Angående anslag för budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m
1946-03-01 · 77 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 76 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:142, Angående anslag för budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 11$.
1
Nr 142.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1946/47 till avlöningar vid de allmänna läroverken
m. m.; given Stockholms slott den 1 mars
1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Tage Erlander.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander följande.
Under åttonde huvudtiteln, punkterna 129, 137 och 161, har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1946/47
dels till Allmänna läroverken: Avlöningar ett förslagsanslag av 34 700 000
kronor;
dels till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala gymnasier
ett anslag av 12 000 kronor;
dels ock till Vissa kostnader för student- och realexamina ett förslagsanslag
av 275 000 kronor.
Sedan dessa ärenden numera färdigberetts, anhåller jag att få ånyo anmäla
desamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 142.
I
2 Kungl. Maj:ts proposition nr llt2.
I. Fråga om upprättande av nya statliga gymnasier.
Med anledning av ett av 1939 års lagtima riksdag därom uttalat önskemål
tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet den 17 juni 1939 statssekreteraren
Börje Knös såsom sakkunnig för att utreda frågan angående
utvidgning av den statliga gymnasieorganisationen. Den sakkunnige överlämnade
den 30 april 1940 betänkande och förslag i ämnet. Den sakkunnige
förklarade sig därvid ha utgått från de förutsättningar, som förelegat
vid början av och under hösten 1939, och uttalade, att utredningen byggde
på ett på normala förhållanden baserat läge i såväl statsekonomiska som
andra hänseenden. Med utgångspunkt från nämnda förutsättningar hemställde
den sakkunnige, att, därest en utvidgning av gymnasieorganisationen
ansåges böra komma till stånd, statliga gymnasier skulle i nedanstående
ordning upprättas på följande orter:
1. Ludvika,
2. Örnsköldsvik,
3. Söderhamn,
4. Kiruna, , genom förstatligande av därvarande
5. Hässleholm, kommunala gymnasier.
6. Arvika.
Av dessa 6 orter ha sedermera Hässleholm genom beslut av 1942 års
riksdag samt Ludvika och Örnsköldsvik genom beslut av 1944 års riksdag
erhållit statliga gymnasier. Förutom dessa gymnasier ha sedan år 1939
statliga gymnasier jämväl upprättats i Boden (från och med budgetåret
1942/43) och Sollefteå (från och med innevarande budgetår).
Beträffande Arvika och Söderhamn föreligga sedan flera år tillbaka framställningar
örn upprättande av statliga gymnasier. Liknande framställningar
föreligga även beträffande andra platser, nämligen Alingsås, Avesta, Karlshamn,
Nässjö, Tranås, Varberg, Åmål och Ängelholm. Av ifrågavarande
framställningar synas mig för närvarande de från Arvika, Söderhamn
och Varberg vara mest aktuella.
Arvika. Redan år 1935 gjorde staden framställning örn inrättande av
ett statligt gymnasium. Denna föranledde emellertid i likhet med en förnyad
framställning ett par år senare ingen Kungl. Maj:ts åtgärd.
Däremot erhöll staden genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj 1936 tillstånd
att från och med höstterminen 1936 upprätta ett under skolöverstyrelsens
inseende stående kommunalt samgymnasium med 3-årig reallinje.
Frågan örn upprättande av ett statligt gymnasium i staden togs därefter
upp till behandling i samband med förenämnda sakkunnigutredning. Som
förut nämnts föreslog därvid den sakkunnige, att i Arvika skulle inrättas
ett statligt gymnasium, tills vidare dock endast med 3-årig reallinje.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr l.f2
3
I utlåtande den 30 januari 1943 över en förnyad framställning från stadens
sida förklarade skolöverstyrelsen sig anse, att frågan om ett statligt
gymnasium i Arvika borde lösas i ett större sammanhang, nämligen efter
den översyn av gymnasieorganisationen, som 1940 års skolutredning skulle
verkställa. I avvaktan härpå tillstyrkte överstyrelsen anvisande av ett anslag
å 6 000 kronor såsom understöd till det kommunala gymnasiet i staden.
Sådant bidrag har sedan beviljats från och med budgetåret 1944/45.
I skrivelse den 16 juni 1945 ha stadsfullmäktige i Arvika ånyo gjort framställning
örn inrättande av ett statligt gymnasium i staden och därvid
hemställt, att gymnasiet måtte utrustas med både latin- och reallinje.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
I staden finnes en samrealskola med såväl 5-årig som 4-årig linje. Skolan,
som för närvarande har närmare 400 elever, hör till landets största samrealskolor.
Elevantalet i det kommunala gymnasiet uppgick höstterminen 1945
till 73. Stadens egna kostnader för ifrågavarande gymnasium uppges för
åren 1936—1944 ha uppgått till 240 800 kronor.
Arvika har en folkmängd av omkring 14 500 invånare och utgör ett centrum
för västra Värmland. Avståndet till närmaste gymnasiestad, Karlstad,
är 68 km. Gymnasiets lärjungeområde innesluter en folkmängd av omkring
60 000 invånare. Underlaget för gymnasiet utgöres främst av stadens samrealskola
och kommunala mellanskolan i Årjäng samt delvis, av samrealskolorna
i Sunne och Torsby. Tillströmningen till första ringen av ett
3-årigt eller 4-årigt gymnasium kan för närvarande beräknas uppgå sammanlagt
till omkring 25 elever.
Läroverkets lokaler äro redan nu otillräckliga och tillbyggnad måste ske.
Härom anföres i stadsfullmäktiges framställning följande.
På grund av det ökade elevantalet i såväl realskolan som gymnasiet har
behovet av utvidgade lokaler under de sista åren blivit allt större. För närvarande
läsa tre klassavdelningar regelbundet i yrkesskolans lokaler, som i
flera avseenden äro synnerligen otillfredsställande. Örn icke hela läroverkets
utveckling skall fördröjas eller omöjliggöras, måste den sedan flera år tillbaka
vilande tillbyggnadsfrågan lösas. Då detta nu tack vare de ändrade
tidsförhållandena synes kunna ske, torde också tidpunkten vara inne att på
nytt föra fram frågan örn gymnasiets förstatligande. Statsmakterna borde
icke kunna fordra, att staden skall ikläda sig nya stora utgifter för ett liiroverksbygge
utan att staten samtidigt övertar det kommunala gymnasiet,
som icke enbart tillgodoser Arvika stad, utan till stor del frekventeras av
elever från kommuner utom Arvika.
Skolöverstyrelsen, som funnit starka skäl tala för ett statligt gymnasium
i staden, har uttalat, att, enär man icke kunde överblicka, när skolutredningen
kunde komma att redovisa resultaten av sina undersökningar rörande
gymnasieorganisationen, och ett antal högre allmänna läroverk de senareåren
successivt inrättats utan avvaktan på niimnda utredning, frågan oiru
förstatligande av det kommunala gymnasiet i Arvika nu borde kunna upptagas
till behandling. Överstyrelsen har därför hemställt, att samrealskolan
i Arvika skall från och med budgetåret 1946/47 eller den senare tidpunkt
4
Kungl. Majda ''proposition nr 142.
Kungl. Maj:t bestämmer ombildas till högre samläroverk med 4-årigt latinoch
3-årigt realgymnasium. Kostnaderna härför ha beräknats till 15 000 kronor
första året och till 93 000 kronor vid fullt utbyggd organisation.
Söderhamn. Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 15 augusti 1913
har i Söderhamn upprättats ett kommunalt 3-årigt gymnasium. Till understöd
åt ifrågavarande gymnasium har från och med år 1925 av statsmedel
anvisats ett årligt belopp av 6 000 kronor. År 1935 gjorde staden för första
gången framställning om förstatligande av gymnasiet. I propositionen 1937:
271 förklarade sig emellertid föredragande departementschefen anse, att behovet
av gymnasium i Söderhamn ännu icke påvisats vara av den art, att
skäl förelåge att redan då inrätta statligt gymnasium därstädes.
En förnyad framställning år 1939 om förstatligande av det kommunala
gymnasiet överlämnades till övervägande i samband med nyssnämnda sakkunnigutredning.
Som förut nämnts förordade den sakkunnige inrättande
av statligt gymnasium i staden.
Sedan staden i skrivelse den 16 oktober 1943 åter gjort framställning i
ämnet och skolöverstyrelsen i utlåtande däröver föreslagit upprättande av
ett statligt gymnasium med 3-årig latin- och reallinje, framhöll föredragande
departementschefen i propositionen 1944: 207 — efter att ha förordat inrättandet
av statliga gymnasier i Ludvika och Örnsköldsvik — att starka skäl
talade för att nya gymnasier upprättades även på andra platser i landsorten
än de sålunda föreslagna. På grund av de statsfinansiella förhållandena
ville departementschefen dock icke för det dåvarande, innan ännu en allmän
överblick över landets gymnasieförhållanden och utbildningsmöjligheter
i övrigt vunnits, förorda inrättande av fler nya gymnasier än de båda
föreslagna, vilka syntes vara de mest angelägna.
I skrivelse den 6 september 1945 ha stadsfullmäktige i Söderhamn upprepat
sin framställning. Sedan denna remitterats till skolöverstyrelsen för
yttrande, ha stadsfullmäktige i Bollnäs i skrivelse till överstyrelsen framhållit,
att i första hand såväl Söderhamn som Bollnäs borde erhålla gymnasier,
men att, därest gymnasieorganisationen i Gävleborgs län för närvarande
blott kunde utbyggas med ett gymnasium, Bollnäs i vissa avseenden
hade större förutsättningar att uppbära ett gymnasium än Söderhamn.
Därest statligt gymnasium inrättades i Söderhamn, skulle alltjämt Hälsinglands
inland vara missgynnat.
Skolöverstyrelsen har — efter att ha vägt de skäl, som kunna anses tala
för ett gymnasium i den ena eller andra staden, mot varandra — icke funnit
anledning att frångå sin tillstyrkan av förstatligande av det kommunala
gymnasiet i Söderhamn.
Av handlingarna i ärendet inhämtas därutöver i huvudsak följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Kungl. Maj:ts proposition nr 14'',2.
I staden finnas för närvarande — förutom det kommunala gymnasiet med
ett lärjungeantal av omkring 75 elever — en samrealskola med omkring
350 elever samt en kommunal flickskola med omkring 130 elever. Stadens
kostnader för det kommunala gymnasiet uppges för åren 1913—1944 ha
uppgått till omkring 800 000 kronor.
Staden har en folkmängd av omkring 10 000 invånare samt är en centralpunkt
för träindustrien och en betydande handelsort. Avstånden till närmaste
gymnasiestäder, Gävle och Hudiksvall, äro 84 km., respektive 61 km.
Gymnasiets lärjungeområde innesluter en folkmängd av omkring 85 000
invånare. Underlaget för gymnasiet utgöres främst av stadens samrealskola
och kommunala flickskola samt delvis av samrealskolorna i Bollnäs och
Ljusdal samt högre folkskolan i Edsbyn. Tillströmningen till första ringen
av endera gymnasielinjen kan för närvarande beräknas uppgå till 25 å 30
elever. Kostnaderna för gymnasiets upprättande beräknas första året till i
runt tal 29 000 kronor och vid fullt utbyggd organisation till omkring
98 000 kronor.
Varberg. Förenämnde sakkunnige ansåg sig i sitt förslag till utvidgning
av gymnasieorganisationen icke kunna förorda inrättande av statligt
gymnasium i Varberg. Som skäl anfördes därvid, att elevantalet i samrealskolan
under åren 1935/40 visat sjunkande tendens, att avståndet till
närliggande gymnasiestäder icke vore alltför stort samt att Hallands län
i förhållande till andra län vore förmånligt ställt med avseende å gymnasier.
I skrivelse den 5 mars 1945 ha stadsfullmäktige i Varberg gjort framställning
örn upprättande av statligt gymnasium i staden. Av handlingarna
i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
Förutom samrealskolan, vilken är organiserad med såväl 5-årig som 4-årig
linje, finnes i staden en kommunal flickskola med omkring 120 elever.
Elevantalet i samrealskolan har stigit från 195 år 1940 till 275 år 1945.
Stadens folkmängd uppgår till omkring 11 500 invånare. Avstånden till
närmaste gymnasiestäder äro följande: Göteborg 77 km., Halmstad 74 km.
och Borås 86 km. Lärjungeområdet för ett eventuellt gymnasium beräknas
innesluta omkring 110 000 invånare. Underlaget för ett gymnasium
skulle främst utgöras av stadens samrealskola och kommunala flickskola
samt samrealskolan i Falkenberg men därutöver även delvis av samrealskolorna
i Kinna och Kungsbacka. Tillströmningen till första ringen av ett
3-årigt eller 4-årigt gymnasium kan för närvarande beräknas till omkring
35 elever.
Samrealskolans lokaler äro icke tillräckliga ens för samrealskolans behov,
varför ett nybygge synes erforderligt, örn realskolan skall kunna ombildas
till högre allmänt läroverk.
Skolöverstyrelsen har i sitt utlåtande över framställningen framhållit, att
de skäl, som i sakkunnigbetänkandet av år 1940 anförts mot upprättandet
av ett statligt gymnasium i Varberg, numera förlorat sin styrka. Då överstyrelsen
icke funnit frågan nödvändigtvis böra lösas i ett större sammanhang,
har överstyrelsen tillstyrkt ombildning från och med budgetåret
1946/47 eller den senare tidpunkt, Kungl. Majit kunde bestämma, av sam
-
Departe
mentschefen.
6 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 11+2.
realskolan i Varberg till högre allmänt läroverk med 4-årig latin- och 3-årig
reallinje. Kostnaderna ha beräknats till 15 000 kronor första året och 93 000
kronor vid fullt utbyggd organisation.
1940 års skolutredning har tillstyrkt framställningen i enlighet med skolöverstyrelsens
förslag.
En minoritet inom utredningen har med hänsyn till den pågående utredningen
rörande gymnasiets framtida organisation ansett sig kunna tillstyrka
framställningen endast i vad den avsåge realskolans i Varberg utvidgning
med ett 3-årigt realgymnasium.
1927 års riksdagsbeslut rörande de allmänna läroverkens organisation
innefattade upprätthållande av 49 högre, d. v. s. med gymnasier utrustade
allmänna läroverk. Sedan dess ha 16 nya sådana tillkommit, så att hela
antalet numera uppgår till 65. Av de 16 nytillkomna inrättades 9 under
det första decenniet efter nämnda riksdagsbeslut medan under det senare,
numera snart tilländalupna decenniet hittills inrättats 7 nya gymnasier.
Sistnämnda förhållande förtjänar uppmärksamhet i betraktande av den
på senare tid allt mera målmedvetna strävan att göra gymnasierna tillgängliga
för allt större befolkningsgrupper. Denna återhållsamhet sammanhänger
givetvis till stor del med de statsfinansiella förhållandena under krigsåren
men beror även på en önskan att så litet som möjligt föregripa en allmän
översyn av gymnasieorganisationen i samband med en kommande skolreform.
Nya gymnasier ha därför de senaste åren inrättats endast då särskilt
tungt vägande skäl befunnits föreligga. Sedan krigsutbrottet ha nya
gymnasier sålunda inrättats i Stockholm vid statens normalskola och i
landsorten i Boden, Hässleholm, Ludvika, Örnsköldsvik och Sollefteå.
Emellertid föreligga, såsom av den föregående redogörelsen framgår, åtskilliga
framställningar örn inrättande av nya statliga gymnasier även på
andra platser. Bland dessa framställningar är det särskilt tre, som med hänsyn
till de föreliggande omständigheterna för närvarande påkalla särskild
uppmärksamhet, nämligen de från Arvika, Söderhamn och Varberg. För
samtliga dessa tre städer gäller, att de med hänsyn till sin storlek och egenskap
av industri- eller handelscentra, förefintliga underlag i form av realskolor
och därmed jämförliga läroanstalter samt övriga förhållanden synas
vara väl i stånd att uppbära statliga gymnasier. Beträffande Arvika och
Söderhamn må därtill erinras, att dessa städer — Arvika sedan år 1936 och
Söderhamn sedan år 1913 — upprätthållit kommunala gymnasier; för dessa
städers vidkommande utgör nämnda omständighet ett ytterligare motiv
för inrättande av statliga gymnasier, som icke får förbises.
Därest icke de inom skolans område pågående utredningarna, vilka syfta
till en vittgående omorganisation av hela vårt skolväsen, enligt mitt förmenande
tvingade till skärpt återhållsamhet i fråga om mera betydande
Kungl. Majlis ''proposition nr 1/+2.
7
organisatoriska förändringar av läroverksorganisationen, skulle jag med hänsyn
till de skäl, som kunna anföras till stöd för nyssnämnda framställningar
från Arvika, Söderhamn och Varberg, icke tvekat att för egen del förorda
bifall till dessa. I skolfrågans nuvarande läge anser jag mig dock icke böra
medverka till den ifrågasatta utbyggnaden av en organisation, som måhända
står inför en omdaning, vars förverkligande skulle försvåras av en
sådan utbyggnad. Jag ser mig därför icke för närvarande i stånd att tillstyrka
ifrågavarande framställningar. Emellertid vill jag uttala en förhoppning
om att frågan örn en blivande skolreform snart skall ha kommit i ett
sådant läge, att spörsmålet örn fortsatt utbyggande av läroverksorganisationen
med statliga gymnasier på nämnda orter skall kunna upptagas till förnyat
övervägande.
Med hänsyn till de särskilda skäl, som — enligt vad nyss framhållits —
kunna anses tala till förmån för framställningarna från Arvika och Söderhamn
genom förekomsten av kommunala gymnasier därstädes, har jag för
dessa städers vidkommande funnit skäl att, såsom en provisorisk anordning
i avvaktan på en slutlig lösning av gymnasiefrågan, överväga en höjning
av det statsunderstöd, som för närvarande utgår till ifrågavarande
kommunala gymnasier. För närvarande utgör det årliga understödet till
vartdera gymnasiet 6 000 kronor. Med hänsyn till de avsevärda kostnader
dessa städer få vidkännas för gymnasiernas upprätthållande anser jag mig
sålunda böra förorda, att statsunderstödet till vartdera av dem från och
med nästa budgetår höjes till 15 000 kronor. Härigenom skulle omkring
hälften av kommunernas kostnader övertagas av staten. En höjning av anslaget
till Kommunala läroverk: Understöd åt kommunala gymnasier blir
vid bifall härtill erforderlig. Jag återkommer därtill i det följande.
II. Engelska som begynnelsespråk.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet
den 19 november 1937 ledamoten av riksdagens första kammare,
lektorn I. Hj. E. Pauli, ordförande, adjunkten O. I. Björkhagen,
adjunkten K. S. Erlandson, ämneslärarinnan Lily Georgina Fredrika Leffler
och adjunkten S. A. Lide för att inom departementet verkställa utredning
och avgiva förslag angående det främmande språk, som borde vara begynnelsespråk
i realskolan. I sitt den 23 augusti 1938 avgivna betänkande i
ämnet (stat. off. utr. 1938: 32) föreslogo de sakkunniga, att engelskan skulle
bli begynnelsespråk i såväl den 5-åriga som den 4-åriga realskolan.
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 10 mars, den 5 maj och den 18 augusti
1939 ha från och med läsåret 1939/40 försök med engelska som begynnelsespråk
vid undervisningen varit anordnade vid 20 allmänna läroverk, 4 kommunala
flickskolor och 3 kommunala mellanskolor.
8
Kungl. Maj:ts ''proposition nr iA2.
Den 13 april 1945 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen att skyndsamt
inkomma med redogörelse för ifrågavarande försöksundervisning samt
— i den mån tillförlitliga uppgifter örn tillräckligt underlag förelåge för ett
bedömande härav — jämväl för resultaten av den vid folkskoleseminarierna
meddelade undervisningen i engelska och tyska.
Med skrivelse den 14 januari 194G har skolöverstyrelsen inkommit med
utlåtande i fråga örn försöksverksamheten med engelska som begynnelsespråk.
Samtidigt har överstyrelsen förklarat sig ämna senare inkomma med
utlåtande över den vid folkskoleseminarierna meddelade undervisningen i
främmande levande språk.
Efter att inledningsvis ha erinrat örn att överstyrelsen i utlåtande den
14 januari 1939 över nyssnämnda sakkunnigbetänkande förordat bibehållande
av den dittillsvarande ordningen med tyska som begynnelsespråk har
överstyrelsen i sitt nu föreliggande utlåtande lämnat en utförlig redogörelse,
grundad på infordrade uppgifter från vederbörande läroanstalter, för resultaten
av den hittills bedrivna försöksverksamheten med engelska som begynnelsespråk.
Beträffande detaljerna i denna redogörelse torde jag få hänvisa
till handlingarna i ärendet. Jag skall här endast återgiva följande av
överstyrelsen gjorda sammanfattning av de intryck och erfarenheter,
som framkommit i de från försöksskolorna avgivna yttrandena.
Försöker man sammanfatta de intryck och erfarenheter, som framkommit
i de från försöksskolorna avgivna utlåtandena örn de engelska linjernas
verksamhet sedan höstterminen 1939, torde man finna, att de pedagogiska
förhoppningar, som av dessa linjers förespråkare knötos till desamma, endast
delvis blivit infriade. De engelska linjerna lia aldrig blivit riktigt populära
— först på de allra sista åren har en förbättring inträtt i detta hänseende
— men deras bristande popularitet förklarar endast delvis, att de icke blivit
en pedagogisk framgång. Ett minst lika stort inflytande på resultatet som
valet av begynnelsespråk torde kunna tillskrivas lärarnas olika skicklighet
och undervisningsmetoder, läroböckernas beskaffenhet o. s. v., allt faktorer,
som man här tvingas bortse från, då man måste räkna med genomsnittsförhållanden.
Ser man saken i stort, visa sig de engelska linjerna ungefär
jämbördiga med de tyska, om man nämligen fasthåller vid att kunskapskraven
böra vara principiellt desamma på båda linjetyperna. Det är omkring
samma procentuella antal elever, som på normal tid genomgår skolan,
och underbetygsfrekvensen och kvarsittningsprocenten äro också i stort sett
likartade på båda linjerna. Eleverna på de engelska linjerna stå i kunskapshänseende
i allmänhet framom lärjungarna på de tyska linjerna i fråga om
ämnet engelska, men i tyska äro de dem underlägsna. Vad de båda språken
vunnit eller förlorat på omläggningen av språkföljden, torde icke för närvarande
med säkerhet kunna i detalj avgöras. Av betygsfördelningen i realexamen
samt av antalet lästa textsidor framgår, att, vad realskolan beträffar,
tyskan på de engelska linjerna förlorat ungefär lika mycket, som engelskan
vunnit. Verkningarna på gymnasiet, vilka i huvudsak falla utanför
ramen av här förevarande undersökning, låta sig ännu knappast tillförlitligt
bedömas. Av de inkomna uttalandena framgår dock, att för de engelska linjernas
elever tyskan under särskilt det första gymnasieåret vållat svång
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr lJp2.
heter och att ifrågavarande lärjungar i nämnda ämne i allmänhet icke hunnit
så långt som de tyska linjernas elever. Arbetsfördelningen inom de olika
klasserna på de engelska linjerna har befunnits mindre ändamålsenlig än
på de tyska, och eleverna på de sistnämnda linjerna ha alltså fått en jämnare
lärogång i sina språkstudier än lärjungarna på de engelska linjerna.
Ett av de värdefullaste dragen i den engelska försöksundervisningen är den
arbetsglädje, som eleverna enligt åtskilliga vittnesbörd erfara under det
första året de studera engelska. Det bar dock visat sig, att denna entusiasm
knappast hjälper dem, när de senare i sina språkstudier skola bemästra större
svårigheter. Slutligen förtjänar det uppmärksammas, att det vid försöksskolorna
framkommit ytterst fåtaliga positiva uttalanden till förmån för
genomförande av engelska som begynnelsespråk i den högre skolan.
Som sin egen uppfattning i frågan har överstyrelsen anfört i
huvudsak följande.
På åtskilliga håll har den tanken kommit till synes, att som en följd av
de ändrade tidsförhållandena det tyska språket borde tilldelas en vida
anspråkslösare plats i våra skolor. Man vill göra gällande, att tyskan genom
kriget mist sin betydelse både på det kulturella och på det ekonomiska området,
att vår kontakt med Tyskland i både andligt och materiellt hänseende
är upphävd, att vi icke längre ha så stort behov att lära oss tyska och
att vi följaktligen kunna låta språket spela en alldeles underordnad roll i
våra läroverk, på samma gång som man understryker de starka sympatier,
som engelskan åtnjuter i vida kretsar i vårt land, varom bland annat engelskans
starka ställning inom den frivilliga bildningsverksamheten vittnar.
Överstyrelsen kan dock för sin del icke oreserverat ansluta sig till en dylik
argumentering. Man kan icke låta valet av begynnelsespråk påverkas av
tillfälliga politiska och kulturella konjunkturer. Våra förbindelser med tyskspråkiga
länder komma givetvis till en tid att förbli svagare, men hur länge
detta kommer att vara, vet ingen för närvarande, och förr eller senare torde
vi svenskar på ett eller annat sätt komma att återknyta våra vetenskapliga,
tekniska, industriella, merkantila och andra förbindelser med tysktalande
folk. Med hänsyn härtill finner överstyrelsen önskvärt, att en viss balans
mellan tyskans och engelskans ställning på skolschemat alltjämt upprätthålles,
att engelskan visserligen träder i förgrunden på ett mera markerat sätt
än förr men att tyskan icke tvingas intaga en alltför undanskymd plats vid
dess sida. Engelskan skulle vid ett tillgodoseende av detta önskemål komma
att bli huvudspråk även inom realskolan, något som överstyrelsen av flera
skill finner befogat.
De engelska försökslinjerna beteckna i pedagogiskt avseende fullt framkomliga
vägar. De invändningar, som riktats mot dem, gälla i huvudsak
icke linjerna i och för sig utan deras avvägning i vissa avseenden i förhållande
till de tyska linjerna. Huvudinvändningen har varit, att resultatet i
tyska på de engelska linjerna visat sig underlägset resultatet i tyska på de
tyska linjerna. Med hänsyn till å ena sidan det av praktiskt-kulturella skäl
i någon mån minskade behovet av kunskaper i tyska, å andra sidan de engelska
linjernas dokumenterade överlägsenhet över de tyska i fråga örn ämnet
engelska kan emellertid det något sämre resultatet i tyska på de engelska
linjerna icke tillmätas avgörande vikt.
Mot sistnämnda linjer har vidare invänts, att timplanerna för desamma
icke vore på alla punkter viii avvägda. Framför allt skulle arbetsbördan i
Departe
mentschefen.
10 Kungl. Maj:ts ''proposition nr Lfé.
klass 2°, engelsk linje, vara för tung, men över huvud vore arbetsfördelningen
på de engelska linjerna alltför ojämn. Överstyrelsen är medveten om det berättigade
i dessa anmärkningar. När de nu tillämpade provisoriska timplanerna
föreslogos av överstyrelsen, saknades på grund av de givna direktivens
avfattning möjlighet att åstadkomma i alla enskildheter fullt tillfredsställande
timplaner. Såsom provisorium äro dock dessa timplaner fullt användbara.
De böra emellertid vid fastställandet av timplanerna för den
nya realskolan självfallet underkastas en revision på samma sätt som timplanerna
för övriga ämnen.
Icke heller det påfallande svala intresset vid försöksläroverken för genomförandet
av engelska som begynnelsespråk behöver slutligen innebära en
allvarligare invändning. Vid de nämnda läroanstalterna har huvudintresset
säkerligen i allmänhet snarare knutits till tyskans framtida öde än till engelskans,
då tyskan är det av de båda språken, som visat sig förlora mest på
omläggningen. Det är av anförda skäl också naturligt, att man vid försöksläroverken
funnit den nuvarande språkföljden med tyska som begynnelsespråk
i det hela fördelaktigare. Engelskan torde icke komma att förlora
något på omläggningen; för detta ämne innebär ställningen som begynnelsespråk
under de givna förutsättningarna i huvudsak en förmån.
Överstyrelsen förordar principiellt genomförandet av engelskan som begynnelsespråk
vid alla högre skolor från och med höstterminen 1946. Omläggningen
bör ske successivt med början i lägsta klassen. De för försökslinjerna
hittills gällande timnlanerna böra tills vidare tillämpas. Man kan
överväga, huruvida tyska linjer även i fortsättningen böra finnas kvar parallellt
med de engelska. Överstyrelsen anser dock en definitiv omläggning
av språkföljden vara att föredraga. Erfarenheten från försöksläroverken
pekar otvetydigt i denna riktning; såväl pedagogiska som organisatoriska
och ekonomiska skäl tala för att genomförandet av engelska som begynnelsespråk
göres generellt. Lärarfrågan kommer säkerligen i regel icke att vålla
oöverstigliga svårigheter. Tyskans timtal är även efter omkastningen av
språkföljden jämförelsevis högt, och det sammanlagda timantalet i modersmålet,
tyska och engelska förblir oförändrat.
I ett och annat fall torde dock omläggningen kunna vålla mera avsevärda,
ehuru vanligen övergående svårigheter vid dispositionen av de tillgängliga
lärarkrafterna. Måhända kan ock här och där antalet kvarsittare från de
tyska linjerna bli så avsevärt, att för deras del någon specialanordning kan
befinnas motiverad. Särskilda bestämmelser för dylika fall äro dock knappast
behövliga. Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att på given
anledning till Kungl. Majit inkomma med erforderliga förslag.
Under hänvisning till vad sålunda anförts, har överstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreskriva, att från och med läsåret 1946/47 engelska
införes som begynnelsespråk vid undervisningen i de under överstyrelsens
inseende stående högre skolorna.
