Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av vissa inve stering sanslag för uppförande av centrala tvättoch reparationsanstalter för försvaret

1946-03-01 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:132, Angående anvisande av vissa inve stering sanslag för uppförande av centrala tvättoch reparationsanstalter för försvaret

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av

vissa inve stering sanslag för uppförande av centrala

tvätt- och reparationsanstalter för försvaret; given

Stockholms slott den 1 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1

mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och finansdepartementen

anför statsrådet Sköld, i egenskap av särskilt förordnad föredragande

av vissa försvarsärenden följande.

På förslag av Kungl. Majit i proposition nr 179 beslöt 1943 års riksdag

(r. skr. nr 320), att den förbandsvis bedrivna tvätt- och reparationsverksamheten

i fråga örn intendenturmateriel vid försvaret skulle rationaliseras ge
Bihang

till riksdagens protokoll 19iG. 1 sami. Nr 132. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

nom koncentration av verkstadsdriften till ett fåtal centrala tvätt- och reparationsanstalter.

Tillika ställde riksdagen tillhopa 3 070 000 kronor till Kungl.

Maj:ts förfogande dels för uppförande av centrala dylika anstalter i Stockholm

och Boden samt på Gotland, dels ock för anskaffning av maskiner och

annan utrustning för anstalterna i fråga.

Vidare anvisade 1944 års riksdag på förslag av Kungl. Majit i proposition

nr 112 (r. skr. nr 327) tillhopa 3 570 000 kronor dels för uppförande av

centrala tvätt- och reparationsanstalter för försvaret i Långsele, Herrljunga

och Mjölby, dels för visst markförvärv, dels ock för anskaffning av maskiner

och annan utrustning för anstalterna i fråga.

Slutligen medgav 1944 års höstriksdag (r. skr. nr 497) på förslag av Kungl.

Majit i proposition nr 288, att den av 1943 års riksdag beslutade centrala

tvätt- och reparationsanstalten i Boden finge för en ytterligare kostnad av

tillhopa 262 000 kronor dimensioneras för tillgodoseende jämväl av visst

civilt tvättbehov.

Av ifrågavarande anstalter är den för Gotland avsedda numera färdigställd

och tagen i bruk. För den för Stockholmsområdet avsedda anstalten har

Kungl. Majit genom beslut den 18 januari 1946 fastställt situationsplan och

ritningar ävensom meddelat byggnadstillstånd. Frågan om fastställelse av

situationsplan och meddelande av byggnadstillstånd för Boden-anstalten är

för närvarande beroende på Kungl. Majits prövning. Situationsplaner och

litningar för övriga anstalter äro under utarbetande inom försvarets fabriksstyrelse.

I skrivelse den 27 augusti 1945 rörande fabriksverkets anslagsbehov för

nästkommande budgetar har fabriksstyrelsen hemställt, att för uppförande

av de av riksdagen beslutade centrala tvätt- och reparationsanstalterna ävensom

för anskaffning av maskiner och annan utrustning för anstalterna måtte,

utöver redan anvisade medel, under försvarets fabriksfond anvisas ytterligare

(406 800 + 611 900 =) 1 018 700 kronor.

Rörande anslagsberäkningarna inhämtas av fabriksstyrelsens skrivelse i

huvudsak följande.

Byggnadskostnader.

Merkostnaderna för anläggningen i Visby hade uppskattats till 43 000 kronor.

Kostnadsökningen förorsakades av dels viss ändring med avsende å anstaltens

förläggning, dels tillkomsten av en särskild tjänstebostad, dels inträdd

stegring av byggnadskostnaderna, dels ock ökad belastning’å posten

till administrations- och oförutsedda kostnader.

I fråga om anläggningen i Stockholm uppvägdes merkostnaderna för tjänstebostad

och oförutsedda utgifter samt på grund av inträdd prisstegring av

en kostnadsminskning, sammanhängande med att någon pannanläggning

icke behövde utföras, enär anstaltens uppvärmningsbehov komme att tillgodoses

genom anknytning till Stockholms stads ångkraftverk vid Lövsta.

Den totala kostnadsminskningen beräknades till 22 200 kronor.

Vid anläggningen i Boden uppvägdes kostnadsökningarna genom en minskning

av anläggningskostnaderna vid övergång till elektrisk drift. Byggnadskostnaderna

beräknades med 17 000 kronor understiga anslagsberäkningarna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

3

För de återstående anstalterna hade från den tidpunkt, då beräkningarna

gjorts, en prisstegring av 5 % inträtt, motsvarande en kostnadsökning av

sammanlagt 117 000 kronor. De erfarenheter, som vunnits vid byggnadsentreprenaden

för den i prisläge med Långsele-anstalten jämförliga Bodenanstalten,

gåve även vid handen, att för Långsele-anläggningcn kunde förväntas

uppkomma en kostnadsökning uppgående till — utöver av inträdd prisstegring

förorsakad merkostnad — 56 000 kronor.

Kostnaderna för värme, sanitet och ventilation beräknades öka med 113 000

kronor, huvudsakligen sammanhängande med att vid varje anstalt ansetts

böra installeras två mindre ångpannor i stället för en större.

Kostnaderna för administration och oförutsedda utgifter, vilka ursprungligen

upptagits med omkring 6 % av byggnadskostnaden, hade befunnits

vara för lågt beräknade och borde i stället upptagas med ett till 10 %> av

byggnadskostnaderna förhöjt belopp, motsvarande sammanlagt 110 000

kronor.

Den sammanlagda ökningen av byggnadskostnaderna för samtliga sex anstalter

uppginge sålunda till (43 000 — 22 200 — 17 000 + 117 000 + 56 000

+ 113 000 + 110 000=) 399 800 kronor. Härtill komme, därest Stockholmsanläggningen

utbyggdes för att kunna mottaga tvätt från civila statsmyndigheter

i Stockholm, ytterligare 7 000 kronor, varvid den totala kostnadsökningen

uppginge till 406 800 kronor.

Maskinkostnader.

Vid de ursprungliga beräkningarna hade kostnaderna för brand- och luftskyddsutrustning,

verktygsutrustning, telefoninstallationer, vissa smärre maskiner

m. m. samt kontorsutrustning icke alls eller endast ofullständigt medtaga.

