Sök i Ratio Lex

Angående anslag till stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter m. m

1946-03-08 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:183, Angående anslag till stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

1

Nr 183.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till stipendier

åt lärjungar vid högre läroanstalter m. m.;

given Stockholms slott den 8 mars 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 mars 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,

Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander följande.

Under åttonde huvudtiteln, punkterna 162, 203, 243, 244, 265 och 266,

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i

ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1946/47

dels till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter ett reservationsanslag

av 4 000 000 kronor;

dels till Stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor

med kombinerad undervisning ett reservationsanslag av 175 000

kronor; ,

dels till Folkhögskolor: Stipendier åt elever ett förslagsanslag av 1 300 000

kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier

åt elever vid kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning

ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor;

Bihang till rilcsdagens ''protokoll 19^6. 1 sami. Nr 188. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier

åt elever vid centrala verkstadsskolor ett förslagsanslag av 1 650 000

kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier

åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom ett förslagsanslag

av 100 000 kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier

åt elever vid flygmekanikerskolan i Mölndal ett förslagsanslag av 150 000

kronor;

dels till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning: Stipendier

åt elever vid sjömansskolor ett förslagsanslag av 50 000 kronor;

dels till Folkliga musikskolan i Arvika: Stipendier ett anslag av 1 500

kronor;

dels ock till Statens studielån: Studielånenämnden ett anslag av 40 000

kronor.

Sedan dessa ärenden numera färdigberetts anhåller jag att få ånyo anmäla

desamma.

I. Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter.

Stipendiefrågans behandling 194-5.

I proposition nr 74 till 1945 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att stipendier

efter närmare angivna grunder skulle kunna utgå till de lärjungar vid

högre läroanstalter, vilka icke å sin hemort hade tillgång till sådan skola,

de önskade bevista för sin utbildning utöver det obligatoriska skolstadiet.

Riksdagen beslöt i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag

angående grunderna för stipendiers utgående men företog i avseende

å stipendiebeloppen vissa jämkningar. Rörande stipendiebeloppen anförde

riksdagen i sin skrivelse nr 351 bland annat följande.

»Beträffande normerna för tilldelning av stipendier har departementschefen

funnit det lämpligt, att ett högstbelopp för läsår och lärjunge fixeras.

Departementschefen har med utgångspunkt från att stipendier åt elever vid

folkhögskolor och vid anstalter för yrkesundervisning i årets åttonde huvudtitel

föreslagits utgå med ett högsta stipendiebelopp för högsta behovsgraden

av 75 kronor för månad, ansett samma belopp, vilket vid högre läroanstalter

för läsår innebure 675 kronor, böra bestämmas som maximum för

de nu ifrågasatta stipendierna.

Riksdagen får erinra därom, att innevarande års riksdag i anledning av

ovannämnda förslag om ett högsta stipendiebelopp av 75 kronor för månad

åt elever vid folkhögskolor i sin skrivelse nr 8 anfört, att åtskilliga skäl

talade för principen att helt obemedlade elever borde kunna, få alla sina

kostnader för genomgång av en folkhögskolekurs täckta genom stipendier,

helt eller till väsentlig del av statsmedel. Riksdagen ansåg sig dock icke i

detta sammanhang böra taga ställning till denna fråga utan fann sig för

närvarande böra godtaga de av skolöverstyrelsen föreslagna stipendiegrun
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

derna att gälla för nästa budgetår. I fråga örn stipendierna för elever vid

anstalter för yrkesundervisning gjorde riksdagen motsvarande uttalande.

I anslutning till dessa uttalanden från riksdagens sida vill riksdagen nu

framhålla, att enligt riksdagens mening starka skäl tala för den principen,

att stipendierna för såväl teoretiska som praktiska studier för helt obemedlade

studiebegåvade lärjungar från både landsbygden och städer eller andra

tätorter avpassas så, att de i huvudsak giva full behovstäckning. Riksdagen

förutsätter därför, att samtliga stipendiefrågor av nu förevarande eller liknande

slag (studiehjälp åt landsbygdens ungdom och ungdom från städer

och andra tätorter, stipendier till elever vid folkhögskolor och anstalter för

yrkesundervisning m. m.) örn möjligt redan vid nästa års riksdag komma

att lösas i överensstämmelse med den av riksdagen sålunda angivna principen.

I avvaktan härpå och för att redan vid innevarande års riksdag i viss

män tillmötesgå det ovannämnda önskemålet har riksdagen beslutat en

jämkning i det av departementschefen åt ungdom från landsbygden föreslagna

högsta stipendiebeloppet. För att giva den stipendieutdelande myndigheten

önskvärd rörelsefrihet vid stipendieutdelningen anser riksdagen,

att i särskilda fall, nämligen då det är fråga örn helt obemedlade lärjungar,

stipendiebeloppet bör kunna utgå med högst 800 kronor för läsår.»

Riksdagen underströk vidare angelägenheten av att frågan örn hjälpåtgärder

för underlättandet av tillträdet till högre undervisning för studielämpliga

barn från ekonomiskt svagt ställda familjer i städer och tätorter snarast

bringades till en lösning.

Redan tidigare hade denna sista fråga berörts i uttalanden av riksdagen.

I sin skrivelse nr 229 hade 1943 års riksdag betonat, att även ungdom från

orter, där högre läroanstalter funnes, ofta av ekonomiska skäl förhindrades

att genomgå dessa läroanstalter, och uttalat, att de åtgärder för studiehjälp,

som vore föremål för övervägande, därför icke enbart borde taga sikte på

landsbygdens ungdom. Önskemålet utvecklades sedermera utförligt i motionen

II: 18 vid 1944 års riksdag. I anledning av denna motion erinrade riksdagen

i skrivelsen nr 368 örn nyssnämnda uttalande av 1943 års riksdag.

Det torde slutligen böra erinras därom, att departementschefen vid framläggandet

av proposition nr 74 till 1945 års riksdag angående studiehjälp

åt landsbygdens ungdom förklarat, att han vore väl medveten om att även

andra kategorier av svensk ungdom vore i den situationen, att understöd till

deras studier vore motiverade. Det av honom framlagda förslaget kunde,

liksom det vore ett led i arbetet på större rättvisa åt landsbygden, också

betraktas som ett led i ett strävande att bereda all svensk därtill lämplig

ungdom de studiemöjligheter, som motsvarade dess egna anlag och samhällets

behov.

Med anledning av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t den 29 juni

1945 kungörelse angående stipendier åt vissa lärjungar för bedrivande av

högre studier (nr 592). Enligt nämnda kungörelse må stipendium utgå åt

lärjungar vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, kommunal mellanskola,

kommunal flickskola, praktisk mellanskola, högre folkskola, tekniskt

läroverk, konstfackskolan med undantag av konstindustriella aftonskolan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

och teckningslärarinstitutet, bergsskolan i Filipstad, textilinstitutet i Borås

med undantag av kursen för textil- och konfektionsingenjörer, Lennings

textiltekniska institut i Norrköping, grafiska institutet, statsunderstött handelsgymnasium

samt sådan enskild under skolöverstyrelsens eller överstyrelsens

för yrkesutbildning inseende ställd läroanstalt, vars bildningsmål är

jämförligt med förutnämnda läroanstalters. Stipendium må utgå såsom

bidrag till kostnader för inackordering på skolorten och dels till inackorderad

lärjunge jämväl för resor mellan hemort och skolort, dels ock för dagliga

resor. Stipendium må jämväl utgå till dagligen resande lärjunge såsom

bidrag till kostnader för måltid under huvudrasten. Såsom villkor för erhållande

av stipendium skall gälla, att lärjungen är i behov av ekonomisk hjälp

för sina studier, att önskad skolutbildning icke kan erhållas å hemorten eller

i dess närhet samt att lärjungen ingiver grundade förhoppningar om framgång

i sina studier.

Beslut rörande utdelande av stipendier fattas av studielånenämnden. Vid

utdelningen skall särskilt beaktas,

att vid bedömande av fråga örn stipendium till inbördes likställda lärjungar

företräde gives den, vilken ämnar förvärva sådan högre utbildning,

som direkt tager sikte på ett praktiskt yrke,

att hänsyn tages till lärjunges hemort, kommunikationsförhållandena mellan

denna och skolorten, den ungefärliga kostnad lärjungens utbildning kan

beräknas medföra under det läsår, för vilket stipendiet är avsett, samt de

stipendier och övriga medel, vilka under samma tid stå till hans förfogande

för ändamålet,

att stipendium må utgå med högst 800 kronor för läsår, varvid skall iakttagas,

att högsta stipendiebeloppet endast må tilldelas lärjunge, som är helt

obemedlad, samt

att särskilt stipendium må tilldelas inackorderad lärjunge för skäligt antal

resor mellan hemorten och skolorten.

Studielånenämnden har den 19 december 1945 utdelat 2 392 stipendier

till inackordering å sammanlagt 1 083 300 kronor, 628 stipendier till resor

för inackorderade lärjungar å tillhopa 36 140 kronor, 2 468 stipendier för

dagliga resor mellan hemorten och skolan å sammanlagt 242 295 kronor

samt 2 000 stipendier för frukostmål i skolstaden under huvudrasten å tillhopa

282 220 kronor. Inalles ha sålunda 1 643 955 kronor utgått i stipendier.

Med skrivelse den 15 december 1945 har 1940 års skolutredning överlämnat

utredning och förslag till vidgad omfattning av ifrågavarande stipendieverksamhet.

Häröver ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen efter

hörande av visst antal rektorer och folkskolinspektörer med flera, överstyrelsen

för yrkesutbildning efter hörande av vissa styrelser och rektorer vid

under överstyrelsen lydande läroanstalter, studielånenämnden, statskontoret,

Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, samtliga domkapitel,

styrelsen för svenska stadsförbundet, styrelsen för svenska landskommuner
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 5

nas förbund, statsläroverkens reldorsförening, läroverkslärarnas riksförbund

samt Sveriges folkskollärarförbund.

Några principfrågor.

Skolutredningen. Skolutredningen har i sitt förslag upptagit

frågan om studiehjälp även åt städernas och tätorternas lärjungar i

högre skolor. Utredningen har vidare funnit lämpligt att i detta sammanhang

ånyo beröra även de avlägset från högre skola boende lärjungarnas

stipendiefråga. En linje borde nämligen sökas, framhåller utredningen, efter

vilken stipendiefördelningen skulle kunna ordnas enligt ett i huvudsak

enhetligt system och genom samtidig behandling av stipendieansökningarna

från båda nyss angivna grupper av lärjungar. Härvid måste då först ett

spörsmål av principiell innebörd diskuteras. Det gällde grunderna för »landsbygdsstipendierna».

Utredningen har i nu angivna hänseenden anfört i huvudsak följande.

De s. k. landsbygdsstipendierna hava främst tillkommit som ett led i

strävandena att bereda landsbygdsbarnen lättare tillgång till högre skolbildning.

Enligt nu gällande bestämmelser utgå emellertid stipendier även till

andra lärjungar än från landsbygden, nämligen till sådana, som i sin hemort,

även örn denna är stad eller tätort, icke ha tillgång till en skola, där de

kunna erhålla önskad utbildning. Genom att utdela ifrågavarande individuella

understöd lia statsmakterna åsyftat att utjämna den skillnad i möjligheter

till högre skolbildning, som ligger däri, att högre undervisningsanstalter

äro förlagda till städer och tätorter och att särskilda fackskolor, såsom

tekniska läroverk och handclsgymnasier, blott finnas i ett fåtal städer. Stipendierna

motiveras visserligen också av den allmänna principen, att ungdomen

bör få den utbildning, som anlagen göra önskvärd, utan hinder av

ekonomisk art, men den speciella motivering, som drivit fram »landsbygdsstipendierna»,

har givit dem en särprägel av utjämningsbidrag från statens

sida, en karaktär av kompensation för att erforderliga skolor icke finnas i

hemorten.

Skulle nu utjämning konsekvent genomföras, borde naturligtvis all ungdom,

som i sin hemort icke har önskade utbildningsmöjligheter, få dessa

»utjämnande» stipendier, oavsett behov av ekonomisk hjälp eller studiekvalifikationer.

Så långt har emellertid varken skolutredningen i sitt betänkande

III, Kungl. Majit i sin proposition eller riksdagen dragit konsekvenserna

av utjämningsprincipen.

För det första undantagas alla de lärjungar, som icke kunna anses vara

studielämpliga. Detta undantag från utjämningsprincipen synes väl motiverat.

