartsförhållanden sökt anställning
i land. Sedan sjöfarten numera åter öppnats, vore det troligen omöjligt
att bibehålla kompetent befattningshavare med nuvarande lön.
Chefen för marinen och civilförvaltningen ha tillstyrkt, att maskinistbefattningen
hänföres till lönegrad MEo 12. Civilförvaltningen har bland annat
uttalat, att värmeanläggningarnas storlek syntes vara sådan, att maskinistens
arbetsuppgifter, såväl kvalitativt som kvantitativt, vore fullt jämförbara med
de uppgifter som ålåge maskinisterna vid arméns truppförband.
225
Kungl. Marits proposition nr 120.
För egen del tillstyrker jag, att befattningen som maskinist vid Älvsborgs
kustartilleriregemente hänföres till lönegrad MEo 12.
Vidkommande de föreslagna befattningarna som eldare av 2. klass ha
marinchefen och civilförvaltningen tillstyrkt inrättande av 1 ny sådan befattning.
Behovet av eldarepersonal har jag i annat sammanhang (punkt 20) upptagit
till behandling på grundval av ett av organisationsnämnden framlagt förslag,
varför jag icke här tillstyrker någon utökning av den extra ordinarie
eldarepersonalen.
I likhet med marinchefen samt försvarets sjukvårds- och civilförvaltningar
förordar jag, att 1 ny befattning som sjukvårdsbiträde vid kustartilleriregementet
inrättas.
Vissa utbildningsanstalter.
I skrivelse den 12 oktober 1943 hemställde försvarets civila tjänstemannar
förbund örn ändrad lönegradsplacering för viss extra ordinarie personal vid
sjökrigsskolan. I anledning härav föreslog försvarets civilförvaltning i skrivelse
den 15 september 1944 ett flertal ändringar i då gällande personalförteckning.
Sedan yttranden avgivits av försvarsväsendets lönenämnd och försvarets
tjänsteförteckningssakkunniga, förordade min företrädare i ämbetet vid anmälan
av propositionen 1945: 170 (s. 341), i huvudsaklig överensstämmelse
med vad lönenämnden föreslagit, förbättrad löneställning för viss extra ordinarie
personal vid skolan.
I skrivelse den 12 januari 1946 hav försvarets civila tjänstemannaförbund
hemställt örn förnyad omvärdering av vissa befattningar vid sjökrigsskolan.
Härvid har föreslagits utbyte av befattningar för 1 kontorist i MEo 8 och 1
kanslibiträde i MEo 7 mot befattningar i MEo 10, för sammanlagt 5 manliga
tjänstemän i MEo 5—7 mot befattningar som arbetsförmän av 2. klass i
MEo 10, för 1 vaktmästare i MEo 5 mot befattning i MEo 7 samt för 1 kontorsbiträde
i MEo 4 likaledes mot befattning i MEo 7.
Försvarsväsendets lönenämnd har anfört, att nämnden för att erhålla närmare
kännedom örn de arbetsuppgifter, som åvilade dessa befattningshavare,
hade avlagt besök vid sjökrigsskolan. Med stöd av därvid gjorda iakttagelser
tillstyrkte nämnden i likhet med föregående år, att 1 kanslibiträde vid intendenturavdelningen
placerades i lönegrad MEo 8 under benämningen kontorist.
Med hänsyn till att idrottsvaktmästaren, för närvarande placerad i lönegrad
MEo 5, syntes väl lågt lönegradsplacerad i förhållande till arbetsuppgifterna
förordades, att han placerades i lönegrad MEo 6 intill dess en vid sjökrigsskolan
planerad simhall färdigställts, varvid frågan om hans löneställning
borde upptagas till förnyad prövning. Nämnden ville icke motsätta sig, att en
förman av 1. klass i lönegrad MEo 7, tjänstgörande som vapenhantverkare,
numera placerades i lönegrad MEo 10. Beträffande övriga befattningar funne
lönenämnden icke sådana omständigheter föreligga, att de motiverade en
ändrad löneställning.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. Nr 120.
Ä73 40 15
226
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
För egen del Ilar jag ingen erinran mot lönenämndens förslag, varför jag
förordar, att befattningar för 1 kanslibiträde i MEo 7, 1 förman av 1. klass i
MEo 7 och 1 vaktmästare i MEo 5 utbytas mot befattningar för 1 kontorist i
MEo 8 respektive 1 arbetsförman av 2. klass i MEo 10 och 1 vaktmästare i
MEo 6.
I enlighet med ett av sjukvårdsförvaltningen avgivet, av civilförvaltningen
biträtt förslag räknar jag vidare med 1 sjukvårdsbiträde vid sjökrigsskolan.
För marinens underof ficersskola i Berga ha för innevarande budgetår
upptagits extra ordinarie befattningar endast för driften av matinrättningen
och för sjukvården, nämligen för 1 husmoder av 1. klass i lönegrad MEo 8, 1
husmoder av 2. klass i lönegrad MEo 6, 1 sjuksköterska i lönegrad MEo 7
samt 14 köks- och servisbiträden och 2 sjukvårdsbiträden i lönegrad MVd.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 har marinchefen hemställt,
att ett flertal nya extra ordinarie befattningar måtte uppföras i personalförteckningen.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att i förevarande fall samma synpunkter
syntes böra anläggas som framförts vid behandlingen av förslaget
att inrätta motsvarande befattningar vid infanteriets och kavalleriets kadettskola.
Sålunda borde endast de befattningar, som under alla förhållanden
måste anses erforderliga, besättas med extra ordinarie personal, medan personalbehovet
i övrigt borde tillgodoses genom anställande av extra tjänstemän.
Civilförvaltningen har räknat med följande extra ordinarie befattningshavare,
nämligen 1 maskinist i MEo 12, 1 kontorist i MEo 8, 1 husmoder
av 1. klass i MEo 8, 1 trädgårdsmästare i MEo 8, 1 förste vaktmästare i
MEo 7, 1 sjuksköterska i MEo 7, 1 eldare av 1. klass i MEo 6, 1 husmoder
av 2. klass i MEo 6, 4 vaktmästare i MEo 5, 2 förrådsman i
MEo 5, 1 automobilförare i MEo 5, 1 kontorsbiträde i MEo 4, 3 skrivbiträden
i MEo 2, 1 telefonvakt av 2. klass i MEo 2, 14 köks- och servisbiträden
i MVd samt 4 sjukvårdsbiträden i MVd.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i anslutning
till civilförvaltningens förevarande medelsäskanden uttalat, att lönenämnderna
knappast kunde finna det påkallat att redan från ingången av nästa budgetår
inrätta 1 maskinistbefattning vid skolan i lönegrad MEo 12. En placering i
lönegrad MEo 10 syntes tills vidare vara tillfyllest.
För egen del finner jag det erforderligt, att föreliggande förslag till personalorganisation
överses av statens organisationsnämnd, innan ställning
till detsamma tages. Åt nämnden har jag den 4 februari 1946 uppdragit att
verkställa dylik översyn. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, på
grundval av den utredning som genom nämndens försorg verkställes, meddela
föreskrifter rörande anställande av extra ordinarie personal vid denna
läroanstalt. Härvidlag bör eftersträvas en reduktion av det antal befattningar,
varmed civilförvaltningen räknat.
För flottans sjömansskola har chefen för Sydkustens marindistrikt
föreslagit dels utbyte av 2 vaktmästarbefattningar i lönegrad MEo 5 mot 2 be
-
227
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
fattningar för förmän av 1. klass i lönegrad MEo 7 och 1 kontorsbiträdesbefattning
i lönegrad MEo 4 mot 1 kanslibiträdesbefattning i lönegrad MEo 7,
dels inrättande av nya extra ordinarie befattningar för 1 skrivbiträde i lönegrad
MEo 2 och 2 sjukvårdsbiträden i lönegrad MVd. Marindistriktschefen
har bland annat anfört, att förutnämnda kontorsbiträde tjänstgjorde såsom
biträde åt intendenten och härvid hade att handlägga upphandlingsärenden,
granska räkningar, ombesörja dispositionsbokföring m. m. samt att arbetsuppgifterna
syntes väl motivera uppflyttning av befattningen till 7:e lönegraden.
Vid skolan funnes ett extra ordinarie och ett extra skrivbiträde, medan
försvarsutredningen utgått från att båda befattningarna skulle vara extra
ordinarie. Arbetets omfattning vore sådan, att den föreslagna befattningen
under alla omständigheter vore erforderlig.
Civilförvaltningen har beträffande utbytet av de båda vaktmästarbefattningarna
mot befattningar för förmän av 1. klass erinrat, att i personalförteckningen
för innevarande år redan uppförts 1 sådan befattning för förman
i lönegrad MEo 7. Med hänsyn härtill och då båda ifrågavarande befattningshavares
arbetsuppgifter vore dels sinsemellan likartade, dels av samma
natur som de uppgifter, vilka ålåge 2 förmän av 1. klass i lönegrad MEo 7
vid Karlskrona örlogsstation, tillstyrkte civilförvaltningen, att för nästa år
för sjömansskolan uppfördes sammanlagt 2 befattningar som förmän av 1.
klass i lönegrad MEo 7. Likaledes har ämbetsverket på de av marindistriktschefen
anförda skälen tillstyrkt utbyte av 1 kontorsbiträdesbefattning mot
1 kanslibiträdesbefattning i lönegrad MEo 7 samt inrättande av 1 ny extra
ordinarie skrivbiträdesbefattning i MEo 2. Däremot har civilförvaltningen i
likhet med försvarets sjukvårdsförvaltning förordat inrättande av endast 1
ny sjukvårdsbiträdesbefattning. Civilförvaltningen har vidare förordat, att en
köksmästare och en skolkökslärarinna, anställda vid sjömansskolans förplägnadsskola
och nu åtnjutande arvoden motsvarande lön enligt lönegrad MEx 15
måtte erhålla extra ordinarie anställning i lönegrad MEo 15.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i gemensamt
yttrande anfört, att det på grund av de sistnämnda befattningarnas speciella
art förelåge särskilda svårigheter att pröva löneställningen, varför lönenämnderna
funne det önskvärt, att detta spörsmål hänskötes till försvarets tjänsteförteckningssakkunniga.
För egen del finner jag mig böra biträda civilförvaltningens berörda
äskanden utom i vad avser beredande av extra ordinarie anställning för vid
sjömansskolans förplägnadsskola tjänstgörande köksmästare och skolkökslärarinna
samt inrättande av en befattning för skrivbiträde i lönegrad
MEo 2.
Marinens poliskår.
I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår har marinchefen framlagt
förslag till omorganisation av bevakningen av Göteborgs örlogsstation
och örlogsvarv samt i anslutning härtill bland annat anfört följande.
I samråd med statens organisationsnämnd har nedanstående förslag till
228
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
gemensam bevakning av Göteborgs örlogsstation och Göteborgs örlogsvarv
framlagts. Förslaget synes ur alla synpunkter lämpligt.
Enligt nuvarande organisation ombesörjes bevakningen av stationen av
den s. k. högvakten, bestående av tre underofficerare såsom vaktchefer, tre
furirer såsom avlösningsfurirer samt 24 meniga och en hornblåsare. För bevakning
av varvet har anställts extra polispersonal — en överkonstapel och
fyra konstaplar.
Undersökningar, som företagits, lia givit vid handen, att åtskilligt skulle
kunna vinnas ur såväl besparings- som effektivitetssynpunkt, örn kontrollen
av in- och utpassering till stationen och varvet förlädes till en för stationen
och varvet gemensam vaktcentral. Nämnda kontroll sker för närvarande av
högvakten för stationen och av varvspolisen för varvet. Möjlighet att anordna
sådan gemensam vaktcentral förefinnes i den lokal, där varvspolisen för närvarande
tjänstgör. Under förutsättning att staketet utanför stationsbyggnaden
flyttas ett 100-tal meter söderut kan ifrågavarande lokal efter vissa
smärre omändringar utnyttjas för kontroll av in- och utpasseringen jämväl
till stationen.
Marinchefen har vidare anfört, att det med hänsyn till de nya uppgifterna
vore nödvändigt att förstärka poliskåren. Kåren borde utgöras av 1 kommissarie
i lönegrad Ca 14, 1 överkonstapel i lönegrad Ca 12, 7 konstaplar i lönegrad
Ca 10 jämte 2 extra ordinarie konstaplar i lönegrad MEo 9. Förslaget
beräknades under då rådande förhållanden medföra en årlig besparing av i
runt tal 45 000 kronor.
Försvarets civilförvaltning har biträtt förslaget utom i vad avser anställningsform
och löneställning för de nya befattningshavarna, Under åberopande
av att lediga eller ledigblivna befattningar vid marinens poliskår icke utan
Kungl. Maj:ts tillstånd finge återbesättas med ordinarie innehavare har
civilförvaltningen föreslagit, att de nya befattningarna tills vidare skulle uppföras
såsom extra ordinarie med placering polisöverkonstapeln, tillika poliskommissarie,
i lönegrad MEo 14, polisöverkonstapeln i lönegrad MEo 12 och
poliskonstaplarna i lönegrad MEo 9.
Statens organisationsnämnd har anfört, att de hittills vunna erfarenheterna
av de i Göteborg bedrivna organisationsundersökningarna beträffande bevakningens
ordnande givit tillförlitliga resultat och att det med hänsyn till de
besparingar, som syntes kunna ernås, vore önskvärt, att erfarenheterna snarast
kunde tillgodogöras vid Göteborgs örlogsstation.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha i gemensamt
yttrande velat ifrågasätta, örn icke åtminstone viss del av de avsedda befattningarna
tills vidare borde inrättas såsom extra.
För egen del anser jag mig böra tillstyrka, att bevakningen av Göteborgs
örlogsstation och Göteborgs örlogsvarv organiseras på sätt marinchefen föreslagit.
Jag anser mig dock icke för närvarande kunna förorda, att den erforderliga
personalen uppföres på ordinarie stat. Ej heller kan jag förorda, att en
befattning som kommissarie inrättas. De åligganden som skulle ankomma på
denne befattningshavare synas kunna utföras av en överkonstapel. Jag föreslår,
att i personalförteckningen för nästkommande budgetår för poliskåren
i Göteborg upptagas — förutom i personalförteckningen uppförd personal,
229
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
nämligen 1 överkonstapel i lönegrad MEo 12 och 2 konstaplar i lönegrad
MEo 9 — 4 poliskonstaplar i lönegrad MEo 9. Dessutom förordar jag inrättande
av — förutom nuvarande 2 befattningar — ytterligare 1 befattning
som extra poliskonstapel.
Marinens väderlekstjänst.
1 1943 års riksdags beslut rörande den militära väderlekstjänstens organisation
(propositionen nr 354, riksdagens skrivelse nr 510) förutsattes, att av personalen
i det inom flygledningen anordnade centralorganet för väderlekstjänsten
1 förste militärmeteorolog, 1 militärmeteorolog av 2. graden och 1
militärmeteorolog av 3. graden skulle uppföras på marinens personalförteckning.
Därjämte avsågs för lokala väderleksorgan vid marinen 1 militärmeteorolog
av 1. graden och 4 militärmeteorologer av 3. graden. I enlighet
med förslag i proposition 1945:170 (s. 344) ha av dessa befattningar i innevarande
budgetårs personalförteckning under rubriken Marinens lokala
väderlekstjänst uppförts 2 befattningar som militärmeteorolog av 3. graden
i lönegrad MEo 13.
Eör nästa budgetår har marinchefen efter samråd med chefen för flygvapnet
föreslagit inrättande av 1 befattning''sorn militärmeteorolog av 2. graden
i lönegrad MEo 15, avsedd för den militära väderlekscentralen, samt 1
befattning som militärmeteorolog av 3. graden i lönegrad MEo 13, avsedd för
marinens lokala väderlekstjänst.
I likhet med civilförvaltningen har jag intet att erinra häremot. Den nuvarande
rubriken i personalförteckning torde i samband härmed böra ändras till
Marinens väderlekstjänst.
Förrådscentralerna för läkemedel.
Under hänvisning till vad jag vid behandlingen av arméns avlöningsanslag
anfört under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, räknar jag här med 2 befattningar för förrådsmän i lönegrad
MEo 5, avsedda för förrådscentralerna för läkemedel i Göteborg och Karlskrona.
Kostnaderna för avlöningar till den extra ordinarie personal, som sålunda
bör uppföras å personalförteckningen för nästkommande budgetår,
torde kunna beräknas uppgå till omkring 1 450 000 kronor.
Viss extra personal m. m.
Eör avlöningar åt vikarier för i personalförteckningen uppförda
extra ordinarie ''tjänstemän beräknar jag i likhet med försvarets
civilförvaltning totalt 10 000 kronor.
För avlöningar åt betjäningspersonal ha för innevarande budgetår
anvisats medel för 1 kokerska å Kungsholmen invid Karlskrona och 6 sjukvakter
vid marinens sjukhus i Karlskrona. Sedan nämnda sjukhus numera
avvecklats, torde några medel för avlönande av sjukvakter icke böra beräknas
230
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
för nästa budgetår. Däremot beräknar jag under förevarande post ett belopp
å 900 kronor för avlönande av kokerskan, vilken befattning alltjämt torde vara
erforderlig.
Såsom framgår av vad jag anfört vid behandlingen i det föregående under
arméns avlöningsanslag av medelsbehovet för icke-ordinarie personal vid
armén har försvarets civilförvaltning i skrivelse den 28 november 1945 inkommit
med utredning beträffande medelsbehovet under försvarsgrenarnas avlöningsanslag
för anställande av kontors- och skrivbiträdespersonal
m. m. vid försvarskrafterna under budgetåret 1946/47. Jag upptager här förevarande
fråga för marinens del.
De uppgifter angående behovet av extra biträdespersonal, som infordrats
från marinens myndigheter, utvisa ett behov av 80 extra kontorsbiträden och
170 extra skrivbiträden. Marinchefen har beträffande dessa uppgifter
anfört, att personalbehovet icke kunde till alla delar exakt angivas, enär detsamma
exempelvis i fråga örn örlogsstationerna och kustartilleriet vore beroende
av pågående organisationsundersökningar.
Civilförvaltningen har ansett sig i avvaktan på resultatet av de av marinchefen
omförmälda organisationsundersökningama böra räkna med att för
marinens vidkommande för budgetåret 1946/47 erfordrades civil extra biträdespersonal
i huvudsaklig Överensstämmelse med de av myndigheterna framförda
och av marinchefen biträdda förslagen. Kostnaderna för ifrågavarande personal
har civilförvaltningen beräknat till 580 000 kronor.
I sitt i nyssberörda sammanhang återgivna utlåtande över civilförvaltningens
utredning har överbefälhavaren särskilt beträffande marinen anfört,
att det personalbehov som beräknats för vissa marindistrikt, örlogsstationer
och kustartilleriregementen syntes vara tilltaget i överkant.
Statens organisationsnämnd har anfört, att organisationsundersökningar utförts
vid Göteborgs örlogsstation beträffande dess militära ledningssida men
att personalbehovet vid stationens förvaltningsavdelningar samt vid marinens
staber och övriga truppförband tills vidare undandroge sig nämndens bedömande.
Yad jag anfört beträffande motsvarande personalfråga vid armén gäller i
tillämpliga delar även här förevarande spörsmål örn biträdespersonalen vid
marinen. Även för marinens del synes således en ökning av denna personal
vara ofrånkomlig. Jag anser dock, att personalbehovet bör begränsas i förhållande
till vad som här beräknats. Jag räknar med att det skall vara möjligt att
tillgodose det oundgängliga behovet av extra biträdespersonal vid marinen
inom ett belopp av 450 000 kronor, vilket belopp jag alltså upptager för här
ifrågavarande ändamål.
För tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. beräknar jag
liksom för innevarande budgetår 150 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för viss extra personal m. m. uppgår således
till (10 000 + 900 + 450 000 + 150 000=) 610 900 kronor eller i avrundat
tal 610 000 kronor.
231
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Fänrikar.
För avlöningar till fänrikar är för innevarande budgetår beräknat ett belopp
av förslagsvis 365 000 kronor, varvid antalet fänrikslöner, fördelat över
liela budgetåret, beräknats till 117. Enligt marinchefens beräkningar kan antalet
fänrikslöner för nästa budgetår uppskattas till 105. Medelsbehovet för
avlöningar till fänrikar kan därför nästa budgetår beräknas till i runt tal
330 000 kronor.
Viss icke-ordinarie personal vid marinläkarkåren.
För innevarande budgetår bestridas från förevarande delpost arvoden åt
37 marinläkare av 2. graden samt 12 marinläkarstipendiater.
I sina medelsäskanden för nästkommande budgetår har marinchefen hemställt,
att antalet marinläkare av 2. graden måtte i enlighet med 1942 års försvarsbeslut
utökas med en. För att täcka beräknad brist i antalet tjänstgöringsmånader
för marinläkare har marinöverläkaren hemställt, att antalet
marinläkarstipendiater måtte utökas till 30. Chefen för marinen har i avvaktan
på resultatet av pågående utredning rörande militärsjukvårdens organisation
för sin del icke velat framlägga förslag i ämnet. Därest ifrågavarande
utredning icke bleve i tid slutförd, borde i stället enligt marinchefens mening
bristen i antalet tjänstgöringsmånader till största delen kunna täckas genom
disposition av medel under anslaget till avlöningar till personal i marinens
reserver, i vilket anslag beräknats 45 000 kronor för avlönande av frivilligt
inkallade marinläkare.
Försvarets civilförvaltning har biträtt marinchefens förslag och sålunda
tillstyrkt inrättande av en ny befattning för marinläkare av 2. graden.
Häremot synes intet vara att invända. För avlöningar till här avsedd personal
torde därför böra beräknas ett från 165 000 kronor till 168 000 kronor
förhöjt belopp.
Musikelever.
Till kontant ersättning åt musikelever — 25 vid flottan och 15 vid kustartilleriet
— bör, liksom för innevarande budgetår, för budgetåret 1946/47
beräknas ett belopp av 15 120 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det anförda (1 450 000 + 610 000 +
330 000 + 168 000 + 15 120 =) i avrundat tal 2 575 000 kronor.
5. Rörligt tillägg.
För tillgodoseende av medelsbehovet under denna anslagspost har för
innevarande budgetår beräknats ett belopp av 3 910 000 kronor. Med hänsyn
till i det föregående framlagda förslag synes anslagsposten för budgetåret
1946/47 böra upptagas med förslagsvis 3 700 000 kronor.
I enlighet med vad i det föregående anförts kommer det sammanlagda
medelsbehovet under marinens anslag till avlöningar till aktiv personal
232 Kungl. Maj:ts -proposition m 120.
m. fl. att uppgå till 30 200 000 kronor, innebärande en anslagsminskning med
1 200 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att
dels för budgetåret 1946/47 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän samt för pensionerad personal
i arvodesbefattning vid marinen, vilka komma att till riksdagen
i särskild ordning överlämnas;
dels bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda
föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med
genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen för
fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter
under budgetåren 1942/47;
dels godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl. att tillämpas under budget
-
året 1946/47:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... kronor 22 800 000
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning,
förslagsvis .................. » 925 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ...... » 800000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................ » 2 575 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. » 3 700 000
Summa kronor 30 800 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis .................... kronor 600 000
Nettoutgift kronor 30 200000
dels och till Marinen: Avlöningar till aktiv personal m fl.
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 30 200 000
kronor.
[24.] Marinen: Avlöningar till civil handräckningspersonal,ybrs/a^sa«s%. För
marinen har hittills icke varit uppfört något anslag å riksstaten för avlöningar
till kollektivavtalsanställd personal.
I det föregående under punkten 20 har jag upptagit till behandling ett av
statens organisationsnämnd framlagt förslag rörande anställande av civil
eldarpersonal vid försvarsväsendet. Jag har därvid tillstyrkt, att för marinen
skulle för nästa budgetår beräknas 71 helårsanställda eldare och grov- och
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
233
diversearbetare samt 17 säsonganställda grov- och diversearbetare. Lönekostnaderna
för denna personal kunna uppskattas till 375 000 kronor.
Medel för dessa lönekostnader torde böra anvisas under ett särskilt förslagsanslag,
benämnt Marinen: Avlöningar till civil handräckningspersonal. Jag
erinrar, att detta anslag kan komma att belastas med kostnader för personal
utöver den här angivna, i den mån nämligen för marinen tages i anspråk den
reservpersonal för eldningstjänst, för vilken medel preliminärt beräknats under
arméns motsvarande anslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Marinen: Avlöningar till civil handräckningspersonal
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 375 000 kronor.
[25.] Marinen: Familjebidrag, förslagsanslag. Under åberopande av vad jag
i det föregående under punkten 21 anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Marinen: Familjebidrag för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 800 000 kronor.
[26 ] Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl., förslagsanslag.
1942 års försvarsbeslut:
under uppsättningsperioden .............................. kronor 21 360 400
vid genomförd organisation................................ » 31450 000
Budgetåren 1942/47 (beräknad medelbelastning per år å
kostnadsramen).............................................. » 21 070 000
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 112) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1946/47 beräkna
ett förslagsanslag av 26 500 000 kronor.
Anslaget är för innevarande budgetår uppfört med 23 400 000 kronor.
Kungl. Majit har den 15 juni 1945 fastställt dels avlöningsstat för anslaget
för nämnda budgetår (se statsliggaren s. 139), dels ock särskilda personalförteckningar
beträffande den från anslaget avlönade personalen.
Under hänvisning till vad jag förut anfört i vissa frågor, som beröra flera
försvarsgrenar, övergår jag nu till behandlingen av de olika anslagsposterna
samt lämnar i anslutning därtill en redogörelse för de huvudsakliga ändringar
i de för innevarande budgetår fastställda personalförteckningarna som böra
vidtagas.
I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Fly g staben.
Chefen för flygvapnet har ånyo framlagt förslag om beredande av ordinarie
anställning för ett kanslibiträde och en telefonvakt av 1. klass samt utbyte av
en befattning för extra ordinarie skrivbiträde mot en befattning för extra ordinarie
kanslibiträde.
234
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Försvarets civilförvaltning har härtill anfört att, innan tjänsteförteckningssakkunnigas
utredning förelåge, ändringar i nuvarande löneställningar endast
syntes böra vidtagas, därest tvingande skäl förfunnes. I förevarande fall ansåge
sig ämbetsverket, för att kvalificerad personal skulle kunna bibehållas
vid flygstaben, böra godtaga flygvapenchefens förslag i så måtto, att en kanslibiträdesbefattning
uppfördes i lönegrad A 7 under förutsättning att en extra
ordinarie befattning för skrivbiträde i lönegrad MEo 2 utginge ur personalförteckningen
för extra ordinarie personal.
För egen del tillstyrker jag, att en befattning i lönegrad MEo 7 inrättas i
utbyte mot en befattning i MEo 2.
Enär en av militärmeteorologerna på övergångsstat i lönegrad A 18 numera
erhållit befattning som militärmeteorolog i lönegrad Ca 22, kan en av de i
personalförteckningen å övergångsstat upptagna befattningarna som militärmeteorolog
i lönegrad A 18 utgå.
Personal vid flygvapnet.
Jämlikt 1942 års försvarsbeslut skall chefen för flygkadettskolan vara regementsofficer.
Chefen för flygvapnet har nu erinrat, att för cheferna för krigsskolan
och sjökrigsskolan upptagits särskilda beställningar i lönegrad Oa 6,
samt föreslagit, att för chefen för flygkadettskolan måtte i personalförteckningen
uppföras en särskild beställning i lönegrad Oa 5.
Försvarets civilförvaltning har icke funnit anledning till erinran mot förslaget,
därest det i försvarsbeslutet fastställda antalet beställningar i lönegrad
Oa 5 icke överskredes.
I avvaktan på resultatet av pågående utredning angående försvarets framtida
organisation anser jag mig icke böra förorda, att befattningen i personalförteckningen
uppföres som särskild beställning i lönegrad Oa 5.
För nästa budgetår har — med undantag för det fast anställda manskapet
— upptagits i stort sett den ordinarie personal vid flygvapnet, som för
budgetåret 1946/47 angivits i den preliminära plan för personalökning under
femårsperioden, vilken i anslutning till framläggandet av propositionen
1942: 210 överlämnades till riksdagens vederbörande utskott, dock med de avvikelser,
som betingas av 1943 års riksdags beslut rörande omorganisation av
flygförvaltningen samt beslutet örn Södertörns flygflottilj.
Antalet officerare motsvarar med nyss angiven reservation i huvudsak
det antal, som upptagits i nämnda plan. Med hänsyn till befordringsläget har
dock ökningen av antalet löjtnantsbeställningar begränsats. I enlighet härmed
förordar jag, att följande nya beställningar planenligt upptagas för nästkommande
budgetår, nämligen 1 för flottiljchef, avsedd för Södertörns flygflottilj,
5 för majorer, 5 för kaptener och 25 för löjtnanter.
Beträffande underofficerare har på grund av befordringsläget antalet
sergeanter måst upptagas lägre än enligt förutnämnda plan. Chefen för flygvapnet
har erinrat örn att Kungl. Majit genom beslut den 12 november 1943
medgivit, att, intill dess ny befordringskungörelse fastställdes för flygvapnet,
sergeant finge efter fyra års tjänstetid i denna beställning befordras till fanjun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
235
kare oaktat att nu gällande befordringskungörelse (SFS 1938: 544) föreskreve
5 års tjänstetid. Därest ifrågavarande medgivande icke komme att gälla för
budgetåret 1946/47, ifrågasatte flygvapenchefen införande av en not till personalförteckningen
med innehåll att, om ledig beställning i lönegrad UO 2 icke
kunde besättas med därtill kompetent bestäliningshavare, beställningen finge
tills vidare ersättas med beställning i lönegrad UO 1. I likhet med civilförvaltningen
har jag intet att häremot erinra.
I årets personalförteckning äro underofficerarna i lönegrad UO 3 upptagna
under benämningarna förvaltare och förvaltare (i kassörsbefattning). Till den
första kategorien hänföras de underofficerare, vilka tidigare benämndes förrådsförvaltare
och flygstationsmästare. Chefen för flygvapnet har anfört, att
det ur redovisningstekniska m. fl. synpunkter vore önskvärt, att sistnämnda
båda kategorier redovisades var för sig i personalförteckningen, förslagsvis
såsom förvaltare (i förrådsbefattning) och förvaltare (i flygstationsbefattning).
Civilförvaltningen har tillstyrkt förslaget i princip men ansett, att särskiljandet
av förvaltarna lämpligen borde ske genom noter i personalförteckningen.
För egen del anser jag mig böra biträda flygvapenchefens förslag.
Jag förordar, att i enlighet nied chefens för flygvapnet förslag för nästkommande
budgetår följande antal underofficersbeställningar skola planenligt tillkomma,
nämligen 2 förvaltare (i förrådsbefattning), 10 förvaltare (i flygstationsbefattning),
23 fanjunkare, 1 fanjunkare (i kassörsbefattning) och 25 sergeanter.
Samtidigt böra såsom tidigare förutsatts 2 beställningar för förvaltare
(i förrådsbefattning) vid centrala verkstäder utgå ur förteckningen.
Beträffande manskap får jag hänvisa till vad jag anfört under punkten 4.
I fråga örn flygvapnets civilmilitära personal har flygvapenchefen
föreslagit en ökning av ingenjörspersonalen med 1 flygdirektör av 1. graden,
1 flygdirektör av 2. graden, 13 flygingenjörer av 1. graden och 3 flygingenjörer
av 3. graden. Samtidigt har föreslagits en minskning av fly gingen jörsbeställningarna
av 2. graden med 3, varigenom sammanlagda antalet beställningar
för ingenjörspersonalen komme att överensstämma med det antal, som
enligt 1942 och 1944 års riksdagsbeslut förutsatts vid fullt uppsatt flygvapen.
