Sök i Ratio Lex

Angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m

1946-05-03 · 84 sidor, varav 82 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 82 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1946:250, Angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk

förbättring av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. m.; given Stockholms slott den 3 maj 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärt

j änstgöring;

2) förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring;

3) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt

förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 juni

1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnst

j änstgöring;

5) förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådi’agen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap

m. m.; samt

6) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av

kroppsskada;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

* GUSTAF.

Allan Vougt.

*

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 250.

758 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition nr 250.

Gällande lydelse

av de bestämmelser, som beröras av

vidstående förslag.

6 §■

För skada —---i ersättning:

1) om olycksfallet — — — under

sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård — — —

och dylikt;

b) sjukpenning för — — — följande

tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten

uppgår

Sjukpenningens

belopp

till (kronor)

men ej till

(kronor)

kronor

öre

675

i

50

675

945

2

—

945

1215

2

50

1215

1485

2

75

1485

1755

3

25

1755

2 025

3

50

2 025

2 295

4

—

2 295

2 565

4

50

2 565

2 835

5

—

2 835

3105

5

50

3105

3 375

6

—

3 375

3 645

6

50

3 645

—

7

—

Förslag

till

Förordning

angående ändring i vissa delar av

förordningen den 18 juni 1927

(nr 234) örn ersättning i anledning

av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas, dels att 6 och

8 §§ förordningen den 18 juni 1927 örn

ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring,1

skola hava ändrad lydelse på sätt

nedan angives, dels att en ny paragraf,

betecknad 7 a §, av nedan angiven

lydelse skall införas efter 7 § samma

förordning, dels ock att 22 § i förordningen

skall upphöra att gälla.

6 §■

För skada — -—- — i ersättning:

1) om olycksfallet--— under

sjukdomstiden:

a) erforderlig läkarvård — — —

och dylikt;

b) sjukpenning för — — —- följande

tabell:

Den årliga arbetsförtjänsten

uppgår

Sjukpenningens

belopp

till (kronor)

men ej till

(kronor)

kronor

öre

675

i

50

675

945

2

—

945

1215

2

50

1215

1485

2

75

1485

1755

3

25

1755

2 025

3

50

2 025

2 295

4

2 295

2 565

4

50

2 565

2 835

5

—

2 835

3105

5

50

3105

3 375

6

—

3 375

3 645

6

50

3 645

3 915

7

—

3 915

4185

7

50

4185

4 455

8

—

4 455

4 725

8

50

4 725

—

9

—

1 Senaste lydelse av 6 och 8 §§ se SFS 1944: 316.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

3

(Gällande lydelse.)

2) om olycksfallet---töjande

av arbetsförmågan.

På därom---gällande beräk
ningsgrunder.

Ersättning, varom---myndig
hets

försorg.

Kan vid---den skadade.

Kostnad för---militära myn
dighet.

(Förslag.)

2) örn olycksfallet---höjande

av arbetsförmågan.

På därom ----gällande beräk
ningsgrunder.

Ersättning, varom---myndig
hets

försorg.

Kan vid ---den skadade.

Kostnad för--— militära myn
dighet.

7 a §.

Å sjukpenning eller livränta i anledning

av skada, som drabbat värnpliktig,

skall utgå provisoriskt tillägg

enligt nedan angivna grunder.

För tid då skadan förorsakar förlust

av arbetsförmågan utgå tillägg

till sjukpenning med en krona för dag

räknat och tillägg till livränta med

trettio kronor för månad räknat.

För tid då skadan förorsakar nedsättning

av arbetsförmågan utgår tillägg å

sjukpenning eller livränta med en möt

arbetsförmågans nedsättning svarande

del av nyss angivna belopp; dock att

tillägg icke utgår där ej arbetsförmågan

är nedsatt med minst en femtedel.

Tillägg till livränta, som i anledning

av den skadades död tillkommer make,

barn eller adoptivbarn, utgår för månad

räknat med så stor del av trettio

kronor som svarar mot förhållandet

mellan livräntan till den efterlevande

och lägsta livränta till den skadade

vid förlust av arbetsförmågan.

Beträffande provisoriskt tillägg enligt

denna paragraf skall i tillämpliga

delar gälla vad i denna förordning

eller eljest är stadgat rörande sjukpenningen

eller livräntan.

Vad i denna paragraf stadgas skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.

(Gällande lydelse.)

8 §■

Den årliga---under a)—c).

För fast anställt manskap, icke

ständigt tjänstgörande fast anställd

personal och frivilliga beräknas ifrågavarande

arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete.

22 §.

Fråga örn jämkning i ersättning,

som utgår på grund av bestämmelserna

i detta kapitel, må icke väckas,

sedan tre år förflutit från det ersättningen

bestämdes.

(Förslag.)

icke äga tillämpning, där ersättningstillägg

utgår enligt gällande bestämmelser

örn provisorisk förbättring av

vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap

m. m.

8 §•

Den årliga---- under a)—c).

För fast anställt manskap, icke

ständigt tjänstgörande fast anställd

personal och frivilliga beräknas ifrågavarande

arbetsförtjänst efter de grunder,

som stadgas i 9 § lagen om försäkring

för olycksfall i arbete; dock

må arbetsförtjänsten för fast anställt

manskap vid bestämmande av sjukpenning

för tid efter det kalenderår,

då den skadade fyllt 20 år, eller av

livränta icke beräknas till lägre belopp

än tretusen kronor.

Denna förordning träder i kraft den

1 juli 1946 och skall äga tillämpning

beträffande ersättning för tid därefter;

dock att, i vad avser 6 och 8 §§,

ersättningsanspråk i anledning av

olycksfall som inträffat eller sjukdom

som yppats före sagda dag skall bedömas

enligt äldre bestämmelser.

Fråga örn jämkning i ersättning må

upptagas till prövning utan binder

därav att den i 22 § enligt förordningens

äldre lydelse angivna tiden

för väckande av sådan fråga försuttits.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

5

Förslag

till

Förordning

angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den

18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Härigenom förordnas,

dels att ersättning jämlikt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som för

tid efter den 30 juni 1946 utgives såsom sjukhjälp eller såsom livränta till den

skadade eller dennes änka eller barn, skall utgå med de belopp, som i förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, äro stadgade beträffande värnpliktig, vilkens

årliga arbetsförtjänst antages hava utgjort 1 764 kronor;

dels ock att livränta, som jämlikt förordningen den 18 juni 1909 utgives till

den skadades i § 4 mom. 3 c) omförmälda efterlevande för tid efter den 30

juni 1946, skall, därest skadan uppkommit före den 1 januari 1921, höjas med

100 procent utöver det belopp, vartill livräntan må bestämmas enligt grunderna

i sagda förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946; och skall kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning, som utgår jämlikt ovannämnda

förordning den 18 juni 1909, icke äga tillämpning beträffande ersättning

för tid efter den 30 juni 1946.

Förslag

till

Förordning

angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt förordningarna

den 18 juni 1909 (nr 89) och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring:

Härigenom förordnas, att begravningshjälp, som jämlikt någon av förordningarna

den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgår i anledning av dödsfall,

som inträffat efter denna förordnings ikraftträdande, icke i något fall

skall utgå med lägre belopp än 400 kronor.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;

och skall vad i äldre bestämmelser är stridande mot förordningens innehåll

upphöra att gälla.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Gällande lydelse Förslag

ay de bestämmelser, som beröras av till

vid stående förslag. Förordning

angående ändring i vissa delar av

förordningen den 28 juni 1941

(nr 593) örn ersättning i anledning

av kroppsskada,

ådragen under hemvärnstjänstgöring.

1 §■

Varder hein värnsman (reservhemvärnsman)

under hemvärnstjänstgöring

å tid, då riket icke befinner sig i

krig, skadad till följd av olycksfall

eller ådrager han sig annorledes under

dylik tjänstgöring sjukdom, skall ersättning

av allmänna medel utgivas i

den ordning nedan stadgas.

Med hem värnst jänstgöring avses i

denna förordning dels tjänstgöring,

som hemvärnsman (reservhemvärnsman)

enligt gällande bestämmelser är

skyldig att fullgöra, dels ock av vederbörligt

hemvärnsbefäl anordnad frivillig

tjänstgöring. I tjänstgöringen

inbegripes sådan färd till och från

tjänstgöringsstället, som föranledes av

och står i omedelbart samband med

tjänstgöringen.

Ersättning enligt denna förordning

Härigenom förordnas, dels att 1 och

4 §§ förordningen den 28 juni 1941

örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under hemvärnstjänstgöring,

1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, dels ock att 3 §

samma förordning skall upphöra att

gälla.

1 §•

Varder hemvärnsman (reservhemvärnsman,

extra hemvärnsman) under

hemvärnstjänstgöring å tid, då riket

icke befinner sig i krig, skadad till

följd av olycksfall eller ådrager han

sig annorledes under dylik tjänstgöring

sjukdom, skall ersättning av allmänna

medel utgivas i den ordning

nedan stadgas.

Med hemvärnstjänstgöring avses i

denna förordning dels tjänstgöring,

som hemvärnsman (reservhemvärnsman,

extra hemvärnsman) enligt gällande

bestämmelser är skyldig att

fullgöra, dels ock av vederbörligt hemvärnsbefäl

anordnad frivillig tjänstgöring.

I tjänstgöringen inbegripes

sådan färd till och från tjänstgöringsstället,

som föranledes av och står i

omedelbart samband med tjänstgöringen.

Ersättning enligt denna förordning

1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1941: 977.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

(Gällande lydelse.)

skall, där ej annat följer av vad nedan

stadgas, utgå i enlighet nied de bestämmelser,

som i förordningen den

18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, äro meddelade

örn ersättning till de i sistnämnda

förordning avsedda, vid försvarsväsendet

fast anställda.

3 §•

Vid bestämmande av livränta enligt

denna förordning må den årliga

arbetsförtjänsten icke beräknas till

lägre belopp än ettusensjuhundrasextiofyra

kronor.

4§-

Där olycksfall eller sjukdom medfört

eller skäligen kan antagas medföra

påföljd, som föranleder ersättning

enligt denna förordning, skall, då

fråga är örn hemvärnskretsbefälhavare,

chefen (sekundchefen) för infanteriregementet

i inskrivningsområdet men

eljest vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,

sedan han från den skadade

eller sjuke eller eljest erhållit

underrättelse örn olycksfallet eller

sjukdomen, därom ofördröjligen avgiva

skriftlig anmälan till riksförsäkringsanstalten.

Närmare bestämmelser

rörande sådan anmälan meddelas av

Konungen.

(Förslag.)

skall, där ej annat följer av vad nedan

stadgas, utgå i enlighet med de bestämmelser,

som i förordningen den

18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, äro meddelade

om ersättning till i sistnämnda

förordning avsett fast anställt manskap.

4 §■

Där olycksfall eller sjukdom medfört

eller skäligen kan antagas medföra

påföljd, som föranleder ersättning

enligt denna förordning, skall, då

fråga är örn hemvärnskretsbefälhavare

eller hemvärnsområdesbefälhavare,

vederbörande försvarsområdesbefälhavare

men eljest vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare,

sedan han

från den skadade eller sjuke eller

eljest erhållit underrättelse örn olycksfallet

eller sjukdomen, därom ofördröjligen

avgiva skriftlig anmälan till

riksförsäkringsanstalten. Närmare bestämmelser

rörande sådan anmälan

meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1

juli 1946 men skall i vad avser grunderna

för beräknande av ersättning

äga tillämpning allenast beträffande

olycksfall som inträffat eller sjukdom

sorn yppats efter ikraftträdandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 250.

Förslag

till

Förordning
angående

provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid

förstärkt försvarsberedskap m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som äger rätt till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under i 2 § avsedd tjänstgöring, skall tills vidare vara berättigad till ersättningstillägg

under de förutsättningar och enligt de grunder, som i denna

förordning stadgas.

. Beträffande ersättningstillägg skall, utöver vad denna förordning innehåller,

i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående ersättningen.

Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning även sjukdom som

icke förorsakats av olycksfall.

2 §•

1 mom. Ersättningstillägg tillkommer, där ej annat följer av nedan givna

bestämmelser, envar som enligt i 2 mom. angiven lag eller förordning äger

rätt till ersättning i anledning av skada, som någon ådragit sig under värnpliktstjänstgöring,

hemvärnstjänstgöring eller annan militärtjänstgöring undertiden

från och med den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1945 eller

under tjänstgöring därefter jämlikt lagen den 15 juni 1945 (nr 310) örn inkallelse

av värnpliktiga för avveckling av förstärkt försvarsberedskap m. m.

Hai Konungen förordnat, att ersättning i anledning av sådan skada skall

utgå enligt grunderna i lag eller förordning, som i 2 mom. angives, skall

ersättningstagaren äga rätt jämväl till ersättningstillägg enligt denna förordning.

2 mom. De lagar och förordningar, som i 1 mom. avses, äro lagen den

17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete, förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

3 mom. Avlönades den skadade under tjänstgöringen enligt bestämmelserna

i 3 § 1 mom. krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) skall

ersättningstillägg utgå allenast då Konungen så bestämmer.

4 mom. Ersättningstillägg skall nedsättas örn och i den mån däremot

svarande skadestånd enligt lag tillkommer ersättningstagaren, så ock i den

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

mån annan mot ersättningstillägget svarande förmån utgår av statsmedel;

dock att i först nämnt fall ersättningstillägg må utgå utan nedsättning, därest

ersättningstagaren å statsverket överlåtit mot tillägget svarande fordran hos

den skadeståndspliktige.

5 mom. Konungen äger besluta, att ersättningstillägg enligt grunderna i

denna förordning skall, med de inskränkningar, som må finnas påkallade, utgå

till den som äger rätt till ersättning i anledning av skada, som drabbat någon

under annan tjänstgöring vid krigsmakten än i 1 mom. avses.

3 §■

Har vid bestämmande av ersättning i anledning av sådan i 2 § avsedd

skada, som drabbat värnpliktig, den skadades årliga arbetsförtjänst enligt

8 § första stycket förordningen den 18 juni 1927 antagits till lägre

belopp än 2 400 kronor, skall, örn den värnpliktige ådragit sig skadan efter

utgången av det kalenderår då han fyllt 28 år, tillägg till sjukpenning eller

livränta utgå med det belopp, varmed ersättningen understiger den ersättning,

som skulle hava utgått örn den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra

2 400 kronor. Har den värnpliktige ådragit sig skadan under sagda kalenderår

eller tidigare och har den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 1 764

kronor, skall tillägg till sjukpenning eller livränta utgå med det belopp,

varmed ersättningen understiger den ersättning som skulle hava utgått örn

den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 2 160 kronor.

4 §•

1 mom. För tid, då skada, som enligt 2 § medför rätt till ersättningstillägg,

förorsakar förlust av arbetsförmågan, utgå till den skadade tillägg till sjukpenning

med 2 kronor 75 öre i ortsgrupp 1, 3 kronor 50 öre i ortsgrupp 2 och

4 kronor 25 öre i ortsgrupp 3, för dag räknat, och tillägg till livränta med

984 kronor i ortsgrupp 1, 1 284 kronor i ortsgrupp 2 och 1584 kronor

i ortsgrupp 3, för år räknat. För tid då skadan förorsakar nedsättning av

arbetsförmågan med lägst en fjärdedel utgår sådant tillägg med en mot arbetsförmågans

nedsättning svarande del av nyss angivna belopp, och för tid

då graden av nedsättning uppgår till en femtedel men ej en fjärdedel utgår

tillägg till livränta med 120 kronor, för år räknat. Tillägg enligt nu angivna

grunder utgår i förekommande fall utöver tillägg enligt 3 §.

Beträffande rikets indelning i ortsgrupper tillämpas den enligt lagen om

folkpensionering verkställda indelningen. Den skadade anses tillhöra den

ortsgrupp, inom vilken han är mantalsskriven. Dock må, om särskilda omständigheter

därtill föranleda, ersättningstillägget bestämmas efter annan

ortsgrupp.

2 mom. Där Konungen jämlikt 6 § 3 morn. första stycket lagen örn folkpensionering

förordnat örn förhöjning av tilläggspension till pensionstagare,

vilken är mantalsskriven inom visst, intill ort i högre ortsgrupp gränsande

område, skall ersättningstillägg till skadad, som är där mantalsskriven, för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

höjas med hälften av skillnaden mellan tilläggsbeloppen i den lägre och

den högre ortsgruppen. Yad ovan i 1 mom. andra stycket sista punkten

stadgas angående ersättningstillägg skall äga motsvarande tillämpning beträffande

sådan förhöjning.

3 mom. Äro andra bestämmelser örn rätt till tjänstepension av statsmedel

tillämpliga å den skadade än bestämmelserna örn pensionering av personal

i försvarsväsendets reserver, skall ersättningstillägg enligt denna paragraf

utbetalas allenast där utgående pension föranleder avdrag från sjukpenningen

eller livräntan; och skall ersättningstillägg i sådant fall minskas med det

belopp, som utbetalas såsom sjukpenning eller livränta.

4 mom. Vägrar den skadade att antaga lämpligt arbete, som erbjudes

honom, eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning för förebyggande

eller hävande av arbetsoförmåga, må, därest omständigheterna finnas böra

därtill föranleda, ersättningstillägg enligt denna paragraf nedsättas efter

vad som prövas skäligt eller ock indragas.

5 §•

Har den skadade avlidit, utgår såsom tillägg till livränta, som tillkommer

make, barn eller adoptivbarn, för år räknat så stor del av 984 kronor som

svarar mot förhållandet mellan livräntan till den efterlevande och lägsta livränta

till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. Åtnjuter den efterlevande

pension, som föranleder avdrag från livräntan, skall ersättningstilllägget

minskas med det belopp, som efter verkställt avdrag utbetalas såsom

livränta.

Tillägg enligt första stycket utgår i förekommande fall utöver tillägg enligt

3 §.

6 §•

Dyrtidstillägg enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående

dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete m. m. skall ej utgå å ersättningstillägg enligt 4 och 5 §§.

7 §•

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 och skall äga tillämpning

beträffande ersättning, som belöper å tid efter ikraftträdandet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 250.

11

Gällande lydelse

av förordningen den 28 juni 1941

(nr 591) om familjebidrag åt

värnpliktiga med flera, vilka

drabbats av kroppsskada.

1 §■

Har värnpliktig under tjänstgöring,

varunder krigs familj e bidrags för ordning

varit å honom tillämplig, drabbats

av kroppsskada, som föranleder

rätt till ersättning enligt förordningen

den 18 juni 1927 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, må till honom

eller, där fråga är örn ersättning i anledning

av dödsfall, till lians efterlevande

kunna tills vidare utgå familjebidrag.

I denna förordning avses

med värnpliktig: den som avlönas

såsom värnpliktig enligt krigsavlönin

g sreglementet; samt

med avliden värnpliktigs efterlevande:

hustru, med vilken den värnpliktige

vid tiden för dödsfallet sammanlevde,

samt barn och adoptivbarn

under 16 år, som vid tiden för dödsfallet

voro under den värnpliktiges

vårdnad.

2 §■

Familjebidrag må utgå

till värnpliktig för tid, varunder

han på grund av kroppsskadan enligt

förordningen örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

är berättigad till sjukpenning

eller livränta, motsvarande

förlust av arbetsförmågan eller ned
-

Förslag

till

Förordning’

örn familjebidrag åt värnpliktiga

med flera, vilka drabbats

av kroppsskada.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har värnpliktig under tjänstgöring

å tid efter den 2 september 1939

drabbats av kroppsskada, som föranleder

rätt till ersättning enligt förordningen

den 18 juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, må till

honom eller, där fråga är örn ersättning

i anledning av dödsfall, till hans

efterlevande kunna tills vidare utgå

familjebidrag.

I denna förordning avses

med värnpliktig: den som avlönas

enligt för värnpliktig gällande grunder;

samt

med avliden värnpliktigs efterlevande:

hustru, med vilken den värnpliktige

vid tiden för dödsfallet sammanlevde,

samt barn och adoptivbarn

under 16 år, som vid tiden för dödsfallet

stodo under den värnpliktiges

vårdnad.

2 §■

Familjebidrag må utgå

till värnpliktig för tid, varunder

han på grund av kroppsskadan enligt

förordningen om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

är berättigad till sjukpenning

eller livränta, motsvarande

förlust av arbetsförmågan eller ned
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

(Gällande lydelse.) (Förslag.)

sättning av densamma med minst en

tredjedel; samt

till efterlevande för tid, varunder

den efterlevande på grund av dödsfallet

enligt sistnämnda förordning är

berättigad till livränta, dock icke för

tid, då familjebidrag utgår jämlikt

13 § 3 mom. gällande krigsfamiljebidragsförordning.

I övrigt skall rörande bidraget, där

ej annat följer av vad nedan föreskrives,

vad som är stadgat angående

familjebidrag enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning

i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

_________ 3 §.

Till efterlevande må icke utgå

annat familjebidrag än familjepenning

och, till och med månaden näst efter

den då den värnpliktige avlidit, bostadsbidrag.

Annat familjebidrag än sjukbidrag

och begravningsbidrag må ej bestämmas

till högre belopp än som tillhopa

med utgående sjukpenning eller livränta

motsvarar gängse arbetsinkomst

för en person i den värnpliktiges vanliga

yrke eller verksamhet.

sättning av densamma med minst en

tredjedel; samt

till efterlevande för tid, varunder

den efterlevande på grund av dödsfallet

enligt sistnämnda förordning är

berättigad till livränta, dock icke för

tid, då familjebidrag utgår jämlikt

13 § 3 mom. gällande familj ebidragsför

ordning.

T 4 § familjebidragsförordningen

avsedd tillsynsmyndighet äger, om

i visst fall särskilda skäl därtill äro,

medgiva, att familjebidrag må utgå till

den värnpliktige, ändock att nedsättningen

av arbetsförmågan icke uppgår

till en tredjedel.

I övrigt skall rörande bidraget, där

ej annat följer av vad nedan föreskrives,

vad som är stadgat angående

familjebidrag enligt gällande familjebidrags)

byordning i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

3 §■

Till efterlevande må icke utgå

annat familjebidrag än familjepenning

och, till och med månaden näst efter

den då den värnpliktige avlidit, bostadsbidrag.

Annat familjebidrag än sjukbidrag

och begravningsbidrag må ej bestämmas

till högre belopp än som tillhopa

med utgående sjukpenning eller livränta

motsvarar gängse arbetsinkomst

för en person i den värnpliktiges vanliga

yrke eller verksamhet.

Kungl. Maj:t äger utfärda föreskrifter

angående hänsynstagande, vid

familjebidrags bestämmande, till provisoriskt

ersättningstillägg enligt förordningen

örn ersättning i anled
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

(Gällande lydelse.) (Förslag.)

4 §•

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten

rörande sjukpenning

eller livränta må familj ebidragsnämnd

genom provisoriskt beslut tillerkänna

familjebidrag för viss tid åt

värnpliktig, därest denne är på grund

av kroppsskadan oförmögen till arbete,

och åt efterlevande, därest

uppenbart behov av sådant bidrag

föreligger.

5 §•

Ansökan örn familjebidrag skall

göras hos vederbörande familj ebidragsnämnd

enligt formulär, som fastställts

för ansökan örn familjebidrag

enligt gällande krigsfamiljebidragsförordning;

och skall vid ansökan fogas

avskrift av riksförsäkringsanstaltens

beslut angående sjukpenning eller livränta

eller, där ansökan avser provisoriskt

familjebidrag, bevis att frågan

örn ersättning enligt förordningen om

ersättning i anledning av kroppsskada,

ning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, eller enligt förordningen

den 1946 an
gående

provisorisk förbättring av vissa

ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap

m. m.

4 §•

I avvaktan på beslut av riksförsäkringsanstalten

rörande sjukpenning

eller livränta må familj ebidragsnämnd

genom provisoriskt beslut tillerkänna

familjebidrag för viss tid åt

värnpliktig, därest denne är på grund

av kroppsskadan oförmögen till arbete,

och åt efterlevande, därest

uppenbart behov av sådant bidrag

föreligger.

Har bidrag enligt denna förordning

utgått till den värnpliktige, må, i avvaktan

på förnyat beslut av riksförsäkringsanstalten,

provisoriskt bidrag

tillerkännas honom, därest det kan antagas,

att förutsättningar för rätt till

fortsatt bidrag föreligga.

5 §•

Ansökan om familjebidrag skall

göras hos vederbörande familjebidragsnämnd

enligt av tillsynsmyndigheten

fastställt formulär; och skall

vid ansökan fogas avskrift av riksförsäkringsanstaltens

beslut angående

sjukpenning eller livränta eller, där

ansökan avser provisoriskt familjebidrag

enligt 4 § första stycket, bevis

att frågan örn ersättning enligt förordningen

om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under mili
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 250.

(Gällande lydelse.) (Förslag.)

ådragen under militärtjänstgöring, är

föremål för riksförsäkringsanstaltens

prövning.

6 §•

Bifalles ansökan örn familjebidrag

enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden

ofördröjligen hos

riksförsäkringsanstalten anmäla åt vilken

familjebidrag fastställts.

Meddelar riksförsäkringsanstalten

beslut beträffande sjukpenning eller

livränta åt någon, för vilken anmälan

gjorts enligt vad i första stycket

sägs, skall meddelande därom genast

översändas till den familjebidragsnämnd,

som gjort anmälan.

7 §•

Yad i denna förordning stadgas

örn värnpliktig skall, med de inskränkningar

som av Konungen må föreskrivas,

äga motsvarande tillämpning

beträffande annan, som under militärtjänstgöring,

varunder krigsfamiljebidragsförordning

varit å honom

tillämplig, drabbats av kroppsskada,

medförande rätt till ersättning enligt

förordningen örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, eller lagen den

17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall

i arbete eller lagen den 14 juni

1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å

tärtjänstgöring, är föremål för riksförsäkringsanstaltens

prövning.

Avser ansökan bidrag enligt 4 §

andra stycket, må bidrag icke utgå

med mindre familjebidragsnämnden

från riksförsäkringsanstalten erhållit

underrättelse, att fråga om ersättning

för ytterligare tid är under prövning.

6§-

Bifalles ansökan örn familjebidrag

enligt denna förordning, skall familjebidragsnämnden

ofördröjligen hos

riksförsäkringsanstalten anmäla åt vilken

familjebidrag fastställts.

Meddelar riksförsäkringsanstalten

beslut beträffande sjukpenning eller

livränta åt någon, för vilken anmälan

gjorts enligt vad i första stycket

sägs, skall meddelande därom genast

översändas till den familj ebidragsnämnd,

som gjort anmälan.

? §•

Yad i denna förordning stadgas

om värnpliktig skall, med de inskränkningar

som av Konungen må föreskrivas,

äga motsvarande tillämpning

beträffande annan, som under militärtjänstgöring,

varunder familjebidragsförordning

varit å honom tilllämplig,

drabbats av kroppsskada,

medförande rätt till ersättning enligt

förordningen örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, eller lagen den 17

juni 1916 örn försäkring för olycksfall

i arbete eller lagen den 14 juni 1929

örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Konungen äger med avseende å

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

(Gällande lydelse.) (Förslag.)

annat fall än i första stycket sägs

föreskriva, att i denna förordning

meddelade bestämmelser om familjebidrag

skola, med de inskränkningar

som må finnas påkallade, äga motsvarande

tillämpning å annan personal

vid krigsmakten, som drabbats av

kroppsskada under tjänstgöring å tid,

då värnpliktiga varit inkallade jämlikt

28 § 1 mom. värnpliktslagen.

8 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser

med avseende å tillämpningen

av denna förordning samt därjämte

uppdraga åt viss myndighet att

i särskilda hänseenden utfärda sådana

bestämmelser ävensom anvisningar

rörande förordningens tillämpning.

annat fall än i första stycket sägs

föreskriva, att i denna förordning

meddelade bestämmelser örn familjebidrag

skola, med de inskränkningar

som må finnas påkallade, äga motsvarande

tillämpning å annan personal

vid krigsmakten, som drabbats av

kroppsskada under tjänstgöring å tid

efter den 2 september 1939.

8 §•

Familjebidragsnämnds beslut rörande

tillämpning av denna förordning

skall, där ej tillsynsmyndigheten

annorlunda förordnar, underställas

tillsynsmyndighetens prövning.

Vid missnöje med familjebidragsnämnds

beslut må, ändock att beslutet

skall underställas tillsynsmyndighetens

prövning, ändring i beslutet

sökas hos tillsynsmyndigheten genom

besvär, vilka skola hava inkommit till

familjebidragsnämnden senast inom

trettio dagar från det klaganden erhöll

del av beslutet; och åligger det

familjebidragsnämnden att med eget

yttrande snarast insända besvären till

tillsynsmyndigheten.

örn behörighet att föra talan gäller

vad i 35 § första stycket familjebidragsförordningen

är stadgat.

9 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser

med avseende å tillämpningen

av denna förordning samt därjämte

uppdraga åt tillsynsmyndigheten

att i särskilda hänseenden utfärda

sådana bestämmelser ävensom

anvisningar rörande förordningens

tillämpning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

(Gällande lydelse.) (Förslag.)

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1946, då förordningen den

28 juni 1941 (nr 591) om familjebidrag

åt värnpliktiga med flera, vilka

drabbats av kroppsskada, upphör att

gälla.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 250.

17

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 maj 1946.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Yougt, Myrdal,

Zetterberg, Mossberg.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet

Mossberg, och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för försvarsdepartementet,

statsrådet Yougt, fråga örn provisorisk förbättring av ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

m. m. och anför därvid följande.

Inledning.

Under de senare åren ha vid skilda tillfällen — senast genom beslut av

1944 års riksdag (propositionen nr 107; riksdagens skrivelse nr 315) — åtgärder

vidtagits för att förbättra existensvillkoren för de under militärtjänstgöring

skadade och deras efterlevande. Dessa åtgärder ha emellertid till

väsentlig del erhållit karaktären av provisorier.