Att av statsmedel ge stipendier för vissa studier åt lärjungar, som icke

visat tillräcklig begåvning eller erforderliga anlag för ifrågavarande utbildningslinje,

vöre att motverka den utveckling, som stipendierna böra främja,

nämligen att bereda plats i högre läroanstalter åt begåvade ungdomar ur

ekonomiskt svagare befolkningslager. Någon uppmjukning av bestämmelsen

örn prövning av begåvning för den valda utbildningslinjen synes därför

icke böra ske. Det bör tvärtom, i likhet med vad skolutredningen tidigare

föreslagit, angivas som ett första villkor för erhållande av stipendium, att

lärjungen visat god lämplighet för den valda utbildningslinjen. Studielämpligheten

bör i flertalet fall kunna bedömas efter företedda skolbetyg, varvid

en så säker bedömning som möjligt ernås därigenom, att betyg från flera

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 18S.

terminer upptagas till prövning. Särskilt i gränsfall är det av vikt, att icke

endast senast erhållna terminsbetyg bli utslagsgivande. Formulär till intygav

lärare rörande studielämpligheten bör utarbetas av den stipendieutdelande

myndigheten i samråd med sakkunniga på området. I denna fråga

synes främst samarbete böra sökas med statens psykologisk-pedagogiska

institut.

För det andra inskränkes utjämningsprincipen därav, att prövning skall

ske av lärjunges stipendiebehov. Behovsprövningen har motiverats främst

med statsfinansiella skäl, och dessa väga givetvis tungt. Men det torde behöva

övervägas, örn dessa allena böra få vara utslagsgivande i ett fall som

detta. Behovsprövningen beträffande alla studielämpliga lärjungar innebär

nämligen ett så radikalt bortseende från den princip, som ovan kallats utjämningsprincipen,

att den icke synes kunna konsekvent genomföras. Principen

att varje uppväxande individ, oberoende av bostadsort, skall få tillgång

till högre undervisning, leder till att problemställningen i korthet blir

denna: antingen skolgång i hemorten eller understöd för skolstudier på annan

ort. Skolan i hemorten står principiellt öppen för alla hemortens studiebegåvade

lärjungar. Öppnas nya möjligheter att anordna högre undervisning

på landsbygden, få flera landsbygdsbarn studiemöjligheter av förevarande

slag. Då nu av flera skäl högre skolor icke kunna upprättas i den utsträckning,

att alla landsbygdsbarn, som så önska, utan inackordering eller dagliga

resor kunna bevista en högre skola, blir konsekvensen den, att stipendierna,

d. v. s. ersättningen för avsaknaden av skolor, också böra bli tillgängliga

för all avlägset från högre skola boende landsbygdsungdom. Då

ställas de i huvudsak på samma utgångslinje som sina jämnåriga i orter med

högre skola. Nu kan man bland annat av statsfinansiella hänsyn icke tänka

sig, att full jämlikhet härvidlag kan skapas. Men för de studielämpliga landsbygdsbarnen

borde åtminstone en viss kompensation alltid lämnas för avsaknaden

av skolor i hemtrakten, och denna kompensation borde utgå oavsett

sökandes behov av studiehjälp. Därmed skulle klarare angivas statsmakternas

vilja att söka utjämna olikheten mellan tätorternas och landsbygdens

skolförhållanden, även om statsfinansiella hänsyn nödga, till återhållsamhet

i fråga om medeltilldelningen. Enligt denna tankegång borde alltså

för alla studielämpliga lärjungar, som för sin utbildning i högre läroanstalter

äro nödsakade att bo borta från hemmet, inackorderade på skolorten,

utgå ett grundstipendium. Men då grundstipendiet uppenbarligen

icke kan beräknas utgå med så högt belopp, att det helt täcker kostnaden

för studier i högre skola, skulle grundstipendiet med hänsyn till behovsgraden

kunna påbyggas med successivt höjda belopp, så att för helt obemedlad

lärjunge full behovstäckning för hans studier kunde erhållas.

I anslutning till vad sålunda anförts har skolutredningen föreslagit, dels

att såsom första villkor för erhållande av stipendium skall gälla, att lärjungen

visat god lämplighet för vald utbildningslinje, dels ock att grundstipendium

utan behovsprövning efter av utredningen närmare angivna

grunder skall utgå till lärjungar, som icke i hemorten eller dess närhet lia tillgång

till sådan högre skola, som de för sin utbildning önska bevista.

Remissyttranden. I yttrandena understrykes enstämmigt, att

studielämpligheten bör vara första villkoret för erhållande av stipendium.

Skolöverstyrelsen framhåller, att svaren från rektorer med flera

klart och tydligt giva tillkänna den meningen, att studielämplighet bör

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S3.

vara en oavvislig oell välbestyrkt förutsättning för rätt till stipendium —

det må gälla landsbygdens ungdom eller den övriga — och att uppfyllandet

av detta krav bör garanteras genom att noggranna direktiv meddelas för

styrkandet av sagda lämplighet.

För egen del anför skolöverstyrelsen härom följande.

Ådagalagd studiebegåvning förutsättes som villkor för åtnjutande av

stipendium, av vilket slag detta må vara, grundstipendium eller tilläggsstipendium,

och vilken grupp av stipendiesökande det må gälla, inackorderade,

resande eller på skolorten boende. Denna förutsättning vill också överstyrelsen

kraftigt betona med hänvisning till dels tidigare i olika sammanhang

framförda argument, dels ovan berörda uttalanden från de olika skolornas

företrädare. I författningsbestämmelserna bör enligt överstyrelsens

mening inryckas som oeftergivligt villkor för rätt till stipendium, att begåvning

och lämplighet för den valda studievägen — denna må vara mer

teoretiskt eller praktiskt inriktad — bestyrkes dels genom senaste terminsbetyg,

dels genom vederbörande lärares särskilda intyg och dels genom av

vederbörande lärare avgivet intyg örn lärjunges rangordning i klassen (jämförelseplats)

samt slutligen — i den mån sådant må förekomma — intyg

örn resultatet av anställd testning. Med »vederbörande lärare» förstås i fråga

om lämplighetsintyget i regel en lärare, i fråga örn jämförelseplatsen blir åter

samtliga lärares vitsord, som undervisa lärjungen, avgörande. Någon bestämd

betygsnivå, uttryckt i poängsumma eller genomsnitt, anser överstyrelsen

däremot icke tjänligt att fastställa, då skalan enligt erfarenheten

visat sig vara alltför varierande inom olika skolor. Överstyrelsen vill förorda

förslaget örn särskilt formulär för lärarintyget, vilket bör innehålla

preciserade frågor, även avseende lärjungens karaktärsegenskaper. Inplacering

i rangordning i klassen torde vara en mycket värdefull relativ mätare

på begåvningsurvalet i en viss samling lärjungar. Sådan placering användes

i viss mån redan nu i och med uppställningen av de stipendiesökande i den

ordning de anses böra komma i fråga. Hittills har dock blandade synpunkter

fått göra sig gällande. Skall studielämpligheten klart framträda, bör denna

bedömningsgrund renodlas. För behovsprövning torde man lättare kunna

undvara en sådan lokalt utarbetad ranglista, då till ansökningen fogade

papper direkt böra styrka bellovsgraden inför centralmyndigheten. Intetbör

emellertid hindra, att särskild lista över placeringen enligt behovsgrad

även medsändes från vederbörande skola liksom anteckning örn de särskilda

omständigheter, som kunna åberopas för vare sig lämplighetsgrad eller behovsgrad.

Liknande synpunkter framföras av studielånenämnden samt flera länsstyrelser

och domkapitel. Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att

då fråga är om elever vid exempelvis tekniska läroverk, hänsyn också bör

tagas till andra meriter än skolbetyg, bland annat till praktisk verksamhet.

På åtskilliga håll framhålles, att urvalet av stipendiater efter lämplighet

för avsedd utbildning erbjuder stora svårigheter men är av avgörande betydelse

för stipendieverksamheten. Önskemål framföras också örn närmare

preciserade bestämmelser för urvalet av stipendiater. Krav på skärpta anspråk

på stipendiaternas studielämplighet framföras av flera myndigheter,

såsom länsstyrelserna i Jönköping, Karlstad och Uppsala. Överståthållarämbetet

anser sig böra understryka angelägenheten av att vid urvalet av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

stipendiater för teoretiska studier anspråken på deras begåvning ställas

jämförelsevis högt. Annars befrämjades den enligt ämbetets uppfattning

växande tendensen hos ungdomen att söka sig till sådana yrken, för vilka

uppställas krav pa viss boklig utbildning, en tendens, som kunde vara ägnad

att sänka aktningen för det kroppsliga arbetet och som jämväl ur andra

synpunkter, såsom i fråga om den lämpligaste fördelningen av arbetskraften

på olika yrken, kunde visa sig medföra olägenheter.

Domkapitlet i Lund understryker mycket kraftigt, att ett strängare urval

måste ske av sökande till de teoretiska utbildningslinjerna än till de praktiska

och hävdar, att för studiehjälp vid realskolor, allmänna läroverk och

motsvarande utbildningsanstalter en verklig prövning, helst även genom

psykologisk testning, bör ske av sökandes studielämplighet.

Skolutredningens förslag omgrundstipendiumhar vunnit så gott

som enhällig anslutning av de hörda myndigheterna. Studielånenämnden

anför sålunda följande.

.Den motivering, som skolutredningen förebragt för sitt förslag örn grundstipendier,

finner studielånenämnden bärande. Vid den fördelning av stipendierna

till s. k. landsbygdsungdom, som nämnden efter behovsprövning

i varje särskilt fall verkställt för läsåret 1945/46, har nämnden icke kunnat

undgå att konstatera, att den utjämning beträffande landsbygdsungdomens

och skolortsungdomens möjligheter till högre skolutbildning, som avsetts

med ifrågavarande stipendier, endast delvis kunnat genomföras. Stipendiebeloppen

lia till mycket stor del blivit för låga för att kunna anses medföra

avsedd lättnad i landsbygdsungdomens möjligheter till högre skolutbildning.

Åtskilliga målsmän, vilkas inkomster enligt senaste kronodebetsedeln

varit större, än som ansetts böra berättiga till erhållande av studiehjälp

för barnens utbildning, ha gått miste örn det ekonomiska stöd, som

de förväntat efter riksdagens beslut om studiehjälp åt landsbygdens ungdom.

Den glädje, varmed »landsbygdsstipendierna» mottogos av landsbygdens

befolkning, har därför på många håll förbytts i misstämning. Det av

skolutredningen föreslagna systemet undanröjer åtskilliga av de svårigheter,

som följa med behovsprövningen, samt medför säkrare och bättre hjälp åt

den studielämpliga ungdomen i orter utan högre skola, Studielånenämnden

tillstyrker därför utan tvekan skolutredningens förslag om grundstipendier.

Statskontoret anser, att med hänsyn till de stora variationer, som föreligga

beträffande inackorderingskostnaden, vissa principiella erinringar givetvis

kunde riktas mot utredningens förslag om ett för hela riket gemensamt bidragsbelopp.

Av praktiska hänsyn ansluter sig emellertid statskontoret i

princip till skolutredningens förslag om fastställandet av ett fixt, lämpligt

avvägt grundstipendium såsom bidrag till landsbygdsungdomens utgifter

för inackordering å skolorten.

Länsstyrelsen i Växjö yttrar: Att genom grundstipendier söka åstadkomma

en ekonomisk utjämning mellan lärjungar å orter med och utan högre

läroanstalt finner länsstyrelsen rätt och billigt och innebärande en avsevärd

förbättring i jämförelse med rådande förhållanden på grund av nu gällande

stadganden. Bestämmelser av föreslagen innebörd skulle bättre än nu kan

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

ske taga hänsyn till de allt oftare upprepade kraven på jämställdhet och

rättvisa i förevarande hänseende, som i denna fråga rests från befolkningen

på landsbygden och i tätorter utan tillgång till högre läroanstalt. Förslagets

realiserande skulle sålunda medföra, att alla lärjungar oavsett hemorten

skulle inbördes jämställas, när det gäller tävlan örn de ytterligare stipendier,

som föreslås skola utgå efter behovsprövning.

Domkapitlet i Visby har funnit uppdelningen i grundstipendier och tillläggsstipendier

vara en väl funnen lösning på problemet att samordna de nu

befintliga s. k. landsbygdsstipendierna och stipendierna åt ungdom på skolorterna.

På några få håll råder tvekan örn lämpligheten av att understödja sådana

landsbygdsbarn, som ej direkt kunna påvisas vara i behov av studiehjälp.

