Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag för anordnande av skolmåltider

138 sidor, varav 133 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 133 av 138 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:174, Angående statsbidrag för anordnande av skolmåltider

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 17!+.

1

Nr 174.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag för

anordnande av skolmåltider; given Stockholms slott

den 8 mars 191+6.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 mars 191+6.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander, följande.

I 1946 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Majit under punkten 184 föreslagit riksdagen att i avbidan på särskild proposition

i ämnet för budgetåret 1946/47 till Folkskolor m. m.i Bidrag till anordnande

av skolbarnsbespisning beräkna ett reservationsanslag av 4 000 000

kronor. Sedan beredningen av detta ärende numera slutförts, anhåller jag att

ånyo få anmäla nämnda anslagsfråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 174. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

I. Inledning.

1. Tidigare åtgärder och förslag beträffande

skolbarnsbespisningen.

Skolbarnsbespisning har på sina håll förekommit sedan ganska länge i vårt

land. Det omtalas sålunda, att barnbespisning inom folkskolan förekom så

tidigt som 1845. Först i slutet av 1800-talet kunde man dock iakttaga ett allmännare

intresse för denna verksamhet. I allmänhet har det varit städerna, som

gått i spetsen och bespisningen har där i regel anordnats antingen av enskilda

föreningar eller av de kommunala myndigheterna.

Först från och med budgetåret 1937/38 ha bidrag av statsmedel beviljats

till anordnande av skolbarnsbespisning. 1937 års riksdag anvisade sålunda för

ändamålet ett anslag av 200 000 kronor att utgå av margarinaccismedel.

Från och med budgetåret 1938/39 ha utgifterna för statsbidrag bestritts

från reservationsanslag under åttonde huvudtiteln. Anslagen ha uppförts med

följande belopp:

Budgetår: Anslag, kronor:

1938/39 ............................. 300 000

1939/40 ............................. 500 000

1940/41 ............................. 400 000

1941/42 ............................. 400 000

1942/43 ............................. 1 000 000

1943/44 ............................. 2 250 000

1944/45 ............................. 2 250 000

1945/46 ............................. 3 000 000.

Skolöverstyrelsen har i sina petita för budgetåret 1946/47 hemställt örn en

höjning av anslaget till anordnande av skolbarnsbespisning med 1 000 000

kronor till 4 000 000 kronor. Överstyrelsen har härvid utgått ifrån att de nuvarande

statsbidragsbestämmelserna alltjämt skulle förbli gällande.

Den 31 januari 1938 avlämnade befolkningskommissionen sitt betänkande

i näringsfrågan (stat. off. utr. 1938:6), i vilket framfördes förslag örn ett

successivt införande av allmänna, fria skolmåltider. Detta förslag har icke

förelagts riksdagen. I 1939 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln,

framhöll dock chefen för ecklesiastikdepartementet, att han ville giva

sin anslutning till de synpunkter, som varit för befolkningskommissionen vägledande

vid utformandet av det föreliggande förslaget. Han påpekade vidare,

att en konsekvent genomförd skolbarnsbespisning tedde sig som ett önskemål

icke blott för folkskoleväsendet utan även — och framför allt — från allmänna

sociala utgångspunkter. Tiden vore emellertid ännu icke inne för ett

ställningstagande till de svårlösta och ekonomiskt vittsyftande spörsmål, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

vöre förknippade med nämnda förslag. Det syntes lämpligt att inhämta

ytterligare någon tids erfarenhet av den nu gällande ordningen, innan — efter

den överarbetning av det föreliggande förslaget, som kunde befinnas erforderlig

— mera definitiva åtgärder vidtoges. Departementschefen fann vidare,

att de nuvarande bestämmelserna borde underkastas viss omarbetning i syfte

att erhålla en klarare karakteristik av de förhållanden, som böra konstituera

rätt till statsbidrag.

2. Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser angående statsbidrag till anordnande av skolbarnsbespisning

meddelas i kungörelsen av den 8 maj 1942 (nr 262).

Villkoren för erhållande av statsbidrag äro numera, »dels att inom distriktej

behov av sådan bespisning föreligger med hänsyn till antalet barn från hem

med svag ekonomisk ställning, antalet barn med lång skolväg, rådande arbetslöshet

eller annan därmed jämförlig omständighet, dels ock att distriktet

med hänsyn till det kommunala skattetrycket är i behov av statsbidrag till

bestridande av nämnda kostnader eller eljest på grund av särskilda omständigheter

finnes böra erhålla sådant bidrag».

I undantagsfall kan statsbidrag utgå även för barn i förskolåldern, som deltaga

i skolbarnsbespisningen, där så med hänsyn till särskilda svårigheter beträffande

livsmedelsförsörjningen anses påkallat.

Enligt gällande bestämmelser bör bespisningen i första hand stå öppen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning samt

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Avgift för skolmåltid — vilken ej får överstiga skoldistriktets självkostnader

— får upptagas, då barnets målsman befinnes utan svårighet kunna erlägga

avgiften. Det ankommer på skoldistriktet att bestämma, huruvida avgift

skall upptagas samt om bespisningen skall stå öppen för alla barn.

Statsbidragets storlek för varje särskilt skoldistrikt bestämmes av vederbörande

länsstyrelse, sedan Kungl. Maj:t fastställt det belopp, som skall ställas

till länsstyrelsens förfogande till statsbidrag för skolbarnsbespisning inom

länet. Statsbidraget kan i regel utgå med högst 50 procent av skoldistriktets

kostnader för bespisningen. I vissa fall kan bidrag utgå med högre belopp,

dock högst 80 procent av kostnaderna.

För innevarande budgetår har Kungl. Majit beviljat statsbidrag till anordnande

av skolbarnsbespisning i enlighet med följande sammanställning:

24 städer......................................... kronor 204 800

cirka 190 landskommuner........................... » 3 100 500

Summa kronor 3 305 300.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

arnat beviljas med högre belopp än det för innevarande

budgetår beviljade anslaget av 3 000 000 kronor sammanhänger med att en

icke obetydlig reservation uppstått.

De för landskommuner avsedda anslagsmedlen fördela sig på 18 län i enlighet

med följande:

Stockholms län................................... kronor 6 800

Uppsala län...................................... » 12 300

Kalmar län...................................... » 8 225

Gotlands län..................................... » 10 800

Blekinge län ..................................... » 6 650

Kristianstads län ................................. » 3 735

Göteborgs och Bohus län.......................... » 105 000

Älvsborgs län .................................... » 6 710

Skaraborgs län ................................... » 2 920

Värmlands län.................................... » 82180

Örebro län....................................... » 14 300

Västmanlands län................................. » 5 250

Kopparbergs län.................................. » 12 830

Gävleborgs län................................... » 123 800

Västernorrlands län ............................... » 575 000

Jämtlands län.................................... » 112 000

Västerbottens län................................. » 199 000

Norrbottens län .................................. » 1 813 000

Summa kronor 3 100 500.

Vid fördelningen av statsbidrag till landskommuner har följande statsbidragsskala

tillämpats:

Kommunal utdebitering. Statsbidragsprocent.

kronor 10—10: 99.......................... 30

» 11—11:99.......................... 40

» 12—13:99.......................... 50

» 14—16:99.......................... 60

» 17—19:99.......................... 70

» över 20 ............................. 80.

Enligt de till grund för Kungl. Maj:ts beslut liggande ansökningarna utgjorde

det beräknade antalet deltagare i den med statsbidrag anordnade skolbarnsbespisningen

och de beräknade kostnaderna härför följande:

Antal bespi- Totalkostnad,

sade barn kronor

Städer............................... 9 545 728 773

Landskommuner ...................... 72 731_5 713 788

Summa 82 276 6 442 561.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 174- 5

3. Befolkningsutredningens förslag.

I direktiven för 1941 års befolkningsutrednings arbete erinrades bland annat

om att vissa av befolkningskommissionens under åren 1935—1938 avgivna

förslag icke föranlett åtgärder och att en översikt av dessa förslag borde utarbetas

samt en granskning och genomarbetning därav ske i syfte att möjliggöra

en behandling av de förslag, som syntes praktiskt genomförbara. Till

befolkningsutredningen har överlämnats befolkningskommissionens ovannämnda

betänkande i näringsfrågan (stat. off. utr. 1938: 6) samt däröver avgivna

remissyttranden.

Befolkningsutredningen har i slutet av 1943 till behandling upptagit det i

nyssnämnda betänkande framlagda förslaget örn anordnande av skolmåltider

särskilt med hänsyn till skolmåltidernas framtida utformning, omfattning

och rationella anordnande. För att tillföra utredningen största möjliga sakkunskap

tillsattes en särskild s. k. socialpedagogisk delegation i november

1943. Till ledamöter av denna delegation kallades ledamoten av riksdagens

första kammare, folkskolläraren Lars V. Lindén, ordförande, filosofie magistern,

fru Carin Boalt och skolöverläkaren, docenten C. W. Herlitz. Delegationen

fann, att de olika med skolmåltiderna sammanhängande problemen

borde bli föremål för en omfattande statistisk undersökning inom landets alla

skoldistrikt, och efter givet bemyndigande av Kungl. Majit verkställdes våren

1944 en sådan. Sedan denna undersökning färdigställts i juni samma år, tillkallades

som ledamöter av den socialpedagogiska delegationen ytterligare följande

personer: ledamoten av riksdagens första kammare, lektorn Erik Arrhén,

f. folkskolinspektören F. E. Bäckström, ledamoten av riksdagens andra kammare,

överläraren Hildur Nygren, ledamoten av riksdagens första kammare,

agronomen Ivar Persson samt ledamoten av riksdagens andra kammare, sekreteraren

Adolf V. Wallentheim.

Den 16 november 1945 avlämnade befolkningsutredningen sitt på förutnämnda

delegations undersökningar grundade betänkande om skolmåltiderna

(stat. off. utr. 1945:47).

Betänkandets förslag äro i huvudsak följande.

Skolmåltiderna byggas ut så att de stå till hemmens och barnens förfogande

i önskad utsträckning. De öppnas för alla, som önska deltaga i dem, samt

bliva avgiftsfria. Under en övergångstid av förslagsvis 5 år böra skolmåltiderna

företrädesvis reserveras för vissa särskilt behövande elever. En försöksverksamhet

med statsunderstödda skolmåltider införes i de högre skolorna.

Ett nytt statsbidragssystem för skolmåltiderna med ett statligt normalbidrag

på 80 procent, graderat efter kommunens skatteunderlag, föreslås. Även till

lokaler och inventarier bör statsbidrag utgå. Skärpta bestämmelser för personalen

samt skolmåltidernas sammansättning och anordnande föreslås.

Till betänkandet ha särskilda yttranden fogats av ledamoten skolöverläkaren

Herlitz, som framhåller, att den svenska skolungdomens hälsotillstånd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 17''4-

torde vara så gott, att införandet av avgiftsfria skolmåltider för alla, som

önskade sådana, för närvarande endast syntes svagt motiverat ur folkhälsans

synpunkt; avgifter borde därför även i fortsättningen upptagas av de målsmän,

som befunnes utan svårighet kunna erlägga sådana, samt av ledamoten

Arrhén, som ansett det böra anstå med ett slutligt ståndpunktstagande till

principen avgiftsfria och för alla tillgängliga skolmåltider till dess man fått

möjlighet tillgodogöra sig erfarenheterna under utbyggnadsperioden.

Betänkandet har sedermera varit föremål för remissbehandling.

II. Skolmåltidernas nuvarande omfattning

och karaktär.

1. Folkskolan.

I sitt ovannämnda betänkande örn skolmåltiderna lämnar befolkningsutredningen

en utförlig redogörelse för vissa av utredningen verkställda undersökningar

rörande skolbarnsbespisningen inom folkskolan. Undersökningarna,

som utfördes 1944 och avsågo förhållandena läsåret 1942/43 samt höstterminen

1943, omfattade praktiskt taget samtliga skoldistrikt i landet.

Av undersökningarna framgår, att höstterminen 1943 funnos i 2 439 skoldistrikt

9 483 folk- och småskolor med 523 418 skolbarn. Det förhållandet, att

antalet skoldistrikt är så stort, leder till betydande svårigheter vid en utbyggnad

av skolbarnsbespisningsverksamheten om man tager i betraktande

de väsentliga olikheter, som råda i olika delar av landet, bland annat med hänsyn

till de geografiska förhållandena. De syd- och mellansvenska länen med

större folktäthet uppvisa små distrikt med få skolor, merendels 2—3 per distrikt,

medan de mera glest befolkade länen, speciellt de norrländska, ha stora

distrikt med många skolor, i medeltal från 6 upp till 19 skolor per distrikt.

Det övervägande antalet skoldistrikt och skolor återfinnes på landsbygden.

Även antalet skolbarn är större på landsbygden, men övervikten är givetvis

icke lika utpräglad. Nedanstående tablå redovisar fördelningen mellan land

och stad.

skol-

distrikt

Antal1

skolor

elever

Landsbygden ..................

...... 2 163

8 375

311 614

Agglomererade landsbygden2.....

...... 126

449

42 908

Städer ........................

...... 120

552

163 412

Distrikt av blandad typ3.........

...... 30

107

5 484

Hela riket 2 439

9 483

523 418.

1 Antalet avser slutet av höstterminen 1943.

2 Med agglomererad landsbygd avses landskommuner med tätorter.

3 Med distrikt av blandad typ avses skoldistrikt, som omfatta kommuner av mera än en

typ: t. ex. en stads- och en landsbygdskommun.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Marits proposition nr 174-

Av samtliga i undersökningen ingående 2 439 skoldistrikt ha 332 redovisat

förekomst av skolbarnsbespisning i någon form under läsåret 1942/43. Detta

motsvarar 14 procent av samtliga. Under höstterminen 1943 var antalet distrikt

med bespisning mindre eller 270, d. v. s. nära 11 procent. Denna skillnad

i förekomsten av bespisning mellan läsåret 1942/43 och höstterminen

1943 sammanhänger till en del med det förhållandet, att ett antal distrikt

funnit det motiverat att anordna bespisning endast under vårterminerna.

Under höstterminen 1943 ha nära 81 000 barn eller 15 procent av samtliga

folk- och småskolebarn deltagit i skolbarnsbespisningen. Det övervägande flertalet

av dessa barn eller icke fullt 65 000 ha erhållit gratis bespisning, medan

de återstående 16 000 barnen erhållit skolmåltider mot hel eller nedsatt avgift,

allt efter för olika distrikt gällande grunder för avgifternas uttagande.

Tabell A. Procentuella1 antalet distrikt och skolor med bespisning

samt bespisade elever länsvis.

Län

1 | 2

3

4

5 !

6

7

Läsåret 1942/43

Höstterminen

1943

distrikt

med

bespisn.

skolor

med

bespisn.

distrikt

med

bespisn.

skolor

med

bespisn.

Be

av

samtliga

elever

,pisade elever

därav

gratis

mot

betalning

Stockholms stad......

.

(85,4)

(85,4)

37,8

65,1

34,9

Stockholms län.......

23,9

23,4

26,5

25,2

31,9

35,3

64,7

Uppsala län.........

10,6

9,9

5,9

6,9

7,3

88,7

11,3

Södermanlands län.....

10,0

7,3

8,7

6,5

6,9

68,8

31,2

Östergötlands län......

12,2

12,7

8,8

10,1

7,7

94,6

5,4

Jönköpings län.......

6,0

5,2

3,8

3,8

6,2

100,0

—

Kronobergs län.......

6,0

1,8

2,4

0,9

1,3

96,5

3,5

Kalmar län.........

7,3

2,9

6,4

2,7

3,9

96,1

3,9

Gotlands län........

7,8

11,5

2,2

5,3

6,3

100,0

—

Blekinge län........

(22,5)

12,4

(5,0)

1,0

2,7

92,2

7,8

Kristianstads län......

5,6

3,9

3,5

2,2

1,7

86,8

13,2

Malmöhus län.......

4,8

10,2

3,5

8,5

8,2

91,4

8,6

Hallands län........

5,6

3,4

3,4

2,4

3,1

93,5

6,5

Göteborgs och Bohus län .

25,5

34,6

17,2

24,9

20,1

85,7

14,3

Älvsborgs län........

5,6

4,9

6,5

5,3

8,0

55,0

45,0

Skaraborgs län.......

3,0

2,1

3,4

2,3

3,1

86,9

13,1

Värmlands län.......

24,4

16,8

20,0

12,7

11,7

84,4

15,6

Örebro län .........

14,3

14,5

15,9

11,5

13,3

59,2

40,8

Västmanlands län.....

11,6

6,7

11,6

6,3

8,2

78,6

21,4

Kopparbergs län......

23,6

12,2

25,9

13,0

11,7

63,4

36,6

Gävleborgs län.......

22,4

11,0

13,8

7,6

6,0

81,9

18,1

Västernorrlands län ....

38,8

33 7

35,8

30,5

41,2

91,3

8,7

Jämtlands län........

31,8

19 3

23,4

17,1

15,1

55,7

44,3

Västerbottens län......

(52,9)

26,6

132,4)

14,8

6,8

98,9

1,1

Norrbottens län......

(86,2)

88,9

(75,9)

74,5

62,5

99,7

0,3

Hela riket

13,3

17,4

10.7

14.0

15,5

80,3

19,7

1 1’arcntes omkring ett procenttal anger att detta beräknats på 25—50 fall, under det att

en punkt anger att antalet understiger 25.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174.

De nyss anförda totalsiffrorna för hela riket angiva sålunda, att någon form

av skolmåltider anordnats endast för en mindre del av landets folkskolebarn.

Såsom framgår av tabell A föreligga avsevärda regionala olikheter i fråga om

förekomsten av skolbarnsbespisning.

Bland länen uppvisa de fyra nordligaste, helt naturligt med hänsyn till

deras geografiska och sociala struktur, den största bespisningsfrekvensen med

mellan 31 och 86 procent av distrikten redovisade läsåret 1942/43. Härnäst

kommer en grupp örn 6 län med mellan 20- och 30-procentig bespisningsfrekvens,

vari ingå Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Värmlands,

Kopparbergs och Gävleborgs län. I resterande 14 län varierar bespisningsfrekvensen

inom distrikten mellan 3 (Skaraborgs län) och 14 procent (Örebro

län). Eftersom Stockholms stad bildar ett skoldistrikt, måste frekvensen där

bedömas efter andra grunder. Höstterminen 1943 äro förhållandena med vissa

undantag likartade. Avvikelserna bero bland annat på olikformig minskning

i bespisningsfrekvensen. Vad som nyss sagts gäller även i stort sett siffrorna

avseende antalet skolor med bespisning.

Mätt i relativa antalet bespisade elever ter sig bespisningsfrekvensen något

annorlunda, i det att Norrbottens och Västernorrlands län, Stockholms stad

samt Stockholms, Göteborgs och Bohus län uppvisa de högsta siffrorna

med respektive 62, 41, 38, 32 och 20 procent bespisade elever av samtliga.

Antalet betalande elever uppgick höstterminen 1943 i genomsnitt för hela

riket till cirka 20 procent; speciellt stor andel av eleverna var betalande i

Stockholms stad samt Stockholms, Älvsborgs, Örebro och Jämtlands län. I

Tabell B. Antal skoldistrikt med bespisning samt antal bespisade elever

åren 1930—1943.

Antal skoldistrikt

Antal bespisade elever

Län

1930

—31

1935

—36

1940

—41

1942

—43

1930

—31

1935

—36

1940

—41

HT

1943

Hela riket

194

270

280

332

22 742

35 570

69 660

81 479

Därav landsbygd

120

190

197

238

3 879

11261

36 447

44 798

städer

74

80

83

94

18 863

24 309

33 213

36 681

I tabell B lämnas en sammanställning av antalet skoldistrikt med bespisning

samt antalet i bespisningen deltagande barn under läsåren 1930/31,

1935/36 och 1940/41 ävensom antalet i befolkningsutredningens undersökning

ingående distrikt med bespisning läsåret 1942/43. Dessutom har insatts

en kolumn, omfattande antalet bespisade elever höstterminen 1943. Sistnämnda

siffror äro givetvis icke fullt jämförbara med motsvarande övriga

siffror i tabellen, men torde icke desto mindre giva en viss uppfattning om

utvecklingstendensen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

Tabellen visar, att den under tidigare år konstaterade ökningen av skolbarnsbespisningsverksamheten

fortsatt. Ökningen av antalet distrikt fran läsåret

1940/41 till läsåret 1942/43 utgör 52 eller 18,5 procent. Den är större

på landsbygden än i städerna. Ökningen av antalet bespisade elever, som med

hänsyn till att bespisning förekommit i mindre utsträckning höstterminen

1943 än läsåret 1942/43 sannolikt är en minimisiffra, uppgick till omkring

11 800, d. v. s. 17 procent eller obetydligt mindre än distriktsökningen. Även

här var ökningen relativt sett större på landsbygden än i städerna. Slutligen

redovisas procentandelen bespisade elever under de fyra åren i nedanstående

tablå.

1930/31 1935/36 1940/41 HT 1943

Antal bespisade elever i procent ........ 3 6 13 15

Bland de distrikt, som anordnat skolbarnsbespisning under läsåret 1942/43,

föreligga stora variationer i fråga om antalet bespisningsdagar under läsåret.

Landsbygdsdistrikten ha i allmänhet haft bespisning under en kortare del av

läsåret än stadsdistrikten, i det att av de förra cirka 1/3 och av de senare

cirka 1 * 3/4 haft mer än 125 bespisningsdagar eller 5 månader.

Tabell C. Antal bespisade elever höstterminen 1943, fördelade efter antalet

bespisningsdagar i vederbörande skoldistrikt.

Antal

bespisningsdagar

i vederbörande

skoldistrikt

Antal bespisade elever i

Antal bespisade elever i procent i

lands-

bygs-

distrikt

aggi-

lands-

bygds-

distrikt

stads-

distrikt

hela

riket

lands-

bygds-

distrikt

aggi-

lands-

bygds-

distrikt

stads-

distrikt

hela

riket

15—29........

4 903

1086

712

6 701

14,9

9,0

2,0

8,3

30-44........

11 755

3 275

1 892

16 922

35,8

27,1

5,3

21,0

45—59 ........

2 492

1544

2 248

6 284

7,6

12,8

6,3

7,8

60-74 ........

4 859

1252

6 935

13 046

14,8

10,4

19,4

16,2

75—89 ........

3 449

1073

5 101

9 623

10,5

8,9

14,2

11,9

90— ........

5 413

3 863

18 921

28197

16,5

31,9

52,8

34,9

32 871

12 093

35 809

80 7731

100

100

100

100

1 Vid jämförelse med tabell B erinras om att denna upptar endast distrikt med genomgå ende

fullständiga uppgifter.

Av de 81 000 bespisade barnen ha nära 51 000 eller 63 procent haft tillgång

till och deltagit i skolbarnsbespisningen under mer än 2 månader av

terminen. Det bör dock observeras, att det råder avsevärda olikheter mellan

landsbygds- och stadsdistrikt. I de förstnämnda utgör nämligen nyssnämnda

relation 42 procent, medan den för de sistnämnda uppgår till 86 procent. Det

bör slutligen påpekas, att drygt hälften av antalet bespisade barn i städerna

tillhöra distrikt, som anordnat bespisning under mer än 3 månader av höstterminen

1943.

Läsåret 1942/43 uppgingo kostnaderna för skolbarnsbespisningen till sammanlagt

ungefär 4 800 000 kronor. Av dessa folio ungefär 3 077 000 kronor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts -proposition nr 174.

eller 64,1 procent på kommunerna, 901 000 kronor eller 18,8 procent på staten,

712 000 kronor eller 14,8 procent på avgifter från barnen samt lil 000

kronor eller 2,3 procent på föreningar m. m. Höstterminen 1943, då den sammanlagda

kostnaden belöpte sig till ungefär 1 850 000 kronor, bidrogo kommunerna

med cirka 1 151 000 kronor (62,2 procent av den sammanlagda kostnaden),

staten med cirka 296 000 kronor (16,0 procent), barnen (i form av

avgifter) med cirka 375 000 kronor (20,3 procent) samt föreningar m. m. med

cirka 28 000 kronor (1,5 procent). Kostnaderna bestredos sålunda till största

delen eller till ungefär 2/3 av kommunerna, medan staten och elevernas målsmän

betalade ungefär lika mycket vardera till den återstående tredjedelen.

Statsbidragen äro enligt tabell D mest förekommande och även procentuellt

störst i de norrländska länen. Kommunernas procentuella andel i bespisningskostnaderna

visar ingen utpräglad regional tendens men blir naturligtvis i

motsvarande grad mindre, när statsbidragen öka. Föreningarnas m. fl. samt

barnens andel i bespisningskostnaderna växlar.

Befolkningsutredningen uppskattar hela antalet höstterminen 1945 bespisade

folkskolebarn till cirka 110 000.

Tabell D. Procentuell fördelning länsvis av bespisningskostnaderna efter

bidragsgivare i distrikt med bespisning läsåret 1942/43.

Län

1

2

1 3

4

5

Bespisningskostnad

i procent

Kommunen

Staten

Föreningar

m. fl.

Avgifter

I allt

Stockholms stad............

74,6

25,4

100

Stockholms län............

41,2

1,2

1,6

56,0

100

Uppsala län..............

74,9

12,8

0,8

n,6

100

Södermanlands län..........

80,1

—

1,9

18,0

100

Östergötlands län...........

91,4

—

4,4

4,2

100

Jönköpings län............

95,9

—

4,1

100

Kronobergs län............

56,5

—

43,0

0,5

100

Kalmar län..............

71,9

8,0

17,3

2,8

100

Gotlands län..............

85,0

4,4

10,0

0,6

100

Blekinge län..............

51,0

25,2

13,4

10,3

100

Kristianstads län...........

84,0

—

5,5

10,5

100

Malmöhus län.............

93,4

—

2,1

4,5

100

Hallands län..............

88,2

—

1,0

10,8

100

Göteborgs och Bohus län......

67,2

18,3

1,8

12,6

100

Älvsborgs län.............

71,2

—

0,3

28,4

100

Skaraborgs län............

93,7

_

—

6,3

100

Värmlands län.............

54,7

32,8

4,2

8,3

100

Örebro län...............

72,2

—

9,1

18,6

100

Västmanlands län...........

92,6

—

—

7,4

100

Kopparbergs län...........

85,4

3,6

—

11,0

100

Gävleborgs län............

79,4

2,0

3,3

15,2

100

Västernorrlands län..........

44,4

52,6

3,0

100

Jämtlands län.............

43,9

32,0

9,5

14,6

100

Västerbottens län...........

49,5

35,9

13,6

0,9

100

Norrbottens län............

52,8

45,1

2,0

0,o

100

Hela riket

64,1

18,8

2,3

14,8

100

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 174•

2. Högre skolor.

Förekomsten av bespisning i de högre skolorna är relativt obetydlig och

enligt vad som framgår av en av befolkningsutredningen 1944 verkställd

enquéte bland de högre allmänna läroverken och realskolorna, kommunala

mellanskolorna, kommunala flickskolorna, praktiska mellanskolorna, tekniska

läroverken, handelsläroverken samt de kommunala anstalterna för yrkesundervisning

är det blott ett fåtal av eleverna, som genom skolans försorg i en

eller annan form erhållit skolmåltid. Det har av utredningens undersökning

framgått, att denna elevbespisning är av helt annan karaktär än den skolbarnsbespisning,

som vanligtvis förekommer i folkskolan. När man sålunda på

frågan »Har Eder skola anordnat skolmåltid i någon form?» svarat jakande,

innebär detta ofta, att skolan genom rektor eller annan skolans representant

träffat överenskommelse med någon restaurang, mjölkhår eller något kafé att

i eller utom skolan tillhandahålla eleverna från vederbörande läroanstalt en

måltid till ett visst pris eller ock att möjlighet funnits för eleverna att i skolans

ofta provisoriskt anordnade frukostrum värma mjölk, choklad eller dylikt.

Nedanstående tablå belyser förekomsten av skolmåltider i de högre skolorna

vårterminen 1944.

Skolmåltid

har före- har icke förekommit

i kommit i

någon form någon form

Högre allmänna läroverk......................... 20 43

Realskolor..................................... 12 64

Kommunala mellanskolor........................ 16 54

» flickskolor.......................... 13 28

Praktiska mellanskolor .......................... 6 5

Tekniska läroverk............................... — 9

Handelsläroverk ................................ 1 7

Kommunala anstalter för yrkesundervisning........ 10 34.

lil. Behovet av utvidgad skolbarnsbespisning.

Befolkningsutredningen.

Utredningen behandlar utförligt behovet av en ytterligare utbyggnad av

skolbarnsbespisningen inom folkskolan. Sålunda tillställde befolkningsutredningen

i september 1944 statens folkskolinspektörer en cirkulärskrivelse

med bland annat följande fråga:

»Föreligger behov av en utbyggnad av skolbarnsbespisningen inom Edert

inspektionsområde?»

Av de 52 folkskolinspektörerna ha 46 ansett behov föreligga för utbyggnad

av skolmåltidsverksamheten. 51 ha ansett sådant behov icke föreligga

1 Roslagens, Nordskånes västra och östra, Dalslands och Skaraborgs södra inspektionsområden.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

inom deras inspektionsområde medan 1 icke lämnat något direkt svar på den

framställda frågan.

Vid den förut omnämnda statistiska undersökningen i landets samtliga

skoldistrikt framförde även vissa skoldistrikt särskilda synpunkter på behovet

av skolmåltider. Av speciellt intresse är härvidlag att taga del av de åsikter,

som framförts från de skoldistrikt, som hittills icke anordnat skolmåltider.

Av dessa 2 083 skoldistrikt är det emellertid endast 760, som på något sätt

deklarerat sin principiella inställning till skolbarnsbespisning. En tredjedel av

dessa kunna betraktas som positivt inställda till skolmåltider, en tredjedel

visar ett indirekt intresse för skolmåltider, ehuru de icke klart uttalat sig för

behovet av sådana i sina distrikt, medan den återstående tredjedelen ställt

sig mera avvisande och negativ till frågan.

De negativt inställda skoldistrikten ha i allmänhet icke motiverat, varför

de ansett det icke föreligga något behov av skolmåltider. I många fall har

man nöjt sig med blanka avstyrkanden eller påpekanden att frågan saknar

all aktualitet.

Befolkningsutredningen sammanfattar de svar, som lämnats av skoldistrikten

på följande sätt:

Som motivering för önskvärdheten av att införa gemensamma skolmåltider

anföra skoldistrikten i det övervägande antalet fall, att de långa skolvägarna

ofta omöjliggöra för barnen att under frukostrasten hinna hem och äta lagad

mat. Detta gör det nödvändigt, att barnen förses med matsäck, bestående

av torrskaffning. Enär dennas sammansättning är ensidig, föreligger risk för,

att barnens hälsotillstånd blir lidande på att de först efter hemkomsten

efter skolans slut för dagen få äta lagad mat — ofta det enda lagade målet

under hela dagen. Dylika farhågor ha i en del fall redan framtvingat anordnandet

av gemensamma skolmåltider, vid vilka barnen i vissa fall erhålla

någon enkel lagad rätt och i andra fall möjlighet att uppvärma medförd

raat. I de flesta distrikt, där inställningen till frågan är positiv, ha emellertid

försök att lösa problemet hittills ofta strandat på svårigheterna att anskaffa

lämplig lokal och arbetskraft eller att ekonomiskt så avväga kostnaderna för

bespisningen, att önskvärd anslutning till dessa gemensamma måltider vunnits.

För ett rationellt och ekonomiskt försvarbart ordnande av saken skulle

ofta behövas omfattande och kostsamma om- eller nybyggnader och sannolikt

stora personalutgifter. I svaren göres gällande, att enda möjligheten att

lösa problemet är, att ett kraftigt statsbidrag ställes till förfogande. Att lägga

kostnaderna på kommun eller enskilda anses i de flesta fall olämpligt och

omöjligt. I fråga örn bespisningens ekonomiska sida framhålles dessutom

önskvärdheten av att bespisningen göres kostnadsfri för alla eller lika kostsam

för alla, då en differentiering efter behovsprövning dels anses bli ytterligt

svår att genomföra, dels kommer att få hela saken att framstå som en

ren understödsåtgärd, vilket icke är önskvärt.

Skoldistrikten anföra dessutom som motivering för införande av skolmåltider,

att dessa skulle innebära en välkommen avlastning för många husmödrar,

vilka genom sitt arbete i hemmet eller genom yrkesarbete över huvud

taget äro förhindrade eller i varje fall ha svårt att komma från för tillagning

av en måltid, som i många fall icke skulle infalla, då hemmets övriga ordinarie

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Mårds ''proposition nr 17/t.

måltider intoges. Distrikten peka vidare på möjligheten att genom skolmåltider

variera barnens ofta ensidiga kost samt på den pedagogiska fostran,

som anses ligga i, att barnen vid gemensamma måltider lära sig bordsskick etc.

Svar med tveksam inställning grundas i de flesta fall på tvekan om sakens

ekonomiska och sociala berättigande, ehuru behovet av skolmåltider ofta erkännes.

I flera av dessa svar anses emellertid frågan, även om den i och för

sig är betydelsefull, böra underordnas andra problem i detta sammanhang.

Vad beträffar de negativt inställda distrikten gör man i huvudsak gällande,

att anordningen på grund av korta skolvägar icke är aktuell, att måltiderna

i hemmet äro så avvägda, att någon nackdel icke uppstår därigenom att barnen

tvingas kvarstanna i skolan över frukostrasten samt att den medförda

torrskaffningen i allmänhet är så sammansatt att den överträffar vad som

inom en rimlig kostnadsram anses kunna tillhandahållas genom skolans försorg.

Även i de fall, då i svaren spåras en viss förståelse för skolbarnsbespisning,

ha de ekonomiska konsekvenserna och svårigheterna att anskaffa personal

dikterat den i huvudsak negativa inställningen. Farhågor för att en

gemensam och med statens hjälp anordnad skolbarnsbespisning till ingen

eller ringa kostnad för barnen skulle uppamma understödstagaranda samt

minska hemmens ansvarskänsla i en sak, som mera anses vara en hemmens

än en skolans angelägenhet, ha även i flera fall varit utslagsgivande.

Utöver det sagda kan vidare framhållas, att en positiv inställning synes

föreligga dels i distrikt av industrikaraktär, i vilka kanske främst den förvärvsarbetande

kvinnans problem driver fram krav på ett samhällets ingripande

och därjämte den allmänna inställningen till åtgärder av social karaktär

måhända är en annan än i icke industrialiserade distrikt, dels i mindre

bördiga jordbruks- och skogsbrukstrakter, där de långa skolvägarnas problem

och den låga levnadsstandarden ofta gör behovet av skolbarnsbespisning

mera kännbart.

Behovet av skolbarnsbespisning i de högre skolorna har utredningen

sökt belysa genom en statistisk undersökning, som verkställts hösten

1944. Det framgår av denna undersökning, att behov av att anordna skolmåltider

i dessa skolor ansetts föreligga vid flertalet läroanstalter. Skolornas

svar sammanfattas av utredningen sålunda:

Föreligger behov av att

anordna skolmåltider?

skolor j a nej

% %

Högre allmänna läroverk...................... 91,8 8,2

Realskolor................................. 85,1 14,9

Kommunala mellanskolor...................... 88,4 11,6

» flickskolor........................ 78,6 21,4

> anstalter för yrkesundervisning....... GO,o 40,0

Beträffande behovet av skolmåltider vid praktiska mellanskolor, tekniska

läroverk och handelsläroverk ha 17 av 37 skolor ansett sådant behov föreligga.

Bland folkskolans elever har man i gällande statsbidragskungörelse särskilt

nämnt tre barnkategorier, vilka ansetts vara i särskilt stort behov av skol

bamsbespisning, nämligen barn från mindre bemedlade eller obemedlade

hem, barn med långa skolvägar samt sjuka eller klena barn. Befolkningsut
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr 17Jt.

redningen har vid sin undersökning sökt giva en uppfattning om förekomsten

av dessa elevkategorier i de högre skolorna. Utredningen anför härom följande.

Klassificering av en elev såsom mindre bemedlad eller obemedlad har skett

på grundval av förekomsten av nedsättning i eller befrielse från terminsavgift

och i följande tablå sammanfattas för olika skolformer det procentuella

antalet elever, som åtnjuta dylika förmåner.

Procentuella antalet

elever

Summa

Skolor

med hel

med nedsatt

befriade från

terminsavgift

terminsavgift

terminsavgift

Högre allmänna läroverk......

60,0

28,0

11,4

100

Realskolor...............

43,1

38,8

18,0

100

Kommunala mellanskolor......

33,4

22,3

44,3

100

» flickskolor........

67,9

18,1

14,0

100

Tekniska läroverk ..........

86,4

3,7

9,9

100

Handelsläroverk............

77,9

13,0

8,5

100

Det relativa antalet elever med hel terminsavgift är störst för tekniska

läroverk och handelsläroverk. Därnäst komma kommunala flickskolor och

högre allmänna läroverk samt sist realskolor och kommunala mellanskolor.

Att de sistnämnda skolorna ha så stor procent terminsavgiftsbefriade sammanhänger

med att i många kommunala mellanskolor över huvud taget

icke uttages någon terminsavgift. Normerna för nedsättning i eller befrielse

från terminsavgift äro mycket växlande inom olika delar av landet. För läroverkens

vidkommande t. ex. föreskriva gällande stadgar, att nedsättning i

eller befrielse från erläggande av terminsavgift må tillkomma elever från

mindre bemedlade eller obemedlade hem. Här föreligger sålunda en mycket

fri behovsprövning.

Det säger sig självt att denna frånvaro av fasta normer för klassificering

av en elev som mindre bemedlad eller obemedlad medför, att anförda siffror

icke kunna få vara avgörande i en diskussion örn behovet av elevbespisning,

där behovet graderas efter elevernas ekonomiska förhållanden. Ungefär varannan

elev kommer från hem, för vilka gällande terminsavgifter, låt vara

efter mycket växlande bedömningsgrunder, anses vara alltför betungande.

De långa skolvägarnas problem för de högre skolornas del belyser utredningen

genom följande tablå.

Skolor

Procentuella antalet

vt 1944

elever

Summa

skrivna och

bosatta i

kommunen

skrivna utom kommunen

inackorderade

resande

Högre allmänna läroverk......

68,0

11,4

20,6

100

Realskolor...............

64, t

7,0

28,9

100

Kommunala mellanskolor......

64,4

6,4

29,1

100

» flickskolor .......

78,6

4,4

17,0

100

Tekniska läroverk..........

27,1

66,9

6,0

100

Handelsläroverk............

49,6

35,3

15,1

100

Yrkesskolor (dagelever)........

66,1

25,2

8,7

100

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majda proposition nr 17 Jf.

Utredningen anför i detta sammanhang.

Grovt räknat är omkring % av eleverna i läroverk, realskolor och kommunala

mellanskolor bosatt utom den kommun, där skolan är belägen, och

av dessa elever är flertalet resande. Av samtliga elever i nyssnämnda skolor

ha sålunda mellan 20 och 30 procent långa skolvägar, örn man därmed

förstår, att resande elever icke kunna hinna hem under frukostrasten. Eleverna

i kommunala flickskolor äro i större utsträckning bosatta i skolkommunen

än eleverna i övriga skolor. Antalet elever med lång skolväg uppgår i

dessa skolor till 17 procent. Som väntat giva siffrorna vid handen, att majoriteten

av eleverna i tekniska läroverk och handelsläroverk är skriven utom

skolkommunen och att dessa elever till stor del äro inackorderade.

För yrkesskolornas vidkommande äro lärjungarna till % från annan kommun,

men de äro till största delen inackorderade.

Av utredningens undersökningar framgår även, att cirka 10 procent av de

elever, som liro bosatta i »skolkommunen», icke hinna hem under frukostrasten

samt att drygt 3 procent av de högre skolornas elever ansågos klena.

Genom undersökningen har det även varit möjligt att få en viss uppfattning

om från huru många olika kommuner de i skolkommunen icke skrivna

eleverna komma. Svaren giva som väntat vid handen, att detta antal ofta

är mycket stort. Bland 293 läroanstalter ha 80 rekryterat sina elever från

mer än 25 kommuner, skolkommunerna oräknade.

Det enquétematerial, som ovan refererats, ger enligt befolkningsutredningens

mening otvetydigt vid handen, att det beträffande såväl folkskolan som

de högre skolorna finnes en stark opinion för behovet av skolmåltider. Materialet

synes enligt utredningens uppfattning tydligt visa, att de hittillsvarande

statliga åtgärderna på detta område icke varit tillräckliga samt att skolmåltiderna

måste byggas ut så att de omfatta alla skolformer och stå till barnens

och hemmens förfogande i väsentligt ökad utsträckning. Utredningen

understryker ytterligare det starka behovet av skolmåltider genom att ingående

belysa deras betydelse ur skilda synpunkter.

Speciell uppmärksamhet ägnar befolkningsutredningen härvid skolmåltidernas

betydelse i oell för förbättring av skolbarnens kost. Utredningen refererar

utförligt de olika undersökningar, som utförts i vårt land angående

näringsstandard och kosthåll. Sammanfattningsvis anser utredningen, att

dessa undersökningar synas ge vid handen, att vissa icke oväsentliga brister

i kosten förekomma ganska allmänt. Härom anför utredningen följande.

Skolbarnens kost och kostvanor lämna ännu mycket övrigt att önska.

Deras morgonmål kan i de flesta fall icke betecknas som väl sammansatt.

Härtill kommer, att en mycket stor del, sannolikt omkring % av all skolungdom

i riket, får dagens första mål lagad mat först efter skolarbetsdagens slut

på eftermiddagen. I många fall torde detta mål också bestå av förut tillagad

men uppvärmd mat. Av utredningens undersökningar och av de yttranden,

som inkommit från de lokala skolmyndigheterna och inspektörerna, framgår

tydligt, att det stora flertalet barn på den svenska landsbygden pä grund av

de långa skolvägarna äro hänvisade till att äta medförd kost.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Marits proposition nr 174.

Men även i städerna — främst i de högre skolorna — finnas stora kategorier

skolbarn, som på grund av skolvägarnas längd bli tvungna att i skolan

förtära medförd matsäck som ersättning för ett ordentligt mål mat. Enligt

en undersökning av skolöverstyrelsen voro under läsåret 1937/38 av

samtliga elever i de högre skolorna 26 procent på grund av skolvägens längd

hindrade att intaga dagens andra mål i hemmet. ^ id befolkningsutredningens

undersökning vårterminen 1944 av behovet av skolmåltider i de högre skolorna

framgick, att 20,G procent av eleverna i de högre allmänna läroverken,

28,9 procent av eleverna i realskolorna, 29,1 procent av eleverna i kommunala

mellanskolorna samt 17 procent av de kommunala flickskolornas elever voro

bosatta utom kommunen och resande. Om dessa förhållanden skriver docent

Urban Hjärne i sitt av 1940 års skolutredning publicerade betänkande om

»Hygieniska förutsättningar för skolarbetet» (stat. off. utr. 1943: 7) följande:

»Resandet till och från skolan visar sig under de senaste åren i mycket

stor utsträckning Ira medfört förkortning av sömnen, slarv med personlig

renlighet, jäkt i arbetet, störning av lektionerna, oregelbundenhet med mål

tider och för lång tid mellan dessa. Restiderna anges från mångå håll förvånansvärt

långa. Men även när det gäller korta restider på upp till en halvtimme,

bör man alltid ta hänsyn till och inräkna väntetider på spårvagnar,

bussar och järnvägar. Väntetiderna och restiderna kunna varken räknas

som rekreation eller som tid användbar till effektivt läsarbete. Särskilt allvarligt

är, att det högsta antalet resande elever synes förekomma i den 4-åriga

realskolan och motsvarande skolformer med deras redan förut från olika håll

omvittnade pressande arbete. Detta inträffar därtill i åldrarna 13—14—15

—16 år, under vilken lid pubertetsåldern vanligen infaller.»

Vad befolkningsutredningen här särskilt vill uppehålla sig vid är olägenheterna

av att så många skolbarn nödgas äta medförd matsäckskost som frukostmål.

En matsäck kan naturligtvis, rikligt och riktigt sammansatt och

kompletterad med varm dryck, vara näringsfysiologiskt godtagbar som ett

förmiddagsmål. Erfarenheten synes dock visa, att matsäcken endast undantagsvis

är av fullgod beskaffenhet. Oftast är den ensidigt sammansatt, vare

sig detta beror på fattigdom i hemmet, bristande tid att göra i ordning den

eller bristande insikt örn kostens lämpliga sammansättning och beredning och

kan icke anses utgöra en tillfredsställande huvudmåltid. Ett matsäcksätande

av ensidig karaktär under längre tider — det fortgår kanske 8—9 månader

varje är under en tidrymd av stundom 7—10 år — kan icke anses vara en

lämplig form av enda måltid under skolarbetsdagen. En förståndigt samman

satt matsäck kräver vidare mycket arbete av husmödrarna. Husmodern

mäste välja rätter, som passa, och hela hushållet riktas in på ett annat sätt.

Det blir även betydligt dyrare för hemmen att åstadkomma en rationell

matsäck.

Det är enligt befolkningsutredningens mening icke försvarbart, att landsbygdens

skolbarn och städernas resande skolbarn på grund av de långa skolvägarna

skola behöva avstå från ett ordentligt mål mat under skolarbetsdagen.

Icke heller ur skolans synpunkt kan detta anses tillfredsställande.

Utredningen anser det uppenbart, att näringshygieniska skäl starkt tala för

att de långväga, nu matsäcksätande skolbarnen genom skolans försorg varje

dag tillförsäkras en ordentlig, fullvärdig måltid bestående av varm, lagad mat.

En skolmåltid är emellertid ur näringshygienisk synpunkt icke behövlig

endast för barn med långa skolvägar. För de klena eller sjuka barnen är

en ur näringssynpunkt fullvärdig måltid av särskild vikt. Även för många

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

andra kategorier av barn skulle möjligheten att erhålla en måltid i skolan

vara av stort värde. I praktiken har det visat sig omöjligt med gemensamma

måltidstimmar för barn i olika skolor och klasser samt lör småbarn och skolbarn.

Svårigheterna att ge barnen ett tillfredsställande frukostmål bli därför

ofta mycket stora alldeles oavsett skoivägens längd, familjens ekonomiska

och sociala ställning etc., även örn sådana faktorer självfallet inverka. För

familjer med barn i olika åldrar och i olilia skolor äro de nu nämnda svårigheterna

särskilt kännbara. I dessa för hemmen så ogynnsamma förhållanden

ser befolkningsutredningen ett mycket starkt skäl för anordnandet av skolmåltider;

vilka sålunda måste få stor betydelse icke blott för skolbarnen utan

indirekt även för småbarnen särskilt i de barnrika familjerna.

Det är vidare ett faktum, att den övervägande delen av svenska folket ännu

lever under blygsamma, ofta pressande ekonomiska förhållanden, som icke

tillåta någon större valfrihet beträffande vare sig livsmedel eller andra konsumtionsvaror.

Det är också i första hand familjerna med barn, som bli

tvungna att — just därför att de skaffat sig barn — pressa sin standard.

Detta tar sig bland annat uttryck i en kost, som oftast icke uppfyller moderna

näringsfysiologiska krav i fråga örn sammansättning och halt av skyddsfödoämnen.

Utförda näringsundersökningar i vårt land ha också givit belägg för

detta.

Man kan knappast vänta, att dessa brister i familjernas kosthåll skola

kunna avhjälpas enbart genom upplysning etc. Aven om en allmän utbildning

av kvinnorna i husligt arbete kommer till stånd, på sätt befolkningsutredningen

föreslagit (stat. off. utr. 1945: 4), är det icke sagt, att familjernas

kosthåll på ett avgörande sätt förbättras. I många svenska hem komma de

ekonomiska resurserna säkerligen ännu för lång tid framåt att vara så begränsade,

att en höjning av näringsstandarden icke i mera påtagbar grad är

möjlig. I ett sådant läge bör en riklig och riktigt sammansatt skolmåltid

innebära ett betydelsefullt stöd åt familjerna, och ett viktigt steg för att höja

barnens näringsstandard.

Det är sålunda tydligt, att det näringshygieniska behovet av skolmåltider

i vårt land icke är lokaliserat enbart till landsbygdens skolbarn med långa

skolvägar, de resande skolbarnen i städer och samhällen samt de klena och

sjuka barnen. Bland stora delar av landets barnfamiljer såväl i stad som

på land är näringsstandarden ännu icke sådan, att den garanterar barnen

en riktigt sammansatt kost. En avgörande ändring till det bättre härvidlag

torde icke vara att förvänta, med mindre samhället aktivt ingriper och med

skolmåltider kompletterar hemmens kost. Skolmåltiderna måste därför i framtiden

få en betydligt djupare och vidare syftning än hittills och målmedvetet

inordnas i samhällets aktiva familje- och skolpolitik, vars mål är en

standardhöjning för barnfamiljerna och det uppväxande släktet.

Vid sidan av det näringshygieniska behovet att genom skolmåltider söka

ge den svenska skolungdomen bättre kosthåll och kostvanor understryker

befolkningsutredningen den betydelse anordnandet av skolmåltider har för

hemmen och för att underlätta husmödrarnas arbetsbörda. Härom anför

utredningen bland annat följande.

Örn skolmåltider i ökad utsträckning ställas till barnens förfogande, kommer

detta att betyda ett icke oväsentligt underlättande av husmödrarnas

arbetsbörda och pä så sätt medverka till större trivsel och rörelsefrihet för

Bihang till riksdagens ''protokoll lOIfö. 1 sami. Nr liff.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

kvinnorna. En av kooperativa förbundet vintern 1936/37 gjord undersökning

av 368 hushåll, omfattande 1 113 personer i städer och samhällen,

visade, att de olika mattiderna i hög grad ökade arbetet nied iordningställandet

av måltiderna. Endast i 5 procent av de deltagande hushållen med

barn åto alla familjemedlemmarna samma slags måltider vid samma tider

under hela dagen. Det antal måltider, som husmodern i praktiken iordningställde,

var i genomsnitt 7 per dag. Genomsnittliga antalet måltider per

dag och familjemedlem var 3,5, alltså endast hälften. En översikt över olika

undersökningsresultat angående husmödrarnas arbetstid visar, att arbetstiden

för måltiderna — matlagning och diskning — tar en betydande del av

den totala arbetstiden i hemmen i anspråk — i procent av den totala arbetstiden

inom de olika hushållskategorierna varierande mellan 28,6 och 52,5.

En orsak till detta förhållande är väl, att måltidstimmarna för de vuxna och

skolbarnen mera sällan sammanfalla — vilket ofta framhållits vid utredningens

enquéter. En stor del av landets husmödrar — detta gäller särskilt

husmödrar på landsbygden — tynges också av en arbetsbörda, som ofta med

skäl kan anses orimlig. I städerna ha de förvärvsarbetande gifta kvinnorna

stora svårigheter. Det skulle betyda en stor lättnad för många familjer, om

deras barn av skolan tillförsäkrades en fullgod måltid.

Det är vidare ett faktum, att befolkningsutvecklingen kommer att leda

till, att kvinnorna i ökad utsträckning måste tagas i anspråk för arbetsmarknadens

behov. Den betydande nativitetsminskningen under 1920- och början

av 1930-talet medför avsevärda förändringar inom det totala antalet arbetsföra

människor de närmaste årtiondena. Kvinnorna i arbetsför ålder komma

att minska betydligt såsom framgår av denna tablå:

Antalet kvinnor i åldern:

20 — 30 år 30—40 år

1940 .................. 533 000 520 000

1950 .................. 465 000 519 000

1960 .................. 404 000 452 000 I

I detta läge kommer kvinnornas arbetsinsats att behövas i ökad utsträckning

utanför hemmen. En alltför stor bundenhet vid hemmet kommer att

hindra många mödrar att då ställa sin arbetskraft i samhällets tjänst. För

kvinnornas del driver alltså befolkningsutvecklingen med dess krav på ianspråktagande

av reservarbetskraften fram ett behov av en utbyggnad av de

samhällets kollektiva föranstaltningar, som gå ut på att underlätta husmödrarnas,

särskilt de förvärvsarbetandes arbetsbörda. Skolmåltiderna ha här

en stor uppgift att fylla.

Befolkningsutredningen understryker, att erfarenheterna av skolmåltiderna

hittills äro gynnsamma, trots att utspisningen stundom skett under mycket

provisoriska och otillfredsställande lokalförhållanden och med bristfällig utrustning.

Något siffermaterial, som kan belysa skolmåltidernas direkta inverkan

på barnens allmänna kondition, deras fysiska och psykiska tillstånd,

föreligger icke och torde enligt utredningens uppfattning knappast gå att erhålla.

Utredningen hänvisar härvidlag endast till de personer och myndigheter,

som stått i kontakt med de hittillsvarande skolmåltiderna och som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

överlag betyga, att införandet av skolmåltider haft ett mycket gynnsamt

inflytande på barnens allmänna kondition och skolarbete.

Enligt utredningens uppfattning är det tydligt, att skolmåltiderna hittills

fyllt ett mycket stort behov men att det ur skilda synpunkter finns behov av

en ytterligare utbyggnad av skolmåltidsverksamheten. Självfallet måste denna

utbyggnad också taga sikte på en kvalitativ förbättring av skolmåltidernas

sammansättning och anordnande. Utredningen hävdar, att det redan nu

finnes ett starkt intresse för denna verksamhet i många av landets kommuner,

varom enbart de belopp, som begäras i statsbidrag, vittna, och det är

troligt, att intresset på kommunalt håll skulle ytterligare ökas i den händelse

staten ställde högre anslag till förfogande samt medgav högre statsbidragsprocent.

Enligt befolkningsutredningens uppfattning bör en sådan utbyggnad icke

endast innefatta de skolformer, som hittills haft rätt att åtnjuta statsbidrag

härvidlag, alltså de skolor, för vilka skolplikt föreligger. Härom anför utredningen

följande.