Med hänsyn till befordringsläget har föreslagits 1 flygdirektör av vardera 1.
och 2. graden i stället för 2 flygdirektörer av 1. graden enligt förutnämnda
plan. För att motverka att ett flertal flygingenjörer överginge till annan
verksamhet, har antalet beställningar inom de högre lönegraderna föreslagits
ökat i något snabbare takt än vad som förutsatts i försvarsbeslutet. Försvarets
civilförvaltning har icke funnit anledning till erinran mot vad chefen för flygvapnet
sålunda föreslagit.
För egen del anser jag mig böra biträda det framlagda förslaget utom vad
avser inrättande av 1 ny beställning för flygdirektör av 2. graden.
I sina medelsäskanden för budgetåret 1945/46 upptog flygförvaltningen
frågan om beredande av arvode utöver lön åt styresmännen för de centrala
flygverkstäderna vid Malmen, Västerås och Arboga. Efter att ha erinrat, att
styresmännen för närvarande voro flygdirektörer av 1. graden i lönegraden
Ca 30 och att spörsmålet örn beredande av löneförbättring alltsedan 1929
varit föremål för prövning, har flygförvaltningen anfört i huvudsak följande.
236
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Frågan om en löneförbättring för styresmännen kunde enligt ämbetsverkets
mening icke anstå längre. Personalen vid vardera verkstaden hade utökats
från omkring 150 man år 1929 till mer än 1 000 man för närvarande.
Praktiskt taget alla anställda voro civila. Verkstäderna ombesörjde reparations-
och översynsarbeten berörande en avsevärd del av den synnerligen
dyrbara och tekniskt komplicerade materiel, som flygvapnet förfogade över.
Driftsförhållandena överensstämde i stort sett med vad som tillämpades vid
jämförbar enskild industri. Det syntes då uppenbart, att en alltför stor disproportion
förefunnes mellan de löneförmåner, som för närvarande utginge
till dessa styresmän och till cheferna för enskilda industrier av motsvarande
storleksordning. Även en jämförelse med löneställningen för cheferna vid
vissa andra av försvarets verkstäder gåve vid handen, att ifrågavarande styresmän
vore missgynnade i lönehänseende.
Försvarets civilförvaltning fann starka skäl tala för en reglering av styresmännens
avlöningsförmåner och tillstyrkte flygförvaltningens förslag.
Vid anmälan av propositionen 1945: 170 (s. 350) anförde min företrädare
i ämbetet, att han, då denna fråga borde komma under bedömande av försvarets
tjänsteförteckningssakkunniga, icke ansåge sig för det dåvarande böra
taga ställning till densamma.
Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha i infordrat yttrande anfört,
att bärande skäl syntes föreligga att bereda styresmännen en löneställning,
som bättre än den hittillsvarande svarade mot de med befattningarna förenade
arbetsuppgifterna och ansvaret. Efter att ha jämfört arbetsuppgifter
och avlöningsförmåner för olika statliga chefstjänstemän förordade de sakkunniga,
att löneförmånerna för ifrågavarande styresmän borde motsvara avlöning
enligt lönegraden C 7. De sakkunniga ville ifrågasätta, om icke dessa
styresmannabefattningar borde konstrueras som civila förordnandetjänster,
tillsatta för viss tid. Härför erfordrades emellertid ytterligare utredning och
då styresmännen snarast borde erhålla löneförbättring tillstyrkte de sakkunniga,
att fyllnadsarvode utginge från och med budgetåret 1946/47. Av flygförvaltningen
föreslaget arvode å 2 400 kronor för år syntes böra begränsas
till 2 100 kronor för att närmast motsvara avlöning enligt lönegrad C 7.
Civilförvaltningen, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen ha i infordrade
yttranden tillstyrkt tjänsteförteckningssakkunnigas förslag.
Även jag anser en förbättring av styresmännens avlöningsförmåner skälig.
Frågan är av natur att böra slutligt prövas först sedan pågående revision av
statstjänstemannens löner slutförts. I anslutning till förslaget vill jag emellertid
förorda, att till envar av styresmännen för de centrala tygverkstäderna
vid Malmen, Västerås och Arboga må under nästa budgetår utgå ett lönefyllnadsarvode
av 2 100 kronor för år.
Antalet flygläkarebeställningar har för nästa budgetår föreslagits ökat med
en beställning såsom flygläkare av 1. graden, avsedd för Södertörns flygflottilj.
Häremot har jag intet att erinra.
Beträffande meteorologpersonalen ha på grund av bristande tillgång på
kompetent personal i innevarande budgetårs personalförteckning endast upp
-
237
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
förts 3 beställningar för militärmeteorolog i lönegrad Ca 22, medan enligt
1943 års riksdagsbeslut det centrala väderleksorganet i flygstaben skulle utgöras
av 1 stabsmeteorolog, 2 förste militärmeteorologer, 3 militärmeteorologer
samt 5 militärmeteorologer av 2. graden. Chefen för flygvapnet har beräknat
viss förbättring i personalläget under nästkommande budgetår, varför
beställningen som stabsmeteorolog samt en av beställningarna såsom förste
militärmeteorolog borde uppföras i förteckningen. I samband härmed kunde
antalet beställningar för militärmeteorolog i lönegrad Ca 22 minskas till 2.
I likhet med civilförvaltningen förordar jag, att för nästkommande budgetår
uppföras beställningar för 1 stabsmeteorolog i lönegrad Ca 30, 1 förste militärmeteorolog
i lönegrad Ca 26 och 2 militärmeteorologer i lönegrad Ca 22.
Av beställningar för verkmästare har föreslagits planenlig ökning med 4
för verkmästare av 1. klassen. Jag har intet att erinra häremot.
Antalet mästare har liksom föregående år med hänsyn till förbättrade rekryteringsmöjligheter
befunnits kunna ökas något hastigare än som beräknades
i försvarsbeslutet. Med anledning härav förordar jag, att för nästa budgetår
i förteckningen upptagas 50 mästare av 1. klassen och 120 av 2. klassen eller
tillhopa 170 mot i försvarsbeslutet för nämnda budgetår beräknade 147 och
vid slutligt genomförd organisation 265.
Personal vid flygförbanden.
Beträffande denna personal föreslår jag för Södertörns flygflottilj utökning
med 1 maskinist i lönegrad Ca 12 samt 1 eldare av 1. klassen och 2 förrådsvaktmästare,
samtliga i lönegraden Ca 7.
Kostnaderna för löner åt ordinarie tjänstemän enligt det här framlagda
förslaget till personalförteckning beräknas till 14 000 000 kronor. För avlöningar
till personal å avgångsstat och disponibilitetsstat synas i likhet med
för innevarande budgetår icke böra beräknas särskilda medel.
I det föregående har jag under punkt 4 beräknat antalet volontärer över
stat, avsedda för stamflygförare, till i genomsnitt 110 för nästa budgetår. För
avlöning till dessa beräknar jag ett belopp av 75 000 kronor.
Till bestridande av kostnader för de övriga förmåner, som skola bestridas
från förevarande anslagspost, beräknar jag i enlighet med civilförvaltningens
förslag i runt tal sammanlagt 3 920 000 kronor. Anslagsposten skulle sålunda
kunna beräknas till (14 000 000 + 75 000 + 3 920 000 =) 17 995 000 kronor. Av
i huvudsak samma skäl, som jag anfört vid behandlingen av arméns motsvarande
anslagspost, torde emellertid detta belopp för nästa budgetår böra
minskas med 295 000 kronor till 17 700 000 kronor. Motsvarande belopp för
innevarande budgetår har upptagits till 16 100 000 kronor.
2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattning.
Å den för innevarande budgetår fastställda personalförteckningen för pensionerad
personal i arvodesbefattning ha upptagits befattningar för tillhopa
51 officerare och 81 underofficerare.
238
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Chefen för flygvapnet har för budgetåret 1946/47 föreslagit uppförande
i personalförteckningen av befattningar för ytterligare 1 officer, avsedd
som mobiliseringsofficer vid Södertörns flygflottilj, samt 3 underofficerare,
avsedda som expeditionsunderofficerare vid samma flygflottilj. Antalet expeditionsunderofficerare
har — liksom för innevarande budgetår — föreslagits
skola beräknas till fyra vid flygbaskåren och tre vid varje flottilj, enär
en minskning till det i propositionen 1942: 210 förutsatta antalet icke kunde
genomföras, förrän behovet av stamunderofficerare fyllts.
Vad chefen för flygvapnet sålunda föreslagit, vilket av försvarets civilförvaltning
biträtts, finner jag mig böra tillstyrka.
Kostnaderna för arvoden motsvarande nettolön i respektive löneklasser
beräknar jag i enlighet med civilförvaltningens förslag till ett belopp av i
runt tal 900 000 kronor (nu 875 000 kronor). Å avlöningsstatens inkomsttitel
inflytande pensionsmedel skulle, under förutsättning att alla arvodesbefattningar
vore besatta med från aktiv stat pensionsavgången personal, kunna
uppskattas till 770 000 kronor. Av skäl som jag anfört vid behandlingen av
arméns motsvarande anslag torde inflytande pensionsmedel böra beräknas
till 700 000 kronor (nu 675 000 kronor).
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Från och med innevarande budgetår ha de tidigare anslagsposterna Arvoden
och övriga ersättningar utöver lön till ordinarie tjänstemän samt Arvoden och
särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, sammanförts till en ny
anslagspost Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Av praktiska skäl bär emellertid den dittillsvarande uppdelningen i två särskilda
arvodesförteckningar bibehållits.
Chefen för flygvapnet har i skrivelse den 17 oktober 1945 anfört, att det
under de närmaste åren till följd av den snabba tekniska utvecklingen och
därmed förknippad omläggning av flygvapnets undervisning komme att bliva
svårt att så relativt lång tid före en skolas början som nu vore erforderligt
fördela utbildningsarvodena på militär och civilmilitär personal å ena sidan
och civil personal å andra sidan. Flygvapenchefen hemställde till följd härav
bland annat, att en sammanslagning av nyssnämnda arvoden måtte upptagas
till prövning. Försvarets civilförvaltning har i infordrat yttrande erinrat om
skälet till den nuvarande uppdelningen av arvodena på två förteckningar.
Jag anser mig icke böra förorda den ifrågasatta sammanslagningen.
Under de senaste åren bär undervisningen inom flygvapnet successivt omlagts
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som förutsatts i 1942 års försvarsbeslut.
Vid omdaningen av undervisningen ha dock självfallet beaktats
de erfarenheter som vunnits sedan beslutet fattades. För nästa budgetår har
man att räkna med en fortsatt utveckling på detta område. Därtill kommer, att
inrättandet av en ny yrkesgren för stammanskap, stamflygförare (jfr punkt 4),
kommer att i olika hänseenden påverka utbildningsorganisationen. Då slutliga
utbildningsplaner ännu ej kunnat uppgöras, föreligga för närvarande
svårigheter att i detalj beräkna medelsbehovet för olika utbildningsanstalter.
239
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Emellertid har jag i nuvarande läge ansett mig böra i stort godtaga de förslag,
som myndigheterna härutinnan framlagt. Uteslutet är dock icke, att det vid
den slutliga utformningen av utbildningsorganisationen under nästa budgetår
kan visa sig erforderligt att inom den totala anslagsramen vidtaga jämkningar
i föreliggande beräkningar.
Arvoden utöver lön till militär och civilmilitär personal.
Såsom jag tidigare anfört har Kungl. Majit i enlighet med beslut av 1945
års riksdag den 15 juni 1945 utfärdat föreskrifter angående arvoden utöver
lön till här avsedd personal. För nästkommande budgetår upptagas till behandling
endast vissa jämkningar i för detta ändamål uppförda anslagsposter,
vilka jämkningar huvudsakligen föranletts av viss omläggning av undervisningen
vid flygvapnet.
För arvoden till lärare i militära ämnen vid flygvapnets utbildningsanstalter
ha för innevarande budgetår beräknats sammanlagt 62 600 kronor.
För budgetåret 1946/47 har civilförvaltningen i enlighet med chefens för flygvapnet
förslag ansett sig böra räkna med ett sammanlagt belopp av 91 800
kronor. Förslaget är grundat på den av flygvapenchefen förutsedda omfattningen
av utbildningsverksamheten samt en beräkning av kostnaderna för de
enligt äldre bestämmelser övergångsvis utgående arvodena.
De övergångsvis utgående arvodena torde enligt under hand inhämtade uppgifter
kunna beräknas till cirka 8 000 kronor. Vid sådant förhållande skulle
den reella ökningen av kostnaderna bli (91 800 — 8 000 — 62 600 =) 21 200
kronor. I sina anvisningar till civilförvaltningen angående medelsbehovet
för budgetåret 1946/47 har flygvapenchefen anfört, att det för det dåvarande
erbjöde stora svårigheter att bedöma kursverksamhetens omfattning
vid flygvapnets utbildningsanstalter. På grund härav föresloges att
under förevarande anslag endast skulle uppföras ett maximerat belopp och
att det sedermera skulle få ankomma på Kungl. Majit att fördela beloppet.
Med hänsyn till vad i det föregående anförts rörande svårigheterna att nu
beräkna för de olika utbildningsanstalterna specificerade anslagsbelopp anser
jag mig för nästa budgetår i detta avseende böra godtaga flygvapenchefens förslag.
Jag förutsätter härvid, att det skall ankomma på Kungl. Majit att i
detalj pröva vilka arvodesbelopp, som äro erforderliga för de olika skolorna.
Medelsbehovet anser jag mig böra beräkna till 81 000 kronor, varav cirka
8 000 kronor för övergångsvis utgående arvoden. Härvid har jag räknat med
enahanda belopp som för innevarande år för bomb- och skjutskolan, tekniska
skolan och krigsflygskolan. ökningen i förhållande till motsvarande anslagsbelopp
för innevarande budgetår utgör, inberäknat det för övergångsarvoden
beräknade beloppet, 18 400 kronor.
I den för budgetåret 1945/46 fastställda förteckningen å arvoden utöver
lön till militär och civilmilitär personal finnes under rubriken Övriga arvoden
upptaget ett belopp av 1 800 kronor, avsett för militärmeteorolog, som uppehåller
befattningen såsom chef för flygstabens väderleksavdelning. Vid bifall
till det av mig förut framförda förslaget om uppförande av en beställning
240
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
för stabsmeteorolog å personalförteckningen för ordinarie tjänstemän torde
nyssnämnda arvode å 1 800 kronor böra utgå ur arvodesförteckningen.
I enlighet med vad i det föregående anförts böra å arvodesförteckningen
uppföras 3 arvoden å 2 100 kronor för styresmännen vid de centrala flygverkstäderna
å Malmen samt i Västerås och Arboga.
För innevarande budgetår fastställda arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit, uppgå till, oberäknat övergångsarvodena, sammanlagt
71 335 kronor. Med beaktande av vad här anförts uppskattar jag motsvarande
kostnader för nästa budgetår, inklusive övergångsarvodena, till
(71 335 + 18 400 — 1 800 + 3 X 2 100 =) 94 235 kronor.
Vissa andra arvoden och särskilda ersättningar.
Flygstaben.
Chefen för flygvapnet har föreslagit, att nu utgående arvode å 5 000 kronor
till sekreteraren vid flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning, tillika
juridiskt biträde åt flygstabschefen, måtte från och med nästkommande budgetår
höjas till 7 000 kronor samt att till sekreteraren jämväl måtte utgå ålderstillägg
med 500 kronor för år efter 3 och 6 års tjänstgöring. Någon ändring beträffande
den ersättning å 2 000 kronor, som enligt civilförvaltningens bestämmande
utginge till annat biträde åt flygvapnets haverikommission än nyssnämnde
sekreterare, ifrågasattes härvid icke.
Försvarets civilförvaltning har intet att erinra mot att sekreterarens arvode
höjes från 5 000 kronor till 7 000 kronor men avstyrker, att ålderstillägg medgives.
Vidare ifrågasättes, örn icke det särskilda ersättningsbeloppet å 2 000
kronor till annan biträdeshjälp kan utgå ur förteckningen. Anses detta
arvode dock böra bibehållas, bör enligt civilförvaltningens mening fördelningen
av beloppet ske enligt chefens för flygvapnet bestämmande.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha anfört, att
ersättningsbeloppet å 2 000 kronor upptagits i arvodesförteckningen från och
med budgetåret 1943/44, sedan flygförvaltningen bland annat framhållit, att
haverier inträffat med så korta mellanrum att sekreteraren icke alltid kunde
tjänstgöra i samtliga beordrade kommissioner. Då dessa skäl alltjämt syntes
äga giltighet, vore det knappast lämpligt att indraga detta belopp. Emellertid
ansåge sig lönenämnderna icke kunna tillstyrka höjning av nu utgående arvode
till ordinarie sekreteraren. Erfarenhet rörande haveriernas omfattning och
behovet av juridiskt biträde under normala fredsförhållanden borde nämligen
först avvaktas.
Av skäl som lönenämnderna anfört föreslår jag icke nu någon ändring i
arvodet till sekreteraren, varför jag upptager arvodessumman under denna
rubrik med oförändrat belopp, 7 000 kronor. Intet synes vara att erinra mot
att fördelningen av arvodet å 2 000 kronor sker av chefen för flygvapnet i
stället för såsom nu, av försvarets civilförvaltning.
Flygbasområdesstaberna.
Civilförvaltningen har hemställt, att i arvodesförteckningen för 1945/46 upptaget
belopp av sammanlagt 37 800 kronor för arvoden till tillsynsmän vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 241
krigsflygfält och övningsplatser måtte med hänsyn till nytillkomna flygfält
m. m. höjas till 39 900 kronor. Häremot synes intet vara att erinra.
Flygförbanden.
For arvoden till civila lärare vid flygvapnets manskapsskolor har för innevarande
budgetår upptagits ett belopp av 189 000 kronor. Chefen för flygvapnet
har i sina anslagsberäkningar för budgetåret 1946/47 anfort, att undervisningen
i allmänbildande ämnen vid korprals- och furirsskolorna till följd av
elevantalets storlek måste uppdelas på två eller flera undervisningsavdelnmgar.
För nästkommande budgetår beräknades 118 sådana undervisningsavdelnmgar
erforderliga. Undervisningen avsåges skola omhänderhavas av
timavlonade lärare utom vid 4 flygflottiljer, där heltidsanställda civila lärare
med en månadslön av 650 kronor syntes erforderliga. För arvoden till timlärare
beräknades 198 100 kronor och för avlöning till de heltidsanställda
järäma 46 800 kronor. Därjämte hemställdes, att 19 studieledare vid flottiljer
liksom hittills skulle tillerkännas årsarvoden av 300 kronor. Sammanlagt
erfordrades sålunda 250 600 kronor eller i avrundat tal 250 000 kronor. Försvarets
civilförvaltning har icke funnit anledning till erinran mot flygvapenchefens
förslag. ‘ ''
Den av flygvapenchefen begärda anslagsökningen står icke i direkt proportion
till den beraknade ökningen av elevantalet i korprals- och furirsskolorna
Enligt vad jag under hand erfarit har chefen för flygvapnet av olika anledningar
ansett sig böra räkna med minskning av antalet elever i vissa undervisnmgsavdfdnmgar.
Enligt de framlagda beräkningarna lia vidare de heltidsanställda
lärarna icke förutsatts skola för den undervisning, varom här är
fråga, utnyttjas det antal undervisningstimmar som Kungl. Majit föreskrivit.
För egen del anser jag att undervisningen bör kunna bedrivas på sådant
satt att anslagsbehovet kan begränsas till 215 000 kronor.
Flygkrigshögskolan.
För arvoden till civila lärare vid denna skola har i arvodesförteckningen
uppförts ett belopp av 11 500 kronor. I enlighet med Kungl. Majits beslut den
3 augusti 1945 angående disposition av posterna i förevarande förteckning har
härav anvisats endast 6 300 kronor. Flygvapenchefen har uppgivit, att sistnämnda
belopp torde vara tillfyllest för nästa budgetår. I likhet med civilförvaltningen
anser jag mig böra räkna med 6 300 kronor för detta ändamål.
Aspirantskolan.
Jag anser mig böra biträda ett av flygvapenchefen framlagt och av civilförvaltningen
tillstyrkt förslag, att arvodesbeloppet för civila lärare vid
aspirantskolan höjes från 23 560 kronor till 23 800 kronor.
Flygkadettskolan och signalskolan.
För dessa skolor beräknar jag oförändrade belopp, 9 350 kronor respektive
7 640 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1916. 1 sami. Nr 120.
873 46 16
242
Kungl. Majlis proposition nr 120.
Tekniska skolan.
Försvarets civilförvaltning har i sina medelsäskanden för nästkommande
budgetår anfort, att civila lärare tidigare anlitats för undervisning i yrkesmatematik
m. m. i utbildningskurserna för överfurirer (mästarkurserna) vid tekniska
skolan, vilket enligt flygvapenchefens mening varit ändamålsenligt. I
Kungl. Maj :ts brev av den 24 november 1944 angående disposition av poster
i arvodesförteckningen m. m. hade för budgetåret 1944/45 medgivits, att ett
belopp av 7 500 kronor finge disponeras jämväl för arvoden åt civila lärare.
För innevarande budgetår saknades motsvarande medgivande och icke heller
hade i förteckningen å vissa andra arvoden och särskilda ersättningar upptagits
något belopp för civila lärare vid tekniska skolan. Undervisningen hade
därför för innevarande år avsetts omhänderhavas av militär personal.
I sina anvisningar till civilförvaltningen hade chefen för flygvapnet anmält,
att tekniska skolan under budgetåret 1946/47 bomme att vara fullt utbyggd,
vilket krävde ökad tillgång på såväl militära som civila lärare. Arvodesposten
till militära lärare försloge därvid icke till bestridande av jämväl arvoden för
civila lärare. Härför borde uppföras särskild post a 5 000 kronor. Hetta belopp
beräknades kunna minskas med cirka 1 700 kronor för år, när eleverna i dessa
kurser komme att utgöras av underbefäl, vilka genomgått manskapsskola enligt
1942 års utbildningsbestämmelser. Detta beräknades bliva fallet vid påbörjandet
av 1949 eller 1950 års mästarkurser. Civilförvaltningen har för egen
del icke framställt erinran häremot.
Såsom jag tidigare anfört, föreligga stora svårigheter att nu bedöma omfattningen
av undervisningen vid flygvapnets olika utbildningsanstalter. Vid
sådant förhållande och då jag icke nu funnit anledning till erinran mot vad
chefen för flygvapnet föreslagit, anser jag mig böra förorda, att ett belopp av
5 000 kronor beräknas för detta ändamål och att det skall ankomma på Kungl.
Majit att närmare pröva medelsbehovet, när undervisningens omfattning
bättre kan överblickas.
Personalvårds assistenter.
I anslutning till vad jag tidigare anfört vid behandlingen av personalvårdsverksamheten
vid armén förordar jag, att under en ny rubrik Personalvårdsassistenter
uppföres ett arvodesbelopp å 16 000 kronor.
Kostnaderna för vissa andra arvoden och särskilda ersättningar i enlighet
med det anförda uppgå till (7 000 +'' 39 900 + 215 000 + 6 300 + 23 800
+ 9 350 + 7 640 + 5 000 + 16 000 =) 329 990 kronor.
Sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, utgör sålunda (94 235 + 329 990 )
i avrundat tal 425 000 kronor (nu 400 000 kronor).
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
I personalförteckningen redovisade extra ordinarie tjänstemän.
Personalförteckningen för extra ordinarie tjänstemän torde, såvitt nu kan
bedömas, med följande ändringar böra fastställas att gälla även för nästa
budgetår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
243
Flygstaben.
I avbidan pa omorganisation av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
har för innevarande budgetår uppförts en befattning såsom byrådirektör
i lönegrad Eo 28. Sedan denna omorganisation numera kommit till stånd,
kan befattningen utgå ur personalförteckningen.
I skrivelse den 21 juli 1945 hemställde chefen för flygvapnet, att under
innevarande budgetår måtte få anställas 4 civila stabstrafikledare i lönegrad
MEo 22. I anslutning härtill anförde flygvapenchefen, att vid flygstaben
sedan två år tillbaka funnits en central flygsäkerhetsledning. Erfarenheterna
visade, att inom flygsäkerhetsledningen borde handläggas
ärenden angående flygförbud samt flygvarning, betingad av andra skäl
än vädret, mörkerflygning, beställning av extra radiosändningar, tändning av
viss flygbelysning samt vid behov ledningen av efterforskning av försvunna
flygplan. Denna flygsäkerhetsledning måste kunna fungera dygnet
runt. För det dåvarande hade en reservofficer varit inkallad, varjämte vid
flygstaben och flygförvaltningen tjänstgörande flygutbildade officerare beordrats
till sådan tjänstgöring i perioder örn en vecka. Emellertid erfordrades
för denna viktiga verksamhet kontinuitet, och med hänsyn härtill och då
reservpersonal för framtiden icke kunde disponeras för detta ändamål, vore
4 civila stabstrafikledare erforderliga.
Genom beslut den 21 december 1945 medgav Kungl. Majit, att intill
den 1 juli 1946 finge vid flygstaben för ifrågavarande ändamål vara anställda
högst 4 extra tjänstemän i lönegrad MEx 22.
Chefen för flygvapnet har nu hemställt, att från och med nästa budgetår
måtte inrättas 4 befattningar för stabstrafikledare i lönegrad MEo 22.
Det må erinras, att chefen för flygvapnet och flygförvaltningen i yttrande
över 1941 års försvarsutrednings förslag bland annat anförde, att det syntes
nödvändigt tillföra flygstabens flygsäkerhets- och haveriavdelning 2 civila
stabstrafikledare i lönegrad MEo 18. Min företrädare i ämbetet ansåg sig i
avvaktan på närmare erfarenheter för det dåvarande icke böra tillstyrka förslaget.
Försvarets civilförvaltning har intet haft att erinra mot att 4 befattningar
såsom stabstrafikledare uppföras såsom extra ordinarie befattningar i personalförteckningen,
men ämbetsverket har ansett sig icke kunna förorda inplacering
av dessa tjänster i högre än 18:e lönegraden.
Försvarsväsendets lönenämnd har ifrågasatt, örn icke officerare vid flygvapnet,
vilka av en eller annan anledning icke längre kunde tagas i anspråk
för aktiv flygtjänst, borde utnyttjas för dessa arbetsuppgifter. Skulle
så icke kunna ske, ansåge sig nämnden för civila befattningar kunna tillstyrka
inplacering i högst 20 :e lönegraden.
Försvarets tjänsteförteckningssakkunniga ha i likhet med övriga hörda
myndigheter ansett sig icke kunna ingå på prövning av behovet av stabstrafikledare.
De sakkunniga, som gjort jämförelser med löneställningen för
motsvarande befattningshavare inom den civila luftfarten, ha ansett sig icke
kunna förorda högre löneställning för de föreslagna stabstrafikledarna än
lönegrad MEo 20.
244
Kungl. May.ts proposition nr 120.
För egen del anser jag mig nu böra förorda, att för ifrågavarande uppgifter
inrättas 4 extra ordinarie befattningar i 20:e lönegraden.
I det föregående har jag räknat med inrättande av en ny befattning för
kanslibiträde i lönegrad MEo 7 i utbyte mot en befattning i MEo 2.
Civilförvaltningen har med hänsyn till telefonväxelns storlek vid flygvapnets
ämbetsbyggnad i Stockholm ansett sig böra förorda, att ytterligare en
telefonvakt erhåller extra ordinarie anställning i lönegrad MEo 2. Jag har
intet att erinra häremot.
Chefen för flygvapnet har föreslagit, att de för närvarande under rubriken
Flygstaben redovisade befattningshavarna -—- 6 tekniska biträden, 6 kontorsbiträden
och 4 skrivbiträden — vilka tjänstgöra vid den militära väderlekscentralen,
i likhet med övrig personal vid nämnda central i personalförteckningen
skola uppföras under rubriken Väderlekstjänsten. I likhet med civilförvaltningen
biträder jag förslaget.
Flygförbanden.
För nästa budgetår har chefen för flygvapnet ånyo upptagit de tidigare vid
olika tillfällen och senast i medelsäskandena för innevarande budgetår (se
propositionen 1945:170) framlagda förslagen örn löneregleringar för signalister,
sjukvårdsförmån och garageförmän.
Vidkommande signalisterna har flygvapenchefen framhållit nödvändigheten
av att denna personal erhölle sådana avlöningsförmåner att återgång
till fredsförhållanden icke medförde, att personalen åter sökte sin utkomst på
den civila arbetsmarknaden, främst inom sjöfarten.
Civilförvaltningen har anfört, att flygvapnets signalister till övervägande
antal utgjordes av personal ur handelsflottan. Erfarenheterna hade visat, att
icke oväsentliga svårigheter förelåge att med nuvarande löneställning för
andre signalister rekrytera och bibehålla dylik personal i tjänst. Då arbetsuppgifterna
för förste och andre signalisterna i stort sett vore desamma, föresloge
civilförvaltningen, att samtliga flygvapnets signalister upptoges i lönegrad
MEo 12 under tjänstebenämningen signalister.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha ansett, att
med prövning av frågan örn uppfattning av andre signalisterna till MEo 12
borde anstå i avbidan på resultatet av tjänsteförteckningssakkunnigas
arbete.
För egen del anser jag, att förevarande spörsmål bör bli föremål för ytterligare
överväganden. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att taga ställning
till frågan örn signalisternas lönegradsplacering.
Försvarsverkens civila personals förbund har i skrivelse den 10 november
1945 hemställt, att, i enlighet med vad chefen för flygvapnet föreslagit,
garageförmännen måtte upptagas i lönegrad MEo 10.
I likhet med civilförvaltningen anser jag, att några nya omständigheter
icke föreligga, som motivera att löneregleringsfrågan för sjukvårdsförmännen
och garageförmännen vid flygvapnet prövas innan tjänsteförteckningssakkunnigas
utredning föreligger.
245
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120.
Vid anmälan av propositionen 1945:170 ansåg min företrädare sig, i avbidan
pa resultatet av vissa genom försvarets centrala organisationskommittés
försorg pågående undersökningar beträffande försvarets matinrättningar,
böra förorda, att endast 1 befattning för husmoder upptoges för den då under
uppsättning varande Hälsinge flygflottilj. I anslutning till vad jag tidigare
anfört vid behandlingen av organisationsnämndens förslag angående personaluppsättningen
vid de militära matinrättningarna anser jag mig nu böra
förorda chefens för flygvapnet av civilförvaltningen biträdda förslag örn inrättande
av en befattning såsom biträdande husmoder i lönegrad MEo 4 vid
nämnda flottilj ävensom befattningar för 1 husmoder av 1. klass och 1 biträdande
husmoder vid Södertörns flygflottilj, vilken flottilj avses skola uppsättas
under nästa budgetår. Jag förordar likaledes, i anslutning till vad
organisationsnämnden anfört, inrättande av ny befattning för ytterligare 1
biträdande husmoder vid Upplands flygflottilj.
Chefen för flygvapnet har beträffande köks- och servisbiträdespersonalen
erinrat örn att i enlighet med propositionen 1945: 170 (s. 358) i avvaktan på
resultatet av pågående organisationsundersökningar icke uppförts några extra
ordinarie befattningar för sådan biträdespersonal vid Hälsinge flygflottilj.
Extra ordinarie befattningar för biträdespersonal vore emellertid av rekryteringsskäl
erforderliga. På grund härav och med hänsyn till vissa jämkningar
beträffande antalet biträden vid övriga uppsatta flottiljer föresloges en ökning
av denna personal från 293 till 306. För Södertörns flygflottilj beräknades
därutöver 12 biträden.
I organisationsnämndens förutnämnda förslag angående rationalisering av
driften vid försvarets matinrättningar ha för flygförbanden utom Södertörns
flygflottilj beräknats 265 extra ordinarie biträden, varav 36 första biträden.
För egen del anser jag mig böra biträda flygvapenchefens förslag i vad avser
inrättande av extra ordinarie befattningar för biträdespersonal vid de
båda nämnda förbanden. Antalet befattningar lärer dock liksom för övriga
flygflottiljer få bestämmas av Kungl. Maj:t i enlighet med vad jag tidigare
anfört i samband med behandlingen av organisationsnämndens förslag.