Sådan tvekan framträder i yttranden från länsstyrelserna i Vänersborg och

Luleå samt från överstyrelsen för yrkesutbildning. Sistnämnda myndighet

yttrar härom:

Mot det förslag, som utredningen framlagt om icke behovsprövade grundstipendier

för landsbygdsungdom med påbyggnad av behovsprövade stipendier

samt om uteslutande behovsprövade stipendier för å skolorten bosatta

elever synas mera vägande erinringar knappast kunna resas, om man

konsekvent vill utjämna förhållandet stad — land eller rättare skolort —

icke skolort. Det synes dock överstyrelsen tveksamt, om principen med kompensation

för merkostnad på grund av att studierna måste förläggas å annan

ort än hemorten måste föranleda, att man, låt vara att det gäller studiebegåvade

elever, helt bortser från elevernas eller deras målsmäns ekonomiska

ställning. Över huvud synes det böra vara en mera väsentligt vägande synpunkt,

att studiebegåvade ungdomar icke av ekonomiska skäl hindras från

att erhålla utbildning än att andra utjämningssynpunkter föranleda utgifter

för det allmänna, som icke i övrigt äro motiverade. Man kan därför möjligen

ifrågasätta, huruvida icke även grundstipendierna böra behovsprövas

i så mån, att de reduceras vid högre inkomst eller förmögenhet. Det är

givet, att man härvid kan böra verkställa bedömning efter andra och gynnsammare

regler än när det gäller stipendierna i övrigt.

Grundstipendier utan behovsprövning avstyrkas av två myndigheter,

nämligen länsstyrelserna i Halmstad och Visby. Dessa lia funnit behovsprövning

böra ske beträffande både grundstipendier och tilläggsstipendier.

Grundstipendiernas storlek.

Skolutredningen. Utredningen har härom anfört i huvudsak

följande.

Hur stort grundstipendiet bör vara, är en avvägningsfråga, där även statsfinansiella

skäl göra sig gällande. Rent principiellt borde grundstipendiet

eller kompensationsstipendiet utgå med ett belopp, som motsvarar »landsbygdslärjungarnas»

merkostnad i jämförelse med kostnaderna för de i skolorten

hemmaboende lärjungarnas skolgång. Skolöverstyrelsen beräknade i

sin stipendieutredning 1939 denna merkostnad till lägst hälften av inackorderingskostnaden.

Skolutredningen har år 1944 räknat med en medelinackor
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

deringskostnad av minst 1 000 kronor per lärjunge och år. Sammanställas

dessa beräkningar, kommer man till att grundstipendiet borde utgöra minst

500 kronor per lärjunge och år.

Till inackorderad landsbygdsungdom kunna även utgå stipendier för ett

skäligt antal resor till och från skolorten. Även dessa äro ett led i strävandena

att utjämna skillnaden mellan stad och landsbygd. De böra därför i

konsekvens med ovan förda resonemang alltid utgå med visst belopp till de

lärjungar, som med hänsyn till studielämplighet uttagits till stipendiater.

Som lämpligt grundstipendium i dessa fall föreslås hälften av billigaste resekostnad.

Även för dagliga resor och frukostmål i skolorten bör utgå grundstipendium,

motsvarande hälften av styrkta billigaste kostnader.

Remissyttranden. De hörda myndigheterna ha i regel icke haft

något att erinra mot ett grundstipendium å 500 kronor för inackordering.

Förslag om sänkning ha framförts av statskontoret, som med beaktande

av de i vissa fall låga inackorderingskostnaderna föreslagit, att grundstipendiet

borde utgå med ett relativt lågt belopp, förslagsvis 400 kronor, samt av

länsstyrelsen i Göteborg, som yttrat följande.

Länsstyrelsen vill ifrågasätta, om ett så stort belopp som 500 kronor för

läsår lämpligen bör utgå utan prövning av behovet. Förutom det betänkliga

i och för sig med ett så stort fast grundstipendium må framhållas, att

ju större ett sådant är i förhållande till de behovsprövade stipendierna, dess

mindre möjlighet föreligger att beakta olika orters olika kostnadsförhållanden.

En minskning av grundstipendiebeloppet och en höjning i motsvarande

mån av maximibeloppen för de behovsprövade stipendierna synes länsstyrelsen

önskvärd.

Förslaget örn grundstipendium med halva resekostnaden åt dagligen

resande lärjungar har föranlett erinringar från flera håll. Sålunda yttrar

länsstyrelsen i Malmö:

När det gäller resekostnaderna synes en kompensation med endast halva

kostnaderna leda till obilligt resultat. Ty finnes skolan i hemorten, torde som

regel inga utgifter för resor förekomma. Vill man alltså med grundstipendierna

lämna full kompensation för merkostnaderna för »landsbygdsungdomens»

skolgång utom hemorten, böra grundstipendierna för resekostnaderna

enligt länsstyrelsens mening täcka dessa kostnader helt och hållet.

Samma synpunkter ha framförts bland annat inom studielånenämnden

samt av läroverkslärarnos riksförbund, statsläroverkens rektorsförening,

svenska stadsförbundet och Sveriges folkskollärarförbund.

Förslaget örn grundstipendium med halva kostnaden för frukostmål åt

dagligen resande lärjungar har ej föranlett någon erinran. På sina håll påpekas

dock, att införandet av skolmåltider bör beaktas vid stipendieutdelningen.

Sålunda yttrar skolöverstyrelsen:

Ett system av kostnadsfria skolmåltider för trängre eller vidare lärjungekretsar

måste, i den mån det genomföres, återverka på stipendieverksamheten

i denna punkt. Under utvecklingstiden för en successivt genomförd skolbespisning

torde en anpassning av de två understödsformerna lätt kunna

ske enligt de föreskrifter, som nu gälla för stipendiers utgående till lands
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

bygdens barn och som böra förutsättas reglera även nu föreslagna stipendieformer,

nämligen att vid utdelningen för visst år hänsyn skall tagas bland

annat till de stipendier och övriga medel, vilka under samma tid stå till lärjunges

förfogande för ändamålet [kungörelsen den 29 juni 1945 (nr 592)

§ 14 mom. 21.

Behovsprövade stipendier.

Skolutredningen. Utredningen har föreslagit, att utöver grundstipendierna

till landsbygdsungdom för inackordering, dagliga resor och frukostmål

skulle, efter behovsprövning, utgå ytterligare stipendier. Sådana stipendier

skulle utgå även till ungdom med hemvist på skolorten. Örn de behovsprövade

stipendiernas storlek yttrar skolutredningen bland annat följande.

Både för skolorternas ungdom och för landsbygdsungdom, som fått grundstipendium,

skulle samtidigt behovet av stipendium prövas. Härvid blir riksdagens

uttalande om stipendiernas storlek vägledande. Enligt riksdagen talade

starka skäl för den principen, att stipendierna avpassades så, att de i huvudsak

gåve full behovstäckning för helt obemedlade studielämpliga lärjungars

studier. Den fulla behovstäckningen är mycket växlande från fall till fall och

innebörden av uttrycket kan för övrigt uppfattas mycket olika;. Därest principen

örn full behovstäckning konsekvent skulle genomföras, synes det därför

vara svårt att vinna enighet örn ett godtagbart högsta stipendiebelopp. Riksdagens

uttalande torde emellertid icke böra tolkas så, att riksdagen motsatt

sig tanken på ett högstbelopp. Och fastställandet av ett högsta stipendiebelopp

har givna fördelar. Den sökande vet, vad han högst kan vänta att erhålla

till hjälp för sina studier, han kan därför säkrare göra en kalkyl över sina

studiekostnader och på denna grund bestämma, om han skall ge sig in på en

viss studiebana, den utdelande myndighetens arbete med fördelningen av stipendierna

förenklas, och anslagsbehovet kan lättare beräknas. I fråga örn

andra stipendiatgrupper, såsom lärjungarna vid folkhögskolor, lantmannaoch

lanthushållsskolor samt yrkesskolor, har också högstbelopp alltid fastställts.

Då nu för landsbygdsungdomen ett grundstipendium avsetts täcka

merkostnaden för bevistandet av högre skola jämfört med på skolorten boende

elevs kostnader för skolgången, bör högstbeloppet utöver grundstipendiet beräknas

så, att det helt täcker genomsnittskostnaden för den senare elevens

skolgång. Överstyrelsen för yrkesutbildning har i sin stipendieutredning 1944

beräknat denna kostnad till 60 kronor per lärjunge och månad1. För en skolgång

på 9 månader skulle då kunna utgå högst 540 kronor. En landsbygdslärjunge

skulle härigenom kunna erhålla högst 500 -f- 540 kronor = 1 040

kronor per läsår. Detta belopp motsvarar i huvudsak den medelkostnad för

inackordering, lägst 1 000 kronor, som skolutredningen räknat med i sin stipendieutredning

1944. För en lärjunge med hemvist på skolorten skulle högsta,

stipendiebeloppet bli 540 kronor.

I fråga örn behovsprövade stipendier till dagligen resande lärjungar föreslår

skolutredningen, att dessa skulle kunna utgå med högst hälften av kostnaderna

för resor samt för frukostmål i skolorten. Helt obemedlad lärjunge av

denna kategori skulle då erhålla full täckning för sina kostnader för resor

och frukostmål.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Remissyttranden. I fråga om stipendiebeloppet på 540 kronor ha

erinringar ej framförts från andra håll än från statskontoret och länsstyrelsen

i Göteborg, vilka myndigheter, såsom framgår av förut berörda yttranden,

ansett, att grundstipendiet å föreslagna 500 kronor borde jämkas nedåt och

det behovsprövade stipendiet som följd härav utgå med högre belopp, vilket

av statskontoret föreslagits till högst 600 kronor. Stipendium till å skolorten

boende lärjunge anses av statskontoret böra utgå med högst 500 kronor. En

viss höjning av stipendiebeloppen till lärjungar i städer med höga levnadskostnader

anses påkallad av folkskolinspektörerna i Stockholm.

Beträffande förslaget om behovsprövade stipendier åt dagligen resande lärjungar

lia erinringar framförts från flera håll. Betecknande härutinnan är

skolöverstyrelsens utlåtande, vari anföres följande.

En kategori av stipendiater har enligt förslaget kommit i ett förhållandevis

sämre läge än övriga, nämligen de mindre bemedlade dagligen resande lärjungarna,

en omständighet, som observerats i åtskilliga remissvar. Medan

grundbeloppet för dem är beräknat efter samma måttstock som för de inackorderade,

nämligen med halva omkostnaden för resor och frukostmål, låsas

tilläggsstipendierna fast vid den andra hälften av samma kostnad som maximibelopp.

Detta torde betyda, att en helt obemedlad lärjunge av ifrågavarande

kategori aldrig tillnärmelsevis kan komma upp till den högsta tilläggssumma,

540 kronor, som skulle kunna utgå för en obemedlad lärjunge, som

vore inackorderad eller bosatt på skolorten. Överstyrelsen vill därför föreslå,

att tilläggsstipendium även för dagligen resande lärjungar efter behovsprövning

må kunna utgå med högst 540 kronor.

Enahanda förslag göres av studielånenämnden, överstyrelsen för yrkesutbildning,

domkapitlet i Visby och Sveriges folkskollärarförbund.

Särskilda till ä g g s stip endi e r.

Skolutredningen föreslår, att i enstaka särskilt ömmande fall högsta

stipendiebeloppet må kunna överskridas. Härom anför utredningen följande.

Undantagsfall kunna inträffa, då den stipendieutdelande myndigheten finner

en sökandes kvalifikationer för fortsatta studier och ekonomiska situation

vara sådana, att myndigheten skulle önska, att den hade möjlighet hjälpa den

sökande med ett högre stipendium än det normala högsta. Det gäller t. ex. en

lärjunge, som på grund av sin särskilda studielämplighet och gedigna karaktär

inger säkra förhoppningar örn att efter erforderlig utbildning bli en verkligt

dugande samhällsmedlem, men som helt saknar det stöd1 och den hjälp, som

föräldrar och närskylda kunna ge. För att en sådan lärjunge må kunna få den

utbildning, som hans anlag göra högeligen önskvärd, borde möjlighet givas den

stipendieutdelande myndigheten att öka hans studiehjälp, om det visar sig

nödvändigt. Någon maximering av särskilt tilläggsstipendium synes icke erforderlig,

fallen bli säkert sällsynta och det torde kunna anförtros åt den stipendieutdelande

myndigheten att utmäta detsamma efter förefintliga omständigheter.

I stipendieföriattningen bör emellertid införas en bestämmelse att i

enstaka särskilt ömmande fall högstbeloppet må kunna överskridas.

Förslaget tillstyrkes av bland andra studielånenämnden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 183.

Inskränkning i stipendierätten.

Skolutredningen. Beträffande rätten för lärjungar med hemvist på

skolorten att erhålla stipendium föreslår skolutredningen en inskränkning. Utredningen

erinrar om, att statskontoret tidigare föreslagit, att stipendium icke

skulle utgå till lärjungar i realskolan. Denna begränsning av stipendieklientelet

avvisar utredningen och fortsätter:

En annan gräns finnes emellertid angiven i skolförfattningarna, nämligen

mellan skolplikt och frivillig skolgång. Så långt skolplikten sträcker sig, har i

författning angivits en annan väg än stipendievägen för studiernas möjliggörande.

