Angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m
1946-05-03 · 84 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 82 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1946:250, Angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
1
Nr 250.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk
förbättring av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni
1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärt
j änstgöring;
2) förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring;
3) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt
förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni
1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnst
j änstgöring;
5) förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådi’agen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.; samt
6) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av
kroppsskada;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
* GUSTAF.
Allan Vougt.
*
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 250.
758 46
2
Kungl. Majlis proposition nr 250.
Gällande lydelse
av de bestämmelser, som beröras av
vidstående förslag.
6 §■
För skada —---i ersättning:
1) om olycksfallet — — — under
sjukdomstiden:
a) erforderlig läkarvård — — —
och dylikt;
b) sjukpenning för — — — följande
tabell:
Den årliga arbetsförtjänsten
uppgår
Sjukpenningens
belopp
till (kronor)
men ej till
(kronor)
kronor
öre
675
i
50
675
945
2
—
945
1215
2
50
1215
1485
2
75
1485
1755
3
25
1755
2 025
3
50
2 025
2 295
4
—
2 295
2 565
4
50
2 565
2 835
5
—
2 835
3105
5
50
3105
3 375
6
—
3 375
3 645
6
50
3 645
—
7
—
Förslag
till
Förordning
angående ändring i vissa delar av
förordningen den 18 juni 1927
(nr 234) örn ersättning i anledning
av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Härigenom förordnas, dels att 6 och
8 §§ förordningen den 18 juni 1927 örn
ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring,1
skola hava ändrad lydelse på sätt
nedan angives, dels att en ny paragraf,
betecknad 7 a §, av nedan angiven
lydelse skall införas efter 7 § samma
förordning, dels ock att 22 § i förordningen
skall upphöra att gälla.
6 §■
För skada — -—- — i ersättning:
1) om olycksfallet--— under
sjukdomstiden:
a) erforderlig läkarvård — — —
och dylikt;
b) sjukpenning för — — —- följande
tabell:
Den årliga arbetsförtjänsten
uppgår
Sjukpenningens
belopp
till (kronor)
men ej till
(kronor)
kronor
öre
675
i
50
675
945
2
—
945
1215
2
50
1215
1485
2
75
1485
1755
3
25
1755
2 025
3
50
2 025
2 295
4
2 295
2 565
4
50
2 565
2 835
5
—
2 835
3105
5
50
3105
3 375
6
—
3 375
3 645
6
50
3 645
3 915
7
—
3 915
4185
7
50
4185
4 455
8
—
4 455
4 725
8
50
4 725
—
9
—
1 Senaste lydelse av 6 och 8 §§ se SFS 1944: 316.
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
3
(Gällande lydelse.)
2) om olycksfallet---töjande
av arbetsförmågan.
På därom---gällande beräk
ningsgrunder.
Ersättning, varom---myndig
hets
försorg.
Kan vid---den skadade.
Kostnad för---militära myn
dighet.
(Förslag.)
2) örn olycksfallet---höjande
av arbetsförmågan.
På därom ----gällande beräk
ningsgrunder.
Ersättning, varom---myndig
hets
försorg.
Kan vid ---den skadade.
Kostnad för--— militära myn
dighet.
7 a §.
Å sjukpenning eller livränta i anledning
av skada, som drabbat värnpliktig,
skall utgå provisoriskt tillägg
enligt nedan angivna grunder.
För tid då skadan förorsakar förlust
av arbetsförmågan utgå tillägg
till sjukpenning med en krona för dag
räknat och tillägg till livränta med
trettio kronor för månad räknat.
För tid då skadan förorsakar nedsättning
av arbetsförmågan utgår tillägg å
sjukpenning eller livränta med en möt
arbetsförmågans nedsättning svarande
del av nyss angivna belopp; dock att
tillägg icke utgår där ej arbetsförmågan
är nedsatt med minst en femtedel.
Tillägg till livränta, som i anledning
av den skadades död tillkommer make,
barn eller adoptivbarn, utgår för månad
räknat med så stor del av trettio
kronor som svarar mot förhållandet
mellan livräntan till den efterlevande
och lägsta livränta till den skadade
vid förlust av arbetsförmågan.
Beträffande provisoriskt tillägg enligt
denna paragraf skall i tillämpliga
delar gälla vad i denna förordning
eller eljest är stadgat rörande sjukpenningen
eller livräntan.
Vad i denna paragraf stadgas skall
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.
(Gällande lydelse.)
8 §■
Den årliga---under a)—c).
För fast anställt manskap, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal och frivilliga beräknas ifrågavarande
arbetsförtjänst efter de grunder,
som stadgas i 9 § lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete.
22 §.
Fråga örn jämkning i ersättning,
som utgår på grund av bestämmelserna
i detta kapitel, må icke väckas,
sedan tre år förflutit från det ersättningen
bestämdes.
(Förslag.)
icke äga tillämpning, där ersättningstillägg
utgår enligt gällande bestämmelser
örn provisorisk förbättring av
vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.
8 §•
Den årliga---- under a)—c).
För fast anställt manskap, icke
ständigt tjänstgörande fast anställd
personal och frivilliga beräknas ifrågavarande
arbetsförtjänst efter de grunder,
som stadgas i 9 § lagen om försäkring
för olycksfall i arbete; dock
må arbetsförtjänsten för fast anställt
manskap vid bestämmande av sjukpenning
för tid efter det kalenderår,
då den skadade fyllt 20 år, eller av
livränta icke beräknas till lägre belopp
än tretusen kronor.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1946 och skall äga tillämpning
beträffande ersättning för tid därefter;
dock att, i vad avser 6 och 8 §§,
ersättningsanspråk i anledning av
olycksfall som inträffat eller sjukdom
som yppats före sagda dag skall bedömas
enligt äldre bestämmelser.
Fråga örn jämkning i ersättning må
upptagas till prövning utan binder
därav att den i 22 § enligt förordningens
äldre lydelse angivna tiden
för väckande av sådan fråga försuttits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
5
Förslag
till
Förordning
angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den
18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Härigenom förordnas,
dels att ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som för
tid efter den 30 juni 1946 utgives såsom sjukhjälp eller såsom livränta till den
skadade eller dennes änka eller barn, skall utgå med de belopp, som i förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, äro stadgade beträffande värnpliktig, vilkens
årliga arbetsförtjänst antages hava utgjort 1 764 kronor;
dels ock att livränta, som jämlikt förordningen den 18 juni 1909 utgives till
den skadades i § 4 mom. 3 c) omförmälda efterlevande för tid efter den 30
juni 1946, skall, därest skadan uppkommit före den 1 januari 1921, höjas med
100 procent utöver det belopp, vartill livräntan må bestämmas enligt grunderna
i sagda förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946; och skall kungörelsen den
18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning, som utgår jämlikt ovannämnda
förordning den 18 juni 1909, icke äga tillämpning beträffande ersättning
för tid efter den 30 juni 1946.
Förslag
till
Förordning
angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt förordningarna
den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring:
Härigenom förordnas, att begravningshjälp, som jämlikt någon av förordningarna
den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår i anledning av dödsfall,
som inträffat efter denna förordnings ikraftträdande, icke i något fall
skall utgå med lägre belopp än 400 kronor.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
och skall vad i äldre bestämmelser är stridande mot förordningens innehåll
upphöra att gälla.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Gällande lydelse Förslag
ay de bestämmelser, som beröras av till
vid stående förslag. Förordning
angående ändring i vissa delar av
förordningen den 28 juni 1941
(nr 593) örn ersättning i anledning
av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring.
1 §■
Varder hein värnsman (reservhemvärnsman)
under hemvärnstjänstgöring
å tid, då riket icke befinner sig i
krig, skadad till följd av olycksfall
eller ådrager han sig annorledes under
dylik tjänstgöring sjukdom, skall ersättning
av allmänna medel utgivas i
den ordning nedan stadgas.
Med hem värnst jänstgöring avses i
denna förordning dels tjänstgöring,
som hemvärnsman (reservhemvärnsman)
enligt gällande bestämmelser är
skyldig att fullgöra, dels ock av vederbörligt
hemvärnsbefäl anordnad frivillig
tjänstgöring. I tjänstgöringen
inbegripes sådan färd till och från
tjänstgöringsstället, som föranledes av
och står i omedelbart samband med
tjänstgöringen.
Ersättning enligt denna förordning
Härigenom förordnas, dels att 1 och
4 §§ förordningen den 28 juni 1941
örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring,
1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock att 3 §
samma förordning skall upphöra att
gälla.
1 §•
Varder hemvärnsman (reservhemvärnsman,
extra hemvärnsman) under
hemvärnstjänstgöring å tid, då riket
icke befinner sig i krig, skadad till
följd av olycksfall eller ådrager han
sig annorledes under dylik tjänstgöring
sjukdom, skall ersättning av allmänna
medel utgivas i den ordning
nedan stadgas.
Med hemvärnstjänstgöring avses i
denna förordning dels tjänstgöring,
som hemvärnsman (reservhemvärnsman,
extra hemvärnsman) enligt gällande
bestämmelser är skyldig att
fullgöra, dels ock av vederbörligt hemvärnsbefäl
anordnad frivillig tjänstgöring.
I tjänstgöringen inbegripes
sådan färd till och från tjänstgöringsstället,
som föranledes av och står i
omedelbart samband med tjänstgöringen.
Ersättning enligt denna förordning
1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1941: 977.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
(Gällande lydelse.)
skall, där ej annat följer av vad nedan
stadgas, utgå i enlighet nied de bestämmelser,
som i förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, äro meddelade
örn ersättning till de i sistnämnda
förordning avsedda, vid försvarsväsendet
fast anställda.
3 §•
Vid bestämmande av livränta enligt
denna förordning må den årliga
arbetsförtjänsten icke beräknas till
lägre belopp än ettusensjuhundrasextiofyra
kronor.
4§-
Där olycksfall eller sjukdom medfört
eller skäligen kan antagas medföra
påföljd, som föranleder ersättning
enligt denna förordning, skall, då
fråga är örn hemvärnskretsbefälhavare,
chefen (sekundchefen) för infanteriregementet
i inskrivningsområdet men
eljest vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,
sedan han från den skadade
eller sjuke eller eljest erhållit
underrättelse örn olycksfallet eller
sjukdomen, därom ofördröjligen avgiva
skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten.
Närmare bestämmelser
rörande sådan anmälan meddelas av
Konungen.
(Förslag.)
skall, där ej annat följer av vad nedan
stadgas, utgå i enlighet med de bestämmelser,
som i förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, äro meddelade
om ersättning till i sistnämnda
förordning avsett fast anställt manskap.
4 §■
Där olycksfall eller sjukdom medfört
eller skäligen kan antagas medföra
påföljd, som föranleder ersättning
enligt denna förordning, skall, då
fråga är örn hemvärnskretsbefälhavare
eller hemvärnsområdesbefälhavare,
vederbörande försvarsområdesbefälhavare
men eljest vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,
sedan han
från den skadade eller sjuke eller
eljest erhållit underrättelse örn olycksfallet
eller sjukdomen, därom ofördröjligen
avgiva skriftlig anmälan till
riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmelser
rörande sådan anmälan
meddelas av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1
juli 1946 men skall i vad avser grunderna
för beräknande av ersättning
äga tillämpning allenast beträffande
olycksfall som inträffat eller sjukdom
sorn yppats efter ikraftträdandet.
8
Kungl. Majlis proposition nr 250.
Förslag
till
Förordning
angående
provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid
förstärkt försvarsberedskap m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Den som äger rätt till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under i 2 § avsedd tjänstgöring, skall tills vidare vara berättigad till ersättningstillägg
under de förutsättningar och enligt de grunder, som i denna
förordning stadgas.
. Beträffande ersättningstillägg skall, utöver vad denna förordning innehåller,
i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående ersättningen.
Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning även sjukdom som
icke förorsakats av olycksfall.
2 §•
1 mom. Ersättningstillägg tillkommer, där ej annat följer av nedan givna
bestämmelser, envar som enligt i 2 mom. angiven lag eller förordning äger
rätt till ersättning i anledning av skada, som någon ådragit sig under värnpliktstjänstgöring,
hemvärnstjänstgöring eller annan militärtjänstgöring undertiden
från och med den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1945 eller
under tjänstgöring därefter jämlikt lagen den 15 juni 1945 (nr 310) örn inkallelse
av värnpliktiga för avveckling av förstärkt försvarsberedskap m. m.
Hai Konungen förordnat, att ersättning i anledning av sådan skada skall
utgå enligt grunderna i lag eller förordning, som i 2 mom. angives, skall
ersättningstagaren äga rätt jämväl till ersättningstillägg enligt denna förordning.
2 mom. De lagar och förordningar, som i 1 mom. avses, äro lagen den
17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete, förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring
för vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.
3 mom. Avlönades den skadade under tjänstgöringen enligt bestämmelserna
i 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) skall
ersättningstillägg utgå allenast då Konungen så bestämmer.
4 mom. Ersättningstillägg skall nedsättas örn och i den mån däremot
svarande skadestånd enligt lag tillkommer ersättningstagaren, så ock i den
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
mån annan mot ersättningstillägget svarande förmån utgår av statsmedel;
dock att i först nämnt fall ersättningstillägg må utgå utan nedsättning, därest
ersättningstagaren å statsverket överlåtit mot tillägget svarande fordran hos
den skadeståndspliktige.
5 mom. Konungen äger besluta, att ersättningstillägg enligt grunderna i
denna förordning skall, med de inskränkningar, som må finnas påkallade, utgå
till den som äger rätt till ersättning i anledning av skada, som drabbat någon
under annan tjänstgöring vid krigsmakten än i 1 mom. avses.
3 §■
Har vid bestämmande av ersättning i anledning av sådan i 2 § avsedd
skada, som drabbat värnpliktig, den skadades årliga arbetsförtjänst enligt
8 § första stycket förordningen den 18 juni 1927 antagits till lägre
belopp än 2 400 kronor, skall, örn den värnpliktige ådragit sig skadan efter
utgången av det kalenderår då han fyllt 28 år, tillägg till sjukpenning eller
livränta utgå med det belopp, varmed ersättningen understiger den ersättning,
som skulle hava utgått örn den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra
2 400 kronor. Har den värnpliktige ådragit sig skadan under sagda kalenderår
eller tidigare och har den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 1 764
kronor, skall tillägg till sjukpenning eller livränta utgå med det belopp,
varmed ersättningen understiger den ersättning som skulle hava utgått örn
den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 2 160 kronor.
4 §•
1 mom. För tid, då skada, som enligt 2 § medför rätt till ersättningstillägg,
förorsakar förlust av arbetsförmågan, utgå till den skadade tillägg till sjukpenning
med 2 kronor 75 öre i ortsgrupp 1, 3 kronor 50 öre i ortsgrupp 2 och
4 kronor 25 öre i ortsgrupp 3, för dag räknat, och tillägg till livränta med
984 kronor i ortsgrupp 1, 1 284 kronor i ortsgrupp 2 och 1584 kronor
i ortsgrupp 3, för år räknat. För tid då skadan förorsakar nedsättning av
arbetsförmågan med lägst en fjärdedel utgår sådant tillägg med en mot arbetsförmågans
nedsättning svarande del av nyss angivna belopp, och för tid
då graden av nedsättning uppgår till en femtedel men ej en fjärdedel utgår
tillägg till livränta med 120 kronor, för år räknat. Tillägg enligt nu angivna
grunder utgår i förekommande fall utöver tillägg enligt 3 §.
Beträffande rikets indelning i ortsgrupper tillämpas den enligt lagen om
folkpensionering verkställda indelningen. Den skadade anses tillhöra den
ortsgrupp, inom vilken han är mantalsskriven. Dock må, om särskilda omständigheter
därtill föranleda, ersättningstillägget bestämmas efter annan
ortsgrupp.
2 mom. Där Konungen jämlikt 6 § 3 morn. första stycket lagen örn folkpensionering
förordnat örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare,
vilken är mantalsskriven inom visst, intill ort i högre ortsgrupp gränsande
område, skall ersättningstillägg till skadad, som är där mantalsskriven, för
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
höjas med hälften av skillnaden mellan tilläggsbeloppen i den lägre och
den högre ortsgruppen. Yad ovan i 1 mom. andra stycket sista punkten
stadgas angående ersättningstillägg skall äga motsvarande tillämpning beträffande
sådan förhöjning.
3 mom. Äro andra bestämmelser örn rätt till tjänstepension av statsmedel
tillämpliga å den skadade än bestämmelserna örn pensionering av personal
i försvarsväsendets reserver, skall ersättningstillägg enligt denna paragraf
utbetalas allenast där utgående pension föranleder avdrag från sjukpenningen
eller livräntan; och skall ersättningstillägg i sådant fall minskas med det
belopp, som utbetalas såsom sjukpenning eller livränta.
4 mom. Vägrar den skadade att antaga lämpligt arbete, som erbjudes
honom, eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning för förebyggande
eller hävande av arbetsoförmåga, må, därest omständigheterna finnas böra
därtill föranleda, ersättningstillägg enligt denna paragraf nedsättas efter
vad som prövas skäligt eller ock indragas.
5 §•
Har den skadade avlidit, utgår såsom tillägg till livränta, som tillkommer
make, barn eller adoptivbarn, för år räknat så stor del av 984 kronor som
svarar mot förhållandet mellan livräntan till den efterlevande och lägsta livränta
till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. Åtnjuter den efterlevande
pension, som föranleder avdrag från livräntan, skall ersättningstilllägget
minskas med det belopp, som efter verkställt avdrag utbetalas såsom
livränta.
Tillägg enligt första stycket utgår i förekommande fall utöver tillägg enligt
3 §.
6 §•
Dyrtidstillägg enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete m. m. skall ej utgå å ersättningstillägg enligt 4 och 5 §§.
7 §•
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 och skall äga tillämpning
beträffande ersättning, som belöper å tid efter ikraftträdandet.
Kungl. May.ts proposition nr 250.
11
Gällande lydelse
av förordningen den 28 juni 1941
(nr 591) om familjebidrag åt
värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada.
1 §■
Har värnpliktig under tjänstgöring,
varunder krigs familj e bidrags för ordning
varit å honom tillämplig, drabbats
av kroppsskada, som föranleder
rätt till ersättning enligt förordningen
den 18 juni 1927 om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, må till honom
eller, där fråga är örn ersättning i anledning
av dödsfall, till lians efterlevande
kunna tills vidare utgå familjebidrag.
I denna förordning avses
med värnpliktig: den som avlönas
såsom värnpliktig enligt krigsavlönin
g sreglementet; samt
med avliden värnpliktigs efterlevande:
hustru, med vilken den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet sammanlevde,
samt barn och adoptivbarn
under 16 år, som vid tiden för dödsfallet
voro under den värnpliktiges
vårdnad.
2 §■
Familjebidrag må utgå
till värnpliktig för tid, varunder
han på grund av kroppsskadan enligt
förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
är berättigad till sjukpenning
eller livränta, motsvarande
förlust av arbetsförmågan eller ned
-
Förslag
till
Förordning’
örn familjebidrag åt värnpliktiga
med flera, vilka drabbats
av kroppsskada.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har värnpliktig under tjänstgöring
å tid efter den 2 september 1939
drabbats av kroppsskada, som föranleder
rätt till ersättning enligt förordningen
den 18 juni 1927 örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, må till
honom eller, där fråga är örn ersättning
i anledning av dödsfall, till hans
efterlevande kunna tills vidare utgå
familjebidrag.
I denna förordning avses
med värnpliktig: den som avlönas
enligt för värnpliktig gällande grunder;
samt
med avliden värnpliktigs efterlevande:
hustru, med vilken den värnpliktige
vid tiden för dödsfallet sammanlevde,
samt barn och adoptivbarn
under 16 år, som vid tiden för dödsfallet
stodo under den värnpliktiges
vårdnad.
2 §■
Familjebidrag må utgå
till värnpliktig för tid, varunder
han på grund av kroppsskadan enligt
förordningen om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
är berättigad till sjukpenning
eller livränta, motsvarande
förlust av arbetsförmågan eller ned
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
(Gällande lydelse.) (Förslag.)
sättning av densamma med minst en
tredjedel; samt
till efterlevande för tid, varunder
den efterlevande på grund av dödsfallet
enligt sistnämnda förordning är
berättigad till livränta, dock icke för
tid, då familjebidrag utgår jämlikt
13 § 3 mom. gällande krigsfamiljebidragsförordning.
I övrigt skall rörande bidraget, där
ej annat följer av vad nedan föreskrives,
vad som är stadgat angående
familjebidrag enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning
i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
_________ 3 §.
Till efterlevande må icke utgå
annat familjebidrag än familjepenning
och, till och med månaden näst efter
den då den värnpliktige avlidit, bostadsbidrag.
Annat familjebidrag än sjukbidrag
och begravningsbidrag må ej bestämmas
till högre belopp än som tillhopa
med utgående sjukpenning eller livränta
motsvarar gängse arbetsinkomst
för en person i den värnpliktiges vanliga
yrke eller verksamhet.
sättning av densamma med minst en
tredjedel; samt
till efterlevande för tid, varunder
den efterlevande på grund av dödsfallet
enligt sistnämnda förordning är
berättigad till livränta, dock icke för
tid, då familjebidrag utgår jämlikt
13 § 3 mom. gällande familj ebidragsför
ordning.
T 4 § familjebidragsförordningen
avsedd tillsynsmyndighet äger, om
i visst fall särskilda skäl därtill äro,
medgiva, att familjebidrag må utgå till
den värnpliktige, ändock att nedsättningen
av arbetsförmågan icke uppgår
till en tredjedel.
I övrigt skall rörande bidraget, där
ej annat följer av vad nedan föreskrives,
vad som är stadgat angående
familjebidrag enligt gällande familjebidrags)
byordning i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
3 §■
Till efterlevande må icke utgå
annat familjebidrag än familjepenning
och, till och med månaden näst efter
den då den värnpliktige avlidit, bostadsbidrag.
Annat familjebidrag än sjukbidrag
och begravningsbidrag må ej bestämmas
till högre belopp än som tillhopa
med utgående sjukpenning eller livränta
motsvarar gängse arbetsinkomst
för en person i den värnpliktiges vanliga
yrke eller verksamhet.
Kungl. Maj:t äger utfärda föreskrifter
angående hänsynstagande, vid
familjebidrags bestämmande, till provisoriskt
ersättningstillägg enligt förordningen
örn ersättning i anled
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
(Gällande lydelse.) (Förslag.)
4 §•
I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten
rörande sjukpenning
eller livränta må familj ebidragsnämnd
genom provisoriskt beslut tillerkänna
familjebidrag för viss tid åt
värnpliktig, därest denne är på grund
av kroppsskadan oförmögen till arbete,
och åt efterlevande, därest
uppenbart behov av sådant bidrag
föreligger.
5 §•
Ansökan örn familjebidrag skall
göras hos vederbörande familj ebidragsnämnd
enligt formulär, som fastställts
för ansökan örn familjebidrag
enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning;
och skall vid ansökan fogas
avskrift av riksförsäkringsanstaltens
beslut angående sjukpenning eller livränta
eller, där ansökan avser provisoriskt
familjebidrag, bevis att frågan
örn ersättning enligt förordningen om
ersättning i anledning av kroppsskada,
ning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, eller enligt förordningen
den 1946 an
gående
provisorisk förbättring av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.
4 §•
I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten
rörande sjukpenning
eller livränta må familj ebidragsnämnd
genom provisoriskt beslut tillerkänna
familjebidrag för viss tid åt
värnpliktig, därest denne är på grund
av kroppsskadan oförmögen till arbete,
och åt efterlevande, därest
uppenbart behov av sådant bidrag
föreligger.
Har bidrag enligt denna förordning
utgått till den värnpliktige, må, i avvaktan
på förnyat beslut av riksförsäkringsanstalten,
provisoriskt bidrag
tillerkännas honom, därest det kan antagas,
att förutsättningar för rätt till
fortsatt bidrag föreligga.
5 §•
Ansökan om familjebidrag skall
göras hos vederbörande familjebidragsnämnd
enligt av tillsynsmyndigheten
fastställt formulär; och skall
vid ansökan fogas avskrift av riksförsäkringsanstaltens
beslut angående
sjukpenning eller livränta eller, där
ansökan avser provisoriskt familjebidrag
enligt 4 § första stycket, bevis
att frågan örn ersättning enligt förordningen
om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under mili
-
14
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 250.
(Gällande lydelse.) (Förslag.)
ådragen under militärtjänstgöring, är
föremål för riksförsäkringsanstaltens
prövning.
6 §•
Bifalles ansökan örn familjebidrag
enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden
ofördröjligen hos
riksförsäkringsanstalten anmäla åt vilken
familjebidrag fastställts.
Meddelar riksförsäkringsanstalten
beslut beträffande sjukpenning eller
livränta åt någon, för vilken anmälan
gjorts enligt vad i första stycket
sägs, skall meddelande därom genast
översändas till den familjebidragsnämnd,
som gjort anmälan.
7 §•
Yad i denna förordning stadgas
örn värnpliktig skall, med de inskränkningar
som av Konungen må föreskrivas,
äga motsvarande tillämpning
beträffande annan, som under militärtjänstgöring,
varunder krigsfamiljebidragsförordning
varit å honom
tillämplig, drabbats av kroppsskada,
medförande rätt till ersättning enligt
förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, eller lagen den
17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall
i arbete eller lagen den 14 juni
1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Konungen äger med avseende å
tärtjänstgöring, är föremål för riksförsäkringsanstaltens
prövning.
Avser ansökan bidrag enligt 4 §
andra stycket, må bidrag icke utgå
med mindre familjebidragsnämnden
från riksförsäkringsanstalten erhållit
underrättelse, att fråga om ersättning
för ytterligare tid är under prövning.
6§-
Bifalles ansökan örn familjebidrag
enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden
ofördröjligen hos
riksförsäkringsanstalten anmäla åt vilken
familjebidrag fastställts.
Meddelar riksförsäkringsanstalten
beslut beträffande sjukpenning eller
livränta åt någon, för vilken anmälan
gjorts enligt vad i första stycket
sägs, skall meddelande därom genast
översändas till den familj ebidragsnämnd,
som gjort anmälan.
? §•
Yad i denna förordning stadgas
om värnpliktig skall, med de inskränkningar
som av Konungen må föreskrivas,
äga motsvarande tillämpning
beträffande annan, som under militärtjänstgöring,
varunder familjebidragsförordning
varit å honom tilllämplig,
drabbats av kroppsskada,
medförande rätt till ersättning enligt
förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, eller lagen den 17
juni 1916 örn försäkring för olycksfall
i arbete eller lagen den 14 juni 1929
örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Konungen äger med avseende å
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
(Gällande lydelse.) (Förslag.)
annat fall än i första stycket sägs
föreskriva, att i denna förordning
meddelade bestämmelser om familjebidrag
skola, med de inskränkningar
som må finnas påkallade, äga motsvarande
tillämpning å annan personal
vid krigsmakten, som drabbats av
kroppsskada under tjänstgöring å tid,
då värnpliktiga varit inkallade jämlikt
28 § 1 mom. värnpliktslagen.
8 §•
Konungen äger meddela närmare bestämmelser
med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte
uppdraga åt viss myndighet att
i särskilda hänseenden utfärda sådana
bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.
annat fall än i första stycket sägs
föreskriva, att i denna förordning
meddelade bestämmelser örn familjebidrag
skola, med de inskränkningar
som må finnas påkallade, äga motsvarande
tillämpning å annan personal
vid krigsmakten, som drabbats av
kroppsskada under tjänstgöring å tid
efter den 2 september 1939.
8 §•
Familjebidragsnämnds beslut rörande
tillämpning av denna förordning
skall, där ej tillsynsmyndigheten
annorlunda förordnar, underställas
tillsynsmyndighetens prövning.
Vid missnöje med familjebidragsnämnds
beslut må, ändock att beslutet
skall underställas tillsynsmyndighetens
prövning, ändring i beslutet
sökas hos tillsynsmyndigheten genom
besvär, vilka skola hava inkommit till
familjebidragsnämnden senast inom
trettio dagar från det klaganden erhöll
del av beslutet; och åligger det
familjebidragsnämnden att med eget
yttrande snarast insända besvären till
tillsynsmyndigheten.
örn behörighet att föra talan gäller
vad i 35 § första stycket familjebidragsförordningen
är stadgat.
9 §•
Konungen äger meddela närmare bestämmelser
med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte
uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda
sådana bestämmelser ävensom
anvisningar rörande förordningens
tillämpning.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
(Gällande lydelse.) (Förslag.)
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1946, då förordningen den
28 juni 1941 (nr 591) om familjebidrag
åt värnpliktiga med flera, vilka
drabbats av kroppsskada, upphör att
gälla.
Kungl. Majlis proposition nr 250.
17
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 maj 1946.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Yougt, Myrdal,
Zetterberg, Mossberg.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet
Mossberg, och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Yougt, fråga örn provisorisk förbättring av ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
m. m. och anför därvid följande.
Inledning.
Under de senare åren ha vid skilda tillfällen — senast genom beslut av
1944 års riksdag (propositionen nr 107; riksdagens skrivelse nr 315) — åtgärder
vidtagits för att förbättra existensvillkoren för de under militärtjänstgöring
skadade och deras efterlevande. Dessa åtgärder ha emellertid till
väsentlig del erhållit karaktären av provisorier.