Såsom av det föregående framgår böra 18 befattningar som skrivbiträden tilllika
kartritare i lönegrad MEo 4 från och med nästa budgetår överflyttas till
rubriken Väderlekstjänsten.
För nästkommande budgetår förordar jag att planenligt, och i anslutning
till vad jag tidigare anfört, för Södertörns flygflottilj uppföras följande befattningar
i personalförteckningen för extra ordinarie personal, nämligen 1
förste trafikledare i MEo 18, 1 andre trafikledare i MEo 15, 1 förste signalist
i MEo 12, 2 andre signalister i MEo 10, 1 elektriker i MEo 10, 1 husmoder
av 1. klass i MEo 8, 1 sjukvårdsförman i MEo 7, 1 sjuksköterska i MEo 7,
1 garageförman i MEo 7, 6 förrådsmän i MEo 5, 1 biträdande husmoder i
MEo 4, 1 kontorsbiträde i MEo 4, 1 sjukvårdsbiträde i MEo 3, 4 skrivbiträden
i MEo 2 samt 1 telefonvakt av 2. klass i MEo 2. Härtill komma köks- och servisbiträden
i enlighet med vad i det föregående anförts.
246
Kungl. Majlis proposition nr 120.
Häder leks t jäns ten.
I personalförteckningen för innevarande budgetår finnas upptagna 2
militärmeteorologer av 1. graden i lönegraden MEo 20, 24 militärmeteorologer
av 2. graden i lönegraden MEo 15 och 40 militärmeteorologer av 3. graden
i lönegraden MEo 13. Chefen för flygvapnet har hemställt, att för nästa
budgetår måtte, med hänsyn dels till den avsedda slutliga personalsammansättningen,
dels till tillgången på nu anställd personal med kompetens för
uppflyttning till högre befattningar, upptagas följande antal befattningar,
nämligen 17 för militärmeteorologer av 1. graden, 35 för militärmeteorologer
av 2. graden samt 28 för militärmeteorologer av 3. graden. I likhet med
civilförvaltningen har jag intet att erinra häremot.
I propositionen 1944:185 (s. 47) uttalade min företrädare i ämbetet, att det
borde utredas örn kostnaderna för distrikts- och observationscentralstationerna
skulle överföras från flygvapnets övningsanslag till avlönings- och omkostnadsanslagen.
I flygförvaltningens anslagsäskanden för innevarande budgetår
framhöll chefen för flygvapnet, att den nya värderleksorganisationen endast
fungerat några månader, varför de dittills vunna erfarenheterna vore otillräckliga
för att på riktigt sätt kunna bedöma organisationen. Emellertid
hade svårigheter förefunnits att rekrytera personalen, sannolikt beroende på
för låg löneställning. Det kunde således bli fråga örn ändrad löneställning
för dessa befattningshavare. Yid sådant förhållande syntes det icke lämpligt
att för det dåvarande överföra avlöningskostnaderna till avlöningsanslaget
och fastlåsa befattningarna i personalförteckning, utan borde kostnaderna
även för budgetåret 1945/46 bestridas från flygvapnets övningsanslag. Yid
anmälan av 1945 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, s. 240) anslöt
sig min företrädare till detta förslag.
Chefen för flygvapnet har nu återkommit till förevarande spörsmål och
därvid anfört i huvudsak följande.
Sedan observationscentralstationerna (OC) varit i bruk under mer än
ett års tid ha erforderliga erfarenheter vunnits. Denna organisation _ har
fungerat utomordentligt väl. Då emellertid föreståndarna för observationscentralstationerna
erhållit vetskap örn att någon avlöningsförbättring icke
är att förvänta för budgetåret 1945/46 ha två av dem under hand anmält, att
de överväga att begära avsked. Till detta steg bidrager även det i flera fall
isolerade läge, som dessa orter ha, och därmed svårigheterna för personalen
att skaffa sig extra inkomster. Befattningen såsom föreståndare måste betraktas
såsom sluttjänst.
Det åligger föreståndarna för dessa obeservationscentralstationer att ansvara
för såväl mark- som höjdvindobservationer, att leda och övervaka
tjänsten vid egen station samt i möjligaste mån även vid inom OC väderleksdistrikt
befintliga civila och militära observationsstationer, att insamla och
kontrollera rapporterna från distriktets stationer, att medelst teleprintersignalering
överbringa såväl dessa rapporter i samlat skick som övriga erforderliga
meddelanden samt att på sätt nu sker vid flottiljerna handha
väderleksunderrättelsetjänsten. Skillnaden mellan arbetsuppgifterna _ för de
nuvarande andre väderleksassistenterna i lönegraden MEo 12 vid flottiljernas
väderleksstationer och för föreståndarna vid dessa observationscentralstationer,
med arvoden motsvarande lönegraden MEx 7, är sålunda rätt obetydlig
247
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
och i huvudsak bestående i mindre belastning av det mera kvalificerade arbetet
samt frånvaron av skyldighet att undervisa flygande personal. Å andra
sidan förekommer till följd av den ringa personaltillgången mera nattjänstgöring
per individ. Skillnaden i yrkesutbildning mellan dessa båda kategorier
är likaledes obetydlig.
Med hänsyn härtill böra föreståndarna för OC från och med budgetåret
1946/47 vara extra ordinarie tjänstemän i lönegrad MEo 10.
Vid varje OC tjänstgöra för närvarande 2—3 biträden med arvoden motsvarande
lönegraden MEx 2. Antalet är icke fastställt i avvaktan på närmare
erfarenheter. De arbetsuppgifter, som måste åläggas biträdena, äro av stor
omfattning och fordra stor noggrannhet och ansvarskänsla. Med det låga
arvode, som för närvarande utgår, har det visat sig svårt att få behålla biträdena
under längre tid. Alltför täta ombyten av biträdespersonalen försvårar
och försenar arbetet, vilket kan bidraga till, att väderleksrapporter etc. bliva
försenade. För att få bibehålla personalen bör därför jämväl denna överföras
till extra-ordinarie tjänstemän, varvid löneställningen bör vara densamma,
som under budgetåret 1944/45 gällde för de tekniska biträdena i flygstaben,
nämligen lönegraden MEo 4.
Vid de OC, där antalet biträden endast varit 2, har detta visat sig vara
otillräckligt, varför utfyllnad måst ske med värnpliktiga väderleksbiträden.
Detta är med hänsyn till önskvärd kontinuitet i tjänstgöringen mindre lämpligt.
Antalet biträden vid varje OC bör därför tills vidare fastställas till 3.
För närvarande finnas vid 5 OC och den särskilda under F 2 lydande
distriktsväderleksstationen vid Fårösund, vilken samtidigt fungerar som
OC, anställda sammanlagt 5 föreståndare samt 15 biträden. I Fårösund
tjänstgör med hänsyn till stationens särskilda vikt en militärmeteorolog av
3. graden (motsvarande) såsom föreståndare.
I anslutning härtill har flygvapenchefen föreslagit, att i personalförteckningen
för extra ordinarie personal skulle tillkomma befattningar för 5 föreståndare
i lönegrad MEo 10 och 18 kontorsbiträden i lönegrad MEo 4.
Försvarets civilförvaltning har tillstyrkt överförande av ifrågavarande lönekostnader
till förevarande anslagspost. Starka skäl syntes tala för att denna
personal bereddes extra ordinarie anställning. De föreslagna löneställningarna
syntes ämbetsverket väl avvägda med hänsyn till arbetsuppgifternas art och
omfattning samt de speciella förhållanden, varunder personalen tjänstgjorde.
Allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ville ifrågasätta,
örn icke biträdena på observationscentralstationerna lämpligen borde uppdelas
på lönegraderna MEo 2 och MEo 4 med förslagsvis 6 respektive 12 i
vardera lönegraden.
Vid anmälan i årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, s. 251) av
medelsbehovet under flygvapnets övningsanslag har jag förordat, att kostnaderna
för avlöning av väderleksobservationscentralernas personal skola utgå
från avlöningsanslaget. Jag anser mig nu böra biträda chefens för flygvapnet
förslag att uppföra 5 föreståndare för här avsedda stationer på extra
ordinarie stat med placering i lönegraden MEo 10. I likhet med lönenämnderna
anser jag emellertid, att biträdespersonalen bör uppdelas på två grupper.
En grupp synes böra omfatta 12 biträden i lönegrad MEo 4. övrig personal
synes böra vara extra och hänföras till lönegrad MEx 4.
Jag har i det föregående anslutit mig till förslaget, att all personal
248
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
i väderlekstjänst skall i personalförteckningen upptagas under rubriken
Väderlekstjänsten. Med beaktande av att en befattning som skrivbiträde,
tillika kartritare, bör tillkomma för tjänstgöring vid Södertörns flygflottilj,
förordar jag således, att i personalförteckningen för nästkommande
budgetår under förevarande rubrik upptagas befattningar för 17 militärmeteorologer
av 1. graden i lönegraden MEo 20, 35 militärmeteorologer av
2. graden i lönegraden MEo 15, 28 militärmeteorologer av 3. graden i lönegraden
MEo 13, 5 föreståndare för observationscentralstation i lönegraden
MEo 10, 6 tekniska biträden i lönegraden MEo 7, 18 kontorsbiträden i lönegraden
MEo 4, 19 skrivbiträden, tillika kartritare, i lönegraden MEo 4 och
4 skrivbiträden i lönegraden MEo 2.
Underofficers-, signal- och tekniska skolorna.
I förvaltnings- och kassahänseende ha skolorna tidigare sorterat under
chefen för Västmanlands flygflottilj. I och med denna flottiljs utflyttning till
Hässiö och skolornas fortgående utbyggnad har det visat sig nödvändigt att
inrätta en särskild kassaförvaltning för skolorna. Civilförvaltningen har medgivit,
att vid denna kassaförvaltning högst intill 1 juli 1946 finge vara anställd
en kontorist i lönegrad MEx 8. Chefen för flygvapnet har nu föreslagit,
att befattningen skulle inrättas som extra ordinarie i lönegraden MEo 8.
Civilförvaltningen har, då behovet av den föreslagna befattningen syntes bli
bestående och då motsvarande befattning funnes inrättad vid arméns underofficersskola,
ansett sig böra tillstyrka flygvapenchefens förslag. Eör egen
del har jag intet att erinra häremot.
Kostnaderna för avlöningar m. m. till den extra ordinarie personal, som
sålunda bör uppföras å personalförteckningen för nästa budgetår, kunna beräknas
till 2 900 000 kronor.
Viss extra personal m. m.
Kostnaderna för avlönande av sådana extra tjänstemän, som anställas
såsom vikarier för i personalförteckningen uppförda extra
ordinarie befattningshavare i anledning av dessas semester eller
tjänstledighet, torde i enlighet med civilförvaltningens förslag böra beräknas
till 25 000 kronor (nu 20 000 kronor).
Vid anmälan i det föregående av medelsbehovet under arméns avlöningsanslag,
anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal, har jag upptagit till
behandling av civilförvaltningen framlagt förslag angående kontors- och
skrivbiträdespersonal vid stabs- och truppförbandsexpeditioner m. m.
budgetåret 1946/47. Såvitt förslaget rör flygvapnet behandlar jag detsamma
här.
I vad angår behovet av kontors- och skrivbiträden vid flygvapnet har
civilförvaltningen hänvisat till dels en skrivelse den 29 september 1945 av
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen angående behov av viss extra
personal vid flygvapnet och dels i samband med den av civilförvaltningen
verkställda utredningen i ärendet infordrade uppgifter angående personalbehovet.
I nämnda skrivelse har anmälts behov av 18 extra skrivbiträden, ett
249
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
för varje flottilj (motsvarande), avsedda såsom biträden till förrådsförvaltama,
och 1 extra kontorsbiträde vid flygvapnets intendenturförråd i Västerås.
Uppgifterna upptaga behov av sammanlagt 20 extra kontorsbiträden och 24
extra skrivbiträden vid flygförbanden och flygvapnets centrala skolor. Civilförvaltningen
har beräknat lönekostnaderna för denna personal till i runt tal
100 000 kronor.
Även för flygvapnet torde, av i huvudsak samma skäl som anförts beträffande
motsvarande personalbehov vid armén och flygvapnet, medel böra beräknas
för kontors- och skrivbiträdespersonal utöver vad som för innevarande
budgetår finnes redovisat i personalförteckningarna. Detta behov bör såsom
av de förslagsställande myndigheterna förutsatts tills vidare tillgodoses medelst
extra personal. Jag anser dock, att personalbehovet bör kunna betydligt
begränsas i förhållande till vad som föreslagits och beräknar därför
60 000 kronor för här ifrågavarande ändamål.
För tillfälligt anställande av tjänstemän ha för innevarande
budgetår anvisats 146 000 kronor, varav 100 000 kronor för avlönande av tillfälliga
köks- och servisbiträden, 12 000 kronor för uppehållande av läkarvården
under semester m. m. samt 34 000 kronor för tillfälligt anställande av
tjänstemän i övrigt.
För köks- och servisbiträden beräknar jag oförändrat belopp, 100 000
kronor.
Kostnaderna för uppehållande av läkarvården under semester m. m. beräknar
jag likaledes i enlighet med civilförvaltningens förslag till oförändrat belopp
12 000 kronor.
I nyssberörda skrivelse den 29 september 1945 ha chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen gjort framställning örn överförande till avlöningsanslaget
av lönekostnaderna för viss extra personal, huvudsakligen förrådspersonal,
som enligt flygförvaltningens medgivande funnits anställd under beredskapstiden
och som nu bedömdes erforderlig även efter återgång till
fredsförhållanden. Dessa lönekostnader hade tidigare bestritts från förskottsanslag
men avfördes under innevarande budgetår från sakanslag i brist på
andra medel.
Civilförvaltningen har ansett, att kostnaderna för ifrågavarande personal
i princip borde belasta avlöningsanslag. I avvaktan å resultatet av pågående
utredningar borde personalen upptagas såsom extra. Kostnaderna för
densamma har civilförvaltningen beräknat till 161 000 kronor. Medelsbehovet
för tillfälligt anställande av personal i övrigt har civilförvaltningen upptagit
till 46 500 kronor.
I likhet med de förslagsställande myndigheterna anser jag, att lönekostnader
för den personal, varom här är fråga, böra bestridas från avlöningsanslag.
Då jag icke blivit övertygad örn att extra personal skall bliva oundgängligen
behövlig i den utsträckning som flygmyndigheterna beräknat, anser
jag att medelsbehovet för ändamålet kan begränsas. Det återstående
medelsbehovet under förevarande delpost uppskattar jag till 140 000 kronor.
För tillfälligt anställande av tjänstemän m. m. beräknar jag således tillhopa
(100 000 + 12 000 + 140 000 =) 252 000 kronor.
250
Kungl. Majits proposition nr 120.
Det sammanlagda medelsbehovet för avlöningar till viss extra personal
m. m. uppgår sålunda till (25 000 + 60 000 + 252 000 =) 337 000 kronor.
Fänrikar.
Medel böra för nästa budgetår beräknas för avlönande av dels de fänrikar,
som antagits år 1945, dels ock för dem, som beräknas komma att bli antagna
våren 1946 och våren 1947. För de år 1945 antagna, 60, liksom för de våren
1946 antagna, likaledes 60, bör lön beräknas för hela budgetåret, medan för
de våren 1947 antagna, 49, bör räknas med lön endast för två och en halv
månader.
Kostnaderna för löner till nu nämnd personal beräknas för nästa budgetår
till i runt tal 405 000 kronor (nu 460 000 kronor). Flygtillägg och andra
särskilda avlöningsförmåner beräknas draga en kostnad av i runt tal 335 000
kronor. Sammanlagda medelsbehovet utgör sålunda för budgetåret 1946/47
(405 000 + 335 000=) 740 000 kronor (nu 840 000 kronor).
Viss icke-ordinarie läkarpersonal.
För innevarande budgetår ha beräknats medel för 5 arvoden till flygläkare
av 2. graden. För nästa budgetår bör planenligt ytterligare ett dylikt arvode
tillkomma.
Arvodeskostnaderna beräknas för nästa budgetår till i runt tal 24 000
kronor (nu 20 000 kronor).
Musikelever.
Medelsbehovet för detta ändamål beräknas för nästkommande budgetår
till oförändrat belopp, 14 600 kronor.
Viss kontraktsanställd civil personal.
För budgetåren 1940/46 ha under flygvapnets avlöningsanslag funnits upptagna
särskilda anslagsposter för bestridande av avlöningskostnaderna för
viss kontraktsanställd civil personal. Syftet med anställandet av denna personal
har varit att med hänsyn till rådande knapphet på militärt utbildad
personal under den pågående utbyggnaden av flygvapenorganisationen frigöra
dylik personal från sådana sysslor och befattningar, som icke nödvändigt
kräva militära kvalifikationer hos sina innehavare. För budgetåret 1945/46
har för ändamålet beräknats ett belopp av 550 000 kronor, avsett för högst
157 befattningshavare i expeditionstjänst.
Chefen för flygvapnet har uppgivit, att personalläget icke möjliggör en
avveckling av den kontraktsanställda personalen under nästa budgetår.
Civilförvaltningen har med anledning härav beräknat behovet av dylik personal
för budgetåret 1946/47 till 166. ökningen har föranletts av tillkomsten
av Södertörns flygflottilj. Medelsbehovet för avlönande av ifrågavarande
personal beräknar jag i enlighet med civilförvaltningens förslag till i avrundat
tal 580 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslagsposten till avlöningar till
övrig icke-ordinarie personal utgör enligt det förut anförda (2 900 000 +
337 000 + 740 000 + 24 000 + 14 600 + 580 000 =) i avrundat tal 4 600 000
kronor.
Kungl. Majlis proposition nr 120.
251
5. Rörligt tillägg.
Medelsbehovet under förevarande anslagspost, som under innevarande
budgetår upptagits med 2 480 000 kronor, torde med hänsyn till det ökade
antalet beställnings- och befattningshavare, som under nästa budgetår kommer
att avlönas från anslaget, böra beräknas till 2 725 000 kronor.
I enlighet med vad i det föregående anförts kommer det sammanlagda
medelsbehovet under flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv personal
m. fl. att uppgå till 25 650 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med
2 250 000 kronor.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels för budgetåret 1946/47 fastställa de personalförteckningar
för ordinarie tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning
vid flygvapnet, vilka komma att till riksdagen i särskild
ordning överlämnas;
dels bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen
fastställda personalförteckningarna meddela de särskilda
föreskrifter, som kunna visa sig erforderliga i samband med
genomförandet av den av 1942 års riksdag godkända planen för
fortsatt utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter
under budgetåren 1942/47;
dels godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under
budgetåret 1946/47:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
...................................... kronor 17 700 000
2. Arvoden till pensionerad personal i ar
vodesbefattning,
förslagsvis ................ » 900 000
3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis ...... » 425 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis............................ » 4 600 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. » 2 725 000
Summa kronor 26 350 000
Särskilda uppbördsmedel:
Pensionsmedel, förslagsvis ....... kronor 700 000
Nettoutgift kronor 25 650 000
dels och till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 25 650 000
kronor.
252
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
Departements
chefen.
[27.] Flygvapnet; Avlöningar till civi! handräckningspersonal, förslagsanslag.
Chefen för flygvapnet Ilar föreslagit, att den yttre renhållningen vid flygvapnets
förband måtte ombesörjas av civil handräckningspersonal, sedan på
grund av minskad tilldelning av till fredstjänstgöring inkallade värnpliktiga
dylik värnpliktig personal icke i tillräcklig omfattning stöde till buds för ändamålet.
Härav föranledda kostnader hade flygvapenchefen för nästa budgetår
uppskattat till 400 000 kronor. Försvarets civilförvaltning har ansett kostnaderna
för här avsedda utgiftsändamål vara av natur att — i likhet med vad
fallet vore beträffande motsvarande kostnader vid armén -— böra redovisas
under ett särskilt anslag, förslagsvis benämnt »Avlöningar till civil handräckningspersonal».
Efter närmare utredning i ärendet har civilförvaltningen
föreslagit, att anslaget skulle upptagas med 400 000 kronor.
Även för flygvapnet torde det vara lämpligt att, i likhet med vad som sedan
några år tillämpats för armén och enligt mitt förslag från och med nästa
budgetår skulle bli fallet beträffande marinen, uppföra ett särskilt anslag för
lönekostnader för kollektivavtalsanställd personal.
Såsom framgår av vad jag anfört vid behandlingen i årets statsverksproposition
(bilagan fjärde huvudtiteln, punkten 123) av anslaget till Flygvapnet:
Bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt hade flygförvaltningen under
nämnda anslag äskat 200 000 kronor för anställande av civil personal för den
inre renhållningen. Jag upptog icke detta äskande i nämnda sammanhang
utan förklarade mig vilja först i samband med behandlingen av motsvarande
spörsmål för de övriga försvarsgrenarna taga ställning till frågan. I detta
sammanhang ha nu därutöver begärts 400 000 kronor för anställande av civil
personal för den yttre renhållningen.
Enligt vad jag inhämtat avses den civila personalen för den inre renhållningen
skola ombesörja städning och renhållning av logement och i anslutning
därtill belägna dagrum och dylikt. Jag vill i anledning härav framhålla,
att statens organisationsnämnd i sina personalberäkningar för rationaliserat
normalinfanteriregemente icke räknat med särskild personal för städning
av kompanilokaler. För dylikt arbete har avsetts sjukredovisad delvis
tjänstbar värnpliktig personal. Jag anser, att det skall vara möjligt att i
större utsträckning än flygförvaltningen räknat med taga i anspråk tillgänglig
personal för såväl den yttre som den inre renhållningen. Örn alla möjligheter
därtill utnyttjas och arbetet rationaliseras, borde enligt min mening ett
starkt reducerat belopp, högst 200 000 kronor, kunna förslå för anställande
under nästa budgetår av oundgängligen erforderlig civil personal för renhållningsuppgifter.
I det föregående vid behandlingen av motsvarande anslagsfråga för armén
har jag i likhet med statens organisationsnämnd förordat, att för vård och
skötsel av värmeanläggningar vid flygvapnet beräknas 107 helårsanställda
eldare samt grov- och diversearbetare och 51 säsonganställda grov- och diversearbetare.
Lönekostnaderna för denna eldarpersonal böra beräknas under
detta anslag. Kostnaderna uppskattas till i runt tal 625 000 kronor med nu
gällande löneavtal såsom grund.
253
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Det sammanlagda medelsbeliovet under förevarande anslag skulle härigenom
uppgå till (200 000 + 625 000 =) 825 000 kronor. Det bör ankomma
på Kungl. Majit att meddela närmare föreskrifter för reglering av medelsförbrukningen
under anslaget.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Flygvapnet: Avlöningar till civil handräckningspersonal
för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 825 000
kronor.
[28.] Flygvapnet: Familjebidrag, förslagsanslag. Under åberopande av vad
jag i det föregående under punkten 21 anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Flygvapnet: Familjebidrag för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 750 000 kronor.
[29.] Sjökarteverket: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget för innevarande
budgetår, 511 000 kronor, disponeras enligt i statsliggaren för detta budgetår,
s. 157, intagen avlöningsstat jämte personalförteckning.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 146) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Sjökarteverket: Avlöningar för budgetåret 1946/47 beräkna ett förslagsanslag
av 511000 kronor. Denna anslagsfråga synes nu böra upptagas till behandling.
Inledning.
Sedan 1944 års riksdag vid behandlingen av Kungl. Majits i statsverkspropositionen
till samma riksdag gjorda framställning rörande anslag för sjökarteverket
för budgetåret 1944/45 anfört, bland annat, att det syntes riksdagen
lämpligt, att vissa personalfrågor inom verket, som icke vore tillfredsställande
ordnade, gjordes till föremål för översyn av statens organisationsnämnd,
anbefallde Kungl. Majit organisationsnämnden att snarast igångsätta
organisationsundersökningar vid verket i den omfattning, som föranleddes
av riksdagens berörda uttalande.
I skrivelse den 30 oktober 1944 överlämnade organisationsnämnden resultatet
av sitt arbete. Sedan utredningen varit föremål för remissbehandling, i
vilket sammanhang styrelsen och chefen för verket framlade förslag örn lönejäm
ku ingar för ett stort antal befattningshavare vid verket, upptogs frågan
till behandling i propositionen 1945: 170 (s. 364 o. f.). Vid anmälan av denna
proposition anförde min företrädare i ämbetet, att han icke då vore beredd tillstyrka
den mera allmänna lönereglering, som verkets styrelse föreslagit. Med
hänsyn till omfattningen av dessa lönefrågor syntes det önskvärt, att, innan
254
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
förnyat förslag i ämnet framlades, samtliga för verket aktuella lönefrågor
gjordes till föremål för en närmare undersökning i ett sammanhang De av
organisationsnämnden föreslagna organisationsändringarna, bland annat innebärande
ändrad avdelningsindelning, kunde däremot i huvudsak tillstyrkas.
Vad sålunda anförts föranledde icke erinran från riksdagens sida (skrivelse
1945:353, s. 30).
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 oktober 1945 tillkallades
därefter t. f. statskommissarien K. A. Lindbergson att såsom sakkunnig inom
försvarsdepartementet biträda med i nyssnämnda proposition omförmälda utredning
av vissa vid sjökarteverket aktuella lönefrågor.
I skrivelse den 14 januari 1946 har Lindbergson framlagt utredning rörande
löneställningen för sjökarteverkets personal.
Beträffande sättet för utredningens bedrivande har utredningsmannen inledningsvis
anfört följande.
På grund av de vitt skilda synpunkter, som vid olika tillfällen under de
senaste åren framförts rörande sjökarteverkets lönefrågor har utredningsmannen
ansett det angeläget att bilda sig en personlig uppfattning örn förhållandena
inom verket. Utredningsmannen har därför under tre veckor följt befattningshavarnas
arbete därstädes, därvid tillfälle beretts dessa att personligen
elier genom respektive organisationer framlägga sina synpunkter. För att få
de föreliggande spörsmålen på ett tidigt stadium så allsidigt belysta som
möjligt har även under arbetets gång dåvarande t. f. kartverkschefen samt i
viss utsträckning de olika avdelningarnas chefer och personalrepresentanter
informerats örn de successivt framkomna utredningsresultaten. De i samband
härmed förda diskussionerna ha enligt utredningsmannens mening visat sig
fruktbärande för arbetet. För en värdesättning i kvalitativt hänseende av vissa
befattningshavares arbetsuppgifter ha experter utanför verket anlitats. Sålunda
har utredningsmannen rådfört sig med byrådirektören hos telegrafstyrelsen
A. S. Litström i fråga örn radiotelegrafistens löneställning, tryckerikonsulenten
hos statskontoret G. Lindholm rörande löneförhållandena för
verkets tryckeripersonal samt dåvarande byråingenjören hos lantmäteristyrelsen,
numera distriktslantmätaren i Kristianstads norra distrikt O. A. Enflo
angående ritarpersonalens arbetsuppgifter.
Utredningsmannen och sekreteraren ha med vederbörligt tillstånd företagit
en studieresa till verkets kontrollstation i Sundsvall. Vidare har utredningsmannen
vid ett sammanträde med verkets styrelse den 14 december 1945
lämnat en preliminär redogörelse för utredningsarbetet, därvid utredningsmannen
även erhöll del av styrelsens syn på vissa lönefrågor.
Över utredningen ha utlåtanden efter remiss avgivits av försvarets civilförvaltning,
styrelsen för sjökarteverket, statskontoret, riksräkenskapsverket,
allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd gemensamt, civilförvaltningens
personalförbund samt civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.
Vid utlåtandet från styrelsen för sjökarteverket finnes fogat ett yttrande
av sjökarteverkets civila personalförening.
Utredningsmannens förslag torde nu böra upptagas till behandling. Dessförinnan
vill jag emellertid lämna en kortfattad redogörelse för sjökarteverkets
organisation, sådan denna utformats efter 1945 års riksdags beslut.
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
255
Sjökarteverkets organisation.
Verksamheten inom sjökarteverket ledes, under överinseende av en styrelse,
av en överdirektör i lönegrad C 6. Verket är uppdelat å följande avdelningar,
nämligen sjökortsavdelningen, sjömätningsavdelningen, nautiska avdelningen,
jordmagnetiska avdelningen och tekniska avdelningen. Därjämte finnes en
expedition.
Av verkets olika avdelningar, vilka till sin struktur äro väsentligt ärtskida,
är sjökortsavdelningen den ojämförligt största. Avdelningen har, bland annat,
att planlägga och utarbeta nya allmänna sjökort, att framställa allmänna sjökortsplåtar,
att rätta och komplettera allmänna sjökort och sjökortsplåtar, att
ombesörja reproduktion av de allmänna sjökorten, att utföra geodetiska arbeten
samt att omhänderha och vårda bibliotek och arkiv. För närvarande tjänstgöra
å denna avdelning ett 40-tal befattningshavare. Avdelningen — under
chefskap av en förste aktuarie i lönegraden A 26 — avses skola vara organiserad
å tre detaljer, nämligen geodetiska detaljen, originalritningsdetaljen
samt rättelse- och reproduktionsdetaljen.
Sjömätningsavdelningen — som, bland annat, handhar sjömätningsarbetenas
utförande, planlägger och förbereder sjömätningarna, utarbetar för
marinen erforderliga nya militärsjökort och framställer därtill hörande sjökortsplåtar
— förestås av en från flottan kommenderad officer i lönegraden
Oa 4 och är för närvarande uppdelad i tre detaljer, allmänna sjömätningsdetaljen,
militära sjömätningsdetaljen och militärkartografiska detaljen.
Under somrarna, då sjömätningar pågå, tillföres avdelningen för sjömätningsarbetets
utförande erforderlig personal från flottan.
Nautiska avdelningen skall, bland annat, till sjöfartens gagn följa utvecklingen
inom navigationsväsendet och utgiva tidskriften »Underrättelser för
sjöfarande», handha undersökningar av fartygslanternor, kompasser och andra
nautiska instrument, studera de magnetiska företeelserna å järn- och andra
fartyg och metoderna för undersökning av fartygskompassernas egenskaper
samt utgiva seglingsbeskrivningen »Svensk Lots». Avdelningen, som står
under chefskap av en förste aktuarie i lönegraden A 26, är indelad i tre
detaljer, nämligen detaljen för Underrättelser för sjöfarande, detaljen för
Svensk Lots och instrumentkontrolldetaljen.
Jordmagnetiska avdelningen under chefskap av förste aktuarie i lönegrad
A 26 har att, bland annat, utföra magnetisk kartläggning av rikets kuster
och omgivande farvatten, att undersöka den magnetiska sekulärvariationen i
riket samt att omhänderha verkets magnetiska observatorium.
Tekniska avdelningen under chefskap av en ingenjör i lönegraden A 21
handhar vården och underhållet av kartverkets fartygs- och båtmateriel med
samtliga uppbörder ävensom för sjömätningsarbeten erforderlig materiel och
»utredning» med undantag för instrument samt utövar den närmaste tillsynen
över verkets fastigheter.
Å expeditionen slutligen ombesörjes förekommande kansli- och kontorsgöromål
samt kassa- och räkenskapsärenden ävensom bokföring av kartverkets
inventarier och sjökortslager. Såsom föreståndare för expeditionen tjänstgör
redogöraren (lönegraden A 18).
256
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Allmänna synpunkter på personalens
löneställning m. m.
Utredningsmannen har inledningsvis framhållit, att personalen vore uppdelad
å ett flertal mindre grupper med sinsemellan mycket olikartade arbetsuppgifter.
För åtskilliga befattningar krävdes specialutbildning, som hittills
praktiskt taget endast ansetts kunna förvärvas och utnyttjas i verket. Då därtill
komme, att åldersfördelningen inom vissa personalgrupper icke vore alltför
markerad, hade en viss stagnation inträtt i personalens befordringsmöjligheter,
vilket i sin mån återverkat på arbetsron inom verket.
