Sök i Ratio Lex

Angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m

1946-03-01 · 42 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:194, Angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

1

Är 194.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av anställnings-

och avlöningsförhållandena för folkskolans

Överlärare m. m.; given Stockholms slott den 1 mars

1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av

19 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Milan;/till riksdagens protokoll 194(1. 1 sami. Nr 194—195.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Förslag

kungörelse om ändrad lydelse

mente den 30

av 19 § folkskolans avlöningsreglejuni

1942 (nr 619).

Härigenom förordnas, att 19 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni

1942 skall erhålla följande ändrade lydelse.

19 §.

Där ej annat följer av vad i 10 § 1 inom., 17 och 18 §§ eller eljest särskilt

stadgas, skall lärare under ferier åtnjuta oavkortad avlöning.

I den utsträckning Kungl. Majit bestämmer, skall lärare, som tillika är

Överlärare, åtnjuta semester i stället för ferier ävensom oavkortad lön under

tjänstledighet på grund av sjukdom eller tvångsvis anordnad läkarundersökning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 194.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars

1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet fråga örn reglering

av anställnings- och avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m.

Föredragande departementschefen anför därvid följande.

Inledning.

Kommunala skolledare vid folkskolan äro kommunala folkskolinspektörer

och Överlärare. Den principiella skillnaden mellan dessa slag av befattningshavare

är, att Överlärare alltid tillika skall inneha tolkskollärartjänst medan

kommunal folkskolinspektör ej innehar sådan tjänst. (Från denna huvudregel

finnes ett undantag. Med stöd av övergångsstadgande till 8 § folkskolestadgan

äro vissa kommunala folkskolinspektörer — höstterminen 1942 var

deras antal 12 tillika anställda som folkskollärare. De kunna jämställas

med Överlärare.)

Skolstyrelse äger ock — vare sig i skoldistriktet finnes annan kommunal

skolledare eller ej — utse särskild tillsyningslärare. Denne skall såsom biträde

åt den kommunala inspektören eller överläraren idöva tillsynen över

den dagliga ordningen vid särskilt skolhus eller särskild skola, där två eller

liera lärare tjänstgöra, ävensom fullgöra andra i skoldistriktets reglemente

närmare angivna uppgifter i fråga örn skolarbetets yttre anordning. Tillsyningslärare

må även utses för nyssnämnda uppgifter beträffande skolorna

i sådana skoldistrikt, där antalet lärare är så litet, att Överlärare icke er1

ordras. Däremot äger tillsyningslärare — till skillnad från kommunal folkskolinspektör

och Överlärare — icke någon pedagogisk inspektionsskyldighet.

Skoldistrikten lia sedan lang tid tillbaka med stöd av bestämmelser i folkskolestadgan

kunnat anställa kommunala skolledare. Kommunala folkskolinspektörers

och överlärares skyldigheter skulle angivas i särskilda instruktioner,

som för att bliva gällande skulle fastställas av skolöverstyrelsen, överstyrelsen

skulle vidare granska ansökningshandlingarna vid tillsättande av

sådan befattning. Endast den, som överstyrelsen förklarat lämplig, kunde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

skolstyrelsen förordna till inspektör eller Överlärare. Tillsättning skulle ske

efter kungörande utom i de fall, då befattningen enligt skoldistriktets reglemente

var bunden vid ordinarie lärartjänst inom distriktet.

Vid ett flertal tillfällen under 1920-talet och början av 1930-talet gjorde

skolöverstyrelsen framställning örn statsbidrag till avlöning åt Överlärare

vid folkskolor. Dessa framställningar föranledde dock ej någon Kungl. Maj:ts

åtgärd.

Frågan örn åtgärder för utveckling av överlärarinstitutionen upptogs enligt

givna direktiv till behandling av 1934 års folkskolesakkunniga i deras den

27 november 1934 avgivna betänkande (SOU 1934: 47). De sakkunnigas förslag,

som avsåg såväl vissa ändringar i fråga om bl. a. tillsättningsförfarandet

som ock införande av ett statligt bidrag till bestridande av kostnaderna för

de lokala skolledarnas avlönande, framlades med obetydliga ändringar av

Kungl. Maj:t för 1935 års riksdag (propositionen nr 174). Riksdagen biföll

propositionen med en ändring i fråga örn tillsättningsföriarandet (riksdagens

skrivelse nr 359). Vad sålunda beslutits intogs i två av Kungl. Majit den 12

juni 1936 utfärdade kungörelser, dels nr 305 örn vissa ändringar i folkskolestadgan,

dels ock nr 307 angående statsbidrag till arvoden åt Överlärare vid

folk- och småskolor. De nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 juli

1936, äga alltjämt tillämpning.

I skrivelse den 4 januari 1938 gjorde Sveriges överlärarförbund framställning

örn ändrade bestämmelser i fråga örn överlärarnas tillsättning samt löne-

och pensionsförhållanden. Sedan skolöverstyrelsen yttrat sig över denna

framställning, anmäldes den för 1939 års riksdag (propositionen nr 252, s.

63), varvid föredragande departementschefen anförde, att det ur olika synpunkter

vore önskvärt, att överlärarinstitutionen fastare inordnades i skoladministrationen.

Frågan syntes emellertid böra närmare utredas, varför åtgärder

i anledning av framställningen för det dåvarande icke påkallades.

Riksdagen (skrivelse nr 370 s. 7) förklarade, att riksdagen icke ville motsätta

sig. att nämnda fråga bleve föremål för en förutsättningslös utredning.

Den 15 juni 1939 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att verkställa

utredning och framlägga förslag rörande överlärarinstitutionens fastare inordnande

i skoladministrationen. I yttrande den 11 januari 1941 anförde

överstyrelsen, att då uppdraget måste utmynna i förslag, vilkas realiserande

för statsverket skulle medföra kostnadsökningar, syntes det överstyrelsen

med hänsyn till det statsfinansiella läget lämpligt, att med utredningen tills

vidare finge anstå, överstyrelsen hemställde tillika örn befrielse från uppdraget

att för det dåvarande verkställa den anbefallda utredningen. Den 28

juni 1941 befriade Kungl. Majit skolöverstyrelsen från uppdraget, som i

stället överlämnades till 1941 års lärarlönesakkunniga.

Lärarlönesakkunniga ha den 30 november 1944 avgivit betänkande med

förslag till reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för folkskolans

Överlärare m. m. (SOU 1944: 64). Vid betänkandet finnes fogat särskilt

yttrande av representanter för Sveriges överlärarförbund, med vilka de sakkunniga

haft överläggningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

5

över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande

av statens folkskolinspektörer och folkskolans lärarorganisationer, av

domkapitlen i samtliga stift och länsstyrelserna i samtliga län, av statskontoret,

allmänna lönenämnden och riksräkenskapsverket samt av svenska

stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och städernas folkskolinspektörsförbund.

Särskilda skrifter i ärendet lia ock ingivits av Sveriges

överlärarförbund och av centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och

kantorsförening. Sedan överlärarna John Bohlin, Hildur Nygren och Gust.

Engström i en den 15 juni 1945 dagtecknad skrift hemställt om hänskjutande

till fortsatt utredning av 1945 års folkskolesakkunniga av frågan om tjänstgörings-

och avlöningsförhållandena för Överlärare i städer med kommunal

folkskolinspektör, ha 1941 års lärarlönesakkunniga den 30 juni 1945 avgivit

infordrat utlåtande över denna framställning.

I betänkande har ock dels redovisats en skrivelse av den 28 januari 1941,

vari Sveriges överiärarförbund gjort viss framställning i fråga örn överlärarnas

undervisningsskyldighet, dels ock lämnats en redogörelse för vissa av

de sakkunniga införskaffade yttranden från statens folkskolinspektörer beträffande

överlärarfrågan.

Gällande bestämmelser örn kommunala skolledares anställningsoch

avlöningsförhållanden.

Föreskrifter angående kommunala folkskolinspektörer, Överlärare och tillsyningslärare

äro införda i folkskolestadgan, väsentligen under §§ 8, 19 och

21. Bestämmelser i fråga örn statsbidrag till överlärararvoden återfinnas i

den förut omförmälda kungörelsen den 12 juni 1936, nr 307. Dessa föreskrifter

och bestämmelser innebära i huvudsak följande.

Anställning.

Där skolväsendets omfattning eller förhållandena i övrigt inom skoldistrikt

göra det behövligt, att åt särskild person uppdrages att närmast under skolstyrelsen

utöva ledningen och tillsynen över distriktets skolor eller vissa av

dem, har skolstyrelsen att för sådant ändamål, så snart kyrkostämman (kommunal-

eller stadsfullmäktige) därtill beviljat medel, för viss tid antaga

folkskolinspektör eller, i det fall att skolledaren tillika skall inneha folkskollärartjänst,

Överlärare. Ytterligare erforderligt antal Överlärare må av skolstyrelsen

utses, i den mån medel därtill beviljats. (Folkskolestadgan § 8 mom.

3 st. 1.)

Folkskolinspektör och Överlärare, som inom distrikt uppehållit sådant förordnande

under minst tre år, må kunna beredas en fastare anställning, därest

bestämmelse härom införts i distriktets reglemente. (§ 8 mom. 3 st. 3.)

Då fråga är örn förordnande av ny kommunal folkskolinspektör, skall ledigheten,

så snart ske kan, genom skolstyrelsens försorg minst en gång kungöras

i Post- och Inrikes Tidningar. Lönevillkor och andra bestämmelser,

sorn gälla för befattningen, skola därvid meddelas. Ansökningstiden är trettio

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

dagar. Om endast en eller två sökande anmält sig, må skolstyrelsen kunna

ånyo ledigförklara befattningen. (§ 8 mom. 4.)

Vid förordnande av ny Överlärare skall ledigheten likaledes kungöras i

Post- och Inrikes Tidningar, varvid samtidigt skall ledigförklaras den ordinarie

folkskollärartjänst, med vilken överlärarbefattningen skall förenas. Ansökningstiden

är trettio dagar. Efter skolöverstyrelsens medgivande kan Överlärare

i vissa fall även anställas såsom extra ordinarie folkskollärare. (§ 8

mom. 5 st. 3.)

Efter ansökan av skoldistrikt må skolöverstyrelsen, därest skäl därtill prövas

föreligga, kunna bestämma, att vid förordnande av Överlärare någon av

de vid distriktets skolor anställda ordinarie lärarna därtill skall utses. De

som önska komma i fråga, skola därvid beredas tillfälle att inkomma med

nödiga handlingar. (§ 8 mom. 5 st. 2.)

I samtliga nu nämnda fall skall skolstyrelsen med eget yttrande översända

ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen, som på förslag uppför

högst tre sökande i den ordning, de böra komma i åtanke. Finner skolöverstyrelsen,

att ingen av de sökande är lämplig för ledigförklarad inspektörsbefattning,

skall denna ånyo kungöras ledig. Skolstyrelsen skall därefter utse

någon av de av skolöverstyrelsen föreslagna till innehavare av befattningen

i fråga. (§ 8 mom. 4, § 19 mom. 7, § 21 mom. 2.)

Detta förfarande avviker från det, som eljest tillämpas, då ordinarie folkskollärare

tillsättes. I sistnämnda fall upprättas förslaget av skolstyrelsen

under medverkan — utom i stad befriad från statlig inspektion —- av statens

folkskolinspektör och eventuellt domkapitlet. I skoldistrikt, där lagen om

skolstyrelse i vissa kommuner icke gäller, väljes ordinarie lärare av kyrkostämman.

Besvär över förordnande av kommunal folkskolinspektör eller Överlärare

anföras hos domkapitlet, vars beslut må kunna överklagas hos Kungl. Maj:t.

(§ 8 mom. 6.)

Fråga örn förlängt förordnande för inspektör eller Överlärare prövas av

skolstyrelsen.

Det tillkommer skolstyrelsen att förordna vikarie vid ledighet å inspektörseller

överlärarbefattning. (§ 8 mom. 6.)

Kommunala tolkskolinspektörers oell överlärares skyldigheter.

De skyldigheter, som åvila kommunal folkskolinspektör och Överlärare,

angivas dels i folkskolestadgan och dels i särskilda av skolstyrelserna fastställda

instruktioner, vilka för att bliva gällande skola fastställas av skolöverstyrelsen,

efter det att vederbörande domkapitel lämnats tillfälle yttra sig.

(§ 8 mom. 3 st. 2.) Instruktionerna ha till stora delar samma sakliga innehåll.

I folkskolestadgan angives örn inspektörs och överlärares åliggande följande.

Är inspektör eller Överlärare anställd såsom ledare för distriktets skolor,

skall han vara tillstädes vid skolstyrelsens sammanträden och därvid äga

att deltaga i överläggningarna men ej i besluten, med rätt för honom att få

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194. <

sin uttalade mening antecknad i protokollet. Även annan Överlärare äger på

angivet sätt deltaga i skolstyrelsens sammanträden, såvida bestämmelser därom

intagits i skolans reglemente samt i för honom gällande instruktion. (§ 8

mom. 7.)

Inspektör eller Överlärare, som är ledare för distriktets skolväsen, skall

vid skolstyrelsens behandling av fråga örn upprättande av förslag till tillsättning

av lärartjänst deltaga i överläggningarna men ej i besluten. (§ 19

mom. 11.)

Inspektör eller Överlärare skall föredraga ärenden angående tjänstgöringsbetyg

och föreslå betyg samt vara sekreterare i betygsnämnden, där sådan

inrättats. (§ 8 mom. 2.)

Inspektör äger sammankalla lärama till överläggningar rörande undervisning,

ordning och tukt. Överlärare må kunna hålla dylika sammankomster

efter skolstyrelsens uppdrag. (§ 8 mom. 11.)

Inspektör skall i vissa fall taga befattning med upprättande av arbetsordning

för skolorna i distriktet. (§ 14 mom. 2.)

Inspektör eller Överlärare äger i enlighet med fastställd instruktion lämna

distriktets lärare föreskrifter med avseende på undervisning, ordning och

tukt inom skolan. (§ 29 mom. 7.)

Förteckningen över skolpliktiga barn bör förvaras hos skolrådets ordförande

eller inspektören. (§ 39 mom. 1.)

Skolstyrelsens ordförande eller inspektör eller Överlärare bestämmer när

nyinflyttat skolpliktigt barn skall inställa sig till skolgång. (§ 40 mom. 3.)

Inspektör och Överlärare skola med avseende å tillsynen över barnens

skolgång lämna det biträde, som i för dem utfärdade instruktioner föreskrivas.

(§ 44 mom. 6.)

Prästerskapet äger framställa vissa anmärkningar rörande undervisningen

till skolstyrelsens ordförande eller distriktets folkskolinspektör. (§ 63.)

Överlärare skall avlämna vissa statistiska uppgifter till skolstyrelsens ordförande.

(§ 66 mom. 1.)

Avlöningsförhållanden.