En allmännare omprövning av ersättningsgrunderna har ansetts böra ske
vid fullgörandet av det åt socialvårdskommittén givna uppdraget att verkställa
översyn av olycksfallsförsäkringslagen. Kungl. Majit har i enlighet härmed
den 3 mars 1944 uppdragit åt kommittén att verkställa överarbetning av en
av riksförsäkringsanstalten verkställd utredning i ämnet samt att snarast möjligt
inkomma med utlåtande och förslag till erforderliga nya bestämmelser
rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Yid 1945 års riksdag behandlades, i anledning av väckta motioner, frågan
örn separata åtgärder till förbättrande av ersättningar till personer som skadats
under beredskapstjänstgöring. I enlighet med hemställan av andra lagutskottet
anhöll riksdagen i skrivelse den 29 juni 1945 (nr 526), under åberopande
av vad som anförts i andra lagutskottets utlåtande nr 75, att
Kungl. Majit ville föranstalta om skyndsam utredning beträffande frågan,
örn och på vad sätt en förbättring av ersättningarna till personer
som skadats under beredskapstjänstgöring lämpligen kunde ske utan samband
med en översyn av olycksfallsförsäkringslagen, samt för riksdagen framlägga
det förslag vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut samma
dag bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet att tillkalla
dels en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning
rörande provisoriska åtgärder till förbättring av ersättningar i anledning av
olycksfall m. m. under beredskapstjänstgöring, dels högst fem sakkunniga för
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 250. 758 46 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
att inom departementet deltaga i den fortsatta handläggningen av förevarande
spörsmål samt framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas.
De enligt Kungl. Majlis nyssnämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga
i det följande benämnda de sakkunniga — ha med skrivelse den 11 februari
1946 överlämnat betänkande med förslag angående provisoriska åtgärder till
förbättring av ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under beredskapstjänstgöring
m. m.1 Yttranden häröver ha avgivits av chefen för försvarsstaben,
försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,
försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statens arbetsmarknadskommission,
statskontoret samt sammanslutningen Sveriges beredskapsinvaliders
riksförbund.
Med skrivelse den 21 februari 1946 har socialvårdskommittén avgivit förslag
angående provisorisk höjning av vissa ersättningar enligt lagen den 17
juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete samt förordningarna den 18
juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, ävensom angående fortsatt giltighet av förordningen
den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m.1 2 Yttranden över detta
förslag ha avgivits av chefen för försvarsstaben, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,
socialstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,
statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens
förening.
Socialvårdskommitténs förslag beträffande lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete och förlängd giltighet av förordningen örn dyrtidstillägg åt vissa
ersättningstagare har den 12 april 1946 anmälts för Kungl. Majit, som beslutat
inhämta lagrådets utlåtande över ett inom socialdepartementet upprättat
förslag till ändring i olycksfallsförsäkringslagen. Sedan lagrådets utlåtande
numera avgivits, torde chefen för socialdepartementet senare denna
dag komma att föreslå Kungl. Majit att förelägga riksdagen till antagande
berörda lagförslag m. m.
Jag anmäler nu socialvårdskommitténs förslag angående provisorisk höjning
av vissa ersättningar enligt förordningarna om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, samt de sakkunnigas förslag
angående provisorisk förbättring av ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under beredskapstjänstgöring m. m. I anslutning härtill torde
jag även få upptaga till behandling vissa härmed sammanhängande frågor
örn bidrag till skadade, som undergå yrkesomskolning, m. m.
1 De sakkunniga ha varit numera generaldirektören D. O. Östrand, ordförande, samt
chefen för försvarets anställningsbyrå byråchefen C. W. Curtman, ledamoten av riksdagens
andra kammare E. E. Haggblom, ledamoten av första kammaren J. M. V. Sandberg
och ledamoten av andra kammaren W. Svensson. Den förberedande utredningen har
verkställts av Östrand.
2 I ärendets handläggning ha deltagit förre landshövdingen Bernh. Eriksson, ordförande,
samt ledamoten av riksdagens andra kammare A. Hagård, fil. lic. J. L. Hartmann, generaldirektören
K. J. Höjer, ledamöterna av andra kammaren fru Olivia Nordgren och J. MSkoglund,
lantbrukaren O. A. Wallén och fattigvårdsdirektören O. R. Wangson.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Innan jag närmare ingår på hithörande spörsmål och därmed sammanhängande
anslagsfrågor, vill jag lämna en översiktlig redogörelse för innehållet
i gällande bestämmelser på området.
Gällande bestämmelser.
Bestämmelser rörande värnpliktiga.
De värnpliktigas rätt till ersättning i anledning av skada eller sjukdom,
ådragen under militärtjänstgöring å tid då riket icke befinner sig i krig,
regleras i huvudsak av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr
234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
(1927 års militärersättningsförordning). Med avseende å grunderna
för ersättningsbeloppens storlek ansluter sig denna förordning till lagen den
17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete (olycksfallsförsäkringslagen).
Härav följer att ersättningarnas storlek beräknas efter den skadades
årliga arbetsförtjänst vid skadans inträffande. För de värnpliktigas
vidkommande är emellertid överensstämmelsen mellan militärersättningsförordningen
och olycksfallsförsäkringslagen väsentligen formell, enär den årliga
arbetsförtjänsten för dem antages utgöra vissa i 8 § av förordningen angivna
belopp, som äro oberoende av den civila inkomsten. Intill den 1 juli
1944 indelades de värnpliktiga i två ersättningsklasser. Efter av 1944 års
riksdag beslutad ändring i 8 § (SFS 1944: 316) indelas de värnpliktiga numera
-—- såvitt angår skador efter den 30 juni 1944 — i fyra klasser, i det att
arbetsförtjänsten beräknas till
a) 2 700 kronor för värnpliktig, som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
omförmäld fortsatt tjänstgöring för utbildning till officer;
b) 2 400 kronor för värnpliktig, som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen
omförmäld fortsatt tjänstgöring för utbildning till underofficer eller
i 27 § 1 mom. C och D samma lag omförmäld fortsatt utbildning eller tjänstgöring,
ävensom för annan värnpliktig, som tjänstgör efter det kalenderår,
varunder han fyllt 28 år;
c) 2 160 kronor för annan värnpliktig, som tjänstgör efter det kalenderår,
varunder han fyllt 22 år; samt
d) 1 764 kronor för värnpliktig, som icke avses under a)—c).
Till värnpliktiga räknas numera, enligt 1944 års riksdagsbeslut, även officers-
och reservofficersaspiranter, sjökadetter, kustartillerikadetter, reservkadetter,
reservunderofficersaspiranter vid flottan, marinintendentskadetter,
mariningenjörskadetter och mariningenjörsaspiranter. I fråga örn skador, som
inträffat före den 1 juli 1944, gälla emellertid för dessa personalkategorier
samma grunder som för fast anställt manskap.
Är den skadades arbetsförmåga icke förlorad utan endast nedsatt, utgår en
mot nedsättningen svarande del av hel sjukpenning eller livränta. För rätt
till sjukpenning förutsättes dock nedsättning av arbetsförmågan med minst
en fjärdedel och för rätt till livränta nedsättning av arbetsförmågan med
minst en tiondel. Livränta till helinvalid, vilkens tillstånd kräver särskild
vård, må höjas med högst hälften (till belopp högst motsvarande den antagna
årliga arbetsförtjänsten). För underhåll av konstgjorda lemmar m. m.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
utgå särskilda livräntetillägg. Vid dödsfall kan livränta under vissa förutsättningar
tillerkännas också den avlidnes föräldrar; högsta beloppet motsvarar
livränta till ensam änka.
Å sjukpenning och livränta utgives dyrtidstillägg med 40 %, fastställt till
och med 1946 års utgång (SFS 1945: 268).
I efterföljande tabell angives ersättningens storlek i vissa fall, för månad
räknat och inbegripet dyrtidstillägg.
Ersättningens art
Ersättningens
storlek vid en antagen årlig
av kronor
arbetsförtjänst
1 764
2 160
2 400
2 700
Hel sjukpenning ..................
147: —
168: —
189: —
210:-
Hel invalidlivräuta ................
137: 20
168: -
186: 67
210: —
Livränta till ensam änka ..........
51: 45
63: —
70: —
78: 75
Livränta till änka och 1 barn......
85:75
105: —
116: 67
131:25
Livränta till änka och 2 barn......
120: 05
147: -
163: 34
183: 75
Livränta till änka och 3 eller flera
barn............................
137:20
168: —
186:67
210: —
För tid, varunder den skadade uppbär sjukpenning eller livränta för förlust
av arbetsförmågan eller nedsättning därav med minst en tredjedel, kan även
utgå familjebidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) örn familjebidrag
åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada. Denna förordning,
som erhöll sin nuvarande lydelse år 1944 (SFS nr 456), ansluter
sig till 1942 års krigsfamiljebidragsförordning, men vissa särbestämmelser
gälla i fråga örn behovsprövningen m. in. Familjebidrag må, bortsett från
sjuk- och begravningsbidrag, icke bestämmas till högre belopp än som tillhopa
med sjukpenning eller livränta motsvarar gängse arbetsinkomst för en
person i den värnpliktiges vanliga yrke eller verksamhet. I övrigt skola iakttagas
bland annat vissa normerande regler beträffande avdrag för ersättning
i form av sjukpenning eller livränta vid fastställande av familjepenning och
bostadsbidrag för de närmaste familjemedlemmarna.
Vårdas den skadade på sjukhus, göres sådant avdrag för tre fjärdedelar
av ersättningen. Eljest göres vid förlust av arbetsförmågan avdrag med det
belopp, varmed ersättningen överstiger familjepenningens maximum för
hustru; denna regel kan anses innebära, att kostnaden för den skadades försörjning
uppskattats till nämnda maximum. Vid nedsättning av arbetsförmågan
skall som regel avdrag ske med samma belopp som vid förlust av arbetsförmågan.
Dock må, i den mån för den kvarstående arbetsförmågan lämpligt
arbete icke står den skadade till buds, avdraget i stället göras med hänsyn
till den faktiskt utgående ersättningen. I dylikt fall kan avdraget således
sänkas till det belopp, varmed den faktiska ersättningen överskjuter
familj epenningens maximum för hustru, och bortfalla helt, örn sådant överskott
icke föreligger. För arbetsinkomst må, i den mån densamma överstiger
skillnaden mellan ersättning vid arbetsoförmåga och den utgående ersättningen,
avdrag ske med skäligt belopp.
Vid dödsfall må familjebidrag tillerkännas vissa livränt.eberättigade efterlevande,
nämligen hustru, med vilken den värnpliktige vid tiden för skadans
inträffande sammanlevde, samt barn och adoptivbarn under 16 år,
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
som vörö under hans vårdnad. Sådant bidrag utgår endast i form av
familjepenning och, till och med månaden näst efter den då den värnpliktige
avled, bostadsbidrag. Bidraget bestämmes genom fri behovsprövning,
varvid hänsyn må tagas till bostadskostnad, i den mån
denna vid föreliggande förhållanden kan anses skälig. Även i fråga om bidrag
till efterlevande gäller regeln, att bidraget icke må tillhopa med ersättningen
från riksförsäkringsanstalten överstiga gängse arbetsinkomst för en
person i den värnpliktiges yrke eller verksamhet. Härförutom må, enligt
av statens arbetsmarknadskommission utfärdade anvisningar, beaktas att
familjepenning som regel icke bör bestämmas till högre belopp än som tillhopa
med ersättningen från riksförsäkringsanstalten motsvarar familjepenningens
maximum för ifrågavarande familjemedlemmar och skälig bostadskostnad.
Bestämmelser rörande andra än värnpliktiga.
För den vid krigsmakten anställda personalen regleras ersättningsrätten i
vissa fall av olycksfallsförsäkringslagen, i andra fall av 1927 års militärersättningsförordning.
Beträffande vissa i krigsavlöningsreglementet avsedda
personalgrupper, som icke äga rätt till sjukavlöning enligt de för fredstid
gällande bestämmelserna, har.Kungl. Majit genom brev den 23 juli 1940 meddelat
provisoriska bestämmelser angående bland annat ersättning i anledning
av sjukdom. För hemvärnets personal äro ersättningsbestämmelser meddelade
i förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.
Ersättningarnas storlek bestämmes i förhållande till den skadades enligt
9 § olycksfallsförsäkringslagen beräknade årliga arbetsförtjänst. Enligt den
nuvarande lydelsen av detta lagrum må arbetsförtjänsten icke beräknas till
högre belopp än 3 900 kronor. Före år 1942 var högsta beloppet 3 000 kronor.
För hemvärnsmän är särskilt föreskrivet, att den årliga arbetsförtjänsten vid
bestämmande av livränta icke må beräknas till lägre belopp än 1 764 kronor.
I efterföljande tabell lämnas exempel på ersättningsbeloppen för månad
räknat.
Ersättningens art
Ersättningens storlek viel en årlig
arbetsförtjänst av
kronor
2 100
3 000
3 900
135: —
133: 34
50: - 83: 34
116: 68
133: 34
165: - 166: 67
62: 50
104: 17
145:84
166: 67
210: - 216: 67
81: 25
135: 42
189: 59
216: 67
Hel invalidlivränta..............................
Livränta till ensam änka........................
Livränta till änka och 2 barn ..................
Livränta till änka och 3 eller flera bara ........
Å livränta i anledning av skada, som inträffat före år 1941, utgår dyrtidstillägg
med 20 %. Dylikt tillägg utgår dock icke till skadad, vilkens arbetsförmåga
är nedsatt med mindre än 30 %. Dyrtidstillägg enligt samma grunder
utgår också å sjukpenning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Även vissa grupper av den vid krigsmakten anställda personalen kunna
liksom de värnpliktiga komma i åtnjutande av familjebidrag vid sidan av
ersättning för skada eller sjukdom.
Särskilda bestämmelser örn ersättning för
olycksfall vid flygning.
Enligt förordning den 17 maj 1940 (SFS nr 333) utgår särskild ersättning
i vissa fall för skada till följd av olycksfall under flygtjänstgöring.
Vid invaliditet, som medför rätt till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen
eller 1927 års militärersättningsförordning, utgives, örn den skadade
blivit oförmögen till flygtjänstgöring, ett livräntetillägg, som för pensionsberättigad
personal motsvarar en fjärdedel av livräntan och för annan personal
hälften av livräntan. Tillägget utgör dock lägst 300 kronor örn året. Ersättning
med nämnda årliga belopp skall även utgå, örn olycksfallet icke
medfört nedsättning av arbetsförmågan i sådan grad som för rätt till livränta
förutsättes (en tiondel) men dock föranlett oförmåga till flygtjänstgöring.
Vid dödsfall utgives tillägg å livränta till änka med en fjärdedel av dess
belopp, örn änkan äger pensionsrätt, och eljest med livräntans halva belopp.
Livränta till barn utgår till dess barnet fyllt 19 år (i stället för 16 år enligt
olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen). Understiger
fastställd livränta till föräldrar värdet av det från den avlidne åtnjutna
underhållet, kan tillägg till livräntan utgå med högst dennas halva belopp.
De nämnda tilläggsförmånerna utgå även då livräntan bortfaller eller nedsättes
emedan ersättningstagaren äger rätt till avlöning, pension eller annat
av statsmedel utgående understöd i anledning av skadan.
Aldre ersättningsbestämmelser.
Före ikraftträdandet av 1927 års militärersättningsförordning gällde förordningen
den 18 juni 1909 (nr 89) i samma ämne. Sistnämnda förordning
äger alltjämt tillämpning beträffande olycksfall som inträffat och sjukdomar
som yppats före den 1 januari 1928. Sedan förordningens tillkomst lia ersättningsbeloppen
fördubblats, och dyrtidstillägg med 40 % utgår såväl å grundbeloppen
som förhöjningarna. Ersättningarna äro emellertid fortfarande avsevärt
lägre än ersättningar enligt de nyare bestämmelserna. Sålunda utgör
livränta jämlikt 1909 års förordning vid helinvaliditet 1 260 kronor om året,
inklusive dyrtidstillägg, under det att lägsta livränta till arbetsoförmögen
värnpliktig enligt 1927 års förordning utgör jämte dyrtidstillägg 1 646 kronor
40 öre. Oreducerad livränta till änka jämlikt 1909 års förordning utgör jämte
tilläggen 504 kronor och till barn under femton år 252 kronor för år; finnes
ej sådan efterlevande, kan i vissa fall livränta med samma belopp som till
änka utgå till föräldrar.
Arbetsvärd.
I propositionen 1945: 120 framlade Kungl. Majit förslag rörande omskolning
av i militärtjänst skadade. Sedan riksdagen (skrivelse 1945: 156) god
-
Kungl. Majlis proposition nr 250.
23
känt förslagen, meddelade Kungl. Majit i brev till statens arbetsmarknadskommission
den 25 maj 1945 föreskrifter angående åtgärder i syfte att bereda
under militärtjänstgöring skadade utkomst genom eget arbete (s. k. arbetsvärd).
Föreskrifterna innebära i huvudsak följande.
Arbetsvärd må beredas envar, som under militärtjänstgöring eller hemvärnstjänstgöring
drabbats av kroppsskada, berättigande till ersättning enligt
1927 års militärersättningsförordning, olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen
eller 1941 års förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada
under hemvärnstjänstgöring, eller ock, på grund av bestämmelser som
meddelats av Kungl. Majit, enligt de i nämnda författningar stadgade grunderna.
Med militärtjänstgöring jämställes i förevarande avseende arbete som
utförts av värnpliktig på grund av åläggande jämlikt 1 § kungörelsen den
13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt för män, födda år 1923.
Bestämmelserna taga i första rummet sikte på de i 1927 års militärersättningsförordning
angivna personalkategorierna, främst dem vilkas skador uppstått
till följd av tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap.
Det åligger statens arbetsmarknadskommission såsom arbetsvårdsorgan att,
sedan uppgift örn skadad erhållits från riksförsäkringsanstalten, omedelbart
undersöka möjligheterna att utan särskild utbildning bereda den skadade
utkomst av arbete. Där så befinnes ändamålsenligt, må yrkesutbildning i form
av omskolning till annat yrke, arbetsträning eller annan yrkesutbildning beredas
den skadade, försåvitt skadan medfört men av sådan beskaffenhet, att
arbete eljest icke kan erhållas, eller örn arbetstillgången inom den skadades
tidigare yrkesområde är synnerligen begränsad och skadan försvårar arbetsplacering
inom annat område. Utan Kungl. Majits medgivande må utbildning
av längre varaktighet än ett år icke ifrågakomma.
Deltagare i utbildning må erhålla resekostnadsersättning samt, då behov
föreligger, antingen inkvartering och förplägnad in natura eller stipendium.
Deltagare i kurs må även erhålla timpenning enligt de för s. k. beredskapskurser
gällande grunderna.
Stipendium må i allmänhet utgöra högst 75 kronor för månad. Vid bedömandet
av stipendiebehov skall hänsyn tagas till nyssnämnd timpenning
samt, örn den skadade placerats hos arbetsgivare för utbildning, till löneförmåner
från denne. Hänsyn skall icke tagas till vad som utgår i form av
dels sjukpenning eller livränta i anledning av skadan, dels ock familjebidrag
i vidare mån än vad som av ifrågavarande förmåner återstår, sedan för familjen
beräknats belopp, som skulle tillkommit denna i form av familjebidrag,
därest invaliden varit inkallad till militärtjänstgöring och familjebidrag
därvid utgått enligt krigsfamiljebidragsförordningen.
Under utbildningstid må den livränta, vartill den skadade vid utbildningens
början är berättigad, icke nedsättas.
Vid bestämmande av familjebidrag må hänsyn icke tagas till utbildningsstipendium
eller timpenning vid omskolningskurs eller till motsvarande del
av med utbildningen förenade löneförmåner.
24
Kungl. Maj:ts proposition m 250.
Utredning rörande skadefallens antal m. m.
I samband med den av generaldirektören Östrand verkställda förberedande
utredningen rörande åtgärder till förbättring av ersättningar till beredskapsskadade
har utförts en statistisk undersökning beträffande de under militärtjänstgöring
åren 1940—1944 inträffade skade- och sjukdomsfallens antal,
nedsättningen i den skadades eller sjukes arbetsförmåga och antalet ersättningsberättigade
efterlevande. Undersökningen avser de fall, i vilka rätt till
invaliditets- eller dödsfallsersättning inträtt före den 1 juli 1945.
Enligt nämnda undersökning utgjorde antalet fall av invaliditet, som
drabbat värnpliktig, ungefär 6 000, av vilka 3 460 alltjämt voro ersättningsberättigande
den 1 juli 1945. Med invaliditet avses här sådant följdtillstånd efter
skada eller sjukdom, som medfört rätt till livränta under viss tid eller för
återstående livstid. Antalet fall med dödlig utgång var för de värnpliktiga
1 349. I 784 av dessa utbetalades ef terle vandell vräntor den 1 juli 1945. Fall
som efter någon tids invaliditetstillstånd lett till döden äro inräknade endast
bland fallen med dödlig utgång. Antalet invaliditets- och dödsfall till följd
av olycksfall under åren 1941—1943 var i medeltal 2,3 8 per 1 000 under helt
år tjänstgörande värnpliktiga (= 365 000 tjänstgöringsdagar). Till jämförelse
har nämnts, att antalet invaliditets- och dödsfall på grund av olycksfall
i arbete under åren 1940—1942 var i medeltal 2,04 per 1 000 årsarbetare. Av
hela antalet invaliditets- och dödsfall bland värnpliktiga voro mer än två
tredjedelar föranledda av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall. Lungsjukdomarna
spela en framträdande roll. Sålunda kom nära hälften av det
sammanlagda livräntebeloppet den 1 juli 1945 på lungtuberkulosfallen. Anmärkas
må i detta sammanhang, att frekvensen av ersättningsberättigande
sjukdomar givetvis påverkas av att sjukdomar, som yppas under tjänstgöringen,
enligt gällande bestämmelser skola räknas som föranledda av tjänstgöringen,
såvida icke mycket starka skäl tala däremot.
Medelinvaliditetsgraden för värnpliktiga med invaliditetsersättning den 1
juli 1945 på grund av skada eller sjukdom, som inträffat under åren 1940—
1944, var 23,9 % för olycksfallsskador och 60,4 % för sjukdomar. För annan
personal med ersättningsrätt enligt 1927 års militärersättningsförordning voro
motsvarande procenttal 31,o och 68,2 samt för den av olycksfallsförsäkringslagen
och Kungl. Maj:ts förenämnda brev den 23 juli 1940 omfattade personalen
38,i och 69,3.
Sammanlagda årsbeloppet den 1 juli 1945 av livräntor i anledning av skada
och sjukdom, som drabbat värnpliktiga åren 1940—1944, utgjorde jämte dyrtidstillägg
omkring 4,1 miljoner kronor. För annan militär personal var motsvarande
belopp omkring 0,6 8 miljon kronor.
Familjebidrag utgick under juli månad 1945 i över 600 fall till skadade och
sjuka med omkring 70 000 kronor och i ungefär 200 fall till efterlevande med
omkring 13 000 kronor. I de nämnda beloppen, som motsvara inemot 1 miljon
kronor för år räknat, ingå även bidrag till personer med ersättning på
grund av skada eller sjukdom, som inträffat under år 1945, eller med sjuk
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
penning på grund av tidigare inträffade fall. Beloppen utgjorde således icke
i sin helhet tillägg till de förutnämnda livräntebeloppen.
Allmänna synpunkter på frågan om förbättrade förmåner till i
militärtjänst skadade.
Såväl de sakkunnigas förslag till förbättrade förmåner för beredskapsskadade
som socialvårdskommitténs förslag till höjning av vissa ersättningar
enligt militärersättningsförordningarna ha, såsom av mledningen framgår, avsetts
utgöra allenast en provisorisk lösning av föreliggande spörsmål i avvaktan
på resultatet av den översyn av olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen,
som pågår inom socialvårdskommittén. Enligt de
sakkunnigas förslag skulle vid sidan av militärersättningsförordningen utfärdas
en särskild förordning örn provisorisk förbättring av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt
försvarsberedskap m. m., medan socialvårdskommitténs förslag i huvudsak
innebär, att i 1927 års militärersättningsförordning skulle, i anslutning till
vissa provisoriska bestämmelser örn höjning av ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen,
vidtagas en provisorisk höjning av vissa i förordningen
angivna ersättningar. I socialvårdskommitténs förslag förutsattes, att däri
föreslagna bestämmelser örn höjning av ersättningarna till värnpliktiga icke
skola äga tillämpning, om ersättningstillägg utgår enligt de av de sakkunniga
föreslagna bestämmelserna angående beredskapsskadade.
De sakkunnigas förslag.
De sakkunniga ha i första hand upptagit till behandling frågan, huruvida
spörsmålet örn förbättringar för de beredskapsskadade kan behandlas fristående
från det mellan militärersättningsförordningen och olycksfallsförsäkringslagen
förefintliga sambandet, De sakkunniga ha erinrat om att denna
fråga berörts i andra lagutskottets utlåtande nr 75 till 1945 års riksdag och
att meningarna inom utskottet varit delade. A ena sidan hade hävdats, att
skäl ej funnes att bestämma ersättningen till den som skadats under beredskapstjänstgöring
efter förmånligare grunder än ersättningen till arbetare,
som skadats till följd av olycksfall i arbete. Ä andra sidan hade gjorts gällande,
att staten hade ett alldeles speciellt ansvar såvitt anginge dem som fått sm
skada under beredskapstjänstgöring. Enighet hade emellertid rått därom, att
frågan om ersättningsförbättringar för de beredskapsskadade borde ytterligare
belysas, innan slutlig ställning toges.
De sakkunniga lia framhållit, att sambandet mellan militärersättmngsförordningen
och olycksfallsförsäkringslagen vore för de värnpliktigas vidkommande
mera formellt än reellt, enär ersättningarna icke bestämdes i förhållande
till den civila inkomstens storlek. De under tiden för den förstärkta
försvarsberedskapen tillkomna bestämmelserna örn familjebidrag till skadade
värnpliktiga m. fl. hade medfört ytterligare en väsentlig avvikelse från olycksfallsförsäkringslagens
ersättningsgrunder. Uppställdes den principen, att
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
ersättningstillägg till beredskapsskadade icke borde medföra höjning av ersättningen
till högre belopp än som utginge vid civilt olycksfall i arbete, bomme
ersattnmgsforbättring icke att kunna utges i andra fall än då utgående ersättning
i anledning av värnpliktigs skada eller sjukdom vore, inklusive eventuellt
familjebidrag, lägre än ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens grunder.
lin sådan princip ansåge de sakkunniga icke vara praktiskt genomförbar. Sambandet
mellan militärersättningsförordningen och olycksfallsförsäkringslagen
utgjorde enligt de sakkunnigas uppfattning icke hinder för att ersättningsförbättnngarna
gåves en avsevärt större räckvidd.
I anslutning härtill ha de sakkunniga beträffande var och en av de olika
personalkategorier — värnpliktiga, frivilliga och fast anställda — som under
beredskapstiden tjänstgjort inom försvaret, behandlat frågan, huruvida särskilda
ersättningsförbättringar kunna anses vara motiverade. Beträffande
detaljerna härutinnan torde jag få återkomma i ett följande avsnitt. Här torde
allenast böra anföras följande av de sakkunniga åberopade synpunkter beträffande
de beredskapsinkallade värnpliktiga.
Vad angår värnpliktiga, som inkallats till annan tjänstgöring än den som
^ dem enligt för fredstid gällande bestämmelser, lia dessa värnpliktiga
fatt i högre grad än medborgarna i allmänhet bära bördorna av den förstärkta
försvarsberedskap6!!. Tjänstgöringen har ofta varit synnerligen krävande i
både fysiskt och psykiskt hänseende. De inkallade ha under långa tider ryckts
bort från sin civila verksamhet, och de med tjänstgöringen förenade förmånerna
ha i mångå fall endast ofullständigt kompenserat dem för inkomstformsterna.
I många fäll ha de inkallade under tjänstgöringen ådragit sig
skador och sjukdomar, som förorsakat bestående eller långvarig invaliditet
elfer fett till döden. Enligt de sakkunnigas mening måste det anses skäligt
att de ekonomiska verkningarna av sådana skador och sjukdomar ersättas efter
ai sevart tormanhgare grunder än de nu gällande. Även en betydande höjning
av ersattnmgarna motsvarar, örn kostnaden tänkes utslagen på hela antalet
tjanstgormgsdagar för de inkallade, en mycket ringa höjning av vederlaget för
tjänstgöringen. Den bästa överensstämmelsen mellan ersättningen och den av
kroppsskadan föranledda ekonomiska förlusten skulle erhållas, örn ersättningen
utmättes efter det i varje särskilt fall uppkomna inkomstbortfallet Tillfampnmgen
av en sådan princip torde emellertid erbjuda alltför stora praktiska
“YaJ x 6 -ri i ar* ^ kern den provisoriska ersättningsförbättring, varom nu
vikande'' 11. e.baseras på en dylik, från de gällande ersättningsgrunderna av
De
sakkunniga ha i anslutning till vad sålunda anförts förordat avsevärda
generella höjningar av nu utgående ersättningar såvitt avser kroppsskador,
ådragna under beredskapstjänstgöring m. m.
De av de sakkunniga föreslagna ersättningsförbättringarna innebära främst
dels att vissa värnpliktiga uppflyttas i ersättningsklass, dels att vissa ersättningstillägg
efter enhetliga grunder införas för såväl värnpliktiga som andra
här ifrågavarande personalgrupper. Ersättningsförbättringar skola enligt förslaget
icke utgå för tid före bestämmelsernas ikraftträdande.
De för såväl värnpliktiga som andra personalgrupper föreslagna ersättningstilläggen
skulle tillkomma skadade med mera avsevärd invaliditet samt
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
livränteberättigade efterlevande. Som lägsta invaliditetsgrad för rätt till
dylikt tillägg har föreslagits 25 %. I motiveringen Ilar anförts, att de ifrågavarande
tilläggen syntes böra tillkomma livräntetagare med sådan invaliditet,
som i allmänhet medförde påtaglig nedsättning av arbetsförmågan. Såsom
exempel på skadefall, vid vilka invaliditetsgraden i regel beräknas till 25 %,
ha nämnts amputation av ena tummen i andra leden utifrån räknat, total stelhet
i ena knäleden i rak ställning eller förlust av ena ögat.
