Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till fångvården m. m

133 sidor, varav 127 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 127 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:225, Angående vissa anslag till fångvården m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 225.

1

Nr 225.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa anslag till

fångvården m. m., given Stockholms slott den 29 mars

1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,” Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I propositionen nr 342 till 1945 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag

till revision av bestämmelserna om verkställighet av frihetsstraff m. m. Förslaget,

som utarbetats på grundval av det betänkande i ämnet som avgivits

av strafflagberedningen (SOU 1944:50), godtogs i allt väsentligt av riksdagen

(rd. skr. nr 575). Sedan fångvårdsstyrelsen den 15 december 1945 erhållit

i uppdrag att skyndsamt inkomma med de förslag, som i anledning härav

kunde finnas påkallade med avseende å fångvårdens anslagsbehov för nästa

budgetår, bar styrelsen i skrivelser den 8 och den 18 februari 1940 avgivit

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förslag till anslagsäskanden för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalten^,

avsedda att föreläggas 1946 års riksdag.

Betänkande med utredning och förslag rörande löneställningen för vaktoch

arbetsledarpersonalen vid fångvården m. m. har den 16 november 1945

avgivits av löneutredningen för viss fångvårdspersonal. Betänkandet, som

även omfattar förslag rörande löneställningen för motsvarande personal vid

statens uppfostringsanstalt å Bona, var vid tiden för avlåtandet av årets statsverksproposition

föremål för övervägande inom justitiedepartementet.

På grund av det anförda kunde förslag beträffande flertalet anslag till

fångvården samt beträffande Bonaanstaltens avlöningsanslag icke framläggas

i statsverkspropositionen. I riksstatsförslaget för nästa budgetår upptogos

därför bland annat följande anslag under andra huvudtiteln med allenast beräknade

belopp, nämligen anslagen till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar, Fångvårdsstyrelsen:

Omkostnader, Fängvårdsanstalterna: Avlöningar, Fångvårdsanstalterna:

Omkostnader, Interneringsnämnden, Ungdomsfängelsenämn
den,

Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport samt Statens uppfostringsanstalt

å Bona: Avlöningar. Jag får nu ånyo anmäla dessa anslagsfrågor.

Samtidigt torde jämväl få anmälas frågan om investeringsanslag till

Sinnessjukavdelning m. m. vid centralfängelset å Härlanda.

Andra huvudtiteln.

E. Fångvården m. m.

Tidigare utredningar. Organisationsfrågornas nuvarande läge.

Frågan om ordnandet av fångvårdens anstaltsorganisation

har under de senaste decennierna vid flera tillfällen varit föremål för utredning.

År 1930 tillkallades sålunda landshövdingen S. Hagströmer för utredning

rörande möjligheten att åstadkomma större koncentration i fängelseväsendet

och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningsmannens år

1931 avlämnade betänkande i ämnet (SOU 1931:16) överlämnades sedermera

till statens organisationsnämnd med uppdrag att framlägga utredning

och förslag angående fångvårdens framtida ordnande och vad därmed ägde

samband. Nämndens utredning, som avlämnades år 1933, utmynnade i förslag

om koncentrering av driften vid de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna

samt viss utbyggnad av organisationen i övrigt i syfte att bättre tillgodose

kravet på specialbehandling för särskilda brottslingskategorier. Efter

dessa båda huvudlinjer genomfördes under de följande åren en allmän omorganisation

av fångvårdens anstaltsväsende. Å ena sidan centraliserades

vården å anstalterna för vanligt fångförvar till ett fåtal större fängelser, varigenom

åtskilliga anstalter kunde antingen nedläggas eller förändras, samtidigt

som det blev möjligt att inom den sålunda begränsade organisationen

genomfora en särskilt ur besparingssynpunkt betydelsefull rationalisering av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

3

driften. A andra sidan utbyggdes — i anslutning till den utveckling som ägt

rum mot större differentiering av behandlingsformerna för särskilda kategorier

av brottslingar — den för olika former av specialbehandling avsedda anstaltsorganisationen

genom förändring av anstalter för vanligt fångförvar till

specialanstalter och genom inrättande av helt nya anstalter. Organisationen

vann sin slutliga utformning efter en av särskilt tillkallade sakkunniga år

1941 i samråd med fångvårdsstyrelsen verkställd utredning. En sammanfattande

redogörelse för den närmare innebörden av nu nämnda utveckling återfinnes

i 1942 års statsverksproposition (II ht s. 69 ff.). Även om den under

krigsåren inträffade utomordentliga stegringen av fångantalet tillfälligt

sprängt ramen för 1941 års organisation, utgör denna alltjämt grundstommen

i den nuvarande anstaltsorganisationen.

Frågan om fångvårdens ordnande har därefter ånyo upptagits av strafflagberedningen.

De principer, som ligga till grund för den nya lagen om verkställighet

av frihetsstraff (SFS 872/1945), förutsätta omfattande ändringar i

den nuvarande anstaltsorganisationen, bland annat en betydande utvidgning

av den öppna anstaltsvården på bekostnad av den slutna. Strafflagberedningen

har därför även framlagt förslag till en genomgripande omorganisation av

fångvårdens anstaltsväsende. En sådan omorganisation måste genomföras

under de närmaste åren.

Fångvårdens personalorganisation har senast varit föremål

för översyn av 1941 års sakkunniga. På de sakkunnigas förslag genomfördes

vissa rationaliseringar men på grund av fångantalets därefter inträffade

starka stegring kunde sakkunnigförslaget icke i alla delar förverkligas.

Strafflagberedningen har ej verkställt någon översyn av personalorganisationen

i vidare mån än att beredningen i samband med sina kostnadsberäkningar

angivit de förändringar som den föreslagna nya anstaltsorganisationen

skulle medföra beträffande personalen i högre lönegrader (betänk, s. 329 ff.).

1945 års löneutredning för viss fångvårdspersonal har i sitt förut omförmäla

betänkande uttalat, att utredningen vid sin granskning av personalorganisationen

vid anstalterna funnit, att vissa förhållanden i fortsättningen borde ägnas

uppmärksamhet. Härom innehåller betänkandet i huvudsak följande.

Utredningen har fäst sig vid, alt flera befattningshavare i befälsgrad för

närvarande användas för göromål på expeditionerna, till vilka de i allmänhet

torde få anses överkvalificerade. Utredningen finner det önskvärt, att

arbets! örhallandena a anstaltsexpeditionerna —■ som berördes i samband

med den besparingsutredning som 1940/41 verkställdes av särskilda sakkunniga

i samråd med fångvårdsstyrelsen (proposition 194/41) — ytterligare

granskas närmare ur arbetsteknisk synpunkt i syfte att nedbringa kostnaderna

för förvaltningen av anstalterna. Det synes utredningen vidare böra

övervägas, örn icke kroppssjukvården skulle vinna på att i viss utsträckning

tillföras kvinnlig personal med sjuksköterskeutbildning. För närvarande funnes

icke å fångvårdens stat upptagen någon sådan personal, ej ens vid det

s. k. kroppssjukhuset å Långholmen, som hade 38 vårdplatser. Även beträffande

kökspersonalen förordar utredningen en undersökning, huruvida icke

vissa fördelar vore att vinna på ali i köken anställa kvinnlig fackutbildad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe
ments
chefen.

personal i större utsträckning än som hittills skett. En fråga av synnerligen

stor ekonomisk räckvidd är, enligt vad utredningen vidare anför, huru stort

antal befattningshavare som å de olika anstalterna må vara erforderligt för

ett behörigt fullgörande av förekommande uppgifter. Detta spörsmål, som

helt legat utanför utredningsuppdraget, finner utredningen förtjäna närmare

övervägande. Utredningen förordar i dylikt syfte, att tjänstgöringsschema

särskilt vid de större anstalterna underkastas en översyn, förslagsvis av statens

organisationsnämnd, för att utröna örn ej bevakningsuppgifterna genom

lämpligare arbetsfördelning eller andra särskilda anordningar av olika slag

skulle kunna fullgöras av ett mindre antal befattningshavare än för närvarande.

Undersökningen borde även avse verkstadsdriftens organisation. I

anslutning härtill uttalar utredningen vidare såsom ett önskemål, att planerade

nybyggnader, innan de komma till utförande, på motsvarande sätt göras

till föremål för närmare granskning i syfte att åstadkomma största möjliga

besparingar i personalhänseende. Slutligen har utredningen uttalat, att de

hittillsvarande rekryteringsförliållandena för fångvårdens personal i lägre

lönegrader måste betraktas såsom otillfredsställande. Ehuru man torde kunna

räkna med en betydande förbättring i delta hänseende, sedan fångvårdsstyrelsen

utfärdat nya föreskrifter beträffande rekryteringen till ifrågavarande

befattningar, framhåller utredningen angelägenheten av att möjligheterna

till ytterligare förbättringar av rekryteringsförhållandena även i fortsättningen

komma att beaktas.

I infordrat utlåtande över löneutredningens betänkande har fångvårdsstyrelsen

vitsordat behovet av granskning i vissa hänseenden av personalorganisationen.

Statskontoret, som jämväl utlåtit sig i ärendet, har därvid under

hänvisning till de av utredningen gjorda uttalandena understrukit, att personalorganisationen

vid fångvården icke kan anses rationellt utformad.

Genom straffverkställighetsreformen har frågan örn fångvårdens organisation

kommit i ett helt nytt läge. Såsom av den föregående redogörelsen

framgår är den nuvarande anstaltsorganisationen för vanligt fångförvar i

huvudsak resultatet av en under en följd av år verkställd centralisering av

vården till ett fåtal större fängelser. Straffverkställighetsreformen åter, som

syftar till en långt driven differentiering av klientelet, förutsätter att de större

anstalterna skola ersättas med eller förändras till mindre, de flesta av huvudsakligen

öppen karaktär, samt att anstaltsorganisationen skall utbyggas

med ett flertal kolonier. Såväl denna decentralisering som den ökade frihet

och den mera individuella omvårdnad, som enligt reformen skall komma de

intagna till del, äro ägnade att öka kostnaderna för fångvården.

På grund av det anförda är det angeläget att fångvårdens förestående omorganisation

genomföres på sådant sätt att förefintliga möjligheter att samtidigt

rationalisera driften tillvaratagas. Fångvårdsstyrelsen har därför den

22 februari 1946 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att, med beaktande av principerna

i den nya lagen örn verkställighet av frihetsstraff och på grundval

av strafflagberedningens förslag i ämnet, utarbeta en plan för omorganisation

av fångvårdens anstaltsväsende jämte därtill knuten personal, avsedd

att tjäna till ledning vid bedömandet av uppkommande frågor örn anskaffande

och inrättande av nya anstalter, nedläggande eller modernisering av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

5

befintliga anstalter samt anstalternas personalbehov. Denna plan, som skall

avlämnas före den 1 juni 1946, bör därefter lämpligen bliva föremål för

översyn av statens sakrevision och statens organisationsnämnd. Därvid böra

de förhållanden beträffande personalorganisationen, vilka löneutredningen

ansett böra ägnas uppmärksamhet, särskilt beaktas.

Med hänsyn till det läge, vari fångvårdens organisationsfrågor sålunda

befinna sig, torde man tills vidare böra ställa sig i viss mån avvaktande vid

bedömande av dessa spörsmål och vad därmed äger samband. Detta är av

betydelse bland annat vid behandlingen av fångvårdens anslagsbehov för

nästa budgetår.

Anstaltsorganisationen.

I statsverkspropositionen till 1944 års riksdag gavs en översikt av fångvårdens

dåvarande anstaltsorganisation (II ht s. 67 ff.; jfr II ht 1942 s. 56

ff.). I det följande lämnas en sammanfattande redogörelse för de förändringar

beträffande organisationen, som sedermera ägt rum eller beslutats,

ävensom för strafflagberedningens förslag till ny anstaltsorganisation.

1. Anstalter för vanligt fångförvar av män. Sedan den 1 januari 1944 har

platsutrymmet för vanligt fångförvar utökats huvudsakligen med öppna platser.

Den i 1944 års statsverksproposition omnämnda kolonien Leverstad i

Skaraborgs län, som provisoriskt använts såsom ungdomsanstalt, samt rannsakningshäktet

i Kalmar med den därtill anknutna kolonien Ödevata — tidigare

huvudsakligen utlänningsavdelning — ha sålunda numera tagits i anspråk

för vanligt fångförvar. Härjämte ha efter riksdagens medgivande för

samma ändamål förvärvats lantegendomarna Lockerud i Skaraborgs län

och Sörbyn i Västerbottens län, vilka båda användas såsom kolonier. Ytterligare

en koloni, avsedd i första hand för vanligt fångförvar, har inrättats

å den arrenderade egendomen Åby i Sorunda socken, Stockholms län. Vid

Stöpsjön i Värmlands län har vidare försöksvis anordnats en förläggning

för vägarbeten m. m. Slutligen har, då fångantalet varit som högst, ett ökat

antal platser ställts till förfogande å Svartsjö och å Stockholms stads rannsakningsfängelse.

Å andra sidan kommer platsutrymmet för vanligt fångförvar

att minska genom att straffängelset i Karlstad — nu delvis tvångsarbets-

och alkoholistanstalt för kvinnor (35 av 54 platser) — tages i anspråk

såsom säkerhetsanstalt samt genom att nya sinnessjukavdelningar inrättas

vid centralfängelserna å Härlanda och i Härnösand (jfr det följande).

Efter dessa förändringar disponeras fångvårdens platsutrymme för vanligt

fångförvar av män på följande sätt (siffrorna angiva antalet platser).

Central fängelser: Långholmen 470, Malmö 162, Härlanda 135, Mariestad

71, Härnösand 109;

Sträf fängelser: Kristianstad 70, Vänersborg 75, Västerås 55, Gävle 71;

Kronohäkten: Linköping 20, Jönköping 15, Karlskrona 20, örebro 15, Falun

20, Sundsvall 15, Umeå 20, Luleå 20;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Rannsakningshäkten: Kalmar 10, Visby 10, Halmstad 10, Hudiksvall 10,

Östersund 10, Haparanda 10; härjämte tillhopa 41 platser för häktade på

vissa specialanstalter (Uppsala 10, Nyköping 8, Norrköping 8, Västervik 5,

Ystad 5, Karlstad 5);

Kolonier: Sorunda-Åby 18, Singeshult 30, Ödevata 25, Lockerud 20, Leverstad

8, Rödjan 8, Stöpsjön 30, Sörbyn 25.

Reservutrymme ä krono- och rannsakningshäkten: Linköping 51, Jönköping

5, Karlskrona 48, Örebro 65, Falun 31, Sundsvall 24, Umeå 3, Luleå 13,

Kalmar 62, Visby 9, Halmstad 17, Hudiksvall 13, Östersund 19, Haparanda

5.

Provisoriska straffanstalter: Svartsjö med kolonien Kungsgården 120 4- 10,

Stockholms stads rannsakningsfängelse 100.

Fångvårdens normala organisation för vanligt fångförvar av män, som den

1 januari 1944 omfattade 1 542 platser, skulle alltså efter angivna förändringar

rymma 1 658 platser. Inräknas reservutrymmet om 335 platser på

krono- och rannsakningshäktena, samt de 230 platserna å provisoriska anstalter

blir det totala antalet platser 2 193. Härtill komma omkring 60 platser

för kroppsligt sjuka.

Enligt strafflagberedningens förslag skall, såsom tidigare nämnts, den

öppna anstaltsvården utvidgas på bekostnad av den slutna. Beredningen föreslår

att ett antal slutna anstalter, såväl för vanligt fångförvar som för specialvård

— Linköping, Jönköping, Västervik, Karlskrona, Örebro, Falun,

Gävle, Sundsvall och Luleå samt, efter en övergångstid, Hudiksvall och

Långholmen — skola nedläggas. De slutna anstalter som bibehållas — Malmö,

Göteborg, Mariestad, Härnösand, Norrköping, Växjö, Uppsala, Kristianstad,

Vänersborg, Karlstad, Västerås, Nyköping, Kalmar, Visby, Ystad, Halmstad,

Östersund, Umeå och Haparanda — skola undergå genomgripande modernisering,

bl. a. genom att befintligt cellutrymme tages i anspråk för inredande

av dagrum, arbetsrum etc. Härigenom minskas anstalternas platsantal.

Vissa av de anstalter som enligt förslaget skola nedläggas, nämligen

Linköping, Västervik, Hudiksvall och Sundsvall, skola ej ersättas av nybyggda

anstalter. I stället för de sju övriga nedlagda anstalterna skola däremot

uppföras dels sex anstalter av en ny typ, i regel innehållande ett 40-tal öppna

och ett 10-tal slutna platser, dels en sluten anstalt i Stockholm eller stockholmstrakten

med omkring 200 platser. Vidare föreslås att en sjukhusbetonad

anstalt för kvinnor med ca 40 platser skall uppföras i trakten av Växjö;

det nu för kvinnor använda centralfängelset i Växjö skall tagas i anspråk för

manligt klientel. I övrigt skall platsbehovet tillgodoses genom att ett antal

nya kolonier inrättas, företrädesvis genom att fångvården övertar eller arrenderar

lantgårdar; dessa kolonier skola vara avsedda var och en för 20—

30 intagna. Svartsjöanstalten och Stockholms stads rannsakningsfängelse

skola icke vidare tagas i anspråk för fångvårdens räkning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

7

Platsutrymmet för vanligt fångförvar, inberäknat platser för häktade, beräknar

strafflagberedningen till omkring 1 200 platser. Detta utrymme skulle

fördelas på följande sätt (de nuvarande anstaltsbenämningama slopas):

å slutna anstalter:

Stockholm (nybyggnad) 100, Malmö 85 (— 77), Härlanda 70 (— 65),

Mariestad 60 (— 11), Härnösand 70 (— 39);

Växjö 45 (— 30), Kristianstad 55 (— 15), Vänersborg 50 (— 25), Västerås

40 (— 15);

Visby 20 (+ 1), Umeå 20 (— 3), Östersund 20 (— 9), Haparanda 15;

härjämte tillhopa 45 platser för häktade på vissa specialanstalter (Uppsala

10, Nyköping 5 (— 3), Norrköping 15 (+ 7), Kalmar 5 (+ 5), Ystad 5,

Karlstad 5);

å nybyggda huvudsakligen öppna anstalter (slutet anstaltsutrymme inom

parentes):

Gävle 40 (10), Jönköping 40 (10), Karlskrona 35 (5), örebro 40 (10),

Falun 40 (10), Luleå 35 (5);

å kolonier:

Singeshult 30, Lockerud 20, Leverstad 10 (+ 2), Rödjan 10 (+ 2), Sörbyn

25, samt sex nya kolonier med sammanlagt 150 platser.

Den nya organisationen skulle i enlighet härmed rymma 745 slutna och

475 öppna platser, sammanlagt alltså 1 220 platser för vanligt fångförvar

av män. Å de större anstalterna skulle dessutom finnas tillhopa 60 platser

för kroppsligt sjuka (delvis avsedda även för specialklientel och kvinnor).

För att möjliggöra straffverkställighetsreformens ikraftträdande den 1 juli

1946 har 19i5 års riksdag anvisat medel dels till modernisering av äldre

fångvårdsanstalter och dels till anskaffande och iordningställande av sju nya

kolonier (rd. skr. 599). Därvid har förutsatts, att fyra av kolonierna skola

inköpas och de övriga arrenderas (prop. 334/1945 s. 6 f. o. 76).

2. Spceialanstalter för män. Såsom specialanstalter betecknas ungdomsanstaller

(för verkställighet av ungdomsfängelse), säkerhetsanstalter (för

verkställighet av förvaring och internering) och sinnessjukavdelningar (för

undersökning av häktades sinnesbeskaffenhet samt vard av stråtfriförklarade

personer och sinnessjuka fångar). Under denna rubrik ha jämväl

redovisats anstalter, vilka huvudsakligen mottagit utlänningar, som omhändertagits

enligt utlänningsförfattningarna.

Sedan den 1 januari 1944 har beträffande ungdomsanstalterna

icke förekommit annan ändring än att såsom tidigare anmärkts kolonien

Leverstad icke längre disponeras för ifrågavarande klientel. Enligt nuvarande

ordning fördelas det manliga ungdomsfängelseklientelet efter observation å

mottagningsavdelningen i Nyköping på de öppna anstalterna Skenäs, Mäshult

och Åby, av vilka Mäshult är avsett för intellektuellt efterblivna och

de övriga mottaga normalfall, saint på de halvslutna anstalterna Uppsala

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

(svårdisciplinerade och psykopater) och Ystad (företrädesvis psykopater).

De nämnda anstalterna tillhöra alla fångvården utom Mäshult, som arrenderas

från Hallands läns landsting, samt Åby, som tillhör centralföreningen

till stöd för frigivna; för sistnämnda anstalt betalar fångvården vissa avgifter

enligt särskilt avtal.

Beträffande denna organisation, som nu rymmer 251 platser, föreslår

strafflagberedningen i huvudsak (platsutrymmet minskas på flertalet anstalter)

ej annan ändring än att en koloni inrättas i anslutning till ungdomsanstalten

i Ystad. Det erforderliga platsutrymmet för män beräknar beredningen

till omkring 240 platser att fördelas på följande anstalter.

Anstalt Antal platser

slutna öppna

Nyköping (mottagningsanstalt)........................ 25(— 1)

Uppsala (svårdisciplinerade och psykopater) .......... 35( — 5)

Äby eller annan koloni ............................ 15(—7)

Skenäs ............................................ 98

Ystad.............................................. 35(—5)

koloni .......................................... 15

Mäshult eller annan anstalt ........................ 20(—5)

95 148

Summa platser 243.

Efter det 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt satts

i kraft från och med den 1 januari 1946 äro fångvårdens säkerhetsan

s t a 11 e r under omorganisation i enlighet med den plan, som framlades

i proposition nr 334 till 1945 års riksdag (bilaga 11 s. 82 ff.). Förutom de

äldre förvarings- och interneringsanstaltema å Hall och i Norrköping skall

sålunda, som redan nämnts, även straffängelset i Karlstad tagas i anspråk

såsom säkerhetsanstalt. Vidare har fångvårdsstyrelsen erhållit i uppdrag att

anskaffa fyra kolonier till dessa anstalter, varav två förutsättas skola anskaffas

genom inköp och två genom arrendering. Medel till förvärv av två

koloniegendomar ävensom till inköp av inventarier för samtliga nu ifrågavarande

kolonier ha anvisats av 1945 års riksdag (rd. skr. nr 599).

I enlighet härmed skulle det för budgetåret 1946/47 beräknade platsbehovet

för förvarade och internerade män, sammanlagt 300 platser (jfr prop.

334/1945 s. 82), tillgodoses på följande sätt.

Anstalt

Norrköping...................

koloni .....................

Hall .........................

koloni .....................

Karlstad .....................

koloni I...................

koloni II...................

Antal platser

slutna öppna

85(—17)

20

65 35

20

35

20

20

185

Summa platser

300.

115

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Strafflagberedningen beräknar det framtida platsbehovet för förvarade och

internerade män till 350 å 400 platser. Enligt beredningens förslag skall därför

även rannsakningshäktet i Kalmar med kolonien Ödevata (45 + 20 platser)

tagas i anspråk som säkerhetsans tält.

I samband med att förslag förelädes 1945 års riksdag örn ändrade regler

beträffande undersökning av sinnesbeskaffenheten hos för brott tilltalade

personer m. m. anmäldes i propositionerna nr 239 och 240 jämväl frågan

örn organisationen av fångvårdens sinnessjukavdelningar.

Därvid förutsattes, att någon ändring ej skulle ske beträffande sinnessjukavdelningarnas

nuvarande antal iprop. 240 s. 3). I överensstämmelse med vad

som varit avsett ha emellertid sedermera i årets statsverksproposition framlagts

förslag om vissa organisationsändringar inom ramen av detta antal,

nämligen om utökning av sinnessjukavdelningarna å Håga och i Härnösand

(kapitalbudgeten, bil. 1 s. 3 ff.). I det följande föreslås vidare inrättande av

en ny sinnessjukavdelning å Härlanda i stället för den nuvarande provisoriska

avdelningen i Jönköping, vilken är avsedd att nedläggas. Vid bifall

till dessa förslag skulle organisationen rymma sammanlagt 298 platser, därav

80 (varav 20 av provisorisk karaktär) å Långholmen, 105 a Haga, 35 i

Västervik, 26 i Malmö, 27 å Härlanda och 25 i Härnösand.

Strafflagberedningen föreslår följande ytterligare ändringar. Avdelningen

å Långholmen överflyttas till den föreslagna nya anstalten i Stockholm. Avdelningen

i Västervik nedlägges och ersättes med en avdelning vid den nuvarande

Växjöanstalten, vilken enligt vad förut nämnts skulle beläggas med

manligt i stället för kvinnligt klientel. Slutligen anknytes en koloni till avdelningen

å Håga. Det erforderliga utrymmet beräknas av beredningen —

som utgått från att platsbehovet för straffriförklarade kommer att bliva obetydligt

— till 275 platser, varav 155 för undersökningsfall och 120 för vårdfall,

enligt följande fördelning.

Anstalt

Stockholmsanstalten ..................

T Töftö ..................

. Antal platser

Underfall Vårdfall

.............. 501

.............. 30 75

20

.............. 15

10

.............. 20

5

.............. 20

5

.............. 20

5

155

120

Summa platser 275.

Den tidigare till Kalmar och kolonien Ödevata förlagda utlänningsavdelningen

har som redan nämnts nedlagts.

1 Därutöver 10 platser för kvinnor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

3. Anstalter för kvinnor. Den centrala straffanstalten för kvinnor är för

närvarande centralfängelset i Växjö. Denna anstalt, som har sammanlagt 100

platser, användes såväl för vanligt fångförvar som för alla typer av specialfall.

Anstaltsutrymmet disponeras normalt på följande sätt: vanligt fångförvar

71 platser, ungdomsfängelse 10 platser, förvaring och internering 3 platser

och sinnessjukavdelning 16 platser. Till Växjöanstalten har år 1945 anknutits

kolonien Solhyddan, belägen å svenska diakonissällskapets egendom

Viebäck, vilken koloni har 12 platser. Frånsett kvinnliga häktade, vilka beredas

plats på samtliga med häktesavdeLningar försedda anstalter, mottagas

i övrigt kvinnor för vanligt fångförvar endast å Långholmens kvinnoavdelning,

som rymmer 10 platser. Å Långholmen finnes därjämte en sinnessjukavdelning

för kvinnor med 10 platser. Till ungdomsfängelse dömda kvinnor

placeras, förutom i Växjö, å ungdomsanstalterna i Lannaskede och Sjöliden,

vilka anstalter, som rymma 36 resp. 12 platser, tillhöra och drivas av

svenska diakonissällskapet; a sällskapets egendom Viebäck finnas härutöver

ett femtontal platser i reserv för detta klientel.

Strafflagberedningen räknar för det kvinnliga fångklientelet med ett utrymmesbehov

av sammanlagt 160 platser, varav 60 (nu 81) för vanligt fångförvar,

55 (nu 73) för verkställande av ungdomsfängelse, 15 (nu 3) för förvarade

och internerade, 25 (nu 26) å sinnessjukavdelning samt 5 för kroppsligt

sjuka. Enligt beredningens förslag skall den övervägande delen av kvinnorna

erhålla öppen anstaltsvård. Beredningen föreslår därför, som redan

nämnts, att den slutna anstalten i Växjö tages i anspråk för manligt klientel

utan att ersättas av något nytt slutet kvinnofängelse av liknande beskaffenhet.

För vissa grupper som skola vårdas eller observeras av läkare föreslås

dock en mindre nybyggnad av sjukhuskaraktär i Växjötrakten.

Flertalet kvinnliga fångar skola enligt beredningens förslag fördelas mellan

den nya Växjöanstalten och två till denna anknutna kolonier samt tills vidare

den nuvarande anstalten i Halmstad jämte en till denna anknuten villabyggnad,

som för närvarande ej användes för fångvårdsändamål. Härjämte

skall en koloni för kvinnor anordnas i anslutning till den föreslagna nya anstalten

i Stockholm. Stockholmsanstaltens sinnessjukavdelning skall vidare

rymma ett antal plaiser för kvinnliga undersökningsfall. Vad angår det

kvinnliga ungdomsfängelseklientelet skall detta fördelas, förutom å ett mindre

antal slutna platser i den nybyggda Växjöanstalten och Halmstad, å de

nuvarande anstalterna Lannaskede och Sjöliden, vilka alltså skola bibehållas.

Viebäcksanstalten skall kvarstå såsom reserv. Den närmare innebörden

av strafflagberedningens förslag framgår av följande sammanställning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

11

Anstalt

Vanligt fångförvar

Ungd.fäng.

Förvar, o.

intern.

Sinnes-

sjukavd.

Kropps-

sjukavd.

S:a

öppna

slutna

öpp-

na

slät-

na

öpp-

na

slut-

na

un-

der-

fall

vård-

fall

kort-

tid

lång-

tid

ob-

serv.

van-

liga

Växjötrakten....

_

_

10

__

_

51

—

5

5

10

5

40

koloni 1 ......

—

15

15

koloni 2......

—

—

—

—

—

—

10

—

—

—

—

10

Halmstad ......

10

—

—

10

—

52

—

—

—

—

—

25

Stockholm......

—

—

—

—

—

—

—

—

10

—

—

10

koloni........

—

15

15

| Lannaskede ____

—

—

—

—

35

—

—

—

—

—

—

35

1 Sjöliden........

—

—

—

—

10

—

—

—

—

—

—

10 i

S:a

10

30

10

10

45

10

10

5

15

10

5

1G0

Beträffande anstaltsorganisationen under budgetåret 1946/47 har fångvårdsstyrelsen

framlagt vissa förslag såväl i sin förut omförmälda skrivelse

med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna som, såvitt angår kapitalinvesteringar,

i särskilda skrivelser.

I förstnämnda skrivelse har styrelsen inledningsvis uppehållit sig vid

fångantalets utveckling. Styrelsen erinrar, att fångvårdens anslag

för innevarande budgetår beräknats efter ett fångantal av 3 000. Under den

tid som förflutit sedan fångvårdens anslagsfrågor senast förelädes riksdagen

har, enligt vad styrelsen framhåller, beläggningen å fångvårdsanstalterna visat

nedåtgående tendens. Den 31 december 1945 hade funnits 2 244 och den 31

januari 1946 2 355 intagna. Det genomsnittliga antalet intagna vid månadsskiftena

under år 1945 hade varit 2 528. Hur förhållandena komma att gestalta

sig framdeles finner styrelsen vanskligt att förutsäga. Styrelsen anför:

Den minskning av fångantalet, som nu kan konstateras, motsvaras icke av

en lika stor minskning av brottsligheten. Anledningen till de sjunkande fångsiffroma

är nämligen till icke ringa del att söka i två särskilda omständigheter,

nämligen dels att lagöverträdare, som tidigare dömdes ovillkorligt till frihetsstraff

eller därmed jämförliga åtgärder, efter ikraftträdandet av den nya

lagen örn villkorlig dom dömas villkorligt, dels att den villkorliga frigivningen

från och med den 1 januari 1945 fått avsevärt vidgad tillämpning.

Andra omständigheter komma att motverka fångantalets minskning. Hit

hör ikraftträdandet den 1 januari 1946 av den nya lagen om förvaring och

internering i säkerhetsanstalt, i vilken förutsättningarna för ådömande av

förvaring och internering äro vidare än enligt äldre lagstiftning. I samma

riktning verkar det förhållandet, alt genom den vid 1945 års riksdag antagna

lydelsen av 5 kap. 5 § strafflagen området för straffriheten gjorts snävare.

Åtskilliga lagöverträdare, som tidigare förklarats straffria, torde efter den 1

januari 1946 komma att dömas till frihetsstraff, villkorligt eller ovillkorligt,

eller till förvaring.

1 Mottagningsavdelning.

2 Disciplinavdelning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Efter övervägande av nu nämnda och andra på frågan inverkande omständigheter

har styrelsen stannat för att beräkna det genomsnittliga fångantalet

under budgetåret 1946/47 till 2 300.

1 fråga örn organisationen av anstalterna för vanligt fångförvar

av män föreslår styrelsen, att straffanstalten å Svartsjö samt kronohäktena

i Linköping och Sundsvall nedläggas från och nied den 1 juli 1946.

Stockholms stads rannsakningsfängelse anser styrelsen ej vidare behöva

tagas i anspråk för straffverkställighet; det härom gällande avtalet mellan

kronan och Stockholms stad (jfr II ht 1944 s. 114) har därför, enligt vad

styrelsen meddelar, uppsagts till den 1 juli 1946. I övrigt räknar styrelsen

med att verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona skall kunna inskränkas

väsentligt, varvid styrelsen förutsätter att i stället rannsakningshäktet i Kalmar

med kolonien Ödevata skall kunna mottaga fångar från hela östra Götaland.

Sistnämnda anstalt skulle därvid förändras till straffängelse. Såsom ett

lörsta led i det av strafflagberedningen föreslagna nybyggnadsprogrammet

föreslår styrelsen i särskild skrivelse den 6 februari 1946, att en ny anstalt

uppföres å Brynäs egendom vid Gävle, avsedd att ersätta det nuvarande

fängelset i denna stad. Vad angår koloniorganisationen begär styrelsen ej

någon utbyggnad utöver de hittills beslutade sju nya kolonierna (jfr prop.

334/1945 s. 76 o. 342/1945 s. 191 f.); styrelsen räknar därvid med att trots

nedläggandet av straffanstalten a Svartsjö fa behålla den å Svartsjöegendomen

belägna kolonien Kungsgården.

Vad angår specialanstalterna för män föreslås ej någon ändring

beträffande ungdomsfängelseorganisationen.

I fråga om säkerhetsanstalterna anser styrelsen, att under nästa budgetår

erfordras ytterligare 15 platser för förvarade och internerade män. Styrelsen

förutsätter därvid, att anstalten i Norrköping icke skall kunna rymma mer

än 70 platser för detta klientel (jfr det föregående s. 8). Under erinran att

styrelsen tidigare föreslagit, att rannsakningsfängelset i Hudiksvall skulle

tagas i anspråk för att tillgodose det sålunda felande platsutrymmet men att

frågan härom ansetts kräva ytterligare övervägande (prop. 334/1945 s. 83)

anför styrelsen i denna del:

Därest Hudiksvallsanstalten icke ifrågakommer såsom säkerhetsanstalt,

mäste återstående 15 platser anskaffas pa annat håll. Det ligger då närmast

till hands att räkna med Kalmaranstalten för delta ändamål; denna anstalt

har av strafflagberedningen föreslagits såsom säkerhetsanstalt, en anordning

som också fångvårdsstyrelsen tidigare förordat, örn emellertid såsom styrelsen

—— - föreslår kronohäktet i Linköping nedlägges och verksamheten

vid kronohäktet i Karlskrona begränsas, kommer rannsakningshäktet

i Kalmar^ med kolonien Ödevata att i stor utsträckning tagas i anspråk

lör vanligt fångförvar. Under sådana förhållanden kan det befinnas lämphgare

att i stället för Kalmaranstalten utnyttja annan sluten anstalt såsom

säkerhetsanstalt. Vilken anstalt som härvid kan ifrågakomma, blir beroende

på hur hela fångklientelet kommer att fördela sig efter den omskiktning

som blir en följd av fangarnas fördelning på slutna och öppna anstalter

efter den 1 juli. Med hänsyn härtill finner styrelsen lämpligt att i det följande

rakna med 15 platser å sluten anstalt utan att något avgörande nu träffas,

vilken anstalt som skall ifrågakomma.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Med avseende å sinnessjukavdelningarna föreslår styrelsen i särskilda skrivelser

den 26 september 1945 och den 8 januari 1946, att den nuvarande avdelningen

i Jönköping nedlägges och att en ny avdelning inrättas vid centralfängelset

å Härlanda.

Beträffande slutligen anstalterna för kvinnor föreslås ej någon

ändring under nästa budgetår.

Över fångvårdsstyrelsens förslag i vad det avser nedläggande eller ändrad

disposition av vissa anstalter lia yttranden inhämtats från därav berörda myndigheter.

Beträffande förslaget att nedlägga straffanstalten å Svartsjö har

styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt d Svartsjö hänvisat till en av styrelsen

i skrivelse den 23 augusti 1945 till chefen för socialdepartementet gjord

hemställan om skyndsam utredning rörande bland annat den lämpliga användningen

av anstaltsbyggnaderna å Svartsjö. I skrivelsen hade styrelsen,

som ifrågasatt en förflyttning av alkoholistklientelet, uttalat sig för att i ökad

omfattning taga byggnaderna i anspråk för förvaring av för jordbruksarbete

användbara straffångar. Nämnda uttalande grundade styrelsen bland annat

på det förhållandet, att av det å Svartsjö förvarade alkoholist- och tvångsarbetarklientelet

endast ett fåtal kunde användas i jordbruket och att dettas

behov av arbetskraft icke på långt när kunde täckas enbart från dessa kategorier.

För jordbrukets behöriga skötsel fordrades i medeltal 50 man, vartill

komme 20 man för trädgårdsskötsel. Av det å Svartsjö för närvarande förvarade

alkoholist- och tvångsarbetareklientelet kunde endast 8—10 respektive

10—15 man användas i jordbruksarbete. Av de till straffanstalten å

Svartsjö hänvisade straffångarna, för närvarande omkring 40—50, brukade

åtminstone hälften sysselsättas i jordbruket. Dettas behov av arbetskraft hade

sålunda till stor del fyllts av straffångarna. Återstoden av behovet av arbetskraft

hade fått fyllas antingen genom lejd arbetskraft eller genom att befattningshavare

vid anstalten, i den mån de kunnat undvaras fran andra göromål,

fått hjälpa till i jordbruket. Därest straffanstalten nedlades, måste det

behov av arbetskraft, som täckts av straffångar, fyllas genom anställande av

arbetskraft utifrån. Detta skulle självfallet avsevärt minska det för närvarande

icke obetydliga överskottet från jordbruksdriften. Ur de av styrelsen anförda

synpunkterna måste det sålunda te sig önskvärt med ett bibehållande av

straffanstalten.

Mot det föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping

har länsstyrelsen i Östergötlands län, med bifogande av ett av landsfogden i

länet avgivet yttrande av samma innebörd, förklarat sig icke hava något att

erinra.

Vad beträffar förslaget att nedlägga kronohäktet i Sundsvall

har länsstyrelsen i Västernorrlands län, under hänvisning lill ett av landslogden

i länet avgivet yttrande, anfört alt ett ganska stort antal häktade förvarades

å kronohäktet i Sundsvall för undergående av rannsakning inför domstol

i denna stad. En indragning av kronohäktet skulle medföra, att ifråga
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

varande häktade måste transporteras till Härnösand för förvaring å centralfängelset

därstädes i avbidan på rannsakning och mellan de olika rannsaknmgstdlfallena.

Motsvarande bleve förhållandet vid verkställighet av frihets

straff beträffande personer från Medelpad, vilka för närvarande av polismyndigheterna

införpassades till kronohäktet för undergående av straffet.

1 bada fallen uppkomme ett större antal transporter och ökade restider

vilket medförde viss ökning av såväl polispersonalens som fångvårdspersonalens

arbetsborda. Därjämte tillkomme givetvis ökade kostnader för fångtransporterna.

Ur andra synpunkter än de nu anförda syntes däremot olägenheter

av kronohäktets indragning ej uppstå.

Angående den av fångvårdsstyrelsen förordade inskränkningen av verksamheten

vid kronohäktet i Karlskrona har länsstyrelsen i Blekingelan

framhållit, att ett icke ringa antal dömda från militärförläggningar

1 ..^aIlskrona ^''tjänade frihetsstraff vid kronohäktet. Då fångvårdsstyrelsen

val linge anses hava beaktat detta, föranledde förslaget icke något länsstyrelsens

vidare yttrande.

Vad slutligen angår den med inskränkningen av verksamheten vid sistnämnda

kronohäkte sammanhängande frågan om förändring av rannsakningshäktet

i Kalmar till straffängelse har länsstyrelsen i Kalmar län

visserligen förklarat sig icke lia något att erinra mot förslaget härom, enär

anstalten under ytterligare någon tidrymd torde kunna användas såsom fängelse.

Samtidigt har länsstyrelsen emellertid hänvisat till tidigare av länsstyrelsen

den 14 oktober 1943 och den 13 januari 1945 avgivna yttranden över

vissa framställningar av fångvårdsstyrelsen rörande ifrågavarande anstalt i

vilka yttranden länsstyrelsen med hänsyn till häktets belägenhet å en av såväl

historia skal som ur byggnadssynpunkter synnerligen värdefull plats uttalat

sig tor en förflyttning av häktet till annat område. Länsstyrelsen har därvid

bifogat yttrande fran drätselkammaren i Kalmar, varl drätselkammaren

torkklut sig icke önska någon form av fångvård förlagd till fängelsets nuvarande

plats. Drätselkammaren har därvid hänvisat bland annat till en av

byggnadsnämnden i Kalmar den 26 augusti 1943 avlåten skrivelse, vari antoris

bland annat:

Fängelset är nu beläget centralt i staden i en omgivning, som ur olika synpunkter

ager ett stort varde även för en betydligt vidare krets än den som

w«eSen eraS a,''. s:nnh;ll|f“ts befolkning. Ravelinen Prins Carl där fängelsebyggnaden

uppfördes under 1850-talets förra del utgör det främsta bevarade

Sta m Är V",ka Pä. ,630 l",el b5r1ade s-taS

vict d Staden Kalmar och ingar som del i försvarsanläggningarna vid

ten tnSfornarfnnu1 kvarstående monumentalt utformade huvudinfarbygSd“Sm£ke.

en pl"l“" är »klarad för

rw kmI3 ?tad.svallarna asa betydande värde för den tätbebyggda stenstaden5

pef° ^ wv? IS1? efijnskap av lättillgängliga rekreations- och parkområnnm

d erlld ibrytest-de nu.av fängelsebyggnaden och dess anläggningar

därri stTSYfSriST ^ 6tt Sådant att d6raS mIIjÖ- °Ch Pa''pkvärde

folksko wiiri1 aj!1 Kmed, fan&ekseanläggningen är en av stadens större

folkskolor belägen och kan denna icke utan stora uppoffringar flyttas. Sko
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition m 225.

15

lan har dessutom ett ändamålsenligt läge i stadsplanen med hänsyn till sitt

upptagningsområde. Staden har alltsedan fängelsets byggnad i hög grad utvecklats

och detsamma är numera invuxet i samhällsbildningens centrala

delar samt dominerar olyckligt stadsbilden vid stadens huvudtrafikleder.

Fångvårdsanstalternas beläggning under tiden den 1 januari

1945 — den 1 mars 1946 framgår av följande från centrala fångregistret

infordrade översikt (jfr II ht 1945 s. 97).

Översikt rörande fångvårdsanstalternas beläggning under tiden Vi 1945—l/s 1946.

Belagda platser

I

Dag

för vanligt

fångförvar

(inom parentes

angives antalet

platser som

tagits i an- språk på

Stockholms

stads rannsak- ningsfängelse)

för specialvård

å samt-l

liga

anstal- j

ter i

Ungdoms- anstalter

(inom paren- tes angives

antalet in- tagna å ung

domsanstalt

som ej dri- ves i fång- vårdens regi)

förva- ri ngs- och in- tern e- ringsan- stalter

sinnessjuk- avdelningar

(inom paren- tes angives

antalet plat- ser som

tagits i an- språk för

straffri- förklarade)

utlän-

nings-

avdel-

ning

tvångs- arbets- och alko- holistan- stalter

Summa

1945 >/i

1854 (128)

292 (45)

198

290 (151)

102

15

897

2 751 I

Vs

1 868 (125)

282 (45)

204

276 (150)

96

14

872

2 740 j

Va

1883 (106)

264 (47)

215

299 (131)

96

12

886

2 769

V«

1 831 (88)

256 (41)

206

204 (122)

113

11

870

2 701

Vs

1741 (90)

259 (44)

203

279 (118)

154

14

885

2 626

Ve

1715 (91)

239 (44)

202

261 (103)

158

17

877

2 592

Vi

1658 (87)

243 (45)

204

262 (95)

150

15

874

2 532

Ve

1573 (65)

226 (43)

199

242 (80)

76

15

758

2 331

1/9

1565 (70)

230 (.51)

202

233 (66)

73

10

748

2 313

''/.o

1582 (78)

241 (45)

207

242 (66)

60

11

761

2 343

‘/ll

1 661 (52)

244 (42)

213

248 (62)

46

10

761

2 422

*/l2

1687 (50)

250 (43)

216

241 (65)

21

7

735

2 422

1946 Vi

1517 (41)

251 (52)

216

207 (66)

18

11

703

2 220

Va

1614 (58)

258 (51)

216

216 (66)

24

9

723

2 337

v»

1621 (57)

268 (55)

210

203 (62)

23

10

714

2 335

Fångvårdsstyrelsens beräkning rörande fångantalet under nästa budgetår

torde kunna godtagas.

Ehuru styrelsen erhållit i uppdrag att efter ytterligare utredning planlägga

fångvårdens blivande anstaltsorganisation, synes hinder icke möta att redan

nu genomföra vissa förändringar av anslaltsväsendet, vilka stå i överensstämmelse

med principerna för den beslutade verkställiglietsreformen. Såvitt angår

anstalterna för vanligt fån g förvar tala sålunda starka

skäl för att, såsom styrelsen föreslagit, nedlägga kronohäktena i Linköping

och Sundsvall från och med den 1 juli 1946. De olägenheter i fråga örn för
-

Departe
ments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

väring av häktade personer, som, enligt vad länsstyrelsen i Västernorrlands

län uttalat, kunna befaras inträda genom Sundsvallsanstaltens nedläggande,

synas icke vara av den betydelse att de böra hindra en dylik åtgärd. Anmärkas

må, att uppskov i rannsakningsmål torde bliva alltmer sällsynta d ett

modernt rättegångsförfarande.

De provisoriska utrymmena i Stockholms stads rannsakningsfängelse och

i slottsbyggnaden å Svartsjö böra vidare icke längre tagas i anspråk för straffverkställighet.

Rannsakningsfängelset torde emellertid även framdeles behöva

i enstaka fall användas för fångvårdens räkning, varför nytt avtal om disposition

av utrymme därstädes träffats med Stockholms stad. Frågan härom

kommer att anmälas framdeles i särskild proposition. Vad angår det

föreslagna nedläggandet av straffanstalten å Svartsjö har tvångsarbetsanstalten

styrelse anfört beaktansvärda skäl till stöd för att fortfarande hänvisa

straffångar till arbete i anstaltens jordbruk. I viss mån blir detta önskemål

tillgodosett, örn den till anstalten knutna kolonien Kungsgården i enlighet

med fångvårdsstyrelsens förslag — vilket jag i denna del förordar — även i

fortsättningen kommer att användas för straffverkställighet. Under förutsättning

att lämplig förläggning kan erhållas, finnes enligt min mening ej heller

något att erinra mot att ytterligare ett antal fångar tills vidare placeras i

jordbruksarbete på Svartsjöanstalten.

I anledning av fångvårdsstyrelsens förslag örn inskränkning av verksamheten

vid kronohäktet i Karlskrona må erinras, att ifrågavarande anstalt enligt

den av strafflagberedningen förordade planen för anstaltsorganisationen

skall ersättas med en ny medelstor fångvårdsanstalt i Karlskronatrakten. En

begränsning av platsutrymmet vid den nuvarande anstalten skulle, såsom

fångvårdsstyrelsen framhållit, medföra ökat platsbehov vid rannsakningshäktet

i Kalmar. Sistnämnda anstalt skulle därför enligt styrelsens förslag förändras

till straffängelse. Mot bibehållandet av Kalmaranstalten ha emellertid

starka invändningar i skilda sammanhang rests av ortsmyndigheterna och

riksantikvarieämbetet har tidigare ingripit till skydd mot åverkan på grund

av byggnadsarbeten för anstaltens räkning. Då invändningarna enligt min

mening förtjäna beaktande samt anstalten även ur fångvårdens synpunkt är

mindre lämpligt belägen, bör dess användning redan nu i största möjliga utsträckning

begränsas. Frågan örn dess definitiva nedläggande eller ersättande

med anstalt på lämpligare plats bör upptagas i samband med planläggandet

av fångvårdens framtida organisation. Erinras må, att under senare år särskild

återhållsamhet iakttagits i fråga om förbättringsarbeten vid denna anstalt

(jfr prop. nr 2/1944 s. 116). På grund av det anförda kan jag ej tillstyrka

fångvårdsstyrelsens förslag beträffande vare sig rannsakningshäktet i

Kalmar eller kronohäktet i Karlskrona.

Fångvårdsstyrelsen har icke väckt förslag örn inrättande av några kolonier

för straff- och fängelsefångar utöver de redan befintliga och de sju nya

kolonier med sammanlagt omkring 200 platser, till vilka 1945 års riksdag

anvisat medel. Däremot har styrelsen äskat medel till uppförande — i huvud
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

17

saklig överensstämmelse med ett i strafflagberedningens betänkande intaget

preliminärt förslag till ny anstaltstyp — av en anstalt a Brynäs egendom

vid Gävle, innehållande 40 öppna och 10 slutna platser och avsedd att ersätta

det nuvarande fängelset i Gävle. I övrigt har styrelsen icke avgivit förslag

till nybyggnader.

Ehuru jag för närvarande, särskilt med hänsyn till det åt fångvårdsstyrelsen

lämnade utredningsuppdraget, icke är beredd att taga slutlig ställning

till frågan örn genomförandet av det av beredningen föreslagna nybyggnadsprogrammet,

ämnar jag snarast möjligt framlägga förslag örn uppförande

av en ny, till största delen öppen anstalt vid Gävle. Det får nämligen enligt

min mening anses i hög grad angeläget att alltför lång tid icke får förflyta

efter ikraftträdandet av verkställighetslagen, innan fångvården förfogar över

en anstalt, som utformats med tanke på de nya principerna för verkställigheten.

Enär fångvårdsstyrelsens förslag att för ändamålet taga i anspråk

Brynäs egendom kräver ytterligare övervägande, är jag emellertid ej beredd

att nu framlägga förslag i ämnet. Jag torde därför få återkomma till frågan

i särskild proposition.

När de nya kolonierna och den nybyggda anstalten vid Gävle tagits i

anspråk, kommer fångvårdens öppna anstaltsutrymme, under förutsättning

att var och en av de nya kolonierna innehåller ett trettiotal platser, att omfatta

sammanlagt omkring 400 platser. Häri ingå dock samtliga platser vid

nuvarande kolonier, av vilka några framdeles torde komma att nedläggas.

Enligt strafflagberedningens förslag skulle det för vanligt fångförvar avsedda

öppna anstaltsutrymmet uppgå till 475 platser. Under den första tiden efter

verkställighetslagens antagande kommer det sålunda att finnas ett färre antal

öppna platser än som antagits bliva erforderliga. I likhet med fångvårdsstyrelsen

har jag emellertid icke ansett det böra ifrågakomma att nu inrätta

ytterligare kolonier — det av strafflagberedningen föreslagna antalet har

redan överskridits — åtminstone icke förrän den pågående utredningen rörande

anstaltsorganisationen avslutats. De nya principerna för straffverkställigheten

böra likväl kunna tillämpas någorlunda väl, men det är naturligtvis

angeläget, att arbetet med anskaffande av ytterligare öppna anstalter

bedrives med all skyndsamhet. Jag vill även erinra, att första lagutskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande över förslaget till verkställighetslag

(s. 75) såsom en fördel framhållit, att relationen mellan antalet vårdplatser

på öppna och på slutna anstalter torde komma att medföra, att den öppna

vården först successivt kunde genomföras i avsedd utsträckning. Fångvårdsstyrelsen

finge nämligen därigenom möjlighet att inhämta värdefulla erfarenheter,

som kunde tillgodogöras vid den nya organisationens slutliga genomförande.

Vad angår specialanstalterna för män har fångvårdsstyrelsen

icke föreslagit någon ändring i den nuvarande organisationen av ungdomsanstalterna.

Dessa rymma numera sammanlagt 251 platser, vilket i huvudsak

överensstämmer med det av strafflagberedningen beräknade platsbehovet

Bihang till riksdagens protokoll 19-16. 1 sami. Nr 225. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kung!. Maj:ts proposition nr 225.

under normala tider. Det högsta antalet intagna män har under 1945 utgjort

251 och hittills under 1946 229.

I fråga om säkerhetsanstalterna har fångvårdsstyrelsen ansett behov föreligga

av 15 slutna platser utöver det utrymme, som kan beredas å anstalterna

i Norrköping, Hall och Karlstad. Med hänsyn till att platsutrymmet vid Norrköpingsanstalten

därvid beräknats mycket lågt •— 70 platser av nuvarande

110 platser — torde man emellertid icke för närvarande behöva räkna med

en dylik utvidgning.

Beträffande fångvårdens sinnessjukavdelningar delar jag fångvårdsstyrelsens

mening att, jämte den utökning av avdelningarna å Håga och i Härnösand

vartill anslag begärts i årets statsverksproposition, en ny undersökningsavdelning

bör inrättas vid centralfängelset å Härlanda, avsedd att ersätta

den nuvarande avdelningen i Jönköping, vilken skulle nedläggas. Anslag för

ändamålet äskas i det följande. Organisationen kommer härefter att omfatta

298 platser. Den högsta beläggningen med undersökningsfall och straffriförklarade

har under år 1945 utgjort 315 men under den gångna delen av 1946

endast 219. Någon ytterligare utbyggnad av fångvårdens sinnessjukavdelningar

torde därför icke för närvarande böra ifrågakomma.