För närvarande finnas inga bestämmelser, som reglera de kommunala skolledarnas

avlöningsförhållanden. Kommunala folkskolinspektörer, som icke

tillika äro anställda såsom folkskollärare, åtnjuta de avlöningsförmåner, vederbörande

kommunala myndigheter tillerkänna dem. överlärarna äro berättigade

till avlöning såsom folkskollärare. Därutöver åtnjuta de utan undantag

särskilda överlärararvoden. Dessa fastställas av de kommunala myndigheterna.

Då intet är bestämt i författningsväg örn arvodenas storlek, har

följden blivit, att mycket stora variationer råda i fråga om arvodesbeloppen.

Tillsyningslärare åtnjuta regelmässigt särskilt arvode utöver läraravlöningen.

Statsbidrag.

Statsbidrag (kungörelsen 1936:307) utgår endast för överliirare. Kommunal

folkskolinspektör, som tillika är anställd såsom folkskollärare, anses

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

härvid såsom Överlärare. Ett och samma skoldistrikt kan icke erhålla bidrag

för mer än en överlärarbefattning, där ej Kungl. Maj:t finner skäl

medgiva undantag. Statsbidraget utgår med högst hälften av den på redovisningsåret

belöpande arvodeskostnaden, dock med högst ettusen kronor.

Fråga om statsbidrag prövas av Kungl. Majit. Vid ansökan örn sådant

bidrag skall skoldistriktet bland annat uppgiva överlärarens arvodesförmåner,

det antal undervisningstimmar överläraren har att bestrida, och det

sätt, varpå återstoden av den med lärartjänsten förbundna undervisningsskyldigheten

fullgöres.

Har Kungl. Majit medgivit, att statsbidrag må utgå, äger skoldistriktet

efter rekvisition åtnjuta sådant bidrag enligt de grunder, som angivits i

Kungl. Majits beslut. Där ej Kungl. Majit för särskilda fall annorlunda bestämmer,

utgår bidraget jämväl för vikarie, därest denne ensam eller tillsammans

med den tjänstledige överläraren uppbär arvode med lägst det belopp,

som eljest för samma tid skulle hava tillkommit i tjänst varande innehavare

av befattningen.

Undervisningsskyldighet.

Enligt uppdrag av Kungl. Majit har skolöverstyrelsen i juni 1940 beslutat

att från och med läsåret 1940/41 tillsvidare öka undervisningsskyldigheten

för ett antal Överlärare. Samtidigt tillämpas restriktivare grunder för statsbidrag

till överlärararvoden. De nu tillämpade grunderna framgå av följande

tabell.

J Läraravdelningarnas

antal

Undervisnings- skyldighet per vecka

Statsbidrag

under 10............

full tjänstgöring

100

10—14............

1

1 200

15—19............

[■ 25-30

1 300

20-24............

\

| 400

25—29............

> 20-25

1 500

30-39............

15—20

600

40-49............

10—15

800

över 50 ............

5—10

800-1000

Då särskilda skäl kunna anföras, medgivas smärre avvikelser.

Den nuvarande kommunala skolledarorganisationen.

De sakkunniga ha i betänkandet lämnat följande uppgifter om den nuvarande

kommunala skolledarorganisationen. Uppgifterna hänföra sig till förhållandena

höstterminen 1942 och grunda sig i huvudsak på upplysningar,

som infordrats från statens folkskolinspektörer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

9

Kommunala folkskolinspektörer, vilka icke tillika äro folkskollärare, finnas

enligt de sakkunnigas uppgifter till ett antal av 15 i 13 skoldistrikt, samtliga

städer. Stockholm har nämligen tre inspektörer. För deras avlöning erhålla

skoldistrikten icke något statsbidrag liksom icke heller för arvoden till

de Överlärare, som dessutom äro anställda i samma distrikt. Skolledarorganisationen

i dessa städer framgår av följande uppställning.

Skoldistrikt

Lärar-

avdel-

ningar

Inspek-

törer

Över-

lärare

Skoldistrikt

Lärar-

avdel-

ningar

■Inspek-

törer

Över-

lärare

Borås..............

131

1

4

Lund ..............

60

1

2

Gävle..............

115

1

3

Malmö..............

377

1

9

Göteborg ..........

754

1

11

Norrköping ........

196

1

6

Halmstad ..........

83

1

4

Stockholm..........

1110

3

21

Hälsingborg ........

193

1

5

Västerås............

96

1

—

Jönköping..........

108

1

4

örebro ............

98

1

4

Karlskrona ........

75

1

—

Summa

3896

15

73

Vissa kommunala folkskolinspektörer äro, som förut nämnts, med stöd av

övergångsstadgande till 8 § folkskolestadgan tillika anställda som folkskollärare.

De kunna jämställas med Överlärare. Sålunda äro de skyldiga meddela

undervisning visst antal veckotimmar, och skoldistrikten kunna få statsbidrag

för dem efter samma grunder som för Överlärare. Däremot utgår icke

statsbidrag för arvoden till mer än en Överlärare i samma distrikt, där ej

Kungl. Majit annorlunda förordnar. 12 städer ha inspektörer av ifrågavarande

slag. Ett distrikt, Linköping, har fyra Överlärare men icke någon inspektör.

Skolledarorganisationen i nämnda städer framgår av följande uppställning.

Skoldistrikt

Lärar-

avdel-

ningar

Inspek-

törer

Över-

lärare

Skoldistrikt

Lärar-

avdel-

ningar

Inspek-

törer

Över-

lärare

Eskilstuna..........

102

1

_

Solna ..............

67

1

—

Karlstad............

75

1

2

Södertälje ..........

45

1

—

Kristianstad........

71

1

—

Trelleborg..........

46

1

—

Kristinehamn ......

38

1

—

Trollhättan ........

49

1

—

Landskrona ........

59

1

—

Uppsala............

70

1

—

Linköping..........

99

—

4

Ystad..............

30

1

—

Luleå ..............

47

1

—

Summa

798

12

0

Överlärare i slöjd eller vid fortsättningsskolan lia icke medräknats i ovanstående

uppställningar.

övriga distrikt lia endast en Överlärare anställd utom ett skoldistrikt, som

har 2 överlärarbefallningar. I en del distrikt finnes utom överläraren även

en eller flera tillsyningslärare.

I följande uppställning angives antalet skoldistrikt med och utan Överlärare

eller inspektörer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

Antal avdelningar

Antal skoldistrikt

med inspek- tör avlönad

helt av

kommunen

med Överlärare

eller inspektör,

tillika folk- skollärare

utan Över- lärare eller

inspektör

Summa

högst 9................

_

73

1710

1783

10-14 ................

—

88

198

286

15-19 ................

—

53

75

128

20-24 ................

—

62

26

88

25—29 ................

—

21

13

34

30—39 ................

—

50

13

03

40—49 ................

—

21

2

23

50—59 ................

—

18

1

19

60-74 ................

1

16

—

17

lägst 75 ..............

12

8

—

20

Summa

13

410

2038

2 461

I vissa distrikt är frågan om inrättande av överlärarbefattning under

prövning.

Slutsumman 2 461 distrikt, som avser antalet den 1 januari 1942, har legat

till grund för beräkningen av antalet distrikt med mindre än 10 avdelningar,

som icke ha Överlärare.

Storleken av arvodena till de Överlärare, som redovisats i sist intagna

uppställning, framgår av följande tabell. I arvodena lia inräknats höstterminen

1942 utgående dyrtidstillägg o. d.

Arvode till Över- lärare eller in- spektör som till- lika är folk- skollärare

Antal skoldistrikt

med följande antal läraravdelningar

högst

9

10-14

15-19

20-24

25-29

30-39

40-49

50-59

60-74

lägst

75

S:a

lägst 3 000....

_

_

_

_

1

3

3

3

5

1

16

2 700-2 999....

—

—

2

1

—

1

1

1

i

—

7

2 400—2 699....

—

—

1

—

—

2

1

—

i

1

6

2100-2 399....

—

—

1

1

—

2

—

—

—

2

6

1800-2 099....

—

—

1

3

3

8

7

5

3

3

33

1500—1 799....

—

1

2

8

4

13

3

2

2

1

36

1200—1 499....

1

4

3

12

8

9

4

4

4

—

49

900-1 199....

1

12

13

16

3

10

2

3

—

—

60

600— 899....

13

24

21

14

2

2

—

—

—

—

76

400— 599....

12

35

7

7

—

—

—

—

—

—

61 j

200— 399....

43

12

2

—

—

—

—

—

—

—

57 |

under 200____

3

3

Summa

73

88

53

62

21

50

21

18

16

8

410 |

De i tabellen infogade linjerna angiva de sakkunnigas i det följande framlagda

förslag till minimiarvoden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kunut. Maj.ts proposition nr 194.

11

Sedan höstterminen 1942 lia arvodena i en del distrikt höjts, vanligen i

form av dyrtidstillägg o. d.

Utöver arvode såsom Överlärare utgår i vissa distrikt särskilt arvode till

överläraren för arbete med fortsättningsskolan, såsom sekreterare i skolstyrelsen

eller såsom skolkassör eller ersättning med fastställda belopp för

år för resor, porto, skrivhjälp o. d. I en del fall lia överlärama fri bostadstelefon

eller tjänstebostad utökad med ett rum.

Sveriges överlärarförbund har på begäran lämnat de sakkunniga vissa

upplysningar. Av dessa framgår bland annat, att dyrtidstillägg utgår å överlärararvodet

i 48 distrikt och efter följande grunder:

i 19 distrikt såsom å lärarlönen,

» 1 » » » » å kommunens andel av arvodet,

» 6 » » för oreglerade verk,

»11 » efter det s. k. ramavtalet,

»2 » fasta belopp å 200 respektive 400 kronor, och

»9 » visst procenttal (från 10 till 41 procent).

Summa 48 distrikt

I 15 distrikt ha överlärarna tillförsäkrats pension å överlärararvodet och

i 41 distrikt semester, som i flertalet distrikt utgör omkring 1 månad. I 18

distrikt har dessutom anvisats särskilt arvode för semestervikarien.

Den undervisningsskyldighet, som åvilar de i sist intagna tabell redovisade

Överlärare och inspektörer framgår av följande uppställning:

Antal avdelningar i

skoldistrikt

Antal Överlärare med undervisningsskyldighet

följande antal veckotimmar

25—30

20-25

15—20

10-15

5—10

Summa

| högst 9 ................

71

2

73

. 10—14 ................

78

10

—

—

: —

88

1 15—19 ................

35

18

—

—

—

53

i 20-24 ................

11

47

4

—

—

62

25—29 ................

—

11

10

—

—

21

00-39 ................

—

2

33

12

3

50

40-49 ................

_

—

—

7

14

21

i 50—59 ................

—

—

—

3

15

18

60-74 ................

—

—

—

16

16

1 lägst 75 ................

—

—

—

—

8

8

Summa

195

90

47

22

5G

410

Av de sakkunnigas utredning framgår, att antalet skoldistrikt med Överlärare

eller kommunala inspektörer ökat från 217 år 1929 till 423 år 1942, medan

omkring 2 040 distrikt sistnämnda år bade varken Överlärare eller inspektör.

Nämnda 423 distrikt omfatta emellertid omkring 13 500 av rikets omkring

26 000 läraravdelningar. Förekomsten av distrikt med Överlärare eller

inspektör är mycket ojämn. Medan exempelvis i övre Norrland samt i Stockholms

och Göteborgstraktens inspektionsområden så gott som samtliga distrikt,

bortsett från de minsta, lia Överlärare, förekomma distrikt med över
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kurtti. Maj:ts proposition nr 194.

lärare i vissa andra trakter av landet i vida mindre omfattning. Även stora

distrikt sakna inspektörer eller Överlärare. Så var år 1942 fallet i ett distrikt

med 52 avdelningar, 2 distrikt med 40—49 avdelningar, 13 distrikt med

30—39 avdelningar och 39 distrikt nied 20—29 avdelningar. Av distrikt med

10—19 avdelningar saknade 273 inspektör eller Överlärare. Antalet distrikt

med Överlärare ökas emellertid från år till år. En del distrikt utan inspektör

eller Överlärare lia i stället tillsyningslärare.

Utvidgning av den kommunala skolledarorganisationen.

A. Behovet av en effektivare kommunal skolledning.

Enligt de sakkunnigas mening böra åtgärder vidtagas för att åstadkomma

en effektivare kommunal skolledning än nu är fallet. Till stöd för denna

sin åsikt anföra de sakkunniga följande.

Kraven på undervisningen vid folkskolan ha under de senare åren stegrats.

Antalet skolår har ökat. Hjälpklassundervisning har vunnit större utbredning,

och en strävan till mera differentierad och effektiv undervisning gör sig gällande

i olika hänseenden. Som följd härav har behovet av en sakkunnig och

enhetlig lokal pedagogisk ledning blivit allt större. Detta gäller i lika hög grad

landsbygden med dess spridda skolor som städerna. Utöver den tillsyn av undervisningen,

som utövas av statens folkskolinspektörer, erfordras enligt de

sakkunnigas mening jämväl tillsyn genom lokala skolledare.

Skolstyrelsernas administrativa arbete har under senare år ökat. Detta

sammanhänger med, att sedan staten övertagit en allt större del av kostnaderna

för folkskolan, det utfärdats mera detaljerade bestämmelser angående

skoldistriktens rättigheter och skyldigheter, vilka bestämmelser även tid efter

annan ändras och kompletteras. Under de senaste åren ha vidare föreskrifter

om rationaliserings- och besparingsåtgärder inom folkskolan utfärdats, vilkas

tillämpning kräver ingående kännedom om skolväsendets organisation. Slutligen

lia allt flera social-pedagogiska uppgifter tilldelats folkskolan.

Distriktens administrativa och social-pedagogiska uppgifter äro numera

mycket krävande. Enbart att sätta sig in i och följa lagstiftningen på hithörande

område innebär ett avsevärt arbete. Arbetsuppgifterna taga dessutom

så mycken tid i anspråk, att de i större distrikt endast med svårighet kunna

fullgöras såsom en bisyssla. I vissa skoldistrikt med kommunalkontor handha

dessa en del av folkskolans administrativa ärenden. Nämnda ärenden äro

emellertid av sådan natur, att de endast kunna handläggas under samverkan

med skolans ledning, varför arbetsbesparingen för skolmyndigheternas del

icke kan bliva så stor. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, föreligger

icke heller någon tendens att utvidga kommunalkontorens befattning

med skolväsendet utan snarare att inskränka den till att endast avse kassautbetalningarna.

Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger numera ett allmänt behov av

en effektiv kommunal skolledarorganisation. Då kostnaderna för folkskoleväsendet

till största delen bestridas av statsmedel, är det dessutom för statsmakterna

av särskild betydelse, att dessa medel få en effektiv användning genom

en god och sakkunnig administration i de olika skoldistrikten. De skäl, som

föranlett statsmakterna att införa effektiv lokal ledning vid andra skolor,

exempelvis vid högre folkskolor med än så ringa elevantal, gälla även för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

folkskolan. De sakkunniga vilja även erinra om, att flera av statens inspektörer

i sina yttranden uppgivit, att skoldistrikt, som icke ha lokal skolledare,

ofta bereda inspektörerna en oproportionerligt stor rent administrativ arbetsbörda.