Beträffande de värnpliktiga lia de sakkunniga framhållit, att de år 1944
vidtagna ändringarna i bestämmelserna rörande beräkning av värnpliktigs
årliga arbetsförtjänst lett till dels att en obetydlig åldersskillnad mellan två
vid samma tid skadade värnpliktiga kunde få stor och varaktig betydelse i
ersättningshänseende och dels — emedan de ändrade bestämmelserna icke ägde
tillämpning i äldre fall — att olika stora ersättningar utginge till värnpliktiga
som skadats före och efter den 1 juli 1944. De sakkunniga föresloge, att de
ersättningar, som utginge efter lägsta ersättningsklassen, skulle generellt höjas
till belopp motsvarande närmast högre ersättningsklass och att de år 1944
införda bestämmelserna rörande beräkning av äldre värnpliktigas arbetsförtjänst
skulle tillämpas även med avseende på ersättning i anledning av skada,
som inträffat under beredskapstjänstgöring före den 1 juli 1944.
I fråga om grunderna i övrigt för ersättningstilläggen ha de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.
De sakkunniga ha övervägt, örn det kunde vara lämpligt att komplettera
ersättningarna till icke-försörjare med bostadsbidrag, vilka liksom familjebidragen
skulle bestämmas av familjebidragsnämnderna genom s. k. normerad
behovsprövning. Vägande skäl tala emellertid emot en sådan anordning. Det
måste ofta vara vanskligt att avgöra vilka kostnader icke-försörjarna faktiskt
ha att vidkännas för bostad. För behovsprövningen skulle erfordras särskilda
reeder, som icke ha någon motsvarighet i nu gällande bestämmelse!. Enär invaliditeten
i övervägande antalet fall är partiell, måste avdrag även göras för
arbetsinkomst. Enligt de sakkunnigas mening är det icke lämpligt, att lckeförsörjarna,
som nu få hela sin ersättning från ett håll, genom de ifrågasatta
bostadsbidragen inordnas i en tämligen svårskött behovsprövning, som skulle
avse endast en relativt liten del av de sammanlagda förmånerna.
Ändamålet med ett bostadsbidrag för icke-försörjare skulle vara, att ett
dylikt till beloppet icke generellt fixerat bidrag skulle möjliggöra ett hänsynstagande
till de faktiska bostadskostnaderna i de enskilda fallen. Därvid skulle
främst den förefintliga skillnaden mellan bostadskostnadernas storlek på
olika orter bli av betydelse. För familjeförsörjarnas vidkommande tillgodoses
detta syfte genom familjebidragen. För icke-försörjärnäs del torde det däremot,
på grund av de med en individuell prövning förenade svårigheterna,
vara ’att förorda att livräntorna kompletteras med fixa tillägg, avsedda att
utjämna skillnaden mellan bostadskostnaderna på olika orter. De sakkunniga
föreslå, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen till beredskapsmvalider
graderas på dylikt sätt, såväl för familjeförsörjare som ensamstående.
De anförda skälen för den förordade differentieringen av ersättningstill1
äggen äro av praktisk-administrativ natur. Det bör emellertid framhållas, att
även principiella skäl kunna anföras för en viss differentiering av detta slag.
De sakkunniga lia i det föregående förordat, att den lägsta för värnpliktiga
28
Kungl. Maj:ts -proposition nr 250.
gällande ersättningsklassen icke vidare skall tillämpas beträffande de under
beredskapstjänstgöring skadade. Vid bifall till detta förslag kommer ersättningen
till värnpliktig vid helinvaliditet att i det stora flertalet fall utgöra
2 016 kronor för år räknat, inklusive nu utgående dyrtidstillägg. Detta belopp
motsvarar livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen efter en årlig arbetsförtjänst
av något mer än 3 000 kronor. Högsta livränta på grund av olycksfall
i arbete är betydligt högre, nämligen 2 600 kronor, och inom socialvårdskommittén
överväges för närvarande förslag örn en avsevärd höjning av detta
maximibelopp. (Till de angivna livräntebeloppen kan i vissa fall komma s. k.
h j älplöshetstillägg.)
I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit, att ersättningstilläggen
skola avpassas så, att den sammanlagda ersättningen till värnpliktig
i allmänhet blir vid helinvaliditet 3 000 kronor om året i lägsta ortsgruppen
och — med tillämpning av folkpensioneringslagens nuvarande ortsgruppsindelning
— 3 300 kronor i ortsgrupp 2 och 3 600 kronor i ortsgrupp 3.
På grund härav förordas, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skola
vid helinvaliditet utgöra i de olika ortsgrupperna 984, 1 284 och 1 584 kronor
för år räknat, så länge dyrtidstillägg å livräntorna utgå enligt nu gällande
grunder.
Motsvarande tillägg å hel sjukpenning föreslås till 2 kronor 75 öre, 3 kronor
50 öre och 4 kronor 25 öre för dag i de olika, ortsgrupperna.
Under tid då den skadades arbetsförmåga är nedsatt med en fjärdedel eller
mera skall enligt förslaget ersättningstillägg utgå med en mot nedsättningen
svarande del av tillägget vid arbetsoförmåga.
Motsvarande ersättningstillägg till efterlevande skall enligt förslaget
utgöra, för år räknat, så stor del av 984 kronor som svarar mot proportionen
mellan livräntan till den efterlevande och livränta till den skadade vid helinvaliditet.
Högsta, sammanlagda beloppet av ersättningstillägg till efterlevande
skulle därigenom komma att utgöra nämnda summa, 984 kronor, och
således motsvara tillägg till helinvalid i lägsta ortsgruppen. Beträffande
ersättningstillägg åt föräldrar ha vissa särbestämmelser föreslagits.
I fråga om pensionsberättigad personal ha de sakkunniga föreslagit vissa
bestämmelser örn inskränkning i rätten till ersättningstillägg.
De sakkunniga ha vidare föreslagit, att tillägg i vissa fall skall utgivas å
begravningshjälp. I denna del innebär förslaget, att nu gällande bestämmelser
rörande storleken av begravningshjälp framdeles skola tillämpas även då dödsfallet
föranledes av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före
bestämmelsernas ikraftträdande.
Det föreslagna ersättningstillägget till invalider skall enligt förslaget kunna
i vissa fall nedsättas efter vad som prövas skäligt eller ock helt indragas.
De sakkunniga ha anfört, att de föreslagna ersättningstilläggen icke borde
utgå retroaktivt. I detta hänseende finge de sakkunniga erinra därom, att
storleken av familjebidrag och annan supplerande hjälp under den gångna
tiden bestämts under hänsynstagande till ersättningarnas hittillsvarande
storlek.
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
Under förutsättning att förberedelser för uträknandet och utbetalandet av
ersättningstillägg påbörjades inom riksförsäkringsanstalten så snart Kungl.
Mai ts förslag förelagts riksdagen, borde bestämmelser i ämnet enligt de
sakkunnigas mening kunna träda i kraft tämligen kort tid efter utfärdandet.
De sakkunniga föresloge, att bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli
1946 eller den tidigare dag Kungl. Majit bestämde. Måhända kunde det visa
sig lämpligt att bestämmelserna örn ersättningstillägg trädde i tillämpning
kort tid efter utfärdandet, under det att vissa av de sakkunniga föreslagna omprövningar
av ersättningsfrågor igångsattes först senare, eventuellt den 1
juli 1946. .
De sakkunniga ha föreslagit, att bestämmelserna om ersättningstillägg skola
intagas i en särskild författning angående provisorisk förbättring av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap m. m. De sakkunnigas författningsförslag
torde såsom bilaga A få fogas vid detta protokoll.
Yttranden över de sakkunnigas förslag.
I de avgivna yttrandena ha några erinringar icke framställts mot att vissa
förbättringar av ersättningsförmånerna genomföras. Delade meningar ha emellertid
kommit till uttryck i fråga örn det berättigade i att de under den förstärkta
försvarsberedskapen skadade erhålla en särställning framför dem som
skadats under annan militärtjänstgöring.
Chefen för försvarsstaben har erinrat örn att överbefälhavaren vid flera tillfällen
framhållit angelägenheten av att de s. k. beredskapsinvaliderna erhölle
tillräcklig ersättning för sina skador. I yttrandet har emellertid tillika uttalats
den meningen, att, även om starka skäl talade för att de s. k. beredskapsinvaliderna
i första hand bleve tillgodosedda med förbättringar, ingen principiell
skillnad syntes föreligga mellan dem, som ådragit sig skada i militärtjänst
under tid, då förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld, och dem, som
ådragit sig sådan skada eljest. Chefen för försvarsstaben har förutsatt, att
frågan örn förbättringar snarast löses också för sistnämnda skadade.
Även försvarsväsendets personalvårdsnämnd har framhållit angelägenheten
av att ersättningarna förbättrades också för den personal, som skadats eliel
drabbats av sjukdom under militärtjänstgöring i fredstid. Visserligen hade
olycksfalls- och sjukdomsriskerna uppenbarligen varit större under beredskapstiden
än eljest, men detta oaktat hade det synts nämnden som örn större anledning
icke kunde föreligga att bedöma ersättningsfrågorna efter andra
grunder, om den militärtjänstgörande iråkat sjukdom eller drabbats av olycksfall
under fullgörandet av fredstida tjänstgöring eller örn så inträffat under
beredskapst jänstgöring.
Försvarets civilförvaltning har i likhet med de sakkunniga funnit starka
skäl tala för att de ekonomiska verkningarna av sådana skador och sjukdomar,
som drabbat i förslaget avsedd personal under tiden för den anbefallda försvarsberedskapen,
ersattes efter förmånligare grunder än de hittills tillämpade.
Statskontoret har anfört, att det, på sätt de sakkunniga erinrat, givetvis
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
borde beaktas, hur de föreslagna provisoriska ersättningstilläggen komrne att
förhålla sig till den förbättring av ersättningarna enligt militärersättningsförordnmgen
och olycksfallsförsäkringslagen, som kunde bli en följd av pågående
utredningar. Med hänsyn därtill borde de sakkunnigas förslag underställas
socialvårdskommitténs prövning.
__ jR iksför säkrings ares tälten har livligt tillstyrkt, att åtgärder vidtoges till förbättring
av de under beredskapstjänstgöring skadade eller insjuknade värnpliktigas
förmåner, och har i likhet med de sakkunniga funnit starka skäl tala
för att även övriga under försvarsberedskapen kroppsskadade komrne i åtnjutande
av förbättrade ersättningar. Tillika har anförts, att enligt riksförsäknngsanstaltens
förmenande provisoriska åtgärder i detta syfte borde kunna
■vidtagas utan föregripande av den revision av olycksfallsförsäkringslagen och
militärersättningsförordningen, som socialvårdskommittén erhållit i unndrae
att verkställa.
Statens arbetsmarknadskommission har förklarat sig i stort sett vilja tillstyrka
de sakkunnigas förslag.
Fö> säkring sr ädel har ej anfört erinran mot de sakkunnigas i princip intagna
ståndpunkt. En reservant, försäkringsrådet Geijer, har emellertid ansett
skälen för att ersättningarna vid olycksfall och sjukdom under beredskapstiden
skulle sättas högre än för olycksfall och sjukdom under vanlig militärtjänstgöiing
vara föga bärande, särskilt beträffande yrkesmilitärer och vissa
frivilliga, och har med hänsyn härtill ansett det böra örn möjligt tillses att de
höjda förmånerna icke komrne att bli högre än de som man vore beredd att
låta utgå till vanliga militärer för framtida fall. Även med beaktande härav
borde utrymme finnas för en avsevärd höjning av de beredskapsskadades
eisättningar, enär en icke oväsentlig höjning av förmånerna enligt olycksfallsförsäkringslagen
och militärersättningsförordningen säkerligen vore att förvänta
sedan pågående revision av bestämmelserna på området slutförts.
De sakkunnigas förslag beträffande ersättningstilläggens konstruktion och
storlek ha i stort sett godtagits i flertalet remissyttranden.
Sålunda har elie jon för försvarsstaben funnit de föreslagna formerna för
ersättningsförbättringarna lämpliga och ersättningsbeloppen väl avvägda.
Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har ansett, att de föreslagna förbättringarna
i allt väsentligt blivit väl avvägda och ägnade att tillmötesgå
skaliga anspråk från de beredskapsskadades sida på ekonomiskt stöd från det
allmänna under den tid då sålunda skadad icke vore fullt arbetsför. Att de
föreslagna förhöjningarna, ändock icke kunde bli ur ekonomisk synpunkt fullt
tillfredsställande syntes nämnden i främsta rummet äga samband därmed att
ersättningsbeloppen måste fastställas på grundval av en hypotetisk arbetsförtjänst.
Uppenbarligen måste dock i det närmaste oöverstigliga svårigheter
föreligga för att individualisera ersättningarna efter den verkliga arbetsinkomsten
i den civila gärningen, och härtill komrne, att även ersättningarna
enligt olycksfallsförsäkringslagen vore maximerade vid arbetsinkomster, som
i många fall understege de i verkligheten uppburna. Visserligen syntes vissa
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
skäl kunna anföras för att ersättningar i anledning av olycksfall eller sjukdom
under fullgörande av militärtjänstgöring utmättes efter avsevärt förmånligare
grunder än eljest — detta gällde i främsta rummet den tvångsvis ianspråktagna
personalen — men frågan härom syntes icke kunna lösas i förevarande sammanhang.
Yad nämnden sålunda anfört syntes emellertid böra föranleda
skärpt uppmärksamhet på sådana fall, där den ekonomiska invaliditeten icke
överensstämde med den medicinska.
Statskontoret har funnit de föreslagna ersättningsbeloppen te sig förmånliga
vid jämförelse med de enligt allmänna tjänstepensionsreglementet utgående
invalidpensionerna, även örn därvid beaktades, att dessa pensioner icke
vore dyrortsgraderade och att de till storleken bestämdes oberoende av örn
pensionstagaren vore familjeförsörjare eller ej. Sålunda komme enligt förslaget
ersättningarna till värnpliktiga i allmänhet vid helinvaliditet att i högsta dyrort
ligga närmast över den invalidpension, som utginge i lönegraderna A 14,
A 11 eller A 9, beroende på örn den ersättningsberättigade vore familjeförsörjare
med hustru och fyra barn, familjeförsörjare med hustru och två barn
eller ensamstående. Motsvarande lönegrader för den mellersta dyrortsgruppen
vore A 13, A 10 och A 8 samt för den lägsta A 12, A 9 och A 6. Statskontoret
hade icke kunnat underlåta att giva uttryck åt sina betänkligheter mot en så
förmånlig avvägning av ersättningarna, särskilt som dessa skulle utgå jämväl
vid sjukdom, vilken kunde presumeras vara ådragen i tjänsten.
Riksförsäkringsanstalten har anfört vissa betänkligheter mot den föreslagna
dyrortsgraderingen av ersättningstilläggen och har i detta sammanhang erinrat
örn att anstalten tidigare — i yttrande över sociala försvarsberedskapskommitténs
år 1941 avgivna förslag till krigspensionsförordning och i ett år 1943
framlagt förslag till revision av 1927 års militärersättningsförordning — uttalat
sig mot en dyrortsgradering av ersättningsförmånerna. Med hänsyn till den
nu föreslagna lagstiftningens karaktär har anstalten likväl icke velat motsätta
sig, att i detta fall differentiering ägde rum med hänsyn till rådande skillnad
mellan olika orter i bostadskostnader. Emellertid har understrukits, att
anstalten härmed icke tagit principiell ställning till den föreliggande frågan.
Beträffande de föreslagna ersättningstilläggen vid mera avsevärd invaliditet
har anstalten förordat, att även invalider, vilkas invaliditetsgrad beräknats
uppgå till 20 men ej till 25 %, bereddes dylikt tillägg, förslagsvis med hälften
av det belopp som svarade mot invaliditetsgraden. I motiveringen till detta
förslag har anstalten, som bifogat en tablå med exempel å ersättningarnas
storlek enligt gällande grunder, sakkunnigförslaget och anstaltens förslag,
bland annat framhållit, att en gränsdragning i enlighet med de sakkunnigas
förslag skulle leda till att en värnpliktig med 25 % invaliditet skulle i ortsgrupp
3 erhålla ersättningstillägg med 33 kronor i månaden, under det att vid
endast något lägre invaliditetsgrad intet tillägg skulle utgå.
I anledning av de sakkunnigas förslag örn tidpunkten för ikraftträdandet
av de föreslagna bestämmelserna har riksförsäkringsanstalten uttalat, att förberedelserna
för uträknandet och utbetalandet av ersättningstillägg komme att
igångsättas så snart ske kunde och bedrivas med all möjlig skyndsamhet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Huru lång tiel som kunde åtgå härför läte sig svårligen i förväg bedöma.
Därest det skulle visa sig, att utbetalning av ersättningstillägg lämpligen
kunde ske redan före den 1 juli 1946, ville riksförsäkringsanstalten hos Kungl.
Maj:t göra anmälan därom.
En reservant inom riksförsäkringsanstalten, e. o. byråchefen Sidvall,
har — med instämmande i övrigt i anstaltens utlåtande — ansett att ersättningstilläggen
borde utökas med vissa engångsbelopp. Dessa belopp syntes
skäligen kunna bestämmas till 300 kronor, samma belopp som medgivits statliga
befattningshavare såsom provisorisk avlöningsförbättring, och borde tillkomma
skadade och sjuka, vilka vid författningens antagande vore berättigade
till livränta — således även dem vilkas invaliditetsgrad uppginge till 10 men
ej 20 % — ävensom livränteberättigade änkor och barn. Engångsbeloppen
borde till skillnad från övriga ersättningstillägg kunna bli utbetalade avsevärd
tid före den 1 juli 1946.
En annan reservant inom riksförsäkringsanstalten, e. o. byråchefen Källström,
har ansett, att anstalten bort under åberopande av de starka skäl, som
tidigare anförts mot dyrortsgruppering, avstyrka den av de sakkunniga föreslagna
dyrortsgraderingen av ersättningstilläggen. Skadade familjeförsörjare
kunde genom familjebidragen erhålla viss dyrortskompensation. Övriga skadade
utgjordes till icke obetydlig del av sådana, som kunde beräknas flytta
från ort till annan, vilket skulle försvåra det redan i och för sig betydande
arbetet med en dyrortsgruppering av ersättningarna. Tilläggs ersättningarna
borde, liksom vissa tidigare förhöjningar, utgå procentuellt. Det syntes skäligt,
att ersättningarna åt värnpliktiga beredskapsmän eller efterlevande till
sådana höjdes med 100 % och att ersättningarna åt övriga i sakkunnigförslaget
angivna under den förstärkta försvarsberedskapen skadade eller dessas efterlevande
höjdes med 50 %. I de sålunda föreslagna förhöjningarna, som icke
syntes böra komma sådana skadade till del vilkas arbetsförmåga icke vore nedsatt
med minst 20 %, vore inräknat i förekommande fall utgående dyrtidstillägg.
Sveriges beredskapsinvaliders riksförbund har, under hänvisning till att de
sakkunnigas förslag endast avsåge provisoriska åtgärder och att förbundet icke
önskade fördröja ärendets behandling, tillstyrkt förelaget med den ändringen,
att ersättningstilläggen finge utgå retroaktivt. De sammanlagda ersättningarna
hade varit i och för sig otillfredsställande, och därtill bomme, att den »supplerande
hjälpen» — varmed Kungafondens ingripanden synes ha åsyftats —
endast kunnat komma ett relativt begränsat antal tillgodo. Enligt förbundets
mening måste bestämmelserna givas retroaktiv kraft för att de skulle kunna
vara av någon betydelse för de under krigstiden skadade. Någon teknisk svårighet
för retroaktiva utbetalningar kunde ej föreligga, och beloppen finge
anses ringa med hänsyn till de utståndna personliga lidandena och vållade
svårigheterna.
Tillika har förbundet hemställt, att ytterligare förbättringar måtte beredas
beredskapens offer i samband med den planerade översynen av militärersättningsförordningen
och olycksfallsförsäkringslagen.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Social vårds kommitténs förslag.
Socialvårdskommitténs förslag avser, såsom i det föregående anförts,
dels provisorisk höjning av vissa ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen
och militärersättningsförordningarna, dels ock fortsatt giltighet av
gällande bestämmelser örn dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt
olycksfallsförsäkringslagen.
Såvitt avser ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen samt dyrtidstilläggen
har förslaget som nämnts anmälts för Kungl. Majit den 12 april
1946, varvid beslutats inhämtande av lagrådets yttrande över ett inom socialdepartementet
upprättat lagförslag i ämnet. Lagförslaget, vilket torde komma
att anmälas för Kungl. Majit av chefen för socialdepartementet senare denna
dag, innebär i huvudsak, att den årliga arbetsförtjänst, som enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen
lägges till grund för ersättningarnas storlek, skall kunna
beräknas till högst 4 800 kronor i stället för nu 3 900 kronor. Härav följer,
bland annat, att sjukpenningskalan utbygges med fyra nya sjukpenningklasser,
varigenom sjukpenningens högsta belopp stiger från 7 till 9 kronor örn dagen.
Bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare föreslås i
samband därmed skola erhålla fortsatt giltighet intill 1947 års utgång.
Socialvårdskommittén har föreslagit, att antalet i 6 § i 1927 års militärersättningsförordning
fastställda sjukpenningklasser, vilka ansluta sig till de
i 9 § olycksfallsförsäkringslagen intagna klasserna och avse fast anställt manskap
och därmed jämställda personalkategorier, skall ökas i enlighet med
nyssberörda förslag, varigenom alltså sjukpenningens högsta belopp skulle
stiga från 7 till 9 kronor.
Beträffande ersättningarna till värnpliktiga har kommittén föreslagit provisoriska
höjningar efter andra grunder än nu sagts.
Kommittén har framhållit, att de enligt 1927 års militärersättningsförordning
utgående ersättningarna till värnpliktiga måste anses vara otillräckliga
även i de fall då skadan inträffade under sådan tjänstgöring som regelmässigt
åvilar värnpliktig i fredstid. En förbättring av ersättningarna kunde
åstadkommas antingen genom höjning av de i 8 § av förordningen angivna
beloppen för värnpliktigs antagna årliga arbetsförtjänst eller genom införande
av särskilda tillägg till de enligt nu gällande grunder utgående ersättningsbeloppen.
Kommittén ansåge den senare metoden vara att föredraga
vid en provisorisk ersättningsförbättring. Örn ersättningstilläggen bestämdes
till visst procenttal av nu utgående ersättningar, skulle tilläggen bli mindre
i de lägre ersättningsklasserna än i de högre. Det hade synts kommittén vara
riktigare, att ersättningstilläggen gjordes oberoende av ersättningsklassen.
Kommittén har föreslagit, att tillägget å hel sjukpenning skall bestämmas
till 1 krona för dag och tillägget till livränta vid arbetsoförmåga till 30 kronor
för månad. Inklusive dyrtidstillägg enligt gällande grunder skulle beloppen
utgöra 1 krona 40 öre och 42 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan
skulle enligt förslaget ersättningstillägg utgå med det lägre belopp, som svarade
mot ncdsättningen. Dock ansåges ersättningstillägg icke vara påkallat i
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 250. 758 46 3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
sådana fall där arbetsförmågan vore nedsatt i mindre grad än med en fjärdedel.
Tillägg å livräntor till efterlevande skulle utgå med proportionsvis
samma belopp som tillägg å livränta till den skadade, således med intill 42
kronor för månad. Beträffande föräldrar skulle vissa särskilda regler gälla.
Med de av kommittén sålunda föreslagna ersättningstilläggen skulle ersättning
till värnpliktig i lägsta klassen komma att höjas med omkring 30 %,
och för de övriga klasserna skulle motsvarande procenttal bli 25, 22 och 20.
Under hänvisning till att lägsta ersättning till värnpliktig efter de föreslagna
förhöjningarna torde kunna komma att avsevärt överstiga lägsta ersättning
till fast anställt manskap, har kommittén ifrågasatt föreskrift därom,
att den årliga arbetsförtjänsten för fast anställt manskap skulle beräknas
till lägst visst belopp, exempelvis 3 000 kronor. En sådan avvikelse från
grunderna i olycksfallsförsäkringslagen behövde enligt kommitténs uppfattning
icke möta några principiella betänkligheter, enär det fast anställda manskapets
anställnings- och avlöningsvillkor vore helt olika de på den privata
arbetsmarknaden vanliga. Huruvida en sådan bestämmelse vore behövlig eller
icke ansåge kommittén vara beroende av vilken praxis som tillämpades vid
beräkning av fast anställds arbetsförtjänst. Kommittén förutsatte, att riksförsäkringsanstalten
komme att uttala sig i frågan.
I fråga örn begravningshjälpens storlek enligt 1927 års militärersättningsförordning
har kommittén föreslagit, att de år 1944 antagna bestämmelserna
— enligt vilka begravningshjälp utgör 400 kronor för såväl värnpliktiga som
andra i förordningen avsedda personalgrupper — skola till skillnad från vad
nu gäller tillämpas jämväl då dödsfallet föranledes av skada som inträffat
eller sjukdom som yppats före bestämmelsernas ikraftträdande.
Beträffande ersättningar jämlikt 1909 års militärersättningsförordning innebär
socialvårdskommitténs förslag, att ersättningarna i fråga skola höjas i
nivå med ersättningar jämlikt 1927 års förordning. Enligt kommitténs mening
kan det icke anses befogat att de som skadats eller insjuknat under militärtjänstgöring
före år 1928 skola för framtiden få åtnöjas med väsentligt
lägre ersättningar än som utgå enligt de nyare bestämmelserna.
Yttranden över socialvårdskommitténs förslag.
Socialvårdskommitténs förslag angående förbättring av ersättningar jämlikt
1927 års militärersättningsförordning till värnpliktiga och ersättningar
jämlikt 1909 års militärersättningsförordning har i flertalet av de avgivna yttrandena
blivit i det väsentliga tillstyrkt eller lämnat utan erinran. Chefen
för försvarsstaben och försvarsväsendets personalvårdsnämnd ha dock funnit
de föreslagna ersättningstilläggen vara för låga.
Chefen för försvarsstaben har sålunda ansett, att ersättningsförbättringarna
borde åtminstone i huvudsak motsvara vad som föreslagits för de s. k. beredskapsinvaliderna,
enär någon olikhet i möjligheterna till försörjning eller
någon annan principiell skillnad icke syntes råda mellan dem, som ådragit
sig skada i militärtjänst då förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld, och
dem som ådragit sig sådan skada eljest. Beträffande det fast anställda man
-
Kungl. Majlis proposition nr 250.
35
skåpet har erinrats, att en stor del av denna personalgrupp redan enligt gällande
bestämmelser vore sämre ställd i ersättningshänseende än de värnpliktiga.
Ersättningarna till det fast anställda manskapet borde förbättras på
sådant sätt, att fast anställt manskap i intet fall bleve sämre tillgodosett än
värnpliktiga i lägsta ersättningsklassen.
Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har förordat vissa höjningar av de
föreslagna ersättningstilläggen. Anledning kunde icke anses föreligga att bedöma
ersättningsfrågorna på ett helt annat och snävare sätt, örn en värnpliktig
iråkat sjukdom eller drabbats av olycksfall under militärtjänstgöring i fredstid
än örn sådant förhållande inträffat under beredskapstjänstgöring. Vid ett
genomförande av dels sakkunnigförslaget angående beredskapsskadade, dels
det föreliggande kommittéförslaget komme en betydande differens att förefinnas
mellan ersättningarna till i fredstid skadade värnpliktiga och ersättningarna
till beredskapsskadade. Då en så betydande differens enligt nämndens
uppfattning icke kunde vara befogad, ville nämnden för sin del förorda,
att det av kommittén föreslagna tillägget till hel sjukpenning höjdes till 1
krona 50 öre per dag och livräntetillägget vid arbetsoförmåga till 45 kronor
per månad. Inklusive dyrtidstillägg skulle vid ett genomförande av detta förslag
livräntan vid arbetsoförmåga komma att i lägsta ersättningsklassen utgöra
200 kronor 20 öre och i näst lägsta ersättningsklassen 231 kronor för månad,
vilka belopp vore lägre än de för beredskapsskadade föreslagna. Därest en
reell förbättring av skadade familjeförsörjares ekonomiska ställning skulle
kunna uppnås, syntes det nämnden ofrånkomligt — under förutsättning att
kommittéförslaget genomfördes —- att föreskrift i samband därmed meddelades
örn att vid bestämmande av familjebidrag åt ersättningsberättigad värnpliktig
hänsyn icke skulle tagas till ersättningstilläggen. Beträffande det fast anställda
manskapet ville nämnden starkt understryka betydelsen av att, såsom
kommittén ifrågasatt, visst lägsta belopp föreskreves för den årliga arbetsförtjänstens
beräkning.
Riksförsäkringsanstalten har anfört, att kommitténs förslag i viss mån innebure
en utjämning av skillnaden i ersättningar till olika kategorier av värnpliktiga.
Anstalten vore icke beredd att i princip taga ställning till spörsmålet
örn en sådan utjämning. Med hänsyn till att det i förevarande fall
vore fråga örn allenast en provisorisk åtgärd ansåge sig anstalten emellertid
kunna i huvudsak tillstyrka den av kommittén föreslagna anordningen. Under
hänvisning till sitt yttrande angående de beredskapsskadade ville anstalten
ifrågasätta, huruvida icke även invalider, vilkas invaliditetsgrad beräknats
uppgå till 20 men ej 25 %, bolde beredas visst ersättningstillägg. Den årliga
arbetsförtjänsten för det yngsta fast anställda manskapet hade anstalten, som
betraktade volontärernas tjänstgöring såsom yrkesutbildning, sedan ett antal
år tillbaka brukat beräkna till 2 100 kronor, vilket belopp något överstege,
värdet av do sammanlagda faktiska avlöningsförmånerna, enligt anstaltens beräkning
omkring 1 Hilt) kronor. Värderingen av naturaförmånerna måste lippen
barligen påverkas av förändringar i levnadskostnaderna. Med hänsyn till att
fråga vore örn provisoriska bestämmelser, vilka icke skulle få längre var
-
36
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr .250.
aktighet, tunne anstalten det emellertid icke vara ägnat att väcka större betänkligheter,
örn, pa sätt socialvårdskommittén föreslagit, en undre gräns —
förslagsvis 3 000 kronor — fastställdes för det belopp, vartill arbetsförtjänsten
för fast anställt manskap skulle beräknas. — En ledamot, e. o. byråchefen
Källström, har ansett att, såsom av honom förordats jämväl beträffande
skadade beredskapsmän, tilläggsersättningarna borde utgå procentuellt.