I och med att samhället kräver, att barnen måste gå i skola, har

det också påtagit sig plikten att möjliggöra barnens skolgång, däri inbegripet

skyldigheten att i fall, där ekonomiska hinder för barnets skolgång

föreligga, undanröja dessa. Under de år, som skolplikten varar, är det närmast

hemkommunens plikt att genom sina sociala organ och genom anslag

för sociala ändamål av olika slag stödja dem, som på grund av ekonomiska

svårigheter icke kunna bevista skolan. Detta är primärt den enskilda kommunens

angelägenhet, och därest statens medverkan fordras, är detta ett led

i den statliga sociala omvårdnaden och icke en egentlig skolfråga. Och kommunens

skyldigheter mot ungdomen under skolpliktstiden bör icke inskränkas

till vissa kategorier studerande ungdomar. Är en lärjunge i skolpliktsåldern i

behov av ekonomisk hjälp för att fullgöra sin skolgång, bör han därför få

denna hjälp, i vilket slag av offentlig skola han än går. I det nuvarande skolsystemet

äro vissa lägre klasser av realskolan parallella med vissa klasser i

folkskolan. Elever i med folkskolan parallella realskoleklasser böra enligt ovan

framförda tankegång i lika mån som deras jämnåriga kamrater i folkskoleklasserna

få del av sin hemkommuns omvårdnad och förmåner, om de äro

i behov härav för sin skolgång. Frågan örn hur denna sociala hjälp skall organiseras

ingår i den större frågan om den allmänna socialvårdens organisation,

vilken fråga utredes av särskilda sakkunniga, och skall därför icke här

närmare behandlas. Det bör emellertid påpekas, att folkskolestadgan innehåller

bestämmelse örn ekonomiskt stöd åt hemmen i vissa fall för barnens* skolgång.

Jämlikt § 49 böra föräldrar eller målsmän, vilka icke äga tillgång att bekosta

lärjunges skolgång, genom vederbörande skoldistrikts försorg härutinnan understödjas

genom för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka skola omhänderhavas

av skolrådet. Sådant understöd må icke anses vara av fattigvårds

karaktär. Enhetsskölans likställande av alla skolformer på samma stadium

synes förutsätta, att dessa bestämmelser utsträckas att gälla även lärjungar i

skolpliktsåldern i med folkskolan parallella klasser inom allmänna högre skolor.

Fördelningen av det kommunala anslaget bör då ske enhetligt av en central

kommunal myndighet, till vilken förslag angående understöd kan ingivas

av de olika skolornas ledare, såsom rektorer och Överlärare. Då det här gäller

understöd åt skolpliktiga barn, torde folkskolestyrelsen vara det organ, som i

princip svarar för denna verksamhet. Med hänsyn till den erforderliga beli

ovsprövningen och till att även elever vid högre skolor äro berörda, bör det

till folkskolestyrelsen ställda anslaget kunna fördelas av något kommunalt socialorgan,

t. ex. det organ, socialvårdsdelegerade, socialnämnd eller dylikt, som

i kommuner med centraliserad socialvård utgör principal för den centrala socialvårdsbyrån.

Beaktas bör under alla omständigheter, att här ifrågavarande

understöd icke få lia fattigvårds karaktär. Då frän hemkommun andra förmåner

iin ovan antydda komma folkskolebarnen lill del, böra dessa förmåner

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts -proposition nr 183.

utsträckas även till realskoleeleverna på samma åldersstadier. Men härav följer

semi logisk konsekvens, att realskoleeleverna på ort med högre skolla icke

skola få förmåner utöver dem, som tillkomma de jämnåriga i folkskoleklasserna.

När statsstipendier icke tilldelas folkskolans lärjungar, vilket så vitt

känt är, icke heller från något håll föreslagits, böra icke heller på skolorten bosatta

elever i de realskoleklasser, som äro parallella med folkskoleklasser, åtnjuta

stipendier av statsmedel.

Skolutredningen föreslår därför, att till skolplikt^ lärjunge, som är boende

å skolorten, stipendium av här förevarande slag icke skall utgå.

Remissyttranden. Förslaget har tillstyrkts av domkapitlet i Uppsala,

medan skolöverstyrelsen anfört invändningar mot detsamma. Överstyrelsen

yttrar:

Överstyrelsen anser sig böra påpeka inkonsekvensen i att utredningen utgått

ifrån att den kommunala understödsplikten skulle stanna vid att omfatta endast

barn, som besöka skola inom skolorten. För de inackorderade och resande

har någon åtskillnad mellan barn inom och utom skolpliktsåldern icke beräknats.

En obemedlad lärjunge i skodpliktsåider, som vore inackorderad1 i stad

för att t. ex. genomgå klass l4 i realskola,, skulle sålunda få statsunderstöd,

medan en obemedlad lärjunge i samma ålder, som hade tillfälle att gå i motsvarande

klass i hemortens kommunala mellanskola, örn där funnes sjuårig

folkskola, skulle bero av kommunens understöd. Skillnaden mellan landsbygdsbarnens

och skolortsbarnens villkor bleve säkerligen i många fall väsentlig och

på skilda orter starkt varierande. Det skulle till och med kunna inträffa, att

elever i en och samma klass kunde bli olika lottade, om de övergått till högre

skola vid olika ålder. Konsekvensen synes fordra, att antingen de resande och

inackorderade lärjungarna i skolpliktsålder av staten finge det grundbelopp,

som avser att utjämna merkostnad på grund av avlägsen hemort, men däremot

av kommunen det tilläggsunderstöd, som betingas av ekonomiska behov,

eller att staten understödde dem alla i enlighet med reglerna för understöd

åt barn över skolpliktsåldern. Överstyrelsen våll för sin del obetingat förorda

det senare alternativet. De kommunala understöd, som utgå enligt den av utredningen

åberopade § 49 folkskolestadgan, äro icke att jämföra med de föreslagna

statsunderstöden, då de dels utgå utan någon hänsyn till studiebegåvning,

dels ofta bestå endast i tilldelning av skor eller andra klädespersedlar.

Överstyrelsen erinrar i detta sammanhang därom, att kommuns rätt att tilldela

understöd i stipendieform icke är obestridlig och för närvarande föremål

för utredning. Vid tilldelningen av statsstipendierna bör emellertid skälig hänsyn

tagas till i vad män kommunala understöd utgå till en lärjunge eller icke,

i överensstämmelse med den föreskrift, som nu gäller beträffande landsbygdsstipendierna.

Även länsstyrelsen i Linlcöping påpekar, att det synes mindre konsekvent,

att inskränkningen gäller endast lärjungar å skolorter.

Skolortsbestäm melsén.

Skolutredningen. I överensstämmelse med av 1945 års riksdag

gjort uttalande har skolutredningen föreslagit, att avståndet från lärjunges

hemort till skolorten skall vara minst 5 kilometer, för att rätt till grundstipendium

skall inträda för dagligen resande lärjunge.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

R e missyttranden. Studielånenämnden anser naturligt, att som konsekvens

härav den lärjunge, som bor på kortare avstånd från skolorten, även

örn han icke tillhör skolorten, skall räknas som »skolortslärjunge» med ratt

till stipendium upp till 540 kronor men ej till grundstipendium.

Svårigheten att bestämma vad som menas med skolorten påpekas i åtskilliga

remissyttranden och önskemål framställas örn närmare precisering av

begreppet. Härom yttrar exempelvis studielånenämnden:

Nämnden har för sin del tolkat ortsbestämmelsen så, att avståndet räknats

från lärjungens hem till det samhälle, i vilket den högre läroanstalten ligger.

Även örn nämnden i tveksamma fall tagit all hänsyn till omständigheterna, är

dock nämnden medveten örn att nämndens tolkning i vissa fall kan medföra

icke önskvärda konsekvenser med hänsyn till att skolorternas arealer är så

högst olika och på så olika sätt avgränsade, vilket särskilt framträder, där

skolorten utgör en av kommunerna inom ett större bebyggelseområde. Sedan

även andra lärjungar än »landsbygdslärjungar» få möjligheter till stipendier,

minskas dock de olägenheter och svårigheter, som uppdelningen av lärjungarna

på två hemortskategorier innebär.

Skolöverstyrelsen yttrar i samma fråga:

Från flera håll har i remissyttrandena framhållits önskvärdheten av att uttrycket

»skoport», när det är fråga örn 5-kilometersavståndet, utbyttes mot

»skolan». Det blir nämligen i verkligheten orättvist, att de barn, som inomen

vidsträckt kommun, »skolort» — t. ex. en stad, som inkorporerat ett omfattande

landsbygdsområde — ha lika lång eller längre väg att färdas än barn

från en skolan närmare belägen .grannkommun, icke få samma ersättning som

de senare. Denna synpunkt finner överstyrelsen värd beaktande. Bestämmelsen

borde dessutom utformas så, att 5-kilometersavstånd icke uppställdes som

oeftergivlig avståndsgräns för rätt till resestipendier och ersättning för frukostmål.

För den stipendieutdelande myndigheten borde stå öppet att med hänsyn

till förekommande omständigheter modifiera detta villkor.

Skolöverstyrelsen föreslår slutligen, att uttrycket »skolorten» förändras till

»vederbörlig skola». Samma förslag göres av överstyrelsen för yrkesutbildning

och länsstyrelsen i Härnösand.

Be h o v s p r ö v Jlin g e n m. m.

I fråga örn behovsprövningen med flera frågor, som icke närmare berörts av

skolutredningen, har studielånenämnden anfört följande.

Till grund för behovsprövningen bör läggas målsmannens, respektive föräldrarnas

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara belopp.

Förmögenhet i form av kapital, fastighet och dylikt liksom skuld av mera betydande

storlek bör därjämte inverka på stipendiebeioppen och därvid bör hänsyn

också tagas till barnantalet. Skatteuppgifterna böra bestyrkas genom företeende

av kronodebetsedel för den kommunala myndighet eller de kommunala

förtroendemän, som bestyrka riktigheten av de i ansökningen lämnade uppgifterna.

Av praktiska skäl synes det däremot mindre lämpligt, att avskrift

av kronodebetsedel skall åtfölja varje ansökan örn stipendium. Resekostnad

bör icke beräknas för längre resor än till närmaste ort med sådan skola, som

lärjungen bevistar för sin utbildning. Skolutredningens förslag, att antalet enkla

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

resor ej bör överstiga tio, tillstyrkes av nämnden. Högsta kostnad för frukostmål

bör efter erfarenhet fastställas av nämnden för varje skolor!; i allmänhet

synes icke högre belopp än 200 kronor per läsår vara erforderligt. I fråga örn

stipendium för nu angivna kostnader liksom för andra kostnader för lärjunges

skolgång bör fastslås, att stipendium icke kan utgå med högre belopp än de

verkliga kostnaderna.

Stipendieb er ätt i gade skolor.

Skolutredningen. I fråga örn de skolor, vilkas lärjungar skola vara

berättigade att erhålla stipendium, har skolutredningen föreslagit, att utöver

nu stipendieberättigade skolors elever jämväl lärjungarna i folkskolans

icke obligatoriska högre avdelningar skulle få rätt att söka och erhålla stipendium

på enahanda villkor som övriga högre skolors lärjungar.

Remissyttranden. I den mån förslaget berörts i yttrandena har det

icke givit anledning till erinran. Endast statskontoret har avstyrkt utvidgningen

av stipendieverksamheten under anförande, att enligt ämbetsverkets

mening det torde få anses såsom en kommunal angelägenhet att sätta kommunens

ungdom i stånd att genomgå den icke obligatoriska högre avdelning, sorn

vederbörande skoldistrikt i förekommande fall upprättat vid folkskola. Skäl

syntes ej heller föreligga att med statsstipendium understödja lärjunges genomgång

av dylik avdelning å annan ort än hemorten.

Kostnadsberäkningar.

Skolutredningen. Utredningen betonar, att de verkliga kostnaderna

icke med någon grad av säkerhet kunna på förhand beräknas. Tillräcklig

erfarenhet saknades örn frekvensen sökande och örn huru många av de sökande

som med hänsyn till studielämplighet och behov kunde väntas bli

stipendiater. Skolutredningens beräkning av kostnaderna kunde därför ej

bli annat än en ungefärlig förhandsberäkning. Beträffande kostnadsberäkningarna

inhämtas i huvudsak följande.