Det hade bland annat förutsatts, att vid förbandens underhållstjänst

utnyttjade maskiner i viss utsträckning skulle kunna överflyttas till de nya

anstalterna. Enär dessa maskiner numera så förslitits, att de icke längre vöre

lämpliga för installerande i de nya anstalterna, bleve nyanskaffning av maskiner

i högre grad erforderlig än som ursprungligen förutsatts. Det ökade

anslagsbehovet för de nu nämnda ändamålen uppginge till sammanlagt

317 400 kronor, varav omkring 130 000 kronor vore att hänföra till ersättningsanskaffning

för förslitna maskiner.

I fråga om kostnader, sammanhängande med planerade rationalisering sätil

arder, upp singe kostnadsökningen till 119 565 kronor. Den vid rationaliseringsåtgärderna

uppkommande kostnadsbesparingen beräknades uppgå till

lågt räknat 25 000 kronor årligen.

I fråga om anläggningen i Visby uppkomme en kostnadsökning av 7 800

kronor, förorsakad av att den ringa omfattningen av maskinleveranser till

denna anstalt icke möjliggjort ett utnyttjande av marknadsläget.

För administrationskostnader borde, enligt vad erfarenheten givit vid handen,

upptagas en särskild post, motsvarande mellan 5 och 6 % av maskinanläggningskostnaden.

Med utgångspunkt härifrån skulle dessa kostnader sammanlagt

uppgå till 119 135 kronor.

Den sammanlagda kostnadsökningen för maskinanskaffningarna utgjorde

således (317 400 + 119 565 + 7 800 + 119 135 =) 563 900 kronor. Därest

Stockholmsanstalten skulle dimensioneras för tillgodoseende av tvättbehovet

at civila myndigheter i Stockholm, ökades beloppet med 48 000 kronor till

611 900 kronor.

överbefälhavaren har i anledning av fabriksstyrelsens anslagsäskanden anfört,

att de uppkomna kostnadsökningarna syntes vara ägnade att i viss män

rubba de beräkningar, på vilka centraliseringsplanen grundats. Härtill korn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

me att man icke kunde bortse från sambandet mellan behovet av centrala

tvätt- och reparationsanstalter och den förändrade försvarsorganisation,

som kunde komma att framgå av 1945 års försvarskommittés utredning. Vidare

kunde framhållas, att på erfarenhet grundad kännedom saknades om

de fördelar i ekonomiskt och annat avseende, som eventuellt vore att förvänta

som resultat av den beslutade centraliseringen. Slutligen borde icke

förbises, att den väntade nedgången i värnpliktskontingentemas storlek under

de närmaste åren kunde beräknas medföra, att tvätt- och reparationsverksamheten

i icke ringa mån minskade i omfattning. Nu angivna omständigheter

syntes överbefälhavaren tala för att en viss återhållsamhet iakttoges

i fråga om det fastställda programmets genomförande. Överbefälhavaren

ansåge sig därför böra ifrågasätta, örn icke tills vidare borde anstå med

uppförande av en utav de beslutade anstalterna. Härigenom frigjorda, redan

anvisade medel skulle därigenom kunna tagas i anspråk för bestridande

av kostnadsökningarna för de övriga anstalterna.

I anledning av de utav överbefälhavaren framförda erinringarna må nämnas,

att redan tidigare i olika sammanhang viss kritik riktats mot ett genomförande

i full utsträckning av den beslutade centraliseringen av tvätt- och

reparationstjänsten vid försvaret.

Sålunda anhöll aktiebolaget Eric Andersson & C:o skofabriker, Hallsberg,

i skrift den 11 december 1944 till chefen för försvarsdepartementet, att undersökning

måtte verkställas rörande fördelarna av att utföra reparationer

av skodon för försvarets räkning vid privata skofabriker i stället för vid de

beslutade centralanstalterna.

Vidare framhöll försvarsverkens civila personals förbund i skrift den 7

februari 1945 till chefen för försvarsdepartementet, hurusom under beredskapstiden

åtskilliga åtgärder vidtagits i syfte att rationalisera driften vid

förbandsverkstäderna. På en del gamisonsorter med flera förband hade sammanslagning

av verkstäderna skett, vilket medfört ur driftssynpunkt goda

resultat. Genom vissa effektiviseringar syntes ytterligare förbättringar kunna

ernås för en jämförelsevis obetydlig kostnad. Intendenturverkstädernas arbete

hade städse kännetecknats av högsta möjliga kvalitet. Jämväl efter den

gamisonsvis genomförda centraliseringen av verkstadsdriften hade arbetets

höga kvalitet kunnat upprätthållas. Även med bortseende från kvalitetskravet

syntes underhållstjänsten vid de planerade centralanstalterna icke kunna

ombesörjas lika effektivt som vid förbandsverkstäderna. Enligt förbundets

åsikt borde den beslutade centraliseringen begränsas till de för Stockholm,

Boden och Gotland avsedda anläggningarna; i övrigt borde centraliseringen

genomföras garnisonsvis.

Förbundets framställning utmynnade i en hemställan om att utredning

malte ske rörande fördelarna av en centralisering av underhållstjänsten enligt

det av statsmakterna beslutade programmet.

I över ifrågavarande framställningar infordrade yttranden framkommo

olika synpunkter på frågan om underhållstjänstens centralisering. Arméför
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

5

valtningens intendenturavdelning uttryckte tvivel, huruvida de planerade centralanstalterna

skulle komma att visa sig konkurrenskraftiga gentemot den

privata industrien, samt ifrågasatte hållbarheten av de ekonomiska kalkyler,

på vilka beslutet om centraliseringen grundats. Den försöksverksamhet, som

alltsedan år 1941 bedrivits i intendenturavdelningens regi, hade visat, att

väsentliga besparingar stöde att vinna genom ökad mekanisering och förbättrade

arbetsmetoder vid gamisonsvis eller förbandsvis anordnade verkstäder.