Beträffande det fast anställda manskapets årliga arbetsförtjänst hade, anför
denne ledamot, påbörjats en utredning, som syntes giva vid handen, att förutsättningar
funnes för en viss höjning av det i praxis senast fastställda
minimibeloppet. Att fastställa minimibeloppet till 3 000 kronor, såsom kommittén
ifrågasatt, syntes icke böra äga rum, då en sådan arbetsförtjänst under
vissa förhållanden måste anses för hög.
Statskontoret har åberopat sitt tidigare yttrande över sakkunnigförslaget
angående beredskapsskadade, i vilket yttrande ämbetsverket anfört vissa betänkligheter
mot en alltför förmånlig avvägning av de ifrågavarande ersättningarna.
Socialstyrelsen har ansett det vara lämpligt, att en provisorisk förbättring
av berörda ersättningar bomme till stånd på det sätt socialvårdskommittén
förordat. De föreslagna ersättningsbeloppen ha synts styrelsen skäliga.
Pensionsstyrelsen har anfört vissa synpunkter beträffande en lämplig reglering
framdeles av förhållandet mellan ersättningar enligt 1927 års militärersättningsförordning
med flera författningar och sjukhjälp från en allmän sjukförsäkring.
Statens arbetsmarknadskommission har funnit de föreslagna ersättningsförbättringarna
för värnpliktiga vara i hög grad påkallade. Det vore mycket
angeläget att översynen av författningarna i fråga snarast möjligt fullföljdes,
enär ersättningarna även efter de föreslagna förhöjningarna måste anses vara
i åtskilliga fall alltför ringa för att de skadade skulle kunna erhålla skälig
kompensation. Enligt kommissionens uppfattning borde de föreslagna ersättningstilläggen
betraktas såsom avdragsfria belopp vid prövningen av behov av
familjebidrag. Beträffande det fast anställda manskapets ersättningar ifrågasatte
kommissionen, örn den årliga arbetsförtjänsten borde även för volontärer
och likställda beräknas till lägst 3 000 kronor.
Svenska arbetsgivareföreningen har ansett, att sjukpenningens maximibelopp
enligt olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års militärersättningsförordning
tills vidare borde, i avvaktan på sjukförsäkringens utformning, bestämmas
till 8 kronor.
Landsorganisationen i Sverige har funnit den av kommittén förordade formen
för provisorisk förbättring av värnpliktigas ersättningar vara att föredraga
framför en höjning av inkomstbeloppen i 8 § militärersättningsförordningen
och har också ansett det vara riktigare att tilläggen fixeras till enhetliga
belopp i stället för till viss procent av ersättningarna.
Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår ha under
de senare åren vid skilda tillfällen vidtagits åtgärder för att förbättra existens
-
37
Kungl. May.ts proposition nr 250.
villkoren för de under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande.
Förbättringarna ha genomförts på i huvudsak fyra olika sätt, genom höjning
av de i militärersättningsförordningen fastställda ersättningsbeloppen, genom
införande av dyrtidstillägg å dylika ersättningar, genom beviljande av familjebidrag
till skadades anhöriga och, vid dödsfall, till vissa efterlevande samt
genom omskolning av invalider, s. k. arbetsvård.
Det har emellertid stått klart, att de förbättringar, som sålunda genomförts,
i många fall icke varit tillräckliga för att bereda skadade eller dessas
efterlevande en skälig levnadsstandard. De vidtagna åtgärderna måste därför
betraktas såsom provisorier i avvaktan på den slutliga reglering av hithörande
spörsmål, som förutsatts skola äga rum.
Med hänsyn till 1927 års militärersättningsförordnings samband med 1916
års olycksfallsförsäkringslag har den mera definitiva översynen av förordningen
ansetts böra verkställas av socialvårdskommittén, vilken erhållit i uppdrag
att överarbeta olycksfallsförsäkringslagen. Denna lags utformning är
emellertid avhängig av statsmakternas ställningstagande till kommitténs förslag
angående allmän sjukförsäkring. På grund härav har kommittén
ansett sig icke ännu kunna framlägga slutligt förslag rörande olycksfallsförsäkringslagen
och därmed icke heller rörande militärersättningsförordningen.
Det blir alltså erforderligt att ännu någon tid reglera hithörande frågor genom
provisoriska åtgärder.
Ytterligare förbättringar av ersättningarna i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, föreslås nu i de två förslag, som i detta
sammanhang föreligga till bedömande, det ena framlagt av socialvårdskommittén
och det andra avgivet av de i anledning av 1945 års riksdags uttalande
tillkallade sakkunniga för utredning angående provisoriska åtgärder till förbättring
av ersättningar i anledning av kroppsskador ådragna under beredskapst
jänstgö ring.
Till socialvårdskommitténs förslag rörande annan personal än värnpliktiga
har Kungl. Majit redan i princip tagit ställning genom remissen till lagrådet
av det inom socialdepartementet på grundval av kommitténs förslag utarbetade
förslaget till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen. Förslag till avlåtande
av proposition i ämnet torde senare denna dag komma att föreläggas
Kungl. Majit.
Enär 1927 års militärersättningsförordnings bestämmelser rörande ersättningarna
i de olika sjukpenningklasserna ansluta sig till bestämmelserna i
olycksfallsförsäkringslagen, böra i förordningen vidtagas ändringar motsvarande
de för olycksfallsförsäkringslagen föreslagna. I 6 § militärersättningsförordningen
böra alltså upptagas fyra nya sjukpenningklasser, varigenom
sjukpenningens högsta belopp höjes till 9 kronor.
I 9 § olycksfallsförsäkringslagen har föreslagits den ändringen, att maximibeloppet
för den årliga arbetsförtjänstens beräkning höjes från 3 900 kronor
till 4 800 kronor. Enligt 8 § sista stycket militärersättningsförordningen skall
arbetsförtjänsten för fast anställt manskap och därmed jämställda personalkategorier
beräknas efter de grunder, som stadgas i nyssberörda författnings
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
rum i olycksfallsförsäkringslagen. Enär stadgandet i militärersättningsförordningen
sålunda utformats såsom en hänvisning till olycksfallsförsäkringslagen,
erfordras icke i anledning av ändringen av olycksfallsförsäkringslagen
någon motsvarande ändring i förordningen. Emellertid har socialvårdskommittén
beträffande det fast anställda manskapet ifrågasatt, att en avvikelse
skulle göras från olycksfallsförsäkringslagens grunder för den årliga arbetsförtjänstens
beräkning; ett särskilt minimibelopp, förslagsvis 3 000 kronor,
skulle föreskrivas för att de lägsta ersättningarna till denna, personal icke
skulle bli för låga i förhållande till de värnpliktigas ersättningar. Enligt min
mening torde det på grund av det fast anställda manskapets anställnings- och
avlöningsförhållanden vara lämpligt, att en sådan särföreskrift meddelas med
avseende på bestämmandet av sjukpenning för tid efter det kalenderår, då
den skadade fyllt tjugo år, eller av livränta. Föreskriften bör intagas i förordningen
såsom ett tillägg till 8 § andra stycket och torde, liksom de föreslagna
ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen, böra träda i kraft den 1 juli
1946 samt äga tillämpning å därefter inträffande skadefall.
Beträffande ersättningarna till värnpliktiga torde ersättningsförbättringarna
böra genomföras efter andra grunder än för nyssberörda personalkategorier.
I enlighet med socialvårdskommitténs förslag föreslår jag, att de
värnpliktigas ersättningar höjas genom särskilda provisoriska tillägg, att utgå
med enhetliga belopp oberoende av ersättningsklassen. Enligt kommitténs
förslag skulle beloppen för hel sjukpenning höjas med, dyrtidstillägg inräknade,
1 krona 40 öre för dag, eller till 6 kronor 30 öre, 7 kronor, 7 kronor
70 öre och 8 kronor 40 öre örn dagen i de olika ersättningsklasserna. Livränta
till arbetsoförmögen värnpliktig skulle på motsvarande sätt höjas med
42 kronor i månaden. Invalider med lägst 25 % nedsättning av arbetsförmågan
ävensom livränteberättigade änkor och barn skulle erhålla proportionsvis
samma tillägg som helinvalid. Tillägg skulle under vissa förutsättningar
utges även till avliden värnpliktigs föräldrar, och framdeles utgående begravningshjälp
i äldre fall skulle höjas i den mån den vore lägre än sådan ersättning
enligt nu gällande bestämmelser. Jämlikt 1909 års militärersättningsförordning
utgående sjukhjälp eller livränta till den skadade eller dennes
änka eller barn skulle höjas i nivå med ersättning jämlikt 1927 års förordning
efter den lägsta för värnpliktiga gällande ersättningsklassen.
Kommitténs förslag angående de provisoriska tilläggens storlek har i flertalet
avgivna yttranden blivit i det väsentliga tillstyrkt eller lämnat utan
erinran. I vissa yttranden har dock förordats, att de provisoriska tilläggen
skulle bestämmas till högre belopp än kommittén föreslagit. För egen del
finner jag önskvärt, att vissa ersättningsförbättringar utöver vad kommittén
nu föreslagit genomföras så snart ske kan. Det torde emellertid icke vara
möjligt att utan ytterligare utredning avgöra, örn sådana längre gående förbättringar
lämpligen böra, liksom de av kommittén nu föreslagna, erhålla
formen av enhetliga tillägg för olika kategorier av värnpliktiga eller örn
mera vittgående ändringar i ersättningssystemet böra genomföras. På grund
härav torde de nu ifrågavarande, provisoriska tilläggen böra i stort sett
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
avvägas i enlighet med kommitténs förslag. För värnpliktiga i de båda lägsta
ersättningsklasserna, dit flertalet under fredstid tjänstgörande värnpliktiga
höra, innebära de av kommittén föreslagna provisoriska tilläggen en höjning
av de nuvarande ersättningarna med omkring 30 och 25 %. För familjeförsörjare
kunna familjebidrag utgå som ett komplement till ersättningen. Lägsta
invaliditetsgraden för rätt till provisoriska tillägg synes mig, med hänsyn till
vad riksförsäkringsanstalten anfört, böra bestämmas till 20 %. Bestämmelserna
om de provisoriska tilläggen torde lämpligen böra intagas i en ny
paragraf i förordningen, benämnd 7 a §.
Jag förutsätter, att dyrtidstillägg å ersättningar komma att även efter den
31 december 1946 utgå enligt i huvudsak nu gällande grunder. Som en följd
härav komma dyrtidstillägg i förekommande fall att beräknas jämväl å de provisoriska
tilläggen, vilka äro att anse som en förhöjning av sjukpenningens
eller livräntans belopp.
De föreslagna nya bestämmelserna rörande värnpliktiga torde böra träda
i kraft den 1 juli 1946 och äga tillämpning beträffande ersättning, som utgår
för tid efter ikraftträdandet.
Ersättning jämlikt 1909 års förordning utgår alltjämt i åtskilliga fall. Vid
1944 års slut utgingo 879 invalidlivräntor, 77 livräntor till änkor, 4 livräntor till
barn och i 21 fall livräntor till föräldrar. Socialvårdskommitténs förslag angående
höjning av ersättningar jämlikt 1909 års förordning har lämnats utan
erinran i de avgivna yttrandena och torde böra i huvudsak godtagas.
Begravningshjälp enligt 1927 års militärersättningsförordning har vid två
tillfällen, senast år 1944, höjts och utgör numera för såväl värnpliktiga som
andra i förordningen avsedda personalgrupper 400 kronor. De äldre bestämmelserna
örn begravningshjälpens storlek äro emellertid alltjämt tillämpliga
då dödsfallet föranledes av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats
före de nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1944. I enlighet med
socialvårdskommitténs förslag torde nu böra vidtagas den ändringen i gällande
bestämmelser, att framdeles utgående begravningshjälp skall utgöra 400
kronor även örn skadan eller insjuknandet inträffat före den 1 juli 1944.
De ersättningar, som vid bifall till vad här föreslagits komma att utgå
i anledning av kroppsskador, ådragna under militärtjänstgöring, komma utan
tvivel fortfarande att i många fall visa sig alltför låga för att tillförsäkra
skadade och deras efterlevande en skälig levnadsstandard. Av nyss anförda
skäl har jag emellertid ansett mig icke för närvarande kunna generellt till
styrka ytterligare höjning av ersättningsbeloppen. Fråga uppkommer då,
huruvida på sätt de sakkunniga föreslagit en ytterligare höjning av ersättningsbeloppen
skall kunna vidtagas såvitt avser ersättningar i anledning av
skador under beredskapen. I några av remissyttrandena ha uttalats betänk
ligheter mot att beredskapsskadade pa detta sätt försättas i ett bättre läge
än övriga i militärtjänst skadade. Emellertid har jag i likhet med de sak
kunniga och flertalet remissmyndigheter funnit hinder icke böra möhl
mot en dylik differentiering av ersättningsgrunderna, Skälen härför göra
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
sig med särskild kraft gällande såvitt avser de värnpliktiga, som skadats
under beredskapstjänstgöring. Dessa ha, såsom de sakkunniga framhållit, i
högre grad än medborgarna i allmänhet fått bära bördorna av den förstärkta
försvarsberedskapen.
Ehuru skälen för en ersättningsförhöjning äro särskilt vägande såvitt
avser beredskapsinkallade värnpliktiga, anser jag i likhet med de sakkunniga,
att även andra personalkategorier böra komma i åtnjutande av densamma.
Härtill återkommer jag i ett följande avsnitt.
De föreslagna ersättningsförbättringarna innebära främst dels att vissa
värnpliktiga uppflyttas till högre ersättningsklass, dels att vissa ersättningstillägg
efter enhetliga grunder införas för såväl de värnpliktiga som övriga
i förslaget avsedda personalkategorier.
De speciella ersättningsförbättringarna för vissa värnpliktiga skola enligt
förslaget genomföras på det sätt, att de ersättningar, som utgå efter lägsta
ersättningsklassen, generellt höjas till belopp motsvarande närmast högre ersättningsklass
och att de år 1944 införda bestämmelserna rörande ersättningsklasserna
för äldre värnpliktiga skola tillämpas även med avseende på ersättning
i anledning av kroppsskada, som inträffat under beredskapstjänstgöring
före den 1 juli 1944. Mot dessa förslag torde intet väsentligt vara
att erinra.
De för såväl värnpliktiga som annan personal föreslagna ersättningstillläggen
skulle tillkomma skadade med mera avsevärd invaliditet ävensom
livränteberättigade efterlevande. Tilläggen vid invaliditet böra enligt de sakkunnigas
mening dyrortsgraderas med tillämpning av folkpensioneringslagens
nuvarande ortsgruppsindelning. Såsom skäl härför ha de sakkunniga
åberopat de mellan olika orter rådande skillnaderna i bostadskostnader och
arbetslöner. Enligt de sakkunnigas mening böra tilläggen vid invaliditet
avpassas så, att den sammanlagda ersättningen till värnpliktig vid helinvaliditet
i allmänhet skulle utgöra 3 000 kronor örn året i ortsgrupp 1, 3 300
kronor i ortsgrupp 2 och 3 600 kronor i ortsgrupp 3. På grund härav har
förordats, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skola vid helinvaliditet
utgöra i de olika ortsgrupperna 984, 1 284 och 1 584 kronor för år
räknat. Högsta sammanlagda ersättningstillägget till efterlevande skulle motsvara
tillägg till helinvalid i lägsta ortsgruppen.
Statskontoret har uttalat betänkligheter mot de föreslagna ersättningstilläggens
storlek och anfört, att ersättningarna med dylika förhöjningar
skulle te sig förmånliga vid jämförelse med de statliga invalidpensioner,
som utgå enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Den gjorda jämförelsen
avser å ena sidan ersättning enligt de sakkunnigas förslag till helt arbetsoförmögna
värnpliktiga, för familjeförsörjare utökad med högsta ifrågakommande
beloppet av familj epenning enligt de för skadade värnpliktiga gällande
familj ebidragsbestämmelserna, och å andra sidan pension till befattningshavare
i vissa lönegrader (A 6—A 14). Vid en dylik jämförelse bör beträffande
de värnpliktiga beaktas såväl att familjebidraget kan omfatta även
41
Kungl. Majlis proposition nr 250.
bostadsbidrag som att bidragsbeloppen kunna nedsättas om familjen kalandra
inkomster av betydelse än livräntan. I fråga om invalidpensionärerna
är att märka, att dessa i åtskilliga fall kunna, beroende på antalet tjänstar
m. m., jämte pensionen utfå större eller mindre belopp såsom livränta jämlikt
olycksfallsförsäkringslagen. För min del finner jag jämförelserna icke
giva vid handen, att de föreslagna ersättningsbeloppen äro att anse såsom
alltför höga.
De av de sakkunniga anförda skälen för en dyrortsgradering av ersättningstilläggen
till invalider finner jag vara bärande.
Bestämmelserna örn ersättningstillägg torde böra träda i kraft den 1 juli
1946. I likhet med de sakkunniga finner jag vägande skäl tala emot att ersättningstillägg
utgivas retroaktivt. Under den gångna tiden lia familjebidrag,
annan hjälp från det allmänna ävensom bidragen fran stiftelsen Kungafonden
bestämts med hänsyn till ersättningarnas hittillsvarande storlek. De
i det föregående föreslagna förbättringarna av bland annat ersättningar till
värnpliktiga, som skadats under fredstjänstgöring, avses skola beröra allenast
ersättningar för tid efter bestämmelsernas ikraftträdande. Tillräckliga skäl
för att tillämpa en annan princip beträffande ersättningstillägg till beredskapsskadade
synas mig icke föreligga. Erinras må, att sådana under den
förstärkta försvarsberedskapen skadade värnpliktiga, som äro familjeförsörjare
och ha ådragit sig mera avsevärd nedsättning i arbetsförmågan, genom
familjebidragen erhållit en ofta betydande ersättningsförstärkning, som icke
kommit de förut skadade till del.
De sakkunniga ha föreslagit, att ersättningstillägg skola tillkomma dem
som äro helt arbetsoförmögna eller ha sin arbetsförmåga nedsatt med minst en
fjärdedel. Yid partiell invaliditet skulle ersättningstillägg, med den angivna
begränsningen, utgå med en mot invaliditetsgraden svarande del av tillägget
vid helinvaliditet. Kiksförsäkringsanstalten har föreslagit vissa reducerade
ersättningstillägg till dem, vilkas arbetsförmåga är nedsatt med 20 men ej
25 %. En ledamot av anstalten har föreslagit, att ersättningstilläggen
skulle utökas med engångsbelopp, förslagsvis 300 kronor, som skulle tillkomma
envar som vid författningens antagande vore berättigad till livränta,
således även skadade med livränta efter lägre invaliditetsgrad än 20 %.
1 det föregående har beträffande ersättningar i anledning av skador under
fredstjänstgöring, med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten anfört, föreslagits,
att provisoriska tillägg skola utgå till värnpliktiga, vilkas arbetsförmåga
är nedsatt med lägst 20 %. Detsamma torde böra gälla beträffande de
beredskapsskadade. Tillägget vid nämnda invaliditetsgrad kan för dessa
lämpligen bestämmas till 120 kronor för år räknat; detta belopp motsvarar
ungefärligen det av riksförsäkringsanstalten föreslagna tillägget i ortsgrupp
2 och är något högre än det i det föregående föreslagna provisoriska tillägget
för skador under fredstjänstgöring. 1 övrigt har jag intet att erinra mot de
sakkunnigas förslag i förevarande avseende. Tillräckliga skäl för en utbyggnad
av ersättningstilläggen med engångsbelopp torde icke iörefinnas. En
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
dylik tilläggsersättning kan icke på samma sätt som löpande tillägg avpassas
efter skadans svårighetsgrad och verkningar. Liksom de sakkunniga och riks
försäkringsanstalten finner jag det alltså motiverat, att de nu ifrågavarande
provisoriska ersättningsförbättringarna förbehållas dem som ådragit sig en
någorlunda betydande och alltjämt bestående nedsättning av arbetsförmågan.
De i det föregående förordade uppflyttningarna av vissa värnpliktiga till
högre ersättningsklass torde däremot, såsom de sakkunniga föreslagit, böra
äga rum oberoende av invaliditetsgraden.
I enlighet med vad socialvårdskommittén föreslagit böra de av kommittén
föreslagna bestämmelserna om provisoriska tillägg icke tillämpas, då ersättningstillägg
utgå enligt bestämmelserna om beredskapsskadade.
Till vissa frågor rörande familjebidrag m. m. återkommer jag i det
följande.
Med beaktande av vad i det föregående anförts ha inom försvarsdepartementet
på grundval av socialvårdskommitténs och de sakkunnigas förslag
utarbetats förslag till dels förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, dels förordning angående höjning
av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
dels ock förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.
Bestämmelserna om tillämpning jämväl å äldre ersättningsfall av de nyare
bestämmelserna rörande begravningshjälp ha ansetts böra intagas i en särskild
förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt förordningarna
den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, vartill förslag även upprättats.
Förslag har vidare utarbetats till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.
I efterföljande avsnitt komma att lämnas närmare motiveringar till förslagen.
Till belysande av förslagens verkningar har upprättats en tablå, som
torde få fogas till detta protokoll såsom bilaga B.
Det kan icke förnekas, att de bestämmelser, som vid bifall till vad här
föreslagits komma att gälla på förevarande område, bli både invecklade och
ur författningsteknisk synpunkt mindre tillfredsställande. Ett flertal föreskrifter
— förutom militärersättningsförordningen bland annat författningarna
örn dyrtidstillägg, om familjebidrag, örn förbättring av ersättningarna
enligt 1909 års militärersättningsförordning och örn förbättring
av ersättningarna för beredskapsskadade ävensom bestämmelserna
om arbetsvärd — komma att delvis gripa in i varandra, varigenom
systemet blir svåröverskådligt. Med hänsyn till angelägenheten av att förslag
örn ersättningsförbättringar förelägges årets riksdag har det emellertid icke
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
varit möjligt att redan nu ernå en ur systematisk synpunkt mera tillfredsställande
reglering av hithörande frågor. De nya författningsbestämmelser,
varom förslag här framläggas, avses skola erhålla allenast provisorisk
giltighet i avvaktan på den definitiva reglering av frågorna, som bör kunna
ernås, sedan socialvårdskommittén slutfört sitt arbete. Med hänsyn till det
intima samband, som råder mellan här ifrågavarande åtgärder samt övriga åtgärder
av socialpolitisk natur, främst sjuk- och olycksfallsförsäkring, torde
böra övervägas, huruvida icke samtliga hithörande frågor framdeles böra hand
läggas av samma departement.
Vissa särskilda av de sakkunniga berörda frågor.
I föregående avsnitt har jag i princip anslutit mig till det av de sakkunniga
framlagda förslaget örn ersättningstillägg till beredskapsskadade och deras
efterlevande. I förevarande avsnitt upptager jag till behandling vissa särskilda
frågor, som sammanhänga med nyssberörda förslag.
De föreslagna bestämmelsernas tillämplighetsområde.
lii
I det föregående har förutsatts, att ersättningstilläggen i första hand skola
utgå till beredskapsinkallade värnpliktiga och deras efterlevande.
Be sakkunniga ha närmare undersökt, vilka andra personalkategorier som
böra komma i åtnjutande av samma förmåner, och härom anfort följande.
Skäl för ersättningsförbättringar föreligga enligt de sakkunnigas mening
även beträffande sådana värnpliktiga, som under den förstärka forsvar^
beredskapen skadats innan de fullgjort längre tjänstgöring an den sorn ålegat
dem enligt för fredstid gällande bestämmelser. Under större delen av tiden
för beredskapstillståndet ha de nya årsklasserna inkallats såsom till beredskapst
jänstgöring och de ha i stor utsträckning inplacerats i beredskapsforbanden
efter en tämligen kort utbildningstid Aven under utbildningstiden
ha deras förläggnings- och tjänstgöringsförhållanden ofta varit ogynnsammare
än i fredstid. Enligt de sakkunnigas mening torde det icke vara sakligt befogat
och knappast praktiskt möjligt att i förevarande sammanhang draga en
skiljelinje mellan äldre och yngre värnpliktiga eller mellan tjänstgöring enligt
de för fredstid gällande bestämmelserna och annan tjänstgöring.
Beträffande de s. k. samvetsömma värnpliktiga galler, enligt 3 b torsta
stycket lagen den 26 mars 1943 (nr 121) örn vapenfria värnpliktiga att
sådan värnpliktig är skyldig att för sin utbildning tjänstgör ett antal dagar
som med en tredjedel överstiger utbildningstiden för huvuddelen av övriga
värnpliktiga. Då värnpliktiga inkallas i anledning av förstärkt försvarsberedskapm.
m., må enligt 3 § andra stycket nämnda lag jämy al vapenfria varm
pliktiga inkallas till tjänstgöring. Därvid skall såvitt möjligt iakttagas att
vapenfri värnpliktig skall tjänstgöra en tredjedel längre an han skulle hava
tjänstgjort, därest han icke erhållit tillstånd till vapenfri tjänst. Med avseende
på de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skulle kulina föreskrivas
att dvlikt tillägg icke skall tillkomma vapenfri värnpliktig i annat tall an da
han ådragit sig skadan under sådan mot beredskapst jänstgöring svarande
tjänstgöring, som avses i 3 § andra stycket nämnda lag En dylik gransdragning
mellan reguljär och extraordinär tjänstgöring torde dock icke få någon
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
av se vard praktisk betydelse. På grund härav lia de sakkunniga icke funnit
sig bora föreslå bestämmelser om en sådan gränsdragning speciellt för de
vapenfria värnpliktigas vidkommande.
I fråga örn frivilligt tjänstgörande värnpliktiga bär med avseende på rätten
till s. k. hemortslön skillnad gjorts mellan tjänstgöring efter eget åtagande
vid eget förband och sådan tjänstgöring vid annat förband (20 § krigsfamiljebidragsförordningen).
Tjänstgöring av sistnämnda slag medräknas ej vid
beräkning av kvalifikationstid för rätt till hemortslön. Till frivilliga vid
eget förband hora exempelvis sådana värnpliktiga, som vid förbandets hempermitteiing
åtagit sig att tvärstanna för materialvård m. m., varigenom
tvångsu t tagning undvikits. I stort sett kan örn de vid eget förband frivilligt
tjänstgörande värnpliktiga sägas, att de valt allenast tiden för tjänstgöringen
Övriga frivilligt tjänstgörande värnpliktiga äro att jämställa med de s. k.
kragsta villiga, det vill säga över- och underåriga samt frikallade ävensom för
mi bär tjänstgöring anställda kvinnor. Skälet till att vederbörande i dylika
tall sokt tjänst såsom frivillig torde i flertalet fall lia varit, att tjänstgöringen
ansetts bereda åtminstone lika stora ekonomiska fördelar som tillgängligt
civilt arbete, och tjänstgöringens längd har i stort sett kunnat bestämmas
av den frivillige själv. Vid tillämpningen av gällande bestämmelser örn ersättning
för skada och sjukdom ha de efter eget åtagande tjänstgörande värnpliktiga
likställts med övriga värnpliktiga, utan att någon sådan skillnad
gjorts mellan olika slag av tjänstgöring, som gäller beträffande rätten till
hemortslön. Enligt de sakkunnigas mening bör sådan skillnad icke heller
göras med avseende på de nu ifrågavarande ersättningstilläggen. Visserligen
föreligger icke tvångsmomentet för de i egentlig mening frivilliga, men
deras tjänstgöringsförhållanden och villkor i övrigt ha i stort sett varit’reglerade
i enlighet med de för tvångsinkallade värnpliktiga gällande bestämmelserna.
Detsamma gäller beträffande de krigsfrivilliga, De sakkunniga
ha därför ej heller ansett sig böra föreslå något undantag för dem.
En grupp av frivillig personal, för vilken enligt de sakkunnigas mening
ersättmngstillägg äro i särskild grad motiverade, är hemvärnspersonalen, som
i stort sett utan vederlag gjort en viktig insats i försvarsberedskapen.
Personalen i krigsmaktens reserver och andra sådana grupper av militära
och civilmilitära beställningshavare, som i fredstid ha sin huvudsakliga bärgning
av civilt arbete, lia under tiden för försvarsberedskapen i många fall
inkallats till mycket långvarig och krävande tjänstgöring. Starka skäl för
ersättnmgsförbättringar föreligga enligt de sakkunnigas uppfattning även
beträffande dessa personalkategorier.
Icke heller krigsmaktens ständigt tjänstgörande personal bör enligt de
sakkunnigas mening uteslutas från rätt till ersättningsförbättring. Även för
denna personal har tjänstgöringen under försvarsberedskapen varit förenad
med särskilda risker för skador och ohälsa. Nu utgående ersättningar till
fast anställt manskap med flera kunna vara avsevärt lägre än de ersättningar,
som komma att utgå till värnpliktiga och andra ovan berörda personalgrupP?/>
''d®. sakkunnigas förslag angående ersättmngstillägg till dem vinner
bifall. Enligt de sakkunnigas mening bör den ständigt tjänstgörande militära
och civilmilitära personalen medgivas rätt till ersättmngstillägg med
de inskränkningar, som kunna anses motiverade av hänsyn till de enligt avlönings-
och pensionsreglementena utgående förmånerna till sådan personal.