Befolkningsutredningen vill för sin del framhålla, att de betydelsefulla

förändringar, som de senaste årtiondena inträffat med avseende på de högre

skolornas plats i samhällsorganisationen, göra det till ett naturligt krav, att

deras elever erhålla samma sociala och ekonomiska förmåner, som stat och

kommun nu bereda eleverna på det obligatoriska skolstadiet. De allt starkare

kraven på undervisningsväsendets och utbildningsmöjligheternas demokratisering

tala bland annat för att förmånen av statsunderstödda skolmåltider

nu bör utsträckas även till folkskolans icke obligatoriska påbyggnader samt

till läroverk och vissa andra undervisningsanstalter. Vid bestämmandet av de

läroanstalter, som härvid skulle komma i fråga, har utredningen funnit sig

böra anknyta till de bestämmelser, som givits i kungl, kungörelsen 1945: 592

angående stipendier för bedrivande av högre studier. Befolkningsutredningen

föreslår därför, att statsbidrag skall utgå för skolmåltider, som anordnas i

allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola, kommunal

flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt läroverk, konstfackskolan

med undantag av konstindustriella aftonskolan och teckningslärarinstitutet,

bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås med undantag av

kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings textiltekniska institut

i Norrköping, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium

samt sådan enskild under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens för yrkesutbildning

inseende ställd läroanstalt, vars bildningsmål är jämförligt med

ovannämnda läroanstalters. Kungl. Majit bör dock kunna efter särskilt beslut

medgiva statsbidrag till skolmåltider även vid andra läro- och undervisningsanstalter.

Remissyttrande n.

Befolkningsutredningens uppfattning, att det ur skilda synpunkter finnes

ett starkt behov av en ytterligare utbyggnad av och ett kraftigare samhällsstöd

åt skolbarnsbespisningen, har vitsordats av den övervägande delen av de

hörda myndigheterna och organisationerna. Skolöverstyrelsen framhåller

följande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

I yttrande den 13 februari 1942 framhöll överstyrelsen bland annat, att

de näringshygieniska skäl, befolkningskommissionen åberopat i sitt betänkande

i näringsfrågan, alltjämt ägde giltighet i det dåvarande tidsläget, när

genomförda rationaliseringsåtgärder medfört, att mångenstädes flertalet av

landsbygdens skolbarn icke hinna hem under måltidsrasten, och dä ransoneringar

av livsmedel ofta göra medhavd måltid ofullständig. Överstyrelsen vidbliver

sin då uttalade uppfattning. Även om en rikligare tillgång på livsmedel

nu gör risken för bristsjukdomar och undernäring mindre än den valunder

krigsåren, kvarstår dock det förhållandet, att flertalet av.landsbygdens

skolbarn äro hänvisade till medhavd kost, därest skolmåltid icke anordnas

för dem. Det är endast undantagsvis, som medhavd matsäck utgör en tillfredsställande

huvudmåltid. I stor utsträckning få skolbarnen, när de efter

skolans slut återvänt hem, icke lagad mat förrän på kvällen.

Överstyrelsen delar helt utredningens uppfattning, att det är av stort värde,

att barnens möjligheter att hålla kontakt med hemmen icke minskas och

att det även i fortsättningen kommer att te sig naturligt att, där så kan ske,

barnen intaga sina frukostmåltider i hemmet. Införandet av obligatoriska

skolmåltider avvisas också av utredningen. Men även örn skolbarnen i städer

och tätorter på grund av våglängden till skolan icke äro förhindrade att intaga

frukostmålet i hemmet, är därmed icke sagt, att alla barn erhålla en

från näringshygienisk synpunkt fullgod kost. Stora kategorier skolbarn komma

från hem med mycket svag ekonomisk ställning eller från hem, där husmodern

har förvärvsarbete. I likhet med utredningen anser överstyrelsen det

vara nödvändigt, att även dessa barn genom samhällets försorg garanteras

en fullgod måltid under skoldagen.

Om skolmåltiden främst är betingad av näringshygieniska skäl, kunna

emellertid till förmån för dess införande även anföras sociala och pedagogiska

skäl. Som befolkningsutredningen framhållit, skulle ett allmänt införande av

skolmåltider innebära en väsentlig avlastning i hushållsarbetet särskilt för

landsbygdens av hårt arbete belastade husmödrar och de i förvärvsarbete

sysselsatta husmödrarna, vilka enligt utredningens mening komma att bli

allt mer talrika.

Med stöd av vad i utredningen anförts härom och vad folkskolinspektörer

na och lärarorganisationerna i sina remissutlåtanden anfört samt med hänsyn

till de gynnsamma erfarenheterna av den försöksvis anordnade skolbarnsbespisningen

i folkskolorna finner överstyrelsen i likhet med befolkningsutredningen,

att det ur skilda synpunkter finns behov av en ytterligare utbyggnad

av skolmåltidsverksamheten.

Socialstyrelsen förklarar sig allt fortfarande vara av den uppfattningen, att

behov föreligger av en statsunderstödd barnbespisning i skolorna och anför.

Någon tvekan torde numera icke råda om behovet av skolmåltider. Särskilt

ur de synpunkter, som socialstyrelsen har att företräda, är genomförandet

av det framlagda förslaget av stor betydelse. Sålunda må erinras örn,

att icke färre än omkring 150 000 minderåriga barn växa upp i hem, vilka

äro så fattiga, att de mer eller mindre äro beroende av fattigvården. För dessa

barn från de fattigaste hemmen komma skolmåltiderna att få en djupare

betydelse än eljest i det att de icke blott komplettera hemmens kost och

höja barnens näringsstandard utan även innebära ett icke obetydligt stöd

åt familjerna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

Medicinalstyrelsen ansluter sig även till befolkningsutredningens uppfattning

om det näringshygieniska behovet av skolmåltider och anför i detta

sammanhang.

Ur näringshygienisk synpunkt är det otillfredsställande, att så stor del av

landsbygdens skolbarn och städernas resande skolbarn på grund av långa

skolvägar nu måste avstå från ett ordentligt mål mat under skolarbetsdagen.

Styrelsen biträder utredningens mening att matsäcken endast undantagsvis

kan anses vara av fullgod beskaffenhet, ej minst med hänsyn till att det

ofta medför högre kostnader och större besvär för hemmen att ordna en

rationell matsäck än att tillhandahålla en måltid i hemmet. Det är även en

väsentlig näringshygienisk olägenhet att sannolikt omkring % av all skolungdom

i riket får dagens första mål lagad mat först efter skolarbetsdagens

slut på eftermiddagen och att detta mål i många fall kommer att bestå av

förut tillagad men uppvärmd mat. Även örn man icke kunnat påvisa några

säkra mera utbredda rubbningar i skolungdomens hälsotillstånd, som kunna

föras tillbaka på brister i kosten, är det dock ostridigt, att tillhandahållandet

av en riktigt sammansatt måltid i skolan utgör ett värdefullt inslag i de

sjukdomsförebyggande och hälsobefordrande ågärder, som nu glädjande nog

alltmera börja utformas för våra barn.

Statens institut för folkhälsan understryker att man genom den moderna

näringslärans framsteg de senaste årtiondena funnit, att det råder en skillnad

mellan vad som kan kallas god hälsa i vanlig mening och fullgod. Institutet

anför härom.

Det har i många fall, såväl då det gällt försök på djur som på människa,

visat sig, att det »normala» hälsotillståndet kan påverkas genom förbättrad

kost. Denna näringslärans utveckling har gjort det möjligt att i praktiken

tillämpa forskningsresultaten i två riktningar. Å ena sidan är det möjligt att

förebygga och bota bristsjukdomar, å den andra att påbygga och förbättra

ett redan »normalt» hälsotillstånd. Kosten har sålunda såväl korrektiv som

konstruktiv betydelse. I länder som vårt, där bristsjukdomar och undernäring

endast äro undantag, kan huvudvikten läggas vid den sistnämnda verkan. Den

invändning, som gjorts mot behovet av skolmåltider, att bristsjukdomar vore

så sällsynta och att barnen tillväxa och utveckla sig tillfredsställande, tager

icke hänsyn till måltidernas konstruktiva betydelse.

Det framgår otvetydigt av utredningen, att kostförhållandena för ett betydande

antal skolbarn icke äro tillfredsställande. Styrelsen delar utredningens

uppfattning, att det icke är försvarbart vare sig ur barnens eller skolans

synpunkt, att landsbygdens skolbarn och åtminstone städernas resande skolbarn

på grund av långa skolvägar skola behöva avstå från ett ordentligt mål

mat under skolarbetsdagen. Det av utredningen sammanbragta materialet

kan kompletteras med vissa siffror ur den näringsfysiologiska bearbetning

av socialstyrelsens fortlöpande konsumtionsundersökningar, vilken utförts av

institutet. Beskaffenheten av dagens första måltid hos de undersökta familjerna

under första kvartalet 1940 framgår av omstående tabell.

I medeltal förekom gröt, välling eller lagad mat endast i en tredjedel av

hushållen. En viii sammansatt skolmåltid skulle förvisso icke blott vara av

förebyggande, men även av uppbyggande betydelse i ovan antydd mening.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Majlis ''proposition nr 174-

Beskaffenheten av dagens första måltid 1940.

Stockholm

Övriga större

städer

Mindre

städer

Samtliga

Antal

farn.

%

Antal

farn.

°/>

Antal

farn.

%

Antal

farn.

%

Kaffe eller te ... .

15

22,8

63

43,7

74

36,0

152

36,6

Kaffe samt choklad

till barnen ....

14

21,2

20

13,9

31

15,1

65

15,6

Choklad.......

7

10,6

22

15,3

27

13,1

56

13,4

Gröt eller välling . .

14

21,2

24

16,7

69

33,4

107

25,7

Lagad mat.....

IG

24,2

15

10,4

5

2,4

36

8,7

66

100,0

144

100,0

206

100,0

416

100,0

Olika uppfattningar om det näringshygieniska behovet av en

utvidgad skol må Ibid s verksamhet ha kommit till uttryck i vissa yttranden.

Sålunda anser förste provinsialläkaren i Östergötlands län, att införande av

allmänna skolmåltider icke är motiverat ur hälsovårdssynpunkt. Förste provinsialläkaren

i Kronobergs län framhåller, att största delen av skolbarnen

åtminstone på landsbygden äro väl nutrierade och ej förete några bristsjukdomar

ej ens under den nyss genomgångna kristiden. De felaktigheter beträffande

födans beskaffenhet, som påvisats, anser han mera bero på bristande

upplysning eller god vilja att rätta sig efter läkarens råd än oförmåga att

ordna födan på ett lämpligt sätt. Förste provinsialläkaren i Örebro län anser,

att den näringsstandard, som numera råder i hemmen i allmänhet, är sådan,

att skolmåltiden knappast längre annat än i mycket få undantagsfall kan anses

vara behövlig för att komplettera ett i hemmen ur näringssynpunkt underhaltigt

kosthåll.

Förste provinsialläkaren i Kopparbergs län konstaterar, att befolkningsutredningen

icke tycks ha verkställt någon fullständigt objektiv undersökning

över vilken inverkan skolmåltiderna ha på barnen och yttrar:

Man kan nämligen inte utan vidare fastslå, att, om barnen få skolmåltider,

detta kommer att befordra barnens hälsotillstånd samt deras allmänna utveckling.

Skulle man emellertid vid rent objektiv undersökning se, att så är

fallet, böra naturligtvis skolmåltider införas i största möjliga utsträckning.

Förste provinsialläkaren i Kalmar län anser däremot, att skolgången ofta

kraftigt bidrager till att skärpa de näringshygieniska missförhållandena hos

stora befolkningsgrupper framför allt genom de långa skolvägarna men även

genom bristande folkupplysning i de näringshygieniska frågorna o. s. v. Förste

provinsialläkaren i Blekinge län anser behovet så starkt, att skolbarnsbespisningen

bör genomföras i landets alla kommuner, där skolor finnas.

Förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län anför följande.

Vid genomgående av betänkandet frapperas man av den vaga formuleringen

av det medicinska behovet av skolbarnsbespisningar. Man tycker, att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

utredningen här borde varit mera ingående. Man kan icke med inom landet

rådande försörjningsläge vänta, att hos barnen finna en allmännare förekomst

av påtagliga tecken på bristsjukdomar, och likväl kan en sådan kostförbättring,

som skolbarnsbespisningarna innebära, vara väl motiverad med tanke

bland annat på de rön, som vunnits rörande leverrytmens betydelse för

kroppsfunktionen liksom för den psykiska prestationsförmågan. En undersökning

på denna punkt hade förvisso varit värdefull.

En objektiv mätare på folkkostens kvalitet, som tyvärr icke vunnit beaktande

av utredningsmännen, är otvivelaktigt förekomsten av tandröta. Det

är en känd sak, att tandröta härjar fruktansvärt bland barnen från alla befolkningsskikt,

och det är en allmänt godtagen uppfattning, att detta fenomen

kan sättas i samband med civilisationskosten och framför allt tvenne

egenskaper hos densamma, nämligen den ständigt ökade halten av socker

och klisterartade mjölprodukter samt födans befriande från kliämnen och

andra tuggningsbefordrande och salivavsöndringsstimulerande beståndsdelar.

Jag är av den åsikten, att skolmåltiderna skulle få sin allra största betydelse

som ett medel i den förebyggande tandvårdens tjänst. Ur tandprofylaxsynpunkt

skulle redan en måltid av oslofrukostens typ vara av betydelse,

men ett rikligare mål av lagad mat efter en omväxlande matsedel är givetvis

betydligt värdefullare.

Förste provinsialläkaren i Värmlands län refererar en utredning av år 1935

om cirka 22 000 värmländska skolbarns kostförhållanden och anför härom

följande.

Undersökningen visade, att väl 37 procent av barnen förtärde enbart kaffe,

med eller utan dopp, och cirka 27 procent lagad mat jämte kaffe, med eller

utan dopp, före ankomsten till skolan. Beklämmande nog fingo icke mindre

än cirka 46 procent av barnen sitt första lagade mål varm mat först efter

hemkomst från skolan och 32 procent därjämte först efter eventuell slöjdundervisning,

sålunda vid sen tid på dagen.

Det är uppenbart, att dylika kostförhållanden äro hälsovådliga för många

barn. Någon förbättring i skolbarnens kostförhållanden har nog skett under

de gångna 10 åren, men allvarliga missförhållanden finnas helt visst alltjämt

i stor utsträckning. Ett huvudfel är, att njutningsmedlen kaffe eller choklad,

med dopp, användas i stället för hälsosam mat. Många husmödrar ha felaktig

uppfattning örn näringsvärde och hälsovärde av kakao.

Under tjänsteförrättningar har jag av och till fått tillfälle att bese de matsäckar

barnen medföra. De äro ofta från näringsfysiologisk synpunkt mindervärdiga.

En viss förbättring kan dock märkas under senare år.

Frågan örn förbättrat kosthåll för skolbarn löses icke i sin helhet genom

skolmåltider, men en avsevärd förbättring för barnen och därigenom för folkhälsan

i stort vinnes genom lämpliga dylika.

1940 års skolutredning, som med tillfredsställelse hälsar tanken på en omfattande

utvidgning av skolbespisnings verksamheten, ifrågasätter örn icke de

speciella näringsfysiologiska synpunkterna spelat en alltför dominerande roll

i utredningens betänkande. Skolutredningen anser även, att de hittills verkställda

utredningarna angående näringsförhållandena i vårt land lia visat,

att hemmens förmåga att giva barnen lämplig kost i stort sett iir tillfredsställande.

Skolutredningen hänvisar även till att svenska barnläkarförbun
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

det i skrivelse av den 25 oktober 1945 till ordföranden i 1941 års befolkningsutredning

gjort gällande, att näringsstandarden bland svenska skolbarn icke

skulle ge den ringaste anledning till oro, samt att skolutredningens expert,

skolöverläkaren U. Hjärne, framhållit, att man icke allt för starkt bör betona

näringsfysiologiska eller hygieniska argument för de mycket omfattande åtgärder

befolkningsutredningen föreslår, eftersom näringsförhållandena i Sverige

förbättrats sedan 1930-talet och hälsotillståndet bland barnen i skolåldern

sedan länge befinner sig i en oavbruten förbättring.

Svenska läkarsällskapet anför liknande synpunkter men understryker även

kraftigt behovet av en betydande ökning utöver den nuvarande omfattningen

av skolmåltiderna för rikets skolbarn. Läkarsällskapet anför sålunda:

Sällskapet konstaterar med tillfredsställelse att genom det framlagda förslaget

ett av landets barnläkare och skolläkare sedan länge framfört önskemål

synes kunna uppfyllas. Sedan länge tillbaka ha nämligen barnläkare och

skolläkare dagligen kommit i kontakt med skolbarn, vilkas uppfödningsförhållanden

icke varit tillfredsställande. Detta har gällt lärjungar i alla skolformer.

Olägenheterna ha bottnat däri, att lärjungarna i regel vistas i skolan

under den tid familjen i övrigt intager sitt förmiddagsmål. Flera orsaker ha

bidragit till att lärjungarna icke ha kunnat deltaga i familjens måltid:

1 a) Skolans frukostrast är i regel förlagd tidigare än hemmens förmiddagsmåltid,

åtminstone i städerna.

1 b) Frukostrasten är ofta alltför kort särskilt som skolvägen ofta är

för lång.

2) I storstäderna tillkommer alltmer det förhållandet att barnens båda föräldrar

arbeta utom hemmet och intaga sitt förmiddagsmål på arbetsplatsen

eller i dess närhet. Ingen finns då hemma, som kan ordna och övervaka barnens

måltid.

3) Slutligen finnes ett antal hem, där föräldrarna av ekonomiskt nödläge,

sjukdom eller okunnighet icke kunna ge barnen den föda de behöva.

Sällskapet finner med tillfredsställelse, att befolkningsutredningen beaktat

att dessa problem gälla för lärjungar i samtliga skolformer. De långa skolvägarnas

problem gälla nämligen även i hög grad för lärjungar i realskolan

och gymnasier. Dessa elever lia en arbetsbörda i skolan som är avsevärt

tyngre än i folkskolorna. Därtill befinna de sig till största delen i pubertetstiden

med dess starka tillväxt, där näringsbehovet är i det närmaste lika

stort som hos fullvuxna.

Genom undersökningar har klarlagts, att ett stort antal skolelever intaga

dagens första och enda måltid av lagad mat först efter skolarbetets avslutande,

i många fall först som kvällsmåltid. Denna matordning kan naturligtvis

i mångå fall ge en föda av tillfredsställande mängd och art, såvida de

olilia måltiderna äro rikliga och komma med lämpliga mellanrum. Men så

är ej alltid förhållandet. Den första måltiden består ofta av kaffe med dopp,

dagens andra måltid blir matsäcksmålet i skolan, den tredje blir en ofta

själv-serverad sådan av mjölk och några från de vuxnas förmiddagsmål överblivna

rester och först på kvällen serveras lagad mat.

Den mat barnen få på morgonen och förmiddagen är ej tillräcklig. Genom

hungern uppstå trötthet, huvudvärk och minskade möjligheter att tillgodogöra

sig undervisningen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Marits ''proposition nr 174-

Sveriges läkarförbund är av den uppfattningen, att den av befolkningsutredningen

föreslagna utvidgningen icke bör komma till genomförande. Förbundet

grundar sin uppfattning främst på det förhållandet, att bärande skäl ur

medicinsk synpunkt för en sådan utvidgning icke kunna framdragas.

Svenska skolläkareföreningen uttalar, att skolbarnsbespisning redan i den

form den hittills förekommit i vårt land visat sig vara en viktig tillgång i det

skolhygieniska arbetet och att den förtjänar att utvidgas betydligt. Kvantitativ

näringsbrist förekommer visserligen icke i allmänhet hos svenska barn,

men i lindrig grad torde den förefinnas på sina håll och kvalitativa brister

äro fortfarande trots all upplysning och propaganda relativt vanliga. Svenska

provinsiadäkarföreningen, som har samma uppfattning, anför bland annat

följande.

Skolbamsbespisningens omfattning i vårt land är, som utredningen visat,

.alltför ringa och formerna för densamma i stor utsträckning icke tillfredsställande.

Den från hemmen medförda matsäcken är ofta olämpligt sammansatt

och i alltför stor utsträckning har på grund av lokala förhållanden matordningen

i skolorna måst lägga huvudvikten vid lätt tillredda rätter såsom mjöloch

grynrätter, chokladsoppa etc., som icke kan anses vara en kvalitativt

fullgod kost. I de högre skolorna ha nog förhållandena i detta hänseende

varit ännu sämre än i folkskolorna. Behovet av en starkt utvidgad skolbarnsbespisningsverksamhet

får därför anses vara fastställd.

De kommuner, som redan anordnat skolmåltider, ha i sina yttranden ofta

betygat, att dessa haft stor betydelse för barnen och ett gynnsamt inflytande

på barnens allmänna kondition och skolarbetet samt att föräldrarna i allt

högre grad kommit att uppskatta dem.

Befolkningsutredningens förslag, att statsbidragsberättigade skolmåltider nu

även böra införas i de s. k. högre skolorna, har tillstyrkts av samtliga

myndigheter och organisationer, som yttrat sig i denna fråga. De hörda rektorerna

vid de statliga läroanstalterna samt styrelserna för de högre kommunala

skolorna ha även nästan samtliga biträtt utredningens förslag på denna

punkt. I allmänhet har härvid betonats, att de högre skolornas elever i stor

utsträckning tillhöra andra kommuner och ha långa, dagliga resor med mycket

otillfredsställande måltidsförhållanden. De ha därför lika stort behov som

folkskolans elever av skolmåltider, ordnade genom skolans försorg. Därjämte

betonas, att de högre skolorna principiellt böra vara likställda med folkskolan,

då det gäller de socialpedagogiska anordningarna.

Beträffande vilka högre skolor, som böra tillerkännas rätt till statsbidrag

för skolmåltider, ha vissa erinringar gjorts av socialstyrelsen, Stockholms

stadsfullmäktige, som återger yttrande från stadens lärlings- och yrkesskolstyrelse,

Göteborgs stadsfullmäktige, som instämmer i ett yttrande från styrelsen

för stadens skolor för yrkesundervisning samt landsorganisationen, vilka

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

26 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

hemställt om att även yrkesskolorna måtte inbegripas i de undervisningsanstalter,

som med avseende på skolmåltider skulle bliva statsbidragsberättigade

enligt befolkningsutredningens huvudförslag.

Socialstyrelsen anför sålunda följande.

Befolkningsutredningen synes i författningsförslaget bland statsbidragsberättigade

högre skolor ej ha medtagit yrkesskolor. Dessa skulle sålunda endast

efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kunna komma i åtnjutande

av statsbidrag. Då skolor för yrkesundervisning utgöra påbyggnader på folkskolan

och alltså torde vara hänförliga till högre skolor, anser socialstyrelsen,

att jämväl yrkesskolor med dagundervisning skola medräknas i den grupp av

högre skolor, där statsbidrag kommer att utgå.

Landsorganisationen finner det icke motiverat, att utesluta elever med

heldagsundervisning vid centrala verkstadsskolor och statsunderstödda

kommunala undervisningsanstalter inklusive verkstadsskolor för viss arbetslös

ungdom från den planerade skolbespisningsverksamheten och föreslår,

att statsbidrag jämväl måtte utgå för anordnande av skolmåltider

vid kommunala yrkesskolor.

Stockholms stads lärlings- och yrkesskolstyrelse framhåller, att det finnes

ett starkt behov av skolmåltider först och främst i skolorna med heldagsundervisning,

av vilka de flesta äro s. k. verkstadsskolor. Men även vissa

aftonskolor, där eleverna i mycket stor utsträckning icke alls bli i tillfälle att

intaga måltid i hemmet före kvällskursens början, ha behov av måltider

genom skolornas försorg. Stockholms stads kammarkontor instämmer i huvudsak

i lärlings- och yrkesskolstyrelsens yrkande men anser det mer tveksamt

om aftonskolornas elever under 21 år böra obligatoriskt bli delaktiga av de

av det allmänna helt bekostade skolmåltiderna.

Styrelsen för Göteborgs skolor för yrkesundervisning poängterar starkt, att

yrkesskolornas elever i särskild grad äro beroende av skolmåltider och anför

härom följande.

Klientelet kommer i mycket stor utsträckning från mindre bemedlade familjer,

där barnens möjligheter att erhålla yrkesutbildning just är beroende av

de statliga och kommunala bidragen. Undervisningen i verkstadsskolorna pågår

under 45 av årets veckor med den dagliga undervisningen förlagd mellan

kl. 8—17. Den långa arbetsdagen gör det särskilt angeläget med skolmåltider

för dessa ungdomar, som i regel äro 15—18 år och sysselsättas med kroppsarbete.

På varje plats finnes i regel endast en skola, och även örn denna i

städerna förlägges centralt, få de flesta eleverna en lång skolväg, örn därmed

förstås att de ej hinna hem under middagsrasten.

Skolbarnsbespisningen har ursprungligen tillkommit genom åtgärder från

enskilda sammanslutningars sida i syfte att avhjälpa de svåraste näringsbristerna

för de ekonomiskt sämst ställda folkskolebarnen. Sedermera har på

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Marits ''proposition nr 174-

grund av stegringen av det allmänna välståndet samt ökad upplysning förhållandena

i nämnda hänseende avsevärt förbättrats. Alltjämt star dock

kvar, att skolbamsbespisning även med hänsyn till skolbarnens näringsförhållanden

icke blott behöver bibehållas utan avsevärt utbyggas. Till detta

behov inverkar icke minst, att en väsentlig del av skolornas elever i avsaknad

av skolmåltid får sitt första mål lagad mat först långt fram på eftermiddagen

eller kvällen.

Enligt min mening är en utbyggnad av skolbarnsbespisningen dock i ännu

högre grad motiverad av andra skäl. Härvid tänker jag främst på att skolan

numera tager hand om sina elever på ett mera allsidigt sätt än tidigare. Skolans

uppgift anses icke längre vara att enbart meddela kunskaper. Den skall

söka utveckla eleverna allsidigt såväl andligt som kroppsligt. Den fysiska

omvårdnaden har under senare tid bland annat tagit sig uttryck i införande

av särskilda friluftsdagar. Enligt min mening böra skolmåltiderna på ett

naturligt sätt ansluta sig till skolans övriga socialpedagogiska åtgärder.

I detta sammanhang vill jag erinra örn att det också föreligger ett otvetydigt

samband mellan barnens hälsotillstånd och deras förmåga att inhämta

kunskaper. Även ur rent pedagogiska synpunkter ha därför strävandena

att stärka barnens fysik sin givna betydelse. Särskilt bör uppmärksammas

den av statens institut för folkhälsan hävdade uppfattningen, att

skolmåltiderna måste anses ha en konstruktiv betydelse för barnens hälsa.

Under det senaste decenniet har problemet om gemensamma måltidstimmar

ofta varit under debatt. Ännu ha icke några effektiva åtgärder i syfte

att minska husmödrarnas dubbelarbete kommit till stånd. Det synes också

tvivelaktigt, huruvida det kr möjligt att i nämnda hänseende komma fram

till en väsentligt bättre ordning. En allmän skolbamsbespisning skulle för

skolans del lösa detta problem. Skolbarnen komme icke längre att orsaka

husmödrarna arbete och besvär med tillagande av ett särskilt frukostmål.

Detta skulle icke blott få stor betydelse för redan hårt arbetstyngda husmödrar,

vare sig de ha förvärvsarbete utom hemmet eller på grund av stor

familj och andra förhållanden ha en tyngande arbetsbörda i hemmet; det

skulle därtill giva många husmödrar möjlighet att deltaga i förvärvsarbete

under några timmar av dagen. Med den brist på kvinnlig arbetskraft, som

nu finnes och som sannolikt kommer att ytterligare öka, bör betydelsen

härav icke underskattas.

Icke minst är en av samhället finansierad barnbespisning av stor betydelse

för strävandena att utjämna kostnaderna för barnens vård och fostran. En

kostnadsfri skolmåltid är för det allmänna ett relativt billigt sätt att understödja

barnfamiljerna, men betyder dock för dessa en effektiv hjälp.

Jag finner alltså i likhet med befolkningsutredningen och praktiskt taget

samtliga hörda myndigheter och sammanslutningar, att en väsentlig utbyggnad

av den nuvarande skolbarnsbespisningen i folkskolan är påkallad. En

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

sådan utbyggnad torde icke kunna ske utan ett avsevärt ökat stöd från statens

sida.

Befolkningsutredningens förslag om en utsträckning av de statsbidragsberättigande

skolmåltiderna även till de s. k. högre skolorna finner jag välbetänkt

och ansluter mig i princip till detsamma. I likhet med bland andra

socialstyrelsen och landsorganisationen anser jag, att även yrkesskolor med

heldagsundervisning böra tillerkännas statsbidrag för anordnande av skolmåltider.

Jag återkommer i det följande till dessa frågor.

IV. Principfrågor kring skolmåltiderna.

1. öppna för alla eller endast för vissa?

B ef ol k ning s ut redningen.

Utredningen konstaterar, att, när statsbidrag till skolbarnsbespisning år

1937 för första gången beslutades, i statsbidragskungörelsen stadfästes principen,

att skolmåltiden borde göras tillgänglig för alla barn oavsett föräldrarnas

ekonomiska villkor. Genom en år 1942 företagen ändring i statsbidragsbestämmelserna

möjliggjordes dock en individuell behovsprövning inom varje

skoldistrikt. I den nu gällande författningen har utsagts, att bespisningen i

första hand skall stå öppen för vissa särskilt behövande bamkategorier, vilka

närmare angivas. Befolkningsutredningen framhåller, att motivet för den då

införda behovsprövningen torde ha varit, att det med hänsyn till kristidens

befarade allvarliga inverkningar på barnen ansågs nödvändigt, att de tillgängliga

anslagen i första hand disponerades så, att de mest trängande behoven

bie vo tillgodosedda.

Befolkningsutredningen redovisar de olika uppfattningar, som i regel bruka

föras fram angående omfattningen av skolmåltidsverksamheten. Utredningen

erinrar sålunda, att stundom den åsikten framskymtar, att behovet av skolmåltider

är så stort och viktigt, att problemet lämpligast bör lösas på så sätt,

att skolmåltiderna göras obligatoriska för alla barn. Gentemot denna uppfattning

står enligt utredningens mening en annan, enligt vilken skolbarnsbespisningen

visserligen är en i och för sig viktig social angelägenhet men dock

endast är att betrakta som en nödfallsutväg. Endast de barn, som av Idart

påvisbara medicinska, ekonomiska eller sociala skäl äro i uppenbart behov

av bespisning, böra enligt denna uppfattning få deltaga, och samhällets strävan

bör därför vara att så få barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna.

Befolkningsutredningen kritiserar tanken på obligatoriska skolmåltider för

barnen. Då det för många familjer ter sig naturligt, att barnen äta hemma

under frukostrasten, kan det icke vara lämpligt att söka tvinga barnen att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts ''proposition nr 174-

använda sig av en förmån, som de kanske icke önska komma i åtnjutande

av. Men utredningen anser heller icke att skolmåltiderna enbart skola begränsas

till de barnkategorier, vilka läkare och socialvårdsorgan anse lämpliga

för skolans ingripande. Utredningen anför härom följande.

Befolkningsutredningen har i det föregående framfört en rad skäl, som tala

för en väsentlig utbyggnad av skolmåltidsverksamheten, och kan därför icke

finna, att skolmåltiderna skola som hittills företrädesvis eller uteslutande reserveras

för dem, som de olika folkskolestyrelserna — ofta efter skiftande grunder

— anse ha behov därav. Enligt utredningens mening är behovet av skolmåltider

så stort, att det motiverar en kraftig utbyggnad av skolmåltiderna

med syfte att ställa dem till barnens och hemmens förfogande i önskad utsträckning.

Detta innebär icke, att befolkningsutredningen anser det i och för sig vara

ett trängande önskemål, att så många barn som möjligt deltaga i skolmåltiderna.

För utredningen har det endast framstått som nödvändigt, att måltiderna

göras tillgängliga för alla, som så önska. Man kan därför icke ange

hur stor del av landets skolbarn, som i framtiden kan komma att deltaga i

skolmåltiderna efter dessas utbyggnad i landets olika delar. Det har hittills

visat sig, att barnens deltagande i hög grad varit beroende av det sätt, varpå

bespisningen varit anordnad. Skolmåltiderna ha sålunda mångenstädes propagerat

för sig själva.

Stundom anföres, att skolornas tekniska resurser — lokaler, personal etc.

— icke räcka till för att möjliggöra skolmåltider öppna för alla. Frånsett att

befolkningsutredningen anser det självfallet, att man måste räkna med en

utbyggnadsperiod, varunder dylika svårigheter få söka lösas successivt, har

det emellertid visat sig, att svårigheterna icke äro särdeles stora, där intresse

för saken förelegat och där man verkligen givit sig i kast med problemen. Sålunda

må framhållas, att det trots stora lokala svårigheter visat sig möjligt

att ordna så, att närmare 90 procent av skolbarnen i Medelpad för närvarande

kunna få deltaga i skolmåltiderna. Från en av kommunerna i Stockholms

län — Nacka — rapporteras ett nära 95-procentigt deltagande. I de större

skolorna i städerna äro visserligen lokalförhållandena för närvarande ofta icke

sådana, att de möjliggöra en bespisning av liknande omfattning. Det är dock

troligt, att skolmåltiderna i städerna icke komma att få samma anslutning

som t. ex. på landsbygden. Vid den skolbarnsbespisning, som på 1930-talet

anordnades i Oslo efter principerna öppen och avgiftsfri för alla barn, visade

det sig sålunda, att knappt 50 procent av barnen deltogo.

Utredningen har även ansett det av värde att efterhöra folkskolinspektörernas

synpunkter på denna fråga. I utredningens cirkulärskrivelse till folkskolinspektörerna

i september 1944 riktades därför följande fråga till dem:

»Skall skolbarnsbespisningen stå öppen för alla, som så önska, eller företrädesvis

reserveras för de barn, som anses ha behov därav?»

Av statens 52 folkskolinspektörer lia 43 uttalat sig för principen, att skolmåltiderna

skola stå öppna för alla, ehuru några gjort gällande, att, därest

tekniska och finansiella svårigheter lägga hinder i vägen, bespisningen i första

hand bör reserveras för vissa behövande barn. 9 inspektörer lia mer eller

mindre deciderat uttalat sig för principen, att måltiderna enbart böra vara

tillgängliga för vissa barn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.30

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

På grundval av detta enquétematerial förordar därför utredningen, att skolmåltider

med statsbidrag inom folkskolan hädanefter böra stå öppna

för alla barn, vars föräldrar önska, att barnen skola få deltaga i dem. Utredningen

anför härom följande.

Detta betyder icke, att en skola för att erhålla statsbidrag måste ha alla

barn med i bespisningen. Deltagande i måltiderna bör vara fullt frivilligt, men

barnen och familjerna böra veta, att samhället ställer skolmåltider till förfogande

för dem, som så önska. Anordnandet av skolmåltider förutsattes som

hittills skola ske på kommunalt initiativ.

Befolkningsutredningen framhåller dock, att det under en tid framåt kan

bli nödvändigt att göra avsteg från denna grundprincip om för alla tillgängliga

skolmåltider, eftersom de tekniska resurserna — främst lokaler — ofta

icke kunna räcka till för att bespisa samtliga som önska deltaga i skolmåltiderna.

Utredningen anser, att detta bör var tillåtet under en övergångstid

av förslagsvis 5 år. Under denna övergångstid böra skolmåltiderna företrädesvis

reserveras för samma barnkategorier som enligt § 6 i nu gällande kungörelse,

nämligen för

a) barn med lång skolväg,

b) klena eller sjuka barn,

c) barn från hem med svag ekonomisk ställning,

d) barn, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Meningen är, enligt vad utredningen framhåller, att skolstyrelserna under

denna tid skola stimuleras att söka bemästra de tekniska svårigheterna, varefter

skolmåltiderna böra öppnas även för de barn, som tidigare icke kunnat

mottagas.

Beträffande de högre skolorna anför utredningen, att det föreligger

ett starkt behov av skolmåltider och utredningen anser även att de statsunderstödda

skolmåltiderna i dessa skolor böra stå öppna för alla elever, som

så önska, så snart förhållandena medge. Härom anför utredningen följande.

Det har emellertid från skilda håll invänts, att de praktiska svårigheterna

skulle vara särskilt stora, när det gäller anordnandet av skolmåltider för de

högre skolornas elever. Mångå av dessa skolor utgöras av mycket stora skolenheter

med ett betydande antal elever och deras lokala resurser för socialpedagogiska

anordningar äro ofta ännu blygsammare än de, som äro tillgängliga

för folkskolorna. Utredningen är visserligen icke helt övertygad örn dessa

invändningars bärkraft men måste å andra sidan konstatera, att erfarenheterna

från en skolmåltidsverksamhet, tillgänglig för ett mera betydande

antal av de högre skolornas elever, äro mycket små och av sent datum, medan

man beträffande folkskolorna kan bygga på erfarenheter sedan flera decennier.

Det kan under sådana förhållanden vara lämpligt, att införandet av skolmåltider

öppna för alla elever föregås av en försöksverksamhet, som då närmast

bör avse att täcka de behov, som från alla håll erkännas vara särskilt angelägna.

Under denna försöksverksamhet torde rätten att deltaga i skolmåltiderna

kunna begränsas till vissa kategorier, men givetvis böra de lokala myn
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Marits proposition nr 174-

digheterna uppmuntras att i så stor utsträckning som möjligt öppna skolmåltiderna

för alla elever, som önska deltaga. Enligt utredningens mening böra i

varje fall följande elevkategorier inom de högre skolorna få rätt att deltaga i

skolmåltiden:

a) elever med lång skolväg,

b) klena eller sjuka elever,

c) elever, vilka äro helt befriade från terminsavgift eller ha nedsatt sådan,

d) elever, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

Enligt till betänkandet fogat författningsförslag angående statsbidrag till

anordnande av elevbespisning skulle försöksverksamhetens längd bli beroende

av Kungl. Maj:ts beslut.

Remissyttranden.

Befolkningsutredningens principiella uppfattning, att skolmåltiderna, så

snart de lokala och tekniska resurserna medgiva, böra göras tillgängliga för

alla, som så önska, delas av det övervägande antalet hörda myndigheter och

organisationer. Utredningens förslag i denna del tillstyrkes sålunda av skolöverstyrelsen

med instämmande av 46 av folkskolinspektörerna, samtliga folkskolans

lärarorganisationer samt det övervägande flertalet av de högre skolorna,

vidare av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, statens institut

för folkhälsan, statens arbetsmarknadskommissions sakkunniga i frågor

rörande kvinnlig arbetskraft, Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser,

majoriteten av de hörda kommunerna, 1940 års skolutredning, socialvårdskommittén,

Norrlandskommittén, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, Sveriges läkarförbund, svenska skolläkarföreningen,

svenska läkarsällskapet, landsorganisationen m. fl.

Tillstyrkandet har i regel icke motiverats närmare. Endast i några få

yttranden har så skett.

Socialstyrelsen anför följande.

Befolkningsutredningens förslag, att skolmåltiderna i princip skola vara tillgängliga

för alla. barn, vars föräldrar önska, att barnen skola få deltaga i dem,

finner socialstyrelsen sig böra tillstyrka. Ur näringsfysiologisk synpunkt föreligger

enligt styrelsens uppfattning ett behov av skolmåltider framför allt

därför att bland stora delar av landets barnfamiljer, såväl i stad som på landet,

näringsstandarden icke är sådan, att den garanterar barnen en riktigt sammansatt

kost. Ett starkt skäl att acceptera principen örn en skolmåltid, öppen

för alla barn, är nödvändigheten av att så många barn som möjligt tillförsäkras

en näringsfysiologiskt riktigt sammansatt föda. — Husmödrarnas arbetsbörda

kommer att lättas i samma män som de icke behöva tillaga så talrika

frukostmål som hitintills många gånger varit fallet i familjer med många

barn, som ofta ha olika frukosttider.

Statens arbetsmarknadskommissions sakkunniga i frågor rörande kvinnlig

arbetskraft anföra följande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 174■

Sakkunniga vilja för sin del framhålla vissa speciella brister, som iiro förenade

med att begränsa skolmåltiderna till vissa kategorier barn. Skolmåltiderna

fylla ett behov icke endast såtillvida, att barn med lång skolväg,

klena eller sjuka barn eller barn från hem med svag ekonomi på detta sätt

få en lämplig och ur näringssynpunkt fullgod måltid. Även andra omständigheter

kunna utgöra fullgoda skäl för att barn skola komma i åtnjutande av

skolmåltiderna. Om en gemensam familjemåltid med tillräckligt lång rast kan

åstadkommas, är en sådan givetvis av stort värde, men däremot är en måltid

i skolan att föredraga, om barnen äro jäktade av kort frukostrast, en skolväg,

som om än icke mycket lång dock är relativt lång, repetitioner av läxor eller

dylikt. Om modern exempelvis på grund av sjukdom eller barnsbörd icke kan

ombesörja mathållningen, skulle det otvivelaktigt innebära en stor lättnad,

om hennes barn finge ett lagat mål mat i skolan. Det framstår som särskilt

önskvärt, att barn till utom hemmet förvärvsarbetande mödrar få en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i skolan och viss tillsyn under lunchrasten. I

vissa fall kan även brist på huslig arbetskraft motivera, att barn från hem,

som annars själva skulle ombesörja barnens frukostmål, finge detta mål i

skolan. Det kan å andra sidan tänkas, att huslig arbetskraft kunde friställas

genom ett mera allmänt införande av skolmåltiderna. Genom att mödrarna

på detta sätt bli mindre bundna av barnens måltider, kunna många av dem

få möjlighet att åtaga sig tillfälligt arbete eller korttidsarbete av olika slag,

bland annat som hemassistenter i andras hem. Den begränsade tillgången på

huslig arbetskraft utgör sålunda enligt sakkunnigas mening en faktor, som

ytterligare markerar lämpligheten av att skolmåltiderna göras tillgängliga

för alla.

1940 års skolutredning framhåller.

Befolkningsutredningen har vid sina beräkningar utgått från att samtliga

lärjungar skulle efter övergångs- respektive försökstidens slut deltaga i skolmåltiderna,

men betecknar det dock som osannolikt, att samtliga lärjungar

skulle önska deltaga. Några hållpunkter för beräkningen av det sannolika

antalet deltagare ha icke kunnat angivas.

Enligt skolutredningens mening komma förhållandena att ställa sig mycket

olika i olika kommuner. I rena landsbygdsdistrikt med långa skolvägar

torde man i allmänhet kunna räkna med behov av och önskemål om skolmåltider

för ett jämförelsevis stort antal lärjungar. I tätorter föreligga helt

andra förhållanden. Där kan man enligt skolutredningens mening icke behöva

räkna med att ett förhållandevis lika stort antal lärjungar önskar deltaga. Särskilt

för dessa senare kommuner gäller, att, om en ekonomiskt hållbar och

tekniskt genomförbar lösning skall kunna vinnas, kommunerna måste kunna

planera med utgångspunkt från ett begränsat deltagarantal.

Frågan är då, vilka lärjungar som anses böra få deltaga i skolmåltiderna.

Säkrast skulle tydligen urvalet ske, örn en allsidig behovsprövning kunde genomföras.

En dylik åtgärd möter emellertid stora svårigheter, främst den, att

en behovsprövning måste taga noggrann hänsyn till även andra omständigheter

än de ekonomiska. Förhållandena i detta hänseende äro olika i olika

delar av landet: på vissa orter skulle en prövning av de individuella behoven

visserligen kunna verkställas utan allt för stora olägenheter. Men det är

givetvis nödvändigt att i en dylik angelägenhet följa enhetliga principer,

och man måste alltså taga avgörande hänsyn till de orter, där behovsprövningen

av praktiska skäl ej lämpligen kan genomföras. Under sådana omstän
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 17Jf.

digheter synes man böra överlåta åt hemmen att avgöra, om barnen skola

deltaga i skolmåltiderna, vilka alltså skulle göras tillgängliga för alla.

De remissinstanser, som icke kunnat biträda utredningens princip örn skolmåltider,

öppna för alla, ha i regel ansett, att den nuvarande behovsprövningen

bör bibehållas. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför sålunda

följande.

Det mål, som med förslaget bör eftersträvas, är enligt länsstyrelsens förmenande

framför allt att barn, som av någon anledning äro i behov av skolmåltid,

skola erhålla sådan. Att som ett självständigt mål för reformen uppställa

att på denna väg vinna en utjämning av merkostnaderna för familjer

med barn, synes leda till kostnader för stat och kommun som äro onödigt

betungande i förhållande till vad som i detta avseende vinnes. Länsstyrelsen

anser alltså, att måltiderna icke såsom utredningen föreslår böra stå öppna

för alla som så önska, utan att de böra förbehållas barn med lång skolväg,

klena eller sjuka barn, samt barn vilka eljest av ekonomiska skäl eller av

annan anledning icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i hemmet. Vid prövningen enligt ovan angivna grunder

böra liksom hittills av skolöverstyrelsen meddelade anvisningar och råd tjäna

till ledning.

Länsstyrelsen i Kristianstads län anser, att befolkningsutredningen icke

visat några bärande skäl varför man i fortsättningen skulle övergiva den behovsprövning,

som för närvarande tillämpas och vars värde bland annat såsom

kostnadsregulator enligt länsstyrelsens uppfattning icke torde kunna

bestridas av någon. Även länsstyrelsen i Hallands län anser, att de nuvarande

bestämmelserna tills vidare böra bibehållas i avvaktan på den senast

föreslagna skolreformen med den centralisering av skolväsendet, som därav

torde komma att föranledas.

Svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet anser, att örn utredningens

förslag skulle bifallas detta torde medföra att en mycket stor procent av skolungdomen

skulle komma att begagna sig av bespisningen. Detta skulle i de

större skolorna leda till att verksamheten härigenom lätt skulle komma att få

karaktären av massutspisning med risk för kvalitetsförsämring i flera avseenden.

En viss begränsning i tillströmningen bör därför eftersträvas och

förbundet förordar med hänsyn härtill, att skolmåltiderna — i varje fall tills

vidare — endast skola stå öppna för barn med lång skolväg, klena eller sjuka

barn samt barn, vilka eljest på grund av svag ekonomi i hemmet eller av

annan anledning icke under frukostrasten kunna erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem.

I några yttranden från kommuner i Kronobergs och Värmlands län lia

yrkanden på att skolmåltiderna böra göras obligatoriska för barnen

framställts. Svenska skolläkarföreningen har även ansett det vara en principiellt

betydelsefull om än sällan tillämplig tillgång, att skolläkaren — då

föräldrar icke kunna bereda sina barn en sund måltid under skoldagen och icke

förstå detta — kunde äga rätt att ålägga sådant barn att deltaga i skolmål
Bihang

till riksdagens protokoll 19/fG. 1 sami. Nr 17/f. .''i

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174.

tiel. Detta borde enligt föreningens uppfattning givetvis endast förekomma i

medicinskt uppenbara fall och ordinationen endast utfärdas för exempelvis

1 termin i sänder.

Utredningens uppfattning att anordnandet av skolmåltider som hittills bölske

på kommunalt initiativ har icke föranlett erinringar mer än

i några få yttranden, där krav framställts på att kommunerna skola åläggas

att anordna skolmåltider. Förste provinsialläkaren i Blekinge län anför sålunda

följande.

Jag anser det vara påtagligt, att kommunernas hittills visade intresse för

skolbarnsbespisning varit mycket litet med undantag för de nordligaste länen.

Jag hyser starka tvivelsmål örn huruvida det nu svaga intresset genom de

föreslagna statsbidragen komma att stimuleras i önskvärd grad — d. v. s. så

starkt att landets samtliga kommuner komma att anordna skolbarnsbespisning.

Det är dock väl detta, som avses med hela utredningen och som framstår

klart i det sjunde kapitlet. Men något sådant kommer näppeligen att

bli fallet på annat sätt än att bespisningen blir en kommunernas skyldighet

— likaväl, som det är alla barns skyldighet att gå i skolan och kommunernas

skyldighet att tillhandahålla lokaler och lärare.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Utredningens förslag innebär, att skolmåltiderna skola anordnas på kommunernas

eget initiativ och att kommunerna skola stimuleras härtill genom

jämförelsevis frikostiga statsbidrag. Någon skyldighet för kommunerna att

anordna skolmåltider skulle sålunda icke införas. Länsstyrelsen kan icke underlåta

att framhålla, att härigenom barnfamiljer, som nu leva under likartade

förhållanden i skilda kommuner, skulle kunna få sin inbördes ekonomiska

situation högst förändrad. En familj med exempelvis fyra barn i skolåldern

skulle i en kommun, där skolbarnsbespisning beslutats, genom dessa

måltider komma i åtnjutande av en förmån, som av utredningen uppskattats

till ett värde av omkring 400 kronor, medan en liknande familj i en kommun,

där sådan bespisning icke beslutats, bleve utan denna förmån. Att på detta

sätt barnfamiljer i vissa kommuner komma i åtnjutande av en dylik betydande

förmån, som icke kommer barnfamiljer i andra kommuner till del, anser

länsstyrelsen vara i hög grad otillfredsställande och ägnat att skapa missnöje.

Denna olikhet blir säkerligen av ganska stor praktisk betydelse, eftersom

man kan räkna med att åtminstone till en början många kommuner

komma att draga sig för att frivilligt anordna skolmåltider med hänsyn till

de besvär och utgifter, dessa ofrånkomligen medföra. Detta torde framförallt

bliva förhållandet ifråga om sådana kommuner, där huvudparten av familjerna

befinner sig i relativt goda ekonomiska förhållanden. Men just den

omständigheten att i dylika kommuner skillnaden mellan de fattigas och de

bättre situerades ekonomiska standard ofta är betydande kommer att göra

uteblivandet av förmånen av fria skolmåltider särskilt kännbar.

Dessa erinringar synas länsstyrelsen böra föranleda till övervägande, huruvida

det icke bör stadgas skyldighet för kommunerna att anordna skolbespisning.

Länsstyrelsen förstår väl, att en sådan bestämmelse kan vara ägnad

att medföra starkt motstånd mot förslaget om skolmåltiderna. Därest emellertid

ikraftträdandet av bestämmelsen uppskjutes tillräckligt lång tid och

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Marits proposition nr 174.

.möjlighet skapas att även efter ikraftträdandet erhålla dispens från skyldigheten,

torde förslagets genomförande icke behöva äventyras.

Liknande synpunkter anföras av länsstyrelsen i Älvsborgs län. Även i några

yttranden från kommuner i olika, län ha liknande tankegångar anförts.

Med hänsyn till omöjligheten att omedelbart överallt realisera befolkningsutredningens

förslag om skolmåltider tillgängliga för alla har utredningens

förslag om en övergångstid, under vilken måltiderna företrädesvis

skola reserveras för de mest behövande barnkategorierna inom folkskolan,

rönt ett gynnsamt mottagande från de hörda myndigheternas och organisationernas

sida. I flertalet yttranden — särskilt i kommunernas — har emellertid

betonats, att den föreslagna övergångstiden på 5 år är alltför kort.

Skolöverstyrelsen anför härom följande.

Emellertid måste införandet av en så omfattande verksamhet, som det

här synes bliva fråga örn, till en början möta stora tekniska svårigheter. Anskaffande

av lämpliga bespisningslokaler och tillräckligt kvalificerad arbetskraft

synes utgöra de största svårigheterna. Överstyrelsen är därför ense med

utredningen om att verksamheten till en början på lämpligt sätt måste begränsas,

dels så att de statsbidragsberättigade måltiderna i första hand reserveras

för de barn, som av olika skäl kunna anses vara särskilt i behov av

desamma, dels ock så att måltider av enklare beskaffenhet kunna serveras

utan att hinder för erhållande av statsbidrag föreligger. Överstyrelsen vill emellertid

i likhet med många av folkskolinspektörerna ifrågasätta, örn icke den

av utredningen föreslagna övergångstiden — 5 år — under vilken tid verksamheten

skall utbyggas att omfatta alla barn vid rikets samtliga skolor,

måste anses väl kort.

Av de 11 jolkskolinspektörer, som yttrat sig i denna fråga, ha samtliga

föreslagit en längre övergångstid. Sveriges överlärarförbund anser, att övergångstiden

bör utsträckas att omfatta minst 10 år.

Länsstyrelsen i Södermanlands län förordar en betydligt utvidgad övergångstid,

förslagsvis 10 eller 15 år. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser,

att övergångstiden inom folkskolan icke bör fastlåsas utan bli beroende av

Kungl. Maj:ts beslut liksom fallet enligt utredningens förslag skulle bliva

beträffande de högre skolorna. För en längre övergångstid uttala sig även

länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gävleborgs län. Från

kommunalt håll har önskemål framställts om t. ex. övergångstid på 10

år, övergångstid t. o. m. 30 juni 1953, övergångstid t. o. m. sista året för

åttonde skolårets genomförande. Dessutom har från kommunalt håll föreslagits

att skolöverstyrelsen efter prövning av varje särskilt fall måtte få

kunna bevilja dispens efter den 5-åriga övergångstidens slut i ytterligare 2

eller högst 3 år.

Socialvårdskommittén ifrågasätter även örn den av befolkningsutredningen

förutsatta övergångstiden av 5 år kommer att visa sig tillräcklig men anser

att denna omständighet dock icke bör leda till att man under hela utbyggnadstiden

och i alla skoldistrikt skall tillämpa ett system sådant som nu gäl
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174.

ler med företrädesrätt för vissa grupper barn. Redan nu böra statsmakterna

enligt kommitténs mening sanktionera principen om tillgång för alla barn,

som så önska, att deltaga i skolbespisningen.

1940 års skolutredning anser att möjligheter att anordna skolmåltider i

sådan omfattning, att alla barn, som önska, kunna beredas plats ännu är så

avlägsen att dess förverkligande inom en tidrymd, som nu kan fastställas, är

utesluten.

Svenska stadsförbundet anför.

Den av utredningen beräknade övergångstiden av fem år för fullständigt

genomförande av det uppställda programmet måste säkerligen anses otillräcklig

för den erforderliga lokalanskaffningen. Oavsett denna lokalanskaffning

har man ju för de närmaste åren att räkna med ett mycket stort byggnadsbehov

för skolväsendet både till följd av den senaste tidens inskränkningar i

byggnadsverksamheten på området och på grund av den ökade nativiteten.

Enligt styrelsens mening är det därför nödvändigt att utsträcka den ifrågavarande

övergångstiden.