Som en allmän iakttagelse beträffande tjänstemännens löneställning ansåge
sig utredningsmannen kunna konstatera, att vid en jämförelse med andra befattningshavargrupper
med likartade arbetsuppgifter inom statsförvaltningen
löneläget i allmänhet icke vore ogynnsamt. Detta uttalande gällde särskilt
befattningshavare i lönegraderna under den 20:e. Måhända hade just detta
förhållande bidragit till att sjökarteverket kunnat förvärva en stab välutbildade
och ansvarskännande yrkesmän.
Vid en omprövning av löneställningen för sjökarteverkets befattningshavare
syntes ligga närmast till hands att anställa jämförelser med förhållandena vid
rikets allmänna kartverk. Emellertid finge erinras, att kartverket i sina anslagsäskanden
för nästkommande budgetår påkallat avsevärda jämkningar i
löneställningen för ett flertal befattningshavare. Dessa lönefrågor syntes icke
bliva lösta inom sådan tid, att utredningsmannen kunde inhämta ledning
därav. Därtill komme, att de båda kartverken sinsemellan företedde sådana
olikheter ur organisatorisk synpunkt, att endast i vissa hänseenden jämförelser
vore bärande.
Utredningsmannen hade vid den föreliggande undersökningen icke ansett
sig böra ingå på en omprövning av löneavvägningen för den personal å
flottans stat, som kommenderades till tjänstgöring vid verket. För den befattningshavare,
som handhade däcksuppbörden, komme dock att föreslås en
överföring å verkets stat.
Vid sjökarteverket funnes vidare anställd, förutom ordinarie, extra ordinarie
och extra tjänstemän, personal med avlöning enligt kollektivavtal.
Denna personal utgjordes av bland annat tryckeribiträden och arbetare inom
tekniska avdelningen. Det mellan verket och personalen i fråga upprättade
kollektivavtalet hade uppsagts men givits provisorisk förlängning i avvaktan
på lösningen av det av styrelsen för verket i dess medelsäskanden för nästkommande
budgetår framställda yrkandet örn överförande av personalen till
tjänstemannaställning.
I denna fråga har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.
Utredningsmannen är av den meningen, att viss försiktighet bör iakttagas
då det gäller att överföra kollektivavtalsanställd personal till tjänstemannaställning.
Erfarenheten har nämligen visat, att tidigare kollektivanställd personal
vid övergång till tjänstemannaställning gärna vill med den större fasthet
i anställningen, som därigenom vinnes, bibehålla den rörlighet i lönesättningen,
som karakteriserar den avtalsanställda personalen. I den mån inom
statsförvaltningen för personal med likartade arbetsuppgifter avtalsformen
257
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
vunnit mera allmän tillämpning synes i princip anledning icke föreligga att
inom något mindre förvaltningsområde övergå till annan anställningsform.
Däremot lärer vissa skäl tala för att vid avtalsförhandlingar för mindre
grupper arbetstagare, såsom exempelvis vid sjökarteverket, anknytning sökes
till de förvaltningar, som sysselsätta ett större antal arbetare med" närliggande
arbetsuppgifter. För sjökarteverket torde sålunda den i tryckeriet anställda
personalens löneförhållanden böra tagas upp till behandling jämsides med
motsvarande spörsmål vid andra statliga tryckeriföretag, exempelvis statens
reproduktionsanstalt, och i fråga örn arbetarna vid tekniska avdelningen viss
anknytning ske till exempelvis örlogsvarvet i Stockholm.
Utredningsmannen är således icke beredd förorda någon ändring av anställningsformen
för denna personal, detta så mycket mindre som dessa arbetare
icke regelmässigt tilldelas arbetsledande uppgifter. Vid utredningsarbetet
har emellertid uppmärksammats vissa spörsmål rörande anställningsförhållandena,
som enligt utredningsmannen erhållit en mindre tillfredsställande reglering
och därför orsakat visst berättigat missnöje hos arbetarparten.
För, bland annat, personalen å tryckeriet — även tjänstemännen därstädes
— är föreskrivet en tjänstgöring av 48 timmar i veckan, vilken dock, då arbetsförhållandena
så medgiva, för tjänstemännen kan nedsättas till 42 timmar i
veckan (jfr statsliggaren s. 158). Denna förmån att i undantagsfall kunna
få tjänstgöringstiden nedsatt har icke ansetts kunna medgivas arbetarna, ehuru
dessa enligt avtalet uppbära månadsavlöning. Enligt utredningsmannen bör
denna fråga kunna lösas på ett för arbetarparten tillfredsställande sätt vid
kommande avtalsunderhandlingar.
En annan fråga, som synes böra uppmärksammas vid kommande underhandlingar,
är arbetstiden för den tekniska avdelningens arbetare under tjänstgöring
å sjömätningsexpedition. För utredningsmannen har uppgivits, att
arbetstiden därunder regelmässigt uppgår till 12 timmar om dygnet utan att
arbetarna bliva berättigade till någon övertidsersättning. I vad mån denna
långa arbetstid effektivt utnyttjas äger utredningsmannen icke möjlighet bedöma.
Vid utredningsarbetet har emellertid framkommit, att en reglering av
arbetstiden torde kunna genomföras utan större olägenhet för verket. Måste
på grund av haverier eller av liknande orsaker övertidsarbete utföras, synes
särskild ersättning böra utgå.
Styrelsen för sjökarteverket har ansett sig kunna konstatera, att den ledande
personalen intoge en otillfredsställande lönegradsställning. Såväl av rekryterings-
som allmänna rättviseskäl ansåge styrelsen, att en förhöjd löneställning
beträffande ifrågavarande kategori vore ofrånkomlig. Emellertid ansåge styrelsen,
att även personalen i mellangraderna — styrelsen åsyftade därvid befattningshavare,
vilka för närvarande vore hänförda till lönegraderna 15—23
—- icke innehade en mot ansvar och utbildning svarande löneställning. Ettgenomförande
av det. av utredningsmannen framförda förslaget skulle visserligen
innebära en mindre förbättring av personalens lönestatus men dock
icke utgöra en sådan förbättring, som styrelsen förväntat skola komma den
vid sjökarteverket tjänstgörande personalen till del.
I fråga örn den kollektivanställda personalen har styrelsen hänvisat till
sina anslag.säskanden för budgetåret 1946/47, vari framförts förslag örn anställande
såsom tjänstemän av följande kollektivavtalsanställda personal, nämligen
4 arbetsförmän i lönegrad Eo 8, 3 tekniska biträden i Eo G, 3 tryckeribiträden
i Eo 6 samt 1 tryckeribiträde i Eo 2.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120.
273 46 17
258
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har fäst uppmärksamheten
på att arbetsron inom verket endast i mycket ringa män påverkats av den
stagnation i personalens befordringsmöjligheter, som föranletts av åldersfördelningen
inom vissa personalgrupper. Enligt förbundets mycket bestämda
uppfattning hade nu kvarvarande orosmoment sin bakgrund dels i vissa personalgruppers
nuvarande mindre tillfredsställande löneläge dels ock i spänningar,
som ytterst härledde sig från hittills icke lösta organisationsproblem.
Civilförvaltningens personalförbund har — med erinran örn att enligt utredningsmannen
en viss stagnation i personalens befordringsmöjligheter återverkat
på arbetsron inom verket — anfört, att man på denna grund kunnat
förvänta sig förslag från utredningsmannens sida örn åtgärder i syfte att
borteliminera dylika missförhållanden. Så hade emellertid icke varit fallet. Örn
man bortsåge från att utredningsmannen till uppflyttning i högre lönegrad
föreslagit en del befattningshavare, som redan nu vore placerade i högre löne
ställning, syntes det som örn utredningsmannen icke ansett nödvändigt framkomma
med förslag i riktning att återställa arbetsron inom verket. Förbundet
ansåge den av utredningsmannen verkställda jämförelsen med förhållandena
vid rikets allmänna kartverk helt utesluten såvitt avsåge den personal,
som förbundet representerade. Det hade också inför utredningsmannen framhållits,
att beträffande tryckeripersonalen jämförelseobjekt vore så gott som
uteslutna. Sjökar te verkets tryckeri vore nämligen det enda i sin bransch
inom landet. I motsats till utredningsmannen hade förbundet den uppfattningen,
vilken bibringats förbundet vid arbetstidsförhandlingar för den
tjänstemannaanställda personalen, att arbetstiden för den kollektivavtalsanställda
personalen skulle regleras av sig självt, därest sagda personal överfördes
till tjänstemannaanställning.
Förbundet har sålunda föreslagit inrättande av ett antal befattningar å
verkets personalförteckning för personal, som för närvarande avlönas enligt
kollektivavtal. Beträffande den närmare innebörden av förslaget torde få
hänvisas till handlingarna.
Två reservanter i lönenämnderna, herr Joel Andersson och fru Jane Broström,
ha uttalat sig i samma riktning.
Statskontoret har däremot delat utredningsmannens uppfattning, att denna
fråga icke borde bedömas isolerat för sj ökarte verket utan måste prövas i ett
större sammanhang. Vidkommande den i tryckeriet anställda personalens anställnings-
och löneförhållanden finge särskilt erinras, att en kommitté nyligen
tillsatts med uppgift att undersöka den statliga tryckeriverksamhetens
framtida organisation, vilket syntes utgöra ett ytterligare skäl att icke nu
föregripa resultatet av sistnämnda organisationsundersökning genom ändring
av anställningsformen för sjökarteverkets tryckeripersonal.
Kartverkschefens föreställning.
Såsom tidigare angivits är befattningen såsom chef för sj ökarte verket uppförd
i lönegraden C 6. I sina medelsäskanden för innevarande budgetår hax
verket yrkat på en uppflyttning av befattningen till lönegraden C 8.
259
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Med hänsyn till de mångskiftande arbetsuppgifter, som åvila verkschefen,
samt de höga kvalifikationskrav, som måste ställas å denne, har det synts
utredningsmannen ofrånkomligt, att innehavaren av befattningen bereddes en
förbättrad löneställning. En placering i lönegraden C 8 syntes icke föregripa
den mera allmänna omprövning av verkschefernas löneställning, som framdeles
kunde komma till stånd.
I remissutlåtandena har icke gjorts erinran mot det sålunda framlagda förslaget.
Avdelnings föreståndarnas tjänstebenämning
och löneställning.
Föreståndarna för verkets olika avdelningar äro enligt gällande personalförteckning
inplacerade i följande lönegrader, nämligen föreståndarna för sjökorts-,
nautiska och jordmagnetiska avdelningarna i lönegraden A 26 med
tjänstebenämningen förste aktuarie, föreståndaren för sjömätningsavdelningen
som skall vara regementsofficer vid flottan med tjänstebenäm
ningen förste aktuarie samt föreståndaren för tekniska avdelningen i lönegraden
A 21 med tjänstebenämningen ingenjör, varjämte kassören i lönegraden
A 17 fungerar såsom chef för expeditionen. Sistnämnda befattning uppehälles
dock för närvarande av en å övergångsstat uppförd redogörare i lönegraden
A 18.
I anslutning till det yttrande, som chefen för sjökarteverket avgav den 27
november 1944 över organisationsnämndens tidigare omförmälda utredning,
upptog sjökarteverket i sina medelsäskanden för budgetåret 1945/46 frågan
örn personalens avlöningsförhållanden. Verket fann därvid, att den ledande
personalens löneställning var otillfredsställande i jämförelse med läget i närmast
motsvarande verk, ett förhållande som måste utöva ett oförmånligt inflytande
på rekryteringen till verket. Föreståndarna för sjökorts-, nautiska och
jordmagnetiska avdelningarna borde enligt verkets förslag uppflyttas till 28:e
lönegraden med tjänstebenämningen byrådirektör.
V trädning smannen har till en början upptagit till behandling frågan örn
tjänstebenämningen för de avdelningschefer, som enligt nuvarande organisation
benämnas förste aktuarier, samt därvid erinrat örn att 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
i betänkande den 21 november 1942 (SOU 1942: 46)
föreslagit utbyte av benämningen förste aktuarie mot förste statshydrograf.
Verket självt hade vid upprepade tillfällen förordat titeln byrådirektör. Då
av skäl, som närmare komme att utvecklas i det följande, det inom en snar
framtid syntes böra övervägas, örn icke å viss avdelning inom verket en befattning
i mellanställning mellan avdelningsföreståndare och statshydrograf borde
inrättas, samt för denna befattning benämningen förste statshydrograf borde
reserveras, hade utredningsmannen stannat för att beträffande förste aktuarierna,
vilka fungerade som chefer för organisatoriska enheter inom verket,
föreslå benämningen byrådirektör.
Av tidigare anförda skäl har utredningsmannen ansett en omprövning av
löneställningen för chefen för sjömätningsavdelningen — aktiv officer vid
t
260
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
flottan —- falla utanför utredningsuppdraget. De tre återstående i detta sammanhang
aktuella avdelningarna företedde, enligt vad utredningsmannen
vidare anfört, sinsemellan stora olikheter i organisatoriskt hänseende. Å föreståndaren
för sjökortsavdelningen med dess 40-tal befattningshavare ankomme
organisatoriska uppgifter av en helt annan storleksordning än å cheferna för
nautiska och jordmagnetiska avdelningarna. Med hänsyn därtill hade utredningsmannen
— oaktat de teoretiska kompetenskraven å innehavarna av sistnämnda
befattningar vore högre — vid sina överväganden stannat för att föreslå
en placering i lönegraden A 28 av föreståndaren för sjökortsavdelningen,
medan tillräckliga motiv icke ansetts föreligga för en motsvarande uppfattning
av de båda övriga avdelningscheferna.
Vad därefter angår tekniska avdelningen, förestås denna för närvarande av
en ingenjör i lönegraden Ä 21. Denna avdelning är nyorganiserad och ingick
tidigare såsom en materieldetalj i sjömätningsavdelningen. Organisationsnä.
mnden fann i sitt förslag, att föreståndaren för denna avdelning med hänsyn
till det ansvar, som avsåges åvila honom, borde placeras i lönegraden A 24.
I avbidan på närmare erfarenhet borde dock en uppflyttning tills vidare anstå.
Utredningsmannen har framhållit, att stora krav måste ställas å denne befattningshavare,
örn den nya organisationen skulle tillföra sj ökarte verket de
fördelar, som organisationsnämnden avsett. Dessa krav gjorde sig med särskild
skärpa gällande under upporganisationstiden. Med hänsyn därtill förordade
utredningsmannen en placering i 24:e lönegraden. Då den kommande
utvecklingen emellertid icke med visshet nu kunde förutses, syntes befattningen
tills vidare endast böra uppföras som extra ordinarie i lönegraden Eo 24 med
tjänstebenämningen förste byråingenjör. I samband därmed syntes den å
gällande personalförteckning för verket uppförda befattningen som ingenjör i
lönegraden A 21 böra överflyttas å övergångsstat. Då utredningsmannen förutsatte,
att den nuvarande innehavaren av denna befattning komme att förordnas
som avdelningschef, syntes medel icke böra beräknas för befattningen
å övergångsstat.
Vidkommande slutligen föreståndaren för expeditionen fungerar såsom
sådan och såsom arbetsledare för personalen därstädes den å övergångsstat
uppförde redogöraren i lönegraden A 18. Eedogöraren åligger att bereda och
inför verkschefen föredraga ärenden av kameral natur, vissa personalärenden
m. m. Han skall granska inom verket förekommande inventarie- och förrådsredovisningar.
Han förgranskar verkets och sjömätningsfartygens medelsräkenskaper.
Eedogöraren svarar för huvud- och dispositionsbokföring samt
registrerar hemliga handlingar. Under de senaste åren ha ett flertal framställningar
gjorts örn en ombildning av denna redogörarbefattning till en kamrerstjänst.
I detta sammanhang må erinras örn följande.
Vid riksdagsbehandlingen av sjökarteverkets anslagsäskanden för nu
löpande budgetår hemställdes motionsvis, att riksdagen måtte besluta, att redogörarbefattningen
vid sjökarteverket förändrades till en kamrerarbefattning
i lönegraden A 20. I anledning härav framhöll statsutskottet (utskottets utlåtande
1945: 178 s. 117), att det ville förefalla utskottet, som om det ansvar
261
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
och de arbetsuppgifter, som även efter omorganisationen komme att åvila innehavaren
av befattningen, borde taga sig uttryck i förhöjd löneställning. Denna
uppfattning hade också delats av statens organisationsnämnd och allmänna
lönenämnden i dess utlåtande över organisationsnämndens förslag liksom av
motionärerna. Utskottet fann i anledning härav befogat, att denna lönegrads
placeringsfråga bleve föremål för ny prövning i samband med anslagsäskandena
för budgetåret 1946/47. På grund härav avstyrkte utskottet för det dåvarande
de i ämnet väckta motionerna. I anslutning härtill har styrelsen för verket
i sina medelsäskanden för budgetåret 1946/47 ånyo tagit upp frågan örn förbättrad
löneställning för denne tjänsteman.
Utredningsmannen har erinrat örn att från och med den 1 juli 1945 till kart/
verkschefens förfogande ställts en juridiskt-administrativt skolad kraft med
deltidsanställning. Tillkomsten av denna befattning hade givetvis avlastat
redogöraren vissa arbetsuppgifter. Å andra sidan hade nya tillkommit, såsom
överförandet till expeditionen av viss lager- och försäljningsbokföring. Enligt
utredningsmannens uppfattning motiverade redogörarens kamerala och arbetsledande
uppgifter en ombildning av tjänsten till en kamrerarbefattning i lönegraden
A 20, vilket därför förordades. Då den nuvarande kassören syntes
kompetent att bestrida sistnämnda befattning, borde kassörstjänsten å ordinarie
stat och redogörarbefattningen å övergångsstat avföras från personalförteckningen.
Utredningsmannens förslag i dessa delar har föranlett erinringar i vissa utlåtanden.
Sålunda har försvarets civilförvaltning ansett, att man borde undvika
att göra avsteg från den, låt vara med vissa undantag, vedertagna principen,
att befattning för byrådirektör icke borde hänföras till lägre löneställning
än 28:e lönegraden. Civilförvaltningen förordade i stället, att föreståndarna
för nautiska och jordmagnetiska avdelningarna erhölle benämningen
förste statshydrograf. Yad beträffade föreståndaren för tekniska avdelningen
hade civilförvaltningen icke funnit sig övertygad att med hänsyn till arbetets art
och omfattning en inplacering i 24:e lönegraden vore motiverad. Skulle emellertid
en löneförbättring för denne befattningshavare böra åvägabringas, syntes
i vart fall icke högre lönegrad än 22:a lönegraden böra ifrågakomma. Ämbetsverket
ville emellertid erinra, att löneställningen i 22:a lönegraden för
ingen jörper sonal ursprungligen tillkommit med sikte på statens af färsdrivande
verk och att den därutöver förekomme endast undantagsvis, bland annat för
viss civilmilitär ingenjörpersonal. Vid det förhållandet, att de tidigare å redogöra.
ren ankommande juridiskt-administrativa göromålen numera anförtrotts
en särskild för ändamålet deltidsanställd tjänsteman, föreställde sig civilförvaltningen,
att den för kassörstjänsten fastställda lönegradsplaceringen finge
anses lämpligt avvägd. Skulle det likväl prövas befogat att höja löneställningen
för befattningshavaren i fråga, ville det förefalla mera ändamålsenligt
att förena de kamerala och de juridiskt-administrativa arbetsuppgifterna och
för desammas bestridande inrätta en kamrerarbefattning i lönegrad A 22. Därvid
skulle alltså det nuvarande årsarvodet av 6 000 kronor till deltidstjänstgörande
juridiskt-administrativt biträde bortfalla.
Styrelsen för sjökarteverlcet har ansett, att föreståndarna för nautiska och
262
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
jordmagnetiska avdelningarna borde hänföras till samma lönegrad som av utredningsmannen
föreslagits beträffande chefen för sjökortsavdelningen. Styrelsen
har därvid bland annat framhållit följande.
Med hänsyn till mångfalden och artskillnaden av inom verket förekommande
ärenden har det sedan lång tid tillbaka visat sig nödvändigt, att
varje ärende beredes och föredrages inför verkschefen av vederbörande
avdelningsföreståndare. Även örn instruktionen icke uttryckligen ålägger
avdelningsföreståndare föredragningsskyldighet, torde sådan skyldighet likväl
enligt hävdvunnen praxis åligga sjökarteverkets avdelningsföreståndare.
De åligganden, som ankomma på avdelningsföreståndarna, anser
styrelsen följaktligen nära överensstämma med dem, som åvila ledamot
av centralt ämbetsverk. Styrelsen föreslår därför, att avdelningsföreståndarna
— med undantag för föreståndaren för den tekniska avdelningen, varom mera
nedan — i lönehänseende behandlas som örn de vore ledamöter av verket.
Då sjökarteverket icke är indelat i byråer —- spörsmålet örn lämplig byråindelning
torde få upptagas i annat sammanhang — anser styrelsen, att avdelningsföreståndarna
böra erhålla den löneställning, som normalt tillkommer
byrådirektör. Utredningsmannen synes ha tillmätt sjökortsavdelningens omfattning
avgörande vikt. Styrelsen anser sig för sin del icke tillmäta denna
omständighet avgörande betydelse vid löneplaceringen, helst som de teoretiska
kompetenskraven, såsom ock av utredningsmannen framhållits, äro högre å
cheferna för nautiska och jordmagnetiska avdelningarna.
I fråga om befattningen som föreståndare för tekniska avdelningen Ilar styrelsen
ansett att — även om en placering i 28:e lönegraden skulle kunna ifrågasättas
— med hänsyn till de för befattningen stadgade kompetenskraven högre
löneställning än enligt 24:e lönegraden icke borde ifrågakomma. På av utredningsmannen
angivna skäl ville styrelsen icke motsätta sig förslaget, att befattningen
uppfördes som förste byråingenjör i lönegraden Eo 24.
Styrelsen har — med erinran att organisationsnämnden på sin tid föreslagit
uppflyttning av redogörarebefattningen i 22:a lönegraden — anfört, att tillkomsten
av ett juridiskt-administrativt biträde icke nämnvärt avlastat redogöraren
från honom åvilande göromål. Styrelsen ansåge, att organisationsnämndens
förslag ej borde frångås.
Statskontoret har icke ansett sig kunna tillstyrka högre löneställning än
26:e lönegraden för någon av avdelningsföreståndarna. Den omständigheten,
att sjökortsavdelningen vore större än övriga avdelningar, kunde enligt statskontorets
mening knappast motivera, att avdelningsföreståndaren skulle placeras
två lönegrader högre än föreståndarna för nautiska och jordmagnetiska
avdelningarna, å vilka dessutom ställdes högre teoretiska kompetenskrav.
Tjänstebenämningen förste statshydrograf vore att föredraga framför byrådirektör,
vilken titel som regel borde förbehållas tjänster i lägst 28:e lönegraden.
För föreståndaren för tekniska avdelningen har statskontoret, med hänsyn
till de kompetenskrav, som skulle gälla för befattningen, ansett sig icke kunna
tillstyrka högre löneställning än lönegrad A 22.
Statskontoret har däremot icke haft något att erinra mot kassörstjänstens
uppflyttning i lönegrad A 20.
263
Kungl. Majlis proposition nr 120.
Riksräkenskapsverket har beträffande sistnämnda befattning intagit samma
ståndpunkt. Med hänsyn till att titeln kamrerare icke borde användas på
personal i lägre lönegrad än den 22:a borde befattningshavaren emellertid
benämnas kassör.
A llmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenämnd ha icke haft något
att invända mot utredningsmannens förslag beträffande byrådirektörstjänsterna
och kassörstjänsten. Däremot ha lönenämnderna ansett sig icke böra frångå
allmänna lönenämndens redan föregående år uttalade uppfattning, att föreståndaren
för tekniska avdelningen icke borde hänföras till högre lönegrad än
den 22:a.
Ijänstemannaförbundet har anslutit sig till verksstyrelsens förslag beträffande
byrådirektörst jänsterna samt därjämte hemställt, att befattningen såsom
föreståndare för tekniska avdelningen måtte uppföras på ordinarie stat.
Tjänstebenämningar och löneställning för
aktuarie, kartografer och assistenter.
Å gällande personalförteckning för verket finnas uppförda, bland andra,
följande befattningar, nämligen dels å sjökortsavdelningen 1 aktuarie i iönegrad
A 22, chef för geodetiska detaljen, 1 kartograf i samma lönegrad, chef för
rättelse- och reproduktionsdetaljen, samt 1 kartograf i lönegrad Eo 21, assistent
åt avdelningsföreståndaren med självständiga arbetsuppgifter, dels å sjömätningsavdelningen,
militärkartografiska detaljen, 1 militärkartograf i lönegrad
A 21, dels å nautiska avdelningen 1 assistent i sistnämnda lönegrad, redaktör
för publikationen Underrättelser för sjöfarande och 1 assistent i lönegrad
Eo 21, redaktör för publikationen Svensk Lots, dels ock å jordmagnetiska avdelningen
1 assistent i lönegrad A 21, föreståndare för verkets magnetiska
observatorium.
Utredningsmannen har funnit ifrågavarande tjänster i viss mån kunna likställas
med befattningarna såsom statsgeodet och statskartograf vid rikets
allmänna kartverk samt vidare anfört i huvudsak följande.
Befattningarna vid allmänna kartverket äro för närvarande hänförda till 21 :a
lönegraden. Emellertid har rikets allmänna kartverk i sina medelsäskanden
för budgetåret 1946/47 yrkat på uppflyttning av statsgeodeter, statskartografer
och siatstopografer från 21:a till 23:e lönegraden, bland annat under åberopande
av löneställningen för statshydrologer och statsmeteorologer (22:a lönegraden)
samt för arkivarier m. fl. vid de lärda verken (23:e lönegraden). Då
emellertid kompetenskraven för statsgeodet (lantmäteriexamen, filosofie kandidat-
eiler filosofisk ämbetsexamen) och statskartograf (lantmäteri-, civilingenjörs-
eller jägmästarexamen) vid allmänna kartverket äro lägre än fordringarna
för arkivarierna m. fl. (normalt filosofisk eller annan licentiatexamen) samt
jämställda med kompetensvillkoren för statsmeteorolog och statshydrolog (filosofie
kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen eller civilingenjörsexamen), har
utredningsmannen måst utgå ifrån, att ovan angivna befattningshavare vid
allmänna kartverket i vart fall icke böra beredas högre löneställning än statshydrologer
och statsmeteorologer vid meteorologiska och hydrologiska institutet
eller 22:a lönegraden. Bland annat med utgångspunkt härifrån kommer
i det följande att föreslås vissa jämkningar i löneställningen för aktuarie,
kartograf, militärkartograf och assistent vid sjökarteverket.
264 Kungl. Marits proposition nr 120.
De för sistnämnda befattningar fastställda kompetensfordringarna äro, för
aktuarie filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, för kartograf
lantmäteriexamen eller filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen,
för militär kartograf sjöofficersexamen eller examen såsom officer i
flottans reserv, för assistent å nautiska avdelningen sjöofficers- eller sjökaptensexamen
samt för assistent å jordmagnetiska avdelningen filosofisk ämbets-
eller filosofie kandidatexamen. Örn tills vidare bortses från militärkartografen
och assistentbefattningarna å nautiska avdelningen, kunna de angivna
kompetenskraven anses likvärdiga med vad som gäller för statsgeodet och
statskartograf vid allmänna kartverket.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningsmannen ansett sig kunna
i princip förorda en placering i 22 :a lönegraden av befattningarna såsom
aktuarie, kartograf och assistent å jordmagnetiska avdelningen. Utredningsmannen
har emellertid funnit skäl tala för en viss differentiering av befattningarna.
Sålunda har utredningsmannen ansett, att aktuariebefattningen
borde, med tjänstebenämningen statsgeodet, placeras i lönegrad A 23, samt
härom närmare anfört följande.
Innehavaren av aktuariebefattningen är instruktionsenligt anförtrodd självständiga
arbetsuppgifter inom det geodetiska området. På grund av den mångfald
uppgifter av organisatorisk art, som åvila chefen för sjökortsavdelningen,
torde denne endast i mycket begränsad omfattning kunna deltaga i det geodetiska
arbetet. Inom rikets allmänna kartverk åter, där dessa arbetsuppgifter
ha en annan karaktär och äro av annan storleksordning, är en särskild geodetisk
byrå inrättad. Med hänsyn till den förhållandevis självständiga ställning,
som geodeten vid sjökarteverket intager, synes det motiverat, att denne gives
en något förmånligare löneställning än statsgeodeterna hos rikets allmänna
kartverk.
För kartografen i lönegraden A 22 har utredningsmannen — i anslutning
till vad han anfört rörande lönegradsplaceringen av motsvarande personal hos
allmänna kartverket — ansett sig böra föreslå oförändrad löneställning.
Tjänstebenämningen har dock föreslagits skola ändras till statshydrograf.
Även kartografen i lönegraden Eo 21 har föreslagits skola, med tjänstebenämningen
statshydrograf, placeras i 22 :a lönegraden, fortfarande såsom extra
ordinarie, med benämningen statshydrograf. Härom har utredningsmannen
anfört.
Innehavaren av denna tjänst har ålagts självständiga utredningsuppgifter
inom kartografiens och fotogrammetriens område. Utredningsmannen har
bibringats den uppfattningen, att innehavaren av denna befattning kan och bör
anförtros att under avdelningschefens tillsyn tillföra verket tekniska nyheter
i fråga örn kartkonstruktion samt att avlasta denne vissa organisatoriska uppgifter.
Med hänsyn härtill har övervägts, örn icke nu ifrågavarande befattning
bör med tjänstebenämningen förste statshydrograf inlemmas såsom en tjänst
mellan föreståndaren för sjökortsavdelningen och övriga tjänstemän å originalritnings-
samt rättelse- och reproduktionsdetaljerna. Då emellertid befattningen
som sådan inrättades så sent som den 1 juli 1945, synes den tills vidare
i avvaktan på närmare erfarenhet rörande den kommande utvecklingen böra
hänföras till 22:a lönegraden. En omprövning rörande den definitiva lönegradsplaceringen
synes böra verkställas efter förslagsvis två år.
265
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
I överensstämmelse med den principiella ståndpunkt, som utredningsmannen
intagit, har han funnit assistenten å jordmagnetiska avdelningen (lönegraden
A 21) böra uppflyttas till lönegraden A 22, därvid tjänstebenämningen borde
ändras till statshydrograf.
Beträffande militärkartografen, vilken såsom av det föregående framgår
skall ha avlagt sjöofficersexamen eller examen såsom officer i flottans reserv,
har utredningsmannen anfört, att han, då den militära sakkunskapen funnes
företrädd av andra befattningshavare, icke vore övertygad örn lämpligheten att
för denna befattning uppställa andra kompetensfordringar än för övriga vid
verket med kartografarbete sysselsatta personer. Frågan syntes vara förtjänt
att övervägas av styrelsen för verket. I vart fall syntes denne befattningshavare
icke intaga sådan särställning, att den motiverade annan lönegradsplacering
eller tjänstebenämning än motsvarande tjänsteinnehavare å sjökortsavdelningen.
Utredningsmannen föresloge därför, att tjänsten ombildades
till en statshydrografbefattning i lönegraden A 22.
Av assistenterna å nautiska avdelningen är såsom förut nämnts den ene
hänförd till lönegraden A 21. Utredningsmannen har beträffande denna befattning
anfört i huvudsak följande.
Innehavaren ålåge att svara för redigering och utgivningen av veckotidskriften
»Underrättelser för sjöfarande». Såvitt utredningsmannen kunnat
finna, måste innehavaren av befattningen vara en väl förfaren nautiker. Vidare
krävdes mycket stor noggrannhet i arbetet, enär en felaktig notis kunde medföra
katastrofala följder för sjöfarten. Redigeringen av tidskriften syntes
emellertid i och för sig icke vara av alltför kvalificerad natur. Materialet till
notiserna hämtades dels från lotsstyrelsen, marinstaben, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, sjökarteverket
m. fl. myndigheter, dels ock från utländska jämförbara publikationer.