En allmännare omprövning av ersättningsgrunderna har ansetts böra ske

vid fullgörandet av det åt socialvårdskommittén givna uppdraget att verkställa

översyn av olycksfallsförsäkringslagen. Kungl. Majit har i enlighet härmed

den 3 mars 1944 uppdragit åt kommittén att verkställa överarbetning av en

av riksförsäkringsanstalten verkställd utredning i ämnet samt att snarast möjligt

inkomma med utlåtande och förslag till erforderliga nya bestämmelser

rörande ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Yid 1945 års riksdag behandlades, i anledning av väckta motioner, frågan

örn separata åtgärder till förbättrande av ersättningar till personer som skadats

under beredskapstjänstgöring. I enlighet med hemställan av andra lagutskottet

anhöll riksdagen i skrivelse den 29 juni 1945 (nr 526), under åberopande

av vad som anförts i andra lagutskottets utlåtande nr 75, att

Kungl. Majit ville föranstalta om skyndsam utredning beträffande frågan,

örn och på vad sätt en förbättring av ersättningarna till personer

som skadats under beredskapstjänstgöring lämpligen kunde ske utan samband

med en översyn av olycksfallsförsäkringslagen, samt för riksdagen framlägga

det förslag vartill utredningen kunde föranleda. Genom beslut samma

dag bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet att tillkalla

dels en utredningsman för att inom departementet biträda med utredning

rörande provisoriska åtgärder till förbättring av ersättningar i anledning av

olycksfall m. m. under beredskapstjänstgöring, dels högst fem sakkunniga för

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 250. 758 46 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

att inom departementet deltaga i den fortsatta handläggningen av förevarande

spörsmål samt framlägga de förslag, som av utredningen kunde föranledas.

De enligt Kungl. Majlis nyssnämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga

i det följande benämnda de sakkunniga — ha med skrivelse den 11 februari

1946 överlämnat betänkande med förslag angående provisoriska åtgärder till

förbättring av ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under beredskapstjänstgöring

m. m.1 Yttranden häröver ha avgivits av chefen för försvarsstaben,

försvarets civilförvaltning, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,

försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, statens arbetsmarknadskommission,

statskontoret samt sammanslutningen Sveriges beredskapsinvaliders

riksförbund.

Med skrivelse den 21 februari 1946 har socialvårdskommittén avgivit förslag

angående provisorisk höjning av vissa ersättningar enligt lagen den 17

juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete samt förordningarna den 18

juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, ävensom angående fortsatt giltighet av förordningen

den 30 juni 1943 angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare

enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete m. m.1 2 Yttranden över detta

förslag ha avgivits av chefen för försvarsstaben, försvarsväsendets personalvårdsnämnd,

socialstyrelsen, försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen,

statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening.

Socialvårdskommitténs förslag beträffande lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete och förlängd giltighet av förordningen örn dyrtidstillägg åt vissa

ersättningstagare har den 12 april 1946 anmälts för Kungl. Majit, som beslutat

inhämta lagrådets utlåtande över ett inom socialdepartementet upprättat

förslag till ändring i olycksfallsförsäkringslagen. Sedan lagrådets utlåtande

numera avgivits, torde chefen för socialdepartementet senare denna

dag komma att föreslå Kungl. Majit att förelägga riksdagen till antagande

berörda lagförslag m. m.

Jag anmäler nu socialvårdskommitténs förslag angående provisorisk höjning

av vissa ersättningar enligt förordningarna om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, samt de sakkunnigas förslag

angående provisorisk förbättring av ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under beredskapstjänstgöring m. m. I anslutning härtill torde

jag även få upptaga till behandling vissa härmed sammanhängande frågor

örn bidrag till skadade, som undergå yrkesomskolning, m. m.

1 De sakkunniga ha varit numera generaldirektören D. O. Östrand, ordförande, samt

chefen för försvarets anställningsbyrå byråchefen C. W. Curtman, ledamoten av riksdagens

andra kammare E. E. Haggblom, ledamoten av första kammaren J. M. V. Sandberg

och ledamoten av andra kammaren W. Svensson. Den förberedande utredningen har

verkställts av Östrand.

2 I ärendets handläggning ha deltagit förre landshövdingen Bernh. Eriksson, ordförande,

samt ledamoten av riksdagens andra kammare A. Hagård, fil. lic. J. L. Hartmann, generaldirektören

K. J. Höjer, ledamöterna av andra kammaren fru Olivia Nordgren och J. MSkoglund,

lantbrukaren O. A. Wallén och fattigvårdsdirektören O. R. Wangson.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Innan jag närmare ingår på hithörande spörsmål och därmed sammanhängande

anslagsfrågor, vill jag lämna en översiktlig redogörelse för innehållet

i gällande bestämmelser på området.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelser rörande värnpliktiga.

De värnpliktigas rätt till ersättning i anledning av skada eller sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring å tid då riket icke befinner sig i krig,

regleras i huvudsak av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927 (nr

234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

(1927 års militärersättningsförordning). Med avseende å grunderna

för ersättningsbeloppens storlek ansluter sig denna förordning till lagen den

17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete (olycksfallsförsäkringslagen).

Härav följer att ersättningarnas storlek beräknas efter den skadades

årliga arbetsförtjänst vid skadans inträffande. För de värnpliktigas

vidkommande är emellertid överensstämmelsen mellan militärersättningsförordningen

och olycksfallsförsäkringslagen väsentligen formell, enär den årliga

arbetsförtjänsten för dem antages utgöra vissa i 8 § av förordningen angivna

belopp, som äro oberoende av den civila inkomsten. Intill den 1 juli

1944 indelades de värnpliktiga i två ersättningsklasser. Efter av 1944 års

riksdag beslutad ändring i 8 § (SFS 1944: 316) indelas de värnpliktiga numera

-—- såvitt angår skador efter den 30 juni 1944 — i fyra klasser, i det att

arbetsförtjänsten beräknas till

a) 2 700 kronor för värnpliktig, som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen

omförmäld fortsatt tjänstgöring för utbildning till officer;

b) 2 400 kronor för värnpliktig, som fullgjort i 27 § 1 mom. B värnpliktslagen

omförmäld fortsatt tjänstgöring för utbildning till underofficer eller

i 27 § 1 mom. C och D samma lag omförmäld fortsatt utbildning eller tjänstgöring,

ävensom för annan värnpliktig, som tjänstgör efter det kalenderår,

varunder han fyllt 28 år;

c) 2 160 kronor för annan värnpliktig, som tjänstgör efter det kalenderår,

varunder han fyllt 22 år; samt

d) 1 764 kronor för värnpliktig, som icke avses under a)—c).

Till värnpliktiga räknas numera, enligt 1944 års riksdagsbeslut, även officers-

och reservofficersaspiranter, sjökadetter, kustartillerikadetter, reservkadetter,

reservunderofficersaspiranter vid flottan, marinintendentskadetter,

mariningenjörskadetter och mariningenjörsaspiranter. I fråga örn skador, som

inträffat före den 1 juli 1944, gälla emellertid för dessa personalkategorier

samma grunder som för fast anställt manskap.

Är den skadades arbetsförmåga icke förlorad utan endast nedsatt, utgår en

mot nedsättningen svarande del av hel sjukpenning eller livränta. För rätt

till sjukpenning förutsättes dock nedsättning av arbetsförmågan med minst

en fjärdedel och för rätt till livränta nedsättning av arbetsförmågan med

minst en tiondel. Livränta till helinvalid, vilkens tillstånd kräver särskild

vård, må höjas med högst hälften (till belopp högst motsvarande den antagna

årliga arbetsförtjänsten). För underhåll av konstgjorda lemmar m. m.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

utgå särskilda livräntetillägg. Vid dödsfall kan livränta under vissa förutsättningar

tillerkännas också den avlidnes föräldrar; högsta beloppet motsvarar

livränta till ensam änka.

Å sjukpenning och livränta utgives dyrtidstillägg med 40 %, fastställt till

och med 1946 års utgång (SFS 1945: 268).

I efterföljande tabell angives ersättningens storlek i vissa fall, för månad

räknat och inbegripet dyrtidstillägg.

Ersättningens art

Ersättningens

storlek vid en antagen årlig

av kronor

arbetsförtjänst

1 764

2 160

2 400

2 700

Hel sjukpenning ..................

147: —

168: —

189: —

210:-

Hel invalidlivräuta ................

137: 20

168: -

186: 67

210: —

Livränta till ensam änka ..........

51: 45

63: —

70: —

78: 75

Livränta till änka och 1 barn......

85:75

105: —

116: 67

131:25

Livränta till änka och 2 barn......

120: 05

147: -

163: 34

183: 75

Livränta till änka och 3 eller flera

barn............................

137:20

168: —

186:67

210: —

För tid, varunder den skadade uppbär sjukpenning eller livränta för förlust

av arbetsförmågan eller nedsättning därav med minst en tredjedel, kan även

utgå familjebidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) örn familjebidrag

åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada. Denna förordning,

som erhöll sin nuvarande lydelse år 1944 (SFS nr 456), ansluter

sig till 1942 års krigsfamiljebidragsförordning, men vissa särbestämmelser

gälla i fråga örn behovsprövningen m. in. Familjebidrag må, bortsett från

sjuk- och begravningsbidrag, icke bestämmas till högre belopp än som tillhopa

med sjukpenning eller livränta motsvarar gängse arbetsinkomst för en

person i den värnpliktiges vanliga yrke eller verksamhet. I övrigt skola iakttagas

bland annat vissa normerande regler beträffande avdrag för ersättning

i form av sjukpenning eller livränta vid fastställande av familjepenning och

bostadsbidrag för de närmaste familjemedlemmarna.

Vårdas den skadade på sjukhus, göres sådant avdrag för tre fjärdedelar

av ersättningen. Eljest göres vid förlust av arbetsförmågan avdrag med det

belopp, varmed ersättningen överstiger familjepenningens maximum för

hustru; denna regel kan anses innebära, att kostnaden för den skadades försörjning

uppskattats till nämnda maximum. Vid nedsättning av arbetsförmågan

skall som regel avdrag ske med samma belopp som vid förlust av arbetsförmågan.

Dock må, i den mån för den kvarstående arbetsförmågan lämpligt

arbete icke står den skadade till buds, avdraget i stället göras med hänsyn

till den faktiskt utgående ersättningen. I dylikt fall kan avdraget således

sänkas till det belopp, varmed den faktiska ersättningen överskjuter

familj epenningens maximum för hustru, och bortfalla helt, örn sådant överskott

icke föreligger. För arbetsinkomst må, i den mån densamma överstiger

skillnaden mellan ersättning vid arbetsoförmåga och den utgående ersättningen,

avdrag ske med skäligt belopp.

Vid dödsfall må familjebidrag tillerkännas vissa livränt.eberättigade efterlevande,

nämligen hustru, med vilken den värnpliktige vid tiden för skadans

inträffande sammanlevde, samt barn och adoptivbarn under 16 år,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

som vörö under hans vårdnad. Sådant bidrag utgår endast i form av

familjepenning och, till och med månaden näst efter den då den värnpliktige

avled, bostadsbidrag. Bidraget bestämmes genom fri behovsprövning,

varvid hänsyn må tagas till bostadskostnad, i den mån

denna vid föreliggande förhållanden kan anses skälig. Även i fråga om bidrag

till efterlevande gäller regeln, att bidraget icke må tillhopa med ersättningen

från riksförsäkringsanstalten överstiga gängse arbetsinkomst för en

person i den värnpliktiges yrke eller verksamhet. Härförutom må, enligt

av statens arbetsmarknadskommission utfärdade anvisningar, beaktas att

familjepenning som regel icke bör bestämmas till högre belopp än som tillhopa

med ersättningen från riksförsäkringsanstalten motsvarar familjepenningens

maximum för ifrågavarande familjemedlemmar och skälig bostadskostnad.

Bestämmelser rörande andra än värnpliktiga.

För den vid krigsmakten anställda personalen regleras ersättningsrätten i

vissa fall av olycksfallsförsäkringslagen, i andra fall av 1927 års militärersättningsförordning.

Beträffande vissa i krigsavlöningsreglementet avsedda

personalgrupper, som icke äga rätt till sjukavlöning enligt de för fredstid

gällande bestämmelserna, har.Kungl. Majit genom brev den 23 juli 1940 meddelat

provisoriska bestämmelser angående bland annat ersättning i anledning

av sjukdom. För hemvärnets personal äro ersättningsbestämmelser meddelade

i förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

Ersättningarnas storlek bestämmes i förhållande till den skadades enligt

9 § olycksfallsförsäkringslagen beräknade årliga arbetsförtjänst. Enligt den

nuvarande lydelsen av detta lagrum må arbetsförtjänsten icke beräknas till

högre belopp än 3 900 kronor. Före år 1942 var högsta beloppet 3 000 kronor.

För hemvärnsmän är särskilt föreskrivet, att den årliga arbetsförtjänsten vid

bestämmande av livränta icke må beräknas till lägre belopp än 1 764 kronor.

I efterföljande tabell lämnas exempel på ersättningsbeloppen för månad

räknat.

Ersättningens art

Ersättningens storlek viel en årlig

arbetsförtjänst av

kronor

2 100

3 000

3 900

135: —

133: 34

50: - 83: 34

116: 68

133: 34

165: - 166: 67

62: 50

104: 17

145:84

166: 67

210: - 216: 67

81: 25

135: 42

189: 59

216: 67

Hel invalidlivränta..............................

Livränta till ensam änka........................

Livränta till änka och 2 barn ..................

Livränta till änka och 3 eller flera bara ........

Å livränta i anledning av skada, som inträffat före år 1941, utgår dyrtidstillägg

med 20 %. Dylikt tillägg utgår dock icke till skadad, vilkens arbetsförmåga

är nedsatt med mindre än 30 %. Dyrtidstillägg enligt samma grunder

utgår också å sjukpenning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Även vissa grupper av den vid krigsmakten anställda personalen kunna

liksom de värnpliktiga komma i åtnjutande av familjebidrag vid sidan av

ersättning för skada eller sjukdom.

Särskilda bestämmelser örn ersättning för

olycksfall vid flygning.

Enligt förordning den 17 maj 1940 (SFS nr 333) utgår särskild ersättning

i vissa fall för skada till följd av olycksfall under flygtjänstgöring.

Vid invaliditet, som medför rätt till livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller 1927 års militärersättningsförordning, utgives, örn den skadade

blivit oförmögen till flygtjänstgöring, ett livräntetillägg, som för pensionsberättigad

personal motsvarar en fjärdedel av livräntan och för annan personal

hälften av livräntan. Tillägget utgör dock lägst 300 kronor örn året. Ersättning

med nämnda årliga belopp skall även utgå, örn olycksfallet icke

medfört nedsättning av arbetsförmågan i sådan grad som för rätt till livränta

förutsättes (en tiondel) men dock föranlett oförmåga till flygtjänstgöring.

Vid dödsfall utgives tillägg å livränta till änka med en fjärdedel av dess

belopp, örn änkan äger pensionsrätt, och eljest med livräntans halva belopp.

Livränta till barn utgår till dess barnet fyllt 19 år (i stället för 16 år enligt

olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen). Understiger

fastställd livränta till föräldrar värdet av det från den avlidne åtnjutna

underhållet, kan tillägg till livräntan utgå med högst dennas halva belopp.

De nämnda tilläggsförmånerna utgå även då livräntan bortfaller eller nedsättes

emedan ersättningstagaren äger rätt till avlöning, pension eller annat

av statsmedel utgående understöd i anledning av skadan.

Aldre ersättningsbestämmelser.

Före ikraftträdandet av 1927 års militärersättningsförordning gällde förordningen

den 18 juni 1909 (nr 89) i samma ämne. Sistnämnda förordning

äger alltjämt tillämpning beträffande olycksfall som inträffat och sjukdomar

som yppats före den 1 januari 1928. Sedan förordningens tillkomst lia ersättningsbeloppen

fördubblats, och dyrtidstillägg med 40 % utgår såväl å grundbeloppen

som förhöjningarna. Ersättningarna äro emellertid fortfarande avsevärt

lägre än ersättningar enligt de nyare bestämmelserna. Sålunda utgör

livränta jämlikt 1909 års förordning vid helinvaliditet 1 260 kronor om året,

inklusive dyrtidstillägg, under det att lägsta livränta till arbetsoförmögen

värnpliktig enligt 1927 års förordning utgör jämte dyrtidstillägg 1 646 kronor

40 öre. Oreducerad livränta till änka jämlikt 1909 års förordning utgör jämte

tilläggen 504 kronor och till barn under femton år 252 kronor för år; finnes

ej sådan efterlevande, kan i vissa fall livränta med samma belopp som till

änka utgå till föräldrar.

Arbetsvärd.

I propositionen 1945: 120 framlade Kungl. Majit förslag rörande omskolning

av i militärtjänst skadade. Sedan riksdagen (skrivelse 1945: 156) god
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 250.

23

känt förslagen, meddelade Kungl. Majit i brev till statens arbetsmarknadskommission

den 25 maj 1945 föreskrifter angående åtgärder i syfte att bereda

under militärtjänstgöring skadade utkomst genom eget arbete (s. k. arbetsvärd).

Föreskrifterna innebära i huvudsak följande.

Arbetsvärd må beredas envar, som under militärtjänstgöring eller hemvärnstjänstgöring

drabbats av kroppsskada, berättigande till ersättning enligt

1927 års militärersättningsförordning, olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen

eller 1941 års förordning örn ersättning i anledning av kroppsskada

under hemvärnstjänstgöring, eller ock, på grund av bestämmelser som

meddelats av Kungl. Majit, enligt de i nämnda författningar stadgade grunderna.

Med militärtjänstgöring jämställes i förevarande avseende arbete som

utförts av värnpliktig på grund av åläggande jämlikt 1 § kungörelsen den

13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt för män, födda år 1923.

Bestämmelserna taga i första rummet sikte på de i 1927 års militärersättningsförordning

angivna personalkategorierna, främst dem vilkas skador uppstått

till följd av tjänstgöring under förstärkt försvarsberedskap.

Det åligger statens arbetsmarknadskommission såsom arbetsvårdsorgan att,

sedan uppgift örn skadad erhållits från riksförsäkringsanstalten, omedelbart

undersöka möjligheterna att utan särskild utbildning bereda den skadade

utkomst av arbete. Där så befinnes ändamålsenligt, må yrkesutbildning i form

av omskolning till annat yrke, arbetsträning eller annan yrkesutbildning beredas

den skadade, försåvitt skadan medfört men av sådan beskaffenhet, att

arbete eljest icke kan erhållas, eller örn arbetstillgången inom den skadades

tidigare yrkesområde är synnerligen begränsad och skadan försvårar arbetsplacering

inom annat område. Utan Kungl. Majits medgivande må utbildning

av längre varaktighet än ett år icke ifrågakomma.

Deltagare i utbildning må erhålla resekostnadsersättning samt, då behov

föreligger, antingen inkvartering och förplägnad in natura eller stipendium.

Deltagare i kurs må även erhålla timpenning enligt de för s. k. beredskapskurser

gällande grunderna.

Stipendium må i allmänhet utgöra högst 75 kronor för månad. Vid bedömandet

av stipendiebehov skall hänsyn tagas till nyssnämnd timpenning

samt, örn den skadade placerats hos arbetsgivare för utbildning, till löneförmåner

från denne. Hänsyn skall icke tagas till vad som utgår i form av

dels sjukpenning eller livränta i anledning av skadan, dels ock familjebidrag

i vidare mån än vad som av ifrågavarande förmåner återstår, sedan för familjen

beräknats belopp, som skulle tillkommit denna i form av familjebidrag,

därest invaliden varit inkallad till militärtjänstgöring och familjebidrag

därvid utgått enligt krigsfamiljebidragsförordningen.

Under utbildningstid må den livränta, vartill den skadade vid utbildningens

början är berättigad, icke nedsättas.

Vid bestämmande av familjebidrag må hänsyn icke tagas till utbildningsstipendium

eller timpenning vid omskolningskurs eller till motsvarande del

av med utbildningen förenade löneförmåner.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition m 250.

Utredning rörande skadefallens antal m. m.

I samband med den av generaldirektören Östrand verkställda förberedande

utredningen rörande åtgärder till förbättring av ersättningar till beredskapsskadade

har utförts en statistisk undersökning beträffande de under militärtjänstgöring

åren 1940—1944 inträffade skade- och sjukdomsfallens antal,

nedsättningen i den skadades eller sjukes arbetsförmåga och antalet ersättningsberättigade

efterlevande. Undersökningen avser de fall, i vilka rätt till

invaliditets- eller dödsfallsersättning inträtt före den 1 juli 1945.

Enligt nämnda undersökning utgjorde antalet fall av invaliditet, som

drabbat värnpliktig, ungefär 6 000, av vilka 3 460 alltjämt voro ersättningsberättigande

den 1 juli 1945. Med invaliditet avses här sådant följdtillstånd efter

skada eller sjukdom, som medfört rätt till livränta under viss tid eller för

återstående livstid. Antalet fall med dödlig utgång var för de värnpliktiga

1 349. I 784 av dessa utbetalades ef terle vandell vräntor den 1 juli 1945. Fall

som efter någon tids invaliditetstillstånd lett till döden äro inräknade endast

bland fallen med dödlig utgång. Antalet invaliditets- och dödsfall till följd

av olycksfall under åren 1941—1943 var i medeltal 2,3 8 per 1 000 under helt

år tjänstgörande värnpliktiga (= 365 000 tjänstgöringsdagar). Till jämförelse

har nämnts, att antalet invaliditets- och dödsfall på grund av olycksfall

i arbete under åren 1940—1942 var i medeltal 2,04 per 1 000 årsarbetare. Av

hela antalet invaliditets- och dödsfall bland värnpliktiga voro mer än två

tredjedelar föranledda av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall. Lungsjukdomarna

spela en framträdande roll. Sålunda kom nära hälften av det

sammanlagda livräntebeloppet den 1 juli 1945 på lungtuberkulosfallen. Anmärkas

må i detta sammanhang, att frekvensen av ersättningsberättigande

sjukdomar givetvis påverkas av att sjukdomar, som yppas under tjänstgöringen,

enligt gällande bestämmelser skola räknas som föranledda av tjänstgöringen,

såvida icke mycket starka skäl tala däremot.

Medelinvaliditetsgraden för värnpliktiga med invaliditetsersättning den 1

juli 1945 på grund av skada eller sjukdom, som inträffat under åren 1940—

1944, var 23,9 % för olycksfallsskador och 60,4 % för sjukdomar. För annan

personal med ersättningsrätt enligt 1927 års militärersättningsförordning voro

motsvarande procenttal 31,o och 68,2 samt för den av olycksfallsförsäkringslagen

och Kungl. Maj:ts förenämnda brev den 23 juli 1940 omfattade personalen

38,i och 69,3.

Sammanlagda årsbeloppet den 1 juli 1945 av livräntor i anledning av skada

och sjukdom, som drabbat värnpliktiga åren 1940—1944, utgjorde jämte dyrtidstillägg

omkring 4,1 miljoner kronor. För annan militär personal var motsvarande

belopp omkring 0,6 8 miljon kronor.

Familjebidrag utgick under juli månad 1945 i över 600 fall till skadade och

sjuka med omkring 70 000 kronor och i ungefär 200 fall till efterlevande med

omkring 13 000 kronor. I de nämnda beloppen, som motsvara inemot 1 miljon

kronor för år räknat, ingå även bidrag till personer med ersättning på

grund av skada eller sjukdom, som inträffat under år 1945, eller med sjuk
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

penning på grund av tidigare inträffade fall. Beloppen utgjorde således icke

i sin helhet tillägg till de förutnämnda livräntebeloppen.

Allmänna synpunkter på frågan om förbättrade förmåner till i

militärtjänst skadade.

Såväl de sakkunnigas förslag till förbättrade förmåner för beredskapsskadade

som socialvårdskommitténs förslag till höjning av vissa ersättningar

enligt militärersättningsförordningarna ha, såsom av mledningen framgår, avsetts

utgöra allenast en provisorisk lösning av föreliggande spörsmål i avvaktan

på resultatet av den översyn av olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen,

som pågår inom socialvårdskommittén. Enligt de

sakkunnigas förslag skulle vid sidan av militärersättningsförordningen utfärdas

en särskild förordning örn provisorisk förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap m. m., medan socialvårdskommitténs förslag i huvudsak

innebär, att i 1927 års militärersättningsförordning skulle, i anslutning till

vissa provisoriska bestämmelser örn höjning av ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen,

vidtagas en provisorisk höjning av vissa i förordningen

angivna ersättningar. I socialvårdskommitténs förslag förutsattes, att däri

föreslagna bestämmelser örn höjning av ersättningarna till värnpliktiga icke

skola äga tillämpning, om ersättningstillägg utgår enligt de av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna angående beredskapsskadade.

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha i första hand upptagit till behandling frågan, huruvida

spörsmålet örn förbättringar för de beredskapsskadade kan behandlas fristående

från det mellan militärersättningsförordningen och olycksfallsförsäkringslagen

förefintliga sambandet, De sakkunniga ha erinrat om att denna

fråga berörts i andra lagutskottets utlåtande nr 75 till 1945 års riksdag och

att meningarna inom utskottet varit delade. A ena sidan hade hävdats, att

skäl ej funnes att bestämma ersättningen till den som skadats under beredskapstjänstgöring

efter förmånligare grunder än ersättningen till arbetare,

som skadats till följd av olycksfall i arbete. Ä andra sidan hade gjorts gällande,

att staten hade ett alldeles speciellt ansvar såvitt anginge dem som fått sm

skada under beredskapstjänstgöring. Enighet hade emellertid rått därom, att

frågan om ersättningsförbättringar för de beredskapsskadade borde ytterligare

belysas, innan slutlig ställning toges.

De sakkunniga lia framhållit, att sambandet mellan militärersättmngsförordningen

och olycksfallsförsäkringslagen vore för de värnpliktigas vidkommande

mera formellt än reellt, enär ersättningarna icke bestämdes i förhållande

till den civila inkomstens storlek. De under tiden för den förstärkta

försvarsberedskapen tillkomna bestämmelserna örn familjebidrag till skadade

värnpliktiga m. fl. hade medfört ytterligare en väsentlig avvikelse från olycksfallsförsäkringslagens

ersättningsgrunder. Uppställdes den principen, att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

ersättningstillägg till beredskapsskadade icke borde medföra höjning av ersättningen

till högre belopp än som utginge vid civilt olycksfall i arbete, bomme

ersattnmgsforbättring icke att kunna utges i andra fall än då utgående ersättning

i anledning av värnpliktigs skada eller sjukdom vore, inklusive eventuellt

familjebidrag, lägre än ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens grunder.

lin sådan princip ansåge de sakkunniga icke vara praktiskt genomförbar. Sambandet

mellan militärersättningsförordningen och olycksfallsförsäkringslagen

utgjorde enligt de sakkunnigas uppfattning icke hinder för att ersättningsförbättnngarna

gåves en avsevärt större räckvidd.

I anslutning härtill ha de sakkunniga beträffande var och en av de olika

personalkategorier — värnpliktiga, frivilliga och fast anställda — som under

beredskapstiden tjänstgjort inom försvaret, behandlat frågan, huruvida särskilda

ersättningsförbättringar kunna anses vara motiverade. Beträffande

detaljerna härutinnan torde jag få återkomma i ett följande avsnitt. Här torde

allenast böra anföras följande av de sakkunniga åberopade synpunkter beträffande

de beredskapsinkallade värnpliktiga.

Vad angår värnpliktiga, som inkallats till annan tjänstgöring än den som

^ dem enligt för fredstid gällande bestämmelser, lia dessa värnpliktiga

fatt i högre grad än medborgarna i allmänhet bära bördorna av den förstärkta

försvarsberedskap6!!. Tjänstgöringen har ofta varit synnerligen krävande i

både fysiskt och psykiskt hänseende. De inkallade ha under långa tider ryckts

bort från sin civila verksamhet, och de med tjänstgöringen förenade förmånerna

ha i mångå fall endast ofullständigt kompenserat dem för inkomstformsterna.

I många fäll ha de inkallade under tjänstgöringen ådragit sig

skador och sjukdomar, som förorsakat bestående eller långvarig invaliditet

elfer fett till döden. Enligt de sakkunnigas mening måste det anses skäligt

att de ekonomiska verkningarna av sådana skador och sjukdomar ersättas efter

ai sevart tormanhgare grunder än de nu gällande. Även en betydande höjning

av ersattnmgarna motsvarar, örn kostnaden tänkes utslagen på hela antalet

tjanstgormgsdagar för de inkallade, en mycket ringa höjning av vederlaget för

tjänstgöringen. Den bästa överensstämmelsen mellan ersättningen och den av

kroppsskadan föranledda ekonomiska förlusten skulle erhållas, örn ersättningen

utmättes efter det i varje särskilt fall uppkomna inkomstbortfallet Tillfampnmgen

av en sådan princip torde emellertid erbjuda alltför stora praktiska

“YaJ x 6 -ri i ar* ^ kern den provisoriska ersättningsförbättring, varom nu

vikande'' 11. e.baseras på en dylik, från de gällande ersättningsgrunderna av
De

sakkunniga ha i anslutning till vad sålunda anförts förordat avsevärda

generella höjningar av nu utgående ersättningar såvitt avser kroppsskador,

ådragna under beredskapstjänstgöring m. m.

De av de sakkunniga föreslagna ersättningsförbättringarna innebära främst

dels att vissa värnpliktiga uppflyttas i ersättningsklass, dels att vissa ersättningstillägg

efter enhetliga grunder införas för såväl värnpliktiga som andra

här ifrågavarande personalgrupper. Ersättningsförbättringar skola enligt förslaget

icke utgå för tid före bestämmelsernas ikraftträdande.

De för såväl värnpliktiga som andra personalgrupper föreslagna ersättningstilläggen

skulle tillkomma skadade med mera avsevärd invaliditet samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

livränteberättigade efterlevande. Som lägsta invaliditetsgrad för rätt till

dylikt tillägg har föreslagits 25 %. I motiveringen Ilar anförts, att de ifrågavarande

tilläggen syntes böra tillkomma livräntetagare med sådan invaliditet,

som i allmänhet medförde påtaglig nedsättning av arbetsförmågan. Såsom

exempel på skadefall, vid vilka invaliditetsgraden i regel beräknas till 25 %,

ha nämnts amputation av ena tummen i andra leden utifrån räknat, total stelhet

i ena knäleden i rak ställning eller förlust av ena ögat.