Tanken att göra engelska språket till huvudspråk på det lägre läroverksstadiet
genom att låta detta ersätta tyska språket såsom begynnelsespråk
har länge varit aktuell. Härtill ha många omständigheter bidragit, vilka
ligga i så öppen dag att det torde vara överflödigt att här närmare ingå på
dem. Endast en av dessa må här särskilt framhållas, nämligen den domme
-
11
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1fårande
ställning engelskan intager inom det fria folkbildningsarbetet och i
diskussionen om införande av ett främmande språk såsom ordinarie ämne
på det högre folkskolestadiets schema. Det torde endast vara en tidsfråga,
innan den senare tanken kommer att förverkligas, varvid av såväl praktisktkulturella
som pedagogiska skäl icke gärna kan bli fråga örn annat språk
än engelskan. En naturlig, för att icke säga nödvändig följd härav synes då
bli, att detta språk även får inleda språkundervisningen i realskolan. I
själva verket synas nu antydda skäl för en omkastning av realskolans språkföljd
vara så bärkraftiga, att endast mycket nedslående resultat av den år
1939 påbörjade försöksundervisningen skulle kunna föranleda till tveksamhet
inför en sådan åtgärd. Den av överstyrelsen nu lämnade redogörelsen
för försöksundervisningen synes emellertid icke kunna anföras som skäl emot
en förändring i sådan riktning utan har tvärtom stärkt mig i min uppfattning
örn lämpligheten därav. Av överstyrelsens redogörelse synes sålunda
framgå, att språkföljdens omkastning vid försöksläroverken verkat befrämjande
på studieresultatet i engelska i realskolan, medan tyskan visserligen
i någon mån förlorat på anordningen, men icke mer än att nackdelen härav
får anses kompenserad av fördelen''med det förbättrade resultatet i engelskan.
Ur rent pedagogiska synpunkter synas icke heller några avgörande
invändningar kunna resas mot engelskan som begynnelsespråk, framförallt
icke sedan med ledning av erfarenheterna från försöksundervisningen vissa
justeringar i timplanerna vidtagits.
I likhet med skolöverstyrelsen är jag sålunda av den uppfattningen, att
engelskan bör göras till begynnelsespråk vid undervisningen i de allmänna
läroverken och därmed jämförliga läroanstalter. Omläggningen torde över
hela linjen böra ske från och med nästa läsår. Jag har för avsikt att framdeles
anmäla denna fråga, vilken icke påkallar något beslut av riksdagen, för
Kungl. Majit.
III. Anslagsberäkningar.
1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar,
a) Besparingsåtgärder m. m.
Antalet nybörjaravdelningar utgjorde läsåret 1939/40 533.
För budgetåren 1940/41—1943/44 föreskrevs årligen i besparingssyfte en
begränsning av antalet sådana avdelningar, till följd varav antalet sistnämnda
år icke stigit till mer än 540. Ifrågavarande restriktioner upphävdes
åter från och med budgetåret 1944/45. Nämnda år utgjorde antalet nybörjaravdelningar
589, vilket antal innevarande läsår ökats till 628. Den relativt
stora stegringen dessa år hänför sig i huvudsak till det från och med
budgetåret 1944/45 pågående förstatligandet av kommunala mellanskolor.
12
Kungl. Majlis proposition nr 14%.
Antalet nybörjaravdelningar på realskole- och gymnasiestadierna har från
och med budgetåret 1939/40 varit följande:
Budgetår
Antal nybörjaravdelningar
På realskole- stadiet
På gymnasie- stadiet
Sunarna
1939/40 .........
345
188
533
1940/41 .........
341
179
520
1941/42 .........
343
181
529
1942/43 .........
354
181
535
1943/44 .........
364
176
540
1944/45 .........
405
184
589
1945/46 .........
439
189
628
Samtidigt har antalet lärjungar undergått följande förändringar:
Budgetår
Totalt antal
lärjungar
Antal lärjungar i nybörjaravdelningar
På realskole- stadiet
På gymnasie- stadiet
Summa
1939/40 .....
51 217
10 349
4 379
14 728
1940/41 .....
51 622
9 971
4 338
14 309
1941/42 .....
52 667
10 429
4 449
14 878
1942/43 .....
53 633
10 886
4 248
15 134
1943/44 .....
54 649
11 416
4 260
15 676
1944/45 .....
56 852 ‘
13 368
4 334
17 702
1945/46 .....
59 966
13 689
4 414
18 103
För nästa läsår beräknar skolöverstyrelsen vid ostörd utveckling och under
hänsynstagande endast till sådana förändrade organisatoriska förhållanden,
som föranledas av förstatligandet av kommunala mellanskolor, antalet lärjungar
och klassavdelningar på följande sätt:
Lärjungar
Klassavdelningar
i nybörjaravdelningar
Totalt
i nybörjaravdelningar
Totalt
realskolan
gymnasiet
antal
realskolan
gymnasiet
antal
Läsåret 1945/46 .......
13 689
4 414
59 966
439
189
2 334
Ökning 1946/47:
a) Läroverk utom de kom- munala mellanskolor, som
beräknas komma under
förstatligande från och
med 1946/47 .......
451
226
3194
11
7
107
b) Kommunala mellanskolor,
som beräknas komma un- der förstatligande från och
med 1946/47 ......
800
800
29
29
Summa
14 940
4 640
63 960
479
196
2 470
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 1J$.
Vid dessa beräkningar har överstyrelsen utgått ifrån, dels att lärjungemaximum
i realskolans avslutningsklass alltjämt sättes till 35, dels ock att
icke heller nästa läsår lärjungeintagning skall äga rum i första kretsen av
lyceilinjen vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och av de klassiska
försökslinjerna vid Hvitfeldtska högre allmänna läroverket i Göteborg
och vid högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm i Stockholm, i
första ringen av det treåriga latingymnasiet vid högre allmänna läroverken
i Halmstad, Karlskrona, Kristianstad och Västerås samt högre allmänna
läroverket för gossar i Malmö och karolinska högre allmänna läroverket i
Örebro, i första ringen av den fyraåriga latinlinjen vid högre allmänna läroverket
i Vänersborg ävensom i första klassen av den fyraåriga realskollinjen
vid samrealskolan i Trelleborg, samt att intagning i första ringen av det treåriga
latingymnasiet vid högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm
i Stockholm skall ske, endast om motsvarande ring vid högre allmänna läroverket
för gossar å Norrmalm visar sig otillräcklig.
Emellertid har överstyrelsen i fortsättningen hemställt, att lärjungemaximum
i realskolans avslutningsklass och flickskolornas
två högsta klasser måtte från och med nästa budgetår
åter sättas till 30. Vidare har överstyrelsen föreslagit, att den för närvarande
gällande begränsningen av rätten till uppdelning av klass
vid nybörj arundervisning i språk måtte upphävas. Därjämte
har överstyrelsen i detta sammanhang förordat ett par andra åtgärder
i syfte att förbättra undervisningen. Vid bifall till vissa av dessa förslag
skulle antalet klassavdelningar komma att ökas utöver vad ovan angivits.
Beträffande dessa förslag må anföras följande.
Enligt § 44 mom. 3 läroverksstadgan må i varje för viss årsklass bestämd
avdelning undervisas å gymnasiet och lyceet samt i realskolans högsta klass
högst 30 och i övriga klasser högst 35 lärjungar, såvida icke skolöverstyrelsen
efter framställning av vederbörande rektor annorlunda bestämmer.
Vidare gäller enligt kungörelsen den 17 mars 1933 angående timplaner för
rikets allmänna läroverk (nr 110), att klassavdelning med mer än 20 lärjungar
må delas i två undervisningsavdelningar under 1 veckotimme i vart
och ett av ämnena modersmålet, tyska, engelska och franska i de klasser
av realskolan, där undervisningen i dessa ämnen tager sin början. Motsvarande
bestämmelser i båda nu nämnda avseenden gälla beträffande de kommunala
flickskolorna och mellanskolorna, de praktiska mellanskolorna och
de högre folkskolorna.
Från och med budgetåret 1940/41 har emellertid av statsfinansiella skäl
genomförts en höjning av elevantalet i realskolans avslutningsklass och därmed
jämförliga klasser vid högre kommunala skolor från 30 till 35, varjämte
föreskrivits, att nyss angiven uppdelning av klassavdelning vid nybörjarundervisning
i språk icke må äga rum, örn särskilda kostnader för
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 11$.
statsverket därav föranledas. Genom dessa åtgärder har ernåtts en årlig
besparing, som år 1940 beräknades till sammanlagt i runt tal 670 000 kronor,
varav 345 000 kronor vid de allmänna läroverken och återstoden vid
de kommunala skolorna. En viss, ehuru relativt obetydlig besparing har ernåtts
genom motsvarande åtgärder vid de statsunderstödda privatläroverken.
I samband med sina anslagsäskanden för nästa budgetår har nu skolöverstyrelsen
föreslagit upphävandet av dessa besparingsåtgärder. Enligt överstyrelsens
beräkningar skulle vid läroverken en sänkning av lärjungemaximum
i realskolans högsta klass medföra en ökning av antalet klassavdelningar
med 12 och av antalet erforderliga lärartimmar med så mycket som
motsvarar 15 lärare med full tjänstgöring samt ett upphävande av restriktionerna
beträffande uppdelning av klassavdelning vid språkundervisning
en ökning av antalet lärartimmar med så mycket som motsvarar 57 lärare
med full tjänstgöring.
Ett upphävande av nu ifrågavarande besparingsåtgärder skulle enligt
överstyrelsens beräkningar för nästa budgetår medföra en kostnadsökning
med följande belopp.
Sänkning av
lärj. max. i real- skolans högsta
klass
Uppdelning av
klassavdelning
vid nybörj ar- undervisning
i språk
Allmänna läroverken..........
..... 82 000
312 000
Kommunala flickskolorna......
..... 31000
51000
» mellanskolorna . . . .
..... 18 000
34 000
Praktiska »
_
27 000
Högre folkskolorna...........
—
2 000
Privatläroverken.............
..... 2 200
7 500
Summa kostnadsökning 133 200
433 500
I anslutning till förslaget om sänkning av lärjungemaximum i realskolans
högsta klass har överstyrelsen jämväl föreslagit en annan åtgärd, avsedd som
ett komplement till nyssnämnda förslag och innebärande, att befintliga parallellavdelningar
skulle under nästa läsår få bibehållas vid flyttning till näst
högsta klassen i realskolan, under förutsättning att minst 30 elever komme
på varje avdelning av klassen, innan ny avdelning inrättades inom densamma.
Ehuru avsevärt mer begränsad till sin pedagogiska betydelse än
den föreslagna sänkningen av lärjungemaximum i realskolans högsta klass,
skulle dock enligt överstyrelsens mening den nu ifrågasatta åtgärden innebära
vissa fördelar för undervisningen. Ett genomförande av densamma
skulle vid de allmänna läroverken medföra en ökning av antalet klassavdelningar
med 2 och av antalet lärare med full tjänstgöring likaledes med 2.
Kostnaderna härför skulle belöpa sig till i runt tal 11 000 kronor. Översty
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr lJfå.
reisen, som föreslagit, att denna åtgärd måtte vidtagas även för de kommunala
och de praktiska mellanskolornas del, har beräknat merkostnaderna
härför till 22 000 kronor respektive 6 000 kronor.
Slutligen har överstyrelsen i detta sammanhang föreslagit, att samläsning
icke vidare skall behöva anordnas mellan realskolans avslutningsklass och
gymnasiets ringar. Den härav föranledda merkostnaden skulle inskränka
sig till i runt tal 6 000 kronor. Överstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Undervisningen i realskolans högsta klass bör i stor utsträckning syfta
till att giva en avslutad och avrundad kurs för lärjungar, som lämna skolan
och på olika levnadsbanor gå ut i livet. Undervisningen i gymnasiets lägre
ringar åter bör lägga en grund för fortsatta studier. Svårigheten markeras
ytterligare därigenom, att i realskolans högsta klass vårterminens sista månad
ägnas åt avläggandet av de skriftliga proven för realexamen och förberedelser
för den muntliga prövningen.
Samläsning mellan dessa klasser behöver lyckligtvis icke tillgripas i alltför
stor utsträckning. Den kan anordnas i fysik mellan realskolans avslutningsklass
och ring LII4 samt i franska och geografi mellan avslutningsklassen
och någon av ringarna RI4 och LI4. I samtliga nämnda ämnen förekommer
den dock mycket sällan. Innevarande år medgiva lärjungesiffrorna
endast på 4 ställen samläsning i franska och geografi och på 2 ställen
samläsning i fysik. Besparingen för statsverket genom samläsningen i dessa
ämnen inskränker sig till sammanlagt 24 veckotimmar, vilket motsvarar
en heltidstjänstgörande lärarkraft för hela läroverksorganisationen. Särskilt
i ämnet franska, vilket i realskolan är frivilligt, är samläsningen olämplig.
Den har ofta lett till klagomål och åtminstone i vissa fall föranlett lärjungar
i realskolan att nedlägga det för dem frivilliga ämnet.
Med hänsyn till de olägenheter, som den här ifrågavarande samläsningen
medför, anser överstyrelsen, att den icke bör anordnas längre än som är
oundgängligen nödvändigt. Att den relativt sällan behöver komma till
stånd, minskar självfallet icke olägenheterna i de fall, då den verkligen tilllämpas.
Finansiellt är dess betydelse högst begränsad.
Vid bifall till överstyrelsens i det föregående framställda förslag skulle
alltså antalet klassavdelningar vid de allmänna läroverken nästa budgetår
uppgå till (2 470 -f- 12 -f- 2 =) 2 484.
Liksom föregående år har överstyrelsen ansett sig även nu böra undersöka,
huruvida icke på något håll inom läroverksorganisationen mindre välbesökta
linjer finnas, vilka utan alltför kännbara olägenheter kunna indragas.
Överstyrelsen har därvid anträffat endast tre fall, där lärjungeantalet
i begynnelseklassen under två på varandra följande år understigit 10
eller eljest lärjungetillströmningen syntes mindre tillfredsställande. En översikt
över dessa linjer lämnas i följande tablå.
16
Kungl. Majlis proposition nr 1J$.
Linje
Lärjungeantal
höstterminen 1944
höstterminen 1945
Gymnasielinjer:
Boden: 4-årig latinlinje.......
7 + 10 + 81) =25
0 +7 + 6 + 7 =25
Strängnäs: » » .......
8 + 4 + 8 + 10 = 30
7 + 8 + 2 + 10 = 27
Realskollinje:
Strängnäs: 4-årig............
5+ 8 +9 + 3 =25
9 + 6 + 13 + 8 = 36
Överstyrelsen har emellertid icke velat föreslå någon av dessa linjer till
indragning. Överstyrelsen har anfört:
Såsom av översikten framgår, utgöras de enda gymnasium] er, som äro
fåtaligt besökta, av de fyraåriga latinlinjerna vid högre allmänna läroverken
i Boden och Strängnäs. Dessa linjer äro emellertid de enda vid dessa läroverk
förekommande latinlinjerna, varför överstyrelsen icke är beredd att
föreslå dem till indragning.
Däremot torde man kunna ifrågasätta, örn icke den vid högre allmänna
läroverket i Strängnäs befintliga fyraåriga realskollinjen skulle kunna temporärt
nedläggas. Antalet elever i nybörjarklassen på denna linje har nu fyra
år å rad understigit 10. Med hänsyn till den i största möjliga utsträckning
tillämpade samläsningen mellan den fyraåriga och den femåriga realskollinjen,
varigenom kostnaden för linjens uppehållande avsevärt inskränlces,
samt till den fasta ställning den fyraåriga linjen intager i vårt skolsystem,
vill överstyrelsen dock icke påyrka den här ifrågavarande realskollinjens
avveckling utan tills vidare avvakta linjens framtida utveckling.
I detta sammanhang upptager skolöverstyrelsen vidare till diskussion frågan
om en allmän begränsning av antalet nybörjara vdelningar
och anför i detta hänseende bland annat följande.
Det beräknade antalet nybörjaravdelningar höstterminen 1946 kommer
att överstiga antalet avdelningar av detta slag höstterminen 1939. Såsom
framgår av följande tabell, kommer ökningen dock nästan uteslutande att
falla på realskolans nybörjaravdelningar.
Å r
Antalet nybörj aravdelningar
i realskolan
på gymnasiet
1939 ..............
345
188
1940 .............
341
179
1941..............
348
181
1942 ..............
354
181
1943 ..............
364
176
1944..............
405
184
1945 ..............
439
189
1946 ..............
[479]
[196]
‘) Högsta ringen ej upprättad.
Kungl. May.ts proposition nr 1^2. 17
Medan år 1939 345 avdelningar funnos av realskolans första klass, har
antalet nu stigit till 439 och kan för 1946 beräknas till 479. För gymnasiet
uppgick däremot antalet ny börj aravdelningar höstterminen 1939 till 188,
belöper sig innevarande hösttermin till 189 och beräknas nästa läsår uppgå
till 196, en relativt obetydlig ökning i förhållande till 1939 års siffra.
De skäl, som föranlett riksdagen att slopa maximeringsbestämmelserna
för antalet nybörjaravdelningar — bland vilka särskilt det förhållandet
torde ha varit av betydelse, att avsevärda svårigheter med hänsyn till ovissheten
om vilket antal kommunala mellanskolor som komme att förstatligas
varje särskilt budgetår förelåge för fastställande av en lämpligt avvägd
maximisiffra beträffande antalet nybörjaravdelningar — kvarstå alltjämt
med oförminskad giltighet. Såsom framgår av den meddelade tabellariska
översikten har tillväxten huvudsakligen skett på realskolestadiet, medan
den inom gymnasiet icke varit större, än att antalet nybörjaravdelningar
här ännu innevarande läsår blott obetydligt överstiger antalet sådana avdelningar
vid stormaktskrigets utbrott. Överstyrelsen vill därför ånyo hemställa,
att intet maximital fixeras för nyborjaravdelningarna under nästkommande
budgetår. Nya avdelningar böra efter Kungl. Maj:ts prövning
i varje särskilt fall kunna upprättas, därest i annat fall ett avsevärt antal
inträdessökande måste avvisas.
Statskontoret har beträffande förslaget örn upphävande av vissa
besparingsåtgärder anfört följande.
Statskontoret inser till fullo, att det ur pedagogisk synpunkt kan vara
önskvärt med en återgång till förkrigsförhållandena på förevarande område.
För att vinna detta önskemål erfordras dock betydande anslagsökningar.
Ämbetsverket föreställer sig, att vid budgetavvägningen medel icke kunna
ställas till förfogande i sådan utsträckning, att redan från och med nästkommande
budgetår en återgång till förkrigsförhållandena på förevarande
område helt möjliggöres. Därest framställningen skulle anses nu kunna i viss
utsträckning vinna tillmötesgående, synes en lämplig uppmjukning av besparingsbestämmelserna
kunna genomföras successivt, förslagsvis genom att
till en början maximiantalet lärjungar i vissa klasser nedsättes från 35 till
det tidigare bestämda antalet, 30, under det att exempelvis med upphävande
av de restriktiva bestämmelserna angående uppdelning av vissa avdelningar
vid nybörjarundervisning i modersmålet m. m. tillsvidare anstår.
Beträffande frågan om indragning av den fyraåriga realskollinjen
vid högre allmänna läroverket i Strängnäs
har statskontoret, med hänsyn till att antalet elever i nybörjarklassen
undergått en viss ökning, i enlighet med överstyrelsens förslag funnit linjen
böra bibehållas tills vidare under nästa läsår. I
I besparingssyfte genomfördes från och med budgetåret 1940/41 en höjning
av lärjungemaximum i realskolans högsta klass och flickskolans två
högsta klasser från 30 till 35, varjämte föreskrevs, att uppdelning av ldassavdelning
vid nybörjarundervisning i modersmålet, tyska, engelska och
franska icke finge äga rum, därest särskilda kostnader för statsverket därav
föranleddes. Frågan örn en uppmjukning eller ett upphävande av dessa re
Bihang
till riksdagens ''protokoll 191^6. 1 sami. Nr 1^2. 2
Departe
mentschefen.
18
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1/+2.
striktioner har sedan dess flera gånger varit föremål för statsmakternas
prövning. Senast har 1945 års riksdag i anledning av ett motionsvis gjort
yrkande förklarat sig förutsätta, att förslag om upphävande av ifrågavarande
besparingsåtgärder komme att föreläggas 1946 års riksdag. Som av den
föregående redogörelsen framgår, har skolöverstyrelsen i sina anslagsäskanden
för nästa budgetår gjort framställning i sådant syfte.
Jag vill till en början framhålla, att jag till fullo inser det berättigade i
de klagomål, som från olika håll framförts rörande de olägenheter för undervisningen,
som vållats av ifrågavarande besparingsåtgärder. Beträffande
ökningen av lärjungemaximum syftar jag därvid icke blott på de nackdelar
ur pedagogisk synpunkt, som undervisningen i så stora klassavdelningar på
realskolans och flickskolans avslutningsstadium måste innebära, utan lika
mycket på de olägenheter även ur andra än rent pedagogiska synpunkter,
som otvivelaktigt äro förknippade med de återkommande omgrupperingarna
av eleverna vid sammanslagning till nya klasser. Det skulle med hänsyn
till dessa omständigheter varit befogat med en omedelbar återgång till normala
förhållanden på detta område. Tyvärr synes emellertid detta icke
möjligt. Den sedan mitten av 1930-talet kraftigt ökade nativiteten torde
nämligen med största sannolikhet för läroverkens del komma att för en avsevärd
tid framåt medföra en sådan ansvällning av elevantalet, att alla tillgängliga
organisatoriska resurser måste utnyttjas. Bland annat kan det därvid
måhända visa sig nödvändigt att överväga en allmän höjning av elevantalet
i klassavdelningarna. Med dessa fakta för ögonen anser jag mig icke
nu kunna förorda ett omedelbart slopande av förevarande restriktioner,
vilka kanske redan om få år ånyo måste tillgripas. Av samma skäl kan jag
icke biträda överstyrelsens förslag örn rätt för läroverken att under viss
förutsättning bibehålla förefintliga parallellavdelningar vid elevernas flyttning
till realskolans näst högsta klass.
Vad därefter angår restriktionerna beträffande rätten till uppdelning av
klassavdelning vid nybörjarundervisning i språk, måste dessa självfallet inverka
menligt på möjligheterna att åstadkomma den individualiserade undervisning,
som är en viktig förutsättning för ett gott resultat av språkundervisningen.
Möjligheten att i vissa fall kunna dela en klassavdelning innebär
onekligen en god utväg att motverka de olägenheter, som de stora
klassavdelningarna medföra. Denna utväg synes med hänsyn till vad nyss
anförts för framtiden särskilt värdefull och kan måhända tillgripas i större
utsträckning än hittills ifrågasatts. Jag ställer mig därför i princip välvillig
till ett upphävande av de under kriget införda restriktionerna på detta
område. Med hänsyn emellertid till de många andra trängande önskemål
av kostnadskrävande art, som nu stå inför realiserande, anser jag, att därmed
bör kunna anstå ännu någon tid.
Mitt ställningstagande i det föregående föranleder en minskning av anslagsbehovet
för nästa budgetår i förhållande till överstyrelsens beräkningar
med (312 000 + 82 000 + 11 000 =) 405 000 kronor.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
Jag vill icke motsätta mig överstyrelsens förslag om slopande av samläsning
mellan realskolans högsta klass och vissa gymnasieringar.
Någon ändring beträffande de omständigheter, som föranlett riksdagen
att för de båda senaste budgetåren icke föreskriva något maximum för antalet
nybörjaravdelningar vid de allmänna läroverken, synes icke ha skett.
Jag vill därför förorda, att icke heller för nästa budgetår någon föreskrift
i sådant hänseende meddelas. Därvid förutsätter jag givetvis alltjämt, att
medgivande från Kungl. Maj:ts sida att upprätta nya parallellavdelningar
inom nybörjaravdelningar skall föregås av en noggrann prövning och att
sådant medgivande icke skall lämnas annat än då särskilda omständigheter
så föranleda.
Jag förutsätter, att nu gällande restriktioner i fråga om intagning av elever
i vissa nybörjaravdelningar skola gälla även nästa läsår. Jag är även
ense med skolöverstyrelsen om att ifrågavarande restriktioner icke för närvarande
böra ytterligare utsträckas.
Mot skolöverstyrelsens beräkningar av antalet klassavdelningar för budgetåret
1946/47 har jag icke funnit anledning till erinran i annan mån än
som framgår av mitt ställningstagande i det föregående. I anslutning till
överstyrelsens beräkningar skulle alltså antalet klassavdelningar nästa budgetår
komma att uppgå till 2 470, varav 675 nybörjaravdelningar.
b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.
Ifrågavarande anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med
21 926 000 kronor.
Personalförteckningen för de allmänna läroverken har för innevarande budgetår
följande utseende:
Tjänstemän å ordinarie stat.
Lönegrad.
22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlöningsgrupp I . . E 13
19 » » » » » » II . . E12
24 » » » » » » III E11
3 » » realskolor, avlöningsgrupp I.............. E9
25 » » » » II.............. E 8
30 » » » » III.............. E 7
39 » » » » IV.............. E 6
460 lektorer........................................ A 27
Anm. Av dessa Iektorstjänster må endast 456 uppehållas.
1 336 adjunkter ............................................. A 23
Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så många, att antalet uppehållna
adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1 316.
277 ämneslärarinnor ........................................ A 21
Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att antalet
uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 277.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr Lj2.
116 lärare i teckning ....................................... A 20
88 » » musik ......................................... A 20
104 » » gymnastik med lek och idrott..................... A 20
4 övningsskollärare ....................................... A 20
31 lärarinnor i kvinnlig slöjd................................. A 16
84 vaktmästare ........................................... A 7
62 » ........................................... A 6
17 » ........................................... A 5
Tjänstemän å övergångsstat.
33 adjunkter.............................................. A 22
Anm. Av dessa adjunktstjänster m& uppehållas endast s& många, att antalet uppehållna
adjunktstjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
1 316.
9 ämneslärarinnor ........................................ A 22
Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast så många, att antalet
uppehållna ämneslärarinnetjänster å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger
sammanlagt 277.
1 lärare i teckning........................................ A 21
1 lärarinna i kvinnlig slöjd................................. A18
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än den 20:e.
320 adjunkter ............................................ Eo21.
Ämneslärare.
Skolöverstyrelsen har till en början undersökt behovet av nya tjänster vid
läroverk, som befinna sig under upprättande eller
omorganisation eller vilkas upprättande eller omorganisation nyligen
fullbordats utan att deras behov av nya tjänster hittills blivit till fullo
tillgodosett, samt i anslutning därtill föreslagit inrättandet vid sådana läroverk
av 13 lektorstjänster och 9 adjunktstjänster enligt omstående tablå.
Dessutom har skolöverstyrelsen föreslagit, att av de å personalförteckningen
upptagna, för statens normalskola avsedda lektorsbefattningar, vilka nu icke
må uppehållas, ytterligare en lektorstjänst må besättas från och med nästa
budgetår. Därmed skulle sammanlagt 4 av de å personalförteckningen upptagna
7 lektorstjänsterna komma att uppehållas.
Överstyrelsen har beträffande sina förslag här ovan närmare anfört bland
annat följande.
Överstyrelsen har endast medtagit sådana tjänster, ifråga örn vilka ett avböjande
skulle medföra mera avsevärda olägenheter för de läroverk, för vilka
ändringar i organisationen avsetts.
I sina petita för budgetåret 1941/42 framhöll överstyrelsen, att med besättande
av de behövliga lektorstjänsterna vid högre allmänna läroverket för
flickor i Örebro samt högre allmänna läroverket i Haparanda, trots de därav
följande nackdelarna, kunde anstå på grund av att viss samläsning mellan
Kungl. Majlis proposition nr !Jj2.
21
1
r—< CO
<U ZL
> »O
Beräknat antal
klassavdel- ningar 1946/47
Nuvarande
antal
Föreslagna
nya
Läroverk
Antal klassa
ningar 194
i hela
läroverket
i gymnasiet
lektors-
t jäns t er
adjunkts- och
ämneslärarin-
netjänster
lektors-
t jänster
adjunkts-
t jänster
Högre allmänna läroverket i Boden . . .
18
18
7
4
10
2
—
> > > i Haparanda.
17
17
7
4
11
1
—
> » » i Hässleholm
19
19
6
5
10
1
i
» > »i Ludvika . .
12
14
6
2
7
2
—
> » »för gossar i
Malmö ....
34
35
17
11
23
—
i
» » »i Motala . . .
20
21
10
6
11
—
i
» » »i Sollefteå . .
12
15
4
1
9
2
—
» t> » för flickor å
Södermalm i
Stockholm . .
19
21
8
5
9
1
i
» » »i Västervik
19
21
7
5
10
1
—
» » » för flickor i
Örebro ....
14
14
7
5
7
1
—
» » »i Örnsköldsvik
21
23
6
2
14
2
—
Samrealskolan i Enskede..........
10
14
—
—
6
—
3
» i Ängby ...........
11
15
—
—
7
—
2
latin- och reallinjerna väntades vara genomförbar. För det sista läroverket
tillkom dessutom som ytterligare skäl för uppskov svårigheterna att få de
redan beviljade tjänsterna besatta med ordinarie innehavare. De anförda skälen
för uppskov ha numera förlorat i styrka. Särskilt vill överstyrelsen framhålla,
att samtliga 4 hittills inrättade lektorstjänster vid högre allmänna läroverket
i Haparanda från och med år 1946 torde bli besatta med ordinarie
innehavare.