För en revidering av de planerade centraliseringsåtgärderna talade bl. a. tillkomsten

av förenklade reparationsmetoder samt konstruktionen av slitstarkare

skodon. Med hänsyn till att ett flertal för frågans bedömande betydelsefulla

faktorer tillkommit efter det beslutet om underhållstjänstens centralisering

fattats understödde intendenturavdelningen den av försvarsverkens civila

personals förbund gjorda framställningen örn förnyad undersökning rörande

fördelarna av centraliseringen. Svenska skofabrikantföreningen framhöll, att

de privata skofabrikernas prissättning av reparationsarbetena understigit reparationskostnaderna

vid förbandsverkstäderna. Försvarets fabriksstyrelse

påpekade, att den vid marinens centrala beklädnadsverkstad tillämpade prissättningen

vid skoreparationer utvisat, att en rationellt driven statlig reparationsverkstad

vore i stånd att utföra reparationsarbeten till priser, understigande

dem som tillämpades inom den privata industrien. Vad kvalitetsfrågan

beträffade syntes förutsättningarna för ett gott arbete i varje fall icke vara

mindre vid en större anstalt än vid en liten verkstad. Centraliseringsfrågan

vore helt en ekonomisk fråga. Centraliseringen borde drivas så långt, att den

sammanlagda kostnaden för reparationer och transporter bleve den minsta

möjliga. Storleksordningen av de beslutade reparationsverkstäderna för textilier

och skodon anslöte sig för övrigt nära till intendenturavdelningens försöksverkstäder.

Såvitt fabriksstyrelsen kunnat finna, hade de till grund för

beslutet örn underhållstjänstens centralisering liggande beräkningarna i stort

sett visat sig vara riktiga. Den av personalförbundet gjorda framställningen

borde fördenskull icke föranleda någon åtgärd.

I syfte att få de mot centraliseringsplanens fullföljande framställda anmärkningarna

allsidigt och sakkunnigt belysta uppdrog Kungl. Majit den

29 juni 1945 på min hemställan åt generaldirektören C. T. Sällfors att, med

beaktande av föreliggande erfarenheter rörande driftsresultatet vid de genom

intendenturavdelningens försorg garnisonsvis centraliserade reparationsanstalterna,

verkställa översyn av föreliggande beräkningar rörande de vinster

i ekonomiskt hänseende, som kunde uppkomma vid genomförandet av 1944

års riksdags beslut i jämförelse med motsvarande vinster vid centralisering

i enlighet med av intendenturavdelningen angivna riktlinjer, samt att till

Kungl. Majit inkomma med redogörelse i ämnet.

Generaldirektören Sällfors — i det följande benämnd utredningsmannen

— har till fullföljande av det honom givna uppdraget den 21 december 1945

till chefen för försvarsdepartementet överlämnat ekonomisk utredning angående

viss centralisering av under hållst jönsten för intendenturmateriel m. m.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Den sålunda verkställda utredningen har i stort sett bekräftat riktigheten

av de tidigare beräkningar, på vilka den av statsmakterna beslutade centraliseringen

av underhållsjänsten grundats, samt har givit ytterligare belägg

för att en centralisering av tvätt- och reparationstjänsten för försvaret inom

mellersta Norrland samt västra och östra Götaland till tre större centralanstalter

i Långsele, Herrljunga och Mjölby kommer att medföra en betydande

besparing i jämförelse med det förslag till garnisonsvis ordnad centralisering,

vars genomförande förordats av inlendenturavdelningen. Kostnadsberäkningarna

ha givit till resultat, att de årliga driftskostnaderna för de olika

grenarna av underhållstj änsten enligt nämnda båda alternativ skulle gestalta

sig på följande sätt.

V erksamhetsg ren

Årskostnad vid

till tre anstalter

centraliserad drift

kronor

Årskostnad vid

garnisonsvis

ordnad drift

kronor

Vattentvätt....................

743 200

1 028180

Kemisk tvätt..................

144 230

148 190

Textilreparationer..............

349 340

677 250

Skoreparationer................

523 850

1 024 210

Summa

1760 620

2 877 830

Den årliga besparingen vid en helt genomförd centralisering till omförmälda

tre centralanstalter har således beräknats till omkring 1 115 000 kronor

vid jämförelse med årskostnaderna vid garnisonsvis genomförd centralisering.

Utredningsmannen har vidare funnit, alt vid ett bibehållande av befintliga

mindre tvätt- och reparationsanstalter i Umeå och Karlstad — vilka med

hänsyn till nämnda garnisonsorters från närmaste centralanstalt avskilda belägenhet

enligt 1944 års riksdagsbeslut avsetts skola bibehållas även efter

genomförd centralisering — den angivna besparingen skulle komma att

minskas med i runi tal 135 000 kronor till omkring 980 000 kronor årligen.

Utredningsmannen har med stöd av de verkställda beräkningarna föreslagit,

att försvarets tvätt- och reparationstjänst för mellersta Norrland samt

västra och östra Götaland i sin helhet koncentreras till de tre anstalterna i

Långsele, Herrljunga och Mjölby och att således tvätt- och reparationsanstaltema

i Umeå och Karlstad nedläggas. Ur ekonomisk synpunkt förordar

utredningsmannen även nedläggande av de till Falun och Gävle förlagda anstalterna

för vattentvätt och reparation av vattentvättgods, vilka anstalter avsetts

skola bibehållas jämväl efter genomförd centralisering.

Jag anser mig här icke kunna ingå på en uttömmande redogörelse för de

tekniska beräkningar, på vilka utredningsmannen grundat de ekonomiska

kalkylerna. Härutinnan torde jag få hänvisa till handlingarna i ärendet, vilka

komma att tillställas vederbörande riksdagsutskott. Följande ur utredningsmaterialet

hämtade uppgifter torde dock böra här återgivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

i

Genomsnittskostnaden per kilogram vattentvättgods vid nuvarande prisläge

har beräknats till 21.1 öre vid helt centraliserad drift och till 29,3 öre

vid garnisonsvis anordnad drift. För textilreparationer har genomsnittliga

kostnaden beräknats till 40,7 öre, respektive 77.9 öre per kilogram. För skoreparationer

har genomsnittskostnaden uträknats till 2 kronor 80 öre, respektive

5 kronor 47 öre per par skodon.

För varje verksamhetsgren lia beräkningarna baserats på följande kostnadsslag,

nämligen direkta och indirekta arbetslöner, förmanslöner, anstaltsledning,

sociala omkostnader, transportkostnader, tvättmedel, vatten och avhårdningsmedel,

elektrisk energi, värmekostnad, lokalhyra, maskin- och inventariehyra

samt förvaltningskostnader.