Härigenom erfordrades språkkunskaper och omdömesgillhet vid bedömandet
av de uppgifter rörande främmande farvatten, som borde inflyta i tidskriften.
I sina medelsäskanden för budgetåret 1946/47 hade styrelsen för sjökarteverket
framfört önskemålet örn en uppfattning av befattningen till lönegraden
A 24 med tjänstebenämningen redaktör. Utredningsmannen kunde för sin del
icke finna, att de med tjänsten förenade göromålen och kvalifikationerna för
befattningen vore av sådan art, att de motsvarade den av styrelsen förordade
lönegradsplaceringen (jfr löneavvägningen för andre fartygsinspektör med
nautisk utbildning). Det kunde vidare framhållas, att avdelningschefen under
överinseende av verkschefen, som vore nautiker, borde så följa publikationen,
att han kunde giva vederbörande allmänna anvisningar rörande principerna för
publikationens uppställning och sovringen av det inkomna materialet.
Under åberopande av det anförda har utredningsmannen föreslagit en placering
av befattningen i lönegraden A 22. Tjänstebenämningen syntes i viss
överensstämmelse med tjänsteförteckningssakkunnigas förslag böra vara stats
hydrograf.
Den andra assistentbefattningen, nu i lönegrad Eo 21, har föreslagits skola
bibehållas i denna lönegrad.
Försvarets civilförvaltning har icke haft något att erinra mot att aktuarie-,
kartograf- och assistentbefattningarna i princip inplaceras i 22:a lönegraden.
Däremot har civilförvaltningen icke kunnat finna att kartografens arbetsupp
-
266
Kungl. Marits proposition nr 120.
gifter äro av den art och omfattning att de motivera en i förhållande till
övriga, i fråga örn kompetensvillkor likvärdiga befattningshavare förmånligare
löneställning.
Verlis styr elsen har däremot förordat vissa löneförhöjningar utöver vad utredningsmannen
föreslagit. Sålunda ha befattningarna såsom aktuarie och
kartograf å sjökortsavdelningen samt såsom militärkartograf föreslagits skola
hänföras till lönegraden A 24. Även befattningen såsom redaktör för Underrättelser
för sjöfarande har föreslagits uppflyttad till nämnda lönegrad.
Statskontoret har däremot i huvudsak biträtt utredningsmannens förslag.
Ämbetsverket har dock icke kunnat tillstyrka, att den nuvarande aktuarien
uppflyttas i högre lönegrad än övriga här berörda befattningshavare, eller
den 22:a.
I huvudsak samma ståndpunkt har intagits av lönenämnderna, vilka emellertid
ansett, att ställning till militärkartografens lönegradsplacering icke kunde
tagas förrän frågan örn kompetensvillkoren för befattningen blivit avgjord.
Icke heller kartografen i lönegrad Eo 21, som tjänstgjorde såsom närmaste
man till föreståndaren för sjökortsavdelningen, borde för närvarande uppflyttas
i högre lönegrad, enär hans arbetsuppgifter och ställning i organisationen
ännu icke blivit klart utformade. Benämningen syntes dock lämpligen
böra ändras till assistent. Redaktören för Underrättelser för sjöfarande borde
fortfarande benämnas assistent.
Tjänstemannaförbundet har anfört, att aktuariebefattningen borde uppflyttas
i lönegraden A 24 under beteckningen förste statsgeodet. Även assistentbefattningen
å jordmagnetiska avdelningen borde hänföras till samma
lönegrad. Utredningsmannen hade nämligen icke tagit skälig hänsyn till befattningens
speciella natur. Frågan örn lönegradsplaceringen för den nuvarande
assistenten i lönegrad A 21 på nautiska avdelningen borde enligt förbundets
mening lämnas öppen till dess verkets nye chef blivit i tillfälle att
närmare överväga befattningens framtida ställning. Även den andra assistenten
å nautiska avdelningen borde erhålla ordinarie anställning med tjänstebenämningen
statshydrograf.
Löneställningen för en amanuens.
Hos verket finnes för det vetenskapliga arbetet sedan den 25 juli 1945
anställd en amanuens i lönegraden Ex 16 med filosofie magisterexamen. Befattningshavaren
delar sin tjänstgöring mellan sjökortsavdelningen och jordmagnetiska
avdelningen.
I anslutning till den befordringsgång, som fastställts för amanuenspersonal
vid riksarkivet m. fl. lärda verk (jfr statsliggaren s. 465), har utredningsmannen
vid anslagsberäkningarna utgått ifrån, att från och med den 1
januari 1947 nämnde befattningshavare, som icke kan åberopa sig å tidigare
statsanställning, skall avlönas som förste amanuens i lönegraden Eo 18.
Utredningsmannens förslag i denna del har icke föranlett erinran i något
av remissutlåtandena.
267
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Ritarpersona/ens löneställning.
Den med ritningsarbete sysselsatta personalen är fördelad till tjänstgöring
å olika detaljer inom verket enligt följande sammanställning.
Å rättelse- och reproduktionsdetaljen:
1 förste ritare i lönegraden A 17, 1 ritare i lönegraden A 15, 1 ritare i lönegraden
Eo 15, 1 ritare i lönegraden Eo 11, 1 ritbiträde i lönegraden A 7, 1 ritbiträde
i lönegraden Eo 7, 1 ritbiträde i lönegraden Eo 4 och 1 ritbiträde i
lönegraden Ex 4.
Å originalritningsdetaljen:
1 förste ritare i lönegraden A 17, 4 ritare i lönegraden A 15, 1 yngre ritare
i lönegraden Eo 7 och 1 ritarelev.
Å geodetiska detaljen:
1 ritare i lönegraden Eo 15 och 1 ritbiträde i lönegraden A 7.
Å militärkartograf iska detaljen:
2 ritare i lönegraden A 15 och 1 ritbiträde i lönegraden A 7.
Utredningsmannen har erinrat örn att löneställningen för sjökarteverkets
ritare överensstämde med den som plägade användas för ritarpersonal med kvalificerat
arbete inom statsförvaltningen i övrigt, bland annat vid rikets allmänna
kartverk, ehuru där befattningshavare med närmast motsvarande arbetsuppgifter
benämndes gravörer. Då under utredningsarbetets gång viss tvekan från
personalhåll yppat sig, om en sådan jämförelse vore rättvisande för sjökarteverket,
hade en speciell undersökning ansetts önskvärd. Denna hade utförts
av distriktslantmätaren Enflo, som efter att ha närmare studerat de båda ritargruppernas
arbete sammanfattat sina synpunkter på frågan i en vid utredningen
fogad promemoria.
I anslutning till promemorian har utredningsmannen anfört i huvudsak
följande.
Sammanfattningsvis har i promemorian uttalats, att de större kraven
på ritarna i sjökarteverket i fråga örn självständigt omdöme motsvarades
av större krav på yrkesskicklighet hos gravörerna i rikets
allmänna kartverk. Utredningsmannen, som även följt ritarbetet i de
båda verken, biträder denna uppfattning. I anledning av vad i promemorian
i övrigt anförts rörande en önskvärd differentiering av ritarnas
arbete må framhållas, att enligt utredningsmannens mening sjökarteverket i
vidgad omfattning för enklare arbetsuppgifter såsom renritning och pantografering
bör kunna utnyttja ritbiträden i 4:e och 7:e lönegraderna. Lämpligheten
att av denna anledning sätta någon eller några ordinarie ritarbefattningar
å övergångsstat har övervägts. Av hänsyn till den nuvarande rekryteringspersonalen
är utredningsmannen dock icke nu beredd förorda en sådan
åtgärd. Härvid förutses emellertid, att sjökarteverkets styrelse vid kommande
nyrekrytering har sin uppmärksamhet riktad å berörda förhållande.
Måhända bör ordinarie ritarbefattning icke få återbesättas utan Kungl. Maj :ts
medgivande.
Vid sina undersökningar har utredningsmannen uppmärksammat, att de
ordinarie ritarna under de senaste åren i mycket begränsad omfattning deltagit
i sjömätningsarbetet. Ganska enstämmigt har emellertid vid utredningsarbetet
understrukits angelägenheten av att ritarna beredas vidgade möjligheter
att deltaga i sjökarteverkets »fältarbeten». Då enligt utredningsman
-
268
Kungl. Majlis proposition nr 120.
nens uppfattning ett rätt fullgörande av ritarnas arbetsuppgifter kräver ingående
kännedom om sjömätningsarbetet, samt de kunskaper härom, vilka
tidigare kunnat förvärvas, böra underhållas och utvidgas, måste med skärpa
understrykas vikten av att en ändring kommer till stånd.
Utredningsmannen har i anslutning till vissa i promemorian anförda synpunkter
närmare ingått på frågan örn ansvarsfördelningen beträffande införande
av rättelser m. m. samt härom yttrat:
I promemorian har framhållits, att såsom originalritnings- och rättelsedetaljerna
faktiskt fungerat ansvaret för de utförda arbetena, som i likets allmänna
kartverk vilade på statstopografer och topografofficerare, torde ha legat
på ritarna, än den ene och än den andre. Denna anordning, vilken även stöde
i samklang med den obetydliga specialiseringen mellan ritarna inbördes, kunde
ej vara rationell. Möjligheter borde enligt promemorieförfattaren finnas att
dela upp ritarnas arbete efter dess art och de olika kvalifikationer, som krävdes
för de olika arbetsmomenten, varvid även ansvaret för de utförda arbetena
borde överföras till någon eller några befattningshavare, som överordnats
ritarna.
I det föregående har framhållits önskvärdheten av att ritarna avlastas
vissa enklare göromål. Yacl angår den av promemorieförfattaren berörda ansvarsfrågan
för sjökorten, vilkens betydelse med skärpa understrukits av personalen,
må erinras, att enligt § 11 i av dåvarande verkschefen den 30
december 1938 fastställda, ännu gällande arbetsföreskrifter det åligger föreståndaren
för sjökortsavdelningen särskilt »att med stöd av vederbörlig handling
granska de i rättelsekorten inlagda rättelserna och att ansvara för att
de äro rätt inlagda i sjökort av största skala». Sedan enligt den år 1945 beslutade
organisationen en kartograf avdelats som chef för rättelse- och
reproduktionsdetaljen torde denne närmast under avdelningschefen ansvara
för rättelsearbetet. Genom denna fördelning av ansvaret böra de praktiska
möjligheterna att giva granskningsarbetet ett mera reellt innehåll avsevärt öka.
Utredningsmannen har med beaktande av vad sålunda anförts uttalat, att
ansvarsfrågan å rättelse- och reproduktionsdetaljen under alla förhållanden
syntes vara reglerad på sådant sätt, att denna reglering icke med fog kunde
åberopas som motiv för en förbättrad löneställning för å denna detalj tjänstgörande
ritare.
Mindre tillfredsställande har utredningsmannen funnit ansvarsfrågans
reglering å originali-itningsdetaljen, å vilken nya sjökort utarbetas. Härom
ha anförts följande synpunkter.
Enligt § 10 i arbetsföreskrifterna utövas ledningen vid utarbetandet avallmänna
sjökort av föreståndaren för sjökortsavdelningen »med biträde av
förste ritaren». Vilken eller vilka som formellt bära ansvaret för sjökortets
framställning å originalritningsdetaljen framgår icke av gällande föreskrifter.
Från ritarhåll har med skärpa framhållits, att hela ansvaret åvilar de ritare,
som utarbetat och korrekturläst kortet, varför en högre löneställning synes
motiverad för flertalet å originalritningsdetaljen tjänstgörande ritare. Enligt
utredningsmannens uppfattning åvilar detta ansvar i sista hand avdelningschefen,
ehuru denne hittills i praktiken haft små möjligheter att kontrollera
ritarnas arbete i detalj.
För utredningsmannen framstår det som angeläget, att vid en kommande
revidering av verkets arbetsordning och de i anslutning därtill meddelade
arbetsföreskrifterna även ansvarsfrågan för de nya sjökorten klarlägges. Detta
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
269
ansvar synes närmast falla på avdelningschefen. Emellertid kan icke förbises,
att denne med hänsyn till arbetsbelastningen måste äga mycket begränsade
möjligheter att företaga en mera ingående granskning. Utredningsmannen
anser sig därför böra föreslå, att som biträde åt avdelningschefen för dessa
arbetsuppgifter inrättas en extra ordinarie hydrografbefattning i 20:e lönegraden.
Det må erinras, att vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
inrättats hydrolog- och meteorologbefattningar i högst lönegraden
Eo 20,
Beträffande den sålunda föreslagna nya befattningen har utredningsmannen
anfört i huvudsak följande.
Innehavaren av denna befattning bör enligt utredningsmannen äga ingående
kännedom örn arbetet å originalritningsdetaljen, vara erfaren sjömätare
samt besitta mycket gott omdöme. Givetvis är önskvärt, örn med dessa
egenskaper kan förenas viss teoretisk utbildning. Den nuvarande förste
ritaren å originalritningsdetaljen torde äga erforderliga kvalifikationer för
tjänsten. Utredningsmannen föreslår därför, att denne tjänsteman förordnas
till innehavare av hydrografbefattningen, att i succession efter honom förordnande
med vikariatslön meddelas å förste ritarbefattningen samt att en
ritarbefattning föres å övergångsstat. Då utredningsmannen utgår ifrån, att
vikariatslöneförordnandet kommer att tilldelas en ordinarie ritare inom verket
samt dennes befattning bör placeras å övergångsstat, ha i avlöningsstaten
medel icke beräknats för övergångsstatslönen.
För ritarpersonalen å den geodetiska detaljen har icke föreslagits någon
ändring i löneställningen. För militärkartografiska detaljen ha, enligt vad utredningsmannen
anfört, önskemål framställts örn ombildning av en ritarbefattning
till en tjänst som förste ritare i 17:e lönegraden. Utredningsmannen, som
förutsatt, att denne befattningshavare skall fungera som förman både för
ritare och gravörer å detaljen, har biträtt detta förslag.
Slutligen har utredningsmannen vid anslagsberäkningarna räknat med
utbyte av en extra ordinarie ritarbefattning i Ilie lönegraden mot en i 15:e
lönegraden.
Bitarpersonalens lönefråga har liksom föregående år ingående behandlats
i flera av remissutlåtandena.
Sålunda har verksstyrelsen — med erinran örn sitt förut återgivna uttalande,
att personalen i mellangraderna icke innehade en mot ansvar och utbildning
svarande löneställning -— anfört, att detta uttalande vore särskilt
tillämpligt på ritarpersonalen. I fråga om dennas utbildning borde erinras
örn att under de senaste 30 åren för anställning som ritare fordrats realexamen
eller därmed jämförliga kunskaper. Två ritare hade därutöver avlagt studentexamen.
Avsaknaden inom landet av utbildningsanstalter för ifrågavarande
personal hade medfört, att utbildningen förlagts till sjökarteverket. Efter
antagandet som elev åtnjöte vederbörande under första året ett jämförelsevis
blygsamt arvode (100—150 kronor i månaden). Därefter höjdes avlöningen
successivt i förhållande till tillgodogjord utbildning. I allmänhet åtnjötes
under andra året lön enligt lönegrad Ex 2, under tredje och f järde åren lön
enligt lönegrad Ex 4, under femte, sjätte och sjunde åren lön enligt lönegrad
Eo 7 och under åttonde, nionde och tionde åren lön enligt lönegrad Eo 11.
270
Kungl. Marits proposition nr 120.
Tidigast efter en tioårig tjänstgöring, varunder vederbörande jämväl deltagit
i flera sjömätningsexpeditioner och utbildats till mätningsförrättare, ansåges
den grundläggande utbildningen vara avslutad och lön böra utgå enligt lön*
lönegraden.
Under antagande att ansvaret för ett sjökorts riktighet i sista hand åvilade
avdelningsföreståndaren, vilken dock hittills haft små möjligheter att kontrollera
ritarnas arbete i detalj, hade utredningsmannen föreslagit, att som
biträde åt avdelningsföreståndaren för dessa arbetsuppgifter skulle inrättas
en extra ordinarie hydrografbefattning i 20:e lönegraden. Behovet av denna
befattning ansåge styrelsen knappast styrkt. Det syntes här böra erinras örn
att statens organisationsnämnd vid sina undersökningar av verkets organisation
icke ansett behov föreligga av en sådan »granskningsman» som den av
utredningsmannen nu föreslagna. Såvitt styrelsen kunde finna, måste förslaget
grunda sig på en missuppfattning av rådande ansvarsfördelning som
ock på en undervärdering av det arbete, som utfördes av ritarna.
Härom har styrelsen närmare anfört följande.
Enligt § 8 instruktionen för sjökarteverket åligger det föreståndaren för
sjökortsavdelningen att i redaktionellt avseende handhava de allmänna sjökortens
planläggning och utarbetande. Det orimliga i att å föreståndaren
lägga ansvaret för en felaktighet beträffande någon av de otaliga detaljer,
som ingå i varje sjökort, ligger i öppen dag. Något avlastande av avdelningsföreståndarens
ansvar för kortets detaljer skulle näppeligen komma till stånd
genom tillkomsten av den föreslagna hydrografbefattningen. Styrelsen anser
därför att det närmaste ansvaret för sjökortens riktighet måste såsom hittills
åvila ritarna och då närmast dem som handhava utarbetandet av korten.
Då ansvaret härför, såsom av utredningsmannen ock framhållits, är av
väsentlig betydelse för lönesättningen, har det synts styrelsen angeläget att
i detta sammanhang något närmare redogöra för de kvalificerade momenten
vid utarbetandet, nämligen korrekturläsningen och granskningen.
Korrekturläsningen av ett sjökortsoriginal är helt anförtrodd ritarna.
Denna verksamhet innebär icke någon mer eller mindre rutinmässig kollationering
utan innefattar granskning och kritik av det primärmaterial, varav den
som utarbetat kortet begagnat sig. Korrekturläsaren ansvarar för att detta
material fullt utnyttjats och rätt bedömts med hänsyn till dess tillförlitlighet.
Vidare har han att granska djupsiffroma i de mätningskartor, som ligga till
grund för sjökortet, och göra ett med hänsyn till kortskalan lämpligt urval.
Härtill kommer kontroll av att djupkurvor utformats med hänsyn till de krav,
som sjöfartens säkerhet ställer. I korrekturläsningen ingår även ett nautiskt
granskningsmoment, i det att korrekturläsaren har att tillse, att säkerhetsanstalter
för de sjöfarande, såsom sjömärken och fyrar med sektorer, kommit
med och blivit rätt inlagda.
Sedan den nautiska granskningen utförts i samband med korrekturläsningen
återstår endast en slutlig granskning av det färdiga sjökortsoriginalet.
Denna granskning, som innebär en sista översyn, verkställes av avdelnings
föreståndaren.
Styrelsen anser följaktligen, att den av utredningsmannen föreslagna åtgärden
skulle innebära, att ritarna berövades en del av det kvalificerade an
svar, som de visat sig väl vuxna, och att detta ansvar överflyttades å befattningshavare,
som svårligen skulle kunna medhinna de arbetsuppgifter, för
vilka i det föregående redogjorts.
271
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
Styrelsen Ilar med åberopande av vad sålunda anförts tillstyrkt ett av sjökarteverkets
civila personalförening framlagt förslag rörande ritarpersonalens
sammansättning och löneställning. Förslaget innebär följande.
Originalritningsdetaljen tilldelas en befattningshavare i lönegrad A18,
vilken bör leda arbetet samt därjämte ägna sig åt de problem, som sammanhänga
med detaljplanläggningen för utgivandet av nya sjökort. Av övriga å
detaljen för närvarande placerade ritare uppflyttas tre till lönegrad A 17.
Rättelsedetaljen tilldelas en befattningshavare i lönegrad A 18, vilken skall
leda arbetet å detaljen och deltaga i kontrollen av å jourhållningen av sjökorten.
Å militärkartografdetaljen placeras under detaljföreståndaren — militärkartografen
-— en befattningshavare i lönegrad A 17 med uppgift att leda det
med planering och detaljutformning av militära sjökort förknippade ritarbetet.
Styrelsen har med hänsyn till de kvalificerade uppgifter, som avsetts skola
tilldelas befattningshavare i lönegraderna A 17 och A 18, föreslagit att dessa
erhålla tjänstebenämningen hydrograf. Ritarna i lönegrad A15 ha ansetts
böra bibehålla hittillsvarande tjänstebenämning.
Liknande synpunkter ha anförts av tjänstemannaförbundet och sjökarteverkets
civila per sonal för euin g.
Däremot har statskontoret icke haft något att erinra mot utredningsmannens
förslag.
Även lönenämnderna ha funnit sig kunna i huvudsak godtaga förslaget,
därest den av utredningsmannen angivna ansvarsfördelningen vore riktig.
Lönenämnderna ifrågasatte dock, huruvida icke den föreslagna hydrografbefattningen
i lönegrad Eo 20 lämpligen kunde utbytas mot en ordinarie befattning
i A 19, förslagsvis under benämningen förste ritare eller kartograf.
Vid bifall härtill skulle den ritarbefattning i A 15, som enligt utredningsmannens
förslag skulle överföras å övergångsstat, kunna indragas.
Försvarets civilförvaltning har sagt sig icke kunna bedöma, huruvida de
med den nya befattningen förenade arbetsuppgifterna vore av den art och
omfattning, att de borde föranleda förhöjd lönegradsplacering. I varje fall
borde befattningshavaren i fråga icke erhålla tjänstebenämningen hydrograf,
enär denna benämning som regel syntes avsedd för befattningshavare med helt
andra arbetsuppgifter. För befattningen borde hellre väljas benämningen
ingenjör.
Anställningsvillkor för materialförvaltare m. fl.
k tekniska avdelningen tjänstgör en från flottan kommenderad flaggunderofficer
å tvångsvis övergångsstat. Till honom utgår från sjökarteverkets avIöningsanslag
ett arvode av 300 kronor för handhavande av däcksuppbörden
å verkets fartyg under den tid dessa icke äro på expedition. Ifrågavarande
befattningshavare har alltsedan år 1929 varit inkallad till ständig tjänstgöring
vid sjökarte verket. Under sommarmånaderna tjänstgör han såsom mätningsförrättare
och i övrigt såsom materialförvaltare och arbetsledare för de
till avdelningen hörande arbetarna. Organisationsnämnden föreslog, att denne
befattningshavare skulle placeras som extra ordinarie i 15:e lönegraden,
272
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
medan verksstyrelsen i petita lör budgetåret 1946/47 upptagit befattningen
som ordinarie i samma lönegrad.
Utredningsmannen har funnit goda skäl föreligga för ett överförande av
denna befattning å sjökarteverkets stat. Med hänsyn till arten av arbetsuppgifterna
vore utredningsmannen även beredd förorda en placering i 15:e
lönegraden. En förutsättning för ombildningen av ifrågavarande tjänst till
en befattning å sjökarteverkets stat vore dock, att detta skedde i sådan ordning,
att den av omregleringen berörda befattningshavaren icke komme att
vid sidan av den nya lönen uppbära någon del av övergångsstatslönen. I
samband med regleringen av tjänsten borde det särskilda arvodet å 300 kronor
indragas.
Vid verket finnes vidare anställd en radiotelegrafist i lönegrad Eo 12,
vilken jämväl uppbär ett arvode å 200 kronor såsom ersättning för handhavande
av sjökarteverkets instrumentuppbörd. Tidigare har förslag framlagts
örn denna befattnings placering i lönegraden Eo 15. Vederbörande personalorganisation
har hos utredningsmannen framställt önskemål örn en ombildning
av befattningen till en materialförvaltartjänst i lönegraden A 15.
Utredningsmannen har på anförda skäl föreslagit, att befattningen uppflyttas
till lönegrad Eo 13, varvid tjänstebenämningen med hänsyn till de
med befattningen förenade arbetsuppgifterna syntes böra ändras till instrumentuppbördsman.
I samband därmed syntes det hittillsvarande arvodet ar
200 kronor böra indragas.
Enligt vederbörliga för dispositionen av sjökarteverkets anslag till mätnings-
och rekognosceringsverksamhet för innevarande budgetår fastställda
bestämmelser må från den under anslaget uppförda anslagsposten till driftkostnader
vid det magnetiska laboratoriet å Lovö bestridas kostnaderna för
avlönande av ett observatoriebiträde.
Utredningsmannen har anfört, att denne befattningshavare, som genom
verkets försorg beretts bostad i en intill observatoriet belägen byggnad, tillhörig
domänverket, för närvarande åtnjöte avlöning enligt kontrakt med 330
kronor för månad. I sina anslagsäskanden för nästkommande budgetår hade
verket hemställt, att observatoriebiträdet uppfördes å verkets personalförteckning
i lönegraden A 6 med tjänstebenämningen tekniskt biträde. Mot
den föreslagna placeringen i 6:e lönegraden syntes icke något vara att erinra.
Försiktigheten syntes dock bjuda, att befattningen tills vidare uppfördes
som extra ordinarie.
Försvarets civilförvaltning har ansett, att definitiv ställning till frågan örn
en befattning på sjökarteverkets stat för en materialförvaltare icke borde
tagas, förrän den nuvarande befattningshavaren avginge från tjänsten. Befattningarna
såsom telegrafist vid telegrafverket samt förste signalist vid
flygvapnet vore hänförda till 12:e lönegraden. Mot bakgrunden härav kunde
civilförvaltningen icke finna det tillrådligt, att sjökarteverkets radiotelegrafist
— såsom utredningsmannen föreslagit — inplacerades i 13:e lönegraden. Befattningshavaren
syntes sålunda böra bibehållas vid honom nu tillkommande
löneförmåner.
273
Kungl. Maj.ts proposition nr 120.
Utredningsmannens förslag beträffande biträdet vid det magnetiska laboratoriet
å Lovön har icke föranlett annan erinran från civilförvaltningens sida
än att befattningshavaren lämpligen syntes böra benämnas tillsyningsman i
stället för tekniskt biträde.
Statskontoret har icke haft något att erinra mot att en befattning å sjökarteverkets
stat inrättades för materialförvaltaren. Den föreslagna placeringen
i lönegrad A 15 förefölle emellertid väl hög. Lönegrad A 14 skulle
närmast motsvara de löneförmåner, som nu tillkomme befattningens innehavare.
Av den utredning, som förebragts rörande radiotelegrafistens arbetsuppgifter,
kunde statskontoret icke finna motiverat att uppflytta befattningen
till högre lönegrad. Däremot syntes hinder icke föreligga att överföra
den till ordinarie stat med placering i lönegrad A 12. I samband därmed
borde det hittillsvarande särskilda arvodet av 200 kronor indragas.
Lönenämndema ha anfört, att materialförvaltaren icke borde placeras i
högre lönegrad än A 13. Då emellertid den flaggunderofficer, som nu fullgjorde
de å befattningen ankommande göromålen, redan uppbure en avlöning,
som — bortsett från det årliga arvodet å 300 kronor — närmast motsvarade
lönen i högsta löneklassen av lönegrad A 13, syntes det lämpligast,
att denne bibehölles vid sina nuvarande avlöningsförmåner. Materialförvaltarbefattningen
syntes emellertid böra upptagas i sjökar te verkets personalförteckning
från och med nästkommande budgetår och föreskrift samtidigt
meddelas, att befattningen skulle hållas vakant, så länge ovannämnda flaggunderofficer
vore i tjänst vid verket. Lönenämndema hade intet att erinra
mot att radiotelegrafisten uppfördes i lönegrad A 13. Även en hos verket
anställd uppbördsmaskinist i Eo 12 syntes kunna få ordinarie anställning i
motsvarande lönegrad.
Civilförvaltningens personalförbund har hemställt, att radiotelegrafistbefattningen
måtte hänföras till lönegrad A 15 med titeln materialförvaltare.
En dylik placering syntes motiverad bland annat av det servicearbete å radiooch
ekolodsanläggningar, som utfördes av honom men tidigare överlämnats
till privata företagare. Även befattningen som uppbördsmaskinist borde göras
ordinarie. Biträdet å Lovöobservatoriet borde erhålla ordinarie anställning i
lönegrad A 6.
Verksstyrelsen har uttalat samma uppfattning beträffande sistnämnda befattning.
Tjänstemannaförbundet har föreslagit, att ifrågavarande biträde skall hänföras
till lönegraden Eo 7.
Löneställning för viss övrig personal.
Förutom i det föregående omförmäld personal tjänstgöra inom sjökarteverket
— förutom gravör- och tryckeripersonal, beträffande vilken utredningsmannen
ej föreslagit ändrad löneställning — viss expeditionspersonal.
Sålunda tjänstgöra å expeditionen, förutom redogöraren, 1 kontorist i lönegraden
A 9, 2 kanslibiträden i lönegraden A 7, 2 kontorsbiträden, varav ett
i lönegraden A 4 och ett i lönegraden Eo 4, samt 2 expeditionsvakter, varav
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 1 sami. Nr 120. 27340 18
274
Kungl. Maj-.ts proposition nr 120.
en i lönegraden A 6 och en i lönegraden Eo 5. Tillika tjänstgöra a andra avdelningar
inom verket 2 extra ordinarie kanslibiträden.
I sina medelsäskanden för innevarande år har styrelsen för sjökarteverket
föreslagit uppflyttning av kontoristbefattningen i lönegraden A 9 till kansliskrivare
i lönegraden Eo 11. Från personalhåll har framställts önskemål örn
uppflyttning av den ordinarie expeditionsvakten till 7:e lönegraden.
Utredningsmannen har icke funnit kontoristens arbetsuppgifter vara av
sådan natur, att en uppflyttning till lönegraden Eo 11 syntes motiverad. Då
vidare allenast en av expeditionsvakterna för närvarande hade ordinarie anställning
samt utredningsmannen icke vore beredd föreslå ordinarieanställning
för den extra ordinarie expeditionsvakten, syntes med hänsyn till inom
allmänna civilförvaltningen tillämpade principer den ordinarie expeditionsvaktstjänsten
böra bibehållas i lönegraden A 6. Det kunde anmärkas, att
denne befattningshavare för eldning och tillsyn av städning uppbure särskild
ersättning med något över 1 000 kronor för år.
I detta sammanhang har utredningsmannen framställt vissa erinringar mot
de av verket tillämpade anställningsvillkoren vid nyrekrytering av den lägre
personalen. Härutinnan torde få hänvisas till handlingarna.
Verks styr elsen har icke kunnat biträda förslaget, att befattningen såsom
förste expeditionsvakt skulle Bibehållas i lönegrad A 6. Det ifrågavarande
befattningshavare åvilande ansvaret vore betydande -— sjökarteverkets personal
uppginge till inemot 100 befattningshavare — och den omständigheten
att verket, som tidigare ägt disponera värnpliktig handräckningspersonal,
icke haft annan ordinarie expeditionsvakt, syntes icke vara av beskaffenhet
att böra inverka på förste expeditionsvaktens löneställning. Styrelsen föresloge,
att befattningen som förste expeditionsvakt hänfördes till lönegrad A 7.
Den hittillsvarande i lönegrad Eo 5 uppförda befattningen som expeditionsvakt
ansåge styrelsen böra uppföras å ordinarie stat, enär behov av ytterligare
en expeditionsvakt (eventuellt ett yngre biträde mot arvode) syntes
uppkomma inom en snar framtid.
Samma mening har uttalats av civilförvaltningens personalförbund.
Lönenämnderna ha anfört, att —- då det stadigvarande behovet av expeditionsvakter
vid verket icke syntes understiga två — den extra ordinarie expeditionsvaktsbefattningen
borde inrättas såsom ordinarie i lönegrad A 5 och
i samband därmed den nuvarande ordinarie expeditionsvaktsbefattningen i
A 6 utbytas mot en förste expeditionsvakt i A 7.