Vad slutligen angår anstalterna för kvinnor finner jag i likhet

med fångvårdsstyrelsen icke skäl att för nästa budgetår föreslå någon ändring

av den nuvarande anstaltsorganisationen.

Löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonal m. fl.

Frågan örn löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fångvården,

omfattande befattningshavare i 12 och lägre lönegrader, har, såsom

inledningsvis anmärkts, varit föremål för utredning genom särskilt tillkallade

sakkunniga (löneutredningen för viss fångvårdspersonal). Utredningens

den 16 november 1945 avlämnade betänkande innefattar i huvudsak förslag

dels om en allmän lönegradsuppflyttning för ifrågavarande personal dels örn

ökning av antalet befattningar i befälsgrad och dels om särskild lönesättning

för sådana befattningshavare, huvudsakligen ekonomipersonal, vilka

ha övervägande andra uppgifter än bevakning och arbetsledning.

Personalens nuvarande löneställning m. m Större delen av fångvårdens

personal i lägre lönegrader kan, i överensstämmelse med en i löneutredningens

betänkande gjord åtskillnad, uppdelas i bevakningspersonal och personal

inom verkstadsdriften. Till den senare gruppen hänföres personal, som

handleder de intagna i verkstäder eller eljest vid mera omfattande inomhusarbeten,

till den förra övriga befattningshavare, sålunda även de som

sysselsättas i jordbruks- och trädgårdsdrift. Befattningshavare, som sysselsättas

huvudsakligen såsom sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal inne
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ha för närvarande i allmänhet samma tjänsteställning och tjänstebenämning

som befattningshavarna i övrigt och hänföras antingen till bevakningspersonalen

eller personalen inom verkstadsdriften. Dock finnas ett antal kontorsoch

skrivbiträden samt en värmeledningsskötare. Vid vissa anstalter finnas

sociala kuratorer och socialassistenter.

Den manliga bevakningspersonalen utgöres av vaktkonstaplar (A 6), överkonstaplar

(A 8), uppsyningsman av 2:a klass (A 10) och lia klass (A 12).

Manlig personal i verkstadsdriften består av vaktkonstaplar (A 6), yrkesmästare

av 2:a (A 8) och l:a (A 10) klass samt lärare i yrkesämne (A 12).

De kvinnliga befattningarna inom såväl bevakning som verkstadsdrift utgöras

av vaktfruar (A 3) och första vaktfruar (A 6).

Den 1 januari 1946 fuimos i bevakning och verkstadsdrift anställda 863

tjänstemän i lönegraderna 3—12, därav 95 i verkstadsdriften. I personalhänseende

intager centralfängelset å Långholmen en särställning med över 180

anställda, varav 37 i verkstadsdriften. Mer än en femtedel av all ifrågavarande

personal är alltså stationerad vid detta fängelse och omkring 39 °/o av personalen

inom verkstadsdriften.

Antalet den 1 januari 1946 i bevakning och verkstadsdrift anställda befattningshavare

av olika slag framgår av följande översikt.

Lönegrad

Ord

Eo

Ex

S:a

Vaktfru........................

..... 3

36

13

9

58

Första vaktfru.................

..... 6

4

7

3

14

Vaktkonstapel.................

..... 6

402

118

139

659

Yrkesmästare av 2:a klass .....

..... 8

27

6

—

33

Överkonstapel..................

..... 8

491

14

1

64

Uppsyningsman av 2:a klass ----

..... 10

ll2

3

—

14

Yrkesmästare av Ira klass .....

..... 10

5

5

—

10

Lärare i yrkesämne...........

..... 12

5

—

—

5

Uppsyningsman av l:a klass ...

..... 12

5

—

1

6

544

166

153

863.

Löneutredningens förslag berör utöver nu angivna tjänster endast en befattning

såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass i A 7.

Den nuvarande löneställningen för ifrågavarande befattningshavare bestämdes

i huvudsak vid den allmänna lönerevision, som genomfördes vid

1921 års riksdag. De ändringar i löneställningen, som därefter vidtagits, ha

gällt vaktfruama samt vissa befälstjänster. Ändringarna kommo till stånd

genom beslut av 1942 års riksdag och inneburo, att vaktfruarna uppflyttades

från första till tredje lönegraden samt att fem uppsyningsman och fem yrkesmästare

uppflyttades från lönegrad A 10 till A 12, varvid de tillädes de

nya tjänstebenämningarna uppsyningsman av lia klass resp. lärare i yrkesämne.

Till grund för uppflyttningarna låg förslag av 1939 års tjänsteförteckndngssakkunniga

(SOU 1941:17).

1 Därav 54 å övergångsstat.

5 > 1 » >

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

En stor del av befattningshavarna såväl inom bevakningen som verkstadsdriften

uppbära sådan ersättning, som enligt avlöningsförfattningarna må

utgå för bestridande av göromål, som eljest ankomma på befattningshavare

i högre lönegrad än den vartill tjänstemannen hör (civila avlöningsreglementet

21 § 2 mom. och civila icke-ordinariereglementet 19 § 2 morn.). Under

senare år ha sålunda enligt en av utredningen verkställd beräkning ungefär

60 procent av samtliga ordinarie vaktkonstaplar inom verkstadsdriften och

omkring 12 procent av de ordinarie vaktkonstaplarna i bevakningstjänst

kommit i åtnjutande av denna förmån.

Vid säkerhetsanstalten i Norrköping utgår sedan den 1 juli 1938 arvoden

med 120 kronor om året till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänsteman

i högst lönegrad 12 i bevakningstjänst. Arvodena äro avsedda att utgöra ersättning

för den riskfyllda tjänstgöringen vid denna anstalt (s. k. risktillägg).

Omkring 300 av ifrågavarande befattningshavare, motsvarande omkring

43 procent av den ordinarie och extra ordinarie personalen, hyra bostäder

av fångvården. Dessa äro i allmänhet belägna i anstaltsbyggnaden eller i

omedelbar anslutning till anstalten.

Rörande befattningshavarnas nuvarande arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden

har en utförlig redogörelse lämnats i löneutredningens betänkande.

Befattningshavarnas åligganden regleras av vissa tjänstgöringsföreskrifter

i den år 1921 utfärdade instruktionen för fångvårdsstyrelsen och

fångvårdsstaten ävensom i arbetsordningen för fångvårdsstaten av år 1923.

Dessa bestämmelser äro utformade i anslutning till det då gällande systemet

för straffverkställigheten, vilket dominerades av cellstraffet. De äro därför

i stor utsträckning föråldrade och komma att omarbetas i samband med

genomförandet av straffverkställighetsreformen. Denna reform — enligt vilken

cellstraffet i princip avskaffas och ersättes med vård i friare former

med huvudvikten lagd på straffets fostrande syfte —■ kommer att ställa befattningshavarna

inför nya och betydligt mera kvalificerade uppgifter än

tidigare. I sådant hänseende må här återgivas följande av strafflagberedningen

anförda allmänna synpunkter (SOU 1944:50 s. 291).

De krav, som ställas på fångvårdsorganen, komma att ökas, därest beredningens

förslag till reformering av verkställigheten genomföres. En grundtanke

i förslaget är att söka giva fångvården en mera positivt uppbyggande

och social inriktning. Målet är att komma fram till en individuell fångbehandling

i öppna och naturliga former. De intagna skola stimuleras till arbete

och självverksamhet. Deras kontakt med yttervärlden skall ökas. Studier och

andra fritidssysselsättningar skola uppmuntras genom organiserad bildningsverksamhet.

Såsom en följd härav kommer tyngdpunkten inom fångvården

att förskjutas från bevakningstjänsten till arbetsdriften och den sociala

verksamheten. Det ligger i sakens natur att detta icke kan uppnås endast

genom införandet av nya regler för verkställigheten utan att det främst

kommer att bero av personalens standard huruvida en verklig fångvårdsreform

skall bliva genomförd eller ej.

Beträffande personalens rekrytering och utbildning ha nya bestämmelser

utfärdats den 18 augusti 1945. Dessförinnan gällde i huvudsak följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

21

För antagning i fångvårdens tjänst erfordrades ej någon särskild utbildning.

Aspirant fick till en början tjänstgöra såsom tillfällig vikarie, huvudsakligen

under semesterperioder (s. k. reservtjänsteman). Tjänstgöringen under

de första åren blev därför icke sammanhängande. Efter väl vitsordad

tjänstgöring erhöll aspiranten härefter, i mån av tillgängliga platser, efter

hand befordran till extra, extra ordinarie och ordinarie tjänsteman.

Tjänstemän i såväl bevakning som verkstadsdrift måste i regel före ordinarie

anställning genomgå särskild utbildningskurs, s. k. bevakningsskola.

Denna brukade omfatta en tid av tre månader. Bevakningsskoloma ha under

krigsåren av ekonomiska skäl varit inställda. Ytterligare utbildning förekom

i regel ej. Dock anordnades några år (1931, 1933 och 1935) — såsom

en påbyggnad på bevakningsskolan — utbildningskurser för dem, som aspirerade

på befordran till tjänsteställning i befälsgrad (underbefälsskolor).

Sådan kurs pågick två månader. En del av personalen i verkstadsdriften

bereddes jämväl tillfälle till kortare kurser vid hantverksinstitut.

Genom de nya bestämmelserna, vilka grunda sig på en av fångvårdsstyrelsen

med biträde av särskilda sakkunniga verkställd utredning (SOU

1944:60; jfr II ht 1945 s. 104), har skärpning skett såväl av fordringarna

för tillträde till fångvårdsmannabanan som av utbildningskravet för befordran.

Rörande innebörden av de nya bestämmelserna må här lämnas följande

redogörelse.

Vid antagning i fångvårdens tjänst skall företräde i regel givas åt sökande,

som efter genomgången folkskola skaffat sig ytterligare utbildning

genom avläggande av realexamen, genomgående av folkhögskola, skola för

yrkesundervisning eller liknande läroanstalt eller på annat likvärdigt sätt.

Om reservtjänsteman under sammanlagt tre månader tjänstgjort vid fångvårdsanstalt,

skall styresmannen vid vederbörande centralfängelse till fångvårdsstyrelsen

insända yttrande angående tjänstemannens lämplighet för befordran

till extra tjänsteman och för vidare utbildning inom fångvården.

Vid yttrandet skall fogas bl. a. tjänstemannens betyg över genomgången utbildning

(folkskola, realskola, korrespondensstudier, yrkesutbildning eller

dylikt). Den som förordnats till extra tjänsteman skall, därest styrelsen icke

medgiver undantag, erhålla förberedande utbildning genom korrespondensundervisning

i ämnena svenska, matematik, samhällslära, sociallagstiftning

och kriminalvård. Sedan extra tjänstemän avlagt godkända prov, åligger det

styresmannen att till styrelsen insända utlåtande angående tjänstemannens

lämplighet för fortsatt utbildning inom fångvården.

De som efter denna förberedande undervisning och prövning godkänts

beordras till centrala utbildningskurser omfattande tre månaders undervisning

i bl. a. straffrättsliga, kriminologiska, pedagogiska, medicinska och

sociala ämnen. I fortsättningen skola befattningshavarna beredas tillfälle

till praktik å sinnessjukhus, varjämte skola anordnas lokala kurser i sinnessjukvård

vid fångvårdsanstalter samt utbildningskurser i yrkesämnen,

företrädesvis vid statens hantverksinstitut, m. m.

Rörande de nuvarande anställnings- och befordringsförhållandena må vidare

lämnas följande från löneutredningens betänkande hämtade uppgifter.

Genomsnittsåldern vid första anställningen i bevakningstjänst för manliga

befattningshavare utgör mellan 25 och 26 år. Ordinarie anställning har under

de senaste åren icke vunnits förrän vid omkring 35 års ålder. Antalet

ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i befälsgrad inom bevak
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition nr 225.

ningstjänsten var den 1 juli 1945 i stort sett 1/6 av antalet vaktkonstaplar.

En undersökning av befordringsåldern för 46 ordinarie överkonstaplar, som

voro i tjänst den 1 juli 1945, har visat, att befordran i genomsnitt förekommit

vid 48 års ålder efter omkring 16 år såsom ordinarie vaktkonstaplar.

Anställnings- och befordringsförhållandena för den manliga personalen i

verkstadsdriften skilja sig från bevakningspersonalens framför allt därigenom.

att det särskilt inom vissa yrkesgrenar fordras långvarig yrkesutbildning.

Denna utbildning har i regel varit avslutad, innan vederbörande vunnit

anställning i fångvården. Till följd härav är den genomsnittliga anställningsåldem

inom flera yrkesgrenar högre än för bevakningspersonalen.

Detta har dock endast gällt personer med långvarig yrkesutbildning och eljest

särskilt väl kvalificerade. Aspiranter, som väl ha yrkesutbildning men

icke kunnat åberopa sådana meriter, som nu nämnts, ha däremot vunnit

befordran efter i huvudsak samma grunder som bevakningspersonalen.

Tjänstetiden före ordinarie anställning är för denna senare grupp i stort

sett densamma som för bevakningspersonalen eller mellan 9 och 10 år.

Vaktfruar i bevakningstjänst ha anställts och befordrats efter i huvudsak

samma grunder som den manliga bevakningspersonalen. Tjänstetiden före

befordran till ordinarie tjänsteman har dock i allmänhet varit kortare; för

dem som åren 1942—1944 förordnades till ordinarie vaktfruar utgjorde sålunda

den genomsnittliga tjänstetiden före befordran till ordinarie tjänst

mellan 6 och 7 år. Åldern vid första anställningen är i genomsnitt mellan

28 och 29 år. — Vaktfruar inom verkstadsdriften rekryteras och erhålla befordran

efter samma grunder som vaktfruar i bevakningstjänst. För anställning

inom verkstadsdriften eller i specialtjänst (husmödrar m. fl.) kräves erforderlig

yrkesutbildning.

Såsom nämnts fastställdes den nuvarande löneställningen för den lägre

fångvårdspersonalen i huvudsak i samband med den allmänna löneregleringen

vid 1921 års riksdag. Sedermera ha framställningar gjorts om förbättrade

lönevillkor för befattningshavarna och förslag härom ha särskilt

under senare år framförts från både fångvårdsstyrelsens och personalens

sida. Såvitt angår framställningar, som under senare år prövats av statsmakterna,

torde få hänvisas till redogörelser härutinnan, som lämnats i statsverkspropositionerna

under andra huvudtiteln (senast II ht 1945 s. 85 ff.)

samt i löneutredningens betänkande (s. 19 ff.). Framställningarna ha åsyftat

såväl en allmän uppflyttning av befattningarna till högre lönegrader som

åtgärder i syfte att åstadkomma mera tillfredsställande rekryterings- och

befordringsförhållanden än för närvarande.

Löneutredningens förslag. I första hand förordar utredningen, såsom inledningsvis

nämnts, en allmän lönegradsuppflyttning för personalen.

Härför talar enligt utredningens mening främst den förändring av

personalens arbetsuppgifter, som under de senaste åren ägt rum och som

efter genomförandet av den nya straffverkställighetslagen kommer att ytterligare

accentueras. Vidare åberopas, att genom de av fångvårdsstyrelsen nyligen

utfärdade bestämmelserna en skärpning skett i fråga om fordringarna

för tillträde till fångvårdsmannabanan samt att utbildningen i fortsättningen

kommer at* ställa större krav på personalen än hittills. I fråga om personalens

förändrade arbetsuppgifter anföres bland annat:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

23

Även enligt utredningens mening lia genom de förändringar i fångvårdsarbetet,

som äro en följd av de senaste årtiondenas reformer på förevarande

område, större fordringar kommit att ställas på personalen än tidigare, då

behandlingen av de intagna var mera schematisk och i allmänhet bunden vid

stränga krav på de intagnas isolering. Vid ett godtagande av det i propositionen

nr 342 framlagda förslaget till ny lagstiftning om verkställighet av

frihetsstraff m. m. komma dessa fordringar att ytterligare ökas särskilt genom

den mera individuella tillsyn över de intagna, som reformen bland

annat åsyftar, liksom även till följd av den ökade omsorgen örn de intagnas

sysselsättning ej blott i det egentliga arbetet utan även på deras fritid. Sålunda

torde personalens omdöme komma att bliva i viss utsträckning vägledande

vid prövningen av de förhållanden, under vilka den intagne bör få

avtjäna sitt straff. Även personalens skyldighet att deltaga i eftervården av

de intagna får anses innebära ett nytt moment i deras uppgift inom fångvården.

I detta sammanhang må även erinras, att befattningshavarna föreslagits

skola erhålla ökad representation i anstaltsnämnderna. Vad nu sagts

gäller personalen inom såväl bevakning som verkstadsdrift.

Däremot avvisar utredningen att såsom skäl för en löneförbättring åberopa

jämförelser med lönevillkoren för befattningshavare inom andra områden,

vilka ansetts ha likartade arbetsuppgifter eller i varje fall vara i fråga

om utbildning och ansvar jämförbara med fångvårdspersonalen. Under hänvisning

till att i tidigare framställningar örn löneförbättring för fångvårdens

personal sådana jämförelser gjorts särskilt med vårdare (A 8) och arbetsledare

(A 10) vid skyddshem, vissa befattningshavare vid försvarets anläggningar

(arbetsförmän, mästare och verkmästare) samt personal inom

polisväsendet (jfr II ht 1945 s. 86) anför utredningen:

Vad först angår nämnda befattningshavare vid skyddshemmen kan enligt

utredningens mening deras lönegradsplacering icke i och för sig motivera en

allmän höjning av löneställningen för fångvårdspersonalen. Det må sålunda

erinras örn att antalet vårdarebefattningar vid skyddshemmen uppgår till

sammanlagt blott fem (fyra ordinarie samt en extra), vilka samtliga mnehavas

av kvinnliga befattningshavare med tjänstgöring vid en specialanstalt,

nämligen Lövstaanstalten för själsligt abnorma manliga skyddshemselever.

Denna anstalt, vilken har en läkare som chef, mottager ett synnerligen svårfostrat

klientel, bestående av omhändertagna, som utan att vara sinnessjuka

eller .sinnesslöa dock på grund av själsliga defekter äro så svårfostrade, att

de icke lämpligen kunna mottagas i övriga anstalter. Vidare skola vårdarna

bo tillsammans med och därigenom ha ständig tillsyn över eleverna. Beträffande

arbetsledare vid skyddshemmen må framhållas, att dessa befattningshavare

— som skola vara utbildade slöjdlärare eller trädgardsmästare

— lia till huvudsaklig uppgift att undervisa barn i skolåldern. Vad härefter

angår jämförelserna med löneställningen för vissa befattningshavare

vid försvarets verkstäder kunna dessa enligt utredningens mening ej heller

anses bärande på grund av de väsentliga olikheter i fråga örn arbetets omfattning

och art. som föreligga. Det må erinras örn att yrkesgrenarna inom

fångvården av flera skäl — lil. a. fångklientelets beskaffenhet och frihetsberövandenas

längd — måste vara begränsade till sådana arbeten, som i

regel icke kräva .större färdighet av arbetaren än att han med erforderlig

handledning kan fullgöra desamma. Verkstadsdrift i egentlig mening förekommer

och huvudsakligen blott vid de största anstalterna. Det ligger vidare

i sakens natur, att olikheterna i fråga örn intensitet och effektivitet i arbetet

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

måste vara stora i jämförelse med förhållandena vid försvarets verkstäder

och andra liknande anläggningar. Med hänsyn till den yrkesutbildning, som

inom vissa grenar av fångvårdens verkstadsdrift fordras av befattningshavarna,

synes dock den nuvarande rekryteringsgraden (A 6) åtminstone i de

utpräglade yrkesgrenarna vara jämförelsevis låg, även örn man tillbörligt

beaktar antydda skiljaktigheter. Vissa jämförelser hava även anställts med

lönerna inom polisväsendet. I betraktande av de väsentliga olikheter i fråga

om utbildning och arbetsuppgifter mellan befattningshavarna inom denna

kår och vid fångvården torde dock några paralleller svårligen kunna dragas.

Det bör även framhållas, att lönesättningen för polispersonalen torde ha bestämts

jämväl med hänsynstagande till den jämförelsevis låga pensionsåldern.

Vid bestämmandet av löneförbättringens storlek har löneutredningen med

hänsyn till behovet av en riktig avvägning i förhållande till andra befattningshavargrupper

stannat vid att föreslå en allmän uppflyttning av personalen

inom såväl bevakningen som verkstadsdriften med en lönegrad. Härom

anföres närmare:

Vid övervägandet av frågan om en skälig förbättring av fångvårdspersonalens

löneställning måste givetvis iakttagas, att personalen inpassas i den

gällande löneskalan på sådant sätt, att en riktig avvägning ernås i förhållande

till andra tjänstemannagrupper. Härvid lärer till utgångspunkt höra

tågås den för ifrågavarande befattningshavare lämpliga rekryteringsgraden.

För närvarande gäller för den manliga personalen, att rekryteringen i allmänhet

sker till 6 lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än den eljest i allmänhet

förekommande lägsta rekryteringsgraden för närmast jämförlig

manlig personal. Enligt utredningens mening skulle en uppflyttning av rekryteringsgraden

till 7 lönegraden för fångvårdspersonalens vidkommande

innebära en skälig avvägning i förhållande till andra grupper av befattningshavare.

En uppflyttning till 8 lönegraden skulle medföra en skillnad i

Imttenläget med tre lönegrader i jämförelse med den vanligen förekommande

lägsta rekryteringsgraden, vilket enligt utredningens uppfattning icke är

motiverat. Med nu angivna utgångspunkt återstår att taga ställning till

frågan örn en skälig förbättring av löneställningen för befattningshavarna

i befordringsgraderna. För närvarande gäller en skillnad av genomgående

två lönegrader mellan de manliga befattningarna och tre lönegrader mellan

de kvinnliga. Utredningen har för sin del icke funnit anledning föreslå någon

ändring i nu angivna hänseenden.

Med hänsyn till att skälen för en löneförbättring främst äro att hänföra

tdl förändringar i fråga örn vårduppgifterna anser utredningen, att uppflyttningen

i lönegrad bör begränsas till befattningshavare, vilka ha till huvudsaklig

uppgift att utöva tillsyn över och handleda de intagna. Däremot

borde löneställningen för kontors- och ekonomipersonal m. fl. bestämmas i

enlighet med de grunder, som inom andra förvaltningsområden tillämpades

för sådan personal. Till vad utredningen härutinnan föreslagit får jag återkomma

i det följande.

Vid övervägande av spörsmålet örn en allmän lönehöjning har utredningen

även prövat huruvida anledning förelåge att bibehålla nuvarande olikhet i

lönesättningen för manlig och kvinnlig personal. Då utredningen förutsatt,

att den vittutseende frågan om ett allmänt genomförande inom statsförvalt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

25

ningen av likalönsprincipen borde upptagas till prövning i ett större sammanhang

än det förevarande, har utredningen utgått fran hittillsvarande

grunder för lönesättningen. Utredningen har dock ansett sig böra tillägga, att

— såvitt utredningen kunnat finna —- arbetsuppgifterna för den del av den

kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt med bevakningsgöromål

eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade nied de åligganden,

som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare.

Utredningen har vidare övervägt, huruvida en lönegradsdifferentiering

borde genomföras med hänsyn till tjänstgöringens något olikartade beskaffenhet

vid olika anstalter, särskilt anstalter för specialvård, men funnit

detta medföra alltför stora olägenheter ur organisatorisk synpunkt. Dock

har utredningen icke velat motsätta sig, att särskild ersättning av samma

storlek som hittills finge utgå till bevakningspersonalen vid förvarings- och

interneringsanstalten i Norrköping, vid vilken anstalt risken för övervåld

från de intagnas sida vore särskilt stor.

I enlighet med det anförda har utredningen föreslagit, att de manliga befattningarna

inom bevakningen och verkstadsdriften — nu placerade i lönegraderna

A 6, A 8, A 10 och A 12 — uppflyttas till lönegraderna A 7,

A 9, A 11 och A 13 samt att de kvinnliga befattningarna i lönegraderna

A 3 och A 6 uppflyttas till lönegraderna A 4 och A 7. Utredningen har därvid

förutsatt, att för extraordinarie och extra tjänstemän skola tillämpas

motsvarande lönegrader å löneplanerna Eo och Ex.

Löneutredningen framhåller, att det sålunda framlagda förslaget innebär

ett brytande av den likställighet i lönehänseende, som för närvarande föreligger

med jämförlig personal vid statens sinnessjukhus, samt tillägger med

avseende härå:

Såsom framgår av det föregående är den av utredningen förordade uppflyttningen

föranledd av mera kvalificerade uppgifter för personalen i samband

med ändrade former för behandlingen av de intagna samt skärpta

kompetens- och utbildningskrav. Någon lika genomgripande ändring av behandlingsformer

eller kompetensvillkor för sinnessjukhusens personal lärer

icke hava genomförts. Det må även framhållas, att någon motsvarighet till

fångvårdens verkstadsdrift icke finnes vid sinnessjukhusen. I betraktande

av det anförda anser utredningen, att den uppkomna löneskillnaden mellan

fångvårdspersonalen och sinnessjukhusens motsvarande befattningshavare

är befogad.

Enligt löneutredningens förslag skola vidare inrättas ytterligare befattningar

i befäl sgrad. Behovet av befälst jänster är nämligen enligt

utredningens mening för närvarande icke fullt tillgodosett inom vare

sig bevakningen eller verkstadsdriften. Detta har, enligt vad utredningen

framhåller, även kommit till uttryck på det sätt att ett jämförelsevis stort

antal befattningshavare sedan lång tid tillbaka uppbure särskild vikariatsersättning

för göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad.

Visserligen sammanhängde detta delvis med den ovanligt höga fångbeläggningen

under senare år, men även bortsett härifrån syntes en ökning av antalet

befälstjänster av behovet påkallad. Utredningen har örn de allmänna grunderna

för sin prövning i denna del anfört följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vid sitt bedömande av behovet av befälstjänster har utredningen ansett sig

icke böra ingå på frågan om utökning av det nuvarande antalet tjänster överhuvud

taget, vilket spörsmål icke lärer ingå i det åt utredningen lämnade

uppdraget. Med denna utgångspunkt har utredningen granskat personalförhållandena

vid de olika anstalterna, varvid utredningen till grund för sin

granskning lagt den normalorganisation för anstaltsväsendet, som antogs av

1941 års riksdag (prop. 194; rd. skr. nr 251). Det må framhållas att denna

organisationsplan var beräknad för en medelbeläggning av 2 000 intagna eller

samma siffra, som beräknats av strafflagberedningen. Utredningen har dock

även sökt taga hänsyn till de ändringar av planen, som föranletts av därefter

vidtagna utbyggnader, särskilt av kolonisystemet, liksom även i den mån det

varit möjligt till de ytterligare förändringar häri, som äro att vänta i anledning

av ikraftträdandet av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt

och förslaget till lag örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Utredningen

far i anslutning härtill anmärka, att behovet av befälstjänster i

allmänhet torde bliva större, i den mån anstaltsväsendet utbygges med allt

flera mindre anläggningar. Till detta förhållande har dock utredningen på

nuvarande stadium av anstaltsväsendets omorganisation icke kunnat taga

hänsyn.

Med nu nämnda utgångspunkter för granskningen av personalförhållandena

vid anstalterna har utredningen kommit till det resultatet, att en viss uppfattning

av befattningar till högre lönegrad bör ske, nämligen

inom den manliga bevakningskåren av dels 25 befattningar i nuvarande 6

lönegraden (23 ord., 2 e. o.), varav 1 till A 11, 23 till A 9 och 1 till Eo 9, dels

2 befattningar i nuvarande 8 lönegraden (1 ord., 1 e. o.) till A 11, dels ock

3 befattningar i nuvarande 10 lönegraden (ord.) till A 13;

inom verkstadsdriftens manliga personal av dels 16 befattningar i nuvarande

6 lönegraden (13 ord., 2 e. o., 1 ex.) till A 9, dels ock 5 befattningar i nuvarande

8 lönegraden (ord.) till All; samt

inom den kvinnliga personalen i såväl bevakning som verkstadsdrift av 2

befattningar i nuvarande 3 lönegraden (1 e. o., 1 ex.) till A 7 (första vaktfru)

ävensom 1 befattning i nuvarande 6 lönegraden (ord.) till A 9 (mot
svarande

uppsyningsman).

Enligt detta förslag skulle alltså 7 icke-ordinarie befattningar samtidigt med

uppflyttningen överföras till ordinarie stat. Härutöver förordar utredningen

ordinariesättning av ytterligare 4 befattningar i befälsgrad, nämligen 2 uppsyningsmän

av 2:a klass (Mariestad, Hall), 1 överkonstapel (Norrköping) och

1 yrkesmästare av 2:a klass (Hall).

Rörande den närmare innebörden av förslaget i förevarande del hänvisas

till två vid utredningens betänkande såsom bilagor fogade sammanställningar,

avseende läget den 1 juli 1945. Utredningen har därvid understrukit, att i

den mån ändrade förhållanden inträda, exempelvis genom nedgång i fångantal

eller nedläggande av anstalter eller dylikt, härav betingade förändringar

i fråga örn befattningshavarnas antal och placering måste vidtagas.

I fråga örn vissa synpunkter, som utredningen vid förslagets avgivande beaktat,

anlores:

Vad först angår uppflyttningarna inom den manliga bevakningspersonalen

har utredningen funnit, att arbetsuppgifter och ansvar för de nuvarande upp
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

syningsmännen av 2:a klass vid centralfängelserna a Härlanda och i Malmö

motivera, att de jämställas med uppsyningsman av l:a klass. Detsamma får

anses gälla beträffande den uppsyningsman, som är placerad vid sinnessjukavdelningen

å Långholmen. Utökningen av antalet befälstjänster vid förvarings-

och interneringsanstalten i Norrköping har närmast föranletts av att

denna anstalt, som har ett mycket svårskött klientel, för närvarande disponerar

ett vid jämförelse med andra anstalter ringa antal befälsposter. I fråga

örn anstalterna i Mariestad och å Hall har hland annat beaktats, att dessa anstalter

bestå av flera skilda avdelningar på betydande avstånd från varandra,

vilket kräver en större befälskår än eljest erfordrats. Den föreslagna överkonstapelstjönsten

vid anstalten å Skenäs har utredningen närmast avsett

för den befattningshavare, som har att handleda och undervisa eleverna i

trädgårdsskötsel. I fråga om uppflyttningarna vid de mindre anstalterna har

utredningen vidare utgått ifrån, att vid varje sådan anstalt i regel bör under

styresmannen finnas en befattningshavare i befälsgrad.

Beträffande härefter uppflyttningarna inom den manliga arbetsledande personalen

må bland de särskilda synpunkter, som utredningen beaktat nämnas

följande. Verkstäder, som ha en omfattande och dyrbar maskinell uti ristning

vilket framför allt är fallet med snickeriverkstäderna, böra ha ett proportionsvis

större antal befattningshavare i högre lönegrader än övriga verkstäder.

Detsamma har utredningen ansett böra gälla för verkstäder av vars

personal i allmänhet fordras en särskilt lång yrkesutbildning (bokbinderi,

tryckeri). I vissa fall har härjämte hänsyn tagits till att undervisningsmomentet

får anses vara av särskild vikt (Uppsala, Skenäs). Utredningen vill vidare

anmärka, att det icke är möjligt att uppgöra någon normalorganisation

för verkstädernas personalbestånd. Härför äro dessa alltför olika bade i fråga

örn storlek och utrustning.

Vad härefter angår den kvinnliga personalen i bevakning och verkstadsdrift

avse de föreslagna uppflyttningarna till första vaktfru (A 7) närmast

en tjänst vid verkstadsdriften och en inom bevakningen vid Vaxjoanstalten.

Den nya tjänsten i A 9 — för samma anstalt — avses utgöra en motsvarighet

till befattning såsom uppsyningsman vid centralfängelserna tor manliga

intagna Utredningen har med hänsyn till anstaltens storlek funnit det motiverat

att en sådan befattning inrättas. En av de nuvarande befattningshavama

vid anstalten fullgör också för närvarande enligt vad som upplysts

i huvudsak motsvarande göromål som uppsyningsman i bevakningstjänst.

Vad särskilt angår löneställningen för personalen i verkstadsdriften framhåller

utredningen — som i denna del samråd med chefen för försvarets

fabriksstyrelse och överingenjören därstädes — att den ordinarie personalen

i den egentliga verkstadsdriften efter de föreslagna uppflyttningarna skulle

komma att bestå av väsentligen befattningshavare i 13, 11 och 9 lönegraderna

vid de största verkstäderna samt 11 och 9 lönegraderna vid de mindre. Befattningarna

i 7 lim egra den bleve endast ett fåtal och vore avsedda huvudsakligen

för mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Med avseende å såväl bevaknings-

som arbetsledarpersonalen tillägger utredningen, att de föreslagna

uppflyttningarna icke omfatta samtliga de fall, där särskild vikariatsersättning

utgår, samt anför härom vidare:

I en del fall utgör nämligen denna ersättning en gottgörelse för ökade arbetsuppgifter

som bero på den höga fångbeläggningen under de senaste

åren och lia därför icke föranlett några uppflyttningar. Da utredningen vid

framläggande av sill förslag utgått från en medelbeläggmng av 2 000 intagna,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

kan utredningen givetvis icke förorda inrättande av högre tjänster för dylika

fall. Vidare har utredningen avstått från att föreslå eller endast i begränsad

omfattning föreslagit uppflyttningar av den anledningen, att en anstalt

är avsedd att nedläggas eller att få ändrad användning. Detta gäller

bl. a. anstalterna å Långholmen samt i Linköping, Jönköping och Karlskrona.

Bland de kvarstående ersättningarna finnes slutligen ett fåtal fall,

där det mäste anses tvivelaktigt, huruvida de göromål som premierats med

särskild vikariatsersättning verkligen äro av den beskaffenhet, att de böra

grunda rätt härtill. De fall, som här åsyftas, avse sjukvårdare och köksföreståndare.

Beträffande de förra har utredningen funnit, att deras arbetsuppgifter

icke kunna anses berättiga till högre lönegradsplacering än den som

tillkommer vaktkonstapel i allmänhet. Den utbildning i sjukvård, som ifrågavarande

befattningshavare i allmänhet genomgått — i regel, enligt vad som

upplysts, såsom fast anställd vid försvarsväsendet — torde ej heller böra

berättiga vederbörande till förhöjd placering. Endast i den mån sådan befattningshavare

är förman inom en avdelning, där flera sjukvårdare tjänstgöra,

lärer en befälsställning och därmed eventuellt rätt till ersättning härför

få anses föreligga. I fråga örn köksföreståndarna får utredningen hänvisa

till den följande framställningen, avseende ekonomipersonalen vid fångvårdsanstaltema.

En given följd av de föreslagna uppflyttningarna har utredningen ansett

vara, att den nuvarande anordningen med särskilda vikariatsersättningar

efter lönerevisionens genomförande skall kunna avvecklas. Dylik ersättning

borde i fortsättningen endast ifrågakomma, där fångvårdsstyrelsen med

hänsyn till den höga fångbeläggningen eller av andra särskilda skäl funne

ofrånkomligt att åt befattningshavare anförtro arbetsuppgifter, som eljest

ankomme på tjänsteman i högre lönegrad.

I samband med sin översyn av löneställningen för nu ifrågavarande personal

har löneutredningen även till övervägande upptagit frågan om befattningshavarnas

tjänste benämningar. Utredningen har därvid utgått

från ett förslag som i sådant hänseende framlagts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga

(SOU 1942:46). För vaktkonstapel föreslogo de sakkunniga

benämningen förman, för överkonstapel förste förman och för lälärare

i yrkesämne titeln lärare, varjämte klassbeteckningama för vrkesmästare

och uppsyningsman skulle borttagas. I stället för vaktfru och första

vaktfru förordades beteckningarna vårdsyster resp. första vårdsyster.

Med anledning av vissa invändningar, som rests mot beteckningarna förman

och förste förman, har löneutredningen stannat vid att förorda bibehållande

av beteckningarna vaktkonstapel och överkonstapel. I fråga örn

övriga manliga befattningar har utredningen i huvudsak biträtt vad som

föreslagits av tjänsteförteckningssakkunniga. Beteckningen yrkesmästare har

dock synts utredningen vara att föredraga framför den av de sakkunniga

förordade benämningen lärare för lärare i yrkesämne. I enlighet härmed

har utredningen föreslagit införande av benämningarna yrkesmästare i

stället för yrkesmästare av lia och 2:a klass och lärare i yrkesämne samt

uppsyningsman för uppsyningsman av lia och 2:a klass.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vad angår de kvinnliga befattningarna har utredningen — under erinran

bl. a. om lagen den 15 juni 1945 (nr 423) om kvinnas behörighet att

innehava statstjänst eller annat allmänt uppdrag, vilken lag trätt i kraft

den 1 januari 1946 — haft under övervägande, att förorda samma benämningar

för såväl manliga som kvinnliga befattningar inom bevaknings- och

verkstadsdriften vid fångvården. Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål,

som äro förenade med ifrågavarande befattningar, har utredningen

dock funnit det uppenbart, att de nuvarande manliga tjänsterna kunna behörigen

upprätthållas endast av män och de kvinnliga tjänsterna endast av

kvinnor. På grund härav har utredningen ansett, att hittillsvarande anordning

med särskilda kvinnliga tjänstebenämningar lämpligen bör bibehållas

även i fortsättningen. Då utredningen för sin del icke funnit anledning till

erinran mot tjänsteförteckningssakkunnigas förslag till tjänstetitlar för den

kvinnliga personalen, har utredningen förordat, att benämningarna vaktfiu

och första vaktfru ersättas nied värdsyster resp. första vårdsyster. För den

befattning i lönegraden A 9, som skulle inrättas vid centralfängelset i Växjö,

har utredningen dock föreslagit tjänstetiteln uppsyningsman.

Vad härefter angår de befattningshavare, vilka enligt utredningens förslag

icke skulle omfattas av den allmänna lönegradsuppflyttningen utan vilkas

löneställning borde bedömas efter särskilda grunder, har utredningen inledningsvis

uttalat, att gemensamt för ifrågavarande befattningshavare vöre,

att de icke behövde erhålla den utbildning i fångvård m. m., som avsåges

skola meddelas övriga tjänstemän. Till denna kategori har utredningen hänfört

sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal, nämligen befattningshavare

med sysselsättning såsom sjuksköterskor, kontors- och

kanslibiträden, bilförare, maskinister, eldare och elektriker samt köksföreståndare,

husmödrar och kokerskor. Vid löneplaceringen av personal med

uppgifter såsom sjuksköterskor och kokerskor bär utredningen samiått med

1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, samt beträffande

maskinist- och eldarpersonalen med byggnadsstyrelsens värmetek - niska avdelning.

1. Sjuksköterskor. En första vaktfru och en vaktfru vid sinnessjukavdelningarna

å Håga (Eo 6) resp. Långholmen (A 3) föreslås placerade

som sjuksköterskor, båda tills vidare i A 7:

Innehavarna av dessa tjänster ha båda fullständig sjuksköterskeutbildning

och tjänstgöra såsom biträden åt sinnessjukläkarna vid bl. a. laboratoriearbetet

och den medicinska behandlingen av de intagna. Befattningarna fylla

enligt vad utredningen kunnat finna ett stadigvarande behov och böra jämställas

med tjänst såsom Översköterska vid statliga sinnessjukhus. På grund

härav förordas, att dessa vaktfrubefattningar uppföras såsom ordinarie tjänster

och därvid erhålla samma löneställning och tjänstebenämning som de,

vilka kunna komma att för nämnda befattningar vid de statliga sinnessjukhusen

föreslås av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal.

Det förutsättes därvid, att för behörighet till befattningarna

föreskrives att vederbörande genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola.

Tills vidare synas befattningarna böra uppföras såsom sjuksköterskor

i A 7.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

2. Kontorspersonal. Två första vaktfruar, en i A 6 och en i Eo 6,

samt sex vaktfruar i A 3 föreslås placerade såsom kanslibiträden, den ena

i A 7 och den andra i Eo 7, resp. kontorsbiträden i A 4:

Sammanlagt åtta vaktfruar, varav en i A 6, en i Eo 6 och sex i A 3, äro

enligt inhämtade upplysningar sysselsatta på anstaltsexpeditioner med förekommande

kontorsgöromål. Vid Växjöanstalten beslår sålunda kontorspersonalen

av en första vaktfru (A 6) och tre vaktfruar. Av övriga här avsedda

befattningshavare tjänstgöra en första vaktfru (Eo 6) och två vaktfruar vid

anstalten å Hall samt en vid fängelset i Härnösand. Med hänsyn till att de

arbetsuppgifter, som fullgöras av ifrågavarande befattningshavare i vaktfrugrad,

enligt vad utredningen inhämtat i allmänhet bestå av mera kvalificerade

uppgifter än rena skrivgöromål, har utredningen funnit det skäligt, att

de sex vaktfrubefattningarna förändras till tjänster såsom kontorsbiträden

i A 4. Första vaktfrubefattningarna, vilkas innehavare fullgöra självständigare

åligganden, böra vidare utbytas mot kanslibiträdesbefattningar i A 7

resp. Eo 7. Förslaget innebär sålunda, förutom ändring av tjänstetitlarna,

höjning av befattningarnas löneställning med en lönegrad.

3. Bilförare. Fem vaktkonstapelstjänster, två i A 6, en i Eo 6 och två

i Ex 6, föreslås ändrade till befattningar såsom bilförare i 5 lönegraden:

Av denna kategori finnas fem befattningshavare i vaktkonstapelsgrad,

nämligen två i A 6 vid anstalten å Långholmen, en i Eo 6 vid Hallanstalten

samt en i Ex 6 vid vardera av anstalterna å Skenäs och Singeshult. I enlighet

med den löneställning, som enligt beslut av 1945 års riksdag fastställts

för motsvarande befattningshavare vid statens sinnessjukhus, böra ifrågavaramte

tjänstemän placeras i 5 lönegraden. Att i samband härmed överföra

de två ordinarie befattningshavarna vid Långholmen å övergångsstat lärer

icke vara erforderligt, då dessa tjänstemän torde kunna beredas tjänstgöring

inom bevakningskåren. För de nya befattningshavarna får utredningen

föreslå benämningen bilförare.

Av de nya befattningarna skulle tre placeras i A 5 och två i Eo 5.

4. Maskinister och eldare m. fl. Dessa befattningshavare äro

för närvarande placerade såsom yrkesmästare av 1 :a klass (Långholmen A 10,

Hall Eo 10) eller 2:a klass (Malmö, Härlanda, Härnösand A 8) eller såsom

vaktkonstaplar (lönegrad 6). Vid Norrköpingsanstalten finnes vidare en befattning

såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass i A 7.

Vid anstalten å Långholmen tjänstgör en överkonstapel (A 8) såsom elektriker

(reparatör).

Löneställningen för ifrågavarande befattningshavare har varit föremål för

prövning av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1941: 17 s. 44 f.).

De sakkunniga hade i samarbete med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning

utarbetat vissa allmänna regler för löneplaceringen av maskinpersonalen.

Dessa normalregler voro i hithörande delar följande.

1. Maskinmästare av 3:e klass (A 10): ansvarsmaskinist vid medelstora

högtrycksångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

2. Maskinist av 2:a klass (A 9): ansvarsmaskinist vid mindre högtrycksångcentraler

utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

3. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 :a klass (A 8): ansvarsställning

vid större kokseldade värmecentraler jämte hiss och ventilationsmaskineri.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

31

4. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass (A 7): ansvarsställning

viel mindre kokseldade värmecentraler.

5. Eldare av lia klass (A 6): eldare och ersättare för maskinist av 2:a

klass.

6. Eldare av 2:a klass (A 5): eldare ulan ansvarsställning.

Befattningshavare, vilkas huvuduppgift vore att verkställa reparationer vid

vissa större eller medelstora högtrycksångcentraler, borde under benämningen

reparatörer hänföras till den normala reparatörsgraden, d. v. s. 7 lönegraden.

Av maskinisterna borde krävas maskinistutbildning.

I fråga om fångvårdens maskinist- och eldarpersonal funno tjänsteförteckningssakkunniga,

att den ordinarie personalens löneplacering i stort sett överensstämde

med de angivna riktlinjerna, och föreslogo därför inga förändringar

beträffande dessa befattningshavare. De sakkunniga förutsatte dock, att

nämnda riktlinjer komme att för fångvårdsstatens del följas även efter genomförandet

av planerade förändringar av anläggningarnas karaktär samt

att nya befattningar i enlighet med de sakkunnigas system inrättades, därest

placering av befattningshavarna icke skulle vara möjlig genom utnyttjande

av befintliga lönegrader. I anslutning härtill föreslogs förändring av en tjänst

i Eo 8 vid Norrköpingsanstalten till förut berörda befattning i A 7, vilket för
-

slag genomfördes vid 1942 års riksdag.

Löneutredningen anknyter, i enlighet med ett av byggnadsstyrelsens värmetekniska

avdelning upprättat förslag, till 1945 års lönereglering för bl. a.

maskinpersonalen vid statens sinnessjukhus:

Vid den lönereglering, som genomförts vid 1945 års riksdag för bl. a. maskinpersonalen

vid statens sinnessjukhus, uppflyttades vissa maskinister fran

8 och 10 lönegraderna till resp. 9 och 11 lönegraderna. Under erinran härom

har byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, som efter framställning av

utredningen upprättat förslag i ämnet, funnit det skäligt, att även fångvårdens

motsvarande maskinpersonal i ansvarsställning (nuvarande jrkesmästarna

av lia klass i lönegrad 10 och av 2:a klass i lönegrad 8) måtte erhålla

samma löneförbättring. Vid Skenäsanstalten, vars värmeanläggning

sköttes av två vaktkonstaplar i Ex 6, borde inrättas en befattning i lönegrad

8, varjämte vissa skäl förelåge för uppflyttning av befattningen vid Norrköpingsanstalten,

vilken vore försedd med koleldade pannor, fran 7 till 8

lönegraden. Eldarpersonalen borde placeras i samma lönegrader — 5 och

5 __ sorn vid sinnessjukhusen, därvid eldare, vilken skulle tjänstgöra sas°™

ersättare för maskinist, borde placeras i 6 lönegraden och övriga i lönegrad 5.

Härjämte innebär förslaget nya tjänstebenämningar. Utredningen har icke

funnit anledning till erinran mot vad sålunda föreslagits beträffande saval

maskinist- som eldarpersonalen. Maskinistbefattningen å Hall, vars nuvarande

löneplacering (Eo 10) i flera framställningar, bl. a av fångvårdsstyrelsen,

betecknats för låg, lärer sålunda icke böra placeras i högre an 11 lönegraden.

Befattningen bör dock i samband härmed göras ordinarie. Vissa extra eldarbefattningar

synas även böra uppföras såsom extra ordinarie tjänster. Befattningen

i överkonstapelsgrad (A 8) vid anstalten a Långholmen vars innehavare

huvudsakligen utför reparationsgöromål, torde slutligen bora upptagas

såsom reparatörstjänst i samma lönegrad.

I enlighet härmed .skulle följande befattningar inrättas, nämligen

7 maskinister, därav 2 i A 11 (i stället för nuvarande yrkesmästare av lia

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

klass vid Långholmen [A 10] och Hall [Eo 10]), 3 i A 9 (i stället för nuvarande

yrkesmästare av 2:a klass vid Malmö, Härlanda och Härnösand [A 8])

och 2 i A 8 (i stället för en värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a

klass vid Norrköping [A 7] och en vaktkonstapel vid Skenäs [Ex 6]);

en reparatör i A 8 (i stället för en överkonstapel vid Långholmen [A 8]);

samt

11 eldare, därav 2 i A 6 (i stället för 2 vaktkonstaplar vid Långholmen och

Härlanda [A 6]), 3 i Eo 6 (i stället för 3 vaktkonstaplar vid Härnösand, Hall

[Eo 6] och Skenäs [Ex 6]) och 6 i Eo 5 (i stället för 6 vaktkonstaplar vid

Långholmen [2 Ex 6] och Hall [4 Ex 6]).

Förslaget innebär alltså i huvudsak en genomgående höjning med en

lönegrad för maskinistbefattningarna i 7 och högre lönegrader till A 8, A 9

och A 11 samt utbyte av en tjänst i Ex 6 vid Skenäsanstalten till en maskinisttjänst

i A 8, medan eldarbefattningarna skulle kvarstå i lönegrad 6

(ersättare för maskinist) eller nedflyttas till lönegrad 5.

5. Kökspersonal. De vaktkonstapel- m. fl. befattningar, vilkas innehavare

tjänstgöra såsom köksföreståndare eller husmödrar, sammanlagt

12, vill utredningen ersätta med köksföreståndartjänster, varvid befattningarna

med några få undantag skulle bibehållas i nuvarande lönegrader 6 och 8.

De vaktfrubefattningar, vilkas innehavare enbart syssla med kokerskegöromål,

4 till antalet, föreslås vidare skola efter hand utbytas mot ekonomibiträdestjänster

i lönegrad 2. Såsom motivering anföres:

Av kategorien köksföreståndare finnas åtta befattningshavare, varav sju

manliga och en kvinnlig. Av de manliga tjänstemännen äro sex placerade

såsom vaktkonstaplar (5 i A 6 och 1 i Eo 6) och den sjunde såsom överkonstapel

(A 8). Den kvinnliga befattningshavaren innehar första vaktfrugrad

(Eo 6). Befattningshavarna tjänstgöra vid de största anstalterna, nämligen

två vid anstalterna å Långholmen (1 A 8 och 1 A 6) samt övriga vid

anstalterna i Malmö, å Härlanda, i Mariestad, Härnösand och Norrköping

samt å Hall. Ehuru det med visst fog, åtminstone i fråga om de manliga

befattningshavarna, kan åberopas, att de i tjänsten lia tillsyn över och ansvar

för intagna som biträda vid matens tillredning och utportionering m. m.

och att de därför åtminstone delvis ha uppgifter motsvarande dem som åvila

befattningshavare i allmän bevakningstjänst, har utredningen likväl funnit

övervägande skäl tala för att löneställningen för dessa befattningshavare

bestämmes i överensstämmelse med vad som gäller för motsvarande befattningshavare

vid de statliga sinnessjukhusen. Dessa befattningshavare äro

efter den lönereglering, som beslöts vid 1945 års riksdag, placerade i A 5

(biträdande köksföreståndare), A 6 och A 8 samt, vid de största sinnessjukhusen,

A 10. Man lärer liksom beträffande övrig ekonomipersonal vid

fångvården icke kunna fordra, att ifrågavarande tjänstemän skola undergå

den utbildning, som avses för befattningshavare i bevakning och verkstadschef!.

På grund härav och då den nuvarande löneställningen synes i huvudsak

riktigt avvägd i förhållande till närmast jämförliga tjänster vid statens

sinnessjukhus, torde inga andra ändringar böra vidtagas än att innehavaren

av överkonstapelstjänsten vid anstalten å Långholmen (A 8) samt befattningshavarna

vid övriga anstalter tilldelas benämningen köksföreståndare.

De icke-ordinarie befattningarna böra i samband härmed överföras på ordinarie

stat. Den andre befattningshavaren i köket vid anstalten å Långholmen

bör, därest han icke kan överföras till bevakningstjänst, överföras å

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

33

övergångsstat samt efter avgång från tjänsten ersättas med en biträdande

köksföreståndare i A 5.

De befattningshavare, vilka uppgivits fullgöra uppgifter såsom husmödrar,

äro till antalet fyra, och placerade vid anstalterna å Skenäs och Mäshult

(Eo 6) samt vid kolonierna Solhyddan (Ex 6) och Sorunda-Åby (Ex 3). Befattningen

vid Skenäsanstalten bör enligt vad utredningen funnit inrättas såsom

ordinarie köksföreståndartjänst i 6:e lönegraden. I fråga om övriga befattningar

vill utredningen icke föreslå annan ändring än att beteckningen

köksföreståndare införes såsom tjänstebenämning samt att befattningshavaren

vid kolonien Sorunda-Åby uppflyttas till Ex 4.

Ett fåtal vaktfruar i Eo 3 och Ex 3 finnas, vilka enligt inhämtade

upplysningar uteslutande syssla med kokerskegöromål. Utredningen föreslår,

att dessa befattningar, till antalet fyra och placerade två vid anstalten

i Växjö samt en vid vardera av anstalterna å Skenäs och Mäshult, ersättas

med tjänster såsom ekonomibiträden i Eo 2 respektive Ex 2, allt eftersom

de nuvarande befattningshavarna avgå ur tjänst.

Vad utredningen sålunda föreslagit innebär ur lönekostnadssynpunkt uppflyttning

av en tjänst från Ex 3 till Ex 4, nedflyttning av en befattning från

A 6 till A 5 och fyra icke-ordinarie befattningar från lönegrad 3 till lönegrad

2 samt slutligen överförande till ordinarie stat av tre extra ordinarie

befattningar i 6 lönegraden.

Enligt en av utredningen verkställd kostnadsberäkning har den

föreslagna löneregleringen med utgångspunkt från antalet befattningshavare

den 1 juli 1945 beräknats medföra en årlig utgiftsökning av omkring 175 000

kronor frånsett rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg. Med

avseende å denna beräkning anför utredningen:

Härjämte bör beräknas ökade kostnader för vikarier under semestrar och

sjukledigheter. Å andra sidan har emellertid utredningen såsom av det föregående

torde framgå förutsatt, att anordningen med de särskilda vikariatsersättningama,

för vilka kostnaderna frånsett rörligt tillägg och kristillägg

kunna uppskattas till omkring 16 400 kronor årligen, skall kunna avvecklas.