I yttrandena vitsordas genomgående behovet av en effektivisering av skolledarorganisationen.

De sakkunniga ha enligt min mening anfört vägande skäl för att en effek- Departementstivare

kommunal skolledarorganisation bör åstadkommas. Behovet av en cheleneffektivisering

har tillika vitsordats av de flesta remissmyndigheterna. De av

de sakkunniga anförda skälen kunna icke antagas komma att minska i styrka

under kommande år. Snarare är motsatsen att förvänta. För egen del anser

jag, att åtgärderna för åstadkommande av en effektivare skolledning nu

icke böra uppskjutas längre. Jag framlägger därför i det följande förslag i

ämnet, att genomföras från och med den 1 juli 1946. Förslaget innefattar

även lönereglering för folkskolans Överlärare. I annat sammanhang denna

dag kommer jag ock att föreslå pensionsreglering för överlärama. Av skäl,

som komma att närmare angivas vid behandlingen av den speciella frågan,

är jag emellertid icke beredd att nu föreslå ändrade bestämmelser i fråga

om överläramas tillsättning.

B. Den kommunala skolledarorganisationens utformning.

De sakkunnigas förslag i fråga om utformningen av den kommunala skolledarorganisationen

äro i korthet följande. Överlärarnas kommunala anställning

bör bibehållas. Deras befattningar böra liksom hittills begränsas till att

avse ett skoldistrikt. En följd härav blir, att överlärarinstitutionen icke kan

utsträckas till de minsta skoldistrikten. Beträffande de större distrikten åter

anse de sakkunniga behovet av Överlärare vara så stort, att överlärarinstitutionen

där bör göras obligatorisk. I stället för Överlärare böra dock de största

distrikten kunna anställa kommunal folkskolinspektör. Gränsen mellan större

distrikt, som skola ha Överlärare, och mindre distrikt bör enligt de sakkunnigas

mening dragas så, att överlärarinstitutionen göres obligatorisk i varje

skoldistrikt med minst tio läraravdelningar. I distrikt med mindre antal avdelningar

bör Överlärare framdeles icke få anställas. För sådana distrikt bör

i stället öppnas möjlighet att anställa skolsekreterare, vilkas uppgift bör vara

att biträda skolstyrelserna och deras ordförande i arbetet men icke att tullgöra

inspektion av undervisning. Skyldighet att anställa skolsekreterare bör

dock ej stadgas.

I detta sammanhang föreslå de sakkunniga ock, att Överlärare, som tillika

är skolledare för distriktets skolor, erhåller benämningen distrikt söv erlär are.

De sakkunniga framhålla, att det med hänsyn till betydelsen av, att alla

läraravdelningar komma under en kontinuerlig lokal pedagogisk tillsyn,

skulle vara önskvärt, örn överlärarinstitutionen kunde utsträckas till att omfatta

samtliga skoldistrikt, men att delta önskemål icke med nuvarande för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

hållanden kunde förverkligas, enär många skoldistrikt vore mycket små och

det icke kunde komma i fråga att inrätta en överlärarbefattning i varje än så

litet distrikt. Överlärarförbundet hade ifrågasatt, att de minsta skoldistrikten

skulle avvecklas, för att man därigenom skulle kunna ernå en rationell lösning

av överlärarfrågan. De sakkunniga erinrade om socialvårdskommitténs

förslag till socialvårdskommuner och om den vid betänkandets avgivande

genom kommunindelningskommittén pågående utredningen örn en mera rationell

kommunal indelning. Enligt de sakkunnigas mening borde nämnda

utredning icke hindra en reglering av folkskolans överlärarinstitution. De

sakkunniga hade emellertid utarbetat sitt förslag med hänsyn till att det

skulle kunna tillämpas även efter en kommunal nyindelning. Frågan örn en

avveckling av de minsta skoldistrikten borde anstå, tills kommunindelningskommittén

slutfört sin utredning.

Till stöd för förslaget, att överlärarna alltfort skola vara kommunalt

anställda lia de sakkunniga anfört följande.

En utväg att få till stånd en överlärarinstitution omfattande landets samtliga

skoldistrikt vore, att samma Överlärare anställdes för flera mindre distrikt.

överlärarna äro emellertid kommunalt anställda. Att låta varje distrikt

för sig anställa vederbörande som Överlärare inom sitt distrikt skulle knappast

vara lämpligt, och att få till stånd ett samarbete mellan olika skolstyrelser

för inrättande av en överlärarbefattning gemensam för flera distrikt

skulle möta stora praktiska svårigheter. Administrativt sett skulle en sådan

anordning enklare kunna lösas, örn överlärarna erhölle statlig anställning.

Överlärarförbundets framställningar syfta närmast till en sådan lösning.

Även örn pedagogiska skäl tala härför, skulle det emellertid ur principiell

synpunkt vara mindre lämpligt att giva överlärarna en statlig anställning, så

länge folkskolan bibehålies sorn en kommunal angelägenhet. Överlärarnas

administrativa uppgifter äro i första hand av kommunal natur; bland annat

skola de rekvirera statsbidrag och tillvarataga skoldistriktens intressen i olika

hänseenden. Därtill kommer, att de folkskollärartjänster, som överlärarna

tillika inneha, äro kommunala. Därest överlärarbefattningarna gjordes statliga,

finge det tagas under övervägande att även ombilda med dem förenade

folkskollärartjänster till statliga. Detta skulle dock medföra praktiska olägenheter.

Mot detta förslag ha invändningar ej rests av remissmyndigheterna.

Såsom motivering för förslaget, att överlärarinstitutionen bör vara obligatorisk

i de större skoldistrikten, angiva de sakkunniga endast, att de

sakkunniga anse behovet av Överlärare vara så stort i dessa distrikt, att de

icke böra sakna Överlärare. Beträffande gränsdragningen mellan större och

mindre distrikt i detta hänseende anföra de sakkunniga följande.

Var gränsen skall dragas mellan större distrikt, som skola ha Överlärare,

och mindre distrikt, kan vara tveksamt. Enligt gällande bestämmelser finnes

icke någon gräns fastställd, under vilken Överlärare icke får anställas. Statsbidrag

för Överlärare utgår dock för närvarande icke till något distrikt, som

har mindre än fyra avdelningar. Vid inhämtande av förhandsyttranden från

statens folkskolinspektörer i ämnet hade de sakkunniga preliminärt ifråga
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

15

satt, att Överlärare skulle vara obligatorisk i distrikt med minst tio avdelningar.

Sju av inspektörerna ha emellertid föreslagit, att gränsen skulle sättas

lägre, i olika yttranden varierande från fem till åtta avdelningar.

De sakkunniga anse, att då överlärarinstitutionen göres obligatorisk, densamma

icke bör utsträckas till andra distrikt än sådana, där arbetsuppgifterna

under alla omständigheter äro tillräckliga för att motivera en Överlärare.

Att göra inrättandet av en överlärartjänst beroende av en särskild

prövning av de speciella förhållandena i varje distrikt bör vidare såvitt möjligt

undvikas. Med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå, att överlärarinstitutionen

göres obligatorisk i varje skoldistrikt med minst tio läraravdelningar,

medan i distrikt med mindre antal avdelningar Överlärare framdeles

icke bör få anställas. En sådan bestämmelse är enkel att tillämpa och medför

en enhetlighet och jämställdhet mellan skoldistrikten i förevarande hänseende,

som nu saknas. Skoldistrikt med tio läraravdelningar ha som regel

ett invånarantal av över tvåtusen.

Ett genomförande av detta förslag skulle enligt de sakkunnigas beräkningar

innebära, att överlärarinstitutionen skulle erhålla följande omfattning (de

anförda talen äro avrundade).

Antal Antal

skol- lärar
distrikt

avdelningar

Överlärarinstitutionens omfattning höstterminen 1942 beträffande

skoldistrikt med minst tio läraravdelningar, in
-

klusive distrikt med inspektör........................ 350 13 000

Ytterligare utvidgning enligt förslaget................... 330 5 000

Tillhopa 680 18 000

Distrikt med mindre än tio avdelningar................. 1 780* 8 000

Summa för hela riket 2 460 26 000

* Häri ingå omkring 70 distrikt med sammanlagt omkring 500 läraravdelningar, som för

närvarande lia Överlärare. Övergångsbestämmelser böra enligt de sakkunnigas mening utfärdas

varigenom dessa Överlärare kunna kvarstå, tills de avgå som folkskollärare.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle överlärarinstitutionen obligatoriskt

omfatta cirka 28 procent av antalet skoldistrikt, vilka dock lia omkring 70

procent av antalet läraravdelningar i riket.

De sakkunniga framhålla slutligen i detta sammanhang att, därest en kommunal

nyindelning av hela riket kommer till stånd, varigenom små kommuner

sammanslås till .större enheter, överlärarinstitutionen automatiskt kommer

att utsträckas till de sammanslagna kommunerna, i den mån dessa komma

att omfatta minst tio läraravdelningar.

Bland de remissmyndigheter, som särskilt yttrat sig i frågan örn överlärarinstitutionens

utsträckning, lia skolöverstyrelsen och ett par domkapitel anslutit

sig till de sakkunnigas förslag. Åtskilliga myndigheter lia dock anmält

avvikande mening i denna fråga. Sålunda har en länsstyrelse ansett,

att institutionen borde göras obligatorisk i alla skoldistrikt med minst åtta

läraravdelningar. Ett domkapitel har föreslagit, att Överlärare borde vara

obligatorisk i distrikt med minst sju läraravdelningar och att mindre skoldistrikt

borde få anställa Överlärare, därest de så önskade. Sistnämnda åsikt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mctj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

att möjlighet borde beredas även för de mindre skoldistrikten att anställa

Överlärare, har hävdats av tre domkapitel och lika många länsstyrelser samt

av överlärarförbundet. En länsstyrelse har ansett, att överlärarinstitutionen

icke borde göras obligatorisk i några skoldistrikt. Överlärare borde, såsom

nu är fallet, få anställas i sådana skoldistrikt, där behov av sådan skolledare

förelåge. En annan länsstyrelse har förklarat sig anse det tveksamt, om överlärarinstitutionen

verkligen borde göras obligatorisk i några skoldistrikt.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att överlärarnas kommunala anställning

bör bibehållas och att deras befattningar liksom hittills böra begränsas

till att avse ett skoldistrikt.

De sakkunnigas förslag, att överlärarinstitutionen skall göras obligatorisk i

vissa skoldistrikt och att gränsen härför skall dragas vid distrikt, som ha

minst tio läraravdelningar, har rönt invändningar från flera remissmyndigheter.

Yad först beträffar frågan om genomförande generellt av obligatorisk

överlärarinstitution i de större skoldistrikten, finner jag vägande skäl

kunna anföras för en sådan anordning. Vad därefter beträffar frågan om

gränsdragningen mellan större och mindre distrikt i nu ifrågavarande hänseende,

d. v. s. mellan distrikt, som skola vara skyldiga att anställa Överlärare,

och övriga distrikt, kan — som de sakkunniga själva uttalat — avgörandet

av denna fråga vara tveksamt. Vid en förhandsförfrågan till folkskolinspektörerna

om deras ställning till huvudprinciperna i de sakkunnigas

förslag, har från vissa inspektörers sida föreslagits en gränsdragning vid ett

mindre antal läraravdelningar än de sakkunniga föreslagit. Detsamma har

ifrågasatts i ett par remissyttranden över betänkandet. De sakkunniga ha

föreslagit, att gränsen skall dragas vid skoldistrikt, som ha minst tio läraravdelningar.

Till detta förslag har skolöverstyrelsen anslutit sig. För egen del

biträder jag de sakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att Överlärare hädanefter icke skall

få anställas i skoldistrikt med mindre antal läraravdelningar än tio. Detta

förbud har i vissa yttranden ansetts vara för strängt. Det bär föreslagits, att

även i fortsättningen Överlärare i sådana distrikt skall kunna få anställas

efter behovsprövning i varje särskilt fall. De sakkunnigas förslag om förbud

mot anställande av Överlärare i mindre skoldistrikt kompletteras av deras

förslag om att i sådana distrikt skall få anställas särskild skolsekreterare.

Jag kommer senare att tillstyrka de sakkunnigas förslag i fråga örn skoLsekreterare.

Med hänsyn härtill och på av de sakkunniga angivna skäl för

lämpligheten av ett förbud mot anställande av Överlärare i mindre skoldistrikt

finner jag mig kunna även i denna del ansluta mig till de sakkunnigas

förslag.

De sakkunnigas förslag att Överlärare, som tillika är skolledare för distriktets

skolor, skall erhålla benämningen distriktsöverlärare, föranleder ingen

annan erinran från min sida, än att trän denna benämning böra undantagas

de Överlärare, som för närvarande finnas i distrikt med mindre än tio läraravdelningar

och vilka övergångsvis skola äga rätt att kvarstå i tjänst. Dessa

böra benämnas Överlärare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunert. Maj.ts proposition nr 194.

17

På grund av vad sålunda anförts finner jag mig kunna i allo tillstyrka de

sakkunnigas förslag i fråga om ufformningen av den kommunala skolledarorganisationen.

Överlärarnas avlöningsförmåner och statsbidrag därtill.

Beträffande de för närvarande gällande förhållandena i fråga örn överlärarnas

avlöningsförmåner och statsbidrag därtill anföra de sakkunniga

följande.

Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag i princip endast för en

Överlärare i varje distrikt och under förutsättning, att överläraren tillika är

skolledare för hela distriktet. Med Överlärare jämställas de kommunala folkskolinspektörer,

som tillika äro anställda som folkskollärare. I 13 skoldistrikt

finnas emellertid för närvarande 15 inspektörer, som icke tillika äro

anställda som folkskollärare. Dessa inspektörer avlönas helt av kommunala

medel utan något statsbidrag. I dessa distrikt finnas tillhopa omkring 70

Överlärare, till vilkas arvoden statsbidrag icke heller kan utgå. I detta sammanhang

bortses från Överlärare vid fortsättningsskolor och Överlärare i

slöjd. Vidare finnas i ett distrikt fyra Överlärare och i ett distrikt utöver kommunal

inspektör, som samtidigt är anställd som folkskollärare, två Överlärare.

I distriktet med fyra Överlärare utgår statsbidrag endast för arvodet

till en av dem och i det andra distriktet endast för inspektörens arvode. Givetvis

utgår statsbidrag enligt vanliga regler för samtliga ifrågavarande överlärares

avlöning såsom folkskollärare, och detsamma gäller beträffande de

inspektörer, som tillika äro anställda som folkskollarare. Övriga skoldistrikt

med Överlärare (inspektör), för närvarande något över 400, ha (utom ett)

endast en Överlärare eller inspektör anställd.