Beträffande de värnpliktiga lia de sakkunniga framhållit, att de år 1944

vidtagna ändringarna i bestämmelserna rörande beräkning av värnpliktigs

årliga arbetsförtjänst lett till dels att en obetydlig åldersskillnad mellan två

vid samma tid skadade värnpliktiga kunde få stor och varaktig betydelse i

ersättningshänseende och dels — emedan de ändrade bestämmelserna icke ägde

tillämpning i äldre fall — att olika stora ersättningar utginge till värnpliktiga

som skadats före och efter den 1 juli 1944. De sakkunniga föresloge, att de

ersättningar, som utginge efter lägsta ersättningsklassen, skulle generellt höjas

till belopp motsvarande närmast högre ersättningsklass och att de år 1944

införda bestämmelserna rörande beräkning av äldre värnpliktigas arbetsförtjänst

skulle tillämpas även med avseende på ersättning i anledning av skada,

som inträffat under beredskapstjänstgöring före den 1 juli 1944.

I fråga om grunderna i övrigt för ersättningstilläggen ha de sakkunniga

anfört i huvudsak följande.

De sakkunniga ha övervägt, örn det kunde vara lämpligt att komplettera

ersättningarna till icke-försörjare med bostadsbidrag, vilka liksom familjebidragen

skulle bestämmas av familjebidragsnämnderna genom s. k. normerad

behovsprövning. Vägande skäl tala emellertid emot en sådan anordning. Det

måste ofta vara vanskligt att avgöra vilka kostnader icke-försörjarna faktiskt

ha att vidkännas för bostad. För behovsprövningen skulle erfordras särskilda

reeder, som icke ha någon motsvarighet i nu gällande bestämmelse!. Enär invaliditeten

i övervägande antalet fall är partiell, måste avdrag även göras för

arbetsinkomst. Enligt de sakkunnigas mening är det icke lämpligt, att lckeförsörjarna,

som nu få hela sin ersättning från ett håll, genom de ifrågasatta

bostadsbidragen inordnas i en tämligen svårskött behovsprövning, som skulle

avse endast en relativt liten del av de sammanlagda förmånerna.

Ändamålet med ett bostadsbidrag för icke-försörjare skulle vara, att ett

dylikt till beloppet icke generellt fixerat bidrag skulle möjliggöra ett hänsynstagande

till de faktiska bostadskostnaderna i de enskilda fallen. Därvid skulle

främst den förefintliga skillnaden mellan bostadskostnadernas storlek på

olika orter bli av betydelse. För familjeförsörjarnas vidkommande tillgodoses

detta syfte genom familjebidragen. För icke-försörjärnäs del torde det däremot,

på grund av de med en individuell prövning förenade svårigheterna,

vara ’att förorda att livräntorna kompletteras med fixa tillägg, avsedda att

utjämna skillnaden mellan bostadskostnaderna på olika orter. De sakkunniga

föreslå, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen till beredskapsmvalider

graderas på dylikt sätt, såväl för familjeförsörjare som ensamstående.

De anförda skälen för den förordade differentieringen av ersättningstill1

äggen äro av praktisk-administrativ natur. Det bör emellertid framhållas, att

även principiella skäl kunna anföras för en viss differentiering av detta slag.

De sakkunniga lia i det föregående förordat, att den lägsta för värnpliktiga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts -proposition nr 250.

gällande ersättningsklassen icke vidare skall tillämpas beträffande de under

beredskapstjänstgöring skadade. Vid bifall till detta förslag kommer ersättningen

till värnpliktig vid helinvaliditet att i det stora flertalet fall utgöra

2 016 kronor för år räknat, inklusive nu utgående dyrtidstillägg. Detta belopp

motsvarar livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen efter en årlig arbetsförtjänst

av något mer än 3 000 kronor. Högsta livränta på grund av olycksfall

i arbete är betydligt högre, nämligen 2 600 kronor, och inom socialvårdskommittén

överväges för närvarande förslag örn en avsevärd höjning av detta

maximibelopp. (Till de angivna livräntebeloppen kan i vissa fall komma s. k.

h j älplöshetstillägg.)

I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit, att ersättningstilläggen

skola avpassas så, att den sammanlagda ersättningen till värnpliktig

i allmänhet blir vid helinvaliditet 3 000 kronor om året i lägsta ortsgruppen

och — med tillämpning av folkpensioneringslagens nuvarande ortsgruppsindelning

— 3 300 kronor i ortsgrupp 2 och 3 600 kronor i ortsgrupp 3.

På grund härav förordas, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skola

vid helinvaliditet utgöra i de olika ortsgrupperna 984, 1 284 och 1 584 kronor

för år räknat, så länge dyrtidstillägg å livräntorna utgå enligt nu gällande

grunder.

Motsvarande tillägg å hel sjukpenning föreslås till 2 kronor 75 öre, 3 kronor

50 öre och 4 kronor 25 öre för dag i de olika, ortsgrupperna.

Under tid då den skadades arbetsförmåga är nedsatt med en fjärdedel eller

mera skall enligt förslaget ersättningstillägg utgå med en mot nedsättningen

svarande del av tillägget vid arbetsoförmåga.

Motsvarande ersättningstillägg till efterlevande skall enligt förslaget

utgöra, för år räknat, så stor del av 984 kronor som svarar mot proportionen

mellan livräntan till den efterlevande och livränta till den skadade vid helinvaliditet.

Högsta, sammanlagda beloppet av ersättningstillägg till efterlevande

skulle därigenom komma att utgöra nämnda summa, 984 kronor, och

således motsvara tillägg till helinvalid i lägsta ortsgruppen. Beträffande

ersättningstillägg åt föräldrar ha vissa särbestämmelser föreslagits.

I fråga om pensionsberättigad personal ha de sakkunniga föreslagit vissa

bestämmelser örn inskränkning i rätten till ersättningstillägg.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att tillägg i vissa fall skall utgivas å

begravningshjälp. I denna del innebär förslaget, att nu gällande bestämmelser

rörande storleken av begravningshjälp framdeles skola tillämpas även då dödsfallet

föranledes av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före

bestämmelsernas ikraftträdande.

Det föreslagna ersättningstillägget till invalider skall enligt förslaget kunna

i vissa fall nedsättas efter vad som prövas skäligt eller ock helt indragas.

De sakkunniga ha anfört, att de föreslagna ersättningstilläggen icke borde

utgå retroaktivt. I detta hänseende finge de sakkunniga erinra därom, att

storleken av familjebidrag och annan supplerande hjälp under den gångna

tiden bestämts under hänsynstagande till ersättningarnas hittillsvarande

storlek.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

Under förutsättning att förberedelser för uträknandet och utbetalandet av

ersättningstillägg påbörjades inom riksförsäkringsanstalten så snart Kungl.

Mai ts förslag förelagts riksdagen, borde bestämmelser i ämnet enligt de

sakkunnigas mening kunna träda i kraft tämligen kort tid efter utfärdandet.

De sakkunniga föresloge, att bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 juli

1946 eller den tidigare dag Kungl. Majit bestämde. Måhända kunde det visa

sig lämpligt att bestämmelserna örn ersättningstillägg trädde i tillämpning

kort tid efter utfärdandet, under det att vissa av de sakkunniga föreslagna omprövningar

av ersättningsfrågor igångsattes först senare, eventuellt den 1

juli 1946. .

De sakkunniga ha föreslagit, att bestämmelserna om ersättningstillägg skola

intagas i en särskild författning angående provisorisk förbättring av vissa

ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap m. m. De sakkunnigas författningsförslag

torde såsom bilaga A få fogas vid detta protokoll.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

I de avgivna yttrandena ha några erinringar icke framställts mot att vissa

förbättringar av ersättningsförmånerna genomföras. Delade meningar ha emellertid

kommit till uttryck i fråga örn det berättigade i att de under den förstärkta

försvarsberedskapen skadade erhålla en särställning framför dem som

skadats under annan militärtjänstgöring.

Chefen för försvarsstaben har erinrat örn att överbefälhavaren vid flera tillfällen

framhållit angelägenheten av att de s. k. beredskapsinvaliderna erhölle

tillräcklig ersättning för sina skador. I yttrandet har emellertid tillika uttalats

den meningen, att, även om starka skäl talade för att de s. k. beredskapsinvaliderna

i första hand bleve tillgodosedda med förbättringar, ingen principiell

skillnad syntes föreligga mellan dem, som ådragit sig skada i militärtjänst

under tid, då förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld, och dem, som

ådragit sig sådan skada eljest. Chefen för försvarsstaben har förutsatt, att

frågan örn förbättringar snarast löses också för sistnämnda skadade.

Även försvarsväsendets personalvårdsnämnd har framhållit angelägenheten

av att ersättningarna förbättrades också för den personal, som skadats eliel

drabbats av sjukdom under militärtjänstgöring i fredstid. Visserligen hade

olycksfalls- och sjukdomsriskerna uppenbarligen varit större under beredskapstiden

än eljest, men detta oaktat hade det synts nämnden som örn större anledning

icke kunde föreligga att bedöma ersättningsfrågorna efter andra

grunder, om den militärtjänstgörande iråkat sjukdom eller drabbats av olycksfall

under fullgörandet av fredstida tjänstgöring eller örn så inträffat under

beredskapst jänstgöring.

Försvarets civilförvaltning har i likhet med de sakkunniga funnit starka

skäl tala för att de ekonomiska verkningarna av sådana skador och sjukdomar,

som drabbat i förslaget avsedd personal under tiden för den anbefallda försvarsberedskapen,

ersattes efter förmånligare grunder än de hittills tillämpade.

Statskontoret har anfört, att det, på sätt de sakkunniga erinrat, givetvis

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

borde beaktas, hur de föreslagna provisoriska ersättningstilläggen komrne att

förhålla sig till den förbättring av ersättningarna enligt militärersättningsförordnmgen

och olycksfallsförsäkringslagen, som kunde bli en följd av pågående

utredningar. Med hänsyn därtill borde de sakkunnigas förslag underställas

socialvårdskommitténs prövning.

__ jR iksför säkrings ares tälten har livligt tillstyrkt, att åtgärder vidtoges till förbättring

av de under beredskapstjänstgöring skadade eller insjuknade värnpliktigas

förmåner, och har i likhet med de sakkunniga funnit starka skäl tala

för att även övriga under försvarsberedskapen kroppsskadade komrne i åtnjutande

av förbättrade ersättningar. Tillika har anförts, att enligt riksförsäknngsanstaltens

förmenande provisoriska åtgärder i detta syfte borde kunna

■vidtagas utan föregripande av den revision av olycksfallsförsäkringslagen och

militärersättningsförordningen, som socialvårdskommittén erhållit i unndrae

att verkställa.

Statens arbetsmarknadskommission har förklarat sig i stort sett vilja tillstyrka

de sakkunnigas förslag.

Fö> säkring sr ädel har ej anfört erinran mot de sakkunnigas i princip intagna

ståndpunkt. En reservant, försäkringsrådet Geijer, har emellertid ansett

skälen för att ersättningarna vid olycksfall och sjukdom under beredskapstiden

skulle sättas högre än för olycksfall och sjukdom under vanlig militärtjänstgöiing

vara föga bärande, särskilt beträffande yrkesmilitärer och vissa

frivilliga, och har med hänsyn härtill ansett det böra örn möjligt tillses att de

höjda förmånerna icke komrne att bli högre än de som man vore beredd att

låta utgå till vanliga militärer för framtida fall. Även med beaktande härav

borde utrymme finnas för en avsevärd höjning av de beredskapsskadades

eisättningar, enär en icke oväsentlig höjning av förmånerna enligt olycksfallsförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen säkerligen vore att förvänta

sedan pågående revision av bestämmelserna på området slutförts.

De sakkunnigas förslag beträffande ersättningstilläggens konstruktion och

storlek ha i stort sett godtagits i flertalet remissyttranden.

Sålunda har elie jon för försvarsstaben funnit de föreslagna formerna för

ersättningsförbättringarna lämpliga och ersättningsbeloppen väl avvägda.

Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har ansett, att de föreslagna förbättringarna

i allt väsentligt blivit väl avvägda och ägnade att tillmötesgå

skaliga anspråk från de beredskapsskadades sida på ekonomiskt stöd från det

allmänna under den tid då sålunda skadad icke vore fullt arbetsför. Att de

föreslagna förhöjningarna, ändock icke kunde bli ur ekonomisk synpunkt fullt

tillfredsställande syntes nämnden i främsta rummet äga samband därmed att

ersättningsbeloppen måste fastställas på grundval av en hypotetisk arbetsförtjänst.

Uppenbarligen måste dock i det närmaste oöverstigliga svårigheter

föreligga för att individualisera ersättningarna efter den verkliga arbetsinkomsten

i den civila gärningen, och härtill komrne, att även ersättningarna

enligt olycksfallsförsäkringslagen vore maximerade vid arbetsinkomster, som

i många fall understege de i verkligheten uppburna. Visserligen syntes vissa

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

skäl kunna anföras för att ersättningar i anledning av olycksfall eller sjukdom

under fullgörande av militärtjänstgöring utmättes efter avsevärt förmånligare

grunder än eljest — detta gällde i främsta rummet den tvångsvis ianspråktagna

personalen — men frågan härom syntes icke kunna lösas i förevarande sammanhang.

Yad nämnden sålunda anfört syntes emellertid böra föranleda

skärpt uppmärksamhet på sådana fall, där den ekonomiska invaliditeten icke

överensstämde med den medicinska.

Statskontoret har funnit de föreslagna ersättningsbeloppen te sig förmånliga

vid jämförelse med de enligt allmänna tjänstepensionsreglementet utgående

invalidpensionerna, även örn därvid beaktades, att dessa pensioner icke

vore dyrortsgraderade och att de till storleken bestämdes oberoende av örn

pensionstagaren vore familjeförsörjare eller ej. Sålunda komme enligt förslaget

ersättningarna till värnpliktiga i allmänhet vid helinvaliditet att i högsta dyrort

ligga närmast över den invalidpension, som utginge i lönegraderna A 14,

A 11 eller A 9, beroende på örn den ersättningsberättigade vore familjeförsörjare

med hustru och fyra barn, familjeförsörjare med hustru och två barn

eller ensamstående. Motsvarande lönegrader för den mellersta dyrortsgruppen

vore A 13, A 10 och A 8 samt för den lägsta A 12, A 9 och A 6. Statskontoret

hade icke kunnat underlåta att giva uttryck åt sina betänkligheter mot en så

förmånlig avvägning av ersättningarna, särskilt som dessa skulle utgå jämväl

vid sjukdom, vilken kunde presumeras vara ådragen i tjänsten.

Riksförsäkringsanstalten har anfört vissa betänkligheter mot den föreslagna

dyrortsgraderingen av ersättningstilläggen och har i detta sammanhang erinrat

örn att anstalten tidigare — i yttrande över sociala försvarsberedskapskommitténs

år 1941 avgivna förslag till krigspensionsförordning och i ett år 1943

framlagt förslag till revision av 1927 års militärersättningsförordning — uttalat

sig mot en dyrortsgradering av ersättningsförmånerna. Med hänsyn till den

nu föreslagna lagstiftningens karaktär har anstalten likväl icke velat motsätta

sig, att i detta fall differentiering ägde rum med hänsyn till rådande skillnad

mellan olika orter i bostadskostnader. Emellertid har understrukits, att

anstalten härmed icke tagit principiell ställning till den föreliggande frågan.

Beträffande de föreslagna ersättningstilläggen vid mera avsevärd invaliditet

har anstalten förordat, att även invalider, vilkas invaliditetsgrad beräknats

uppgå till 20 men ej till 25 %, bereddes dylikt tillägg, förslagsvis med hälften

av det belopp som svarade mot invaliditetsgraden. I motiveringen till detta

förslag har anstalten, som bifogat en tablå med exempel å ersättningarnas

storlek enligt gällande grunder, sakkunnigförslaget och anstaltens förslag,

bland annat framhållit, att en gränsdragning i enlighet med de sakkunnigas

förslag skulle leda till att en värnpliktig med 25 % invaliditet skulle i ortsgrupp

3 erhålla ersättningstillägg med 33 kronor i månaden, under det att vid

endast något lägre invaliditetsgrad intet tillägg skulle utgå.

I anledning av de sakkunnigas förslag örn tidpunkten för ikraftträdandet

av de föreslagna bestämmelserna har riksförsäkringsanstalten uttalat, att förberedelserna

för uträknandet och utbetalandet av ersättningstillägg komme att

igångsättas så snart ske kunde och bedrivas med all möjlig skyndsamhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Huru lång tiel som kunde åtgå härför läte sig svårligen i förväg bedöma.

Därest det skulle visa sig, att utbetalning av ersättningstillägg lämpligen

kunde ske redan före den 1 juli 1946, ville riksförsäkringsanstalten hos Kungl.

Maj:t göra anmälan därom.

En reservant inom riksförsäkringsanstalten, e. o. byråchefen Sidvall,

har — med instämmande i övrigt i anstaltens utlåtande — ansett att ersättningstilläggen

borde utökas med vissa engångsbelopp. Dessa belopp syntes

skäligen kunna bestämmas till 300 kronor, samma belopp som medgivits statliga

befattningshavare såsom provisorisk avlöningsförbättring, och borde tillkomma

skadade och sjuka, vilka vid författningens antagande vore berättigade

till livränta — således även dem vilkas invaliditetsgrad uppginge till 10 men

ej 20 % — ävensom livränteberättigade änkor och barn. Engångsbeloppen

borde till skillnad från övriga ersättningstillägg kunna bli utbetalade avsevärd

tid före den 1 juli 1946.

En annan reservant inom riksförsäkringsanstalten, e. o. byråchefen Källström,

har ansett, att anstalten bort under åberopande av de starka skäl, som

tidigare anförts mot dyrortsgruppering, avstyrka den av de sakkunniga föreslagna

dyrortsgraderingen av ersättningstilläggen. Skadade familjeförsörjare

kunde genom familjebidragen erhålla viss dyrortskompensation. Övriga skadade

utgjordes till icke obetydlig del av sådana, som kunde beräknas flytta

från ort till annan, vilket skulle försvåra det redan i och för sig betydande

arbetet med en dyrortsgruppering av ersättningarna. Tilläggs ersättningarna

borde, liksom vissa tidigare förhöjningar, utgå procentuellt. Det syntes skäligt,

att ersättningarna åt värnpliktiga beredskapsmän eller efterlevande till

sådana höjdes med 100 % och att ersättningarna åt övriga i sakkunnigförslaget

angivna under den förstärkta försvarsberedskapen skadade eller dessas efterlevande

höjdes med 50 %. I de sålunda föreslagna förhöjningarna, som icke

syntes böra komma sådana skadade till del vilkas arbetsförmåga icke vore nedsatt

med minst 20 %, vore inräknat i förekommande fall utgående dyrtidstillägg.

Sveriges beredskapsinvaliders riksförbund har, under hänvisning till att de

sakkunnigas förslag endast avsåge provisoriska åtgärder och att förbundet icke

önskade fördröja ärendets behandling, tillstyrkt förelaget med den ändringen,

att ersättningstilläggen finge utgå retroaktivt. De sammanlagda ersättningarna

hade varit i och för sig otillfredsställande, och därtill bomme, att den »supplerande

hjälpen» — varmed Kungafondens ingripanden synes ha åsyftats —

endast kunnat komma ett relativt begränsat antal tillgodo. Enligt förbundets

mening måste bestämmelserna givas retroaktiv kraft för att de skulle kunna

vara av någon betydelse för de under krigstiden skadade. Någon teknisk svårighet

för retroaktiva utbetalningar kunde ej föreligga, och beloppen finge

anses ringa med hänsyn till de utståndna personliga lidandena och vållade

svårigheterna.

Tillika har förbundet hemställt, att ytterligare förbättringar måtte beredas

beredskapens offer i samband med den planerade översynen av militärersättningsförordningen

och olycksfallsförsäkringslagen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Social vårds kommitténs förslag.

Socialvårdskommitténs förslag avser, såsom i det föregående anförts,

dels provisorisk höjning av vissa ersättningar enligt olycksfallsförsäkringslagen

och militärersättningsförordningarna, dels ock fortsatt giltighet av

gällande bestämmelser örn dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt

olycksfallsförsäkringslagen.

Såvitt avser ersättningarna enligt olycksfallsförsäkringslagen samt dyrtidstilläggen

har förslaget som nämnts anmälts för Kungl. Majit den 12 april

1946, varvid beslutats inhämtande av lagrådets yttrande över ett inom socialdepartementet

upprättat lagförslag i ämnet. Lagförslaget, vilket torde komma

att anmälas för Kungl. Majit av chefen för socialdepartementet senare denna

dag, innebär i huvudsak, att den årliga arbetsförtjänst, som enligt 9 § olycksfallsförsäkringslagen

lägges till grund för ersättningarnas storlek, skall kunna

beräknas till högst 4 800 kronor i stället för nu 3 900 kronor. Härav följer,

bland annat, att sjukpenningskalan utbygges med fyra nya sjukpenningklasser,

varigenom sjukpenningens högsta belopp stiger från 7 till 9 kronor örn dagen.

Bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare föreslås i

samband därmed skola erhålla fortsatt giltighet intill 1947 års utgång.

Socialvårdskommittén har föreslagit, att antalet i 6 § i 1927 års militärersättningsförordning

fastställda sjukpenningklasser, vilka ansluta sig till de

i 9 § olycksfallsförsäkringslagen intagna klasserna och avse fast anställt manskap

och därmed jämställda personalkategorier, skall ökas i enlighet med

nyssberörda förslag, varigenom alltså sjukpenningens högsta belopp skulle

stiga från 7 till 9 kronor.

Beträffande ersättningarna till värnpliktiga har kommittén föreslagit provisoriska

höjningar efter andra grunder än nu sagts.

Kommittén har framhållit, att de enligt 1927 års militärersättningsförordning

utgående ersättningarna till värnpliktiga måste anses vara otillräckliga

även i de fall då skadan inträffade under sådan tjänstgöring som regelmässigt

åvilar värnpliktig i fredstid. En förbättring av ersättningarna kunde

åstadkommas antingen genom höjning av de i 8 § av förordningen angivna

beloppen för värnpliktigs antagna årliga arbetsförtjänst eller genom införande

av särskilda tillägg till de enligt nu gällande grunder utgående ersättningsbeloppen.

Kommittén ansåge den senare metoden vara att föredraga

vid en provisorisk ersättningsförbättring. Örn ersättningstilläggen bestämdes

till visst procenttal av nu utgående ersättningar, skulle tilläggen bli mindre

i de lägre ersättningsklasserna än i de högre. Det hade synts kommittén vara

riktigare, att ersättningstilläggen gjordes oberoende av ersättningsklassen.

Kommittén har föreslagit, att tillägget å hel sjukpenning skall bestämmas

till 1 krona för dag och tillägget till livränta vid arbetsoförmåga till 30 kronor

för månad. Inklusive dyrtidstillägg enligt gällande grunder skulle beloppen

utgöra 1 krona 40 öre och 42 kronor. Vid nedsättning av arbetsförmågan

skulle enligt förslaget ersättningstillägg utgå med det lägre belopp, som svarade

mot ncdsättningen. Dock ansåges ersättningstillägg icke vara påkallat i

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 250. 758 46 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

sådana fall där arbetsförmågan vore nedsatt i mindre grad än med en fjärdedel.

Tillägg å livräntor till efterlevande skulle utgå med proportionsvis

samma belopp som tillägg å livränta till den skadade, således med intill 42

kronor för månad. Beträffande föräldrar skulle vissa särskilda regler gälla.

Med de av kommittén sålunda föreslagna ersättningstilläggen skulle ersättning

till värnpliktig i lägsta klassen komma att höjas med omkring 30 %,

och för de övriga klasserna skulle motsvarande procenttal bli 25, 22 och 20.

Under hänvisning till att lägsta ersättning till värnpliktig efter de föreslagna

förhöjningarna torde kunna komma att avsevärt överstiga lägsta ersättning

till fast anställt manskap, har kommittén ifrågasatt föreskrift därom,

att den årliga arbetsförtjänsten för fast anställt manskap skulle beräknas

till lägst visst belopp, exempelvis 3 000 kronor. En sådan avvikelse från

grunderna i olycksfallsförsäkringslagen behövde enligt kommitténs uppfattning

icke möta några principiella betänkligheter, enär det fast anställda manskapets

anställnings- och avlöningsvillkor vore helt olika de på den privata

arbetsmarknaden vanliga. Huruvida en sådan bestämmelse vore behövlig eller

icke ansåge kommittén vara beroende av vilken praxis som tillämpades vid

beräkning av fast anställds arbetsförtjänst. Kommittén förutsatte, att riksförsäkringsanstalten

komme att uttala sig i frågan.

I fråga örn begravningshjälpens storlek enligt 1927 års militärersättningsförordning

har kommittén föreslagit, att de år 1944 antagna bestämmelserna

— enligt vilka begravningshjälp utgör 400 kronor för såväl värnpliktiga som

andra i förordningen avsedda personalgrupper — skola till skillnad från vad

nu gäller tillämpas jämväl då dödsfallet föranledes av skada som inträffat

eller sjukdom som yppats före bestämmelsernas ikraftträdande.

Beträffande ersättningar jämlikt 1909 års militärersättningsförordning innebär

socialvårdskommitténs förslag, att ersättningarna i fråga skola höjas i

nivå med ersättningar jämlikt 1927 års förordning. Enligt kommitténs mening

kan det icke anses befogat att de som skadats eller insjuknat under militärtjänstgöring

före år 1928 skola för framtiden få åtnöjas med väsentligt

lägre ersättningar än som utgå enligt de nyare bestämmelserna.

Yttranden över socialvårdskommitténs förslag.

Socialvårdskommitténs förslag angående förbättring av ersättningar jämlikt

1927 års militärersättningsförordning till värnpliktiga och ersättningar

jämlikt 1909 års militärersättningsförordning har i flertalet av de avgivna yttrandena

blivit i det väsentliga tillstyrkt eller lämnat utan erinran. Chefen

för försvarsstaben och försvarsväsendets personalvårdsnämnd ha dock funnit

de föreslagna ersättningstilläggen vara för låga.

Chefen för försvarsstaben har sålunda ansett, att ersättningsförbättringarna

borde åtminstone i huvudsak motsvara vad som föreslagits för de s. k. beredskapsinvaliderna,

enär någon olikhet i möjligheterna till försörjning eller

någon annan principiell skillnad icke syntes råda mellan dem, som ådragit

sig skada i militärtjänst då förstärkt försvarsberedskap varit anbefalld, och

dem som ådragit sig sådan skada eljest. Beträffande det fast anställda man
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 250.

35

skåpet har erinrats, att en stor del av denna personalgrupp redan enligt gällande

bestämmelser vore sämre ställd i ersättningshänseende än de värnpliktiga.

Ersättningarna till det fast anställda manskapet borde förbättras på

sådant sätt, att fast anställt manskap i intet fall bleve sämre tillgodosett än

värnpliktiga i lägsta ersättningsklassen.

Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har förordat vissa höjningar av de

föreslagna ersättningstilläggen. Anledning kunde icke anses föreligga att bedöma

ersättningsfrågorna på ett helt annat och snävare sätt, örn en värnpliktig

iråkat sjukdom eller drabbats av olycksfall under militärtjänstgöring i fredstid

än örn sådant förhållande inträffat under beredskapstjänstgöring. Vid ett

genomförande av dels sakkunnigförslaget angående beredskapsskadade, dels

det föreliggande kommittéförslaget komme en betydande differens att förefinnas

mellan ersättningarna till i fredstid skadade värnpliktiga och ersättningarna

till beredskapsskadade. Då en så betydande differens enligt nämndens

uppfattning icke kunde vara befogad, ville nämnden för sin del förorda,

att det av kommittén föreslagna tillägget till hel sjukpenning höjdes till 1

krona 50 öre per dag och livräntetillägget vid arbetsoförmåga till 45 kronor

per månad. Inklusive dyrtidstillägg skulle vid ett genomförande av detta förslag

livräntan vid arbetsoförmåga komma att i lägsta ersättningsklassen utgöra

200 kronor 20 öre och i näst lägsta ersättningsklassen 231 kronor för månad,

vilka belopp vore lägre än de för beredskapsskadade föreslagna. Därest en

reell förbättring av skadade familjeförsörjares ekonomiska ställning skulle

kunna uppnås, syntes det nämnden ofrånkomligt — under förutsättning att

kommittéförslaget genomfördes —- att föreskrift i samband därmed meddelades

örn att vid bestämmande av familjebidrag åt ersättningsberättigad värnpliktig

hänsyn icke skulle tagas till ersättningstilläggen. Beträffande det fast anställda

manskapet ville nämnden starkt understryka betydelsen av att, såsom

kommittén ifrågasatt, visst lägsta belopp föreskreves för den årliga arbetsförtjänstens

beräkning.

Riksförsäkringsanstalten har anfört, att kommitténs förslag i viss mån innebure

en utjämning av skillnaden i ersättningar till olika kategorier av värnpliktiga.

Anstalten vore icke beredd att i princip taga ställning till spörsmålet

örn en sådan utjämning. Med hänsyn till att det i förevarande fall

vore fråga örn allenast en provisorisk åtgärd ansåge sig anstalten emellertid

kunna i huvudsak tillstyrka den av kommittén föreslagna anordningen. Under

hänvisning till sitt yttrande angående de beredskapsskadade ville anstalten

ifrågasätta, huruvida icke även invalider, vilkas invaliditetsgrad beräknats

uppgå till 20 men ej 25 %, bolde beredas visst ersättningstillägg. Den årliga

arbetsförtjänsten för det yngsta fast anställda manskapet hade anstalten, som

betraktade volontärernas tjänstgöring såsom yrkesutbildning, sedan ett antal

år tillbaka brukat beräkna till 2 100 kronor, vilket belopp något överstege,

värdet av do sammanlagda faktiska avlöningsförmånerna, enligt anstaltens beräkning

omkring 1 Hilt) kronor. Värderingen av naturaförmånerna måste lippen

barligen påverkas av förändringar i levnadskostnaderna. Med hänsyn till att

fråga vore örn provisoriska bestämmelser, vilka icke skulle få längre var
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr .250.

aktighet, tunne anstalten det emellertid icke vara ägnat att väcka större betänkligheter,

örn, pa sätt socialvårdskommittén föreslagit, en undre gräns —

förslagsvis 3 000 kronor — fastställdes för det belopp, vartill arbetsförtjänsten

för fast anställt manskap skulle beräknas. — En ledamot, e. o. byråchefen

Källström, har ansett att, såsom av honom förordats jämväl beträffande

skadade beredskapsmän, tilläggsersättningarna borde utgå procentuellt.