Arbetslönerna lia uträknats under hänsynstagande till gällande dyrortsgruppering

och på grundval av gällande avtal. Erforderliga transporter till

och från anstalterna samt förekommande transportbehov inom desamma ha

ingående studerats. Det i varje särskilt fall billigaste och för förefintliga

transportbehov ändamålsenligaste transportsättet har därvid beräknats. Detaljerade

uträkningar för varje anstalt ha upprättats.

En till tre anstalter centraliserad verkstadsdrift medför i jämförelse med

gamisonsvis ordnad verkstadsdrift besparingar inom i regel samtliga kostnadsslag

med undantag av transportkostnadskontot. Besparingarna i arbetslöner,

vilka relativt sett äro betydande, sammanhänga huvudsakligen med

den längre gående mekanisering och specialisering av arbetsoperationerna,

som blir möjlig att genomföra vid centralanstalterna.

Ur kvalitetssynpunkt kan underhållsarbetet förväntas bliva minst lika bra

utfört vid centralanstalterna, vilka komma att förfoga över bättre teknisk

expertis än mindre anstalter.

Löpande mindre reparations- och ändringsarbeten beträffande kommisspersedlar

vid förbanden förutsättas skola utlämnas på entreprenad till civila

skräddare. Enklare pressning av plagg, påsyning av gradbeteckningar o. dyl.

böra dock utföras vid förbandspersedelförråden såsom deltidsarbete för

därstädes i övrigt anställd personal.

En eventuell övergång till skoreparationer enligt den s. k. Ago-metoden —

innebärande att ersättningssulan anbringas å skodonet genom klistring —

anses icke böra inverka på frågan örn centralisering av underhållstjänsten,

enär även vid fullständig övergång till nämnda skolagningsmetod centraliseringen

skulle innebära betydande årliga driftkostnadsbesparingar i jämförelse

med garnisonsvis ordnad verkstadsdrift.

Verkställd undersökning har givit vid handen, att skoreparationspriset vid

centralanstalterna kommer att understiga reparationspriset vid privata skofabriker.

Förefintliga möjligheter att kombinera en omfattande årlig reparationsvolym

av skodon för försvaret med övriga tvätt- och reparationsarbeten

för intendenturmateriel, varigenom såväl transport- som administrationskostnader

kunna hållas nere för samtliga verksamhetsgrenar, tala för att skoreparationerna

förläggas till centrala statliga anstalter.

Utbildningen av värnpliktiga skomakare och skräddare förutsättes skola

förläggas till centralanstalterna.

över utredningen lia yttranden inhämtats från överbefälhavaren, arméförvaltningens

intendenturavdelning och försvarets fabriksstyrelse. Därjämte lia

försvarets civila tjänstemannaförbund, försvarsverkens civila personals förbund,

1945 års skoutredning och svenska skofabrikant föreningen begagnat

sig av erhållet tillfälle alt yttra sig över utredningen. Ur de avgivna yttrandena

må följande återgivas:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Överbefälhavaren: Lönekostnaderna, som i genomsnitt belöpte sig till omkring

V3 av de totala kostnaderna, uppginge till högre belopp för den s. k.

garnisonsplanen än för centralplanen. Till en del syntes detta bero på att

de nuvarande anstalterna i vissa fall vore förlagda till högre dyrorter. Då

inom en icke alltför avlägsen framtid en ny dyrortsgruppering kunde förväntas

bliva genomförd, varigenom skillnaden mellan de olika dyrorterna

torde komma att avsevärt reduceras, syntes den beräknade vinsten härigenom

komma att i viss grad beskäras. 1 fråga örn utförande av smärre reparationsarbeten

ägde en organisation med egna serviceorgan vid förbanden

företräde framför den av utredningsmannen förordade. En i huvudsak garnisonsvis

anordnad tvätt- och reparationstjänst vore ur krigsberedskapssynpunkt

att föredraga framför en till ett fatal anstalter centraliserad underhållstjänst.

Om emellertid efter omprövning av de ekonomiska beräkningarna

centralplanen ansåges böra givas företräde, borde frågan om servicetjänsten

vid förbanden först bli föremål för ytterligare övervägande.

Intendenturavdelningen: Ur militär synpunkt bleve förbanden otvivelaktigt

bättre betjänade av garnisonsvis anordnade anstalter än av centrala

sådana. Intendenturavdelningen ville visserligen icke göra gällande, att underhållsarbetet

vid de centrala anstalterna skulle bli sämre utfört än vid

de under avdelningen sorterande verkstäderna, men alla med reparationstjänsten

i övrigt förknippade omständigheter ställde sig enklare vid garnisonsplanen.

Omloppstiden för reparationerna ökades på grund av försändningarna

av tvättgodset, och detta krävde i sin tur en ökning av persedelstocken.

Intendenturavdelningen kunde icke biträda förslaget örn utlämnande

till civila entreprenörer av vissa mindre arbeten. En dylik servicetjänst skulle

ställa sig dyrbar. Likaså måste tanken ali en del enklare arbetsuppgifter

skulle uppdragas åt icke yrkeskunnig förrådspersonal betecknas som verklighetsfrämmande.

Erfarenheten talade för att sadan personal snart framställde

krav på avtalsenlig skräddaren. Vid varje förband, som saknade

egen verkstad eller verkstad i omedelbar närhet, borde finnas en mindre

serviceverkstad med en skrädderi- och en skomakeriarbetare. Till förslaget

om att yrkesutbildningen av värnpliktiga skomakare och skräddare skulle

förläggas till centralanstalterna måste intendenturavdelningen ställa sig frågande.

Tjänstgöring som tempoarbetare vid en specialmaskin skapade icke

några för fältbruk dugliga hantverkare. Ur beredskapssynpunkt vore det

otillfredsställande att ersätta de lokala verkstäderna med centrala sådana,

vilkas möjligheter att expandera vore begränsade. Transportproblemen bleve

svåra att bemästra i krigstid. Vad anginge de ekonomiska beräkningarna,

kunde dessa icke anses hållbara. En väsentlig del av besparingarna hade

framkommit genom att för centralanstalternas del räknats med billigare orter

än för garnisonsverkstäderna. Transportkostnaderna vore genomgående

upptagna till för låga belopp. Löne jämförelserna vöre i vissa delar grundade

på osäkra faktorer. I kvalitativt hänseende vore det hantverksmässigt utförda

arbetet värdefullare än det fabriksmässiga. I händelse av ett genomförande

av Ago-metoden vöre det oekonomiskt alt uppföra stora fabriksanläggningar

med dyrbar maskinutrustning, som måhända aldrig behövde komma lill användning.