En besparing på minst 10 00Ö kronor lärer därför till en början kunna beräknas

uppkomma. Vidare bör beaktas, att kostnadsberäkningarna äro gjorda

med utgångspunkt från antalet befattningshavare den 1 juli 1945. Då

emellertid fångantalet sedan dess sjunkit väsentligt, bör man räkna med att

den extra personalen kan reduceras.

Vissa representanter för Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund,

vilka deltagit i överläggningar med utredningen, ha i särskilda

yttranden anfört reservationer till vissa punkter i utredningens

förslag. Sålunda lia representanter för fångvdrdsmannaförbundet ansett att

utredningen icke tillbörligt beaktat framför allt svårigheterna att rekrytera

för fångvårdsarbetet lämpliga personer samt uttalat, att en allmän höjning

med två lönegrader bort upptagas såsom förslag. Med avseende å ekonomipersonalen

ha fångvårdsmannaförbundets representanter vidare ansett, att

jämväl bilförare och köksföreståndare borde inbegripas i den allmänna löneuppflyttningen,

eniir dessa befattningshavares göromål i stor utsträckning

niliang till riksdagens protokoll 1946. 1 sunil. Nr 225. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vöre förenade med övervakningsskyldighet. Varje befattningshavare, som

hade sig ålagt att på ett intimt sätt vistas tillsammans med de intagna och

därvid hade tillfälle till ständig fostrande påverkan borde enligt reservanternas

mening erhålla utbildning för uppgiften.

Representanter för arbetsledareförbundet ha föreslagit, att personalen i

verkstadsdriften skall rekryteras i lägst 9 lönegraden. Härom anföres:

De föreslagna tjänsterna såsom yrkesmästare i lönegraderna 9, 11 och 13

torde, ehuru med tvekan, kunna godtagas beträffande sådana befattningshavare

inom yrkesdriften, på vilka ställas anspråk på yrkesutbildning. Enligt

vår mening kan i detta fall icke nog understrykas betydelsen av att till

dessa tjänster endast ifrågakomma personer som förvärvat tillräcklig yrkeskunskap.

Det torde med log kunna ifrågasättas att detta uppnås därest rekryteringen

av yrkesmästaretjänsterna i fortsättningen liksom hittills som

regel kan komma att ske i vaktkonstapel lönegrad. Olägenheterna av ett

sådant förfaringssätt äro flera. För det första torde det bli svårt och sannolikt

omöjligt att för denna lön erhålla tillräckligt kompetenta aspiranter till

yrkesmästaiebefattningarna. Om man likväl skulle kunna erhålla aspiranter,

som äro villiga att taga en befattning som vaktkonstapel i avvaktan på befordran

till yrkesmästare, så är denne handikapad därigenom att vid befordran

till yrkesmästare hänsyn tages icke endast till .skicklighet utan jämväl

till förtjänst. I den mån hänsyn tages till tjänstetid måste det därför normalt

inträffa att den som besitter den bättre yrkesskickligheten blir sina konkurrenter

underlägsen i fråga örn förtjänst. Av här i korthet angivna skäl synes

det därför önskvärt dels att för yrkesdriftens räkning tillskapas en särskild

aspiranttjänst och dels att aspirantlönen icke sättes så lågt att en rekrytering

av kvalificerade yrkesmän omöjliggöres. Vi föreslå i detta syfte, att nyanställd

med befattning inom arbetsdriften i fortsättningen inplaceras såsom

extra yrkesmästare och i lägst 9 lönegraden.

Yttranden. Yttranden över löneutredningens betänkande ha, efter remiss,

avgivits av statskontoret, allmänna lönenämnden, fångvårdsstyrelsen,

svenska fångvårdssällskapet, Sveriges fångvårdsmannaförbund, Sveriges arbetsledareförbund

och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Fångvårdsstyrelsen

har i ärendet hört styresmännen vid ett tjugutal anstalter.

Såväl fångvårdsstyrelsen som de hörda sammanslutningarna ha därvid uttalat

sig för en omedelbar lönereglering för ifrågavarande personal.

Statskontoret åter har motsatt sig en lönereglering för närvarande samt

därvid åberopat dels att en sådan reglering skulle föregripa nu pågående

utredning rörande löneställningen för motsvarande personal vid bl. a. sinnessjukhusen

och dels att straffverkställighetsreformens verkningar beträffande

fångvårdens personalbehov ännu icke kunna överblickas. Sålunda anföres:
Enligt

beslut av Kungl. Maj:t den 24 november 1944 ha särskilda sakkunniga

tillkallats för utredning rörande löneställningen och därmed sammanhängande

anställningsförhållanden för bl. a. den lägre vård- och ekonomipersonalen

vid statliga vårdanstalter såsom sinnessjukhusen m. fl. institutioner.

Nämnda sakkunniga ha ännu icke slutfört berörda uppdrag. I förevarande

betänkande framhålles, att de krav, som ställas å fångvårdens och

sinnessjukhusens personal äro så olikartade, att en höjning av fångvårdstjänstemännens

avlöningsförmåner icke skulle medföra några konsekvenser

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kunell. Maj.ts proposition nr 225.

35

för sinnessjukhuspersonalens del (s. 70). Vad de sakkunniga i detta hänseende

anfört har emellertid icke övertygat statskontoret, att tjänstgöringsförhållandena

motivera en högre lönestälining för personalen vid fångvården

än vid sinnessjukhusen. Framhållas må i detta sammanhang att utredningen

föreslagit en allmän löneuppflyttning av vård- och arbelsledarpersonalen

vid statens uppfostringsanstalt å Bona »ehuru till stöd för en löneförbättring

icke lärer kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen»

(s. 85). Med hänsyn till vad som anförts, förefaller det

statskontoret icke välbetänkt att till slutlig prövning upptaga frågan om löneställningen

för berörda personal vid fångvården, anstalterna å Bona, Svartsjö

och Velinga™ innan utredningen rörande sinnessjukhuspersonalens avlöningsförhållanden

slutförts.

Enligt vad de sakkunniga framhålla är personalorganisationen vid fångvården

icke rationellt utformad (s. 76, 84). — — — Härtill kommer att

straffverkställighetsreformens genomförande medför en omgestaltning av

fängelserna samt vård- och arbetsförhållandena för fångarna, som givetvis i

väsentlig mån påverkar personalbehovet och kraven å tjänstemännens kvalifikationer

i skilda hänseenden. Icke förrän personalorganisationen erhållit

en rationel! utformning och de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter i

samband härmed fixerats, bör enligt statskontorets mening en reglering av

personalens avlöningsförmåner komma till stånd. Dessförinnan torde icke

heller såsom föreslagits nya befäls- eller arbetsledartjänster böra inrättas. I

stället synes man, såsom hittills i stor utsträckning skett, böra inskränka

sig till att, i de fall förekommande arbetsuppgifter så påkalla, dubblera

redan befintliga dylika befattningar.

Vid angivna förhållanden har statskontoret på ett par undantag när ansett

sig sakna anledning att gå in på förslagets enskildheter (jfr det följande).

Allmänna lönenämnden har, i nära överensstämmelse med vad statskontoret

i sådant hänseende uttalat, anfört att lönenämnden icke blivit övertygad

örn att sådana förhållanden inom fångvården numera uppkommit, som kunde

motivera en genomgående mera förmånlig lönestälining för fångvårdens

tjänstemän än för befattningshavare vid sinnessjukhusen. Även om enligt

lönenämndens mening en lönereglering för fångvårdens personal knappast

kunde genomföras utan att vissa konsekvenser därav komme att följa för

sinnesssjukhusens befattningshavare, ville lönenämnden dock icke ställa sig

avvisande mot det föreliggande förslaget.

w

Personal i bevakning och verkstadsdrift. Beträffande förslaget om en a 11- män lönegradsupp flyttning har fångvårdsstyrelsen, under hänvisning

i huvudsak till sin i 1945 års statsverksproposition återgivna motivering

(II ht. s. 85 f.), förordat en uppfattning med två lönegrader i stället för

en. Styrelsen understryker starkt angelägenheten av alt lönefrågan nu får sin

lösning i samband med att de nya bestämmelserna örn stratfverkställiglicten

träda i kraft. Fångvårdssällskapet har uttalat, att en med två lönegrader höjd

lönestälining med hänsyn till de ringa befordringsutsikterna och de krav,

tjänsten ställde på befattningshavarna, framstode såsom synnerligen starkt

motiverad och samma ståndpunkt har intagits av fångvårdsmannaförbundet,

sorn anslutit sig till de synpunkter sorn dess representanter anfört i särskilt

yttrande till utredningens betänkande, varvid förbundet ytterligare understrukit

särskilt rekryteringssvårigheterna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 22ö.

Frågan om löneställningen för de kvinnliga befattning shav a rn

a har i några yttranden varit föremål för uttalanden. Sålunda har allmänna

lönenämnden understrukit angelägenheten av att frågan örn ett allmänt genomförande

inom statsförvaltningen av likalönsprincipen göres till föremål för

utredning snarast möjligt, lämpligen genom 1945 års lönekommitté. En ledamot

av lönenämnden har i denna del reserverat sig och förordat, att de kvinnliga

tjänsterna i såväl bevakning som verkstadsdrift utan uppskov erhålla

samma löneställning som motsvarande manliga befattningar. Samma ståndpunkt

har intagits av fdngvårdssällskapet och av yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Fångvårdssällskapet anför i denna del:

Att likalönsprincipen icke genomförts i löneutredningens förslag, finner

sällskapet förvånande. En kvinnlig tjänsteman, som utför ett arbete och uppbär

ett ansvar fullt jämförbart med det som ankommer på en vaktkonstapel,

överkonstapel, uppsyningsman eller yrkesmästare, bör enligt sällskapets mening

självfallet tillerkännas en med dessa tjänstemän jämbördig löneställning.

Då de kvinnliga befattningshavarna dessutom utgöra ett fåtal i förhållande

till de manliga, skulle likalönsprincipens genomförande härvidlag inte heller

bliva betungande ur statsfinansiell synpunkt. En depreciering av de kvinnliga

tjänsterna bör icke heller stadfästas. Det av löneutredningen framlagda förslaget

medför i praktiken det förhållandet, att den kvinnliga tjänsteman, som

förestår kvinnoavdelningen vid centralfängelset å Långholmen, placerats som

lia vårdsyster (i stället för uppsyningsman som rimligt och naturligt vore) i

samma lönegrad som en vaktkonstapel, ehuru hennes ansvar måste betecknas

som väsentligt större. Vidare placeras en kvinnlig tjänsteman vid centralfängelset

i Växjö, vilken i realiteten fungerar som yrkesmästare, såsom l:a

vårdsyster i stället för yrkesmästare.

Med avseende å utredningens förslag om inrättande av nya befattningar

i befälsgrad har statskontoret —- oaktat ämbetsverket såsom

förut nämnts icke velat ingå på enskildheterna i löneutredningens förslag

-— likväl uttalat sig emot en uppflvttning från A 10 till A 13 av uppsyningsmannen

vid sinnessjukavdelningen å Långholmen, som för närvarande hade

samma lönegradsplacering som uppsyningsmännen vid sinnessjukhusen, vilka

förestode avdelningar av i regel större omfattning än vid Långholmen.

Fångvårdsstyrelsen har i enlighet med önskemål, som framförts av styresmännen

vid vissa anstalter, föreslagit inrättande av ytterligare ett antal befordringstjänster:
Vad

först angår den vanliga bevakningspersonalen avses enligt utredningens

förslag för styresmansbefattningen vid fångkolonien å Åby i Sorunda socken

en uppsyningsman i Ex 13. Direktören vid vårdanstalten å Hall, under

vilken nämnda koloni lyder, har under åberopande av strafflagberedningens

förslag rörande ny straffverkställighet (s. 330) hemställt, att befattningen

måtte placeras i A 15, samt framhållit, att, örn Åbykolonien skulle nedläggas,

tjänsten kan överflyttas till den koloni, som torde bli ofrånkomlig för Hallanstaltens

del.

Fångvårdsstyrelsen tillstyrker detta förslag.

Direktören vid centralfängelset å Långholmen har i sitt yttrande påpekat,

att utredningen föreslagit, att den nuvarande för sinnessjukavdelningen vid

centralfängelset avsedda tjänsten som uppsyningsman av 2:a klass uppflyt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

37

tas till uppsyningsman i lönegrad A 13 (av lia klass) saint ultalar, att motsvarande

uppflyttning bör ske beträffande den uppsyningsman av 2 :a klass,

som nu är placerad å fängelsets kroppssjukhus. Direktören åberopar därvid

yttrande av kroppssjukläkaren, dr Boye, som framhåller den nuvarande uppsvningsmannens

ovanliga kunnighet och skicklighet samt lämplighet för uppgifterna

å kroppssjukhuset. Dr Boye anför också, att den nuvarande uppsyningsmannen

avsagt sig meriterande vikariat vid andra anstalter tor att ägna

sig åt fångvårdens kroppssjukvård, där han tjänstgjort i 27 år.

Fångvårdsstyrelsen får starkt understryka vad sålunda anförts. Oavsett

den nuvarande uppsyningsmannens förtjänster får styrelsen emellertid framhålla,

alt de arbetsuppgifter, som åvila uppsyningsmannen å kroppssjukhuset,

äro av sådan art, att desamma väl motivera en uppflyttning av tjänsten.

Kroppssjukhuset vid centralfängelset å Långholmen har 38 vårdplatser och

är ej blott den största sjukavdelningen utan jämväl ett cenlralsjukhus mom

fångvården. Uppsyningsmannen har att närmast under kroppssjukläkaren

ansvara för den rätta skötseln av avdelningen, å vilken utöver uppsymngsmannen

tjänstgöra 6 befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen hemställer i enlighet

härmed, att en av de av utredningen avsedda fem uppsyningsmanstjänsterna

i A 11 vid centralfängelset å Långholmen utbytes mot en uppsy - ningsmansbefattning i A 13. ...

För ungdom sanstalten å Skenäs föreslås av direktören där en tjänst såsom

idrottsinspektör i A 13. Styrelsen vitsordar att det sedan länge funnits ett

starkt behov av en sådan instruktör å denna fångvårdens största ungdomsanstalt.

Styrelsen anser sig emellertid för närvarande ej kunna tillstyrka

förslaget i vidare mån än att, utöver vad utredningen föreslagit, i

stället för en vaktkonstapelstjänst inrättas en befattning såsom överkonstapel

i A 9 med uppdrag att bl. a. handha ledningen av de intagnas fysiska

fostran. .

I fråga om arbetsdriftens personal anser sig styrelsen efter framställning

av direktören vid vårdanstalten å Hall böra föreslå den utvidgningen av utredningens

förslag, att tva vaktkonstapelstjänster utbytas mot yrkesmästartjänster

i A 9, den ena avsedd för snickeriet å Hall och den andra för arbetsdriften

å Håga.

Direktören vid Hallanstalten har vidare föreslagit bl. a. att befattningen

som tvättföreståndare vid nämnda anstalt, som av utredningen (sid. 85) föreslagits

som yrkesmästare i A 9 (nu Eo 8) placeras något högre. Detta yrkande

anser sig styrelsen tillsvidare icke böra biträda. Däremot tillstyrker styrelsen

ett av direktören vid centralfängelset å Härlanda framfört förslag att

jämväl vid nämnda fängelse (förutom å Hall och i Härnösand) för tvätteriet

inrättas en yrkesmästartjänst i A 9. Direktören påpekar att ett tvätten

för yrkesmässig drift är under uppförande med anlitande av ett särskilt

investeringsanslag. Ett genomförande av detta förslag skulle medföra den

förändringen av löneutredningens förslag, att en vaktkonstapelstjänst utbytes

mot en yrkesmästartjänst i A 9.

Jämväl beträffande den kvinnliga personalen ha önskemål framförts utöver

utredningens förslag. Vid centralfängelset i Växjö finnes för närvarande

en extra ordinarie Birsta vaktfru som tjänstgör som både trädgårds- och

skolkökslärarinna, uppgifter som vid ett kvinnofängelse som Växjöanstalten

äro av den största betydelse. För att kunna erhålla och behålla en för dessa

uppgifter tillräckligt kvalificerad kraft anser styrelsen nödvändigt,, alt

tjänsten flyttas upp från Eo 7 enligt utredningens förslag till Eo 9. Direktören

vid Växjöanstalten har för sin del föreslagit samma lönegrad som lör

kurator (A 10).

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdsstyrelsens förslag innebär således uppflyttning av ytterligare sju

befattningar nämligen

inom den manliga bevakningskåren: en befattning i nuvarande lEx 12 till

A 15 (föreståndare för koloni); en i nuvarande A 10 till A 13 (uppsyningsman

å kroppssjukhuset å Långholmen) och en i nuvarande Eo 6 till A 9

(idrottsledare å Skenäs);

inom den manliga personalen i verkstadsdriften; tre befattningar i nuvarande

6 lönegraden till A 9 (yrkesmästare å Hall för snickeri [A 6]), å Håga

för diverse arbeten [Eo 6] och å Härlanda för tvätteri [A 6]); samt

inom den kvinnliga personalen: en tjänst i nuvarande Eo 6 till Eo 9 (trädgårds-

och skolkökslärarinna i Växjö).

Uppflyttning av uppsyningsmanstjänsten vid kroppssjukhuset å Långholmen

har förordats även av fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapet.

Arbetsledare förbundet har i anslutning till det av förbundets representanter

avgivna särskilda yttrandet förordat, att för den mera kvalificerade

yrkesdriften inrättas en särskild aspiranttjänst. Nyanställd med befattning

inom denna yrkesdrift skulle enligt förbundets förslag inplaceras såsom

extra yrkesmästare i lägst 9 lönegraden. Då denna lönegrad sålunda i

detta hänseende icke borde vara att betrakta såsom befordringsgrad, syntes

det vidare nödvändigt att åtminstone något utöka antalet yrkesmästartjänster

i 11 och 13 lönegraderna.

Angelägenheten av bättre befordringsmöjligheter för den kvinnliga personalen

har vidare understruktits av yrkeskvinnors samarbetsförbund, som

i likhet med fångvårdssällskapet förordat att första vaktfrubefattningen vid

kvinnoavdelningen å Långholmen förändras till en uppsyningsmanstjänst.

Löneutredningens förslag i fråga om personalens tjänstebenämn

i n g a r har föranlett erinran endast såvitt avser benämningarna vårdsyster

och första vårdsyster. Yrkeskvinnors samarbetsförbund — liksom även

en ledamot i lönenämnden -— har sålunda förordat gemensam benämning

för såväl manliga som kvinnliga tjänster. Förbundet, som i varje fall motsatt

sig beteckningarna vårdsyster och första vårdsyster, har funnit benämningarna

vakt för vaktkonstap^ och vaktfruar samt förste vakt för överkonstaplar

och första vaktfruar möjligen kunna införas.

Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal. Förslaget angående sjuksköterskornas

löneplacering har ej föranlett erinran. För att möjliggöra

en successiv övergång till anlitande av kvinnlig personal för sjukvården

har fångvårdsstyrelsen i detta sammanhang hemställt, att antalet ordinarie

vaktkonstapelstjänster minskas med 8 och att i personalförteckningen upptagas

10 tjänster — nämligen dels nämnda åtta tjänster och dels de av utredningen

förordade två sjukskötersketjänsterna -— under beteckningen sjuksköterskor

och sjukvårdare.

I fråga om kontorspersonalen har fångvårdsstyrelsen uttalat, att

styrelsen ansett sig böra tills vidare avstå från något yrkande på denna

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

punkt i avvaktan på att 1944 års personalutredning skall taga under omprövning

jämväl frågan örn lönegradsplaceringen för all kontorspersonal vid

fångvårdsstaten.

Vad angår bilförare har fångvårdsstyrelsen, under framhållande att

vid fångtransporter i bil i regel medfölja särskilda fångförare, biträtt utredningens

förslag. Styrelsen föreslår emellertid, att ytterligare en bilförarbefattning

inrättas vid vårdanstalten å Hall. Härom anföres:

Fångvårdsstyrelsen vill för egen del påpeka, att det vid Hallanstalten linnas

två chaufförer, därav en å jordbrukets stat med anställning såsom arbetare

i statens tjänst. Vid bestämmandet av arvode för denne har det gällt

att beakta, att han för pensionering såsom arbetare i statens tjänst av vederbörande

sakkunniga myndighet (statskontoret) ansetts vara att hänföra

till person med yrkesutbildning. Pensionsunderlaget för denne befattningshavare

är alltså detsamma som för befattningshavare i lönegrad Eo 7. Det

måste anses vara mindre lämpligt örn chaufförerna vid vårdanstalten a Hall

skulle komma att tillhöra skilda löneställningar, A 5 resp. Eo 7. Styrelsen

får därför föreslå, att den nu såsom arbetare i statens tjänst anställde chauffören

erhåller anställning såsom bilförare i A 5. Genom hans överförande

å ordinarie stat nedbringas avlöningskostnaderna för anstaltens jordbruksdrift.

Statskontoret har uttalat att, därest särskilda chaufförstjänster erfordrades,

befattningarna syntes böra placeras i 6 lönegraden. Eljest borde enligt

ämbetsverkets mening de befattningshavare, som vid sidan av dem åliggande

enklare göromål jämväl toges i anspråk som bilförare, erhålla ställning såsom

förste ekonomibiträden i 5 lönegraden.

Fångvårdsmannaförbundet, vars uppfattning delas av fangvardssällskapet,

har i likhet med förbundets representanter i utredningen ansett, att bilförarna

böra erhålla samma löneställning som vaktkonstaplarna:

Chaufförerna vid fångvården kunna knappast jämföras med samma yrkesutövare

vid sinnessjukvården. Vid fångvården lia chaulförema pa grund av

den omfattande arbetsdriften att utföra tunga och ansvarsfulla transporter.

De ha ock numera mestadels med sig intagna som medhjälpare vid av- och

pålastning och då körsloma nied arbetet i övrigt mestadels utföres utanför

anstaltsområdet, kräves både noggrann tillsyn och gott omdöme. Chaufförerna

få ofta även vara behjälpliga vid och på egen hand ombesörja forsling

av intagna till sjukhus m. fl. inrättningar och de lia därvid samma uppgift

som vaktkonstapel i allmänhet.

Rörande maskinist- och eldarpersonalens löneställning ha

ett flertal erinringar gjorts. Arbetsledare förbundet har sålunda, under åberopande

av en i förbundets utlåtande gjord jämförelse rörande maskinutrustningen

vid anstalten å Hall, å ena, och vid vissa sinnessjukhus, a andra sidan,

hemställt alt maskinisten å Hall i likhet med ansvarsmaskinisterna vid ifrågavarande

sinnessjukhus placeras i A 13 med tjänstebenämningen maskinmästare.

Fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapct lia hemställt,

att eldarbefattningama placeras lägst i vaktkonstapels grad. Fångvårdsmannaförbundet

anför härom:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdens s. k. eldare lia så gott som alltid att utöva tillsyn över intagna

som utföra eldningsarbetet. De äro ålagda att vid sidan av denna sin

övervakningsskyldighet utföra allehanda reparationer av anstalternas värme-,

belysnings- och sanitära anläggningar, av lås och stängselanordningar. De utföra

härunder rörläggnings- och installationsarbeten m. m. Oftast lia de

med sig intagna, som därvid erhålla undervisning och utbildning i dessa yrken.

Dessa befattningshavare, som av de sakkunniga fått benämningen

eldare, men som endast undantagsvis syssla nied eldningsarbete, böra därför,

om de icke i fortsättningen såsom hittills skola benämnas vaktkonstapel1,

tillföras reparatörsgruppen och placeras i lägst 7 lönegraden.

Fangvårdsmannaförbundet har vidare ansett, att den föreslagna reparatörstjänsten

vid Långholmen i A 8 bör ersättas med en befattning såsom

verksmontör med högre löneplacering:

Denna befattningshavare, vars egentliga titel borde vara verksmontör, har

att vid nyanläggnings- och omändringsarbeten av det elektriska nätet inom

fängelset uppgöra kostnadsförslag. Innan anläggningen eller omändringen

får tagas i bruk, skall verksmontören uppgöra ritningar samt noga kontrollera

att anläggningen eller omändringen är utförd i överensstämmelse nied av

statlig myndighet fastställda föreskrifter ävensom de av Stockholms El-verk

utfärdade installationsbestämmelserna.

Montören har städse minst två intagna som medhjälpare i arbetet. Dessa

äro i de flesta fall fullt okunniga inom yrket, varför de måste läras och

noga övervakas så att inga misstag begås. Driftspänningen uppgår till 380

volt och är sålunda livsfarlig. De honom underställda skall han undervisa

och delgiva de grundläggande principerna och föreskrifter, som erfordras för

utövare i yrket.

Sedan år 1917, då elektrifieringen å Långholmen påbörjades och intill

år 1931 innehades ansvaret för den elektriska anläggningen av en konsulterande

ingenjör. Sistnämnda år, då den nuvarande montören efter tre-årig

utbildning vid Stockholms stads yrkesskola erhöll Kungl. Kommerskollegiums

installatörbevis och Stockholms El-verks installatörsrättigheter, har

hela ansvaret för såväl nyanläggningar som omändringar av ledningsnätet

åvilat honom.

Bland övriga arbetsuppgifter som åvila montören må nämnas skötseln

och tillsynen av följande elektriska installationer och materialier, nämligen

ca 125 st. elektriska motorer, ca 4 100 belysningsuttag, lokaltelefonväxel med

40 anknutna apparater m. m.

En jämförelse av löneförhållanden för verksmontörerna vid Kungl. Postverket,

Stockholms tygstation, Mariebergs ammunitionsfabrik och Långholmen

utvisar att verksmontörerna vid de förstnämnda arbetsplatserna äro

avsevärt bättre avlönade än vad som föreslagits för den vid Långholmen anställde.

Vad angår placeringen av kökspersonalen anse såväl fångvårdsstyrelsen

som fangvårdsmannaförbundet att de befattningshavare, vilka tjänstgöra

såsom köksföreståndare vid de större anstalterna och vilka enligt utredningens

förslag skulle bibehållas i lönegraderna 6 och 8, böra omfattas

av den allmänna löneregleringen. Fångvårdsstyrelsen anför i denna del:

Fångvårdsstyrelsen finner det uppenbart, att kvinnlig fackutbildad personal

bör i ökad utsträckning användas i fångvårdsanstalternas kök. Fördelar

torde härvid vara att vinna såväl i fråga om matens tillredning som

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225-

41

beträffande proviantartiklamas tillgodogörande. Samtidigt synes det styrelsen

svårt ali, så länge manliga befattningshavare tjänstgöra som köksföreståndare,

placera dem en lönegrad lägre än vaktkonstapel. Köksförståndare

vid sinnessjukhusen finnas ju i både 8 och 10 lönegraderna, men det lärer

då, såvitt styrelsen inhämtat, röra sig örn kök för anstalter med flera

hundratal intagna. Å andra sidan är styrelsen av den uppfattningen att de

intagna, som biträda i en fångvårdsanstalts kök i allmänhet äro betydligt

svårare att taga hand örn än de interner som kunna hjälpa till i ett kök tillhörande

ett sinnessjukhus. Styrelsen anser sig därför böra påyrka, att köksföreståndaren

å Långholmen placeras i A 9 samt köksföreståndarna vid övriga

ifrågavarande anstalter i A 7.

Allmänna lönenämnclen finner övervägande skäl tala för uppflyttning ej

blott av köksföreståndarna utan även av dem som för närvarande fullgöra

göromål såsom husmödrar:

I anslutning till av utredningsmännen uppdragna riktlinjer för löneregleringen

ha de befattningshavare, vilka tjänstgöra som köksföreståndare

sammanlagt åtta — icke ansetts böra omfattas av lönegradsuppflyttningen.

Från de sakkunnigas sida har härvid uttalats, att det icke torde kunna fordras,

att ifrågavarande tjänstemän skulle undergå en utbildning, som avsåges

för befattningshavare i bevakning och verkstadsdrift. Lönenämnden vill för

sin del ifrågasätta lämpligheten av att tillskapa en särskild befordringsgång

för det fåtal tjänstemän, varom här är fråga, helst som — enligt vad utredningsmännen

uppgivit — de åtminstone delvis torde fa anses ha arbetsuppgifter

motsvarande dem som åvila befattningshavare i allmän bevakningstjänst.

Lönenämnden finner därför övervägande skäl tala för att köksföreståndarna

i likhet med befattningshavare i allmänhet böra genomgå anordnade

utbildningskurser samt inbegripas i den allmänna lönegradsuppflyttningen.

Även de tjänstemän, vilka för närvarande fullgöra uppgifter som

husmödrar, synas under enahanda villkor böra omfattas av löneregleringen.

Beträffande de vaktfruar vilka uteslutande syssla med kokerskegöromål

föreslår lönenämnden, att den nuvarande löneslällningen bibehålies i avvaktan

på resultaten av pågående utredningar rörande lönegradsplaceringen

av lägre ekonomipersonal vid statliga vårdanstalter m. fl. institutioner ävensom

vid försvarsväsendet (1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och

ekonomipersonal, samt försvarets tjänsteförteckningssakkunniga).

Kostnaderna. Kostnaderna för löneregleringen beräknar fångvårdsstyrelsen

vid en allmän uppflyttning med allenast en lönegrad men vid bifall i övrigt

till de i styrelsens utlåtande förordade ändringarna i utredningens förslag

lill i runt tal 198 000 kronor frånsett tillägg. Styrelsen anför härom närmare

:

Med avseende å kostnadsberäkningarna vill styrelsen påpeka, att löneutredningen

beträffande extra ordinarie tjänstemän räknat efter den andra

och beträffande extra befattningshavare efter den lägsta löneklassen inom

resp. lönegrader. Enligt styrelsens erfarenhet motsvarar det bättre verkligheten

att räkna med något högre löneklasser inom resp. lönegrader, vilket

emellertid ökar kostnaderna med allenast några hundratal kronor. Emellertid

bitr lill de av utredningen angivna kostnaderna läggas de av lönegradsuppflyttningen

föranledda ökade kostnaderna för vikarier under semestrar

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Departe
ments
chefen.

och sjukledighet, vilka av styrelsen uppskattas till i runt tal 20 000 kronor

per år; härtill kommer att ytterligare medel måste beräknas under avlöningsposten

till rörligt tillägg. Den årliga kostnadsökningen för rörligt tilllägg

beträffande nu ifrågavarande befattningshavare beräknar styrelsen till

i runt tal 25 000 kronor. Slutligen bör det av löneutrednmgen angivna beloppet

höjas med kostnaderna för de förändringar styrelsen i sitt utlåtande

förordar, vilka kostnader av styrelsen uppskattas till i runt tal 9 000 kronor.

Samtidigt kan såsom utredningen påpekar en besparing beräknas uppstå

till följd av att de särskilda vikariatsersättningarna förutsättas skola indragas.

Under avlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal har för dessa

särskilda vikariatsersättningar beräknats ett belopp av 8 000 kronor. Styrelrelsen

finner sig kunna tillstyrka en nedsättning av detta belopp med blott

6 000 kronor, enär vissa ersättningar under de närmaste åren fortfarande

måste utgå. Såsom styrelsen ovan även omnämnt minskas avlöningskostnaderna

för fångvårdens jordbruksdrift genom överföring av en chaufför till

ordinarie stat.

Den nuvarande löneställningen för fångvårdens personal i lägre lönegrader

daterar sig, såsom av den inledande redogörelsen framgår, i huvudsak från

början av 1920-talet, då ännu cellstraffet satte sin prägel på straffverkställigheten.

Den följande utvecklingen har medfört en väsentligt förändrad

syn på de straffrättsliga reaktionerna, vilket tagit sig uttryck i ett omfattande

reformarbete på straffverkställighetens område. I fjolårets statsverksproposition

uttalade också min företrädare i ämbetet, att fångvårdspersonalens

löneställning icke motsvarade de kvalifikationer som ifrågavarande

befattningshavare numera måste besitta med hänsyn till den moderna

fångvårdens huvudsakliga karaktär av fostran och utbildning. Han

framhöll även, att strafflagberedningens förslag till ny lagstiftning örn straffverkställigheten

skulle komma att ställa ytterligare krav på fångvårdstjänstemännen.

Sedan denna genomgripande reform nu blivit antagen av

riksdagen, framstår en allmän förbättring av de nuvarande löneförhållandena

för dessa befattingshavare såsom en nödvändig följd härav. Utan

en sådan förbättring kan man ej räkna med att fångvården framdeles

skall kunna rekrytera och behålla personal med de kvalifikationer straffverkställighetsreformen

förutsätter. Detta skulle otvivelaktigt äventyra det

väsentliga i reformen. Ytterligare uppskov med löneregleringen synes under

sådana förhållanden ej kunna äga rum. Det läge, vari fångvårdens organisationsfråga

för närvarande befinner sig, bör emellertid föranleda den allmänna

modifikationen i löneutredningens förslag, att någon ökning av antalet

ordinarie och extra ordinarie tjänster i bevakning och verkstadsdrift

tills vidare icke bör ske.

Såsom utredningen föreslagit bör löneförbättringen avse såväl en allmän

lönegradsuppflyttning som en ökning av antalet befordringstjänster.

I förstnämnda hänseende har utredningen stannat vid att föreslå en uppflyttning

med en lönegrad. Av fångvårdsstyrelsen och från fångvårdsmannahåll

har åter förordats en uppflyttning med två lönegrader, vilket ansetts

motiverat särskilt av rekryterings- och befordringsskäl. Under förut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

sättning att den allmänna lönegradsuppflyttningen förenas nied en skälig

ökning av antalet befordringstjänster synes emellertid den av utredningen

föreslagna uppflyttningen — vilken godtagits av allmänna lönenämnden —

vara tillräcklig även med hänsyn till behovet av förbättrade rekryteringsoch

befordringsförhållanden. Jag ansluter mig därför till löneutredningens

förslag örn en allmän uppfattning av personalen i bevakning och verkstadsdrift

med en lönegrad. Lönesättningen för befattningshavare med övervägade

andra uppgifter än bevakning och arbetsledning bör, såsom utredningen

förordat, prövas särskilt. Härtill återkommer jag i det följande.

Beträffande de kvinnliga befattningshavarna har utredningen ej ansett

tillräckliga skäl föreligga att frångå den nuvarande olikheten i lönesättningen

för manlig och kvinnlig personal. Utredningen har dock konstaterat, att

arbetsuppgifterna för den del av den kvinnliga personalen, som huvudsakligen

är sysselsatt med bevakningsgöromål eller inom verkstadsdriften, äro

i stort sett likartade med de åligganden, som ankomma på motsvarande manliga

befattningshavare. Enär lönesättningen för manliga och kvinnliga befattningshavare

med samma ansvar och arbetsuppgifter i princip bör vara

densamma, tala därför starka skäl för att utjämna den nuvarande olikheten

i detta hänseende beträffande fångvårdens personal. Att jag likväl icke nu

kan upptaga denna fråga beror på att den står inför sin lösning i ett större

sammanhang. De spörsmål, som äro förenade med ett allmänt genomförande

av likalönsprincipen inom statsförvaltningen, torde nämligen inom en

nära framtid komma att upptagas till behandling inom finansdepartementet.

Vad angår behovet av befattningar i befälsgrad möter såtillvida svårighet

att bedöma detta behov som straffverkställighetsreformens inverkan på fångvårdens

personalorganisation icke för närvarande kan angivas i detalj. Nödvändigheten

alt i samband med ikraftträdandet av den nya straffverkställighetslagen

förbättra rekryterings- och befordringsförhållandena inom fångvården

gör emellertid, såsom redan påpekats, att trugan örn inrättande av

ytterligare befordringstjänster ej kan uppskjutas. Löneutredningen har vid

uppgörande av sitt förslag i denna del utgått fran den nuvarande anstalts - organisationen och en medelbeläggning av 2 000 intagna, motsvaiande den

av såväl 1941 års sakkunniga som strafflagberedningen uppskattade normalbeläggningen

å fångvårdens anstalter. Med hänsyn härtill och då den förestående,

av straffverkställighetsreformen betingade decentraliseringen av anstaltsväsendet

uppenbarligen medför ett ökat behov av tjänster i befälsgrad,

synas betänkligheter icke behöva möta mot en utökning av antalet dylika

tjänster i den omfattning utredningen föreslagit. Å andra sidan torde man

ej heller utan starkt vägande skäl för närvarande böra gå utöver utredningens

förslag.

Enskildheterna i utredningens förslag örn ökning av befälstjänsternas antal

lia på ett undantag när — avseende uppsyningsmannen vid Långholmens

sin ness j ilka vdeln ingen (jfr s. 36 fl.) — lämnats ulan anmärkning av de hörda

myndigheterna och sammanslutningarna. .Tåg kan också i allt väsentligt ansluta

mig lill förslaget i denna del. De önskemål örn ytterligare uppfinningar,

som framförts i de avgivna yttrandena, synas mig av nyss anförda

skill icke i nuvarande läge böra tillgodoses i vidare man än att styresmans
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

befattningen vid kolonien Åby, nu i Ex 12, med hänsyn till den av strafflagberedningen

för dylika befattningar förordade löneplaceringen uppflyttas

till Ex 15. Vad särskilt angår arbetsledareförbundets framställning om

högre rekryteringstjänster i verkstadsdriflen må framhållas, att löneutredningens

förslag innefattar en relativt sett så avsevärd ökning av antalet befordringstjänster

i verkstadsdriften, att några rekryteringssvårigheter knappast

behöva befaras. Icke mindre än 54 av ett sjuttiotal tjänster i den mera

kvalificerade verkstadsdriften skulle sålunda vara befälstjänster.

Vissa i yttrandena berörda löneplaceringsfrågor torde framdeles kunna

upptagas till omprövning oberoende av organisationsfrågorna i övrigt. Detta

gäller särskilt befattningarna såsom idrottsledare å Skenäs och såsom tvättföreståndare

vid Härlanda. Beträffande den förra befattningen bör en sådan

omprövning ske sedan en planerad gymnastikbyggnad vid Skenäsanstalten

blivit uppförd. Medel till denna byggnad finnas nu anvisade å beredskapsstat.

Vad angår tvättföreståndartjänsten bör erfarenhet avvaktas

rörande kapaciteten hos den ännu ej färdigställda tvättinrättningen vid Härlandaanstalten.

Tillsättningen av de nya befälstjänsterna bör, då anledning därtill föreligger,

förknippas med sådana villkor, att övergången till den framtida fångvårdsorganisationen

underlättas. Vidare bör, såsom löneutredningen framhållit,

systemet med särskilda vikariatsersättningar avvecklas. Det torde få

ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga föreskrifter i nu angivna

hänseenden.

Utredningens förslag med avseende å personalens tjänstebenämningar föranleder

ej annan erinran från min sida än att benämningen vårdsyster ej

synes böra införas i strid mot de från yrkeskvinnornas sida framförda önskemålen.

Benämningarna vaktfru och första vaktfru torde därför böra bibehållas.

Förslaget örn särskild lönesättning för sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen

skulle i vissa fall medföra löneförbättringar motsvarande vad som

föreslagits för personalen i bevakning och verkstadsdrift, d. v. s. uppfattning

med minst en lönegrad. Detta gäller sjuksköterskorna, kontors- och

kanslibiträdena samt maskinisterna. Beträffande dessa grupper har i yttrandena

anmärkning framställts endast såvitt avser maskinistbefattningen å

Hall, som av arbetsledareförbundet ansetts böra erhålla högre placering med

hänsyn till storleken av maskinanläggningen vid denna anstalt. Vad angår

övriga grupper innebär utredningens förslag, att befattningshavarna skulle

bibehållas i nuvarande lönegrader (reparatören å Långholmen, eldarna i ansvarsställning,

köksföreståndarna och husmödrarna) eller nedflyttas en lönegrad

(bilförarna, övriga eldare, biträdande köksföreståndaren å Långholmen

och ekonomibiträdena). I samtliga dessa fall ha invändningar rests

mot utredningens förslag. Tjänsterna ha därvid i allmänhet ansetts böra omfattas

av den allmänna lönegradsuppflyttningen, varvid såsom huvudsakligt

skäl anförts, att ifrågavarande tjänstemän vid sidan av sina speciella uppgifter

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lia att utöva tillsyn över intagna eller meddela dessa undervisning eller utbildning.

För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens förslag, vilket

överensstämmer med gällande allmänna principer för placering av de

personalkategorier varom här är fråga. De uppgifter nied tillsyn och utbildning,

som i dessa fall åligga befattningshavarna, synas nämligen ej vara av

den betydelse att de böra föranleda likställighet nied bevaknings- och arbetsledarpersonalen;

de intagna ställas i regel till personalens förfogande endast

såsom hjälp eller handräckning, ofta mera tillfälligt, och utbildningen har

närmast karaktären av nödig handledning för göromålens behöriga utförande.

I fråga örn maskinisten på Hall och reparatören på Långholmen åberopas

arbetsuppgifternas kvalificerade karaktär. Efter att under hand ha underställt

dessa frågor byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning får jag

förorda en uppflyttning av den förra befattningen till A 13, maskinmästare,

och av den senare till A 9, montör. I övrigt föreslår jag ej andra avvikelser

från vad utredningen föreslagit än att bilförarna, såsom statskontoret förordat,

bibehållas i 6 lönegraden och att de vaktfruar, som uteslutande syssla

med kokerskegöromål, tills vidare bibehållas i 3 lönegraden. Vid bedömandet

av löneställningen för kökspersonalen är av särskild betydelse, att de nuvarande

manliga befattningshavarna i princip böra ersättas med fackutbddad

kvinnlig personal.

Med avseende å personalen i bevakning och verkstadsdrift har jag i det

föregående ansett mig icke kunna för närvarande förorda någon ökning av

antalet ordinarie och extra ordinarie befattningar. För sjukvårds-, kontorsoch

ekonomipersonalens del föreligga ej samma betänkligheter mot att öka

antalet dylika befattningar, enär utredningens förslag härom endast gäller

tjänster som kunna antagas komma att bibehållas även efter fångvårdens

omorganisation. Jag tillstyrker därför förslaget i denna del.

Det är angeläget, att den nu gjorda åtskillnaden mellan personal i bevakning

och arbetsdrift, å ena, samt övrig personal, å andra sidan, uppehälles

för framtiden. Det bör sålunda ej förekomma, att vaktfru- och vaktkonstapelstjänster

besättas med personer, vilka avses att tagas i anspråk

för väsentligen andra uppgifter än de för vilka befattningarna äro avsedda.

I sitt yttrande över löneutredningens betänkande har fångvårdsstyrelsen

föreslagit dels att åtta vaktkonstapelstjänster ersättas med tjänster i samma

lönegrad, betecknade »sjuksköterskor och sjukvårdare», och dels att vid

Hallanstalten inrättas ytterligare en befattning såsom bilförare, avsedd för

en befattningshavare som nu avlönas å jordbrukets stat. Förstnämnda^ förslag

avser att möjliggöra ett successivt utbyte av manlig personal i sjukvårdstjänst

mot kvinnlig. Detta syfte synes emellertid tills vidare böra tillgodoses

på så sätt att Kungl. Majit, i den män nuvarande vaktkonstapel- i sjukvårdstjänst

kunna givas annan placering, medgiver anställande i stallet av lckeordinarie

kvinnlig personal. Med denna personals inplacering å ordinarie

tjänster synes nämligen böra anstå i avvaktan på lösningen av frågan örn

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

löneställningen för sinnessjukhusens motsvarande personal. Även den förestående

omorganisationen av fångvården är i detta hänseende av betydelse.

Den i Hallanstaltens jordbruk anställde bilföraren bör i nuvarande läge ej

heller överföras till ordinarie stat. Fångvårdsstyrelsens betänkbgheter mot

att låta denne befattningshavare kvarstå å jordbrukets stat bliva utan betydelse,

därest bilförarna, såsom av mig föreslagits, placeras i 6 lönegraden.

Den närmare innebörden av den nu föreslagna löneregleringen för fångvårdens

personal framgår av följande översikt, utarbetad på grundval av

förhållandena den 1 januari 1946 (jfr s. 19).

1. Personal i bevakning och verkstadsdrift.

Lönegrad

Ord

Eo

Ex

Summa

Vaktfru................

............. 4

29

10

5

44

Första vaktfru.........

............. 7

2

3

3

8

Vaktkonstapel..........

............. 7

357

110

128

595

Uppsyningsman (Växjö) .

............. 9

1

—

—

1

Yrkesmästare..........

............. 9

32

8

1

41

Överkonstapel..........

............. 9

68* 1

15

1

84

Uppsyningsman.........

............. 11

102

4

—

14

Yrkesmästare...........

............. 11

9

4

_

13

Uppsyningsman.........

............. 13

8

—

—

8

Yrkesmästare...........

............. 13

5

—

—

5

2. Sjukvårds-, kontors- personal.

och ekonomi-

521

154

138

8133

Ekonomibiträde..................... 3 —

Ekonomibiträde..................... 4 —

Kontorsbiträde...................... 4 6

Bitr. köksföreståndare............... 5 1

Eldare.............................. 5 —

Bilförare............................ 6 2

Eldare.............................. 6 2

Köksföreståndare.................... 6 7

Kanslibiträde........................ 7 1

Sjuksköterska....................... 7 2

Köksföreståndare.................... 8 1

Maskinist........................... 8 2

Maskinist........................... 9 3

Montör............................. 9 i

Maskinist........................... 11 l

Maskinmästare...................... 13 1

30

_ Summa 551

1 Därav 2 å övergångsstat.

2 > 1 » >

2

6

1

3

1

1

14

168

2 4

1 1

— 6

— 1

— 6

2 5

5

1 9

— 2

— 2

— 1

— 2

— 3

— 1

— 1

—_1

6 50

144 863.

3 Härutöver en koloniföreståndare i Ex 15, tidigare uppsyningsman av lia klass i Ex 12 (Åby).

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

47

De av mig förordade förändringarna i utredningens förslag påverka kostnadsberäkningarna

endast obetydligt. Med hänsyn lill den nedgång i personalbeståndet,

som inträffat sedan utredningen avgav sitt betänkande, kunna

kostnaderna för löneregleringen uppskattas till i runt tal 170 000 kronor

frånsett tillägg.

Anslagsäskanden för budgetåret 1946/47.

[1.] 1. Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är i

riksstaten för löpande budgetår uppfört med 316 300 kronor.

Gällande personalförteckning för fångvårdsstyrelsen har fastställts av

Kungl. Majit den 9 juni 1944 (tillägg 27e 1945) och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat

1 överdirektör .....................................

2 byråchefer .......................................

3 byrådirektörer ...................................

1 kamrerare ......................................

2 förste byråsekreterare .............................

2 aktuarier .......................................

2 byråsekreterare ...................................

2 assistenter av 3:e klass ...........................

1 kansliskrivare ...................................

1 kontorist .........................................

1 förste expeditionsvakt .............................

2 kanslibiträden ...................................

2 expeditionsvakter .................................

3 kontorsbiträden .................................

2 skrivbiträden .....................................

Lönegrad

. B 2

. A 30

. A 28

. A 24

. A 24

. A 21

. A 21

. A 16

. A 11

. A 9

. A 7

. A 7

. A 5

. A 4

. A 2

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kansliskrivare ...................................

A 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än

1 aktuarie ..................................................

1 byråsekreterare ............................................

2 0.

Eo 21

Eo 21.

Anin.: Befattningen såsom kontorist må icke besättas så länge den å övergångsstat uppförde

kansliskrivaren kvarstår i tjänst.

Den 29 juni 1945 har Kungl. Majit fastställt följande avlöningsstat för

fångvårdsstyrelsen, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 164 300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................ » 8 700

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 109 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 34 000

Summa kronor 316 300.

Den å avlöningsstaten upptagna anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, disponeras på följande sätt.

a) Arvoden till två fullmäktige å 500 kronor .............. kronor 1 000

b) Arvode till en biträdande arkitekt .................... » 5 000

c) Personligt arvodestillägg till arkitekten G. Birch-Lindgren,

att utgå så länge han kvarstår i befattningen såsom fångvårdsstyrelsens

arkitekt .............................. » 700

d) Arvode till en biträdande läkare ...................... » 1 200

e) Dagarvoden åt sakkunniga enligt lagen 18/9 1943 örn villkorlig

frigivning, förslagsvis .......................... » 800

Summa kronor 8 700.

Jämlikt särskilt medgivande av Kungl. Majit må härutöver från ifrågavarande

anslagspost bestridas ett arvode å 400 kronor för år till en sakkunnig i

utbildningsfrågor.

Enligt gällande instruktion av den 31 december 1921 är fångvårdsstyrelsen

under överdirektörens ledning organiserad på två byråer, nämligen

kanslibyrdn med tre underavdelningar: kansliavdelningen, sociala avdelningen

(med centrala fångregistret) och avdelningen för straffregistret; samt

kameralbgrån uppdelad i kameralavdelningen och arbetskontoret.

Byråerna förestås av byråchefer samt sociala avdelningen, avdelningen för

straffregistret och arbetskontoret av byrådirektörer.

Mellan kanslibyrån och kameralbyrån fördelas ärendena så, att inom den

senare byrån handläggas ärenden av ekonomisk natur, såsom ärenden örn

fångvårdens inkomster och utgifter, medan i stort sett övriga förvaltningsangelägenheter

höra till kanslibyrån. Fördelningen av ärendena mellan

kanslibyråns tre avdelningar är i huvudsak den att allmänna organisationsfrågor,

personalärenden och frågor rörande de intagnas behandling tillhöra

kansliavdelningen, ärenden som angå nåd och villkorlig frigivning samt kriminalvård

i frihet sociala avdelningen; å avdelningen för straffregistret

handläggas icke andra ärenden än sådana som avse registret. Mellan kameralbyråns

två avdelningar, kameralavdelningen och arbetskontoret, äro uppgifterna

uppdelade på så sätt, att kameralavdelningen handhar de kamerala

ärendena i allmänhet och ledningen av jordbruksdriften, medan arbetskontoret

sköter verkstadsdriften.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

49

I sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff har strafflagberedningen

föreslagit, att sociala avdelningen och arbetskontoret organiseras

såsom särskilda byråer. Den nya arbetsbyrån skulle därvid övertaga ledningen

av jordbruksdriften. Rörande omorganisationen anföres bland annat:

När beredningens förslag till nya verkställighetsregler genomföres, kommer

en betydande del av de nya uppgifterna att åvila sociala avdelningen.

Bl. a. tillkomma ytterligare understödsärenden, frågor örn bildningsverksamheten

på anstalterna och frågor rörande de intagnas anstaltsplacering;

sistnämnda ärenden, som för närvarande handläggas av arbetskontoret, torde

böra överflyttas till byrådirektören på sociala avdelningen och aktuarien på

centrala fångregistret. Med hänsyn härtill föreslår beredningen att sociala

avdelningen, samtidigt som dess personal förstärkes, organiseras som en särskild

byrå inom fångvårdsstyrelsen.

Såsom framhållits i kapitlet om de intagnas arbete, bör enligt beredningens

mening även fångvårdsstyrelsens arbetskonlor utvidgas och förstärkas.

Därvid torde det vara lämpligt att kontoret omorganiseras till en särskild

byrå, samtidigt som den tillföres ökad expertis. Det bör särskilt övervägas,

huruvida de sakkunniga biträden i jordbruksärenden och byggnadsärenden

som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande kunna givas en

fastare anknytning till styrelsen. Beredningen vill framhålla att det för att

förslaget till en mera öppen fångvård med ökad koloniverksamhet skall kunna

genomföras är en nödvändig förutsättning att fångvårdsstyrelsen har en sådan

organisation att den kan taga nödiga initiativ och utöva en effektiv ledning

i dessa hänseenden.

I samband med omorganisationen skulle byrådirektörstjänsterna å sociala

avdelningen och arbetskontoret ersättas med byråchefstjänster samt en byråsekreterartjänst

å sociala avdelningen med en förste byråsekreterartjänst.

Härjämte skulle personalen förstärkas med en förste byråsekreterare (å arbetsbyrån)

och två förste amanuenser samt, efter hand, med biträdespersonal

för expeditionsgöromål. För att bereda fångvårdsstyrelsen ökad expertis

i psykiatriska och andra medicinska frågor skulle inrättas en särskild befattning

såsom överinspektör för hälso- och sjukvård i C 5. Arvodena till

styrelsens sakkunniga biträden i jordbruks- och byggnadsärenden skulle vidare

efter hand förstärkas.

I skrivelse den 8 februari 1946 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning

rörande styrelsens medelsbehov för budgetåret 1946/47. Styrelsen konstaterar

därvid, att nedgången i fångantalet medför minskning inom vissa områden

av styrelsens arbete men att demia minskning motväges av den starka

ökning av arbetsuppgifterna, som följer av den vidgade användningen av

kriminalvård i frihet. Minskningen i antalet intagna torde nämligen, enligt

vad styrelsen uttalar, icke så mycket bero på en nedgång av brottsligheten

överhuvud som på ökad användning av villkorlig dom och villkorlig frigivning.

Denna förskjutning hade inträtt samtidigt som fångvårdsstyrelsen

genom lagstiftningsåtgärder fått sig ålagt att på ett helt annat sätt än blott

för få år sedan taga sig an frågorna om övervakning, tillsyn och eftervård

av det i frihet vårdade klientelet. Till följd härav komme fångvårdsstyrelsens

totala arbetsbörda alltjämt att öka.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I fortsättningen har styrelsen lämnat en utförlig redogörelse för de nya

arbetsuppgifter, som tillförts styrelsen under senare år, särskilt genom de

nya lagarna om villkorlig dom och villkorlig frigivning (jfr II ht 1945 s. 75).