De kommunala inspektörernas och överlärarnas löneförmåner beslutas nu

av skoldistrikten. Bestämmelserna örn statsbidrag äro utformade så, att de

icke hindra beslut om praktiskt taget huru låga arvoden som helst. Den omständigheten,

att 50 procent statsbidrag endast kan erhållas för arvoden intill

vissa belopp, torde i någon mån verka återhållande på distrikten att besluta

örn arvoden högre än nämnda belopp.

Ifrågavarande löneförmåner äro mycket oenhetliga. Av tab. å s. 18 i bet.

framgår, att skillnaden mellan det högsta och lägsta arvodet för Överlärare,

som tillika är skolledare, i lika stora skoldistrikt i många fall uppgår till

ett å tvåtusen kronor och i vissa fall till ännu större belopp. Dessa stora skiljaktiglieter

kunna icke förklaras av olikheter beträffande arbetsuppgifterna.

En del arvoden äro uppenbarligen så låga, att ersättningen icke motsvarar

det arbete och ansvar, som åvilar överläraren. Andra arvoden åter synas väl

höga. Bland distrikten med 10—14 läraravdelningar är exempelvis det lägsta

arvodet 200 kronor medan det högsta uppgår till omkring 1 000 kronor inklusive

dyrtidstillägg. Även beträffande andra löneförmåner såsom rätt tdl

pension, semester och arvode under tjänstledighet föreligga stora olikheter.

De sakkunniga förklara sig anse, att överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden

icke äro ordnade på ett tillfredsställande sätt. Betydande

förbättringar — särskilt i de avseenden där olägenheterna för närvarande

mest framträda — kunna emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning er
Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 194—195. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mctj:ts proposition nr 194.

nås utan att medföra avsevärda kostnadsökningar för statsverket. De sakkunniga

ha ansett sig böra begränsa sitt förslag till sådana åtgärder.

En ytterligare begränsning ha de sakkunniga vidtagit därigenom, att de

ansett sig böra föreslå en reglering av löneförmånerna endast beträffande

distriktsöverlärarna (och de övergångsvis kvarvarande kommunala folkskolinspektörer,

vilka tillika äro anställda såsom folkskollärare). Som skäl för

denna begränsning anföra de sakkunniga följande.

En reglering av överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden bör

i första hand gälla distriktsöverlärarna, då statsmyndigheterna ha särskilt

intresse av att sådana befattningar inrättas. Vissa skäl tala för, att regleringen

i samma utsträckning borde gälla även de nu helt kommunalt avlönade

inspektörerna och övriga Överlärare. Detta skulle förutsätta, att staten övertoge

åtminstone en del av kostnaderna för ifrågavarande befattningshavare.

Nämnda kostnader kunna dock icke anses särskilt betungande för de skoldistrikt

det här gäller — samtliga äro städer med minst 60 läraravdelningar.

De sakkunnigas förslag i fråga örn distriktsöverlärarnas avlöningsförmåner

äro i korthet följande.

a) Avlöning till Överlärare skall även i fortsättningen utgå i form av dels

avlöning såsom folkskollärare, dels ock ett särskilt arvode.

b) överlärararvodena skola anpassas i huvudsak efter antalet läraravdelningar.

c) Överlärarnas arvoden skola icke fastställas till fasta belopp, som skoldistrikten

skulle vara förhindrade att höja. De skola däremot fastställas

som minimiarvoden, vilka skoldistrikten icke skola äga sänka.

d) För att undvika en statlig prövning av minimiarvodets storlek i varje

särskilt fall, skall detta fastställas enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar.

e) Å minimiarvodena skola icke utgå rörligt tillägg och kristillägg.

f) Minimiarvodena skola höjas utöver de belopp, för vilka 50 procent

statsbidrag nu kan utgå.

g) Överlärare skall förordnas för högst sex år. Under tiden för ett och

samma förordnande skall minimiarvodet vara oförändrat, även örn antalet

läraravdelningar skulle variera.

h) Vid tjänstledighet, varunder viss del av lärarlönen bibehålies, skall

överläraren ock ha rätt till viss del av överlärararvodet.

i) överlärarna skola tillförsäkras viss tids årlig semester.

j) överlärarna skola ock tillförsäkras större pensionsförmåner än som

tillkomma dem såsom lärare.

k) Det skall åläggas skoldistrikten skyldighet att i vissa fall anställa vikarie

vid inträffande ledighet å överlärarbefattning. Vikarie skall garanteras

visst minimiarvode.

l) Statsbidrag skall utgå med 50 procent av distriktsöverlärarnas minimiarvode.

Bestämmelserna om distriktsöverlärarnas avlöningsförmåner och statsbidrag

till överlärararvodena böra enligt de sakkunnigas uppfattning intagas

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

19

i en särskild författning. Ett av de sakkunniga upprättat förslag till denna

författning torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.

a) Ersättningsformen.

De sakkunniga föreslå, som nyss nämnts, alt arvodesformen skall bibehållas,

när det gäller överlärarnas ersättning utöver läraravlöningen.

Efter en redogörelse för ersättningarna till rektorer vid de allmänna läroverken

och de högre kommunala skolorna anföra de sakkunniga till stöd

för sitt förslag i fråga örn överlärarna följande.

Sveriges överlärarförbund har i sin senaste framställning hemställt, att

överlärarna allt efter antalet läraravdelningar skulle placeras från 2 till minst

7 löneklasser högre än den löneklass de tillhöra såsom folkskollärare. Detta

skulle innebära, att Överlärare — utöver lärarlönen — å A-ort lägst skulle

erhålla en ersättning av 834 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg därå

eller för närvarande sammanlagt omkring 1 100 kronor. Redan i distrikt med

11—15 avdelningar skulle arvodet å A-ort stiga till 1 314 kronor eller jämte

nämnda tillägg till omkring 1 700 kronor.

Enligt de sakkunnigas mening är en sådan ersättning som regel väl hög

för Överlärare i distrikt av denna storlek. Därtill kommer, att skillnaden mellan

två på varandra följande löneklasser enligt överlärarförbundets förslag

uppgår till omkring 500 kronor, bortsett från rörligt tillägg och kristillägg.

Antalet läraravdelningar samt arbetsuppgifternas art och omfattning äro

emellertid så växlande inom olika distrikt, att man bör ha möjlighet att fastställa

överlärararvoden med mindre intervaller än 500 kronor. Vidare lia de

sakkunniga, såsom nedan närmare utvecklas, icke ansett det vara lämpligt att

för närvarande liksom för rektorerna fastställa ersättningen till överlärarna

till bestämda belopp, som skoldistrikten icke skulle äga höja. De sakkunniga

anse därför, att det beträffande överlärarna föreligga ännu starkare skäl att

bibehålla arvodesformen än beträffande rektorerna vid de högre kommunala

skolorna.

Av nyss anförda skäl kan det icke heller vara lämpligt att inrätta särskilda

överlärartjänster i olika lönegrader på samma sätt som rektorstjänster vid

de allmänna läroverken. Härtill kommer, att en sådan anordning skulle —

därest den begränsades till distriktsöverlärare — medföra alltför olika anställningsförhållanden

för dylika Överlärare samt Överlärare, vilka icke äro

kommunala skolledare. De sakkunniga anse alltså, att varje överlärarbefattning

alltjämt bör vara förenad med folkskollärartjänst inom det skoldistrikt,

där överlärarbefattningen är placerad.

I ett vid betänkandet fogat särskilt yttrande av överlärarförbundets representanter

ha dessa förklarat sig beredda att i dåvarande läge tills vidare godtaga

en något lägre löneskala, enligt vilken överläraren skulle erhålla lön 2_

6 löneklasser utöver folkskollärarlönen. I en den 17 september 1945 dagtecknad

skrift har överlärarförbundet emellertid förklarat, att sedan världskriget

slutat förbundet funne läget sådant, att överlärarna måste återgå till de krav,

sorn framförts redan 1938 och enligt vilka överlärarlönen borde utgå med

lönetillägg örn 3—7 löneklasser utöver folkskollärarlönen.

Av remissmyndigheterna lia sju uttalat sig i frågan örn ersättningsformen.

Två av dessa, domkapitlen i Stockholm och Göteborg, lia ansett, att överlärarna

örn möjligt bort införas under det statliga lönesystemet och alltså

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departementschefen.

erhålla endast avlöning enligt viss löneklass. De övriga fem av de remissmyndigheter,

som uttalat sig i frågan, ha anslutit sig till de sakkunnigas förslag,

dock att en ledamot av skolöverstyrelsen och en ledamot av allmänna lönenämnden

anmält från respektive myndigheters beslut skiljaktiga meningar

och i särskilda yttranden tillstyrkt överlärarförbundets framställning om

överlärarnas inplacering i det statliga lönesystemets löneklasser. Skolöverstyrelsen

har i frågan uttalat följande.

I likhet med de sakkunniga finner sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka

överlärarförbundets förslag till reglering av avlöningsförhållandena för folkskolans

Överlärare. Det av överlärarförbundet framförda förslaget skulle visserligen

bättre än sakkunnigförslaget ansluta sig till gällande normer för avlöning

åt skolledare vid läroverk och högre kommunala skolor. Det allmänna

ekonomiska läget gör det emellertid icke lämpligt att nu genomföra en definitiv

reglering av överlärarnas löner. Därtill kommer att överlärarinstitutionen

icke ännu nått erforderlig stabilitet för att en sådan reglering lämpligen

nu bör genomföras. När överstyrelsen ansluter sig till de sakkunnigas

förslag sker det emellertid under uttryckligt betonande av att den av överstyrelsen

förordade lösningen av frågan örn statsbidrag till överlärarnas avlöning

är att betrakta som ett provisorium och att så snart tidsläget blivit

ett annat och den av statsmakterna förda restriktiva lönepolitiken icke längre

uppehälles, denna fråga bör upptagas till förnyad prövning.

På de av de sakkunniga anförda skälen ansluter jag mig till de sakkunnigas

förslag, att överlärarna även i fortsättningen böra åtnjuta ersättning genom

särskilt arvode utöver lärarlönen. Arvodena böra, såsom de sakkunniga ock

framhållit, icke heller så avpassas att de motsvara skillnaden mellan två på

varandra följande löneklasser.

b) Arvodenas anpassning efter antalet läraravdelningar.

Till stöd för sitt förslag, att överlärararvodena i huvudsak skola anpassas

efter antalet läraravdelningar, varvid detta antal anses utgöra mått på skoldistriktens

storlek, anföra de sakkunniga.

Vid utformningen av ett lönesystem för överlärarna bör beaktas, att deras

arbete visserligen i vissa avseenden är likartat med rektorers vid andra skolor.

Emellertid föreligga även stora olikheter; bland annat ha de ofta ledningen

över ett flertal olika skolenheter, och deras social-pedagogiska uppgifter

äro i regel av vida större omfattning än rektorernas. I andra hänseenden

åter lia rektorerna mera betungande uppgifter.

De arbetsuppgifter, som äro förenade med uppdraget som Överlärare, kunna

i stort sett sägas stå i förhållande till skoldistriktens storlek. Arbetet i

landsbygdsdistrikt är dock mera betungande än i stadsdistrikt. 1 landsbygdsdistrikt

ha sålunda överlärarna ofta arbetsuppgifter, som knappast förekomma

i städerna, såsom att handlägga frågor om skolväsendets centralisering,

förflyttning av lärare inom skoldistriktet och lärarnas tjänstebostäder samt

att vidtaga erforderliga åtgärder för anordnande av skolskjutsar och inackordering

av skolbarn. Andra arbetsuppgifter förekomma visserligen både i

landsbygds- och stadsdistrikt men kräva mera arbete i de förra såsom beträffande

understöd av olika slag och fördelning av undervisningsmateriel. Sär
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 194.

21

skilt om avstånden mellan skolorna äro stora, som oftast är fallet i Norrland,

blir överlärarens arbete pressande. En annan orsak till olikheter i överläraruppdraget

även i lika stora skoldistrikt är, att statliga och kommunala

initiativ på det socialpedagogiska området genomförts i olika utsträckning i

skilda distrikt. Att i sistnämnda hänseende få till stånd större enhetlighet

genom att i detal j reglera överlärarnas åligganden torde icke vara lämpligt.

Nämnda olikheter i överläraruppdragets art och omfattning i skoldistrikt

av samma storlek höra enligt de sakkunnigas mening i första hand regleras

genom att undervisningsskyldigheten fastställes till ett lägre timtal i mera

arbetstvngda distrikt än i andra distrikt. För arbetsuppgifter, som infalla under

ferietid eller eljest under en mera begränsad tidrymd av året, t. ex. arbetet

med inackordering av skolbarn och åtgärder för anordnande av skolskjutsar

m. m., är emellertid minskad undervisning icke en lämplig kompensation.

I vissa fall kan det även vara tveksamt, om en sådan minskning bör

medgivas för arbetsuppgifter av övervägande kommunal natur, som skoldistrikten

tilldelat Överlärare. Även örn man alltså genom en reglering av överlärarnas

undervisningsskyldighet icke lill fullo kan åstadkomma en utjämning

av överläramas arbetsbörda i lika stora skoldistrikt, torde dock olikheterna

icke bliva större än att överlärararvodena i huvudsak kunna anpassas

efter distriktens storlek, vilken brukar bedömas med hänsyn till antalet läraravdelningar.

Denna bedömningsgrund synes kunna bibehållas. Det bör emellertid

observeras, att lika antal avdelningar icke innebär, att antalet elever i

distrikten är lika.

De sakkunnigas förslag i denna del har icke föranlett något yttrande i remissvaren.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende. Departementschefen.

c) Överlärararvodena skola vara ininimiarvoden.

Till stöd för sitt förslag, att överlärararvodena skola fastställas som minimiarvoden,

vilka skoldistrikten icke skola äga sänka, anföra de sakkunniga

följande.

De sakkunniga ha övervägt möjligheten alt för överlärarna liksom för de

högre kommunala skolornas rektorer fastställa arvodesbelopp, som de kommunala

myndigheterna icke skulle äga rätt att höja eller sänka. I så fall torde

det icke kunna undvikas, att arvodet måste för varje skoldistrikt fastställas

av en central myndighet. Emellertid skulle det stundom möta svårigheter för

denna att rättvist avväga arvodena med beaktande av de många och .skiftande

arbetsuppgifter, som åvila överlärama. Då överlärarnas åligganden i betydande

utsträckning bero på kommunala beslut, kunna de dessutom ändras

från år till år. Man skulle icke heller kunna hindra skoldistrikten från att tillerkänna

överlärama särskild ersättning för uppdrag, som avse skolväsendet,

exempelvis som skolkassör eller för skrivhjälp o. d. På grund härav anse de

sakkunniga, att överlärarnas arvoden icke böra fastställas till belopp, som

skoldistrikten skulle vara förhindrade att hilja.

överlärararvodena inom vissa skoldistrikt äro emellertid viii knappt tillmätta.

Icke minst ur statens synpunkt är det av vikt, att skälig ersättning

utgår för det betydelsefulla arbete, som åvilar överlärama, då svårigheter

eljest kunna uppstå att för uppdraget förvärva de därtill bäst lämpade lärarna.