På de sålunda angivna skälen ha de sakkunniga funnit, att de föreslagna
bestämmelserna angående ersättnings ti Hägg böra göras i princip tillämpliga
å samtliga nämnda personalgrupper, nämligen dels värnpliktiga, dels krigs
-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
frivilliga, dels hemvärnspersonal, dels ock den fast anställda militära oell
civilmilitära personalen. Enligt de sakkunnigas mening bör dock, där ej
Kungl. Majit i särskilt fall annat beslutar, undantag göras beträffande personal,
som under tjänstgöringen avlönats enligt bestämmelserna i 3 § krigsavlöningsreglementet
(SFS 1939:278). Härutinnan lia de sakkunniga framhållit
dels att sagda bestämmelser ägt tillämpning å civil anställningshavare
i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av krigsmakten placerats i befattning
med arbetsuppgifter motsvarande dem som ålegat honom i fredstid,
och å värnpliktig, vilken beordrats att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring
vid någon statens anstalt eller industri eller annat företag som drivits
för statens räkning, dels att avlöning i dylika fall utgått enligt de för civila
anställda gällande bestämmelserna.
Beträffande de föreslagna bestämmelsernas tillämpningsområde lia de
sakkunniga vidare anfört följande.
Den förstärkta försvarsberedskapen tog sin början den 3 september 1939
och varade till och med den 30 juni 1945. Under större delen av denna tid
har krigsavlöningsreglementet varit gällande för hela krigsmakten. Enligt
kungörelse den 19 januari 1940 (nr 51) skulle nämnda reglemente äga tilllämpning,
förutom vid mobiliserade delar av krigsmakten, jämväl vid sådana
icke mobiliserade delar av krigsmakten, vilka enligt gällande bestämmelse!
vid förstärkt försvarsberedskap organiserats såsom neutralitetsvakt, ävensom
beträffande personal, som inkallats till tjänstgöring i anledning av förstärkt
försvarsberedskap. De sakkunniga ha övervägt, örn motsvarande förutsättningar
skulle kunna uppställas för tillämpningen av de nu ifrågavarande bestämmelserna
örn ersättningstillägg. Detta skulle innebära, att bestämmelserna
skulle tillämpas å dem, för vilka krigsavlöningsreglementet gällde då
skadan uppkom. En sådan avgränsning skulle emellertid vara alltför snav.
Under den första tiden av beredskapstillståndet gällde nämligen — delvis
till följd av olikheter i uttryckssätten vid ordergivning i kommandoväg —
skilda avlöningsbestämmelser för olika delar av krigsmakten, även då några
väsentliga skiljaktigheter i tjänstgöringsförhållandena för den till respektive
delar hörande personalen icke förelågo. Det torde ej heller vara möjligt att
uppställa några andra användbara regler i syfte att draga en gräns mellan
personal, som under den första tiden av beredskapstillståndet togs i anspråk
för beredskapstjänstgöring, och annan då tjänstgörande personal vid
krigsmakten. En sådan gränsdragning torde ej heller vara av någon större
praktisk betydelse.
I enlighet med det anförda ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att
i förevarande sammanhang all militärtjänstgöring under tiden från och med
den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1945 betraktas såsom beredskapstjänstgöring.
Med sådan tjänstgöring skall enligt förslaget jämställas
tjänstgöring i enlighet med bestämmelserna i lagen den 15 juni 1945 (nr 310)
örn inkallelse av värnpliktiga för avveckling av förstärkt försvarsberedskap
m. m. Vidare lia skäl för utgivande av ersättningstillägg ansetts kunna föreligga
i vissa fall då personal, som icke inkallats enligt nämnda lag, skadats
efter den 30 juni 1945 (frivillig personal i minsvepningstjänst, viss reservpersonal
m. fi.). För dessa fall lia dock generella regler icke ansetts kunna
uppställas, varför prövningen föreslås skola ligga i Kungl. Maj:ts händer.
46
Departements
chefen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
Ävenså föreslås, att Kungl. Maj: t skall äga att i särskilda fall besluta om
ersättningstillägg till civil personal vid krigsmakten, vars tjänstgöring under
försvarsberedskapen varit förenad med speciella risker.
Med det vidsträckta tillämpningsområde, som de sakkunniga sålunda förordat
för de föreslagna bestämmelserna örn ersättningstillägg, kan, framhålla
de sakkunniga, sadant tillägg komma att utgå även i fall, där några speciella,
med beredskapsförhållandena sammanhängande riskmoment icke förelegat
och där ej heller eljest några omständigheter i de enskilda fallen kunna anses
motivera, att högre ersättning bör utgå än enligt fredstidsbestämmelserna.
De sakkunniga ha emellertid funnit det vara ofrånkomligt att bestämmelser
av detta slag måste bli tämligen summariska. Vidare bör enligt de sakkunnigas
mening beaktas, att en icke oväsentlig höjning av ersättningsnivån
också enligt fredstidsbestämmelserna torde bli aktuell vid den revision
av hithörande lagstiftning, varom utredning pågår inom socialvårdskommittén.
De sakkunniga ha övervägt, örn det kunde vara motiverat att, liksom skett
beträffande olycksfall under flygtjänstgöring, medgiva särskilda ersättningar
för olycksfall under annan med speciella risker förenad tjänstgöring. Enligt
de sakkunnigas mening torde det icke vara möjligt att på ett rationellt sätt
differentiera ersättningarnas storlek efter riskförhållandena, varför de sakkunniga
icke funnit tillräckliga skäl föreligga för ytterligare avsteg från den
naturliga grundprincipen att ersättningens storlek bör bestämmas efter skadans
verkningar, icke efter dess uppkomstsätt.
De sakkunnigas förslag beträffande bestämmelsernas tillämpningsområde
ha i huvudsak lämnats utan erinran i remissyttrandena.
Försäkringsrådet har dock framhållit, att det, örn ersättningstillägg skulle
utgå i den omfattning som föreslagits, icke syntes rådet berättigat att undantaga
i 3 § 2. i 1939 års krigsavlöningsreglemente omförmäld personal,
d. v. s. värnpliktiga, vilka beordrats att fullgöra dem åliggande krigstjänstgöring
vid någon statens anstalt eller industri eller annat företag, som
drivits för statens räkning.
De sakkunnigas förslag beträffande bestämmelsernas tillämplighetsområde
innebär, att ersättningstillägg — med vissa undantag av mindre betydelse
— skulle utgivas till envar, som äger rätt till ersättning i anledning av skada,
ådragen under värnpliktstjänstgöring, hemvärnstjänstgöring eller annan militärtjänstgöring
under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen, det
vill säga tiden den 3 september 1939—den 30 juni 1945, eller under tjänstgöring
därefter jämlikt lagen den 15 juni 1945 (nr 310) om inkallelse av värnpliktiga
för avveckling av förstärkt försvarsberedskap m. m. Med skada avses
jämväl ersättningsberättigande sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall.
I speciella fall skall ersättningstillägg också kunna, genom beslut av Kungl.
Maj :t, medgivas personer som äga rätt till ersättning i anledning av skada,
ådragen under annan tjänstgöring vid krigsmakten under den förstärkta för
-
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
svarsberedskapen eller dennas avveckling än nyss nämnts. I fråga om pensionsberättigad
personal ha vissa inskränkningar föreslagits.
Med det av de sakkunniga sålunda föreslagna tillämpningsområdet för
bestämmelserna örn ersättningstillägg skulle sådant tillägg, såsom de sakkunniga
framhållit, kunna komma att utgå även i fall, där några speciella,
med beredskapsförhållandena sammanhängande riskmoment icke förelegat
och där ej heller eljest några omständigheter kunna anses motivera, att högre
ersättning bör utgå än enligt fredstidsbestämmelserna. Denna konsekvens
synes emellertid ej kunna undvikas.
Då de sakkunnigas förslag synes mig godtagbart, förordar jag bifall till
detsamma. Med anledning av vad försäkringsrådet anfört torde dock
från bestämmelsernas tillämpning böra undantagas allenast civil befattningshavare
i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av försvarsväsendet placerats
i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som ålegat honom i
fredstid. Till sådan befattningshavare bör ersättningstillägg kunna utgå endast
då Konungen så bestämmer.
Ersättningstilläggens inverkan på familjebidragen
m. m.
De sakkunniga ha övervägt, örn den nuvarande minimifordran för rätt till
familjebidrag — nedsättning av arbetsförmågan med en tredjedel — borde
mildras så att gränsen komme att sammanfalla med den av de sakkunniga
föreslagna gränsen för rätt till ersättningstillägg vid invaliditet, nedsättning
av arbetsförmågan med en fjärdedel. Som ett skäl för en sådan sänkning av
minimifordran kunde anföras, att det även vid lägre invaliditetsgrader än
331/s % förekomme att skadans eller sjukdomens faktiska betydelse för förvärvsförmågan
vore avsevärt större än som svarade mot den beräknade nedsättningen
i arbetsförmågan. Å andra sidan kunde erinras, bland annat, att
en ny hjälpform tillkommit genom arbetsvärdens införande och att även
skadade med en invaliditetsgrad av 25 % eller något däröver skulle, örn de
sakkunnigas förslag bifölles, erhålla en icke oväsentlig förbättring genom de
utan behovsprövning utgående ersättningstilläggen. De sakkunniga hade
stannat för att föreslå att den berörda gränsen för rätt till familjebidrag borttoges
för sådana skadade, som underginge omskolning, men bibehölles oförändrad
i övrigt,
Familjebidragsnämndernas nuvarande befogenhet att i avvaktan på riksförsäkringsanstaltens
beslut utgiva provisoriskt familjebidrag till skadade,
som äro helt arbetsoförmögna, bör enligt de sakkunnigas mening utvidgas,
så att provisoriskt bidrag må i avvaktan på anstaltens omprövning av ersättnings
storlek utbetalas även i andra fall än då den skadade är arbetsoförmögen.
De sakkunniga ha vidare föreslagit vissa regler angående ersättningstillliiggens
inverkan på familjebidragens storlek. I motiveringen har härom anförts
i huvudsak följande.
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
F°r livräntetagare med familjebidrag skulle de förordade ersättningstilingen
icke medföra en motsvarande förbättring av de sammanlagda förmånerna.
Med nuvarande regler för familjebidragen komma dessa nämligen att
murskås i samma man som livräntan höjes, och nettoförbättringar skulle
därför icke komma till stånd i andra fall an då familjebidraget är lägre än
ersättningstillägget.
I och för sig är icke orimligt, att de nu ifrågavarande förbättringarna
komma ensamstående ersättningstagare till godo i större omfattning än
familjeförsörjare. De ensamstående lia nämligen, såsom framhållits i direktiven
för utredningen, i relativt mindre grad fått del i de hittills genomförda
forbattnngarna av ersättningsgrunderna. Det måste emellertid framstå som
foga tilltalande, att en förbättring av den ena förmånen, livräntan, skulle komma
att elimineras genom en minskning av den andra, familjebidraget. Denna
konsekvens kan förhindras genom föreskrift, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen
icke skola tagas i betraktande vid den behovsprövning, som
ager rum vid bestämmandet av familjebidrag. En sådan föreskrift är’ dock
icke lämplig beträffande de ersättningstillägg, som skulle åstadkommas för
vissa, värnpliktiga genom uppräkning av den årliga arbetsförtjänsten. Dessa omrakningar
åsyfta nämligen endast att jämställa vissa grupper av ersättningstagare
med andra i jämförlig situation och böra icke få till resultat,
att det sammanlagda beloppet av livränta och familjebidrag blir högre än för
de sistnämnda grupperna. Vad beträffar de föreslagna särskilda tilläggen
till vissa invalider och till efterlevande måste det avgörande vara, örn de till
familjeförsörjare nu utgående sammanlagda förmånerna kunna anses tillräckliga
eller icke.
Exempel på vilka belopp som kunna utgå till familjeförsörjare i form av
livränta, inklusive dyrtidstillägg, och familjepenning lämnas i bilaga till den
preliminära utredningen. Av denna bilaga framgår t. ex., att en arbe tsof ormögon
värnpliktig i andra ersättningsklassen kan i form av livränta, dyrtidstillägg
och familjepenning för hustru och två barn erhålla intill 231 kronor
per månad ! ortsgrupp 1, 252 kronor i ortsgrupp 2 och 273 kronor i ortsgrupp
3. Till dessa belopp kan komma bostadsbidrag med högst bostadskostnadens
belopp. I samma ersättningsklass kunna de sammanlagda förmånerna
till änka och två barn, örn bostadskostnaden är 60, 75 och 120 kronor i respektive
ortsgrupper, uppgå till högst 208, 237 och 296 kronor per månad. Familjepenning
och bostadsbidrag må enligt 3 § andra stycket förordningen den
28 juli 1941 (nr 591) icke bestämmas till högre belopp än som tillhopa med
ersättningen från riksförsäkringsanstalten motsvarar gängse arbetsinkomst
för en person i den värnpliktiges vanliga yrke eller verksamhet. I övrigt
galla de av Kungl. Majit utfärdade reglerna för den normerade behovsprövningen.
De sakkunniga hålla före, att de föreslagna särskilda ersättningstilläggen
till invalider och efterlevande böra till en väsentlig del men icke helt lämnas
åsido vid behovsprövning för bestämmande av familjebidrag. Livränta jämte
tillägg skulle för arbetsoförmögen värnpliktig i allmänhet utgöra 3 000, 3 300
och 3 600 kronor för år i de olika ortsgrupperna. Differentieringen mellan
ortsgrupperna har föranletts av bostadskostnadernas olikhet. Av ersättningstilläggen
torde som avdragsgill inkomst vid bestämmandet av familjebidrag
böra räknas dels ett belopp, som motsvarar vanlig bostadskostnad för ensamstående
i ortsgrupp 1, förslagsvis 300 kronor örn året, dels de särskilda
förhöjningarna i de båda högre ortsgrupperna. Avdragen skulle i så fall bestämmas
till 300, 600 och 900 kronor om året för invalider i respektive ortsgrupper
och 300 kronor örn året för efterlevande. Det avdragsfria beloppet
av ersättningstilläggen skulle komma att utgöra 684 kronor örn året.
49
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
De nu angivna beloppen avse de fall då helt tillägg utgår, d. v. s. då den
skadade är helt arbetsoförmögen eller de efterlevande uppbära livräntor nied
högsta sammanlagda beloppet. I övriga fall bör det avdragsfria beloppet nedsättas
i proportion till livräntan.
Enligt de förordade reglerna skulle ersättningstillaggen för familjeförsörjarnas
vidkommande delvis innebära en höjning av de sammanlagda
förmånerna (med 684 kronor örn året för helinvalid) och delvis träda i stället
för de behovsprövade familjebidragen, som till vissa delar bekostas av kommunerna.
. , ...
Vid tillämpning av den förenämnda regeln örn begränsning av farmi] ebidraget
i fall, då de sammanlagda förmånerna eljest skulle överstiga gängse
arbetsinkomst, bör hela ersättningstillägget tagas i betraktande.
På nu angivna grunder lia de sakkunniga föreslagit dels att de särskilda
ersättningstilläggen för värnpliktiga skola vid bestämmande av familjebidrag
föranleda avdrag enligt de örn ersättningarna gällande reglerna, dels att övriga
ersättningstillägg skola till vissa delar lämnas åsido vid behovsprövningen,
nämligen intill 684 kronor örn året för helinvalider och intill motsvarande
lägre belopp för annan livräntetagare.
Enligt 7 § förordningen den 28 juni 1941 örn familjebidrag åt värnpliktiga
med flera, vilka drabbats av kroppsskada, må bidrag skäligen nedsättas eller
ock indragas, därest den skadade utan giltig anledning vägrar att antaga lämpligt
arbete, som erbjudes honom, eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning
för förebyggande eller hävande av arbetsoförmågan. Enligt 21 §
krigsfamiljebidragsförordningen kunde Konungen såsom villkor för erhållande
av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att hos organ för den
offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga
lämpligt arbete i den mån sådant erbjödes, men föreskrifter örn tillämpning
av denna bestämmelse ha icke blivit utfärdade. Däremot har i ett ringa antal
fall tillämpats ett stadgande i 22 § krigsfamiljebidragsförordningen, enligt
vilket familjebidrag kunde nedsättas eller indragas, örn familjemedlem utan
giltig anledning lämnade arbetsanställning. Beslut härom skulle ofördröjligen
underställas tillsynsmyndigheten och borde enligt 33 § krigsfamiljebidragskungörelsen
(SFS 1942: 984) avse endast viss tid, högst fyra veckor, efter
vilken tid frågan örn bidrag skulle upptagas till ny prövning. Bestämmelser
av motsvarande innehåll ha intagits i nu gällande familj ebidragsförordning
och familjebidragskungöreise (SFS 1946:99 och 101).
De sakkunniga ha ansett, att en mot förstnämnda författningsrum svarande
bestämmelse borde införas beträffande de av de sakkunniga föreslagna ersättningstilläggen.
Ersättningstillägg till invalider skulle således kunna nedsättas
efter vad som prövas skäligt eller ock helt indragas, för den händelse den
skadade vägrar att antaga lämpligt arbete, som erbjudes honom, eller att
underkasta sig erbjuden yrkesutbildning för förebyggande eller hävande av
arbetsoförmåga. I motiveringen ha de sakkunniga i denna fråga anfört bland
annat följande.
Genom don s. k. arbetsvärden ha åtgärder träffats för att bereda de under
militärtjänstgöring skadade utkomst genom eget arbete. För den händelse
Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 1 sami. Nr 250. w 4
50
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
en ersättningstagare emellertid avvisar sådana lämpliga arbetstillfällen eller
sådan yrkesutbildning, som arbetsvårdsmyndigheten erbjuder honom, synes
det icke vara opåkallat att detta under vissa förutsättningar kan föranleda
någon minskning av ersättningen. Enligt de sakkunnigas mening torde böra
föreskrivas, att de föreslagna särskilda ersättningstilläggen till skadade
vilkas arbetsförmåga är nedsatt med en fjärdedel eller mera, skola kunna nedsattas
eller indragas under de förutsättningar som gälla för tillämpning av
stadgandet i l § förordningen den 28 juni 1941. Fråga härom bör av riksby.
,lan?sa°sta^ upptagas till prövning, örn arbetsvårdsmyndigheten anser
skal därtill föreligga, Alla rimliga hänsyn böra givetvis tagas till skadans
fysiska och psykiska verkningar och till den skadades förhållanden i övrigt.
Statens arbetsmarknadskommission har ansett, att familjebidrag borde
kunna oberoende av invaliditetsgraden utgå i de av de sakkunniga avsedda
omskolningsfallen men även i ytterligare fall. På angivna skäl har kommissionen
funnit den lämpligaste lösningen vara, att tillsynsmyndigheten erhölle
ratt att, där synnerliga skäl därtill vore för handen, medgiva att familjebidrag
finge för viss av myndigheten bestämd tid utgå utan hinder därav, att arbetsförmågan
icke vore nedsatt med en tredjedel.
De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna till motverkande av tendensen
från skadades sida att undandraga sig arbetsvärd och att genom ersättningar
skaffa sig försörjning i fall, då de skulle kunna försörja sig med eget
arbete, ha hälsats med tillfredsställelse av chefen för försvarsstaben, vilken
framhållit, att exempel på en sådan tendens uppgivits ha förekommit redan
med nuvarande förmåner.
Enligt de sakkunnigas förslag skola ersättningstilläggen i viss utsträckning
lämnas åsido vid behovsprövning för bestämmande av familjebidrag. Vid den
s. k. normerade behovsprövningen skulle gälla, att avdrag för ersättningstilllägg
vid helinvaliditet göres med det belopp, varmed tillägget överstiger 684
kronor för år räknat, och att avdrag i andra fall göres med motsvarande lägre
belopp. Härigenom skulle ersättningstilläggen för familjeförsörjarnas del
komma att delvis innebära en höjning av de sammanlagda förmånerna (med
57 kronor i månaden vid helinvaliditet) och delvis träda i stället för de behovsprövade
familjebidragen, som till vissa delar bekostas av kommunerna.
Detta förslag synes mig lämpligt. Såsom närmare kommer att framgå av specialmotiveringen
förutsätter jag emellertid, att Kungl. Maj:t skall äga utfärda
erforderliga bestämmelser i dessa frågor.
Vad de sakkunniga anfört rörande grunderna för utgivande av familjebidrag
synes kunna förordas. I enlighet med arbetsmarknadskommissionens
förslag bör dock tillsynsmyndigheten, då synnerliga skäl därtill äro, äga medgiva,
att familjebidrag för viss bestämd tid må utgå utan hinder av att den
skadades arbetsförmåga icke är nedsatt med en tredjedel.
Även de sakkunnigas förslag örn möjlighet till nedsättning av ersättningstillägg
åt skadad, vilken vägrar antaga lämpligt arbete som erbjudes honom
eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning, kan jag biträda. Den föreslagna
bestämmelsen kan icke väntas bli av praktisk betydelse annat än i helt
speciella undantagsfall. Såsom de sakkunniga förutsatt bör fråga örn tillämpning
av detta stadgande upptagas till prövning allenast örn arbetsvårdsmyn
-
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
digheten anser skäl därtill föreligga, oell alla rimliga hänsyn böra givetvis
tagas till skadans fysiska och psykiska verkningar och till den skadades förhållanden
i övrigt.
Frågor angående större hänsynstagande till
omständigheterna i enskilda fall.
Enligt direktiven lia de sakkunniga haft att överväga, bland annat, dels om
förbättringar borde ske genom allmänt verkande bestämmelser eller genom
prövning i varje särskilt fäll eller genom en kombination av dessa system, dels
om icke betingelser kunde skapas för en ur individens synpunkt i ersättningshänseende
mjukare övergång från en högre invaliditetsgrad till en lägre. Efter
att lia erinrat örn att andra lagutskottet i förenämnda utlåtande framhållit
som en brist i de gällande ersättningsbestämmelserna, att hänsyn icke kunde
i erforderlig utsträckning tagas till omständigheterna i varje särskilt fall, ha
de sakkunniga anfört i huvudsak följande.
Genom att ersättningarna utbyggts nied familjebidrag föreligger redan
inom det nuvarande ersättningssystemet åtskilligt utrymme för en anpassning
av förmånerna efter ersättningstagarens ekonomiska ställning och särskilda
behov. Av betydelse är ej minst, att en individuellt avpassad hjälp kan erhållas
till de mycket olika bostadskostnaderna. Vidare äro familjebidragen så
utformade, att de kunna verka utjämnande i sådana fall, da den beräknade
invaliditetsgraden icke motsvarar den faktiska nedsättningen av den skadades
förmåga att bereda sig inkomst av förvärvsarbete. En gift värnpliktig i andra
ersättningsklassen, som fått sin arbetsförmåga nedsatt med 60 % men icke
har möjlighet att ekonomiskt utnyttja den kvarstående arbetsförmågan, kan
erhålla lika stora sammanlagda förmåner som en helinvalid. En värnpliktig
med en beräknad invaliditetsgrad av 40 % kan komma upp till nästan lika
stora sammanlagda förmåner. Genom den under år 1945 igångsatta arbetsvårdsverksamheten
ha nya möjligheter öppnats för tillgodoseende av särskdda
hjälpbehov.
Erfarenheterna från Kungafondens verksamhet giva emellertid vid handen,
att en i fria former bedriven hjälpverksamhet utgör ett värdefullt komplement
till de reguljära hjälpåtgärderna. Dessa måste enligt sakens natur regleras
av bestämmelser, som utformats med hänsyn till de mera normala fallen och
som därför bli i viss mån schematiska. Den mest ändamålsenliga metoden att
utbygga de nuvarande hjälpformerna med en av allmänna medel bekostad, av
mer eller mindre stela författningsbestämmelser obunden supplementärhjälp
torde vara, att Kungafonden tilldelas ett anslag av statsmedel.
Därest ersättningarna förbättras på sätt de sakkunniga i det föregående
förordat, kommer behovet av individuellt bestämd supplementärhjälp givetvis
att bli mindre än hittills. Individuella hjälpbehov av skilda slag komma dock
otvivelaktigt att kvarstå.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat kan den insamling av medel från allmänheten,
varmed Kungafondens verksamhet hittills finansierats, numera
betraktas som i stort sett avslutad. Kungafonden måste därför för sin fortsatta
verksamhet väsentligen lita till fondens ränteavkastning och i den mån
denna ej förslår minska sin kapitaltillgång i sådan omfattning, att fondens
verksamhet på längre sikt skulle äventyras.
Då behov av hjälp från Kungafonden till beredskapsskadade och deras
efterlevande måste komma att kvarstå för många år framåt, vilja de sakkunniga
i princip förorda, att Kungafonden tilldelas behövligt anslag av statsmedel.
Departements
chefen.
52 Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
De sakkunniga lia emellertid icke ansett sig böra framlägga något förslag angående
den lämpliga storleken av anslaget. Frågan härom torde böra upptagas
till undersökning sedan beslut fattats örn ersättningstilläggens storlek.
De sakkunniga hålla emellertid för troligt, att det erforderliga årliga tillskottet
till fonden icke behöver uppgå till mer än några få procent av de
reguljära ersättningarnas sammanlagda belopp. Enligt verkställda kostnadsberäkningar
torde de reguljära ersättningarnas totalbelopp under nästa budgetår,
inklusive de föreslagna ersättningstilläggen men exklusive familjebidragen,
kunna uppskattas till i runt tal 8 miljoner kronor. Örn behovet av
bidrag till Kungafonden antages motsvara omkring 2 % härav, skulle bidraget
komma att utgöra omkring 150 000 kronor.
Yad beträffar grunderna för invaliditetsbedömningen ha de sakkunniga
med hänsyn till den invecklade beskaffenheten av hithörande spörsmål funnit
skäl icke föreligga att i förevarande sammanhang uppställa nya regler i
detta hänseende.
Försvarets civilförvaltning har anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning
örn behovet av en i fria former bedriven hjälpverksamhet. Med hänsyn till
storleken av stiftelsen Kungafondens tillgångar har civilförvaltningen emel
lertid ansett, att fondens medel i första hand borde utnyttjas och att frågan
örn statsbidrag till här ifrågavarande hjälpverksamhet borde upptagas till särskild
prövning när medlen förbrukats. Behovet borde då lättare kunna överblickas
och även ur budgetteknisk synpunkt syntes vissa fördelar kunna därigenom
ernås.
Statskontoret har ifrågasatt, huruvida Kungafonden borde, sedan insamlingen
av medel från allmänheten vore i stort sett avslutad, tänkas bedriva
forts&tt verksamhet på längre sikt. Det syntes statskontoret mera ändamålsenligt,
att fonden konsumerade de insamlade medlen till stadgeenliga ändamål,
och att staten därefter i lämpliga former fortsatte verksamheten, i den
mån behov därav kunde föreligga. Under hänvisning härtill avstyrkte statskontoret,
att statsmedel ställdes till förfogande i form av bidrag till fonden.
Styrelsen för stiftelsen Kungafonden har sedermera i skrivelse den 31
mars 1946, under åberopande bland annat av vad de sakkunniga anfört, hemställt,
att såsom bidrag till den genom stiftelsen bedrivna verksamheten måtte
för budgetåret 1946/47 anvisas ett anslag av 150 000 kronor. I skrivelsen har
upplysts, att fonden vid utgången av år 1945 disponerade en behållning av i
runt tal 3 200 000 kronor.
Yad de sakkunniga anfört bekräftar, att det även efter den i det föregående
tillstyrkta förbättringen av de författningsenligt utgående ersättningarna
kommer att föreligga behov av en individuell hjälpverksamhet i friare
former. De sakkunniga ha med hänsyn härtill i princip uttalat sig för att
stiftelsen Kungafonden tilldelas anslag av statsmedel. I likhet med ett par
remissmyndigheter finner jag det tveksamt, örn statsbidrag bör anvisas så
länge medel stå till förfogande inom Kungafonden. I vart fall bör med
frågans bedömande anstå till dess en tids erfarenhet vunnits rörande verkningarna
av de nya ersättningsbestämmelserna. Fondens nuvarande tillgångar
synas medgiva ett fullföljande av verksamheten under relativt lång tid.
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Frågor angående utvidgning av ersättnings
rätten.
De sakkunniga ha även upptagit till behandling vissa spörsmål angående
ersättningsrättens omfattning. Härom har anförts följande.
He år 1944 genomförda ändringarna i 1927 års militärersättningsförordning
(SFS 1944:316) inneburo bland annat, att rätten till ersättning på grund av
olycksfall under permission eller annan ledighet utvidgades. De nya bestämmelserna
äro främst av betydelse beträffande olycksfall under sådan färd till
eller från tjänstgöringen, som föranledes av och står i omedelbart samband
med permission eller annan ledighet. Tidigare kunde ersättning på grund av
sådant olycksfall utgivas endast under vissa speciella förutsättningar.
Enär de nya bestämmelserna icke äga tillämpning beträffande olycksfall
som inträffat före deras ikraftträdande den 1 juli 1944, kan flertalet under
beredskapstillståndet inträffade olycksfall av här ifrågavarande slag icke föranleda
ersättning. Enligt de sakkunnigas mening föreligga starka skäl for
ersättningsrätt i dylika fall. I fråga om beredskapstjänstgöringen kan med
ännu större rätt än beträffande fredstjänstgöring hävdas, att permission och
tjänstledighet icke bör betraktas blott som den enskildes egna angelägenhet
utan som en ur tjänstesynpunkt värdefull vila och rekreation. Vidare är att
beakta, att beredskapsförbanden ofta varit så förlagda, att ledigheten knappast
kunnat utnyttjas utan längre eller kortare resor. I vissa fall har orsakssammanhanget
mellan förläggningens läge och olycksfallet framträtt särskilt
skarpt, t. ex. då skadan inträffat under och i följd av färd från skärgårdsföhläggning
till fastlandet båtledes eller vintertid över isen. De sakkunniga anse
motiverat, att möjlighet öppnas för en tillämpning av de nya bestämmelserna
å sådana olycksfall, som inträffat under beredskapstjänstgöring före den 1
juli 1944.
Enligt 19 § i förordningen skall sjukdom, som yppats under militärtjänstgöring
utan att vara förorsakad av olycksfall, anses vara adragen under tjänstgöringen,
örn skälig anledning ej finnes att antaga att sjukdomens framträdande
föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen
bidragit därtill. Innebörden av'' detta stadgande kan anses vara, att samband
mellan tjänstgöringen och sjukdomen presumeras föreligga och att starka skäl
måste förebringas mot ett dylikt samband för att ersättning skall förvägras.