Högre allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm är med
sina 8 väl besatta gymnasieavdelningar det enda läroverk med ett så omfattande
gymnasium och mindre än 6 lektorer. Överstyrelsen vill därför liksom
föregående år på det livligaste tillstyrka inrättandet av den sjätte lektorstjänsten
från och med budgetåret 1946/47. Då därjämte läroverket för läsåret
1945/46 har ej mindre än 32,3 procent lärare över stat, är behovet av
även en ny adjunktstjänst synnerligen stort.
Vad beträffar de högre allmänna läroverken i Boden och Hässleholm får
överstyrelsen bestämt avråda från uppskov med inrättande av de föreslagna
lektorstjänsterna. Båda läroverken ha nu erhållit fullständiga gymnasier, det
förra från och med läsåret 1945/46, det senare från och med läsåret 1944/45.
Dessutom är behovet av nya ordinarie befattningar mycket stort vid båda
läroverken. Vid högre allmänna läroverket i Boden äro läsåret 1945/46 31,8
procent av samtliga lärare över stat, och vid högre allmänna läroverket i
Hässleholm är motsvarande procenttal 35,4. Överstyrelsen får därför på det
livligaste framhålla det stora behovet även av den föreslagna nya adjunktstjänsten
vid detta senare läroverk.
22
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 14%-
Överstyrelsen vill även på det kraftigaste tillstyrka inrättandet av de föreslagna
nya lektorstjänsterna vid de högre allmänna läroverken i Örnsköldsvik,
Ludvika och Sollefteå. Läroverket i Örnsköldsvik får läsåret 1946/47 6 gymnasieavdelningar
men har endast 2 lektorsbefattningar på stat. Detta läroverk
har redan för budgetåret 1945/46 26,7 procent ämneslärare över stat.
Även med 2 nya lektorstjänster torde detta procenttal sannolikt komma att
stiga till budgetåret 1946/47. Läroverket i Ludvika får läsåret 1946/47 fullständigt
gymnasium på båda linjerna och har endast 2 lektorstjänster. Procenttalet
lärare över stat är innevarande läsår 37,5, varför behovet av nya
lektorstjänster är utomordentligt stort. Läroverket i Sollefteå får läsåret
1946/47 4 gymnasieavdelningar men har endast 1 lektorstjänst. Procenttalet
lärare över stat är läsåret 1945/46 28,8, varför även här ett stort behov av
nya ordinarie befattningar förefinnes.
Vid högre allmänna läroverket i Västervik kommer det nyupprättade realgynmasiet
att vara färdigorganiserat från och med läsåret 1946/47. För
denna nyinrättade gymnasielinje har hittills endast 1 ny lektorstjänst beviljats,
varför behovet av den nu föreslagna lektorstjönsten är synnerligen stort,
särskilt om man tager i betraktande att procenttalet lärare över stat vid
sagda läroverk uppgår till ej mindre än 32.
Till följd av att en treårig gymnasielinje nyinrättats vid högre allmänna
läroverket i Motala har behovet av nya ordinarie tjänster vid detta läroverk
stigit. Då läroverket med budgetåret 1945/46 erhöll en ny lektorstjänst, anser
överstyrelsen, att den nya tjänst, som till följd av omorganisationen blir
erforderlig för budgetåret 1946/47, bör vara en adjunkts/]’anst.
Till följd av att nya årsklasser med nya parallellavdelningar måst inrättas
inom den fyraåriga reallinjen vid högre allmänna läroverket för gossar i Malmö
bli nya lärarkrafter erforderliga. Då läroverket redan har 11 lektorstjänster,
anser överstyrelsen lämpligare att för budgetåret 1946/47 en ny adjunktstjänst
inrättas.
Samrealskolorna i Enskede och Ängby i Stockholm beräknas erhålla vardera
4 nya klassavdelningar för läsåret 1946/47, varför de nya adjunktstjänsterna,
3 vid den förra och 2 vid den senare, äro synnerligen behövliga. I
I sina petita år 1939 framlade skolöverstyrelsen en utredning angående
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie
lärare vid de allmänna läroverken, vilken anbefallts av Kungl. Maj:t den
9 juni 1939. På grundval av denna utredning föreslog överstyrelsen inrättande
av ett stort antal nya tjänster, fördelade på tre år. Till följd av det
utbrutna kriget och därav föranledda utomordentliga förhållanden kunde
överstyrelsens förslag icke realiseras ens i mindre omfattning.
I anslutning härtill har överstyrelsen nu anfört bland annat följande.
Överstyrelsen vill, i likhet med vad som skett i de närmast föregående
årens petita, framhålla, att den i nyssnämnda utredning påvisade ogynnsamma
proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare alltjämt finnes
vid många läroverk och ingalunda minskats. Vid ett fåtal av de sämst ställda
läroverken ha förhållandena kunnat förbättras genom att vid uppkomna ledigheter
lärartjänster överflyttats från läroverk med förhållandevis få lärare över
stat. Ifrågavarande olägenheter kvarstå dock alltjämt vid ett alltför stort antal
läroverk och ha endast i ringa grad påverkats av de under senare år företagna
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 11+2.
tillfälliga besparingsåtgärderna: ökning av lärarnas tjänstgöring, inställd delning
av nybörjarklasser i modersmålet och främmande levande språk, indragning
av vissa gymnasie- och realskolelinjer. Den mest ogynnsamma fördelningen
av ordinarie och icke-ordinarie lärare finnes nämligen dels vid vissa
mindre samrealskolor, dels vid vissa högre allmänna läroverk, som snabbt utvecklats
under senare år. Vid den förra kategorien skolor medföra besparingsåtgärderna
endast ganska obetydliga verkningar, vid den senare kategorien
åter, där åtgärderna medföra en större absolut minskning av lärarbehovet,
har detta motverkats av läroverkets fortgående utveckling.
De läroverk, vid vilka proportionen mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare
är mest ogynnsam, återfinnas i en av överstyrelsen upprättad översiktstabell.
1
I tabellen har införts en kolumn, upptagande 93 nya tjänster, som erfordras
utöver förut föreslagna tjänster, om proportionen av lärare över stat skall
nedbringas till 20 procent. De s. k. extralärarsakkunniga räknade med ett
procenttal av 7, överstyrelsen i sina petita till 1940 års riksdag med 10.
Överstyrelsen anser allt fortfarande, att nämnda procenttal icke utan olägenheter
för läroverken kan överstiga 10, men med hänsyn till de direktiv, som
chefen för ecklesiastikdepartementet meddelat i propositionen 1943: 150 (sid.
105), anser sig dock överstyrelsen även detta år böra räkna med det högre
procenttalet, men uttalar den förhoppningen, att krisårens restriktiva politik
vid nyinrättandet av tjänster helt måtte hävas till ett kommande år. För läsåret
1943/44, första gången den höga proportionssiffran 20 procent tillämpades,
visade sig behovet vara 87 tjänster, för läsåret 1944/45 hade det stigit
till 119. Läsåret 1945/46 visar visserligen i förhållande härtill någon minskning,
från 119 till 93. För att åstadkomma denna minskning ha 14 tjänster
överflyttats från läroverk med liten proportion tjänster över stat och riksdagen
har beviljat inrättandet av 34 nya tjänster, vilket borde medfört en
minskning till 71 i händelse av stationärt behov av lärartjänster. Behovet
av nya tjänster har sålunda i själva verket ökats till följd av läroverkens
alltjämt fortgående tillväxt.
Beträffande möjligheterna att genom överflyttning av tjänster utjämna
denna disproportion mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie lärare har
överstyrelsen anfört följande.
Överstyrelsen har i sina petita för 1943/44 och 1944/45 gjort liknande undersökningar
med utgångspunkt från att ordinarie tjänster borde flyttas, så
snart proportionen av lärare över stat är mindre än 15 procent i enlighet med
de direktiv, som anförts här ovan.
Av en av överstyrelsen upprättad tabell (se handlingarna i ärendet), framgår,
att sammanlagt 27 lärartjänster finnas, som med utgångspunkt från nyssnämnda
procentberäkning skulle kunna förflyttas. Av dessa tjänster bli inga
lektorstjänster tillgängliga för flyttning utan endast adjunkts- och ämneslärarinnetjänster,
och av dessa, bli endast ett fåtal tillgängliga under innevarande
och nästa budgetår. Överstyrelsen räknar nämligen med att flyttning
av tjänst från ett läroverk endast bör äga rum efter ordinarie innehavares
avgång. Enligt en utförd överslagsberäkning skulle endast 11 adjunktstjänster
bli lediga för flyttning intill utgången av 1940 genom nuvarande innehavares
avgång med pension. Härtill torde komma ett mindre men oförutsebart antal 1
1 Beträffande denna hänvisas till handlingarna i ärendet.
24 Kungl. Maj:ts proposition nr Uf2.
tjänster, som bli lediga genom innehavarens avgång av andra orsaker än avsked
med pension.
Under det att antalet ordinarie tjänster, som kunde överflyttas, i petita
för 1944/45 beräknades till 57 och i petita för 1945/46 till 43, har siffran
nu sjunkit till 27. Möjligheten att besätta nya tjänster genom överflyttning
från andra läroverk är sålunda snart uttömd.
Överstyrelsen konstaterar därefter, att det efter utnyttjande av de för
överflyttning till andra läroverk disponibla 11 tjänsterna således skulle återstå
(93 — 11 =) 82 nya ordinarie tjänster, som borde inrättas utöver de förut
föreslagna tjänsterna vid läroverk under upprättande eller omorganisation.
Beträffande frågan, av vad art dessa tjänster lämpligen böra vara, har överstyrelsen
först framhållit, att några ytterligare ämneslärarinnetjänster icke,
med hänsyn bland annat till vad chefen för ecklesiastikdepartementet uttalat
i propositionen 1939:211, sid. 53, borde inrättas annat än i samband
med förstatligande av kommunal mellanskola. Därefter har överstyrelsen
kommit in på frågan örn lektorsrepresentationen vid läroverken
och därvid anfört bland annat följande.
Behovet av nya lektorstjänster vid vissa läroverk kan för närvarande icke
tillgodoses genom att taga i anspråk lektorstjänster vid andra läroverk. Det
förhåller sig nämligen så, att det antal lektorer, som av extralärarsakkunniga
tilltänkts varje särskilt läroverk, på intet enda ställe blivit genom följande
förskjutningar överflödigt stort. Antalet klassavdelningar på gymnasiet har
ingenstädes nedgått, men i stället på sina håll kraftigt ökat.
Det förhållandet har ofta påtalats, att ett oproportionerligt stort antal
av gymnasiets lärotimmar vid somliga läroverk måste bestridas av andra
lärare än lektorer eller lektorskompetenta. Örn man fasthåller vid de beräkningar,
som skedde i samband med 1927 års riksdagsbeslut och som beträffande
lektorsrepresentationen bland annat inneburo, att läroverk, omfattande
6 ä 7 gymnasieavdelningar, erhölle 6 lektorstjänster, så finnes till att börja
med ingen anledning att nu överflytta någon lektor från något läroverk. Men
däremot synes det rimligt, att en del läroverk få en förstärkt lektorsrepresentation.
I sitt underdåniga utlåtande den 27 maj 1935 angående 1927 års skolsakkunnigas
utredning och förslag rörande praktisk lärokurs för blivande lärare
vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstalter uttalade sig skolöverstyrelsen
för att med vissa undantag varje vid en provårsanstalt förekommande
ämne borde representeras av ett ämneslektorat. I detalj kunna ämneskombinationerna
växla från fall till fall, bland annat med hänsyn till
de växlingar, som ur ämnessynpunkt kunna inträda på rektorstjänsten. Men
i stort sett skulle överstyrelsen anse följande ämnen eller ämneskombinationer
lämpliga, nämligen vid latinläroverk, dit sällan eller aldrig hänvisas lärarkandidater
i ämnena matematik, fysik och kemi: kristendomskunskap och filosofi,
modersmålet, latin och grekiska, tyska, engelska, franska, historia med
samhällslära, geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik och kemi, således
11 lektorstjänster; vid realläroverk: kristendomskunskap och filosofi, modersmålet,
tyska, engelska, franska, historia med samhällslära, geografi, matematik,
biologi med hälsolära, fysik, kemi, således 11 lektorstjänster; vid läroverk
med både latin- och realgymnasium: kristendomskunskap och filosofi,
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2.
modersmålet, latin och grekiska, tyska, engelska, franska, historia med samhällslära,
geografi, matematik, biologi med hälsolära, fysik, kemi, således 12
lektorstjänster.
Under hänsynstagande till nu anförda synpunkter har överstyrelsen för
varje högre allmänt läroverk beräknat antalet behövliga lektorstjänster. Sammanfattningsvis
kan resultatet av utredningen, beträffande vars detaljer hänvisas
till handlingarna i ärendet, angivas sålunda, att utöver förut föreslagna
13 nya lektorstjänster ytterligare 38 sådana tjänster skulle behöva inrättas.
Av dessa anser sig emellertid överstyrelsen för nästa budgetår böra föreslå
endast ett ofrånkomligt minimum, nämligen 4 lektorstjänster enligt följande
tablå.
Läroverk
Beräknat
antal gym- nasieav- delningar
194.6/47
Nuvaran- de antal
lektors- tj änster
Antal er- forderliga
lektors- tj änster
1946/47
Föreslagna
nya lek- torstjäns- ter
Anm.
Högre allmänna läroverket i Borås
10
6
8
1
Högre allmänna läroverket i
16
9
12
1
provårs-
läroverk
>
Högre allmänna läroverket för
flickor å Norrmalm i Stockholm
14
10
12
1
Högre allmänna läroverket i Umeå
13
9
12
1
»
Efter frånräknande av de sålunda föreslagna 4 lektorstjänsterna från det i
det föregående angivna totala antalet behövliga lärare, 82, har överstyrelsen
förordat inrättandet av ytterligare 78 ordinarie adjunktstjänster, nämligen
4 vid högre allmänna läroverket i Borås, 3 vid vart och ett av högre allmänna
läroverken i Härnösand och Ludvika, högre allmänna läroverket för
flickor å Södermalm i Stockholm och högre allmänna läroverket i Västervik
samt vid samrealskolan i Tomelilla, 2 vid vart och ett av högre allmänna
läroverken i Hässleholm, Falun, Sollefteå, Uddevalla, Västerås och Örnsköldsvik
samt samrealskolorna i Vara och Varberg, 1 vid vart och ett av högre
allmänna läroverken i Boden, Eslöv och Haparanda, högre allmänna läroverket
för gossar i Hälsingborg, högre allmännefläroverken i Kristianstad,
Motala, Nyköping, Skara, Skellefteå, Skövde, Södertälje, Visby och högre
allmänna läroverket för flickor i Örebro, vid realskolan i Malmö, samt vid
var och en av samrealskolorna i Avesta, Bollnäs, Borlänge, Enköping, Falköping,
Filipstad1, Gudmundrå, Hedemora, Hörby, Karlshamn, Karlskoga,
Kiruna, Köping, Lidköping, Ljusdal, Malmberget, Mora, Nederkalix, Piteå,
Ronneby, Enskede i Stockholm, Ängby i Stockholm, Säffle, Söderhamn, Sölvesborg,
Tranås, Vetlanda, Värnamo och Ängelholm.
Slutligen har överstyrelsen undersökt lärarbehovet vid de kommunala
mellanskolor, som äro eller avses komma under
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 11$.
förstatligande. Från och med! budgetåret 1944/45 äro 20 kommunala
mellanskolor under förstatligande och från och med innevarande budgetår
skola ytterligare 19 sådana skolor förstatligas. För nästa budgetår räknar
överstyrelsen med ett påbörjat förstatligande av 24 nya kommunala mellanskolor.
Under första året av förstatligandet inrättas vid varje skola en rektorsoch
en adjunktstjänst, vilken senare dock tills vidare ej skall uppehållas.
Överstyrelsen räknar med att av de under förstatligande från och med budgetåret
1944/45 varande kommunala mellanskolorna den i Solna bör tillföras
ytterligare två lärartjänster och övriga vardera en lärartjänst, eller sammanlagt
21 nya lärartjänster, varav 16 adjunkts- och 5 ämneslärarinnetjänster.
Vidare bör enligt överstyrelsens beräkningar var och en av de från och med
innevarande budgetår under förstatligande varande mellanskolorna tillföras
en ordinarie lärartjänst, vilket sammanlagt blir 19 nya lärartjänster, varav
13 adjunkts- och 6 ämneslärarinnetjänster. Dessa tjänster skulle besättas genom
överflyttning av lärare från respektive kommunala mellanskolor. Därtill
skulle komma en rektorstjänst vid envar av de 24 kommunala mellanskolor,
vilka avsåges komma under förstatligande från och med budgetåret 1946/47.
Sammanfattningsvis kan alltså skolöverstyrelsens förslag beträffande
de ordinarie ämneslärartjän,sterna angivas sålunda, att nästa budgetår
följande nya tjänster skola inrättas, nämligen 24 rektorstjänst er, (13 + 4 =)
17 lektorstjänster, (9 -j- 78 -f- 16 -f- 13 =) 116 adjunktstjänster och 11
ämneslärarinnetjänster. Därtill kommer, att överstyrelsen föreslagit återbesättande
av en för närvarande på grund av riksdagsbeslut vakant lektorstjänst
vid statens normalskola.
I detta sammanhang må vidare nämnas, att överstyrelsen i samband med
sina framställningar örn inrättande av statliga gymnasier i Arvika, Söderhamn
och Varberg föreslagit dels ombildning av rektorstjänstema vid dåvarande
samrealskolor från lönegraden E 8 till Eli, dels ock inrättande från och med
budgetåret 1946/47 av 2 lektorstjänster vid vart och ett av de föreslagna
nya gymnasierna.
Sveriges yngre läroverkslärares förening har anhållit, att 100 nya ordinarie
lärartjänster måtte inrättas vid läroverken under vart och ett av budgetåren
1946/49 utöver det antal ordinarie tjänster, som erfordrades på grund av
läroverkens utvidgning efter budgetåret 1945/46. Härigenom skulle vinnas,
att antalet lärare över stat kunde nedbringas till omkring 10 procent av samtliga
ämneslärare, vilket syntes föreningen mycket eftersträvansvärt. Föreningen
framhåller, att antalet icke-ordinarie lärare vid läroverken för närvarande utgjorde
i medeltal 21 procent av samtliga lärare, vilket innebure samma ogynnsamma
proportion som år 1935, då riksdagen i anledning därav beslutade
inrättandet av 294 nya ordinarie tjänster. Genomsnittsåldern för utnämning
till ordinarie lärartjänst hade de senaste åren utgjort 39 ä 40 år. Detta finge
anses vara synnerligen otillfredsställande. År 1944 hade antalet adjunktskom
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr lJt2.
peterea icke-ordinarie lärare i ålder över 35 år utgjort 69 procent av samtliga
lärare av ifrågavarande kategori; motsvarande procenttal hade år 1935 utgjort
49.
Skolöverstyrelsen har i anledning av förenämnda framställning framhållit,
att lärarna över stat visserligen under senare år fått en något säkrare ställning
genom inrättandet av ett relativt stort antal extra ordinarie adjunktstjänster,
1 men att denna fördel likväl motverkades av det förhållandet, att
genom sen befordran till ordinarie tjänst de flesta adjunkter numera uppnådde
slutlönen som ordinarie först bortåt femtioårsåldern. Överstyrelsen ansåge
sig icke för närvarande kunna taga ställning till föreningens framställning
i hela dess vidd. Så länge 1940 års skolutredning icke avgivit något betänkande
rörande läroverkens organisation, kunde man ännu icke överblicka
behovet av lärarkrafter så långt fram som till budgetåret 1948/49. Överstyrelsen
ville emellertid erinra, att dess förslag i det föregående i fråga örn nya
ordinarie tjänster ganska långt tillmötesginge föreningens önskemål, i vad desamma
avsåge budgetåret 1946/47.
Statskontoret har beträffande de föreslagna tjänsterna vid läroverk,
som befinna sig under upprättande eller omorganisation
eller vilkas upprättande eller omorganisation nyligen fullbordats
utan att deras behov av nya tjänster hittills blivit tillfullo tillgodosett, endast
tillstyrkt sammanlagt 9 lektors- och 6 adjunktstjänster.
Statskontoret har härom anfört:
Läroverksorganisationens utbyggande och beslutade omfördelningar av utbildningslinjer
vid de särskilda läroverken medföra givetvis växlingar i lärarbehovet.
Under de senare åren har av angiven anledning uppstått ett behov
vid åtskilliga läroverk av nya lärartjänster. Besparingssträvandena under
krisåren ha föranlett, att detta behov i mera begränsad omfattning än tidigare
tillgodosetts genom inrättande av ordinarie tjänster. För att utjämna sålunda
uppkommen eftersläpning men även för att tillgodose nytt lärarbehov föreslår
skolöverstyrelsen inrättande av ett väsentligt antal befattningar, 13 lektorstjänster
och 9 adjunktsbefattningar. Även statskontoret anser, att en förstärkning
av antalet lektorer nu bör komma till stånd. Med hänsyn till det
läge, vari frågan om läroverkens organisation för närvarande befinner sig, bjuder
emellertid enligt ämbetsverkets mening försiktigheten, att endast det
mest trängande behovet av nya befattningar tillgodoses. Statskontoret finner
för sin del gymnasieavdelningarnas antal läsåret 1946/47 i första hand motivera
en ny lektorstjänst vid ett vart av högre allmänna läroverken i Boden,
Haparanda och för flickor å Södermalm i Stockholm samt två befattningar
vid ett vart av läroverken i Ludvika, Sollefteå och Örnsköldsvik. Däremot
anser sig ämbetsverket icke kunna tillstyrka en ytterligare förstärkning av lektorstjänsterna
vid gymnasiet i Boden eller nya sådana befattningar vid läroverken
i Hässleholm,, Västervik och flickläroverket i Örebro. Icke heller förefaller
det motiverat att redan läsåret 1946/47 besätta ännu en lektorstjänst
vid statens normalskola. Vad beträffar adjunktsbefattningar synas tillräckliga
1 Antalet e. o. adjunktstjänster har sedan budgetåret 1940/41 höjts från 205 till 320.
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 142.
skäl knappast föreligga att inrätta mer än sex nya tjänster eller en vid högre
allmänna läroverket för flickor å Södermalm i Stockholm samt 3 respektive 2
vid samrealskolorna i Enskede och Ängby. Klassavdelningarnas antal synes i
och för sig icke motivera nya tjänster vid läroverken i Hässleholm, Motala
och för gossar i Malmö. Åtminstone lärer behovet av adjunkter vid samrealskolorna
i Enskede och Ängby i första hand böra kunna tillgodoses genom
förflyttning av tjänster från andra bättre ställda läroverk (jfr statskontorets
utlåtande den 7 oktober 1944 rörande petita för budgetåret 1945/46).
Statskontoret har vidare avstyrkt skolöverstyrelsens förslag om inrättandet
av nya tjänster i syfte att ernå en bättre proportion mellan antalet
ordinarie och icke-ordinarie lärare och en bättre
lektorsrepresentation vid vissa läroverk samt har i dessa hänseenden
anfört följande.
Då frågan örn den högre skolundervisningens organisation för närvarande
är föremål för 1940 års skolutrednings övervägande, förefaller det icke tillrådligt
att av nu angivna orsaker upptaga frågan om inrättande av nya ordinarie
tjänster till övervägande. Beaktas må vidare, att av befintliga 593 ickeordinarie
ämneslärare ej mindre än 356 inneha pensionsberättigande extra
ordinarie befattningar (320 adjunkter och 36 ämneslärarinnor). Återstående
237 icke-ordinarie lärare, vilka icke ha pensionsrätt, utgöra endast 8,4 procent
av hela lärarkåren. Proportionen mellan ordinarie, extra ordinarie och övriga
icke-ordinarie lärare förefaller med hänsyn härtill enligt statskontorets mening
för lärarnas del fullt tillfredsställande. I allt fall torde den vara avsevärt mycket
förmånligare än den, som ifrågakommer för allmänna civilförvaltningens
tjänstemannakategorier i allmänhet. Statskontoret kan vid nu angivna förhållanden
icke tillstyrka några nya tjänster för ernående av ett förmånligare
relationstal mellan ordinarie och icke-ordinarie lärare vid läroverken. Vid sådant
förhållande saknar ämbetsverket anledning att uttala sig rörande den av
överstyrelsen i samband härmed ställda frågan örn ökad lektorsrepresentation
vid vissa läroverk. Det må endast i detta sammanhang framhållas, att
undervisningen vid de tekniska gymnasierna bestrides i icke oväsentlig utsträckning
av extra ordinarie adjunkter.
I anledning av statskontorets utlåtande har Sveriges yngre läroverkslärares
förening i förnyad skrivelse anfört i huvudsak följande.
Föreningen måste inlägga sin gensaga mot en uppfattning, som utgår från
att pensionsrätten för extra ordinarie adjunkter skulle vara en förmån av en
sådan storleksordning, att den i och för sig skulle kunna kompensera förlusten
av en normal befordran inom rimlig tid. Det har aldrig varit de yngre läroverkslärarnas
mål — lika litet som skolöverstyrelsens — att de extra ordinarie
befattningarna skulle komma att utgöra en sorts »andra klassens adjunkturer»
av mer eller mindre permanent art. I ett flertal skrivelser med underdånig anhållan
om ett utökande av antalet extra ordinarie adjunktstjänster har Sveriges
extralärareförening och senare Sveriges yngre läroverkslärares förening framhållit,
att eventuella nya sådana tjänster borde betraktas såsom ett provisorium,
till dess att fredsförhållanden inträdde och nya ordinarie befattningar
åter kunde inrättas till ett betryggande antal. Det måste framstå som en
uppenbar orättvisa, att möjligheterna till en ordinarie anställning minskas i
samma mån som läroverksorganisationen väsentligt utökas.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 14%-
Trots det utökade antalet extra ordinarie adjunkts^''änster, som inrättats
från och med innevarande budgetår, intaga fortfarande de yngre lärarna en i
fråga om pensionsrätt och andra förmåner ogynnsammare ställning än motsvarande
tjänstemannakategorier inom civilförvaltningen, där befordran till extra
ordinarie tjänst sker efter betydligt lägre antal tjänsteår än inom lärarekåren.
De yngre lärarnas önskemål har därför alltid varit, att varje adjunktskompetent
extra adjunkt skulle antagas till extra ordinarie adjunkt. Det för alla
lärarkategorier rimligaste sättet att i någon mån förverkliga ett sådant önskemål
torde under nuvarande förhållanden vara, att antalet ordinarie tjänster
väsentligt utökas, varigenom de extra ordinarie tjänsterna komma den nämnda
kategorien till del i en proportionellt större omfattning, än vad hittills skett.
I detta sammanhang torde jag få anmäla en framställning från skolöverstyrelsen
om rätt att återbesätta en lektorstjänst vid högre allmänna läroverket
i Uppsala, vars innehavare förordnats till universitetslektor. Enahanda
framställning har gjorts beträffande en lektorstjänst vid folkskoleseminariet i
Lund, Ifrågavarande ärenden torde med hänsyn till sitt inbördes samband
lämpligen böra behandlas i ett sammanhang.
Skolöverstyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Överstyrelsen vill först omnämna, att lektorn vid högre allmänna läroverket
i Uppsala Olof Gjerdman är född den 29 april 1883 och varit förordnad till
universitetslektor i svenska språket vid Uppsala universitet sedan den 1 juli
1935 och att lektorn vid folkskoleseminariet i Lund Johan Palmér är född
den 3 december 1883 och varit förordnad till universitetslektor i svenska
språket vid Lunds universitet sedan den 1 juli 1935. Enligt uppgift förordnas
båda såsom universitetslektorer för ett år i sänder.
Överstyrelsen kan vitsorda, att för ifrågavarande läroanstalter, högre allmänna
läroverket i Uppsala och folkskoleseminariet i Lund, särskilt i deras
egenskap av lärarutbildningsanstalter, betydande olägenheter förorsakas av
att huvudläraren i modersmålet respektive den ene av lektorerna i modersmålet
år efter år är tjänstledig.
På grund härav finner överstyrelsen mycket starka skäl föreligga att avhjälpa
det kritiska läge, vari modersmålsundervisningen råkat vid dessa båda
läroanstalter. Därvid synes den närmast till hands liggande och samtidigt
effektivaste åtgärden vara den i framställningarna föreslagna, nämligen att
tjänsterna återbesättas i likhet med ämneslärartjänst, som blivit ledig genom
innehavarens förordnande till rektor.
Överstyrelsen vill erinra om bestämmelsen i läroverksstadgan § 174 och i
stadgan för folkskoleseminarierna § 134, att då ordinarie lärare vid allmänt
läroverk respektive folkskoleseminarium förordnas till rektor vid statlig läroanstalt,
hans lärartjänst skall i vanlig ordning tillsättas. Den, som utnämnes
till sistnämnda tjänst, skall, därest den till rektor förordnade läraren övertager
utövningen av densamma, vara skyldig träda i tjänstgöring vid den
läroanstalt, Kungl. Maj:t bestämmer. Genom kungörelsen den 22 juni
1934 (nr 353) infördes enahanda bestämmelse beträffande ordinarie gymnastiklärarbefattning,
vars innehavare av Kungl. Maj:t erhåller förordnande
att under viss tid uppehålla lärarbefattning i gymnastik eller i lek och idrott
vid gymnastiska centralinstitutet.
30
Kungl. Majda ''proposition nr l.j2.