Beträffande det fast anställda manskapets årliga arbetsförtjänst hade, anför

denne ledamot, påbörjats en utredning, som syntes giva vid handen, att förutsättningar

funnes för en viss höjning av det i praxis senast fastställda

minimibeloppet. Att fastställa minimibeloppet till 3 000 kronor, såsom kommittén

ifrågasatt, syntes icke böra äga rum, då en sådan arbetsförtjänst under

vissa förhållanden måste anses för hög.

Statskontoret har åberopat sitt tidigare yttrande över sakkunnigförslaget

angående beredskapsskadade, i vilket yttrande ämbetsverket anfört vissa betänkligheter

mot en alltför förmånlig avvägning av de ifrågavarande ersättningarna.

Socialstyrelsen har ansett det vara lämpligt, att en provisorisk förbättring

av berörda ersättningar bomme till stånd på det sätt socialvårdskommittén

förordat. De föreslagna ersättningsbeloppen ha synts styrelsen skäliga.

Pensionsstyrelsen har anfört vissa synpunkter beträffande en lämplig reglering

framdeles av förhållandet mellan ersättningar enligt 1927 års militärersättningsförordning

med flera författningar och sjukhjälp från en allmän sjukförsäkring.

Statens arbetsmarknadskommission har funnit de föreslagna ersättningsförbättringarna

för värnpliktiga vara i hög grad påkallade. Det vore mycket

angeläget att översynen av författningarna i fråga snarast möjligt fullföljdes,

enär ersättningarna även efter de föreslagna förhöjningarna måste anses vara

i åtskilliga fall alltför ringa för att de skadade skulle kunna erhålla skälig

kompensation. Enligt kommissionens uppfattning borde de föreslagna ersättningstilläggen

betraktas såsom avdragsfria belopp vid prövningen av behov av

familjebidrag. Beträffande det fast anställda manskapets ersättningar ifrågasatte

kommissionen, örn den årliga arbetsförtjänsten borde även för volontärer

och likställda beräknas till lägst 3 000 kronor.

Svenska arbetsgivareföreningen har ansett, att sjukpenningens maximibelopp

enligt olycksfallsförsäkringslagen och 1927 års militärersättningsförordning

tills vidare borde, i avvaktan på sjukförsäkringens utformning, bestämmas

till 8 kronor.

Landsorganisationen i Sverige har funnit den av kommittén förordade formen

för provisorisk förbättring av värnpliktigas ersättningar vara att föredraga

framför en höjning av inkomstbeloppen i 8 § militärersättningsförordningen

och har också ansett det vara riktigare att tilläggen fixeras till enhetliga

belopp i stället för till viss procent av ersättningarna.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår ha under

de senare åren vid skilda tillfällen vidtagits åtgärder för att förbättra existens
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition nr 250.

villkoren för de under militärtjänstgöring skadade och deras efterlevande.

Förbättringarna ha genomförts på i huvudsak fyra olika sätt, genom höjning

av de i militärersättningsförordningen fastställda ersättningsbeloppen, genom

införande av dyrtidstillägg å dylika ersättningar, genom beviljande av familjebidrag

till skadades anhöriga och, vid dödsfall, till vissa efterlevande samt

genom omskolning av invalider, s. k. arbetsvård.

Det har emellertid stått klart, att de förbättringar, som sålunda genomförts,

i många fall icke varit tillräckliga för att bereda skadade eller dessas

efterlevande en skälig levnadsstandard. De vidtagna åtgärderna måste därför

betraktas såsom provisorier i avvaktan på den slutliga reglering av hithörande

spörsmål, som förutsatts skola äga rum.

Med hänsyn till 1927 års militärersättningsförordnings samband med 1916

års olycksfallsförsäkringslag har den mera definitiva översynen av förordningen

ansetts böra verkställas av socialvårdskommittén, vilken erhållit i uppdrag

att överarbeta olycksfallsförsäkringslagen. Denna lags utformning är

emellertid avhängig av statsmakternas ställningstagande till kommitténs förslag

angående allmän sjukförsäkring. På grund härav har kommittén

ansett sig icke ännu kunna framlägga slutligt förslag rörande olycksfallsförsäkringslagen

och därmed icke heller rörande militärersättningsförordningen.

Det blir alltså erforderligt att ännu någon tid reglera hithörande frågor genom

provisoriska åtgärder.

Ytterligare förbättringar av ersättningarna i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, föreslås nu i de två förslag, som i detta

sammanhang föreligga till bedömande, det ena framlagt av socialvårdskommittén

och det andra avgivet av de i anledning av 1945 års riksdags uttalande

tillkallade sakkunniga för utredning angående provisoriska åtgärder till förbättring

av ersättningar i anledning av kroppsskador ådragna under beredskapst

jänstgö ring.

Till socialvårdskommitténs förslag rörande annan personal än värnpliktiga

har Kungl. Majit redan i princip tagit ställning genom remissen till lagrådet

av det inom socialdepartementet på grundval av kommitténs förslag utarbetade

förslaget till ändringar i olycksfallsförsäkringslagen. Förslag till avlåtande

av proposition i ämnet torde senare denna dag komma att föreläggas

Kungl. Majit.

Enär 1927 års militärersättningsförordnings bestämmelser rörande ersättningarna

i de olika sjukpenningklasserna ansluta sig till bestämmelserna i

olycksfallsförsäkringslagen, böra i förordningen vidtagas ändringar motsvarande

de för olycksfallsförsäkringslagen föreslagna. I 6 § militärersättningsförordningen

böra alltså upptagas fyra nya sjukpenningklasser, varigenom

sjukpenningens högsta belopp höjes till 9 kronor.

I 9 § olycksfallsförsäkringslagen har föreslagits den ändringen, att maximibeloppet

för den årliga arbetsförtjänstens beräkning höjes från 3 900 kronor

till 4 800 kronor. Enligt 8 § sista stycket militärersättningsförordningen skall

arbetsförtjänsten för fast anställt manskap och därmed jämställda personalkategorier

beräknas efter de grunder, som stadgas i nyssberörda författnings
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

rum i olycksfallsförsäkringslagen. Enär stadgandet i militärersättningsförordningen

sålunda utformats såsom en hänvisning till olycksfallsförsäkringslagen,

erfordras icke i anledning av ändringen av olycksfallsförsäkringslagen

någon motsvarande ändring i förordningen. Emellertid har socialvårdskommittén

beträffande det fast anställda manskapet ifrågasatt, att en avvikelse

skulle göras från olycksfallsförsäkringslagens grunder för den årliga arbetsförtjänstens

beräkning; ett särskilt minimibelopp, förslagsvis 3 000 kronor,

skulle föreskrivas för att de lägsta ersättningarna till denna, personal icke

skulle bli för låga i förhållande till de värnpliktigas ersättningar. Enligt min

mening torde det på grund av det fast anställda manskapets anställnings- och

avlöningsförhållanden vara lämpligt, att en sådan särföreskrift meddelas med

avseende på bestämmandet av sjukpenning för tid efter det kalenderår, då

den skadade fyllt tjugo år, eller av livränta. Föreskriften bör intagas i förordningen

såsom ett tillägg till 8 § andra stycket och torde, liksom de föreslagna

ändringarna i olycksfallsförsäkringslagen, böra träda i kraft den 1 juli

1946 samt äga tillämpning å därefter inträffande skadefall.

Beträffande ersättningarna till värnpliktiga torde ersättningsförbättringarna

böra genomföras efter andra grunder än för nyssberörda personalkategorier.

I enlighet med socialvårdskommitténs förslag föreslår jag, att de

värnpliktigas ersättningar höjas genom särskilda provisoriska tillägg, att utgå

med enhetliga belopp oberoende av ersättningsklassen. Enligt kommitténs

förslag skulle beloppen för hel sjukpenning höjas med, dyrtidstillägg inräknade,

1 krona 40 öre för dag, eller till 6 kronor 30 öre, 7 kronor, 7 kronor

70 öre och 8 kronor 40 öre örn dagen i de olika ersättningsklasserna. Livränta

till arbetsoförmögen värnpliktig skulle på motsvarande sätt höjas med

42 kronor i månaden. Invalider med lägst 25 % nedsättning av arbetsförmågan

ävensom livränteberättigade änkor och barn skulle erhålla proportionsvis

samma tillägg som helinvalid. Tillägg skulle under vissa förutsättningar

utges även till avliden värnpliktigs föräldrar, och framdeles utgående begravningshjälp

i äldre fall skulle höjas i den mån den vore lägre än sådan ersättning

enligt nu gällande bestämmelser. Jämlikt 1909 års militärersättningsförordning

utgående sjukhjälp eller livränta till den skadade eller dennes

änka eller barn skulle höjas i nivå med ersättning jämlikt 1927 års förordning

efter den lägsta för värnpliktiga gällande ersättningsklassen.

Kommitténs förslag angående de provisoriska tilläggens storlek har i flertalet

avgivna yttranden blivit i det väsentliga tillstyrkt eller lämnat utan

erinran. I vissa yttranden har dock förordats, att de provisoriska tilläggen

skulle bestämmas till högre belopp än kommittén föreslagit. För egen del

finner jag önskvärt, att vissa ersättningsförbättringar utöver vad kommittén

nu föreslagit genomföras så snart ske kan. Det torde emellertid icke vara

möjligt att utan ytterligare utredning avgöra, örn sådana längre gående förbättringar

lämpligen böra, liksom de av kommittén nu föreslagna, erhålla

formen av enhetliga tillägg för olika kategorier av värnpliktiga eller örn

mera vittgående ändringar i ersättningssystemet böra genomföras. På grund

härav torde de nu ifrågavarande, provisoriska tilläggen böra i stort sett

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

avvägas i enlighet med kommitténs förslag. För värnpliktiga i de båda lägsta

ersättningsklasserna, dit flertalet under fredstid tjänstgörande värnpliktiga

höra, innebära de av kommittén föreslagna provisoriska tilläggen en höjning

av de nuvarande ersättningarna med omkring 30 och 25 %. För familjeförsörjare

kunna familjebidrag utgå som ett komplement till ersättningen. Lägsta

invaliditetsgraden för rätt till provisoriska tillägg synes mig, med hänsyn till

vad riksförsäkringsanstalten anfört, böra bestämmas till 20 %. Bestämmelserna

om de provisoriska tilläggen torde lämpligen böra intagas i en ny

paragraf i förordningen, benämnd 7 a §.

Jag förutsätter, att dyrtidstillägg å ersättningar komma att även efter den

31 december 1946 utgå enligt i huvudsak nu gällande grunder. Som en följd

härav komma dyrtidstillägg i förekommande fall att beräknas jämväl å de provisoriska

tilläggen, vilka äro att anse som en förhöjning av sjukpenningens

eller livräntans belopp.

De föreslagna nya bestämmelserna rörande värnpliktiga torde böra träda

i kraft den 1 juli 1946 och äga tillämpning beträffande ersättning, som utgår

för tid efter ikraftträdandet.

Ersättning jämlikt 1909 års förordning utgår alltjämt i åtskilliga fall. Vid

1944 års slut utgingo 879 invalidlivräntor, 77 livräntor till änkor, 4 livräntor till

barn och i 21 fall livräntor till föräldrar. Socialvårdskommitténs förslag angående

höjning av ersättningar jämlikt 1909 års förordning har lämnats utan

erinran i de avgivna yttrandena och torde böra i huvudsak godtagas.

Begravningshjälp enligt 1927 års militärersättningsförordning har vid två

tillfällen, senast år 1944, höjts och utgör numera för såväl värnpliktiga som

andra i förordningen avsedda personalgrupper 400 kronor. De äldre bestämmelserna

örn begravningshjälpens storlek äro emellertid alltjämt tillämpliga

då dödsfallet föranledes av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats

före de nya bestämmelsernas ikraftträdande den 1 juli 1944. I enlighet med

socialvårdskommitténs förslag torde nu böra vidtagas den ändringen i gällande

bestämmelser, att framdeles utgående begravningshjälp skall utgöra 400

kronor även örn skadan eller insjuknandet inträffat före den 1 juli 1944.

De ersättningar, som vid bifall till vad här föreslagits komma att utgå

i anledning av kroppsskador, ådragna under militärtjänstgöring, komma utan

tvivel fortfarande att i många fall visa sig alltför låga för att tillförsäkra

skadade och deras efterlevande en skälig levnadsstandard. Av nyss anförda

skäl har jag emellertid ansett mig icke för närvarande kunna generellt till

styrka ytterligare höjning av ersättningsbeloppen. Fråga uppkommer då,

huruvida på sätt de sakkunniga föreslagit en ytterligare höjning av ersättningsbeloppen

skall kunna vidtagas såvitt avser ersättningar i anledning av

skador under beredskapen. I några av remissyttrandena ha uttalats betänk

ligheter mot att beredskapsskadade pa detta sätt försättas i ett bättre läge

än övriga i militärtjänst skadade. Emellertid har jag i likhet med de sak

kunniga och flertalet remissmyndigheter funnit hinder icke böra möhl

mot en dylik differentiering av ersättningsgrunderna, Skälen härför göra

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

sig med särskild kraft gällande såvitt avser de värnpliktiga, som skadats

under beredskapstjänstgöring. Dessa ha, såsom de sakkunniga framhållit, i

högre grad än medborgarna i allmänhet fått bära bördorna av den förstärkta

försvarsberedskapen.

Ehuru skälen för en ersättningsförhöjning äro särskilt vägande såvitt

avser beredskapsinkallade värnpliktiga, anser jag i likhet med de sakkunniga,

att även andra personalkategorier böra komma i åtnjutande av densamma.

Härtill återkommer jag i ett följande avsnitt.

De föreslagna ersättningsförbättringarna innebära främst dels att vissa

värnpliktiga uppflyttas till högre ersättningsklass, dels att vissa ersättningstillägg

efter enhetliga grunder införas för såväl de värnpliktiga som övriga

i förslaget avsedda personalkategorier.

De speciella ersättningsförbättringarna för vissa värnpliktiga skola enligt

förslaget genomföras på det sätt, att de ersättningar, som utgå efter lägsta

ersättningsklassen, generellt höjas till belopp motsvarande närmast högre ersättningsklass

och att de år 1944 införda bestämmelserna rörande ersättningsklasserna

för äldre värnpliktiga skola tillämpas även med avseende på ersättning

i anledning av kroppsskada, som inträffat under beredskapstjänstgöring

före den 1 juli 1944. Mot dessa förslag torde intet väsentligt vara

att erinra.

De för såväl värnpliktiga som annan personal föreslagna ersättningstillläggen

skulle tillkomma skadade med mera avsevärd invaliditet ävensom

livränteberättigade efterlevande. Tilläggen vid invaliditet böra enligt de sakkunnigas

mening dyrortsgraderas med tillämpning av folkpensioneringslagens

nuvarande ortsgruppsindelning. Såsom skäl härför ha de sakkunniga

åberopat de mellan olika orter rådande skillnaderna i bostadskostnader och

arbetslöner. Enligt de sakkunnigas mening böra tilläggen vid invaliditet

avpassas så, att den sammanlagda ersättningen till värnpliktig vid helinvaliditet

i allmänhet skulle utgöra 3 000 kronor örn året i ortsgrupp 1, 3 300

kronor i ortsgrupp 2 och 3 600 kronor i ortsgrupp 3. På grund härav har

förordats, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skola vid helinvaliditet

utgöra i de olika ortsgrupperna 984, 1 284 och 1 584 kronor för år

räknat. Högsta sammanlagda ersättningstillägget till efterlevande skulle motsvara

tillägg till helinvalid i lägsta ortsgruppen.

Statskontoret har uttalat betänkligheter mot de föreslagna ersättningstilläggens

storlek och anfört, att ersättningarna med dylika förhöjningar

skulle te sig förmånliga vid jämförelse med de statliga invalidpensioner,

som utgå enligt allmänna tjänstepensionsreglementet. Den gjorda jämförelsen

avser å ena sidan ersättning enligt de sakkunnigas förslag till helt arbetsoförmögna

värnpliktiga, för familjeförsörjare utökad med högsta ifrågakommande

beloppet av familj epenning enligt de för skadade värnpliktiga gällande

familj ebidragsbestämmelserna, och å andra sidan pension till befattningshavare

i vissa lönegrader (A 6—A 14). Vid en dylik jämförelse bör beträffande

de värnpliktiga beaktas såväl att familjebidraget kan omfatta även

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majlis proposition nr 250.

bostadsbidrag som att bidragsbeloppen kunna nedsättas om familjen kalandra

inkomster av betydelse än livräntan. I fråga om invalidpensionärerna

är att märka, att dessa i åtskilliga fall kunna, beroende på antalet tjänstar

m. m., jämte pensionen utfå större eller mindre belopp såsom livränta jämlikt

olycksfallsförsäkringslagen. För min del finner jag jämförelserna icke

giva vid handen, att de föreslagna ersättningsbeloppen äro att anse såsom

alltför höga.

De av de sakkunniga anförda skälen för en dyrortsgradering av ersättningstilläggen

till invalider finner jag vara bärande.

Bestämmelserna örn ersättningstillägg torde böra träda i kraft den 1 juli

1946. I likhet med de sakkunniga finner jag vägande skäl tala emot att ersättningstillägg

utgivas retroaktivt. Under den gångna tiden lia familjebidrag,

annan hjälp från det allmänna ävensom bidragen fran stiftelsen Kungafonden

bestämts med hänsyn till ersättningarnas hittillsvarande storlek. De

i det föregående föreslagna förbättringarna av bland annat ersättningar till

värnpliktiga, som skadats under fredstjänstgöring, avses skola beröra allenast

ersättningar för tid efter bestämmelsernas ikraftträdande. Tillräckliga skäl

för att tillämpa en annan princip beträffande ersättningstillägg till beredskapsskadade

synas mig icke föreligga. Erinras må, att sådana under den

förstärkta försvarsberedskapen skadade värnpliktiga, som äro familjeförsörjare

och ha ådragit sig mera avsevärd nedsättning i arbetsförmågan, genom

familjebidragen erhållit en ofta betydande ersättningsförstärkning, som icke

kommit de förut skadade till del.

De sakkunniga ha föreslagit, att ersättningstillägg skola tillkomma dem

som äro helt arbetsoförmögna eller ha sin arbetsförmåga nedsatt med minst en

fjärdedel. Yid partiell invaliditet skulle ersättningstillägg, med den angivna

begränsningen, utgå med en mot invaliditetsgraden svarande del av tillägget

vid helinvaliditet. Kiksförsäkringsanstalten har föreslagit vissa reducerade

ersättningstillägg till dem, vilkas arbetsförmåga är nedsatt med 20 men ej

25 %. En ledamot av anstalten har föreslagit, att ersättningstilläggen

skulle utökas med engångsbelopp, förslagsvis 300 kronor, som skulle tillkomma

envar som vid författningens antagande vore berättigad till livränta,

således även skadade med livränta efter lägre invaliditetsgrad än 20 %.

1 det föregående har beträffande ersättningar i anledning av skador under

fredstjänstgöring, med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten anfört, föreslagits,

att provisoriska tillägg skola utgå till värnpliktiga, vilkas arbetsförmåga

är nedsatt med lägst 20 %. Detsamma torde böra gälla beträffande de

beredskapsskadade. Tillägget vid nämnda invaliditetsgrad kan för dessa

lämpligen bestämmas till 120 kronor för år räknat; detta belopp motsvarar

ungefärligen det av riksförsäkringsanstalten föreslagna tillägget i ortsgrupp

2 och är något högre än det i det föregående föreslagna provisoriska tillägget

för skador under fredstjänstgöring. 1 övrigt har jag intet att erinra mot de

sakkunnigas förslag i förevarande avseende. Tillräckliga skäl för en utbyggnad

av ersättningstilläggen med engångsbelopp torde icke iörefinnas. En

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

dylik tilläggsersättning kan icke på samma sätt som löpande tillägg avpassas

efter skadans svårighetsgrad och verkningar. Liksom de sakkunniga och riks

försäkringsanstalten finner jag det alltså motiverat, att de nu ifrågavarande

provisoriska ersättningsförbättringarna förbehållas dem som ådragit sig en

någorlunda betydande och alltjämt bestående nedsättning av arbetsförmågan.

De i det föregående förordade uppflyttningarna av vissa värnpliktiga till

högre ersättningsklass torde däremot, såsom de sakkunniga föreslagit, böra

äga rum oberoende av invaliditetsgraden.

I enlighet med vad socialvårdskommittén föreslagit böra de av kommittén

föreslagna bestämmelserna om provisoriska tillägg icke tillämpas, då ersättningstillägg

utgå enligt bestämmelserna om beredskapsskadade.

Till vissa frågor rörande familjebidrag m. m. återkommer jag i det

följande.

Med beaktande av vad i det föregående anförts ha inom försvarsdepartementet

på grundval av socialvårdskommitténs och de sakkunnigas förslag

utarbetats förslag till dels förordning angående ändring i vissa delar av

förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, dels förordning angående höjning

av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels ock förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap

m. m.

Bestämmelserna om tillämpning jämväl å äldre ersättningsfall av de nyare

bestämmelserna rörande begravningshjälp ha ansetts böra intagas i en särskild

förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp jämlikt förordningarna

den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, vartill förslag även upprättats.

Förslag har vidare utarbetats till förordning angående ändring i vissa

delar av förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

I efterföljande avsnitt komma att lämnas närmare motiveringar till förslagen.

Till belysande av förslagens verkningar har upprättats en tablå, som

torde få fogas till detta protokoll såsom bilaga B.

Det kan icke förnekas, att de bestämmelser, som vid bifall till vad här

föreslagits komma att gälla på förevarande område, bli både invecklade och

ur författningsteknisk synpunkt mindre tillfredsställande. Ett flertal föreskrifter

— förutom militärersättningsförordningen bland annat författningarna

örn dyrtidstillägg, om familjebidrag, örn förbättring av ersättningarna

enligt 1909 års militärersättningsförordning och örn förbättring

av ersättningarna för beredskapsskadade ävensom bestämmelserna

om arbetsvärd — komma att delvis gripa in i varandra, varigenom

systemet blir svåröverskådligt. Med hänsyn till angelägenheten av att förslag

örn ersättningsförbättringar förelägges årets riksdag har det emellertid icke

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

varit möjligt att redan nu ernå en ur systematisk synpunkt mera tillfredsställande

reglering av hithörande frågor. De nya författningsbestämmelser,

varom förslag här framläggas, avses skola erhålla allenast provisorisk

giltighet i avvaktan på den definitiva reglering av frågorna, som bör kunna

ernås, sedan socialvårdskommittén slutfört sitt arbete. Med hänsyn till det

intima samband, som råder mellan här ifrågavarande åtgärder samt övriga åtgärder

av socialpolitisk natur, främst sjuk- och olycksfallsförsäkring, torde

böra övervägas, huruvida icke samtliga hithörande frågor framdeles böra hand

läggas av samma departement.

Vissa särskilda av de sakkunniga berörda frågor.

I föregående avsnitt har jag i princip anslutit mig till det av de sakkunniga

framlagda förslaget örn ersättningstillägg till beredskapsskadade och deras

efterlevande. I förevarande avsnitt upptager jag till behandling vissa särskilda

frågor, som sammanhänga med nyssberörda förslag.

De föreslagna bestämmelsernas tillämplighetsområde.

lii

I det föregående har förutsatts, att ersättningstilläggen i första hand skola

utgå till beredskapsinkallade värnpliktiga och deras efterlevande.

Be sakkunniga ha närmare undersökt, vilka andra personalkategorier som

böra komma i åtnjutande av samma förmåner, och härom anfort följande.

Skäl för ersättningsförbättringar föreligga enligt de sakkunnigas mening

även beträffande sådana värnpliktiga, som under den förstärka forsvar^

beredskapen skadats innan de fullgjort längre tjänstgöring an den sorn ålegat

dem enligt för fredstid gällande bestämmelser. Under större delen av tiden

för beredskapstillståndet ha de nya årsklasserna inkallats såsom till beredskapst

jänstgöring och de ha i stor utsträckning inplacerats i beredskapsforbanden

efter en tämligen kort utbildningstid Aven under utbildningstiden

ha deras förläggnings- och tjänstgöringsförhållanden ofta varit ogynnsammare

än i fredstid. Enligt de sakkunnigas mening torde det icke vara sakligt befogat

och knappast praktiskt möjligt att i förevarande sammanhang draga en

skiljelinje mellan äldre och yngre värnpliktiga eller mellan tjänstgöring enligt

de för fredstid gällande bestämmelserna och annan tjänstgöring.

Beträffande de s. k. samvetsömma värnpliktiga galler, enligt 3 b torsta

stycket lagen den 26 mars 1943 (nr 121) örn vapenfria värnpliktiga att

sådan värnpliktig är skyldig att för sin utbildning tjänstgör ett antal dagar

som med en tredjedel överstiger utbildningstiden för huvuddelen av övriga

värnpliktiga. Då värnpliktiga inkallas i anledning av förstärkt försvarsberedskapm.

m., må enligt 3 § andra stycket nämnda lag jämy al vapenfria varm

pliktiga inkallas till tjänstgöring. Därvid skall såvitt möjligt iakttagas att

vapenfri värnpliktig skall tjänstgöra en tredjedel längre an han skulle hava

tjänstgjort, därest han icke erhållit tillstånd till vapenfri tjänst. Med avseende

på de nu ifrågavarande ersättningstilläggen skulle kulina föreskrivas

att dvlikt tillägg icke skall tillkomma vapenfri värnpliktig i annat tall an da

han ådragit sig skadan under sådan mot beredskapst jänstgöring svarande

tjänstgöring, som avses i 3 § andra stycket nämnda lag En dylik gransdragning

mellan reguljär och extraordinär tjänstgöring torde dock icke få någon

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

av se vard praktisk betydelse. På grund härav lia de sakkunniga icke funnit

sig bora föreslå bestämmelser om en sådan gränsdragning speciellt för de

vapenfria värnpliktigas vidkommande.

I fråga örn frivilligt tjänstgörande värnpliktiga bär med avseende på rätten

till s. k. hemortslön skillnad gjorts mellan tjänstgöring efter eget åtagande

vid eget förband och sådan tjänstgöring vid annat förband (20 § krigsfamiljebidragsförordningen).

Tjänstgöring av sistnämnda slag medräknas ej vid

beräkning av kvalifikationstid för rätt till hemortslön. Till frivilliga vid

eget förband hora exempelvis sådana värnpliktiga, som vid förbandets hempermitteiing

åtagit sig att tvärstanna för materialvård m. m., varigenom

tvångsu t tagning undvikits. I stort sett kan örn de vid eget förband frivilligt

tjänstgörande värnpliktiga sägas, att de valt allenast tiden för tjänstgöringen

Övriga frivilligt tjänstgörande värnpliktiga äro att jämställa med de s. k.

kragsta villiga, det vill säga över- och underåriga samt frikallade ävensom för

mi bär tjänstgöring anställda kvinnor. Skälet till att vederbörande i dylika

tall sokt tjänst såsom frivillig torde i flertalet fall lia varit, att tjänstgöringen

ansetts bereda åtminstone lika stora ekonomiska fördelar som tillgängligt

civilt arbete, och tjänstgöringens längd har i stort sett kunnat bestämmas

av den frivillige själv. Vid tillämpningen av gällande bestämmelser örn ersättning

för skada och sjukdom ha de efter eget åtagande tjänstgörande värnpliktiga

likställts med övriga värnpliktiga, utan att någon sådan skillnad

gjorts mellan olika slag av tjänstgöring, som gäller beträffande rätten till

hemortslön. Enligt de sakkunnigas mening bör sådan skillnad icke heller

göras med avseende på de nu ifrågavarande ersättningstilläggen. Visserligen

föreligger icke tvångsmomentet för de i egentlig mening frivilliga, men

deras tjänstgöringsförhållanden och villkor i övrigt ha i stort sett varit’reglerade

i enlighet med de för tvångsinkallade värnpliktiga gällande bestämmelserna.

Detsamma gäller beträffande de krigsfrivilliga, De sakkunniga

ha därför ej heller ansett sig böra föreslå något undantag för dem.

En grupp av frivillig personal, för vilken enligt de sakkunnigas mening

ersättmngstillägg äro i särskild grad motiverade, är hemvärnspersonalen, som

i stort sett utan vederlag gjort en viktig insats i försvarsberedskapen.

Personalen i krigsmaktens reserver och andra sådana grupper av militära

och civilmilitära beställningshavare, som i fredstid ha sin huvudsakliga bärgning

av civilt arbete, lia under tiden för försvarsberedskapen i många fall

inkallats till mycket långvarig och krävande tjänstgöring. Starka skäl för

ersättnmgsförbättringar föreligga enligt de sakkunnigas uppfattning även

beträffande dessa personalkategorier.

Icke heller krigsmaktens ständigt tjänstgörande personal bör enligt de

sakkunnigas mening uteslutas från rätt till ersättningsförbättring. Även för

denna personal har tjänstgöringen under försvarsberedskapen varit förenad

med särskilda risker för skador och ohälsa. Nu utgående ersättningar till

fast anställt manskap med flera kunna vara avsevärt lägre än de ersättningar,

som komma att utgå till värnpliktiga och andra ovan berörda personalgrupP?/>

''d®. sakkunnigas förslag angående ersättmngstillägg till dem vinner

bifall. Enligt de sakkunnigas mening bör den ständigt tjänstgörande militära

och civilmilitära personalen medgivas rätt till ersättmngstillägg med

de inskränkningar, som kunna anses motiverade av hänsyn till de enligt avlönings-

och pensionsreglementena utgående förmånerna till sådan personal.

På de sålunda angivna skälen ha de sakkunniga funnit, att de föreslagna

bestämmelserna angående ersättnings ti Hägg böra göras i princip tillämpliga

å samtliga nämnda personalgrupper, nämligen dels värnpliktiga, dels krigs
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

frivilliga, dels hemvärnspersonal, dels ock den fast anställda militära oell

civilmilitära personalen. Enligt de sakkunnigas mening bör dock, där ej

Kungl. Majit i särskilt fall annat beslutar, undantag göras beträffande personal,

som under tjänstgöringen avlönats enligt bestämmelserna i 3 § krigsavlöningsreglementet

(SFS 1939:278). Härutinnan lia de sakkunniga framhållit

dels att sagda bestämmelser ägt tillämpning å civil anställningshavare

i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av krigsmakten placerats i befattning

med arbetsuppgifter motsvarande dem som ålegat honom i fredstid,

och å värnpliktig, vilken beordrats att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring

vid någon statens anstalt eller industri eller annat företag som drivits

för statens räkning, dels att avlöning i dylika fall utgått enligt de för civila

anställda gällande bestämmelserna.