De sakkunniga vilja därför föreslå, att särskilda minimiarvoden fast
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

ställas, som skoldistrikten icke skola äga sänka. För att undvika en statlig

prövning av minimiarvodets storlek i varje särskilt fall, bör detta lämpligen

fastställas enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar. Det får sedan ankomma

på skoldistrikten att tillerkänna överlärarna högre arvoden i den mån

så prövas skäligt, bland annat med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter,

som distrikten tilldela dem.

Detta förslag har föranlett särskilt uttalande frän tre remissmyndigheters

sida. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det knappast lämpligt att tillåta en

kommunal förhöjning av arvodet, då de sakkunnigas förslag — det framgår

särskilt av förslaget till nytt tillsättningsförfarande — synes åsyfta att göra

överläraren så oberoende som möjligt gentemot skoldistriktet. Enligt länsstyrelsens

uppfattning borde arvodet i stället direkt bestämmas av skolöverstyrelsen.

Svenska stadsförbundets styrelse har bl. a. förklarat sig anse, att olägenheterna

med ett system med minimiarvoden vore större än de av de sakkunniga

påpekade olägenheterna med bestämda arvodesbelopp. Styrelsen ansåge

därför, att man borde söka finna en lösning med graderade fixa arvodesbelopp,

till vilka några kommunala tillägg ej borde kunna ifrågakomma.

Allmänna lönenämnden har i denna fråga anfört följande.

Lönenämnden ställer sig i princip betänksam mot det föreslagna systemet

med minimiarvoden. I första hand vill lönenämnden framhålla det mindre

tilltalande i att till en enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställt avlöningsreglemente

utgående och efter bestämda regler utmätt läraravlöning

lägga ett överlärararvode, som icke är till storleken fixerat uppåt utan kan

av vederbörande kommunala myndigheter fritt höjas. Erinras må, att det

efter mönster av allmänna civilförvaltningen utformade lönesystem, som gäller

för folkskolans lärare, i princip förutsätter, att lönetillägg av kommunal

natur icke skola förekomma. Ett bifall till sakkunnigförslaget skulle ställa

överlärarna i en icke påkallad särställning. Lönenämnden har vid frågans bedömande

ej heller kunnat underlåta att fästa avseende vid att de sakkunniga

i annat sammanhang föreslagit till beloppet bestämda avlöningar för såväl

rektorer vid högre kommunala skolor som föreståndare vid statsunderstödda

sinnesslöskolor, vilket förslag beträffande den förra kategorien sedan ett

pär år är genomfört. En nackdel med ett system med minimiarvoden är ock,

att — då dessa arvoden sannolikt i allmänhet komma att av skoldistrikten

betraktas såsom normala arvoden — uppkommande fråga om höjning av

arvodet i vissa fall kan tänkas bli bedömd under hänsynstagande till andra

synpunkter än enbart skolorganisatoriska, vilket kan komma att menligt inverka

på överläramas självständiga ställning. Enligt lönenämndens förmenande

äro sålunda betydande olägenheter av såväl principiell som praktisk

natur förbundna med ett system med minimiarvoden för överlärama. Lönenämnden

finner sig därför böra förorda, att överläramas arvoden fastställas

att utgå med för olika fall bestämda belopp. De invändningar, som de

sakkunniga å s. 38 av betänkandet anfört mot en dylik anordning, synas

icke innebära ett avgjort hinder för dennas förverkligande och måste dessutom

anses lia mindre tyngd än de av lönenämnden anförda betänkligheterna

mot systemet med icke fixerade arvoden.

Även med beaktande av de av vissa remissmyndigheter framförda invändningarna

mot sakkunnigförslaget i denna del anser jag de av de sakkunniga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

23

anförda skälen för minimiarvoden vara så vägande, att jag finner mig kunna

tillstyrka de sakkunnigas förslag.

d) Minimiarvodcnas fastställande enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar.

I det utdrag ur betänkandet, som intagits under nästföregående punkt, ha

de sakkunniga bland annat gjort det uttalandet, att man för att undvika

en statlig prövning av minimiarvodets storlek i varje särskilt fall borde fastställa

arvodet enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar.

Detta uttalande har icke föranlett något yttrande i remissutlåtandena.

e) Inga rörliga tillägg å minimiarvodena.

Som förut nämnts ha de sakkunniga föreslagit, att minimiarvodena skola

fastställas till bestämda belopp, varå staten icke lämnar några i förhållande

till dyrtiden beräknade tillägg. Till stöd för detta förslag ha de sakkunniga

anfört följande.

Vidare ha de sakkunniga övervägt, huruvida rörligt tillägg och kristillägg

böra utgå å överlärarnas arvoden eller i varje fall å minimiarvodena. Som

regel utgå dylika tillägg endast, då arvodet utgör den huvudsakliga arbetsinkomsten.

Beträffande andra arvoden ha genom beslut av 1940 och 1942 års

riksdagar deras grundbelopp höjts med tillsammans omkring 14 procent. A

rektorsarvodena vid de högre kommunala skolorna utgå dock rörligt tillägg

och kristillägg. Detta sammanhänger med, att man eftersträvat att i förevarande

hänseende jämställa dessa rektorer med rektorerna vid de allmänna

läroverken, vilka äro placerade i lönegrader och åtnjuta nämnda tillägg å

hela lönen, i den mån den icke överstiger 900 kronor i månaden.

Beträffande överlärama finnas för närvarande icke bestämmelser, att dyrtidstillägg,

rörligt tillägg eller kristillägg skola utgå å deras arvoden. En del

kommuner utgiva dock sådana tillägg. I motsats till rektorsarvodena äro

emellertid överlärararvodena endast avsedda att vara minimiarvoden. Särskilt

med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå, att dessa arvoden i enlighet

med eljest i allmänhet tillämpade principer fastställas till bestämda belopp,

varå staten icke lämnar några i förhållande till dyrtiden beräknade tillägg.

Detta förslag har icke föranlett annat yttrande av remissmyndighetema,

än att allmänna lönenämnden uttalat, att det syntes lönenämnden höra tagas

under särskild prövning, huruvida tillägg motsvarande rörligt tillägg och

kristillägg borde utgå å överlärararvodena.

Någon ytterligare prövning av frågan, örn rörliga tillägg höra utgå å överlärararvodena,

synes mig icke erforderlig. På av de sakkunniga anförda skäl

ansluter jag mig till deras förslag, att å minimiarvodena icke böra utgå några

i förhållande till dyrtiden beräknade tillägg.

f) Minimiarvodenas storlek.

De sakkunniga föreslå, att minimiarvodena fastställas till högre belopp än

de, för vilka 50 procent statsbidrag nu kan utgå. Till stöd för detta förslag

lia de sakkunniga bland annat framhållit, att även de arvoden, som motsva
-

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

rade de högsta belopp, för vilka 50 procent statsbidrag enligt gällande bestämmelser

kunde erhållas, numera finge anses vara väl låga. Sedan nuvarande

statsbidragsbestämmelser trätt i kraft den 1 juli 1936, hade överläramas

arbetsuppgifter betydligt ökat. Dessutom hade levnadskostnaderna

under samma tid stigit avsevärt. Härtill borde också någon hänsyn tagas

vid bestämmandet av minimiarvodenas storlek, eftersom rörligt tillägg och

kristillägg icke skulle utgå å nämnda arvoden.

De belopp, för vilka 50 procent statsbidrag nu kan utgå, och de av de

sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen framgå av följande tabell. Till jämförelse

har i tabellen ock medtagits överlärarförbundets till de sakkunniga

framställda förslag.

Antal avdelningar

i skoldistriktet

Nuvarande

högsta arvode,

varå 50 % stats- bidrag kan

utgå

kronor

De sak- kunnigas

förslag till

minimi- arvoden

kronor

Överlärarförbundets

förslag

Antal

avdel-

ningar

Löne-

klass-

tillägg

Motsva- rande 1

A-ort1

kronor

200

—10

2

834

10—14 ..................

400

600

11—15

3

1314

15—19 ..................

600

900

16—25

4

1804

20—24 ..................

800

1200

_

_

_

25—29 ..................

1000

1500

26—40

5

2 304

m 39 ............

1 200

1800

_

_

_

40 49 ..................

1600

1

2100

41-60

6

2 779

50—59 ..................

[ 2 400

_

_

_

60 74 ..................

[ 1600—2 000

2 700

61—

7

3 294

lägst 75 ..................

| 3000

—

—

—

Enligt vad de sakkunniga uppgiva, innebär deras förslag, att av de 337

skoldistrikt med minst tio läraravdelningar, som redovisas i tabellen nederst

å s. 10, 208 distrikt skulle behöva höja sina under höstterminen 1942 tillämpade

arvoden. En del av dessa distrikt ha dock redan vidtagit vissa höjningar

av arvodena.

I detta sammanhang framhålla de sakkunniga ock, att vid prövning av

frågan, huruvida skoldistrikt visst år fullgjort sin skyldighet att utgiva minimiarvode,

hänsyn givetvis bör tagas även till kommunala dyrtidstillägg

och dylikt, som under året utbetalats till överläraren. Däremot bör icke medräknas

särskilt arvode såsom sekreterare hos skolstyrelsen, såsom skolkassör

eller för arbete med fortsättningsskolan. Hänsyn bör icke heller tagas till

bidrag till skrivhjälp, telefon o. d. eller till, att distriktet håller överläraren

med större bostad än boställsordningen föreskriver.

De sakkunnigas förslag i fråga om minimiarvodenas storlek har icke föranlett

annan erinran från remissmyndigheternas sida, än att länsstyrelsen i

Älvsborgs län förklarat sig finna de föreslagna arvodena — även örn kom
-

1 Å dessa belopp skulle dessutom utgå rörligt tillägg och kristillägg, för närvarande tillhopa

31 procent.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

munalt tillskott icke skulle tillåtas — för höga och föreslagit en sänkning

med en tredjedel.

I motsats härtill lia överlärarförbundets representanter ansett de föreslagna

arvodesbeloppen vara för låga. I sitt vid betänkandet fogade särskilda

yttrande ha representanterna bland annat uttalat följande.

När representanterna vid förhandlingarna med de sakkunniga förklarade

sig beredda att i nuvarande läge tills vidare godtaga en något lägre löneskala

(2—6 löneklasser utöver lärarlönen) än vad förbundet ursprungligen begärt

(3—7 löneklasser), utgingo representanterna från att rörligt tillägg och

krisbilägg skulle utgå på överlärarens lönetillägg i likhet med vad som är

stadgat beträffande de högre kommunala skolornas rektorer. När de sakkunniga

nu inte anse sig böra föreslå detta, blir skillnaden mellan de båda

löneförslagen mera betydande. Det viktigaste skälet för att de sakkunniga

avstyrka förslaget om dyrbdsbllägg är att överlärararvodet är avsett att

vara minimiarvode. Tydligen avse de sakkunniga, att vederbörande skoldistrikt

skola träda emellan med av dyrtiden motiverade tillägg. Undertecknade

vilja härtill anföra, att det visat sig ytterligt svårt att förmå skoldistrikten

att utbetala kompensation för dyrtiden, så snart det gäller en lönesättning,

som benämnes arvode. Det hjälper därvid föga, att man påvisar,

att överlärararvodet är av alldeles samma slag som de högre kommunala

skolomas rektorsarvode och att på detta dyrtidstillägg utgår. Förbundets

representanter äro också övertygade om att därest minimiarvoden fastställas,

komma dessa i de allra flesta distrikt att betraktas som maximiarvoden

och något därutöver kommer inte att utgå.

Givetvis är det statsekonomiska skäl, som också varit avgörande på denna

punkt, men förbundet måste hävda, att löneförslaget får en sådan utformning,

att det åtminstone i någon mån ger rättvisa åt det ansvarsfyllda och

krävande arbete, som åligger överläraren. För jämförelses skull må påpekas,

att en rektor vid en enkel kommunal mellanskola med 4 läraravdelningar

för närvarande med rörligt tillägg och kristillägg åtnjuter ett rektorsarvode

på 1 945 kr. För att en Överlärare enbgt de sakkunnigas förslag

skall komma upp i motsvarande arvodesgrupp skall han förestå ett skoldistrikt

med ca 40 läraravdelningar. Hur arbetsuppgifterna i de båda fallen

himna anses jämförliga är svårt att förstå. Ytterligare jämförelser mellan

skolledararvode och antalet läraravdelningar vid högre kommunala skolor

och folkskolor kunna göras med hjälp av följande tabell (för de förstnämnda

skolorna har räknats med medeltalet avdelningar i varje grupp):

Skolledararvode vid

högre kommunala skolor

Erforderligt antal läraravdelningar för

att ifrågavarande arvode skall utgå

Grupp

Kronor

Högre

folkskola

Kommunal

mellanskola

Folkskola

VII

G48

3

_

10

VI

1 2%

5

—

20

V

1 945

7

4

40

IV

2 593

—

7

60

III

3 242

—

—

—

II

3 890

—

19

—

I

4 539

—

26

—

Även jämförda med nu utgående arvoden ligga de av de sakkunniga föreslagna

minimiarvodena lågt. Skulle desamma genomföras i skoldistrikten,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departementschefen.

Departements
chefen.

skulle de enligt en av oss verkställd utredning för icke mindre än 40 % av

de nu anställda distriktsöverlärarna betyda en minskning av nu utgående löneförmåner

med i medeltal 514 kr. pr år.

De av de sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen synas mig vara lämpligt

avvägda, varför jag tillstyrker de sakkunnigas förslag i denna del.

g) Minimiarvodets storlek vid variationer i antalet läraravdelningar.

De sakkunniga — som i an.aat sammanhang föreslå, att Överlärare liksom

rektorer skola förordnas på viss tid, högst sex år -—- föreslå en bestämmelse

av innehåll, att minimiarvodet skall vara oförändrat under tiden för ett och

samma förordnande, även om antalet läraravdelningar skulle variera. Dessutom

föreslå de sakkunniga —- i syfte att undvika att arvodets storlek blir

beroende av tillfälliga ändringar i antalet läraravdelningar — att minimiarvodet

skall bestämmas med hänsyn till medeltalet avdelningar vid höstterminens

början de tre sista åren före förordnandet. Vid denna beräkning bör,

framhålla de sakkunniga, hänsyn endast tagas till hela tal och ej till överskjutande

tredjedelar.

Mot dessa förslag ha icke rests andra invändningar, än att överlärarförbundet

ifrågasatt, om det kan anses lämpligt att fastlåsa minimiarvodet för

så långa perioder som 6 år. Enligt förbundets uppfattning borde åt skolöverstyrelsen

kunna inrymmas rätt att bestämma om ändring av minimiarvodet

även under pågående sex-årsperiod.

De sakkunnigas förslag i nu förevarande fråga avse att motverka dels alltför

täta ändiångar i minimiarvodenas belopp, dels ock beloppens beroende

av tillfälliga ändringar i antalet läraravdelningar. Jag delar de sakkunnigas

uppfattning, att ett motverkande av nämnda förhållanden bör eftersträvas.