Beträffande omfattningen av de barnkategorier inom folkskolan,

vilka enligt utredningens förslag under övergångstiden i första hand skulle

beredas plats, ha inga erinringar gjorts mer än av socialstyrelsen, som anser,

att som särskild barnkategori utöver de av utredningen nämnda bör tillkomma

barn från hem, där sjukdomsfall inträffat.

Befolkningsutredningens förslag örn att införandet av statsunderstödda skolmåltider,

öppna för alla elever i de högre skolorna som så önska, bör föregås

av en försöksverksamhet, varvid rätten att deltaga i skolmåltiderna

begränsas till de mest behövande elevkategorierna, har vunnit anslutning av

de hörda myndigheterna och organisationerna samt rektorerna och styrelserna

vid de högre skolorna. Det framhålles i det övervägande antalet yttranden,

att med hänsyn till de högre skolornas ringa erfarenhet av en organiserad

skolmåltidsverksamhet det lämpligaste är att igångsätta en försöksverksamhet

av föreslagen art. I yttrandena framgår också att de flesta högre skolor

av brist på lokaler sakna möjlighet att mottaga ett större antal elever. Även

att anordna skolmåltider enbart för de särskilt behövande elevkategorierna,

som utredningen föreslagit, anses komma att möta stora svårigheter. I vissa

högre skolor tillhör sålunda majoriteten av eleverna andra kommuner och

måste rubriceras som elever med lång skolväg.

Mot den föreslagna omfattningen av de elevkategorier, som försöksverksamheten

skulle avse, ha icke riktats några viktigare erinringar.

1940 års skolutredning betonar dock, att bedömandet av lärjungarnas i

högre skolor ekonomiska ställning icke får anknytas till skyldigheten att erlägga

full terminsavgift dels emedan vissa högre kommunala läroanstalter

icke upptaga sådan avgift, dels emedan frågan örn terminsavgifternas avskaffande

för närvarande är aktuell. Liknande synpunkter ha anförts av

flick- och sam skolelär arnäs riksförbund.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 174■

Principen att skolbarnsbespisningen skall vara tillgänglig för alla barn oberoende

av föräldrarnas ekonomiska standard har under hela den tid ifrågavarande

verksamhet understöds av staten varit erkänd av statsmakterna. De

avvikelser från nämnda principer, som gjordes genom 1942 års beslut, torde

snarast böra betraktas såsom med hänsyn till finansiella svårigheter medgivna

undantag än som avsteg i egentlig mening. Det skulle enligt min uppfattning

ur flera synpunkter vara olyckligt, om skolmåltiderna för framtiden

finge en sådan utformning, att de komme att framstå enbart som en

skolans nödåtgärd för de mest behövande. Tiden torde nu vara mogen

för att på ett definitivt sätt infoga skolmåltiderna i raden av skolans naturliga

socialpedagogiska uppgifter. En förutsättning härför synes mig vara,

att skolmåltiderna överallt, där de lokala resurserna så medgiva, göras tillgängliga

för alla som så önska. I likhet med befolkningsutredningen och

de allra flesta av de hörda remissinstanserna anser jag därför, att skolmåltiderna

i princip böra vara tillgängliga för alla elever.

Det bör emellertid observeras, att jag anser, att deltagandet i skolmåltiderna

bör vara fullt frivilligt. Jag kan därför icke dela de uppfattningar,

som på vissa håll framkommit under remissbehandlingen, att barnen skulle

obligatoriskt åläggas deltaga i skolmåltiderna. Att såsom ifrågasatts medge

åt skolläkaren rätt att ålägga vissa barn att deltaga i måltiderna synes mig

även innebära ett olämpligt tvång.

Även om enligt min mening skolmåltiderna böra stå öppna för alla, som

önska deltaga, lägga tekniska förhållanden hinder i vägen för ett omedelbart

realiserande av detta önskemål. Framför allt torde lokalsvårigheter göra

det nödvändigt, att skolmåltiderna i många distrikt få utbyggas under en

relativt lång övergångstid, innan de kunna göras tillgängliga för alla.

Vid bestämmande av de barnkategorier, som under denna övergångstid i

första hand böra få rätt att deltaga i skolmåltiderna, anser jag mig kunna

tillstyrka, att deltagandet begränsas till främst de av utredningen förordade,

vilka äro identiska med de i gällande statsbidragskungörelse § 6

omnämnda. Med hänsyn till av socialstyrelsen framfört yrkande att som

särskild barnkategori upptaga jämväl barn från hem, där sjukdomsfall inträffat,

vill jag framhålla, att, enligt skolöverstyrelsens nuvarande anvisningar

och råd beträffande uttagning av barn för deltagande i skolbarnsbespisning

av den 27 augusti 1943, till kategorierna barn, vilka eljest icke

kunna under frukostrasten erhålla en fullgod måltid i hemmet, torde räknas

förutom barn från hem, där modern har förvärvsarbete hela dagen

utom hemmet, även barn från hem, där modern av tillfällig eller mera långvarig

sjukdom är hindrad att sörja för erforderlig matlagning.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning, att det under en övergångstid

av fem år borde vara möjligt att medhinna utbyggandet av skolbarnsbespisningen

till full omfattning. Åtskilliga remissinstanser — däribland

ett flertal kommuner — ha emellertid ansett en längre övergångstid

Departe
mentschefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majlis ''proposition nr 174-

erforderlig. Men hänsyn härtill har jag för avsikt att, sedan erfarenhet vunnits

om kommunernas möjligheter att lösa de med utbyggnaden förbundna

tekniska svårigheterna, upptaga övergångstidens längd till förnyad prövning.

Oavsett vilket resultat jag vid en sådan prövning kan komma till anser

jag, att övergångstiden skall efter dispens av skolöverstyrelsen i särskilda

fall kunna förlängas ytterligare viss bestämd tid.

I princip delar jag befolkningsutredningens uppfattning, att skolmåltider

inom de högre skolorna böra så snart resurserna så medge göras tillgängliga för

alla elever, som önska deltaga i dem. Med hänsyn till att det i vissa fall rör

sig om mycket stora skolenheter med ofta mycket dåliga lokalförhållanden,

där erfarenheter av en mera rationellt ordnad skolbarnsbespisning nästan helt

saknas, torde det lämpligaste vara att, såsom utredningen föreslagit, låta ett

mera definitivt beslut angående skolmåltidernas utformning i de högre skolorna

anstå tills erfarenheter hunnit samlas från den försöksverksamhet, som jag

förordar bör igångsättas i dessa skolor. I likhet med utredningen anser jag,

att denna försöksverksamhet närmast bör avse att täcka de behov, som från

alla håll erkännas vara särskilt angelägna. Det synes mig böra ankomma på

Kungl. Majit att bestämma försöksverksamhetens längd. Under denna försöksverksamhet

bör alltså skolmåltiderna företrädesvis reserveras för de elevkategorier,

som måste anses lia ett särskilt starkt behov av ordnade skolmåltider, men

i mån av utrymme bör självfallet även övriga elever, som önska deltaga, beredas

plats.

Befolkningsutredningen har betecknat de elevkategorier, det här närmast

skulle vara fråga om, som a) elever med lång skolväg, b) klena eller sjuka elever,

c) elever, vilka äro helt befriade från terminsavgift eller ha nedsatt sådan

samt d) elever, vilka eljest icke kunna under frukostrasten erhålla en ur näringssynpunkt

fullgod måltid i sina hem. Jag förutsätter att härvid med elever

med lång skolväg närmast bör förstås de dagligen resande lärjungarna. I många

högre skolor utgöra emellertid dessa redan majoriteten av elevantalet, varför

det med de begränsade lokalresurser, som här stå till buds, kommer att visa

sig nödvändigt med en ytterligare prövning med hänsyn till rätten att få deltaga.

Det synes mig då viktigast att i första hand de obemedlade och mindre bemedlade

dagligen resande lärjungarna beredas plats. I mån av utrymme bör därefter

skolkommunens obemedlade och mindre bemedlade elever samt övriga

elevkategorier beredas plats. I likhet med vissa remissinstanser finner jag

även, att man vid bedömandet av elevernas ekonomiska ställning icke bör

anknyta till skyldigheten att erlägga full terminsavgift. På skolöverstyrelsen

torde böra ankomma att utfärda de närmare råd och anvisningar,

som komma att bliva erforderliga vid uttagandet av elever till de högre

skolornas skolmåltider.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition nr 174-

39

2. Fria eller avgiftsbelagda skolmåltider?

B ejolkningsutrednin gen.

Utredningen erinrar om att enligt de åren 1937—-1942 gällande statsbidragsbestämmelserna

skolmåltiderna skulle vara avgiftsfria. Sedan år 1942

stadgas emellertid, att avgifter, högst motsvarande självkostnadspriset, kunna

få upptagas, då målsman för barn, som deltager i bespisningen, befinnes utan

svårighet kunna erlägga avgiften.

Utredningen framhåller vidare, att av de 81 000 folk- och småskolebarn,

som höstterminen 1943 deltogo i skolmåltiderna, 65 000, d. v. s. 80 procent av

hela antalet, erhöllo gratisbespisning medan 16 000 barn erhöllo skolmåltider

mot hel eller nedsatt avgift allt efter för olika distrikt gällande grunder för

avgiftens uttagande. Det bör dock observeras, framhåller utredningen, att av

dessa 20 procent betalande hälften tillhörde Stockholms stad och län. Avgifter

för barnen upptogos även mestadels i kommuner med förhållandevis låg utdebitering

per skattekrona. Utredningen påpekar även, att de grunder, efter

vilka skoldistrikten uttaga avgifter, äro mycket skiftande, samt lämnar en

översikt över de tillämpade normerna.

För att söka utröna hur landets skoldistrikt ställde sig till frågan örn fria

skolmåltider, har utredningen riktat en särskild fråga härom till skolstyrelserna.

Frågan gavs medvetet en tillspetsad karaktär för att riktigt få opinionen

klarlagd. Den lydde: »Bör skolmåltid gratis tillhandahållas alla elever?» Cirka

45 procent av skolstyrelserna ansågo, att alla elever borde tillhandahållas

skolmåltider gratis. 18 procent hade ingen bestämd uppfattning, medan 37

procent ansågo, att skolmåltiden icke borde tillhandahållas gratis. I Norrbottens

och Västernorrlands län ansågo 86 respektive 73 procent av distrikten,

att alla barn borde erhålla bespisning gratis, medan endast respektive

10 och 16 procent hade motsatt uppfattning. De län, som uppvisade den

mest utpräglade negativa inställningen till frågan, voro Jönköpings, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus samt Örebro län, där de jakande svaren utgjorde

respektive 34, 36, 37 och 38 procent, under det att de nekande uppgingo

till respektive 49, 43, 44 och 46 procent av samtliga svar.

Något mer än hälften av de 270 skoldistrikt, vilka ordnade skolmåltider

höstterminen 1943, ställde dessa gratis till förfogande för alla barn, som deltogo.

Befolkningsutredningen har även vid sin enquéte i september 1944 till

landets folkskolinspektörer riktat frågan: »Skola skolmåltider tillhandahållas

alla barn avgiftsfritt eller endast vissa?» Av de 52 inspektörerna uttalade sig

36 för avgiftsfria skolmåltider för alla, medan 16 ansågo, att avgiftsfria måltider

borde stå endast vissa behövande barn till förfogande.

Dessa enquéter anser utredningen ge vid handen, att det såväl bland skolstyrelser

som folkskolinspektörer föreligger en vidsträckt opinion för att skol
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

måltiderna skola vara avgiftsfria. Befolkningsutredningen framhåller, att den

erfarenhet, som ligger samlad särskilt hos folkskolinspektörer och de distrikt,

sorn redan i större utsträckning infört skolmåltider, gjort ett starkt intryck

på utredningen. Emellertid har vid utredningens prövning av denna fråga invändningar

framförts mot principen, att skolmåltiderna skulle vara avgiftsfria.

Utredningen anför härom följande.

En av dessa invändningar är av principiell art. Man säger sålunda, att barnens

försörjning helt bör åvila familjen och att samhälleliga ingripanden, t. ex.

i form av skolmåltider, komma att avtrubba känslan av ekonomiskt ansvar.

Kostnaderna per serverad skolmåltid sägas vara så låga, att det icke innebär

någon svårighet för det övervägande antalet familjer att erlägga avgifterna

för måltiden. Man har även gjort gällande, att införandet av skolmåltider i

större skala icke är av sådan angelägenhetsgrad, att det skulle kunna motivera

utgifter av den storleksordning, det här skulle bli fråga om.

De anförda skälen skulle motivera, att skolmåltiderna visserligen skulle

vara öppna för alla, men att de skulle vara avgiftsfria endast för obemedlade

barn. För varje barn borde sålunda ske en ekonomisk prövning. Faran

för att en ur skolsocial synpunkt olämplig klassificering av barnen skulle

ske genom att några barn åtnjöte fri bespisning och övriga vore betalande,

skulle kunna elimineras därigenom, att betalningen erlades på sådant sätt, att

barnen vore ovetande örn vilka som vore betalande och vilka som erhölle fria

måltider.

Emot dessa invändningar kan anföras, att ur familjeekonomisk synpunkt

de fria skolmåltiderna äro ett led i samhällets strävan att utjämna barnkostnaderna.

I den mån man erkänner den principen, att samhället bör från familjen

avlyfta en del av de kostnader, som förekomsten av barn för med sig och

att detta bör gälla oavsett familjens inkomstnivå, torde icke någon vägande

invändning kunna riktas mot att skolmåltiderna bli avgiftsfria för alla barn.

Örn det med skäl kunde hävdas, att den fria skolmåltiden skulle avtrubba

känslan för det ekonomiska ansvaret för barnen, skulle samma kritik träffa

även andra stödformer för barnfamiljerna, framför allt alla förslag örn barnbidrag.

Som ett kraftigt motiv för anordnandet av skolmåltider har tidigare framhållits

de svårigheter, som möta i många hem, att ge barnen ett tillfredsställande

frukostmål. Skolmåltiderna måste därför få väsentlig betydelse genom

att underlätta husmödrarnas arbete och komma icke blott skolbarnen utan

även småbarnen, där sådana finnas, tillgodo. Mot fria skolmåltider kan sålunda

icke resas den invändningen, att de trots de därmed förbundna kostnaderna

blott skulle komma vissa ålderskategorier och kanske icke de mest

behövande tillgodo. Den fria skolmåltiden utgör i själva verket en samhällets

åtgärd till förmån för de allra flesta av våra barn, framför allt då de ekonomiskt

svagast ställda och de barnrika familjernas. För dessas skull anser utredningen

det befogat, att samhället påtager sig de ökade kostnader, som den

fria skolmåltiden kommer att innebära.

Ett införande av ett åttonde skolår samt en eventuell ytterligare utsträckning

av den obligatoriska skoltiden kommer vidare att för de enskilda familjerna

— särskilt på landsbygden med dess behov av arbetskraft — te sig

bekymmersamt, örn detta skulle innebära ökade kostnader för skolbarnen i

skilda avseenden. Det synes utredningen som om fria skolmåltider härvidlag

skulle utgöra ett icke obetydligt stöd för familjerna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 17/t.

Om måltiderna avgiftsbeläggas för vissa kategorier barn, föreligger risk

för att föräldrarna icke låta dem deltaga i skolmåltiden. Det torde vara så, att

man ofta icke räknar med kostnaden för matsäcken men däremot skulle fästa

stor vikt vid de utgifter, som skolmåltiden kunde komma att medföra. Även

örn avgiften sattes till självkostnadspris, komme den dock ofta att kännas

som en betungande utgift. För en familj med 3 barn, vilka deltoge i 200

skolmåltider, skulle kostnaden vid ett pris av cirka 50 öre per måltid uppgå

till 300 kronor per läsår.

Befolkningsutredningen framhåller vidare, att de erfarenheter som gjorts

beträffande avgifter för skolmåltiderna icke äro helt entydiga. Härom anför

utredningen.

Sålunda har man på vissa håll — det gäller särskilt storstäderna — ansett

sig lia enbart goda erfarenheter av olika system för att uttaga avgifter, medan

man på andra betraktat en avgiftsbeläggning av vissa, barnkategorier som en

för skolan främmande och ur social synpunkt förkastlig åtgärd. Som tidigare

framhållits, har befolkningsutredningen i denna fråga tagit särskilt intryck

av den erfarenhet, som ligger samlad hos landets folkskolinspektörer och de

distrikt, som haft en mera omfattande skolbarnsbespisning. Utredningen har

också blivit övertygad örn, att upptagandet av avgifter av vissa barnkategorier

icke är en tillfredsställande lösning. En avgiftsprövning innebär alltid stora

svårigheter. Där en sådan för närvarande är införd, fungera skolstyrelserna

som socialnämnder med uppgift att uppdela barnen i betalande och icke betalande.

En sådan uppdelning medför lätt orättvisor och i varje fall svårlösbara

principproblem, något som avspeglas i den rika variation av prövningsgrunder,

som förekommer. Att skolstyrelserna på sina håll upptaga avgifter,

beror till övervägande delen icke på att de betrakta skolmåltiderna endast

som en understödsåtgärd utan på att statsbidraget är så ringa, att de för att

kunna ekonomiskt trygga genomförandet av skolmåltiderna äro tvungna att

lita även till barnens avgifter. Att uttaga avgifter av en del barn, vilkas föräldrar

antagas bättre »ha råd därtill», kan vidare — även örn betalningen

sker utan barnens vetskap — befaras medföra risk för att i skolans värld införes

en social och ekonomisk klassuppdelning av barnen, vilket på allt sätt

måste undvikas.

Utredningen anser därför, att skolmåltiderna i princip böra vara fria för de

barn, som önska deltaga i dem. Härigenom skulle enligt utredningens mening

en betydande social välfärdsanordning tryggas åt landets barnfamiljer och

samhället medverka till en omfördelning av barnkostnaderna samt en utjämning

av standardskillnaden mellan barnrika och barnfattiga i överensstämmelse

med befolkningspolitikens huvudlinje.

Remissyttrande n.

Befolkningsutredningens förslag örn att skolmåltiderna i princip böra vara

fria för alla deltagande barn har vunnit anslutning i flertalet avgivna yttranden

från myndigheter, organisationer och kommuner. Utredningens principiella

uppfattning på denna punkt har sålunda tillstyrkts av skolöverstyrelsen,

socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, statens arbetsmarknadskommissions

sakkunniga i frågor rörande kvinnlig arbetskraft, överståthållarämbe
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Martts ''proposition nr 174-

tet och flertalet länsstyrelser, flertalet (40) folkskolinspektörer, folkskolans lärarorganisationer,

något mindre än hälften av de högre skolorna, socialvårdskommittén,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

landsorganisationen, Sveriges läkarförbund, riksförbundet landsbygdens folk

(om de statsfinansiella förhållandena medgiva det), kooperativa förbundet,

Fredrika Bremerförbundet, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, folkpartiets

kvinnoförbund samt svenska landsbygdens kvinnoförbund.

Det övervägande flertalet hörda kommuner i varje län har även tillstyrkt,

att skolmåltiderna skola vara avgiftsfria.

Av de tillstyrkande yttrandena på denna punkt inhämtas bland

annat följande.

Skolöverstyrelsen anser såsom huvudprincip böra gälla, att skolmåltiderna

skola stå öppna och vara avgiftsfria för alla barn, som däri önska deltaga. Vid

tillämpningen av denna princip komme verksamheten att befrias från varje

intryck av fattigvårdskaraktär och på ett naturligt sätt inordnas i raden av

övriga socialpedagogiska åtgärder inom skolans ram.

Emellertid framför överstyrelsen det förslaget, att under den av utredningen

föreslagna övergångstiden avgifter måtte få upptagas, emedan de

tekniska svårigheterna i många fall vore så stora, att igångsättandet av verksamheten

även för de kategorier, som i första hand avsåges under övergångstiden,

kunde försvåras. Överstyrelsen anför härom följande.

För att underlätta igångsättandet är det önskvärt att ytterligare kunna

begränsa antalet deltagare, och det förefaller då naturligt att fästa avseende

vid hemmens ekonomiska bärkraft. Överstyrelsen vill därför föreslå, att under

övergångstiden kommun må för i bespisningen deltagande lärjunge från hem,

vars ekonomiska förhållanden det medgiver, av vederbörande målsman upptaga

måltidsavgift, högst motsvarande kommunens självkostnad för måltiden.

För sådan lärjunges måltid bör givetvis icke utgå statsbidrag.

Beträffande vissa mot överstyrelsens yttrande anförda reservationer hänvisas

till det följande.

Medicinalstyrelsen anför följande.

Det synes klart framgå av vad utredningen anfört, att förslaget örn fria

skolmåltider för alla, som önska deltaga, främst har sin motivering i allmänt

sociala och närmast befolkningspolitiska skäl. Med stor tillfredsställelse hälsar

styrelsen den nu vaknade insikten om nödvändigheten av en mera positiv inställning

från samhällets sida gentemot familjen i avsikt att lätta de kostnader

och övriga bördor, som förekomsten av barn föra med sig. Styrelsen finner

liksom utredningen, att skäl saknas att i fråga om skolmåltider mera än i

fråga om övriga förmåner, som för samhällets egen skull tillhandahållas barnen

i skolan, uppdela barnen i två kategorier, betalande och icke betalande, ett

särskiljande, som ur olika synpunkter är olämpligt. Styrelsen tillstyrker därför

förslaget, att var och en för barn ansvarig, som vill låta barnet deltaga i

skolmåltid, också skall vara berättigad därtill utan att erlägga särskild avgift.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 17Jh

Styrelsen instämmer i vad befolkningsutredningen anfört om allmänna kostnadsfria

skolmåltider som ett naturligt komplement till övriga socialpedagogiska

anordningar i skolan i den målmedvetna strävan att göra skolan till

ett kraftcentrum i hälso- och socialvårdens tjänst.

Beträffande vissa mot styrelsens yttrande anförda reservationer hänvisas

till det följande.

Stockholms stads follcskoledirektion anser att starka skäl tala för fri bespisning

åt alla elever och anför härom bland annat följande.

De förmåner, som skolan erbjuder, bör den principiellt erbjuda alla lika

utan uppdelning med hänsyn till målsmans ekonomiska ställning. Att genom

fria skolmåltider åstadkommes någon utjämning samhällsmedlemmarna emellan

av familjernas barnkostnader är enligt folkskoledirektionens mening mycket

värdefullt. En dylik utjämning i form av förmåner, som man vet direkt

komma barnen tillgodo, är bättre än ökade skatteavdrag åt barnrika familjer.

Det nuvarande systemet nied ansökningar, kontroll av inkomstuppgifterna

genom registerbyrån, behovsprövning i de lokala bespisningskommittéerna, försäljning

av bespisningspolletter till betalande barn, kontroll av att alla dessa

barn lämna polletter samt slutligen redovisning av de influtna avgifterna till

folkskoledirektionens kassa, medför redan nu en betydande arbetsbörda. Örn

bespisningen bomme att väsentligt utvidgas, skulle dessa arbetsuppgifter

kunna inverka menligt på ledningen av skolans skötsel. För de högre skolorna

saknas i många fall tillgång till arbetskraft för de administrativa uppgifter, som

en tillämpning av det nuvarande systemet för bespisningens anordnande skulle

medföra. Även ur dessa synpunkter, som visserligen icke äro av sådan betydelse

att de få anses vara avgörande vid frågans bedömande, vore avgiftsfrihet

för alla att föredraga.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anser de av reservanten Herlitz anförda

synpunkterna värda beaktande men tillstyrker likväl utredningsmajoritetens

förslag om fria skolmåltider, då det kan ifrågasättas, örn de relativt små

belopp, som komma att inflyta, därest barn till så kallade bemedlade föräldrar

skola erlägga avgifter, motsvara det ökade arbete och de kostnader med bokföringsåtgärder

m. m. samt de svårigheter som måste uppkomma vid en behovsprövning.

Sveriges läkarförbund, som avstyrkt en utvidgning av skolbamsbespisningen,

anser att örn en sådan likvisst skulle genomföras densamma måste vara

avgiftsfri för alla barn, som önska deltaga däri.

Kooperativa förbundet anför bland annat följande.

Då antalet barn från familjer i bättre ekonomisk ställning är litet i förhållande

till det totala barnantalet, synes den kostnadsökning, som en uraktlåten

avgiftsbeläggning skulle medföra, vara av relativt liten betydelse. Då statens

kostnader för skolmåltiderna komma att belasta budgeten, får det vidare

antagas, att familjer med barn i högre inkomstläge genom inkomst- och förmögenhetsskattens

progressivitet i realiteten komma att belastas med minst

motsvarande kostnader för denna förmån.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 17Jf.

Befolkningsutredningens förslag om fria skolmåltider för alla deltagande

barn har avstyrkts eller blivit föremål för invändningar och

kritik i yttranden från bland annat länsstyrelserna i Uppsala, Gotlands,

Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Örebro och Kopparbergs

län, 1940 års skolutredning, svenska skolläkarföreningen, svenska

provinsialläkarföreningen, svenska läkarsällskapet, svenska barnläkarförbundet,

högerns centrala kvinnnoråd samt flick- och samskolelärarnas riksförbund.

Dessutom ha reservanter inom skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen

anmält, att de ansett att avgifter även i fortsättningen böra upptagas.

Av de mot befolkningsutredningens förslag om för alla fria skolmåltider

kritiskt inställda yttrandena inhämtas bland annat följande.

I en mot skolöverstyrelsens yttrande avgiven reservation har generaldirektören

Holmdahl förklarat, att han icke blivit övertygad örn det riktiga och

lämpliga i att — särskilt i frågans nuvarande läge — genomföra principen

om avgiftsfria skolmåltider. Detta skulle kunna medföra en så forcerad utveckling,

att en tillfredsställande lösning av de med skolmåltiders anordnande

sammanhängande praktiska frågorna äventyrades. Undervisningsrådet Lundblad

understryker särskilt de praktiska svårigheter av olika, slag, som måste

uppstå vid elevbespisningen i de högre skolorna och anser, att ett avgiftsbeläggande

för lärjungar i någorlunda god ekonomisk ställning är motiverat.

I synnerhet vid en utbyggnad av bespisningen utöver det i övergångsbestämmelserna

angivna minimum kunde avgifterna ha en viss reglerande inverkan

på tillströmningen till elevbespisningen. Undervisningsrådet Quensel kan icke

heller biträda principen örn avgiftsfria skolmåltider för alla, då detta kommer

att innebära detsamma som total bespisning i skolan. Man bör vänta med att

principiellt låsa fast bespisningsorganisationen vid allmän avgiftsfrihet till

dess att man fått en säkrare, på större erfarenhet och mer ingående undersökningar

grundad övertygelse om skolmåltidernas gynnsamma verkningar.

I mot medicinalstyrelsens yttrande avgivna reservationer ha medicinalrådet

Byttner och förste stadsläkaren Rietz anslutit sig till skolöverläkaren Herlitz’

till utredningens betänkande fogade särskilda yttrande, medan professorerna

lichtenstein och Wallgren samt docenten Ström i särskilt yttrande förklarat

sig anse, att avgifter borde uttagas, bland annat emedan det måste ingiva

allvarliga betänkligheter att i socialpolitiskt syfte införa bestämmelser, vilka

såsom icke grundade på verkligt behov vore ägnade att uppluckra och avtrubba

känslan av och viljan till självansvar och självhjälp.

Länsstyrelsen i Gotlands län anför följande.

Om man vill tillgodose synpunkten, att måltidernas intagande i hemmet

bör vara det normala och mest önskvärda och skolmåltiden sålunda en nödfallsutväg,

som bör tillgripas, endast då tillfredsställande kost av någon

anledning icke står barnet till buds i hemmet, finnes möjlighet att i avsevärd

mån tillgodose nämnda synpunkt genom att avgifter upptagas för de barn,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

vilkas målsmän utan svårighet kunna erlägga sådana. Härigenom torde en

begränsning av skolmåltiderna till de barn, som verkligen behöva dem, i erforderlig

mån kunna anses säkerställd. En behovsprövning i detta avseende

torde icke möta så stora svårigheter, som av utredningen gjorts gällande.

Ej heller kan länsstyrelsen dela utredningens farhågor, att en uppdelning

av skolbarnen i betalande och icke betalande medför risk för att i skolans

värld införes en social och ekonomisk klassuppdelning av barnen. Systemet

har ju i stor utsträckning tidigare tillämpats, bland annat i Stockholm och

Göteborg, utan att sådana olägenheter avhörts. I de högre skolorna förekommer

nedsättning och även befrielse från stadgade terminsavgifter för

mindre bemedlade elever, men såvitt länsstyrelsen har sig bekant har detta

förhållande aldrig konstaterats medföra yttringar av ett sådant motsatsförhållande

mellan läroverkens elever. Ej heller torde några större svårigheter

ha mött vid behovsprövning i fråga örn terminsavgifterna. Detsamma

torde gälla den prövning, som äger rum beträffande stipendier och skollovskoloniresor.

För underlättande av en behovsprövning i fråga om avgiftsfria

skolmåltider skulle man kunna tänka sig att sådana i en allmän bestämmelse

förbehölles alla barn, vilkas målsmäns taxerade inkomster understege

visst belopp, men att vederbörande skolmyndighet på särskild ansökan

kunde medgiva befrielse från avgift även i andra fall, då särskilda skäl förelåge,

exempelvis när det gäller barnrika familjer. Härigenom skulle den egentliga

prövningen kunna i avsevärd mån begränsas.

Genom att avgifter upptagas för de barn, vilkas målsmän utan svårigheter

kunna erlägga dem, uppnås följande fördelar:

1. Såsom ovan nämnts kan en begränsning av deltagandet påräknas till

de barn, som äro i behov av skolmåltiderna,

2. Genom denna begränsning minskas de svårigheter, som i flertalet skoldistrikt

uppstå för anskaffande av lämpliga lokaler,

3. Föräldrarnas ansvarskänsla för barnen råkar icke i fara att avtrubbas,

4. Man undviker det principiellt oriktiga förhållandet, att det allmänna

lämnar ekonomiskt stöd åt enskilda, som icke äro i behov av sådant stöd,

5. Avsevärda besparingar kunna göras till förmån för andra ändamål, vilkas

tillgodoseende kanske är av ännu mer trängande art.

Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget och det program till

sociala reformer, som av statsmakterna är avsett att genomföras under de

närmaste åren torde besparingssynpunkten icke vara den minst viktiga. Detta

gäller även många kommuner.

Den avgift, som upptages, bör hållas omkring självkostnadspriset för den

erhållna måltiden men kan lämpligen utgå med ett fixt belopp lika med det

varå statsbidrag enligt utredningens förslag skall beräknas för de icke betalande

barnen. Genom en sådan anordning blir utgiften för den betalande

näppeligen större än örn barnet intagit målet i hemmet. Man behöver sålunda

icke befara, att barn, som icke erhålla tillfredsställande kost i hem

niet, på grund av utgiften undandragas en välbehövlig skolmåltid. Å andra

sidan har man ej heller anledning befara, att barn, som erhålla tillfredsställande

utspisning i hemmet, i onödan komma att deltaga i skolmåltiderna.

Samtidigt härmed har man allt skäl att förmoda, att den besparing för statsverket,

som uppstår i jämförelse med genomförande av utredningens förslag,

kommer att bli avsevärd.

Såsom ytterligare motivering för sin i denna fråga intagna ståndpunkt vill

länsstyrelsen åberopa innehållet i det särskilda yttrande, som skolöverläkaren

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

docenten C. W. Herlitz anfört till det föreliggande betänkandet. Särskilt vill

länsstyrelsen ansluta sig till dennes uttalande angående det stora behovet

av hygieniskt tillfredsställande skollokaler, i synnerhet på landsbygden, och

att detta behov främst bör tillgodoses. Denna fråga har särskilt intresse för

Gotlands län, där skolbyggnadspro Wernet är aktuellt inom flertalet kommuner.

Slutligen må anföras, att de motiv som utredningen anfört för avböjande

av obligatoriska skolmåltider, nämligen att det ur samhällets synpunkt icke

är önskvärt att i större utsträckning än nödigt bryta kontakten med hemmet,

att kosten i hemmet kan göras mera individualiserad, att den tillsyn,

som en måltid i hemmet möjliggör, måste skattas högt etc., även kunna anföras

såsom skäl för att genom det av länsstyrelsen förordade avgiftssystemet

söka skapa en begränsning av skolmåltiderna till dem, som verkligen

behöva dem.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län är icke beredd att tillstyrka skolbarnsbespisningen

i den omfattning och på det sätt, förslaget avser, bland

annat beroende på att enligt länsstyrelsens förmenande kostnaderna för verksamheten

skulle bliva av den omfattning, att de påkalla ett övervägande,

huruvida icke en del av medlen skulle medföra större nytta vid annan användning

inom skolväsendet eller annorstädes. Länsstyrelsen anför vidare

bland annat följande.

Länsstyrelsen ifrågasätter, örn icke ur såväl skolhygienisk som pedagogisk

synpunkt de medel, som sparas genom principens eftergivande, skulle medföra

större nytta genom förbättring av skollokaler och dessas utrustning.

Att såsom befolkningsutredningen gjort tillmäta principen om avgiftsfrihet

för alla utan behovsprövning en större pedagogisk betydelse, finner länsstyrelsen

vara föga motiverat. Skolbarns intresse av och känslighet för huruvida

det ena eller andra barnets föräldrar få erlägga betalning för skolmåltiderna

eller icke, lärer vara minimalt, och behovsprövning härvidlag kan icke skäligen

vara mera betänklig än i fråga örn exempelvis skolstipendier.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anlägger liknande synpunkter och yttrar vidare

bland annat.

De skäl, som befolkningsutredningen åberopat för införandet av fria skolmåltider,

finner länsstyrelsen ej tillräckligt bärande. De farhågor, som från

utredningens sida uttalas för att uttagandet av avgifter för skolmåltider i

vissa fall skulle medföra risk för att i skolans värld infördes en social ekonomisk

klassuppdelning av barnen, vilken skulle vara skadlig för dem, anser

länsstyrelsen för sin del överdrivna. En sådan klassificering har ju sedan

lång tid tillbaka varit genomförd vid de allmänna läroverken vid uttagandet

av terminsavgifterna, utan att några allvarligare olägenheter härav kunnat

förmärkas. Erfarenheten från de skolor, där avgifter för skolmåltiderna uttagits

av de barns föräldrar, vilka ägt förmåga att gälda avgifterna, bekräfta

icke heller befolkningsutredningens farhågor på denna punkt. För övrigt

torde, såsom från vissa håll också framhållits, det icke stöta på några större

svårigheter att uttaga avgifterna för måltiderna på sådant sätt, att barnen

själva icke behöva äga kännedom om vilka som äro betalande eller ej. Länsstyrelsen

delar icke heller befolkningsutredningens uppfattning att genom
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

förandet av fria skolmåltider skulle ingå som ett lämpligt led i samhällets medverkan

till en omfördelning av barnkostnaderna samt till en utjämning avstandardskillnad

mellan barnrika och barnfattiga familjer. Länsstyrelsen vill

till en början erinra om, att befolkningsutredningen själv varit angelägen

framhålla, att det är av stort värde, att barnens möjlighet att hålla kontakt

med hemmen icke minskas i onödan och att det ur denna synpunkt självfallet

vore önskvärt, att, om förhållandena medgåve, barnens frukostmål intoges

i hemmen. De föräldrar, som av lojalitet mot det allmänna och i känslan

av ansvar för sina barns försörjning låta sina barn intaga sina måltider i

hemmen, skulle icke komma i åtnjutande av någon utjämning i barnkostnadema.

Man kan vidare med fog fråga sig varför denna bamkostnadsutj åmning

— vilken enligt utredningens förslag dessutom icke gör skillnad mellan

familjer med ett eller flera barn — endast skall komma de föräldrar till godo,

som ha barn i skolan. Behovet av en utjämning är väl minst lika stark under

den tid barnen icke bevista skolan. Enligt länsstyrelsens förmenande bör man

gå fram på andra vägar, örn man på ett rättvist sätt vill söka utjämna barnkostnaderna,

antingen man då väljer ett system med direkta barnbidrag eller

med höjda barnavdrag vid taxeringen.

Slutligen vill länsstyrelsen i detta sammanhang framhålla, att erfarenheten

synes ha visat, att gratisbespisning även av barn, vilkas föräldrar ej

behöva denna förmån, verkat hämmande på kommuners benägenhet att

över huvud taget anordna barnbespisning.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig till den uppfattning, som

kommit till uttryck i de mot befolkningsutredningens förslag avgivna reservationerna,

samt anför bland annat följande.

Till de ekonomiska betänkligheterna vid en för alla fri skolbarnsbespisning

komma också organisatoriska svårigheter. Om skolbarnsbespisningen blir fri

för alla, torde anslutningen bli inemot hundraprocentig. Härigenom uppkomma

stora svårigheter i fråga om såväl lokaler som personal. Särskilt på

landsbygden kan det med den rådande bristen på kvinnlig arbetskraft ofta

bli omöjligt att erhålla den arbetskraft, som erfordras för tillagning av mat

och för uppassning med mera. Ju större antal barn, som skall tagas emot

vid skolmåltiderna, ju svårare blir det att nöjaktigt organisera det hela. Även

häri ligger ett skäl att icke onödigtvis animera en anslutning till bespisningen,

som varken är socialt eller hygieniskt motiverad. Länsstyrelsen vill därför

förorda att skolmåltiderna hållas tillgängliga för alla, men att skälig betalning

avfordras målsmän i goda ekonomiska omständigheter.

1940 års skolutredning — med reservationer av ledamöterna Jonzon och

Persson, vilka hävdat att skolmåltiderna principiellt böra vara avgiftsfria —

anser det bestyrkt av de uttalanden, som gjorts från läkarhåll, att avgiftsfria

skolmåltider för alla, som önska deltaga i dessa måltider, icke kunna motiveras

ur folkhälsans synpunkt. Någon utjämning av barnkostnaderna kan

heller icke åstadkommas med mindre skolbarnsbespisningen omfattar alla

barn. Så länge icke samtliga barn deltaga kan allmän och lika verkande utjämning

icke uppnås. Skolutredningen anför vidare.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

De svårigheter vid avgiftsprövningen, som befolkningsutredningen tillmäter

avgörande vikt, ä.ro i verkligheten ej alltför stora. Erfarenheten från

den hittills bedrivna verksamheten visar, att denna angelägenhet kan

skötas på ett sådant sätt, att ringa olägenhet för barnen är förenad därmed.

Att en helt avgiftsfri barnbespisning blir enklare att sköta för överläraren

eller den nämnd eller person, som får att ombesörja de praktiska anordningarna

i samband med bespisningen, kan icke anses utgöra ett tillräckligt skäl

för avgifternas fullständiga avskaffande. I nedanstående tablå sammanställas

av skolutredningen inhämtade uppgifter angående fördelningen under

höstterminen 1945 av betalande och icke betalande lärjungar vid folkskolornas

skolmåltider i Borås, Göteborgs, Nacka och Stockholms skoldistrikt.

Hela barnan-

Deltagare i skolbarns-

Deltagare, som

Skoldistrikt

talet vid di- striktets lolk- och småskolor

ht 1845

bespisningen

icke betala

betala

antal

/ av hela

barnantalet

antal

\

antal

Borås.............

3 778

1 170

31

970

83

200

17

Göteborg...........

22 280

6 580

30

5 330

81

1250

19

Nacka............

927

834

90

167

20

667

80

Stockholm..........

31 700

12 300

39

6 400

52

5 900

48

I samband med infordrandet av dessa uppgifter hade skolutredningen från

folkskolinspektören respektive överläraren i distriktet anhållit örn svar på

följande fråga: »Har systemet med dels avgiftsfria, dels avgiftsbelagda skolmåltider

medfört administrativa svårigheter eller eljest visat sig olägligt?»

Enligt svaret från Borås har systemet i stort sett fungerat bra men vållat

en del besvär med dels ifyllande av blankett för behovskontroll, dels arbete

för överläraren att kontrollera uppgifterna hos socialregistret. Göteborg besvarar

frågan med nej och anger, att systemet fungerat friktionsfritt. Nacka

anser, att det visat sig svårt att åstadkomma en rättvis behovsprövning, och

framhåller, att det icke är möjligt att för barnen dölja klassificeringen i betalande

och icke betalande. Inkasserandet och redovisningen av avgifterna anses

i detta distrikt också ta en icke ringa tid i anspråk. Stockholmssvaret går ut

på att det nuvarande systemet med ansökningar, kontroll av inkomstuppgifter,

försäljning och uppsamling av polletter samt redovisning av de influtna avgifterna

medför en betydande arbetsbörda. Dessa synpunkter äro dock enligt

distriktets mening icke av avgörande betydelse vid bedömandet av frågan

örn avgiftsfrihet för alla.

I likhet med skolöverläkaren vill skolutredningen erinra om att en ekono

misk behovsprövning förekommer i många andra sammanhang, såsom beträffande

stipendier, sommarresor för barn o. s. v. En jämförelse mellan den

obligatoriska, kostnadsfria undervisningen och skolbarnsbespisningen kan ej

anses vara rättvisande. Att flertalet familjeförsörjare skulle kunna ge sina

barn den undervisning, som dessa i samhällets intresse måste erhålla, ligger

helt och hållet utanför möjligheternas gränser; att de åter, under förutsättning

att de bo i skolans närhet, icke skulle kunna ge sina barn mat hör dock

i vårt land till undantagsfallen. Örn undervisningen skulle ges i hemmen, vore

detta sålunda i allmänhet olämpligt för barnen. Att dessa få sina måltider

i hemmen, är däremot i regel till nytta för dem.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Majits proposition nr 174-

Om skolutredningen således i princip kan ansluta sig till tanken att rätt

att deltaga i skolmåltiderna i framtiden skall medgivas alla barn, vilkas föräldrar

så önska, finner utredningen det dock motiverat, att måltiderna icke

generellt göras avgiftsfria. Härigenom skulle man på ett smidigare sätt kunna

minska risken för att barn onödigtvis droges bort från hemmen, och därjämte

skulle en sådan ordning innebära, att tillbörlig hänsyn toges till ekonomiskt

mindre väl ställda föräldrar. Även ur finansiella synpunkter anser skolutredningen

detta vara önskvärt. Kommunerna böra alltså allt framgent få behålla

rätten att uttaga avgift i de fall, då hemmens ekonomi medger betalning.

Att bespisningen anordnas avgiftsfritt för alla deltagare bör alltså icke

utgöra villkor för erhållande av statsbidrag.

De yttranden, som avgivits av de olika läkarorganisationerna, ha i regel

understrukit, att näringstillståndet hos de svenska skolbarnen i allmänhet

icke är så dåligt, att därigenom en allmän kostnadsfrihet kan motiveras.

Svenska skolläkarföreningen anser, att det viktigaste skälet mot en allmän

kostnadsfri skolmåltid är, att den vore ägnad att i många fall i onödan minska

sambandet mellan hem och barn. En ekonomisk behovsprövning skulle

vidare enligt föreningens uppfattning vara ägnad att höja uppskattningen

av måltiden. Föreningen räknar med, att deltagandet i skolmåltiderna skulle

bli betydligt mindre, om avgifter kunde upptagas, varigenom avsevärda allmänna

besparingar kunde göras och på så sätt möjligheter uppstå att tillgodose

andra långt viktigare sociala behov. Föreningen pekar härvid på det

enligt dess uppfattning oerhört viktiga önskemålet örn minskning av klassernas

storlek liksom en förbättrad skollokalshygien. Föreningen anser även,

att den ekonomiska behovsprövningen och avgiftsredovisningen skulle kunna

förenklas i hög grad. Även avgifternas inbetalande borde kunna ordnas så,

att barnen icke finge vetskap örn, vilka som betalade eller ej.

Svenska läkarsällskapet finner det icke berättigat att av hygieniska skäl

föreslå en fri barnbespisning för alla barn. Svenska barnläkarförbundet hänvisar

i sitt yttrande till den skrivelse förbundet tillställt ordföranden i 1941

års befolkningsutredning den 25 oktober 1945, vari bland annat framhållits,

att, då näringsstandarden bland de svenska barnen icke gåve den ringaste

anledning till oro och då barnläkarna överallt kunde konstatera, att barnen

tillväxte och utvecklade sig på ett fullt tillfredsställande sätt, genomförandet

av fria skolmåltider för alla skolbarn icke vore motiverat. Förbundet anför

i ifrågavarande skrivelse vidare:

Svenska barnläkarförbundets styrelse önskar fastslå, att några bärande

medicinska skäl för den föreslagna utvidgningen av skolbespisningen icke kunna

åberopas. I betraktande av den föreslagna åtgärdens dyrbarhet och av

bristen på kvinnlig arbetskraft i vårt land samt i betraktande av de stora

och trängande reformer, som krävas inom den svenska skolan — främst kanske

en nedskärning av de ur såväl pedagogiska som medicinska synpunkter

skadliga oformligt stora klasserna — synes det styrelsen starkt kunna ifrågasättas,

om man har anledning nu frångå behovsprövning vid utdelandet av

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 174.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

kostnadsfria skolmåltider, då i nuvarande hårt skattetyngda läge en dylik utvidgning

av skolbespisningen kanske kunde medföra tillbakasättandet av andra

enligt styrelsens åsikt nödvändigare reformer inom skolan.

Flick- och samskoleläramas riksförbund anser det vara ett praktiskt krav,

att i varje fall under en lång utbyggnadsperiod en ekonomisk behovsprövning

bibehålies. I större skolor och särskilt de mycket stora bli svårigheterna att

anordna skolmåltider rent av oöverstigliga. De ur skilda synpunkter verkligt

behövande böra därför i första hand tillförsäkras i alla hänseenden goda måltidsförhållanden

och övriga lärjungar böra mot avgifter få deltaga i måltiden

i den mån platser kunna tillhandahållas.

Principen, att skolmåltiderna skola tillhandahållas de deltagande barnen

avgiftsfritt, har liksom principen örn tillgänglighet för alla hittills varit vägledande

för statsmakterna såtillvida, att den behovsprövning, som ägt rum,

gällt kommunerna, d. v. s. uttagandet av de skoldistrikt, som med hänsyn till

inom dem rådande förhållanden skulle komma i åtnjutande av statsbidrag

till skolbarnsbespisning. Inom de skoldistrikt, som sålunda efter föregången

behovsprövning blivit berättigade till statsbidrag, skulle enligt intill år 1942

gällande statsbidragsbestämmelser bespisningen i princip vara avgiftsfri och

komma alla barn vid vederbörande skola till del. Den ändring härutinnan,

som vidtogs år 1942, då skoldistrikten tillerkändes rätt — men ej ålades skyldighet

— att upptaga avgifter, betecknades vid sin tillkomst uttryckligen såsom

en helt av praktiska och statsfinansiella synpunkter betingad åtgärd för

att möjliggöra, att de begränsade anslagsmedel, som ställdes till förfogande,

bomme största möjliga antal behövande barn till del. Ändringen kan sålunda

sägas ha haft provisorisk karaktär.

Då de förslag angående skolmåltiderna, som nu framlagts, syfta till en allmän

utbyggnad av denna verksamhet med en i förhållande till den nuvarande

statsunderstödda bespisningsverksamheten väsentligt vidgad målsättning, synes

det mig emellertid nödvändigt, att ett förnyat ställningstagande sker även

till frågan, huruvida skolmåltiderna skola tillhandahållas avgiftsfritt eller

icke.

De nu avgivna remissyttrandena synas bekräfta befolkningsutredningens

uppfattning örn att det förefinnes en stark opinion till förmån för fria skolmåltider.

Det övervägande antalet hörda myndigheter, organisationer och

kommuner har sålunda tillstyrkt utredningens förslag örn att skolmåltiderna

böra vara fria för de barn, som önska deltaga i dem. Särskild vikt synes mig

härvid böra fästas vid opinionen inom folkskolan, där erfarenheterna av skolmåltiderna

äro av gammalt datum. Flertalet folkskolinspektörer och samtliga

folkskolans lärarorganisationer ha sålunda tillstyrkt fria skolmåltider. Enligt

min mening tala också starka pedagogiska, sociala och befolkningspolitiska

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts -proposition nr 174.

skäl för att skolmåltiderna på sätt befolkningsutredningen föreslagit i princip

göras fria för alla deltagande.

Det synes mig uppenbart, att ett system med uppdelning av barnen i betalande

och icke-betalande ur skolans synpunkt måste vara förenat med

avsevärda nackdelar. Detta har stått klart långt tidigare och vad i ärendet

förekommit synes mig giva ytterligare stöd åt denna uppfattning. Den prövning

av vederbörandes ekonomiska förhållanden, som är en> förutsättning för

en sådan uppdelning, är utan tvivel en synnerligen grannlaga uppgift och

mycket svår att verkställa. De normer, som nu tillämpas beträffande avgifternas

uttagande, synas också skifta väsentligt från kommun till kommun, varför

det är tydligt att det nu tillämpade systemet kan medföra uppenbara orättvisor

skolbarnen emellan. Att ersätta den nuvarande individuella ekonomiska

behovsprövningen med mera summariska och generella normer skulle väl närmast

innebära, att en för hela landet gemensam inkomstgräns infördes, och att

skolbarn, vars föräldrars inkomst icke uppginge till denna, erhölle fria skolmåltider.

Man skulle dock genom en sådan inkomstspärr icke kunna undvika,

att en mängd barn komme att utestängas, för vilkas föräldrar det skulle

innebära en kännbar utgift, om de skulle betala skolfrukosten till självkostnadspris.

Det synes mig emellertid skäligt, att icke blott de ekonomiskt svagaste

utan också de befolkningsgrupper, vilkas inkomster ligga närmast däröver,

komma i åtnjutande av den icke obetydliga ekonomiska förmån, som

fria skolmåltider innebära för en barnfamilj.

Man kan enligt min mening även fråga sig örn de relativt små belopp, som

de betalande barnens avgifter skulle komma att uppgå till, kunna motivera

upprätthållandet av en för skolan besvärande och ur administrativ synpunkt

svårbemästrad avgiftsprövning. Den uppfattning, som i vissa yttranden framförts,

att avsevärda belopp skulle kunna sparas åt det allmänna örn avgifter

upptoges, synes mig icke hållbar inför det faktum, att det övervägande antalet

skolbarn i vårt land kommer från hem i små ekonomiska omständigheter.

De stora fördelar, vilka vinnas därigenom, att skolan befrias från en för dess

fostrande uppgift främmande ekonomisk behovsprövning av eleverna, anser

jag väl kunna motivera de ökade kostnader för det allmänna, som fria skolmåltider

för alla komme att innebära.

Det har i vissa remissyttranden hävdats, att ett beslut om tillhandahållande

av fria skolmåltider åt alla, som önska deltaga i dem, för de större skolorna

komme att medföra nästan oöverstigliga svårigheter av praktisk art, varför

man genom avgifters upptagande borde söka reglera tillströmningen. Det synes

mig dock tveksamt, örn man kan förutsätta, att upptagandet av avgifter

komme att verka hämmande på anslutningen till skolmåltiderna, i den mån

det bland skolbarnen finnes ett verkligt behov av skolmåltider och dessa börja

bli alltmer uppskattade. Från Nacka kommun i Stockholms län rapporteras

sålunda ett 90 procentigt deltagande höstterminen 1945, trots att avgifter

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

upptogos av 80 procent av de deltagande. Vad åter beträffar de förmenta

praktiska svårigheterna i större skolor synas mig dessa i viss mån överdrivna,

vilket i de flesta yttranden väl torde bero på bristande kännedom örn möjligheterna

att på ett praktiskt och pedagogiskt tillfredsställande sätt ordna

skolmåltider i stora skolor. I Stockholms nya folkskolor ha dock skolmåltider

numera kunnat ordnas med upp till cirka 370 barn samtidigt i en skola utan

att några större olägenheter synas ha uppstått eller barnen, såsom i vissa

yttranden befarats, tagit psykisk skada av bespisningens omfattning.

Örn en reglering av tillströmningen måste ske — vilket på många håll blir

fallet under utbyggnadsperioden — synes mig detta därför icke böra ske genom

ett fasthållande vid rätten att uttaga avgifter ens under denna tid, ehuru

principen örn avgiftsfrihet av rättviseskäl borde vara förbunden med principen

om tillgänglighet för alla. Såsom jag tidigare föreslagit, bör bespisningen

i stället i första hand reserveras för de mest behövande barnen, vilka alla böra

erhålla skolmåltiden avgiftsfritt. En generell rätt för skoldistrikten att upptaga

avgifter under utbyggnadsperioden synes mig också kunna medföra risk

för att dessa icke bygga ut verksamheten i den takt, som behovet i själva

verket borde motivera. För de högre skolorna torde vidare en rätt att avgiftsbelägga

måltiderna ha ringa betydelse som regulator beträffande tillströmningen

under försökstiden. Ett definitivt beslut angående skolmåltidernas utformning

i de högre skolorna bör ju enligt min i annat sammanhang framförda

mening anstå tills erfarenheter vunnits av den försöksverksamhet, som

enligt vad jag föreslagit bör igångsättas i dessa skolor. På grund av dessa skolors

små lokalresurser kan denna försöksverksamhet mångenstädes kanske endast

omfatta en del av de mest behövande, i första hand de obemedlade eller

mindre bemedlade, dagligen resande eleverna. Dessa synas böra erhålla måltiderna

kostnadsfritt liksom övriga resande elever samt skolkommunens egna

obemedlade eller mindre bemedlade elever. Med hänsyn till att jag i annat sammanhang

kommer att förorda, att måltidskostnaderna för elever, som tillhöra

andra kommuner än skolkommunen, helt bestridas av statsmedel, följer även

härav, att de icke böra erlägga avgifter för måltiderna. I den mån andra elevkategorier

kunna beredas plats under försöksverksamheten — vilket väl

sannolikt endast kan ske i undantagsfall — böra även dessa erhålla fria skolmåltider.

Jag tillstyrker därför befolkningsutredningens förslag örn fria skolmåltider

för alla deltagande elever såväl inom folkskolan som under försöksverksamheten

i de högre skolorna.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 17Jj.

53

V. Lokal- och personalfrågorna samt skolmåltidernas

sammansättning.

1. Lokalfrågan.

Befolkningsutredningen.

Med hänsyn till att bristen på ändamålsenliga lokaler ofta angivits ställa

oöverstigliga hinder i vägen för en utbyggnad av skolmåltidsverksamheten,

har utredningen i görligaste mån sökt kartlägga lokalbeståndet och dess brister.

Av utredningen i detta hänseende inhämtas bland annat följande.