Beträffande de föreslagna bestämmelsernas tillämpningsområde lia de

sakkunniga vidare anfört följande.

Den förstärkta försvarsberedskapen tog sin början den 3 september 1939

och varade till och med den 30 juni 1945. Under större delen av denna tid

har krigsavlöningsreglementet varit gällande för hela krigsmakten. Enligt

kungörelse den 19 januari 1940 (nr 51) skulle nämnda reglemente äga tilllämpning,

förutom vid mobiliserade delar av krigsmakten, jämväl vid sådana

icke mobiliserade delar av krigsmakten, vilka enligt gällande bestämmelse!

vid förstärkt försvarsberedskap organiserats såsom neutralitetsvakt, ävensom

beträffande personal, som inkallats till tjänstgöring i anledning av förstärkt

försvarsberedskap. De sakkunniga ha övervägt, örn motsvarande förutsättningar

skulle kunna uppställas för tillämpningen av de nu ifrågavarande bestämmelserna

örn ersättningstillägg. Detta skulle innebära, att bestämmelserna

skulle tillämpas å dem, för vilka krigsavlöningsreglementet gällde då

skadan uppkom. En sådan avgränsning skulle emellertid vara alltför snav.

Under den första tiden av beredskapstillståndet gällde nämligen — delvis

till följd av olikheter i uttryckssätten vid ordergivning i kommandoväg —

skilda avlöningsbestämmelser för olika delar av krigsmakten, även då några

väsentliga skiljaktigheter i tjänstgöringsförhållandena för den till respektive

delar hörande personalen icke förelågo. Det torde ej heller vara möjligt att

uppställa några andra användbara regler i syfte att draga en gräns mellan

personal, som under den första tiden av beredskapstillståndet togs i anspråk

för beredskapstjänstgöring, och annan då tjänstgörande personal vid

krigsmakten. En sådan gränsdragning torde ej heller vara av någon större

praktisk betydelse.

I enlighet med det anförda ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå, att

i förevarande sammanhang all militärtjänstgöring under tiden från och med

den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1945 betraktas såsom beredskapstjänstgöring.

Med sådan tjänstgöring skall enligt förslaget jämställas

tjänstgöring i enlighet med bestämmelserna i lagen den 15 juni 1945 (nr 310)

örn inkallelse av värnpliktiga för avveckling av förstärkt försvarsberedskap

m. m. Vidare lia skäl för utgivande av ersättningstillägg ansetts kunna föreligga

i vissa fall då personal, som icke inkallats enligt nämnda lag, skadats

efter den 30 juni 1945 (frivillig personal i minsvepningstjänst, viss reservpersonal

m. fi.). För dessa fall lia dock generella regler icke ansetts kunna

uppställas, varför prövningen föreslås skola ligga i Kungl. Maj:ts händer.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Departements
chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

Ävenså föreslås, att Kungl. Maj: t skall äga att i särskilda fall besluta om

ersättningstillägg till civil personal vid krigsmakten, vars tjänstgöring under

försvarsberedskapen varit förenad med speciella risker.

Med det vidsträckta tillämpningsområde, som de sakkunniga sålunda förordat

för de föreslagna bestämmelserna örn ersättningstillägg, kan, framhålla

de sakkunniga, sadant tillägg komma att utgå även i fall, där några speciella,

med beredskapsförhållandena sammanhängande riskmoment icke förelegat

och där ej heller eljest några omständigheter i de enskilda fallen kunna anses

motivera, att högre ersättning bör utgå än enligt fredstidsbestämmelserna.

De sakkunniga ha emellertid funnit det vara ofrånkomligt att bestämmelser

av detta slag måste bli tämligen summariska. Vidare bör enligt de sakkunnigas

mening beaktas, att en icke oväsentlig höjning av ersättningsnivån

också enligt fredstidsbestämmelserna torde bli aktuell vid den revision

av hithörande lagstiftning, varom utredning pågår inom socialvårdskommittén.

De sakkunniga ha övervägt, örn det kunde vara motiverat att, liksom skett

beträffande olycksfall under flygtjänstgöring, medgiva särskilda ersättningar

för olycksfall under annan med speciella risker förenad tjänstgöring. Enligt

de sakkunnigas mening torde det icke vara möjligt att på ett rationellt sätt

differentiera ersättningarnas storlek efter riskförhållandena, varför de sakkunniga

icke funnit tillräckliga skäl föreligga för ytterligare avsteg från den

naturliga grundprincipen att ersättningens storlek bör bestämmas efter skadans

verkningar, icke efter dess uppkomstsätt.

De sakkunnigas förslag beträffande bestämmelsernas tillämpningsområde

ha i huvudsak lämnats utan erinran i remissyttrandena.

Försäkringsrådet har dock framhållit, att det, örn ersättningstillägg skulle

utgå i den omfattning som föreslagits, icke syntes rådet berättigat att undantaga

i 3 § 2. i 1939 års krigsavlöningsreglemente omförmäld personal,

d. v. s. värnpliktiga, vilka beordrats att fullgöra dem åliggande krigstjänstgöring

vid någon statens anstalt eller industri eller annat företag, som

drivits för statens räkning.

De sakkunnigas förslag beträffande bestämmelsernas tillämplighetsområde

innebär, att ersättningstillägg — med vissa undantag av mindre betydelse

— skulle utgivas till envar, som äger rätt till ersättning i anledning av skada,

ådragen under värnpliktstjänstgöring, hemvärnstjänstgöring eller annan militärtjänstgöring

under tiden för den förstärkta försvarsberedskapen, det

vill säga tiden den 3 september 1939—den 30 juni 1945, eller under tjänstgöring

därefter jämlikt lagen den 15 juni 1945 (nr 310) om inkallelse av värnpliktiga

för avveckling av förstärkt försvarsberedskap m. m. Med skada avses

jämväl ersättningsberättigande sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall.

I speciella fall skall ersättningstillägg också kunna, genom beslut av Kungl.

Maj :t, medgivas personer som äga rätt till ersättning i anledning av skada,

ådragen under annan tjänstgöring vid krigsmakten under den förstärkta för
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

svarsberedskapen eller dennas avveckling än nyss nämnts. I fråga om pensionsberättigad

personal ha vissa inskränkningar föreslagits.

Med det av de sakkunniga sålunda föreslagna tillämpningsområdet för

bestämmelserna örn ersättningstillägg skulle sådant tillägg, såsom de sakkunniga

framhållit, kunna komma att utgå även i fall, där några speciella,

med beredskapsförhållandena sammanhängande riskmoment icke förelegat

och där ej heller eljest några omständigheter kunna anses motivera, att högre

ersättning bör utgå än enligt fredstidsbestämmelserna. Denna konsekvens

synes emellertid ej kunna undvikas.

Då de sakkunnigas förslag synes mig godtagbart, förordar jag bifall till

detsamma. Med anledning av vad försäkringsrådet anfört torde dock

från bestämmelsernas tillämpning böra undantagas allenast civil befattningshavare

i statens tjänst, vilken vid mobiliserad del av försvarsväsendet placerats

i befattning med arbetsuppgifter motsvarande dem, som ålegat honom i

fredstid. Till sådan befattningshavare bör ersättningstillägg kunna utgå endast

då Konungen så bestämmer.

Ersättningstilläggens inverkan på familjebidragen

m. m.

De sakkunniga ha övervägt, örn den nuvarande minimifordran för rätt till

familjebidrag — nedsättning av arbetsförmågan med en tredjedel — borde

mildras så att gränsen komme att sammanfalla med den av de sakkunniga

föreslagna gränsen för rätt till ersättningstillägg vid invaliditet, nedsättning

av arbetsförmågan med en fjärdedel. Som ett skäl för en sådan sänkning av

minimifordran kunde anföras, att det även vid lägre invaliditetsgrader än

331/s % förekomme att skadans eller sjukdomens faktiska betydelse för förvärvsförmågan

vore avsevärt större än som svarade mot den beräknade nedsättningen

i arbetsförmågan. Å andra sidan kunde erinras, bland annat, att

en ny hjälpform tillkommit genom arbetsvärdens införande och att även

skadade med en invaliditetsgrad av 25 % eller något däröver skulle, örn de

sakkunnigas förslag bifölles, erhålla en icke oväsentlig förbättring genom de

utan behovsprövning utgående ersättningstilläggen. De sakkunniga hade

stannat för att föreslå att den berörda gränsen för rätt till familjebidrag borttoges

för sådana skadade, som underginge omskolning, men bibehölles oförändrad

i övrigt,

Familjebidragsnämndernas nuvarande befogenhet att i avvaktan på riksförsäkringsanstaltens

beslut utgiva provisoriskt familjebidrag till skadade,

som äro helt arbetsoförmögna, bör enligt de sakkunnigas mening utvidgas,

så att provisoriskt bidrag må i avvaktan på anstaltens omprövning av ersättnings

storlek utbetalas även i andra fall än då den skadade är arbetsoförmögen.

De sakkunniga ha vidare föreslagit vissa regler angående ersättningstillliiggens

inverkan på familjebidragens storlek. I motiveringen har härom anförts

i huvudsak följande.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

F°r livräntetagare med familjebidrag skulle de förordade ersättningstilingen

icke medföra en motsvarande förbättring av de sammanlagda förmånerna.

Med nuvarande regler för familjebidragen komma dessa nämligen att

murskås i samma man som livräntan höjes, och nettoförbättringar skulle

därför icke komma till stånd i andra fall an då familjebidraget är lägre än

ersättningstillägget.

I och för sig är icke orimligt, att de nu ifrågavarande förbättringarna

komma ensamstående ersättningstagare till godo i större omfattning än

familjeförsörjare. De ensamstående lia nämligen, såsom framhållits i direktiven

för utredningen, i relativt mindre grad fått del i de hittills genomförda

forbattnngarna av ersättningsgrunderna. Det måste emellertid framstå som

foga tilltalande, att en förbättring av den ena förmånen, livräntan, skulle komma

att elimineras genom en minskning av den andra, familjebidraget. Denna

konsekvens kan förhindras genom föreskrift, att de nu ifrågavarande ersättningstilläggen

icke skola tagas i betraktande vid den behovsprövning, som

ager rum vid bestämmandet av familjebidrag. En sådan föreskrift är’ dock

icke lämplig beträffande de ersättningstillägg, som skulle åstadkommas för

vissa, värnpliktiga genom uppräkning av den årliga arbetsförtjänsten. Dessa omrakningar

åsyfta nämligen endast att jämställa vissa grupper av ersättningstagare

med andra i jämförlig situation och böra icke få till resultat,

att det sammanlagda beloppet av livränta och familjebidrag blir högre än för

de sistnämnda grupperna. Vad beträffar de föreslagna särskilda tilläggen

till vissa invalider och till efterlevande måste det avgörande vara, örn de till

familjeförsörjare nu utgående sammanlagda förmånerna kunna anses tillräckliga

eller icke.

Exempel på vilka belopp som kunna utgå till familjeförsörjare i form av

livränta, inklusive dyrtidstillägg, och familjepenning lämnas i bilaga till den

preliminära utredningen. Av denna bilaga framgår t. ex., att en arbe tsof ormögon

värnpliktig i andra ersättningsklassen kan i form av livränta, dyrtidstillägg

och familjepenning för hustru och två barn erhålla intill 231 kronor

per månad ! ortsgrupp 1, 252 kronor i ortsgrupp 2 och 273 kronor i ortsgrupp

3. Till dessa belopp kan komma bostadsbidrag med högst bostadskostnadens

belopp. I samma ersättningsklass kunna de sammanlagda förmånerna

till änka och två barn, örn bostadskostnaden är 60, 75 och 120 kronor i respektive

ortsgrupper, uppgå till högst 208, 237 och 296 kronor per månad. Familjepenning

och bostadsbidrag må enligt 3 § andra stycket förordningen den

28 juli 1941 (nr 591) icke bestämmas till högre belopp än som tillhopa med

ersättningen från riksförsäkringsanstalten motsvarar gängse arbetsinkomst

för en person i den värnpliktiges vanliga yrke eller verksamhet. I övrigt

galla de av Kungl. Majit utfärdade reglerna för den normerade behovsprövningen.

De sakkunniga hålla före, att de föreslagna särskilda ersättningstilläggen

till invalider och efterlevande böra till en väsentlig del men icke helt lämnas

åsido vid behovsprövning för bestämmande av familjebidrag. Livränta jämte

tillägg skulle för arbetsoförmögen värnpliktig i allmänhet utgöra 3 000, 3 300

och 3 600 kronor för år i de olika ortsgrupperna. Differentieringen mellan

ortsgrupperna har föranletts av bostadskostnadernas olikhet. Av ersättningstilläggen

torde som avdragsgill inkomst vid bestämmandet av familjebidrag

böra räknas dels ett belopp, som motsvarar vanlig bostadskostnad för ensamstående

i ortsgrupp 1, förslagsvis 300 kronor örn året, dels de särskilda

förhöjningarna i de båda högre ortsgrupperna. Avdragen skulle i så fall bestämmas

till 300, 600 och 900 kronor om året för invalider i respektive ortsgrupper

och 300 kronor örn året för efterlevande. Det avdragsfria beloppet

av ersättningstilläggen skulle komma att utgöra 684 kronor örn året.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

De nu angivna beloppen avse de fall då helt tillägg utgår, d. v. s. då den

skadade är helt arbetsoförmögen eller de efterlevande uppbära livräntor nied

högsta sammanlagda beloppet. I övriga fall bör det avdragsfria beloppet nedsättas

i proportion till livräntan.

Enligt de förordade reglerna skulle ersättningstillaggen för familjeförsörjarnas

vidkommande delvis innebära en höjning av de sammanlagda

förmånerna (med 684 kronor örn året för helinvalid) och delvis träda i stället

för de behovsprövade familjebidragen, som till vissa delar bekostas av kommunerna.

. , ...

Vid tillämpning av den förenämnda regeln örn begränsning av farmi] ebidraget

i fall, då de sammanlagda förmånerna eljest skulle överstiga gängse

arbetsinkomst, bör hela ersättningstillägget tagas i betraktande.

På nu angivna grunder lia de sakkunniga föreslagit dels att de särskilda

ersättningstilläggen för värnpliktiga skola vid bestämmande av familjebidrag

föranleda avdrag enligt de örn ersättningarna gällande reglerna, dels att övriga

ersättningstillägg skola till vissa delar lämnas åsido vid behovsprövningen,

nämligen intill 684 kronor örn året för helinvalider och intill motsvarande

lägre belopp för annan livräntetagare.

Enligt 7 § förordningen den 28 juni 1941 örn familjebidrag åt värnpliktiga

med flera, vilka drabbats av kroppsskada, må bidrag skäligen nedsättas eller

ock indragas, därest den skadade utan giltig anledning vägrar att antaga lämpligt

arbete, som erbjudes honom, eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning

för förebyggande eller hävande av arbetsoförmågan. Enligt 21 §

krigsfamiljebidragsförordningen kunde Konungen såsom villkor för erhållande

av familjebidrag stadga skyldighet för familjemedlem att hos organ för den

offentliga arbetsförmedlingen anmäla sig såsom arbetssökande samt antaga

lämpligt arbete i den mån sådant erbjödes, men föreskrifter örn tillämpning

av denna bestämmelse ha icke blivit utfärdade. Däremot har i ett ringa antal

fall tillämpats ett stadgande i 22 § krigsfamiljebidragsförordningen, enligt

vilket familjebidrag kunde nedsättas eller indragas, örn familjemedlem utan

giltig anledning lämnade arbetsanställning. Beslut härom skulle ofördröjligen

underställas tillsynsmyndigheten och borde enligt 33 § krigsfamiljebidragskungörelsen

(SFS 1942: 984) avse endast viss tid, högst fyra veckor, efter

vilken tid frågan örn bidrag skulle upptagas till ny prövning. Bestämmelser

av motsvarande innehåll ha intagits i nu gällande familj ebidragsförordning

och familjebidragskungöreise (SFS 1946:99 och 101).

De sakkunniga ha ansett, att en mot förstnämnda författningsrum svarande

bestämmelse borde införas beträffande de av de sakkunniga föreslagna ersättningstilläggen.

Ersättningstillägg till invalider skulle således kunna nedsättas

efter vad som prövas skäligt eller ock helt indragas, för den händelse den

skadade vägrar att antaga lämpligt arbete, som erbjudes honom, eller att

underkasta sig erbjuden yrkesutbildning för förebyggande eller hävande av

arbetsoförmåga. I motiveringen ha de sakkunniga i denna fråga anfört bland

annat följande.

Genom don s. k. arbetsvärden ha åtgärder träffats för att bereda de under

militärtjänstgöring skadade utkomst genom eget arbete. För den händelse

Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 1 sami. Nr 250. w 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

en ersättningstagare emellertid avvisar sådana lämpliga arbetstillfällen eller

sådan yrkesutbildning, som arbetsvårdsmyndigheten erbjuder honom, synes

det icke vara opåkallat att detta under vissa förutsättningar kan föranleda

någon minskning av ersättningen. Enligt de sakkunnigas mening torde böra

föreskrivas, att de föreslagna särskilda ersättningstilläggen till skadade

vilkas arbetsförmåga är nedsatt med en fjärdedel eller mera, skola kunna nedsattas

eller indragas under de förutsättningar som gälla för tillämpning av

stadgandet i l § förordningen den 28 juni 1941. Fråga härom bör av riksby.

,lan?sa°sta^ upptagas till prövning, örn arbetsvårdsmyndigheten anser

skal därtill föreligga, Alla rimliga hänsyn böra givetvis tagas till skadans

fysiska och psykiska verkningar och till den skadades förhållanden i övrigt.

Statens arbetsmarknadskommission har ansett, att familjebidrag borde

kunna oberoende av invaliditetsgraden utgå i de av de sakkunniga avsedda

omskolningsfallen men även i ytterligare fall. På angivna skäl har kommissionen

funnit den lämpligaste lösningen vara, att tillsynsmyndigheten erhölle

ratt att, där synnerliga skäl därtill vore för handen, medgiva att familjebidrag

finge för viss av myndigheten bestämd tid utgå utan hinder därav, att arbetsförmågan

icke vore nedsatt med en tredjedel.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna till motverkande av tendensen

från skadades sida att undandraga sig arbetsvärd och att genom ersättningar

skaffa sig försörjning i fall, då de skulle kunna försörja sig med eget

arbete, ha hälsats med tillfredsställelse av chefen för försvarsstaben, vilken

framhållit, att exempel på en sådan tendens uppgivits ha förekommit redan

med nuvarande förmåner.

Enligt de sakkunnigas förslag skola ersättningstilläggen i viss utsträckning

lämnas åsido vid behovsprövning för bestämmande av familjebidrag. Vid den

s. k. normerade behovsprövningen skulle gälla, att avdrag för ersättningstilllägg

vid helinvaliditet göres med det belopp, varmed tillägget överstiger 684

kronor för år räknat, och att avdrag i andra fall göres med motsvarande lägre

belopp. Härigenom skulle ersättningstilläggen för familjeförsörjarnas del

komma att delvis innebära en höjning av de sammanlagda förmånerna (med

57 kronor i månaden vid helinvaliditet) och delvis träda i stället för de behovsprövade

familjebidragen, som till vissa delar bekostas av kommunerna.

Detta förslag synes mig lämpligt. Såsom närmare kommer att framgå av specialmotiveringen

förutsätter jag emellertid, att Kungl. Maj:t skall äga utfärda

erforderliga bestämmelser i dessa frågor.

Vad de sakkunniga anfört rörande grunderna för utgivande av familjebidrag

synes kunna förordas. I enlighet med arbetsmarknadskommissionens

förslag bör dock tillsynsmyndigheten, då synnerliga skäl därtill äro, äga medgiva,

att familjebidrag för viss bestämd tid må utgå utan hinder av att den

skadades arbetsförmåga icke är nedsatt med en tredjedel.

Även de sakkunnigas förslag örn möjlighet till nedsättning av ersättningstillägg

åt skadad, vilken vägrar antaga lämpligt arbete som erbjudes honom

eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning, kan jag biträda. Den föreslagna

bestämmelsen kan icke väntas bli av praktisk betydelse annat än i helt

speciella undantagsfall. Såsom de sakkunniga förutsatt bör fråga örn tillämpning

av detta stadgande upptagas till prövning allenast örn arbetsvårdsmyn
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

digheten anser skäl därtill föreligga, oell alla rimliga hänsyn böra givetvis

tagas till skadans fysiska och psykiska verkningar och till den skadades förhållanden

i övrigt.

Frågor angående större hänsynstagande till

omständigheterna i enskilda fall.

Enligt direktiven lia de sakkunniga haft att överväga, bland annat, dels om

förbättringar borde ske genom allmänt verkande bestämmelser eller genom

prövning i varje särskilt fäll eller genom en kombination av dessa system, dels

om icke betingelser kunde skapas för en ur individens synpunkt i ersättningshänseende

mjukare övergång från en högre invaliditetsgrad till en lägre. Efter

att lia erinrat örn att andra lagutskottet i förenämnda utlåtande framhållit

som en brist i de gällande ersättningsbestämmelserna, att hänsyn icke kunde

i erforderlig utsträckning tagas till omständigheterna i varje särskilt fall, ha

de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Genom att ersättningarna utbyggts nied familjebidrag föreligger redan

inom det nuvarande ersättningssystemet åtskilligt utrymme för en anpassning

av förmånerna efter ersättningstagarens ekonomiska ställning och särskilda

behov. Av betydelse är ej minst, att en individuellt avpassad hjälp kan erhållas

till de mycket olika bostadskostnaderna. Vidare äro familjebidragen så

utformade, att de kunna verka utjämnande i sådana fall, da den beräknade

invaliditetsgraden icke motsvarar den faktiska nedsättningen av den skadades

förmåga att bereda sig inkomst av förvärvsarbete. En gift värnpliktig i andra

ersättningsklassen, som fått sin arbetsförmåga nedsatt med 60 % men icke

har möjlighet att ekonomiskt utnyttja den kvarstående arbetsförmågan, kan

erhålla lika stora sammanlagda förmåner som en helinvalid. En värnpliktig

med en beräknad invaliditetsgrad av 40 % kan komma upp till nästan lika

stora sammanlagda förmåner. Genom den under år 1945 igångsatta arbetsvårdsverksamheten

ha nya möjligheter öppnats för tillgodoseende av särskdda

hjälpbehov.

Erfarenheterna från Kungafondens verksamhet giva emellertid vid handen,

att en i fria former bedriven hjälpverksamhet utgör ett värdefullt komplement

till de reguljära hjälpåtgärderna. Dessa måste enligt sakens natur regleras

av bestämmelser, som utformats med hänsyn till de mera normala fallen och

som därför bli i viss mån schematiska. Den mest ändamålsenliga metoden att

utbygga de nuvarande hjälpformerna med en av allmänna medel bekostad, av

mer eller mindre stela författningsbestämmelser obunden supplementärhjälp

torde vara, att Kungafonden tilldelas ett anslag av statsmedel.

Därest ersättningarna förbättras på sätt de sakkunniga i det föregående

förordat, kommer behovet av individuellt bestämd supplementärhjälp givetvis

att bli mindre än hittills. Individuella hjälpbehov av skilda slag komma dock

otvivelaktigt att kvarstå.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat kan den insamling av medel från allmänheten,

varmed Kungafondens verksamhet hittills finansierats, numera

betraktas som i stort sett avslutad. Kungafonden måste därför för sin fortsatta

verksamhet väsentligen lita till fondens ränteavkastning och i den mån

denna ej förslår minska sin kapitaltillgång i sådan omfattning, att fondens

verksamhet på längre sikt skulle äventyras.

Då behov av hjälp från Kungafonden till beredskapsskadade och deras

efterlevande måste komma att kvarstå för många år framåt, vilja de sakkunniga

i princip förorda, att Kungafonden tilldelas behövligt anslag av statsmedel.

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

De sakkunniga lia emellertid icke ansett sig böra framlägga något förslag angående

den lämpliga storleken av anslaget. Frågan härom torde böra upptagas

till undersökning sedan beslut fattats örn ersättningstilläggens storlek.

De sakkunniga hålla emellertid för troligt, att det erforderliga årliga tillskottet

till fonden icke behöver uppgå till mer än några få procent av de

reguljära ersättningarnas sammanlagda belopp. Enligt verkställda kostnadsberäkningar

torde de reguljära ersättningarnas totalbelopp under nästa budgetår,

inklusive de föreslagna ersättningstilläggen men exklusive familjebidragen,

kunna uppskattas till i runt tal 8 miljoner kronor. Örn behovet av

bidrag till Kungafonden antages motsvara omkring 2 % härav, skulle bidraget

komma att utgöra omkring 150 000 kronor.

Yad beträffar grunderna för invaliditetsbedömningen ha de sakkunniga

med hänsyn till den invecklade beskaffenheten av hithörande spörsmål funnit

skäl icke föreligga att i förevarande sammanhang uppställa nya regler i

detta hänseende.

Försvarets civilförvaltning har anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning

örn behovet av en i fria former bedriven hjälpverksamhet. Med hänsyn till

storleken av stiftelsen Kungafondens tillgångar har civilförvaltningen emel

lertid ansett, att fondens medel i första hand borde utnyttjas och att frågan

örn statsbidrag till här ifrågavarande hjälpverksamhet borde upptagas till särskild

prövning när medlen förbrukats. Behovet borde då lättare kunna överblickas

och även ur budgetteknisk synpunkt syntes vissa fördelar kunna därigenom

ernås.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida Kungafonden borde, sedan insamlingen

av medel från allmänheten vore i stort sett avslutad, tänkas bedriva

forts&tt verksamhet på längre sikt. Det syntes statskontoret mera ändamålsenligt,

att fonden konsumerade de insamlade medlen till stadgeenliga ändamål,

och att staten därefter i lämpliga former fortsatte verksamheten, i den

mån behov därav kunde föreligga. Under hänvisning härtill avstyrkte statskontoret,

att statsmedel ställdes till förfogande i form av bidrag till fonden.

Styrelsen för stiftelsen Kungafonden har sedermera i skrivelse den 31

mars 1946, under åberopande bland annat av vad de sakkunniga anfört, hemställt,

att såsom bidrag till den genom stiftelsen bedrivna verksamheten måtte

för budgetåret 1946/47 anvisas ett anslag av 150 000 kronor. I skrivelsen har

upplysts, att fonden vid utgången av år 1945 disponerade en behållning av i

runt tal 3 200 000 kronor.

Yad de sakkunniga anfört bekräftar, att det även efter den i det föregående

tillstyrkta förbättringen av de författningsenligt utgående ersättningarna

kommer att föreligga behov av en individuell hjälpverksamhet i friare

former. De sakkunniga ha med hänsyn härtill i princip uttalat sig för att

stiftelsen Kungafonden tilldelas anslag av statsmedel. I likhet med ett par

remissmyndigheter finner jag det tveksamt, örn statsbidrag bör anvisas så

länge medel stå till förfogande inom Kungafonden. I vart fall bör med

frågans bedömande anstå till dess en tids erfarenhet vunnits rörande verkningarna

av de nya ersättningsbestämmelserna. Fondens nuvarande tillgångar

synas medgiva ett fullföljande av verksamheten under relativt lång tid.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Frågor angående utvidgning av ersättnings
rätten.

De sakkunniga ha även upptagit till behandling vissa spörsmål angående

ersättningsrättens omfattning. Härom har anförts följande.

He år 1944 genomförda ändringarna i 1927 års militärersättningsförordning

(SFS 1944:316) inneburo bland annat, att rätten till ersättning på grund av

olycksfall under permission eller annan ledighet utvidgades. De nya bestämmelserna

äro främst av betydelse beträffande olycksfall under sådan färd till

eller från tjänstgöringen, som föranledes av och står i omedelbart samband

med permission eller annan ledighet. Tidigare kunde ersättning på grund av

sådant olycksfall utgivas endast under vissa speciella förutsättningar.

Enär de nya bestämmelserna icke äga tillämpning beträffande olycksfall

som inträffat före deras ikraftträdande den 1 juli 1944, kan flertalet under

beredskapstillståndet inträffade olycksfall av här ifrågavarande slag icke föranleda

ersättning. Enligt de sakkunnigas mening föreligga starka skäl for

ersättningsrätt i dylika fall. I fråga om beredskapstjänstgöringen kan med

ännu större rätt än beträffande fredstjänstgöring hävdas, att permission och

tjänstledighet icke bör betraktas blott som den enskildes egna angelägenhet

utan som en ur tjänstesynpunkt värdefull vila och rekreation. Vidare är att

beakta, att beredskapsförbanden ofta varit så förlagda, att ledigheten knappast

kunnat utnyttjas utan längre eller kortare resor. I vissa fall har orsakssammanhanget

mellan förläggningens läge och olycksfallet framträtt särskilt

skarpt, t. ex. då skadan inträffat under och i följd av färd från skärgårdsföhläggning

till fastlandet båtledes eller vintertid över isen. De sakkunniga anse

motiverat, att möjlighet öppnas för en tillämpning av de nya bestämmelserna

å sådana olycksfall, som inträffat under beredskapstjänstgöring före den 1

juli 1944.

Enligt 19 § i förordningen skall sjukdom, som yppats under militärtjänstgöring

utan att vara förorsakad av olycksfall, anses vara adragen under tjänstgöringen,

örn skälig anledning ej finnes att antaga att sjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen

bidragit därtill. Innebörden av'' detta stadgande kan anses vara, att samband

mellan tjänstgöringen och sjukdomen presumeras föreligga och att starka skäl

måste förebringas mot ett dylikt samband för att ersättning skall förvägras.

Beträffande sjukdom, som yppats först efter tjänstgöringens slut, kräves däremot

för rätt till ersättning, att tjänstgöringen skäligen kan antagas hava

väsentligen bidragit till sjukdomen.

