Angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m
1946-03-01 · 42 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 39 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:194, Angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
1
Är 194.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående reglering av anställnings-
och avlöningsförhållandena för folkskolans
Överlärare m. m.; given Stockholms slott den 1 mars
1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels godkänna härvid fogat förslag till kungörelse om ändrad lydelse av
19 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619),
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Milan;/till riksdagens protokoll 194(1. 1 sami. Nr 194—195.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
Förslag
kungörelse om ändrad lydelse
mente den 30
av 19 § folkskolans avlöningsreglejuni
1942 (nr 619).
Härigenom förordnas, att 19 § folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni
1942 skall erhålla följande ändrade lydelse.
19 §.
Där ej annat följer av vad i 10 § 1 inom., 17 och 18 §§ eller eljest särskilt
stadgas, skall lärare under ferier åtnjuta oavkortad avlöning.
I den utsträckning Kungl. Majit bestämmer, skall lärare, som tillika är
Överlärare, åtnjuta semester i stället för ferier ävensom oavkortad lön under
tjänstledighet på grund av sjukdom eller tvångsvis anordnad läkarundersökning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1946.
Kungl. Majus proposition nr 194.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars
1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet fråga örn reglering
av anställnings- och avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m.
Föredragande departementschefen anför därvid följande.
Inledning.
Kommunala skolledare vid folkskolan äro kommunala folkskolinspektörer
och Överlärare. Den principiella skillnaden mellan dessa slag av befattningshavare
är, att Överlärare alltid tillika skall inneha tolkskollärartjänst medan
kommunal folkskolinspektör ej innehar sådan tjänst. (Från denna huvudregel
finnes ett undantag. Med stöd av övergångsstadgande till 8 § folkskolestadgan
äro vissa kommunala folkskolinspektörer — höstterminen 1942 var
deras antal 12 tillika anställda som folkskollärare. De kunna jämställas
med Överlärare.)
Skolstyrelse äger ock — vare sig i skoldistriktet finnes annan kommunal
skolledare eller ej — utse särskild tillsyningslärare. Denne skall såsom biträde
åt den kommunala inspektören eller överläraren idöva tillsynen över
den dagliga ordningen vid särskilt skolhus eller särskild skola, där två eller
liera lärare tjänstgöra, ävensom fullgöra andra i skoldistriktets reglemente
närmare angivna uppgifter i fråga örn skolarbetets yttre anordning. Tillsyningslärare
må även utses för nyssnämnda uppgifter beträffande skolorna
i sådana skoldistrikt, där antalet lärare är så litet, att Överlärare icke er1
ordras. Däremot äger tillsyningslärare — till skillnad från kommunal folkskolinspektör
och Överlärare — icke någon pedagogisk inspektionsskyldighet.
Skoldistrikten lia sedan lang tid tillbaka med stöd av bestämmelser i folkskolestadgan
kunnat anställa kommunala skolledare. Kommunala folkskolinspektörers
och överlärares skyldigheter skulle angivas i särskilda instruktioner,
som för att bliva gällande skulle fastställas av skolöverstyrelsen, överstyrelsen
skulle vidare granska ansökningshandlingarna vid tillsättande av
sådan befattning. Endast den, som överstyrelsen förklarat lämplig, kunde
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
skolstyrelsen förordna till inspektör eller Överlärare. Tillsättning skulle ske
efter kungörande utom i de fall, då befattningen enligt skoldistriktets reglemente
var bunden vid ordinarie lärartjänst inom distriktet.
Vid ett flertal tillfällen under 1920-talet och början av 1930-talet gjorde
skolöverstyrelsen framställning örn statsbidrag till avlöning åt Överlärare
vid folkskolor. Dessa framställningar föranledde dock ej någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.
Frågan örn åtgärder för utveckling av överlärarinstitutionen upptogs enligt
givna direktiv till behandling av 1934 års folkskolesakkunniga i deras den
27 november 1934 avgivna betänkande (SOU 1934: 47). De sakkunnigas förslag,
som avsåg såväl vissa ändringar i fråga om bl. a. tillsättningsförfarandet
som ock införande av ett statligt bidrag till bestridande av kostnaderna för
de lokala skolledarnas avlönande, framlades med obetydliga ändringar av
Kungl. Maj:t för 1935 års riksdag (propositionen nr 174). Riksdagen biföll
propositionen med en ändring i fråga örn tillsättningsföriarandet (riksdagens
skrivelse nr 359). Vad sålunda beslutits intogs i två av Kungl. Majit den 12
juni 1936 utfärdade kungörelser, dels nr 305 örn vissa ändringar i folkskolestadgan,
dels ock nr 307 angående statsbidrag till arvoden åt Överlärare vid
folk- och småskolor. De nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 juli
1936, äga alltjämt tillämpning.
I skrivelse den 4 januari 1938 gjorde Sveriges överlärarförbund framställning
örn ändrade bestämmelser i fråga örn överlärarnas tillsättning samt löne-
och pensionsförhållanden. Sedan skolöverstyrelsen yttrat sig över denna
framställning, anmäldes den för 1939 års riksdag (propositionen nr 252, s.
63), varvid föredragande departementschefen anförde, att det ur olika synpunkter
vore önskvärt, att överlärarinstitutionen fastare inordnades i skoladministrationen.
Frågan syntes emellertid böra närmare utredas, varför åtgärder
i anledning av framställningen för det dåvarande icke påkallades.
Riksdagen (skrivelse nr 370 s. 7) förklarade, att riksdagen icke ville motsätta
sig. att nämnda fråga bleve föremål för en förutsättningslös utredning.
Den 15 juni 1939 anbefallde Kungl. Majit skolöverstyrelsen att verkställa
utredning och framlägga förslag rörande överlärarinstitutionens fastare inordnande
i skoladministrationen. I yttrande den 11 januari 1941 anförde
överstyrelsen, att då uppdraget måste utmynna i förslag, vilkas realiserande
för statsverket skulle medföra kostnadsökningar, syntes det överstyrelsen
med hänsyn till det statsfinansiella läget lämpligt, att med utredningen tills
vidare finge anstå, överstyrelsen hemställde tillika örn befrielse från uppdraget
att för det dåvarande verkställa den anbefallda utredningen. Den 28
juni 1941 befriade Kungl. Majit skolöverstyrelsen från uppdraget, som i
stället överlämnades till 1941 års lärarlönesakkunniga.
Lärarlönesakkunniga ha den 30 november 1944 avgivit betänkande med
förslag till reglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för folkskolans
Överlärare m. m. (SOU 1944: 64). Vid betänkandet finnes fogat särskilt
yttrande av representanter för Sveriges överlärarförbund, med vilka de sakkunniga
haft överläggningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
5
över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande
av statens folkskolinspektörer och folkskolans lärarorganisationer, av
domkapitlen i samtliga stift och länsstyrelserna i samtliga län, av statskontoret,
allmänna lönenämnden och riksräkenskapsverket samt av svenska
stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och städernas folkskolinspektörsförbund.
Särskilda skrifter i ärendet lia ock ingivits av Sveriges
överlärarförbund och av centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och
kantorsförening. Sedan överlärarna John Bohlin, Hildur Nygren och Gust.
Engström i en den 15 juni 1945 dagtecknad skrift hemställt om hänskjutande
till fortsatt utredning av 1945 års folkskolesakkunniga av frågan om tjänstgörings-
och avlöningsförhållandena för Överlärare i städer med kommunal
folkskolinspektör, ha 1941 års lärarlönesakkunniga den 30 juni 1945 avgivit
infordrat utlåtande över denna framställning.
I betänkande har ock dels redovisats en skrivelse av den 28 januari 1941,
vari Sveriges överiärarförbund gjort viss framställning i fråga örn överlärarnas
undervisningsskyldighet, dels ock lämnats en redogörelse för vissa av
de sakkunniga införskaffade yttranden från statens folkskolinspektörer beträffande
överlärarfrågan.
Gällande bestämmelser örn kommunala skolledares anställningsoch
avlöningsförhållanden.
Föreskrifter angående kommunala folkskolinspektörer, Överlärare och tillsyningslärare
äro införda i folkskolestadgan, väsentligen under §§ 8, 19 och
21. Bestämmelser i fråga örn statsbidrag till överlärararvoden återfinnas i
den förut omförmälda kungörelsen den 12 juni 1936, nr 307. Dessa föreskrifter
och bestämmelser innebära i huvudsak följande.
Anställning.
Där skolväsendets omfattning eller förhållandena i övrigt inom skoldistrikt
göra det behövligt, att åt särskild person uppdrages att närmast under skolstyrelsen
utöva ledningen och tillsynen över distriktets skolor eller vissa av
dem, har skolstyrelsen att för sådant ändamål, så snart kyrkostämman (kommunal-
eller stadsfullmäktige) därtill beviljat medel, för viss tid antaga
folkskolinspektör eller, i det fall att skolledaren tillika skall inneha folkskollärartjänst,
Överlärare. Ytterligare erforderligt antal Överlärare må av skolstyrelsen
utses, i den mån medel därtill beviljats. (Folkskolestadgan § 8 mom.
3 st. 1.)
Folkskolinspektör och Överlärare, som inom distrikt uppehållit sådant förordnande
under minst tre år, må kunna beredas en fastare anställning, därest
bestämmelse härom införts i distriktets reglemente. (§ 8 mom. 3 st. 3.)
Då fråga är örn förordnande av ny kommunal folkskolinspektör, skall ledigheten,
så snart ske kan, genom skolstyrelsens försorg minst en gång kungöras
i Post- och Inrikes Tidningar. Lönevillkor och andra bestämmelser,
sorn gälla för befattningen, skola därvid meddelas. Ansökningstiden är trettio
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
dagar. Om endast en eller två sökande anmält sig, må skolstyrelsen kunna
ånyo ledigförklara befattningen. (§ 8 mom. 4.)
Vid förordnande av ny Överlärare skall ledigheten likaledes kungöras i
Post- och Inrikes Tidningar, varvid samtidigt skall ledigförklaras den ordinarie
folkskollärartjänst, med vilken överlärarbefattningen skall förenas. Ansökningstiden
är trettio dagar. Efter skolöverstyrelsens medgivande kan Överlärare
i vissa fall även anställas såsom extra ordinarie folkskollärare. (§ 8
mom. 5 st. 3.)
Efter ansökan av skoldistrikt må skolöverstyrelsen, därest skäl därtill prövas
föreligga, kunna bestämma, att vid förordnande av Överlärare någon av
de vid distriktets skolor anställda ordinarie lärarna därtill skall utses. De
som önska komma i fråga, skola därvid beredas tillfälle att inkomma med
nödiga handlingar. (§ 8 mom. 5 st. 2.)
I samtliga nu nämnda fall skall skolstyrelsen med eget yttrande översända
ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen, som på förslag uppför
högst tre sökande i den ordning, de böra komma i åtanke. Finner skolöverstyrelsen,
att ingen av de sökande är lämplig för ledigförklarad inspektörsbefattning,
skall denna ånyo kungöras ledig. Skolstyrelsen skall därefter utse
någon av de av skolöverstyrelsen föreslagna till innehavare av befattningen
i fråga. (§ 8 mom. 4, § 19 mom. 7, § 21 mom. 2.)
Detta förfarande avviker från det, som eljest tillämpas, då ordinarie folkskollärare
tillsättes. I sistnämnda fall upprättas förslaget av skolstyrelsen
under medverkan — utom i stad befriad från statlig inspektion —- av statens
folkskolinspektör och eventuellt domkapitlet. I skoldistrikt, där lagen om
skolstyrelse i vissa kommuner icke gäller, väljes ordinarie lärare av kyrkostämman.
Besvär över förordnande av kommunal folkskolinspektör eller Överlärare
anföras hos domkapitlet, vars beslut må kunna överklagas hos Kungl. Maj:t.
(§ 8 mom. 6.)
Fråga örn förlängt förordnande för inspektör eller Överlärare prövas av
skolstyrelsen.
Det tillkommer skolstyrelsen att förordna vikarie vid ledighet å inspektörseller
överlärarbefattning. (§ 8 mom. 6.)
Kommunala tolkskolinspektörers oell överlärares skyldigheter.
De skyldigheter, som åvila kommunal folkskolinspektör och Överlärare,
angivas dels i folkskolestadgan och dels i särskilda av skolstyrelserna fastställda
instruktioner, vilka för att bliva gällande skola fastställas av skolöverstyrelsen,
efter det att vederbörande domkapitel lämnats tillfälle yttra sig.
(§ 8 mom. 3 st. 2.) Instruktionerna ha till stora delar samma sakliga innehåll.
I folkskolestadgan angives örn inspektörs och överlärares åliggande följande.
Är inspektör eller Överlärare anställd såsom ledare för distriktets skolor,
skall han vara tillstädes vid skolstyrelsens sammanträden och därvid äga
att deltaga i överläggningarna men ej i besluten, med rätt för honom att få
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 194. <
sin uttalade mening antecknad i protokollet. Även annan Överlärare äger på
angivet sätt deltaga i skolstyrelsens sammanträden, såvida bestämmelser därom
intagits i skolans reglemente samt i för honom gällande instruktion. (§ 8
mom. 7.)
Inspektör eller Överlärare, som är ledare för distriktets skolväsen, skall
vid skolstyrelsens behandling av fråga örn upprättande av förslag till tillsättning
av lärartjänst deltaga i överläggningarna men ej i besluten. (§ 19
mom. 11.)
Inspektör eller Överlärare skall föredraga ärenden angående tjänstgöringsbetyg
och föreslå betyg samt vara sekreterare i betygsnämnden, där sådan
inrättats. (§ 8 mom. 2.)
Inspektör äger sammankalla lärama till överläggningar rörande undervisning,
ordning och tukt. Överlärare må kunna hålla dylika sammankomster
efter skolstyrelsens uppdrag. (§ 8 mom. 11.)
Inspektör skall i vissa fall taga befattning med upprättande av arbetsordning
för skolorna i distriktet. (§ 14 mom. 2.)
Inspektör eller Överlärare äger i enlighet med fastställd instruktion lämna
distriktets lärare föreskrifter med avseende på undervisning, ordning och
tukt inom skolan. (§ 29 mom. 7.)
Förteckningen över skolpliktiga barn bör förvaras hos skolrådets ordförande
eller inspektören. (§ 39 mom. 1.)
Skolstyrelsens ordförande eller inspektör eller Överlärare bestämmer när
nyinflyttat skolpliktigt barn skall inställa sig till skolgång. (§ 40 mom. 3.)
Inspektör och Överlärare skola med avseende å tillsynen över barnens
skolgång lämna det biträde, som i för dem utfärdade instruktioner föreskrivas.
(§ 44 mom. 6.)
Prästerskapet äger framställa vissa anmärkningar rörande undervisningen
till skolstyrelsens ordförande eller distriktets folkskolinspektör. (§ 63.)
Överlärare skall avlämna vissa statistiska uppgifter till skolstyrelsens ordförande.
(§ 66 mom. 1.)
Avlöningsförhållanden.