Det synes överstyrelsen föreligga lika starka skäl att utsträcka tillämpningen
av bestämmelsen rörande rektors lärartjänst till här förevarande fall
som till det nyss anförda fallet beträffande gymnastiklärartjänst.
På grund av vad ovan anförts, får överstyrelsen hemställa örn åtgärder,
varigenom den lektorstjänst vid högre allmänna läroverket i Uppsala respektive
folkskoleseminariet i Lund, som innehaves av lektorn Gjerdman respektive
lektorn Palmér, kan ledigförklaras och tillsättas, varvid skyldighet bör
stadgas för den blivande innehavaren att, därest Gjerdman respektive Palmér
övertager utövandet av sin lektorstjänst, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt,
Kungl. Majit bestämmer.
Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot återbesättande
av ifrågavarande lektorstjänster med ordinarie innehavare på sätt
överstyrelsen föreslagit. Nämnden har emellertid tillika erinrat örn den föreliggande
möjligheten att förordna vikarier å tjänsterna med åtnjutande av
vikaria tslön.
Statskontoret har under vissa förutsättningar ansett sig kunna gå med på
ett återbesättande av ifrågavarande lektorstjänster, dock endast med användande
av principen med vikariatslön. Ämbetsverket har anfört:
För bedömande av det väckta spörsmålet om återbesättande av lektorstjänst,
vars innehavare förordnats som universitetslektor, synes främst av
intresse att klargöra förordnandets varaktighet. I detta avseende må erinras,
att statskontoret i sitt utlåtande den 3 september 1934 angående avlöningsförmåner
åt universitetslektorer i svenska språket uttalade, att dessa uppenbarligen
borde vara män i sin bästa ålder med bibehållen initiativkraft och
oförminskat intresse för sin uppgift. Förmånerna å en dylik tjänst borde därför
knappast tillmätas så, att å ena sidan läraren av ekonomiska skäl önskade
kvarbliva å befattningen och å andra sidan vederbörande myndighet av samma
skäl kunde känna sig mer eller mindre bunden att bibehålla honom å tjänsten,
trots att han på grund av tilltagande ålder eller av annat skäl icke längre kunde
förväntas helt fylla de krav, som borde ställas å honom.
Vid anmälan av frågan örn inrättande av dylika universitetslektorat anförde
föredragande departementschefen bland annat, att då förordnande å tjänsterna
vore avsett att meddelas för en begränsad tid, det icke skäligen kunde påräknas,
att verkligt dugande krafter ville ställa sig till förfogande, därest icke
särskilda förmåner av ekonomisk natur vore förenade med ett sådant förordnande.
Allt sedan ifrågavarande befattningar tillkommo den 1 juli 1935 ha förordnanden
å tjänsterna visserligen meddelats för begränsad tid — ett eller
såsom föreskrivits i de bestämmelser, som meddelats rörande befattningarna,
högst tre år — men under alla 10 åren innehafts av samma personer, vilka
även förutsättas skola erhålla förnyade förordnanden intill dess de under år
1948 uppnå pensionsåldern.
I betraktande härav får statskontoret uttala, att, därest liksom hittills förordnanden
å tjänsterna kunna förutsättas bli av längre varaktighet, bärande
skäl synas föreligga att vidtaga åtgärder för återbesättande av de lärartjänster,
vilkas ordinarie innehavare förordnas som universitetslektorer. I anslutning
till vad allmänna lönenämnden uttalat vill statskontoret emellertid för dylika
fall förorda användande av den inom civilförvaltningen tillämpade principen
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 14%.
med vikariatslön. Skulle däremot de skäl ämbetsverket tidigare anfört i sitt utlåtande
den 3 september 1934 anses motivera en faktisk begränsning av
förordnandena till exempelvis tre år, synes det mera tveksamt, örn åtgärder i
framställningens syfte böra vidtagas.
Skolöverstyrelsen har i anledning av allmänna lönenämndens och statskontorets
utlåtanden vidhållit sitt tidigare förslag, samt anfört:
Förslaget att bestämmelsen örn vikariatslön skulle tillämpas i ifrågavarande
fall, kan överstyrelsen icke finna vara en tillfredsställande lösning av problemet.
Förordnande med vikariatslön kunde ifrågakomma för adjunkt eller ickeordinarie
lärare. Örn den förordnade skall ha möjlighet att på ett i alla avseenden
tillfredsställande sätt kunna fungera som huvudlärare vid ifrågavarande
lärarutbildningsanstalter i universitetsstäder, synes man böra förutsätta,
att han är väl kvalificerad även i vetenskapligt hänseende. Härigenom begränsas
i hög grad antalet lämpliga aspiranter. På grund av förordnandets
karaktär av icke-ordinarie tjänst och den lägre lönen i jämförelse med motsvarande
ordinarie tjänst torde man ej heller kunna påräkna, att en eventuell
välmeriterad aspirant är villig att mottaga dylikt förordnande under längre
tid. En dylik vikarie torde nämligen snart kunna påräkna ordinarie tjänst
vid läroverk på välbelägen ort. De olägenheter, som äro förknippade med nu
rådande förhållanden, torde därför icke effektivt kunna avhjälpas genom den
föreslagna åtgärden.
Överstyrelsen vill vidare framhålla, att svårigheter knappast skulle yppa
sig på grund av att den ordinarie innehavaren kunde komma att återtaga utövandet
av sin tjänst. Även om man skulle antaga, att sannolikheten för den
nämnda eventualitetens inträffande skulle vara större än för motsvarande
situation vid tjänst, vars innehavare förordnats som rektor, så synes man icke
behöva räkna med svårigheter att placera tjänstens andra innehavare på annan
tjänst. Under 1 O-årsperioden 1935—44 har i genomsnitt fem lektorstjänster
per år varit lediga i ämneskombination, som här kan komma ifråga. Det
synes icke föreligga skäl att antaga någon förändring häruti för kommande år,
då modersmålskombinationer äro vanliga i lektorst jänster vid allmänna läroverk
och folkskoleseminarier (ungefär var 5:e tjänst innehåller modersmålet).
1945 års universitetsberedning har tillstyrkt skolöverstyrelsens framställning.
Beredningen har emellertid icke varit beredd att i detta sammanhang
göra något uttalande angående universitetslektorernas ställning i framtiden.
Övningslärare.
Skolöverstyrelsen har föreslagit inrättande av dels fem nya teckningslärartjänster,
nämligen vid högre allmänna läroverken i Borås och Umeå, högre
allmänna läroverket för gossar i Malmö samt samrealskolorna i Kiruna och
Ljusdal, dels 8 nya gymnastiklärartjänster, nämligen vid högre allmänna läroverket
för gossar i Malmö och högre allmänna läroverket i Ludvika samt
samrealskolorna i Hallsberg, Karlskoga, Nederkalix, Sölvesborg, Tranås och
Vara, dels ock 4 nya lärartjänster i kvinnlig slöjd vid högre allmänna läroverket
för flickor å Södermalm i Stockholm, högre allmänna läroverket i
Västerås, statens normalskola samt samrealskolan i Ängby. Överstyrelsen har
32
Kungl. Maj:ts proposition nr lJfl.
därvid framhållit, att överstyrelsen endast ansett sig böra föreslå inrättande
av ordinarie Övningslärare änster antingen vid läroverk, där respektive övningsämnen
ha förhållandevis stort antal veckotimmar, minst 19, men ordinarie
lärare saknas, eller vid läroverk, där ordinarie lärare finnes, men antalet
undérvisningstimmar i ämnet, som icke bestridas av den ordinarie läraren,
iippgår till minst 34.
Statskontoret har avstyrkt förslaget örn nya Övningslärare änster, enär
frågan örn övningslärarnas avlönings- och anställningsförhållanden för närvarande
vore föremål för överväganden inom 1941 års lärarlönesakkunniga.. Med
hänsyn till att förslag rörande reglering av övningslärarnas ställning torde
kunna förväntas inom en icke alltför avlägsen framtid, syntes enligt statskontorets
mening några nya ordinarie tjänster icke nu böra inrättas.
Vaktmästarpersonalen.
Skolöverstyrelsen har föreslagit dels att en extra ordinarie vaktmästarbefattning
i lönegraden Eo 5 vid högre allmänna läroverket i Skellefteå måtte
omändras till ordinarie tjänst i lönegraden A 6, dels ock att den nuvarande
vaktmästar jönsten i lönegraden A 5 vid samrealskolan i Filipstad måtte uppflyttas
till lönegraden A 6. Det syntes överstyrelsen lämpligast för arbetets
rätta bedrivande, att vid läroverk av ungefär samma storlek och därför med
i stort sett samma arbetsåligganden för vaktmästarpersonalen denna erholle
likartade anställningsvillkor.
Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot dessa förslag.
Anslagsberäkningen.
Beträffande denna inhämtas av skolöverstyrelsens framställningar bland
annat följande.
Kostnaderna för de nu befintliga ordinarie tjänsterna beräknar överstyrelsen
med utgångspunkt från nu gällande bestämmelser på följande sätt:
nettolön enligt löneplan............................ kronor 21 900 000
kallortstillägg .................................... » 44 000
vikariatsersättningar ........................ »_50 000
Summa kronor 21 994 000.
För budgetåret 1946/47 tillkomma enligt överstyrelsens beräkningar följande
ökningar (+) av utgifterna i avrundade tal (härvid ha borträknats de
kostnader för ombildning av rektorstjänster och inrättande av ytterligare lektorst
jänster, som skulle ha uppstått vid bifall till överstyrelsens förslag örn
upprättande av nya statliga gymnasier):
Kungl. Maj:ts proposition nr 14%. 33
1. Automatisk ökning av kostnaderna för undervisning
i övningsämnen genom ordinarie lärare............ kronor + 132 000
2. Inrättandet av 24 rektors-, 17 lektors-, 116 adjunkts-,
11 ämneslärarinne-, 5 teckningslärar- och 8 gymnastiklärartjänster,
4 lärartjänster i kvinnlig slöjd, 1
vaktmästartjänst i lönegraden A 6 samt uppfinning
av en vaktmästartjänst från lönegraden A 5 till lönegraden
A 6, ävensom besättande av två vakanta lektorstjänster
.................................. » 1 354 000
Summa ökning kronor 1 486 000.
Ifrågavarande anslagspost skulle alltså i anslutning till skolöverstyrelsens
beräkningar böra uppföras med (21 994 000 -j- 1 486 000 =) 23 480 000
kronor.
Vid de kommunala mellanskolor, vilkas förstatligande är avsett att påbörjas
nästa budgetår, böra rektorst jänster inrättas med lönegradsplacering
enligt av 1944 års riksdag fastställda grunder.
Skolöverstyrelsen har föreslagit inrättandet av sammanlagt 17 nya lektorst
jänster jämte återbesättande av en vakant lektorstjänst vid statens
normalskola. Av dessa tjänster äro 13 nya lektorst jänster och tjänsten
vid statens normalskola betingade av organisatoriska skäl. Då jag finner dessa
tjänster ofrånkomliga, vill jag alltså förorda inrättandet av de föreslagna nya
lektorstjänsterna med den av överstyrelsen förordade fördelningen ävensom
tillsättande av ytterligare en lektorstjänst vid statens normalskola. Vid sistnämnda
läroverk skulle således vid bifall till detta förslag under nästa budgetår
3 lektorst jänster ej få uppehållas. Övriga 4 av de av överstyrelsen föreslagna
nya lektorstjänsterna representera endast en mindre del av det relativt stora
antal nya lektorat, som skulle behöva inrättas för ernående av en enligt överstyrelsens
uppfattning tillfredsställande lektorsrepresentation vid de högre
allmänna läroverken. Av de nu ifrågasatta tjänsterna skulle 3 tillfalla provårsläroverk
och 1 läroverket i Borås. Enahanda förslag beträffande sistnämnda
tjänst ansåg sig min företrädare i ämbetet icke kunna biträda föregående år.
Framställningen synes nu icke längre kunna avvisas. Med hänsyn till den
viktiga uppgift, provårsanstalterna ha att fylla i fråga örn lärarutbildningen,
anser jag i likhet med överstyrelsen starka skäl tala för att de utrustas med ett
relativt sett något större antal lektorsbefattningar än övriga läroverk. Dock
synes med hänsyn till svårigheten att besätta den föreslagna lektorstjansten
vid läroverket i Umeå i de ämnen, varom närmast skulle bli fråga, med inrättandet
av ifrågavarande tjänst tills vidare böra anstå. Jag förordar alltså,
att en ny lektorstjänst inrättas vid vart och ett av de högre allmänna läroverken
i Borås och Bromma samt vid flickläroverket å Norrmalm i Stockholm.
Beträffande frågan örn nya adijunktst jänster vill jag till en början
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 3
Departe
mentschefen.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr H2.
biträda överstyrelsens förslag om inrättande av 3 sådana vid samrealskolan i
Enskede, 2 vid samrealskolan i Ängby och 1 vid ett vart av högre allmänna
läroverken i Hässleholm, Motala, för gossar i Malmö och för flickor å Södermalm
i Stockholm, alltså sammanlagt 9 adjunktstjänster. Behovet av dessa
är föranlett av organisatoriska skäl.
Antalet av icke-ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken bestridda
undervisningstimmar uppgår för närvarande till i genomsnitt 21 procent av
det totala antalet. Därest även av vikarier bestridd undervisning tages med i
beräkningen blir procenttalet 25. Proportionen mellan antalet ordinarie och
icke-ordinarie lärare är alltså ogynnsammare än vad man under senare år av
statsfinansiella skäl ansett sig böra räkna med, nämligen 20 procent ickeordinarie
lärare. Jag vill erinra, att tidigare räknats med 10 procent; extralärarsakkunniiga
räknade till och med på sin tid med högst 7 procent. Även
om man alltjämt tills vidare räknar med ett så högt tal som 20 procent —
vilket jag i och för sig finner motiverat — skulle den fortgående ansvällningen
av läroverken —- för nästa budgetår beräknad till 136 klassavdelningar, motsvarande
ett ytterligare behov av 160 lärare med full tjänstgöring — snart nog
väsentligt försämra balansen mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie ämneslärare,
därest icke samtidigt ett avsevärt antal av de erforderliga nya
tjänsterna inrättades som ordinarie. I det föregående har föreslagits inrättandet
av sammanlagt 25 nya ordinarie lärartjänster. För undvikande av en
ökad disproportion mellan antalet ordinarie och icke-ordinarie ämneslärare
måste uppenbarligen ytterligare åtskilliga ordinarie tjänster inrättas. Överstyrelsen
har i sådant syfte föreslagit 78 nya adjunktstjänster. Jag anser mig
med hänsyn till vad nyss anförts böra biträda detta förslag, vilket icke synes
innebära något föregripande av resultaten av pågående utredningsarbete på
skolväsendets område. Jag räknar sålunda med att nya adjunktstjänster böra
från och med nästa budgetår inrättas i enlighet med skolöverstyrelsens förslag.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att besluta om den definitiva
placeringen av ifrågavarande tjänster, varvid vissa jämkningar måhända kunna
befinnas påkallade.
Överstyrelsens av mig biträdda förslag innebär beträffande nästa budgetår
ett tillgodoseende i avsevärd grad av de önskemål i fråga om inrättande av
nya ordinarie lärartjänster under de närmaste tre åren, som Sveriges yngre
läroverkslärares förening framställt. I likhet med skolöverstyrelsen är jag emellertid
icke beredd att för närvarande taga ställning till föreningens framställning
i hela dess vidd.
Det fortgående förstatligandet av kommunala mellanskolor kräver vidare
automatiskt inrättande av ytterligare ett antal tjänster. Vid de från och med
budgetåret 1944/45 under förstatligande varande skolorna komma nämligen
nästa budgetår tre klassavdelningar och vid de från och med innevarande budgetår
under förstatligande varande skolorna två klassavdelningar att vara
förstatligade. Vid den förra gruppen av samrealskolor torde i enlighet med
35
Kungl. Maj:ts proposition nr HS.
överstyrelsens förslag böra inrättas sammanlagt 16 adjunkts- och 5 ämneslärarinnetjänster
samt vid den senare gruppen sammanlagt 13 adjunkts- och 6
ämneslärarinnetjänster. Ifrågavarande tjänster torde böra besättas genom
överflyttning från vederbörande kommunala mellanskolor. Därest någon av
adjunktstjänsterna skulle bli tillsatt med icke-adjunktskompetent lärare, torde
denne i överensstämmelse med hittills tillämpad praxis — jämför riksdagens
skrivelse 1937:469, sid. 21 — böra placeras i 22 lönegraden. Slutligen torde i
enlighet med tillämpade principer en ordinarie adjunktstjänst böra inrättas
vid var och en av de kommunala mellanskolor, som beräknas komma under förstatligande
från och med nästa budgetår. Dessa tjänster böra avses för rektorerna
vid de nya samrealskolorna, men tillsvidare icke återbesättas. Då förslag
ännu ej föreligger beträffande vilka kommunala mellanskolor som skola
börja förstatligas nästa budgetår, torde dessa adjunktstjänster liksom de ovan
föreslagna rektorstjänsterna vid ifrågavarande skolor tills vidare ej böra uppföras
på personalförteckningen.
Beträffande skolöverstyrelsens förslag örn återbesättande av en lektorstjänst
vid vartdera av högre allmänna läroverket i Uppsala och folkskoleseminariet
i Lund erinrar jag, att innehavarna av dessa tjänster, universitetslektorerna
Gjerdman och Palmér, komma att uppnå pensionsåldern redan år 1948. Med
all sannolikhet komma de att intill dess inneha fortsatta förordnanden som
universitetslektorer. Med hänsyn härtill och till av skolöverstyrelsen framhållna
svårigheter att vid ett återbesättande med vikariatslön få för tjänsterna
välmeriterade sökande anser jag mig kunna tillstyrka ett återbesättande
av nu ifrågavarande båda lektorstjänster med ordinarie innehavare,
dock med skyldighet för dessa att, därest Gjerdman respektive Palmér skulle
återtaga utövandet av sin lektorstjänst, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt,
Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Maj:t torde sålunda böra äga att,
därest så med hänsyn till vad förut anförts skulle erfordras, besluta om en
tillfällig ökning av antalet lektorstjänster vid de allmänna läroverken respektive
folkskoleseminarierna.
Skolöverstyrelsens förslag om inrättande av nya övningslärartjänster
kan jag icke till alla delar biträda. I enlighet med den ståndpunkt jäg
efter samråd med 1941 års lärarlönesakkunniga tidigare intagit vid anmälan
av småskoleseminariernas anslagsbehov för nästa budgetår är jag nämligen
icke beredd att föreslå inrättandet av ordinarie övningslärartjänst i annat fall,
än då innehavaren av densamma avses skola bestrida en undervisning av minst
30 veckotimmar. I enlighet härmed inskränker jag mig till att föreslå dels en
teckningslärartjänst vid vart och ett av högre allmänna läroverken i Borås,
Umeå och för gossar i Malmö, dels en gymnastiklärartjänst vid sistnämnda
liiroverk, dels ock en lärartjänst i kvinnlig slöjd vid statens normalskola.
Jag biträder överstyrelsens förslag om förändring av en extra ordinarie
vaktmästartjänst vid högre allmänna läroverket i Skellefteå till ordinarie
i lönegraden A 6 och örn uppfattning av vaktmästar tjänsten vid samrealskolan
i Filipstad från lönegraden A 5 till A 6.
36
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 142.
I personalförteckningen för de allmänna läroverken böra de
ändringar vidtagas, som föranledas av vad jag i det föregående anfört. Därjämte
böra å denna uppföras de av 1945 års riksdag i princip beslutade rektors-
och adjunktstjänsterna vid de kommunala mellanskolor,som innevarande
budgetår börjat förstatligas. Liksom för närvarande torde Kungl. Maj:t böra
äga att under nästa budgetår, då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunkts- eller ämneslärarinnebefattning. På
grund av genom Kungl. Maj:ts beslut skedd ombildning av vissa ämneslärarinnetjänster
till adjunkts^änster torde antalet ämneslärarinnor böra
minskas och antalet adjunkter ökas med 5. Med hänsyn till inträffade eller
beräknade förändringar torde vidare dels den å övergångsstat uppförda
tjänsten som lärarinna i kvinnlig slöjd i lönegraden A 18 böra utgå ur personalförteckningen
och i samband därmed antalet lärarinnor i kvinnlig
slöjd i lönegraden A 16 ökas med 1, dels ock antalet adjunktsbefattningar å
övergångsstat, nu 33, böra ökas till 41.
Anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
nu upptagen till 21 926 000 kronor, har av skolöverstyrelsen, med borträknande
av kostnaderna för upprättande av nya statliga gymnasier, för nästa
budgetår beräknats till 23 480 000 kronor. Mot överstyrelsens beräkningar finner
jag icke annan anledning till erinran än att det enligt dessa beräkningar
erforderliga beloppet bör minskas med i runt tal 90 000 kronor med hänsyn
till att jag icke tillstyrkt inrättande av samtliga av överstyrelsen föreslagna
ordinarie befattningar. Vidare beräknar jag att flertalet av de nyinrättade ordinarie
befattningarna icke kunna hinna tillsättas förrän i medeltal halva budgetåret
förflutit, varför medelsbehovet under ordinarieposten torde kunna reduceras
med ytterligare i runt tal 600 000 kronor. Anslagsposten torde alltså för
nästa budgetår böra uppföras med (23 480 000 — 90 000 — 600 000 =)
22 790 000 kronor, innebärande en ökning med 864 000 kronor i jämförelse
med innevarande budgetår. Det torde redan här böra framhållas, att denna
väsentliga ökning av ordinarieposten — till huvudsaklig del hänförande sig till
de föreslagna nya ordinarie ämneslärartjänsterna — med hänsyn till det ökade
lärarbehov, som, enligt vad förut angivits, nästa år kommer att föreligga på
grund av läroverkens ansvällning, icke kommer att medföra någon motsvarande
minskning av icke-ordinarieposten.
c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.
Arvoden åt kvinnliga sakkunniga. Arvoden åt tillsynslärare.
Personliga tillägg sarvoden åt första lärarinnor.
Dessa delposter äro nu uppförda med respektive 450 kronor, 9 450 kronor
och 1 200 kronor.
Skolöverstyrelsen har icke föreslagit annan ändring beträffande dessa poster
än att posten till arvoden åt tillsynslärare med hänsyn till det fortsatta
37
Kungl. Maj:ts ''proposition nr H2.
förstatligandet av kommunala mellanskolor bör höjas med i runt tal 1 250
kronor till 10 700 kronor.
Arvoden åt skolläJcare m. m.
Denna delpost är för närvarande uppförd med förslagsvis 248 000 kronor,
varav 185 000 kronor för arvoden åt skolläkare och 63 000 kronor för arvoden
åt deltidsanställda skolsköterskor. Till de heltidsanställda sköterskorna
utgår lön enligt lönegraden Ex 7. Genom beslut den 15 juli 1944 har Kungl.
Maj:t meddelat bestämmelser rörande arvoden åt läkare och sköterskor vid
de allmänna läroverken (statsliggaren sid. 607). Med hänsyn till ökat lärjungeantal
och fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor beräknar
skolöverstyrelsen anslagsbehovet för nästa budgetår till 264 000 kronor, varav
198 000 kronor skulle belöpa på arvoden åt skolläkare och 66 000 kronor
på arvoden åt deltidsanställda skolsköterskor.
Arvoden åt bibliotekarier.
Delposten är för närvarande uppförd med 96 900 kronor. Skolöverstyrelsen
har hemställt om höjning av posten med 5 900 kronor med hänsyn till
det fortsatta förstatligandet av kommunala mellanskolor.
Arvoden åt biträden på rektorsexpeditionema.
Denna delpost är för innevarande budgetår uppförd med 129 000 kronor och
disponeras på följande sätt:
Arvoden åt biträden med halvtidstjänstgöring å vissa rek
-
torsexpeditioner................................... kronor 30 000
Arvoden åt övriga biträden .......................... » 99 000
Summa kronor 129 000.
Ur det till arvoden åt biträden med halvtidstjänstgöring
anvisade beloppet utgår efter skolöverstyrelsens prövning i varje särskilt
fall till större läroverk, i första hand sådant, där rektorstjänsten tillhör avlöningsgrupp
I, ett belopp av högst 1350 kronor för anställande under en tid av
omkring 9 månader av arvodesavlönat skrivbiträde med halvtidstjänstgöring.
För innevarande budgetår har det beviljade anslagsbeloppet å 30 000 kronor
av överstyrelsen fördelats sålunda, att 21 läroverk, tillhörande avlöningsgrupp
I, erhållit vartdera 1 350 kronor, varjämte 2 läroverk, tillhörande avlöningsgrupp
II, vartdera tilldelats 825 kronor.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår föreslagit en förstärkning av ifrågavarande
arbetskraft, innebärande dels att kanslibiträdets tjänstgöringstid vid
20 av de läroverk, där rektorstjänsten tillhör avlöningsgrupp I, utsträckes att
omfatta 10 månader, i samband varmed maximiarvodet för varje sådant biträde
skulle höjas till 1 500 kronor, dels ock att biträdeshjälp med halvtidstjänstgöring
inrättas jämväl vid 10 läroverk, tillhörande avlöningsgrupp II,
varvid för varje läroverks behov skulle beräknas 1 350 kronor. Överstyrelsen
har till stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande.
38
Kungl. May.ts ''proposition nr 1J+2.
Genom cirkulärskrivelse den 10 augusti 1945 till rektorsämbetena vid ovannämnda
läroverk har överstyrelsen infordrat vissa uppgifter rörande de halvtidsanställda
skrivbiträdenas arbetsresultat m. m.
Vid samtliga de läroverk, där halvtidstjänstgörande kanslibiträden varit anställda,
har anordningen visat sig fungera tillfredsställande. Det anses allmänt,
att en avsevärd lättnad i rektors arbete på expeditionen därigenom inträtt och
att rektor som följd därav kunnat ägna mera tid åt ledningen av det egentliga
skolarbetet. Samtidigt har det emellertid även tydligt framgått, att behov av
dylik hjälp i större utsträckning föreligger. Vid vissa läroverk önskar man en
fördubbling av arbetskraften. Framför allt är det av vikt, att förstärkning av
arbetskraften på rektorsexpeditionen inträder vid läsårets början och slut. Vid
tiden omkring vårterminens slut skall en stor mängd student- och realexamensbetyg
utskrivas, handlingar och betyg för inträdessökande till första klassen
skola kontrolleras och ordnas, schema för prövningen utskrivas och delgivas
alla sökande och vårterminens betyg införas på lärjungekorten. Under sommaren
gäller det att utarbeta statistiska bilagor till årsredogörelsen, renskriva
och avskriva läroverkets räkenskaper, uppgöra betygstabeller för flyttningsoch
inträdessökande och utskriva schemat för flyttnings- och inträdesprövningarna.
När höstterminen börjat, skola förändringarna i lärjungebeståndet registreras
i intagnings- och avgångsmatriklarna, kortregistret över lärjungarna
omläggas för det nya läsåret, omsättningstabellen utarbetas och katalogen
redigeras. Härtill komma åtskilliga göromål av annat slag, bland annat arbetet
med fyllnadsprövningarna efter studentexamen, vilka prövningar vid vissa
läroverk börja antaga oroväckande proportioner.
Det kan enligt överstyrelsens mening icke lida något tvivel om att en avsevärd
förstärkning av arbetskraften på rektorsexpeditionerna vid de här avsedda
läroverken vore väl befogad. Överstyrelsen vill dock inskränka sig till att
föreslå, att kanslibiträdets tjänstgöringstid vid 20 av de läroverk, där rektorstjänsten
tillhör avlöningsgrupp I, utsträckes att omfatta 10 månader och att
avlöningen i samband därmed höjes till 1 500 kronor. Den därigenom uppkommande
merkostnaden för statsverket skulle uppgå till (20 X 150 =)
3 000 kronor.
För att utröna, i vilken grad halvtidstjänstgörande kanslibiträden vore önskvärda
även för de läroverk, där rektorstjänsterna tillhöra avlöningsgrupp II,
har överstyrelsen genom cirkulärskrivelse den 10 augusti 1945 av rektorsämbetena
vid nämnda läroverk infordrat uppgift, huruvida vid läroverket förelåge
behov av dylikt skrivbiträde, varvid rektor anmodats att till frågans belysning
avgiva svar på en del frågor rörande det nuvarande skrivbiträdets
arbets- och avlöningsförhållande m. m. Det framgår otvetydigt av de inkomna
yttrandena, att det även vid läroverken tillhörande avlöningsgrupp II föreligger
ett behov av förstärkning av arbetskraften på rektorsexpeditionen. Man
framhåller flerstädes, att uppsikten över läroverket och undervisningen, den
personliga kontakten med lärare och elever måste eftersättas för expeditionsarbetet.
Det understrykes, att ett dylikt biträde skulle kunna göra stort gagn
på expeditionen, icke minst vid handläggningen av de många ärenden av social
natur, som i alltjämt ökad omfattning torde komma att åläggas rektorsämbetet;
ärenden angående fria läroböcker, tandvård, skolbespisning o. s. v.
De skäl, som anförts för anställande av kanslibiträden vid de läroverk, där
rektorstjänsten tillhör avlöningsgrupp I, kunna i själva verket göras gällande
även för läroverk tillhörande avlöningsgrupp II. Tills vidare anser sig dock
överstyrelsen i fråga örn denna grupp av läroverk kunna begränsa framställ
-
39
Kungl. Maj:ts proposition nr Zellingeri
örn kanslibiträdeshjälp till att omfatta 10 läroverk, varvid för vartderas
behov skulle beräknas 1 350 kronor. Den härav föranledda kostnadsökningen
skulle sålunda uppgå till (10 X 1 350 =) 13 500 kronor.