Enligt intendenturavdelningens beräkningar utgjorde årskostnaderna

för centralplanen 1 939 589 kronor och för garnisonsplanen 2 144 390

kronor, vadan den vid centralisering uppkommande vinsten begränsades till

204 801 kronor. Med hänsyn till de med en centralisering av underhållstjänsten

förknippade olägenheterna borde en centralisering av verksamheten till

anstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby anstå i avbidan på resultatet

av verksamheten vid anstalterna i Stockholm och Boden.

Försvarets

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

9

nadsjämförelsen byggde såvitt styrelsen kunnat bedöma på objektivt riktiga

kalkyler och utvisade klart, att ur ekonomisk synpunkt den längre gående

centraliseringen borde genomföras.

Försvarsverkens civila personals förbund: Kostnadsberäkningarna i vad

anginge centralplanen vore i många avseenden alltför optimistiska. Å andra

sidan hade i beräkningarna för garnisonsplanen vissa poster enligt förbundets

uppfattning upptagits till för höga belopp. Av de beräknade kostnadsbesparingarna

i fråga örn lönerna vore en del förorsakad av dyrortsskillnaderna

mellan de orter, där de centrala anstalterna skulle förläggas, och de orter,

där garnisonsverkstäderna nu läge. Då de senare orterna vore förhållandevis

högt placerade, hade här uppkommit en ganska betydande vinst. Denna

vore emellertid illusorisk, då det kunde förutses, att dyrortsgrupperingen

inom en snar framtid komme att ändras, vilket medförde, att lönerna i exempelvis

Herrljunga (A-ort) helt automatiskt komme att höjas. En annan

och högst väsentlig del av centralplanens vinst i fråga örn löneomkostnaderna

hade i utredningen tillkommit därigenom, att ackordspriserna för garnisonsplanen

beräknats enligt nu gällande kollektivavtal för arméns intendenturverkstäder

och för centralplanen efter vissa ackordspriser, som gällde vid

arméns och marinens centrala beklädnadsverkstäder, varvid utredningen syntes

ha utgått från att de vid arméns nuvarande intendenturverkstäder gällande

ackordsprislistorna utan ändringar skulle komma att tillämpas vid verkstäderna

enligt garnisonsplanen och att de för de centrala beklädnadsverkstäderna

gällande prislistorna helt automatiskt skulle kunna överflyttas till

centralplanens verkstäder. Dessa båda förutsättningar sedda tillsammans

gåve det intrycket, att möjligheterna att vid en fortlöpande rationalisering av

gamisonsplanens verkstäder verkställa därav föranledda justeringar av ackordspriserna

bedömts synnerligen försiktigt. Så mycket större fördomsfrihet

vidlådde den andra förutsättningen, som, utan att ifrågasätta, huruvida förhållandena

vid de centrala beklädnadsverkstäderna vore likartade med dem,

som komme att bliva gällande för centralplanens verkstäder, utginge från att

den enda räkneoperation, som vore erforderlig, vore att anpassa ackordspriserna

till respektive lägre dyrorter. Bland löneomkostnaderna syntes också

de kostnader, som å gamisonsplanen upptagits för anstaltsledning, kunna reduceras.

Den administrationspersonal, som för dessa verkstäder upptagits, vore

icke erforderlig. En förändring av löneomkostnaderna i den riktningen, att

de minskade för garnisonsplanen och ökade för centralplanen, förefölle förbundet

sannolik. En sådan förändring inverkade också på beräkningen av

de sociala förmånerna, vilka i utredningen gjorts proportionella icke med

antalet anställda utan med den utbetalda lönesumman, vilket inverkade ofördelaktigt

på beräkningarna av garnisonsplanens omkostnader. 1 fråga örn

transportkostnader finge förbundet anföra, att det syntes, som om utredningen

förbigått det merarbete, som måste uppkomma därigenom att förrådspersonal

i större utsträckning måste tagas i anspråk för packning och uppackning av

tvätt- och reparationspersedlar samt skor. Härigenom uppstode ökade omkostnader

för centralplanen. I utredningen hade föreslagits, att de löpande

mindre reparationsarbetena samt ändringsarbeten vid nyinryckning av värnpliktiga

och stammanskap, kommendering till skolor etc. skulle utlämnas på

entreprenad till civila skräddare. De i delta avseende föreslagna åtgärderna

vore icke tillfredsställande. Entreprenadförfarandet syntes komma att medföra

svårigheter av olika slag. Det kunde förutsättas, att arbeten av ifrågavarande

slag vöre brådskande, varför krav örn snabbt ut förande måste ställas. Skulle

arbetet överlåtas lill entreprenör, mäste denne sta lill respektive lörhands förfogande

och vid påkommande arbeten åsidosätta sin civila verksamhet. Del

kunde med hänsyn härtill pä fullgoda skäl förmodas, alt entreprenören beling
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

ade sig ett pris för utförda reparationer, som väsentligt överstege de kostnader,

som uppstode, örn arbetet utfördes vid egna verkstäder. Då den verkställda

utredningen enligt förbundets uppfattning icke gåve ett rättvisande resultat

i fråga om kostnadsskillnaden mellan garnisons- respektive centralplanen och

då förbundet ansåge garnisonsplanen erbjuda avsevärda praktiska fördelar

hemställde förbundet, att garnisonsplanen genomfördes.

7945 ars skoutredning: Kostnadssynpunkterna, liksom även transport- och

administrationssynpunkter, gåve företräde åt statliga centrala skoreparationer,

^löjlighet till fortsatt rationalisering förelåge också vid de centrala anstalterna,

vilka dessutom kunde utnyttja erfarenheter från en mycket stor reparationskvantitet.