För närvarande finnas inga bestämmelser, som reglera de kommunala skolledarnas
avlöningsförhållanden. Kommunala folkskolinspektörer, som icke
tillika äro anställda såsom folkskollärare, åtnjuta de avlöningsförmåner, vederbörande
kommunala myndigheter tillerkänna dem. överlärarna äro berättigade
till avlöning såsom folkskollärare. Därutöver åtnjuta de utan undantag
särskilda överlärararvoden. Dessa fastställas av de kommunala myndigheterna.
Då intet är bestämt i författningsväg örn arvodenas storlek, har
följden blivit, att mycket stora variationer råda i fråga om arvodesbeloppen.
Tillsyningslärare åtnjuta regelmässigt särskilt arvode utöver läraravlöningen.
Statsbidrag.
Statsbidrag (kungörelsen 1936:307) utgår endast för överliirare. Kommunal
folkskolinspektör, som tillika är anställd såsom folkskollärare, anses
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
härvid såsom Överlärare. Ett och samma skoldistrikt kan icke erhålla bidrag
för mer än en överlärarbefattning, där ej Kungl. Maj:t finner skäl
medgiva undantag. Statsbidraget utgår med högst hälften av den på redovisningsåret
belöpande arvodeskostnaden, dock med högst ettusen kronor.
Fråga om statsbidrag prövas av Kungl. Majit. Vid ansökan örn sådant
bidrag skall skoldistriktet bland annat uppgiva överlärarens arvodesförmåner,
det antal undervisningstimmar överläraren har att bestrida, och det
sätt, varpå återstoden av den med lärartjänsten förbundna undervisningsskyldigheten
fullgöres.
Har Kungl. Majit medgivit, att statsbidrag må utgå, äger skoldistriktet
efter rekvisition åtnjuta sådant bidrag enligt de grunder, som angivits i
Kungl. Majits beslut. Där ej Kungl. Majit för särskilda fall annorlunda bestämmer,
utgår bidraget jämväl för vikarie, därest denne ensam eller tillsammans
med den tjänstledige överläraren uppbär arvode med lägst det belopp,
som eljest för samma tid skulle hava tillkommit i tjänst varande innehavare
av befattningen.
Undervisningsskyldighet.
Enligt uppdrag av Kungl. Majit har skolöverstyrelsen i juni 1940 beslutat
att från och med läsåret 1940/41 tillsvidare öka undervisningsskyldigheten
för ett antal Överlärare. Samtidigt tillämpas restriktivare grunder för statsbidrag
till överlärararvoden. De nu tillämpade grunderna framgå av följande
tabell.
J Läraravdelningarnas
antal
Undervisnings- skyldighet per vecka
Statsbidrag
under 10............
full tjänstgöring
100
10—14............
1
1 200
15—19............
[■ 25-30
1 300
20-24............
\
| 400
25—29............
> 20-25
1 500
30-39............
15—20
600
40-49............
10—15
800
över 50 ............
5—10
800-1000
Då särskilda skäl kunna anföras, medgivas smärre avvikelser.
Den nuvarande kommunala skolledarorganisationen.
De sakkunniga ha i betänkandet lämnat följande uppgifter om den nuvarande
kommunala skolledarorganisationen. Uppgifterna hänföra sig till förhållandena
höstterminen 1942 och grunda sig i huvudsak på upplysningar,
som infordrats från statens folkskolinspektörer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
9
Kommunala folkskolinspektörer, vilka icke tillika äro folkskollärare, finnas
enligt de sakkunnigas uppgifter till ett antal av 15 i 13 skoldistrikt, samtliga
städer. Stockholm har nämligen tre inspektörer. För deras avlöning erhålla
skoldistrikten icke något statsbidrag liksom icke heller för arvoden till
de Överlärare, som dessutom äro anställda i samma distrikt. Skolledarorganisationen
i dessa städer framgår av följande uppställning.
Skoldistrikt
Lärar-
avdel-
ningar
Inspek-
törer
Över-
lärare
Skoldistrikt
Lärar-
avdel-
ningar
■Inspek-
törer
Över-
lärare
Borås..............
131
1
4
Lund ..............
60
1
2
Gävle..............
115
1
3
Malmö..............
377
1
9
Göteborg ..........
754
1
11
Norrköping ........
196
1
6
Halmstad ..........
83
1
4
Stockholm..........
1110
3
21
Hälsingborg ........
193
1
5
Västerås............
96
1
—
Jönköping..........
108
1
4
örebro ............
98
1
4
Karlskrona ........
75
1
—
Summa
3896
15
73
Vissa kommunala folkskolinspektörer äro, som förut nämnts, med stöd av
övergångsstadgande till 8 § folkskolestadgan tillika anställda som folkskollärare.
De kunna jämställas med Överlärare. Sålunda äro de skyldiga meddela
undervisning visst antal veckotimmar, och skoldistrikten kunna få statsbidrag
för dem efter samma grunder som för Överlärare. Däremot utgår icke
statsbidrag för arvoden till mer än en Överlärare i samma distrikt, där ej
Kungl. Majit annorlunda förordnar. 12 städer ha inspektörer av ifrågavarande
slag. Ett distrikt, Linköping, har fyra Överlärare men icke någon inspektör.
Skolledarorganisationen i nämnda städer framgår av följande uppställning.
Skoldistrikt
Lärar-
avdel-
ningar
Inspek-
törer
Över-
lärare
Skoldistrikt
Lärar-
avdel-
ningar
Inspek-
törer
Över-
lärare
Eskilstuna..........
102
1
_
Solna ..............
67
1
—
Karlstad............
75
1
2
Södertälje ..........
45
1
—
Kristianstad........
71
1
—
Trelleborg..........
46
1
—
Kristinehamn ......
38
1
—
Trollhättan ........
49
1
—
Landskrona ........
59
1
—
Uppsala............
70
1
—
Linköping..........
99
—
4
Ystad..............
30
1
—
Luleå ..............
47
1
—
Summa
798
12
0
Överlärare i slöjd eller vid fortsättningsskolan lia icke medräknats i ovanstående
uppställningar.
övriga distrikt lia endast en Överlärare anställd utom ett skoldistrikt, som
har 2 överlärarbefallningar. I en del distrikt finnes utom överläraren även
en eller flera tillsyningslärare.
I följande uppställning angives antalet skoldistrikt med och utan Överlärare
eller inspektörer.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
Antal avdelningar
Antal skoldistrikt
med inspek- tör avlönad
helt av
kommunen
med Överlärare
eller inspektör,
tillika folk- skollärare
utan Över- lärare eller
inspektör
Summa
högst 9................
_
73
1710
1783
10-14 ................
—
88
198
286
15-19 ................
—
53
75
128
20-24 ................
—
62
26
88
25—29 ................
—
21
13
34
30—39 ................
—
50
13
03
40—49 ................
—
21
2
23
50—59 ................
—
18
1
19
60-74 ................
1
16
—
17
lägst 75 ..............
12
8
—
20
Summa
13
410
2038
2 461
I vissa distrikt är frågan om inrättande av överlärarbefattning under
prövning.
Slutsumman 2 461 distrikt, som avser antalet den 1 januari 1942, har legat
till grund för beräkningen av antalet distrikt med mindre än 10 avdelningar,
som icke ha Överlärare.
Storleken av arvodena till de Överlärare, som redovisats i sist intagna
uppställning, framgår av följande tabell. I arvodena lia inräknats höstterminen
1942 utgående dyrtidstillägg o. d.
Arvode till Över- lärare eller in- spektör som till- lika är folk- skollärare
Antal skoldistrikt
med följande antal läraravdelningar
högst
9
10-14
15-19
20-24
25-29
30-39
40-49
50-59
60-74
lägst
75
S:a
lägst 3 000....
_
_
_
_
1
3
3
3
5
1
16
2 700-2 999....
—
—
2
1
—
1
1
1
i
—
7
2 400—2 699....
—
—
1
—
—
2
1
—
i
1
6
2100-2 399....
—
—
1
1
—
2
—
—
—
2
6
1800-2 099....
—
—
1
3
3
8
7
5
3
3
33
1500—1 799....
—
1
2
8
4
13
3
2
2
1
36
1200—1 499....
1
4
3
12
8
9
4
4
4
—
49
900-1 199....
1
12
13
16
3
10
2
3
—
—
60
600— 899....
13
24
21
14
2
2
—
—
—
—
76
400— 599....
12
35
7
7
—
—
—
—
—
—
61 j
200— 399....
43
12
2
—
—
—
—
—
—
—
57 |
under 200____
3
3
Summa
73
88
53
62
21
50
21
18
16
8
410 |
De i tabellen infogade linjerna angiva de sakkunnigas i det följande framlagda
förslag till minimiarvoden.
Kunut. Maj.ts proposition nr 194.
11
Sedan höstterminen 1942 lia arvodena i en del distrikt höjts, vanligen i
form av dyrtidstillägg o. d.
Utöver arvode såsom Överlärare utgår i vissa distrikt särskilt arvode till
överläraren för arbete med fortsättningsskolan, såsom sekreterare i skolstyrelsen
eller såsom skolkassör eller ersättning med fastställda belopp för
år för resor, porto, skrivhjälp o. d. I en del fall lia överlärama fri bostadstelefon
eller tjänstebostad utökad med ett rum.
Sveriges överlärarförbund har på begäran lämnat de sakkunniga vissa
upplysningar. Av dessa framgår bland annat, att dyrtidstillägg utgår å överlärararvodet
i 48 distrikt och efter följande grunder:
i 19 distrikt såsom å lärarlönen,
» 1 » » » » å kommunens andel av arvodet,
» 6 » » för oreglerade verk,
»11 » efter det s. k. ramavtalet,
»2 » fasta belopp å 200 respektive 400 kronor, och
»9 » visst procenttal (från 10 till 41 procent).
Summa 48 distrikt
I 15 distrikt ha överlärarna tillförsäkrats pension å överlärararvodet och
i 41 distrikt semester, som i flertalet distrikt utgör omkring 1 månad. I 18
distrikt har dessutom anvisats särskilt arvode för semestervikarien.
Den undervisningsskyldighet, som åvilar de i sist intagna tabell redovisade
Överlärare och inspektörer framgår av följande uppställning:
Antal avdelningar i
skoldistrikt
Antal Överlärare med undervisningsskyldighet
följande antal veckotimmar
25—30
20-25
15—20
10-15
5—10
Summa
| högst 9 ................
71
2
73
. 10—14 ................
78
10
—
—
: —
88
1 15—19 ................
35
18
—
—
—
53
i 20-24 ................
11
47
4
—
—
62
25—29 ................
—
11
10
—
—
21
00-39 ................
—
2
33
12
3
50
40-49 ................
_
—
—
7
14
21
i 50—59 ................
—
—
—
3
15
18
60-74 ................
—
—
—
16
16
1 lägst 75 ................
—
—
—
—
8
8
Summa
195
90
47
22
5G
410
Av de sakkunnigas utredning framgår, att antalet skoldistrikt med Överlärare
eller kommunala inspektörer ökat från 217 år 1929 till 423 år 1942, medan
omkring 2 040 distrikt sistnämnda år bade varken Överlärare eller inspektör.
Nämnda 423 distrikt omfatta emellertid omkring 13 500 av rikets omkring
26 000 läraravdelningar. Förekomsten av distrikt med Överlärare eller
inspektör är mycket ojämn. Medan exempelvis i övre Norrland samt i Stockholms
och Göteborgstraktens inspektionsområden så gott som samtliga distrikt,
bortsett från de minsta, lia Överlärare, förekomma distrikt med över
-
12
Kurtti. Maj:ts proposition nr 194.
lärare i vissa andra trakter av landet i vida mindre omfattning. Även stora
distrikt sakna inspektörer eller Överlärare. Så var år 1942 fallet i ett distrikt
med 52 avdelningar, 2 distrikt med 40—49 avdelningar, 13 distrikt med
30—39 avdelningar och 39 distrikt nied 20—29 avdelningar. Av distrikt med
10—19 avdelningar saknade 273 inspektör eller Överlärare. Antalet distrikt
med Överlärare ökas emellertid från år till år. En del distrikt utan inspektör
eller Överlärare lia i stället tillsyningslärare.
Utvidgning av den kommunala skolledarorganisationen.
A. Behovet av en effektivare kommunal skolledning.
Enligt de sakkunnigas mening böra åtgärder vidtagas för att åstadkomma
en effektivare kommunal skolledning än nu är fallet. Till stöd för denna
sin åsikt anföra de sakkunniga följande.
Kraven på undervisningen vid folkskolan ha under de senare åren stegrats.
Antalet skolår har ökat. Hjälpklassundervisning har vunnit större utbredning,
och en strävan till mera differentierad och effektiv undervisning gör sig gällande
i olika hänseenden. Som följd härav har behovet av en sakkunnig och
enhetlig lokal pedagogisk ledning blivit allt större. Detta gäller i lika hög grad
landsbygden med dess spridda skolor som städerna. Utöver den tillsyn av undervisningen,
som utövas av statens folkskolinspektörer, erfordras enligt de
sakkunnigas mening jämväl tillsyn genom lokala skolledare.
Skolstyrelsernas administrativa arbete har under senare år ökat. Detta
sammanhänger med, att sedan staten övertagit en allt större del av kostnaderna
för folkskolan, det utfärdats mera detaljerade bestämmelser angående
skoldistriktens rättigheter och skyldigheter, vilka bestämmelser även tid efter
annan ändras och kompletteras. Under de senaste åren ha vidare föreskrifter
om rationaliserings- och besparingsåtgärder inom folkskolan utfärdats, vilkas
tillämpning kräver ingående kännedom om skolväsendets organisation. Slutligen
lia allt flera social-pedagogiska uppgifter tilldelats folkskolan.
Distriktens administrativa och social-pedagogiska uppgifter äro numera
mycket krävande. Enbart att sätta sig in i och följa lagstiftningen på hithörande
område innebär ett avsevärt arbete. Arbetsuppgifterna taga dessutom
så mycken tid i anspråk, att de i större distrikt endast med svårighet kunna
fullgöras såsom en bisyssla. I vissa skoldistrikt med kommunalkontor handha
dessa en del av folkskolans administrativa ärenden. Nämnda ärenden äro
emellertid av sådan natur, att de endast kunna handläggas under samverkan
med skolans ledning, varför arbetsbesparingen för skolmyndigheternas del
icke kan bliva så stor. Enligt vad de sakkunniga under hand inhämtat, föreligger
icke heller någon tendens att utvidga kommunalkontorens befattning
med skolväsendet utan snarare att inskränka den till att endast avse kassautbetalningarna.
Enligt de sakkunnigas uppfattning föreligger numera ett allmänt behov av
en effektiv kommunal skolledarorganisation. Då kostnaderna för folkskoleväsendet
till största delen bestridas av statsmedel, är det dessutom för statsmakterna
av särskild betydelse, att dessa medel få en effektiv användning genom
en god och sakkunnig administration i de olika skoldistrikten. De skäl, som
föranlett statsmakterna att införa effektiv lokal ledning vid andra skolor,
exempelvis vid högre folkskolor med än så ringa elevantal, gälla även för
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
folkskolan. De sakkunniga vilja även erinra om, att flera av statens inspektörer
i sina yttranden uppgivit, att skoldistrikt, som icke ha lokal skolledare,
ofta bereda inspektörerna en oproportionerligt stor rent administrativ arbetsbörda.