Folkskolor. Det framgår av svaren på utsända frågeformulär, att

inom folkskolan mer än hälften (cirka 58 procent) av de skolor, som

anordnat bespisning, fått tillgripa utrymmen avsedda att tjäna

andra funktioner inom skolorna, såsom klassrum, kapprum, korridorer och

dylikt. De två nordligaste länen äro förhållandevis sämst utrustade med bespisningslokaler

av något slag. Samtidigt äro å andra sidan de fullt utrustade

bespisningslokalerna minst vanliga i de län, som ha den minsta bespisningsfrekvensen,

d. v. s. de tättbebyggda mellan- och sydsvenska länen. Det är även

utan vidare tydligt, framhåller befolkningsutredningen, att landsbygdens skolor

förfoga över bespisningslokaler i mindre utsträckning än städernas och tätorternas

skolor, icke blott kvantitativt utan även kvalitativt.

En mera ingående undersökning beträffande lokalförhållandena, i 2 019 skolor

tillhörande distrikt, vilka vid åtminstone någon skola inom distriktet redan

anordnat skolbarnsbespisning, gav till resultat, att av 836 skolor, som redan

anordnat fullständig bespisning med lagad mat, 641 (d. v. s. omkring 77 procent)

ansett sig kunna disponera kök för tillredning av skolmåltider under förutsättning

att statsbidrag utgick även för lokaler och bespisningen omfattade

alla elever.

Inga större svårigheter synas föreligga, framhåller befolkningsutredningen,

att i sistnämnda skolor anskaffa även särskild serveringslokal; för icke mindre

än 87 procent av dem har angivits, att så kan ske. De 195 skolor, som icke

uppgivits kunna disponera kök, ha icke heller någon nämnvärd möjlighet att

anskaffa särskilda serveringslokaler. Bland de 1 183 skolor, som icke hade ordnat

fullständig bespisning eller vid vilka bespisning icke alls förekom, äro förhållandena

delvis motsatta, i det att bland dessa skolor 63 procent icke kunna

anskaffa kök och som regel icke heller serveringslokaler. De skolor, vilka

kunna disponera kök, ha i allmänhet även uppgivits kunna ha tillgång till'' särskilda

serveringslokaler.

Då det här är fråga om skoldistrikt, som redan besitta erfarenheter av skolbarnsbespisning

i någon form och sålunda äro positivt inställda till en sådan

verksamhet, anser befolkningsutredningen det vara sannolikt, att de anförda

siffrorna äro godtagbara.

Vad beträffar de skoldistrikt, som icke anordna s k o 1- m å 11 i d e r, hänvisas till följande sammanställning.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 17/t.

Förekomsten av bespisningslokaler i distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning

vare sig läsåret 1942/43 eller höstterminen 1943.

Antal

Distrikt, som uppgivit sig

lia bespisningslokal

icke disponera be- spisningslokal eller

lokal med möjlighet

att bereda mat

Antal

Antal

Antal skolor med

distrikt

skolor

elever

distrikt

skolor i

dessa

distrikt

kök för

fullständig

matlag- ning

uppvärm-

ningsmöj-

ligheter

distrikt

skolor

2 083

6 984

262 291

345

1486

119

687

1738

5 498

Det framgår av sammanställningen, att av de nära 7 000 skolor, där bespisning

hittills icke anordnats, 119 disponera kök för fullständig matlagning

och 687 ha uppvärmningsmöjlighet. Det vill dock synas som om nyssnämnda

antal, 119 skolor med kök för fullständig matlagning, icke bör godtagas utan

vidare; sannolikt avse en del svar skolkökslokaler. 1 738 distrikt med 5 498

skolor uppgiva sig icke disponera bespisningslokal eller lokal med möjlighet

till uppvärmning.

Av befolkningsutredningens undersökningar framgår det vidare, att fullt

utrustade skolkökslokaler förekomma i 10 procent av samtliga cirka 7 000

skolor inom distrikt, som icke anordnat skolbarnsbespisning, och provisoriska

skolkökslokaler i ytterligare 10 procent. Endast 20 procent av skolorna i dessa

distrikt äga sålunda tillgång till skolkökslokaler i någon form.

Örn man granskar uppgifterna rörande de såsom provisoriska skolkökslokaler

uppgivna lokalerna, finner man, att 184 äro inrymda i skolsalar, 155

i föreningslokaler eller kommunalrum, 62 i privata bostäder och 281 i andra

utrymmen.

De distrikt, som i sina cirka 5 600 skolor sakna tillgång till skolkökslokaler

i någon form, ha särskilt tillfrågats beträffande möjligheten att anskaffa antingen

lämpliga utrymmen inom skolan, som under lästid kunna inredas för

tillagning av skolmåltider åt eleverna, eller lämpliga utrymmen, vilka kunna

ställas till förfogande i närheten av skolan. I 772 skolor finnes en möjlighet

att skaffa lämpligt utrymme inom skolan, varvid i 417 fall det avsedda utrymmet

är försett med spis, och i 347 fall har man ansett det möjligt att anskaffa

lämpligt utrymme i skolans närhet.

Befolkningsutredningen anser, att undersökningarna angående lokalbeståndet

i de distrikt, som icke redovisat skolbarnsbespisning läsåret 1942/43 eller

höstterminen 1943, visat, att det skulle vara möjligt att utan särskilda kostnader

nå ett provisorium i lokalfrågorna i fråga örn en tredjedel av de 7 000

skolor, varom är fråga. Utredningen anför vidare härom följande.

Efter ett studium av skolstyrelsernas synpunkter är det måhända icke oberättigat

att dessutom framhålla, att svaren i en del fall präglats av en återhållsamhet,

vars grunder äro att söka i en naturlig försiktighet inför de ekonomiska

konsekvenserna för kommunen, när statens stöd icke är preciserat till

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

sin storlek. Det förefaller icke osannolikt, att lokalmöjligheterna liro bättre

än statistiken visar såväl i de distrikt, vilka deklarerat intresse för saken men

vilkas syn på lokalfrågans lösning alltför starkt påverkats av att för liten

hänsyn tagits till ett statligt ekonomiskt stöd, som i de distrikt, vilkas inställning

till skolbarnsbespisningen varit sådan, att några allvarliga försök att

planera lokalfrågans lösning över huvud taget icke ägt rum. Då det emellertid

å andra sidan synes befolkningsutredningen uppenbart, att man som regel

icke i samma lokal bör sammanföra skolköksundervisning och skolbarnsbespisning,

har utredningen stannat inför det antagandet, att var tredje skola i

de distrikt, där bespisning icke förekommit, äger möjlighet att vidtaga åtminstone

provisoriska åtgärder för lokalfrågans lösning.

Det har gjorts gällande, att distrikten i sina svar på det utsända frågeformuläret

medvetet sökt tolka sina möjligheter alltför gynnsamt och sökt måla

förhållandena i alltför ljusa färger. I själva verket — säges det — skulle lokalmöjligheterna

vara mycket sämre än vad som framkommit vid undersökningen.

Med anledning härav har befolkningsutredningen ansett det angeläget att

söka få en mera direkt uppfattning om de förefintliga lokalmöjligheterna än

som kunnat erhållas genom de av skoldistrikten lämnade uppgifterna. Utredningen

övervägde därför till en början att göra en stickprovsundersökning

i praktiskt taget alla län i landet för att vid personliga besök konfrontera de

lämnade uppgifterna med verkliga förhållandena. Av kostnadsskäl måste emellertid

undersökningen begränsas till 5 inspektionsområden i olika delar av

landet. Efter givet bemyndigande har utredningens socialpedagogiska delegation

företagit studieresor i Upplands, Roslagens, Nordsmålands östra, Göteborgs

och Bohus läns samt Medelpads inspektionsområden och har därvid

kunnat förvissa sig om att de lämnade uppgifterna i huvudsak överensstämt

med de lokala förhållandena. Där så icke ansågs vara fallet, var orsaken ofta,

att möjligheterna att anskaffa lokaler för utspisningen underskattats. I betydligt

flera skolor än distrikten uppgivit fanns det sålunda goda utrymmen

för provisoriska skolmåltidslokaler eller utrymmen, som efter relativt obetydliga

reparationer och ombyggnader kunde tjäna som fullgoda måltidslokaler.

Möjligheterna för anskaffande av bespisningslokaler samt tillhörande kök syntes

mångenstädes vara bättre än vad som angivits vid undersökningen på

våren 1944. Det är väl sannolikt, att förhållandena äro likartade i andra delar

av landet. Det torde alltså finnas skäl att antaga, att provisoriska skolmåltidslokaler

— om vederbörande verkligen ha intresse för skolbarnsbespisningen

— kunna inom folkskolan anskaffas i större utsträckning, än vad den statistiska

undersökningen givit vid handen.

Högre skolor. Beträffande lokalförhållandena i de högre skolorna har

utredningen anfört följande.

Med tanke på det stora antalet resande elever vid dessa skolor har undersökningen

inriktats på att söka klarlägga icke blott förekomsten av respektive

möjligheten att anskaffa lokaler för tillredning och servering av måltider utan

även tillgången på s. k. frukostrum, d. v. s. lokaler av den typ, sorn elever

med lång skolväg bruka få använda för att där intaga matsäcksfrukost. Det

visade sig, att såsom frukostrum lämpade lokaler funnos vid mellan 1/„ och

"/;! av de olika skolorna. Som regel torde deras kapacitet vara relativt liten.

I ungefär 1/:i av fallen saknas dylika lokaler helt, samtidigt som man förklarat

sig icke ha möjlighet att inom skolan eller i skolans närhet anskaffa sådana.

I de fall, där man ansett sig kunna anskaffa lokal, har möjligheten förelegat i

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

form av förhyrning eller ifrågasatt nybyggnad. De inkomna uppgifterna ha

sammanställts i följande tablå.

Lokal lämplig som frukostrum

Skolor

finnes

finn

men möjlighe

lokal i skol.

när

finnes

es ej

t att anskaffa

m eller dess

het

finnes ej

Summa

Högre allmänna läroverk......

40

2

20

62

Realskolor...............

39

7

29

75

Kommunala mellanskolor......

39

13

18

70

Kommunala flickskolor........

26

3

12

41

Praktiska mellanskolor........

6

2

3

11

Tekniska läroverk...........

3

2

4

9

Handelsläroverk............

6

—

2

8

Kommunala anstalter för yrkesunder- visning ................

22

5

17

44

Lokaler för tillredning och servering av måltider har man, som väntat, tillgång

till i ett något mindre antal fall, varierande för olika slag av läroanstalter

från V:i till 1 /2. Uppgifter om dessa lokalers kapacitet saknas. Möjligheterna

att anskaffa sådana utrymmen inom skola eller i skolans närhet ha bedömts

såsom mindre gynnsamma än då det gällt att anskaffa utrymmen för enbart

bespisning. Närmare uppgifter örn de olika slagen av skolor återfinnas i följande

sammanställning.

Lokaler för tillredning och servering

Skolor

finnas

Ann

men möjlighe

lokaler i sko

när

finnes

as ej

t att anskaffa

lan eller dess

het

finnes ej

Summa

Högre allmänna läroverk.......

27

5

30

62

Realskolor...............

20

16

38

74

Kommunala mellanskolor ......

26

14

29

69

Kommunala flickskolor........

21

3

17

41

Praktiska mellanskolor........

3

2

6

11

Tekniska läroverk...........

2

3

4

9

Handelsläroverk............

3

2

3

8

Kommunala anstalter för yrkesunder- visning ................

15

6

22

43

Lokalernas och utrustningens standard. Befolkningsutredningen

framhåller, att i diskussionen kring skolornas möjligheter att anskaffa

skolmåltidslokaler frågan örn lokalernas beskaffenhet ofta skjutits i förgrunden.

Mångenstädes finnas sålunda lediga utrymmen, men fordringarna på

utseende och standard hade redan från början satts så höga, att ett utnyttjan
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

de av dem i skolmåltidsverksamheten ansetts uteslutet. Utredningen anför härom

bland annat följande.

Man har därvid förbisett, att det vid anordnandet av skolmåltider till en

början kan vara nödvändigt att låta själva skolmåltiden bli det primära och

att betrakta de former och omgivningar, i vilken den tillagas och serveras,

som mindre betydelsefulla. Befolkningsutredningen anser sig med hänsyn till

de lokala svårigheterna böra understryka detta, även om det är uppenbart,

att skolmåltidernas sociala och pedagogiska värde kommer att minska, örn

icke en utveckling sker hän mot en bespisning under bättre hygieniska former

och i ljusa, trevliga och ändamålsenliga lokaler.

Det är i varje fall uppenbart, att man för en mycket lång tid framåt måste

räkna med provisoriska skolmåltidslokaler av de mest växlande slag och att

man endast vid nybyggnad eller annars i undantagsfall kan ha tillgång till

verkligt ändamålsenliga och moderna skolmåltidslokaler.

I de flesta skolor, där man avser att anordna skolmåltider, finnas ofta

utrymmen, som provisoriskt kunna tagas i anspråk i avvaktan på att vid

eventuell nybyggnad eller större ombyggnad särskild bespisningslokal skall inrättas.

Ekonomiska skäl komma sannolikt att göra många av dessa provisorier

till för lång tid giltiga, lösningar, gentemot vilket föga finnes att erinra, så

länge lokalerna hjälpligt fylla vissa minimikrav i fråga örn hygien och utrymme.

Bland de lokaler inom en skola, som i allmänhet kunna och bruka

tagas i anspråk vid en provisorisk lösning, kunna nämnas skolkök, då sådant

icke användes för undervisningsändamål, slöjdsalar, korridorer, kapprum, vindar,

lediga lärarbostäder, stundom även klassrum. Utöver dessa möjligheter

vill utredningen även peka på dem, som kunna skapas genom att bespisningslokaler

anordnas utanför skolan, t. ex. i närbelägna kommunala samlingslokaler,

bygdegårdar, matställen eller dylikt. Det framgår av de från skoldistrikten

införskaffade uppgifterna, att dessa möjligheter icke äro så få.

Befolkningsutredningen är väl medveten örn att invändningar kunna resas

mot användningen av provisoriska lokaler. Det finnes emellertid talrika vittnesbörd

från skilda delar av landet om att man icke endast med små medel

kunnat disponera dylika utrymmen på ett sätt, som medgivit anordnandet av

skolmåltid, utan även lyckats utforma verksamheten på ett för ändamålet

tillfredsställande sätt.

Befolkningsutredningen upplyser i detta sammanhang, att utredningen föranstaltat

om en särskild arkitektutredning rörande vilka minimikrav, som

böra ställas på provisoriska skolmåltidslokaler ifråga örn utrymme, ventilation,

dagsljus och uppvärmning m. m. Vid denna utredning komme förslag

till typritningar för om- och nybyggnader att framläggas och den praktiska

utformningen av skolmåltidernas organisation vid skolor av olika storlek att

beaktas såväl inom provisoriska lokaler som i moderna sådana. Utredningen

avsåge att publicera detta material i särskild ordning samt förutsätter, att

skolöverstyrelsen på grundval av detta material skall utarbeta råd och anvisningar

angående inredning, disposition och organisation av skolmåltidslokaler.

Befolkningsutredningen framhåller vidare, att ett rationellare ordnande av

skolmåltiderna även måste innefatta, att tillagnings- och serveringslokalema

utrustas på bästa och lämpligaste sätt samt förses med moderna och ända
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

målsenliga inventarier. Utredningen anser sig kunna konstatera, att de inventarier,

som användas i många skolor i samband med skolmåltiderna, äro av

synnerligen dålig, i vissa fall rent av undermålig beskaffenhet.

Utredningen har uppgjort en förteckning över den behövliga inventarieutrustningen

för skolmåltider med ett barnantal varierande från 25—500 barn

(se bilaga till betänkandet).

Utredningen anser även, att möjligheterna av en standardisering av de erforderliga

inventarierna med central upphandling böra undersökas för att i

största möjliga utsträckning få fram ändamålsenliga inventarier samt nedbringa

kostnaderna.

Remissyttranden.

Lokalfrågan har ägnats uppmärksamhet i flertalet yttranden. I allmänhet

har man härvid betonat de stora svårigheter en utbyggnad av skolmåltidsverksamheten

måste medföra med hänsyn till bristen på härför avsedda

utrymmen.

Skolöverstyrelsen anför.

Beträffande lokalfrågan framhåller utredningen, att man för en mycket

lång tid framåt måste räkna med provisoriska skolmåltidslokaler av de mest

växlande slag, såsom skolkök, slöjdsalar, korridorer, kapprum, vindar, lediga

lärarbostäder, stundom även klassrum. Därutöver anvisar utredningen jämväl

möjligheten att anskaffa bespisningslokaler utanför skolan genom att

hyra närbelägna kommunala samlingslokaler, bygdegårdar, matställen eller

dylikt.

I sina till överstyrelsen ingivna yttranden ha emellertid folkskolinspektörema

ställt sig mycket tveksamma till förslaget, att korridorer, kapprum,

klassrum och även slöjdsalar skulle få användas som bespisningslokaler. De

ha som motivering härför anfört, att man i dessa lokaler icke kan uppnå

ens minimum av de krav på hygien och god måltidsordning, som måste uppställas

på verksamheten, om den skall få den fostrande betydelse för eleverna,

bland annat i form av goda måltidsvanor, som avses vid sidan av dess

egentliga uppgift. Däremot anse folkskolinspektörerna allmänt, att skolkökslokalema

kunna utnyttjas jämväl som bespisningslokaler, särskilt i de

fall, då undervisningen i hushållsgöromål pågår under en jämförelsevis kort

tid av året.

I vad inspektörerna här anfört anser sig överstyrelsen böra instämma. Beträffande

lokaler, som användas både för undervisning och bespisning, bör

dock framhållas, att detta dubbla utnyttjande icke får inverka menligt på

undervisningen.

Att vissa minimikrav uppställas på dessa provisoriska lokaler finner överstyrelsen

riktigt. Enligt betänkandet pågår ju också inom befolkningsutredningen

en särskild utredning, som bland annat skulle ha till uppgift att lämna

förslag till sådana. Med hänsyn dels till de ekonomiska konsekvenserna härav

och dels till att en sådan åtgärd kunde komma att verka avskräckande på

de kommunala myndigheterna och därigenom fördröja införandet av allmän

skolmåltidsverksamhet vill överstyrelsen varna för att dessa minimikrav ställas

alltför högt.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 Jf
Av

de av folkskolinspektörerna avgivna yttrandena framgår följande.

Folkskolinspektören i Östergötlands västm inspektionsområde anser det

vara tämligen tydligt, att lokalfrågan på många håll komme att skapa stora

svårigheter. Dessa svårigheter borde dock ej överdrivas. Om fordringarna ej

dreves upp alltför högt, vilket man dock tyvärr kunde befara, borde även med

provisoriska utrymmen ett gott resultat kunna nås till dess man efter hand

hunne att slutgiltigt ordna lämpliga lokaler med ändamålsenliga inredningar

och inventarier. Folkskolinspektören i Sydsmålands östra inspektionsområde

påpekar, att ett flertal skolor alltjämt saknade lokaler för gymnastik och

slöjd och ansåge det självklart, att lokalbehovet för bespisningen även komme

under omprövning i samband med prövningen av lokalbehovet för övriga

skoländamål. Folkskolinspektören i Skaraborgs södra inspektionsområde anser,

att ett forcerat matrumsbyggande icke skulle vara klokt. En dylik byggnadsfråga

borde lösas i samband med att i övrigt behövlig lokalanskaffning bleve

tillgodosedd, exempelvis för gymnastikundervisning, bad, skolkök och slöjd

etc. Folkskolinspektören i Gästriklands inspektionsområde ställer sig optimistisk

till anskaffandet av bespisningslokaler. I de flesta fall funnes alltid någon

utväg, även om den bleve provisorisk. Efter hand byggdes om eller byggdes

nytt och då bleve frågan definitivt löst. Folkskolinspektören i Medelpads inspektionsområde

önskar, att skoldistrikten måtte få klart för sig, att om lämpliga

lokaler saknades, sådana borde anskaffas utan onödigt dröjsmål. Det vore

fara värt att den provisoriska anordningen eljest bleve närapå permanent. De

bristfälliga skollokaler, som vissa skoldistrikt debatterat örn i årtionden utan

att med verkligt allvar gå in för att ersätta dem med bättre, utgjorde bevis

för att en sådan fara kunde föreligga. Folkskolinspektören i Jämtlands södra

inspektionsområde anser, att särskilda lokaler för skolbarnsbespisningen behövde

ordnas på de flesta håll. Men dessa lokaler skulle samtidigt kunna

tillgodose många andra av ortens behov och tjäna som samlingslokaler, bygdeöö

ungdomsgårdar o. s. v.

Sveriges folkskollärarförbund anför följande.

Under en mycken lång tid framåt nödgas man begagna sig av provisoriska

skolmåltidslokaler. Som sådana nämns bland annat slöjdsalar, korridorer,

kapprum, vindar och klassrum. Ofrånkomligt är, att tillgängliga utrymmen

av här nämnt slag måste till en början tagas i anspråk för ändamålet, men

förbundsstyrelsen ifrågasätter, örn inte betryggande övergångsföreskrifter

för utnyttjande av dessa lokaler böra utfärdas. Annars torde fara föreligga, att

de provisoriska lokalerna, som inte fylla de hygieniska anspråken på en måltidslokal,

bli permanenta. Enligt förbundsstyrelsens mening är det därför

ofrånkomligt., att lokalfrågans tillfredsställande löses inom viss övergångstid

från den tidpunkt skolmåltiderna införts. Förbundsstyrelsen vill också starkt

framhäva vikten av att vissa hygieniska minimikrav ställas på de provisoriska

lokalerna. Förbundsstyrelsen vill i detta sammanhang bestämt hävda, att skyldigheten

att inriitta tidsenliga skolmåltidslokaler inte får medföra, att förbättring

av gamla skollokaler eller byggandet av nya sådana uppskjutes eller helt

avskrives.

Sveriges överlärarförbund anser, att bristen på bespisningslokaler givetvis

kommer att i början vålla betydande svårigheter, men då förslaget inte innebär

något omedelbart igångsättande av bespisningen i alla skolor och då enklare

bespisning under de första åren godkännes för statsbidrag torde dessa

svårigheter inte böra överdrivas.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Marits proposition nr 17Jf.

Sveriges allmänna folkskoUärarförening hävdar, att ett fullständigt genomförande

av skolbarnsbespisningen under en för kort övergångstid skulle vålla

de lokala skolmyndigheterna svårigheter. En planmässig och ändamålsenlig

lösning av lokalfrågan har stor betydelse för denna viktiga socialreform, varför

skoldistrikten böra erhålla tillräcklig tidsfrist och givas möjlighet till provisoriska

anordningar under övergångstiden.

I yttranden från de högre skolorna understrykes i allmänhet svårigheterna

att inom de nuvarande lokalerna kunna utspisa ett större antal elever. I ett

par yttranden från dessa skolor förordas, att statsbidrag till anordnande av

skolmåltider i de högre skolorna måtte utgå även örn de serveras utanför

skolan till exempel på mjölkbarer, mindre hotell, pensionat etc., under förutsättning

att detta sker i samförstånd med skolans ledning och i enlighet med

givna bestämmelser. Härigenom skulle stora lokalsvårigheter kunna undgås

och det väsentligaste syftet ändå nås.

Lär ove rkslärarnäs riksförbund anför följande.

Utan att ha någon undersökning i de enskilda fallen att stödja sig på torde

man kunna hävda, att endast mycket få läroverk för närvarande ha sådana

lokaler till förfogande, att de skulle förslå för en samtidig servering åt mera

än 10 procent av hela antalet lärjungar. På goda grunder kan man antaga,

att en väsentligt större procent av lärjungarna än den nyssnämnda skulle

önska begagna tillfället att erhålla kostnadsfria skolmåltider. Då måste endera

av två utvägar anlitas, antingen förhyrning av lokal i skolans närhet, eventuellt

upplåtande av lokal, som disponeras av kommunen, eller tillbygge till

läroverket, eventuellt inredning av inom byggnaden odisponerat utrymme.

Förhyrning av lokal torde endast sällan gå för sig men kan dock tänkas

såsom en acceptabel lösning i sådana fall, där läroverkssamhället är av utpräglad

industrikaraktär och exempelvis en fabrik inom rimligt avstånd befinnes

villig att uthyra lunchrum eller dylik lokal.

Örn kommunen skulle önska ställa egen lokal till förfogande, går väl tanken

i första hand till möjligheten att utnyttja folkskolans utrymmen för skolmåltider.

I den händelse att läroverk och folkskola skulle dela en sådan

lokal, finge man avstå från det ofta, och med ali rätt, framförda önskemålet,

att så många läroanstalter som möjligt på samma ort skulle ha samtidiga

måltidstimmar, helst även förlagda till samma tider, som passa för industrier

och affärskontor. Det sistnämnda bleve självfallet omöjligt, örn ett läroverk

skulle dela lunchlokal med en industri.

Vill man anlägga ekonomiska och praktiska synpunkter på frågan, står

det eljest klart, att de två närmast ovan diskuterade alternativen båda lia

mycket stora fördelar att bjuda: lokalerna tillvaratagas bättre, örn de nyttjas

av två kategorier gäster vid olika tider, personalen får ett arbete av

mindre tillfällig karaktär och ställer sig därför billigare; härtill kommer, att

sådana anordningar för hygien eller trevnad, som kunna ifrågakomma, lättare

fås till stånd, om hänsyn till större grupper tala för deras tillkomst.

Sannolikt måste man dock i regel räkna med de två senare alternativen —

lokalfrågans lösning inom läroverksbyggnaden.

Medicinalstyrélsen anför:

Även örn lokalfrågan icke är den allra viktigaste i debatten örn skolmåltiderna,

måste det ur de synpunkter, styrelsen närmast har att företräda, te

sig mycket betänkligt, örn skolmåltiderna för mycket lång tid framåt skulle

äga rum i provisoriska lokaler såsom slöjdsalar, korridorer, kapprum, vindar,

lediga lärarbostäder eller i klassrummen. Styrelsen tänker härvidlag

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts •proposition nr 174.

särskilt på tillredningen och förvaringen av matvarorna samt på diskning och

renhållning i de större skolorna. Skola skolmåltiderna jämväl ha ett uppfostrande

syfte — att vänja barnen vid ordentligt lagad, lämpligt sammansatt

kost — bör även födans förvaring och distribution uppfylla rimliga

hygieniska krav. Lokalfrågan bör därför i varje distrikt upptagas till allvarlig

prövning. Särskilt på landsbygden bör därvid övervägas, örn frågan

icke kan lösas i samband med annan behövlig nybyggnad, eventuellt för

skolbad, samlingslokal för ortens ungdom eller andra.

Vad angår lokalfrågan i de stora städerna, synes det böra undersökas, om

icke en praktisk lösning i viss utsträckning åtminstone på sina håll läte sig

vinna genom att förlägga utspisningen till i skolornas närhet belägna lokaler,

dit allmänheten kunde ha tillgång, då lokalerna icke användes för skolans

behov. Särskilt ur ekonomisk synpunkt synes en sådan kombination av folkbar

och skolbespisning böra övervägas.

Länsstyrelserna ha i sina yttranden i regel endast understrukit, att den

mångenstädes bristande tillgången på för ändamålet erforderliga lokaler gör,

att utbyggnaden av skolmåltidsverksamheten måste bli en fråga på lång

sikt. Av deras yttranden inhämtas bland annat följande.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller följande.

Beträffande lokalfrågan förefaller det som örn utredningen icke i tillräcklig

grad beaktat nödvändigheten av att bespisningen äger rum i lokaler, som

åtminstone fylla rimliga krav på hygien. Sker icke detta, utan måltiderna

serveras i korridorer och andra för ändamålet mindervärdiga utrymmen, kan

hela verksamheten lätteligen få en prägel av massutfodring, som snart gör densamma

impopulär både hos barn och föräldrar. Det torde därför vara välbetänkt

att redan från början upprätthålla en viss standard i fråga om måltidslokalerna.

Det åligger förste provinsialläkaren att med biträde av tjänsteläkarna

övervaka, att hygieniskt mindervärdiga lokaler icke få förekomma, samt att i

förekommande fall för vederbörande länsstyrelse anmäla förefintliga hygieniska

missförhållanden såväl beträffande lokalernas allmänna beskaffenhet som beträffande

det sätt, varpå utspisningen sker. För att emellertid bespisning i ur

hygienisk synpunkt olämpliga lokaler icke igångsättes utan att lokalerna först

inspekterats och godkänts för sitt ändamål, bör skyldighet stadgas för vederbörande

skoldistrikt, att, samtidigt som anmälan om tillämnad skolbarnsbespisning

göres hos skolöverstyrelsen, insända avskrift av denna anmälan

till förste provinsialläkaren. Anmälan bör därför också innehålla specificerad

uppgift örn den eller de lokaler, som skoldistriktet ämnar använda för bespisningen,

och bör resultatet av förste provinsialläkarens inspektion avvaktas

innan bespisningen igångsättes.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför följande.

På landsbygden torde det vara mycket sällsynt, att skolorna kunna erbjuda

flir matlagning och för utspisning ändamålsenliga lokaler, örn krav

uppställas på skolmåltider av den beskaffenhet, som i betänkandet avses.

Och skolornas ombyggnad för ändamålet lärer vara ett alltför omfattande

företag för att kunna genomföras under den övergångsperiod, som befolkningsutredningen

räknat med. Vad beträffar dc större skolorna flir den högre

undervisningen — skolor med ända till tusentalet elever och med äldre byggnader,

som tillkommit utan varje tanke på att utnyttjas för elevernas bespisning

— blir svårigheten att åstadkomma lokaler för skolmåltiderna må
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majus proposition nr 174-

hända ännu större. Där icke byggnadernas konstruktion eller skoltomternas

begränsade områden helt utesluta om- eller tillbyggnader, lärer i varje fall

kostnaden för lokalanskaffning bli avskräckande stor. Det gäller ju inte

mindre »frukostrum», något som val i allmänhet redan finns, utan matsalar

för utspisning med lagad mat av flera hundra elever samtidigt och köksanordning

anpassad härefter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anför följande.

Skolorna ligga ofta isolerade och med den av utredningen omnämnda svårigheten

att på en del håll anskaffa kvalificerad arbetskraft sammanhänger

enligt länsstyrelsens mening frågan, om likväl förhållandevis stora utgifter

äro att tillråda för anskaffande av personal samt bespisningslokal med tillhörande

utrustning. Redan nu har på sina håll inom länet, där skolbarnsbespisning

förekommer, ett entreprenadsystem utvecklat sig, så beskaffat,

att barnen beretts tillfälle att mot betalning intaga måltider i enskilt hem.

Därest en måltid, likvärdig med den av utredningen föreslagna, kan erhållas

på detta sätt, ifrågasätter länsstyrelsen, örn inte en dylik bespisningsform

bör övervägas vid en del mindre skolor, oaktat kostnaderna i för länsstyrelsen

kända fall avsevärt överstiger den medelkostnad, varmed utredningen

räknat. Av tre kommuner med dylik bespisning har medelkostnaden per måltid

av två beräknats till S5 öre och av en till minst 1 krona 25 öre. Då kontrollen

vid nu nämnd bespisningsform väl knappast kan bli så ingående som

föreslagits av utredningen — den torde dock, särskilt anpassad, vara minst

lika ofrånkomlig här som vid normal bespisning i för ändamålet iordninggjord

lokal — torde det ingalunda få anses vara en eftersträvansvärd utvecklingsform.

Länsstyrelsen, som hyser den uppfattningen, att ett genomförande

av skolmåltidsprogrammet i den utsträckning, som utredningen föreslagit, är

så betydelsefullt, att det bör ske utan dröjsmål, vill emellertid framhålla

det nu berörda tillvägagångssättet som ett medel att, i varje fall under en

övergångstid, påskynda utbyggnaden. Det torde ligga i sakens natur, att

en dylik bespisningsform bör tillgripas först efter särskild prövning, sedan

annan utväg icke lämpligen kunnat beträdas.

I detta sammanhang vill länsstyrelsen framhålla, att viss hänsyn jämväl

torde böra tagas till de helt nyligen framlagda betänkandena av 1940 års

skolutredning örn skolpliktstidens skolformer. Utan att närmare ingå härpå,

torde ett framtida genomförande av de vittomfattande planerna medföra

svårbemästrade problem, bland annat i vad avser lokalfrågan vid de mindre

skolorna. Att då nedlägga mera betydande kostnader på om- eller tillbyggnadsarbeten

vid dessa skolor enbart för bespisningsändamål torde såväl ur

kostnads- som lämplighetssynpunkt böra anstå till dess den praktiska utformningen

av de nya skolplanerna börjar framträda.

Av de yttranden, som inkommit från kommunerna, ha i regel endast städerna

sökt närmare belysa och kostnadsberäkna möjligheterna att ordna en

mera allmän skolmåltidsverksamhet med hänsyn till lokalbehovet. I Stockholm

beräknas engångskostnaderna komma att uppgå till omkring 6 000 000

kronor (200 kronor per barn), däri inbegripet även lokaler för de högre skolorna

i staden; härvid har beräknats, att eleverna få äta i tre lag efter varandra.

I Göteborg beräknas engångskostnaderna för enbart folkskolan, inklusive

dess högre avdelning, till högst 1 900 000 kronor. I Malmö beräknas

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

engångskostnaderna vid en bespisning omfattande 65 procent av barnen till

cirka 1 725 000 kronor och i Hälsingborg beräknas engångskostnaderna för

folkskolan till omkring 890 000 kronor.

I yttranden från landsbygdskommuner har bland annat framhållits, att

ändamålsenliga skolmåltidslokaler först kunna åstadkommas, när genom skolväsendets

centralisering nya skolhus uppföras. Förslag ha även framförts

örn standardiserade, monteringsfärdiga trähus intill skolorna. Från kommuner

i Västerbottens och Norrbottens län har påpekats, att för de mycket små

skolorna med t. ex. 8—15 elever det vore slöseri att bygga särskilda tillrednings-

eller serveringslokaler. Här borde det s. k. entreprenadsystemet med

utspisning av barnen i enskilda hem hellre tillämpas. I vissa yttranden ha

även krav framställts på att skoldistrikten borde åläggas att vid nybyggnader

eller omändringar av skollokaler inreda tillrednings- och serveringslokaler

för skolmåltider.

1940 års skolutredning framhåller bland annat, att skolkökslokalerna under

inga förhållanden böra användas vare sig som bespisningslokaler eller som kök

för bespisningen under de tider av läsåret, då skolköksundervisning pågår. På

grund av den utökade skolköksundervisning och utvidgade centralisering av

denna undervisning, som nu föreslagits, torde för övrigt skolkökslokalerna i

framtiden komma att för sitt ändamål utnyttjas effektivare än för närvarande.

De borde därför i regel icke beräknas kunna användas såsom barnbespisningslokaler

ens under någon del av läsåret.

Befolkningsutredningens förslag att frågan om central upphandling

och standardisering av inventarier upptages till prövning

har föranlett vissa erinringar.

Skolöverstyrelsen anför sålunda:

Överstyrelsen medger, att en viss standardisering bör eftersträvas, särskilt

vad beträffar möbler och övrig utrustning i lokalerna. Lämpliga typritningar

och anvisningar om i handeln redan befintliga möbler och annat, som kan

anses lämpligt för ifrågavarande ändamål, böra ställas till skoldistriktens förfogande.

Den erfarenhet överstyrelsen har från den centrala upphandling och

distribution av undervisningsmateriel för landets nordligaste gränsorter, som

under några år prövats av överstyrelsen, är icke av den art, att överstyrelsen

anser sig kunna tillråda införandet av en så omfattande verksamhet, som

det här synes bli fråga örn. Den stora efterfrågan på inventarier och utrustningar

för skolmåltidslokalerna, som blir följden av en mera allmänt utbyggd

skolbarnsbespisning, skulle ställa så stora krav på den föreslagna organisationen,

att den skulle kräva en personalstyrka av helt annan omfattning,

än vad utredningen tänkt sig. Dessutom torde man få räkna med betydligt

längre leveranstider och åtskilligt högre fraktkostnader, än örn lokal upphandling

sker.

I detta sammanhang vill överstyrelsen framhålla önskvärdheten av att inventarier

och utrustning, som anskaffas för de provisoriska måltidslokalerna

att användas under den tid, då verksamheten i många fall får en mera begränsad

omfattning, äro av sådan beskaffenhet i fråga om kvalitet och ända
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 17Jf.

målsenlighet, att de med fördel kunna användas i de nya bespisningslokalerna

och sedan verksamheten utbyggts inom skolan eller skoldistriktet.

Sveriges folkskollärarförbund är likaledes tveksamt beträffande det skisserade

centrala upphandlingsförfarandet och anför:

Genom denna anordning kommer framför allt leveranstiden att utsträckas

onödigt långt och fara för en viss byråkratisering föreligger. Enligt förbundsstyrelsens

mening böra de skoldistrikt, som så önska, efter av skolöverstyrelsen

utarbetade standardritningar ha rätt att på orten beställa t. ex.

inventarier för skolmåltidslokaler. Härigenom bortfalla transportkostnaderna

och leveranstiden nedbringas, vilket borde vara särskilt betydelsefullt vid

startandet av skolmåltidsverksamheten.

Även statskontoret ställer sig synnerligen tveksamt till lämpligheten av en

så långt driven centralisering av ifrågavarande upphandling som utredningen

tänkt sig. Riksräkenskapsverket anser, att frågan bör göras till föremål

för ytterligare utredning.

1940 års skolutredning anför:

Skolutredningen har ingenting att erinra emot strävan att genom skolöverstyrelsens

försorg på detta liksom på andra områden åstadkomma en

viss standardisering i fråga om skolornas inventarier, varvid de erfarenheter,

som redan gjorts bland annat inom den centrala sjukvårdsberedningen, böra

utnyttjas.

Den av befolkningsutredningen föreslagna centrala upphandlingen kan

skolutredningen icke tillstyrka. Om de vanligast förekommande inventarierna

standardiseras, har den lokala myndigheten eller funktionären fått ett stöd,

som i de flesta fall är tillräckligt för att göra en även ur prissynpunkt tillfredsställande

lokal upphandling möjlig. Erfarenheten ger dessutom vid handen,

att den prissänkning, som man ofta räknar med vid central upphandling,

icke alltid ernås. Mången gång kan ett litet företag på billig ort vid lokal

upphandling lämna ett lägre pris än sådana större företag, som vid central

upphandling oftast ensamma uppträda som anbudsgivare.

1945 års jolkskolesakkunniga anse, att kommunerna själva böra svara för

anskaffningen av sina inventarier.

Socialvårdskommittén anför följande.

Kommittén känner en viss tveksamhet inför förslaget att central upphandling

skall ske av inventarierna. Vissa fördelar torde otvivelaktigt kunna

utvinnas härigenom, men risken för överorganisation och byråkratisering

ligger nära till hands. Vid en centraliserad upphandling torde leveranserna

företrädesvis komma att tillfalla större producenter, något som givetvis ur

prissynpunkt kan vara en fördel, därest man lyckas förhindra en kartellbildning,

men fördelarna torde komma att vinnas på bekostnad av en eljest

naturlig och önskvärd kontakt mellan de kommunala myndigheterna och det

lokala näringslivet. Det synes kommittén som om man redan genom en

standardisering av inventarierna skulle kunna erhålla tillräckliga garantier

i fråga örn såväl pris som kvalitet. En viss standardisering av köks- och serveringslokalers

utrustning har såvitt sjukhusen angår redan genomförts av

centrala sjukvårdsberedningen. Ett samarbete med detta statliga organ samt

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. May.ts proposition nr 174.

utnyttjande av dess erfarenhet oell redan tillgängliga resultat vill kommittén

i detta sammanhang förorda.

Sveriges standardmmngskommission anför följande.

Under senaste år har mellan olika industrisammanslutningar, såsom Sve

riges järn- och metallmanufakturförening och Sveriges mekaniska verkstä

ders förbund samt hemmens forskningsinstitut, pågått samarbete för att

komma fram till lämpliga modeller och kvaliteter för olika slag av köksut

rustning, såsom kok- och stekkärl, matbestick, olika slag av köksknivar m. m.

Därest den av beredningen föreslagna standardiseringen kommer till stånd,

bör den bygga vidare på de resultat, som framkomma genom ovannämnda

samarbete. Kommissionen vill understryka, att för den händelse en systematisk

standardisering av allt materiel, som finnes upptaget i bilaga till betänkandet,

skall genomföras, kommer detta att taga lång tid i anspråk. Vid standardisering

för bestämmande av kvalitet och dimensioner på föremål för lång

tid framåt, måste man vid den slutliga utformningen vara fullt säker på,

att tillräcklig hänsyn tagits till alla faktorer, som kunna inverka på besluten.

Detta är tidskrävande och förutsätter en synnerligen noggrann behandling

av varje ärende.

Man kan tänka sig att genomföra en mera provisorisk standardisering

genom att i olika firmakataloger välja ut vissa modeller på inventarier och

redskap, som sedan upphandlas. En dylik åtgärd kan relativt snabbt genomföras,

men ger ej tillnärmelsevis så säkra resultat som en förutsättningslös

standardisering och kan heller icke bli opartisk.

Den föreslagna standardiseringen av möbler skulle kunna ske på samma

sätt som byggnadsstyrelsen gjort vid standardisering av statens kontorsmöbler.

Härvid har i princip samma tillvägagångssätt tillämpats som föreslagits

i betänkandet.

De sakkunniga anse även att skolöverstyrelsen bör pröva möjligheten avstandardisering

av alla övriga skolinventarier. Kommissionen får för sin del

tillstyrka, att en dylik undersökning kommer till stånd och förutsätter då

samarbete med kommissionen.

Utan tvivel komma på sina håll stora svårigheter att mota, då det gäller att

anskaffa tillräckliga och ändamålsenliga lokaler för matlagning och för servering

av skolmåltiderna. Jag anser det dock sannolikt, att dessa svårigheter

ofta överdrivits. Det har från många håll omvittnats, att, där intresse för

denna verksamhet förelegat från kommunens sida, även lokalfrågan kunnat

lösas, örn än ofta med provisoriska medel. I likhet med befolkningsutrcdningen

anser jag, att man icke torde kunna undgå att för åtskilliga år framåt

räkna med en bespisning i provisoriska lokaler. Det är emellertid önskvärt,

att en utveckling successivt äger rum hän emot en bespisning under bättre

hygieniska former och i mera ändamålsenliga lokaler. Några generella rikt

linjer för hur anskaffandet av skolmåltidslokalerna bör ske torde därvid

icke vara möjligt att angiva. Denna fråga torde lämpligen böra bli föremål

för prövning på varje särskild ort och i varje särskilt fall.

Flir landsbygdens del torde frågan örn skolmåltidslokaler på sina håll

komma i ett delvis nytt liige, därest genom en ny kommunindelning större

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr J5

Departe
mentschefen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö6

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

skoldistrikt tillskapas. Den fortskridande centraliseringen av skolväsendet

och en kommande skolreform med nya krav på större och funktionsdugligare

skolor torde även medföra, att ändamålsenliga skolmåltidslokaler så småningom

komma att inredas. I avvaktan härpå torde bespisningen tills vidare

kunna äga rum i lokaler av mera provisorisk karaktär, förutsatt att vissa

hygieniska minimi!''ordringar äro uppfyllda. I likhet med skolöverstyrelsen

och 1940 års skolutredning anser jag dock, att, om skolkökslokaler provisoriskt

användas för skolmåltider, detta dubbelutnyttjande av lokalerna icke

på något sätt får menligt inverka på undervisningen. Det torde även vara

lämpligt, såsom framhållits i vissa remissyttranden, att frågan örn skolund

tidslokaler i en kommun löses i samband med uppförandet av gemensam

hetsanläggningar med samlingslokal, bibliotek, tvätt- och badstuga samt övriga

utrymmen för allmän fritidsverksamhet och trevnad. I städerna bör frågan

om tillräckliga skolmåltidslokaler kunna prövas i samband med de omfattande

skolbyggen, som de närmaste åren bli nödvändiga med hänsyn till

den starkt ökade nativiteten.

Då anordnandet av skolmåltider icke avses skola bli obligatoriskt, torde

kommunerna icke kunna åläggas inreda skolmåltidslokaler vid ny- eller ombyggnader,

men jag förutsätter, att skolöverstyrelsen vid prövning av

byggnadsärenden uppmärksammar önskvärdheten av tillräckliga utrymmen

för skolmåltidernas tillagning och servering.

I likhet med vad som anförts i några remissyttranden anser jag, att skolmåltider

med statsbidrag böra kunna anordnas i form av ett entreprenadsystem,

i städerna på mjölkbarer etc., på landsbygden t. ex. i närliggande gårdar,

under förutsättning att verksamheten anordnas i samförstånd med sko

lans ledning och i enlighet med givna bestämmelser. Överhuvudtaget är

det av största vikt, att de lokala skolmyndigheterna söka på ett smidigt sätt

lämpa bespisningsanordningarna efter de möjligheter av olika slag, som

kunna stå till buds i de särskilda fallen.

Befolkningsutredningen kommer enligt vad jag erfarit att inom den närmaste

tiden överlämna sin förut omnämnda undersökning om skolmåltidslokalemas

planering och inredning etc. Det material, som här framlägges,

torde kunna läggas till grund för allmänna anvisningar från skolöverstyrelsens

sida för dessa lokalers planering, inredning och utrustning. Jag förutsätter,

att överstyrelsen härvid kommer att tillhandahålla erforderliga typritningar

för om- eller tillbyggnader av skolmåltidslokaler ävensom angiva

vissa minimifordringar på provisoriska lokaler.

Till frågan om statsbidrag till skolmåltidslokaler samt därmed sammanhängande

frågor återkommer jag i det följande.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning om nödvändigheten av att

skolmåltidslokalerna förses med moderna och ändamålsenliga inventarier av

fullgott skick. Till frågan örn statsbidrag härför återkommer jag likaledes

i det följande.

Frågan örn anordnande av en central upphandling enbart av inventarier för

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

skolmåltidslokaler torde för närvarande sakna aktualitet. Utredningens syfte

med sitt förslag härutinnan — att åstadkomma fullgoda inventarier till billigast

möjliga pris — torde kunna uppnås utan en så långt driven centralisering

som en sådan upphandling måste innebära. Kommunerna torde där

för även i fortsättningen böra anförtros upphandlingen av sina inventarier.

Genom skolöverstyrelsens försorg bör dock en viss standardisering kunna

åstadkommas samt anvisningar om fullgoda inventarier och typritningar till

möbler etc. tillhandahållas skolorna. Härvid torde överstyrelsen böra samarbeta

med Sveriges standardiseringskommission, centrala sjukvårdsberedningen

och hemmens forskningsinstitut.

2. Personalfrågan.

B efolknin g sutredningen.

Utredningen framhåller, att vid sidan av lokalfrågan svårigheterna att anskaffa

personal för tillagning och servering av skolmåltiderna hittills ansetts

utgöra betydelsefulla argument mot ytterligare utbyggnad av skolbarnsbespisningen.

Av denna anledning har utredningen undersökt skoldistriktens möjligheter

att under förutsättning av statsbidrag anskaffa nödig personal för matlagningen

i de skolor, där skolbarnsbespisning vid tiden för undersökningen

icke var anordnad. De olika skoldistriktens uppfattning framgår av följande

sammanställning.

Skolstyrelsernas uppfattning om möjligheterna att

anskaffa personal till bespisningsverksamhet i

skolor, där bespisning icke varit ordnad

höstterminen 1943.

Antal distrikt

där möjlighet att anskaffa personal

finnes

ej finnes

ej angivits,

då bespisning

finnes i alla

skolor

ej angivits

allt

1091

819

206

323

2439

De norrländska länen ha varit positivt inställda till personalanskaffningsfrågan

medan skoldistrikten inom de sydligaste länen i stor utsträckning deklarerat

oförmåga att anskaffa personal. I Gävleborgs län t. ex. förklara sig

67 procent av samtliga distrikt kunna ordna sin personalfråga och endast

9 procent ha ansett sig icke kunna gå i land med detta. De sydligare länen

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Skaraborgs län uppvisa å andra sidan

flera distrikt, som icke anse, än som anse sig kunna skaffa personal. Av samt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

t>8 Kungl. Maj.ts proposition nr 177,.

liga skoldistrikt i riket anser sig flertalet kunna anskaffa erforderlig personal.

Göres en uppdelning på distrikt med och utan bespisning, finner man som

väntat, att de distrikt, som ha skolbarnsbespisning, ha lättare att ordna sin

personalfråga i de skolor, som förut icke haft bespisning, än de distrikt, som

överhuvudtaget icke anordnat skolbarnsbespisning. Utredningen anser sig

härav kunna dra den slutsatsen, att distrikt, som redan ha ordnat bespisning

i några skolor, på det hela taget äro mera positivt inställda till en ytterligare

utbyggnad.

Utredningen yttrar sammanfattningsvis, att dess undersökningar givit vid

handen, att den ofta föreliggande bristen på kvinnlig arbetskraft icke syntes

vara ett avgörande argument mot en väsentligt utbyggd skolbarnsbespisning.

Tvärtom ansåge sig flertalet av landets skoldistrikt kunna anskaffa erforderlig

personal. Ehuru undersökningen närmast avsett folkskolorna, vore det tydligt,

framhåller utredningen, att resultaten i viss mån även vore tillämpliga på de

högre skolorna. Dessa borde snarare ha bättre möjligheter att anskaffa personal

till skolmåltiderna än folkskolorna, eftersom flertalet av dem vore be

lägna i städer eller andra tätorter.

En betydande utvidgning av skolmåltiderna, ett rationellare anordnande av

desamma samt en höjning av deras standard förutsätta, enligt utredningens

mening, att till bespisningen knytes lämplig och kvalificerad personal. Utredningen

yttrar:

Hittills ha skoldistrikten fått ordna dessa förhållanden, utan att några speciella

villkor uppställts från statsmakternas sida angående kvalifikationerna,

anställningsförhållandena, utbildningen etc. Dessa frågor böra hädanefter tillmätas

större vikt och i större utsträckning bli föremål för skolöverstyrelsens

uppmärksamhet. Enligt utredningens mening bör det ankomma på vederbörande

skolstyrelse och rektor att träffa de dispositioner, som kunna anses

nödvändiga för att tillförsäkra skolan personal.

För anställning anser utredningen att följande bör krävas:

1) läkarintyg, i vilket särskilt skall angivas frihet från pågående tuberkulos,

2) lämplighet för arbetet och god förmåga att umgås med barn samt

3) för föreståndarinna (kokerska) på lämpligt sätt styrkt kunnighet i matlagning.

Förslag till normalinstruktion för personal, anställd vid skolmåltiderna,

bör enligt utredningens mening utarbetas av skolöverstyrelsen.

För de skolor, där heltidsanställd personal behövs, bör en speciell utbildningskurs

anordnas av skolöverstyrelsen, förslagsvis under sommarferierna och

omfattande en tid av 2 månader. Deltagandet bör enligt utredningens mening

vara kostnadsfritt. Ett förslag till kursplan framlägges även. Som inträdesfordringar

till dessa kurser bör enligt utredningen krävas genomgången folkskola

och husmoders-, lanthushålls- eller yrkesskola samt praktik.

Beträffande personalens anställnings- och avlöningsförhållanden synes det

utredningen mycket svårt att uppställa generella, för hela landet gällande normer.

I detta hänseende anför utredningen:

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts -proposition nr 174-

Skolmåltiderna — och därmed personalen och dess villkor — komma att

variera från bespisning inom mycket små folkskolor med 15 ä 20 barn som

deltagande, där arbetet har mycket liten omfattning och kan skötas som deltidstjänst

av en duglig husmor, skolstäderska, vaktmästarfru etc., upp till

stora skolor med heltidsanställd, specialutbildad personal. Under sådana förhållanden

blir även lönesättningen underkastad förändringar från skola till

skola, beroende på skolmåltidernas omfattning och personalens utbildning.

Utredningen anser det emellertid tydligt, att en utbildning av föreslagen karaktär

också bör motsvaras av skäliga löneförmåner. Skoldistrikten och skolorna

böra därför ha sin uppmärksamhet riktad på det samband, som råder mellan

tillgången på kvalificerad personal och lönesättningen.

Utredningen framhåller även att löneförhållandena synas böra i största

möjliga utsträckning regleras avtalsmässigt.

Remissyttranden.

I de avgivna yttrandena lia svårigheterna att anskaffa personal för

skolmåltiderna ofta understrukits.

Skolöverstyrelsen anför sålunda följande.

Enligt utredningens uppfattning skulle några nämnvärda svårigheter icke

möta, när det gäller anskaffande av lämplig personal för skolmåltidsverksamheten.

I de till överstyrelsen inkomna yttrandena kommer en motsatt uppfattning

till synes. Där framhålles bland annat, att den nu rådande bristen

på kvinnlig arbetskraft framför allt på landsbygden har medfört, att vissa

svårigheter möta, då det gäller anställande av skolstäderskor, ehuru det här

icke varit fråga om några krav på särskilda kvalifikationer. Då det enligt

överstyrelsens mening kan tänkas, att sådana situationer uppkomma, då enda

förutsättningen för att skolbarnsbespisning skall komma till stånd är, att

läraren (lärarinnan) vid skolan påtager sig även denna uppgift, vill överstyrelsen

erinra om vad överstyrelsen uttalat härom i sitt yttrande över befolkningskommissionens

betänkande i näringsfrågan: »Kommissionens mening, att

läraren (lärarinnan) skulle i vissa fall kunna åtaga sig ansvaret för måltidens

tillredning och servering, kan överstyrelsen icke biträda. Av vad slag måltiden

än är, kräver tillredningen och iordningställandet av densamma avsevärd

tid och i varje fall en tid, som icke står till lärarens eller lärarinnans förfogande

för detta ändamål. Med all sannolikhet skulle lärarinnan nödgas lämna skolbarnen

ensamma i klassrummet, medan hon eventuellt med hjälp av något

av barnen tillredde och iordningställde måltiden. Efterarbetet skulle också

taga sin tid och inkräkta på skolarbetet, såvida inte frukostrasten och skoldagen

väsentligt utsträcktes. Lärarinnans åtagande att ombesörja skolbarnsbespisningen

skulle i en mängd fall föranleda, att skolarbetet bleve försummat.