Kostnaderna för arvoden åt kanslibiträden på vissa rektorsexpeditioner skulle
sålunda kunna beräknas till (30 000 -f- 3 000 -j- 13 500 =) 46 500 kronor.
Det torde liksom hittills böra ankomma på överstyrelsen att efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall bestämma storleken av det till varje
särskilt läroverk för här nämnda ändamål anvisade beloppet.
Överstyrelsen vill även föreslå, att benämningen halvtidstjänstgörande^ utbytes
mot deltidstjänstgörande, enär tjänstgöringens omfattning, vilken mäste
avpassas efter den under olika tider av läsåret växlande omfattningen av göromålen
på rektorsexpeditionen, icke torde böra fastlåsas vid ett bestämt
timtal.
De till arvoden åt övriga biträden erforderliga anslagsmedlen
har skolöverstyrelsen för nästa budgetår beräknat till 102 620 kronor. Ökningen
hänför sig till lärjungeantalets stegring och det fortsatta förstatligandet
av kommunala mellanskolor. Överstyrelsen har därvid även förutsatt,
att högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm i fråga örn arvode
åt rektors biträde likställes med provårsläroverk i Stockholm med
hänsyn till det merarbete för ifrågavarande biträde, som föranledes av
.statens aftonskola.
Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens framställning och till stöd därför
anfört följande.
Det må erinras, att arbetsförhållandena på rektorsexpeditionerna från och
med budgetåret 1944/45 undergått en väsentlig förbättring. Sålunda har till
arvoden åt biträden å dessa expeditioner för nämnda budgetår anvisats ett
från tidigare utgående 91 000 kronor till 123 000 kronor förhöjt belopp, avseende
att täcka avlöningskostnader för dels halvtidstjänstgörande biträden å
vissa rektorsexpeditioner (30 000 kronor), dels ock övriga biträden å expeditionerna
(93 000 kronor). Anslagsposten har på grund av ökat lärjungeantal
m. m. för innevarande budgetår uppräknats med ytterligare 6 000 kronor. En
väsentlig arbetsförstärkning på rektorsexpeditionerna har sålunda redan möjliggjorts
och tillräcklig erfarenhet härav torde ännu knappast ha vunnits för
att man med säkerhet redan nu skulle kunna bedöma behovet av ytterligare
anslagsökning för ändamålet. Ämbetsverket kan därför icke tillstyrka framställningen
i denna del. I detta sammanhang bör tillika beaktas överstyrelsens
befogenhet att inom ramen av anvisade medel vidtaga jämkning av det bidragsbelopp,
som med tillämpning av giillande grunder prövas böra utgå till
läroverken flir bestridande av ifrågavarande avlöningskostnader. Härigenom
torde det behov av arbetskraft, som på grund av särskilda förhållanden tillfälligtvis
kan föreligga i något fall, kunna bli tillfredsställande tillgodosett.
Därest emellertid skäl skulle anses föreligga att i någon mån .ställa medel till
förfogande för berörda ändamål, torde böra uppmärksammas, att en utökning
av antalet halvtidstjänstgörande biträden kommer att medföra lägre kostnader
för avlönande av övrig biträdespersonal. Till följd härav bör vid ett tillmötesgående
av framställningen ifråga örn sådan personalutökning anslagsposten,
avseende övriga biträden, samtidigt nedräknas med vederbörligt belopp.
40
Kungl. Majlis proposition nr 1J$.
Särskilda arvoden vid provår släroverk.
Denna delpost är för innevarande budgetår uppförd med 173 500 kronor.
Provårskurser äro för närvarande anordnade vid 11 allmänna läroverk, varjämte
provårsutbildning även äger rum vid 2 folkskoleseminarier.
I propositionen 1945: 232 framhöll föredragande departementschefen i anslutning
till frågan om beredande av ekonomisk ersättning åt lärarkandidater
under provårstjänstgöring, att en förbättring av lärarkandidaternas ställning i
viss utsträckning torde kunna åvägabringas genom att så långt möjligt undanröja
grunden till rådande missförhållanden i nämnda hänseende. Detta senare
syntes framförallt böra ske genom ökning av provårskapaciteten, bland annat
genom inrättande provisoriskt av nya provårsläroverk. Departementschefen
förutsatte därvid, att överstyrelsen skulle taga denna fråga under övervägande
och i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret 1946/47 framlägga
förslag i ämnet.
I anledning därav har skolöverstyrelsen undersökt möjligheterna för en u tvidgning
av provårsorganisationen och härutinnan anfört
bland annat följande.
Om det gällt att inrätta nya provårsanstalter på längre sikt, skulle överstyrelsen
ha varit allvarligt betänkt på att förlägga dem till några av våra
större landsortsläroverk. Då de anordningar, som därmed måste vara förenade,
bli alltför omfattande för en varaktighet av endast några få år, anser sig dock
överstyrelsen icke böra förorda nya provårsanstalter på annan ort än sådan,
där lärarkurs redan förut är anordnad och där sålunda gemensamma föreläsningar
och övningar för flera provårsanstalter kunna förekomma. Härigenom
bli även utgifterna för nya provårsanstalter avsevärt lägre än som annars
skulle ha blivit fallet. De orter, som enligt överstyrelsens mening kunna ifrågakomma,
äro alltså Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund eller Malmö.
I Stockholm har den ur det nedlagda högre lärarinneseminariets övningsskola
utvecklade statens normalskola alltifrån begynnelsen varit avsedd som
provårsanstalt. Bland annat uppbär dess rektor personlig lönefyllnad med
visst belopp, intill dess han må komma i åtnjutande av särskilt arvode såsom
provårsföreståndare. Överstyrelsen har emellertid icke hittills ansett sig kunna
föreslå inrättande av provårskurs vid statens normalskola, dels därför att
denna skola först från och med läsåret 1946/47 hunnit utbildas med en högsta
gymnasiering, dels ock därför att skolans lokaler varit mycket dåliga och
splittrade. Enligt vad överstyrelsen inhämtat, torde de planerade nya lokalerna
för skolan icke komma att färdigställas förrän till läsåret 1947/48. Innan nya
lokaler kunna tagas i anspråk, blir också på grund av bristande utrymme
gymnasiets omfattning — där finnes för närvarande endast en enkel gymnasielinje
— så begränsad, att skolans verksamhet som provårsanstalt därav måste
lida allvarligt avbräck. Överstyrelsen anser sig därför icke kunna föreslå någon
provårskurs vid statens normalskola förrän tidigast läsåret 1947/48.
De orter, där efterfrågan på provårsplatser varit särskilt stor i förhållande
till antalet tillgängliga platser, äro Uppsala och Lund. Det framstår bland
annat ur denna synpunkt såsom mycket önskvärt, att ytterligare någon provårsanstalt
skulle kunna förläggas till dessa orter. Möjligheter därtill givas
41
Kungl. Maj:ts proposition nr H%-
genom inrättande av provårskurser vid folkskoleseminarierna i Uppsala och
Lund. Visserligen blir kapaciteten hos ett provårsseminarium icke lika stor
som hos ett större provårsläroverk. Å andra sidan bli, till följd av det ringa
antalet ordinarie ämneslärare (lektorer) vid seminarierna, kostnaderna för
varje lärarkandidat i själva verket något mindre vid seminarium än vid läroverk.
Överstyrelsens folkskolavdelning kommer därför att i senare sammanhang
föreslå inrättande av tillfälliga provårskurser vid folkskoleseminarierna i
Uppsala och Lund samt framlägga beräkningar av kostnaderna därför.
Enligt § 55 mom. 9 punkten 17 d) civila avlöningsreglementet och § 52
mom. 4 punkten 13 civila icke-ordinarie reglementet skall ordinarie och extra
ordinarie ämneslärare vid provårsläroverk, därest han icke förordnats att för
minst en termin vara föreståndare för provårskursen, utöver honom eljest
tillkommande avlöningsförmåner åtnjuta särskild ersättning med 360 kronor
för år. Detta belopp sänktes genom Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1941
till 300 kronor. Samtidigt sänktes ersättningarna för handledning, vilka enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 9 juni 1939 skulle utgå med 180 kronor per termin
för tvåterminskandidat och 300 kronor för enterminskandidat, till 100 kronor
respektive 200 kronor.
Skolöverstyrelsen har nu föreslagit, att ersättningar till ämneslärare
och handledare vid pro vårsanstalterna från
och med budgetåret 1946/47 åter skola utgå enligt i civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet samt genom Kungl. Maj:ts beslut
den 9 juni 1939 fastställda grunder. Överstyrelsen har anfört i huvudsak
följande.
Ifrågavarande nedprutningar år 1941 hade givetvis sin grund i den skärpning
av det statsfinansiella läget, som inträtt framför allt till följd av det starkt
stegrade utgiftsbehovet för försvarsändamål. Däremot kunde de tidigare arvodesbeloppen
näppeligen anses för höga i förhållande till det merarbete och
ökade ansvar, som tillkom lärare och handledare vid provårsanstalterna. Redan
i yttrande den 21 oktober 1940 framhöll överstyrelsen, att det arbete,
som åvilade dessa lärare, i vissa avseenden i sig självt vore av så krävande
och ibland även så ömtålig natur, att det särskilda arvode, de åtnjöte, i själva
verket endast vore en mycket blygsam ersättning för deras arbete och ansvar.
Samtidigt framhölls, att det vore av central vikt för arbetet vid provårsläroverken,
att lärarrekryteringen bleve den bästa tänkbara och de ordinarie lärartjänsterna
därför kunde verka lockande.
Att de nya bestämmelserna närmast vore avsedda såsom en tillfällig besparingsåtgärd,
synes vara antytt av det förhållandet, att civila avlöningsreglementet
och civila icke-ordinariereglementet alltjämt upptaga de ursprungliga
ersättningsbeloppen till ordinarie och extra ordinarie lärare. Det synes översty
reisen icke i längden billigt mot provårsanstalternas lärarkrafter, att de, trots
stegrade levnadsomkostnader, skola år efter år få åtnöjas med ersättningar,
som understiga de före det senaste världskriget gällande, i all synnerhet som
beloppen redan från början knappast stodo i jämnhöjd med ökat arbete och
ansvar. Över huvud taget vill överstyrelsen framhålla såsom angeläget, att
någonting för den högre skolundervisningen så väsentligt som den praktiska
lärarutbildningens kvalitet med alla skäliga medel befordras och icke äventyras
42
Kungl. Maj:ts proposition nr lJpU.
genom alltför långt gående sparsamhetsåtgärder, som dock i förhållande till
hela läroverksbudgeten ha föga att betyda.
Vid bifall till nyssnämnda förslag har överstyrelsen för nästa budgetår beräknat
anslagsbehovet till 209 900 kronor, innebärande en höjning med 36 400
kronor. Av sistnämnda belopp avse 500 kronor ökning av anslagsmedlen till
ersättningar för föreläsningar och övningar.
Statskontoret har icke velat motsätta sig bifall till överstyrelsens förslag.
Läroverksläramas riksförbund har hemställt, att för de vid provårsläroverken
tjänstgörande lärarna måtte bestämmas sådan ersättning, att de icke
längre behövde vidkännas den år 1941 såsom tillfällig betecknade arvodesminskningen
samt att arvodena, vilka fastställts år 1937, därutöver måtte
höjas med belopp, motsvarande den efter sagda år inträffade prisstegringen.
Jämväl statsläroverkens rektor sförening har hemställt om en återgång till
före år 1941 gällande arvodesgrunder vid provårsläroverken samt ifrågasatt,
om icke med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla kvalificerade lärarkrafter
till provårsanstalterna ifrågavarande arvoden rent av borde väsentligt höjas
utöver de tidigare utgående beloppen.
Särskilda arvoden vid statens aftonskola.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att denna delpost, som för innevarande budgetår
är uppförd med 5 600 kronor, måtte för nästa budgetår upptagas till
6 100 kronor. Av höjningen hänföra sig 400 kronor till av överstyrelsen föreslagen
höjning av arvodet till föreståndaren för aftonskolan från 100 till 150
kronor per klassavdelning. Återstoden av ökningen betingas av ökat antal
kombinationer av tillvalsämnen å det differentierade gymnasiet. Beträffande
arvodet till föreståndaren har överstyrelsen anfört i huvudsak följande.
När arvodet till föreståndaren för aftonskolan fastställdes, saknades kännedom
örn hur stor dennes arbetsbörda kunde bli. Erfarenheten har visat, att
denna arbetsbörda i vad avser administrativa göromål är avsevärt större, än
som kunde förutses. Därjämte är föreståndaren genom skolans egenskap av
aftonskola nödsakad att under läsåret förlägga större delen av sitt arbete för
denna skola på kvällstimmarna. Då befattningen som föreståndare för aftonskolan
hittills alltid uppdragits åt rektor vid högre allmänna läroverket å
Kungsholmen och då så även bör vara fallet i fortsättningen, blir följden, att
rektorn vid sagda läroverk får praktiskt taget bela sin dag från tidigt på morgonen
till sent på kvällen upptagen med arbete. Den extra arbetsbörda, som
åvilar föreståndaren vid aftonskolan, torde kvantitativt närma sig den arbetsbörda,
som åvilar föreståndaren för provårskurs.
Därtill kommer, att arvodet åt föreståndaren för statens aftonskola utgår
för budgetår. Till följd härav måste föreståndaren under sin semester som
rektor avstå från cirka en åttondel av sitt föreståndararvode under den tid av
året, då arbetet med aftonskolan är som minst krävande.
Överstyrelsen anser därför synnerligen starka skäl tala för att arvodet till
föreståndaren för statens aftonskola höjes till ett årligt arvode av 150 kronor
för varje klassavdelning.
43
Kungl. Majlis ''proposition nr 1J+2.
Statskontoret, som avstyrkt förslaget om höjning av föreståndarens arvode,
har därom anfört följande.
Göromålen som föreståndare vid statens aftonskola öka givetvis rektors vid
högre allmänna läroverket å Kungsholmen i Stockholm arbetsbörda i viss utsträckning.
Statskontoret vill emellertid erinra, att rektorsbefattningen vid
läroverket sedan aftonskolans tillkomst uppflyttats till högsta lönegruppen.
En sådan löneökning för rektorn skulle visserligen kommit till stånd även om
icke aftonskolan varit knuten till läroverket. Läroverket är dock icke av den
storleksordning, att antalet klassavdelningar och lärjungar vid aftonskolan i
och för sig numera motivera ett lönetillägg. Anmärkas må jämväl, att rektor
vid tekniska läroverket i Stockholm, vid vilket utbildningen i stor utsträckning
bedrives genom aftonundervisning, härför icke erhåller någon särskild
ersättning. Sistnämnda läroverk har för närvarande 20 klassavdelningar med
tillhopa 524 elever. Härav erhålla 13 avdelningar och 310 lärjungar aftonundervisning.
Vid nu angivna förhållanden kan statskontoret icke tillstyrka
överstyrelsens förslag om höjning av föreståndararvodet vid statens aftonskola.
Snarare kan ifrågasättas, om särskilt arvode vidare bör utgå.
Arvode åt biträdande föreståndarinna. Personlig
lönefyllnad åt vissa rektorer.
Dessa delposter äro nu uppförda med 1 200 kronor respektive 11 500
kronor.
Skolöverstyrelsen har icke ifrågasatt annan ändring beträffande dessa poster
än att posten till personlig lönefyllnad åt vissa rektorer ansetts kunna minskas
till 10 500 kronor.
Jag biträder skolöverstyrelsens förslag om uppförande av delposterna till
arvoden åt kvinnliga sakkunniga, tillsynslärare och personliga tilläggsarvoden
ät första lärarinnor med respektive Jj-50 kronor, 10 700 kronor och 1 200
kronor.
Delposterna till arvoden åt skolläkare m. m. och arvoden åt bibliotekarier
torde i enlighet med skolöverstyrelsens förslag böra höjas med 16 000 kronor
respektive 5 900 kronor till 264 000 kronor respektive 102 800 kronor.
Beträffande posten till arvoden åt biträden på rektorsexpeditionerna har
överstyrelsen förordat en ökad användning av halvtidstjänstgörande skrivbiträden
å vissa rektorsexpeditioner. Då åtgärden är ägnad att befria särskilt arbetstyngda
rektorer från mera rutinmässiga göromål, varigenom de kunna beredas
möjligheter att i större utsträckning ägna sig åt den viktiga pedagogiska
sidan av sin verksamhet, vill jag biträda förslaget. Vid bifall till detsamma
har överstyrelsen räknat med en höjning av de erforderliga anslagsmedlen till
arvoden åt skrivbiträden med halvtidstjänstgöring med 16 500 kronor till
46 500 kronor. Någon däremot svarande minskning av anslagsbeloppet till
arvoden åt övriga biträden har överstyrelsen däremot icke beräknat. Nämnda
belopp har uppskattats till 102 620 kronor, innebärande en ökning med 3 620
kronor, föranledd av läroverksorganisationens tillväxt. Med hänsyn till vad
Depar lemén
teche fen.
44
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 142.
statskontoret i ärendet anfört torde ifrågavarande belopp lämpligen kunna
avrundas till 100 000 kronor. Förevarande delpost synes alltså böra uppföras
med (46 500 -{- 100 000 =) 146 500 kronor, eller, för avrundning av anslagspostens
slutsumma, 146 550 kronor.
Med en återgång till förkrigsförhållandena i fråga örn storleken av de särskilda
arvodena vid provårsläroverk synes kunna anstå ännu något år. Vid
oförändrade arvodesgrunder och med utgångspunkt från av överstyrelsen beräknat
antal ämneslärare och handledare vid provårsläroverken kan anslagsbehovet
för nästa budgetår beräknas till 178 300 kronor. Härtill bör läggas
ett belopp av 500 kronor, utgörande erforderlig ökning av anslagsmedlen till
ersättningar för föreläsningar och övningar. Delposten torde alltså böra uppföras
med (178 300 + 500 =) 178 800 kronor.
Arvodet till föreståndaren för statens aftonskola torde i enlighet med överstyrelsens
förslag böra höjas från 100 till 150 kronor per klassavdelning. Då
jag icke heller i övrigt har något att erinra mot överstyrelsens beräkningar
rörande denna delpost, torde densamma böra höjas med 500 kronor till 6 100
kronor.
Jag biträder slutligen överstyrelsens förslag om uppförande av delposten
till arvode åt biträdande föreståndarinna med 1 200 kronor och delposten till
personlig lönefyllnad1 åt vissa rektorer med 10 500 kronor.
Förevarande anslagspost bör alltså vid bifall till vad jag i det föregående
förordat för nästa budgetår uppföras med (450 -{- 10 700 -f- 1 200 +
+ 264 000 + 102 800 + 146 550 + 178 800 + 6 100 + 1 200 + 10 500 =)
722 300 kronor, innebärande en ökning med 45 500 kronor.
d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Denna anslagspost är för innevarande budgetår uppförd med förslagsvis
6 461 000 kronor.
Ämneslärare.
Såsom av det föregående framgår, beräknar skolöverstyrelsen antalet
klassavdelningar vid de allmänna läroverken under läsåret 1946/47 under
förutsättning att alltjämt inga spärråtgärder vidtagas till 2 470, vilket innebär
en ökning med 136. Härvid har hänsyn tagits till sådana organisatoriska
förändringar, som sammanhänga med förstatligandet av kommunala mellanskolor.
Höjningen av antalet klassavdelningar beräknas medföra en ökning
av de erforderliga undervisningstimmarna med så mycket som svarar mot
160 ämneslärare med full tjänstgöring. Av dessa beräknas 17 motsvara
den undervisning, som fullgöres av rektorerna vid de under förstatligande
varande kommunala mellanskolorna. Detta antal bör sålunda
frånräknas. Då överstyrelsen förut föreslagit inrättande av 17 nya lektors-,
116 nya adjunkts- och 11 nya ämneslärarinnetjänster samt tillsättande av en
vakant lektorsbefattning vid statens normalskola, skulle antalet icke-ordi
-
45
Kungl. Marits proposition nr 142.
»arie ämneslärare med full tjänstgöring, för närvarande 591, uppgå till
1591 + 160 — 17 — 17 — 116 — 11 — 1 —) 589. På grund av mitt ställningstagande
i det föregående till förslaget om inrättande av en lektorstjänst
i Umeå torde detta antal böra höjas till 590. Ett fullföljande av den från
och med innevarande budgetår genomförda sänkningen av deltagarminimum
för undervisning i grekiska medför ett behov av ytterligare 2 lärare, varjämte
vid bifall till mitt förslag om slopande av samläsning mellan realskolans
högsta klass och vissa gymnasieringar ytterligare 1 lärare med full
tjänstgöring blir erforderlig. Sammanlagt skulle alltså behövas (590 + 2 -j-f-
1 =) 593 icke-ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring. Härtill kommer
ett visst antal vikarier. Överstyrelsen uppskattar det erforderliga antalet
vikarier till 250, d. v. s. samma antal som faktiskt förefanns den 20
mars 1945.
Kostnaderna för icke-ordinarie ämneslärare kunna med utgångspunkt
från överstyrelsens beräkningar uppskattas sålunda:
Grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare............. kronor 5 053 600
Avlöningsförhöjningar till lärare i högre löneklass .... » 170 000
Kallortstillägg .................................... » 15 000
Ersättning åt läraren i ryska vid nya elementarskolan » 8 208
Ersättningar åt extra lärare och timlärare för efter vårterminens
slut förrättade prövningar.............. » 500
Ersättningar för föreläsningar i sexuella frågor........ »_4 200
Summa kronor 5 251 508.
Beloppet föreslås avrundat till 5 251 000 kronor.
I beloppet grundavlöningar åt icke-ordinarie lärare ingår ett belopp av
145 600 kronor till avlöningar till lärare i praktiska läroämnen
vid inbyggda praktiska realskollinjer.
Överstyrelsen anför härom:
De inbyggda praktiska realskollinjerna tillkommo såsom försöksanordning
efter beslut av 1933 års riksdag. Innevarande år ha de med hänsyn
till vunna gynnsamma erfarenheter infogats som en fast beståndsdel i läroverksorganisationen,
genom att i läroverksstadgan införts bestämmelser om
praktiska linjer och praktisk realexamen. Därigenom har de praktiska linjernas
utveckling bragts ett stort steg närmare målet — de praktiska utbildningslinjernas
principiella jämställdhet med de teoretiska på realskolans
stadium.
Av de praktiska linjerna ha särskilt handelslinjerna vunnit snabb spridning.
Senast har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 augusti 1945 medgivit,
att vid samrealskolorna i Hörby och Norrtälje må från och med innevarande
läsår successivt anordnas en handelslinje såsom i realskolan inbyggd
praktisk utbildningslinje, omfattande realskolans två högsta klasser. Hela
antalet i allmänna läroverk inbyggda praktiska realskollinjer uppgår nu till
31, nämligen 28 handelslinjer, 2 tekniska linjer och 1 huslig linje. Samtliga
dessa linjer äro med läsåret 1946/47 fullt utbyggda. Sannolikt kommer under
loppet av nästkommande år ytterligare en eller annan linje av detta slag att
46
Kungl. Maj:ts proposition nr l/t2.
upprättas med sin första årsklass. Överstyrelsen beräknar, att läroverksorganisationen
under nästa år kommer att tillföras 2 nya handelslinjer.
Genom beslut den 29 juni 1945 har Kungl. Majit medgivit, att högst 15
extra adjunktstjänster i praktiska läroämnen finge under läsåret 1945/46
förekomma vid de allmänna läroverken. Hittills lia 9 sådana extra adjunkter
förordnats av överstyrelsen.
Sedan Kungl. Majit genom kungörelsen 1945: 581 utfärdat bestämmelser
angående adjunktstjänster, i vilka praktiskt läroämne ingår, föreligger
intet hinder för överstyrelsen att, sedan ifrågavarande lärares behörighet
till sådan tjänst blivit vederbörligen styrkt, förordna honom till extra ordinarie
adjunkt i ifrågavarande ämneskombination. Överstyrelsen anser det
betydelsefullt, att anställningsvillkoren för lärarna i praktiska läroämnen
undergå en förbättring, enär konkurrensen med affärslivet eljest torde medföra
en viss risk för att rekryteringen av dessa lärare i fortsättningen kan
komma att utfalla mindre tillfredsställande. Överstyrelsen beräknar sålunda,
att 13 av de i de föregående beräkningarna av lärarkraften i teoretiska läroämnen
upptagna extra ordinarie adjunkterna skola undervisa i såväl teoretiska
som praktiska läroämnen. För sistnämnda undervisning beräknas
även 5 av de i det föregående upptagna extra adjunkterna skola tagas i
anspråk.
Statskontoret, som icke haft något att erinra mot att lärarna vid de inbyggda
praktiska linjerna beredas förbättrade utsikter att erhålla en fastare
anställning, har likväl velat förorda en begränsning tills vidare av antalet
extra ordinarie adjunktsbefattningar i teoretiska och praktiska läroämnen
till 10.
Sveriges yngre läroverkslärares förening har anhållit om inrättande av
ytterligare 80 nya extra ordinarie adjunktstjänster. Föreningen har anfört
bland annat följande.
Då det med säkerhet kan antagas, att även om skolöverstyrelsens förslag
om inrättande av nya ordinarie ämneslärartjänster skulle bifallas, de ickeordinarie
lärarnas antal i icke ringa utsträckning kommer att stiga och deras
befordringsmöjligheter i samma män minskas, är det av så mycket
större vikt, att denna kategori av lärare erhåller sådana anställnings- och
lönevillkor, att de motsvara ett rimligt krav på trygghet och ekonomiskt
vederlag. Detta är emellertid icke fallet beträffande de extra adjunkter, som
genomgått provår. Dessa adjunkter skola enligt gällande föreskrifter beredas
tjänst före andra extra adjunkter och härav följer, att praktiskt taget
alla kunna beredas arbete. De komma på så sätt att tillhöra läroverkens
ständiga lärarkrafter. Då emellertid varken ordinarie eller extra ordinarie
adjunktstjänster inrättats i en omfattning, som tillåter en normal befordringsgång,
ha de extra adjunkterna med provår — trots kontinuerlig tjänst
göring i många år — icke kunnat i tillräcklig omfattning beredas anställning
som extra ordinarie adjunkter, vilket rättvisligen bort ske.
Av föredragande departementschefens uttalanden i propositionen 1937: 271
framgår med all tydlighet, att Kungl. Majit avsett, att adjunktskompetenta
lärare skulle erhålla anställning såsom extra ordinarie tjänstemän, och riksdagen
gjorde ingen ändring i dessa förutsättningar.
Att statsmakternas uppfattning och avsikter ej följts, framgår bland annat
av att hösten 1944 humös 181 adjunktskompetenta extra adjunkter, av
vilka 110 uppnått 35 år eller mera. En viss förbättring i de extra adjunk
-
47
Kungl. Maj:ts proposition nr llf:2.
ternas befordringsförhållanden har dock inträtt i och med att förra årets
riksdag beslöt utöka antalet extra ordinarie adjunktstjänster med 70 från
250 till 320. Tillsättandet av dessa tjänster är ännu icke avslutat men det
kan konstateras, att även efter dessas tillsättande återstår ett stort antal
extra adjunkter med provår i relativt hög ålder, som ej kunnat antagas såsom
extra ordinarie adjunkter. Detta framgår av nedanstående tabell (avseende
förhållandena vid slutet av år 1945).
Födelseår Ålder år 1946 Antal extra adjunkter
med provår
—1905 ....................... 41— 22
1906—1910 ....................... 36—40 60
1911—1915 ....................... 31—35 54
1916—1917 ....................... 28—30 6
Summa 142.
Av tabellen framgår angelägenheten av att extra ordinarie tjänster inrättas
i en sådan omfattning, att flertalet extra adjunkter inom rimlig tid
kan vinna anställning som extra ordinarie och därigenom erhålla tryggare
levnadsvillkor icke blott för sig själva utan även för sina familjer. Det kan
ej heller vara rättvist att extra tjänsteman med sin relativt låga lön skall
år efter år utföra arbete, som åligger ordinarie befattningshavare (adjunkt
eller lektor). Nämnas må här, att medelåldern för de under år 1945 till
extra ordinarie adjunkt antagna lärarna uppgick till cirka 37 år.
Skolöverstyrelsen har med anledning av ifrågavarande framställning anfört
i huvudsak följande.
Sammanlagda antalet av överstyrelsen föreslagna nya ordinarie ämneslärartjänster,
som väsentligen komma att besättas med läroverkens ickeordinarie
befattningshavare, uppgår till 104. Genom på så sätt uppkomna
ledigheter bland extra ordinarie tjänster få de extra adjunkterna i motsvarande
grad möjlighet att vinna fastare anställning.
Överstyrelsen har hittills sökt placera de extra ordinarie lärarna så, att de
blivit fastare knutna till ett bestämt läroverk. Därmed har man dels vunnit
större kontinuitet i undervisningen och dels undvikit kostnadsökning i
form av den flyttningsersättning, vartill de extra ordinarie lärarna men ej
de extra lärarna äro berättigade. Vid en väsentlig utökning av antalet extra
ordinarie lärare komme denna princip beträffande placeringen att kunna
i mindre utsträckning upprätthållas, men denna omständighet utgör i och
för sig ej något hinder för inrättande av nya extra ordinarie tjänster. De
argument för en dylik åtgärd, som Sveriges yngre läroverkslärares förening
anfört i sin framställning, äro värda allt beaktande.