Ytterligare uppgifter av krävande art förestå, enligt vad styrelsen framhåller,

särskilt på grund av de nya lagarna örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt

och örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Härom anföres:

Den nya lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt har trätt i

kraft den 1 januari 1946 och den av 1945 års höstriksdag antagna lagen om

verkställighet av frihetsstraff m. m. skall tillämpas från och med den 1 juli

1946. Båda dessa lagar föranleda omfattande organisatoriska åtgärder. Anstaltsväsendet

skall omläggas; nya anstalter skola anskaffas och organiseras.

De nya formerna för straffverkställigheten medföra ökade uppgifter och

kräva avgöranden av nya spörsmål. Här må endast erinras, att de utvidgade

förmånerna för de intagna komma att kräva närmare tillsyn från styrelsens

sida. I ett flertal frågor har styrelsen att meddela anvisningar och bemyndiganden.

Styrelsen vill i detta avseende framhålla, att det under förarbetena

till ifrågavarande lagstiftning i skilda instanser framhållits, att en vägledande

och kontrollerande verksamhet från styrelsens sida utgör en förutsättning

för att den mera fria och individualiserade fångvård, som införes,

skall kunna fungera på ett betryggande sätt.

Enligt föreskrift i den nya verkställighetslagen skall det hädanefter åligga

fångvårdsstyrelsen att meddela bestämmelser örn strafftidens längd ävensom

pröva frågor om avbrott i och förlängning av strafftiden. De dömdas

placering på olika anstalter enligt de nya bestämmelserna kommer att kräva

ökat arbete.

Styrelsen tillägger, att ett genomförande från och med den 1 juli 1946 av

den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fångvården

torde komma att medföra avsevärt ökat arbete, bland annat för behandling

av frågor om uppflyttning i löneklass.

För nästa budgetår föreslår fångvårdsstyrelsen en fullständig omorganisation

av styrelsen enligt de riktlinjer, som uppdragits av strafflagberedningen.

Styrelsen skulle i enlighet härmed organiseras på fyra byråer,

en kanslibyrå, en socialbyrå, en kameralbyrå och en arbetsbyrå. Till

socialbyrån skulle hänföras bland annat ärendena om anstaltsplacering och

strafftidsberäkning. Administrationen av jordbruksdriften skulle, såsom

strafflagberedningen förordat, överflyttas till arbetsbyrån. Rörande den närmare

fördelningen av arbetet mellan byråerna anföres:

Å kanslibyrdn skulle handläggas bland annat följande ärenden: om fångvårdens

allmänna organisation; om ordning och disciplin; ledningen och inseendet

över behandlingen av de intagna; ärenden om hälso- och sjukvård;

örn de intagnas undervisning och fritidssysselsättning; om de intagnas rätt

till läsning och brevskrivning, rätt att mottaga besök och erhålla permission

samt andra förmåner; örn intagens inställande inför domstol; om intagens

arbete hos arbetsgivare utom anstalten; om intagens vistelse i enrum

eller gemensamhet; om intagens rätt att disponera över arbetspremier och

annan arbetsinkomst; om straffregistret;

örn anställande, utbildning och förflyttning samt befordran, tjänstledighet

och avsked för befattningshavare i styrelsen ävensom befattningshavare

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

51

vid fångvårdanstaltema med undantag av kamrerare samt inom skyddskonsulentorganisationen;

örn ansvar för tjänstefel av nu ifrågavarande befattningshavare;

örn matriklar rörande befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen,

vid fångvårdsanstalten^ och inom skyddskonsulentorganisationen.

Å socialbyrån skulle handläggas bland annat följande ärenden: om de intagnas

placering å anstalt samt förflyttning mellan anstalter; om beräkning

av strafftid; örn inräkning i strafftid av vistelse utom anstalt och förlängning

av strafftid; örn eftervård; örn understöd åt villkorligt dömda, frigivna och utskrivna;

örn nåd och villkorlig frigivning; örn tillsynen över villkorligt dömda

och villkorligt frigivna; om förundersökning; örn skyddsverksamheten

för frigivna och utskrivna; om centrala fångregistret och registret över villkorligt

dömda.

Å kameralbyrån skulle handläggas följande ärenden: örn fångvårdens inkomster

och utgifter samt staters upprättande, örn upphandling av proviantartiklar

och andra förnödenheter; örn anläggning av fångvårdsanstalter samt

byggnads- och underhållsarbeten vid anstalterna; om tillämpning av avlöningsreglementena

såvitt angår placering i löneklass m. m.; om anmärknings-,

avskrivnings- och balansmål; örn uppbörd av för arbetsdriften inflytande

medel m. nr.; örn kassarörelse för vissa anstalter; örn övriga ärenden

av ekonomisk natur, där ej beslutanderätten tillkommer annan byrå; om

fångtransportleders anordnande; örn kamrerare vid fångvårdsanstalt.

Arbetsbyrån skulle handlägga ärenden om intagnas sysselsättande i verkstads-

och jordbruksdrift samt med annat arbete ävensom ärenden om storleken

av intagen tillkommande arbetspremie; örn arbetsplanering och verkstadsorganisation;

örn upphandling.

Den nya kanslibyrån skulle bestå av den nuvarande kansliavdelningen

samt avdelningen för straffregistret. Kansliavdelningen har nu följande

personal: 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 kansliskrivare

(A 11), 2 kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) samt vaktpersonal. Enligt

styrelsens förslag skulle denna personal förstärkas med 1 byråsekreterare i

Eo 21 samt 3 biträden, varav 1 kanslibiträde i A 7 och 2 skrivbiträden i

Eo 2. Såsom motivering anföres:

Jämväl kanslibyrån kommer att få en rad nya betydelsefulla arbetsuppgifter.

Det torde vara tillräckligt att erinra örn att de ökade förmåner som

enligt nya verkställighetslagen tillerkänts de intagna samt de nya bestämmelserna

örn intagens disposition av arbetspremier ävensom frågor örn intagens

vistelse i enrum eller gemensamhet komma att kräva utsträckt övervakning

samt ingripande från styrelsens, kanslibyråns, sida. Härtill kommer

emellertid, att kanslibyrån efter den 1 juli måste erhålla möjlighet att på ett

annat sätt än nu omhändertaga alla de frågor som sammanhänga med rekrytering

och utbildning av anstalternas personal i enlighet med de riktlinjer,

som fastställts av Kungl. Maj:t. En av de viktigaste förutsättningarna för

alt en verklig fångvårdsreform skall komma till stånd, är nämligen att fångvården

erhåller en sovrad och välutbildad personal. Då personalärendena

och de allmänt administrativa ärendena, såsom förut framhållits, redan före

ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen betydligt ökat, finner styrelsen

ofrånkomligt att kanslibyråns personal förstiirkes med en extra ordinarie

byråsekreterare och eif viii kvalificerat biträde. Åt biträdet skulle anförtros

ait bland annat föra tjänstematriklarna för fångvårdsstyrelsen, fångvårdsanstallerna

och skyddskonsulentorganisationen. Styrelsen anser sig med hänsyn

härtill böra föreslå att för detta ändamål inrättas en ordinarie kanslibiträdestjänst.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Arbetet för styrelsens registrator har starkt påverkats av de senaste årens

reformer och beräknas komma att väsentligt ökas efter den 1 juli. En rad

nya ärenden tillkomma nämligen med den nya verkställighetslagen. Ärendena

örn bestämmande av strafftid beräknas uppgå till inemot 5 000 per år

samt ärendena örn placering å anstalt till omkring 4 500 per år. Då registratorn

redan nu måste i stor utsträckning tillgripa övertid, finner styrelsen det

nödvändigt, att registratorn erhåller ett extra ordinarie skrivbiträde till hjälp.

Ett biträde å kanslibyrån handhar expedieringen av styrelsens post. Under

de senaste åren har biträdet endast genom ständigt övertidsarbete kunnat

fullgöra sina åligganden. De nya arbetsuppgifter, som från och med den 1

juli 1946 åvila styrelsen, komma givetvis att medföra en mycket stark ansvällning

av styrelsens post beroende bland annat på ärendena om bestämmande

av strafftid och om anstaltsplacering. Styrelsen finner det därför

nödvändigt att äska medel till ett extra ordinarie skrivbiträde, som skulle

biträda med styrelsens post.

Beträffande avdelningen för straffregistret, som nu har 8 befattningshavare

— 1 byrådirektör (A 28), 2 aktuarier (A 21), 1 amanuens (Eo 16), 1 kontorsbiträde

(A 4) och 3 skrivbiträden (1 A 2, 1 Eo 2, 1 Ex 2) — föreslås ej

någon personaländring.

Den nuvarande sociala avdelningen med centrala fångregistret skulle organiseras

såsom särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordinarie

byråchef. Härom anföres:

En stor del av de nya arbetsuppgifter, som ålagts styrelsen, lia i främsta

rummet kommit att åvila den sociala avdelningen. Denna avdelning omhänderhar

för närvarande ärenden sammanhängande med övervakningen och

tillsyningsverksamheten beträffande villkorligt dömda och villkorligt frigivna.

Avdelningen har vidare att handlägga frågor om understöd åt frigivna och

utskrivna, villkorligt dömda samt intagnas familjer. Byrådirektören å avdelningen

är såsom nämnts föredragande vid yttranden rörande nådeansökningar

och ansökningar om fakultativ villkorlig frigivning samt är ledamot

av styrelsen vid handläggning av ärenden enligt 18 § första stycket lagen om

villkorlig frigivning. Till avdelningen hör också centrala fångregistret och

registret över villkorligt dömda.

Med ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen tillkomma ytterligare

understödsärenden samt ärendena om anstaltsplacering och strafftidsberäkning.

Överhuvud medföra de ökade krav som lagstiftningen ställer på den

sociala sidan av fångvården att fordringarna på den sociala avdelningen bli

väsentligt skärpta.

Med hänsyn till det betydligt ökade arbetet på avdelningen samt till de

ansvarsfulla och krävande nya uppgifterna för chefen för avdelningen finner

styrelsen i likhet med strafflagberedningen, att avdelningen bör organiseras

som en särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordinarie byråchef.

Med en sådan anordning skulle den sociala sidan av fångvårdsstyrelsens verksamhet

bli tillgodosedd på ett sätt, som svarar mot verksamhetens betydelse.

Sociala avdelningens personal utgöres för närvarande av, förutom byrådirektören

(A 28), 1 byråsekreterare (A 21), 1 aktuarie (Eo 21), 1 kanslibiträde

(A 7) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna personal tages delvis

i anspråk för intemeringsnämnden. Byrådirektören tjänstgör sålunda

såsom sekreterare hos nämnden med ett arvode, som sedan år 1931 utgjort

2 400 kronor för år. Det ena skrivbiträdet tjänstgör helt hos nämnden och

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

53

avlönas å nämndens stat; kanslibiträdet och det andra skrivbiträdet avlönas

å fångvårdsstyrelsens stat men biträda nämnden under tid motsvarande sammanlagt

ett halvt biträdes arbetsdag. — För centrala fångregistret tillkomma

utöver nyss angiven personal 5 skidvbiträden (1 Eo 2, 4 Ex 2).

Fångvårdsstyrelsens förslag beträffande socialbyråns personal förutsätter,

att denna befrias från arbete för interneringsnämnden; byrådirektören skulle

frånträda sitt sekreteraruppdrag hos nämnden och det skrivbiträde, som

nu helt tjänstgör hos denna, skulle överföras å nämndens stat. Styrelsen föreslår

i enlighet med vad strafflagberedningen förordat — förutom att byrådirektörstjänsten

ersättes med en byråchefstjänst i A 30 — att den nuvarande

byråsekreterartjänsten förändras till en befattning såsom förste byråsekreterare

i A 24 ävensom att personalen förstärkes med en förste amanuens

i Eo 18:

Byråsekreteraren å sociala avdelningen biträder byrådirektören med bland

annat ärendena örn nådeansökningar och ansökningar om villkorlig frigivning

samt är föredragande vid handläggning av ärenden enligt 18 § första

stycket lagen om villkorlig frigivning. Till den tjänsteman, som efter den

1 juli 1946 skulle handlägga dessa ärenden, torde med hänsyn till socialbyråchefens

arbetsbörda böra i viss omfattning delegeras ärenden angående

nåd och villkorlig frigivning. Med hänsyn härtill och då tjänstemannens

uppgifter överhuvud bli av mycket mer krävande natur finner styrelsen

nödvändigt, att befattningen uppflyttas till förste byråsekreterare i A 24.

Från och med den 1 juli 1946 skall fångvårdsstyrelsen meddela beslut om

å vilken anstalt intagning skall ske av dem soln dömts till frihetsstraff både

i vad det gäller dem som äro häktade och dem som vistas på fri fot.---

Dessa ärenden äro särskilt betydelsefulla därigenom att de äro avgörande för

frågan om öppen eller sluten anstaltsvård. Antalet ärenden av denna ari

beräknas uppgå till omkring 3 000 per år. Beträffande de fångar —■ bland

annat alla straffångar med minst 6 månaders strafftid samt förvarade, internerade

och till ungdomsfängelse dömda — vilka skola underkastas särskild

undersökning (observation) efter intagandet, skall styrelsen vidare, när utlåtandet

över undersökningen inkommer, meddela beslut om anstaltsplaceringen.

Sådana beslut torde erfordras i bortåt 1 500 fall om året. Erfarenheten

visar, att beslut angående förflyttning ofta måste meddelas med kort

varsel.

Trots de betydande arbetsuppgifter som sålunda tillkomma har styrelsen

funnit att det skulle låta sig göra att åtminstone tills vidare låta den nu å

sociala avdelningen tjänstgörande aktuarien övertaga den närmaste handläggningen

av ärendena om anstaltsplacering. Han har för närvarande bland

annat att hålla tillsyn över de å avdelningen förda registren, centrala fångregistret

och registret över villkorligt dömda, och skall därvid granska de

till fångregistret från anstalterna inkommande avgångskorten beträffande

villkorligt frigivna. En förutsättning för att aktuarien skall kunna åläggas

att handha anstaltsplaceringen vid sidan örn andra uppgifter är att avdelningen

förstärkes med en förste amanuens, som skulle biträda främst a

centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda men därjämte

också med ärenden inom skyddsverksamheten. Förste amanuensen måste

besitta goda statistiska kunskaper.

Vidare föreslås ökning av bilriidespersonalen med eli kontorsbiträde i A 4

och eli skrivbiträde i A 2 samt, teir centrala fångregislrets vidkommande,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

utbyte av två extra skrivbiträdestjänster mot två ordinarie dylika tjänster. I

förstnämnda hänseende åberopas socialbyråns ökade arbetsuppgifter i allmänhet.

Beträffande fångregistrets biträdespersonal anföres:

För det till sociala avdelningen hörande centrala fångregistret har alltsedan

registrets inrättande anvisats medel till enbart icke-ordinarie biträdespersonal,

nämligen för ett extra ordinarie skrivbiträde och fyra extra skrivbiträden.

Registret, som redan från början varit till ovärderlig hjälp för fångvårdsstyrelsens

och anstalternas arbete, har genom de senast tillkomna arbetsuppgifterna

i samband med den villkorliga frigivningen och anstaltsplaceringen

m. m. blivit ett mycket betydelsefullt organ för fångvårdsstyrelsens

verksamhet. Det synes styrelsen därför starkt påkallat, att registret, när detsamma

nu blivit ett oumbärligt organ för styrelsen, tilldelas även ordinarie

biträdespersonal.

Utöver vad sålunda föreslagits skulle erfordras särskild personal för de

ärenden angående beräkning av strafftid m. m., som jämlikt 18 § straffverkställighetslagen

från och med den 1 juli 1946 skulle överflyttas till fångvårdsstyrelsen.

Under erinran att strafflagberedningen förutsatt, att bestyret

med beräknande av strafftid skulle bibehållas hos länsstyrelserna, anför

fångvårdsstyrelsen örn nu ifrågavarande ärenden:

Ärendena örn beräknande av strafftid äro för närvarande fördelade på

samtliga länsstyrelser. Hos Överståthållarämbetet lia dessa ärenden upptagit

en manlig befattningshavare under halva hans dagliga tjänstgöring och en

annan manlig tjänsteman under viss del av dagen, varjämte ett kvinnligt

biträde varit helt sysselsatt med dessa ärenden. Genom alt ärendena förläggas

till fångvårdsstyrelsen kommer därför en avlastning att ske för Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna. Frågor örn inräknande i strafftid av avbrott

på grund av sjukdom avgöras för närvarande i betydande utsträckning

nådevägen av Kungl. Maj:t efter högsta domstolens hörande. Fångvårdsstyrelsens

övertagande av dessa ärenden medför alltså arbetsbesparing i

justitiedepartementet, högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

En viss ledning för bedömande av arbetsbördan och därmed personalbehovet

erhåller man av följande uppgifter rörande antalet nytillkomna

straff-, fängelse- och bötesfångar 1941: 4 117; 1942: 4 900; 1943: 5 639;

1944: 5 108: 1945: 4 543. Härtill komma ärenden om inverkan på strafftiden

av avbrott i straffverkställigheten.

Nu nämnda ärenden äro ofta av svårbedömd art. Härom vittnar icke minst

det stora antalet tveksamma rättsfall av detta slag och den uppmärksamhet

som justitiekanslern och justitieombudsmannen ägna häråt. Örn man vidare

beaktar vilken betydelse dessa beslut ha för de dömda själva, finner styrelsen

det oundgängligen nödvändigt att det för handläggningen av dessa ärenden

finnes tillgång till tillräcklig och fullt kompetent personal. Att vederbörande

byråchef i någon större utsträckning skulle kunna meddela beslut

i dessa frågor är uteslutet; hans arbetstid skulle då bli utfylld med sådana

göromål. Ärendena måste delegeras till underordnad tjänsteman, vilken skulle

äga hänskjuta tveksamma fall — och de bli icke få — till byråchefens bedömande.

Den tjänsteman, åt vilken uppdraget att handlägga dessa frågor sålunda

skulle delegeras, anser styrelsen med hänsyn till arten av arbetet böra bli

ordinarie förste byråsekreterare; i löneavseende kunde han icke, därest

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

kompetent kraft skulle erhållas, placeras lägre än i lönegrad A 26. Härutöver

erfordrades en byråsekreterare i Eo 21 och en förste amanuens i Eo

18. Såsom biträden åt dessa befattningshavare erfordrades ett kontorsbiträde

i Eo 4 och ett skrivbiträde i Eo 2.

Kameralbyrån skulle övertaga den nuvarande kameralavdelningens

personal, vilken utgöres av 1 byråchef (A 30), 1 kamrerare (A 24), 1

förste byråsekreterare (A 24), 1 assistent av l:a klass (Eo 20), 1 assistent av

3:e klass (A 16)\ 1 kansliskrivare (A 11), 1 kanslibiträde (A 7), 1 kontorsbiträde

(Eo 4) och 3 skrivbiträden (1 Eo 2, 2 Ex 2). Assistenten av l:a klass,

kontorsbiträdet och ett extra skrivbiträde lia anställts i samband med att

kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena centraliserats

till fångvårdsstyrelsen.

Enligt styrelsens nu framlagda förslag skulle nyssnämnda bestyr, som

tillförts styrelsen från och med budgetåret 1941/42, i personalbesparande

syfte delvis återföras till de kassaanslutna anstalterna. Härom anföres bland

annat:

De ökade arbetsuppgifterna ha gjort det nödvändigt att undersöka möjligheten

att begränsa uppgifterna. Undersökningen har visat att styresmännen

vid de kassaanslutna anstalterna kunna övertaga vissa redogörargöromål

utan att någon personalförstärkning erfordras. Styrelsen ^ får därför

föreslå en viss decentralisering av dessa anstalters kassarörelse fran och nied

budgetåret 1946/47, så att endast avlöningar uträknas och utbetalas av fångvårdsstyrelsen.

Kassarörelsen i övrigt skulle handhavas a anstalterna.

Genom den nu föreslagna decentraliseringen kan i första hand indragas

ett extra skrivbiträde. Därjämte kan den extra ordinarie assistenttjänsten

av lia klass indragas och ersättas med en amanuenstjänst i 16:e lönegraden.

Mellan denne amanuens och den å kameralbyrån tjänstgörande assistenten

av 3:e klass skulle fördelas bland annat arbetsuppgifterna med formell och

anslagsteknisk granskning av från fångvårdsanstalten^ inkommande månadsräkenskaper,

kontroll av bokföringen för styrelsens egen kassarörelse

(inkl. uppbörd för fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift m. m., avlöningar

för vissa fångvårdsanstalter, utgifter å byggnads- m. fl. anslag m. m.),

uträkning av avlöningar för vissa fångvårdsanstalter, kontroll över dispositionen

av byggnads- m. fl. anslag, m. m. Dessa befattningshavare skulle

ävenledes biträda kamreraren med granskning av arvodesräkningar för övervakare

och tillsynsmän samt granskning av framställningar örn placering

och uppfattning. i löneklass, vilka ärenden tillväxa alltmer.

Den föreslagna decentraliseringen skulle alltså möjliggöra utbyte av en

assistent i Eo 20 mot en amanuens i Eo 16 samt indragning av ett skrivbiträde

i Ex 2.

I detta sammanhang har styrelsen vidare framfört förslag örn inrättande

av en särskild befattning för kontroll av anstaltsorganisationen m. m. Härutinnan

anföres att under de kommande aren, da anstaltsorganisationen

kommer att genomgå stora förändringar och straffverkställigheten skall reformeras,

det mer än någonsin kommer att vara nödvändigt flir styrelsen

att i detalj övervaka utvecklingen inom anstaltsväsendet, personaluppsdtt
-

Uppehållcs för närvarande av

en amanuens i Eo 16.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ningen vid de olika anstalterna m. m. så att en lämpligt avvägd organisation

erhålles. Med hänsyn till att reformerna inom fångvården komme att medföra

stora utgifter för statsverket, syntes en sådan särskild granskning påkallad.

Styrelsens ledamöter och de befattningshavare hos styrelsen, som eljest

skulle kunna ifrågakomma, kunde med hänsyn till sina arbetsåligganden

icke medhinna ett dylikt uppdrag. Styrelsen hemställde därför, att en

tjänst såsom byråsekreterare i lönegrad Eo 21 måtte från och med budgetåret

1946/47 tills vidare inrättas å styrelsens kameralbyrå.

Beträffande arbetsbyrån åberopar fångvårdsstyrelsen, att det nuvarande

arbetskontoret enligt strafflagberedningens förslag skulle utbrytas till

en särskild byrå med uppgift att omhänderha ledningen av såväl jordbruksson!

verkstadsdriften. Styrelsen anför bland annat:

Strafflagberedningen har i sitt betänkande uttalat, att styrelsens arbetskontor

bör utvidgas och förstärkas. Beredningen anför (s. 163), att det förefölle

olämpligt att bibehålla den nuvarande skillnaden mellan verkstadsdriften

och jordbruksdriften. Den senare, som kunde väntas få ökad betydelse allteftersom

fångvården finge en mera öppen karaktär, torde liksom den förra

böra läggas direkt under styrelsens arbetskontor. Detta organ torde även

böra taga en mera direkt befattning med arbetsdriften å de smärre anstalter,

som för närvarande själva ombesörja de intagnas sysselsättning. Arbetskontoret

syntes böra erhålla en organisation, som mera överensstämde med ett

modernt industrikontors. Därvid kunde det ifrågasättas att tillföra kontoret

ytterligare sakkunskap i tekniska spörsmål och jordbruksfrågor.

Styrelsen erinrar även, att 1945 års statsrevisorer upptagit frågan om fångvårdens

jordbruksdrift och därvid anslutit sig till strafflagberedningens

ståndpunkt, att jordbruksdriften skulle inordnas under arbetskontoret. För

egen del understryker styrelsen vad beredningen och statsrevisorerna sålunda

anfört samt uttalar, att inordnandet av jordbruksdriften under arbetskontoret

skulle betyda en så viktig utvidgning av kontorets verksamhetsområde, att

kontoret borde organiseras som en särskild byrå under en ordinarie byråchef.

Arbetsbyrån skulle övertaga arbetskontorets nuvarande personal, som består

av 1 byrådirektör (A 28) — vilken tjänst skulle förändras till byråchefstjänst

i A 30 2 byråsekreterare (1 A 21, 1 Eo 21), 1 förste amanuens

(Eo 18), 1 assistent av 3:e klass (A 16)\ 2 amanuenser (1 Eo 16, 1 Ex 16), 2

kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna

personal bör enligt fångvårdsstyrelsen förstärkas med en förste byråsekreterare

i A 24. I detta hänseende åberopas, att förslag om dylik förstärkning

framförts av strafflagberedningen. Med inrättandet av den likaledes av beredningen

föreslagna förste amanuenstjänsten finner styrelsen däremot kunna

anstå till nästa budgetår. I fråga om biträdespersonalen föreslår styrelsen,

att en ny tjänst i A 7 inrättas och att i samband därmed den extra skrivbiträdestjänsten

indrages:

Med hänsyn till utökningen av arbetskontorets verksamhetsområde finner

styrelsen nödvändigt, att tjänsteställningen för den befattningshavare ä

arbetskontoret, som handhar den för en sådan avdelning så viktiga uppgiften

Uppehålles för närvarande av en amanuens i Eo 16.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

57

som diarieföringen, förbättras. Diarieföringen för arbetskontoret omfattar

förandet av arbetskontorets diarium, tillverkningsregister, inköpsregister,

ackordspremieregister och maskininventarium. I tillverkningsregistret antecknas

samtliga beslut örn s. k. förläggning av arbeten avseende verkstadsdriften

och i inköpsregistret alla inköp av materialier, fördelade på varugrupper.

Maskininventariet innehåller uppgifter å samtliga maskiner och

mera värdefulla verktyg, som inköpts för verkstadsdriftens räkning. Ifrågavarande

arbete utföres för närvarande av ett extra ordinarie kontorsbiträde.

Styrelsen finner det nödvändigt, att för byrån inrättas en avdelningsregistratorstjänst

såsom kanslibiträde i lönegrad A 7, för att styrelsen tor denna

uppgift skall kunna förvärva fullt kompetent person. Den kvinnliga personalen

skulle icke behöva utökas; i samband med att en kanslibiträdestjänst

inrättas, kan en extra skrivbiträdestjänst indragas.

Fångvårdsstyrelsen uttalar vidare sin anslutning till strafflagberedningens

förslag, att arbetsbyrån bör tillföras ökad expertis i jordbruksfrågor. På

grund av de förändringar inom arbetsdriften, som kunde tänkas ske, finner

styrelsen det dock icke lämpligt att sträcka detta krav längre än att en av

de å byrån för olika driftgrenar föredragande tjänstemännen —- förste byråsekreteraren

eller byråsekreterarna — skall besitta särskilda kunskaper i

jordbruksfrågor.

Beträffande nu utgående arvoden och särskilda ersättningar

föreslår fångvårdsstyrelsen, att arvodena till styrelsens biträdande läkare

och biträdande arkitekt höjas med 1 800 kronor resp. 1 000 kronor till 3 000

kronor resp. 6 000 kronor. I fråga örn förstnämnda arvode erinras, att strafflagberedningen

föreslagit inrättande av en tjänst såsom överinspektör för

hälso- och sjukvård vid fångvården i lönegrad C 5 samt att styrelsen i sitt

utlåtande över beredningens betänkande tillstyrkt detta förslag. Styrelsen

funne sig emellertid icke böra för närvarande framlägga förslag om denna

befattning utan ansåge det lämpligare att med tjänsten finge anstå lill dess

anstaltsorganisationen blivit fastare utformad. I stället borde arvodet till styrelsens

sakkunniga biträde i hälsovårdsärenden höjas. Med avseende å arkitektarvodet

anföres:

Styrelsens biträde i bvggnadsärenden uppbär ett arvode av 5 000 kronor.

Det nuvarande biträdet — arkitekten G. Birch-Lindgren —- äger sa länge han

kvarstår i tjänst dessutom uppbära ett personligt tillägg å 700 kronor. Reformerna

inom fångvården ha medfört, att arkitekten under senare år blivit

tagen i anspråk i långt större utsträckning än som avsågs, när arvodet fastställdes.

Då styrelsen jämväl under lång tid framåt måste i vidgad utsträckning

anlita den kunskap och erfarenhet, som styrelsens arkitekt besitter, finner

styrelsen i likhet med strafflagberedningen starka skäl tala för alt arvodet

iiöjes. Styrelsen får därför föreslå en höjning av arvodet från 5 000 kronor

till 6 000 kronor, varvid det personliga tillägget bör utgå med oförändrat

belopp.

Vidare föreslår styrelsen, att det nu å fångvårdsanstalternas stat upptagna

arvodet till styrelsens sakkunniga biträde i jordbruksärenden, vilket arvode

för innevarande budgetår höjts från t 000 kronor till 1 500 kronor, utan ändring

av arvodets belopp överföres lill styrelsens stat.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Även för ett sakkunnigt biträde i utbildningsfrågor begär styrelsen ett särskilt

arvode. I detta hänseende erinras, att Kungl. Majit, oaktat medel för

ändamålet icke beräknats i gällande stat, för innevarande budgetår anvisat

400 kronor till en dylik sakkunnig, avsedd att biträda styrelsen beträffande

personalutbildningen. Enligt styrelsens mening borde den sakkunniges arbetsområde

utökas. Styrelsen hänvisar härutinnan till följande av styrelsen

gjorda uttalande i yttrande den 30 oktober 1945 över en av Sveriges yngre

läroverkslärares förening gjord framställning rörande omdaning av undervisningsväsendet

vid statens fångvårdsanstaller (jfr det följande s. 90, 92 f.):

Att, såsom föreningen föreslagit, förlägga undervisningen vid fångvårdsanstaltema

under skolöverstyrelsens ledning, vore enligt fångvårdsstyrelsens

mening olämpligt. Bortsett från det förhållandet, att undervisningen i väsentlig

utsträckning avser sådan utbildning, som mera tillhör överstyrelsens för

yrkesutbildning än skolöverstyrelsens kompetensområde, vill fångvårdsstyrelsen

framhålla, att hela utbildningsproblemet är så nära förknippat med

andra sidor av fångvårdsarbetet att det bör stå under fångvårdsstyrelsens ledning.

Däremot bör fångvårdsstyrelsen erhålla tillgång till erforderlig pedagogisk

expertis. Denna fråga synes böra uppmärksammas vid den omorganisation

av styrelsens sociala avdelning, som blir erforderlig, därest det framlagda

förslaget till ny verkställighetslag antages. Styrelsen vill erinra om att en sakkunnig

pedagog numera ställts till styrelsens förfogande i personalutbildningsfrågor.

Det är enligt styrelsens mening lämpligt, att denne sakkunnige

knytes fastare till styrelsen och får taga befattning även med frågor rörande

undervisningen av de å fångvårdsanstalten^ intagna.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att hos

styrelsen finge vara anställd en sakkunnig för utbildningsfrågor rörande personalen

och för undervisningen av de intagna. För att kunna erhålla fullt

kompetent person erfordrades ett arvode av 2 000 kronor.

Till dagarvoden åt sakkunniga jämlikt 84 § nya verkställighetslagen föreslår

styrelsen att i avvaktan på närmare erfarenhet beräknas 400 kronor:

Fångvårdsstyrelsen skall ha särskild sammansättning jämlikt lagen örn

verkställighet av frihetsstraff m. m. I 84 § nämnda lag föreskrives, att fångvårdsstyrelsen

skall bestå av överdirektören eller ställföreträdare för honom

och tjänsteman i styrelsen, som Konungen bestämmer, jämte två av Konungen

utsedda sakkunniga vid handläggning av ärenden, där avgörandet påverkar

strafftidens längd — 28 § fjärde stycket (sjukhusvistelse m. m.), 36 §

andra stycket (permission), 38 § andra stycket (inställelse inför domstol etc.)

och 76 § (bestraffning). Till dagarvoden åt de sakkunniga vid handläggning

av dessa ärenden torde i avvaktan på närmare erfarenhet böra beräknas

400 kronor.

Slutligen hemställer styrelsen om ytterligare medel till löneklassuppflyttningar

och vikarier med 2 000 kronor resp. 10 095 kronor:

Alltsedan budgetåret 1942/43 ha under icke-ordinarieposten å fångvårdsstyrelsens

avlöningsstat några medel icke beviljats för löneklassuppflgttningar.

Ett äskande av styrelsen i detta avseende avvisades av föredragande

departementschefen (se II ht 1945 s. 76) under hänvisning till att dylika

kostnader torde kunna hållas inom det då anvisade anslagsbeloppet. Finans
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

59

ministern har i 1941 års statsverksproposition i anledning ay ändring i statuppställningen

för avlöningsanslagen från och med budgetåret 1941/42 förklarat,

att icke-ordinariepostema för budgetåret 1941/42, även till den del

de avsågo tidigare schablonmässigt beräknade kostnader för avlöningsförhöjningar

m. m., beräknats så att de skulle motsvara det verkliga behovet.

Medel för icke-ordinarie tjänster skola alltså beräknas med utgångspunkt

från de löneklasser, som befattningshavarna beräknas tillhöra under vederbörande

budgetår. Fångvårdsstyrelsens icke-ordinariepost har beräknats efter

dessa direktiv. Under sådana förhållanden måste styrelsen ånyo hemställa

örn anvisande av medel för löneklassuppflyttningar. Styrelsen beräknar

det härför erforderliga beloppet till 2 000 kronor.

De medel, som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande för

avlönande av vikarier under befattningshavarna jämlikt avlöningsreglementena

tillförsäkrade semesterledigheter — 0 905 kronor —- anvisades av 1942

års riksdag. Sedan dess har styrelsens personal utökats med ett flertal befattningshavare.

Såsom styrelsen ovan anfört kommer från och med budgetåret

1946/47 ytterligare ett antal befattningshavare att behöva tillföras styrelsen.

Detta gör att styrelsen måste hemställa om ytterligare medel för avlönande

av vikarier vid semesterledigheter. Styrelsen har beräknat kostnaderna

för vikarier för den personal, som styrelsen funnit erforderlig för budgetåret

1946/47, till sammanlagt 19 800 kronor. I vissa fall komma vikarier

icke att förordnas. Det för vikarier erforderliga beloppet kan därför nedsättas

från 19 800 kronor till 17 000 kronor. Icke-ordinarieposten skulle alltså

höjas med (17 000 — 6 905) 10 095 kronor. Styrelsen får i detta sammanhang

uttala, att inga medel beräknats under icke-ordinarieposten för vikarier

under sjukledigheter och att styrelsen därför utgår från att liksom hittills

få med Kungl. Maj:ts medgivande överskrida icke-ordinarieposten med

■erforderligt belopp.

Med nu angivna utgångspunkter har fångvårdsstyrelsen beräknat de olika

anslagsposterna i fångvårdsstyrelsens avlöningsstat till följande belopp:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 224 500 (+ 60 200)

kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Majit, 15 400 (+ 6 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 140 200

(+ 30 900) kronor;

rörligt tillägg 50 000 (+ 16 000) kronor.

Ordinarieposten har vid den sålunda gjorda beräkningen räknats upp med

kostnaderna för två ordinarie tjänster — en assistenttjänst av 3:e klass och

en skrivbiträdestjänst — till vilka medel på grund av innehavarnas tjänstgöring

å högre icke-ordinarie befattning ej beräknats i gällande stat. Samtidigt

har icke-ordinarieposten nedsatts med kostnaderna för en amanuens i

Eo 16 och ett skrivbiträde i Eo 2 (jfr II ht 1945 s. 77 resp. II ht 1942 s. 53).

Anslaget i dess helhet har alltså beräknats till (224 500 + 15 400 +

140 200 + 50 000) 430 100 kronor, ökningen, 113 800 kronor, kan specificeras

på följande sätt.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Ökning

1. Styrelsen organiseras på fyra i stället

för två byråer:

Kanslibyrån

Byråsekreterare i Eo 21 (ökning

av allmänna ärenden) ........

1 biträde i A 7 (tjänstematriklar

m. m.)......................

2 biträden i Eo 2 (biträde åt re
gistratorn

resp. för expediering

av post).....................

Socialbyrån

Byråchef i A 30 i st. för byrådirektör

i A 28..............

Förste byråsekreterare i A 24 i st.

för byråsekreterare i A 21 (mera

kvalificerade uppgifter).......

lie amanuens i Eo 18 (i viss utsträckning

ersätta aktuarien,

som anförtros ärenden ang. anstaltsplacering).

..............

1 biträde i A 4 och 1 i A 2 (ökning

av ärendena i allmänhet).....

För beräkning av strafftid 5 nya

tjänster:

förste byråsekreterare i A 26..

byråsekreterare i Eo 21.......

lie amanuens i Eo 18........

1 biträde i Eo 4 och 1 i Eo 2

2 biträden i Ex 2 överföras å ord.

stat (å centrala fångregistret) ..

Minskning

6 801

3 846

4 872

909

5 634

6 108

9 327

6 801

5 634

5 217

456

Kameralbyrån

Byråsekreterare i Eo 21 (för kontroll

av anstaltsorganisationen

m. m.)...................... 7 227

Arbetsbyrån

Byråchef i A 30 i st. för byrådirektör

i A 28, vilken f. n. är

tjänstledig................... 12615

Förste byråsekreterare i A 24

(jordbruksärenden)........... 8 430

1 biträde i A 7 i st. för 1 biträde

i Ex 2 (registratorsgöromål å

byrån)...................... 1 464

Viss decentralisering av medelsförvaltningen:
En

amanuens i Eo 16 i st. för en

assistent av l:a klass i Eo 20 .. 2 271

1 biträde i Ex 2 ............... 2 382

Arvode till nuvarande successions
vikarien.

.................... 4 200

2. I övrigt.

Förhöjt arvode till:

sakk. i hälsovårdsärenden..... 1 800

» » byggnadsärenden...... 1 000

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Ökning Minskning

Överflyttning av arvode till sakkunnig

i jordbruksärenden från

anslaget till fångvårdsanstalterna

till förevarande anslag..... 1 500

Arvoden till:

sakkunnig i utbildningsfrågor . 2 000

sakkunniga enligt straffv.st.lagen 400

Löneklassuppflyttningar......... 2 000

Vikarier under semester......... 10 095

Rörligt tillägg................. 16 000

Omräkning:

återbesättande av en tjänst i

A 16 i utbyte mot en befattning

i Eo 16.............. 1 872

återbesättande av en tjänst i

A 2 i utbyte mot en tjänst i

Eo 2................ 516

avrundning................. .129

+ 122 653

över fångvårdsstyrelsens framställning ha infordrade yttranden avgivits

av statskontoret och allmänna lönenämnden.

Statskontoret har i sitt utlåtande ej funnit anledning till erinran mot vad

fångvårdsstyrelsen i olika hänseenden föreslagit. Ämbetsverket har emellertid

ifrågasatt, örn icke med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av styrelsens

organisation och de principer, som hittills tillämpats för verkschefernas

lönegradsplacering, en förbättring av överdirektörens löneställning borde

övervägas.

Allmänna lönenämnden åter har ifrågasatt, huruvida icke, därest den sociala

avdelningen och arbetskontoret omorganiserades till särskilda byråer,

en sammanslagning av kansli- och kameralbyråerna lämpligen borde komma

till stånd. Av den nu föreliggande framställningen om förändrad byråindelning

kunde lönenämnden icke finna säkra hållpunkter för bedömande av

frågan, huruvida en omorganisation av styrelsen, på sätt föreslagits, vore

oundgängligen erforderlig för mötande av de nya arbetsuppgifter, som pålagts

styrelsen främst i samband med de beslutade reformerna på straffverkställighetens

område. Enligt lönenämndens mening syntes, med hänsyn till

omfattningen av de förordade organisatoriska förändringarna av styrelsen,

hithörande spörsmål lämpligen böra göras till föremål för utredning av särskilda

sakkunniga, därvid i sakkunniguppdraget jämväl torde böra ingå

prövning av personalbehovet å avdelningen för straffregistret, vilken avdelning

icke närmare berörts i anslagsframställningen.

Vidare anföres i lönenämndens yttrande:

Vad angår de föreslagna befattningarna å de skilda byråerna är lönenämnden

givetvis icke i tillfälle att närmare taga ställning till frågan, om en personalförstärkning

i angiven omfattning är påkallad. Beträffande den förordade

befattningen som förste byråsekreterare å arbetsbyrån må följande

framhållas. Fångvårdsstyrelsen har uttalat, att ifrågavarande tjänsteman el
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe
ments
chefen.

ler ock någon av byråsekreterarna å byrån skulle besitta särskilda kunskaper

i jordbruksfrågor. Lönenämnden har under hand inhämtat, att av vederbörande

skulle fordras agronomutbildning. Huruvida den ifrågasatta anordningen

är den mest lämpliga för tillgodoseende av behovet av expertis

inom fångvårdsstyrelsen på jordbruksområdet, synes lönenämnden tveksamt.

I varje fall finner lönenämnden tjänstebenämningen byråsekreterare

mindre lämplig för förevarande befattningshavare. Det synes lönenämnden,

att densamma närmast bör ersättas med benämningen byråinspektör.

I avvaktan på resultatet av det åt 1944 års personalutredning lämnade utredningsuppdraget

torde de av fångvårdsstyrelsen föreslagna ordinarie skrivbiträdesbefattningarna

böra ersättas med extra ordinarie skrivbiträdestjänster.

Lönenämnden vill vidare framhålla, att de tjänstemän, som för närvarande

äro anställda som extra skrivbiträden, efter lämplig prövotid torde

böra beredas extra ordinarie anställning under förutsättning, att ett stadigvarande

behov kan anses föreligga av dessa befattningshavare.

Fångvårdsstyrelsens nuvarande byråindelning tillkom medan styrelsen

hade uppgifter nästan uteslutande såsom centralmyndighet för en anstaltsorganisation

av cellfängelser och därmed jämförliga anstalter. Denna organisation

hade föga gemensamt med det nuvarande anstaltsväsendet. Särskilt

den öppna anstaltsvården och den betydande utvecklingen av fångvårdens

verkstads- och jordbruksdrift ha medfört en genomgripande omdaning

av anstaltsorganisationen. Med den nu beslutade straffverkställighetsreformen

kommer det äldre systemet att helt övergivas. För fångvårdsstyrelsen

lägges därmed tonvikten på de socialvårdande uppgifterna. Den sociala

sidan av styrelsens verksamhet har redan tidigare trätt i förgrunden

genom de uppgifter, som efter tillkomsten av de nya lagarna örn villkorlig

dom och villkorlig frigivning tillagts styrelsen såsom tillsynsmyndighet beträffande

kriminalvården i frihet. I denna egenskap har styrelsen att taga

befattning med det talrika klientelet av villkorligt dömda och villkorligt frigivna

personer, varjämte styrelsen blivit chefsmyndighet för skyddskonsulentorganisationen.

Den betydande ökning av fångvårdsstyrelsens arbetsbörda, som efter hand

uppkommit, har haft till följd, att den ursprungliga ramen för styrelsens organisation

i viss mån sprängts. Den sociala avdelningen och arbetskontoret

utgöra sålunda numera väsentligen självständiga avdelningar inom styrelsen.

I konsekvens härmed har också strafflagberedningen föreslagit, att dessa

avdelningar utbrytas till särskilda byråer. När fångvårdsstyrelsen nu upptagit

detta förslag och därvid förordat att styrelsen för framtiden skall organiseras

på fyra byråer, måste emellertid beaktas, att tillräckliga hållpunkter

för närvarande saknas för bedömande av frågan huruvida en definitiv organisation

av denna omfattning är motiverad. Allmänna lönenämnden, som

även anfört betänkligheter i detta hänseende och ifrågasatt en sammanslagning

av kanslibyrån och kameralbyrån, förordar för sin del, att särskild utredning

verkställes rörande styrelsens organisation. Under de närmaste åren

kommer styrelsen emellertid under alla förhållanden att få så många arbetskrävande

uppgifter i samband med verkställighetsreformens genomförande,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj. ts proposition nr 225.

att en tillfällig anordning med fyra byråer kan anses motiverad. Betänkligheter

torde ej behöva möta att för denna tid inrätta ytterligare två byråer,

enär en av de nuvarande byråcheferna kommer att uppnå pensionsåldern

under år 1948. Den på angivet sätt utbyggda organisationen bör alltså icke

betraktas som definitiv. Senast vid ifrågavarande byråchefs avgång från

tjänsten bör den av lönenämnden förordade utredningen rörande styrelsens

permanenta organisation vara verkställd.

Beträffande ärendenas fördelning mellan kanslibyrån och den nya socialbyrån

kan jag ansluta mig till fångvårdsstyrelsens förslag. Frågor örn anstaltsplacering

och strafftidsberäkning torde alitsa böra handläggas av socialbyrån.

Vad angår kameralbyrån bör, såsom både strafflagberedningen

och fångvårdsstyrelsen förordat, ledningen av jordbruksdriften överföras

till den nya arbetsbyrån. Styrelsens förslag att delvis återföra bestyret med

krono- och rannsakningshäktenas kassa- och räkenskapsväsende till dessa

anstalter lämnar däremot rum för tvekan. I detta hänseende erinras, att

centraliseringen till fångvårdsstyrelsen av ifrågavarande ärenden genomförts

såsom ett led i den av 1941 års sakkunniga förordade rationaliseringen av

driften vid fångvårdens anstalter. Frågan huruvida en återgång till det tidigare

systemet bör ske synes därför lämpligen böra tagas under övervägande

vid den översyn av fångvårdsanstaltemas personalorganisation som, enligt

vad i annat sammanhang anförts, är avsedd att komma till stånd i samband

med den förestående omdaningen av anstaltsväsendet. I avvaktan härpå

bör någon ändring i fråga om styrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet

vid vissa anstalter ej genomföras.

Med avseende å fångvårdsstyrelsens personal gäller liksom beträffande

byråindelningen, att det icke är möjligt att nu bedöma det framtida behovet.

Styrelsen har visserligen tillagts ett stort antal nya arbetsuppgifter och

ytterligare uppgifter förestå, men arbetsökningen beror till viss del på själva

genomförandet av de många reformerna pa straffveikställighetens område.

En viss försiktighet bör därför iakttagas särskilt i fråga örn inrättande av

nya ordinarie tjänster. Vid bedömande av personalbehovet bör dessutom beaktas,

att styrelsens personal under de senaste åren förstärkts med ett tiotal

befattningshavare, vilken arbetskraft delvis kommer att frigöras i den mån

fångantalet går ned och återgång sker till normala förhallanden (jfr II ht.

1945 s. 76). Å andra sidan är det synnerligen angeläget, att styrelsen nu

erhåller tillräcklig personal för att bemästra de många maktpåliggande uppgifter

som förestå, icke minst i samband med fångvårdens omorganisation.

örn, såsom i det föregående föreslagits, sociala avdelningen och arbetskonloret

utbrytas till särskilda byråer böra två av byrådirektörstjänstema

förändras till byråchefstjänster. De nya byråcheferna böra tills vidare uppföras

på extra ordinarie stat. I samband med socialbyråns tillkomst bör vidare,

såsom både strafflagberedningen och fångvårdsstyrelsen förordat, den

nuvarande byråsekr.eterartjänsten å sociala avdelningen uppflyttas till förste

byråsekreterartjänst i A 24.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle inrättas sju nya befattningar i

18 och högre lönegrader, nämligen två förste byråsekreterare, den ena i

A 26 och den andra i A 24, tre byråsekreterare i Eo 21 saint två förste amanuenser

i Eo 18. Av dessa avses förste byråsekreteraren i A 26, en byråsekreterare

och en förste amanuens för de nya ärendena angående beräkning av

stratftid m. m. Med ledning av uppgifter, som inhämtats från Överståthållarämbetet,

där för närvarande omkring en fjärdedel av samtliga ärenden

angående strafftidsberäkning handläggas, synes emellertid kunna antagas,

att två tjänstemän med hjälp av biträdespersonal skola kunna tillfredsställande

bestrida dessa göromål. Enär självständig beslutanderätt skulle tillkomma

den högre av dessa, synes intet vara att erinra mot att denne placeras

i A 26. Såsom medhjälpare åt honom torde böra finnas en befattningshavare

med tjänsteställning såsom förste amanuens.

Den föreslagna tjänsten såsom förste byråsekreterare i A 24 skulle inrättas

å arbetsbyrån i samband med att ledningen av jordbruksdriften överflyttas

dit. Med hänsyn till den betydande utvidgning av jordbruksdriften, som

förestår i samband med utbyggandet av den öppna anstaltsvården, torde en

tjänst i 24 lönegraden vara nödvändig. Den bör dock tills vidare uppföras på

extra ordinarie stat. Innehavaren bör besitta särskild sakkunskap i jordbruksfrågor

och tilläggas benämningen förste byråinspektör.

Av de begärda nya befattningarna i övrigt — två byråsekreterare i Eo21

och en förste amanuens i Eo 18 -—- avses en byråsekreterartjänst för vardera

av kanslibyrån och kameralbyrån samt amanuenstjänsten för socialbyrån.

För kanslibyråns del torde böra medgivas förstärkning med en förste amanuens.

Däremot synes ej föreligga tillräcklig anledning att utöka personalen

å kameralbyrån, särskilt som ledningen av jordbruksdriften föreslås överflyttad

från denna byrå till arbetsbyrån. Den föreslagna amanuenstjänsten

å socialbyrån finner jag mig böra tillstyrka.

Om fångvårdsstyrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet för

de mindre anstalterna bibehålies, bör ej ske någon ändring beträffande den

nu å kameralavdelningen placerade assistenttjänsten i Eo 20, vilken befattning

enligt styrelsens förslag skulle förändras till amanuenstjänst i Eo 16.

Ej heller bör i sådant fall någon skrivbiträdestjänst indragas.

Vad angår behovet av ytterligare biträdespersonal har fångvårdsstyrelsen

föreslagit inrättande av åtta nya biträdestjänster, därav två kanslibiträden i

A 7, två kontorsbiträden, ett i A 4 och ett i Eo 4, samt fyra skrivbiträden, ett

i A 2 och tre i Eo2; samtidigt skulle emellertid ett extra skrivbiträde å arbetskontoret

indragas. I betraktande av att styrelsens biträdespersonal under

senare år förstärkts med sammanlagt sju biträden, därav tre från och med

den 1 juli 1945 (II ht 1945 s. 76), synes tveksamt, huruvida en så betydande

ökning av biträdesbefattningarna är behövlig. Med hänsyn till svårigheten

att tillförlitligt bedöma behovet har jag dock ansett mig böra förorda, att

medel för biträden beräknas i hela den av fångvårdsstyrelsen föreslagna omfattningen.

Därvid förutsätter jag emellertid, att det skall ankomma på

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Kungl. Maj:t att bestämma i vilken utsträckning de för ändamålet anvisade

medlen må komma till användning. Visst belopp synes böra stå till Kungl.

Maj:ts förfogande såsom reserv. Ingen av de nya biträdestjänster, som komma

att inrättas, bör tills vidare upptagas på ordinarie stat. Däremot torde

hinder ej möta mot att två av de extra skrivbiträdesbefattningarna vid centrala

fångregistret, på sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit, förändras till ordinarie

tjänster.

Styrelsens förslag örn ökad medelsanvisning för olika ändamål under anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit,

ha ej givit mig anledning till erinran.

Till löneklassuppflyttningar och semestervikarier har styrelsen slutligen begärt

2 000 kronor resp. 10 095 kronor. I dessa hänseenden finner jag ej anledning

till annan erinran än alt sistnämnda belopp synes vara för högt beräknat.

Emellertid framgår av styrelsens anslagsberäkningar, att några medel

ej alls upptagits till vikarier under sjukdom. Med hänsyn härtill synes

skäligt, att ytterligare sammanlagt 10 000 kronor beräknas till löneklassuppflyttningar

och vikarier.

I enlighet med det anförda kunna de olika anslagsposterna i fångvårdsstyrelsens

avlöningsstat beräknas på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän uppräknas

med lönen till en förste byråsekreterare i A 26, 9 327 kronor, samt vidare med

8 190 kronor, motsvarande avlöningskos ''madema för tre skrivbiträden (två av

dessa, placerade å centrala fångregistret, överföras till ordinarie stat; för det

tredje finnas medel nu ej beräknade, enär tjänstens innehavare tidigare uppehållit

högre icke-ordinarie befattning). Uppflyttningen av en byråsekreterarbefattning

å sociala avdelningen från A 21 till A 24 föranleder, med hänsyn

till förestående ombyte å tjänsten, icke någon anslagsuppräkning. Enär förevarande

post nu upptager medel till allenast den ena av byrådirektörstjänsterna

å sociala avdelningen och arbetskontoret, medför dessa tjänsters förändring

till extra ordinarie byråchefstjänster nedsättning av posten allenast

med belopp motsvarande lönen till en byrådirektör eller 11 706 kronor.

Höjningen av posten skulle i enlighet härmed stanna vid (9 327 + 8 190 —

11 706 = 5 811) 5 900 kronor och posten alltså uppföras med (164 300 +

5 900) 170 200 kronor.

Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj : t, uppräknas i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag med

6 700 kronor till 15 400 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal beräknas medel till tva byråchefer a socialbyrån

och arbetsbyrån, 24 306 kronor, en förste byråinspektör å arbetsbyrån,

7 992 kronor, tre förste amanuenser, 16 902 kronor, samt till biträdespersonal

enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, 19 600 kronor, eller sammanlagt

68 800 kronor. Ä andra sidan minskas posten med arvodet till nu anställd

successionsvikarie för byrådirektören å arbetskontoret, 4 200 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

samt lönen till tre skrivbiträden, 7 218 kronor, eller tillhopa 11 418 kronor.