Överstyrelsen vill därför som sin mening uttala, att som allmän regel bör gälla,

att tjänstgörande lärare och lärarinnor icke böra få åtaga sig att ombesörja

skolbarnsbespisningen. Endast i undantagsfall, då barnantalet är synnerligen

ringa och för måltidens tillredning och servering erforderlig arbetshjälp står

till förfogande, må ansvaret för bespisningen vid skolan kunna anförtros åt

vederbörande lärare (lärarinna), dock för undvikande av missbruk endast efter

tillstånd av folkskolinspektören.» Överstyrelsen vidbliver sin här hävdade uppfattning.

Överstyrelsen delar utredningens uppfattning, att för en betydande utvidg

ning av skolmåltiderna, ett rationellare anordnande av desamma samt en höj

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kunell. Marits proposition nr Hening

av deras standard förutsattes, att till bespisningen knytes lämplig och

kvalificerad personal. Likaså anser överstyrelsen, att anställande av personal

bör liksom hittills vara en kommunal angelägenhet. Till ledning för de kommunala

myndigheterna böra uppställas vissa minimikrav på den personal, som

skall anställas, och dess arbetsuppgifter böra framgå av ett förslag till normalinstruktion.

Vad utredningen föreslagit härom, anser sig överstyrelsen böra

tillstyrka.

Av folkskolinspektörerna ha 13 närmare uttalat sig i denna fråga. De flesta

lia därvid betonat, att det på landsbygden med dess brist på kvinnlig arbetskraft

måste uppstå stora svårigheter att anskaffa kvalificerad personal. Detta

kommer framför allt att bli fallet i de små, avlägset liggande skolorna med

t. ex. bara en läraravdelning. En inspektör anser, att arbetsplikt bör införas

för att få personal. Ett par inspektörer betona, att tjänstgörande lärare icke

böra få engageras för tillagning och servering av skolmåltiderna. Inspektören i

Hälsinglands södra inspektionsområde framhåller dock, att några speciella

svårigheter att anskaffa personal hittills icke förmärkts inom de skoldistrikt

inom inspektionsområdet, där bespisning sedan flera år bedrivits. Ortsbefolkningens

intresse av att denna högt uppskattade verksamhet hålles i gång

vid skolan säges ofta ha underlättat skolledningens besvär med den lokala

personalfrågans lösning. Inspektören i Västerbottens södra inspektionsområde

framhåller även, att skolstyrelserna därstädes äro tämligen optimistiska rörande

möjligheterna att anskaffa personal.

Statens arbetsmarknadskommission anför:

Bristen på kvinnlig arbetskraft kan komma att medföra betydande lokala

svårigheter att erhålla kvalificerad personal. De av utredningen föreslagna

kurserna för blivande heltidsanställd personal vid skolmåltiderna synas vara

väl lämpade att öka tillgången på tillräckligt kvalificerad personal för större

skolor. Framhållas må även, att ett genomförande av utredningens förslag om

skolmåltider skulle avsevärt underlätta vissa husmödrars arbete. Detta kan sålunda

medföra, att det ökade behov av kvinnlig arbetskraft, som ett genomförande

av förslaget skulle innebära, i viss mån kan komma att uppvägas

av, att husmödrar lösgjordes för arbete med skolmåltiderna eller såsom

tillfällig hemhjälp eller till deltidsarbete inom annat verksamhetsområde.

Aven landsorganisationen understryker, att genom ett allmänt skolmåltidsprogram

husmödrarna skulle kunna frigöras för att täcka det stora personalbehovet

vid skolbarnsbespisningen.

Länsstyrelserna ha i regel icke närmare behandlat personalfrågan. Några

av dem ha dock i samband med behandlingen av lokalfrågan påpekat de

svårigheter, som måste uppstå att anskaffa erforderlig personal. Länsstyrelsen

i Östergötlands län anser sålunda, att frågan om personalanskaffningen för

bespisningen synes vara av så allvarlig beskaffenhet, att den manar till största

försiktighet vid utbyggandet av organisationen. Länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län anser även, att personalanskaff ningen mångenstädes, åtminstone

under de närmaste åren med den rådande bristen på arbetskraft, torde stöta

på stora svårigheter icke minst därigenom, att behov komme att föreligga av

en talrik personal under en begränsad del av dagen.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

1940 års skolutredning anför:

Enligt skolutredningens mening är bristen på arbetskraft ett tungt vägande

skäl för att man dels icke bör gä in för den av befolkningsutredningen föreslagna^

femåriga »övergångstiden» och dels icke avgiftsfritt bör tillhandahålla

.skolmåltider åt intill skolorna boende elever från hem, som själva kunna ge

barnen en fullgod måltid under frukostrasten.

Svenska arbetsgivareföreningen framhåller följande.

Föreningen vill till en början erinra örn den kända bristen på kvinnlig arbetskraft

inom industri, hushållsarbete och jordbruksarbete. Föreningen ställer

sig därför synnerligen tveksam till möjligheten att utan ogynnsamma återverkningar

på arbetsmarknaden till skolbarnsbespisning knyta det relativt betydande

antal kvinnor, som kommer att åtgå för genomförande av skolmåltiderna

i föreslagen omfattning. Föreningen åberopar härvid särskilt, att i en av

utredningen gjord.enquéte rörande möjligheterna i de olika skoldistrikten att

anskaffa erforderlig personal icke mindre än 33,6 procent av dessa distrikt förklarat

att möjlighet därtill för närvarande icke förelåge. Under sådana omständigheter

kan föreningen icke instämma i utredningens uttalanden, att ifrågavarande

undersökning givit vid handen, att den ofta föreliggande bristen på

kvinnlig arbetskraft icke synes vara avgörande argument mot en väsentligt

utbyggd skolbarnsbespisning.

Det är möjligt, att dessa farhågor kunna visa sig obefogade, örn den ökade

skolbarnsbespisningen i stället möjliggör, att till arbetsmarknadens förfogande

ställes kvinnlig arbetskraft, som frigöres från hemarbete på grund av det

minskade antalet måltider i hemmen. Utredningens allmänna uttalande örn

utnyttjande av härigenom framskapad arbetskraftsreserv synes dock för

eningen alltför optimistiska och verklighetsfrämmande.

Ehuru föreningen ställer sig i princip välvillig till tanken att i möjligaste

mån tillhandahålla måltider i skolorna för de barn, vilkas föräldrar anse sig

böra utnyttja en sådan förmån, är det enligt föreningens uppfattning nödvändigt,

att man vid ett eventuellt realiserande av det föreslagna programmet

går fram med stor försiktighet, så att därigenom icke knappheten på kvinnlig

arbetskraft inom andra delar av arbetsmarknaden blir mer påtaglig än nu.

Svenska kommunalarbetarförbundet anser, att svårigheterna att anskaffa

personal till största delen torde kunna elimineras genom att skoldistrikten i

något större utsträckning än hittills visa generositet vid bestämmande av de

löner, som skola utgå till personalen.

Utredningens förslag om vissa anställningsvillkor för personalen

samt speciella utbildning skurse r har rönt ett välvilligt mottagande

av remissinstanserna.

Skolöverstyrelsen anför:

Utredningens uppfattning, att för de mycket stora skolbarnsbespisningarna

bör användas personal med grundlig utbildning, delas jämväl av överstyrelsen.

Lämplig utbildning härför kan erhållas vid exempelvis kurser för utbildande

av ekonomiföreståndarinnor, yrkeskurser för köksföreståndarinnor för större

hushåll och yrkeskurser för hushållerskor vid större anstalter. Utbildningen

vid dessa kurser motsvarar i stort sett den utbildning, som befolkningsutredningen

föreslagit för köksföreståndarinnor och storhushållsföreståndarinnor.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Marits proposition nr 17.t,.

För de något mindre skolbarnsbespisningarna, vilka behöva heltidsanställd

personal, föreslås utöver en hushållskurs på 22 veckor en påbyggnadskurs på

två månader, som skulle anordnas av skolöverstyrelsen. För dessa något mindre

bespisningar vore det lämpligt med personal, som genomgått yrkeskurser

för kokerskor för större hushåll eller för barnanstalter. Påbyggnadskurser torde

dock bliva erforderliga. Det synes överstyrelsen lämpligt, att dessa kurser förläggas

till skolköksseminarier och några skolor för yrkesundervisning, förslagsvis

till statens skolköksseminarium i Stockholm, fackskolan för huslig

ekonomi i Uppsala, Göteborgs stads, Malmö stads, Mariestads, Norrköpings

stads, Gävle stads och Skellefteå stads skolor för yrkesundervisning, därest

dessa skolor iiro villiga att åtaga sig anordnandet av dylika kurser.

Överstyrelsen anser dock, att det kommer att bereda svårighet att erhålla

inträdessökande till påbyggnadskurserna, därest kravet på genomgången hushållsskola

på 22 veckor bibehålies. En kortare kurs vid exempelvis en folkhögskola

jämte god praktik borde kunna godtagas.

Svenska kommunalarbetarförbundet, som ansluter sig till förslaget örn pa

byggnadskurser för redan anställd personal, anser det dock böra tagas i övervägande,

huruvida det är behövligt, att de formella inträdesfordringar, som

utredningen uppställt, skola vara obligatoriska.. Praktisk erfarenhet från sådan

verksamhet, vartill t. ex. en husmodersskola avsåge att utbilda personal, torde

måhända i flera fall kunna uppväga den utbildning, som förekomme vid en

sådan skola. En fri prövning borde alltså härutinnan kunna äga rum.

Svenska skolkökslärarinnornas förening anför:

Att utredningen föreslagit en grundlig utbildning för dem, som skola hel

tidsanställas vid skolmåltiderna, är glädjande. Det torde dock vara möjligt,

att det kan bliva behövligt att i vissa fall sänka inträdesfordringarna till de

föreslagna 2-månaders utbildningskurserna. Det är tänkbart, att det blir

svårt få tillräckligt många sökande, som genomgått en kurs på 22 veckor. En

omfattande praktik och en kortare kurs, t. ex. vid en folkhögskola, synes

kunna vara till fyllest som förberedelse till själva utbildningskursen.

Stateris arbetsmarknadskommission och dess sakkunniga i frågor rörande

kvinnlig arbetskraft liksom Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anse

det vara önskvärt med kortare kurser för den deltidsanställda personalen.

Arbetsmarknadskommissionens sakkunniga anföra härom följande.

Erfarenheten av arbetsmarknadskommissionens prov- och komplettering.''

kurser för hemassistenter har visat, att dessa korta kurser, trots att de icke

kunna ge yrkesutbildning i egentlig mening, äro av visst värde. Deras huvud

sakliga uppgift är att meddela vissa moderna rön på det husliga området samt

att ge impulser till mera rationella och bättre organiserade arbetsmetoder. Dylika

kurser med samma syfte skulle enligt sakkunnigas mening bidraga till att

göra den deltidsanställda personalen vid skolmåltiderna mera ägnad att sköta

sin uppgift, och samtidigt kunde de även stimulera rekryteringen av sådan

personal. Det finns helt säkert husmödrar, som skulle vara benägna att åtaga

sig uppgiften att sköta skolmåltiderna. Korta prov- och kompletteringskurser,

vilka för övrigt böra vara kostnadsfria, kunna ge tveksamma husmödrar be

kräftelse på att de ha erforderlig kompetens för att kunna åtaga sig skötsel

av skolmåltiderna och på så sätt också ge dem impuls att anmäla sig för denna

uppgift.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Majlis proposition nr 174■

De föreslagna anställningsvillkoren synas svenska kommunalarbetarförbundet

ändamålsenliga och lämpliga. Förbundet förutsätter härvid, att personal

som redan är anställd, icke skall underkastas några prov utan kvarstå i sina

tjänster såsom örn utredningens förslag icke blivit genomfört.

Otvivelaktigt kommer bristen på lämplig personal att vålla betydande svårigheter

inom åtskilliga skoldistrikt vid genomförandet av skolbarnsbespisningen.

En ytterligare belastning på den redan förut hårt ansträngda kvinnliga

arbetsmarknaden kan vara ägnad att inge betänkligheter. Å andra sidan torde

en icke obetydlig kvinnlig arbetskraftsreserv finnas tillgänglig för deltidssysselsättning.

Åtskilliga kvinnor torde kunna stimuleras till att ägna några timmars

arbete per dag åt förvärvsarbete utanför hemmet under förutsättning

att arbetet göres tillräckligt lockande och lönande.

Statens arbetsmarknadskommission och landsorganisationen ha påpekat, att

vissa husmödrar genom det underlättande av deras hushållsarbete, som måltider

i skolan för barnen skulle innebära, kunna lösgöras för arbete med skolmåltiderna,

varigenom familjerna skulle komma att tillföras en direkt in

komst. Skall man kunna räkna med, att husmödrarna i någon större utsträckning

skola vilja ställa sin frigjorda arbetskraft till förfogande, böra givetvis

anställnings- och avlöningsförhållandena bli någorlunda förmånliga. Särskilt

då det gäller befattningar vid bespisningen i större skolor, är det därvid av

vikt, att vederbörande huvudmän söka åstadkomma en fastare reglering av

personalens anställnings- och lönevillkor. Såsom befolkningsutredningen

framhållit lärer det dock vara uteslutet att härvid från statsmakternas sida

uppställa några generellt giltiga krav.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning örn att vissa minimikrav

böra uppställas på personalen, i synnerhet att nyanställd personal vid anställ

ningstillfället företer friskintyg samt av skolläkaren underkastas kostnadsfri

årlig läkarkontroll. Jag anser i likhet med utredningen, att uppvisandet av

friskbetyg samt årlig läkarkontroll av personalen böra vara villkor för statsbidrag.

Däremot böra fordringarna på genomgången teoretisk utbildning

icke ställas alltför högt, särskilt icke vid mindre skolor, där praktik från

husligt arbete ofta måste tänkas ersätta teoretisk utbildning. Härvid synes

det vara angeläget, att genom statsmakternas försorg goda tillfällen till fort

bildning skapas. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag, att tjänstgörande

lärare och lärarinnor icke böra få åtaga sig att ombesörja skolbarnsbespisningen,

men att i undantagsfall så kan få ske vid mycket små skolor med

ringa barnantal, dock endast efter tillstånd av vederbörande folkskolinspektör.

T likhet med svenska kommunalarbetarförbundet anser jag, att personal,

som redan är anställd, icke skall underkastas några prov utan få kvarstå i

tjänst oberoende av nya anställningsvillkor. Jag delar befolkningsutredningens

uppfattning, att förslag till instruktion för personalen blir utarbetas av skol

Departe
mentschefen.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts -preposition nr 174.

överstyrelsen. Skoldistrikten eller skolorna böra dock tillerkännas full frihet

att själva fastställa sådana instruktioner.

Utredningens förslag om anordnande av speciella utbildningskurser för personalen

synes mig välbetänkt. Jag förordar emellertid, att några inträdesvillkor

till dessa kurser icke fastställas. Deltagandet i dessa kurser bör vara helt

frivilligt. Avsikten bör emellertid vara att dels förkovra redan tidigare anställd

personal, som så önskar, dels utbilda ny personal. Det synes mig naturligt, att

dessa utbildningskurser bli av olika längd för heltids- och deltidsanställd

personal.

För att utröna den lämpligaste kurslängden torde en försöksverksamhet böra

igångsättas redan under juli och augusti innevarande år. Det synes mig lämpligast

örn härvid prövas kurser dels om två månader, dels på en månad. Enligt

min mening är det även viktigt, att dessa kurser icke enbart förläggas till

städer, såsom av skolöverstyrelsen föreslagits. Lämpligare synes det mig vara

att även utnyttja lanthushållsskolorna i olika delar av landet. Jag förordar

därför, att en försöksverksamhet med utbildning av personal för skolbespisningar

igångsättes budgetåret 1946/47 med förläggning till 6 lanthushållsskolor,

varav 4 enmånadskurser och 2 tvåmånaderskurser, samt till 3 yrkesskolor

eller andra utbildningsanstalter i städer, varav 1 enmånadskurs och 2 tvåmånaderskurser.

Man torde kunna utgå ifrån att vid nämnda 6 lanthushållsskolor kunna

under de ifrågasatta kurserna utbildas (6 X 12 =) 72 elever samt i de 3 yrkesskolorna

i städerna samma antal (12 elever vid den kortare kursen, 30 elever

vid envar av de längre kurserna). Försöksverksamheten skulle alltså omfatta

144 elever.

Det synes mig nödvändigt, att deltagandet i kursverksamheten blir kostnadsfritt.

Såväl resor som uppehälle torde sålunda böra bestridas av statsmedel.

Detta torde vara en förutsättning för att kvinnlig arbetskraft skall

lockas deltaga i dessa kurser samt kommunerna låta sin bespisningspersonal

undergå önskvärd kompletteringsutbildning.

Kurskostnaderna beräknar jag på följande sätt:

4 enmånaderskurser vid lanthushållsskolor

a 2 500 kronor............ kronor 10 000

2 tvåmånaderskurser vid lanthushållsskolor

å 4 500 kronor............ » 9 000

1 enmånaderskurs vid yrkesskola i stad » 4 000

2 tvåmånaderskurser vid yrkesskola i

städer å 14 000 ................ » 28 000

Summa kronor 51 000.

Härvid har jag beräknat kostnaderna för inackordering av elev i lanthushållsskola

till 75 kronor per månad samt kostnaderna för bostad och kost i

stad per elev och månad till (70 -+- 90 =) 160 kronor. Vidare har jag upp
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

skattat resekostnaderna till i medeltal 30 kronor per elev samt kostnader för

läroböcker per elev och kurs till 15 kronor. Kostnaderna för lärararvoden

har jag beräknat till i runt tal 1 000 kronor per kursmånad vid lanthushållsskolor

och 1 500 kronor per kursmånad vid yrkesskolor.

I det följande hemställer jag örn anvisande av medel för genomförande av

ifrågavarande kursverksamhet.

3. Skolmåltidernas sammansättning.

B ef o l lenin g sutr e dnin g e n.

Befolkningsutredningen framhåller, att som allmänt krav på en skolmåltid

måste uppställas, att den ger ett ur näringshygienisk synpunkt värdefullt tillskott

i barnens kost, är välsmakande, ställer relativt låga krav på inredning och

utrustning, är enkel att laga till samt så billig som möjligt med hänsyn till de

anförda kraven.

Speciellt viktigt anser utredningen det vara, att skolmåltiden utformas så

att den kompletterar den kost, som barnen få i hemmen, och motverkar de

brister, som kunna föreligga i hemkosten. De kostundersökningar, som utförts

i vårt land, tala enligt utredningen för att vissa brister i kosten förekomma

i ganska stor utsträckning. Dessa brister kunde huvudsakligen hänföras till

kostens kvalitet. Endast undantagsvis syntes kosten kunna antagas ha varit

kvantitativt otillräcklig; däremot vore den tydligen ofta tämligen fattig på

järn. Tillförseln av vitaminer, i synnerhet C- och D-vitamin, syntes åtminstone

under senvintern och våren underskrida det optimala i stora grupper av hushåll.

Man hade visserligen endast ofullständig kännedom om behovet av

olika näringsfaktorer under skilda förhållanden, och variationerna för de enskilda

individerna syntes vara stora, men utredningen ansåge dock, att man

kunde uppställa vissa normer för skolmåltidens sammanställning ur näringshygienisk

synpunkt. Utredningen anför härom:

Skolmåltiden bör till kvantiteten innehålla drygt en tredjedel av barnens

kaloribehov, d. v. s. 700—1 000 kalorier, beroende på åldersfördelningen bland

de barn, som deltaga i bespisningen. I genomsnitt bör man kräva en tillförsel

av 800 kalorier genom skolmåltiden. Beträffande kostens kvalitet böra högre

krav ställas än beträffande kvantiteten. Skolmåltiden bör sålunda tillföra hälften

av barnens behov av äggvita, mineralämnen och vitaminer.

Vissa undersökningar ha utförts angående de nuvarande skolmåltidernas

värde ur näringshygienisk synpunkt. I socialstyrelsens hushållsbudgetunder>ökning

1941 gjordes en särskild bearbetning av skolmåltiderna, varvid det

bland annat framgick, att måltidernas kalorivärde i genomsnitt torde ha legat

något under de önskvärda 800 kalorierna.

I Västernorrland har vt 1943—vt 1945 en försöksverksamhet med skolmåltider

pågått vid folk- och småskolorna i Para och Gårdsnäs medi anslag dels

från Västernorrlands läns landsting, dels från staten.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

Utredningen anför härom:

Den ursprungliga avsikten var att genom jämförande försök skaffa sig en

uppfattning av tre olika bespisningstyper, nämligen fullständig måltid,

grötfrukost, vanlig mjölk och AlV-mjölk. Denna avsikt har icke kunnat

fullföljas. Grötfrukosten har av psykologiska skäl måst kompletteras med

ostsmörgåsar och fruktmos och mjölkutspisningens resultat kunde icke be

dömas på grund av det låga antalet deltagande barn. Jämförelser ha endast

kunnat göras mellan Para skola (fullständig måltid) och Gårdsnäs skola

(grötfrukost).

Vid Para folkskola har utspisats en måltid bestående av en rätt, smörgås

och mjölk. Matsedel har uppgjorts av länets hemkonsulent, som även kontinuerligt

övervakat den praktiska delen av försöksverksamheten. Beräkningar

angående kostens näringsvärde giva vid handen, att kaloriinnehållet per måltid

och barn låg vid cirka 740 och att tillförseln av äggvita, mineralämnen och

vitaminer väl motsvarade vedertagna krav.

I kosten har ingått mycket grönsaker och rotfrukter. Bespisningen har

haft tillgång till egen trädgårdsodling, där läraren haft ledning av skötseln

av trädgården och skolbarnen deltagit i trädgårdsarbetet.

Kostnaden för skolmåltiden i Para folkskola uppgick i medeltal för vårterminen

1944 och höst- och vårterminerna 1944/45 till 53 öre per barn och

dag, varav kostnaden för matvaror utgjorde 33 öre.

I Gårdsnäs folkskola utspisades en måltid bestående av gröt, mjölk och

smörgås. Denna måltid gav i genomsnitt 760 kalorier per barn. Tillförseln av

järn, A- och C-vitamin var lägre än önskvärt.

Kostnaden för denna måltid uppgick i medeltal till 48 öre per barn och dag.

varav matvarukostnaden utgjorde 26 öre.

Försöksverksamhetens uppläggning tillåter icke några slutsatser angående

sambandet mellan elevernas hälsotillstånd och arten av skolmåltid. Däremot

har försöksverksamheten givit en del erfarenheter angående organisation av

skolmåltiden. Särskilt bör framhållas vikten av att den arbetskraft, som handhar

inköp och matlagning för skolmåltiden, är kunnig och intresserad. Vidare

ger försöksverksamheten vid handen, att det är synnerligen önskvärt, att en

kvalificerad person, såsom i detta fall hemkonsulenten i länet, leder och övervakar

verksamheten. Vidare kan påpekas det anmärkningsvärda förhållandet,

att skillnaden mellan kostnaden för fullständig måltid, 53 öre per barn, och för

grötmåltid, 48 öre per barn, var så ringa. Dock torde detta förhållande sam

manhänga med kvalifikationerna hos arbetskraften i respektive skola, elev

antalet m. m.

Det synes vara önskvärt, att studier i fortsättningen bedrivas av skolmal

tidernas organisation och dess verkningar på barnens hälsotillstånd m. m.

Dessa studier böra handhavas av skolöverstyrelsen.

Vid befolkningsutredningens undersökning våren 1944 lämnades uppgifter

från 226 skoldistrikt angående den typ av skolmåltid, som utspisats under

höstterminen 1943. 122 distrikt lämnade uppgift angående kostnaden för skolmåltiden.

Av undersökningen framgick, att 64 procent av distrikten hade

lagad mat, medan 34 procent hade måltider bestående av mjölk, välling, gröt

etc. och resterande 2 procent oslofrukost. Lagad mat förekom i 80 procent av

dc distrikt, som haft statsbidrag, medan motsvarande tal för distrikt utan

statsbidrag var 57 procent. I rena landsbygdsdistrikt med statsbidrag förekom

lagad mat oftare än i stadsdistrikt.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. May.ts ''proposition nr 17Ji.

I genomsnitt synes priset för lagad mat ha legat vid 44 öre, medan grötmåltid

kostat 12 öre, mjölk-smörgåsmåltid 20 öre och oslöfrukost 35 öre. Kostnaden

för skolmåltiden växlar starkt även för samma kosttyp.

Efter en analys av detta material och de planer, matsedlar etc., som insänts

frän vissa distrikt, anser sig utredningen kunna konstatera, att skolmåltidernas

nuvarande omfattning i tämligen stor utsträckning icke motsvarar de krav,

man bör ställa på deni. Utredningen anser det vanskligt att bedöma vad detta

beror på men anför följande.

De ekonomiska möjligheter, som stå till buds, äro givetvis av grundläggande

betydelse. Dock garanterar ett rikligt anslag för måltiden icke, att den blir

kvalitativt tillfredsställande. Ytterligt viktigt torde vara, att intresse och

förståelse för skolmåltidens betydelse förefinnas hos dem, som lokalt bära ansvaret

för dess utformning. Vidare torde kvalifikationerna hos de personer,

sorn direkt handhava matsedelns detaljutformning, inköp och förvaring av

råvaror, tillagning och servering av maten, vara av stor betydelse. Lokalernas

utformning och arbetsutrustning spela även en betydande roll. Det är

omöjligt att med ledning av det förefintliga materialet angående skolmåltidens

nuvarande utformning avgöra, på vilka punkter det i de enskilda

fallen brustit beträffande ovannämnda faktorer. En samverkan av samtliga:

otillräckliga anslag, svårigheten att anskaffa lämplig personal och otillfredsställande

lokaler samt arbetsutrustning torde nog förekomma ganska allmänt.

Befolkningsutredningen diskuterar närmare de typer av skolmåltider, som

.skulle kunna ifrågakomma. Utredningen framhåller därvid, att en måltid,

bestående av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd, bäst syntes

motsvara de krav, som kunde ställas på skolmåltiden. Valet av rätter kunde

varieras efter livsmedelstillgång och man hade goda möjligheter att åstadkomma

en ur näringshygienisk och smaksynpunkt tillfredsställande måltid till relativt

lågt pris. Man kunde räkna med att priset för råvarorna uppginge till

40—50 öre per barn och måltid.

I de fall, där lokal- och personalfrågorna visade sig svårlösta, borde dock

under en övergångstid av 5 år någon form av modifierad oslofrukost (d. v. s.

mjölk, bröd, smör, pålägg, frukt eller grönsaker) eller måltid bestående av gröt

eller välling få serveras.

Utredningen anser det lämpligt, att förslag till typmatsedlar utarbetas samt

närings- och prisberäknas inom skolöverstyrelsen för varje läsår och utsändas

tillsammans med de anvisningar, som för övrigt kunna vara påkallade. Däremot

borde matsedlarna utformas i detalj av dem, som lokalt bära ansvaret

för skolbarnsbespisningen. Därvid borde man eftersträva en god anpassning

till ortens kostvanor, till olika årstider och tillgång på råvaror m. m.

Utredningen framlägger ett förslag till typmatsedel samt en matordning

tören skola under 4 veckor, där de uppställda kraven på näringsvärdet ansetts

väl tillgodosedda. Beträffande kostnaderna för en dylik skolmåltid, bestående

av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd, anför utredningen följande.

Priset har beräknats med ledning av genomsnittliga detaljhandelspriser

för hela landet för vintern 1944—45. Priset ligger vid cirka 50 öre per måltid.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kimgl. Maj:ts proposition nr 17Jf.

En beräkning av kostnaden för måltiden i högsta och lägsta, dyrort gav en

kostnad av 52 respektive 47 öre eller en prisskillnad på cirka 10 procent.

Då prisvariationer kunna vara betydande även med hänsyn till årstid, livsmedelstiUgång

m. m., synes det vara befogat att räkna med ett genomsnittligt

pris för hela landet. Vid en rationellt ordnad upphandling torde kostnaden för

råvaror kunna nedgå med cirka 10 procent. Man torde sålunda kunna räkna

med att genomsnittspriset för råvarorna till en näringshygieniskt tillfredsställande

skolmåltid bestående av en lagad rätt samt mjölk, smör och bröd

för närvarande ligger vid cirka 45 öre.

Befolkningsutredningen understryker slutligen vikten av att skolmåltiderna

anordnas för barnen varje läsdag. I många skolor anordnades skolmåltider endast

under en begränsad del av läsåret — t. ex. under vintermånaderna —

och i de skolor, där bespisningen redan nu omfattade större delen av läsåret,

började den först ett par veckor in på varje termin. Utredningen anser, att

några organisatoriska svårigheter icke syntes föreligga att igångsätta bespisningen

redan den första skoldagen varje läsår, och att den sedan borde fortgå

varje läsdag året igenom.

Remissyttranden.

Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot vad utredningen anfört angående

skolmåltidernas sammansättning och anordnande, men anser, att den föreskrivna

övergångstiden, då enklare måltider må serveras, med hänsyn till de

svårlösta lokal- och personalfrågorna är väl kort. Socialstyrelsen anser, att

skolmåltider även böra få anordnas i enlighet med annan matsedel, som av

skolöverstyrelsen godkännes. Medicinalstyrelsen har intet annat att erinra, än

att utarbetandet av typmatsedlar och särskilt eventuellt behövliga anvisningar

rörande dietkost syntes böra ske i samråd med medicinalstyrelsen. Statens

institut för folkhälsan anser det vara lämpligt, att uppgörandet av typmatsedlar

inom skolöverstyrelsen sker i samråd med institutet. Särskilt borde här

uppmärksammas nödvändigheten, att en god anknytning vunnes till rådande

lokala förhållanden, kostvanor m. m. På detta område besutte institutet

erfarenhet, som icke borde förbigås. Förste provinsialläkaren i Blekinge län

anser, att oslofrukosten, som ansåges enformig och föga aptitretande, icke

skulle få användas vid stora lokal- och personalsvårigheter.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser det tveksamt, huruvida den föreslagna

typmatsedeln kan komma till användning inom hela landet. Länsstyrelsen

anför bland annat följande.

På grund av olika klimatförhållanden i de nordliga och sydliga länen samt

de svårigheter, som säkerligen i många fall komma att uppstå, då det gäller

att till mera avlägset belägna skolmåltidslokaler transportera vissa i typmat

sedeln omnämnda matvaror (t. ex. fisk), synes det erforderligt, att typmatsedlar

av olika innehåll bli utarbetade.

Förste provinsialläkaren i Gävleborgs län anser det förkastligt, att måltider,

bestående av gröt eller välling skola få utspisas under en övergångstid,

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

enär en så sammansatt skolmåltid icke har något egentligt näringsfysiolo

giskt värde.

Svenska stadsförbundet anser, att utredningen gått onödigt långt i krav

på normalisering i fråga örn skolmåltidernas beskaffenhet såsom villkor för

statsbidrag. Härvidlag kunde och borde man säkerligen medge de lokala skolmyndigheterna

stor handlingsfrihet.

Kommittén för folkhälsa och folknäring i Västernorrlands län anför följande.

Den typmatsedel för fyra veckor, som utarbetats av befolkningsutredningen,

torde i stort sett fylla de krav, som man kan ställa på en sådan. Kom

mitten kan icke underlåta att fästa uppmärksamheten på de svårigheter, som

på många håll i vårt land komma att uppstå, när man skall omsätta detta

matsedelförslag i praktiken. Svårigheterna komma först och främst att uppstå

i samband med anskaffandet av råvarorna. Framför allt i Norrland brot

tas man med stora distributions- och lagringsproblem. Under vintermånaderna

är det på många platser i Norrland praktiskt taget omöjligt att anskaffa

t. ex. färsk fisk. Detsamma gäller (fast icke i lika hög grad) om t. ex.

inälvsmat och vissa grönsaker. Här komma många skoldistrikt att möta

oöverkomliga svårigheter. Det vore, enligt kommitténs mening, värdefullt,

om det norrländska distributions- och lagringsproblemet kunde allsidigt lipp

tagas till utredning.

Svenska provinsialläkarföreningen instämmer i utredningens uppfattning,

att skolmåltiderna böra bestå av en lagad rätt med mjölk, smör och bröd,

men är tveksam örn lämpligheten av medgivandet, att måltid, bestående algret

eller välling, skall få serveras under en övergångstid av högst 5 år.

Mjölk- och grynrätter vore icke tillfredsställande såsom enda kost och borde

icke tillåtas. Gröt och välling bör endast få förekomma enstaka dagar.

Svenska landsbygdens kvinnoförbund framhåller följande.

Beträffande möjlighet att erhålla statsbidrag endast för så kallad oslofrukost

och lagad mat men däremot icke för t. ex. smörgås och mjölk, kan

det ifrågasättas örn denna gränsdragning under övergångstiden är lycklig.

Skillnaden mellan å ena sidan gröt eller välling och å andra sidan t. ex.

varm mjölk är ju varken i fråga örn näringsvärde eller pris något att fästa

sig vid. Däremot är tillagningen av mjölk eller eventuellt mjölkchoklad enk

lare och kan lättare ske i flera etapper. Likaså ha vi kännedom örn att kostnaden

för denna enkla form av måltid avskräckt kommuner, som försöksvis

under ett eller annat år gått in för dylika.

Företagna undersökningar synas ha givit belägg för, att de skolmåltider,

som hittills serverats i skolorna, i tämligen stor utsträckning icke motsvarat

de krav, som bland annat ur näringshygienisk synpunkt böra ställas på dem.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag därför, att en effektivisering

och rationalisering av skolmåltiderna framför allt måste taga sikte på en

höjning av koststandarden. Det synes mig därför nödvändigt, att från stats

makternas sida nya och skärpta krav måste ställas på skolmåltidernas sam

mansättning och anordnande.

Oeparteunent-sehefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Majlis proposition nr 17 Jf.

Jag kan i huvudsak dela befolkningsutredningens uppfattning, att skolmåltiderna

hädanefter som regel böra bestå av en lagad rätt med mjölk, smör

och bröd. Det torde vara lämpligt att, såsom av utredningen föreslagits, skolöverstyrelsen

varje läsår till skoldistriktens förfogande ställer olika typmatsedlar

samt övriga råd och anvisningar. Jag förutsätter, att dessa typmat

sedlar av överstyrelsen utarbetas i nära samråd med medicinalstyrelsen, statens

institut för folkhälsan samt övriga på området sakkunniga. Självfallet

böra dessa matordningsförslag icke vara att uppfatta som absoluta

statsbidragsvillkor utan närmast som anvisningar örn den lämpligaste

kosten. Såsom befolkningsutredningen framhållit, böra matsedlarna i detalj

utformas av de lokala myndigheterna, varvid förutsättes anpassning till

ortens kostvanor, till olika årstider och tillgång på råvaror m. m. Härigenom

få skoldistrikten betryggande rörelsefrihet och kunna ordna matsedeln efter de

lokala förhållandena. I den mån de lokala matsedlarna på ett mera påtagbart

sätt avvika från de av skolöverstyrelsen föreslagna, synes mig dock

överstyrelsens godkännande erfordras. Jag är icke beredd att åt vederbörande

skolläkare medgiva rätt att fastställa matsedlar.

I likhet med befolkningsutredningen anser jag det ofrånkomligt, att enk

lare skolmåltider — oslofrukost, gröt eller välling — få serveras med bidrag

av statsmedel under den av mig föreslagna övergångstiden och försöksverksamheten

i de högre skolorna. Jag anser mig dock icke kunna biträda svenska

landsbygdens kvinnoförbunds uppfattning, att statsbidrag jämväl må utgå

enbart till bespisning med mjölk eller mjölkchoklad, då det synes mig som

örn de lokala svårigheterna icke kunna vara större än att en fullständig oslofrukost

bör kunna serveras barnen, varvid i så fall dessa icke blott få mjölk

utan även smörgås samt någon frukt.

VI. Statsbidrag till driftkostnader, inventarier

och lokaler.

1. Driftkostnader.

Befolkningsutredningen.

Nuvarande kostnadsfördelning. Befolkningsutredningen

lämnar till en början vissa statistiska uppgifter rörande den nuvarande fördelningen

av kostnaderna för skolbarnsbespisningen. Därav framgår, att

för läsåret 1942/43 utgått statsbidrag till 98 skoldistrikt eller ej fullt % av

de 332 distrikt, där bespisning varit anordnad. Ifråga om kostnaderna per

skattekrona hade av 84 stadsdistrikt icke något större kostnader för bespisningen

än 20 öre per skattekrona, över vilken gräns 45 landsbygdsdistrikt

återfunnos. Bland de senare distrikten voro de av skolbarnsbespisningen hårdast

tyngda att finna inom Norrbottens län. Sålunda hade exempelvis Jokk
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 17/t.

mokk, Övertorneå och Arvidsjaur respektive 95, 81 och 77 öre per skattekrona.

Utredningen konstaterar även, att de hittills utgående statsbidragen

endast i obetydlig grad varit ägnade att utjämna skattebördan mellan hjälpbehövande

och bättre ställda skoldistrikt.

Allmänna synpunkter. Befolkningsutredningen framhåller till

en början, att spörsmålet örn en rationell kostnadsfördelning mellan staten

och kommunerna fått allt större betydelse i och med den pågående utvecklingen

av den samhälleliga verksamheten. I samband härmed erinrar utredningen

örn att kommunalskatteberedningen (stat. off. utr. 1943: 43) ingående

behandlat denna fråga och uttalar sin anslutning till de allmänna tankegångar,

som beredningen givit uttryck åt. Därefter fortsätter utredningen:

De allra flesta av de nu utgående statsbidragen till olika slag av kommunala

anordningar äro så konstruerade, att de utgå med samma kvotdel av

kostnaderna eller med samma belopp till alla kommuner. Man tar sålunda

icke någon hänsyn till att i vissa kommuner behovet av åtgärder kan vara

större eller till att möjligheterna att bära de efter erhållande av statsbidrag

för kommunen kvarstående kostnaderna även vid relativt sett samma behov

kunna vara mindre än i andra kommuner. Följden härav blir, att fattigare

kommuner måste undvara eller i varje fall eftersätta åtgärder, som

inom bättre ställda kommuner räknas såsom självklara kommunala angelägenheter,

men att de trots begränsningen av de kommunala utgifterna

nödgas påtaga sig bördor, vida tyngre och kännbarare än i de rikare kommunerna.

Därför synes det utredningen angeläget att, i fråga om statsbidragen

till kommunernas uppgifter av i huvudsak statlig karaktär, söka åstadkomma

en gradering med hänsyn till de olika kommunernas bärkraft.

Utredningen erinrar om, att gradering av statsbidragen i vissa fall förekommer

redan för närvarande men att denna i allmänhet — såsom beträffande

de hittills utgående bidragen till skolbarnsbespisningen — grundar sig

på utdebiteringens storlek. Utredningen anser emellertid, att utdebiteringen

icke är en tillfredsställande norm för mätande av kommunernas bidragsbehov.

Beträffande sin principiella uppfattning i fråga om fördelningen av kostnaderna

för skolmåltider mellan stat och kommun anför befolkningsutredningen:
Om

det är fråga örn en uppgift av statlig natur, varmed här åsyftas en

sådan uppgift, som är av betydelse för landet i dess helhet, torde det principiellt

riktiga vara, att staten omhänderhar och bekostar den därmed förknippade

verksamheten. Därigenom skulle en likformig utbyggnad av verksamheten

kunna komma till stånd i hela riket, samtidigt som de för verksamheten

erforderliga medlen kunde uttagas efter de för statsbeskattningen

gällande grunderna. Beträffande ett betydande antal samhällsuppgifter skulle

detta emellertid medföra avsevärda olägenheter, i det att verksamheten

skulle undandragas den i kommunerna förefintliga förtrogenheten med lokala

förhållanden, vilken är av stort värde främst vid handhavande av socialvårdande

uppgifter. Även det förtjänstfulla arbetet av kommunala förtroendemän

skulle inskränkas eller försvinna. Utredningen betonar, att den

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 1 sami. Nr 17/+.

0

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

kommunala självstyrelsen enligt dess mening visat sig så värdefull i vårt

samhällsliv, att den så långt detta är möjligt bör bibehållas. Vad skolbarnsbespisningen

beträffar synes en samverkan mellan staten och kommunerna

praktiskt taget ofrånkomlig. Ehuru vissa enhetliga krav på bespisningen

måste ställas, kunna nämligen de för bespisningen erforderliga olika anordningarna

icke utformas efter någon i alla kommuner ensartad linje. Det bör

i stället anförtros kommunerna att var för sig i enlighet med allmänna direktiv

från statlig myndighet finna den för kommunens speciella förhållanden

mest lämpade formen.

Örn sålunda kommunerna skola vara de som närmast svara för skolbarnsbespisningen,

måste även en del av kostnaderna vila på kommunerna. Denna

del bör å ena sidan vara så stor, att kommunerna iakttaga nödig sparsamhet,

men får å andra sidan icke vara större än att även kommuner med mindre

god ekonomi mäkta bära den utan oskäliga uppoffringar. För att fylla dessa

villkor måste statsbidragssystemet tydligen uppbyggas med utgångspunkt

från en på kommunerna vilande andel, som per skattekrona räknat är såvitt

möjligt lika stor för kommunerna, dock endast i den mån kommunerna ha

en relativt sett jämförlig utbyggnad av barnbespisningen. Statens intresse

sträcker sig nämligen icke längre än att en viss angiven minimistandard uppnås

i kommunerna. De kommuner, som hålla en högre standard än som

kräves av staten, bereda sina medlemmar större förmåner än normalt. Överstandarden

blir då en kommunal men icke statlig angelägenhet och bör icke

föranleda bidrag från statens sida.

Befolkningsutredningens förslag. Med utgångspunkt

från angivna allmänna synpunkter har befolkningsutredningen framlagt förslag

till statsbidrag för anordnande av skolmåltider såväl vid folkskolor som

vid högre skolor i två förslag till kungörelser, vilka fogats såsom bilagor till

betänkandet.

Beträffande innebörden av det förordade statsbidragssystemet anför utredningen

följande.

Utredningens statsbidragssystem grundar sig på kommunernas bärkraft,

uttryckt i antalet skattekronor per invånare. Utredningen utgår från förhållandena

i en s. k. normalkommun. Som sådan kommun betecknas den som

har ett skatteunderlag av 10 skattekronor per invånare (normalskatteunderlag).

För normalkommunen föreslår utredningen ett statsbidrag å 80 procent

av kostnaderna för skolmåltiderna och sålunda en på kommunen vilande

andel motsvarande 20 procent. I samma mån som skatteunderlaget i en

kommun avviker från normalskatteunderlaget, skall även kommunandelen

variera. Har sålunda en kommun 5 skattekronor per invånare, skall denna

kommun ha en hälften så stor kommunandel som normalkommunen eller

10 procent av kostnaderna. Har å andra sidan en kommun dubbelt så gott

skatteunderlag som normalkommunen, skall dess andel vara två gånger

20 eller 40 procent av kostnaderna. Statsbidraget blir sålunda för de båda

tänkta kommunerna respektive 90 och 60 procent. Bidragssystemet är alltså

så konstruerat, att kommunandelen blir direkt proportionell mot antalet

skattekronor per invånare. Procenttalet för denna andel erhålles på så sätt

att antalet skattekronor per invånare multipliceras med 2. Man finner då,

att, om skatteunderlaget når upp till 50 skattekronor per invånare, kom
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174•

munandelen stiger till 100 procent och något bidrag sålunda icke längre

utgår. Självfallet finge en ytterligare stegring av skatteunderlaget icke föranleda

en motsvarande ökning av kommunandelen, eftersom vederbörande

kommun då skulle behöva själv bestrida alla kostnader för verksamheten

och därutöver betala in till staten visst belopp. Om man bortser från sistnämnda

slag av kommuner (för närvarande finns icke någon kommun med

så högt skatteunderlag), innebär utredningens förslag, att en kommuns

kostnad per skattekrona för skolbarnsbespisningen i princip blir lika hög,

oavsett vilket skatteunderlag kommunen har.

Utredningen framhåller, att det föreslagna normalskatteunderlaget, 10

skattekronor per invånare, icke synnerligen nära ansluter sig till de för närvarande

rådande faktiska förhållandena. Utredningen anser emellertid talet

10 vara synnerligen ändamålsenligt, i det att beräkningarna bleve mycket

enkla. Överhuvudtaget verkade ett för flera år fastställt tal i motsats till

ett årsmedeltal konjunkturutjämnande ur kommunernas synpunkt.

Utredningen anser sig kunna göra gällande, att skatteunderlaget, sådant

det tar sig uttryck i de faktiska taxeringarna, är en i stort sett objektivt

riktig mätare av kommunernas bärkraft.

Utredningen ingår vidare på frågan, huruvida kalenderåret eller redovisningsaret

(tiden den 1 juli—30 juni) skall utgöra enhet för bidragsberäknandet

och förordar, att bidraget beräknas efter redovisningsårets kostnader.

Såsom skatteunderlag skall enligt förslaget anses de skattekronor och

-ören, som upptagits i taxeringslängden för det kalenderår, som går till ända

den 31 december det redovisningsår, för vilket bidrag sökes. Vid beräknandet

av skatteunderlaget per invånare i kommunen skall invånarantalet

sistnämnda dag vara avgörande.

Befolkningsutredningen ingår därefter på frågan om bidragsunderlaget och

framhåller, att man kan beräkna bidraget antingen i förhållande till de verkliga

kostnaderna eller också i förhållande till en på förhand bestämd kostnad

per måltid. Utredningen stannar för det senare alternativet och anför till stöd

härför följande.

Örn man kunde antaga, att alla kommuner skulle hålla samma standard

å skolbarnsbespisningen och iakttaga samma sparsamhet vid uppgiftens

handhavande, skulle ett utmätande av bidragen i förhållande till de verkliga

kostnaderna ge ett tillfredsställande resultat. Detta skulle bland annat

medföra, att kommuner, som hade högre kostnader än normalt på grund

av förhållanden, över vilka de icke kunde råda, finge åtminstone en del av

merkostnaderna ersatt av staten. Utredningen anser emellertid möjligheten

av en på nämnt sätt likordnad verksamhet helt utesluten. Snarare torde

vissa skiljaktigheter vara ofrånkomliga såväl beträffande standarden som i

fråga om det ekonomiska handhavandet av uppgiften. Ett statsbidragssystem,

som byggde på de verkliga kostnaderna, skulle därför komma att

i viss mån premiera de kommuner, som icke visade nödig ekonomisk omsorg

eller som beredde sina medlemmar större förmåner än avsett.

Ett bidragssystem med på förhand bestämda kostnader, för vilka bidrag

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 17.!h

skulle utgå, är icke förenat med några sådana olägenheter, eftersom bidragsbeloppen

i stort sett skulle vara oberoende av kommunernas åtgärder. De

kommuner, där slöseri förekomme eller där extra, lokala förmåner bereddes

skolbarnen, finge med ett sådant system själva bära följderna av sitt handlande.

Å andra sidan skulle de kommuner, som med omsorg och planmässighet

handhade uppgiften, ensamma få draga fördelen härav. Man skulle med

andra ord befrämja en sund kommunal hushållning och därmed bidraga till

att lösa ett av de överhuvudtaget svåraste problemen i fråga örn statsbidrags

utmätande, nämligen det som sammanhänger med att en part har

att besluta utgifter och en annan att bära huvuddelen därav. Såsom en fördel

hos detta senare alternativ kan också antecknas, att den statliga kontrollen

kunde göras mindre omfattande, i det att den endast behövde inriktas

på bespisningens utformning och icke på bespisningskostnaderna. Beräkningarna

av statens totalandel i kostnaderna skulle vidare kunna ske

med större säkerhet.

Vad bidragsunderlagets storlek beträffar, föreslår utredningen för landets

samtliga kommuner 50 öre per lagad måltid. För de kommuner, som under

en övergångstid av 5 år efter statsbidragsbestämmelsernas ikraftträdande

utspisa s. k. oslofrukost respektive gröt eller välling, anser utredningen

bidrag böra utgå efter ett bidragsunderlag, som bestämmes till respektive

35 och 20 öre per måltid.

Vidare föreslås, att om i bespisningen deltagit lärjunge från annan kommun,

skolkommunen skall erhålla ersättning med 50 öre per måltid från

hemortskommunen, under förutsättning att denna fattat beslut om anordnande

av skolbarnsbespisning.

Alternativt förslag. Utredningen redovisar även ett alternativt

förslag, som utredningen dock ej velat tillstyrka. Detta alternativ, som i

vad avser de valda talen konstruerats med hänsyn till förhållandena i folkskolan,

innebär följande.

För varje kommun skulle för redovisningsår fastställas en normalkostnad

för skolbarnsbespisningen, motsvarande 8 kronor per invånare i kommunen.

Å normalkostnaden skulle så beräknas ett normalbidrag med bidragsprocenten

graderad efter skatteunderlaget på sätt tidigare utvecklats. Därest antalet

skolmåltider under året för bidragsberättigande barn överstege det tal,

som erhölles genom att multiplicera antalet invånare i kommunen med 16,

skulle till kommunen utgå bidrag, utöver normalbidraget, med 50 öre för

varje överstigande måltid. Örn å andra sidan antalet ifrågavarande skolmåltider

understege nyssnämnda tal, skulle kommunen erhålla så stort

bidrag, som återstode, sedan normalbidraget reducerats med 50 öre för varje

understigande måltid.

De här använda talen ha framräknats med utgångspunkt från det nuvarande

antalet barn i folkskolan, som utgör omkring 525 000, d. v. s. i runt

tal 8 procent av antalet invånare i riket. Med 200 läsdagar per år motsva
g
rar

detta för året ett genomsnittligt antal skolmåltider av X 200 eller

16 per invånare. Efter 50 öre per måltid blir normalkostnaden i sin tur 8

kronor per invånare.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utredningen framhåller, att ett konsekvent tillämpande av de principer,

som utredningen funnit riktiga, skulle kräva en gradering även med hänsyn

till de objektiva faktorer, vilka påverka kostnaderna. Det refererade

alternativet skulle, i den mån bruttokostnaderna per måltid i olika kommuner

vore lika stora, medföra en exakt lika hög utdebitering för skolmåltiderna

i de olika kommunerna utom i de fall, då antalet i bespisningen deltagande

barn vore så lågt eller antalet skattekronor så högt, att statsbidrag icke alls

komme att utgå. Vid en bruttokostnad av 50 öre per måltid hade kommunerna

behövt bidraga, med 16 öre per skattekrona.

Att utredningen trots detta icke ansett sig kunna förorda detta alternativ

sammanhängde med att samordnandet av bidragen för folkskolans bespisning

och bidragen för bespisningen i de högre skolorna skulle erbjuda,

stora svårigheter och olägenheter. Härom uttalar utredningen följande:

Det kan enligt utredningens mening icke komma ifråga att för bestämmande

av bidragsbehovet i en kommun, där högre skola finnes, utan vidare

sammanslå antalet måltider, som utspisats i folkskolorna med dem som utspisats

i den högre skolan samt därefter jämställa den härvid erhållna måltidsfrekvensen

med den som finnes i kommuner utan högre skola. Därigenom

skulle kommuner med högre skolformer i allmänhet komma i den ställningen,

att de icke till någon del behövde bestrida kostnaderna för t. ex.

läroverkselevernas skolmåltider. Dessa kostnader skulle i stället komma

att helt vila å staten. Sådana kommuner intaga redan nu en företrädesställning

framför andra kommuner, därigenom att de med bidrag från statens

sida kunna bereda sina skolbarn de betydande förmåner, som fortsatt utbildning

i hemorten utgör. Att då ytterligare accentuera skillnaden mellan dessa

och de i detta avseende mindre gynnade kommunerna skulle innebära ett

alltför grovt åsidosättande av den princip, varpå hela det ifrågasatta bidragssystemet

bygger, nämligen att lika stora förmåner i kommunerna skola föranleda

lika helg utdebitering.

Å andra sidan är utredningen icke övertygad örn det riktiga i att vid bestämmandet

av måltidsfrekvensen helt utesluta skolmåltiderna för de högre

skolornas elever. Motiv härför kunde givetvis finnas i de nyss omnämnda

förmånerna i t. ex. läroverkskommunerna. Det synes emellertid utredningen

föga rationellt att vid bestämmande av de för en viss verksamhet utgående

speciella statsbidragen söka för vissa kommuner åstadkomma en minskning

av bidragen, enbart av den anledningen att de berörda kommunerna på ett

annat verksamhetsområde intoge en gynnad ställning. Ett sådant sammankopplande

av olika samhällsuppgifter bör endast förekomma, då fråga är

örn en allmän skatteutjämning, vilket här icke är fallet.

Det skulle med de angivna utgångspunkterna bli nödvändigt att göra en

uppdelning av de högre skolornas elever, så att en del jämställdes med

folkskolans barn och de övriga fördes till en annan kategori, för vilken särskilda

bidragsbestämmelser skulle gälla. En dylik uppdelning kunde lämpligen

icke ske på annat sätt än att till den förra kategorien hänfördes elever

i de skolpliktiga åldrarna. En sådan kategoriklyvning bleve dock knappast

rättvisande, bland annat beroende på att skolplikten icke är anknuten enbart

till vissa åldrar. Överhuvudtaget synes varje uppdelning av klientelet

för skolbarnsbespisningen i detta avseende till sina verkningar vara tvivelaktig,

och utredningen har icke heller velat inlåta sig härpå.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utredningen vill slutligen rörande en gradering med hänsyn bland annat

till skolmåltidsfrekvensen framhålla följande. Under utbyggnadsperioden för

skolbamsbespisningen skulle en dylik gradering innebära en spärr, som hade

den verkan, att kommunerna måste bygga ut verksamheten intill en viss

gräns, innan något som helst bidrag utginge. Denna gräns skulle variera i

förhållande till skatteunderlaget i kommunerna, så att gränsen bleve högre,

ju bättre skatteunderlaget vore. Utredningen vill icke ifrågasätta det ur

principiell synpunkt berättigade häri men håller före, att ett system, som

berättigar till bidrag, så snart verksamheten överhuvudtaget kommit

igång, ur psykologiska synpunkter har icke obetydliga fördelar, då man

önskar nå en snar effekt.