Tjänstemannaförbundet har anfört, att kontoristbefattningen borde uppflyttas
i lönegrad Eo 11. Befattningen ställde förhållandevis höga krav på
innehavaren. Med hänsyn till den intima kontakt, som måste hållas med marinen,
måste kontoristen besitta en ingående kännedom även om militära författningar
och reglementen, vilket fört med sig att befattningen hittills endast
kunnat rekryteras med personal med kompetens som underofficer viel
flottan. Kontoristen skulle vidare vid förfall för redogöraren uppehålla dennes
befattning. Enligt förbundets uppfattning borde vidare kanslibiträdesbefattningen
å jordmagnetiska avdelningen nu uppföras å ordinarie stat.
275
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Anställningsvillkor för kontroll stationsföreståndare
m. fl.
Sjökarteverkets kontrollstationer äro fem till antalet och belägna i Stockholm,
Göteborg, Malmö, Sundsvall och Kalmar. Personalen utgöres av en
föreståndare för varje station, varjämte föreståndaren i Göteborg har ett tekniskt
biträde till hjälp. Till Stockholmsstationens förfogande står även viss
biträdeshjälp. Föreståndarna i Stockholm, Göteborg och Malmö äro inplacerade
i lönegraden Eo 21, under det att föreståndarna i Sundsvall och Kalmar
åtnjuta arvoden å 2 400 respektive 720 kronor för år, å vilka arvodesbelopp
26 % dyrtidstillägg utbetalas.
Kontrollstationsföreståndarna lia till uppgift att undersöka fartygskompasser
och fartygslanternor samt kontrollera, att dessa äro funktionsdugliga
och uppfylla av fartygsinspektionen givna föreskrifter. På grundval av undersökningarna
utfärda föreståndarna certifikat för de av dem undersökta instrumenten.
Utredningsmannen har anfört, att vederbörande personalförening framställt
önskemål örn en placering i lönegraden Eo 23 av kontrollstationsföreståndarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i Eo 17 av motsvarande befattning
i Sundsvall. Utredningsmannen ville erinra, att vissa av kontrollstationsföreståndarna
vid sidan av den statliga anställningen mottoge uppdrag
som kompassjusterare å fartyg, därvid de syntes bereda sig icke oväsentliga
extrainkomster. Dessa uppdrag måste till stor del fullgöras å tid, då
övriga statstjänstemän vore bundna till tjänsterummet. Med hänsyn härtill
och under erinran örn att andre fartygsinspektör vore placerad i 18:e lönegraden
avstyrkte utredningsmannen den begärda uppflyttningen från 21 :a till
23:e lönegraden.
Vid ett besök å kontrollstationen i Sundsvall hade utredningsmannen ansett
sig kunna konstatera, att arbetsuppgifterna därstädes icke kunde tillnärmelsevis
giva föreståndaren full sysselsättning. Någon anledning att överföra
befattningen å löneplan syntes icke föreligga. Utredningsmannen föresloge
endast, att det nu utgående dyrtidstillägget inarbetades i arvodet, vilket
därefter borde bestämmas till 3 000 kronor för år. Av samma skäl syntes arvodet
till kontrollstationsföreståndaren i Kalmar, vilken endast hade att verkställa
lanternkontroll, böra uppräknas från 720 kronor till 900 kronor för år.
Å Göteborgsstationen vore sedan år 1940 anställt ett tekniskt biträde med
heltidstjänstgöring mot månadsarvode av för närvarande 355 kronor. Utredningsmannen
biträdde ett av sjökarteverket i dess medelsäskanden för budgetåret
1946/47 framfört förslag örn inplacering av nämnde befattningshavare
som tekniskt biträde i lönegraden Eo 6.
I övrigt har utredningsmannen ansett sig icke kunna tillstyrka ändrad löneställning
för personalen vid sjökarteverket.
V erics styr elsen har vidhållit ett tidigare framlagt förslag, att befattningarna
såsom kontrollstationsföreståndare i Stockholm, Göteborg och Malmö skulle
uppföras å ordinarie stat.
276
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Departements
chefen.
Kostnadsberäkningar.
Utredningsmannen har beräknat medelsbehovet för nästa budgetår under
sjökarteverkets avlöningsanslag- vid bifall till utredningsmannens förslag till
536 000 kronor, innebärande en ökning i förhållande till innevarande års anslag
med 25 000 kronor. Enär emellertid 11 800 kronor av denna ökning belöper
på överflyttning av vissa avlöningskostnader från andra anslag, skulle
den verkliga utgiftsökningen utgöra allenast 13 200 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, beslöt 1945 års riksdag på
grundval av ett av statens organisationsnämnd framlagt förslag vissa ändringar
i sjökarteverkets organisation. I samband med utarbetandet av förslaget,
vilket närmast föranletts av ett uttalande av 1944 års riksdag, aktualiserades
vissa löneregleringsfrågor inom verket. Den nu föreliggande utredningen
har verkställts i syfte att få samtliga sådana frågor mera ingående
belysta i ett sammanhang. Med hänsyn till de vitt skilda synpunkter, som
under de senaste åren från olika håll framförts rörande sjökarteverkets lönefrågor,
har utredningsmannen under några veckors tid följt de olika befattningshavarnas
arbete inom verket, varjämte särskilda experter anlitats för
utredning av vissa spörsmål av speciell natur. Utredningsmannen har således
kunnat bilda sig en ingående kännedom örn de olika befattningshavarnas ansvar
och arbetsuppgifter.
Vid min prövning av utredningsmannens förslag har jag ansett mig i stort
sett kunna godtaga detsamma. Med beaktande av vissa i remissutlåtandena
anförda synpunkter förordar jag dock, såsom av det följande framgår, vissa
avvikelser från förslaget.
I enlighet med utredningsmannens förslag, vilket i denna del lämnats utan
erinran i remissutlåtandena, tillstyrker jag, att verkschefen i lönehänseende
uppflyttas från lönegrad C 6 till C 8. Såsom utredningsmannen framhållit
torde denna lönegradsplacering icke föregripa den mera allmänna omprövning
av verkschefernas löneställning, som framdeles torde komma till stånd.
I fråga örn löneställningen för avdelnings!öreståndarna ha i remissutlåtandena
skilda uppfattningar kommit till uttryck. Medan verkets styrelse och
civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund ansett, att föreståndarna för
sjökortsavdelningen samt nautiska och jordmagnetiska avdelningarna borde
placeras i lönegrad A 28, har statskontoret för dessa befattningshavare avstyrkt
högre löneställning än den nuvarande, A 26. Försvarets civilförvaltning
och lönenämnderna ha däremot icke haft något att erinra mot utredningsmannens
förslag, enligt vilket föreståndaren för sjökortsavdelningen skulle
placeras i 28:e lönegraden, medan de övriga två avdelningsföreståndarnas löneställning
skulle vara oförändrad. För egen del tillstyrker jag, att föreståndaren
för sjökortsavdelningen uppflyttas i 28:e lönegraden. Då av de båda
andra avdelningsföreståndarna fordras högre teoretiska kvalifikationer än av
föreståndaren för sjökortsavdelningen, har jag -— ehuru dessa avdelningar
äro till omfattningen mindre — funnit det i viss mån tveksamt örn den nuvarande
löneställningen är tillräcklig. För närvarande har jag emellertid an
-
Kungl. Majlis proposition nr 120. 277
sett mig böra biträda utredningsmannens förslag även i dessa hänseenden.
I enlighet med utredningsmannens förslag torde här avsedda tre befattningshavare
samtliga böra erhålla tjänstebenämningen byrådirektör. Jag vill erinra
örn att exempelvis i kommerskollegium finnas byrådirektörer i såväl
28:e som 26:e lönegraden.
Den tekniska avdelningen, med en ingenjör i lönegraden Å 21 såsom chef,
har genom 1945 års riksdagsbeslut organiserats genom utbrytning av den dåvarande
materieldetaljen ur sjömätningsavdelningen. Den nyorganiserade avdelningen
har i samband med viss omläggning av serviceorganisationen för
fartygsmaterielen avsetts skola erhålla ökade arbetsuppgifter. I särskild proposition
framlägges för riksdagen av omorganisationen betingat förslag om
anvisande av medel för anordnande av lämpliga servicelokaler m. m. å Beckholmen
i Stockholm. Enligt utredningsmannens förslag skulle avdelningsföreståndaren
uppflyttas i lönegraden Eo 24. Civilförvaltningen, statskontoret
och lönenämnderna ha emellertid med hänsyn till de kompetenskrav, som
avsetts skola gälla för befattningen, ansett sig icke kunna tillstyrka högre
löneställning än 22:a lönegraden. Ehuru vissa skäl tala för den av utredningsmannen
föreslagna lönegradsplaceringen, anser jag mig böra för närvarande
föreslå, att befattningen uppföres i lönegraden A 22.
Föreståndaren för expeditionen, för närvarande redogörare i lönegrad A 18,
synes med hänsyn till numera föreliggande erfarenheter böra på sätt utredningsmannen
föreslagit inplaceras i 20 :e lönegraden med benämningen kamrerare.
I anledning av vad riksräkenskapsverket anfört beträffande tjänstebenämningen
vill jag erinra örn att redan i annat centralt ämbetsverk finnes
kamrerare i denna lönegrad. I samband med löneregleringen böra de å personalförteckningen
uppförda befattningarna såsom kassör och redogörare utgå.
Anledning saknas att nu vidtaga ändring i den av föregående års riksdag beslutade
anordningen med en deltidsanställd befattningshavare för handläggning
av juridiskt-administrativa uppgifter.
Utredningsmannen, vilken funnit befattningarna såsom aktuarie, kartografer
och assistenter i viss män kunna likställas med befattningarna såsom statsgeodet
och statskartograf i rikets allmänna kartverk, har i princip föreslagit
samma lönegradsplacering för sjökarteverkets som för rikets allmänna kartverks
här avsedda befattningar. Därvid har utredningsmannen utgått från
en placering i 22:a lönegraden för båda grupperna. I proposition till innevarande
års riksdag angående anslag till rikets allmänna kartverk har emellertid
framlagts förslag om uppfattning av befattningarna i allmänna kartverket
i 23:e lönegraden. Med hänsyn härtill torde även sjökarteverkets här
avsedda befattningar böra i princip uppföras i nämnda lönegrad. Emellertid
böra vissa befattningar placeras i lägre lönegrad. Sålunda kan jag icke för
närvarande tillstyrka, att militärkartografen uppflyttas i högre lönegrad
än A 22. Tjänstebenämningen torde böra ändras till militärhydrograf.
Samma lönegradsplacering torde böra tillämpas för den å nautiska avdelningen
tjänstgörande assistent, som handhar redigeringen av Underrättelser
för sjöfarande. Såsom tjänstebenämning för denne befattningshavare
föreslår jag redaktör. Den andre assistenten å nautiska avdelningen bör på
278
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
sätt utredningsmannen föreslagit bibehållas i nuvarande lönegrad, Eo 21.
övriga till denna grupp hänförliga befattningshavare synas böra placeras i
23:e lönegraden. Den å sjökortsavdelningen tjänstgörande aktuarien torde
böra erhålla tjänstetiteln statsgeodet, medan de övrigas tjänstebenämning
bör vara statshydrograf.
Mot utredningsmannens förslag beträffande amanuensens löneställning hav
jag intet att erinra.
Frågan örn löneställningen för ritar per sonalen har, såsom av det föregående
framgår, blivit ingående behandlad såväl av utredningsmannen som i
vissa remissutlåtanden. I samband därmed ha anförts olika synpunkter på
vissa frågor beträffande ansvarsfördelning m. m. Enär dessa frågor huvudsakligen
synas vara av natur att böra avgöras av verksledningen, anser jag
mig icke här böra taga ställning till desamma. Jag förutsätter, att de närmare
övervägas i samband med den revidering av verkets arbetsordning och
de i anslutning därtill utfärdade arbetsföreskrifterna, som synes erforderlig.
Av utredningen synes mig framgå, att inom originalritningsdetaljen bör inrättas
en befattning för en i förhållande till övriga ritare överordnad befattningshavare.
Befattningen synes i enlighet med lönenämndens förslag
böra placeras i lönegraden A 19. Jag utgår från att befattningens innehavare
tilldelas kvalificerade arbetsuppgifter, som svara mot den högre löneställningen.
Han bör således icke belastas med mera rutinmässigt kollationeringsarbete.
Med biträdande i viss utsträckning av verksstyrelsens förslag förordar
jag, att för samma detalj inrättas ytterligare en befattning i lönegraden
A17. Även för militärkartografiska detaljen torde, i enlighet med utredningsmannens
förslag, böra tillkomma en befattning i A 17. På sätt utredningsmannen
anfört torde vidare böra beräknas medel för utbyte av en befattning
såsom ritare i lönegrad Eo 11 mot en befattning i Eo 15. Någon
förändring beträffande rättelse- och reproduktionsdetaljens ordinarie rifyrpersonal
kan jag däremot icke tillstyrka. Genom de föreslagna lönegradsuppflyttningarna
kunna tre ritarbefattningar i lönegrad A 15 utgå. För den
nya befattningen i lönegrad A 19 samt ritarbefattningarna i 17:e och löre lönegraderna
förordar jag tjänstebenämningen kartograf.
De av utredningsmannen anförda synpunkterna beträffande ritarpersonalens
sjötjänstgöring synas böra närmare övervägas av verksledningen, vilken även
bör beakta vad utredningsmannen anfört rörande möjligheterna att i ökad
utsträckning utnyttja ritbiträden i stället för ritare.
Förslaget örn inrättande av en befattning för materialförvaltare kan jag
icke för närvarande biträda. Med hänsyn härtill böra medel fortfarande beräknas
för arvode till den underofficer, som nu fullgör här ifrågavarande
arbetsuppgifter.
Även radiotelegrafistens löneställning torde böra regleras på sätt utredningsmannen
föreslagit. Enär befattningen bör bibehållas såsom extra ordinarie,
beräknar jag i det följande under anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal medel för avlöning av en instrumentuppbördsman i
lönegrad Eo 13, varvid jag förutsätter, att det nuvarande tilläggsarvodet
icke vidare skall utgå. Under samma anslagspost böra även beräknas
279
Kungl. May.ts proposition nr 120.
medel för avlöning av ett tekniskt biträde i lönegrad Eo 6 vid sjökarteverkets
magnetiska laboratorium å Lovö. Kostnaderna för denna befattningshavares
avlöning bestridas för närvarande från sjökarteverkets anslag
till mätnings- och rekognosceringsverksamhet. En hos verket anställd i lönegraden
Eo 12 placerad uppbördsmaskinist, vilken lönenämnden föreslagit till
ordinarie anställning, torde ytterligare någon tid böra bibehållas vid extra
ordinarie anställning, då han innehaft befattningen allenast sedan den 1 juli
1945.
Enär sjökarteverket synes ha stadigvarande behov av två expeditionsvakter,
tillstyrker jag det av bland andra verkets styrelse och lönenämnderna framlagda
förslaget örn uppförande å personalförteckningen av två ordinarie expeditionsvaktsbefattningar,
den ena i lönegraden A 7 och den andra i A 5. Jag
kan däremot icke tillstyrka tjänstemannaförbundets förslag örn uppflyttning
av kontoristbefattningen i högre lönegrad.
Kontrollstations föreståndarna i Stockholm, Göteborg och Malmö synas
böra bibehållas vid extra ordinarie anställning med oförändrad lön. På sätt
utredningsmannen föreslagit torde arvodena till motsvarande befattningshavare
i Sundsvall och Kalmar böra uppräknas med belopp, ungefär motsvarande
nu utgående dyrtidstillägg, eller till 3 000 kronor respektive 900 kronor.
Jag har icke heller något att erinra mot att ett å Göteborgsstationen anställt
tekniskt biträde beredes extra ordinarie anställning i lönegraden Eo 6.
Till frågan, huruvida viss kollektivavtalsanställd personal bör erhålla
tjänstemannaställning, är jag icke beredd att nu taga ställning. Jag förutsätter,
att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att i denna fråga fatta beslut.
Personalen torde även fortsättningsvis böra tills vidare avlönas av medel å
sakanslag.
I övrigt finner jag icke anledning till ändring i den för sjökarteverket gällande
personalorganisationen. Verksledningen torde emellertid böra uppmärksamma
vissa av utredningsmannen anförda synpunkter beträffande löneställningen
för biträdespersonal vid nyrekrytering.
Den å sjökarteverkets avlöningsstat uppförda anslagsposten till avlöningar
till ordinarie tjänstemän kan med hänsyn till vad i det föregående anförts
beräknas till 265 000 kronor (nu 250 000 kronor). Till arvoden och särskilda
ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, beräknar jag 18 490 kronor (nu 17 910
kronor).
Medelsbehovet till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal kan uppskattas
till oförändrat belopp, 146 000 kronor. Till särskilda löneförmåner
till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän beräknar jag oförändrat 37 800
kronor. Då medelsbehovet till rörligt tillägg kan uppskattas till 62 710 kronor,
skulle det sammanlagda medelsbehovet under anslaget utgöra (265 000
+ 18 490 + 146 000 + 37 800 + 62 710 =) 530 000 kronor, innebärande en anslagshöjning
med 19 000 kronor. Av anslagshöjningen belöpa omkring 7 000
kronor på överflyttning av vissa avlöningskostnader från andra anslag, varför
den verkliga anslagshöjningen utgör 12 000 kronor.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att
280
Kungl. Maj:ts •proposition nr 120.
dels fastställa följande personalförteckning för sjökar te verket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
1 överdirektör .............................................. C 8
1 byrådirektör.............................................. Å 28
2 byrådirektörer............................................ A 26
1 statsgeodet................................................ A 23
2 statshydrografer.......................................... A 23
1 ingenjör .................................................. A 22
1 militärhydrograf.......................................... A 22
1 redaktör .................................................. A 22
1 kamrerare ................................................ A 20
1 kartograf.................................................. A 19
1 förste gravör.............................................. A17
4 kartografer................................................ A 17
5 gravörer .................................................. A 15
4 kartografer................................................ A 15
1 laborant .................................................. A 15
1 tryckeriförman............................................ A 15
1 koppartryckare .......................................... A 10
1 kontorist.................................................. A 9
1 förste expeditionsvakt .................................. A 7
2 kanslibiträden............................................ A 7
3 ritbiträden................................................ A 7
1 expeditionsvakt .......................................... A 5
1 kontorsbiträde............................................ A 4
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 statskydrograf............................................ Eo 23
1 assistent.................................................. Eo 21
3 kontrollstationsföreståndare (i Stockholm, Göteborg
och Malmo).............................................. Eo 21
dels godkänna följande avlöningsstat, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1946/47:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-
slagsvis ........................................ kronor 265 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t...................... » 18 490
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
.......................................... » 146 000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis ...... » 37 800
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........ »_62 710
Summa kronor 530 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 281
dels ock till Sjökarteverket: Avlöningar för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 530 000 kronor.
[30.] Sjökarteverket: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget för innevarande
budgetår, 245 000 kronor, disponeras enligt en i statsliggaren för detta budgetår,
s. 158, intagen omkostnadsstat.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 146) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Sjökarteverket: Omkostnader för budgetåret 1946/47 beräkna ett förslagsanslag
av 245 000 kronor. Jag upptager nu denna anslagsfråga till behandling.
I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket
biträtt en av verkets chef framlagd anslagsberäkning, vari föreslagits följande
avvikelser från den för innevarande budgetår fastställda omkostnadsstaten.
Den under anslagsposten Expenser m. m. uppförda delposten Övriga
expenser, nu 26 500 kronor, har föreslagits sänkt med 6 500 kronor till
20 000 kronor.
Verkschefen har erinrat örn att av det för innevarande budgetår anvisade
beloppet 7 000 kronor avsetts för anskaffning av lokaltelefonanläggning (omkring
6 200 kronor) och viss av statens organisationsnämnd förordad anskaffning
av kontorsinventarier, ökade löner till städningspersonalen på
grund av nytt kollektivavtal beräknades emellertid medföra en icke förutsedd
merbelastning med omkring 700 kronor. Därigenom syntes det icke
bliva möjligt att under innevarande budgetår i nämnvärd omfattning anskaffa
nyssberörda kontorsutrustning. Det tidigare för ordinarie medelsbehov
beräknade beloppet, 19 500 kronor, borde därför uppräknas. En höjning med
500 kronor beräknades tills vidare vara tillfyllest.
Under anslagsposten Publikationstryck finnes i gällande omkostnadsstat
uppförd en delpost å 56 000 kronor till sjökort och andra publikationer.
Verkschefen, som förutsatt överflyttning av vissa avlöningskostnader från
denna delpost till verkets avlöningsanslag, har av denna anledning räknat
med en minskning av delposten med 17 000 kronor.
Enligt styrelsens förslag skulle således omkostnadsanslaget för nästa budgetår
uppföras med ett belopp av (245 000 — 6 500 — 17 000=) 221500 kronor,
eller i avrundat tal 222 000 kronor.
Under nästföregående punkt har jag förklarat mig icke kunna tillstyrka Departementsett
av sjökarteverkets styrelse framlagt förslag örn överflyttande av vissa chefen.
avlöningskostnader från detta anslag till sjökarteverkets avlöningsanslag.
Den av styrelsen förutsatta minskningen av förevarande anslag med 17 000
kronor bortfaller därför. Då jag icke i övrigt funnit anledning till erinran
mot anslagsberäkningarna, föreslår jag, att anslaget för nästa budgetår uppföres
med ett belopp av (222 000 + 17 000=) 239 000 kronor, innebärande en
282
Kungl. Majus proposition nr 120.
anslagsminskning med 6 000 kronor. Stat för anslaget bör i vanlig ordning
fastställas av Kungl. Majit.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Sjökarteverket: Omkostnader för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 239 000 kronor.
[31.] Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet, reservationsanslag.
Anslaget för innevarande budgetår, 465 000 kronor, disponeras enligt
en i statsliggaren för detta budgetår, s. 159, intagen plan.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 146) har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till
Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet för budgetåret
1946/47 beräkna ett reservationsanslag av 465 000 kronor. Denna anslagsfråga
synes nu böra upptagas till behandling.
I sina medelsäskanden för nästa budgetår har styrelsen för sjökarteverket
biträtt en av verkets chef upprättad skrivelse, vari medelsbehovet under förevarande
anslag beräknats på följande sätt.
Till fältarbeten till sjöss har upptagits ett belopp av 125 000 kronor, eller
5 000 kronor mera än för innevarande budgetår. Verkschefen har rörande
denna post anfört i huvudsak följande.
Med anledning av de omkring årsskiftet 1944/45 gällande oljepriserna hade
medelsbehovet för innevarande budgetår beräknats till 125 000 kronor, från
vilket belopp avdragits 5 000 kronor i beräknad behållning den 30 juni 1945
på grund av sänkta oljepriser. Beräkningen av anslagsposten för innevarande
budgetår grundade sig på ett tonpris av 250 kronor för motorbrännolja. Priset
vore numera sänkt till 135 kronor per ton. Emellertid hade tonpriset å kol
höjts från 54 till 73 kronor. I enlighet med vid tiden för anslagsäskandenas
avgivande gällande priser å.de olika förnödenheter, som bekostades av ifrågavarande
anslagspost, hade en fullständig omräkning av medelsbehovet verkställts.
Enligt den sålunda verkställda beräkningen skulle medelsbehovet under
posten liksom för innevarande budgetår uppgå till 125 000 kronor. Av detta
belopp avse 17 000 kronor kostnader för ökade fältarbeten genom tillkomsten
av det under byggnad varande sjömätningsfartyget Kail.
Till fältarbeten på land har upptagits samma belopp som för innevarande
budgetår, 3 000 kronor.
Anslagsposten till driftkostnader vid det magnetiska observatoriet å Lovö
har beräknats till 3 500 kronor, eller 2 000 kronor lägre än för innevarande
budgetår. Därvid har förutsatts överflyttning till avlöningsanslaget av kostnaderna
för avlöning av ett tekniskt biträde, vars avlöning för närvarande
uppgår till omkring 4 000 kronor per år.
Yerkschefen har framhållit, att den minskning av nu förevarande anslagspost,
som skulle bliva en följd härav, emellertid motverkades av ett ökat
medelsbehov för övriga driftkostnader, vilket i sin tur vore en följd av att
283
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
observator^ väsentligt utökats under de sista åren och att den jordmagnetiska
avdelningen vid verket tillförts ytterligare personal (en amanuens).
Sålunda hade det visat sig att de för resorna till Lovö beräknade utgifterna
måste fördubblas, och jämväl i andra hänseenden — verkschefen erinrade
särskilt örn de kontinuerliga kostnader, som ett avfuktningsaggregat medförde
— syntes en höjning av anslaget för driftkostnaderna nödvändig.
För rustning och underhåll har beräknats ett belopp av 249 000 kronor,
innebärande en minskning i förhållande till kostnaderna för innevarande budgetår
med 24 500 kronor, motsvarande kostnaderna för avlöningar till viss
kollektivanställd personal, som föreslagits skola erhålla tjänstemannaställning.
Tillkommande kostnader för rustning och underhåll av det under byggnad
varande sjömätningsfartyget Rån, cirka 13 000 kronor, ha beräknats kunna inrymmas
i det angivna beloppet genom den större arbetseffektivitet m. m.,
som beräknats kunna utvinnas genom den nyorganiserade tekniska avdelningen.
Till komplettering av båtmateriel har beräknats ett oförändrat belopp av
37 000 kronor.
I den för innevarande budgetår fastställda planen för anslaget har upptagits
ett belopp av 26 000 kronor för anskaffning av viss utrustning för
radiopejling. För motsvarande ändamål lia tidigare anvisats tillhopa 45 000
kronor. De anvisade beloppen lia avsetts för anskaffning av radioanläggningar,
med vilkas tillhjälp man ansett sig kunna genom radiopejling ernå
en noggrannare ortbestämning vid utsjömätningar.
För nästa budgetår har intet belopp beräknats för detta ändamål. Verkschefen
har härom anfört i huvudsak följande.
Det hade under det sista året visat sig, att en annan metod än den vid
sjökarteverket prövade radiopejlmetoden hade stora utsikter att föra till ett
väsentligt bättre resultat, nämligen den s. k. radioekometoden. Denna metod
hade i olika former använts av båda de krigförande parterna. I och med krigsslutet
hade sekretessen omkring de apparater, som därvid använts, alltmera
lättat. Metoden kunde med mycket stor sannolikhet utvecklas så, att den
bleve av synnerligt värde för sjökarteverket och skulle kunna möjliggöra
ytterst noggranna ortbestämningar med en felmarginal på endast cirka 100 m.
Härför krävdes emellertid ytterligare experimentell verksamhet. Försvarets
forskningsanstalt komme därvid att vara verket behjälpligt.
Av de för radiopejlutrustning anvisade medlen, tillhopa 71 000 kronor,
hade dittills disponerats 42 000 kronor, varför 29 000 kronor återstode odis
ponerade. Detta belopp hade avsetts för anskaffning av två pejlstationer för
tillhopa 24 000 kronor och en telefonisändare för 5 000 kronor.
Med anledning av det ändrade utgångsläget komme de båda pejlstationerna
ej att inköpas. Telefonisändaren syntes däremot fortfarande komma att be
hövas, övergången till radioekometoden påkallade omdisponering av sistnämnda
för två pejlstationer upptagna summa 24 000 kronor, varom verksledningen
i särskild ordning avsåge att göra underdånig framställning. Medels
anvisning för anskaffande av apparatur, som komme att påfordras för utnyttjande
av de vunna resultaten, syntes bliva erforderlig. Enligt verkets 10- årsplan skulle utsjölodning bedrivas redan under budgetåret 1946/47, men
på grund av sannolikt ännu bestående minrisk, mäste sistnämnda verksamhet
284
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Departements
chefen.
begränsas, övergången till ekoradiometoden komme därför ej att nämnvärt
påverka mätningsverksamheten under ifrågavarande budgetår.
Redan havda kostnader för sändarestationen syntes i viss mån kunna tillgodogöras,
medan det däremot syntes bliva svårt att få ut något värde för
pejlstationen. Alla möjligheter att härvidlag tillgodose .statens ekonomiska
intressen komme givetvis att tillvaratagas.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget har i enlighet med det
anförda beräknats till (125 000 -f 3 000 + 3 500 + 249 000 + 37 000 =)
417 500 kronor, eller i avrundat tal 418 000 kronor.
Medelsbehovet för fältarbeten till sjöss är i väsentlig mån avhängigt av
drivmedelspriserna. Verksledningen har i sina anslagsäskanden för nästa
budgetår räknat med följande priser, nämligen för motorbrännolja 135 kronor
per ton och för stenkol 73 kronor per ton. Emellertid torde dessa priser vara
något för högt beräknade. Vad angår motorbrännoljan synes anledning saknas
att räkna med högre pris än det som lagts till grund för marinförvaltningens
anslagsäskanden för nästa budgetår, eller 125 kronor per ton. Kolpriset uppgår
enligt från sjökarteverket inhämtade uppgifter i öppna marknaden för
närvarande till omkring 65 kronor per ton. örn de sålunda angivna drivmedelspriserna
läggas till grund för anslagsberäkningen, torde medelsbehovet
för fältarbeten kunna uppskattas till omkring 120 000 kronor. Enär med
hänsyn till sänkta drivmedelspriser en reservation å innevarande års anslag
örn åtminstone 5 000 kronor kan beräknas kvarstå vid ingången av nästa budgetår,
uppskattar jag medelsbehovet för fältarbeten till sjöss till (120 000 —- 5 000 =) 115 000 kronor. I likhet med vad som gällt för innevarande budgetår
bör beloppet ställas till förfogande allenast i den omfattning, som svarar
mot de under nästa budgetår rådande priserna.
Vid behandlingen av sjökarteverkets avlöningsanslag har jag beräknat
medel för avlöning till det vid det jordmagnetiska observatoriet å Lovö anställda
tekniska biträdet. Med hänsyn härtill borde medelsbehovet för driftkostnader
vid observatoriet kunna nedräknas med 4 000 kronor, motsvarande
de nuvarande avlöningskostnaderna för denna befattningshavare. Med hänsyn
till vad verksledningen anfört beträffande driftkostnadernas ökning i övrigt,
torde emellertid för ändamålet böra beräknas ett belopp av 3 500 kronor,
innebärande en minskning i förhållande till innevarande budgetår med allenast
2 000 kronor.
Det av verksledningen framlagda förslaget om överflyttning till avlöningsanslaget
av kostnaderna för avlöningar till viss kollektivavtalsanställd personal
— beräknade till 24 500 kronor — har jag, såsom av det föregående framgår,
ansett mig icke kunna biträda. Med tillämpning av de i sjökarteverkets
anslagsäskanden angivna grunderna borde därför medelsbehovet för rustning
och underhåll uppskattas till (249 000 + 24 500 =) 273 500 kronor. Emellertid
har verkets styrelse i skrivelse den 23 januari 1946, i samband med avgivande
av förslag rörande anordnande av servicelokaler å Beckholmen, uppgivit, att
vid bifall till detta förslag det för rustning och underhåll avsedda beloppet
med hänsyn till beräknad rationalisering av verksamheten kunde nedräknas
285
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
med — förutom i anslagsäskandena angivet belopp, 13 000 kronor — ytterligare
5 500 kronor. Medelsbehovet för här avsett ändamål torde således
kunna uppskattas till (273 500 — 5 500 =) 268 000 kronor.
Till fältarbeten på land och till komplettering av båtmateriel beräknar jag
i enlighet med verkets förslag samma belopp som för innevarande budgetår,
3 000 kronor respektive 37 000 kronor.
Den av sjökarteverkets ledning omnämnda radioekometoden för ortbestämning
ur sikte av land synes ha vissa företräden framför den radiopejlmetod,
som de senaste åren försöksvis använts vid verket. Det synes mig därför
välbetänkt att, såsom styrelsen förutsatt, anskaffningen av radiopejlmateriel
tills vidare icke äger rum och att för sådan anskaffning anvisade medel vid
behov disponeras för anskaffning av och försök med ekoradiomateriel. Jag
förutsätter, att redan anskaffad radiopejlmateriel i görligaste män utnyttjas.