De föreslagna personaländringarna medföra sålunda en nettohöjning med

(68 800 —11 418 = 57 382) 57 400 kronor. Härtill skulle komma en ökning

med 10 000 kronor för löneklassuppflyttningar och vikarier. Posten uppräknas

alltså med 67 400 kronor till (109 300 + 67 400) 176 700 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg höjes med hänsyn till de föreslagna

personaländringarna med 14 000 kronor till 48 000 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (170 200 + 15 400 + 176 700 + 48 000)

410 300 (+ 94 000) kronor.

I personalförteckningen torde böra vidtagas erforderliga ändringar. Bland

annat böra byrådirektörstjänsterna å sociala avdelningen och arbetskontoret

upptagas å övergångsstat.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsstyrelsen:
-

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 överdirektör .................................. B 2

2 byråchefer .................................. A 30

1 byrådirektör .................................. A 28

1 förste byråsekreterare ........................ A 26

1 kamrerare .................................... A 24

3 förste byråsekreterare ........................ A 24

2 aktuarier .................................... A 21

1 byråsekreterare .............................. A 21

2 assistenter ................................... A 16

1 kansliskrivare ................................ A 11

1 kontorist .................................... A 9

1 förste expeditionsvakt ........................ A 7

2 kanslibiträden ................................ A 7

2 expeditionsvakter ............................ A 5

3 kontorsbiträden .............................. A 4

4 skrivbiträden ................................ A 2

Tjänstemän å övergångsstat.

2 byrådirektörer ................................ A 28

1 kansliskrivare ........................... A 11

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 20.

2 byråchefer .................................. Eo 30

1 förste byråinspektör ......................... Eo 24

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj:ts proposition nr 225.

67

Befattning Lönegrad

1 aktuarie .................................... Eo 21

1 byråsekreterare .............................. Eo 21;

Anm. Befattningen såsom kontorist må icke besättas så länge den å

övergångsstat uppförde kansliskrivaren kvarstår i tjänst.

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,

att tillämpas under budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för
-

slagsvis .......................... kronor 170 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .. » 15 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal

............................ » 1767 00

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ......... » 48 000

Summa kronor 410 300;

dels ock till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar

för budgetåret 1946/47 anvisa ett

förslagsanslag av ...................... kronor 410 300.

[2.] 2. Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag. Anslaget är för

innevarande budgetår uppfört med 48 500 kronor samt disponeras enligt följande

omkostnadsstat, som fastställts av Kungl. Majit den 29 juni 1945.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård för personal m. m., förslagsvis .............. kronor 1000

2. Reseersättningar, förslagsvis ......................... » 5 000

3. Expenser, förslagsvis ................................ 5 40 000

4. Publikationstryck, förslagsvis ........................ » 2 500

Summa kronor 48 500.

I samband med statens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, bland

annat, att anslagsposterna till reseersättningar och publikationstryck icke må

utan Kungl. Majits medgivande överskridas samt att av anslagsposten till

expenser förslagsvis 5 000 kronor må tagas i anspråk för bränsle, lyse och

vatten samt högst 35 000 kronor för övriga expenser.

I sin under föregående punkt omnämnda skrivelse den 8 februari 1946

har fångvårdsstyrelsen föreslagit höjning av anslagsposterna till reseersättningar,

expenser och publikationstryck.

Vad först angår anslagsbehovet lill reseersättningar framhåller

styrelsen, att posten under budgetåret 1944/45 med Kungl. Majits medgivan
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

de överskridits (360 kronor), att anstaltsväsendets omorganisation och utbyggnad

kräver ett stort antal resor samt att inspektionsverksamheten under

den nya verkställighetslagens första år måste intensifieras för kontroll av lagens

tillämpning. Styrelsen föreslår därför en höjning av posten med 2 000

kronor till 7 000 kronor.

Förslaget om ökning av expensposten avser det till andra expenser

än bränsle, lyse och vatten anvisade beloppet. Beträffande dessa expenser

framhålles, att utgiftsökningar i olika hänseenden äro att vänta särskilt till

följd av straffverkställighetsreformen och de föreslagna personalförstärkningarna

inom styrelsen. Sålunda anföres:

Till följd av den nya verkställighetslagen måste ett stort antal blanketter

omarbetas och nytryckas. Då blanketterna måste tryckas i jämförelsevis

stora upplagor bliva kostnaderna betydande.

Överförandet från länsstyrelserna till fångvårdsstyrelsen av strafftidsberäkningen

samt de ärenden angående anstaltsplacering, som komma att åvila

styrelsen, medföra vidare avsevärt ökade utgifter för blanketter, skrivmaterial,

telefonsamtal m. lii. Ökningen av antalet befattningshavare kräver anskaffandet

av möbler, skrivmaskiner och andra inventarier samt i viss utsträckning

installerandet av nya telefonapparater och ökar överhuvud åtgången

av förbrukningsartiklar. Till en del måste nu nämnda utgifter belasta

innevarande budgetår men till större delen komma de att falla på nästa.

Städningsavtalet medför ökade utgifter, som ytterligare stegras genom ökningen

av antalet befattningshavare.

Från anslaget till övriga expenser bestridas vidare kostnaderna för underhåll

av samt — i viss utsträckning — drivmedel till styrelsens å centralfängelset

å Långholmen stationerade automobil. Slutligen erfordras liksom

under innevarande budgetår ett belopp av 400 kronor till nyanskaffning av

böcker till det i samband med ordnandet av fångvårdspersonalens utbildning

upprättade lånebiblioteket i straffrättsliga och kriminologiska ämnen.

På grund av vad sålunda anförts och då belastningen å anslagsposten

under budgetåret 1944/45 uppgått till i runt tal 60 000 kronor, anser styrelsen

det icke möjligt att för kommande budgetår beräkna posten lägre än

till 62 000 kronor, vilket innebär en höjning med 27 000 kronor. Rörande den

närmare beräkningen av utgifterna hänvisar styrelsen till följande tablå.

Renhållning och städning..................

Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dyl...

Telegram, telefonabonnemang m. m. och

annonsering.............................

Inköp och underhåll av inventarier.........

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar

m. m...................................

Utgifter för

1944/45

7 700 kronor

18 300 »

11 300 »

14 900 »

7 800 »

60 000 kronor

Beräknade utgifter

för 1946/47 ''

8 500 kronor

22 000 »

14 000 »

12 000 »

5 500 »

62 000 kronor.

Beträffande posten till publikationstryck åberopar styrelsen, att

denna post under kommande budgetår kommer att belastas med tryckningskostnader

för dels den redogörelse för straffverkställighetens syfte m. m.,

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

som jämlikt 24 § lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. skall finnas

tillgänglig för de intagna, och dels ny arbetsordning för fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsstaten. Styrelsen föreslår därför, att posten höjes med 4 500

kronor till 7 000 kronor.

Styrelsens omkostnadsanslag skulle i enliget härmed höjas med sammanlagt

(2 000 + 27 000 + 4 500 =) 33 500 kronor till 82 000 kronor.

Statskontoret har ej funnit anledning till annan erinran mot fångvårdsstyrelsens

beräkning av förevarande anslag än att posten till sjukvård med

hänsyn till tidigare belastning och den nu föreslagna personalökningen syntes

böra uppräknas till åtminstone 2 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsens under senare år allt mer växande arbetsbörda och

därav föranledda personalförstärkningar ha medfört betydligt ökade omkostnader.

År 1944 höjdes därför förevarande anslag från 42 000 kronor

till 48 500 kronor. Av ökningen anvisades 6 000 kronor till expenser och

500 kronor till publikationstryck. Enär höjningarna delvis voro avsedda

för utgifter av engångsnatur, ansågs ytterligare uppräkning ej böra ske för

innevarande budgetår (II ht 1945 s. 79).

De nya arbetsuppgifter, som komma att åvila styrelsen under nästa budgetår

och de personalökningar, som fördenskull ansetts erforderliga, måste

medföra rätt avsevärda ytterligare kostnadsökningar. Med hänsyn jämväl

till den senast redovisade belastningen å anslaget synes det av fångvårdsstyrelsen

nu begärda beloppet, 82 000 kronor, ej böra nedsättas. Till sjukvård

m. m. bör härutöver, såsom statskontoret framhållit, anvisas ytterligare

1 000 kronor. Anslaget skulle alltså uppföras med 83 000 kronor.

Det kommande budgetårets utgifter bliva till stor del av engångsnatur. Frånsett

vissa kostnader för publikationstryck och inventarieanskaffning möter

emellertid nu svårighet att närmare bedöma i vilken utsträckning så kommer

att bliva fallet. I samband med att anslaget ställes till vederbörandes

förfogande bör därför föreskrift utfärdas örn sådan redovisning av utgifterna,

att därav framgår hur stort belopp som tagits i anspråk för kostnader

av engångsnatur.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

alt till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslag^anslag

av ................................ kronor 83 000.

[3.] 3. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är

i gällande riksstat uppfört med 4 423 000 kronor.

Kungl. Maj:! har den 29 juni 1945 fastställt följande personalförteckning

för fångvårdsanstalterna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1945/46.

Departe
ments
chefen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör av l:a klass ...................................... A 28

6 direktörer av 2:a klass .................................... A 26

1 förste pastor och Överlärare ...................... A 26

8 direktörer av 3:e klass .................................... A 24

4 pastorer och förste lärare .................................. A 24

2 kamrerare ................................................ A 22

1 arbetsassistent ............................................ A 21

2 assistenter av l:a klass .................................... A 20

12 assistenter av 2:a klass..................................... A 18

3 kronohäktesföreståndare av Ira klass ........................ A 18

1 lantbruksinspektor ........................................ A 17

11 assistenter av 3:e klass..................................... A 16

8 kronohäktesföreståndare av 2:a klass ........................ A 16

4 kronohäktesföreståndare av 3:e klass ........................ A 15

1 föreståndare vid fångkoloni................................. A 15

5 uppsyningsman av lia klass ................................ A 12

5 lärare i yrkesämne ........................................ A 12

10 uppsyningsman av 2:a klass ................................ A 10

5 yrkesmästare av l:a klass .................................. A 10

27 yrkesmästare av 2:a klass .................................. A 8

47 överkonstaplar ........................................... A 8

1 värmeledningsskötare tillika reparatör........................ A 7

402 vaktkonstapel- ........................................... A 6

4 första vaktfruar .......................................... A 6

36 vaktfruar ................................................ A 3

Tjänstemän å övergångsstat.

2 direktörer av 3:e klass..................................... A 24

1 assistent av l:a klass ...................................... A 20

1 uppsyningsman av 2:a klass ................................ A 10

2 överkonstaplar ........................................... A 8

1 kontorsbiträde ............................................ A 4

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 2 0.

2 överläkare .............................................. Eo 28

6 förste läkare ............................................ Eo 28

4 överläkare .............................................. Eo 27

2 andre läkare ............................................ Eo 26

Anm. 1. Kronohäktesföreståndarbefattningarna av 2:a klass vid kronohäktena i Jönköping

och Falun må icke besättas så länge respektive å övergångsstat uppförda direktörer av 3:e klass

kvarstå i tjänst.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. \laj:ts proposition nr 225.

Anm. 2. Antalet ordinarie vakttruar må överstiga det i förteckningen angivna antalet under

förutsättning att motsvarande antal ordinarie vaktfrubefattningar hållas obesatta vid statens

vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter.

Anm. 3. De i personalförteckningen upptagna extra ordinarie tjänsterna skola inrättas från

och med den 1 januari 1946.

En av de i personalförteckningen uppförda kronohäktesföreståndarna av

3:e klass är avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar. De i förteckningen upptagna

extra ordinarie befattningarna — samtliga läkartjänster ha inrättats

i samband med den från och med den 1 januari 1946 genomförda omorganisationen

av fångvårdens undersökningsväsende.

Den 29 juni 1945 har Kungl. Majit vidare fastställt följande avlöningsstat

för fångvårdsanstalten^, att tillämpas under budgetåret 1945/46.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis .............................. *

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis »

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................ *

Summa kronor 4 423 000.

I samband med avlöningsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit,

bland annat,

att av anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal finge under tiden

den 1 juli—den 31 december 1945 tagas i anspråk högst 690 000 kronor;

att vid fångvårdsanstalten^ finge tills vidare under budgetåret 1945/46

vara anställda högst följande antal extra ordinarie befattningshavare i 20

och lägre lönegrader, nämligen: 1 assistent av lia klass (vid ungdomsanstalten

å Mäshult), 1 assistent av 2:a klass (vid centralfängelset å Långholmen),

3 assistenter av 3:e klass utan fast placeringsort, 5 sociala kuratorer i lönegraden

Eo 10, 10 uppsyningsman av 2:a klass eller yrkesmästare av lia

klass, 21 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar, 6 socialassistenter

i lönegraden Eo 7 (från och med den 1 januari 1956), 119 vaktkonstaplar,

7 första vaktfruar, 13 vaktfruar ävensom under tiden den 1 juli—31 december

1955 8 kontorsbiträden och 17 skrivbiträden samt under tiden den 1 januari—den

30 juni 1956 15 kontorsbiträden och 13 skrivbiträden; samt

att såsom styresman för rannsakningshäktet i Kalmar skulle från och med

den 1 juli tills vidare till och med den 31 december 1945 vara anställd en

extra direktör i lönegraden Ex 24.

Begränsningen av medelsanvisningen under första budgethalvåret har skett

med hänsyn till nedgång i fångantalet. De extra ordinarie befattningar, som

tillkommit från och med den 1 januari 1946, lia inrättats vid fångvårdens

undersökningsavdelniingar. Medgivande alt anställa viss ytterligare ickeordinarie

personal har lämnats i samband med att beslut fattats örn inrättande

av kolonierna Solhyddan och Stöpsjön (jfr del följande s. 74).

2 204 300

182 400

1 527 500

508 800

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Maj:t sedermera

medgivit fångvårdsstyrelsen att överskrida det för tiden den t juli—den 31

december 1945 under icke-ordinarieposten anvisade beloppet. Därest ifrågavarande

anslagspost i sin helhet kunde antagas bliva otillräcklig för utgifterna

under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att före

den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som

med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad. Samtidigt

har Kungl. Majit medgivit fortsatt anställande till budgetårets slut av

en direktör i Ex 24 vid rannsakningshäktet i Kalmar.

Nyssnämnda direktörsbefattning har ursprungligen inrättats på grund av

det höga fångantalet under krigsåren. Av samma anledning lia under avlöningsstatens

anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar beräknats

medel till tillfälliga arvoden åt envar av styresmännen vid kronohäktena i

Linköping, Karlskrona och Örebro med 800 kronor samt åt envar av styresmännen

vid rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall med 600

kronor.

I sin skrivelse med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna har fångvårdsstyrelsen

framhållit, att man vid bedömande av fångvårdens

personalbehov under budgetåret 1 94 6/4 7 finge avväga å

ena sidan vilken personal, som kunde indragas till följd av nedgången i antalet

intagna i allmänhet, och å andra sidan vilka särskilda krav på personal

som uppstode till följd av den fortsatta utvecklingen av den öppna

anstaltsvården och av straffverkställighetsreformen i övrigt ävensom av

ikraftträdandet av lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt

m. m. En sådan avvägning vore i praktiken en svår uppgift och det vore

också nödvändigt att vid indragningar och förflyttningar till andra anstalter

hänsyn foges till personalen, så att övergångsförhållandena ej alltför hårt

drabbade befattningshavarna och deras familjer.

Beträffande straffverkställighetsreformens inverkan på personalbehovet

anföres i styrelsens skrivelse:

De av strafflagberedningen föreslagna vårdformerna medföra behov av

ökad personal i skilda hänseenden. Beredningen har själv (s. 163) med rätta

pekat på behovet av ökad personal för arbetsdriften. Vidare kräves ökad

personal pa anstaltsexpeditionema. Den individualisering av vården, som

skall komma till stånd, förutsätter ett nära samarbete mellan styrelsen och

anstalterna och anstalterna inbördes. Enbart en sådan sak som den föreskrivna

undersökningen av sådana intagna, vilka ha en strafftid av sex månader

eller däröver, liksom anstaltsplaceringen av fångklientelet över huvud,

medför omfattande expeditionellt arbete. Det är vidare uppenbart, att de intagna

under friare vårdformer kräva ökad tillsyn. Idrott och annan fritidssysselsättning

medför behov av personal, som äger förutsättningar för dessa

uppgifter. Där man med nuvarande system kunnat nöja sig med fåtaligare

personal, medför därför det nya, friare systemet krav på ökat antal tjänstemän.

Härtill kommer, att, när anstaltsorganisationen skall utökas med ett

ganska stort antal nya anstalter, varje anstalt kräver en viss minimipersonal,

vilket gör att personalökningen, relativt sett, blir större än om det gällt

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

73

att öka antalet platser på redan befintliga anstalter. Det är emellertid att

märka, att hela reformen bygger just på en organisation av små anstalter,

därför att det där finns möjlighet till verkningsfullare personlig påverkan

än på större. Utgiftsökningen för det ökade personalbehovet uppväges därför

av den bättre vård, som kan beredas den intagne.

I den nya verkställigheten ingår jämväl en rad andra faktorer, som äro

ägnade att medföra ökat arbete för personalen, t. ex. permissionerna, strävan

att bereda de intagna specialistvård å polikliniker och sjukhus, ävensom

föreskriften i lagens 39 §, att transport å järnväg i regel bör företagas i vanlig

personvagn.

För nästa budgetår beräknar styrelsen, att det nuvarande personalbeståndet

å de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna skall behöva förstärkas

dels för de slutna anstalterna med 30 vaktkonstap^, 3 vaktfruar och 6

skrivbiträden och dels för de öppna anstalterna med 8 föreståndare för

fångkoloni, 8 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare), 30

vaktkonstap^ och 8 första vaktfruar (husmödrar). Av personalförstärkningen

för de öppna anstalterna beräknas 1 föreståndare, 1 överkonstapel

och 1 första vaktfru för kolonien Sörbyn, vilken tagits i bruk under januari

1946, och övriga befattningar för de vid 1945 års höstriksdag beslutade sju

nya kolonierna (två av vaktkonstaplarna äro avsedda att tjänstgöra såsom

bilförare).

Vad angår personalbehovet vid den utbyggda organisationen av säkerhetsanstalter

föreslår styrelsen, att personalen vid den nya säkerhetsanstalten i

Karlstad utökas med en assistent av 3:e klass, en uppsyningsman av l:a

klass och en yrkesmästare av 2:a klass. Till assistentbefattningen av 3:e klass,

vars innehavare vore avsedd att tjänstgöra såsom redogörare, skulle transporteras

föreståndaren för det ena av de båda kronohäkten (Linköping och

Sundsvall), som enligt styrelsens förslag skulle nedläggas. Härom anföres:

Fängelsets räkenskaper föras för närvarande av en tjänsteman med överkonstapels

tjänsteställning; han äger därjämte uppbära ett arvode av 300

kronor för år för förandet av räkenskaperna för fångkolonien vid Stöpsjön,

som är administrativt ansluten till Karlstadsanstalten. Genom att Karlstadsanstalten

organiseras såsom säkerhetsanstalt med två kolonier komma redogörarebestyren

att ökas i sådan utsträckning, att en särskild redogörarebefattning

blir nödvändig vid anstalten. Styrelsen föreslår, att innehavaren av

tjänsten erhåller placering såsom assistent av 3:e klass i lönegrad A 16. Vid

bifall till detta förslag har styrelsen för avsikt att låta transportera en av de

nuvarande kronohäktesföreståndarna av 2:a klass i lönegrad A 16, som på

grund av styrelsens förslag örn nedläggande av vissa häkten icke vidare behövas,

till den nya befattningen såsom assistent av 3:e klass. Resultatet skulle

bli, att en av kronohäktesföreståndarebefattningarna av 2:a klass i lönegrad

A 16 utbytes mot en assistentbefattning av 3:e klass i samma lönegrad.

Utöver nyss angivna befattningar vid Karlstadsanstalten föreslås en ny

överkonstapelstjänst vid den slutna anstalt, som enligt styrelsens mening

skulle vara erforderlig utöver de nuvarande säkerhetsanstalterna i Norrköping,

Hall och Karlstad. För de fyra kolonierna till dessa anstalter beräknas

4 föreståndare, 4 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare),

16 vaktkonstaplar och 4 första vaktfruar (husmödrar).

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Det sålunda beräknade behovet av ytterligare personal vid anstalterna för

vanligt fångförvar och säkerhetsanstaltema — tillhopa 124 tjänster — kan,

enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelar, till en mindre del tillgodoses genom

överflyttning av personal från anstalter som skola nedläggas eller användas

i mindre omfattning än tidigare. På detta sätt skulle personalbehovet kunna

begränsas till sammanlagt 105 nya befattningar, nämligen 12 föreståndare

för fångkoloni, 1 uppsyningsman av Ira klass, 12 (—2) yrkesmästare av

2:a klass eller överkonstaplar, 62 (— 14) vaktkonstaplar, 12 första vaktfruar

(husmödrar) samt 6 skrivbiträden (—3 vaktfruar). Koloniföreståndarna

skulle placeras i 15 lönegraden. Hälften av dessa skulle uppföras å ordinarie

stat. likaså uppsyningsman!^ av 1 :a klass, en vaktkonstapel och halva

antalet yrkesmästare-överkonstaplar och första vaktfruar. övriga tjänster

skulle upptagas å extra ordinarie stat utom 48 av vaktkonstapelsbefattuingama,

vilkas innehavare skulle vara extra tjänstemän.

Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen beräknat medel till vissa

befattningar utöver nu angivna 105 tjänster, nämligen dels till personal vid

de under 1945 inrättade kolonierna Solhyddan och Stöpsjön och dels till 2

vaktfruar, vilka skulle överflyttas från avlöningsstaten för statens vid fångvårdsanstalter

anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter till fångvårdsanstalternas

avlöningsstat. Vad angår personalen vid nämnda kolonier meddelar

styrelsen, att å Solhyddan anställts en föreståndarinna med löneställning

såsom assistent i Ex 12 — enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t

samt dessutom 2 första vaktfruar. Beträffande Stöpsjön erinrar styrelsen,

att Kungl. Maj :t i samband med att beslut fattats om koloniens inrättande

medgivit, att där linge anställas en tjänsteman med uppgifter motsvarande

föreståndares vid fångkoloni, en tjänsteman med uppgifter motsvarande överkonstapels

samt 6 vaktkonstaplar och 2 kokerskebiträden. Då några medel

till ifrågavarande 13 befattningshavare vid Solhyddan och Stöpsjön icke beräknats

i gällande stat, har styrelsen räknat upp anslaget med avlöningskostnadema

för dem.

Beträffande de till överflyttning föreslagna vaktfruarna anför styrelsen:

Med hänsyn till att det är önskvärt med gemensam lief ord ringsgång för

vaktfruar vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och

alkoholistanstalter och för vaktfruar vid fångvårdsanstalten^ har enligt riksdagens

medgivande föreskrivits, att det fastställda antalet ordinarie vaktfruar

vid fångvårdsanstalten^ må överskridas i den mån ordinarie vaktfrubefattningar

till motsvarande antal hållas obesatta vid det andra slaget av anstalter.

Sådan överflyttning har nu ansetts böra ske i fråga örn två vaktfruar.

Anslaget till statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter:

Avlöningar bär föreslagits nedsatt med vederbörligt belopp.

Ytterligare föreslår styrelsen fem nya tjänster såsom sociala kuratorer i

Eo 10, en vid vardera av centralfängelset i Härnösand, ungdomsanstalten å

Skenäs samt säkerhetsanstaltema i Norrköping, å Hall och i Karlstad.

Sammanfattningsvis innebär alltså fångvårdsstyrelsens förslag, att medel

skulle beräknas för (105 + 13 + 2 + 5) 125 nya tjänster å fångvårdsstaten.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

75

De av fångvårdsstyrelsen för nästa budgetår föreslagna ändringarna beträffande

anstaltsorganisationen skulle föranleda ändrad placering av

vissa tjänster. I samband med nedläggandet av straffanstalten å Svartsjö

borde sålunda tre av de nu å övergångsstat uppförda befattningarna —

en assistenttjänst av 1 :a klass och två överkonstapelstjänster — vilka tidigare

överförts från staten för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, återföras till sistnämnda

anstalts stat. Härom anföres:

A övergångsstaten för fångvårdsanstalterna finnas för närvarande bland

annat en assistent av lia klass, en uppsyningsman av 2:a klass och två överkonstaplar.

Ifrågavarande befattningshavare, som tidigare voro uppförda å

övergångsstat å den för tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö fastställda

personalförteckningen, överfördes från och med den 1 juli 1943 till

fångvårdens stat, dock alltjämt kvarstående å övergångsstat. Anledningen

härtill var, att dessa befattningshavare användes uteslutande vid den å Svartsjö

inrättade straffanstalten. När straffanstalten nu, såsom styrelsen föreslår,

nedlägges, böra assistenten och överkonstaplarna återföras till tvångsarbetsoch

alkoholistanstaltens övergångsstat och ordinarieposten å fångvårdsanstalten^

avlöningsstat nedsättas med lönekostnaden för dessa tre befattningshavare.

På grund av omorganisationen inom fångvården har styrelsen

nämligen funnit att endast uppsyningsmannen i fortsättningen kan beredas

tjänstgöring inom fångvården. Styrelsen har i särskild underdånig skrivelse

(till socialdepartementet) hemställt att nämnda tre befattningshavare måtte

återföras till tvångsarbetsanstalten övergångsstat.

Förutom att nedlägga straffanstalten å Svartsjö är det, såsom av det föregående

framgår, fångvårdsstyrelsens avsikt att nedlägga kronohäktena i Linköping

och Sundsvall samt att starkt begränsa användningen av kronohäktet

i Karlskrona. Beträffande styresmännen vid dessa tre anstalter — kronohäktesföreståndare

av 2:a klass i A 16 — föreslår styrelsen, som redan nämnts

(s. 73), att en befattning förändras till assistenttjänst av 3:e klass i A 16

och placeras vid säkerhetsanstalten i Karlstad. Den andra befattningen beräknas

på motsvarande sätt bli erforderlig vid anstalten i Kalmar, som skulle

förändras till straffängelse. Den tredje befattningen anser styrelsen, med

hänsyn till att innehavaren bomme att avgå med pension örn något mer än

ett år. böra överföras till övergångsstat. Genom att två kronoliäktesföreståndare

av 2:a klass transporterades till assistenter av 3:e klass kunde två extra

assistenttjänster av 3:e klass, vartill medel beviljats av 1944 års riksdag (II

ht 1944 s. 99 f.), indragas. Den begränsade användningen av anstalten i

Karlskrona möjliggjorde vidare nedflyttning av styresmansbefattningen därstädes

till uppsyningsman av 2:a klass (A 10).

Förslaget örn förändring av rannsakningshäktet i Kalmar till straffängelse

bör enligt fångvårdsstyrelsens mening vidare medföra, att styresmansbefattniingen

där, som nu uppehälles av en extra direktör i Ex 24, förändras till

en ordinarie tjänst i A 24. Därvid skulle den nu för Kalmaranstalten avsedda

kronohäktesföreståndart jönsten av 3:c klass indragas och ett till direktören

därstädes utgående arvode å 1 000 kronor för bestyr med kolonien Ödevata

nedsättas till 300 kronor. Styrelsen anför:

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I och med att kronohäktet i Linköpins nedlägges samt användningen av

anstalten i Karlskrona begränsas, får anstalten i Kalmar med den därtill

anslutna kolonien Ödevata starkt ökad betydelse som fångvårdsanstalt för

östra Götaland. Styrelsen anser sig därför böra föreslå, att styresmansbefattningen

där, som nu uppehälles av en extra direktör i lönegrad Ex 24, blir

ordinarie tjänst i A 24. Denna uppfattning har föreslagits jämväl av strafflagberedningen.

Medel finnas för närvarande icke beräknade för någon ordinarie

styresmansbefattning vid Kalmaranstalten, men däremot finnes å personalförteckningen

för fångvårdsanstalterna uppförd en befattning såsom

kronohäktesföreståndare av 3:e klass, avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar.

Då styrelsen icke anser det under alla förhållanden givet, att någon av de å

övergångsstat uppförda direktörerna av 3:e klass kan förflyttas till Kalmaranstalten,

böra under ordinarie-posten medel beräknas till en direktör av

3:e klass. Samtidigt nedsättes icke-ordinarieposten med lönen till den extra

direktören i Kalmar, varjämte det nu med 1 000 kronor utgående arvodet till

den extra direktören för bestyret med Ödevata-kolonien skulle kunna minskas

till 300 kronor. Såsom förut framhållits, anser styrelsen nödvändigt med hänsyn

till Kalmaranstaltens ökade betydelse efter den 1 juli 1946 såsom anstalt

för vanligt fångförvar, att en assistent placeras vid Kalmaranstalten. Detta

skulle ske genom att en kronohäktesföreståndare av 2:a klass överflyttas till

anstalten, som skulle hänföras till straffängelserna.

I detta sammanhang hemställer styrelsen vidare att befattningen såsom

styresman för rannsakningshäktet i Halmstad uppflyttas från A 10, uppsyningsman

av 2:a klass, till A 15, kronohäktesföreståndare av 3:e klass:

Såsom styresman vid rannsakningshäktet i Halmstad tjänstgör för närvarande

en uppsyningsman av 2:a klass i lönegrad A 10, som därjämte under

tiden 1 juli 1944—31 december 1945 uppburit tillfälligt arvode om 600 kronor

per år med hänsyn till de på grund av det höga fångantalet ökade arbetsuppgifterna.

Lönesättningen såsom uppsyningsman av 2:a klass måste med

den användning av anstalten som styrelsen avser och med hänsyn till de

skärpta krav som med straffverkställighetens genomförande komma att ställas

på styresmännen betraktas som alltför låg. Strafflagberedningen har föreslagit,

att styresmanstjänsten vid nämnda anstalt placeras i lönegrad A 18,

men styrelsen anser sig i nuvarande läge böra stanna vid att styresmannen

får ställning såsom kronohäktesföreståndare av 3:e klass i lönegrad A 15.

Beträffande personal en vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

har fångvårdsstyrelsen — under erinran att anslag för den

nya personalorganisationen vid undersökningsväsendet i gällande stat upptagits

allenast för tiden den 1 januari—den 30 juni 1946 — nu beräknat

ifrågavarande avlöningskostnader för helt år; därvid har anslaget nedsatts

med motsvarande för senare halvåret 1945 beräknade arvodeskostnader för

sinnessjukläkarpersonal (jfr prop. 240/1945 s. 12 och det följande). Beträffande

de högre undersökningsläkartjänsterna — 2 överläkare i Eo 28, 6 förste

läkare i Eo 28 och 4 överläkare i Eo 27 — hemställer styrelsen samtidigt, att

de från och med nästa budgetår överföras till ordinarie stat. Styrelsen hänvisar

härvid till innehållet i en av styrelsen den 27 oktober 1945 avlåten

skrivelse till Kungl. Majit angående löneställningen för ifrågavarande läkare.

I skrivelsen anfördes bland annat:

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vid det förestående tillsättandet av ifrågavarande tjänster vid fångvårdens

sinnessjukavdelningar torde en ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus icke

kunna förordnas att inneha extra ordinarie befattning vid någon fångvårdens

sinnessjukavdelning med lägre lönegradsplacering utan att han avgår från sin

ordinarie tjänst. Det torde visserligen icke vara tekniskt uteslutet att förordna

ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus att inneha extra ordinarie tjänst i

samma lönegrad vid en fångvårdens sinnessjukavdelning med frånträdande

av utövningen av sin ordinarie tjänst, men ett sådant förtärande torde icke

vara ägnat att göra de nya tjänsterna lockande. Vid sadant iörhallande befarar

fångvårdsstyrelsen att till ifrågavarande tjänster icke komma att anmäla

sig sökande med erforderlig kompetens. Styrelsen anser därför, att åtgärder

mäste vidtagas för att till de högre undersökningsläkartjänsterna — alltså

ej andre läkartjänsterna — erhålla sökande bland kompetenta förste läkare

eventuellt överläkare vid statens sinnessjukhus.

Såsom provisorisk anordning får fångvårdsstyrelsen föreslå, att överläkareoch

förste läkartjänsterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar, icke tillsättas,

därest överläkare eller förste läkare vid statliga sinnessjukhusen finnas

bland de sökande och i första hand prövas böra ifrågakomma, utan att

i stället allenast vakansförordnanden meddelas å dem. Härvid bör den förordnade

läkaren bibehållas vid sin å egen tjänst utgående lön, omräknat till

den dyrort, där han blir placerad. Härutöver bör vid sådant vakansförordnande

å överläkartjänst vederbörande, om han är överläkare vid statligt sinnessjukhus,

få uppbära den hyresersättning, Kungl. Maj:t bomme att bestämma,

samt, örn han är förste läkare, dels vikariatsersättning enligt samma

grunder, som gälla vid förste läkares förordnande på högre befattning vid

statliga sinnessjukhus, dels ock nämnda hyresersättning. Överläkare vid statligt

sinnessjukhus, som erhållit förordnande vid sinnessjukavdelning inom

fångvården, finge givetvis avstå bostad, som upplåtits till honom vid statligt

sinnessjukhus.

Under erinran att i enlighet med den sålunda gjorda framställningen endast

vakansförordnanden meddelats å två av överläkartjänsterna ävensom att två

av de fyra övriga överläkartjänsterna tillsatts med ordinarie andre läkare

vid statliga sinnessjukhus, anför styrelsen såsom ytterligare motivering för

att överföra ifrågavarande tjänster till ordinarie stat:

Genom att ordinarie läkare vid statliga sinnessjukhus utnämnas till innehavare

av eller erhålla vakansförordnande å extra ordinarie läkartjänster

vid fångvårdens sinnessjukavdelningar kunna de ordinarie tjänsterna vid de

statliga sinnessjukhusen icke besättas med ordinarie innehavare. Detta är ur

den statliga sinnessjukvårdens synpunkt en stor olägenhet. För rekrytering

vid fångvården synes det nödvändigt, att de betydelsefulla tjänsterna som

överläkare och förste läkare bli uppförda såsom ordinarie. Då det likaledes

ur allmänt förvaltningsmässiga synpunkter måste anses synnerligen önskvärt,

att de nuvarande, för dessa särskilda fall tillskapade avlöningsbestämmelserna

avlösas av de vanliga bestämmelserna, får styrelsen ånyo hemställa

att överläkare- och förste läkaretjänsterna uppföras ä ordinarie stat.

1 fråga örn övriga högre tjänster föreslår fångvårdsstyrelsen indragning

av två vakanta pastors- och förste lä rarbefattningar,

nämligen befattningarna vid central fängelserna å Härlanda och i

Växjö. Enär de uppgifter, som åvilat pastorerna vid dessa anstalter, numera

enligt medgivande av Kungl. Maj:! fullgjordes av utomstående prästmän mot

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

visst arvode, kunde två befattningar såsom pastor och förste lärare utgå ur

personalförteckningen och antalet sådana befattningar upptagas med 2 i

stället för 4. Anslaget hade tidigare nedsatts med lön till pastorn och förste

läraren vid centralfängelset i Växjö och borde nu minskas jämväl med lönen

till pastorn och förste läraren vid centralfängelset å Härlanda.

Ytterligare hemställer fångvårdsstyrelsen dels örn uppfattning av ett extra

ordinarie kontorsbiträde vid centralfängelset å Långholmen till ordinarie

kanslibiträde och dels örn anvisande av ökade medel — 25 400 kronor —

till vikarier för deltagare i utbildningskurser:

Den stora arbetsbördan å kamrerarkontoret vid centralfängelset å Långholmen

har vid upprepade tillfällen varit föremål för styrelsens uppmärksamhet.

Styrelsen har därvid icke kunnat undgå att observera, att arbetsuppgifterna

för det till kamrerarens förfogande stående extra ordinarie kontorsbiträdet

— uträkning av lönen för cirka 250 befattningshavare, förande

av anslagstabeller m. m. — ovillkorligen påkallar en högre lönegradsplacering.

Löneutredningen för viss fångvårdspersonal har föreslagit inrättande

av kanslibiträdesbefattningar vid vissa anstalter. Styrelsen får hemställa,

att en kanslibiträdestjänst måtte inrättas jämväl vid centralfängelset å Långholmen

och att alltså en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning måtte få

utbytas mot en ordinarie kanslibiträdestjänst.

I fångvårdsstyrelsens utredning angående fångvårdspersonalens utbildning

och rekrytering har styrelsen beräknat utgifterna för vikarier för befattningshavare,

som deltaga i sådan kurs, till 32 000 kronor, att belasta anslagsposten

å fångvårdsanstaltemas avlöningsstat till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal. För sådant ändamål har tidigare anvisats sammanlagt

12 600 kronor, därav 10 000 kronor från och med budgetåret 1945/46. Ytterligare

(32 000 — 12 600) 19 400 kronor skulle alltså erfordras. Med hänsyn

till den föreslagna ändrade lönegradsplaceringen för vaktkonstaplar och vaktfruar

och till att tillfälliga befattningshavare numera äga uppbära arvodestillägg

motsvarande provisoriskt lönetillägg uppgå emellertid de årliga kostnaderna

för vikarier till 38 000 kronor i stället för 32 000 kronor, varför anvisande

av ytterligare (38 000— 12 600) 25 400 kronor skulle erfordras.

Beträffande anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar

(jfr statsliggaren s. 42 f.) har fångvårdsstyrelsen till en början

räknat med vissa nedsättningar av anslaget. En automatisk nedsättning

till ett belopp av (47 500 + 9 500) 57 000 kronor skulle sålunda uppkomma

i samband med omorganisationen av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

(prop. 240/1945 s. 12):

För budgetåret 1946/47 bortfalla de för innevarande budgetår till arvoden

åt vissa sinnessjukläkare och vikarier för dessa beräknade beloppen, 47 500

kronor. Till ersättning åt icke heltidsanställda läkare för sinnesundersökningar

enligt taxa samt kostnad för renskrivning av utlåtandena däröver har

för budgetåret 1945/46 upptagits ett belopp av 14 500 kronor. Detta belopp

kan för budgetåret 1946/47 minskas till 5 000 kronor, enär ersättning för

utlåtande endast skall utgå till sinnessjukläkarna i Växjö och Visby. Anslagsposten

kan alltså på denna grund sänkas med (14 500 — 5 000) 9 500

kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

79

Det tidigare under punkten [l] anmälda förslaget om överförande till

fångvårdsstyrelsens stat av arvodet till ett jordbrukstekniskt biträde skulle

medföra en nedsättning med 1 500 kronor. Genom indragning i enlighet med

vad verkställighetslagen förutsätter av de nuvarande tillsyningsmannabefattningarna

vid vissa fångvårdsanstalter — kronohäktet i Sundsvall, rannsakningshäktena

i Hudiksvall och Haparanda, ungdomsanstalten i Ystad

och vårdanstalten i Västervik —- skulle inbesparas (570 + 570 -t- 495 +

450 + 570) 2 655 kronor. Ytterligare 8 360 kronor skulle inbesparas genom

indragning eller nedsättning av arvoden i samband med de för nästa budgetår

föreslagna ändringarna beträffande anstaltsorganisationen:

Om, såsom styrelsen föreslår, kronohäktena i ^Linköping och Sundsvall

nedläggas från och nied den 1 juli 1946, kunna vissa arvoden indragas, nämligen

till styresmannen i Linköping 800 kronor, till läkarna (1 200 + 1 080)

2 280 kronor samt till predikanterna (1 200 + 1 080) 2 280 kronor, eller sammanlagt

(800 + 2 280 + 2 280) 5 360 kronor.

Styrelsen har i det föregående föreslagit, att användningen av kronohäktet

i Karlskrona skulle begränsas. Detta medför dels att det särskilda arvodet

till styresmannen, 800 kronor, kan indragas, dels ock att arvodena å 1 200

kronor till läkaren och predikanten kunna nedsättas. Styrelsen anser ett belopp

av sammanlagt 1 200 kronor erforderligt till arvoden åt dessa arvodister

vid begränsad användning av häktet. Å posten skulle alltså kunna inbesparas

(800 + 2 400 — 1 200) 2 000 kronor.

Straffanstalten å Svartsjö skall nedläggas----. Till kroppssjukläkare

vid straffanstalten utgår för närvarande ett arvode av 1 000 kronor för år,

vilket kan indragas.

Vid bifall till förslaget om inrättande av en direktörstjänst av 3:e klass

vid Kalmaranstalten kunde vidare det till direktören där nu utgående arvodet

för bestyr med kolonien Ödevata nedsättas med 700 kronor till 300

kronor.

Av de tillfälliga arvoden, som på grund av den höga beläggningen under

krigsåren utgått till styresmännen vid kronohäktena i Linköping, Karlskrona

och örebro samt rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall skulle —

förutom arvodena vid förstnämnda två anstalter — även arvodena vid Halmstad

och Hudiksvall, vardera å 600 kronor, bortfalla. Arvodet till föreståndaren

vid örebroanstalten anser styrelsen däremot böra bibehållas, enär det

föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping skulle återverka på arbetet

vid kronohäktet i örebro, som inom ett stort område bleve den enda

straffanstalten för vanligt fångförvar.

A andra sidan räknar styrelsen även med ett flertal anslagsökningar

å arvodesposten väsentligen föranledda av straffverkställighetsreformen.

Till arvoden åt vissa ledamöter i de anstaltsnämnder, som

skola inrättas jämlikt 4 § straffverkställighetslagen, begär styrelsen sålunda

15 000 kronor:

Enligt 4 § straffverkställighetslagen skall vid fångvårdsanstalt finnas en

anstaltsnämnd, bestående av styresmannen och fyra av Kungl. Maj:t utsedda

personer. Till belysande av nämndens arbetsuppgifter får styrelsen referera

följande ur 4 § straffverkställighetslagen:

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

»Styresmannen skall, där det kan ske utan dröjsmål, till överläggning i

nämnden upptaga frågor örn fånges hållande i enrum under arbete eller fritid,

om disciplinära åtgärder och om eftervård ävensom andra viktigare frågor.

Nämnden har ock alt avgiva yttrande över ansökning örn nåd eller villkorlig

frigivning samt att behandla ärende som fångvårdsstyrelsen hänskjuter

till nämnden eller vars upptagande påkallas av ledamot.

Nämnden må besluta framställning till Konungen eller fångvårdsstyrelsen

angående de intagnas behandling eller förhållandena å anstalten i övrigt.

Utöver vad nu sagts har nämnden att medverka till upprätthållandet av

önskvärd förbindelse mellan intagen och honom närstående samt att främja

arbetsanskaffning åt intagen, som skall lämna anstalten.

De ledamöter av nämnden sorn icke på grund av sin tjänst hava att taga

befattning med de intagna åligger att under regelbundna besök å anstalten

följa de intagnas behandling.»

Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 344) räknat med att arvoden

skulle utgå till de från fångvården fristående ledamöterna i anstaltsnämnderna

och har beräknat kostnaderna till 5 000 kronor.

Den ändrade utformning, som verkställighetslagens bestämmelser örn anstaltsnämnd

erhållit under riksdagsbehandlingen, medför, att kostnaderna

för nämndernas organisation och verksamhet bli högre än vad strafflagberedningen

beräknat. Bland annat blir antalet nämnder större än som förutsatts

av beredningen, vilken ej räknat med anstaltsnämnder vid ungdomsanstaltema.

Antalet ledamöter, som ej äro tjänstemän vid fångvården och

som alltså böra åtnjuta ersättning för sina uppdrag, har vidare ökats från

två till tre. De uttalanden, som riksdagen gjort angående nämndernas verksamhet,

torde slutligen medföra, att denna får vidgad omfattning och betydelse.

Styrelsen ansluter sig till beredningens ståndpunkt, att ersättning bör utgå

till ledamot av anstaltsnämnd, som icke är fångvårdstjänstemän. Vid sina

överväganden örn ersättningens natur har styrelsen stannat för att föreslå,

att ledamot av anstaltsnämnd skall beträffande rätten till och sättet för ersättning

jämställas med nämndemännen i häradsrätterna. Den ledamot, som

utsetts till ordförande, bör med hänsyn till hans särskilda åligganden erhålla

något högre ersättning.

Styrelsen föreslår, att till sådan ledamot av anstaltsnämnd, som icke är

tjänsteman vid fångvården, må, om han icke utsetts till ordförande, från och

med den 1 juli 1946 för deltagande i nämndens sammanträden utgå resekostnads-

och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II E

1 allmänna resereglemente!, dock att 17 § 1 och 2 mom. icke skall äga tilllämpning

vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente. Vidare föreslår

styrelsen, att till ordförande må från och med den 1 juli 1946 för deltagande

i nämndens sammanträden utgå resekostnads- och traktamentsersättning

efter rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet,

dock att vid bedömande av ordförandens rätt till dagtraktamente 17 § 1 och

2 mom. resereglementet icke skall äga tillämpning.

Styrelsens förslag innebär, att ordföranden skulle för sammanträdesdag

äga uppbära traktamente med 15 kronor och annan ledamot, därest han icke

är fångvårdstjänstemän, 10 kronor.

Styrelsen får erinra örn att icke lagfarna ledamöter av övervakningsnämnd

äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass

II E i allmänna resereglementet, dock att 17 § 1 mom. icke skall

äga tillämpning vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente.

Styrelsen har även övervägt, huruvida ledamot av anstaltsnämnd, som icke

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

81

på grund av sin tjänst har att taga befattning med de intagna, skulle erhålla

ersättning jämväl för de regelbundna besök, som det åligger honom

att företaga å anstalten för att följa de intagnas behandling. Vägande skäl

kunna anföras för en sådan anordning; hesöken komma att taga tid och i

vissa fall, då ledamoten är bosatt å annan ort, föranleder besöket utgifter

för resan. Så blir i allmänhet fallet, då anstalten är belägen på landet, eller

då flera anstalter ha gemensam anstaltsnämnd. Å andra sidan torde uppdraget

böra betraktas som ett medborgerligt förtroendeuppdrag, vilket i viss

utsträckning får utföras utan ersättning. Det må erinras örn att övervakare

över villkorligt dömda och tillsynsmän över villkorligt frigivna, utskrivna

m. fl. för resor, som de företaga för uppdragets fullgörande, erhålla ersättning

endast för resekostnaden. Styrelsen anser, att åtminstone tills vidare

samma regel bör gälla för ledamot av anstaltsnämnd, som utan att deltaga

i sammanträde med nämnden besöker anstalten för att följa de intagnas

behandling.

I avvaktan på närmare erfarenhet om anstaltsnämndernas arbetsbörda får

styrelsen föreslå, att ett belopp av 15 000 kronor upptages till resekostnadsoch

traktamentsersättningar åt från fångvården fristående ledamöter i anstaltsnämnderna.

Till läkararvoden i anledning av det nya observation sförfarandet

i fråga om långtidsfångar beräknar styrelsen vidare 22 000 kronor:

Jämlikt 56 § straffverkställighetslagen skall den, som skall undergå ungdomsfängelse,

intagas å särskild mottagningsavdeining, där han skall underkastas

särskild undersökning till ledning för anstaltsplaceringen och den fortsatta

behandlingen. Delta sker för närvarande vid ungdomsanstalten i Nyköping

beträffande män och vid centralfängelset i Växjö beträffande kvinnor.

Jämlikt 63 § straffverkställighetslagen skall till förvaring eller internering

dömd intagen underkastas liknande undersökningslörfarande.

Elt sådant undersökningslörfarande skall jämlikt 43 § tillämpas jämväl

beträffande straff- och fängelsefångar, när strafftiden uppgår lill minst sex

månader. Undersökningarna skola äga rum å särskilda observationsavdelningar

vid vissa anstalter. Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 241)

räknat med alt av det slutna anstaltsutrymme, som enligt beredningens förslag

skulle finnas för straff- och fängelsefångar, följande platsantal skulle

disponeras såsom observationsplatser: Ny Stockholmsanstait 50; Växjö 15;

Växjötrakten (för kvinnor) 10; Visby 5; Malmö 25; Härlanda 20; Vänersborg

10; Härnösand 20; Östersund 5; Umeå 5; Summa platser 165.

Straffiagberedningen har förklarat (s. 333), att det av beredningen föreslagna

observations!örfarandet föranleder, att ökade medel mäste städas till

förfogande för arvoden åt läkare vid observationsanstalterna. I vissa fall

borde tilläggsarvode utgå åt kroppssjukläkaren vid anstalten, i andra borde

en särskild psykiater anlitas mot årsarvode. 1 elt fall — vid Slockliolmsanstalten

— borde en sinnessjukläkare anställas på heltid; i den män han ej

erhölle full sysselsättning kunde lian lämpligen biträda på sinnessjukavdelningen.

Den sammanlagda ökningen av läkararvodena beräknade beredningen

till 22 000 kronor.

Beträffande observationsavdelningarnas förläggning har fångvårdsstyrelsen

dea uppfattningen, att strafflagberedningens ovan återgivna förslag i vad

gäller straff- och fängelsefångar i huvudsak torde kunna följas. Härjämte

Ilar man emellertid att räkna nied observationsavdelningar jämväl för förvarade

och internerade. Dessa avdelningar böra lämpligen förläggas för män

till mottagningsavdelningarna i Norrköping och Karlstad samt för kvinnor

till mollagningsavdelningen i Växjö. För till ungdomsfängelse dömda bär lik
Bihany

lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 223. 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

som nu är fallet undersökningen verkställas å mottagningsavdelningarna i

Nyköping (för män) och i Växjö (för kvinnor).

Inrättande av observationsavdelningar vid vissa anstalter bör icke utgöra

hinder för att undersökning i vissa fall kan företagas även annorstädes, därest

kompetent läkare står till förfogande. Sådana undantag kunna betingas

av att det befinnes lämpligt att icke förflytta intagen från den anstalt, där

ban vistas, när straffet eller skyddsåtgärden skall verkställas. Man bär också

att räkna med att det kan inträffa, att intagen till följd av särskilda förhållanden

måste sändas till anstalt, där observationsavdelning ej finnes inrättad.

Vad angår antalet straff- och fängelsefångar, som skola hänvisas lill undersökning,

hade strafflagberedningen på grundval av 1942 års siffror räknat

med ett antal av omkring 1 250. Med hänsyn till tendensen till minskning av

antalet fångar med längre strafftider, torde antalet undersökningsfall icke

behöva beräknas högre än 900. Härtill skall läggas antalet nykomna förvarade

och internerade, som åtminstone under nästa budgetår ej torde överstiga

200. Slutligen tillkomma minst 200 till ungdomsfängelse dömda, vilka ej

medtagits i strafflagberedningens beräkningar. Antalet undersökningsfall

skulle alltså omfatta omkring 1 300 personer.

Beträffande formen för beredande av ersättning åt de läkare, som utföra

observationerna, har strafflagberedningen som nämnts anvisat två olika förfaringssätt.

Härjämte torde man emellertid jämväl böra räkna med att i vissa

fall ersättning kan utgå med visst belopp för varje undersökning så som fallet

är t. ex. när tjänsteläkare utfärdar läkarintyg enligt lagen den 22 juni

1939 örn särskild förundersökning i brottmål; ersättningen utgår då med

30 kronor.

Troligen kommer ett system, inbegripande alla tre formerna, att behöva

användas. Vid bestämmande av vilken ersättningsform som bör ifrågakomma

vid vane särskild anstalt får hänsyn tagas till anstaltens typ samt tillgången

på lämplig läkare. Det torde få ankomma på fångvårdsstyrelsen att

i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47 framlägga en närmare utformad

plan för observationsavdelningarnas förläggning, ävensom förslag till

formen för ersättningen.

Vad det nu gäller är att söka fixera totalkostnaderna. Ehuru det är förenat

med svårigheter att för närvarande bedöma dessa, anser styrelsen möjligt

att hålla kostnaden inom ramen av det av strafflagberedningen föreslagna

beloppet, 22 000 kronor.

Med anledning av ikraftträdandet av lagen örn förvaring och internering

i säkerhetsanstalt hemställer styrelsen, att till arvoden åt rådgivande

psykiater, vid envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och

Karlstad, beräknas (2 X 2 400) 4 800 kronor:

Behovet av psykiatrisk rådgivning blir särskilt framträdande vid de slutna

anstalterna, där i många fall de ur behandlingssynpunkt mera svårartade

komma att samlas. Vid säkerhetsanstalten å Hall utövas den psykiatriska

rådgivningen av överläkaren å sinnessjukavdelningen å Håga (utan särskild

ersättning). Vad som erfordras ytterligare är anställande av psykiater vid

envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad. Vid bestämmandet

av storleken av det arvode, som skulle utgå till envar av nämnda psvkiatriker

måste hänsyn tagas till den omständigheten, att enligt straffverkställighetslagen

säkerhetsanstaltens läkare och då främst dess psykiater tillerkänts

ett betydande inflytande vid behandling av klientelet (67 §). Styresmannen

har sålunda ålagts att samråda med läkaren: vid meningsskiljaktighet mellan

styresman och läkare skall i vissa fall frågan hänskjutas till fångvårds
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

styrelsen. Med den ställning psykiatern härigenom fått kan det till honom

utgående arvodet icke sättas lägre än 2 400 kronor. Självfallet skall det åligga

honom att jämväl vid behov lämna psykiatrisk vard åt dem, som äro intagna

å till säkerhetsanstalt hörande kolonier.

För den händelse psykiatern ej är bosatt på orten, bör han enligt styrelsens

mening äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning.

För kroppss jukläkaren vid centralfängelset å Långbo

1 m e n föreslår styrelsen en höjning av nu utgående arvode a 7 200 kronor

till 9 600 kronor — frånsett dvrtids- och kristillägg:

Arvodet till kroppssjukläkaren utgår sedan den 1 juli 1936 med 7 200

kronor per år, vartill kommer dyrtidstillägg och kristillägg*med 46 %, varför

hela ersättningen för närvarande uppgår till 10 454 kronor.