I yttrandena vitsordas genomgående behovet av en effektivisering av skolledarorganisationen.
De sakkunniga ha enligt min mening anfört vägande skäl för att en effek- Departementstivare
kommunal skolledarorganisation bör åstadkommas. Behovet av en cheleneffektivisering
har tillika vitsordats av de flesta remissmyndigheterna. De av
de sakkunniga anförda skälen kunna icke antagas komma att minska i styrka
under kommande år. Snarare är motsatsen att förvänta. För egen del anser
jag, att åtgärderna för åstadkommande av en effektivare skolledning nu
icke böra uppskjutas längre. Jag framlägger därför i det följande förslag i
ämnet, att genomföras från och med den 1 juli 1946. Förslaget innefattar
även lönereglering för folkskolans Överlärare. I annat sammanhang denna
dag kommer jag ock att föreslå pensionsreglering för överlärama. Av skäl,
som komma att närmare angivas vid behandlingen av den speciella frågan,
är jag emellertid icke beredd att nu föreslå ändrade bestämmelser i fråga
om överläramas tillsättning.
B. Den kommunala skolledarorganisationens utformning.
De sakkunnigas förslag i fråga om utformningen av den kommunala skolledarorganisationen
äro i korthet följande. Överlärarnas kommunala anställning
bör bibehållas. Deras befattningar böra liksom hittills begränsas till att
avse ett skoldistrikt. En följd härav blir, att överlärarinstitutionen icke kan
utsträckas till de minsta skoldistrikten. Beträffande de större distrikten åter
anse de sakkunniga behovet av Överlärare vara så stort, att överlärarinstitutionen
där bör göras obligatorisk. I stället för Överlärare böra dock de största
distrikten kunna anställa kommunal folkskolinspektör. Gränsen mellan större
distrikt, som skola ha Överlärare, och mindre distrikt bör enligt de sakkunnigas
mening dragas så, att överlärarinstitutionen göres obligatorisk i varje
skoldistrikt med minst tio läraravdelningar. I distrikt med mindre antal avdelningar
bör Överlärare framdeles icke få anställas. För sådana distrikt bör
i stället öppnas möjlighet att anställa skolsekreterare, vilkas uppgift bör vara
att biträda skolstyrelserna och deras ordförande i arbetet men icke att tullgöra
inspektion av undervisning. Skyldighet att anställa skolsekreterare bör
dock ej stadgas.
I detta sammanhang föreslå de sakkunniga ock, att Överlärare, som tillika
är skolledare för distriktets skolor, erhåller benämningen distrikt söv erlär are.
De sakkunniga framhålla, att det med hänsyn till betydelsen av, att alla
läraravdelningar komma under en kontinuerlig lokal pedagogisk tillsyn,
skulle vara önskvärt, örn överlärarinstitutionen kunde utsträckas till att omfatta
samtliga skoldistrikt, men att delta önskemål icke med nuvarande för
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
hållanden kunde förverkligas, enär många skoldistrikt vore mycket små och
det icke kunde komma i fråga att inrätta en överlärarbefattning i varje än så
litet distrikt. Överlärarförbundet hade ifrågasatt, att de minsta skoldistrikten
skulle avvecklas, för att man därigenom skulle kunna ernå en rationell lösning
av överlärarfrågan. De sakkunniga erinrade om socialvårdskommitténs
förslag till socialvårdskommuner och om den vid betänkandets avgivande
genom kommunindelningskommittén pågående utredningen örn en mera rationell
kommunal indelning. Enligt de sakkunnigas mening borde nämnda
utredning icke hindra en reglering av folkskolans överlärarinstitution. De
sakkunniga hade emellertid utarbetat sitt förslag med hänsyn till att det
skulle kunna tillämpas även efter en kommunal nyindelning. Frågan örn en
avveckling av de minsta skoldistrikten borde anstå, tills kommunindelningskommittén
slutfört sin utredning.
Till stöd för förslaget, att överlärarna alltfort skola vara kommunalt
anställda lia de sakkunniga anfört följande.
En utväg att få till stånd en överlärarinstitution omfattande landets samtliga
skoldistrikt vore, att samma Överlärare anställdes för flera mindre distrikt.
överlärarna äro emellertid kommunalt anställda. Att låta varje distrikt
för sig anställa vederbörande som Överlärare inom sitt distrikt skulle knappast
vara lämpligt, och att få till stånd ett samarbete mellan olika skolstyrelser
för inrättande av en överlärarbefattning gemensam för flera distrikt
skulle möta stora praktiska svårigheter. Administrativt sett skulle en sådan
anordning enklare kunna lösas, örn överlärarna erhölle statlig anställning.
Överlärarförbundets framställningar syfta närmast till en sådan lösning.
Även örn pedagogiska skäl tala härför, skulle det emellertid ur principiell
synpunkt vara mindre lämpligt att giva överlärarna en statlig anställning, så
länge folkskolan bibehålies sorn en kommunal angelägenhet. Överlärarnas
administrativa uppgifter äro i första hand av kommunal natur; bland annat
skola de rekvirera statsbidrag och tillvarataga skoldistriktens intressen i olika
hänseenden. Därtill kommer, att de folkskollärartjänster, som överlärarna
tillika inneha, äro kommunala. Därest överlärarbefattningarna gjordes statliga,
finge det tagas under övervägande att även ombilda med dem förenade
folkskollärartjänster till statliga. Detta skulle dock medföra praktiska olägenheter.
Mot detta förslag ha invändningar ej rests av remissmyndigheterna.
Såsom motivering för förslaget, att överlärarinstitutionen bör vara obligatorisk
i de större skoldistrikten, angiva de sakkunniga endast, att de
sakkunniga anse behovet av Överlärare vara så stort i dessa distrikt, att de
icke böra sakna Överlärare. Beträffande gränsdragningen mellan större och
mindre distrikt i detta hänseende anföra de sakkunniga följande.
Var gränsen skall dragas mellan större distrikt, som skola ha Överlärare,
och mindre distrikt, kan vara tveksamt. Enligt gällande bestämmelser finnes
icke någon gräns fastställd, under vilken Överlärare icke får anställas. Statsbidrag
för Överlärare utgår dock för närvarande icke till något distrikt, som
har mindre än fyra avdelningar. Vid inhämtande av förhandsyttranden från
statens folkskolinspektörer i ämnet hade de sakkunniga preliminärt ifråga
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
15
satt, att Överlärare skulle vara obligatorisk i distrikt med minst tio avdelningar.
Sju av inspektörerna ha emellertid föreslagit, att gränsen skulle sättas
lägre, i olika yttranden varierande från fem till åtta avdelningar.
De sakkunniga anse, att då överlärarinstitutionen göres obligatorisk, densamma
icke bör utsträckas till andra distrikt än sådana, där arbetsuppgifterna
under alla omständigheter äro tillräckliga för att motivera en Överlärare.
Att göra inrättandet av en överlärartjänst beroende av en särskild
prövning av de speciella förhållandena i varje distrikt bör vidare såvitt möjligt
undvikas. Med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå, att överlärarinstitutionen
göres obligatorisk i varje skoldistrikt med minst tio läraravdelningar,
medan i distrikt med mindre antal avdelningar Överlärare framdeles
icke bör få anställas. En sådan bestämmelse är enkel att tillämpa och medför
en enhetlighet och jämställdhet mellan skoldistrikten i förevarande hänseende,
som nu saknas. Skoldistrikt med tio läraravdelningar ha som regel
ett invånarantal av över tvåtusen.
Ett genomförande av detta förslag skulle enligt de sakkunnigas beräkningar
innebära, att överlärarinstitutionen skulle erhålla följande omfattning (de
anförda talen äro avrundade).
Antal Antal
skol- lärar
distrikt
avdelningar
Överlärarinstitutionens omfattning höstterminen 1942 beträffande
skoldistrikt med minst tio läraravdelningar, in
-
klusive distrikt med inspektör........................ 350 13 000
Ytterligare utvidgning enligt förslaget................... 330 5 000
Tillhopa 680 18 000
Distrikt med mindre än tio avdelningar................. 1 780* 8 000
Summa för hela riket 2 460 26 000
* Häri ingå omkring 70 distrikt med sammanlagt omkring 500 läraravdelningar, som för
närvarande lia Överlärare. Övergångsbestämmelser böra enligt de sakkunnigas mening utfärdas
varigenom dessa Överlärare kunna kvarstå, tills de avgå som folkskollärare.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle överlärarinstitutionen obligatoriskt
omfatta cirka 28 procent av antalet skoldistrikt, vilka dock lia omkring 70
procent av antalet läraravdelningar i riket.
De sakkunniga framhålla slutligen i detta sammanhang att, därest en kommunal
nyindelning av hela riket kommer till stånd, varigenom små kommuner
sammanslås till .större enheter, överlärarinstitutionen automatiskt kommer
att utsträckas till de sammanslagna kommunerna, i den mån dessa komma
att omfatta minst tio läraravdelningar.
Bland de remissmyndigheter, som särskilt yttrat sig i frågan örn överlärarinstitutionens
utsträckning, lia skolöverstyrelsen och ett par domkapitel anslutit
sig till de sakkunnigas förslag. Åtskilliga myndigheter lia dock anmält
avvikande mening i denna fråga. Sålunda har en länsstyrelse ansett,
att institutionen borde göras obligatorisk i alla skoldistrikt med minst åtta
läraravdelningar. Ett domkapitel har föreslagit, att Överlärare borde vara
obligatorisk i distrikt med minst sju läraravdelningar och att mindre skoldistrikt
borde få anställa Överlärare, därest de så önskade. Sistnämnda åsikt.
16
Kungl. Mctj:ts proposition nr 194.
Departements
chefen.
att möjlighet borde beredas även för de mindre skoldistrikten att anställa
Överlärare, har hävdats av tre domkapitel och lika många länsstyrelser samt
av överlärarförbundet. En länsstyrelse har ansett, att överlärarinstitutionen
icke borde göras obligatorisk i några skoldistrikt. Överlärare borde, såsom
nu är fallet, få anställas i sådana skoldistrikt, där behov av sådan skolledare
förelåge. En annan länsstyrelse har förklarat sig anse det tveksamt, om överlärarinstitutionen
verkligen borde göras obligatorisk i några skoldistrikt.
Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att överlärarnas kommunala anställning
bör bibehållas och att deras befattningar liksom hittills böra begränsas
till att avse ett skoldistrikt.
De sakkunnigas förslag, att överlärarinstitutionen skall göras obligatorisk i
vissa skoldistrikt och att gränsen härför skall dragas vid distrikt, som ha
minst tio läraravdelningar, har rönt invändningar från flera remissmyndigheter.
Yad först beträffar frågan om genomförande generellt av obligatorisk
överlärarinstitution i de större skoldistrikten, finner jag vägande skäl
kunna anföras för en sådan anordning. Vad därefter beträffar frågan om
gränsdragningen mellan större och mindre distrikt i nu ifrågavarande hänseende,
d. v. s. mellan distrikt, som skola vara skyldiga att anställa Överlärare,
och övriga distrikt, kan — som de sakkunniga själva uttalat — avgörandet
av denna fråga vara tveksamt. Vid en förhandsförfrågan till folkskolinspektörerna
om deras ställning till huvudprinciperna i de sakkunnigas
förslag, har från vissa inspektörers sida föreslagits en gränsdragning vid ett
mindre antal läraravdelningar än de sakkunniga föreslagit. Detsamma har
ifrågasatts i ett par remissyttranden över betänkandet. De sakkunniga ha
föreslagit, att gränsen skall dragas vid skoldistrikt, som ha minst tio läraravdelningar.
Till detta förslag har skolöverstyrelsen anslutit sig. För egen del
biträder jag de sakkunnigas förslag.
De sakkunniga ha vidare föreslagit, att Överlärare hädanefter icke skall
få anställas i skoldistrikt med mindre antal läraravdelningar än tio. Detta
förbud har i vissa yttranden ansetts vara för strängt. Det bär föreslagits, att
även i fortsättningen Överlärare i sådana distrikt skall kunna få anställas
efter behovsprövning i varje särskilt fall. De sakkunnigas förslag om förbud
mot anställande av Överlärare i mindre skoldistrikt kompletteras av deras
förslag om att i sådana distrikt skall få anställas särskild skolsekreterare.
Jag kommer senare att tillstyrka de sakkunnigas förslag i fråga örn skoLsekreterare.
Med hänsyn härtill och på av de sakkunniga angivna skäl för
lämpligheten av ett förbud mot anställande av Överlärare i mindre skoldistrikt
finner jag mig kunna även i denna del ansluta mig till de sakkunnigas
förslag.
De sakkunnigas förslag att Överlärare, som tillika är skolledare för distriktets
skolor, skall erhålla benämningen distriktsöverlärare, föranleder ingen
annan erinran från min sida, än att trän denna benämning böra undantagas
de Överlärare, som för närvarande finnas i distrikt med mindre än tio läraravdelningar
och vilka övergångsvis skola äga rätt att kvarstå i tjänst. Dessa
böra benämnas Överlärare.
Kunert. Maj.ts proposition nr 194.
17
På grund av vad sålunda anförts finner jag mig kunna i allo tillstyrka de
sakkunnigas förslag i fråga om ufformningen av den kommunala skolledarorganisationen.
Överlärarnas avlöningsförmåner och statsbidrag därtill.
Beträffande de för närvarande gällande förhållandena i fråga örn överlärarnas
avlöningsförmåner och statsbidrag därtill anföra de sakkunniga
följande.
Enligt gällande bestämmelser utgår statsbidrag i princip endast för en
Överlärare i varje distrikt och under förutsättning, att överläraren tillika är
skolledare för hela distriktet. Med Överlärare jämställas de kommunala folkskolinspektörer,
som tillika äro anställda som folkskollärare. I 13 skoldistrikt
finnas emellertid för närvarande 15 inspektörer, som icke tillika äro
anställda som folkskollärare. Dessa inspektörer avlönas helt av kommunala
medel utan något statsbidrag. I dessa distrikt finnas tillhopa omkring 70
Överlärare, till vilkas arvoden statsbidrag icke heller kan utgå. I detta sammanhang
bortses från Överlärare vid fortsättningsskolor och Överlärare i
slöjd. Vidare finnas i ett distrikt fyra Överlärare och i ett distrikt utöver kommunal
inspektör, som samtidigt är anställd som folkskollärare, två Överlärare.
I distriktet med fyra Överlärare utgår statsbidrag endast för arvodet
till en av dem och i det andra distriktet endast för inspektörens arvode. Givetvis
utgår statsbidrag enligt vanliga regler för samtliga ifrågavarande överlärares
avlöning såsom folkskollärare, och detsamma gäller beträffande de
inspektörer, som tillika äro anställda som folkskollarare. Övriga skoldistrikt
med Överlärare (inspektör), för närvarande något över 400, ha (utom ett)
endast en Överlärare eller inspektör anställd.
De kommunala inspektörernas och överlärarnas löneförmåner beslutas nu
av skoldistrikten. Bestämmelserna örn statsbidrag äro utformade så, att de
icke hindra beslut om praktiskt taget huru låga arvoden som helst. Den omständigheten,
att 50 procent statsbidrag endast kan erhållas för arvoden intill
vissa belopp, torde i någon mån verka återhållande på distrikten att besluta
örn arvoden högre än nämnda belopp.