Utredningen uttalar i detta sammanhang vissa farhågor för, att det för

många kommuner med trängande behov av skolbarnsbespisning skulle möta

tekniska hinder att omedelbart upptaga en sådan verksamhet. Det kunde

därför inträffa, att under de första åren efter bestämmelsernas ikraftträdande

huvudparten av bidragen skulle komma att utgå till bättre ställda

kommuner. Ehuru dylika farhågor i och för sig icke synts utredningen vara

av den karaktär, att de borde påverka det principiella ställningstagandet

till statsbidragssystemet, ha de dock föranlett utredningen att belysa de tekniska

möjligheterna att inom det föreslagna systemets ram begränsa bidragen

till de bäst ställda kommunerna. Utredningen visar, att en begränsning

av normalbidragsprocenten till respektive 75, 60 och 50 procent skulle från

bidrag utestänga kommuner med skatteunderlag uppgående till eller överstigande

respektive 40, 25 och 20 skattekronor per invånare. Då utredningen

emellertid ansåge det vara ytterst angeläget, att kommunerna redan från

början stimulerades att så långt möjligt vore igångsätta skolbarnsbespisning,

och vidare funne högsta möjliga bidrag till denna närmast statliga uppgift

vara nödvändiga för tillgodoseende av rättvisa landets olika invånare

emellan, ansåge sig utredningen icke böra förorda någon minskning av

bidragen ens under en övergångstid.

Utredningen sammanfattar sin uppfattning örn det föreslagna bidragssystemet

på följande sätt:

En sådan gradering av statsbidragen till kommunerna är ur rättvisesynpunkt

tillfredsställande, i det att kommunerna därigenom beredas likartade

förutsättningar att fullgöra sina uppgifter. Detta är av särskild vikt, då

fråga är om en uppgift av statlig karaktär, d. v. s. en sådan som är av intresse

för landet i dess helhet.

Ur effektivitetssynpunkt har systemet betydande fördelar. De kommuner,

som ha ett svagt skatteunderlag och som på grund därav nödgas hålla de

egna utgifterna på en låg nivå, sättas genom graderingen i stånd att på ett

likvärdigt sätt och i stor sett för samma kostnad per skattekrona, som bättre

ställda kommuner fullgöra den ur statens synpunkt önskvärda uppgiften.

Omvänt är ett efter skatteunderlaget graderat statsbidrag ägnat att för

kommuner med gott skatteunderlag befrämja sparsamlietsintresset, eftersom

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts -proposition nr 17 Jf
dessa

kommuner på grund av graderingen få vidkännas en högre egen kostnad

än vid ett ograderat bidrag.

Genom graderingen tillgodoses även skatteutjämningssynpunkter. Erfarenheten

visar nämligen att, även örn de av kommunerna uttaxerade beloppen

äro per invånare räknat mycket varierande, den allmänna tendensen

går i den riktningen, att kommuner med låg utdebitering ha gott skatteunderlag,

medan de hårt skattetyngda kommunerna äro sådana, som ha

svagt skatteunderlag och som därför skulle draga den största fördelen av

en gradering.

Vad speciellt gäller det av utredningen föreslagna statsbidraget till skolmåltider

tillkomma vissa fördelar, som sammanhänga med att bidraget bestämmes

i förhållande till fasta, på förhand bestämda kostnader. Följande

må här framhållas.

Det förhållandet, att kommunernas verkliga kostnader icke röna inflytande

på statsbidragets storlek, tillför systemet ytterligare ett sparsamhetsbefrämjande

moment, verksamt för alla kommuner. Varje för uppgiftens fullgörande

onödig utgift kommer härigenom att helt åvila kommunens egna

medlemmar.

Den statliga kontroll, som måste åtfölja ett system med betydande statsbidrag,

behöver icke inrikta sig på kommunernas kostnader utan kan inskränka

sig till frågan örn den föreliggande standarden är tillfredsställande.

Överhuvudtaget kan sägas, att ett bidragssystem, där bidraget är graderat

efter skatteunderlaget och där detsamma bestämmes med hänsyn till kostnader,

vilka icke påverkas av kommunernas åtgöranden, innebär den enda

framkomliga vägen att förena statligt inflytande över den kommunala verksamheten

av allmänt samhällsintresse med bevarad kommunal självstyrelse.

Remissyttranden.

Frågan om att lägga alla kostnader för bespisningsverksamheten

på staten har berörts i några yttranden.

Statskontoret uttalar, att ett konsekvent fasthållande vid uppfattningen

av skolbarnsbespisningen såsom en huvudsakligen statlig uppgift även hade

fordrat, att kommunerna befriades från kostnaderna därför, men finner

självt detta näppeligen möjligt med hänsyn till att anordnandet av skolmåltider

icke gjorts obligatoriskt för kommunerna.

Norrlandskommittén, vilken liksom befolkningsutredningen anser a.tt skolmåltidsverksamheten

till sin natur huvudsakligen är en statsangelägenhet,

finner skäl tala för att staten skulle påtaga sig hela kostnaden. Med hänsyn

till att bidraget enligt utredningens förslag skulle anknytas till en beräknad

kostnad per måltid, syntes kommunernas sparsamhetsintresse icke behöva

påverkas härav. Kommittén har dock icke funnit anledning framlägga förslag

i sådan riktning.

Några kommuner ha direkt uttalat sig för att staten ensam borde stå för

alla kostnader men icke utvecklat någon argumentering härför.

Att det för skolmåltidsverksamheten bör utgå statsbidrag såväl

för folkskolans som de högre skolornas elever har enhälligt

tillstyrkts av dem som yttrat sig härom. Särskilt har förslaget härom

mötts med tillfredsställelse från de högre skolornas sida.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Marits ''proposition nr 17/h

I en del yttranden har ifrågasatts, att statsbidrag skulle utgå för bespisning

även i andra lokaler än skolans.

Länsstyrelsen i Västerbottens län uppger, att på sina håll i länet, där skolbarnsbespisning

förekomme, ett entreprenadsystem utvecklat sig, så beskaffat

att barnen bereus tillfälle att mot betalning intaga måltider i enskilt

hem. Därest en måltid, likvärdig med den av utredningen föreslagna,

kunde erhållas på detta sätt, ifrågasatte länsstyrelsen, örn icke en dylik bespisningsform

borde övervägas vid en del mindre skolor, oaktat kostnaderna

i för länsstyrelsen kända fall avsevärt överstege den medelkostnad varmed

utredningen räknat.

Åsele socken i Västerbottens län anför, att av skoldistriktets 23 skolor 12

beräknades ha ett barnantal understigande 15 och att det borde vara tillåtet

för skoldistriktet att, liksom hittills praktiserats, helt anförtro utspisningen

åt enskilda hem vid skolor med ringa barnantal.

Rektorn vid högre allmänna läroverket i Linköping uttalar, att det för de

högre skolornas del måhända vore rationellare och enklare att gå vidare på

den väg, som statsmakterna redan slagit in på, nämligen att ge stipendier

för bidrag till frukostkostnaderna. Sådana stipendier

vore för närvarande visserligen förbehållna lärjungar från landsbygden, men

det syntes icke vara någon svårighet att utsträcka möjligheten att erhålla

sådana till samtliga de kategorier, som befolkningsutredningen i första hand

avsett. De stipendierade kunde på mjölkbarer, inackorderingsställen och dylikt

intaga sin frukost. Man skulle därigenom undvika massbespisning med

dess nackdelar. Under alla förhållanden vore det lämpligt att ett sådant

system tillämpades under en icke alltför kort övergångstid.

Utredningens förslag om gradering av statsbidraget efter

kommunernas bärkraft har med enstaka undantag mötts med

allmänt gillande. Bland de kritiska uttalandena mot utredningens uppfattning

härutinnan märkas följande.

Överståthållarämbetet uttalar, att de av Stockholms stads kammarkontor

i dess yttrande framställda erinringarna syntes vara värda beaktande.

Stockholms stads kammarkontor anför inledningsvis en bestämd erinran

mot att statsbidragets storlek skulle bestämmas efter vissa skatten t jämningsgrunder

och yttrar vidare bland annat följande.

Det måste enligt kammarkontorets uppfattning vara ett oeftergivligt krav,

att skatteutjämningsproblemet blir föremål för en enhetlig lösning i ett

sammanhang. Synpunkter av sådan art ha tidigare med stor skärpa framförts

av bland annat folkskoledirektionen och svenska stadsförbundets styrelse

i utlåtande över 1945 års folkskolesakkunnigas förslag angående statsbidrag

till byggnader vid folkskoleväsendet.

Ehuru vid den fortsatta behandlingen någon hänsyn icke togs till folkskoledirektionens

synpunkter, anser kontoret, att staden även i förevarande

sammanhang måste bestämt hävda motsvarande synpunkter. Det synes alldeles

uppenbart, att en fortsättning av metoden att så att säga bitvis och

osammanhängande införa statsbidragsbestämmelser av skatteutjämnande

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

verkan kommer att omöjliggöra avsikten att lösa skatteutjämningsproblemet

efter entydiga riktlinjer och att verkligen få ett fullt medvetet grepp

örn situationen. Det är icke minst viktigt för kommunerna att skatteutjämningsfrågan

redovisas i ett sammanhang. Den använda metoden gör det

ej möjligt att överblicka den totala verkan av olika statsbidragsbestämmelser

av skatteutjämnande innebörd och försvårar därmed att i ett sammanhang

redovisa stadens synpunkter.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län åberopar ett yttrande av stadsfullmäktige i

Trollhättan och anser det böra övervägas, örn icke ett statsbidragssystem,

byggt på ett ograderat bidrag till lämplig procent, vore att föredraga.

I det åberopade yttrandet av Trollhättans stadsfullmäktige uttalas bland

annat följande:

Det av befolkningsutredningen föreslagna statsbidragssystemet är icke

av beskaffenhet att lämna alla kommuner det ekonomiska stöd, som erfordras

för den av utredningen förordade utbyggnaden av skolmåltiderna. Befolkningsutredningens

statsbidragssystem, enligt vilket statsbidragen skola

utgå i förhållande till antalet skattekronor inom kommunen, är synnerligen

bestickande, men vid närmare granskning skall man finna, att systemet icke

medför avsedd rättvisa kommunerna emellan. Systemet bygger på den principen,

att varje utgiftsändamål skall medföra samma utgift per skattekrona

för de olika kommunerna, oavsett vilket skatteunderlag kommunerna hava.

Emellertid äro utgiftsändamålens antal betydligt större i tätorterna än i

övriga kommuner. Befolkningsutredningens statsbidragssystem medför med

nödvändighet, att den sammanlagda utdebiteringen blir högre i tätorterna

än i övriga kommuner.

En övergång till befolkningsutredningens statsbidragssystem skulle åstadkomma

sådan ökning i tätorternas ekonomiska bördor, att tätorternas möjlighet

att genomföra önskvärda sociala reformer minskas.

Svenska stadsförbundet anför:

Styrelsen hyser — såsom den tidigare framhållit i andra liknande sammanhang

— starka betänkligheter mot att statsbidrag till kommunerna för

speciella samhällsuppgifter graderas i skatteut jämnande syfte utan beaktande

av skatteutjämningsproblemet i hela dess vidd. Redan den omständigheten,

att man anser sig kunna göra denna gradering olika för varje särskilt

ändamål utan någon som helst motivering för att man väljer den ena

eller andra graderingen, torde visa att man härvid kommit in på ett godtyckligt

förfarande. Styrelsen, som till fullo beaktar behovet av skatteutjämnande

åtgärder, kan beträffande den nu föreslagna bidragsgraderingen endast

uttala att denna icke utformats efter rationella grunder.

Nacka kommunalfullmäktige ifrågasätta likaledes lämpligheten av att

varje statsbidrag skall användas som skatteutjämningsinstrument och anföra

vidare:

Då den fria skolmåltiden icke göres obligatorisk för kommunerna, kan befaras,

att kommuner med ett gott skatteunderlag men med stora utgifter

för olika ändamål komma att uraktlåta att införa barnbespisning i skolorna

eller föredraga att uttaga avgifter från eleverna framför att erhålla ett alltför

begränsat statsbidrag.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

Drätselkamrarna i Linköping och Norrköping yrka under anförande av

enahanda eller liknande skäl, att bidragsprocenten skall vara densamma

för alla kommuner, som anordna bespisning.

Övriga hörda myndigheter ha förklarat sig dela utredningens principiella

grundsyn på statsbidragsfrågan eller ha lämnat densamma utan erinran.

I fråga örn utformandet av ett statsbidragssystem med utgångspunkt från

en gradering efter den ekonomiska bärkraften ha meningarna däremot varit

något mer delade. I det övervägande flertalet yttranden tillstyrkes dock en

gradering efter skatteunderlaget.

Skolöverstyrelsen yttrar:

Att statsbidragen till skolbarnsbespisningen graderas med hänsyn till kommunernas

ekonomiska bärkraft, finner överstyrelsen riktigt. Det av utredningen

föreslagna statsbidragssystemet synes överstyrelsen väl avvägt. Särskilt

vill överstyrelsen framhålla den fördelen bos detsamma, att det synes

mycket enkelt i tillämpningen. Enligt överstyrelsens mening är det synnerligen

viktigt, att de kommunala myndigheterna redan från början veta, vilka

kostnader som komma att åvila skoldistrikten vid införande av allmän skolbarnsbespisning.

Att man här frångått systemet med latituder, måste betraktas

som fördelaktigt.

Statskontoret säger sig ha funnit det föreslagna statsbidragssystemet vara

i och för sig ändamålsenligt och rättvisande.

Av länsstyrelserna ha, de flesta icke haft något att anföra mot det föreslagna

systemet. Dock anför länsstyrelsen i Södermanlands län viss reservation.

Länsstyrelsen säger sig dela uppfattningen att ett statsbidragssystem,

grundat på kommunernas bärkraft med en fixerad bidragsprocent för normalkommunen,

vore det mest tillfredsställande. Huruvida den lösning, som

systemet erhållit i betänkandet, vore den ur olika synpunkter mest lämpliga,

torde emellertid näppeligen kunna bedömas enbart på grundval av det

nu föreliggande materialet utan syntes böra prövas i ett vidare sammanhang.

Svenska landskommunernas förbund vill särskilt uttrycka sin tillfredsställelse

över att statsbidragen till skolmåltiderna och till inventarier i skolmåltidslokalerna

skola bliva graderade efter skoldistriktens ekonomiska bärkraft,

sådan denna avspeglas i antalet skattekronor per invånare. Styrelsen

uttalar i detta sammanhang, att det vore synnerligen önskvärt, att en motsvarande

gradering inom en ej alltför avlägsen framtid infördes beträffande

övriga statsbidrag för skolväsendet.

Bland övriga, som tillstyrkt utredningens förslag, må nämnas 1945 års

folkskolesakkunniga, svenska fattigvårds- och bamavårdsförbundet, landsorganisationen

och kooperativa förbundet.

Anmärkningarna mot den utformning, som utredningens förslag erhållit,

synas i ett par fall basera sig på att taxeringarna icke skulle vara likformiga

i olika delar av landet.

Sålunda uttala Nyköpings stadsfullmäktige, att antalet skattekronor per

invånare i stort sett torde vara en riktig måttstock på den ekonomiska bär
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 17/h

kraften hos kommuner av likartad beskaffenhet. Däremot bleve en dylik

jämförelse mellan en stadskommun och en landskommun ofta missvisande

på grund av dels att ortsavdragen icke motsvarade de högre levnadskostnaderna

å en dyrort och dels att naturaförmånerna i allmänhet uppskattades

lågt på landsbygden.

De myndigheter i övrigt, som ställt sig i viss mån kritiska mot det föreliggande

förslaget, ha i allmänhet ansett, att skatteunderlaget icke ensamt

vore en lämplig norm för bestämmandet av en kommuns ekonomiska bärkraft.

I en del yttranden har tillstyrkts det av utredningen behandlade

alternativet 2, vilket innebär en gradering jämväl med hänsyn

till skolbarnsfre k vensen.

Socialvårdskommittén uttalar sålunda, att utredningens förslag tillgodosåge

skäliga anspråk på hänsynstagande till vederbörande kommuns ekonomiska

bärkraft, men ville hemställa, att frågan örn statsbidragsgrunderna

toges under förnyat övervägande i syfte att möjliggöra hänsynstagande till

det relativa antalet skolmåltider i kommunen. Kommittén hade därvid särskilt

haft i tankarna de barnrika, vidsträckta och högt skattetyngda norrlandskommunerna,

i vilka ordnandet av skolbarnsbespisning vore särskilt

av nöden men där utredningens förslag mindre underlättade detta än på

andra håll.

Norrlandbskommittén framhåller att, såsom utredningens egna beräkningar

utvisade, de barnrika kommunerna i Norrbottens län vid en gradering enbart

efter skatteunderlaget skulle belastas med mer än 50 procent högre

kostnader per skattekrona än kommuner med mera normalt skatteunderlag.

Efter att ha refererat utredningens invändningar mot alternativet 2 fortsätter

kommittén:

Norrlandskommittén kan icke finna, att anförda omständigheter äro av

den natur, att de i och för sig böra föranleda allvarligare betänkligheter mot

ett genomförande av förslaget. Redan nu torde gälla, att den huvudsakliga

delen av de löpande kostnaderna för den högre undervisningen åvilar statsverket.

Den omständigheten att anstaltskommunernas invånare i större utsträckning

än andra kunna draga fördel av undervisningen torde knappast

i någon större utsträckning ha föranlett ett överflyttande av de löpande

kostnaderna (exempelvis av lönekostnaderna) från statsverket till kommunen.

Dessutom bör det beaktas, att en stor del av eleverna vid de ifrågavarande

högre skolorna äro bosatta utom anstaltskommunen (för närvarande

omkring % av läroverkseleverna). För dessa elever synas kostnaderna

i varje fall icke böra bäras av anstaltskommunen. Man synes även i

den mån fråga är örn elever i skolpliktig ålder knappast kunna ifrågasätta

någon annan fördelning av kostnaderna för kommunens egna elever i högre

skolor än av kostnaderna för folkskolebarnen. Slutligen torde man icke

böra överdriva risken för att utbyggnaden av verksamheten icke skulle

kunna ske tillräckligt snabbt, därför att statsbidraget blir lägre under den

5-åriga utbyggnadsperioden. Dels innebär ju bestämmelsen, att kommunerna

få stort intresse av att verksamheten snarast blir fullt utbyggd, och

dels synas möjligheterna till en snabb utbyggnad ingalunda vara oöverstigliga.

Kommittén erinrar i detta sammanhang örn utredningens uttalande,

att erfarenheten utvisat, att svårigheterna icke äro särskilt stora, där intresse

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 17lh

för saken förelegat och där man verkligen givit sig i kast med problemen.

Det har sålunda framhållits, att, trots stora lokala svårigheter, närmare

90 procent av skolbarnen i Medelpad kunnat få deltaga i skolmåltiderna.

För övrigt synas de senast berörda svårigheterna i avsevärd grad kunna

motverkas av en bestämmelse, att minskning av normalbidraget på grund

av att antalet måltider per invånare understege normalantalet icke skulle

äga rum under utbyggnadsperioden. Med en dylik komplettering av övergångsbestämmelserna

synes man sålunda enligt kommitténs mening kunna

låta anstaltskommunen i sin ansökan om statsbidrag inräkna samtliga elever

i sådana högre skolor, till vilka bidrag skall utgå, oavsett deras ålder och

oavsett örn de äro skrivna i kommunen eller icke.

Örn man emellertid sknlle anse, att ett dylikt förfarande skulle medföra

alltför långt gående fördelar för kommuner med högre undervisningsanstalter,

synes det även framkomligt att, såsom befolkningsutredningen antytt,

verkställa uppdelning av de högre skolornas elever, så att de, som vore i

skolpliktig ålder, jämställdes med folkskolebarnen. För dessa båda kategorier

skulle då gemensamt beräknas statsbidrag enligt det här förordade

alternativet och för övriga elever statsbidrag enligt befolkningsutredningens

huvudförslag. För elever i högre skolor, som vore bosatta i annan kommun

än anstaltskommunen, skulle hemortskommunen söka statsbidrag.

Med hänvisning till det anförda föreslår norrlandskommittén, att statsbidraget

till skolmåltiderna skall beräknas med utgångspunkt från det av

befolkningsutredningen alternativt övervägda förslaget.

Kommittén ifrågasätter även en ytterligare modifikation och anför härom:

Emellertid bör uppmärksammas, att varken bestämmelserna i det av norrlandskommittén

förordade alternativet eller i befolkningsutredningens huvudförslag

i full utsträckning beakta kommunernas olika bärkraft. Bestridandet

av kommunandelen kan nämligen få mycket olika konsekvenser för

olika kommuner. I fråga om skolmåltiderna må framhållas, att kommunerna,

förutom utgifter för lokaler och inventarier, komma att fa vidkännas

icke obetydliga utgifter även för andra ändamål än själva matvarorna, nämligen

för personal, bränsle och dylikt. Särskilt i glest bebyggda trakter, där

verksamheten är spridd på ett stort antal mindre skolor, komma dessa kostnader

att ställa sig väsentligt mycket högre än i tättbebyggda trakter med

stora skolor som möjliggöra långtgående rationaliseringsåtgärder. Möjlighet

synes därför böra skapas för ett mera fritt hänsynstagande till kommunernas

allmänna ekonomiska ställning, än som är möjligt enligt något av de

båda förevarande förslagen. Kommittén får erinra örn att även det vid

1945 års höstriksdag beslutade statsbidragssystemet med avseende å byggnader

för folkskoleväsendet, som grundas på antalet skattekronor per invånare,

inom vissa gränser beaktar kommunens ekonomiska ställning i övrigt

samt dess ekonomiska och geografiska karaktär. Ett liknande system synes

med fördel kunna tillämpas i förevarande fall. Härvid torde den enklaste

metoden vara att giva den bidragsbeviljande myndigheten möjlighet att,

med hänsyn till särskilda av den bidragssökande kommunen åberopade omständigheter

av ovan angivna natur (varvid, som i det föregående anförts,

även livsmedelsprisernas variationer böra beaktas), höja den statsbidragsprocent,

efter vilken normalbidraget i varje särskilt fall skall beräknas, med

högst 10. Norrlandskommittén föreslår därför, att befolkningsutredningens

alternativa statsbidragsförslag kompletteras med en dylik bestämmelse.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174• 93

Vissa remissinstanser förorda en gradering — förutom efter skatteunderlaget

— med hänsyn till utdebiteringen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:

Att gradera statsbidragssystemet med hänsyn till de olika kommunernas

bärkraft synes länsstyrelsen lämpligt, men systemet bör dock icke enbart

grundas på kommunernas bärkraft uttryckt i antalet skattekronor per invånare.

Den ekonomiska bärkraften hos två kommuner med samma antal skattekronor

per invånare kan utan allt tvivel vara mycket olika och detta av

flera skäl. För ernående av största möjliga rättvisa vid utmätandet av statsbidrag

kommunerna emellan synes därför angeläget att jämväl andra hänsyn

få bli normgivande än kommuns ekonomiska bärkraft uttryckt i antalet

skattekronor per invånare. Att den kommunala utdebiteringen härvidlag

måste beaktas torde stå utom allt tvivel.

Härnösands stadsfullmäktige anföra liknande synpunkter:

Skatteunderlaget bör icke enbart läggas till grund för kommunens ekonomiska

bärkraft utan måste ställas mot kommunens utskylder och utgifter.

Det är nämligen icke alls säkert, att en kommuns utdebitering alltid är låg,

därför att samma kommun har stort eller relativt stort antal skattekronor.

Typiskt exempel härpå utgöra norrlandsstäderna i allmänhet och Härnösand

i synnerhet.

Ytterlännäs kommunalfullmäktige (Västernorrlands län) uttala sin tillfredsställelse

över de nya grunderna för statsbidraget men ha dock invändningar

att göra:

Kommunen kan dock icke underlåta att framhålla det önskvärda i att hänsyn

tages till, att ett och samma skatteunderlag icke med säkerhet har samma

värde i två olika kommuner eller ens i samma kommun under två skilda

år. Ett skatteunderlag av t. ex. 6 kronor pr invånare kan i den ena kommunen

vara mindre bärkraftigt som grund för utdebiteringen och lämna ett

väsentligt olika utfall av därpå baserad utdebitering och uppbörd än i en

annan kommun, och detta särskilt i den mån skillnaden i utdebiteringssatserna

ökar. Med hög utdebitering följer som regel ökad restantieprocent. Det

är därför av vikt att hänsyn tages jämväl till utdebiteringens och restantieprocentens

storlek.

I vissa yttranden förekomma mer allmänna uttalanden örn en vidsträcktare

gradering än utredningen föreslagit.

Gävle stads drätselkammare anser, att statsbidragssystemet borde modifieras

så, att statsbidragsprocenten för de ekonomiskt svagaste kommunerna

fastställdes till ett högre tal än det i befolkningsutredningens betänkande angivna.

Alternativt borde medgivas rätt för kommuner med ett litet antal

skattekronor per invånare att, efter särskild hemställan hos Kungl. Maj:t,

erhålla ett högre statsbidrag än det i allmänhet utgående.

Laholms stads drätselkammare framhåller, att kostnaden per skattekrona

trots differentieringen komme att variera betydligt och anser detta förhållande

nödvändiggöra cn komplettering av bidragsbestämmelserna. Kamma
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

ren ifrågasätter lämpliga spärregler, t. ex. så, att en kommuns kostnad per

skattekrona icke skulle komma att understiga 12 eller överstiga 18 öre per

skattekrona.

Normalbidragsprocentens storlek beröres endast i ett fåtal

yttranden. Förslag framställas örn såväl sänkning som höjning av densamma.

Statskontoret anför:

För sin del kan statskontoret icke finna tillfredsställande att normalbidragsprocenten

fixeras vid en högre nivå än riksdagen godtagit beträffande

statsbidraget till byggnader för folkskoleväsendet. Statskontoret får alltså föreslå,

att normalbidraget beräknas efter omkring 55 procent. Övergångsbestämmelser

av innehåll enligt det av utredningen utarbetade särskilda utkastet

böra enligt ämbetsverkets uppfattning ej komma i fråga. Det torde nämligen

vara omöjligt, att nu med någorlunda visshet förutse de närmast följande

årens utveckling på området. Om förhållandena sedermera skulle så

påkalla, torde det icke var förenat med någon större svårighet att genom

ändring i kungörelserna höja statsbidraget.

I motsats härtill anse Getinge kommunalfullmäktige (Hallands län), att

bidragsprocenten för normalkommunen borde vara 90, så att kommunens

procentuella andel bleve lika med antalet skattekronor per invånare. Såsom

motivering härför anföres, att den kostnad av 50 öre per måltid, på vilken

statsbidrag skulle utgå enligt förslaget, vore alltför lågt beräknad och att

kommunens andel därför skulle bli avsevärt större än utredningen förutsatt.

Även Uppsala stads drätselkammare anser, att normalbidragsprocenten bör

sättas högre än 80.

Beträffande det antal skattekronor, som skall anses utgöra normalskatteunderlag,

uttalar Västerås stads drätselkammare, att den icke

vore övertygad örn att det av utredningen förordade talet 10 vore rätt valt.

De kunde anmärkas, att 1944 års skatteunderlag för samtliga städer i Sverige

i medeltal motsvarade 16,30 skattekronor per invånare. Med hänsyn

härtill syntes i varje fall för städernas del normalskatteunderlaget böra ligga

på åtminstone 15 kronor. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser detta resonemang

ej i och för sig sakna fog men uttalar, att det läge något motbjudande

i att härvidlag ha olika skalor för olika slag av kommuner.

Landsorganisationen förordar, att talet för normalskatteunderlaget omprövas

av Kungl. Maj:t vart tredje år.

Frågan om vilket års skatteunderlag, som skall vara avgörande

för bidragsprocentens storlek, har endast berörts av Norra Finnskogas kommunalfullmäktige

(Värmlands län), som anse, att man borde räkna med de

senaste 5 eller 10 årens skatteunderlag.

Rörande det antal invånare, som skatteunderlaget

skall ställas i relation till, föreligger uttalande endast från Bodens

stads drätselkammare. Denna anför:

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174■

De i förslagets 3 § angivna grunderna för uträkning av skatteunderlaget

utvisa ej ett redovisningsårs verkliga antal skattekronor per invånare. Detta

bör väl vara antalet skattekronor dividerat med det antal invånare, som legat

till grund för taxeringsresultatet, och icke det antal invånare, som kommer

att ligga till grund för ett kommande års taxering.

Flertalet remissinstanser uttala sin anslutning till utredningens förslag örn

ett fast, på förhand bestämt bidragsunderlag.

Av en del myndigheter uttalas dock, att bidragsunderlaget borde bestämmas

till de verkliga kostnaderna.

Till dessa hör Överståthållarämbetet, som dock anser, att därvid borde

fastställas ett högsta belopp per måltid, vilket eventuellt kunde variera i de

olika dyrorterna.

Stockholms stads kammarkontor anför:

Från de av utredningen angivna skatteutjämnande principerna för statsbidragets

konstruktion synes det i enlighet med vad statskontoret därom anfört

över befolkningskommissionens förslag, riktigare och med ändamålsenligt,

att statsbidraget beräknas å de verkliga kostnaderna i stället för å en

antagen för alla skoldistrikt lika kostnad av 50 öre per måltid. Kontoret har

icke kunnat finna, att vad utredningen anfört för dess förslag i denna del är

övertygande. Statsbidragets framräknande efter en lika för alla distrikt fast

kostnad kommer icke att följa utvecklingen av livsmedelspriserna eller dessa

prisers och personalkostnadernas variationer å olika orter. Förslaget får vidare

i huvudsak anses innebära en tendens till ytterligare skatteutjämning, vars

verkliga innehåll är helt utanför översikt och kontroll.

Bodens stads drätselkammare anför:

Kontentan av nu framlagt förslag blir att vissa kommuner kunna påräknas

erhålla cirka 80 procent av en måltidskostnad på 50 öre, medan i verkligheten

denna kostnad endast är kanske 40 öre. Kommunen får i detta fall skolbarnsbespisningen

helt kostnadsfri. För Bodens stad blir statsbidraget cirka

34 öre per måltid. Stadens uttaxering blir i detta fall cirka 40 öre per måltid.

Folkskolinspektören i Stockholmstraktens inspektionsområde har avgivit

följande utlåtande:

Statsbidragsunderlaget, 50 öre per måltid, torde närmast motsvara genomsnittskostnaden

för råvarorna per portion vid en näringshygieniskt tillfredsställande

skolmåltid. Jag har funnit, att personalkostnaderna i en del fall

kunna vara avsevärda. Så t. ex. uppgå de i vissa fall till nära nog samma belopp

som råvarukostnaderna. Vid större skolor torde personalkostnaden per

portion i regel bli väsentligt lägre än vid mindre skolor. Vid bespisningar om

200—400 barn kan man ha en person anställd på cirka 50—70 barn, beroende

på de tekniska resurserna; vid mindre skolor måste man anställa en person

för kanske endast 20 barn. Då bland annat personalkostnaderna sålunda

måste komma att variera avsevärt och i vissa fall utgöra en icke oväsentlig

del av totalkostnaderna, borde statsbidraget, såsom hittills skett, avpassas

med hänsyn till de verkliga kostnaderna för bespisningen.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Majlis proposition nr 17Jj.

Frågan om bidrags un deria gets storlek har föranlett särskilda

uttalanden i ett stort antal yttranden. Ett mindretal av dessa yttranden

gå i den riktningen, att utredningens förslag kan anses tillfredsställande.

Mestadels framhålles dock från olika delar av landet, framförallt från norrlandshåll,

att ett belopp av 50 öre vore för lågt. Endast statskontoret har

uttalat en häremot direkt avvikande mening.

Skolöverstyrelsen berör frågan mera allmänt och uttalar:

Beträffande bidragsunderlaget torde vissa invändningar kunna göras emot

att detsamma föreslås fastställt till lika belopp — 50 öre — för hela landet.

Skilda orsaker, såsom personalkostnader, fraktkostnader etc. kunna understundom

medföra, att den dagliga kostnaden per barn och måltid kommer

att ställa sig mycket olika från en ort till en annan. Överstyrelsen har emellertid

efter noggrann prövning icke kunnat finna något system, som kan anses

bättre än det av utredningen föreslagna. Däremot vill överstyrelsen ifrågasätta

lämpligheten av att bidragsunderlaget en gång för alla fastställes till

50 öre. Starka skäl synas tala för att det bör anpassas efter den allmänna

prisnivån inom landet. Det bör därför enligt överstyrelsens mening ankomma

på Kungl. Majit att antingen för varje år eller för en treårsperiod fastställa

det bidragsunderlag, på vilket statsbidrag till barnbespisningen skall utgå.

Statskontoret utvecklar sin uppfattning på följande sätt:

Vad bidragsunderlaget beträffar, synes detta icke böra sättas högre än

att det nätt och jämnt täcker kostnaderna för en skolmåltid. Anledning

synes därför saknas att bestämma det till högre belopp än det genomsnittspris

av 45 öre per måltid, som av utredningen beräknats vid rationellt ordnad

livsmedelsupphandling.

Av länsstyrelserna ha endast de norrländska klart tagit ställning i denna

fråga. De ifrågasätta samtliga en höjning av bidragsunderlaget. Av dessa yttranden

inhämtas bland annat följande.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför: Vid beräkningen av bidragsunderlaget

har utredningen föreslagit, att kostnaden för skolmåltiden skall i landets

samtliga kommuner beräknas till 50 öre per lagad måltid. Även om ur dyrortssynpunkt

vägande invändningar icke kunna anföras mot utredningens

åsikt, att norrlandskommunerna icke behöva räkna med högre måltidskostnader

än övriga kommuner i riket, anser länsstyrelsen likväl, att det under vissa

förhållanden föreligger risk för att nämnda belopp icke kommer att täcka

de verkliga kostnaderna för en skolmåltid. Särskilt får detta anses vara fallet,

där transportkostnaderna för matvarorna oundvikligen komma att bli höga.

Av kommunalnämndens och kommunalfullmäktiges i Bollnäs socken yttrande

framgår, att kommunen trots utnyttjande av 11 busslinjer icke kunnat med

rimliga kostnader transportera färskvaror till två skolmåltidslokaler inom

kommunen. Med anledning härav kan ifrågasättas, huruvida icke en kommun

borde få räkna med högre bidragsunderlag än 50 öre per lagad måltid i de

fall, där den verkliga kostnaden för måltiden kommer att överstiga nämnda

belopp till följd av särskilt höga transportkostnader för matvaror.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför: Förslaget om en fast, på förhand

bestämd kostnad per lagad måltid av 50 öre kan icke, åtminstone för

de norrländska kommunernas vidkommande, anses vara rättvist med hänsyn

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 17/t.

till den påvisabara skillnaden i livsmedelspriser i olika delar av landet. En

utredning rörande livsmedelspriserna torde framför allt beträffande grönsaker

visa, att priserna liro väsentligt högre i de norra delarna av landet än i de

sydligare.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:

Utredningen har uttalat, att orter i norra Sverige förete något högre livsmedelskostnader

än övriga orter i landet. Detta har dock icke ansetts vara

av den betydelse, att utredningen föreslagit ett högre bidragsunderlag för

norrlandskommunerna. På sätt i yttrandet från Rödöns kommun framhållits,

finnas emellertid åtskilliga omständigheter, som medföra en ökning av kostnaderna

i norrlandskommunerna, även om denna ökning icke hänför sig till

inköpen av råvaror.

I det åberopande yttrandet från Rödöns kommun framhålles, att ett fastställande

av bidragsunderlaget till 50 öre per måltid för hela riket komme

att medföra att barnen i mellersta och södra delarna av landet finge kvalitativt

bättre skolmåltider än barnen i landets norra delar, där bland annat de

mycket viktiga varorna frukt och grönsaker vore betydligt dyrare än i sydligare

belägna trakter. Detta vore så mycket mera betänkligt, då det vöre

just i norra Sverige som barnen bäst behövde kostförbättring och tillskott

av frukt och grönsaker.

Länsstyrelsen i Västerbottens län återger till en början vissa uppgifter från

kommunerna i länet om de hittillsvarande kostnaderna per skolmåltid. Kostnaderna

hade av en kommun angivits vara avsevärt högre än 50 öre vid

de mindre skolorna och av en annan kommun uppgivits till 60 öre vid större

skolor och 75 öre vid mindre skolor. Ett par kommuner hade uppgivit kostnaden

till 70 öre. Länsstyrelsen fortsätter därefter:

Med hänsyn till de högre livsmedelspriserna i de nordligare delarna av landet

kan därför enligt länsstyrelsens mening antagas, att även vid sådan

rationaliserad upphandling, som förutsättes av utredningen, medelkostnaden

vid en bespisning kan komma att överstiga 50 öre. Om därför bidragsunderlaget

för alla kommuner skall beräknas efter en medelkostnad av 50 öre,

finner länsstyrelsen det inte uteslutet, att en del av länets kommuner komma

att belastas med högre kostnader än vad som måhända blir fallet på

andra hall. Med hänsyn härtill ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida icke bidragsunderlaget

för nu berörda kommuner bör höjas, förslagsvis i den formen,

att en högre medelkostnad fastställes efter särskild prövning. Länsstyrelsen

anser tillika att, innan slutgiltig ståndpunkt tages härtill, frågan kanske

bör bli föremål för ytterligare utredning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

I likhet med åtskilliga av de över förslaget hörda kommunerna anser

länsstyrelsen, att prisskillnaden på livsmedel bort motivera en höjning av

bidragsunderlaget för norra delen av landet till 60 öre per måltid.

Norrlandskommittén erinrar örn sitt förslag att statsbidraget för kommuner

med samma skatteunderlag per invånare skall kunna variera med hänsyn

till olika förhållanden, som inverka på kommunens bärkraft, och fortsätter:

Det synes skäligt, att hänsyn därvid även tages till mera betydande skilj

aktigheter i fråga örn livsmedelspriserna. Härvid torde det böra ankomma på

kommun, som för höjning av statsbidraget vill åberopa hilga livsmedelskost

nador, att med förebringande av erforderlig utredning göra framställning i

1 ragnil. Därest en mera markerad allmän höjning eller minskning i livsmedels
Bihang

till riksdagens prof o k ali J sami. Nr 17 /+. 7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 17Jf.

kostnaderna skulle inträffa eller om skiljaktigheterna mellan olika landsdelar

skulle öka, torde en justering av bidragsunderlaget böra företagas.

Av yttranden i detta spörsmål från kommunernas sida må följande återgivas.

Svegs kommun (Jämtlands län) anför bland annat:

I de flesta. B: 3 skolor, där samtliga barn bilda en undervisningsavdelning

med en lärare, torde barnantalet pendla mellan 10 å 20 elever. Den eller de,

som bli anställda i och för matens lagning, dukning, diskning etc., torde alla

gånger, med nuvarande arbetspriser, betinga sig ett dagarvode av, lågt räknat,

4 a 5 kronor. Under sådana förhållanden räcker knappast det av de

sakkunniga föreslagna statsbidraget till avlöning åt de anställda. Följaktligen

får distriktet, förutom andra svårigheter av administrativ natur, ensamt betala

hela eller nästan hela kostnaden för själva måltiden utan att något kommunalt

slöseri behövt förekomma eller att några »sparsamhetsbefrämjande

moment» blivit eftersatta. Sådant blir det praktiska resultatet i vissa fall.

Under sådana förhållanden blir, som förut framhållits, rättvisan och billigheten

i de sakkunnigas förslag diskutabelt. Detta i ali synnerhet, som de

nämnda skoldistrikten (kommunerna) äro de magraste ä,ven beträffande skatteunderlaget.

Att ställa ovan nämnda missförhållanden till rätta torde komma

att kosta staten en jämförelsevis ringa summa per år, enär antalet barn i

ovannämnda skolor utgör en jämförelsevis ringa procent av hela landets

barnantal.

Jokkmokks jolkskolestyrelse (Norrbottens län) anför:

Vad beträffar Jokkmokks skoldistrikt med 23 skolor (med synnerligen

varierande barnantal, högst 243 och lägst 7; 14 skolor ha ett barnantal, som

understiger 25) blir priset per måltid vid de olika skolorna betydligt varierande.

Trots mångårig erfarenhet och ekonomisk omsorg har det ej varit

möjligt att vid skolor med ringa barnantal komma till lägre måltidspris än

cirka 70 öre för ett mål lagad mat med smör, bröd och mjölk (pris per liter

mjölk 35 öre).

Enligt kommissionens förslag skulle kommunandelen per maltid vad beträffar

Jokkmokk normalt utgöra cirka 10 öre, men i ovan berörda fall komme

kommunandelen att utgöra cirka 30 öre.

Kyrkostämma med Non-a Vings jörsamling (Skaraborgs län) uttalar:

Då kostnaderna för erforderlig personal samt för lokaler givetvis komma

att ställa sig högre per elev vid de mindre skolorna men statsbidraget enligt

befolkningsutredningens förslag beräknas efter en viss standardkostnad, måste

detta innebära, att de små skoldistrikten komme att bära en oproportionerligt

större andel i kostnaderna för skolbarnsbespisningen jämfört med

skolor med högre barnantal. Detta måste i sin tur leda till att intresset för

bespisningen i just de glest befolkade landskommunerna, där behovet av

skolmåltider är störst, kan förväntas bli minst.

Stämman har även ett förslag till lösning:

Örn antalet inskrivna barn i skolan understiger 50, utgår ett tilläggsanslag

beräknat efter 5 öre per barn och dag upp till 25 elever. Örn statsbidraget

i ett »normalt» skoldistrikt utgår med 80 procent, betyder detta, att skoldistriktet

erhåller ett extra bidrag av 80 procent av 25 X 5 öre = 1 krona,

vilket extra bidrag erhålles tills barnantalet överstiger 50, då det helt försvinner.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts -proposition nr 174-

Även i folkskolinspektörernas yttranden förekomma anmärkningar mot

det ifrågasatta bidragsunderlagsbeloppet. Sålunda uttalar folkskolinspektören

i Dalarnes norra inspektionsområde att ett pris av 50 öre per måltid

för hans områdes del måste anses vara för lågt. Vid A-skolor föresloge han

därför detta pris till 60 öre och vid andra skolor till 75 öre.

Slutligen må framhållas, att landsorganisationen anser det önskvärt, att

bidragsunderlagets storlek årligen bestämmes av Kungl. Majit.

Frågan örn statsbidrag för bespisning av elever

tillhörande annan kommun än den skolan tillhör

har tilldragit sig ett betydande intresse. Enigheten örn att utredningens förslag

på denna punkt icke är tillfredsställande är mycket stor bland dem som

behandlat frågan. Det är därvid icke principiella utan rent praktiska synpunkter,

som varit avgörande. Man har ansett, att det administrativa förfarandet

vid ett tillämpande av utredningens förslag skulle bli för tungrott.

Flertalet av yttrandena på denna punkt utmynna i förslag om att staten

skall bära hela kostnaden för elever från annan kommun är skolkommunen.

Det förslag till statsbidragssystem, som befolkningsutredningen framlagt

ifråga om de löpande kostnaderna för anordnande av skolmåltider, är, såsom

utredningen framhållit, i princip av samma beskaffenhet som det av fjolårets

riksdag godtagna systemet för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

Den grundläggande utgångspunkten är sålunda i båda fallen, att statsbidraget

med hänsyn till utgiftsändamålets art ur rättvisesynpunkt bör graderas med

hänsyn till kommunernas ekonomiska bärkraft. Jag har för egen del funnit denna

uppfattning riktig och ansluter mig därför till befolkningsutredningens förslag

på denna punkt. Jag kan således icke tillstyrka att, såsom från vissa håll

påyrkats, staten helt skulle ikläda sig ansvaret för ifrågavarande kostnader.

Även om den principiella synpunkt på utformningen av grunderna för statsbidrag

till anordnande av skolmåltider, varåt jag sålunda givit min anslutning,

är densamma som varit vägledande för statsmakterna vid fastställandet av

grunderna för statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, skilja sig dock

de tva bidragssystemen at i vissa detaljer. Gemensamt för båda systemen är,

att kommunernas ekonomiska bärkraft, uttryckt i antal skattekronor per invånare,

blir utslagsgivande för statsbidragsprocentens storlek i det enskilda

fallet. Vid bestämmandet av statsbidraget till folkskolebyggnader skall emellertid

inom vissa gränser — s. k. latituder — även tagas hänsyn till andra på

den ekonomiska bärkraften inverkande faktorer än skatteunderlagets storlek i

förhållande till antalet invånare. Någon motsvarighet härtill har befolkningsutredningen

icke föreslagit för nu ifrågavarande statsbidragssystem. Däremot

har norrlandskommittén förordat, att ett latitudsystem skulle införas även

när det giiller statsbidrag till skolmåltider så att den mot ett visst skatteunderlagstal

svarande bidragsprocenten skulle kunna höjas med 10. Ett latitudsystem

är dock enligt min mening icke praktiskt användbart i andra fall än

då det gäller engångskostnader. Det förutsätter nämligen, att bidragsprocenten

fastställes eften* prövning av förhallandena i värjo särskilt lall, en prövning

Departe
mentschefen.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Marits proposition nr 174.

som av praktiska skäl icke gärna kan föreskrivas ifråga om årligen återkommande

bidragsutbetalningar till ett så stort antal kommuner, som det här

skulle bli fråga om.

Norrlandskommitténs nämnda förslag är föranlett av den synpunkten, att

vid statsbidragsprocentens fastställande icke borde tagas hänsyn blott till antalet

skattekronor per invånare utan även till skolbarnsfrekvensen. Denna

synpunkt, vilken även framförts från andra håll, finner jag i och för sig beaktansvärd.

Då jag trots detta icke är beredd att tillstyrka, att statsbidragssystemet

utformas så, att procentsatsen automatiskt skulle influeras av skolbarnsfrekvensen,

beror detta på att jag anser de praktiska svårigheterna allt

för stora; härutinnan hänvisar jag till vad befolkningsutredningen anfört. Samtidigt

skulle också den enkelhet, som utmärker det föreliggande förslaget, gå

förlorad. Någon generell bestämmelse av sådan innebörd, varom här är fråga,

kan jag sålunda för min del icke tillstyrka. Däremot anser jag, att en möjlighet

bör beredas för kommuner att i särskilda fall, då synnerliga skäl visats vara

för handen, dispensvägen erhålla statsbidrag med högre procentsats än som

skulle följa av de allmänna reglerna. Härvid syftar jag i främsta rummet på

ekonomiskt svagt ställda kommuner med ett barnantal, som procentuellt sett

väsentligt överstiger medeltalet för riket. Exempel på dylika kommuner finnas

framförallt i vissa delar av Norrland.

Bidragsunderlagets storlek har av befolkningsutredningen föreslagits till 50

öre per skolmåltid och lärjunge. Detta belopp har ansetts i genomsnitt motsvara

driftkostnaden för landet i dess helhet, således även arbetskostnaderna.

Beträffande bidragsunderlaget vill jag först framhålla, att jag finner de av utredningen

anförda skälen för ett fast, pa förhand bestämt bidragsunderlag

alltigenom bärande. Redan av praktiska skäl finner jag det uteslutet att

grunda statsbidraget på de verkliga kostnaderna, då ju ett sådant förfaringssätt

måste förutsätta en statskontroll över utgifternas storlek inom varje

kommun. Jag vill vidare betona, att jag anser ett pa föreslaget sätt bestämt

bidragsunderlag utgöra den säkraste garantien för ett bevarande på detta område

av den kommunala självbestämmanderätten.

I fråga örn beloppets storlek har jag funnit mig böra taga hänsyn till de

erinringar, som på denna punkt anförts mot befolkningsutredningens förslag.

Det förefaller sannolikt, att det föreslagna beloppet, 50 öre per lagad måltid,

är för lågt, örn skolmåltiden skall erhålla den beskaffenhet jag i det föregående

förordat. Ett ytterligare motiv för en höjning av bidragsunderlagets belopp utgör

den omständigheten, att jag, såsom av det följande kommer att framgå,

icke är beredd att förorda särskilt statsbidrag för ersättande av förslitna inventarier.

Efter bedömande av frågan ur dessa båda synpunkter har jag funnit

mig böra förorda, att bidragsunderlaget för hela landet fastställes till 60

öre per lagad måltid.

Det kunde måhända vara anledning att fastställa ett högre bidragsunderlag

för de nordligaste länen än för landet i övrigt. Jag har dock icke kunnat lind
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 17/t.

gå att taga intryck av att flertalet norrlandskommuner ej gjort någon erinran

mot det föreslagna beloppet och att en del av dessa till och med förklarat

50 öre vara väl avpassat. Jag har även övervägt, om bidraget för de allra

minsta skolorna borde sättas något högre, men ej heller i detta avseende funnit

mig böra framlägga något generellt förslag.

Emellertid synes det mig uppenbart, att även ett bidragsunderlag av 60 öre

per måltid i vissa särbetonade fall skulle kunna vara för lågt. Jag syftar härvid

särskilt på det entreprenadsystem, varpå bland andra länsstyrelsen i Västerbottens

län anfört exempel. Att i dylika fall räkna med något högre bidrag

än eljest synes mig icke obefogat. Jag vill därför förorda en dispensmöjlighet

även i fråga om bidragsunderlaget. Dock anser jag en restriktiv tillämpning

av en sådan undantagsbestämmelse vara tillrådlig. Framför allt bör det tillses,

att icke högre bidragsunderlag fastställes för måltider, som ligga på en högre

standard än normalt.

Vad angår bidragsunderlagets storlek i fråga örn de måltider, som skola

kunna ifrågakomma under en övergångstid, har jag intet att erinra mot utredningens

förslag.

Jag ansluter mig till befolkningsutredningens förslag rörande statsbidragsskalans

konstruktion. Sålunda tillstyrker jag, att normalbidragsprocenten vid

ett »normalskatteunderlag» av 10 skattekronor per invånare fastställes till

80 samt att denna bidragsprocent stegvis höjes respektive sänkes på föreslaget

sätt vid ett lägre respektive högre skatteunderlagstal. Detta innebär, för

att med några exempel åskådliggöra bidragsprocentens storlek i vissa fall, att

statsbidrag respektive kommunandel komma att uppgå till följande procenttal

vid här efteråt angivna skatteunderlagstal:

Skattekronor

Statsbidrag:

Kommunandel

per invånare:

2

96 %

4 %

3

94 %

6 %

4

92 %

8 %

5

90 %

10 %

6

88 %

12 %

8

84 %

16 %

10

80 %

20 %

12

76 %

24 %

15

70 %

30 %

20

60 %

40 %

25

50 %

50 %

30

40 %

60 %

40

20 %

80 %

50

—

100 %

Beträffande bidragsunderlagets storlek och talet för normalskatteunderlaget

vill jag i detta sammanhang framhålla, att dessa framdeles böra bli

föremål för omprövning, så snart ändrade förhållanden giva anledning därtill.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174.

I en del remissvar uttalas, att statsbidrag bör utgå även till skolmåltider,

som intagas å annan plats än i skolan, t. ex. genom förmedling av mjölkbarer,

pensionat etc. Jag finner i princip, att hinder icke böra möta för en sådan ordning.

Länsstyrelsen i Västerbottens län hänvisar till en i länet förekommande

form av bespisning, så beskaffad, att barnen beretts tillfälle att mot betalning

intaga måltider i enskilt hem. Icke heller här finner jag något att erinra.

Tvärtom synes en sådan form av bespisning i många fall vara att rekommendera,

nämligen då barnantalet i en skola är mycket litet och en annan

ordning därför kunde ställa sig alltför kostsam. En given förutsättning för att

en bespisningsverksamhet av här avsedd typ skall kunna anses bidragsberättigande

måste dock vara, att barnen därigenom erhålla en måltid, som är likvärdig

med dem, för vilka bidrag eljest kan utgå samt att verksamheten

även i övrigt sker i samförstånd med skolans ledning och givna bestämmelser.

Jag har redan tidigare framhållit, att jag i likhet med utredningen finner

samma behov av skolmåltider föreligga för de högre skolorna som för folkskolans

del och att jag finner det uppenbart, att området för statsbidrag till

måltiderna nu bör utsträckas till att omfatta även bespisning i de högre skolorna.

Såsom framgår av vad jag i det föregående anfört har jag vidare

ansett mig böra förorda, att statsbidrag för ifrågavarande ändamål skall

kunna tillkomma även vissa slag av yrkesskolor.

Befolkningsutredningens förslag om statsbidrag till skolmåltider har begränsats

till att avse primärkommuner såsom huvudmän för bespisningsverksamheten.

Även jag har funnit, att statsbidrag åtminstone för närvarande

icke bör tillerkännas andra än primärkommuner.

De praktiska svårigheter, som skulle möta, örn befolkningsutredningens förslag

rörande ersättning för bespisning av barn från annan kommun än skolkommunen

genomfördes, synas mig vara så stora, att jag icke kan tillstyrka

detta förslag. I överensstämmelse med vad som föreslagits i ett stort antal

yttranden vill jag förorda, att hela kostnaden för dylik bespisning bekostas

med statsmedel. Statens ersättning bör därvid bestämmas till samma belopp

som bidragsunderlaget eller till 60 öre per måltid.

I övrigt har befolkningsutredningens förslag ej föranlett erinran eller uttalande

från min sida.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t meddela i ämnet erforderliga

bestämmelser.

2. Inventarier.

B ef ol k ningsutredningen.

Utredningen finner det ofrånkomligt, att statsbidrag för anskaffande av inventarier

i skolmåltidslokalerna ställas till kommunernas förfogande, då man

eljest måste ställa relativt låga krav på lokalernas utrustning. Statsbidrag

synes utredningen böra utgå för såväl engångsanskaffning (för bespisning av

samtliga barn i en skola) som successiv nyanskaffning (på grund av ökat

antal i måltiderna deltagande barn). Däremot föreslår utredningen, att bidrag

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr Heicke

skall utgå för anskaffning av inventarier till ersättning av förslitna sådana.

I sistnämnda avseende anser utredningen undantag böra göras, om en

kommun redan tidigare ordnat skolbarnsbespisning men dess utrustning är

synnerligen bristfällig. Kommunen skulle i sådana fall efter ansökan hos Kungl.

Maj:t kunna beviljas bidrag till inventariekostnaderna.

Utredningen föreslår att även bidragen till inventarier skola graderas med

hänsyn till skatteunderlaget. Normalskatteunderlag och normalbidrag föreslås

även i detta fall till 10 skattekronor per invånare respektive 80 procent.