Boye tillträdde den 1 januari 1939 och har under sin mer än sexåriga

tjänstetid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt bestritt sin befattning. Till följd

av det intresse Boye visat och det förtroende han åtnjuter har han kommit

att anlitas av de intagna i mycket stor utsträckning. Han har mottagning å

sjukhuset varannan dag och konsulteras då av de intagna, som vistas antingen

i själva fängelset eller å kroppssjukhuset. Detta sjukhus, som i medeltal har

36 patienter, kan betecknas som välutrustat och tidsenligt.

Till följd av Boyes skicklighet och kroppssjukhusets goda utrustning har

fångvårdsstyrelsen i alltmer vidgad utsträckning låtit till centralfängelset

och dess kroppssjukhus överflytta intagna som äro i behov av mera kontinuerlig

läkarvård. Icke minst för med tuberkulos behäftade intagna har

vistelsen på kroppssjukhuset visat sig välgörande.

Utom såsom läkare för de intagna är Boye jämväl verksläkare för fängelsets

personal, i allt omkring 230 tjänstemän. Ersättning till verksläkare,

som tillika är anstaltsläkare, utgår endast vid besök i befattningshavares

bostad. Flertalet tjänstemän konsultera honom emellertid, som naturligt

är, vid hans mottagningar å sjukhuset. För dessa konsultationer, som numera

uppgå till 1 200 per år, utgår icke någon som helst ersättning.

Till följd av nu nämnda omständigheter har Boyes arbetsbörda ökat undan

för undan. Mottagningstiderna omfatta omkring 6—7 timmar varannan dag.

De dagar han icke är på sjukhuset står han i förbindelse per telefon med

sjukhuspersonalen. Boye räknar själv med att hans arbetstid numera är

mellan 2 och 3 gånger så lång som under första verksamhetsåret.

Boye har hos styrelsen hemställt, att hans arvode med hänsyn till den

stegrade arbetsbördan måtte ökas med 33 %>.

Styrelsen finner denna framställning synnerligen behjärtansvärd. Den

betydelse en fullgod medicinsk vård har vid behandlingen av fångvårdsklientelet

har starkt understrukits av strafflagberedningen. Styrelsen får för

sin del framhålla att sättet för sjukvårdens utövande på fångvårdsanstalter

liksom på andra offentliga institutioner i mycket blir bestämmande för andan

och tonen därstädes. Mot en höjning av arvodet skulle kunna anföras, att

Långholmsfängelsets beläggning efter hand kommer att minskas genom att

de intagna flyttas till kolonier eller andra anstalter. Även föreligger förslag

om Långholmsfängelsets nedläggande och uppförande av en mindre statlig

fångvårdsanstalt i Stockholm eller dess närhet. Örn Långholmsfängelsets uppgifter

beskäras, kommer emellertid kroppssjukhuset att bibehållas. Örn en

ny statlig fångvårdsanstalt uppföres, räknar fångvårdsstyrelsen med att såsom

strafflagberedningen föreslagit ett kroppssjukhus skall uppföras vid den

nya anstalten.

Under sådana förhållanden måste fångvårdsstyrelsen för sin del uttala,

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 i

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att det vore till stor skada om eventuella omorganisationsplaner, som kunna

taga lång tid att realisera, finge stå i vägen för en arvodesförhöjning som uralia

synpunkter måste betecknas som synnerligen befogad. Styrelsen tillstyrker

därför, att arvodet ökas från 7 200 kronor med 2 400 kronor till 9 600

kronor, varå skulle liksom hittills utgå dyrtidstillägg och kristillägg enligt

nu gällande grunder.

Till vikarie för ifrågavarande läkare begär styrelsen samtidigt en anslagsökning

med 800 kronor.

I anledning av kolonisystemets utvidgning beräknar styrelsen

dels (7 X 300) 2 100 kronor till arvoden åt styresmän m. fl. för bestyr

med kolonier, dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt kroppssjukläkare

och dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt prästmän:

Styrelsen övergår härefter till frågan örn arvoden åt styresmän m. fl. för

bestyr med kolonier.

Ett arvode å 300 kronor torde liksom hittills utgå till den befattningshavare,

som handhar redogörarebestyren för kolonien Solhyddan. Medel härför böra

beräknas.

Kungl. Maj:t har medgivit, att till direktören vid straffängelset i Karlstad

för bestyr med fångkolonien vid Stöpsjön samt till den befattningshavare

vid fängelset, som sköter bokföringen för kolonien, må utgå arvode med 300

kronor till en och var för år räknat. Medel böra för budgetåret 1946/47 beräknas

för arvodet till direktören, men däremot icke för den befattningshavare,

som handhar bokföringen, därest styrelsens ovan framlagda förslag

om inrättande av en assistenttjänst av 3:e klass vid fängelset bifalles.

Till en var av direktören och lantbruksinspektoren vid säkerhetsanstalten

å Hall utgår arvode å 300 kronor för bestyr med fångkolonien Äby i Sorunda

socken. Jämväl kamreraren vid Hallanstalten, som fått sitt arbete ökat på

grund av nämnda koloni, har i en underdånig ansökning hemställt, att

Kungl. Majit måtte tillerkänna honom ersättning för förandet av koloniens

räkenskaper med 300 kronor för år. Styrelsen vill vitsorda, att kolonisystemet

givetvis medför ökade arbetsuppgifter för de högre befattningshavarna

vid vederbörande huvudanstalt, men styrelsen anser sig icke kunna tillstyrka,

att samtliga dessa befattningshavare erhålla kompensation härför genom

särskilda arvoden. Styrelsen intager den ståndpunkten, att endast den befattningshavare,

som har huvudansvaret för såväl huvudanstalten som kolonien

eller kolonierna, nämligen styresmannen, bör erhålla någon ersättning. Denna

bör sättas till 300 kronor för år oavsett koloniernas storlek eller antal.

Lantbruksinspektorn vid säkerhetsanstalten å Hall uppbär visserligen för

närvarande ett arvode å 300 kronor för bestyren med Åby, men detta får enligt

styrelsens mening betraktas som ett undantagsfall, betingat av brukningsenheternas

storlek.

Styrelsen får hemställa om anvisandet av ytterligare medel för arvoden

till styresmän vid anstalter med kolonier, nämligen dels till direktören vid

centralfängelset i Härnösand (kolonien Sörbyn och ytterligare en koloni),

dels till direktören vid säkerhetsanstalten i Norrköping (en koloni), dels ock

till styresmännen vid de tre anstalter, till vilka komma att anslutas kolonier

för vanligt fångförvar. Till arvoden åt styresmän vid vissa fångvårdsanstalten

för bestyr med kolonier bör alltså anvisas sammanlagt (5 X 300) 1 500

kronor. Styrelsen räknar med att de ovan åsyftade kolonierna för vanligt

fångförvar skola anslutas till centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och

å Härlanda.

Beträffande kroppssjukvården vid kolonier kan man i allmänhet icke räkna

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

85

nied att denna skall kunna skötas av kroppssjukläkaren vid huvudanstalten.

Styrelsen har funnit den bästa och billigaste lösningen vara att kroppsjukvården

vid kolonierna anförtros åt vederbörande provinsialläkare mot ersättning

enligt provinsialläkartaxan. För detta ändamål bör anvisas ett belopp

av 300 kronor per koloni. Med hänsyn till det sätt, varpå ersättningen

skulle utgå, torde vederbörande poster böra betecknas förslagsvis.

Medel måste beräknas för kropp ssjukvården vid de fyra kolonier, som

skola anslutas till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i Karlstad

(2 st.). Medel måste ävenledes beräknas dels för kolonien å Sörbyn, som

kommer att vara helt tagen i bruk under budgetåret 1946/47, dels för den

jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande inrättade kolonien Solhyddan å Viebäck,

dels ock för den fångförläggning, som enligt nådigt bemyndigande anordnats

vid Stöpsjön i Värmlands län och som kommer att bli i verksamhet under

hela budgetåret. Slutligen erfordras medel för kroppssjukvården vid de sju

kolonier för vanligt fångförvar, vilka skola inrättas under budgetåret 1946/

47 i anledning av straffverkställighetsreformen. Det sammanlagda anslagsbehovet

skulle alltså uppgå till (14 X 300) 4 200 kronor.

För religionsvårdens utövande erfordras ytterligare medel, nämligen dels

för de fyra kolonierna till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i

Karlstad, dels till kolonierna å Sörbyn och vid Stöpsjön, dels ock för de sju

kolonierna för vanligt fångförvar. Med ett beräknat anslagsbehov av högst

300 kronor per koloni skulle alltså erfordras (13 X 300) 3 900 kronor. För

ökat arbete med religionsvården vid centralfängelset i Mariestad i anledning

av tillkomsten av kolonien å Lockerud erfordras ett belopp av 300 kronor.

För religionsvård skulle alltså behövas ytterligare medel med sammanlagt

4 200 kronor.

För predikantarvoden vid centralfängelset å Härlanda — där befattningen

såsom pastor och förste lärare föreslås indragen — skulle tillkomma

3 960 kronor, motsvarande det belopp som i gällande stat anvisats för

enahanda ändamål vid centralfängelset i Växjö.

Den nu utgående särskilda ersättningen å 400 kronor för passning av

port och grind vid säker hetsanstalten i Norrköping

föreslår styrelsen höjd till 600 kronor. Såsom skäl åberopas, att innehavaren

av ifrågavarande syssla är bunden under större delen av dagen och att därför

ett årligt arvode av 400 kronor framstår som alltför ringa.

På grundval av de i det föregående framlagda förslagen har fångvårdsstyrelsen

beräknat de olika anslagsposterna i fångvårdsanstalternas avlöningsstat

till följande belopp:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 2878000 (4 673 700)

kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj : t 170 700 (—11 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 926 500

(4- 399 000) kronor;

rörligt tillägg 670000 (4- 161 200) kronor.

Beträffande anslagsposterna till ordinarie tjänstemän och övrig icke-ordinarie

personal hänvisar styrelsen lill särskilda, vid styrelsens skrivelse fogade

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

bilagor med detaljerade beräkningar, ökningen å dessa poster, sammanlagt

(673 700 + 399 000) 1 072 700 kronor, har styrelsen efter anmodan

specificerat på följande sätt.

ökning

Lönereglering för bevaknings- och arbetsledarpersonal

(enligt löneutredningen

och fångvårdsstyrelsens yttrande

18/u 1945).................. 230 000

Ytterligare personal till slutna anstalter

för vanligt fångförvar........ 110 000

Personal till öppna anstalter för vanligt

fångförvar.................. 170 000

Ytterligare personal till säkerhetsanstalter

med kolonier............. 110 000

F. n. anställd personal för vilken medel

saknas...................... 60 000

Överförande av två vaktfrubefattningar

från statens vid fångvårdsanstalter

anordnade tvångsarbetsoch

alkoholistanstalter till fångvårdsanstalterna.

................ 6 000

Överförande av direktörst jönsten vid

Kalmaranstalten från extra till ordinarie

stat..................... 730

En lcronohäktesföreståndare av 3:e

klass i A 15 vid anstalten i Halmstad

........................... 4 371

Minskning

Återförande till övergångsstat för

statens tvångsarbetsanstalt å

Svartsjö av en assistent av l:a

klass i A 20 och två överkonstaplar

i A 8

löner.......................... 13 300

arvoden till vikarier............ 2 000

Indragning av två extra assistenter

av 3:e klass................... 9 060

Indragning av pastors- och förste lärarebefattningen

vid centralfängelset

å Härland................. 9 750

Läkar- och kanslipersonal vid fångvårdens

sinnessjukavdelningar (tidigare

beräknat för halvt år — se

prop. nr 240 år 1945)........... 105 200

Överförande till ordinarie stat av

överläkare och förste läkare vid

sinnessjukavdelningarna.......... 17 000

Ytterligare medel för vikarier under

utbildningskurser................ 25 400

Fr. o. m. budgetåret 1943/44 nedsattes

ordinarieposten med hänsyn till

att besparing uppstått å nämnda

post med 200 000 kronor, vilket belopp

tillfördes icke-ordinarieposten

för skapande av extra tjänster (II

ht 1943 sid. 62). Då det nu varit

nödvändigt att helt omräkna både

ordinarieposten och icke-ordinarieposten,

tillkommer givetvis för ordinarieposten

ifrågavarande belopp 200 000

övriga förhållanden (löneklassuppflyttningar,

ökade medel till vikarier

under befattningshavarna tillkommande

semester och till särskild

bevakning vid intagnas lasarettsvistelse).

.....................68 100

+ 1 106 801 —34 110

Vad angår den ändrade beräkningen av anslagsposten till arvoden och

särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, har styrelsen lämnat följande

specifikation.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Ökning

Arvoden till ledamöter i anstalts
nämnder.

...................... 15 000

Arvoden till läkare för det nya observationsförf

ara idet (43, 56 och 63 §§

straffverkställighetslagen)........ 22 000

Arvoden till psykiatriker vid sälcerhetsanstalterna

i Norrköping och

Karlstad (5 kap. 5 § strafflagen och

67 § straffverkställighetslagen)---- 4 800

Förhöjt arvode till kroppssjukläkaren

vid centralfängelset å Långholmen 2 400

Arvode till vikarie för denne under

tjänstefrihet....................

Arvoden till styresmän m. fl.

kolonien Solhyddan (för räkenskaperna)

..........................

direktören i Karlstad för kolonien

Stöpsjön.....................

direktören i Härnösand för kolonien

Sörbyn....................... 300

direktören i Norrköping för en koloni

.......................... 300

direktören å Långholmen, i Malmö

och å Härlanda för anslutna kolonier

.......................... 000

Läkarvård vid kolonier:

kolonien Sörbyn.................

kolonien Solhyddan..............

kolonien Stöpsjön...............

4 kolonier till säkerhetsanstalterna

7 kolonier för vanligt fångförvar .

Religionsvård vid kolonier:

kolonien Sörbyn................

kolonien Stöpsjön...............

kolonien Lockerud...............

4 kolonier till säkerhetsanstalter ..

7 kolonier för vanligt fångförvar ..

Pastors- och förstelärarebefattningen

vid centralfängelset å Härlanda indrages

och ersättes med predikanter

med arvode.................

300

300

300

1 200

2 100

300

300

300

1 200

2 100

3 960

Passning av port och grind i Norrköping

(höjning av arvodet)........

+

200

59 660

Minskning

Arvoden till läkare å sinnessjukavdelningar,

vilka överföras till ord.

eller e. o. stat................. 47 500

Ersättningar för sinnesundersökningar

(se prop. nr 240 år 1945)...... 9 500

Arvode till fångvårdsstyrelsens jordbrukstekniska

biträde överföres

till fångvårdsstyrelsens avlöningsstat.

.......................... 1 500

Tillsyningsmannabefattningarna indragas

........................ 2 655

Kronohäktena i Linköping och Sundsvall

nedläggas (arvoden till styresman,

läkare, predikanter)..... 5 360

Begränsad användning av kronohäktet

i Karlskrona............... 2 000

Läkararvodet för straffanstalten å

Svartsjö indrages (anstalten nedlägges)

........................ 1000

Arvodet till styresmannen i Kalmar

för bestyr med Ödevatakolonlen

nedsättes vid direktörsbefattningens

överförande till ordinarie

stat........................... 700

Tillfälliga arvoden till styresmännen i

Halmstad och Hudiksvall indragas 1 200

— 71 415

I fråga om icke-ordinarieposten hemställer styrelsen, att föreskrift om dess

maximering tills vidare icke meddelas. Salunda anföres:

Styrelsen får framhålla, att beräkningen av de olika anslagsposterna en

situation som den föreliggande givetvis är ytterst svår, när hänsyn mäste

tagas till såväl en omfattande lönereglering som till det förhållandet att en ny

lag örn straffverkställigheten samt andra lagar med genomgripande inverkan

på långvårdens organisation skola genomföras. Härjämte bör papekas, att

det är omöjligt att förutse, huruvida ordinarie befattningshavare komma att

antagas å högre extra ordinarie befattningar. Därest sa i vissa fall skulle bil

förhållandet, uppstår ökat medelsbehov å icke-ordinarieposten.^ Löner till vikarier

å de ordinarie tjänsterna måste nämligen då utgå från icke-ordinarieposten.

Samtidigt minskas emellertid belastningen å ordinarieposten med lö
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

nebeloppen för de ordinarie befattningshavare, som antagits till extra ordinarie

befattningshavare i högre lönegrader.

Icke-ordinarieposten är av riksdagen förslagsvis betecknad men Kungl.

Maj:t har från och med budgetåret 1942/43 meddelat föreskrift om att posten

icke må utan medgivande av Kungl. Majit överskridas. Styrelsen får hemställa,

att sådan föreskrift från och med nästa budgetår intill dess medelsbehovet

å icke-ordinarieposten kan med större säkerhet än för närvarande beräknas

icke måtte meddelas.

Med avseende å personalförteckningen har fångvårdsstyrelsen

hemställt, att de nuvarande klassbeteckningarna för direktör, assistent och

kronohäktesföreståndare borttagas. Såsom skäl åberopas, att löneutredningen

för viss fångvårdspersonal förordat slopande av motsvarande beteckningar

för uppsyningsman och yrkesmästare. 1 detta sammanhang har styrelsen

även hemställt, att den nu å övergångsstat uppförda kontorsbiträdestjänsten

— tidigare uppförd å staten för tvångsarbets- och alkoholistanstalten i Landskrona

— måtte få överföras till ordinarie stat.

Yttranden över fångvårdsstyrelsens nu återgivna anslagsäskanden ha, efter

remiss, avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Därjämte

har medicinalstyrelsen hörts, såvitt angår fångvårdsstyrelsens förslag beträffande

läkarpersonalen vid fångvårdsanstalterna, samt styrelsen för statens

tvångsarbetsanstalt å Svartsjö hörts, såvitt angår förslaget om återförande

av vissa befattningar å övergångsstat till tvångsarbetsanstaltens stat.

Statskontoret har förklarat sig vidhålla sin tidigare i yttrande över löneutredningens

betänkande hävdade uppfattning, att frågan örn löneställningen

för den lägre fångvårdspersonalen icke borde upptagas till slutlig prövning

för närvarande (jfr det föregående s. 34 f.). Med hänsyn härtill och under

hänvisning jämväl till det fångvårdsstyrelsen den 22 februari 1946 meddelade

uppdraget att upprätta en plan för anstalts- och personalorganisationen

inom fångvården finner statskontoret försiktigheten bjuda, att personalorganisationen

icke bindes genom inrättandet av nya ordinarie tjänster. Erforderligt

personalbehov syntes för den skull i största möjliga utsträckning

böra tillgodoses med icke-ordinarie befattningshavare.

Beträffande fångvårdsstyrelsens förslag rörande de lönegradsplacerade

tjänsterna i övrigt uttalar statskontoret, att ett överförande å ordinarie stat

av styresmannen vid Kalmaranstalten icke torde böra ske, så länge två direktörstjänster

av 3:e klass funnes uppförda å övergångsstat. Icke heller syntes

ett återförande av viss personal från fångvårdsstaten övergångsstat till

motsvarande stat vid tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö böra

vidtagas, örn icke förutsättningar funnes att utnyttja befattningshavarna

inom sistnämnda anstalt. De arbetsuppgifter som enligt framställningen ankomme

å det kontorsbiträde, som biträdde kamreraren vid Långholmen,

vöre enligt statskontorets mening icke av beskaffenhet att motivera ett utbyte

av nämnda befattning mot en kanslibiträdestjänst. Ämbetsverket avstyrkte

för den skull förslaget härom. Ett överförande å ordinarie stat redan

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

från och nied den 1 juli 1946 av de i samband nied det låttspsykiatriska

undersökningsväsendets omorganisation den 1 januari 1946 inrättade överläkar-

och förste läkartjänsterna kunde statskontoret icke heller förorda.

Med avseende å vissa arvoden och särskilda ersättningar anföres i statskontorets

yttrande:

Till arvode åt en psykiater vid vardera av säkerhetsanstalterna i Norrköping

och Karlstad har fångvårdsstyrelsen föreslagit ett belopp av 2 400 kronor. Då

statskontoret på grundval av den förebragta utredningen icke kunnat bilda

sig någon säker uppfattning örn arbetets blivande omfattning, kan ämbetsverket

icke bedöma hur stort arvode, som skäligen bör ifrågakomma. Kostnaderna

för det nya observationsförfarandet kunna enligt vad fångvårdsstyrelsen

framhållit ännu icke beräknas med någon säkerhet. Styrelsen äskar

emellertid tills vidare i enlighet med strafflagberedningens uppskattning av

medelsbehovet ett belopp av 22 000 kronor för ändamalet. Statskontoret förutsätter,

att för ifrågavarande uppgifter i största möjliga utsträckning anlitas

eljest inom fångvården sysselsatta läkare, och att för arbetet, i varje fall till

heltidsanställda läkare, icke utgår särskild ersättning. Arvodet till kroppssjukläkaren

å Långholmen utgör nu inklusive tillägg 10 454 kronor. Enligt

vad framställningen utvisar erfordra arbetsuppgifterna en tjänstgöring motsvarande

halvtidsanställning. Vid sadant förhållande synes arvodet i stolt

sett väl avpassat. Då emellertid ersättningar av ifrågavarande slag. numera

regelmässigt icke äro indexreglerade, bör enligt statskontorets mening ifrågavarande

arvode omräknas till ett fast belopp. För sin del förordar ämbetsverket,

att i anslutning till de normer, som följts vid bestämmande av arvodena

till de biträdande överläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

beloppet fixeras till 10 600 kronor.

Vad angår fångvårdsstyrelsens hemställan att få överskrida posten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal utan att inhämta Kungl. Maj:ts

medgivande härtill uttalar statskontoret, att en sådan frihet för statsmyndighet

vid anslagsdisposilionen av principella skäl icke lärer böra ifrågakomma.

Allmänna lönenämnden har såvitt angår personal, vars löneställning icke

varit föremål för prövning av löneutredningen, endast uttalat sig beträffande

förslagen om överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna

samt örn reglering av arvodet till kroppssjukläkaren å Långholmen.

Förstnämnda förslag tillstyrkes under hänvisning till att i årets

statsverksproposition samtliga extra ordinarie överläkar- och förste läkartjänster

vid sinnessjukhusens undersökningsstationer föreslagits överförda

på ordinarie stat. Vad angår kroppssjukläkaren å Långholmen har lönenämnden

ej velat motsätta sig en arvodesförbättring för denne med hänsyn

till vad i ärendet anförts angående den ökning i läkarens arbetsuppgifter,

som inträtt efter det ersättningen fastställdes. Lönenämnden kunde dock

icke — i betraktande av löneställningen för de vid fångvårdens sinnessjukavdelningar

heltidsanställda läkarna — tillstyrka, att ersättningen för förevarande

uppdrag, vilket syntes få anses som en deltidstjänst, bestämdes till

det av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet utan bolle före, att detsamma

borde något reduceras.

Medicinalstyrelsen har uttalat sin anslutning till samtliga av fangvardssty
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe
ments
chefen.

reisen framlagda förslag rörande läkarpersonalen vid fångvården; dock förordar

medicinalstyrelsen, att frågan om en allmän reglering av kroppssjukläkarnas

arvoden snarast upptages till prövning.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har, med hänsyn till

knappheten på personal vid denna anstalt, förklarat sig ej ha något att erinra

mot fångvårdsstyrelsens förslag att återföra en assistenttjänst av Ira klass

och två överkonstapelstjänster till tvångsarbetsanstalten övergångsstat.

I detta sammanhang torde få anmälas en av Sveriges yngre läroverkslärares

förening i skrivelse den 4 oktober 1945 gjord framställning rörande omdaning

av undervisningsväsendet vid statens fångvårdsanstalten Enligt föreningens

förslag skulle undervisningen inom fångvården -— samtidigt som

systemet med korrespondensundervisning utbyggdes — organiseras genom

inrättande av särskilda lärartjänster, en i A 27 och nio i A 23, samt underställas

skolöverstyrelsen. Fångvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen, strafflagberedningen

och svenska fångvärdsmannasällskapet, vilka hörts över föreningens

framställning, ha emellertid ej ansett sig kunna tillstyrka en sådan organisation.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit möta för närvarande svårigheter att

bedöma fångvårdens personalbehov under nästa budgetår. Å ena sidan medför

nedgången i fångantalet en minskning av detta behov, å andra sidan ökas

behovet av personal på grund av straffverkställighetsreformen. Härtill kommer,

att ett riktigt bedömande av personalbehovet är möjligt först efter den

allmänna översyn av personalorganisationen som, enligt vad i annat sammanhang

nämnts, är avsedd att komma till stånd i samband med planläggningen

av anstaltsväsendets omorganisation. Någon ökning av antalet ordinarie

tjänster å fångvårdsstaten bör under dessa förhållanden ej ske för närvarande.

Även i fråga om inrättande av nya extra ordinarie tjänster bör återhållsamhet

iakttagas.

Fångvårdsstyrelsen har funnit behov föreligga av sammanlagt 144 nya

tjänster i lägre lönegrader. På grund av personalbesparingar i anledning av

ändrad disposition av vissa anstalter i samband med fångantalets nedgång

har styrelsen emellertid ansett tillräckligt att begära medel för 125 av dessa

befattningar. Den sålunda begärda anslagsökningen avser till en mindre del

tjänster vid de kolonier, som tillkommit sedan anslaget senast beräknades,

nämligen Sörbyn (1 föreståndare, 1 överkonstapel och 1 första vaktfru), Solhyddan

(1 föreståndarinna, 2 första vaktfruar) och Stöpsjön (1 föreståndare,

1 överkonstapel, 6 vaktkonstaplar, 2 kokerskebiträden). Till personal vid

förstnämnda koloni, som rymmer 25 platser, har emellertid tidigare på fångvårdsstyrelsens

förslag anvisats 26 000 kronor, vilket belopp möjliggör anställande

av erforderlig personal därstädes (II ht 1945 s. 92, 103). Ytterligare

medel för detta ändamål böra därför ej beräknas. Däremot bör anslaget uppräknas

för tillgodoseende av personalbehovet vid de båda övriga kolonierna,

varvid dock för Solhyddan böra upptagas vaktfruar i stället för första vaktfruar

och för Stöpsjön ekonomibiträden i stället för kokerskebiträden.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

91

För envar av de elva nya kolonier — sju för vanligt fångförvar och fyra

för förvaring och internering — som skola anskaffas enligt beslut av 1945

års riksdag, föreslår fångvårdsstyrelsen en föreståndare, en överkonstapel

(rättare), 4 vaktkonstaplar och en första vaktfru (husmoder); härutöver föreslås

2 vaktkonstaplar, avsedda att tjänstgöra såsom bilförare vid de för vanligt

fångförvar avsedda kolonierna. Då kolonierna skola rymma 20—30 platser

vardera, synes styrelsens förslag väl avvägt såvitt avser antalet befattningshavare

vid varje koloni. Till bilförare böra däremot medel ej beräknas

för närvarande. Vad angår tjänsternas lönegradsplacering synes annan ändring

ej böra vidtagas än att de föreslagna första vaktfruarna ersättas med

ekonomibiträden. Anslag torde böra beräknas för samtliga nu ifrågavarande

tjänster, men medlen böra ställas till förfogande först i den mån de nya kolonierna

tagas i bruk och personalbehovet vid dem ej kan tillgodoses genom

överflyttning av personal från andra anstalter.

För de slutna anstalterna för vanligt fångförvar begär styrelsen personalförstärkning

med 30 vaktkonstaplar, 3 vaktfruar och 6 skrivbiträden samt

för de slutna säkerhetsanstalterna med 1 uppsyningsman av lia klass, 1 yrkesmästare

av 2:a klass (Karlstad) och en överkonstapel (ny sluten anstalt).

Enär man, såsom i annat sammanhang anförts (s. 18), tills vidare icke

torde behöva räkna med någon ny sluten säkerhetsan stalt utöver Karlstadsanstalten,

bortfaller behovet av sistnämnda tjänst. Beträffande den begärda

personalförstärkningen i övrigt måste beaktas, att behovet av personal på de

slutna anstalterna minskat genom fångantalets nedgång och att ytterligare

minskning är att emotse såsom följd av klientelets överflyttande i betydande

omfattning till kolonier. Fångvårdsstyrelsen har själv ansett möjligt att av

denna anledning lösgöra 19 tjänster för annat ändamål. Det synes mig emellertid

på goda skäl kunna antagas, att ytterligare personalbesparingar kunna

göras, och jag anser mig därför nu ej kunna förorda annan förstärkning av

personalen vid de slutna anstalterna än med de av styrelsen begärda sex

skrivbiträdena. Dessa äro, enligt vad jag inhämtat, avsedda för de största

anstalternas expeditioner. Vad särskilt angår säkerhetsanstalten i Karlstad

utgår jag från att den för denna anstalt avsedda uppsyningsmanstjänsten

icke skall behöva placeras högre än i A 11.

Fångvårdsstyrelsens förslag örn inrättande av fem nya kuratorstjänster finner

jag mig böra tillstyrka. Däremot kan jag ej biträda förslaget örn överförande

till fångvårdens stat av två ordinarie vaktfrutjänster, nu upptagna

å avlöningsstaten för statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbetsocli

alkoholistanstalter. Någon utökning av antalet ordinarie befattningar å

fångvårdsstaten bör nämligen av förut anförda skäl ej ske för närvarande.

Koloniföreståndarna böra, såsom föreslagits, placeras i 15 lönegraden utom

vid Solhyddan, som endast bär 12 platser, där placering bör ske i 13 lönegraden.

Ekonomibiträdena böra placeras i 4 lönegraden, vilket överensstämmer

med löneutredningens förslag beträffande dylika befattningshavare. Beträffande

halva antalet koloniföreståndare i 15 lönegraden ävensom beträffande

kuratorerna och skrivbiträdena bör hinder ej möta mot inrättande av

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

extra ordinarie befattningar; övriga nya tjänster torde tills vidare böra upptagas

på extra stat.

Sammanfattningsvis skulle alltså medel beräknas för följande nya befattningar:

12 koloniföreståndare, därav 6 i Eo 15 och 6 i Ex 15, 1 koloniföreståndare

i Ex 13 (Solhyddan), 5 sociala kuratorer i Eo 10, 12 överkonstaplar

(rättare) i Ex 9, 50 vaktkonstapel- i Ex 7, 2 vaktfruar i Ex 4, 13 ekonomibiträden

i Ex 4 och 6 skrivbiträden i Eo 2. Kostnaderna för dessa 101 befattningar

skulle bliva 312 100 kronor, frånsett tillägg. Såsom redan nämnts

böra medlen ställas till förfogande endast i den mån behov av ytterligare

personal uppkommer.

Vad härefter angår förslagen om ändrad placering av tjänster i anledning

av ändringar i anstaltsorganisationen föranledas vissa avvikelser från fångvårdsstyrelsens

förslag. Styrelsen har föreslagit, att straffanstalten å Svartsjö

nedlägges samt att i anledning därav tre tjänster, vilka nu äro uppförda å

fångvårdsanstalternas övergångsstat — en assistent av l:a klass och 2 överkonstaplar

— överföras till tvångsarbetsanstaltens stat. Om fångar fortfarande

skola användas i jordbruksarbete vid Svartsjöanstalten — varemot

jag förklarat mig ej lia något att erinra — böra emellertid dessa tjänster bibehållas

å fångvårdens stat. Enligt styrelsens förslag skulle vidare verksamheten

vid kronohäktet i Karlskrona inskränkas och rannsakningshäktet i

Kalmar i samband därmed förändras till straffängelse. Då jag ej ansett mig

kunna biträda förslaget härom, äro några personaländringar ej att vidtaga

beträffande dessa anstalter. Frågan huruvida extra direktör i Ex 24 även

under nästa budgetår skall vara anställd vid Kalmarhäktet torde dock få

ankomma på Kungl. Majlis prövning. Medel för ändamålet böra fortfarande

beräknas. Styrelsens i detta sammanhang framställda förslag om uppfattning

av styresmansbefatlningen vid rannsakningshäktet i Halmstad kan

jag i nuvarande läge ej biträda. Däremot tillstyrker jag styrelsens förslag, att

den ene av föreståndarna för de till nedläggande föreslagna kronohäktena

i Linköping och Sundsvall placeras såsom assisetnt av 3:e klass vid den

nya säkerhetsanstalten i Karlstad och den andre uppföres å övergångsstat.

I samband härmed böra — ehuru kronohäktesföreslåndarbefattningen i

Karlskrona bibehålies —- två extra assistenttjänster av 3:e klass indragas.

Framställningen örn överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna

torde böra bifallas; förslag örn inrättande av ordinarie

tjänster för motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusens undersökningsstationer

har, såsom lönenämnden framhållit, framlagts i årets statsverksproposition

(V ht s. 205). Likaså biträder jag förslagen örn indragning

av pastors- och förste lärarbefattningarna vid centralfängelserna å Härlanda

och i Växjö, örn uppfattning av ett extra ordinarie kontorsbiträde vid centralfängelset

å Långholmen till kanslibiträde och om anvisande av ytterligare

medel till vikarier för deltagare i utbildningskurser. Nyssnämnda biträde,

som föreslagits överförd till ordinarie stat, bör dock tills vidare bibehållas

i extra ordinarie ställning.

Beträffande den av Sveriges yngre läroverkslärares förening väckta frå
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

gan om omdaning av fångvårdens undervisningsväsende, är jag ej beredd

att nu framlägga något förslag. Frågan, som är av stor vikt, bör emellertid

ägnas fortsatt uppmärksamhet. Även detta spörsmål bör sålunda tagas under

övervägande vid den förestående översynen av fångvårdens organisation.

I fråga örn anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, synas endast obetydliga jämkningar vara att vidtaga i

fångvårdsstyrelsens förslag. Nu utgående arvoden till läkare och predikant

vid kronohäktet i Karlskrona böra sålunda, om detta häkte användes i oförändrad

omfattning, bibehållas vid nuvarande belopp. Även arvodet till styresmannen

vid kronohäktet i Kalmar för bestyr med kolonien Ödevata bör,

därest ändring ej sker beträffande direktörstjänsten vid nämnda häkte,

beräknas till samma belopp som nu. Såväl beträffande sistnämnda arvode

som beträffande det tillfälliga arvodet till styresmannen vid kronohäktet i

Örebro bör gälla, att det skall ankomma på Kungl. Majits prövning, huruvida

arvodena skola utgå. Därest fångar alltjämt komma att användas i

Svartsjöanstaltens jordbruk, bör vidare arvodet till läkaren därstädes ej indragas,

men det torde kunna nedsättas, förslagsvis till 600 kronor.

Beträffande arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset å Långholmen

— vilket arvode för närvarande utgår med 10 454 kronor, varav

7 200 kronor i grundarvode och 3 254 kronor i dyrtids- och kristillägg —

har fångvårdsstyrelsen föreslagit en höjning av grundarvodet med 2 400

kronor till 9 600 kronor. Med hänsyn lill vad som upplysts angående den

med befattningen förenade arbetsbördan finner jag i likhet med allmänna

lönenämnden en viss förbättring av arvodet skälig. Det synes lämpligen

böra förändras till ett fast arvode å 12 000 kronor.

Övriga av styrelsen föreslagna anslagshöjningar under arvodesposten finner

jag mig böra biträda. Till vissa ledamöter i anstaltsnämnder torde alltså

böra utgå ersättning efter samma grunder som till nämndemän; dock bör

ordförande åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass 1 B i stället

för II E. Bestämmelser om ersättning till läkare i anledning av det nya

observalionsförfarandet beträffande vissa fångar torde få utfärdas av Kungl.

Majit. De av statskontoret angivna riktlinjerna böra därvid i huvudsak följas.

Fångvårdsstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet för nu angivna ändamål

ävensom för vissa ytterligare arvoden ha ej givit mig anledning till

erinran.

Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen räknat örn samtliga poster

i avlöningsstaten. Detta har lett till en uppräkning av anslaget i dess helhet,

som i betydande omfattning icke motiveras av de för olika nya ändamål begärda

anslagsökningarna. Den största uppräkningen gäller anslagsposten

till avlöningar till ordinarie tjänstemän. I styrelsens specifikation rörande

ökningar å ordinarie- och icke-ordinarieposlerna (s. 86) upptages sålunda

en höjning av förstnämnda post å 200 000 kronor, med vilket belopp denna

post tidigare nedsatts, enär den varit för högt beräknad (II lil 1943 s. 62).

Under de båda senast förflutna budgetåren har ifrågavarande anslagspost

emellertid varit i stort sett rikligt beräknad. Budgetåret 1943/44 utgjorde

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

sålunda det under posten anvisade beloppet 2 227 000 kronor, medan utgifterna

uppgingo till 2 169 900 kronor. Sistförflutna budgetår vörö motsvarande

siffror 2 182 000 kronor resp. 2 181100 kronor. Under sådana

förhållanden föreligger ej anledning att uppräkna posten för nästa budgetår.

överhuvud synes någon omräkning av anslaget ej böra ske, förrän resultatet

av den förestående översynen av fångvårdens personalorganisation

föreligger. Därvid måste emellertid förutsättas, att anslagsposten till ickeordinarie

personal fortfarande uppföres förslagsvis. Denna post bör dock

alltjämt, såsom statskontoret framhållit, få överskridas endast efter medgivande

av Kungl. Maj:t.

Anslagsposterna i fångvårdsanstalten^ avlöningsstat beräknas i enlighet

med det anförda på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie personal ökas med kostnaderna

för den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen,

i vad den berör ordinarie personal, 127 800 kronor. Vidare uppräknas

posten i anledning av överförandet till ordinarie stat av vissa läkare vid undersökningsavdelningama

med 131 500 kronor. Å andra sidan nedsättes posten

med avlöningskostnaderna till pastorn och förste läraren vid centralfängelset

å Härlanda, 9 465 kronor; för motsvarande befattning vid centralfängelset

i Växjö, som jämväl skulle indragas, ba medel ej beräknats i gällande

stat. Posten ökas alltså med (127 800 + 131 500 —- 9 465 = 249 835)

249 900 kronor till (2 204 300 + 249 900) 2 454 200 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit har fångvårdsstyrelsen beräknat till 170 700 kronor. I

anledning av de jämkningar i styrelsens förslag, som förordats av mig, höjes

detta belopp med 4 300 kronor till 175 000 kronor, vilket innebär en nedsättning

av postens nuvarande belopp med 7 400 kronor.

Under posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie person

a 1 beräknas medel till löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen,

inbegripet ökade kostnader för vikarier, 40 000 kronor, till ny personal

huvudsakligen vid öppna anstalter, 312 100 kronor, samt till vikarier för

deltagare i utbildningskurser, 25 400 kronor. Till personal vid undersökningsavdelningarna

-—- andre läkare och kanslipersonal — vartill medel

tidigare beräknats blott för halvt år, beräknas härjämte 42 200 kronor

samt för uppflyttning av ett kontorsbiträde å Långholmen 600 kronor.

Posten minskas å andra sidan med 63 000 kronor, motsvarande de i gällande

stat för halvt år beräknade kostnaderna för läkarpersonal, som överföres

till ordinarie stat, samt med 9 060 kronor för två extra assistenttjänster

av 3:e klass, vilka indragas. Nettohöjningen blir alltså (40 000 +

312 100+ 25 400 + 42 200 + 600 — 63 000 — 9 060 = 348 240) 348 300

kronor och postens summa (1 527 500 + 348 300) 1 875 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med hänsyn till de föreslagna

personaländringarna med 90 000 kronor till 598 800 kronor.

Anslagets slutsumma skulle alltså bliva (2 454 200 + 175 000 + 1 875 800

+ 598 800) 5 103 800 kronor, vilket innebär en höjning med 680 800 kro
-

nor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I personalförteckningen böra vidtagas erforderliga ändringar. Fångvårdsstyrelsens

förslag om borttagande av klassbeteckningarna även beträffande

befattningar i högre lönegrader samt om överförande av det å övergångsstat

uppförda kontorsbiträdet till ordinarie stat finner jag mig böra tillstyrka.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårdsanstaltema:
-

Personalförteckning.

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat.

Styresman m. fl.

1 direktör .................................

6 direktörer ...............................

1 förste pastor och Överlärare ................

8 direktörer ...............................

2 pastorer och förste lärare ..................

2 kamrerare ...............................

1 arbetsassistent ...........................

2 assistenter ...............................

12 assistenter ...............................

3 kronohäktesföreståndare ...................

1 lantbruksinspektor ........................

12 assistenter ...............................

6 kronohäktesföreståndare ..................

4 kronohäktesföreståndare ..................

1 föreståndare vid fångkoloni ................

Lönegrad

A 28

A 26

A 26

A 24

A 24

A 22

A 21

A 20

A 18

A 18

A 17

A 16

A 16

A 15

A 15

Läkarpersonal.

2 överläkare ..............................

6 förste läkare ............................

4 överläkare ..............................

Personal i bevakning och verkstadsdrift.

8 uppsyningsman .........................

5 yrkesmästare ...........................

9 uppsyningsman .........................

9 yrkesmästare ...........................

1 uppsyningsman .........................

32 yrkesmästare ...........................

66 överkonstaplar ...........................

2 första vaktfruar .........................

357 vaktkonstaplar ...........................

29 vaktfruar ...............................

A 28

A 28

A 27

A 13

A 13

A 11

A 11

A 9

A 9

A 9

A 7

A 7

A 4

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Befattning Lönegrad

Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal.

1 maskinmästare ............................. A 13

1 maskinist .................................. A 11

3 maskinister .................................A 9

1 montör .................................... A 9

1 köksföreståndare ........................... A 8

2 maskinister ................................ A 8

1 kanslibiträde ............................... A 7

2 sjuksköterskor ............................. A 7

2 bilförare .................................. A 6

2 eldare ..................................... A 6

7 köksföreståndare ........................... A 6

1 biträdande köksföreståndare .................. A 5

7 kontorsbiträden ............................ A 4

Tjänstemän å övergångsstat.

2 direktörer .................................. A 24

1 assistent ................................... A 20

1 kronohäktesföreståndare .................... A 16

1 uppsyningsman ............................ A 11

2 överkonstaplar ............................. A 9

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 2 0.

2 andre läkare .............................. Eo 26;

Anm. 1. Kronohäktesföreståndarbefattningarna i A 16 vid kronohäktena

i Jönköping och Falun må icke besättas så länge respektive å övergångsstat

uppförda direktörer i A 24 kvarstå i tjänst.

Anm. 2. Antalet ordinarie vaktfruar må överstiga det i förteckningen

angivna antalet under förutsättning att motsvarande antal ordinarie vaktfrubefattningar

hållas obesatta vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade

tvångsarbets- och alkoholistanstalter.

dels fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsanstalterna,

att tillämpas under budgetåret 1946/47:

Avi öningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 2 454 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis » 175 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal,

förslagsvis ................ » 1 875 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........... » 598 800

Summa kronor 5 103 800;

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

97

dels ock till Fångvårdsanstalterna: Avlöningar

för budgetåret 1946/47 anvisa ett

förslagsanslag av ..................... kronor 5 103 800.

[4.] 4. Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, förslagsanslag. Detta anslag

är i gällande riksstat uppfört med 2 965 400 kronor. Den av Kungl. Maj:t

den 29 juni 1945 för fångvårdsanstal terna fastställda omkostnadsstaten slutar

på 2 858 400 kronor och är av följande lydelse.

Omkostnadsstat.

Sjukvård för personal, förslagsvis ...........

Reseersättningar, förslagsvis ........

....... »

Expenser, förslagsvis ..............

....... »

övriga utgifter:

a) Inköp och underhåll av inven- tarier, högst..................

kronor

85 000

b) Renhållning av fängelseområ- den och fängelselokaler, för- slagsvis ....................

»

42 000

c) Utspisning, förslagsvis ........

»

950 000

d) Beklädnad och sängkläder, för- slagsvis ....................

»

200 000

e) Hälso- och sjukvård, förslags- slagsvis ......................

»

160 000

f) Religions- och skolundervis- ning, förslagsvis ..............

»

23 700

g) Omkostnader för permitterade,

frigivna och utskrivna, förslags- vis .........................

»

90 000

h) Diverse utgifter, högst.........

»

53 000

i) Fångtransport, förslagsvis ....

»

200 000

j) Kostnader för vård m. m. av

män å ungdomsanstalter, som

ej tillhöra fångvården, förslags- vis .........................

»

46 000

k) Kostnader för vård m. m. av

kvinnor å ungdomsanstalter,

som ej tillhöra fångvården, för- slagsvis .....................

»

100 000

1) Tjänstedräkt åt befattningsha- vare, förslagsvis .............

»

21 700

m) Upphuggning av cellfönster,

högst .......................

»

15 000

n) Understöd åt intagnas familjer,

högst .......................

»

10 000 »

Summa kronor

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

17 000

50 000

795 000

1 996 400

2 858 400/

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit,

bland annat,

att anslagsposten till reseersättningar icke finge utan Kungl. Majits medgivande

överskridas,

att av anslagsposten till expenser förslagsvis 730 000 kronor finge tagas i

anspråk för bränsle, lyse och vatten samt, under tiden den 1 juli—den 31 december

1945, högst 32 500 kronor för övriga expenser,

att av de under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposterna a),

b), c), d), e), f), g) och h) finge under tiden den 1 juli—den 31 december 1945

tagas i anspråk högst hälften av de för respektive ändamål anvisade beloppen.

Vidare har Kungl. Majit medgivit,

att av det till expenser anvisade beloppet högst 300 kronor finge användas

till inköp av böcker för bevakningspersonalens bibliotek,

samt att av delposten till religions- och skolundervisning högst 3 000 kronor

finge användas till kostnader för föredrag m. m. och högst 4 700 kronor

till prenumeration å tidningar och tidskrifter.

Begränsningen av medelsanvisningen har i enlighet med vad som uttalades

i fjolårets statsverksproposition (II ht s. 113) skett på grund av fångantalets

nedgång; vid tiden för regleringsbrevets avlåtande utgjorde detta antal omkring

2 500, medan anslaget beräknats för en medelbeläggning av 3 000 fångar.

Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Majit emellertid sedermera

medgivit, att de för tiden den 1 juli—den 31 december 1945 under

vissa poster i omkostnadsstaten anvisade beloppen finge överskridas. Därest

ifrågavarande anslagsposter i sin helhet kunde antagas bliva otillräckliga för

utgifterna under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att

före den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som

med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad.

Budgetredovisningen för det senast förflutna budgetåret visar en överbelastning

av anslaget, som då utgick med 2 960 400 kronor, å 414 100 kronor.

Följande poster ha — maximerade poster med Kungl. Majits medgivande —

överskridits med nedanstående belopp i avrundade tal uttryckt (inom parentes

har angivits det belopp, varmed vederbörande post varit upptagen för

budgetåret 1944/45): sjukvård för personal (12 000 kronor) med 6 200 kronor,

expensposten till bränsle, lyse och vatten (730 000 kronor) med 128 700

kronor, övriga expenser (65 000 kronor) med 13 900 kronor, inköp och underhåll

av inventarier (85 000 kronor) med 29 600 kronor, renhållning av fängelseområden

och fängelselokaler (42 000 kronor) med 16 300 kronor, beklädnad

och sängkläder (200 000 kronor) med 188 800 kronor, hälso- och sjukvård

(160 000 kronor) med 53 700 kronor, religions- och skolundervisning (14 000

kronor) med 3 900 kronor, omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna

(70 000 kronor) med 32 300 kronor, fångtransport (200 000 kronor)

med 61 000 kronor, kostnader för vård m. m. av män å ungdomsanstalter,

som ej tillhöra fångvården (46 000 kronor) med 2 500 kronor samt kostnader

för vård m. m. av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvår
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

99

den (75 000 kronor) med 39 900 kronor, utgörande alltså ett sammanlagt

överskridande med 576 800 kronor, övriga poster visa besparing, nämligen

posten till reseersättningar (50 000 kronor) 5 400 kronor, till publikationstryck

(4 700 kronor) 20 kronor, till utspisning (1 130 000 kronor) 155 200 kronor,

till diverse utgifter (40 000 kronor) 500 kronor, till tjänstedräkt åt befattningshavare

(21 700 kronor) 1 500 kronor samt till upphuggning av cellfönster

(15 000 kronor) 100 kronor, tillhopa besparade medel 162 700 kronor.

Nettoöverskridandet blir alltså det förut angivna beloppet (576 800 — 162 700)

414 100 kronor.

För innevarande budgetår har anslaget höjts med 5 000 kronor, motsvarande

en i gällande stat gjord uppräkning av anslagsposten till sjukvård för

personal (II ht 1945 s. 12 f.).

I sin skrivelse den 18 februari 1946 med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna

har fångvårdsstyrelsen hemställt om ökad medelsanvisning under

flertalet poster i omkostnadsstaten. Vid beräkningen av de erforderliga beloppen

säger sig styrelsen ha beaktat, dels att fångantalet för budgetåret 1946/

47 beräknas till 2 300 mot 3 000 för innevarande budgetår, dels att Kungl.

Maj :ts beslut örn utbildningskurser för fångvårdspersonal m. m. medför vissa

ökade utgifter, dels ock att den av 1945 års riksdag antagna lagen om verkställighet

av frihetsstraff m. m. påverkar utgifterna å ett flertal omkostnadsposter.

Rörande den närmare beräkningen av de olika utgiftsposterna anföres:
Posten

till sjukvård för personal höjdes vid 1945 års riksdag från 12 000

kronor till 17 000 kronor och då sistnämnda belopp rätt väl stämmer med

den senaste belastningen, torde posten böra upptagas med oförändrat belopp.

Posten till reseersättningar är för närvarande upptagen med 50 000 kronor.

I sina för Kungl. Majit framlagda beräkningar om de årliga kostnaderna

för reseersättningar till följd av de nya utbildningskursema för fångvårdspersonalen

har styrelsen beräknat dessa till 25 500 kronor. Några ökade medel

till reseersättningar på denna grund ha emellertid icke ställts till styrelsens

förfogande.

För nästa budgetår måste medel anvisas jämväl till de kostnader som föranledas

av utbildningen. Med hänsyn till att viss besparing — 5 400 kronor

■— uppstod å anslagsposten under senast förflutna budgetår torde ökningen

emellertid icke behöva uppgå till 25 000 kronor utan i avvaktan på närmare

erfarenheter stanna vid 15 000 kronor. Posten skulle alltså uppföras med

65 000 kronor. Styrelsen får dock uttala, att det är möjligt att kostnaderna

under budgetåret 1946/47 icke kunna hållas inom nämnda belopp på grund

av utbyggnaden av den öppna anstaltsorganisationen, som för med sig kostnader

för tjänstgöringstraktamenten och flyttningsersättningar.

Expensposten till bränsle, lyse och vatten har under de senaste budgetaren

överskridits ganska avsevärt. Förhållandena å bränslemarknaden äro fortfarande

sådana, att återgång i någon nämnvärd grad till billigare bränslen

icke är att förvänta under nästa budgetår. Två omständigheter äro ägnade

att stegra kostnaderna, nämligen de genom verkställighetsreformen ökade

arbetspremier till sådana intagna, som tjänstgöra som handräckning vid vedsågning

m. m. samt utbyggandet av anstaltsorganisationen med ett flertal

mindre anstaltsenheter. Styrelsen får diirför hemställa, att posten upptages

med ett från 730 000 kronor lill 800 000 kronor förhöjt belopp.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Runvi. Maj:ts proposition nr 22-5.

Posten till övriga expenser påverkas i fråga om blankettåtgång m. m. direkt

av förändringarna i antalet intagna. Då fångantalet går ned, skulle man alltså

kunna nedsätta postens belopp. Under 1944/45 då fångantalet var högre än

som beräknas för 1946/47, var emellertid posten överbelastad med 13 900

kronor. Styrelsen hemställer därför att posten för 1946/47 upptages med

oförändrat belopp, 65 000 kronor. Det är emellertid möjligt att straffverkställighetsreformen

oell nyorganisationen av sinnessjukavdelningarna komma

att medföra större krav än nu kan förutses. Bland annat måste nya blanketter

uppgöras och äldre blanketter omarbetas.

Styrelsen bär vid upprepade tillfällen haft anledning att framföra sina

bekymmer i anledning av att medlen till inköp och underhäll av inventarier

vid fångvårdsanstalten^ varit otillräckliga. Det är en mängd möbler, husgeråd

och andra dyrbara inventarier samt utrustningspersedlar, som skola bekostas

av denna post. Styrelsen har tidigare till Kungl. Maj:t överlämnat en

förteckning å enligt styrelsens mening välgrundade framställningar från anstalterna

örn inventarier, som icke kunnat av styrelsen beviljas av brist på

medel. Förteckningen upptar bland annat bilar, cyklar, radioapparater, skrivoch

räknemaskiner, inventarier för de intagnas bostadsrum och dagrum samt

till expeditionslokaler m. m. Även om vissa anstalter nedläggas och inventarieanskaflningen

för vissa nya anstalter sker nied anlitande av särskilda riksstatsanslag,

är enligt styrelsens mening ett belopp av 85 000 kronor allt för

litet för inventarieanskaffningen till ett 40-tal fångvårdsanstalten

När fångantalet under andra hälften av 1930-talet höll sig kring 1 700—

1 900 intagna, uppgingo kostnaderna för inventarier till 80 000—90 000 kronor.

En sådan kostnadsnivå betydde ej, att inventarieuppsättningen på de

olika anstalterna över lag hade den standard, som är önskvärd för en allmän

anstalt. Detta visade sig också, när fångantalet i början av 1940-talet steg

och behovet av inventarier växte. En hel del utrangeringar måste verkställas.