Ifrågavarande löneförmåner äro mycket oenhetliga. Av tab. å s. 18 i bet.
framgår, att skillnaden mellan det högsta och lägsta arvodet för Överlärare,
som tillika är skolledare, i lika stora skoldistrikt i många fall uppgår till
ett å tvåtusen kronor och i vissa fall till ännu större belopp. Dessa stora skiljaktiglieter
kunna icke förklaras av olikheter beträffande arbetsuppgifterna.
En del arvoden äro uppenbarligen så låga, att ersättningen icke motsvarar
det arbete och ansvar, som åvilar överläraren. Andra arvoden åter synas väl
höga. Bland distrikten med 10—14 läraravdelningar är exempelvis det lägsta
arvodet 200 kronor medan det högsta uppgår till omkring 1 000 kronor inklusive
dyrtidstillägg. Även beträffande andra löneförmåner såsom rätt tdl
pension, semester och arvode under tjänstledighet föreligga stora olikheter.
De sakkunniga förklara sig anse, att överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden
icke äro ordnade på ett tillfredsställande sätt. Betydande
förbättringar — särskilt i de avseenden där olägenheterna för närvarande
mest framträda — kunna emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning er
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 194—195. 2
18
Kungl. Mctj:ts proposition nr 194.
nås utan att medföra avsevärda kostnadsökningar för statsverket. De sakkunniga
ha ansett sig böra begränsa sitt förslag till sådana åtgärder.
En ytterligare begränsning ha de sakkunniga vidtagit därigenom, att de
ansett sig böra föreslå en reglering av löneförmånerna endast beträffande
distriktsöverlärarna (och de övergångsvis kvarvarande kommunala folkskolinspektörer,
vilka tillika äro anställda såsom folkskollärare). Som skäl för
denna begränsning anföra de sakkunniga följande.
En reglering av överlärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden bör
i första hand gälla distriktsöverlärarna, då statsmyndigheterna ha särskilt
intresse av att sådana befattningar inrättas. Vissa skäl tala för, att regleringen
i samma utsträckning borde gälla även de nu helt kommunalt avlönade
inspektörerna och övriga Överlärare. Detta skulle förutsätta, att staten övertoge
åtminstone en del av kostnaderna för ifrågavarande befattningshavare.
Nämnda kostnader kunna dock icke anses särskilt betungande för de skoldistrikt
det här gäller — samtliga äro städer med minst 60 läraravdelningar.
De sakkunnigas förslag i fråga örn distriktsöverlärarnas avlöningsförmåner
äro i korthet följande.
a) Avlöning till Överlärare skall även i fortsättningen utgå i form av dels
avlöning såsom folkskollärare, dels ock ett särskilt arvode.
b) överlärararvodena skola anpassas i huvudsak efter antalet läraravdelningar.
c) Överlärarnas arvoden skola icke fastställas till fasta belopp, som skoldistrikten
skulle vara förhindrade att höja. De skola däremot fastställas
som minimiarvoden, vilka skoldistrikten icke skola äga sänka.
d) För att undvika en statlig prövning av minimiarvodets storlek i varje
särskilt fall, skall detta fastställas enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar.
e) Å minimiarvodena skola icke utgå rörligt tillägg och kristillägg.
f) Minimiarvodena skola höjas utöver de belopp, för vilka 50 procent
statsbidrag nu kan utgå.
g) Överlärare skall förordnas för högst sex år. Under tiden för ett och
samma förordnande skall minimiarvodet vara oförändrat, även örn antalet
läraravdelningar skulle variera.
h) Vid tjänstledighet, varunder viss del av lärarlönen bibehålies, skall
överläraren ock ha rätt till viss del av överlärararvodet.
i) överlärarna skola tillförsäkras viss tids årlig semester.
j) överlärarna skola ock tillförsäkras större pensionsförmåner än som
tillkomma dem såsom lärare.
k) Det skall åläggas skoldistrikten skyldighet att i vissa fall anställa vikarie
vid inträffande ledighet å överlärarbefattning. Vikarie skall garanteras
visst minimiarvode.
l) Statsbidrag skall utgå med 50 procent av distriktsöverlärarnas minimiarvode.
Bestämmelserna om distriktsöverlärarnas avlöningsförmåner och statsbidrag
till överlärararvodena böra enligt de sakkunnigas uppfattning intagas
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
19
i en särskild författning. Ett av de sakkunniga upprättat förslag till denna
författning torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll.
a) Ersättningsformen.
De sakkunniga föreslå, som nyss nämnts, alt arvodesformen skall bibehållas,
när det gäller överlärarnas ersättning utöver läraravlöningen.
Efter en redogörelse för ersättningarna till rektorer vid de allmänna läroverken
och de högre kommunala skolorna anföra de sakkunniga till stöd
för sitt förslag i fråga örn överlärarna följande.
Sveriges överlärarförbund har i sin senaste framställning hemställt, att
överlärarna allt efter antalet läraravdelningar skulle placeras från 2 till minst
7 löneklasser högre än den löneklass de tillhöra såsom folkskollärare. Detta
skulle innebära, att Överlärare — utöver lärarlönen — å A-ort lägst skulle
erhålla en ersättning av 834 kronor jämte rörligt tillägg och kristillägg därå
eller för närvarande sammanlagt omkring 1 100 kronor. Redan i distrikt med
11—15 avdelningar skulle arvodet å A-ort stiga till 1 314 kronor eller jämte
nämnda tillägg till omkring 1 700 kronor.
Enligt de sakkunnigas mening är en sådan ersättning som regel väl hög
för Överlärare i distrikt av denna storlek. Därtill kommer, att skillnaden mellan
två på varandra följande löneklasser enligt överlärarförbundets förslag
uppgår till omkring 500 kronor, bortsett från rörligt tillägg och kristillägg.
Antalet läraravdelningar samt arbetsuppgifternas art och omfattning äro
emellertid så växlande inom olika distrikt, att man bör ha möjlighet att fastställa
överlärararvoden med mindre intervaller än 500 kronor. Vidare lia de
sakkunniga, såsom nedan närmare utvecklas, icke ansett det vara lämpligt att
för närvarande liksom för rektorerna fastställa ersättningen till överlärarna
till bestämda belopp, som skoldistrikten icke skulle äga höja. De sakkunniga
anse därför, att det beträffande överlärarna föreligga ännu starkare skäl att
bibehålla arvodesformen än beträffande rektorerna vid de högre kommunala
skolorna.
Av nyss anförda skäl kan det icke heller vara lämpligt att inrätta särskilda
överlärartjänster i olika lönegrader på samma sätt som rektorstjänster vid
de allmänna läroverken. Härtill kommer, att en sådan anordning skulle —
därest den begränsades till distriktsöverlärare — medföra alltför olika anställningsförhållanden
för dylika Överlärare samt Överlärare, vilka icke äro
kommunala skolledare. De sakkunniga anse alltså, att varje överlärarbefattning
alltjämt bör vara förenad med folkskollärartjänst inom det skoldistrikt,
där överlärarbefattningen är placerad.
I ett vid betänkandet fogat särskilt yttrande av överlärarförbundets representanter
ha dessa förklarat sig beredda att i dåvarande läge tills vidare godtaga
en något lägre löneskala, enligt vilken överläraren skulle erhålla lön 2_
6 löneklasser utöver folkskollärarlönen. I en den 17 september 1945 dagtecknad
skrift har överlärarförbundet emellertid förklarat, att sedan världskriget
slutat förbundet funne läget sådant, att överlärarna måste återgå till de krav,
sorn framförts redan 1938 och enligt vilka överlärarlönen borde utgå med
lönetillägg örn 3—7 löneklasser utöver folkskollärarlönen.
Av remissmyndigheterna lia sju uttalat sig i frågan örn ersättningsformen.
Två av dessa, domkapitlen i Stockholm och Göteborg, lia ansett, att överlärarna
örn möjligt bort införas under det statliga lönesystemet och alltså
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Departementschefen.
erhålla endast avlöning enligt viss löneklass. De övriga fem av de remissmyndigheter,
som uttalat sig i frågan, ha anslutit sig till de sakkunnigas förslag,
dock att en ledamot av skolöverstyrelsen och en ledamot av allmänna lönenämnden
anmält från respektive myndigheters beslut skiljaktiga meningar
och i särskilda yttranden tillstyrkt överlärarförbundets framställning om
överlärarnas inplacering i det statliga lönesystemets löneklasser. Skolöverstyrelsen
har i frågan uttalat följande.
I likhet med de sakkunniga finner sig överstyrelsen icke kunna tillstyrka
överlärarförbundets förslag till reglering av avlöningsförhållandena för folkskolans
Överlärare. Det av överlärarförbundet framförda förslaget skulle visserligen
bättre än sakkunnigförslaget ansluta sig till gällande normer för avlöning
åt skolledare vid läroverk och högre kommunala skolor. Det allmänna
ekonomiska läget gör det emellertid icke lämpligt att nu genomföra en definitiv
reglering av överlärarnas löner. Därtill kommer att överlärarinstitutionen
icke ännu nått erforderlig stabilitet för att en sådan reglering lämpligen
nu bör genomföras. När överstyrelsen ansluter sig till de sakkunnigas
förslag sker det emellertid under uttryckligt betonande av att den av överstyrelsen
förordade lösningen av frågan örn statsbidrag till överlärarnas avlöning
är att betrakta som ett provisorium och att så snart tidsläget blivit
ett annat och den av statsmakterna förda restriktiva lönepolitiken icke längre
uppehälles, denna fråga bör upptagas till förnyad prövning.
På de av de sakkunniga anförda skälen ansluter jag mig till de sakkunnigas
förslag, att överlärarna även i fortsättningen böra åtnjuta ersättning genom
särskilt arvode utöver lärarlönen. Arvodena böra, såsom de sakkunniga ock
framhållit, icke heller så avpassas att de motsvara skillnaden mellan två på
varandra följande löneklasser.
b) Arvodenas anpassning efter antalet läraravdelningar.
Till stöd för sitt förslag, att överlärararvodena i huvudsak skola anpassas
efter antalet läraravdelningar, varvid detta antal anses utgöra mått på skoldistriktens
storlek, anföra de sakkunniga.
Vid utformningen av ett lönesystem för överlärarna bör beaktas, att deras
arbete visserligen i vissa avseenden är likartat med rektorers vid andra skolor.
Emellertid föreligga även stora olikheter; bland annat ha de ofta ledningen
över ett flertal olika skolenheter, och deras social-pedagogiska uppgifter
äro i regel av vida större omfattning än rektorernas. I andra hänseenden
åter lia rektorerna mera betungande uppgifter.
De arbetsuppgifter, som äro förenade med uppdraget som Överlärare, kunna
i stort sett sägas stå i förhållande till skoldistriktens storlek. Arbetet i
landsbygdsdistrikt är dock mera betungande än i stadsdistrikt. 1 landsbygdsdistrikt
ha sålunda överlärarna ofta arbetsuppgifter, som knappast förekomma
i städerna, såsom att handlägga frågor om skolväsendets centralisering,
förflyttning av lärare inom skoldistriktet och lärarnas tjänstebostäder samt
att vidtaga erforderliga åtgärder för anordnande av skolskjutsar och inackordering
av skolbarn. Andra arbetsuppgifter förekomma visserligen både i
landsbygds- och stadsdistrikt men kräva mera arbete i de förra såsom beträffande
understöd av olika slag och fördelning av undervisningsmateriel. Sär
-
Kunffl. Maj:ts proposition nr 194.
21
skilt om avstånden mellan skolorna äro stora, som oftast är fallet i Norrland,
blir överlärarens arbete pressande. En annan orsak till olikheter i överläraruppdraget
även i lika stora skoldistrikt är, att statliga och kommunala
initiativ på det socialpedagogiska området genomförts i olika utsträckning i
skilda distrikt. Att i sistnämnda hänseende få till stånd större enhetlighet
genom att i detal j reglera överlärarnas åligganden torde icke vara lämpligt.
Nämnda olikheter i överläraruppdragets art och omfattning i skoldistrikt
av samma storlek höra enligt de sakkunnigas mening i första hand regleras
genom att undervisningsskyldigheten fastställes till ett lägre timtal i mera
arbetstvngda distrikt än i andra distrikt. För arbetsuppgifter, som infalla under
ferietid eller eljest under en mera begränsad tidrymd av året, t. ex. arbetet
med inackordering av skolbarn och åtgärder för anordnande av skolskjutsar
m. m., är emellertid minskad undervisning icke en lämplig kompensation.
I vissa fall kan det även vara tveksamt, om en sådan minskning bör
medgivas för arbetsuppgifter av övervägande kommunal natur, som skoldistrikten
tilldelat Överlärare. Även örn man alltså genom en reglering av överlärarnas
undervisningsskyldighet icke lill fullo kan åstadkomma en utjämning
av överläramas arbetsbörda i lika stora skoldistrikt, torde dock olikheterna
icke bliva större än att överlärararvodena i huvudsak kunna anpassas
efter distriktens storlek, vilken brukar bedömas med hänsyn till antalet läraravdelningar.
Denna bedömningsgrund synes kunna bibehållas. Det bör emellertid
observeras, att lika antal avdelningar icke innebär, att antalet elever i
distrikten är lika.
De sakkunnigas förslag i denna del har icke föranlett något yttrande i remissvaren.
Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende. Departementschefen.
c) Överlärararvodena skola vara ininimiarvoden.
Till stöd för sitt förslag, att överlärararvodena skola fastställas som minimiarvoden,
vilka skoldistrikten icke skola äga sänka, anföra de sakkunniga
följande.
De sakkunniga ha övervägt möjligheten alt för överlärarna liksom för de
högre kommunala skolornas rektorer fastställa arvodesbelopp, som de kommunala
myndigheterna icke skulle äga rätt att höja eller sänka. I så fall torde
det icke kunna undvikas, att arvodet måste för varje skoldistrikt fastställas
av en central myndighet. Emellertid skulle det stundom möta svårigheter för
denna att rättvist avväga arvodena med beaktande av de många och .skiftande
arbetsuppgifter, som åvila överlärama. Då överlärarnas åligganden i betydande
utsträckning bero på kommunala beslut, kunna de dessutom ändras
från år till år. Man skulle icke heller kunna hindra skoldistrikten från att tillerkänna
överlärama särskild ersättning för uppdrag, som avse skolväsendet,
exempelvis som skolkassör eller för skrivhjälp o. d. På grund härav anse de
sakkunniga, att överlärarnas arvoden icke böra fastställas till belopp, som
skoldistrikten skulle vara förhindrade att hilja.
överlärararvodena inom vissa skoldistrikt äro emellertid viii knappt tillmätta.
Icke minst ur statens synpunkt är det av vikt, att skälig ersättning
utgår för det betydelsefulla arbete, som åvilar överlärama, då svårigheter
eljest kunna uppstå att för uppdraget förvärva de därtill bäst lämpade lärarna.