I enlighet med det anförda uppskattar jag medelsbehovet för nästa budgetår
under anslaget till (115 000 + 3 500 + 268 000 + 3 000 + 37 000 =) i
uppåt avrundat tal 430 000 kronor, innebärande en anslagsminskning med
35 000 kronor. Plan för anslaget torde få fastställas av Kungl. Majit.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Sjökarteverket: Mätnings- och rekognosceringsverksamhet
för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av
430 000 kronor.
(32.] Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet, reservationsanslag.
Anslaget har i riksstaten för innevarande budgetår uppförts med 470 000 kronor.
Därjämte har, efter i propositionen 1945: 334 (s. 23 o. f.) framlagt förslag,
å tilläggsstat I till riksstaten för samma budgetår för ändamålet anvisats
ett reservationsanslag av 1 625 000 kronor. Medelsanvisningen för innevarande
budgetår utgör sålunda tillhopa 2 095 000 kronor.
I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, s. 300 f.) har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet för budgetåret
1946/47 beräkna ett reservationsanslag av 470 000 kronor. Vid anmälan
av denna anslagsfråga anförde jag, att beräkningen av anslaget finge framdeles
upptagas till bedömande efter förslag av överbefälhavaren och forskningsanstalten.
Liksom övriga anslag som uppfördes med beräknade belopp
borde även detta anslag upptagas med beloj)p som funnes uppfört i riksstaten
för löpande budgetår.
Vid anmälan av förutberörda äskande av medel å tilläggsstat erinrade jag,
att överbefälhavaren, efter samråd med armé-, marin- och flygförvaltningarna,
krigsmaterielverket samt försvarets forskningsanstalt, gjort framställning örn
anvisande av medel till särskild forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet.
Framställningen grundade sig på utlåtanden i fråga om inriktningen
av forsknings- och försöksverksamhet beträffande ny försvarsmateriel, vilka
i samband med utredningsarbetet rörande en ny försvarsorganisation avgivits
286
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
av vissa av överbefälhavaren och krigsrnaterielverket tillsatta organ för arbetet
med försvarsmaterielens utveckling, överbefälhavaren hade, erinrade jag
vidare, i sin skrivelse framhållit angelägenheten av att ifrågakommande nya
tekniska försvarsmedel i så avancerad form som möjligt på lämpligt sätt inordnades
i den nya försvarsorganisationen, vilken måste i hög grad bli beroende
av huru försvarsmedlen kunde komma att utvecklas. Beträffande kostnaderna
för den ifrågasatta verksamheten hade förutsatts, att i första hand
skulle tagas i anspråk medel, som för forskningsverksamhet disponerades av
forskningsanstalten eller för likartade ändamål ställts till förvaltningsmyndigheternas
förfogande. För att önskade resultat skulle kunna föreligga vid försvarsordningsförslagets
utarbetande måste emellertid, enligt vad i skrivelsen
anfördes, därutöver en tillfällig ekonomisk förstärkning lämnas under närmaste
tvåårsperiod. På grund av frågornas komplicerade natur och inbördes
sammanhang hade överbefälhavaren icke ansett det lämpligt och möjligt att
redan nu precisera kostnaderna och låsa fast dem till vissa problem eller vissa
förväntade resultat.
1945 års försvarskommitté anförde i utlåtande över framställningen, att
det med hänsyn till det åt kommittén lämnade utredningsuppdraget givetvis
framstode såsom i hög grad önskvärt, att erforderliga anslagsmedel funnes
tillgängliga för sådan forsknings-, konstruktions- och försöksverksamhet,
vars resultat kunde tillvaratagas vid övervägandena rörande utformningen av
försvarsorganisationen för tiden efter den löpande femårsperiodens utgång.
Kommittén ville därför — utan att kunna taga ställning till frågan örn anslagens
storlek — tillstyrka, att den remitterade framställningen lades till
grund för proposition till riksdagen i ämnet. Då det emellertid syntes
önskvärt att kunna utnyttja ifrågakommande anslag för de forskningsuppgifter,
som i belysning av de senaste krigserfarenheterna överhuvud taget
tedde sig mest angelägna, ville kommittén för sin del ifrågasätta, huruvida
anslagsäskandet borde bindas vid de i framställningen särskilt angivna ändamålen.
Det syntes i stället böra få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare
bestämma över användningen av de medel, som kunde komma att anvisas.
För egen del anförde jag i huvudsak följande.
I de riktlinjer för utredningen om en ny försvarsordning som i propositionen
nr 45 förelädes innevarande års riksdag framhöll föredragande departementschefen,
att en viktig uppgift vid utredningen vore att söka anpassa
försvarets organisation och inriktning efter erfarenheterna från kriget. Dessa
synpunkter underströkos av riksdagen i dess skrivelse nr 368 och ha även
framhållits i direktiven för den nya försvarsutredningen — 1945 års försvarskommitté.
En av de svåraste uppgifterna för försvarskommittén blir utan tvivel att
bedöma på vad sätt nya försvarsmedel som framkommit eller beräknas framkomma
kunna inverka på försvarsorganisationens framtida utformning. Vissa
av dessa försvarsmedel äro redan framställda i vårt land. Andra äro för oss
kända och befinna sig under vidareutveckling eller projektering. Beträffande
åter andra är ett ofta omfattande forsknings- och försöksarbete erforderligt.
Det synes mig uppenbart, att forskningen på ifrågakommande områden
måste inom en godtagbar kostnadsram forceras under den närmaste tiden så
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
287
att resultaten kunna i största möjliga utsträckning beaktas vid ställningstagandet
till frågan örn försvarsorganisationens utformning. Jag delar därför
överbefälhavarens och försvarskommitténs uppfattning om att medel för
ändamålet böra ställas till förfogande utöver dem som nu stå till buds.
De kostnadsberäkningar, som överbefälhavaren framlagt, täcka de möjligheter,
som nu bedömas föreligga för forskning, konstruktion och försök beträffande
vissa speciella områden. Överbefälhavaren har ansett det icke
lämpligt eller möjligt att låsa medelsanvisningen att avse vissa problem eller
vissa förväntade resultat. Samma uppfattning har uttalats av försvarskommittén.
Även enligt min mening skulle det vara mindre ändamålsenligt att i
detta sammanhang binda medelsanvisningen till bestämda forskningsobjekt.
Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att med ledning av de erfarenheter,
som vunnits och successivt vinnas, träffa avgörande rörande anslagsanvändningen
så att verksamheten kan inriktas på sådant sätt och på sådana arbetsområden
att bästa möjliga resultat kunna uppnås. För innevarande budgetår
torde det av överbefälhavaren äskade beloppet, 1 625 000 kronor, få anses
tillräckligt. Vid beräkningen av detta belopp har förutsatts, att för ändamålet
kunna disponeras, förutom anslag till förfogande för forskningsanstalten och
andra myndigheter, vissa medel som för ändamål, vilka här äro i fråga, under
beredskapstiden anvisats från förskottsanslag till engångsutgifter. Frågan
örn fortsatt disposition av dessa senare medel, nu redovisade å vederbörligt
täckningsanslag, torde i annat sammanhang få upptagas.
Det forskningsarbete som med anlitande av ifrågavarande medel bedrives
bör givetvis utföras under ledning av eller i direkt samarbete med det för
dylik verksamhet inrättade organet —• försvarets forskningsanstalt. Ehuru
en del av nämnda medel avses för konstruktionsarbete och andra uppgifter,
som jämlikt gällande arbetsfördelning ankomma på försvarsgrensförvaltningarna,
finner jag det ändamålsenligt, att det av mig förordade beloppet
anvisas såsom förstärkning av det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget
till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet. De
sålunda anvisade medlen böra tagas i beräkning vid bestämmandet av belastningen
å försvarets kostnadsram jämlikt 1942 års försvarsbeslut.
Frågan örn anvisande av medel fortsättningsvis för samma ändamål torde
få framdeles upptagas till bedömande efter förslag av överbefälhavaren och
forskningsanstalten.
Riksdagen (skrivelse 1945: 545) framhöll angelägenheten av att forskningsverksamheten
på det militära området påskyndades så att resultaten så långt
möjligt vore kunde utnyttjas vid ställningstagande till fråga örn försvarsorganisationens
utformning för tiden efter den löpande femårsperiodens utgång.
Riksdagen anvisade med anledning härav det äskade anslaget.
I skrivelse den 13 februari 1946 har forskningsanstaltens styrelse, efter samråd
med bland andra överbefälhavaren, framlagt beräkningar rörande behovet
av medel för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1946/47. Då ärendet är
av den natur att närmare redogörelse för detsamma icke kan lämnas till statsrådsprotokollet,
får jag beträffande detaljerna i medelsberäkningen hänvisa
till handlingarna i ärendet, vilka komma att ställas till riksdagens statsutskotts
förfogande. Av beräkningarna inhämtas, att kostnaderna för forskningsverksamheten
för nifsta budgetår uppskattats till 4 039 000 kronor. På anförda
skäl föreslår emellertid anstalten, att anslaget för nästa budgetår begränsas
till 3 500 000 kronor.
288
Kungl. Majlis proposition nr 120.
Departements- Ifrågavarande forskningsverksamhet har nu kommit tämligen väl i gång och
chefen. ar av ,jen största betydelse vid planläggandet av försvarets organisation och
behov av utrustning under de närmaste åren. Det är därför angeläget att, såsom
jämväl förutsattes i fjol, fortsatt anslag anvisas för ändamålet. Mot de
föreliggande kostnadsberäkningarna, i vilka hänsyn tagits till tillgången på
forskarpersonal och möjligheterna till materielanskaffning för forskningsverksamheten,
synes i huvudsak intet vara att erinra. Jag förordar, att för
ändamålet anvisas ett reservationsanslag av 3 500 000 kronor för nästa budgetår.
I likhet med det för innevarande budgetår anvisade anslaget bör det
sålunda förordade anslaget fördelas efter bestämmande av Kungl. Majit.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet
för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag av
3 500 000 kronor.
[33.] Försvarets socialbyrå: Avlöningar, förslagsanslag. Anslaget — nu
benämnt Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar och för innevarande budgetår
uppfört med 67 000 kronor — disponeras enligt personalförteckning och
avlöningsstat, införda å s. 163 i statsliggaren för budgetåret 1945/46.
Från en i avlöningsstaten uppförd anslagspost å 9 400 kronor till arvoden
och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, utgå dels till ordföranden
i byråns styrelse arvode av 1 200 kronor, för år räknat, dels till anställningsbyråns
styrelses ledamöter och suppleanter —- med undantag för ordföranden
och befattningshavare vid byrån — sammanträdesarvoden å 20 kronor
för dag, dels ock, med iakttagande av gällande bestämmelser rörande
arvodesbefattningar för pensionerad personal vid försvarsväsendet m. m., till
en pensionerad underofficer arvode, motsvarande nettolönen i löneklassen
UO 7.
Personalförteckningen upptager, såsom tjänsteman å ordinarie stat, en
chef i lönegraden C 6 och, såsom extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad
än 20, en förste byråsekreterare i lönegraden Eo 24. Genom en till avlöningsstaten
fogad föreskrift har Kungl. Majit förklarat, att det, intill dess Kungl.
Majit annorlunda bestämmer, skall åligga chefen för anställningsbyrån att,
utan rätt till särskild ersättning, jämväl vara chef för statens arbetsmarknadskommissions
värnpliktshjälpsbyrå samt övrig personal vid anställnings
byrån att enligt föreskrifter, som meddelas av byråns styrelse i samråd med
arbetsmarknadskommissionen, fullgöra arbetsuppgifter, vilka ankomma på
värnpliktsh jälpsbyrån.
Utöver de i personalförteckningen uppförda befattningarna finnas följande
befattningar inrättade vid byrån, nämligen en amanuens i högst lönegraden
Eo 18, en assistent i lönegraden Eo 15, en kansliskrivare i lönegraden
Eo 11, en expeditionsvakt i lönegraden Eo 6 samt två kontorsbiträden i lönegraden
Eo 4 och ett kontorsbiträde i lönegraden Ex 4. Av de extra ordinarie
befattningarna vid byrån är befattningen för expeditionsvakt ännu icke till
-
289
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
satt, enär expeditionsvaktsgöromålen ombesörjas av hos statens arbetsmarknadskommission
anställd expeditionsvaktspersonal. Å andra sidan uppehåller
kansliskrivaren hos anställningsbyrån befattningen såsom registrator hos
värnpliktshjälpsbyrån och tages enligt uppgift praktiskt taget helt i anspråk
härför.
I årets statsverksproposition (bilagan fjärde huvudtiteln, s. 302) har
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1946/47 till Försvarets anställningsbyrå: Avlöningar
beräkna ett förslagsanslag av 67 000 kronor. Vid anmälan av denna anslagsfråga
anförde jag, att statens arbetsmarknadskommission avgivit förslag till
ändring av gällande bestämmelser örn familjebidrag, varvid förutsatts att
anställningsbyrån skulle i stället för kommissionen förordnas såsom tillsynsmyndighet
för familjebidragsärenden m. m. Då ifrågavarande förslag
kunde först framdeles prövas och förslagets genomförande påverkade beräkningen
av förevarande anslag, fann jag det lämpligt, att anslaget i statsverkspropositionen
uppfördes med beräknat belopp. Beträffande anslagets beräkning
hänvisar jag till vad i det föregående anförts vid anmälan av fråga örn
anslag till Försvarets civilförvaltning: Avlöningar.
Genom propositionen 1946: 73 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att
godkänna förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga m. m.
(familj ebidragsförordning). Förslaget bygger på förutnämnda av arbetsmarknadskommissionen
framlagda förslag. Vid anmälan av propositionen fann
jag mig i likhet med kommissionen böra förorda, att försvarets anställningsbyrå
skulle bliva tillsynsmyndighet för familj ebidragsverksamheten och erhålla
vissa därmed jämförliga uppgifter i fråga örn värnpliktslån m. m. Jag
förutskickade, att jag i annat sammanhang finge återkomma till frågan örn
vilka ändringar i byråns organisation som borde föranledas härav.
Jag upptager nu denna fråga till behandling och anmäler samtidigt frågan
örn byråns medelsbehov för nästa budgetår.
I skrivelse den 19 december 1945 har försvarets anställningsbyrå äskat
ett avlöningsanslag av 114 000 kronor för budgetåret 1946/47. Av framställningen
inhämtas följande.
Erfarenheterna av anställningsbyråns hittillsvarande verksamhet hade givit
vid handen, att personalen vore väl knapp trots att antalet avgående underbefäl
hösten 1945 varit avsevärt lägre än som normalt räknats med i 1942
års försvarsorganisation. Främst ärenden angående övergångsersättningar
till därtill berättigat manskap hade visat sig arbetskrävande. — Vidare hade
erfarenheten givit vid handen, att avsevärd tid måste ägnas åt upplysningsverksamhet
rörande civilanställningsförhållandena. Avgående manskap hade
visat sig äga mycket ringa kännedom örn arbetsmarknadsförhållandena och
om yrkesutbildningsmöjligheterna. Det hade framför allt visat sig, att avgående
manskap i mycket stor utsträckning sökte inträde i privata skolor
och utbildningsanstalter, som uttoge avsevärda kursavgifter och icke vore
underställda statlig kontroll, och detta oaktat statliga eller statsunderstödda
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120. *7j 46 19
290
Kungl. Majds proposition nr 120.
anstalter på området funnes. Vidare förekomme att f. d. anställda träffade
överenskommelser med arbetsgivare om oavlönad provtjänstgöring även i fall,
där någon ersättning från arbetgivaren skäligen borde utgå till den provtjänstgörande.
I dylika fall borde byrån givetvis åstadkomma rättelse. För
framtiden vore det önskvärt, att orienteringar lämnades den berörda personalen
genom bland annat föredrag vid förbanden, varigenom kunde förhindras,
att vederbörande komme att utnyttja sina civilanställningsförmåner
på icke avsett sätt. — Härtill komme att byrån i betydande utsträckning tagits
i anspråk såsom rådgivare åt förbands- och högre chefer vid handläggning av
anställnings- och liknande ärenden för fast anställt manskap.
Även örn en minskning av manskapskadern bleve resultatet av pågående
utredning örn manskapskaderns sammansättning m. m., syntes anställningsbyråns
personal bli i behov av ökning, örn byrån på avsett sätt skulle kunna
fylla sina arbetsuppgifter.
Statens arbetsmarknadskommission hade vid beräkningen av medelsbehovet
för budgetåret 1946/47 utgått från att de värnpliktshjälpsbyrån inom
kommissionen åliggande arbetsuppgifterna från och med ingången av nästa
budgetår skulle överflyttas på anställningsbyrån, varför kommissionen icke
räknat med något medelsbehov för kommissionens del för nu ifrågavarande
arbetsuppgifter i vad avsåge tiden efter den 1 juli 1946. Styrelsen för försvarets
anställningsbyrå hade för egen del intet att erinra mot det av arbetsmarknadskommissionen
framlagda förslaget. Anställningsbyrån borde emellertid
utbyggas och delvis omorganiseras i samband med att dessa nya uppgifter
tillkomme.
Vad först anginge byråns benämning, kunde det ifrågasättas, huruvida
denna icke borde ändras för att angiva även dess nya uppgift. »Försvarets
anställningsbyrå och socialvårdsmyndighet» syntes kunna ifrågakomma såsom
benämning. Byråns styrelse ansåge sig dock icke böra taga bestämd ståndpunkt
till denna fråga.
Vidkommande sättet för de militära socialvårdsärendenas handläggning,
i den mån denna icke skulle ankomma på byråns chef eller övriga befattningshavare
vid byrån, borde — liksom i arbetsmarknadskommissionen —
inom byrån finnas inrättad en särskild delegation, som skulle lia till uppgift
att i styrelsens ställe till behandling och avgörande upptaga ärenden
rörande beviljande av värnpliktslån, ändring i tidigare meddelade beslut
rörande återbetalning av dylika lån m. m., framställningar rörande ändringar
i gällande författningar rörande familjebidrag och värnpliktslån m. m., remisser
från Kungl. Majit, kammarrätten eller andra myndigheter i ärenden av
principiell natur, som rörde värnpliktslåne- och familj ebidragsverksamheten
samt dithörande områden, ävensom andra viktigare ärenden, som vore av
natur att böra avgöras i annan ordning än av byråns ordförande eller chef
men icke funnes böra hänskjutas till anställningsbyråns styrelses handläggning.
Det syntes nämligen icke erforderligt, att styrelsen i sin helhet skulle
sammanträda för handläggning av dylika ärenden. Denna vore heller icke
sammansatt så, att densamma i allmänhet kunde anses vara lämplig för hand
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. 291
läggning av dessa slag av ärenden. Den inom kommissionen befintliga delegationen
utgjordes av arbetsmarknadskommissionens ordförande och chef, som
tillika vore ordförande i delegationen, samt tre andra av Kungl. Majit särskilt
utsedda ledamöter, av vilka en tillika vore vice ordförande i delegationen.
Styrelsen holle före, att den föreslagna delegationen inom anställningsbyrån
borde utgöras av styrelsens ordförande, tillika ordförande i delegationen,
anställningsbyråns chef, som samtidigt borde vara vice ordförande i
delegationen, två representanter för det allmänna samt chefen för försvarsstabens
personalvårdsavdelning, varigenom önskvärd anknytning skedde till
den militära personalvårdens ledning inom försvaret, ävensom den ledamot av
anställningsbyråns styrelse, som representerade det fast anställda manskapet,
vilken styrelseledamot borde ingå i delegationen med hänsyn till att f. d.
underbefäl visat sig i förhållandevis stor utsträckning söka värnpliktslån för
studier och etablerande av rörelse.
Ersättning till delegationens ledamöter borde utgå efter samma grunder
som de, vilka gällt och alltjämt gällde för ledamöterna av arbetsmarknadskommissionens
motsvarande delegation och även gällde för ledamöterna av
byråns styrelse. Ledamot av delegationen — med undantag för dess ordförande
och vice ordförande — borde alltså äga åtnjuta arvode med 20 kronor
för varje dag han deltoge i delegationens sammanträden eller eljest utförde
arbete för delegationens räkning. Vid resor, som företoges i anledning
av uppdraget, borde resekostnads- och traktamentsersättning utgå enligt
klass IB i allmänna resereglementet.
Kostnaderna för delegationens sammanträden kunde för nästa budgetår
beiäknas till 3 200 kronor. Då anställningsbyråns styrelse visat sig böra sammanträda
förhållandevis ofta, syntes det nu beräknade beloppet för sammanträdesarvoden
till styrelsens ledamöter böra uppräknas med 400 kronor. Anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
som i avlöningsstaten för innevarande budgetår vore uppförd med ett belopp
av 9 400 kronor, borde alltså för budgetåret 1946/47 upptagas med ett belopp
av 13 000 kronor.
Vid bedömande av personalbehovet vid anställningsbyrån från och med
nästa budgetår borde man utgå från att den nuvarande personaluppsättningen
vore fullt sysselsatt med de arbetsuppgifter, som för närvarande ålåge byrån,
och att denna personaluppsättning till och med vore väl knapp. De nytillkommande
arbetsuppgifterna medförde alltså behov av ny personal
vid byrån. Dessa nya uppgifter innefattade, att byrån skulle
1) vara tillsynsmyndighet i fråga om tillämpningen av författningarna
rörande familjebidrag åt i tjänst varande värnpliktiga (för närvarande såväl
krigs- som fredsfamiljebidragsförfattningarna, vilka författningar av arbetsmarknadskommissionen
föreslagits skola ersättas med en för såväl krigs- som
fredsförhållanden gällande familjebidragsförordning jämte tillhörande familjebidragskungörelse),
2) vara tillsynsmyndighet i fråga om tillämpningen av författningarna
rörande familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppsskada
(SFS 1941:591 med ändringar samt 1944:457),
292
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
3) vara långivande myndighet i fråga om värnpliktslån från värnpliktslånefonden
(SFS 1945:494),
4) handhava värnpliktslåneverksamheten, i den mån den icke ankomme
på värnpliktslånenämnderna eller avsåge förvaltningen av lån, enligt värnpliktslåneförordningen
(SFS 1940:824 med ändring 1942:522), kungörelsen
angående värnpliktslån till viss långtidsinkallad militär personal (SFS
1945: 195) och kungörelsen angående värnpliktslån till vissa under militärtjänstgöring
skadade (SFS 1945:495),
5) vara centralt organ för handläggning av ärenden rörande övergångsförmåner
till viss långtidsinkallad militär personal (SFS 1945: 194),
6) taga viss befattning med tillämpningen av förordningen angående indrivning
av utskylder hos värnpliktiga m. fl. (SFS 1944:283), samt
7) handlägga och besluta i ärenden rörande ersättning (till kommuner)
för oriktigt utbetalade familjebidrag m. m. (kungl, brev den 22 juni 1944).
Ärenden, som gällde omskolning av i beredskapstjänst skadade, avsåges
icke skola överflyttas till anställningsbyrån, enär dessa ärenden ansetts vara
av karaktär att fortfarande böra handläggas av arbetsmarknadskommissionen.
Vissa av de nämnda uppgifterna för anställningsbyrån kunde dock beräknas
komma att bortfalla efter viss tid, nämligen uppgifter som avsåge
förmåner åt långtidsinkallade, oriktigt utbetalade familjebidrag och värnpliktslån
i annan ordning än från värnpliktslånefonden. För övriga arbetsuppgifter,
som avsåges skola överflyttas på byrån, borde beräknas nya befattningshavare.
Styrelsen för anställningsbyrån hade, efter samråd i ärendet
med arbetsmarknadskommissionen, kommit till följande resultat beträffande
beräkningen av det ökade personalbehovet.
För handläggning av ärenden rörande familjebidrag till i tjänst varande
värnpliktiga samt i militärtjänst skadade och till deras efterlevande beräknades,
efter återgång till fredsförhållanden, erfordras mer än en befattningshavare.
Man måste nämligen räkna med att tillsynsmyndighetens arbete med dessa
ärenden bomme att — i förhållande till antalet inkallade värnpliktiga — bliva
mera omfattande efter återgång till fredsförhållanden än under krigsåren,
ty familj ebidragsnämndernas ledamöter och befattningshavare komme att få
mindre erfarenhet på sitt verksamhetsområde än under krigsåren, och redan
nu hade det visat sig, att man i kommunerna vore benägen att avskaffa de
särskilda familj ebidragsnämnderna och överflytta deras uppgifter på annat
kommunalt organ, vilket alltså jämväl skulle fungera som familjebidragsnämnd.
Detta innebure, att familjebidragsärendena komme att handläggas av personer,
som besutte mindre kunskap på området än som varit tillfinnandes
hos de särskilda familj ebidragsnämnderna, och detta komme utan tvivel att
föranleda förhållandevis många förfrågningar hos tillsynsmyndigheten. Denna
myndighets rådgivande verksamhet lomme också att ökas i samband med
att de särskilda heltidsanställda revisorerna, vilka funnits anställda i praktiskt
taget samtliga län, komme att entledigas senast med utgången av innevarande
budgetår. Dessa revisorer hade nämligen i stor utsträckning fungerat såsom
konsulenter åt familjebidragsnämnderna, och deras uppgift härutinnan komme
i stället att ankomma på tillsynsmyndigheten. Det borde också bemärkas,
att vissa familjebidragsärenden vore av karaktär att skola underställas tillsynsmyndigheten
och att icke minst dessa ärenden vore arbetskrävande. Vid
bifall till kommissionens förslag i fråga örn ny familjebidragsförordning
293
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
skulle sålunda ärenden rörande utgivande i vissa fall av familjepenning till
värnpliktigs moder med samma belopp, som vore föreskrivet för värnpliktigs
hustru (husföreståndarinna), rörande beviljande av flyttningsbidrag eller
näringsbidrag till värnpliktig, som fullgjorde första tjänstgöring (tjänstgöring
i en följd) och rörande bostadsbidrag till ensamstående värnpliktig, som fullgjorde
tjänstgöring av nyss nämnd art, ävensom rörande utgivande av familjebidrag
till anhörig eller närstående, som icke utan vidare räknades såsom
familjemedlem, underställas tillsynsmyndighetens prövning i varje särskilt
fall. Dessa ärenden måste kunna snabbt avgöras av tillsynsmyndigheten.
Styrelsen hade funnit, att för handläggningen av dessa ärenden fordrades en
befattningshavare med ställning såsom byråsekreterare och att denne därjämte
måste erhålla visst biträde av annan befattningshavare för att hinna
fullgöra sina arbetsuppgifter. Ehuru skäl kunde anföras för denne byråsekreterares
placering i högre lönegrad, funne sig styrelsen dock böra nu begränsa
sitt förslag till att gälla en placering i lönegraden Eo 21.
Ytterligare en byråsekreterare i lönegraden Eo 21 erfordrades för handläggningen
av värnpliktslåneärendena. Dessa ärenden, som i fredstid skulle
direkt avgöras av tillsynsmyndigheten för fredsfamiljebidragsförfattningarna,
hade enligt redan vunnen erfarenhet visat sfg vara mycket arbetskrävande.
Tills vidare finge byrån också att handlägga ärenden rörande värnpliktslån
till långtidsinkallade och beredskapsinvalider och under viss tid även till
värnpliktiga, vilka vore hänförliga under 1940 års värnpliktslåneförordning.
Även dessa ärendens handläggning toge sin tid och fordrade arbetskraft. Den
omständigheten att 1940 års värnpliktslåneförordning och kungörelsen om
värnpliktslån till långtidsinkallade kunde komma att upphöra att gälla under
nästa budgetår, innebure heller icke, att byrån bleve helt befriad från att taga
befattning nied dylika värnpliktslåneärenden. I fråga örn enligt dessa författningar
beviljade lån bomme nämligen jämväl därefter att kvarstå vissa
arbetsuppgifter, som sammanhängde med de beviljade lånens återbetalning
eller avskrivning.
Styrelsen räknade sålunda nied att vid byrån skulle inrättas en befattning
för byråsekreterare i lönegraden Eo 21, avsedd för handläggning av värnpliktslåneärenden.
I det föregående hade framhållits, att man måste räkna med att byråsekreteraren
för ärenden rörande familjebidrag måste ha tillgång till en medhjälpare,
då byråsekreteraren icke kunde beräknas hinna ensam handlägga alla
på honom ankommande ärenden. Denne medhjälpare beräknades emellertid också
kunna biträda med handläggningen av andra ärenden, såsom rörande skatteanstånd,
utredningar i ärenden rörande bidrag från Stiftelsen Kungafonden
och från anslag till särskilda bidrag åt inkallades familjer, därest medel —
motsvarande dem, som under krigsåren stått till landshövdingarnas förfogande
— även i fredstid bomme att kunna disponeras. Därjämte beräknades denne
befattningshavare jämväl skola biträda vid handläggning av vissa civilanställningsärenden.
Härigenom kunde alltså anställningsbyråns redan nu ådagalagda
behov av ytterligare personal för civilanställningsverksamhetcn åtminstone
tills vidare tillgodoses, utan att arbetskrafterna för denna verksamhet
ökades mod särskild befattningshavare. Befattningen beräknades för
amanuens, högst lönegraden Eo 18.
Utöver det sålunda anmälda behovet av nya, kvalificerade befattningshavare
vid anställningsbyrån för bestridande av de nytillkommande arbetsuppgifterna
syntes emellertid antalet dylika befattningshavare böra ökas med
ytterligare en. Det borde nämligen icke förbises, att byrån i egenskap av
tillsynsmyndighet för familjebidragsförfattningarna borde genom befattningshavare
vid byrån avlägga besök hos familjebidragsnämnderna och därvid
294
Kungl. Mcij:ts proposition nr 120.
granska av nämnderna fattade beslut och även kontrollera deras medelsförvaltning.
Under krigsåren hade särskilda revisorer varit heltidsanställda hos
praktiskt taget samtliga länsstyrelser, och dessa revisorer hade tid efter annan
besökt familjebidragsnämnderna. Kostnaderna för dessa revisorer hade täckts
av till arbetsmarknadskommissionens förfogande ställda medel. Erfarenheten
hade givit vid handen, att deras verksamhet medfört sådana besparingar
för statsverket genom att de förhindrat utbetalning av för höga bidragsbelopp,
att kostnaderna för deras avlöning och resor m. m. väl täckts. Visserligen
vore det förutsatt, att revisionen av familjebidragsnämndernas verksamhet
från och nied den 1 juli 1946 skulle direkt åvila länsstyrelserna, men detta
uteslöte icke, att även tillsynsmyndigheten borde verkställa granskning av
familjebidragsnämndernas sätt att handhava sina åligganden. För att tillsynsmyndigheten
skulle kunna rätt fylla sin uppgift måste det till och med
anses, ofrånkomligt, att befattningshavare hos denna genom besök hos
familjebidragsnämnder och länsstyrelser förvissade sig örn att författningsbestämmelserna
tillämpades på avsett sätt av nämnderna. Det kunde heller
knappast råda något tvivel örn att kostnaderna för en för detta ändamål särskilt
beräknad befattningshavare hos tillsynsmyndigheten komme att uppvägas
av de besparingar, som utvunnes genom att nämnderna föranleddes
i vissa fall nedsätta bidragsbelopp, som beviljats. Styrelsen funne sig
därför böra föreslå inrättande av ytterligare en befattning för byråsekreterare
i lönegraden Eo 21, d. v. s. i den vanliga lönegraden för revisorer. Med hänsyn
till önskvärdheten att befattningshavarna tid efter annan omplacerades,
syntes benämningen byråsekreterare böra komma i fråga i stället för revisor.
I. sammanhanget finge framhållas, att styrelsen förutsatte, att jämväl befattningshavare
hos byrån, vilka företrädesvis skulle handlägga civilanställningsarenden,
i samband med andra tjänsteresor skulle åläggas att besöka
familjebidragsnämnder och granska deras verksamhet.
Yad därefter anginge biträdespersonalen vid byrån, måste antalet biträden
för skrivgöromål ökas med tre till sex. För att byrån skulle erhålla en
föreståndarinna för skrivbyrån, borde en av de nya befattningarna uppföras
såsom kanslibiträde i lönegraden Eo 7, medan av de båda andra befattningarna
en borde uppföras såsom kontorsbiträde i lönegraden Eo 4 och en
såsom skrivbiträde i lönegraden Eo 2.