Ur kapacitetssynpunkt skulle ett utläggande av skoreparationema

å den privata skoindustrien icke få någon större betydelse, enär redan i och

med inrättandet av de utav 1943 års riksdag beslutade centralanstalterna den

för den fria sektorn disponibla reparationsvolymen bomme att nedgå, varjämte

reparationsfrekvensen icke bleve av samma omfattning som under krigsårens

höga beredskap. Icke heller ur sysselsättningssynpunkt talade skäl för ett avstående

från centraliseringsidén. Skokommittén hade emellertid ansett skäligheten

tala för att behandla ett företag fristående och oberoende av principfrågan,

nämligen firman Eric Andersson & C:o i Hallsberg, vilket företag

år 1943 uppfört en särskild anläggning för skoreparationer tydligen i syfte att

även efter kriget erhålla reparationsarbeten för kronan. Företagets kapacitet

hade uppgivits till 200 par skodon per dag. Därest centralanstalterna helt

skulle omhändertaga försvarets skoreparationer, måste denna rörelse nedläggas

eller en övergång ske till nytillverkning. Undersökas borde måhända därför,

huruvida företaget lämpligen kunde inordnas i det statliga reparationsarbetet.

Vid ett genomförande av centraldrift syntes böra övervägas att, för den händelse

företaget så önskade, i lämplig utsträckning överföra viss maskinutrustning

till centralanstalt. För det fall att arbetskraft frigjordes, borde förutsättningarna

för en överföring av arbetskraften till centralanstalt undersökas. Då

företaget även sysselsatte sig med experiment för arméförvaltningens räkning

med skor tillverkade enligt den s. k. Ago-metoden, syntes även detta sammanhang

förtjänt att observeras. Vad slutligen anginge frågan huruvida vid anlitande

av privata skofabriker några särskilda tekniska fördelar erbjöde sig,

som kunde tänkas motverka de nackdelar som i övrigt uppstode, kunde en

fördel sägas ligga i att vid en kombinerad anläggning de erfarenheter som

vunnits vid utförda skoreparationer kunde utnyttjas vid skofabrikationen och

salunda omsättas i förbättrade skotyper. Emellertid vore centralanstalterna

tillförsäkrade erfarenheterna från en sådan kombinerad driftsform genom

den statliga skofabriken i Karlskrona. Icke heller ur denna svnpunkt torde

sålunda lämplighetsskäl tala för att förlägga reparationerna till andra verkstäder

än centralanstalter.

Tua reservanter i 1945 års skoutredning (herrar Bahrke och Byhlén): Uppslag

till ändrade konstruktionsprinciper i avsikt att nedbringa reparationsarbetet

kunde framkomma endast genom noggranna fortlöpande undersökningar

av högt kvalificerad teknisk personal. Dessa undersökningar kunde

enligt reservanternas mening verkställas tillfredsställande endast vid de skofabriker,

vilka utförde saväl nytillverkning som reparation av militärskodon.

Ärendet borde fördenskull hänvisas till ny allsidig utredning.

Svenska skofabrikantföreningen: Föreningen hade funnit, att det skäl, varpå

utredningsmannen huvudsakligen grundat sina slutsatser i denna del, nämligen

att kostnadsjämförelsen mellan reparationer vid de privata fabrikerna och de

planerade centralanstalterna utfölle till de förras nackdel, icke vore tillräckligt

styrkt, enär en sådan jämförelse överhuvud taget icke kunde göras med

sådana beräkningsgrunder som använts. Föreningen hemställde därför, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

11

frågan om den militära skoreparationstjänstens överförande till de planerade

centralanstalterna bleve föremål för en förnyad eller kompletterande utredning,

där de privata fabrikerna lämnades tillfälle att inkomma med kalkyler.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har riktat i stort sett samma erinringar

mot centraliseringens fullföljande, som framkommit i intendenturavdelningens

yttrande.

Utredningsmannen har av mig beretts tillfälle taga del av de invändningar

mot den verkställda utredningen, som framkommit från speciellt intendenturavdelningens,

personalförbundens och industriens sida. I särskilda promemorior

har utredningsmannen punkt för punkt granskat de sålunda framförda

invändningarna, vilka funnits icke kunna nämnvärt påverka utredningens

slutomdöme. Då det skulle föra för långt att i detalj ingå på dessa

spörsmål, som i stor utsträckning äro av teknisk natur, hänvisar jag för

frågans närmare belysning till handlingarna i ärendet. Av promemoriorna

lämnas dock här följande sammandrag.

Efter att ha konstaterat att den av intendenturavdelningen framförda kritiken

av de utförda årskostnadsberäkningarna icke är riktig och i vissa fall är

grundad på i praktiken ogenomförbara antaganden, går utredningsmannen in

på ett bedömande av intendenturavdelningens kostnadskalkyler i deras olika

delar och framhåller bl. a., att man vid lönekostnadernas beräkning icke kan

bortse från rådande dyrortsgruppering men att besparingen i lönekostnader

självfallet kan komma att minska vid en eventuell sammanträngning av löneskalan

för högsta och lägsta dyrorter. Skulle spännvidden mellan den högsta

och lägsta dyrorten minskas från för närvarande omkring 25 °/o till exempelvis

18 %, kommer detta att medföra en minskad besparing för centralplanen

i jämförelse med garnisonsplanen av endast omkring 15 000 kronor per år.

De minskade kostnaderna för direkta löner, som den genomförda centraliseringen

av underhållstjänsten kommer att medföra, förklaras i huvudsak av

centralplanens rationaliserade och mekaniserade stordrift, som medgiver att

en större arbetsvolym kan avverkas per arbetare. Detta förhållande möjliggör

erhållandet av lägre ackordspriser för varje arbetsmoment.

Utredningsmannen påvisar vidare, att behovet av egna serviceorgan vid

truppförbanden icke kan ekonomiskt eller praktiskt motiveras. De vid förbanden

för ändamålet anställda arbetarna skulle sålunda icke kunna ekonomiskt

sysselsättas annat än under en obetydlig del av arbetstiden. Den arbetsvolym,

som enligt intendenturavdelningens mening borde påläggas dessa arbetare,

är nämligen av ringa storleksordning och av sådan natur, att densamma

såsom regel måste utföras i ett sammanhang och under en begränsad tidsperiod.