Skolutredningen räknar med att omkring 5 800 inackorderade och omkring

6 100 resande lärjungar skola bil stipendieberättigade. För de inackorderade

skulle då enligt föreslagna principer beräknas ett grundanslag av 5 800 X 500

kronor = 2 900 000 kronor. För tilläggsstipendier enligt behovsprövning torde

man behöva räkna med ungefär 2/3 av antalet 5 800 lärjungar eller i runt tal

3 800 lärjungar. Tilläggsstipendium bör i medeltal räknas till hälften av tillläggsstipendiernas

högstbelopp, 540 kronor. För dessa stipendier skulle då åtgå

3 800 X 270 kronor = 1 026 000 kronor. För dagligen resande lärjungar räknade

skolutredningen år 1944 med en medelkostnad av 100 kronor per år och

lärjunge. I grundanslag till de 6 100 resande lärjungarna borde då räknas med

6 100 X 50 kronor = 305 000 kronor. Tilläggsstipendier enligt behovsprövning

böra tillkomma 2/3 av dessa 6 100 lärjungar eller i runt tal 4 000 lärjungar.

Sättes här medeltalet till 30 kronor, d. v. s. något mer än hälften av tilläggsstipendiet

för resor, blir summan för tilläggsstipendier 120 000 kronor. Sammanlagda

stipendiesumman skulle sålunda uppgå till i runt tal 4 350 000

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

kronor. Såsom bidrag till kostnaderna för skäligt antal resor mellan hemorten

och skolorten för inackorderade lärjungar bör beräknas 50 000 kronor. Antalet

resor bör lämpligen begränsas till högst tio enkla resor och resekostnaden

uppgår i regel icke till några större belopp. Så länge bidrag till frukostmål

för resande lärjungar skall utgå från stipendieanslaget, bör en summa beräknas

även för detta ändamål. Med ledning av hittills vunnen erfarenhet

från ansökningar om stipendium torde denna kunna uppskattas till i runt tal

600 000 kronor. För landsbygdsklientelet uppgår sålunda sammanlagda stipendiebehovet

till 5 000 000 kronor.

Beträffande lärjungar från städer och andra samhällen med högre skolor

räknar skolutredningen efter utförlig motivering med omkring 10 000 stipendiater.

Till en början synes det enligt utredningen vara riktigast att utgå från

ett mindre antal och sedan låta erfarenheten från stipendieverksamheten reglera

anslagsbehovet. I anslutning härtill har utredningen som grund för beräkningen

av stipendieanslaget för första budgetåret uppskattat antalet stipendiater

till 5 000. Som genomsnittligt belopp för »stadsstipendierna» synes

man enligt utredningen kunna räkna med 300 kronor. Hela stipendiesumman

för denna kategori lärjungar skulle då till en början bli 1 500 000 kronor för

att sedan stiga till 3 000 000 kronor.

Sammanlagda stipendiebeloppet skulle sålunda enligt skolutredningens approximativa

beräkning stiga till 8 000 000 kronor. För budgetåret 1946/47

föreslår utredningen ett reservationsanslag av 4 500 000 kronor.

Remissyttranden. Beträffande skolutredningens kostnadsberäkningar

har statskontoret anfört följande.

Statskontoret hyser för sin del den övertygelsen, att en medelsanvisning för

nästkommande budgetår å 4,5 miljoner kronor icke medgiver ett genomförande

av det av skolutredningen framlagda förslaget. Konsekvenserna kunna bliva,

att så stor del av anslaget förbrukas till grundstipendier åt bland annat ekonomiskt

välsituerade landsortslärjungar, att mycket begränsade möjligheter

kvarstår att lämna de ekonomiskt minst bärkraftiga eleverna ett rimligt studieunderstöd,

en ordning som icke synes ämbetsverket tillfredsställande. Härtill

kommer, att enligt statskontorets uppfattning vittgående reformer icke böra

genomföras, innan de ekonomiska konsekvenserna av besluten kunna fullt

överblickas.

Av angivna skäl föreslår statskontoret, att man för nästkommande budgetår

inskränker sig till ett mindre vittsyftande program, som verkligen kan genomföras

inom den angivna kostnadsramen. Då en utvidgning av stipendieverksamheten

i första hand bör komma den mest behövande studielämpliga ungdomen

tillgodo, böra enligt ämbetsverkets mening de nu gällande stipendiegrunderna

så ändras, att dels det för närvarande till 800 kronor fastställda

maximibeloppet för studieunderstöd till landsbygdsungdom höjes till 1 000

kronor, dels ock å skolorten boende lärjungar beredes möjlighet att — likaledes

efter bevisprövning — erhålla stipendier å högst 500 kronor, allt räknat för

lärjunge och läsår. Någon förhöjning av bidragen utöver nyssnämnda maximibelopp

torde tills vidare icke böra medgivas.

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 183.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Det av skolutredningen framlagda förslaget till vidgad stipendieverksamhet

bland lärjungarna vid högre läroanstalter innebär den principiella

avvikelsen från nu gällande stipendiesystem, att vissa slag av stipendier

föreslås utgå utan behovsprövning. I syfte att utjämna skillnaden mellan

skolort och icke skolort i vad avser kostnaderna för de ungas skolgång föreslår

nämligen utredningen, att till beloppet bestämda grundstipendier, oavsett

lärjunges behov av ekonomisk studiehjälp, skulle kunna utgå till studielämplig

ungdom, som i sin hemort eller dess närhet icke har tillgång till högre

skola för sin utbildning. Grundstipendierna skulle vidare kunna successivt

påbyggas med stipendier upp till visst högstbelopp med hänsyn till lärjunges

studiehjälpbehov. Stipendiesystemet fullständigas genom behovsprövade

stipendier åt den studerande ungdomen i städer och tätorter med

högre skolor.

Förslaget om grundstipendier liksom i övrigt den principiella uppläggningen

av stipendieverksamheten har vunnit så gott som enhällig anslutning

av i ärendet hörda myndigheter. I likhet med dessa finner även jag utredningens

förslag i stort sett innebära en välgrundad och praktisk lösning av

de båda frågorna att bereda främst landsbygdens ungdom en viss kompensation

för avsaknaden av högre skolor och att underlätta möjligheterna till

högre utbildning för ungdomen från ekonomiskt svagare befolkningslager

på land och i stad. Genom utdelandet av grundstipendier utan behovsprövning

till studerande ungdom från landsbygden och orter utan högre skolor

undanröjes också den i vissa sammanhang påtalade olägenheten med den

nuvarande dyrortsgrupperingen, som ligger däri, att vid uppgörandet av

denna hänsyn icke tagits till de särskilt för landsbygdens och vissa tätorters

befolkning drygare kostnaderna för barnens skolgång utanför hemorten. Med

hänsyn till de fördelar av olika slag, som det nu föreliggande förslaget till

stipendieverksamhet bland de högre skolornas lärjungar innebär, anser jag

mig kunna principelit ansluta mig till förslagets grundlinjer och i huvudsak

tillstyrka dess genomförande.

Det av skolutredningen föreslagna grundstipendiet till i skolorten inackorderad

lärjunge å 500 kronor anser jag mig kunna godtaga. Däremot synes

mig det föreslagna grundstipendiet för de dagligen resande lärjungarna å

halva resekostnaden efter billigaste färdsätt giva anledning till erinran.

Såsom framhållits i vissa remissyttranden innebär ett grundstipendium å

halva resekostnaden, att de dagligen resande lärjungarna få en avsevärt

lägre kompensation än sina inackorderade kamrater. Rättvisare och mer

i överensstämmelse med principen örn utjämning av kostnaderna för skolgången

mellan olika orters lärjungar synes vara, att hela resekostnaden

utgår som grundstipendium. Jag delar principiellt denna uppfattning. Då

emellertid grundstipendiet å 500 kronor till inackorderad lärjunge i åtskilliga

fall icke helt täcker merkostnaden för skolgång i jämförelse med i skolstaden

boende lärjunges kostnader, synes mig rättvisligen en viss reduce
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ring även av resekostnadsstipendiet böra ske. Skäl av praktisk art tala

även för, att alltför små stipendiebelopp icke utdelas. Jag anser rimligt,

att lärjungen själv eller hans målsman får bekosta resor upp till 25 kronor

för termin men tillstyrker, att kostnader därutöver för dagliga resor efter

billigaste färdsätt (månadsbiljetter, skolbiljetter och dylikt) må utgå med

hela beloppet.

Beräkningen av grundstipendiet för frukostmål till halva kostnaden härför

föranleder ingen erinran från min sida. Jag anser mig emellertid böra

framhålla, att därest det av mig i annat sammanhang tillstyrkta förslaget

örn kostnadsfria skolmåltider genomföres, behovet av detta slag av grundstipendier

med tiden kommer att bortfalla. Under den övergångstid, som

väntas förflyta, innan skolmåltider anordnats vid alla högre läroanstalter,

bör det ankomma på den stipendieutdelande myndigheten att beträffande

varje särskild högre skola beakta, huruvida kostnadsfria skolmåltider tillhandahållas

lärjungarna och, därest så skulle vara fallet, icke utdela grundstipendierna

för frukostmål.

Det av skolutredningen föreslagna högstbeloppet å 540 kronor för behovsprövat

stipendium finner jag mig kunna tillstyrka. På skäl, som anförts av

skolöverstyrelsen med flera hörda myndigheter, anser jag mig likaledes böra

förorda, att även de dagligen resande lärjungarna böra kunna erhålla, utöver

nya tillstyrkta grundstipendier, behovsprövat stipendium upp till 540

kronor. Härigenom ställes denna kategori lärjungar i samma ställning som

de övriga kategorierna av lärjungar och stipendiesystemet blir klarare och

enklare i tillämpningen.

En synnerligen viktig och samtidigt svårlöst fråga, som livligt avhandlats

i yttrandena, är frågan om principerna för urvalet av stipendiater. Jag

delar helt skolutredningens ståndpunkt, att som första villkor för erhållande

av stipendium skall gälla, att lärjungen visat god lämplighet för vald

utbildningslinje. För att stipendieverksamheten icke skall medföra en icke

önskvärd ansvällning av de huvudsakligast teoretiskt inriktade högre skolorna

synas mig kraven på studielämplighet böra ställas tämligen höga. Det

bör ankomma på studielånenämnden, som efter vad jag förvissat mig örn

ägnar denna fråga synnerlig uppmärksamhet, att med beaktande av de

synpunkter och förslag, som framkommit i remissyttrandena, och i samråd

med andra på området sakkunniga institutioner, utarbeta och bestämma

de grunder, efter vilka studielämpligheten skall bedömas.

Den beträffande de s. k. landsbygdsstipendierna tillämpade och av skolutredningen

upptagna bestämmelsen, att dagligen resande lärjunges riitt till

grundstipendier skall inträda först, om avståndet från hemorten till skolorten

är minst 5 km, synes mig på skäl, som anförts av flera av de berörda myndigheterna,

böra ändras därhän, att avståndet räknas från bostadsorten till

vederbörande skola. Oklarheten örn vad som i det speciella fallet menas

med skolorten, undanröjes härigenom, och lärjungar i vidsträckta kommu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

ner med omfattande landsbygdsområde kunna då bli delaktiga av grundstipendierna

för dagliga resor och frukostmål, enligt förut av mig förordade

grunder.

Föreskriften, att avståndet till skolan skall vara minst 5 km, synes mig

däremot böra bibehållas men bestämmelsen härom givas sådan avfattning,

att möjlighet föreligger för den stipendieutdelande myndigheten att med

hänsyn till omständigheterna modifiera villkoret.

Skolutredningens förslag, att de högsta stipendiebeloppen i enstaka, särskilt

ömmande fall skulle kunna ökas, anser jag välbetänkt, varför jag obetingat

tillstyrker detsamma. Jag har heller ingen erinran att göra mot att

jämväl lärjungar i folkskolans icke obligatoriska högre avdelningar skola få

rätt att söka och erhålla stipendier på enahanda villkor som lärjungar i

andra högre läroanstalter.

Beträffande skolutredningens förslag, att lärjungar i högre skolas klasser,

som äro parallella med den obligatoriska folkskolans klasser, icke skulle

kunna erhålla behovsprövat stipendium, har skolöverstyrelsen gjort invändning

mot, att detsamma begränsats till att avse endast lärjungar med hemvist

på skolorten. Det vore enligt överstyrelsens mening konsekvent, att

bestämmelserna i förevarande hänseende avfattades så, att de avsåge båda

kategorierna lärjungar. Jag ansluter mig till skolutredningens principiella uppfattning

i denna fråga men anser i likhet med skolöverstyrelsen, att principen

bör genomföras för alla sökande. Det torde också vara lämpligt, att

återhållsamhet iakttages med stipendier åt lärjungar i realskolans begynnelseklasser

med hänsyn till den osäkerhet i bedömandet av lärjungarnas

förmåga att med framgång fullfölja studierna till examen, som alltid förefinnes

beträffande nyintagna lärjungar. Jag förordar därför, att behovsprövat

stipendium icke må utgå till lärjungar i klasserna l4 och l5—25 i

nuvarande läroverksorganisation eller motsvarande klasser i andra s. k.

högre skolor. Däremot bör givetvis det utjämnande grundstipendiet utgå

till dem av dessa klassers lärjungar, som äro berättigade att erhålla sådant

stipendium.