De sakkunniga vilja därför föreslå, att särskilda minimiarvoden fast
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Departements
chefen.
ställas, som skoldistrikten icke skola äga sänka. För att undvika en statlig
prövning av minimiarvodets storlek i varje särskilt fall, bör detta lämpligen
fastställas enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar. Det får sedan ankomma
på skoldistrikten att tillerkänna överlärarna högre arvoden i den mån
så prövas skäligt, bland annat med hänsyn till de särskilda arbetsuppgifter,
som distrikten tilldela dem.
Detta förslag har föranlett särskilt uttalande frän tre remissmyndigheters
sida. Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det knappast lämpligt att tillåta en
kommunal förhöjning av arvodet, då de sakkunnigas förslag — det framgår
särskilt av förslaget till nytt tillsättningsförfarande — synes åsyfta att göra
överläraren så oberoende som möjligt gentemot skoldistriktet. Enligt länsstyrelsens
uppfattning borde arvodet i stället direkt bestämmas av skolöverstyrelsen.
Svenska stadsförbundets styrelse har bl. a. förklarat sig anse, att olägenheterna
med ett system med minimiarvoden vore större än de av de sakkunniga
påpekade olägenheterna med bestämda arvodesbelopp. Styrelsen ansåge
därför, att man borde söka finna en lösning med graderade fixa arvodesbelopp,
till vilka några kommunala tillägg ej borde kunna ifrågakomma.
Allmänna lönenämnden har i denna fråga anfört följande.
Lönenämnden ställer sig i princip betänksam mot det föreslagna systemet
med minimiarvoden. I första hand vill lönenämnden framhålla det mindre
tilltalande i att till en enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställt avlöningsreglemente
utgående och efter bestämda regler utmätt läraravlöning
lägga ett överlärararvode, som icke är till storleken fixerat uppåt utan kan
av vederbörande kommunala myndigheter fritt höjas. Erinras må, att det
efter mönster av allmänna civilförvaltningen utformade lönesystem, som gäller
för folkskolans lärare, i princip förutsätter, att lönetillägg av kommunal
natur icke skola förekomma. Ett bifall till sakkunnigförslaget skulle ställa
överlärarna i en icke påkallad särställning. Lönenämnden har vid frågans bedömande
ej heller kunnat underlåta att fästa avseende vid att de sakkunniga
i annat sammanhang föreslagit till beloppet bestämda avlöningar för såväl
rektorer vid högre kommunala skolor som föreståndare vid statsunderstödda
sinnesslöskolor, vilket förslag beträffande den förra kategorien sedan ett
pär år är genomfört. En nackdel med ett system med minimiarvoden är ock,
att — då dessa arvoden sannolikt i allmänhet komma att av skoldistrikten
betraktas såsom normala arvoden — uppkommande fråga om höjning av
arvodet i vissa fall kan tänkas bli bedömd under hänsynstagande till andra
synpunkter än enbart skolorganisatoriska, vilket kan komma att menligt inverka
på överläramas självständiga ställning. Enligt lönenämndens förmenande
äro sålunda betydande olägenheter av såväl principiell som praktisk
natur förbundna med ett system med minimiarvoden för överlärama. Lönenämnden
finner sig därför böra förorda, att överläramas arvoden fastställas
att utgå med för olika fall bestämda belopp. De invändningar, som de
sakkunniga å s. 38 av betänkandet anfört mot en dylik anordning, synas
icke innebära ett avgjort hinder för dennas förverkligande och måste dessutom
anses lia mindre tyngd än de av lönenämnden anförda betänkligheterna
mot systemet med icke fixerade arvoden.
Även med beaktande av de av vissa remissmyndigheter framförda invändningarna
mot sakkunnigförslaget i denna del anser jag de av de sakkunniga
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
23
anförda skälen för minimiarvoden vara så vägande, att jag finner mig kunna
tillstyrka de sakkunnigas förslag.
d) Minimiarvodcnas fastställande enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar.
I det utdrag ur betänkandet, som intagits under nästföregående punkt, ha
de sakkunniga bland annat gjort det uttalandet, att man för att undvika
en statlig prövning av minimiarvodets storlek i varje särskilt fall borde fastställa
arvodet enbart med hänsyn till antalet läraravdelningar.
Detta uttalande har icke föranlett något yttrande i remissutlåtandena.
e) Inga rörliga tillägg å minimiarvodena.
Som förut nämnts ha de sakkunniga föreslagit, att minimiarvodena skola
fastställas till bestämda belopp, varå staten icke lämnar några i förhållande
till dyrtiden beräknade tillägg. Till stöd för detta förslag ha de sakkunniga
anfört följande.
Vidare ha de sakkunniga övervägt, huruvida rörligt tillägg och kristillägg
böra utgå å överlärarnas arvoden eller i varje fall å minimiarvodena. Som
regel utgå dylika tillägg endast, då arvodet utgör den huvudsakliga arbetsinkomsten.
Beträffande andra arvoden ha genom beslut av 1940 och 1942 års
riksdagar deras grundbelopp höjts med tillsammans omkring 14 procent. A
rektorsarvodena vid de högre kommunala skolorna utgå dock rörligt tillägg
och kristillägg. Detta sammanhänger med, att man eftersträvat att i förevarande
hänseende jämställa dessa rektorer med rektorerna vid de allmänna
läroverken, vilka äro placerade i lönegrader och åtnjuta nämnda tillägg å
hela lönen, i den mån den icke överstiger 900 kronor i månaden.
Beträffande överlärama finnas för närvarande icke bestämmelser, att dyrtidstillägg,
rörligt tillägg eller kristillägg skola utgå å deras arvoden. En del
kommuner utgiva dock sådana tillägg. I motsats till rektorsarvodena äro
emellertid överlärararvodena endast avsedda att vara minimiarvoden. Särskilt
med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå, att dessa arvoden i enlighet
med eljest i allmänhet tillämpade principer fastställas till bestämda belopp,
varå staten icke lämnar några i förhållande till dyrtiden beräknade tillägg.
Detta förslag har icke föranlett annat yttrande av remissmyndighetema,
än att allmänna lönenämnden uttalat, att det syntes lönenämnden höra tagas
under särskild prövning, huruvida tillägg motsvarande rörligt tillägg och
kristillägg borde utgå å överlärararvodena.
Någon ytterligare prövning av frågan, örn rörliga tillägg höra utgå å överlärararvodena,
synes mig icke erforderlig. På av de sakkunniga anförda skäl
ansluter jag mig till deras förslag, att å minimiarvodena icke böra utgå några
i förhållande till dyrtiden beräknade tillägg.
f) Minimiarvodenas storlek.
De sakkunniga föreslå, att minimiarvodena fastställas till högre belopp än
de, för vilka 50 procent statsbidrag nu kan utgå. Till stöd för detta förslag
lia de sakkunniga bland annat framhållit, att även de arvoden, som motsva
-
Departements
chefen.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
rade de högsta belopp, för vilka 50 procent statsbidrag enligt gällande bestämmelser
kunde erhållas, numera finge anses vara väl låga. Sedan nuvarande
statsbidragsbestämmelser trätt i kraft den 1 juli 1936, hade överläramas
arbetsuppgifter betydligt ökat. Dessutom hade levnadskostnaderna
under samma tid stigit avsevärt. Härtill borde också någon hänsyn tagas
vid bestämmandet av minimiarvodenas storlek, eftersom rörligt tillägg och
kristillägg icke skulle utgå å nämnda arvoden.
De belopp, för vilka 50 procent statsbidrag nu kan utgå, och de av de
sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen framgå av följande tabell. Till jämförelse
har i tabellen ock medtagits överlärarförbundets till de sakkunniga
framställda förslag.
Antal avdelningar
i skoldistriktet
Nuvarande
högsta arvode,
varå 50 % stats- bidrag kan
utgå
kronor
De sak- kunnigas
förslag till
minimi- arvoden
kronor
Överlärarförbundets
förslag
Antal
avdel-
ningar
Löne-
klass-
tillägg
Motsva- rande 1
A-ort1
kronor
200
—10
2
834
10—14 ..................
400
600
11—15
3
1314
15—19 ..................
600
900
16—25
4
1804
20—24 ..................
800
1200
_
_
_
25—29 ..................
1000
1500
26—40
5
2 304
m 39 ............
1 200
1800
_
_
_
40 49 ..................
1600
1
2100
41-60
6
2 779
50—59 ..................
[ 2 400
_
_
_
60 74 ..................
[ 1600—2 000
2 700
61—
7
3 294
lägst 75 ..................
| 3000
—
—
—
Enligt vad de sakkunniga uppgiva, innebär deras förslag, att av de 337
skoldistrikt med minst tio läraravdelningar, som redovisas i tabellen nederst
å s. 10, 208 distrikt skulle behöva höja sina under höstterminen 1942 tillämpade
arvoden. En del av dessa distrikt ha dock redan vidtagit vissa höjningar
av arvodena.
I detta sammanhang framhålla de sakkunniga ock, att vid prövning av
frågan, huruvida skoldistrikt visst år fullgjort sin skyldighet att utgiva minimiarvode,
hänsyn givetvis bör tagas även till kommunala dyrtidstillägg
och dylikt, som under året utbetalats till överläraren. Däremot bör icke medräknas
särskilt arvode såsom sekreterare hos skolstyrelsen, såsom skolkassör
eller för arbete med fortsättningsskolan. Hänsyn bör icke heller tagas till
bidrag till skrivhjälp, telefon o. d. eller till, att distriktet håller överläraren
med större bostad än boställsordningen föreskriver.
De sakkunnigas förslag i fråga om minimiarvodenas storlek har icke föranlett
annan erinran från remissmyndigheternas sida, än att länsstyrelsen i
Älvsborgs län förklarat sig finna de föreslagna arvodena — även örn kom
-
1 Å dessa belopp skulle dessutom utgå rörligt tillägg och kristillägg, för närvarande tillhopa
31 procent.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
munalt tillskott icke skulle tillåtas — för höga och föreslagit en sänkning
med en tredjedel.
I motsats härtill lia överlärarförbundets representanter ansett de föreslagna
arvodesbeloppen vara för låga. I sitt vid betänkandet fogade särskilda
yttrande ha representanterna bland annat uttalat följande.
När representanterna vid förhandlingarna med de sakkunniga förklarade
sig beredda att i nuvarande läge tills vidare godtaga en något lägre löneskala
(2—6 löneklasser utöver lärarlönen) än vad förbundet ursprungligen begärt
(3—7 löneklasser), utgingo representanterna från att rörligt tillägg och
krisbilägg skulle utgå på överlärarens lönetillägg i likhet med vad som är
stadgat beträffande de högre kommunala skolornas rektorer. När de sakkunniga
nu inte anse sig böra föreslå detta, blir skillnaden mellan de båda
löneförslagen mera betydande. Det viktigaste skälet för att de sakkunniga
avstyrka förslaget om dyrbdsbllägg är att överlärararvodet är avsett att
vara minimiarvode. Tydligen avse de sakkunniga, att vederbörande skoldistrikt
skola träda emellan med av dyrtiden motiverade tillägg. Undertecknade
vilja härtill anföra, att det visat sig ytterligt svårt att förmå skoldistrikten
att utbetala kompensation för dyrtiden, så snart det gäller en lönesättning,
som benämnes arvode. Det hjälper därvid föga, att man påvisar,
att överlärararvodet är av alldeles samma slag som de högre kommunala
skolomas rektorsarvode och att på detta dyrtidstillägg utgår. Förbundets
representanter äro också övertygade om att därest minimiarvoden fastställas,
komma dessa i de allra flesta distrikt att betraktas som maximiarvoden
och något därutöver kommer inte att utgå.
Givetvis är det statsekonomiska skäl, som också varit avgörande på denna
punkt, men förbundet måste hävda, att löneförslaget får en sådan utformning,
att det åtminstone i någon mån ger rättvisa åt det ansvarsfyllda och
krävande arbete, som åligger överläraren. För jämförelses skull må påpekas,
att en rektor vid en enkel kommunal mellanskola med 4 läraravdelningar
för närvarande med rörligt tillägg och kristillägg åtnjuter ett rektorsarvode
på 1 945 kr. För att en Överlärare enbgt de sakkunnigas förslag
skall komma upp i motsvarande arvodesgrupp skall han förestå ett skoldistrikt
med ca 40 läraravdelningar. Hur arbetsuppgifterna i de båda fallen
himna anses jämförliga är svårt att förstå. Ytterligare jämförelser mellan
skolledararvode och antalet läraravdelningar vid högre kommunala skolor
och folkskolor kunna göras med hjälp av följande tabell (för de förstnämnda
skolorna har räknats med medeltalet avdelningar i varje grupp):
Skolledararvode vid
högre kommunala skolor
Erforderligt antal läraravdelningar för
att ifrågavarande arvode skall utgå
Grupp
Kronor
Högre
folkskola
Kommunal
mellanskola
Folkskola
VII
G48
3
_
10
VI
1 2%
5
—
20
V
1 945
7
4
40
IV
2 593
—
7
60
III
3 242
—
—
—
II
3 890
—
19
—
I
4 539
—
26
—
Även jämförda med nu utgående arvoden ligga de av de sakkunniga föreslagna
minimiarvodena lågt. Skulle desamma genomföras i skoldistrikten,
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Departementschefen.
Departements
chefen.
skulle de enligt en av oss verkställd utredning för icke mindre än 40 % av
de nu anställda distriktsöverlärarna betyda en minskning av nu utgående löneförmåner
med i medeltal 514 kr. pr år.
De av de sakkunniga föreslagna arvodesbeloppen synas mig vara lämpligt
avvägda, varför jag tillstyrker de sakkunnigas förslag i denna del.
g) Minimiarvodets storlek vid variationer i antalet läraravdelningar.
De sakkunniga — som i an.aat sammanhang föreslå, att Överlärare liksom
rektorer skola förordnas på viss tid, högst sex år -—- föreslå en bestämmelse
av innehåll, att minimiarvodet skall vara oförändrat under tiden för ett och
samma förordnande, även om antalet läraravdelningar skulle variera. Dessutom
föreslå de sakkunniga —- i syfte att undvika att arvodets storlek blir
beroende av tillfälliga ändringar i antalet läraravdelningar — att minimiarvodet
skall bestämmas med hänsyn till medeltalet avdelningar vid höstterminens
början de tre sista åren före förordnandet. Vid denna beräkning bör,
framhålla de sakkunniga, hänsyn endast tagas till hela tal och ej till överskjutande
tredjedelar.
Mot dessa förslag ha icke rests andra invändningar, än att överlärarförbundet
ifrågasatt, om det kan anses lämpligt att fastlåsa minimiarvodet för
så långa perioder som 6 år. Enligt förbundets uppfattning borde åt skolöverstyrelsen
kunna inrymmas rätt att bestämma om ändring av minimiarvodet
även under pågående sex-årsperiod.
De sakkunnigas förslag i nu förevarande fråga avse att motverka dels alltför
täta ändiångar i minimiarvodenas belopp, dels ock beloppens beroende
av tillfälliga ändringar i antalet läraravdelningar. Jag delar de sakkunnigas
uppfattning, att ett motverkande av nämnda förhållanden bör eftersträvas.
De sakkunnigas förslag i nämnda hänseenden bygga emellertid på de sakkunnigas
förslag om ändrat tillsättningsförfarande för överlärarna, innebärande
bl. a., att överlärama skola förordnas för begränsade tidsperioder.