Det föreslagna entreprenadförfarandet lör dessa arbeten är därför avsevärt

billigare och är dessutom för vissa slag av arbeten ofrånkomligt även

vid genomförande av gamisonsplanen. Merkostnaden per år för anställandet

av särskilda skräddare och skomakare för åsyftade servicearbeten vid enskilt

förlagda truppförband under garnisonsplanen har lågt beräknats till 41 000

kronor årligen. Anlitas i stället privata entreprenörer skulle kostnaden endast

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Före
draganden.

uppgå till en del av detta belopp. Att vissa arbeten därjämte kunna uppdragas

åt icke yrkeskunnig förrådspersonal och att detta redan nu tillämpas

på vissa håll har jämväl av utredningsmannen påvisats. Den av intendenturavdelningen

framlagda beräkningen, enligt vilken årskostnadsbesparingen för

centralplanen skulle utgöra endast omkring 200 000 kronor, finner utredningsmannen,

efter att i varje enskild detalj ha granskat beräkningen, följaktligen

ohållbar.

Utredningsmannen framhåller även, att underhållstjänsten icke gärna kan

utföras på ett enklare och smidigare sätt än vad som förutsatts för centralplanen.

Sålunda avhämtas varje vecka tvätt- och reparationsgodset genom

centralanstaltens försorg vid förbandets förråd, där det sedermera avlämnas

helt och rent samtidigt som nytt reparationsgods avhämtas. Intet skäl talar

för att omloppstiden i de centrala anstalterna skulle bli längre än i garnisonsanstalterna.

Yrkesutbildningen för värnpliktiga skräddare och skomakare finner utredningsmannen

slutligen kunna ordnas fullt tillfredsställande vid de centrala

anstalterna. Denna utbildnings förläggande till centralanstalterna medför emellertid

vissa merkostnader för utspisning och förläggning utanför respektive

kaserner. Merkostnaden beräknar utredningsmannen till omkring 5 000 kronor,

vilket belopp alltså bör påläggas centralplanen, varigenom årsbesparingen

skulle komma att minska med motsvarande belopp.

Oavsett att centralanstalterna i första hand äro avsedda för att uppnå största

möjliga ekonomi i underhållstjänsten under fredstid, framhåller utredningsmannen

därjämte, att anstalterna böra uppföras på sådana orter, att anstalterna

jämväl ur beredskapssynpunkt och under krig kunna fylla för dem

avpassade uppgifter. Trots att en större anstalt alltid har lättare att svälla ut

än en mindre, måste man städse under ett beredskapsläge räkna med, att den

privata industrien måste träda in för att underhållsbehoven skola kunna tillgodoses.

Berörda industriföretag ha ingen svårighet att på kort tid ställa om

till reparationsarbeten för militära behov. Risken för att centralanstalterna

skola komma att förstöras genom anfall från luften torde icke vara större

än för gamisonsanstalterna, som förutsatts förlagda inom truppförbandens

kaserner.

Den av 1943 och 1944 års riksdagar godkända planen för centralisering av

försvarets ifrågavarande underhållstjänst innebär, att verksamheten skall

koncentreras till sju centrala anstalter, förlagda till Stockholm, Boden, Visby,

Långsele, Herrljunga, Mjölby och Hässleholm. Med uppförande av anstalten

i Hässleholm skall dock enligt riksdagens beslut anstå; de till södra delen av

landet förlagda truppförbanden skola tills vidare betjänas av den vid förutvarande

tvångsarbetsanstalten i Landskrona befintliga tvättinrättningen, vilken

för ändamålet ställts under fabriksstyrelsens förvaltning. Åt fabriksstyrelsen

har i samband härmed uppdragits att till Kungl. Majit inkomma med

förslag till ordnandet av underhållstjänsten för till landets södra delar förlagda

truppförband. Hittillsvarande ordning för underhållstjänstens hedli
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 132.

13

vande har vidare ansetts böra bibehållas vid ett antal från närmaste centrala

anstalt avsides belägna militära enheter ävensom i Karlskrona.

Centraliseringen har hittills fortskridit så långt, att Visbyanstalten färdigställts

och tagits i bruk. För Stockholmsanläggningen ha nyligen fastställts

situationsplan och ritningar, varjämte byggnadstillstånd meddelats. Frågan

örn fastställelse av situationsplan och meddelande av byggnadstillstånd för

Bodenanläggningen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. För anstalterna

i Långsele, Herrljunga och Mjölby äro situationsplaner och ritningar under

utarbetande inom fabriksstyrelsen.

Bland annat på grund av inträdd prisstegring men även för möjliggörande

av ytterligare rationalisering av driften vid de beslutade anläggningarna har

fabriksstyrelsen för nästkommande budgetår hemställt cm anvisande av

tilläggsanslag för byggnadsändamål samt för anskaffning av maskiner och

teknisk utrustning. Anslagsäskandena sluta på sammanlagt omkring en miljon

kronor. Överbefälhavaren har med hänsyn härtill ifrågasatt, örn icke

med uppförande av en utav anstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby

borde anstå och härigenom frigjorda medel användas för fullföljande av

byggnadsprogrammet i övrigt.

Emellertid ha även ur andra synpunkter betänkligheter framkommit mot

ett fullföljande i full utsträckning av centraliseringsplanen. Sålunda har försvarsverkens

civila personals förbund ansett, att centraliseringen borde begränsas

till de tre anstalterna i Boden, Stockholm och Visby men att i övrigt

underhållstjänsten borde ombesörjas garnisonsvis. Från skoindustriens sida

har vidare uttryckts önskemål om att skoreparationer för kronans räkning

måtte fortsättningsvis liksom under beredskapstiden utläggas på de privata

skofabrikerna. I sammanhang härmed ha tvivelsmål yppats rörande de planerade

centralanstalternas ekonomiska bärighet, varvid såväl intendeniuravdelningen

som personalförbundet företrätt den uppfattningen, att en garnisonsvis

genomförd centralisering, vartill avdelningen tagit initiativ under

de gångna beredskapsåren, ur olika synpunkter vore att föredraga framför

en längre gående koncentration av verkstadsdriften.

Vad sålunda anförts ger vid handen att en förskjutning i uppfattningen

på dessa håll skett under övervägandena i den föreliggande frågan. Sålunda

lia både intendenturavdelningen och personalförbundet ursprungligen varit

inriktade på ett bibehållande av den förbandsvis bedrivna underhållstjänslen,

dock med gemensam anstalt på orter med mer än ett förband. Sedan

det visat sig, att en dylik decentraliserad organisation är i ekonomiskt hän

seende orimlig, förorda avdelningen och förbundet numera el t sammanförande

garnisonsvis av driften vid de nuvarande förbandsverkstädema, varigenom

dock ett flertal truppförband komma att sakna reparationsverkstäder på sina

förläggningsorter. Till stöd härför åberopas det oaktat i huvudsak samma

skäl som tidigare anförts för ett bibehållande i princip av den truppförbandsvis

bedrivna underhållstjänsten.