Beträffande sjukdom, som yppats först efter tjänstgöringens slut, kräves däremot
för rätt till ersättning, att tjänstgöringen skäligen kan antagas hava
väsentligen bidragit till sjukdomen.
De sakkunniga dela den av andra lagutskottet i utlåtande år 1943 (nr 24)
uttalade uppfattningen, att nämnda bestämmelser rörande krav på kausalsammanhang
mellan tjänstgöring och sjukdom tillämpas på ett för de insjuknade
gynnsamt sätt. Att gränsfall uppkomma ligger i sakens natur.. Detta
skulle bli fallet även om bestämmelserna på ett oller annat sätt modifierades.
Enligt vad de sakkunniga inhämtat har under senare år en uppmjukning av
praxis ägt rum i fråga örn vissa sjukdomar, beträffande vilkas utveckling eller
försämring de medicinska auktoriteterna tidigare varit mindre höjda för att
räkna med militärtjänstgöringen såsom en orsaksfaktor av betydelse. Detta
synes kunna utgöra ett skäl för att vissa äldre fall upptagas till nytt bedömande
i likhet med vad de sakkunniga förordat beträffande olycksfall under
permissions- och tjänstledighetsresor m. m. Vidare är att beakta, att riksdagen
i vissa fall beslutat om ersättning i anledning av sjukdom, som vederbörande
myndigheter funnit icke berättiga till ersättning enligt de gällande
bestämmelserna. Med hänsyn till vad sålunda förekommit förtjänar övervägas,
örn en mera reguljär omprövning av vissa gränsfall bör äga rum.
54
Kunell. Maj:ts proposition nr 250.
Antalet under beredskapen anmälda skadefall, som funnits icke vara ersättnmgsberättigaude,
torde överstiga 9 000. Något mer än hälften torde utgöras
av olycksfall. En genomgång av olycksfallsärendena och omprövning av permissions-
och tjänstledighetsfällen kan i vissa fall försvåras därav, att uttömmande
upplysningar i de avseenden, som äro av betydelse enligt de nya bestämmelserna,
icke föreligga och nu icke stå att erhålla. I stort sett torde
emelleitid en omprövning av dessa ärenden icke behöva bli särdeles vansklig
eliel arbetsbi avande. Detta mäste däremot bli fallet i fråga örn sjukdomsärendena.
Därest omprövningen emellertid begränsas till att avse de fall
dar föreliggande handlingar giva anledning till antagande att arbetsförmågan
fortfarande kan vara nedsatt i sådan grad som för rätt till ersättning förutsätta,
torde arbetet icke behöva bli mera omfattande än som kan anses vara
motiverat med hänsyn till ersättningsfrågans betydelse för de därav berörda.
De sakkunniga lia med hänsyn till vad sålunda anförts förordat en allmän
omprövning nied syfte att åstadkomma jämställdhet i ersättningshänseende
mellan de vid olika tidpunkter under försvarsberedskapen skadade och insjuknade.
Vidare borde enligt de sakkunnigas mening ersättningsrätt kunna
medgivas i sådana fall, som i utpräglad grad ha karaktären av gränsfall.
Rätten till ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats avolycksfall,
är enligt 1927 års militärersättningsförordning underkastad särskilda
preskriptionsbestämmelser. Enligt 23 § i förordningen är ersättningsrätten
förverkad, örn den icke blivit på visst sätt bevakad inom en tid av tre
år, räknat från tjänstgöringens eller anställningens upphörande eller från den
senare tidpunkt, då sjukdomen yppades, eller, där fråga är örn dödsfallsersättning,
från det döden inträdde. Fråga om jämkning i ersättning må enligt 22 §
icke väckas sedan tre år förflutit från det ersättningen bestämdes.
De sakkunniga ha härom närmare anfört följande.
o Nämnda bestämmelser i 1927 års militärersättningsförordning ha ansetts
pakallade med hänsyn till att stora svårigheter kunna möta för ersättningsfrågans
prövning därest anspråk på ersättning framställes först lång tid efter
sjukdomens yppande eller, då fråga är örn jämkning, först lång tid efter försämringens
inträdande. Ersättningsrätten förloras emellertid även örn samband
mellan militärtjänstgöringen och sjukdomen ostridigt föreligger. Järnknmgsbestämmelsen
är enligt uttalande av försäknngsrådet tillämplig också
i sådana fall då ersättning utgått viss tid och därefter upphört på grund avinträdd
förbättring i hälsotillståndet. Härav följer, att en person, som uppburit
ersättning viss tid för en under militärtjänstgöring ådragen sjukdom
men därefter känt sig frisk ett antal år, kan förlora rätten till att erhålla fortsatt
ersättning vid framdeles inträffande recidiv. I ett år 1943 avgivet yttrande
över då föreliggande förslag till revision av förordningen ifrågasatte försäkringsrådet
ett upphävande av bestämmelserna i 22 och 23 §§. Enligt vad de
sakkunniga inhämtat, kommer denna fråga att upptagas vid socialvårdskommitténs
översyn av förordningen. För närvarande kan undantag från nämnda
bestämmelser göras endast med riksdagens medgivande i varje särskilt fall.
I avvaktan på de ändrade bestämmelser, som torde vara att vänta, bör enligt
de sakkunnigas mening möjlighet öppnas för ett enklare dispensförfarande.
Denna möjlighet torde böra stå öppen även för andra än de under beredskapstjanstgonng
skadade. 1
På grund av det anförda ha de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Maj:t skall
utverka riksdagens bemyndigande
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
dels att besluta om ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med grunderna
i 1927 års militärersättningsförordning i anledning av olycksfall, som
under tiden från och med den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1944
inträffat under permission eller annan ledighet från militärtjänstgöring, ävensom
i anledning av sjukdom, där denna enligt numera tillämpade bedömningsjjrinciper
kan anses vara ådragen under militärtjänstgöring efter den 2 september
1939 eller där grundad anledning eljest påtagligen finnes för antagande
att sådant orsakssamband med militärtjänstgöring kan föreligga,
dels att medgiva undantag från vad i 22 och 23 §§ av förordningen är föreskrivet.
Beträffande prövningen av hithörande ersättningsfrågor ha de sakkunniga
anfört, att Kungl. Majit borde kunna uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att
besluta örn ersättning i de fall där anstalten funne förutsättning härför föreligga
enligt nu gällande bestämmelser eller bedömningsprinciper. Tveksamma
fall borde avgöras av Kungl. Majit efter förslag av riksförsäkringsanstalten
och yttrande av försäkringsrådet. De åsyftade medicinska gränsfallen borde
upptagas till prövning endast efter därom gjord framställning eller då anledning
härtill eljest framkomme, dock att Kungl. Majit borde, örn så skulle visa
sig lämpligt, kunna uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att verkställa en
systematisk genomgång även av dessa fall.
Med rätt till ersättning i nu avsedda fall skall enligt de sakkunnigas förslag
följa rätt till familjebidrag enligt de för reguljära fall gällande grunderna.
Försvarets civilförvaltning har beträffande den föreslagna retroaktiva tilllämpningen
av bestämmelserna angående skadefall under permission m. m.
anfört, att för en dylik utvidgning av ersättningsrätten onekligen talade, förutom
billighetsskäl, den omständigheten att permissionsresor under beredskapstiden
varit av en helt annan art än under fredsförhållanden. Civilförvaltningen
kunde dock icke underlåta att framhålla, att avgörandet av dylika
frågor i åtskilliga fall antagligen omöjliggjordes av bristande upplysningar
rörande de omständigheter, under vilka skadefallen inträffat. Mot den föreslagna
uppmjukningen av preskriptionsbestämmelsema hade civilförvaltningen
icke något att erinra.
Statskontoret har ansett, att de sakkunnigas förslag angående omprövning
av redan avgjorda fall måste väcka principiella betänkligheter och föranleda
invändningar av praktisk art med hänsyn till svårigheten att numera åstadkomma
tillförlitlig utredning av fallen. Särskilt borde de legala avslagsanledningarna
i permissions- och tjänstledighetsfallen lia framträtt sa kiala, att
någon utredning av de förhållanden i övrigt, som skolat vara av betydelse föi
ersättningsfrågans bedömande, icke kommit till stånd. Man måste även räkna
med att ersättningsanspråk tidigare ej framställts av sådan anledning, varför
åtskilliga nyanmälningar av fall från tiden före den 1 juli 1944 kunde xäntas
inkomma, därest de sakkunnigas förslag godtoges. En omprövning av redan
avgjorda sjukdomsärenden på så lösa grunder som en uppmjukning av praxis
måste enligt statskontorets mening undvikas. Därest förslaget i denna del
icke ansåges böra helt avböjas, borde dock vissa påtagliga och i detalj
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
fixerade omständigheter angivas såsom förutsättningar för en omprövning.
Hade det tidigare beslutet meddelats av försäkringsrådet, borde det ankomma
på rådet eller Kungl. Majit att besluta örn en eventuell omprövning. Beträffande
den av de sakkunniga ifrågasatta omprövningen av vissa medicinska gränsfall
ville statskontoret anföra, att militärersättningsförordningen icke droge någon
distinkt gränslinje kring de ersättningsberättigande sjukdomsfallen utan att det
snarare vore fråga örn ett gränsområde, inom vilket de tillämpande myndigheterna
bedömt kravet pa kausalsammanhang mellan tjänstgöring och sjukdom
i överensstämmelse med förordningens anda på ett för de insjuknade
gynnsamt sätt. "V ad de sakkunniga syftat till med förslaget i denna del måste
under sådana omständigheter vara dunkelt. Hur gränsen än tänktes dragen
måste alltid gränsfall förekomma och en omprövning av gränsfallen i ensidig
riktning därför innebära en förskjutning av gränsområdet så, att nya fall
komnie att räknas dit. Statskontoret ställde sig helt avvisande till förslacet
i denna del och ville ånyo understryka kravet på klara kriterier för rätten att
ompröva tidigare frågor. Genom radio och press ävensom på andra vägar
kunde nyheten örn statsmakternas blivande beslut i ämnet beräknas bliva känd
tor praktiskt taget alla därav intresserade. På grund härav syntes den omprövning,
som eventuellt medgåves, böra göras beroende av framställning från
vederbörande skadelidande. Hetta skulle medföra en förenkling i det administrativa
arbetet, då en genomgång av alla avslagna ärenden därigenom skulle
undvikas. Under alla omständigheter syntes en tid böra fastställas, inom
vilken ansökningar örn förnyad provning skulle vara ingivna eller nya anmälningar
gjorda örn skadefall under den av de sakkunniga angivna tidsperioden.
Försäkringsrådet har beträffande det av de sakkunniga föreslagna bemyndigandet
för Kungl. Majit att besluta örn ersättning för skada under permission
m. lii. anfört, att det icke otvetydigt framginge vilka fall som åsyftats
men att rådet förutsatte, att bemyndigandet skulle avse alla olycksfall under
beredskapstiden, som icke kunnat ersättas på grund av den äldre lydelsen
av 2 § militärersättningsförordningen men som skulle ha ersatts, därest stadgandets
nya lydelse varit gällande vid tidpunkten för skadan. Rådet ifrågasatte,
om icke, förutom olycksfall, även sjukdomsfall, som kunde vara att hänföra
exempelvis till sådana resor, varom i 2 § militärersättningsförordningen vore
fråga, borde inbegripas under bemyndigandet.
Försäkringsrådet har även ingått på en närmare granskning av de sakkunnigas
nu ifrågavarande förslag i övrigt. Ur försäkringsrådets yttrande i denna
del torde här böra intagas följande.
I anledning av de sakkunnigas förslag rörande omprövning av frågor om
ersättning i anledning av sjukdom, som icke föranletts av olycksfall, där sjukdomen
enligt numera tillämpade bedömningsprinciper kunde anses ådragen
linder beredskapstjänstgöring, har försäkringsrådet framhållit, att de ändrade
bedömningsprinciperna även kunnat gå i en för den sjuke ofördelaktig riktning.
Vidare kunde anmärkas, att icke endast sjukdomar utan även olycksfallsskador
varit föremål för ändrade bedömningsprinciper. Sålunda hade försäkringsrådet
beslutat, att vid bedömandet av invaliditeten vid amputationer
å extremiteter vissa procentsatser skulle tjäna till ledning. Dessa procentsatser
hade dels höjts och dels sänkts i förhållande till tidigare gällande.
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Försäkringsrådet har anfört, att den föreslagna formen för ifrågasatta åtgärder,
nämligen bemyndigande för Kungl. Majit att besluta om ersättning i
huvudsaklig överensstämmelse med grunderna i militärersättningsförordningen,
syntes komma att medföra, att skaderegleringen i de sålunda beslutade
fallen komme att undandragas försäkringsrådets prövning. Ersättning i förevarande
fall syntes vidare böra utgå enligt grunderna i militärersättningsförordningen
och icke endast i huvudsaklig överensstämmelse med dessa grunder.
I betänkandet hade icke klarlagts vilken begränsning som avsåges med sistnämnda
uttryck. För likformighetens skull syntes riktigast, att skaderegleringen
även i dessa fall liksom i övriga fall enligt militärersättningsförordningen
och i förslaget örn ersättningstillägg avsedda fall kunde bli föremål för
försäkringsrådets prövning även örn härigenom en kanske icke obetydlig
ökning av rådets arbetsbörda kunde bli följden. Förverkligandet av de föreslagna
åtgärderna kunde i stort sett anses innebära, att 1944 års övergångsbestämmelser
örn än i begränsad omfattning ändrades. Med hänsyn till det
anförda syntes en annan form för åtgärdernas vidtagande än den föreslagna
böra komma i fråga. Bestämmelser i ämnet syntes böra utfärdas i särskild
förordning.
Beträffande de sakkunnigas förslag rörande omprövning av vissa gränsfall,
vilka gällt frågan örn samband mellan viss sjukdom, som ej förorsakats av
olycksfall, och beredskapstjänstgöringen, och utan att det varit fråga om
ändrade bedömningsprinciper, har försäkringsrådet framhållit, att ersättning
redan enligt nu gällande bestämmelser bort utgå i de fall, där grundad anledning
påtagligen funnits för antagande, att orsakssamband kunnat föreligga
mellan viss sjukdom och militärtjänstgöringen. Därest de sakkunniga åsyftade,
att ersättning skulle kunna utgå även där förutsättning härför icke förelåge
enligt nu gällande bestämmelser, syntes detta mål alltså icke kunna
vinnas genom det av de sakkunniga föreslagna bemyndigandet såsom det formulerats.
Försäkringsrådet hade funnit sig icke böra tillstyrka förslaget i denna
del. Skulle det likväl anses påkallat, att den föreslagna prövningen komme
till stånd, syntes detta böra ske på annat sätt än som föreslagits. För att uppnå
större enhetlighet syntes man i stället böra förfara så, att för dc beredskapstjänstgörandes
del frågan örn samband mellan beredskapstjänstgöring och
under tjänstgöringen yppad sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall, bedömdes
enligt en efter vidare grunder avfattad bestämmelse än den nu i 19 §
militärersättningsförordningen gällande, utan att dock kravet på orsakssammanhang
mellan sjukdomen och tjänstgöringen helt eftergåves. Ett sådant
stadgande kunde exempelvis ha den innebörden, att sjukdomen ansåges ådragen
under beredskapstjänstgöring, därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen
samt det icke måste anses, att sjukdomens framträdande föranletts
av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit till
sjukdomen. En ännu vidare formulering skulle exempelvis vara att föreskriva,
att sjukdom, som yppats under beredskapstjänstgöring, skulle anses ådragen
under tjänstgöringen, därest det icke mäste anses uteslutet, att tjänstgöringen
(väsentligen) bidragit till sjukdomen. Av sistnämnda formulering skulle
exempelvis följa, att en under tjänstgöringen yppad blindtarmsinflammation
alltid skulle ersättas, enär det näppeligen kunde sägas, att det vore uteslutet,
att tjänstgöringen bidragit till sjukdomen. Emellertid borde även framhållas,
att en långt driven uppmjukning av kraven på samband mellan sjukdom och
tjänstgöring komme att medföra, att hittillsvarande i icke obetydlig omfattning
tillämpad praxis att begränsa ersättningstidens längd, vilket exempelvis
skedde beträffande magsår och schizofreni, icke vidare syntes kunna upprätthållas.
En åtgärd som den nu diskuterade skulle innebära en omprövning
efter nya sambandsreglcr av alla hittills anmälda, icke godkända sjukdoms
-
58
Kungl. Majlis proposition nr Sol).
fall under beredskapstjänstgöring ävensom prövning av sjukdomsfall under
beredskapstjänstgöring, som ännu ej på grund av utebliven anmälan eller
andra orsaker varit föremål för bedömande. Det syntes icke böra ankomma
på Kungl. Maj:t att pröva alla dessa fall. Förstahandsprövningen borde ankomma
på riksförsäkringsanstalten och anstaltens beslut i ersättningsfrågan
borde sedan på vanligt sätt kunna komma under försäkringsrådets bedömande.
På grund därav syntes det vara lämpligt, att bestämmelser i ämnet utfärdades
i en förordning. Det förtjänade påpekas, att en örn- eller nyprövning av sjukdomsfall
under beredskapstjänstgöring efter en bär diskuterad ändrad lydelse
av 19 § militärersättningsförordningen skulle göra särskilda regler för prövning
av ersättningsfall med hänsyn till praxisändring överflödiga.
Riksförsäkringsanstalten har tillstyrkt den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen
av rätt till ersättning vid olycksfall under permission eller annan
tjänstledighet. Vidkommande utvidgad ersättningsrätt vid sjukdom, som icke
föranletts av olycksfall, och dispens från bestämmelserna i 22 och 23 §§ militärersättningsförordningen
har anstalten anfört följande.
Avgörandet huruvida samband mellan militärtjänstgöring och sjukdom
föreligger är i regel beroende på ett flertal olika faktorer och bland dem givetvis
icke minst den medicinska sakkunskapens kännedom örn sjukdomars uppkomstsätt
och yttre faktorers inverkan härvidlag. Det är då naturligt, att alltefter
den medicinska utvecklingens gång ändring kan komma att ske tid efter
annan i de grunder, efter vilka sambandsfrågorna enligt militärersättningsförordningen
bedömas.
Till följd härav har under senare år en viss ändring av bedömningsprinciperna
i extensiv riktning gjort sig gällande i avseende å vissa sjukdomsgrupper,
nämligen kirurgisk tuberkulos, vissa ryggåkommor samt magsjukdomar.
De senare sakna dock i detta sammanhang betydelse, enär ersättning
härför i regel icke utgives under mer än omkring fyra månaders sjukdomstid.
I fråga örn övriga sjukdomar anser riksförsäkringsanstalten icke, att någon
principiell ändring av bedömningsgrunderna förekommit.
Riksförsäkringsanstalten har intet att erinra mot en systematisk genomgång
och omprövning av de fall, där anstalten anser, att principiell ändring av
bedömningsgrunderna förekommit. Anstalten vill dock framhålla, att åtskilliga
av dessa fall torde ha varit föremål för försäkringsrådets avgörande. Enligt
riksförsäkringsanstaltens förmenande är det icke lämpligt, att anstalten upptager
dessa av försäkringsrådet avgjorda fall till ny prövning. Riksförsäkringsanstalten
vill därför föreslå, att dessa ärenden antingen upptagas av försäkringsrådet
direkt till ny behandling eller avgöras av Kungl. Majit.
Riksförsäkringsanstalten har — såsom även vitsordats av andra lagutskottet
år 1943 och nu senast av de sakkunniga — tillämpat bestämmelserna i 19 § i
militärersättningsförordningen på ett för den enskilde gynnsamt sätt.
Likväl kunna givetvis förekomma ärenden, vilka i mer eller mindre utpräglad
grad kunna betraktas såsom gränsfall. En systematisk genomgång
av avslagsärendena och omprövning av därvid framkomna gränsfall skulle
bliva synnerligen vansklig och arbetskrävande. Med hänsyn till den liberala
tolkning, som tillämpats av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet,
håller anstalten före, att de ärenden av nu ifrågavarande art, vilka skulle
kunna föranleda ersättning, endast utgöra ett relativt fåtal. På grand härav
böra enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande dessa ärenden upptagas till
omprövning endast efter därom gjord framställning eller då anledning härtill
eljest framkommer. Avgörandet av dessa ärenden torde böra läggas hos Kungl.
Majit. En systematisk genomgång av berörda ärenden bör enligt riksförsäk
-
59
Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.
ringsanstaltens mening endast ske för den händelse erfarenheten av de efter
framställning eller eljest upptagna fallen skulle giva anledning härtill.
Kiksförsäkringsanstalten vill härutöver framhålla, att även en på angivet
sätt begränsad omprövning av äldre fall kräver högt kvalificerad personal nied
ingående kännedom örn gällande praxis på hithörande område. Då chefen för
tredje skaderegleringsbyrån, å vilken byrå nu ifrågavarande ärenden handläggas,
och den å byrån tjänstgörande extra ledamoten icke vid sidan av dem
eljest åliggande uppgifter kunna handlägga berörda omprövningsärenden,
torde det bliva nödvändigt att för handläggningen av dessa ärenden under
viss tid förordna ett antal extra ledamöter. Därjämte torde komma att erfordras
utökning av byråns amanuens- och biträdespersonal.
De sakkunnigas förslag i fråga örn ett enklare dispensförfarande, då ersättningsrätten
förverkats på grund av bestämmelserna i 22 och 23 §§ militärersättningsförordningen,
vill riksförsäkringsanstalten slutligen livligt tillstyrka.
En reservant inom riksförsäkringsanstalten, e. o. byråchefen Källström,
har anfört, att han beträffande frågan örn utvidgning av ersättningsrätten
måste motsätta sig ett frångående av principen, att lagstiftning icke borde
givas tillbakaverkande kraft. Möjligen skulle med hänsyn till beredskapstjänstgöringens
karaktär avsteg kunna göras från nämnda princip i så mån,
att den år 1944 gjorda ändringen i 2 § militärersättningsförordningen utsträcktes
till att avse även ersättningsanspråk på grund av olycksfall före den
1 juli 1944. Svårigheter syntes emellertid komma att möta vid omprövning
av dylika ärenden. Därest statsmakterna emellertid skulle finna skäligt att
fatta beslut örn utvidgning av ersättningsrätten trots de principiella betänkligheter,
som måste möta gentemot sakkunnigförslaget i denna del, vore det
av anstalten framlagda förslaget att förorda.
De sakkunnigas förslag innebär, att Kungl. Maj :t skulle utverka riksdagens
bemyndigande att besluta angående ersättning i anledning av vissa skade- och
sjukdomsfall, som vid den reguljära prövningen befunnits icke vara ersättningsberättigande.
Bemyndigandet skulle avse dels skador, som mellan den
2 september 1939 och den 1 juli 1944 inträffat vid permission eller tjänstledighet
under sådana omständigheter som enligt numera gällande bestämmelser
föranleda rätt till ersättning, dels vissa sjukdomar, beträffande vilka
bedömningsprinciperna utvecklats i för de ersättningssökande gynnsam riktning,
dels ock sjukdomar i andra fall, som i utpräglad grad haft karaktären av
gränsfall. Ersättning har icke ansetts böra utgå för tid före de nu ifrågavarande
författningsbestämmelsernas ikraftträdande. I vissa remissyttranden
lia uttalats betänkligheter, delvis av principiell art, mot att redan avgjorda
ersättningsfrågor på detta sätt skulle göras till föremål för förnyad prövning.
Dessa betänkligheter gälla i främsta rummet de ifrågasatta omprövningarna
av sjukdomsärenden. Vad angår de av de sakkunniga åberopade permissionsoch
tjänstledighetsfallen kan jag redan nu ansluta mig till förslaget, att dessa
fall göras till föremål för omprövning. Innan slutlig ställning tages till de
sakkunnigas förslag beträffande omprövning av sjukdomsärenden torde däremot
en undersökning böra göras inom riksförsäkringsanstalten angående för
-
Departements
chefen.
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
utsättningarna för en sådan omprövning. Jag har för avsikt att föranstalta
om en dylik undersökning. Det synes mig emellertid lämpligt att Kungl.
Majit utverkar det avsedda bemyndigandet, vilket synes böra tagas i anspråk
örn och i den mån nämnda undersökning visar, att så bör ske. Erforderligt
utrymme för en eventuell omprövning av utpräglade medicinska gränsfall
torde erhållas, örn bemyndigandet i denna del får avse fall där grundad anledning
finnes för antagande att orsakssamband med militärtjänstgöringen
kan föreligga. Jag förutsätter, att beslutanderätten må i lämplig utsträckning
överlämnas till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten.
Liksom de sakkunniga finner jag det vara lämpligt, att Kungl. Majit utverkar
riksdagens bemyndigande att medgiva dispens från de i 23 § av 1927
års militärersättningsförordning intagna bestämmelserna örn särskild preskriptionstid
i fråga örn ersättning för sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall.
Stadgandet i 22 §, enligt vilket jämkning i sådan ersättning icke må väckas
efter viss tids utgång, torde böra upphävas. I de fall, där denna tid redan
försuttits, bör fråga örn jämkning kunna utan hinder härav upptagas till prövning
efter därom gjord ansökan eller då anledning därtill eljest framkommer.
Förslag av statens arbetsmarknadskommission angående bidrag till
skadade, som undergå yrkesomskolning.
För de av Kungl. Majit den 25 maj 1945 meddelade föreskrifterna angående
åtgärder i syfte att bereda under militärtjänst skadade utkomst genom
eget arbete —- den s. k. arbetsvårdsverksamheten — har jag redogjort i den
inledningsvis lämnade översikten över gällande bestämmelser.
I sitt den 28 februari 1946 avgivna yttrande över förut omförmälda sakkunnigförslag
angående ersättningar till de beredskapsskadade har statens
arbetsmarknadskommission, som utövar ledningen av arbetsvärden, behandlat
vissa frågor angående grunderna för bidrag till dem som erhålla arbetsvärd
och därvid till en början lämnat följande redogörelse för hittills tilllämpade
grunder.
Vid bestämmande av bidrag enligt Kungl. Majits brev den 25 maj 1945 har
arbetsmarknadskommissionen utgått från att den skadade borde, därest han
icke bor tillsammans med familj för vilken familjebidrag kan utgå, under
utbildningstiden ha till sitt förfogande dels för kost och logi 125 kronor i
ortsgrupp 1, 140 kronor i ortsgrupp 2 och 150 kronor i ortsgrupp 3, allt för
månad räknat, dels ock för personliga utgifter ett belopp av 75 kronor för
månad. Påkallar den skadades sjukdom särskilt stärkande kost, har kommissionen
räknat med ett 20 kronor för månad högre bidrag för kost och logi.
Dylikt kostförstärkningsbidrag har framför allt tillgodoräknats skadad, som
lidit av lungtuberkulos. Med dessa utgångspunkter har bidrag för inkvartering
och förplägnad (stipendium) bestämts med hänsyn till vad av utgående
sjukpenning eller livränta tillgodoräknas den skadade samt timpenning eller
avlöning från arbetsgivare. I vissa fall, där ersättningen från riksförsäkringsanstalten
varit låg samt timpenning eller avlöning från arbetsgivare icke utgått
eller någon av de senare förmånerna väl utgått men varit mycket låg,
har därför behovet av medel för personliga utgifter, 75 kronor för månad,
opaginerad Kontrollera mot PDF
*31
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
icke kunnat tillgodoses på annat sätt än att kommissionen hos stiftelsen
Kungafonden utverkat tillskott till eljest utgående förmåner. Bor den skadade
under utbildningstiden tillsammans med sm familj, för vilken familjebidrag
kan utgå, Ilar den skadade ansetts böra i stället för förenämnda belopp av
125 kronor, 140 kronor och 150 kronor tillgodoräknas för kost ett belopp motsvarande
familjepennings maximum för hustru, d. v. s. 82 kronor 50 öre,
90 kronor respektive 97 kronor 50 öre, i förekommande fall ytterligare 20
kronor för månad såsom kostförstärkningsbidrag, samt för personliga utgifter
75 kronor, allt för månad. Kommissionens bidrag har härefter, på sätt
förut sagts, bestämts med hänsyn till eljest utgående förmåner. Trots att
kommissionen funnit sig nödsakad att i många fall överskrida det för normalfallet
avsedda stipendiebeloppet, har från vissa håll, bland annat i en
skrivelse den 25 januari 1946 till chefen för försvarsdepartementet från
Sverges socialdemokratiska ungdomsförbunds och Stockholms socialdemokratiska
ungdomsdistrikts sociala utskott, gjorts gällande, att bidragen i många
fall vore otillräckliga.
Därest sakkunnigförslaget vinner bifall, böra enligt arbetsmarknadskommissionens
mening övervägas ändrade grunder beträffande förmånerna till
dem som undergå arbetsvärd. Kommissionen har härom närmare anfört
följande.
Om en ensamstående arbetsoförmögen skadad enligt förslaget erhåller,
allt efter ortsgruppen, en ersättning som motsvarar 250, 275 och 300 kronor
för månad räknat, bör enligt kommissionens uppfattning den, som undergår
utbildning under motsvarande förhållanden, tillförsäkras förmåner som sammanlagt
uppgå till nämnda belopp. Detta skulle medföra att de förut omförmälda
belopp, till vilka kommissionen ansett behovet av bidrag i normalfall
uppgå — i respektive ortsgrupper 200, 215 och 225 kronorför månad,
inberäknat medel för personliga utgifter — skulle höjas till 250, 275 och
300 kronor för månad. Efter en sådan höjning av bidragen behöver enligt
kommissionens mening behov av särskild hänsyn till kostförstärkning icke
vidare föreligga. Kommissionen räknar däremot med att skadad, som undergår
utbildning, liksom hittills skall från stiftelsen Kungafonden, i mån av
behov, erhålla viss utrustning med arbetskläder. Kan den skadade under utbildningstiden
bo hos sin familj, bör han enligt kommissionens mening förfoga
över, för månad räknat, dels ett belopp motsvarande familjepenningens
maximum för hustru, dels ett belopp motsvarande ersättningstillägg å 57
kronor, dels ock ett belopp för personliga utgifter av högst 75 kronor. Detta
skulle innebära, att den skadade skulle för egen del få åtnjuta högst 214
kronor 50 öre i ortsgrupp 1, 222 kronor i ortsgrupp 2 och 229 kronor 50 öre
i ortsgrupp 3.