De sakkunnigas förslag i nämnda hänseenden bygga emellertid på de sakkunnigas

förslag om ändrat tillsättningsförfarande för överlärarna, innebärande

bl. a., att överlärama skola förordnas för begränsade tidsperioder.

Som i annat sammanhang kommer att anmälas, är jag icke beredd att nu

tillstyrka någon ändring av nämnda tillsättningsförfarande. På grund härav

måste andra möjligheter för minimiarvodenas stabilisering sökas. Samma

resultat, som de sakkunniga sökt uppnå med sitt förslag, synes därvid kunna

vinnas, därest den regeln införes, att minimiarvodena skola omprövas med

viss tids mellanrum, t. ex. vart sjätte år. För enhetlighetens skull torde därvid

alla arvoden böra omprövas samtidigt, förslagsvis den 1 juli 1946, den 1

juli 1952 o. s. v. Förordnas en Överlärare mellan dessa omprövningstider, bör

hans arvode fastställas att gälla endast till nästa allmänna omprövning. Bestämmelse

bör ock meddelas om att minimiarvode icke får ändras under pågående

sex-årsperiod såvida ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutar.

De förslag av de sakkunniga, för vilka hitintills redogjorts, lia alla gällt

det kontanta arvodet. De sakkunniga föreslå emellertid reglering även av

vissa andra förmåner för distriktsöverlärare och de kommunala inspektörer,

som tillika äro anställda såsom folkskollärare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

27

h) Arvode under tjänstledighet.

De sakkunniga föreslå, att Överlärare, som har att vidkännas A- eller Bavdrag

å sin lärarlön, skall å minimiarvodet vidkännas 25 respektive 50 procent

avdrag. Vid tjänstledighet med C-avdrag, då hela lärarlönen avstås, bör

enligt de sakkunnigas förslag icke heller något av överlärararvodets minimibelopp

utgå. Har Överlärare ett högre arvode än minimiarvodet, bör skoldistriktet

äga föreskriva, om och i vad mån vid tjänstledighet avdrag skall

ske å det överskjutande beloppet.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende.

i) Semester m. m.

De sakkunniga föreslå, att rätt till 45 dagars årlig semester tillförsäkras

distriktsöverlärarna. Härom anföres följande.

Distriktsöverlärare ha åtskilliga tidskrävande administrativa och socialpedagogiska

arbetsuppgifter, som infalla under ferietid. Till följd härav få

de ofta icke ledighet i samma omfattning, som tillkommer andra skolledare.

Enligt uppgifter år 1942 från Sveriges överlärarförbund hade endast 41

distrikt tillförsäkrat överlärarna semester. De sakkunniga anse, att distriktsöverlärare

böra tillförsäkras 45 dagars årlig semester och enligt bestämmelser

i övrigt, som gälla för rektorerna vid de allmänna läroverken och de

högre kommunala skolorna. Det bör ankomma på skolstyrelsen att bestämma,

när Överlärare skall åtnjuta semester. Skolstyrelsen skall dock icke äga

förlägga semester till lästid utan endast till ferietid. De sakkunniga förutsätta,

att skolstyrelserna medgiva, att överlärarna uttaga större delen av semestern

under sommaren, då eljest syftet med semestern lätt förfelas.

Vissa skäl tala för, att överlärarnas semester helt regleras i folkskolans

avlöningsreglemente. Då endast distriktsöverlärare skola erhålla semester,

torde det dock vara lämpligare att intaga semesterbestämmelserna i kungörelsen

angående statsbidrag till överlärararvoden, medan i reglementet endast

införes en hänvisning, att Överlärare i vissa fall är berättigad till semester

i stället för ferier.

De sakkunniga föreslå ock, att Överlärare skall erhålla rätt att vid sjukdom

åtnjuta oavkortad lön under visst antal dagar på samma sätt som eljest gäller

för befattningshavare med rätt till semester.

Vad de sakkunniga i förevarande hänseenden föreslagit synes mig lämpligt

och skäligt. Jag tillstyrker därför förslagens genomförande.

j) överlärares pensionsförmåner.

De sakkunniga lia förklarat sig anse, att distriktsöverlärare borde erhålla

större pensionsförmåner genom statens pensionsanstalt än som tillkomma

dem såsom lärare. Den närmare utformningen av pensionsbestämmelserna

borde bliva föremål för särskild utredning.

Efter verkställd utredning angående utformningen av pensionsbestämmelserna

kommer jag senare i dag att anmäla fråga örn pensionsreglering för

överlärama.

Departement».

chefen.

Departement».

chefen.

Departement»-

chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

k) Vikarie för distriktsöverlärare.

De sakkunniga föreslå i huvudsak följande. Det bör åläggas skoldistrikten

att anställa vikarie å distriktsöverlärarbefaltning, dock icke vid ledighet av

ringa omfattning eller, såvitt avser distrikt nied mindre än tjugu läraravdelningar,

vid överlärares semester, där ej skolöverstyrelsen annorlunda föreskriver.

Vikarie bör utses av vederbörande skolstyrelse. Även åt vikarie för

distriktsöverlärare bör garanteras visst minimiarvode. Detta bör utgå enligt

grunder, som äro oberoende av vikariatets omfattning till tiden. Det bör enligt

de sakkunnigas uppfattning bestämmas till tre fjärdedelar av det för överläraren

gällande minimiarvodet. Vikarie bör ej äga rätt till arvode vid sjukdom

m. m.

Örn behovet av vikarie för distriktsöverlärare m. m. anföra de sakkunniga.

Om skoldistrikten bliva skyldiga att anställa distriktsöverlärare, bör det

även åligga dem att vid inträffande ledighet å sådan befattning anställa

vikarie, så snart behov därav föreligger. Icke minst för de statliga myndigheterna

är det av vikt, att de med dessa befattningar förenade göromålen fullgöras

utan någon längre tids avbrott. Som regel torde vikarie erfordras vid

varje ledighet av ej allt för begränsad omfattning. Detta gäller även i fråga

örn överlärares semester. Flera av deras arbetsuppgifter måste nämligen fullgöras

mellan terminerna, särskilt under sommaren, exempelvis rekvisition

av statsbidrag och inackordering av skolbarn. Endast i mindre distrikt —•

gränsen synes kunna dragas vid tjugu läraravdelningar — torde regelbundet

behov av semestervikarie för distriktsöverlärare icke föreligga. För alman

Överlärare än distriktsöverlärare föreligger icke samma skäl att ålägga skoldistrikten

att anställa vikarie. Det torde få ankomma på distrikten att avgöra,

huruvida vikarie skall anställas för sådan Överlärare eller icke.

De sakkunnigas förslag i fråga örn vikarie för distriktsöverlärare lia föranlett

vissa erinringar från länsstyrelsen i Örebro och överlärarförbundets

representanter samt försetts med ett kompletterande förslag av skolöverstyrelsen.

Under påpekande av att överlärartjänst stundom uppehälles med

vikarie under längre tid, t. ex. då Överlärare förordnas uppehålla befattning

såsom statens folkskolinspektör, föreslår skolöverstyrelsen, att vikarie för

distriktsöverlärare skall förordnas av överstyrelsen, örn vikariatet skall omfatta

längre tid än två terminer. Överlärarförbundets representanter uttala

sitt beklagande av att förmånen av vikarie ej kunnat komma alla Överlärare

till del. Länsstyrelsen i örebro län förklarar sig anse, att statsbidrag

till vikarie för distriktsöverlärare bör utgå endast i större skoldistrikt och

vid längre ledigheter för den ordinarie innehavaren av befattningen, samt

att den sistnämnde endast i undantagsfall bör kunna befrias från åliggandet

att upprätta statsbidragsrekvisitioner. Till stöd för detta uttalande anför länsstyrelsen

följande.

Behovet av vikarie motiveras av de sakkunniga bland annat under framhållande,

att det icke minst för de statliga myndigheterna är av vikt att med

dessa befattningar förenade göromål fullgöras utan längre tids avbrott. Flera

av distriktsöverlärarnas uppgifter måste, framhålla de sakkunniga, fullgöras

mellan terminerna, särskilt under sommaren, exempelvis rekvisition av stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunert. Maj:ts proposition nr 194.

20

bidrag. Distriktsöverlärare berättigas enligt förslaget i stället för ferier till

45 dagars semester, som dock ej får beviljas under tid, denne har att fullgöra

undervisning. Då statsbidragsrekvisition skall avlämnas under tiden juli

—augusti, torde det med rekvisitionen förenade arbetet regelmässigt komma

att åvila vikarie. Detta finner länsstyrelsen icke lämpligt, enär en mer eller

mindre tillfällig vikarie icke i samma mån som den ordinarie distriktsöverläraren

kan besitta kännedom örn för uppgiften betydelsefulla omständigheter.

För folkskoleväsendet gällande författningsbestämmelser angående

statsbidrag äro invecklade och kräva för att bliva rätt tillämpade ingående

kännedom i olika avseenden beträffande förhållandena vid respektive skolor.

Enligt min mening ha de sakkunniga anfört vägande skäl för behovet Departementsav

åläggande för skoldistrikten att i vissa fall anställa vikarie för distrikts- cflf,fenÖverlärare.

Jag finner mig kunna tillstyrka såväl de sakkunnigas förslag i

fråga örn när skyldighet av angivet slag skall föreligga för skoldistrikten som

ock förslaget angående vikariernas avlöningsförmåner. Skolöverstyrelsens

förslag, att vikarie för Överlärare skall förordnas av överstyrelsen, därest vikariatet

kan förväntas komma att omfatta längre tid än två terminer, är lämpligt

vid bifall till de sakkunnigas förslag, att överlärarna skola förordnas av

överstyrelsen. Då jag — som senare kommer att anmälas — icke nu är beredd

att tillstyrka sistnämnda förslag, bör ej heller det förstnämnda genomföras.

Till vad länsstyrelsen i Örebro län föreslagit i fråga om begränsning

av de fall, då vikarie skall förordnas, och om inskränkning i rätten för Överlärare

att till handläggning av vikarie överlämna vissa ärenden, kan jag icke

ansluta mig.

1) Statsbidrag.

De sakkunniga föreslå, att statsbidrag skall utgå med 50 procent av distriktsöverlärarnas

minimiarvode och med 50 procent av minimiarvodet till

vikarie, som det åligger skoldistrikt att anställa. Är Överlärare tjänstledig

och har han att därvid å lärarlönen vidkännas A- eller B-avdrag, bör statsbidrag

utgå med 50 procent av det belopp, som han under samma lid lägst

äger uppbära av överlärararvodet.

Till stöd för sitt förslag ha de sakkunniga anfört följande.

För närvarande kan statsbidraget utgöra högst 50 procent av överlärararvodet.

För folk- och småskollärares avlöning åter utgår statsbidrag med

avlöningens hela belopp minskat med hyresavdraget. Å avlöningen inklusive

rörligt tillägg och kristillägg till ordinarie folkskollärare i högsta eller 21

löneklassen å A-ort tillhörande liyresgrupp 1 utgår sålunda statsbidrag med

omkring 92 procent. Motsvarande procenttal å Fort och liyresgrupp 9 är omkring

80. Innan läraren uppnått högsta löneklassen, är statens andel i kostnaden

givetvis lägre. Vid de högre kommunala skolorna utgår statsbidrag

med 78 procent av isåväl lärarlön som rektorsarvode.

Vissa skäl kunna alltså antöras tor att statsbidrag lior utgå med större andel

av överlärararvodet än vad nu är fallet. Häremot talar emellertid, att

distriktsöverlärarna lia att utföra ett flertal arbetsuppgifter, sorn eljest skulle

fullgjorts av kommunala förtroendemän eller tjänstemän, vilka skoldistrikten

måste ersätta utan något statsbidrag. För skoldistriktens ekonomi .skulle också

en sådan höjning sakna betydelse. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga

ansett, att statens nuvarande andel bör bibehållas.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Vidare ha de sakkunniga anfört i statsbidragsfrågan.

Enligt gällande bestämmelser måste skoldistrikt för att erhålla statsbidrag

till överlärararvode göra särskild framställning härom till Kungl. Maj:t, som

prövar, huruvida Överlärare erfordras, och fastställer bidragets storlek. Enligt

de sakkunnigas förslag kommer det emellertid av folkskolestadgan att framgå,

när det åligger distrikt att anställa distriktsöverlärare, varjämte minimiarvodet

framgår av bestämmelserna om statsbidrag. På grund härav skulle

icke längre erfordras särskild ansökan till Kungl. Maj :t.

I statsbidragsfrågan ha remissmyndigheterna deklarerat flera olika åsikter.

Sålunda kan nämnas, att domkapitlet i Linköping uttalat, att det syntes

domkapitlet riktigast att staten påtoge sig hela kostnaden för den del av överlärarnas

avlöning, som läge utöver lärarlönen, under det länsstyrelsen i Västerbottens

län uttryckt sig på detta sätt: »Måhända kan det ifrågasättas, huruvida

statens bidrag till avlönande av ifrågavarande befattningshavare bör,

såsom föreslagits, utgå till så stor del som 50 % av de stadgade minimiarvodena.

» Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anser, att statsbidraget

bör utgå med högre procenttal än det av de sakkunniga föreslagna,

medan svenska stadsförbundets styrelse säger sig icke vilja ifrågasätta någon

förbättring av statsbidragsgrundema för att ej riskera, att en sådan förbättring

komme att åberopas såsom skäl för ökat statligt inflytande. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län föreslår, att skoldistrikt skall i statsbidrag erhålla

50 procent av hela det belopp, som distriktet i vederbörlig ordning beslutat

utgiva i arvode åt distriktsöverlärare. Om tillsättningen av Överlärare

skall överflyttas från skolstyrelserna till skolöverstyrelsen anser Strängnäs

domkapitel det ofrånkomligt, att även överlärarna i skoldistrikt med kommunal

folkskolinspektör erhålla tjänsteställning som distriktsöverlärare och att

statsbidrag till deras avlöning kommer att utgå efter samma grunder som beträffande

övriga distriktsöverlärare. Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att

det synes böra tagas under övervägande, huruvida icke statsbidrag bör kunna

utgå även till arvoden åt kommunala inspektörer.

För egen del ansluter jag mig till de av de sakkunniga framlagda förslagen,

för vilka vägande skäl synas ha blivit anförda.

Överlärarnas åligganden.

Under denna rubrik ha de sakkunniga till behandling upptagit frågorna,

var bestämmelserna angående överlärarnas åligganden skola givas, örn Överlärare

skall vara självskriven ledamot av skolstyrelsen, om sekreterarskapet

i skolstyrelsen automatiskt skall ingå i överlärares åligganden, örn detsamma

skall gälla ledningen av fortsättningsskolan samt hur överlärarnas

undervisningsskyldighet lämpligen bör bestämmas.

Bestämmelsernas placering.