Av reservationsanslaget till stipendier för läsåret 1945/46 återstå efter

studielånenämndens utdelning av stipendierna i runt tal 256 000 kronor.

Summan torde komma att stiga till omkring 275 000 kronor därigenom att

stipendier återgå till statsverket på grund av stipendiaternas avgång från

skolorna eller av andra skäl. Skolutredningen har beräknat anslagsbehovet

för budgetåret 1946/47 till 4 500 000 kronor, vilket belopp även studielånenämnden

ansett sig kunna tillstyrka. Beräkningen av erforderligt anslag

erbjuder på grund av flera ovissa faktorer, vilket framhållits av bland andra

skolutredningen och studielånenämnden, stora svårigheter. Jag har emellertid

kommit till den uppfattningen att, även med beaktande av de av mig

föreslagna ändringarna i skolutredningens förslag, ett anslag å 4 500 000

kronor bör kunna tillgodose de behov, för vilka stipendierna äro avsedda.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Då av anslaget skola utgå grundstipendier utan behovsprövning, synes anslaget

böra få förslagsanslags natur. Den del av anslaget, som skall utgå

i form av behovsprövade stipendier, torde dock böra begränsas. Jag tillstyrker

därför, att anslaget uppföres som förslagsanslag med den begränsningen,

att av anslaget ett belopp å högst 2 500 000 kronor må utgå till behovsprövade

stipendier. Jag förutsätter härvid, att omförmälda reservation

å i runt tal 275 000 kronor under nästa budgetår skall stå till förfogande

för behovsprövade stipendier utan begränsning till »landsbygdsungdom».

II. Stipendier för studier vid brevskolor

(korrespondensinstitut).

För budgetåret 1945/46 är uppfört ett reservationsanslag å 135 000 kronor

till stipendier för studier genom korrespondens och vid enskilda realskolor

med kombinerad undervisning.

Av anslaget återstå, enligt vad jag inhämtat från studielånenämnden, i

runt tal 2 000 kronor.

Studielånenämnden har nu föreslagit, att anslaget för budgetåret 1946/47

måtte upptagas med 175 000 kronor. Beloppet understiger med 50 000 kronor

det av skolutredningen år 1944 i dess betänkande angående stipendier

m. m. för andra året beräknade anslaget. Då emellertid de av mig tillstyrkta

nya grunderna för utgående av stipendier till landsbygdens ungdom

böra kunna medföra en viss begränsning särskilt av korrespondensinstitutens

realskolor på landsbygden, anser jag det av studielånenämnden föreslagna

beloppet lämpligt. Jag tillstyrker därför, att ifrågavarande reservationsanslag

för nästa budgetår uppföres med 175 000 kronor.

III. Anslag till studielånenämndens verksamhet.

För budgetåret 1945/46 har upptagits ett anslag till studielånenämnden

å 25 000 kronor. Då detta anslag på grund av betydligt ökad omfattning

av nämndens verksamhet visat sig vara otillräckligt, har 1946 års riksdag

på tilläggsstat anvisat ytterligare 10 000 kronor.

I skrivelse den 6 december 1945 har nu studielånenämnden anfört bland

annat följande.

Arbetet i nämnden har högst avsevärt ökats genom tillkomsten av ansökningar

örn s. k. landsbygdsstipendier och stipendier för korrespondensstudier,

vilka tillsammans uppgått till 8 900 (respektive 7 460 och 1 440). Intill

den 1 december hade dessutom inkommit 1 506 ansökningar om studielån,

varjämte ett stort antal ärenden, som rcmissledes underställts nämnden,

främst frågor rörande understöd ur allmänna arvsfonden, behandlats av

nämnden. Det kan med säkerhet antagas, att antalet ansökningar nästa budgetår

skall bli större, då möjligheterna att erhålla stipendier blivit allmän
-

Departe
mentschefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

nare kända. Nämndens arbete kommer därför säkerligen att bli än mer omfattande

än i år. Redan hittills vunnen erfarenhet har visat, att det för

nämndens kanslipersonal anvisade anslaget icke medgiver anställande av

tillräcklig arbetskraft. Det arbete, som bör åvila kansliet, är nämligen numera

av den omfattning, att det icke kan medhinnas av den deltidsanställda

personal, som anslaget nu medgiver att anställa. Det blir därför i framtiden

med visshet nödvändigt att anställa personal, som helt kan ägna sig åt

nämnden. Erfarenheten hittills ger emellertid icke säker grund att beräkna

personalens storlek. Nämnden är därför icke för det närvarande beredd att

föreslå personalstat utan finner det lämpligast att därmed får anstå, till dess

ytterligare erfarenhet vunnits. I likhet med vad som föregående år varit

fallet, anser nämnden därför, att det för kanslipersonal beräknade delanslaget

nästa budgetår bör upptagas med ett totalbelopp, varur arvoden och

avlöningar efter behov av arbetskrafter för arbetets behöriga utförande

kunna utgå. Nämnden har beräknat sådant totalbelopp till 16 000 kronor,

vilket skulle medgiva anställande av en eller två sekreterare med arvoden,

motsvarande tillhopa i huvudsak de avlöningsförmåner, som tillkomma en

extra ordinarie tjänsteman i 21 lönegraden, samt kanslibiträden. I anslag

för tryckning av nämndens cirkulär m. m., andra expenser och ersättning

åt ledamöter för mistade löneförmåner beräknar nämnden 12 000 kronor.

Nämndarbetets art och omfattning torde nödvändiggöra, att någon ledighet

från annat arbete beredes nämndledamot. Detta gäller främst ordföranden,

som har ledningen och främsta ansvaret för nämndens verksamhet och som

dagligen måste ägna vissa timmar åt nämndarbetet, såsom planerande och

övervakande av arbetet på expeditionen, förberedande av nämndens sammanträden,

mottagning av allmänheten, avgörande av frågor, som nämnden

överlåtit åt ordföranden att efter nämndens principbeslut besvara m. m.

Nämnden hemställer om ett anslag å 40 000 kronor. Nämnden framhåller

emellertid, att den gjorda anslagsberäkningen förutsatte, att nämnden

nästa budgetår skulle få i huvudsak samma uppgifter som budgetåret

1945/46. Skulle nya uppgifter tillkomma, borde mot ökningen i arbetet

svarande kostnader läggas till det beräknade anslaget.

Sedermera har nämnden, under framhållande, att utvidgningen av stipendieverksamheten,

som komme att bli en följd av ett bifall till förslaget

om stipendier jämväl åt skolorternas ungdom, komme att medföra betydligt

ökat arbete för nämnden, hemställt om ett anslag å 50 000 kronor. Då med

anslaget skola bestridas till storleken på förhand så ovissa kostnader som

ersättning åt nämndledamöter för mistade löneförmåner, tryckning av ansökningsblanketter,

stipendiecirkulär m. m., föreslår nämnden tillika, att

anslaget måtte erhålla förslagsanslags karaktär.

Jag förutsätter, att studielånenämnden även i fortsättningen skall handhava

stipendieutdelningen. Det är givet, att omfattningen av nämndens

verksamhet därigenom kommer att väsentligt ökas och att behov uppstår

av ett mera fast organiserat kansli. Säkra hållpunkter för en bedömning av

personalbehovet föreligga emellertid icke. Med hänsyn härtill synes det

nödvändigt, att det för nästa budgetår erforderliga anslaget anvisas i form

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Marits proposition nr 183.

av ett förslagsanslag, varvid det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela

bestämmelser rörande anslagets disposition. Jag förutsätter, att anslaget

icke utan Kungl. Maj:ts medgivande må överskridas. Den ökade verksamheten

lärer även påkalla en omprövning av ledamöternas arvoden. Det

torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela bestämmelser även i nämnda

hänseende.

Därest i enlighet med vad jag förordat ifrågavarande anslag erhåller förslagsanslags

natur, torde detsamma böra för nästa budgetår uppföras med

ett belopp av 50 000 kronor.

IV. Stipendier vid folkhögskolorna, folkliga musikskolan

i Arvika och yrkesundervisningen.

För dessa ändamål ha för innevarande budgetår anvisats följande anslag:

Folkhögskolorna................................... kronor 1 000 000

Folkliga musikskolan i Arvika....................... » 1 500

Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning » 1 500 000

Centrala verkstadsskolor ........................... » 1 200 000

Verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom............. » 100 000

Flygmekanikerskolan i Mölndal .................... » 140 000.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 september 1930 gälla beträffande stipendier

vid folkliga musikskolan i Arvika i tillämpliga delar föreskrifterna

rörande elevstipendier vid folkhögskolor, dock med iakttagande av att stipendiebeloppen

må begränsas inom ramen för det beviljade anslaget.

I 1945 års åttonde huvudtitel, sid. 436 ff. och 506 ff., lämnas utförliga

redogörelser för stipendiefrågans tidigare utveckling samt för av skolöverstyrelsen

respektive överstyrelsen för yrkesutbildning verkställda undersökningar

rörande elevernas utgifter och stipendiebehov. Då några förändringar i

angivna hänseenden sedan dess icke inträffat, torde jag få hänvisa till nämnda

redogörelser.

Gällande grunder m. m.

Vid 1945 års riksdag (skrivelse nr 8, punkterna 182 och 212) beslöts i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag, att stipendierna vid folkhögskolorna och

yrkesundervisningsanstalterna skulle från och med budgetåret 1945/46 utgå

med högst 75 kronor för elev av tredje behovsgraden, med högst 50 kronor

för elev av andra behovsgraden och med högst 25 kronor för elev av första

behovsgraden, allt per månad räknat. Dessförinnan hade stipendierna, enligt

beslut av 1938 års riksdag, varit fastställda till 45, 25 respektive 15 kronor

per elev och månad. Kungl. Maj:ts förslag till 1945 års riksdag anslöt sig i

huvudsak till vad skolöverstyrelsen förordat beträffande folkhögskolestipendierna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning hade i fråga örn stipendierna vid

yrkesundervisningen föreslagit en uppdelning av dessa i grundbelopp och ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majlis proposition nr 183.

eller flera tillägg, differentiering av stipendierna efter dyrort samt en så väsentlig

höjning av stipendierna, att högsta stipendiebeloppet skulle komma

att utgå med 90 kronor per elev och månad. Föredragande departementschefen

fann emellertid synnerligen angeläget, att alltjämt samma principer tilllämpades

vid yrkesundervisningsanstalterna som vid folkhögskolorna och lantmanna-

och lanthushållsskolorna samt ansåg det icke påkallat att förorda

någon ändring i det dittills tillämpade systemet med fördelning av de stipendieberättigade

eleverna i tre behovsgrader och med flera differentierade belopp

för varje behovsgrad.

Riksdagen uttalade samtidigt, att riksdagen fann åtskilliga skäl tala för

principen att helt obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader täckta

genom stipendier — helt eller till väsentlig del av statsmedel. Riksdagen hade

dock icke funnit sig böra i ifrågavarande sammanhang taga ställning till denna

fråga, utan ansåge sig för det dåvarande böra godtaga de av skolöverstyrelsen

föreslagna stipendiegrunderna att gälla för budgetåret 1945/46.

Enligt de anvisningar, som skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning

efter samråd med varandra och med lantbruksstyrelsen utfärdat

rörande tillämpningen av kungörelserna den 29 juni 1945 angående stipendier

åt elever vid folkhögskolor (nr 569) respektive stipendier åt elever vid statsunderstödda

kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning (nr

572), sker utdelningen av förevarande stipendier efter i huvudsak följande

grunder.

Vid prövning av elevernas stipendiebehov tages i första hand hänsyn till

föräldrarnas beskattningsbara belopp för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

varjämte beaktas övriga faktorer, som kunna inverka på elevens ekonomiska

förhållanden under kurs vistelsen.

Vid förstahandsprövningen utgår överstyrelsen från nedanstående skala.

Det belopp, som erhålles härvid, kallas grundbelopp.

Föräldrarnas senast

upptagna beskattningsbara

belopp

kronor

Beräknat grundbelopp

per

månad

kronor

0...................................... 75

1— 200 ............................... 70

201— 400 ............................... 65

401— 600 ............................... 60

601— 800 ............................... 55

801—1 000 ............................... 50

1 001—1 200 ............................... 45

1 201—1 400 ............................... 40

1 401—1 600 ............................... 35

1 601—1 800 ............................... 30 1

1 801—2 000 ............................... 25

2 001—2 200 ............................... 20

2 201—2 400 ............................... 15

2 401—2 700 ............................... 10

2 701—3 000 ............................... 5

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts -proposition nr 183.