Som i annat sammanhang kommer att anmälas, är jag icke beredd att nu
tillstyrka någon ändring av nämnda tillsättningsförfarande. På grund härav
måste andra möjligheter för minimiarvodenas stabilisering sökas. Samma
resultat, som de sakkunniga sökt uppnå med sitt förslag, synes därvid kunna
vinnas, därest den regeln införes, att minimiarvodena skola omprövas med
viss tids mellanrum, t. ex. vart sjätte år. För enhetlighetens skull torde därvid
alla arvoden böra omprövas samtidigt, förslagsvis den 1 juli 1946, den 1
juli 1952 o. s. v. Förordnas en Överlärare mellan dessa omprövningstider, bör
hans arvode fastställas att gälla endast till nästa allmänna omprövning. Bestämmelse
bör ock meddelas om att minimiarvode icke får ändras under pågående
sex-årsperiod såvida ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutar.
De förslag av de sakkunniga, för vilka hitintills redogjorts, lia alla gällt
det kontanta arvodet. De sakkunniga föreslå emellertid reglering även av
vissa andra förmåner för distriktsöverlärare och de kommunala inspektörer,
som tillika äro anställda såsom folkskollärare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
27
h) Arvode under tjänstledighet.
De sakkunniga föreslå, att Överlärare, som har att vidkännas A- eller Bavdrag
å sin lärarlön, skall å minimiarvodet vidkännas 25 respektive 50 procent
avdrag. Vid tjänstledighet med C-avdrag, då hela lärarlönen avstås, bör
enligt de sakkunnigas förslag icke heller något av överlärararvodets minimibelopp
utgå. Har Överlärare ett högre arvode än minimiarvodet, bör skoldistriktet
äga föreskriva, om och i vad mån vid tjänstledighet avdrag skall
ske å det överskjutande beloppet.
Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende.
i) Semester m. m.
De sakkunniga föreslå, att rätt till 45 dagars årlig semester tillförsäkras
distriktsöverlärarna. Härom anföres följande.
Distriktsöverlärare ha åtskilliga tidskrävande administrativa och socialpedagogiska
arbetsuppgifter, som infalla under ferietid. Till följd härav få
de ofta icke ledighet i samma omfattning, som tillkommer andra skolledare.
Enligt uppgifter år 1942 från Sveriges överlärarförbund hade endast 41
distrikt tillförsäkrat överlärarna semester. De sakkunniga anse, att distriktsöverlärare
böra tillförsäkras 45 dagars årlig semester och enligt bestämmelser
i övrigt, som gälla för rektorerna vid de allmänna läroverken och de
högre kommunala skolorna. Det bör ankomma på skolstyrelsen att bestämma,
när Överlärare skall åtnjuta semester. Skolstyrelsen skall dock icke äga
förlägga semester till lästid utan endast till ferietid. De sakkunniga förutsätta,
att skolstyrelserna medgiva, att överlärarna uttaga större delen av semestern
under sommaren, då eljest syftet med semestern lätt förfelas.
Vissa skäl tala för, att överlärarnas semester helt regleras i folkskolans
avlöningsreglemente. Då endast distriktsöverlärare skola erhålla semester,
torde det dock vara lämpligare att intaga semesterbestämmelserna i kungörelsen
angående statsbidrag till överlärararvoden, medan i reglementet endast
införes en hänvisning, att Överlärare i vissa fall är berättigad till semester
i stället för ferier.
De sakkunniga föreslå ock, att Överlärare skall erhålla rätt att vid sjukdom
åtnjuta oavkortad lön under visst antal dagar på samma sätt som eljest gäller
för befattningshavare med rätt till semester.
Vad de sakkunniga i förevarande hänseenden föreslagit synes mig lämpligt
och skäligt. Jag tillstyrker därför förslagens genomförande.
j) överlärares pensionsförmåner.
De sakkunniga lia förklarat sig anse, att distriktsöverlärare borde erhålla
större pensionsförmåner genom statens pensionsanstalt än som tillkomma
dem såsom lärare. Den närmare utformningen av pensionsbestämmelserna
borde bliva föremål för särskild utredning.
Efter verkställd utredning angående utformningen av pensionsbestämmelserna
kommer jag senare i dag att anmäla fråga örn pensionsreglering för
överlärama.
Departement».
chefen.
Departement».
chefen.
Departement»-
chefen.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
k) Vikarie för distriktsöverlärare.
De sakkunniga föreslå i huvudsak följande. Det bör åläggas skoldistrikten
att anställa vikarie å distriktsöverlärarbefaltning, dock icke vid ledighet av
ringa omfattning eller, såvitt avser distrikt nied mindre än tjugu läraravdelningar,
vid överlärares semester, där ej skolöverstyrelsen annorlunda föreskriver.
Vikarie bör utses av vederbörande skolstyrelse. Även åt vikarie för
distriktsöverlärare bör garanteras visst minimiarvode. Detta bör utgå enligt
grunder, som äro oberoende av vikariatets omfattning till tiden. Det bör enligt
de sakkunnigas uppfattning bestämmas till tre fjärdedelar av det för överläraren
gällande minimiarvodet. Vikarie bör ej äga rätt till arvode vid sjukdom
m. m.
Örn behovet av vikarie för distriktsöverlärare m. m. anföra de sakkunniga.
Om skoldistrikten bliva skyldiga att anställa distriktsöverlärare, bör det
även åligga dem att vid inträffande ledighet å sådan befattning anställa
vikarie, så snart behov därav föreligger. Icke minst för de statliga myndigheterna
är det av vikt, att de med dessa befattningar förenade göromålen fullgöras
utan någon längre tids avbrott. Som regel torde vikarie erfordras vid
varje ledighet av ej allt för begränsad omfattning. Detta gäller även i fråga
örn överlärares semester. Flera av deras arbetsuppgifter måste nämligen fullgöras
mellan terminerna, särskilt under sommaren, exempelvis rekvisition
av statsbidrag och inackordering av skolbarn. Endast i mindre distrikt —•
gränsen synes kunna dragas vid tjugu läraravdelningar — torde regelbundet
behov av semestervikarie för distriktsöverlärare icke föreligga. För alman
Överlärare än distriktsöverlärare föreligger icke samma skäl att ålägga skoldistrikten
att anställa vikarie. Det torde få ankomma på distrikten att avgöra,
huruvida vikarie skall anställas för sådan Överlärare eller icke.
De sakkunnigas förslag i fråga örn vikarie för distriktsöverlärare lia föranlett
vissa erinringar från länsstyrelsen i Örebro och överlärarförbundets
representanter samt försetts med ett kompletterande förslag av skolöverstyrelsen.
Under påpekande av att överlärartjänst stundom uppehälles med
vikarie under längre tid, t. ex. då Överlärare förordnas uppehålla befattning
såsom statens folkskolinspektör, föreslår skolöverstyrelsen, att vikarie för
distriktsöverlärare skall förordnas av överstyrelsen, örn vikariatet skall omfatta
längre tid än två terminer. Överlärarförbundets representanter uttala
sitt beklagande av att förmånen av vikarie ej kunnat komma alla Överlärare
till del. Länsstyrelsen i örebro län förklarar sig anse, att statsbidrag
till vikarie för distriktsöverlärare bör utgå endast i större skoldistrikt och
vid längre ledigheter för den ordinarie innehavaren av befattningen, samt
att den sistnämnde endast i undantagsfall bör kunna befrias från åliggandet
att upprätta statsbidragsrekvisitioner. Till stöd för detta uttalande anför länsstyrelsen
följande.
Behovet av vikarie motiveras av de sakkunniga bland annat under framhållande,
att det icke minst för de statliga myndigheterna är av vikt att med
dessa befattningar förenade göromål fullgöras utan längre tids avbrott. Flera
av distriktsöverlärarnas uppgifter måste, framhålla de sakkunniga, fullgöras
mellan terminerna, särskilt under sommaren, exempelvis rekvisition av stats
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunert. Maj:ts proposition nr 194.
20
bidrag. Distriktsöverlärare berättigas enligt förslaget i stället för ferier till
45 dagars semester, som dock ej får beviljas under tid, denne har att fullgöra
undervisning. Då statsbidragsrekvisition skall avlämnas under tiden juli
—augusti, torde det med rekvisitionen förenade arbetet regelmässigt komma
att åvila vikarie. Detta finner länsstyrelsen icke lämpligt, enär en mer eller
mindre tillfällig vikarie icke i samma mån som den ordinarie distriktsöverläraren
kan besitta kännedom örn för uppgiften betydelsefulla omständigheter.
För folkskoleväsendet gällande författningsbestämmelser angående
statsbidrag äro invecklade och kräva för att bliva rätt tillämpade ingående
kännedom i olika avseenden beträffande förhållandena vid respektive skolor.
Enligt min mening ha de sakkunniga anfört vägande skäl för behovet Departementsav
åläggande för skoldistrikten att i vissa fall anställa vikarie för distrikts- cflf,fenÖverlärare.
Jag finner mig kunna tillstyrka såväl de sakkunnigas förslag i
fråga örn när skyldighet av angivet slag skall föreligga för skoldistrikten som
ock förslaget angående vikariernas avlöningsförmåner. Skolöverstyrelsens
förslag, att vikarie för Överlärare skall förordnas av överstyrelsen, därest vikariatet
kan förväntas komma att omfatta längre tid än två terminer, är lämpligt
vid bifall till de sakkunnigas förslag, att överlärarna skola förordnas av
överstyrelsen. Då jag — som senare kommer att anmälas — icke nu är beredd
att tillstyrka sistnämnda förslag, bör ej heller det förstnämnda genomföras.
Till vad länsstyrelsen i Örebro län föreslagit i fråga om begränsning
av de fall, då vikarie skall förordnas, och om inskränkning i rätten för Överlärare
att till handläggning av vikarie överlämna vissa ärenden, kan jag icke
ansluta mig.
1) Statsbidrag.
De sakkunniga föreslå, att statsbidrag skall utgå med 50 procent av distriktsöverlärarnas
minimiarvode och med 50 procent av minimiarvodet till
vikarie, som det åligger skoldistrikt att anställa. Är Överlärare tjänstledig
och har han att därvid å lärarlönen vidkännas A- eller B-avdrag, bör statsbidrag
utgå med 50 procent av det belopp, som han under samma lid lägst
äger uppbära av överlärararvodet.
Till stöd för sitt förslag ha de sakkunniga anfört följande.
För närvarande kan statsbidraget utgöra högst 50 procent av överlärararvodet.
För folk- och småskollärares avlöning åter utgår statsbidrag med
avlöningens hela belopp minskat med hyresavdraget. Å avlöningen inklusive
rörligt tillägg och kristillägg till ordinarie folkskollärare i högsta eller 21
löneklassen å A-ort tillhörande liyresgrupp 1 utgår sålunda statsbidrag med
omkring 92 procent. Motsvarande procenttal å Fort och liyresgrupp 9 är omkring
80. Innan läraren uppnått högsta löneklassen, är statens andel i kostnaden
givetvis lägre. Vid de högre kommunala skolorna utgår statsbidrag
med 78 procent av isåväl lärarlön som rektorsarvode.
Vissa skäl kunna alltså antöras tor att statsbidrag lior utgå med större andel
av överlärararvodet än vad nu är fallet. Häremot talar emellertid, att
distriktsöverlärarna lia att utföra ett flertal arbetsuppgifter, sorn eljest skulle
fullgjorts av kommunala förtroendemän eller tjänstemän, vilka skoldistrikten
måste ersätta utan något statsbidrag. För skoldistriktens ekonomi .skulle också
en sådan höjning sakna betydelse. Med hänsyn härtill ha de sakkunniga
ansett, att statens nuvarande andel bör bibehållas.
Departementschefen.
30 Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Vidare ha de sakkunniga anfört i statsbidragsfrågan.
Enligt gällande bestämmelser måste skoldistrikt för att erhålla statsbidrag
till överlärararvode göra särskild framställning härom till Kungl. Maj:t, som
prövar, huruvida Överlärare erfordras, och fastställer bidragets storlek. Enligt
de sakkunnigas förslag kommer det emellertid av folkskolestadgan att framgå,
när det åligger distrikt att anställa distriktsöverlärare, varjämte minimiarvodet
framgår av bestämmelserna om statsbidrag. På grund härav skulle
icke längre erfordras särskild ansökan till Kungl. Maj :t.
I statsbidragsfrågan ha remissmyndigheterna deklarerat flera olika åsikter.
Sålunda kan nämnas, att domkapitlet i Linköping uttalat, att det syntes
domkapitlet riktigast att staten påtoge sig hela kostnaden för den del av överlärarnas
avlöning, som läge utöver lärarlönen, under det länsstyrelsen i Västerbottens
län uttryckt sig på detta sätt: »Måhända kan det ifrågasättas, huruvida
statens bidrag till avlönande av ifrågavarande befattningshavare bör,
såsom föreslagits, utgå till så stor del som 50 % av de stadgade minimiarvodena.
» Styrelsen för svenska landskommunernas förbund anser, att statsbidraget
bör utgå med högre procenttal än det av de sakkunniga föreslagna,
medan svenska stadsförbundets styrelse säger sig icke vilja ifrågasätta någon
förbättring av statsbidragsgrundema för att ej riskera, att en sådan förbättring
komme att åberopas såsom skäl för ökat statligt inflytande. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län föreslår, att skoldistrikt skall i statsbidrag erhålla
50 procent av hela det belopp, som distriktet i vederbörlig ordning beslutat
utgiva i arvode åt distriktsöverlärare. Om tillsättningen av Överlärare
skall överflyttas från skolstyrelserna till skolöverstyrelsen anser Strängnäs
domkapitel det ofrånkomligt, att även överlärarna i skoldistrikt med kommunal
folkskolinspektör erhålla tjänsteställning som distriktsöverlärare och att
statsbidrag till deras avlöning kommer att utgå efter samma grunder som beträffande
övriga distriktsöverlärare. Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att
det synes böra tagas under övervägande, huruvida icke statsbidrag bör kunna
utgå även till arvoden åt kommunala inspektörer.
För egen del ansluter jag mig till de av de sakkunniga framlagda förslagen,
för vilka vägande skäl synas ha blivit anförda.
Överlärarnas åligganden.
Under denna rubrik ha de sakkunniga till behandling upptagit frågorna,
var bestämmelserna angående överlärarnas åligganden skola givas, örn Överlärare
skall vara självskriven ledamot av skolstyrelsen, om sekreterarskapet
i skolstyrelsen automatiskt skall ingå i överlärares åligganden, örn detsamma
skall gälla ledningen av fortsättningsskolan samt hur överlärarnas
undervisningsskyldighet lämpligen bör bestämmas.
Bestämmelsernas placering.
För närvarande fastställer skolöverstyrelsen beträffande inspektörers och
överlärares åligganden särskild instruktion för varje skoldistrikt. Som regel
innefattar en instruktion föreskrifter för samtliga Överlärare inom distriktet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
31
Finnes såväl kommunal folkskolinspektör som Överlärare i distriktet, fastställes
vanligen särskild instruktion för inspektören.