Med stöd av det ovan anförda får överstyrelsen framhålla, att det synes
i första hand angeläget, att överstyrelsens förslag örn nya ordinarie tjiinster
vinner Kungl. Majlis och riksdagens bifall. Överstyrelsen har emellertid
intet att erinra mot en viss utökning av antalet extra ordinarie tjänster för
budgetåret 1946/47. Särskilt därest förslaget örn nya ordinarie tjänster endast
delvis vinner bifall, bör enligt överstyrelsens mening en ökning av de
extra ordinarie tjänsterna komma till stånd.
48
Kungl. Maj:ts ■proposition nr Iföl.
Tecknings-, musik- och gymnastiklärare.
Skolöverstyrelsen har beräknat medelsbehovet till i runt tal 1 091 000
kronor, avseende undervisning i teckning och välskrivning 5 016 veckotimmar,
varav 66 veckotimmar frivillig teckning, i musik 2 578 veckotimmar
samt i gymnastik med lek och idrott 5 103 veckotimmar, varav 200 veckotimmar
hållningsrättande gymnastik. Den ökning av timtalen som överstyrelsen
sålunda beräknat, beror, utom i vad den avser den frivilliga teckningen
och den hållningsrättande gymnastiken, på den motsedda ökningen
av antalet klassavdelningar. Beträffande den frivilliga undervisningen i teckning
och den hållningsrättande gymnastiken har överstyrelsen anfört följande.
Antalet undervisningstimmar för den frivilliga t e c k n i n g e n, för
närvarande 65, har sedan länge visat sig otillräckligt. Överstyrelsen vill dock
tills vidare begränsa sig till att föreslå, att antalet höjes så mycket, att varje
högre allmänt läroverk jämte statens aftonskola kan erhålla 1 veckotimme
för detta ändamål. Nämnda höjning omfattar endast 1 veckotimme.
Förutom den rent automatiska ökningen torde numera en viss mindre
höjning av gymnastikanslaget vara ofrånkomligt. Behovet är störst i
fråga om den hållningsrättande gymnastiken, men även
timmarna i friskgymnastik ha visat sig otillräckliga för behovet. Sålunda förtjänar
nämnas, att för innevarande år icke mindre än 195 veckotimmar
hållningsrättande gymnastik begärts av rektorerna. Resultaten av den sedan
år 1931 bedrivna försöksverksamheten i hållningsrättande gymnastik äro
enligt samstämmiga vittnesbörd så goda och verksamheten omfattas med
så oförtydbart intresse vid läroverken, att en viss höjning av anslaget till
den hållningsrättande gymnastiken vore väl befogad. Vid många läroverk
äro avdelningarna i friskgymnastik ännu alltför stora, varigenom undervisningsarbetet
i hög grad försvåras och resultatet äventyras. På anförda grunder
vill överstyrelsen föreslå en höjning — förutom den ovan angivna automatiska
— av antalet undervisningstimmar i gymnastik med lek och idrott
med sammanlagt 125 veckotimmar, varav 50 skulle tillkomma den hållningsrättande
gymnastiken.
Statskontoret har funnit behovet av en utökning av gymnastikundervisningen
med 125 veckotimmar, varav 50 veckotimmar för hållningsrättande
gymnastik, svårt att bedöma med ledning av den i ärendet föreliggande utredningen.
Statskontoret har erinrat örn den utökning av ifrågavarande undervisning,
som medgivits redan för innevarande budgetår.
Övningsskollärare.
Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrat belopp för detta ändamål,
6 000 kronor.
Lärare i manlig slöjd.
Skolöverstyrelsen har beräknat en stegring av antalet undervisningstimmar
under nästa läsår med dels 150 veckotimmar, utgörande automatisk
49
Kungl. Maj:ts -proposition nr 1J/2.
ökning, dels ock 325 veckotimmar för införande av obligatorisk undervisning
i manlig slöjd även i klass 2i*. Kostnaderna för den sålunda utvidgade
undervisningen Ilar överstyrelsen beräknat till 257 500 kronor. I detta sammanhang
har överstyrelsen vidare föreslagit anställande från och med nästa
läsår av högst 15 extra ordinarie lärare i manlig slöjd i lönegraden Eo 15,
vilket skulle medföra en ytterligare kostnad av i runt tal 1 500 kronor. Överstyrelsen
har beträffande dessa förslag närmare anfört följande.
^Obligatorisk slöjdundervisning i klass 25. Enligt övergångsbestämmelserna
mom. 1 till kungörelsen den 29 juni 1945 angående
ändring i vissa delar av förnyade stadgan den 17 mars 1933 (nr 109) för
rikets allmänna läroverk är ämnet slöjd för gossar från och med läsåret
1945/46 obligatoriskt i första klassen av den femåriga realskolan. Enligt
samma övergångsbestämmelser gäller i övrigt, att 1933 års timplaner för
ämnet slöjd för gossar icke skola följas, förrän särskilda föreskrifter därom
lämnats, samt att intill dess för undervisningen i ifrågavarande ämne skola
i tillämpliga delar följas de före läsåret 1928/29 gällande föreskrifterna. Den
manliga slöjden är därför tills vidare frivilligt ämne i de allmänna läroverken
utom i klass l5. På de praktiska linjerna, där timplan i varje särskilt
fall fastställts av Kungl. Maj:t, intager emellertid ämnet en fastare ställning.
I fjolårets petita hemställde överstyrelsen örn partiellt genomförande av
1933 års tim- och undervisningsplaner för ämnet manlig slöjd från och med
läsåret 1945/46. Överstyrelsen framhöll därvid bland annat, att överstyrelsen
helst skulle velat föreslå ett genomförande av undervisningsplanen i
dess helhet så snabbt som tillgången till kompetenta lärare och lämpliga
lokaler det medgåve, men att det i sakens dåvarande läge knappast vore
möjligt att nå längre än till partiella reformer och provisoriska åtgärder.
Överstyrelsen begränsade i enlighet härmed sitt förslag till införande av
obligatorisk slöjdundervisning till att gälla den femåriga realskolans första
klass. Departementschefen tillstyrkte förslaget, vilket sedermera bifölls av
1945 års riksdag.
De skäl, som åberopats för att göra den manliga slöjden obligatorisk i
klass 1°, kunna med samma styrka anföras för ett genomförande av 1933
års tini- och undervisningsplaner i fråga om klass 2Ö. Lärjungarna i den
femåriga realskolans båda lägsta klasser ha gått miste örn den undervisning
i ämnet, som folkskolans övre klasser erbjuda, och bli diirigenom sämre
ställda i fråga om slöjdundervisning än deras kamrater i den fyraåriga realskolan.
Det synes överstyrelsen angeläget att här åvägabringa jämställdhet
mellan lärjungarna på de olika realskollinjerna. Av detta skäl utsträcker
överstyrelsen icke heller sitt förslag att omfatta klass l4, då ju ifrågavarande
lärjungar vanligen undervisats i slöjd i folkskolans femte och sjätte
klasser. Införande av obligatorisk slöjdundervisning i klasserna l5 och 25
innebär givetvis intet avgörande i fråga om slöjdundervisningens framtida
ställning i realskolans övriga klasser.
Extra ordinarie slöjdlärare. I sina anslagsäskanden den
14 oktober 1942 hemställde överstyrelsen i samband med avgivande av
remissutlåtande över en framställning från slöjd- och yrkeslärarnas riksförbund
örn inrättande från och med budgetåret 1943/44 av högst 10 extra
ordinarie lärare i manlig slöjd i lönegraden Eo 15. Departementschefen ansåg
sig emellertid för det dåvarande icke kunna tillstyrka detta förslag.
Bihang till riksdagens protokoll IDA G. 1 sami. Nr H%.
4
50
Kungl. Marits proposition nr Hc2.
Enär behovet av ifrågavarande tjänster icke blott kvarstår utan sedan dess
betydligt stegrats, vill överstyrelsen till förnyad prövning upptaga frågan om
inrättande av extra ordinarie lärartjänster i manlig slöjd.
Överstyrelsen finner i själva verket, att goda skäl skulle kunna anföras
för inrättande av ordinarie befattningar i manlig slöjd, men vill, i avvaktan
på 1941 års lärarlönesakkunnigas betänkande, begränsa sitt förslag till
att omfatta endast extra ordinarie tjänster. Överstyrelsen har genomgått
de vid läroverken anställda slöjdlärarnas merithandlingar och bland dessa
lärare funnit åtskilliga, som med goda teoretiska och praktiska meriter
förena tjänstgöring av den längd och omfattning, att de skäligen böra anställas
såsom extra ordinarie lärare från och med budgetåret 1946/47. I
detta sammanhang vill överstyrelsen erinra om att föreskrifterna för anställande
av icke-ordinarie lärare, sådana dessa bestämmelser utformats
genom de ovan åberopade ändringarna av gällande läroverksstadga, medge
antagande av extra ordinarie lärare även i manlig slöjd. Till extra ordinarie
lärare i detta ämne må nämligen antagas den, som av överstyrelsen prövas
äga förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt fullgöra de med anställningen
förenade arbetsuppgifterna.
Överstyrelsen har funnit mer än ett tjugotal fall, där dessa villkor otvivelaktigt
äro uppfyllda och där enligt överstyrelsens mening tillräckliga
skäl saknas att förmena lärarna den gynnsammare ställning, som de skulle
ha erhållit, örn de representerat något av de övningsämnen, där extra ordinarie
tjänster äro inrättade. Antalet torde sannolikt komma att stiga inom
de närmaste åren. Tills vidare synes det dock vara tillräckligt, örn förslagsvis
15 extra ordinarie lärartjänster i manlig slöjd inrättas.
Statskontoret, som ställt sig avvisande till båda förslagen, har anfört
följande.
Frågan om omfattningen av läroplanerna för samtliga ämnen vid läroverken
är för närvarande föremål för prövning av 1940 års skolutredning.
Det synes under sådana förhållanden kunna ifrågasättas, huruvida undervisningen
i manlig slöjd i realskolan bör göras obligatorisk i större utsträckning
än för närvarande är fallet. Övervägas bör även, om det icke ur olika
synpunkter kan vara lämpligare, att undervisningen i detta ämne i folkskolan
tager sin början på ett tidigare stadium än vad som nu sker.
Även om det i och för sig icke synes vara något att erinra mot en förbättring
av slöjdlärarnas anställningsvillkor på sätt föreslagits, bör enligt
statskontorets mening med vidtagandet av en sådan åtgärd tills vidare anstå
i avvaktan på resultatet av nu pågående utredning angående övningslärarnas
avlöningsförhållanden.
Lärare i kvinnlig slöjd.
Skolöverstyrelsen har för nästa läsår räknat med ett behov av 118 nya
slöjdavdelningar eller tillhopa 236 veckotimmar. Ökningen är huvudsakligen
framkallad av automatiskt verkande förhållanden, men även till någon
del av att överstyrelsen funnit önskvärt, att i anslutning till kungörelsen
den 17 mars 1933 angående timplaner för rikets allmänna läroverk
(nr 110) ingen slöjdavdelning omfattar mer än 16 lärjungar. Den obligatoriska
undervisningen komme alltså att omfatta 2 025 veckotimmar. Där
-
51
Kungl. Marits ''proposition nr 14%.
jämte Ilar överstyrelsen hemställt om anvisande av 50 veckotimmar till frivillig
undervisning i kvinnlig slöjd. De sammanlagda kostnaderna har överstyrelsen
beräknat till 214000 kronor. Beträffande den frivilliga slöjden
har överstyrelsen anfört följande.
Det föreligger sedan flera år tillbaka en allmänt utbredd önskan att åter
få till stånd den frivilliga undervisning i ämnet, till vilken anslag utgick
intill läsåret 1936/37, då praktiskt taget all frivillig slöjd på grund av det
beviljade anslagets otillräcklighet måste indragas. Behovet av sådan undervisning
har givetvis med årens lopp ökats, efter hand som antalet flickor
i realskolans lägre klasser tillväxt. Men icke blott i de lägre utan även i de
högre klasserna av läroverken önskar man livligt ett återupptagande av den
frivilliga undervisningen. Överstyrelsen föreslår, att 50 timmar beräknas för
frivillig undervisning i kvinnlig slöjd under instundande läsår.
Statskontoret har icke funnit skäl tillstyrka medelsanvisning till frivillig
undervisning i kvinnlig slöjd.
Lärare i hushållsgöromål.
Skolöverstyrelsen har räknat med ett ökat undervisningsbehov av 86
veckotimmar. De totala kostnaderna för ifrågavarande undervisning ha
beräknats till 92 000 kronor. Överstyrelsen har anfört bland annat följande.
I sin den 30 september 1937 till Kungl. Majit ingivna utredning angående
ikraftträdandet av undervisningsplanen för slöjd för gossar och hushållsgöromål
föreslog överstyrelsen, att undervisningen i hushållsgöromål skulle
göras i full utsträckning obligatorisk från och med läsåret 1941/42. Frågan
om den framtida organisationen av denna undervisning är dock ännu svävande.
Från riksdagens sida föreligger blott ett allmänt uttalande om angelägenheten
av att de praktiska ämnena och särskilt hushållsundervisningen
beredes ökat utrymme i realskolan (riksdagens skrivelse 1939: 355).
Överstyrelsen utgår från att undervisningen i hushållsgöromål även under
läsåret 1946/47 skall vara frivillig på de allmänna linjerna men obligatorisk
på handelslinjerna. Då till nästa läsår nya praktiska linjer sannolikt äro att
emotse, bör en ökning av den obligatoriska undervisningen beräknas med
åtminstone 8 veckotimmar. För de kommunala mellanskolor, som stå under
förstatligande, beräknas 28 veckotimmar. I övrigt torde ämnet befinna sig
på jämn frammarsch vid läroverken och kunna påräkna ökad anslutning
även på orter, där det är helt frivilligt. Överstyrelsen anser sig dock icke böra
för dessa behov begära mer än 50 veckotimmar.
Vaktmästarpersonalen.
Antalet extra ordinarie vaktmästarbefattningar vid de allmänna läroverken
fastställdes av 1939 års lagtima riksdag till 34. Under de tre senaste budgetåren
har antalet å ena sidan ökats med 9 och å andra sidan minskats med
3. Totala antalet är alltså för närvarande 40, varav 1 tillhör lönegraden Eo 7
och de övriga lönegraden Eo 5. Kostnaderna för samtliga dessa tjänster och
för erforderliga vikarier å ordinarie tjänster beräknar skolöverstyrelsen till
154 400 kronor. Vid bifall till överstyrelsens i det föregående berörda förslag
52
Kungl. Maj:ts proposition nr Ut2.
om omändring av en extra ordinarie vaktmästar^anst vid högre allmänna
läroverket i Skellefteå till ordinarie kan detta belopp minskas med 2 700 kronor.
Å andra sidan har överstyrelsen förordat inrättandet av en ny extra
ordinarie vaktmästartjänst vid ett vart av högre allmänna läroverken i
Eslöv, Haparanda och å Kungsholmen i Stockholm samt vid samrealskolan
i Mjölby; kostnaderna härför skulle belöpa sig till 10 500 kronor. Delpostens
slutsumma skulle sålunda komma att utgöra (154 400 — 2 700 -f—j—
10 500 =) 162 200 kronor eller i runt tal 162 000 kronor.
Till stöd för förslaget om inrättande av nya extra ordinarie vaktmästartjänster
har överstyrelsen bland annat anfört följande.
En jämförelse mellan högre allmänna läroverket i Eslöv och andra högre
allmänna läroverk med fullständigt gymnasium å såväl latin- som reallinjen
visar, att det visserligen finnes fem högre allmänna läroverk med ungefär
lika stort eller större elevantal än högre allmänna läroverkets i Eslöv, som
endast ha en ordinarie och ingen extra ordinarie vaktmästartjänst. Men å
andra sidan finnas fem högre allmänna läroverk av samma eller mindre
storleksordning, som lia två ordinarie eller en ordinarie och en extra ordinarie
tjänst. Då därjämte en örn- och tillbyggnad av läroverksbyggnaden i
Eslöv blev färdig 1941 med åtföljande ökning i arbetet för vaktmästarpersonalen,
anser överstyrelsen starka skäl föreligga för inrättandet av ännu en
statlig vaktmästarbefattning vid läroverket.
Något ogynnsammare ställer sig jämförelsen för högre allmänna läroverket
i Haparanda på grund av det något mindre elevantalet. Då emellertid en
ny läroverksbyggnad skall tagas i bruk och denna torde medföra avsevärd
ökning i vaktmästarpersonalens göromål, synes överstyrelsen även här skäl
föreligga för upprättandet av en ny statlig vaktmästarbefattning.
En jämförelse med övriga färdigbildade realskolor visar, att 11 realskolor
med mindre eller ungefär lika stort elevantal som samrealskolan i Mjölby
ha en ordinarie eller extra ordinarie vaktmästare. Endast 5 realskolor med
större elevantal sakna statligt anställd vaktmästare. Överstyrelsen anser
starka skäl föreligga för att en statsanställd vaktmästartjänst inrättas vid
samrealskolan i Mjölby.
Överstyrelsen anser emellertid liksom i föregående petita att nyinrättade
vaktmästartjänster icke omedelbart böra göras till ordinarie utan till att
börja med besättas med extra ordinarie innehavare.
Överstyrelsen får anmäla en från högre allmänna läroverket å Kungsholmen
i Stockholm till överstyrelsen inkommen framställning örn förstärkning
av den vid läroverket förefintliga vaktmästarpersonalen. Framställningen
avser nyinrättande vid läroverket av en ordinarie eller eventuellt en extra
ordinarie vaktmästartjänst. Skolan förfogar för närvarande över två ordinarie
vaktmästarbefattningar, en i lönegraden A 7 och en i lönegraden A 6.
Då intet allmänt läroverk överhuvud har tre ordinarie vaktmästartjänster,
torde i detta fall endast inrättande av en extra ordinarie befattning böra
övervägas. Omfattningen av vaktmästarsysslorna vid högre allmänna läroverket
å Kungsholmen är avsevärd, ej minst på grund av den till läroverket
förlagda statens aftonskola, och är fullt jämförbar med omfattningen av
vaktmästarpersonalens göromål vid sådana läroverk, för närvarande 12 till
antalet, som förfoga över två ordinarie och en extra ordinarie heltidstjänst.
Lärjungeantalet vid läroverket uppgår innevarande läsår till 898 och antalet
klassavdelningar, aftonskolans inräknade, till 40.
53
Kungl. Martts proposition nr lfp2.
Överstyrelsen finner sålunda behovet av den nya vaktmästartjonsten till
fullo styrkt och hemställer om inrättande vid läroverket av en statlig extra
ordinarie vaktmästarbefattning i lönegraden Eo 5.
Statskontoret, som icke velat motsätta sig bifall till överstyrelsens förslag,
har i detta sammanhang anfört följande.
Vad angår överstyrelsens hemställan örn inrättande av nya extra ordinarie
vaktmästarbefattningar får statskontoret erinra, att ett förslag om indragning
av ljus- och vedkassoma vid läroverken samt överflyttande av kassornas
uppgifter till statsverket från och med budgetåret 1943/44 icke kommit
att genomföras. Såsom framgår av propositionen 1944:207 (sid. 105—
106) ansåg emellertid föredragande departementschefen skäligt, att läroverkens
extra personal, i den mån så vore möjligt, efter någon tid bereddes möjlighet
att erhålla en fastare, med pensionsrätt förenad anställning. Detta uttalande
föranledde icke någon erinran från riksdagens sida. På grund härav
ha i enstaka fall, där särskilda skäl förelegat, inrättats icke-ordinarie vaktmästar^''änster
vid läroverken.
Vid genomförande av löneregleringar för vaktmästarpersonalen i förenämnd
ordning bör uppmärksammas, att i vissa fall den därmed förenade överflyttningen
av avlöningskostnaderna för dylik personal från ljus- och vedkassan
till statsverket kan medföra en icke avsedd förmånsställning i ekonomiskt
avseende för vederbörande läroverk. Härvid kan i allmänhet bortses från de
fall, då kassan på grund av sin svaga ekonomiska ställning erhåller särskilt
bidrag av statsmedel för bestridande av ifrågakommande utgifter. Vad angår
de läroverk, vid vilka nu föreslagits nyinrättande av extra ordinarie vaktmästarbefattningar,
må framhållas, att överstyrelsen beslutat att för höstterminen
1945 tilldela ljus- och vedkassorna vid läroverken i fråga följande
bidrag av statsmedel, nämligen kassan vid högre allmänna läroverket å
Kungsholmen i Stockholm 6 000 kronor och kassorna vid läroverken i Eslöv
och Haparanda 2 000, respektive 2 400 kronor, under det att kassan vid
samrealskolan i Mjölby icke synes hava kommit i åtnjutande av dylikt bidrag.
Storleken av vaktmästarnas löneförmåner framgår icke av handlingarna
i ärendet. Statskontoret vill icke motsätta sig ett tillmötesgående av
framställningen. I anslutning till vad nyss anförts håller ämbetsverket dock
före, att i de fall, då vaktmästarnas nuvarande löneförmåner överstiga
ifrågakommande statsbidrag till ljus- och vedkassan, såsom villkor för löneregleringen
bör uppställas, att till statsverket inlevereras sålunda förekommande
överskott.
Heltidsanställda skolsköterskor.
För närvarande finnas vid de allmänna läroverken 9 heltidsanställda skolsköterskor,
placerade i lönegraden Ex 7. Av dessa äro 5 avsedda för läroverken
i Stockholm och Lidingö, 2 för läroverken i Göteborg, 1 för läroverken
i Hälsingborg och Höganäs och 1 för läroverken i Malmö. Slcolöverstyrelsen
har hemställt, dels att ifrågavarande 9 tjänster måtte uppföras på extra ordinarie
stat i lönegraden Eo 7, dels ock att en ny skolskötersketjänst i lönegraden
Ex 7 måtte inrättas vidi läroverken i Stockholm. Överstyrelsen har härom
anfört huvudsakligen följande.
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 11$.
I framställning den 9 oktober 1943 angående rationalisering och utbyggnad
av skolhälsovården, utförligt refererad i propositionen 1944: 193, föreslog
skolöverstyrelsen i fråga om hälsovården vid de allmänna läroverken bland
annat heltidsanställning av 9 skolsköterskor med placering i lönegraden Ex 7.
För de sålunda ifrågasatta 9 sköterskorna föreslog överstyrelsen vidare,
att de efter två års väl vitsordad tjänstgöring skulle erhålla extra ordinarie
anställning.
I likhet med statsutskottet hade riksdagen intet att erinra mot den av
departementschefen efter överstyrelsens förslag förordade löneställningen,
Ex 7, för de 9 sköterskor, som avsågos skola anställas på heltid. Riksdagen
förutsatte emellertid, i anslutning till vad skolöverstyrelsen därutinnan anfört,
att tjänsterna efter viss kortare tid, exempelvis 2 år, förenades med pensionsrätt.
Riksdagen utgick därvid ifrån att Kungl. Majit skulle finna skäl
att på därom gjord framställning medgiva, att nämnda två år måtte i den
utsträckning, som plägade ske, tillgodoräknas såsom tjänstår för erhållande
av pension.
I skrivelse till överstyrelsen den 21 juni 1945 har svensk sjuksköterskeförening
hemställt, att heltidstjänstgörande skolsköterskor, anställda såsom extra
tjänstemän i lönegraden Ex 7, måtte överföras på extra ordinarie stat samt
att de därvid måtte få tillgodoräkna sig för pension den tidigare anställningen
som extra skolsköterskor.
Vad beträffar denna ansökan, i vad den avser tillgodoräknande av nämnda
två tjänstår för erhållande av pension, torde den icke redan nu böra bli föremål
för Kungl. Maj:ts prövning och avgörande. Däremot får överstyrelsen,
under åberopande av det ovan citerade riksdagsuttalandet, hemställa, att i
stället för nuvarande sköterskebefattningar i Ex 7 nio extra ordinarie befattningar
i lönegraden Eo7 från och med budgetåret 1946/47 måtte inrättas
vid de allmänna läroverken för anställande av 9 skolsköterskor med
heltidstjänstgöring. Kostnaden för dessa befattningar torde, med vederbörliga
pensionsavdrag men bortsett från nu utgående tillägg, uppgå till
(5 X 3 300 + 2 X 3 084 + 2 976 + 2 868 =) 28 512 eller, avrundat till närmaste
hundratal, 28 500 kronor.
Överstyrelsen får även anmäla två till överstyrelsen ingivna framställningar
av rektor vid högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm och av rektor
vid högre allmänna läroverket i Bromma i Stockholm angående utökning av
den anställda sköterskepersonalen. För närvarande tjänstgör en heltidsanställd
skolsköterska vid högre allmänna läroverket för gossar och högre allmänna
läroverket för flickor å Södermalm, Katarina realskola och Enskede samrealskola
i Stockholm, vilkas sammanlagda elevantal uppgår till 2 261. En annan
heltidsanställd sköterska tjänstgör vid högre allmänna läroverket i Bromma,
Vasa realskola och samrealskolan i Ängby i Stockholm med tillhopa 2 080
lärjungar. Arbetsbördan för dessa båda skolsköterskor har visat sig för dryg,
icke minst med hänsyn till att tjänstgöringen för var och en är splittrad på
flera skilda läroverk, av vilka vissa äro belägna på stort avstånd från varandra.
Överstyrelsen finner en utökning av skolsköterskepersonalen vid de nämnda
läroverken synnerligen väl motiverad och får därför i princip tillstyrka framställningarna.
Det sammanlagda lärjungeantalet vid de ifrågavarande 7 läroverken,
för närvarande 4 341, ger vid handen, att behov av ytterligare en heltidsanställd
skolsköterska föreligger. Alternativt kan man tänka sig, att dennas
tjänstgöring uppdelades på två deltidsanställda sköterskor. Överstyrelsen
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 11+2.
vill för sin del föreslå, att ytterligare en heltidstjänst i lönegraden Ex 7 inrättas
vid de allmänna läroverken i Stockholm.
Sammanlagda kostnaden för heltidsanställda skolsköterskor har överstyrelsen
vid bifall till sina förslag här ovan beräknat till i runt tal 32 000 kronor.
I detta sammanhang har överstyrelsen gjort följande framställning rörande
handläggningen av ärenden angående återlösning av tid, varunder undervisningen
varit inställd på grund av smittsam sjukdom:
I detta sammanhang får överstyrelsen hemställa, att ärenden angående
återlösning av tid, under vilken undervisningen varit inställd på grund av
smittsam sjukdom, måtte från och med instundande budgetår överlämnas till
överstyrelsen för prövning och avgörande. Enligt de nu gällande bestämmelserna
i detta hänseende, vilka återfinnas i kungörelsen 1918: 1104, och vilka
medgivits av 1918 års urtima riksdag (skrivelse nr 18), äger Kungl. Maj:t
besluta örn återlösning i här ifrågavarande fall. Då dessa fåtaliga ärenden
icke torde vara av sådan vikt, att de böra hänskjutas till Kungl. Maj:t —
överstyrelsen erinrar örn att överstyrelsen under de sistförflutna åren haft att
besluta i återläsningsärenden av betydligt större omfattning — får överstyrelsen
hemställa, att Kungl. Maj:t ville utverka riksdagens medgivande
till att de från och med den 1 juli 1946 överlämnas till överstyrelsen för prövning
och avgörande.
Statskontoret har avstyrkt överstyrelsens förslag beträffande de heltidsanställda
skolsköterskorna samt anfört följande. I
I anledning av den begärda utökningen av antalet heltidstjänstgörande
skolsköterskor vid de allmänna läroverken i Stockholm må beaktas, att den
nuvarande skolhälsovårdens organisation vid de läroanstalter, om vilka i ärendet
är fråga, synes vara mindre tillfredsställande. Sålunda ha i fall, då heltidsanställd
sköterska tjänstgör vid ett flertal läroverk, organisatoriska svårigheter
förekommit vid genomförande av de årliga läkarundersökningarna av
eleverna. Exempelvis ha de undersökningar, vilka enligt gällande bestämmelser
skola äga rum vid höstterminens början, vid några läroanstalter måst uppskjutas
till en senare tidpunkt. Härtill kommer, att vid tjänstgöringens planläggning
hänsyn givetvis måst tågås till de långa avstånden mellan skolorna.
Angivna förhållanden bestyrka enligt statskontorets mening ohållbarheten
hos det nu tillämpade systemet med heltidstjänstgörande sköterskor. I stället
bör — såsom ämbetsverket tidigare hävdat — skolsköterskor med deltidstjänstgöring
tagas i anspråk för den skolhygieniska verksamheten i större
utsträckning än som nu sker med hänsyn till de avsevärda fördelar, vilka
ur såväl organisatorisk som ekonomisk synpunkt äro förbundna med en sådan
anordning. Ämbetsverket finner sig därför böra bestämt motsätta sig en utökning
av antalet heltidsanställda sköterskor vid de allmänna läroverken och
får för sin del i stället förorda, att, därest behov av ytterligare arbetskraft
för ifrågavarande verksamhet skulle befinnas erforderlig, detta behov tillgodoses
genom anställande av deltidstjänstgörande sköterskor. I enlighet härmed
torde med överförandet till extra ordinarie stat av de för närvarande
till lönegraden Ex 7 hänförliga befattningarna såsom skolsköterskor tills vidare
böra anstå.
Departe
mentschefen.
56 Kungl. Maj:ts proposition nr lJf.%.
Särskilda, ersättningar för vissa extra arbeten.
Skolöverstyrelsen har beräknat oförändrat belopp, 1 000 kronor, för detta
ändamål.
Sammanfattning.
Skolöverstyrelsens förslag innebär sammanfattningsvis, att till avlöningar
till icke-ordinarie personal för nästa budgetår skulle erfordras följande belopp,
nämligen för
Icke-ordinarie ämneslärare ..........................