Om hemmets ekonomiska förhållanden och därmed taxeringsunderlaget undergått

väsentlig förändring på grund av faderns eller moderns frånfälle, arbetslöshet

eller av annan anledning, tages vid bestämmandet av grundbeloppet

skälig hänsyn till de ändrade förhållandena.

Därest den stipendiesökande elevens ekonomiska förhållanden före kursvistelsen

varit helt skilda från hemmets (t. ex. den sökande varit boende utom

hemmet och ej erhållit understöd därifrån), bestämmes grundbeloppet med

hänsyn till det bidrag, som sökanden skäligen kan antagas erhålla från hemmet

under kursvistelsen, samt de egna medel han på grund av föregående

arbetsanställning bör kunna disponera för sin utbildning.

Å grundbeloppet vidtagas, såsom ovan nämnts, jämkningar, som i förekommande

fall kunna visa sig behövliga på grund av förekomsten av skulder,

utgifter på grund av sjukdom, dödsfall och dylikt inom den sökandes familj,

ägandet av fastighet eller förmögenhet i annan form, ävensom andra förhållanden,

vilka påverka hemmets eller elevens ekonomi eller kunna inverka på

kostnaderna för elevens kursvistelse, t. ex. kostnader för resor till skolan, förmånen

att under kursvistelsen kunna bo i sitt hem och där intaga sina måltider

m. m. Beträffande inverkan av föräldrarnas förmögenhet må nämnas, att

hänsyn därvid i viss utsträckning tages till förekomsten av barn under

16 år.

Föreslagen höjning av stipendierna.

Under hänvisning till 1945 års riksdags förutnämnda uttalanden samt till

det ytterligare uttalande i frågan, som riksdagen gjorde vid behandlingen av

proposition nr 74 angående studiehjälp åt landsbygdens ungdom och beträffande

vars innehåll jag torde få hänvisa till den föregående framställningen,

ha skolöverstyrelsen och överstyrelsen jör yrkesutbildning föreslagit en ytterligare

höjning av stipendiebeloppen, varigenom stipendium i högsta behovsgraden

skulle kunna utgå med högst 90 kronor per elev och månad. Förslaget

har utformats i anslutning till den av riksdagen beslutade höjningen av stipendiebeloppet

till inackordering åt landsbygdsungdom från av Kungl. Maj:t

föreslagna 675 kronor till 800 kronor för läsår, motsvarande omkring 90 kronor

för läsmånad.

Statskontoret har avstyrkt den föreslagna höjningen. Ämbetsverket framhåller,

att det icke torde vara uteslutet, att de för närvarande höga levnadskostnaderna

under den närmaste framtiden kunde komma att i någon män

nedgå. Under sådana förhållanden förefölle det föga tillrådligt att låta nuvarande

höga prisnivå bestämma stipendiebeloppen för läsåret 1946/47.

I fråga örn folkhögskolestipendierna har statskontoret vidare framhållit, att

någon direkt jämförelse mellan ifrågavarande stipendier och det högsta understödsbelopp,

800 kronor för år eller omkring 90 kronor för månad, som enligt

beslut av innevarande års riksdag må utgå till ungdom från landsbygden för

studier vid högre läroanstalter, icke syntes rättvisande, då folkhögskolorna i

allmänhet vore belägna inom lägre dyrorter än ifrågakommande högre läroanstalter.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Anslagsberäkningar.

Folkhögskolorna. Skolöverstyrelsen har anfört följande.

Vissa svårigheter föreligga att beräkna anslagets storlek. Då inkallelserna

till förstärkt försvarsberedskap numera upphört, torde elevantalet vid folkhögskolorna

komma att okas. Även de höjda stipendiebeloppen torde medverka

härtill. I syfte att underlätta genomgång av folkhögskolekurs lära några

landsting överväga slopandet av undervisningsavgift, och i de fall så sker,

torde ökat elevantal vara att beräkna. Vidare kan omfattningen av och anslutningen

till de av 1945 års riksdag beslutade fortsättningskurserna nu icke

med säkerhet bedömas. En höjning av högsta stipendiebeloppet från 75 till

90 kronor, d. v. s. med 20 procent av nu utgående högsta belopp, torde medföra,

att antalet helt obemedlade elever i särskilt hög grad kommer att ökas,

enär ekonomiska svårigheter tidigare ofta hindrat sådana elever att bevista

folkhögskola. Enligt överstyrelsens mening synas därför starka skäl tala för att

anslaget uppräknas med 30 procent.

Skolöverstyrelsen har i anledning härav föreslagit en höjning av förslagsanslaget

till stipendier åt elever vid folkhögskolor med 300 000 kronor till

1 300 000 kronor.

Musikskolan i Arvika. Skolöverstyrelsen, som förutsatt, att

samma grunder alltjämt skola tillämpas för musikskolans stipendier som för

folkhögskolornas, har beräknat det erforderliga anslaget för nästa budgetår

till stipendier vid folkliga musikskolan i Arvika till 3 600 kronor, innebärande

en höjning med 2 100 kronor.

Yrkesundervisningen. Överstyrelsen jin yrkesutbildning har i likhet

med skolöverstyrelsen funnit vissa svårigheter föreligga att i anslutning

till den föreslagna höjningen av stipendiebeloppens storlek beräkna anslagens

storlek. Ändrade stipendiegrunder kunde förvisso inverka på stipendiaternas

antal1. Likaså torde ett eventuellt försämrat konjunkturläge komma att dels

öka stipendiaternas antal, dels höja de utgående stipendiebeloppen. De beräkningar

angående medelsbehovet, som överstyrelsen verkställt, hade skett

utan hänsynstagande till nyssnämnda förhållanden.

Överstyrelsen har — med hänsyn även till den ökning av antalet stipendier,

som kan förutses på grund av ökningen av elevantalet — beräknat anslagsbehovet

till stipendier vid kommunala och enskilda anstalter

för yrkesundervisning till 1 800 000 kronor eller 300 000

kronor mer än anslaget för innevarande budgetår är uppfört med.

Vid centrala verkstadsskolor, verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom och

flygmekanikerskolan i Mölndal har överstyrelsen räknat med ett genomsnittligt

månadsstipendium av 75 kronor per stipendiat. Kurstiden är i regel 11

månader per år. Av det för budgetåret 1946/47 beräknade elevantalet vid

centrala verkstadsskolor, cirka 2 400, har överstyrelsen uppskattat

antalet stipendiater till cirka 2 000. Stipendieanslaget för sistnämnda

skolor skulle alltså böra beräknas till (75 X H X 2 000 —) 1 650 000 kroiwr.

Vid verkstadsskolor för viss arbetslös ungdom har

beräknats ett elevantal av 65 elever. Med utgångspunkt från antagandet, att

60 av dessa elever skulle vara stipendieberättigade, bomme kostnaden för

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 183. 27

dessa stipendier att uppgå till (75 X H X 60 =) 49 500 kronor eller, avrundat,

50 000 kronor.

Vid flyg mekanikersko Ian i Mölndal har överstyrelsen icke

beräknat någon nämnvärd förändring av elevantalet för budgetåret 1946/47.

Av det beräknade elevantalet 200 ha cirka 180 elever antagits komma i åtnjutande

av stipendier. På grundval av ovanstående beräkningsförfarande syntes

kunna förutsättas ett anslagsbehov av (75 X 11 X 180 =) 148 500 kronor

eller i runt tal 150 000 kronor.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund har anhållit, att maximibeloppet

för nu ifrågavarande stipendier måtte fastställas till 100 kronor samt att

vissa ändrade grunder måtte tillämpas vid stipendiernas fördelning. I sistnämnda

hänseende anföres bland annat följande.

Det är vår bestämda uppfattning, att högsta stipendiet bör tilldelas ett

långt större antal elever, än som hittills varit fallet. Vi anse sålunda., att i första

hand alla de elever, som äro att hänföra till de s. k. andra och tredje behovsgradema,

böra komma i åtnjutande av maximibeloppet. Om föräldrarnas beskattningsbara

inkomst stannar vid 750 kronor, torde denna inte, utom i de

fall den bland annat grundar sig på innehav av förmögenhet av viss storleksordning,

vara ägnad att ställa eleven i en så fördelaktig ekonomisk ställning

under vistelsen vid folkhögskola eller yrkesutbildningsanstalt, att det av denna

anledning finnes något rimligt skäl att utdela reducerat stipendium.

I detta sammanhang kan man också ifrågasätta lämpligheten utav att binda

stipendieberäkningen vid föräldrarnas beskattningsbara belopp till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt. Särskilt folkhögskoleeleverna rekryteras ofta

ur årsklasser, som redan ha egen inkomst. I dessa fall spelar föräldrarnas ekonomiska

ställning ingen avgörande roll, såvida den inte antingen är så svag,

att vederbörande elev med en del av sin arbetsinkomst bidragit till deras försörjning,

eller den är så god, att bidrag från föräldrarnas sida till skolvistelsen

direkt kunna anses vara motiverade. Större hänsynstagande till ungdomarnas

egen ekonomi är därför att rekommendera vid stipendiegivningen. I

I anledning av motionsvis gjorda yrkanden (1:126 och II: 209) om utredning

angående mindre utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå

kommunal eller enskild anstalt för yrkesutbildning eller folkhögskola,

anförde 1942 års riksdag i skrivelse nr 444 följande.

Motionärerna avse att vid sidan av stipendieformen skulle tillskapas möjlighet

att utdela mindre utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå

kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning eller folkhögskola.

Det sålunda väckta spörsmålet har givetvis sin egentliga betydelse vid de

kommunala eller enskilda anstalterna för yrkesundervisning, medan för folkhögskolornas

del behovet av en särskild form av utbildningslån icke torde

vara särskilt framträdande. Riksdagen finner sig böra erinra, att en förmånlig

form av avbetalningslån för studieändamål redan finnes, nämligen riksbankens

s. k. B-lån, vilka äro amorteringsfria under högst 4 år, under vilken

tid endast ränta behöver erläggas. Det synes emellertid icke uteslutet, att för

underlättande av utbildningsmöjligheterna vid ifrågavarande skolor behov kan

visa sig föreligga av andra låneformer vid sidan av den nyss angivna. Riksdagen

har fördenskull intet att erinra mot att den i motionerna väckta frågan

göres till föremål för närmare övervägande. Enligt riksdagens mening bör vid

en eventuell utredning i första hand beaktas, i vad man genom förhöjning av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

nu utgående stipendiebelopp det av motionärerna avsedda syftet kan vinnas.

Därest vid sidan av denna understödsform en särskild form av utbildningslån

finnes böra komma till stånd, synes densamma närmast böra ifrågakomma

för underlättande av studier, som kräva icke alltför kort tid, samt till förmån

för ungdom, som redan under någon tids vistelse vid vederbörande läroanstalt

visat sig äga förmåga att med intresse och framgång bedriva studier av

här ifrågavarande slag.

Sedan skolöverstyrelsen anbefallts att verkställa den av riksdagen begärda

utredningen, har överstyrelsen i skrivelse den 2 mars 1945 — under framhållande

att överstyrelsen behandlat ärendet endast i vad avsåge utbildningslån

åt ungdom för genomgång av folkhögskola — framlagt sina synpunkter på

den väckta frågan. Efter att ha erinrat om att genom den av Kungl. Majit

vid 1945 års riksdag föreslagna höjningen av förevarande stipendier sådana

åtgärder redan vidtagits, som enligt riksdagens skrivelse i första hand vid en

utredning borde beaktas, har överstyrelsen beträffande frågan om särskilda

lånemöjligheter anfört i huvudsak följande.

I de fall, då lån ändock måste upptagas för genomgående av folkhögskolekurs,

torde i flertalet fall möjligheter till mindre sådana lån förefinnas utan

att särskilda statliga åtgärder för ändamålet behöva vidtagas. Folkhögskolornas

elevförbund — sammanslutningar av äldre elever vid skolorna — bruka

som en av sina uppgifter sätta åstadkommandet av lånefonder för skolornas

elever, vid flertalet folkhögskolor torde sådana fonder finnas. Anordnande av

lånemöjligheter enligt motionärernas förslag skulle vid genomförandet möta

betydande svårigheter. Från folkhögskolornas representanter har icke någon

gång frågan örn understöd av statsmedel för att möjliggöra lån till medellösa

elever förts fram.

Under nuvarande förhållanden anser icke överstyrelsen åtgärder för anordnande

av utbildningslån till medellös ungdom, som önskar genomgå folkhögskola,

motiverade. Frågan om sådana utbildningslån torde komma i ett delvis

annat läge, örn vid folkhögskolorna tredje årskurser, avsedda att förbereda

till inträde vid socialinstitut, inrättas. För den ungdom, som kommer

att bevista sådana tredje årskurser, blir det dels fråga örn längre tids studier,

dels fråga om studier som torde kunna beräknas giva eleverna bättre utkomstmöjligheter.