Sveriges överlärareförbund har hemställt, att överlärarnas åligganden
skulle närmare regleras genom bestämmelser i folkskolestadgan.
De sakkunniga ha — med framhållande av alt de grundläggande bestämmelserna
för Överlärare redan vore införda i stadgan — uttalat, att det syntes
lämpligast, att man i avvaktan på den väntade omarbetningen av folkskolestadgan
läte överlärarnas åligganden liksom hittills fastställas i särskilda
instruktioner för varje distrikt.
För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag.
Ledamotskap i skolstyrelsen.
Sveriges överlärarförbund har vidare yrkat, att distriktsöverlärare liksom
rektor vid högre kommunal skola skulle vara självskriven ledamot av skolstyrelsen.
De sakkunniga ha förklarat sig anse, att så icke bör vara förhållandet,
och till stöd för sin åsikt anfört följande.
''Enligt de sakkunnigas mening bör innehavare av kommunal chefstjänst i
princip icke vara självskriven ledamot av den styrelse, under vilken han sorterar.
Överlärare, som tillika är skolledare, skall enligt nu gällande bestämmelser
närvara vid skolstyrelsens sammanträden, och han äger deltaga i
överläggningarna och få sin uttalade mening antecknad i protokollet. Dessutom
skall han föredraga ärenden angående tjänstgöringsbetyg och föreslå
betyg samt vara sekreterare i betygsnämnden, där sådan inrättats. Genom
nämnda bestämmelser torde tillräckliga garantier föreligga för att Överlärare
inför skolstyrelsen får framlägga sina synpunkter och argumentera för dem.
överlärarens inflytande torde mera bero på den sakliga innebörden av hans
förslag och hans personliga auktoritet än på rätten att deltaga i skolstyrelsens
beslut, överläraren har dessutom en friare ställning, örn han icke är
ledamot av skolstyrelsen.
Jag ansluter mig till de sakkunnigas åsikt.
Sekreterarskapet i skolstyrelsen.
Sveriges överlärarförbund har vidare föreslagit, att sekreterarskapet i skolstyrelsen
automatiskt skulle ingå i överlärarens åligganden.
Härom anföra de sakkunniga.
Flertalet Överlärare äro, ehuru någon allmän föreskrift därom icke finnes,
tillika skolstyrelsens sekreterare. Denna anordning är vanligen lämplig,
icke minst med hänsyn till, att överläraren i regel förbereder och föredrager
flertalet ärenden inom skolstyrelsen och dessutom verkställer besluten.
Skall i överlärarens åligganden automatiskt ingå, att han skall vara sekreterare
i skolstyrelsen, måste en del av överlärararvodet anses utgå på grund
av sekreterarskapet, vilket i vissa fall borde föranleda höjning av minimiarvodet.
I större skoldistrikt kan det emellertid vara lämpligare, att någon an
-
Departements
chefen.
Departements
chefen.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
nan än överläraren är sekreterare, och prövningen härav måste tillkomma
skolstyrelsen. Ur principiell synpunkt är det också mindre lämpligt, örn
statsbidrag skulle utgå för ett dylikt rent kommunalt uppdrag. Då frågan,
vem som skall vara skolstyrelsens sekreterare, hittills i regel lösts utan att
olägenheter uppstått, anse de sakkunniga sig icke ha anledning att föreslå
reglerande bestämmelser i detta hänseende.
Av de remissmyndigheter, som utlåtit sig i denna fråga, ha några domkapitel,
länsstyrelsen i Kronobergs län och styrelsen för svenska landskommunernas
förbund tillstyrkt överlärarförbundels förslag, under det att länsstyrelsen
i Västmanlands län avstyrkt detsamma under förmälan, bland annat,
att länsstyrelsen överhuvud funne det olämpligt att fastställa bestämda regler
för sekreterarskap i kommunala nämnder och styrelser.
För egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas åsikt, att reglerande bestämmelser
i nu förevarande hänseende icke böra utfärdas.
Föreståndarskapet för fortsättningsskolan.
Från Sveriges överlärarförbund har ock uttalats, att i överlärarnas åligganden
jämväl borde ingå ledningen för fortsättningsskolan.
De sakkunniga lia icke ansett sig böra föreslå någon reglering av distriktsöverlärarnas
ställning till fortsättningsskolan och till stöd härför åberopat,
bland annat, att frågan om fortsättningsskolans organisation och framtida
ställning för närvarande befunne sig under utredning, samt att fortsättningsskolans
nuvarande organisation vore så varierande inom olika skoldistrikt,
att det skulle möta svårigheter att utan prövning i varje särskilt fall fastställa
överlärarnas minimiarvoden, därest nämnda arbete skulle ingå i överlärarnas
åligganden.
Några domkapitel samt länsstyrelsen i Kronobergs län ha i sina remissyttranden
uttalat sin anslutning till tanken på att göra ledningen för fortsättningsskolan
till en obligatorisk skyldighet för överlärama.
På av de sakkunniga anförda skäl anser jag det icke lämpligt, att överläramas
ställning till fortsättningsskolan blir föremål för reglering nu.
Övcrlärarnas undervisningsskyldighet.
Överlärarnas undervisningsskyldighet angives för närvarande i den av
skolöverstyrelsen särskilt för varje distrikt godkända överlärarinstruktionen.
Som regel fastställes undervisningsskyldigheten icke till ett bestämt antal
veckotimmar, utan skolstyrelsen medgives rätt att bestämma densamma inom
en viss intervall, exempelvis 20—25 eller 25—30 veckotimmar. Den reglering
av överlärarinstitutionen, som trädde i kraft den 1 juli 1936, innebar i flera
fall en höjning av överlärarnas undervisningsskyldighet. Från och med budgetåret
1940/41 har vidare undervisningsskyldigheten i ett flertal distrikt
höjts i enlighet med av skolöverstyrelsen i juni 1940 efter uppdrag av Kungl.
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
33
Majit beslutade allmänna riktlinjer på sätt framgår av tabellen å s. 34. Det
har även förekommit, att skolstyrelse ålagt Överlärare alt undervisa flera
veckotimmar än instruktionen föreskriver.
Sveriges överlärarförbund har föreslagit sådan ändring, att överlärarnas
undervisningsskyldighet kommer att regleras automatiskt och utgöra visst antal
timmar alltefter antalet läraravdelningar och skolor i distriktet.
De sakkunniga föreslå, att varje distriktsöverlärares undervisningsskyldighet
fastställes av skolöverstyrelsen, liksom redan nu sker. Till stöd härför anföra
de sakkunniga.
På grund av föreliggande stora olikheter i överlär aruppdragets art och
omfattning anse de sakkunniga sig icke kunna förorda, att både minimiarvodet
och undervisningsskyldigheten regleras utan prövning av överlärarnas
arbetsförhållanden i det enskilda fallet. De sakkunniga, som förordat, att
minimiarvodena skola fastställas i författning enbart med hänsyn till antalet
läraravdelningar, anse sig därför icke kunna förorda att undervisningsskyldigheten
skulle bestämmas på ett liknande sätt.
Beträffande de normer, som böra gälla för skolöverstyrelsens beslut i fråga
om överlärares undervisningsskyldighet anföra de sakkunniga följande.
Vid sin reglering av distriktsöverlärarnas undervisningsskyldighet bör
skolöverstyrelsen vara bunden av ett intervallsystem, vilket liksom beträffande
minimiarvodena bör vara anknutet till antalet läraravdelningar i
skoldistrikten. Nämnda intervaller böra angivas i den kungörelse, som reglerar
minimiarvodet till distriktsöverlärare m. m. Skolöverstyrelsen bör icke
äga frångå dessa intervaller. Då, som nämnts, stora olikheter kunna föreligga
i det med överläraruppdraget förenade arbetet även i lika stora distrikt,
böra intervallerna vara så stora, att dessa variationer kunna beaktas.
Till följd härav måste timtalen i angränsande intervaller delvis sammanfalla.
Det bör åligga skolöverstyrelsen att fastställa undervisningsskyldigheten
till ett visst antal veckotimmar för varje distriktsöverlärare, vilket timtal
skoldistriktet icke skall äga höja eller sänka. De sakkunniga utgå från, att
intervallsystemet regelmässigt tillämpas så, alt, där ej ovan anförda omständigheter
föranleda jämkning, vid ett lågt antal läraravdelningar inom
en intervall undervisningsskyldigheten fastställes till ett högre timtal inom
intervallen, medan vid ett högre antal avdelningar inom samma intervall
undervisningsskyldigheten fastställes till ett lägre timtal i intervallen. Vidare
förutsätta de sakkunniga, att de lägsta timtalen i varje intervall endast
komma till användning, då särskilda skäl för sänkning av undervisningsskyldigheten
föreligga, samt att skillnaden i distriktsöverlärarnas .arbete
i landsbygds- och stadsdistrikt vederbörligen beaktas.
Skolöverstyrelsens beslut om distriktsöverlärares undervisningsskyldighet
skall gälla tillsvidare, och överstyrelsen bör äga rätt att även utan särskild
framställning, när förhållandena så påkalla, höja eller sänka timtalet. Undervisningsskyldighetens
omfattning bör framdeles ej angivas i överlärarnas
instruktioner.
Vad angår omfattningen av distriktsöverlärarnas undervisningsskyldighet,
föreslå de sakkunniga viss nedsättning av skyldigheten. Enligt de sakkunnigas
uppfattning böra i huvudsak de grunder, som tillämpades vid fastställandet
av överlärarnas undervisningsskyldighet före budgetåret 1940/41, ånyo
Bihang tilt riksdagens protokoll 19M1. 1 samt. Nr 194—195.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 194-
tillämpas, dock med vissa jämkningar. En annan synpunkt bör vara, uttala
de sakkunniga, att i flertalet skoldistrikt överläraren bör ha åtminstone en
dag i veckan ledig för inspektion och för andra uppdrag, som icke lämpligen
kunna fullgöras efter undervisningstidens slut.
De sakkunnigas förslag samt tidigare och nu gällande grunder för överlärarnas
undervisningsskyldighet framgå av följande uppställning.
Antal läraravdelningar
Antal veckotimmar undervisnings- skyldighet enligt
tidigare
bestämmelser
gällande
bestämmelser
de sak- kunniga
högst 9................
25-30
30
26—28
10—19................
20—25
25—30
18-26
20—29 ................
15-20
20—25
12-20
30-39 ................
10—15
15—20
8—16
40—49 ................
1 10—15
6—10
lägst 50................
[ 5-10
\ 5—10
5
Beträffande andra Överlärare än distriktsöverlårare har Sveriges överlärarförbund
föreslagit, att då skoldistrikt ha flera Överlärare, skolöverstyrelsen
endast skulle fastställa dessas sammanlagda undervisningsskyldighet. De sakkunniga
förklara sig icke kunna förorda detta förslag. Enda skillnaden i förhållande
till reglerna för distriktsöverlärarnas undervisningsskyldighet bör
vara, att skolöverstyrelsen här ej bör vara bunden av intervallerna.
Departements
chefen.
Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga örn överlärarnas undervisningsskyldighet
har icke givit mig anledning till erinran.
Tillsättning av kommunal folkskolinspektör och Överlärare.
Enligt gällande bestämmelser utses kommunala folkskolinspektörer och
Överlärare av skoldistrikten inom ramen av ett av skolöverstyrelsen upprättat
förslag, omfattande som regel tre av de sökande.
De sakkunniga ha föreslagit, att samtliga inspektörer och Överlärare skola
utses av skolöverstyrelsen. På skolstyrelserna skulle vid bifall härtill ankomma
att ledigförklara befattningarna och att i samband med insändande
av ansökningshandlingarna avgiva motiverat förslag för den eller dem av de
sökande, som skolstyrelsen ansåge böra i första hand komma i fråga till befattningen.
Tillika ha de sakkunniga föreslagit, att överlärama skola förordnas
för viss tid, förslagsvis sex år.
De sakkunnigas förslag, att överlärarna skola förordnas av skolöverstyrelsen,
har föranlett särskilda uttalanden av ett tiotal remissmyndigheter, av
vilka några tillstyrkt förslaget men flertalet avstyrkt detsamma.
Departements- För egen del är jag icke beredd att nu upptaga förevarande tillsättningschefen.
fråga till avgörande. Ett skäl för att frågan rätteligen bör vila tills vidare
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
35
finner jag ock däri, att denna fråga ingripande berör förhållandet mellan
staten och skoldistrikten, vilket förhållande enligt givet uppdrag skall bliva
föremål för utredning av 1945 års folkskolesakkunniga.
Skolsekreterare.
Enligt de sakkunnigas förut redovisade förslag i fråga om organisationen
av den kommunala skolledningen, till vilket förslag jag givit min anslutning,
skola Överlärare icke anställas i skoldistrikt med mindre än tio läraravdelningar.
Dylika distrikt finnas till ett antal av omkring 1 780 med sammanlagt
omkring 8 000 läraravdelningar, vilket utgör omkring 72 procent avhela
antalet distrikt och 30 procent av hela antalet avdelningar.
I sådana mindre skoldistrikt, där Överlärare icke skola anställas, böra de
administrativa och socialpedagogiska uppgifterna enligt de sakkunnigas uppfattning
lämpligen handhavas av någon lärare. En del av dessa distrikt ha
anställt tillsyningslärare för utförande av nämnda uppgifter. Åtskilliga distrikt
ha dock icke tillsyningslärare, utan uppgifterna handläggas av skolstyrelserna.
De sakkunniga föreslå, att till skoldistrikt ulan Överlärare skall utgå statsbidrag
för arvode till en skolsekreterare. Visst minimiarvode, förslagsvis 40
kronor för läraravdelning och år, bör tillförsäkras skolsekreteraren och statsbidraget
bör utgå med minimiarvodets halva belopp.
De sakkunniga säga sig ha övervägt, huruvida icke samtliga distrikt utan
Överlärare borde vara skyldiga att anlita särskild lärare för de administrativa
och socialpedagogiska uppgifterna eller huruvida icke i varje fall skolöverstyrelsen
eller statens vederbörande folkskolinspektör borde, om skäl
därtill förelåge, kunna meddela föreläggande för visst skoldistrikt att anlita
särskild lärare för nämnda uppgifter. De sakkunniga ville emellertid icke
föreslå tvingande bestämmelser i ämnet. Åtgärder, som underlättade systemets
frivilliga införande borde däremot vidtagas.
Från de sakkunnigas redogörelse för skolsekreterarnas arbetsuppgifter och
ställning må här följande antecknas.
Skolsekreterarnas uppdrag bör endast avse att biträda skolstyrelserna och
dessas ordförande i arbetet. Skolstyrelserna böra såsom hittills ansvara för
arbetets riktiga utförande. Skolstyrelserna skola givetvis äga anlita dessa
lärares biträde även för andra administrativa eller social-pedagogiska uppgifter
än vissa särskilt uppräknade men icke för all fullgöra inspektion av
undervisning. I skolsekreterarnas uppdrag skall icke automatiskt ingå att
föra skolstyrelsens protokoll eller närvara vid styrelsens sammanträden,
önskar skolstyrelse, att skolsekreteraren jämväl skall utföra detta arbete, bör
särskilt avtal härom träffas med denne. Medan skolsekreterare biträda distriktens
centrala ledning med administrativa och social-pedagogiska arbetsuppgifter,
skola tillsyningslärarnas arbetsuppgifter framdeles begränsas
till att avse handläggning av olika uppgifter beträffande en viss skola i distriktet.