För närvarande fastställer skolöverstyrelsen beträffande inspektörers och

överlärares åligganden särskild instruktion för varje skoldistrikt. Som regel

innefattar en instruktion föreskrifter för samtliga Överlärare inom distriktet.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

31

Finnes såväl kommunal folkskolinspektör som Överlärare i distriktet, fastställes

vanligen särskild instruktion för inspektören.

Sveriges överlärareförbund har hemställt, att överlärarnas åligganden

skulle närmare regleras genom bestämmelser i folkskolestadgan.

De sakkunniga ha — med framhållande av alt de grundläggande bestämmelserna

för Överlärare redan vore införda i stadgan — uttalat, att det syntes

lämpligast, att man i avvaktan på den väntade omarbetningen av folkskolestadgan

läte överlärarnas åligganden liksom hittills fastställas i särskilda

instruktioner för varje distrikt.

För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag.

Ledamotskap i skolstyrelsen.

Sveriges överlärarförbund har vidare yrkat, att distriktsöverlärare liksom

rektor vid högre kommunal skola skulle vara självskriven ledamot av skolstyrelsen.

De sakkunniga ha förklarat sig anse, att så icke bör vara förhållandet,

och till stöd för sin åsikt anfört följande.

''Enligt de sakkunnigas mening bör innehavare av kommunal chefstjänst i

princip icke vara självskriven ledamot av den styrelse, under vilken han sorterar.

Överlärare, som tillika är skolledare, skall enligt nu gällande bestämmelser

närvara vid skolstyrelsens sammanträden, och han äger deltaga i

överläggningarna och få sin uttalade mening antecknad i protokollet. Dessutom

skall han föredraga ärenden angående tjänstgöringsbetyg och föreslå

betyg samt vara sekreterare i betygsnämnden, där sådan inrättats. Genom

nämnda bestämmelser torde tillräckliga garantier föreligga för att Överlärare

inför skolstyrelsen får framlägga sina synpunkter och argumentera för dem.

överlärarens inflytande torde mera bero på den sakliga innebörden av hans

förslag och hans personliga auktoritet än på rätten att deltaga i skolstyrelsens

beslut, överläraren har dessutom en friare ställning, örn han icke är

ledamot av skolstyrelsen.

Jag ansluter mig till de sakkunnigas åsikt.

Sekreterarskapet i skolstyrelsen.

Sveriges överlärarförbund har vidare föreslagit, att sekreterarskapet i skolstyrelsen

automatiskt skulle ingå i överlärarens åligganden.

Härom anföra de sakkunniga.

Flertalet Överlärare äro, ehuru någon allmän föreskrift därom icke finnes,

tillika skolstyrelsens sekreterare. Denna anordning är vanligen lämplig,

icke minst med hänsyn till, att överläraren i regel förbereder och föredrager

flertalet ärenden inom skolstyrelsen och dessutom verkställer besluten.

Skall i överlärarens åligganden automatiskt ingå, att han skall vara sekreterare

i skolstyrelsen, måste en del av överlärararvodet anses utgå på grund

av sekreterarskapet, vilket i vissa fall borde föranleda höjning av minimiarvodet.

I större skoldistrikt kan det emellertid vara lämpligare, att någon an
-

Departements
chefen.

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

nan än överläraren är sekreterare, och prövningen härav måste tillkomma

skolstyrelsen. Ur principiell synpunkt är det också mindre lämpligt, örn

statsbidrag skulle utgå för ett dylikt rent kommunalt uppdrag. Då frågan,

vem som skall vara skolstyrelsens sekreterare, hittills i regel lösts utan att

olägenheter uppstått, anse de sakkunniga sig icke ha anledning att föreslå

reglerande bestämmelser i detta hänseende.

Av de remissmyndigheter, som utlåtit sig i denna fråga, ha några domkapitel,

länsstyrelsen i Kronobergs län och styrelsen för svenska landskommunernas

förbund tillstyrkt överlärarförbundels förslag, under det att länsstyrelsen

i Västmanlands län avstyrkt detsamma under förmälan, bland annat,

att länsstyrelsen överhuvud funne det olämpligt att fastställa bestämda regler

för sekreterarskap i kommunala nämnder och styrelser.

För egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas åsikt, att reglerande bestämmelser

i nu förevarande hänseende icke böra utfärdas.

Föreståndarskapet för fortsättningsskolan.

Från Sveriges överlärarförbund har ock uttalats, att i överlärarnas åligganden

jämväl borde ingå ledningen för fortsättningsskolan.

De sakkunniga lia icke ansett sig böra föreslå någon reglering av distriktsöverlärarnas

ställning till fortsättningsskolan och till stöd härför åberopat,

bland annat, att frågan om fortsättningsskolans organisation och framtida

ställning för närvarande befunne sig under utredning, samt att fortsättningsskolans

nuvarande organisation vore så varierande inom olika skoldistrikt,

att det skulle möta svårigheter att utan prövning i varje särskilt fall fastställa

överlärarnas minimiarvoden, därest nämnda arbete skulle ingå i överlärarnas

åligganden.

Några domkapitel samt länsstyrelsen i Kronobergs län ha i sina remissyttranden

uttalat sin anslutning till tanken på att göra ledningen för fortsättningsskolan

till en obligatorisk skyldighet för överlärama.

På av de sakkunniga anförda skäl anser jag det icke lämpligt, att överläramas

ställning till fortsättningsskolan blir föremål för reglering nu.

Övcrlärarnas undervisningsskyldighet.

Överlärarnas undervisningsskyldighet angives för närvarande i den av

skolöverstyrelsen särskilt för varje distrikt godkända överlärarinstruktionen.

Som regel fastställes undervisningsskyldigheten icke till ett bestämt antal

veckotimmar, utan skolstyrelsen medgives rätt att bestämma densamma inom

en viss intervall, exempelvis 20—25 eller 25—30 veckotimmar. Den reglering

av överlärarinstitutionen, som trädde i kraft den 1 juli 1936, innebar i flera

fall en höjning av överlärarnas undervisningsskyldighet. Från och med budgetåret

1940/41 har vidare undervisningsskyldigheten i ett flertal distrikt

höjts i enlighet med av skolöverstyrelsen i juni 1940 efter uppdrag av Kungl.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

33

Majit beslutade allmänna riktlinjer på sätt framgår av tabellen å s. 34. Det

har även förekommit, att skolstyrelse ålagt Överlärare alt undervisa flera

veckotimmar än instruktionen föreskriver.

Sveriges överlärarförbund har föreslagit sådan ändring, att överlärarnas

undervisningsskyldighet kommer att regleras automatiskt och utgöra visst antal

timmar alltefter antalet läraravdelningar och skolor i distriktet.

De sakkunniga föreslå, att varje distriktsöverlärares undervisningsskyldighet

fastställes av skolöverstyrelsen, liksom redan nu sker. Till stöd härför anföra

de sakkunniga.

På grund av föreliggande stora olikheter i överlär aruppdragets art och

omfattning anse de sakkunniga sig icke kunna förorda, att både minimiarvodet

och undervisningsskyldigheten regleras utan prövning av överlärarnas

arbetsförhållanden i det enskilda fallet. De sakkunniga, som förordat, att

minimiarvodena skola fastställas i författning enbart med hänsyn till antalet

läraravdelningar, anse sig därför icke kunna förorda att undervisningsskyldigheten

skulle bestämmas på ett liknande sätt.

Beträffande de normer, som böra gälla för skolöverstyrelsens beslut i fråga

om överlärares undervisningsskyldighet anföra de sakkunniga följande.

Vid sin reglering av distriktsöverlärarnas undervisningsskyldighet bör

skolöverstyrelsen vara bunden av ett intervallsystem, vilket liksom beträffande

minimiarvodena bör vara anknutet till antalet läraravdelningar i

skoldistrikten. Nämnda intervaller böra angivas i den kungörelse, som reglerar

minimiarvodet till distriktsöverlärare m. m. Skolöverstyrelsen bör icke

äga frångå dessa intervaller. Då, som nämnts, stora olikheter kunna föreligga

i det med överläraruppdraget förenade arbetet även i lika stora distrikt,

böra intervallerna vara så stora, att dessa variationer kunna beaktas.

Till följd härav måste timtalen i angränsande intervaller delvis sammanfalla.

Det bör åligga skolöverstyrelsen att fastställa undervisningsskyldigheten

till ett visst antal veckotimmar för varje distriktsöverlärare, vilket timtal

skoldistriktet icke skall äga höja eller sänka. De sakkunniga utgå från, att

intervallsystemet regelmässigt tillämpas så, alt, där ej ovan anförda omständigheter

föranleda jämkning, vid ett lågt antal läraravdelningar inom

en intervall undervisningsskyldigheten fastställes till ett högre timtal inom

intervallen, medan vid ett högre antal avdelningar inom samma intervall

undervisningsskyldigheten fastställes till ett lägre timtal i intervallen. Vidare

förutsätta de sakkunniga, att de lägsta timtalen i varje intervall endast

komma till användning, då särskilda skäl för sänkning av undervisningsskyldigheten

föreligga, samt att skillnaden i distriktsöverlärarnas .arbete

i landsbygds- och stadsdistrikt vederbörligen beaktas.

Skolöverstyrelsens beslut om distriktsöverlärares undervisningsskyldighet

skall gälla tillsvidare, och överstyrelsen bör äga rätt att även utan särskild

framställning, när förhållandena så påkalla, höja eller sänka timtalet. Undervisningsskyldighetens

omfattning bör framdeles ej angivas i överlärarnas

instruktioner.

Vad angår omfattningen av distriktsöverlärarnas undervisningsskyldighet,

föreslå de sakkunniga viss nedsättning av skyldigheten. Enligt de sakkunnigas

uppfattning böra i huvudsak de grunder, som tillämpades vid fastställandet

av överlärarnas undervisningsskyldighet före budgetåret 1940/41, ånyo

Bihang tilt riksdagens protokoll 19M1. 1 samt. Nr 194—195.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 194-

tillämpas, dock med vissa jämkningar. En annan synpunkt bör vara, uttala

de sakkunniga, att i flertalet skoldistrikt överläraren bör ha åtminstone en

dag i veckan ledig för inspektion och för andra uppdrag, som icke lämpligen

kunna fullgöras efter undervisningstidens slut.

De sakkunnigas förslag samt tidigare och nu gällande grunder för överlärarnas

undervisningsskyldighet framgå av följande uppställning.

Antal läraravdelningar

Antal veckotimmar undervisnings- skyldighet enligt

tidigare

bestämmelser

gällande

bestämmelser

de sak- kunniga

högst 9................

25-30

30

26—28

10—19................

20—25

25—30

18-26

20—29 ................

15-20

20—25

12-20

30-39 ................

10—15

15—20

8—16

40—49 ................

1 10—15

6—10

lägst 50................

[ 5-10

\ 5—10

5

Beträffande andra Överlärare än distriktsöverlårare har Sveriges överlärarförbund

föreslagit, att då skoldistrikt ha flera Överlärare, skolöverstyrelsen

endast skulle fastställa dessas sammanlagda undervisningsskyldighet. De sakkunniga

förklara sig icke kunna förorda detta förslag. Enda skillnaden i förhållande

till reglerna för distriktsöverlärarnas undervisningsskyldighet bör

vara, att skolöverstyrelsen här ej bör vara bunden av intervallerna.

Departements
chefen.

Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga örn överlärarnas undervisningsskyldighet

har icke givit mig anledning till erinran.

Tillsättning av kommunal folkskolinspektör och Överlärare.

Enligt gällande bestämmelser utses kommunala folkskolinspektörer och

Överlärare av skoldistrikten inom ramen av ett av skolöverstyrelsen upprättat

förslag, omfattande som regel tre av de sökande.

De sakkunniga ha föreslagit, att samtliga inspektörer och Överlärare skola

utses av skolöverstyrelsen. På skolstyrelserna skulle vid bifall härtill ankomma

att ledigförklara befattningarna och att i samband med insändande

av ansökningshandlingarna avgiva motiverat förslag för den eller dem av de

sökande, som skolstyrelsen ansåge böra i första hand komma i fråga till befattningen.

Tillika ha de sakkunniga föreslagit, att överlärama skola förordnas

för viss tid, förslagsvis sex år.

De sakkunnigas förslag, att överlärarna skola förordnas av skolöverstyrelsen,

har föranlett särskilda uttalanden av ett tiotal remissmyndigheter, av

vilka några tillstyrkt förslaget men flertalet avstyrkt detsamma.

Departements- För egen del är jag icke beredd att nu upptaga förevarande tillsättningschefen.

fråga till avgörande. Ett skäl för att frågan rätteligen bör vila tills vidare

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

35

finner jag ock däri, att denna fråga ingripande berör förhållandet mellan

staten och skoldistrikten, vilket förhållande enligt givet uppdrag skall bliva

föremål för utredning av 1945 års folkskolesakkunniga.

Skolsekreterare.

Enligt de sakkunnigas förut redovisade förslag i fråga om organisationen

av den kommunala skolledningen, till vilket förslag jag givit min anslutning,

skola Överlärare icke anställas i skoldistrikt med mindre än tio läraravdelningar.

Dylika distrikt finnas till ett antal av omkring 1 780 med sammanlagt

omkring 8 000 läraravdelningar, vilket utgör omkring 72 procent avhela

antalet distrikt och 30 procent av hela antalet avdelningar.

I sådana mindre skoldistrikt, där Överlärare icke skola anställas, böra de

administrativa och socialpedagogiska uppgifterna enligt de sakkunnigas uppfattning

lämpligen handhavas av någon lärare. En del av dessa distrikt ha

anställt tillsyningslärare för utförande av nämnda uppgifter. Åtskilliga distrikt

ha dock icke tillsyningslärare, utan uppgifterna handläggas av skolstyrelserna.

De sakkunniga föreslå, att till skoldistrikt ulan Överlärare skall utgå statsbidrag

för arvode till en skolsekreterare. Visst minimiarvode, förslagsvis 40

kronor för läraravdelning och år, bör tillförsäkras skolsekreteraren och statsbidraget

bör utgå med minimiarvodets halva belopp.

De sakkunniga säga sig ha övervägt, huruvida icke samtliga distrikt utan

Överlärare borde vara skyldiga att anlita särskild lärare för de administrativa

och socialpedagogiska uppgifterna eller huruvida icke i varje fall skolöverstyrelsen

eller statens vederbörande folkskolinspektör borde, om skäl

därtill förelåge, kunna meddela föreläggande för visst skoldistrikt att anlita

särskild lärare för nämnda uppgifter. De sakkunniga ville emellertid icke

föreslå tvingande bestämmelser i ämnet. Åtgärder, som underlättade systemets

frivilliga införande borde däremot vidtagas.

Från de sakkunnigas redogörelse för skolsekreterarnas arbetsuppgifter och

ställning må här följande antecknas.