Det torde kunna ifrågasättas, om ej den lämpligaste formen för

studielån åt medellösa elever vid tredje årskurs vid folkhögskola vore de

räntefria studielån, som nu utlämnas från allmänna studielånefonden. I avvaktan

på erfarenheter från den försöksvis anordnade tredje årskurs, som

ifrågasatts, är överstyrelsen icke för närvarande beredd att yttra sig om, huruvida.

särskilda lånemöjligheter kunna befinnas önskvärda för medellösa elever

vid tredje årskurs vid folkhögskola och örn den lämpligaste formen för dessa

lånemöjligheter, om de befinnas vara önskvärda. I

I detta sammanhang torde jag få anmäla en framställning från överstyrelsen

för yrkesutbildning, innebärande, dels att i anstalter, vilka stå under överstyrelsens

inseende, skall, i den mån så kan ske utan förfång för svenska inträdessökande,

kunna intagas ungdom från de övriga nordiska länderna, dels ock

att i samband därmed stipendier skola få utgå till ifrågavarande elever enligt

samma grunder som för svenska elever. Överstyrelsen har anfört bland annat

följande.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

Överstyrelsen vill i detta sammanhang erinra örn, att genom ämbetsskrivelser

den 5 mars 1943 respektive den 24 mars 1944 medgavs att vid de

statsunderstödda skolorna för yrkesundervisning under vissa villkor, bland

annat att plats kunde beredas utan förfång för svenska inträdessökande, finge

såsom ordinarie elever emottagas norska och danska flyktingar, i båda fallen

till1 ett antal av högst ett hundra. I viss omfattning har på grund av nämnda

medgivande danska och norska flyktingar beretts yrkesutbildning. Det får

emellertid anses vara av betydelse för nordiskt samarbete, att framtida möjligheter

i viss omfattning hållas öppna för ungdom såväl från Danmark och

Norge som från övriga nordiska länder att som elever kunna intagas i de

svenska yrkesskolorna.

Därest dylika möjligheter beredas ungdom från våra grannländer att vinna

inträde i de svenska yrkesskolorna, synes det även skäligt att stipendier efter

samma grunder som för svenska elever få utgå. Ehuru direkt föreskrift örn att

svenskt medborgarskap erfordras för erhållande av stipendium icke finnes i

Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 juni 1945 angående stipendier åt elever vid

statsunderstödda kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning

(nr 572), har överstyrelsen utgått från, att detta får anses vara ett förutsatt

villkor.

Statskontoret har i yttrande över nämnda framställning framhållit, bland

annat, att åtgärder av ifrågavarande slag icke borde planeras på så sätt, att

de kunde medföra något förfång för utbildningen av svenska medborgare.

Statskontoret har även erinrat om önskvärdheten av reciprocitet vid beviljande

av förmåner av nämnda slag.

Som av den föregående redogörelsen framgår, ha skolöverstyrelsen och överstyrelsen

för yrkesutbildning i anslutning till 1945 års riksdags ställningstagande

till förevarande och andra stipendiefrågor föreslagit en höjning för

nästa budgetår av stipendierna vid folkhögskolorna och yrkesundervisningsanstalterna,

varigenom maximibeloppet för dessa stipendier skulle utgå med

90 kronor för elev och månad mot 75 kronor för innevarande budgetår. Förslaget

skiljer sig från vad jag i det föregående förordat beträffande stipendier

åt elever vid vissa högre läroanstalter främst i två hänseenden, nämligen

dels däri, att någon ändring av st ipendi egran derna i riktning mot grundbelopp

och tillägg icke ifrågasatts, och dels däri, att stipendierna föreslagits

skola utgå med ett lägre maximibelopp för månad räknat än nyssnämnda

stipendier.

Vad beträffar uppdelningen av stipendierna i grundbelopp och tillägg må

framhållas, att denna anordning främst motiverats av den beträffande ifrågavarande

läroanstalter framträdande motsättningen mellan begreppen skolort

och icke skolort. Då detta förhållande icke med samma styrka gör sig gällande

i fråga örn folkhögskolorna och yrkesskolorna, finnes, såvitt jag nu kan

bedöma saken, ingen anledning att för ifrågavarande stipendiers vidkommande

för närvarande förorda införandet av samma system. Jag ämnar emellertid

ägna detta spörsmål fortsatt uppmärksamhet och får måhända anledning att

till ett kommande budgetår återkomma till denna fråga.

Vad därefter angår stipendiebeloppens storlek vill jag erinra, att vid folkhögskolorna

i regel och vid yrkesskolorna i stor utsträckning råder internat
-

Departe
mentschefen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

system, vilket möjliggör relativt låga inackorderingskostnader. Kurserna

äro dessutom vid folkhögskolorna och i viss utsträckning även vid yrkesskolorna

relativt korta. Vid yrkesskolorna tillkommer därjämte möjligheten

för eleverna att i viss omfattning få arbetspremier. Då på grund av

dessa omständigheter kostnaderna för eleverna vid folkhögskolorna och yrkesskolorna

på det hela taget ställa sig relativt lägre än vid de högre läroanstalterna,

synes det enligt mitt förmenande också motiverat, att stipendierna vid

de förra anstalterna sättas lägre än vid de senare. Jag vill understryka, att jag

kommit till denna slutsats med hänsyn till det faktiska läget och icke såsom

följd av ett underskattande av den praktiska utbildningens betydelse. Då med

ett maximibelopp av 90 kronor det av riksdagen anförda önskemålet, att helt

obemedlade elever borde kunna få alla sina kostnader täckta genom stipendier,

torde bli i huvudsak tillgodosett, har jag ansett mig kunna ansluta mig

till förslaget i detta avseende. Jag förordar alltså, att maximibeloppet i högsta

behovsgraden sättes till 90 kronor, motsvarande en höjning med 20 procent,

samt att i anslutning därtill stipendierna även i näst högsta och lägsta behovsgraderna

i motsvarande mån höjas, alltså i den förra behovsgraden från 50

till 60 kronor och i den senare behovsgraden från 25 till 30 kronor.

Det torde jämväl i fortsättningen få ankomma på skolöverstyrelsen respektive

överstyrelsen för yrkesutbildning att fastställa de närmare grunderna för

stipendieutdelningen. Jag förutsätter därvid, att någon skärpning av de

nu tillämpade fördelningsgrunderna icke kommer till stånd, utan att i anslutning

till mitt förslag en effektiv förbättring av stipendieförmånerna i olika

behovsgrader kommer de behövande eleverna till godo.

Mot myndigheternas anslagsberäkningar har jag icke funnit anledning till

annan erinran, än att förslagsanslaget till stipendier åt elever vid verkstadsskolor

för viss arbetslös ungdom med hänsyn till, att jag icke för nästa

budgetår ifrågasatt avveckling av verkstadsskolan i Lysekil, torde böra uppföras

med 100 000 kronor.

I samband med min anmälan av frågan örn statsbidrag till1 yrkesutbildning

av sjöfolk av manskapsgrad m. m. (propositionen nr 8 till innevarande års

riksdag) har jag förordat, att stipendier till elever vid sjömansskolor skola

utgå enligt samma grunder som vid annan yrkesutbildning, ävensom att sjöman

därjämte skall kunna erhålla nedsättning till hälften av sina resekostnader

till och från kursorten. I enlighet härmed torde stipendiebeloppen

även i dessa fall böra bestämmas i enlighet med vad jag i det föregående förordat.

För ändamålet torde det i riksstatsförslaget med beräknat belopp upptagna

förslagsanslaget till stipendier åt elever vid sjömansskolor för nästa

budgetår böra uppföras med det beräknade beloppet, 50 000 kronor.

I betraktande av den av mig förordade höjningen av folkhögskolestipendierna

och med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört rörande behovet av

särskilda utbildningslån till medellösa elever vid folkhögskolorna är jag icke

beredd att för närvarande förorda någon ytterligare åtgärd i anledning av

vad riksdagen i skrivelsen 1942: 444 anfört.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 183.

Såsom av punkten 292 i årets åttonde huvudtitel framgår, har det alltsedan

år 1935 i viss begränsad omfattning varit möjligt för svensk ungdom

att bibehålla stipendium vid studier vid folkhögskola i något annat av de

nordiska länderna. Ehuru tidigare räknats med en viss reciprocitet härvidlag,

har jag för nästa budgetår på grund av de för närvarande rådande särskilda

förhållandena ansett mig böra tillstyrka, att ett antal svenska folkhögskolestipendier

ställes till förfogande för sådana elever från ifrågavarande länder,

vilka studera vid svenska folkhögskolor. Beträffande grunderna för fördelningen

av stipendierna vid detta utbyte av folkhögskoleelever torde jag få

hänvisa till nämnda punkt i huvudtiteln. Kostnaderna för ifrågavarande stipendier,

vilka, som jag i anförda sammanhang framhållit, böra bestridas från

förevarande stipendieanslag vid folkhögskolorna, torde icke behöva föranleda

någon uppräkning av det för nästa budgetår beräknade anslaget.

Beträffande yrkesutbildningen har Kungl. Majit genom särskilda beslut den

5 mars 1943 och den 24 mars 1944 förklarat hinder icke möta för de statsunderstödda

skolorna för yrkesundervisning att såsom elever mottaga danska

och norska flyktingar till ett antal av högst etthundra av vardera gruppen,

dock endast i den mån plats kunde beredas dem utan förfång för svenska inträdessökande

samt utan att statsverket därigenom åsamkades ökade kostnader

för inrättandet av nya läraravdeLningar. Överstyrelsen för yrkesutbildning

har nu framhållit, att möjligheter även framdeles borde finnas för mottagande

i svenska yrkesskolor av ungdom ej blott från Danmark och Norge

utan även från övriga nordiska länder, samt föreslagit, att stipendier därvid

skulle kunna utgå efter samma grunder som för svenska elever. Jag ansluter

mig till tanken att visst utrymme vid svenska yrkesskolor beredes åt ungdom

från övriga nordiska länder och att stipendier härför ställas till förfogande.

Dessa torde få utgå enligt grunder, som fastställas av Kungl.

Majit, dock med högst 90 kronor för månad. Ehuru även i detta fall i

princip synes böra förutsättas ömsesidighet, tala emellertid enahanda skäl

som beträffande folkhögskolorna för att ej för närvarande uppställa sådana

krav. Jag tillstyrker därför, att för nästa budgetår ett visst antal, förslagsvis

högst etthundra, svenska yrkesskolstipendier ställes till förfogande för

elever från övriga nordiska länder. Samtidigt torde även ett visst antal,

förslagsvis högst trettio, stipendier böra avses för svenska ungdomar, som

önska studera vid yrkesskola i något av ifrågavarande länder. Det torde

få ankomma på Kungl. Majit att utfärda de ytterligare föreskrifter rörande

nu angivna stipendier, som kunna befinnas erforderliga. Kostnaderna torde

böra bestridas från vederbörande stipendieanslag.

V. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. medgiva, att stipendier åt lärjungar vid förutnämnda

läroanstalter må utgå i huvudsaklig överensstämmelse med

av mig i det föregående förordade grunder;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Marits ''proposition nr 183.

2. till Stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter för

budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av.................................kronor 4 500 000,

varav högst 2 500 000 kronor må användas till behovsprövade

stipendier;

3. till Stipendier för studier genom korrespondens och vid

enskilda realskolor med kombinerad undervisning för budgetåret

1946/47 anvisa ett reservationsanslag

av ..................................kronor 175 000;

4. till Statens studielån: Studielånenämnden för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 50 000;

5. till Folkhögskolor: Stipendier åt elever för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av ... . kronor 1 300 000;

6. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder
visning:

Stipendier åt elever vid kommunala och enskilda

anstalter för yrkesundervisning för budgetåret 1946/47 anvisa

ett förslagsanslag av..............kronor 1 800 000;

7. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Stipendier åt elever vid centrala verkstadsskolor för

budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av.................................kronor 1 650 000;

8. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesunder
visning:

Stipendier åt elever vid verkstadsskolor för viss arbetslös

ungdom för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 100 000;

9. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Stipendier åt elever vid flygmekanikerskoUtn i Mölndal

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av.................................. kronor 150 000;

10. till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:

Stipendier åt elever vid sjömansskolor för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av . . kronor 50000;

11. till Folkliga musikskolan i Arvika: Stipendier för budgetåret

1946/47 anvisa ett anslag av......kronor 3 600.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:ts Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

Stockholm 1946 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

400960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:207 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter m s. 1 i texten
  2. SU 1946:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till stipendier åt lärjungar vid högre läroanstalter m. m. jämte i ämn s. 2 i texten