Den omständigheten, alt ett skoldistrikt bar skolsekreterare, utesluter
sålunda icke, ali distriktet dessutom kan lia tillsyningslärare eller alt
skolsekreterare, som är lärare i distriktet, nises till tillsyningslärare.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
Departements
chefen.
De sakkunniga uttala ock, att intet sakligt skäl synes föreligga mot att
till skolsekreterare anlitas lärare utom det egna distriktet. Härigenom vinnes,
att flera mindre distrikt kunna anlita samma lärare såsom skolsekreterare.
I anledning av de sakkunnigas förslag i fråga om skolsekreterare ha två av
remissmyndighetema, länsstyrelserna i Södermanlands och Västernorrlands
län, uttalat, att systemet med skolsekreterare i de mindre skoldistrikten borde
göras obligatoriskt. Statskontoret har avstyrkt, att de sakkunnigas förslag
beträffande skolsekreterare förverkligas för närvarande.
Jag tillstyrker det föreslagna statsbidraget till arvode åt skolsekreterare.
Vad de sakkunniga i övrigt anfört i fråga om skolsekreterare har icke givit
mig anledning till erinran.
Kostnadsberäkningar.
Under denna rubrik ha de sakkunniga anfört bland annat följande.
För närvarande ha 13 skoldistrikt helt kommunalt avlönade folkskolinspektörer.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle statsbidrag icke utgå för dessa
inspektörers löner liksom icke heller för överlärararvoden i distrikt med
sådana inspektörer.
Till övriga distrikt med minst tio läraravdelningar skulle statsbidrag utgå
med hälften av det för distriktsöverläraren i distriktet gällande minimiarvodet.
Kostnaderna härför beräknas till i runt tal 360 000 kronor, på sätt
framgår av följande uppställning.
Antal avdelningar
Antal
distrikt
Statsbidrag
kronor
Summa
kronor
10—14..............
286
300
85S00
15 19..............
128
450
57 600
20—24..............
88
600
52 800
25—29..............
34
750
25 500
30 39..............
63
900
56 700
40—49..............
23
1050
24150
50 59..............
19
1200
22 800
60-74..............
16
1350
21600
75 ..............
8
1500
12000
Summa
665
358950
Vid ledighet å nämnda 665 överlärarbefattningar skola enligt de sakkunnigas
förslag vikarier förordnas, dock icke vid ledighet av högst några få
dagar och som regel icke vid överlärares semester i distrikt med mindre än
20 avdelningar. Vikarierna skulle erhålla arvoden motsvarande minst tre
fjärdedelar av överläramas minimiarvoden, och statsbidrag skulle utgå med
hälften av vikariearvodet. Statens kostnader för dessa vikarier minskat med
Kungl. Maj.ts proposition nr 194.
37
besparingarna å överlärararvodena vid vakanser och tjänstledigheter torde
kunna uppskattas till 25 000 kronor.
För närvarande ha ett 70-tal distrikt med mindre än tio avdelningar Överlärare,
vilka övergångsvis skulle kvarstå. För dem utgå statsbidrag enligt av
Kungl. Maj:t redan fastställda belopp med sammanlagt i runt tal 10 000 kronor.
De skola icke ha lägre arvode än minimiarvodet till skolsekreterare i
lika stora distrikt. En höjning av arvodet och statsbidraget måste ske i vissa
fall, vilket dock icke torde avsevärt höja kostnaderna. Dessa torde kunna
uppskattas till 10 000 kronor.
För skolsekreterare i skoldistrikt med mindre än tio läraravdelningar skulle
statsbidrag utgå med 20 kronor för läraravdelning och år. Antalet dylika
distrikt uppgår till omkring 1 780 med sammanlagt i runt tal 8 000 avdelningar.
Utgår man från att skolsekreterare med tiden anställas i distrikt omfattande
ungefär 3 000 avdelningar, skulle kostnaden uppgå till (3 000 X 20
=) 60 000 kronor.
Sedan reformen slutligen genomförts och överlärarinstitutionen i distrikt
med mindre än tio avdelningar avvecklats, torde statsverkets sammanlagda
kostnader för arvoden till Överlärare och skolsekreterare alltså kunna uppskattas
till omkring (360 000 + 25 000 + 60 000 =) 4-45 000 kronor.
Statsbidrag för Överlärare hade vid slutet av budgetåret 1943/44 beviljats
till ett sammanlagt belopp av i runt tal 180 000 kronor. Ökningen för varje
budgetår har hittills utgjort 6 000 å 7 000 kronor. Då överlärarinstitutionen
alltjämt är under utveckling, torde — oavsett om de sakkunnigas förslag bifalles
— kostnaderna alltjämt komma att stegras, ökningen torde lågt räknat
kunna uppskattas till 35 000 kronor under de närmaste åren. De sakkunnigas
förslag torde därför kunna antagas för närvarande medföra en kostnadsökning
för statsverket av i runt tal (445 000 — 180 000 — 35 000 =) 230 000
kronor.
Därtill komma statsverkets kostnader för höjda pensioner till Överlärare.
Dessa kunna dock knappast uppskattas till något visst belopp för år, men
torde bliva relativt obetydliga.
Vidare bör observeras, att staten svarar för kostnaderna för lärare, som
undervisa de veckotimmar, varmed överlärarens undervisningsskyldighet nedsatts.
Detta gäller vare sig statsbidrag utgår för överlärararvodet eller icke.
Kostnaderna för nämnda lärare äro svåra att beräkna. De nuvarande kostnaderna
torde dock approximativt kunna uppskattas till 450 000 kronor. Genom
de sakkunnigas förslag örn inrättande av ytterligare överlärarbefattningar,
företrädesvis i mindre distrikt, och viss minskning av överläramas undervisningsskyldighet
inträder en kostnadsökning, sorn torde röra sig örn omkring
340 000 kronor. Tillhopa skulle sålunda dessa kostnader uppgå till
omkring 790 000 kronor.
Den totala kostnadsökningen vid genomförande av de sakkunnigas förslag
skulle alltså kunna beräknas bliva (230 000 + 340 000=) 570 000 kronor.
Under de närmaste åren efter reformens ikraftträdande — av mig föreslaget
till den 1 juli 1946 — kommer emellertid kostnadsökningen både för
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
arvoden och i anledning av minskad undervisningsskyldighet för överlärarna
enligt de sakkunnigas uppfattning att bliva avsevärt lägre. Då rekvisitionerna
av statsbidrag ske i efterskott, torde någon ökning icke ske för budgetåret
1946/47 utöver den, som kan inträffa enligt gällande statsbidragsbestämmelser.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag i det föregående förordat
a) meddela* föreskrifter örn utvidgning av den kommunala
skolledarorganisationen,
b) meddela föreskrifter örn avlöningsförmåner till distriktsöverlärare,
vikarier för sådana Överlärare och skolsekreterare,
c) meddela föreskrifter om överlärarnas undervisningsskyldighet,
d) meddela föreskrifter örn statsbidrag till arvoden åt
distriktsöverlärare, vikarier för sådana Överlärare och skolsekreterare,
samt
e) meddela i anslutning till under a)—d) avsedda föreskrifter
erforderliga övergångsbestämmelser;
dels ock godkänna härvid fogat förslag till kungörelse om
ändrad lydelse av 19 § folkskolans avlöningsreglemente den
30 juni 1942 (nr 619).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
39
Bilaga.
Förslag
till
Kungl. Maj:ts kungörelse angående arvode m. m. åt folkskolans
distriktsöverlärare och skolsekreterare samt statsbidrag till
sådant arvode.
1 §•
Denna kungörelse äger tillämpning å distriktsöverlärare och skolsekreterare.
2 §•
/ mom. Utöver avlöning såsom lärare skall distriktsöverlärare uppbära
överlärararvode med lägst följande belopp.
Antal
läraravdelningar i
skoldistriktet
Årligt arvode
kronor
högst 14 .................................. 600
15—19 .................................. 900
20—24 .................................. 1 200
25—29 .................................. 1 500
30—39 .................................. 1800
40—49 .................................. 2 100
50—59 .................................. 2 400
60—74 .................................. 2 700
lägst 75 .................................. 3 000
Arvodets lägsta belopp bestämmes med hänsyn till medeltalet läraravdelningar
vid ingången av höstterminen under tre år närmast före överlärarförordnandets
början. Härvid skall hänsyn ej tagas till brutna tal. Nämnda
belopp skall, där ej Kungl. Maj:t annorlunda beslutar, gälla under hela den
tid, för vilken förordnandet meddelats. Skoldistriktet är oförhindrat att när
som helst under samma tid tillerkänna överläraren ett högre arvode.
2 mom. Har distriktsöverlärare att vidkännas A- eller B-avdrag å sin lön
såsom lärare, skall han jämväl vidkännas avdrag å överlärararvodet med en
fjärdedel respektive hälften av det belopp, varmed arvodet enligt 1 mom.
lägst skall utgå. Vid C-avdrag å lärarlönen skall avdrag å överlärararvodet
ske med hela nämnda belopp.
Har skoldistrikt tillerkänt distriktsöverlärare högre arvode än det, som
enligt 1 mom. lägst skall utgå, äger distriktet bestämma, örn och i vad mån
vid tjänstledighet avdrag skall ske å det överskjutande beloppet.
40
Kungl. Mctj:ts proposition nr 194.
3 mom. Där det åligger skoldistrikt att anställa vikarie å distriktsöverlärarbefattning,
skall vikarie för den tid, som han uppehåller befattningen,
uppbära arvode med minst tre fjärdedelar av det för befattningen gällande
lägsta arvodet.
3 §.
Skolöverstyrelsen skall fastställa distriktsöverlärares undervisningsskyldighet
till ett bestämt antal veckotimmar inom de gränser, som framgå av
följande uppställning.
Antal
läraravdelningar i
skoldistriktet
högst 9
10—19 .
20—29 .
30—39 .
40—49 .
lägst 50
Antal
veckotimmar undervisningsskyldighet
.
. . . 26—28
____ 18—26
____ 12—20
____ 8—16
. . . . 6—10
5
Undervisar överläraren i hjälpklass, må överstyrelsen reducera timtalet
i samma förhållande, som gäller för övriga hjälpklasslärare, dock till lägst
5 veckotimmar. Härvid må de i uppställningen angivna intervallerna underskridas.
Skoldistriktet äger icke föreskriva, att överläraren skall undervisa flera
eller färre veckotimmar än sålunda fastställts.
4 §.
1 mom. Distriktsöverlärare äger i stället för ferier årligen åtnjuta semester
under 45 dagar.
Semester beräknas för kalenderår och beviljas av skolstyrelsen å tid, som
styrelsen prövar lämplig med hänsyn till göromålens behöriga gång. Semester
må dock endast beviljas under tid, då överläraren icke har att fullgöra undervisning.
2 mom. Därest distriktsöverlärare tillträder eller skall frånträda sin befattning
vid annan tidpunkt än vid utgången av kalenderår, beräknas hans semester
i förhållande till den del av året, under vilken befattningen innehaves.
Uppstår vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre
dagantal.
3 mom. Såvitt ej skolöverstyrelsen finner skäl annat medgiva, må distriktsöverlärare,
vilken vid kalenderårs ingång sedan mer än sex månader
åtnjuter tjänstledighet av anledning, som omförmäles i 16 § punkterna 6—10
folkskolans avlöningsreglemente, icke komma i åtnjutande av semester för
det året, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar bestritt sin egen eller
annan tjänst i det statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet eller
bestritt statlig tjänst eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 194.
5 §■
1 mom. Vid tjänstledighet på grund av sjukdom eller tvångsvis anordnad
läkarundersökning, varom förmäles i 16 § punkterna 6 och 7 folkskolans
avlöningsreglemente, skall distriktsöverlärare äga uppbära oavkortad lön under
högst tio dagar av ett och samma kalenderår. För tid därutöver skall
han vidkännas A-avdrag; vid tjänstledighet på grund av tvångsvis anordnad
läkarundersökning dock endast i den mån ej annat särskilt stadgas.
2 mom. Såvitt ej skolöverstyrelsen finner skäl annat medgiva, må distriktsöverlärare,
som vid kalenderårs ingång sedan mera än sex månader
åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 16 § punkterna 6—8 folkskolans
avlöningsreglemente sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året
icke komma i åtnjutande av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt
minst 90 dagar bestritt sin egen eller annan tjänst i det statsunderstödda
kommunala undervisningsväsendet eller bestritt statlig tjänst eller fullgjort
uppdrag för statens räkning.
6 §•
Till skolsekreterare skall utgå arvode med lägst 40 kronor för läraravdelning
och år.
7 §•
För arvode till distriktsöverlärare och vikarie å sådan befattning, som
det åligger skoldistrikt att anställa, samt till skolsekreterare utgår statsbidrag
under förutsättning, att de i denna kungörelse och i folkskolestadgan
beträffande Överlärare och skolsekreterare meddelade föreskrifterna iakttagits.
Statsbidraget skall utgöra hälften av det lägsta belopp, som skoldistriktet
enligt kungörelsen har att utgiva i arvode.
Statsbidraget rekvireras enligt av skolöverstyrelsen meddelade anvisningar
i samband med rekvisition av statsbidrag till avlöning åt lärare vid folkoch
småskolor inom distriktet.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1945, från och med vilken dag
kungörelsen den 12 juni 1936 (nr 307) angående statsbidrag till arvoden åt
Överlärare vid folk- och småskolor upphör att gälla.
Övergångsbestämmelser.
1. Har skoldistrikt den 1 juli 1945 Överlärare såsom ledare av distriktets
skolor och uppgår antalet avdelningar i distriktet vid början av höstterminen
1945 till minst tio, skall överlärararvodets lägsta belopp bestämmas med
hänsyn till medeltalet läraravdelningar vid ingången av höstterminen under
åren 1942—1944. Härvid skall hänsyn ej tagas till brutna tal.
42
Kungl. Majlis proposition nr 194.
2. Har distriktsöverlärare fastare anställning på grund av övergångsstadgande
till § 8 b mom. 1 folkskolestadgan, skall storleken av det belopp,
varmed överlärararvodet lägst må utgå, omprövas vart sjätte år, räknat från
den 1 juli 1945, såsom om överläraren då erhållit nytt förordnande.
3. Har skoldistrikt vid början av höstterminen 1945 mindre än tio läråravdelningar
men likväl Överlärare på grund av övergångsstadgande c till
§ 8 a folkskolestadgan, må arvodet till honom icke understiga 40 kronor för
läraravdelning och år. Statsbidrag skall utgå med av Kungl. Majit tidigare
fastställt belopp, dock lägst med 20 kronor för läraravdelning och år.
4. Vad i denna kungörelse stadgas örn distriktsöverlärare skall även gälla
för kommunal folkskolinspektör, vilken befattning är förenad med folkskollärartjänst.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1946:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m. s. 8 i texten
- SU 1946:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av anställningsoch avlöningsförhållandena för folkskolans Överlärare m. m. jämte i ärendet s. 1 i texten