Enligt gällande föreskrifter må arbetsmarknadskommissionen bevilja den
skadade bidrag endast för utbildningstid, men erfarenheten har givit vid
handen, att behov av bidrag i vissa fall kan föreligga även under någon tid
efter utbildningens slut. Som exempel har kommissionen anfört dels det fall, att
det dröjer en vecka efter utbildningen innan den skadade erhåller anställning,
dels det fall, att den skadade väl omedelbart erhåller anställning men
utfår avlöning först efter fjorton dagar eller ännu senare, beroende på att
enligt arbetsgivarens föreskrift viss avlöning alltid skall vara innestående.
Kommissionen föreslår föreskrift därom, att efter kommissionens bestämmande
förmåner, varom nu är fråga, må i mån av behov utgå under högst
trettio dagar efter utbildningstidens slut. Härvid förutsätter kommissionen,
att i de fall, då bidrag bestämts med hänsyn till åtnjuten timpenning eller
62
Departements
chefen.
Kungl. Majds proposition nr 250.
annan avlöning, som bortfaller vid utbildningstidens slut, det fortsatta bidraget
må i erforderlig män böjas.
Under arbetsmarknadskommissionens prövning har kommit ett tiotal fall
angående arbetsvärd till personer, som skadats under arbete på grund av
åläggande jämlikt kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt
för män, födda år 1923. I vissa av dessa fall har det visat sig ogörligt
att tillgodose den skadades familj på skäligt sätt, enär bestämmelserna
örn familjebidrag icke äro tillämpliga på ifrågavarande skadade och stiftelsen
Kungafonden ansett sig vara enligt sina stadgar förhindrad att giva dem
hjälp. Kommissionen föreslår, att för arbetsvärden anvisade anslag må anlitas
för bidrag åt ifrågavarande tjänsteplikt^ enligt de grunder, som gälla
i fråga örn familjebidrag åt skadade värnpliktiga.
I samband med avgivande av yttrande över de sakkunnigas förslag har
arbetsmarknadskommissionen haft under övervägande en av Sveriges beredskapsinvaliders
riksförbund ingiven, den 14 februari 1946 dagtecknad skrivelse
till Konungen med anhållan örn, bland annat, utredning av vissa förhållanden
beträffande beredskapsskadade. Kommissionen har förklarat sig
ha för avsikt att efter undersökning av vissa i skrivelsen påtalade förhållanden
m. m. inkomma med en redogörelse för resultatet av denna undersökning.
Beträffande statsverkets kostnader för omskolningsverksamheten har
statens arbetsmarknadskommission i en den 31 januari 1946 dagtecknad skrivelse
framlagt beräkningar, enligt vilka kostnaden under innevarande budgetår
kan antagas komma att uppgå till omkring 1 135 000 kronor och kostnaden
under budgetåret 1946/47 till omkring 600 000 kronor. I sitt yttrande
över sakkunnigförslaget har kommissionen sedermera anfört att därest man,
såsom i yttrandet föreslagits, vid bestämmandet av behovet av utbildningsförmåner
utginge från högre belopp än tidigare, detta vore ägnat att öka behovet
men att man å andra sidan kunde för behovets tillgodoseende räkna
med högre ersättningar från riksförsäkringsanstalten. Några beräkningar angående
de ändringar i medelsbehovet, som skulle kunna beräknas inträda för
budgetåret 1946/47, vore kommissionen åtminstone icke då i stånd att
framlägga.
I likhet med statens arbetsmarknadskommission finner jag de föreslagna
förbättringarna av invaliditetsersättningarna böra föranleda ändring av de
nu i anslutning till Kungl. Maj:ts brev den 25 maj 1945 tillämpade grunderna
för bestämmande av bidrag till skadade, som undergå omskolning. Arbetsmarknadskommissionen
har i sitt förslag till ändrade grunder utgått från den
ersättningsnivå, som föreslagits för de beredskapsskadade. Mot vad kommissionen
härutinnan föreslagit har jag intet att erinra. Skilda regler beträffande
utbildningsbidragens storlek synas icke böra uppställas för å ena sidan
dem som skadat sig under förstärkt försvarsberedskap — dessa skola enligt
gällande föreskrifter i första hand erhålla arbetsvärd — och å andra sidan
dem som skadat sig under annan militärtjänstgöring eller under fullgörande
av tjänsteplikt. Detaljerade föreskrifter angående bidragens storlek i olika
fall torde icke vara lämpliga; liksom hittills bör det ankomma på arbetsmarknadskommissionen
att enligt fastställda grunder bestämma bidragens
Kungl. May.ts proposition nr 250. 63
storlek i de enskilda fallen under skäligt hänsynstagande till de föreliggande
omständigheterna.
Specialmotivering.
Utöver vad som anförts i det föregående torde här böra framhållas följande
beträffande de olika författningsförslagen.
Förslaget till förordning angående ändring
i vissa delar av 1927 års militärersättnings
förordning.
7 a §.
Livränta till föräldrar skall enligt gällande bestämmelser motsvara, med
vissa begränsningar, värdet av det underhåll från den avlidne, varav föräldrarna
varit för sitt uppehälle väsentligen beroende. Enligt gällande bestämmelser
örn dyrtidstillägg kan dylikt tillägg å livränta till värnpliktigs föräldrar
utgå även då livräntan motsvarar fulla värdet av föräldrarnas underhåll från
den avlidne. Såväl sakkunnigförslaget angående beredskapsskadade som
socialvårdskommitténs förslag innehålla särskilda bestämmelser rörande ersättningstillägg
i vissa fall till föräldrar. Det synes ofrånkomligt att bestämmelser
av detta slag måste bli tämligen svårtillämpade, örn de icke göras
mycket schematiska. I åtskilliga fall torde livränteberättigade föräldrar åtnjuta
tilläggspension, vars belopp fastställts med hänsyn tagen till livräntornas nuvarande
storlek. På grund av det anförda och då väsentliga förbättringar av
folkpensionerna torde vara nära förestående finner jag tillräckliga skäl icke
föreligga för att medgiva ersättningstillägg åt föräldrar.
Ersättningstillägg till livräntor till efterlevande föreslås därför skola utgå
allenast till make, barn eller adoptivbarn, varom föreskrift intagits i tredje
stycket av förevarande paragraf.
Förslaget till förordning angående höjning
av ersättningar, som utgå jämlikt 1909
års militärersättnings förordning.
Bestämmelser örn höjning av ersättningar, som utgå enligt 1909 års militärersättningsförordning,
ha ansetts lämpligen böra intagas i en särskild förordning
i ämnet.
Genom den i författningsförslagets övergångsstadgande åberopade kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 268) ha de ersättningar, som utgå på grund av
äldre skadefall (före år 1921 inträffade skador), höjts i nivå med de ersättningar,
som utgå på grund av senare inträffade fall. Genom sista stycket i
förslaget tillses, att denna förhöjning bibehålies för livränteberättigade
föräldrar.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Förslaget till förordning angående höjning
i vissa fall av begravningshjälp jämlikt
1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar.
I det föregående har jag föreslagit, att framdeles utgående begravningshjälp
enligt militärersättningsförordningarna skall utgöra 400 kronor, även
om skadan eller insjuknandet inträffat före den 1 juli 1944. Såvitt avser ersättningsfall,
som regleras enligt 1927 års militärersättningsförordning, innebär
förslaget en ändring i tidigare meddelade övergångsbestämmelser. Begravningshjälp
kan emellertid fortfarande utgå även enligt 1909 års militärersättningsförordning.
Anledning saknas att behandla dylika fall annorledes
än örn 1927 års förordning varit tillämplig. De nya bestämmelserna ha ansetts
lämpligen böra sammanföras i en särskild förordning örn höjning i vissa fall
av begravningshjälp enligt 1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar.
Bestämmelserna torde böra träda i kraft snarast möjligt. De böra icke
äga tillämpning å sådana fall, då dödsfallet inträffat före bestämmelsernas
ikraftträdande.
Förslaget till förordning angående ändring i
vissa delar av förordningen den 28 juni
1941 (nr 593j om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under hemvärnet
jänstgoring.
Enligt 1 § tredje stycket denna förordning skall ersättning enligt förordningen,
där ej annat följer av vad som eljest i förordningen stadgas, utgå
i enlighet med de bestämmelser, som i 1927 års militärersättningsförordning
äro meddelade örn ersättning till de i nämnda förordning avsedda, vid försvarsväsendet
fast anställda. I 3 § förevarande förordning stadgas vidare, att
vid bestämmande av livränta enligt förordningen den årliga arbetsförtjänsten
icke må beräknas till lägre belopp än 1 764 kronor.
Med hänsyn till den i det föregående föreslagna ändringen i 8 § sista
stycket militärersättningsförordningen torde 3 § i denna förordning böra
upphävas och den i 1 § tredje stycket intagna hänvisningen till militärersättningsförordningen
böra ändras att avse fast anställt manskap vid försvarsväsendet.
Därigenom vinnes, att vid bestämmande av sjukpenning för tid
efter det kalenderår, då den skadade fyllt 20 år, eller av livränta arbetsförtjänsten
ej må beräknas till lägre belopp än 3 000 kronor.
I samband med här angivna ändringar har det ansetts lämpligt, att vissa
ändringar av formell natur vidtagas i förevarande förordnings 1 och 4 §§,
huvudsakligen för vinnande av överensstämmelse med bestämmelserna i hemvärnskungörelsen
den 31 maj 1940 (nr 408) i dess lydelse enligt kungörelsen
den 15 februari 1946 (nr 72).
Det må anmärkas, att under begreppet hemvärnstjänstgöring inbegripes
65
Kungl. Maj.-t.s proposition nr 250.
tjänstgöring icke blott inom det allmänna hemvärnet utan även inom de enligt
särskilda bestämmelser organiserade verkshemvärnen och driftvärnet.
Förslaget till förordning angående provisorisk
förbättring av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under beredskapstjänstgöring
m. m.
I anledning av vad i det föregående anförts ha i departementsförslaget
vidtagits vissa jämkningar i förhållande till de sakkunnigas förslag. Beträffande
dessa jämkningar ävensom vissa andra detaljfrågor må följande här
anföras.
2 §•
Enligt de sakkunnigas förslag till 3 mom. av denna paragraf skulle, därest
den skadade under tjänstgöringen avlönades enligt bestämmelserna i 3 §
krigsavlöningsreglementet, ersättningstillägg utgå allenast då Konungen så
bestämmer.
I enlighet med vad i det föregående anförts har i departementsförslaget
momentet givits den innebörden, att allenast personal, som avlönats enligt
3 § 1 mom. berörda reglemente, erhållit sådan undantagsställning.
Enligt 13 § första stycket i 1927 års militärersättningsförordning och motsvarande
stadgande i 12 § olycksfallsförsäkringslagen är ersättningstagare
oförhindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen,
som i följd av kroppsskadan må tillkomma honom enligt allmän lag eller sär:
skild författning; för den utgivna ersättningen har riksförsäkringsanstalten
viss regressrätt gentemot den skadeståndspliktige. Med stadgandet i 4 mom.
departementsförslaget avses att förhindra, att ersättningstagare genom de nu
ifrågavarande, i efterhand tillkommande ersättningstilläggen erhåller större
sammanlagda förmåner än örn hänsyn till ersättningstillägget kunnat tagas
vid skadestånds fastställande. Enligt förslaget skall ersättningstillägg i förekommande
fall nedsättas i den mån däremot svarande skadestånd enligt lag
tillkommer ersättningstagaren, det vill säga reduceras med samma belopp,
varmed skadeståndet skulle ha nedsatts, örn rätten till ersättningstillägg förelegat
då skadeståndet fastställdes. Stadgandets avfattning i departementsförslaget
avviker i vissa hänseenden från de sakkunnigas förslag. Sålunda har
stadgandet gjorts tillämpligt, förutom å skadestånd, jämväl å annan mot ersättningstillägget
svarande förmån av statsmedel; härigenom kan hänsyn
tagas även till ersättningsutfyllnad, som kronan åtagit sig att utgiva utan att
vara därtill förpliktigad. Genom departementsförslagets formulering vinnes
därjämte, att ersättningstillägg, såsom i vissa remissyttranden påyrkats, kan
utgivas utan nedsättning i de fall då ersättningstagaren visserligen äger
laglig rätt till skadestånd men ej kan utfå detsamma.
3 §•
De i denna paragraf intagna bestämmelserna örn uppräkning av den antagna
årliga arbetsförtjänsten för vissa värnpliktiga innebära, i enlighet med den allDihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 250. 758 46 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
manna motiveringen, dels att de efter lägsta ersättningsklassen utgående ersättningarna
skola uppräknas till de för närmast högre klass gällande beloppen,
dels att vissa äldre värnpliktiga, som skadats före den 1 juli 1944,
skola hänföras till näst högsta ersättningsklassen i överensstämmelse med
de år 1944 införda reglerna. De år 1944 antagna bestämmelserna innebära
jämväl, att värnpliktiga, som fullgjort officers- eller underofficersutbildning
eller viss annan kvalificerad tjänstgöring, skola, oberoende av åldern, hänföras
till de två högsta ersättningsklasserna. I den mån värnpliktiga av dessa
kategorier skadats före den 1 juli 1944, gälla de äldre ogynnsammare bestämmelserna,
varför även här en omräkning för äldre fall skulle kunna ifrågasättas.
Emellertid skulle en sådan omräkning icke vara av betydelse annat
än möjligen i ett ringa antal fall. Då den icke heller synes lika påkallad som
omräkningarna för äldre värnpliktiga samt dess verkställande torde föranleda
avsevärt administrativt besvär, har förslag därom icke framlagts.
Eörsäkringsrådet har framhållit, att i vissa fall fråga kan uppkomma örn vad
som avses med uttrycket »ådragit», exempelvis i det fall att den skadade fullgjort
beredskapstjänstgöring under det år han fyllt 28 år och utan avbrott
fortsatt tjänstgöringen in på det följande kalenderåret och drabbats av sjukdom
i början av det senare året. Liksom försäkringsrådet finner jag att
skadan i dylika fall bör anses ådragen vid den tidpunkt då den yppats.
I enlighet med vad som anförts i specialmotiveringen till förslaget till förordning
angående ändring i vissa delar av 1927 års militärersättningsförordning
ha i departementsförslaget inga särskilda bestämmelser intagits örn ersättningstillägg
till skadads föräldrar. I de fall, där föräldrars livränta är
reducerad på grund av reglerna örn efterlevandelivräntors maximering till
sammanlagt två tredjedelar av den avlidnes antagna arbetsförtjänst, medför
arbetsförtjänstens uppräkning en ökning även av föräldrarnas livränta.
4 §•
1 mom. innehåller bestämmelser rörande ersättningstilläggens storlek. Såsom
förut nämnts avviker departementsförslaget från de sakkunnigas förslag
därutinnan, att visst ersättningstillägg skall kunna utgå även i det fall, då
arbetsförmågan är nedsatt med en femtedel men ej en fjärdedel.
Beträffande ersättningstagarnas ortsgruppstillhörighet ha de sakkunniga
föreslagit såsom huvudregel, att den skadade skall anses tillhöra den ortsgrupp,
inom vilken han är mantalsskriven. Om den skadade vid familjebidrags
bestämmande hänförts till högre ortsgrupp, skall enligt förslaget även
ersättningstillägget bestämmas efter den högre ortsgruppen. Vidare har föreslagits,
att den skadade, örn så finnes skäligt på grund av flyttning för tillträdande
av arbetsanställning eller annat särskilt förhållande, må anses tillhöra
högre ortsgrupp än den, inom vilken han är mantalsskriven.
Statens arbetsmarknadskommission har anfört, att det syntes tillräckligt,
örn möjlighet till undantag från huvudregeln örn mantalsskrivningsort som
bestämmande för ersättningens storlek begränsades till sådana fall, där
exempelvis en ensamstående skadad vore mantalsskriven å viss ort men flyt
-
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
tat till en annan, där han tillträtt anställning, vilken finge antagas bliva
stadigvarande. En så vidsträckt möjlighet till undantag från huvudregeln,
som de sakkunniga föreslagit, kunde enligt kommissionens uppfattning vara
ägnad att medföra vissa praktiska svårigheter och vore knappast av behovet
påkallad. Kommissionen har därför ansett, att mantalsskrivningsorten borde
vara grundläggande för ersättningstillägget men att, örn i visst fall särskilda
skäl därtill föranledde, tillägget borde kunna bestämmas efter annan ortsgrupp.
Andra stycket i 1 mom. har formulerats i enlighet med vad arbetsmarknadskommissionen
sålunda föreslagit.
I 2 morn., som frånsett en redaktionell jämkning överensstämmer med
de sakkunnigas förslag, har intagits en bestämmelse därom, att ersätta
ningstilläggen i de fall, där Kungl. Majit beträffande ort som gränsar
till ort i högre ortsgrupp jämlikt 6 § 3 mom. folkpensioneringslagen
förordnat örn förhöjning av tilläggspension, skola höjas på liknande
sätt med hälften av skillnaden mellan tilläggsbeloppen på respektive
orter.
Bestämmelsen i 3 mom. innebär, att ersättningstillägg icke skall tillkomma
skadad, som innehar anställning, med vilken följer rätt till pension av statsmedel.
Örn den skadade måst avgå i förtid, kan dock ersättningstillägg utgå,
örn och i den mån pensionen föranleder så stort avdrag från livräntan, att
denna bortfaller helt eller kommer att understiga det mot invaliditetsgraden
svarande ersättningstillägget. Bestämmelserna i fråga, liksom en motsvarande
bestämmelse i 5 § beträffande efterlevandes ersättningar, avse även värnpliktiga,
som inneha anställning varmed följer rätt till pension av statsmedel.
Vissa redaktionella jämkningar ha. vidtagits i förhållande till de sakkunnigas
förslag.
5 §•
I förhållande till de sakkunnigas förslag har i departementsförslaget, i
enlighet med vad i det föregående anförts, vidtagits den jämkningen, att rätten
till ersättningstillägg för skadads efterlevande begränsats till allenast make,
barn och adoptivbarn.
6 §•
Denna paragraf är likalydande med 7 § i de sakkunnigas förslag. Bestämmelser
i enlighet med de sakkunnigas förslag till 6 § ha ansetts kunna uteslutas
med hänsyn till innehållet i förslaget till förordning angående höjning
i vissa fall av begravningshjälp jämlikt 1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar.
7 §•
Denna paragraf motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag. De bestämmelser,
som de sakkunniga upptagit i sitt förslag till 8 §, ha ansetts lämpligen böra
intagas i de tillämpningsföreskrifter, som avses skola utfärdas i anslutning
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
till förordningen om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av
kroppsskada. Till denna fråga återkommer jag i det följande.
Förslaget till förordning om familjebidrag åt
värnpliktiga med flera, vilka drabbats av
kroppsskada.
Förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) i samma ämne anknyter till bestämmelserna
i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning. Sedan denna numera
ersatts av den för freds- och krigsförhållanden gemensamma familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99), böra åtskilliga redaktionella ändringar
vidtagas i förordningen den 28 juni 1941. Då emellertid också sakliga ändringar
av väsentlig innebörd äro påkallade, torde lämpligen ny förordning i
ämnet böra utfärdas.
1 §•
Enligt 1 § förordningen den 28 juni 1941 är förordningen tillämplig å
värnpliktig, som skadats under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordning
varit å honom tillämplig. Genom föreskrifter i tillämpningskungörelsen
den 30 juni 1944 (nr 457) och i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni
1945 (riksdagens skrivelse nr 590) har förordningen emellertid gjorts tilllämplig
å i huvudsak envar värnpliktig, som skadats under den förstärkta
försvarsberedskapen eller senare. På grund härav har i 1 § första stycket av
förslaget angivits, att förordningen skall vara tillämplig å värnpliktig, som
skadats under tjänstgöring å tid efter den 2 september 1939. I 1 § andra
stycket har, liksom i 1 § 1 mom. familjebidragsförordningen, angivits, att
med värnpliktig avses den som avlönas enligt för värnpliktig gällande grunder.
I övrigt överensstämmer 1 § i förslaget i huvudsak med 1 § förordningen
den 28 juni 1941.
2 §•
I denna paragraf har införts den i allmänna motiveringen förordade bestämmelsen
örn rätt för tillsynsmyndigheten att i särskilda fall medgiva
familjebidrag åt skadad, vilkens arbetsförmåga är nedsatt med mindre än en
tredjedel. I övrigt överensstämmer paragrafen med 2 § i gällande förordning,
frånsett att hänvisningar gjorts till nya familjebidragsförordningen i stället
för krigsfamiljebidragsförordningen.
3 §■
Första och andra styckena överensstämma med motsvarande stadganden
i gällande förordning.
I ett nytt tredje stycke har intagits en bestämmelse av innebörd, att Kungl.
Maj:t skall äga utfärda föreskrifter angående ersättningstilläggens inverkan
på familjebidragens storlek. Beträffande de grunder, som därvid skola tilllämpas
beträffande de under beredskapstjänstgöring skadade, hänvisar jag
till vad i det föregående anförts. De föreslagna provisoriska tilläggen till
värnpliktiga, som skadats under annan tjänstgöring, torde, såsom föreslagits
i vissa remissyttranden, få lämnas helt åsido vid behovsprövningen.
69
Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.
4 §■
I denna paragraf har i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag införts
en ny punkt angående provisoriskt bidrag i avvaktan på förnyat beslut
av riksförsäkringsanstalten.
5—1 §§•
5 och 7 §§ överensstämma i huvudsak och 6 § helt med motsvarande stadganden
i gällande förordning.
8 §•
Enligt gällande bestämmelser fastställas familjebidragen av vederbörande
familjebidragsnämnd på samma sätt som i fråga örn värnpliktiga, som fullgöra
militärtjänstgöring.
I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag har statens arbetsmarknadskommission
framlagt förslag rörande ändrad ordning för bestämmande av
familjebidrag till kroppsskadade samt därom anfört i huvudsak följande.
Den nu tillämpade ordningen torde under gången tid ha fungerat åtminstone
i stort sett tillfredsställande. Numera och framfor allt inom förutsebar
framtid torde familj ebidragsnämnderna överhuvudtaget få befattning
med avsevärt färre familjebidragsärenden än tidigare. Erfarenheten har
vidare visat, att kommunerna i betydligt större utsträckning än förut anförtro
åt annan kommunal myndighet, t. ex. kommunalnämnd eller arbetsloshetsnämnd,
att vara familjebidragsnämnd. Även i de kommuner, där särskilda
familjebidragsnämnder fortfarande finnas, får man i viss omfattning räkna
med utbyte av ledamöter eller tjänstemän. Så länge och i den män fanniebidrag
till kroppsskadade mera omedelbart anknöt till familjebidraget under
militärtjänstgöringen, kunde man utgå från att bestämmandet av familjebidrag
till kroppsskadade icke skulle vålla större svårigheter. Däremot har
erfarenheten givit vid handen, att, när frågan örn familjebidrag åt kroppsskadade
uppkommer först sedan mera avsevärd tid förflutit efter det militärtjänstgöringen
upphört, familjebidragsnämnderna understundom icke utan
vidare ha klart för sig tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser. Skulle
de sakkunnigas förslag örn prövning av vissa äldre skadefall vinna bifall, uppkommer
jämväl spörsmålet örn familjebidrag i dessa fall, varvid fråga kan
bliva örn retroaktivt beviljande av familjebidrag för måhända avsevärd tid.
Härvid kan behovsprövningen i vissa fall vålla särskilda svårigheter.
Vad angår de skadefall, som föranleda utbildning enligt nådiga brevet den
25 maj 1945 angående arbetsvärd, har kommissionen att taga ställning till
frågan örn de förmåner, som skola utgå till den skadade själv under utbildningstiden.
Därvid uppkommer frågan, i vad mån från riksförsäkringsanstalten
utgående ersättning skall anses böra tillgodoräknas den skadade själv
eller i förekommande fall hans familj. Vid bestämmande av utbildningsförmånerna
utgår man vidare ifrån att familjen på visst sätt och i viss utsträckning
skall erhålla sin försörjning dels genom familjen tillgodoräknad del av
ersättningen från riksförsäkringsanstalten och dels genom familjebidrag. På
grund av anförda omständigheter torde man böra, vad angår framtiden, skapa
större säkerhet än nu finnes för att familjen erhåller det familjebidrag, som
bör utgå och som förutsattes vid bestämmande av utbildningsförmåner till
skadad.
Dylik säkerhet synes kunna åstadkommas genom att familjebidragsnämn
demas beslut angående familjebidrag till kroppsskadade underställas tillsynsmyndighetens
prövning. Prövningen i första hand synes nämligen fortfarande
böra ankomma på familjebidragsnämnderna. Härigenom möjliggöres
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
snabbare beslut och familj ebidragsnämnderna kunna lättast dels kontrollera
de av den skadade i hans ansökan örn familjebidrag lämnade uppgifter, som
skola ligga till grund för familjebidragets bestämmande, dels ock i förekommande
fall införskaffa erforderlig kompletterande utredning. Emellertid kan,
vad angår vissa familjebidragsnämnder, dylik underställning icke anses erforderlig
på grund av att underställningens syfte bör kunna vinnas på annat
sätt, exempelvis genom inspektion eller genom att organisatoriska förhållanden
och dylikt innebära erforderlig garanti för rätt bestämmande av bidragen.
Genom möjligheten till undantag från underställningsföreskriften skulle
också kunna undvikas en allt för stor och av de faktiska förhållandena icke
påkallad arbetsbelastning hos tillsynsmyndigheten. Föreskrift om underställning
torde nödvändiggöra att besvärsrätten till länsstyrelse och kammarrätt
borttages. Kommissionen håller emellertid före, att underställningsförfarandet
är ägnat att skapa lika stora garantier för en rätt avvägning av bidraget
som besvärsförfarandet.
Då jag funnit de av arbetsmarknadskommissionen åberopade skälen bärande,
ha i förslagets 8 § intagits bestämmelser av det innehåll, som kommissionen
förordat.
9 §•
Denna paragraf överensstämmer, frånsett en formell jämkning, med 8 §
i den nu gällande förordningen.
Anslagsfrågor.
I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkterna 198 och 199)
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna
dels till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, ett förslagsanslag av 8 900 000 kronor,
dels ock till Omskolning av i militärtjänst skadade ett förslagsanslag av
400 000 kronor.
Dessa anslagsfrågor torde nu böra upptagas till behandling.
Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Kostnaderna för ersättning jämlikt förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89)
och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, bestridas för närvarande dels av beväringsmanskapets
invalid- och pensionsfond, dels ock av förslagsanslaget till Bidrag till
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Från samma anslag bestridas kostnaderna för ersättning jämlikt förordningen
den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under hemvärnstjänstgöring. Vidare må, enligt riksdagens i skrivelse den
22 juni 1943 (nr 324) i anledning av propositionen nr 225 lämnade medgivande,
kostnader för ersättning åt frivilliga fältartister vid sjukdom eller
olycksfall till följd av tjänstgöring i denna egenskap vid försvarsväsendet
bestridas från förevarande anslag. Jämlikt särskilda under de senaste åren
utfärdade författningar — den senast utfärdade (SFS 1945: 268) gällande till
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 250.
och med den 31 december 1946 — utgå tillika från anslaget dyrtidstillägg å
vissa ersättningar enligt förenämnda förordningar.
Kostnaderna för familjebidrag till kroppsskadade ha under beredskapsåren
belastat anslag under förskottsstaten och avföras för innevarande budgetår
från anslag till beredskapens avveckling.
För budgetåren 1943/46 har nu ifrågavarande förslagsanslag varit uppfört
med följande belopp:
budgetåret 1943/44 kronor 5 400 000
» 1944/45 » 7 500 000
» 1945/46 » 8 900 000
Riksförsäkringsanstalten har i skrivelse den 24 augusti 1945 beträffande
medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår anfört bland annat följande.
Kostnaderna för ersättningar hade under budgetåret 1944/45 uppgått till
9 198 434 kronor. Antalet inkomna anmälningar örn kroppsskada hade under
samma budgetår uppgått till 10 116. Det erbjöde stora svårigheter att med
någon större grad av säkerhet förutberäkna här ifrågavarande kostnader för
budgetåret 1946/47. Med hänsyn till försvarsberedskapens upphörande vöre
en utgiftsminskning att vänta. Kostnaderna komme emellertid att alltjämt
bliva mycket betydande, beroende främst pa att ett stort antal av de under
försvarsberedskapen inträffade skadefallen komme att föranleda utgivande av
ersättning lång tid framåt men även på den utgiftsökning, som uppkommit till
följd av bland annat den genom 1941 års värnpliktslag genomförda forlangningen
av de värnpliktigas utbildningstid, utökningen av antalet för utbildning
inkallade värnpliktiga samt av krigsmaktens fast anställda personal
genom försvarets utbyggande, utvidgningen från och med den 1 juli 1944 av
tillämpningsområdet för 1927 års militärersättningsförordning, höjningen från
och med samma dag av vissa ersättningar enligt nämnda förordning samt införandet
av dyrtidstillägg. Med beaktande av det sålunda anförda och under
förutsättning att dyrtidstillägg komme att utgå efter oförändrade grunder
jämväl under senare hälften av budgetåret 1946/47, syntes kostnaden icke
böra uppskattas till lägre belopp än 8 000 000 kronor. Storleken av det anslag,
som för ändamålet borde upptagas under fjärde huvudtiteln, bleve beroende
av det belopp, som kunde utgå från beväringsmanskapets invalid- och
pensionsfond.
iSted skönt o)’et har i utlåtande den 12 september 1945 meddelat, att bidraget
från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond till täckande av här
avsedda kostnader för budgetåret 1946/47 kunde förutses uppgå till 110 000
kronor, och på grund härav föreslagit, att anslaget skulle beräknas till
7 900 000 kronor.