» » tecknings-, musik- och gymnastiklärare
» » övningsskollärare......................
» » lärare i manlig slöjd ..................
» » lärare i kvinnlig slöjd..................
» » lärare i hushållsgöromål................
» » vaktmästare .........................
Heltidsanställda skolsköterskor.......................
Särskilda ersättningar för vissa extra arbeten...........
kronor 5 251 000
» 1 091 000
» 6 000
» 259 000
» 214 000
» 92 000
» 162 000
» 32 000
» 1 000
Summa kronor 7 108 000.
Vid anslagsberäkningarna har hänsyn tagits till den ungefärliga inverkan
på läroverkens avlöningsanslag, som det fortsatta förstatligandet av kommunala
mellanskolor under nästa budgetår kan väntas medföra.
Skolöverstyrelsens beräkningar av anslagsbehovet för avlöning av icke-ordinarie
personal utmynna, i den mån de icke hänföra sig till sådana förslag,
som jag redan i det föregående avvisat, i en hemställan om höjning av ifrågavarande
anslagspost med 647 000 kronor till 7 108 000 kronor. Av ökningen
belöper sig ett belopp av i runt tal 400 000 kronor på vikarier. Som av den
föregående redogörelsen framgår, har överstyrelsen ansett sig böra räkna med
250 vikarier eller samma antal som faktiskt förefanns den 20 mars 1945. Med
hänsyn emellertid till den inverkan på vikariebehovet, som den vid nämnda
tidpunkt förefintliga försvarsberedskapen kan antagas ha haft, torde ifrågavarande
belopp kunna sänkas med 150 000 kronor.
I övrigt hänför sig den angivna höjningen av icke-ordinarieposten dels till
automatisk ökning av antalet undervisningstimmar i övningsämnen till följd
av läroverksorganisationens utvidgning och dels till vissa särskilda av överstyrelsen
framlagda förslag, vilka givit mig anledning till följande erinringar
och uttalanden.
I det föregående har jag icke helt biträtt överstyrelsens förslag örn inrättande
av nya ordinarie tjänster, varför anslagsbehovet till avlöningar åt ickeordinarie
tjänstemän i någon mån ökas. Jag uppskattar denna ökning till i runt
tal 50 000 kronor. Å andra sidan medför det föreslagna återbesättandet av en
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 1J+2.
lektoistjänst vid högre allmänna läroverket i Uppsala en minskning av arn
slagsbehovet med omkring 6 000 kronor.
I fråga örn den inverkan på förevarande anslagspost, som det avsedda förstatligandet
av ytterligare ett antal kommunala mellanskolor kommer att
medföra, kunna detaljerade beräkningar icke göras, förrän det fastställts, vilka
läroanstalter, som skola omorganiseras. På grund härav bör såväl antalet ickeordinarie
ämneslärare med full tjänstgöring — utom vikarier — som antalet
veckotimmar i de olika övningsämnena, i den män förstatligandet så kräver,
kunna överskridas.
Vid bifall till mitt förslag i det föregående om inrättande av nya ordinarie
ämneslärartjänster och till mitt ställningstagande i fråga om upphävande av
vissa besparingsåtgärder skulle enligt överstyrelsens beräkningar under nästa
budgetår av icke-ordinarie ämneslärare komma att bestridas en undervisning,
uppgående till ett sådant timantal, att den skulle motsvara 593 lärare med full
tjänstgöring. I själva verket torde emellertid endast omkring 500 lärare erhålla
full tjänstgöring — såsom extra ordinarie adjunkter, extra lärare eller
biträdande lärare — medan den återstående undervisningen skulle bestridas av
timlärare. Det bör framhållas, att av tekniska skäl viss del av undervisningen
alltid måste bestridas på sistnämnda sätt. För lärare med full tjänstgöring
finnas för närvarande 320 extra ordinarie adjunkts- och 36 extra ordinarie
ämneslärarinnetjänster. Som av den föregående redogörelsen framgår, har Sveriges
yngre läroverkslärares förening anhållit om ökning av antalet extra ordinarie
adjunktstjänster till 400. Vad ovan anförts giver vid handen, att en
ökning av dessa tjänsters antal icke är nödvändig för ett bibehållande av den
nuvarande proportionen mellan extra ordinarie och övriga icke-ordinarie lärare.
Däremot synes det befogat, att som ett led i strävandena att förbättra
läroverkslärarnas ställning bereda de icke-ordinarie ämneslärarna utsikter att
i ännu större utsträckning än för närvarande är möjligt erhålla en fastare med
pensionsrätt förenad anställning. Detta torde emellertid icke lämpligen kunna
ske i den utsträckning föreningen föreslagit. Jag förordar, att antalet extra
ordinarie adjunktstjänster ökas med 30 till 350. Merkostnaderna härför kunna
beräknas till i runt tal 25 OOO kronor.
Från och med! innevarande budgetår ha 1933 års tim- och undervisningsplaner
i ämnet manlig slöjd partiellt genomförts, i det att undervisningen i
detta ämne gjorts obligatorisk i första klassen av den 5-åriga realskolan.
Överstyrelsen har nu föreslagit enahanda åtgärd beträffande andra klassen
av samma realskola. Med hänsyn till vad överstyrelsen anfört örn angelägenheten
av att jämställdhet i fråga om slöjdundervisningen åstadkommes mellan
lärjungarna i den 4-åriga och den 5-åriga realskolan biträder jag förslaget.
Överstyrelsen torde alltjämt böra erhålla bemyndigande att i de fall, då hinder
ur lokalsynpunkt möta för förslagets genomförande, medgiva uppskov med
tillämpandet av hithörande bestämmelser. Däremot är jag, efter samråd med
1941 års lärarlönesakkunniga, alltjämt icke beredd att tillstyrka förslaget örn
58
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 1J+2.
inrättandet av extra ordinarie lärarbefattningar i manlig slöjd. En minskning
av anslagsbehovet med omkring 1 500 kronor uppstår härigenom.
Jag är icke heller beredd att för närvarande tillstyrka ett återupptagande
av medelsanvisningen för frivillig undervisning i kvinnlig slöjd, vilket medför
en ytterligare minskning av anslagsposten med i runt tal 8 000 kronor.
Ja.g biträder förslaget om inrättande av extra ordinarie vaktmästarbefattningar
vid högre allmänna läroverken i Eslöv, Haparanda och å Kungsholmen
i Stockholm samt vid samrealskolan i Mjölby. Statskontorets i detta
sammanhang framförda förslag anser jag mig icke böra biträda med hänsyn
till att ljus- och vedkassornas ställning inom en nära framtid torde komma
att upptagas till övervägande i samband med frågan om bibehållande av
terminsavgifterna vid de allmänna läroverken.
I enlighet med riksdagens uttalande i samband med inrättandet vid de
allmänna läroverken av 9 befattningar som heltidsanställda skolsköterskor förordar
jag, att dessa befattningar, nu i lönegraden Ex 7, uppföras på extra
ordinarie stat i samma lönegrad. Däremot anser jag mig icke för närvarande
böra biträda överstyrelsens till 2 500 kronor kostnadsberäknade förslag om anställande
av ytterligare en heltidsanställd skolsköterska vid Stockholms-läroverken.
Därest de vid dessa läroverk heltidsanställda sköterskornas arbetsbörda
befinnes för stor, synes en omreglering av deras fördelning å olika läroverk
böra vidtagas och deltidsanställda sköterskor i stället anlitas i större
utsträckning. Jag vill i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av ett
ordnat samarbete i fråga om skolhälsovården inom olika slag av skolor å
samma ort i syfte att rationellt utnyttja tillgänglig arbetskraft.
Jämlikt den i enlighet med riksdagens beslut utfärdade kungörelsen
1918: 1104 skola ärenden rörande återlösning av tid, under vilken undervisningen
varit inställd på grund av smittsam sjukdom, avgöras av Kungl. Maj:t.
Jag är ense med överstyrelsen därom, att avgörandet av ifrågavarande ärenden
från och med budgetåret 1946/47 bör uppdragas åt skolöverstyrelsen. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela i ämnet erforderliga bestämmelser.
Med hänsyn till vad jag i samband med beräkningen av medelsbehovet
under anslagsposten tili avlöningar till ordinarie tjänstemän anfört rörande tillsättandet
av de av mig förordade nya ordinarie tjänsterna torde förevarande
anslagspost böra ökas med ett belopp av 400 000 kronor.
Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Majit genom beslut den 22
februari 1946 anvisat 160 kronor ur åttonde huvudtitelns reservationsanslag
till extra utgifter för anordnande försöksvis av särskild undervisning för ordblinda
vid samrealskolan i Ängby i Stockholm. Jag förutsätter att, därest
det även för framtiden skulle visa sig behövligt att anordna dylik undervisning,
erforderliga kostnader skola få bestridas från förevarande anslagspost.
I övrigt ha överstyrelsens anslagsberäkningar icke givit mig anledning till
erinran. Vid bifall till vad jag sålunda förordat torde anslagsposten för nästa
59
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 143-
budgetår böra uppföras med (7 108 000 — 150 000 + 50 000 — 6 000 +
+ 25 000 — 1 500 — 8 000 — 2 500 + 400 000 =) 7 415 000 kronor, vilket
innebär en höjning med 954 000 kronor.
e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel.
Anslagsposten till rörligt tillägg är nu uppförd med 4 184 800 kronor. För
nästa budgetår torde den böra beräknas till 4 534 300 kronor (+ 349 500
kronor).
I avlöningsstaten för de allmänna läroverken äro nu uppförda särskilda uppbördsmedel
till ett belopp av 926 600 kronor. Någon ändring av detta belopp
ifrågasätter jag icke.
f) Sammanfattning.
Vad jag i det föregående föreslagit innebär, att anslaget till Allmänna läroverken:
Avlöningar för nästa budgetår skulle uppföras med (22 790 000 +
-f 722 300 + 7 415 000 + 4 534 300 — 926 600 =) 34 535 000 kronor, vilket
innebär en anslagshöjning med 2 213 000 kronor.
2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa
kommunala gymnasier.
Detta anslag är för närvarande uppfört med 12 000 kronor, varav 6 000
kronor beräknats för vartdera kommunala gymnasiet i Arvika och Söderhamn.
Skolöverstyrelsen, som hemställt om inrättande av statliga gymnasier i
nämnda städer, har i händelse av bifall till detta förslag icke ifrågasatt någon
medelsanvisning under ovanstående rubrik.
I anslutning till mitt ställningstagande i det föregående till frågan om inrättande
av statliga gymnasier i Arvika och Söderhamn torde förevarande
anslag för nästa budgetår böra uppföras med (15 000 + 15 000 =) 30 000
kronor, innebärande en höjning med 18 000 kronor.
3. Förslagsanslaget till Vissa kostnader för
student- och realexamina.
Dessa kostnader bestredos tidigare medelst inflytande examensavgifter,
vilka icke redovisades över riksstaten. Redovisningen av inkomster och utgifter
såväl i fråga om studentexamens- som realexamensmedlen sker från och
med budgetåret 1942/43 över riksstaten. Utgiftsanslaget är för innevarande
budgetår uppfört med 257 000 kronor och disponeras sålunda:
Departe
mentschefen
-
Departe
mentschefen.
Departe
mentschefen.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr lJt2.
1. Arvoden åt sakkunniga för uppgörande och bearbetning
av förslag till examensarbeten...................... kronor 9 000
2. Arvoden för granskning av examensarbeten i realexamen
och praktisk realexamen .......................... » 16 000
3. Övriga utgifter, förslagsvis ........................ » 232 000
Anni.: Ur förestående anslagspost skola bestridas kostnader för ombud,
som av skolöverstyrelsen förordnas att vid enskild läroanstalt
övervaka och leda realexamen, för censorer samt för gransknings- och
examensnämnder i enlighet med bestämmelser, som äro eller må varda
av Kungl. Majit meddelade.
Summa kronor 257 000.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår hemställt om höjning av förevarande
anslag med 64 500 kronor. Ökningen hänför sig till av överstyrelsen
framlagda förslag örn höjning av arvodena till censorer i studentexamen
under vårterminen och om utsträckt användning vid realexamen för privatister
av gransknings- och examensnämnder.
Vidare har överstyrelsen i detta sammanhang föreslagit ändrade bestämmelser
rörande erläggande av avgifter vid student- och realexamina.
Beträffande överstyrelsens förslag inhämtas av handlingarna i huvudsak
följande.
Arvodena till censorer i studentexamen.
För närvarande utgår arvode åt av Kungl. Majit förordnad censor vid
studentexamen med 1 400 kronor för tjänstgöring under vårterminens examensperiod
och med 400 kronor för tjänstgöring under höstterminens examensperiod.
Efter framställning i ämnet av 10j5 års censor skollegium har skolöverstyrelsen
föreslagit, att arvodet för vårterminens tjänstgöring måtte höjas till
1 800 kronor. Överstyrelsen har anfört:
Överstyrelsen anser sig kunna vitsorda, att 1933 års läroverksstadgas
bestämmelser för studentexamen, som tillämpats sedan år 1935, gjort censorernas
arbete tyngre och mera tidsödande än vad tidigare varit fallet.
Däremot torde i detta sammanhang ökningen i examinandernas antal ej
kunna anföras som ett särskilt skäl för höjning av arvodet, då samtidigt
antalet censorer ökats. De för censorerna ogynnsamma verkningarna från
och med år 1930 av 1929 års resereglemente kunna ej heller bestridas. Med
hänsyn till ovannämnda omständigheter och framför allt till den starka
sänkning av penningvärdet, som inträtt sedan år 1930, finner överstyrelsen
det nu ofrånkomligt, att arvodet till censor för vårens studentexamina höjes
med det föreslagna beloppet till 1 800 kronor. För studentexamina under
vårterminen 1945 voro 57 censorer förordnade. Den ifrågasatta höjningen
av arvodet till censor för vårterminens studentexamen skulle alltså draga
en kostnad av 57 X 400 kronor =: 22 800 kronor.
Statskontoret har avstyrkt framställningen och anfört:
Skolöverstyrelsen har motiverat sitt förslag till höjning av censorsarvodet
för vårterminens examina från 1 400 kronor till 1 800 kronor främst
61
Kungl. Maj:ts ''proposition nr linned
den starka sänkning av penningvärdet, som inträtt sedan år 1930. I
anledning härav må erinras, att år 1921, då levnadskostnaderna voro lika
höga som för närvarande, motsvarande arvode utgick med lägre belopp än
nu eller endast 1 200 kronor. Arvodet för höstterminens examina utgjorde
samtidigt 400 kronor. Under hänvisning härtill och under erinran om att
statsmakterna principiellt ställt sig avvisande till frågor om uppräkning av
ersättningar för bisysslor avstyrker statskontoret framställningen i denna
del.
Gransknings- och examensnämnder.
Nuvar ande ordning. Anordningen med granskningsnämnd för
bedömande av de skriftliga proven och examensnämnd för verkställande av
den muntliga prövningen har sedan år 1914 tillämpats beträffande studentexamen
för privatister. Från och med vårterminen 1945 har motsvarande
anordning i viss utsträckning införts jämväl beträffande realexamen för
privatister, i det att i Malmö inrättats en nämnd av vartdera slaget för
sådana elever, som skolöverstyrelsen bestämmer. [Enligt överstyrelsens
bestämmelse skola dessa nämnder avses för de realexamensprivatister, som
utgå från de s. k. Robertsforsskolorna (jfr 1944 års åttonde huvudtitel, sid.
345 ff.).
Överstyrelsens förslag. Överstyrelsen har till en början lämnat
följande allmänna orientering rörande privatistväsendets utveckling i realexamen
m. m.
Antalet privatister i realexamen har under de senaste åren ökat synnerligen
kraftigt, vilket framgår av nedanstående siffror. Till privatisternas
realexamen anmälde sig år 1935 626, år 1940 686, år 1941 814, år 1942 870,
år 1943 1906, år 1944 1 010 och läsåret 1944/45 1 204■ Av de till examen anmälda
bruka cirka 10 procent återtaga sina ansökningar eller utebli från den
skriftliga prövningen. Med dessa siffror för ögonen torde man ej kunna förneka,
att det föreligger ett trängande behov av radikala åtgärder för att bemästra
ett examinationsproblem, som redan blivit många läroverk övermäktigt,
åtminstone om gällande bestämmelser för den muntliga prövningen skola
skrupulöst iakttagas. Än bekymmersammare ter sig läget, om man, såsom
rimligt är, söker ställa en prognos för de närmaste årens utveckling på
detta område. Det är nämligen så långt ifrån, att man kan räkna med
någon stagnation i fråga örn antalet privatister i realexamen, att fastmer
starka skäl tala för en konstant ökning.
Privatisterna i realexamen liksom i studentexamen utgöras i huvudsak
av sådan ungdom, som antingen bedrivit sina studier vid skolor, som sakna
examensrätt, eller begagnat sig av s. k. korrespondensundervisning. Det äldsta
korrespondensinstitutet är Hermods i Malmö, som grundades år 1898.
Läsåret 1942/43 avlade 63 Hermodselever realexamen. Betydligt yngre är
NKI-skolan i Stockholm, som emellertid hastigt förvärvat ett stort klientel,
som förbereder sig för avläggande av real- och studentexamen. Någon
statistik över antalet elever vid skolan, som avlagt real- eller studentexamen,
har dock ej publicerats.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr Jelinder
de senaste åren ha dessa båda korrespondensinstitut vid sidan av
sin ursprungliga verksamhet inrättat skolor med kombinerad korrespondensoch
muntlig undervisning. Hermods startade hösten 1941 ett nytt slag av
realskola i Robertsfors’ municipalsamhälle i Västerbottens län. I denna skoltyp
ombesörjes undervisningen genom korrespondens under personligt
överinseende av en av institutet tillsatt studieledare. De s. k. Robertsforsskolorna
utgjorde hösten 1944 46 med ett sammanlagt lärjungeantal av
829. Institutet har för skolor, anordnade enligt Robertsforssystemet, planerat
lärjungarnas arbete så, att de i gynnsamma fall kunna vara färdiga
att undergå realexamen efter 2V2 år. Det beräknas då, att de under 4 terminer
skola läsa in hela korrespondenskursen under studieledarens överinseende.
Den femte terminen bevistar lärjungen en vid institutet i Malmö
anordnad muntlig preparandkurs, som företrädesvis avser repetition och där
undervisning meddelas av ämneslärare. En realskola av Robertsforstyp
bygger på folkskolans sjätte klass. En av systemets grundidéer är, att man
på detta sätt skall kunna tillvarataga de verkliga studiebegåvningarna i
sådana trakter av vårt land, där möjligheterna till högre utbildning eljest
äro ogynnsamma. Även NKI-skolan startade under läsåret 1941/^ realskolor
med kombinerad korrespondens- och muntlig undervisning. Vårterminen
1944 voro 51 skolor av denna typ i verksamhet med ett sammanlagt
lärjungeantal av 849.
Den ytterligt snabba utveckling, som dessa realskolor med kombinerad
korrespondens- och muntlig undervisning redan från sitt första framträdande
kunnat uppvisa, kan enligt överstyrelsens uppfattning ej förbises,
när det gäller en rationell lösning av de problem, som realexamen med lärjungar
från enskild undervisning för närvarande skapar. Lösningen måste
vara sådan, att den får gynnsamma verkningar såväl för examinanderna
som för vårt undervisningsväsende i dess helhet, enkannerligen det statliga,
som nu handhar privatisternas realexamen.
Överstyrelsen framhåller därefter, att de skäl, varpå överstyrelsen i sina
anslagsäskanden för budgetåret 1944/45 grundat sin framställning om inrättande
av särskilda examensnämnder för hermodsprivatisternas realexamen,
kunde — örn också ej med samma styrka — anföras för ett utsträckande
av nämndprincipen till samtliga privatisters realexamen. För examinanderna
måste vetskapen, att deras prestationer i såväl den skriftliga
som den muntliga prövningen bedömdes av därtill särskilt utsedda, för
uppgiften lämpade lärare, kännas betryggande. Samtidigt bereddes lärarna
vid de läroverk, som nu hårdast anlitades för privatisternas realexamen,
en välbehövlig lättnad i sina tjänsteåligganden, som måste inverka fördelaktigt
på omvårdnaden av det egna läroverkets alumner vid en tidpunkt
på läsåret, då dessa vore som bäst i behov därav. Slutligen vore det enligt
överstyrelsens uppfattning ett verkligt samhällsintresse, att de i examina
åsätta vitsorden så vitt möjligt gåve ett adekvat uttryck för examinandens
insikter och färdigheter. Erfarenheterna från gransknings- och examensnämnderna
för studentexamen gåve tydligt vid handen, att detta önskemål
komme att befordras genom nämndinstitutionen även i realexamen.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 14$.
I syfte att förenkla proceduren i granskning snämnden har överstyrelsen
föreslagit vissa ändringar i bedömningsförfarandet, varom överstyrelsen närmare
anfört följande.
Om överstyrelsen alltså anser sig böra föreslå, att särskilda nämnder införas
för samtliga privatisters realexamen, följer därav givetvis ej, att dessa
nämnder i allo skola utföra sitt arbete enligt nu gällande bestämmelser för
sådana nämnder. Redan med hänsyn till det stora antalet privatister i realexamen,
som ju, såsom förut påpekats, kan väntas ytterligare öka under de
närmaste åren, krävas sådana former för granskningen av de skriftliga
proven, att bedömningen kan utföras med minsta möjliga tidsutdräkt. Då
examensnämndernas för den muntliga prövningen antal och förläggning är
direkt beroende av resultatet i den skriftliga prövningen, synas åtgärder,
som äro ägnade att påskynda bedömningen av de skriftliga proven i granskningsnämnd,
vara erforderliga.
I de nuvarande granskningsnämnderna bedömas samtliga prov av minst
två lärare. Då de skriftliga proven före sitt insändande till granskningsnämnden
för närvarande blott rättas av en lärare vid läroverken men ej
bedömas av denne, är en 2-mans bedömning i granskningsnämnden givetvis
nödvändig. Överstyrelsen vill emellertid förorda, att den rättande läraren
i fråga om privatisternas skriftliga prov i realexamen får avgiva förslag
till vitsord för detsamma. I granskningsnämnd bör granskning och bedömning
av skriftligt prov i första hand utföras av en lärare. Där denne ej kan
biträda den rättande lärarens bedömning, tillkallar ordföranden ännu en
ledamot av nämnden för att taga del av provet, varefter nämndens vitsord
å provet av dessa ledamöter samfällt bestämmes. Kunna de båda granskningsmännen
icke enas, hänskjutes avgörandet till ordföranden, som därvid
åsätter provet antingen vitsord, som av någon av dessa ledamöter föreslagits,
eller det mellanliggande vitsord, han må bestämma.
För ett förenklande av granskningsproceduren i granskningsnämnd talar
även det förhållandet, att detta komme att nedbringa kostnaderna för sådan
nämnds verksamhet.
Enligt § lil läroverksstadgan i dess nu gällande lydelse äro ej blott de
lärare, som ha att granska och rätta de skriftliga proven i studentexamen
för läroverkets lärjungar, skyldiga att granska och rätta jämväl privatisternas
prov utan även andra lärare, som därtill av rektor förordnas. Då
denna bestämmelse är ägnad att utjämna arbetsbördan mellan lärarna vid
ett läroverk, varigenom rättningsarbetet kan utföras på en gång snabbare
och effektivare, vill överstyrelsen föreslå införande av en motsvarande skyldighet
för lärarna i realexamen för privatister.
Under erinran om att även antalet privatister i studentexamen befunne
sig i oavlåtligt stigande och att i anledning därav en motsvarande förenkling
av granskningsproceduren beträffande de skriftliga proven för dessa
privatister vore önskvärd, har överstyrelsen föreslagit, att de nyss förordade
ändrade grunderna för granskningsnämndernas verksamhet vid realexamen
måtte tillämpas även beträffande granskningsnämnden för studentexamen.
I fråga örn antalet granskningsnämnder i realexamen har överstyrelsen
framhållit följande.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^2.
Även om granskningsnämndernas arbete skulle komma att åtskilligt förenklas
genom det förslagsvis åsätta vitsordet å det skriftliga provet av den
rättande läraren, synes man dock redan nu i realexamen ha behov av mer
än en granskningsnämnd. Visserligen går därvid åtminstone teoretiskt något
av den eftersträvade enhetligheten i fråga om bedömningen förlorad.
Men detta får anses åtminstone i någon mån uppvägas av att man med
lokala nämnder snabbare kan slutföra arbetet. För att systemet skall fungera
friktionsfritt är ju också den snabbhet, varmed granskningsnämnd kan
fullgöra sin uppgift, av vital betydelse. Beträffande antalet granskningsnämnder
torde det vara mindre välbetänkt att nu fixera detsamma, då tillströmningen
av examinander kan förete betydande växlingar från år till
år och under de närmaste åren kan väntas väsentligt öka. Överstyrelsen
vill därför förorda, att överstyrelsen med hänsyn till det vid varje examenstillfälle
föreliggande behovet får bestämma granskningsnämndernas såväl
antal som sammanträdesorter.
Beträffande examensnämnder i realexamen har överstyrelsen framhållit,
att ett avsevärt antal sådana nämnder komme att erfordras och att antalet
och förläggningen komme att i stor utsträckning växla år från år. Då
antalet nämnder svårligen kunde bestämmas, förrän resultatet av den skriftliga
prövningen förelåge, hade överstyrelsen funnit lämpligt, att överstyrelsen
liksom beträffande granskningsnämnderna finge bestämma examensnämndernas
antal och sammanträdesorter.
För ernående av likformighet med studentexamen har överstyrelsen slutligen
i detta sammanhang föreslagit, att även privatist i realexamen finge
erhålla vitsord i musik samt gymnastik med lek och idrott.
Kostnadsberäkningar. Överstyrelsen har, vid bifall till sina
förslag, beräknat kostnaderna för granskningsnämnden i studentexamen samt
gransknings- och examensnämnderna i realexamen sålunda [inom parentes
angives ökning (-)-) respektive minskning (—) i förhållande till av överstyrelsen
för innevarande budgetår beräknade kostnader]:
Granskningsnämnden i studentexamen......kronor 9 000
Granskningsnämnderna i realexamen ....... » 11 880
Examensnämnderna i realexamen .......... » 42 600
Sekreterare och vaktmästare i gransknings
och
examensnämnder i realexamen....... » 5 000
Summa kronor 68 480
(_ 4 560)
(+ 9180)
(+ 33 100)
(+ 4 000)
(+ 41 720).
Statskontoret, som endast ansett sig kunna tillstyrka en utvidgning av
granskningsnämndsinstitutionen, har anfört bland annat följande.
Statskontoret vill fästa uppmärksamheten på att — såvitt ämbetsverket
kunnat finna — de huvudsakliga skälen för inrättande av gransknings- och
examensnämnd i Malmö voro, att examination annars svårligen kunde
ske i Malmö, då en väsentlig del av Hermods lärarpersonal rekryterades
från bland annat läroverken i Malmö, att examination i vanlig ordning
65
Kungl. Martts ''proposition nr liLfö.
skulle nödvändiggöra en fördelning av Robertsforsskoleleverna på icke
mindre än 5 examinationsorter samt att det vore av vikt, att erfarenheterna
från denna skolform samlades och tillgodogjordes skolväsendet med så
stor noggrannhet som möjligt. I detta sammanhang framhöll överstyrelsen
också, att den invändningen kunde riktas mot förslaget, att man i likformighetens
intresse borde inrätta examensnämnder för samtliga realexamensprivatister
(VIII ht 1944, s. 347). Den invändningen fann överstyrelsen
emellertid knappast fullt bindande. Det vore, yttrade överstyrelsen,
beträffande brevskoleeleverna ett speciellt klientel av lärjungar,''vilka i motsats
till den stora majoriteten av andra privatister väsentligen läst på egen
hand utan att ha åtnjutit förmånen av en på traditionellt sätt ordnad skolgång.
Andra grupper av privatister, till exempel en kull elever från en viss
högre folkskola etc., finge avlägga sin examen år efter år vid samma läroverk,
i vilket fall således examinatorerna finge en ganska ingående kännedom
om den avlämnade skolans undervisning och examensresultat och examinanderna
inbördes bleve bedömda efter enhetliga bedömningsgrunder.
I betraktande av vad överstyrelsen sålunda tidigare uttalat kan statskontoret
icke finna vad som nu anförts utgöra bärande skäl för helt bifall
till överstyrelsens förslag i detta avseende. Några närmare planer föreligga
icke heller beträffande förslagets realiserande. Det synes emellertid uppenbart,
att, därest önskvärd enhetlighet vid bedömningen av privatisteleverna
skall upprätthållas, antalet nämnder måste avsevärt begränsas. Detta
torde i fråga om granskningsnämnder icke medföra några mera påtagliga
nackdelar, vilket däremot måste bli fallet, därest examensnämnder skulle
inrättas för realexamensprivatister. Härav skulle nämligen sannolikt följa,
att eleverna i stor utsträckning komme att få längre resvägar än för närvarande
och därigenom förorsakas större resekostnader och i betydligt flera
fall än nu få vidkännas kostnader för logi å examinationsorten. Det oaktat
torde icke obetydliga merkostnader drabba statsverket bland annat för
nämndledamöternas resor. Till dessa kostnader ävensom till eventuellt uppkommande
kostnader för ersättningar för mistade löneförmåner har överstyrelsen
icke tagit hänsyn vid sina beräkningar. Under åberopande härav
får statskontoret avstyrka bifall till förslaget örn generellt införande av
examensnämnder för privatisternas realexamen. Däremot vill ämbetsverket
icke motsätta sig en utvidgning av granskningsnämndsinstitutionen.