Skolsekreterarnas uppdrag bör endast avse att biträda skolstyrelserna och

dessas ordförande i arbetet. Skolstyrelserna böra såsom hittills ansvara för

arbetets riktiga utförande. Skolstyrelserna skola givetvis äga anlita dessa

lärares biträde även för andra administrativa eller social-pedagogiska uppgifter

än vissa särskilt uppräknade men icke för all fullgöra inspektion av

undervisning. I skolsekreterarnas uppdrag skall icke automatiskt ingå att

föra skolstyrelsens protokoll eller närvara vid styrelsens sammanträden,

önskar skolstyrelse, att skolsekreteraren jämväl skall utföra detta arbete, bör

särskilt avtal härom träffas med denne. Medan skolsekreterare biträda distriktens

centrala ledning med administrativa och social-pedagogiska arbetsuppgifter,

skola tillsyningslärarnas arbetsuppgifter framdeles begränsas

till att avse handläggning av olika uppgifter beträffande en viss skola i distriktet.

Den omständigheten, alt ett skoldistrikt bar skolsekreterare, utesluter

sålunda icke, ali distriktet dessutom kan lia tillsyningslärare eller alt

skolsekreterare, som är lärare i distriktet, nises till tillsyningslärare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

Departements
chefen.

De sakkunniga uttala ock, att intet sakligt skäl synes föreligga mot att

till skolsekreterare anlitas lärare utom det egna distriktet. Härigenom vinnes,

att flera mindre distrikt kunna anlita samma lärare såsom skolsekreterare.

I anledning av de sakkunnigas förslag i fråga om skolsekreterare ha två av

remissmyndighetema, länsstyrelserna i Södermanlands och Västernorrlands

län, uttalat, att systemet med skolsekreterare i de mindre skoldistrikten borde

göras obligatoriskt. Statskontoret har avstyrkt, att de sakkunnigas förslag

beträffande skolsekreterare förverkligas för närvarande.

Jag tillstyrker det föreslagna statsbidraget till arvode åt skolsekreterare.

Vad de sakkunniga i övrigt anfört i fråga om skolsekreterare har icke givit

mig anledning till erinran.

Kostnadsberäkningar.

Under denna rubrik ha de sakkunniga anfört bland annat följande.

För närvarande ha 13 skoldistrikt helt kommunalt avlönade folkskolinspektörer.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle statsbidrag icke utgå för dessa

inspektörers löner liksom icke heller för överlärararvoden i distrikt med

sådana inspektörer.

Till övriga distrikt med minst tio läraravdelningar skulle statsbidrag utgå

med hälften av det för distriktsöverläraren i distriktet gällande minimiarvodet.

Kostnaderna härför beräknas till i runt tal 360 000 kronor, på sätt

framgår av följande uppställning.

Antal avdelningar

Antal

distrikt

Statsbidrag

kronor

Summa

kronor

10—14..............

286

300

85S00

15 19..............

128

450

57 600

20—24..............

88

600

52 800

25—29..............

34

750

25 500

30 39..............

63

900

56 700

40—49..............

23

1050

24150

50 59..............

19

1200

22 800

60-74..............

16

1350

21600

75 ..............

8

1500

12000

Summa

665

358950

Vid ledighet å nämnda 665 överlärarbefattningar skola enligt de sakkunnigas

förslag vikarier förordnas, dock icke vid ledighet av högst några få

dagar och som regel icke vid överlärares semester i distrikt med mindre än

20 avdelningar. Vikarierna skulle erhålla arvoden motsvarande minst tre

fjärdedelar av överläramas minimiarvoden, och statsbidrag skulle utgå med

hälften av vikariearvodet. Statens kostnader för dessa vikarier minskat med

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 194.

37

besparingarna å överlärararvodena vid vakanser och tjänstledigheter torde

kunna uppskattas till 25 000 kronor.

För närvarande ha ett 70-tal distrikt med mindre än tio avdelningar Överlärare,

vilka övergångsvis skulle kvarstå. För dem utgå statsbidrag enligt av

Kungl. Maj:t redan fastställda belopp med sammanlagt i runt tal 10 000 kronor.

De skola icke ha lägre arvode än minimiarvodet till skolsekreterare i

lika stora distrikt. En höjning av arvodet och statsbidraget måste ske i vissa

fall, vilket dock icke torde avsevärt höja kostnaderna. Dessa torde kunna

uppskattas till 10 000 kronor.

För skolsekreterare i skoldistrikt med mindre än tio läraravdelningar skulle

statsbidrag utgå med 20 kronor för läraravdelning och år. Antalet dylika

distrikt uppgår till omkring 1 780 med sammanlagt i runt tal 8 000 avdelningar.

Utgår man från att skolsekreterare med tiden anställas i distrikt omfattande

ungefär 3 000 avdelningar, skulle kostnaden uppgå till (3 000 X 20

=) 60 000 kronor.

Sedan reformen slutligen genomförts och överlärarinstitutionen i distrikt

med mindre än tio avdelningar avvecklats, torde statsverkets sammanlagda

kostnader för arvoden till Överlärare och skolsekreterare alltså kunna uppskattas

till omkring (360 000 + 25 000 + 60 000 =) 4-45 000 kronor.

Statsbidrag för Överlärare hade vid slutet av budgetåret 1943/44 beviljats

till ett sammanlagt belopp av i runt tal 180 000 kronor. Ökningen för varje

budgetår har hittills utgjort 6 000 å 7 000 kronor. Då överlärarinstitutionen

alltjämt är under utveckling, torde — oavsett om de sakkunnigas förslag bifalles

— kostnaderna alltjämt komma att stegras, ökningen torde lågt räknat

kunna uppskattas till 35 000 kronor under de närmaste åren. De sakkunnigas

förslag torde därför kunna antagas för närvarande medföra en kostnadsökning

för statsverket av i runt tal (445 000 — 180 000 — 35 000 =) 230 000

kronor.

Därtill komma statsverkets kostnader för höjda pensioner till Överlärare.

Dessa kunna dock knappast uppskattas till något visst belopp för år, men

torde bliva relativt obetydliga.

Vidare bör observeras, att staten svarar för kostnaderna för lärare, som

undervisa de veckotimmar, varmed överlärarens undervisningsskyldighet nedsatts.

Detta gäller vare sig statsbidrag utgår för överlärararvodet eller icke.

Kostnaderna för nämnda lärare äro svåra att beräkna. De nuvarande kostnaderna

torde dock approximativt kunna uppskattas till 450 000 kronor. Genom

de sakkunnigas förslag örn inrättande av ytterligare överlärarbefattningar,

företrädesvis i mindre distrikt, och viss minskning av överläramas undervisningsskyldighet

inträder en kostnadsökning, sorn torde röra sig örn omkring

340 000 kronor. Tillhopa skulle sålunda dessa kostnader uppgå till

omkring 790 000 kronor.

Den totala kostnadsökningen vid genomförande av de sakkunnigas förslag

skulle alltså kunna beräknas bliva (230 000 + 340 000=) 570 000 kronor.

Under de närmaste åren efter reformens ikraftträdande — av mig föreslaget

till den 1 juli 1946 — kommer emellertid kostnadsökningen både för

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

arvoden och i anledning av minskad undervisningsskyldighet för överlärarna

enligt de sakkunnigas uppfattning att bliva avsevärt lägre. Då rekvisitionerna

av statsbidrag ske i efterskott, torde någon ökning icke ske för budgetåret

1946/47 utöver den, som kan inträffa enligt gällande statsbidragsbestämmelser.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl Majit att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat

a) meddela* föreskrifter örn utvidgning av den kommunala

skolledarorganisationen,

b) meddela föreskrifter örn avlöningsförmåner till distriktsöverlärare,

vikarier för sådana Överlärare och skolsekreterare,

c) meddela föreskrifter om överlärarnas undervisningsskyldighet,

d) meddela föreskrifter örn statsbidrag till arvoden åt

distriktsöverlärare, vikarier för sådana Överlärare och skolsekreterare,

samt

e) meddela i anslutning till under a)—d) avsedda föreskrifter

erforderliga övergångsbestämmelser;

dels ock godkänna härvid fogat förslag till kungörelse om

ändrad lydelse av 19 § folkskolans avlöningsreglemente den

30 juni 1942 (nr 619).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Westerlind.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

39

Bilaga.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts kungörelse angående arvode m. m. åt folkskolans

distriktsöverlärare och skolsekreterare samt statsbidrag till

sådant arvode.

1 §•

Denna kungörelse äger tillämpning å distriktsöverlärare och skolsekreterare.

2 §•

/ mom. Utöver avlöning såsom lärare skall distriktsöverlärare uppbära

överlärararvode med lägst följande belopp.

Antal

läraravdelningar i

skoldistriktet

Årligt arvode

kronor

högst 14 .................................. 600

15—19 .................................. 900

20—24 .................................. 1 200

25—29 .................................. 1 500

30—39 .................................. 1800

40—49 .................................. 2 100

50—59 .................................. 2 400

60—74 .................................. 2 700

lägst 75 .................................. 3 000

Arvodets lägsta belopp bestämmes med hänsyn till medeltalet läraravdelningar

vid ingången av höstterminen under tre år närmast före överlärarförordnandets

början. Härvid skall hänsyn ej tagas till brutna tal. Nämnda

belopp skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutar, gälla under hela den

tid, för vilken förordnandet meddelats. Skoldistriktet är oförhindrat att när

som helst under samma tid tillerkänna överläraren ett högre arvode.

2 mom. Har distriktsöverlärare att vidkännas A- eller B-avdrag å sin lön

såsom lärare, skall han jämväl vidkännas avdrag å överlärararvodet med en

fjärdedel respektive hälften av det belopp, varmed arvodet enligt 1 mom.

lägst skall utgå. Vid C-avdrag å lärarlönen skall avdrag å överlärararvodet

ske med hela nämnda belopp.

Har skoldistrikt tillerkänt distriktsöverlärare högre arvode än det, som

enligt 1 mom. lägst skall utgå, äger distriktet bestämma, örn och i vad mån

vid tjänstledighet avdrag skall ske å det överskjutande beloppet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Mctj:ts proposition nr 194.

3 mom. Där det åligger skoldistrikt att anställa vikarie å distriktsöverlärarbefattning,

skall vikarie för den tid, som han uppehåller befattningen,

uppbära arvode med minst tre fjärdedelar av det för befattningen gällande

lägsta arvodet.

3 §.

Skolöverstyrelsen skall fastställa distriktsöverlärares undervisningsskyldighet

till ett bestämt antal veckotimmar inom de gränser, som framgå av

följande uppställning.

Antal

läraravdelningar i

skoldistriktet

högst 9

10—19 .

20—29 .

30—39 .

40—49 .

lägst 50

Antal

veckotimmar undervisningsskyldighet
.

. . . 26—28

____ 18—26

____ 12—20

____ 8—16

. . . . 6—10

5

Undervisar överläraren i hjälpklass, må överstyrelsen reducera timtalet

i samma förhållande, som gäller för övriga hjälpklasslärare, dock till lägst

5 veckotimmar. Härvid må de i uppställningen angivna intervallerna underskridas.

Skoldistriktet äger icke föreskriva, att överläraren skall undervisa flera

eller färre veckotimmar än sålunda fastställts.

4 §.

1 mom. Distriktsöverlärare äger i stället för ferier årligen åtnjuta semester

under 45 dagar.

Semester beräknas för kalenderår och beviljas av skolstyrelsen å tid, som

styrelsen prövar lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång. Semester

må dock endast beviljas under tid, då överläraren icke har att fullgöra undervisning.

2 mom. Därest distriktsöverlärare tillträder eller skall frånträda sin befattning

vid annan tidpunkt än vid utgången av kalenderår, beräknas hans semester

i förhållande till den del av året, under vilken befattningen innehaves.

Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre

dagantal.

3 mom. Såvitt ej skolöverstyrelsen finner skäl annat medgiva, må distriktsöverlärare,

vilken vid kalenderårs ingång sedan mer än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 16 § punkterna 6—10

folkskolans avlöningsreglemente, icke komma i åtnjutande av semester för

det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller

annan tjänst i det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet eller

bestritt statlig tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 194.

5 §■

1 mom. Vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller tvångsvis anordnad

läkarundersökning, varom förmäles i 16 § punkterna 6 och 7 folkskolans

avlöningsreglemente, skall distriktsöverlärare äga uppbära oavkortad lön under

högst tio dagar av ett och samma kalenderår. För tid därutöver skall

han vidkännas A-avdrag; vid tjänstledighet på grund av tvångsvis anordnad

läkarundersökning dock endast i den mån ej annat särskilt stadgas.

2 mom. Såvitt ej skolöverstyrelsen finner skäl annat medgiva, må distriktsöverlärare,

som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader

åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 16 § punkterna 6—8 folkskolans

avlöningsreglemente sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året

icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt

minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan tjänst i det statsunderstödda

kommunala undervisningsväsendet eller bestritt statlig tjänst eller fullgjort

uppdrag för statens räkning.

6 §•

Till skolsekreterare skall utgå arvode med lägst 40 kronor för läraravdelning

och år.

7 §•

För arvode till distriktsöverlärare och vikarie å sådan befattning, som

det åligger skoldistrikt att anställa, samt till skolsekreterare utgår statsbidrag

under förutsättning, att de i denna kungörelse och i folkskolestadgan

beträffande Överlärare och skolsekreterare meddelade föreskrifterna iakttagits.

Statsbidraget skall utgöra hälften av det lägsta belopp, som skoldistriktet

enligt kungörelsen har att utgiva i arvode.

Statsbidraget rekvireras enligt av skolöverstyrelsen meddelade anvisningar

i samband med rekvisition av statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkoch

småskolor inom distriktet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945, från och med vilken dag

kungörelsen den 12 juni 1936 (nr 307) angående statsbidrag till arvoden åt

Överlärare vid folk- och småskolor upphör att gälla.

Övergångsbestämmelser.

1. Har skoldistrikt den 1 juli 1945 Överlärare såsom ledare av distriktets

skolor och uppgår antalet avdelningar i distriktet vid början av höstterminen

1945 till minst tio, skall överlärararvodets lägsta belopp bestämmas med

hänsyn till medeltalet läraravdelningar vid ingången av höstterminen under

åren 1942—1944. Härvid skall hänsyn ej tagas till brutna tal.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majlis proposition nr 194.

2. Har distriktsöverlärare fastare anställning på grund av övergångsstadgande

till § 8 b mom. 1 folkskolestadgan, skall storleken av det belopp,

varmed överlärararvodet lägst må utgå, omprövas vart sjätte år, räknat från

den 1 juli 1945, såsom om överläraren då erhållit nytt förordnande.

3. Har skoldistrikt vid början av höstterminen 1945 mindre än tio läråravdelningar

men likväl Överlärare på grund av övergångsstadgande c till

§ 8 a folkskolestadgan, må arvodet till honom icke understiga 40 kronor för

läraravdelning och år. Statsbidrag skall utgå med av Kungl. Majit tidigare

fastställt belopp, dock lägst med 20 kronor för läraravdelning och år.

4. Vad i denna kungörelse stadgas örn distriktsöverlärare skall även gälla

för kommunal folkskolinspektör, vilken befattning är förenad med folkskollärartjänst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m. s. 8 i texten
  2. SU 1946:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m. jämte i ärendet s. 1 i texten