Av det sagda framgår att meningsskiljaktigheterna väsentligen gälla graden

av centralisering. Sedan numera truppförbandsvis bedriven underhålls
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

tjänst icke av någon förordas, står valet mellan garnisonsverkstäder och

centralanstalter. Ehuru beslut från statsmakternas sida redan föreligger om

anordnande av centralanstalter, har jag — med beaktande av att de mot

centralanstaltsplanen riktade invändningarna delvis tagit sikte på de ekonomiska

kalkyler, vilka legat till grund för statsmakternas ställningstagande -—

ansett mig böra föranstalta örn en närmare undersökning rörande den ekonomiska

vinsten av ett sammanförande av underhållstjänsten till de beslutade

centralanstalterna i Långsele, Herrljunga och Mjölby i jämförelse med

den vinst, som skulle uppkomma vid garnisonsvis genomförd centralisering

för motsvarande delar av försvaret. Den för detta ändamål tillkallade utredningsmannen

har på grundval av en synnerligen ingående undersökning, som

bygger på förutsättningar, vilka under undersökningens gång godtagits av

intendenturavdelningens experter, kommit till det resultatet, att garnisonsplanen

medför en årskostnad som med 980 000 kronor — eller med mer

än 50 % — överstiger motsvarande kostnad för centralanstaltsplanen. Undersökningen

har dessutom i allt väsentligt bekräftat riktigheten av tidigare

verkställda beräkningar rörande fördelarna i övrigt av en övergång till central

drift. Intendenturavdelningen har uppskattat motsvarande kostnadsskillnad

— till förmån för centralanstaltsplanen — till omkring 200 000

kronor, innebärande en kostnadsökning med endast något över 10 % för

garnisonsplanen.

Om ock de ekonomiska kalkyler, som framlagts av utredningsmannen,

kunna på en eller annan punkt diskuteras, synes det ställt utom varje tvivel,

att ett fullföljande av den av statsmakterna beslutade centralanstaltsplanen

kommer att medföra ett ekonomiskt sett avsevärt gynnsammare driftsresultat

än garnisonsvis ordnad verkstadsdrift. Även örn vinsten beräknas till så

lågt belopp som i intendenturavdelningens kalkyl skett — denna kalkyl

synes mig emellertid icke kunna vara ekonomiskt hållbar —- blir dock besparingen

av den storleksordningen att den bör tillvaratagas. Likaså finner

jag av den gjorda undersökningen framgå, att ekonomiska skäl icke kunna

motivera att den privata industrien under fredsförhållanden anlitas för någon

eller några grenar av denna underhållstjänst, detta så mycket mindre som

frågan härom för industriens vidkommande ur kapacitets- och sysselsättningssynpunkt

knappast är av större vikt. De invändningar som från andra

än ekonomiska utgångspunkter framförts mot centralanstaltsplanen voro redan

vid statsmakternas beslut åren 1943 och 1944 föremål för övervägande

och kunna nu icke medföra ett ändrat ställningstagade. Det synes mig vara

att antaga, att de blivande centralanstalterna skola visa sig vara fullt i stånd

att tillfredsställande lösa de med underhållstjänsten förenade problemen såväl

i tekniskt hänseende som med hänsyn till rent militära önskemål och bedömanden.

Jag saknar således anledning att ifrågasätta ändring i det byggnadsprogram

som av statsmakterna redan beslutats. Jag förutsätter emellertid, att

Kungl. Maj:t skall äga frihet att inom ramen för tillgängliga medel vidtaga

de dispositioner med avseende å underhållstjänstens ändamålsenliga ordnan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 132.

15

de som må befinnas påkallade. Skulle det sålunda finnas lämpligt att — såsom

redan skett vad beträffar den för södra Sverige avsedda anläggningen —

utnyttja redan befintliga anläggningar för centralanstaltsplanens genomförande,

synes hinder härför icke böra föreligga i den mån kostnaderna härigenom

kunna nedbringas. Huruvida, såsom i ärendet ifrågasatts, några särskilda

åtgärder från statens sida böra vidtagas för att kompensera aktiebolaget

Eric Andersson & C:o skofabriker i anledning av eventuell förlust genom

uteblivna reparationer för kronans räkning synes böra få bli beroende

av övervägande inom fabriksstyrelsen.

Däremot är jag icke beredd att nu förorda ett nedläggande av verksamheten

vid de mindre tvätt- och reparationsanstalter, som förutsatts skola

alltjämt ombesörja underhållsverksamheten vid därav berörda delar av försvaret.

Icke minst med tanke på möjligheten av en nedgång i omsättningen

vid centralanstalterna i samband med blivande förändringar i försvarsorganisationen

eller uppkommande minskningar i värnplikts- och manskapskontingenterna

synes det mig välbetänkt, att den sysselsättningskapacitet,

som verksamheten vid dessa mindre anläggningar representerar, tills vidare

behandlas såsom en från den centraliserade verkstadsdriften fristående verksamhet,

som framdeles i mån av utrymme kan överflyttas till central anstalt.

Härutinnan lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid besluta.

De av fabriksstyrelsen framlagda beräkningarna rörande det ytterligare

medelsbehov, som erfordras för centraliseringsprogrammets genomförande,

ha icke givit mig anledning till erinran. Jag har härvid utgått från att Stock - holmsanläggningen dimensioneras för tillgodoseende av vissa civila statsmyndigheters

tvättbehov. Jag räknar således med ett medelsbehov av i avrundade

tal 410 000 kronor för uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter

och 610 000 kronor för anskaffning av maskiner och annan utrustning

för dessa anstalter.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att under Försvarets fabriksfond för budgetåret 1946/47

anvisa

dels till Uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter

ett investeringsanslag av 410 000 kronor;

dels ock till Anskaffning av maskiner och annan utrustning

för centrala tvätt- och reparationsanstalter ett investeringsanslag

av 610 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Kock.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:337 Riksdagens skrivelse nr 337 s. 5 i texten
  2. SU 1946:177 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa investeringsanslag för budgetåret 1946j47 för uppförande av centrala tvättoch rep s. 3 i texten