Riksräkenslmpsverket har icke funnit anledning till erinran beträffande
överstyrelsens förslag.
Avgifter för student- och realexamina.
För närvarande erläggas av samtliga lärjungar en särskild avgift vid anmälan
till student- eller realexamen. Därutöver erläggas av privatister vissa
andra avgifter. Av efterföljande sammanställning framgå dels gällande grunder
för erläggande av avgifter i samband med real- och studentexamen, dels
ock av skolöverstyrelsen och statskontoret föreslagna ändrade grunder.
Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr liz.
5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 148.
Nu gällande bestäm- melser
Skolöverstyrelsen
Statskontoret
Studentexamen.
1. Skolans egna elever:
Anmälningsavgift.
30:-
till statsverket
—
—
2. Privatister:
a) anmälningsavgift
30:-
till statsverket
b) skriftligt prov
115:- 115:—
till statsverket
till rektor o. lärare
(15:— till statsverket
( 23:— till rektor o.lärare
j 17:— till statsverket
( 23:— till rektor o. lärare
c) muntlig prövning
60:—
till statsverket
—
30:— till statsverket
i
Summa
120: —
för privatister
38:— för privatister
70:— för privatister
Realexamen.
1. Skolans egna elever:
Anmälningsavgift.
5:-
till statsverket
2. Privatister:
a) anmälningsavgift
5:—
till statsverket
b) skriftligt prov
10:—
till rektor o. lärare
110:— till statsverket
115:— till rektor o. lärare
15:— till rektor o. lärare
c) muntlig prövning
20:—
till rektor o. lärare
20:— till rektor o. lärare
(i Malmö till stats- verket)
Summa
35:-
för privatister
25:— för privatister
35:— för privatister
Skolöverstyrelsen har beträffande sitt förslag anfört bland annat följande.
För den skriftliga prövningen i realexamen för privatister erlägges nu en
avgift av 10 kronor (§ 82 morn. 3). Denna fördelas mellan rektor och de
lärare, som deltagit i bedömningen av de skriftliga proven. Den ersättning,
som härav utgår till den rättande läraren för ett vart skriftligt prov, blir
vid olika läroverk rätt varierande. De faktorer, som påverka ersättningsbeloppet,
äro rektors andel och avvägningen av ersättningen mellan den rättande
läraren och medbedömaren liksom mellan de skriftliga proven inbördes,
då vid många läroverk högre ersättning utgår för den svenska uppsatsen
till såväl den rättande läraren som medbedömaren än för de andra proven.
I det fall examinanden blott deltager i tre prov, blir givetvis det till
fördelning mellan lärarna disponibla beloppet något större. Slutligen kan
rektor i ömmande fall befria examinand från hälften av nämnda1 avgift utan
vederbörande lärares hörande, ehuru dessa få bära de ekonomiska konsekvenserna
härav.
För den skriftliga prövningen i studentexamen för privatister utgår den
till fördelning mellan rektor och de lärare, som rättat de skriftliga proven,
fastställda avgiften med 15 kronor (§ Ilo mom. 4). Här medgives ingen
nedsättning i avgiften på grund av examinandens ekonomiska situation.
Ersättningen kan dock bli rätt varierande för den rättande läraren beroende
på vilket belopp rektor innehåller för egen räkning, antalet ämnen i
Kungl. Maj:ts ''proposition nr Ut2. 67
den skriftliga prövningen och ersättningens avvägning mellan de skriftliga
proven inbördes.
Ersättningarna till rektor och examinatorer för den muntliga prövningen
i realexamen behöva icke avhandlas i detta sammanhang.
Det drag av godtycklighet, som onekligen vidlåder de nuvarande bestämmelserna
örn ersättning till rektor och vederbörande lärare i privatisternas
examina, bör enligt överstyrelsens bestämda uppfattning nu undanröjas.
Tydligt är, att ersättningens såväl obetydlighet som ojämnhet på många håll
skapar en lätt förklarlig irritation. Ersättningsbestämmelserna böra därför
så utformas, att ersättningen dels står i rimlig proportion till det arbete,
som påfordras, dels utgår med ett i varje särskilt fall bestämt belopp. I fråga
om bestämmandet av ersättningen till rektor och vederbörande lärare i den
skriftliga prövningen i realexamen och studentexamen synes det överstyrelsen,
som örn man lämpligen kunde utgå från de ersättningar, som utbetalas
för fyllnadsprövningar i real- och studentexamen, då dessa synas väl avvägda
(§§ 90 och 118). I båda dessa examina utgår vid fyllnadsprövning
ersättning till rektor med 5 kronor och till rättande lärare med 5 kronor för
varje skriftligt prov. Härvid må erinras örn att i fyllnadsprövning i realexamen
den rättande läraren jämväl har att sammanställa uppgiften för det
skriftliga provet, vilket ju ej är fallet vid privatisternas realexamen. Vad
beträffar ersättningen för fyllnadsprövning till rektor, avser densamma jämväl
bestyr i samband med den muntliga prövningen, då däremot muntlig
prövning även i privatisternas realexamen nu föreslås förlagd till särskilda
examensnämnder. Då de arbetsuppgifter, som enligt överstyrelsens förevarande
förslag åvila den rättande läraren av ett skriftligt prov i studentexamen,
äro desamma som i fyllnadsprövning till denna examen, anser sig
överstyrelsen också böra föreslå, att ersättningen till den rättande läraren
1 privatisternas studentexamen utgår med 5 kronor för varje skriftligt prov
utan någon differentiering av de olika proven inbördes. Enär omfånget av
de skriftliga proven i realexamen är mindre än i studentexamen, så att
2 studentexamensskripta kunna beräknas ungefär motsvara 3 realexamensskripta,
synes ersättningen till den rättande läraren i privatisternas realexamen
böra utgå med 3 kronor för varje skriftligt prov. Ersättningen till
rektor synes med hänsyn till begränsningen av hans arbetsuppgifter i jämförelse
med vid fyllnadsprövning kunna sättas till 3 kronor för såväl studentsom
realexamen.
De förslag överstyrelsen förut framlagt om inrättande av granskningsoch
examensnämnder även i privatisternas realexamen, ävensom örn förbättrade
grunder för ersättningen till de rättande lärarna i den skriftliga
prövningen i privatisternas real- och studentexamen (ika givetvis kostnaderna
för dessa examina. Enligt hittills vedertagna grunder skola kostnaderna
härför bestridas av examinandernas avgifter. Dessa avgifter, som i
realexamen utgå med inalles 35 kronor och i studentexamen med inalles
120 kronor, få emellertid, åtminstone i fråga örn studentexamen, anses så
betungande, att överstyrelsen ej vill ifrågasätta någon höjning av dessa avgifter.
Tvärtom finner överstyrelsen, att det nu finnes anledning upptaga
frågan örn särskilda examensavgifter rent principiellt böra erläggas. Som
skäl för deras bibehållande kan viii blott anföras, att de av ålder utgått för
alt täcka de utgifter, som det allmänna i kontrollerande syfte får ikläda sig.
Denna form av uttaxering synes dock förlegad för ett modernt betraktelse
-
68
Kungl, Maj:ts ''proposition nr 1/+2.
sätt. I en tid då frågan om slopande av terminsavgifterna till statsverket
för läroverkens lärjungar redan är aktuell, finnes det så mycket mindre anledning
att tveka inför ett slopande av examensavgifterna för dessa lärjungar.
När det gäller privatisterna, är frågan måhända mera komplicerad.
Förbises kan dock ej vid denna frågas bedömande, att privatisterna själva
få i huvudsak bära kostnaderna för sina studier, under det samhället får
draga nytta av deras utbildning. Rent principiellt anser sig därför överstyrelsen
kunna förorda slopande av examensavgifterna även för privatisterna.
Härvid måste emellertid tågås i betraktande, att örn avgifterna slopas
även för den skriftliga prövningen, detta antagligen till ingen nytta ökar
antalet deltagare i de skriftliga proven, då även mycket illa förberedda examinander
under sådana förhållanden kunna tänkas vilja göra ett försök.
Härigenom skulle granskningsnämndernas arbete ökas med ty åtföljande
stegring i kostnaderna för desamma. Av detta skäl vill överstyrelsen förorda,
att privatisternas avgifter för den skriftliga prövningen bibehållas, att
den del av denna avgift, som är avsedd för rektor och vederbörande lärare
avpassas efter de ersättningar, som överstyrelsen härför föreslagit, samt att
avgiften till statsverket för privatisternas skriftliga prövning i realexamen
bestämmes till 10 kronor mot 15 kronor i studentexamen med hänsyn till
realexamensprovens mindre omfattning. Då rektor och vederbörande lärare
böra vara tillförsäkrade full ersättning för de skriftliga proven även i realexamen,
synes någon nedsättning av denna avgift i motsats till vad nu är
fallet ej böra ifrågakomma. Avgiften till statsverket åter är icke av så stor
ekonomisk betydelse för examinanden, att ett administrativt förfarande,
som förutsätter prövning av examinandens ekonomiska ställning, därav kan
motiveras. Överstyrelsen anser sig således icke böra för närvarande förorda
något stadgande örn rätt till befrielse från de föreslagna examensavgifterna.
Avgifterna för privatister i realexamen, som för närvarande normalt utgöra
35 kronor eller i ömmande fall 15 kronor, skulle alltså utgöra 25 kronor,
och avgifterna för privatister i studentexamen, som för närvarande utgöra
respektive 120 kronor och 90 kronor, skulle utgöra 38 kronor, i båda fallen
under förutsättning att examinanden deltager i fyra skriftliga prov.
Inkomstberäkningar. Avgifterna till statsverket för real- och
studentexamen redovisas, såsom förut berörts, från och med budgetåret
1942/43 under uppbörd i statens verksamhet å riksstatstiteln Avgifter
vid läroverken m. m. Förutom nämnda examensavgifter ingå i dessa avgifter
även terminsavgifter till statsverket från de allmänna läroverken, från
statens skolköksseminarium och hushållsskola samt från statens normalskolas
flickskolelinje.
Skolöverstyrelsen har beräknat statens inkomster under budgetåret
1946/47 av avgifter för real- och studentexamina sålunda:
Enligt nu gällande grunder .......................... kronor 238 200
» av överstyrelsen föreslagna grunder............ »_24 200
Beräknad inkomstminskning kronor 214 000.
Statskontoret har i anslutning till sitt i föregående sammanställning åskådliggjorda
förslag anfört följande.
69
Kungl. Maj:ts proposition nr 142.
Beträffande spörsmålet om avgifter för student- och realexamina får statskontoret
erinra, att — såsom överstyrelsen framhållit — frågan om slopande
av terminsavgifterna vid de allmänna läroverken torde vara föremål för överväganden.
Det kan då givetvis ifrågasättas, om icke spörsmålet om studentoch
realexamensavgifterna borde prövas i nämnda sammanhang. Det bör
också hållas i minnet, att förevarande avgifter avsetts att täcka kostnaderna
för examinationerna, ehuru sambandet mellan inkomster och utgifter för
ändamålet icke längre framstår klart. Emellertid torde det knappast kunna
anses motiverat att enbart av detta skäl bibehålla avgifterna. Statskontoret
vill därför icke motsätta sig, att frågan nu upptages till behandling och att i
enlighet med överstyrelsens förslag de allmänna till statsverket utgående avgifterna
ä 30 kronor för studentexamen och 5 kronor för realexamen slopas.
Statskontoret kan också dela den av överstyrelsen hävdade uppfattningen,
att principiellt sett även privatisterna borde kunna erhålla examen utan erläggande
av särskilda avgifter. Det av överstyrelsen anförda skälet mot ett
genomförande härav synes emellertid bärande. Det kan icke vara tillfredsställande
vare sig för eleverna eller för det allmänna, örn varje återhållande
moment skulle saknas för privatisternas deltagande i student- och realexamina.
Ur denna synpunkt måste det vara av vikt, att bibehålla avgiftsplikten
för privatisterna, och avgifterna böra uppenbarligen sättas så höga, att de
verkligen kunna antagas fylla syftet att hindra mindre väl förberedda elever
att deltaga i prövningen. De av överstyrelsen föreslagna avgifterna synas
knappast vara så beskaffade. Enligt statskontorets mening bör en avgift av
35 kronor för realexamen anses som väl avvägd, medan däremot de sammanlagda
studentexamensavgifterna å 120 kronor torde kunna icke obetydligt
reduceras. Statskontoret vill för sin del föreslå en sänkning till 70 kronor,
varigenom avgiften för studentexamen bleve dubbelt så stor som för realexamen.
Enligt överstyrelsens förslag skulle avgifterna icke som nu uppdelas på det
skriftliga och muntliga provet utan avse närmast det skriftliga provet, medan
kostnaderna för examensnämnderna helt skulle falla på statsverket. Statskontoret
har förut avstyrkt överstyrelsens förslag om generellt införande av
examensnämnder för realexamen och kan vid sådant förhållande icke förorda
ett slopande av den avgift å 20 kronor, som nu tillfaller rektor och lärare för
det muntliga provet i denna examen. Det kan emellertid diskuteras, huruvida
avgifterna böra avse examen såsom sådan eller — liksom för närvarande —
uppdelas på det skriftliga och det muntliga provet. För en uppdelning
talar givetvis, att det synes mindre tillfredsställande, att elever, som icke
bli godkända för muntlig prövning, få vidkännas samma kostnader som andra
examinander. Mot en uppdelning av avgifterna talar å andra sidan, att avgiften
för det skriftliga provet kan bli för låg flir att fylla sitt syfte som återhållande
moment. Det torde förtjäna närmare övervägas, vilket alternativ
sorn brrr givas företräde. Statskontoret vill här framhålla, att ämbetsverket
delar överstyrelsens uppfattning, att befrielse från avgifter icke bör förekomma.
Överstyrelsen har i sin föreliggande framställning tagit för givet, att ersättningar
även framdeles skulle tillfalla rektor och de lärare, som sysselsättas
med privatisternas examina. Statskontoret vill i anledning härav framhålla,
att ämbetsverket icke iir främmande för tanken, att i frågakommande arbetsuppgifter
för privatisternas examina böra utföras av lärarna såsom ett tjänsteåliggande.
Vad särskilt den muntliga prövningen beträffar bör den av pink
Departe
mentschefen.
70 Kungl. Majlis -proposition nr 142.
tiska skäl kunna förläggas efter läsårets slut, då det egentliga skolarbetet
icke längre tynger vederbörande lärare. Härigenom skulle lärarna visserligen
komma att få vidkännas en viss avkortning av ferietiden, vilket lärarna dock
torde få anses pliktiga underkasta sig utan att särskild kompensation beredes
dem. Denna uppfattning har även riksdagen i princip biträtt (skrivelsen
1944: 341). Den invändningen kan givetvis göras, att det endast blir ett
mindre antal lärare, som år efter år särskilt komma att betungas med realexamina,
medan för andra lärare någon avkortning icke skulle förekomma.
Det kan emellertid enligt statskontorets mening icke längre undvikas, att det
här berörda problemet upptages till prövning i hela dess vid. Det synes icke
lida något tvivel örn att lärarpersonalen efter ett genomförande av den nu
pågående utbyggnaden av socialvården under en del av sin ferietid borde
kunna utnyttjas för uppgifter av skilda slag. Och då den ej obetydliga ferietiden
icke påverkat vare sig lärarnas löneställning eller deras tjänstgöringstid
under terminerna, torde det näppeligen få anses orimligt, att lärarnas arbetskraft
i viss utsträckning tages i anspråk jämväl under ferietid.
I avvaktan på ett närmare klarläggande av den berörda frågan vill statskontoret
icke nu föreslå ett slopande av nämnda ersättningar. En reglering
i enlighet med överstyrelsens förslag synes kunna provisoriskt godtagas. Dock
vill det förefalla statskontoret, som om med hänsyn till de varierande granskningssvårighetema
i de olika ämnena ersättningen för granskningen borde
differentieras. Skulle avgiften icke komma att uppdelas med särskilda belopp
för det skriftliga och det muntliga provet, synes böra föreskrivas, att den del
av avgiften för till muntlig prövning icke godkänd elev, som skulle ha tillfallit
rektor och lärare för den muntliga prövningen, skall inlevereras till
statsverket. För andra fall bör bestämmas, hur fördelning skall ske mellan
rektor och respektive lärare. Har å viss ort examensnämnd inrättats — såsom
fallet är i Malmö — bör denna del av avgiften inlevereras till statsverket.
Riksräkenskapsverket har icke funnit anledning till erinran mot skolöverstyrelsens
förslag.
Då arvodena till censorer vid höstens studentexamina från och med innevarande
budgetår höjdes från 200 till 400 kronor, anfördes från skolöverstyrelsens
sida som huvudsakligt skäl för en sådan åtgärd, att helt ändrade
förutsättningar numera förelåge i fråga om dessa examinas anordnande i förhållande
till den tidpunkt, då arvodesbeloppet senast fastställts. Något motsvarande
skäl kan icke åberopas för den nu ifrågasatta höjningen av enahanda
arvoden vid vårterminens examina. Med hänsyn härtill kan jag i anslutning
till vad statskontoret i ärendet anfört icke för närvarande biträda
överstyrelsens förslag i denna del.
Den sedan länge beträffande studentexamen för privatister tillämpade anordningen
med gransknings- och examensnämnder har, som av den föregående
redogörelsen framgår, sedan vårterminen 1945 kommit till användning
även i fråga om realexamen för vissa privatister, nämligen dem som kommit
från de av Hermodsinstitutet anordnade s. k. Robertsforsskolorna. Förutom
av vissa speciella skäl motiverades denna anordning främst av önskvärdheten
ur rättvisesynpunkt att för denna stora kategori av privatister erhålla en en
-
71
Kungl. Majlis proposition nr Up2.
hetlig bedömning. Nämnda skäl gör sig med styrka gällande i fråga om alla
privatister. Med den ständigt stegrade tillströmningen av privatister i realexamen,
vilken i särskild grad betungar vissa läroverk, framstår en ändring
av nu gällande ordning såsom behövlig även av rent praktiska skäl. Då dessutom
de hittillsvarande erfarenheterna av nämndinstitutionen vid såväl student-
som realexamen i stort sett torde vara gynnsamma, synes överstyrelsens
förslag om utvidgad användning av densamma välmotiverat. Jag biträder
således detta förslag, liksom även förslaget om vissa ändringar med
avseende å prövningsförfarandet i granskningsnämnd — såväl i studentsom
realexamen — varigenom detta skulle bli enklare och snabbare samt
även mindre kostnadskrävande. Överstyrelsen torde böra äga att vid varje
examenstillfälle bestämma såväl gransknings- som examensnämndernas antal
och sammanträdesorter. För att examinanderna icke skola betungas med
oskäligt höga resekostnader förutsätter jag därvid, att examensnämnder inrättas
i relativt stort antal.
Jag har icke funnit anledning till erinran beträffande överstyrelsens kostnadsberäkningar
och uppskattar alltså merkostnaderna för ett genomförande
av nu förordade åtgärder för nästa budgetår till i runt tal Jj.1 500 kronor.
Anslagsposten 3 torde därför böra ökas med detta belopp.
I detta sammanhang har överstyrelsen upptagit frågan örn ändrade grunder
för erläggande av vissa avgifter vid student- och realexamina. För närvarande
erlägges av alla examinander en anmälningsavgift av 30 kronor till
studentexamen och 5 kronor till realexamen. Därutöver ha privatisterna att
i samband med den skriftliga och muntliga prövningen erlägga vissa avgifter,
sammanlagt 90 kronor för studentexamen och 30 kronor för realexamen. Anmälningsavgifterna
och huvuddelen av sistnämnda avgifter gå till statsverket
för bestridande av kostnaderna för examina. Återstoden av avgifterna vid
den skriftliga och muntliga prövningen utgör ersättning till rektor och lärare
vid vederbörande läroverk för deras merarbete.
Såsom i ärendet erinrats, har frågan örn slopandet av terminsavgifterna
vid de allmänna läroverken blivit alltmera aktuell. Måhända kunde det under
sådana omständigheter synas motiverat att upptaga denna fråga och spörsmålet
örn förevarande examensavgifter i ett sammanhang. Då emellertid såväl
den ena som den andra frågan utgör led i strävandena att göra undervisningen
i våra allmänna skolor avgiftsfri, synes något hinder icke föreligga
för att därvid gå stegvis fram.
Överstyrelsen har i princip anslutit sig till tanken på ett fullständigt slopande
av de nu utgående examensavgifterna, men av praktiska skäl — för
att minska tillströmningen av mindre väl förberedda examinander — ansett
sig böra förorda bibehållandet av en mindre avgift för den skriftliga prövningen
för privatister, nämligen för studentexamen 38 kronor, varav 15 kronor
till statsverket och 23 kronor till rektor och lärare, och för realexamen
25 kronor, varav 10 kronor till statsverket och 15 kronor till rektor och lii
-
72
Kungl. Maj:ts ''proposition nr lärare.
De skäl överstyrelsen anfört för bibehållande av dessa relativt obetydliga
avgifter har jag i likhet med statskontoret funnit i och för sig
bärande. Jag vill emellertid ifrågasätta, örn icke samma syfte skulle kunna
vinnas utan att därför samtliga privatister behövde belastas med ifrågavarande
avgifter. Jag avser därmed en sådan anordning, att endast de
examinander, som uppenbarligen alltför oförberedda gått upp i den skriftliga
prövningen, skulle vidkännas avgift, medan övriga icke skulle behöva
erlägga någon sådan. Då det gäller att draga gränsen mellan dessa båda
kategorier, synes mig en lämplig lösning vara, att de, som blivit godkända
i minst två av de skriftliga proven, hänföras till den avgiftsfria gruppen. Ett
sadant resultat av prövningen torde nämligen få anses vara en garanti för
att vederbörande icke alltför lättvindigt anmält sig till examen. Den ifrågasatta
anordningen synes lämpligast kunna genomföras på det sättet, att
skrivningsavgifterna å 38 respektive 25 kronor från början deponeras hos
rektorerna vid de läroverk, där anmälan till examen sker, varefter rektorerna
ha att, när resultatet av den skriftliga prövningen föreligger, återbetala
avgifterna i de fall, då förutsättningarna härför föreligga. För att
rektor och lärare under alla förhallanden skola erhålla dem tillkommande
ersättningar, torde dessa för framtiden böra bestridas av statsmedel, vilka
böra anvisas under förevarande anslag. För att skapa största möjliga enkelhet
i tillämpningen torde så böra ske även i fråga örn motsvarande ersättningar
från de examinander, vilka icke uppfyllt kraven för återbekommande
av sina erlagda avgifter. Dessa avgifter böra alltså i sin helhet av rektor
inlevereras till statsverket.
I anslutning till skolöverstyrelsens förslag och till vad jag för egen del
anfört förordar jag alltså, att tills vidare från och med nästa budgetår avgiftsskyldigheten
i samband med student- och realexamina begränsas i enlighet
med vad sålunda angivits.
Mot de av överstyrelsen förordade principerna för fördelningen mellan
rektor och lärare av för dem avsedda ersättningsbelopp har jag icke funnit
anledning till erinran. Jag finner icke heller anledning att förorda något stadgande
om rätt till befrielse från de relativt små avgifter, som alltjämt skulle
kvarstå.
Vid bifall till vad sålunda förordats torde anslagsposten 3 böra höjas med
ytterligare i runt tal 37 000 kronor, motsvarande ersättningen till rektorer
och lärare för omkring 750 privatister i studentexamen och 1 300 privatister
i realexamen. Anslagsposten i fråga skulle alltså uppföras med (232 000 +
+ 41 500 -f 37 000 =) 310 500 kronor och hela anslaget med (9 000 +
+ 16 000 + 310 500 =) 335 500 kronor.
Överstyrelsen har vid ett genomförande av sitt förslag räknat med en
minskning av statens inkomster under inkomsttiteln Avgifter vid läroverken
m. m. med i runt tal 214 000 kronor. Vid bifall till mitt modifierade förslag
torde dessa inkomster komma att minskas med ytterligare omkring
3 000 kronor.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr H2.
73
IV. Hemställan.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
1. godkänna följande personalförteckning för de allmänna
läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
Personalförteckning.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å ordinarie stat.
22 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp
I.........................E 13
19 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp
II.......................E 12
24 rektorer vid högre allmänna läroverk, avlö
ningsgrupp
III.......................E 11
3 rektorer vid realskolor, avlöningsgrupp I... E 9
25 » » » » II... E 8
32 » » » » lil... E 7
56 » » » » IV. . . E 6
476 lektorer.............................A 27
Anm. Av dessa lektorstjänster må endast 473 uppehållas.
1 476 adjunkter...........................A 23
Anm. Av dessa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 437.
283 ämneslärarinnor......................A 21
Anni. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så mångå, att antalet uppehållna ämneslärarinnetjänster
å ordinarie stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt
283.
119 lärare i teckning......................A 20
88 » » musik........................A 20
105 » » gymnastik med lek och idrott.....A 20
4 övningsskollärare.....................A 20
33 lärarinnor i kvinnlig slöjd..............A 16
84 vaktmästare.........................A 7
64 » A 6
16 » A 5
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 11$.
Befattning. Lönegrad.
Tjänstemän å övergångsstat.
41 adjunkter...........................A 22
Anm. Av desssa adjunktstjänster må uppehållas endast så
många, att antalet uppehållna adjunktstjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 1 4(37.
9 ämneslärarinnor......................A 22
Anm. Av dessa ämneslärarinnetjänster må uppehållas endast
så många, att antalet ämneslärarinnetjänster å ordinarie
stat och å övergångsstat ej överstiger sammanlagt 283.
1 lärare i teckning......................A 21
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än den 20 :e.
350 adjunkter..........................Eo 21;
2. bemyndiga Kungl. Maj:t att — utan hinder av sagda
personalförteckning — tills vidare under budgetåret 1946/47,
då för realskolestadiet avsedd ordinarie ämneslärarbefattning
vid samläroverk skall tillsättas, besluta, huruvida befattningen
skall kungöras ledig såsom adjunktsbefattning
eller ämneslärarinnebefattning;
3. godkänna följande avlöningsstat för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1946/47:
Avlöningsstat.
Utgifter:
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,
förslagsvis....................kronor 22 790 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a) Arvoden åt kvinnliga
sakkunniga. . kronor 450
b) Arvoden åt tillsyns
lärare.
......... » 10 700
c) Personliga tilläggsarvoden
åt första
lärarinnor....... » 1200
d) Arvoden åt skol
kare
m. m., förslagsvis
............ »
264 000
75
Kungl. Maj:ts proposition nr lJf2.
e) Arvoden åt bibliotekarier
........kronor 102 800
f) Arvoden åt biträden
på rektorsexpeditio
-
nema..........
T>
146 550
g) Särskilda arvoden
vid provårsläroverk
178 800
h) Särskilda arvoden
vid statens afton- skola ..........
»
6100
i) Arvode åt biträdan- de föreståndarinna
»
1200
j) Personlig lönefyll- nad åt vissa rekto- rer ............
10 500 kronor
722 300
3. Avlöningar till övrig
icke-ordinarie
personal, förslagsvis .
»
7 415 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.
4 534 300
Summa kronor 35 461 600
Särskilda uppbördsmedel:
1. Bidrag från Stockholms
stad........kronor 15 000
2. Av kommuner och lärare
erlagda hyresersättningar
och hyror
3. Avkastning av dona
tioner
från kronan
m. m............
4. Av vaktmästare er
lagda
hyror samt ersättning
för bränsle
och lyse .........
5. Bidrag ur läroverks
ljus- och vedkassor
till vaktmästarpersonalens
avlöning . . .
274 000
37 600
120 000
480 000 kronor 926 600
Nettoutgift kronor 34 535 000;
4. bemyndiga Kungl. Majit att förordna om de avvikelser
från personalförteckningen och de överskridanden av
maximerade poster i avlöningsstaten, som föranledas av den
fortsatta ombildningen av kommunala mellanskolor till samrealskolor;
-
76
Kungl. Maj:ts proposition nr Lfå.
5. till Allmänna läroverken: Avlöningar för budgetåret
1946/47 anvisa ett förslagsanslag av ... kronor 34 535 000;
6. till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommu
nala
gymnasier för budgetåret 1946/47 anvisa ett anslag
av ................................... kronor 30 000;
7. besluta, att avgifter i samband med student- och realexamina
skola utgå enligt av mig i det föregående förordade
grunder;
8. till Vissa kostnader för student- och realexamina för
budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av .................................. kronor 335 500.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Öhr. Gottlieb.
Kungl. Maj:ts proposition nr 142. 77
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
I. Fråga om upprättande av nya statliga gymnasier.......... 2
Departementschefen .................................. 6
II. Engelska som begynnelsespråk......................... 7
Departementschefen.................................. 10
III. Anslagsberäkningar.................................. 11
1. Förslagsanslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar....... 11
a) Besparingsåtgärder m. m.......................... 11
Departementschefen............................. 17
b) Avlöningar till ordinarie tjänstemän.................. 19
Departementschefen.............................33
c) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t 36
Departementschefen.............................. 43
d) Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal............ 44
Departementschefen............................. 56
e) Rörligt tillägg. Särskilda uppbördsmedel..............59
f) Sammanfattning................................59
2. Anslaget till Kommunala läroverk: Understöd åt vissa kommunala
gymnasier...................................59
3. Förslagsanslaget till Vissa kostnader för student- och realexamina 59
Departementschefen................................70
IV. Hemställan........................................73
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/4? till avlöningar vid de allmänna läroverken m.m. a1 i texten
- SU 1946:110 Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckt s. 1 i texten