De sakkunniga dela den av andra lagutskottet i utlåtande år 1943 (nr 24)

uttalade uppfattningen, att nämnda bestämmelser rörande krav på kausalsammanhang

mellan tjänstgöring och sjukdom tillämpas på ett för de insjuknade

gynnsamt sätt. Att gränsfall uppkomma ligger i sakens natur.. Detta

skulle bli fallet även om bestämmelserna på ett oller annat sätt modifierades.

Enligt vad de sakkunniga inhämtat har under senare år en uppmjukning av

praxis ägt rum i fråga örn vissa sjukdomar, beträffande vilkas utveckling eller

försämring de medicinska auktoriteterna tidigare varit mindre höjda för att

räkna med militärtjänstgöringen såsom en orsaksfaktor av betydelse. Detta

synes kunna utgöra ett skäl för att vissa äldre fall upptagas till nytt bedömande

i likhet med vad de sakkunniga förordat beträffande olycksfall under

permissions- och tjänstledighetsresor m. m. Vidare är att beakta, att riksdagen

i vissa fall beslutat om ersättning i anledning av sjukdom, som vederbörande

myndigheter funnit icke berättiga till ersättning enligt de gällande

bestämmelserna. Med hänsyn till vad sålunda förekommit förtjänar övervägas,

örn en mera reguljär omprövning av vissa gränsfall bör äga rum.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kunell. Maj:ts proposition nr 250.

Antalet under beredskapen anmälda skadefall, som funnits icke vara ersättnmgsberättigaude,

torde överstiga 9 000. Något mer än hälften torde utgöras

av olycksfall. En genomgång av olycksfallsärendena och omprövning av permissions-

och tjänstledighetsfällen kan i vissa fall försvåras därav, att uttömmande

upplysningar i de avseenden, som äro av betydelse enligt de nya bestämmelserna,

icke föreligga och nu icke stå att erhålla. I stort sett torde

emelleitid en omprövning av dessa ärenden icke behöva bli särdeles vansklig

eliel arbetsbi avande. Detta mäste däremot bli fallet i fråga örn sjukdomsärendena.

Därest omprövningen emellertid begränsas till att avse de fall

dar föreliggande handlingar giva anledning till antagande att arbetsförmågan

fortfarande kan vara nedsatt i sådan grad som för rätt till ersättning förutsätta,

torde arbetet icke behöva bli mera omfattande än som kan anses vara

motiverat med hänsyn till ersättningsfrågans betydelse för de därav berörda.

De sakkunniga lia med hänsyn till vad sålunda anförts förordat en allmän

omprövning nied syfte att åstadkomma jämställdhet i ersättningshänseende

mellan de vid olika tidpunkter under försvarsberedskapen skadade och insjuknade.

Vidare borde enligt de sakkunnigas mening ersättningsrätt kunna

medgivas i sådana fall, som i utpräglad grad ha karaktären av gränsfall.

Rätten till ersättning i anledning av sjukdom, som icke förorsakats avolycksfall,

är enligt 1927 års militärersättningsförordning underkastad särskilda

preskriptionsbestämmelser. Enligt 23 § i förordningen är ersättningsrätten

förverkad, örn den icke blivit på visst sätt bevakad inom en tid av tre

år, räknat från tjänstgöringens eller anställningens upphörande eller från den

senare tidpunkt, då sjukdomen yppades, eller, där fråga är örn dödsfallsersättning,

från det döden inträdde. Fråga om jämkning i ersättning må enligt 22 §

icke väckas sedan tre år förflutit från det ersättningen bestämdes.

De sakkunniga ha härom närmare anfört följande.

o Nämnda bestämmelser i 1927 års militärersättningsförordning ha ansetts

pakallade med hänsyn till att stora svårigheter kunna möta för ersättningsfrågans

prövning därest anspråk på ersättning framställes först lång tid efter

sjukdomens yppande eller, då fråga är örn jämkning, först lång tid efter försämringens

inträdande. Ersättningsrätten förloras emellertid även örn samband

mellan militärtjänstgöringen och sjukdomen ostridigt föreligger. Järnknmgsbestämmelsen

är enligt uttalande av försäknngsrådet tillämplig också

i sådana fall då ersättning utgått viss tid och därefter upphört på grund avinträdd

förbättring i hälsotillståndet. Härav följer, att en person, som uppburit

ersättning viss tid för en under militärtjänstgöring ådragen sjukdom

men därefter känt sig frisk ett antal år, kan förlora rätten till att erhålla fortsatt

ersättning vid framdeles inträffande recidiv. I ett år 1943 avgivet yttrande

över då föreliggande förslag till revision av förordningen ifrågasatte försäkringsrådet

ett upphävande av bestämmelserna i 22 och 23 §§. Enligt vad de

sakkunniga inhämtat, kommer denna fråga att upptagas vid socialvårdskommitténs

översyn av förordningen. För närvarande kan undantag från nämnda

bestämmelser göras endast med riksdagens medgivande i varje särskilt fall.

I avvaktan på de ändrade bestämmelser, som torde vara att vänta, bör enligt

de sakkunnigas mening möjlighet öppnas för ett enklare dispensförfarande.

Denna möjlighet torde böra stå öppen även för andra än de under beredskapstjanstgonng

skadade. 1

På grund av det anförda ha de sakkunniga föreslagit, att Kungl. Maj:t skall

utverka riksdagens bemyndigande

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

dels att besluta om ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med grunderna

i 1927 års militärersättningsförordning i anledning av olycksfall, som

under tiden från och med den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1944

inträffat under permission eller annan ledighet från militärtjänstgöring, ävensom

i anledning av sjukdom, där denna enligt numera tillämpade bedömningsjjrinciper

kan anses vara ådragen under militärtjänstgöring efter den 2 september

1939 eller där grundad anledning eljest påtagligen finnes för antagande

att sådant orsakssamband med militärtjänstgöring kan föreligga,

dels att medgiva undantag från vad i 22 och 23 §§ av förordningen är föreskrivet.

Beträffande prövningen av hithörande ersättningsfrågor ha de sakkunniga

anfört, att Kungl. Majit borde kunna uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att

besluta örn ersättning i de fall där anstalten funne förutsättning härför föreligga

enligt nu gällande bestämmelser eller bedömningsprinciper. Tveksamma

fall borde avgöras av Kungl. Majit efter förslag av riksförsäkringsanstalten

och yttrande av försäkringsrådet. De åsyftade medicinska gränsfallen borde

upptagas till prövning endast efter därom gjord framställning eller då anledning

härtill eljest framkomme, dock att Kungl. Majit borde, örn så skulle visa

sig lämpligt, kunna uppdraga åt riksförsäkringsanstalten att verkställa en

systematisk genomgång även av dessa fall.

Med rätt till ersättning i nu avsedda fall skall enligt de sakkunnigas förslag

följa rätt till familjebidrag enligt de för reguljära fall gällande grunderna.

Försvarets civilförvaltning har beträffande den föreslagna retroaktiva tilllämpningen

av bestämmelserna angående skadefall under permission m. m.

anfört, att för en dylik utvidgning av ersättningsrätten onekligen talade, förutom

billighetsskäl, den omständigheten att permissionsresor under beredskapstiden

varit av en helt annan art än under fredsförhållanden. Civilförvaltningen

kunde dock icke underlåta att framhålla, att avgörandet av dylika

frågor i åtskilliga fall antagligen omöjliggjordes av bristande upplysningar

rörande de omständigheter, under vilka skadefallen inträffat. Mot den föreslagna

uppmjukningen av preskriptionsbestämmelsema hade civilförvaltningen

icke något att erinra.

Statskontoret har ansett, att de sakkunnigas förslag angående omprövning

av redan avgjorda fall måste väcka principiella betänkligheter och föranleda

invändningar av praktisk art med hänsyn till svårigheten att numera åstadkomma

tillförlitlig utredning av fallen. Särskilt borde de legala avslagsanledningarna

i permissions- och tjänstledighetsfallen lia framträtt sa kiala, att

någon utredning av de förhållanden i övrigt, som skolat vara av betydelse föi

ersättningsfrågans bedömande, icke kommit till stånd. Man måste även räkna

med att ersättningsanspråk tidigare ej framställts av sådan anledning, varför

åtskilliga nyanmälningar av fall från tiden före den 1 juli 1944 kunde xäntas

inkomma, därest de sakkunnigas förslag godtoges. En omprövning av redan

avgjorda sjukdomsärenden på så lösa grunder som en uppmjukning av praxis

måste enligt statskontorets mening undvikas. Därest förslaget i denna del

icke ansåges böra helt avböjas, borde dock vissa påtagliga och i detalj

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

fixerade omständigheter angivas såsom förutsättningar för en omprövning.

Hade det tidigare beslutet meddelats av försäkringsrådet, borde det ankomma

på rådet eller Kungl. Majit att besluta örn en eventuell omprövning. Beträffande

den av de sakkunniga ifrågasatta omprövningen av vissa medicinska gränsfall

ville statskontoret anföra, att militärersättningsförordningen icke droge någon

distinkt gränslinje kring de ersättningsberättigande sjukdomsfallen utan att det

snarare vore fråga örn ett gränsområde, inom vilket de tillämpande myndigheterna

bedömt kravet pa kausalsammanhang mellan tjänstgöring och sjukdom

i överensstämmelse med förordningens anda på ett för de insjuknade

gynnsamt sätt. "V ad de sakkunniga syftat till med förslaget i denna del måste

under sådana omständigheter vara dunkelt. Hur gränsen än tänktes dragen

måste alltid gränsfall förekomma och en omprövning av gränsfallen i ensidig

riktning därför innebära en förskjutning av gränsområdet så, att nya fall

komnie att räknas dit. Statskontoret ställde sig helt avvisande till förslacet

i denna del och ville ånyo understryka kravet på klara kriterier för rätten att

ompröva tidigare frågor. Genom radio och press ävensom på andra vägar

kunde nyheten örn statsmakternas blivande beslut i ämnet beräknas bliva känd

tor praktiskt taget alla därav intresserade. På grund härav syntes den omprövning,

som eventuellt medgåves, böra göras beroende av framställning från

vederbörande skadelidande. Hetta skulle medföra en förenkling i det administrativa

arbetet, då en genomgång av alla avslagna ärenden därigenom skulle

undvikas. Under alla omständigheter syntes en tid böra fastställas, inom

vilken ansökningar örn förnyad provning skulle vara ingivna eller nya anmälningar

gjorda örn skadefall under den av de sakkunniga angivna tidsperioden.

Försäkringsrådet har beträffande det av de sakkunniga föreslagna bemyndigandet

för Kungl. Majit att besluta örn ersättning för skada under permission

m. lii. anfört, att det icke otvetydigt framginge vilka fall som åsyftats

men att rådet förutsatte, att bemyndigandet skulle avse alla olycksfall under

beredskapstiden, som icke kunnat ersättas på grund av den äldre lydelsen

av 2 § militärersättningsförordningen men som skulle ha ersatts, därest stadgandets

nya lydelse varit gällande vid tidpunkten för skadan. Rådet ifrågasatte,

om icke, förutom olycksfall, även sjukdomsfall, som kunde vara att hänföra

exempelvis till sådana resor, varom i 2 § militärersättningsförordningen vore

fråga, borde inbegripas under bemyndigandet.

Försäkringsrådet har även ingått på en närmare granskning av de sakkunnigas

nu ifrågavarande förslag i övrigt. Ur försäkringsrådets yttrande i denna

del torde här böra intagas följande.

I anledning av de sakkunnigas förslag rörande omprövning av frågor om

ersättning i anledning av sjukdom, som icke föranletts av olycksfall, där sjukdomen

enligt numera tillämpade bedömningsprinciper kunde anses ådragen

linder beredskapstjänstgöring, har försäkringsrådet framhållit, att de ändrade

bedömningsprinciperna även kunnat gå i en för den sjuke ofördelaktig riktning.

Vidare kunde anmärkas, att icke endast sjukdomar utan även olycksfallsskador

varit föremål för ändrade bedömningsprinciper. Sålunda hade försäkringsrådet

beslutat, att vid bedömandet av invaliditeten vid amputationer

å extremiteter vissa procentsatser skulle tjäna till ledning. Dessa procentsatser

hade dels höjts och dels sänkts i förhållande till tidigare gällande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Försäkringsrådet har anfört, att den föreslagna formen för ifrågasatta åtgärder,

nämligen bemyndigande för Kungl. Majit att besluta om ersättning i

huvudsaklig överensstämmelse med grunderna i militärersättningsförordningen,

syntes komma att medföra, att skaderegleringen i de sålunda beslutade

fallen komme att undandragas försäkringsrådets prövning. Ersättning i förevarande

fall syntes vidare böra utgå enligt grunderna i militärersättningsförordningen

och icke endast i huvudsaklig överensstämmelse med dessa grunder.

I betänkandet hade icke klarlagts vilken begränsning som avsåges med sistnämnda

uttryck. För likformighetens skull syntes riktigast, att skaderegleringen

även i dessa fall liksom i övriga fall enligt militärersättningsförordningen

och i förslaget örn ersättningstillägg avsedda fall kunde bli föremål för

försäkringsrådets prövning även örn härigenom en kanske icke obetydlig

ökning av rådets arbetsbörda kunde bli följden. Förverkligandet av de föreslagna

åtgärderna kunde i stort sett anses innebära, att 1944 års övergångsbestämmelser

örn än i begränsad omfattning ändrades. Med hänsyn till det

anförda syntes en annan form för åtgärdernas vidtagande än den föreslagna

böra komma i fråga. Bestämmelser i ämnet syntes böra utfärdas i särskild

förordning.

Beträffande de sakkunnigas förslag rörande omprövning av vissa gränsfall,

vilka gällt frågan örn samband mellan viss sjukdom, som ej förorsakats av

olycksfall, och beredskapstjänstgöringen, och utan att det varit fråga om

ändrade bedömningsprinciper, har försäkringsrådet framhållit, att ersättning

redan enligt nu gällande bestämmelser bort utgå i de fall, där grundad anledning

påtagligen funnits för antagande, att orsakssamband kunnat föreligga

mellan viss sjukdom och militärtjänstgöringen. Därest de sakkunniga åsyftade,

att ersättning skulle kunna utgå även där förutsättning härför icke förelåge

enligt nu gällande bestämmelser, syntes detta mål alltså icke kunna

vinnas genom det av de sakkunniga föreslagna bemyndigandet såsom det formulerats.

Försäkringsrådet hade funnit sig icke böra tillstyrka förslaget i denna

del. Skulle det likväl anses påkallat, att den föreslagna prövningen komme

till stånd, syntes detta böra ske på annat sätt än som föreslagits. För att uppnå

större enhetlighet syntes man i stället böra förfara så, att för dc beredskapstjänstgörandes

del frågan örn samband mellan beredskapstjänstgöring och

under tjänstgöringen yppad sjukdom, som ej förorsakats av olycksfall, bedömdes

enligt en efter vidare grunder avfattad bestämmelse än den nu i 19 §

militärersättningsförordningen gällande, utan att dock kravet på orsakssammanhang

mellan sjukdomen och tjänstgöringen helt eftergåves. Ett sådant

stadgande kunde exempelvis ha den innebörden, att sjukdomen ansåges ådragen

under beredskapstjänstgöring, därest sjukdomen yppats under tjänstgöringen

samt det icke måste anses, att sjukdomens framträdande föranletts

av annan orsak än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit till

sjukdomen. En ännu vidare formulering skulle exempelvis vara att föreskriva,

att sjukdom, som yppats under beredskapstjänstgöring, skulle anses ådragen

under tjänstgöringen, därest det icke mäste anses uteslutet, att tjänstgöringen

(väsentligen) bidragit till sjukdomen. Av sistnämnda formulering skulle

exempelvis följa, att en under tjänstgöringen yppad blindtarmsinflammation

alltid skulle ersättas, enär det näppeligen kunde sägas, att det vore uteslutet,

att tjänstgöringen bidragit till sjukdomen. Emellertid borde även framhållas,

att en långt driven uppmjukning av kraven på samband mellan sjukdom och

tjänstgöring komme att medföra, att hittillsvarande i icke obetydlig omfattning

tillämpad praxis att begränsa ersättningstidens längd, vilket exempelvis

skedde beträffande magsår och schizofreni, icke vidare syntes kunna upprätthållas.

En åtgärd som den nu diskuterade skulle innebära en omprövning

efter nya sambandsreglcr av alla hittills anmälda, icke godkända sjukdoms
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Majlis proposition nr Sol).

fall under beredskapstjänstgöring ävensom prövning av sjukdomsfall under

beredskapstjänstgöring, som ännu ej på grund av utebliven anmälan eller

andra orsaker varit föremål för bedömande. Det syntes icke böra ankomma

på Kungl. Maj:t att pröva alla dessa fall. Förstahandsprövningen borde ankomma

på riksförsäkringsanstalten och anstaltens beslut i ersättningsfrågan

borde sedan på vanligt sätt kunna komma under försäkringsrådets bedömande.

På grund därav syntes det vara lämpligt, att bestämmelser i ämnet utfärdades

i en förordning. Det förtjänade påpekas, att en örn- eller nyprövning av sjukdomsfall

under beredskapstjänstgöring efter en bär diskuterad ändrad lydelse

av 19 § militärersättningsförordningen skulle göra särskilda regler för prövning

av ersättningsfall med hänsyn till praxisändring överflödiga.

Riksförsäkringsanstalten har tillstyrkt den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen

av rätt till ersättning vid olycksfall under permission eller annan

tjänstledighet. Vidkommande utvidgad ersättningsrätt vid sjukdom, som icke

föranletts av olycksfall, och dispens från bestämmelserna i 22 och 23 §§ militärersättningsförordningen

har anstalten anfört följande.

Avgörandet huruvida samband mellan militärtjänstgöring och sjukdom

föreligger är i regel beroende på ett flertal olika faktorer och bland dem givetvis

icke minst den medicinska sakkunskapens kännedom örn sjukdomars uppkomstsätt

och yttre faktorers inverkan härvidlag. Det är då naturligt, att alltefter

den medicinska utvecklingens gång ändring kan komma att ske tid efter

annan i de grunder, efter vilka sambandsfrågorna enligt militärersättningsförordningen

bedömas.

Till följd härav har under senare år en viss ändring av bedömningsprinciperna

i extensiv riktning gjort sig gällande i avseende å vissa sjukdomsgrupper,

nämligen kirurgisk tuberkulos, vissa ryggåkommor samt magsjukdomar.

De senare sakna dock i detta sammanhang betydelse, enär ersättning

härför i regel icke utgives under mer än omkring fyra månaders sjukdomstid.

I fråga örn övriga sjukdomar anser riksförsäkringsanstalten icke, att någon

principiell ändring av bedömningsgrunderna förekommit.

Riksförsäkringsanstalten har intet att erinra mot en systematisk genomgång

och omprövning av de fall, där anstalten anser, att principiell ändring av

bedömningsgrunderna förekommit. Anstalten vill dock framhålla, att åtskilliga

av dessa fall torde ha varit föremål för försäkringsrådets avgörande. Enligt

riksförsäkringsanstaltens förmenande är det icke lämpligt, att anstalten upptager

dessa av försäkringsrådet avgjorda fall till ny prövning. Riksförsäkringsanstalten

vill därför föreslå, att dessa ärenden antingen upptagas av försäkringsrådet

direkt till ny behandling eller avgöras av Kungl. Majit.

Riksförsäkringsanstalten har — såsom även vitsordats av andra lagutskottet

år 1943 och nu senast av de sakkunniga — tillämpat bestämmelserna i 19 § i

militärersättningsförordningen på ett för den enskilde gynnsamt sätt.

Likväl kunna givetvis förekomma ärenden, vilka i mer eller mindre utpräglad

grad kunna betraktas såsom gränsfall. En systematisk genomgång

av avslagsärendena och omprövning av därvid framkomna gränsfall skulle

bliva synnerligen vansklig och arbetskrävande. Med hänsyn till den liberala

tolkning, som tillämpats av riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet,

håller anstalten före, att de ärenden av nu ifrågavarande art, vilka skulle

kunna föranleda ersättning, endast utgöra ett relativt fåtal. På grand härav

böra enligt riksförsäkringsanstaltens förmenande dessa ärenden upptagas till

omprövning endast efter därom gjord framställning eller då anledning härtill

eljest framkommer. Avgörandet av dessa ärenden torde böra läggas hos Kungl.

Majit. En systematisk genomgång av berörda ärenden bör enligt riksförsäk
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.

ringsanstaltens mening endast ske för den händelse erfarenheten av de efter

framställning eller eljest upptagna fallen skulle giva anledning härtill.

Kiksförsäkringsanstalten vill härutöver framhålla, att även en på angivet

sätt begränsad omprövning av äldre fall kräver högt kvalificerad personal nied

ingående kännedom örn gällande praxis på hithörande område. Då chefen för

tredje skaderegleringsbyrån, å vilken byrå nu ifrågavarande ärenden handläggas,

och den å byrån tjänstgörande extra ledamoten icke vid sidan av dem

eljest åliggande uppgifter kunna handlägga berörda omprövningsärenden,

torde det bliva nödvändigt att för handläggningen av dessa ärenden under

viss tid förordna ett antal extra ledamöter. Därjämte torde komma att erfordras

utökning av byråns amanuens- och biträdespersonal.

De sakkunnigas förslag i fråga örn ett enklare dispensförfarande, då ersättningsrätten

förverkats på grund av bestämmelserna i 22 och 23 §§ militärersättningsförordningen,

vill riksförsäkringsanstalten slutligen livligt tillstyrka.

En reservant inom riksförsäkringsanstalten, e. o. byråchefen Källström,

har anfört, att han beträffande frågan örn utvidgning av ersättningsrätten

måste motsätta sig ett frångående av principen, att lagstiftning icke borde

givas tillbakaverkande kraft. Möjligen skulle med hänsyn till beredskapstjänstgöringens

karaktär avsteg kunna göras från nämnda princip i så mån,

att den år 1944 gjorda ändringen i 2 § militärersättningsförordningen utsträcktes

till att avse även ersättningsanspråk på grund av olycksfall före den

1 juli 1944. Svårigheter syntes emellertid komma att möta vid omprövning

av dylika ärenden. Därest statsmakterna emellertid skulle finna skäligt att

fatta beslut örn utvidgning av ersättningsrätten trots de principiella betänkligheter,

som måste möta gentemot sakkunnigförslaget i denna del, vore det

av anstalten framlagda förslaget att förorda.

De sakkunnigas förslag innebär, att Kungl. Maj :t skulle utverka riksdagens

bemyndigande att besluta angående ersättning i anledning av vissa skade- och

sjukdomsfall, som vid den reguljära prövningen befunnits icke vara ersättningsberättigande.

Bemyndigandet skulle avse dels skador, som mellan den

2 september 1939 och den 1 juli 1944 inträffat vid permission eller tjänstledighet

under sådana omständigheter som enligt numera gällande bestämmelser

föranleda rätt till ersättning, dels vissa sjukdomar, beträffande vilka

bedömningsprinciperna utvecklats i för de ersättningssökande gynnsam riktning,

dels ock sjukdomar i andra fall, som i utpräglad grad haft karaktären av

gränsfall. Ersättning har icke ansetts böra utgå för tid före de nu ifrågavarande

författningsbestämmelsernas ikraftträdande. I vissa remissyttranden

lia uttalats betänkligheter, delvis av principiell art, mot att redan avgjorda

ersättningsfrågor på detta sätt skulle göras till föremål för förnyad prövning.

Dessa betänkligheter gälla i främsta rummet de ifrågasatta omprövningarna

av sjukdomsärenden. Vad angår de av de sakkunniga åberopade permissionsoch

tjänstledighetsfallen kan jag redan nu ansluta mig till förslaget, att dessa

fall göras till föremål för omprövning. Innan slutlig ställning tages till de

sakkunnigas förslag beträffande omprövning av sjukdomsärenden torde däremot

en undersökning böra göras inom riksförsäkringsanstalten angående för
-

Departements
chefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

utsättningarna för en sådan omprövning. Jag har för avsikt att föranstalta

om en dylik undersökning. Det synes mig emellertid lämpligt att Kungl.

Majit utverkar det avsedda bemyndigandet, vilket synes böra tagas i anspråk

örn och i den mån nämnda undersökning visar, att så bör ske. Erforderligt

utrymme för en eventuell omprövning av utpräglade medicinska gränsfall

torde erhållas, örn bemyndigandet i denna del får avse fall där grundad anledning

finnes för antagande att orsakssamband med militärtjänstgöringen

kan föreligga. Jag förutsätter, att beslutanderätten må i lämplig utsträckning

överlämnas till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten.

Liksom de sakkunniga finner jag det vara lämpligt, att Kungl. Majit utverkar

riksdagens bemyndigande att medgiva dispens från de i 23 § av 1927

års militärersättningsförordning intagna bestämmelserna örn särskild preskriptionstid

i fråga örn ersättning för sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall.

Stadgandet i 22 §, enligt vilket jämkning i sådan ersättning icke må väckas

efter viss tids utgång, torde böra upphävas. I de fall, där denna tid redan

försuttits, bör fråga örn jämkning kunna utan hinder härav upptagas till prövning

efter därom gjord ansökan eller då anledning därtill eljest framkommer.

Förslag av statens arbetsmarknadskommission angående bidrag till

skadade, som undergå yrkesomskolning.

För de av Kungl. Majit den 25 maj 1945 meddelade föreskrifterna angående

åtgärder i syfte att bereda under militärtjänst skadade utkomst genom

eget arbete —- den s. k. arbetsvårdsverksamheten — har jag redogjort i den

inledningsvis lämnade översikten över gällande bestämmelser.

I sitt den 28 februari 1946 avgivna yttrande över förut omförmälda sakkunnigförslag

angående ersättningar till de beredskapsskadade har statens

arbetsmarknadskommission, som utövar ledningen av arbetsvärden, behandlat

vissa frågor angående grunderna för bidrag till dem som erhålla arbetsvärd

och därvid till en början lämnat följande redogörelse för hittills tilllämpade

grunder.

Vid bestämmande av bidrag enligt Kungl. Majits brev den 25 maj 1945 har

arbetsmarknadskommissionen utgått från att den skadade borde, därest han

icke bor tillsammans med familj för vilken familjebidrag kan utgå, under

utbildningstiden ha till sitt förfogande dels för kost och logi 125 kronor i

ortsgrupp 1, 140 kronor i ortsgrupp 2 och 150 kronor i ortsgrupp 3, allt för

månad räknat, dels ock för personliga utgifter ett belopp av 75 kronor för

månad. Påkallar den skadades sjukdom särskilt stärkande kost, har kommissionen

räknat med ett 20 kronor för månad högre bidrag för kost och logi.

Dylikt kostförstärkningsbidrag har framför allt tillgodoräknats skadad, som

lidit av lungtuberkulos. Med dessa utgångspunkter har bidrag för inkvartering

och förplägnad (stipendium) bestämts med hänsyn till vad av utgående

sjukpenning eller livränta tillgodoräknas den skadade samt timpenning eller

avlöning från arbetsgivare. I vissa fall, där ersättningen från riksförsäkringsanstalten

varit låg samt timpenning eller avlöning från arbetsgivare icke utgått

eller någon av de senare förmånerna väl utgått men varit mycket låg,

har därför behovet av medel för personliga utgifter, 75 kronor för månad,

opaginerad Kontrollera mot PDF

*31

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

icke kunnat tillgodoses på annat sätt än att kommissionen hos stiftelsen

Kungafonden utverkat tillskott till eljest utgående förmåner. Bor den skadade

under utbildningstiden tillsammans med sm familj, för vilken familjebidrag

kan utgå, Ilar den skadade ansetts böra i stället för förenämnda belopp av

125 kronor, 140 kronor och 150 kronor tillgodoräknas för kost ett belopp motsvarande

familjepennings maximum för hustru, d. v. s. 82 kronor 50 öre,

90 kronor respektive 97 kronor 50 öre, i förekommande fall ytterligare 20

kronor för månad såsom kostförstärkningsbidrag, samt för personliga utgifter

75 kronor, allt för månad. Kommissionens bidrag har härefter, på sätt

förut sagts, bestämts med hänsyn till eljest utgående förmåner. Trots att

kommissionen funnit sig nödsakad att i många fall överskrida det för normalfallet

avsedda stipendiebeloppet, har från vissa håll, bland annat i en

skrivelse den 25 januari 1946 till chefen för försvarsdepartementet från

Sverges socialdemokratiska ungdomsförbunds och Stockholms socialdemokratiska

ungdomsdistrikts sociala utskott, gjorts gällande, att bidragen i många

fall vore otillräckliga.

Därest sakkunnigförslaget vinner bifall, böra enligt arbetsmarknadskommissionens

mening övervägas ändrade grunder beträffande förmånerna till

dem som undergå arbetsvärd. Kommissionen har härom närmare anfört

följande.

Om en ensamstående arbetsoförmögen skadad enligt förslaget erhåller,

allt efter ortsgruppen, en ersättning som motsvarar 250, 275 och 300 kronor

för månad räknat, bör enligt kommissionens uppfattning den, som undergår

utbildning under motsvarande förhållanden, tillförsäkras förmåner som sammanlagt

uppgå till nämnda belopp. Detta skulle medföra att de förut omförmälda

belopp, till vilka kommissionen ansett behovet av bidrag i normalfall

uppgå — i respektive ortsgrupper 200, 215 och 225 kronorför månad,

inberäknat medel för personliga utgifter — skulle höjas till 250, 275 och

300 kronor för månad. Efter en sådan höjning av bidragen behöver enligt

kommissionens mening behov av särskild hänsyn till kostförstärkning icke

vidare föreligga. Kommissionen räknar däremot med att skadad, som undergår

utbildning, liksom hittills skall från stiftelsen Kungafonden, i mån av

behov, erhålla viss utrustning med arbetskläder. Kan den skadade under utbildningstiden

bo hos sin familj, bör han enligt kommissionens mening förfoga

över, för månad räknat, dels ett belopp motsvarande familjepenningens

maximum för hustru, dels ett belopp motsvarande ersättningstillägg å 57

kronor, dels ock ett belopp för personliga utgifter av högst 75 kronor. Detta

skulle innebära, att den skadade skulle för egen del få åtnjuta högst 214

kronor 50 öre i ortsgrupp 1, 222 kronor i ortsgrupp 2 och 229 kronor 50 öre

i ortsgrupp 3.