Enligt vad som sålunda föreslagits skulle byråns personal komma att
ökas med tre byråsekreterare i lönegraden Eo 21, en amanuens i högst lönegraden
Eo 18, ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7, ett kontorsbiträde i lönegraden
Eo 4 och ett skrivbiträde i lönegraden Eo 2. Till jämförelse kunde
nämnas, att vid värnpliktshjälpsbyrån i statens arbetsmarknadskommission
för närvarande — förutom byråchefen — funnes sammanlagt 10 befattningshavare,
vilka uteslutande ägnade sig åt handläggningen av på byrån ankommande
ärenden, och att vissa av anställningsbvråns befattningshavare därjämte
biträdde vid handläggningen av ärenden inom värnpliktshjälpsbyrån.
Kostnaderna för löner till de nya befattningshavarna vid byrån uppginge,
efter vanliga beräkningsgrunder, till i runt tal 38 000 kronor. Anslagsposten
behövde emellertid icke med hänsyn till dessa lönekostnader ökas med mera
än 35 000 kronor, enär i dess för innevarande budgetår fastställda belopp
inginge 4 000 kronor för tillgodoseende av tillfälligt behov av arbetskraft för
civilanställningsverksamheten och detta belopp i förevarande sammanhang
kunde minskas med 3 000 kronor,
295
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
Av det sagda framginge, att byrån icke räknat med några befattningshavare
för handläggning av ärenden rörande övergångsförmåner till viss långtidsinkallad
militär personal och icke heller för handläggning av ärenden
rörande felaktigt utbetalade familjebidrag. Av sistnämnda slag av ärenden
hade omkring 15 000 förberedande behandlats inom arbetsmarknadskommissionen,
men besluts fattande i dessa ärenden hade måst anstå med hänsyn
till nödvändigheten att i första hand handlägga ärenden rörande övergångsförmåner.
I den mån anställningsbyrån kunde komma att behöva särskilda
arbetskrafter för handläggning av nyssnämnda slag av ärenden, förutsatte
styrelsen, att extra befattningshavare skulle få anställas och att kostnaderna
för deras avlönande skulle få bestridas med anlitande av anslaget
till försvarsberedskapens avveckling.
Med hänsyn till att byråns arbetsuppgifter bomme att ökas och omfatta
familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten m. m. och till att dessa arbetsuppgifter
komme att bliva bestående syntes det byråns styrelse, att chefens
för byrån ställning borde bli föremål för reglering. Dennes nuvarande lönesfållning
vöre bestämd med hänsyn till de anställningsbyrån nu åvilande
arbetsuppgifterna men chefens arbetsuppgifter och ansvar komme att bliva
betydligt ökade efter byråns omorganisation. Med hänsyn härtill syntes det
styrelsen, att befattningen borde uppflyttas från nuvarande lönegrad C 6 till
lönegraden C 8. Detta innebure en kostnadsökning av 2 000 kronor för år.
Vidare syntes det styrelsen erforderligt att uppflytta befattningen såsom
förste byråsekreterare hos byrån från lönegraden Eo 24 till Eo 26. Denne
befattningshavare vore nämligen ställföreträdare för byråns chef, och med
hänsyn till dennes ökade arbetsuppgifter måste förste byråsekreteraren få
sig ålagt att i större utsträckning än för närvarande på eget ansvar besluta i
på anställningsbyråns handläggning ankommande rekryterings- och civilanställningsärenden.
Han måste också i sin egenskap av ställföreträdare för
chefen deltaga i handläggningen av familjebidrags- och värnpliktslåneärenden,
för att han vid förfall för chefen skulle kunna fatta beslut i chefsärenden, som
avsåge sistnämnda verksamhetsområden. Av lönegradsuppflyttningen föranledd
kostnadsökning uppginge till, i avrundat belopp, 900 kronor för år.
Anslagsposten till rörligt tillägg borde i anslutning till den höjda anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal uppräknas med 5 400
kronor till 13 800 kronor.
överbefälhavaren har tillstyrkt bifall till anställningsbyråns förslag.
Benämningen Försvarets anställningsbyrå och socialvårdsmyndighet syntes
överbefälhavaren väl tung och dessutom missvisande, eftersom tillsyn över
socialvård i vanlig mening icke tillhörde byråns arbetsuppgifter. Benämningen
»Försvarets anställnings- och familjebidragsbyrå» syntes bättre motsvara
byråns arbetsuppgifter. Det borde med hänsyn till försvarets kostnads
ram uppmärksammas, att den föreslagna omorganisationen medförde, att icke
obetydliga årskostnader — omkring 60 000 kronor — överfördes till fjärde
huvudtiteln.
Försvarets civilförvaltning har funnit överflyttningen av de nya arbetsupp
-
296
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
gifterna till anställningsbyrån uppenbarligen nödvändiggöra en förstärkning
av arbetskrafterna inom byrån. Civilförvaltningen ansåge sig sakna säkra hållpunkter
för att kunna bedöma, i vilken utsträckning ytterligare personal
erfordrades. Av vad anställningsbyrån anfört förefölle det dock som örn förslaget
i nu berört avseende finge anses motiverat. Mot vad i lönehänseende
föreslagits syntes i betraktande av arbetsuppgifternas art och omfattning intet
vara att erinra. Möjligen kunde det ifrågasättas, örn icke den ene av de föreslagna
byråsekreterarbefattningarna i lönegrad Eo 21 kunde utbytas mot en
befattning för en amanuens i lönegrad Eo 18. Inrättande av en särskild delegation
inom byrån för handläggning av vissa ärenden rörande familjebidrag
och värnpliktslån syntes ämbetsverket lämpligt. Yad i framställningen anförts
rörande delegationens sammansättning och arbetsformer samt ersättning till
delegationens ledamöter hade icke givit anledning till erinran. Mot kostnadsberäkningarna
syntes intet vara att invända.
Statskontoret har yttrat följande.
Under förutsättning att den föreslagna överflyttningen av arbetsuppgifter
från arbetsmarknadskommissionen till anställningsbyrån skedde komme å ena
sidan, bland annat, arbetsmarknadskommissionens värnpliktshjälpsbyrå med
omkring tio befattningshavare att kunna indragas och å andra sidan en viss
utökning av personalen hos anställningsbyrån bliva av behovet påkallad. Yid
bedömande av behovet av den oundgängligen erforderliga arbetsförstärkningen
för anställningsbyråns vidkommande borde enligt statskontorets mening
främst beaktas, att de arbetsuppgifter, vilka åvilat vederbörande tillsynsmyndighet
för familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten, i samband
med den förstärkta försvarsberedskapens avveckling otvivelaktigt måste successivt
undergå en väsentlig minskning. Vid sådant förhållande syntes stor
försiktighet böra iakttagas vid inrättandet av nya extra ordinarie befattningar
hos anställningsbyrån och — i avvaktan å närmare erfarenhet av verksamhetens
omfattning under åren närmast efter beredskapens upphörande — behovet
av ytterligare arbetskraft i största möjliga utsträckning tillgodoses
genom anställande av arvodesavlönade befattningshavare. Ämbetsverket finge
fördenskull föreslå, att utökningen av anställningsbyråns extra ordinarie personal
begränsades till allenast en befattningshavare i var och en av lönegraderna
21, 18, 4 och 2. För anställande av tillfällig, arvodesavlönad personal,
för vilket ändamål byrån för innevarande budgetår disponerade ett belopp
av 4 000 kronor, syntes i stället för föreslagna 1 000 kronor böra beräknas ett
till förslagsvis 8 000 kronor förhöjt belopp.
Yad särskilt anginge familjebidragsverksamheten hade revisionen därav
efter entledigande av de särskilda heltidsanställda revisorerna avsetts att från
och med den 1 juli 1946 direkt åvila länsstyrelserna. Enligt statskontorets mening
syntes behov icke föreligga att såsom en komplettering av länsstyrelsernas
reviderande verksamhet hos anställningsbyrån anställa en särskild befattningshavare
med uppgift att granska familjebidragsnämndernas och länsstyrelsernas
verksamhet. Ämbetsverket finge fördenskull avstyrka bifall till framställningen
örn inrättande av en särskild byråsekreterarbefattning för ändamålet.
Beträffande frågan om ändrad löneställning för chefen för anställningsbyrån
erinrade statskontoret, att befattningen genom beslut av 1945 års riksdag
i samband med utbrytningen av byråns verksamhet från arbetsmarknadskommissionen
hänfördes till lönegrad C 6. Det hade emellertid därvid förut
-
297
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120.
satts, att så länge vissa uppgifter avseende familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten
åvilade arbetsmarknadskommissionen, chefen för anställningsbyrån
utan särskild ersättning tillika skulle vara chef för kommissionens värnpliktshjälpsbyrå.
Med hänsyn härtill kunde statskontoret icke tillstyrka någon
uppf lynning av befattningen till högre lönegrad till följd av att berörda arbetsuppgifter
helt överflyttades till anställningsbyrån. Ej heller syntes skäl
föreligga för ändrad lönegradsplacering för den från och med innevarande
budgetår till lönegrad Eo 24 hänförda befattningen såsom förste byråsekreterare.
Inom anställningsbyrån borde — liksom nu vore fallet inom arbetsmarknadskommissionen
— vara inrättad en särskild delegation för handläggning
av vissa ärenden angående värnpliktslån. Med hänsyn till den minskning,
som kunde beräknas inträda i verksamhetens omfattning, kunde statskontoret
dock icke tillstyrka den föreslagna utökningen av delegationen.
Vidare syntes — med ändring av nu gällande bestämmelser — böra föreskrivas,
att ledamöterna skulle äga uppbära ersättning i enlighet med kommittékungörelsens
föreskrifter.
Allmänna lönenämnden och för svar sväsendets lönenämnd ha icke funnit
anledning till erinran mot de löneställningar, som föreslagits för den nytillkommande
personalen. Lönenämnderna funne motiverat, att vid ett genomförande
av den ifrågasatta utvidgningen av byråns verksamhet chefen för
byrån erhölle en förbättrad löneställning. Härvid syntes — förutom den av
styrelsen föreslagna placeringen i C 8 — en placering i C 7 kunna övervägas.
Vid ett ställningstagande till detta spörsmål borde enligt lönenämndernas
mening särskilt avseende fästas vid det förhållandet, att innehavaren av
chefsbefattningen bleve ansvarig för en omfattande verksamhet med en betydande
årsomslutning. Het syntes i hög grad bliva beroende av chefen, örn
familjebidragsverksamheten komme att bedrivas efter enhetliga linjer och på
sätt, som avsetts med gällande bestämmelser. Om också icke formellt komme
sålunda i realiteten att å chefen vila ett betydande ekonomiskt ansvar. Lönenämnderna
hade därför funnit övervägande skäl tala för att chefsbefattningen
placerades i C 8. Förste byråsekreteraren syntes, på sätt föreslagits, böra
uppflyttas från Eo 24 till Eo 26. I övrigt föranledde framställningen icke
något uttalande av lönenämnderna.
I särskilt yttrande har ledamoten i nämnden Joel Andersson framhållit att
visserligen, sedan riksdagen förelagts förslag örn inrättande av en befattning
såsom kanslichef hos statens organisationsnämnd med placering i lönegrad
C 8, vissa skäl talade för en förhöjd lönegradsplacering åt chefen för försvarets
anställningsbyrå liksom även för andra liknande tjänster. Dock ansåg
reservanten, att man borde låta med denna åtgärd anstå till dess erfarenhet
vunnits rörande arten och omfattningen av med befattningen enligt den förändrade
organisationen förenade göromål.
Såsom redan nämnts har jag i annat sammanhang förordat, att till anställningsbyrån
från arbetsmarknadskommissionen överflyttas de i det föregående
angivna arbetsuppgifterna. Vissa av dessa uppgifter äro, såsom av byrån
framhållits, betingade av den förstärkta försvarsberedskapen, och de kost
-
Departements
chefen.
298
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 120.
nader, som därigenom uppkomma, böra bestridas från anslag till avveckling av
beredskapen. I detta sammanhang bör således prövas endast byråns behov
av arbetskraft för fullgörande av de arbetsuppgifter som i fredstid normalt
ankomma på byrån.
Från denna förutsättning har byrån beräknat behov föreligga av ytterligare
7 befattningshavare, nämligen 3 byråsekreterare i Eo 21, 1 amanuens i högst
Eo 18, 1 kanslibiträde i Eo 7, 1 kontorsbiträde i Eo 4 och 1 skrivbiträde i
Eo 2. Samtidigt skulle arbetsmarknadskommissionens personal minskas med
10 befattningshavare. För egen del finner jag byråns beräkningar i och för
sig godtagbara. Jag vill härvid fästa uppmärksamheten på att tillämpningen
av den familjebidragsförordning, varom förslag enligt det föregående framlagts,
torde ställa helt andra och större krav på tillsynsmyndigheten än som
varit fallet vid tillämpningen av motsvarande nu gällande bestämmelser. Å
andra sidan finner jag i likhet med statskontoret anledning föreligga att iakttaga
viss försiktighet vid utökningen av byråns personal. Det bör sålunda
framhållas, att den minskning av försvarets manskapskadrer, som framtvingas
av läget på arbetsmarknaden, kan komma att i varje fall på längre sikt leda
till en minskning rent kvantitativt av byråns befattning med civilanställnings- ■
frågor. Med hänsyn härtill och i väntan på närmare erfarenheter rörande arbetsomfattningen
förordar jag, att antalet byråsekreterare ökas med två. I
övrigt förordar jag bifall till byråns ifrågavarande förslag.
Jag finner det lämpligt att inom byrån finnes inrättad en särskild delegation
för behandling av viktigare familjebidrags- och värnpliktslåneärenden
m. m. Erfarenheterna av motsvarande anordning inom arbetsmarknadskommissionen
torde vara enbart gynnsamma. På Kungl. Majit lärer få ankomma
att meddela bestämmelser rörande delegationens sammansättning och arbetsuppgifter.
Anställningsbyråns beräkningar av kostnaderna för delegationens
verksamhet giva mig icke anledning till erinran. Statskontoret har ansett,
att kommittékungörelsens arvodesgrunder böra tillämpas vid bestämmandet
av arvoden åt delegationens ledamöter. Med anledning härav vill jag framhålla,
att anställningsbyråns förslag ansluter sig till de bestämmelser som
nu tillämpas beträffande byråns styrelse. Att fixera andra arvoden för delegationsledamöterna
lärer icke vara motiverat.
Vid löneregleringen i fjol för byråns chef förutsattes, att denne, så länge
vissa uppgifter avseende familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten
åvilade arbetsmarknadskommissionen, tillika skulle utan särskild ersättning
vara chef för kommissionens värnpliktshjälpsbyrå. Då dessa arbetsuppgifter
nu överflyttas till anställningsbyrån, kan det synas naturligt, att byråns chef
bör hava att även i fortsättningen fullgöra dessa arbetsuppgifter utan särskild
ersättning. Med hänsyn till nu rådande onormal arbetsbelastning synes dock
ett tilläggsarvode böra utgå. Ifrågavarande arvode torde böra bestridas från
fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
Byråns förslag till ändrad löneställning för förste byråsekreteraren kan
jag icke nu biträda.
Vid bifall till vad sålunda av mig förordats bör förevarande anslag höjas
med 37 000 kronor till 104 000 kronor. Häremot svarande minskning av ar
-
Kungl. Majda proposition nr 120. 299
betsmarknadskommissionens anslag torde komma att föreslås av chefen för
socialdepartementet.
Med hänsyn till byråns ändrade arbetsuppgifter synes densamma böra benämnas
Försvarets socialbyrå.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels fastställa följande personalförteckning för Försvarets
socialbyrå, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänsteman å ordinarie stat.
1 chef ...................................................... C 6
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20.
1 förste byråsekreterare .................................. Eo 24
2 byråsekreterare..................................... Eo 21
dels godkänna följande avlöningsstat för Försvarets socialbyrå,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
........................................ kronor 14 500
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis.................. » 13 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal » 68 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... »_12 800
Rumma kronor 108 300
Särskilda uppl ör ds medel:
Pensionsmedel, förslagsvis........... kronor 4 300
Nettoutgift kronor 104 000
dels och till Försvarets socialbyrå: Avlöningar för budget
året
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 104000 kronor.
[34.] Försvarets socialbyrå: Omkostnader, förslagsanslag. Motsvarande anslag
är nu uppfört med 64 000 kronor och disponeras enligt följande av Kungl.
Maj:t fastställda omkostnadsstat:
1. Sjukvård m. m., förslagsvis.................................... kronor 300
2. Reseersättningar, förslagsvis .................................. » 2 000
3. Expenser m. m., förslagsvis .......... » 5 000
4. Publikationstryck, förslagsvis.....:............................ •» 4 700
5. Övriga utgifter:
a) Annonsering och annan upplysningsverksamhet för
manskapsrekryteringen, förslagsvis ...... kronor 50 000
b) Blankettryck för manskapsrekryteringen,
förslagsvis .................................. » 2 000 » 52 000
Summa kronor 64 000
300
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, för ändamålet för budgetåret 1946/47
beräkna ett förslagsanslag av 64 000 kronor.
I sin förutnämnda skrivelse har försvarets anställningsbyrå hemställt, att
anslaget måtte för nästa budgetår höjas till 75 000 kronor. Till stöd härför har
anförts följande.
Medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår påverkades givetvis av
den föreslagna utvidgningen av byråns arbetsuppgifter.
Anslagsposten till sjukvård m. m. borde sålunda med hänsyn till den ökade
personalen höjas med 300 kronor till 600 kronor.
Kostnaderna för reseersättningar — nu beräknade till 2 000 kronor —
komme att bliva avsevärt större dels med hänsyn till att resekostnader uppkomme
för vissa ledamöters deltagande i delegationens sammanträden dels
ock på grund av behovet att företaga resor för granskning av familj ebidragsnämndernas
verksamhet. Till följd härav borde anslagsposten höjas med 3 000
kronor till 5 000 kronor.
Anslagsposten till expenser m. m. måste likaledes höjas med ett avsevärt
belopp med hänsyn till familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten m. m.
och syntes icke kunna sättas till lägre belopp än 9 000 kronor. Vid angivande
av detta medelsbehov för expenser m. m. förutsatte styrelsen, att anställningsbyrån
skulle kunna få övertaga kontorsmaskiner och möbler m. m., som erfordrades
för den utbyggda byrån, av annan statlig myndighet, och att alltså
nyinköp skulle kunna undvikas, och vidare att kostnaderna för blankettryck
för familjebidrags- och värnpliktslåneverksamheten m. m. komme att bestridas
av försvarets civilförvaltning. Dessa kostnader kunde i fredstid beräknas
komma att uppgå till minst 10 000 kronor för år, enär samtliga för familjebidragsnämndernas
verksamhet erforderliga blanketter skulle tillhandahållas
av staten.
Anslagsposten till publikationstryck vore för innevarande budgetår upptagen
med ett belopp av 4 700 kronor och avsåges främst för bestridande av
kostnaderna för framställning av broschyr med upplysningar rörande antagning
av fast anställt manskap vid försvaret. Med hänsyn till nödvändigheten
att sprida denna broschyr i största möjliga utsträckning för att kunna tillgodose
försvarets behov av nyanställt manskap, hade beloppet visat sig vara
väl knappt beräknat. Innan ytterligare erfarenhet vunnits, syntes dock icke
skäl vara för handen att höja beloppet. Kostnader måste emellertid från och
med nästa budgetår beräknas jämväl för publikationstryck rörande familjebidrag
och värnpliktslån m. m. (anvisningar rörande författningarnas tillämpning,
cirkulär m. m.). Kostnaderna härför syntes icke kunna beräknas till
lägre belopp än 2 700 kronor. Anslagsposten syntes sålunda böra beräknas
till ett belopp av 7 400 kronor.
Vad slutligen anginge anslagsposten till övriga utgifter, d. v. s. till rekrvteringsverksamheten,
syntes, innan ytterligare erfarenhet vunnits, densamma
böra upptagas med oförändrat belopp. Visserligen hade under innevarande
budgetår förbandens chefer och rekryteringsofficerare gjort anspråk på annonsering
för manskapsrekrytering i väsentligt större utsträckning än byrån kunnat
tillgodose, men detta förhållande ägde samband med de för närvarande
rådande stora rekryteringssvårigheterna. I den mån dessa komme att bestå
även under nästa budgetår, syntes det ökade medelsbehovet för annonsering
kunna tillgodoses på det sättet, att Kungl. Maj:t medgåve byrån att överskrida
delposten till annonsering med visst belopp, under förutsättning att
förbanden tilldelade rekryteringsmedel i stället i motsvarande omfattning in
-
301
Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
besparades. Detta borde låta sig göra, enär såväl rekryteringsanslagen som
nu förevarande anslagspost vore beräknade med hänsyn till normala förhållanden.
Då rekryteringssvårigheter förelåge, uppkomme givetvis behov av
ökad upplysningsverksamhet och därmed av ökade medel för denna verksamhet,
men samtidigt finge förbanden mindre behov av rekryteringsmedel, varför
besparingar kunde göras å dem tilldelade medel.
Förslaget har icke givit försvarets civilförvaltning anledning till särskilt
uttalande.
Statskontoret har förordat en medelsanvisning av 71 000 kronor. Begränsningen
i förhållande till byråns förslag föranledes av att statskontoret räknat
med färre befattningshavare.
Mot anställningsbyråns anslagsberäkningar har jag intet att erinra. Den Departement*- av mig förordade minskningen av antalet befattningshavare i förhållande till chefen.
byråns förslag torde icke nämnvärt påverka medelsbehovet. Jag hemställer
således, under hänvisning till vad under föregående punkt anförts rörande
byråns benämning, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Försvarets socialbyrå: Omkostnader för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 kronor.
[35.] Skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl., förslagsanslag. Efter
förslag i 1945 års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 187) har
riksdagen (skrivelse nr 4, punkt 179) för innevarande budgetår anvisat ett
anslag av 61 000 kronor till Skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl.
och ett reservationsanslag av 104 000 kronor till Engångsanskaffning av skärmbildsutrustningar
m. m. Anslagen disponeras på sätt framgår av statsliggaren
för detta budgetår, s. 183.
Vid anmälan av årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkt 4)
anförde jag, att förslag framlagts örn utförande under medicinalstyrelsens ledning
av en allmän skärmbildsundersökning i Sverige. Under tiden för inskrivning
av värnpliktiga och under tiden för deras inryckning till första
tjänstgöring vore avsikten att avbryta den allmänna skärmbildsundersökningen
samt i stället utnyttja personal och apparatur för undersökning av de värnpliktiga.
Kostnaderna för denna undersökning syntes böra belasta försvarets
anslag, varför särskilt anslag under fjärde huvudtiteln borde anvisas för ändamålet.
Då utredning angående kostnaderna härför påginge, hemställde jag,
under punkt 202, att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för här avsett
ändamål skulle beräknas ett anslag av 61 000 kronor.
Försvarets sjukvårdsförvaltning har nu i skrivelse den 31 januari 1946 anfört,
att ämbetsverket efter samråd med medicinalstyrelsen och med beaktande
av vad chefen för socialdepartementet anfört vid anmälan av statsverkspropositionen
(femte huvudtiteln s. 330 f.) beräknat kostnaderna för skärmbildsundersökning
av värnpliktiga till 195 000 kronor. Kostnaderna hade beräknats
med utgångspunkt från att 100 000 värnpliktiga skulle undersökas och att
kostnaderna per man belöpte sig till 1 krona 95 öre, varav 1 krona 23 öre för
Departements
thefen.
302 Kungl. Maj:ts proposition nr 120.
materielkostnader och 72 öre för personalkostnader. I sistnämnda belopp
inginge kostnader för röntgentekniker beräknade efter en månadslön av 500
kronor, vilket belopp med hänsyn till nuvarande läge på arbetsmarknaden
vore höjt med 50 kronor i förhållande till vad chefen för socialdepartementet
förordat i statsverkspropositionen vid anmälan av förslaget angående allmän
skärmbildsundersökning.
Försvarets civilförvaltning har anfört, att sjukvårdsförvaltningen beräknat
materielkostnaderna till 1 krona 23 öre per undersökning, medan chefen för
socialdepartementet vid anmälan av statsverkspropositionen utgått från en
kostnad av 1 krona för undersökning. Vidare erinrades örn förutnämnda höjning
av månadslönen för röntgentekniker. Kostnaderna för all av staten bedriven
skärmbildsundersökning syntes emellertid böra beräknas efter enhetliga
grunder. Med tillämpande av de i statsverkspropositionen angivna beräkningsgrunderna
uppskattades ifrågavarande kostnader till i runt tal 171 000
kronor.
Ifrågavarande kostnader synas böra beräknas på sätt av civilförvaltningen
anförts. Då emellertid vissa merkostnader synas komma att uppstå vid skärmbildsundersökningarna
för försvaret på grund av högre transportkostnader,
anser jag mig böra förorda, att förevarande anslag beräknas till 180 000 kronor.
Anslagshöjningen utgör 119 000 kronor. Då omfattningen av verksamheten
är beroende av de värnpliktigas antal, synes anslaget böra betecknas
såsom förslagsanslag. Jag förutsätter, att anslaget skall disponeras enligt av
Kungl. Majit meddelade bestämmelser och icke må utan Kungl. Majlis medgivande
överskridas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl. för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av 180 000 kronor.
[36.] Kristillägg, förslagsanslag. I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln,
punkt 207) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, till Kristillägg för budgetåret 1946/47 beräkna ett
förslagsanslag av 20 500 000 kronor.
I statsverkspropositionen (bilagan Utgifter å driftbudgeten: För flera
huvudtitlar gemensamma frågor) har förutsatts, att kristillägg under nästa
budgetår skola utgå efter oförändrade grunder. Enligt numera verkställda
beräkningar kan medelsbehovet för detta ändamål uppskattas till i runt tal
20 000 000 kronor, med vilket belopp anslaget bör upptagas för nästa budgetår.
Jag får således hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Kristillägg för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av 20 000 000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 120. .303
[37.] Provisoriskt lönetillägg, förslagsanslag. I årets statsverksproposition
(fjärde huvudtiteln, punkt 208) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet, till Provisoriskt lönetillägg för budgetåret
1946/47 beräkna ett förslagsanslag av 24 000 000 kronor.
Enligt de av innevarande års riksdag i anledning av propositionen nr 3 beslutade
grunderna skall provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 utgå
meu vissa i propositionen angivna belopp till statliga befattningshavare med
lön enligt vissa löneplaner, varjämte förutsatts, att även andra befattningshavare
skola kunna efter särskild prövning komma i åtnjutande av löneförbättring.
Ett stort antal icke-ordinarie civila befattningshavare inom försvaret avlönas
från sakanslag — i flertalet fall anslag av reservationsanslags natur för anskaffning
eller underhåll av materiel. I likhet med vad som i propositionen nr 3 förutsatts
beträffande vissa befattningshavare, som icke åtnjuta lön enligt i det
föregående avsedda löneplaner, torde provisoriskt lönetillägg för den från
sakanslag avlönade personalen böra utgå från samma anslag, varifrån avlöningen
i övrigt bestrides. Detta torde böra komma till uttryck på det sätt,
att anslagen förklaras vara avsedda jämväl för provisoriskt lönetillägg. Då
vid beräkningen av ifrågavarande anslag icke kunnat tagas hänsyn till de
merkostnader för provisoriskt lönetillägg, som sålunda uppkomma, kunna an
slagen i vissa fall komma att visa sig otillräckliga. Kungl. Majit torde därför
böra utverka riksdagens bemyndigande att för här avsett ändamål överskrida
respektive anslag med högst belopp motsvarande det provisoriska lönetillägget.
Jag vill erinra örn att ett motsvarande bemyndigande för likartade fall utverkats
genom propositionen nr 3.
Det särskilda anslag till provisoriskt lönetillägg, som bör uppföras under
Ijärde huvudtiteln för nästa budgetår, bör i enlighet med vad här anförts
avses för bestridande av provisoriskt lönetillägg till befattningshavare med
avlöning från avlöningsanslag. Enligt verkställda beräkningar uppskattas
medelsbehovet under anslaget med dessa utgångspunkter till 24 000 000 kronor,
med vilket belopp anslaget således bör uppföras för nästa budgetår. Jag
förutsätter härvid, att kostnaderna för provisorisk löneförbättring till personal,
som avlönas med anlitande av avvecklingsanslag, liksom hittills skola
bestridas från sistnämnda anslag.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att
dels till Provisoriskt lönetillägg för budgetåret 1946/47 anvisa
ett förslagsanslag av 24 000 000 kronor.
dels besluta, att under riksstatens fjärde huvudtitel uppförda
anslag till anskaffning eller underhåll av materiel m. m., från
vilka avlöningskostnader utgå till befattningshavare, som äro berättigade
till provisoriskt lönetillägg, skola vara avsedda jämväl
för dylikt tillägg,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad i det
föregående förordats medgiva överskridande under budgetåret
304
Kungl. Majda proposition nr 120.
1946/47 av genom riksdagens beslut maximerade anslag, som nyss
sagts.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erland Kock.
Kungl. May.ts proposition nr 120. 305
INNEHÅLLSEÖKTECKNING.
l Sid.
Översikt.................................................................... 1
I. Vissa särskilda frågor.
1. Vissa frågor beträffande omfattningen av försvarsgrenarnas personalstater
för nästa budgetår.............................................. 4
2. Andrad militärterritoriell indelning .................................. 4
3. De värnpliktigas tjänstgöring under budgetåret 1946/47 ............ 7
4. Försvarets manskapsorganisation...................................... 8
5. Andrad organisation av infanteriregemente.......................... 22
6. Rationalisering av driften vid matinrättningarna.................... 25
7. Den ekonomiska organisationen vid marinens lokala myndigheter.. 30
8. Löneställningen för ingenjörpersonalen vid arméns tygverkstäder .. 37
9. Bibehållen lön vid kompletteringsstndier ............................ 48
II. Vissa anslagsfrågor.
10. Försvarets civilförvaltning: Avlöningar .............................. 50
11. * » : Omkostnader ............................ 82
12. Arméns fortifikationsförvaltning: Avlöningar ........................ 84
13. » » : Omkostnader ...................... 94
14. Arméförvaltningen: Avlöningar ...................................... 95
15. » : Omkostnader .................................... 110
16. Anskaffning av inventarier m. m. för tillbyggnad till ämbetshusen
å Ladugårdsgärde...................................................... 113
17. Försvarsstaben: Avlöningar .......................................... 114
18. » : Omkostnader ........................................ 134
19. Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl......................... 136
20. » : Avlöningar till civil handräckningspersonal ................ 197
21. » : Familjebidrag ................................................ 202
22. » : Uttagning av motorfordon och motorredskap .............. 207
23. Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl....................... 207
24. » : Avlöningar till civil handräckningspersonal .............. 232
25. » : Familjebidrag .............................................. 233
26. Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl..................... 233
27. » : Avlöningar till civil handräckningspersonal ............ 252
28. » : Familjebidrag ............................................ 253
29. Sjökarteverket: Avlöningar............................................ 253
30. » : Omkostnader.......................................... 281
31. » : Mätnings- och rekognosceringsverksamhet .......... 282
32. Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet............ 285
33. Försvarets socialbyrå: Avlöningar .................................... 288
34. » » : Omkostnader.................................. 299
35. Skärmbildsundersökningar av värnpliktiga m. fl..................... 301
36. Kristillägg.............................................................. 302
37. Provisoriskt lönetillägg................................................ 303
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 120. 273 46 20
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1946:365 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsrn. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 19461 a1 i texten
- Rskr. 1946:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag för budgetåret 1946/47 till Krigsmaterielverket: Avlöningar. s. 10 i texten
- SU 1946:192 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöningsm. fl. anslag under rilcsstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946 47 jämte i ämn s. 1 i texten
- SU 1946:103 Statsutskottets utlåtande nr 103 s. 4 i texten