Vid fastställandet av anslagspostens belopp måste hänsyn även tågås till den

omständigheten, att till följd av den stora omsättningen av intagna förslitningen

blir mycket stor och brukningstiden kort. Vid anstalter, avsedda för

oroliga eller sinnessjuka intagna, har man av naturliga skäl att räkna med

ringa varsamhet med inventarierna. Under budgetåret 1944/45 uppgingo kostnaderna

för ersättningsanskaffningen av till utspisning och renhållning erforderliga

porslins- och emaljvaror till i runt tal 28 000 kronor.

Sedan slutet av 1930-talet har en icke oväsentlig allmän kostnadsstegring

inträtt, som enbart den motiverar en anslagshöjning. En annan omständighet,

sorn ävenledes påverkar belastningen, är att antalet vid fångvårdsanstalter

stationerade bilar ökat sedan slutet av 1930-talet och kommer att öka ytterligare

med den projekterade utbyggnaden av anstaltsorganisationen med öppna

anstalter enligt kolonisystemet. Bilarna äro nödvändiga för avlägset belägna

anstalter, men betinga kostnader för reparation o. d. I samband med

reformsträvandena beträffande straffverkställigheten ha också kraven på anstalternas

allmänna standard stigit.

Styrelsen hemställer därför att posten till inventarier höjes från 85 000

kronor med 25 000 kronor till 110 000 kronor.

Posten till renhållning av fängelseområden och fängelselokaler, 42 000 kronor.

har under flera år överskridits, för senast tilländalupet budgetår med

16 300 kronor. Styrelsen måste föreslå en avsevärd förhöjning av postens

belopp. Strafflagberedningen har i sitt betänkande angående verkställigheten

av frihetsstraff m. m. föreslagit en höjning av arbetspremierna till de intagna

från i genomsnitt 40 öre till i genomsnitt 1 krona, innebärande en förhöjning

med 150 procent. Beredningens förslag i detta avseende har ej mött någon

erinran. Kostnaderna för arbetspremier under posten uppgå till i runt tal

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

101

20 000 kronor. Med hänsyn till de förhöjda arbetspremierna, får man räkna

med en kostnadsförhöjning under posten. Denna torde kunna begränsas till

20 000 kronor. Utbyggnaden av kolonisystemet medför ävenledes ökade kostnader

för renhållning. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till

överbelastningen å posten får styrelsen hemställa, att posten höjes från 42 000

kronor med 38 000 kronor till 80 000 kronor.

Posten till utspisning ansågs i 1945 års statsverksproposition kunna beräknas

på grundval av ett portionspris av en krona och posten har i gällande

regleringsbrev upptagits med 950 000 kronor. För budgetåret 1946/47 har

man att utgå från det av fångvårdsstyrelsen angivna medeltalet fångar. 2 300.

Styrelsen måste vidhålla sin tidigare uppfattning, att det icke är tillrådligt att

utgå från ett så lågt portionspris som en krona. Utspisningen vid institutioner

av olika slag — det må vara militärkaserner, sjukhus eller andra anstalter —

är förbunden med särskilda krav och detta är i synnerhet fallet vid anstalter,

som verkställa åtgärder innebärande frihetsberövande. Styrelsen vill i

detta sammanhang erinra om att ett så lågt portionspris som en krona icke

torde finnas vid andra anstalter än fångvårdens och sinnessjukvårdens.

Från sinnessjukhusen har emellertid ofta framförts klagomål över kostens

otillräcklighet och medicinalstyrelsen har på senaste månaderna vidtagit

den åtgärden, att helmjölk numera utspisas. Samtidigt har medicinalstyrelsen

hos Kungl. Majit anmält sin avsikt att pröva ett försök med enhetskost

för personal och patienter, varigenom portionspriset skulle stiga upp emot

en krona 50 öre. För fångvårdens del är en förbättring av kosten nödvändig,

enligt styrelsens mening ofrånkomlig, enär de intagna till allt större antal

börja sysselsättas med hårt arbete, särskilt ut.earbete. Styrelsen förordar därför

ett portionspris av kronor 1: 20. Kostnaden skulle då bli (2 300 X 365 X

1:20) 1 007 400 kronor. Härtill kommer kostnaden för arbetspremier till de

intagna för arbete i köken m. m., för närvarande 18 000 kronor, vilket belopp

emellertid måste höjas med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som

skall genomföras. Styrelsen beräknar ett belopp av 35 000 kronor vara erforderligt.

Sammanlagda kostnaden skulle alltså bli (1 007 400 + 35 000)

1 042 400 kronor, utjämnat 1 040 000 kronor.

Posten till beklädnad och sängkläder har under de senaste budgetåren blivit

avsevärt överskriden. Med hänsyn härtill finner sig styrelsen trots ett

lägre fångantal icke kunna upptaga posten till annat belopp än det för innevarande

budgetår anvisade, 200 000 kronor. En annan omständighet, som

talar härför, är, att den öppna anstaltsvården med trädgårds-, jord- och

skogsbruk kräver ett större antal och även en annan uppsättning skyddspersedlar

m. m. än som användes vid anstalter med verkstadsdrift.

Posten till hälso- och sjukvård, för budgetåret 1944/45 upptagen med

160 000 kronor, har för nämnda budgetår överskridits med 53 700 kronor.

Trots nedgången i antalet intagna finner sig styrelsen nödsakad att begära

höjning av anslagsposten och får styrelsen härom anföra följande.

Tandvård åt de intagna förekommer i ganska stor utsträckning. Styrelsen

räknar emellertid med alt tandvård i och med den nya straffverkställighetens

genomförande kommer att beviljas i vidgad omfattning. Delta synes befogat

med hänsyn till önskvärdheten att do intagna vid frigivningen icke äro behäftade

med sådana defekter, som minskar deras arbetsförmåga. En förbättrad

tandvård inom fångvårdsanstalterna torde också stå i överensstämmelse

med statsmakternas strävanden i allmänhet på tandvårdens område.

Jämlik! 68 S andra stycket straffverkställighetslagen må intagen, som är

hell eller delvis arbetsoförmögen, erhålla arbetspremier enligt särskilda grunder.

För bedömande av antalet dagsverken, för vilka arbetspremier således

komma all utgå, får styrelsen lämna följande statistiska uppgifter:

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr

225.

År

Medeltal

Av bristande arbetsförmåga

intagna

eller sjukdom hindrade

per dag

dagsverken

1938 . . .

....................... 1 753

54 298

1939 ...

...................... 1 723

54 704

1940 ...

...................... 1852

60 530

1941 . ..

...................... 2 111

68 476

1942 . ..

...................... 2 596

67 255

1943 . ..

...................... 3 091

70 327

1944 . ..

...................... 3 001

75 494

Enligt styrelsens mening får man vid ett fångantal av 2 300 räkna med att

minst 65 000 dagsverken komma att hindras av bristande arbetsförmåga eller

sjukdom. Arbetspremier till de intagna i dessa fall synas styrelsen böra belasta

posten till hälso- och sjukvård.

På grundval av vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att posten till

hälso- och sjukvård — i avvaktan på närmare erfarenheter örn samtliga på

belastningen inverkande faktorer — höjes från 160 000 kronor till 200 000

kronor.

Posten till religions- och skolundervisning, har, på sätt närmare framgår av

1945 års statsverksproposition och styrelsens förslag till regleringsbrev för

budgetåret 1945/46 höjts från 14 000 kronor med (5 000 + 4 700) 9 700 kronor

till 23 700 kronor. Från posten bestridas följande utgifter: inköp av

böcker och annan undervisningsmateriel, tidningar och tidskrifter ävensom

idrottsutrustning; kostnader för föredrag m. m.; avgifter för korrespondenskurser

åt de intagna; handräckning i bibliotek, m. m.

Jämlikt 29 § straffverkställighetslagen böra, där så kan ske, gymnastikoch

idrottsövningar anordnas för de intagna. I 58 § tredje stycket stadgas

jämväl, att särskild uppmärksamhet skall ägnas gymnastik och idrott för

de ungdomsfängelse ådömda. Fångvårdsstyrelsen har sedan många år tillbaka

sökt inom ramen för anvisade medel förse anstalterna med idrottsredskap

men har härvid måst inskränka sig huvudsakligen till anstalter med

yngre klientel; även i fråga om dessa anstalter har styrelsen till följd av

knappheten på medel nödgats iakttaga stor återhållsamhet. Behovet av

idrottsutrustning är därför stort vid anstalterna.

I 30 § föreskrives, att intagen är skyldig att i den omfattning fångvårdsstyrelsen

bestämmer deltaga i undervisning som meddelas inom anstalten.

Intagen skall jämväl (31 §) äga tillgång till lån ur anstaltens bibliotek. De

till styrelsens förfogande stående medlen ha endast medgivit inköp av biblioteks-

och läroböcker och undervisningsmateriel ävensom inbindning av böcker

för en sammanlagd kostnad av i runt tal 5 000 kronor per budgetår. En

dryg del av dessa kostnader belöpa på inbindning. Flertalet fängelsebibliotek

äro alltför dåligt utrustade med litteratur. Särskilt efter krisårens abnormt

stora omsättning av intagna äro böckerna starkt förslitna. Redan befintliga

boksamlingar måste därför kompletteras. Vid de kolonier som komma att

nyinrättas måste bibliotek anordnas, och därjämte är det nödvändigt att

upprätta vandringsbibliotek, som kunna utlånas till anstalterna. Fångar med

längre strafftider hinna nämligen, örn de äro intresserade för läsning, rätt

snart avverka i det stationära biblioteket befintlig litteratur. Ytterligare får

styrelsen framhålla, att behov föreligger att inköpa psalmböcker; vid flera

anstalter måste man alltjämt använda äldre upplagan.

Med hänsyn till vad nu anförts och för att anstalterna må på ett försvarligt

sätt kunna tillgodose behovet av god och bildande läsning hemställer styrelsen

att till inköp av böcker måtte beräknas ett belopp av 20 000 kronor.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

103

Tillfälle till tidningsläsning bör beredas intagen (31 §). Enligt gällande

regleringsbrev må till prenumeration å tidningar och tidskrifter användas

högst 4 700 kronor. Prenumeration å tidningar och tidskrifter för de intagna

har förekommit mycket länge, men anspråken från anstalterna ha varit större

än styrelsen med anvisade medel kunnat tillgodose. Styrelsen hemställde i

skrivelse den 17 maj 1945 till justitiedepartementet med förslag till regleringsbrev

för budgetåret 1945/46 örn anvisande av ytterligare medel för ändamålet

och anförde då följande:

I omkostnadsstaten för innevarande budgetår finnes upptagen en post till publikationstryek

å 4 700 kronor. Från denna post bestridas kostnaderna för utgivande av tidningen

Ur pressen, som utdelas bland de intagna. Styrelsen har uteslutit denna post ur staten

för budgetåret 1945/46, enär styrelsen avser att från och med nästa budgetår låta prenumerera

på dagliga tidningar för de intagna i större utsträckning än hittills skett. Styrelsen

har därför med ytterligare 4 700 kronor till 23 700 kronor höjt posten till religions-

och skolundervisning, från vilken prenumerationskostnader bestridas.

Styrelsen åsyftade att för prenumeration å tidningar och tidskrifter få

använda — utöver vad som kunnat därför disponeras av förutnämnda belopp

å 14 000 kronor — ytterligare 4 700 kronor. Enligt regleringsbrevet har posten

till religions- och skolundervisning höjts till 23 700 kronor, men dispositionen

av medel för prenumeration å tidningar och tidskrifter har som nämnts

begränsats till 4 700 kronor. För att styrelsen skall kunna uppfylla den nya

verkställighetslagens föreskrifter anser styrelsen nödvändigt, att av posten

till religions- och skolundervisning för prenumeration å tidningar och tidskrifter

må få användas (3 300 + 4 700) 8 000 kronor. Härom torde framställning

få göras i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47.

Enligt föreskrift i gällande regleringsbrev må av posten till religions- och

skolundervisning disponeras högst 3 000 kronor till kostnader för föredrag,

filmförevisningar m. m. Detta belopp är alldeles för litet för att styrelsen

skall kunna tillfredsställa kraven från anstaltsledningarnas sida. Dessa föredrag

och filmförevisningar m. m. äro inte enbart till för de intagnas fritidssysselsättning

utan är även en viktig länk i undervisningsarbetet bland de

intagna. Styrelsen får därför hemställa att omkostnadsposten höjes, så att

styrelsen kan för nämnda ändamål disponera 5 000 kronor per budgetår.

I 30 § föreskrives, att den intagne bör uppmuntras till självstudier. Styrelsen

har möjligheter att från anslagsposten lämna bidrag till de intagnas korrespondensstudier.

Huruvida medelsanvisningen är tillräcklig, får de närmaste

åren utvisa. Styrelsen avstår för närvarande från ytterligare medelsäskande

i detta avseende.

Från posten till religions- och skolundervisning bestridas för närvarande

arbetspremier till intagna, som biträda i anstaltsbiblioteken m. m. Med hänsyn

till den höjning av arbelspremierna, som skall genomföras, erfordras anvisande

av ytterligare i runt tal 3 000 kronor. Posten kommer emellertid att

belastas med ytterligare kostnader för arbetspremier. Enligt 68 § straffverkställighetslagen

skall arbetspremie utgå även när intagen under arbetstid

deltager i undervisning, som anordnats vid anstalten. Kostnader i sistnämnda

avseende, som synas böra belasta förevarande post, låta sig icke överslagsvis

beräknas.

Styrelsen kan ej i vidare mån jin nu skett precisera de beräknade ökade

kostnaderna (15 000 + 2 000 + 3 000) men anser, att posten måste höjas från

för närvarande 23 700 kronor med 26 300 kronor till 50 000 kronor.

Beträffande posten till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna

må erinras att denna post för budgetåret 1944/45, då den var upptagen

med 70 000 kronor, överskridits med i runt tal 32 000 kronor. För innevarande

budgetår är den upptagen med 90 000 kronor.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt 71 § andra stycket straffverkställighetslagen skall vid den intagnes

frigivning eller utskrivning, i händelse han saknar andra tillgängliga medel,

enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande av hans besparade medel anvisas

främst skäligt belopp tor hans uppehälle under den närmaste tiden. Strafflagberedningen

har ansett 50 kronor i stället för för närvarande 25 kronor

vara skäligt belopp. Fängelsefånge äger fritt förfoga över intjänt arbetspremie

eller inkomst av arbete, som han själv skaffat sig (60 §), medan annan

intagens arbetspremiemedel eller inkomst av arbete, som han själv skaffat

sig, skall fördelas i två delar, disponibla medel och besparade medel. De disponibla

medlen må disponeras under anstaltstiden, medan de besparade medlen

skola bevaras till frigivningen eller utskrivningen; dock äger fångvårdsstyrelsen

bestämma, alt dessa medel ina användas för fullgörande av underhållsskyldighet

eller för tillgodoseende av annat för den intagne eller honom

närstående trängande behov ävensom till anskaffande av böcker eller annat

som kan bereda honom nyttig sysselsättning under fritid, beträffande den

som undergår ungdomst ängelse, förvaring eiler internering även för annat

ändamål (71 §).

1 71 § andra stycket talas jämväl örn nödig beklädnad åt intagen. Jämlikt

296 § i nu gällande arbetsordning för fångvårdsstaten må straff- och

fängelsefånge tilldelas nödtorftig beklädnad. Styrelsen har med stor tillfredsställelse

konstaterat, att det nied föreskriften örn »nödig beklädnad» blir

möjligt att på ett bättre sätt än nu sörja för de intagnas utrustning vid avgång

Irån fångvårdsanstalt. Till följd av bristen på medel har här måst iakttagas

en återhållsamhet som många gånger stått i direkt motsättning till vad

man velat uppnå med straffet. Att återge en intagen friheten under sådana

iörhållanden, att han lämnar anstalten med en nödtorftigt lagad kostym och

några kronor kontant för uppehället är nämligen ofta liktydigt med att pressa

ned honom på nytt i de understa samhällsskikten.

För dessa ändamål måste därför tillräckligt med medel stå till förfogande.

Likaledes har man att räkna med att fångvården kan behöva tillskjuta medel

till resor vid permission som omförmäles i 36 § verkställighetslagen.

Liksom strafflagberedningen anser styrelsen att med skiiligt belopp för

uppehället under närmaste tiden efter frigivningen (71 §) i regel bör avses

ett belopp av 50 kronor. Nedgången i fångantalet är ägnad att minska utgifterna

för de intagnas utrustning, men med hänsyn till de förhållanden,

som nu behandlats, anser sig styrelsen icke kunna beräkna beloppet under

förevarande anslagspost lägre än till 100 000 kronor.

Posten Jill diverse utgifter, för innevarande budgetår upptagen med 53 000

kronor, påverkas bland annat av de nya utbildningskursema för fångvårdspersonal.

För detta ändamål ha vissa medel redan anvisats, nämligen från

och med budgetåret 1944/45 2 400 kronor och från och med budgetåret 1945/

46 ytterligare 10 000 kronor. Såsom framgår av styrelsens underdåniga skrivelse

den 19 juni 1945 beräknas emellertid de årliga kostnaderna för diverse

utgifter till 16 800 kronor. Ytterligare (16 800 — 12 400) 4 400 kronor erfordras

alltså anvisade under posten.

Från posten bestridas arbetspremier åt intagna, som tjänstgöra på anstaltsexpeditionerna

eller utföra arbeten, för vilka arbetspremierna icke kunna

belasta annan titel. Dessa kostnader uppgå till i runt tal 6 000 kronor.

Med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som skall genomföras från

och med budgetåret 1946/47, erfordras anvisande av ytterligare i runt tal

8 000 kronor.

Posten till diverse utgifter påverkas icke så direkt av variationerna i fångbeläggningen

som fallet är med vissa andra omkostnadsposter. Styrelsen räknar

därför icke med någon nämnvärd minskning i denna belastning på grund

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

105

av beräknad minskning i antalet intagna, utan måste i stället räkna med ökade

medelsbehov, dels för drivmedel till bilar vid nya kolonier, dels för olika

slag av spel m. m. i anledning av föreskrift i straffverkställighetslagen (30

och 58 §§) om att särskild uppmärksamhet skall ägnas de intagnas fritidssysselsättning,

dels ock för bestridande av styrelsens representationskostnader

vid vissa anstalter, vilka i ganska stor utsträckning besökas av studiedelegationer

m. m. För sistnämnda ändamål har styrelsen tidigare (år 1944; jfr

II ht i 1945 års statsverksproposition s. 110) hemställt örn 1 000 kronor.

På grund av vad styrelsen sålunda anfört rörande kostnaderna under posten

till diverse utgifter får styrelsen föreslå, att posten upptages med ett från

53 000 kronor med 17 000 kronor till 70 000 kronor förhöjt belopp. Styrelsen

får dock uttala, att detta belopp kan visa sig för litet, därest bilar måste anskaffas

till flertalet av de nya kolonierna.

Beträffande posten till fångtransport får styrelsen omnämna, att föreskrift

intagits i 39 § straffverkställighetslagen, att transport å järnväg i regel bör

företagas i vanlig personvagn. Detta kommer givetvis att medföra ökade

kostnader. En annan omständighet, som ävenledes kommer att påverka kostnadsutvecklingen,

är den ökade öppna anstaltsvården med ett flertal spridda

kolonier. I avvaktan på närmare erfarenhet finner styrelsen icke skäligt att

föreslå någon ändring i ifrågavarande omkostnadsposts belopp, utan torde

posten böra upptagas med oförändrat belopp, 200 000 kronor.

Med hänsyn till nedgången av antalet ungdomsfängelse ådömda torde posten

till kostnader för vård m. m. av män d ungdomsanstalter, .sorn ej tillhöra

fångvården, kunna nedsättas från 46 000 kronor till 40 000 kronor. På grund

av den starka överbelastningen å motsvarande post beträffande ungdomsfängelse

ådömda kvinnor anser .styrelsen, att denna post måste bibehållas vid

det nuvarande beloppet, 100 000 kronor.

Posten till tjänstedräkt åt befattningshavare torde med hänsyn till belastningen

kunna något nedsättas, nämligen från 21 700 kronor med 1 700 kronor

till 20 000 kronor.

Posten till upphuggning av cellfönster å 15 000 kronor torde icke behöva

upptagas för följande budgetår, enär styrelsen å tilläggsstat för budgetåret

1945/46 fått anvisat ett investeringsanslag å 250 000 kronor till modernisering

av vissa äldre fångvårdsanstalter och styrelsen har för avsikt att bestrida

kostnader för fönsterupphuggning från detta anslag. När^ medelsanvisning

för fönsterupphuggning ånyo blir aktuell, torde styrelsen få inkomma

med äskande i detta avseende.

Till understöd åt intagnas familjer upptogs å omkostnadsstaten för innevarande

budgetår ett belopp av 10 000 kronor. Erfarenheten under den tid,

som förflutit sedan medlen ställdes till styrelsens förfogande, har visat, att

ett anslag för detta ändamål är av synnerligt värde för avhjälpande av den

ekonomiska kris för familjen, som ofta inträffar, när familjeförsörjaren berövas

sin frihet. Beträffande utbetalandet av sådant understöd har Kungl.

Majit i regleringsbrevet föreskrivit, att understöd må utgå endast efter noggrann

prövning av hjälpbehovet i varje särskilt fall och da bistånd är oundgängligen

nödvändigt, samt att understöd, så långt det är möjligt, bör bestämmas

med hänsyn till den intagnes villighet att själv med arbetspremier

hjälpa sina närstående.

Anslaget är emellertid otillräckligt. Strafflagberedningen, som hade sin

uppmärksamhet riktad jämväl på denna fråga, anförde i sitt betänkande angående

verkställighet av frihetsstraff följande:

Redan nu finnas vissa av donationsmedel upprättade fonder, från vilka fångvårdsstyrelsen

utbetalar bidrag åt anhöriga lill fångar som av den egna arbetsinkomsten sända

medel till familjen. De ekonomiska möjligheterna att utbetala sådana understöd äro

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

emellertid mycket begränsade. Det synes därför önskvärt att staten ekonomiskt träder

emellan. Då det är av vikt att sådana bidrag till familjen ställas i relation till den dömdes

egna arbetsprestationer, kunde det övervägas att låta understöden utgå som avlöningsförhöjningar

till intagna, som ha försörjningsplikt. Ett sådant system torde emellertid

vara ägnat att vålla praktiska olägenheter. Då bidrag endast bör utgå när verkligt

behov föreligger, måste nämligen en prövning därav verkställas i varje särskilt fall, och

det torde därför få anses oegentligt att låta bidraget utgå som avlöning. Enligt beredningens

mening bör man i stället anknyta till det nuvarande systemet att lämna bidrag

från särskilda fonder. Staten torde böra ställa medel till fångvårdsstyrelsens disposition

att användas till bidrag åt intagnas anhöriga. Som villkor för utbetalning bör gälla att

den intagne av sin arbetsinkomst medverkar till familjens försörjning. En viss proportion

bör föreligga mellan den intagnes egna bidrag och tillskotten ur allmänna medel.

Beviljandet av bidrag bör föregås av en särskild undersökning, som lämpligen torde böra

utföras av kurator vid anstalten eller av skyddskonsulent. Samråd bör äga rum med

vederbörande socialvårdsmyndigheter. I avvaktan på erfarenheter av systemets verkningar

torde anslaget till en början kunna vara relativt begränsat, förslagsvis hälften så

stort som anslaget till understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. eller 50 000

kronor. Bidrag böra tills vidare endast beviljas i ömmande fall. Bidragsbeloppen torde

kunna variera mellan 25 och 100 kronor i månaden.

Beredningen har i sitt förslag upptagit ett stadgande (72 §) av innebörd att fångvårdsstyrelsen

enligt grunder som Konungen bestämmer må bevilja familjebidrag åt intagen

som visat sig mån att bispringa dem mot vilka han är underhållsskvldig. Stadgandet

förutsätter att närmare direktiv meddelas i samband med beviljandet av anslag för

ändamålet eller eljest i administrativ ordning.

Det av beredningen föreslagna stadgandet har visserligen icke upptagits i

straffverkställighetslagen, men detta torde — att döma av departementschefens

yttrande — bero på att föreskrift av detta innehåll kunde meddelas i

administrativ ordning. Anslaget bör lämpligen upptagas i samband med förevarande

anslagsäskanden och styrelsen hemställer att för ändamålet anvisas

ett belopp av 50 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle anstalternas omkostnadsanslag för budgetåret

1946/47 upptagas med (17 000 sjukvård för personal m. m. + 65 000

reseersättningar + 800 000 bränsle, lyse och vatten + 65 000 övriga expenser

+ 110 000 inventarier + 80 000 renhållning + 1 040 000 utspisning + 200 000

beklädnad + 200 000 hälso- och sjukvård + 50 000 religions- och skolundervisning

+ 100 000 omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna +

70 000 diverse utgifter + 200 000 fångtransport + 40 000 kostnader för vård

av män å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 100 000 kostnader

för vård av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 20 000

tjänstedräkt + 50 000 understöd åt intagnas familjer) 3 207 000 kronor, vilket

belopp med 241 600 kronor överstiger det av riksdagen för budgetåret 1945/46

beviljade beloppet 2 965 400 kronor och med 348 600 kronor det av Kungl.

Majit för nämnda budgetår i regleringsbrevet anvisade beloppet 2 858 400

kronor.

Fångvårdsstyrelsen har vidare begärt ett särskilt anslag till inköp

av bilar för kolonier med 42 000 kronor. Styrelsen har därvid utgått

från att bilar till ett beräknat inköpspris av 7 000 kronor per bil måste

anskaffas till sex av de nya kolonierna.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

107

I infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning har statskontoret

anfört, att det lägre fångantalet i och för sig borde vara ägnat att minska

fångvårdens omkostnader. Anstaltsväsendets omorganisation och vårdformernas

förändring verkade emellertid i motsatt riktning. Särskilt höjningen

av arbetspremierna och förbättringen av standarden i olika hänseenden medförde

ökade utgifter. Svårigheter förelåge under dessa omständigheter för en

beräkning av omkostnadsanslaget. Det ville dock förefalla statskontoret, som

örn anslaget borde kunna begränsas till lägre belopp än styrelsen föreslagit.

Sålunda syntes i betraktande av anslagsbelastningen under budgetåret 1944/

45 särskilt posterna till renhållning, religions- och skolundervisning samt

diverse utgifter väl högt tilltagna. Statskontoret ville för sin del ifrågasätta en

nedskärning av dessa poster till respektive 70 000, 30 000 och 53 000 kronor.

Jämväl inom ramen av dessa belopp syntes åtskilliga nya utgiftsändamål

kunna tillgodoses. En höjning av posten till understöd åt intagnas familjer

torde icke böra ifrågakomma. Framhållas finge, att fångarna genom den

beslutade höjningen av arbetspremierna erhållit ökade möjligheter att bidraga

till sina anhörigas uppehälle. (Jfr prop. 342/1945, s. 123).

Frågan örn och i vad mån hilar erfordrades vid de olika anstalterna undandroge

sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket förutsatte emellertid, att

sådana fordon anskaffades endast för anstalter, vilkas behov av transporter

icke kunde tillgodoses på ett ekonomiskt fördelaktigare sätt genom anlitande

av reguljära transportmedel eller hyrbilar.

Den av fångvårdsstyrelsen nu begärda betydande anslagsökningen avser

i väsentlig omfattning sådana utgifter, vilka oavsett straffverkställighetsreformen

måste anses av förhållandena påkallade för genomförande av erforderlig

standardhöjning inom fångvården. En betydande kostnadsökning

föranledes vidare av den beslutade höjningen med i genomsnitt över 100 procent

av fångvårdens arbetspremier. Sistnämnda förhållande påverkar ett

flertal poster i omkostnadsstaten. Erinras må, att strafflagberedningen uppskattat

statsverkets årliga merkostnader på grund av förhöjda arbetspremier

till ungefär 350 000 kronor (bet. s. 334).

I några hänseenden torde nedsättning kunna ske beträffande de av fångvårdsstyrelsen

begärda beloppen. I likhet med statskontoret anser jag sålunda

tillfyllest, att posten till renhållning höjes med 28 000 kronor

till 70 000 kronor. Även i fråga örn posterna till religions- och skolundervisning

samt diverse utgifter har statskontoret föreslagit

begränsning av vad fångvårdsstyrelsen begärt. Med hänsyn bland annat

till de under sistförflutna budgetår redovisade besparingarna å dessa poster,

torde de böra bestämmas till 40 000 kronor resp. 00 000 kronor, vilket innebär

uppräkning av de nu för ifrågavarande ändamål anvisade beloppen med

16 300 kronor resp. 7 000 kronor. Beträffande posten till utspisning har

styrelsen trots nedgången av fångantalet begärt en höjning nied 90 000 kronor.

Styrelsen har därvid räknat med ett portionspris av en krona 20 öre

i stället för en krona i gällande stat. Sistnämnda pris motsvarar den fak
-

Departe
ments
chefen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tiska portionskostnaden under budgetåren 1942/43 och 1943/44 (jfr II ht 1944

s. 108; 1945 s. 113). Enligt vad jag inhämtat har portionspriset under år

1945 ökats till en krona 8 öre. En kostförbättring har sålunda redan kommit

till stånd. Ehuru jag ej har något att erinra mot en skälig ytterligare förbättring

av kosthållet, synes man vid anslagsberäkningen ej böra utgå från

högre portionspris än en krona 10 öre. Med ett beräknat fångantal av

2 300 kan utspisningsposten då bestämmas till oförändrat belopp, 950 000

kronor.

övriga av fångvårdsstyrelsen föreslagna ändringar beträffande medelsanvisningen

för olika ändamål under förevarande anslag finner jag mig kunna

tillstyrka. Vad särskilt angår medelsbehovet till understöd åt intagnas

familjer må framhållas, att det av styrelsen nu begärda beloppet,

50 000 kronor, motsvarar vad strafflagberedningen beräknat för detta ändamål

(bet. s. 334).

Styrelsens framställning om anvisande av ett särskilt anslag för inköp

av bilar finner jag mig böra avstyrka. Medel för detta ändamål böra ej

anvisas, förrän de nya kolonierna anskaffats samt behovet av bil kunnat

närmare bedömas.

Med iakttagande av de i det föregående av mig förordade jämkningarna

beträffande fångvårdsstyrelsens förslag till beräkning av förevarande anslag

skulle det av styrelsen begärda beloppet, 3 207 000 kronor, kunna nedsättas

med (10 000 renhållning + 10 000 religions- och skolundervisning + 10 000

diverse utgifter + 90 000 utspisning) 120 000 kronor till 3 087 000 kronor.

Det i gällande riksstat upptagna anslaget, 2 965 400 kronor, skulle alltså höjas

med (3 087 000 — 2 965 400) 121 600 kronor. Därest fångantalet skulle visa

avsevärd fortsatt nedgång, torde det liksom nu få ankomma på Kungl. Majit

att begränsa medelsanvisningen.

I syfte att erhålla en bättre överblick av utgifterna under anslaget ämnar

jag taga under övervägande att föreskriva en mera detaljerad redovisning

av dessa. Bland annat synes lämpligt, att utgifter för arbetspremier redovisas

särskilt.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

för budgetåret 1946/47 anvisa ett

förslagsanslag av .................... kronor 3 087 000.

[5.] 5. Interneringsnämnden, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riksstat

uppfört med 15 500 kronor och disponeras enligt följande stat, som fastställts

av Kungl. Majit den 29 juni 1945, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1945/46.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, förslagsvis ................................ kronor 9 200

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. m., förslagsvis » 3 700

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Omkostnader.

Omkostnader, förslagsvis .............................. kronor 2 600

Summa kronor 15 500.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, disponeras på följande sätt.

a) Dagarvoden till ordförande och ledamöter i intemerings
nämnden,

förslagsvis ................................ kronor 5 300

b) Arvode till nämndens sekreterare .................... » 2 400

c) Arvode till vikarie för sekreteraren, förslagsvis.......... » 300

d) Arvode till två biträden åt sekreteraren, vartdera å 600 kro- »

nor ................................................ » 1200

Summa kronor 9 200.

Sekreteraruppdraget innehaves för närvarande såsom bisyssla av byrådirektören

å fångvårdsstyrelsens sociala avdelning.

Posten till avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. disponeras för renskrivningskostnad

m. m. och är bestämd så, att från densamma kan bestridas

avlöning till ett biträde med arvode motsvarande avlöning i lönegraden Ex 2.

Det till omkostnader anvisade beloppet är fördelat med förslagsvis 2 000

kronor till reseersättningar och förslagsvis 600 kronor till expenser.

I skrivelse den 7 september 1945 har fångvårdsstyrelsen hemställt om

anslag till intemeringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden under nästa

budgetår. Styrelsen har därvid — i anledning av styrelsen lämnat uppdrag att

inkomma med förslag till omorganisation av nämndernas kanslipersonal

— bland annat upptagit frågan om inrättande av gemensamt kansli

för dessa nämnder (jfr II ht 1945 s. 114). I likhet med nämnderna, med vilka

styrelsen samrått, avstyrker styrelsen emellertid en dylik omorganisation.

Såsom motivering anföres i huvudsak följande.

För bedömandet av denna fråga må till en början framhållas att ungdomsfängelsenämnden

kunnat med nuvarande organisation bemästra sina arbetsuppgifter,

ehuru nämndens arbetsbörda år från år befunnit sig i växande.

Något behov av ökad personal för ungdomsfängelsenämndens räkning föreligger

således icke, ej heller behov av omorganisation av nämndens kansli.

Beträffande inrättandet av ett för båda nämndernia gemensamt kansli delar

fångvårdsstyrelsen ungdomsfängelsenämndens uppfattning, alt en sådan omorganisation

kan befaras komma att få ogynnsamma följder för ungdomsfängelsenämndens

arbete, eftersom nämnderna lia så olika arbetsuppgifter.

Ungdomsfängelsenämnden är utskrivningsnämnd med en råd åligganden beträffande

eftervården. Intemeringsnämnden prövar därjämte frågor om ådömande

av förvaring och internering. Sistnämnda uppgift, för vars utförande

krävas skriftliga föredragningspromemorior i varje mål, tar den ojämförligt

största delen av sekreterarens tid i anspråk.

Vid en sammanslagning av kanslierna torde man i stället för nuvarande två

sekreterare —- en i intemeringsnämnden och en i ungdomsfängelsenämnden,

båda med uppdraget såsom bisyssla — icke kunna räkna med mindre än en

heltidsanställd sekreterare med löneställning ungefär svarande mot byrådirektör

och ett heltidsanställt biträde åt honom med ungefär byråsekrelerares

lön. Av båda dessa befattningshavare måste med hänsyn till interne
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

ringsnämndens arbetsuppgifter fordras, att de avlagt examen, medförande behörighet

till domarebefattning. Då juridisk sakkunskap i övrigt icke torde

finnas att tillgå bland kansliets anställda, är det sannolikt, att sekreteraren

och hans biträde övervägande skulle komma att sysselsättas med uppsättande

av föredragningspromemorior. Eftervårdsfrågorna skulle under sådana förhållanden

komma att i huvudsak läggas på kontorshiträden och skrivbiträden,

en utveckling som skulle bli till allvarlig skada för ungdomsfängelsenämndens

arbete, inom vilken en mycket kvalificerad ledning av eftervården

är särskilt behövlig.

Betänkligheterna mot att för närvarande göra alltför djupgående förändringar

i nämndernas organisation förstärkas av den omständigheten, att det

på nuvarande stadium är omöjligt att förutsäga, hur omfattande interneringsnämndens

arbete kommer att bli efter den nya lagstiftningens genomförande.

Styrelsen får vidare omnämna att första lagutskottet i utlåtande (nr 36) till

årets riksdag ifrågasatt lämpligheten alt behålla den interneringsnämnden

åvilande prövningen av frågor rörande ådömande av förvaring och internering.

En inskränkning av denna art av interneringsnämndens uppgifter skulle

minska ledamöternas arbete, men i mindre grad sekreterarens.

Med hänsyn till den ökning av interneringsnämndens arbetsbörda, som är

att förutse i anledning av ikraftträdandet från och med den 1 januari 1946

av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt, föreslår fångvårdsstyrelsen,

att den nuvarande sekreteraren ersättes med en heltidsanställd

sekreterare med arvode, motsvarande avlöning efter minst 28 löneklassen, Gort,

i 1921 års avlöningsreglemente, jämte dyrtidstillägg och kristillägg, samt

att ytterligare två kvinnliga biträden anställas hos nämnden. Vidare föreslås,

att de nuvarande båda arvodena å 600 kronor till biträden åt sekreteraren

sammanslås till ett arvode samt att civila icke-ordinariereglementet göres tilllämpligt

beträffande nämnden, varvid ett av de kvinnliga biträdena skulle

placeras i Eo 4 och de båda övriga i Eo 2. Rörande den sålunda föreslagna

omorganisationen anföres närmare:

Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som förestår inom interneringsnämnden,

är det nödvändigt, att nämnden erhåller heltidsanställd sekreterare.

Sekreteraren bör hava avlagt examen, medförande behörighet till domarämbete.

Då han härutöver måste vara väl förfaren i frågor rörande straffverkställigheten,

beräkning av strafftid m. m. finner styrelsen ofrånkomligt

att sekreteraren får uppbära ett arvode efter minst 28 löneklassen, G-ort, i

1921 års avlöningsreglemente (nr 270/1925) för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Å

arvodet, 9 540 kronor, bör utgå dyrtids- och kristillägg. Sekreteraren bör äga

åtnjuta 30 dagars semester, dock att därest till sekreterare utnämnes ordinarie

eller extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst, berättigad till

högre antal semesterdagar än 30, sekreteraren må åtnjuta honom i innehavd

ordinarie eller extra ordinarie befattning tillkommande semester. Beträffande

avdrag under sjukledighet och annan ledighet bör interneringsnämnden — i

likhet med vad för närvarande gäller — äga fastställa avdragens storlek. Styrelsen

finner emellertid sekreterarens arbetsuppgifter vara så krävande, att

han till sitt förfogande bör ha ett biträde med samma formella kompetens

som sekreteraren. Denna anordning är nödvändig också med hänsyn till behovet

för nämnden att vid förfall för sekreteraren äga tillgång till en i hithörande

frågor insatt tjänsteman. Arvodet till biträdet bör bestämmas till

1 200 kronor för år räknat, varå dyrtidstillägg eller annat tillägg ej må utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

lil

Beträffande biträdespersonalen har intemeringsnämnden framfört önskemål

örn tre kvinnliga biträden. Ett av biträdena bör erhålla kontorsbiträdes

tjänsteställning med hänsyn till att vissa göromål av mera kvalificerad art

komma att anförtros åt henne, nämligen förande av diarium med tillhörande

register över inkomna handlingar och ärenden, förande av journaler över de

utskrivna och deras tillsynsmän för kontroll av tillsynens utövande, uppsättande

av vissa skrivelser m. m. Fångvårdsstyrelsen får vitsorda behovet av

nämnda befattningshavare. De två andra böra bli extra ordinarie skrivbiträden.

Styrelsen anser det nödvändigt, att civila icke-ordinarie reglementet blir

tillämpligt vid intemeringsnämnden i likhet med vad som nu gäller för

sinnessjuknämnden. Med en sådan anordning blir det möjligt för intemeringsnämnden

att själv antaga befattningshavare, varjämte från nämndens

anslag kunna bestridas kostnader för vikarie under semester och sjukledighet.

I övrigt innefattar fångvårdsstyrelsens förslag uppräkning av nu anvisade

medel till dagarvoden, vikarier och omkostnader. Anslaget har beräknats

på följande sätt.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t, har upptagits 12 000 (+6 700)

kronor till dagarvode åt ordförande och ledamöter, 9 540 (+ 7 140) kronor

till arvode åt nämndens sekreterare, 1 500 (+ 1 200) kronor till arvode åt

vikarie för sekreteraren samt 1 200 kronor till arvode åt biträdande sekreterare

eller sammanlagt (24 240) 24 300 kronor.

Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal,

vilken post icke längre skulle upptagas förslagsvis, har beräknats 8 193

kronor till ett kontorsbiträde i Eo 4 och två skrivbiträden i Eo 2, 900 kronor

till vikarier för biträden under semester och sjukledighet samt 900 kronor

till övertidsersättningar och tillfälliga biträden, sammanlagt (9 993) 10 000

kronor.

Till rörligt tillägg har upptagits en ny post å 1 200 kronor.

Till omkostnader har beräknats 5 200 kronor, varav 200 (+ 200)

kronor till sjukvård m. m., 3 500 (+ 1 500) kronor till reseersättningar

samt 1 500 (+ 900) kronor till expenser.

Anslaget i dess helhet har alltså uppförts med (24 300 + 10 000 + 1 200 +

+ 5 200) 40 700 kronor, vilket innebär en ökning med 25 200 kronor.

Över fångvårdsstyrelsens framställning har yttrande inhämtats från statskontoret,

som ansett övervägande skäl tala för att gemensamt kansli icke

inrättas för intemeringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden innan närmare

erfarenhet vunnits beträffande verkningarna av den nya förvarings- och

interneringslagen. Med hänsyn till svårigheten alt för närvarande bedöma

personalbehovet å interneringsnämndens kansli förordar statskontoret att

för budgetåret 1946/47 anvisas medel allenast för anställande av en arvodesavlönad

sekreterare med heltidstjänstgöring och semestervikarie för honom

samt ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom för tillfällig biträdeshjälp

och övertidsersättningar. Mot en sådan inskränkning i det framlagda förslaget

borde enligt ämbetsverkets mening icke vara något att erinra, därest an
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe
ments
chefen.

slagsposten till icke-ordinarie personal alltjämt uppfördes förslagsvis. Föreskrift

borde dock meddelas, att anslagsposten icke finge överskridas utan

Kungl. Maj:ts medgivande. För sekreteraren anser statskontoret vara tillfyllest,

att med utgångspunkt från lönegraden Eo 24 bestämma arvodet till 11 000

kronor, varvid vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet borde

göras tillämpliga på honom. Till vikarie åt sekreteraren syntes böra beräknas

ett belopp av 1 000 kronor samt för tillfällig biträdeshjälp och övertidsersättningar

1 800 kronor. I övrigt föranledde framställningen icke annat

uttalande från statskontorets sida än att posten till reseersättningar borde

kunna begränsas till 3 000 kronor.

Allmänna lönenämnden, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

har därvid uttalat sig endast rörande den föreslagna sekreterarbefattningen.

Nämnden anser sig icke kunna tillstyrka, att arvodet till sekreteraren avväges

på sätt fångvårdsstyrelsen förordat. Skulle denne befattningshavare

åtnjuta ersättning i form av arvode, syntes detta böra fastställas att utgå med

ett belopp i ett för allt. Därest föreliggande osäkerhet rörande omfattningen

av interneringsnämndens framtida uppgifter icke ansåges utgöra hinder härför,

borde emellertid sekreterartjänsten redan från början inrättas såsom

extra ordinarie med placering i 26 lönegraden.

Frågan örn inrättande av gemensamt kansli för intemeringsnämnden och

ungdomsfängelsenämnden väcktes, emedan en omorganisation av intemeringsnämndens

kansli måste genomföras för att möta uppkommande arbetsökning

i samband med den nya förvarings- och interneringslagens ikraftträdande.

Med hänsyn till vad som anförts mot en sådan sammanslagning

synes emellertid förslag härom ej böra framläggas för närvarande.

En relativt betydande förstärkning av interneringsnämndens kanslipersonal

torde dock bliva ofrånkomlig. Enär tillräcklig erfarenhet rörande arbetsökningens

storlek saknas, synes frågan om denna personals storlek och

sammansättning under nästa budgetår lämpligen få avgöras av Kungl. Maj:t.

Därest sekreterare anställes på heltid, vilket synes antagligt, bör med hänsyn

till de juridiska kvalifikationer, som måste ställas på denne befattningshavare,

sekreterararvodet bestämmas så, att det minst motsvarar de kontanta

avlöningsförmånerna till adjungerad ledamot i hovrätt. Ett belopp av

15 000 kronor bör därför beräknas för sekreterare och vikarie för denne

under semester; med biträdande sekreterare torde man däremot tills vidare

ej böra räkna.

Till biträdespersonal synes böra upptagas 7 000 kronor, i runt tal motsvarande

avlöning till ett biträde i Eo 4 och ett i Eo 2 jämte tillfällig skrivhjälp.

Därvid förutsättes, att anslagsposten till icke-ordinarie personal liksom

hittills uppföres förslagsvis. I den mån heltidsanställd biträdespersonal

anställes bör icke-ordinariereglementet göras tillämpligt på nämnden.

Fångvårdsstyrelsens förslag örn ökad medelsanvisning i övrigt under förevarande

anslag finner jag mig kunna biträda med den jämkningen att det

till reseersättningar upptagna beloppet, på sätt statskontoret förordat, begränsas

till 3 000 kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

113

I enlighet med det anförda skulle anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar beräknas till 27 000 kronor, därav 12 000 kronor till dagarvoden

åt ordförande och ledamöter och 15 000 kronor till sekreterarpersonal.

Posten till icke-ordinarie personal skulle upptagas med 7 000 kronor och den

nya posten till rörligt tillägg med 1 000 kronor. Till omkostnader skulle

anvisas 4 700 kronor. Anslagets summa skulle alltså bliva (27 000 + 7 000

+ 1 000 + 4 700) 39 700 (+ 24 200) kronor.

Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels fastställa följande stat för intemeringsnämnden, att

tillämpas tills vidare under budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit, förslagsvis .... kronor 27 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

m. m., förslagsvis .................. » 7 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. » 1 000

Omkostnader.

Omkostnader, förslagsvis ................ » 4 700

Summa kronor 39 700 ;

dels ock till Intemeringsnämnden för budgetåret

1946/47 anvisa ett förslagsanslag av kronor 39 700.

[6.] 6. Ungdomsfängelsenämnden, förslagsanslag. Detta anslag är i riksstaten

för löpande budgetår uppfört med 12 200 kronor.

Den av Kungl. Majit den 29 juni 1945 för nämnden fastställda staten

(statsliggaren s. 47) upptager under rubriken Avlöningar en anslagspost till

avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. å 3 800 kronor. I samband med

statens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, att denna anslagspost skall

disponeras för renskrivningskostnad m. m. samt medgivit, att för tillgodoseende

av nämndens behov av skrivhjälp må tills vidare vara anställt ett

skrivbiträde med arvode motsvarande avlöning i lönegraden Eo 2. Till omkostnader

upptager staten förslagsvis 3 700 kronor, varav förslagsvis 900 kronor

anvisats till expenser.

I sin under nästföregående punkt omnämnda skrivelse den 7 september

1945 har fångvårdsstyrelsen efter förslag av nämnden förordat, att det hos

nämnden anställda biträdet erhåller kontorsbiträdes tjänsteställning. Till stöd

härför åberopas, att biträdet anförtrotts jämförelsevis kvalificerade göromål

såsom att föra journaler, uppsätta skrivelser m. m. Styrelsen föreslår vidare,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr £ 8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Departe
ments
chefen.

att civila icke-ordinariereglementet göres tillämpligt beträffande nämnden,

varvid biträdet skulle placeras i Eo 4. Ytterligare hemställer styrelsen, att

omkostnadsposten till expenser höjes med 400 kronor för att möjliggöra

frankering av försändelser i de fall, då så ur sekretessynpunkt finnes påkallat.

Rörande anslagsberäkningen anföres i styrelsens skrivelse:

Avlöningsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör beräknas

för lönekostnaden till ett extra ordinarie kontorsbiträde 2 781 kronor, för

arvode till vikarier under semester och viss sjukledighet, 400 kronor, och för

övertidsersättningar och tillfälliga biträden, 400 kronor, och alltså upptagas

med sammanlagt 3 581 kronor eller avrundat 3 600 kronor, innebärande en

sänkning i jämförelse med medelsanvisningen för budgetåret 1945/46 med

200 kronor.

Å staten bör upptagas en avlöningspost till rörligt tillägg å förslagsvis 400

kronor.

Å omkostnadsstaten bör upptagas en ny post till sjukvård för personal m.

m. å 100 kronor.

Omkostnadsposten till expenser---. Posten torde därför höjas med

400 kronor till 1 300 kronor.

Vid bifall till styrelsens förslag skulle anslaget i dess helhet höjas nied 700

kronor till 12 900 kronor.

Såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ha lämnat fångvårdsstyrelsens

förslag utan erinran.

Med tillstyrkande av fångvårdsstyrelsens förslag får jag föreslå, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stat för ungdomsfängelsenämnden,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis .. kronor 4 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

m. m............................. » 3 600

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 400

Omkostnader.

Omkostnader, förslagsvis ................ » 4 200

Summa kronor 12 900.

dels ock till Ungdomsfängelsenämnden för

budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

av .................................... kronor 12 900.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

115

[7.] 7. Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport, förslagsanslag.

Kostnaderna för sådana fångtransporter, som verkställas genom länsstyrelsernas

försorg, ha alltsedan budgetåret 1935/36 gäldats från ett för ändamålet

särskilt anvisat anslag i riksstaten. Från detta anslag, som tor innevarande

budgetår är uppfört med 200 000 kronor, bestridas icke blott kostnader för

vanliga fångtransporter utan även kostnader för transport inom eller utom

riket av avvisad, utvisad eller förpassad utlänning. Utgifterna å anslaget, som

under budgetåret 1941/42 utgjorde 106 800 kronor, lia därefter visat stark

stegring. Under de tre senast förflutna budgetåren uppgick sålunda belastningen

till resp. 256 200 kronor, 343 700 kronor och 398 300 kronor. Utgiftsökningen

torde vara att tillskriva den starka stegringen av ifångantalet och

det stora antalet flyktingar under dessa år, i förening med att bevakningspersonalen

från och med den 1 juli 1942 kommit i åtnjutande av förhöjd

traktamentsersättning.

Föreskrifterna i 39 § nya verkställighetslagen — innebärande bland annat

att transport å järnväg i regel skall företagas i vanlig personvagn — komma

att föranleda utgiftsökning under förevarande anslag. Å andra sidan kunna

utgifterna antagas minska till följd av det sjunkande fångantalet och det

minskade antalet utlänningar, som skola avlägsnas ur landet. Den höjning

av anslaget, som med hänsyn till belastningen under senare år bör vidtagas,

torde därför i avvaktan på ytterligare erfarenhet böra begränsas till 50 000

kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Länsstyrelsernas kostnader för

fångtransport för budgetåret 1946/47 anvisa

ett förslagsanslag av................ kronor 250 000.

F. Uppfostringsanstalterna.

[8.] 1. Statens uppfostringsanstalt å Bona: Avlöningar, förslagsanslag.

Anslaget är för innevarande budgetår upptaget med ett belopp av 272 800

kronor.

Personalförteckning för statens uppfostringsanstalt å Bona har fastställts

av Kungl. Majit den 15 juni 1945 och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör .................................................. A 27

1 pastor och förste lärare...................................... A 24

1 lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare .............. A 18

2 lärare, tillika avdelningsföreståndare .......................... A 18

1 arbetsledare, tillika avdelningsföreståndare .................... A 18

1 räkenskapsförare och redogörare............................. A 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

BefattninS Lönegrad

2 uppsyningsman ............................................ a 10

3 yrkesmästare av l:a klass................................... A 10

6 yrkesmästare av 2:a klass................................... A 8

5 förste förmän .............................................. A 8

1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av l:a klass ............ A 8

15 förmän ................................................... A 6

1 husmoder ................................................. A 6

1 eldare av 2:a klass........................................... A 5

Samma dag har Kungl. Maj:t fastställt följande avlöningsstat för anstalten,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis........ kronor 148 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t .......................................... » 3 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .......... » 85 700

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... » 34 600

Summa kronor 272 800.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal

har Kungl. Maj :t i samband med avlöningsstatens fastställande förklarat, att

vid anstalten finge under budgetåret 1945/46 vara anställda högst följande

antal icke-ordinarie befattningshavare, nämligen 9 förmän i lönegraden Eo 6,

1 sjuksköterska i lönegraden Eo 6, 8 nattvakter i lönegraden Eo 5, 3 eldare

i lönegraden Eo 5, 1 tvätterska i lönegraden Eo 3, 2 kokerskor i lönegraden

Eo 1, 1 assistent i lönegraden Ex 20, 3 förmän i lönegraden Ex 6, 1 bagerska

i lönegraden Ex 3 och 1 köksbiträde i lönegraden Ex 1.

Såsom närmare framgår av årets statsverksproposition är frågan örn Bonaanstaltens

framtida användning för närvarande föremål för utredning (II ht

s. 109, lil).

I skrivelse den 21 augusti 1945 har styrelsen för anstalten begärt anslag

för uppehållande av anstaltens verksamhet under budgetåret 1946/47. Medan

anstaltens medelbeläggning för innevarande budgetår beräknats till 160 elever,

har styrelsen, på skäl som återgivits i statsverkspropositionen (II ht s.

109 f.), till grund för anslagsberäkningen för nästa budgetår lagt en medelbeläggningssiffra

av 125 elever. I anledning av nedgången i elevantalet har

styrelsen övervägt olika åtgärder i syfte att minska personalbehovet vid anstalten,

bland annat att stänga vissa elevförläggningar. Sålunda anföres i styrelsens

skrivelse:

Redan i nuvarande läge, då elevantalet nedgått till omkring 115 och åtminstone

för de närmaste tre månaderna visar en klar tendens att ytterligare

minska, har styrelsen övervägt att göra besparingar genom att utrymma

vissa elevförläggningar. Det ordinarie högsta platsantalet vid anstalten uppgår

till 212, fördelat med 66 platser på vardera av hantverksavdelningens

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

117

två paviljonger, nied 40 platser på jordbruksavdelningens huvudbyggnad och

20 platser på vardera av jordbruksavdelningens två flyglar. För närvarande

äro eleverna förlagda med omkring 55 på hantverksavdelningen — 35 i den

ena och 20 i den andra paviljongen, varvid den senare utgör förtroendeavdelning

— och 60 på jordbruksavdelningen, varvid den ena flygeln står obelagd.