Enligt gällande föreskrifter må arbetsmarknadskommissionen bevilja den

skadade bidrag endast för utbildningstid, men erfarenheten har givit vid

handen, att behov av bidrag i vissa fall kan föreligga även under någon tid

efter utbildningens slut. Som exempel har kommissionen anfört dels det fall, att

det dröjer en vecka efter utbildningen innan den skadade erhåller anställning,

dels det fall, att den skadade väl omedelbart erhåller anställning men

utfår avlöning först efter fjorton dagar eller ännu senare, beroende på att

enligt arbetsgivarens föreskrift viss avlöning alltid skall vara innestående.

Kommissionen föreslår föreskrift därom, att efter kommissionens bestämmande

förmåner, varom nu är fråga, må i mån av behov utgå under högst

trettio dagar efter utbildningstidens slut. Härvid förutsätter kommissionen,

att i de fall, då bidrag bestämts med hänsyn till åtnjuten timpenning eller

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Departements
chefen.

Kungl. Majds proposition nr 250.

annan avlöning, som bortfaller vid utbildningstidens slut, det fortsatta bidraget

må i erforderlig män böjas.

Under arbetsmarknadskommissionens prövning har kommit ett tiotal fall

angående arbetsvärd till personer, som skadats under arbete på grund av

åläggande jämlikt kungörelsen den 13 november 1942 (nr 878) örn tjänsteplikt

för män, födda år 1923. I vissa av dessa fall har det visat sig ogörligt

att tillgodose den skadades familj på skäligt sätt, enär bestämmelserna

örn familjebidrag icke äro tillämpliga på ifrågavarande skadade och stiftelsen

Kungafonden ansett sig vara enligt sina stadgar förhindrad att giva dem

hjälp. Kommissionen föreslår, att för arbetsvärden anvisade anslag må anlitas

för bidrag åt ifrågavarande tjänsteplikt^ enligt de grunder, som gälla

i fråga örn familjebidrag åt skadade värnpliktiga.

I samband med avgivande av yttrande över de sakkunnigas förslag har

arbetsmarknadskommissionen haft under övervägande en av Sveriges beredskapsinvaliders

riksförbund ingiven, den 14 februari 1946 dagtecknad skrivelse

till Konungen med anhållan örn, bland annat, utredning av vissa förhållanden

beträffande beredskapsskadade. Kommissionen har förklarat sig

ha för avsikt att efter undersökning av vissa i skrivelsen påtalade förhållanden

m. m. inkomma med en redogörelse för resultatet av denna undersökning.

Beträffande statsverkets kostnader för omskolningsverksamheten har

statens arbetsmarknadskommission i en den 31 januari 1946 dagtecknad skrivelse

framlagt beräkningar, enligt vilka kostnaden under innevarande budgetår

kan antagas komma att uppgå till omkring 1 135 000 kronor och kostnaden

under budgetåret 1946/47 till omkring 600 000 kronor. I sitt yttrande

över sakkunnigförslaget har kommissionen sedermera anfört att därest man,

såsom i yttrandet föreslagits, vid bestämmandet av behovet av utbildningsförmåner

utginge från högre belopp än tidigare, detta vore ägnat att öka behovet

men att man å andra sidan kunde för behovets tillgodoseende räkna

med högre ersättningar från riksförsäkringsanstalten. Några beräkningar angående

de ändringar i medelsbehovet, som skulle kunna beräknas inträda för

budgetåret 1946/47, vore kommissionen åtminstone icke då i stånd att

framlägga.

I likhet med statens arbetsmarknadskommission finner jag de föreslagna

förbättringarna av invaliditetsersättningarna böra föranleda ändring av de

nu i anslutning till Kungl. Maj:ts brev den 25 maj 1945 tillämpade grunderna

för bestämmande av bidrag till skadade, som undergå omskolning. Arbetsmarknadskommissionen

har i sitt förslag till ändrade grunder utgått från den

ersättningsnivå, som föreslagits för de beredskapsskadade. Mot vad kommissionen

härutinnan föreslagit har jag intet att erinra. Skilda regler beträffande

utbildningsbidragens storlek synas icke böra uppställas för å ena sidan

dem som skadat sig under förstärkt försvarsberedskap — dessa skola enligt

gällande föreskrifter i första hand erhålla arbetsvärd — och å andra sidan

dem som skadat sig under annan militärtjänstgöring eller under fullgörande

av tjänsteplikt. Detaljerade föreskrifter angående bidragens storlek i olika

fall torde icke vara lämpliga; liksom hittills bör det ankomma på arbetsmarknadskommissionen

att enligt fastställda grunder bestämma bidragens

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 250. 63

storlek i de enskilda fallen under skäligt hänsynstagande till de föreliggande

omständigheterna.

Specialmotivering.

Utöver vad som anförts i det föregående torde här böra framhållas följande

beträffande de olika författningsförslagen.

Förslaget till förordning angående ändring

i vissa delar av 1927 års militärersättnings

förordning.

7 a §.

Livränta till föräldrar skall enligt gällande bestämmelser motsvara, med

vissa begränsningar, värdet av det underhåll från den avlidne, varav föräldrarna

varit för sitt uppehälle väsentligen beroende. Enligt gällande bestämmelser

örn dyrtidstillägg kan dylikt tillägg å livränta till värnpliktigs föräldrar

utgå även då livräntan motsvarar fulla värdet av föräldrarnas underhåll från

den avlidne. Såväl sakkunnigförslaget angående beredskapsskadade som

socialvårdskommitténs förslag innehålla särskilda bestämmelser rörande ersättningstillägg

i vissa fall till föräldrar. Det synes ofrånkomligt att bestämmelser

av detta slag måste bli tämligen svårtillämpade, örn de icke göras

mycket schematiska. I åtskilliga fall torde livränteberättigade föräldrar åtnjuta

tilläggspension, vars belopp fastställts med hänsyn tagen till livräntornas nuvarande

storlek. På grund av det anförda och då väsentliga förbättringar av

folkpensionerna torde vara nära förestående finner jag tillräckliga skäl icke

föreligga för att medgiva ersättningstillägg åt föräldrar.

Ersättningstillägg till livräntor till efterlevande föreslås därför skola utgå

allenast till make, barn eller adoptivbarn, varom föreskrift intagits i tredje

stycket av förevarande paragraf.

Förslaget till förordning angående höjning

av ersättningar, som utgå jämlikt 1909

års militärersättnings förordning.

Bestämmelser örn höjning av ersättningar, som utgå enligt 1909 års militärersättningsförordning,

ha ansetts lämpligen böra intagas i en särskild förordning

i ämnet.

Genom den i författningsförslagets övergångsstadgande åberopade kungörelsen

den 18 juni 1925 (nr 268) ha de ersättningar, som utgå på grund av

äldre skadefall (före år 1921 inträffade skador), höjts i nivå med de ersättningar,

som utgå på grund av senare inträffade fall. Genom sista stycket i

förslaget tillses, att denna förhöjning bibehålies för livränteberättigade

föräldrar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Förslaget till förordning angående höjning

i vissa fall av begravningshjälp jämlikt

1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar.

I det föregående har jag föreslagit, att framdeles utgående begravningshjälp

enligt militärersättningsförordningarna skall utgöra 400 kronor, även

om skadan eller insjuknandet inträffat före den 1 juli 1944. Såvitt avser ersättningsfall,

som regleras enligt 1927 års militärersättningsförordning, innebär

förslaget en ändring i tidigare meddelade övergångsbestämmelser. Begravningshjälp

kan emellertid fortfarande utgå även enligt 1909 års militärersättningsförordning.

Anledning saknas att behandla dylika fall annorledes

än örn 1927 års förordning varit tillämplig. De nya bestämmelserna ha ansetts

lämpligen böra sammanföras i en särskild förordning örn höjning i vissa fall

av begravningshjälp enligt 1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar.

Bestämmelserna torde böra träda i kraft snarast möjligt. De böra icke

äga tillämpning å sådana fall, då dödsfallet inträffat före bestämmelsernas

ikraftträdande.

Förslaget till förordning angående ändring i

vissa delar av förordningen den 28 juni

1941 (nr 593j om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under hemvärnet

jänstgoring.

Enligt 1 § tredje stycket denna förordning skall ersättning enligt förordningen,

där ej annat följer av vad som eljest i förordningen stadgas, utgå

i enlighet med de bestämmelser, som i 1927 års militärersättningsförordning

äro meddelade örn ersättning till de i nämnda förordning avsedda, vid försvarsväsendet

fast anställda. I 3 § förevarande förordning stadgas vidare, att

vid bestämmande av livränta enligt förordningen den årliga arbetsförtjänsten

icke må beräknas till lägre belopp än 1 764 kronor.

Med hänsyn till den i det föregående föreslagna ändringen i 8 § sista

stycket militärersättningsförordningen torde 3 § i denna förordning böra

upphävas och den i 1 § tredje stycket intagna hänvisningen till militärersättningsförordningen

böra ändras att avse fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Därigenom vinnes, att vid bestämmande av sjukpenning för tid

efter det kalenderår, då den skadade fyllt 20 år, eller av livränta arbetsförtjänsten

ej må beräknas till lägre belopp än 3 000 kronor.

I samband med här angivna ändringar har det ansetts lämpligt, att vissa

ändringar av formell natur vidtagas i förevarande förordnings 1 och 4 §§,

huvudsakligen för vinnande av överensstämmelse med bestämmelserna i hemvärnskungörelsen

den 31 maj 1940 (nr 408) i dess lydelse enligt kungörelsen

den 15 februari 1946 (nr 72).

Det må anmärkas, att under begreppet hemvärnstjänstgöring inbegripes

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj.-t.s proposition nr 250.

tjänstgöring icke blott inom det allmänna hemvärnet utan även inom de enligt

särskilda bestämmelser organiserade verkshemvärnen och driftvärnet.

Förslaget till förordning angående provisorisk

förbättring av vissa ersättningar i anledning

av kroppsskada, ådragen under beredskapstjänstgöring

m. m.

I anledning av vad i det föregående anförts ha i departementsförslaget

vidtagits vissa jämkningar i förhållande till de sakkunnigas förslag. Beträffande

dessa jämkningar ävensom vissa andra detaljfrågor må följande här

anföras.

2 §•

Enligt de sakkunnigas förslag till 3 mom. av denna paragraf skulle, därest

den skadade under tjänstgöringen avlönades enligt bestämmelserna i 3 §

krigsavlöningsreglementet, ersättningstillägg utgå allenast då Konungen så

bestämmer.

I enlighet med vad i det föregående anförts har i departementsförslaget

momentet givits den innebörden, att allenast personal, som avlönats enligt

3 § 1 mom. berörda reglemente, erhållit sådan undantagsställning.

Enligt 13 § första stycket i 1927 års militärersättningsförordning och motsvarande

stadgande i 12 § olycksfallsförsäkringslagen är ersättningstagare

oförhindrad att göra gällande det anspråk på skadestånd utöver ersättningen,

som i följd av kroppsskadan må tillkomma honom enligt allmän lag eller sär:

skild författning; för den utgivna ersättningen har riksförsäkringsanstalten

viss regressrätt gentemot den skadeståndspliktige. Med stadgandet i 4 mom.

departementsförslaget avses att förhindra, att ersättningstagare genom de nu

ifrågavarande, i efterhand tillkommande ersättningstilläggen erhåller större

sammanlagda förmåner än örn hänsyn till ersättningstillägget kunnat tagas

vid skadestånds fastställande. Enligt förslaget skall ersättningstillägg i förekommande

fall nedsättas i den mån däremot svarande skadestånd enligt lag

tillkommer ersättningstagaren, det vill säga reduceras med samma belopp,

varmed skadeståndet skulle ha nedsatts, örn rätten till ersättningstillägg förelegat

då skadeståndet fastställdes. Stadgandets avfattning i departementsförslaget

avviker i vissa hänseenden från de sakkunnigas förslag. Sålunda har

stadgandet gjorts tillämpligt, förutom å skadestånd, jämväl å annan mot ersättningstillägget

svarande förmån av statsmedel; härigenom kan hänsyn

tagas även till ersättningsutfyllnad, som kronan åtagit sig att utgiva utan att

vara därtill förpliktigad. Genom departementsförslagets formulering vinnes

därjämte, att ersättningstillägg, såsom i vissa remissyttranden påyrkats, kan

utgivas utan nedsättning i de fall då ersättningstagaren visserligen äger

laglig rätt till skadestånd men ej kan utfå detsamma.

3 §•

De i denna paragraf intagna bestämmelserna örn uppräkning av den antagna

årliga arbetsförtjänsten för vissa värnpliktiga innebära, i enlighet med den allDihang

till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 250. 758 46 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

manna motiveringen, dels att de efter lägsta ersättningsklassen utgående ersättningarna

skola uppräknas till de för närmast högre klass gällande beloppen,

dels att vissa äldre värnpliktiga, som skadats före den 1 juli 1944,

skola hänföras till näst högsta ersättningsklassen i överensstämmelse med

de år 1944 införda reglerna. De år 1944 antagna bestämmelserna innebära

jämväl, att värnpliktiga, som fullgjort officers- eller underofficersutbildning

eller viss annan kvalificerad tjänstgöring, skola, oberoende av åldern, hänföras

till de två högsta ersättningsklasserna. I den mån värnpliktiga av dessa

kategorier skadats före den 1 juli 1944, gälla de äldre ogynnsammare bestämmelserna,

varför även här en omräkning för äldre fall skulle kunna ifrågasättas.

Emellertid skulle en sådan omräkning icke vara av betydelse annat

än möjligen i ett ringa antal fall. Då den icke heller synes lika påkallad som

omräkningarna för äldre värnpliktiga samt dess verkställande torde föranleda

avsevärt administrativt besvär, har förslag därom icke framlagts.

Eörsäkringsrådet har framhållit, att i vissa fall fråga kan uppkomma örn vad

som avses med uttrycket »ådragit», exempelvis i det fall att den skadade fullgjort

beredskapstjänstgöring under det år han fyllt 28 år och utan avbrott

fortsatt tjänstgöringen in på det följande kalenderåret och drabbats av sjukdom

i början av det senare året. Liksom försäkringsrådet finner jag att

skadan i dylika fall bör anses ådragen vid den tidpunkt då den yppats.

I enlighet med vad som anförts i specialmotiveringen till förslaget till förordning

angående ändring i vissa delar av 1927 års militärersättningsförordning

ha i departementsförslaget inga särskilda bestämmelser intagits örn ersättningstillägg

till skadads föräldrar. I de fall, där föräldrars livränta är

reducerad på grund av reglerna örn efterlevandelivräntors maximering till

sammanlagt två tredjedelar av den avlidnes antagna arbetsförtjänst, medför

arbetsförtjänstens uppräkning en ökning även av föräldrarnas livränta.

4 §•

1 mom. innehåller bestämmelser rörande ersättningstilläggens storlek. Såsom

förut nämnts avviker departementsförslaget från de sakkunnigas förslag

därutinnan, att visst ersättningstillägg skall kunna utgå även i det fall, då

arbetsförmågan är nedsatt med en femtedel men ej en fjärdedel.

Beträffande ersättningstagarnas ortsgruppstillhörighet ha de sakkunniga

föreslagit såsom huvudregel, att den skadade skall anses tillhöra den ortsgrupp,

inom vilken han är mantalsskriven. Om den skadade vid familjebidrags

bestämmande hänförts till högre ortsgrupp, skall enligt förslaget även

ersättningstillägget bestämmas efter den högre ortsgruppen. Vidare har föreslagits,

att den skadade, örn så finnes skäligt på grund av flyttning för tillträdande

av arbetsanställning eller annat särskilt förhållande, må anses tillhöra

högre ortsgrupp än den, inom vilken han är mantalsskriven.

Statens arbetsmarknadskommission har anfört, att det syntes tillräckligt,

örn möjlighet till undantag från huvudregeln örn mantalsskrivningsort som

bestämmande för ersättningens storlek begränsades till sådana fall, där

exempelvis en ensamstående skadad vore mantalsskriven å viss ort men flyt
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

tat till en annan, där han tillträtt anställning, vilken finge antagas bliva

stadigvarande. En så vidsträckt möjlighet till undantag från huvudregeln,

som de sakkunniga föreslagit, kunde enligt kommissionens uppfattning vara

ägnad att medföra vissa praktiska svårigheter och vore knappast av behovet

påkallad. Kommissionen har därför ansett, att mantalsskrivningsorten borde

vara grundläggande för ersättningstillägget men att, örn i visst fall särskilda

skäl därtill föranledde, tillägget borde kunna bestämmas efter annan ortsgrupp.

Andra stycket i 1 mom. har formulerats i enlighet med vad arbetsmarknadskommissionen

sålunda föreslagit.

I 2 morn., som frånsett en redaktionell jämkning överensstämmer med

de sakkunnigas förslag, har intagits en bestämmelse därom, att ersätta

ningstilläggen i de fall, där Kungl. Majit beträffande ort som gränsar

till ort i högre ortsgrupp jämlikt 6 § 3 mom. folkpensioneringslagen

förordnat örn förhöjning av tilläggspension, skola höjas på liknande

sätt med hälften av skillnaden mellan tilläggsbeloppen på respektive

orter.

Bestämmelsen i 3 mom. innebär, att ersättningstillägg icke skall tillkomma

skadad, som innehar anställning, med vilken följer rätt till pension av statsmedel.

Örn den skadade måst avgå i förtid, kan dock ersättningstillägg utgå,

örn och i den mån pensionen föranleder så stort avdrag från livräntan, att

denna bortfaller helt eller kommer att understiga det mot invaliditetsgraden

svarande ersättningstillägget. Bestämmelserna i fråga, liksom en motsvarande

bestämmelse i 5 § beträffande efterlevandes ersättningar, avse även värnpliktiga,

som inneha anställning varmed följer rätt till pension av statsmedel.

Vissa redaktionella jämkningar ha. vidtagits i förhållande till de sakkunnigas

förslag.

5 §•

I förhållande till de sakkunnigas förslag har i departementsförslaget, i

enlighet med vad i det föregående anförts, vidtagits den jämkningen, att rätten

till ersättningstillägg för skadads efterlevande begränsats till allenast make,

barn och adoptivbarn.

6 §•

Denna paragraf är likalydande med 7 § i de sakkunnigas förslag. Bestämmelser

i enlighet med de sakkunnigas förslag till 6 § ha ansetts kunna uteslutas

med hänsyn till innehållet i förslaget till förordning angående höjning

i vissa fall av begravningshjälp jämlikt 1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar.

7 §•

Denna paragraf motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag. De bestämmelser,

som de sakkunniga upptagit i sitt förslag till 8 §, ha ansetts lämpligen böra

intagas i de tillämpningsföreskrifter, som avses skola utfärdas i anslutning

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

till förordningen om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av

kroppsskada. Till denna fråga återkommer jag i det följande.

Förslaget till förordning om familjebidrag åt

värnpliktiga med flera, vilka drabbats av

kroppsskada.

Förordningen den 28 juni 1941 (nr 591) i samma ämne anknyter till bestämmelserna

i 1942 års krigsfamiljebidragsförordning. Sedan denna numera

ersatts av den för freds- och krigsförhållanden gemensamma familjebidragsförordningen

den 29 mars 1946 (nr 99), böra åtskilliga redaktionella ändringar

vidtagas i förordningen den 28 juni 1941. Då emellertid också sakliga ändringar

av väsentlig innebörd äro påkallade, torde lämpligen ny förordning i

ämnet böra utfärdas.

1 §•

Enligt 1 § förordningen den 28 juni 1941 är förordningen tillämplig å

värnpliktig, som skadats under tjänstgöring, varunder krigsfamiljebidragsförordning

varit å honom tillämplig. Genom föreskrifter i tillämpningskungörelsen

den 30 juni 1944 (nr 457) och i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni

1945 (riksdagens skrivelse nr 590) har förordningen emellertid gjorts tilllämplig

å i huvudsak envar värnpliktig, som skadats under den förstärkta

försvarsberedskapen eller senare. På grund härav har i 1 § första stycket av

förslaget angivits, att förordningen skall vara tillämplig å värnpliktig, som

skadats under tjänstgöring å tid efter den 2 september 1939. I 1 § andra

stycket har, liksom i 1 § 1 mom. familjebidragsförordningen, angivits, att

med värnpliktig avses den som avlönas enligt för värnpliktig gällande grunder.

I övrigt överensstämmer 1 § i förslaget i huvudsak med 1 § förordningen

den 28 juni 1941.

2 §•

I denna paragraf har införts den i allmänna motiveringen förordade bestämmelsen

örn rätt för tillsynsmyndigheten att i särskilda fall medgiva

familjebidrag åt skadad, vilkens arbetsförmåga är nedsatt med mindre än en

tredjedel. I övrigt överensstämmer paragrafen med 2 § i gällande förordning,

frånsett att hänvisningar gjorts till nya familjebidragsförordningen i stället

för krigsfamiljebidragsförordningen.

3 §■

Första och andra styckena överensstämma med motsvarande stadganden

i gällande förordning.

I ett nytt tredje stycke har intagits en bestämmelse av innebörd, att Kungl.

Maj:t skall äga utfärda föreskrifter angående ersättningstilläggens inverkan

på familjebidragens storlek. Beträffande de grunder, som därvid skola tilllämpas

beträffande de under beredskapstjänstgöring skadade, hänvisar jag

till vad i det föregående anförts. De föreslagna provisoriska tilläggen till

värnpliktiga, som skadats under annan tjänstgöring, torde, såsom föreslagits

i vissa remissyttranden, få lämnas helt åsido vid behovsprövningen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.

4 §■

I denna paragraf har i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag införts

en ny punkt angående provisoriskt bidrag i avvaktan på förnyat beslut

av riksförsäkringsanstalten.

5—1 §§•

5 och 7 §§ överensstämma i huvudsak och 6 § helt med motsvarande stadganden

i gällande förordning.

8 §•

Enligt gällande bestämmelser fastställas familjebidragen av vederbörande

familjebidragsnämnd på samma sätt som i fråga örn värnpliktiga, som fullgöra

militärtjänstgöring.

I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag har statens arbetsmarknadskommission

framlagt förslag rörande ändrad ordning för bestämmande av

familjebidrag till kroppsskadade samt därom anfört i huvudsak följande.

Den nu tillämpade ordningen torde under gången tid ha fungerat åtminstone

i stort sett tillfredsställande. Numera och framfor allt inom förutsebar

framtid torde familj ebidragsnämnderna överhuvudtaget få befattning

med avsevärt färre familjebidragsärenden än tidigare. Erfarenheten har

vidare visat, att kommunerna i betydligt större utsträckning än förut anförtro

åt annan kommunal myndighet, t. ex. kommunalnämnd eller arbetsloshetsnämnd,

att vara familjebidragsnämnd. Även i de kommuner, där särskilda

familjebidragsnämnder fortfarande finnas, får man i viss omfattning räkna

med utbyte av ledamöter eller tjänstemän. Så länge och i den män fanniebidrag

till kroppsskadade mera omedelbart anknöt till familjebidraget under

militärtjänstgöringen, kunde man utgå från att bestämmandet av familjebidrag

till kroppsskadade icke skulle vålla större svårigheter. Däremot har

erfarenheten givit vid handen, att, när frågan örn familjebidrag åt kroppsskadade

uppkommer först sedan mera avsevärd tid förflutit efter det militärtjänstgöringen

upphört, familjebidragsnämnderna understundom icke utan

vidare ha klart för sig tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser. Skulle

de sakkunnigas förslag örn prövning av vissa äldre skadefall vinna bifall, uppkommer

jämväl spörsmålet örn familjebidrag i dessa fall, varvid fråga kan

bliva örn retroaktivt beviljande av familjebidrag för måhända avsevärd tid.

Härvid kan behovsprövningen i vissa fall vålla särskilda svårigheter.

Vad angår de skadefall, som föranleda utbildning enligt nådiga brevet den

25 maj 1945 angående arbetsvärd, har kommissionen att taga ställning till

frågan örn de förmåner, som skola utgå till den skadade själv under utbildningstiden.

Därvid uppkommer frågan, i vad mån från riksförsäkringsanstalten

utgående ersättning skall anses böra tillgodoräknas den skadade själv

eller i förekommande fall hans familj. Vid bestämmande av utbildningsförmånerna

utgår man vidare ifrån att familjen på visst sätt och i viss utsträckning

skall erhålla sin försörjning dels genom familjen tillgodoräknad del av

ersättningen från riksförsäkringsanstalten och dels genom familjebidrag. På

grund av anförda omständigheter torde man böra, vad angår framtiden, skapa

större säkerhet än nu finnes för att familjen erhåller det familjebidrag, som

bör utgå och som förutsattes vid bestämmande av utbildningsförmåner till

skadad.

Dylik säkerhet synes kunna åstadkommas genom att familjebidragsnämn

demas beslut angående familjebidrag till kroppsskadade underställas tillsynsmyndighetens

prövning. Prövningen i första hand synes nämligen fortfarande

böra ankomma på familjebidragsnämnderna. Härigenom möjliggöres

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

snabbare beslut och familj ebidragsnämnderna kunna lättast dels kontrollera

de av den skadade i hans ansökan örn familjebidrag lämnade uppgifter, som

skola ligga till grund för familjebidragets bestämmande, dels ock i förekommande

fall införskaffa erforderlig kompletterande utredning. Emellertid kan,

vad angår vissa familjebidragsnämnder, dylik underställning icke anses erforderlig

på grund av att underställningens syfte bör kunna vinnas på annat

sätt, exempelvis genom inspektion eller genom att organisatoriska förhållanden

och dylikt innebära erforderlig garanti för rätt bestämmande av bidragen.

Genom möjligheten till undantag från underställningsföreskriften skulle

också kunna undvikas en allt för stor och av de faktiska förhållandena icke

påkallad arbetsbelastning hos tillsynsmyndigheten. Föreskrift om underställning

torde nödvändiggöra att besvärsrätten till länsstyrelse och kammarrätt

borttages. Kommissionen håller emellertid före, att underställningsförfarandet

är ägnat att skapa lika stora garantier för en rätt avvägning av bidraget

som besvärsförfarandet.

Då jag funnit de av arbetsmarknadskommissionen åberopade skälen bärande,

ha i förslagets 8 § intagits bestämmelser av det innehåll, som kommissionen

förordat.

9 §•

Denna paragraf överensstämmer, frånsett en formell jämkning, med 8 §

i den nu gällande förordningen.

Anslagsfrågor.

I årets statsverksproposition (fjärde huvudtiteln, punkterna 198 och 199)

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, för budgetåret 1946/47 beräkna

dels till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, ett förslagsanslag av 8 900 000 kronor,

dels ock till Omskolning av i militärtjänst skadade ett förslagsanslag av

400 000 kronor.

Dessa anslagsfrågor torde nu böra upptagas till behandling.

Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.

Kostnaderna för ersättning jämlikt förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89)

och den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, bestridas för närvarande dels av beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond, dels ock av förslagsanslaget till Bidrag till

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Från samma anslag bestridas kostnaderna för ersättning jämlikt förordningen

den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under hemvärnstjänstgöring. Vidare må, enligt riksdagens i skrivelse den

22 juni 1943 (nr 324) i anledning av propositionen nr 225 lämnade medgivande,

kostnader för ersättning åt frivilliga fältartister vid sjukdom eller

olycksfall till följd av tjänstgöring i denna egenskap vid försvarsväsendet

bestridas från förevarande anslag. Jämlikt särskilda under de senaste åren

utfärdade författningar — den senast utfärdade (SFS 1945: 268) gällande till

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 250.

och med den 31 december 1946 — utgå tillika från anslaget dyrtidstillägg å

vissa ersättningar enligt förenämnda förordningar.

Kostnaderna för familjebidrag till kroppsskadade ha under beredskapsåren

belastat anslag under förskottsstaten och avföras för innevarande budgetår

från anslag till beredskapens avveckling.

För budgetåren 1943/46 har nu ifrågavarande förslagsanslag varit uppfört

med följande belopp:

budgetåret 1943/44 kronor 5 400 000

» 1944/45 » 7 500 000

» 1945/46 » 8 900 000

Riksförsäkringsanstalten har i skrivelse den 24 augusti 1945 beträffande

medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår anfört bland annat följande.

Kostnaderna för ersättningar hade under budgetåret 1944/45 uppgått till

9 198 434 kronor. Antalet inkomna anmälningar örn kroppsskada hade under

samma budgetår uppgått till 10 116. Det erbjöde stora svårigheter att med

någon större grad av säkerhet förutberäkna här ifrågavarande kostnader för

budgetåret 1946/47. Med hänsyn till försvarsberedskapens upphörande vöre

en utgiftsminskning att vänta. Kostnaderna komme emellertid att alltjämt

bliva mycket betydande, beroende främst pa att ett stort antal av de under

försvarsberedskapen inträffade skadefallen komme att föranleda utgivande av

ersättning lång tid framåt men även på den utgiftsökning, som uppkommit till

följd av bland annat den genom 1941 års värnpliktslag genomförda forlangningen

av de värnpliktigas utbildningstid, utökningen av antalet för utbildning

inkallade värnpliktiga samt av krigsmaktens fast anställda personal

genom försvarets utbyggande, utvidgningen från och med den 1 juli 1944 av

tillämpningsområdet för 1927 års militärersättningsförordning, höjningen från

och med samma dag av vissa ersättningar enligt nämnda förordning samt införandet

av dyrtidstillägg. Med beaktande av det sålunda anförda och under

förutsättning att dyrtidstillägg komme att utgå efter oförändrade grunder

jämväl under senare hälften av budgetåret 1946/47, syntes kostnaden icke

böra uppskattas till lägre belopp än 8 000 000 kronor. Storleken av det anslag,

som för ändamålet borde upptagas under fjärde huvudtiteln, bleve beroende

av det belopp, som kunde utgå från beväringsmanskapets invalid- och

pensionsfond.

iSted skönt o)’et har i utlåtande den 12 september 1945 meddelat, att bidraget

från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond till täckande av här

avsedda kostnader för budgetåret 1946/47 kunde förutses uppgå till 110 000

kronor, och på grund härav föreslagit, att anslaget skulle beräknas till

7 900 000 kronor.