Eftersom det här i stort sett är fråga örn ett engångsanslag, finner utredningen

det emellertid icke lämpligt att utgå från endast ett års skatteunderlag

utan föreslår, i anslutning till vad som gäller för statsbidrag till byggnader för

folkskoleväsendet, att såsom en kommuns skatteunderlag skall anses medeltalet

för 5 av de 7 senaste årens skatteunderlag i kommunen, varvid de två

år, som representera det högsta och lägsta antalet skattekronor per invånare,

icke skola medräknas. Det sista av de 7 år, som därvid skulle komma ifråga,

vore det kalenderår, vilket ginge till ända samtidigt med redovisningsårets

första hälft.

I en bilaga till betänkandet har befolkningsutredn,ingen lämnat vissa uppgifter

rörande kostnaderna för inventarier till skolmåltidslokalerna vid skiftande

barnantal i skolorna. Med ledning härav har utredningen haft under

övervägande att för statsbidrag till inventarier och möbler i skolmåltidslokalerna

föreslå ett fast bidragsunderlag. Med hänsyn till de förhållanden,

som mångenstädes ansetts komma att råda ännu många år efter ett eventuellt

genomförande av utredningens förslag, har utredningen dock gått ifrån denna

tanke. Utredningen motiverar detta på följande sätt:

Otvivelaktigt kommer ett stort antal kommuner till en början att bedriva

bespisningen i relativt blygsam skala, och en mera omfattande utbyggnad av

skolmåltidsverksamheten i dessa kommuner kommer att ske först under loppet

av ett flertal år. Vissa av kommunerna kunna därvid väntas redan från

början lägga upp en fullständig plan för utbyggandet samt dimensionera utrustningen

i lokalerna med hänsyn, härtill. Andra kommuner åter önska säkerligen

först samla erfarenhet av verksamheten och torde i första hand inrikta

sig på att bespisa de mest behövande skolbarnen. Då måltidsverksamheten

icke är obligatorisk, kan man icke kräva, att sådana kommuner skola inrätta

inventarieanskaffningen efter samma linjer som den förstberörda kategorin,

även om detta i längden måhända skulle ha varit mera ekonomiskt.

Utredningen anknyter sålunda inventariebidraget till de verkliga kostnaderna.

Utredningen betonar dock, att därmed icke vore sagt, att kommunerna

alltid skola erhålla bidrag på alla sina kostnader för lokalernas utrustning utan

att den bidragsbeviljande myndigheten borde äga att granska anskaffningarna

såväl ur kvantitativ och kvalitativ synpunkt som med hänsyn till priserna.

Ii c ''in i s s y ttr a n d e n.

Befolkningsutredningens förslag, att statsbidrag skall utgå för anskaffande

av inventarier till skolmåltidslokalerna har mötts med allmän tillfredsställelse.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Majus proposition nr 17Jj.

Ingen invändning har sålunda gjorts mot bidrag vid förstagångsanskaffning

av inventarier.

Däremot har det rått delade meningar om huruvida bidrag skulle utgå för

anskaffande av inventarier för ersättande av försl

i t n a sådana.

Flertalet myndigheter göra icke något uttalande i frågan. Ett direkt tillstyrkande

kommer från socialstyrelsen, som här synes vilja gå något längre

än utredningen, i det att styrelsen ifrågasätter, huruvida ej statsbidrag i dessa

fall kunde utgå i samma ordning som statsbidrag vid förstagångsanskaffning.

Skolöverstyrelsen anser, att statsbidrag icke bör utgå vid ersättande av

förslitna inventarier.

19^0 års skolutredning uttalar, att statsbidrag till inventarier borde utgå

på så sätt att en viss inventariekostnad beräknades ingå i det bidragsunderlag,

som fastställdes för varje utspisad bidragsberättigad måltid. Det föreslagna

bidragsunderlaget borde i anledning härav möjligen höjas med lämpligt

belopp för varje måltid. Ifrågasättas kunde dock, huruvida icke bidrag

borde utgå för den första uppsättningen inventarier.

Stockholms stads folkskoledirektion erinrar örn utredningens förslag att

rekvisition skall åtföljas av specifikation och fortsätter:

Skoldistrikten åtnjuta för närvarande årligt underhålls- och materielbidrag

med visst belopp för varje undervisningslokal i folkskolan. Det torde innebära

en avsevärd fördel och förenkling, örn ett liknande system kunde tillämpas

även i fråga om statsbidraget till ersättande av förslitna inventarier för bespisningarna.

I yttrandena råder i stort sett enighet om att det bör gälla samma

grunder för inventarier som för skolmåltiderna.

I detta avseende har dock statskontoret gjort vissa invändningar. Ämbetsverket

anför: Statskontoret vill bringa i erinran, att efter den av 1944 års

riksdag beslutade rationaliseringen och utbyggnaden av skolhälsovården, såvitt

fråga, är om kommunala skolor, den för läkarundersökningen erforderliga utrustningen

bekostas av vederbörande huvudman utan bidrag av statsmedel

samt att, ifråga örn allmänna läroverk, engångskostnaderna för utrustningen

skola åvila statsverket, medan de årliga kostnaderna för förbrukningsartiklar

skola bestridas av läroverkens enskilda kassor. Med hänsyn till intresset av i

görligaste män enhetliga bestämmelser för statsbidrag tili likartade ändamål

måste utredningens förslag ifråga örn bidrag till inventarier te sig mindre

tillfredsställande. Då skolhälsovården och skolmåltidsverksamheten båda avse

att tillgodose ett socialhygieniskt ändamål, anser statskontoret statens

bidrag till skolmåltidsinventarierna icke böra utgå efter andra principer än

som sålunda fastställts för skolhälsovården.

Svenska landskommunernas förbund ifrågasätter det lämpliga i att såsom

skoldistriktets eller kommunens skatteunderlag

räkna medeltalet av fem av de sju senaste årens skatteunderlag. Förbundet

anför härom följande.

Det av 1945 års riksdag i denna punkt godtagna, av folkskolutredningen

uppgjorda systemet för statsbidrag till skolhusbyggnader torde knappast komma

att visa sig ändamålsenligt. Under förutsättning av att man i fortsätt
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Marits proposition nr nettingen

liksom hittills har att räkna med en längd på konjunkturcyklarna av

7 å 10 år, skulle tillämpningen av nämnda system medföra, att statsbidragen

under år med lågkonjunktur bleve lägre än under goda år. Beträffande den

kommunala byggnadsverksamheten har det dock ansetts nödvändigt att i

möjligaste mån koncentrera denna till lågkonjunkturstider. Högre statsbidrag

under sådana tider borde stimulera till en sådan anordning. Styrelsen tillåter

sig också erinra om att kommissionen för efterkrigsplanering ifrågasatt åtgärder

för att uppmuntra kommunerna till ökade inventarieinköp under lågkonjunktur.

Bestämmelser som de av riksdagen redan antagna och nu föreslagna

torde komma att stå i motsättning till de av statsmakterna godtagna allmänna

principerna för åtgärder från det allmännas sida vid inträffad lågkonjunktur

på arbetsmarknaden.

Beträffande bidragsunderlaget uttalar skolöverstyrelsen, att en

övre gräns borde fastställas för den kostnadssumma, varpå statsbidrag skulle

utgå. Det borde tillämpas samma princip här som beträffande inredning och

utrustning för t. ex. slöjd- och gymnastiksalar.

194-5 års follcskolesakkunniga anse, att principen med ett fast bidragsunderlag

med fördel kunde användas även i fråga örn inventarierna. De sakkunniga

erinra örn att utredningen i en bilaga till betänkandet lämnat detaljerade kostnadsuppgifter

för inventarier vid skiftande barnantal. Härav framginge bland

annat, att anskaffande av inventarier för en skola med 25 barn belöpte sig till

omkring 50 kronor per barn, för en skola med 50 barn till omkring 35 kronor

per barn o. s. v. De sakkunniga uttala vidare:

De sakkunniga vilja därför föreslå, att bidragssystemet så utformas, att

statsbidraget beräknas å ett fixt belopp för varje i bespisning deltagande

barn i en skola. Detta belopp, som alltså skulle representera en skälig genomsnittskostnad

för anskaffande av inventarier till skolan och som därför givetvis

komme att växla i olika skolor med hänsyn till barnantalet, syntes lämpligen

kunna bestämmas med utgångspunkt från de av befolkningsutredningen

verkställda, i det föregående berörda kostnadsberäkningarna. Detta skulle

exempelvis innebära, att i en skola med 25 barn kostnadsbeloppet per barn

fastställdes till förslagsvis 50 kronor och att statsbidraget alltså — vid normalskatteunderlag

— skulle utgå med 80 procent av denna kostnad eller

40 kronor per barn och 1 000 kronor för hela skolan. De sakkunniga, som

anse, att ett på sådant sätt utmätt statsbidrag bör utgå som engångsbidrag

i förhållande till varje i bespisningen deltagande barn, oavsett om bespisning

tidigare varit anordnad i vederbörande skoldistrikt eller ej, vilja föreslå,

att bidraget utbetalas i samband med att bidrag till själva bespisningen i

skoldistriktet första gången utanordna^ enligt de nya bestämmelserna. Därest

sedermera Ytterligare behov av inventarier skulle uppkomma till följd av

mera avsevärt ökat antal i bespisningen deltagande barn, bör tilläggsbidrag

kunna utgå.

De sakkunniga framhålla även, att ett så konstruerat bidragssystem icke

lämpligen syntes böra förenas med rätt för skoldistrikten att erhålla statsbidrag

för anskaffande av inventarier jämväl till ersättande av förslitna sådana.

De sakkunniga hade icke funnit befolkningsutredningens förslag i detta

avseende lyckligt, enär de föreslagna bestämmelserna troligen skulle viri sin

praktiska tillämpning vålla åtskilliga svårigheter.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

Även Västerås stads folkskolestyreise har förordat ett fast bidragsunderlag,

varierande per barn efter barnantalet och uppbyggt på den av utredningen

gjorda kostnadsberäkningen. Styrelsen uttalar, att ett statsbidrag, som utginge

i enlighet med denna princip och efter samma grunder som föreslagits

för själva skolmåltiderna, syntes tillgodose kravet på såväl enkelhet i tillämpningen

som rättvisa.

De skäl, som gjort att jag ansett mig böra förorda en gradering av statsbidragen

till skolmåltiderna efter kommunernas bärkraft, torde äga giltighet

även i fråga örn statsbidrag till de inventarier, som äro nödvändiga för bespisningsverksamhetens

ändamålsenliga bedrivande. Jag ansluter mig därför

till befolkningsutredningens förslag, att statsbidragssystemet bör få i huvudsak

samma utformning för inventariernas som för skolmåltidernas del.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att bidragen i huvudsak skola vara

begränsade till förstagångsanskaffning av inventarier — däri inberäknat

successiv nyanskaffning på grund av ökat antal i bespisningen deltagande

elever — men att i särskilda fall skall kunna medgivas bidrag för anskaffning

av inventarier till ersättande av förslitna sådana. Nämnda undantagsbestämmelse

tar enligt betänkandet sikte på sådana kommuner, som redan

tidigare anordnat bespisning men vilkas utrustning i bespisningslokalerna

varit bristfällig. Vissa skäl tala för att skoldistrikten böra beredas statsbidrag

även till underhållskostnader, såväl i nyssnämnda fall som ock eljest. Jag

har dock i likhet med 1940 års skolutredning funnit, att den lämpligaste

formen för utbetalande av ett sådant underhållsbidrag får anses vara att

låta en viss underhållskostnad ingå i det bidragsunderlag, som bestämmes för

varje utspisad måltid. Dessa synpunkter ha, såsom framgått av vad jag i

det föregående anfört, utgjort ett bidragande motiv till den höjning av

bidragsunderlaget för skolmåltiderna från 50 till 60 öre per måltid, som

jag förut tillstyrkt.

Jag förordar alltså, att särskilt statsbidrag till inventarieanskaffning endast

må utgå såsom engångsbidrag. Jag är ense med befolkningsutredningen därutinnan,

att skoldistrikt eller kommuner, som tidigare anordnat bespisning,

icke böra vara utestängda från sådant inventariebidrag. Jag är till och med

beredd att i detta avseende gå längre än befolkningsutredningen. Enligt min

mening är det icke rimligt, att överhuvudtaget någon kommun, som tidigare

anordnat bespisning — många gånger med avsevärda uppoffringar — skall

komma i ett sämre läge än kommuner, som icke visat samma intresse för

denna verksamhet. Jag vill därför förorda, att de nu ifrågasatta bidragen

skola utgå, oavsett huruvida lärjungebespisning tidigare varit anordnad eller

icke.

Beträffande sättet för bestämmande av bidragsunderlaget för inventarierna

ansluter jag mig till den uppfattning, varåt 1945 års folkskolesakkunniga

givit uttryck. Fördelarna med ett fast bidragsunderlag äro enligt min

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 17^.

mening så betydande, att jag anser mig böra tillstyrka, att statsbidraget

grundas på ett fast, på förhand bestämt bidragsunderlag.

Utredningen har, såsom jag i tidigare sammanhang närmare berört, utarbetat

en specificerad sammanställning över inventarieanskaffningskostnaderna

vid varierande antal i bespisningen deltagande elever i en skola, vilken

sammanställning emellertid torde böra kompletteras i vissa avseenden.

En viss justering synes även påkallad med anledning av att däri upptagits

en del arbetsbesparande maskiner för de större skolorna. Mot ett användande

av dylika maskiner har jag självfallet icke något att invända. Emellertid

innebär ett anskaffande av en arbetsbesparande maskin uppenbarligen

en minskning av kostnaderna för personalen, vilka jag tagit hänsyn till vid

beräkningen av statsbidragsunderlaget för driftskostnaderna.

Det framgår redan av den sammanställning, som återfinnes i utredningens

betänkande, att inventariekostnaderna per elev räknat äro ganska skiftande

i de olika storleksklasserna för en skola och att de relativt sett bli

mindre, ju flera elever som skola bespisas inom en och samma skola. Den

statsbidragsskala, som bör inflyta i statsbidragsförfattningarna, bör därför

angiva ett med barnantalet varierande bidragsunderlag. Jag förordar, med

beaktande av nämnda synpunkter, en statsbidragsskala av följande utseende.

Antal deltagare per

bespisningsenhet

Bidragsunderlag

Högst

15

1 200 kronor

16- 25

1 200 kronor för 15 elever och 400 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

26- 50

2 000 kronor för 25 elever och 360 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

51- 75

3 800 kronor för 50 elever och 320 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

76-100

5 400 kronor för 75 elever och 280 kronor för varje fullt 5-tal

elever därutöver

101—150

6 800 kronor för 100 elever och 440 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

151—200

9 000 kronor för 150 elever och 400 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

201-300

11 000 kronor för 200 elever och 350 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

301—400

14 500 kronor för 300 elever och 300 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver

Över

400

17 500 kronor för 400 elever och 250 kronor för varje fullt 10-tal

elever därutöver, dock högst 20 000 kronor

Med »bespisningsenhet» avser jag härvid icke skoldistrikt eller kommun

utan skola eller, för det fall att bespisning anordnas genom en för flera skolor

gemensam anordning, sådan anordning.

Jag förordar alltså en maximering av inventariebidraget för viss bespis
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

ningsenhet till 20 000 kronor, motsvarande ett elevantal av 500, då jag

förutsätter, att bespisning vid högre elevantal måste försiggå i skift.

Jag förutsätter, att statsbidrag till inventarier skall utgå samtidigt med

att bidrag till driftkostnaderna enligt de bestämmelser jag i det föregående

förordat första gången utbetalas. För den händelse vederbörande huvudman

icke redan från början utbyggt bespisningsverksamheten vid ifrågavarande

bespisningsenhet till maximal omfattning, bör huvudmannen dock vid senare

utbyggnad kunna erhålla tilläggsbidrag. Bidragsunderlaget bör i dessa

fall bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan det enligt statsbidragsskalan

för bespisningsenheten efter utbyggnaden gällande underlaget och å

andra sidan det underlag, i förhållande till vilket bidrag tidigare utgått.

Det synes mig emellertid av praktiska skäl icke lämpligt, att nytt bidrag

utgår i andra fall än då en mer väsentlig ökning av deltagarantalet ägt rum.

Jag förordar fördenskull, att rätten att erhålla tilläggsbidrag inskränkes till

de fall då det deltagarantal, efter vilket distriktet tidigare erhållit bidrag,

utökats med minst 5, dock lägst 10 procent. Å andra sidan anser jag det

icke oskäligt, att en kommun, som avser att bedriva bespisningsverksamhet

i full skala men av olika skäl endast delvis kunnat komma i gång, skall

kunna omedelbart erhålla bidrag efter ett högre underlag än som motsvarar

det antal elever, som vid tillfället ifråga bespisas.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att bestämma, under vilka förutsättningar

och i vilken utsträckning sådant högre bidrag må kunna utanordnas.

Jämväl i övrigt torde Kungl. Majit böra äga befogenhet att meddela

de villkor och bestämmelser, som ytterligare må befinnas erforderliga för

genomförande av ifrågavarande statsbidragssystem på ett smidigt och praktiskt

sätt i huvudsaklig enlighet med de grunder, jag i det föregående förordat.

3. Skolmåltidslokaler.

Befolkning sutredning en.

Rörande skolmåltidslokalerna har befolkningsutredningen icke funnit anledning

framlägga något eget förslag. Utredningen ansluter sig till det av

1945 års folkskolesakkunniga (stat. off. utr. 1945: 25) framlagda förslaget

om statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet, vilket sedermera blivit

föremål för statsmakternas beslut.

Befolkningsutredningen berör i detta sammanhang frågan örn förhyrda

lokaler för skolmåltiderna. Enligt utredningens undersökningar sakna ett

stort antal kommuner möjligheter att ordna bespisning inom egna lokaler,

varför man måste räkna med att bespisning på många håll kommer att ordnas

i förhyrda lokaler. Detta anser utredningen icke strida mot vad som ur

statens synpunkt är önskvärt, örn blott lokalerna äro av tillfredsställande

beskaffenhet. Ställer det sig billigare att förhyra ändamålsenliga lokaler än

att bygga eller iordningställa egna lokaler, borde statsbidragsbestämmelserna

icke lägga hinder i vägen härför.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Majda ''proposition nr 17Jh

Utredningen anför vidare:

I gällande kungörelse angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

stadgas, att bidrag för förhyrande av undervisningslokaler (hyresbidrag)

skall utgå med en tredjedel av den erlagda hyran eller av det lägre

belopp, som enligt ortens pris kan anses skäligt. Enligt utredningens mening

bör någon skillnad icke göras mellan dylika lokaler och de, som skola tjäna

skolmåltidsverksamhet och övriga socialpedagogiska uppgifter inom skolans

ram. Det skulle dock synas utredningen mer tillfredsställande, örn bidraget

dels höjdes till 50 procent och dels graderades med hänsyn till skatteunderlagets

storlek. Utredningen vill förorda, att i samband med översynen av

statsbidragssystemet för folkskoleväsendets byggnader frågan örn en omreglering

av hyresbidragen även upptages samt att därvid uttryckligen fastställes,

att till lokaler, för vilka hyresbidrag må utgå, även skola räknas

bespisningslokaler.

Beträffande läroverk och motsvarande läroanstalter

anser sig utredningen icke kunna framlägga något direkt förslag, då frågan

om bidrag till bespisningslokaler i dylika skolor icke synts utredningen

kunna lösas annorledes än i samband med en allmän prövning av frågan om

statliga byggnadsbidrag till de högre skolorna. Utredningen uttalar dock,

att den ansåge statsbidrag till inrättande eller förhyrande av skolmåltidslokaler

vara lika befogade för dessa skolors del som för folkskolorna. Eftersom

ett betydande antal elever i de högre skolorna tillhörde andra kommuner

än skolkommunen, kunde det till och med föreligga skäl att bevilja en

kommun högre bidrag till de högre skolorna än till folkskolorna. Enligt utredningens

mening borde frågan lämpligen lösas sa, att kostnaderna för

anordnande av bespisningslokaler i de högre skolorna helt gäldades av staten,

i den mån de kunde anses förorsakade av att bespisning av »främmande»

elever skulle ske.

Remissyttranden.

Frågan örn statsbidrag till bespisningslokaler och därmed sammanhängande

spörsmål ha i de avgivna yttrandena behandlats endast mera allmänt

eller i avseende å vissa detaljer. Direkta yttranden på förevarande punkt

äro vidare relativt fåtaliga.

Länsstyrelsen i Västmanlands län berör frågan om statsbidrag till skoldistrikt,

som tidigare på egen bekostnad anskaffat bespisningslokaler. Länsstyrelsen

finner det vara i sin ordning, att sådana skoldistrikt bleve gottgjorda

härför. I varje fall borde statsbidrag beviljas för erforderlig omändring

av dylika lokaler.

Skolöverstyrelsen berör frågan örn bidrag för bespisningslokal, som icke

uppföres i direkt anslutning till skolbyggnad, och uttalar i samband därmed:

Såvitt överstyrelsen kunnat finna, framgår icke av betänkandet, huruvida

utredningen tänkt sig, att nybyggnad av bespisningslokaler skall kunna

ske även i de fall, då ny- eller ombyggnad av övriga för skolväsendet erforderliga

byggnader i samband därmed icke skall äga rum. Överstyrelsen an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

ser det synnerligen viktigt, att i de blivande författningsbestämmelserna

uttryckligen-anaves, att statsbidrag må utgå jämväl då bespisningslokaler

uppioras 1 särskild byggnad och då utrymmen inom skolbyggnaden eller

1 dess närhet omändras till för ändamålet lämpliga lokaler. Överstyrelsen

tanker här särskilt på de fall, där skolbyggnader uppförts under senare år

och dar man pa grund av då gällande bestämmelser icke kunnat tillgodose

behovet av bespisningslokaler.

Frågan örn statsbidrag till bespisningslokaler för de högre skolorna behandlas

i några yttranden.

, Skolöverstyrelsen framhåller, att en förbättring med avseende å de högre

skolornas lokalfråga icke syntes vara möjlig, förrän även dessa skolor komme

1 åtnjutande av statliga byggnadsbolag. Frågan om måltidslokalerna vid

de högre skolorna borde enligt överstyrelsens mening prövas i samma ordning

som andra lokalfrågor vid dessa skolor, varigenom en likformig behandling

garanterades.

Statens arbetsmarknadskommission finner det angeläget, att frågan om

statliga byggnadsbidrag till de högre skolorna upptages till behandling.

Stockholms stads kammarkontor påtalar, att utredningen icke framlagt

något förslag rörande lokaler för de högre skolorna utan nöjt sig med att

tororda att möjligheter för statsbidrag tillskapas, samt anför vidare:

... lämnas sålunda statsbidragsfragan helt olöst trots att utredningen

forordar skolmåltidssystemets införande även i de högre skolorna, låt vara

att utredningen genom vissa övergångsbestämmelser till författningsförslaget

haller möjligheten öppen till en försöksverksamhet, begränsad till vissa

elevkategorier, som i första hand ha behov av bespisning. Det synes kammarkontoret

uppenbart att, därest man verkligen anser skolmåltidssystemets

införande även i de högre skolorna vara angeläget, frågan örn statsbidrag

till bespisningslokaler i de högre skolorna med nödvändighet måste

finna sm lösning samtidigt med frågan om statsbidrag till måltidskostnaderna.

Utredningens förslag om bidrag till förhyrande av måltidslokaler har i

princip tillstyrkts i samtliga de remissvar, där frågan behandlats. I ett par

fall har dock förslaget, i den utformning det erhållits av utredningen, mött

gensagor.

Skolöverstyrelsen funné det naturligt, att jämväl bidrag till förhyrande

av skolmåltidslokaler utginge efter samma grunder som för undervisningslokaler.

Överstyrelsen hade icke heller något att invända emot den av utredningen

förordade höjningen av nämnda bidrag till 50 procent av den erlagda

hyran eller det lägre pris, som enligt ortens pris kunde anses skäligt. Vad

utredningen framhållit rörande gradering även av detta statsbidrag med

hänsyn till kommunernas skatteunderlag, ansåge sig överstyrelsen däremot

icke böra förorda.

Norrlandskommittén framhåller inledningsvis, att det av 1945 års riksdag

fattade beslutet rörande statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

icke avsett förhyrda lokaler, och fortsätter:

Då det särskilt i glesbebyggda trakter, där barnen äro splittrade på ett

stort antal mindre skolor, ofta kan vara den bästa utvägen, även på lång

sikt, att anordna bespisningen i förhyrda lokaler, synes det norrlandskom”

opaginerad Kontrollera mot PDF

lil

Kungl. Majlis proposition nr 17Jj.

mitten önskvärt, att även till dylika lokaler möjligheter till statsbidrag ordnas

på ett tillfredsställande sätt. Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag

för förhyrda undervisningslokaler med % av den erlagda hyran. För

förhyrda skolmåltidslokaler utgår intet statsbidrag. Befolkningsutredningen

uttalar sig för, att någon skillnad icke bör göras mellan undervisningslokaler

och sådana, som skola tjäna skolmåltidsverksamheten och övriga socialpedagogiska

uppgifter inom skolans ram. Utredningen finner önskvärt, att

bidraget dels höjes till 50 procent och dels graderas med hänsyn till skatteunderlagets

storlek. Norrlandskommittén vill förorda, att bestämmelserna

rörande statsbidrag till förhyrda skolmåltidslokaler utformas i så nära

anslutning som möjligt till bestämmelserna angående byggnader för folkskoleväsendet.

Sålunda synes även här ett latitudsystem böra införas, så att

möjligheter skapas till ett hänsynstagande till kommunernas olika kostnader

för lokalanskaffningen. Detta synes särskilt angeläget då det gäller

skoldistrikten i de nordligaste delarna av landet, som på grund av det stora

antalet skolor torde komma att få vidkännas väsentligt mycket högre utgifter

för lokalanskaffning än kommuner där barnen kunna samlas i ett fåtal

större skolor. Som exempel må nämnas Vilhelmina skoldistrikt, där under

sistförflutna läsår undervisningen i folkskolan bedrevs vid 45 skolor med

sammanlagt 1 284 elever. I detta skoldistrikt måste sålunda anskaffas 45

skolmåltidslokaler för ett antal barn, som i större samhällen kunna utspisas

i en eller ett fåtal lokaler.

1945 års riksdag godkände nya grunder för statsbidrag till engångskost- Departenader

för byggnader för folkskoleväsendet. Enligt de numera utfärdade för-mentschefen

fattningsbestämmelserna i ämnet räknas — liksom även tidigare — till de

utrymmen i sådana byggnader, för vilka bidrag kan utgå, även bespisningslokaler.

Jag saknar därför anledning att närmare uppehålla mig vid denna

fråga.

Jag finner det enligt de föreliggande bestämmelserna vara klart, att statsbidrag

kan utgå, om bespisningslokal uppföres eller iordningställes utan samband

med annan ny- eller ombyggnad för skolväsendets del, och detta oavsett

om bespisningslokalen anknytes direkt till annan skolbyggnad eller

särskild byggnad uppföres härför invid själva skolan eller å annan plats.

Befolkningsutredningen har föreslagit, att ett efter skatteunderlaget graderat

statsbidrag skall utgå för förhyrande av bespisningslokal i förhållande

till den erlagda hyran eller det lägre belopp, som enligt ortens pris kan anses

skäligt, samt att normalbidragsprocenten därvid skall fastställas till 50. Jag

förordar för egen del, att rätten för skoldistrikt att erhålla hyresbidrag utsträckes

till att avse även bespisningslokaler. Däremot är jag icke beredd

att redan nu till slutligt avgörande upptaga frågan örn ändrade grunder för

hyresbidraget; denna fråga torde av skolöverstyrelsen böra upptagas till

övervägande i samband med anslagsäskandena för budgetåret 1947/48.

Befolkningsutredningen liksom vissa remissmyndigheter har uttalat sig

för att frågan örn statsbidrag även till kostnaderna för de högre skolornas

bespisningslokaler upptages till övervägande. Med anledning härav vill jag

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Majlis proposition nr 174-

framhålla, att jag i likhet med skolöverstyrelsen anser, att denna fråga bör

ses i samband med spörsmålet om det högre skolväsendets lokalkostnader

överhuvudtaget. Den utveckling, som skolväsendet den senaste tiden

genomgått och som för dess vidkommande kan motses för den närmaste

framtiden, gör det enligt min mening befogat, att detta spörsmål i hela dess

vidd nu upptages till förutsättningslös och allsidig utredning. Jag har för

avsikt att inom kort föranstalta örn en dylik utredning.

VII. Administrativa frågor.

Befolkning sutredning en.

Skolmåltider. Utredningens förslag rörande statsbidrag till driftkostnaderna

för skolmåltiderna innebär, att varje skoldistrikt eller kommun,

som i enlighet med givna föreskrifter anordnar skolbarnsbespisning, skall

erhålla statsbidrag till kostnaderna för skolmåltiderna, såvida icke distriktet

eller kommunen har ett skatteunderlag å minst 50 skattekronor per invånare.

Med utredningens förslag blir det därför i fortsättningen icke erforderligt

att före visst läsårs början ansöka om statsbidrag. Utredningen föreslår,

att ansökan skall ersättas med en anmälan örn att bespisning skall äga

rum. En sådan finner utredningen vara erforderlig för att skolöverstyrelsen,

vederbörande konsulenter och folkskolinspektörerna skola kunna medverka

i planeringen och kontrollen av måltiderna samt för bedömande av

anslagsbehovet, dock endast intill dess bespisningsverksamheten nått en

mera stadigvarande omfattning inom skolorna. Utredningen föreslår, att

anmälan skall vara obligatorisk under en tid av 10 år.

Utredningen anser, att i en sådan anmälan om skolmåltider böra lämnas

uppgifter för vederbörande redovisningsår avseende det beräknade antalet

tillhandahållna måltider av olika medgivna typer, antalet invånare i distriktet

(kommunen) samt skatteunderlagets storlek.

Anmälan skall enligt utredningens förslag ställas till skolöverstyrelsen.

Beträffande folkskolan föreslås, att anmälan skall före den 15 juli det

redovisningsår, under vilket verksamheten är avsedd att anordnas, ingivas

till folkskolinspektören, vilken före den 1 augusti skall översända anmälan

till skolöverstyrelsen med eget yttrande. Beträffande de högre skolorna skulle

anmälan ingivas av kommunen direkt till skolöverstyrelsen.

Rekvisition av statsbidrag föreslås skola ingivas i samma ordning som

föreslagits för anmälan och innehålla exakta siffror rörande de förhållanden,

varom förhandsuppgifter lämnats i anmälan. För att skapa en klarare bild

av kostnaderna för måltiderna och av verksamhetens utbyggnad föreslår utredningen,

att skolöverstyrelsen skall äga infordra även andra uppgifter

örn verksamheten.

Vid rekvisitionen skola enligt förslaget fogas dels månadsvis uppgjorda

sammanställningar, utvisande för varje dag av månaden och för varje skol
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr niklass

antalet utspisade måltider, dels avskrifter av redovisningsårets matsedlar,

dels redovisning för matvaruåtgången per dag, dels ock, beträffande

skolbarn, vars utspisning ombesörjts av annat distrikt, vederbörliga verifikationer

i original eller bestyrkt avskrift.

Statsbidragen skola enligt förslaget uträknas och utanordnas av skolöverstyrelsen.

Befolkningsutredningen anser det lämpligt, att länsstyrelserna

löskopplas från statsbidragsärendena kring skolmåltiderna.

För att underlätta införandet av skolbarnsbespisning föreslår utredningen

såsom en övergångsanordning för en tid av 10 år, att möjlighet till förskott

å statsbidrag till de löpande kostnaderna beredes skoldistrikten och kommunerna

med 40 procent av det beräknade statsbidraget. Ansökan härom bör

enligt utredningens mening ingivas till Kungl. Maj:t senast den 1 december

under redovisningsåret och förskott utbetalas före utgången av januari

månad.

Inventarier. Beträffande statsbidrag till inventarier föreslår utredningen,

att ansökan örn statsbidrag skall, åtföljd av specificerad materielförteckning

med prisuppgifter, ingivas till skolöverstyrelsen, som skulle

pröva och avgöra frågan örn statsbidragets storlek. Statsbidraget skulle därefter

rekvireras hos skolöverstyrelsen och utbetalas i efterskott.

Ansökan örn statsbidrag för anskaffande av inventarier till ersättande av

förslitna sådana skulle däremot enligt utredningens förslag prövas och avgöras

av Kungl. Majit.

Remissyttranden.

Utredningens förslag, att länsstyrelsernas hittillsvarande b efattning

med skolmåltiderna överflyttas å skolöverstyrelsen,

tillstyrkes i regel av de länsstyrelser vilka yttrat sig

härom men avstyrkes av skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket, vilka

förklara sig anse, att utbetalningen av statsbidrag till skolbamsbespisningen

tills vidare bör åvila länsstyrelserna i avbidan på en förstärkning av skolöverstyrelsens

kamerala organisation. 1940 års skolutredning samt herr

Hagård i socialvårdskommittén framhålla liknande synpunkter.

Utredningens förslag, att skoldistrikten och kommunerna före viss tid

skola ingiva anmälan om planerad bespisning möter icke någon erinran

från skolöverstyrelsen. Däremot ifrågasätta 1945 års folkskolesakkunniga,

örn behov av en sådan förhandsanmälan överhuvudtaget föreligger. De sakkunniga

uttala härom:

I varje fall synes så knappast vara fallet med hänsyn till anslagsberäkningen,

då bidragsanslaget torde böra erhålla karaktären av förslagsanslag

och man i vart fall de första åren torde få bereda sig på ganska avsevärda

variationer i anslagsbelastningen. För folkskolinspektörernas del torde vidare

en enkel underhandsuppgift om den blivande bespisningens omfattning vara

tillfyllest.

Bihang till riksdagens ''protokoll 191+6. 1 sami. Nr 17//.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

Allvarliga erinringar ha gjorts mot utredningens förslag om förfarandet

vid rekvisition av statsbidrag till skolmåltiderna. I första hand

rikta sig dessa mot de av utredningen ifrågasatta uppgifterna i rekvisitionen.

Allmänt kräves en förenkling på denna punkt.

1945 års folkskolesakkunniga anföra sålunda bland annat följande.

De sakkunniga kunna icke finna annat än att den omgång och det myckna

arbete, som för skoldistriktens del skulle krävas för dessa föreskrifters uppfyllande,

icke stå i rimlig proportion till den betydelse de lämnade uppgifterna

kunna äga. Det kan ifrågasättas, om icke en enkel uppgift från skoldistrikten

rörande det totala antalet måltider per år eller genomsnittet per

dag under året vöre tillfyllest.

I samma riktning gå uttalanden från länsstyrelser och kommuner samt

från folkskolinspektör ema.

Utredningens förslag rörande tiden för rekvisitionens ingivande

har av skolöverstyrelsen ansetts mindre lämpligt. Överstyrelsen

anför:

Med hänsyn till att den kontroll och granskning av rekvisitionerna, som

skulle ankomma på folkskolinspektörerna, synes bliva både omfattande och

besvärlig, måste den tid, som enligt förslaget anslås till folkskolinspektörernas

granskningsförfarande, anses alldeles för kort. Hänsyn bör också enligt

överstyrelsens mening tagas till att under sagda tid flertalet folkskolinspektörer

åtnjuta semester, varför det skulle bli deras vikarier, vilka i regel torde

sakna kännedom örn de verkliga förhållandena rörande barnbespisningen,

som skulle få granska och underskriva rekvisitionerna. Med anledning härav

finner överstyrelsen det lämpligt, att statsbidragsrekvisitionerna för skolmåltider

ingivas på samma tider som gälla för flertalet andra statsbidrag,

alltså efter ingången av juli månad och före utgången av augusti månad.

Samma tider föreslås av 1945 års folkskolesakkunniga.

Rörande utredningens förslag om förskott å statsbidrag

förklarar sig bland annat skolöverstyrelsen icke ha något att erinra.

Riksräkenskapsverket däremot finner anledning göra vissa invändningar

mot det föreslagna förfaringssättet och anför, efter att ha erinrat om att

förskott å statsbidrag till skolbarnsbespisningen för närvarande ej utgå,

bland annat följande:

Skulle emellertid sådana förskott efter genomförande av utredningens förslag

bliva erforderliga, böra dessa utgå enligt samma grunder som för närvarande

tillämpas exempelvis beträffande förskott å statsbidrag för anordnande

av skolskjutsar åt skolpliktiga barn samt å statsbidrag för inackordering

av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem. Enligt dessa

grunder kan den bidragsutbetalande myndigheten — länsstyrelsen — utan

Kungl. Maj:ts hörande på anmälan av skoldistrikt utbetala förskott med viss

andel av statsbidraget.

Riksräkenskapsverket framhåller i samband härmed, att dylika förskottsutbetalningar

jämlikt 4 § kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 695) med vissa

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Majlis proposition nr 174-

bestämmelser angående bokföring av utgifter å riksstatsanslag skola avföras

å särskilt förskottskonto med angivande av det riksstatsanslag, varifrån

statsbidragen utgå. Någon anledning att beträffande bidrag till skolmåltider

frångå nyss angivna förskottssystem finner riksräkenskapsverket ej

föreligga.

1945 års folkskolesakkunniga anse, att förskottsutbetalningen med hänsyn

till kommunernas räkenskapsår lämpligen borde äga rum redan före utgången

av december månad!. Rekvisitionen av förskottet syntes därvid böra ske

senast den 1 november.

Den centrala ledningen av skolmåltidsverksamheten bör av naturliga skäl

utövas av skolöverstyrelsen. Däremot torde statsbidragsutbetalningarna

tills vidare böra åvila länsstyrelserna respektive statskontoret intill dess

frågan örn inrättande av en kameral avdelning inom överstyrelsen blivit

slutligt avgjord.

I ett stort antal yttranden har framhållits, att det administrativa förfarandet

kring statsbidragen borde vara i möjligaste mån enkelt i tillämpningen.

Jag är själv av samma mening. Jag delar sålunda 1945 års folkskolesakkunnigas

uppfattning, att anmälan örn anordnande av skolmåltider

icke är behövlig ur statsbudgetära synpunkter. Dock synes det mig, att

sådan anmälan under vissa förhållanden är motiverad. Folkskolinspektörerna

och skolöverstyrelsen torde i och för sin medverkan i planeringen och

kontrollen av måltiderna böra äga kännedom om var bespisning är avsedd

att anordnas. Skoldistrikt eller kommun, som avser att igångsätta bespisning

vid viss skola eller vars bespisning är avsedd att mera väsentligt utbyggas

bör sålunda före läsårets ingång göra sådan anmälan med uppgift

örn det antal elever, som beräknas komma att deltaga i bespisningen.

Även i fråga om rekvisitionen av statsbidrag till skolmåltiderna anser jag

en förenkling vara påkallad. Jag finner det dock icke erforderligt att här

ingå närmare på denna fråga. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att

meddela i ämnet erforderliga bestämmelser. I enlighet med utredningens

förslag bör rekvisition avgivas enligt formulär, som fastställes av skolöverstyrelsen.

Det är att märka, att rekvisitionen, därest mitt tidigare framförda

förslag örn statsbidrag med hela den beräknade kostnaden för elever,

tillhörande annan kommun än skolkommunen, vinner riksdagens bifall, bör

avse även nämnda elever. Beträffande tiden för rekvisitionens ingivande ansluter

jag mig till skolöverstyrelsens förslag och förordar sålunda att nämnda

tid bestämmes till efter ingången av juli månad och före utgången av augusti

månad.

Jag delar befolkningsutredningens uppfattning, att förskott å statsbidrag

till de löpande kostnaderna bör kunna utgå. Utanordnandet av förskott bölske

genom den bidragsutbetalande myndighetens försorg. Förskottets storlek

torde böra bestämmas till högst 40 procent av de beräknade kostna
-

Departe
mentschefen.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 J+.

derna för bespisningen, vilket motsvarar hälften av »normalstatsbidraget».

Möjlighet torde även böra öppnas för skoldistrikt, som så önska, att erhålla

förskott å högst 40 procent av de beräknade kostnaderna för nyanskaffning

av inventarier.

Med det system jag förordat för bestämmande av bidragsunderlaget i fråga

örn inventarier kommer behovet av en ansökan om inventariebidrag att bli

obehövlig. Rekvisition av sådant bidrag torde böra ingivas till länsstyrelsen

samtidigt med rekvisition av statsbidrag för skolmåltiderna.

VIII. Kontroll och organisation.

B efolhningsutred n ingen.

Utredningen framhåller, att en väsentlig utbyggnad av skolmåltidsverksamheten

och de ekonomiska konsekvenser för samhället, som detta kommer

att medföra, kräva ökade garantier för att skolmåltiderna anordnas på

ett tillfredsställande sätt. Utredningen anser det emellertid samtidigt angeläget,

att den kontrollverksamhet, som samhället i ena eller andra formen

måste utöva, begränsas så, att den icke nödvändiggör uppbyggandet av en

särskild byråkratisk och kostsam kontrollapparat eller för kommunerna

framstår som alltför rigorös eller ingripande i den lokala självbestämmanderätten.

Vid den lokala organisationen av skolmåltiderna anser utredningen att

det i många fall är både önskvärt och nödvändigt, att vederbörande skolstyrelse

överlåter organisationsarbetet och den omedelbara tillsynen av skolmåltiderna

på en särskild nämnd inom skolstyrelsen. Om detta icke är möjligt,

bör en särskild skolmåltidskommitté tillsättas, i vilken husmödrar böra

vara starkt representerade. Det skulle ankomma på denna nämnd (kommitté)

att inför skolstyrelsen svara för att skolmåltiderna bliva anordnade

på bästa möjliga sätt med hänsyn till tillgängliga resurser och lokala möjligheter.

På grund av sina kunskaper i näringsfrågor och matlagning samt sin varukunskap

böra skolkökslärarinnorna vara väl ägnade att ha ett visst överinseende

över skolmåltiderna, särskilt där skolorna icke äro så stora att specialutbildad

personal behövs. Utredningen ingår även på frågan örn vakttjänstgöring

under skolmåltiderna m. m. Utredningen anför härom följande.

I de fall, där en skolkökslärarinna är stationerad på orten, borde hon med

ledning av inom skolöverstyrelsen utarbetade råd och anvisningar om måltidernas

beskaffenhet kunna handha inköp — åtminstone de större — samt

övervaka, att tillagningen sker på ett ur hygienisk och näringsfysiologisk

synpunkt tillfredsställande sätt.

I de fall åter, där skolkökslärarinnan ambulerar mellan olika skoldistrikt,

kan hon givetvis icke i lika stor utsträckning ta del av arbetet med skolmåltiderna.

Hon skulle dock kunna anpassa typmatsedlarna efter ortens för
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 17/+.

hållanden, göra upp örn leveranser av en del varor och i övrigt stå till tjänst

beträffande den praktiska utformningen av måltiderna.

För arbetet med skolmåltiderna böra lärarinnorna givetvis erhålla kompensation,

förslagsvis i form av speciellt arvode eller på så sätt, att detta

arbete får räknas som visst antal tjänstgöringstimmar.

Utredningen anser vidare, att vakttjänstgöring under skolmåltiderna bör

ombesörjas av lärarna. Detta är redan nu fallet i de flesta skolor, som anordna

skolbarnsbespisning, och synes ofta vara en förutsättning för att ordning,

skick och gott uppförande iakttagas av barnen även under skolmåltiden.

Kontrollen över den hygieniska standarden etc. i kök och bespisningslokaler

utövas numera av skolläkaren med biträde av skolsköterskan. Den

förstnämnde avger årligen rapport över gjorda iakttagelser till skolöverstyrelsen.

För kontrollen över hur många och vilka statsbidragsberättigade barn,

som varje dag deltaga i skolmåltiden, bör en journal föras av föreståndarinnan

eller vakthavande läraren. Ett sammandrag av denna journal bör

göras månadsvis för kontroll av de uppgifter, som lämnas vid statsbidragsrekvisitionen.

Dessa sammandrag böra tillsammans med statsbidragsrekvisitionen

insändas till skolöverstyrelsen.

Till skolöverstyrelsen skola dessutom varje år i samband med statsbidragsrekvisitionen

insändas avskrifter av redovisningsårets matsedlar, vecka för

vecka, samt lämnas en översikt av matvaruåtgången per dag.

Utredningen förutsätter att folkskolinspektören såsom hittills skall kontrollera

skolmåltidsverksamheten i dess allmänna utformning. Särskild vikt

torde vid hans kontroll böra läggas på lokalutrymmena och minimifordringarna

beträffande de provisoriska lokalerna.

För att tillgodose de ökade kraven på skolmåltidernas kvalitet och sammansättning

böra medicinalstyrelsens nuvarande råd och anvisningar för anordnande

av skolbarnsbespisning, vilka synbarligen icke följts i någon större

utsträckning, ersättas med en av skolöverstyrelsen utarbetad broschyr med

råd och anvisningar för anordnande, tillagning och servering av skolmåltiderna.

De av utredningen i betänkandet örn den husliga utbildningen

(stat. off. utr. 1945: 4) föreslagna kostkonsulenterna böra, under förutsättning

att sådana komma att anställas, tagas i anspråk som inspektörer i varje

län av matens sammansättning, tillagning, servering och förvaring.

Den centrala ledningen av och ansvaret för skolbarnsbespisningen bör enligt

utredningen åvila skolöverstyrelsen. På skolöverstyrelsen borde sålunda

ankomma:

att vara riktgivande vid skolmåltidernas utbyggnad i vårt land samt

verka stimulerande på kommunerna i och för anordnande av skolmåltider,

att utfärda råd och anvisningar rörande kost, inventarier och lokaler,

att utöva fortlöpande kontroll över måltidernas, inventariernas och lokalernas

standard samt vid anordnandet av skolmåltider bistå med olika råd

och anvisningar genom lokal inspektion, samt

att anordna utbildnings- och fortbildningskurser för personal vid skolmåltiderna.

För att kunna fylla dessa nya arbetsuppgifter vore det enligt utredningens

uppfattning uppenbart, att skolöverstyrelsen måste disponera tillräckliga

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

och för uppgiften lämpade arbetskrafter. Ehuru utredningen framhåller, att

det givetvis bör ankomma på skolöverstyrelsen att själv utreda och föreslå

behövliga förstärkningar av arbetskraften, anser den det ofrånkomligt, att

en skolmåltidskonsulent knytes till skolöverstyrelsen. Härom

anför utredningen följande.

Vederbörande bör örn möjligt ha särskild utbildning på det näringshygieniska

området för att kunna ägna fortlöpande översikt över skolmåltidernas

standard samt att föreslå förbättringar och förändringar. Skolmåltidskonsulenten

bör genom inspektionsfärder runt landet göra sig underrättad örn

skolmåltidernas status och utbyggnad samt i övrigt inom skolöverstyrelsen

lia det högsta ansvaret för deras utveckling och utformning. I likhet med vad

som tidigare varit fallet med skolöverstyrelsens heltidsanställda konsulent

i husligt arbete, synes denna befattning böra uppföras i lönegraden A 26.

För de administrativa uppgifterna syntes vidare en amanuens —

förslagsvis i lönegraden Eo 15 — böra anställas. Örn skolöverstyrelsen funne

det lämpligt med en central upphandling av skolmåltidsinventarier etc.

borde en byråsekreterarbefattning i lönegraden A 21 inrättas.

Med hänsyn till byggnadsärendenas väntade omfattning och vikten av

att skolmåltidslokalerna ägnades speciell sakkunnig uppmärksamhet och inspektion,

borde den personal, som inom skolöverstyrelsen byggnadstekniskt

granskade skolbyggnadsärendena, förstärkas. Utredningen föreslår därför,

att en biträdande arkitekt med särskild erfarenhet av inredning

och planering av skolmåltidslokaler och övriga socialpedagogiska utrymmen

— skolkök, skolbad, slöjdsalar, bibliotek, läkar- och tandvårdsmottagningar

etc. — anställes mot ett arvode av förslagsvis 8 000 kronor per år.

Till hjälp med enklare göromål hos de nya tjänstemännen borde ett par

kanslibiträden i lönegraden Eo 7 anställas.

Remissyttranden.

Den av befolkningsutredningen föreslagna lo kala organisationen

av skolbespisningen har endast föranlett uttalanden i ett mindre antal

yttranden.

Skolöverstyrelsen anför följande.

Beträffande den lokala organisationen finner överstyrelsen i likhet med

utredningen lämpligt, att organisationsarbetet och den omedelbara tillsynen

av skolmåltiderna av skolstyrelsen överlåtes på en särskild nämnd inom styrelsen

eller om styrelsen inom sig saknar lämpliga krafter för nämnda uppgift, en

särskild måltidskommitté, i vilken husmödrar böra vara starkt representerade.

I detta sammanhang vill överstyrelsen framhålla angelägenheten av att, därest

skolkökslärarinna finnes anställd inom distriktet, denna bör äga säte och

stämma i sagda nämnd eller kommitté. Med hänsyn till nödvändigheten av att

en intim kontakt upprätthålles mellan nämnda, organ och lärarkåren, finner

överstyrelsen det angeläget, att lärarkårens representant i skolstyrelsen äger

rätt att deltaga i nämndens eller kommitténs sammanträden.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 174■

Det synes ändamålsenligt att i en kommun, där även högre skolor finnas,

den lokala organisationen blir gemensam för samtliga skolor, varvid nyss

anförda synpunkter gälla även de högre skolorna.

Det är enligt överstyrelsens mening synnerligen viktigt, att planläggningen

av verksamheten ute i landets olika bygder redan från början sker under ledning

av auktoritativ sakkunskap och praktisk förfarenhet. Överstyrelsen biträder

därför befolkningsutredningens förslag, att den mera lokalt betonade

ledningen och kontrollen bör ankomma på skolläkarna, skolsköterskorna och

folkskolinspektörerna.

Folkskolinspektören i Sydskånes västra inspektionsområde anser, att i den

nämnd eller kommitté, som skall ha att organisera och övervaka skolmåltiderna,

vidkommande lärare bör vara självskriven ledamot. Vid urvalet av

barn till skolmåltiderna bör nämligen läraren beredas tillfälle att jämföra

sina synpunkter likaväl som skolläkaren sina, eftersom urvalet måste ske

icke enbart ur medicinska och sociala synpunkter utan även ur pedagogiska

och psykologiska, om det skall bli fullt rationellt. All bokföring angående skolmåltiderna,

som redan skall läggas till grund för rekvisition av statsbidrag,

måste noggrant regleras och helst handhavas av en person, förslagsvis vakthavande

läraren. Folkskolinspektören i Dalslands inspektionsområde framhåller

önskvärdheten av, att i lagen om skolstyrelse införes en föreskrift örn att ett

visst antal ledamöter i folkskolestyrelsen skola vara kvinnor. Folkskolinspektören

i Värmlands västra inspektionsområde ifrågasätter, huruvida icke kontrollen

av lokalerna bör utövas av skolläkaren, där sådan finnes, eller eljest

av tjänsteläkaren. Åt folkskolinspektören borde anförtros att kontrollera skolmåltidernas

inordning i arbetsordningen och i samband därmed tillvarataga

de pedagogiska synpunkterna.

Follcskolinspektören i Dalarnes södra inspektionsområde förordar en skolmåltidskommitté

med den sammansättning, som utredningen förordar. I denna

kommitté borde dock även finnas en representant för skolstyrelsen, som

skulle uppehålla kontakten mellan denna och kommittén.

Folkskolinspektören i Västerbottens mellersta inspektionsområde framhåller,

att som oeftergivligt villkor beträffande den ifrågasatta nämnden borde

angivas, att i nämnden måste finnas en representant för lärarkåren, en för

medicinsk-hygienisk sakkunskap (skolläkaren, skolsköterskan eller en sjuksköterska)

samt en representant för matlagningskunnighet (skolkökslärarinna,

där sådan finnes, eller annan sakkunnig kvinna).

Sveriges folkskollärar förbund framhåller vikten av att lärarkåren blir representerad

i de nämnder, som enligt förslaget skola handha skolmåltidsverksamheten.

I yttranden från högre skolor framhålles beträffande den lokala organisationen

följande.

Rektor för högre allmänna läroverket i Karlskrona anser, att på lokalstyrelsen

bör ankomma att hos kommunstyrelsen utverka anslag till byggandet

av lämpliga lokaler, anskaffandet av inventarier, arbetspersonal samt eventuellt

genom en verkställande ledamot, som icke nödvändigtvis behöver vara

rektor — i dess helhet svara för verksamheten. Rektor för Malmö högre allmänna

läroverk för flickor anser, att rektor behöver skolad och väl avlönad

hjälp, förslagsvis en heltidsanställd skolkamrer, som skulle ha hand örn den

ekonomiska sidan av skolbarnsbespisningen, upphandling, räkenskaper etc.

Rektor för högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm i Stockholm an
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 17 4.

ser, att mycket av arbetet i samband med skolmåltidernas organisation i ett

stort läroverk lämpligen kunde läggas på en socialkurator. Rektor för Enskede

samrealskola i Stockholm förordar, att rätten till deltagande i skolmåltider

lämpligen bestämmes av lokalstyrelsen. Rektor och klassföreståndare gemensamt

böra dock äga rätt att — till dess lokalstyrelsen behandlat frågan — vid

början av termin temporärt medgiva rätt till deltagande.

Av övriga yttranden, vilka berört den lokala organisationen av skolmåltiderna,

kan bland annat inhämtas följande.

Lidingö stadsfullmäktige anse, att skolbarnsbespisningen bör sortera direkt

under folkskolestyrelsen, som härför borde tillsätta en nämnd, i vilken förutom

skolläkaren och skolsköterskan även bör sitta en lärare från varje skola, där

bespisning äger rum. Trosa-V agnhärads kommunalfullmäktige förorda, att vid

varje skola väljes en kvinnlig kontrollant med åliggande att företaga inspektioner

vid tillagningen av måltiderna. Arvilca stadsfullmäktige anse, att all

bespisning i en stad med såväl folkskolor som högre skolor bör handhavas av

en myndighet. Hortlax kommunalfullmäktige (Norrbottens län) förordar, att,

utöver den föreslagna nämnden och sorterande under denna, en ortskommitté

tillsättes för varje skolområde inom distriktet. Dylik kommitté kunde exempelvis

bestå av skolstyrelseledamoten eller skoltillsyningsmannen på orten,

någon av skolans lärare samt en kvinnlig representant för målsmännen.