Av dessa siffror kan utläsas att det vore möjligt såväl att förlägga anstaltens

alla elever till hantverksavdelningen med dess 132 platser och sålunda

ställa jordbruksavdelningens förläggningar tomma som att förlägga samtliga

de till hantverksavdelningen hänvisade eleverna i den ena av avdelningens

två paviljonger med dess 66 platser.

Enligt styrelsens mening talar emellertid vägande skäl emot sådana åtgärder.

Styrelsen har redan i sin skrivelse den 21 november 1944 och jämväl

ovan framhållit försämringen av det klientel som anstalten får mottaga.

Det är naturligt att ju färre ynglingar som dömas till tvångsuppfostran, desto

strängare blir urvalet. Av de under budgetåret 1944/45 nykomna 41 eleverna

hade 23 tidigare varit föremål för åtalseftergift, förverkat villkorlig dom eller

varit intagna på skyddshem samt 8 av de återstående vid läkarundersökning

betecknats såsom debila eller psykopater. För att omhänderhava och i möjligaste

mån fostra ett dylikt klientel behöver anstalten använda alla sina resurser

i fråga om differentiering. Eleverna böra sålunda liksom nu är fallet

särskiljas i icke alltför stora grupper. Härtill kommer att styrelsen önskar att

endast i nödfall använda elevförläggningarna i övervåningen i de ivå paviljonger

som höra till hantverksavdelningen. Sovrummen — »boxarna» — i

nämnda våningar äro nämligen till sin typ särskilt föråldrade och har därför

utsatts för berättigad kritik samt böra, därest anstalten skall behållas

för sitt nuvarande ändamål, med det snaraste omändras.

Ehuru styrelsen sålunda tills vidare anser olämpligt att göra besparingar

genom att stänga vissa elevförläggningar, förklarar sig styrelsen ha för avsikt

att åstadkomma en ur utbildningssynpunkt lämpligare fördelning av eleverna

mellan hantverks- och jordbruksavdelningarna, så att flertalet elever

kommer att förläggas till hantverksavdelningen. Härför kräves, enligt vad

styrelsen anför, att det för skötseln av anstaltens jordbruk erforderliga antalet

elever nedbringas till 45 eller därunder. Detta ämnar styrelsen verkställa

genom viss rationalisering av jordbruksdriften. Härvid skulle efter

hand tre extra förmän kunna entledigas.

Däremot anser styrelsen icke lämpligt att för närvarande nedlägga undervisningen

i något av de hantverk eller industriellt betonade yrken, vari undervisning

nu meddelas, utan ämnar i stället låta elevantalet inom de olika

yrkena växla allt efter lägligheten. Någon personalindragning inom hantverksavdelningen

finner styrelsen sålunda tills vidare icke böra komma i

fråga. Ej heller beträffande personalen i övrigt föreslår styrelsen någon ändring.

I fråga örn den extra assistenttjänsten i lönegraden Ex 20, vilken tjänst

inrättades år 1943, samt vissa andia icke-ordinarie befattningar anför styrelsen

följande.

Vad beträffar den extra assistentbefattningen vill styrelsen särskilt framhålla

betydelsen av att denna befattning bibehålies. Av den av styrelsen anförda

motiveringen för befattningens tillkomst, vilken utförligt återgivits i

1944 års statsverksproposition (11 ht s. 126 f.), framgår att redan vid en

normal elevbeläggning ett stort behov förelegat av en dylik förstärkning

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

av den högre personalen vid anstalten för att bereda direktören lättnad i expeditionsarbetet

och därmed lämna honom möjlighet att ägna önsklig tid åt

anstaltens övriga anglägenheter. Visserligen är elevbeläggningen för närvarande

att räkna såsom under det normala, men utvecklingen är ännu oviss.

Bland de högre placerade befattningarna vid anstalten är assistentbefattningen

ur organisationssynpunkt nödvändig, och dess framtida ställning bör,

örn anstalten kommer att bibehållas för nuvarande ändamål, omprövas i förhållande

till andra tjänster, så snart väntad vakans å pastors- och förste

lärartjänsten eller å en tjänst som lärare och avdelningsföreståndare inträder.

Under nuvarande förhållanden anser sig styrelsen å andra sidan icke böra

föreslå att assistentbefattningen upptages såsom ordinarie eller extra ordinarie.

Av samma anledning avstår styrelsen från förslag örn att den extra

ordinarie sjuksköterskebefattningen och den extra bagerskebefattningen,

vilka båda äro stadigvarande behövliga för anstaltsdriften, uppflyttas till

ordinarie, respektive extra ordinarie.

I enlighet med det anförda har styrelsen ej föreslagit annan ändring beträffande

förevarande anslag än en nedsättning med belopp motsvarande

avlöningskostnaderna för tre extra förmän eller med 7 600 kronor. Anslaget

har följaktligen beräknats till (272 800—7 600) 265 200 kronor.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har, efter remiss, förordat bifall till

anstaltsstyrelsens framställning.

Statskontoret, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har ej funnit

anledning till annan erinran mot anstaltsstyrelsens förslag än att ämbetsverket

ilragasatt, huruvida tillräckliga skäl förelåge för bibehållande av den

extra assistenttjänsten. Statskontoret erinrar i detta hänseende, att antalet

vid anstalten inskrivna elever, då denna tjänst år 1943 inrättades, utgjorde

omkring 250. Även om denna befattning ansetts behövlig vid en beläggning

av normal storlek (omkring 175 elever), hade enligt statskontorets mening

en sa kraftig nedgång i elevantalet numera inträtt, att en indragning av tjänsten

borde allvarligt övervägas.

Såsom förut nämnts har löneutredningen för viss fångvårdspersonal i sitt

betänkande avgivit förslag även till lönereglering för Bon a anstaltens

personal i lägre lönegrader. Denna personal, vars arbetstid

uppgår till 48 timmar i veckan, kan med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena

uppdelas i fem personalkategorier, nämligen bevakningspersonal,

personal för jordbruks- och trädgårdsdriften, personal för hantverksdriften,

ekonomipersonal samt övrig personal. Följande i löneutredningens betänkande

lämnade uppgifter avse förhållandena den 1 juli 1945.

Bevakning spersonalen. Denna grupp består av 9 tjänstemän, varav 2 förste

förmän och 7 förmän. Tjänstgöringen avser främst s. k. inre tjänst, d. v. s.

att övervaka ordningen inom elevförläggningarna. Arbetet fullgöres efter särskilt

schema, varvid befattningshavarna alternera i tjänstgöringen på olika

förläggningar.

Personalen för jordbruks- och trädgårdsdriften består av 18 tjänstemän,

varav en uppsyningsman, 2 förste förmän (en i jordbruket och en i skogsbruket)

och 15 förmän. I jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel sysselsättas

ett 50-tal intagna.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

119

Personalen för hantverksdriften utgöres av 13 tjänstemän, varav 1 uppsyningsman,

3 yrkesmästare av l:a klass, 6 yrkesmästare av 2:a klass och tre

förmän. Hantverksavdelningen, som omfattar sju verkstäder, sysselsätter ett

50-tal intagna, motsvarande omkring 4 elever på varje befattningshavare. De

sju verkstäderna utgöres av en smides- och mekanisk, en skrädderi-, en snickeri-,

en sadelmakeri-, en skomakeri-, en mureri- och en måleriverkstad. De

tre yrkesmästarna av lia klass äro föreståndare för de tre förstnämnda verkstäderna.

Hantverksdriften avser främst att bereda yrkesundervisning åt de

intagna.

Till ekonomipersonal kunna hänföras 6 befattningshavare, nämligen 1

värmeledningsskötare, tillika reparatör, av första klass, 4 eldare och 1 husmoder.

Övrig här avsedd personal utgöres av kontorspersonal, personal för sjukvården

och nattvakter. Såsom kontorspersonal tjänstgöra 1 förste förman och

1 förman. Personalen för sjukvården består av 1 förman (sjukvårdare) samt

1 sjuksköterska. Nattvakterna äro till antalet 8.

Löneställningen för nu ifrågavarande personal vid Bonaanstalten har alltsedan

befattningarnas tillkomst i huvudsak följt lönesättningen för motsvarande

personal vid fångvården.

Löneutredningen, som i enlighet med direktiven samrått med anstaltens

styrelse, har för sin del icke haft något att erinra mot att befattningshavarna

vid anstalten få komma i åtnjutande av samma allmänna lönegradsuppflyttning

som av utredningen föreslagits beträffande fångvårdens tjänstemän.

Utredningen har därvid anfört att, ehuru till stöd för en löneförbättring icke

torde kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen, ansvar

och arbetsuppgifter dock syntes vara så likartade, att löneställningen

skäligen borde vara i huvudsak densamma. Emellertid erinrar utredningeni

detta sammanhang, att den starka nedgången av tvångsuppfostringsklientelet

— en följd av de nya lagarna om villkorlig dom och örn eftergift av åtal

mot underåriga — föranlett utredning om anstaltens användning för annat

ändamål än tvångsuppfostran, vilken utredning ännu icke vore slutförd.

Den allmänna lönegradsuppflyttningen bör, enligt löneutredningen, liksom

inom fångvården begränsas till befattningshavare med huvudsaklig uppgift att

utöva tillsyn över och handleda eleverna. Några ändringar i den nuvarande

skillnaden på två lönegrader mellan de olika befattningarna finner utredningen

icke böra vidtagas utan lönegradsuppflyttningen borde avse all ifrågavarande

personal. I enlighet härmed skulle befattningarna förman (A 6),

förste förman och yrkesmästare av 2:a klass (A 8) samt yrkesmästare av

l:a klass och uppsyningsman (A 10) uppflyttas till resp. A 7, A 9 och All.

Den icke-ordinarie personalen borde placeras i motsvarande lönegrader enligt

löneplanerna Eo och Ex. Utredningen tillägger, att utredningen icke funnit

det påkallat att förorda någon utökning av antalet befattningar i befälsgrad.

Tjänstebenämningama inom ifrågavarande personalkategori anser utredningen

icke böra ändras i vidare mån än att klassbeteckningarna för yrkesmästare

borttagas.

Vad härefter angår övriga befattningshavare vid anstalten, vilkas löneställ
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ning upptagits till omprövning — huvudsakligen ekonomipersonal — föreslår

utredningen uppflyttning med en lönegrad av värmeledningsskötaren, den

ordinarie eldaren och nattvakterna. Sålunda anföres:

avDieo Kefalining<in så^ra värmeledningsskötare, tillika reparatör,

av 1 .a klass A 8) bor forandras till en maskimsttjänst i A 9, varjämte en eldare

av 2:a klass (A 5) bor uppflyttas lill eldare i A 6. Dessa förändringar

överensstämma med den lönesättning, som utredningen förordat beträffande

motsvarande personal vid fångvården, och grunda sig på förslag av bygg!

mot uremenS VarT.CtekrLska avdelnin«- Löneställningen för anstfltens liul

frJl-synes ,lamfllgt a^vagd- Den kvinnliga tjänstebenämningen bör

dock med hänsyn till de nya behörighetsreglerna ändras till förslagsvis köksföreståndare.

Vad angar befattningen såsom sjuksköterska (Eo 6) får utredm^ffpnrtailat

att lonestallningen för denna befattningshavare bör bestämma!

• u ™ef..de Prin«Per, som kunna komma att för närmast likartade

Sjukskotersketjanster föreslås av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds-

och ekonomipersonal. I avvaktan härpå bör befattningen bibehållas

i nuvarande lönegrad. Beträffande slutligen nattvakterna (Eo^5) får utredM.

under hanvis“nS till att motsvarande tjänstemän vid de statliga

snnessjukhusen genom beslut av 1945 års riksdag uppflyttats till lönegrad 6

anstalten nfd Sjamma Joneforbattnng kommer befattningshavarna vid Bona
-

I enlighet med det anförda skulle nu avsedda befattningshavare vid anstalten

komma att placeras i följande lönegrader.

Lönegrad

Benämning

11

9

7

6

5

Summa

A

A

A

Eo

Ex

A

Eo

Eo

Uppsyningsman.........

2

Yrkesmästare.....

3

2

Yrkesmästare.....

0

3

Förste förman........

5

6

Maskinist.........

i

5

Förman..........

i

Köksföreståndare........

O

27

Sjuksköterska...........

Eldare...............

1

1

1

3

1

1

Nattvakt............

8

9

4

5

12 |

15

9

8

2

3

8

38

Kostnaderna för den sålunda föreslagna löneregleringen beräknar utredningen

till omkring 7 500 kronor, frånsett rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt

lönetillägg.

De representanter för Sveriges fångvårdsmannaförbund, som enligt vad

förut nämnts i särskilt yttrande förordat att den allmänna lönegradsuppflyttningen

för fångvårdsanstalternas personal skulle omfatta två lönegrader

i stället för en, ha framfört samma önskemål beträffande Bonaanstaltens

personal.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

121

I yttranden över löneutredningens förslag lia såväl statskontoret som allmänna

lönenämnden helt motsatt sig en lönereglering för närvarande för

Bonaanstaltens personal under hänvisning till pågående utredning örn anstaltens

framtida användning.

Styrelsen för anstalten har i sitt yttrande inledningsvis anknutit till den

av utredningen gjorda jämförelsen mellan löneställningen för fångvårdens

och Bonaanstaltens personal samt därvid anfört:

Att löneställningen för den vård- och arbetsledande personalen i lägre

lönegrader vid Bonaanstalten alltsedan befattningarnas tillkomst i huvudsak

följt lönesättningen för motsvarande personal vid fångvården är riktigt, men

mot en jämställdhet av sådant slag har styrelsen under årens lopp vid upprepade

tillfällen framfört erinringar. Det förhåller sig nämligen otvivelaktigt

så, att den vård- och arbetsledande personalen vid Bonaanstalten alltifrån

början av anstaltens verksamhet år 1905 och intill de allra senaste

åren haft ansvar och arbetsuppgifter, som genomgående varit vida mer

krävande än fångvårdspersonalens. Bona har nämligen i motsats till de

egentliga fångvårdsanstalterna varit en öppen anstalt, där verksamheten

helt inriktats på internernas fostran och utbildning. Tillkomsten

av 1902 års lag om tvångsuppfostran innebar i själva verket en reaktion

mot att fångvård överhuvud taget skulle användas för mycket unga

brottslingar. Att de principer, som alltid varit rådande för behandlingen av

tvångsuppfostringsklientelet visat sig så bärande och livsdugliga, att de efter

hand vunnit insteg inom fångvården för alt slutligen komma till klart uttryck

i det förslag till ny straffverkställighetslag, som nyligen antagits avriksdagen,

måste ur social synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Men när

utredningen framhåller, att den åberopade förändringen av fångvårdspersonalens

arbetsuppgifter motiverar en uppfattning i lönegrad, medan för

Bonapersonalens del »till stöd för en löneförbättring icke lärer kunna åberopas

samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen», kan styrelsen icke

underlåta att konstatera, att motsvarande skäl för Bonapersonalens del alltid

förelegat.

Om sålunda arbetsuppgifterna för den vård- och arbetsledande personalen

vid Bona varit vida ansvarsfullare och mera omfattande än för motsvarande

personal vid fångvården, intager däremot Bonapersonalen, enligt vad styrelsen

vidare anför, en med personalen vid skyddshemmen fullt jämförlig

ställning. Enär Bonaanstalten sannolikt icke komme att mera än ett fåtal

år framåt användas för sin nuvarande uppgift, har styrelsen emellertid ansett

sig i nuvarande läge icke kunna påyrka cn lönereglering för personalen

vid Bonaanstalten till överensstämmelse med villkoren för motsvarande personal

vid skyddshemmen. Styrelsen har däremot instämt med löneutredningen,

när denna förklarat sig icke lia något att erinra mot att vissa närmare

angivna grupper av befattningshavare vid anstalten finge komma i åtnjutande

av samma allmänna lönegradsuppflyttning som fångvårdens tjänstemän.

Enligt styrelsens mening vore det obilligt örn statsmakterna, på

grund av att anstalten möjligen endast en begränsad lid komme att användas

för sitt hittillsvarande ändamål, skulle förmena dess personal en sedan

många år fullt motiverad löneförbättring.

Vad angår den föreslagna allmänna uppflytlningens omfattning har anstaltsstyrelsen

anslutit sig till kravet på uppfattning med två lönegrader. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

syntes nämligen styrelsen som örn utredningen för fångvårdspersonalens del

tagit för ringa hänsyn till att arbetsuppgifterna vore så svåra, psykiskt

pressande och för önskvärda aspiranter så litet lockande, att för detta speciella

och ganska begränsade arbetsområde en förhållandevis hög lönesättning

borde ske.

I motsats till löneutredningen har anstaltsstyrelsen funnit en viss utökning

av antalet befattningar i befälsgrad erforderlig. Styrelsen har sålunda förordat

uppflyttning av två ordinarie förmansbefattningar (A 6), vilkas nuvarande

innehavare tjänstgöra såsom ladugårdsförman resp. trädgårdsmästare,

ävensom av de båda uppsyningsmanstjänstema (A 10). Förmansbefattningarna

föreslås uppflyttade till befälsgrad, motsvarande förste förman:

Av de ordinarie förmännen innehava två förtroendeposter av samma art

som förste förmannen i skogsbruket, nämligen en såsom ladugårdsförman

och en såsom trädgårdsmästare. Omfattningen av skogsbruket, ladugårdsskötsel

och trädgårdsskötseln är betydande: anstaltens produktiva skogsmark

uppgår till över 1 500 tunnland, anstaltens ladugård är nyligen fullbordad,

högmodern anläggning med plats för 120 nötkreatur och trädgårdsskötseln

omfattar bland annat driften av två moderna växthus.

Ehuruväl styrelsen skulle anse tillfullo berättigat att framlägga förslag örn

samtliga jordbruksförmäns jämställdhet i löneavseende med yrkesmästare,

finner sig styrelsen i anstaltens nuvarande läge böra inskränka sig till förslag

örn uppflyttning allenast av de två ordinarie förmän som tjänstgöra i

ladugården och trädgården. Enligt vad ovan anförts hava båda arbetsuppgifter

och ansvar av en art, som borde berättiga dem till ställning såsom

förste förman. Vad angår tjänsten som ladugårdsförman må härutöver framhållas

att ladugården vid Svartsjöanstalten förestås av en förste förman (A 8)

samt att utredningen föreslagit, att den förmansbefattning (A 6) vid Venn

garnsanstalten, vars innehavare tjänstgör såsom ladugårdsförman, skall ersättas

med en tjänst såsom förste förman i lönegrad A 9. Vad beträffar

tjänsten som trädgårdsmästare må erinras att trädgårdsmästare vid Venngarnsanstalten

är placerad i 8 lönegraden och vid skyddshem i 10 lönegraden

samt att enligt utredningens förslag den vaktkonstapel (6 lönegraden), som

förestår trädgården vid ungdomsanstalten å Skenäs, skall uppflyttas till överkonstapel

i 9 lönegraden, varjämte utredningen icke velat motsätta sig att

trädgårdsmästaren vid Svartsjöanstalten, där icke ens växthus finnes, uppflyttas

från nuvarande 12 till 13 lönegraden. Med stöd av vad sålunda anförts

fai styrelsen hemställa att vid Bonaanstalten den förman, som förestår

ladugården, och den förman, som förestår trädgården, uppflyttas till förste

förmån i 9, resp. 10 lönegraden, allt efter det utredningens eller styrelsens

förslag till allmän lönegradsuppflyttning vinner bifall. Vid sådan uppflyttning

bör den i trädgården tjänstgörande förmannen lämpligen erhålla tjänstebenämningen

trädgårdsmästare.

Uppsyningsmännen anser styrelsen böra erhålla samma ställning som nuvarande

uppsyningsman av l:a klass vid fångvården:

Såsom framgår av utredningens redogörelse äro vid anstalten anställda två

uppsyningsman i lönegraden A 10. Den ene av dessa tjänstgör på hantverksavdelningen,

den andre på jordbruksarvdelningen, båda såsom närmaste män

till avdelningsföreståndarna, vilka tillika äro arbetsledare, resp. lantbruksinspektor

i 18 lönegraden. Uppsyningsmännens tjänsteställning och uppgifter

innebära, att de äro överordnade till och lia uppsikt över samtliga yr
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

123

liesmästare och förmän. De synas tillfullo motsvara uppsyningsman av l:a

klass vid fångvården (i 12 lönegraden). Vissa av yrkesmästarna vid anstalten

hava ju från och med den 1 juli 1945 placerats i 10 lönegraden eller lika

med uppsyningsmännen. Redan för att uppsyningsmännens överordnade ställning

skall kunna bibehållas synas de därför böra uppflyttas en lönegrad —

eller, för att den tidigare bestående skillnaden i lönegradsplacering skall bibehållas

och jämställdhet ernås med uppsyningsmännen av l:a klass vid

fångvården — två lönegrader. Därjämte böra de bliva delaktiga av den allmänna

lönegradsuppflyttning, som kan bliva beslutad enligt utredningens

eller styrelsens förslag (lägst 11, högst 14 lönegraden).

I anslutning härtill anför styrelsen:

Såsom---föreligga överhuvud taget fullgoda skäl för att samtliga

de befattningshavare vid en uppfostringsanstalt — liksom vid en fångvårdsanstalt

av modem typ — vilka såsom tillsyns- eller arbetsledarpersonal hava

att taga närmare del i internernas fostran och utbildning, böra äga samma

löneställning, oavsett om de undervisa internerna i yrkesämnen eller handleda

och fostra dem under annan tid än den som avses för yrkesarbete. Enligt

styrelsens på erfarenhet grundade uppfattning är det för de olika personalgrupperna

oförståeligt att den enes eller andres arbetsinsats, som för fostringsresultatet

i dess helhet är lika betydelsefull, skall värderas högre örn det

gäller yrkesundervisning än om det gäller internernas fysiska eller psykiska

fostran i övrigt. Av den personal, som skall tjänstgöra bland internerna

utanför arbetstiden, måste fordras en utbildning som är likvärdig med den

som kräves av yrkesundervisarna. Därest löneställningen icke göres enhetlig,

kommer det med all säkerhet att visa sig att kompetent personal för handledning

av internerna under icke-arbetstid bliver svårare att erhålla. Hänsyn

lill anstaltens utredningsläge gör emellertid, att styrelsen anser sig böra

avstå från att föreslå särskild uppfattning av de befattningshavare vid

anstalten som fullgöra tillsynst jämt.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande löneställningen för ekonomipersonalen

m. fl. har anstaltsstyrelsen funnit sig höra biträda förslaget

i denna del beträffande placeringen av nattvakterna (Eo 6). Övriga av ifrågavarande

befattningshavare — såväl maskinisten och eldaren i ansvarsiställning

som de, beträffande vilkas löneställning utredningen ej föreslagit någon

ändring — borde däremot placeras i högre löneställning än vad utredningen

förordat. Befattningshavarna kunde visserligen betraktas som ingående i

ekonomipersonalen med vissa speciella uppgifter, men samtliga komme i så

nära beröring med eleverna att de i själva verket även, i mer eller mindre

grad, hade fostrande och utbildande uppgifter. På grund härav borde samtliga

komma i åtnjutande av den av anstaltsstyrelsen förordade allmänna

lönegradsuppflyttningen med två lönegrader. Sjuksköterskan, vilken vore

rödakorssyster, förestode anstaltens sjukstuga — för närvarande med biträde

av en extra ordinarie förman — och borde redan därigenom, som utredningen

hävdat i fråga om Iva sjuksköterskor vid fångvårdsstaten, jämställas med

Översköterska vid statliga sinnessjukhus och i avbidan på annan, nu

pågående utredning placeras i 7 lönegraden. Av nu angivna skäl bar anatal

Isstyrelsen förordat att maskinistbefattningen placeras i A 10 (utredningen:

A 9), eldaren i ansvarsställning i A 7 (A 6) och övriga eldare i Eo 7

(Eo 5), husmodern i A 8 (A 0) och sjuksköterskan i Eo 8 (Eo 0 t. v.). Mot

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Departe
ments
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

utredningens förslag till ändrade tjänstebenämningar för vissa av ifrågavarande

befattningar har styrelsen icke haft något alt erinra.

De årliga kostnaderna för den av anstaltsstyrelsen föreslagna löneregleringen

ha, enligt samina beräkningsgrund som utredningen använt, av styrelsen

beräknats uppgå till i runt tal 10 400 kronor.

I anstaltsstyrelsens yttrande har personalorganisationen vid anstalten,

avdelning 34 av Sveriges fångvårdsmannaförbund, förklarat sig instämma!

Fångvårdsmannaförbundet har vidhållit den av dess representanter i utredningen

hävdade meningen, att en allmän lönegradsuppflyttning med två lönegrader

borde ske. Förbundet har vidare, i likhet med anstaltsstyrelsen, hemställt

att de två förmansbefattningar, vilkas innehavare tjänstgöra såsom ladugårdsförman

resp. trädgårdsmästare, uppflyttas till befälsgrad.

Såsom framhållits i årets statsverksproposition (II ht. s. lil) har medicinalstyrelsen

framlagt ett preliminärt förslag, enligt vilket Bonaanstalten

— sedan den blivit obehövlig för sitt nuvarande ändamål — skulle efter

vissa örn- och tillbyggnadsarbeten tagas i anspråk för den statliga sinnesslövården.

Nämnda förslag har lagts till grund för äskande av anslag för

nästa budgetår till ombyggnad av vissa elevförläggningar vid anstalten (prop.

nr 177 s. 33, 68 och 69). Denna ombyggnad, som avser att ersätta de nuvarande

olämpliga sovplatsanordningarna med rum för de intagna av modem typ,

bör komma till stånd oavsett den ifrågasatta ändrade användningen av anstalten.

I syfte att underlätta förändringen har Kungl. Maj:t vidare den 12

januari 1946 föreskrivit, att lediga eller ledigblivande ordinarie befattningar

vid anstalten tills vidare icke skola återbesättas med ordinarie innehavare.

För nästa budgetår kan man emellertid utgå från att anstalten kommer att

användas för tvångsuppfostran.

Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan örn Bonaanstaltens

anslagsbehov till omkostnader under nästa budgetår lades en medelbeläggning

av 100 elever till grund för anslagsberäkningen. Under första kvartalet

1946 har elevantalet hållit sig mellan 83 och 100. Anledning att frångå nyssnämnda

beräkningsgrund, som vid omkostnadsanslagets behandling godtagits

av riksdagen (rd. skr. nr 2/1946 p. 41), föreligger därför ej.

Styrelsen för Bonaanstalten, som vid avgivande av sina anslagsäskanden

räknat med ett genomsnittligt elevantal av 125 elever, har med denna utgångspunkt

ansett, att anstaltens personal under nästa budgetår kan inskränkas

med tre extra förman. Vid den av mig antagna lägre medelbeläggningen

böra ytterligare personalbegränsningar övervägas. Emellertid synes

anstaltens nuvarande organisation trots den beräknade nedgången i elevantalet

böra bibehållas i huvudsak oförändrad. Att sammanföra eleverna i

alltför få förläggningar skulle sålunda, såsom anstaltsstyrelsen framhållit,

inskränka differentieringsmöjligheterna, vilket, särskilt i betraktande av kli!

entelets försämring, måste anses olämpligt ur vårdsynpunkt. Ej heller synes

någon av de nuvarande verkstäderna utan tvingande skäl böra nedläggas.

Möjligheterna att inskränka personalbehovet äro under dessa förhållanden

jämförelsevis begränsade.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

125

Av de högre befattningshavarna vid anstalten har innehavaren av den i

A 24 placerade tjänsten såsom pastor och förste lärare den 22 mars 1946

utnämnts till kyrkoherde. Den sålunda ledigblivna befattningen får, såsom

förut angivits, icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Med hänsyn

såväl till ovissheten om anstaltens framtida användning som till elevantalets

nedgång torde befattningen emellertid icke böra uppehållas ens på förordnande.

För nästa budgetår böra i stället anvisas medel till en predikant,

vars arvode, med hänsyn till att han hör uppehålla undervisningen i religionskunskap

och morallära, torde böra beräknas till 2 000 kronor. Om

pastorstjänsten icke uppehälles, är det å andra sidan nödvändigt, att den

nuvarande assistenttjänsten i Ex 20 bibehålies. I detta hänseende må särskilt

framhållas, att anstaltsledningens arbetsbörda är beroende icke blott

av beläggningen å anstalten utan även av antalet villkorligt utskrivna elever.

Detta antal utgjorde den 1 mars 1946 233.

Av de ordinarie befattningarna i lägre lönegrader lia hittills fyra ledigblivna

tjänster — tre förmansbefattningar samt befattningen såsom eldare

av 2:a klass — icke återbesatts. Med utgången av april månad blir ytterligare

en förmanstjänst ledig. Även örn de nuvarande tre extra förmansbefattningama

såsom anstaltsstyrelsen föreslagit indragas, torde vid en medelbeläggning

av 100 elever vikarier bliva erforderliga endast å två av

nämnda vakanta befattningar, nämligen å två av förmans tjänsterna. För

nästa budgetår kan man därför räkna med sammanlagt fem förmanstjänster

och en eldartjänst mindre än för närvarande. Vidare torde av icke-ordinariepersonal

två nattvakter kunna indragas. Ytterligare personalinskränkningar

torde ej kunna genomföras utan mera betydande organisatoriska

förändringar. Sådana böra av förut anförda skäl icke ske utan ytterligare

nedgång i elevantalet. Skulle en sådan nedgång inträffa, torde det få ankomma

på Kungl. Majit att föreskriva de personalbesparande åtgärder, som

utan försämring av vårdmöjligheterna kunna vara möjliga att genomföra.

1 fråga om löneställningen för personalen i lägre lönegrader är jag ense

med löneutredningen för viss fångvårdspersonal örn att personalen vid Bonaanstalten

bör erhålla samma löneförbättring som motsvarande personal vid

fångvården. Jag förordar alltså en allmän uppfattning av bevakningspersonalen

samt personalen i jordbruks-, trädgårds- och hantverksdrilten med

en lönegrad. I nuvarande läge kan jag också i princip ansluta mig till utredningens

uppfattning, att några ytterligare tjänster i befälsgrad icke böra

inrättas. I fråga om de båda förmän, som förestå Bonaanstaltens ladugård

och trädgård, tala dock särskilda skäl för en ändrad tjänsteplacering redan

nu. Såväl ladugårds- som trädgårdsskötseln äro otvivelaktigt, såsom anslaltsstyrelsen

framhållit, av den omfattning, att den motiverar befälsställning

för nämnda befattningshavare, som lia det omedelbara ansvaret för dessa

grenar av driften. Då behovet av ifrågavarande tjänster kommer att kvarstå

oberoende av bur anstalten framdeles kommer att användas, synas betänkligheter

icke behöva möta mot att de erhålla en löneplacering som

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

svarar mot uppgifternas kvalificerade art. I likhet med anstaltsstyrelsen förordar

jag därför att de uppflyttas till A 9.

I fråga om ekonomipersonalen och övriga befattningshavare, som icke

tjänstgöra i bevakning och yrkesdrift, kan jag på huvudsakligen samma skäl

som beträffande fångvårdens motsvarande personal ansluta mig till vad

löneutredningen föreslagit. Värmeledningsskötaren torde alltså böra uppflyttas

från A 8 till A 9, den ordinarie eldaren från A 5 till A 6 och nattvakterna

från Eo 5 till Eo 6. Övriga ifrågavarande befattningshavare böra

bibehållas i nuvarande lönegrader; löneställningen för sjuksköterskan bör

dock upptagas till omprövning i enlighet med de principer som efter förslag

av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, kunna

komma att fastställas för sjukvårdspersonal i allmänhet.

Personalens tjänstebenämningar torde böra ändras i överensstämmelse med

utredningens förslag. Härutöver bör den befattningshavare, som förestår

trädgårdsdriften, i samband med den av mig nu föreslagna lönegradsuppflyttningen

erhålla benämningen trädgårdsmästare.

Anslaget har i enlighet med det anförda beräknats på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie personal minskas med

avlöningskostnadema till pastorn och förste läraren, fyra förmän och en

eldare av 2:a klass eller med 22 200 kronor. Å andra sidan ökas posten med

kostnaderna för genomförande av den föreslagna löneregleringen i vad den

berör ordinarie personal eller med 4 300 kronor. Resultatet blir alltså en

nettominskning med (22 000 — 4 300) 17 900 kronor till (148 700 — 17 900)

130 800 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, uppräknas med det föreslagna predikantarvodet,

2 000 kronor, till 5 800 kronor.

Posten avlöningar till ick e-o rdinarie personal nedsättes

med avlöningskostnadema för tre extra förmän och två nattvakter, 10 968

kronor. Samtidigt ökas den med kostnaderna för dels den föreslagna löneregleringen,

såvitt den avser icke-ordinarie personal, och dels vikarier å två

ordinarie förmansbefattningar eller (1 923 + 6 115) 8 038 kronor. Posten

bestämmes i enlighet härmed till (85 700 — 10 968 + 8 038) 82 800 kronor,

vilket innebär en sänkning med 2 900 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg kan med hänsyn till de föreslagna

personaländringama minskas med 4 000 kronor till 30 600 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (130 800 + 5 800 + 82 800 + 30 600)

250 000 (— 22 800) kronor.

I personalförteckningen böra vidtagas erforderliga ändringar.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens

uppfostringsanstalt å Bona:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 27

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör .................................... A 27

1 pastor och förste lärare ...................... A 24

1 arbetsledare, tillika avdelningsföreståndare ...... A 18

1 lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare A 18

2 lärare, tillika avdelningsföreståndare ............ A 18

1 räkenskapsförare och redogörare .............. A 17

2 uppsyningsman .............................. A 11

3 yrkesmästare ................................ A 11

6 förste förmän ....................... A 9

1 maskinist .................................. A 9

1 trädgårdsmästare ............................ A 9

6 yrkesmästare ................................ A 9

13 förmän ...................................... A 7

1 eldare ...................................... A 6

1 köksföreståndare ............................ A 6;

dels fastställa följande avlöningsstat för statens uppfostringsanstalt

å Bona, att tillämpas under budgetåret 1946/47:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 130 800

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Maj :t ............ » 5 800

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal

............................ 5 82 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 30 600

Summa kronor 250 000 ;

dels ock till Statens uppfostringsanstalt

d Bona: Avlöningar för budgetåret 1946/47

anvisa ett förslagsanslag av............. kronor 250 000.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Kapitalinvesteringar.

Statens allmänna fastighetsfond.

[9.] 6. Sinnessjukavdelning m. in. vid centralfängelset å Härlanda. Vid

behandlingen i propositionen nr 240 till 1945 års riksdag av frågan om omorganisation

av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet förutsättes, såsom

tidigare nämnts (s. 9), att någon ändring icke skulle ske beträffande

det dåvarande antalet sinnessjukavdelningar vid fångvården. Dessa skulle

fortfarande vara förlagda till Långholmen, Håga, Malmö, Härnösand, Jönköping,

Västervik och Växjö. Beträffande undersökningsavdelningen vid Jönköping,

som är av provisorisk natur, hade fångvårdsstyrelsen dock föreslagit,

att denna skulle så fort ske kunde utbytas mot en undersökningsstation förlagd

till Härlandaanstalten i Göteborg. Då frågan om inrättande av en undersökningsstation

vid Härlanda enligt föredragande departementschefens uttalande

krävde ytterligare övervägande, räknades i propositionen endast med

personalorganisationen vid de redan befintliga sinnessjukavdelningarna (prop.

s. 3).

I skrivelse den 26 september 1945 har fångvårdsstyrelsen framlagt förslag

om inredande av en sinnessjukavdelning vid centralfängelset å Härlanda.

Styrelsen har därvid framhållit, att frågan örn nedläggande av sinnessjukavdelningen

vid Jönköpings!ängelset under åratal varit aktuell till följd av

avdelningens otillfredsställande beskaffenhet samt att det med hänsyn till

de stegrade anspråk, som hädanefter bomme att ställas på fångvårdens sinnessjukavdelningar

vore ofrånkomligt att nu skrida till nedläggande av Jönköpingsavdelningen.

Att den nya avdelningen borde förläggas till Härlandafängelset

funne styrelsen likaledes naturligt och lämpligt. För västra Sverige

erfordrades ovillkorligen en undersökningsstation med centralt läge. Fängelset

hade vidare sådana utomhusområden — bl. a. en stor trädgård — och

arbetsmöjligheter, att en sinnessjukavdelning med fördel läte sig anordnas där.

Beträffande storleken av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset har

styrelsen uttalat, att den nya avdelningen borde erhålla ungefär samma kapacitet

som Jönköpingsavdelningen eller ett femtiotal platser, varmed vunnes

också den fördelen, att de intagna kunde uppdelas å två grupper i skilda våningar,

varvid undersökningsfälten kunde hållas för sig och vårdfallen för sig.

Enligt styrelsens i överensstämmelse härmed uppgjorda förslag, alternativ

1, skulle de två översta våningarna i cellbyggnadens södra del tagas

i anspråk för ändamålet. Dessutom skulle en läkaravdelning inredas i den

s. k. administrationsflygeln, varjämte direkt förbindelse skulle anordnas med

läkaravdelningen genom påbyggnad av den nuvarande förbindelsebyggnaden

mellan cellbyggnaden och administrationsflygeln. Kostnaderna skulle uppgå

till 190 000 kronor.

Sedan i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria samt i infordrade

yttranden vissa erinringar framförts mot fångvårdsstyrelsens sålunda

framlagda förslag, särskilt i vad det avsåg inrättande vid Härlanda
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

129

fängelset, förutom av en undersökningsavdelning, jämväl av en vårdavdelning

för sinnessjuka, har fångvårdsstyrelsen anmodats att i ärendet inkomma

med nytt förslag, avseende inrättande vid Härlandaanstalten tills vidare allenast

av en undersökningsavdelning. I skrivelse den 28 november 1945 vidhöll

styrelsen emellertid sin tidigare framställning. Därefter inkom styrelsen

i skrivelse den 8 januari 1946 med det begärda förslaget.

Enligt detta förslag, alternativ 2, skulle den nya avdelningen — vilken

skulle rymma 25—30 platser -—- förläggas i cellbyggnadens översta våning,

antingen i dess norra eller dess södra flygel. Läkaravdelning m. m.

skulle anordnas på samma sätt som enligt det först framlagda förslaget.

Kostnaderna för detta andra alternativ skulle bliva något mindre örn avdelningen

förlädes till cellbyggnadens norra flygel än örn den förlädes till dess

södra flygel, nämligen 135 400 kronor resp. 140 000 kronor.

I syfte att ytterligare reducera kostnaderna har därefter fångvårdsstyrelsens

arkitekt G. Birch-Lindgren efter anmodan utarbetat ytterligare ett förslag,

alternativ 3, enligt vilket undersökningsavdelningen — med samma

beläggningskapacitet som enligt alternativ 2 — skulle förläggas till bottenvåningen

i cellbyggnadens södra del och läkaravdelningen till bottenvåningen

i ekonomiflygeln. I en härom upprättad promemoria anför arkitekten BirchLindgren

bland annat:

Till vårdavdelning tages bottenvåningen i cellflygelns södra del. Densamma

inrättas exakt lika den tidigare föreslagna, översta våningen. Härigenom vinnes,

att endast ett ovanför varande balkongbjälklag behöver igenläggas och

dagrum i ovanför belägna fängelseavdelningar ej inredas för att öka dagsljuset

i de enligt tidigare förslag relativt mörka korridorerna.

Den enda nackdelen med denna lösning blir att patientrummen ej bli lika

soligt och fritt belägna som i översta våningen, en omständighet som dock

är av relativt ringa betydelse, då dels rummen under alla förhållanden få

sol under viss del av dagen, dels patienterna vistas i avdelningen endast en

begränsad, relativt kort tid.

Enligt tidigare förslag skulle läkaravdelningen förläggas till administrationsflygelns

översta våning och där befintliga expeditioner m. m. förflyttas

till en nyinredd del av bottenvåningen i ekonomiflygeln. Då nu patientavdelningen

förlägges till sistnämnda våning, ställer det sig mest praktiskt att i

stället förlägga läkaravdelningen till sistnämnda bottenvåning, varigenom eljest

nödvändiga byggnadsarbeten i den förstnämnda inbesparas.

Ur byggnadsteknisk synpunkt har undertecknad inga betänkligheter mot

den sålunda förenklade och förbilligade lösningen.

Kostnaderna för alternativ 3 har arkitekten Birch-Lindgren beräknat till

97 000 kronor enligt följande fördelning.

Byggnadsarbeten inkl. målning .......................... kronor 66 000

Värmeanläggning ...................................... » 7 000

Ventilationsanläggning ................................ » 1 000

Sanitetsanläggning .................................... » 15 000

El. installationer ...................................... » 8 000

Summa kronor 97 000.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Majtts proposition nr 225.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande över det med alternativ 1

betecknade förslaget, har därvid, under hänvisning till de i departementspromemorian

gjorda erinringarna mot delta, förordat att frågan foges under

förnyad prövning av fångvårdsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, uttalat betänkligheter såväl ur ekonomisk

som ur bvggnadsteknisk synpunkt mot den enligt alternativ 1 föreslagna,

dyrbara ombyggnaden. Beträffande alternativ 2 har styrelsen hänvisat

till sitt yttrande över alternativ 1 men samtidigt förklarat sig icke ha något

att erinra mot de för alternativ 2 beräknade kostnaderna i och för sig.

Alternativ 3 har, enligt meddelande under hand, icke givit styrelsen anledning

till erinran.

Medicinalstyrelsen har ansett sig kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig

överensstämmelse med alternativ 1 endast såsom ett provisorium:

Förslaget att genom relativt små omändringar utnyttja två våningar i cellbvggnaden

till sinnessjukavdelning medför, att den allmänna planlösningen

för avdelningarna redan från början i stort sett är given. Denna planlösning

med en lång, centralt liggande korridor, som måste användas till matrum och

delvis även till dagrum, är ej lyckad, enär direktbelysningen av korridoren

är otillräcklig och det i och för sig rikliga utrymmet för dagrumsändamål

ej lämpligen kan uppdelas i skilda delar till matrum, arbetssal och egentligt

dagrum. Med hänsyn till önskvärdheten av att hålla de psykiskt sjuka skilda

från det egentliga fångvårdsklientelet synes placeringen av sinnessjukavdelningen

i samma flygelbyggnad som en fängelseavdelning mindre lämplig.

Ur vårdsynpunkt vore därför en särskild nybyggnad för sinnessjukavdelningen

att föredraga.--—

Det framgår ej av förslaget, huru man avsett att ordna patienternas arbete

och sysselsättning. För dem, som intagits på undersökningsavdelningen, är

denna fråga av något mindre betydelse, då flertalet av dem endast stanna på

avdelningen kort tid, men för dem som intagas för vård är ordnandet av

lämplig sysselsättning av fundamental betydelse med hänsyn till behandlingen

av fallen. Även örn man därvid räknar med att sysselsättning till någon

del bör kunna ordnas dels på avdelningen, eventuellt i det föreslagna dagrummet,

dels ock ute i det fria. kräves härtill oundgängligen särskilda arbetssalar

och verkstäder. Tillräckliga sådana föranstaltningar måste anses som

en oundgänglig förutsättning för ett godkännande av en vårdavdelning vid

fängelset.

Styrelsen finner det framlagda förslaget böra kompletteras i enlighet med

framförda anmärkningar och finner sig i varje fall — örn möjligheter nu

icke föreligga för en avsevärt bättre lösning ur sinnessjukvårdens synpunkter

— kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande

förslaget endast som ett provisorium.

Det med alternativ 2 betecknade förslaget har medicinalstyrelsen tillstyrkt

under förutsättning att sinnessjukavdelningen inrymdes i cellbyggnadens

södra flygel. Vad angår alternativ 3 har styrelsen under hand förklarat sig

ej ha något att erinra mot detta såsom provisorisk lösning.

Sistnämnda alternativ har under hand godtagits även av fångvårdsstyrelsen,

varjämte förslaget tillstyrkts av direktören vid centralfängelset å Härlanda,

som i en under hand överlämnad promemoria anfört följande.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

131

Med anledning av arkitekt G. Birch-Lindgrens P. M. angående Härlanda

sinnessjukavdelning får jag anföra, att förslaget, sorn går ut på att förlägga

sinnessjuk- och läkaravdelningen till bottenvåningen synes mig vara

en god lösning ur såväl allmän vårdsynpunkt som ur byggnadsteknisk synpunkt.

Genom förslaget kommer centralavdelningen icke att berövas ljuset

från lanteminerna, och det behöver ej heller befaras, att allmänheten skall

komma att störas av de å sinnessjukavdelningen intagna. Fullt dagsljus

erhålles till sinnessjukavdelningen genom ljuset, som inströmmar från de

stora gavelfönstren och genom att en del av sidoväggarna upphugges, varigenom

också ett större dagrum erhålles. Genom att taga den nuvarande s. k.

säcksömnadsverkstaden och gamla gemensamhetssalen i anspråk för läkaravdelning,

varvid en dörr bör upptagas mellan denna och korridoren, komma

ljusa och rymliga lokaler att stå till läkarnas förfogande i direkt anslutning

till sinnessjukavdelningen.

Då jag sålunda finner den föreslagna dispositionen av lokalerna för sinnessjukavdelningen

ändamålsenlig utan att beröva de å centralavdelningen

till långa frihetsstraff dömda erforderliga utrymmen och dagsljus, får jag

tillstyrka den sålunda föreslagna dispositionen av fängelsets lokaler för inredning

av sinnessjukavdelning vid detta fängelse.

Med frågan örn inrättande av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset

sammanhänger delvis frågan om utförande av vissa reparation soch

ändringsarbeten vid samma fängelse. I skrivelse den 23 augusti

1945 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning om särskilt anslag för

dessa arbeten. Arbetena avse omläggning av värmeledningssystemet inom

fängelsebyggnaden och domstolsbyggnaden samt framdragande av ledningar

till anstaltens befäls- och underbefälsbostäder och till det s. k. gamla tvättteriet.

Rörande behovet av nytt värmeledningssystem anföres i fångvårdsstyrelsens

sistnämnda skrivelse:

Nya värmeledningsanordningar vid anstalten ha länge varit starkt av behovet

påkallade. Bränsleåtgången är orimligt hög på grund av det ålderdomliga

värmesystemet, och trots sträng eldning är det icke möjligt att

hålla de intagnas bostadsrum vid normal temperatur. Sedan numera fönstren

i bostadsrummen blivit upphuggna, har den låga temperaturen blivit alltmera

kännbar under vintrarna. Aven övriga lokaliteter äro otillräckligt uppvärmda.

Den nuvarande värmeledningsanordningen togs i bruk år 1907. Uppvärmningen

av domstolsbyggnaden sker medelst ångradiatorer. För uppvärmning

av fängelsebyggnaden — med undantag av kyrksalen, som uppvärmes av

ångradiatorer — samt administrations-, köks- och sjukavdelningarna är i

var och en av dessa lokaliteter en motströmsapparat installerad. I denna

värmes med ånga värmeledningsvatten som på grund av självtryck cirkulerar

till radiatorerna. Radiatorerna utgöras i cellerna av kamflänsrör,

vilka placerats i golvbjälklaget.

Vid värmeledningsarbetenas utförande avser styrelsen att i huvudsak följa

ett av Hugo Theorells ingeniörsbyrå aktiebolag år 1938 utarbetat förslag.

Förslaget innehåller följande.

Byggnaderna skola helt uppvärmas medelst pumpvarmvatten, och för detta

ändamål skola nya huvudledningar framdragas från reserverat uttag i för
-

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

delningsrummet vid panncentralen. Från de nya huvudledningarna göras anslutningar

till de gamla huvudledningarna vid platsen för molslrömsapparaterna,

vilka skola demonteras.

Rörledningarna till donrstolsbyggnaden förläggas i mark uti befintlig kulvert,

varjämte nya radiatorer installeras inom byggnaden.

1 bostadsrummen i fängelset uppställas radiatorer invid korridorväggen.

I samband härmed omläggas rörledningsstammarna fram till huvudledningarna.

Kyrkan förses med ändrade radiatorer.

Anläggningarna inom administrations- och köksflyglama bibehållas med

undantag av att några radiatorer omläggas från ånga till varmvatten.

Det befintliga expansionskärlet utbytes mot ett högre beläget.

Efter förslagets uppgörande har för besparing av bränsle och arbetskraft

funnits lämpligt att även planera framdragning av ledningar i kulvert från

värmecentralen till befäls- och underbefäisbostädema, vilka uppvärmas av

var sin panna placerad i källaren, samt till det s. k. gamla tvätteriet, vilket är

avsett att användas till förrådsbyggnad för skrädderiverkstaden, sedan den

nya tvättanläggningen — vartill anslag beviljats av 1944 års riksdag (jfr Kapitalbudgeten

1944, bil. 1, s. 3 f.) — blivit färdigställd.

Till avhjälpande av de svåraste olägenheterna i fängelsebyggnaden har

fångvårdsstyrelsen, enligt vad styrelsen i sin skrivelse meddelar, av de å staten

för fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond till

reparations- och underhållskostnader m. m. anvisade medlen anvisat 5 000

kronor. På grund härav har byggnaden från innevarande eldningsperiods

början kunnat uppvärmas med pumpvarmvatten i de gamla kamflänsrören.

Omläggningen av hela fängelsets värmesystem anser styrelsen emellertid

icke kunna uppskjutas. Återstående kostnader för denna omläggning —■ vilket

arbete i största möjliga utsträckning skulle utföras i egen regi med anlitande

av fångarbetskraft — ha av arkitekten Birch-Lindgren beräknats till

20 000 kronor enligt följande uppställning:

Demontering av gamla ledningar, nya radiatorer och ledningar

(enligt Theorells ingeniörsbyrås beräkning 22/e

1938) .............................................. kronor 30 000

Håltagningar, efterlagning, målning, ritningar,

kontroll ...............................kronor 5 000 » 35 000

Avgår för utförande med fångarbetskraft . . kronor 10 000

Avgår för redan utförda installationsarbeten » 5 000 ;> 15 qqq

Summa kronor 20 000.

Med hänsyn såväl till det starka behovet av nya värmeledningsanordningar

som till försörjningsläget på bränsleområdet finner styrelsen icke försvarligt

att uppskjuta frågan örn omläggning av värmeledningen vid fängelset. Styrelsen

har därför hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till

omläggning av värmeledning m. m. vid centralfängelset å Härlanda å tilläggsstat

till riksstaten för budgetåret 1945/46 bevilja ett investeringsanslag av

20 000 kronor.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

133

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, förklarat sig icke ha något att erinra

mot fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning.

Den provisoriska sinnessjukavdelningen i Jönköping omfattar såväl en

vårdavdelning som en undersökningsavdelning, vardera med ett 30-tal platser.

Den fyller ej de anspråk, som böra ställas på en sinnessjukavdelning, och

bör därför snarast möjligt nedläggas.

Enligt fångvårdsstyrelsens i första hand framlagda förslag, alternativ 1,

skulle både vårdavdelningen och undersökningsavdelningen överflyttas till

en nyinrättad avdelning vid centralfängelset å Härlanda. Att inom en anstalt

av denna typ inrätta en avdelning för vård av sinnessjuka synes emellertid

ej lämpligt. Detta klientel — huvudsakligen bestående av straffriförklarade

personer — bör omhändertagas å specialanstalter och ej inhysas i ombyggda

cellfängelser. Enligt vad jag inhämtat möter vid nuvarande beläggning ej

hinder mot att förflytta vårdfallen i Jönköping till för ändamålet lämpliga

anstalter. Med hänsyn härtill erfordras för närvarande blott inrättande av

en ny undersökningsavdelning.

Denna nya avdelning bör, såsom fångvårdsstyrelsen förordat, förläggas

till Härlandaanstalten. Styrelsens förslag till inrättande av en dylik avdelning,

alternativ 2, skulle emellertid bliva förhållandevis dyrbart, vilket beror

på att styrelsen även för detta fall tänkt sig en ombyggnad efter samma

principer som vid alternativ 1. En väsentlig kostnadsbesparing skulle uppnås

genom alternativ 3, som utarbetats efter förebild från den nuvarande

undersökningsavdelningen vid centralfängelset i Malmö. Då sistnämnda alternativ

även torde vara lämpligt ur medicinsk synpunkt och det ej föranlett

erinran från de hörda myndigheternas sida, finner jag mig böra förorda en

lösning i överensstämmelse med detta.

De reparations- och ändringsarbeten, i huvudsak avseende omläggning av

värmeledningssystemet, för vilka fångvårdsstyrelsen hemställt örn särskilt

anslag, böra lämpligen komma till utförande samtidigt med att sinnessjukavdelningen

inredes. Ett gemensamt anslag å (97 000 + 20 000) 117 000

kronor torde därför böra äskas för samtliga nu ifrågavarande arbeten.

Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sinnessjukavdelning m. m. vid

centralfängelset å Härlanda för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 117 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Åke Mossler.

Departe
ments
chefen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:255 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet. s. 4 i texten
  2. SU 1946:127 Utlåtande i anledning av väckta motioner angående likalönsprincipens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet. s. 8 i texten