De särskilda sakkunniga, vilka varit tillkallade för utredning angående

provisorisk förbättring av ersättningar i anledning av olycksfall m. m. under

beredskapstjänstgöring, ha antagit, att totala årsbeloppet den 1 juli 1946 av de

föreslagna ersättningsförbättringarna för värnpliktiga och deras efterlevande

skulle komma att utgöra omkring 2 360 000 kronor, bortsett trän viss uppkommande

minskning i familjebidrag. Några säkra beräkningar beträffande

den kostnadsökning, som skulle uppkomma genom de föreslagna ersättningstilläggen

för andra personalgrupper än värnpliktiga och genom de förordade

omprövningarna av vissa permissionsfall m. m., hade oj kunnat göras. Kost
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

naderna komme att successivt sjunka alltefter det livräntorna reducerades

eller bortfölle, vilket komme att göra sig gällande tämligen snabbt.

Socialvårdskommittén har antagit, att kostnaden under budgetåret 1946/47

för de av kommittén föreslagna förbättringarna av ersättningar jämlikt 1927

års förordning till värnpliktiga och deras efterlevande komme att uppgå till

350 000—400 000 kronor och att kostnaden under samma budgetår för de föreslagna

förbättringarna av ersättningar jämlikt 1909 års förordning komme att

uppgå till 240 000—250 000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för ersättningsförbättringarna

i fråga har således för budgetåret 1946/47 uppskattats

till 590 000—650 000 kronor.

I skrivelse den 18 januari 1946 har statens arbetsmarknadskommission

hemställt, att under anslaget till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, för budgetåret 1946/47 måtte uppföras

en anslagspost å 800 000 kronor till familjebidrag åt värnpliktiga m. fl.,

vilka drabbats av kroppsskada. Beträffande beräkningen av medelsbehovet

har kommissionen anfört följande.

Kommissionen har från familjebidragsnämnderna införskaffat uppgifter

rörande ifrågavarande kostnader för juli månad 1945, och sammanställningen

av dessa uppgifter visar, att familjebidragsnämnderna under nämnda månad

utanordnat familjebidrag i 618 fall till skadade och sjuka med tillhopa 69 455

kronor och i 197 fall till efterlevande med tillhopa 12 890, motsvarande en

kostnad för år av omkring 988 000 kronor.

Med hänsyn till att omskolning av beredskapsinvalider pågår, kan det

beräknas att, därest omskolningen medför avsett resultat — att möjliggöra

arbetsanställningar för beredskapsinvaliderna — kostnaderna för familjebidrag

till kroppsskadade komma att minskas under nästa budgetår. Denna

minskning synes kunna uppskattas till omkring 200 000 kronor för nästa

budgetår, och medelsbehovet skulle alltså böra beräknas till, i avrundat belopp,

800 000 kronor. Härvid har hänsyn icke tagits till den ändring beträffande

medelsbehovet, som kan bliva en följd av att pågående utredning angående

förhöjda ersättningar till beredskapsinvalider möjligen kan medföra

minskat behov av familjebidrag enligt nu förevarande bestämmelser.

Kommissionen har sedermera i sitt yttrande över de sakkunnigas förslag

anfört, att det icke läte sig beräkna i vad mån familjebidragskostnaderna

komme att nedbringas genom den minskning, som viss del av ersättningstilllägget

komme att medföra i de fall, då familjebidrag utginge. De kostnader,

som skulle föranledas av bifall till vad kommissionen föreslagit rörande

vidgad rätt till familjebidrag, syntes icke bliva betydande. Kommissionen

hade icke funnit anledning frångå sin i skrivelsen den 18 januari 1946 framlagda

anslagsberäkning.

Riksräkenskapsverket har i avgivet utlåtande anfört, att kostnaderna för

familjebidrag till värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, syntes

böra täckas från ett särskilt för ändamålet avsett anslag, vilket syntes böra

uppföras i riksstaten omedelbart efter anslaget till Bidrag till ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Medelsbehovet för budgetåret 1946/47 under nu ifrågavarande anslag torde,

oberäknat kostnaderna för de föreslagna ersättningsförbättringarna ävensom

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

kostnader tor familjebidrag, kunna i enlighet nied riksförsäknngsanstalteus

och statskontorets beräkningar uppskattas till 7 900 000 kronor. På grundval

av de kostnadsberäkningar, som framlagts av socialvårdskommittén och de

sakkunniga, beräknar jag merkostnaderna för de föreslagna ersättningsförbättringarna

till sammanlagt i runt tal 3 000 000 kronor.

I enlighet med arbetsmarknadskommissionens förslag torde även medel

för bestridande av kostnaderna för familjebidrag böra beräknas under förevarande

anslag, varvid jag dock förutsätter, att dessa kostnader redovisas

under särskild anslagspost. Kommissionen har uppskattat dessa kostnader för

nästa budgetår till 800 000 kronor. Med hänsyn till ersättningstilläggen finnes

emellertid anledning antaga, att medelsbehovet kommer att något minskas,

och jag anser mig därför i avvaktan på närmare erfarenheter böra beräkna

600 000 kronor för ändamålet.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget skulle således bil

(7 900 000 + 3 000 000 + 600 000=) 11 500 000 kronor, innebärande en anslagshöjning

i förhållande till innevarande års anslag med 2 600 000 kronor.

I enlighet med vad som förutsattes vid överflyttning av anslaget från

riksstatens tolfte huvudtitel (1943 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln,

punkt 177) böra ifrågavarande utgifter icke inräknas i den år 1942 for

försvaret fastställda kostnadsramen.

Omskolning av i militärtjänst skadade.

Statens arbetsmarknadskommission har, såsom förut berörts, i skrivelse

den 31 januari 1946 framlagt beräkningar angående medelsbehovet för ifrågavarande

ändamål. Kommissionen har därvid, under hänvisning till en promemoria

angående de närmare beräkningsgrunderna, anfört i huvudsak fö -

I Kungl. Maj:ts brev den 25 maj 1945 rörande arbetsvärden förutsättes, att

kommissionen skall från riksförsäkringsanstalten erhålla uppgifter örn sådana

skadade, varom i sammanhanget är fråga. For andamalet utnyttjas av

kommittén för partiellt arbetsföra utarbetade nålkort, närmast avsedda tor

en av kommittén påbörjad utredning beträffande deni, som åtnjuta livränta

1 anledning av invaliditet efter olycksfall under beredskapstjänstgonng, för

att främst klarlägga invalidernas antal, skadornas art och svårighetsgrad samt

tidigare och nuvarande arbetsförhållanden.

I den proposition, nr 120, varigenom 1945 års riksdag förelädes förslag i

förevarande ämne, återgives en ur kommitténs for partiellt arbetsföra underdåniga

skrivelse den 10 februari 1945 hämtad uppgift rörande antalet beredskapsskadade.

Enligt denna, som grundade sig på från riksforsaknngsanstalten

inhämtade upplysningar, utginge livränta for det dåvarande i något över

2 000 fall Intill den 1 januari 1946 lia från riksförsäkringsanstalten tili kommissionen

inkommit 5 235 nålkort, varjämte riksförsäkringsanstalten upplyst,

att Ytterligare omkring 400 fall kunna bliva aktuella. Dessa fall, tillhopa omkring

5 600, utgöras emellertid såväl av sådana fall, där ersättningen från riksförsäkringsanstalten

utgår i form av livränta, som av sådana, där ersättningen

utgår i form av sjukpenning. Antalet ifrågakominande skadefall ovei''«bp;er

således betydligt det antal, som förenämnda uppgift i propositionen 1945: 120

De till kommissionen inkomna nålkorten översändas till vederböiande Lins
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

arbetsnamnd, som har att enligt av kommissionen fastställt formulär verkställa

utredning till ledning för bedömandet av arbetsvårdsbehovet. I samband härmed

har länsarbetsnämnden att föreslå de arbetsvårdsåtgärder, som anses erforderliga

och lämpliga. Till grund för utredning och förslag ligga upplysningar

som inhämtas från den skadade själv, den läkare som vårdat honom, famiijebidragsnämnclen

i den skadades hemort, tidigare och eventuell nuvarande

arbetsgivare m. fl.

Av förenämnda till länsarbetsnämnderna översända 5 235 nålkort ha intiil

dagen för skrivelsens avlåtande 4 288 ärenden redovisats med utredning.

Samtliga ärenden utom 6 lia undergått förberedande granskning inom kommissionen.

Enligt denna ha 1 597 skadade tillfredsställande arbete, 1 006 äro

tor närvarande arbetsoförmögna, 206 undergå utbildning i annan än nu förevarande

ordning — utbildning beredes med hjälp av pensionsstyrelsen, hjälpkommitten

för Finlands invalider, stiftelsen Kungafonden eller på egen bekostnad

— 221 anses av vederbörande länsarbetsnämnd ha möjlighet att utan

särskilda åtgärder erhålla anvisning genom den offentliga arbetsförmedlingen

å lämplig sysselsättning och 269 äro i behov av direkt ekonomisk hjälp. Av

återstående 983 skadade, beträffande vilka förberedande granskning skett

för u iva ramh; ^y r ke1 & Undergå omskolning samt 144 erhålla fortbildning inom

... grund för kommissionens definitiva beslut i fråga om arbetsvärd ligga

lansarbetsnamndernas förenämnda utredning och förslag — i erforderliga

tall kompletterade — samt undersökningar rörande arbetsmarknadsläget på

det eller de områden, varom fråga är. Innan viss utbildning beslutas, tillfrågas

därest så icke redan skett genom länsarbetsnämnden — vederbörande

Jakare örn utbildningens lämplighet med hänsyn till skadans art och

den skadades allmänna hälsotillstånd. Vidare äger, jämlikt i brevet den 25

bildning meddelad foreskrlft> samråd rum med överstyrelsen för yrkesut
Kommissionen

har upplyst, att kommissionen intill den 1 januari 1946

meddelat beslut i 641 ärenden. Utbildning har beviljats i 499 fall, av vilka

363 avse omskolning och 136 fortbildning. I anslutning härtill har kommissionen

anmält, att det för ändamålet beviljade förslagsanslaget för innevarande

budgetår bomme att, därest verksamheten skulle bedrivas efter samma

linjer som hittills, betydligt överskridas. Kommissionen har emellertid ansett,

att föreliggande arbetsvårdsbehov borde i möjligaste mån snarast tillgodoses,

även om detta medförde att ifrågavarande förslagsanslag överskredes.

Vid sina''beräkningar av medelsbehovet för budgetåret 1946/47 har kommissionen

utgått från att verksamheten skall bedrivas efter i stort sett samma

grunder som hittills. Efter en närmare redogörelse för de grunder, efter vilka

kostnadsberäkningarna utförts, har kommissionen sammanfattat beräkningarna

i följande sammanställning, vari även upptagits de kostnader, som beräknats

belöpa på innevarande budgetår.

Kommissionens direkta kostnader för redan beviljad

utbildning...............................................

Kostnader för redan beviljad utbildning i särskilda

kurser, anordnade av överstyrelsen för yrkesutbildning

.........................."................‘

Budgetåret

Budgetåret

1945/1946

1946/1947

kronor

kronor

383 000

112 000

100 000

20 000

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Majlis proposition nr 250.

Kostnader för anskaffning av maskinell och annan

utrustning ...................................................

Kostnader för utbildning av längre varaktighet än

ett år (under förutsättning att Kungl. Maj :t medgiver

utbildning utöver av kommissionen för ett

år beviljat) .............................................._•••••

Kommissionens direkta kostnader för utbildning,

som beräknas komma att beviljas i fall, som av

riksförsäkringsanstalten redovisats till kommissionen

.........................................................

Kostnader för utbildning, som beräknas komma att

beredas i särskilda kurser, anordnade av överstyrelsen

för yrkesutbildning i fall, som av riksförsäkringsanstalten

redovisats till kommissionen ...

Kostnader för fall, som ännu icke av riksförsäkringsanstalten

redovisats till kommissionen ......

Budgetåret

1945/1946

kronor

Budgetåret

1946/1947

kronor

70 000

10 000

—

45 000

490 000

300 000

90 000

90 000

—

40 000

1 133 000

617 000

Under åberopande av vad sålunda anförts har kommissionen hemställt, att

för budgetåret 1946/47 måtte anvisas ett förslagsanslag av 600 000 kronor för

ifrågavarande ändamål. Sedermera har arbetsmarknadskommissionen i skrivelse

den 28 februari 1946 — i samband med yttrande över det föreliggande

sakkunnigförslaget rörande ersättningsförbättringar för beredskapsskadade —

anfört att, därest man, på sätt kommissionen i yttrandet förordat, vid bestämmandet

av behovet av utbildningsbidrag utginge från de ersättningsbelopp,

som de sakkunniga föreslagit, detta vore ägnat att öka behovet men att man

å andra sidan kunde för behovets tillgodoseende räkna med högre ersättningar

från riksförsäkringsanstalten. Några beräkningar angående de ändringar

i medelsbehovet, som skulle kunna beräknas inträda för budgetåret

1946/47, vore kommissionen åtminstone icke vid skrivelsens avlåtande i stånd

att framlägga.

Enligt de av statens arbetsmarknadskommission gjorda erfarenheterna har

den under år 1945 påbörjade verksamheten för att förhjälpa under militärtjänstgöring

skadade till utkomst genom eget arbete — s. k. arbetsvärd

visat sig fylla ett stort behov. De förefintliga möjligheterna att bereda skadade

omskolning till lämpligt arbete ha under första verksamhetsåret varit större

än som förutsetts. Såväl ur samhällelig synpunkt som med hänsyn till de

skadades intresse är det i hög grad angeläget, att verksamheten alltfort får

bedrivas i den omfattning som erfordras för vinnande av det avsedda syftet.

Liksom hittills bör arbetsvärden i första hand taga sikte på att underlätta för

den skadade att utan yrkesomskolning bereda sig utkomst genom arbete. Om

skolningeverksamheten torde tills vidare böra bedrivas efter do av arbetsmarknadskommissionen

hittills tillämpade riktlinjerna. Mot de av kommissionen

gjorda beräkningarna beträffande medelsbehovet under budgetåret

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 250.

1946/47 har jag intet att erinra. För ändamålet torde således böra anvisas ett

förslagsanslag av 600 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 200 000

kronor.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga omförmälda departementsförslag till

1) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring;

2) förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt

förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;

3) förordning angående höjning i vissa fall av begravningshjälp

jämlikt förordningarna den 18 juni 1909 (nr 89) och den

18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring;

4) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 28 juni 1941 (nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under hemvärnstjänstgöring;

5) förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap m. m.; samt

6) förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga med flera,

vilka drabbats av kroppsskada;

dels bemyndiga Kungl. Majit att medgiva undantag från vad

som finnes stadgat i 23 § förordningen den 18 juni 1927 (nr 234)

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

samt att besluta örn ersättning enligt grunderna i

sagda förordning, att för tiden från och med den 1 juli 1946

utgå i anledning av kroppsskada, som någon ådragit sig under

tid mellan den 2 september 1939 och den 1 juli 1944 vid permission

eller annan ledighet från militärtjänstgöring, ävensom i

anledning av sjukdom, där denna enligt numera tillämpade bedömningsprinciper

kan anses vara ådragen under militärtjänstgöring

efter den 2 september 1939 eller där grundad anledning

eljest finnes för antagande att orsakssamband med sådan tjänstgöring

kan föreligga;

dels och under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret

1946/47 anvisa

till Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, ett förslagsanslag av 11 500 000 kronor

samt

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

till Omskolning av i militärtjänst skadade ett förslagsanslag av

600 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus Lagercrantz.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Bilaga A.

De sakkunnigas förslag

till

Förordning

om provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt

försvarsberedskap m. m.

1 §•

Den som äger rätt till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under värnpliktstjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap eller under

annan i 2 § avsedd tjänstgöring, skall tills vidare vara berättigad till ersättningstillägg

under de förutsättningar och enligt de grunder, som i denna

förordning stadgas.

Beträffande ersättningstillägg skall, utöver vad denna förordning innehåller,

i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat angående ersättningen.

Med kroppsskada (skada) avses i denna förordning även sjukdom som

icke förorsakats av olycksfall.

2§-

1 morn. Ersättningstillägg tillkommer, där ej annat följer av nedan givna

bestämmelser, envar som enligt i 2 mom. angiven lag eller förordning äger

rätt till ersättning i anledning av skada, som någon ådragit sig under värnpliktstjänstgöring,

hemvärnstjänstgöring eller annan militärtjänstgöring under

tiden från och med den 3 september 1939 till och med den 30 juni 1945

eller under tjänstgöring därefter jämlikt lagen den 15 juni 1945 (nr 310) örn

inkallelse av värnpliktiga för avveckling av förstärkt försvarsberedskap m. m.

Har Konungen förordnat, att ersättning i anledning av sådan skada skall

utgå enligt grunderna i lag eller förordning, som i 2 mom. angives, skall

ersättningstagaren äga rätt jämväl till ersättningstillägg enligt denna förordning.

2 mom. De lagar och förordningar, som i 1 mom. avses, äro lagen den

17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete, förordningen den

18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, lagen den 14 juni 1929 (nr 131) örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring.

3 morn. Avlönades den skadade under tjänstgöringen enligt bestämmelserna

i 3 § krigsavlöningsreglementet den 15 juni 1939 (nr 278) skall ersättningstillägg

utgå allenast då Konungen så bestämmer.

4 mom. Ersättningstillägg utgår ej i den mån däremot svarande skadestånd

enligt lag tillkommer ersättningstagaren i anledning av skadan.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

5 mom. Konungen äger, då särskilda förhållanden anses böra därtill

föranleda, besluta om ersättningstillägg enligt grunderna i denna förordning

till den som äger rätt till ersättning i anledning av skada, som drabbat

någon under annan tjänstgöring vid krigsmakten än i 1 mom. avses.

3 §■

Har vid bestämmande av ersättning i anledning av sådan i 2 § avsedd

skada, som drabbat värnpliktig, den skadades årliga arbetsförtjänst enligt

8 § första stycket förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) antagits till lägre

belopp än 2 400 kronor, skall, örn den värnpliktige ådragit sig skadan under

tjänstgöring efter det kalenderår då han fyllt 28 år, tillägg till sjukpenning

eller livränta utgå med det belopp, varmed ersättningen understiger den

ersättning, som skulle hava utgått örn den årliga arbetsförtjänsten antagits

utgöra 2 400 kronor. Har den värnpliktige ådragit sig skadan under annan

tjänstgöring än nyss sagts och har den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra

1 764 kronor, utgår tillägg till sjukpenning eller livränta med det belopp,

varmed ersättningen understiger den ersättning som skulle hava utgått

örn den årliga arbetsförtjänsten antagits utgöra 2 160 kronor.

Utgår i anledning av den skadp»des död livränta till hans föräldrar (adoptivföräldrar)

eller någon av dem, med belopp motsvarande en fjärdedel av den

för den avlidne enligt 8 § första stycket förordningen den 18 juni 1927 beräknade

arbetsförtjänsten, skall tillägg till livräntan utgå med samma belopp

som sådant tillägg till änka, där ej annat följer av bestämmelserna i 7 §

andra stycket nyssnämnda förordning.

4 §■

1 mom. För tid då skada, som enligt 2 § medför rätt till ersättningstillägg,

förorsakar förlust av arbetsförmågan, utgår till den skadade såsom

tillägg till sjukpenning i ortsgrupp 1 2 kronor 75 öre, i ortsgrupp 2 3 kronor

50 öre och i ortsgrupp 3 4 kronor 25 öre för dag räknat och såsom tillägg

till livränta i ortsgrupp 1 984 kronor, i ortsgrupp 2 1 284 kronor och i ortsgrupp

3 1 584 kronor för år räknat. För tid då skadan förorsakar nedsättning

av arbetsförmågan utgår sådant tillägg med en mot arbetsförmågans

nedsättning svarande del av tillägget vid förlust av arbetsförmågan; dock

att tillägg icke utgår där ej arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel.

Tillägg enligt nu angivna grunder utgår i förekommande fall utöver

tillägg enligt 3 § första stycket.

Beträffande rikets indelning i ortsgrupper tillämpas den enligt lagen örn

folkpensionering verkställda indelningen. Den skadade anses tillhöra den

ortsgrupp, inom vilken han är mantalsskriven. Dock skall, om den skadade

vid bestämmande av familjebidrag hänföres till högre ortsgrupp, även ersättningstillägget

bestämmas efter den högre ortsgruppen, och må jämväl i

annat särskilt fall ersättningstillägg bestämmas efter högre ortsgrupp än

den, inom vilken den skadade är mantalsskriven.

2 mom. Där Konungen jämlikt 6 § 3 mom. första stycket lagen örn folk
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj-.ts proposition nr 250.

pensionering förordnat om förhöjning av tilläggspension till pensionstagare,

vilken är mantalsskriven inom visst, intill ort i högre ortsgrupp gränsande

område, skall ersättningstillägg till skadad, som är eller enligt 1 mom. andra

stycket sista punkten ovan anses vara mantalsskriven inom det området,

förhöjas med hälften av skillnaden mellan tilläggsbeloppet i den lägre och

den högre ortsgruppen.

3 mom. Aro andra bestämmelser örn rätt till tjänstepension av statsmedel

tillämpliga å den skadade än bestämmelserna örn pensionering av

personal i försvarsväsendets reserver, skall ersättningstillägg enligt denna

paragraf utbetalas allenast i den mån utgående pension föranleder till att

sjukpenning eller livränta utbetalas med lägre belopp än det, vartill tillägget

uppgår.

4 mom. Vägrar den skadade att antaga lämpligt arbete, som erbjudes

honom, eller att underkasta sig erbjuden yrkesutbildning för förebyggande

eller hävande av arbetsoförmåga, må, därest omständigheterna finnas böra

därtill föranleda, ersättningstillägg enligt denna paragraf nedsättas efter vad

som prövas skäligt eller ock indragas.

5 §■

Tillägg till livränta i anledning av den skadades död utgår för år räknat

med så stor del av 984 kronor som svarar mot proportionen mellan livräntan

till den efterlevande och lägsta livränta till den skadade vid förlust

av arbetsförmågan. Tillägg till den avlidnes föräldrar (adoptivföräldrar) eller

någon av dem utgår dock allenast i den mån livräntan, i förekommande fall

jämte tillägg enligt 3 § andra stycket, understiger värdet av det från den

avlidne åtnjutna underhållet.

Ager livräntetagaren rätt till familjepension av statsmedel på grund av

den skadades död, skall ersättningstillägg enligt föregående stycke utbetalas

allenast i den mån pensionen föranleder till att livräntan utbetalas med

lägre belopp än det, vartill tillägget uppgår.

6 §•

Tillägg till begravningshjälp i anledning av sådan före den 1 juli 1944

inträffad skada, som enligt 2 § må föranleda ersättningstillägg, skall i förekommande

fall utgå i den mån begravningshjälpen understiger det belopp,

varmed sådan ersättning i anledning av senare inträffad skada i motsvarande

fall utgår enligt i 2 § 2 mom. angiven lag eller förordning.

7 §•

Dyrtidstillägg enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående

dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen örn försäkring för olycksfall

i arbete m. m. skall ej utgå å ersättningstillägg enligt 4 och 5 §§.

8 §''

Vid bestämmande av bidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 591)

om familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av kroppsskada, skall

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250. 81

för ersättningstillägg enligt 3 § avdrag göras på sätt om ersättningen är

stadgat.

För ersättningstillägg enligt 4 § under tid, då skadan förorsakar förlust

av arbetsförmågan, göres avdrag med det belopp, varmed tillägget överstiger

684 kronor för år räknat. Avdrag för ersättningstillägg enligt 4 § under

annan tid och för tillägg enligt 5 § göres med det lägre belopp, som svarar

mot proportionen mellan det utgående ersättningstillägget och sådant tillägg

till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. I övrigt skall vid bestämmande

av bidrag enligt förordningen den 28 juni 1941 hänsyn icke tagas

till ersättningstillägg enligt 4 eller 5 § ovan i annan man än som följer av

3 § andra stycket nämnda förordning.

9 §■

De närmare föreskrifter, som utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 eller den tidigare dag

Kungl. Maj:t bestämmer och skall äga tillämpning beträffande ersättning,

som belöper å tid efter ikraftträdandet, och beträffande begravningshjälp i

anledning av dödsfall, som inträffar därefter.

Bihang till riksdagens protokoll 1946.

1 sami. Nr 250.

768 46 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Majlis proposition nr 250.

TABLÅ

Bilaga B.

utvisande storleken i vissa fall av förmåner till skadade värnpliktiga och efterlevande

enligt gällande bestämmelser och enligt departementsförslagen.

Exemplen avse förmånernas belopp i kronor per månad, inklusive dyrtidstillägg.

Beträffande beräkningsgrunderna se anmärkningar nedan.

Er8ättningBklas8 m. m.

Gällande

bestämmelser

Förslag ang. skador

under fredstjänst- göring

Förslag ang. skador

under beredskaps- tjänstgöring

Ortsgrupp

Ortsgrupp

Ortsgrupp

1

2

3

i

1 2

3

1

2

3

Antagen årlig arbetsförtjänst enligt

militärersättningsförordningen

2 160 kr.

Invaliditet 100 % :

livränta....................

168

168

168

210

210

210

250

275

300

livränta + familjebidrag för hustru

och 2 barn ....................

291

327

393

333

369

435

348

384

450

Invaliditet 40 %:

livränta.........................

67

67

67

84

84

84

100

110

120

livränta +• familjebidrag för hustru

och 2 barn ....................

275

304

362

292

321

379

308

347

415

Invaliditet 25 %:

livränta..........................

42

42

42

52

52

52

62

69

75

Invaliditet 20 %:

livränta.........................

34

34

34

42

42

42

44

44

44

Dödsfall:

livränta och familjebidrag till änka

142

153

160

158

169

176

164

184

191

till änka och 2 barn............

208

237

296

245

274

332

259

287

346

Antagen årlig arbetsförtjänst enligt

militärersättningsförordningen

1 764 kr.

Invaliditet 100 %:

livränta.....................

137

137

137

179

179

179

livränta + familjebidrag för hustru

och 2 barn ....................

291

327

393

332

369

435

Invaliditet 40 %:

livränta....................

55

55

55

72

72

72

livränta + familjebidrag för hustru

och 2 barn ..................

263

292

350

280

309

367

Invaliditet 25 % :

livränta.................

34

34

34

45

45

45

Invaliditet 20 %:

livränta...................

27

27

27

36

36

36

Dödsfall:

livränta och familjebidrag till änka

134

141

149

150

157

165

till änka och 2 barn.............

208

237 |

296

245

274

332

- 1

—

—

Anmärkningar: Vid familjebidragens beräkning har bostadskostnaden per månad antagits utgöra

60 kr. 1 ortsgrupp 1, 75 kr. i ortsgrupp 2 och 120 kr. i ortsgrupp 3, och vidare har förutsatts,

dels att de provisoriska ersättningstilläggen enligt departementsförslagen skola i föreslagen utsträck-

ning lamnas åsido vid behovsprövningen, dels att

ersättningstagaren icke har annan inkomst av be-

tydenhet an ersättningen, dels och att de

i tablån angivna

beloppen för

summan av livränta

och

tamiljebidrag icke överstiga gängse arbetsinkomst för en

person

i den värnpliktiges vanliga yrke eller

verksamhet. I övrigt ha bidragens storlek beräknats i enlighet med gällande tillämpningsföreskrifter

och anvisningar, beloppen vid 40 % invaliditet

äro beräknade för det fall

, att n

ågot för den

ska-

dades kvarstående arbetsförmåga lämpligt arbete icke står honom till buds.

För beredskapsskadade

skall arbetsförtjänsten enligt förslaget antagas till lägst 2 160 kr. — Familjebidrag

utgår ei då skadan

intraffat före den förstärkta försvarsberedskapens början.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

83

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 18

juni 1927 {nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring ............................................................ 2

Förslag till förordning angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen

den 18 juni 1909 {nr 89) örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring.............................................. 5

Förslag till förordning angående höjning i vissa fatt av begravningshjälp jämlikt förordningarna

den 18 juni 1909 {nr 89) och den 18 juni 1927 {nr 234) örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring ........ 5

Förslag titt förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28

juni 1941 {nr 593) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

hemvärnstjänstgöring .......................................................... ®

Förslag titt förordning angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap

m. ............................................................ ®

Förslag titt förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga m. fl., vilka drabbats av

kroppsskada .................................................................. 11

Utdrag av statsrådsprotokollet för den 3 maj 1946 .............................. 17

Inledning........................................................................ ^

Gällande bestämmelser.......................................................... 19

Utredning rörande skadefallens antal m. .................................... 24

Allmänna synpunkter på frågan örn förbättrade förmåner till i militärtjänst

skadade.................................................................... 25

De sakkunnigas förslag...................................................... 25

Yttranden över de sakkunnigas förslag .................................... 29

Socialvårdskommitténs förslag.............................................. 33

Yttranden över socialvårdskommitténs förslag ............................ 34

Departementschefen.......................................................... 36

Vissa särskilda av de sakkunniga berörda frågor ............................ 43

De föreslagna bestämmelsernas tillämplighetsområde ...................... 43

Ersättningstilläggens inverkan på familjebidragen m. m................... 47

Frågor angående större hänsynstagande till omständigheterna i enskilda

fall ........................................................................ 51

Frågor angående utvidgning av ersättningsrätten.......................... 53

Förslag av statens arbetsmarknadskommission angående bidrag till skadade,

som undergå yrkesomskolniug............................................ 60

Specialmotivering .............................................................. 63

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 250.

Sid.

Anslagsfrågor .................................................................. 70

Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

.............................................................. 70

Omskolning av i militärtjänst skadade .................................... 73

Departementschefens hemställan ....................................... 76

Bilagor.

A. De sakkunnigas förslag till förordning om provisorisk förbättring av vissa

ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

vid förstärkt försvarsberedskap m. m..................................... 78

B. Tablå utvisande storleken i vissa fall av förmåner till skadade värnpliktiga

och efterlevande enligt gällande bestämmelser och enligt departementet - slagen .................................................................... 82

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1946:443 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till ersättningar för viss från ockuperat land härrörand s. 4 i texten
  2. Rskr. 1946:385 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen unde s. 11 i texten
  3. SU 1946:234 Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis framställningar om anslag för budgetåret 1946147 till bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under mi s. 4 i texten
  4. 2LU 1946:39 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militär s. 1 i texten
  5. S2LU 1946:3 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 194-6/47 till vissa ersättningar i anledning av olgcksfall i arbete m. m. s. 19 i texten