De särskilda sakkunniga, vilka varit tillkallade för utredning angående
provisorisk förbättring av ersättningar i anledning av olycksfall m. m. under
beredskapstjänstgöring, ha antagit, att totala årsbeloppet den 1 juli 1946 av de
föreslagna ersättningsförbättringarna för värnpliktiga och deras efterlevande
skulle komma att utgöra omkring 2 360 000 kronor, bortsett trän viss uppkommande
minskning i familjebidrag. Några säkra beräkningar beträffande
den kostnadsökning, som skulle uppkomma genom de föreslagna ersättningstilläggen
för andra personalgrupper än värnpliktiga och genom de förordade
omprövningarna av vissa permissionsfall m. m., hade oj kunnat göras. Kost
-
Departements
chefen.
72 Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
naderna komme att successivt sjunka alltefter det livräntorna reducerades
eller bortfölle, vilket komme att göra sig gällande tämligen snabbt.
Socialvårdskommittén har antagit, att kostnaden under budgetåret 1946/47
för de av kommittén föreslagna förbättringarna av ersättningar jämlikt 1927
års förordning till värnpliktiga och deras efterlevande komme att uppgå till
350 000—400 000 kronor och att kostnaden under samma budgetår för de föreslagna
förbättringarna av ersättningar jämlikt 1909 års förordning komme att
uppgå till 240 000—250 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för ersättningsförbättringarna
i fråga har således för budgetåret 1946/47 uppskattats
till 590 000—650 000 kronor.
I skrivelse den 18 januari 1946 har statens arbetsmarknadskommission
hemställt, att under anslaget till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, för budgetåret 1946/47 måtte uppföras
en anslagspost å 800 000 kronor till familjebidrag åt värnpliktiga m. fl.,
vilka drabbats av kroppsskada. Beträffande beräkningen av medelsbehovet
har kommissionen anfört följande.
Kommissionen har från familjebidragsnämnderna införskaffat uppgifter
rörande ifrågavarande kostnader för juli månad 1945, och sammanställningen
av dessa uppgifter visar, att familjebidragsnämnderna under nämnda månad
utanordnat familjebidrag i 618 fall till skadade och sjuka med tillhopa 69 455
kronor och i 197 fall till efterlevande med tillhopa 12 890, motsvarande en
kostnad för år av omkring 988 000 kronor.
Med hänsyn till att omskolning av beredskapsinvalider pågår, kan det
beräknas att, därest omskolningen medför avsett resultat — att möjliggöra
arbetsanställningar för beredskapsinvaliderna — kostnaderna för familjebidrag
till kroppsskadade komma att minskas under nästa budgetår. Denna
minskning synes kunna uppskattas till omkring 200 000 kronor för nästa
budgetår, och medelsbehovet skulle alltså böra beräknas till, i avrundat belopp,
800 000 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits till den ändring beträffande
medelsbehovet, som kan bliva en följd av att pågående utredning angående
förhöjda ersättningar till beredskapsinvalider möjligen kan medföra
minskat behov av familjebidrag enligt nu förevarande bestämmelser.
Kommissionen har sedermera i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag
anfört, att det icke läte sig beräkna i vad mån familjebidragskostnaderna
komme att nedbringas genom den minskning, som viss del av ersättningstilllägget
komme att medföra i de fall, då familjebidrag utginge. De kostnader,
som skulle föranledas av bifall till vad kommissionen föreslagit rörande
vidgad rätt till familjebidrag, syntes icke bliva betydande. Kommissionen
hade icke funnit anledning frångå sin i skrivelsen den 18 januari 1946 framlagda
anslagsberäkning.
Riksräkenskapsverket har i avgivet utlåtande anfört, att kostnaderna för
familjebidrag till värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, syntes
böra täckas från ett särskilt för ändamålet avsett anslag, vilket syntes böra
uppföras i riksstaten omedelbart efter anslaget till Bidrag till ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Medelsbehovet för budgetåret 1946/47 under nu ifrågavarande anslag torde,
oberäknat kostnaderna för de föreslagna ersättningsförbättringarna ävensom
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
kostnader tor familjebidrag, kunna i enlighet nied riksförsäknngsanstalteus
och statskontorets beräkningar uppskattas till 7 900 000 kronor. På grundval
av de kostnadsberäkningar, som framlagts av socialvårdskommittén och de
sakkunniga, beräknar jag merkostnaderna för de föreslagna ersättningsförbättringarna
till sammanlagt i runt tal 3 000 000 kronor.
I enlighet med arbetsmarknadskommissionens förslag torde även medel
för bestridande av kostnaderna för familjebidrag böra beräknas under förevarande
anslag, varvid jag dock förutsätter, att dessa kostnader redovisas
under särskild anslagspost. Kommissionen har uppskattat dessa kostnader för
nästa budgetår till 800 000 kronor. Med hänsyn till ersättningstilläggen finnes
emellertid anledning antaga, att medelsbehovet kommer att något minskas,
och jag anser mig därför i avvaktan på närmare erfarenheter böra beräkna
600 000 kronor för ändamålet.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget skulle således bil
(7 900 000 + 3 000 000 + 600 000=) 11 500 000 kronor, innebärande en anslagshöjning
i förhållande till innevarande års anslag med 2 600 000 kronor.
I enlighet med vad som förutsattes vid överflyttning av anslaget från
riksstatens tolfte huvudtitel (1943 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln,
punkt 177) böra ifrågavarande utgifter icke inräknas i den år 1942 for
försvaret fastställda kostnadsramen.
Omskolning av i militärtjänst skadade.
Statens arbetsmarknadskommission har, såsom förut berörts, i skrivelse
den 31 januari 1946 framlagt beräkningar angående medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål. Kommissionen har därvid, under hänvisning till en promemoria
angående de närmare beräkningsgrunderna, anfört i huvudsak fö -
I Kungl. Maj:ts brev den 25 maj 1945 rörande arbetsvärden förutsättes, att
kommissionen skall från riksförsäkringsanstalten erhålla uppgifter örn sådana
skadade, varom i sammanhanget är fråga. For andamalet utnyttjas av
kommittén för partiellt arbetsföra utarbetade nålkort, närmast avsedda tor
en av kommittén påbörjad utredning beträffande deni, som åtnjuta livränta
1 anledning av invaliditet efter olycksfall under beredskapstjänstgonng, för
att främst klarlägga invalidernas antal, skadornas art och svårighetsgrad samt
tidigare och nuvarande arbetsförhållanden.
I den proposition, nr 120, varigenom 1945 års riksdag förelädes förslag i
förevarande ämne, återgives en ur kommitténs for partiellt arbetsföra underdåniga
skrivelse den 10 februari 1945 hämtad uppgift rörande antalet beredskapsskadade.
Enligt denna, som grundade sig på från riksforsaknngsanstalten
inhämtade upplysningar, utginge livränta for det dåvarande i något över
2 000 fall Intill den 1 januari 1946 lia från riksförsäkringsanstalten tili kommissionen
inkommit 5 235 nålkort, varjämte riksförsäkringsanstalten upplyst,
att Ytterligare omkring 400 fall kunna bliva aktuella. Dessa fall, tillhopa omkring
5 600, utgöras emellertid såväl av sådana fall, där ersättningen från riksförsäkringsanstalten
utgår i form av livränta, som av sådana, där ersättningen
utgår i form av sjukpenning. Antalet ifrågakominande skadefall ovei''«bp;er
således betydligt det antal, som förenämnda uppgift i propositionen 1945: 120
De till kommissionen inkomna nålkorten översändas till vederböiande Lins
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
arbetsnamnd, som har att enligt av kommissionen fastställt formulär verkställa
utredning till ledning för bedömandet av arbetsvårdsbehovet. I samband härmed
har länsarbetsnämnden att föreslå de arbetsvårdsåtgärder, som anses erforderliga
och lämpliga. Till grund för utredning och förslag ligga upplysningar
som inhämtas från den skadade själv, den läkare som vårdat honom, famiijebidragsnämnclen
i den skadades hemort, tidigare och eventuell nuvarande
arbetsgivare m. fl.
Av förenämnda till länsarbetsnämnderna översända 5 235 nålkort ha intiil
dagen för skrivelsens avlåtande 4 288 ärenden redovisats med utredning.
Samtliga ärenden utom 6 lia undergått förberedande granskning inom kommissionen.
Enligt denna ha 1 597 skadade tillfredsställande arbete, 1 006 äro
tor närvarande arbetsoförmögna, 206 undergå utbildning i annan än nu förevarande
ordning — utbildning beredes med hjälp av pensionsstyrelsen, hjälpkommitten
för Finlands invalider, stiftelsen Kungafonden eller på egen bekostnad
— 221 anses av vederbörande länsarbetsnämnd ha möjlighet att utan
särskilda åtgärder erhålla anvisning genom den offentliga arbetsförmedlingen
å lämplig sysselsättning och 269 äro i behov av direkt ekonomisk hjälp. Av
återstående 983 skadade, beträffande vilka förberedande granskning skett
för u iva ramh; ^y r ke1 & Undergå omskolning samt 144 erhålla fortbildning inom
... grund för kommissionens definitiva beslut i fråga om arbetsvärd ligga
lansarbetsnamndernas förenämnda utredning och förslag — i erforderliga
tall kompletterade — samt undersökningar rörande arbetsmarknadsläget på
det eller de områden, varom fråga är. Innan viss utbildning beslutas, tillfrågas
därest så icke redan skett genom länsarbetsnämnden — vederbörande
Jakare örn utbildningens lämplighet med hänsyn till skadans art och
den skadades allmänna hälsotillstånd. Vidare äger, jämlikt i brevet den 25
bildning meddelad foreskrlft> samråd rum med överstyrelsen för yrkesut
Kommissionen
har upplyst, att kommissionen intill den 1 januari 1946
meddelat beslut i 641 ärenden. Utbildning har beviljats i 499 fall, av vilka
363 avse omskolning och 136 fortbildning. I anslutning härtill har kommissionen
anmält, att det för ändamålet beviljade förslagsanslaget för innevarande
budgetår bomme att, därest verksamheten skulle bedrivas efter samma
linjer som hittills, betydligt överskridas. Kommissionen har emellertid ansett,
att föreliggande arbetsvårdsbehov borde i möjligaste mån snarast tillgodoses,
även om detta medförde att ifrågavarande förslagsanslag överskredes.
Vid sina''beräkningar av medelsbehovet för budgetåret 1946/47 har kommissionen
utgått från att verksamheten skall bedrivas efter i stort sett samma
grunder som hittills. Efter en närmare redogörelse för de grunder, efter vilka
kostnadsberäkningarna utförts, har kommissionen sammanfattat beräkningarna
i följande sammanställning, vari även upptagits de kostnader, som beräknats
belöpa på innevarande budgetår.
Kommissionens direkta kostnader för redan beviljad
utbildning...............................................
Kostnader för redan beviljad utbildning i särskilda
kurser, anordnade av överstyrelsen för yrkesutbildning
.........................."................‘
Budgetåret
Budgetåret
1945/1946
1946/1947
kronor
kronor
383 000
112 000
100 000
20 000
75
Kungl. Majlis proposition nr 250.
Kostnader för anskaffning av maskinell och annan
utrustning ...................................................
Kostnader för utbildning av längre varaktighet än
ett år (under förutsättning att Kungl. Maj :t medgiver
utbildning utöver av kommissionen för ett
år beviljat) .............................................._•••••
Kommissionens direkta kostnader för utbildning,
som beräknas komma att beviljas i fall, som av
riksförsäkringsanstalten redovisats till kommissionen
.........................................................
Kostnader för utbildning, som beräknas komma att
beredas i särskilda kurser, anordnade av överstyrelsen
för yrkesutbildning i fall, som av riksförsäkringsanstalten
redovisats till kommissionen ...
Kostnader för fall, som ännu icke av riksförsäkringsanstalten
redovisats till kommissionen ......
Budgetåret
1945/1946
kronor
Budgetåret
1946/1947
kronor
70 000
10 000
—
45 000
490 000
300 000
90 000
90 000
—
40 000
1 133 000
617 000
Under åberopande av vad sålunda anförts har kommissionen hemställt, att
för budgetåret 1946/47 måtte anvisas ett förslagsanslag av 600 000 kronor för
ifrågavarande ändamål. Sedermera har arbetsmarknadskommissionen i skrivelse
den 28 februari 1946 — i samband med yttrande över det föreliggande
sakkunnigförslaget rörande ersättningsförbättringar för beredskapsskadade —
anfört att, därest man, på sätt kommissionen i yttrandet förordat, vid bestämmandet
av behovet av utbildningsbidrag utginge från de ersättningsbelopp,
som de sakkunniga föreslagit, detta vore ägnat att öka behovet men att man
å andra sidan kunde för behovets tillgodoseende räkna med högre ersättningar
från riksförsäkringsanstalten. Några beräkningar angående de ändringar
i medelsbehovet, som skulle kunna beräknas inträda för budgetåret
1946/47, vore kommissionen åtminstone icke vid skrivelsens avlåtande i stånd
att framlägga.
Enligt de av statens arbetsmarknadskommission gjorda erfarenheterna har
den under år 1945 påbörjade verksamheten för att förhjälpa under militärtjänstgöring
skadade till utkomst genom eget arbete — s. k. arbetsvärd
visat sig fylla ett stort behov. De förefintliga möjligheterna att bereda skadade
omskolning till lämpligt arbete ha under första verksamhetsåret varit större
än som förutsetts. Såväl ur samhällelig synpunkt som med hänsyn till de
skadades intresse är det i hög grad angeläget, att verksamheten alltfort får
bedrivas i den omfattning som erfordras för vinnande av det avsedda syftet.
Liksom hittills bör arbetsvärden i första hand taga sikte på att underlätta för
den skadade att utan yrkesomskolning bereda sig utkomst genom arbete. Om
skolningeverksamheten torde tills vidare böra bedrivas efter do av arbetsmarknadskommissionen
hittills tillämpade riktlinjerna. Mot de av kommissionen
gjorda beräkningarna beträffande medelsbehovet under budgetåret
Departements
chefen.
76
Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 250.
1946/47 har jag intet att erinra. För ändamålet torde således böra anvisas ett
förslagsanslag av 600 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 200 000
kronor.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels antaga omförmälda departementsförslag till
1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring;
2) förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt
förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
3) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp
jämlikt förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring;
4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring;
5) förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap m. m.; samt
6) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera,
vilka drabbats av kroppsskada;
dels bemyndiga Kungl. Majit att medgiva undantag från vad
som finnes stadgat i 23 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
samt att besluta örn ersättning enligt grunderna i
sagda förordning, att för tiden från och med den 1 juli 1946
utgå i anledning av kroppsskada, som någon ådragit sig under
tid mellan den 2 september 1939 och den 1 juli 1944 vid permission
eller annan ledighet från militärtjänstgöring, ävensom i
anledning av sjukdom, där denna enligt numera tillämpade bedömningsprinciper
kan anses vara ådragen under militärtjänstgöring
efter den 2 september 1939 eller där grundad anledning
eljest finnes för antagande att orsakssamband med sådan tjänstgöring
kan föreligga;
dels och under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret
1946/47 anvisa
till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, ett förslagsanslag av 11 500 000 kronor
samt
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
till Omskolning av i militärtjänst skadade ett förslagsanslag av
600 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Magnus Lagercrantz.
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Bilaga A.
De sakkunnigas förslag
till
Förordning
om provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt
försvarsberedskap m. m.
1 §•
Den som äger rätt till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under värnpliktstjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap eller under
annan i 2 § avsedd tjänstgöring, skall tills vidare vara berättigad till ersättningstillägg
under de förutsättningar och enligt de grunder, som i denna
förordning stadgas.
Beträffande ersättningstillägg skall, utöver vad denna förordning innehåller,
i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående ersättningen.
Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning även sjukdom som
icke förorsakats av olycksfall.
2§-
1 morn. Ersättningstillägg tillkommer, där ej annat följer av nedan givna
bestämmelser, envar som enligt i 2 mom. angiven lag eller förordning äger
rätt till ersättning i anledning av skada, som någon ådragit sig under värnpliktstjänstgöring,
hemvärnstjänstgöring eller annan militärtjänstgöring under
tiden från och med den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1945
eller under tjänstgöring därefter jämlikt lagen den 15 juni 1945 (nr 310) örn
inkallelse av värnpliktiga för avveckling av förstärkt försvarsberedskap m. m.
Har Konungen förordnat, att ersättning i anledning av sådan skada skall
utgå enligt grunderna i lag eller förordning, som i 2 mom. angives, skall
ersättningstagaren äga rätt jämväl till ersättningstillägg enligt denna förordning.
2 mom. De lagar och förordningar, som i 1 mom. avses, äro lagen den
17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete, förordningen den
18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för
vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.
3 morn. Avlönades den skadade under tjänstgöringen enligt bestämmelserna
i 3 § krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) skall ersättningstillägg
utgå allenast då Konungen så bestämmer.
4 mom. Ersättningstillägg utgår ej i den mån däremot svarande skadestånd
enligt lag tillkommer ersättningstagaren i anledning av skadan.
79
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
5 mom. Konungen äger, då särskilda förhållanden anses böra därtill
föranleda, besluta om ersättningstillägg enligt grunderna i denna förordning
till den som äger rätt till ersättning i anledning av skada, som drabbat
någon under annan tjänstgöring vid krigsmakten än i 1 mom. avses.
3 §■
Har vid bestämmande av ersättning i anledning av sådan i 2 § avsedd
skada, som drabbat värnpliktig, den skadades årliga arbetsförtjänst enligt
8 § första stycket förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) antagits till lägre
belopp än 2 400 kronor, skall, örn den värnpliktige ådragit sig skadan under
tjänstgöring efter det kalenderår då han fyllt 28 år, tillägg till sjukpenning
eller livränta utgå med det belopp, varmed ersättningen understiger den
ersättning, som skulle hava utgått örn den årliga arbetsförtjänsten antagits
utgöra 2 400 kronor. Har den värnpliktige ådragit sig skadan under annan
tjänstgöring än nyss sagts och har den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra
1 764 kronor, utgår tillägg till sjukpenning eller livränta med det belopp,
varmed ersättningen understiger den ersättning som skulle hava utgått
örn den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 2 160 kronor.
Utgår i anledning av den skadp»des död livränta till hans föräldrar (adoptivföräldrar)
eller någon av dem, med belopp motsvarande en fjärdedel av den
för den avlidne enligt 8 § första stycket förordningen den 18 juni 1927 beräknade
arbetsförtjänsten, skall tillägg till livräntan utgå med samma belopp
som sådant tillägg till änka, där ej annat följer av bestämmelserna i 7 §
andra stycket nyssnämnda förordning.
4 §■
1 mom. För tid då skada, som enligt 2 § medför rätt till ersättningstillägg,
förorsakar förlust av arbetsförmågan, utgår till den skadade såsom
tillägg till sjukpenning i ortsgrupp 1 2 kronor 75 öre, i ortsgrupp 2 3 kronor
50 öre och i ortsgrupp 3 4 kronor 25 öre för dag räknat och såsom tillägg
till livränta i ortsgrupp 1 984 kronor, i ortsgrupp 2 1 284 kronor och i ortsgrupp
3 1 584 kronor för år räknat. För tid då skadan förorsakar nedsättning
av arbetsförmågan utgår sådant tillägg med en mot arbetsförmågans
nedsättning svarande del av tillägget vid förlust av arbetsförmågan; dock
att tillägg icke utgår där ej arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel.
Tillägg enligt nu angivna grunder utgår i förekommande fall utöver
tillägg enligt 3 § första stycket.
Beträffande rikets indelning i ortsgrupper tillämpas den enligt lagen örn
folkpensionering verkställda indelningen. Den skadade anses tillhöra den
ortsgrupp, inom vilken han är mantalsskriven. Dock skall, om den skadade
vid bestämmande av familjebidrag hänföres till högre ortsgrupp, även ersättningstillägget
bestämmas efter den högre ortsgruppen, och må jämväl i
annat särskilt fall ersättningstillägg bestämmas efter högre ortsgrupp än
den, inom vilken den skadade är mantalsskriven.
2 mom. Där Konungen jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folk
-
80
Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.
pensionering förordnat om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare,
vilken är mantalsskriven inom visst, intill ort i högre ortsgrupp gränsande
område, skall ersättningstillägg till skadad, som är eller enligt 1 mom. andra
stycket sista punkten ovan anses vara mantalsskriven inom det området,
förhöjas med hälften av skillnaden mellan tilläggsbeloppet i den lägre och
den högre ortsgruppen.
3 mom. Aro andra bestämmelser örn rätt till tjänstepension av statsmedel
tillämpliga å den skadade än bestämmelserna örn pensionering av
personal i försvarsväsendets reserver, skall ersättningstillägg enligt denna
paragraf utbetalas allenast i den mån utgående pension föranleder till att
sjukpenning eller livränta utbetalas med lägre belopp än det, vartill tillägget
uppgår.
4 mom. Vägrar den skadade att antaga lämpligt arbete, som erbjudes
honom, eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning för förebyggande
eller hävande av arbetsoförmåga, må, därest omständigheterna finnas böra
därtill föranleda, ersättningstillägg enligt denna paragraf nedsättas efter vad
som prövas skäligt eller ock indragas.
5 §■
Tillägg till livränta i anledning av den skadades död utgår för år räknat
med så stor del av 984 kronor som svarar mot proportionen mellan livräntan
till den efterlevande och lägsta livränta till den skadade vid förlust
av arbetsförmågan. Tillägg till den avlidnes föräldrar (adoptivföräldrar) eller
någon av dem utgår dock allenast i den mån livräntan, i förekommande fall
jämte tillägg enligt 3 § andra stycket, understiger värdet av det från den
avlidne åtnjutna underhållet.
Ager livräntetagaren rätt till familjepension av statsmedel på grund av
den skadades död, skall ersättningstillägg enligt föregående stycke utbetalas
allenast i den mån pensionen föranleder till att livräntan utbetalas med
lägre belopp än det, vartill tillägget uppgår.
6 §•
Tillägg till begravningshjälp i anledning av sådan före den 1 juli 1944
inträffad skada, som enligt 2 § må föranleda ersättningstillägg, skall i förekommande
fall utgå i den mån begravningshjälpen understiger det belopp,
varmed sådan ersättning i anledning av senare inträffad skada i motsvarande
fall utgår enligt i 2 § 2 mom. angiven lag eller förordning.
7 §•
Dyrtidstillägg enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående
dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall
i arbete m. m. skall ej utgå å ersättningstillägg enligt 4 och 5 §§.
8 §''
Vid bestämmande av bidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 591)
om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 250. 81
för ersättningstillägg enligt 3 § avdrag göras på sätt om ersättningen är
stadgat.
För ersättningstillägg enligt 4 § under tid, då skadan förorsakar förlust
av arbetsförmågan, göres avdrag med det belopp, varmed tillägget överstiger
684 kronor för år räknat. Avdrag för ersättningstillägg enligt 4 § under
annan tid och för tillägg enligt 5 § göres med det lägre belopp, som svarar
mot proportionen mellan det utgående ersättningstillägget och sådant tillägg
till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. I övrigt skall vid bestämmande
av bidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 hänsyn icke tagas
till ersättningstillägg enligt 4 eller 5 § ovan i annan man än som följer av
3 § andra stycket nämnda förordning.
9 §■
De närmare föreskrifter, som utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 eller den tidigare dag
Kungl. Maj:t bestämmer och skall äga tillämpning beträffande ersättning,
som belöper å tid efter ikraftträdandet, och beträffande begravningshjälp i
anledning av dödsfall, som inträffar därefter.
Bihang till riksdagens protokoll 1946.
1 sami. Nr 250.
768 46 6
82
Kungl. Majlis proposition nr 250.
TABLÅ
Bilaga B.
utvisande storleken i vissa fall av förmåner till skadade värnpliktiga och efterlevande
enligt gällande bestämmelser och enligt departementsförslagen.
Exemplen avse förmånernas belopp i kronor per månad, inklusive dyrtidstillägg.
Beträffande beräkningsgrunderna se anmärkningar nedan.
Er8ättningBklas8 m. m.
Gällande
bestämmelser
Förslag ang. skador
under fredstjänst- göring
Förslag ang. skador
under beredskaps- tjänstgöring
Ortsgrupp
Ortsgrupp
Ortsgrupp
1
2
3
i
1 2
3
1
2
3
Antagen årlig arbetsförtjänst enligt
militärersättningsförordningen
2 160 kr.
Invaliditet 100 % :
livränta....................
168
168
168
210
210
210
250
275
300
livränta + familjebidrag för hustru
och 2 barn ....................
291
327
393
333
369
435
348
384
450
Invaliditet 40 %:
livränta.........................
67
67
67
84
84
84
100
110
120
livränta +• familjebidrag för hustru
och 2 barn ....................
275
304
362
292
321
379
308
347
415
Invaliditet 25 %:
livränta..........................
42
42
42
52
52
52
62
69
75
Invaliditet 20 %:
livränta.........................
34
34
34
42
42
42
44
44
44
Dödsfall:
livränta och familjebidrag till änka
142
153
160
158
169
176
164
184
191
till änka och 2 barn............
208
237
296
245
274
332
259
287
346
Antagen årlig arbetsförtjänst enligt
militärersättningsförordningen
1 764 kr.
Invaliditet 100 %:
livränta.....................
137
137
137
179
179
179
livränta + familjebidrag för hustru
och 2 barn ....................
291
327
393
332
369
435
Invaliditet 40 %:
livränta....................
55
55
55
72
72
72
livränta + familjebidrag för hustru
och 2 barn ..................
263
292
350
280
309
367
Invaliditet 25 % :
livränta.................
34
34
34
45
45
45
Invaliditet 20 %:
livränta...................
27
27
27
36
36
36
Dödsfall:
livränta och familjebidrag till änka
134
141
149
150
157
165
till änka och 2 barn.............
208
237 |
296
245
274
332
- 1
—
—
Anmärkningar: Vid familjebidragens beräkning har bostadskostnaden per månad antagits utgöra
60 kr. 1 ortsgrupp 1, 75 kr. i ortsgrupp 2 och 120 kr. i ortsgrupp 3, och vidare har förutsatts,
dels att de provisoriska ersättningstilläggen enligt departementsförslagen skola i föreslagen utsträck-
ning lamnas åsido vid behovsprövningen, dels att
ersättningstagaren icke har annan inkomst av be-
tydenhet an ersättningen, dels och att de
i tablån angivna
beloppen för
summan av livränta
och
tamiljebidrag icke överstiga gängse arbetsinkomst för en
person
i den värnpliktiges vanliga yrke eller
verksamhet. I övrigt ha bidragens storlek beräknats i enlighet med gällande tillämpningsföreskrifter
och anvisningar, beloppen vid 40 % invaliditet
äro beräknade för det fall
, att n
ågot för den
ska-
dades kvarstående arbetsförmåga lämpligt arbete icke står honom till buds.
För beredskapsskadade
skall arbetsförtjänsten enligt förslaget antagas till lägst 2 160 kr. — Familjebidrag
utgår ei då skadan
intraffat före den förstärkta försvarsberedskapens början.
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
83
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18
juni 1927 {nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring ............................................................ 2
Förslag till förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen
den 18 juni 1909 {nr 89) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.............................................. 5
Förslag till förordning angående höjning i vissa fatt av begravningshjälp jämlikt förordningarna
den 18 juni 1909 {nr 89) och den 18 juni 1927 {nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring ........ 5
Förslag titt förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28
juni 1941 {nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
hemvärnstjänstgöring .......................................................... ®
Förslag titt förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
m. ............................................................ ®
Förslag titt förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av
kroppsskada .................................................................. 11
Utdrag av statsrådsprotokollet för den 3 maj 1946 .............................. 17
Inledning........................................................................ ^
Gällande bestämmelser.......................................................... 19
Utredning rörande skadefallens antal m. .................................... 24
Allmänna synpunkter på frågan örn förbättrade förmåner till i militärtjänst
skadade.................................................................... 25
De sakkunnigas förslag...................................................... 25
Yttranden över de sakkunnigas förslag .................................... 29
Socialvårdskommitténs förslag.............................................. 33
Yttranden över socialvårdskommitténs förslag ............................ 34
Departementschefen.......................................................... 36
Vissa särskilda av de sakkunniga berörda frågor ............................ 43
De föreslagna bestämmelsernas tillämplighetsområde ...................... 43
Ersättningstilläggens inverkan på familjebidragen m. m................... 47
Frågor angående större hänsynstagande till omständigheterna i enskilda
fall ........................................................................ 51
Frågor angående utvidgning av ersättningsrätten.......................... 53
Förslag av statens arbetsmarknadskommission angående bidrag till skadade,
som undergå yrkesomskolniug............................................ 60
Specialmotivering .............................................................. 63
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 250.
Sid.
Anslagsfrågor .................................................................. 70
Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
.............................................................. 70
Omskolning av i militärtjänst skadade .................................... 73
Departementschefens hemställan ....................................... 76
Bilagor.
A. De sakkunnigas förslag till förordning om provisorisk förbättring av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap m. m..................................... 78
B. Tablå utvisande storleken i vissa fall av förmåner till skadade värnpliktiga
och efterlevande enligt gällande bestämmelser och enligt departementet - slagen .................................................................... 82
Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (5)
5 kopplingar.
- Rskr. 1946:443 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till ersättningar för viss från ockuperat land härrörand s. 4 i texten
- Rskr. 1946:385 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen unde s. 11 i texten
- SU 1946:234 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis framställningar om anslag för budgetåret 1946147 till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under mi s. 4 i texten
- 2LU 1946:39 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militär s. 1 i texten
- S2LU 1946:3 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 194-6/47 till vissa ersättningar i anledning av olgcksfall i arbete m. m. s. 19 i texten