Förste provinsialläkaren i Kristianstads län förordar, att förste provinsialläkarna

knytas fastare till skolmåltidsorganisationen såsom en form av »länsinstans».

Härom anföres bland annat följande.

Ett mycket viktigt skäl för en sådan »instans» utgöra de synnerligen olika

förhållanden, som råda inom olika delar av riket. Förhållandena inom Norrland

och inom stora delar av Svealand äro i många hithörande avseenden

mycket olika, och detta omdöme gäller än mera vid jämförelse mellan Skåne

och nordliga delarna av riket. Min erfarenhet genom ett mer än 25-årigt

arbete inom rikets skilda delar i sjuk-, hälso- och socialvårdst jaust har legat

till grund för detta mitt påstående. Örn de olika länen få en fast organiserad

representation vinner man också ett ökat perifert intresse för hithörande frågor

icke minst genom den nyttiga tävlan örn att ernå bästa resultat, som säkerligen

uppkommer länen emellan. Olika erfarenheter från skilda delar av riket

bli också av betydelse icke blott för länen själva utan även för det allmänna.

Även förste provinsialläkaren i Göteborgs och Bohus län anser, att förste

provinsialläkaren icke bör bortkopplas från skolmåltidsverksamheten.

1940 års skolutredning anför följande.

Befolkningsutredningen förutsätter, att skolkökslärarinna, där sådan finnes

anställd på orten, bör kunna handha åtminstone de större inköpen samt övervaka,

att tillagningen sker på ett ur hygienisk synpunkt tillfredsställande sätt.

Det är givetvis naturligt, att skolkökslärarinnans sakkunskap anlitas, där så

låter sig göra. Man kan emellertid icke räkna med, att en heltidsanställd

skolkökslärarinna kan hinna med att handha uppköpen till barnbespisningen

och ännu mindre övervaka den i samband med barnbespisningen förekommande

matlagningen. Under de tider av dagen, då skolköksundervisning pågår,

kan skolkökslärarinnan icke anses ha rätt att lämna denna undervisning för

att taga befattning med skolbarnsbespisningen. I den mån hon under från skol
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Marits proposition nr 17/+.

köksarbetet ledig tid anlitas inom barnbespisningsverksamheten, bör hon givetvis

erhålla särskild ersättning härför av kommunen.

Den kontrollapparat, som befolkningsutredningen tänkt sig för skolmåltiderna,

kan befaras bli alltför omständlig. Självfallet bör denna verksamhet

på ett effektivt sätt kontrolleras, men den behöver säkerligen

från statens sida icke övervakas strängare än annan statsunderstödd

verksamhet. I själva verket erbjuder anordnandet av skolmåltider, sedan

lokal- och personalfrågorna på ett tillfredsställande sätt lösts, icke något

svårare problem och får i sakens eget intresse icke göras märkvärdigare

än behövligt. Den huvudsakliga kontrollen över skolmåltiderna torde böra

överlåtas åt den föreslagna skolstyrelsenämnden, som inom kommunen kan

anlita behövlig sakkunskap (skolläkaren m. fl). Vid de högre skolorna torde

en av lokalstyTelsen utsedd liknande nämnd böra fungera såsom verkställande

och övervakande organ. I övrigt torde verksamheten böra närmast kontrolleras

av de skolöverstyrelsen direkt underställda rektorerna och folkskolinspektörerna.

Dessa kunna i samband med sin övriga verksamhet utöva den behövliga

fortlöpande kontrollen över måltidernas, lokalernas och inventariernas allmänna

standard.

Liknande synpunkter har i särskilt yttrande till socialvårdskommitténs remissyttrande

anförts av dess ledamot herr Hagård.

Norrlandskommittén understryker vikten av att den till undervisningen i

skolan eller i yrkesskola på orten knutna skolkökslärarinnan i största möjliga

utsträckning utnyttjas i verksamheten. Om så sker, torde den av utredningen

skisserade kontrollen kunna avsevärt förenklas. Skolsköterskan, som i varje

fall i de stora distrikten i landets nordligaste delar är fullt upptagen av sina

övriga åligganden, torde böra helt frikopplas från ifrågavarande uppgifter.

Fredrika Bremerförbundet anför följande.

Förbundet, som anser det vara av stor betydelse för måltidernas bästa

möjliga anordnande att kvinnlig sakkunskap anlitas, vill framhålla, att inom

skolstyrelserna, framförallt på landsorten, det kvinnliga inslaget är beklagansvärt

litet. I de fall, där nämnd inom skolstyrelserna utses i enlighet med befolkningsutredningens

förslag, komma således i de flesta fall kvinnor att saknas.

Det borde icke finnas något hinder för att även i sådana fall föreskriva,

att kvinnor skola medverka genom att de utifrån adjungeras nämnderna. Synnerligen

önskvärt vore, att minst hälften av varje skolmålstidsnämnd eller

kommitté utgjordes av kvinnor.

Svenska slcolkökslärarinnornas förening anser, att, då en skolkökslärarinna

finnes vid skolan eller inom skoldistriktet, vederbörande bör vara självskriven

medlem av den föreslagna nämnden eller kommittén.

Utredningens förslag, att vakttj änstgöring under skolmåltiderna

bör ombesörjas av lärarna, har föranlett uttalanden särskilt från skolhåll.

Skolöverstyrelsen anför sålunda följande.

Överstyrelsen anser det vara i sin ordning, att vakttj änstgöring vid skolmåltiderna

ombesörjes av lärarna. Att de vakthavande lärarna därvid, utan

särskild kostnad för dem, skola äga rätt att deltaga i måltiden, torde få anses

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Marits proposition nr 17.f.

självklart. Överstyrelsen är av den uppfattningen, att sagda vakttjänstgöring

i vissa fall kan bli betungande för lärarna, särskilt i skolor med litet

antal lärartjänster. I större skolor synas möjligheter föreligga att giva lärarna

viss kompensation för deras merarbete genom motsvarande nedsättning av

undervisningstiden jämlikt bestämmelserna i gällande stadgor och avlöningsreglementen.

Hur sagda angelägenhet skall kunna ordnas vid de mindre skolorna,

är överstyrelsen för närvarande icke beredd att taga ställning till. För

ett bedömande av denna fråga synas förutsättningar icke föreligga, förrän

man fått större erfarenhet av verksamheten, än vad nu är fallet.

Statskontoret anser, att i de fall då lärare komma att tjänstgöra som vakthavande

under utspisning av skolmåltid, särskild ersättning härför icke synes

böra utgå.

Några folkskolinspektörer ha även behandlat denna fråga i sina yttranden,

varvid i allmänhet betonats det lämpliga i att lärarna ombesörja vakttjänstgöringen,

samt understrukits vikten av att densamma icke får betraktas såsom

en arbetsuppgift, som kan åläggas lärarna i tjänsten utan rätt att därför

mottaga ersättning.

Folkskolinspektören i Sydskånes västm inspektionsområde har framhållit,

att det av flera skäl synes vara mindre lämpligt att fördela tjänstgöringen

på flera lärare. Därför bör skolstyrelsen äga rätt att utse den lärare, som

skall bestrida vakttjänstgöring vid skolmåltid. Då så kan befinnas påkallat,

bör även annan lämplig person än läraren utses. I de fall, där läraren bestrider

vakttjänstgöring, synes denna böra få inräknas i vederbörandes tjänstgöring

och underkastas statlig kontroll. Folkskolinspektören i Värmlands östra inspektionsområde

anser däremot, att, där flera lärare äro anställda, vakttjänstgöringen

bör uppdelas mellan dem. Folkskolinspektören i Västmanlands västra

inspektionsområde förutsätter som självklart, att respektive lärare utan ersättning

få deltaga i måltiden även om de icke med hänsyn till övervakningens

omfattning alltid kunna äta samtidigt med barnen. Liknande synpunkter ha

anförts av andra folkskolinspektörer. Folkskolinspektören i Hälsinglands norra

inspektionsområde anser det vara i sin ordning och stå i överensstämmelse med

gällande bestämmelser i folkskolestadgans § 29 mom. 4, att lärare övervaka vid

måltiderna. Folkskolinspektören i Medelpads inspektionsområde betonar, att i

en skola med få lärarkrafter valettjänstgöringen måste bli ganska betungande.

Frågan bör underkastas förnyad prövning. De flesta lärare och lärarinnor äro

i stort behov av den avkoppling, som ledighet från barnens övervakning även

under frukostrasten innebär. Folkskolinspektören i Västerbottens södra inspektionsområde

anser, att lärarna icke generellt böra åläggas vakttjänstgöring.

Folkskolinspektören i Västerbottens mellersta inspektionsområde anser,

att vakttjänstgöringen bör räknas som en timmes fyllnadstjänstgöring eller,

där så ej kan ske, arvoderas. Ersättningen bör dock av flera skäl icke utgå av

statsmedel. Då lärare ej kan erhållas, kan annan lämplig person utses. Ersättningens

storlek bör variera något med hänsyn till barnantalet, men en minimiavgift

bör stipuleras av statsmakterna. Folkskolinspektören i Norrbottens

södra inspektionsområde anser, att bestämmelser örn lärares rätt att kostnadsfritt

deltaga^ i måltiden bör införas i författningstexten.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 17Ih

Sveriges folkskoUärarförbund framhåller, att erfarenheten visat att ordningen

bland barnen blir mindre god, då flera lärare handha vakttjänstgöringen.

Pedagogiska skäl tala för att en, högst två lärare böra alternerande ha hand

örn tillsynen av barnen under skolmåltiden. Vakttjänstgöringen bör kompenseras

antingen genom att vederbörande lärare får räkna denna vakttjänst

som fyllnadstjänstgöring eller att den direkt arvoderas, förslagsvis enligt

utgående timlärararvode.

Sveriges jolle skollär ardine för hund har intet att erinra mot vad utredningen

anfört om vakttjänstgöring under förutsättning att denna icke medför en utökning

av den fastställda tjänstgöringstiden.

Sveriges småskollärcmnnejörbund anser det berättigat, att tid inom tjänstgöringsskyldigheten

i viss utsträckning får användas för socialpedagogiska

uppgifter.

Sveriges överlärarförbund framhåller, att generella bestämmelser böra utfärdas

rörande lärarnas vakthållningsskyldighet vid bespisningen samt angående

den ersättning, som härför skall utgå.

Sveriges allmänna jolkskollärarförening betonar, att nödig hänsyn bör

tagas dels till behovet av tid för lärarnas frukostrast, dels till lärarnas behov

av avkoppling under frukostrasten.

Även några högre skolor ha i sina yttranden berört vakttjänstgöringens ordnande

vid dessa skolor.

Rektor vid ett IIhisingsborgsläroverk anser, att övervakningen genom lärare

enklast kan ske så, att denna övervakning inräknas i den sedvanliga tjänstgöringstiden,

varför varje skola bör tilldelas ett visst antal övervakningsveckotimmar

alltéfter vad förhållandena vid skolan kräva utöver de sedvanliga

undervisningsveckotimmarna. Rektor för Karolinska högre allmänna

läroverket i Örebio anser, att sådan extra vakttjänstgöring kunde tilldelas för

ändamålet särskilt lämpade lärare mot skälig kompensation i form av minskad

undervisning eller extra ersättning. Som annan tänkbar utväg nämnes, att

vakttjänstgöringen utövas av socialkuratorn. Samrealskolan i Borlänge anser,

att, då realskolans elever äro äldre än folkskolans, vakttjänstgöringen bör (mot

någon mindre ersättning) ombesörjas av särskilt utsedda förtroendemän. Samrealskolan

i Sala anser, att skolkökslärarinnorna bör anförtros vakthållningen.

Samrealskolan i Valdemarsvik förordar, att vakttjänstgöringen bör medräknas,

när vederbörande tjänstgöringsskyldighet uttryckt i veckotimmar fastställes.

Kommunala flickskolorna i Karlstad och Uppsala anse, att vakttjänstgöring

måste räknas som jämställd med undervisningstimme. Högre

folkskolan i Åseda anser, att vakthållningen kan ske av en ordningsmannanämnd

eller av föreståndarinnan. Om lärare vaktar bör kompensation ske

i form av minskad undervisningsskyldighet.

I yttranden från kommuner har i allmänhet framhållits, att klara bestämmelser

erfordras, örn lärarnas vakttjänstgöring skall ingå i undervisningsskyldiighcten,

fullgöras som fyllnadstjänstgöring eller anordnas som timlärartjänst.

Dessutom ha önskemål framförts örn att en instruktion fiir vakttjänstgöringen

måtte fastställas.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

1940 års skolutredning framhåller, att det i författning klart måste utsägas,

på vilket sätt lärarnas tjänstgöring härvidlag bör kunna uttagas samt avlönas.

Beträffande den centrala ledningen och de av befolkningsutredningen

ifrågasatta nya befattningarna i skolöverstyrelsen kan av remissyttrandena

inhämtas följande.

Skolöverstyrelsen anför.

Det har förefallit utredningen påtagligt, att skolöverstyrelsen icke med sina

nuvarande arbetskrafter skall kunna påtaga sig den centrala ledningen och

kontrollen av verksamheten. Utredningen har också föreslagit viss förstärkning

av personalen. Beträffande den föreslagna befattningen som skolmåltidskonsulent

vill överstyrelsen förorda, att den förenas med befattning som

konsulent för husligt arbete. Det vore nämligen fördelaktigt, örn inspektion

av undervisningen i husligt arbete och av skolmåltidsverksamheten kunde

företagas samtidigt. Så sker i själva verket redan nu, i det konsulenten för

husligt arbete åtagit sig att vid sidan av sin egentliga inspektionsuppgift lämna

råd och anvisningar även beträffande skolbarnsbespisningens lämpliga anordning.

Med hänsyn till den omfattning skolmåltidsverksamheten kommer att få,

synes det dock överstyrelsen nödvändigt, att vid sidan av dien sålunda organiserade

konsulentbefattningen en biträdande konsulentbefattning inrättas.

För båda befattningarna synas samma kompetensvillkor böra gälla.

Överstyrelsen föreslår, att konsulentbefattningen placeras i A 26 och den

biträdande konsulentbefattningen i A 21.

För de ökade administrativa uppgifter, som synas bli en följd av utredningens

förslag till statsbidragssystem, föreslår utredningen, att en amanuens

— förslagsvis i lönegrad Eo 15 — skall anställas, närmast för att handlägga

ärenden kring statsbidragen. Detta vill överstyrelsen tillstyrka. Med hänsyn

till att överstyrelsen icke ansett sig böra tillstyrka, förslaget örn central upphandling

av inventarier och utrustning för skolmåltidslokalerna, synes den i

betänkandet omnämnda byråsekreterartjänsten däremot icke behöva komma

i fråga.

Utredningen anser vidare, att, med hänsyn till byggnadsärendenas väntade

omfattning och vikten av att skolmåltidslokalerna ägnas speciell sakkunnig

uppmärksamhet och inspektion, den personal, som inom skolöverstyrelsen

byggnadstekniskt granskar skolbyggnadsärendena, bör förstärkas. I betänkandet

föreslås därför, att en biträdande arkitekt med särskild erfarenhet

av inredning och planering av skolmåltidslokaler och övriga social pedagogi

ska utrymmen anställes mot ett arvode av förslagsvis 8 000 kronor. Överstyrelsen

delar utredningens uppfattning örn att en förstärkning av personalen

å "byggnadsroteln är ofrånkomlig men vill starkt ifrågasätta, huruvida man

för den blygsamma kostnadssumma, som av utredningen föreslås, kan erhålla

en arkitekt med de kvalifikationer utredningen förutsätter. Innan större

erfarenhet vunnits rörande skolbarnsbespisningens inverkan på byggnadsrotelns

arbetsbörda, är överstyrelsen icke beredd att uttala sig om hur den

berörda personalen lämpligen skall förstärkas. Det synes därför lämpligt, att

ett belopp av förslagsvis il 000 kronor utöver det av överstyrelsen för budgetåret

1946/47 föreslagna beloppet, 9 000 kronor, uppföres å, posten för

arvoden och särskilda ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden

m. m. i överstyrelsens avlöningsstat, att användas i män av behov. Denna

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Majlis -proposition nr 17.j.

anslagspost bör alltså uppföras med 20 000 kronor för nämnda budgetår. I

detta sammanhang vill överstyrelsen erinra örn att det belopp å 9 000 kronor,

som under nu löpande budgetår anvisats till beredande av arbetshjälp åt

arkitekten, redan förbrukats, varför överstyrelsen nödgats anhålla örn ytterligare

anslag.

Icke heller beträffande övrig personal, som måste bli erforderlig, sedan skolbarnsbespisningen

mera allmänt införts, är överstyrelsen beredd att nu lämna

specificerade uppgifter. I överensstämmelse med vad förut framhållits, vill

överstyrelsen föreslå, att ett belopp av ytterligare 25 000 kronor uppföres å

icke-ordinarieposten i överstyrelsens avlöningsstat.

Folkskolinspektören i Värmlands mellersta inspektionsområde ifrågasätter

det omedelbara behovet av en skolmåitidskonsulent i skolöverstyrelsen samt

en biträdande arkitekt med erfarenhet allenast av socialpedagogiska lokalers

inredning. Även folkskolinspektören i Västmanlands västra inspektionsområde

frågar sig, örn det är nödvändigt att för skolmåltidsverksamheten inrätta en

rad nya tjänstemannabefattningar. Follcskolinspektören i Hälsinglands norra

inspektionsområde anser, att en hos skolöverstyrelsen fast anställd konsulent

för husligt arbete eller eventuellt för endast hushållsgöromål bättre synes

fylla uppgiften att vara ledande och rådgivande för de uppgifter, som härvidlag

ifrågakomma och lär ej heller kunna undvaras vid införandet av allmänna

skolmåltider.

Statskontoret erinrar om att befolkningsutredningen i sitt betänkande örn

den husliga utbildningen (stat. off. utr. 1945: 4) föreslagit inrättandet inom

skolöverstyrelsen av bland annat en konsulentbefattning för hushållsgöromål

i lönegrad A 24. Statskontoret anför vidare följande.

I utlåtande över nämnda betänkande den 13 september 1945 ansåg statskontoret

för sin del att tillräckliga skäl saknades att sträcka sig längre än ett

av skolöverstyrelsen framlagt förslag nämligen till en heltidsanställd konsulent

i lönegrad A 21. Då de båda konsulentbefattningarna i kompetenshänseende

väl få anses ungefärligen jämställda, vill det — åtminstone i frågans nuvarande

läge — förefalla statskontoret som örn befattningen som skolmåitidskonsulent

icke bör placeras högre än befattningen som konsulent i hushållsgöromål.

Befolkningsutredningen anser, att möjligheterna att genom standardisering

och central upphandling nedbringa kostnaderna för skolmåltidsinventarierna

böra upptagas till prövning av skolöverstyrelsen. Rent principiellt måste statskontoret

ställa sig synnerligen tveksamt till lämpligheten av en så långt

driven centralisering av ifrågavarande upphandling som utredningen tänkt

sig. Ämbetsverket kan sålunda icke tillstyrka utredningens förslag örn inrättande

av en särskild byråsekreterarbefattning för handhavandet av de centrala

inköpen.

Utredningen har vidare föreslagit, att hos skolöverstyrelsen skall anställas

en biträdande arkitekt med särskild erfarenhet av inredning och planering av

skolmåltidslokaler och övriga socialpedagogiska utrymmen mot ett årligt arvode

av 8 000 kronor. Oavsett svårigheten att för närvarande finna en person

med angivna kvalifikationer avstyrker statskontoret detta förslag. Därest den

arkitektpersonal, som för närvarande är knuten till skolöverstyrelsen och som

enligt folkskolesakkunnigas förslag örn statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet

ytterligare må komma att anställas där, icke skulle visa sig tillräcklig

för lösandet av jämväl här ifrågavarande uppgifter, torde i stället sakkunnigt

biträde böra för ändamålet tillfälligtvis anlitas.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174.

Allmänna lönenämnden anför:

Lönenämnden anser sig böra understryka det av de sakkunniga gjorda

uttalandet, att det bör ankomma på skolöverstyrelsen att framlägga förslag

örn erforderlig personalförstärkning med anledning av den förordade utbyggnaden

av skolbarnsbespisningen. Innan dylikt förslag avgivits, lärer ett definitivt

ställningstagande till frågan om det erforderliga personalbehovet hos

skolöverstyrelsen icke kunna ske. Med anledning av de av utredningen förordade

tjänsterna vill emellertid lönenämnden framhålla, att den föreslagna

befattningen som konsulent i 26 lönegraden enligt lönenämndens mening tills

vidare torde böra uppföras på extra ordinarie stat. Beträffande tjänsteni som

byråsekreterare håller lönenämnden före, att — i avvaktan på närmare erfarenheter

rörande beständigheten av behovet av förevarande befattning ävensom

arbetsgöromålens omfattning — densamma torde böra upptagas som

arvodesbefattning. Vidkommande biträdespersonalen vill lönenämnden allenast

uttala, att i förslaget icke tillräckliga hållpunkter lämnats för bedömande

av spörsmålet, huruvida de å förevarande befattningshavare ankommande arbetsgöromålen

bliva så kvalificerade, att de kunna motivera inrättandet av

befattningar i kanslibiträdes tjänsteställning.

Statens institut för folkhälsan har i stort sett intet att erinra mot utredningens

förslag till organisation av den centrala ledningen av skolbarnsbespisningen

men framhåller vikten av att ett samarbete kommer till stånd mellan

denna ledning och institutet. Även medicinalstyrelsen uttalar sig för ett

dylikt samarbete, då det synes styrelsen alltfort vara av den största betydelse,

att frågan om skolmåltidernas anordning sker med synnerligt beaktande av

de medicinskt hygieniska synpunkter, som det närmast ankommer på medicinalstyrelsen

att bevaka.

1940 års skolutredning anför.

Åtminstone tills vidare kan det starkt ifrågasättas, huruvida behov föreligger

att inom skolöverstyrelsen inrätta alla de befattningar (skolmåltidskonsulent,

amanuens, byråsekreterare, biträdande arkitekt och kanslibiträde),

som av befolkningsutredningen ifrågasättas. Skolöverstyrelsens uppgift bör

huvudsakligen bli av rådgivande karaktär. Om statsbidrag till inventarier beslutas

komma att utgå i enlighet med skolutredningens förenklade förslag,

slipper skolöverstyrelsen ett flertal av de uppgifter, som man tänkt sig förlagda

hit. Överstyrelsens arbetsuppgifter i samband med barnbespisningen

skulle också avsevärt minskas, örn utanordningen av statsbidragen liksom hittills

skedde genom länsstyrelserna. Arbetet i skolöverstyrelsen skulle dessutom

kunna begränsas, om distrikten såsom ovan föreslagits icke behövde dit

insända alla rapporter och uppgifter, som nu av befolkningsutredningen föreslås.

Icke heller torde överstyrelsen behöva varje läsår närings- och prisberäkna

typmatsedlar samt därefter utsända dessa till skoldistrikten.

Liknande synpunkter anföras även i särskilt yttrande till socialvårdskommitténs

remissyttrande av dess ledamot herr Hagård.

Svenska skolkökslärarinnomas förening framhåller:

Vid upprepade tillfällen har föreningen framfört önskemål om en utökad

inspektion av undervisningen i hushållsgöromål. Föreningen vill framhålla, att

det finnes ett stort antal skolor med undervisning i hushållsgöromål, som aldrig

blivit inspekterade, ehuru undervisningen kunnat pågå 20 å 30 år inom distrik
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

tet. I petita för arbetsåret 1946/47 har skolöverstyrelsen föreslagit tillsättandet

av en heltidsanställd konsulent för husligt arbete inom överstyrelsen. Blir

denna heltidstjänst inrättad, är det föreningens förhoppning, att inspektionen

blir utökad. Men en ytterligare intensifierad inspektionsverksamhet vore behövlig.

Föreningen anser, att den nu föreslagna skolmåltidskonsulenten borde

vara skolkökslärarinna med goda kvalifikationer, så att hon vore kompetent

att inspektera såväl undervisningen i hushållsgöromål som skolmåltidsverksamheten,

liksom överstyrelsens nuvarande konsulent för husligt arbete ej endast

inspekterar undervisningen i hushållsgöromål utan även i viss utsträckning

barnbespisningarna. Föreningen menar, att det vore slöseri med statens

medel, om den ena konsulenten inspekterade endast undervisningen och den

andra endast skolmåltiderna. För samma resekostnader kan resultatet bliva

större, om båda utföra sådan dubbel inspektion, som redan sker. Föreningen

får sålunda i underdånighet föreslå inrättande av två konsulenttjänster för

husligt arbete och skolmåltider.

Vad lönegradsplaceringen beträffar vill föreningen påpeka det oegentliga i

att i förevarande betänkande skolmåltidskonsulenten föreslås uppförd i lönegrad

A 26, då befolkningsutredningen i sitt betänkande angående den husliga

utbildningen föreslagit en placering i lönegrad A 24 för konsulenterna i hushållsgöromål

och kvinnlig slöjd. Det synes uppenbart, att dessa konsulenter

ej böra sättas i lägre lönegrad än den nu föreslagna konsulenten.

Det synes mig önskvärt, att den statliga kontrollen över skolmåltidsverksamheten

icke blir alltför omständlig eller ingående utan att kommunerna

i görligaste mån på egen hand få träffa de lämpligaste dispositionerna för

verksamhetens utformning under iakttagande av de allmänna anvisningar

och bestämmelser, som härom komma att utfärdas.

Ur dessa synpunkter synes mig den lokala organisation, som befolkningsutredningen

skisserat, lämplig. I likhet med utredningen anser jag sålunda,

att organisationsarbetet och den omedelbara tillsynen inom folkskolan av

skolstyrelsen i regel bör överlåtas på en särskild nämnd inom styrelsen

eller en särskild skolmåltidskommitté, i vilken den kvinnliga sakkunskapen

bör vara starkt representerad. I sagda nämnd eller kommitté synes det mig

vidare nödvändigt, att såväl lärarkårens representant i skolstyrelsen som

skolläkaren eller skolsköterskan berndes plats. Även skolkökslärarinnan —

om sådan finnes — bör beredas plats. Jag anser vidare, att skolkökslärarinna

bör kunna få tågås i anspråk för ledning eller övervakning av den lokala

skolmålitidsverksamheten, såvida därvidl icke hennes ordinarie undervisning

märkbart åsidosättes.

Beträffande de högre skolorna torde skolmåltidsverksamheten lämpligast

kunna anförtros vederbörande styrelse eller en av densamma utsedd nämnd

eller kommitté.

I övrigt torde verksamheten närmast böra kontrolleras av de skolöverstyrelsen

direkt underställda rektorerna och folkskolinspektörerna. Den hygieniska

sidan av verksamheten beaktas numera av vederbörande skolliikare.

Förste provinsialläkarna och motsvarande tjänsteläkare böra givetvis äga

viss inspektionsrätt.

Departe
mentschefen.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Marits proposition nr 174-

En viss, ehuru givetvis icke rigorös vakthållning från skolans sida under

frukostrasten torde vara påkallad. I allmänhet torde för denna vakthållnings

ordnande icke erfordras någon detaljerad reglering från statliga myndigheters

sida. Jag anser det naturligt, att frågan därom enklast löses genom

överenskommelser eller på annat sätt genom de lokala myndigheternas försorg.

Närmast till hands ligger väl i allmänhet, att i skolan eller dess omedelbara

närhet boende lärare med biträde av bespisningspersonalen och

bland eleverna utsedda ordningsmän svara för vakthållningen. Stundom

lärer det emellertid bli erforderligt att för uppdraget anlita även lärare, som

icke bor inom skolan eller i dess närhet; vid högre skolor torde detta

bli regel. Något svårare problem torde dock vakthållningens ordnande icke

erbjuda.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att taga under övervägande, huruvida generella bestämmelser

erfordras rörande utnyttjande av lärarnas fyllnadstjänstgöringsskyldighet

för ifrågavarande ändamål samt, därest så skulle befinnas erforderligt, utfärda

föreskrifter i ämnet. Stundom kan måhända befinnas erforderligt att

medgiva nedsättning i undervisningsskyldigheten. Kungl. Majit torde även

i detta fall få äga meddela de bestämmelser, som må befinnas erforderliga.

I likhet med skolöverstyrelsen är jag icke nu beredd att ingå på frågan,

huruvida kontant ersättning må utgå till vakthavande lärare i vissa fall.

Den vakthavande bör dock äga rätt att avgiftsfritt deltaga i skolmåltiden.

Det synes mig uppenbart, att skolöverstyrelsens framtida uppgifter beträffande

skolmåltiderna icke enbart kunna inskränkas till allmän rådgivningsverksamhet.

Jag anser i likhet med befolkningsutredningen, att skolöverstyrelsen

i högre grad än tidigare även bör vara riktgivande vid skolmåltidernas

utbyggande i vårt land samt verka stimulerande på kommunerna

i och för anordnande av skolmåltider. Det torde vara ofrånkomligt, att en

förstärkning härvidlag måste ske av skolöverstyrelsens nuvarande arbetskrafter.

Även ur de övriga synpunkter, som böra beaktas vid en utbyggnad

av skolbespisningen, torde en förstärkning av överstyrelsens personal vara

påkallad.

En intensifierad upplysningsverksamhet angående skolmåltiderna och

deras lämpligaste utformning och anordnande samt betydelse för skolan

och hemmen synes mig böra bedrivas. Jag biträder därför befolkningsutredningens

uppfattning, att medicinalstyrelsens hittillsvarande råd och anvisningar

för anordnande av skolbarnsbespisning, vilka tydligen icke fått någon

större spridning eller av skolorna efterföljts, ersättas med en broschyr från

skolöverstyrelsen. Härjämte torde tryckta anvisningar beträffande skolmåltidslokalernas

inredning och disposition erfordras. Det torde även kunna

visa sig önskvärt, att olika konferenser angående skolmåltiderna kunna anordnas.

För ifrågavarande upplysningsverksamhet erforderliga medel torde

efter Kungl. Maj:ts bestämmande få utgå från förslagsanslaget till Skolöverstyrelsen:

Omkostnader.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 174-

1 likhet med befolkningsutredningen anser jag, att behov förefinnes aven

särskild konsulent i skolöverstyrelsen, som skall ägna fortlöpande översikt

över skolmåltidernas standard, föreslå förbättringar och förändringar,

genom inspektionsfärder runt landet göra sig underrättad om skolmåltidernas

organisation och utbyggnad och därvid bistå med råd och anvisningar

etc. Jag delar emellertid den av skolöverstyrelsen och svenska skolkökslärarinnornas

förening hävdade uppfattningen, att den av befolkningsutredningen

föreslagna befattningen som skolmåltidskonsulent bör förenas med

befattningen som konsulent för husligt arbete.

Ur flera synpunkter är det nämligen fördelaktigt, om inspektion av undervisningen

i husligt arbete och av skolmåltidsverksamheten kan — såsom

i viss utsträckning redan nu sker — företagas samtidigt. I den vid 1946

års statsverksproposition fogade bilagan åttonde huvudtiteln har jag förordat,

att en befattning som konsulent för husligt arbete måtte inrättas och

uppföras å skolöverstyrelsens personalförteckning såsom extra ordinarie i

23 lönegraden. Nämnda konsulent bör alltså enligt min mening vara konsulent

även för bespisnings verksamheten. Emellertid synes det nödvändigt,

att skolöverstyrelsen må kunna anställa ytterligare en konsulent för husligt

arbete och skolmåltider. Erforderliga medel för detta ändamål torde efter

Kungl. Maj:ts bestämmande få utgå från den i överstyrelsens avlöningsstat

uppförda, förslagsvis betecknade anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden m. m. Jag beräknar,

att för ändamålet ett belopp av högst 10 000 kronor skall visa sig erforderligt

för nästa budgetår.

Jag delar även befolkningsutredningens uppfattning, att, med hänsyn till

byggnadsärendenas väntade omfattning och vikten av att skolmåltidslokalerna

ägnas speciell uppmärksamhet och inspektion, den personal, som inom

skolöverstyrelsen byggnadstekniskt granskar skolbyggnadsärendena, bör förstärkas.

Som skolöverstyrelsen framhållit, torde det emellertid vara svårt

att närmare precisera hur den berörda personalen lämpligen skall förstärkas,

innan större erfarenhet vunnits rörande skolbarnsbespisningens inverkan

på byggnadsrotelns arbetsbörda. I likhet med skolöverstyrelsen anser jag

det därför lämpligt, att erforderliga medel tills vidare må efter Kungl. Maj:ts

bestämmande utgå från nyssnämnda anslagspost. För detta ändamål torde

ett belopp av högst 8 000 kronor komma att tagas i anspråk.

Även i övrigt torde en viss förstärkning av arbetskrafterna inom överstyrelsen

komma att visa sig påkallad. För anställande av en eller eventuellt

flera amanuenser och lägre biträdespersonal torde sålunda i avbidan på närmare

erfarenhet böra för nästa budgetår anvisas ett belopp av högst 20 000

kronor, att utgå från anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie tjänstemän,

vilken med hänsyn härtill torde för nästa budgetår få överskridas med

högst nämnda belopp. Härtill erfordras riksdagens medgivande.

Bihang till riksdagens protokoll 19 It 6. 1 sami. Nr 17//.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majlis proposition nr 17.j.

Departe
mentschefen.

IX. Kostnadskalkyler.

För att belysa befolkningsutredningens förslag om ett nytt statsbidragssystem

för skolmåltiderna liksom de övervägda alternativen till detta förslag

har utredningen låtit verkställa vissa statistiska undersökningar. Dessa

undersökningar, som avse de direkta måltidskostnaderna men däremot icke

kostnaderna för måltidslokalerna eller för utrustningen i dessa, ha närmast

syftat till att utröna kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Då jag förordat en höjning av bidragsunderlaget för måltiderna från 50 till

60 öre har jag låtit företaga en omräkning av dessa kalkyler i vissa avseenden.

Undersökningarna avse förhållandena under läsåret 1943/44. En del

av de framkomna resultaten har jag funnit lämpligt att här framlägga.

Jag vill först belysa kostnadsfördelningen i det längst gående fallet, d. v. s.

under det antagandet, att alla elever under hela läsåret (beräknat till 200

läsdagar) dagligen erhållit ett mål lagad mat. Jag gör vidare det antagandet,

att bruttokostnaden överallt varit 60 öre per måltid. I det följande betecknar

jag det av mig förordade förslaget som alternativ 1, ett system med gradering

efter såväl skatteunderlaget som skolbarnsfrekvensen som alternativ

2 och ett helt ograderat bidrag av 80 procent å kostnaderna som alternativ

3.

För folkskolans vidkommande skulle en bespisning av de sammanlagt

ungefär 525 000 skolbarnen ha dragit en totalkostnad av ungefär 63

miljoner kronor, varav 42,7 miljoner kronor belöpt på landsbygden och 20,3

miljoner kronor på städerna. Denna hade fördelat sig på staten och kommunerna

på följande sätt (i miljoner kronor).

Staten Landskommuner Städer

Alternativ 1 ........................ 47,6 7,5 7,9

» 2 46,1 6,5 10,4

» 3 50,4 8,5 4,1

Det framgår härav, att man genom graderingen, sådan den av mig förordats,

gör en icke obetydlig besparing av statsmedel. Trots detta få de minst

bärkraftiga distrikten betydligt förmånligare bidrag genom graderingen, vilket

bland annat framgår av vidstående sammanställning, där skoldistrikten

indelas efter den återstående kostnaden per skattekrona för skolmåltiderna.

Det framgår av denna sammanställning bland annat, att sammanlagt

(327 + 179 + 21 -}- 11 =) 538 landsbygdsdistrikt skulle ha fått en utdebitering

för skolmåltiderna av mer än 40 öre per skattekrona, om statsbidrag

utgått med 80 procent till alla distrikt. Genom graderingen nedbringas

detta antal till 9. Av de distrikt, som utan gradering skulle ha nödgats utdebitera

mer än 1 krona per skattekrona, må nämnas Korpilombolo och

Junosuando i Norrbottens län med respektive 1 krona 52 öre och 1 krona

37 öre samt Grimmared i Älvsborgs län med 1 krona 24 öre. Vid en gra
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 17Jj. 131

Kommungrupper

Alternativ

Antal skoldistrikt med en kostnad i ören per

skattekrona av

Summa

skoldist-

rikt

högst

10

11-20

21-30

31-40

41-50

51-75

76-100

över

100

Landsbygd.

Alt. 1..........

22

832

1358

92

9

—

—

—

2 313

» 2..........

—

2 313

—

—

—

—

—

—

2 313

» 3..........

40

367

762

606

327

179

21

ii

2 313

Städer.

Alt. 1..........

—

109

14

—

—

—

—

—

123

» 2..........

—

123

—

—

—

—

—

--

123

> 3..........

59

62

2

—

—

-

—

—

123

Hela riket.

Alt. 1..........

22

941

1372

92

9

—

—

—

2 436

» 2..........

—

2 436

—

—

—

—

—

—

2 436

» 3..........

99

429

764

606

327

179

21

ii

2 436

(fering efter skatteunderlaget hade Västra Vemmerlöv i Malmöhus län samt

Korpilombolo och Övertorneå i Norrbottens län legat högst med respektive

47, 44 och 44 öre per skattekrona.

Uppgifterna i förestående sammanställning återfinnas läns- och landsdelsvis

i en såsom bilaga A till detta statsrådsprotokoll fogad tabell. Vidare

lämnas i bilaga B tabellariska uppgifter om skoldistriktens fördelning efter

bidragsprocentens storlek vid gradering efter skatteunderlaget.

En skolmåltidsverksamhet under läsåret 1943/44 för alla elever i de

högre skolorna skulle ha dragit en kostnad av omkring 10,8 miljoner

kronor. Ett efter skatteunderlaget graderat statsbidrag till denna bespisning

hade kostat staten omkring 7,4 miljoner kronor, medan ett ograderat

bidrag av 80 procent hade uppgått till omkring 8,6 miljoner kronor.

Några säkra kalkyler rörande bespisningsverksamhetens utveckling under

de närmaste åren kunna givetvis icke göras och följaktligen ej helfer rörande

anslagsbehovet under dessa år. Vissa beräkningar rörande statsbidragets

storlek vid olika utbyggnadsstadier kunna dock göras.

Vid en procentuellt likformig utbyggnad av skolmåltiderna över hela landet

skulle kostnaderna för staten (liksom för kommunerna) stå i direkt proportion

till förut angivna kostnader, så att en utbyggnad exempelvis till

50 procent skulle medföra hälften så stora kostnader o. s. v. Detta gäller

dock icke alternativ 2, beträffande vilket måltidsfrekvensen är en av de

graderande faktorerna. Såsom exempel på detta alternativs verkningar må

nämnas, att statsbidraget för det ifrågavarande året till bespisningen i folkskolorna

vid 80 procent normalbidrag samt respektive 75, 50 och 25 procent

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts -proposition nr 17/+.

utbyggnad skulle ha uppgått till 21,2, 12,l och 3,1 miljoner kronor för landsbygden

samt 12,0 och 4,0 miljoner kronor respektive några 10 000-tal kronor

för städerna.

En dylik likformig utbyggnad av skolmåltiderna kan naturligtvis icke

förväntas. Kostnaderna för staten komma då att bli beroende av skatteunderlaget

i de kommuner, där bespisningen får sin största utbredning. Följande

tabell visar det ungefärliga statsbidragsbeloppet vid olika tal för

medelskatteunderlag och genomsnittlig utbyggnadsprocent i de kommuner,

som anordna bespisning.

Genomsnittlig utbyggnads- procent i de berörda

kommunerna

Statsbidrag i miljoner kronor vid nedanstående medelskatte- underlag per invånare i de berörda kommunerna

5

10

15

20

25

30

10 %..............

6,7

6,0

5,3

4,4

3,7

3,0

25»..............

16,7

14,8

13,0

11,2

9,2

7,4

50»..............

33,2

29,6

25,9

22,2

18,5

14,9

75 »..............

49,8

44,3

38,8

33,2

27,7

22,1

Anslagsbehovet för nästa budgetår kan givetvis beräknas endast approximativt.

För egen del uppskattar jag anslagsbehovet på sätt framgår av det

följande.

Statsbidragen till driftkostnaderna för skolmåltidernas anordnande

torde böra bestridas från ett under åttonde huvudtiteln uppfört förslagsanslag

med rubriken »Bidrag till anordnande av skolmåltider». För

nästa budgetår kommer detta anslag vid bifall till vad jag i det föregående

förordat att belastas allenast med förskottsutbetalningar. Vid nuvarande

omfattning av bespisningsverksamheten torde dessa utbetalningar, därest

samtliga huvudmän anhålla örn förskottsutbetalning, kunna beräknas uppgå

till omkring 2,7 miljoner kronor. Då jag emellertid förutsätter, att en viss

utbyggnad av bespisningsverksamheten skall kunna komma till stånd redan

från och med nästa läsår, torde ifrågavarande anslag böra för nästa budgetår

uppföras med 3 500 000 kronor.

Statsbidragen till inventarieanskaffningen torde böra avföras från ett särskilt

förslagsanslag med rubriken »Bidrag till anskaffande av inventarier för

skolmåltider». För nästa budgetår kommer även detta anslag vid bifall till

vad jag i det föregående förordat att belastas allenast med förskottsutbetalningar.

Jag räknar med, att antalet sådana utanordningar komma att bli

relativt fåtaliga och uppskattar fördenskull anslagsbehovet för nästa budgetår

till förslagsvis 200 000 kronor.

I det föregående har jag förklarat mig förorda, att 51 000 kronor för nästa

budgetår ställas till förfogande för kursverksamhet, avseende utbildande av

personal för skolmåltidsverksamhetens handha vande. För ändamålet torde

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Marits •proposition nr 174.

på riksstaten för nästa budgetår böra uppföras ett reservationsanslag å

nämnda belopp, benämnt »Kurser för utbildande av personal för skolmåltider»

.

X. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att till kostnaderna för anordnande av skolmåltider

och anskaffande av inventarier för samma ändamål

må utgå statsbidrag i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag i det föregående förordat;

2. till Bidrag till anordnande av skolmåltider för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av kronor 3 500 000;

3. till Bidrag till anskaffande av inventarier för skolmåltider

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av .................................. kronor 200 000;

4. till Kurser för utbildande av personal för skolmåltider

för budgetåret 1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av .................................. kronor 51 000;

5. medgiva, att den anslagspost till avlöningar åt övrig

icke-ordinarie personal, som må komma att uppföras i skolöverstyrelsens

avlöningsstat för budgetåret 1946/47, må för

av mig i det föregående angivna ändamål överskridas med

högst 20 000 kronor.

Med bifall till denna, av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Majlis proposition nr 17Jj.

Bilaga A.

Tabell, utvisande länsvis för läsåret 1943/44 antalet skoldistrikt med fördelning

efter kostnaderna per skattekrona för bespisning i folkskolan

efter erhållande av 80 % (normal-) bidrag, dels graderat

efter skatteunderlaget och dels ograderat.

Beräkningarna bygga på det antagandet, att varje distrikt anordnat bespisning under

200 läsdagar, att antalet elever varit detsamma vårterminen 1944 som höstterminen

1943, att samtliga elever deltagit i bespisningen samt att distriktens

bruttokostnad per måltid utgjort 60 öre.

1. Graderat statsbidrag.

Antal skoldistrikt med en kostnad

i ören per skattekrona av

Summa

skol-

distrikt

högst

10

11-20

21-30

31-40

41-50

Stockholms stad................

_

1

_

_

_

1

Stockholms län.................

3

66

46

2

—

117

Uppsala län...................

1

31

48

5

—

85

Södermanlands län...............

—

39

50

1

—

90

Östergötlands län...............

—

43

95

6

1

145

Jönköpings län.................

1

76

56

—

—

133

Kronobergs län.................

2

30

51

—

—

83

Kalmar län...................

—

28

82

1

—

lil

Gotlands län ..................

2

23

59

7

—

91

Blekinge län ..................

—

6

34

1

—

41

Kristianstads län................

1

23

114

12

—

150

Malmöhus län .................

5

53

152

26

3

239

Hallands län ..................

—

34

55

2

—

91

Göteborgs och Bohus län ..........

2

37

49

4

—

92

Älvsborgs län ..................

2

121

86

5

—

214

Skaraborgs län.................

3

122

107

4

—

236

Värmlands län.................

—

42

47

1

—

90

Örebro län...................

—

47

15

—

—

62

Västmanlands län...............

—

32

36

—

—

68

Kopparbergs län................

—

36

19

—

—

55

Gävleborgs län.................

—

18

35

1

—

54

Västernorrlands län..............

—

12

50

3

—

65

Jämtlands län .................

—

16

45

1

—

62

Västerbottens län ...............

—

3

29

—

—

32

Norrbottens län ................

—

2

12

10

5

29

Summa

Därav:

22

941

1372

92

9

2 436

Svealand.....................

4

294

261

9

—

568

Götaland.....................

18

596

940

68

4

1 626

Norrland.....................

—

51

171

15

5

242

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174• 135

2. Ograderat statsbidrag.

Län

Antal skoldistrikt med en kostnad i

skattekrona av

ören per

Summa

skol-

distrikt

högst

10

11-20

21-30

31-40

41-50

51-75

76-100

över

100

Stockholms stad . . .

1

_-

_

_

_

_

_

_

1

Stockholms län ....

20

40

24

23

8

2

—

—

117

Uppsala län......

4

17

41

20

2

1

—

—

85

Södermanlands län . .

5

18

43

23

—

1

—

—

90

Östergötlands län . .

3

19

48

47

23

4

1

—

145

Jönköpings län ....

—

27

45

41

17

3

—

—

133

Kronobergs län ....

2

6

20

24

21

10

—

—

83

Kalmar län......

1

9

41

40

12

8

—

—

lil

Gotlands län.....

1

4

17

18

25

23

2

i

91

Blekinge län .....

1

5

5

11

9

10

—

—

41

Kristianstads län . . .

2

15

42

44

30

16

1

—

150

Malmöhus län.....

17

76

93

41

10

2

—

—

239

Hallands län.....

2

9

25

32

15

7

1

—

91

Göteborgs och Bohus

län..........

5

19

19

12

15

18

3

i

92

Alvsborgs län .....

3

36

52

38

34

40

9

2

214

Skaraborgs län ....

7

24

73

81

43

7

—

1

236

Värmlands län ....

2

13

36

26

12

1

—

—

90

Örebro län......

4

19

27

11

1

—

—

—

62

Västmanlands län . .

1

23

26

17

1

—

—

—

68

Kopparbergs län . . .

5

26

22

2

—

—

—

—

55

Gävleborgs län ....

4

7

23

13

6

1

—

—

54

Västernorrlands län .

4

4

11

14

21

11

—

—

65

.Jämtlands län.....

1

7

21

16

13

3

1

—

62

Västerbottens län . .

2

3

7

9

5

6

—

—

32

Norrbottens län . . .

2

3

3

3

4

5

3

6

29

Summa

99

429

764

606

327

179

21

11

2 436

Därav:

Svealand........

42

156

219

122

24

5

—

—

568

Götaland........

44

249

480

429

254

148

17

5

1 626

Norrland........

13

24

65

55

49

26

4

6

242

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 174-

Bilaga B.

Tabell, utvisande länsvis antalet skoldistrikt inom olika skikt för statsbidragsprocenten

vid gradering efter 1943 års skatteunderlag och

ett normalbidrag å 80 °/o.

Län

Antal skoldistrikt med nedanstående stats- bidragsprocent

Summa

skol-

0,2

—10

10,2

—20

20,2

-30

30,2

—40

40,2

-50

50,2

-60

60,2

-70

70,2

—80

80,2

—90

90,2

—100

distrikt

Landskommuner.

Stockholms län......

—

—

1

—

3

—

15

29

58

1

107

Uppsala län........

—

—

—

—

—

1

1

16

65

—

83

Södermanlands län ....

—

—

—

—

—

1

—

14

68

—

83

Östergötlands län.....

—

—

—

—

—

—

2

13

122

1

138

Jönköpings län......

1

9

105

10

125

Kronobergs län......

4

51

26

81

Kalmar län.........

—

—

—

—

—

—

1

10

84

10

105

Gotlands län........

4

57

29

90

Blekinge län........

—

—

—

—

—

—

—

1

25

11

37

Kristianstads län.....

—

—

—

—

—

—

3

19

107

17

146

Malmöhus län.......

—

—

—

—

—

3

26

124

76

1

230

Hallands län........

8

61

17

86

Göteborgs och Bohus län

—

—

—

—

—

1

7

7

43

27

85

Älvsborgs län.......

4

22

102

80

208

Skaraborgs län ......

—

—

—

—

1

—

2

13

182

31

229

Värmlands län.......

—

—

—

—

—

—

2

9

70

5

86

Örebro län.........

2

12

41

1

56

Västmanlands län.....

—

—

—

—

—

—

1

14

48

—

63

Kopparbergs län.....

—

—

—

—

1

—

—

18

30

—

49

Gävleborgs län......

—

—

—

—

1

—

3

4

38

3

49

Västernorrlands län . . .

—

—

—

1

—

—

—

5

43

12

61

Jämtlands län.......

—

—

—

—

—

—

—

11

44

6

61

Västerbottens län.....

4

22

4

30

Norrbottens län......

—

—

—

—

1

—

—

1

14

9

25

Summa

—

—

1

1

7

6

70

371

1556

301

2 313

Städer.

Stockholm.........

—

—

—

—

1

—

—

—

_

_

1

Stockholms län......

—

1

—

—

1

1

4

3

—

—

10

Uppsala län........

—

—

—

—

—

—

2

—

—

—

2

Södermanlands län ....

—

—

—

—

—

—

4

3

—

__

7

Östergötlands län.....

—

—

—

—

—

—

3

4

—

—

7

Jönköpings län......

—

—

—

—

—

—

3

5

—

—

8

Kronobergs län......

—

—

—

—

—

—

1

1

—

—

2

Kalmar län.........

—

—

—

—

—

—

1

5

—

—

6

Gotlands län........

—

—

—

—

—

—

1

_

—

—

1

Blekinge län........

—

—

—

—

—

—

2

2

—

—

4

Kristianstads län.....

—

—

—

—

—

1

2

1

—

—

4

Malmöhus län.......

—

—

—

—

—

1

8

—

—

—

9

Hallands län........

—

—

—

—

—

—

2

3

—

—

5

Göteborgs och Bohus län

—

—

—

—

—

1

2

4

—

—

7

Älvsborgs län .......

—

—

—

—

—

—

5

1

—

—

6

Skaraborgs län ......

—

—

—

—

—

—

3

4

—

—

7

Värmlands län.......

—

—

—

—

—

—

2

2

_

—

4

Örebro län.........

—

—

—

—

—

1

2

3

—

_

6

Västmanlands län.....

—

—

—

—

—

1

1

3

—

—

5

Kopparbergs län.....

—

—

—

—

—

2

4

—

—

—

6

Gävleborgs län......

—

—

—

—

—

—

3

2

—

—

5

Västernorrlands län . . .

—

—

—

—

—

—

4

—

—

—

4

Jämtlands län.......

—

—

—

—

—

—

1

—

—

_

1

Västerbottens län.....

—

—

—

—

—

1

1

—

—

_

2

Norrbottens län......

—

—

—

—

—

1

1

2

—

—

4

Summa

—

1

—

—

2

10

62

48

—

—

123

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition nr 174-

137

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Inledning .................................................... 2

1. Tidigare åtgärder och förslag beträffande skolbarnsbespisningen.. 2

2. Gällande bestämmelser ...................................... 3

3. Befolkningsutredningens förslag .............................. 5

II. Skolmåltidernas nuvarande omfattning och karaktär.............. 6

1. Folkskolan ................................................. 6

2. Högre skolor ............................................... 11

III. Behovet av utvidgad skolbamsbespisning ........................ 11

Befolkningsutredningen ...................................... 11

Remissyttranden ............................................ 19

Departementschefen ......................................... 26

IV. Principfrågor kring skolmåltiderna .............................. 28

1. Öppna för alla eller endast för vissa?.......................... 28

Befolkningsutredningen .................................... 28

Remissyttranden ......................................... 31

Departementschefen ...................................... 37

2. Fria eller avgiftsbelagda skolmåltider? ........................ 39

Befolkningsutredningen .................................... 39

Remissyttranden ......................................... 41

Departementschefen ...................................... 50

V. Lokal- och personalfrågorna samt skolmåltidernas sammansättning 53

1. Lokalfrågan ................................................ 53

Befolkningsutredningen .......................... 53

Remissyttranden ......................................... 58

Departementschefen ...................................... 65

2. Personalfrågan ............................................. 67

Befolkningsutredningen .................................... 67

Remissyttranden ......................................... 69

Departementschefen ...................................... 73

3. Skolmåltidernas sammansättning ...... 75

Befolkningsutredningen .................................... 75

Remissyttranden ......................................... 78

Departementschefen ...................................... 79

Bihang till riksdagens protokoll 191)6. 1 sand. Nr 174.

10

s. 138 Kontrollera mot PDF

138 Kungl. Magita ''proposition nr 174•

Sid.

VI. Statsbidrag till driftkostnader, inventarier och lokaler............ 80

1. Driftkostnader ............................................. 80

Befolkningsutredningen ............ 80

Remissyttranden ......................................... 87

Departementschefen ...................................... 99

2. Inventarier ......... 102

Befolkningsutredningen .......... 102

Remissyttranden .........................................103

Departementschefen ...................... 106

3. Skolmåltidslokaler ......................... 108

Befolkningsutredningen............... 108

Remissyttranden .........................................109

Departementschefen ......................................lil

VII. Administrativa frågor .........................................112

Befolkningsutredningen ......................................112

Remissyttranden ............................................113

Departementschefen .........................................115

VIII. Kontroll och organisation ...................................... 116

Befolkningsutredningen ......................................ng

Remissyttranden .................. 118

Departementschefen .........................................127

IX. Kostnadskalkyler .............................................. 130

Departementschefen ...................................... 130

X. Hemställan ................................ 133

Bilagor .......................................................134

Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

460778

Doktrin (1)

  1. Hans Liljeson, Skolsociala förmåner, FT 1985 nr 3 s. 125, på s. 126 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för anordnande av skolmåltider jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
  2. SU 1946:180 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för anordnande av skolmåltider jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1985 s. 125 Hans Liljeson, Skolsociala förmåner s. 126 i texten